# ID: svediakorp-gov118
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1746--1747
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 258,442
# sentences: 7,125
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
SEXTONDE DELEN
MAJ—OKTOBER 1747
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1904
Innehållsförteckning.
Protokoll
Enligt uppdrag af Riddarhus-Direktionen och på Ridderskapets
och Adelns bekostnad utgifven af G. O. Berg.
Sid. 3—649.
Bilaga
» 650—655.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1746-1747.
II.
Mehn Protokoll (.XVI). 1746—1747. II.
Anno 1747.
Den 4 Maji.
R. o. A. samlades före middagen klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Upplästes Protocollet af den 20 Dec. ifrån sid. 328 till
sid. 341, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Upplästes Bevillnings-Deputationens Extractum Protocolli
af den 25 sidstledne April, hvaruti förmäles, thet Deputation,
sedan Riksens Ständer lämnat then samma fria händer
att med thess yttrande inkomma öfver then af Secreta Utskottet
föreslagne consumtions-afgiften för all brännevinstillverkning,
samma ärende behörigen öfvervägat; och aldenstund
thenne afgift vid alla the omständigheter och tillfällen,
enär thess beräknande kommer att grunda sig på något vist
tunnetal af spannemål till förbränuande på landet och således
beror på vederbörandes egit angifvande, synes vara hvarjehanda
ovisshet underkastad i anseende till the många underslef,
som thervid kunna förelöpa, och hvilka medelst en för
K. Maj:t och cronan kostsam bevakning icke altid och allestädes
stå att förekommas; ty har Deputation funnit sig föranlåten
att, så vidt mögeligit varit, vid berörde afgifts projecterande
för alla landtman gå ifrån det fundament af tunnetalet
och i thess ställe, samt på thet thenne inkomst måtte
tor K. Maj:t och cronan vara thesto säkrare, utsatt ett vist
uppå hvart hemman, oaktadt innehafvarne theraf vilja bränna
eller icke, undantagandes för gästgifverierne och krogarne,
hvarvid thet på taxering efter afsättningens bepröfvande oundvikeligen
måste ankomma, samt en del af de ståndspersoner
och flere, som bo på landet, med hvilka Deputation ej ser
sig kunna undgå att härvid på hushållen hafva afseende.
Hvad beträffar bränvins-tillverkningen i städerne, hvarvid
tunnetalet nödvändigt kommer att till merberörde afgift
4 (Maj 4.) Konsumtionsafgiften
tagas till grund och lättelse; så förmäler Deputation, att thess
ledamöter af Borgareståndet sig förbehållit, att städernes innevånare
måtte för thet brännevin, som allenast till theras egit
husbehof utan någon försälgning eller förtjenst varder tillverkat,
med lindrigare afgift än till 4 dal. sint för tunnan
blifva ansedde, hälst the tliessutan betala accisen efter 1686
års Förordning, samt att hvar stad må stå fritt att yttra sig,
antingen huru stor del then vill taga uti the för samtelige
städerne projecterade 50,000 tunnor spannemål till förbränning,
eller ock att ingen bränvinstillverkning idka; men emedan
Deputation icke är vorden förvissad, huruvida berörde Stånd,
som en gång bifallit Secrete Utskottets betänkande och förslag
i detta mål, sig tlierutinnan sedermera behagat ändra,
och hos Deputation therjemte kommit i consideration then åtskilnad,
som, i följe af rikets allmänna författningar, till egentelig
grund af all skyldighet, vid consumtions-afgifters erläggande existerar
emellan städernes invånare och them, hvilka äro boende på
landet, ehuru thesse sednare i betraktande af the mångfaldige utgifter,
hvarmed statsverket nu för tiden finnes besvärat, sig sådan
afgift frivilligt påtaga; förthenskull har Deputation i then
delen hållit sig vid Secreta Utskottets förslag och allenast
till förenämnde 50,000 tunnors fördelande velat genom bilagde
uträkning gifva en ungefärlig anledning; hvilket alt, tillika
med Deputationens till berörde afgifts erläggande författade
och här nedanföre införde project, Deputation Riksens Ständers
godtfinnande underställer.
Derpå upplästes Deputations författade project till consumtions-afgiften
för brännevin.
Första §, hvaruti uppräknas alla de personer, hvilkom
aldeles är förbudit att bränna brännevin, bifölls af R. o. A.
Andra §, angående hvad afgift bör erläggas för friheten
till brännevins-tillverkningen af alla säterier, rusthåll, frälse-,
skatte-, crono- och andre hemman, hvilka af Adelen bebos,
såsom ock af officerare, stabs- samt lands-, justitiae- och
jägeri-staternes boställen tillika med kyrkjoherde-bord; jämväl
hvad för capellans-bord, underofficerares och ringare cronobetjentes
boställen skall betalas; samt hvad menige Allmogen
för deras innehafvande rusthåll, frälse-, crono- och skattehemman
erlägga böra.
Som härutinnan var utsatt för hvart helt till och med
ett halft hemman säterie och de flere uppräknade lägenheter,
för brännvinsbränning.
5
som af Adelen bebos, 3 dal. smt, men för Allmogen allenast
1 dal. smt för hvart helt till och med ett halft hemman och
så proportionaliter för de mindre;
Så tycktes af åtskillige, att den föreslagne förhögningen
på hemmantalet vore alt för dryg för R. o. A. och ej svarande
emot hvad som för Allmogen är utsatt.
I lika måtto påstods, att säterierne borde i kraft af privilegierne
vara frie för denne afgift, hälst R. o. A. ej behöfde
att eftergifva någon del af deras privilegier, så länge de andre
Stånden icke mera, än härtills skedt, vilja gripa sig an och
draga lika tunga med R. o. A. eller åtminstone deremot svarande
andre.
Häremot förestältes af Hr Hårleman, att detta intet
vore någon afgift på hemmantalet af säterierne, utan en consumtions-accis
för friheten att bränna bränvin, till hvilkens
beräknande eller uppbörd man allenast hade tagit hemmantalet
till grund. R. o. A. kunde således ingalunda med skäl
påstå, att säterierne borde i kraft af privilegierne för denne
accis vara frie. Och att man projecterat högre afgift för hvart
hemman, säterie eller annan lägenhet, som af Adelen bebos, än
Allmogens hemman, dertill har man haft all ordsak, efter som
till deras häfdande mera tjenstefolk behöfves och fölgakteligen
mera bränvin consumeras.
Hr Börge Skeckta sade, att han förblifver vid det, som
en gång är faststält, att bränvins-accisen utgöres efter angifvandet
af hvar och en, som vill nyttja friheten att bränna.
Hr Landtm, svarade, att på det sättet skulle denne
accis intet stort utgöra till stats-verkets understöd; och som
samtelige Stånden en gäng beslutit, att Bevillnings-Deputation
skulle inkomma med ett nytt project, efter de tvenne
Stånden ej velat bifalla det förra, så måste väl R. o. A. nu
utlåta sig öfver detta.
R. o. A. biföllo den uppläste §:en.
Men Hr Skeckta påstod att få blifva vid det förra omförmälte
projectet och begärdte deröfver votering.
Hr Landtm, frågade, om flere af R. o. A. tillika med
Hr Skeckta begärte votering.
Som dertill svarades med Nej;
Sade Hr Landtm, det ingen votering kan beviljas,
efter Hr Skeckta vore den enda, som votering begärte.
6 (Maj. 4.) Konsumtionsaf giften
Men da förklarade sig Hr Adlerbeth, det han vore af
samma mening med Hr Skeckta och tyckte, att den projecterade
afgiften vore alt för dryg, samt att R. o. A. ej behöfde
emot privilegierne beskatta sig tredubbelt emot Allmogen, där
likväl R. o. A., om de ej kunde aldeles slippa att betala
denne afgift för sina säterier, åtminstone ej böra graveras
högre än Allmogen och göra sina villkohr sämre.
Frih. Hindrich Wrede utlät sig, att både han och en
hvar af R. o. A. lärer vara ömma om sine privilegier, men
altid ömmare om riket, dess vidmakthållande och upphjelpande
genom understöd af tillräckelige medel. Sedan vore afsikten
med denne accis att hämma och förekomma den öfverflödige
bränvins-tillverkningen, hvarigenom underbalancen i handelen
ökas, rikets redbaraste effecter och capital försvinner och vi
omsider råka i yttersta undergång, då både privilegier och
andra förmåner, hvarpå vi oss ännu kunna beropa, blifva
onyttige.
Frih. Coijet instämde härmed och sade att, ehuru svår
och tung denna afgift måste falla honom och hvar och en af
R. o. A., ville dock han för sin del begifva sig härtill.
Hr Börge Skeckta anförde, att som han nu hörde, det
staten intet buro sig, utan att Ständerne, för till att understödja
statsverket, måste åtaga sig denne accisen, så voro det
nödigaste Ständerne nu vid Riksdagen kunde göra att aldraförst
reglera staten, så att utgiften svarade emot inkomsten,
hvilket han påstod måtte ske; ty han höllö den före en dåraktig
hushållare, som lägger sig till större stat, än han kan tåhla,
och måste sedan efteråt cassera elier indraga thensamma.
Hr Hästsko upprepade, hurusom detta intet vore något
nytt, utan hade redan i högst salig Konung Gustaf Adolphs
tid hvar och en, som hade frihet att bränna, måst betala fem
dal. smts accis.
Herr Anrepp begaf sig till den projecterade afgiften,
allenast det ej räknas så, som betaltes densamma af säterierne,
utan som en consumtions-accis af Adelen och ståndspersoner
för friheten att bränna.
Hr Landtm, önskade, att R. o. A. vilie antaga det nu
gjorde projectet, efter man haft nog svårighet att bringa de
andra Stånden till gå så långt med.
Hr Hårleman styrkte äfven dertill och bad, att R. o. A.
ej måtte appyera på säterierne eller i stöd af deras privilegier
för brännvinsbränning.
7
söka undandraga sig denne afgiften, ty det vöre ingen adelig
öfning att bränna bränvin. De andre Stånden klagade ock
dessutom redan nog deröfver, att Adelen vid alla tillfällen, när
några contributioner skola utgöras, söka att undandraga sig
för säterierne.
Hr Adlerbeth yttrade sig, det han nogsamt kunde
tro, att riket behöfver hjelp och understöd, hvarifrån ej eller
han, mera än någon annan, sig ville un[dan]draga, utan likmätigt
sin undersåteliga plikt gerna gripa sig an, så långt han
förmår. Men han talade derpå, att den utsatte afgiften vore
alt för dryg för R. o. A. emot de andre Ståndens afgift, och
tyckte derföre nog vara, om R. o. A. för hvart hemman säterie
gofvo 2 dal. smt. Utom de3s vore det ganska obilligt,
att en Adelsman, som sitter på bondehemman, skall betala
tredubbelt mera än en bonde, där dock Adelsman skall hetas
vara privilegerad person, hans villkor ock äro långt sämre än
bondens, hvilken sjelf kan bruka hemmanet, när den andre
måste lega tjenstefolk dertill. Man måtte ock eljest taga
denne afgift huru man vill, så är den i sig sjelf aldeles emot
privilegierne, när man skall betala den efter hemmantalet, ty
landthushållaren handlar intet med bränvinet, han tillverkar
det af sin egen säd, nyttjar och förtärer till husbehof med sitt
egit folk, som lian till hemmanets bruk behöfver, och borde
således intet graveras med någon accis derföre, utan den endast
blifva dem pålagd, som tillverka bränvin till salu och öfverflödigtvis
förbränna en myckenhet spannemål sig till vinst
och båtnad, men riket och det allmänna till otrolig förlust
och skada.
Hr Börge Skeckta förklarade nu, det han väl ville gifva
3 dal. smt, men med det kraftiga förbehåll, att de andre
Stånden betala lika mycket, och sedan att staten först blir
jemkad och Secreta Utskottet uppgifver, huru mycket till statsbristens
fyllnad ärfordras öfver 1696 års stat.
Hr Landtm, sade, att staten nu väl vida öfverskrider
1696 års stat; dock hade Secreta Utskottet, likmätigt sin
skyldighet och den undfångne instruction, sökt ali mögelig besparing.
Men man måste betänka, att riket nyss haft ett
kostsamt krig och till dess utförande måst göra ansenlig gäld,
hvarföre rikets redbaraste räntor ännu stå pantsatte och således
ej komma statsverket efter förra vanligheten till understöd.
Man måste vidare betänka, att hela vår grants är så
8 (Maj 4.) Brännvinsbränningen.
till sägandes öppen för våra grannar, åtminstone på finska
sidan, hvilket måste hjelpas och hvartill fordras ansenlige
medel, om ej gärdesgården skall blifva för låg, så att grannen
utan motstånd kan klifva deröfver. Flottan drager ansenligit,
och om antalet af skepp och gallerer skall ökas, fordras dertill
större penninge-summor än förr; att förtiga mångfaldiga andra
dryga utgifter, som här ej kunna omtalas.
Gref Henning Gyllenborg: Tvenne ting äro isynnerhet,
som jag finner stöta en del af Högl. R. o. A:ns ledamöter:
det ena utgifternes myckenhet, det andra den disproportion,
som tyckes vara emellan afgiften för R. o. A. och de andre
Stånden, isynnerhet Bondeståndet. Hvad det första angår, så
är redan faststält, att H. K. Majit i underdånighet skall anmodas
att emellan Riksdagarne låta utarbeta en bättre och
jemnare contributions-methode, hvarutinnan de månge titlarne
och personelle afgifterne skulle, så vida iuögeligit är, sökas att
undvikas. Således håppas jag, att en stor del af de utgifter,
som vi oss nu åtaga, upphöra till nästa Riksdag. Det är ock
just ordsaken, hvarföre vi nu gripa oss så alfvarsamt an, att
vi thesto förr måge slippa thesse många pålagor. Hvad det
andra angår, så kan väl intet nekas, att någon disproportion
är emellan afgiften för R, o. A. samt de audre Stånden, men
det skall också hjelpas genom den till utarbetande nya och
jemnare contributions-methoden. Dessutom, ehuru mycket som
för R. o. A. nu är utsatt, så är det ändå otillräckeligit att
fylla statsbristen; och om R. o. A. derutinnan skulle göra
någon minskning, så taga de andre Stånden icke eller på sig
hvad för dem är projecterat, ty de hafva ingått detta med
sådant förbehåll. Aldrig kan denne afgift eller sägas röra
privilegierne, ty det är en consumtions-accis, den en hvar,
som vill nyttja friheten att bränna, utan afseende på några
privilegier bör erlägga. Men som någon grund måste vara
till denna afgifts beräknande eller uppbörd, så kommer det på
ett ut, om hemmantalet måste tjena till grund, efter man ingen
lämpeligare funnit.
Efter något vidare discourerande blef uppå Hr Landtmilis
gjorde proposition
2:dra § af R. o. A. bifallen.
Hr Skeckta itererade sitt gjorde förbehåll, att Secrete
Utskottet måtte jemka staten, så utgiften ej öfverskrider inkomsten.
Deputation om privata ansökningar. 9
Hr Hårleman svarade, att Hr Skeckta kunde vara försäkrad,
att så skulle ske, om det vore mögeligit; men om Secreta
Utskottet skulle påläggas att uppgifva statsbristen, skulle
Hr Skeckta sjelf häpna derföre och finna ogörligheten af sitt
gjorde förbehåll.
Härmed afstannade detta;
Och blef i det stället, i anledning af Hr Ruthensclnölds
påminnelse, faststält, att uti sjelfva påskriften af projectet det
förbehåll skulle inryckas, att så framt de andre Stånden skulle
minska något af det, som för dem är utsatt, R. o. A. ej eller
åtaga sig hvad som nu i anseende till rikets beträngde tillstånd
af dem beviljat blifvit.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af sex personer. Rådman Faggotförde
ordet och, näst aflagd hälsning från Borgareståndet, berättade
att, sedan Ståndet blifvit öfverhopat med så mångfaldiga skrifter
och ansökningar om tjenster, caracterer och thylikt, har
Borgareståndet, till ändamålets vinnande af ett skyndesamt
slut af innevarande Riksdag, för sin del funnit oumgängeligit
att fastställa, thet inga privata skrifter och ansökningar i
thylika mål skola hädanefter till föredragande i Ståndet emottagas,
med mindre the äro fran H. Majit remitterade eller
för thetta hos Riksens Ständers plena eller thess Deputationer
anmälte; hvilket Borgareståndets fattade slut Rådman Faggot
sade, att Ståndet ej bordt underlåta hörsamst communicera
Högh R. o. A. och hvarom lian nu öfvergaf Ståndets Extractum
Protocolli, med önskan att Högh R. o. A. äfven i
dag ville fastställa detsamma hos sig, på det verkan deraf
måtte rönas.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga helsning
och tvifiade ej, att R. o. A. sig med det lofl. Borgareståndet i
detta mål lära förena. Han för sin del önskade, att detta
längesedan varit faststält, då man deraf ofelbart hade rönt
god verkan; åtminstone hade det angelägne riksdagsarbetet
icke blifvit uppehållit af desse sakerne.
Deputation afträdde.
I anledning af det, som igenom förenämnde Deputation
hos R. o. A. nu var andragit, och de påminnelser eljest
gjordes, fants godt att genom en Deputation anmoda de andre
respective Stånden att jemväl innehålla med afgörandet af
alla inlagde ansökningar om cessioner, transporter och carac
-
10 (Maj 4.) Brännvinsbränningen.
terer, till dess R. o. A. om denna saken i gemen sig först fått
utlåta, hvilket R. o. A. ofördrögeligen och kanske ännu i dag
vill göra.
Till denna Deputation utnämdes sex personer, hvilka,
sedan de voro uppropade, afgingo. Gref D. Frölich förde ordet.
Continuerades med projectet till consumtions-accisens erläggande
för friheten att bränna bränvin.
Tredje §:en, angående gästgifveriernes och krogarnes taxation
för friheten att tillverka och försälja brännevin, bifölls af
R. o. A.
Fjerde och femte §§ lika sä.
Vid 6 §, som handlar om deras straff, hvilka olofligen
tillverka, försälja eller inpracticera något brännevin, samt
huru stor provision de resande måge få hafva, tillsattes, »att
ora någon med mera beqvämlighet skulle kunna bränna på
den ena gården, bör en sådan ej vara betagit att transportera
sitt brännerie igenom en stad till sin andra gård, allenast
riktig utförsle-sedel derpå tages. Dock lemnäs vederbörande
frihet att taga sådana mått, att intet underslef härigenom
må ske».
Vidare blef, i anledning af Hr Skecktas och Hr Giös
gjorde påminnelser, näst efter orden »större qvantum», följande
mening tillagd: »De, som äro långväga och sjöledes resande,
tillåtas att fritt få med sig föra en skälig rese-provision, som
dock, när den stiger till halft ankare, lemnäs under tull-cammarens
vård, till dess återresan sker. Jämväl ock måge de
resande, som antingen äro boende på landet eller etc. etc.»
Sjunde §, angående taxeringarnes skvndesamma anställande
af vederbörande, bifölls af R. o. A.
I lika måtto bifölls sjelfva påskriften på projectet, så lydande:
»Uppläst hos R. o. A. och bifölls med den in margine
vid 6:te § gjorde ändring och tilläggning; förmodandes R. o. A.
att de andre respective Stånden ej minska något af hvad som
för dem är utsatt, emedan å den händelsen R. o. A. härmed
förklara, att de ej eller åtaga sig hvad som nu i anseende till
rikets beträngde tillstånd af dem bevilljat blifvit».
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af sex personer. Jan Persson ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade att, sedan Riksens
Ständer under påstående Riksdag tillåtit så många accorder
och cessioner af tjenster, har Bondeståndet i ömsint öfvervä
-
Sebaldt och Hök. Privata ansökningar. 11
gande af det trälsamma arbete, hvarmed Secreteraren Sebaldt
dem oförtrutit tillhanda gådt, jemte hans erviste skickelighet
och redelige uppförande ej kunnat underlåta att hos de öfrige
respective Stånden anhålla, det måtte bemälte Secreterare
hugnas med Riksens Ständers underdånige föreskrift till H.
Maj:t att till någon ledig blifvande Häradshöfdinge- eller annan
dylik beställning, hvartill han kan finnas skickelig och sig anmäler,
med första i nåder blifva befordrad; men i annor händelse,
och ther någon sådan öpning ej skulle förefalla, då ega
tillstånd till accords ingående med någon Häradshöfdinge och
emedlertid hugnas med nådig fullmakt på Häradshöfdingen
heder och caractere;’ om bifall hvarutinnan Bondeståndet gör
sig så mycket mera förhoppning, som tillförene vanligit varit,
att Bondeståndets Secreterare på dylikt sätt blifvit belönte;
som ock Bondeståndet i öfrigit försäkrar att vilja sådant med
ali vördsam erkänsla bemöta.
Likaledes blef Notarien Hök, hvilken Bondeståndet antagit
thess Secreterare till hjelp, recommenderad att få Riksens
Ständers underdånige föreskrift till H. Maj:t att vid förefallande
och honom anständig ledighet blifva i nåder befordrad
samt therjemte ega frihet att sig thertill genom något accord
öpning göra och emedlertid hugnas med Landssecreterares heder
och caractere.
Om hvilka bägge inål Jan Persson nu öfvergaf Bondeståndets
Extracta Protocolli af innevarande dato.
Yidare berättade Jan Persson, att som Bondeståndet
funnit, det de månge inkomne och ännu dageligen inkommande
ansökningar om caracterer och cessioner af tjenster mycket
sysselsätta Riksens Ständer och hindra dem ifrån angelägnare
göromål, att förbigå de många oredor, som härigenom förordsakas,
och att mången bättre förtjent kan försättas i lidande;
så har Bondeståndet ej allenast till alla delar bifallit det loth
Borgareståndets till de andre respective Stånden i dag ingifne
Extractum Protocolli, att inge flere dylike ansökningar mera må
emottagas; utan beder ock Bondeståndet, att med alla sådana
mål nu en gång för alla måtte upphöra, som ock Bondeståndet
för sin del förklarar det de aldeles icke mera vilja befatta
sig dermed.
Sedan påmintes åter om Riksdagens slut, och att termin
dertill måtte utsättjas till början af nästa månad och Deputationerne
till hälgen upphöra.
12 (Maj 4.) Skånska Adelns bevillning.
Sidst ingaf Jan Persson 2:ne Bondeståndets Extracta Protocolli,
det förra rörande Secreterarens Baron Ehrencronas befordran
till Cammar-Råd och det senare innehållande en recommendation
för Secreteraren Wessman att vid förefallande
honom anständig ledighet, då han antingen dertill af vederbörande
varder föreslagen eller sig eljest i underdånighet anmäler,
blifva i nåder befordrad.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och betygade fägnad öfver Bondeståndets fattade slut angående
tjensterne.
Hvarmed Deputation afträdde.
Sedan justerades de in margine skrefne resolutioner
för hvarje § i bevillningen, som af R. o. A. blifvit afgjorde.
Vid detta tillfälle upplästes Frih. Gustaf Hamiltons Memorial,
hvaruti anföres, det R. o. A. från Skåne, sedan de
förmärkt, att bevillningen uti alt annat blifver nästan på enahanda
fot, som vid 1743 års Riksdag är samtyckt, nu finna
sig föranlåtne att vördsammast begära och påstå, det de vid
samma proportion och bevillnings-sätt af frälsegodsen ännu
vidare måtte blifva bibehållne, och ärbjuda för den skull för
hvarje helt hemman utsokne femb dal. sint; två halfva, fyra
fjerdingar, åtta åttondedelar och så vidare i proportion mot
ett helt beräknade. Hvad å utsokne krogar och qvarnar efter
hemmanens antal är projecterat, antaga de sig likaledes; men
af krogar pä säteriernes ägor samt å insokne grund, så väl
som qvarnarne, ehuruväl de enligit Priviiegierne äro för all
hjelp och afgift befriade, ärbjudes nu detsamma, som förledit
och de förre åren från år 1743 deraf gifvits, dock under namn
af frivillig gåfva. På lika sätt och under samma titul offerera
de utaf hvart helt insokne hemman 2 dal. 16 öre smt och
utaf de mindre hemmantalen i proportion deremot. Jämväl
samtycka de ock, att deras insokne bönder och gatehusmän
eller torpare under samma namn utgifva måge, hvarje åbo å
helt hemman 1 dal. smt och i samma proportion de mindre
till och med fjerdedelar, hvilka så väl som gatehusmännen utgifva
8 öre sint. Dock att öde och på frihet upptagne lägenheter
så ifrån denne bevillning af utsoknet samt frivillige
gåfvan af insoknet befrias och förskonas, såsom ock att utaf
sjelfva säterierne ej något utgifves.
Såoska Adelns bevillning. Privata ausökuingar. 13
R. o. A. från Skäne förmodar sig härutinnan så mycket
mera vinna bifall, som de förnummit, att R. o. A. här uppe
uti landet tro sig af den nya å rusttjensts-marketalet utsatte
bevillningen varda lisade uti utgifterne emot det förra. Men
de icke påstå någon lindring utan endast undandraga sig förhögning
uti eontributionerne å en tid, dä de öfrige respective
Stånden icke förökt, men väl förminskat sine bevillningar och
utlagor, och vid ett tillfälle, då Skåne land af boskapssjuka,
missväxt och flere olyckor är ganska hardt medtagit, så att
de väl hade fog begära en skälig eftergift, men vilja af undersåtelig
kärlek och lydno för sin öfverhet täfla med alla andra
Riksens undersåtare uti välvilja och skvndesam undsättnings
meddelande till fäderneslandets och det allmännas upprätthållande.
I anseende till de i förberörde Memorial upprepade skäl
och omständigheter bifölls af R. o. A., det för hvarje helt
hemman utsokne i Skåne må efter 1744 års bevillning betalas
5 dal. smt, två halfva, fyra fjerdingar, åtta attondedelar och
så vidare i proportion mot ett helt hemman beräknade. Men
för ra- och rörs-hemman i Sverige och Finland samt insokne
hemman i Skåne, Halland, Bohus län och Blekingen, hvilka
genom Priviiegierne äro helt och hållit frikallade från alla
pålagor, contributioner eller bevillningar, af hvad namn de
vara måge, betalas som en frivillig gåfva hälften emot hvad
som eljest af andra frälse eller utsokne hemman till lika storlek
å hvardera orten ärlägges. Ode och på frihet upptagne
hemman, så väl som R. o. A:ns säterier och ladugårdar, frikallas
aldeles från denna afgift.
Och kommer altsä i följe häraf den andra § i bevillningen
på detta sättet att ändras.
Deputation, som varit hos de andra Stånden, kom nu tillbaka,
och berättade
Gref Frölich, hvilken fördt ordet, att han till följe af
R. o. A:ns befallning med Deputation varit hos de andre
Stånden och, näst aflagd hälsning ifrån R. o. A., anmodat
de andre Stånden att innehålla med afgörande af alla inlagde
ansökningar om cessioner, transporter och caracterer, till dess
R- o. A. om denne saken i gemen sig först fått utlåta.
De andre Stånden hade låtit förmäla deras hörsamma och
tjensteliga hälsning tillbaka och lofvat afvakta R. o. Arns utlåtelse,
innan de afgöra de omnämnde målen.
14 (Maj 4*) Deputation om privata ansökningar.
Upplästes det till följe af R. o. A:ns resolution under
den 28 sidstledne April upsatte brefvet till H. K. Majit angående
den frivillige corpsen och Baron Cronhiorts recomniendation,
vid hvilket R. o. A ej hade något att påminna.
Hr Gyllenswärd begärte, att R. o. A. också ville meddela
honom deras föreskrift till någon befordran, efter han
äfven lemnat sin tjenst för att gifva sig under den frivilliga
corpsen.
Hr Magnus Skeckta holt före, att både Hr Gyllenswerd
och alla andra, som varit under frivilliga corpsen, borde
en general recommenderas hos H. K. Majit till nådig ihogkommelse
med befordran.
Men härom blef ej vidare tält, utan
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
från Prästeståndet af 6 personer. Biskopen Doctor Hindrich
Benzelius ifrån Lund förde ordet och, näst aflagd hälsning,
berättade, att Prästeståndet med tacksägelse upptagit R. o.
A:ns beskickning och gjorde föreställning att innehålla med de
många tjensters och caracterers bortgifvande, hvilka mål olyckligtvis
insmygt sig hos Riksens Ständer och hvaröfver Prästeståndet
redan igenom Memorial af den 24 sistledne Jan. låtit
förmärka dess bekymmer, som ock Prästeståndet jemväl i dag,
förr än R. o. A:ns Deputation ankom, haft under öfverläggning,
på hvad sätt det kunde förekommas, att Riksens Ständer
ej måtte besväras med dylike ansökningar. Prästeståndet vore
således ganska benägit att afvakta R. o. A:ns utlåtelse om
denna saken i gemen, innan Ståndet sig något deröfver
yttrar.
Vidare påmintes om Riksdagens slut, och att Deputationerne
till den ändan måtte upphöra med deras arbete till
hälgen efter Prästeståndets för detta afgifne Extractum Protocolli.
Sidst öfvergafs Prästeståndets svar och utlåtelse på R. o.
Arns Extractum Protocolli af den 22 i nästförvekne månad
angående bevillnings-afgiftens uppbärande för innevarande år
efter Förordningen af den 22 Febr. 1744.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänlige hälsning
och tackade Högvördige Prästeståndet, att de ville afvänta
R. o. A:ns utlåtelse angående tjensterne.
Deputation afträdde.
Kronprinsens hofhållning. Hessensteins accord. 15
Upplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli af den
2 i denne månad, hvarutinnan berättas, thet Secreta Utskottet
vid reglerandet af staten för innevarande år funnit, att
then vid sidsta Riksdag för H. K. Höghets hofhållning och
handpenningar faststälte summan numera är aldeles otillräckelig,
emedan then tå på höft blef faststäld och ej efter
någon viss håfförtäring uträknad, hvilken nu sedermera, efter
H. K. Höghets till hela rikets heder och hugnad så lyckeligen
träffade giftermål och thet K. Husets igenom Prints
Gustafs hugneliga födelse skedde förökning, äfven oumgängeligen
måst ökas och följakteligen utgifterne blifvit så mycket
större, icke att förtiga det priset på allahanda varor sedan
sidsta Riksdag ej allenast ansenligit stigit, utan ock större
delen varor blifvit med högre afgifter af consumtions-accis
med mera under thenne Riksdag belagde. I anseende till
hvilket alt Secreta Utskottet förmäler thess plikt fordra att
eftersinna och utsätta en sådan tillökning för H. K. Höghets
hofhållning, ifrån tiletta års början tillräknandes, som
måtte i thet närmaste förslå till alla nödiga utgifter, samt
funnit att, i fall samma stat blefve med 80,000 dal. sint för
ökt
och således hela summan i ett för alt till 300,000 dal.
smt faststäld, skulle thermedelst förmodeligen skaffas någorlunda
tillgång till bestridande af de vid H. K. Höghets hofhållning
förefallande dagelige och nödvändige utgifter; hvilket dock Utskottet
hemställer till Riksens Ständers öfvervägande och samtycke.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, berättade, att då hail i går hade den nåden
att uppvakta H. Majit, befalte H. Majit honom att till R. o.
A. förmäla H. Majits nådige hälsning och derjemte försäkra
om dess nådige fägnad öfver R. o. Arns benägna utlåtelse och
leinnade bifall till Gref Hessensteins accord med Öfversten, numera
General-Majoren Sinclair, hvilket ej sä mycket i anseende
till sjelfva saken fägnade H. Majit, som det tekn H.
Majit dymedelst funnit af R. o. Arns kärlek för honom; hvaremot,
som H. Majits högsta önskan varit att vid alla tillfällen
gifva R. o. A. tillbaka öfvertygande prof af sin faderliga omsorg,
nåd och kärlek för dem, så kunna de ock vara förvissade
derom, att H. Majit uti samma uppsåt hädanefter med
alt nöje skall fortfara.
16 (Maj 4.) Förord för deu yngre grof Hessenstein.
R. o. A. erkände med underdånig fägnad och tacksäjelse
tlenna II. Maj:ts nådige utlåtelse.
Gref Axel Rutger Sparre begärte att vid detta tillfälle
få uppläsa ett Memorial rörande den yngre Gref Hessenstein.
Hvilket sorn det beviljades, sä uppläste Gref Sparre sjelf
samina Memorial, theruti han till Riksens Ständers välbehag
hemställer, om icke the, i anseende till den nådige fägnad
H. K. Majit behagat betyga theröfver, att Riksens Ständer i underdånighet
bifallit, thet then äldre Grefven von Hessenstein fått
accordera med Öfversten vid Östgiöta infanterie-regemente
Sinelair, skulle likaledes vilja genom underdånig skrifvelse
gifva H. Majit i underdånighet vid handen, huruledes the
-önska, att H. Majit ville nådigst förordna, att then yngre
Grefven von Hessenstein måtte jemväl, om och när H. Majit
sjelf så nyttigt pröfva täckes, komma uti rikets tjenst samt befordras
till en lika hederlig och ansenlig post som thess äldre
broder, tå K. Majit thertill lägligt tillfälle finner. Genom ett
så otvungit kärleks- och vördnadsfull steg, förmodar Gret
Sparre, att H. Majit icke allenast skulle glädja sig, utan ock
förmås att genom bägge Grefvarnes införande i riket jemväl
draga therus egendom in uti riket och således uti theras personer
lemna oss tvenne ej allena väl besuttne Riddersmän,
utan ock med tiden tvenne goda, habile och kiäcka Generalspersoner,
som antingen till sjös eller lands kunna våga lif
för fäderneslandet och blifva nyttige medlemmar i vårt rike.
R. o. A. biföllo förberörde Gref Sparres Memorial med
den tilläggning, att H. K. Majit i underdånighet jemväl anmodas,
att den Grefveiige Hessensteinske famillens utom riket
varande egendomar må hit i riket indragas.
Hr Falkengren omtalte, huru som uti Frankriket altid
är vanligit, att någon af Kongl, blodet näinnes till Stor-Amiral;
och som den äldre Hr Grefve Hessenstein nyligen blifvit befordrad
vid landtstaten, så önskade Hr Falkengren, det Riksens
Ständer ville sä begå, att den yngre Grefven blefve emploj
erad vid sjöstaten, då riket af honom med tiden kunde
förvänta märkelig tjenst igenom dess erhållne goda education
och inhämtade kunskap under dess vistande i främmande
länder.
Frih. Wrede holt bäst vara att låta detta ankomma på
H. Majit, som nådigst lärer utse den yngre Grefve Hessenstein
till det, hvartill han finnes hafva hog och böjelse.
Om privata ansökningar.
17
Härmed instämde R. o. A.
Och blef i öfrigit en Deputation afskickad till de andre
Stånden med ofvannemnde Memorial och R. o. Arns resolution
derå. Gref Sparre förde sjelf ordet.
Derpå företogs om tjensterne.
Upplästes en förtekning öfver de till R. o. A. inkomne
remisser ifrån H. Majit, de andre respective Ståndens Extracta
Protocolli samt privatorum mångfaldiga ansökningar om tjenster,
caracterer, befordringar, byten och accorder samt recoramendationer
med mera, tili antalet 114 stycken, förutan de
som under uppläsandet af denna förtekning ännu ytterligare
af åtskillige R. o. Arns ledamöter på bordet framlades.
Gref Johan Cronhielm förestälte, huru desse ämnen,
hvilka likväl på intet sätt för sanskyldige riksdags-ärender
kunna anses, skulle kräfja längre tid, om de behörigen hos
Ständerne skulle skärskådas och afgöras, än Riksens öfrige värf
och angelägenheter det kunna tillåta; förutan det att mången
väl meriterad man kunde härigenom komma att lida och stå
tillbaka för en mindre förtjent, eftersom för Riksens Ständer
ogörligit är att så noga, som vederbör, kunna bepröfva hvars
och ens af de sökandes skickelighet och förtjenst, som sig till
den ena eller andra sysslan anmält; och fördenskull holt Gref
Cronhielm före bäst vara, att alla desse måhl och ansökningar
måtte i följe af Regeringsformen hänskjutas till H. Maj:ts och
Rådets afgörande med underdånig begäran, att H. Maj:t i
nåder ville examinera, hvilka som af de sökande äro förtjente,
och dem utan andras prsejudice befordra, samt att för öfrigit
fastställas måtte, det de nu vid Riksdagen beviljade caracterer
ej böra ligga några andra bättre förtjente i vägen.
Åtskillige af R. o. A. understödde detta och funno högst
betänkeligit, att Ständerne på något sätt skulle befatta
sig med tjensters och caracterers bortgifvande eller recommendationer
dertill, såsom en sak, den der kunde göra mycken
jalousie i armeen samt uppväcka suck och klagan hos den
öfrige riksens betjening, hvaribland många torde finna sig
förbigångne.
Hr Pehr Kalling upprepade, hurusom efter Regeringsformen
Konungen och Rådet endast tillhörde att bortgifva
tjenstår och benåda välförtjente män med caracterer, men
Ständerne tillkommo ej sådant; och derföre påstod äfven Hr
Kalling, att alla desse målen måtte remitteras till H. Majit
Adelns Protokoll (XVI) 1746—1747. II. 2
18 (Maj 4.) Om privata ansökningar.
att med Råds råde afgöras efter hvars och ens förtjenst utan
någons förfång eller pnejudice.
Hr Landtm, åberopade sig R. o. A:ns egit intygande,
huru han, när först begynts med tjensterne, och vid alla de
tillfällen, då sådant förevarit, altid afstyrkt R. o. A. att befatta
sig dermed, emedan han hade sedt, att det på slutet
skulle gå för långt, och att mången ärlig, trogen och redelig
ämbetsman derigenom kunde blifva förfördelad af en helt oförtjent,
som hos Ständerne sig framsmygt.
Samtelige R. o. A. lämnade Hr Landtm, detta vittnesbörd
och beklagade, att redan härmed så långt kommit,
hvartill de andre Stånden dock till en stor del varit ordsaken.
Hr Gyllenswärd protesterade aldeles emot att R. o. A.
måtte befatta sig med några caraeterer, accorder, byten eller
cessioner af tjenster, hvilket vore ett Konungens regale, och
hvarutinnan Ständerne på intet sätt sig böra blanda, emedan
mången välförtjent då skulle stängas från sin rätt. Hvar och
en, som ville gå till sig sjelf, viste väl huru det tillgick; och
hade man nu exempel af vice Häradshöfdingen Trägård,
som igenom de andre Ståndens föreskrift söker att drilla en
annan af förslaget till den beställningen, som han, Trägård,
nu söker.
Atskillige af R. o. A. påstodo häremot med mycken häftighet,
att R. o. A. nu måtte afgöra de inkomne målen,
emedan obilligt vore att, sedan Ständerne understödt sä många
med deras föreskrifter till befordran, dörren skulle tillstängas
för de efterkommande, hvilka för sig torde hafva lika goda
skäl med de förra och således hafva ordsak att klaga, det
dem härutinnan skedde förnär. Utom dess torde de andra
Stånden fullfölja med slika ansökningars afgörande, i det stället
att R. o. A. sjelfva satte sig uti inactivité eller uhr stånd att
hjelpa någon af deras ledamöter eller andre värdige och välförtjente
män.
Gref Henning Gyllenborg utlät sig, det han ej kunde
neka, att mycket ömsint vore att aldeles afslå desse ansökningar,
eftersom de, hvilka nu äro i cas, vilja njuta lika rätt
med de förra, som redan gådt igenom; men saken vore mycket
ömmare på andra sidan, ty om vi fordra, att Ofverheten skall
hålla Regeringsformen och de ingångne capitulations-puncterne,
så böra ock vi lemna det Ofverheten tillkommer och
intet befatta oss med något, som är Konungens regale.
Om privata ansökningar. Hessenstein. 19
Man kunde dock lätteligen komma härifrån, om man åtskiljer
målen och först undantager H. Maj:ts nådiga remisser,
hvilka R. o. A. ej annars lära kunna än bifalla, så framt
icke protester emot några voro inkomne, dem H. K. Maj:t då
i underdånighet kunde anmodas att efter förra vanligheten
afgöra;
2:o. Att öfver de målen, som de andre trenne Stånden
redan afgjordt, R. o. A. sig ej något utlåter, utan lemnar det
på deras ansvar, eller också gör till dem derom ytterligare
föreställning;
3:o. Att hvad de sökte accorder beträffar, R. o. A. lemnar
till H. Majit att bevilja gamle och meriterade män att få
afstå sina tjenster, med det förbehåll, att de, som komma efter,
äro icke allenast i pas, utan ock äga all erforderlig skickelighet
till sysslan;
4:o. Att alla ansökningar om caraeterer i gemen afslås;
dock att när någon lidande finnes, som blifvit praejudicerad,
H. Majit må ega frihet en sådan, till hugnad och upprättelse
för dess långlige och trogne tjenster, med någon förbättring af
caracteren att benåda.
Största delen af R. o. A. instämde med Gref Gyllenborg,
att man på detta sättet bäst kunde komma härifrån.
Deputation, som varit hos de andre Stånden angående
den yngre Grefven Hessensteins befordran, kom nu tillbaka,
och berättade
Gref Axel Rutger Sparre, hvilken fördtordet, att Prästeståndet
redan haft detta under deliberation och vid Deputations
ankomst straxt bifallit Memorialet med R. o. Arns tilläggning.
Borgareståndet hade äfven med nöje gjordt det
samma, men Bondeståndet hade redan varit åtskilde. Dock
hade Taleman sagt, att när han i dag framburit H. Majits
nådige hälsning och betygade välbehag öfver Riksens Ständers
lemnade samtycke till den äldre Gref Hessensteins accord med
Öfversten Sinclair, hade Bondeståndet äfven önskat, att den
yngre Gref Hessenstein till en lika beställning måtte befordras.
Reassumerades de förre discourserne, och förmente
Hr Printzensköld, att fast en hoper accorder eller cessioner
af tjenster redan hos Ständerne voro beviljade, så vore
deraf ingen fölgd, att ännu flere skulle tillåtas, ty igenom det,
20 (Maj 4.) Om privata ansökningar.
sorn redan skedt, kunde väl någre vara nögde, men många
flere klagande; och som ännu större missnöje ibland undersåtarne
skulle förordsakas, om vidare dermed skulle fortfaras,
så är bäst, att Riksens Ständer på intet sätt befatta sig med
desse målen, utan hänskjuta dem i underdånighet till H.
Maj:t att med Råds råde afgöras efter Regeringsformen och
Förordningarne.
Hr Conrad Siegeroth påstod, det alla måtte njuta lika
rätt och de nu inkomne ansökningar antingen afgöras eller
det, som förut gjordt är, gå tillbaka.
Hr Hård förbehölt sig, att, om accorder skola tillåtas, det
då måtte ske pa det sättet, att accorderne blifva inom regementet,
emedan mången eljest torde blifva andra föredragen,
som det intet förtjenar.
Hr Hå lieman bad, att, den ena eller andra intet måtte
förtryta hvad som skedt är. Bättre vore att sent ändra det,
som är galit, än vidare fortfara att göra illa. Han hade
äfven för sin del Lieutenanten De Geer vid artilleriet, för
hvilken han borde sig interessera, men vill att alla gå sina
lagliga och ordenteliga vägar och hos sin Öfverhet söka befordran
. Fördenskull instämde han ock aldeles med Gref Gyllenborg
och Hr Kalling, att de nu inkomne och uppläste
målen remitteras allesammans till H. Maj:ts nådige afgörande
med Råds råde, samt att tillika hos H. Majit i underdånighet
begäres, det H. Majit ej skickar flere remisser med dylika ansökningar
till Riksens Ständer. Beträffande åter de målen,
som af trenne Stånd redan äro afgjorde, så kunde R. o. A.,
på sätt som redan föreslagit är, förklara, det R. o. A. ej derutinnan
taga någon del, utan lemna på de andre Ståndens ansvar
hvad de härutinnan gjordt.
Frih. Coijet anförde, hurusom han altid funnit det vara
stridande emot Regeringsformen, Riksdagsordningen och 1727
års reglemente till Riksdagarnes förkortande, att Ständerne
skulle befatta sig med tjensters bortgifvande eller recommendationer
dertill; och hade han fördenskull vid alla de tillfällen,
då slika ärender här på Riddarhuset förehafts, protesterat
deremot, fast han måst låta sig nöja med hvad pluraliteten
beslutit. Af samma tänkesätt vore han jemväl ännu och protesterade
altså på det kraftigaste emot alla desse målen, dem
han holt före, att R. o. A. borde afslå samt till följe af Re
geringsformen,
sora vi besvurit, lemna H. Majit med Råds
Om privata ansökningar.
21
råde efter vanligheten tjensterne att besättja, säkert förmodandes,
att H. Majit lärer ihogkointna hvar och en efter skickelighet
och förtjenst. Ytterligare tilläde Frih. Coijet om dem,
som sökt förbättring på deras caracterer, att han tyckte hederligast
vara att äga den caractere man sig genom tjensten
förvärfvat, och hade han derföre aldrig begärt för sig någon
högre caractere, men lämnar sådant gerna åt dem, som äro
caractere-sjuka.
Hr Råfelt erhindrade, att hans sak vore af helt annan
beskaffenhet, ty han hade emot en ansenlig fordran, som han
till cronan cederat, undfått H. Majits nådiga försäkran och
remiss att blifva befordrad till Lagman; bad altså att hans sak,
ehuru den ibland de andra nu blifvit uppnämd, likväl måtte
undantagas ifrån det slut, som R. o. A. om dem fattandes
varder.
Gref Cronhielm svarade att, ehuru det ock må vara
med Hr Råfelts sak, bör likväl igenom hans befordran ingen
annan praejndiceras.
Hr Giös yttrade sig att, ehuru genom cessioner och accorder
mänga tillfällen kunna gifvas till andras praejudicerande, så
kunde dock vid visse tillfällen K. Majits och rikets tjenst befrämjas
och gamle meriterade, men orkelöse betjente hugnas,
om de blifva tillåtne; allenast dervid i akt tages, att
accorderne altid blifva inom regementet och med den, som är
närmast i tourén; sedan att den, som en gång accorderat bort
sin tjenst, ej mera bör få söka sig annan beställning igen eller
betunga riket med pension.
Hr Ehrenhielm tillstod, att hvad tjensters bortgifvande
och caracterers utdelande angår, sådant visserligen vore ett
Konungens regale, hvarmed Riksens Ständer sig ingalunda hade
bordt befatta. Men som de redan entrerat deruti, så vore
ganska hårdt, om det skulle vägras desse samma rätt, som de
förre njutit, hvartill då ingen annan grund kunde tagas eller
ordsak å de sökandes sida vara, än att de hade haft den
olyckan med sine ansökningar något senare att inkomma. Och
som denna saken fordrade mycken consideration, i ty att stort
missnöje deraf kan uppväckas, så begärte Hr Ehrenhielm, att
saken måtte blifva liggande på bordet.
Gref Henning Gyllenborg svarade, att, om Hr Ehrenhielm
vid början af saken begärt, att den måtte blifva liggande
på bordet, hade det icke kunnat nekas, men sedan
(Maj 4.) Orri privata ansökningar.
R. o. A. nu så länge härom delibererat, strider det emot
R. o. Arns fastställande och skulle borttaga dubbel tid.
R. o. A. förklarade i anseende härtill jämväl, att saken
nu bör afgöras, och begärtes af Hr Landtm, att han ville
göra proposition, efter nog länge härom blifvit discourerat.
Hr Winblad sade, att han också besvärat R. o. A.
med någon ansökning om befordran; uppräknade derpå sina
tjenster och hvad han lidit, men förklarade sig nögd, att altsammans
liänskjutes till H. Majrts nådige afgörande med Råds
råde, på sätt som föreslagit är.
Hr Löwenhielm förestälte ganska vidlyftigt och omständeligen,
i hvad för oreda Riksens Ständer råkat genom
desse saker, och huru densamma ännu skulle blifva mycket
värre, om härmed vidare skulle fortfaras och intet slag en gång
för alla härutinnan göres. Han styrkte förthenskull till, att R. o.
A. måtte pä det eftertryckeligaste förklara, det de ej mera
vilja befatta sig med dylika saker, utan remittera dem allesammans
till H. Maj:ts nådige afgörande efter fundamentale
lagen.
Hr Ivan Carlesson gaf tillkänna, det han vore af enahanda
tanka med de fleste Herrar, som förut i saken tält,
nemligen att R. o. A. ej annat kan än vörda H. Maj:ts remisser,
men derjemte undanbedja sig flere sädane, med mindre
synnerliga omständigheter H. Majit dertill kunna föranlåta;
att för öfrigit R. o. A. lemnar till H. Maj:t att bevilja de
sökte accorder, när de äro af den beskaffenhet, att gamla meriterade
män derigenom hugnas, och kunna ske utan någons
förfång med den, som är närmast i tourén; men att deremot
alla de andre ansökningarne om recommendationer och caracterer
afslås efter Regeringsformen.
I anleduiug af de således förde discourser och hos de
fleste af R. o. A. förmärkte meningar, uppsatte
Hr Landtm, följande puncter, dem han för R. o. A. till
approbation uppläste:
l:o att H. K. Maj:t i underdånighet må anmodas att ej
vidare till Riksens Ständer remittera några dylika ansökningar,
med mindre synnerliga omständigheter H. Maj:t dertill kunna
föranlåta;
2:o att hvad de andre frenne Stånden redan afgjordt,
lemnar R. o. A. utan att sig dermed på något sätt befatta
;
Om privata ansökningar. Hastfehr.
23
3:o att alla de öfrige i detta mål inkomne ansökningar
liänskjutas till H. K. Maj:t med underdånig anhållan, att H.
K. Majit i nåder täcktes afgöra hvart och ett mål efter dess
beskaffenhet, som rikets tjenst fordrar och personerues skickelighet
det medgifver, utan att Förordningarue af den 20 Sept.
1723 och 3 Nov. 1741 emot caracterer och cessioner af tjenster
må ligga H. Majit i vägen, allenast härvid i akt tages,
att den, som medelst accord en gång trädt utur tjensten eller
till en jängare beställning, ej bör få söka sig annan tjenst igen
eller njuta pension;
4:o att R. o. A. vid de med H. Maj:ts remisser ned
komne
ansökningar ej hafva något att påminna, deräst K.
Majit med Råds råde skulle finna skäligt dem att bifalla och
inga protester emot berörde ansökningar göras, i hvilket senare
fall efter vanligheten dermed procederas.
Sedan Hr Landtm, å nyo uppläst förberörde puncter,
gjorde Hr Landtm, öfver hvarje punct frågan, om den af R.
o. A. bifalles;
Hvaiäill R. o. A. i lika ordning svarade med Ja.
Vidare blef af R. o. A. resolverat, det uti tredje puncten
skulle tilläggas, att ingen igenom desse byten, cessioner eller
accorder må göra ovanlige framsteg till någon tjenst; jämväl
ock de caracterer, som nu kunde beviljas, ej må ligga bättre
förtjente i vägen.
När detta var förbi, skildes R. o. A. åt, efter klåckan
redan var två slagen.
Den 8 Maji.
R. o. A. samlades för middagen klåckan 8.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Upplästes Protocollet af den 22 sidstlednc Dec. ifrån
sid. 341 till sid. 352, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Föredrogs Secreta Deputationens Betänkande af den 19 Dec.
förledit år, hvaruti förmäles, thet Ryttmästaren vid Lif-dragoneregementet
Johan Hastfehr genom Memorial anhållit, thet
han i anseende till thess långlige trogne tjenster, hvilka upprepas,
och hvarpå Riksens Ständer vid sidstledne Riksdag haft
ömt afseende uti theras till K. Majit för honom aflåtne under
-
24 (Maj 8.) Hastfehr oell Skutenhielm.
dånige recommendation, samt att han vid åtskillige tillfällen
både vid Lif-regementet och Lif-dragonerne, ther han varit
tjenstgörande officerare, förestått Majors-beställningarne, måtte
hos H. Maj:t blifva anmäld till Majors caractere vid Lifdragone-regementet;
yttrandes Deputation sig häröfver, att aldenstund
bemälte Ryttmästare hitintills icke njutit någon verkan
af Riksens Ständers vid sidsta Riksdag honom lemnade underdåniga
föreskrift, utan ännu måste se sig ohulpen, fast
många yngre framför honom blifvit befordrade; förthenskull
hemställer Deputation Riksens Ständers godtfinnande, om icke
underdånig föreskrift må till H. Majit afgå, thet Ryttmästaren
Baron Hastfehr vid förefallande anständig öpning, tå han sig
anmälandes varder, må i nåder ihogkommas samt imedlertid
med Majors caractere vid Lif-dragone-regementet benådas.
R. o. A. biföllo Secrete Deputationens Betänkande.
Hr Cancellie-Rådet Skutenhielm anmälte, det H. Majit
varit så nådig och i anseende till hans långlige och trogne
tjenster velat hugna honom med Stats-Secreterares heder och
fullmakt, hvaröfver H. Majit dock först igenom nådig remiss
velat inhämta Riksens Ständers underdåniga utlåtelse, anhållandes
fördenskull Hr Skutenhielm att nu få uppläsa berörde remiss,
som han till gunstigt bifall hos Högh R. o. A. recommenderade.
Frih. Hindrich Wrede sade det ej vara honom emot,
när H. Majit vill göra någon nåd. Men sedan Secreteraren
Arnell vid förledne Riksdag blef uppå Riksens Ständers underdåniga
tillstyrkande af H. Majit benådad med CancellieRåds
fullmakt, klagade Secreterarne Helandt, Engelke och
Stenhagen deröfver nu vid Riksdagen, och Riksens Ständer
måste göra dem till Cancellie-Råder med. Likaså skulle det
ock nu ske; om detta beviljades Hr Skutenhielm, skulle de
andre Cancellie-Råderne straxt påstå detsamma; derföre vore
bäst, att alla blefve på en gång, eller ock ingen.
Hr Hårleman erhindrade, det R. o. A. i sidsta pleno
kommit öfverens att ej mera vilja befatta sig med några ansökningar
om cessioner af tjenster eller caracterer, utan skulle
de samma hänskjutas till H. Majits nådige afgörande med
Råds råde. Under samma beslut borde altså Hr Skutenhielms
nu ingifne remiss äfven begripas.
Detta beviljades af R. o. A. och kommer altså Hr Skutenhielms
remiss att biläggas de öfrige, som förra plenidagen
R. o. A. blefvo föredragne.
Forbes, Rantell och Högman.
25
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputation»
Betänkande af den 3 April sidstledne, i anledning af Cornetten
A. Magnus Forbes ansökning om 1000 dal. smts
prsemium för en uppfunnen machine till korkskäreri, som till
dess stora nytta och förmon samt behändighet till alla delar
uti betänkandet först beskrifves; sedermera berättas, thet till
Secreteraren Rantell samma machine blifvit öfverlemnad emot
1800 dal. knit, som han till Forbes vill utbetala, när han
blifvit förvissad om exclusivt privilegio för sig och sina efterkommande
att få tillverka korkar i riket, med förbindelse att
vilja sälja them för långt drägeligare pris, än hittills kunnat
ske, med mera Rantell till sin förmon sig förbehållit. Under
förehafvandet af detta ärendet förmäler Deputation sig hafva
kommit i erfarenhet, att en Bokhållare, Högman benämnd,
skall förledit år hafva erhållit privilegium på en kork-fabriques
anläggande här i Stockholm, af hvilken Deputation gjordt
sig underrättad, till hvad pris han i det nogaste kan aflåta
korktillverkningarne, samt huruvida han med thenne thess
fabrique kommit i gång, samt om han icke i anseende till
ofvanberörde machine, hvarigenom korkar med mera lätthet och
behändighet kunna förfärdigas, skulle finna för sig rådeligare
med dess påtänkte korkfabrique att afstå; anförandes Deputation
vidlyftigt hvad bemälte Högman öfver alla thesse frågor
och föreställningar sig utlåtit; hvilket alt, thet ena med thet
andra, Deputation hos sig i öfvervägande tagit, med förmälan
therjemte, att Deputationen i anseende till härvid befundne
samt upprepade skäl och omständigheter funnit sig föranlåten
Riksens Ständer tillstyrka, thet Högman bör återgifva thess
på korkars tillverkande undfångne privilegium, hälst han ännu ej
inrättat thetta verk och han dessutan fådt privilegium på en lackoch
en kortfabrique, hvilka tyckas kunna honom nogsamt sysselsätta;
och att Secreteraren Rantell må erhålla frihet att emot
thet af honom utfäste priset, nemligen 2 dal. 8 öre kmt grosset
för de bästa eller sammets-korkar och 18 öre dito mynt för
de sämsta samt i proportion therefter för mellansorterne, ensam
få arbeta, dock med det förbehåll, att, theräst Secreteraren
Rantell skulle finnas att antingen icke tillräckeligen förse det
allmänna med nödige och dugelige korkar, eller ock vid dess
försälgning öfverskrida thet af honom utfäste priset, han tå
bör förklaras vara sådant privilegium exclusivum förlustig;
hållandes Deputation therjemte före, att ett vist vite kunde
26 (Maj 8.) Forbes, Rantell oell Högman.
utsättas för den, sorn hädanefter befunnos några korkar att
tillverka, och att för öfrigit ingen, utan för Secreterarens
Rantells fabriques räkning eller ock för fiskeriers behof eller
rudemateria för någon annan sort fabriques-tillverkning, måtte
tillåtas på annat sätt än emot tulls erläggande korkbark få
införa; men på thet, under ett sådant tillstyrkande, Bokhållaren
Högman icke må sättas i ett lidande tillstånd för then omkostnad,
som han i anledning af sitt erhållne privilegio användt
till dess ärnade kork-fabriques inrättning, så förmäler Deputation
sig vara af den tankan, att Secreteraren Rantell, theräst honom
privilegium exclusivum förunnes, icke allenast bör ersättja
Högman hvad han således skäligen påkostat, utan ock emot betalning
emottaga then qvantité korkträd, som Högman redan
skall hafva införskrifva och han med det första hitförväntar.
För öfrigit och theräst, i anseende till the af Riksens Ständer
vid förra årens Riksdagar tagne författningar om exclusive privilegier,
Riksens Ständer skulle hålla betänkeligit Secreteraren
Rantell thet af Deputation tillstyrkte privilegium exclusivum
att bifalla samt pålägga Bokhållaren Högman att återgifva
thet privilegium, som lian af R. Commerce-Collegio på en
kork-fabriques anläggande redan erhållit; så ser Deputation
ingen annan utväg, än att Cornetten Forbes för dess till allmän
nytta uppgifne machine ett prsemium af 1800 dal. kint
utaf Manufactur-fonden bör tilldelas; hvilket alt Deputation
till Riksens Ständers närmare ompröfvande öfverlemnat.
Härvid upplästes Bokhållaren Eric Högmans Memorial,
hvarutinnan han, i anledning theraf att ett privilegium exclusivum
skall blifvit begärt på en korkskäreri-fabrique, i anseende
till en inventerad machine, hvarigenom korkskäringen
med större behändighet än tillförende skall kunna practiseras,
andrager hvad ansenlige medel han användt på sin egande
korkfabrique, och huru han på alt sätt varit omtänkt och är
uti begrep samt redan föranstaltat till thet allmännas förmon,
att korkträd inrikes må blifva planterade, på thet rudematerien
i landet framdeles må vara att tillgå; i anseende till
hvilket alt, med mera Högman anförer sig hafva påkostat,
han anhåller att blifva bibehållen vid the privilegier han på
sin anlagde korkfabrique af K. Commerce-Collegio undfått.
Hr G. A. Ruthenschiöld förestälte, det alla privilegia
exclusiva äro skadelige, och kunde han derföre ej samtycka
till något privilegium exclusivum för Rantell, utan som Hr
Forbes, Rantell och Högman.
27
Forbes, hvilken uppfunnit en machine, hvarmed korkarne behändigare
kunna skäras, bör derföre enligit Manufactur-Deputations
tillstyrkande hafva det utnämnde preemium, så vore
billigt, att Hr Rantell och Högman, som begge hafva inrättat
korkfabriquer, betala hälften hvardera till Hr Forbes, så framt
Manufactur-Gontoiret ej kan bestå samma praemium, men aldrig
några privilegia exclusiva hvarken i detta eller andra
mål beviljas.
Frih. Hindrich Wrede berättade, att ordsaken, hvarföre
Manufactur-Deputation tillstyrkt detta, är att Rantell utfäst
sig att sälja korkarne till ett vist och ständigt pris; men
Högman, ehuru han lofvat mycket, har dock föga eller alts
intet deraf fullbordat.
Hr Hårleman förklarade, att han också vore emot alla
privilegia exclusiva, men sedan de en gång blifvit utgifne, böra
de, som dem undfått, dervid bibehållas, så länge de sälja varan
till skäligt pris och godhet, hvarå Comruerce-Collegium bör
hålla alfvarsam hand.
Hr Ivar Carlesson utlät sig, att som tillgången pa
varan gör priset och igenom den machin, Hr Forbes nu inventerat,
större myckenhet af korkar på mindre tid än förr
kunna tillverkas, hvarigenom Rantell blir i stånd att tillräckeligen
kunna fournera riket med alla sorter af korkar, så lärer
han ej kunna öfverskrida ett skäligt pris.
Hr Magnus Skeckta upprepade, hurusom jemte folkets
sysslosättande ändamålet med alla fabriquers inrättande är
att kunna få varan här i riket för billigt pris, hvilket ingalunda
kan vinnas, om privilegia exclusiva beviljas, dä fabriqueuren
kan dyrka sin vahra så högt, att den till bättre pris
kan köpas utifrån.
Gref Axel Rutger Sparre bad, att, om R. o. A. nu
bevilja något privilegium exclusivum, de också måtte vara betänkte
på att hålla detsamma och intet upphäfva det igen
vid nästa Riksdag, som det nu försökes med det honom eller
hans svärmoder förundte privilegium på såckerbruket i Götheborg.
Efter vidare discourerande biföllo R. o. A. Betänkandet
på det sättet, att Secreteraren Rantell beviljas det begärte
privilegium exclusivum med de i Betänkandet omförmälte
vilkor, dem K. Commerce-Collegium honom bör tillhålla att
28 (Maj 8.) Nordencrantz befordran.
fullgöra, så att varan altid blifver dugelig och försäljes till
det utfäste priset, som icke får öfverskridas.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var uppläst.
Betänkandet påskrefs.
Justerades den till följe af R. o. A:ns den 28 sidstl.
April fattade slut uppsatte resolution, som kommer att skrifvas
på Rådets Extractum Protocolli angående Hr Nordencrantzes
befordran, hvilken resolution sålunda var projecterad:
R. o. A. finner, det Agenten Nordencrantz genom sin
oförtrutna nit och förvärfvade goda insigt i Commerce-saker
gjordt sig värdig och förtjent att blifva befordrad i CommerceCollegio,
och bifaller fördenskull, att han med Commeree-Råds
caractere får säte och stämma derstädes näst efter yngsta
Assessoren.
Hr Nordencrantz utbad sig att härvid få uppläsa ett
sitt Memorial, hvilket som det honom beviljades, så uppläste
Hr Nordencrantz sjelf berörde memorial, hvarutinnan, sedan
han högeligen beklagat, thet hvarken Assessoren Vult von
Steijern eller dess allierade tagit afträde från Ridderhuset, då
K. Maj:ts nådige remiss om thess befordran till CommerceRåd
under öfvervägande förehades, eller att the högstberörde
K. remiss medfölgde skrifter [icke] blifvit uppläste, anhåller
Agenten Nordencrantz, att berörde skrifter nu måtte blifva
uppläste och i öfvervägande tagne, innan Protocollet och det
fattade beslutet justerade blifva; vidare förmäler bemälte Nordencrantz,
att han till Riksens Ständer ej är vorden remitterad
beträffande caracteren af Commerce-Råd, hvilken han
för 10 år tillbaka med lika rätt som thess antecessor
kunnat undfå, utan remissen angår säte och stämma uti K.
Commerce-Collegio, och tycker han att det icke lärer väl
rimma sig för honom i anseende till thess förtjenster, them
han uppräknar, att uti annan tjenst och säte sittja, än som
caracteren medföljer.
Men i then händelsen, att R. o. A. ej skulle täckas bifalla
K. Maj:ts uti thess remiss gjorde nådige tillsäjelse, så
anhåller och påstår Agenten Nordencrantz:
l:o att antingen återbekomma hvad som innestår af then
honom vid thess rapell gifne, men år 1737 honom ohördan
ifråntagne pensionen, eller ock att lagligen dömmas må, om
han för något brått, mer än andra rapellerade utrikes betjenter,
then samma skall vara förlustig, hälst thet i annor händelse
Nordencrantz befordran.
29
kunde anses, likasom hade tillsäjelsen om pensionen och en
ny tjenst varit brukad att afhända honom then tjenst
han förut hade utan afsigt att gifva honom en annan i
stället;
2:o påstår Nordencrantz, att then skrift, som några Commerce-Coliegii
ledamöter under ett klart missbruk af ett
Collegii namn ingifvit samt med så anstöteliga utlåtelser
emot Konung och Råd som förklenligen emot Nordencrantzes
egen person uppfylt är, må tillika med hans svar
therå uppläsen varda; hvarjemte han anhåller om justiee
efter lag och thess uppförande, med mera han vidlyftigt andrager.
Hr Klingsporre önskade, att publiqve måhl måtte
företagas och R. o. A. intet hindras af denna saken,
som en gång är afgjord, och hvarvid det väl måste förblifva.
Hr Börge Skeckta holt före, att som Hr Nordencrantz
nu andragit nya skäl, hvilka synas förtjena reflexion, så kunde
R. o. A. nu remittera saken till H. Maj:t med underdånig anhållan,
att H. Maj:t täckes låta Nordencrantz vederfaras den
nåd, som han förtjent.
Hr Mannerheim och flere andre af R. o. A. påstodo,
att det mätte förblifva vid det, som en gång afgjordt är. Vid
justeringen kunde väl ett eller annat ord i resolutionen ändras,
men saken derföre intet upprifvas.
Hr Hård förbehölt sig, att, om denna saken nu skall
ändras och afgöras, alla de andra H. Maj:ts remisser, hvilka
sidst blefvo afslagne, jemväl måtte å nyo föredragas och afgöras.
Hr Börge Skeckta tillika med Frih. Cronhiort sade,
det de ej vilja gifva anledning att upprifva hvad som en gång
är afgjordt; men som Hr Nordencrantz nu andragit nya skäl,
hvaraf man ser hans lidande, så kunde ju R. o. A. lemna
H. Majit fria händer att sättja honom där, som H. Majit
finner honom i anseende till sin skickelighet hafva förtjent.
Hr Adlerbeth upprepade, hurusom den resolution, hvilken
sidst blef tagen, grundar sig på en förordning, hvilken Riksens
Ständer sjelfva gjordt, att den, som kommit sidst in i ett
Collegio, bör sittja nederst, och vore fördenskull nu så mycket
mindre anledning att ändra hvad afgjordt blef.
30 (Maj 8.) Hessenstein. Bevillningen.
Uppsköts efter begäran med denna saken till en annan
gång, eftersom en Deputation från Bondeståndet nu anmältes.
Berörde Deputation insläptes och emottogs på vanligit
sätt. Anders Olufsson från Bohus län förde ordet och, näst
aflagd hälsning från Bondeståndet, återlemnade Gref Sparres
Memorial med Bondeståndets påskrift och samtycke till den
yngre Hr Grefve Hessensteins befordran.
Vidare påmintes om Riksdagens slut, och sidst öfvergafs
ett Bondeståndets Extractum Protocolli angående någon tillökning
på Häradshöfdingarnes rang.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning
till det ärbara Bondeståndet;
Hvarmed Deputation afträdde.
Sedan berättade Hr Landtm., det H. K. Höghet låtit
förmäla sin nådiga hälsning till R. o. A. jemte dess betygade
nöje öfver den tillökning R. o. A. beviljat på H. K.
Höghets stat, med försäkran det H. K. Höghet efter yttersta
krafter vill arbeta på rikets bästa och på alt görligit sätt undvika
att öka rikets utgifter.
R. o. A. betygade häremot deras underdåniga erkänsla.
Vidare berättade Hr Landtm., det H. K. Höghet befalt
honom anmäla, att 240 man af Artilleriet kommer att dragas
ihop till exercering med 4 stycken på Ladugårdsgärdet.
R. o. A. hade dervid ej något att påminna.
Justerades den vid 6 § gjorde tilläggningen uti projectet
till consumtions-accisens erläggande för friheten att bränna
brännevin.
Vidare justerades påskriften på bevillningen, så väl som
första och andra §§, hvilka blifvit ändrade efter R. o. Arns
fastställande.
Upplästes Prästeståndets utlåtelse öfver R. o. Arns Extractum
Protocolli af den 22 April, angående att bevillningsafgiften
för innevarande år måtte uppbäras efter Förordningen
af den 22 Febr. 1744; yttrandes sig Prästeståndet, thet Ståndet
bifaller, att 1744 års Bevillnings-placat för thetta år må efterlefvas,
på sätt som Högh R. o. A. föreslagit, med förbehåll
att taxeringen på Prästerskapets spannemåls-lön ställes efter
samma fundament som med militiae- och landstatens löningsspannemål,
nemligen 12 procent efter crono-värdering, hälst
som Prästeståndet desse förflutne åren nog hårdt blifvit graverat.
Forsells memorial om flyktade finnar.
31
Häröfver resolverades, att som R. o. A. intet minskat
någonting af det, som för dem är utsatt i 1744 års bevillning,
så förmodar ock R. o. A., att de andre respective Stånden
låta förblifva vid det, samma års bevillning för dem
innehåller;
Hvilket påskrefs.
Upplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli af den
27 sidstledne April, hvaruti berättas, thet Deputation öfver
ärenderne, som angå Storfurstendömet Finland, lemnat Secreta
Utskottet del af Riksdagsfullmäktigens ifrån Degerby, Rådmannens
Jacob Forsells ther ingifne Memorial, hvaruti föreställes
inbyggarnes i Friedrichshamn och Willmanstrand af
thet sidsta kriget på mångfaldigt sätt framför alla rikets inbyggare
hafde känning och lidne förlust; och som rikets nu
varande tillstånd ej medgifver att thesse från berörde städer
flyktade och under Sveriges crono qvarblefne undersåtares
lidne skada ersättja, så anhåller Rådmannen Forsell, thet
Riksens Ständer ville hugna them med löfte att framdeles vid
rikets bättre tillstånd hafva them uti åtanka. Thetta, med
hvad förenämnde Deputation härvid ömsint anmärkt, förmäler
Secreta Utskottet sig jämväl tagit uti nära behjertande samt
hållit före, att thesse städers på svenska sidan sig nedsatte
invånare thermedelst så mycket mer å daga lagt theras underdåniga
nit och trohet för Sveriges crona, som the i mångfaldigt
afseende mera lidit, än att then förlust, ehuru stor then
vara månde, som [under] sidsta krigsrörelsen andra Finlands jnvånare
öfvergått, synes thermed kunna komma i jämförelse, och
sådant oaktadt vedersakat the af främmande herrskap them
gjorde ansenlige anbud, för hvilken theras trofasthet the förtjent
att af H. Maj:t och Riksens Ständer blifva med besynnerlig
nåd och välvilja ansedde; i anseende hvartill Secreta
Utskottet ock anförer, att thet för dess del gerna skulle vara
betänkt på någon utväg till deras någorlunda skadeslöshet; men
som de af Riksens Ständer på thenna Riksdag till rikets
värn och trygghet anslagne tillgångar icke vilja förslå till the
mångfaldiga högst angelägne författningar, ty finner Secreta
Utskottet sig härvid för thenna gången ej vidare kunna tillgöra
än merberörde Friedrichshamn- och Willmanstrandske
invånares svåra omständigheter hos Riksens Ständer till ömt
medlidande i så måtto att föredraga, att them må lemnäs försäkring,
thet theras hafde förlust framdeles vid rikets bättre
32 (Maj 8.) Öfverbefälet i armén.
tillstånd skall hos H. Maj:t och Riksens Ständer vidare efter
mögeiigheten ihugkommas, och the imedlertid i sina öfrige angelägenheter
hafva all görlig hjelp och understöd att förvänta.
Hr Hårleman beklagade, att rikets tillstånd nu intet
tillåter att belöna desse Friedrichshamns och Willmanstrands
invånare för deras trohet, hvilket de sannerligen förtjent.
R. o. A. biföllo Secreta Utskottets Extractum Proto
colli.
Upplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli af den
'23 sidstvekne April, angående H. K. Höghets genom Rådets
Extractum Protocolli med Secreta Utskottet cominunicerade
Memorial rörande öfverbefälet i arméen, hvilket K. Majit med
Råds råde för godt och nyttigt funnit; hemställandes derföre
Secreta Utskottet, om icke thet samma af Riksens Ständer
kunde samtyckas, efter staten therigenom ej graveras, men en
god verkan theraf blifver för arméen; dock bör thervid i akt
tagas, att ej flere General-Majorer, än uti ofvan högst berörde
och här nedanföre upprepade Memorial utsatt är, utnämnas,
och att förnämsta ögnamärke hafves på skickelighet, och
hvilka thertill gjordt sig förtjente uti K. Majits och rikets
tjenst.
Vidare upplästes högstbemälte U. K. Höghets hos H.
Maj:t ingifne Memorial, daterat den 31 sidstledne Martii,
theruti H. K. Höghet förmäler, thet Generalen During på
Krigsbefälets vägnar hos H. K. Höghet andragit, huru mycket
thet skulle gagna krigsmakten, om then samma med så manga
General-Majorer blefve försedd, som antalet af regementerne
och trouppernas fördelning uti en ordre de bataille det samma
kräfver; tyckandes Hr Generalen, att hvarje flygel af Cavallerie
åtminstone behöfver en General-Major, samt att vid hvar
linie af Infanterie ej kunna vara mindre än trenne; och som
thet gör en tillökning af 6 General-Majorer öfver 1696 års
stat, så tycker äfven Hr General During, thet the ej komma
staten till last, om the allenast blefvo med fullmakter försedde
och njöto ingen vidare lön än fälttractamente, tå the voro commenderade
uti verkeligit tjenstgörande. Och som nästberörde Hr General
Durings andragande har sitt ögnamärke på H. Majits och
rikets tjenst samt armeens iståndsättjande, så förmäler H. K. Höghet
sig ej underlåta kunnat thet samma hos H. Majit att anmäla,
Öfverbefälet i armén. Stiernelds memorial.
33
som igenom en på lång erfarenhet grundad kunskap om nyttan
af alt thetta är öfvertygad; lärandes H. Majit bäst i nåder
kunna utnämna, hvilka igenom riket gjorde tjenster thertill
finnas skickelige och förtjente, huru många de böra vara,
och sidst när H. Majit nödigt pröfvar detsamma att verkställa.
Frih. During utlät sig, att i den uppläste skriften väl
står på Krigsbefälets vägnar, men detta vore en miss-skrifning,
ty han hade för egen räkning underställt H. K. Höghet
detta. Elljest och som R. o. A. hade ibland sig en värdig
ledamot, den där igenom utrikes märkelig tjenst förvärfvat
sig mycken skickelighet och erfarenhet, nemligen Herr Brigadiern
Lantinghausen, så önskade Frih. During, att R.
o. A. vid tillfälle af flere General-Majorers utnämnande
ville anmäla honom hos H. Majit till nådig ihogkommelse.
Atskillige af R. o. A. instämde med Frih. During och
lemnade Herr Brigadiern Lantinghausen det fördelaktiga
vittnesbörd, att riket af honom skulle kunna förvänta nyttig
tjenst.
Hr Hårleman sade, det han närmast kände Herr Lantinghausens
sinnelag och är försäkrad, att, om han vore
här uppe tillstädes, undanbådo lian sig den förmån att
blifva nämnd af R. o. A., eftersom han ändå gör sig det
underdåniga hopp att af H. Majit i nåder blifva ihogkommen.
R. o. A. läto altsä bero dervid och biföllo det uppläste
Secreta Utskottets Extractum Protocolli.
Föredrogs ett af Hr Stierneld ingifvit Memorial af detta
dato, hvaruti berättes, thet Hennes K. Höghet Cron-Print
sessan
haft den nåden för tvenne gardes-karlar vid namn
Eric Bergling och Lars Ekebohm af thess compagnie och
hos H. Majit för them fält förbön, hvilka för första gången
begått stöld genom inbrått och therföre blifvit dömde att
hängas; i anseende till hvilken förbön H. Majit på thess höga
födelsedag i nåder täckts gifva dem pardon, men Hrr Riksens
Råd funnit betänkeligit för praejudicat skull att thertill styrka.
Vid så beskaffade omständigheter underställer Capitainen
Stierneld Riksens Ständers godtfinnande, om icke them skulle
täckas lägga något handen vid detta mål, så att thesse syndare
kunde få njuta H. Majits nåd och Hennes K. Höghets
förbön till godo, hälst som the ännu äro unga till åren,
stölden ganska ringa samt både ransakningen och dommen
Adeln, Protokoll (XVI) 1746—1747. II. 3
34 (Maj 8.) Corylander och Forsman.
anledning gifva, thet theras brott icke härrörer af någon inritad
vahnart.
R. o. A. gåfvo härtill sitt bifall.
Amuältes en af änkan, hustru Christina Corylander till
R. o. A. ingifven böneskrift, hvaruti hon ganska bevekeligen
anhåller, att hennes olyckeliga son, Sven Corylander, hvilken,
för thet han förfalskat Baneo-sedlar, genom H. Maj:ts nådiga
utslag blifvit dömd till ett nesligit straff samt lifstids fångenskap,
måtte i anseende till dess ungdom och redan på sjette
året utståndne svåra häkte njuta någon lindring och förskoning
i thet ådömde straffet eller ock benådas med en
mindre neslig död.
R. o. A. remitterade denna böneskrift till Banco-Deputation.
Upplästes Borgarens och Riksdagsfullmäktigens Johan
Gabriel Forsmans till Riksens Ständer ingifne supplique,
hvaruti, sedan lian bevekeligen andragit thess under sidsta
kriget såsom Borgare i Friedrichshamn stad öfvergångne åtskillige
svåra olyckor, men att therföre ej åtnjutit then ringaste
förmån genom the förundte frihetsåren såsom hans medborgare,
som satt sig neder uti Degerby, emedan han efter
flykten hit antagit burskap uti Södertelge stad, ther han
måst vidkännas alla borgerliga onera, anhåller han, thet Riksens
Ständer ville hans beklageliga lidande af ömhet behjerta.
Och som han uti sidstberörde stad anlagt en tobaksplantering
och bragt den samma, jemte ett spinnerie af egne
blad, till någorlunda godt stånd, och thet samma fordrar ansenligt
förlag, samt haus nu varande svaga tillstånd sådant
icke kan åstadkomma; altså anhåller bemälte Forsman, thet
Riksens Ständer till berörde verks vidare upphjelpande och
bibehållande ville tillägga honom för sin i Friedrichshamn
lidne skada i ett för alt 3000 dal. kmt eller tillåta, att
theras Contoir må till fullo inlösa the 2000 dal. sint uti Ständernes
obligationer sub. n:o 9, som han är innehafvare utaf,
och för hvilkas betalning han utan sin stora skada ej kan afbida
tid, tills then 9:de numera infaller.
Detta remitterades till Secreta Utskottet.
Upplästes till justering det Extractum Protocolli, som
till följe af R. o. A:ns sidst fattade slut angående de inkomne
ansökningar om cessioner, accorder och transporter af
tjenster, med mera, på följande sätt var projecterat.
Om privata ansökningar.
35
Utdrag af Protocoilet hållit hos R. o. A. den 4 Maji
1747.
Sedan Riksens Ständer vid innevarande Riksdag blifvit
öfverliopade med så mångfaldiga ansökningar om tjenster,
caracterer, befordringar, byten och accorder samt recommendationer
med mera, har R. o. A. kommit att betänka, huru
desse ämnen, som likväl ej för sanskyldige riksdagsärender
kunna anses, skulle kräfja längre tid, om the behörigen hos
Riksens Ständer skulle skärskådas och afgöras, än Riksens
öfrige värf och angelägenheter thet kunna tillåta; ej att förtiga
then svårighet, ja nästan omöjeligliet, härvid möter för
Riksens Ständer, att så noga som vederbör kunna bepröfva
hvars och ens af de sökandes skickelighet och förtjenst,
som sig till den ena eller andra sysslan anmält, hvarigenom
lätteligen en väl meriterad kunde komma att stå tillbaka för
en mindre förtjent.
R. o. A. har fördenskull så i anseende härtill, som ock
att de andre respective Stånden sig jemväl förklarat att för
anförde betänkeligheter skull ej mera vilja emottaga flera sådana
måhl om cessioner eller accorder af tjenster, stadnat i
följande slut:
l:o att H. K. Majit i underdånighet må anmodas att ej
vidare till Riksens Ständer remittera några ansökningar af
dylik beskaffenhet, med mindre några synnerliga omständigheter
H. K. Majit dertill kunna föranlåta;
2:o att öfver de målen, som af de trenne andre respective
Stånden redan enhälligt äro afgjorde, R. o. A. sig ej annorlunda
kunna yttra, än att, som R. o. A. derutinnan icke
tagit någon del, så lemnar R. o. A. dem till K. Maj:ts nådige
afgörande;
3:o att alla de öfrige i detta mål till R. o. A. inkomne
ansökningar, som vid pass äro 114 till antalet, likaledes i underdånighet
hänskjutes till K. Majit med underdånig anhållan,
det H. K. Majit med Råds råde i nåder täcktes afgöra hvart
och ett mål efter dess beskaffenhet, sorn rikets tjenst fordrar
och personernes skickelighet det medgifver, utan att Förordningarne
af den 20 Sept. 1723 och 3 Nov. 1741 emot caracterer
och cessioner af tjenster må ligga H. Majit i vägen,
allenast dervid i akt tages, det ingen igenom desse byten,
cessioner eller accorder må göra ovanligit framsteg till någon
tjenst; ej eller att den, som medelst accord en gång trädt
36 (Maj 8.) Om privata ansökningar.
utur tjensten eller till en ringare beställning, må åter få söka
sig annan tjenst igen eller njuta pension. Fast mindre måge
de caracterer, livarmed H. Maj:t skulle finna skäligt att benåda
dem, som derom nu ansökning gjordt, ligga bättre förtjente
vid annat tillfälle i vägen;
4:o beträffande de ansökningar, som ifrån K. Maj:t till
Riksens Ständer äro remitterade, så hafva R. o. A. ej något
i underdånighet att påminna, deräst K. Maj:t med Råds
råde skulle finna skäligt dem att bifalla och inga protester
emot berörde ansökningar inkomma, i hvilket senare fall H.
K. Majit efter vanligheten dermed i nåder lärer täckas förfara;
hvilket alt med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Ut supra.
När detta var uppläst, påminte
Gref Axel Rutger Sparre, att, om någon finnes lidande,
bör en sådan ej allenast hugnas med caractere, utan ock
verkeligen befordras, ty det vore ingen upprättelse att få en
blott caractere.
Hr Landtm, svarade, att efter Regeringsformen anses
det icke för en blott caractere, när H. Majit finner någon
vara praejudicerad och till upprättelse för thensamma benådar
honom med lika heders förmån och framsteg, som den andra
har, hvilken honom prsejudicerat.
Frih. Cronhiort hollt betänkeligit, att R. o. A. skulle
säja, det 1723 och 1741 års Förordningar ej må ligga H.
Majit vid detta tillfället i vägen, emedan då lätteligen torde
hända, att caracterer alt för fritt blefvo utdelte. Och ty borde
samma Förordningar så väl nu sora eljest i akt tagas, men
H. Majit derjemte lemnäs fria händer att, när någon finnes
vara lidande, då göra densamma nåd.
Gref Jean Cronhielm påstod, att 1723 års Förordning
om caracterer i synnerhet bör blifva i sin fulla kraft; eljest
kunde så många officerare vid armeen blifva caractericerade,
att cronans tjenst derigenom skulle lida. Sedan borde uti
expedition uttryckligen införas, att de vid denne Riksdag
beviljade caracterer ej böra ligga bättre förtjente i vägen vid
annat tillfälle. Och sidst böra de, som fådt H. Majits remisser,
ej njuta någon förmån, utan begripas under en och samma
clausul med de andra; ty det vore obilligt i sig sjelf, att den,
som vetat rätta adressen igenom Cancelliet och kunnat förskaffa
sig H. Majits remiss, skulle äga praeferencen för en
Om privata ansökningar.
37
annan, som kan vara långt mera meriterad, men hvarken haft
tillfälle eller förstådt att skaffa sig en sådan.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed och höllö före,
att såväl 1723 års Förordning emot caracterer som Förordningen
af den 3 Nov. 1741 emot cessioner och (o: af) tjenster
böra bägge blifva stående.
Hr Ehrencreutz var äfven af samma tanka och sade
sig för sin del frukta att, om 1723 års Förordning emot caracterer
skulle upphäfvas eller till sin verkan komma vid detta
tillfälle att hvila, skulle mycket kunna dras derunder och alt
för många caracterer bevilljas, i det stället att caracterer böra
efter Regeringsformen och Förordningarne endast gifvas och
utdelas i sådant fall, när någon är lidande, till att derigenom
upprätta densamma. Utom dess och som med alla tjensters
bortgifvande lagligen bör tillgå, så borde ock det i akt tagas,
som eljest härom stadgat är, nemligen att desse ansökningar
ligga uti sin vissa tid, och att de, som göra förslagen, samt
flere vederbörande häröfver blifva hörde; ty annars och der
tjensterne nu i hast skulle bortgifvas, kunde mången, igenom
det steg Riksens Ständer sjelfve göra, försättas i lidande,
hälst en hvar icke kan hafva sig sakerne bekante och sin rättighet
härvid bevaka.
R. o. A. ansågo för högst nödigt, att i expeditionen måtte
tilläggas, det desse ansökningar böra ligga uti sin vissa tid
och de, som äga göra förslagen, samt flere vederbörande deröfver
blifva hörde.
Vidare fants godt, att de måhl, som allenast af 2:ne
Stånd äro afgjorde, böra galras ut och föredragas R. o. A.
Men angående de målen, som af trenne Stånd redan äro
afgjorde, införes ej något i sjelfva expeditionen, emedan de
andre Stånden deraf torde finna sig stötte, utan förblifver det
ett beslut innom R. o. A.
En stor del af R. o. A. påminte, att samma tilläggning,
som vid tredje puncten gjord är, jemväl måtte införas i den
fjerde, om de med H. Majits remisser nedkoinne ansökningar,
att de äfven böra ligga sin vissa tid och vederbörande, som
äga göra förslagen, öfver dem höras.
Men detta emotsades af andra på det högsta, och begärte
Gref
Henning Gyllenborg och flere votering, om ej
expeditionen finge blifva sålunda, som den nu är vorden ändrad.
38 (Maj 8.) Om privata ausökniDgar.
Hr Hård uppräknade sina tjenster, men beklagade att
lyckan varit honom så vidrig, att han ännu ej hunnit
längre än till Underofficerare; bad derföre att, ehvad slut R.
o. A. nu behagade taga, han ändå måtte fä vara i R. o. A:ns
gunstiga åtanka innesluten.
R. o. A. anmodade Hr Landtm, att hos H. Majit i underdånighet
anmäla Hr Hård till nådig ihogkommelse med
befordran vid sig yppande lägenhet.
Hr Ehrenhielm anholt äfven om R. o. A:ns höggunstiga
recoinmendation. Han hade redan för några år sedan varit
Auditeur, men måste ännu se sig i lidande och aldeles tjenstlös.
Frih. Hindrich Wrede svarade, att den, som igenom
vänner eller höga gynnare skaffat sig en Auditeurs syssla och
straxt derpå tagit afsked, kunde ej sägas vara lidande, för
det han icke sedan avancerat.
Hr Landtm, förestälte, att hvad 4:de puncten angår
och den tilläggning, som påstås måtte göras, att vederbörande
äfven skola höras öfver H. Maj:ts remisser, så förstodes det
samma derunder med de orden, att, i fall någre protester skulle
göras, H. Majit då kommer att förfara dermed efter vanligheten.
Hr Landtm, tyckte altså, att denna tilläggning vore
mindre nödig, och fruktade dessutom, att, om R. o. A. alt
för inycket skulle restringera detta, torde de andra Stånden
ej gå in dermed, utan aldeles öpna dörren för slika ansökningar
samt sjelfva afgöra dem hädanefter, likasom härtills
skedt.
Mänge af R. o. A. instämde härmed och påstodo, att expeditionen
måtte blifva som den nu är.
Derpå upplästes expedition ännu en gång. När det kom
till fjerde puncten, förnyades åter den förra påminnelsen, att
tilläggas måtte, det de med H. Majits remisser nedkomne ansökningar
äfven böra ligga i sin vissa tid och vederbörande,
som göra förslager, öfver dem höras.
Hr Landtm, gjorde derföre frågan, om expedition skall
blifva som den nu upplästes;
Hvartill af en del svarades med Ja.
Men en del påstodo, att de åberopade Förordningarne af
af åren 1723 och 1741 intet måtte upphäfvas;
Och åter andra begärte enständigt, att vid 4:de puncten
den förut omnämnde tilläggningen måtte införas, att vederbörande
äfven skola höras öfver H. Maj:ts remisser.
Om privata ansökningar.
39
Hvaröfver som ny häftig motsäjelse å ömse sidor uppväxte
och votering begärtes, så uppsatte
Hr Landtm, följande proposition, hvilken för R. o. A.
upplästes och gillades.
Proposition: Then, som vill att expedition skall blifva
som den nu upplästes, skrifver Ja;
Then, som vill att till 4 § skall tilläggas, att vederbörande
skola blifva hörde, innan K. Maj:ts remisser afgöras,
skrifver Nej.
Hr Landtm, gaf derpå tillkänna, att de andre Stånden
voro samlade i Secreta Utskottet för någon angelägenhet skull
och väntade nu på honom, hvarföre han också måtte gå dit
neder, men först ville han begära R. o. A:ns gunstiga tillstånd
att öfver helgedagarne få resa på landet.
Hvilket Hr Landtm, beviljades, och önskade R. o. A.
honom en lyckosam resa.
Hvarefter Hr Landtm, gick neder i Secreta Utskottet.
Då sedermera skulle skridas till votering, begärte åtskilige
att blifva underrättade, om under denne proposition förstås,
att det förra af expedition är bifallit, hvartill de ingalunda
ville samtycka, utan påstodo nu som förut, att 1723 och 1741
års Förordningar skulle blifva stående.
Uppsattes altså i anseende härtill ett annat project till
proposition, hvilket för R. o. A. upplästes.
Men R. o. A. förklarade sig vilja förblifva vid den första
proposition, som af Hr Landtm, var uppsatt, hälst många
redan gått neder och gifvit sina voteringssedlar ifrån sig, ställte
efter densamma.
Sedan fördenskull berörde proposition ånyo var uppläst,
blef deu efter vanligheten vid dörren anslagen tillika med
4:de puncten samt den tilläggning, hvaröfver nu kommer att
voteras.
Och skreds derpå till votering.
Men gjordes det uttryckeliga förbehåld af åtskillige till
Protocollet, att 3:dje puncten ej begripes under denna votering.
Till att emottaga voterings-sedlarne samt hafva inseende
på voteringen utnemndes:
Gref Gustaf Stenbock, Frih. Carl Gustaf Wrangel,
Hr Lars Carl Winblad, Hr J. P. Printzenschöld,
Hr Eric Adolph Printzenschöld, Hr Carl Friedrich Franck.
40 (Maj 18.)
Uggla och Dalin.
Och uti Hr Landtm:ns frånvaro bivistade Gref Jean
Cronhielm denna votering.
R. o. A. uppropades och lade sina sedlar på bordet, absentes
annoterades.
Och uppropades deras namn å nyo, då de, som kommit
tillstädes, aflade sina vota på bordet.
Sedan uppropades voterings-sedlarne och räknades med
ljud röst.
Ja voro trettiosju;
Nej voro tvåhundradetrettioåtta;
Som det ibland allegaterne till detta Protocoll befindtelige
votering sinstrumentet utvisar, hvilket för R. o. A. upplästes.
R. o. A. skildes åt klåckan åtta om aftonen.
Den 18 Maji.
R. o. A. samlades för middagen klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Upplästes Protocollet af den '22 Dec. och 10 Jan. ifrån
sid. 348 till sid. 358, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Carl Uggla till R. o. A. öfvergifva
en af honom sammanskrefven bok under namn af Inledning
till Heraldiken, hvilket arbete i sig sjelft är artigt och
nyttigt samt visar auctorens vett, och att han är ett vackert
ämne, som genom arbete och flit söker med tiden kunna göra
sig nyttig till rikets tjenst.
Vidare anmälte Hr Landtm, det Bibliothecarien Olof Dalin
till R. o. A. ingifvit första delen af Svenska Historien, som
han efter Riksens Högl. Ständers egen åstundan författat;
hvilket verk vore ganska väl utarbetadt och visade auctorens
förträffeliga genie och den kunskap han uti historien och antiqviteterne
äger, som han icke utan besynnerlig möda och arbete
sig förvärfvat.
Och som Hr Dalin tillika ingifvit ett Memorial till
R. o. A., så blef detsamma nu uppläst, hvaruti han berättar
sig till vördsamste efterlefnad af Riksens Ständers vid förledne
Riksdag genom theras Secreta Utskott till K. Maj:t betygade
åstundan af den 7 Sept. 1743 sig åtagit att sammanskrifva
Svea Rikes Historia ifrån thess begynnelse till våra tider,
Gottlands tjära till Amiralitetets behof.
41
hvaraf han nu till ett prof framgifvit then första delen med
underställande, om Riksens Ständer skulle behaga, att han
med thetia verk till alla dess delar fortfar; och som ämnet
är vidlyftigt och mödosamt och thess villkor ringa, ty anhåller
Dalin att blifva understödd åtminstone med hälften
af then vedergällning, hvarom Riksens Ständer gifvit honom
hopp, förväntandes then andra hälften, tå verket är aldeles fullbordat.
Förmodar ock therhos, att som auctoren af högstsalig
Konung Carl den XII:tes Historia rönt Riksens Ständers ädla
gifmildhet, thet Riksens Ständer ej lära lemna honom, som
skrifvit alla Konungars och hela rikets historia, i skuld och
trångmål under ett arbete, som behöfver uppmuntran och nöjda
tankar och kräfver ej mindre än hälsa och timmelig välfärd.
R. o. A. biföllo Hr Dalins Memorial och remitterade detsamma
till Secreta Utskottet.
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 21 sidstledne Aprilis, angående upphandlingen
af det qvantum Gottlands tjära, som till K. Amiralitetet
i Carlscrona och Stockholmske escadren blifvit anslagit; och
sedan Deputation derutinnan upptagit alt hvad Landshöfdingen
von Hökerstedt uti thess till thenne Riksdag författade och afgifne
relation thenna saken rörande andragit; förmäler Deputation
sig altsammans uti behörigt öfvervägande tagit samt utaf
bemälte Landshöfdinge sig underrättadt gjordt, att skattetjäran
på Gottland nu för tiden, och till thess skogarne efter handen
komma att åter tillväxa och blifva fullmogne, icke kan stiga
högre om året än till 150 tunnor ungefär, något mer eller
mindre, alt som Allmogen med större eller mindre möda förmår
att samla stumlar eller rötter, emedan förmedelst skogarnes
utödande ifrån äldre tider tillbaka then erforderliga materien
till tjärutillverkningen blifvit så medtagen, att en ansenlig del
af hemmanen i landet aldeles icke nu idka något tjäru-brännerie
och många hemmans-åboer nu jemväl måste sig sammansättja,
innan the någon tjärukokning kunna åstadkomma.
Och som thet således är en afgjord sak, att thet qvantum tjära,
som till Amiralitetet i Carlscrona och Stockholmske escadren
blifvit anslagit, omöjeligen kan utaf skattetjäran erhållas, sä
förekommer till skärskådande, om icke i stället för att betjena
sig af vakt vid tullportarne samt låta crono-betjenterne
hvar uti sitt ting, theräst tjära blifvit tillverkad, vara All
-
42 (Maj 18.)
Gottlands tjära.
mogen vid införslen till magazinet följaktig, hvilket Landshöfdingen
härtills nödgats göra, thet förslag nu kan bifallas, att
then erforderlige tjäran måtte af cronan hos Borgerskapet upphandlas.
Hvad thetta angår, så förmäler Deputation sig finna,
att både Allmogen och the handlande hafva fullkomlig ordsak
sig öfver slikt upphandlings-sätt att besvära; ty sedan
landtmannen riktigt erlagt sin tillbörliga skatte-tjära, så eger
han frihet att försälja then öfriga till hvem han vill utan att
vara skyldig thensamma till cronan att aflåta; hvarigenom
them handlandom icke allenast skulle läggas ett märkeligit
hinder i vägen, dels att erhålla af landtmannen betalning för
hvad the honom årligen kunna försträcka, och dels att få uppköpa
then varan, som är en af the reelesta Gottlands producter
uti then utrikes liandelen, utan them ock thymedelst then förmohn
betages att sjelfva till cronan efter anstäld auction få
lefverera then tjära, som nu för tiden årligen brister i thet
af skatte-tjäran till Amiralitetets förnödenhet anslagne qvantum,
nemligen 440 tunnor för Carlscrona och Stockholmske
escadron 60 tunnor, hvartill likväl the handlande äro berättigade
i stöd af 17 § i K. Resolutionen på städernes allmänna
besvär af den 13 Julii 1719 och den 16 Oct. 1723 med flere
K. Resolutioner; hvarförutan Deputation tycker sig hafva
skälig anledning att tro, det genom ett sådant tvång vid tjärans
upphandling till Amiralitetets behof anledning torde gifvas,
tjäran vid landthamnarne på Gottland hemligen att utpracticera
till utrikes orter och thymedelst cronan thess tullafgift
theraf undansnilla.
I betraktande af hvilket alt, och så framt the 500 tunnor
tjära, som till K. Amiralitetet äro anslagne, skola anses för
aldeles ouingängelige, hvilket Deputation dock sig så mycket
mindre kan föreställa, som samtelige skeppsrederierne i Stockholm
till theras skepps-förnödenheter icke betjena sig af Gottlands
tjära, utan endast nyttja then Finska tjäran och finna
then till samma behof nog tjenlig; så förmäler Deputation sig
vara med Hr Landshöfdingen von Hökerstedt af enahanda
tanka, att enär then Allmoge, som på Gottland tillverkar någon
tjära, riktigt erlagt then skatte-tjära, som för thess hemman
sig belöper, han tå icke på något sätt bör tvingas sin öfrige
tillverkning till cronan att aflåta, utan hafva frihet then samma
till Borgaren med sin bästa fördel att föryttra, och att i följe
theraf, hvad skatte-tjäran nu mera icke tillhinner, kunde efter
Skattläggningen på Gottland.
43
anstäld auction upphandlas af then utaf Borgerskapet, som sig
erbjuder then samma för bästa priset att vilja lefverera; hvilket
alt Deputationen dock hemställer till Riksens Ständers närmare
ompröfvande.
Som Riddarhus-Secreteraren gaf vid handen, att uti
Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande om skattläggningen
på Gottland äfven något röres om skatte-tjäran derstädes;
Så
blef Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputations
Betänkande om skattläggningen på Gottland nu jemväl uppläst,
hvaruti bemälte Deputation berättar hvad vid denne skattläggning
tid efter annan passerat, med förmälan therhos, att,
ehuruväl hemmantalen efter nya skattläggningen blifvit förmedlade
till 95^|:dels med roteringen orubbade samt cronan
mistat 737 tunnor tjära och 17 tunnor bafra, sä har dock
cronan genom thenna skattläggning ansenligen vunnit, i thet
att 860 tunnor råg samt 634 tunnor korn i spannemål och
efter crono-värdering, när en liten afgift till cronan för kalk
vid utskeppningen beräknas, 1793 dal. 20 öre sint i penningar
årligen blifvit för cronan tillökte, som cronan tillförene icke
till godo kommit; hvarvid är till märkandes, att när the 420
tunnor tjära, som ännu äro behållne, till ränta utgå, så kan
Amiralitetet, efter therom till Deputation gjord trygg berättelse,
vara belåten för thet behof, hvartill Gottländska tjäran
påstås vara oumgängelig. I öfrigt berättar Deputation sig äfven
hafva inhämtat, att invånarne i landet äro med thenne omrörde
nya skattläggning ganska väi nögde, emedan the fått
en likhet i jämförelse emot sina egor och blifvit belagde med
sådana räntor, som kunna utgå; hvilket alt med mera, som
handlingarne härom innehålla, Deputation hos sig i noga öfvervägande
tagit samt therefter för rådeligt pröfvat att underställa
Riksens Ständers välbehag, om icke
l:o thenne skattläggning må genom H. K. Maj:ts nådige
bref fastställas till att taga sin början nästkommande år 1748;
2:o att K. Cammar-Collegium, som har thet renskrefne
exemplaret hos sig, hvilket therstädes förvaras bör, må till
orten återsända en vidimerad afskrift, så att vid jordebokens
författande therefter ett noga jämförande med concepterne må
i Lands-Contoiret ske kunna, hälst farligit är öfver hafvet sända
originalet.
44 (Maj IS.) Skattläggningen på Gottland.
3:o På thet att thetta fullbordade arbete måtte ega en
säker pålitelighet och visshet, synes nödigt att concept-chartorne
på thet sättet renoveras, att Landtmätarne Gardes,
Enström och Edling, hvilke största delen författadt, måge emot
250 dal. sint hvarthera, som är lön för ett år, them renovera,
och att Landtmätaren i orten enligit instructionen af år 1725
renoverar sina emot thess ständige lön.
4:o Att Landtmätaren i orten, så fort ske kan, efter handen
tillhålles att enligit Skatt-commissionens chartor och beskrifningar,
hvilka till den ändan böra ifrån Landtmäteri-contoiret
afsändas, vederbörlig rörläggning i nämdemäns närvaro förrätta
samt theröfver till byamännerne bevis lemna.
5:o Som Landshöfdingen von Hökerstedt haft vid themia
skattläggning så vida mera besvär, än thess instruction honora
tillbinder, att han med skyndesamma förhör, ransakningar och
resolutioner bragt ej allenast the ovisse utjordar under vissa
hemman, utan ock genom sitt bedrifvande skaffat ändskap på
alla rågångs- och bohlstada-tvister i hela länet samt i öfrigit
med berömmelig aktsamhet, oförhindrad flit och lofvärdig omvårdnad
befordradt ett nöjaktigt slut på thenna gamla vigtiga
sak, hvilken med så många svårigheter varit inbunden, så att
cronan har både redo och vinning samt invånarne i höfdingedömmet
stadga och säkerhet, så om sine fastigheter, som beträffande
sine räntor; ty underställer Deputation Riksens
Ständers välbehag, om icke, skönt Skattnings-Commissionen år
1693 ansenligare betaltes, Hr Landshöfdingen Hökerstedt dock
till någon erkänslo måtte af förra årens restantier på Gottland
i vedergällning tilläggas åtminstone 5000 dal. sint; hvilket
alt Deputation Riksens Ständers egit ompröfvande underställer.
Hr Landshöfdingen Hökerstedt berättade omständigheterne
häraf, att Allmogen ännu intet kan utgifva de 500
tunnor skatte-tjära, som dem efter jordboken äro pålagde,
men med tiden, när skogarne tillvuxit, torde den väl kunna
utgöras.
R. o. A. biföllo det uppläste Secreta Handels- och
Manufactur-Deputations Betänkande, med villkor att den årliga
skatte-tjäran vid ansvar till görandes må uttagas, samt
att K. Amiralitetet altid må vara närmast att lösa tjäran af
de Handlande för skäligt pris, på det ingen brist må blifva
på hvad som häraf behöfves till flottans förnödenhet.
Halmstads kyrka. Stora Kopparberget. 45
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var uppläst
och gillad, Betänkandet påskrefs.
Det andra, eller Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
om skattläggningen, bifölls af R. o. A. till alla
delar.
Upplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
8 i denne månad, hvaruti vid handen gifves, thet Ståndet,
uppå Borgmästarens och Riksdagsmannens ifrån Halmstad
Petter Mellijns anhållan^ att berörde stads kyrka måtte
beviljas i stället för ett öre af matlaget, som af ve
derbörande
är vordet föreslagit, en stambok öfver hela
riket, utom then uti K. Majrts Resolution af den 16 nästvekne
Aprilis nådigst beviljade collecten, har för sin del lämnat
sitt samtycke till omrörde stambok utom collecten och thet
så mycket häldre, som samma kyrka skall vara så bofällig,
att gudstjensten theri ej kan förrättas utan största våda
och lifsfara; recommenderandes Ståndet tillika thenna ansökning
till the andra Ståndens benägna bifall så mycket
säkrare, sora thymedelst intet tvång till någon utgift sker,
utan ankommer på hvars och ens gifmilda sinnelag.
Detta bifölls af R. o. A.
Upplästes Bergs-Deputationens Memorial af den 3 Aprilis
sidstvekne, hvaruti berättes, thet hos Deputation i öfvervägande
kommit, hurusom någon skillnad uti tjenstgörandet emellan
Konststats-Inspectoren och Bergs-Fiscalen vid Stora Kopparberget
uppkommit, sedan Bergs-Fiscalen therstädes vid
1741 års Riksdag, efter Riksens Ständers tillstyrkande, fått
rang och heder med Auditeurer af regementerne och således
erhållit företräde för then till rang ännu ohulpne KonststatsInspectoren
vid verket, ehuru Bergs-Fiscalen, enligit thess instructions
af den 19 Julii 1681 25 §, tillförene haft säte i
Grufvo-rätten näst efter Konststats-Inspectoren. Och aldenstund
Bergs-Fiscalerne endast fått rang therföre, att theras
embete therigenom skulle blifva satt uti värde, men icke att
Konststats-Inspectoren skulle betagas thet rum och anseende,
som honom tillkommer framför Bergs-Fiscalen; förthenskull
och emedan Konststats-Inspectoren äfven är försedd med K.
fullmakt, står immediate under K. Bergs-Collegiura samt äfven
bestrider en vigtig och angelägen syssla, med mera; ty hemställer
Deputation, om icke Konststats-Inspectoren vid Stora
Kopparberget må hugnas med heder och rang under n:o 40 på
46 (Maj 18.) Hunnemora frälsehemman vid Carlshamn.
rangordningen, lika med Bergs-Fiscalen efter aldren i tjensten,
dock att Konststats-Inspectoren altid behåller sätet och företrädet
i ämbetets sysslor framför Bergs-Fiscalen; förmälandes
Deputation therjemte, att Geschwornerne vid Stora Kopparberget
och Salda silfververk theras rum uti Grufvo-rätten och ämbetet
bör efter vanligheten vara förbehållit.
Som detta var bifallit af de andre trenne respective Stånden,
så bifölls thet jämväl af R. o. A.
Upplästes Borgareståndets gienom Extracturn Protocolli
af den 28 April sidstledne afgifne utlåtande öfver Justitimsamt
Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationernes Betänkande
af den 1 i nästberörde månad, angående Carlshamns
stads ansökning att för frälsehemmanet Hunnemora njuta
frihet för cronoutskylderne, såsom tionde, lagmans- och häradshöfdinge-räntan
tillika med skjutsningar, samt att berörde
hemman må under stadsens lagsago lagt varda; berättandes
Ståndet, thet Deputationerne häröfver yttrat sig,
att the ej finna någon tillräckelig anledning att tillstyrka förändring
uti thet, såväl lag och förordningar i allmänhet som
the åberopade K. Maj:ts nådige Resolutioner af åren 1734 och
1741 angående thesse mål isynnerhet stadga och förmå, vidare än
att, hvad skjutsens utgörande beträffar, Borgerskapet synes therföre
kunna förskonas, emedan thet skulle falla staden svårt att
på hemmanets egor, som till stadens behof samt anlagde och
tilltänkte nyttige verk lära vara utdelte, föda många skjutshästar,
och att arbetarne vid manufactur-verken på thetta hemmanets
egor i alla mål skola njuta manufactur-privilegierne
till godo; dock angående domsagan eller jurisdiction hafva
några af Deputationernes ledamöter varit af then mening, att
i anseende till anförde skäl och omständigheter Carlshamns
stad äfven måtte beviljas fullkommelig lagsago och jurisdiction
öfver hemmanets egor, emot erläggande af lagmans-, häradshöfdings-
och tingsgästningspenningar.
Thetta alt med hvad mera, som uti ofvanberörde Deputationers
Betänkande anfördt är, förmäler Ståndet sig öfvervägat
samt funnit för thess del skäligt, thet må staden i anseende
till åtskillige skäl och omständigheter, som Borgareståndet
uti thetta thess Extracto Protocolli anfört, njuta
frihet för utskylderne, tionden, lagmans- och häradshöfdingeräntan
samt skjutsningen af berörde hemman Hunnemora,
hvilket jemväl hädanefter må läggas under stadsens lagsago;
Hedmans sak.
47
dock att staden therföre allenast svarar till hemmanets båtsmanshåll,
eftersom härigenom ej någon rubbning uti båtsmansindelningen
får tillåtas; hvilket Borgareståndet till benägit bifall
recommenderat.
Derpå upplästes ofvanberörde uti thenna saken afgifne
Justitia:- och Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputationernes
Betänkande af den 1 April sidstledne, hvars innehåll
uti ofvan införde Borgareståndets Extracturn Protocolli korteligen
är infördt.
R. o. A. biföllo Deputationernes Betänkande.
Upplästes votering s-instrumentet öfver den votering, hvilken
skedde den 8 innevarande månad.
Hr Börge Skeckta förbehölt sig, att aldrig någon votering
mot lagen mera tillåtas må.
Hr Landtm, förestälte Hr Skeckta, att detta vore en
hård insimulation emot R. o. A., hvarmed Hr Skeckta icke
hade bordt framkomma. Den skedde voteringen kunde intet
säjas vara emot lagen, men gick snarare ut på att sätta lagen
i execution.
Upplästes till ytterligare justering det efter R. o. A:ns
sista fastställande och then skjedde voteringen nu ändrade
Extracturn Protocolli till de andra Stånden om tjensterne.
Som en stor del af R. o. A. nu äfven som tillförene påstodo,
att Förordningen af den 20 Sept. 1723 emot caracterer
samt Förordningen af den 3 Nov. 1741 emot cessioner af
tjenster böra vid detta, lika som vid andra tillfällen, lemnäs
uti sin fulla kraft, och att fördenskull den meningen, hvaräst
säges, att desse Förordningar ej ma nu ligga H. Majit i vägen,
om någon lidande finnes, bör aldeles utelämnas uhr expedition
;
Så åtog sig Hr Ehrencreutz att ändra detta.
Hr Börge Philip Skeckta förde åter på tal om Hedmans
sak och utlät sig, att sorn R. o. A. en gång för detta
förklarat den emot Hedman anstälte processen för deras ensak,
hvilket också vore en heder för R. o. A., så vida den endast
syftade pä rikets säkerhet och upptäckande af de skaddige
stämplingar, som varit å färde emot vår faststälte succession,
vår frihet och hela vår välfärd; så kunde och borde han ej
underlåta att gifva Högh R. o. A. till känna, i hvad stånd
den saken nu är, med anhållan derjemte, att R. o. A. genom
en Deputation ville hos H. K. Majit understödja det, som
48 (Maj 18.)
Hedmans sak.
han i Secrete Utskottet anmält, men hvarmed Secreta Utskottet
sig ej velat befatta, utan förvist honora till H. K.
Maj:t.
Hr Skeckta uppläste derpå sjelf Secreta Utskottets Extr
ac turn Protocolli af den 2 innevarande månad, så lydande:
Capitainen vid K. Maj:ts Lif-garde Börge Philip Skeckta begärte
företräde hos Secrete Utskottet, hvilket honom lämnades,
då han berättade, att vid den uti K. Maj:ts och Riksens Svea
Hofrätt nu mera anhängige saken emot den af honom angifne
manufacturisten Hedman åtski 1 lige omständigheter sig yppat,
hvilka föranlåtit honom, Capitainen Skeckta, att än ytterligare
vända sig till Riksens Ständers Secreta Utskott med några
påminnelser, dem han på följande sätt till Protocollet uppläste:
l:o
Grunden af alla desse saker, hvarom nu undersökes på
åtskillige ställen, är allenast att få urskilja de mål, som befunnits
af stridande egenskaper, nemligen med eller emot Sveriges
välfärd och succession, hvarvid principalats-qurestioner
existerat. Som nu i första saken med Hedman sådana omständigheter
inlupit, sorn med ofvannämnde hafva gemenskap,
så anhålles, att K. Hofrätten befalles desse förra acta igenomse,
som handledning ljusligen lemna till mine angifningars sanskyldige
hänsyftande.
2:o Commissionen öfver Springer borde ock antydas sig
utlåta, om de, som voterat i principaliste(l) qusestionerne, med
mera, rätteligen kunna vara dommare i denne sednare Hedmans
brottmålssak, såsom utom dess combination med den Springerske
hafvande. Men hvad Hofrättsrådet Fredenstierna vidkommer,
har jag i underdånighet hos H. K. Maj:t mig anmält.
3:e Uti en brottmålssak kunna vittnen lätteligen bringas
till delatores och då ej vittnesföre vara samt äfven, i fruktan
att en utsago ej kunna lagligen bevisa, afhållas och häldre tiga
än öpenhjertigt å daga lägga, hvad dem vitterligit vara kan;
så ock emedan här ej om enskylt, utan om Sveriges väl och
successions-verk handlas, kan jag intet annat finna, än nödigt
är, det K. Hofrätten anbefalles låta alla vittnen på sin ed
berätta hvad de veta, utan att vara förpliktade med andre
vittnen bevisa, efter på annor händelse en ren sanning aldrig
framlysa skulle.
Hedmans sak.
49
4:o Som det för successionen och rikets sanskyldiga förmån
skulle vara ganska äfventyrligit, om desse brottmålsundersökningar
ej under Ständernes sammanvaro skulle vinna
sitt önskeliga slut; ty kunde K. Hofrätten, som ej ännu gjordt
något särdeles framsteg, anbefallas att med den af H. K.
Maj:t anbefalte undersökning skyndesamt fortfara så väl för
som efter middagarne.
Capitainen Skeckta understälte detta alt Secreta Utskottets
närmare eftersinnande och anholt, att honom benägit svar
derå meddelas måtte.
Sedan Capitainen Skeckta afträdt, tog Secrete Utskottet
hvad ofvan anfördt är uti behörigt öfvervägande och fant alla
desse andragne målen af den beskaffenhet, att Secreta Utskottet
kunde dermed sig icke befatta, utan att bemälte Capitaine
hade att i underdånighet sig derom hos H. K. Maj:t
anmäla, uppå hvars nådigste befallning enligit Riksens Ständers
underdånigste tillstyrkande det emot manufacturisten
Hedman angifne brottmål blifvit i K. Svea Hofrätt upptagit,
och om hvilkets skyndesamma afgörande H. K. Maj:t lärer
draga en nådig försorg; hvilket fördenskull befaltes att genom
Utdrag af Protocollet Capitainen Skeckta till svar lemna.
Ut supra.
När detta var till ända, fullfölgde Hr Skeckta vidare,
det han förhoppades, att det snart skulle visa sig, hvad arbete
Hedman och flere hans stallbröder drifvit, till at öfver ända
kasta vår succession och störta riket i olycka, när han på
detta sättet får låta afhöra alla sina vittnen, hvilket han
fördenskull bad, att R. o. A. hos H. Majit till nådigt bifall
ville anmäla.
Gref Axel Rutger Sparre sade, att Secreta Utskottet
väl recommenderat saken hos H. Majit till ett skyndesamt
afgörande; men som hvad Hr Skeckta begärt till sanningens
framskaffande i dagsliuset till någon del tyckes strida emot vår
vanliga process, och det likväl allmänt kunnigt är, att Hedman
är en skälm, en förrädare och den der med allehanda skadeliga
stämplingar omgåts, så tyckte Gref Sparre att, om hos H.
K. Majit Hr Skeckta ej vinner bifall i sin begäran, han da
kunde få R. o. Arns tillstånd att åter vända sig hit igen, och
att för rikets härunder beroende angelägenhet R. o. A. dä
kunde tillåta, att vittnen måge afhöras på sättet, som Hr
Skeckta begärt, ty en hvar lärer lätteligen kunna föreställa
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 4
50 (Maj 18.)
Hedmans sak.
sig, att i revolutions-saker sanningen eljest aldrig stöde uhr
mörkret att kunna framdragas, eller flere vittnen på en
gång att erhållas, efter sådant merendels går man och man
emellan.
Hr Landtm, föreställte, att hvad Hr Skeckta nu begärt
vore af sådan beskaffenhet, att R. o. A. på intet sätt sig
dermed kunde befatta, som ock R. o. A. aldrig hade ansedt
eller förklarat den saken, han emot Hedman angifvit, för R.
o. Arns ensak, utan ankomme på honom sjelf, som sig det
åtagit, densamma att emot Liedman, bäst han vill, utföra. Det
skulle blifva ett farligit prsejudicat, om sådan process och rättegång
i en fri regering skulle införas, som Hr Skeckta nu
åstundar. Lagen borde heligt och obrotsligen följas, men
ingen ändring derutinnan tillåtas, utan den minsta med
den största, ehuru stor skälm han ock vara må, dervid bibehållas.
Hr Börge Skeckta mente att, så vida lagstiftaren intet
kunnat påtänka sådana brott och derefter utstaka, huru de böra
handteras till att framleta sanningen i dagsljuset, så måste
extraordinaira utvägar vidtagas, i synnerhet då hela rikets angelägenhet
derunder beror.
Hr Landtm, svarade, att lagstiftaren uti IV cap. Missgerningsbalken
nog tydeligen utsatt, huru med högmål och förräderier
bör procederas, samt till hvad straff den gjordt sig
förtjent, som dermed omgådts.
Större delen af R. o. A. förklarade, thet the sig med Hr
Skecktas begäran icke kunde befatta.
Hr Printzenschiöld var äfven af den tanka, att ingen
ändring kunde tillåtas uti then i lagen utsatte och vanlige
rättegångsordning; men så borde likväl roed Hedmans sak så
skyndas, att thermed kan komma till slut, innan Riksens Ständer
skiljas åt.
Hr Landtm, föreslog, det Hr Justitiae-Cancelleren kunde
anmodas att hos Rådet recommendera, det all mögelig skyndesamhet
må användas till denna sakens afslutande.
Detta bifölls af R. o. A., och uppdrogs jämväl Hr
Justitim-Cantzleren att påminna om slut i Lieutenantens
Skogs sak.
Hr Landtm, gick derpå neder i Secreta Utskottet, och
trädde i dess ställe Gref Jean Cronhielm till bordet att föra
klubban.
Rätten att ändra Ständers beslut.
51
Föredrogs å nyo Frih. Sten Coijets Memorial, hvaraf innehållet
redan är anfördt uti detta Protocoll under den 6 sidstledne
Martii.
Härvid upplästes Frih. Carl Geddas Memorial, hvaruti han
utbeder sig Högh R. o. A:ns gunstige tillstånd att få yttra
sine välmente tankar öfver innehållet af Frih. Coijets Memorial,
hvilket går therpå ut, att hvad som blifvit på en Riksdag
af Ständer förordnat, bör vid en annan hvarken skärskådas
eller ändring underkastadt varda. Så snart afsigten
thermed sträcker sig till alla de mål och ärender, så allmänna
som eu kylta af hvad natur och beskaffenhet the vara måge,
hvilka på ett eller annat sätt kunna komma under Ständernes
skärskådande och dijudication, så förklarar Baron Gedda sin
-skiljaktiga mening, fullkomligen öfvertygad, att then, som går
rena och rätta vägar samt uti alt låter fäderneslandets bästa
vara sitt ögnamärke, aldrig fruktar hvarken efterfrågan eller
undersökning, utan är altid i stånd med godt samvete att gå
hvar och en fritt under ögonen. Lika billig tanka bör man
hysa om them, hvilka vid riksdags-ärender isynnerhet blifva
brukade; följaktligen, om man å ena sidan bör således vara
försäkrad, thet ingen lärer falla på the tankar, i stöd och förtröstan
på then säkerhet, som ett thylikt beslut alla riksdagshandlingar
i gemen tillägga skulle, att therföre tro sig
fritt och opåtalt kunna befrämja enskylte afsigter och egit interesse,
så förmäler Frih. Gedda sig å andra sidan oförgripeligen
se och märka, att sådant beslut, som här blifvit omtalt,
är minst beqvämt sådane afsigter att hämma, i fall the existera
kunde; men så litet sådana misstankar böra finna rum, så
eftertänkeligit synes dock i thet öfrige förekomma, thet magtägande
och fullmyndige Ständer skulle binda sig händerne på
ett sätt, hvilket försatte theras besluter, som efter sakernes
belägenheter then ena gången pröfvades nödige, uti en emot
theras magtägande rättighet stridande nödvändighet, att en
annan gång, oaktadt hvad omständigheter sig tå förete, måtte(sicl)
lika fullt acqviescera och förblifva vid det tillförene faststäldte
beslut, hvilket ej mindre strider emot thet ovedersäjelige
axioma, att then, som äger magt att förordna och göra lag,
äger också myndighet thensamma att ändra, ja, om så erfordras,
aldeles att upphäfva.
Vidare yttrar Frih. Gedda, att menskliga försigtigheten,
sä stor then ock vara må, hinner aldrig till then fullkomlighet
52 (Maj 18.) Om Ständers rätt att ändra
att kunna på en gång inse, mindre förutse, icke eller så fullkomliga
steg och mått taga, som i framtiden till hvarjehanda
händelser och tidernes ombytelser kunna vara lämpelige; therföre
ingen envåldsregering, så oinskränkt then vara må, nånsin
bundit sig händerne att icke kunna ändra förut tagna besluter;
sådant vore emot thess egande makt och myndighet stridande.
Och huru ville thetia öfverens stämma med the maximer, som
hos ett fritt folk, en fri nation i akt tagas? Är thet mögeligit
och menskligit att uti föga, om ej ingenting, hinna till fullkomlighet,
huru skulle then tå kunna supponeras uti hvad
beslut som tagas måtte, och hvarföre skulle man fastställa att
icke ändra en sak, tå man en annan gång thertill torde finna
giltige skäl och ordsaker? När man alt thetta betraktar i anseende
till det politiske väsendet, så kan thet ej hafva bestånd,
ty tidernes omskiften och ombytelige conjuncturer gifva
anledning till andra meningar och andra mått.
Vid lag och rätts skipande, förmäler Frih. Gedda, vore
summum jus summa injuria, om, där någon felade och thymedelst
ådroge sig vid något tillfälle Ständernes beifrande,
dörren stängdes till för all grace, för all miskundsamhet och
för all upprättelse; månne icke sådant stridde emot både Guds
och verldslig lag? Hvad hugnad, hvad förmon blefve tå öfrig
hos the maktegande att endast kunna utöfva lagsens stränghet,
men se sig genom ett beslut händerna bundne att visa grace,
mildhet och medlidande.
I anledning af alt hvad Frih. Gedda således anfördt,
slutar han thermed, att han för sin del ej kan vara af ena
handa
tanka med Frih. Coijet, utan håller före, att thet med
Riksens Ständers förvärfvade rättigheter långt enligare är att
på intet sätt binda sig händerne, utan vid alla tillfällen ega
fri magt och förordna, som lag och rättvisa samt hvar saks
beskaffenhet thet kan fordra och kräfva; hvilket han dock
Riksens Ständers mognare ompröfvande hemställer.
Frih. Coijet tyckte onödigt vara, att R. o. A. gå in i
någon discussion om innehållet af Frih. Geddas Memorial.
Det vore en ostridig sak, att Ständerne äro högst maktägande,
och att händerne således aldrig på them kan bindas
att om sig och riket göra sådane beslut, som de pröfva tjenlige
till det allmänna bästa samt deras sällhet och trygghet.
Derpå hade Frih. Coijet ock icke syftat med sitt Memorial,
men tvärtom grundat sin mening på 17 § i Riksdagsordningen,
föregående Ständers beslut.
53
hvaräst uttryckeligen står, att det, som Riksens Ständer en
gång afgjordt och beslutit, bör anses för oryggelig och ständig
lag; hvilket om det icke skulle i akt tagas, och hvad Ständerne
gjordt skulle blifva stående, utan kunna undergå ändring
af efterkommande Ständer, så kullkastades hela vår regering.
Hr Börge Skeckta sade, det han saknade något i Frih.
Coijets Memorial. Där vore väl utsatt, att den ämbetsman,
som förser sig, aldrig mera bör få komma till något ämbete
igen, men borde ock tilläggas, att en sådan icke eller mera
får blifva Riksdagsman eller komma hit på Ridderhuset; ty
den, som en gång blifvit otjenlig förklarad att förvalta cronans
sysslor och ämbeten, kan ock intet anses för pålitelig och
värdig att ibland Ständer och Riksdagsmän gifva sina råd och
omdömmen samt på det sättet blanda sig uti de till regeringen
hörande mål. För öfrigt tilläde Hr Skeckta, det han för
sin del intet kunde ingå i det, att icke Ständer måtte få
ändra hvad Ständer gjordt, om det så skulle finnas godt och
nödigt, ty Ständer äro ock menniskior och kunna fela; derföre
böra efterkommande Ständer altid hafva fria händer
sådant att rätta.
Hr Klingsporre utlät sig, att hvad den satsen anginge,
huruvida Ständer kunna få dömma öfver Ständer, så vore det
en sak för [sig] sjelf; men frågan är nu, om en embetsman,
som för ämbetsförseelser skull blir satter ifrån tjensten eller
eljest straffad, aldrig mera skall kunna få komma i tjensten
igen eller derom en gång göra ansökning hos efterkommande
Ständer. Dervid borde skillnad göras emellan sådane ämbetsmän,
sorn kanske vid något vist tillfälle endast för conjuncturen
skull blifvit skaffade uhr vägen och eioingerade ifrån
deras ämbeten; dem kunde visserligen efterkommande Ständer
göra nåd. Ty som de äro lika maktegande med de förra Ständer,
hvilka dem afsatt, och i hvilkas makt det jemväl varit
att efteråt leuterera, om de så behagat, så kan ej eller det
samma betagas efterkommande Ständer. Ingen regering och
ingen makt i verlden är så souverain, att dess beslut för alla
tider blifva oryggelige. Hans myndighet skulle ock vara ofullkomlig,
om han dem efter tidernes skiften och omständigheter
icke sjelf kunde ändra. Lika så är det med Riksens Ständer;
de äro och blifva altid de samma och högsta öfvermakten,
hvilken, fast den efter våra regerings-lagar understundom ut
-
54 (Maj 18.) Om Ständers rätt att ändra
öfvas af till en del andra personer, dock till väsendteligheten
blir en och enahanda; och kan äfven sä väl som någon annan
souverain Herre och högsta magtägande ändra och upphäfva
hvad förut blifvit gjordt, utan att hans höghet, välde eller
myndighet på något sätt derigenom kan sägas lida eller regeringen
löpa fara att blifva kullkastad. Det vore fördenskull
bäst att låta härutinnan bero vid lagen, som är nog tillräckelig,
så att ingenting nytt behöfves stadgas.
Frih. During holt före, att det kunde vara lika mycket,
antingen Frih. Coijets Memorial bifalles eller ej, ty de Ständer,
som komma hit härnäst, äro lika maktegande som vi, och
lära igenom vårt beslut intet låta binda sig händerne eller
betaga sig den rättighet och makt de ega. Det vore väl klart,
att intet Ständer kunna dömma öfver Ständer eller ställa
hvarandra till ansvar; men deremot lärer ingen kunna hindra
efterkommande Ständer att ändra hvad de förre gjordt, isynnerhet
om det skulle finnas stridande emot Riksdagsordningen
och deras instruction, i hvilken händelse alt santmans bör anses
för aldeles ogjordt och olagligit.
Frih. Hindrich Wrede gaf tillkänna, det han funne
mycket gift i Baron Geddan Memorial, och att fördenskull detsamma
förtjente att nogare examineras, hvarefter R. o. A. sig
kunde utlåta, huru han derföre bör anses. Hvad eljest beträffar
det, som Frih. Coijet i sitt Memorial anfördt, så måste
han tillstå, det han vid de förflutne Riksdagar med största
grämelse sedt, att delinqventer och personer, de der med ali
rättvisa af Riksens Ständer blifvit dömde för deras grofva förseelser,
likväl kommit in och klagat öfver Ständer i så harda
termer, att aldrig någon Kämners-rätt skulle hafva tålt det,
mindre Riksens Ständer sjelfve, med hvars värdighet det aldeles
icke varit enligit eller öfverensstämmande. Ja, han kunde
ock lägga det dertill, att om han sjelf varit i det aldra största
lidande, skulle han aldrig vara värd att hetas Svänsk, om han
intet skulle hafva tålt hvad han kunnat, häldre än att på
sådant sätt, som skedt, söka någon ändring eller tillåta, att
främmande makter skulle blanda sig deri och intercedera för
honom. Därhän syftade nu Frih. Coijets Memorial, men aldrig
tillbinda högsta makten händerna; utan som hvar och en vid
närmare eftersinnande kan finna, huru farlig den methoden är,
som desse sednare Riksdagar blifvit vedertagen, att private
personer fädt komma in och påcka på ändring i det, som Stän
-
föreg&ende Ständers beslut.
55
derne afgjordt, så hade Frih. Coijet förestält nödvändigheten
att häremot taga behörige mått, så framt vår regering och regeringssätt
skall kunna hafva bestånd.
Frih. Gedda begärte att skrifteligen få explicera sin
mening, efter han hörde, att den så illa upptages, och man tror
derutinnan vara något förgift, hvilket dock helt annorlunda
skall befinnas.
Gref Axel Rutger Sparre anförde, det han med flere af
R. o. Arns ledamöter skulle hålla onödigt att detta angående
stadga något nytt, men saken måtte systematice handteras.
Lagen hade härtills så i detta som andra mål varit nog tillräckelig;
nu sedan sjelfsvåldet tagit så öfverhanden, att private
personer utan försyn angripit Riksens Ständer och i de aldra
hårdaste termer klagat öfver deras göromål, måste andra författningar
tagas. Sådana föreslår Frih. Coijet och grundar
dem på lagen och Riksdagsordningen. Baron Gedda åter finnes
vara af andra tankar, men om han ej träffat rätta meningen,
så är ej underligit, ty saken är nog granlaga och djupsinnig;
och vore derföre väl, om Frih. Coijets Memorial remitterades
till Justitise-Deputations utarbetande.
Då härom än vidare discourerades, ärhindrades, thet R.
o. A. uti theras resolution på Frih. Budenbrocks Memorial af
den 24 sidstl. Jan. allaredan förklarat och faststält, thet
Riksens Ständers göromål och beslut böra till följe af fundamentale
lagarne och thet inrättade regeringssättet hållas obrotslige
och blifva oförkränkte, så att the aldrig något åtal eller
rubbning underkastas;
Hvilken resolution nu för R. o. A. upplästes, och föreslogs
derjemte, att Frih. Coijets Memorial måtte remitteras till Riddarhus-Deputations
utarbetande, som dervid lägger förenämnde
resolution till grund.
Detta bifölls af R. o. A. och fants äfven godt, att
Baron Geddas Memorial skulle följa med, och att RiddarhusDeputation
också theröfver med sitt utlåtande skulle inkomma.
Till slut justerades det nu ändrade Extractum Protocolli
till de andra Stånden, angående tjensterne, hvilket af R. o. A.
gillades, så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 4 Maji
1747.
56 (Maj 18.) Om privata ansökningar.
Sedan Riksens Ständer vid innevarande Riksdag blifvit
öfverhopade med så mångfaldige ansökningar om tjenster, caracterer,
befordringar, byten och accorder samt recommendationer,
med mera, har R. o. A. kommit att betänka, huru desse
ämnen, som likväl ej för sanskyldige riksdagsärender kunna
anses, skulle kräfja längre tid, om de behörigen hos Riksens
Ständer skulle skärskådas och afgöras, än riksens öfrige värf och
angelägenheter det kunna tillåta; ej att förtiga then svårighet,
ja nästan omöjelighet, härvid möter för Riksens Ständer att
så noga som vederbör kunna bepröfva hvars och ens af de sökandes
skickelighet och förtjenst, som sig till den ena eller
andra sysslan anmält, hvarigenom lätteligen en väl meriterad
kunde komma att stå tillbaka för en mindre förtjent.
R. o. A. har fördenskull, så i anseende härtill, sorn ock
att de andre respective Stånden sig jemväl förklarat att för
anförde betänkeligheter skull ej mera vilja emottaga flera
sådana mål om cessioner eller accorder af tjenster, stadnat i
följande slut:
l:o Att H. K. Majit i underdånighet må anmodas att ej
vidare till Riksens Ständer remittera några ansökningar af
dylik beskaffenhet, med mindre några synnerliga omständigheter
H. K. Majit dertill i nåder kunna föranlåta;
2:o Att alla de i detta mål till R. o. A. komne ansökningar
efter närgående förtekning i underdånighet hänskjutas
till H. K. Majit med underdånig anhållan, det H. K. Majit,
sedan desse ansökningar legat uti sin vissa tid, nemligen en
månad, och the, som ega göra förslag, samt flere vederbörande
först häröfver blifvit hörde, då med Råds råde i nåder täcktes
afgöra hvart och ett af ofvannämnde mål efter dess beskaffenhet,
som rikets tjenst fordrar och personernes skickelighet
det medgifver, allenast dervid noga i akt tages, det [ingen]
igenom desse byten, cessioner eller accorder må göra ovanligit
framsteg till någon tjenst, ej eller att den, som medelst accord
en gång trädt utur tjensten eller till en ringare beställning,
må åter få söka sig annan tjenst igen eller njuta pension.
Fast mindre måge de vid denne Riksdag beviljade caracterer
ligga bättre förtjänte vid annat tillfälle i vägen.
3:o Beträffande de ansökningar, som ifrån K. Majit till
Riksens Ständer äro remitterade, så hafva R. o. A. ej något
i underdånighet vid de samma att påminna, deräst, sedan desse
Adelskap. Löfås silfver- och kopparverk. 57
ansökningar jemväl legat ut sin vissa tid och de, som ega göra
förslagen, samt flere vederbörande blifvit hörde, K. Majit med
Råds råde skulle finna skäligt dem att bifalla; men skulle
några protester emot berörde ansökningar göras eller vara
gjorde, kommer dermed efter vanligheten att förfaras; hvilket
alt med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Ut supra.
R. o. A. skildes åt klåckan half två.
Den 19 Maji.
R. o. A. samlades för middagen klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Upplästes Protocollet af den 10 Jan. ifrån sid. 358 till
sid. 363, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Hr Landtm, anmälte en H. Majits nådige remiss med
Bergs-Rådets Benzelstiernas ansökning att under sin nummer
få adoptera Archie-Biskoppens Doctor Jacob Benzelii barn.
I lika måtto anmältes Cancellie-Rådets
taine Laurina och Ofverste-Lieutenauten Eggers ansökningar
om adelskap, hvilka äfven blifvit af H. Majit till R. o. A.
förviste.
R. o. A. remitterade desse ansökningar till RiddarhusDeputation.
Upplästes Bergs-Deputations Betänkande af den 11 Martii
sidstledne, angående Löfås silfver- och kopparverk i Skedvi
sockn och Stora Kopparbergs höfdingedömme, hvarutinnan Deputation
vidlyftigt upprepar, hvad Rådman Eggert Lundström,
som år 1735 börjat å nyo med egne medel upptaga thetta år
1715 nedlagde silfver- och kopparverk, andragit och gjordt ansökning
om uti ett till Deputation remitterat Memorial, hvarvid
Deputation jemväl förmäler sig hafva hördt så väl Caiumarherren
och Assessoren Daniel Tilas, som nyligen befarit
grufvorne derstädes, som Riksdagsmännen ifrån soknarne
Tuna och Skedvi samt Hedemora och Husby, hvilkas andragande,
jemte hvad ofvanbemälte Rådman Lundströms son,
vice Notarien Eggert Lundström, theremot anfördt, Deputation
omständeligen och vidlyftigt i Betänkandet upptagit. Sedermera
berättar Deputation sig hafva af så väl the infordrade
58 (Maj 19.) Löfås silfver- och kopparverk.
handlingar och uppviste chartor öfver Löfås grufvor gjordt
sig om theras beskaffenhet noga underrättad, öfver hvilket alt
Deputation äfven lemnar utförlig beskrifning. Och som uti
thesse Löfås grufvor finnas icke allenast rika silfver- och kopparhaltige
gångar, utan ock mycket arsenicaliske och till en
del zinkhaltige, så att, när de föreslagne hvälfde rostugnar med
rökfång blifva inrättade, kan utom silfver och koppar äfven
arsenicum till en myckenhet fås, hvilken, antingen ren eller
med tillsatts af svafvel sublimerad till thet vid målningar
nödige auripigmentet, må hindra the ansenlige utförande utur
landet, sorn utgå för arsenicum och auripigment, hvarjemte
zinck och gallmeja vid smältningen kunde erhållas till mässingsverkens
understödjande och andre tjenlige förnödenheter;
så är nödigt, att tiletta verk på alt upptänkeligit sätt befordras
och understödjes, så att det till cronans och det allmännas
stora skada och afsaknad icke må komma i ödesmål; och altförthenskull
förmäler Deputation sig vara af den tankan, att
Rådman Lundström, hvilken icke kan fullfölja verkets behöriga
drift utan ganska stor kostnad, må i anseende till anförde
skäl i görligaste måtto lättas och understödjas, hälst
som K. Majit och cronan nu för tiden icke är i stånd att inlösa
thess uti thetta verk instuckne ansenlige förlag af mer än
80,000 dal. kmt; och hvad altså
l:o beträffar Lundströms ansökning att af Säters, Kopparbergs
och Näsgårds läns soknar, sedan militim-staten erhållit
sina anordningar, få af then öfverskjutande spanmålen
efter cronovärdering till sig lösa 200 tunnor spaumål, hälften
råg och hälften korn, samt, theräst i samma läner icke vore
tillgång till berörde spanmåls-qvantum, att tå fä fyllnaden af
Grangiärdes, Norr- och Söderberckes socknars tionde-säd; så
finner Deputation detta för dess del så mycket skäligare, som
Lundström härigenom njuter ett understöd, hvaraf cronan icke
häfver särdeles känning, emedan ganska sällan händer, att
thenna ofruktbara orten gifvet- något span måls-öfverskott öfver
hvad indehlningsliafvarne är anslagit,
2:o Hvad angår den sökte förhögningen af the i 1687 års
Privilegio verket anslagne 600 stigar kohl och 800 stafrum
ved, sa anser Deputation för dess del också billigt, att innehafvaren
af Löfås-verket må fä förhögn ingen af berörde 600
stigar kohl, på sätt som förra interessentskapet före år 1715
then åtnjutit, och samma förhögning uti Fahlu ränterie bekomma;
Löfås silfver- och kopparverk.
59
men emedan Deputation icke kunnat erhålla tillräckelig underrättelse
om förhögningen af besagde 800 stafrum ved, ty
förmäler Deputation sig icke eller kunna theröfver yttra för
thenna gången.
3:o Hvad anbelangar the begärte 300 crono-dagsverken af
Skiedvi sockn till Löfås-verket utan betalning samt räntan
af Löfås-hemmanet, så tycker Deputation, att Rådman Lundström
uti thesse omständigheter, äfvensom uti hvad [i] 2:dra
puncten är hegardt, må erhålla bifall, hälst förra Privilegierne
samma förmohner verkets innehafvare förunna och cronan
igenom alt thetta endast årligen saknar en ganska ringa summa
uti thess inkomster, hvilket fulleligen på flere sätt blitver igen
ersatt, tå verket hålles i gång.
4:o Berörande the extraordinarie hjelper af Skiedvi och
Husby socknar samt Finsta fjerding uti Hedmora sockn, såsom
konst-dammarnes vidmakthållaiide, en vind-körning at
hvart mantal eller, i fall Allmogen then försummar, att therföre
betalas 6 mk kmt och thessiikes en span aska; så berättes,
att Landshöfdinge-ämbetet i Fahlun till K. Bergscollegium
under den 2 Dec. 1742 utlåtit sig, att Allmogen af
uråldrige tider, tå Löfås-verket varit i gång, måst thesse
hjelper vidkännas, äfven som hvad drefstocken, cronostocken
och vedlasset af Nybergs fjerding samt giärdsle-gårdarnes vid
makt hållande vid Löfås-hemmanet angår, så ock att, i fall
grufvan icke blifvit af förra participanterne öde lemnad, thet
hade thesse hjelper ännu icke upphördt. Vidare berättes härvid,
att Landshöfdingen i orten jemväl uti bref till K. Bergscollegium
af den 22 Maji 1744 yttrat sig, thet han icke kunnat
igenfinna, att Allmogen i Näsgårds län vid Riksdagarne
hvarken sökt eller fått. någon befrielse ifrån några utskylder,
som Allmogen tillförene utgjordt, tå verket var i gång, såsom
thet nu föregifves af ofvanberörde Riksdagsmän, vidare än
att Allmogen uti Husby, Hedmora och Skiedvi socknar ifrån
år 1715 varit befriad från vindhästarne, drefstocken och askan,
hvilka skyldigheter hos Allmogen upphörde med thet samma
verket ödelädes; icke eller är i theras ställe något annat pålagt
och af cronan uppburit. I anseende härtill, och som
Lundström godvilligt afstått icke allenast gärdsle-stängslen om
Löfås-hemmanet samt cronostocken och vedlasset utan ock
drefstocken, hvilken Landshöfdingen Wennerstedt uti thess
angående thetta ärendet afgifne yttrande till K. Cammar-Colle
-
60 (Maj 19.) Löfås grufva. Stuterier.
gium under den 28 Aug. sidstledne hållit för thet drygaste
af thesse utskylder; altså yttrar Deputation sig vara af then
mening, att hvad askan angår, hvaraf verket ännu af hvart
matlag ej aldeles behöfver en span, thet må Landshöfdingen
i orten få befallning att, efter verkets theraf erforderlige nödtorft,
jämka Allmogen i Skedvi, Husby och Finsta fjerding
imellan, huru mycket af hvarje mantal må iefvereras, samt
hvad ofvannämnde vindkörnings och dammars vidmakthållande
beträffar, thet må Landshöfdingen i orten äfven få i befallning
om thesse extraordinarie och för verket oumgängelige hjelpers
utgörande efter förra vanligheten med meranämnde socknars
Allmoge att afhandla, tå man icke tviflar, thet lärer Allmogen
godvilligt finna sig uti thet, som tlieras skyldighet af them uti
thetta mål fordrar och kräfver, samt verket således erhålla
thet märkeliga understöd, som theremot intenderas och sökes;
kommandes innehafvaren af Löfås-verket att förberörde förmoner
ifrån thetta årets början till godo njuta.
Sidst håller Deputation före, att om detta verket framdeles
skulle emot förmodan gå under, så böra, äfven som år
1715 vid förra ödesmålet skedt, Löfås-verkets Privilegier, i hvars
händer thet vara må, åter indragas; hvilket alt dock Deputation
till Riksens Ständers bepröfvande och godtfinnande
hemställer.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Upplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations,
i anledning af Frih. Sten Coijets dit remitterade Memorial,
författade Betänkande af den 1 i denne månad angående
stuteriers anläggande i riket; om hvilket angelägna ärende Deputation
förmäler sig thessutom hördt åtskillige Hrr Officerare
och flere Riksdagsmän, som therutinnan haft god kunskap, och
i anledning theraf ej undgå kunnat först vid handen gifva,
thet Deputation håller före, att hos H. Maj:t i underdånighet
anhålles att i nåder inhämta vederbörande Collegiers och ämbetsmäns
påminnelser vid thet förslag, som vid 1734 års Riksdag
varit förehaft, men ej kommit till H. Maj:t att upgifvas,
hvilket så mycket nödigare är, som ett och annat härvid ankommer
på invånarnes i vissa landsorter utlåtelse och förening,
hvartill tiden nu varit för körter. Ordsaken till brist
på goda och munstergille hästar berättar Deputation vara
then, att stuterierne på Flyinge och Dahlby, som med största
förmohn uti Konung Carl den XI:tes tid nyttjades, nu aldeles
Stuterier. Biskopiunan Cederström.
61
blifvit försummade och nedlagde, jemte thet att ringa tillgång
i landet finnes på goda hingstar, hvilka med dryg kostnad
för crouan utifrån måste förskrifvas; och som H. K. Höghet,
af huld kärlek för vårt kära fäderneslands bästa, försäkrat
till en och annan af Deputations ledamöter, thet H. K. Höghet
är sinnad att låta hit in i riket införa thet stuterie, som H. K.
Höghet äger i Hollstein; altså och i anledning häraf underställer
Deputation, om icke förberörde kongsgårdar, som äro
the tjenligaste i hela riket till stuteriers anläggande, såsom
bestående af en ansenlig höväxt och belägne på en närmare
och blidare negd, kunde, så fort som ske kan, till H. K. Höghets
förvaltning vederbörligen öfverlemnas att therstädes underhålla,
föröka och plantera ofvannämnde stuterie, hvilket
icke allenast skulle lända cronan till ansenlig besparing, utan
thesse kongsgårdar nu som tillförene nyttigast för riket användes,
när landet thymedelst med tjenlig afvel af goda hästar
varder försedt efter handen till ymnoghet; dock tycker Deputation
nödigt vara, att en annan laga husesyn på thesse kongsgårdar
anställes, som then är 1736 haline husesynen icke med
trygghet nu mera kan följas, och att all nödig förbättring
göres, som erfordras, att the kunna blifva tjenlige till det ändamål,
som thymedelst päsyftas.
Betänkandet bifölls och remitterades till H. K. Majit,
som med H. K. Höghet i nåder lärer täckas öfverlägga, på
hvad sätt detta stuterie, till god hästarts anskaffande för Cavallerie-regementerne
i riket och flere stuteriers anläggande, bäst
måtte kunna inrättas och upphjelpas.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var uppläst,
Betänkandet påskrefs.
Upplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänkande af den 3 Febr. sidstledne, hvarutinnan berättas,
thet K. Cammar-Collegium enligit thess instruction genom
Memorial till Deputationen vid handen gifvit, att H. Majit
uppå K. Collegii underdåniga tillstyrkande i nåder behagat
lemna thess samtycke och bifall till then af Fru Biskopinnan
Helena Cederström gjorde ansökning att under frälsemauna
rätt få utbyta af K. Majit och cronan någre thess egne skattehemman
i Helsingeland till Kihlå järnbruks understöd emot
vederlag af Walla skatte-frälse-hemman ett helt i Upsala län;
hvilket mål med alla thess omständigheter, som anföras, Deputation
förmäler sig hafva öfvervägat, samt i anseende till
62 (Maj 19.) Gyllenborgs hemmansbyte.
de samma funnit så mycket mindre betänkande att för sin del
styrka till detta bytets fastställande, som vederlags-hemmanet
ej allenast efter crono-värdering häfver en öfverränta af 5 öre
21 |-dels pgr sint, utan ock samma öfverränta genom förvandling
efter then ständiga markegången förökas till 13 dal. 12
öre 14 |-dels pgr sint; hvilket dock Deputationen Riksens
Ständers vidare ompröfvande underställer.
Detta bifölls af R. o. A.
Upplästes ett annat Cammar-, Oeconomie- och CommerceDeputations
Betänkande af den 5 Febr. sidstledne, hvaruti
berättes, det K. Cammar-Coliegium enligit thess instruction
genom skrifvelse tillkänna gifvit, att H. K. Majit i nåder för
godt funnit att bevilja och tillåta Hr Lagmannen Gref Friedrich
Gyllenborg att, emot vederlag af dubbel ränta uti thess
allodiale frälse-hemman uti Uppland och Stockholms län, få
till Baggå frälse-bruks understöd utbyta åtskillige hemman i
Skinskattebergs Bergslag, hvilka uppräknas tillika med vederlags-hemmanen
i sidstnämnde län, gifvandes K. Camuiar-Collegium
jemväl vid handen, att bemälte Hr Grefve och Lagman
äfven i följe theraf blifvit immitterad uti the till utbyte
beviljade skattehemman, med 1743 års räntor, samt vederlagsräntorne
till cronan med samma års ränta indragne; hvilket
alt, med mera som välbemälte K. Collegium anfördt, Deputation
förmäler sig hafva öfvervägat samt gjordt sig noga
underrättad om egenskapen och beskaffenheten af vederlagshemmanen
och thervid tå befunnit:
l:o att K. M:t och cronan får dubbel ränta efter cronovärderingen;
2:o
att cronan till godo kommer dubbel förmedling uppå
vederlags- emot byteshemmanen;
3:o skall väl General-krigsförrådscassan inlöst jordeboksräntan
af the till utbyte begärte hemman; men får i thet stället införsel
i ett af vederlags-hemmanen, som har större förmedling:
4:o för Wijk eller Biörnängen, Vs-dels mantal, står väl
anteknat, att Hr Grefven och Lagmannen thet förpantat; men
som jordeboks-räntan är allenast 27 öre sint och mantalsräntan
10 öre sint, så har Hr Grefven sig yttrat, att han en
sådan förpantning icke vet af eller sköter om, utan antager
räntan emot vederlag;
5:o förmäler Deputation, att Hr Grefven får till godo en
öfverränta af 1 dal. 23^ öre smt. Och som således befinnes.
Ulricehamns ansökning.
63
att thetta byte verkeligen länder K. Majit och cronan till båtnad
och inkomst, så kan Deputation ej annat än tillstyrka, att tlietsamma
af Riksens Ständer må blifva bekräftat och faststält.
Förenämnde Betänkande bifölls af R. o. A.
Upplästes ett ytterligare Betänkande ifrån Riksens Ständers
Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputation jemte
Tull-Deputation af den 9 sidstledne Aprilis, angående Ulricehamns
stads genom Rådmannen och Riksdagsmannen therifrån
Johan Stenström gjorde ansökning att till thess Magistrats
och betjentes aflöning återbekomma V3-del af accisen eller
bakugnspenningarne, som staden för år 1680 åtnjutit, efter
högstsal. Drottning Christinas Privilegier af den 25 Febr. 1642
4 §, örn hvilken accis återfående staden gjordt hos K. M:t
underdånig ansökning, men fått afslag år 1743. Och althenstund
af de ingifne och företedde handlingar befinnes, thet
högstbemälte Drottning ofvanbemälte år i nåder förundt staden
Bogesund, som nu Ulricehamn kallas, att till statens aflöning
uppbära 1/3-del af accisen, som ther kunde falla, nemligen
l:o af alt som slaktas, så väl till husbehof, som eljest af köttmånglare
försäljes; 2:o af alt thet, sorn af krögerie och till
husbehof innom stadsens jurisdiction brygges, och 3:o af bakugnspenningar
och bagarnes vekupenningar; fördenskull och
emedan berörde stads villkor och inkomster nu äro så ringa,
att thensamma utan en sådan förmons åtnjutande icke kan
utkomma eller thess stat sig bära, hälst som med 1745 års
räkning för stadens enskylte medel är bevist, att för thet året
brustit i statens aflöning 47 dal. 17 öre smt, som Magistraten
och then vid staten bestådde lilla betjening ej kunnat utbekomma,
men att aldeles intet influtit till publiqve byggnaders
underhållande och andre nödvändige behof; ty berätta Deputationerne
sig för skäligt funnit samt med K. Resolutionerne
på Städernes Allmänna Besvär af åren 1723 § 39 och 1727
§ 6 enligt vara, thet staden Ulricaehainii är berättigad att
till thess Magistrats och betjentes aflöning hädanefter framgent
njuta, utan gravation af tullhus-byggnad, en tredjedel så
väl af bakugnspenningarne som af accisen; hvilket alt Deputation
Riksens Ständers godtfinnande underställer.
R. o. A. biföllo detta Betänkande.
Upplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 20
April sidstledne, hvaruti förmäles, thet Ståndet, vid förehafvande
af Bergs-Deputations Betänkande af den 12 sidstledne
64 (Maj 19.) Meldersteins järnbruk. Linnasus.
Jan. angående Meldersteins järnvärk i Luleå Lappmark och
Råneå sockn samt Riksdagsmannens Johan Jönssons Ekmans
ifrån Westerbottn emot samma Betänkande ingifne Memorial,
icke kunde, emot berörde Riksdagsmans anhållan och the i
berörde Memorial anförde omständigheter, samt att l:o the
hemman, hvilka ligga öfver tvenne mihl ifrån bruket, intet
kunna begripas under the om skatteköp för bruksidkarne utfärdade
K. förordningar, roteringen jämväl 2:o therigenom
skall rubbas, och ändteligen 3:o att innehafvaren af bruket
fullkomligen kan vinna then af honom påsyftade förmonen,
om honom tillåtes att anlägga tillräckeliga torp på then intill
bruket belägne allmänningen, för sin del samtycka till första
och andra puncterne af Bergs-Deputationens Betänkande, rörande
någre hemmans-räntors förvandlande uti kohl och dagsverken
samt skattelösen af the samma. Men hvad 3:dje och
4:de puncterne, angående tillväxlande emot lage af silfvermynt
uti Landtränteriet samt den omförmälte tullfriheten, vidkommer,
så yttrar Ståndet sig finna skäligt the samma att
bifalla.
R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution och gifne bifall
till Bergs-Deputations Betänkande, hvilket det uppläste
Bondeståndets Extractum Protocolli påskrefs.
Upplästes Cainmar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
af den 1 April sidstledne, i anledning af Hr Öfver-Intendentens
Carl Hårlemans dit insinuerade Memorial, till Riksens
Ständer afgifne Betänkande beträffande vidare upptäckande
af landets producter; och sedan Deputation upptagit alt hvad
bemälte Hr Ofver-Intendent uti berörde thess Memorial anfördt
uti tiletta ämnet, utlåter Deputation sig, att som uti
Skåne skall finnas anledning till gips samt flintor af finare art,
med mera, som utur riket ansenlige penninge-summor årligen utdrager;
ty hemställes Riksens Ständer, om icke Archiatorn och
Professoren i Upsala Linnceus, som redan till det allmännas
tjenst vist nöjaktige prof af then insigt och erfarenhet han
eger i naturens riken, kunde få befallning att tillstundande
sommar straxt begifva sig till Skåne och therifrån, om så tid
och lägenhet gifves, till andra orter, ehvaräst producterne
ej äro bekante, hvarföre ock honom nu, som till thes förre
resor, behörige resepenningar af cronan lärer komma att
bestås.
R. o. A. biföl lo Betänkandet.
Om pappersbrukens npphjelpande.
65
Hr Hästsko utlät sig, att detta väl kunde vara nyttigt,
men ej tillräckeligit till landsculturens upphjelpande; mente
derhos, att poeseos profession i Upsala kunde indragas och användas
till ungdommens information i dylika stycken.
Gref Henning Gyllenborg förbehölt sig, att ingenting
måtte göras, som angår Academierne och dess inrättningar, förr
än den satte Commission öfver Academiske Constitutionerne häröfver
först blifvit hörd.
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 18 Fehr. sidstledne, angående pappersbrukens
upphjelpande i riket; och sedan Deputation berättat pappersbrukens
tillstånd, så vida K. Commerce-Collegium kunnat aflemna
underrättelse therom, förmäles, att fastän uti riket
finnes några och tjugu privilegierade pappersbruk, så är dock
en ansenlig brist på papper, som utrikes ifrån af allehanda
slag måste årligen införskrifvas, hvarigenom stora penningesummor
utur riket dragas, som otvifvelaktigt theraf förordsakas,
att bruken icke drifvas med den flit och omsorg som vederbör,
samt att lumpsamlingen, som K. Maj:ts nådige förordning af
den 31 Jan. 1738 föreskrifver, ej med vederbörlig åhåga skiötes;
önskandes Deputation, att våra pappersbruk genom lika hushållningssätt
såsom uti Holland, hvilket beskrifves, blefvo uti
fullkomlig drift och gång bragte, hvartill högstberörde K.
förordning ganska mycket skulle bidraga, om then med alfvarsamhet
till noga efterlefvande handhafdes, till hvilken ända
Deputation håller före, H. Maj:t i underdånighet kunde tillstyrkas
att therom till Landshöfdingarne lemna thess ytterligare
nådige befallning; jämväl håller Deputation före, att, utom det
pappersbruks-egarne förpliktas att hålla sina verk i ständig
gång, thet äfven ganska mycket skulle befordra pappersbrukens
uppkomst, om till uppmuntran för them, som kring landet och
i städerne samla lumpor, the blefvo beskyddade under Manufactur-Privilegierne,
samt om the lumpor, som utifrån kunna
införskaffas, skulle ifrån all afgift vara befriade; vidare hemställes,
om icke H. Maj:t i underdånighet äfven kunde tillstyrkas
att anbefalla thess och riksens Commerce-Collegium
aft theröfver behörigt inseende hafva samt, efter infordrad
underrättelse ifrån landsorterne, huru stor tillverkning årligen
göres vid hvart och ett pappersbruk, skärskåda huruvida hvar
och en egare sin skyldighet i thy mål fullgöra månde, tå, i
händelse att hos någon annorledes varder befunnit, thensamme
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 5
66 (Maj 19.) Pappersbruk. Riddarhussekreterare.
af sine härtill undfångne fri- och rättigheter må förlustig
dömnias, hvilka sedan skola till någon annan hemfalla, sorn till
samma inrättnings fullföljande sig anmäler vara hugad;
hvilket K. Commerce-Collegium genom allmän publication till
allas efterrättelse hade att låta hundgöra och therutinnan
jemväl genom försäkran af behörige förmohners åtnjutande
gifva än flere anledning och uppmuntran till pappersbruks inrättande,
som thertil 1 någon tjenlig lägenhet hafva kunna; hvilket
alt dock Riksens Ständers egit ompröfvande underkastas.
Hr Ifvar Carlesson berättade, att ordsaken, hvarföre
Deputation tillstyrkt, det den, som ej håller sitt pappersbruk i
full gång, bör blifva sitt Privilegium förlustig, vore att, när
någon kommer till Commerce-Collegium och får höra, att
några och tjugu Privilegier redan äro utgifne, afskräckes en
sådan att fullfölja sin förra speculation att anlägga pappersbruk.
Betänkandet bifölls med tilläggning, att H. Maj:t lemnäs
fria händer att icke allenast taga de i Betänkandet föreslagne
utvägar, utan ock hvad andra medel H. Maj:t finner nödige
till pappersbrukens upphjelpande;
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var uppläst,
Betänkandet påskrefs.
Påmintes om Ridderhus-Seereterare-beställningens bortgifvande,
och att någon viss dag måtte utsättjas till votering
derom.
R. o. A. kommo öfverens, att voteringen derom sker i
morgon för middagen klåckan 11, och att, om någon imedlertid
skulle resa bort, får han igenom en annan ingifva sitt votum
förseglat.
Frih. Hindrich Wrede förklarade, det han vore aldeles
för Cancellisten Ekestubbe, hälst han både tjente här vid
verket och jemväl förut varit Commissions-Secreterare, så att
han till en sådan befordran gjordt sig värdig; hvilket Frih.
Wrede begärte måtte i Protocollet anteknas, eftersom han ej
mera lärer kunna komma upp på Ridderhuset, utan ärnar i
morgon resa härifrån.
Hr Landtm, beklagade att, oansedt han både i dag och
åtskilliga gångor förut ej låtit göra anslag förr än till
klåckan 9, samlades likväl R. o. A. ganska sent; hvaremot
de andra Stånden efter anslaget sig i tid infinna och avancera
derföre långt fortare med sakerne än R. o. A. Hr
R. o. Arns samlingstid. Nya glasbruk.
67
Landtm, hemstälte altså, om intet R. o. A. skulle behaga
fastställa, det, sedan Protocollet blifvit uppläst, sakerne
måtte företagas prsecisement en half timme efter anslaget.
Detta bifölls, och lofvade R. o. A. sig tidigare att infinna.
Sedan fants godt, att en Deputation skulle afskickas till
de andra Stånden att påminna om deras utlåtelser rörande
Krigsbefälets markegång samt tillika vänligen anmoda dem,
att de, enligit deras förra lofven, ville innehålla med tjensters
och caracterers bortgifvande.
Samma Deputation blef ock straxt utnämnd och afgick.
Den bestod af 12 personer. Gref Jolian Cronhielm förde
ordet.
Frih. Coijet bad, att Ridderhus-Deputation med första
måtte inkomma med deras utlåtelse och Betänkande öfver
hans Memorial; förklarade derjemte, att han med hvad som
derutinnan blifvit förestält, intet haft afseende pä något enskylt,
utan endast varit thertill föranlåten i anseende till det,
som Frih. Hindrich Wrede och Gref Axel Rutger Sparre i
går upprepat.
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Heputations
Betänkande af den 19 Martil sidstledne, angående flere glasbruks
inrättande här i riket. Anledningen till detta Betänkande
förmäler Deputation hafva varit Hof-Secreterarens och Lectorens
vid Wexiö Gymnasium Jonas Hielms hemställande, om
icke honom måtte lemnäs tillstånd att genom ny glassmältningshytta
vid något beqvämligit ställe, som han framdeles
tänker utnämna, och hvaräst glas-materia, ograverad skog och
tjenligit strömfall är att tillgå, få försäkra publicum om then
förmohn och nytta, som af the utaf honom inventerade och
till spegelglas apterade sträck- och slip-machiner är att hämta,
med mera som bemälte Hof-Secreterare anfördt, som ock Cadettens
vid K. Artilleriet Jacob Eurenii, vice Comministrens
Jöns Herman och Bokhållarens Matthias Renhorns gjorde ansökning
att i anseende till anförde omständigheter och beqvämligheter
få inrätta ett glasbruk i Ångermanland af finare
slaget, hvarom the göra sig så mycket mera försäkrade, som
thylikt verk är ej någon till förfång och then i riket försporde
dyrhet och brist på fensterglas äfven therigenom skulle
förekommas. Sedermera berättar Deputation, att then till sig
nedhämta låtit ifrån K. Commerce-Collegio alla i thetta
68 (Maj 19.) Om flere glasbruks
mål dit inkomne handlingar och i anledning theraf äfven i
thetta Betänkande låtit inflyta alt, hvad både egarne af Björknäs
glasbruk som interessenterne uti thet här i Stockholm på
Kongsholmen varande glasbruket emot flere glasbruks anläggande
i riket anfördt; hvarefter Deputation sitt egit yttrande om
flere glasbruks inrättande i riket till Riksens Ständers egit
närmare bepröfvande aflemnar af följande innehåll.
Att the i riket anlagde glasbruken skulle kunna drifva
theras tillverkningar till sådan högd, som svarar emot inrikes
consumtionen, therom drager väl Deputationen icke något
tvifvelsmål; men huruvida ett sådant glasbrukens utvidgande
bör skattas för riket gagneligit, och om icke andre författningar
i thet stället kunna tagas, som mera bidraga till rikets
förmohn, är en sak, som förtjenar närmare reflection och omtanka.
Att glasbruken böra vara anlagde på de skogrikaste
orterne, är oförnekeligit, emedan vid them cousumeras en ansenlig
myckenhet af ved och pottaska årligen, på thet priset
pa tillverkningarne må blifva lindrigare. Anförandes Deputation,
att glasbruket i Skåne, på Kongsholmen och vid Björkenäs
äro på otjenlige ställen inrättade, i anseende till skoglösheten,
som åstadkommer ringa nytta för det allmänna, och
att svenska glaset icke uti priset kan balancera det utländska,
ehuru tillverkningarne kunna vara ansenlige; veden thertill
med blifver dyrare och skogarne alt för mycket inedtagne.
Vid så beskaffade omständigheter anser icke allenast Deputation
thesse glasbrukens utvidgande för högst skadelig, utan
skulle ock Deputation hålla för en ganska nyttig sak, om tillverkningarne
vid them efter handen blefvo förminskade; men
som egarne af thesse glasbruk thertill mot sin vilja icke kunna
tvingas, emedan de till brukens anläggande behörige Privilegier
undfått, och the i anledning theraf sine medel i verken instuckit,
så förmäler Deputation sig måste lemna till glasbruks-interessenternes
egen eftertanka och omsorg att, så framt
the icke framdeles kunna i stället för ved fortsättja tillverkningarne
genom stenkohl, såsom egarne till Kongsholms glasbruk
förmält sig vara sinnade att göra, tå sjelfve tillse och
pröfva, huruvida, under vedens alt mer och mer tilltagande
dyrhet och brist, the med glasfabriqvernes fortsättjande på the
nu anlagde ställen omögeligen med någon fördel kunna continuera.
Imedlertid synes sådant icke böra hindra Deputation
att styrka Riksens Ständer till den författning i allmänhet vid
inrättande i riket.
69
glasbruken, sorn rikets sanskyldiga nytta oumgängeligen fordrar.
I thet afseende och aldenstund utaf hvad som Deputation här
ofvanföre anmärkt, lärer finnas, att then å glastillverkningarne
hittills varande dyrheten theraf hufvudsakeligen härrörer, att
glasfabriqverne på obeqväme och otjenlige ställen äro anlagde;
och thenna olägenheten således kan förekommas, så framt
glasbruk inrättes på the orter, hvaräst ibland de till glasbruken
nödige materialier besynnerligen ved för lindrigit pris står
att erhållas; men friheten thertill varit inskränkt igenom then
af Riksens Ständer år 1738 emot flere glasbruks anläggande
tagne författning, hvarom uti Betänkandet Deputation förut
omrördt; anseendes Deputation förthenskull högst angelägit,
att samma författning nu mera måtte förklaras vara exspirerad,
och i följe theraf att, enär någre sig kunna anmäla om tillstånd
till glasbruks anläggande på skogrike orter, hvaräst
mycken ved förrottnar och bortskämmes, H. Majit tå, sedan
vederbörande hörde blifvit, i nåder måtte täckas sådana ansökningar
att bifalla, dock att de sökande tillhållas vid sådana
nya glasbruk sig om fensterglas-tillverkningen besynnerligen
vinlägga; hvarigenom icke allenast then ved, som förmedelst
obeqväm transport och obanade vägar hittills stått aldeles fåfäng,
såmedelst kan göras nyttig, och andra skogar till allmänt
behof therigenom mera besparas, utan ock then förmohn
vara att förvänta att, jemte erhållen ymnogare tillgång på
fensterglas och lindrigare pris på tillverkningen, äfven kunna
then samma på utrikes orter med fördel debitera.
Om Riksens Ständer thetta Deputations Betänkande bifalla,
så förmodar Deputation, att II. Majit lärer vid then hos
H. Majit anmälte ansökning om tillstånd till ett glasbruks
anläggande i Ångermanland lemna så nådig villfarighet, som the
sökandes andragne skäl och omständigheter föranleda och med
det påsyftade ändamålet öfverensstämmer. Och i anseende till
Hof-Secreterarens Hielms anhållan att genom en glassmältningshvtta
sätta sig i stånd att nyttja the af honom påfundne
machiner till glasets slipning och utsträckande, anser Deputation
för nödigt, att K. Commerce-Collegium af' bemälte HofSecreterare
kunde sig underrätta och II. Majit sedermera vid
handen gifva, på hvilket ställe han en sådan glassmältningshytta
tänker anlägga, på thet K. Majit således måtte undanrödja
det hinder, som varit vållande, att förberörde thess till
glasets utsträckande och slipning inventerade machiner, genom
<0 (Maj 19.) Glasbruk. Ersättning åt lidande finnar.
hvilka Deputation förmodar riket en så ganska stor nytta
och fördel kunna tillskyndas, hittills icke kommit i gång eller
nyttjade blifvit; hvilket alt, thet ena med thet andra, Deputation
hemställer till Riksens Ständers närmare bepröfvande.
Hr Nordencrantz påminte, att i Ångermanland inga
glasbruk måge fa anläggas, innan vederbörande, som der å
orten hafva järnverk eller andra manufacturer, först blifva
hörde, emedan eljest dem kunde ske mycket förfång genom
glasbrukens anläggande.
I anledning af denne påminnelsen inrättades resolution
pa Betänkandet sålunda: Bifölls, dock att hvad glasbruks anläggande
i Ångermanland angår, vederbörande, som der å orten
hafva nagra verk, fiirst häröfver måge blifva hörde, på det
att igenom glasbruks anläggande de andre verken ej måtte
ske förfång;
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var uppläst
och gillad, Betänkandet påskrefs.
Hr Landtm, anmälte, det en bok blifvit dedicerad till
Riksens Höglofl. Ständer, angående compass-inakeriet jemte
magnet-stenens egenskap, hvilken bok Hr Landtm, nu för R.
o. A. uppviste.
Vidare erhindrade Hr Landtm, det R. o. A. under den 8 hujus
väl bifallit Secreta Utskottets Extractum Protocolli, hvarutinnan
Friedrichshamns och Willmanstrands invånare undfått
försäkring, det deras igenom sidsta kriget lidne skada och
hafde förlust skall framdeles vid rikets bättre tillstånd efter
möjeligheten ihogkommas. Men som en sådan lemnad förhoppning
blott om en gunstig åtanka föga skulle tjena dem
till något soulagement i deras lidande eller androm till uppmuntran,
så heinstälte Hr Landtm., om icke näst efter de
orden vid slutet af berörde Extracto Protocolli: »efter möjeligheten
ihogkommas» kunde tilläggas: »och förnöjas», så att
dem tillika hopp kunde lemnäs om någon ersättning, deräst
rikets tillstånd sådant framdeles kunde medgifva.
Detta bifölls af R. o. A. och ändrades derefter sjelfva
påskriften på ofvanomnämnde Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Deputation, som varit hos de andra Stånden, kom nu tillbaka,
och berättade
Gref Johan Cronhielm, hvilken fördt ordet, att Deputation
i de dem anförtrodde ärender varit hos de andre Stån
-
Belöning åt landshöfding Hökerstedt. 71
den. Präste- och Bondestånden hade svarat, att de redan hos
sig till öfvervägande förehaft om Krigsbefälets markegång, samt
lofvat med första afgifva deras utlåtelser. Borgareståndet
hade ingenting yttrat sig derom, utan allenast bedt förmäla
dess hörsamma hälsning till Högh R. o. A. Angående tjensterne
åter hade Prästeståndet sagt, det de enligit R. o. A:ns
förre begäran intet befattat sig dermed; men Bondeståndet
hade beklagat, det de ganska mycket blifva öfverlupne med
dylika ansökningar.
Föredrogs ett project till en förnyad förordning angående
stämplat papper eller charta sigillata.
Första, andra, tredje, fjerde, femte, sjette, sjunde, åttonde
§§ biföllos af R. o. A.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
från Borgareståndet af 6 personer. Rådman Kerman förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, ingaf ett
Extract af Borgareståndets Protocoll dat. den 18 hujus, som
på begäran upplästes, hvaruti berättes, att aldenstund Ståndet
af Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations Betänkande
af den 1 i thenne månad icke allenast med nöje inhämtat,
att then på Gottland nyligen skedde skattläggning till cronones
besynnerliga fördel utslagit, utan ock att Landshöfdingen i
orten Hr Jacob von Hökerstedt thertill med sin nit, flit och
oförtrutenhet ganska mycket bidragit, hvarföre Deputation för
honom äfven projecterat till någon erkänslo åtminstone 5,000
dal. sint af förra årens cronorestantier på Gottland; ty finner
Borgareståndet skiäligtatt ej allenast bifalla ofvanberörde Deputations
Betänkande, utan ock för sin del samtycka, att then
projecterade discretionen må ökas med 3,000 dal. smt, så att
Hr Landshöfdingen von Hökerstedt för thess trogna och extra
arbete vid thenna skattläggning samt till någorlunda ersättning
för thess under sidsta kriget hafde gästning och besvär
vid de till Gottland inlupne escadrernes proviantering, med
mera, må tillsammans undfå 8,000 dal. smt af förra årens
innestående cronorestantier på Gottland, om hvars indrifvande
han sjelf lärer draga försorg.
Enär förberörde Extractum Protocolli var uppläst, tilläde
Hr Rådman Kerman, att Borgareståndet så mycket mera recommenderar
detta, som Borgareståndet, utom hvad de i detta
mål med nöje intagit, äfven ock rönt så många prof af Hr
Landshöfdingen Hökerstedts nit och ömhet samt viste oför
-
72 (Maj 19.) Stämpelpappersförordningen.
trutenhet för det allmännas tjenst i gemen, under den tid lian
varit ledamot i Commerce-Collegio, att Borgareståndet räknar
och anser detta såsom deras egen sak och en grace dem sjelfva
vederfaras, om det bifalles.
Hr Landtm, svarade, att H. o. A. lärer taga detta i öfvervägande,
bad imedlertid om R. o. A:ns vänliga hälsning till
det lofl. Borgareståndet.
Deputationen afträdde;
Hvarefter continuerades med chartas-sigillatas-förordningen.
9 § biföll R. o. A.
Vid 10 § påmintes, det Underofficerarne intet pläga få
några fullmakter, och att dessutom svårt vore att gravera dem
med denna afgiften.
Härpå svarades, att man nu med flit utsatt, det alla, som
blifva antagna till någon tjenst, böra få fullmakter och derföre
betala någon afgift till inkomst för cronan.
Bifölls altså den 10 §.
Likaledes biföllos ll:te, 12:te, 13:de och 14:de §§:ne.
Vid 15 § blef tillagt, att af alla hyrecontracter betalar
husegaren den ena hälften och den andra hälften hyresmannen,
så framt de ej annorlunda åsämjes.
16:de, 17:de, 18:de, 19:de, 20:de, 21:sta, 22:dra, 23:dje,
24:de, 25:te, 26:te, 27:de, 28:de, 29:de, 30:de §§:ne biföllos
af R. o. A.
Hr Nordenfelt utlät sig, att som den nu projecterade
chartm-sigillatse-afgiften är nog dryg, så borde också
något förordnas om, huru många rader bör skrifvas på
hvarje sida.
Hr Löwenhielm sade, att detta redan är förordnat,
nemligen att 24 rader bör skrifvas på sidan.
Hr Rosenst am tyckte det vara svårt, att alt skall skrifvas
på stämplat papper, och att man nu som förr intet får
belägga sine skrifter, eller hvad det vara må, med stämplat
papper. Det kunde lätteligen ske någon miss-skrifning eller
annan vådelig händelse sig tilldraga, hvarigenom det stämplade
papperet göres onyttigt och omkostnaden blefvo dubbel
för den, som det skall bruka, hvilket kan undvikas, om
man finge belägga hvad som skrifves med stämplat papper.
Hr Löwenhielm svarade, att detta vore till förekommande
af alt underslef, ty man hade förmärkt, att igenom
Deputation från Prés-testa,ridet om bevillningen. 73
det lös charta fått omläggas, hade hvarjehanda missbruk
skedt.
Hr Adlerbeth holt före, att hvad som uti slutet af 30
§ stadgas, nemligen att den, som i stället för ett öre tager
högre betalning af någon för hvart ark stämplat papper, skall
stå tjufsrätt och mista ähran, vore alt för hårdt; ty på det
sättet kunde den, som allenast tager ett öre mera än han bör,
mista ähran, och då är ingen proportion imellan brottet och
straffet, hvilket likväl bör i akt tagas.
Detta understödde äfven Hr Hård.
Hr Löwenhielm vederläde, det ingen comparaison vore
imellan privat tjufnad eller snatterier och de, som fide publica
skola handtera saken, ty de böra, om de sig förbryta, med så
högt straff umgälla ett sådant deras brott.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Prästeståndet af 6 personer. Biskopen ifrån Wexiö, Doctor Eric
Alstrin förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Prästeståndet,
berättade, det Prästeståndet committerat desse sine Deputerade att
hos Högl. R. o. A. gifva tillkänna, det Prästeståndet nu kommit
till slut med bevillningen, och beder fördenskull, det de öfrige
respective Stånden ville skynda med slut på Riksdagen, hvarom
Prästeståndet uppsatt ett Extractum Protocolli, som nu öfvergafs
och på begäran upplästes.
Berörde Extractum Protocolli var af innevarande dato
och anföres therutinnan, att allthenstund the Prästeståndets
hemmavarande medbroder i gemen tryckande besvär nödvändigt
fordra, thet alla tjenliga mått till theras lindring i görligaste
måtto tagas, och en långsam Riksdag them ej ringa genom
Deputerades underhåll ifrån hvarje ort öka månde, bevillnings-verket
jemväl, såsom ett ibland de angelägnaste
riksdagsärender, måste till thet slut bringas, som Riksens nödtorft
fordrar och hvars och ens förmåga till thess undei-stöd
bidraga kan; altså och emedan Ståndet, i anseende till förenämnde
vigtige omständigheter, efter noga öfvervägande sökt
bringa bevillnings-verket till thet slut, som thet för sin del,
så för innevarande som följande aren in till nästkommande
Riksdag, vill ställa sig till noga efterrättelse, och ser sig ingen
ändring theruti tillåta kunna, Prästeståndet jemväl åtagit sig
så stor del af bevillningen, som thess svaga villkor i anseende
till then allmänna fattigdomen nånsin kunna tola; ty förmodar
Prästeståndet, att the öfrige respective Stånden ej allenast lära, af
74 (Maj 19.) Riksdagens sint. Stämpelpapper.
en beprislig nit och ömhet för publici högstnödiga understöd,
äfven efter yttersta förmågo thertill contribuera, utan ock så
laga, att oftaberörde bevillning med aldraförsta må hos them
blifva afgjord och således thenna långa Riksdagen vinna
ett önskeligit slut. Och som thenna bevillning, om then straxt
blifver till verkställighet bifallen, i så god tid kan komma att
uppbäras som 1744 års bevillning; altså har Ståndet för sin
del icke funnit nödigt med förbemälte års bevillning sig
vidare inlåta.
När detta Extractum Protocolli var uppläst, tilläde Hr Biskopen
Doctor Alstrin, att Prästeståndet således tillika med det ärbara
Bondeståndet utsatt termin till Riksdagens slut till den
8 nästinstundande Junii, och att Deputationerne upphöra med
denne månads slut; förmodandes Prästeståndet, att också
Högh R. o. A. lära, i betraktande af anförde omständigheter,
bifalla denne termin.
Hr Landtm, sade sig af det upplåste Extracto Protocolli
finna, thet Högvördige Prästeståndet intet vill samtycka till
1744 års bevillnings uppbärande för innevarande år; men som
derigenom förordsakas nytt hinder till Riksdagens afslutande,
emedan den nu faststälte bevillningen ogörligen kan sättas så
hastigt i execution, att uppbörden derefter kan ske för innevarande
år, så hoppades Hr Landtm., det Högvördige Prästeståndet
lärer taga detta i närmare öfvervägande och ändteligen
begifva sig thertill, att 1744 års bevillning för innevarande åhr
må uppbäras; hvilket Hr Landtm, bad, att Deputerade jemte
Högh R. o. A:ns vänliga hälsning till Högvördige Prästeståndet
ville frambära.
Deputation afträdde.
Reassumerades den förra discoursen, och tycktes billigt
att, om igenom någon händelse det stämplade papperet skulle
blifva förskämt, det då måtte få inskickas och ombytas.
R. o. A. gillade äfven detta och funno för godt, att en
särskilt § härom vid slutet af förordningen bör införas. Men
det uti 30 § utsatte straffet för den, som täger mera än ett
öre knit för arket, blifver stående.
I anledning af det, som således var resolverat, uppsattes
och infördes vid slutet af förordningen en sådan §.
31 § Skulle genom någon händelse något stämplat papper
blifva förskämt och obrukbart, får detsamma till behörig ort
inskickas och ombytas.
Om tjenstefolk vid bruken.
75
I öfrigit skrefs främst på förordningen, att den hos R.
o. A. var uppläst och bifallen med den in margine vid 15 §
som ock vid slutet gjorde tilläggning.
R. o. A. skildes åt, sedan klåckan var ett slagen.
Den 20 Maji.
R. o. A. samlades för middagen kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Upplästes Protocollet af den 10 Jan. ifrån sid. 363 till
sid. 369, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Upplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänkande af den 24 Aprilis sidstledne, hvaruti berättes,
thet Cammarherren Baron »S. Cederström och Axel Linroth
samt Assessoren Carl von Christiersson uti ett till Deputation
förvist Memorial å samtelige bruksegarnes vägnar anhållit,
thet Allmogen kring bruken, åtminstone till 2:ne mil, måtte få
frihet, i anseende till skogs- och kohlhandteringen samt körslor
för bruken, att hålla och städja mera tjenstefolk, än lagen vid
åkerbruket tillstädjer.
Vid öfvervägande af thetta ärende förmäler Deputation
sig hafva påmint, att uti the större Bergslager kring hela riket
tillåtit är att klyfva hemmanen i mindre delar, än i öfrigit
lofgifvit varit, hvilket ock instructionerne medgifva, att så
mänga kohlare få skrifvas, som oumgängeligen tarfvas; förmodandes
Deputation therjemte, att när Riksens Ständer bifallit
Deputations Betänkande om hemmanens klyfning i gemen,
samt att Allmogen lemnäs tillstånd att hafva fullvuxne i stället
för halfvuxne barn i sin tjenst, så torde i föreskrefne omständighet
nog understöd erhållas. I anseende hvartill, och som
Deputation håller betänkeligit att någon ändring göra uti thet,
som i så måtto thertill redan gjordt är, hälst i annor händelse
andra näringsfång och värfningar med mera torde härvid lida;
ty hemställer Deputation Riksens Ständers välbehag, om icke
härutinnan må förblifva vid the stadgar och författningar, som
allaredan gjorde äro och vid thenna Riksdag ytterligare torde
tagas, emedan bruksidkarne therigenom blifva i ofvanberörde
theras angelägenhet hulpne och till freds ställte.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Upplästes ett annat Cammar-, Oeconomie- och CommerceDeputations
Betänkande af den 1 i thenne månad, angående
76 (Maj 20.) Skattläggningen på Öland.
någon af Lands-Fiscalen Johan Sahlsten och Häradsskrifvaren
Johan Folcker angifven brist för K. Maj:t och cronan vid förmedlingen
på Öland; och sedan Deputation omständeligen berättat,
hvad tid efter annan passerat vid skattläggningen therstädes,
som ock upprepat the förnämsta omständigheter bemälte LandsFiscal
och Häradsskrifvare andragit, yttrar Deputation sig,
att som hufvudsaken härvid tberuppå beror, huruvida then
Landtmätaren, som till then sidst hällne skattläggning hållit
refning och författat chartor, thervid fullgjordt sin instruction
och skyldighet, hvarom Deputation förmäler sig hafva någon
anledning till tvifvelsmål, enär utaf Häradshöfdiugens i orten
uti K. Cammar-Collegio inkomne berättelse intages, att han,
hvad jordmånens skattande till viss grad angår, såsom okunnig
förlidt sig på Landtmätarens chartae-beskrifning samt låtit
thervid bero; altså finner Deputation för sin del rådeligit, att,
sedan K. Cammar-Collegium skyndesammast öfversedt thet
den 25 Aprilis 1746 af någre Landtlietjenter författade project
samt andra tillhörige handlingar och faststält therefter en
riktig skattläggnings-methode, ut-härads skattläggnings-män
anordnas samt theribland en af K. Cammar-Collegio authoriserad
Landtmätare, hvilka å några ställen, hvaräst LandsFiscalen
Sahlsteen och Häradsskrifvaren Folcker utvisa, samt
på ett eller annat hemman, som icke klandras, anställa prof
med ny refning och skattläggning, hvarefter, om i then förra
märkelige fel finnas, H. Maj:t med Råds råde tå eger makt i
nåder att förordna, huruvida och på hvad sätt en ny refning
öfver alla crono-hennnan och flere lägenheter på theone ön må
anställas eller icke; hvilket Deputation dock hemställer Riksens
Ständers vidare ompröfvande.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Upplästes ännu ett annat Cammar-, Oeconomie- och Commerce-
Deputations Betänkande af den 9 Aprilis sidstledne,
angående Krögare-societetens i Stockholm anhållan, att krögerierne
i stöd af åtskillige åberopade förordningar måtte blifva
ansedde som en rätt borgerlig näring samt till ett vist antal
inskränkte; öfver hvilken ansökning Deputation förmäler sig
hafva infordrat K. Cammar- och Commerce-Collegiernes utlåtande,
som jemte sitt egit äfven insändt Magistratens och
Handels-Collegii thervid gjorde berättelser. Och sedan Deputation
utförligen, hvad K. Collegierne såväl som Magistraten
och Handels-Collegium anfördt, uprepat, utlåter Deputation sig
Krögaresocieteten i Stockholm. Borås.
77
i anledning theraf att, althenstund Krögare-handteringen icke
synes vara af then beskaffenhet, att thensamma må tillåtas
unga och friska karlar, hvilka på nyttigare sätt kunna tjena
thet allmänna, utan att thertill bör tagas antingen fattige
enkior och hustrur eller andre välfrägdade personer, som genom
några olyckor äro utur stånd satte att på annat sätt söka sin
näring, dock att icke antalet af them må stiga öfver 600; förthenskull
och emedan intet hinder är, att the ju sina pålagde
onera lika fullt prsestera kunna, fast the till burskap ej admitteras,
hvartill kommer, att allt olofligit krögerie genom Magistratens
vederbörliga upseende aldrabäst kan hämmas och
förebyggas; ty finner Deputation så mycket mindre skäl att
tillstyrka någon ändring uti thet, som K. Maj:ts nådige skrifvelse
af den 28 Jan. förledit år innehåller, och hvaröfver
Krögare-societeten nu klagat, som Landshöfdinge-instruction
af år 1734 i 18 § äfven uttryckeligen förklarar, thet öhl- och
bränvins-säljerie icke bör räknas för borgerlig näring, och således
lärer intet på något sätt kunna vilifaras Krögare-societetens
härutinnan gjorde ansökning; hvilket Deputation dock
till Riksens Ständers vidare ompröfvande hemställer.
Detta bifölls af R. o. A.
Vidare upplästes Cammar-, Oeconomie- och CommerceDeputations
Memorial af den 10 Martii sidstledne öfver
Borås stads ansökning att blifva såsom en ibland de medelmåttige
städerne vid lön- och betalnings-afgiftens taxerande
ansedd samt, i anseende till anförde bevekande skäl, proportionaliter
classificerad emot andra städers belägenhet, handel,
sjöfart och öfrige förmohner; anförandes Deputation alt hvad i
detta mål passerat, så hos K. Majit som uti thess och Riksens
Cammar-Collegium och Cammar-Revision samt Riksens Ständers
Contoir. Och som thenna Deputation, dit saken af Urskillnings-Deputation
blifvit remitterad, ej kan få the underrättelser,
som nödige pröfvas, emedan the finnas uti berörde
Riksens Ständers Contoir; ty underställer Deputation, om icke
målet i så beskaffadt tillstånd antingen kunde till Riksens
Ständers öfver merberörde Contoir förordnade Deputation liänskjutas,
eller ock att Cammar-, Oeconomie- och CommerceDeputation
finge meddelas behörige underrättelser. Eljest förmäler
Deputation, att then för sin del ej annat kan finna, än
att Borås stad, i anseende till hvad anfördt blifvit, med någon
eftergift på the så väl af Lands-Contoiret som Riksens Stän
-
78 (Maj 20.) Tvist mellan Söderhamns gevärsfaktori
ders Contoir gjorde ansenlige observationer kan komma att
anses och således i lön- och betalnings-afgiften åtniuta någon
lindring.
Detta Betänkande remitterades till Riksens Ständers Secreta
Utskott.
Påmintes att Canimar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänkande angående betet på cronoängen, Kiöpingsöen
kallad, måtte nu till afgörande företagas; men dermed
uppsköts till en annan gång.
Upplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
28 April sidstledne, hvaruti förmäles, thet Handelsmannen
och Riksdagsfullmäktigen ifrån staden Söderhamn Lars
Botz igenom Memorial andragit, thet någon stridighet sig
yppat imellan gevärs-factorie-arbetarne i berörde stad och
thess Borgerskap rörande then jord, som staden af Sveriges
forne Konungar tilldeld och stadfästad blifvit, jemte anhållan
om Ståndets biträde, att staden emot thess erhållne Privilegier
ej måtte någonting ske förnär; förmälandes Ståndet sig
hafva af förekomne handlingar i thetta mål inhämtat, att Factoren
vid berörde gevärs-factorie hos K. Krigs-Collegium therom
anhållit, att then Söderhamns stad underlagde jord måtte
genom landmätning således blifva deld, att Borgerskapet i staden
bibehöllos vid en tredjedel theraf, men the andre 2:ne delarne
lemnades till Factorens disposition och utdelning emellan
factorie-arbetarne, hvilken ansökning nu mera skall bero på
K. Maj:ts egit nådigste godtfinnande och utslag. Men althenstund
thenna sak på ett ganska märkeligit och nära sätt rörer en
af rikets städers Privilegier, så förmäler Ståndet sig ej undgå
kunna att till oförkränkt bibehållande af hvarje stads förundte
fri- och rättigheter äfven häraf taga del. Vidkommande den
imellan Borgerskapet och gevärs-factoriet uppkomne tvisten
angående Söderhamns stads jords delning, så yttrar Ståndet
sig altså, i anledning af thenna stadsens år 1620 den 7 Sept.
förundte Privilegier och thess 2, 8 och 12 §§, som upprepas,
ej annat kunna sluta, än att nyttjande-rätten af all then lilla
jord, som staden blifvit underlagd, är endast förlänt staden
med thess Borgerskap, som uti stadens gemensamma tarfvor
och angelägenheter taga del; pä hvilken grund, eller såsom
borgare, berättes factorie-arbetarne jemväl i förra tider tillika
med det öfriga Borgerskapet fått nyttja stadsens jord, och i
senare tider hafva the ännu blifvit thervid bibehållne, fastän
och borgerskap. Sacks heminansbyte.
79
grunden till en slik förmon, eller theras burskap, ej mera
kunnat göra them thertill berättigade, emedan factorie-arbetarne,
alt sedan staden år 1721 blef af Ryssen upbränd, hafva
undandragit sig att vara borgare samt taga del uti alla bor
gerliga
utlagor. Och som thet således är ostridigt, att factoriearbetarne
icke såsom cronans enskylte handtvärksmän eller af
någon factoriet tillagd rättighet, utan såsom skattskyldige Borgare
kommit att nyttja stadsens jord, så blifver ock påfölgden
theraf, att, när grunden uphör, måste then therpå stödjande
rättighet jemväl af sig sjelf försvinna. I anseende till hvilket
alt Borgareståndet förmäler sig ej annat kunna än anse Factorens
Eurens ansökning såsom obillig och stridande emot Söderhamns
stads Privilegier, samt att förthenskull hos K. Maj:t i
underdånighet må anhållas, att Söderhamns stad vid sina välfångne
Privilegier må befredas och icke, emot den städerne i
gemen gifne nådigste försäkran, lida meen och intrång, utan
Söderhamns Borgerskap oförkränkt bibehållas vid nyttjandet
af stadsens jord tillika med them af factorie-arbetarne, som
redan kunna hafva vunnit burskap i staden eller hädanefter
till borgare sig therstädes anmäla och vilja med det öfriga
Borgerskapet taga del så i ledt som ljuft; men the åter af
berörde arbetare, som icke vilja åtaga sig borgerlig tunga,
theremot icke vara berättigade att nyttja någon del af stadsens
jord; hvilket alt Borgareståndet så mycket mer förmodar vinna
the öfrige respective Ståndens benägna bifall, som thet rörer
Privilegiers vid makt hållande.
Som denna saken är anhängig hos H. Maj:t och factoriet
för cronan är ganska angelägit, så funno R. o. A. sig föranlåtne
att vänligen anmoda de andre respective Stånden, det
de ville lemna denna saken till H. Maj:ts nådige afgörande,
pä det K. Krigs-Collegium och flere vederbörande häröfver
måtte kunna blifva hörde.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var uppläst,
skrefs på Borgareståndets Extractum Protocolli, och fants derjemte
godt, att, när någon Deputation afgår till de andre Stånden,
detta då medgifves och göres dem härom tillika mundtelig
föreställning.
Upplästes Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänkande af den 17 sidstledne Aprilis, hvaruti förmäles, thet
Cancellie-Rådet Baron Johan Gabriel Sack anhållit att få en
öö, Lindön kallad, belägen i Södermanland och Akers härad,
80 (Maj 20.) Sacks liemmansbyte.
i besittning, och thet i kraft af ett byte, som afledne Secreteraren
Grubbenskiöld K. Maj:t och cronan anbudit samt vederlagsgods
afstådt, hvarefter, sedan Grubbenskiöld löst Lindön
till skatte, han öfverdragit bytesrättigheten efter köp till Caneellie-Rådets
moder, Grefvinnan Fru Christina Beata Lilje,
jämväl ock såldt skatterätten af Lindö utom börd, hvarföre
then blifvit af högstsalig Änkje-Drottningen Hedvig Eleonora
til! K. Maj:t och cronan återlöst, så att Cancellie-Rådet Baron
Sack varit sedan år 1711 i mistning både af vederlags- och
utbytesjorden; hvarföre, som han förmodar, att K. Maj:t och
cronan ej vägrar att hålla honom skadeslös, så skall nu mera,
sedan det torde befinnas, att Lindön för cronan är mistelig,
han så mycket mera kunna till thenna öö blifva egare, som
then blifvit till boställe för en schäffer anordnad; hvilken an
7
n
sökning, tillika med hvad både K. Cammar-Collegium och
Landshöfdingen i orten angående thenna öö berättat, Deputation
förmäler sig tagit i öfvervägande. Och aldenstund i
stadgan och Riksdagsbeslutet af år 1655 samt K. Majrts nådige
Bref af d. 30 Sept. 1743 thenna öö, såsom belägen på en
till handel ifrån cronan förbuden ort, i negden imellan kongsgårdarna
Eskilstuna, Sundbyholm, Kongsberg och Räfsnäs,
blifvit ansedd såsom för K. Maj:t och cronan omistelig, och
then samma är af then beskaffenhet, att vid lägligit tillfälle
then kan, i anseende till åtskilliga förmoner, både till prydnad och
gagn förbättras; förthenskull utlåter Deputation sig icke kunna
tillstyrka Riksens Ständer, att then nu må till skatte säljas
eller i vederlag för utbyte från cronan lemnäs, såsom af säterie
egenskap, utan i fall then ther nu varande schäffern skulle
fått ett annat boställe på lön till sin handtering, synes Lindön
fördelaktigast kunna efter upprop till den mäst bjudande under
arrende upplåtas med the villkor, som Deputation uti ett särskilt
Betänkande angående kongsgårdarne i gemen uti riket
Riksens Ständer understält, dock att thenna ö förut vederbörligen
och i rättan tid lefvas och skattlägges.
För öfrigit och som ovist vara kan, huruvida cronan eller
Cancellie-Rådet Baron Sack vid thet anmälte bytet får öfverränta,
innan samma byte varder behörigen i K. CammarCollegio
afslutit, och K. Maj:t och cronan icke kan förpliktas
att afstå the crono-lägenheter i byte, som pröfvas omistelige,
så, ifall, enär bytet, som är beviljat, varder afgjordt, hvilket
synes, så fort möjeligit är, böra ske, thet befinnas skulle, att
Om Riksdagens slut.
81
för Baron Sack brister, så kommer thermed tå efter omständiglieterne
att förfaras; hvilket Deputation dock hemställer
Riksens Ständers egit välbehag.
Deputations Betänkande bifölls af R. o. A.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Otto Olofsson från Nerike
och Wärmeland förde ordet och, näst aflagd hälsning från
Bondeståndet, berättade, att sedan Prästeståndet nu åter påmint
om Riksdagens slut, har Bondeståndet sig med dem förenat,
att termin måtte utsättas till den 8 Junii, och att Deputationerne
med deras arbete måtte upphöra till denna månads
slut. Orsakerne äro Högh R. o. A. tillförene bekante, att
denne Riksdagen redan så länge påstådt, att landet och isynnerhet
Allmogen så väl som de andre 2:ne Stånden, hvilka
måste underhålla deras Riksdags-fullmäktige, derigenom få
kännas vid en alt för dryg utgift, och att Bondeståndet derjemte
förmodar, det nu, sedan bevillnings-verket är afgjordt
samt andra nödige och angelägne författningar till landets och
manufacturernes upphjelpande tagne, lärer Riksdagen kunna
afslutas till den utsatte tiden. Bondeståndet förhoppas altså,
det Högh R. o. A. lära finnas så mycket benägnare att härutinnan
sig med de andre 2:ne Stånden förena, som R. o. A.
sjelfva hafva sig närmast bekant, i hvad för beträngdt tillstånd
och fattigdom Allmogen i landet är stadd, så att de
ogörligen längre kunna mäkta med att understödja sine härvarande
Riksdags-fullmäktige, hvilket de ock igenom skrifvelser
låtit dem förstå.
Hr Landtm, svarade, att som R. o. A. äfven hafva sin
dryga känning af en långvarig Riksdag, utan att derföre på
något sätt niuta ersättning eller understöd af sine hemmavarande
medbroder, så lära ock R. o. A. för sin del i görligaste
måtto söka att bidraga till ett skyndesamt slut på Riksdagen.
Bad i öfrigit förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
Föredrogs Deputationens öfver Reductions- och Liqvidations-verken
till Riksens Ständer afgifne berättelse af den 29
sidstledne Aprilis, angående l:o tliesse verkens nu varande
tillstånd, 2:do Commissionens göromål sedan 1741 års Riksdag
och 3:io hvad vid dess uphörande nu kan vara att påminna.
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1717. II. 6
82 (Maj 20.) Berättelse om Reduktions- och
Beträffande verkens nuvarande tillstånd, så anförer Deputation,
hvad författningar Commission, i anledning af Riksens
Ständers vid 1741 års Riksdag gjorde förordnande, tagit
till alla återstående reductions-målens skyndesamma afslutande;
men att mycket få af the sökande, innom uti tvenne Commissionens
utfärdade publicationer, nemligen af den 5 Dec.
1744 och 18 Dec. 1745, utsatte ultimate terminer, afhämtat
Commissionens utslag och resolutioner uti theras ansökningar.
Och som Commission uti then senare thess utgångne publication
låtit inflyta then clausuln, att, theräst samma theruti utsatte
termin skulle eftersättjas och the sedan skulle vilja anföra
besvär eller begära förklaring uti något mål, kunde Commission
sig thermed icke vidare befatta eller sådant emottaga;
så förmäler Deputation sig ej annat kunna än för sin del
samma författning gilla samt Riksens Ständer tillstyrka, thet
slike sökande, i anseende till anförde skäl, ej vidare hädanefter
måge hafva tillstånd hos Riksens Ständer theröfver anföra
besvär eller Commissionens förklaring begära.
Vidkommande Commissionens göromål sedan 1741 års
Riksdag, så hafva the varit af åtskillig beskaffenhet, nemligen:
l:o sådane att K. Maj:t och cronan, enligit Riksdagsbesluter
och therpå grundade K. förordningar och resolutioner,
genom Commissionens afslags-resolutioner blifvit entledigad
och befriad att betala 93,004 dal. 23 öre smt fordrad hemmans-ränta
in natura, utom the theraf påstådde bortmiste
räntor, panteskillingar och therpå löpande interessen, som allena
gör en summa af 7,446,521 dal. 27 öre smt.
2:do Har Commission afgjordt sådana reductions-mål, hvarföre
K. Maj:t och cronan kommer till the lidande att betala,
sedan theras crono-gravationer, efter noga hållen undersökning
uti Cammar-Contoiren, blifvit rescontrerade och afdragne,
en summa af 1369 dal. 31x/6 öre smt hemmans-ränta in natura
samt för theraf bortmiste räntor och interessen med flere
fordringar till 125,874 dal. 19 V2 öre smt.
3:o Berättes att 21 stycken reductions-mål ännu återstå,
hvilka äro af then beskaffenhet, att K. Maj:t och cronan bör
ersättja, hvad the lidande kunna få att fordra, sedan undersökningar
försiggått, om vederbörande häfta för någon skuld
till K. Maj:t och cronan, och behörige liqvidationer theröfver
författade blifvit, hvarpå thet nu endast beror och är K.
Cammar-Collegii göromål.
Liqvidationskommissionen.
83
4:o Förmäles att Commissionen både vid thenne och förra
Riksdagar aflemnat thess förklaringar öfver 16 stycken thess
utfärdade resolutioner, hvaröfver vederbörande hos Riksens
Ständer med besvär inkommit; hvarvid Deputation vid handen
gifver, thet någre thessutan förbehållit sig att vidare och efter
then uti K. Maj:ts Förordning af den 14 Aug. 1741 föreskrefne
tiden få hos Riksens Ständer ingifva sina besvär öfver
Commissionens utslag, och att en del äfven, som försummat
samma tid och fatalier, hafva ock inkommit, hvilka senare
Commission ej uptagit eller theröfver sine förklaringar ingifvit,
utan them sådant genom öpen resolution afslagit, enligit förberörde
thess utgångne publicationer af den 5 Dec. 1744 och
18 Dec. 1745, hvilket Deputation förmäler sig ej annat kunna
än för thess del gilla.
5:o Berättes thet the K. bref och remisser, hvarigenom
H. Majit behagat infordra Commissionens utlåtande uti åtskillige
Reductions- och Liqvidations-verket rörande mål, hafva
äfven i anseende till theras vidlyftighet tagit mycken tid bort
och förordsakat nog arbete.
Uti 6:te puncten refereras om the bortmiste godsen i Ingermanland
och hvad thervid tid efter annan passerat, med
förmälan therhos, att 22,065 dal. 12 öre smt redan sedan
1734 års Riksdag blifvit utur Riksens Ständers Contoir efter
Riksens Ständers tå gjorde förordnande utbetalte till the familier,
som vore af Rysk extraction och vist all tro och redelighet
emot Sveriges Konungar, och återstår nu allenast
3878 dal. 20 öre smt till utbetalande. Utaf .Commissionens
arbete och förrättning förmäler Deputation sig således funnit,
att thet med denna Commissions förordnande påsyftade ändamål
är vunnit och K. Majit och cronan blifvit befriad
ifrån the store och sig till mångå millioner dal. smt bestigande
praetentioner och förmente fordringar; the sökande,
som hafva lidit, jemväl blifvit förvissade om theras fordringars
riktighet, samt the, hvilkas gods rättmätigt blifvit indragne
till cronan, tillräckeligen underrättade, huru dermed egenteligen
förevetter; och hvarigenom således the vidrige och till större
delen ogrundade omdömmen och klagomål, som härtills förspordts
öfver reductionen, blifvit hämmade och utur vägen
rögde.
Vid detta tillfället, tå Commissionens ledamöter aflägga
then them anförtrodde sysslan, förmäler Deputation sig ej
84 (Maj 20.) Reduktions- och Liqvidationsverket.
annat kunna än med mycken erkänsla ihugkomma RiksRådets
Hr Carl Ehrenpreutz riket viste stora tjenst, tliymedelst
att han alt sedan år 1739 utan någon belöning med sin
ämbetes myndighet gifvit berörde Commission styrka och ej utan
ansenlig möda och besvär thervid fördt presidium samt medelst
en fullkomlig ordnings hållande bragt thetta för riket
högst angelägne verk till önskeligit slut. Sedermera berättar
Deputation, hvad ändring sedan år 1741 skedt med the öfrige
Commissioneus ledamöter.
Beträffande then under värket lydande betjeningen och
theras bibehållande vid theras hittills innehafde löner samt
ihugkommande med verkelig befordran, så anmäler Deputation
then samma nu hos Riksens Ständer till tliet bästa och upräknar
hvar och en i synnerhet med deras förtjenster. Men
vidkommande Actuarie-sysslan, som genom Bjurmans död är
ledig vorden, så recommenderar Deputation extraordinarie Cancellisten
uti K. Cammar-Collegio Jonas Carlsten thertill, som
gått Deputation under varande Riksdag med protocollets och
expeditionernes förande till handa, med hemställande, om icke
honom må tilläggas 300 dal. smts årlig lön samt nu som förr
upföras på K. Cammar-Collegii stat och han therå med behörig
fullmakt förses.
För öfrigit styrker Deputation Riksens Ständer thertill
att låta extra Cancellisten vid Commissionen Georg Hesse
bibehållas vid thess ther innehafde 150 dal. smts lön samt
imedlertid, och till thess han kan blifva befordrad till någon
ordinarie syssla, brukas till protocollernes renskrifvande uti K.
Cammar-Collegii Referendarie-Contoir.
Sidst hemställer Deputation, om icke Cainmar-drängen
Arvid Hinsing, som på 7:de året vid Commissionen utan
annan betalning än then lön af 100 dal. smt, han för thess
vid K. Cammar-Collegium tillika gjorde tjenst åtniutit, må
hädanefter få lika lön med de öfrige Cammardrängarne uti K.
Cammar-Collegio; hvilket alt, det ena med det andra, underställer
Deputation Riksens Ständers egit ompröfvande.
Hr Klingsporre tykte, det Deputation icke bordt befatta
sig med att bortgifva några tjenster, ty sådant hade icke
blifvit dem committerat.
Hr Giös var äfven af den tankan, att Deputation intet
just bordt nämna, hvilken som skulle blifva Actuarius, utan
sådant tillhörde K. Cammar-Collegium.
Belöning ät RikBrådet Ekrenpreutz.
85
Uppå Hr Landtm:ns föreställning
bifölls Betänkandet, dock att hvad Actuarie-sysslan angår,
det remitteras till Secrete Utskottet, som, sedan vederbörande
blifvit hörde, lärer pröfva, huruvida det finnes oumgängeligit,
att en särskilt Actuarius skall antagas till acternes förvarande
och honom den föreslagne lönen bestås;
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var uppläst,
Betänkandet påskrefs.
Föredrogs ett annat Reductions- oell Liqvidations-Deputalions
Betänkande af den 27 sidstledne Aprilis, hvaruti förmäles,
thet alla ledamöterne uti Riksens Ständers öfver Reductions-
och Liqvidations-verken förordnade Commission utom
Hr Riks-Rådet Ehrenpreutz, som ther fördt prassidium, hafva
njutit lika arfvodes-lön med Banco-Fullmäktige. Och som välbemälte
Hr Riks-Råd medelst thess prsesidii förande har
gifvit Commissionen then styrka, att the ther förekomne dryga
sysslor blifvit lättare, men thess besvär tillika större; ty hemställer
Deputation Riksens Ständers egit bepröfvande, om icke,
jemte thet att hos Hr Riks-Rådet uppå Riksens Ständers
vägnar aflägges en vördsam tacksäjelse för thetta thess hafde
besvär, honom må tilläggas 8,000 dal. smt såsom ett litet
åminne af Riksens Ständers för honom hysande vördnad, hälst
Hr Riks-Rådet för thess i åtta års tid hafde osparde möda
icke then ringaste vedergällning åtnjutit.
Hr Klingsporre utlät sig, att om statsmedlen voro så
tillräckelige, att staten buro sig, ville han gerna säja ja
härtill; men så länge vi måste med vår dryga känning contribuera,
kunde han aldrig samtycka till slike föräringar.
Gref Gyllenborg förmente, att som detta varit ett extraordinairt
arbete, vid hvilket Hans Excellence Riks-Rådet
Ehrenpreutz tillskyndat riket nog nytta, genom det att han
försvarat cronans och rikets rätt, så borde han ock derföre
blifva recompeuserad.
Hr Bilberg intygade, hvad dryg möda och besvär Hans
Excellence Riks-Rådet Ehrenpreutz vid denna Commission
haft, och fordrade altså billigheten, att han derföre måtte njuta
skälig recompense.
Hr Nordencrantz sade, det han intet eller vore för
några frikostigheter på det allmännas depense, men som han
hördt, hvad arbete Hans Excellence vid denna Commission
nedlagt, så kunde han ej annat än styrka till, att denne
86 (Maj 20.) Ehrenpreutz. Skogs ansökan.
recompensen måtte Hans Excellence till någon erkänsla beviljas.
Frih. Hindrich Wrede föreslog, att till någorlunda lättande
för statsverket den för Hans Excellence projecterade
summan kunde delas på flere år, så att Hans Excellence finge
något deraf hvart år; hvarmed Frih. Wrede trodde att Hans
Excellence skulle vara nögd. Frih. Wrede tilläde jemväl, det
han vore öfvertygad, att Hans Excellence genom sitt prsesidii
förande vid denne Commission och eljest haft mera kostnad
än den nu föreslagne recompensen.
Men som det af Frih. Wrede gifne förslag angående summans
fördelande på flere år äfven emotsades, så yttrade sig
Hr Hårleman, det han känner Hans Excellenees sinnelag
och vet, att han är alt för raisonnabel Herre. Således förr
än att denna saken skall borttaga minsta tid för Högh R. o.
A., declarerade han på Hans Excellenees vägnar, att Hans
Excellence lärer anse det för största recompense, när han till
Riksens Ständers nöje har kunnat tjena riket.
Lemnades altså detta Betänkandet till en annan gång på
bordet.
Hr Wilhelm Skog anholt att efter R. o. A:ns honom
lemnade gunstiga löfte nu få uppläsa sitt Memorial.
Hvilket som det beviljades, så uppläste Hr Skog sjelf berörde
Memorial, hvaruti han anhåller, thet R. o. A. ej allenast
ville vara honom i kraftigaste måtto beforderlige att uti K.
Svea Hofrätt erhålla skyndesamt slut uti thet emot honom
angifne brottmål, som skulle han fält några svåra utlåtelser
om then faststälte successionen, hvarom en Commission i Orebro
stad skall undersökt, men ej funnit honom skyldig; utan
ock att R. o. A. ville bevilja honom någon hjelp uti thet beträngde
tillstånd, han råkat uti förmedelst thenna process, och
thet antingen af Riddarhus- eller publique medel.
När Memorialet var uppläst, recommenderade Hr Skog
det till gunstigt bifall hos R. o. A. samt bad, att R. o. A.
ville betänka, huru ganska sensibelt det för honom måtte vara
att oskyldigt hafva blifvit antastad för en så svår sak. Tog
derpå afträde.
Hr Lagerhielm sade sig hafva samma klagan, men som
hans villkor voro något bättre än Hr Skogs, begärte han ej
något understöd, utan anholt endast om skyndesamt slut i
saken.
Skogs ansökan.
87
Frih. Hindrich Wrede utlät sig, det han ej kunde neka,
att det ju måste vara för Hr Skog ganska svårt och sensibelt
att hafva blifvit så oskyldigt angifven och stäld under en sträng
ransakning. Och som han vore stadd i trångmål och anhåller
om någon hjelp till sin saks utförande, hvartill man nogsamt
vet att medel erfordras; så vore billigt att R. o. A. honom
understödja och till den ändan gifva honom ett eller två hundrade
plåtar af Ridderhus-medlen.
Hr Giös beklagade så skall hända, att en ärlig man
oskyldigt skall blifva antastad, kanske uppå en äreförgäten och
af ringa frägd nog varande menniskjas angifvande. Sådane,
som dertill äro vållande, borde på det hårdaste det umgälla
och exempel på dem statueras; ty hvar blir eljest den allmänna
säkerheten? Och ho kan göra sig förvissad att icke lika
så oskyldig blifva angifven för de aldra svåraste brottmål och
•derföre blifva till rätta dragen? I en fri regering är farligit,
när sådana procedurer begynnas, och den ömaste delen af vår
frihet består deruti, att oskyldigheten njuter hägn och beskydd
och falske illviljare utan skonsmål straffas. Hr Giös protesterade
vidare emot, att ersättning må beviljas Hr Skog af publique
medel, för det illistigt folk fördt honom i denna olyckan,
utan borde den eller de, som dertill varit skulden, gifva honom
fullkomlig reparation.
Åtskillige af R. o. A. betygade missnöje deröfver, att Hr
Skog så oskyldigt blifvit angripen, och begärte få veta hans
angifvare.
Hr Löwenhielm förklarade sig intet vara theremot, om
R. o. A. ville gifva Hr Skog något. Men på det ingen måtte
hafva skadelig prevention om denna saken, ville han i korthet
berätta sammanhanget deraf och hvad regeringen härvid tillgjordt,
Det hade å vederbörlig ort blifvit angifvit om gudlöst
tal, som gått i Nerike emot höga Öfverheten och vår faststälte
succession; och som regeringen då intet kunnat nedlägga sådant
eller lemna utan efterfrågan, hvad grund det kunde äga, så
hade en Commission till orten blifvit afsänd att derom undersöka.
Vid ransakningen äro af åtskillige vittnen, som blifvit
afhörde, några nämnde, om hvilka de sagt sig hafva hördt
sådant tal gått, att de skulle hafva fördt förgripelige utlåtelser,
och derigenom hade Hr Skog äfven blifvit rörd. Sedan ransakningen
till H. Maj:t inkommit, är den vorden remitterad
till K. Hofrätten, hvaräst saken ligger under afgörande, och
88 (Maj 20.)
Skogs ansökan.
utgången lärer visa hans oskyldighet, samt Högh R. o. A. då
kunna få se rätta beskaffenheten deraf och han efter lag niuta
skälig reconvention; men om thet exempel skall statueras, att
Högh R. o. A. skall reparera honom, så böra också andre,
som redan ifrån förre Riksdagen äro lidande, undfå skälig recouvention;
bäst är derföre att R. o. A. låta saken först afgöras
och sedan, om så behagas, gifva honom hvad recompence,
som tyckes svara emot hans lidande.
Frih. Hindrich Wrede explicerade, det hans mening
intet varit, att saken skulle nedläggas, utan att Hr Skog skulle
endast beviljas något understöd till sakens desto skyndesammare
utförande.
Hr Eric Gustaf Boije upprepade, hurusom det ej annars
kunde än på det högsta ömma honom och hvar ärlig man, att
oskyldigt folk på sådant sätt skall kunna försättas i lidande.
Det vore intet utan, att försiktigheten under tiden fordrade
att gifva acktning på rykten och låta efterspana, hvad grund
de äga; men så borde dock derhos betänkas, hvad mångfaldige
ogrundade rykten denna tiden utspridas om oskyldigt folk
endast för partiernes skuld, af hvilka den ena söker svärta
den andra. Det borde ock betänkas, att igenom ett sådant
rykte en menniska för all sin lifstid kan göras olyckelig; och
till förekommande deraf borde nu ett fermt steg tagas, på det
att sådant intet mera kan hända eller någon öfvergå, samt
Secrete Utskottet derjemte anbefallas att uppgifva, hvem som
varit Hr Skogs angifvare.
Hr Löwenhielm svarade, att hvad detta ryktet anginge,
så vore det vid undersökningen bevist, att elakt tal gått der
nedre i orten.
Gref Henning Gyllenborg föreställte, det denna saken
förtjenade att med all ömhet liandteras. A ena sidan borde
ingen efterlåtenhet eller försummelse spörjas att efterfråga
sådana tal och rykten, som röra höga Ofverheten, succession
eller regeringssättet. A andra sidan borde den allmänna säkerheten
i akt tagas, så att ingen oskyldig försättes i lidande;
hvarom med det mera han sig närmare ville utlåta, när han
linge höra hela saken. Men nu vore endast till görande att
befrämja sakens skyndesamma afslutande, och derom kunde
Hr Justitiae-Cantzlern anmodas att i Rådet påminna om H.
Maj:ts nådige befallning till Hofrätten, samt R. o. A för öfrigt
understödja Hr Skog på det sättet, att hvar och en af
Val af Riddarhussekreterare.
89
R. o. A. utur sin egen pung bidrager thertill hvad han kan
förmå, då Hr Grefven lofvade för sin del att hvarken vara
den sidsta eller den sämsta.
Hr Hårleman sade, det lian förhoppades, att Hr Skog,
när saken kommer till slut, finnes oskyldig; hvarföre han
ock för sin del gerna samtycker till något understöd för honom,
allenast R. o. A. sjelfva vilja öfva en sådan frikostighet,
men intet göra det påpublici depence eller Ridderhusets räkning.
R. o. A. kommo öfverens att till den ändan sammanskjuta
något, hvar och en efter råd och ämne, hvilket af
Ridderhus-Cammereraren eller Fiscalen emottages och ihopsamlas.
Derjemte resolverades, att bref afgår till H. Majit med
underdånig begäran, det H. K. Majit sä i nåder täcktes föranstalta
låta, att det emot Lieutenanterne Skog. och Lagerhielm
anhängige gjorde måhl måtte nu ändteligen med ett skyndesamt
slut afhjelpas och de såmedelst utur sitt lidande försättjas.
Som klåckan redan var öfver ellofva, så lemnades de
andre saker, och efter R. o. Arns i går skedde öfverenskommande
skreds nu till Secreterare-valet.
Hr Carl G. Mannerheim berättade, det Frih. Carl
Wilhelm Cederhielm vore frånvarande, så att han sig till den
efter Cammar-Rådet Wulfwenstierna ledige varande Secreterare-beställningen
ej kunnat anmäla; icke dess mindre vore
han förvissad, det Frih. Cederhielm med all vördsam erkänsla
vorde upptagandes, om R. o. A. behaga visa honom det förtroende
och med sitt vahl falla uppå honom; hvilket hr Mannerheim
sade sig ej hafva bordt underlåta att hos Högh R.
o. A. anmäla.
Frih. Hindrich Wrede gaf tillkänna, det han väl igår
yttrat sig för Hr Ekestubbe, efter han ej trodt, att Frih. Cederhielm
skulle åstunda Secreterare-beställningen här vid Ridderhuset;
men som han nu hörer annat, vore han alldeles för
Frih. Cederhielm, hvilken igenom sin skickelighet och förtjenst
längesedan gjordt sig till befordran värdig.
Hr Klingsporre åter förklarade, det han med sitt. vahl
ej kunde falla på någon annan än Hr Ekestubbe, som här vid
verket varit betjent; ty det skulle vara så mycket svårare
för honom att se sig härifrån afstängd, som han på annat
ställe utom verket ej kan göra sig hopp om någon befordran.
90 (Maj 20.) Val af Riddarhussekreterare.
Det mentes att väl annan utväg kunde gifvas för Hr
Ekestubbe, om han just icke nu vunno sin önskan.
Hr Löwenhielm bad, att R. o. A. ville låta Frih.
Cederhielm vara hos sig vid detta tillfälle uti benägen och
gunstig åtanka. Han vore väl icke närvarande, så att han
sjelf kunde derom anhålla, men Hr Löwenhielm gjorde det på
hans vägnar och vore försäkrad, att han ej gåfvo honom i
detta mål dementie.
Hr Rappe sade sig finna, att dess egenskaper och förtjenster
ej kunna uppväga emot Frih. Cederliielms, samt att
han fördenskull ej kunde med honom om llidderhus-Secreterarebeställningen
competera, utan återtog sitt härom ingifne
Memorial.
Hr Carl Rieben afsade sig likaledes.
Derpå uppnämndes af Hr Landtm, de sökande till Ridderhus-Secreterarebeställningen,
nemligen:
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm, Hr Carl Urban Hiärne,
Hr Bengt G. Bergman och Hr Johan Leonhard Ekestubbe.
Som R. o. A. förklarade sig känna hvars och ens af
de sökandes meriter, så upplästes ej deras Memorialer; utan
börjades nu straxt med voteringen, och satte sig vid bordet
till att hafva inseende på voteringen och emottaga voterings
sedlarne:
Gref
Axel Wrede Sparre, Frih. S. U. von Essen,
Hr Aleph 11. Anrepp, Hr Lars II. Hästsko,
Hr Johan G. Billberg och Hr Carl G. Billberg.
R. o. A. uppropades och lade sina voteringssedlar på
bordet; absentes annoterades, och uppropades deras namn å nyo,
då de, som kommit tillstädes, inlade sina vota.
Sedlarne uppropades och räknades sedan med ljud röst,
och hade vota:
Ridderhus-Cancellisten Hr Johan Leonhard Ekestubbe,
tvåhundradefemtionio;
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm, etthundradeåttatio;
Hr Bengt G. Bergman, fyra;
Hr Rappe, ett;
Hr Carl Urban Hiärne, två;
Hr Hof-Junkaren Thet ett;
Som det ibland allegaterne till detta Protocoll befindtelige
voterings-instrumentet utvisar, hvilket för R. o. A. upplästes.
Hvarefter R. o. A. skildes åt klåckan 6 om aftonen.
Palbitskis arfvingars ansökan.
91
Den 26 Maji.
R. o. A. samlades för middagen klåckan 8.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Upplästes Protocollet af den 21 Jan. ifrån sid. 369 till
sid. 311, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Upplästes then öfver Reductions- och Liqvidations-verken
förordnade Deputations Betänkande af den 18 Martii sidstl.,
angående Cammarherrens Baron Alexander Palbitskis å egne
och thess uti framledne Praesidentens Baron Mathias Palbitskis
sterbhus varande medinteressenters vägnar gjorde ansökning att,
emot thet sterbhuset å sin sida till K. Maj:t och cronan afstår
all preetension af thess efter framledne K. Rådet Paul Kefwenhuller
egande fordran af 70,000 rdr specie samt ifrån
sig lemnar Högstsalig H. Maj:ts Konung Gustaf Adolphs original-förskrifning,
sterbhus-interessenterne äfven af K. Maj:t
och cronan måtte återbekomma theras år 1690 på the tå possiderade
10|-dels kiöpegods-hemman utgifne revers; berättandes
Deputation, utaf hvad innehåll Riksens Ständers Commissions
resolution af den 17 Febr. 1742 är uppå Palbitskiska arfvingarnes
ansökning om ersättning för Juleta gård i Södermanland,
som till cronan blifvit indragen, och att undfå betalning
för en fordran af 20,111 rdr 14 öre 9g pgr med interesse,
samt huru Cammarherren Baron Axel Gotlieb Palbitski theremot
ingifvit besvär och förbehållit sig få inkomma med hvad
han och thess medarfvingar thervid kunna hafva att andraga;
hvilka besvär Commission jemte thess förklaring af
den 18 Maji 1743 nu till Deputations skärskådande afgifvit.
Och sedan Deputation uti tiletta thess betänkande omständeligen
anfördt förstbemälte Cammarherres Baron Alexander
Palbitskis besvär och deduction samt Riksens Ständers Commissions
tlieröfver afgifne förklaring och utlåtande, så förmäles,
thet Deputation af befintelige acter och documenter om thenna
saks beskaffenhet behörigen gjordt sig underrättad samt så thet
ena som thet andra noga öfvervägat och funnit af the med
framledne K. Rådet Kefwenhuller och framledne Presidenten
Palbitski författade kiöpegodsräkningar och the i följe theraf
uppsatte, men af arfvingarne ej ännu erkände liqvidationer, att,
92 (Maj 26.) Palbitskis arfvingar. Grufveved
enär tlie crono-gravationer, för hvilka arfvingarne förmenas
skola böra vara ansvarige, jämnföres emot the ständige fordringar,
the hos K. Maj:t och cronan värkeligen äga, och alt
hvad rätteligen afgå bör, afdrages, så går thet ena i det närmaste
upp emot thet andra, på thet sättet att K. Maj:t och
cronan ej synes thervid komma att lida, besynnerligen som ofvanberörde
10 |-dels hemmansräntor svara emot thet interesse,
som Palhitskiska arfvingarne bör hafva för thet capital, them
efter en af them författad, dock ej erkänd, liqvidation med
rätta tillkommer; i anseende hvartill och pä det K. Maj:t och
cronan utan vidare kostnad och tidsens utdrägt må erhålla ett
rent och riktigt slut uti thetta vidlyftiga liqvidations-mål, till
hvilkets fullkomliga afslutande snart ett helt seculum icke varit
tillräckeligit, yttrar Deputation sig ej annat kunna än Riksens
Ständer tillstyrka thet af framledne Prresidentens Baron Mathias
Palbitskis arfvingar gjorde anbudet, såsom för K. Majit
och cronan fördelaktigt att antaga: nemligen att the ifrån sig
lemna högstsalig Konung Gustaf Adolphs den 23 Dec. 1631
till Johan och Paul Kefwenhiiller på 70,000 rdr. specie utgifne
original-obligation, med försäkran att K. Maj:t och cronan
nu och i tillkommande tider skall vara och blifva otilltalt för theras
egne och the främmande undersåtarnes theruti egande fordringar,
samt att theremot till arfvingarne återlefvereras theras år
1690 den 5 April på 10|-dels kiöpegods-hemman utgifne revers,
hvilka the efter 1719, 1720 och 1723 årens Riksdagsbesluter
såsom evärdeligit frälse besittja; hvilket Deputation
dock Riksens Ständers egit ompröfvande hemställer.
R. o. A. biföllo detta Betänkande.
Upplästes Bergs-D eputations Betänkande af den 13
nästl. Aprilis, angående Riksdags-fullmäktigens ifrån Mora
sockn och Öster-Dalarna Pehr Anderssons gjorde ansökning
att för then grufveved, som af hvarjehanda tillfälligheter icke
årligen af Mora och Elfvedals socknar in natura utgöres till
konststaten vid Stora Kopparberget, få lika som then öfrige
Allmogen till militise-staten betala 15 mk stafrummet, hvarom
Landshöfdingen Wennerstedt hos K. Krigs-Collegium
gjordt skriftelig föreställning och till bifall anmält, hvilket bemälte
K. Collegium åter igenom svar af den 3 Junii 1746, i
anseende till åtskillige theruti anförde skiäl, aldeles afslagit,
utan bör Allmogen i berörde socknar hädanefter som hittills
betala denna veden, såsom ständig cronans ränta, med 17 mk
till Stora Kopparberget. Lotsverket.
93
stafrummet; hafvandes bemälte Pehr Andersson theremot hos
K. Maj:t anfördt underdånige besvär. Och som H. Maj:t therpå
den 29 Nov. samma år i nåder resolverat, att K. Maj:t icke
kan göra någon ändring uti förenämnde K. Collegii utslag;
altså har merbemälte Pehr Andersson uti thetta mål vändt
sig till Riksens Ständer, som thet samma till Deputation förvist,
till följe hvaraf Deputation förmäler sig thenna ansökning
uti ömt och noga öfvervägande tagit samt i anseende
till K. Bergs-Collegii åberopade skäl icke kunna tillstyrka
Riksens Ständer att tillåta någon ändring uti K. Maj:ts nådige
Förordningar af den 6 Martii 1730 och 5 Maji 1734,
som förplikta Allmogen att antingen in natura lefverera thenna
utlags-veden, som är en ständig ränta och Allmogens årlige
skatt, eller för så mycket theraf, som omögeligen till konststaten
kan framskaffas, efter theras egit begifvande betala 4
dal. 8 öre kmt stafrummet. Men i fall Landshöfdingen i orten
kunde åstadkomma någon godvillig jämkning imellan Stora
Kopparbergs bergslag och Allmogen angående priset på den
utlags-ved till konststaten, som något år kan finnas brista, så
är thet en sak, hvilken Deputation yttrar sig så mycket mera
för nödigt anse, att Landshöfdingen må försöka, som thet vore
en utväg till thenne fattige Allmoges lindrande uti thess besvärlige
vedränta, hvilken att utgöra Allmogen häfver att köra
hela 14 till 18 å 20 mil, fram- och återresan sammanräknad;
som dock Riksens Ständers godtfinnande underställes.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Upplästes Landt- och Sjö-Militice-Oeconomie-Deputations,
i anledning af så väl den 4:de hufvudomständigheten i then
andra delen af K. Amiralitets-Collegii till thenna Riksdag
insände berättelse som thess underdånige skrifvelse till K.
Maj:t af den 25 Sept. förledit år, författade och till Riksens
Ständer under den 2 sidstl. Martii ingifne Betänkande angående
lots-väsendet i riket med hvad mera thertill hörer. Och
sedan Deputation vidlyftigt berättat, hvad tid efter annan alt
ifrån år 1731, tå början skedde med lots-verkets sättjande på
bättre fot, thervid passerat, samt hvad correspondence blifvit
förd till erforderlige underrättelsers erhållande, att therefter så
mycket säkrare sedermera projectera både nödige förordningar
och reglementer samt lots-taxor, hvilka nu blifvit till Riksens
Ständers skärskådande ifrån H. Majit den 21 Oct. förledit år
remitterade och äro till antalet 5 stycken, såsom l:o taxan
94 (Maj 26.)
Lotsverket.
för skärgården ifrån Gefle till Stockholm, 2:o ifrån Stockholm
till Bookö, 3:o taxan öfver Gottland, 4:o för skärgården ifrån
Vestervik till Helsingborg samt therifrån genom Cattegatt
och hela then öfrige Svenska skärgården in till Norrska
gräntzen och 5:o taxan öfver Finska skiären; yttrar Deputation
sig af så väl den 4:de hufvudomständigheten af K. Amiralitets-Collegii
Rikdags-berättelse i then andra delen som
thet ofvanförmälte thess underdånige skrifvelse af den 25 nasti.
Sept. inhämtat, huruledes redan 1731 skjedt början med lotsverkets
sättjande på bättre fot, och hafva således runde 15 år
förflutit genom the imellankomne ändringar och nödige författningar,
utan att thermed synnerlig längre hunnit, än hvad
Stockholms-skiären angår, theräst dock eljest lotsverket alt
ifrån 1697 varit i gång; hafvandes cronan och Amiralitetsinqvarterings-fonden
imedlertid så länge suttit i mistning af
lots-förhögningen, som af the främmande, äfven utom Stockholms-skären,
för så många år nog ansenligit skulle hafva bestigit,
hvilket så mycket otvifvelaktigare för en nationelle förlust
lärer kunna räknas, som thet är för thetta kunnigt, att
långt drygare lotspenningar på utrikes orter af Svenska fartyg
betalas; i anseende hvartill Deputation Riksens Ständers ompröfvande
underställer, om icke thet skulle aktas nödigt, att,
som våra på utrikes orter gående fartyg måste therstädes betala
långt drygare lotsafgift, än the främmande och utländske
för sina fartyg här erlägga, H. Maj:t i underdånighet kunde
tillstyrkas, thet alla utländske hitkommande fartyg kunde
blifva ålagde att här betala en proportionerad lotsafgift, som
våre på utrikes orter gående måste therstädes erlägga. I öfrigit
förmäler Deputation sig finna för thess del billigt, att
alle inrikes städer imellan gående inhemske fartyg måge befrias
att erlägga lotspenninge-afgiften, enär the icke taga eller
betjena sig af lotsar, såsom ock att alla inhemska fartyg,
hvilka betjena sig af farvattnet åt Sandhamn och icke gå genom
Dahlerön och Landsort, hvaräst lotspenningar på bägge ställen
nu erläggas, måge undslippa att betala lotspenningar allenast på
ett ställe, efter hvad i lots-taxan n:o 2 finnes utsatt.
Vidare påminnelser eller ändring uti hvad K. AmiralitetsCollegium
i thess Riksdags-berättelse andragit angående lotsverket,
som omständeligen och vidlyftigt i betänkandet finnes
upptagit, förmäler Deputation sig icke hafva något att göra,
utan aflemnar thet till Riksens Ständers vidare föranstaltande.
Hushållningen med ekskogarne.
95
Derpå upplästes de projecterade taxorne.
Hr Falkengren utlät sig, att det vore så mycket mindre
betänkeligit att bifalla detta, som det grundar sig på 1696
års taxa, varandes nu allenast tillagt differencen efter myntets
förhögning, hvilken måste erläggas, om verket skall kunna
bära sig.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Upplästes Landt- och Sjö-Militice-Oeconomie-Deputations
Betänkande af den 11 Dec. förledit år angående eke- och
maste-skogarne i riket, och thet i anledning så väl af then
ellofte hufvudomständigheten uti K. Amiralitets-Collegii Riksdags-berättelses
andra del som then 19 och följande §§ af
H. Maj:ts nådige Secreta Proposition; och sedan vidlyftigt
blifvit upptagit hvad Amiralitets-Collegium uti berörde thess
berättelses andra del anfördt, nemligen huru många ekar i
riket på 5 å 6 års tid blifvit fälde, huru mycket för hvarje utsynt
ek uti åtskilliga län blifver betalt, huru the hittills onödigtvis
blifvit utsynte, samt huru ansenlig åverkan och olofligit
hygge sker på the ställen, ther ekar finnas, under titul:
såker och äng till meen stående ekars, med mera; förmäler
Deputation sig hafva genomläsit K. Maj:ts den 10 Jan. 1746
utfärdade nådige Förordning om ekeskogarnes befredande i
riket, som K. Amiralitets-, Cammar- och Commerce-Collegierne
projecterat, samt theraf med underdånig vördnad funnit then
besynnerliga omvårdnad H. Maj:t theruti haft om ekeskogarnes
befredande samt the högstnödige mått och steg, som till alt
vidare missbruks hämmande theraf äro tagne. Och på thet
eke-skogarne, så väl till flottans och escadrernes nödvändiga
behof och vid makt hållande samt andre undersåtarnes oumgängelige
tarfvor, måtte sparsammeligen blifva nyttjade och
handterade, samt att ekar med mindre besvär och utan så
lång omväg, som nu föreskrifves i berörde K. Förordning,
kunna till oumgängelige behof erhållas, förmäler Deputation
sig, hvad ekeskogarnes nyttjande hädanefter angår, hafva
fallit på the tankar, att all staf- och klappholts-handel på
utrikes orter må varda aldeles upphäfven och strängeligen förbuden,
undantagandes hvad som redan, innan thenne Förordning
kan utkomma, kan vara beviljat och utsynt, hvilket dock
inom April månads slut 1748 bör vara fält och utur skogarne
utfördt, emedan thet är mindre nyttigt att utföra en rudemateria,
enär then samma både behöfves i riket och ther kan
96 (Maj 26.) Hushållningen med ekskogarne.
liobiliteras; uppräknandes Deputation mångfaldige skäl oell
bevis, att thenna rudemateria nödvändigt i riket behöfves, 0111
icke fiskerierne skola blifva nedlagde, postgångarna öfver
håfven afstadna och handelen aldeles gå öfver ända, nied flere.
Beträffande then anmärkning, Amiralitets-Collegium gjordt
vid hvarje classe örn ekarnes betalning, hvilka till privatorum
behof blifvit fälte, och huru olik then af Landshöfdingarne
blifvit observerad, så finner Deputation then vara väl
grundad, och borde af vederbörande åtminstone betalas efter
1664 års Skogs-ordning; och som H. Majit redan i nåder anbefalt
vederbörande Landshöfdingar sig förklara, huru thermed
förhållits, så lärer ock H. Majit lika nådigt, sedan the med sine
förklaringar inkommit, tiletta mål efter thess beskaffenhet afgöra.
Vidkommande then omständigheten Amiralitets-Collegium
anfördt, att thet icke skall hafva sig bekant någon förordning,
som skall medgifva, det skogsegande hemman äro berättigade
för sig sjelfve nyttja ekeskogarne till byggningsvirke och mera
utan betalnings erläggande till cronan, mindre att få aflåta
ekar åt andre hemman och therföre sjelfve njuta betalning; sä
håller Deputation före, thet vara billigt, att en hemmans-åboe
bör, utan betalning eller afgifts erläggande till cronan, få utaf
the på hemmanet varande ekar så mycket han sjelf till nödvändig
husbyggnad och reparationer kan behöfva, dock på
thet sätt, som Deputation föreslagit beträffande besiktningen
af byggnaden eller reparationer och utsyningen af the
ekar, sorn thertill skola fällas, samt att ekeskogarne enligit
förordningen blifva förmedelst plantering förökade och the
fälte ekarne således ersatte, hvarigenom Deputation förmodar,
att thet hittills öfvade myckna missbruket någorlunda skall
kunna hindras och hämmas. Men skulle någon åboe eller
landtman hafva ekar på sina egor, the ther stå åker och äng
till meen, så håller Deputation före, att med theras utsyning
och fällande förhålles efter förra vanligheten, innan then nya
förordningen af d. 10 Jan. utkom.
För öfrigit och hvad privatorum skepps- och fartygsbyggnader
till commercens och fiskeriernes vid makt hållande beträffar,
så yttrar Deputation sig vara af then tankan, att the
handlande och flere, som skeppsbyggerier idka, icke allenast
måge, eftersom förut brukeligit varit, få bevillningar till sådana
ekars utsynande och fällande, som icke redan till Amiralitetets
elier andre cronans tarfvor blifvit stämplade, utan ock att
Hushållningen med ekskogarne.
97
underdånig föreställning göres, thet ändring uti högstberörde
K. Förordning angående then ther föreskrefne methoden, hvaröfver
besvär nu blifvit anförde, må skie, så att the sökande,
hvad utsyningar beträffar, måge med mindre besvär samt kostnad
och utdrägt af tiden kunna erhålla, på lika sätt som förut
i betänkandet omrördt blifvit om landtmannen, hvad them till
slike behof kan blifva beviljat; hvarvid likväl then sökande icke
kan undgå att förnöja then åboen, uppå hvars egor fällningen
sker, för afrödningen, återplanteringen och vården therom.
Anbelangande the åtskilligt föröfvade missbruk på cronans
okeskogar i Elfsborgs samt Giötheborgs och Bohus län, så
håller Deputation nödigt, att Riksens Ständer hos H. Majit
i underdånighet anhålla, att samma mål skyndesammast efter
■omständigheterne måge blifva afgjorde. Och som af Landshöfdingarnes
insände berättelser ej så noga kunskap kunnat inhämtas
om ekeskogarnes tillstånd i somliga län, men Amiralitets-Collegium
fruktar dock, att thermed lärer stå slätt till; altså
är Deputation af then mening, att the fläste länens ekeskogar
böra imellan theone och nästa Riksdag närmare undersökas. Och
som af Amiralitets-Collegii Riksdagsberättelse intages, huru liten
nytta återplanteringen af ek och bok åstadkommit uti the
fläste länen, på thet sätt som hittills thermed förfarits, altså
berättar Deputation, på hvad sätt then förmenar sådant stå
att erhållas; finnandes Deputation för thess del ej bättre råd
dertill, än att hvarje hemmans-åboe, som eger läglig mark
och tillgång på skog, tå ållon-år infalla, infredar ett vist stycke
mark, theräst stänkes-bok och ek finnes, som häfver frukt,
och thet till vist skiäppeland på hvarje hemmantal, hvarefter
samma instängde park bör noga vaktas för ofred, tå man
lärer få röna, att plantor om våren therpå ymnigt uppkomma,
hälst om måssan och jorden något litet upphackas, innan
ållonen affalla, på thet the kunna komma till sjelfva matjorden.
Och enär samma plantor efter några års förlopp väl
rotat sig, kunna the öfverflödige, som hindra växten för the
andra, utgaldras; och således, när en slik planterings-hage undanvuxit
boskapsbetet, kunde then utläggas, men ej förr.
Imedlertid måste årligen, tå. ållon-år infalla, slika planterhagar
instängas, och uppå the samma böra Jägeri-betjenterne
hafva noga uppsikt samt plikt utsättjas för then, som, theräst
tillfälle är, försummar och åsido sätter sin skyldighet ined
Adelm Protokoll. (.XVI). 1746—1747. 11. 7
98 (Maj 26.) Skogshushållningen.
slike intäppors intagande och sedermera fredande. Skulle
någon åbo föregifva, thet han icke häfver någon läglig plats
till intäppning, och Jägerie-betjenterne vilja pålägga honom
detsamma, bör Härads-rätten tå therom skilja; finnes tjenlig
plats thertill, ålägges honom thensamma att instänga. Hvad
åter the hemmans-åboer angår, som ej hafva ållonskog, men
likväl ega sådan mark, att ek och bok ther kan planteras, så
böra the, tå ållon-år infalla, skaffa mogna ek- och bok-ållon
samt them uti thertill intagne hagar, till vist skieppeland för
hvart hemmantal, utså och sedan thermed förfara, som förut
sagt är; utsättjandes Deputation therjemte, hvad förmohn och
belöning then häfver att förvänta, som med återplanteriugen
sig bemödar och thertill visar hug och lust samt thermed
fortfar.
Och på thet Riksens Ständer vid deras sammankomster
måge hafva tillfälle att erfara, huru med ekepianteringarne
avancerat, så finner Deputation nödigt, thet Landshöfdingarne
anbefallas att hädanefter uti sina Riksdags-relationer
upptaga hvad som i hvars och ens län härvid tillgjordt
blifvit.
Till förekommande af missbruk och underslef vid utsyningar
håller Deputation före tjenligit vara, att hvarje sockn
till den ändan hade sin egen stämpel, som, så snart stämplingen
i socknen vore förbi, lades in i kyrko-kistan, sedan
hejderidaren och en af socknemännen, thertill utsedd, thensamma
med sine sigill på ändarne förvarat, hvarvid något
särskilt tekn på hvarje sockns stämpel måste utsättjas, som
utmärker socknen och gör någon åtskilnad ifrån the andra
socknarna, på thet en sådan stämpel ej må kunna utom
socknen brukas, hälst hejderidaren eller then, som utsyningen
förrättar, ej bör, vid 30 dal. smts plikt, bruka någon socknestämpel
utom socknens gränsor ej eller ega makt att then uttaga,
utan han gitter uppvisa vederbörliga ordres till utstämplings
förrättande i socknen. Skulle några socknar vara, uti
hvilka få skatte- och crono-hemman finnas, så kunna flere
socknar förena sig om en hammare tillhopa, hvilket på Landshöfdingarnes
föranstaltande ankommer.
Med utsyningar, som blifvit beviljade, tycker Deputation
på följande sätt böra förhållas, att socknemännen öfverens
komma om en viss dag, på hvilken utstämplingen bör börjas,
tå thet vederbörande Jägeri- eller Skogs-betjente, som ordres
Skogshushållningen. 99
erhållit till utstämpling, sedan han om then utnämnde dagen
fått tidig kunskap, åligga skall att på socknemännens tillkännagivande
behörigen och på en gång utkröna så många
trän i socknen, som utsyningsorderne innehålla, och stämpelen
straxt efter utsyningen i kyrko-kistan åter inläggas. Och
theräst någon af them, som hafva stämpelen till förvar under
lås och nyckel i kyrko-kistan, fördrista sig bryta förseglingen
therpå och sedan med stämpelen olagligen märka något träd,
så tycker Deputation then samma böra anses efter 8 cap. 8 §
Utsöknings-balken, såsom then ther olofligen brukat cronans
märke, och plikta 40 dal. sint.
Jämväl anser Deputation för högst nödigt till hämmande
af missbruk, att Jägeri-betjenterne vid hvarje års början ändra
årtalet på cronans hammare, med hvilken the vid utsyningar
äfven böra, utom socknens stämpel, kröna hvarje träd. Och så
snart någon utsyning är värkstälder, skall Jägmästaren theröfver
insända thess berättelse till Landshöfdingen samt theruti anföra
så väl qvantiteten som qvaliteten af the utsynte trän, på hvad
ställe the stå, för hvilken samt till hvad behof the äro utkrönte.
Therefter Landshöfdingen bör åligga genast beordra
vederbörande Jägerie- eller Lands-Fiscal att uti skogen noga
efterse och eljest examinera, huruvida vid den förrättade utstämplingen
riktigt tillgått eller ej. Finnes Jägeri- eller Skogsbetjente
vid then skjedde utstämplingen thess ämbete i någor
måtto hafva missbrukat, håller Deputation före en sådan böra
utan all förskoning mista thess tjenst och gå till Marstrand.
Skulle thet ock hända, att Fiscalen eller then, som varit förordnad
att efterse, thet Jägeri-betjenten sin syssla redeligen
förvaltat, thess skyldighet eftersätter och icke angifver then
brotslige, i fall något missbruk blifvit föröfvat, bör then med
lika straif brott sitt umgälla; hvarföre eho thet ock vara må,
som kan angifva någon, then på cronans eke-, böke- och masteskogar
gjordt olofliga hyggen, eller ock öfvertygar en Jägerieller
Skogs-betjente att hafva vid utsyningar sitt ämbete missbrukat,
eller ock att han sedt igenom finger med den brottslige,
bör en sådan angifvare, änskönt han ock sjelf vore delaktig i
gerningen, ej allenast vara fri för all åtalan therutinnan, och
honom the böter tillkomma, som then brottslige efter lag och
förordningar ådömas kunna, utan ock af cronan undfå särskilt
betalning för hvarje träd, som han gitter bevisa vara olofligen
fält, efter thess värde och thessutan, ther han åstundar och
100 (Maj 26.) Skogshushållningen.
finnes skickelig och pålitelig, sättjas i then förras ställe, som
14 § i K. Förordningen af den 10 Jan. 1746 innehåller. A
andra sidan tycker Deputation, att then, sorn antingen trenne
gångor pliktat för olagligen fälte trän, eller ock andra eller tredje
gången gör något ansenligit hygge, som kan stiga till 50 dal.
smts värde, bör böta 100 dal. smt, utom hvad allmänna lagen
förmår. Beträdes någon hafva huggit unga växteliga rot-ekar
till karband, fleglar, vidjor och piskeskaft eller thylika behof,
håller Deputation äfven före then böra plikta dubbelt
emot andra ekar; och skall therföre uti tullarne, likmätigt 8 §
uti K. Förordningen af den 10 Jan. 1746, noga bevakas, thet
ingen tillåtes them till städerne införa, utan att the tå varda
confisqverade och then, som them införa velat, angifvas samt
till laga näpst befordras. Hvad således anfördt är om straffet
för then, som gör olofliga hyggen på cronones eke-skogar, håller
Deputation före äfven böra sträcka sig till oloflige eke-, bokoch
maste-hyggen på frälse- och skatte-hemmans skogar.
Härvid berättar Deputation sig hafva kommit uti erindran,
hvad ringa lön Jägeri- och Skogs-betjenterne åtniuta, som ej
synes svara emot theras besvär, och alt therföre håller före, att
hvar och en, som får utstämpling på några ekar, till hvad behof
thet vara må, bör till then, som utstämplingen förrättar,
betala två öre smt för hvarje ek han får utkrönter samt för
utstämpling på crono-alltnänningar ett öre för hvarje furustock
till byggnad, hvilket är en ringa och drägelig kostnad för then
gifvande, men likväl ett soulagement för honom, som thet
undfår. Skulle någon Jägeri- eller Skogsbetjent understå sig
begära mera af Allmogen än sagt är, miste tjensten, ther
thet honom öfvertygas kan.
Till slut erhindrar Deputation jemväl, thet K. Amiralitets-Collegium
hädanefter noga bör i akt taga, att när ekefällningar
sker, thet inga flere ekar på en gång fällas, än sorn
samma år kunna utur skogarne framföras, på thet inga trän
måge blifva öfver året i skogarne qvarliggande och ther förrutna.
Then andra delen af detta Landt- och Sjö-Militiae-Oeconomie-Deputations
Betänkande handlar om maste-skogarne i
riket; och sedan Deputation vidlyftigt anfördt, hvad K. Ainiralitets-Collegium,
i anledning af större delen Landshöfdingarnes
till berörde K.. Collegium inkomne svar, uti thess Riksdagsberättelse
andragit angående master, spiror och storvirke samt
ämnen thertill, hvaräst the finnas och till huru stor myckenhet,
Skogshushållningen.
101
och jämväl huru tillståndet med cronones furuskogar eljest
månde vara beskaffat, berättar Deputation sig hafva altsammans
behörigen öfvervägat och, i anledning af hvad anfördt
blifvit, funnit godt följande omständigheter Riksens Ständer
föredraga samt tillika några projecter och förslager att underställa
deras ompröfvande, hvarigenom all åverkan och olofligt
hygge af master och spiror samt ämnen thertill framdeles
måtte kunna förekommas och masteskogarne conserverade
blifva.
Att Jägerie-betjeningens förstärkande i Wärmeland, Dalarne
och Wästerbottn till masteskogarnes befredande är högnödig,
håller Deputationen för godt; och torde Jägerie- och
Skogs-betjeningen på somliga orter finnas antingen vara starkare,
än then behöfves, eller ock vara mindre nödig i anseende
till skogarnes slätta tillstånd och storlek, hvilket i then händelsen
sådant skulle befinnas, sedan vederbörande theröfver
blifvit hörde, bemälte Jägeri- och Skogs-betjente tå kunde
transporteras till andra orter, hvaräst the bättre kunna behöfvas;
men i annat fall tycker Deputation bäst vara, att H.
Maj:t efter omständigheterne och orternes beskaffenhet i nåder
föranstaltar om betjeningens förstärkande och på hvad sätt
sådant må kunna ske; förmodandes Deputation, att, enär ordentelig
besiktning öfver the angelägnaste cronans egne masteskogar
blifvit verkstäld och för sig gått af någon, jemte Jägeribetjenterne
och tvenne nämndemän, ifrån Amiralitetet förordnad
officerare, byggemästare eller qvartersman, som väl
förstår sig på master och spiror och hvad egenskap the
böra hafva, samt behörig förtekning öfver alla ther befintélige
master och spiror samt ämnen thertill till theras längd och
tjocklek upprättat, och med utstämplingen och framförandet
sedan förfares, som här nedanföre omförmäles, thet mycket
kunna bidraga till missbruks hämmande. Sedan trän blifvit
utsynte och med cronans stämpel märkte samt utur skogarne
till landsvägen framkörde, bör then, som stämplingen förrättat,
noga efterse och besiktiga, att thervid riktigt tillgått, och att
inga flere eller andre trän, än som krönte blifvit, finnas nedkörde.
Innan sådane trän föras therifrån till lastage-platsarne,
böra the af någon ifrån Amiralitetet förordnad med en annan
särskilt stämpel märkas samt viss numer på hvarje träd sättjas,
med behörig annotation så väl om trädets storlek och hurudanhet;
åliggandes honom en sådan annotation öfver hvarje
102 (Maj 26.) Skogshushållningen.
träds beskaffenhet straxt till thet Amiralitetet, hvaräst första
lefverantzen sker, öfverskicka, hvilket vid masternes och spirornes
ankomst noga examinerar them efter then förut erhållne
annotationen och beskrifningen. Skulle af någon finnas underslef
vara föröfvat antingen vid träns utstämpling eller under
sjelfva transporten, bör en sådan utan åtskillnad till personen
mista äran och vara förfallen att gå till Marstrand.
Afven förmäler Deputation thet vara en angelägen sak,
att vid masters och spirors transporterande i akt tages, att
then Amiralitets-officerare, som vid hygget varit närvarande,
äfven är tillstädes vid nedflottandet och tillser, att trän uti
åhlar och vattuvirflar icke blifva qvarliggande, så att de blifva
emot stenarne sönderstötte och skamfilade, utan straxt och
framför privatorum therifrån befordrade.
Beträffande att masters och spirors huggande på frälsehemmans
skogar äfven måtte lämpas till den 9 § af K. Förordningen
om ekeskogarnes befredande, så emedan thet strider
emot the privilegier en frälseman eger; ty kan Deputation
icke styrka thertill. Men till förekommande af alt thet missbruk,
Amiralitets-Collegium förmäler esomoftast hafva skedt,
håller Deputation före, att hvar och en frälsehemmans-egare
bör med sin egen stämpel märka the mäste- och spire-trän,
som han har att föryttra, samt meddela köparen behörig sedel
therpå, hvaruti införes hvad numer finnes på hvarje träd,
jemväl thess längd och tjocklek så i stor- som lilländan. Utgifver
en frälseman eller frälsehemmans innehafvare en oriktig
attest i thy mål, thensamma bote, utom hvad lag säger, första
gängen 100 dal. smt för hvarje träd, hvilka böter hvarje gång
sedan fördubblas, och träns värde hemfalla beslagaren. Brukar
någon vid slikt tillfälle en annans namn och sedel, tycker Deputation
then, utom thet straff, som i Missgernings-balkens 8
cap. 3 § utsättes, äfven böra vara förfallen till arbete i cronans
fästningar samt med confiscationen af varan förhållas, som
förut sagt är, åliggandes crono-betjente att å ämbetes vägnar
giöra angifvaren all assistence och handräckning, så vid sjelfva
processens utförande som eljest.
Hvad master och spiror på skattehemman beträffar,
så blifver thermed efter allmänna lagen och förra förordningar.
Alla master och spiror, som nu redan kunna
ligga i sjön till nedflottande, böra passera fritt, fast the
ej äro efter thenna förordning märkte och stämplade, tili
Skogshushållningen.
103
den 1 Oct, 1748, men hvad på marken finnes, bör stämplas
härefter.
Beträffande the master och spiror, som kommit till Carlscrona
ifrån crono-allmänningarne Fägermo, Stora och Lilla
Tiveden med flere, och hvaribland en del skola varit slätt conditionerade,
hvarföre Jägeri-Fiscalen Reimertz blifvit lagligen
tilltalt och nu beror på thess förklaring; så håller Deputation
före, att K. Amiralitets-Collegium bör anbefallas att med bemälte
Fiscal uti thetta målet efter befundne omständigheter
förfara.
Hvad skogarnes besigtning uti Dalarne vidkommer, till
hvilkens förrättande K. Amiralitets-Collegium skall förordnat
Under-Skeppsbyggmästaren Harald Sohlberg, så håller Deputation
nödigt, att uti thess instruction införes, thet han, jemte
skogarnes besigtning och en noga underrättelses inhämtande,
hvaräst utväg synes vara till träns utförande, äfven anteknar,
hvilka af the uti Landshöfdingens Wennerstedts insände förtekning
omförmälte sågqvarnar, som till antalet äro 124 stycken,
kunna i anseende till träns utförsel vara hinderlige och för
skogarnes conservation skull böra utgå; hvilket också lärer
finnas nödigt att efterse och föranstalta om the på skogarne
Fägermo och Tiveden varande sågqvarnar.
Alla the master och spire-trän, som vid besigtningarne
■öfver skogarne kunna finnas antingen vara i aftagande, eller
•ock för oländigheten skuld ej stå att utföras till Amiralitetets
behof, anser Deputation för nyttigast, att the tå straxt, efter
skedd anhållan, af Landshöfdingen lösgifvas samt, om the stå
på cronoskogar, cronan therföre undfå betalning. Afven håller
Deputation före, att, enär några master och spiror komma att
tagas till Amiralitetets behof ifrån Dalarne, tå med Allmogen
betingas så om theras fällande som utförsel till ett vist pris,
hvarigenom omkostnaden för cronan förraodeligen kan blifva
sparsammare och trän jämväl under utförseln bättre vårdade,
än som eljest skie torde.
Sidst anförer Deputation angelägit vara, att anstalt med
•det första göres till utbrytning af cronans enskylte och förbehållne
furuskogar i Wäster- och Österbottn, såsom ock att
alla så eke- som masteskogar i riket, hvilka ännu icke kunna
vara utbrutne, utan crono-, frälse- och skattehemman imellan
finnas odelte, måtte, så snart görligit är, afdelas och urskiljas,
på thet cronan kan erhålla, hvad thy theraf till
-
104 (Maj 26.) Skogshushållningen.
kommer, och skattehemman veta, hvad them theraf tillhörer.
Sedan detta Betänkande var uppläst, discourerades deröfver,
huru oförsvarligen och illa skogarne handteras, så att de
innan få år blifva aldeles medtagne, och att fördenskull högst
angelägit vore att befrämja återplanteringen, hvarvid i akt
tagas bör, det ållon af bästa slaget altid utsökes, eftersom flereslags
ekar gifvas, och de så kallade risekar äro af föga nytta,,
om icke aldeles odugelige.
Sedan föregående Landt- och Sjö-Militiae-OeconomieDeputations
vidlyftige Betänkande vardt uppläst, föredrogs
äfven följande Bondeståndets thervid genom Extractum Protocolli
under den 18 hujus afgifne påminnelser, såsom:
l:o att Allmogen, till undvikande af alt för mycket hinder
uti thess hemmansbruk, bör befrias ifrån then föreslagne besigtningen
på then byggnad eller reparation, hvartill några
ekar kunna erfordras, och then, som behöfver något till husbehof
eller fiskerier och antingen har sjelf ekar eller kommer
öfverens om them med någon annan, må efter förra vanligiigheten
på anmälan och skedd utsyning få hugga så många,
som han nödigt tarfvar, så mycket mera som i the län, hvaräst
the mästa ekar finnas, the, som till cronans eller Amiralitetets
behof finnas tjenlige, äro utsökte, annoterade och med sine
tekn märkte, och att therföre alt sådant utan then förut fordrade
besigtningen ske må, så vida ej något, i synnerhet om
ekar till fiskerierne behöfvas, synes kunna besigtigas, och alt
underslef genom den efteråt skieende besigtningen, huruvida
the utsynte ekar till det utgifne behof riktigt utgått och använde
blifvit, tillräckeligen kan förekommas;
2:o att som Ståndet icke har sig bekant, att någre slaglar,
vidjor och piskeskaft huggas utaf någre rotekar, utan thertill
tages qvistar och grenar af gamla och hamlade ekestubbar, så
förmäler Ståndet sig icke eller kunna underkasta sig then therföre
projecterade plikten;
3:o att Ståndet i anseende dertill, att boken på långt
när intet svarar emot godheten eller kommer upp uti nyttan
emot eketräd, håller före, thet plikten för boketräd kunde modereras
till hälften emot hvad för ekar erlägges;
4:o att med betalningen till Jägeri-betjenterne för utsyningar
må förblifva vid förra vanligheten i anseende till
anförde skäl;
Skogshushållningen.
105
5:o tycker Ståndet, att then utsatte 100 dal. smts plikt för
then, [som] tredje gången olofligen hugger ekar, bör endast hafva
rum, när ekarne finnas hafva varit till cronans behof tjenlige;
6:o att hvad om utförningen utur skogen samma år eken
hugges omröres, håller Ståndet före endast böra förstas om
the ekar, som för cronans räkning fällas. Och ändteligen
7:o förmäler Ståndet sig vara af then tankan, att inge
flere Jägeri-betjente måge antagas, så vida staten therigenom
skulle graveras.
Frih. Coijet påminte, att när för cronans räkning
någon utsyning af ekar sker på någon sådan allmänning, uti
hvilken en frälseman för dess frälsehemman äfven har del,
frälseman, eller den hemmanet äger, då också måtte beviljas
utsyning i proportion efter den andel han eger i skogen, till
dess densamma kan blifva delt.
Detta fants vara ganska billigt.
Hr Gyllengrip förestälte nödvändigheten af flere Skogsoch
Jägeri-betjenters förordnande i Österbottn, så framt cronans
skogar derstädes skola kunna vårdas.
Hr Silfversparre sade, att flere Jägeri-betjenter behöfdes
i alla län; men isynnerhet vore nödigt, att deras
villkor något förbättrades genom tillökning på lönen, ty fattigdomen
tvingade dem ofta att emot en ringa stickpenning se
igenom fingren med Allmogen och lemna det opåtalt, som eljest
borde angifvas.
Detta tycktes kunna förekommas, om vederbörande, under
hvars inseende Jägerie-betjenterne stå, alfvarsamligen tillhålla
dem att fullgöra deras skyldighet.
Hr Hårleman föreslog, att H. Majit i underdånighet
kunde anmodas att befalla samtelige Landshöfdingarne i riket,
det de hvar i sitt län på det ömmaste vårda skogarne.
Jämväl att i Skåne, Halland och Blekingen, hvaräst så mycket
malt tillvärkas, Allmogen måtte encourageras att betjena sig
af torf och stenkohl samt dem till den ändan behörig underrättelse
meddelas, på hvad sätt de kunna inrätta sine eldhärdar
dertill.
R. o. A. instämde härutinnan aldeles med Hr Hårleman
och höllö derjemte före, att det också mycket skulle tjena till
besparing af skogarne, om de många broar, som finnas uti
vissa län och hvartill en myckenhet virke årligen uppgår, kunde
dels utläggas, dels af sten byggas.
106 (Maj 26.) Skogshushållningen.
I anledning af förenämnde uppsattes följande resolution,
hvilken för R. o. A. upplästes och gillades.
Resolutio: Betänkandet bifalles med den tilläggning, attnär
för cronans räkning utsyning af ekar sker på någon sådan
allmänning, uti hvilken en frälseman för dess frälsehemman
äfven har del, frälseman, eller den hemmanet eger, då också
måtte beviljas utsyning i proportion efter den andel han eger
i skogen, till dess densamma kan blifva delt. Hvarjemte R.
o. A. akta högst nödigt, att H. K. Majit i underdånighet må
anmodas att låta afgå alfvarsam befallning till samtelige
Landshöfdingarne i riket, det de på det ömaste besörja om
skogarnes vård och befredande, samt att i Skåne, Halland och
Blekinge Allmogen måtte genom tjenlige föreställningar tillhållas
att vid mältningar och eljest betjena sig af torf och
stenkohl och till den ändan behörig underrättelse dem meddelas,
på hvad sätt de kunna inrätta sina eldhärdar dertill.
Jämväl kunde de många broar, som i vissa län finnas, och
hvartill en myckenhet virke årligen uppgår, dels utläggas, dels
af sten byggas till skogarnes besparande. I öfrigit och som
flere slags ekar gifvas, hvaribland en del, eller de så kallade
risekar, äro af föga nytta, om icke aldeles oduglige, så är angelägit,
att vid återplanteringen i akt tagas må, det ållon af
bästa slaget dertill sökes och nyttjas.
Hr Hårleman holt före, det ingen bondedräng borde få
gifta sig, innan han planterat ett vist antahl af trän, lika som
det skier i andra riken.
Hr Giös berättade, det han igenom bref från Finland
fått kundskap, att utförseln af spannemål och victualier derstädes
vore förbudne, hvarigenom som invånarne mycket
komma att lida, så begärte Hr Giös att blifva underrättad,
örn detta skedt uppå Secrete Utskottets tillstyrkande, eller om
H. Majit eljest derom föranstaltat. Det vore invånarnes uti
Finland skyldighet att, i hvad mål de kunde, tjena riket; de
vore ock dertill så villige sorn någon af deras andre medundersåtare;
men han åstundade att veta, hvem sorn gifvit anledning,
eller hvad som varit trängande ordsaken till en sådan
författning, hvilken intet utan i högsta nödfall bordt vidtagas,
emedan hvar och en undersåtare bör fritt och obehindrat få disponera
om sin egendom.
Generallöjtnant Zander. Hedmans sak. 107
Hr Landtm, svarade, att så mycket han sig nu kunde
erindra, vore intet någon sådan författning gjord af Secrete
Utskottet.
Som härom ännu vidare taltes, anmodades Hr Landtm, att
anmäla detta i Secrete Utskottet och så laga, att Riksens
Ständers plena härom få underrättelse.
Med R. o. Arns tillstånd uppläste Hr L. Johan Silfversparre
ett sitt Memorial, hvaruti han, i anseende till General-Lieutenantens
Zanders i långlig tid med distinction
gjorde trogne och redelige tjenster, thess vid åtskillige tillfällen
lidne ansenlige skador samt hafde förluster och depenser,
hvarigenom thess enskylta omständigheter blifvit nog svaga,
med mera, hemställer Riksens Ständers gunstiga bifall, om
icke honom en skälig gåfva af sex tusende plåtar eller mera
kunde tilläggas, hvaraf han icke allenast rönte ett ädelmodigt
prof af Riksens Ständers för honom hysande ynnest och välvilja,
utan att sådant äfven skulle lända honom till märkelig
hjelp och understöd vid sitt nu ytterligare eqviperande till thet
honom i nåder anförtrodde befäl vid de under Hr Riks-Rådets
och General-Gouverneurens Baron von Rosens ordres i Finland
stående ständige regimenter.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Börge Philip Skeckta sade, att som Hedmans sak
vore R. o. Arns sak, så borde han ej underlåta att gifva Högh
R. o. A. tillkänna, det Hofrätten tillsagt de af honom emot
Hedman åberopade vittnen att ej mera berätta, än de kunde
bevisa, och derjemte inskränkt deras vittnesmål till vissa omständigheter,
pä hvilket sätt sanningen aldrig kan komma i
dagsljuset, derest R. o. A. ej skulle vilja taga nödige mått och steg
häremot och så laga, att en ren och riktig process af K. Hofrätten
vid denne saken blifver fölgd och i akt tagen. Vidare
berättade Hr Skeckta, hurusom han fått anledning att ibland
andra äfven åberopa Hr Landshöfdingen Baron Wrede till
vittne emot Hedman; vid hvilket tillfälle han frågat W reden,
om Hedman någon gång för honom uppenbarat, att lian haft
något olofligit arbete för sig till vår nu faststälte successions
rubbande, samt att han emottagit eller utdelt några penningar
till det ändamålets bedrifvande; hvartill Hr Landshöfdingen
Baron Wrede skall svarat, thet han i sjelfva verket ej annat
förspordt, än att Hedman under nu varande Riksdag förhållit
sig som en ärlig karl och varit stadd uti ett mycket godt och
108 (Maj 26.)
Hedmans sak
lofligit arbete. Hr Landshöfdingen skall ock i anseende dertill
försäkrat Hedman att ej allenast vilja hålla Hedman
skadeslös och bidraga till den kostnad han nu vid Riksdagen
till rikets välfärd göra kunde, utan äfven så begå, att han, Hedman,
skulle komma hos H. K. Höghet i nådig åtanka, så framt
han än vidare arbetade på fäderneslandets bästa. När Capitainen
Skeckta derpå begärt att få veta af Landshöfdingen Wrede,
hvarutinnan Hedmans goda och lofliga arbete bestådt, och
hvad som bringat Hr Landshöfdingen Wrede att göra Hedman
thet omförmälte löfte att vilja hålla Hedman skadeslös,
efter Hr Landshöfdingen nogsamt hade sig Hedmans skadelige
arbete bekant och sjelf här på Ridderhuset sig någon tid
förut publiqvement utlåtit, att om undersökningen öfver Hedman
vid förra Riksdagen blifvit till slut bragt, hade Hedman
blifvit öfvertygad om sådane brott, som förtjente, att han therföre
bordt hängas, tå han ej haft tillfälle att vid thenna Riksdag
niellera sig uti ett lika olofligit arbete; så har Hr Landshöfdingen
undandragit sig att lemna therom behörigt svar.
Och tå Hr Skeckta begärt af K. Hofrätten, att Hr Landshöfdingen
Wrede måtte påläggas att directe svara på Hr
Skecktas frågor, samt att han dessförinnan ej måtte få resa
härifrån staden, har sådant af K. Hofrätten i förgårs blifvit
honom afslagit, hvaröfver han blifvit nödsakad att förklara
missnöje och söka ändring hos H. Maj:t. Han hade ock varit
sinnad att genom K. Slotts-Cantzliet förbjuda Hr Landshöfdingen
Wrede resan, men sorn det icke kunnat ske, efter Hr
Landshöfdingen Wrede varit i Konungens ärender stadd och
fådt H. Maj:ts befallning att begifva sig härifrån till sitt i
nåder anförtrodde Höfdingedöme, så hade Hr Skeckta i går
vändt sig till Rådet och tänkt att straxt kunna få ändring i
den omnämnde Hofrättens resolution. Men aldenstund Rådet
varit åtskildt och Hr Skeckta, som sagdt är, intet kuunat
förmå Landshöfdingen Wrede att svara på the frågor Hr
Skeckta varit befogad att göra honom såsom vittne, så hade
Hr Skeckta på nytt vändt sig till Hofrätten och begärt stämning
på Hr Landshöfdingen Wrede sjelf samt att i anseende
thertill resan honom måtte förbjudas och han till laga ansvar
uppkallas:
l:o för thet han tvärt emot Riksdagsordningens 22 § enskylt
betjent sig af Hedman, som ej hörer under Riksens
Ständer, uti ett mål, hvilket vore Riksens Ständers ensak;
och Landshöfding Wrede.
109
2:o att aldenstund Hr Landshöfdingen Wrede ej på sin
ed velat tillkänna gifva, hvaruti thet loflige arbete bestådt,
som Hedman förrättat, thet måtte förthenskull, på thet Capitain
Skeckta ej skulle qvälja K. Hofrättens utslag, Hr
Landshöfdingen ej såsom vittne utan såsom part sådant
göra;
3:o af hvad anledning Hr Landshöfdingen sökt att förleda
H. K. Höghet att hafva förtroende och accordera nåd till en
så skadelig arbetare, som Hedman vore.
Desse stämningspuncter hafva ock straxt med Hr Landshöfdingen
Wrede blifvit communicerade och han tills i dag
uppkallad för K. Hofrätten. Men Hr Landshöfdingen har sådant
icke hörsammat eller sig instält, utan i thet stället begifvit
sig på resan och uppskickat en ganska ovettig skrift
emot Hr Skeckta, hvilken Hr Skeckta nu begärte att fa uppläsa,
på det R. o. A. deraf måtte få höra, med hvad hårda
och oanständiga utlåtelser Landshöfdingen Wrede angripit
honom, som likväl är en fri Ridders- och Riksdagsman och
af idel nit och välmening för riket begynt saken med Hedman,
samt förmodade ty att få njuta R. o. A:ns protection vid
detta tillfälle.
Åtskillige af R. o. A. emotsade denna skriftens uppläsande,
såsom en sak, hvilken icke hörde till R. o. A.
Men Hr Skeckta påstod icke dess mindre att få uppläsa
skriften och begärte derhos, att Hr Landtm, måtte göra
proposition, om icke Landshöfdingen Wrede bör antydas att
•comparera.
Hr Löwenhielm förestälte, hurusom hos R. o. A. nu
vöre rest en enskylt tvist imellan Frih. Wrede och Hr Skeckta,
hvilken ingalunda hörer R. o. A. till att på något sätt befatta
sig med, ty R. o. A. kunna ej taga upp en sak, som ligger
vid domstolen, eller injungera Frih. Wrede att svara; sådant
hörde domaren till, om han finner sig dertill hafva fog. R.
o. A. gjorde fördenskuld bäst att låta saken hafva sin obehindrade
gång vid domstolen utan att det ringaste blanda sig
■deruti.
Detta understöddes af större delen af R. o. A.
Frih. Coijet yttrade sig, det Hr Löwenhielm redan så
utförligen vist, huru saken bör anses, att han funne onödigt
något vidare i den omständigheten att tillägga. Men som Frih.
Wrede nu vore frånvarande och han igenom Hr Skecktas ut
-
110 (Maj 26.) Hedmans sak och Landshöfding Wrede.
låtelser och angifvande blifvit ganska nära rörd, så begärte
Frih. Coijet, att Protocollet måtte blifva för Hr Skeckta jousterat
och han sedan få svara på Wredens vägnar.
Hr Olof Ehrencreutz förklarade sig äfven af den mening,
att saken intet bör dragas indirecte till Ständerne, utan att
densamma bör gå sina laga vägar; Riksens Ständer äro lagbundne
och böra så vid detta som alla andra tillfällen observera
en ren och laga process, och altså kunde den omtalte
skriften här ej uppläsas eller R. o. A. sig uti denna saken
inlåta.
Hr Flach beklagade, det Hr Skeckta klagar öfver Hofrätten,
att den icke skall hafva i akt tagit en riktig process;
men han beklagade ock derhos, att K. Hofrätten intet lärdt
förstå processen på ett och enahanda vis med Hr Skeckta.
Dock kunde han försäkra Högh R. o. A. att K. Hofrätten
med all ömhet och sorgfällighet handterat denna saken och
vinlagt sig att få sanningen i dagsliuset. Hvad Frih. Wredes
memorial angår, som Hr Skeckta påstår måtte uppläsas, så
undrade Hr Flach mycket, att Hr Skeckta vill låta R. o. A.
höra dess innehåll; men om det skall uppläsas, bör också Hr
Skecktas pro memoria emot Wreden läsas.
Hr Hårleman sade, att så länge lis ännu är pendens,
kunde han ej eller för sin del finna, att saken här kan upptagas,
men när den en gång blir afgjord, kan Hr Skeckta
sedan vända sig till Ständerne, om han finner sig dertill föranlåten.
Gref Axel Rutger Sparre: När i anledning af Hr
Skecktas förra gången gjorde påstående saken här på Ridderhuset
ventilerades, blef Hr Justitise-Cantzlern anmodad att
skynda på slut i saken. Nu kunna vi intet mera befatta
oss härmed, ty vi kunna intet gå in i deras skriftväxling,
utan vi böra hoppas, att saken får ett rätt och rättvist utslag,
så att Hedman och flere, som varit trolöse emot riket och omgådts
med förderfvelige stämplingar, blifva derföre tillbörligen
ansedde och dömde, medan Ständerne ännu äro tillhopa, hvarom
Hr Skeckta isynnerhet lärer vara mån, på det han, sedan
Riksens Ständer äro åtskilde, intet måtte blifva exponerad för
den nit och välmening han haft för riket, i det han sökt framdraga
sådana skiälmar och skaffa dem sin välförtjenta lön. Är
det nu så, att Hr Skeckta befruktar tidsens utdrägt, så kunde
Hr Justitise-Cantzleren ännu ytterligare anmodas att laga, det
Skeckta mot Landshöfding Wrede.
lil
Hofrätten finge eftertryckelig befallning ifrån H. Maj:t att
skyndesammast, och förr än Riksens Ständer åtskiljas, afgiöra
saken; hvarefter och i fall Hofrätten ej skulle finnas hafva i
akt tagit alt hvad som vederbordt, derom Gref Sparre likväl
sade sig vara öfvertygad, ville han sedermera närmare yttra
dess mening.
Hr Klingsporre förbehölt sig, det R. o. A. ej måtte
gå in uti Hr Skecktas påstående, emedan det ingalunda vore
R. o. A:ns göromål att förbjuda Frih. Wrede resan.
Hr Skeckta upprepade, det rätta frågan vore, om icke
Wreden för det han antastat honom, som är en fri Riddersman,
bör stå honom till ansvar här och resan honom altså
förbjudas.
Hr Löwenhielm svarade ja, att Wreden borde här stå
Hr Skeckta till ansvar, om han innom Ridderhuset honom
hade antastat. Men som det icke skedt, hade Hr Skeckta lag
och process för sig och finge söka honom bäst han ville. I
öfrigit och som Hr Skeckta hade brukat H. K. Höghets namn,
så hemstälte Hr Löwenhielm, om icke Hr Skeckta borde åtvarnas
att intet mera så fritt nämna H. K. Höghet vid tillfälle
af denna saken.
Häröfver uppkom häftig motsägelse af Hr Skeckta och
några flere, som med honom gjorde ett.
Och påstod Hr Skeckta enständigt att få uppläsa Frih.
Wredes memorial.
Men sådant förnekades på det kraftigaste af största delen
af R. o. A., efter hvilkas begäran och flere resor derom gjorde
påstående
Hr Landtm, också omsider skilde R. o. A. åt, när klåckan
var half tu slagen.
Den 27 Maji.
R. o. A. samlades för middagen klåckan 8.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Upplästes Protocollet af den 21 Jan. ifrån sid. 377 till
sid. 386, hvarvid inga 'påminnelser gjordes.
Hr Landtm, berättade, att då H. K. Höghet Sidst varit
ute på Ladugårdsgärdet och påsedt excerceringen af de der
-
112 (Maj 27.) Kuniughame. Skattekol till Avesta.
städes sammandragne 4 compagnier af Artilleriet, dera Tygmäetaren
tygat mycket nöje öfver bemälte Tygmästares erfarenhet uti
metien, och derefter hos H. Maj:t tält för honom angående
hans sökte naturalisation; hvarpå H. Maj:t sedermera förklarat
sig i nåder benägen Hr Kuningliams ansökning att bifalla,
men i anseende thertill, att han intet eger någon fastighet i
riket, hvilket efter Riksens Ständers underdånige skrifvelse om
naturalisation erfordras, samma till R. o. A. i nåder remitterat.
Nu som bemälte Tygmästare är en väl meriterad man, R. o. A.
jemväl för detta yttrat sig benägne att vilja intaga honom på
Ridderhuset; så hemstälte Hr Landtm., om intet R. o. A. nu
skulle vilja förklara, det den omnämnde omständigheten, att
han ännu ej kuunat förvärfva sig någon fastighet här i riket,
icke må ligga honom i vägen till åtniutande af den nåd, som
H. Majit honom vill låta vederfaras.
Detta bifölls af R. o. A. och afgår härom underdånigt
bref till H. Maj:t.
Upplästes Bergs-Depiutations Betänkande af den 13 Aprilis
sidstl. angående Herrdagsmannens ifrån Hedmora sockn gjorde
ansökning, att the skoglöse hemman i berörde sockn måge
blifva befriade att in natura till Afvesta bruk lefverera theras
utlags-kohl och att i stället få them betala med 3 dal. kmt
stigen; hvilken ansökning H. Maj:t genom Resolution af den
11 Nov. förledit år afslagit, hvarföre bemälte Eric Andersson
vändt sig till Riksens Ständer, som funnit godt then samma
till Deputation förvisa; till följe hvaraf Deputation förmäler
sig hafva munteligen hördt så väl thenne Eric Andersson
som Riksdags-fullmäktigen ifrån Stora Kopparbergs Bergslag
och Fahlu stad, Konststats-inspectoren och Rådmannen Friedrich
Muncktell, hvad the å båda sidor andragit och påstått,
och thet altsammans i öfvervägande tagit samt funnit godt
följande thess betänkande Riksens Ständers egit skärskådande
och godtfinnande hemställa. Althenstund K. Placatet af den
16 Maji 1721 förmår, att Allmogen i alla the socknar, som
under Stora Kopparberget och Afvesta äro lagde, böra ej mindre
hädanefter än tillförene efter förra K. Resolutioner och
gammal vana utgöra sine utlagor till thesse verk uti kohl, ved
och dagsvärken in natura, jämväl ock att the af Allmogen, som
sjelfva ingen skog ega, skola icke thess mindre vara förpliktade
att af sine grannar skaffa sig kohl till sin skatts afbör
-
Skattekol till Avesta.
113
dande, uti hvilket förordnande K. Maj:t i 3 § af thess nådiga
Resolution på Allmogens allmänna besvär vid 1731 års Riksdag,
tå en thylik ansökning äfven af Allmogen i Stora Kopparbergs
och Näsgårds läner var anmäld, förklarat, att ingen
ändring kunde tillåtas, K. Majit äfvenväl sedan uppå Riksens
Ständers tillstyrkande vid 1734 års Riksdag medelst nådig
skrifvelse af den 9 Junii 1735 till thess och riksens Bergscollegium
faststält, att, ehuru en del byar i Hedmora sockn
hafva ringa tillgång på skog, likväl ingen ändring eller minskning
kunde tillåtas i then kohlfournering, som likmätigt K.
förordningarne till Afvesta bör prsesteras, särdeles som till
berörde bruks fournerande med kohl Bergslagen mer än hälften
öfver skattekolen nödvändigt måste förse med köpekol; innehållande
7 § uti thet imellan cronan och Bergslagen år 1741
upprättade arrende-contract om Afvesta bruk, att Bergslagen
till följe af äldre och senare årens förordningar niuter icke
allenast alla sälje-kohlen emot vanlig betalning utan ock skattekohlen,
som först utgå böra uti the bruket underlagde Grytnäs,
Folkerna, By och Hedmora soknar; förthenskull och på
thet ingen anledning må gifvas till kohlbrist vid bruket, som
kunde förordsaka hinder och uppehåll uti then angelägne plåtoch
slant-myntningen, ty förmäler Deputation för sin del ej
kunna, emot Stora Kopparbergs Bergslags påstående, styrka till
någon ändring uti förenämnde K. Resolutioner, eller att ofvannämnde
Allmoge i Hedmora sockn må uti förberörde theras
ansökning vinna bifall. Men som Deputation likväl nogsamt
funnit, hvad svårigheter möta the skoglösa hemmans-åboer uti
Hedmora sockn vid deras skatte-kohls anskaffande och framlefvererande
till bruket, ty säger Deputation sig vara af then
mening, thet Landshöfdingen i orten må anbefallas att tillse,
om och på hvad sätt Allmogen med Fahlu Bergslag uti thenna
omständighet må kunna komma till någon jämkning; dock
att crono-bruket härigenom icke tillskyndas någon kohlbrist.
Härvid åhördes Bondeståndets utlåtande genom Extractum
Protocolli af den 22 sidstl. April öfver så väl nästföregående
Bergs-Deputationens betänkande angående Riksdags-fullmäktigens
ifrån Hedmora Eric Anderssons, som öfver ett annat
samma Deputations betänkande, som den 26 Maji sidstl. varit
före hos R. o. A. och theröfver tå resolverat, angående Riksdagsmannens
Pehr Anderssons ifrån Mora, å berörde Hedmora
Adelns P)'otokoll. {XVI). 1746—1747. II. 8
114 (Maj 27.) Skattekol och gruf veved. Svedenheims
och Mora samt Elfvedals socknars vägnar, gjorde ansökning,
then förra socknen om befrielse från kohl-lefverering in natura
till Afvesta cronobruk och att i thet stället få betala stigen
med tre dal. kint, och the bägge sednare att till konststaten
vid Stora Kopparberget få betala stafrummet af then grufvoved,
som dit ej in natura utgöres, med 15 mk kint; varandes
Ståndets utlåtande af det innehåll, att thet finner skäligt förblifva
vid thess under den 10 och 21 sidstl. Jan. öfver bägge
desse målen genom Extractum Protocolli afgifne yttrande för
the theruti andragne och i sjelfva betänkanderne anförde omständigheter,
jemte anhållan att the öfrige respective Stånden
härutinnan med dem så mycket mer instämmer, som then omförmälte
grufvo-veden, så väl som utlags-kolen, i then händelsen
the vidare in natura utgöras skola, ej allena bidraga till
vedens och kolens stegring och dyrhet öfver alt ther i orten,
utan ock andre drägeligare utvägar gifvas, hvarigenom både
konststaten vid Fahlu grufva med tillräckelig stafrums-ved
som Afvesta bruk med kohl kunna förses utan berörde socknars
Allmoges yttersta undergång.
R. o. A. biföl lo Betänkandet.
Upplästes Adolph von Swedenheims af thelia dato ingifne
Memorial, hvarutinnan han visar nyttan och törmönen för thet
allmänna medelst Riksens Ständers vid denna Riksdag tagne
författning, att med alla privilegiers utfärdande på nya hammarverk
eller tillökning i hammarskatten må innehållas, till
thess Riksens Ständer vidare theröfver förordnande varda.
Men som enskylte personer skulle fråntagas theras rättighet,
i fall Riksens Ständer skulle fortfara att utdela privilegier åt
alla them, som söka tillökning i hammarskatten, utan att vederbörande
blifvit hörde; ty anhåller han, thet Riksens Ständer
nu ville fastställa, att ingen må hädanefter vid 1000:de dal.
smts vite till Riksens Ständer inkomma med några ansökningar
angående nya hammarverks anläggande eller tillökning
i hammarskatten, tå hvar och en sedermera kan vara säker
att utan inträng få bruka sin välfångne egendom och ej ohördan
så godt som dömas therifrån.
Hr Nordenfelt begärte, att thetta memorial måtte blifva
liggande på bordet.
Men häremot sades, att detta vore allenast ett iteratum
af hvad som förut är faststält.
memorial. Ytterligare frihetsår för Helsingfors. 115
Bifölls altså Hr Swedenheims memorial, och resolverades
therjemte, att en Deputation skulle afgå till de andra Stånden
och begära, det ingen vidare tillökning någon måtte beviljas
på hammarskatten, icke eller några nya verk få anläggas.
På memorialet skrefs, efter R. o. A:ns godtfinnande,
följande Resolution: Bifölls och har R. o. A. therjemte sig
oryggeligen föresatt att ej befatta sig med några ansök
ningar
af sådan beskaffenhet; hvilket igenom en Deputation
the andre respective Stånden till benägit bifall communiceras.
Derpå utnämndes samma Deputation, hvilken ock straxt
afgick. Den bestod af sex personer. Hr Löwenhielm förde
ordet och fick, utom hvad redan förmält är, jemväl in commissis
att påminna om de andra Ståndens svar och utlåtelser
öfver:
R. o. Arns Extractum Protocolli om tjensterne;
Om den ständige inarkegången;
Om bevillnings-verket och bränvins-accisen;
Om Rådets Extractum Protocolli angående flere Generalspersoner.
Upplästes Deputations öfver årenderne, som angå Storfurstendömet
Finland, Betänkande af den 5 hujus angående
Helsingfors stads sökte ytterligare frihet på trenne års tid
ifrån alla crono-utlagor och bevillningar, till stadens och invånarnes
någorlunda upprättelse och ersättning för thess mångfaldiga
lidande under sidsta kriget, hvilket i betänkandet upprepas.
Deputation förmäler sig behörigen hafva alt öfvervägat
samt, i anledning af the utaf Deputation anförde skiäl och omständigheter,
funnit skiäligt Riksens Ständer tillstyrka, att the,
i rättvist och benägit behjertande af thenna stadsens invånares
ansenlige olycka och förlust, som bestigit till 268,643
dal. 13 öre knit, hvarföre the under de trenne dem år 1743
förlänte frihetsår ej fått mera i ersättning än 22,871 dal.
30 öre kint, ville i underdånighet anhålla, thet K. Majit i
nåder täcktes förläna staden Helsingfors frihet ännu uti trenne
år, thetta inberäknat, på alla ordinarie och extraordinarie förr
under frihet begrepne utskylder samt den nu vid Riksdagen
skieende bevillningen; men hvad tull-inkomsterne angår, så förmäler
Deputation sig vid rikets nu varande belägenhet icke
kunna råda till någon eftergift, utan böra the tillfalla cronan,
116 (Maj 27.) Frihetsår för Karelens invånare.
sedan staden återbekommit thess af samma medel till cronan
åren 1745 och 1746 gjorde förskotter; hvilket dock hemställes
Riksens Ständers ompröfvande.
Föregående Betänkande bifölls af R. o. A.
Upplästes Deputationens öfver ärenderne, som angå Storfurstendömet
Finland, Betänkande af den 27 April sidstl.
angående ytterligare frihet för invånarne i Carelen; och sedan
Deputation therutinnan vidlyftigt och bevekeligen andragit berörde
invånares under sidsta kriget lidne svåra öde, thermedelst
att theras anhörige icke allenast till en del blifvit i
fångenskap tillika med theras egendom bortförde, utan ock en
del ymkeligen ihjälslagne, ja äfven uti husen jämmerligen uppbrände,
theras åkrar och ängar förstörde, med mera; men att
the dock, oaktadt alt sådant, å daga lagt besynnerlig trohet,
mandom och ståndaktighet, hvilket är ganska lofvärdt och alla
undersåtarne i gemen till eftersyn tjenande samt förtjenar
Riksens Ständers ömma behjertande. Och som thet aldeles
klart är, att Carelske inbyggarne möjeligen icke kunnat upprätta
theras hemman utur then totale ruin, hvari en del försatte
blifvit, ej eller sjelfva i öfrigit komma sig något särdeles
före, som the under de 3:ne Finland i allmänhet förundte frihetsår
äfven varit betungade med halfva räntornes utbetalning;
altså tillstyrker Deputation Riksens Ständer hos H. Majit i
underdånighet anhålla att i nåder icke allenast låta berörde
Carelske invånare i gemen till godo niuta de ännu af the
trenne hela för them återstående trenne halfva frihetsår, utan
ock för de förstörde hemmans åboer i synnerhet förlänga then
allmänna friheten på tvänne år, hvilka uti fyra halfva må
fördelas, så att desse senare tillhopa ännu i sju år, eller ifrån
och med innevarande till och med år 1753, endast betala
hälften af theras crono-utskylder, men befrias aldeles ifrån
then bevillning, som nu vid Riksdagen kan fastställas; samt
sluteligen thet Landshöfdingen i orten må undfå nådig befallning
att med aldraförsta öfver alt undersöka, hvilka hemman
uti Carelen äro så försvagade, ätt the ytterligare frihet
betarfva till theras i stånd sättjande, hvilken Deputation
håller före them tå böra meddelas på sätt, som then i thess
den 17 nästl. afgifne betänkande för the öfrige landsorter i
Finland föreslagit.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Om tullfri införsel af vissa varor i Finland. 117
Justerades det till följe af R. o. A:ns i förra pleno fattade
slut uppsatte brefvet till H. Majit angående skyndesamt
slut för Lieuteuanterne Skog och Lagerhielm i deras sak.
Och som vid detta tillfälle gafs vid handen, det Hr Skog,
ehuru han erkände R. o. Arns grace, likväl tykte för sig mindre
fördelaktigt vara att emottaga något sammanskott; altså resolverades,
att af Ridderhus-medlen skulle till Hr Skog utassigneras
så stor summa, som igenom den till görande samling
Ridderhuset kan ersättjas.
Men derjemte förenade sig R. o. A. att ej mera visa någon
genereusité på publici depence.
Upplästes then öfver ärenderne, som angå Storfurstendömet
Finland, förordnade Deputations Betänkande af den 27
nästl. April angående tillstånd för Finska invånarne att på trenne
år få ifrån Est[land] och Liffland samt nästgränsande orter tullfritt
inhämta hästar, boskap, spannemål, lin och hampa; tillstyrkandes
Deputation therutinnan, att till K. Majit måtte
göras underdånig föreställning, thet ej mindre the till seglationen
berättigade hemmans-åboer och uppstädernes Borgerskap
än stapelstädernes handlande i Finland, Osterbottn och Aland
samt andra Svenske undersåtare måtte, på sätt som K. Majits
nådige kundgörelse af den 2 Maji 1744 och rescript af den 22
Augusti samina år innehålla, i nåder tillåtas att på trenne år, så
väl ifrån Estfland] och Liffland sorn andre nästgräntzande Ryska
provincier som Preussen, få tullfritt land- och sjövägen till the uti
förenämnde kundgörelse utsatte gräntse-tullcamrar eller stapelstäderne
samt the i skären inrättade tullplatsar införa ofvanberörde
varor, och att vid samma hamnar och tullplatsar Allmogen
äfven ina ega frihet att utur första handen jämväl af
främmande skepp, som dit kunna ankomma, thylika varor i
minut sig tillhandla; hvarjemte Deputation äfven hemställer,
om icke Riksens Ständer skulle behaga om tiletta ärendet så
eftertryckeligen besörja, att Finska inbyggarne måge värkeligen
få njuta thenna them tillärnade förmån samt efter föregången
undersökning the varda behörigen ansedde, hvilka betagit invånarne
therstädes then tillförene förundte frihet, hvaröfver besvär
nu blifvit anförde; hvilket alt dock underställes Riksens
Ständers ompröfvande.
Sorn Ridderhus-Secreteraren berättade, att detta vid
sidsta Riksdag hos R. o. A. blifvit afgjordt, men icke kommit
till expedition;
118 (Maj 27.)
Finska rusthållares
Så befaltes att efterses skulle, huru R. o. A. sig då häröfver
utlåtit, och imedlertid uppskiöts med resolution öfver det
nu uppläste betänkandet.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu tillbaka,
och berättade
Hr Löwenhielm, hvilken fördt ordet, att de andre
Stånden låtit förmäla deras vördsamma hälsning och lofvat
företaga sig Hr Swedenheims memorial, hvilket han trodde
att de lära bifalla. Ofver de andra sakerne hade de likaledes
lofvat att med första aflemna deras utlåtelser. Prästeståndet
hade redan afgiordt bevillningen och bränvins-accisen. Angående
tjensterne ville de i dag företaga sig, och markegången
skulle de äfven med det snaraste afgöra. Borgareståndet hade
lemnat godt hopp [om] att bifalla R. o. A. om markegången.
Prästeståndet hade recommenderat Manufactur-Deputations betänkande
om Manufactur-fonden, och Bondeståndet hade i svnnerhet
bedt, att de inkomne målen om Dylta svafvelbruk
och Mariestads marknad måtte remitteras, det förra till
Bergs- och det senare till Cammar-Oeconoraie-Beputation.
Upplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie- samt Cammar-,
Oeconomie- och Commerce-Deputationernes gemensamma
Betänkande af den 26 sidstl. Febr. öfver rusthållarnes vid Abo
läns Lif-dragone-regimente genom theras fullmäktig AdvocatFiscalen
Carl Lagerborg under nu påstående Riksdag gjorde
ansökning och andragne åtski 1 lige besvär, bestående af 14
§§, öfver hvilka, sedan K. Krigs-Collegium och flere vederbörande
hörde blifvit, Deputationerne på följande sätt sig
yttrat.
1 §. Beträffande rusthållarnes anhållan om tillräckeligare
tid till monderingens i stånd sättjande, än K. Majit them i
nåder förundt, nemligen för the förmögnare rusthållare 6 och
för the mindre förmögne åtta års tid, räknad ifrån 1744 års
början, så anser väl Deputationerne berörde tid vara nog tillräckelig,
men hvarifrån then bör räknas, så hålla Deputationerne
före thet vara alt för tryckande och känbart, att rusthållarne
äfven för år 1744 skulle blifva pålagde att contribuera
till monderingen, ther likväl halfva räntan först år 1745
kommit att utfalla, hvartill såsom en mildrande omständighet
äfven kommer, att thesse rusthållare sjelfve och utan påminnelse
erbudit sig att under frihetsåren besörja om monderingen,
vid hvilket tillfälle the äfven i underdånighet förbehållit
ansökningar och besvär.
119
sig, att tiden till medlens samlande måtte taga sin början
med år 1745, så att thervid nu torde kunna förblifva.
Uti 2 § anhålla rusthållarne, att the till följe af 4 § i
K. Resolutionen på theras underdåniga besvär af den 25 Sept.
1734 samt 20 § i K. Resolutionen på städernes allmänne
besvär af den 12 April 1739 få i orten anskaffa the monderings-persedlar,
som ther finnas, samt att thet med Radmannen
och Fabriqveuren i Abo år 1746 uti Jan. månad
slutne contract om alla monderings-persedlarnes lefvererande
emot 230 dal. kmt tillhopa måtte blifva gillat, jämväl att
them lämnas frihet till Wechter sjelf lefverera penningarne emot
then caution han praesterat; vid thenna theras ansökning förmäla
Deputationerne sig ej hafva något att påminna, att ju
icke sådant må ske, i anseende till anförde skäl och omständigheter.
Uti 3 § anhålla rusthållarne att slippa betala the 302
stycken råckar och 184 stycken västar samt strumpor och skor
med flere persedlar, som regimentet vid thess öfverkomst hit
till Sverige år 1743 undfått, jämväl ock att K. Majits nådige
Bref af den 9 Nov. 1743, som tillägnar Finska invånarne i
gemen eftergift på alla slags restantier, af hvad namn de vara
måge, få njuta eftergift på the till them förr gjorde förskotter
af cronan, hvarföre the blifvit debiterade; sedan Deputationerne
berättat sammanhanget af alla hos rusthållarne innestående
skulder och restantier, förmäla Deputationerne sig hafva altsammans
öfvervägat och för theras del hålla löre, thet Lifdragone-rusthållarne,
i anseende till anförde åtskillige bevekande
skäl och omständigheter, kunde befrias icke allenast
för the till uppbrotts-cassan obetalte 5,350 dal. 18 öre 12 pgr
smt, utan ock för betalningen för the år 1743 undfångne
monderingarna samt för the första gången undfångne gevären,
på thet thesse Finlands invånare, som en tid varit i nog betryck,
men altid visat prof af tro och beredvillighet att fullgöra
theras skyldighet, äfven måge röna, med hvad ömhet man
önskar theras upprättelse och förkofring. Men hvad the 946
stycken nya dragone-mousqvetter vidkommer, som regimentet
senare gången eller år 1743 af cronan undfått, så lära rusthållarne
för theras betalning hvarken böra eller kunna befrias,
emedan the, såsom the förre, icke förlorade blifvit.
4 §. Beträffande rusthållarnes ansökning att sjelfve hvar
för sig få låta förfärdiga stöflor för sine dragoner, så förmäla
120 (Maj 27.)
Finska rustkållares
Deputationerne sig ej kunna styrka till någon ändring uti K.
Maj:ts Resolutioner på Allmogens allmänna besvär af den 25
Maji 1720 32 § och 1 Aug. 1727 22 § samt Förordningen
af den 23 Jan. 1729, men väl att det må blifva Finska rusthållarne
obetagit att med Regements-chefens samtycke och
på sätt, som högstberörde K. Resolutioner föreskrifva, beställa
dragonernes stöflor hos handtverkarne i de Finska städerne.
5 §. Vid rusthållarnes besvär öfver the 5 å 6 procent,
som Öfverstarne äro beviljade af the till regimentets beklädning
utgående medel, hvarifrån the anhålla om befrielse, yttra
Deputationerne sig så mycket mindre kunna styrka till villfarighet
therutinnan, som thet icke allenast strider emot K.
Maj:ts förordnande genom Bref till thess och riksens KrigsCollegium
af den 31 Julii 1741, utan ock then ringa känning
en hvar för sig kan hafva af thenna procent efter Deputationernes
tankar till ingen del lärer svara emot then nytta
them igenom Öfverstens möda och inseende tillflyter, tå the
theremot få långt varaktigare och bättre monderingar för sina
dragoner.
6 §. Anbelangande rusthållarnes anhållan att i anseende
till brist på the större liästarne få praestera hästar af 9
qvarters högd samt starka och undersättsiga, så förmäler
Landt- och Sjö-Militiae-Deputation sig densamma med Secrete
Utskottets Defensions-Deputation communicerat.
7 §. Hvad angår the hos klensmeden här i Stockholm
Carl Bauman bestälte 1000 stycken carabin-hakar till 3 dal.
16 öre kmt stycket, om hvilka med Rådman Wechter blifvit
contract slutit för 2 dal. 16 öre kmt, så emedan Wechter them
sig tillhandlat, ty är thet en sak them imellan, hvarvid Deputationerne
förmäla sig ej hafva något att påminna.
8 §. Vidkommande theras gjorde ansökning att utbekomma
the förre arens restantier af theras augments-räntor, eller att
the therföre måge njuta ersättning af cronan; så emedan thet
finnes, att H. Majit genom Bref af den 8 Nov. 1744 så väl
till K. Krigs- och Cammar-collegierne samt Stats-contoiret
som Landshöfdingarne och Öfverstarne i Finland anbefalt att
foga then anstalt, att rusthållarne efter handen kunde undfå
the räntor, som hos theras augments-bönder för förra åren
kunde innestå, eftersom sådane restantier icke borde begripas
under then allmänna friheten, hvilket Landshöfdingen berättat
sig hafva värkstäldt; ty finna Deputationerne vid så fatta
besvär och ansökningar.
121
omständigheter icke, att rusthållarne i detta mål varit befogade
till någon vidare ansökning, och aldraminst att cronan
skulle belastas med ersättning therföre, som räntan är them
till fri disposition på vinst och förlust lemnad.
Uti 9 § anhålla rusthållarne att nu eller framdeles få
njuta någon ersättning för halfva augments-räntorne, som the
under frihetsåren måste umbära, hvilket Deputationerne förmäla
sig [hafva] öfvervägat; och som rusthållarne skäligen icke
kunna påstå och begära mera, än hvad cronan fordrar och
fordrat, om the rusthållen nu till augmenter anslagne hemman
cronan förbehållne varit, med flere skäl och omständigheter
som anföras; ty måste the thermed låta sig nöja, hälst som
the theremot blifvit benådade med 6 å 8 år till monderingens
i stånd sättjande, hvilket the eljest bordt göra innom 6 veckors
tid, eller i annat fall vara theras rustningsrätt förlustige.
10 §. Vid rusthållarnes besvär, att the, som bo vid allmänna
vägarne, nästan dageligen varda betungade med brefföringar,
samt gjorde anhållan om jämkning therutinnan utlåta
Deputationerne sig att, enär hvad redan förordnat är uti
så väl 30 § af 1727 års som 30 § af 1739 års K. Resolutioner
på Krigsbefälets underdåniga besvär, blifver i akt tagit,
rusthållarne skulle kunna vara klageslöse; men som Riksdags-fullmäktigen
för Lif-dragone-regimentet Capitainen Baron Hastfelir
inkommit med förslag, huru och på hvad sätt den öfverklagade
olikheten i besväret med brefvens fortskaffande kunde
förekommas, och samma förslag ej kan verkställas, innan vederbörande
rusthållare hörde blifvit; ty äro Deputationerne af
then tankan, att thet i underdånighet kunde lemnäs till K.
Majit att i nåder infordra rusthållarnes utlåtande och sedan
efter omständigheterne härutinnan förordna.
11 § innehåller att som rusthållarne sällan skola blifva
valde till herrdagsmän för Allmogen, the icke eller skola
kunna anförtro sina angelägenheter till någon annan och aldraminst
till augments-bönderne för theras med rusthållarne olika
interessen skuld, hvilka likväl som oftast till herrdagsmän
skola befullmäktigade varda; ty anhålla thesse rusthållare om
befrielse för Allmogens Riksdags-fullmäktiges lönande. Hvad
riksdagsmans-valet beträffar, så förmäla Deputationerne, att
ingen ändring kan göras eller tillåtas uti 7 § af 1723 års Riksdagsordning;
vidkommande åter befrielsen för herrdagspenningarnes
erläggande, så kunna the på intet sätt undandraga
122 (Maj 27.)
Finska rusthållares
sig att hädanefter som härtills betala denne afgift, emedan
thensamma enligit både äldre och senare resolutioner åtföljer
sjelfva theras åboende hemman och bör utgå, antingen åboen
eller innehafvaren theraf är bonde eller någon af the andre
Stånden.
Uti 12 § anmäla Deputationerne till bifall, thet rusthållarne
äfven af ståndspersoner vid Lifdragone-regimentet, som
antingen sjelfve innehafva något crono-augments-hemiuan och
thet till skatte vilja lösa eller eljest framför åboen kunde
finnas dertill berättigade, måge lika som andre hemmansbrukare,
enligit K. Maj:ts nådige Resolution på Allmogens
allmänna besvär af den 1 Sept. 1741, få köpa them med 3
års ränta.
13 §. Hemställa Deputationerne Riksens Ständers godtfinnande,
om icke underdånig påminnelse till H. Maj:t må afgå
att i nåder till verkställighet låta bringa thess redan år 1734
uti 20 § af thess nådige Resolution på Krigsbefälets besvär
gjorde förklaran att vilja låta öfverse alla ifrån första indelningstiden
utfärdade K. Bref och Förordningar, som rusttjensten
angå, samt alt uti en Förordning låta författa och trycka,
hvarom rusthållarne uti thenne § nu anhållit. Sidst och uti
14 § besvära sig rusthållarne genom theras fullmäktig
Advocat-Fiscalen Carl Lagerborg theröfver, att, sedan K.
Maj:t den 8 Oct. 1745 i nåder förordnat, att the närmast varande
dragoner och soldater emot 8 öre sint om dagen borde
giöra nödige och oumgängelige dagsverken hos officerarne på
theras boställen under frihetsåren till så stort antal, som svarade
emot the dagsverken, hvilka af the aldeles ruinerade
hemman under samma tid icke kunde utgöras; så skall Öfversten
Muhl icke allenast på 4 å 5 mil låtit dragoner komma till
sig på arbete, utan ock under arrest låtit hämta till sig dem,
som efter ordres sig icke instält, samt genast utan ransakning
och dom låtit afstraffa dem med 6, 8 å 10 par spö; hvilket
förfarande rusthållarne förmena tillskynda dem den olägenhet,
att the både skola få svårt om manskap samt nödgas betala
drygare lega än eljest, och i anseende till alt sådant anhålla
the nu om ändring uti högstberörde K. förordnande, så mycket
mer som the skola föreställa sig, att missbruk thervid föga
stöde att förekommas, om dragonerne än vidare finge brukas
till dagsverken; öfver hvilket besvärs- och ansöknings-mål Deputationerne
förmäla sig hafva infordrat så väl Landshöf
-
besvär och ansökningar.
123
dingens Ehrenmalms och Öfverste-Lieutenantens Baron Flemings
utlåtande som Öfverstens Muhls förklaring, hvilket alt
uti betänkandet upptages och Deputationerne i öfvervägande
tagit samt funnit af altsammans tvänne särskilte frågor sluteligen
förekomma till theras utlåtande, nemligen först huruvida
Lif-dragone-rusthållarne, utan indelningshafvarnes och isynnerhet
boställens alt för myckna lidande till cronans skada,
kunna och böra vinna bifall uti thenna theras ansökning om
dragonernes befrielse ifrån the anbefalte dagsverkens utgörande
i the ruinerade löningshemmanens ställe. Och för thet andra,
huruvida Öfversten Muhl antingen i anseende till antalet eller
sättet till merberörde dagsverkens utfordrande gått för vida och
längre, än merhögstberörde K. Maj:ts Bref gifvit anledning till.
Hvad det förra vidkommer, så förmäla Deputationerne sig i
anseende till anförde skäl hålla betänkeligit att nu imedlertid,
och innan frihetsåren till ända lupit, styrka till någon ändring
uti högstberörde K. Maj:ts nådige Bref af den 8 Oct.
1745, dock att vederbörande noga tillsyn therpå hafva, att
intet missbruk af samma boställs-innehafvarne förundte förmon
må förelöpa. Hvad åter den andra frågan beträffar, så hålla
Deputationerne före, then vara af then beskaffenhet, att theroin
å vederbörlig ort bör undersökas till thens lagliga reparation,
som på ett eller annat sätt olagliga lidit; ankommandes på
Riksens Ständers egit bepröfvande och godtfinnande, om icke
thetta ärende må H. Majit föredragas, som i thet fallet
efter omständigheterne i nåder lärer lägga handen dervid.
För öfrigt öfverlemna Deputationerne thet ena med thet
andra till Riksens Ständers egit närmare skärskådande.
Sedan förenämnde Betänkande var uppläst, gjorde Hr
Landtm, frågan öfver hvarje §.
lista och 2:dra §§ biföllos af R. o. A.
Vid 3:dje § gjordes den tilläggning, att det år 1743 undfångue
geväret af rusthållarne betalas, så framt det blir approberat.
4:de § bifölls.
5:te § om monderingens förfärdigande begärte
Hr Löwenhielm måtte hvila till nästa plenum, så att
han får göra påminnelser dervid, efter saken också är anhängig
i Manufactur-Deputation, livaräst han är ledamot.
R. o. A. samtyckte härtill.
124 (Maj 27.) Finska rusthållares besvär.
Hr Didron gjorde det forbehåld, att likväl ingen anledning
måtte gifvas till ändring uti den vid sidsta Riksdag faststälte
resolution om beklädningarne.
Vid 6 §, angående rusthållarnes gjorde ansökning att i
anseende till den i Finland varande brist på de större hästar
få tills vidare prastera hästar till 9 qvarters högd, upplästes
Finska Deputationens Betänkande af den 7 i thenne månad,
hvarutinnan förmäles, att som nu för tiden uti Finland ganska
få hästar finnas, som enligit förordningarne kunna till rustning
antagas, sedan rusthållarne både under kriget och capitulation
ledo en ansenlig afgång, så väl som under det Ryska
officerarne lago uti landet inqvarterade, the borttogo alla dugelige
hästar, så att allenast några få ämnen af goda folar nu
finnas qvare; förthenskull och i anseeude till rusthållarnes
fattigdom och afsaknad utaf the under frihetsåren bortmiste
augments-räntor, med mera, styrker Deputation thertill, att
hos H. Maj:t göres then underdåniga föreställning, att rusthållarne
vid den nu anbefalte tillsättningen af hästar under
Dragone-regimenterne i Finland må i nåder tillåtas att få
ställa sådana klippare, som the kunna anskaffa, enär the
ega tillräckelig styrka, fast the i öfrigit brista i högden;
och på thet rusthållarne för framtiden kunde erhålla dugtige
och målfyllige hästar, anstalt måtte fogas om goda och rena
stods öfversändande, såsom vid förra fredsslutet skedde, till
stuteriers inrättande och Dragone-regimenternes förnödenhet ther
i landet; hvilket dock Deputation öfverlemnar till Riksens
Ständers godtfinnande.
Som detta mål, likmätigt 6 § i förra betänkandet, är
anhängigt i Defensions-Deputation, så funno R. o. A. bäst att
häröfver afvänta Defensions-Deputations utlåtande, hvilket betänkandet
påskrefs.
7:de, 8:de, 9:de och 10 §§ biföllos af R. o. A.
litte §, angående rusthållarnes sökte delaktighet i herredagsmans-valet
eller befrielse för herredags-penningars erläggande,
uppsköts efter åtskilligas begäran till en annan
gång.
12:te och 13:de §§ biföllos.
I anledning af det, som uti 13 § förmäles om ett sammandrag
af alla K. Förordningar, Resolutioner och Bref angående
rusthållen och rustningen, hemstälte
Utdrag af förordningar. Manufakturfonden. 125
Gref Henning Gyllenborg, om intet i anseende dertill,
att förordningarne nu äro så många och vidlyftiga, att
intet menskligit minne är tillräckeligit att kunna fatta och
ihogkomma dem, R. o. A. äfven skulle finna nödigt att hos
H. Maj:t i underdånighet begära, det ett kort utdrag måtte
göras af alla ännu i vigeur varande oeconomiske förordningar
och sjelfva förordningarne in margine citeras.
Det fants bäst, att Gref Gyllenborg härom inkommer med
ett memorial.
14 §, till och med slutet af betänkandet rörande rusthållarnes
besvär emot Hr Öfversten Muhl, bifölls af R. o. A.
Frih. Armfelt tyckte det vara ganska svårt, att karianne
hafva måst gå så lång väg på arbete hos Öfversten.
Frih. Coijet förbehölt sig, att den methoden ej må introduceras
i Skåne, att deras ryttare skola gå på arbete hos
Öfversten för regimentet och efter hans godtycko få spö till
drickspenningar.
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
angående Manufactur-fondens inrättande ingifne Betänkande,
hvarutinnan, sedan Deputation berättat, på huru kort tid fabriqverne,
oaktat alla the hinder och svårigheter them i vägen
legat, hafva uti riket, medelst goda och hälsosamma författningar,
stigit till en ansenligare högd än uti andra riken på
längre tid, förmäles att Deputations omtanka varit att påfinna
några medel och utvägar, hvarigenom någon fond till
theras vidare upphjelpande och förkofran kunde erhållas, och
till den ändan med all sorgfällighet igenomsedt förteckningen
på utrikes varor, som gå igenom tullarne, och theraf uppå en
medfölgd alphabetisk förteckning uppfördt the utrikes varor,
som mäst kunna umbäras och äro öfverflödige, och projecterat
then afgift för hvar och en vahra, i then proportion the äro öfverflödige
till, med mera. Yttrandes Deputation sig, att thesse
såmedelst samlade medel böra användas till andra afsigter
än till förskott och understöd för iuanufactur-idkarne, såsom
till betalning af the förut gjorde låner samt the therpå belöpande
interessen, the pantsatte manufactur-varors försändande
omkring landet, spinneriers utvidgande och plantagernes upphjelpande,
främmande och skickelige mästares införskrifvande,
prsemier för vissa manufactur-varor, praemier för utländska
får af godt slag, så ock för afvelen, som faller af samma art
här i landet, exportations-praemier för allehanda manufactur
-
126 (Maj. 27.) Manufakturfonden.
varor, med flere. Och på det desse medel måge aldeles användas
efter Riksens Ständers ändamål, så förmäler Deputation
sig ärna författa en ny instruetion för theras ManufacturContoir,
hvarigenom man vill hoppas, att thetta verk skall en
gång komma på en sådan fot, som sakens vigt och angelägenhet
fordrar; förmodandes Deputation, att Riksens Ständer af
besagde förtekning lära närmare kunna inhämta, med hvad granlagenhet
Deputation sökt att sätta manufactur-fonden på en
sådan fot, som thet allmänna bästa tarfvar och länder till ingens
besvär vidare än han sjelf vill; hvilket alt, thet ena med
thet andra, Deputation hemställer Riksens Ständers mogna ompröfvande
och gör sig så mycket mer försäkrad om bifall, som
thetta är ett oumgängeligit medel till att befria våra med
mycken möda och kostnad inrättade handaslögder ifrån alla
theras svårigheter och ändtelige undergång.
Härpå upplästes sjelfva taxan, hvarefter manufactur-fonden
af utrikes inkommande varor bör erläggas.
Under titul af Järn och näst efter ordet »svarfjärn» tillsattes
»huggjärn».
Hr Hästsko holt före, att af de utifrån inkommande
fina sågblader ej borde betalas någon manufactur-fond, aidenstund
det länder till förbättrande af våra sågverk, ju finare
blader vi kunna få.
Häruppå svarades, att så fina och goda sågblader kunna
göras här i riket vid Stiernsund, Wedevåg och flerestädes,
som de någonsin kunna fås utifrån.
Hr Giös sade, att den föreslagne afgiften vore nog dryg,
och som mästa delen ändå stannade på R. o. A. samt ståndspersonerne,
efter borgaren altid vid försälgningen tager igen
hvad han på varan utlagt, så kunde han intet samtycka härtill,
innan han först får höra, huru mycket afgiften nu blifvit
förhögd emot förr. Begärte ock derjemte att få veta, hvad
hvart och ett verk fått, hvilket han trodde belöpa sig till en
ganska ansenlig summa, sedan undersåtarne redan i 20 års tid
med sin dryga känning dertill måst contribuera.
Hr Löwenhielm upprepade, hurusom det vore en oförnekelig
sanning, att manufacturer i ett land äro ganska nyttige
och bidraga till ett rikes sällhet, styrka och flor; att
Riksens Ständer fördenskull, fastän med deras märkeliga tunga
och under hvarjehanda svårigheter, sökt upphjelpa och befrämja
våra inhemske fabriquer och manufacturer. I den afsigt, och
Man uf akturf onden.
127
om det påsyftade ändamålet skall kunna vinnas, är ock högstnödigt
att ännu continuera med afgiften till manufactur-fonden,
hälst densamma är aldeles oumbärlig. Ingen särdeles förhögning
är eller gjord på de nödvändige varor, men väl på sådane,
som endast tjena till öfverflöd och yppighet.
Hr Giös svarade, att han på den uppläste taxan hördt
många varor, som äro tämmeligen högt graverade, men likväl
nödige, såsom till exempel bly, hvilket cronan måste köpa till
milicens behof. Utom dess vore önskeligit, att de medel, som
igenom manufactur-fonds-afgiften samlas, rätteligen blefvo använde
till nyttige verks upphjelpande, men intet förslöstes af
en del manufacturister, som man i desse senare åren sedt lefva
nog stort och öfverflödigt.
I anledning häraf kom vidare att discoureras om förvaltningen
af desse medel; och Iofvade
Hr Löwenhielm, det R. o. A. skola få en utförlig berättelse
härom ifrån Secrete Handels- och Manufactur-Deputation.
Det kunde väl kanske något vara, som icke blifvit
så aldeles väl och rätteligen disponerat; men så finge man
intet derföre släppa verket handlöst; utom dess skulle intet
försummas att taga nödige mått till förekommande af sådant
i framtiden.
Hr Giös påminte, att nödige anstalter äfven måtte göras
till förekommande af alt underslef vid de till anställande försälgningar
af varorne, så att manufacturisterne intet sjelfve
köpa igen samma varor, för hvilka de en gäng fädt afskrifning,
och hvarigenom de sedan, när brist blifver i iandsorterne,
altid äro i stånd att stegra sina tillverkningar så högt de
vilja.
Hr Hästsko mente, det manufacturisterne också derigenom
mycket kommit till lida, att innan de kunnat erhålla
något uuderstöd af landshjelpen eller manufactur-fonden, hafva
de oftast måst afstå en dryg del deraf till vederbörande, som
gjordt förslag till utdelningen, hvilket borde förekommas.
Hr Landtm, bad R. o. A. vara försäkrade, att Manufactur-
och Handels-Deputation lära taga alla möjeliga utvägar
till slika oredors afböjande.
Hr Hårleman trodde, att R. o. A. gjöra bäst, när de
fastställa generela principierne och lemna Kong och Råd att
hålla hand öfver thet andra.
128 (Juni 2.) Corylander. Klinkowström.
Efter någon vidare öfverläggning bifölls det uppläste
Betänkandet tillika med sjelfva taxan, uti hvilken ej mer än
ett enda ord blef tillagt, som ofvan omförmält är.
Upplästes Banco-Deputationens Extractum Protocolli af
den 21 i denne månad, hvaruti berättes, thet Deputation, till
följe af Riksens Ständers remiss, förehaft änkans Christina
Corylanders suppliqve om lindring i thet straff, som genom K.
Maj:ts höga utslag blifvit hennes son Corylander för begångit
bedrägerie emot Banqven ådömdt; utlåtandes Deputation sig
väl skulle önska, att thenne delinqvent androm till varning
finge undergå sitt välförtjente straff; men som han är ganska
svag till hälsan, så tycker Deputation saken till H. Maj:t
kunde hemställas att så låta moderera eller förvandla straffet,
som H. Maj:t i nåder kan pröfva skäligt, dock att han ej
måtte undgå att enligit K. Majits utslag stå i halsjärn vid
en påle utanför Banco-huset samt i halsjärn under aldra strängaste
bevakning arbeta all sin lifstid i theu fästning, dit han
enligit domen kommer att afföras.
Detta bifölls af R. o. A.
Upplästes Expeditions-Deputations Extractum Protocolli
af den 21 i denne månad, hvaruti berättes, thet CancellieRådet
Leonhard Klinkowström, sedan Riksens Ständer, i anledning
af K. Maj:ts nådige förklarade välbehag att vilja
hugna honom med Stats-Secreterare-caractere och heder, funnit
godt i anseende till thess förtjenster att anmäla honom i
underdånighet till Hof-Cancellers caractere och heder, och expedition
therefter var uppsatt, med memorial till Deputationen
inkommit och theruti förklarat sig nögd med then af H. Majit
honom tillämnade förmonen, till thess han med något värkeligit
steg blefvet benådad, allenast han får sådant till godo
njuta ifrån then tid thetta först blef af H. Majit med Riksens
Ständer communicerat; hemställandes Deputation fördenskull,
huru och på hvad sätt expedition i förenämnde mål
kommer att ske.
R. o. A. biföllo Hr Cancellie-Rådets Klinkowströms begäran;
Och skildes sedan åt, när klåckan var ett slagen.
Den 2 Junii.
R. o. A. samlades för middagen klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Torsebro krutbruk.
129
Upplästes Protocollet af den 24 Jan. ifrån sid. 386 till
sid. 392, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Upplästes Landt- och Sjö-Militiai-Oeconomie-Deputations
Berättelse af den 5 sidstl. Maji angående Torsebro krutbruk
i Skåne, hvartill anledning gifvits så väl af 96 § af Allmogens
Besvär, hvilken ifrån Allmänna Besvärs-Deputation
dit blifvit remitterad, theruti Crono-allmogen i Ostra och Västra
Giöinge samt Gärds och Willands härader i Skåne, som äro
thetta krutbruk anslagne till materialiers framskaffande, anförer
åtskillige bevekande skäl och omständigheter till erhållande
af någon tillräckeligare betalning för samma them ålagde tunga
och besvär samt, ifall thet icke skulle kunna beviljas, att tå
krutbruket kunde flyttjas till en skogrikare ort; som utaf tvenne
af Lieutenanten Uneer till Secrete Utskottets DefensionsDeputation
ingifne memorialer, hvarutinnan han erbjuder sig
att, utan cronones ringaste bekostnad eller skada, anlägga ett
krutbruk på en skogrikare ort och tjenligare ställe än Torsebro,
och thet på the villkor, att tillverkningen vid detta senare
förminskas, så fort det af honom tillärnade nya krutbruket
tilltager, hvarigenom han förmenar ekeskogarne uti
Skåne kunna besparas, och uppgifver therföre åtskillige ställen,
dels i Cronobergs län, dels i Blekingen, som till krutbruksinrättning
skola vara tjenlige och väl belägne. Hvad Allmogens
ofvannämnde besvär anbelangar, så förmäler Deputation
sig, sedan K. Krigs-Collegium thervid hördt blifvit, hafva sina
tankar therorn afgifvit till Allmänna Besvärs-Deputation; men
beträffande Lieutenantens Uneers gjorde anbud till ett nytt
krutbruks anläggande i stället för Torsebro, så yttrar Deputation
sig funnit föranlåten beskaffenheten theraf Riksens Ständer
föredraga, hvilket Deputationen äfven gör vidlyftigt och med
alla thess omständigheter, och är korteligen af följande innehåll:
Att
l:o bevises then grund, hvarpå Lieutenanten Uneer
stödjer sin ansökning, vara oriktig;
2:o huru högt angelägit och fördelaktigt Torsebro krutbruks
bibehållande vara månde för K. Majit och cronan,
samt
3:o att thetsamma icke kan utläggas eller flyttjas utan
cronans märkeliga skada och förlust samt en eftertänkelig
rubbning uti contractet och privilegier.
Adelns Protokoll (XVI) 1746—1747. II. 9
130 (Juni 2.) Torsebro krutbruk.
Utaf alt hvad om förberörde trenne puncter vidlyftigare i
betänkandet finnes, förmodar Deputation Riksens Ständer lära
nogsamt finna så väl å ena sidan svårigheterne, som möta Lieutenantens
Uneers begäran, som å andra sidan både görligheten och
nödvändigheten af Torsebro krutbruks beständiga bibehållande,
jemte förmälan thet ordsaken till thess vidlyftighet är then
ledsna att höra och se the många egennyttiga försök, som alt
sedan år 1720 blifvit gjorde till ofta nämnde krutbruks flytt—
jande till en annan ort och alla under föregifvande af skogarnes
besparing; hvarföre Deputation aktat nödigt en gång
för alla att så omständeligen visa och bevisa rätta sammanhanget
och beskaffenheten theraf, på thet Riksens Ständer
måtte thesto ljusligare se och finna nödvändigheten theraf, att
sådana mått och steg nu tagne varda, som en gång kunna
stänga vägen för slike oskälige ansökningar. Och änskönt H.
Maj:t, uti thess på Riksens Ständers underdåniga tillstyrkande
år 1735 utfärdade nådige Resolution på Skånska Ridderskapet
och Adelens underdåniga besvär och thess 15 §, tydeligen
ogillat och förkastat alla slika försök, emedan en sådan krutbrukets
flyttning icke kan låta sig göra utan skada för thet
allmänna och rubbning i contracter, så har dock sådant icke
kunnat afhålla Lieutenanten Uneer ifrån ett sådant tillbud,
och lärer näppeligen vara annat att förmoda, än att H. Maj:t,
Riksens Ständer och vederbörande Collegier och ämbetsmän
antingen af honom eller någon annan i lika måtto och vid
första läglighet med thenna saken skulle blifva föroroade; och
alttherföre, till förekommande af så lastbart sjelfsvåld, håller
Deputation före, thet vara then genaste och säkraste utväg,
att H. Majit i underdånighet tillstyrkes att icke allenast i
nåder utfärda thess ytterligare resolution och stadfästelse om
Torsebro krutbruks bibehållande enligit contracter och privilegier,
utan ock att tillika utsättja 1000 dal. smts vite för
then, eho thet ock vara må, som emot samma H. Majits nådige
vilje och förra resolutioner understår sig hädanefter å en eller
annan ort att förekomma med något theremot stridande försök
eller förslag; hvilket alt, thet ena med thet andra, som i betänkandet
anfördt är, Deputation Riksens Ständers närmare
rättvisa bepröfvande och godtfinnande hemställer.
Detta Betänkande bifölls af R. o. A.
Hr Klingsporre anförde, hurusom han fådt höra, thet
Secreta Utskottet gjordt den anstalt, att alla tjenster, så vid
Tjensters bortgifvande.
131
regimenterne sorn eljest, skola af H. Majit efter inkomne förslager
straxt bortgifvas, utan att ligga ut sin behörige tid efter
Förordningen af den 27 Febr. 1739. Men som samma förordning
blifvit utfärdad uppå Riksens samtelige Ständers underdånige
tillstyrkande och Secrete Utskottet således icke tillhördt
att gifva någon anledning till ändring i denna författning,
hvilken på mycket goda skäl är grundad, så begärte Hr
Klingsporre att af Hr Landtm, blifva underrättad om rätta
sammanhanget häraf, hälst han icke kan finna sig derutinnan,
att Secrete Utskottet skall kunna ändra eller upphäfva hvad
Riksens Ständers plena, som äro deras constituenter, en gång
faststält och beslutit.
Hr Landtm, svarade, att Secrete Utskottet icke utan
ordsak lärer gjordt detta; och vore bäst att R. o. A. härom
infordrade deras utlåtelse.
Detta bifölls, och uppsattes härom följande Extractum
Protocolli till de andra Stånden, hvilket för R. o. A. upplästes
och gillades.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 2 Junii 1747.
Som det förnummits, att ordres till samtelige Regimentscheferne
blifvit utfärdade att skyndesammast inkomma med
förslåger till de vid regimentet ledige varande beställningars
besättjande, jämväl ock att Secrete Utskottet i underdånighet
skall tillstyrkt, det alla beställningar, så vid regimenterne som
eljest, efter inkomne förslager genast och innom then i Förordningen
af den 27 Febr. 1739 utsatte tiden af H. Majit måtte
bortgifvas; altså aktade R. o. A. godt att häröfver inhämta Secrete
Utskottets utlåtande, hvad som gifvit Secrete Utskottet
anledning att i underdånighet styrka till någon ändring uti
ofvanhögstbesagde af Riksens Ständer sjelfve faststälte och på
goda skiäl grundade förordning, vid hvilken det förblifva bör;
hvilket med de öfrige Riksens Ständer vänligen communiceras.
Ut supra.
Hr Landtm, berättade, att då han i går aftons varit
tillhopa med Talemånnen, hade han till dem åter gjordt föreställning
angående 1744 års bevillnings-afgifts uppbärande för
innevarande år. Och som detta är högst nödigt, efter man med
den nu projecterade bevillningen ej så snart kan komma till
stånd, som rikets tarfvor oumgängeligen kräfja promte medel
att tillgå till de allmänna författningarnes fullföljande, defensionsverkets
i stånd sättjande och betjeningens aflönande, med
132 (Joni 2.) Bevillningen. Kuninghame.
mera, så hemstälte Hr Landtm., om icke ytterligare Extractum
Protocolli till de andre Stånden härom kunde afgå.
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Och uppsattes följande Extractum Protocolli, som för
R. o. A. upplästes och gillades.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 2 Junii
1747.
R. o. A. har redan genom aflåtit Extractum Protocolli
under den 22 sidstl. April de andra respective Stånden vänligen
förestält, huru högst angelägit är, att 1744 års bevillning
för innevarande år måtte få uppbäras, aldenstund man med den
nu projecterade bevillningen ej så snart kan komma till stånd,
som rikets tarfvor oumgängeligen kräfja promte medel att tillgå
till de allmänne författningarnes fullföljande, defensionsverkets
i stånd sättjande och betjeningens aflönande med mera. R.
o. A. förmodar också, det de andre respective Stånden, i betraktande
af de uti samma Extracto Protocolli anförde många
trängande skäl och omständigheter, lära härtill lemna deras
benägne bifall, hvarom R. o. A. härmedelst än ytterligare
funnit sig föranlåtne att påminna, hälst nogsamt förut afses
kan, hvad oredor eljest vid uppbörden sig yppa skulle, om den
nu till fastställande bevillningen med innevarande år skall
taga sin början, sedan mantalsskrifningarne redan äro förbi,
som dervid måste tjena till grund; men i det stället och om
1744 års bevillning får uppbäras, blifver så mycket mera råderum
att med mogenhet utarbeta och efter de i hvarje Stånd
skedde ändringar och tilläggningar Stånden imellan jemka
den nya bevillningen; penningar blifver långt snarare att tillgå
till det allmänna verkets upphjelpande, creditens vid makt
hållande samt de fattige betjentes, hvaribland finnas många
nödlidande, undsättning. Och kan således för denna gången en
god begynnelse dermed göras, att den bevillning, som vid den
ena Riksdagen blifvit faststäld, altid må räcka till och med
årets slut, då den påföljande Riksdagen hinner till ända. Ut
supra.
Sedan justerades det till H. K. Maj:t uppsatte brefvet
för Tygmästaren Kuninghame, hvarvid ej något var att påminna.
I anledning af Frih. Coijets föreställning resolverades,
att Tygmästaren Kuninghame, när han fådt K. Maj:ts
naturalisations-bref, njuter introduction gratis, efter hans
Ytterligare frihetsår för Borgå.
133
villkor äro nog svaga, sedan han i cronans tjenst förtärt sin
egendom.
Upplästes Finska Deputations Betänkande af den 29
Aprilis sidstl. angående ytterligare frihet för staden Borgo.
Sedan vidlyftigt blifvit upprepat alla the skäl och motiver
Borgmästaren Hagert å berörde stads vägnar andragit till att
erhålla prolongation af friheten på 3:ne år, yttrar Deputation
sig hafva them sorgfälligt öfvervägat och bepröfvat; och som
Borgo stad utan sitt förvållande på ett och annat sätt ansenlig
skada lidit, hvilket lagligen undersökt och bestyrkt blifvit,
och staden jämväl är helt nära belägen intill stapelstäderne
Helsingfors och Degerby, hvarigenom handeln icke kan annars
än för then förminskas och aftaga; ty och på thet Borgerskapet
må någorlunda skadeslöst hållit blifva och niuta
någon hugnad och förmon till thess upprättelse ifrån theras
armod och fattigdom, underställer Deputation Riksens Ständers
godtfinnande, om icke H. Majit i underdånighet kunde
tillstyrkas att till berörde Borgerskaps hugnad och någorlunda
i stånd sättjande ännu i nåder förläna staden Borgo, i anledning
af Landshöfdingen Gref Gyllenborgs underdåniga förslag,
frihet på alla ordinarie och extraordinarie utskylder i trenne
år, thetta inberäknat, så väl som then nu vid Riksdagen skeende
bevillningen, tullinkomsterne endast undantagne, dock
disposition theraf Magistraten förbehållen, till thess staden fått
ersättning för hvad then under the förledne frihetsåren till
cronan, enligit afhandlingen af år 1745 med Hr Landshöfdingen
Ehrenmalm, afstått emot then tå gifne försäkran om
prolongation af allmänna friheten.
Som Borgo stad på intet sätt lidit mera än landet, så
kunde R. o. A. till minskning och afsaknad i cronans oumbärlige
inkomster ej bevilja någon vidare allmän prolongation
af frihetsåren för staden mer än för Allmogen, med hvilka
de få njuta samma förmån.
Förberörde Resolution blef, sedan den för R. o. A. var
uppläst, Betänkandet påskrefven.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 6 personer. Doctor Bronvallius förde
ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, att Prästeståndet
kommit i erfarenhet, thet ett betänkande ifrån Justitiae-Deputation
är inkommit angående präste-vahl vid Finska kyrkan,
hvaröfver de andre tvenne Stånden sig redan skola yttrat.
134 (Juni 2.) Frihet från tullhusbyggnad m. ni.
Men som saken är mycket örn och åtskilige betänkeligheter
dervid finnas, församlingen icke eller blifvit hörd, så beder
Prästeståndet, att betänkandet hos Högh R. o. A. måtte få
hvila, till dess Prästeståndet sig deröfver yttrat, samt att
R. o. A. sedermera täcktes taga denna saken i så noga öfvervägande,
som den i anseende till församlingens bästa det förtjenar
och Prästeståndets privilegier äska.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning
och lofvade å R. o. Arns vägnar att afbida Prästeståndets utlåtelse
i denna saken.
Deputation afträdde.
Upplästes Deputa t io nens öfver ärenderne, som angå Finland,
Memorial af den 27 Apidl sidstl. angående befrielse för
the städer i Finland och Österbottn, hvilka hafva andel i tulloch
accis-inkomsterne, att uppbygga och underhålla tullhus
och staqvetter; förmälandes Deputation thetta ärendet till skärskådande
sig företagit i anledning af 12 § af K. Maj:ts och
Riksens Cammar-Collegii till theone Riksdag ingifne relation,
förutan thet att Finska städernes fullmäktige theröfver anfört
besvär samt anhållit om befrielse therifrån, i förmågo af
K. Maj:ts nådige Resolutioner på städernes allmänna besvär
vid 1727, 1731, 1734 och 1739 årens Riksdagar. Och aldenstund
förenämnde K. resolutioner tydeligen förmå, att the
städer, hvilka icke ega andel uti accis- och bakugns-penningarne,
äfven böra vara frie ifrån tullhus- och staqvettebyggnader,
med flere härvid varande skäl och omständigheter;
ty styrker Deputation thertill, att till H. Majit kunde afgå
then underdåniga föreställning, att the städer i Finland och
Österbottn, hvilka vanligen icke haft eller få någon del af
the inflytande tull-inkomster, må i nåder befrias för them
ålagde förbättring och i stånd sättjande af tullhus och staqvetter;
hvilket dock Deputation hemställer Riksens Ständers
godtfinnande.
I anseende dertill att H. Majit i nåder förundt de Finska
och Österbottniske städerne trenne års frihet att disponera
uppbörden af tull- och accis-medlen sig till förmån, hvaraf
tyckes följa, att de för denne tid äfven böra vara ansvarige
för tullhus och staqveters vid makt hållande; så kunde R. o. A.
icke bifalla Riksens Ständers Deputations öfver ärenderne,
som angå Storfurstendömet Finland, betänkande och tillstyrkande
rörande ofvannämnde städers anhållan om befrielse för
Tullarrendets förnyande.
135
tullhusens och staaveternes uppbygg[ande] och förbättrande, utan
kommer således att förblifva vid det, som K. Cammar- och
Commerce-Collegierne med Stats-Contoiret härutinnan föranstaltat.
Men skulle vid närmare efterseende något tullhus befinnas
uti sidsta krigsbullret vara så illa medfarit och förderfvat,
att det å nyo behöfver uppbyggas, så kan en sådan
stad, efter förut skedd behörig besiktning, med sin ansökning
vända sig till vederbörande K. Collegier, som icke lära underlåta
att draga behörig försorg, det en sådan nybyggnad
ej må lända K. Majit och cronan eller städerne till enskylt
last.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var uppläst,
betänkandet påskrefs.
Upplästes Tull-Deputations Betänkande af den 15 nåstvekne
Maji angående tullarnes förvaltande hädanefter; och
sedan Deputation therutinnan berättat sig hafva, till en fullkomlig
underrättelses erhållande om rätta beskaffenheten af
tullverket och dess administration, samt på hvilket sätt till
rikets ansenligare indrätsel kunde vara bäst och nyttigast,
med sorgfällighet igenomgådt så väl the äldre som nyare vid
Riksdagarne i thetta mål ingifne handlingar samt gådt till
första inrättningen af tullarrendet och eftersett samt jämnfört
cronones inkomster för arrendet så väl som under arrendet;
förmäler Deputation sig med hugnad inhämtat och förnummit,
att, oaktat the sedan år 1726 försvundne så ock eximerade ansenlige
delar af arrendeinkomsterne, hafva likväl the contante
arrende-lefvereringarne, som redan under första arrende-tiden
icke allenast till flere tunnor guld öfverstigit the under cronobetjenings-tiden
existerade contante behållningar, utan ock
sedermera burit sig och jämväl tid efter annan vackert förökt
sig.
Att thetta icke beror på någon blott gissning, förmodar
Deputation klarligen kunna slutas theraf, att contante behållningen
under 1739 års contract, räknat ifrån 1740 års början
till 1743 års slut, för cronan bestigit sig årligen till 15J
tunnor guld, therlikväl innan arrendets början ifrån år 1720
till 1726 årlige behållningen ej belupit högre än något öfver
11£ tunnor guld, till hvilken difference Deputation förmäler
vid närmare påseende then år 1739 förhögde tulltaxan
icke varit bidragande, såsom i förstone velat synas, hälst
berörde taxa icke förr utkommit, än tå större delen af the
136 (Juni 2.) Om tullarrendets förnyande
theruti uppräknade persedlar blefvo tillika till införsel förbudne.
Med de reelesta varor, som till införsel ännu äro tillåtne, är
then beskaffenhet, att en del theraf äro aldeles tullfrie, såsom
spanmåleu ifrån Pommern; för en del åter betalas allenast
half tull, nemligen the ifrån Medelhafvet kommande varor,
såsom salt, viner, fikon, russin, mandel, caffe och oljor med
flere; hvilket alt oaktat General-tull-arrende-societeten jämväl
många afkortningar i tullen utan afskrifning låtit passera,
har likväl cronan ifrån 1726 års början till 1743 års slut
tillflutit uti contante lefvereringar på 17 |-dels år 61 tunnor
guld och 75,921 dal. smt mera, än som, efter ett medium
räknat, tullinkomsterne the senare åren under crono-betjeningstiden
sig bestigit, hvarförutan cronan jemväl blifvit i stånd
satt att på thess uppkomst, utan saknad i sin vanliga behållning,
göra bekostnad till mera än 30 tunnor guld, så att
rena ostridiga vinsten af arrendet på förberörde tid blifver
91 |-dels tunnor guld.
Eljest berättar Deputation, att the innan arrendets början
skiedde ansenlige balancer nu för landttullen årligen till ganska
ringa, men för sjötullen aldeles inga existera, utom thet att
lurendrägerier och förbudne varors införsel, medelst strängare
och alfvarsammare bevakning än tillförne, till en stor del
blifvit upptäckte och hindrade, hvarigenom inrikes tillverkningar
haft en värkelig nytta; hvartill äfven kommer den riket tillflytande
oskattbara törmönen, att Societeten med årliga förskottssumman
af 2 ^ tunna guld är cronan ansvarig, thet hon oafkortat
skall njuta then stipulerade arrendesumman till fullo,
i thet stället att eljest under något annat förvaltningssätt torde
äfventyras några tunnor guld årligen, som på en slik händelse
till statsbristens fyllande måste ersättjas igenom dryga contributioner,
med landets stora känning och skada.
I anseende till hvilka alla med flere omständigheter Deputation
finner betänkeligit att styrka till någon ändring uti
thet hittills i 20 års tid med en så ansenlig och märkelig
rikets nytta försökte administrationssättet, hvars styrka Deputation
finner icke hafva berodt på blotta myndigheten öfver
betjenterne, men fast lika så mycket på Fullmäktiges antal, på
theras samling af diverse stånd, på theras kringspridde interessenter
i landorterne, på theras trägna ut- och inrikes correspondence
samt ständiga bespäjande efter lurendrägerieanläggningar
och ändteligen på theras arbetande emot enskylt
och villkoren därför.
137
skada och välfärds förlust; utan i thet stället, sedan Bondeståndets
ledamöter förenat sig med R. o. Arns och Borgareståndets
ledamöter angående quoestione an, eller tullarnes upplåtande
under arrende, men uti quwstione quomodo, eller angående
sättet och villkoren, sig annorlunda yttrat, som ett
thetta betänkande bifogat Extractum Protocolli utvisar, lemnar
Deputation till Riksens Ständers vidare godtfinnande att hos
H. Majit i underdånighet anhålla att med Råds råde på sätt,
som bäst och nyttigast synes, sedan vederbörande hörde blifvit,
till nu varande Societet på visse år upplåta rikets tullinkomster
under arrende, dock att följande omständigheter dervid
i akt tagas:
l:o att för then slutande arrendesumman, hvilken, om
mögeligit är, till något högre, men ej mindre betingas, cronan,
så hädanefter som hittills, har fullkomlig säkerhet;
2:do att procenterne, så väl för prsenumerationssumman
som i synnerhet öfverskottet, i görligaste måtto sökes att förminskas;
3:o
att med Arrende-societeten betingas, thet the benöja
sig med en procent för alla the contante lefvereringar, som i
afräkning på arrendesumman värkeligen uti penningar inflyta,
och att begifva sig ifrån en slik procent för the afskrifningar,
som för contant lefverering anses;
4:o att med Fullmäktige sökes att betingas, att the sjelfve,
såsom bättre kunnige om utgifterne än Directeurerne, måge,
så vida thet sig göra låter, förpliktas att under edsförbindelse
verificera liqvidations-räkningarne och designationerne, dock så
att ingen annan till the secrete utgifters således verificerande
förbindes än then, som thervid tillstädes varit;
5:o att till Societeten vid arrendecontractets slutande
föreställning göres att varsammeligen umgå med Tullbetjenternes
suspenderande och afsättjande; dock så att the väl på skälig
anledning och misstanka, änskönt icke fullt bevis vore, fä
suspendera sina betjente, men att the tlierefter genast låta om
theras förmente brott behörigen undersöka, så framt de sjelfve
sådant skulle åstunda, samt ifall the finnas oskyldige och ingen
minskning för cronan uti thess tillständiga tullinkomst vore
att befara, tå åter them i theras ämbeten insättja, sora ock
att, enär nödigt pröfvas Tullbetjenterne till annan ort förflytta,
thet ej må ske till mindre lön och inkomst, än the
förr haft, så vida the äro i theras tjenst trogne och pälitelige;
138 (Juni 2.) Tullarrendets förnyande.
6:0 att Societeten må tillhållas att vara sparsam med
pensioners utdelande, så att ingen betjent, som för otrohet
mister sin syssla, får pension, utan endast then, som tjent
länge och troget, hvilken vid afskedstagande väl må hugnas
med någon efter thess gjorde tjenst och egande villkor skäligen
modererad pension;
7:o att, så framt thenne nu varande Societeten icke skulle
vilja ingå uti sådane villkor, som för cronall kunna vara
drägelige, arrendet tå måtte upplåtas till någon annan Societet,
som kunde förmås att ingå ett fördelaktigare contract,
dock med intet annat villkor, än att cronan hos thenne sidstnämnde
Societeten får fullkomlig säkerhet, så väl för tallin—
komsterne som handhafvandet af alla the till handelens, seglationens
och manufacturernes uppkomst och befordran tagne och
tagande författningar.
För öfrigit medfölgde tiletta betänkande Prästeståndets
och tvenne ledamöters af Bondeståndet yttrade särskilte tankar,
sub lit. C. D. och B. F.
Sidst hemställer Deputation altsammans Riksens Ständers
vidare godtfinnande.
Härpå upplästes högvördige Prästeståndets och ärbara
Bondeståndets ledamöters särskilte tankar, tillika med de
flere bilagor, uträkningar och calculationer ifrån lit. A. till och
till och lit. F.*
Sedan R. o. A. med all uppmärksamhet åhördt detta,
togo R. o. A. saken uti så ömt och noga öfvervägande, som
dess vigt och angelägenhet fordrar.
Hvarefter R. o. A. bi fö 11 o Tull-Deputations Betänkande
med den ändring och tilläggning vid 5 §, som handlar om
Tullbetjentes suspenderande och afsättjande, att näst ordet
»afsättjande» tillsättes: »dock att Societeten likväl lemnäs en
så fri disposition öfver betjeningen, som till verkets säkerhet
erfordras». Det öfrige af 5 § går således ut.
Hr Skeckta förbehölt sig, att, om tullarne skola än
vidare förarrenderas, likväl icke så mycken chicane hädanefter
måtte få göras, som härtills blifvit öfvad.
Hr Didron påminte om boställs-ordningens afgörande.
Men dermed uppsköts till en annan gång och upplästes
nu i det stället Tull-Deputations Betänkande af den 13 Maji
* Dessa bilagor hafva ej svnts böra tryckas.
Iggström. Lurendrejeners hämmande.
139
sidstl. angående Öfver-Krigs-Commissariens och Cammererarens
Eric Iggströms hos Riksens Ständer anförde besvär
öfver något af General-tull-arrende-societeten honom tillskyndat
lidande och svår medfart den tid han varit under tullstaten,
bestående deruti, att General-tull-arrende-societeten år 1736
suspenderat bemälte Iggström ifrån thess hafde inspectorssyssla
vid landttullarne och accisen i Stockholm, förmedelst
en honom påförd balance af 9266 dal. 21 öre smt, som han
under thess förut hafde inspectors-syssla i Norrköping sig skall
påsamkat. Thetta ärende förmäler Deputation sig uti noga öfvervägande
tagit; och aldenstund bemälte Iggström hos Riksens
Ständer gjordt enahanda ansökning som hos H. Majit, hvarutinnan]
han i underdånighet anhållit, att H. Majit antingen
sjelf i nåder ville sig i thetta målet utlåta eller ock hänvisa
thet till Cammar-Revision, hvaröfver H. Majit genom utslag
under den 2 April sidstl. förklarat thetta mål vara af then
beskaffenhet, att thet ej omedelbart kunde upptagas; alttherföre
och emedan thetta mål icke varit anhängigt vid någon
domstohl samt således i hufvudsaken icke dömt, och Iggströms
ofvannämnde besvär förnämligast angår ersättningsmål;
ty berättar Deputation sig icke vara i stånd att häröfver sig
thessförinnan kunna yttra, utan finner Deputation för sin del
nödigt att, i anledning så väl af bemälte Iggströms egen underdånige
begäran som 20 § uti General-tull-arrende-contractet,'
förvisa thetta mål till K. Cammar-Revision, som uppå ÖfverKrigs-Commissariens
och Cammererarens Iggströms anmälande,
i fall han therstädes saken fullfölja gitter, har thetta mål att
upptaga och med slut afgöra; hvilket dock Riksens Ständers
vidare godtfinnande hemställes.
Detta bifölls af R. o. A.
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 14 Maji nästl. angående lurendrägeriers
hämmande; berättandes therutinnan Deputation, att ehuruväl
våra väfnads-inrättningar och besynnerligen ylle-fabriqver,
medelst fogade goda anstalter och författningar samt thertill
gjorde ansenlige förlager, kommit till den högd, att cronan
och det allmänna therigenom framdeles kunna vinna önskelig
förmon och nytta, sorn äfven redan hittills bragts så långt, att på
the sidstförflutne 4 åren en besparing såsom nationelle vinst blifvit
till det minsta räknad till 53 tunnor guld och 6737 dal. smt,
utom thet att många tusende menniskor ända intill fattiga och
140 (Julli 2.) Lurendrejeners
späda barnen hafva theraf sin föda, i stället för thet the tillförene
lefvat uti ett lättjefullt lefverne, med flere förmoner
som upprepas; så vilja the dock lika 6om aldeles förqväfjas
genom dageligen utöfvade Iurendrägerier och inpracticeringar
af utländske förbudna icke allenast allehanda kostbara tyger
utan jemväl the grofvaste yllevaror; hvilket skadeliga missbruk
och sjelfsvåld förordsakar en ganska ringa afsättning af
våra inhemska fabriqvsvaror, som tvingar fabriqveurerne att
nästan hvar dag göra lån utur Hallarne, till att uppehålla
fabriqvernes svaga lif.
Och som det allmänna samfundet genom en så förderfvelig
handel tillfogas en odrägelig skada, i thet att förutan flere
olägenheter våra redbara penningar therföre utföras, så att
ingen odygd, undantagandes förräderie, kan säjas närmare röra
sjelfva grundvalen af rikets välfärd än lurendrägeriet, till
hvilken odygds hämmande, ibland andre alfvarsamma författningar,
H. Maj:t i synnerhet låtit utfärda thess nådige Förordningar
af den 21 Maji 1739 och den 2 Oct. 1741; men
som the samma dock icke åstadkommit then påsyftade verkan,
altså håller Deputation före ingenting vara billigare och nödigare,
än att straffet ökes i then proportion, som ondskan
växer till, lika såsom Ofverheten varit nödsakad att sätta
Banqven i säkerhet genom ett hårdt straff emot them, soin förderfva
dess credit med sedlars förfalskande, och jämväl befalt,
att then bör straffas till lifvet, som bryter sig in uti någons
hus eller cammare och stjäl litet eller mycket, hvilka äro långt
mindre brott i anseende thertill, att icke riket utan allenast
enskylte personer thervid mista; men lurendrägeriet theremot
är långt gröfre brott, emedan lurendrägaren gör cronan osäker
om sina inkomster, förminskar rikets behållne capitaler, förorsakar
mened, lemnar utländningen then vinst, undersåtarne
sjelfva böra hafva, gör främmande länder rika och sitt egit
fattigt, med mera.
Deputation förmäler sig förthenskull, vid öfvervägande af
ofvannämnde med flere omständigheter, hafva användt all flit
och eftertanka att föreslå sådana medel, genom hvilka våra
hälsosamma författningar till näringar och rörelser i landet
kunde försvaras emot illviljan och rikets eljest oundvikeliga
undergång förekommas, och till den ändan projecterat tvenne
förordningar, then förra angående hämmandet af Iurendrägerier
och inpracticeringar af utrikes varor, och then andra under
hämmande.
141
titul, huru förhållas skall med them, som vilja resa öfver
gräntsen till Norrige, hvilka bägge projecter äro betänkandet
bilagde; hemställandes Deputation Riksens Ständers ompröfvande,
om icke hos H. Maj:t i underdånighet må anhållas att
i nåder låta thesse förordningar under thess höga namn kundgöras
samt icke allenast utdelas öfver alt ikring skärgårdarne här i
riket utan ock öfversättas på engelska, tyska och holländska
och exemplaren theraf sändas till alla svenska Ministrer, Consuler,
Agenter och Commissarier utomlands och jämväl på alla
ofvannämnde språk anslås vid alla Tullcamrar här i riket till
hvars mans efterrättelse. Ytterst anförer Deputation the bevekande
skäl, som föranlåtit Deputation att anse nödvändigheten
af then uti 18 § projecterade husvisitationen, såsom
mäst görande till saken att hämma thet skadeliga lurendrägeriet.
Härpå upplästes de projecterade tvenne förordning arne.
Gref Henning Gyllenborg förklarade sig, det han väl
ville samtycka till de projecterade husvisitationerne, allenast
derjemte fastställes, att de männer, som dertill brukas, intet
ega vitsord i några andra mål eller omständigheter, som vid
de till anställande husvisitationer kunna inträffa än allenast
i Iurendrägerier, efter det endast och allenast är ändamålet.
Hr Börge Skeckta tyckte, att som vi hafva den olyckan
att vara delte uti tvenne partier och äro skiljaktige oss imellan,
så kunde det hafva många betänkeligheter med sig att tillåta
husvisitationer, ty den ena kunde lätteligen söka att komma
den andra, som är af contrapartiet, på fall, dymedelst att han
i den andras hus kunde inpracticera något förbudit gods eller
papper och derpå anställa husvisitation, hvilket han på det
nu föreslagne sättet utan någon besynnerlig risque kunde
göra.
Det svarades, att sådant ej vore att befrukta, isynnerhet
när den prsecaution tages, som Gref Gyllenborg påmint, att
de, som brukas till husvisitationer, ej få ega vitsord i någon
annan omständighet än allenast om lurendrägeriet.
Hr Skeckta sade, det han ändå ej kunde samtycka
härtill, emedan han såge förut, att alt för många oordenteligheter
och missbruk derigenom sig skulle tilldraga.
Gref Axel Rutger Sparre begärte, att det uppläste be
tänkandet
måtte blifva liggande på bordet.
142 (Juni 2.) Lurendrejerier. Prof. Frondins afsked
Hr Löwenhielm anförde, det denna saken på det aldra
nogaste blifvit i Deputation ventilerad; och kunde han försäkra,
att ehvad mått också tagas till rikets upphjelpande och
förekommande af vår undervigt i handelen, äro desamma ändå
aldeles otillräckelige, så framt icke lurendrägerierne på det
strängaste hämmas.
Hr Magnus Skeckta påstod, att uti första § uti förordningen
tilläggas måtte, det manufacturisterne böra straffas
dubbelt, i fall de sjelfve finnas begå lurendrägerier.
Atskillige af Amiralitetet tahlte på det högsta emot den
för dem projecterade eden, så väl som skeppsluckornes försegling.
Men som i anledning af Gref Sparres och fleres begäran
betänkandet lemnades på bordet till en annan gång, så sades
att om detta äfven kan påminnas, när saken härnäst företages.
Aumältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Rådman Faggot förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, öfvergaf
ett Extract af Rådsprotocollet under den 29 nästl. Maji,
som på begäran upplästes och angick Professorens Elias Frondins
sökte afsked ifrån dess innehafvande historiarum profession
vid Academien i Upsala, med förbehåll af hela lönen i
dess lifstid, och att vice Bibliothecarien Magister Olof Celsius
måtte blifva dess efterträdare; hvilken ansökning H. Maj:t
med nådigt bifall till Riksens Ständer remitterat, men H. K.
Höghet, såsom Academiens Cantzler, yttrat sig för anförde ordsaker
skull härvid ej kunna något tillgöra, ehuru det skulle
vara för Academien stor fördel, om vice Bibliothecarien Celsius
blefve benådad med succession efter Professoren Frondin; och
Hrr Riksens Råd åter förklarat, det de ej hade något att
påminna vid Frondins ansökning om afsked med fulla lönen,
men kunna icke styrka dertill, att vice Bibliothecarien Celsius
må, utan föregångit behörigt förslag, förordnas i hans ställe,
efter sådant är stridande emot Academiske Constitutionerne.
När detta var uppläst, fullfölgde Rådman Faggot vidare,
att 2:ne omständigheter isynnerhet föranlåtit Borgareståndet
att härtill gifva deras bifall, nemligen att detta är första
vacancen, som existerat vid Academien, sedan H. K. Höghet
blef Cantzler, och att H. K. Höghet sjelf i nåder funnit det
lända till Academiens fördel; sedan att successoren är så värdig,
och förord för Bibliotekarien Celsius.
143
att ingen med skäl kan klaga sig härigenom blifva prsejudicerad;
i anseende till hvilka bägge omständigheter Borgareståndet
också gör sig det hopp, att Högl. R. o. A. med dem
lära instämma och äfven lemna sitt benägna bifall härtill,
hvarom Borgareståndet på hörsammaste anhåller.
Hr Landtm, svarade, det R. o. A. föresatt sig att ej
vidare befatta sig med någre tjenster och önskar, att det loflige
Borgareståndet vill så härutinnan som i andre mål låta
Regeringsformen och Riksdagsordningen blifva det rättesnöre,
hvarefter vi oss ställa, emedan eljest alt för många klagande
kunde blifva; bad i öfrigit förmäla R. o. Arns vänliga hälsning.
Deputationen afträdde.
Hr Didron tyckte underligit vara, att H. Maj:ts remiss
först gådt till de andra Stånden, innan den efter rätta ordningen
kommit till R. o. A.
Hr Klingsporre påstod, att R. o. A. enligit deras förra
beslut ej måtte befatta sig med denna saken, som angår cession
af en tjenst.
Flere andre af R. o. A. conformerade sig härutinnan
med Hr Klingsporr.
Frih. Cederhielm sade, att det ej vore underligit, att
den, som söker succession, först vändt sig till Borgareståndet
med H. Maj:ts remiss, efter han eger en af det Ståndets
ledamöter till nära anhörig och derjemte söker utestänga en
adelsman, som eljest anmält sig till denna profession.
Gref Henning Gyllenborg yttrade sig, det H. Maj:ts
nådige remiss väl hade bordt med rätta ingifvas hos R. o. A.,
men som intet vist vore faststält, att ju icke den, som är
af annat Stånd, kan med sin ansökning först vända sig till
de andra Stånden, så kunde icke eller något åtal härå göras.
Hr Landtm, erhindrade, det han icke nu anmält denna
saken till afgörande, utan bad att Ridderhus-Deputations
Betänkande om Frih. Coijets Memorial måtte företagas.
Hvarmed som R. o. A. förklarade sig nögde;
Så upplästes åter Frih. Coijets Memorial, hvaraf innehållet
redan är anfördt uti detta Protocoll under den 6 sidstl.
Martii.
Vidare upplästes Baron Geddas Memorial och påminnelser
deremot, som till deras innehåll jämväl redan äro upptagne
i Protocollet af den 18 sidstl. Maji.
144 (Juni 2.) Coijets och Geddas memorialer.
Sidst upplästes Ridderhus-Deputations utlåtelse och betänkande
öfver förberörde tvenne memorialer, yttrandes sig
bemälte Deputation, att then i följe af R. o. Arns befallning
med all noga och öm eftertanka igenomläst Baron Coijets memorial
och funnit thetsamma så aldeles enligit med rikets
fundamentale lagar, Regeringsform och Riksdagsordning, så att
ingen må kunna, enär han them med skyldig eftertanka igenomläser,
på något sätt tvifla, att icke samma memorial bör
äga ett allmänt bifall, så mycket mera som en riksdagsman
ej kan eller bör förgäta then i Riksdagsordningen gillade fullmagten;
bestyrkandes äfven att Riksens Ständer vara fria
Ständer, men lagbundne fria Ständer, som ej längre blifva
frie, än the med alfvar försvara theras frihets lagar, som göra
them fria. I anseende till alt sådant finner Deputation, att
thetta memorial intet nytt med sig förer, utan är aldeles enligit
Sveriges fundamentale lag, Regeringsform och Riksdagsordning.
Förutan the trenne senare puncterne, hvartill Deputation
förmenar sig aldeles kunna tillstyrka R. o. A. med
den tilläggning, att the, hvilka för sina brått förlorat Riksens
Ständers förtroende och blifvit satte ifrån theras ämbeten,
kunna och böra aldrig som riksdagsmän Riksdagar bivista,
så mycket mera som then, ther af Riksens Ständer blifvit
otjenlig förklarad att förvalta cronans sysslor och ämbeten,
sedermera ej kan för thess person pålitelig och värdig anses
att ibland Ständer och riksdagsmän gifva sine råd och omdömmen
och blanda sig i the till regeringen hörande mål.
Vidare utlåter Deputation sig öfver Baron Geddas i skiljaktig
mening författade och dit remitterade memorial i så
matto, att Deputation för sin del håller före det vara farligit
att göra med nogare ransakning så tygelfria och giftfulla
tankar mera kunnige och således sätta i något thet ringaste
tvifvelsmål, om Regeringsform, Riksdagsordning, Riksdagsbesluter
och Privilegier böra oryggeligen hållas eller under någon
invändning ändras; förthenskull och på thet sådana ideer ej
vidare måtte utspridas och blifva kundbare, håller Deputation
före bäst vara, om R. o. A. jemte förkastande af Baron Geddas
yttrade tankar med alfvarsam åtvarning ville befalla honom
thetta sitt memorial att återtaga och therjemte öfverenskomma
att så väl hos sig sjelf fastställa som äfven tillstyrka the öfrige
Stånden, att then af R. o. A. faststälte resolution på
Frih. Buddenbrocks memorial, nemligen att Riksens Ständers
Coijets och Geddas memorialer.
145
göromål och beslut i alla mål böra, till följe af fundamentale
lagarne och det inrättade regeringssättet, hållas obrotslige och
blifva oförkränkte, så att the aldrig något åtal eller rubbning
underkastas, må som en ständig och oryggelig lag i thet beslut,
som vid slutet af thenne Riksdag kommer att författas
och allmänt göras, inflyta till allas efterrättelse; hvilket dock
Deputation underställer R. o. A:ns egit godtfinnande.
Hr Klingsporre gaf till känna, det han väl också vore af
the tankar, att hvad Ständer en gång gjordt, bör blifva stående.
Men som igenom raisons politiqves omständigheterne
ofta kunna förändras, så vore bäst att saken remitterades till
Justitise-Deputation, hvilken kunde determinera straffet och
böterne. Sedan borde tydeligare utsättjas, att hvad Frih. Coijet
i tredje puncten projecterat om dem, som i publiqve samqväm
eller i allmänhet tala på Ständernes göromål, ej kan eller bör
sträcka sig till en riksdagsman, hvilken i sitt Stånd eger
full rättighet till att tala och påminna hvad han finner
nödigt.
Frih. Coijet svarade, att hvad han föreslagit, aldrig kan
sträcka sig så vida, att en riksdagsman derigenom skulle betagas
att anföra hvad han finner nyttigt för det allmänna, ty
dertill eger hvar riksdagsman full myndighet, när han allenast
i akt tager Regeringsform och Riksdagsordning.
Hr Giös tyckte, att Ridderhus-Deputations memorial vore
alt för hårdt emot Frih. Gedda. En riddersman borde fritt
få yttra sina tankar utan att derföre på något sätt blifva antastad
eller illa ansedd; eljest ägde vi ingen frihet, och vore
så godt att vara ifrån Riksdagarne. I öfrigit och beträffande
Frih. Coijets memorial, så holt Hr Giös mycket betänkeligit, att
tredje puncten deraf skulle bifallas, sa att aldrig någon skulle
få tala på Ständers göromål och beslut, ty in oeconomicis förändra
sig ofta omständigheterne så, att den författning, som
vid ena Riksdagen blifvit gjord, bör vid en annan med rätta
upphäfvas.
Hr Hästsko utlät sig, det Ridderhus-Deputation lärer
hafva ansedt Baron Geddas memorial pa det sättet, som sökte
han att intimidera Ständer med det, att Ständer ega makt att
döma öfver Ständer, och derföre funnit detsamma förtjena beifran
de.
Frih. Gedda förklarade dess mening aldrig hafva varit
■att gifva anledning till något, som vore emot Regeringsformen
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 10
146 (Juni 2.)
Coijets och Geddas
och Riksdagsordningen, eller att försvara den satsen, som skulle
Ständer fa döma öfver Ständer; bad derföre att hans memorial
ej måtte derhän tydas, och att honom derjemte tillstånd må
lemnäs att dermed få gå till de andre Stånden.
Hr Hårleman förestälte, det skilnad bör göras imellan
juridiske och oeconomiske mål. De senare kunna ändras, men
de förra intet, utan bör hvad Ständerne i sådant fall en gång afgjordt,
blifva aldeles oförändrat, och derhän syftade Frih.
Coijets mening.
Hr Anrepp sade, det Ridderhus-Deputation icke eller
härunder förstådt de oeconomiske lagarne, att de ju skulle
kunna få ändras, men ingalunda de juridiske, såsom fundamental-lagen,
Riksdagsordningen och Regeringsformen.
Hr Landtm, erhindrade, att här intet vore någon qvestion
om fundamental-lagen, Regeringsformen och Riksdagsordningen;
utan här vore nu qvestion om explication af en lag, huruvida
det, som Riksens Ständer en gång afgjordt, sedermera kan
ändras eller ej. Uti oeconomicis läte det sig intet göra att
fatta några oryggeliga beslut, ty där förändra sig oftast omständigheterne,
som redan sagt är; vore altså eftertänkeligit
att i gemen fastställa, att hvad Ständer en gång afslutit, skulle
aldrig mera få ändras; det gagnade ock föga, ty efterkommande
Ständer decidera ändå altid på hvad sätt dem hälst
behagar.
Gref Henning Gyllenborg: När vi skilja målen åt, kunna
vi bäst utreda saken. De hufvudmålen, som binda Ständer
och Regering tillsammans, de kunna eller böra aldrig vara någon
förändring underkastade. Men här äro också andre mål, som
komma under Ständernes dijudication, hvilka ej eller böra
ändras, och dem vill Frih. Coijet urskilja och under denna
lagen hafva begrepne. Sådane äro först utrikes saker, som
för deras hemlighet skull endast och allenast höra till Secrete
Utskottets afgörande och af Riksens Ständer intet
kunna ändras. Ibland de inrikes förekomma tväggehanda,
nemligen oeconomiske och juridiske. De oeconomiske kunna väl
efter omständigheterne ändras, allenast principen altid blir en
och enahanda. Men det, som af Riksens Ständer på något sätt
blifvit utfäst och försäkrat eller eljest igenom contracter afgjordt,
bör altid blifva orubbat samt heligt och oförkränkt
hållas; likaså alla juridiska mål, såsom Ständernes dommar
private personer emellan, hvilka till befredande af egendom
-
memorialer.
147
marnes säkra besittning och undvikande af evärdeliga trätor
böra vara frie för alt vidare klander och åtahl; Ständernes utslag
öfver sådane högre eller lägre personer, som för begångne
statsbrott efter 13 och 18 §§ Riksdagsordningen blifvit dömde,
hvilka icke eller mera bör[a] kunna påtalas eller ändras. Rätta
frågan, hvartill Frih. Coijets memorial gifver anledning, är, om
uti sidstnämnde mål efterkommande Ständer kunna ega jus
leuterandi. Jag påstår nej, ty dertill fordras connaissance du
cose(!); men jus agratiandi kunna de ega, ty det sker af pur nåd.
Jag vet att häremot kan invändas, att när vi uppå Frih. Budenbrocks
memorial resolverade, att Riksens Ständers göromål
och beslut, så väl i det som i alla andra mål, borde stå fast,
ändrade vi likväl samma dag utan vidare skärskådande af
saken Generalernes dommar i den omständigheten om ähran,
hvilken dem blef restituerad; men härvid hade den skillnad
rum, som Frih. Coijet i sitt memorial nu sjelf påsyftar, imellan
sådane ämbetsmän, som af förseelse förgått sig, och de, som
för illvilja blifva dömde, hvilka senare han vill förekomma,
att de aldrig med konst eller makt måtte kunna söka drilla
sig in i deras förra ämbeten igen.
Åtskillige af R. o. A. förklarade sig vara af lika tanka
med Gref Gyllenborg.
Hr Landtm, förestälte, om icke, så vida detta skall
blifva en lag, R. o. A. skulle behaga remittera så väl Frih.
Coijets som Baron Geddas memorial till Justitise-Deputation.
Men detta emotsades och påstods isynnerhet, att Baron
Geddas memorial ingalunda måtte få komma utom Ridderhuset,
efter han deruti drifver en satz, som är aldeles stridande
emot våra beskrefne regeringslagar.
Hr Börge Skeckta sade, det fundamental-lagen vore nog
klar och tillräckelig förut och behöfde således ingen vidare uttydning;
det allenast kunde tilläggas, att om någon ämbetsman
af illvillja förser sig, bör en sådan aldrig mera få komma i
ämbete igen eller till Riksdagen. Men i öfrigit kunde han ej
gå in deruti, att vi på det föreslagne sättet sjelfve skulle
binda oss händerne.
Hr Löwenhielm: Frih. Coijets memorial går derpå ut,
att när Ständerne döma någon, bör den samma sedermera
hvarken sjelf få komma in och klaga, eller genom hvarjehanda
insinuationer antingen hos publiqven eller i Stånden söka ändring
i den öfver honom fälte dommen, utan ett sådant Stän
-
148 (Juni 2.) Coijets och Geddas
dernes beslut blifva fast och oförändrat. Baron Gedda åter
är deremot och påstår, det maktegande och fullmyndige Ständer
altid ega rättighet att efter de sig företeende omständigheter
ändra eller upphäfva deras förra beslut, likmätigt det ovedersägelige
axioma, att den, som eger makt att göra lag, eger
också myndighet densamma att ändra, ja, om så ärfordras, aldeles
att upphäfva. In thesi är den satzen väl också fast,
men Baron Gedda har sträckt sin mening för långt, ty efter
detta axioraa heter det intet beslut utan lagar. Hvad Frih.
Coijets memorial angår, så tillstår jag, att om jag förre gången
varit tillstädes, hade jag styrkt, att det måtte gå till JustitiseDeputation,
som kunde uppsätta derom en § till allmän lag
att införas i Riksdagsbeslutet.
Frih. Coijet: Gref Henning Gyllenborg har aldeles riktigt
förklarat min mening, ty just i sådana mål är det, som
Ständernes beslut intet böra ställas under någon uttydning
eller rubbning emot fundamental-lagen, eljest blir hela vår regering
osäker; och protesterar jag fördenskull qvam solennissime
deremot. Jag finner ock aldeles onödigt, att memorialet
skall remitteras till Justitise-Deputation, efter ingen ny lag
härom behöfves projecteras, utan vi hafva redan förut lag härpå,
hvilken jag allenast begärt införas i Riksdagsbeslutet till allmän
efterrättelse.
Gref Axel Rutger Sparre: Baron Gedda bör ännu närmare
explicera sig, hvad han menar med lagen, ty om han
härmed förstådt fundamental-lagens upphäfvande, så tillstår jag,
att det fordrar en öm deliberation, huru med hans memorial
bör förfaras. För min del anser jag Frih. Coijets memorial
som en barication till lagens försvar, men Baron Geddas deremot.
Och, gunstige Herrar, huru skall Ständers beslut kunna
ändras, när en Kämnersrätt intet tåhl, att dess utslag qväljes?
Tänken efter, hvad påfölgd det skulle hafva, om hvad Ständer
den ena Riksdagen gjordt, skulle åter tre år derefter vid en
annan Riksdag kunna ändras, upphäfvas och om intet göras.
Hvad skulle det blifva för en regering? Hvad skulle det blifva
för säkerhet, och hvad skulle det omsider taga för ett slut?
Jag har sjelf bäst rönt, hvad det vill säga, sedan jag haft den
olyckan, att hvad Ständerne förra Riksdagen resolverade om
sockerbruket i Götheborg, nu sökes att upphäfvas och kullkastas;
finner derföre angelägenheten, att Ständers beslut lyses
i starkaste hälgd.
memorialer.
149
Hr Anrepp: Om man jemförer desse bägge memorialer,
skall man lätteligen få se, att Baron Geddas intet passar sig
till svar på Frih. Coijets memorial. Frih. Coijet har, som
Gref Sparre nyss sade, gifvit förslag till ytterligare befästande
af lagen, men Baron Gedda förfäktar, det vi böra kunna ändra
och upphäfva lagen. Hvad för en skadelig principe det
är, har Gref Sparre och flere för mig redan vist. Jag lägger
allenast det dertill, att om lagen, som ena gången göres, en
annan gång skulle kunna ändras och upphäfvas och Ständers
beslut kullkastas, kan hvarken utländning eller inhemsk mer
sättja tro till oss eller våra göromål.
Hr Giös sade, det han i början icke eller kunnat fatta
rätta meningen af Frih. Coijets memorial, och vore således
intet underligit, om Baron Gedda det icke rätt begripit.
Hr Klingsporre förmente, att som Baron Gedda underkastat
sina tankar R. o. A:ns egen decision och man just
icke kan säga, att i hans memorial vore något förgripeligit
eller directe stridande emot fundamental-lagarne, fast han om
dem icke fattat rätta begrepet eller kunnat instämma uti enahanda
tankesätt med Baron Coijet; så borde han derföre intet
tilltalas, på sätt som Ridderhus-Deputation föreslagit, ty det
vore alt för hårdt förfarande emot en fri riddersman.
Det sades, att Baron Gedda då bordt hålla sig inom sina
skrankor och .intet på ett så konstigt sätt söka försvara så
skadeliga satzer.
Hr Nedervudd conformerade sig med Gref Gyllenborg,
att in politicis och oeconomicis Ständernes beslut efter omständigheterne
kunna ändras, men ingalunda någre contracter eller
juridiske mål.
Flere andre utläto sig på samma sätt.
Frih. Cederhielm sade, att frågan altså blifver, om icke
Ridderhus-Deputations memorial får bifall.
Hvartill af en del svarades Ja;
Men af andra ropades på det häftigaste Nej.
Hr Hårleman föreslog, att Frih. Coijets memorial kunde
bifallas på sätt, som förut öfver Generalernes sak är resolverat,
dock att detta tages så, som vore det endast gjordt till
bestyrkande af hvad vi redan faststält, men intet röres något
om lagen, emedan det eljest förminskar kraften af vår förre
resolution. Och beträffande Baron Geddas memorial, så kunde
150 (Juni 2.) Coijets och Geddas memorialer.
R. o. A. låta bero dervid, att honom förbjudes dermed gå till
de andre Stånden.
Hr Giös och flere andre af R. o. A. förenade sig med
Gref Gyllenborgs utlåtelse.
Hr Hårleman mente, det alla af R. o. A. lära vara ense
derom, att lag skall bli lag; och altså kunde ju fastställas,
att, när svar kommer ifrån de andre Stånden öfver det, som
R. o. A. resolverat om Generalernes sak, det då i följe af
samma resolution bör anses för oryggelig lag, att Ständers
göromål och beslut blifva oförkränkte, så att the aldrig någon
ändring eller rubbning underkastas; hvilket är nog tillräckeligit,
och behöfves då ingenting mera derom. Men
Frih. Coijet bad, att R. o. A. ville afgöra hans memorial
och låta Baron Geddas ligga, allenast att det intet går
till de andre Stånden.
Gref Henning Gyllenborg utlät sig, det han väl intet
kunde neka, att ju förut vore lag på det som Frih. Coijet
förestält, och att fördenskull kunde blifva vid det som Hr
Hårleman projecterat; men som den lagen, vi redan härom
hafva, intet är tillräckelig eller nog tydelig, så vore väl, att
Frih. Coijets memorial bifölls, och att R. o. A. derom låta
afgå ett Extractum Protocolli till de andre Stånden. Men
Baron Geddas memorial kunde lemnäs utan vidare åtal, varandes
nog, när R. o. A. intet agnoscerat principen.
Efter något ytterligare discourerande bifölls Frih. Coijets
memorial; och resolverades derjemte, att Frih. Coijet associerar
sig några af R. o. A. och uppsätter härom ett Extractum Protocolli
till de andre Stånden; men Baron Geddas memorial
lemnäs som non avenue.
Sluteligen anmälte Hr Landtm., det H. K. Höghet jemte
förmälan af sin nådiga hälsning bedt Hr Landtm, avertera
R. o. A., det Capitain Björnbergs compagnie vid K, Lif-gardiet
kommer att dragas tillhopa för att aflefvereras till Hr Capitain
Otto W. De Geer.
R. o. A. hade härvid ej något att påminna och skildes
derpå åt.
Nålmakareämbetet och Gusums bruk.
151
Den 4 Junii.
R. o. A. samlades för middagen klåckan 8.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Upplästes Protocollet af den 24 Jan. sidstl. ifrån sid.
392 till sid. 401, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Hr Landtm, hemstälte, om icke nu af Ridderhusmedlen
får utassigneras 600 dal. knit. till Hr Lieutenanten Skog, och
ifall något mera kan samlas än det, som utgår till ersättning för
Ridderhuset, att då öfverskottet får gifvas åt Hr Lieutenantens
Rääfs enka.
Detta bifölls af R. o. A.
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 15 nästförvekne Aprilis, hvaruti berättes,
thet Nålmakare-ämbetet vid innevarande äfven som vid 1741
och 1742 årens Riksdagar gjordt ansökning, att enkan Maria
Westerberg icke allenast må förbjudas att vid Gusums mässingsbruk
låta tillverka knappenålar, hvartill K. CommerceCollegium,
i anledning af den år 1741 förordnade Secreta
Manufactur- och Handels-Deputations gifne bifall, genom öpen
resolution af den 17 Dec. 1742 gifvit henne tillstånd och privilegium,
oaktadt ämbetets påminnelser dervid, utan ock i gemen
ej blifva tillåtit att idka thenna näring under Manufacturprivilegierne,
emedan sådant skall vara stridande l:o emot K.
Maj:ts rescript af den 24 Aprilis 1722, som förunnat Nålmakare-ämbetet
ett privilegium exclusivum att isynnerhet förfärdiga
allahanda knappnålar; 2:o emot 33 § uti 1739 års K.
Resolution på städernes allmänna besvär, som förmår, att skrän
och ämbeten böra vid theras rättigheter bibehållas, handhafvas och
befordras, och 3:io emot K. Maj:ts den 27 Sept. 1741 till Commerce-Collegium
aflåtne nådige skrifvelse, hvarmedelst uppå Riksens
Ständers underdåniga tillstyrkande är förordnat, att the
handtvärkare och gesäller, som redan hafva sina särskilte
skrän och icke äro uti Manufactur-privilegierne specifice
nämnde, hvarken måge dragas under Hallrätterne eller af
them såsom mästare emottagas och med mästare-bref förses,
med mera Nålmakare-ämbetet andragit.
152 (Juni 4.)
Nålmakareämbetet
Och sedan Deputation vidlyftigt upprepat, hvad så väl vid
Secreta Manufactur- och Handels-Deputationerne vid både
1741 och 1742 årens Riksdagar som hos K. Commerce-Collegium
samma åren och sedermera uti thetta mål passerat,
förmäles, thet Deputation, sedan Manufactur-Contoirets yttrande
häröfver infordrat blifvit, tagit altsammans uti behörigt
öfvervägande samt funnit saken egenteligen bero på then frågan,
om och huruvida knappnåls-makeriet vid Gusums mässingsbruk
kan vara nålmakarne, som arbeta under Skrå-embetet,
till förfång samt hindra afsättningen för deras tillverkningar.
Thet kan väl icke nekas, yttrar Deputation sig, att när många
idka ett näringssätt, af hvilket allenast få personer kunna
hafva sitt underhåll, så måste nödvändigt följa then skadan,
att then ena kladdar ut then andra, och att landet blifver
uppfylt med odugeligit arbete; ty emedan the alle äro och blifva
fattige, så kan ingen af them, i brist af förlag och dugeligit
arbetsfolk, bringa sina tillverkningar till then fullkomlighet,
som vederbör, på hvilken grund Skrå-inrättningarne jemväl i
synnerhet äro bygde, och kunna therföre till en god ordnings
bibehållande vara så nyttige, som polypolia äro skadelige.
Theremot håller Deputation äfven ostridigt, att landet har foga
förmon theraf, när vissa näringar inskränkas innom få hushåld
och arbetare, af hvilka många kunde hafva sin föda; ty
antingen uppkommer theraf ett skadeligit monopolium, eller
åtminstone hindras therigenom the för riket mäst gagnelige
exportationer af tillverkade varor. När rudematerien till vissa
slögder finnes i landet till öfverflöd, så synes fruktan för polypoliska
missbruk vara onödig, allenast lag och ordning hålla
handen öfver tillverkningarnes godhet. Icke eller kan någon
säga, att honom sker förfång i hans näring, när arbetet är så
beskaffat, att många jemte honom kunna lefva theraf. Våre
tillverkningar af järn och metaller kunna utan tvifvel, af hvad
sort the vara må, förfärdigas af Skrå-ämbeten i städerne;
men skulle thet ej vara tillåtit, att någon annan än thesse
finge idka sådane näringar, så kunde aldrig Manufactur-privilegierne
sträcka sig till järn- och metallfabriqver, och vi
vore nödsakade att alt framgent, som härtills, utskeppa våre
metaller som en rå vara, utan att bringa them till någon grad
af förädling. Således tycker Deputation, att nålmakarnes
hufvudklagomål förfaller, som är att enkan Maria Westerberg
skall genom sin inrättning vid Gusums mässingsbruk göra
och Gusums messingsbruk.
153
them hinder i theras näringar och rörelser; ty thet kan äfven
så litet nu som förr tryta them afsättning, när then öfverflödiga
tillverkningen, som ej behöfves till landets consumtion,
utskeppas till utrikes orter, såsom Maria Westerberg år 1741
gjordt, tå hon till utrikes orter utskeppat 600 buntar knappnålar
till 3,600 dal. kmts värde, hvilken väg äfven stått och
än står nålmakarne öpen att afsättja sine öfverflödige tillverkningar,
som the i sitt memorial säga sig kunna göra, om
the allenast viste en säker och god debit; hvartill jämväl thet
kommer, att berörde enka till Norrköpings stad, hvarifrån
thetta Gusums mässingsbruk icke är fjerran, årligen erlägger
en proportionerad afgift, hvarföre hon med Skrå-embetet i
staden bör njuta lika rättighet, icke till förtiga, thet the vid
bruket tillverkade knappnålar blifva i Norrköping behörigen
hallade, hvarigenom then törmönen förmodas, att varan får sin
tillbörliga godhet. Och allthenstund thessutom af the privilegier
och rättigheter, som mässingsbruken både i äldre och
senare tider äro tillagde, kan inhämtas, att the icke annorlunda
böra anses än manufactur-verk, som ega rättighet att
på hvarjehanda sätt förädla deras råämnen; fördenskull kan
Gusums mässingsbruk icke eller then förmon betagas att sträcka
sina tillverkningar äfven till knappnålar; ty fast thelina inrättning
är nyare än Manufactur-privilegierne, så är dock
sjelfva bruket långt förut anlagt och bör således ega frihet
att utvidga sine tillverkningar thet bästa thet kan och gitter;
och änskönt icke just något vattufall behöfves till knappnålars
förfärdigande, så kan dock ingen neka, att arbetet går
fortare och lättare och varan följakteligen [kan] säljas för
bättre pris, än när then göres med handkraft.
I anseende till hvilka alla omständigheter Deputation
yttrar sig för dess del icke kunna finna, att Secreta Manufactur-
och Handels-Deputations resolution vid 1741 års Riksdag
och Commerce-Collegii utfärdade privilegium för ett knappnålsmakeri
vid Gusums mässingsbruk hvarken strida emot
lag och förordningar, ej eller på något sätt kränka Skråämbetens
rättigheter och förmoner, hvarföre Deputation förmäler
sig icke kunna styrka Riksens Ständer att bifalla Nålmakare-ämbetets
ansökning och göra någon ändring i the
för Gusums mässingsbruk utfärdade privilegier; hvilket dock
Deputation hemställer Riksens Ständers vidare ompröfvande.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
154 (Juni 4.) Ridderstolpes memorial.
Justerades påskriften på Tull-Deputations Betänkande
om Tullverket saint den vid 5 § i samma Betänkande gjorde
tilläggning.
Upplästes Tull-Deputations Extractum Protocolli af den
1 nästförvekne månad, hvaruti berättas, att Prästeståndets ledamöter
i Tull-Deputation påstådt, att, ifall Riksens Högh
Ständer skulle finna för godt, att tullinkomsterne böra blifva
under arrende, oell att således nytt contract skall ske, thet
måge tå the Tullbetjenter, som utan lagligit öfvertygande för
något brott blifvit afsatte ifrån sine ämbeten, åter theruti insättjas,
aldenstund sådant förfarande med betjente icke är enligit,
hvarken med Guds eller menniskiors lag, utan snarare
theremot stridande, ty thet heter: »ali sak skall bestå vid tvegge
eller tregge vittnens mun».
R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution på Tull-Deputations
Betänkande om Tullverket, hvilket detta Extractum
Protocolli påskrefs.
Upplästes Hr Carl Ridderstolpes memorial, hvarutinnan
han anhåller, att som then ännu påstående Riksdagen börjades i
Sept. månad förledit år eller 1746, och K. Maj:ts nådige Resolution
på R. o. Arns besvär af år 1739 förskonar rusthållarne
för then afgift, som annars, och om ingen Riksdag tå blifvit
börjad, bordt för indragne regiments- och compagnie-möten uti
regimenternes besparings-cassa inflyta, thet måge förthenskull
rusthållarne blifva bibehållne vid högstberörde K. Resolution
och förskonte för thenne afgift; hälst rusthållarne vid K. Lifregimentet
haft mycken förlust af karlar och hästar samt
monderingar vid Finska, Österbottniska och Skånska campagnen
och dessutan förledit år undergått general-munstring,
tå en hop hästar och karlar samt mästa ryttarnes monderingspersedlar
blefvo casserade, hvilket för rusthållarne skall vara
så mycket drygare att anskaffa, som the samma år trycktes
af en svår missväxt, hvilket thet i följe med sig hade, att
the af sina augments-bönder ej kunna utan med största svårighet
och lång väntan undfå hvad de prsestera böra.
R. o. A. stannade häröfver i följande slut: att then sökte
befrielsen beviljas för innevarande år 1747, men ej för förledit
år, emedan en del prsesterat möten in natura och de, som
en sådan skyldighet icke fullgjordt, ej äro berättigade att njuta
mera förmon än de andre.
Hvilken Resolution skrefs på det uppläste memorialet.
Cederhielms tal.
155
Derpå anmälte sig Frih. Carl Wilhelm Cederhielm
till att tala, och sedan Hr Landtm, skaffat honom ljud, yttrade
sig Frih. Cederhielm således:
Under min frånvaro sidsta plenidag har R. o. A. vid
valet till Secreterare-beställningen bevist mig den gunst och
heder att låta mig komma i åtanka, ehuru jag ej kunnat derom
anhålla. Min skyldighet fordrar att härmedelst betyga
min erkänsla och att aflägga en ödmjuk tacksägelse. Jag har
ock fädt veta, att flere värdige ämnen behagat till min förmon
offenteligen afsäga sig medsökandet, och finner så mycket mera
min plikt vara att lika offenteligen förklara min tacksamhet
för dem och min vördnad för ett sådant ädelmod, som är ej
mindre prisvärdigt än sällsynt. De af Herrarna, som behagat
lemna mig sitt gunstiga kallande, äro för ädelmodige att af
mig begära den tacksägelsen de förtjent och jag med vördnad
aflägger. De åter, som icke behagat kalla mig, täcktes vara försäkrade,
att jag, långt ifrån att vara misslynt med utslaget,
vördar så i detta som alt annat Försynens skickelse och tillförser
mig med lika vördsamt förtroende deras gunst, vänskap
och välvilja. Jag har så litet och kan så litet missunna androm
deras vundne eller vinnande förmoner, som jag sjelf
aldrig inbillat mig att ega skickelighet eller förtjenst framför
andra. Mig har ock ej gifvits tillfälle att få visa prof af
den förra och fölgakteligen att få öka den senare. Den
goda och gynnesamma omtankan skulle jag dock önska att ega
hos mina landsmän, det jag hvarken i ungdomen eller manliga
åren nedgrefvit det mig förlänte pund, fast ingen härtills
velat det nyttja. Att jag med trognaste nit sökt tjena mitt
fädernesland, enär jag har kunnat, att ingenting i verlden
kunnat förmå mig ifrån efterfölgden af min bästa öfvertygelse,
utan att jag oförskräckt talat och sagt hvad jag funnit lända
till det allmänna bästa, deröfver tror jag med trygghet beropa
mig på R. o. Arns ovälduga och ovedersägeliga vittnesbörd.
De omständigheter, hvaruti jag 1727 försattes, hafva ej föranlåtit
mig att oroa någon med obehageligit qvidande öfver de
ännu dermed i ett jämnt sammanhang förknippade fölgder.
Jag har trodt mig icke böra igenom klagevisor öfver egit
lidande antingen söka enskyld hämd eller rubba inbördes
enighet och såmedelst sätta fäderneslandets trygghet på spel.
Jag skall ännu oafvikeligen beflita mig om lika stilla belåtenhet
med hvad som ock påkommer och förblifva vid mitt
156 (Jnni 4.)
Cederhielm s tal.
för lång tid sedan antagne tänkesätt att aldrig begära något,
mindre med ansökningar, omlöpande, olofliga viskelekar eller
egna gåfvors upphöjande söka någon befordran, utan med tålamod
afvakta, om andra finna mig till något dugelig; då först
kan jag tro mig så vara, och då skall jag med trygghet tillträda
ehvad post mig ock gifves eller pålägges utan enskylt
underarbetande, varandes min fasta föresats att aldrig undandraga
mig tjenstgörande, enär det erfordras; och är det ett ej
mindre osanfärdigt än svartsinnat påfund, att jag icke velat
antaga Riddarehus-Secreterare-syssIan eller ock endast antaga
den i den afsigt att kunna få den på någon annan transportera.
Jag trotsar någon kunna säga mig, att jag om sysslan
solliciterat eller derom begynt något samtal, mindre mig den
samma afsagdt, och aldraminst att jag någonsin haft i sinnet
dermed vingla eller mångla. Jag håller den för en usel vanbördig,
som vill gäckas eller leka med ett så ädelt Stånds
förtroende, vilja eller behag, och sådan är ock den, som slik
last en annan pådikta kan.
Detta har jag funnit nödigt att inför Högh R. o. A. of
fenteligen
betyga och förklara. Jag önskar R. o. A. lycka till
sin Secretaire, protocollet den tydelighet, expeditionerne den
redighet, Archivum den helgd och ordning, som det hitintills
haft. Jag innesluter mig med all vördnad uti Högh R. o.
A:ns gunst och ynnest, skolandes jag med jämnt och lika
sinne bära, om Högh R. o. A. behagar låta mig vara den ende,
som icke fatt röna någon verkan af deras ädelmodiga medlidande,
och förbehåller mig allenast den högaktning, som en
obefläckad dygd, ett kanske sällsynt tålamod och en redelig
vandel kunna förtjena.
Frih. Cederhielm tilläde vidare, det han fruktade, att
någon af R. o. A. torde taga hans nu hällne tal, såsom ville
han hafva någon recommendation, men han betygade på det
högsta, att det icke vore hans uppsåt och att han ej eller
emottogo den nu, sedan de andre Stånden gådt så långt med
sine recommendationer; utan hvad han begärte och för sin
högsta förmon skattade, vore att städse få blifva innesluten
uti Högh R. o. A:ns gunstiga och goda omdömme som en
ärlig karl.
Frih. Cederhielm tog derpå afträde.
Hr Stierncrantz hemstälte, om intet R. o. A. skulle
finna skäligt att hos H. K. Majit anmäla Frih. Cederhielm
Deputation till de andra Stånden.
157
till nådig ihogkomst vid sig yppande och honom anständig
lägenhet.
Samtelige R. o. A. förklarade sig härtill benägne och
uppdrogo Hr Landtm, detta, dock att det intet sker under
namn af någon recommendation, efter Frih. Cederhielm så enständigt
sig det undanbedt.
Hr Landtm, lofvade att gie det en sådan tour.
Sedan fants nödigt att afskicka en Deputation till de andra
Stånden med R. o. A:ns Extractum Protocolli af den 2 hujus,
angående Secrete Utskottets förklarings inhämtande, hvad som
gifvit anledning till de ledige varande tjensternes besättjande
innom den efter förordningarne föreskrefne tiden.
Berörde Deputation blef ock straxt utnämnd och afgick.
Den bestod af 6 personer. Gref Renstierna förde ordet och
fick derjemte in commissis:
l:o att hos de andra Stånden till benägit bifall recommendera
Tull-Deputations Betänkande om Tullverket, så väl
som R. o. Arns vid 5 § af samma Betänkande gjorde tilläggning;
2:o att vänligen anmoda de andra Stånden, att de måtte
till afgörande företaga de angelägnaste och allmänna riksdagsärenderne
samt icke uppehålla sig med några private mål
eller tjensters och caracterers disponerande, hvarmedelst ej
allenast tiden förloras, utan ock många oredor förordsakas;
3:o att likaledes vänligen anmoda de andre Stånden, det de
skyndesammast ville utlåta sig öfver R. o. A:ns sidsta föreställning
om 1744 års bevillnings-afgifts uppbärande för innevarande
år, emedan genom tidsens ytterligare utdrägt hinder sker
med löningarnes utassignerande för hela riksens betjening samt
många nödige anstalter vid defensious-verket, riket och det
allmänna till mycken skada;
4:o att begära, det de andre Stånden icke ville afgöra
Landt- och Sjö-Militiae-Deputations Betänkande angående den
så kallade lurendrägerie-eden och dess afläggande af Amiralitets-officerare,
som föra crono-skepp eller lastdragare, innan
R. o. A. öfver samma Betänkande sig först yttradt;
5:o att påminna, det denne Riksdags bevillning, så väl
som bräuvins-accisen, måtte af de andre Stånden sluteligen
afgöras, så att bägge desse angelägne målen kunna ju förr
dess hälre blifva expedierade.
Rätt som denna Deputation var bortgången, anmältes och
på vanligit sätt emottogs en gemensam Deputation ifrån
158 (Juni 4.) Dep. från Preste- och Bondeståndet
Präste- och Bondeståndet, bestående af 8 ledamöter ifrån
hvardera af desse begge Stånden. Biskopen Doctor Körning
förde ordet å Prästeståndets vägnar och, näst aflagd hälsning,
berättade, att Prästeståndet åter funnit sig föranlåtit att påminna
om Riksdagens slut, hvarom de uppsatt ett Extractum
Protocolli, som nu öfvergafs och på begäran blef uppläst, derutinnan
erindras, hurusom Prästeståndet icke en utan flere resor
hos de andre Stånden gjordt tjenlige föreställningar om innevarande
Riksdags ändtelige slutande; men som Prästeståndet
ännu icke erhållit något positivt svar ifrån 2:ne Stånd, när
eller till hvad tid detta önskelige slut skulle stå att förmodas,
så har Prästeståndet funnit sig föranlåtit, ehuru ogerna thet
ock sker, att gifva härmed tillkänna, thet en stor del, om icke
then största, af theras Stånds riksdags-fullmäktige lära finna
sig tvungne att innan kort begifva sig härifrån. Then allmänna
fattigdomen, som särdeles i thessa sidsta åren så hårdt
har angripit och ännu trycker theras committenter i landsorterne,
hade icke allenast thet åstadkommit, att the ofta redan
under framledne vintertid hafva anmodat them om att
skynda på, thet Riksdagen måtte slutas, utan ock en stor del
af them redan för trenne månaders tid låtit förstå, att the
voro aldeles oförmögne att något mera bidraga till theras fullmäktiges
underhållande på tlienna kostsamma orten och jemväl
verkeligen innehållit med det sammanskott, hvaraf theras riksdags-fullmäktige
borde hafva theras nödtorftiga uppehåll. Och
som icke allenast Riksdagsordningen till thessa allmänna
sammankomster har utsatt en långt kortare tid, the fläste och
angelägnaste riksdagsärender dels redan äro, dels synas kunna
blifva afgjorde till det högsta innom den 13 i innevarande
månad, theras hemmavarande medbroder äfvenväl icke mägta
med något vidare sammanskott; altså anhåller Prästeståndet
om benägen ursäkt, ther så skulle hända, som säkert lärer ske,
att flere Deputationer af Prästeståndets ledamöter torde blifva
obesatte, ther Deputationernes arbete icke skulle komma att
upphöra med ofvanberörde den 13 hujus; till följe hvaraf
Ståndet förmäler thess mening vara, att Riksdagen kunde den 23
derpå följande vinna ett önskeligit slut, utbedjandes Ståndet
sig häröfver till slut the andre Ståndens svar och utlåtelse.
När förberörde Extractum Protocolli var uppläst, tilläde
Biskoppen Doctor Körning, att den af de 2:ne Stånden utsatte
dagen alltid varit mycket lyckelig och kär hållen här i
om Riksdagens slut och om bevillningen. 159
Svea rike, ty på den dagen hade vår store Konung Gustaf
den förste hållit sitt intåg här i Stockholm, sedan han frälst
riket ifrån den olycka, hvaruti det då sväfvat. På den dagen
är H. K. Höghet, vår värde och älskelige Herre och Arffurste,
vald och förklarad till efterträdare på then Kongeliga Svenska
thron, förutan flere andre lyckelige och för riket fördelaktige
händelser; hvaraf Prästeståndet gör sig det hopp, att, om nu
varande Riksdag äfven på samma dato skulle slutas, man förmodeligen
kunde förvänta en god, lyckelig och välsignad utgång
på de af Riksens Ständer vid denna Riksdagen gjorde
anstalter och fattade beslut.
Bondeståndets Deputerade förklarade, thet Bondeståndet
också härutinnan aldeles instämmer med Högvördige Prästeståndet,
hvarom Extractum Protocolli öfvergafs, som på begäran
upplästes och till benägit bifall recommenderades, yttrandes
sig Bondeståndet uti berörde Extracto Protocolli, thet
Ståndet härtill har så mycket mera skäl, som en stor del af
Ståndets hemmavarande medbroder redan för tiletta gifvit tillkänna,
att the i anseende till sin oförmögenhet ej vidare
kunna härstädes deras fullmäktige uppehålla, utan the således
lära nödsakas gå härifrån, och Riksdagen jämväl nu
ganska långt öfver then i Riksdagsordningen utsatte tiden påstått;
sluteligen utbeder sig Ståndet R. o. A:ns samt Borgareståndets
svar häröfver.
När detta Bondeståndets Extractum Protocolli var uppläst,
framgaf Biskoppen Doctor Kiörning ett annat Prästeståndets
Extractum Protocolli af den 20 Maji sidstl., som
äfven på begäran upplästes, hvaruti förmäles, hurusom Prästeståndet
tillförene genom Extractum Protocolli af den 19 i samma
månad sig yttrat, att thet för sin del icke kan samtycka, thet bevillningen
för innevarande år måtte efter 1744 års Placat uppbäras,
och thet endels för the theruti anförde skäl, endels ock i anseende
dertill, att Ståndet förmenar, thet bevillnings-verket nu på
Riksdagen kan så snart komma i stånd, att uppbörden derefter äfven
för innevarande år kan innom den tid sjelfva projectet föreskrifver,
som är December månads slut, ske. Men som Prästeståndet
förnummit, att thetta thess utlåtande så blifvit upptagit, som
skulle deraf någon utdrägt med Riksdagen följa, så har Ståndet
funnit nödigt att sin mening med thess skäl och grunder ytterligare
i så måtto förklara, att som Ståndet redan för sin del kommit
till slut med bevillnings-verket, så har thet hållit före, att
160 (Juni 4.) Bevillningen. Uneer och Frijs.
äfven the andre Stånden kunde snart blifva färdige thenned.
Men i fall ock några oförmodeliga hinder voro i vägen, så har
Ståndet äntå så mycket mindre kunnat föreställa sig, att Riksdagen
genom 1744 års bevillnings antagande för thetta år
skulle kunna förkortas, som äntå themia Riksdags bevillning
bör vara afgjord förr, än Riksdagen kan slutas; utan tror
Ståndet snarare, att bevillnings-verket torde så mycket mer fortskyndas,
om Riksdagens slutande therpå beror, och altså Riksdagen
af then grunden efter möjeligheten kunna förkortas.
Och ehuruväl uppbörden efter 1744 års bevillning skulle tyckas
snarare kunna verkställas, så har dock Ståndet trodt, att som
all annan uppbörd utom bevillningen kan för sig gå och icke
genom drögsmål bevillnings-placatet får studsa, så kan man
ock ännu skäligen förmoda, thet 1747 års bevillning ock kan
vara indrefven innom then tid, som projectet på ofvannämnde
sätt föreskrifver; beroende nu både Riksdagens slut och bevillningens
verkställighet på the öfrige respective Ståndens benägna
utlåtande och åtgärd allena.
Hr Landtm, bad, att Deputerade ville så väl hos högvördige
Prästeståndet som det ärbara Bondeståndet förmäla
R. o. A:ns vänliga hälsning jemte försäkran, det R. o. A.
äfven önskar ett skyndesamt slut på Riksdagen och lärer för
sin del söka att bidraga dertill så mycket möjeligit är.
Deputerade afträdde.
Upplästes Landt- och Sjö-Militice-Oeconomie-Deputations
Berättelse och Betänkande af den * Aprilis sidstl. öfver
Lieutenantens Samuel Uneers och Glasbruks-inspectorens Knut
Frijs hvar för sig theröfver andragne besvär, att the af K.
Krigs-Collegio skola blifvit förbigångne vid Saltpettersjuderiinspectors-sysslans
besättjande i Skåne och Christianstads län,
samt hvad den förra angår, att han jemväl vid en thylik
sysslas besättjande i Wästergötland skall blifvit prsejudicerad,
med hvad mera hvar å sin sida anfördt om sine inventioner
till besparing af skogarne och saltpetter-tillverkningens förkofrande,
för hvilka Frijs anhåller om ett emot nyttan theraf
svarande prsemium, öfver hvilket alt Deputation infordrat K.
Krigs-Collegii utlåtande; och sedan Deputation alt hvad både
Uneer och Frijs andragit, samt hvad K. Krigs-Collegium theremot
sig utlåtit, med alla sina omständigheter vidlyftigt upprepat,
yttrar Deputation sig öfver altsammans på följande
* Lucka i originalet.
Frijs och Uneer.
161
sätt, att som Frijs med thess profsjudning och thess i dagoch
anmärkningsboken befintelige egenhändige bevittnande
therom fulleligen öfvertygat så väl H. Maj:t sjelf som KrigsCollegium,
att hans till skogarnes besparing vid saltpettersjuderiet
uppgifne inventioner aldrig med någon fördel och
nytta, utan tvärt om med skada och förlust verkställas kunna,
emedan dertill fordras längre tid, mer än dubbel kostnad
samt åtminstone lika mycket ved som efter thet ordinaira
sjudningssättet, och saltpetter-tillverkningen äntå skulle blifva
en god del ringare än förr; ty kan Deputation för ingen del
finna, att Krigs-Collegium haft något skäl att anförtro honom
then sökte inspectors-sysslan i Christianstads län, mindre att
han nu haft then minsta skälig ordsak sig theröfver att besvära,
att ingen reflection blifvit gjord på hans välmening och
invention. Hvad beträffar thess sökte prsemium och belöning
för then nytta han förment thet allmänna af thess påfund
kan hafva, så förfaller then af sig sjelf, så vida han brustit i
beviset theraf och icke eller nu uppgifvit något nytt förslag,
sätt eller utväg till kokningens verkställande med mera fördel.
Likaledes hvad thess begärte ersättning för möda, tidsspillan
och omkostnad vidkommer, så håller Deputation före, i anseende
till anförde skäl, att som K. Maj:t och cronan utan
ringaste båtnad redan påkostat 1600 dal. smt till thetta tvistiga
målets utredande, ty bör hon nu skäligen befrias för
någon vidare utgift härvid.
Therefter utlåter sig Deputation öfver Lieutenantens Uneers
besvär i så måtto, att sorn han icke allenast obefogad besvärat
Riksens Ständer samt onödigtvis sysselsatt och hindrat Deputation
och K. Krigs-Collegium uti theras angelägnare göromål,
utan ock therjemte alt för mycket utbrutit sig emot 13 §
af 1723 års Riksdagsordning och dess tydeliga innehåll, i thy
han hela sin skrift igenom ganska djerft och oförsynt emot
bemälte Collegium brukat så oanständige utlåtelser, ohemula
och förklenliga tillmälen samt thess anförtrodde ämbetes
värde och myndighet alt för nära rörande talesätt, att Deputation
icke undgå kan sådant att beifra, besynnerligen som
Lieutenanten Uneer en gång tillförene för ett thylikt förseende
af H. Maj:t redan blifvit straffbar ansedd, att Justitise-Cancelleren
fått befallning honom therföre att tilltala, och han
icke velat låta sådant tjena sig till varning; förtheuskull förmäler
Deputation sig hafva till förekommande af then skadeAdelns
Protokoll (XVI) 1746—1747. II. 11
162 (Juni 4.)
Uneer och Frijs.
liga påfölgd och efterdöme, som ett sådant egensinnigt och oförsynt
uppförande skulle med sig föra, om den brotslige skulle
lemnäs aldeles otilltald, för thess del äfven för rättvist pröfvat,
att Lieutenanten Uneer efter then lag eller förordning, emot
hvilken han brutit, nemligen trettonde § af 1723 års Riksdagsordning,
lagligen bör tilltalas och efter Sveriges lag och
sakens beskaffenhet straffas, så väl för thet han obefogad!
Riksens Ständer besvärat, som therföre att han på ett så
oanständigt och förgripeligit sätt samma sine besvär andragit,
hvarom Justitiae-Cancelleren tå kunde undfå H. Maj:ts nådiga
befallning. Beträffande Knut Frijs, så håller Deputation före,
att han ifrån ett slikt tilltahl och ansvar kan och bör i anseende
till anförde skähl och omständigheter befrias; hvilket alt,
thet ena med thet andra, Deputation Riksens Ständers närmare
rättvisa bepröfvande hemställer.
Frih. Coijet tyckte, att Lieutenanten Uneer ännu denna
gången kunde förskonas för tilltal för thess brukade ovarsamma
och hårda skrifart, hälst han ändå skall vara af svaga
villkor.
Hr Löwenhielm holt före, att som Lieutenanten Uneer
icke låtit lända sig till varning thet, som i Betänkandet omförmäles,
att han för ett dylikt förseende tillförene blifvit
efter H. Maj:ts nådige befallning stäld under tilltal och straffbar
förklarad, men nu lika fullt på ganska djerft och oförsynt
sätt angripit K. Krigs-Collegium; så vore ock ingenting
mera billigt, än att han derföre får behörig näpst, då lian
framdeles lärer taga sig bättre till vara. Hr Löwenhielm
förestälte derpå, huru angelägit det är, att rikets ämbetsmän,
som skola vårda och sköta rikets angelägne värf och ärender samt
dessutom med mycken möda och ganska drygt ansvar förrätta
sina ämbets-sysslor, blifva tagne i Riksens Ständers hägn och
beskydd, när de med all redelighet, flit och trohet sine ämbeten
förvalta. Men beträffande Lieutenantens Uneers anklagande
af Justitise-Cantzlern, så föreslog Hr Löwenhielm, att
i det stället kunde sättjas: »att H. Majit anbefaller JustitiaeCantzlern
att låta anklaga honom», eftersom ämbetet är nog
öfverhopat med många göromål.
Hr Skeckta instämde så mycket mera dermed, att
Lieutenanten Uneer för sin förgripelse emot Krigs-Collegium
bör tilltalas, som en ämbetsman, när han sig förser, intet är
Ståndens svar till R. o. A:ns deputation.
163
frikallad för Justitiae-Cantzlerns tilltal, men deremot bör njuta
beskydd, när han gör hvad rätt är.
R. o. A. biföllo Betänkandet med Hr Löwenhielms påminnelse.
Och skrefs altså derpå, att det hos R. o. A. blifvit uppläst
och bifallit med den in margine gjorde tilläggning, hvilken
så inrättades, att näst efter de orden: »hvarom Justitiae-Cantzlern
då kunde undfå H. Maj:ts befallning», tillsattes »att foga
behörig anstalt.»
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu tillbaka,
och berättade
Gref Renstierna, hvilken fördt ordet, att de andre Stånden
låtit anmäla deras vördsamma hälsning till Högl. R. o. A.
Om 1744 års bevillnings uppbärande hade Prästeståndet sagt,
att de redan afgifvit svar, men de andre Stånden lofvat med
första sig att utlåta. Öfver R. o. Arns medhafde Extractum
Protocolli om tjensterne, som blifvit bortgifne inom den i förordningen
utsatte tiden, hade Borgareståndet sagt sig tro, det
Secrete Utskottet haft anledning H. Maj:t sådant i underdånighet
att tillstyrka. Beträffande åter de inkomne ansökningar
om cessioner af tjenster, accorder och caracterer med mera,
med hvilkas afgörande R. o. A. begärt att de andre Stånden
ville aldeles innehålla, på det tiden ej måtte förloras till angelägnare
och allmänna riksdags-ärenders afslutande; så hade
Borgareståndet svarat, det de nu faststält att icke mera befatta
sig härmed, men Präste- och Bondeståndet hade sagt,
det de ville så laga, att härigenom ej skall förloras någon tid
vid de ordinaire pleni-dagarne, utan skulle de, när några dylika
mål komma från de andre Stånden eller några remisser
ifrån H. Maj;t, då till deras afgörande hålla särskilte plena.
Det öfrige hade de med första lofvat afgöra. Och ändteligen
hade de äfven lofvat svar om markegången, så snart R. o. A.
behagar förena sig med dem om den utsatte termin till Riksdagens
afslutande.
Hr Kalling proponerade, att, efter desse Stånden låtit på
omtalte sätt förmärka sig, som ville de ännu continuera på
samma fot som härtill med tjensters och caracterers bortgifvande,
R. o. A. fördenskull måtte göra till dem en eftertryckelig
och alfvarsam föreställning härom eller ock igenom
underdånig skrifvelse till H. Majit begära, det H. Majit ej
ville reflectera på desse recommendationer.
164 (Juni 4.) Om tjensters bortgifvande.
Atskillige af R. o. A. betygade sitt misstycke deröfver,
att de andre Stånden ej villa lemna dessa sakerne, emedan
ju längre dermed fortfares, desto svårare blifva fölgderne.
Missnöjet ökes, och mången välförtjent man sättes utom all
uppmuntran och hopp om belöning, sedan han i cronans tjenst
kanskie tillsatt både egendom, hälsa och krafter.
Hr Hårleman sade det vara mycket beklageligit, att
Riksens Ständer genom atskillige tjensters bortgifvande kommit
att göra ingrep uti Konungens regale, och att Präste- och
Bondeståndet dermed än vidare vilja fortfara. Men ännu beklageligare
vore det, att ibland R. o. A:ns egne ledamöter
gifvas de, som, i stället för att gå till sin nådiga Öfverhet och
begära befordran, vända sig till de andra Stånden och smyga
sig igenom utan att en gång först anmäla sig hos sitt egit
Stånd, som det nu nyligen händt med en, den där fått Ofverste-caractere,
och hvilken, för det han begynt hos Bondehopen,
i all sin tid bör få heta Bonde-Öfverste.
Hr Pehr Kalling utlät sig, att man lättast skulle
kunna förmå Prästeståndet att innehålla med flere tjensters
bortgifvande, om man läte dem veta, att ifall de dermed vidare
continuera, voro också R. o. A. sinnade att bortgifva
survivancen på alla Biskopsdömen samt tillsätta en Dy Ärchiebiskop.
En och annan mente, att Hr Landtm, väl kunde gifva
dem till förstå detta på tjenligit sätt, eller ock att uti
den dem till görande föreställningen något härom kunde röras.
Hr Klingsporre anförde, hurusom denna saken är aldra
ömast för R. o. A., hvars största object tjensterue nu äro, och
hvilka kunna aldrasnarast komma i nådig åtanka, efter de
hafva lägenhet att så till säjandes gå sin Öfverhet dageligen
för ögonen och göra sig af dess nåd värdige, men nu lätteligen
kunna utestängas, när tjensterne af de andre Stånden
disponeras.
Hr Silfversparre påstod, att den, som först gådt till
de andre Stånden och gådt R. o. A. förbi, borde derföre mista
säte och stämma på Ridderhuset.
Hr Löwenhielm förestälte, huruledes nu, sedan R. o. A.
också gådt så långt in med om tjensterne, det icke gerna
skickar sig att taga så violente steg och hindra expedition
eller begära, att H. Majit intet måtte reflectera på
sådane recommendationer; men i det stället kunde rätt alf
-
Om officerarnes öfning och befordran.
165
varsamma föreställningar göras de andre Stånden så härom,
som ock att ingen vidare tillökning i hammarsmidet för någon
måtte beviljas.
R. o. A. beslöto att genom en Deputation öfver bägge
desse målen göra alfvarsam föreställning till de andra Stånden
och anmodade Hr Löwenhielm den samma att uppsätta.
Emedlertid upplästes Hr Carl Georg Nedenvuds Memorial
och förslag, huru och på hvad sätt armeen öfver alt kunde blifva
försedd med öfvade officerare, hvartill väl mycket bidrager,
thet många af nationen gådt i främmande krigstjenst; men
som tillfälle och lägenhet ej för alla gifvas att nyttja en sådan
förmon, utan torde, särdeles under fredstiden, till en stor del
förlora then förut vundne öfningen, therigenom att the ifrån
krigs-metien distrahera applicationen till landthushållningen; ty
och på thet en ständig rörelse vid armeen måtte underhållas och
then theraf följande öfningen erhållas, som eljest skulle fordra
en ansenlig omkostnad årligen, föreslår Hr Nederwud, att K.
Lif-Gardiet kunde blifva inrättat och ansedt såsom en stam
eller pepiniere, hvarifrån skickelige officerare till de indelte
regimenterne kunde flyttas, hälst som ther under H. K. Höghets
nådiga inseende både en hederlig täflan och uppmuntran
officerarne imellan innom kort tid tillskyndar dem en verkelig
insigt uti krigs-metien; tyckandes Hr Nederwud jämväl, på
thet officerarne vid de indelte regimenterne ej eller måtte
sakna de framsteg, hvartill de gjordt sig förtjente, och ändamålet
än vidare kunde befordras, att thesse officerare äfven
borde blifva avancerade till K. Lif-Gardet och de andre värfvade
regimenterne i Sverige och Pommern.
Hr Didron berättade, att Krigsbefälet redan härom
vändt sig till H. Majit, och kunde altså det nu uppläste memorialet
blifva liggande.
Hr Nederwud föreslog, att Krigsbefälet kunde utarbeta
planen, på hvad sätt detta bäst måtte kunna verkställas;
mycket skulle det befrämja saken, om ingen ifrån underofficerare
avancerades till Fändrick vid Gardet, utan dertill
togos ifrån andra regimeuter, eftersom en Fendrick vid Gardet
har för stor rang i proportion af de andra officerarne vid regimenterne
och deraf mycken jalousie förordsakas.
Hr Hårleman tyckte bäst vara, att detta lemnäs till
H. Majits nådige afgörande.
166 (Juni 4.) Officerarnes befordran.
Hr Börge Skeckta upprepade, hurusom, i fall detta kunde
komma till verkställighet, det ofelbart skulle betaga mycket
af den jalousie Gardet nu har på sig i armeen, ty underofficerarne
af Gardet kunde då tagas till Fendrickar och
Lieutenanter vid de andre regimenterne och andre officerare
åter derifrån förbjelpas till Gardet, så att ständig roullance
blefve emellan Gardet och de andre regimenterne.
Hr Giös instämde med Hr Skeckta.
Gref Axel Rutger Sparre förbehölt sig, att om en
sådan roullence skall blifva, att under-officerarne från regimenterne
skola befordras till K. Gardet, då åtminstone inga
drängar eller camraartjenare måge tagas till under-officerare.
Hr Didron påminte, att K. Maj:t Lif-corps måtte också
härunder begripas, så att den med K. Gardet och de andre
regimenterne får vara i roullence.
Det sades att icke allenast K. Maj:ts Lif-corps, utan ock
Artilleriet och Fortifications-staten härunder bör begripas, hälst
nödigt är att hvar och en officerare bör förstå de vetenskaper,
som vid desse sidstnämnde stater kan läras och inhämtas.
Efter något vidare discourerande härom anmodades Hr
Landtm, att hos H. Maj:t så väl som H. K. Höghet å R.
o. A:ns vägnar recommendera Krigsbefälets underdånige föreställning
om roullancen imellan officerarne vid Gardet och de
andre regimenterne.
Hr Löwenhielm inkom och jousterade den af honom projecterade
föreställningen till de andre Stånden, hvilken af
R. o. A. gillades, så lydande:
R. o. A. har gifvit oss sina Deputerade i commission att
hos the öfrige respective Stånden ännu en gång hörsam-,
tjenst- och vänligen påminna om ett benägit bifall till Hr
Swedenheims ingifne memorial, och att ingen, af hvad namn,
stånd eller värde han vara kan, må få igenom respective
Ståndens bifall någon tillökning uti hammarsmidet. R. o. A.
är therom förvissadt, att then, som till någon tillökning i
smidet kan vara berättigad, enligit förordningarne nog kan
vinna sitt ändamål igenom K. Bergs-Collegiuin och H. Maj:t;
men att the, som i anledning kan hända af the tvenne skedde
bevillningar taga tillfälle att hos Ständerne sig anmäla, lära
aldeles förtvifla om ändamålets erhållande igenom lagliga vägar.
Deputation till Stånden om tjensterna m. m. 167
R. o. A. anser stångjernssmidets oordenteliga tillökning för en
ofelbar undergång för hela rikets järnhandel och för att ej
kunna ske utan andras förfång, och vill R. o. A. ingen del
hafva hvarken uti rikets tagande skada genom järnhandelens
underliggande eller the enskyltas suckan och klagan öfver
tillfogat intrång och oförrätt, hvilket alt R. o. A. håller före
vara Riksens Ständers skyldighet att förekomma, men icke
thertiil bidraga.
R. o. A. har ock godt funnit att än ytterligare iterera
sine vänlige föreställningar angående tjensternes förgifvande
med mera, som förr omtalt är. R. o. A. har ännu i dag therom
haft en ömsint deliberation och finner, ju längre thet går,
ju svårare och obehageligare fölgder. R. o. A. vördar med
djupaste underdånighet H. K. Maj:ts stora nåd och mildhet,
som härtills behagat att icke med onåde anse Ständernes
många angående tjenster inkomne föreställningar. R. o. A.
skulle beklaga, om genom längre fortfarande härmed H. K.
Maj:t sluteligen får ordsak att uppfatta något missnöje öfver
Ständernes göromål i sådana saker, som enligit fundamentale
lagarne på sitt föreskrefne sätt K. Majit tillhöra; och finner
således R. o. A. sig förbundne att ej allena lemna thenna
välmente erindran till benägit öfvervägande, utan ock att förnya
sin förra vänliga begäran, att nu på slike saker ett ändteligit
slut blifva må.
Yid slutet af denna föreställning var väl i anledning af
de förde discourser något tillagt för Prästeståndet enskylt om
ecclesiastique beställningars bortgifvande af R. o. A., deräst
Prästeståndet skulle tillåta flere cessioner eller accorder af
tjenster; men så ville dock R. o. A. för denna gången heldre
lemna sådant ute och afvakta, hvad verkan det öfrige kan
göra, än att nu gifva bemälte Stånd någon anledning till
missnöje.
Derpå utnämndes ledamöter till denna Deputation, som
bestod af 24 personer, hvilka ock straxt uppropades och afgingo.
Hr Löwenhielm, såsom fullmäktig för den grefveliga
De la Gardieska famillen, blef utsedd att föra ordet och fick
derjemte in commissis att hos Borgare- och Bondestånden påminna
om svar angående 1744 års bevillnings-afgifts uppbärande
för innevarande år.
Sedan Deputation var bortgången, fördes på tal om expedierandet
af de mål och ansökningar rörande cessioner af
168 (Juni 4.) Grises förslag om husbebofs-,
tjenster, accorder och caracterer med mera, som de frenne
Stånden beviljat; och som R. o. A. intet hade någon kundskap,
huru många eller af hvad beskaffenhet desse målen äro, så
tycktes af åtskillige nödigt vara, att R. o. A:ns ledamöter uti Expeditions-Deputation
först ser dem igenom och upprättar öfver
dem en förteckning, som till R. o. A. ingifves, innan någotthera
af förberörde mål expedieras.
Dock kom härom ej att fattas något vist slut, utan upplästes
Tull-Deputations Betänkande af den 7 sidstl. Aprilis
öfver det af Cammereraren vid General-landttullscontoiret
här i Stockholm Peter Grise ingifne förslag angående husbehofs-
samt salu-brygg- och brännerie-accisens jemte bakugnspenningarnes
beqvämligare uppbärande till besparing i
staten. Och sedan Deputation uti tiletta sitt betänkande upptagit
alla Cammereraren Grises gifne förslag samt inryckt så
väl K. Cammar- som Commerce-Collegiernes och Stats-Contoirets
utlåtande och påminnelser thervid, förmäles, thet Deputation
altsammans uti behörigt och noga öfvervägande tagit
samt funnit förberörde förslag vara å så pålitelige skäl och documenter
grundat och den nytta medföra, att icke allenast K.
Majit och cronan är mer säker om dess tillständiga inkomster
än förr, utan ock att städerne therigenom vinna en mera beqvämlighet
utan landtmannens ringaste olägenhet, förutan
thet att K. Majit och cronan igenom 297 accis-betjenters indragande,
som kunna göra det allmänna någon annan nyttig
tjenst, besparar en tredjedels tunna guld på 184 dal. 27 Vs
öre sint när, städernes invånare undgå åtskillige besvärligheter,
samt the af them, som varit förpliktade taga del uti accisbetjeningens
aflönande, aldeles nu therifrån entledigas, räkenskaperne
förkortas, uppbörden blir promptare, balancer och
oredor försvinna, trätor, rättegång, slagsmål, missförstånd, ja
ofta otrogne betjenters menederier hämmas samt Riksens Ständer
entledigas ifrån ny bakugnspenninge-taxas öfverseende;
och i anseende till hvilket alt Deputation förmäler sig ej annat
kunna än Riksens Ständer tillstyrka, thet måtte thenna inrättning
med accisens beqvämlighet och säkrare uppbärande
till verkställighet befordras, hvarvid likväl Deputation finner
följande böra i akt tagas, såsom:
l:o att uti alla städer i riket, förutan Stockholm, för
malen och omalen spanmål, bakadt bröd, som ifrån landet inkommer,
och then skylsäd, som växer på städernes åkerjord,
brygg- och bränneriaccisen.
169
erlägges i tullporten af säljaren eller egaren 8 öre smt tunnan,
under namn af husbehofs-accis, hvaremot bakuguspenningarne
komma att afskaffas.
2:do När accisen således vore af säljaren eller egaren erlagd
i tullporten, hade Tullcammaren att, utom tullsedel,
genast meddela en särskilt accis-sedel, hvaruti then utlagde
accisen uppföres, hvarefter säljaren genast af köparen, utom
betalningen för varan, bör få ersättning för then utlagde accisen
enligt sedelen, hvilken såsom executive kommer att anses,
så att, ifall köparen skulle vägra accisen, har säljaren att anmäla
sig hos vederbörande executor i staden, som enligit K.
Accis-förordningen [af] den 14 Junii 1735 genast utan någon
föregången rättegång eller förvisande till domstol, ehvad förord
af köparen förebäras kunna, bör meddela säljaren utmätning
i köparens egendom, så väl för then utlagde accisen som
ock thertill 50 dal. smts böter, säljarens eller målsegandens
ensak.
3:o Att then spanmål, som på förenämnde sätt vore accisad
och till en annan stad, landt- eller bergsmän blefvo
försänd, måtte blifva fri för accis erläggande efter vanligheten,
enligt K. Brefvet af den 20 Aug. 1739.
4:o Att som R. o. A. äro för bakugnspenningarnes erläggande
enligit erhållne privilegier frie, men efter thetta förslag
kornrno att erlägga eller till säljaren återställa en theremot
svarande husbehofs-accis, hvilka inbegripas under ofvannämnde
8 öre smt tunnan, som i tullporten erlägges; så på
thet R. o. A. emot theras privilegier thermed ej måtte graveras,
måste Tullcammaren, så snart mantalsskrifningen för
thet ingående året för sig gådt, af mantalslängderne upprätta en
förseglad special och uträkning på accisen i proportion af consumtionen
efter personernes antal i hvart och ett adeligit hus,
med hvilken special en betjente kan gå omkring straxt efter
nyårsdagen och therefter utbetala så mycken accis, som hvart
adeligit hus thet året kan komma att utgifva, som belöper till
1V5 öre för hvar tunna, hvaröfver på berörde special in
margine qvitto meddelas bör.
5:o Att salu-brygg- och brännerie-acciserne till en viss
summa taxeras på hvarje stad, som therföre bör vara ansvarig,
samt Magistraterne sedan repartera samma summa saluidkarne
imellan, hvilkas antal i möjeligaste måtto böra inskränkas,
enligit K. Brefvet till Landshöfdingarne under den
170 (Juni 4.) Grises förslag om husbehofs
-
28 Jan. 1746, emedan krögeri theruti förklaras ej vara rätt
borgerlig näring. Och sorn, i anledning af hvad förberördt är,
för then spanmål, som till brygg- och bränning till salu användes,
husbehofs-accisen blefvo erlagd i tullporten, men samma
tillförene varit under salu-brygg- och brännerie-accisen inbegrepen;
altså, sedan husbehofs-accisen kommer therifrån att
afgå, belöper särskilte salu-bryggerie-accisen till 16,104 dal.
13 /s öre smt och salu-brännerie-accisen, när brännevins
brännande är tillåtit, till 3,611 dal. 5 öre smt, enligit thet af
Cammereraren Grise uppgifne förslaget.
6:o Att then spanmål, som försändes till större qvantum
för Bergslagens räkning ifrån Stockholm till Westeråhs, aldenstund
samma spannemål på en kort tid upplägges under Acciscammarens
vård och nyckel, måtte så hädanefter som hittills
accis-fritt uppläggas och utförslen theraf af en betjente bevakas;
hemställandes Deputation till Riksens Ständers bepröfvande,
om icke i anledning af K. Collegiernes och StatsContoirets
tillstyrkande samma förmon kunde Arboga, Köping
och Gefle städer under samma vilkor lemnäs, hvilka äfven
förse Bergslagen med spanmål, enär partiet ej är under 30 tunnor,
som från Stockholm sändes, dock att thervid i akt tages,
thet accis erlägges för hvad theraf i thesse städer consumeras.
7:o Att the städer, som, enligt erhåline privilegier, ega
andel uti delnings-accisen, måtte åtnöja sig att få sina andelar
efter ett medium af 4 års importence under arrendetiden,
tå accisen under Generaltullarrende-Societetens betjening
blifvit högst bragt, eftersom samma andel ej kan utbrytas,
thermedelst att accis- och bakugnspenningarne blifva
under en titul af husbehofs-accis sammanfogade.
8:o Hvad qvarntullen angår, som endast erlägges i Götheborg
och Carlscrona, utom Stockholm, hvarom nedanföre förmäles,
så emedan qvarntullen i Götheborg och Carlscrona altid
erlagts tillika med husbehofs-accisen och samma husbehofsaccis
nu kommer att erläggas i tullporten, så kommer ock
hädanefter bemälte qvarntull tlierstädes att uppbäras.
Angående Stockholm:
9:o Att emedan salu-brygg- och brännerie-acciserne äro
af embeterne arrenderade, så att ingen bevakning härvid är
af nöden, och således intet mer återstår än husbehofs-accisen
och bakugnspenningarne; så förmäler Deputation sig hålla
brygg- och bränneriaccisen.
171
före, att qvarntullen och husbehofs-accisen för spanmål kan af
säljaren i tullporten beqvämligen erläggas enligit taxan, samt
the på torgen i Stockholm inrättade Accis-cainrar till statens
besparing afskaffas; jämväl att i stället för bakugnspenningarne
i Stockholm 2 öre smt, under namn af husbehofs-accis,
erlägges för hvarje tunna spanmål af råg, hvete, rågmjöl,
hvetemjöl, korn, kornmjöl, hel- och korngryn, råg- och hvetebröd,
som i tullportarne uppbäres, jemte husbehofs-accisen och
qvarntullen, och på samma sätt, som om öfrige städerne i riket
förmält är, kommer säljaren att återställas.
Hvad denne accis erläggande af R. o. A. angår, förhålles
thermed på samma sätt, som här ofvanföre angående the öfrige
städerne i riket är förmält, nemligen att samma accis
them i början af året tillställes, hvilken belöper till 3 öre
smt i anseende till comsutntionen a 1 */2 tunna råg och hvete
till bröd och kokmjöl på personen.
10:o Att hvad then spanmål angår, som från annan stad
till Stockholm försändes, så kommer tlierstädes vid qvarntullens
och accisens erläggande att godtgöras, hvad för then
samma enligit tullpasset förut i afsändningsorten blifvit betalt.
ll:o Att thenna inrättning måtte genom K. Collegiernes
föranstaltande taga sin början antingen den 1 Julii instundande,
i anseende till bakugnspenningarnes taxerande för
första halfva året, som sedermera upphöra, eller, i fall thet
så snart ej läte sig göra, aldrasidst den 1 Jan. 1748.
12:o Att the afgående 297 stycken accis-vaktmästare och
betjente måtte till och med Dec. månads slut innevarande år
behålla then them hittills bestådde lön, på thet the efter
ansägning thessinnan måge sig örn annat näringsfång fä oinhugsa.
Till slut hemställer Deputation Riksens Ständers godtfinnande,
om icke Cammereraren Grise, i anseende till thess
vid detta förslag erviste berömliga nit för det allmänna, kunde
nu genast undfå 1000 dal. smt och sedermera, så snart thess
förslag blir satt i verkställighet, två procent i 3:ne är af hvad
K. Maj:t och cronan therigenom mera uti accis-inkomster och
statens besparing tillflyta kan än tillförene; jämväl ock att
han vid tillfälle till någon anständig syssla blifver befordrad.
Sedermera upplästes Tull-Deputations Extractum Protocolli
af den 18 sidstl. Aprilis, hvaruti förmäles, thet hos De
-
172 (Juni 4.)
Grises förslag.
putation i öfvervägande kommit, sedan berörde betänkande
varit afgifvit, tliet förslag therutinnan och thess 5:te punct
blifvit gjordt, att salu-brännerie-accisen, tå salu-brännerie kan
blifva efterlåtit, till en viss summa, på samma sätt som bryggerie-accisen,
bör taxeras på hvarje stad till besparing uti
statens aflöning, som vida öfverträffar inkomsten; och som, i
fall salu-bränneriet åter på en viss tid emot en särskilt
eonsumtions-accis-afgift blefvo tillåtit af ett vist qvantum
spanmål, torde thet inkast kunna göras, thet igenom then
föreslagne Accis-betjeningens indragande blefvo svårt att hämma
en högre bränning än thet tillåtelige qvantum spanmål; altså
förmäler Deputation funnit nödigt att uti thenna omständigheten
höra Cammereraren Grise, som sig yttrat, att theräst
salu-brännerie skulle emot en särskilt consumtions-accis tillåtas,
så lärer thet ske på en viss föreskrefven tid och till vist
qvantum spanmål för hvarje stad, som saluidkarne imellan
kommer att reparteras, i hvilken händelse Magistraterne och
Tullcamrarne utan någon svårighet genast kunna utröna, huru
mycket spanmål en hvar salu idkare, i proportion af theras
bränvinspannors storlek, i dygnet kunna tillverka, hvarefter
tiden för en hvar genast borde utsättjas till bränningen och
the lösa bränvinspannorne, tå then vore förfluten, sättjas i
säkert rum under Magistraternes och Tullcamrarnes vård
och nycklar samt the inmurade bränvinspannorne förseglas;
till hvilket alt contracterne med Bryggare-ämbetet i Stockholm
kunna tagas till grund, hvarmedelst större säkerhet än
igenom betjening står att erhållas, hvars stat stiger till 22000
dal. smt, men theremot salu-brännerie-accisen förut ej belupit
iner än 3611 dal. 5 öre smt. Thessutan förmenar Cammereraren
Grise att, i fall så nödigt pröfvas, kunde understundom en och
annan besökare tagas ifrån tullarne till oförtänkte husvisitationer
och tullskrifvarne i theras frånvaro sjelfve förestå tullarne,
hvartill de altid varit förpliktade, för hvilken ordsak
uti några af the mindre städer finnes flere tullar än besökare;
eller ock kunde pä then korta till bränning lofgifne tiden tå
och tå en vaktkarl lejas vid tullarne i besökarnes frånvaro,
som skulle komma K. Maj:t och cronan till minsta gravation.
Och som Deputation funnit thetta andragande hafva sin goda
grund och icke kunna hindra verkställigheten af Cammereraren
Grises ofvannämnde förslag, hvartill Deputation uti thess
betänkande styrkt Riksens Ständer, hälst, i fall någon salu
-
ståndens svar till R. o. A:ns deputation.
173
bränning framdeles skulle tillåtas, tå tillika lärer förordnas
efter omständigheterne, hvilket likväl för innevarande år ej
behöfves, så vida accis-besökare till årets slut blifva bibehållne;
så berättar Deputation sig sådant Riksens Ständer
härmed tillkänna gifva skolat.
R. o. A. biföllo Betänkandet, så väl som thet thervid
fogade och nu uppläste Extractum Protocolli.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu
tillbaka, och berättade
Hr Löwenhielm, som fördt ordet, att Deputation till
följe af R. o. A:ns befallning varit hos de andre Stånden, och
hade han ur papperet läst för dem den uppsatte föreställningen,
jemväl påmint om 1744 års bevillnings-afgifts uppbärande
för innevarande år, hvartill de tycktes lemna mycket
godt hopp. Om tjensterne hade han hos Prästeståndet tillagt,
att ännu flere considerationer voro, som afrådde att dermed
vidare fortfara. Och då de frågat hvad för considerationer det
väl vore, hade han för egen räkning sagt, det han snart torde
kunna skaffa prof derpå, att privilegierne intet eller kunna
kringskantsa deras fri- och rättigheter. Hos Borgare- och
Bondeståndet trodde han äfven, att den gjorde alfvarsamma
föreställningen lärer få intryck. Borgareståndet hade sagt,
det de väl visste hvad de borde göra, hvartill lian svarat,
det han ej tviflade derpå, men önskade, att de måtte komma
det ihog.
Upplästes Electorernes förteckning på de valde ledamöter
till Ridderhus-Deputation i deras ställen, som bortreste äro.
Den 5 Junii.
R. o. A. samlades för middagen klåckan 8.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Upplästes Protocollet af den 24 Jan. ifrån sid. 401 till
sid. 408, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 14 sidstl. Maji angående 3 § af Allmogens
besvär om öfverklagad dyrhet på victualievaror, som utifrån
införes, samt then theruppå föreslagne lindring i tullen,
förmälandes Deputation sig hafva, i anledning af K. Commerce
-
174 (Julli 5.) Om lindring i tullen på viktualier.
Collegii öfver tiletta mål inkomne utlåtande, funnit, att ehuru
H. Maj:t åren 1741, 42 och 1743 intill Julii månads slut 1744
i nåder efterlåtit them främmandom att med theras fartyg
införa spanmål och victualie-varor under samma frihet, som
väre inhemske fartyg åtniuta, samt oansedt jämväl tullen för
kött, fläsk, ost, smör, torr och salt fisk samt bohvete, korn-,
hafre- och hertsgrvn, till följe af 9 § uti K. Maj:ts nådige
Resolution på städernes allmänna besvär af år 1743, till förledit
års slut efter 1740 års taxa är vorden beräknad; så
skall dock, änskönt sådant tyckts hafva ländt till befordran af
samma varors införsel, likväl under den tiden, åtminstone här
i Stockholm, icke kunnat förmärkas, att priset på sådane varor
therigenom särdeles fallit, hvilket härrördt af then gångbara
boskapssjukan, dels ock theraf att Hollstenska köpmän, i brist
af tillräckelige svenska producters uppköpande för sine här
undfångne penningar, måste therföre taga växlar, för hvilkas
höga cours the igenom varornes stegrande skolat sökt sin ersättning;
hvilket alt med mera Deputation berättar sig tagit i
ömsint öfvervägande samt therefter funnit, att en lindrigare
tull på victualie-persedlar kan till någon del befordra tillförseln
samt äfven hindra dyrheten; och som riket innom sig
sjelft ej eger tillräckeligit förråd af thesse varor, eller hvad
theraf oumgängeligen till rikets behof erfordras, och således har
then tillförsel nödig, som utländningen theraf göra kan, så ock
emedan H. Majit, af thenna ordsak förnämligast bevekt, har
genom nådig Resolution på städernes allmänna besvär af år
1743 och 9 § i nåder täckts på 3 års tid bevilja lindring i
tullen på alla utrikes ifrån inkommande victualie-persedlar
på thet sätt, att tullen efter then år 1730 utkomne tull-taxa
therföre beräknas och erläggas skulle; ty är Deputation af
then tankan, att samma lindring i tullen, som förledit år upphörde,
för omtalte victualie-varor må än vidare och till nästa
Riksdag beviljas, hållandes Deputation dock före, att allehanda
sorter gryn therifrån undantagas böra, emedan the i
landet synas kunna anskaffas; hvartill Deputation tycker sig
så mycket mer kunna styrka Riksens Ständer, som H. Majit
uppå theras underdånige hemställande den 17 sidstl. Febr. i
nåder täckts tillåta, att för all spanmål, som innan innevarande
månads slut med främmande fartyg i rikets hamnar inkommer,
tullafgifterne måge beräknas på samma sätt, som vore spanmålen
med svenska skepp inkommen, och the härtill beve
-
Stockholms Spinnhus.
175
kande skäl och omständigheter tyckas vara lämpelige till hvarjehanda
victualie-persedlar, hvilka nu för tiden icke äro ymnogare
eller i proportion mindre dyra än sjelfva spanmålen.
Härvid upplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 4 hujus öfver nästberörde Secreta Manufactur- och Handels-Deputations
Betänkande, hvilket Ståndet förmäler sig bifallit
med tilläggning, att lindringen i tullen på victualievaror
må continuera till nästkommande Riksdags slut.
R. o. A. biföllo Betänkandet med Borgareståndets tillläggning.
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 5 sidstl. Maji angående dispositionen och
hushållningen vid Stockholms stads Spinhus, hvarutinnan, i anledning
af vederbörande föreståndares relation samt K. Commerce-Collegii
underdånige skrifvelse af den 9 Dec. förledit år,
följande korteligen vid handen gifves:
l:o huru många personer nu för tiden uti Spinhuset finnas,
och huru de ditkommit;
2:o huru länge the om dagen arbeta, samt till huru mycket
ett års arbete blifver räknat;
3:o huru arbetet i särskilte rum blifvit fördelt imellan the
unge och åldrige personerne;
4:o berättes att K. Commerce-Collegium år 1745 gjordt
någon moderation i spån-arbetslönen, till att therigenom förmå
fabriqveurerne att med ständig och tillräckelig ull förse Spinhuset
och therjemte betaga all anledning till klagomål öfver
arbetslönens dyrhet; uti
5;te puncten omröres, huru spisordningen i akt tages efter
Riksens Ständers fastställande vid 1741 års Riksdag, huru
beklädningen hvar vecka sker, samt på hvad sätt the inmante
personerne erhålla sin vissa betalning, hvar efter sitt
arbetssätt;
6:o anmäles, huru som the af krögarne här i staden hittills
utgjorde och hädanefter erläggande 10000 dal. smt årligen
ersätta den årlige förminskningen i Spinhus-afgiften, i
anseende till den nu varande excessive dyrheteu.
Ytterst berättes, l:o thet Banqven med flere för then gäld,
the af Spinhuset haft att fordra, blifvit förnögde; 2:o att nödige
uthus och en bro imellan staden och huset blifvit förfärdigade;
3:o att thet gamla till tak, väggar, dörrar med
mera nog förfallne huset blifvit satt uti godt och försvarligit
176 (Juni 5.) Stockholms Spinnhus.
stånd, samt 4:o att i förledit år en ny byggnad af sten, 3
våningar, blifvit gjord, igenom hvilken byggnad ej allenast
tjenlige straff- och arbetsrum kunna erhållas för fabriqveurernes
vanartige mästare, som blifvit dit dömde att flerstädes
sin åsamkade skuld afarbeta, utan ock efter handen
särskilte rum inrättas för liderlige och till laster begifne
personer, att framför andre till strängt och svårt arbete blifva
hällne.
Hvad således, thet ena med thet andra, här korteligen
blifvit uppräknat, förmäler Deputation sig vid behörig anstäld
besigtning befunnit vara af then beskaffenhet föreståudarne
uppgifvit, och att thervid således icke fins något vara att påminna.
Beträffande then af K. Commerce-Collegio gjorde moderation
uti arbetslönen vid Spinhuset, som(!) ehuruväl tiletta nog
förminskar inkomsten, så håller Deputation dock thenna tagne
författning för så mycket nödigare, som Spinhusets förlust vid
then gjorde moderationen i arbetslönen icke kan svara emot
then skadan, att the i Spinhuset inmante personer i brist af
spånad icke skulle kunna med arbete svsselsättjas, men lika
fullt af Spinhuset sitt underhåll åtniuta, i hvilket fall thet
med spinhus-inrättningarne påsyftade hälsosamma ändamål i
en hast skulle förfalla; hvarvid dock Deputation förmäler
sig vara af then tan k an, att, så snart den befarade olägenhet
af brist på nödig ull till spinhus-folkets sysslosättjande upphörer,
tå äfven then arbetslön, som för spånaden vid Spinhuset
tillförene blifvit betald, åter bör i akt tagas och till Spinhuset
erläggas.
Vidare och sedan Deputation tillagt Spinhus-föreståndarne
thet beröm, the genom theras hafde omsorg för Spinhusets
uppkomst sig väl förtjent, anmäler hos Riksens Ständer Deputation
så väl Spinhus-Predikanten Olof Sundström som
Spinhus-Inspectoren Carl Magnus Liwin, af hvilka then sednare
alt ifrån Spinhus-inrättningen år 1724 skall flitigt och
troligen sin syssla förrättat, och then förra snart i 12 års tid
under ganska knappa villkor å daga lagt en besynnerlig oförtrutenhet,
om hvilkas vidare befordran samt föreskrift thertill
Deputation, jemte alt thet öfrige, Riksens Ständers egit godtfinnande
och ompröfvande hemställer.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Wadstena Krigsmanshus.
177
Upplästes Landt- och Sjö-Militioe-Oeconornie-Deputations
Betänkande af den 13 Fehr. sidstl. angående Wadstena
Krigsmanshus-verket, hvaruti, sedan Deputation i anledning af
K. Krigs-Collegii riksdagsberättelse vid handen gifvit, huru
många nu för tiden äro på Krigsmanshusets stat och njuta
penninge-underhåll, samt huru många i sjelfva huset eller
hospitalet njuta årlige persede-underhåll in natura, förutan the
gratialister, sorn på Finska regimenterne haft invisningar och
måst af Krigsmanshuset blifva forsedde med dubbelt eller enkelt
underhåll, alt som the funnits förtjente, berättas att K. KrigsCollegium
i anseende thertill, att thet är långt fördelaktigare
njuta underhåll in natura än att få thet i penningar, hvarföre
the sökande ville vara närmast till thenna förmon, hem
ställer:
l:o
om icke thet må förblifva vid första inrättningen och
inge andre njuta den nåden att intagas i sjelfva Wadstenahuset
än the, som i krig antingen mistat arm eller ben, syn
eller hörsel, eller ock blifvit så lytte, att the icke kunnat sköta
sig sjelfve; och
2:o huruvida underhålls-sökande hädanefter måge vara
förbundne att förse sig med sådane laga bevis om theras till
stånd,
som K. Förordningen af den 1 Junii 1739 angående
pensioners utdelande till enkor i nåder förmår, eller huruvida
andre trovärdige mäns attester i förenämde mål kunna göra
tillfyllest; öfver hvilket hemställande H. Maj:t uti thess nådige
Secreta Proposition sig yttrat, thet håller H. Maj:t i
nåder före, att inga andre i sjelfva Wadstena-huset måge intagas
än the, som äro af then beskaffenhet, som förbemält är,
samt att H. Maj:t, hvad det senare angår, i nåder finner betänkeligit,
i anseende till upprepade skäl och ordsaker. I anledning
af alt thetta, så hemställer åter Deputation Riksens
Ständers godtfinnande, hvad den första puncten angår, om icke
thet må förblifva vid thet, som ifrån första inrättningen varit;
men beträffande then senare puncten, så håller Deputation
före, thet böra the officerare, som vilja söka underhåll, förse
sig med Landshöfdinge-ämbetets i orten vittnesbörd öfver theras
uppförande och villkor, samt under-officerare och gemena likaledes
med Regements-chefens och sokneprästens.
Vidare berättar Deputation sig hafva intagit, huru Krigsmanshus-cassan
har åtskillige och till större delen ansenlige
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 12
178 (Juni 5.) Wadstena Krigsmanshus.
fordringar, så väl hos K. Majit och cronan som hos Riksens
Ständers Contoir samt tvenne uppbördsman; om hvilka fordringars
beskaffenhet Deputation gör utförlig] och vidlyftig berättelse;
och hvad beträffar the af Wadstena Krigsmanshus-cassan
innehafvande myntetekns-försäkrings-sedlar å 2
och 14 öre sint stycket, bestigande tillhopa till 60,873 dal. 62/3
öre smt, samt ett återstående interesse af 12,875 dal. sint
uppå ett af förra Upphandlings-Deputation gjordt, men sedermera
betalt lån, hvarå interesse-sedel af Riksens Ständers
Contoir är utgifven; så hemställer Deputation i anseende till
anförde skäl, om icke Riksens Ständers Contoir ju förr thess
häldre må låta Krigsmanshuset komma till thess fulla förnöjelse
för ofvanberörde poster efter the försäkrings- och interesse-sedlar,
som thet nu innehafver. Under förberörda summa
60,373 dal. förmäler Deputation begripas the 2932 dal. 26 öre
d:o mynt, som år 1719 af K. Krigs-Collegio på Wadstenacassan
blifvit till gratialisternes afbetalning vid Dahl-regimentet
utassignerade, men ännu af cassan icke betalte; och som
Regiments-skrifvaren likväl utbetalt thenna assignerade summan,
ty kommer berörde anordning af Krigsmanshus-cassan
att inlösas efter devalvationen till hälften på samma sätt,
som bemälte cassa nu får thess mynteteknsfordran af Riksens
Ständers Contoir.
Vidkommande Krigsmanshusets fordran hos förra Landträntemästaren
i Calmare län Cornelius Udd till 2289 dal. 13
öre smt samt hos afledne Landträntemästaren i Jönköping Joh.
Lohm till 3934 dal. 11 öre dito mynt, så althenstund H. Maj:t
i nåder beordrat Cammar-Revision att härom inkomma med
berättelse, samt hvaräst the medel, som af berörde uppbördsmäns
qvarlåtenskap influtit, vägen tagit; ty förmäler Deputation
sig härvid icke hafva något vidare att påminna, om icke Riksens
Ständer skulle finna nödigt i underdånighet begära, thet
H. Majit täcktes å nyo låta afgå thess alfvarliga befallning
härom till Cammar-Revision.
Sedermera berättes, thet Krigsmanshuset, efter Riksens Ständers
förordnande vid 1731 års Riksdag, till cronans gälds betalande
i Banqven måst aflåta thess på interesse i Banqven stående capital
af 138271 dal. smt i ducater, riksdaler, caroliner och courant
silfvermynt, hvilket capital Riksens Ständer den 17 Julii 1731
gifvit theras försäkran att Krigsmanshuset skall återfå i
lika myntesorter, när rikets tillstånd thet tillåter, samt
Wadstena Krigsmanshus.
179
imedlertid njuta 4J/2 procent i samma mynt, som lånet innehåller,
af Stora sjötulls-medlen; och som interesset ej blifvit
therefter betalt, utan allenast i kopparmynt, hvaröfver nu besvär
anföres, altså anhåller K. Krigs-Collegium, att Krigsmanshuset,
efter träffad liqvidation med Stora sjötullen, må
få ersättning för hvad, genom interessets för ringa beräknande,
thet kommit att lida, samt att Krigsmanshuset, så länge capitalet
är obetalt, måtte få interesset ut efter Riksens Ständers
försäkran, eller i annor händelse, att capitalet blifver betalt af
först inflytande Stora sjötulls-medel i samma myntesorter, som
lånet skedt; vid hvilket K. Krigs-Collegii utlåtande Deputation
förmäler sig ej hafva något att påminna.
Vidare förmäles, thet Generalförråds-cassan år 1740 länt
af Krigsmanshus-cassan 43500 dal. smt emot pant af inlöste
förpantnings-räntor samt ränta 6 för hundrade om året, hvaraf
nu allenast återstå 24000 dal. smt, jemväl att K. UtredningsCommission
år 1741 emot lika pant och ränta låntagit 60000
dal. smt samt K. Cammar-Collegium och Stats-Contoiret år
1743 70000 dal. dito mynt emot 5 procent årligen samt förskrifning
och K. Majits försäkran. Hvad beträffar de 2:ne
förre lånen, som tillhopa gör 84000 dal. smt, så förmäler Deputation
sig vara af then tankan, att så mycket af the utaf
Generalförråds-cassan och K. Utrednings-Commission[en] till
Krigsmanshuset pantförskrefne räntor, som svarar emot the af
them gjorde låner, imedlertid böra hållas Krigsmanshuset tillhanda
och icke ånyo förpantas till Banqvens betalning, innan
Krigsmanshuset antingen fått sin fulla förnöjelse eller ock, efter
thet förslag Cammereraren Fabrech uppgifvit och Deputation i
betänkandet anfördt samt för dess del bifallit, hunnit inlösa så
många af the till enskylte personer förpantade räntor, att thet
på thet sättet kan få sin säkerhet för samma lån. Och hvad
thet senare lånet af 70000 dal. angår, så förmäler Deputation
thet på samma sätt kunna blifva betalt.
Ytterligare berättar Deputation, thet Amiralitets-armbössecassan
gör hos Wadstena Krigsmanshus-cassan en pretension
af 12118 dal. smt utom upplupen ränta, om beskaffenheten
hvaraf, sedan Deputation gjordt utförlig berättelse, förmäles
att dess tanka är, det Amiralitets-armbösse-cassan bör, i anseende
till anförde skäl och omständigheter samt att 54 § i
Resolution på Krigsbefälets och Amiralitets-statens besvär af
är 1739 förmår, att thenna cassa till inge andre behof skall
180 (Juni 5.) Wadstena Krigsmanshus.
tillgripas, än hvartill then i början inrättad blifvit, få sin betalning
för thess 12118 dal. icke af Krigsmanshusets cassa
utan af statsmedlen, dock utan interesse, efter thet henne icke
blifvit tillsagt.
Vid thet tillfället Deputation omrörer, huru många räkningar
vid thetta verket sedan sidsta Riksdag blifvit reviderade
och ännu till reviderande återstå, berättes, thet KrigsCollegium
antagit en skrifvare Revisoren till hjelp med 200
dal. smts lön utan statens gravation; hvilket mål H. Maj:t
uti thess nådige Secreta Proposition lemnat till Riksens Ständer,
hvad svar Krigs-Collegio härom må lemnäs. Och som medlen
till thenne skrifvares aflönande tages af observationsmedlen
och staten således icke graveras; ty håller Deputation
före, att detta kan beviljas, i synnerhet som det länder till
bevakande af Krigsmanshusets rätt vid revisionen. Likaledes
vid det tillfället, då det omröres. huru många hufvudböcker
blifvit afslutne och jämväl ännu återstå, berättar Deputation,
thet Cammereraren Fabrech, innan någon Revisor och skrifvare
vid Contoiret vorde bestådde, af egne medel låtit revidera
och afsluta 1733, 1734, 1735 och 1736 årens räkningar, bestigande
till 380 stycken, hvarföre han pretenderar 2600 dal.
smt; hållandes Deputation före, att bemälte Cammererare till
någorlunda skadeslös-hållande i ett för alt bör afKrigsmanshuscassan
undfå 1000 dal. smt oafkortat.
Sedan gifves vid handen hvad förordsakar uppehåll och
hinder i hufvudböckernes tidige afslutande, till förekommande
hvaraf Deputation med K. Krigs-Collegio håller före, att
Landshöfdingarne böra blifva anbefalte att tillhålla LandsContoiren
att infordra och till K. Krigs-Collegium insända
alla Krigsmanshus-räkningarne så tidigt, att the åtminstone i
Junii månad året therefter kunna vara inne, af Lands-Cammererarne
behörigen verificerade till sine debet, vid ansvar, om
sadant alt försummas. Then tillökning Inspectoren vid Krigsmanshuset
och thess skrifvare på lönen blifvit tillagd, håller
Deputation före hädanefter äfven böra hugnas med, i anseende
till anförde skäl. Äfvenledes håller Deputation före, att
Wadstenahuset kan beviljas 60 dal. smt i medicamentspenningar,
som är efter gamla staten, men år 1733 blifvit förminskad
till 30 dal. dito mynt. Sidst styrker Deputation till
bifall derutinnan, att the fattige underhålls-sökande, som under
ansökningstiden med döden afgå, måge bestås begrafnings
-
Kamrer Fabrech. Biskop Nylander. 181
hjelp, hälften af thet underhåll the kunnat få, om the
lefvat.
Ytterst och till slut, sedan Cammereraren Fabrech thet
beröm, han genom sin flit, oförtrutenhet och möda verkeligen
gjordt sig förtjent af, blifvit tillagt, förmäler Deputation sig
ej annat finna, än att han uti thess ansökning, hvad tillökning
i lönen beträffar, bör hugnas och villfaras, så att han
hädanefter såsom andre thess vederlikar må njuta 1000 dal.
smts årlig lön, hvarigenom then ordinaire staten icke på något
sätt graveras. Beträffande åter thess sökte Krigsråds caractere
och rang, så kan Deputation icke annars än äfven styrka Riksens
Ständer till bifall therutinnan i anseende till dess mångårige
tjenster med mera, och att han samma caractere och rang
niuter i tjenstgörandet vid dess nu innehafvande beställning,
dock utan säte och stämma i K. Krigs-Collegio.
Åtskillige af R. o. A. ville icke samtycka till then föreslagne
Krigsråds-caracteren för Cammereraren Fabrech.
Dock som Deputation lemnat bemälte Cammererare ganska
godt och fördelaktigt vittnesbörd, så bifölls betänkandet på
thet sättet, att Cammereraren Fabrech efter Secrete Deputations
tillstyrkande må hugnas med Krigscommissarie-fullmakt
af samma dato som Krigscommissarien Röök, till
dess han framdeles efter egande skickelighet och förtjenst
kan blifva befordrad. Men hvad angår then omförmälte
prsetension, som Amiralitets-armbösse-cassan gör sig hos Wadstena
Krigsmanshus-cassan till 12118 dal. smt obetalt hufvudstol
utom upplupen ränta, så funno R. o. A. godt att remittera
den omständigheten af betänkandet till Secrete Utskottet,
hvaräst den förut är anhängig.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var uppläst,
Betänkandet blef påskrefven.
Upplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli af den
26 Martii sidst!., hvaruti, i anledning af Biskopens i Borgo
stift Johan Nylander therstädes gjorde andragande, Riksens
Ständers välbehag hemställes, om icke hos H. Maj:t i underdånighet
kunde anhållas, att Biskopen i Borgo kunde tilläggas
tvenne andre annexer i stället för Willmanstrand eller Lappväsi
och Taipalsari socknar, som under Ryska cronan kommit
vid sidsta fredsslutet, af the nu för tiden ther i stiftet ledige
pastorater, som af honom med Consistorio kunna uppgifvas,
på thet han, såsom vistande på en gränseort, således ju förr
182 (Juni 5.) Biskop Nylander. Giös memorial
thess häldre må komma till åtniutande af then lön, som samma
ämbete eller stift i alla tider, och äfven tå Wiborg var biskopssäte,
inedfölgdt.
Frih. Coijet erhindrade, att om Biskopen Nylander skulle få
ersättning af de nu ledige varande pastorater för hvad han bortmist,
skulle Frih. Wrede, som eger jus patronatus i Elimi,
härigenom komma att lida, efter samma pastorat då komme
att blifva Biskopens anuexe.
Hr Giös tyckte, att som Biskopen Nylander under sidsta
Riksdag, när freden slöts, emottagit biskopsdömet sådant, som
det nu är, så vore han ej berättigad till någon ersättning för
hvad som genom fredsslutet bortgådt.
Hr Lagerflvcht berättade, att förra Biskopen redan under
sidsta Riksdag, och straxt efter freden var sluten, ineaminerat
denna saken och sökt ersättning för hvad han mist, hvartill
han ock tycktes vara berättigad efter dess fullmakts lydelse.
I anledning af åtskilliges begäran uppsköts härmed till en
annan gäng.
Hr Landtm, anmälte, det bevillnings-verket nu vore tillbaka
kommit ifrån de andre Stånden; men som åtskilige ändringar
och tilläggningar derutinnan af de andre Stånden äro
gjorde, hvilka behöfves jämkas och skulle fordra mycken tid,
om det här in pleno skulle ske, så hemstälte Hr Landtm,
om icke några Deputerade kunde nämnas att öfverse och
jämka detta, då det sedermera R. o. A. kunde föredragas.
Detta bifölls, och nämndes härtill Frih. Carl Wilhelm Cederhielm,
Hr Hauswolf och Hr Malmerfelt.
Föredrogs åter Landt- och Sjö-Militice-Oeconomie-Deputations
Betänkande öfver Lif-Dragone-rusthållarnes vid denna
Riksdag ingifne besvär, hvilket betänkande den 27 sidstl.
Maji hos R. o. A. blef afgjordt, undantagandes den 5 § om
beklädningarne samt den 11 § om rusthållarnes sökte frihet
för Herrdagspenningarnes erläggande, hvilka bägge §§ för anförde
ordsaker skull då blefvo uppskutne.
Hr Landtm, berättade, det Hr Löwenhielm förklarat
sig ej hafva något att påminna vid den 5 § om beklädningarne.
Således återstode nu endast den 11 § om Herredagspenningarne,
hvarom Hr Giös ingifvit ett memorial, sora nu
upplästes, deruti han anfördt åtskillige påminnelser rörande
rusthållarnes Herredagspenningar, nemligen:
om rusthållarnes herredagspenniDgar.
183
l:o äro ståndspersoner af Adelen, såväl genom Riksdagsordningens
7 § som isynnerhet medelst Resolution på R. o. A:ns
besvär den 8 Jan. 1735 och 3 §, aldeles utestängde att för
crono- och skattehemman, som the bebo, få bivista Allmogens
Herrdagsmansval.
2:o Äro Allmogens och rusthållarnes interessen i åtskilliga
mål så vida åtskilde, att rusthållarne af Allmogens fullmäktige
i gemen icke kunna hafva någon nytta, utan stundom
långt mera skada, hvarvid Hr Giös anförer till exempel
om den ständige markegången.
3:o Kan ingen grund tagas af skatterättighets-egandet eller
besittningen på crono- och skatte-rusthåll, att en adelsman
eller ståndsperson i följe theraf såsom en bonde borde bidraga
till Allmogens fullmäktiges underhållande, ty sådant är genom
resolutioner tydeligen afgjordt för skattefrälse- och frälsebönder,
uti Resolution på Allmogens besvär den 3 Junii 1719 och 36 §,
som härifrån aldeles befriar frälsebönder.
4:o Äfven äro Prästerskapet genom Resolution på thess
besvär den 22 Oct. 1723 i then 16 § befriade ifrån samma afgift
för sina stommar, efter the sjelfva på Riksdagarne för them svara.
5:o Stadgar Resolutionen på Krigsbefälets besvär den 16
Oct. 1723 och 14:de §, att rusthållarne icke behöfva hafva
särskildte fullmäktige vid Riksdagarne, emedan i alla fyra
Stånden äro rusthållare, hvilkas Herredagsmän kunna och böra
sig theras åliggande antaga; jämväl ock att boställsbönder icke
böra skjuta något till häradets Herrdagsman, eftersom officerarne
svara för boställen.
6:o Samma grund, på hvilken desse resolutioner sig stödja
för frälse-, prästestomshemmans- och boställsbönder, är ock
tillräckelig till Rusthållarnes befrielse ifrån deltagandet i Allmogens
Riksdagsfullmäktiges underhållande isynnerhet.
7:o Enär en ståndsperson eller adelsman vid valet icke
får såsom rusthållare vara närvarande och utse then han finner
till sin rätts och egendoms bevakande ega förtroende till, utan
måste understödja then, som mera kan hafva nytta af att försvaga
än upphjelpa thess bästa.
8:o Utom alt thetta skulle R. o. A., som äro rusthållare
och i följe af förberörde 1723 års resolutioner böra i sitt Stånd
rusthållarnes åliggande sig antaga, med dubbel last betungas,
i thet the sjelfve icke allenast sittja i dryg kostnad för sitt
egit underhållande, utan tå ock tillika borde hålla en full
-
184 (Juni 5.) Rusth&llarnes herredagspenningar.
mäktig i Bondeståndet, som the voro ovissa om, antingen han
vore för eller emot rusthållens bästa och nytta.
Hr Nordencrantz utlät sig, det han funne de af Hr
Giös gjorde påminnelser väl grundade, och recommenderade
them fördenskull till gunstigt bifall hos Högl. R. o. A.
Hr Hårleman deremot holt före, att vid denne saken
måste considereras granden och naturen af rusthållen och rustningshemmanen,
hvilka, så vida de äro crono eller skatte, väl
måste tåla denne gravation.
Hr Löwenhielm sade, det rusthållarne ej kunna undandraga
sig att participera i Herrdagspenningarnes erläggande
med Allmogen, emedan sådant vore grundat i de aldra äldste
förordningarne, som nu ej böra kullkastas.
Hr Carl Ridderstolpe tyckte det vara svårt, att rusthållarne
skola vara förbundne att vid Riksdagarne contribuera
till deras underhållande, som hafva skiljaktigt och ofta helt
stridande interesse med rusthållarne.
Hr An repp deducerade detta och viste, de man här ej
fingo tahla som rusthållare utan som crono- eller skattebonde.
Hr Hästsko mente, att som rusthållen nu mera igenom
indelningen förvandlat sin natur eller åtminstone kommit i
annat stånd, så borde och kunde rusthållarne befrias ifrån
Herredagspenningarnes erläggande, oaktadt de äldre förordningar
them thertill förbundit.
Häröfver discourerades vidare, att samma äldre förordningar
ej kunde vid detta tillfälle hindra Riksens Ständer att
fastställa, hvad billigt vore, och antingen helt och hållit befria
rusthållarne ifrån Herredagspenningarne eller ock förunna dem
delaktighet i Herredagsinans-valet, emedan det ej annorlunda
kan anses än som ett blott oeconomicum, hvilket efter tidernes
omstäudigheter kan ändras, på lika sätt som manufacturisterne
nu fått frihet att vara med uti städernes Riksdagsmäns val,
derutinnan likväl ingen tillförene fådt taga del utom Borgerskapet.
Hr Giös trodde, det de andre tvenne Stånden lära så
mycket häldre ingå thetta, som både månge af präster och
borgare finnas, de där hafva rusthåll och således taga del härutinnan.
Hr Löwenhielm uppläste 7 § af 1660 års Resolution
på Allmogens allmänna besvär, så väl som 6 § af 1664 års
Resolution på besvären för Allmogen samt flere andre äldre
förordningar, af hvilka han beviste, det ingen, af hvad Stånd
Lurendrejeriers hämmande.
185
han vara må, som skattemanna-rättighet njuter och besitter,
antingen under crono-frälse eller militiae-staten, bör få undandraga
sig Herredagspenningarnes erläggande; hafvandes ock
i synnerhet Högstsalig H. Maj:t Konung Carl den XI:te uti
20 § af 1680 års Resolution på Allmogens då anförde besvär
uttryckeligen förklarat, att med Herredagspenningarne utaf
(n. b.?) rustnings-hemmanen skulle thet förblifva vid then resolution,
som vore Allmogen redan år 1664 gifven.
I anseende till detta och det mera, som å ömse sidor anfördes,
utnämnde R. o. A. Hr Wulfwenstierna, Hr Rosenstam,
Hr Nordencrantz och Hr Adelheim till att utarbeta detta och
deröfver med deras betänkande till nästa pleno inkomma.
Hr Giös förnyade sin för förre pleni-dagar sedan gjorde
begäran att få veta, hvem som gifvit anledning till det gjorde
förbudet af victualie-persedlars utförsel ifrån Finland, tilläggandes
att den, som dertill varit ordsaken, borde hållas till
ansvar eller indemnisation af hvad invånarne i landet derigenom
lidit.
Det svarades, att Secreta Utskottet till nästa plenum lär
inkomma med underrättelse härom.
Hr Hårleman berättade, att det i början skjedt igenom
något förseende i H. Maj:ts expedition, som intet varit nog
tydelig uppsatt, men sedan har dock förbudet straxt blifvit
upphäfvit.
Hr Giös påstod att den, som varit vållande till sådant
förseende, måtte derföre ställas till ansvar och behörigen blifva
ansedd.
Härom blef dock ej vidare tält, utan erhindrade
Hr Löwenhielm, det R. o. A. sidst faststäldt att i dag
till afgörande sig företaga den projecterade förordningen till
lurendrågeriers hämmande. Men som åtskillige bemödat sig
att utmåla de derutinnan omnämnde husvisitationerne för så tarlige
och eftertänkelige, så föreslog Hr Löwenhielm, att visse
af R. o. A:ns ledamöter kunde deputeras till att igenomse
detta och deröfver med sitt yttrande till R. o. A. sedan inkomma.
Det kunde han dock förut säga, att om förordningen
intet bifalles, sådan som den nu är projecterad, och husvisitationerne
tillåtas, så kan handelen aldrig styras, manufacturernes
tillväxt icke befrämjas och rikets medellöshet ej eller
någonsin hjelpas och förekominas, utan vi måste omsider i vår
fattigdom och elände gå under.
186 (Juni 5.) Lurendrejeriers
Gref Axel Rutger Sparre holt så mycket angelägnare,
att denne saken af vissa Deputerade på det nogaste först
måtte öfverläggas, som den i sig sjelf är mycket öm och vi
äro ett fritt folk, de där böra söka att få lefva under guldspira
och intet järnspira.
Hr Hård förbehölt sig, att, om några Deputerade nämnas,
de intet måtte få afsluta saken eller blifva för få till antalet.
Hr Nordencrantz påminte, att memorialet eller rättare
sagt sjelfva prologuen för förordningen också måtte blifva
tryckt, på det landet måtte få se, hvarföre Riksens Ständer
varit tvungne att tillåta husvisitationer, då mången derigenom
skulle blifva tranqviliserad.
Hr Klingsporre förestälte, huru som det vore alt för
eftertänkeligit att samtycka till sådana husvisitationer. Medel
att sätta vår frihet på vippen eller åtminstone göra derutinnan
så stort intrång, att den föga mera kan kallas frihet,
när vi intet äro mästare i våre egne hus, utan andre kunna
efter behag gå dit och anställa visitationer samt vid sådant
tillfälle skrämma slag på hustru och barn, det man har
exempel på att förr skedt.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed.
Hr Gyllenskiepp utlät sig, det han äfven funne alt
för hårdt, att angifvaren skall förtigas, örn han brister i bevis;
billigheten fordrade, att i slikt fäll den, som är angifvare,
straffas lika högt som den angifne, om han funnits brottslig.
Hr Falkengren upprepade, hurusom detta intet vore
något nytt project, utan hade det redan för längesedan blifvit
practicerat i andra länder, där han under sitt vistande utomlands
sig uppehållit, men måst för mångfaldige skaddige fölgder
skull afskaffas, med den tilläggning, att det vid hårdt straff
till görande aldrig mera skulle bringas å bana. Samma skulle
ock hända så mycket snarare här, som nation nu är vand vid
frihet och estimerar den öfver alt. Ja, vår posteritet skulle
klaga öfver oss och fördöma den, som ett sådant tvrannie introducerat,
hvilket han för sin del rent af förklarar, det han
aldrig undergår.
Hr Löwenhielm erhindrade, det qvaestion nu endast
vore om visse Deputerade till att närmare öfverlägga denna
saken, som anses för så örn och eftertänkelig. Han kunde
i öfrigit försäkra, det han för sin del vore äfven så mån om
hämmande.
187
friheten som någon annan och ville ingalunda underkasta sig
något tyrannie eller träldom; men han ville ej eller blifva träl
under utländningen och tillåta, att rikets förmögenhet skall gå
bort och stadna i utländningens händer, hvilket ofelbart sker,
om lurendrägerierne längre så fritt få föröfvas, cronans inkomster
dymedelst försnillas och i stället för rikets redbaraste
effecter en hoper galanterier och lappri oss af utländningen
påföras.
Hr Printzenskiöld förklarade, det han för sin del ville
samtycka till husvisitationerne, allenast den, som ohemult gier
någon an och brister i bevisen, straffas lika så högt som den
angifne, om han funnits brottslig.
Hr Hästsko sade sig äfven hafva hördt, det alla upptänkelige
medel och stränghet brukas utomlands till lurendrägeriers
hämmande och förekommande, men att likväl inga husvisitationer
tillåtas, utan anses de öfver alt för högst skadelige
och förderfvelige, och ty vore äfven mycket betänkeligit att
införa dem här i riket.
Hr Löwenhielm androg, thet husvisitationer redan äro
etablerade och tillåtne genom 1739 och 1741 års Förordningar;
men som thet tå vidhängde villkoret, att angifvaren skulle
anses med kroppsplikt eller arbitralt penningestraff, i fall intet
förbudit gods vid den anstälde visitationen fants, gjordt ändamålet
af samma förordning onyttigt, så hade man nu närmare
sökt lämpa detta efter lagen och 52 cap. Missgernings-balken,
hvaräst är lofgifvit att anställa visitationer i misstänkte hus
efter tjufvegods utan någon vidare plikt eller reconvention,
om man felar, än att then, som ransakningen begärt, bör bevisa
eller gå ed på, att han sitt mist och ej af illvilja ransakningen
begärt.
Det sades, att märkelig skillnad är imellan husvisitationers
anställande till upptäckande af inpracticerade varor, och då
man ransakar efter tjufgods, ty lagen utsätter klarligen, med
hvad vilkor de senare måge beviljas, nemligen att den misstänkte
förr stulit, att sådana tjufsaker hos honom sedde äro, eller att
han någon del theraf försåldt med mera. Men efter then af
Manufactur-Deputation nu projecterade förordningen skulle
man utan ringaste anledning och någon reconvention kunna
anställa ransakning i hvad hus man hälst behagar och therigenom
vanfrägda huset.
188 (Jani 10.) Tullfrihet på tryckpapper.
Frih. Coijet yttrade sig, det husvisitationer vore så mycket
angelägnare, som han kunde betyga, att hvad Hr Löwenhielm
förut sagt, vore beklageligen en ofelbar sanning, att om intet
lurendrägerierne hämmas, går alt myntet ur riket och vi blifva
på sidstone usla tiggare.
Efter vidare öfverläggning beslöto R. o. A. att utnämna
åtta Deputerade, som närmare öfverse och jemka den projecterade
förordningen till lurendrägeriers hämmande, isynnerhet
den §, som angår husvisitationers anställande, och derom sedan
med sine påminnelser till R. o. A. inkomma.
Berörde Deputerade blefvo ock straxt utnämnde och voro:
Gref Axel Rutger Sparre, Frih. Coijet,
Hr Falkengren, Hr Ehrencreutz,
Hr Rieben, Hr Löwenhielm,
Hr Gerdesschiöld, Hr Vult von Steijern.
Resolverades therjemte, att äfven Landt- och Sjö-MilitimDeputations
Betänkande om Amiralitets-officerarnes edgång
remitteras till thesse Deputerade, och i öfrigit lemnäs then som
behagar frihet att vid Deputerades sammanträde sig hos dem
få infinna.
R. o. A. skildes åt.
Den 10 Junii.
R. o. A. samlades förmiddagen klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Upplästes Protocollet af den 31 Jan. sidstl. ifrån sid.
408 till sid. 415, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Upplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 19 Maji sidstl. angående tullfrihet på ett
vist qvantum utrikes ifrån årligen inkommande papper till
boktryckeriernes förnödenhet; och sedan upprepat blifvit the
svårigheter, som hindra boktryckeriernes här i riket förkofran
och tillväxt, så yttrar Deputation sig i betraktande theraf,
och isynnerhet att utrikes tryckte böcker fått inkomma tullfritt
och allenast emot Vs-dels procent recognition, men inrikes
upplagde arbeten theremot måst kännas vid en dryg tull
och ännu högre stigande umgälder, hvilket ökt de senares pris
och legat the inrikes boktryckerierne såsom odrägelige hinder
Generalförråds- och Uppbrottskassan.
189
i vägen; så hemställer Deputation, om icke Riksens Ständer
för skäligt anse månde:
l:o att belägga utländske tryckte böcker med sådana
afgifter, som svara emot hvad nu för utländskt papper betalas,
och
2:o att på någon tid, och till dess våra pappersbruk tilltaga,
bevilja boktryckerierne här i riket årligen frihet för tull och
andre umgälder på ett vist qvantum utifrån inkommande papper,
hvilket qvantum H. Maj:t, sedan vederbörande hörde blifvit,
torde utsättja efter rikets nytta och hvar och en orts årlige
behof samt boktryckeriernes beskaffenhet och rörelse med lärde
och reele arbeten; syftandes Deputation härmed icke allenast
derpå att afskära utländningen en långliga tider hämtad vinst,
utan ock att befrämja the inrikes boktryckerierne, hvilka med
så mycken kostnad och möda blifvit inrättade, men hitintills
varit likasom qväfde.
För öfrigit är Deputation af den tankan att till H. Maj:ts
nådigste afgörande öfverlemnas att, sedan vederbörande
hörde blifvit, boktryckerierne imellan så fördela denna föreslagne
tullfrihet, att intet missbruk thervid af någon må kunna
föröfvas.
Frih. Cederhielm holt före, att boktryckarne kunde
lemnäs tullfrihet på papper, i proportion som de skicka tryckte
böcker utomlands.
Det fants billigt, och bifölls altså betänkandet med förberörde
tilläggning, hvilket betänkandet påskrefs.
Upplästes Landt- och Sjö-Militiai-Oeconomie-Deputations
Betänkande af den 21 Aprilis sidstl. i anledning af K. KrigsCollegii
till innevarande Riksdag afgifne berättelse angående
Generalförråds- samt Uppbrottscassa-räkenskapernes revision
med hvad theraf härrörer; och sedan Deputation vid handen
gifvit, hvilka Generalförrådscassans hufvudböcker sedan sidsta
Riksdag blifvit reviderade och nu äro under revision, i följe af
K. Maj:ts nådige förordnande af den 19 Dec. 1734 och 12
Febr. 1735, hvaruti K. Krigs-Collegio blifvit pålagt ansvaret
för desse medel, förmäler Deputation sig med bemälte K. Collegio
hålla före, att Generalförrådscassa-räkenskaperne, i anseende
tliertill att medlen nu mera som förr icke höra under
merbemälte K. Collegio, utan disponeras, så fort the inflyta, af
K. Stats-Contoiret till the behof, som Riksens Ständer vid
1743 års Riksdag utsatt, och ingen särskilt Directeur thervid
190 (Juni 10.) Generalförrådskassan.
nu mera ej eller är, böra revideras uti K. Cammar-Revision
såsom alle andre cronans räkenskaper. Hvad the vid denne
cassan varande balancer vidkommer, så berättar Deputation
beskaffenheten theraf, samt huru the kommit att existera, men
att cronans rätt thervid dock är så bevakad, att altsammans
förmodas kunna utgå. Vidare anförer Deputation, att som alla
Uppbrottscassa-afgifter, hvilka för vacante karlar och hästar
samt indragne möten hädanefter utgå, nu mera icke stå i särskilte
cassör och under K. Krigs-Collegii inseende, på thet sätt
som förr skedt, utan uppbäras af Regements-skrifvarne och
lefvereras uti Ränterierne till K. Stats-Contoirets disposition,
hvarföre räkningar göras till K. Krigs-Collegium, som indragas
uti Generalförrådscassa-contoirets hufvudbok; så äro the
sysslor, som tillförene tillhördt en särskilt Cammererare, förändrade
och komma snart aldeles att upphöra, hvarföre Deputation
är af then tankan, att cammereraren vid thetta Contoiret
Lars Mozelius bör flyttas till then uti K. Krigs-Collegio
först ledig blifvande Cammererare-beställning, så framt han
thessförinnan, antingen ther eller annorstädes, till något bättre
icke kan blifva befordrad, på thet thess nu innehafvande lön
af 600 dal. smt tå aldeles må kunna indragas, hvarom Deputation
förmodar Riksens Ständer lära finna för godt H. Majit
göra underdånig föreställning; dock och imedlertid tillkommer
det Cammereraren Mozelius att om the utestående låns och
balancers indrifvande påminna och, så vida mögeligit är, söka
till slut och redighet bringa.
Hvad skrifvarelönen af 200 dal. smt vid detta Contoiret
angår, så emedan afgifterne för vacancer och möten vid Cavallerie-regimenterne
icke förr hördt till Generalförrådscassacontoiret,
men likväl nu komma att upptagas i thess hufvudbok;
så kan then skrifvaren, som nu härvid är, aflemnas till
bemälte Contoir att under thess inseende revidera thesse räkningar,
dock att han tillika är behjelpelig i the än återstående
sysslor vid thet förra Contoiret, så länge the påstå; och
tyckes det böra ankomma på K. Krigs-Collegii bepröfvande,
huruvida thenne skrifvarelön, sedan han, som then nu innehafver,
blifvit befordrad, kan äfven indragas, emedan, när rusthållarne,
som efter K. Majits nyligen gjorde förordnande få
lof att recrutera sina vacancer, sådant fullgöra, thenna sysslans
göromål efter handen förminskas.
Mozelius. Rusthållarnes herredagspenningar. 191
Sidst förmäler Deputation uti thetta sitt betänkande, att
then intagit, hurusom Cammereraren Mozelius med mycken flit
och eftertanka öfversedt the värfvade regimenternes recruterings-räkningar
och med hvart och ett regimente om de undfångne
värfningsmedel särskilt liqviderat, hvilka sysslor han
utom dess ordinaira förrättning sig åtagit och på the ledige
stunder förrättat, och således af verkelig belöning gjordt sig
förtjent, hvartill K. Krigs-Collegium föreslagit sådana medel,
som af revision kunna vara att tillgå och ej på något sätt
gravera staten. Och som H. Majit i nåder förklarat sig sjelf
vilja besörja therom, så har Deputation trodt sig ej vidare
behöfva detta ärende hos Riksens Ständer anmäla, utan hemställer
thet ena med thet andra theras mognare bepröfvande.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Upplästes Reductions- och Liqvidations-Deputations memorial
af den 9 hujus, hvarutinnan Riksens Ständer underställes,
om icke, i anseende thertill att Reductions-och Liqvidations-verket
blifvit till slut bragt, Deputation kunde lemnäs
befallning att, till följe af K. Majits uppå Riksens Ständers
tillstyrkande utfärdade nådige Bref af den 4 Sept. 1739, utse
och projectera någon fond, hvaraf the, som igenom reductionen
något konnnit att lida, må kunna förnöjas.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Föredrogs de af R. o. A. i sidsta pleno utnämnde 4 Deputerades
memorial angående rusthållarnes sökte befrielse för Herredagspenningarnes
erläggande, hvarom Landt- och Sjö—Militiae—
samt Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputationerne afgifvit
sitt betänkande och funnit rusthållarne på intet sätt kunna
undandraga sig att hädanefter som härtills betala denna afgift,
men hvaremot påminnelser hos R. o. A. då gjorde blefvo; berättandes
nu Deputerade, att de igenomläst alla förordningar,
som handla om rusthållarnes skyldighet i detta mål, och så
väl deras innehåll, som hvad om detta ärendet i sidsta pleno
blifvit ventilerat, i öfvervägande tagit samt befunnit, att härvid,
i anledning af det omnämnde betänkandet och de hos
R. o. A. moverade discourser, tvenne qusestioner förefalla i
l:o huruvida utaf rusthåll böra Herredagspenningar utgifvas,
och
2:o huruvida personer af andre än Bondeståndet måge
uti samma Stånd vara riksdags-fullmäktige och få bivista
Allmogens Herredagsinans-val.
192 (Juni 10.) Rusthåll arnes herredagspenningar.
Hvad nu den förra quaestionen vidkommer, så berätta Hrr
Deputerade, att mångfaldige resolutioner ifrån mera än 100 år
tillbakars och till närvarande tid äro utkomne, som påbjuda
att utaf crono- och skattehemman i gemen böra Herredagspenningar
erläggas, hvilka alla vore för vidlyftigt att upprepa;
dock anföra Hrr Deputerade till sina innehåll följande, nemligen
K. Majits Besolutioner på Allmogens besvär af år 1660 och 7 §, af
år 1664 och 6 §, 1680 och 20 § samt 36 § af K. Resolutionen på
Allmogens besvär vid 1719 års Riksdag, jämväl 14 § af K. Resolutionen
på Krigsbefälets besvär vid 1723 års Riksdag samt
9 § af R. o. Arns besvär vid 1734 års Riksdag. Och ehuruväl
till befrielse för Herredagspenningarnes utgift af rusthåll
vill tagas skäl, att rusthållen nu mera genom indelningen kommit
i annat stånd, än the förut varit, och således för samma
penningar skola böra befriade varda; så utlåta sig Hrr Deputerade,
att de senare förordningarne dock äro af lika innehåll
uti thetia mål som the förra och ej någon förändring om
Herredagspenningarne therutinnan gjord.
Hvad den andra qusestionen angår, huruvida personer af
andre än Bondeståndet böra uti samma Stånd vara riksdagsfullmäktige
och få bivista Allmogens Herrdagsmans-val, så
anföra Hrr Deputerade innehållet af så väl 47 § uti 1720 års
Regeringsform som 7 § uti 1723 års Riksdagsordning, angående
riksdagsmäns väljande, hvilken senare § H. K. Maj:t
uti 3 § af thess nådige Resolution på R. o. A:ns besvär af
den 8 Jan. 1735, tå ansökning gjordes att för skatte- och
cronohemman, som R. o. A. sjelfva bebo, få bivista Allmogens
Herrdagsmans-val, förklarat böra vara till underdånig efterrättelse.
I anseende till hvilka förordningar, skäl och omständigheter,
som i detta memorial andragne blifvit, Hrr Deputerade
utlåta sig för theras delar ej kunna thertill styrka,
att uti hvad Landt- och Sjö-Militiae-Oeconomie- samt Cammar-Oeconomie
och Commerce-Deputationerne i theras betänkande
sig yttrat thetta angående, någon ändring må göras, utan
rusthållarne erlägga Herrdagspenningarne och icke någon annan
än af Bondeståndet vara riksdags-fullmäktig eller delaktig i
Allmogens Herrdagsmans-val; hvilket Hrr Deputerade R. o.
A:ns vidare ompröfvande underställa.
Hr Nordencrantz gaf tillkänna, det han väl förra pleno
varit af andra tankar, men afstode nu dermed, efter han sedermera
funnit, att R. o. A. skedde mera otjenst än tjenst, om
Förbud mot lotterier.
193
den satzen yrkades, att rusthållarne borde slippa Herrdagspenningarne.
I anledning af förbemälte Deputerades memorial och Hr
Landtm:ns derom gjorde frågan,
bifölls nu den 11 § i Landt- och Sjö-Militise-OeconomieDeputations
Betänkande, som härom handlar, men den 27
sidstl. Maji uppskutit blef.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm berättade, huruledes
igenom det, att så många lotterier härtills blifvit beviljade, nu
mycken svårighet möter att få det till Wadstena Adelige
Jungfrustifts-inrättningen tillämnade lotteriet complette innom
den utsatte tiden; hemstälte fördenskull, om ej R. o. A. skulle
behaga genom underdånig föreställning af H. Majit begära, att
tills vidare eller åtminstone till nästa Riksdag inga flere lotterier
måge beviljas, eller samlingar göras till andre än de,
sorn redan äro beviljade.
Uppå Hr Landtmms gjorde proposition bifölls detta,
och uppsattes härom följande Extractum Protocolli till de
andre Stånden, hvilket för R. o. A. upplästes och gillades.
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 10 Junii
1747.
Hos R. o. A. har i öfvervägande kommit, huruledes den
bevågenhet för alla dem, som åstunda lotterier till allmänne
nyttiga inrättningar och pios usus, hvartill Riksens Ständer i
underdånighet tillförene styrkt K. Majit, skall nu genom de
många derom gjorde ansökningar blifvit så vida sträckt, att
deras stora antal födt af sig ogörligheten att complettera ett
enda innom de tider man sig vid inrättningen förestält, hvilket
förordsakar misscredit och osmak för detta till hvarjehanda
nyttige fonders anskaffande annars tjenlige medel; och fant, i
anseende till sådane omständigheter, R. o. A. godt att till
de öfrige respective Ståndens bifall vänligen hemställa, örn icke
hos H. K. Majit i underdånighet kunde anhållas, att hädanefter
intill nästa Riksdag eller år 1750 inge flere lotterier,
under hvad namn det vara kan, måge beviljas, ej heller till
någre flere lotterier få göras samlingar än till dem, som redan
beviljade äro.
Hr Landtm, anmälte, det Justitise-Deputations Betänkande
om Hälgonskylen i Skåne är afgjordt och bifallit af de
andre tre Stånden, hemstälte derföre, om icke det kunde få gå
Adelns Protokoll. (XVI) 1746—1747. II. 13
194 (Juni 10.) Krigsmaktens förstärkning.
till expedition, utan att vidare föredragas R. o. A., efter det
är vidlyftigt och skulle borttaga mycken tid.
R. o. A. gåfvo härtill sitt bifall, och skrefs altså på
Betänkandet, att det hos R. o. A. var anmält och bifallit.
Upplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli af den
9 hnjus, hvaruti Secreta Utskottet förmäler, huru thet vid öfverläggningarne
om krigsmaktens och försvarsverkets iståndsättjande
kommit uti bekymmersam omtanka, att rikets indelte
annee, som i sig sjelf är ringa nog, blifver ännu mera
otillräckelig therigenom, att then till garnizoner i fästningarne
och besättningar på örlogsflottan och galererne en myckenhet
manskap aflåta måste. Samma otillräckelighet visar sig äfven
vid artilleriet, hvilket ogörligen, med then styrka thet nu eger,
kan gifva fästningarne så mycket manskap, som i fall af en
oförmodad surprise skulle behöfvas, och än mindre till full besättning
i krigstider. Till närmare betänkande af desse bägge
omständigheter, förmäler Secreta Utskottet, att H. K. Höghets
afgifne nådige betänkande om försvarsverket gifvit anledning;
hafvande Hrr Riksens Råd jemväl uti svar på åtskillige
them förestälte frågor sig yttrat, huru nödigt det vore att
till den indelte krigsmaktens besparing föröka arméen med
värfvadt och artillerie-manskap, så mycket som till garnizonerne
behöfves. Förthenskull berättar Secreta Utskottet trodt sin
skyldighet vara att med en sådan tillökning gå så långt, som
rikets tillstånd det tola kan, hälst följande uppgifne omständigheter
till thetta beslut full styrka gifva, nemligen:
l:o att cronan årligen har stor gravation och äfven landet
känning af the indelte regimenternes fram- och återmarche
vid aflösningar uti garnizonerne, hvilken last försvunno, om
garnizonerne af värfvadt manskap kunde bestridas;
2:o att thet för cronan ingen ringa förlust är, att the indelte
regimenternes monderingar, som uti garnizonerne commenderas,
blifva ojämnt försletne;
3:o att rotarne hafva en dryg känning deraf, att manskapet
lider större afgång i garnizonerne, än tå the få vara
hemma i landet, och att soldaterne, tå the ligga i garnizon, ej
kunna göra them någon handräckning vid åkerbruket;
4:o att thet en ganska ringa skillnad för cronan är
imellan ett värfvadt regimentes underhåll och imellan hvad
de indelte regimenternes månadtelige underhåll och tractamente
med then indelte lönen bestiger sig till; och sidst
Köpings djurgård.
195
5:o månde thet vara till märkande, att om cronan gifver
ett värfvadt regimente hvart tredje år mondering, så besparas
theremot the indelte regimenternes monderingar, hvilka eljest
många år förut blifva utsletne, än om regimenterne få ligga
på sina rotar.
Uppå thesse med flere skäl har Secreta Utskottet fallit på
the tankar att öka Artillerie-regimentet med 130 man och
Prints Gustafs, thet Zanderska och Ruthensparriske regimenterne
med 200 man hvarthera, tå thesse trenne garnizons-regimenterne
få samma styrka som thet Hammiltonske. Och som
Secreta Utskottet nogsamt känner rikets medellöshet, så förmäler
thet sig varit omtänkt samt funnit utväg, huru thenne
tillökning med manskapets anskaffande utan någon afgift för
cronan på ett tillförene opåtänkt sätt må kunna ske, dock så
att passevolancen och lön efter vanligheten kommer att bestås,
men omkostnaden blifver äntå så mycket drägeligare, som icke
någre officerare eller under-officerare tillökas, utan komma
the, som redan på stat uppförde äro, att antaga sig thetta nya
manskap. Vidare yttrar Secreta Utskottet sig förmoda, att med
thenna tillökning, ehuru ringa then i sig sjelf är, the angelägnaste
garnizoner någorlunda i fredeiiga tider kunna bestridas,
åtminstone med så mycket manskap, som till en hastig surprises
afvärjande kunde erfordras; af hvilken författning Secreta
Utskottet velat lemna Riksens Ständer del och kundskap,
som förmodeligen skall lända till ringa omkostnad, men riket
och krigsmakten till ansenlig nytta.
R. o. A. biföllo detta Secreta Utskottets Extractum Protocolli.
Föredrogs Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 14 Maji sidstl. angående then vid 1741
års Riksdag till Brukspatron Streng och Rådman Wretmarck
under arrende upplåtne Köpings djurgård; och sedan omständeligen
blifvit upptagit, hvad bemälte arrendatorer uti ett till
Deputationen ingifvit memorial till theras ursäkt anfördt, att
icke ett schäfferie af 90 stycken Spanska eller Engelska får
hittills blifvit till fulla antalet anlagdt, och hvad som förordsakat
både thenna theras skyldighets eftersättjande som ylle—
fabriqvens i Köping nedläggande, för hvilka ordsaker skull
Justitite-Cantzleren och Landshöfdingen Baron Cederbielke H.
Majit i underdånighet hemstält, om icke thenna djurgård må
till andre upplåtas under arrende, som nog torde finnas hågade
196 (Juni 10.) Köpings djurgård.
att inrätta ett schäfferie af dubbelt antal får; yttrar Deputation
sig, att thet icke månde otroligit falla, hvad arrendatorerne
till theras befrielse förete, att så länge the lefvat i hopp
hos Riksens Ständer vinna ändring uti thet af K. Maj:ts och
Riksens Cammar-Collegio för them projecterade contractet, så
väl i anseende till afskrifningen på åbyggnadens bofällighet
som qvsestionen om fårhus-byggnaden, hvarvid the på 15 års
tid icke skola kunna finna sin utkomst, så hafva the icke eller
i brist af nödige hus ther på djurgården kunnat underhålla
flere får än 26 stycken, hvaraf, så väl som att mästaren, filt—
makaren och gesällen på olyckeligit sätt ifrån them kommit,
ordsaken härflyter, hvarföre arrendatorerne icke å nyo kunnat
upptaga then uti Köping anlagde ylle-fabriqven, som berättes
vara nedlagd; för hvilka omständigheter skull Deputation förmäler
sig så mycket mindre ordsak hafva att tvifla, thet interessenterne
uti thetta mål med fabriqvens anläggning och fortsättjande
sökt göra sin skyldighet, som medelst Magistratens,
efter gjord undersökning, therå lemnade bevis befinues, att
fabriqven drifvits i full gång med två stolar och nödige arbetare
till ett vackert qvantum gods ifrån år 1742, intygandes
Magistraten therjemte, att thenne fabriqve skall lända Bergslagen
theromkring till mycken nytta och förmon.
I betraktande af thesse med flere omständigheter, och som
Brukspatron Streng och Rådman Wretmarck på intet sätt
kunna säjas gjordt sig förlustige af then them upplåtne rättighet
till Köpings djurgårds arrenderande, så vida af them,
hvad schäfferiet angår, ej mera fordras kan, så länge om fårhusbyggnaden
therstädes imellan them och K. Cammar-Collegium
icke ännu någon viss öfverenskommelse är gjord, och fabriqvens
afstannande på förberörde sätt icke kan säjas genom något
theras förvållande skedt; altså anmäler Deputation thenne
theras gjorde ansökning hos Riksens Ständer till bifall, thet
Brukspatron Streng och Rådman Wretmarck måge blifva bibehåilne
vid arrende-rättigheten af Köpings djurgård, så länge
the gitta fullgöra the onera, som the sig thervid år 1741 med
Riksens Ständers samtycke påtagit, nemligen att underhålla
ett schäfferie af 90 stycken Spanska eller Engelska får samt
att upprätta och fortsättja en ylle-fabriqve uti Köpings stad.
Och som thesse af merbemälte arrendatorer sjelfvilligt åtagne
onera jemte then vanlige arrendesumman af 150 dal. smt synas,
i anseende till cronans och publici therander beroende fördel,
Köpings djurgård.
197
långt vida öfverstiga the villkor, hvarmed the förra arrendatorerne
samma djurgård innehaft; så tycker Deputation thet
ock vara billigt, att them icke eller några flere onera påläggas
måtte. Förthenskull, och ehuru Justitise-Cantzlern och Landshöfdingen
Baron Cederbielke uti förbemälte dess berättelse
gifver anledning att tro, som skulle therstädes ett dubbelt antal
af får kunna underhållas emot hvad thesse sig åtagit, så kan
dock Deputation härvid ej obemält lemna, thet med synerättens
undersökningsinstrument af år 1742 är bestyrkt och
intygat, att ej flere än 80 stycken får therstädes öfver vinteren
kunna underhållas; i anseende hvartill Deputation förmäler sig
icke eller kunna finna, att them något schäferie af större antal
än 90 stycken får kan påläggas att underhålla, utan att the
till alla delar böra till godo njuta, hvad K. Maj:ts Bref till
thess och Riksens Cammar-Collegium af den 26 Sept. 1741 i
nåder förmår och innehåller. Och till undvikande af then öfverklagade
svårighet i anseende till den af K. Cammar-Collegio
förnekade afskrifning till the bofällige husens reparerande så
väl som fårehusets uppbyggande, så ock emedan denna lägenhet
endast bör till schäferie-inrättning nyttjas, hvarvid thet
therstädes befindtelige åkerbruket af fyra tunnors årligit utsäde
synes vara aldeles onödigt, är Deputation af then tankan, att
åkerbruket therstädes aldeles igen läggas bör, och att the ther
befintelige husen, som klagas vara bofällige och igenom åkerbrukets
igeuläggande blifva onyttige, böra genom auction försäljas
och the therföre inflytande penningar till fårhusbyggnaden
användas, som, i fall the härtill icke finnas tillräckelige,
tå till samma byggnad af arrendatorerne förskjutes hvad som
deruti brister till ett fullkommeligit och väl inrättat fårhus,
och hvilket förskott them sedan af theras efterträdare godtgöras
bör, enär the sjelfve med thenna lägenhets nyttjande ej
vidare finna sig hugade att fortfara; hvilket alt dock Riksens
Ständers egit ompröfvande underkastas.
Hr Landtm, tyckte bäst vara, att med thenne lägenhet
förfares på samma sätt, som med de andre kongsgårdarne i
riket efter det nu till tagande beslut kommer att förhållas, så
att then, som gör högsta budet och pras ter ar säkerhet för arrendet,
blir närmast thertill.
Detta bifölls af R, o. A.
Och skrefs altså på betänkandet följande resolution, som
för R. o. A. upplästes och gillades.
198 (Juni 10.) Hushållningen med
R. o. A. finna bäst, att med thenna lägenhet förfares på
samma sätt, som med the andre kongsgårdarne i riket efter
Riksens Ständers nu thero in till fattande beslut kommer att
förhållas, så att then, på sätt som Cammar-, Oeconoinie- och
Commerce-Deputation i dess betänkande tillstyrkt, upplåtes
till then mästbjudande, som prmsterar cronan säkerhet.
Föredrogs Cammar-, Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänkande af den 18 Martn sidstl. angående kongsgårdarne
i riket; förmälandes Deputation sig hafva, till utrönande af
beskaffenheten om kongsgårdarnes arrende, företagit sig först
K. Maj:ts nådige Bref af den 28 No v. 1727 och 5 April 1728,
med hvad vilkor och conditioner de borde bortarrenderas på 10
och högst på 12 år, och jämväl sedan K. Maj:ts Bref till
Camraar-Collegium af den 4 Maji 1739 med the therutinnan
föreskrefne arrendevillkor. Therefter berättar Deputation sig
hafva för hvarje kongsgård, i anledning af jordeboken, orternes
undersökningar och contracterne, författat särskilte uträkningar,
hvaraf förmärkes, thet cronan årligen förlorar en ganska ansenlig
summa, hvilket theraf härflyter, att myntet var på en
annan fot, när cronovärderingen författades, som icke kan ersättas
med förhögningen af 3/s-delar, med mera Deputation
anförer thenna bristen angående. Vidare, och utom andre considerationer
vid arrende-contracterne på kongsgårdarne, berättar
Deputation, att de oeconomiske synerne, sorn efter K. CammarCollegii
contracter och allmänna lagen borde hvart tredje år
hållas, äro i åtskillige län antingen försummade eller icke till
Lands-Contoiren och mindre till K. Cammar-Collegium insände,
så att med byggnaden å kongsgårdarne finnes en ganska stor
ovisshet. Vid så beskaffade omständigheter, om Deputation
skolat med eftertryckelig visshet något tillgöra, hade then
bordt höra alla. kongsgårdarnes innehafvare, på thet the antingen
kunde förmås att påtaga sig högre arrende eller ock
vid befunnen brist i contractet efter fardag skiljas therifrån;
men emedan en sådan domrättighet icke är Deputation uppdragen
och en slik undersökning torde utdraga mera tid, än
Riksens Ständer nu ega, ty förmäler Deputation sig härtill
icke vidare kunna göra än endast andraga the omständigheter,
som äro befundne med kongsgårdarne i gemen, och i anledning
theraf tillstyrka Riksens Ständer, huru rådeligast synes med
hvarje kongsgård i synnerhet att förfära, så framt andra omständigheter,
när arrendatorerne blifvit hörde, och hvarom
kungsgsrdarne.
199
Deputation förut icke varit kunnig, sig sedan icke yppa
skulle.
Och hvad nu först angår kongsgårdarne i gemen, så håller
Deputation före, att thet väl har sin goda grund, thet the
samtelige måge arrenderas, hälst förkofran thervid bör komma
K. Maj:t och cronan såsom egare till godo, och the tider samt
omständigheter torde förefalla, att thesse gårdar till oumgängelige
behof kunna tarfvas, varandes thet enkannerligen ett
allmänt gagn, när the lemnäs i sådana händer, att cronan ej
allenast har sin inkomst, utan ock invånarne i riket uppmuntran
och eftersyn uti god hushållning; men när man theremot
anser then stora skada och mistning K. Majit och cronan på
hittills vanlige sättet tager vid arrenderne och therjemte betraktar,
att en del kongsgårdar, i anseende till ringare vidd
och mindre egor samt förfallne byggnadsbelägenhet med mera,
kunde med nytta lemnäs till landtbonden, hvilka kunna
betala räntan med förvandling under namn af arrende samt
hålla bondehus vid makt, utan cronones kostnad, så att egorne
thermedelst måtte uppodlas och folket med jordebruks-näringar
ökas; så finner Deputation för sin del nyttigt, lagligit och
rådeligit i gemen vara, att contracterne böra på annat fundament
slutas, och att somlige kongsgårdar blifva förbättrade,
ther flere åboer theruppå sättjas, hvilket med the större, hvaräst
ansenlige egor, kostsam byggnad och fördelaktig belägenhet
finnas, icke låter sig göra, särdeles som schäfferier och stuterier
med någre planteringar therigenom skulle förminskas och
förskingras. Nu emedan efter thenna grund, tå skatteköp på
kongsgårdarne icke tillåtes, kongsgårdarne ej kunna förvaltas,
med mindre nu varande arrendatorer antingen bevisligen brustit
i sitt contract, i hvilken händelse samtelige the slutne fördrag
innehålla, att arrendet bör upphöra, eller ock att tiden, på
hvilken de blifvit arrenderade, löper till ända; ty underställer
Deputation, om icke till erfarande af brist i contracter thet
vore nödigt, att innan Sept. månads slut innevarande år en
husesyn öfver hvarje kongsgård blefve hållen, hvaräst thet ej
nyligen skedt, hvaruti bör upptagas, huruvida arrendatorn
fullgjordt the villkor, som thess contract och K. Majits ofvanhögstberörde
nådige bref innehålla och föreskrifva.
På hvilket thera sätt nu kongsgårdarne blifva ledige, så
förmäler Deputation sig vara af then tankan, att the böra
upplåtas till nytt arrende genom offentelig auction, som i
200 (Juni 10.) Hushållningen med
Lands-Cancelliet kommer att ske, hvilken auction jemte dagen
thertill 6 månader förut öfver hela riket på predikestolarne
bör kundgöras, tå ock kongsgårdarnes lägenheter samt arrendevillkoren
omröras. Skulle Landshöfdingen sjelf vilja inropa
kongsgården, bör, innan auctions-terminen infaller, en annan af
K. Cammar-Collegio förordnas att vara tillstädes i hans ställe;
och kan jämväl utom Landssecreteraren och Cammereraren
samt häradets cronobetjente en fullmäktig af hvarje Stånd i
länet å then utlyste tiden auctionen bivista, i hvilkas närvaro,
och sedan villkoren eller projectet till contract, hvars förnämsta
innehåll i kundgörelsen förut angifves, först blifvit uppläst, utropet,
utan afslag, hälst klåckan 11 för middagen, till den
mästbjudande kommer att ske genom Landscammereraren.
Ar inroparen icke bofast man eller innehafvare af lön, ställe
borgen för gårdens häfd på 2:ne år och eljest vid hvarje oeconomisk
besigtning. Grunden till arrendesumman tycker Deputation
böra blifva then ständiga eller 1735 års markegång i anseende
till myntet, som icke lärer kunna ändras, så ock cronotionden
tili viss tionde-sättning. Men hvad the landsorter beträffar,
ther ingen förvandling eller persedlar äro, tages penningeräntan
till fundament, i samma proportion som 1735 års
förvandling är emot cronones värdering. Emot rökpenningar,
hållskjuts, inqvartering, durchmarche, gärder och präste-, tingssamt
gästgifvare-byggnader skall arrendatoren vara förpliktad
till fårskötselen och schäferie eller stuterie, efter the redan
gjorde författningar. Dagsverken vid kongsgårdarne böra efter
handen förminskas och arrendatorerne så småningom tillhållas
att inrätta torp eller hafva gifta tjenstehjon. På thet att
hvar och en arrendator må kunna i tid och med visshet för
sig och arfvingar anlägga kostnad och arbete vid kongsgårdarne,
torde pröfvas nödigt, att intet contract må sättjas på
längre tid än 50 och intet kortare än 30 år, hvilket ankommer
på thess val, som högsta budet gjordt, att straxt efter uppropet
in för protocollet yttra sig om antalet af arrende-åren,
hvarjemte then försäkran lemnäs, att then arrendator eller
thess arfvingar, som bringat kongsgården i thet skick, att han
vill, när arrendet löper till ända, bjuda något mera än han
förr gifvit, skulle vara närmast till nytt contract, så framt
icke cronan oumgängeligen sin gård till annat behof tarfvar.
Arrendet bör betalas förut, tå interesse på summan innehålles
till årets slut, hvarmed cronan aldrig kan komma i osäkerhet.
kungsgårdarne.
201
Hvad olyckshändelser vidkommer, så bör efter vanligheten inga
andra casus fortuiti än allenast krig och päst arrendatoren af arrendesumman
godgöras, dock att förut behörig undersökning bör ske.
Hvad ständiga eller perpetuella arrenden på kongsgårdar
angår, så finner Deputation, att the hädanefter icke böra slutas,
hälst jorden therigenom mister sin egenskap och cronan niuter
icke ens köpeskilling, mindre har then förmon, som enskylte
egare, att nyttja sin egendom, när den behöfves, eller att hafva
någon vinning af jordens förbättring, och synas the, som nu innehafva
perpetuelle arrenden, hvarföre cronan ingen erkänsla fått,
böra efter sina innehafvande contracter sittja orubbade i 15 år,
räknade ifrån den 4 Maji 1739, tå H. K. Maj:ts nådige Bref
angående kongsgårdarnes arrende afgick, hvarefter lägenheterne
sedan kunna till skatte med förhögd ränta, efter värdering och
utrop, till den mäst bjudande försäljas, tå intet brott å cronans
sida är gjordt i contractet, så vida cronan eger samma
rätt som enskilte efter lag, nemligen att, när behöfves eller
tränger, sälja sin egendom, i hvilken händelse köp bryter hyra
enligt 16 cap. Jordabalken § 15; ägande perpetuelle eller
evärdelige arrendatorer ingen annan grund till sin besittning
än hyra. I öfrigit, och sora en del kongsgårdar äro förpantade,
merendels med den förbindelsen att niuta räntor och inkomst,
in till thess cronan erlägger betalning, med flere förmoner, som
Förordningen af den 13 Aprilis 1700 utvisar, så förmäler Deputation
sig för rådligt hålla, att the förpantningar, som äro
skedde för år 1740 och med hvilka ingen viss längre tid är
betingad, måge äfven till följe af K. Maj:ts nådige bref genom
utrop till den mäst bjudande upplåtas på samma sätt och
under samma villkor till tid och omständigheter, som angående
the öfrige kongsgårdar tillförene förmält finnes.
Under den tid arrendet påstår, bör hvart tredje år hållas
oeconomisk besigtning af Cronofogde och Nämnd, så att altid
utslag lemnäs, om arrendatoren gjordt sig contractet förlustig eller
icke, samt att i then förra händelsen en laga husesyn anställes,
som ock altid vid af- och tillträde hällas bör. Förmälandes
Deputation sig härvid föra sig till minnes, att ingen tydelig lag
finnes, huru med kongsgårdarnes husbyggnad förhållas bör, och
hvad sätt till synerne vid beräkningen må följas; hvarföre
Deputation hemställer följande grundreglor thervid, nemligen:
l:o att hvaräst caraeters-byggnader finnas af sten, ther
måge the ock vid makt hållas emot the friheter, som kongs
-
202 (Juni 10.) Hushållningen med kungsgårdarne.
gårds-arrendatorerne härmedelst blifvit ofvanföre lemnade utan
beräkning; men på the kongsgårdar, ther caracters-byggnader
af trä antingen förfallit, eller ock inga caracters-byggnader
finnas, håller Deputation för öfverflödigt och kostsamt, att
cronan skall med friheter, eftergift och redbara penningar hålla
arrendatorerne hus, utan kunna the för årlige byggnader åt sig
sjelfve bygga, dock ej mera än nödtorften fordrar. 2:o Böra
kongsgårds-innehafvare förpliktade vara att hålla vid makt
laga hus för folk, bärgning och creatur efter lag och orternes
beskaffenhet, under samma villkor som officerare i orterne
thet göra, så att hvar och en kongsgårds innehafvare påföres
årlige nybyggnaden efter hemmantalet samt soldate-, roteeller
utrednings-friheten, emot hvilken senare husen böra fullkomligare
och redbarare än bondehus byggas. 3:o På kongsgårdar
skall Landshöfdingen jemte Häradsskrifvaren, hvilken
sidstnämnde vid desse förrättningar förer pennan, med Nämnden
i närvaro af Landshöfdingen eller thess ombudsman hvart 6:te
år husesyn hålla, och eljest så ofta ombyte blifver eller stor
vanhäfd spörjes vid the oeconomiske besigtningarne, som hvart
tredje år böra hållas; och staude Landshöfdingen i ansvar, ther
thesse syner försummas eller icke utmätas. 4:o Vid syner dömes
hvad hvar och en blifver skyldig eller får att fordra för öfverbyggnad;
then thermed icke åtnöjes, söke hos Landshöfdingen
ändring innom en månad, tå Landshöfdingen, sedan vederbörande
hörde blifvit, meddelar sitt utslag; om han tå icke
är nögd, tillåtes honom väl i K. Cammar-Collegio att anföra
besvär, men bör förut i Ränteriet insättja husrötebristen eller
borgen ställa och sina besvär i Svea Hofrätts domsago innom
en månad, men ifrån Götha Hofrätts domsago samt ifrån Gottland
innom tvenne och ifrån Finland innom frenne månader
andraga, tå thet på K. Cammar-Collegii ansvar ankomma skall,
om saken till kongsgårdens skada längre oafgjord ligger.
Vid hvarje laga syn böra alla the omständigheter och
villkor skärskådas, hvarom förmäles i contractet, så att en
särskilt dom fälles, huruvida contractet är brutit eller icke.
Emot synerättens dom i thetta mål kan väl tillåtas att anföra
besvär innom förr omnämnde tid, men sedan Landshöfdingen
therom förordnat, bör thess utslag ställas i verket,
oaktadt besvär skulle anföras vid högre ort eller icke, eftersom
annars en skadelig arrendator kunde nyttja kongsgårdens inkomster
att drifva en långsam rättegång med samt imedlertid
Kungsgårdarne Lindhof och Wenngarn. 203
ställa cronan i skada och mistning. Vid ledighet af någre
kongsgårdar eller thessförinnan, när arrendatoren det påstår,
finner Deputation bäst, att cronones inventarier med boskap
och löst må säljas och ifrån kongsgårdarne skiljas, hälst erfarenheten
visar, att cronones afvel blifver efter hand sämre,
och arrendatorerne med cronans afvel sig mindre förkofra kunna.
Beträffande räntan af andre hemman, som kunna blifva kongsgårdarne
underlagde, så finner Deputation intet skäl, med mindre
the böra ersättas till cronan efter then årlige markegången.
Till slut yttrar Deputation sig, att om Riksens Ständer
ofvananförde thess föreslagne mått skulle täckas antaga, så kunde
Deputation nu beqvämligast, i fall sådant varder then ombetrodt,
medan handlingarne äro för handen och skärskådade,
besörja verkställigheten theraf uti hvar och en nu förevarande
kongsgård isynnerhet, af hvilka en del blifvit af Riksens Ständers
utskickade nyligen synte, och therjemte göra sådana anstalter
med husesyner, contracter samt dagsverkens reglerande,
som öfverensstämma med Riksens Ständers författningar och
härvid påsyftade ändamål; hvilket alt, thet ena med thet andra,
Deputation underställer Riksens Ständers vidare ompröfvande.
Therefter upplästes dissentientium skrifteligen författade
yttrande emot Deputationens mening och tillstyrkande i föregående
betänkande, att the till perpetuelt arrende öfverlemnade
kongsgårdar böra till skatte försäljas, på thet the perpetuelle
arrenderne således upphäfvas måtte och cronan sedermera till
äfventyrs vinner större afgift och inkomst. The till perpetuelt
arrende bortförlänte kongsgårdar förmäla dissentientes uti riket
allenast vara 4 stycken, nemligen:
l:o Lindhoff uti Halland, som år 1727 på Riksens Ständers
samtycke blifvit under perpetuelt eller evärdeligit arrende
emot 100:de tunnor spannemåls årlig afgift upplåtit till tå varande
och sedermera framledne General-Majoren och Landshöfdingen
Axel Falzburg, såsom en belöning för thess i 55 års
tid cronan gjorde trogne och nyttige tjenster; finnandes dissentientes
för theras delar sjelfva billigheten fordra, att Riksens
Ständer vidare böra hålla ord samt löfte och gåfva aldeles
lemna orubbad, hälst påfölgden eljest skulle vara eftertänksam,
theräst fides publica brytes;
2:o Wennegarn i Uppland, som år 1731, uppå Riksens Ständers
tillstyrkande vid 1727 års Riksdag, blifvit framledne RiksRådet
och Presidenten Gref Carl Gyllenborg, thess fru Gref
-
204 (Jnni 10.) Kungsgårdarne Höjentorp och Räfsnäs.
vinna och, efter thess död, then af arfvingarne, som Hr RiksRådet
sjelf utnämnandes vore, till perpetuelt arrende upplåtit
emot en arrende-summa af 500 dal. sint, emedan bemälte Hr
Riks-Råd, sedan thess fader, framledne K. Rådet Gref Jacob
Gyllenborg, samma gård uti förpantning innehaft för 10000
dal. sint, afstått för samma perpetuelle arrende skull 5000 dal.
dito mynt utaf förpantnings-summan, med mera; i anseende
hvartill, och som hvarken framledne Hr Riks-Rådets och Presidentens
Gref Carl Gyllenborgs eller thess framledne faders
Hr K. Rådets Gref Jacob Gyllenborgs och hela famillens meriter
och många trogne tjenster, som allmänt bekante äro,
genom thenna köpte perpetuelle arrende-rättigheten tillfyllest
belönte och erkände äro; ty förmäla dissentientes sig ej eller
kunna styrka till thetta perpetuelle arrendets upphäfvande
och kongsgårdens försäljande till skatte, särdeles som Riksens
Ständer, enligit K. Maj:ts Bref till K. Cammar-Collegium af
den 14 Maji 1739, aldeles förbudit, thet kongsgårdarne till
skatte skola försäljas.
3:o Höjentorp i Wästergötland, som Commerce-Rådet
Alström vid 1727 års Riksdag erhållit under perpetuelt arrende,
att therstädes fa visa sina rön och försök uti the vetenskaper
han utomlands förvärfva! sig, särdeles med schäfferiers
inrättande och andre oeconomiske författningar; och som
han thetsamma fullgjordt, altså kunna dissentientes icke styrka
till någon ändring härutinnan eller Riksens Ständer öfvertala
att återkalla theras löfte, hvilket aldeles skulle kullstörta
fidem publicam och crediten, till rikets stora skada och afsaknad
i thess trångmål.
Beträffande 16 cap. 15 § Jordabalken, theruti stadgas, att
köp bryter legostämma eller hyra, hvarå Deputation grundat
thess mening och tillstyrkande till desse kongsgårdars bortsäljande
till skatte; så förmäla dissentientes, att enär man
considererar, att Riksens Ständer redan år 1739 förordnat, att
inga kongsgårdar skola till skatte försäljas, hvarutom ock är
troligt, att theräst arrendatoren trodt en sådan förtydning af
perpetuelle arrendecontractet skolat kunna uppkomma, så hade
sadant väl och med särskilte ord varit i contracterne förekommit,
tå thet hetat att förord bryter lag.
4:o Räfsnäs kongsgård uti Södermanland, som år 1746
genom öppet contract, till följe af K. Maj:ts nådige befallning
af år 1741, sig grundande på Riksens Ständers förut lemnade
Om kungsgårdarne.
205
bifall, blifvit uppdragen till afledne Commerce-Rådets Olof
von Törnes enkefru till perpetuelt arrende emot årlig afgift af
350 dal. 18 öre 2 3/i pgr smt samt underhållande af ett ansenligt
schäfferie med flere svåra villkor, som uppräknas;
hvarföre, och i anseende till the vid the tvenne öfrige omrörde
kongsgårdar förut anförde hufvudordsaker, dissentientes förmäla
sig nu våga styrka therhän att bibehålla fru Linroth.
och thess arfvingar vid contractet, ord och afskeder; ty ora
Riksens Ständer therutinnan skulle vilja brista eller vara föränderlige,
så torde ovännen få tillfälle att säga, thet aldeles
ingen säkerhet i en eller annan måtto, hvarken om lag, privilegier,
försäkringar och författningar, vidare gifves, ifrån hvilken
beskyllning för Riksens Ständer är högst angelägit sig att på
alt sätt befria. Således förmäla dissentientes sig hålla före,
thet icke något af the redan slutne perpetuelle arrende-contracterne
böra stötas och kullkastas; men om Riksens Ständer
ej skulle finna godt, att flere kongsgårdar till vidare perpetuelle
arrender skola upplåtas, så hålla dissentientes före
vara rådeligt att låta ett allmänt förbud theremot utgå, vid
förelagd t vite af lOOCkde rdr för then, som något perpetuelt
arrende ytterligare begär, proponera eller bevilja skulle, såsom
ock thet skall vara ogilt, om någon imellan Riksdagarne hädanefter
thertill utverkar sig K. Cammar-Collegii bifall eller contract.
Sedan åhördes Bondeståndets uti Extracto Protocolli af
den 26 sidstl. Maji gifne utlåtande öfver Camrnar-, Oeconomieoch
Commerce-Deputations betänkande beträffande kongsgårdarne
i riket, hvaruti Ståndet förmäler sig på följande sätt
hafva bifallit thet samma, att nemligen l:o inga andra kongsgårdar
än the, som pröfvas antingen till H. Maj:ts egit höga
nöje eller hofhållningens understöd aldeles omistelige, måge
enligit betänkandet få bortarrenderas; utan the öfrige 2:o till
bondehemman utläggas och till skatte försäljas samt inroteras,
hvarmedelst K. Majit och cronan ej allenast erhåller en redbar
och ansenlig inkomst och vinst, i thet stället the nu förnimmes
kasta ganska ringa af sig, utan ock godt tillfälle
lemnäs till mera folks nedsättjande och uppehållande, som för
rikets styrka anses bör, landet bättre kommer att uppodlas,
cronones årliga räntor således att förökas och ändteligen, utom
andra häraf flytande förmoner, genom invånarnes tilltagande
ymnogare tillgång blifver till landt-milicens styrka, tå then
kan erfordras. Härifrån finner likväl Ståndet, till bibehäl
-
206 (Juni 10.) Om kuDgsgårdarne.
lande af fide publica eller the afslutne contracter och afhandlingar,
the kongsgårdar 3:o böra undantagas, som till perpetuelt
arrende till någon blifvit upplåtne, och hvilkas innehafvare
icke genom vanhäfd eller andre i betänkandet omrörde omständigheter
sig af samma förmon förlustige gjordt, hvarom på
thet i betänkandet föreslagne sättet kommer att undersökas;
dock att 4:o i hvars hand en eller annan kongsgård antingen
redan är eller stadnar, Allmogen icke må af then samma besväras
med några hjelpedagsverken eller andre extra onera,
vidare än jordeboken kan innehålla, utan innehafvaren eller
arrendatoreu förpliktas att them sjelfva bestyra och vid makt
hålla; hvilket alt Ståndet recommenderar till bifall.
Sidst upplästes Borgareståndets påminnelser genom Extractum
Protocolli af den 4 i ihenne månad, hvaruti Ståndet förmäler
sig hafva tagit i öfvervägande så väl Cammar-, Oeconoinie- och
Commerce-Deputations betänkande af den 18 Martiisom dissentientium
memorial af den 26 dito samt Bondeståndets fattade
slut igenom Extractum Protocolli af den 26 Maji sidstl. rörande
kongsgårdarne i riket; och ehuruväl Ståndet äfven för
sin del funnit godt att bifalla sjelfva betänkandet, hvad kongsgårdarnes
arrenderande i gemen vidkommer, så pröfvar Ståndet
dock derjemte nödigt, att kongsgårdarne böra till sin naturliga
beskaffenhet noga urskiljas, och sig theröfver att utlåta på
följande sätt:
l:o att en kongsgård, som är skickeligast till hollände
riers
inrättning, bör thertill enkannerligen nyttjas och åkerbruket
förvandlas till äng, tå arrendatoren åligger att anskaffa
sig den bästa slags boskap så väl af främmande som in
hemskt
slag;
2:o hvaräst kongsgårdar finnas tjenlige till stuteriers anläggande,
ther bör arrendatoren vara förbunden att aldramäst
beflita sig therom;
3:o att arrendatorernes å the kongsgårdar, ther tillfälle är
att inrätta schäfferier, förnämsta plikt bör bestå deruti, att
sa stor myckenhet hälst af Spanska eller åtminstone Engelska
får hållas, som gården någonsin tåla kan, utan att man på
en sådan händelse binder sig vid den proportion, som betänkandet
innehåller;
4:o att vid sådane kongsgårdar, som genom sin nära belägenhet
till städerne hafva tillräckelig tillgång på gödsel,
måge allehanda plantager inrättas, vid hvilket tillfälle Borger
-
Om kungsgårdarne.
207
skåpet i samma städer böra vara till arrendet närmast, så
framt de ett sådant villkor vilja ingå och med andre hålla lika
bud; men skulle vid någre kongsgårdar så vidlyftige egor finnas,
att the icke beqvämligen och till gagns utaf en arrendator
allena kunna skiötas, så finner Ståndet bäst vara, att the
imellan tvenne eller flere arrendatorer delas. Hvad åter the
kongsgårdar angår, som till ofvannämnde behof och bruk icke
tjenlige pröfvas, så bifaller Ståndet i then delen Bondeståndets
mening, att the samma kunna till bondehemman utläggas och
till skatte försäljas. Utom then undersökning, betänkandet
omförmäler, håller Ståndet före, thet Landtmätare-Contoiret
bör ingifva thess berättelse och tankar, till hvad bruk thet
samma förmenar hvar och en kongsgård vara beqväm [ligast] och
lämpeligast med mera. Hvad ytterligare angår the kongsgårdar,
som under förpantning innehafvas och icke redan äro
under perpetuelle arrenden upplåtne, så finner Ståndet bäst
och nyttigast vara, att the samma på offentelig auction utbjudas,
hvarom ock betänkandet omförmäler, tå then, som utom then
förra förpantnings-summans erläggande till vederbörande bjuder
cronan högsta arrendet, kommer att tillträda kongsgården under
samma villkor, som tillförene förmält är; dock må then förra
förpantnings-innehafvaren vara närmast, när han ingår och
kan prsestera samina villkor sorn then mästbjudande. Men vidrörande
ändteligen the kongsgårdar, som tillförene af Riksens
Ständer äro bortlemnade på perpetuelle arrenden, så förmäler
Ståndet sig ej kunna samtycka, att theruti någon
ändring sker, så vida fides publica bör helig och obrottslig
hållas.
Hr Klingsporre förestälte, det de, som antingen af
forna Konungar undfått försäkringar att blifva bibehållne vid
deras arrender eller ock i desse senare åren erhållit perpetuelle
arrender på någon kongsgård, böra dervid mainteneras,
emedan fides publica ingalunda bör rubbas; men i öfrigit, och
som denna saken vore mycket angelägen och rörer cronans
egendom, hvaribland finnes så tillsägandes en del härligheter i
riket, så begärte Hr Klingsporre, att betänkandet måtte blifva
liggande på bordet.
Frih. Coijet instämde aldeles derutinnan med Hr Klingsporre,
att fides publica bör conserveras och ingen rubbning
bör tillåtas i sådana contracter, som han sagt, men om någon
af arrendatorerne skulle igenom viss efterlåtenhet å sin sida
208 (Juni 10.)
Om buDgsgårdarne.
finnas hafva brutit contractet, bör han ej längre dervid bibehållas,
utan på sådan händelse vara sitt contract förlustig.
Dock bör aldrig tillåtas, att några af desse cronans lägenheter
utläggas till bondehemman, emedan Adelsståndet derigenom
mycket skulle lida, ty nu kan en adelsman, hvars villkor
igenom hvarjehanda tillfällen blifvit försvagade, vid cn sådan
kongsgårds arrenderande hafva sin nödiga utkomst och lemna sina
barn någorlunda god uppfostran, det han kanske eljest ej vore
i stånd att göra. Åkerbruket och dess tillbörliga skötsel borde
annars framför alt betingas vid desse cronolägenheters bortarrenderande,
så vida riket är i det tillstånd, att vi årligen
behöfva en myckenhet spannemål af utländningen, hvarföre
rikets redbaraste effecter så väl som ansenlige penningesummor
utgå. Deremot kunde vara mindre angelägit, om holländerierne
ej skulle kunna så skötas, som man gerna önskade.
Hr Landtm, förestälte, det bäst vore, att R. o. A. utnämna
några Deputerade, som utarbeta denna saken.
Hr Hårleman sade, det han gerna samtycker dertill, att
visse Deputerade utnämnas till denna granlaga sakens utarbetande,
allenast det lägges till grund, att ingen rubbning
tillåtes af fide publica.
Hr Johan August Mannerheim berättade, det han
tillika med några andra af Cammar-Oeconomie-Deputations
ledamöter blifvit skickade till de häruppe i landet belägne
kongsgårdar, då han haft tillfälle att se, huru illa största delen
af dem voro häfdade och brukade. Hvad angår fides publica,
så vore han så mycket som någon annan derföre, att den så
i detta som alle andre mål bör conserveras, men så bör dock skillnad
göras imellan de contracter, som äro perpetuelle och temporelle;
isynnerhet bör ej tillåtas, att en arrendator, som för någon
viss ordsak skull fått arrende af en kongsgård, nyttjar den
till helt annat ändamål, på sätt som nu vid en viss kongsgård
i Södermanland sker, att arrendatoren endast derpå föder
alla sina ryttarhästar och håller ox-stallning, men i öfrigit
vårdslösar både åker och äDg och låter husen aldeles förfalla.
Det sades att detta alt bäst kan komma under öfverläggning
hos Deputerade.
Hr Mannerheim mente, det saken nog vore utarbetad
af Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputation, så att
Bevillningen.
209
han ej kunde veta, hvad Deputerade härvid mera skola tillgöra.
Hr Landtm, svarade, det Deputerades göromål blifver
att öfverlägga, hvad slut de i anledning af Deputations betänkande
och de andre Ståndens utlåtelser skola tillstyrka
R. o. A. att fatta.
Efter vidare discourerande härom blefvo ock härtill utnämnde:
Gref
Axel Rutger Sparre, Frih. Carl Wilhelm Cederhielm,
Hr Hästsko, Hr Wulfvenstierna, Hr Hårleman,
Hr Mannerheim och Hr Gustaf Hastfehr.
Hr Landtm, erhindrade, det Prästeståndet genom theras
den 4 hujus afgifne Extractum Protocolli nu omsider samtyckt
till 1744 års bevillnings-afgifts uppbärande för innevarande
år med det förbehåll, att the af Prästeståndet, som
njuta theras löner i spannemål och hafva therpå förvandling,
blifva i så måtto lisade, att the lika med alla andra, som
hafva indelt lön, få efter samma 1744 års Placat betala 12
procent, efter cronovärdering uträknade, men icke efter förvandlingen.
Och som billigheten väl medgifver, att the i thetta
mål ej graveras högre än andre riksens undersåtare, så
styrkte Hr Landtm. R. o. A. att ingå thetta, på thet att
med uppbörden för innevarande år ej längre måtte komma
att anstå.
R. o. A. samtyckte härtill, och befaltes att svar igenom
Extractum Protocolli härom skulle uppsättjas till Prästeståndet.
Vidare föredrogs de andre Ståndens gjorde ändringar vid
den nu projecterade Bevillnings-förordningen, så väl som någre
få §§, hvaröfver ännu fattades R. o. Arns tydeliga utlåtelse,
såsom:
3:dje §, uti hvilken Prästeståndet vid slutet tillagt: »det
patroni ecclesiarum i Skåne, som njuta någon spanmål utaf
cronotionden eller kyrkoherbergen, böra betala deraf 12 procent,
efter cronovärdering uträknade».
Hr Silfverskiöld protesterade emot att Adelen i Skåne
härmed måtte betungas, hälst hvad de i så måtto på somlige
ställen njuta, är inberäknat i deras adelsrustning.
Men R. o. A. funno billigt, det patroni ecclesiarum i
Skåne, som njuta någon spannemål af cronotionden, böra
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 14
210 (Jun! 10.) Bevillningen.
betala derföre 9 procent efter cronovärdering, så vida de deraf
icke hålla adelig rustning; kunnandes desse eljest emot den
faststälte 1 § af Bevillningen icke graveras högre än andra,
som hafva indelt lön;
Hvilken resolution skrefs in margine.
4:de §, hvarutinnan Borgareståndet gådt ifrån Deputations
project angående classificationen och uppsatt en ny §.
Härvid berättade Hr Landtm., det Borgareståndet, igenom
det de frångått första projectet, väl tyckes hafva minskat
något; dock trodde Hr Landtm., att hvad de nu sig åtagit,
svarar emot de 75000 dal. smt, som Borgareståndet altid
tillförene utgjordt.
R. o. A. biföllo 4:de §, på sätt som den är ändrad af loflige
Borgareståndet, i den säkra förmodan att härigenom ingen
minskning, men snarare tillökning blir i det, som Borgerskapet
altid utgjordt emot de andre Stånden, hvilket jemväl lärer i
akt tagas vid städernes classification, som R. o. A. förväntar,
att det loflige Borgareståndet med första lärer göra, på det
att i sjelfva förordningen må kunna införas, hvad till allmän
efterrättelse tjena bör.
Den uti 5:te § af Borgareståndet gjorde ändring och tilläggning,
att de derstädes uppräknade klinge-, bajonette-, krut-,
stärkelse- och beckbruken samt oljeslageriet linne- och buldansväfverier
med flere dylika verk böra taxeras ifrån 5 till
50 dal. smt efter brukens och verkens belägenhet och beskaffenhet,
bifölls af R. o. A.
Men att för de 15 procents öfversmide, som vid frälsebruken
i grund af frälse-rättigheten är tillåtit, skulle efter
projectet, hvilket det loflige Borgare- och ärbara Bondeståndet
bifallit, betalas 6 2/3-dels öre smt för hvarje skeppund, dertill
kunde R. o. A. sig icke begifva; hvarföre och som R. o. A.
uti ingen måtto förhögt afgifterne för de andre respective
Stånden, emedan på hvart och ett Stånd ankommer hvad det
samma sig åtaga vill, allenast riktig proportion Stånden imellan
blifver observerad, så lära ock de andra tvenne respective
Stånden i detta mål låta bero vid R. o. Arns gjorde ändring,
att för frälse-rättigheten får betalas som för ordinair och full
hammarskatt efter 1744 års bevillning.
Uti det, som R. o. A. förra gången påmint vid 6 §, angående
mjöl- och sågqvarnar på säteriers egor samt sådana
Bevillningen. Boställsordning.
211
frälse- och frälseskatte-qvarnar, som äro inbegrepne i rustningen,
dem Borgareståndet nu påstådt borde taxeras, kunde
R. o. A. ej eller tillåta någon ändring, emedan de förra, i
stöd af den åberopade 8 § af Adelige Privilegierne, ej böra
betala mera än hälften, och för de senare kan eller bör ej
betalas dubbel afgift.
Men deremot biföllo R. o. A. det loflige Borgareståndets
vid slutet af denna § gjorde erhindran om qvarnar i städerne
och sådana, hvilka äro Magistraterne på lön indelte.
Angående den uti litte § utsatte afgiften för tjenstehjon,
sora flytta ifrån landet till städerne, förblefvo R. o. A.
vid sjelfva projectet och antogo ej loflige Borgareståndets påminnelser.
Sedan blef i anledning af skedd erhindran nödigt aktat
att skicka någon till Prästeståndet och begära, det Ståndet
icke ville afgöra Cammar-Oeconomie-Deputations betänkande
angående kongsgårdarne, innan R. o. A. sig deröfver först
yttrat.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm åtog sig att i detta
ärendet gå till Prästeståndet, och fick therjemte in commissis
att låta dem veta, det R. o. A. nu bifallit thet af them gjorde
förbehåll vid 1744 års bevillnings-afgifts uppbärande för innevarande
år, så att the af Prästeståndet, som njuta theras
löner i spannemål och hafva therpå förvandling, få lika med
alla andra, som hafva indelt lön, efter 1744 års Placat betala
12 procent, efter cronovärdering uträknade och icke efter förvandlingen;
hvarom Extractum Protocolli från R. o. A. tilt
nästa plenum them skulle lofvas.
Frih. Dyring påminte, det ytterligare föreställning måtte
göras till de andre Stånden angående den ständige markegången,
som Krigsbefälet begärt måtte upphäfvas, men hvaröfver
de andre Stånden, oaktat mångfaldige till dem gjorde
föreställningar, ännu sig icke yttrat, fast det lider nog nära
till Riksdagens slut.
Vidare påminte Frih. Dyring, att Boställs-ordningen måtte
blifva afgjord, efter Krigsbefälets angelägenhet derunder mycket
beror.
Hr Landtm, önskade, att han härom finge öfverlägga
med Krigsbefälet, då han trodde sig kunna visa, det ingen ny
Boställs-ordning behöfves göras.
212 (Jnni 10.) Boställsordning.
Frih. Dyring sade, att den förra Boställs-ordningennödvändigt
måste ändras och Hnsesyns-Contoiret afskaffas, emedan
hela Krigsbefälet af detta Contoir blifvit chicanerat och sådane
efterräkningar gjorde, att officerarnes enkor och barn deröfver
måst sucka och qvida, då man tagit ifrån dem det endaste de
egt till sitt uppehälle, fast deras männer i lifstiden väl skiött
och häfdat sine boställen samt i alla mål både med byggnad
och eljest trodt sig hafva sin skyldighet fullgjordt.
Hr Landtm, svarade, att hvad som gifvit anledning till
chicane borde ändras och rättas, men förra förordningen vore
eljest mycket god, när den rätteligen blir exeqverad; Contoiret
hade ock sin nytta för cronan. Deremot ju flere förklaringar,
som öfver Boställs-ordningen göras, desto otydeligare blifver
den och försätter dommarena i ovisshet om rätta förståndet, så
att Krigsbefälet mera derigenom kan blifva svårigheter underkastadt
och saken således intet förbättras, utan snarare förvärras.
Hr Löwenhielm berättade, att då han för några dagar
sedan varit hos Prästeståndet med en Deputation ifrån Högl.
R. o. A. och ibland andra ärender påmint om deras utlåtelse
öfver markegången, hade Prästeståndet lofvat gifva svar
derom, så snart R. o. A. ville sätta ut dag till Riksdagens
slut. Hvad husesyns-värket angår, så hade han sig omständigheterne
deraf någorlunda bekante ifrån den tiden han varit
dommare nedre i orten och sjelf haft med husesynerne att
syssla. Han kunde altså rent af säga, det Krigsbefälet sjelfve
äro skulden till att 1730 års Boställs-ordning blifvit så ofta
ändrad, att densamma derigenom nu är bortskämd. Det vore
intet utan, att ibland orimmelige observationer blifvit gjorde,
men det har härrördt deraf, att förordningen, som sagt är,
igenom de många ändringar, den undergådt, blifvit på slutet så
mörk och otydelig, att dommarena ofta felat om rätta förståndet
och intet kunnat begripa, huru och på hvad sätt den
skulle practiceras. Således kunde väl någon rättelse nu behöfvas.
Emedlertid vore väl, om någre af Krigsbefälet, sedan
de härom öfverlagt med Hr Baron och Landtm.., ville sammanträda
med några Häradshöfdingar och än vidare gå
igenom det, som nu är projecterat, innan det föredrages
R. o. A.
Efter Frih. Dyrings och flere andras af Krigsbefälet
begäran uppbröts Landt- och Sjömilitiae-Deputations betän
-
Riksrådet Tessins uppförande.
213
kande med den projecterade nya Boställs-ordningen och lemnades
på bordet.
Sedan upplästes Secreta Utskottets Extrac.tum Protocolli
af den 9 hujus, hvaruti R. o. A. notificeras, att som Secrete
Utskottet aldeles är okunnigt, huruvida genom något i Finland
utgångit förbud thet vore händt, att någre af R. o. Arns
ledamöter, som therstädes ega fast egendom, måst sakna tillförslen
therifrån på victualiepersedlar och spannemål, har
Secreta Utskottet genom underdånigt bref till H. Majit anhållit
om nådig underrättelse, om sådant skedt och af hvad
anledning.
Föredrogs Secreta Utskottets Extractum Protocolli af den
9 hujus, hvarutinnan Secrete Utskottet förmäler sig så mycket
mer vara i stånd att efterkomma Riksens Ständers åstundan
att, efter Hr Riks-Rådets, Öfverste-Marskalkens och AcademiaeCantzlerns
Grefve Tessins egen begäran, på thet nogaste skärskåda
välbemälte Herres uppförande, så uti K. Maj:ts RådCammare
som vid the eljest honom tid efter annan uppdragne
angelägne värf och ärender, som Secrete Utskottet för thetta
igenomgådt alla acter sedan sidsta Riksdag, hvilka, antingen
man följer Hr Riks-Rådet uti thess förde underhandlingar vid
främmande hof eller ock vill fästa sin omtanka på thess uti
K. Cancellie-Collegio och Råd-Cammaren förde rådslag, bära
ett ojäfaktigt vittnesbörd om thess djupa insigt, om thess försigtighet
vid de benigaste omständigheter, om thess lydnad för
Konung och vördnad för Ständer och thess redeliga och obefläckade
uppsåt och förhållande vid alla tillfällen. Och som
Secreta Utskottet efter ed och plikt är skyldigt Hr Grefven
och Riks-Rådet ett sådant sanfärdigt loford, thet samma ock
uti thess gerningar endast är grundat; ty fruktar thet icke
före, att en om sakernes förlopp väl underrättad eftervärld
lärer någonsin kunna förebrå Secreta Utskottet att till ett
sådant vittnesbörds afgifvande och författande hafva fölgt
någon annan consideration, än den en oskrymtad sanning och
en oväldug rättvisa kräfja.
Härpå upplästes Secreta Deputations bifogade Extractum
Protocolli af den 27 sidstl. Martil, hvarutinnan Secreta Deputation,
i anledning af Secreta Utskottets genom Extractum
Protocolli af den 12 i förenämnde månad gjorde begäran om
Deputations intygande, huru af the under dess händer varande
Protocoller Hr Riks-Rådets, Öfverste-Marskalkens och Acade
-
214 (Jani 10.) Tessins uppförande.
miae-Cantzlerns Grefve Tessins uppförande varit, således sig
yttrar: att ehuru. Deputation äfven som Secreta Utskottet
varit förvissad om Hr Riks-Rådets, Öfverste-Marskalkens och
Academise-Cantzlerns Grefve Tessins goda uppförande, har
then dock, till fullgörande så af thess ed och instruction som
Hr Riks-Rådets egen åstundan infor Deputation den 17 Nov.
sidstl. vid tillkännagifvandet af de honora gjorde tillmålen,
thess göromål vid Råds- och Cabinetts-Protocollernes igenomgående
på thet nogaste granskat och eftersett, men thervid
icke funnit något, som den ringaste anmärkning kunnat förtjena,
utan tvärtom med särdeles fägnad och nöje åhördt och
intagit Hr Riks-Rådets mogna faldte rådslag, ömma omvårdnad
för öfverhetens, fäderneslandets och undersåtarnes välgång och
bästa samt altid ådagalagde rena och uppriktiga nit för lag
och rättvisa, och i synnerhet under förflutne orolige och vidt
utseende tider uti alla thess göromål funnit thess sorgfälliga,
ömsinta och behjertade uppförande; hvilket alt Deputation
svarat Secreta Utskottet på förberörde dess begäran af den 12
Martii, med förmälan therhos, att Deputations tanka långt för
detta varit sådant Secreta Utskottet communicera.
Atskillige af R. o. A. påminte, att desse bägge Extracta
Protocolli måtte blifva tryckte.
Hr An repp sade, att desse vittnesbörder voro så fullkomlige,
som han vore försäkrad, att Hans Excellences RiksRådets
och Öfverste-Marskalkens Gref Tessins rena nit och
uppriktiga välmening för fäderneslandet dem också kräfde.
Hvad han endast saknade och hvad som nu för Riksens Ständer
återstode, vore det, att Riksens Ständer söka öfvertala
Hans Excellence Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken Gref
Tessin att blifva qvar i Rådet och Cantzliet.
Hr Pehr Kalling anförde, att som Riks-Rådet Gref
Tessin härtills varit Cantzlie-Råd och Riksens Ständer hördt,
med hvad obefläckad nit och trohet han till rikets och fäderneslandets
fromma förestådt de honom anförtrodde värf och
ärender; så borde Riksens Ständer nu, till så mycket fullkomligare
reparation emot de honom tillagde ogrundade beskyllningar,
uppdraga honom Praesidentskapet i Cantzliet, hvilket
Riksens Ständer ej behöfva bedja, utan kunna befalla honom
att emottaga.
Frih. Cederhielm förestälte, att quaestion nu endast
vore om frikallelsen, det andra om Praesidentskapet kan se
-
Tessins uppförande.
215
dermera följa derpå och lärer väl komma ifrån Secreta Utskottet.
Hvad tryckningen anginge, så påminte Frih. Cederhielm,
det tilläggas måtte, att ehuruväl Hr Riks-Rådet och
Öfverste-Marskalken Gref Tessin eger ett så fullkommeligit
förtroende af Riksens Ständer, att onödigt vore genom trycket
allmän ne göra desse Secrete Utskottets och Secrete Deputations
ojäfaktige och sanfärdige vittnesbörder, så kräfver dock sjelfva
rättvisan detsamma, på det Hr Grefvens, Riks-Rådets och Öfverste-Marskalkens
loford måtte hos alla hans landsmän i
gemen blifva så kunnigt, som de honom tillagde beskyllningar
blifvit nog allmänne gjorde.
I anledning af hvad Frih. Cederhielm sig nu yttrade om
de Hr Riks-Rådet Gref Tessin tillagde ogrundade beskyllningar,
sade
Hr An repp, det första göromålet blifver att, om mögeligit
är, söka framdraga dem till välförtjent straff, som tillagt Hans
Excellence Gref Tessin desse beskyllningar och sådant om honom
utfördt. Det andra att R. o. A. förklara emot Hans
Excellence det fullkommeliga förtroende, som dess höga förtjenster
fordra, samt tillika låta honora förstå, att R. o. A.
deremot förväntar, det Hans Excellence låter det bli effecten
deraf, att han blir qvar i Cantzliet och emottager Prsesidentskapet.
Hr Löwenhielm var af den mening, att R. o. A. göra
bäst, om de nu endast hålla sig vid det, som kommit ifrån Secrete
Utskottet och Secrete Deputation, samt i anledning deraf
förklara, att detta intet är något nytt för Riksens Ständer
att förnimma om Hr Riks-Rådets och Öfverste-Marskalkens
Gref Tessins rena och oförfalskade nit och trohet för fäderneslandets
välgång, öfverhetens nöje och undersåtarnes thermed
oskiljaktigt förknippade bästa; att Riksens Ständer fördenskull
ej annat kunna än ånyo förklara och tillika försäkra Hr RiksRådet
och Öfverste-Marskalken om Riksens Ständers aldrafullkommeligaste
förtroende.
Gref Axel Rutger Sparre mente, att som Hr RiksRådet
Gref Tessin besvärat sig först hos Secrete Utskottet och
Secrete Deputation, jemväl sedan in pleno plenorum hos samtelige
Riksens Ständer, så vore väl det för stor anledning att
med stillatigande förbigå, isynnerhet då han förklarat, att han
känner mästaren och upphofsmannen till den om honom utkomne
smädeskriften. Emedlertid, sorn Hr Grefven, Riks
-
216 (Juni 11.) Förtroendevotum för Tessin.
Rådet och Öfverste-Marskalken sjelf begärt att få hålla honom
dold, så bör ock hvad tryckningen af detta angår, ankomma
på Hr Grefven och Riks-Rådet.
Hr Hårleman åter tyckte, att det bör ankomma på
Riksens Ständer att säja, det desse vittnesbörder, som Hr
Riks-Rådets redelige uppförande honom tillerkändt, böra tryckas,
emedan dess egen modestie eljest kunde hålla sådant tillbaka.
Hr Börge Skeckta påstod, att Gref Tessin måtte anmodas
att namngifva auctoren till smädeskriften, på det den
äreskändaren måtte blifva behörigen straffad.
Hr Landtm, svarade, det Hr Riks-Rådet Gref Tessin,
om han kunnat, väl kanske hade uppgifvit densamma.
Efter något vidare discourerande härom frågade
Hr Landtm, om icke R. o. A:ns slut blifver sådant,
att R. o. A. förklara, thet Secrete Utskottets och Secrete
Deputations nu lemnade vittnesbörd intet är något nytt vedermäle
af Hr Riks-Rådets Gref Tessins rena nit och välmening
för fäderneslandet samt obefläckade uppsåt och förhållande vid
alla tillfällen, utan äro R. o. A. therom nog förut försäkrade
och hafva förthenskull till Hr Grefven, Riks-Rådet och Ofverste-Marskalken
ett fullkomligt förtroende saint detestera på
det högsta de emot honom utspridde ogrundade rykten och
vidrige tillmälen.
R. o. A. svarade härtill med allmänt Ja.
Och faststältes derjemte om tryckningen på sätt som
Frih. Cederhielm föreslagit.
Hvarefter R. o. A. skildes åt, då klåckan var två slagen.
Den 11 Junii.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Upplästes Protocollet af den 31 Jan. sidstl. ifrån sid.
415 till sid. 416, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Upplästes Borgmästarens och riksdagsfullmäktigens ifrån
staden Degerby i Finland, Jacob Forsells ingifne memorial,
hvarutinnan han å berörde stads vägnar anhåller, att den lilla
delen af Pyttis sockn, som efter sidsta fredsslutet med Ryss
-
Om fullmäktige vid syner i Finland.
217
land tillkommer Sveriges crona, tillika med Elime capell, som
tillförene under berörde sockn hördt, måge i anseende till andragne
bevekande skäl och omständigheter underläggas Degerby
såsom annexe.
Som detta mål af loflige Borgareståndet redan var bifallit
med tilläggning, att det samma, för andragne skäl och
omständigheter, må hos H. K. Majit till nådig befordran i underdånighet
anmälas;
Så biföllo R. o. A. det loflige Borgareståndets afgifne utlåtelse
häröfver, hvilket memorialet påskrefs.
Upplästes Bergs-Deputations Extractum Protocolli aj
den 26 Febr. sidstl., hvaruti berättas hurusom ögeljärn icke
blifvit uttryckeligen nämnt uti Deputations angående öfversmidets
hämmande afgifne betänkande, hvaraf bruksidkare eller
bergsmän torde taga sig anledning att drifva dess järntillverkning
öfver thet tillåtne smidet; men som ögeljärn icke
annat är än stångjärn, hvilket för beqvämligare försel skull
blifvit till mindre längd slagit och ögelvis sannnankrökt, så
hemställes, om icke uti expeditionen till H. Majit angående
öfversmidets förekommande then mening må införas, att under
ordet stångjärn äfven ögeljärn bör förstås och inbegripas,
på thet intet rum må lemnäs till förtydning af Riksens Ständers
tanka.
Detta bifölls af R. o. A.
Ridderhus-Cammereraren von Wallwijk uppviste Lieutenantens
Skogs qvittence på de till honom af Ridderhusmedlen
utassignerade 600 dal. kint, för hvilka Ridderhuset kommer
att niuta ersättning igenom hvad som blifvit sammanskutit.
Upplästes Finska Deputations Betänkande af den 3 hujus
angående någon ändring vid Crono- och Regiments-fullmäktiges
förordnande till the i Finland förefallande ägotvisters och
syners bivistande, upprepandes Deputation therutinnan, hvad
riksdagsmannen från Tavastehus län Benjamin Busck med
flere ifrån Finland varande riksdagsfullmäktige andragit beträffande
then svårighet, som både kiäranden och svaranden i
vägen ligger i anseende thertill, att både Konungens Befallningshafvande
och Regements-chefen äro ganska långt boende
ifrån en del sochnar och byar, ja ofta till 50 mil och
flere. Öfver thetia ärende berättar Deputation sig hafva infordrat
K. Krigs- och Cammar-Collegiernes utlåtande, som
äfven inkommit med theras förslag till Allmogens med flere
218 (Juni 11.) Fullmäktige vid syner i Finland.
vederbörandes lisande härutinnan; hvilket förslag Deputation
väl under skärskådande tagit och funnit, det Allmogen på
samma föreslagne sättet väl blefve förskont för vidlyftige resor
till Landshöfdingen och Öfversten; dock och aldenstund, i anseende
till the i Finland vidsträckte höfdingedömmen och regimenternes
indelning samt postgångens besvärlighet, länge
på tiden kan ankomma, innan Compagnie-befälhafvarens och
Cronofogdens berättelser till theras förmän inträffa samt thessas
svar och förordnande åter ankommer, hvarförinnan kan hända,
thet den af dem utsedde fullmäktigen fått laga förfall, så att
han ej kan vid domstolen sig infinna, hvarigenom tiden fåfängt
löper utur händerne, onyttig utgift äfven sökanderne och andre
vederbörande förordsakas; ty berättar Deputation sig varit omtänkt
på bättre medel samt ej funnit tjenligare att hjelpa
Allmogen ur thenna thess tryckande olägenhet, än att Landshöfdingarne
och Öfverstarne i Finland äga frihet att lämna
Cronofogderne och Compagnie-befälhafvande allmänt tillstånd
att å theras vägnar på skjedd ansökning, och i fall the
sjelfve äro af ämbetes sysslor hindrade, tå utse och befullmäktiga
någon skickelig person af regementet och cronobetjeningen
till cronans och regementets rätts bevakande, vid sådana jordatvister
och syner vara tillstädes, om hvilka fullmäktiges förordnande
samt sakens sammanhang och domarens utslag sedermera
them åligger att fordersammast gifva theras förmän tillkänna.
Men hvad räntetagarens kundgörelse om slike tvister
vidkommer, så håller Deputation före, att bonden bör sjelf
efter förra vanligheten och allmänna lagen therom draga försorg,
om han thess bistånd tarfvar och önskar; hvilket alt dock
Deputation Riksens Ständers närmare godtfinnande hemställer,
samt om icke underdånig föreställning härom må afgå till H.
Maj:t.
R. o. A. biföl lo betänkandet.
Föredrogs Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 24 April, hvaruti berättes, thet samtelige
pipebruks-interessenterne genom ett till Deputation ingifvit
memorial gjordt ansökning att, i anseende till the therutinnan
anförde och nu i thetta betänkande upprepade skiäl
och omständigheter, ännu längre få njuta sitt privilegium exclusivum
till godo, så att utländska pipor måge till införsel
förbjudas och flere pipebruk ej anläggas. The af berörde interessenter
anförde skäl och omständigheter förmäler Deputa
-
Pipebruksegarnes ansökning.
219
tion sig hafva tagit i behörigt öfvervägande, och hvad theraf
l:o angår thet begärte förbud på införslen af alla utländska
tobakspipor i gemen och the längre af finare sorter i synnerhet,
så althenstund ej allenast pipebruks-interessenterne med en
sådan flit och skyndesamhet efterkommit K. Majrts egen nådige
befallning af år 1741 att låta tillverka the längre och finare
sorter tobakspipor, så att K. Commerce-Collegium therföre år
1743 tillstyrkt H. Maj:t till ett förbud emot theras införsel,
utan ock att interessenterne, som Deputation förmäler sig sjelf
sedt, hafva ansenligit förråd af så väl thet längre som kortare
slaget vid södra pipebruket här i staden, samt af berättelserne
inhämtat, att i Alingsås, så väl som vid Aspegrens pipebruk
här i Stockholm, tillverkas en så stor myckenhet af thenna varan,
som efter alt utseende torde förslå till landets consumtion; ty
finner Deputation för sin del skiäligt, att alla sorter tobakspipor
i gemen måge hädanefter till införsel förbjudas, dock
med thet förbehåll, thet interessenterne aldrig stegra thet nu
af them åsatte och genom trycket kundgjorde priset på thenna
varan, under hvad förevändning det ock vara må, åliggandes
thet K. Commerce-Collegium att hafva therå behörigt inseende.
Vidkommande 2:o thet begärte privilegium exclusivum,
så aldenstund Secreta Handels- och Manufactur-Deputation
vid 1741 års Riksdag funnit godt, att, när the uti pipebruksinteressenternes
privilegier utsatte åren voro till ända, then undfångna
exclusiva friheten borde upphöra; ty yttrar Deputation
sig icke kunna styrka till någon prolongation af förberörde
privilegier, hemställandes dock Riksens Ständers ompröfvande,
om icke, i anseende thertill att H. K. Majit genom Resolution
af den 13 Martii 1739 försäkrat interessenterne om vidare
continuation af merberörde privilegio exclusivo, om pipebruken
vid expirations-terminen skulle finnas vara i godt stånd och
kunna fournera landet, thetta målet kunde i underdånighet
lemnäs till H. Majits nådige godtfinnande att efter sakens
beskaffenhet förlänga ofta omtalte privilegium exclusivum, när
tillverkningen är af tillbörlig godhet, tillräckelig myckenhet
och för ett skäligt pris, och att thereraot förunna flere privilegier,
om antingen the nu varande pipebruk ej skulle finnas
tillräckelige och tillverkningarne på något sätt stegras, eller
om någon ville påtaga sig att skjeppa sine tillverkningar till
utrikes orter; hvilket alt Deputation hemställer Riksens Ständers
godtfinnande.
220 (Jnni 11.) Om tullförpassningar.
R. o. A. biföllo betänkandet, dock att ingen prolongation
af pipebruks-interessenternes exclusive privilegier dem
beviljas.
Hvilken resolution betänkandet straxt påskrefs.
Upplästes Tull-Deputations Betänkande af den 7 Aprilis
sidstl. angående Götheborgs stads handlandes ansökning att
slippa the förpassningar, sorn hittills brukelige varit; berättandes
Deputation, thet K. Commerce-Collegium, som hördt Generaltullarrende-societetens
fullmäktige, genom memorial vid handen
gifvit, att K. Cammar-Collegium genom bref till samtelige
Landshöfdingarne af den 2 April 1718 förordnat, thet icke
något utrikes köpmansgods, som sändes i landet städerne
imellan, må förpassas af landtulls-betjente allena, utan att
sjötullnären jämväl skall underskrifva passet och therjemte
attestera, att tullen för samma gods vid införslen utifrån betalt
blifvit; hvarföre vid tullcamrarne then anstalt blifvit
gjord, att, innan visse utrikes varor, såsom främmande drycker,
viner, bränviner och caffebönor, förpassas inrikes städer imellan,
bör sjötullscammaren i de stapelstäder, hvarifrån varorne afsändas,
å the på godset uppgifne förtekningar in margine annotera
skepparens namn, som them medbragt, samt året och
under hvad numer de blifvit förtullade; och vid förpassandet
af utrikes manufactur- och kramvaror hafva, i anledning af
5 § uti K. Maj:ts Förordning till hämmande af lurendrägerier
och inpracticeringar af utrikes varor dat. den 21 Maji 1739,
tullcamrarne blifvit beordrade, att the betjente, som vid inpackningarne
af sådane varor äro tillstädes och hvart stycke
bese böra, skola på the å godset uppgifne förtekningar för
hvarje sort och stycke in margine annotera året och qvartalet
samt sjelfva staden, ther varan blifvit förtullad, tillika
med namnet på skepparen, som godset infördt, och numren,
hvarunder thet inkommit, samt hvem thetsamma förtullat,
hvarförutan till riktighets erhållande vid inrikes manufacturoch
kramvarors besigtning, tå the inrikes städer imellan försändas,
then anstalt blifvit fogad, att betjenterne, som inpackningen
bivista, böra för hvarje sort och stycke noga anteckna,
under hvad numer varan finnes stämplad, samt fabriqveurens
namn, hos hvilken then blifvit tillverkad; förmälandes
K. Commerce-Collegium sig ej annat finna, än att thesse gjorde
författningar äro aldeles oumgängelige till förekommande af
underslef och utrikes varors inpracticerande, så att K. Colle
-
Tullen på knipjäm. Om bevillningen i Finland. 221
gium ej kan styrka till någon ändring therutinnan, utan anser
för nödigt, att the måge blifva faststälte och framgent bibehållne;
vid hvilket K. Commerce-Collegii utlåtande Deputation
berättar sig icke det ringaste hafva att påminna, utan thermed
aldeles instämmer, så att Deputation för sin del icke kan
styrka till villfarande uti Götheborgs stads ansökning, utan
att ofvanberörde författningar böra, såsom en säker controll,
blifva faststälte och framgent bibehållne; hvilket dock Deputation
hemställer till Riksens Ständers vidare godtfinnande.
Detta bifölls af R. o. A.
Upplästes Tull-Deputations Betänkande af den 7 Aprilis
sidstl. angående lindring i tullen för knipjärn af V2 eller 5/s
tum i fyrkant till 16 öre smt skeppundet; öfver hvilket ärende
Deputation berättar, thet Bergs-Deputation, i anledning af K.
Cammar-Collegii Riksdags-berättelse och thess 25 §, som ifrån
Secreta Utskottet blifvit remitterad till desse Deputationer, sitt
utlåtande aflemnat, med förmälan, att then författning, som
H. Maj:t, genom nådigt rescript till Cammar-Collegium och
Stats-Contoiret af den 23 Julii 1744, gjordt vid tullafgiften
på gröfre och finare fyrkantigt järn, finnes vara så mycket nyttigare,
som then har sin grund i sjelfva smidets mer eller mindre
svårighet i auseende till mera järnafbränning och starkare åtgång
på kohl, som thet finare är underkastadt, samt i öfrigt
lättar utförslen af the finare järnsorterne och således förordsakar
uppmuntran att järnet mera förädla, till flere invånares
näring och rikets större vinst; med hvilket Bergs-Deputations
utlåtande Tull-Deputation förmäler sig aldeles instämma, som
till Riksens Ständers vidare godtfinnande hemställes.
Den föreslagne lindringen i tullen beviljades af R. 0. A.
till nästa Riksdag.
Upplästes Bevillnings-Deputations Memorial af den 30
sidstl. Martii, hvaruti Deputation, i anseende till invånarnes
uti Storfurstendömet Finland på åtskilligt sätt under sidsta
olyckeliga kriget lidne ansenlige skador och utståndne svåra
plågor, hvarigenom the mycket äro af sig komne, förmäler sig
ej annat kunna än Riksens Ständer tillstyrka någon lindring
för them vid bevillningens erläggande och thet på följande
sätt, nemligen:
l:o som the tre allmänna frihetsåren, hvilka Riksens
Ständer till Finlands upphjelpande vid senaste Riksdag månde
222 (Juni 11.) Om bevillniDgen i Finland.
bevilja, icke blifvit af alla invånarne therstädes på lika sätt
nyttjade, i thet en del begifvit sig thertill att i stället för
thesse try niuta 6 halfva frihetsår vid räntornes och utlagornes utgörande,
men för the öfrige, som sådant icke samtyckt, är thenna
frihet för tre år till fullo blifvit beräknad; hafvandes väl the
förre sålunda icke fullkomligen niutit till godo den lindring
och lisa, som Riksens Ständer vid förberörde frihets beviljande
påsyftat; men så komma the sednare theremot likväl att kiänna
then olägenhet att efter the förundte tre frihetsårens förlopp
betala theras fulla utlagor; altså och till förekommande af
hvarjehanda missnöje, som vid så beskaffade omständigheter
torde förordsakas emellan inbyggarne uti Finland, i fall them
en olika lindring vid bevillningsafgiftens utbetalande vederfaras
skulle, håller Deputation före, thet the så i städerne
som på landet kunde förskonas med hälften af thenna afgift
till och med 1749 års slut och således ifrån 1750 års början
komma fulla afgiften att på enahanda sätt, som för städerne
och landsorterne här i Sverige nu varder af Riksens Ständer
beviljadt och faststäldt, erlägga, så länge then samma continuerar.
Dock att
2:o hvad vidkommer inbyggarne uti the städer och socknar
eller byar, hvilka för något i synnerhet öfvergångit lidande antingen
redan undfått eller hädanefter torde undfå någon tillökning
på merberörde try hela eller sex halfva års frihet, alla
thesse under sådan förlängd frihetstid för bevillningsafgiften
aldeles befrias.
3:o Beträffande cronones betjente vid Civil- och Militairstaterne,
så väl som Clericiet samt Academie- och Gymnasiestaterne
tillika med Magistrats-personerne och the flere städernes
betjente i Sverige och Finland, så yttrar Deputation
sig vara af then mening, thet bevillningsafgiften af hvad the
antingen uti penningar eller persedlar, i lön eller inkomst åtniuta,
erlägges till hälften emot hvad theras vederlikar här i
Sverige påfördt är, dock thet ej längre än till och med 1749
års slut.
4:o Ifrån theone föreslagne lindring synes likväl alla the
böra undantagas, hvilka efter sidsta krigets slut här ifrån
Sverige antingen till någre beställningar i Finland blifvit eller
blifva förordnade, eller ock till hemvist och någon närings idkande
sig therstädes nedsatt eller hädanefter ditflytta, samt i
Om Riksdagens slut.
223
så måtto icke haft känning af the olyckor, som inbyggarne i
then landsorten i allmänhet utstått.
Hvilket alt Deputation underställer Riksens Ständers ompröfvande
och välbehag, såsom ock huruvida Riksens Ständer
skulle täckas sådant antingen uti sjelfva Bevillnings-placatet
låta införas, eller hos H. Maj:t i underdånighet anhålla, thet
härom må ske någon särskilt författning till vederbörandes efterrättelse
och i akt tagande.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Anmältes och på vanligit sätt eraottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Anders Larsson från
Wärmeland förde ordet och, näst hälsning ifrån Bondeståndet,
ingaf några puncter af deras besvär, hvilka han till gunstigt
bifall hos R. o. A. recommenderade.
Vidare påmintes, att saken om Dylta svafvelbruk måtte
remitteras till Bergs-Deputation.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. Arns vänliga
hälsning till det ärbara Bondeståndet,
Afträdde Deputation.
I anledning af Prästeståndets för några dagar sedan gjorde
påminnelse, att termin måtte utsättas till Riksdagens slut,
ärhindrade nu
Hr Börge Skeckta, det en Deputation måtte afskickas
till de andre Stånden och gifva dem tillkänna, att R. o. A.
intet utlåter sig om Riksdagens slut, utan lämnar till Secreta
Utskottet att säga termin.
Hr Klingsporre förbehölt sig, att, om Secreta Utskottet
ej inkommer till nästa plenum med sin utlåtelse härom,
R. o. A. då måtte votera om termin till Riksdagens
slut.
Hr Hästsko förestälte, huru oraögeligit det vore för R.
o. A. att utsätta någon viss tid till Riksdagens slut, innan
de först hördt Secreta Utskottet häröfver. Secreta Utskottet,
som både vet huru vi stå med främmande makter och huru
beskaffenheten är af vårt invärtes väsende, de kunna säja rätta
tiden, när riket blifvit satt i det tillstånd, att vi med någorlunda
trygghet och säkerhet kunna åtskiljas. Sker det annorledes,
så torde vi ådraga oss den största olycka. Och kunde
han utom dess äfven försäkra, att i Protocolls-Deputation,
hvaräst han är ledamot, sådane riksvårdande mål och ärender
ännu äro oafgjorde, att, om Riksdagen nu skulle af
-
224 (Juni 11.) Om Riksdagens slut.
brytas och de samma lämnas utan behörig åtgärd och rättelse,
samhället skulle kunna brista och vi hafva att befrukta lika
uppror i landet som år 1741.
Hr Landtm, sade, det han ej hadp sig något sådant bekandt
eller viste hvaruti det skulle bestå; hoppades också, att
vår Herre nådeligen afvänder slik olycka för land och rike.
Åtminstone lärer aldrig någon sak, som kunde blifva lämnad
oafgjord i Protocolls-Deputation, kunna förordsaka sådant eller
gifva minsta anledning dertill.
Det påmintes åter om markegången, att hos de andre
Stånden måtte göras ytterligare föreställning, att de afgöra
den saken och upphäfva den ständiga markegången.
Vidare discourerades, på hvad obillig grund den ständiga
markegången sidsta Riksdag blef faststäld, och huru densamma
både skadar cronan och krigsbefälet.
Hr Giös erhindrade, hurusom tvenne quaestioner nu vore
uppkomne: den första om Riksdagens slut, den andra om
markegången. Hvad angår termins utsättjande till Riksdagens
slut, så vore han intet emot, att Secreta Utskottet
först deröfver måtte höras, men förbehåller sig lika som Hr
Klingsporre, att, om Secreta Utskottet intet kommer in med
dess yttrande till nästa .plenum, R. o. A. då deröfver måtte
votera.
Frih. Cronhiort tyckte, att R. o. A. hade så mycket
mera ordsak att skicka en Deputation till de andre Stånden
och låta dem veta, det R. o. A. vill höra Secreta Utskottet
om termin, när Riksdagen kan slutas, som de behedrat R. o. A.
med många Deputationer i detta ärendet.
Anmältes och på vanligit sätt eraottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 4 personer. Biskopen Doctor Körning
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Prästeståndet, ingaf
ett Extractum Protocolli af den 10 hujus, som på begäran
blef uppläst, hvaruti Prästeståndet förmäler sig förehaft Justitiae-Deputations
betänkande af den 27 sidstl. Aprilis öfver
prästeval vid Finska nationelle kyrkan i Stockholm, jemte de
särskilte tankar, som någre Deputations ledamöter dervid bilagt;
finnandes Prästeståndet, huruledes Deputation tillstyrkt
Riksens Ständer att lemna Finska församlingen i Stockholm
frihet att välja sig präster utom något ordenteligit förslag
ifrån vederbörande Consistorio, således att den, som utaf församlingen
undfår de fläste rösterna, skall hos K. Maj:t ensam
Finska församlingen i Stockholm.
225
till Kyrkioherde och hos Consistorium ensam till Capellan anmälas.
Prästeståndet har i ömsint och noga öfvervägande
tagit de skäl, hvarpå Deputation detta sitt tillstyrkande grundat,
då derunder Prästeståndet förekommit:
l:o att den af riksdagsfullmäktige ifrån Finland gjorde
ansökning, som gifvit anledning till Deputations betänkande,
icke är enhällig, utan att flere af riksdagsmännerne therifrån
endels icke vetat theraf, endels varit af en annan mening,
hvarföre thenna ansökning för riksdagsmännernes gemensamma
önskan och åstundan ingalunda kan anses, så mycket mindre
som Prästeståndet ej anser then sammankallelse, som i detta
ärendet berättes vara skedd, för någon laglig sammankomst,
hvaruti ärender i Finska nationens namn och på thess vägnar
kunnat afgöras.
2:o Berättar Ståndet thet vara sig obekant, att Finska
nationen eller thess fullmäktige någonsin enhälligt begiärt eller
ännu åstunda och anse det som en förmån, att Finska församlingen
här i Stockholm och isynnerhet thess Kyrkioråd skall
representera nationen emellan Riksdagarne och i följe theraf
ega besynnerlige förmåner och privilegier.
3:o Skall thet vara Ståndet bekant, att emellan församlingen
och Kvrkiorådet är en tvist rörande hvartheras rättigheter
yppad och hos vederbörande anhängig, men ännu icke
afgjord, uti hvilken tvist omständigheter förefalla, som med
thetta målet hafva så nära gemenskap, att the nödvändigt
förut böra vara afgjorde, förr än Riksens Ständer grundeligen
kunna dömma i denna sak.
4:o Förmäles att Ståndet äfven kommit i erfarenhet, thet
församlingen vid thetta tillfället icke är hörd, som hon icke
eller skall åstunda en sådan förmån, then henne härigenom
tillägges, och jämväl att trenne stycken Kyrkiorådets ledamöter
varit och ännu äro af samma tankar med församlingen,
hvilka ledamöter förtjena så mycket mera reflection, som the
äro nationelle och beständigt hålla sig till församlingen samt
ther sina salighetsmedel nyttja, thet större delen af de andre
icke göra.
5:o Synes thetta thessutom blifva ett eftertänkeligit efterdöme,
hvarigenom Kyrkoråder i andra församlingar kunde taga
sig tillfälle att begära det så kallade jus patronatus, och lärer
näppeligen någon församling vara, som icke skulle kunna an
Adelns
Protokoll (XVI) 1746—17*7. II. 15
226 (Jani 11.) Finska församlingen i Stockholm.
föra så goda skäl dertill som Kyrkiorådet i Finska församlingen,
hvarigenom all lag och god ordning vid prästevalen
hela riket öfver lätteligen skulle kunna kastas öfverända.
Theremot yttrar Ståndet sig 6:0 icke kunna finna, att
någon oreda therigenom vid prästers tillsättjande i thenna församling
står att befara, om flere Consistorier få härefter som
härtills komma att räcka hvarannan hjelpsam hand, hvarpå
många års förfarenhet dels före, dels ock efter K. Maj:ts förordnande
af 1739 lemna öfvertygande hevis, så att thenne
fruktan synes innehålla en ogrundad misstanka om embetsmän,
the ther i sjelfva verket vist, thet them om ingenting annat
varit till görande än thenna församlingens tillbörliga själavård.
I anledning af hvad Prästeståndet således anfördt, håller
thet före, att then af Deputation projecterade ändringen icke
eger några tillräckeliga skäl, utan att både för sjelfva Finska
församlingen i Stockholm bäst och nyttigast är, som ock till
bibehållande af god ordning och laglydno tjeneligt, thet med
prästeval vid bemälte församling må förblifva efter 1739 års
K. Förordning, tå Consistorierne i Finland, som bäst känna
the skickeligaste ämnen af nationen till läro-ämbetet, icke lära
undandraga sig att gifva Consistorium i Stockholm all nödig
underrättelse och upplysning.
I öfrigit yttrar Ståndet sig vörda H. Maj:ts nådige utlåtelse,
att Kyrkiorådet imellan Riksdagarne representerar
Finska nationen, med förmälan therhos, att Ståndet dock icke
kan underlåta att på sina ledamöters åstundan, som ifrån
Storfurstendömet Finland här äro, i underdånighet anhålla, thet
H. Majit thenna sin utlåtelse så täcktes förklara, att igenom
en sådan representations-rättighet eller fullmäktigskap, thet
sjelfva nationen näppeligen lärer vidkännas, någon oreda och
oordning vid sig yppande tillfällen icke måtte uppkomma eller
sjelfva nationen i sin rättighet förfördelad varda. Hvarförutan
Ståndet berättar sig oförgripeligen tycka, att alla trätor
och oredor emellan församlingen och Kyrkorådet bäst kunde
förebyggas, om hvar och en ledamot ther, som i andra församlingar,
egde sin röst, utan åtskilnad om han hörde till
Kyrkorådet eller intet, likmätigt 1739 års K. Förordning, som
vid thenna Riksdag lärer förnyad utkomma, hvilket Prästeståndet
för sin del håller för det bästa och enda medel, hvar
-
Deputation till Stånden om Riksdagens slut m. m. 227
igenom laglydno och god ordning uti Finska nationelle församlingen
kan återställas och framdeles bibehållas.
När förberörde Extractum Protocolli var uppläst, tilläde Hr
Biskopen Doctor Körning, att Prästeståndet recominenderar
detsamma så mycket mera till benägit bifall, som många
oredor existerat, sedan den omtalte tvistigheten sig yppat.
Vidare berättade Hr Biskopen Doctor Körning, det Prästeståndet
äfven gifvit Deputation in commissis att hos R. 0. A.
till afgörande och bifall recommendera Finska Deputations
betänkande rörande Academien i Abo samt ett annat Prästeståndets
Extractum Protocolli om prästerättigheterna på Gottland.
Hr Landtm, bad förmäla R. 0. A:ns vänliga hälsning
och lofvade, att desse ärender med första skola blifva R. 0.
A. föredragne.
Deputation afträdde.
Och reassumerades de förre discourserne om en Deputations
afskickande till de andre Stånden angående den begärte
termin till Riksdagens slut.
Gref Henning Gyllenborg föreslog, det R. 0. A. genom
en Deputation kunde förklara till de andre Stånden, att R.
0. A. instämmer med dem och önskar ett skyndesamt slut på
Riksdagen, men vill afvänta Secreta Utskottets utlåtelse, som
bör gie tillkänna, när rikets välfärd och säkerhet kan tillåta
att den slutas.
Detta bifölls. Och utnämndes en Deputation af 12 personer
att gå i detta ärendet till de andre Stånden. Gref Henning
Gyllenborg förde ordet och fick derjemte in commissis att påminna
om markegången.
Hr Börge Skeckta påstod, det denna Deputation måtte
begära, att Hr Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken Gref
Tessin måtte anmodas att uppgifva den, som svärtat honom
och varit auetor till den omnämnde smädeBkriften.
Hr Magnus Skeckta gjorde aldeles ett härmed, men
tilläde, att också flere andre sådane arbetare, som svärta ärligt
folk och söka stifta misshällighet ibland nationen, måtte
eftersökas och framdragas till deras välförtjenta straff.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm sade sig finna, det
desse Herrars välmening går längre, än närvarande tiders beskaffenhet
och omständigheter det kan tillåta, och ty bad han,
det man intet måtte pålägga Hr Riks-Rådet Gref Tessin något
228 (Juni 11.) Smädeskriften mot Tessin.
sådant, utan låta det ankomma på honom sjelf, men intet
kasta onyttige trätobollar oss imellan, hvarigenom tiden till
angelägnare ärenders afgörande förloras.
Hr Magnus Skeckta förklarade, att dess tanka icke
vore, att Hr Riks-Rådet Gref Tessin skulle påbördas att uppgifva
auctoren till smädeskriften, men Gref Tessin hade sjelf
offererat sig dertill. Det vore ock så mycket bättre att få
fram en sådan äreskändare, som ingen ärlig man hädanefter
mera kan göra sig säker för sådana svåra beskyllningar, när
en Herre, den där eger så mycken förtjenst af riket, på ett så
skändeligit sätt blifvit angripen. Ingenting bör eller afhålla Riksens
Ständer ifrån att efterfråga detta, utan böra alla sådana
mål, som kunna uppgies, med största rigeur efterfrågas, om
riket skall hafva någon säkerhet.
Hr Klingsporre yttrade sig ej vara deremot, allenast
inga persecutioner anställas.
Hr Börge Skeckta förmente, att sedan Gref Tessin, på
sätt som skedt är, angifvit saken hos Riksens Ständer, tillhörde
det Riksens Ständer att efterfråga detta så väl som
flere andre spor efter illvillige arbetare.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm föreslog, att då Hr
Landtm, kunde anmodas att låta Hr Riks-Rådet Gref Tessin
veta, det R. o. A. önskar, att han måtte uppgifva auctoren till
smädeskriften och hvem som tillagt honom de andre grofva
beskyllningarne.
Hr Landtm, svarade, att sådant vore en insulte emot
Hr Riks-Rådet Gref Tessin, ty deräst omständigheterne sä
hade medgifvit, att det kunnat ske, hade väl Gref Tessin
sjelf uppgifvit hvad han omnämnt.
Hr Hårleman holt före, att R. o. A. göra bäst, örn de
aldeles lämna detta; Hans Excellence Gref Jemn hade väl, om
han kunnat bevisat, uppgifvit det.
Flere andre af R. o. A. instämde härmed.
Blef altså ej vidare härom tält, utan afgick Deputation
till de andre Stånden.
Och upplästes sedermera till joustering den till följe af
R. o. A:ns i går fattade slut nu projecterade resolution, som
kommer att skrifvas på Secreta Utskottets och Secreta Deputations
Extracta Protocolli om Hans Excellence Riks-Rådet
och Öfverste-Marskalken Gref Tessin, så lydande:
Förtroendevotum för Tessin.
229
Resolutio: R. o. A. har haft så mångfaldige och öfvertygande
prof af den rena och oförfalskade nit och ömhet för
fäderneslandet, berömmeliga trohet och djupa insigt, hvarmed
Hr Riks-Rådet, Öfverste-Marskalken och Academise-Cancelleren
Grefve Tessin både in- och utomlands the vigtigaste rikets
värf och ärender ömsint skött och förestått, så att thesse Secrete
Utskottets och Secrete Deputationens gifne ovälduge
vittnesbörd och yttrande öfver välbemälte Hr Grefves och
Riks-Råds rena och obefläckade uppförande, ehuru tillräckelige
the också i sig sjelfve äro, likväl ej förmå uttrycka, mindre
att öka thet oinskränkte och fullkomliga förtroende, som Hr
Grefven, Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken sig hos hvar redelig
svensk man så rättvist förvärfvat, och ännu mera hos Riksens
Ständer, som ega then närmaste kundskap och med
all tillförlåtelighet äro deröfver de rätte och sanskyldige
dommare.
Imedlertid nyttjar R. o. A. med besynnerlig fägnad detta
tillfälle att emot Hr Grefven, Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken
å nyo förklara den uppriktiga ärkänslo och högacktning,
som de nu och framgent äro honom skyldige för en sådan
thess altid å daga lagde trohet emot öfverheten samt nit och
välmening för fäderneslandets och undersåtarnes thermed oskiljaktigt
sammanknippade välgång och bästa. Och ehuruväl Hr
Grefven, Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken med så fullkomligt
förakt, som thet i sig sjelf verkeligen förtjenar, ansedt
the emot honom utspridde ogrundade rykten och vidrige
tillmålen; så kräfver dock sjelfva rättvisan, att thet sanfärdige
vittnesbörd, som Hr Grefven, Riks-Rådet och ÖfversteMarskalken
nu lemnat är, måtte för the okunnoge i landsorterne
genom trycket allmänt göras, på det Hr Grefven, RiksRådet
och Öfverste-Marskalken hos alla sina landsmän i
gemen och jemväl hos utländningen måtte få ega thet billiga
loford, som thess besynnerliga höga förtjenster honom med
rätta tillerkändt.
R. o. A. biföllo denna resolution med all applause och
afskickade densamma till de andre Stånden med en Deputation
af 4 personer. Gref Creutzes fullmäktig Hr Gustaf Wulfwenstierna
förde ordet.
Sedan justerades thet uppsatte Extractum Protocolli angående
Prästeståndets gjorde förbehåll vid 1744 års bevillnings
-
230 (Juni 11.) Bevillningen.
afgifts uppbärande för innevarande år, hvilket Extractum Protocolli
af R. o. A. gillades, så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 10 Junii
1747.
Sedan Högvördige Prästeståndet förklarat, thet the i anseende
till anförde omständigheter icke kunde samtycka, att
bevillniugen för innevarande år måtte efter 1744 års Placat
uppbäras, så framt icke de af Ståndet, som niuta deras löner
i spannemål och hafva therpå förvandling, blifva i så måtto
lisade, att the lika med alla andra, som hafva indelt lön, få
efter samma 1744 års Placat betala 12 procent, efter cronovärdering
uträknade och icke efter förvandlingen; så har ock
R. o. A. för sin del therutinnan velat ingå, på thet härmed
måtte komma till slut och ändamålet vinnas, som R. o. A.
uti theras aflåtne Extractum Protocolli af den 22 sidstl. Aprilis
och 2:dra hujus vist vara både högst nödigt och oumgängeligit;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Ut supra.
Vidare blefvo de anmärkningar för R. o. A. uppläste,
som i anledning af R. o. A:ns i går tagne resolution till de
andre Stånden komma att utfärdas, så lydande:
R. o. A:ns ytterligare anmärkningar vid bevillningen.
Den af Högvördige Prästeståndet projecterade 3:dje § bifölls
med den ändring vid slutet af samma §, att patroni
ecclesiarum i Skåne, som njuta någon spannemål af cronotionden,
betala deraf 9 procent, så vida de derföre icke hålla
adelig rustning, emedan de eljest skulle komma att betala
dubbel afgift; kunnandes de icke eller emot den i 1 § faststälte
principen graveras högre än andre, som hafva indelt
lön och betala deraf 9 procent efter markegången uträknadt.
Fjerde § bifölls af R. o. A. på sätt. som den är ändrad
af loflige Borgareståndet, i den säkra förmodan, att härigenom
ingen minskniug, utan snarare tillökning blir i det, som Borgerskapet
altid utgjordt emot de andre Stånden; hvilket jemväl
lärer i akt tagas vid städernes classification, som R. o. A.
förväntar, att det loflige Borgareståndet med det första lärer
göra, på det i sjelfva förordningen härom må kunna införas,
hvad till allmän efterrättelse tjena bör.
Vid 5:te § har loflige Borgareståndet och det ärbara
Bondeståndet bifallit projectet, i anledning hvaraf R. o. A.
Bevillningen.
231
för de 15 procent öfversmide, som vid frälsebruken i grund af
frälserättigheten är tillåtit, skulle komma att betala 6 2/3-dels
öre smt för hvarje skeppund; men som R. o. A. uti ingen
måtto förhögt afgifterne för de andre respective Stånden,
emedan på hvart och ett Stånd ankommer, hvad detsamma sig
åtaga vill, allenast riktig proportion Stånden emellan blifver
observerad, så lära ock de andre 2:ne respective Stånden i
detta mål låta bero vid R. o. Arns gjorde ändring, att för
frälserättigheten får betalas som för ordinair och full hammarskatt
efter 1744 års bevillning.
Uti det, som R. o. A. vidare påmint vid 6:te § angående
mjöl- och sågqvarnar på säteries egor samt sådane frälseoch
frälseskatte-qvarnar, sora äro inbegrepne i rustningen,
kan R. o. A. ej tillåta någon ändring, emedan de förra i
stöd af den åberopade 8:de § af Adeliga Privilegierne ej böra
betala mera än hälften, och för de senare kan eller bör ej betalas
dubbel afgift.
Deremot bifaller R. o. A. det loflige Borgareståndets
vid slutet af denna § gjorde erhindran om qvarnar i städerne
och sådane, hvilka äro Magistraterne på lön indelte.
Ellofte §:en, angående afgiften för tjenstehjon, som flytta
ifrån landet till städerne, förblifver R. o. A. vid sjelfva projectet.
Härpå upplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 31 Martii sidstl., hvaruti förmäles, att aldenstund Bondeståndet
af projectet till bevillningen vid thenna Riksdag inhämtat,
thet Bergsmännen utom sine ordinarie och extra ordinarie
utskylder, them the lika med the öfrige rikets Allmoge
utgöra, blifvit taxerade ifrån tio dal. smt på the förmögnaste
till tre dal. dito mynt på de fattigaste; ty har Ståndet ej
kunnat undgå att thervid vördsamt påminna, thet Bergsmännen
l:o uti alla utlagor för sina små och magre hemmansdelar
taga lika del med andra undersåtare i riket; 2:o utgöra för sin
till hemmanen hörande skog och theras järn-blåsningar och
tillverkningar tiondejärn, hvaraf cronan långt större inkomst
än af hemmansutlagorna tillflyter, särdeles sedan Bergsmännen
åtagit sig en viss tiondesättning; 3:o betala för hvarje vecka
theras hytta är i gång från 16 till 12 öre smt; 4:o spannemålen,
så väl som alla andra ätande och nötande varor, beklageligen
stigit till ett ganska högt och ovanligit pris emot
förra tider, men tackjernet theremot förblifvit vid dess förra
232 (Juni 11.) Bevillningen. SparreBka och Banereka
värde, så att Bergslagen råkat i elände och tackjeruet med
nog ringa fördel tillverkas; hvartill än 5:o kommer, att K.
Maj:t och cronan af Bergslagerne en ansenlig och stor indrägt
emot thet öfrige landet redan tillfaller, så vida therstädes långt
flere åboer sitta på hvart heraman, som thessutan för sitt
svåra arbete en myckenhet folk måste underhålla, hvarmedelst
personelle afgifter mycket ökas; i anseende till hvilket alt,
samt att ändteligen Bergsmännen 6:0 aldrig annorlunda än som
menige Allmogen i alla utskylder tillförene blifvit ansedde, nu
ock så mycket mindre högre kunna taxeras, som theras tillstånd
och villkor är långt uslare och svagare, än the i förra
tider varit, Bondeståndet ej kan samtycka till ofvannämnde
afgift, i then säkra och vördsamma förmodan, thet the öfrige
respective Stånden, till förekommande af Bergsmännens i annor
händelse förestående oundvikelige undergång, äfven lära höggunstigt
finna, thet the therifrån skäligen böra befrias.
R. 0. A., blefvo vid bevillnings-projectet, hvilket det uppläste
Bondeståndets Extractum Protocolli påskrefs.
Föredrogs Justitice-Deputations Betänkande af den 26
sidstl. Martil, angående the besvär Öfverstelieutenanten vid K.
Lifgardiet Baron Friedrich Sparre ä egne och dess medarfvingars
vägnar genom Cancellisten Gustaf Klingenberg anfördt emot
K. Justitiae-Revisions utslag af den 16 Aprilis 1746, hvarigenom
väl blifvit faststält, att framledne Hr Riks-Rådets Grefve Axel
Baners arfvingar enligit K. Svea Hofrätts dom och resolutioner
till ofvannämnde framledne Grefvinnans fru Ebba Maria
Sparres arfvingar skulle afträda Åkerö gård och gods, men
therjemte the Sparriske arfvingarne pålagt att deponera de af
Hofrätten för Banerske arfvingarne faststälte fordringsposter
med tillåtelse för sidstnämnde arfvingar att samma deponerade
summa emot borgen få lyfta, eller i brist af deposition bibehållas
vid så stor del af godset, som emot samma fordringar
kan svara, hvarjemte then liqvidation, K. Hofrätten vid vite
och innom viss tid förelagt parterne att anställa öfver the fordringar,
som the å ömse sidor hafva, pröfvas böra hvila, till
thess sjelfva hufvudsaken, som uti K. Maj:ts Justitim-Revision
är anhängig, therstädes blifvit afgjord, hvaröfver Banerske Hrr
arfvingarnes fullmäktig vice Landssecreteraren W. J. Bubb
hörd blifvit och sin förklaring aflemnat. Och sedan Deputation
utförligen berättat sammanhanget af denna tvist, och hvad
theruti tid efter annan passerat, och jemväl bevist thet Lands
-
arfvingarnes tvist om Åkerö.
233
secreteraren Dubbs gjorde invändningar, att saken ej lagligen
kommit under Riksens Ständers skärskådande med mera, voro
ogrundade, begifver Deputation sig till sjelfva sakens och det
öfverklagade utslagets bepröfvande, hvars innehåll af trenne
delar består. Och beträffande then första, eller Åkerö gårds
och gods afträdande, så aldenstund Sparriske arfvingarne, till
hvars fördel K. Justitise-Revisions utslag af den 16 Aprilis
förledit år i detta målet är, sig theröfver icke besvärat, så att
utslaget theruti aldeles vunnit laga kraft; ty förmäler Deputation
sig thervid icke böra röra, utan blifver högstberörde utslag
parterne till efterrättelse. Men beträffande then andra
delen af samma utslag, som nu isynnerhet öfverklagas och
hvarigenom Sparriske arfvingarne påläggas att deponera the af
K. Hofrätten faststälte skuldfordringsposter, hvilka Banerske
arfvingarne emot borgen tilllåtas [att] få lyfta, eller i brist
af deposition bibehållas och emot borgen få besittja så mycket
af bondehemmanen under Åkerö, som Konungens Befallningshafvande
pröfvar emot berörde summor kunna svara och uppgå;
så berättar Deputation sig thervid hafva funnit, att frågan,
som igenom högstberörde K. Justitim-Revisionens utslag af
den 16 Aprilis 1746 skolat afgöras, angådt hvad prestanda
af Banerske arfvingarne vid theras revisions sökande borde
fullgöras, emedan bemälte arfvingar icke varit nögde med thet
K. Hofrätten them i thetta mål ålagt.
Sparriske arfvingarne theremot hafva vid K. Hofrättens
dom låtit bero och theruti ingen ändring sökt, hvarföre thet
jämväl är ostridigt, att Spamske arfvingarne till intet prsestandum
voro förbundne, ty som domens fullgörande med flere
prestanda, them lagen föreskrifver, måste af them, som vilja
draga sin sak under Konungens skärskådande, nödvändigt i
akt tagas, så är thet ock ofelbart, att then parten, som icke
vill söka ändring hos Konungen, aldrig kan påbördas någre
prestanda; hvarföre och som K. Justitiae-Revisionens utslag
af den 16 April 1746 finnes hafva ålagt en part prsestanda,
som aldrig sökt beneficium revisionis, tå frågan endast varit,
hvad af vederparterne fullgöras borde, och af them var sökt
befrielse ifrån thet K. Hofrätten them ålagt, eller Åkerö gods
afträdande, men aldrig någon deposition af sine fordringsposter
hos Sparriske arfvingarne, som thet ej eller hos K. Hofrätten
varit påstått eller något therom i thess utslag infördt,
hvaruti ändring söktes; ty förmäler Deputation sig ej annat
234 (Juni 11.) Sparreska ock Banerska
kunna än Riksens Ständer vid handen gifva then märkeliga
felaktighet uti rättegången, som härvid är begången, i ty
l:o öfver ett processuale således blifvit resolverat, som
aldrig med en i lag grundad rättegång kommer öfverens, att
then parten, som icke söker beneficium revisionis, skulle till
prestanda vara förbunden;
2:o att therom dömt blifvit, som aldrig varit under tvist
eller fråga, och således utslaget icke ense med parternes anförande;
3:o
har Hofrättens dom å Sparriske arfvingarnes sida
vunnit laga kraft, hvarföre, om then samma innehållit något,
hvarpå utmätning hos Sparriske arfvingarne kunde påstås, så
hade tillkommit executoren att öfver ansökningen therom sig
utlåta, så att thet oftanämnde utslaget afgör en fråga, som
till executoren hörde och icke tillkom K. Justitiae-Revision att
omedelbart vidröra; hvarföre Deputation pröfvar rättvist att i
thenna delen ändra K. Justitiae-Revisionens utslag af den 16
April 1746 och befria Sparreska arfvingarne ifrån then them
ålagde deposition, och att i fall något af them vore deponerat
eller the Banerske arfvingarne vid besittningen uti någon del
af Åkerö gods för samma deposition bibehållne, thet skall alt
sådant återgå och försvinna.
K. Förordningen af den 22 Nov. 1738 § 4 stadgar väl,
att när Riksens Ständer funnit fel i rättegången vara begått,
som ändring i Konungens dom värka kan, bör saken till K.
Justitiae-Revision åter förvisas, att parten må niuta processen
till godo; men utan thet att K. förordningen på åberopade
stället synes tala om dommar, som afsluta hufvudsaken, emedan
förut skillnad emellan fel i rättegången och hufvudsaken göres,
och således ett slikt återförvisande till thenna tvistiga fråga,
som blott angår ett processuale, icke är lämpeligit; så kan ej
Deputation se, hvad ett slikt återförvisande i thetta mål skulle
gagna, emedan hvad Sparriske arfvingarne ålagt blifvit, kan
aldrig them ånyo uti K. Justitise-Revisionen påläggas, eller
the förklaras skyldige till något annat i dess ställe. Ty utan
the grunder till utslagets ändrande, som redan anförde äro,
har äfven thet blifvit orätt lämpat, som ofta berörde utslag
innehåller, att det ostridiga för det stridiga och ovissa ej uppehållas
bör, och således ej Banerske arfvingarnes skuldfordringsposter
uppehållas för räntorne af Åkerö gård och gods, som
Hofrättsdommen tillägger the Sparriska arfvingarne ifrån Fri
-
arfvingarnes tvist angående Åkerö.
235
herrinnan Margaretha Bjelkes död, hvilken till Hr RiksRådet
Gref Baner och thess Grefvinna testamenterat thetta
omtvistade Åkerö gods, emedan thet är och måste vara oförnekeligit,
att samma räntor till något sig bestiga och således
ej alla ovissa och stridiga, eller osäkert, om något af them
blir i behåll, sedan alla afgifter afdragne blifvit, ehuru om
någon del af them kunde vara stridighet.
Vidkommande then tredje delen af K. Justitise-Revisions
utslag, som angår then anställande liqvidationen parterne
emellan, så förmäler Deputation then böra lämnas oförändrad
till parternes efterrättelse.
Sidst håller Deputation för nödigt, att hos K. Majit i
underdånighet anhålles, att thenna tjuguårige sak med första
måtte uti K. Majits höga Justitiae-Revision föredragas och afgöras;
hvilket alt Deputation dock underställer Riksens Ständers
ompröfvande.
Härvid upplästes Gref Axel Wrede Sparres å samtelige
Grefvinnans, fru Ebba Maria Sparres arfvingars vägnar ingifne
memorial, hvaruti anföres hurusom Justitise-Deputation
i sitt betänkande angående depositions-qvsestion emellan
Sparriske och Banerske arfvingarne väl pröfvat skäligt att
styrka Riksens Ständer till att hos K. Majit i underdånighet
anhålla, thet sjelfva hufvudsaken må blifva afgjord med det
första. Men som Grefve Sparre fruktar, att thesse orden
»med det första» kunna af någon till arfvingarnes hjelp mindre
benägen förklaras till en långt lösare och sådan mening, som
oftast brukas af enskylte personer utan någon viss tanka eller
uppsåt att thermed skynda; ty anhålla arfvingarne, att Riksens
Ständer, i händelse af bifall till Deputationens tillstyrkande,
täcktes låta the orden tilläggas, att thenne för bägge
parterne skadelige rättegångssak må med det första framför
andra blifva i nåder afgjord, hälst thensamma redan nästledit
år blifvit i Nedra Revision till alla delar utagerad.
Frih. Baner begärte, att detta betänkande måtte blifva
liggande på bordet och honom tillåtas att få inkomma med
sine påminnelser deröfver.
I anledning häraf uppsköts med denna sakens afgörande
tills en annan gång.
Deputation, som varit hos de andra Stånden, kom nu tillbaka,
och berättade
236 (Juni 11.) Svar från Stånden. Stockholms Borgerskaps
Gref Gyllenborg, hvilken fördt ordet, att de andra
Stånden låtit förmäla deras vördsamma och tjensteliga hälsning
till Högl. R. o. A. Prästeståndet hade recommenderat
Riksdagens slut för de af dem tillförene andragne omständigheter
skull, och hvad markegången beträffar, lemnade de hopp
om godt utslag. Borgareståndet hade tackat för communication
af R. o. Arns utlåtelse om Riksdagens slut och derjemte
till skyndesamt afgörande och benägit bifall recommenderat:
l:o Cammar-Oeconomie-Deputations betänkande om nederlagssaltet
tillika med Borgareståndets dervid gjorde påminnelser;
2:o deras Extractum Protocolli om städernes båtsmän; 3:o
ett annat deras Extractum Protocolli om Rådmäns prsesidii
förande i Accis-rätterne. Bondeståndet hade mycket yrkat på
Riksdagens slut och begärte få veta, hvad för angelägna och
riksvårdande mål det äro, som kunna hindra Riksdagens slut,
så ville de gerna gripa sig an, ehuru svårt det faller dem att
längre kunna sig här uppehålla.
Föredrogs Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänkande af den 26 sidstl. Febr. öfver Stockholms Borgerskaps
till Riksens Ständer ingifne memorial om fri disposition
till inrikes förnödenhet af thet såsom Ys-del på nederlag
upplagde salt, sedan thet år och dag legat på nederlag,
hvilken disposition till inrikes behof genom H. Maj:ts nådige
förordnande uti skrifvelse af den 8 Julii 1745 blifvit the
handlande samt redarne i stapelstäderne betagit, innan de
kunnat upplägga så mycket i stället, som the velat försälja;
anhållandes Borgerskapet, thet Riksens Ständer behagade öfverväga
ändamålet af themia författning, och om icke then
samma endast har sitt ögnamärke på saltets utskeppning till
utrikes orter; hvilken ansökning Deputation förmäler sig uti
noga skärskådande tagit, jemte utlåtande, att anledningen till
thenna författning varit then brist på salt, som år 1741 allmänt
förspordes, och att. ändamålet af Vs-dels uppläggande
således följakteligen var att förbehålla riket thetta ständiga
förråd på salt, hvaraf synes, thet Riksens Ständers mening
härmed ingalunda hafva kunna varit att betaga saltets egare
frihet att disponera varan till inrikes behof, utan att vara
pliktige upplägga så mycket igen, hvilket skulle hafva stor
olägenhet med sig och uppläggningen för riket aldeles onyttig.
I anseende till hvilket alt med det mera i betänkandet anföres,
berättar Deputation sig icke finna, att förbudet på
ansökan om disposition af nederlagssalt.
237
saltets lyftande kunnat syfta på annat än utförslen till främmande
orter, och förthenskull icke håller betänkeligit tillstyrka
Riksens Ständer att bifalla Borgerskapets gjorde ansökning,
och att them i följe theraf må tillåtas theras upplagde 1/sdels
salt efter ett års nederlag och uti högsta nödfall innom
kortare tid att till inrikes behof få disponera och förtulla;
dock på thet riket ej måtte vid närvarande krigsoroligheter uti
Europa oftare råka uti ofvannämnde kundbara olägenhet och
saknad af en så omistelig vara, tvärt emot stapelstädernes
åliggande skyldighet, så framt de vilja niuta sina privilegier
till godo, synes lika nödigt vara att then redare eller handlande,
som således söker tillstånd efter ett års nederlag att
lyfta åttondedelen af sitt inbragte salt, bör inför vederbörande
Magistrat med giltige bevis intyga, thet han värkeligen gjordt
anstalt till thess skyndesamma ersättjande genom en ny införväntad
saltladning, antingen till samma ort, ther thet förra
varit upplagt, eller, ifall thet föllo honom lägligt, till någon
annan stapelstad i riket, så framt han genom en eller annan
förekommen omständighet bevisligen icke finnes vara aldeles
utur stånd något nytt saltpartie vidare att införskaffa. För
öfrigt håller Deputation före, att, enär freden i Europa återvinnes,
tå svenska skeppen måste sakna the uu så ömnogt
och fördelaktigt them sysselsättjande frakter, the handlande
och rederierne icke böra förpliktas att alt framgent upplägga
1/8-del af alt ankommande salt och ständigt hålla thet riket
tillhanda, så vida the omante tå lära hemkomma med denna
varan, såsom en af deras säkraste och indrägtigaste retourvaror;
och alttherföre hemställer, om icke H. Majit med Råds
råde kunde lemnäs fria händer att limitera qvantumet af thetta
beständiga nederlag efter tidsens conjuncturer, tillförslens myckenhet
och rikets behof.
Härvid upplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 8 Maji sidstl., hvaruti Ståndet förmäler sig hafva förehaft
Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations betänkande
af den 26 Febr. sidstl. angående Borgerskapets i Stockholm
så väl som Borgareståndets i theras allmänna besvär
gjorde ansökning om en fri disposition till inrikes förnödenhet
af thet till en åttondedel af hvarje svensk ladniug så kallade
upplagssaltet på nederlag, sedan thet således legat år och dag;
uti hvilken ansökning berörde Deputation styrker till bifall.
Men som Deputation therhos gjordt det förbehåll, att then
238 (Juni 11.)
Om disposition
redare eller handlande, som således söker tillstånd att efter
ett års nederlag få lyfta åttondedelen af sitt inbragte salt, bör
inför vederbörande Magistrat med giltsge bevis intyga, thet han
verkeligen gjordt anstalt till dess skyndesamma ersättjande
genom en ny införväntad saltladning; och detta förbehåll är
så mycket onödigare och länder rederierne till tvång, som alla
på fart utevarande svenska skepp för reparationer och flere
ordsaker skull altid så många hemkomma med saltladningar,
som genom nya åttondedels upplagor kunna ersätta the redan
här hemma till egarnes disposition förfallne; altså håller Ståndet
före, att hela den meningen och förbehållet i betänkandet
ifrån och med the orden: »dock på thet riket» till och med
the orden: »något nytt saltparti vidare att införskaffa» kunna
uti expeditionen till H. Majit aldeles gå ut; hvilket Ståndet
recommenderar till benägit bifall hos the andre Stånden.
R. o. A. förblefvo vid betänkandet med den ändring,
att, i stället för Magistraten, Commerce-Collegium kommer att
bevilja lossningen af upplagssaltet.
Hvilken Resolution skrefs på Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Upplästes ett Borgareståndets Extractum Protocolli af den
4 i denne månad, hvaruti förmäles, att sedan Ståndet afgifvit
sitt förra Extractum Protocolli af den 8 Maji med påminnelser
vid Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations betänkande
rörande Borgerskapets ansökning om fri disposition till
inrikes förnödenhet af thet så kallade upplagssaltet på nederlag,
har Borgareståndet sedermera kommit i erfarenhet, att här
uti staden i synnerhet skall vara brist på salt, som förordsakat
stegring i priset, hvilket än vidare torde förhöjas, theräst igenom
motvind the med salt införväntande skepp varda hindrade,
hvarmedelst icke ringa olägenhet och uppehåll the ifrån Finland]
och Wäster-Norrland härvarande fartyg förordsakas samt
fiskerierne mycket skadas; hvilket gifvit Ståndet anledning att
bifalla, thet upplagssaltet, som på nederlag här i Stockholm
och andre stapelstäder finnes, må af vederbörande egare nu
straxt till inrikes behof få förtullas och disponeras; thet Ståndet
äfven recommenderar till bifall hos the öfrige Stånden.
Frih. Cronhiort holt före, att när saltet så stegras, som
nu skedt, kunde de handlande väl tillåtas att gripa till upplagssaltet;
men Commerce-Collegium bör theremot tillhålla
af nederlagssalt.
239
dem att sälja det för billigt pris och straxt skaffa annat i
stället.
Discourerades vidare om saltets dyrhet i de Skånske städerne,
och huru till förekommande deraf angelägit vore, att de
handlande blefvo förbundne att derstädes äfven göra något
upplag af salt.
Hr Vult von Steijern gaf vid handen, det transportomkostningarne
vore alt för dryga, så att de handlande ej
kunna utan theras skada göra något upplag af salt der nedre
i orterne. Men när fred blifver emellan de nu krigande makter
i Europa, så att våra svenske rederier ej kunna mera
med deras skepp förtjena så ansenlige frakter som härtills,
utan nödgas då att hemföra denna retour-varan, lärer ingen
brist derå blifva på något ställe i riket, utan öfverflödig tillgång
deraf finnas.
Frih. Cronhiort holt före, att efter transport-omkostningarne
äro så dryge, att våre handlande ej kunna nedre i
orterne göra något upplag af salt, det då kunde tillåtas främmande
att ditföra denna varan, så att ymnig tillgång derpå
måtte blifva för undersåtarne, som hafva den nödig för sina
fiskerier.
Hr Vult von Steijern svarade, att sådant strider aldeles
emot Product-placatet och skulle vara högst skadeligit
för riket.
R. o. A. biföllo det loflige Borgareståndets uti förenämnde
Extracto Protocolli gjorde hemställande på det sättet, att upplags-saltet,
som på nederlag här i Stockholm och andra städer
finnes, må för denne gången af vederbörande egare nu straxt
till inrikes behof få förtullas och disponeras; men deremot
bör Commercie-Collegium hafva noga vård derå, att priset vid
andra tillfällen på detta sättet ej måtte så oskäligen i hast få
stegras.
Deputation, som varit hos de andre Stånden med R. o.
Arns utlåtelse angående Hr Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken
Gref Tessin, kom nu tillbaka, och berättade
Hr Wulfvenstierna, hvilken fördt ordet, att Prästeståndet
tackat för communication och lofvat straxt utlåta sig.
Borgare- och Bondestånden hade, medan R. o. Arns Deputation
ännu drögde hos dem qvar, afgiordt saken och förenat sig
med R. o. A.
R. o. A. betygade häröfver sin fägnad.
240 (Juni 11.) Om c-essioner af tjenster, accorder m. m.
Hr Landtm, anmälte, det åtskillige af R. o. A. begärt,
att de mål och ansökningar rörande cessioner af tjenster,
caracterer och accorder med mera, som af 3:ne Stånd äro
beviljade, måtte lika fullt föredragas R. o. A., innan de expedieras.
I anledning deraf upplästes också nu en förteckning på
berörde mål.
Vid Drabanten Groths ansökning att åter insättjas uti
thess tienst vid corpsen påmintes, det han utan afsked kommit
ifrån corpsen, och att H. Maj:t euskylt tilhörde att disponera
om corpsen och antaga hvem H. Maj:t i nåder behagar,
hvarföre Riksens Ständer på intet sätt sig härmed borde befatta.
Resolverades fördenskull, att med expedition häraf skulle
anstå tills vidare.
Med expedition af Öfverstelieutenantens Taubes ansökning
att till någon få cedera sin tienst anstår äfven tills vidare
i anseende till Ofverstelieutenanten Krassows deremot inlagde
protest.
Åtskillige påstodo, att alla de målen, som finnas på den
upläste förteckningen, måtte lemnäs oexpedierade och ännu ytterligare
alfvarsam föreställning göras de andre Stånden att ej
bortgifva några tienster.
Men som R. o. A. redan giordt de andra Stånden flere
resor nog alfvarsamma föreställningar i detta mål, så tycktes
åter af andre bäst vara att dermed låta bero, emedan man
eljest skulle kunna stöta de andre Stånden alt för mycket.
Och proponerades i det stället, att R. o. A. måtte förklara,
det den skall anses för [en] ovärdig ledamot af R. o. A.,
som adresserar sig med någre sådane ansökningar till de andre
Stånden.
Hvilket af R. o. A. blef faststält, och beviljades i öfrigit,
att de på förteckningen upförde och nu upläste målen få
expedieras, undantagandes the trenne, hvarom här ofvantill
annorlunda förmält är.
Till slut uplästes en förteckning på de af Electorerne valde
ledamöter till Protocoils-Deputation i de felandes ställe.
R. o. A. skildes åt klockan ett.
Gudstjensttiden i städerna.
241
Den 16 Junii.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat ljud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Upplästes Protocollet af den 31 Jan. ifrån sid. 416 till
sid. 425, hvarvid inga påminnelser gjordes.
Upplästes Justities-Deputations Betänkande angående gudstjensternes
börjande i städerne eller stadseus kyrkor en tima
sednare än uti 4, 5 och 6 §§ af 2 cap. Kyrkolagen föreskrifves;
och sedan Deputationen therutinnan vid handen
gifvit the omständigheter, som bragt then samma att taga tiletta
ärende i öfvervägande, uprepas hvad Stockholms stads Consistorium,
som härvid hördt blifvit, sig utlåtit; hvarefter förlägges
alla the skiäl och motsäjelser, som kunna förebringas
och synas hindra verkställigheten af en sådan inrättning, samt
anföres theremot tillika then förmon och nytta, som theraf
härflyter och på intet sätt förändrar then sanna Guds dyrkan,
i hvilken en hvar, såsom rätt christen, sig bör öfva och förmera.
Och i anseende till hvad således i betänkandet utförligt
med alla thess omständigheter anfördt finnes, förmäler Deputation
sig hafva fullständiga skiäl och orsaker att styrka Riksens
Ständer att genom underdånig skrifvelse utvärka H. Maj:ts
nådige förordning, thet gudstjensterne i städerne eller stadsens
kyrkor hädanefter eller ifrån den 1 instundande Sept. börjas
en tima sednare, än 4, 5 och 6 §§ af 2 cap. Kyrkolagen föreskrifver,
och thet på en gång i alla kyrkor här i Stockholm
så väl som andre städer i riket; men att med gudstjenstens
börjande vid landsförsamlingarnes kyrkor i städerne så väl
som på landsbygden må förhållas efter Kyrkolagen; hvilket
dock Deputationen Riksens Ständers närmare bepröfvande
hemställer.
R. o. A. biföllo detta betänkande.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 9 sidstl. Jan. angående vice Lectoren Kraftmans
ansökning om ersättning för Degerby och Antby hemmanen,
sorn år 1745 blifvit auslagne till en ny stapelstads anläggande i
stället för Friedrichshamn, som vid then år 1743 slutne freden
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. It. 16
242 (Juni 16.) Lektor Kraftmans ansökning.
blifvit Ryska cronan inrymd; och sedan uti betänkandet utförligen
blifvit uprepadt tlie skiäl och omständigheter bemälte Lector uti
thess ansökning andragit, med hvad mera vid tiletta ärendet
passerat, berättar Deputationen sig hafva tagit altsammans uti
behörigt öfvervägande, och som thet finnes, att vice Lectoren
Kraftman år 1742 igenom en laga transport emot 13000 dal.
kmt blifvit ägare af Degerby berustade säterie samt Antby cronorusthåll
med therander liggande 6' augmenter, och han samma
år och thet följande icke niutit någon trygg besittning, ehuru
han år 1744 användt mycken kostnad till egendomens förbättring,
hvaraf han år 1745 bordt hafva gagn; så skall han dock
den 26 Junii therpå följande blifvit i ofvanberörde måtto
skild ifrån sin egendom, för hvilken han påstått jemgodt vederlag,
men hvarken sielf eller genom Landshöfdinge-embetet i
orten kunnat för lindrigare pris erhålla någon med the förmoner,
som Degerby och Antby hade, försedd lägenhet; hvarföre
Kraftman, i brist af vederlag, påstått 10000 dal smt till
ersättning, hvilka i ränteriet insatte blifvit; och emedan K.
Förordningen af den 24 Oct. 1723 och den 9 Junii 1726
tillåta, att crono-rusthåll få ärfvas, transporteras och i gälds
betalning gå, samt är således, skogen undantagen, af lika egenskap
med skatte-rusthåll, skiönt the icke kunna bördas; ty
finner Deputation, i betraktande af H. Maj:ts Försäkring af
år 1720, för billigt, att Kraftman hade bordt, så väl som alla
rikets undersåtare, niuta en orubbad besittning af Degerby och
Antby, in till thess med hans vilja och lemnad beqvämlighet
med fardag någon afhandling lagligen blifvit sluten, i brist
hvaraf honom alt therföre nu icke lärer kunna nekas the
10000 dal. smt, som han begärt, i synnerhet som ogörligheten
hindrar att blifva förvissad om egendomens beskaffenhet och
om the giorde förbättringars omkostnad samt angående then
skada han vid fruktlösa inrättningars anstalt tagit; underställandes
Deputationen Riksens Ständer, huru vida nödigt
skulle finnas, i anseende till ofvanberörde förfarande med vice
Lectoren Kraftman, att anbefalla theras Secreta Deputation
att efterse uti Råds-protocollerne, om H. K. Maj:ts Försäkran
af år 1720 blifvit härvid i akt tagen.
Hr Landtm, anmälte, det Preste- och Borgarestånden
redan bifallit detta betänkande, hvarom deras Extracta Protocolli
voro för handen.
R. o. A. biföllo det jemväl.
Fru Langlets ansökning. Ijo laxfiske.
243
Uplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 24 Nov. förledne år angående hustru
Marta Langlets giorde ansökning om eftergift i the 9000 dal.
kmt, som hennes afledne man Joh. Petter Hall af Riksens
Ständers Manufactur-Contoir till en Jinne-fabriques inrättande
i Borås till låns bekommit; och sedan Deputationen therutinnan
vidlyftigt uprepat alla the skäl och omständigheter,
som hon andragit och förmenar kunna bidraga till theone
thess ansöknings villfarande, hvilka äfven omständeligen förläggas
och till intet giöras, fönnäles att Deputation, i anseende
till alla af then samma theremot anförde bevislige skäl
och omständigheter, icke ser sig kunna styrka till någon eftergift
för Marta Langlet i thet undfångne lånets betalning, i
synnerhet som hennes man ej lemnat henne i så slätta vilkor
efter sig, som hon föregifver; dock likväl och althenstund
mannens dödsfall sig tilldragit, innan han kunnat bringa fabriquen
i gång, och således innan han eller hon sedt någon frukt
af använd möda och kostnad; ty är Deputation af then tankan,
att hustru Langlet borde förskonas för then årlige räntans erläggande,
enär hon återbetalar 1500 dal. smt på capitalet vid Martii
månads slut och then andra hälften samma tid ett år therefter,
hvilket dock Deputation Riksens Ständers ompröfvande hemställer.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 30
sidstl. Martii, hvarutinnan anföres, thet Ståndet, i anseende
thertill att K. Maj:ts och Riksens Cammar-Collegium ej ännu
utfärdat contract öfver Ijo laxfiske i Österbotn, hvarå Deputation
öfver Finska ärenderne sig refererat i thess betänkande
af den 26 sidstl. Febr., funnit godt, att följande utlåtelse i
samma betänkande, nemligen: »then ränta, hvarom på K.
Maj:ts och cronones vägnar K. Cammar-Collegium med them i
år öfverenskommit», på thet sätt kunde ändras, att i stället
införes thenna mening: »sådan ränta i proportion af städielaxen,
som thet i förledit är för Kitni sokn utfärdade contractet
innehåller»; recommenderandes tillika Ståndet, att thenna
ändring jemte betänkandet må blifva bifallit.
R. o. A. förblefvo vid sitt för detta gifne bifall till Deputations
betänkande.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
2 April nasti., hvaruti berättes, att som H. Majit uti 5:te §
244 (Juni 16.) Om enrolleringsmanBkap
af thess nådige Secreta Proposition till Riksens Ständers gemensamma
åtgiörande hemstält nödvändigheten af siö-milicens
förökande, efter som af Ammiralitets-Collegii berättelse finnes,
att, ehuru alla vacancer uti båtsmans-hållet blefve ersatte, en
ansenlig brist äntå vore på siö-manskap; så har Secrete Utskottet
på åtskillige medel varit omtänkt att hielpa thenna
bristen, och har i synnerhet hos Secrete Utskottet förekommit
thet förslag K. Ammiralitets-Collegium gifvit om en allmän enrollering
långs kusterne öfver hela riket, äfven som i Skåne,
Halland och Bohus lähn förr thetta redan skiedt.
Vid öfvervägande af alla the omständigheter, som kunde
synas ligga thenna författning i vägen, förmäler Secrete Utskottet
sig fuunit them af then beskaffenhet, att the ej kunna
hindra ett så angelägit verk, när thet på följande sätt regleras,
att utom the förmoner enrolleringsmanskapet i Skåne, Halland
och Bohus län genom the tryckte sedlar blifvit accorderade,
folket ej blifver bundit, som härtils skedt, med anmälande om
permission hos sine officerare, hvilka så väl som compagnieskrifvaren
ibland fierran kunde vara vistande ifrån then ort,
ther en sådan karl har sitt hemvist, hvarigenom karlen nödgades
skrifteligen therom anhålla och svar therå afvakta, som
kunde för honom så långt draga ut på tiden, att siölägenheten
ginge honom utur händerne; utan tycker Secrete Utskottet, till
förekommande af slikt uppehåll, bäst vara, thet compagnieskrifvaren
i thet stället vid hvarje års afräkningsmöte kunde gifva
alla utaf thess compagnie skrifteligit tillstånd att fara till siös, och
när thet kommer till thet nästföljande afräkuingsmötet, tå
examinera vidare, på hvad orter samt med hvem han farit, i
hvilken senare händelse han bör vara försedd med then skepparens
bevis, then han farit med, men i händelse han ej varit till
siös, tå anmäla orsakerne thertill, hvilket alt compagnie-officeraren
med få ord kunde annotera på thess enrollerings-sedel och än vidare
för the följande åren thermed på lika sätt förfara. Och emedan
en slik inrättning med enrollering skulle i framtiden för K.
Maj:t och cronan hafva then nytta med sig, att man thyraedelst
vann ett tillräckeligare antal af befarit siöfolk; ty yttrar
Secrete Utskottet sig icke böra underlåta ett slikt till publici
nytta ländande förslag hos Riksens Ständer till vidare bepröfvande
att anmäla; tyckandes Secrete Utskottet thenne förmon
att hafva enrollering icke hädanefter böra vara Skåne, Halland
och Bohus län allena förbehållen utan ock sträcka sig öfver
till flottans förstärkande.
245
hela Sverige och Finland, så att alla in till hafvet gräntsande
soknar theraf blifva delaktige, jemväl ock inrättas uti
Pommern vid stränderne, ther cronans domaine-gods finnas,
samt i synnerhet, i anledning af K. Ammiralitets-Collegii berättelse,
sträcka sig till the så kallade Einliegers; lärandes likväl
enrollerings-manskapet årligen komma i vart-gelder att åtniuta
lika med hvad enrollerings-folket i Holstein och Dannemark
undfår, nemligen 4 rdr. Pommersk courant hvarthera, så
framt thet för mindre icke kan erhållas. Och på thet thenna
inrättning så mycket mera måtte vinna bifall, så förmäler
Secrete Utskottet sig varit omtänkt att härtill utse
någon tillräckelig fond samt thervid fallit på the tankar,
att som thet är alt för bekant och man uti sednaste
kriget till cronans skada nog erfarit, hvad ringa nytta man haft
af städernes båtsmän, i thet the ombord icke kunde sättjas
till något reelt arbete, utan merendels bestå af thet slättaste
och liderligaste folket, som i städerne finnas; thet man för then
skull med städernes samtycke kunde reducera thesse båtsmän
och förmå them för hvarje båtsman betala en viss summa
penningar årligen, som i thet minsta projecteras till 30 dal.
smt, emot thet berörde städer undfå Riksens Ständers kraftiga
försäkran att så väl i krigs- som fredelig tid för båtsmännens
och fördubblingars presterande vara frie, hvarvid vill förmodas
städerne så mycket mindre hafva något att påminna, som the
thermedelst undslippa en tunga för staden, i thet sådane båtsmän,
sedan the fått afskied, gemenligen äro staden till last
med tiggande; kunnandes sedan the medel, som för thesse indragne
båtsmän faller, användas till vart-gäldernes betalande
till the enrollerade, och hvad som öfverskiuter, blifva en fond
till att förrätta utrikes värfning med under krigstid eller elliest
anskaffa dugeligit siöfolk före, hvartill then allenast bör vara
förbehållen, på thet K. Maj:t och cronan theraf mera förmon,
än som af städernes båtsmän väntas kan, tillflyta må.
Till slut, och om Riksens Ständer skulle bifalla ofvanomrörde
project, hemställer Secrete Utskottet, om icke thetsamma
kunde updragas att ytterligare besörja, hvad som vid värkställandet
theraf kan pröfvas nödigt att i akt tagas.
Härpå uplästes Borgareståndets genom Extractum Protocolli
af den 8 Maji sidstl. vid ofvananförde Secrete Utskottets
Extractum Protocolli giorde påminnelser, bestående therutinnan,
att Ståndet icke kan samtycka till Secrete Utskottets före
-
246 (Juni 16.) Enrolleringsmanskap.
ställning, utan med följande vilkor, nemligen l:o att the 30
dal. smt, som årligen i ett för alt, så i krigs- som fredstider,
komma till cronan att erläggas för hvar jeman af städernes ordinarie
båtsmans-håll, giöra fullkommelig fyllnad både för ordinarie
och fördubblingsbåtsmäns-antalet, så att städerne hvarken
böra besväras med ordinarie eller fördubblingsbåtsmäns utredande
eller vidare utgift för båtsmans-hållet än förbemälte 30
dal. smt om året, som erlägges nu straxt för the vacante båtsmän
och framdeles, så fort the redan in natura presterade
kunna afgå; 2:o att Stockholm samt alla städerne i riket
måge under thetta beslut begripas, the städer allenast undantagne,
sorn för thetta hafva slutit med cronan särskilte contracter
om viss afgift i penningar för sina ordinarie och fördubblings-båtsmän;
3:o att then så ofta anmälte båtsmansjämkningen
samtelige städerne emellan likafullt måtte för sig
gå samt fullbordas och fastställas, och 4:o att städerne uti
krigstid på intet sätt med prässning af theras siöfolk må besväras,
så länge landtbåtsmans- och enrollerings-antalet kan
vara tillräckeligit, utan tå i oförmodelig brist theraf och uti
högsta nödfall allmän prässning så väl på landet sora i städerne
öfver hela riket oumgängeligen erfordras skulle. För
öfrigt, i anseende till hvad om städernes båtsmäns mindre dugelighet
är anfördt, hvartill Borgareståndet icke har kunnat
finna någon tillförlåtelig grund och anledning, om icke skulden
till äfventyrs månde hafva stått hos vederbörande officerare,
finner Ståndet angelägenheten fordra, att dugtiga och habile
siöofficerare hädanefter måge vid K. Ammiralitetet vara att
tillgå, så att både landt-roteringen och then nu i stället för
städernes båtsmän tilltänkte enrolleringen må genom slike
tienlige officerare sättias i ständ att giöra cronan och riket then
nyttiga tienst, som vederbör; till hvilken ända Ståndet håller
nödigt att hos H. Majit anhålles, thet sådane officerare måge i
synnerhet vid existerande vacancer till nådig befordran ihugkommas,
som genom långlige siöresor vist goda prof af kundskap
och erfarenhet i siöväsendet, utan att ancienniteten inom
K. Ammiralitets-tiensten härvid egenteligen bör gälla.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets Extractum Protocolli
tillika med det loflige Borgareståndets påminnelser thervid,
undantagandes hvad then giorde exception för Stockholms stad
angår, hvilken omständighet remitteras till Secrete Utskottets
vidare jemkning och öfverläggning.
Tullverkets tillstånd.
247
Uplästes Frih. Sten Coijets memorial, hvaruti han anförer,
hurusom vice Prsesidenterne uti K. Maj:ts och riksens
Hofrätter tyckas i anseende till deras ansvar och embete icke
hafva någon proportionerad rang emot andre embetsmän; underställandes
fördenskull R. o. Arns bepröfvande, om icke till
Justitise-Deputations vidare eftersinnande kunde hänskiutas,
hvad förbättring dem härutinnan må tilläggas.
Remitterades till Justitiae-Deputation.
Uplästes Presteståndets Extractum Protocolli af den 10
nästförvekne, hvarutinnan Ståndet berättar sig hafva förehaft
Tull-Deputationens betänkande, såsom ock ledamöternes af
Preste- och Bondestånden för theras delar yttrade mening och
tanka om Tullverket, samt att Ståndet i anledning theraf med
all säkerhet funnit:
l:o att tull-iukomsterne ej så mycket importerat som
under crono-betieningen ifrån 1690 till 1710, under hvilken
tid handeln ännu var i flor, i anseende till följande krigsåren,
enär man afdrager afskrifningar, hvilka såsom contante lefvereringar
anses och per medium årligen gå till 65810, såsom
ock lagen emellan rdr och dal. kmt, hvarefter tullen i the
sednare åren fått betalas, som gior en tillökning per medium
150000 dal. smt årligen, särdeles som summan tå belopp sig
till 14 tunnor guld och 39000 dal. sint, men nu, sedan ofvannämde
summor afdragas, är behåldningen 14 tunnor guld 11171 dal.,
och mister cronan således 27918 dal. smt.
2:o Likaledes finner Ståndet, att 12 procents-afgiften för
prsenumerations-summan är för cronan nog svår och känbar,
emedan sådane medel på andre ställen emot mindre och högst
6 procents ränta kunna bekommas, särdeles, af hvad som i
acten anfördt är, then så kallade säkerheten tillika med risico,
för hvilka the 12 procent kommit att blifva bestådde, aldeles
ingen finnes, utan Arrende-Societeten alltid sin trygghet och
fyllnad utom all risico haft.
3:o Äfven har Presteståndet erfarit, att 1739 års Stora
Siötulls-taxa giort och gior en ansenlig förhögning, som thet
mästa bidragit till öfverskottet, hvaraf cronan, i anseende till
the bestådde 10 procent, ansenligen kommit att förlora, och
hade efter Tull- och Licent-Contoirets observationer 1743 års
arrende-summa antingen bordt förhöjas, eller ock thenne förhögning,
äfven som Landttull-taxans 1/4-dels förhögning 1743,
cronan särskilt till godo komma.
248 (Juni 16.) Tullverkets tillstånd.
4:o Likaledes har Ståndet funnit, huru i the sednare åren
ansenligare utskieppning skiedt af en del våra landsproducter
än tillförene, såsom jern med the flera, samt jemväl till den
inrotade öfverflödigheten långt mera, utom spanmål, dyrbara
varor, såsom viner och specerier med mera thylikt, i riket
blifvit inbragt, hvilka en dryg tull betalt och ansenligen inkomsterne
förökt.
5:o gies vid handen, thet Ståndet af calculationerne inhämtat,
thet procenten för Fullmäktige och Societeten per
medium årligen gått till 65698 dal. smt, samt att extra utgifter
hos Fullmäktige så för sig som Directeurernes Contoirs,
med marknad- och reseomkostningar gå till 45341 dal. smt
årligen, och att staten med pensionerne är under arrende-åren
förökt till 1 tunna guld och 40000 dal. smt mer än under
cronotiden, tå han per medium gick till 1 tunna guld och 3000
dal., men nu till 243,000 dal. smt.
6:o och sidst förmäler Presteståndet sig förnummit, att
räkenskaperne hvarken med verificationer eller ed blifvit bestyrkte,
hvarigenom man ej får tillräckelig visshet om öfverskottet,
som på ett sådant sätt af them upgifvas, emedan
thessutan en så fri disposition är Fullmäktige updragen, och Directeurer
och Camererare, som stå under theras lydno [och] måste
fullgiöra theras befallningar, väl kunna intyga om utgiften,
men ej med säkerhet vetta, hvartill alt blifvit disponeradt.
Ytterst yttrar Presteståndet sig, att som thet högst angelägit
vara vill att i akt taga vid cronans intrade then nogaste hushåldning,
som någonsin åstadkommas kan, i thesse medellöse
tider, särdeles vid the redbaraste revenuer, hvaribland tull—
intägten besynnerligen räknas; ty finner Ståndet, thet tullförvaltningen
hädanefter för cronan fördelaktigast på thet sättet
må inrättas, som Ståndets ledamöter sig vidare i Deputationen
yttrat och theras med acten följande betänkande innehåller.
Vidare uplästes Borgareståndets Extractum Protoeolli af
den 10 nåstledne Junii, hvaruti Ståndet berättar sig hafva
i öfvervägande tagit så väl Tull-Deputationens betänkande af
den 15 Maji nästledne, angående tullarnes förvaltande hädanefter,
som thervid fogade handlingar sub lit. A, B, C, D, E och F.*
Och beträffande the anmärkningar och reflexioner under lit.
C uti frågor och svar, som Presteståndets ledamöter med vidfogade
summariske uträkningar och calculationer upgifvit, så
* Se noten & sid. 138!
Tullarnes förvaltning.
249
väl som hvad thet af samtelige Bondeståndets ledamöter enhälligt
underskrifne. men sedan af 4 personer af them frångåugne
vidlyftige betänkande, dat. den 27 Martii, innehåller; så förmäler
Ståndet sig finna, att alt hvad therutinnan anföres, som
rörer nu varande General-tullarrende-societet och thess med
cronan ingångne contract, ej kan eller bör närmare eller annorlunda
uttydas, än med berörde contract enligt är; förmodandes
Ståndet ej annat, än att Societeten till alla delar rätteligen
fullgiör hvad then i förmågo theraf tillkommer, och att
vederbörande Collegier och embetsmän på thet aldranogaste
efterse och pröfva, om cronan åtniuter sin i följe af contractet
tillständiga rätt, hvarförinnan berörde Societet ej kan meddelas
decharge; men för öfrigt, emedan Ståndet finner för sig nu,
förmodeligen vid Riksdagens annalkande slut, sielfva ogörligheten
i vägen att kunna gå in uti så noga undersökning och
bepröfvande af the skiäl och omständigheter, hvilka berörde
Deputerade af Präste- och Bondestånden uptagit såsom bidragande
och bevekande till tullarnes förvaltning under vissa Deputerade,
anten af Riksens Ständer eller utaf vederbörande
Collegier, för K. Maj:ts och cronans egen räkning, som kunde
lemna Ståndet fullkomlig visshet att med all behörig säkerhet
theruppå vid ett så högviktigt och granlaga ärende grunda
något sitt slut, till ändring uti en sak, som K. Maj:t och Riksens
Ständer med vederbörande Collegier härtills eljest funnit
tillskynda riket ganska god nytta och förmon, särdeles tå beraälte
Collegier förnirames härutinnan icke ännu hafva haft
tillfälle att afgifva theras påminnelser och utlåtande; ty ser
Ståndet för thess del, hvad tullarnes förvaltning hädanefter angår,
sig icke thenna gången vara af annan mening, än Deputationens
pluralitet genom thess betänkande sig yttrat, så att
tullarne på visse år, till och med nästa Riksdags slut, under
thet nu faststälte lottetal må uplåtas nu varande General-tullarrende-societet,
tå the uti berörde betänkande tillika anförde
omständigheter efter görligheten böra thervid i akt tagas, till
hvilken ända Ståndet håller för godt och rådeligast, thet måtte
K. Majit i underdånighet anmodas att lemna thess och Riksens
här varande Collegier och Stats-Contoir del af så väl TullDeputationens
betänkande som alla thervid åberopade och bifogade
handlingar, med nådig befallning, att the förut i god tid
taga thet ena med thet andra, som anfördt blifvit, uti noga bepröfvande
och öfvervägande samt sedan hos K. Majit i underdånighet
250 (Juni 16.) Syningskommissarie
tillstyrka, hvad the i anledning theraf eller eljest till K. Maj:ts
och rikets tienst och nytta ländande finna, som vid thet tillkommande
arrendecontractet bör och kan i akt tagas, när contractet
om tullarrendet kommer att uprättas.
Hr Börje Skeckta hemstälte, om icke tullarne kunde
på försök till nästa Riksdag återtagas under cronans disposition
och betiening.
Men detta ansågs som en skadelig sak för cronan.
Och biföllo R. o. A. Borgareståndets Extractum Protocolli,
på sätt som R. o. A:ns påskrift utvisar på Tull-Deputations
betänkande af den 15 sidstl. Maji angående tullarnes
förvaltande hädanefter.
Uplästes Finska Depntations Betänkande af den 28
Maji sidstl. angående en Synings-commissaries förordnande i
Savolax; och sedan therutinnan blifvit uprepat så väl hvad
riksdagsmännen vid sidstl. eller 1743 års Riksdag Eskil
Asikainen och Pål Rinikainen som riksdagsmannen vid nu
påstående Riksdag Henric Molenius med flere, som giordt them
biträde, anfördt om then villervalla och oreda, som vid ägooch
jordatvister i berörde lähn sig yppa och alt för ofta förefalla,
Allmogen till största besvär och omkostnad, till förekommande
hvaraf bemälte riksdagsman Molenius anhållit att af
extra utgifts-medlen lön för en Synings-Commissarius måtte
bestås till 3 a 400 dal. smt årligen, jemte dag-tractamente och
skiuts lika med landtmätare af the sökande; föreslåendes
therjemte till Synings-commissarius Notarien Thomas Mollén,
hvilken Hr Riks-Rådet Baron Stiernstedt äfven under sitt
för thetta inneliafde Landshöfdinge-embete hos H. Maj:t i underdånighet
tliertill anmält, såsom bäst ther å orten kunnig och
oumgängelig; förmäler Deputation sig hafva tagit thetta ärende
uti ett noga skärskådande och bepröfvande, med yttrande, att
emedan någre thess ledamöter äfven intyga, att utaf thet ingen
riktig ref- och råläggning någonsin blifvit uti Savolax verkstäld,
utan hvar och en haft frihet att låta sitt hemman påföra
jordstycken, hvar honom så lägligt synts, som ofta skedt i
andra soknar, än ther bohlbyen eller hemmanen äro belägne,
har händt, thet theras utägor äro på besynnerligit sätt om
hvarannan blandade, förbytte och på hvarjehanda sätt med
tiden äfven ifrån theras egentelige bohlstäder skilde, så att inbyggarne
verkeligen sväfva uti then öfverklagade villo, oreda
och ovisshet, hvilket skall inveckla them uti vidlyftiga och
i Savolax. Major Taubes ansökan.
251
mångåriga rättegångar, hvilka ej kunna väl förekommas, emedan
inga särdeles gamla eller rediga handlingar äro till fångs, samt
Domhafvande jemte crono-betjente äro utaf andra theras
mångfaldiga embetes-sysslor så hindrade, att the ej genom ägande
syner hinna jemka the tvistande emellan, och få andra finnas
kunnige om landets art, beskaffenhet, hushåldning och sedvänjor,
särdeles uti theras så kallade jordrefnings-instrument
af år 1664, hvilket är then enda rättelse man kan betiena
sig af vid theras ägotvisters utredande; altså berättar Deputation
sig hafva nödigt funnit till befordran så af K. Maj:ts
och cronans fördel som Allmogens nytta, thet en Syningscommissarius
till thessa målens urskiljande måtte antagas och
förordnas under Landshöfdingens i orten och domstolarnes tillsyn,
eftersom hemmanen äro crono, skatte eller frälse, och thet till
thess att orten blifver behörigen afmätt, refvad och rålagd,
hvarigenom thesse jordetvister lära afstanna, tå ock thenna beställning
bör uphöra. Vidare tillstyrker Deputation, att till årlig
lön för thenna Synings-commissarius måtte af the för Finland
uti staten anslagne extra utgifts-medel anordnas 300 dal. smt
jemte förplägning och skiuts lika med landtmätare af frälse
och skatte jordägare. Ytterst anmäler Deputation ofvannämde
Notarius Thomas Mollén, i anseende till thess förtienster och
kundskap vid thetta arbetet, till merberörde Synings-commissariebeställningen;
hvilket dock Riksens Ständers godtfinnande
hemställes.
Hr Klingsporre sade sig intet kunna samtycka till
någon ny betiening, så länge ingen fond upgifves till dess aflöning.
Men i anseende till de uti betänkandet anförde omständigheter
bifölls det samma af R. o. A. med förbehåld, att vid
nästa Riksdag bör visas, hvad båtnad cronan härigenom tillflutit,
och så framt det ej skulle finnas, att denna Syningscommissariebeställuing
då åter indrages.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputations Betänkande
af den 23 Aprilis sidstl. angående Majorens Jacob
Rudolph Taubes ansökning om vederlag för bortmist ränta
in natura samt theraf flytande räntor, som han tillika med
thess arfvingar skall hafva att fordra hos K. Maj:t och cronan
efter theras morfader, framledne General-Qvartermästaren och
Krigs-Rådet Johan Wernschiöld, enligit K. Cammar-Collegii
liqvidation af den 1 Sept. 1742; slutande sig samma summa
252 (Juni 16.) Major Taubes ansökan.
therefter uppå hemmans-ränta in natura till 47 dal. 7 öre 5 2/s
pgr sint samt bortmiste räntor till 1722 års slut, capital 1388
dal. 29 öre 11 Vs pgr sint med interesse 1075 dal. 25 öre 8x/s
pgr smt, tillsammans 2464 dal. 22 öre 18 2/s pgr smt. I anledning
häraf förmäler Deputation sig om thenne sak behörigen
giordt sig underrättad samt funnit, thet öfver bemälte
arfvingars ansökning uti Commissionen den 24 Maji 1726
sluteligen blifvit resolverat och thetta för ett återvinnings-mål
ansedt, hvilket af then öfver thetta värket förordnade Deputation
vid 1731 så väl som 1734 årens Riksdagar blifvit skärskådat,
som stannat med Commission i enahanda slut samt
låtit thess betänkande samma år till Riksens Ständer afgå,
hvilket vid 1741 års Riksdag blifvit företagit och i anseende till the
therutinnan andragne skiäl bifallit, hvarefter sedan (o: saken) i
underdånighet blifvit till H. Majit refererad, och har K. Majit
genom skrifvelse af den 25 Maji 1742 i nåder anbefalt thess
och riksens Cammar-Collegium öfver bemälte arfvingars fordran
liquidera, som blifvit värkstält, och arfvingarne genom
utfärdad liquidation af den 1 Sept. 1742 tillagd en underdånig
fordran af 47 dal. 7 öre 5 2/s pgr smts ränta in natura och
2464 dal. 22 öre 18 pgr d:o mynt bortmiste räntor och interessen.
Och althenstund thenne sak således finnes af H. Majit
och Riksens Ständer vara afgiord och K. Cammar-Collegium
till följe theraf liquidationen utfärdat, hvarvid äfven behörigen
blifvit undersökt, om bemälte arfvingar häftade för någre cronogravationer;
ty finner väl Deputationen, att Major Taube och
thess medinteressenter äro berättigade till hvad the söka; men
som bemälte Major förklarat sig nögd att, emot thet han för
the 47 dal. 7 öre 52/s pgr smts hemmans-ränta in natura
kunde med innevarande års ränta få sin förnöjelse här i
Stockholms län samt niuta fordersam hielp och undsättning,
för thet öfriga vilja åtnöja sig med en siettedel capital och
interesse af the bortmiste räntorne eller 410 dal. 25 öre smt;
ty yttrar Deputation sig ej undgå kunna Riksens Ständer för
sin del tillstyrka att, ther någon hemmans-ränta in natura här
i Stockholms län vore att tillgå, tå låta Majoren Taube med
the öfrige framledne General-Qvartermästaren och Krigs-Rådet
Johan Wernsclriölds arfvingar för ofvanberörde fyratiosiu dal.
7 öre 5 2/s pgr smt therstädes blifva med innevarande års
ränta förnögde, dock att differencen emellan thetta och Bohus
län, hvarest en del af the reducerade godsen varit belägne,
Resolution på frih. Coijets memorial.
253
blifver i akt tagen, hvarjemte äfven Riksens Ständers godtfinnande
hemställes, om icke arfvingarne, i anseende till then
båtnad K. Majit och cronan medelst thetta accord kan vinna,
igenom K. Stats-Contoiret måtte för then öfriga theras ägande
fordran i bortmiste räntor och uplupne interessen, som nu till
fyrahundradetio dal. 25 öre smt blifvit afslagne, niuta skyndesam
betalning.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Frih. Sten Coijet anmälte, det han, till följe af hvad som
den 2:dre uti innevarande månad hos R. o. A. blef resolverat,
nu hade efter R. o. Ains åstundan projecterat en resolution till
att skrifvas på thess memorial, hvilken han upläste, så lydande:
Resolutio. Som R. o. A. anser alt hvad uti detta memorial
anfördt finnes, vara grundadt uti Sveriges rikes sanskyldige
regeringssätt och beskrefne regeringslagar, då de med
tillbörlig eftertanka tydas och förklaras, samt dessutan vara
tienande till inbördes enighets bibehållande, oroligheters afvärjande
och till vårt lyckelige regeringssätts stadgande och försvar,
så finna R. o. A. sig högst föranlåtne att samma memorial
till alla delar bifalla, så att den, som hädanefter hemligen
eller uppenbarligen yrkar och påstår den skadelige satsen,
som skulle senare Ständer öfver förre hafva den öfvermakt, att
de äga ställa dem till redo och ansvar för sina rådslag och
giöromål, bör anses såsom den der söker vårt nu varande regeringssätt
qvälja, och med honom efter Riksdagsordningens 13
§ förfaras. I lika måtto bifaller R. o. A., att alt hvad som af Ständer
utfäst och försäkrat blifvit samt genom hvarjehanda slags contracter
afgiordt, bör orubbat blifva samt heligt och oförkränkt
hållas. Som ock alla af Ständerne afgjorde rättegångs- och
domsaker, af hvad beskaffenhet de hälst vara måge, till befredande
af en invånarne emellan rolig besittning och undvikande
af evärdelige trätor, böra vara frie för alt vidare klander och
åtal; kunnandes ej eller R. o. A. underlåta sista puncten af
Frih. Coijets memorial äfvenledes att bifalla, så att eho som af
Ständerne ifrån sitt ämbete blifvit afsatt, bör aldrig mer någon
cronans tienst tillträda. Och som R. o. A. för sin del aldeles
intet med sådane afgiorde saker vilja vara mera besvärade,
så anse de rättvist, att den, som någon sådan sak hos Riksens
Ständer antingen sielf eller genom andre, munteligen eller
skrifteligen, söker anhängig giöra, bör derföre med 2000 dal.
smts böter beläggas och ansökningen afslås. Men om någon
254 (Juni 16.)
Resolution på
på annat sätt, genom ensidige föreställningar och skadelige
stämplingar, skulle söka under eller emellan Riksdagarne Riksens
Ständers i slike mål fattade beslut att rubba eller förklena,
den bör, som den allmänna fredens förstörare, efter lag
anses och derföre straffas. Detta R. o. A:ns beslut vilja de
med de andre respective Stånden tillika med Frih. Coijets
memorial hafva communicerat och af deras nit för fäderneslandets
väl vänta sig derutinnan ett benägit bifall. R. o. A.
skulle ock för sin del gärna se och önska, att detta alt kunde
uti Riksens Ständers Riksdagsbeslut till hvars och ens efterrättelse
och obrotslige efterlefnad införas.
När föregående resolution var upläst, anmälte Frih. Coijet
ett ytterligare memorial, hvaruti han närmare förklarat innehållet
af det förra, begärandes att det får följa med till de andre
Stånden.
Hvilket af R. o. A. beviljades; och kan detta senare memorialet
in extenso läsas ibland allegaterne till detta protocoll.
(Bil. N. I.)
Hr Klin gsporre .begärte, att den upläste resolution måtte
blifva liggande på bordet, så att man vidare får betänka sig
öfver densamma.
Frih. Coijet svarade, att hans memorial länge nog legat
pä bordet, innan deröfver blef resolverat, och kunde således
nu ej med skäl påstås, att sielfva resolution, hvilken är upsatt
i conformité af hvad R. o. A. beslutit, jemväl skall blifva
liggande på bordet.
Hr Klingsporre förmente, att som här nu vore novum
emergens igenom det senare memorialet, hvilket Frih. Coijet i
dag ingifvit, så ägde han rättighet att begära, det den upläste resolution
tillika med samma memorial måtte blifva liggande på bordet.
Frih. Coijet påstod, att om dess i dag ingifne memorial,
hvilket allenast är en förklaring öfver thet förre, skall blifva
liggande på bordet, R. o. A. ändå måtte justera den upläste
resolutionen.
Hr Didron gaf tillkänna, det han så mycket mera instemde
med Hr Klingsporre, att den upläste resolution bör
blifva liggande på bordet, som det ju oförnekeligen tillhörde
R. o. A. att antingen gilla eller förkasta densamma.
Hr Landtm, underrättade Hr Didron, att hvad sielfva
saken anginge, vore den redan afgiord, och ankomme nu endast
på expedition och dess justering.
frih. Coijets memorial.
255
Gref H. Gyllenborg utlät sig, det han med noga upmärksamhet
åhördt den upläste resolution och funnit den samma
aldeles enlig med hvad som förra gången blef resolverat.
Hr Landtm, sade sig icke dess mindre ej kunna underlåta
att ännu ytterligare föreställa R. o. A. huru eftertänkeligit
det är till att så restringera sakerne, att Ständerne intet skulle
få uptaga hvad som en gång är afgiordt, i synnerhet i rättegångs-
och domsaker; ty om till exempel någon, som fådt nya
skäl, kommo till Ständerne och begärte, att hans sak måtte skärskådas,
så vore det ganska svårt, att en sådan resolution skulle
ligga Ständerne i vägen och hindra dem saken åter att uptaga.
Hr Didron tilläde, att ännu flere considerationer äro, som
kunna afråda att fastställa denna resolution. Man kunde just
icke altid, när ett beslut tages, i första början se verkan och
påfölgderna deraf. I sig sielft kunde han ej eller finna, hvartill
detta beslut skall tiena, ty om Riksens Ständer än aldrig
så heligt nu ville fastställa, att det, som en gång är afgiordt,
intet mera får ändras, så dependerar ändå altid af efterkommande
Ständer och den pluraliteten, som då är, att giöra hvad
de behaga. Och påminte han sig ganska väl, hurusom vid 1723
eller 1727 års Riksdag på det kraftigaste blef faststält och beslutit,
det en viss bekant sak, den der då afgiordes, icke mera
skulle få ändras, men den blef sedan lika fullt uptagen vid följande
Riksdagen.
Frih. Coijet yttrade sig, att derföre så mycket nödigare
är att nu en gång för alla förekomma, det Riksens Ständers
besluter intet måge vara sådane förändringar underkastade, så
framt vår regering skall hafva bestånd.
Atskillige af R. o. A. tyckte, att denne saken förra gången
blifvit både länge och noga ventilerad, så att nu mera ej behöfdes
så vidlyftigt derom discoureras.
Hr Didron berättade, det han redan var nedgången af
Ridderhuset, innan denna saken förra gången kom under ventilation,
så att han icke hade sig fullkommeligen bekant, hvad
som då blifvit faststält.
Hr Löwenhielm uprepade hvad han förra gången om
denna saken sig yttrat, att han nemligen önskat, det den
blifvit utarbetad af Justitife-Deputation. Beträffande den omständigheten
Hr Landtm, anfördt, att någon, som funnit nya
skiäl, kunde begära det dess sak af Riksens Ständer åter måtte
skärskådas; så förorsakade den väl intet något särdeles tvif
-
256 (Juni 16.) Resolution på frih. Coijets memorial.
velsmål hos honom, ty sådaDe domsaker, som varit i Revision och
sedan af Riksens Ständer blifvit afgiorde, böra intet mera af
Ständerne uptagas eller ändras, utan den, som tror sig hafva
nya skiäl, bör vända sig till H. Maj:t, och H. Maj:t pröfva, om
de kunna giöra någon ändring i förra dommen, samt sedan på
den händelsen förvisa saken tiil Riksens Ständer.
Hr Börje Skeckta holt före, det man aldrig bör stänga
någon vägen att hos Ständer få klaga och söka ändring, när
en har klara och ovedersäjelige bevis, att honom för när skedt.
Hr Didron fant sådant äfven betänkeligit, aldenstund
möjeligt vore, att en vid Riksdagarne snart kunde förskaffa sig
en pluralitet och gå igenom med en sak, den der icke vore
så billig, att den ju sedermera behöfde ändras, om nya skiäl
komma dertill.
Frih. Coijet förklarade, att hans mening ingalunda varit
att stänga dörren till för någon rättsökande, utan hade han
grundat sitt memorial på lagen och Riksdagsordningen.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm tyckte, att om det
blir i akt tagit, som Hr Löwenhielm påmint, vore den befarade
olägenheten hulpen och förekommen, ty på det sättet
kunde en, som fådt nya skiäl, jemväl vinna ändring uti en hos
Ständerne afgiord rättegångssak.
Hr Löwenhielm explicerade sin mening vidare och viste,
att det al tid är vanligit och med lagen enligit, att en sak får
uptagas på nya skiäl. XXXI cap. 3 § Rättegängs-balken
förmår uttryckeligen: »At om någon funnit nya skiäl och
menar, at dom, som vunnit laga kraft, thermed häfvas kan;
må han söka Konungens lof, at saken å nyo får skärskådas,
och varde tå förvist til then rätt, som sist häfver dömt theri.»
På det sättet bör ock then, som fått nya skäl och vill söka
ändring i någon hos Ständerne afgiord sak, anmäla sådant
hos Riksens Ständer, tå Riksens Ständer icke böra sielfva
uptaga saken, utan remittera den till H. Maj:t, som får pröfva,
om de angifne skälen äro så giltige, att H. Majit finner rättvist
till att ändra sin förra dom.
Hr Landtm, föreslog, att då i anledning häraf följande
mening kunde tilläggas: »dock utan inskränkning af det, som
XXXI cap. 3 § Rättegångs-balken stadgar, då sådant hos H.
Majit anmäles och efter sakens befundne beskaffenhet antages
och till Riksens Ständer remitteras eller ock afslås»
Häröfver discourerades vidare, och tyckte
Resolution på frih. Coijets memorial.
257
Hr Löwenhielm, Gref Axel Rutger Sparre, Gref
Fredrik Gyllenborg och flere andre af R. o. A. bäst
vara, att alt sammans kunde lemnäs, efter lagen ändå är nog
tillräckelig.
Men Gref H. Gyllenborg och flere med honom höllö
nödigt, att den upläste resolution blir gillad och faststäld,
efter man likväl vid förra Riksdagen sedt prof derpå, att
man velat draga Ständer under ansvar för deras rådslag och
giöromål.
Hr Landtm, sade, att meningen intet vore att lemna hela
resolution, utan allenast den omständigheten, som angår
rättegångs- och domsaker, huruvida de kunna få uptagas och
ändras, sedan de af Riksens Ständer en gång blifvit afgiorde.
Men att Ständer eller Ständers ledamöter ej böra ställas till
redo och ansvar för deras rådslag och giöromål, derom förmente
Hr Landtm. R. o. A. vara aldeles ense, och ansåge
han fördenskull den delen, eller första omständigheten, af den
upläste resolution för aldeles afgiord.
R. o. A. förklarade, det Hr Landtm, aldeles riktigt utfördt
deras mening.
Gref Gyllenborg utlät sig, det han äfven trodde, attR.
o. A. lära vara enige derom, att alt hvad som af Ständer utfäst
och försäkrat samt genom hvarjehanda slags contracter
afgiordt blifvit, bör oförkränkt och orubbat hållas.
Uppå Hr Landtmins härom giorde frågan
Svarade R. o. A. härtill med Ja.
Den 3:die omständigheten, rörande sådane rättegångs- och
domsaker, som af Riksens Ständer blifvit afgiorde, funno
R. o. A. kunna lemnäs aldeles ut, i anseende till hvad här
ofvan omförmält är.
Öfver 4:de puncten var någon vidare motsäjelse, i ty att
en stor del af R. o. A. höllö före, att embetsmän, som för
några mindre förseelser blifva afsatte, borde hos Ständerne
kunna få söka nåd och uprättelse igen, och att fördenskull
icke så generelt borde fastställas, att hvilken embetsman, som
af Ständerne blir satt ifrån sitt embete, bör aldrig mer någon
cronans tienst få tillträda.
Gref H. Gyllenborg erhindrade, att förra gången omständeligen
blifvit förklarat, det detta endast hade afseende på
sådane högre embetsmän, hvilka efter 13 § i Riksdagsordningen
blifvit för begångne brott af Riksens Ständer dömde
Adelns Protokoll. (XVI) 1746—1747. II. 17
258 (Juni 16.) Resolution på friherre
ifrån theras embeten, att de samina icke mera böra få klaga
öfver Ständernes beslut eller på hvarjehanda sätt söka derutinnan
ändring, till exempel genom främmande makters biträde.
Hr Giös sade sig vara af samma tanka nu som förra
gången och ansåge för mycket betänkeligit att så orvggeligen
fastställa, det hvad Ständer en gång afgiordt, icke mera skall få
ändras; det blefve ock svårt att hålla en sådan lag. Man vet
att R. o. A. vid förledne Riksdag faststälte, det ingen RiksRåd
skulle mera få väljas till Landtmarskalk, men icke thess
mindre voterades nu i börjau vid denne Riksdagen på Hans
Excellence Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken Gref Tessin.
Gref H. Gyllenborg svarade, att den resolution, som förra
Riksdagen härom blef tagen, intet var beklädd med all den
formalité som erfordrades, ty det hade bordt vara H. Maj:ts
nådige stadfästelse till att giöra densamma så mycket mer allmän
och gällande.
Efter R. o. A:ns godtfinnande blef 4:de puncten af den
upläste resolution, i anledning af hvad Gref H. Gyllenborg sig
här förut om densamma utlåtit, på följande sätt ändrad: »När
någon af rikets embetsmän i anledning af 13 § i Riksdagsordningen
blifver afsatt ifrån sitt enbete för sådane begångne
brott, hvaröfver Riksens Ständer efter samma § i Riksdagsordningen
tillkommer att dömma och ransaka, så bör en sådan
ej sielf eller genom någon annan få klaga öfver Ständers beslut
eller åter få söka inträde i sin tienst igen».
Och blef fördenskull resolution på Frih. Coijets memorial
sålunda inrättad och af R. o. A., sedan den ånyo för
dem var upläst, gillad:
Resolutio. Som R." o. A. anser hvad uti thetta Frih.
Coijets memorial anfördt finnes, vara grundadt uti Sveriges
rikes sanskyldiga regeringssätt och beskrefne regerings]agar,
tå the med tillbörlig eftertanka tydas och förklaras, samt thessutan
vara tienande till inbördes enighets bibehållande, oroligheters
afvärjande och till vårt lyckeliga regeringssätts stadgande
och försvar, så bifaller R. o. A. samma memorial på thet sättet:
l:o att then, som hädanefter hemligen eller uppenbarligen
yrkar och påstår then skadeliga satsen, som skulle sednare
Ständer öfver förre hafva then öfvermagt, att the äga ställa
them till redo och ansvar för sine rådslag och giöromål, bör
anses som then ther söker vårt nu varande regeringssätt qvälja
och med honom efter Riksdagsordningens 13 § förfaras;
Coijets memorial. Jägmästaren Vogel.
259
2:o att hvad som af Ständer utfäst och försäkradt blifvit
samt genom hvarjehanda slags contracter afgiordt, bör orubbadt
blifva samt heligt och oförkränkt hållas;
3:o att när någon rikets embetsman i anledning af 13 §
af Riksdagsordningen blifver afsatt ifrån sitt embete för sådane
begångne brott, hvaröfver Riksens Ständer i anledning af
samma § i Riksdagsordningen tillkommer att döma och ransaka,
så bör en sådan ej sielf eller genom någon annan få
klaga öfver Ständers beslut eller åter söka inträde i sin
tienst igen.
Och som R. o. A. för sin del aldeles intet med sådane
afgiorde saker vilja vara mera besvärade, så anse the rättvist,
thet then, som någon sådan sak hos Riksens Ständer antingen
sielf eller genom andre, munteligen eller skrifteligen, söker anhängig
giöra, bör therföre med tvåtusende dal. smts böter beläggas
och ansökningen afslås. Men om någon på annat sätt,
genom ensidige föreställningar och skadeliga stämplingar, skulle
söka under eller emellan Riksdagarne Riksens Ständers i slike
mål fattade beslut att rubba eller förklena, then bör som
then allmänna fredens förstörare efter lag anses och therföre
stralfas.
Thetta R. o. Arns beslut vilja the med the andre respective
Stånden, tillika med Frih. Coijets memorial, vänligen
hafva communicerat och af theras nit för fäderneslandets väl
vänta sig therutinnan ett benägit bifall.
R. o. A. skulle ock för sin del gärna se och önska, att
thetta alt kunde uti Riksens Ständers Riksdagsbeslut till hvars
och ens efterrättelse och obrottsliga efterlefnad införas.
Hr Börje Skecta anmälte, det en Jägmästare vid namn
Vogel begärte företräde hos R. o. A. till att angifva åtskilligt
missbruk och olofligit hygge af ekar och annat timmer, som
blifvit föröfvat på Ohland, samt huru han, som sökt i detta
mål bevaka cronans rätt, blifvit så förfölgd, att han är vorden
satter ifrån sin tienst och flere andra olägenheter honom tillskyndade.
Det sades vara ovanligit att lemna någon privat person
företräde här på Ridderhuset.
Andre åter tyckte, att som cronans angelägenhet derunder
beror, att han får föredraga Riksens Ständer sielfva denna
saken, så kunde väl företräde honom lemnäs, på det Riksens
260 (Juni 16.) Jägmästaren Vogel.
Ständer derigenom måtte få anledning att efterfråga, huru härmed
förevetter.
Häröfver upkom någon häftig motsäjelse, i det
Hr Börje och Hr Magnus Skecta, jemte några flere,
enständigt påstodo, att denne Jägmästaren Vogel måtte få
företräde, men sådant på det högsta af andre förnekades.
Hr Löwenhielm berättade sammanhanget af denne saken,
att Jägmästaren Vogel blifvit för embetes förseelser skull satter
ifrån tiensten, den han på hvarjehanda sätt sökt att få igen,
under föregifvande att åtskillige olagligheter, hvilka han dock
på intet sätt kunnat bevisa, voro på Ohland passerade. Således
kunde denna saken med rätta ej annorlunda anses än
för privat; och lemnade Hr Löwenhielm fördenskull till R. o.
Arns egit närmare eftersinnande, om honom företräde kan beviljas.
Härtill svarades, att det begärte företräde honom så mycket
mindre bör lemnäs, som han efter Riksdagsordningen icke
bör få gå Konungen förbi och immediate vända sig till Ständerne.
Gref Axel Rutger Sparre förklarade sig väl intet kunna
samtycka till det af Jägmästaren Vogel begärte företräde,
hälst nu, då R. o. A. äro i någon oordning. Men som hända
kan, att missbruk skedt med ekeskogarne på Ohland, hvilka
till cronans behof på det ömmaste böra vårdas, så bör saken
intet eller nedläggas, utan han få vända sig till H. Majit, då
H. Majit lärer dervid lägga så alfvarsam hand, sora saken
finnes förtiena, och JustitiaB-Cantzlern äfven biträda Vogel, om
så behöfves.
Hr Justitiae-Cantz 1 ern lofvade att närmare giöra sig
underrättad om denna saken.
Men Hr Magnus Skecta påstod likafullt, att företräde
icke bör vägras Jägmästaren Vogel, efter han anmält sig med
ett riksvårdande ährende, som fordrar efterfrågan och rättelse.
Hr Hårleman mente, att det, som Jägmästaren Vogel har
att angifva, bäst kan blifva efterfrågadt och de förelupne missbruken
rättade, när saken får gå sin lagliga gång och i sin
rätta ordning1 blir andragen.
R. o. A. förklarade, att Jägmästaren Vogel intet kan beviljas
något företräde, och att R. o. A. ej eller kunna uptaga
denna saken, utan får den gå sin ordinaira väg.
Brehmers och Schenings tjensteaccord. 261
I anledning af denna saken, som på omförmälte sätt var
upkommen, faststältes äfven af R. o. A., det alla mål böra gå
sin rätta och ordinaira gång och ingen ting här föredragas,
innan Hr Landtm, efter ordningen det först genomläst.
Hr Magnus Skecta begärte votering, om icke saken af
R. o. A. bör uptagas.
Men uppå skedd föreställning begaf sig Hr Skecta derifrån.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 12 i ihenne
månad, hvaruti Riksens Ständer vid handen gifves, thet H. K.
Majit, uppå Borgmästarens här i staden Joel Brehmers underdånige
supplique, i anseende till thess långliga och trogna tienster,
så väl som Rådman Schenings berömmelige meriter, och
att han nu 2ine gånger stått på Borgmästare-förslag samt således
äger både Magistratens och Borgerskapets förtroende, i
nåder uti Rådet låtit förklara, thet H. Majit vill samtycka till
nådigt afsked för Brehmer med de af honom i underdånighet
begärte vilkor att i dess öfrige lifstid få niuta hela Borgmästarelönen
och de vid embetet följande förmoner till godo samt
Rådman Schening hugnas med succession efter honom; hvaröfver
Rådet sig utlåtit, att ehuruväl både Borgmästaren Brehmer
och Rådman Schening äro meriterade män och förtiena ihugkommelse,
så tyckte Rådet dock sig ej hafva nog frie händer
att styrka H. Majit thertill i anseende till thet om cessioner
utgångne allmänna förbudet, utan holt för rådeligast, att
H. Majits nådige declaration med Riksens Ständer communicerades.
Härvid uplästes Rådmannens här i staden E. M. Ströms
hos Riksens Ständer ingifne memorial, hvaruti, sedan han först
upräknat alla thess meriter och tienstetid, bestigande till 35 år,
anhåller han att med Borgmästaren Brehmer få ingå samma
accord som Rådman Schening, hvilken skall vara flere år yngre
än han både till ålder och förtienster, och then ther honom succederat
till Stadsfiscals-tiensten. Men i fall och therest H. Majits nådiga
vilja och välbehag härutinnan skulle ligga honom i vägen
och Schening till Borgmästare blifva befordrad, anhåller Rådman
Ström, att thess lidande på thet sätt till thess upmuntring
att än vidare kunna fortfara uti then nit och arbetsamhet, som
han altid beflitat sig om, måtte blifva soulageradt, att Riksens
Ständer täcktes benåda honom med Borgmästare[s] namn och
heder samt framdeles få niuta sin tour och anciennitet till godo,
262 (Juni 16.) Brehmers och Schenings tjensteaccord.
hvarigenom ingen af thess embets-cammerader lider eller skier
för när.
Vidare uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
innevarande dato nied utlåtelse öfver Rådets här ofvan anförde
Extractum Protocolli om Borgmästaren Brelimers sökte
afskied och tillstånd att få transportera sitt innehafvande embete
på Rådmannen här i staden Johan Schening; yttrandes sig
Borgareståndet deröfver således: att som Ståndet har sig nogsamt
bekant the långlige och trogne tienster, hvarmed Borgmästaren
Brehmer gådt H. K. Maj:t och riket i underdånighet
tillhanda, jemväl ock att han befinner sig uti mycket knappa
vilkor, så att han utom fulla lönens åtniutande, med dervid
följande förmoner, till dödsdagar skulle med dess familia försättjas
uti ett ännu för honom beklageligare tillstånd; så finner
Borgareståndet för sin del skäligt att så väl till thet af honom
begärte afskied som hela lönens åtniutande, med dervid följande
förmoner, gifva thess bifall och samtycke. Och hvad
Rådman Schening beträffar, så emedan han icke mindre för
skickelighet än ett berömineligit upförande är hos Ståndet allmänt
känd, hvaraf han under the sist förflutne 3:ne Riksdagar
å daga lagt öfvertygande prof, han ock nu ej allenast
theröfver erhållit H. Maj:ts egit nådigste och höge betygande,
utan ock vunnit then na stadsens Magistrats och Borgerskaps
allmänna förtroende, i grund hvaraf han redan 2:ne gånger
på förslag till ledige Borgmästare-embeten blifvit H. Maj:t i
underdånighet föreslagen; ty finner Ståndet till thenne begärte
succession så mycket mera skäligt att samtycka, som å ena
sidan H. Maj:ts höga regale med Rådman Schenings utnemnande
blifvit upfyldt, och å andra sidan 1723 års resolution
pä städernas allmänna besvär, i anseende till Borgerskapets för
några dagar sedan för honom förklarade samhällige förtroende,
ej på något sätt kan säjas lida intrång.
Sist uplästes jemväl Borgareståndets Extractum Protocolli
under thetia dato med utlåtelse öfver Rådmannen Ströms
till Riksens Ständer ingifne memorial om Borgmästare[s] namn
och heder, hvaraf innehållet redan här frammantili omständeligare
är anfördt; yttrandes sig Borgareståndet öfver thenne
Rådmannen Ströms skickelighet och trogna långvarige tienster,
dem han med berömmelig flit och skickelighet förrättadt, allmänt
bekant är, han dessutom nu är Prseses vid Norremalms
Kämners-kammare, hvarest han mycket trägit arbete och up
-
Rådman Ströms ansökning. Dylta svafvelbruk. 263
vaktning häfver; fördenskull fant Ståndet billigt i så måtto
bifalla Rådman Ströms ansökning, att han till Borgmästare[s]
caractere och heder i underdånighet anmäles, samt nådig befordran
efter dess ägande förtienst och skickelighet vid förefallande
öpning; dock så att, enligit 1 §:en af K. Maj:ts nådige
resolution på städernas allmänna besvär vid 1723 års Riksdag,
Borgerskapet vid dess rättighet och fria vahl bibehålies, och
ingen, som ej äger tlieras förtroende, them påtvingas.
Hr Gyllensvärd erhindrade, hurusom R. o. A. så ofta
förklarat, det de intet ville befatta sig med några caracterer
eller accorder om tienster, och att R. o. A. jemväl genom flere
afskickade Deputationer derom giordt alfvarsamma föreställningar
till de andre Stånden, hvarföre han tyckte, att R. o. A.
nu ej eller kunde antaga desse ansökningar.
Atskillige af R. o. A. styrkte dertill, att med desse målen
måtte förfaras på lika sätt, som R. o. A. sig öfver de förrige
af samma beskaffenhet utlåtit, nemligen att de lemnäs till H.
K. Maj:ts nådige afgiörande.
Detta bifölls af R. o. A.
Och beviljades derjemte, att samma resolution får skrifvas
på Rådets Extractum Protocolli om Professoren Frondins ansökning
att med the begärte vilkor få cedera sin innehafvande
profession vid K. Academien i Upsala till vice Bibliothecarien
Celsius, hvilken ansökning den 2:dra uti innevarande månad
hos R. o. A. blef föredragen, men tå upskiöts.
I anledning af skedde päminnelsefr] föredrogs riksdagsmannen
Eiic Nilssons från Nerke ingifne memorial, hvaruti
han anhåller, att the besvär, som han å Allmogens vägnar therstädes
hos Riksens Ständer rörande Dylta svafvelbruk andragit,
men af Urskillnings-Deputation blifvit afslagne, måtte
i anseende till anförde omständigheter nu blifva af Riksens
Ständer antagne och till Bergs-Deputation remitterade.
Hr Nordenfelt och flere andre påstodo, att denna saken
måtte för riksdagsärende anses och till Bergs-Deputation blifva
remitterad, efter then angår en hel Allmoge, som mycket
tryckes igenom the svåra utskylder them blifvit pålagde till
Dylta svafvelbruk.
Men R. o. A. kunde sig häröfver icke utlåta, innan Urskillnings-Deputation
i stöd af Riksdagsordningen och 1727
års reglemente först blifvit hörd och fått visa, på hvad skiäl
denna ansökning blifvit afslageu och ej för riksdagsmål erkänd.
264 (Juni 26.) Lotteri för ett hospital.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
memorialet påskrefs.
Hvarefter R. o. A. skildes åt, när klockan var half två.
Den 26 Junii.
R. o. A. samlades klockan half 9.
Som Hr Cammarrådet Wulf renstierna var opasslig, så
hefaltes Secreteraren Ekestubbe att träda till Protocollet.
Sedan Hr Landtm, äskat liud samt hedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Begyntes med Protocollernes upläsande, hvarmed fortfors
intill sid. 427, och blefvo härvid inga påminnelser giorde.
Sedan uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 18
innevarande månad, hvaruti vid handen gifves, att K. Maj:t
i nåder låtit sig föredragas Hof-Cancellerens Grefve Gyllenborgs,
Commercerådets och Borgmästaren Plomgrens, Hofrättsrådet
Elxrencreutz, Öfver-Hofpredikanten Troilii och
Handelsmannens Wolther Peterssens insinuerade gemensamma
underdånige supplique om nådigt tillstånd att igenom ett lotterie
samt medelst stamböcker få söka någon fond till inrättning af
ett hospital, hvaräst barn, som under en omild lycka komma
till verlden, kunde finna ej allenast sin nödtorftiga föda utan
ock then upfostran, som gagnade både them och riket i framtiden;
och att H. Maj:t i anseende till förekomne bevekelige
skiäl och omständigheter i nåder skäligt pröfvat till berörde
begärte lotterie att lemna thess nådige bifall och samtycke;
men hvad the sökte stamböcker vidkommer, så althenstund
Riksens Ständer sielfve förbehållit sig om stamböcker att förordna
och disponera; ty har H. Majit förklarat thet böra till
Riksens Ständers egit ömsinta bepröfvande och förordnande att
hänskiutas, och till hvilken ända jemväl berörde supplique
med them skulle communiceras, hvilken supplique nu äfven
uplästes.
Uppå Hr Landtmms giorde tillfrågan biföllo R. o. A.
denna ansökning.
Uplästes Secrete Deputations Betänkande af den 23 Febr.
sistl. angående Fendrikens Hindrik Johan von Knorrings ansökning
om full fendriks-lön; och sedan uprepat blifvit, hvad
bemälte Fendrick i thess memorial andragit, förmäler Deputa
-
Fänriken Knorring. Lotsväsendet. 265
tion sig i anseende till thess uti varande svåra omständigheter
funnit rättvist Riksens Ständers välbehag hemställa, om icke
hos H. Majit underdånigst kunde anhållas, att Fändrich Knorring
uppå sin af förr thetta Generalen Lewenhaupt den 10
Nov. 1741 undfångne fullmagt kunde erhålla thess nådige stadfästelse
och, emedan han tient vid Jemtelands Infanterieregimente,
utaf samma regiments besparingsmedel äfven årligen
niuta lOOide dal. smt, till thess han med först ledig blifvande
fendriks-indelning vid berörde regimente kan blifva hugnad.
Atskillige af R. o. A. syntes draga i tvifvelsmål, huruvida
Fendriken Knorring borde lemnäs något årligit understöd
af regimentets medel; dock blef härom icke vidare tält,
utan betänkandet till alla delar bifallit.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputations
Betänkande af den 6 hujus angående lotsinrättningen till och
ifrån nya staden Degerby, hvarjemte följer ett project till en
lots-taxa för samma skärgård, som K. Amiralitets-Collegium
insändt, vid hvilken lots-taxa och the therå för Allmogen
projecterade underrättelser Deputation förmäler sig väl ej hafva
något att påminna, emedan then förra så väl som then sednare,
efter föregången behörig plikt- och peigning, finnas vara
inrättade, som K. Majits skrifvelse af den 5 Maji 1739 och 7
Maji 1745 förmå; dock förmodar Deputation Riksens Ständer
lära för godt finna, att thet, som Deputation uti thess förr om
Lotsverket i gemen afgifne betänkande förmäler angående
förhögningen i lotspenningarne för utrikes ifrån inkommande
fartyg samt angående samma förhögnings erläggande vid siötulls-cainrarne
och redogörandet therföre, med mera, äfven
vid thenna nya lotsinrättning och taxa behörigen varder i
akt tagit.
Hvad för öfrigt the på Orrengrundet blifvande 4 lotsar
vidkommer, hvilka K. Amiralitets-Collegium anmält till 6
dal. smts årlig lön hvarthera på cronans stat, så håller Deputation
i anseende till the i betänkandet anförde skiäl före, att
en sådan lön nu för thet första och tills vidare kunde them
tilläggas, till thess framdeles närmare kan visa sig, huruvida,
när farten blifver mera tillräckelig, the tå genast af lotspenningarne
kunna hafva theras nödtorftiga underhåll, eller
huru samma lön i annat fall annorlunda för them bör lämpas.
Betänkandet bifölls jemte den bifogade taxan.
266 (Juni 26.) Järnkrämaresocietetens i Stockholm
Hr Landtm, förestälte, om icke R. o. A. behagade, att
2:ne eller flere af deras ledamöter kunde förut igenomgå de
inkomne Ståndens besvär och förut giöra sine anmärkningar
deröfver, såsom hvarmedelst tiden kunde vinnas och vidlyftig
ventilation undgås, enär desse mål komma R. o. A. att föredragas.
Hr Landtm, föreslog härtill Hr Rosenstam och Hr
Malmerfelt och trodde, att de icke ville undandraga sig den
mödan, om R. o. A. behagade dem derom anmoda.
R. o. A. förklarade sig härmed ganska nögde, och befaltes
fördenskull, att besvären, så fort de inkomma, skulle förbemälte
Herrar till igenomläsande tillställas.
Hr Rosenstam, som var tillstädes, sade sig gärna vilja
hörsamma R. o. A:ns åstundan.
Hr Hästsko frågade, om något nu vore utarbetat angående
den af Secreta Handels- och Manufactur-Deputationen projecterade
förordningen angående hämmande af lurendrägerier.
Deruti finnes en §, som i synnerhet beträffade husvisitationer,
hvilket vore en ganska örn och granlaga sak, och önskade Hr
Hästsko, att sådane förordningar måtte föredragas, medan Riksens
Ständer voro någorlunda talrike vid Riksdagen tillsammans,
på det de, hvilkas angelägenheter ej tillåta dem att
länge här förblifva, ej måtte komma hem till landsorterne aldeles
okunnoge om sådane ärender och hvad slut deruti blifvit
tagit.
Hr Landtm, svarade, att de påminnelser, som de Deputerade
öfver denne förordning författat, nu voro färdige
att R. o. A. föredragas, och hade Hr Löwenhielm sista plenum
haft dem till hands, men kom dermed något för sent.
Föredrogs saken angående Jernkrämare-Societetens stångjerns-minutering.
Och up lästes först bemälte Societets hos högvyrdige Prästeståndet
ingifne memorial, hvaruti förmäles, att Stockholms
stads Magistrat sökt göra rubbning uti Jernkrämare-Societetens
urminnes hafde och med K. Maj:ts höga resolution befästade
privilegier, i det de begärdt, att minuthandeln af stångjern,
som desse krämare tillförne i sina bodar idkat, måtte
hädanefter uti 2:ne jernvägar under Magistratens enskylte inseende
sättas, och det under förevändning, som skulle medelst
den förr vanlige minuteringen i bodarne allahanda underslef
med odugeligit järns försäljande kunna öfvas, såsom ock att
Smeds-ämbeterne i staden skulle hafva anfördt klagomål der
-
memorial om dess minuthandel.
267
öfver; jemte det att Societeten på det enständigaste anhåller
att blifva skyddade vid K. Maj:ts den 19:de Febr. 1745 dem
till godo utfärdade resolution, bilägges äfven i afskrift en af
Smeds-ämbeterne i Stockholm den 29 sisth Oct. gifven attest,
hvaruti betygas att de aldrig haft anledning till något klagomål
öfver jernkrämarnes minuthandel, men väl att Magistratens
tillämnade jernvägar skulle tillskynda dem tvång och obeqvämlighet.
Uppå detta memorial hade det ärbara Bondeståndet den
24 Jan. resolverat, det bör Jernkrämare-Societeten enligit K.
Maj:ts nådige resolution blifva vid dess undfångne privilegier
bibehållne; med hvilket yttrande äfven det högvördige Prästeståndet
den 31 Jan. instämdt.
Uplästes likaledes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 17 Dee. 1746, hvaruti vidlyfteligen förmäles, huruledes i
anledning af förde klagomål öfver Grof- och Klensmeds- samt
Plåtslagare-ämbeternes slätta tillvärkningar Stockholms stads
Magistrat föreslagit, att jern-minuteringen allenast måtte skie
på 2:ne ställen eller mindre vågar. Och som denne ansökning,
då den uti Riksens Ständers Urskillnings-Deputation förehades,
ej blifvit afgiord, utan 2:ne Stånd stadnat i olika meningar
emot de öfrige 2:ne, så hemställer Borgareståndet, om icke
Riksens Ständer i anseeude till målets angelägenhet behagade
hänförvisa det samma till Catnmar-Oeconomie- och Commerciesamt
Bergs-Deputationernes gemensamma utlåtande.
Uplästes ock Seerete Deputationens Extractum Protocolli
af den 14:de sistl. April af innehåll, att derstädes blifvit till
påseende anmält, huruledes K. Commercie-Collegium den 13
Nov. 1741 faststält Handels-Collegii och Magistratens här i
staden år 1737 gifne utslag, hvarmedelst rättigheten att sälja
stångjern i minut blifvit tillerkänd då varande Handelsmannen,
nu mera Rådman Klerman samt Handelsmannen Petter
Zelling, men att igenom K. Maj:ts nådiga resolution den 19
Febr. 1745 förbemälte utslag blifvit uphäfne, och Jernkrämarne
frihet lemnad att minutera stångjern. Och som Deputation
erfarit, att hvad detta måls uptagande angår, UrskillningsDeputation
stadnat i olika meningar, men likväl Borgareståndet
igenom dess Extractum Protocolli af den 17 sidstl.
Dec. anmält detta såsom ett angelägit ärende till ett ändteligit
slut, och att det fördenskull måtte hos Cammar-Oeconomieoch
Commerce- samt Bergs-Deputationerne gemensamt atar
-
268 (Juni 26.) Järnkrämaresocietetens minuthandel.
betas; så understöder Secrete Deputationen samma tanka och
erbjuder sig att gå förbemälte Deputationer tillhanda med uplysning
och underrättelse.
Härvid fölgde ett särskilt votum, underskrifvit af 3:ne
Secrete Deputations ledamöter, hvilket ock uplästes, och hvaruti
sielfva hufvudmålet quoad merita uptages, och med åtskillige
skäl sökas att bestrida Jernkrämarnes minutering, och
i synnerhet nämnes, att Societeten skall år 1722 igenom transaction
och emot någon förmon hafva öfverlemnat denne handel
till Handelsmännen Wie och Biörkman, hvilkas rätts innehafvare
sedermera densamma på en minuthandlare vid namn Dahlen
transporterat.
Emot detta betänkande och votum har åter JernkråmareSocieteten
den 4:de sidstl. Junii ingifvit sine påminnelser, hvilka
jämväl nu uplästes och hvaruti åberopas, hvad de tillförne till
sin rätts bestyrkande andragit, viljandes Societeten påstå, att
den omnämde Dahlen hvarken någonsin lärdt hos Jernkrämare
eller kunde förebära någon rättighet till en sådan minuthandel,
så vida Rådmannen Klerman och Handelsmannen Zelling,
hvilka honom densamma updragit, sielfve såsom borgare med
annan näring icke varit dertill befogade.
Det ärbara Bondeståndet har, i anledning af hvad i förbemälte
måtto ifrån Secrete Deputation inkommit, sig omsider
uti dess Extracto Protocolli under den 16 uti innevarande
månad sluteligen häröfver yttrat, att det förblifver
vid sitt förra den 24 Jan. gifne utlåtande om JernkrämareSocietetens
bibehållande vid K. Maj:ts nådiga utslag af år
1745.
Detta Extractum Protocolli, hvilket nu uplästes, var äfven
den 16 Junii hos det högvördige Prästeståndet bifallit.
Hr G. Mannerheim sade det vara ofelbart, att ju igenom
Jernkrämarnes påyrkade stångjerns-minutering alla de underslef
som oftast måste förelöpa, som Stockholms Magistrat
andragit.
Men Hr Börje Ph. Schechta anförde deremot, att som
målet redan varit igenom H. K. Maj:ts höga utslag afgiort,
så borde snarare Justitise-Cantzlern göra ämbetes-åtal emot
Stockholms Magistrat, som fördristat sig att rubba K. Privilegier.
Härmed instämde ock Hr Klingsporre.
Kyrkoherde Tellboms ansökning.
269
Sedan någre discourser blifvit förde både med och mot,
voro likväl största delen af den tankan, att K. Maj:ts höga
utslag borde härutinnan hafva bestånd.
Och blef fördenskull uppå Hr Lan dt mins giorde proposition
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 16 Junii bifallit
samt påskrifvit.
Uplästes Justities-Deputations Betänkande af den 25:te
sidstl. Maji angående Kyrkoherdens i Ostuna Carl Tellboms,
såsom arftagare efter afledne Handelsmannen här i Stockholm
Harje Claesson, hos cronati ägande fordran. Bemälte Kyrkoherdes
ansökning är af följande innehåll: Sedan Claesson uti
Skånska kriget åren 1678 och 1680 förskutit K. Majit och
cronan ansenlige penninge-summor och han derföre emottagit
afledne Räntemästaren Sneckenbergs sola vexlar, stödjandes
sig i det fallet på det creditiv, som Räntemästaren af K.
Majit den 14 April 1679 undfått till sin och deras säkerhet,
som honom till cronans behof penningar försträckt; har H. K.
Majit den 5:te Nov. 1746 uppå K. Cammar-Collegii underdånige
föreställning behagat förklara, att Tellbom med dess
fordran hade att anmäla sig hos framledne Sneckenbergs arfvingar
och med dem derom liquidera, samt att Sneckenbergs
creditorer ej mer hos K. Majit och cronan kunde till godo
komina, än hvad Sneckenbergske huset kan få att fordra. Som
nu Sneckenbergs arfvingar äro under ett så högt creditiv beskyddade,
och således lånsuinman icke kan sägas vara lemnad
Sneckenberg utan K. Majit och cronan till tienst; så anhåller
Kyrkoherden Tellbom, att cronan äfven måtte om betalningen
föranstalta. Deputationen finner vara ganska ömt, om Claessons
arfvingar skulle än ytterligare komma att lida uppehåll
af omständigheter, som icke bero på deras förvållande, och
hemställer fördenskull, om icke, i anseende dertill att bemälte
arfvingar vid 1739 års Riksdag förklarat sig nögde att utom
interesset tre fierdedelar af sielfva capitalet eftergifva, detta
mål kunde till Secrete Utskottet hän förvisas och desse creditorer
med cronans lisa till förnöjelse förmås.
Deputationens tillstyrkande bifölls, och remitterades altså
detta betänkande till Secrete Utskottet.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande af den 23
hujus, tillika med ett projecteradt placat till upmuntran för
them, som arbeta guld- och silfvermalms-anvisningar, utan
att hafva egne smältverk; och sedan Deputation uti ingången
270 (Juni 26.) Guld- och silfvermalms bearbetande.
af thet projecterade placatet anfört the svårigheter, sorn kunna
möta them, som antingen redan påfunnit eller framdeles torde
påhitta något gyldiskt eller silfverhaltigt malm till att theraf göra
sig någon nytta med mera; upgifver Deputation theremot följande
medel och utvägar, som till allmän efterrättelse borde
giöras kunnige, nemligen att hvad then gyldiske malmens till
godo görande angår, hvar och en, som antingen redan något
gyldiskt malmstreck yppat eller framdeles kan påfinna och bearbetar,
lemnäs frihet att föra thess malm till Ädelfors guldverk
och then ther låta upsmälta och till godo giöra emot billig
bok- och vaskverks- samt hyttelega och skälig betalning för
ved, kol med flere materialier, som till smältningen åtgå. Skulle
egaren af malmen vilja sälja then till cronan, sä bör Directeuren
vid verket sådant anmäla hos K. Bergs-Collegium, som
therom vederbörligen föranstaltar. Beträffande silfvermalmens
upsmältande, så kan hvar och en then brutne silfvermalmen
vid Sahla och Hellefors silfververk låta boka, vaska, upsmälta,
afdrifva och finera emot skälig betalning till verkets innehafvare,
som förut om gyldiska malmens upbrukande förmält är;
börandes innehafvaren af silfververket icke undandraga sig att
emot betalning öfverlåta malm till then främmande malmen,
om så nödigt är till smältningens lättande, tå egaren af then främmande
malmen erlägger lika afgift, som verkets innehafvare, för
then malm han niutit till beschickningen, tå vid sådane tillfällen
bergs- och hyttebetienterne böra göra all nödig handräckning och
biträde i thet them tillkommer. Att the öfrige silfververken
äfven på samma sätt tillåta egare af silfvermalm, som ej ega
hytteverk, vid sine verk få till godo giöra theras malm, vill
förmodas. Att silfververks-innehafvarne är icke betagit att tillhandla
sig sådan malm, tå the ej större afgift erlägger af thet
silfver, som af then inköpte malmen erhälles, än then förra
malmägaren bordt betala. För öfrigt håller Deputation före,
thet bör Bergs-Collegium häröfver hålla alfvarsam hand och
låta thet offenteligen till allas efterrättelse hundgöra.
R. o. A. biföllo betänkandet jemte den projecterade förordningen.
Föredrogs Landt- och Siö-Militice-Oecononiie-Deputations
Betänkande jemte project till K. Maj:ts nådiga resolutioner uppå
samtelige Krigsbefälets allmänna besvär vid innevarande Riksdag.
Uti betänkandet förmäler Deputationen, af hvad orsak
den ej kunnat författa resolutioner öfver en del besvärs §§,
Krigsbefälets allmänna besvär.
271
nemligen att sådane å andre ställen, såsom i Secrete Utskottet
eller uti Riksens Ständers Deputationer, vore anhängige och
fördenskull dels redan voro afgiorde, dels ock på Riksens Ständers
särskilte utlåtande ännu bero.
Sedan projectet först helt och hållit var upläsit, företogs
det punctevis, och resolverades öfver hvar och en § in margine
på sätt som följer:
1 §, att Krigsbefälet altid innan Riksdagens slut skola
afhielpas med resolutioner på deras besvär, bifölls;
2 §, att K. Maj:t nu ej kan tillåta någon ändring med
de i följe af K. resolutionerne i fredlige tider vid regimen
terne
aldeles indragne och General-förråds-cassan anslagne
löner, bifölls;
3 §, att Regiments-cheferne måge blifva hörde uti alla
mål, som angå hushållningen och indelningsverket, bifölls;
4 §, angående räntepersedlarnes sammanslående, ligger
under Riksens Ständers afgörande;
5 §, angående jämkning uti husesyns- och boställsverket,
bifölls;
6 §, angående Krigsbefälets befrielse för extraordinarie
contributioner, afgiord igenom bevillningen;
7 §, att officerare, som tiena vid mindre indelningar än
deras caracterer, måge förskonas för särskild betalning för
caracteren, enär de den icke sökt, utan värkeligen dertill avancerat,
med mera, bifölls;
8 §, att de gemena så af Landt- som Siöstaten, som lärdt
något handtverk, få under visse vilkor nära sig dermed, bifölls;
9
§, att med officerares och auditeurers tractamente vid
ägotvisters bivistande, som angå boställen och militise-hemman,
förhålles efter 1734 och 1739 års resolutioner, bifölls;
10 §, angående en ständig tågordning, anhängig i Secrete
Utskottet;
11 §, angående boställs-hemmans försäljande till skatte,
bifölls;
12 §, att regiments-skrifvarne må bestås 2 för hundrade
för upbörden af vacance-afgifterne.
Hr Didron yttrade sig, att som regiments-skrifvaren har
lön, så vore 1 procent tillräckelig.
Men Hr Carl von Kothen, Hr Wadenstierna och Hr
Hård påstodo, att icke någon procent måtte bestås, hälst som
272 (Juni 26.) Krigsbefälets allmänna besvär.
det utom dess vöre regiments-skrifvarnes skyldighet att bestrida
denna upbörd.
Hr Landtm. Krigsbefälet hafva sielfva uti besvären
giordt föreställning om 2 procent. Torde hända man jemkar
det till 1 V2 procent.
Efter något discourerande stadnades uti följande slut:
R. o. A. kunna ej gå vidare, än hvad tillförene vanligit
varit, nemligen 1 procent.
13 §, angående chartors meddelande och förfärdigande
öfver militise-boställen, bifölls;
14 §, huruvida ägotvister rörande boställen mågeafsynerätter
uptagas och afgöras, bifölls;
15 §, angående prästernes löner, bifölls;
16 §, angående de boställen, som äro belägne under Andrarums
alunbruks district i Skåne, bifölls;
17 §, angående dagsverken till de kongsgårdar, som äro
anslagne till boställen och rusthåll, bifölls;
18 §, angående de åboer i Skåne, som innehafva klufne
rustnings-stammar, att de böra betala roterings-penningarne till
hufvudrusthållaren, bifölls;
19 §, huruvida rusthållarne i Skåne måge få till skatte
kiöpa de på rusthållens ägor i fordna tider upsatte gatehus,
som sedermera blifvit skattlagde och till augmenter anslagne,
bifölls;
20, 21, 22, 23 §§:ne äro på särskilte ställen under Riksens
Ständers deliberation;
24 §, om sadelmakares och pistolsmeders bestående,
går ut;
25 §, angående beklädniugshielp för underofficerarne af
de indelte regimenterne till fot, går ut;
26 §, angående tryckte förordningars bestående, 1 exemplar
för hvarje compagnie, bifölls;
27 §, angående spannemål i afräkning på raånadspenningarne
för på arbete commenderade underofficerare och gemene,
item om släpekläderne, bifölls;
28 §, angående släpekläder in natura, går ut;
29 §, om kopparflaskor för de gemene, bifölls;
30 §, angår Krigsmanshuset, går ut;
31 §, angående förafskedade och orkelösa ryttares, soldaters
och båtsmäns förskoning för mantals-afgiften, bifölls;
32 §, om tionde-sättningen, går ut;
Krigsbefälets allmänna besvär.
273
33 §, om öfverseende af 1743 års förklaring, hvarefter
landt- och siö-milicen, när de äro commenderade på någon
siö-expedition, sig böra rätta, bifölls;
34 §, om tidiga ordres till upbrott, går ut;
35 §, angående ersättning för dem, som utgiordt contributioner,
hvarifrån de varit frikallade, bifölls;
36 §, om postgången inom regimenterne, bifölls;
38 §, om Finska Krigsbefälets aflöning under frihetsåren,
innehålles uti ett särskilt Deputationens betänkande;
39 §, angående boställsägarnes i Finland befrielse ifrån
lagmans- och häradshöfdinge-räntans samt tingskapparnes erläggande,
går ut;
40 §, att Finska soldaterne åtniuta den vanlige rotespanmålen,
till dess de blifva försedde med åker och äng till
torpen, bifölls;
41 §, angående dem, som igenom sidsta fredslutet förlorat
sine boställen, bifölls;
42 §, om mantalspenningarne för Finska Krigsbefälets
tienstefolk, går ut;
43 § rörer Allmogens seglation i Finland och går ut;
44 §, angående boställslöse trumslagare vid Tavastehus
regimente, bifölls;
45 §, om flere Post-contoirs inrättande i Finland, går ut;
46 §, om ett Cadette-compagnies uprättande vid Ammiralitetet,
går ut;
47 §, om Ammiralitets-officerarnes befrielse för den påbudne
lurendrägerie-edens afläggande, går ut, varandes derom
ett särskilt betänkande;
48 §, angående visse portioner kost in natura för Ammiralitets-officerarne,
när de äro commenderade, bifölls;
49 §, angående Flaggmännernes och Capitainernes skiuts
inom roterings-compagnierna, går ut;
50 §, angående någon viss tid, efter hvilkens förlopp avancementspenniugarne
icke måge utfordras, bifölls;
51 § rörer reglementet för Cavallerie- och Dragone-regimenterne;
härom har K. Maj:t redan i nåder föranstaltat, och
går fördenskull denne § ut;
52 §, angående de militiae-boställens, som icke äro säterier,
befrielse för prästegårds- samt tingshus-byggnader, finnes
uti ett särskilt betänkande;
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—174 7. 11. 18
274 (Juni 26.) Deputation till grefve Tessin.
53 §, angående det att på visse orter fordras betalning för
timmer och byggningsvirke, som ifrån cronoskogarne till skoglöse
militiee-boställen utsynas, bifölls.
Sedan anmälte Hr Landtm., att som de öfrige 3:ne respective
Stånden nu äfven bifallit Hr Riks-Rådets Grefve
Tessins åstundan att utur de handlingar, som Secrete Utskottet
och Secrete Deputationen under händer hafva, honom måtte
meddelas ett sådant vitnesbörd, som dess förde rådslag hafva
förtienat; så kommer nu ett underdånigt bref till H. K. Maj:t
ifrån Riksens Ständer härom att afgå, och deruti giöres ett
sammandrag af Secrete Utskottets och Secrete Deputationens
afgifne yttrande. Och emedan R. o. A. redan för godt funnit,
att Hr Grefven och Riks-Rådet må på något anständigt sätt å
Riksens Ständers vägnar complimenteras och om deras fullkomliga
förtroende samt tacksamma sinnelag försäkras, så hemstälte
Hr Landtm., om icke sådant tienligast kunde skie igenom
en Deputation, och frågade tillika huru stark densamma
må blifva.
R. o. A. förenade sig aldeles härom och höllö före, att
en sådan Deputation bör bestå af 4 R. o. A:ns ledamöter, samt
att Hr Löwenhielm anmodas att vid detta tillfälle föra ordet.
Uppå Hr Landtm:ns ytterligare föreställning lemnades
de öfrige Stånden del häraf igenom följande Extractum Protocolli:
Utdrag
af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 26 Junii
1747.
Sedan nu Riksens Ständer så allmänt förklarat deras
fullkomliga förtroende för Hr Riks-Rådet, Academie-Cantzleren
och Ofverste-Marskalken Grefve Tessin, så återstår nu
intet mera, än att Riksens Ständer sielfve öfverlemna detta
deras svar och vitnesbörd, hvilket R. o. A. förmenar anständigast
böra skie genom en till Hr Grefven, Riks-Rådet, Academie-Cantzleren
och Öfverste-Marskalken af Riksens Ständer
gemensamt till afskickande Deputation, som R. o. A. fördenskull
de öfrige respective Stånden vänligen velat hemställa.
Ut supra.
Påmintes å nyo om förordningen emot lurendrägerier,
att den måtte med det aldra första till afgiörande företagas.
Det sades att Grefve Axel R. Sparre, såsom en af de
Deputerade till dess öfverseende, nu hade densamma hos sig,
och vore han på 2 eller 3 dagar bortrest.
Finska församlingen i Stockholm.
275
Hr Landtm, försäkrade imedlertid, att så snart papperen
blifva honom tillstälte, skall detta ärende R. o. A. föredragas.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande af den 27
April sidstl. öfver Riksdagsfullinägtiges ifrån Storfurstendömet
Finland giorde ansökning, bestående i följande omständigheter,
nemligen att Finska nationelle församlingen här i
Stockholm vid thess kyrkoherde- och capellans-val ej måtte
dependera af någre dit remitterade profpredikanter, eller there
prästmän, som thervid komma under omröstning, inskränkas
till något visst antal, och sedan att then, som vid valet undfår
the fläste rösterne, må till fullmagts erhållande på kyrkoherde-beställningen
hos H. Maj:t och till collationsbrefs undfående
på capellans-ledigheten hos Consistorium här i Stockholm
varda presenterad; hvilket alt, tillika med hvad så väl
Consistorium här i Stockholm som Kyrkorådet i berörde församling
härvid hvar emot an [nan] skrifteligen andragit, Deputation
förmäler sig tagit uti behörigt öfvervägande. Och hvad thet
förra beträffar, så yttrar Deputation sig för sin del finna, att
i anseende till the thervid förekomne och uti betänkandet uprepade
åtskillige skiäl och omständigheter, thet vara både nödigt
och billigt samt till Finska församlingens gagn och säkerhet
ländande, thet hon vid sine prästeval ej må bindas vid någre
utaf Consistorio utsedde profpredikanter, utan lemnäs fritt att
thervid votera på hvilkenthera af the prästmän utaf Finsk
nation, som antingen uppå eller utom Kyrkorådets kallelse
under påstående ledighet uti församlingen höra låtit, eller ock
eljest äro församlingens ledamöter till lärdom och lefverne väl
bekante, utan att 1739 års K. Förordning om prästeval i så
beskaffad sak må härvid i vägen ligga, dock att ingen uti Finland
boende och Stockholms Consistorio okänd prästman eller
candidat bör ställas under omröstning vid valet, som icke af
thet Consistorio, uti hvars stift han är tienstgörande eller
vistande, finnes försedd med bevis om thess tiensteår eller meriter
samt rena lärdom, goda rykte och ärbara lefverne, äfven
att then vid prästevalet förer ordet, som stadsens Consistorium
af sina ledamöter thertill förordnar, och thet på then termin,
som efter öfverläggning med Kyrkorådet thertill blifver utsedd,
hvilken 8 dagar förut å predikestolen i församlingen bör
kundgiöras, jemväl att vid valet ett riktigt protocoll varder
hållit och sedermera för Kyrkorådet justerat, igenom hvilka
276 (Juni 26.) Finska församlingen i Stockholm.
formaliteters i akt tagande vill förmodas, thet alle af Consistorio
befarade oordenteligheter och oredor skola kunna tillräckeligen
förekommas. Vidkommande åter then sednare delen af
ansökningen, som går therpå ut, att then prästman, som vid
valet fått pluraliteten af rösterne, måtte, utan vidare föreslående,
allenast till fullmagts eller collationsbrefs erhållande få
presenteras, likasom thet sker med Tyska och St. Mariae Magd.
församlingar här i staden; om hvilka församlingars privilegiers
beskaffenhet Deputation gior berättelse, jemte förmälan
att Finska församlingen på en lika grund, som berörde församlingar
hafva fått sina privilegier, kan så mycket skäligare
förunnas en och samma rätt och frihet, utan att thet må lända
till prejudicat för andre, som med Finska församlingen är then
särskilte beskaffenhet, att then tillhörer och till ledamöter inbegriper
en hel nation eller en landsort, som utgiör inemot J/3
del af riket. I anseende till hvilket alt, med mera, Deputation
pröfvar billigt, att then prästman, som vid kyrkoherdevalet
i Finska församlingen finnes hafva undfått pluraliteten
af rösterne, uträknad efter Riksens Ständers vid sidsta Riksdag
therom giorde förordnande, må, sedan han efter allmänna
förordningar undergått pastoral-examen, så vida thet tillförene
icke skedt, theruppå hos K. Majit af Consistorio härstädes
ensam blifva i underdånighet presenterad och med thess höga
fullmagt på kyrkoherde-ämbetet vid Finska församlingen i
nåder försedd. Men hvad vidkommer capellans-beställningens
återbesättjande, så synes thet följa af sig sielft, att, sedan församlingen,
på sätt som ofvan förmält är, till then ändan austält
ett oinskränkt val, bör then, som bekommit the mästa
rösterne, i förmågo af 9 § uti 1731 års K. Resolution på
Prästerskapets allmänne besvär, blifva capellau i församlingen
och allenast efter 1730 års interims-reglementets 13 § afsändas
till Archie-Biskopen, som efter föregången examen har att meddela
honom stadfästelse-bref therå; hvilket alt Deputation dock
till Riksens Ständers närmare bepröfvande hemställer.
Sedermera uplästes såväl Biskopens ifrån Borgo stift Magir
Johan Nylanders som Hr W. Kuylenstiernas vid thenne sak
uti Justitise-Deputation ingifne aparte betänkande och påminnelser.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Uplästes Hr David Göthenstiernas och G. A. Ruthenschiölds
å R. o. Arns samt ståndspersonernes vägnar, så ock
Ulricehamns och Timmeleds pastorat. 277
riksdagsmannens Lars Jonssons å Allmogens vägnar uti Timmelheds
pastorat till Riksens Ständer ingifne gemensamma
memorial och besvär theröfver, att H. K. Majit uppå Ulricaehamns
stads Magistrats underdånige ansökning den 22 Oct.
1733 medelst nådig resolution pröfvat rättvist att förlägga
moderkyrko-rättigheten ifrån Timmelheds till Ulricaehamns
stads kyrka, utan att invånarne uti pastoratet thervid hörde
blifvit. Sedan förmäles att, enär pastoratet åter år 1745 blef ledigt,
hafva pastoratets ledamöter, efter erhållen kundskap af högstberörde
resolution, genom ingifven supplique den 1 Oct. samma
år sökt att återvinna then till landtkyrkan från äldsta tider tillbaka
hörande moderkyrko-rättigheten, som them förut ovitterligen
blifvit frånkänd, men i stället för nådrättvis ändring
therutinnan har therå den 21 Jan. sidstl. fölgt H. K. Majits
afslag; anhållandes församlingens invånare, thet Riksens Ständer,
i anseende till the uti theras hos H. K. Majit insinuerade
supplique, som in originali var bilagd, andragne skäl och omständigheter,
täcktes giöra rättvis ändring uti tiletta H. Majits
giorde förordnande, och att till hvarjehanda landtförsamlingens
tryckande olägenheters undvikande moderkyrko-rättigheten antingen
måtte varda återlagd till Timmelheds kyrka, eller
ock att landtförsamlingen, bestående i Timmelheds, Wists och
Bruns socknar, måtte aldeles blifva separerade från Ulricehamns
stads församling, samt staden pålagdt att hädanefter
hålla sin egen kyrkoherde, tå all misshällighet härutinnan
emellan stads- och lands-församlingen aldeles uphörer.
Hr Göth enstierna förroälte, att som K. Majits höga
resolution i detta mål ej utföll förrän i sisth Jan. månad, så
hade man ej kunnat i akt taga de formaliteter, som förordningarne
utsätta, nemligen att först vända sig till Urskil 1-  nings-Deputationen. De sökande hoppas likväl, att Riksens
Ständer af kärlek förrättvisan lära gunstigt härvid lägga handen.
På Hr Landtmins föreställning funno R. o. A. godt,
att 4 ledamöter sammanträda till att författa ett betänkande
häröfver, hvarmed de sedan till R. o. A. inkomma. Och utnämdes
härtill Hr Klingsporre, Hr Silfverskiöld, Hr Rappe
och Hr Ribe.
Sedan upbröts den af visse Deputerade upstälte instructionen
för Urskillnings-Deputationen, hvilken uppå åtskilliges
begäran blef liggandes på bordet.
R. o. A. åtskildes klockan ett.
278 (Juli 1.) Koppens smältningsmetod.
Den 1 Julii.
R. o. A. samlades klockan 10.
Hr Landtm, äskade liud samt bad R. o. A. intaga sina
ställen.
Protocollerne uplästes intill sid. 447, och föreföllo dervid
inga påminnelser.
Sedan uplästes Bergs-Deputationens Betänkande af den
30 sidstl. Maji för Paul Friedrich Köppen att vid Stora Kopparberget
på thess angifne koppartillverkningssätt förrätta profsmältning;
berättandes therutinnan Deputation, att bemälte
Köppen, till följe af Riksens Ständers gifne bifall till Deputations
betänkande af den 5 Febr. sidstl., uppå Handelsmans Séeles
bekostnad, vid Fagerled till en början giort profsmältning i
närvaro af Bruksinspectorerne Daniel Nybergsson och Peter
Scheringsson, hvilka om förloppet theraf med theras berättelse
inkommit, tillika med Koppens egen, hvaraf Deputation, så
mycket möjeligit varit, giordt sig behörigen underrättad om
thess smältnings-sätt och hvarutinnan thet differerar ifrån tliet
här vanlige sättet. Och som thetta thess smältnings-sätt tyckes
hafva sin goda nytta med sig och förtienar att flere prof therå
anställes; ty finner för sin del Deputation, att Köppen så
mycket häldre efter Riksens Ständers therti 11 förr lemnade bifall
må å cronans bekostnad nu i sommar få förrätta profsmältning
vid Stora Kopparberget, kunnandes K. Bergs-Collegium
få i befallning att af the under händer hafvande medel icke
allenast bestå Köppen, hvad han nödvändigast till resepenningar
och underhåll behöfver, utan ock att förskjuta honom medel till
nödige bokverks och råstugnars inrättande, till hytte-lega, till
ved, kol och flere materialier med mera, för hvilka omkostningar
Collegium sedermera niuter ersättning af then koppar
Köppen således smälter, samt ifall Koppens smältnings-sätt
lyckeligen efter försäkran aflöper, bör han omkostnaderne af
thess undfående belöning återställa; kommandes jemväl behörigt
profbruk af lika slags malm utaf Bergslagen på thess egen
bekostnad att förrättas till bägge smältnings-sättens thesto säkrare
jemförelse; om hvilket alt K. Bergs-Collegium bör draga
behörig försorg. Dock hemställer Deputation altsammans till
Riksens Ständers vidare bepröfvande.
Löjtnant Cedercrona. Frihetsår för Kymene härad. 279
Betänkandet bifölls.
Uplästes Secrete Deputations Betänkande af den 19
Febr. sidstl. angående Lieutenants med Cornetts indelning vid
Bohus läns Dragone-regimente Ulrik Johan Cedercronas theröfver
anförde besvär, att yngre blifvit honom föredragne, samt
thess giorde ansökning om underdånig föreskrift till K. Maj:t att
vid första öpning varda benådad med compagnie eller någon
mindre indelning, hvartill han sig kunde anmäla. Och sedan
Deputation uti betänkandet uptagit hvad så väl af handlingarne
som the ifrån regimenterne insände merite-listor blifvit inhämtadt,
hemställes till Riksens Ständers välbehag, om icke i anseende
thertill, att Cedercrona, utan att blifva befordrad, uti
80 års tid tient såsom Lieutenant, Riksens Ständers vid 1743
års Riksdag honom lemnade underdånige föreskrift må förnyas,
med lika underdånig anhållan, H. Majit i nåder täcktes giöra
reflexion på the för thenna Cedercrona tid efter annan afgångne
Riksens Ständers underdånige föreskrifter och han således
med värkelig befordran blifva ihogkommen.
Hr K lin g sporre yttrade sig, att sorn Riksens Ständer redan
vid förra Riksdagar i underdånighet anmält Hr Cedercrona
till nådig ihogkommelse, så lärer sådant förmodeligen nu kunna
hafva en önskelig värkan, hälst om Hr Landtm, täcktes hos
H. Majit derom påminna. Det skulle eljest synas mindre anständigt,
om Riksens Ständer uti en och samma sak och besynnerligen
uti ett privat mål så ofta itererade sina föreskrifter.
Gref Reenstierna, Hr Carl Lilljenberg och åtskillige
flere voro åter af den tankan, att Hr Cedercrona måtte hugnas
med en ytterligare underdånig recommendation.
Uppå Hr Landtmms tillfrågan bifölls änteligen betänkandet.
Uplästes den öfver de Finske ärenderne förordnade Deputationens
Betänkande af den 9 sidstl. Febr. angående riksdagsfullmägtigens
ifrån Kymene härad Anders Thomasson
Möthers giorde ansökning om förlängande af de vid sidstl.
Riksdag beviljade frihetsår. Deputationen andrager omständeligen,
uti hvad olycka bemälte härads Allmoge, i anseende
till deras nära belägenhet intill Fredricshamns fästning, igenom
det sidsta kriget råkat, i det de ej allenast igenom armeernes
fram- och åter-marcher och flere krigsrörelser blifvit aldeles
utarmade, utan ock på de fläste ställen åkrar och ängar uptrampade,
hus och gärdesgårdar förstörde, med mera, så att de
280 (Juli 1.) Allmogen i Hollola härad.
förundte 3 frihetsåren dem ringa eller alls ingen uprättelse
kunnat tillskynda; hvarföre Deputationen tillstyrker, att hos K.
Majit i underdånighet anhållas måtte om ännu 2:ne frihetsår
för berörde härads Allmoge under lika vilkor som de förflutne,
samt att äfven vederbörande anbefallas måtte att efter
sådane 2:ne års förlopp tillägga dem, som ändå icke förmått
sine ägor i stånd sättja, någon ytterligare frihet.
Då Hr Landtm, härom giorde frågan, begärte
Hr Börje P. Schechta och åtskillige flere, att betänkandet
måtte tills vidare blifva liggande på bordet.
Uplästes ett annat Betänkande ifrån bemälte Deputation
och under samma datum, beträffande riksdagsfullmägtigens ifrån
öfre Hollola härad, Benjamin Busks ingifne besvär, att Allmogen
icke undfått betalning för de till armeens behof lemnade
slaktcreatur, trosshästar och båtar samt skiutshästar,
hvilka under skiutsandet förkommit; anhållandes att sådant må
blifva betalt eller ock uppå crono-utskylderne afkortas. I anledning
af den vid sistledne Riksdag öfver de Finske ärenderne
förordnade Deputationens betänkande af den 17 Junii 1743
tillstyrker nu Deputationen med åtskillige bevekande skäl, att
denne Allmoge må härutinnan klagelös ställas.
Detta betänkande, såsom varande af lika egenskap med
det förra, blef äfvenledes liggande på bordet.
Hr Nethervood frågade, om Hr Landtm, haft tillfälle att
efter dess gunstige lofven hos H. K. Höghet anmäla det ärendet,
som var ändamålet af dess nyligen ingifne ödmiuka memorial,
nemligen officerarnes alternerande i befordran ifrån och till
K. Lif-Gardet och de värfvade regimenterne.
Hr Landtm, svarade sig redan hafva uträttat denne commission,
och att H. K. Höghet ganska nådigt försäkrat sig
hafva om hiertat hvar och en hurtig officerares befordran efter
ägande förtienst och skickelighet.
Hr Nethervood hemstälte till R. o. Arns godtfinnande,
om icke detta kunde understödjas igenom en Deputation till
Rådet, den Hr Landtm, torde behaga anföra.
Hr Landtm, svarade, att sådant icke gärna vore practicabelt,
och att på den händelsen borde äfven Deputerade af
de andre Stånden vara med.
Efter något vidare discourerande stadnade R. o. A. i det
slut, att man igenom ett Extractum Protocolli härom inhämtar
de öfrige respective Ståndens utlåtande.
Adelskap för ärkebiskop Benzel» barn. 281
För någon angelägenhets skull gick Hr Landtm, neder af
Ridderhus-salen och öfverlemnade klubban till Grefve De la
Gardies fullmägtig Hr Löwenhielm.
Föredrogs R. o. A. till sluteligit afgörande Justitice-Deputations
den 26 sistl. Martii uti saken angående Åkerö gods
afgifne Betänkande, hvars innehåll finnes uptagit uti Protocollet
af den 11 sistl. Junii.
Gref Axel R. Sparre anholt, att R. o. A. ville ånyo åhöra
detta betänkande, hälst som saken voro vidlyftig och tillika
ganska öm för de Sparriske arfvingarne, som igenom så många
omgånger och tidens utdrägt kommit att lida.
R. o. A. samtyckte att betänkandet måtte å nyo upläsas.
Imedlertid anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Presteståndet af 6 personer. Hr Biskopen Doctor
Kiörning, som förde ordet, öfverlemnade, jemte förmälan af
Ståndets hörsamma hälsning, ett Extractum Protocolli af den
26 sidstl. Junii, hvilket strax uplästes.
Prästeståndet betygar deruti genom bevekelige ordasätt dess
öma sorg öfver den Ståndet tillstötte bedröfvelige saknad af dess
Taleman, framledne Hr Archie-Biskopen Doctor Jacob Benzelius,
hvars berömmelige egenskaper och förtienster Ståndet finner
sig igenom något tacksamhets vedermäle böra hos dess efterlemnade
barn erkänna, anmälandes fördenskull dess 3:ne söner
och 3:ne döttrar till underdånig föreskrift hos H. K. Majit att
med adelig sköld blifva hugnade, såsom ock att den äldre
sonen, Hof-qvartermästaren och Auditeuren vid K. Lifregimentet
Eric Benzel, måtte i anseende till dess yngre broders
Protocolls-secreteraren Benzels redan erhållne befordran samt
dess egen skickelighet och tiensteår äfven lika nådigt ihogkommas
med något först ledigt blifvande Assessors-ämbete i
någondera af K. Hofrätterne; hvilket alt Hr Biskopen Kiörning
med ett kort och vackert tal ytterligare understödde.
Hr Löwenhielm försäkrade, att som R. o. A. städse hyst
en fullkomlig kärlek och högaktning för framledne Hr ArchieBiskopen
och fölgakteligen taga en märkelig del uti en så
känbar förlust, så lärer ock R. o. A. ej underlåta att för sin del
bidraga till alt det, som kan hedra en så värd mans ihogkommelse.
Hr Biskopen Kiörning hemstälte, om icke Deputationen
torde få afbida R. o. Arns gunstiga utlåtande häröfver.
Deputation afträdde och utbeledsagades.
282 (Juli 1.) Deputation från Borgareståndet.
Hr Löwenhielm giorde frågan, om R. o. A. behaga bifalla
Prästeståndets nu upläste Extractum Protocolli.
Men som härtill svarades med Ja och Nej, och
Hr Gyllensvärd begärte, att detta Extractum Protocolli
måtte ligga på bordet;
Så befaltes Riddarhus-fiscalen Cedercrona att lemna Deputationen
till svar, att R. o. A. vid ett annat tillfälle, dock
innan kort, vilja sig detta mål företaga.
Strax derefter anmältes och emottogs en Deputation ifrån
Borgareståndet af 6 personer. Hr Borgmästaren Finerus
förde ordet, hvilken, näst aflagd vanlig hälsning, recommenderade
till afgiörande Secrete Manufactur- och Handels-Deputationens
betänkande angående tobaksplanteringarne samt Borgareståndets
dervid afgifne påminnelser under den 4 sidstl. Junii.
Ofverlemnades ock 2:ne Borgareståndets Extracta Protocolli,
hvilka uplästes.
Det ena, dat. den 5 Junii, innehölt Ståndets bifall till
Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations betänkande
af den 28 Maji, att staden Amåhl måtte återbekomma en trediedel
af accisen och bakugnspenningarne.
Uti det andra af den 26 Junii bifalles och till Secrete
Utskottet remitteras Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
betänkande af den 23 Maji öfver Rådmannen Amelbergs
ansökning om ersättning för något till slussarbetet i
Carlsgraf år 1718 lefvereradt virke.
Hr Löwenhielm bad förmäla R. o. A:ns hälsning.
Och Deputationen afträdde.
Derefter reassumerades Sparriska saken och fortfors med
upläsandet af Justitice- Deputationens Betänkande.
Sedan det var till ända, fraragaf Frih. Baneer några påminnelser,
hvilka voro underskrefne af vice Landssecreteraren Dubb.
Gref Axel R. Sparre yttrade sig, att denne sak hade
igenom Advocater, deras påminnelser och invändningar redan
blifvit nog invecklad och på tiden utdragen. Han bad fördenskull,
att sedan hos K. Maj:t och äfven i Deputation så
inånga gånger är anfördt alt hvad som sägas kan, det Riksens
Ständer, som nu skola lägga sista handen vid denne quaestion,
ville utestänga slike onödigheter; i annor händelse förbehölt
sig Hr Grefven att ock få betiena sig af Advocat.
Hr An repp: Det vore beklageligit, om quaestioner angående
meum et tuum skola taga bort vår mästa tid. Klagas
Sparreska och Banerska arfvingarnes tvist.
283
här något öfver Deputationens giöromål, så kunna vi sådant
åhöra, men går det endast ut på invändningar och undanflykter,
så håller jag före, att derpå ej bör hafvas något afseende,
emedan jag icke tror, att Deputationen förvägrat någon
af parterne att anföra alla sine skäl och sätta saken i det fullkomliga
lius, som vi här behöfva.
Hr Magnus Schechta holt före, att frågan här ej borde
blifva annan, än om Justitise-Deputationens betänkande vinner
bifall eller ej, ty om man vidare vill ingå uti målet och giöra
en formelig process deraf här på Riddarehuset, kommer man
aldrig till slut dermed.
Gref Axel R. Sparre: Det lärer icke kunna sägas, att
Justitise-Deputationens betänkande för mycket gynnar Sparriske
arfvingarne; ty fastän den ålagde depositionen uphäfves, så
fastställas likväl åtskillige ersättningar, som af den till giörande
liquidationen komma att härflyta.
Frih. Coijet: Jag sätter ett fullkomligt förtroende till
Justitise-Deputation, som aflagt en dyr ed, och finner man
väl, att Deputation icke förtegat någons anförde skäl, och bifaller
jag betänkandet, såsom ganska tydeligen och väl utarbetat.
Hr Hästsko sade sig så mycket mera instämma med
Deputationens yttrande, som ingen deruti varit dissentiens.
Frih. Baneer begärade, att dess ingifne memorial måtte
blifva liggande på bordet, och sade att dess afsigt icke voro att
hindra sakens afslutande, utan endast att få tid att förklara
några tvifvelsmål.
Hr Anrepp: Enär en sak blir liggande på bordet, sker
det icke för parternes, utan för Ståndets skull, då någon
åstundar betänketid; och som jag nu finner, att största delen
af R. o. A. lära anse betänkandet såsom på lag och förordningar
grundat, så vet jag ej, hvartill ett längre uppehåll kan tiena.
Frih. Cronhiort förmente, att Frih. Baneers ingifne memorial
kuude hänförvisas till JustitiaB-Deputations skyndesamma
utlåtande, på det ingen måtte hafva orsak att säga, det något
document blifvit nedlagt.
Hr Löwenhielm frågade, om memorialet skulle upläsas.
Svarades Nej.
Hr von Schwerin anholt, att R. o. A. ville sig till sinnes
föra, att enär Sparriske arfvingarne tillträda Åkerö gods,
komma deremot efter Deputationens tillstyrkande de Banerske
arfvingarjhe] att aldeles sättas utur besittning både af gods
284 (Juli 1.) Sparreska och Banerska
och penningar, hvarmed godset likväl för skuld blifvit infriat.
Hr Rosenstam: Hufvudsaken är, huruvida Åkerö gods
har varit testamentabelt eller ej. Denna quaestionen beror
ännu under K. Maj:ts höga utslag; men Deputations betänkande
rörer allenast visse prseliminaria, hvilka väl äro af den
beskaffenhet, att de böra afgiöras, innan hufvudmålet företages,
men likväl i förmågo af Rättegångsbalkens 16 cap. ej få skiljas
ifrån hufvudsaken, och är således ej tillåtit att anföra särskilte
besvär, innan förut i hufvudmålet dömdt blifvit. Häraf
tyckes nödvändigt följa, att K. Maj:ts höga utslag ej kunna
äga mindre värkan, än allmänna lagen öfver-rätterne tillägger.
Hr Löwenhielm: Det är en märkelig skillnad emellan
Riksens Ständer och ordinarie domstolar, och håller jag före,
att som Ständers göromål ibland annat är att tillse, huru lag
och rätt skipas, så kan dem aldrig vara betagit att rätta essentielle
felaktigheter, enär och ehvarest de dem finna. Jag för
min del finner väl, att Justitiae-Deputationen ej tillagt Sparriske
arfvingarne för mycket; dock kan jag ej gärna instämma
med den delen af Deputationens betänkande, som suspenderar
värkan af K. Hofrättens dom etc.
Häruppå frågade H. Löwenhielm, om R. o. A. bifalla
betänkandet.
Svarades af en stor del Ja.
Men somlige höllö före, att Hr Löwenhielms nyligen yttrade
mening borde ock i resolutionen inflyta.
Hr Anrepp: Jag hemställer till R. o. A:ns gunstiga ompröfvande,
huruvida detta betänkande gifver anledning till en
annan anmärkning. Jag bedyrar mig hysa ali fullkomlig vördnad
för Herrar Riksens Råd och alla andra höga ämbetsmän,
men när det heter, att märkelige felaktigheter äro begångne,
blifver en naturlig fråga, om icke på felaktigheter bör följa
ansvar. Detta är en omständighet, hvaröfver jag för min del
gärna önskat höra Deputationens utlåtande.
Härmed instämde Hr Börje P. Sch echt a och sade, att
felaktigheter ej böra kosta en Riksens Råd mindre än en
annan ämbetsman.
Hr Löwenhielm: Vi böra besinna, att saken är handterad
på det högsta stället, och derföre anse den med någon
delicatesse; vi supponera oväldughet hos Herrar Riksens Råd,
arfvingames tvist om Åkerö gods.
285
men de äro likväl menniskior. Om ändring skier i K. Maj:ts
resolution, så är ju det anmärkning och rättelse nog.
Men HrMagnus Schechta påstod, att Justitise-Deputation
måtte utlåta sig, huru de omnämde felaktigheter borde anses.
Gref Axel R. Sparre begärade detsamma.
Hr Klingsporre yttrade sig, att det sågo ganska ovanligit
[ut] och kanskie förde ringa nytta med sig, om man altid
ville lika som gå på spår efter Herrar Riksens Råd.
Gref Henning Gyllenborg: Ehuru jag har släkt i
Rådet, så hoppas jag dock R. o. A. aldrig lära tilltro mig att
vilja ifrån ett alfvarsamt beifrande undandraga dem, som å det
höga stället giöra någre essentielle felsteg; jag tager mig likväl
den friheten att förklara, att om Riksens Råd altid skola tilltalas,
så ofta det händer att Riksens Ständer ej äro utaf enahanda
tanka med dem, så fruktar jag, att aldrig någon
Rådsperson blir otilltalt, och fölgakteligen förfaller ämbetes
heder samt lust och åhåga hos dem, som det bekläda. Hr
Löwenhielm har nyligen ganska väl sagt, att Riksens Råd
ej kunna vara infallible; mycket mindre kunna de se förut
Riksens Ständers tankar, hälst uti ett mål, hvarest skiäl förete
sig både mot och med. Jag är imedlertid ej deremot, att Justitise-Deputation
må inkomma med närmare utlåtande, huruvida
någre sådane felaktigheter äro begångne, som förtiena en
besynnerlig upmärksamhet.
Hr Christopher Rappe: Som jag har den äran att
vara ledamot i Justitise-Deputation, så kan jag försäkra R. o.
A., att om Deputation funnit något märkeligit afsteg ifrån lag
och förordningar vara skedt, hade man sådant ej förtegat. Jag
håller före, att nu dervid är tillgiordt alt hvad saken fordrar,
och att man icke bör sätta Riksens Herrar Råd i ansvar för
minutier.
Som discourserne nu syntes uphöra, så giorde
Hr Löwenhielm ytterligare frågan,
då R. o. A. biföllo betänkandet.
Hr Printzenskiöld påminte om Justitise-Deputations betänkande
uti saken emellan Hr General-Adjutanten Löwen
och Brukspatronen Montgomerie, att det måtte företagas.
Meu som tiden nu var förfluten, så funno R. o. A. godt,
att detta upskiutes till nästa plenum, då det ibland de första
målen kommer att föredragas.
R. o. A. åtskildes klockan half tu.
286 (Juli 17.) Dödsdomen öfver Alex. Blaekwell m. m,
Den 17 Julii 1747.
R. o. A. samlades klockan half 12, emedan Secreta Utskottet
samma dag varit tillhopa.
Sedan Hr Landtm, äskat liud samt hedt R. o. A. intaga
sina ställen, anholt
Hr W. Skogh att få upläsa ett memorial, på det han
sedermera kunde dermed vända sig till de andra Stånden.
Men Hr Landtm, svarade, att tiden i dag vore alt för
kort att åhöra någre enskylte saker. Dernäst berättade Hr
Landtm, sig hafva förgätit att hos R. o. A. anmäla Hr ArchieBiskopens
död, hvilken blifvit honom notificerad.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 12 Junii
med K. Cancellie-Rättens dom öfver för detta K. Lif-Medicus
Alexander Blaekwell.
Likaledes uplästes Rådets Extractum Protocolli af den
15 Julii, hvaruti Riksens Ständer i nåder till känna gifves,
att som K. Maj:t ej funnit några skiäl till den af Alexander
Blaekwell sökte lindring i dödsstraffet, så kommer detta K.
Maj:ts utslag äfven igenom trycket att allmänt giöras.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af detta dato,
hvaruti lemnäs Riksens Ständer del af den med H. Maj:t
Konungen af Preussen slutne och nu mera ratificerade defensive
alliancen.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 13 Julii
angående nödigt manskaps upbådande till Slottsbyggnadsarbetet.
Som alla desse mål voro Riksens Ständer endast ad notitiam
communicerade, så hade R. o. A. härvid ej något att påminna.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 6 personer. Näst aflagd hälsning inviterade
ordföranden Hr Biskopen Doctor Alstrin R. o. A. att
igenom förordnade Deputerade bivista framledne Hr ArchieBiskopens
Doctor Jacob Benzelii begrafning, hvilken i öfvermorgon
kommer att för sig gå, skolandes Prästeståndet för
egen del denna R. o. A:ns villfarighet för en heder erkänna.
Statsbrist. Hemliga stämpiingar.
287
Hr Landtm, svarade, att som R. o. A. ömsint tager del
uti den märkeliga saknad så väl det allmänna som isynnerhet
det Högvördige Prästeståndet giordt uti dess värda Talemans
frånfälle, så skall ock R. o. A. ej underlåta att enligit det
Högvördige Prästeståndets invitation sådant vid begrafnings
acten
ådaga lägga.
Deputationen afträdde och utbeledsagades.
Uplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli af den
15 i denne månad, hvarutinnan berättas, att ehuru Riksens
Ständer sig nyligen förenat om det, som rikets invånare till
nästa Riksdag så uti bevillningar som andre utskylder komma
att betala, så har dock Secreta Utskottet med bekymmersamhet
måst erfara, att äntå en stor brist på medel till högst angelägne
utgifters bestridande sig yppar; hvarföre Secreta Utskottet
föreslår, att yppighets-, öfverflöds- och tärande varor med
proportionerade afgifter kunde beläggas, samt att hela detta
ärendet måtte hänskiutas till H. Maj:ts nådiga afgörande efter
omständigheterne. Om denne utväg icke blefve antagen, måste
nödvändigt Riksens Ständer förena sig om något annat sätt
till penningars samlande, emedan Secreta Utskottet dessförinnan
icke är i stånd att aflemna något yttrande om Riksdagens
slut.
Extractum Protocolli bifölls.
Dernäst uplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli
af samma dato, hvaruti tillkänna gifves, att Secreta Utskottet
under dess arbete med innerlig grämelse måst förspörja åtskillige
dristige, eftertänkelige och förderfvelige anläggningar hemligen
å färde vara, hvarigenom riket till sin säkerhet, successionen
till sitt bestånd, Riksens Ständer till sina fri- och rättigheter
kunna sättjas uti våda och äfventyr; och som Secreta
Utskottet icke varder underlåtandes att enligit sin eds plikt
tillgripa de mått, som vid ett sådant tillfälle nyttjas och användas
böra, så styrker Secreta Utskottet Riksens Ständer
till en fullkomlig och med laglydnad befästad enighet, såsom
förutan hvilken alla anstalter och steg till rikets bästa lära
äga föga värkan.
Hr Edv. Carleson: Desse bedröfvelige sanningar lära
oss omsider känna en farlig å färd varande invärtes siuka och
ett gift, som vi ovetandes hyst i vår barm. Vi böra tacka
Gud, som tidigt ställer oss sådant för ögonen och dermed drager
oss utur en äfventyrlig obekymmersamhet. Våra medbroder
288 (Juli 17.) Hemliga stämplingar mot tronföljden.
i Secreta Utskottet äro vi ock all heder och tacksamhet skyldige,
som gifvit oss deras billiga fruktan tillkänna och än ytterligare
lära hafva ett vaksamt öga på sådane förbistrade
tider. Gunstige Herrar! Som desse mörksens anläggningar ej
torde hafva mindre ögnamärken än vårt höga Konungahus och
de af himmelen oss förlänte dyra panter, med ett ord, rubbning
i den faststälte successionen, så låtom oss med glada
och frimodiga hiertan förnya vår tro- och huldhets försäkran
och visa, att vi som redelige svenske män hafva för Konungathronens,
lagens och frihetens försvar alting ospardt.
Hr G. Ruth en skiöld sade sig med en häpen förundran
nu hafva åhördt alt detta, instämmandes för öfrigit i alla
måtto med Hr Carlesons värdiga tankesätt. Det endaste Hr
Ruthenskiöld hade att tillägga, vore, att nu upläste Extractum
Protocolli måtte tryckas, och att hos H. K. Majit i underdånighet
anhålles om en faderlig varnings utfärdande.
Som härvid af åtskillige begärtes proposition, så yttrade
sig
Gref A. R. Sparre, att det lärer vara ordenteligast, om
R. o. A. anser detta som ett avertissement och updrager till
Secreta Utskottet att taga alla nödiga mått och steg härvid.
Hvad tryckningen angår, lemnade han det till R. o. Arns godtfinnande
och vore gärna dermed ense.
Frih. During: För min del tackar jag ock Secreta Utskottet
för gifven efterrättelse. Jag hörer med särdeles bestörtning,
att gudlösa försök skola vara för handen, och i
detta upgifvatidet vill jag tro, att Secreta Utskottet bygdt på
fasta grunder, hvarföre jag ock på det högsta recommenderar,
att förrädarues straff måtte blifva så mycket strängare. Men
Secreta Utskottet tager mig ej till misstycke, om jag önskar,
att inga andre än laggiltige skiäl måtte vid sådane tillfällen
komma i consideration. Vi hafva uti Herrar Skogh och Lagerhielm
exempel, huru apparencer kunna vara bedrägelige.
Hr C. J. Klingspor: Jag har all högaktning för Secreta
Utskottet, men kan ej neka, att jag i mitt sinne varit
mera tillfredsstäld, om Secreta Utskottet sagt sig hafva i händerne
tillräckelige bevis, vittnen med mera. Det gier en så ren
öfvertygelse, när man först vet anledningarne, innan ransakningar
anställas, och att hvar och en får veta sin angifvare.
Härmed instämde Hr Carl von Kothen och någre
flere.
Hemliga stämplingar.
289
Frih. C. W. Cederhielm anholt, att R. o. A. med kallsinnighet
täcktes betrakta innehållet af upläste Extracto Protocolli
och tillika gynna Secreta Utskottet med det benägna omdöme,
att de ingalunda på lösa grunder velat gifva Riksens Ständer en
orolig tidning, samt att det är så fjerran ifrån Secreta Utskottets
sinnelag att vilja svärta någon af dess medborgare, så att det
skulle skatta sig sällt, om det hos Riksens Ständer förmådde
utplåna alt intill sielfva åtankan och idéen af förföljelse och
inbördes hat.
Hr Landtm.: Som Secreta Utskottet hyser ett fullkomligit
förtroende till Riksens Ständers plena, så hoppas Secreta
Utskottet tillbaka att uti dess göromål få äga den omtanka af
integrité och samvetsömhet, som bör vara naturliga grunden
till det på dem fallne vahl. Riksens Ständer kunna således
trygga sig dervid, att en och samma ifver, som hos Secreta
Utskottet uptändes till att straffa hvad brotsligit är, den skall
ock alltid finnas lika färdig till oskyldighetens försvar. Sådant
är och blir Secreta Utskottets tankesätt. Om samtelige Riksens
Ständer uti samma sinne broderligen möta hvar annan
och alltid sträcka sin omsorg till efterverlden och de många
tusende siälar, hvilkas timmeliga öden vi igenom vårt upförande
likasom bereda, så skulle vi snart blifva ett folk, som
kunde trotsa sielfva afgrunden.
R. o. A. åtskildes klockan V2 2.
Den 24 Ju 1 i i 1747.
R. 0. A. församlades klockan 9.
Sedan ljud var äskat och R. o. A. intagit sine ställen,
begyutes med Protocollers justerande, hvarmed fortfors intill
sid. 454 och skedde dervid inga påminnelser.
Åtskillige af R. 0. A. erindrade sedermera, att saken angående
Hr General-Adjutanten Löven och Brukspatronen Montgomerie
nu måtte företagas. Men Hr Landtm, förestälte
nödvändigheten, att de allmänna målen måste hafva företrädet,
så framt med riksdags-arbetet något skall avancera.
I anledning af de nyligen hos R. 0. A. föredragne resolutioner
på Krigsbefälets besvär, hvaribland den 49 § då blef
ogillad och utesluten, uplästes nu Hr G. Wallraves ingifne
memorial, hvarutinnan föreställes, huru svårt och nästan omöjeligt
det vill falla för Flaggmän och Capitainer, åt hvilka ro
Adelns
Protokoll (XVI) 1746—17*7. II. 19
290 (Juli 24.) Wallraves memorial. Skoghs och Lagerhielms
terings-compagnierne anförtrodde äro, att bestrida afräkningsocb
recruterings-möten, så framt dem ej blifver bestådd fri
skjuts inom compagnierne, enär de äro så vidsträckte, att
vägen inom compagniet går till 40 a 50 mil och derutöfver.
Till denne ansökning tages i synnerhet skiäl af Ammiralitetsstatens
ringa löningar, hvilka utom dess äro med ansenlige utgifter
betungade och i desse dyra tider fast otillräckelige, så att
utom denne sökte lindring de, som hafva så vidlyftige compagnier
att besörja, nödvändigt måste blifva ur stånd satte att
förrätta cronans tienst och äfven allmogen i sådane compagnier
den olägenhet hända kunde, att allenast en mötesplats
utsättes och de således med mycken kostnad måste resa en så
lång väg fram och tillbaka med deras båtsmän; i anseende
till hvilket alt Hr Wallrave anhåller, att R. o. A. täcktes
i närmare öfvervägande taga detta mål och gunstigt bifalla
den föreslagne 49 §.
R. o. A. funno memorialet väl grundat och ändrade således
sin förra mening, så att den 49 § nu blir stående.
Efter erhållit tillstånd upläste Hr Skogh sitt memorial,
hvaruti anföres, huruledes han vid en i anledning af Fändrikens
Hr Thure Gyllenspetz angifvande samt på Secreta Utskottets
tillstyrkande i Örebro stad förordnad Commission är
vorden af en så kallad stadsutridare, vid namn Gabriel Hagman
Håkansson, nämd att hafva fält förgripelige och straffbara
utlåtelser om H. K. Höghet och den å dess dyra person
faststälte successionen. Denne undersökning har så utfallit,
att sedan saken blifvit ifrån H. K. Maj:t till Hofrätten i nåder
remitterad, har K. Rätten förklarat honora, Skogh, aldeles
fri för det honom skändeligen tillvitte brottet samt pålagt
Hagman att giöra Skogh offentelig afbön, plikta med 3 veckors
fängelse vid vatten och bröd och i Calmare fästning ett års
tid till arbete hållas. Och ehuru K. Hofrätten funnit dess lidande
och kostnad förtjena en ersättning af 4392 dal. sint, så
har dock intet vidare utlåtande derå kunnat gifvas, emedan
hos Hagman icke den minsta tillgång finnes. Igenom alt
detta har altså Hr Skogh blifvit försatt uti ett så uselt och
utblottat tillstånd, att han nu nödgas taga sin tillflykt till
Riksens Ständer och deras öma behiertande sitt lidande underkasta
med mera, sorn i memorialet bevekeligen omförmäles.
Likaledes Hr Lagerhielm, hvilken uti dess memorial uprepar
nästan enahanda omständigheter som Hr Skogh, emedan
memorial. Deputation från Borgareståndet. 291
han af förenämnde Gabriel Hagman äfven blifvit falskeligen
för samma brottmål angifven och fölgakteligen uti K. Hofrättens
åberopade dom i alla måtto frikänd.
Frih. Cederhielm yttrade sig härvid, att ehuru mycket
han ömar desse Herrars uti råkade olägenhet och lidande, så
vore det likväl ganska svårt att låta dylika ersättningar, som
nu omförmälas, komma cronan till last; det syntes altså vara
bäst att låta denna sak ligga på bordet. R. o. A. torde imedlertid
kunna betänka sig på något medium häruti till de klagandes
uprättelse.
Härmed instämde Hr Gyllensvärd och någre flere.
Och som i synnerhet Hr Skogh anholt att med sitt nu
ingifne memorial få vända sig till de andra Stånden, hälst
som hans utblottade tillstånd föranlåter honom att försöka alla
möjeliga utvägar, på det han åtminstone måtte kunna hielpa
sig härifrån orten, så önskade
Frih. Cronhiort, att sakens omständigheter vore sådane,
att Riksens Ständer kunde sig skäligen dermed befatta, men
det vore eljest en onaturlig genväg att gå ifrån Hofrätten directe
till Ständer.
Hr Eric Boije erindrade, att R. o. A. väl kunde hos
H. Maj:t uti underdånighet anhålla om denne saks afgörande.
Hr Landtm, gaf vid handen, att hvarken Hr Skogh eller
Hr Lagerhielm kunnat gå till H. K. Maj:t, emedan de [så-]som
frikände aquiescerat vid domen, men den dömde Hagman har
hos Konungen sökt lindring.
Under det ytterligare härom discourerades, anmältes en
Borgareståndets Deputation af 6 personer.
R. o. A. funno godt att upskiuta ventilationen om Hr
Skogh till ett annat lägligare tillfälle.
Deputationen, som anfördes af Rådmannen Kyronius,
förmälte Ståndets vänlige hälsning och hade följande mål att
andraga:
Inno att Borgareståndet för sin del ansedt för nyttigt,
att Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 15 sidstl.
angående farlige stämplingar må igenom trycket allmänt
giöras;
2:o förbehöits att R. o. A. ej ville befatta sig med ett
tienste-accord, som förliudes vara å färde emellan Rådmannen
här i Stockholm Scherping och Stadscamereraren Seger
-
292 (Juli 24.) Timmelheds församling. Cirkulation
lund, emedan åtskilige kraftige protester deremot skola vara
ingifne;
3:o recommenderades några particuliere och mindre mål rörande
Borgareståndets angelägenheter;
4:o om understöd för Askersunds kyrka.
Deputation afträdde och utbeledsagades.
Föredrogs å nyo Timmelheds landsförsamlings ansökning
om återvinnandet af moderkyrkorättigheten, hvilken igenom
K. Maj:ts resolution af den 22 Oct. 1733 blifvit landtförsamlingen
ifråndömd.
Och som R. o. A. den 26 sidstl. Junii, då detta mål
först anmältes, updragit Hr Christ. J. Klingspor, Hr Christopher
Rappe och Hr Carl Riben att inkomma med sitt betänkande
häröfver, så uplästes nu förbemälte Herrars afgifne
memorial, hvarutinnan, i anseende till de besynnerlige skiäl
och omständigheter, som å Timmelheds församlings vägnar
företedde och äfven hos H. K. Maj:t vidlyftigt anförde äro,
Deputerade tillstyrka R. o. A. att bifalla merbemälte landsförsamlings
anhållan om ändring uti högstberörde K. Majrts
resolution af den 22 Oct. 1733.
R. o. A. biföllo Herrar Deputerades mening.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att Riksens Ständers Deputerade
komma i morgon efter middagen klockan 3 att bese den
K. slottsbyggnaden, hvartill R. o. A. fördenskull nu torde utnämna
24 af deras ledamöter, hvilka sig altså angåfvo och af
Riddarhusjiscalen uptecknades.
Dernäst justerades följande Extractum Protocolli:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 1 Julii
1747.
R. o. A. som städse hållit det för en hufvudsakelig angelägenhet,
att rikets krigsmagt måtte i möjeligaste måtto
varda försedd med väl öfvade och erfarne officerare, finner väl
med underdånig fägnad, att verkställigheten af detta hälsosamma
ändamål vunnit en ansenlig tillväxt, sedan H. K. Höghet
såsom Generalissimus behagat åtaga sig inseendet öfver
armeen, och jemväl 2 regimenter äga den lyckan att stå under
H. K. Höghets särskilte befähl, hvilket dels upväckt och dels
formerat den berömmeliga åhoga och täflan så månge svenske
officerare uti desse senare åren värkeligen å daga lagt att i utrikes
krigstienst förvärfva sig den vetenskap och skickelighet,
som K. Maj:ts och rikets tienst vid förefallande tillfällen
inom armeen. Falska rykten om Sekreta Utskotttet. 293
kunde fordra. Men som nödvändigt synes, ej allenast att en
sådan nyttig och lofvärd böjelse med någon upmuntran underhålles,
utan ock att tillfällen till en ständig öfning och
disciplin måtte, så mycket giörligen skie kan, blifva ymnigare;
ty stadnade R. o. A. i det slut, att hos H. K. Maj:t i underdånighet
måtte anhållas, det täcktes H. K. Majit hädanefter
i nåder fastställa en sådan rörelse uti armeen, att officerarne vid
K. Lifgardet och de andre värfvade samt äfven de indelte regimenterne
måtte vid förefallande öpningar, efter hvars och ens
ägande förtienster, uti befordran alternera eller ifrån det ena
till det andra regimentet ömsom flyttade varda; på hvilket
sätt R. o. A. förmodar, att både en jämlikhet uti exercitier
och förfarenhet innan kort skulle vinnas och jemväl en mera
öpen väg till anständig befordran lemnäs åt dem, som igenom
erforderlige goda egenskaper sökt giöra sig till H. K. Maj:ts
nåd värdige; hvilket fördenskull med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Ut supra.
Sedan uplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli
af den 23 sidstl., hvarutinnan gifves Riksens Ständer vid
handen, huruledes Secreta Utskottet kommit i erfarenhet, att
igenom ondskefulla menniskior åtskillige vanrykten om Secreta
Utskottet skola utspridas, hvarigenom både H. K. Maj:t
kunde försättas i bekymmersamhet och äfven förtroendet undersåtarne
emellan förminskas och i dess ställe missförstånd
och tvedrägt hos Ständerne upväxa. Secreta Utskottet har
fördenskull detta till Riksens Ständers egen upmärksamhet
velat lemna, på det illviljarena, som Riksens Ständer till men
något updikta eller på deras giöromål någon vrång uttydning
sättja, måtte så mycket snarare kunna uptäckas och få umgälla
hvad lag förmår.
Hr M. Schechta: Detta kan ej anses för annat än en
suite af hvad Secreta Utskottet sist upgaf. Jag anhåller altså,
att det förra Extractum Protocolli måtte tryckas och att,
om möjeligit är, missdådarena måtte komma i dagsliuset.
Hr C. Klingspor sade sig erkänna Hr Schechtas välmening,
men kunde dock ej gå ifrån sin i förra pleno yttrade
önskan, att riktige bevis måge vara att tillgå och icke något
byggas på misstankar eller liknelser.
Hr B. Schechta förklarade sig icke finna någon betänkelighet
vid tryckningen; det skulle annars synas, som misstrodde
man Secreta Utskottets berättelse.
294 (Juli 24.) Om tryckning af Sekreta Utskottets
Frih. C. W. Cederhielm: Jag hade den äran att i sista
pleno yppa mina tankar och vid dem förblifver jag oryggeligen.
Jag vill allenast lägga dertill, att Seereta Utskottets
bägge Extracta Protocolli icke peka på annat än på en hotande
fara, på rikets välfärd, som bör skyddas, och på en inbördes
enighet, som är säkraste medlet dertill. Hvad tryckningen angår,
så är jag ingalunda kär deruti som Seereta Utskott[et]s
ledamot, men som medlem af Riddarhuset håller jag den både
för anständig och nyttig.
Hr M. Schechta förklarade sin mening, då han påstådt
upgifvandet af de brotslige, icke hafva varit annan, än att
sådant måtte skie inför en Cominission.
Hr C. J. Klingspor anmärkte, att Seereta Utskottets
egit yttrande icke ens gifver anledning till tryckningen. Secreta
Utskottet har allenast ad notitiam gifvit tillkänna, att
det liksom kommit på spår af någon farlig tillredelse, och man
kunde draga i tvifvelsmål, om det vid så beskaffade omständigheter,
dä saken ännu är nästan omogen, vore hederligit för
nationen att låta trycka något sådant in antecessum. För öfrigit
hade Hr Klingspor låtit berätta sig, att vid 1727 års
Riksdag vore en lika casus af Seereta Utskottet upgifven, då
nemligen Grefve Fersen, Gref Tessin och flere ingifvit memorialer
beträffande conspirations-rykten. Man torde till äfventyrs
kunna efterse, huru den saken då blifvit handterad.
Härmed förenade sig Hr E. Boije och Hr P. Silfverskiöld.
Hr B. Schechta: Det är ingen skam för nationen, att
man i första början vill uprycka skadelige plantor. Tryckningen
visar, att man har alfvar därmed; tryckningen gier
öpna ögon, hälst då man utgifver sådant, som ett Seereta Utskott
på sin ed sagt.
I anledning af det exempel, Hr Klingspor andragit af
1727 års Riksdag, svarade
Hr Ruthén skiöld, att tiderne utgiorde här en märkelig
skillnad, ty dä förspordes ingen farlighet i land och rike, eller
visade sig under askan en förtäckt eld. Omständigheterne torde
nu, Gud bättre, vara helt annorlunda, och om tidig kunskap
härom gior en god värkan hos oss, hvarföre skall den föda af
sig någon elak påfölgd i landsorterne?
Frih. Cederhielm lade härtill, att 1727 hade någre personer
anmält målet, men nu berättas oss detta af ett helt Se
-
protokollsutdrag ang. hemliga stämplingar. 295
ereta Utskott. Tryckningen torde ock kunna bringa folk att
innehålla med hvarjehanda otidige omdömen, som allmänheten
eljest gärna fäller om saker, som endast hämtas af lösa berättelser
och stympade brefvexlingar.
Hr Landtm, yttrade sig, att ehuru han gärna af bidar
det slut R. o. A. träffandes varder, så borde han dock icke
underlåta att hemställa en betänkelighet, som sig härvid synes
förete. Så snart något, som är mörkt och icke med tydelige
omständigheter utstakat, blifver allmänheten förebragt, gier det
först anledning till vidt sträckte gissningar och sedan till att
sätta lack och lyten nu på den ena, nu på den andra, alt som
benägenhet eller hat, ja oftast capricen sådant dicterar. Efter
mitt begrep, fortfor Hr Landtm., vet jag intet klarare prof af
rättvist förfärande, och hvarigenom eu menighet kan fulleligen
öfvertygas, än då missgärningar blifva utan skonsmål straffade,
enär och ehvarest de finnas.
Hr Hårleman: Jag skulle icke vara långt ifrån Hr
Landtm:ns mening, om ej Frih. Cederhielms nyligen hafde
reflexion kommit mig att betänka, huruledes publique skrifter
på så mångahanda sätt alt efter utspridarnes kynne förfalskas.
Hvad är som säkrare kan förekomma sådant än
tryckningen?
Hr A. Anrep holt före, att det altid länder enigheten
till styrka, om publicum blifver instrueradt.
Men som igenom desse discourserne och ännu flere, hvaruti
de redan å ömse sidor andragne skiäl å nyo uprepades,
frågan ändå icke syntes vilja lämpa sig till något enigt slut,
så giorde
Hr Landtm, proposition om tryckning af Seereta Utskottets
Extractum Protocolli.
Hvilken emedan den med Ja och Nej besvarades, och
strax derefter votering begärtes af Frih. Coijet, Frih. Cederhielm,
Hr Boije, Hr Silfverskiöld och månge andre;
Så bad Hr Landtm., att R. o. A. ville utnämna Deputerade
att sittja vid bordet och hafva inseende på voteringen.
Härtill blefvo följande ledamöter utsedde:
Gref Wachtmeister, Frih. W. Armfelt,
Hr C. J. Klingspor, Hr A. U. Anrep,
Hr E. Printzenskiöld, Hr Duriez.
296 (Juli 28.) Votering om tryckningen.
Imedlertid justerades till votering följande proposition:
Den, sorn vill att Secreta Utskottets sista Extractum Protocolli
af den 15 Julii skall tryckas, skrifver Ja;
Den, som det ej vill, skrifver Nej.
Hr Landtm, geck ned af Ridderhuset, sedan han lemnat
klubban till Grefve Lewenhaupt.
Voteringen gick för sig uti behörig ordning med första
och andra upropet.
Sedlarne uplästes med liud röst samt sedermera räknades
och voro:
Nej sextio,
Ja tvåhundradenittiofem;
Enligit det ibland allegaterne befintelige instrumentet, hvilket
sedan det af Hrr Deputerade var underskrifvit och sluteligen
upläst;
Åtskildes R. o. A. klockan 7.
Den 28 Julii.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Hr Landtm, äskade liud och bad R. o. A. intaga sine
ställen;
Hvarefter Cammar-Rådet Wulf renstierna, som nu var
frisk blefven, åter trädde till Protocollet.
Och uplästes först Protocollet af den 14 Februarii ifrån
sid. 454 till sid. 462, dervid inga påminnelser giordes.
Frih. Cederhielm hemstälte, om intet R. o. A. nu ville
afgiöra H. Maj:ts nådige remiss uppå Bergsrådet Benzelstiernas
ansökning, att dess broders Archie-Biskopens Doctor Jacob
Benzelii barn måge under samma skiöldebref med honom inbegripas.
Frih. Cederhielm tilläde vidare, att som framledne
Ärchie-Biskopen kunnat vara adlad på en och samma gång
med dess bröder, derest han icke ärnat gifva sig i presteståndet,
så vore nu så mycket mindre skiäl att förneka dess
barn denne förmonen, som på det begärte sättet antalet och
Hummern af Riksens Ridderskap och Adel intet blifver ökt,
och framledne Ärchie-Biskopen dessutom ägt mångfaldige förtienster,
som giöra dess barn värdige af R. o. Arns benägenhet
i detta mål.
Adelskap för ärkebiskop Benzelii barn. 297
Hr Landtm, berättade, att utom thet Presteståndet genom
Extractum Protocolli af den 26 sidstl. Junii på ganska kärligt
sätt utbedt sig Högh R. o. A:ns ynnest och välvilja för
sahl. Ärchie-Biskopens efterlemnade barn, så att the måtte
ihogkommas med adelig skiöld och namn, samt then äldre
sonen, hvilken nu är Auditeur och Hof-qvartermästare, blifva
recommenderad till något assessorat i Hofrätterne; så hade
äfven the andre bägge respective Stånden härutinnan biträdt
Högvyrdige Presteståndet, hvarföre Hr Landtm, önskade, att
R. o. A. ville giöra de andre Stånden till viljes och bifalla
detta.
Större delen af R. o. A. förklarade sig härföre.
Och giorde fördenskull Hr Landtm, frågan, om R. o. A.
bifaller, att framledne Hr Archie-Biskopens Doctor Jacob Benzelii
barn blifva intagne under Hr Bergsrådet Benzelstiernas
nummer.
Hvartill största delen af R. o. A. svarade med Ja;
Men någre påstodo, att också Riddarhus-Deputations betänkande
om de öfrige, som sökt adelskap, nu på en gång
måtte afgiöras.
Dock begåfvo de sig omsider derifrån med förbehåld, att
samma betänkande nästa plenum må företagas.
Och bifölls nu att framledne Ärchie-Biskopen Doctor Jacob
Benzelii barn intagas under samma sköldebref och nummer med
Hr Bergsrådet Benzelstierna, hvarom underdånigt svar afgår
till H. K. Maj:t. Men hvad vidkommer Auditeuren och Hofqvartermästaren
Benzels befordran, så lemnäs det till H. K.
Maj:ts nådige afgiörande, på lika sätt som R. o. A. öfver
de andre ansökningar af samma beskaffenhet sig för detta utlåtit.
Påmintes, att, som R. o. A. genom den sidst haline voteringen
faststält, det Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 15 Julii angående de uptäckte skadelige stämplingar
och förrädelige anläggningar bör tryckas, R. o. A. fördenskull
måtte gifva Borgareståndet del af detta beslut, efter som Borgareståndet
igenom en Deputation forst understält R. o. A.
sådant.
Detta fants billigt.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Rieben mycket besvärar
sig öfver, att han åtskillige gånger under Riksdagen sökt häradshöfdinge-beställningar;
men ehuru han eljest kunnat giöra
298 (Juli 28.)
Ribeus ausökan.
sig hopp om H. Maj:ts nådige åtanka, har dock sådant slagit
honom felt förmedelst det, att de andre Stånden bortgifvit
samma beställningar. Lika så skall det ock nu vara med den
af honom sökte advocatfiscals-sysslan i Giötha Hofrätt,
hvartill ett eller annat Stånd redan skall utnämdt vice Häradshöfdingen
Trägård; och anhåller fördenskull Hr Rieben, att
Högh R. o. A. ville genom en Deputation härom göra någon
tienlig föreställning till de andre Stånden, så att de intet vidare
måge befatta sig med den omnämnde advocatfiscalssysslan
eller någre andre tiensters bortgifvande.
Detta bifölls.
Och utnämdes en Deputation af 6 personer, som i före
nämde
ärender skulle afgå till de andre Stånden. Frih.
Coijet förde ordet och fick strax med sig de härom upsatte
bägge jExtracta Protocolli, livilke för R. o. A. uplästes och
gillades, så lydande:
Som R. o. A. för godt funnit att bifalla thet lod. Borgareståndets
yttrande, att Secreta Utskottets till Riksens Ständers
plena afgångne Extractum Protocolli af then 15 uti thenne
månad må igenom trycket allmänt kunnogt giöras; altsä varder
sådant med the öfrige respective Stånden härmed vänligen
communiceradt. Ut supra.
Som hos R. o. A. blifvit anmält, det till en del verkeligen
ledige varande tienster vissa personer af de öfrige respective
Stånden blifvit recommenderade, som således, utom lagligit
förslag och H. K. Maj:ts egit nådiga vahl af de föreslagne,
blifvit bortgifne, som ej annat kan än förorsaka så väl mångens
lidande som klagande och förhindra den ordning, som till regeringens
ordenteliga drift faststält och stadgat är; och som äfven
nu något dylikt skall vara händt, i synnerhet med advocatfiscals-sysslan
i K. Giötha Hofrätt; ty har R. o. A. ej annat
kunnat än, i fall sådant vore af de öfrige respective Stånden
faststält, om de ej skulle behaga att detta ytterligare företaga
och deruti någon ändring giöra. Ut supra.
Ex Protocollo
Wulf renstierna.
♦
Den ofvanomtalte Deputation, som till de andre Stånden afgick,
fick derjemte in commissis att låta de andra Stånden och isynnerhet
Prästeståndet veta, att R. o. A. uppå deras intercession beviljat,
det framledne Hr Ärchie-Biskopens Doctor Jacob Benzelii
Cornetten Kreitlow. Ulricehamns pastorat. 299
barn intagas under samma sköldebref och nummer med Hr
Bergsrådet Benzelstierna.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli om några fartygs
utskickande till creutzning.
R. o. A. hade härvid ej något att påminna.
I anledning af hvad ofvantill är anfördt om Hr Rieben,
anmodades nu Hr Landtm, att recommendera Hr Rieben hos
H. K. Maj:t till den ledige advocatfiscals-sysslan i Giötha
Hofrätt.
Föredrogs Secreta Deputationens Betänkande af den 3
sidstl. Junii angående Cornetten och Tygvaktaren Kreitlows
öfverklagade prejudice och anhållan om befordran. Och sedan
Deputationen therutinnan anfördt både hvad thenne Kreitlow
andragit, som hvad Öfversten Gyllengranat, som hörd blifvit,
tliervid haft att erindra till sin enskyllan, yttrar sig Deputationen,
att emedan K. Maj:t allaredan genom resolution den 7
Oct. 1745, i anseende till Kreitlows trogna och långliga tienster,
nådigst för godt funnit, att han vid förefallande tienlig
öpning vid Artillerie-regimentet må vara i nådig åtanka till
befordran efter förtienst och skicklighet, men Kreitlow likväl
finnes vara ohulpen lemnad; ty styrker Deputationen therlill,
att Riksens Ständer i underdånighet anmäla honom, Cornetten
och Tygvaktaren Kreitlow, till verkeligit åtnjutande af högstbemälte
K. Maj:ts honom nådigst lemnade resolution, så att
han ej längre må blifva lidande.
Efter åtskilliges begäran lemnades förenämde betänkande
på bordet till en annan gång.
Hr Landtm, erhindrade, det R. o. A. väl sidst bifallit
Deputerades memorial och betänkande angående Timmelheds
moderkyrko-rättighet; men som det lofl. Borgareståndet inkommit
med ytterligare påminnelser i denna saken, och ingen expedition
ännu är afgången, så måste väl berörde påminnelser
upläsas.
Hvilket som det fants billigt, så uplästes Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 24 i denna månad, therutinnan
förmäles, thet Rådmannen och Riksdags-fullmäktigen ifrån Ulricehamn
Joh. Stenström uti Ståndet andragit, att ehuruväl
K. Majrt redan år 1675 förlagt Timmelheds prästagiäld under
staden Bogesund, som nu Ulricehamn kallas, och igenom resolutioner
på stadens enskylte besvär af den 8 Dec. 1680 1 §
och den 20 Dec. 1682 4 § sådant stadfästat, samt ytterligare
300 (Juli 28.) Ulricehamns och Timmelheds
igenom resolution af den 22 Oct. 1733 nådigst förklarat, thet
moderkyrko-rättigheten stadskyrkan tillkommer, med mera; så
skola [d]ock en del af landtförsaml!»gens ledamöter icke allenast
hos K. Maj:t år 1745 sökt ändring uti sidst högstberörde resolution
den 22 Oct. 1733, utan ock, sedan the therpå fått
afslag igenom K. Maj:ts ytterligare resolution den 21 Jan.
innevarande år, tvärt emot 2 § i 1727 års Reglemente till
Riksdagarnes förkortande och Förordningen af den 6:te Oct.
1738 2 §, gått Urskillnings-Deputationen förbi och igenom
memorial till Bondeståndet sökt draga målet till Riksens Ständers
uptagande och afgiörande, med anhållan, att moderkyrkorättigheten
antingen måtte blifva förlagd ifrån Ulricehamns till
Timmelheds kyrka, eller ock att landtförsamlingen, bestående
af Timmelheds, Wists och Bruns socknar, måtte aldeles blifva
separerad ifrån Ulricehamns stadsförsamling samt staden pålagd
att hädanefter särskilt hålla sin egen kyrkoherde; anhållandes
Rådman Stenström, att Ståndet igenom thess föreställning
hos the öfrige Stånden ville förekomma ofvanberörde ansökning,
såsom äfven stridande tvärt emot stadsens nådigst
förlänte privilegier vid 1743 och innevarande års Riksdagar
och 2 §, så att therutinnan ingen ändring må giöras, utan
staden bibehållas vid thess välfångne rättighet, samt Timmelheds
giäld i följe af K. Maj:ts öpne bref den 27 Nov. 1682
therunder framgent osöndrat förblifva. Thetta mål berättar
Ståndet sig uti behörigt öfvervägande tagit; och emedan utom
här ofvan åberopade Kongl, specielle bref och resolutioner,
them Ståndet andra gången uprepar, äfven i följe af Regeringsformens
51 § städerne i riket böra förblifva vid theras
välfångne privilegier och rättigheter, hvilka enligit K. Resolutionen
på städernas allmänna besvär den 16 Oct. 1723, 45
§, väl kunna förbättras, men icke till deras grund och varelse
uphäfvas och kullkastas, K. Maj:ts för Prästerskapet samma år
och dag i nåder utfärdade privilegiers 4 § äfven förmår, att prästerne
i gemen skola oförändrat behålla efter gammal häfd
sine prebende-socknar och hemman, prästegårdar i städer och
på landet, indelnings-stommar vid theras annexer, tomter med
alla tillhörigheter, ehvad namn the hafva kunna, som antingen
är urminnes häfd uppå eller af andra lagliga skiäl kunna bevisas
thertill lyda; altså yttrar Ståndet sig ej finna, thet moderkyrko-rättigheten,
utan uppenbart inbrott i privilegier, kan
förläggas ifrån Ulricehamns stad till Timmelheds kyrka, mindre
pastorat. Stål- och j äramanufaktur verke u. 301
att landtförsamlingen, bestående af Timmelheds, Wists och
Bruns socknar, aldeles kan blifva separerad ifrån Ulricehamns
stadsförsamling och staden pålagd att hädanefter särskilt hålla
sin egen kyrkoherde, utan pröfvar alt therföre skäligt, thet
staden Ulricehamn till alla delar framgent bör till godo niuta
ofvan högståberopade Konung Carl then XI:s öpne resolution
den 27 Nov. 1682 samt K. Maj:ts resolutioner af den 22
Oct. 1733 och den 27 Martii sidstl.; kommandes dock kyrkoherden
hädanefter att hafva sitt ständiga bo och hemvist vid
moderkyrkan i staden, enär prästegård therstädes för honom
framdeles kan blifva bygd; hvilket alt till bifall hos de andre
respective Stånden i bästa måtton recommenderas.
R. o. A. förblefvo vid sin förra resolution af den 24
hujus.
Föredrogs Bergs-Deputation ens Betänkande af den 16
hujus angående stål- och jernmanufactur-verken, öfver hvilket
mål Deputationen, i anledning af Brukspatron Leonh. Magnus
Ugglas till thenna så väl som Secrete Handels- och Manufactur-Deputationen
remitterade memorial, i följande tankar förmäler
sig hafva stannat:
l:o hvad angår thet förslag, att the handlande böra upmuntras
genom fördelaktige octroijer och handels-friheter att
utskieppa allehanda jernsmide till Spanien, Portugall och Levanten
samt Spanska och Portugisiske colonierne uti Westindien,
såsom ock att genom Ostindiska Compagniets utlöpande
skepp thesse varor kunde utföras till tienlige försälgningsplatsar
i vägen; likaledes att utländske fartyg måge få
tillstånd att intaga allehanda förädladt jern emot ringa tull eller
recognition; så berättar Deputationen sig hafva hänskutit thet
samma till Secreta Utskottets utlåtande och besörjande; men
beträffande hemställandet, thet Giötheborgs stads handlande
måge få frihet att hos the krigande magter upköpa the hos
them upbrakte fartyg, så anser Bergs-Deputationen med Secrete
Handels- och Manufactur-Deputationen thetsamma, i anseende
till anförde skiäl och omständigheter, ganska äfventyrligit;
2:o beträffande att jernmanufactur-verken må, lika som
stångjerns-verken, få uti Banquen emot penningelån pantsättia
theras smide i proportion efter thess högre värde än stångjern,
så förmena ofvanberörde tvänne Deputationer sådant icke kan
vara jernmanufactur-idkarne på något sätt betagit, enär the
sig therom anmäla, utan böra the niuta alla the förmoner,
302 (Juli 28.) Bergsdeputationens betänkande om
som i K. Förordningarne af den 8 Maji 1739 och 1 Oct. 1741,
angående lån i Banquen, för hammarverken äro utsatte.
Thessutan finner Bergs-Deputationen skäligt, att jernmanufactur-verken
måge få deltaga uti the förmoner, som bruksegarne
vid thenna Riksdag kunna sig utvärka till nödigt förlag och
penningerörelse;
3:o har Brukspatron Uggla begärt, att ordning och skick
måtte hållas och i akt tagas emellan stångjerns-verken och
manufactur-verken, så att the förra måtte icke få öfverskrida
sina privilegier, sälja jern till Norrige under namn af oxejern,
eller smida så odugeligit jern, att manufactur-verken ej kunna
sig theraf betiena; äfven som thesse sednare icke böra öfverskrida
theras privilegier och tillverka något stångjern till försälgning;
hvarföre ock anhålles, att the under manufacturprivilegierne
blifva skyddade, samt att the måge, så hädanefter
som hitintills, efter K. förordningar förblifva under
K. Bergs-Collegii värd uti alla the mål, som bemälte K. Collegium
finner lända till theras uphielpande och vid magt hållande.
Hvad then förra omständigheten aDgår, så althenstund K.
Maj:ts Resolutioner på Allmogens allmänne besvär vid 1723
och 1731 årens Riksdagar, uti 87 och 60 §§, tillåter then på
norrska gräntsen boende Allmogen att thet bergsmans-stångjern,
som Allmogen för oxar och spanmål varit vane att sig
tillbyta, till en del förbruka och thet öfriga i Norrige, under
namn af oxejern, emot norrskt salt, fisk och victualie-varor
samt contante penningar afsätta; förthenskull håller Deputationen
före, att en sådan handel jemväl nu hädanefter må
lemnäs berörde Allmoge obetagen, äfven ock att stål samt
manufactur-jern och slögdsmide, enär thet vid gräntsetullscamrarne
rätteligen angifves och förtullas, hädanefter och tills
vidare må lemnäs obetagit att till Norrige försälja. Men som
thet skulle icke allenast lända Allmogen till förfång, utan ock
gifva anledning både till slätt pris på svenskt stångjern uti
Norrige, som ock till lurendrägeriers föröfvande medelst förbudne
varors införsel ifrån Norrige, i fali bruksägarne skulle få
tillstånd att handla med stångjern på berörde rike; ty anser
Deputationen nödigt, thet hammarverks-ägarne måge förbiudas
att afsätta något stångjern på Norriget, vid varans confiscation
eller bot af jernets värde första gången samt vid 8 dal. smts
plikt för hvarje skeppund jemte jernets värde, så ofta bruks
-
stål- och järnmanufaktnrverken.
303
ägaren thermed sedan beträdes; finnandes Deputationen äfvenväl,
att bergsmännen så väl som bruksägarne böra vid stångjerns-tillverkningen
låta sig angelägit vara, att theras jern må
rätteligen verkas uti härden samt under hammaren väl utsmidas,
uti hvilket afseende K. Bergs-Collegium åligger att genom
vederbörande låta noga och alfvarsam hand hålla öfver
the angående jernvräkeriet utgångne K. förordningar, på thet
vårt stångjern icke allenast hos utlänningen ej må falla i föragt
och ratas, utan ock vid jernmanufactur-verken med nytta
kunna brukas.
Beträffande then sednare omständigheten, som egenteligen
angår manufactur-verken, så förmäler Deputationen, att K.
Bergs-Collegium bör, vid ansökningars afslutande om stål- och
jernmanufactur-verks anläggning, sedan om skog-tillgången utan
andras förfång blifvit utrönt, tillse så väl å ena sidan, huru
manufactur-verken måge kunna hafva sitt nödiga ämnesjern
för så lindrigt pris, som giörligit är, och å then andra, att rikets
öfverflödiga stångjerns-tillverkning utan någon ny tillökning
theraf må, så mycket sig giöra låter, blifva förädladt till
rikets vinst samt skogarnes och grufvornes besparande och
framdeles beståud; till följe häraf håller Deputationen angelägit,
att K. Bergs-Collegium vid nya stål-och jernmanufacturverks
inrättningar gior sig underrättad, huruvida then sökande
tillförene häfver egen stångjerns-hammare, antingen vid thet
nya byggningsstället, therest manufactur-inrättningen tillärnas,
eller annorstädes, så att han therifrån utan alt för stor kostnad
kan erhålla ämnesjern. Finnes sådant, så tycker Deputationen,
att ämnes-hammar ej må honom beviljas, hälst ändamålet,
som är thet redan privilegierade stångjerns-smidets förädlande,
såmedelst icke erhålles, utan må then sökande vid
thet tillärnade manufactur-verket sitt stångjern i manufactursorter
förädla, honom dock thervid obetagit att äfven obehindrad
utaf andre, så bruksegare som bergsmän, efter åstundan
nödigt stångjern till förädling sig få tillhandla. Skulle then
sökande icke äga egit stångjerns-verk, men thess utsedde byggningsställe
finnas ifrån någon stångjerns-hammare icke öfver
2 a 3 mil belägit, så att han utan drygt förlag och förselkostnad
kan erhålla tillräckeligit ämnesjern, så synes icke
eller ämnes-hammare bör[a] beviljas; dock häfver K. BergsCollegium
att thervid för vägens och ortens beskaffenhet pröfva.
Men i fall then sökande icke häfver egit stångjerns-verk, eller
304 (Juli 28.) Stål- och järumanufakturverken.
någon annars stångjerns-harainare finnes så nära till byggningsstället,
som nyss sagt är, så tycker Deputationen, thet
honom må tillåtas att tå anlägga ämnes-hammare till thess tillärnade
inanutäctar-smide, sä framt han kan upvisa godt byggningsställe
tillika med tillräckeligit kohlfång, antingen ifrån
egne eller efter öfverenskommelse ifrån andras skogar, hvilka
tillförene icke betient något verk; kunnandes till ämnes-hammaren
anslås tackjern ifrån någon närmast belägen Bergslag,
så vida något therifrån kan mistas utan thet redan therå privilegierade
smidets förfång. Vid the redan inrättade manufactur-verk,
therest ämnes-hamrar till manufactur-verkets betiening
tillika med verket blifvit anlagde, anser Deputationen
billigt, att K. Bergs-Collegium må, till följe af K. Brefvet af
den 4 Maji 1731 och Förordningen af den 9 April 1740, bevilja
them tillökning uti tackjernsfånget till ämnesjerns beredande,
i fall the verket anslagne skogarne af the redan skiedde
eller hädanefter hållande undersökningar skulle finnas så thertill
som till ämnesjernets förädlande tillräckelige, eller ock ny
kohltägt erhållits ifrån någon skogslägenhet, som ej förr betient
samma eller något annat verk; på thet manufactur-smidet
vid sådane verk i brist af tillräckeligit ämnesjern ej må
någon del på året afstanna och arbetsfolket, imedlertid sysslolöse,
ej måge fördiupa sig i skuld eller ock ifrån verket förskingras;
börandes ifrån stål- och jerniuanufactur-verken icke
något stångjern försäljas, vid ståugjernets confiscation eller thet
saide jernets värde första gången samt sedan vid 8 dal. smts
plikt för hvart skeppund, jemte jernets värde, hvarje gång manufactur-verks-idkarne
thermed beträdes. Och på thet K. Bergscollegium
må blifva underrättadt, huru manufacturverks-egarne
fullgiöra sina privilegier, samt huru manufactur-tillverkningarne
ökas och tilltaga uti riket; så finner Deputationen, att vägarena
vid samtelige metallvågarne uti riket, therest stålet och manufactur-smidet
först ankommer, böra utan försummelse vid ansvar
inom 3 månader efter årets slut insända till K. Bergscollegium
sanfärdige utdrag utur vågböckerne och förteckningarne
på the thet förflutna året inkomne och utgångne jernmanufactur-
och ståltillverkningar, hvarvid thesse tillverkningar
efter sortementerne uti särskilte columner utföras jemte
verkets namn, hvarest the blifvit förfärdigade; för hvilket besvär
vägarne synas böra af manufacturverks-egarne åtniuta 16 öre
sint för hvart 50-de skeppund, som på någon ankommer.
Bankofullmäktiges antal.
305
4:o Hvad först anbelangar Ugglas anhållan, att the utfärdade
privilegia exclusiva, som röra jernverken, måge uphäfvas,
på thet en hvar, som har lust att förädla stångjern,
therifrån icke måtte stängas, utan så vid the redan inrättade
som vid the, hvilka tillåtas kunna, måge få tillvärka raanufactur-smide,
af hvad namn thet vara kan; så finner Deputationen
med Secrete Handels- och Manufactur-Deputationen,
att ehuru billigt sådant ock synes, så lärer thet dock svårligen
låta sig giöra, så länge innehafvarne af något sådant privilegium
exclusivuin fullgiöra theras skyldighet och förfärdiga thet
privilegierade smidet till den ymnoghet, sorn inrikes och utrikes
behof tarfva. Men skulle privilegii-egarne sådant eftersätta,
hvarom K. Bergs-Collegium har att på thet nogaste giöra sig
underrättadt, så anser Deputationen nödigt, att andre tå måge
tillåtas att sådane smiden bereda; jemte förmälan thet Deputationen
förmodar, att the handlande i stapelstäderne äro så
väl sinnade, att the efter yttersta möjelighet till jernmanufactur-afsättning
ställa sina rörelser och använda sin förmåga;
hvilket alt, thet ena med thet andra, Deputationen öfverlemnar
till Riksens Ständers egit mogna omdöme och godtfinnande.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
21 sidstl. Junii, hvaruti, sedan Secrete Utskottet omförmält,
hurusom, i anseende till åtskillige omständigheter, samt att vid
Riksens Ständers Banque nu emot förra vanligheten mycket
arbete tillkommit, staten therstädes med starkare betjening vid
tlienne Riksdag måst blifva tillökt, men att Banquens Fullmäktige
theremot ej ännu äro flere till antalet, än the vid
Banquens första inrättning voro, nemligen 6; så yttrar Secrete
Utskottet sig, att thet, i anseende till anförde skiäl, vore både
nyttigt och nödvändigt, att frenne Fullmäktige af hvarthera af
respective Stånden hädanefter blifva vid Banco-verket förordnade,
så att theras antal blifver 9 i stället för 6, hvarmedelst
rösternes jämlikhet förebygges, antingen man räknar ståndsvis
eller per capita, äfven ock theras rådsslut blifva så mycket
säkrare, som the kommo under fleras omtanka och öfvervägande,
förutan then förmon, att Banco-fullmäktige såmedelst
ej kunde, som tillförene skiedt, genom två eller tre ledamöters
siukdom eller oundvikeliga frånvaro hindras att träda tillsamman
och afgiöra åtminstone the inäst pressante ärender, samt
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 20
306 (Juli 28.) Förord för lagman Lilljenberg.
att genom dödsfall eller flyttning plnraliteten icke så lätteligen
kunde komma att bestå af nykomne och om Banco-verkets
förvaltning och angelägenheter mindre underrättade Fullmäktige.
hvilka alla förmoner Secrete Utskottet håller före
böra mera considereras, än thet besvär Banquens stat härigenom
kan hafva; gifvandes Secrete Utskottet tillkänna, att R. o. A:ns
ledamöter vid thetta tillfället förklarat theras önskan vara, att
Lagmannen Johan Georg Lilljenberg kunde thertill varda anmäld
och recommenderad i anseende så väl till thess inhämtade
mogna kundskap om verkets tillstånd samt betygade sorgfällighet
för thess vidare upkomst, som ock att thess lagmansembete
icke är trägnare, än att han äger nog tid ledig till att
vårda och besörja Banquens angelägenheter; i hvilket goda
omdöme om Lagman Lilljenberg the andre 2:ne Ståndens ledamöter
i Secrete Utskottet likaledes hafva instämt.
Hr Giös frågade, om Secrete Utskottet tillhörer att nämna
eller föreslå Fullmäktige i Banquen, och när denna rättigheten
dem blifvit updragen.
Men härpå föll intet svar, utan påstodo åtskillige, att Hr
Landtm, måtte giöra proposition.
Hvarefter och när Hr Landtm, giordt frågan, om det
upläste Secrete Utskottets Extractum Protocolli af R. o. A.
bifalles;
Svarades thertill med Ja.
Hr Giös förklarade, thet han väl just icke hade något
emot Hr Lilljenberg, allenast thet förordnande, som vid förra
Riksdagarne är giordt, blifver i akt tagit och efterlefvat, så att
den Banco-fullmäktigen, som längst suttit der, ombytes när
Riksdag infaller.
Hr Klingsporre förbehölt sig, att detta ofelbart måtte
skie, emedan inrättningen aldrig varit, att de, som en gång
blifvit nämde till Banco-fullmäktige, skulle blifva der perpetuelle.
Det sades, att hvad som af Riksens Ständer i detta mål
blifvit faststäldt, väl lärer efterkommas.
Hr Giös utlät sig, det han intet mera ville uppehålla
R. o. A. med denna saken, utan i det stället hade han några
ord att anföra vid det sidst upläste Extractum Protocolli angående
de om Secrete Utskottet utspridde rykten. Han för
sin del anser och förklarar den, som belackar Secrete Utskottet
eller hvem det vara må, för infame; men lika infame
Om brännvinsaccisen.
307
bör ock deu vara, som under tysthetsmanteln skyler sin
ondsko och för Secrete Utskottet belackar och beliuger ärligt
folk. Och som Secrete Utskottet i berörde Extractum Protocolli
önskat, att de, som utspridt vidrige rykten om dem, måtte
derföre blifva afstraffade, så ville han ock gärna veta, huru den,
som oskyldigt kan blifva angifven hos Secrete Utskottet, må
erhålla derföre behörig satisfaction.
Det svarades att lagen härutinnan vore klar, och finnes uti
LX Cap. Missgärningsbalken, huru en sådan bör anses, sorn af
arghet angifver någon oskyldig.
I öfrigit ålåge det Riksens Ständer att gripa Secrete Utskottet
under armarne och försvara deni, när de af illviljare
blifva tadlade för sine giöromål; som ock likaledes hvar privat
bör niuta sin oskuld till godo, derest han för något brott blifver
angifven, hvaruti han icke äger någon del.
Härmed afstannade denne discours.
Och upbröts efter åtskilliges begäran Bergs-Deput.ationens
betänkande angående några författningar vid stängjerns-smidet
och lemnades på bordet till genomläsande.
Afskickades derjemte 2:ne Deputerade till de andre Stånden
att begära, det de ej måtte afgiöra samma betänkande,
innan R. o. A. sig först deröfver yttrat.
Sedan företogs de andre Ståndens påminnelser vid Projectet
till bränvins-accisen, och resolverades öfver de vid hvarje
§ giorde påminnelser, som följer:
1 § var af de andre 3:ne Stånden bifallen, men Borgareståndet
hade vid de orden »flere mindre betiente» giordt den
tillsats: »så i städerne som pä landet».
R. o. A. funno bäst, att det blir vid projectet.
2:dra och 3:die §§:ne voro af de öfrige Stånden bifallne.
Vid 4:de § hade Bondeståndet anmärkt, att bergsmanshyttor
måge för denna afgift befrias.
R. o. A. förblefvo vid projectet, hälst bergsmanshyttor
icke eller äro uti Förordningen af den 7 Sept. 1741 undantagne,
utan i 6:te § uttryckeligen nämde.
5:te §:en.
Borgareståndet hade väl bifallit det projecterade quantum
af 50,000 tunnor spanmål till fördelning städerne emellan, dock
med förbehåld: l:o att hvar stad må få tillvärka mindre, men
ej större quantum årligen, än uti den af Ståndet giorde re
-
308 (Juli 28.) Ståndens påminnelser vid
partition utsatt finnes, hvilken reparation nu för R. o. A.
uplästes;
2:o att bränvins-accisen allenast erlägges i proportion
af det tunnetal, som värkeligen förbrännes, men ej för mera;
3:o att brärvinspannorne måge förseglas, så väl för de
städer, hvilka nu afsagt sig ali bränvins-bränning, som ock
för dem, hvilkom brännevins-bränningen både i städer och på
landet är förbuden.
Men som igenom de 2:ne första exceptioner anledning
skulle gifvas till underslef och inkomstens förminskande, emedau
städernes invånare då kunde angifva sig för mindre tunnetal,
än de värkeligen förbränna, och bevakningen ej vore tillräckelig
de brottslige att kunna attrapera och öfvertyga; så kunde R.
o. A. härtill ej samtycka, utan bör hvar stad erlägga afgiften
för det quantum, som repartition innehåller, likasom afgiften för
hemmanen på sådant fundament är vorden utförd, hälst ofelbart
är, att hvar och en stad det utsatte quantum nyttia lärer.
3:die momentet af 5:te §, angående bränvins-pannornes försegling,
bifölls.
4:de momentet, att Borgerskapet i Carlscrona allena må
vara berättigadt till sahlu-brännevinsbrännandet och all bränvins-bränning
till husbehof derstädes aldeles förbiudas, bifölls,
efter cronan deraf har säkraste inkomsten, och Riksdags-fullmäktigen
ifrån Carlscrona ej på annat vilkor kunnat ingå den
beviljade consumtions-accisen.
5:te momentet, att uti alla städer, undantagandes Stockholm,
afgiften måtte modereras till 3 dal. smt för hvarje
tunna, som förbrännes till sahlu, och till husbehof 2 dal. smt.
R. o. A. betygade sitt missnöje deröfver, att Borgareståndet
nu i detta mål, äfven som flera gånger tillförene, sökt minska
hvad för dem i proportion af de andra Stånden utsatt varit;
och funno R. o. A. den afgift, som de sig nu vilja åtaga, vara
alt för ringa, i synnerhet för sahlu-bränningen, som långt
fördelaktigare sker i städerne än på landet, hvarest likväl
gästgifverierne kommo att erlägga 4 dal. smt för hvar tunna,
som de pröfvas kunna afsättia; varandes jemväl vid åtskillnaden
emellan afgifterne på sahlu- och husbehofs-tillverkningarne
i städerne det underslef att befara, det en och annan
torde allenast angifva sig till husbehofs-bränning och likväl
hemligen sälja något af sina tillverkningar eller annars genom
lån och byten hafva deraf någon förtieust.
förslaget till brännvinsaccie.
309
R. o. A. beslöto fördenskull att igenom Deputation af 12
personer söka förmå Borgareståndet att åtaga sig den uti projectet
utsatte afgiften å 4 dal. smt för hvarje tunna spanmål,
som uti städerne förbrännes.
Samma Deputation blef ock straxt utnämd och afgick;
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm förde ordet.
Och skrefs imedlertid in margine, att öfver denna omständigheten
afventes det lofl. Borgareståndets svar uppå R. o.
A:ns i dag genom en Deputation till dem giorde föreställning.
6:te momentet af Borgareståndets påminnelser vid 5:te §
var, att Magistraten bör utsättia ett visst quantum för hvar och
en af stadsens invånare till husbehofs-tillverkningen samt förordna
vissa sahlu-idkare, och huru mycket hvar och en af
dem må äga tillstånd att förbränna.
Men som detta göromål tycktes conjunctim böra tillhöra Ofver-Ståthållaren
och Magistraten i Stockholm samt Landshöfdingarne
och Magistraten i de andre städerne, varandes äfven i
1734 års Landshöfdinge-instructions 18 § Landshöfdingarne pålagt
att tillse, det goda och beskedelige krögare och tavernare
uti städerne förordnas; så funno R. o. A. bäst, att härmed
förblifver efter 7 § i sielfva projectet.
Det lofl. Borgareståndets påminnelse vid 7:de momentet,
att tiden till brännevins tillvärkande skall inskränkas till höst
och vår både i städerne och på landet samt pannorna imedlertid
förseglas och omkostningarne dervid tages af accisen,
bifölls af R. o. A. hvad städerne angår, men ej för landet,
emedan vintertiden är beqvämligast och tienligast för landtmannen
att bränna; varandes dessutan omöjeligit att hvart år
öfver hela landet försegla alla bränvins-pannor.
8:de momentet, att städerne skola niuta deras andelar af
den vanliga husbehofs- och sahlu-accisen. Som Borgareståndet
sedermera förklarat, att de härmed endast haft afseende på den
gamla och vanliga accisen efter K. Förordningen och taxan [af]
den 28 April 1681, men icke på den nu föreslagne nya consumtions-accisen,
så bifölls förenämde af lofl. Borgareståndet
giorde påminnelse.
9:de momentet, om sahlu-bränningen för Götheborgs stad.
Bifölls att expedition derom får inrättas på samma sätt, som
angående sahlu-bränningen i Carlscrona förut resolverat är.
6:te §. Den af R. o. A. vid 6:te § giorde tilläggning,
att man genom städerne bör få transportera bränvin ifrån sin
310 (Juli 28.) Brännvinsacoisen. Fiskalen Ccdercronas
ena gård till den andra, hade Borgareståndet icke velat antaga;
men aldenstund samma tilläggning af de andre 2:ne
Stånden var bifallen, kunde R. o. A. icke eller sig derifrån nu
mera begifva.
7:de § var af R. o. A., Preste- och Bondestånden bifallen,
men af Borgareståndet i så måtto ändrad, att de påstådt, det
taxeringarne i städerne böra ske af Magistraterne allena, till
undvikande af uppehåld, liafvandes Borgareståndet tagit sig
anledning till denne ändring dels af äldre, dels af nyare förordningar,
i synnerhet 26 § af K. Maj:ts nådige Resolution på
Städernes allmänna besvär vid 1723 års Riksdag, som föreskrifver
huru och af hvilke taxeringarne i städerne skola förrättas.
R. o. A. förblefvo icke dess mindre vid sitt engånggifne
bifall till sielfva projectet, aldenstund intet uppehåld derigenom
kan förorsakas, att Landshöfdingen eller någon förordnad
i hans ställe bör vara tillstädes, när taxeringarne skie.
Vid slutet förnyade R. o. A. deras under den 4 Maji
sidstl. giorde förbehåld och förklarade än ytterligare, att, så
framt Borgareståndet ej skulle begifva sig till det, som i projectet
utsättjes, R. o. A. ej eller påtaga sig hvad af dem
blifvit i detta mål beviljat.
Deputation, som först afgick till de andre Stånden, kom
nu tillbaka, och berättade
Frih. Coijet, hvilken fördt ordet, att de andre Stånden
låtit förmäla deras vördsamma hälsning och lofvat förena sig
med R. o. A.
Hr Landtm, gaf tillkänna, det uppå den förordnade Commissions
föranstaltande tvänne Riddersman, nemligen Ädelberg
och Törnecreutz, blifvit för några emot dem angifne förbrytelser
i arrest inmante.
Vidare anmälte Hr Landtm., det ett compagnie af gardet
kommer att sammandragas till Blackicells execution.
R. o. A. hade ej dervid något att påminna.
Uplästes Fiscalens här vid Riddarhuset Daniel Gustaf
Cedercronas till R. o. A. ingifne memorial, hvaruti han hos
R. o. A. anhåller, thet ville R. o. A. lemna honom theras
höggunstiga bifall och samtycke att något längre fram få accordera
med någon Assessor uti någonthera af K. Hofrätterne
eller K. Collegierne om ett assessorat och att tå få öfverlemna
thess nu innehafvande Riddarhusfiscals-syssla med then lön,
memorial. General Zanders tacksägelse.
311
som honom är bestådd, till någon värdig riddersman, såsom
ock att R. o. A. ville hos the öfrige Stånden recommendera
thenne thess ansökning till ett gunstigt villfarande på thet sätt,
att hos H. Majit thensamma genom underdånig föreskrift i
bästa måtton kunde anmälas.
En och annan af R. o. Arns ledamöter föreslogo, att Riddarehus-fiscalen
Cedercrona kunde i underdånighet recommenderas
hos H. K. Majit till något af de nu ledige varande assessorater
vid Abo Hofrätt.
Men som detta tycktes strida emot R. o. Arns förra beslut
att icke vilja befatta sig med några recommendationer till
tienster, så mente andre bäst vara, om Riddarhus-fiscalen
Cedercrona blefvo af Hr Landtm, hos H. K. Majit anmäld till
nådig befordran, då ingen tvifvel voro, att ju H. Majit lärer
ihogkomma honom efter skickelighet och förtjenst; men i fall
han mot förmodan på det sättet icke skulle få niuta frukten
af R. o. Arns för honom förklarade benägenhet, kunde altid
sedermera någon föreställning giöras till de andra Stånden och
skriftelig underdånig intercession ifrån samtelige Riksens Ständer
för honom afgå.
Hr Hårleman utlät sig, att som R. o. A. en gång faststält,
att de icke vilja befatta sig med några tiensters bortgifvande
eller recommendationer thertill, och tiletta således är
stridande emot R. o. Ains förra beslut, så kunde R. o. A. förklara,
att hvad som nu skier för Riddarhus-fiscalen Cedercrona
endast blifver för thenna gången, efter han är R. o.
Arns egen betient och på intet annat sätt kan hielpas, men
att R. o. A. icke dess mindre oförändrat ärnar fortfara i sitt
förra upsåt.
Uppå Hr Landtmins giorde proposition,
bifölls Riddarhus-fiscalen Cedercronas ansökning på thetta
sättet.
Och afgår derom Extractum Protocolli till de andre
Stånden.
Hr Silfversparre berättade, att Hr General-Lieutenanten
Zander updragit honom att hos R. o. A. å dess vägnar aflägga
en vördsam tacksäjelse för den uudfångne gratification af 6000
plåtar, försäkrandes, att han städse erkänner den ynnest, sorn
R. o. A. honom vid detta tillfälle vist, och skall deremot med
all oförtrutenhet hålla lif och blod ospart till rikets och fäderneslandets
tienst.
312 (Juli 28.) Deputation från BoTgareståndet. Stockholms
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande angående några
angelägenheter, som röra Ädelfors guldvärk.
Men efter åtskilliges begäran lemnades thetsamma på
bordet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Rådman Kyronius förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, berättade,
att Borgareståndet igenom desse sine Deputerade velat gifva
Högh R. o. A. hörsammast tillkänna, thet Borgareståndet bifallit
den öfver Reductions- och Liquidations-verket förordnade
Deputations betänkande om någon erkänsla för Hr RiksRådet
Ehrenpreus, samt att välbemälte Hr Riks-Råd måtte
giöras en anständig compliment af Riksens Ständer för dess
vid detta verket till rikets och det allmännas märkeliga tienst
hafde osparde möda och besvär.
Vidare, och som den vid sista Riksdag förordnade Commissions
dommar öfver åtskillige cheffer då icke hunnit att föredragas
Riksens Ständers plenis för andra emellan komne angelägne
värf och ärender skull, så hade Borgareståndet resolverat,
att the samma nu böra uptagas och skärskådas, tillika
med det mera, som deraf dependerar och hörer till den olyckelige
campagnen i Finland, såsom om capitulationen i Helsingfors,
de skiedde retraiter, siöofficerarnes hushåldning på flottan
med manskapet och eljest, samt om transporten från Råmansöö.
Utom detta recommenderades äfven till skyndesamt afgörande
och benägit bifall:
Borgareståndets Extractum Protocolli om Rådmännens praesidii
förande i Accis-rätterne;
Borgareståndets Extractum Protocolli om collect för Askersunds
kyrka;
Ett annat Borgareståndets Extractum Protocolli, som innehåller
några påminnelser vid Secrete Handels- och Manufactur-Deputationens
betänkande om tobaks-planteringen.
Sluteligen ingafs ett memorial af åtskillige handlande här
i Stockholm, som på begäran uplästes, hvarutinnan bemälte
handlande anhålla, att, som K. Maj:t uppå Riksens Ständers
underdånige tillstyrkande den 3 sidstl. Aprilis i nåder förordnat,
att thet i Förordningarne den 8 Maji 1739 och 10 Aug.
1741 förundte ett års anstånd med eonsumtions-accisens betalande
för utrikes ifrån inkommande varor bör med inneva
-
handlande om anstånd med accisen.
313
rande års början uphöra, och att berörde accis sedermera straxt
vid varornes iukomst och förtullande af the handlande skall
erläggas, samt att hvad som härtils varit lem nät på anstånd,
till nu innevarande Junii månads slut skall vara betalt, thet them,
i anseende till åtskillige anförde skäl och omständigheter, samt
på thet the icke med en gång måge råka i oförmögenhet och
blifva ruinerade, måtte beviljas anstånd och prolongation aldraminst
till thetta årets slut, så att hvar och en kan hafva tillfälle
att inrätta thess handel och näring therefter, indraga sina
penningar och efterhand erlägga thenna accisen, hvilken för
åtskillige af the handlande kan belöpa ifrån 40 å 80,000 dal.
sint; förmodande att Riksens Ständer lära finna the medel och
utvägar, hvarigenom statsverket utan theras timeliga välfärds
ruinerande kan blifva hulpit.
Förberörde memorial var af lofl. Borgareståndet remitterat
till Secrete Utskottet, som lärer tillse, huruledes de handlande
med flere vederbörande i stapelstäderne, hvilka hittils
niutit K. Förordningarne af den 8 Maji 1739 och 10 Aug.
1741 till godo, måge för anförde skiäl och omständigheter skull
i det begärte anstånd till årets slut kunna soulageras och
hielpas, utan att K. Förordningen af den 3 April sidstl. må
dervid ligga i vägen, på det att berörde handlande icke måge
utan sin förmodan och förvållande härigenom komma alt för
mycket att lida.
När samma påskrift var upläsen, recommenderade Deputation
detta till R. o. A., att de ville förena sig med Borgareståndet,
så att målet för de handlandes härunder beroende angelägenhet
skull ju förr dess häldre får gå till Secrete Utskottet.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning
och lofvade med första R. o. Arns utlåtelse öfver de ärender,
om hvilka Borgareståndet nu påmint.
Deputation afträdde.
När Deputation var borta, frågade Hr Landtm., om
icke det upläste memorialet ifrån de handlande, angående
något anstånd med consumtions-accisens betalande, får remitteras
till Secrete Utskottet.
Men Hr Giös och flere motsade detta, efter cronan
härigenom skulle sakna de medel, som eljest för consumtions-accisen
i tid borde inflyta, statsverket till understöd.
314 (Juli 28.) Svar från Borgareståndet.
Hr Landtm, förmente, att sådant väl lärer af Secrete
Utskottet tagas i ömsint öfvervägande.
Uppå Hr Landtmms giorde ytterligare frågan,
bifölls det lofl. Borgareståndets utlåtelse i så måtto,
att de handlandes memorial remitterades till Secrete Ut
skottet.
Deputation, som voro skickad till Borgareståndet i afsikt
att förmå dem till åtaga sig den uti projectet till bränvins
accisen
utsatte afgift å 4 dal. sint för hvar tunna spannemål,
som i städerne förbrännes, kom nu tillbaka, och berättade
Frih.
Cederhielm, hvilken fördt ordet, att Deputationen
efter R. o. A:ns befallning varit hos Borgareståndet och sökt
uträtta hvad dem var updragit. Han hade först anmält R.
o. Arns vänliga hälsning och sedan låtit dem veta, att R. o.
A. bifallit mäst alla deras giorde påminnelser vid projectet
till bränvins-accisen, undantagandes 5:te puncteu, hvarvid som
R. o. A. emot all förmodan funnit, att det lofl. Borgareståndet
mycket förminskat den utsatte afgiften för brännevins-brännandet
i städerne; så hade R. o. A. ej kunnat undgå att ännu
föra det lofl. Borgareståndet till närmare ömsint öfvervägande,
hurusom till det allmännas säkerhet och uprätthållande högst
nödigt är, att statsverket med tillräckelige medel blifver understödt;
att R. o. A. också derföre säkert förmodade, att lofl.
Borgareståndet, som vid så margehanda tillfällen vist för det
allmänna lika ädelmodighet, lika omvårdnad och lika frikostighet,
lära i detta mål ej eller vilja söndra sig ifrån R. o.
A., utan otvungit åtaga sig den afgift, som i betänkandet utsatt
är, hälst och emedan på den händelsen, att Borgareståndet
skulle ännu vidare påstå någon lindring, de andre Stånden,
i synnerhet Bondeståndet, skulle, när de fingo derom kunskap,
jemväl taga sig anledning att aftinga något, då riket på det
sättet kommo att sakna alt för mycket.
Borgareståndet hade härpå svarat, att de, till förskaffa
cronan någon inkomst af brännevinet, redan åtagit sig så dryg
consumtions-accis, som de någonsin kunde tåla, i proportion
emot de öfrige Stånden. Emedlertid lofvade de att i anledning
af R. o. Arns nu giorde föreställning taga saken i närmare
öfvervägande och sitt utlåtande derom afgifva.
Sedan Frih. Cederhielm giordt denna berättelsen, skildes
R. o. A. åt, då klockan var två.
Förord för lagman Lilljenberg.
315
Den 5 Augusti.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan half 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 14 Febr. ifrån sid. 462 till
sid. 470, hvarvid inga påminnelser giordes.
Justerades det till H. K. Majit upsatte underdånige svaret
angående framledne Archie-Biskopens Doctor Jacob Benzelii
barns intagande under samma skiöldebref och nummer med
Hr Bergs-Rådet Benzelstierna.
Vidare uplästes och af R o. A. gillades följande Extractum
Protocolli för Hr Lagman Lillieberg:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 28 Julii
1747.
Sedan hos R. o. A. Secrete Utskottet giordt föreställning,
huruledes betieningen vid Riksens Ständers Banque tid efter
annan för thet mera tilltagande arbetet skull blifvit förökt,
men att likväl Banquens Fullmäktige ännu ej äro till antalet
flere, än de vid Banquens första inrättning voro, i anseende
hvartill Secrete Utskottet tillstyrkt, att hädanefter trenne Fullmäktige
af hvarthera respective Stånden måge blifva vid
Banco-värket förordnade, så att deras antal kommer att blifva
nio i stället för sex, på det att rösternes jämlikhet såmedelst
måtte förebyggas och äfven den förmon vinnas, att Fullmäktige
igenom två eller tre ledamöters siukdom eller oundvikelige
frånvaro ej måge hindras att träda tillsamman och afgiöra
åtminstone de mäst angelägne ärender; så har R. o. A. funnit
godt att härtill lemna deras bifall och altså till R. o. A:ns
tredie Fullmäktig uti Riksens Ständers Banque utnämt Lagmannen
Joli. Georg Lilljenberg, i anseende så väl till dess inhämtade
goda kundskap om Banquens tillstånd samt den berömliga
sorgfällighet han under nu varande Riksdag såsom
ledamot i Banco-Deputationen för verkets vidare upkomst å
daga lagt, som ock att dess lagtnans-embete icke är trägnare,
än att lian kan äga nog tid Banquens angelägenheter med all
ömhet att vårda; och hvarföre han kommer att niuta lika förmoner
med de öfrige Banco-fullmäktige. Ut supra.
316 (Ang1, o.) Förord för fiskalen Cedercrona.
Derpå uplästes ett till de andre Stånden upsatt Eatractum
Protocolli för Riddarehus-fiscalen Cedercrona, hvilket af R.
o. A. gillades, så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 28 Julii
1747.
S. D. Lät R. o. A. sig föredraga Ridderhus-fiscalen
Daniel Gustaf Cedercronas giorde ödmiuka ansökning om
Riksens Ständers underdåniga föreskrift till H. K. Maj:t att
medelst något framdeles till träffande accord få bana sig vägen
till vidare framsteg af något assessorat i endera af K. Hofrätterne
eller K. Collegierne. Härvid erindrade sig väl R. o.
A., huruledes the flere resor emot the andre respective Stånden
förklarat, thet the icke ville befatta sig med några tiensters
bortgifvande eller recommendationer thertill, utan att R. o. A.
för sin del lemnat alle sådane af de andre trenne respective
Stånden anmälte mål till H. K. Maj:ts nådige afgiörande, likmätigt
Regeringsformen, uti hvilket oförändrade upsåt R. o.
A. också framgent ärnar fortfara; men som detta är af helt
annan beskaffenhet, i det att Ridderhus-fiscalen Cedercrona är
R. o. A:ns egen betient, och att för honom vid något annat
värk utom Ridderhuset ingen väg öppen är, therest icke R.
o. A. sielfve skulle om thess befordran draga en billig och rättmätig
försorg; så har R. o. A. ej kunnat undgå denna dess
giorde ansökning till benägit bifall hos de andra respective
Stånden härmedelst vänligen att anmäla, i den säkra förmodan,
att de andre respective Stånden, som vid innevarande Riksdag
befrämjat så månge andre sökandes lycka och förmoner, ej
lära emot denna R. o. Arns betient spara deras ynnest och
bevågenhet; hvilket R. o. A. sig härmed vänligast utbeder.
Som åtskillige påminte om differente måls företagande, så
kom R. o. A. öfverens, att i dag inge andre än publique mål
skulle företagas, men ett särskildt plenum hållas till private
ärenders afgiörande.
Efter åtskilliges trägna påstående uplästes dock först ett
memorial ifrån Ridderhus-Deputation, hvaruti förmäles, det
Deputation, till följe af R. o. Arns Extractum Protocolli under
den 3 Martii sidstl., eftersedt huru och på hvad sätt Riddarhus-fiscalen
Cedercrona för thess möda och kostnad vid vapnbokens
upläggande, utan någon känning och afsaknad för Riddarhuset,
må kunna erhålla någon douceur, hvilken, i anseende
till mödan och utgifterne, till thet minsta borde vara
Cedercronas vapenbok. Schyllbergs och Arnells adelskap. 317
2000 dal. smt; varandes Cedercrona till Deputationen med
memorial inkominen, theruti han betygar sin vördnad emot
R. o. Arns förklarade ynnest att vilja belöna thess möda och
kostnad och jemväl anhållit, att Deputationen ville hos R. o.
A. anmäla, huruledes han icke varit i stånd att thetta sitt arbete
genom trycket i dagsliuset befordra, om icke thess antagne
medinteressent i thetta vapnverk, Cancellisten Peter Schyllberg,
honom på en ganska osäker och ännu oviss utgång om
sin skadeslöshet hade med nödigt penninge-förlag lionom(!) theruti
bisprungit, hvarföre och till behörig erkänsla theraf han för
sin största belöning erkänna skulle, om R. o. A. transporterade
thess till Cedercronas belöning förklarade grace in på bemälte
thess medinteressent Schyllberg, så att Schyllberg, emot the
vanlige introductions-afgifterne, kunde få till godo niuta the
skiäl och omständigheter, hvilka han uti thess ansökning om
intagande under sin halfbroders, Protocoll-secreteraren Carlschiölds,
numer före thetta andragit. Och som hos R. o. A.
Deputationen uti afgifvit memorial redan uti Octobris månad
förledne år angående them, som tå upviste K. Maj:ts öpne
skiöldebrefver och om introduction anhöllo, äfven anmält så
väl Cancellie-rådet Arnells ansökning att under sin egen numer
få intaga sin broder Auditeuren Arnell, som ock ofvanbemälte
Schyllbergs ansökning att under sin halfbroders, Protocoll-secreteraren
Carlschiölds, sköldebref och numer blifva på Riddarhuset
intagen, hvilka mål R. o. A. den 30 i samma månad
till Deputationen åter remitterat; ty förmäler Deputationen
sig häraf tagit anledning att å nyo R. o. A. härom föreställa.
Och hvad Schyllberg anbelangar, så berättar Deputationen, att
ehuruväl alla adoptioner äro genom R. o. Arns resolution af år
1743 förbudne, så förekomma härvid dock sådane omständigheter,
som värkeligen synas i så måtto ändra sielfva saken, nemligen
thess faders förtienst, then honom gifne K. Försäkran af
år 1734 om adelskap för sine egne och stiufbarn, till följe
hvaraf Schyllberg, såsom egen son, äfven är berättigad till
adelig skiöld och värdighet under egit namn och numer, som
thess halfbroder Protocoll-secreteraren Carlscliiöld redan fått
hugna sig af; men som han sådan förmon ej kan komma att
åtniuta, ty har Schyllberg anhållit att till undvikande att öka
antalet i nummern, på samma sätt som med Hr Secreteraren
Carleson skiedt, få intagas under sin halfbroders namn och
numer, och thet häldre än att se sig therifrån aldeles vara ute
-
318 (Aug. 5.) Cedercrona, Schyllberg och Arnell.
stängd. Hvad åter Auditeuren Arnell beträffar, så förmäler
Deputationen, thet han är en meriterad man, år 1734 genom
resolution blifvit af H. Maj:t förklarad värdig till adelskaps
åtniutande och således äfven att intagas på Riddarhuset, är
ensam och barnlös och till faciliterande af sin begäran för sin
del utfäst 5000 dal. knit till Riddarhuset, utom hvad thess
broder Cancellie-rådet redan erlagt, hvarigenom, och i fall R.
o. A. skulle samtycka thetta project, att Schyllberg för ordina
i re afgift blefve intagen under sin halfbroders numer, Riddarhuset
tå medelst Auditeuren Arnells intagande vunno ersättning
för the 3,300 dal. knit, som Schyllberg i annor händelse
utfäst att ännu erlägga. Och som Deputationen intet
annat eller bättre medel och utväg vet att föreslå, hvarigenom
Fiscalen Cedercrona efter R. o. A:ns förklarade benägenhet
och vilja kan blifva recompenserad, än thenna af honom sielf
föreslagne utväg, hvarmed han förklarat sig på thet högsta
vara nögd, R. o. A:ns vilja blifver fullbordad, Ridderhuset therigenom
intet lidit, R. o. A:ns numer ej ökas, och Riddarhusets
inkomster äntå thessutom ökas med 5900 dal. knit med mera;
för then skull förmäler Deputationen sig i så beskaffadt mål ej
undgå kunna R. o. Arns godtfinnande underkasta, huruvida
the skulle behaga anse, thet theras fattade resolution emot
adoptioner af år 1743 må härvid i vägen ligga, eller ock utan
afseende på then samma och i betraktande af anförde bevekande
skiäl och omständigheter förbemälte Auditeur Arnell
och Cancellist Schyllberg må kunna uti theras ödmiuka
åstundan vinna gunstigt bifall och ibland R. o. A. på Riddarhuset
blifva intagne; dock att thetta ej må dragas till något
prejudicat i framtiden.
Hr Hårleman utlät sig, att första frågan blifver, om R.
o. A. pålagt Fiscalen Cedercrona att uplägga vapnboken, eller
om han giordt det af egen bevågenhet och i afsikt att derigenom
vinna något. Men i öfrigit vore adelskap en värdighet,
som på detta sättet intet bör bortsäljas, utan enligit 44 § af
Regeringsformen genom dygd, studier, tapperhet och erfarenhet
förtienas; den rättigheten att benåda någon med adelskap tillhörde
ock Konungen allena, men intet R. o. A., och kunde
hända, att, om R. o. A. gingo för vida, de andre Stånden togo
i saken med, aldenstund samtelige Riksens Ständer uti den
åberopade §:n af Regeringsformen förbehållit sig, att ej för
månge adelsmän skulle giöras, utan allenast de, som igenom
Cedercrona, Schyllberg och Arnell.
319
några värkelige tienster för riket giordt sig till denna ähre
belöningen
värdige.
Hr G. A. Ruthén schiöld sade, att han som ledamot af
Ridderhus-Deputationen ej kunde undgå vid detta tillfälle att
erindra, det Högh R. o. A. sielfve befalt Ridderhus-Deputation
att gifva vid handen något moyen, hvarigenom Cedercrona
skulle kunna stälias till freds för sin möda och omkostnad vid
vapenbokens upläggande. Deputationen hade derföre hälst vidtagit
detta, efter Ridderhuset härigenom slipper utgiften och
antalet af numrerne hos R. o. A. intet ökes. Dertill med böra
R. o. A. vara sig lika, och så vida Benzelierne nyss blifvit
intagne, kunde ock både Schylberg och Arnell vara så nära
berättigade till åtniutande af denna förmonen.
Hr Hårleman svarade, att med Benzelierne vore helt
annan beskaffenhet; deras fader hade värkeligen kunnat vara
adlad på en gång med bröderne; H. Maj:t hade sielf remitterat
ansökningen till R. o. A. och tillika förklarat sitt nådiga
bifall för dem, så att dermed aldeles enligit Regeringsformen
vore tillgångit.
Det sades, att Biskopen Schylberg äfven hade år 1734
undfått H. Maj:ts nådige försäkran om adelskap för sine egne,
så väl som sine stiufbarn; och om intet annat felade, torde
väl också Schylberg kunna erhålla H. Maj:ts nådiga remiss
för sig.
Hr Hårleman önskade, att snarare måtte förebyggas, det
inga flere remisser komma ifrån H. Maj:t, och recommenderade
äfven vid detta tillfälle Hr Hårleman till Ridderhus-Deputations
ledamöter, att någon författning eller lag måtte giöras
derpå, att inga flere främmande, utom ägande besynnerlige
förtienster, här blifva naturaliserade, eller åtminstone, om de
här intages, icke få sielfva för sine personer, men väl deras
barn, som sig här nedsatt, blifva ledamöter i Secrete Utskottet.
Hr Ruthenschiöld berättade, att Riddarhus-Deputation
redan ingifvit sitt betänkande härom.
Hr Anrepp uprepade, hurusom bägge desse målen af
R. o. A. vore remitterade till Ridderhus-Deputation, det
förra om Schylbergs och Arnells adoptation, det senare om
Cedercrona. Hvad Schylberg anginge, så ägde han mycket
frälse, som R. o. A. på detta sättet åter kan få draga inom
Ståndet. Ridderhus-Deputation hade fördenskull, i anseende
320 (Äng. 5.) Cedercrona, Schyllberg och Arnell.
till åtskillige härvid varande considerationer, intet funnit någon
lättare utväg att kunna dedomagera Cedercrona och tillika undvika
utgift för Ridderhuset. Skillnad borde ock giöras emellan
adoption och nobilitation, ty vid detta förra kan intet vara så
mycket betänkande, efter antalet af familierne derigenom ingalunda
blir ökt.
Hr Gyllensvärd påstod, att, om Schylberg intet blir intagen,
ingen annan eller måtte få komma in.
Hr Winblad och flere giorde det samma.
Andre åter begärte, att detta, såsom ett R. o. Arns oeconomicum,
måtte efter vanligheten upskiutas till Riksdagens
slut och dagen efter, sedan R. o. A. varit på Rikssalen.
Härmed instämde största delen af R. o. A.
Men som många enständigt påstodo, att saken nu måtte
afgiöras, föreslog
Frih. Cederhielm, att, på händelse R. o. A. ej koinmo
öfverens, om saken nu skall afgiöras eller upskiutas tils efter
Riksdagen, R. o. A. då i eftermiddag måtte votera derom, på
det tiden härigenom ej måtte förloras.
Hr M. Skecta förklarade, det han för sin del aldrig
samtycker härtill, ty ett rike är altid olyckeligit, hvarest för
mycken Adel är; och att hos oss mera Adel finnes, än riket kan
tåla, derom vittnar den åberopade 44:de § i Regeringsformen,
och ingen lärer eller med skäl det kunna motsäja. Sedan
vore detta steget olagligit, att Fiscalen på Ridderhusets depence
skall sälja bort adelskap och giöra någon till adelsman. Bättre
och anständigare voro, att för hans hafde möda och besvär
med vapnbokens upläggande hvar och en gofvo honom en
specie-ducat, hvarmed Hr Skecta gärna ville uhr sin egen
pung giöra början.
Hr Hästsko begärte, att en Capitain, som heter Blixen,
måtte äfven blifva intagen under Capitain Levin Blixens
nummer.
Hr Gy llengran ath påstod, att, om Schylberg och Arnell
ej blifva intagne, det förra om Benzelierne ej eller måtte anses
för afgiordt.
Hr Hårleman bad, att R. o. A. ville betänka, att ibland
de 20, som sist blifvit benådade med adelskap, varit 18 civil-,
men ej mera än 2:ne militair-betiente. Skulle nu Schylberg
och Arnell blifva intagne, ökades ännu antalet af civil-staten,
som blifvit hugnade med denna förmonen, i det stället sielfva
Deputation från Borgareståndet.
321
billigheten fordrade, att de, som bära vapn och sköldemärke på
sin kropp för fäderneslandet, böra niuta en sådan heders belöning.
Hr Löwenhielm försäkrade, det han ingalunda missunnade
Hr Schylberg eller Hr Arnell den benägenhet, som en
del af R. o. A. dem vilja visa; dock vore bäst, att R. o. A.
härmed väntade till Riksdagens slut, då R. o. A. äro i stånd
att sielfve göra hvad dem sielfva hälst behagar; eljest kunde
de andre Stånden komma in och blanda sig häruti samt
påstå sig äga något deltagande och då giöra jemförelse af
andras meriter med deras, som nu kunde blifva intagne.
Hr Anrepp förnyade hvad han förut anfördt om den
skillnad, som bör giöras emellan nobilitation och adoption,
hvilken senare att tillåta så mycket mindre betänkande erfordras,
som antalet af numrerne eller familierne derigenom ej
ökades.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Rådman Kyronius förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, berättade,
thet Borgareståndet med besynnerlig upmärksamhet fädt erfara,
hurusom Prästeståndet skickat ett Extractum Protocolli
om Riksdagens slut jemte förslag, på hvad sätt de oafgiorde
målen i Secrete Utskottet och plenis må afgöras, endast till
Bondeståndet; i anseende hvartill och som Borgareståndet efter
vanligheten icke fådt del af berörde Extractum Protocolli, så
har Borgareståndet igenom några Deputerade begärt detsamma
af Bondeståndet, då Bondeståndet också väl lofvat dem det,
mön bedt dem först vända sig till Prästeståndet. Icke dess
mindre har Borgareståndet funnit sig nödsakade att hemställa
R. o. A. om ej R. o. A. skulle vilja gemensamt gå med dem
till Bondeståndet och begära del af ofvannämde Extractum
Protocolli, efter R. o. A. väl sielfve lära finna, hvad eftertänkeliga
påfölgder det kan draga med sig, om 2:ne Stånd på
det sättet vilja sättja sig samman och gå de andre med sine
utlåtelser förbi.
Hr Landtm, svarade, att R. o. A. lära taga detta i öfvervägande,
och om Deputation skulle behaga vänta nedre i
Secrete Utskottets rummet, lärer R. o. A. snart kunna utlåta
sig härom.
Deputation afträdde.
När Deputation var borta, påstodo
Adelm Protokoll. (XVI). 1746—1747. 11. 21
322 (Au g. 5.) Deputation till Bondeståndet.
Hr Skecta och flere, att Deputerade strax måtte utnämnas
och följa med till Bondeståndet att gemensamt begära
del af det ofvan omförmälte Presteståndets Extractum
Protocolli.
Men som detta emotsa.des af Hr Klingsporre och åtskillige
andre, så påstod
Hr Skecta, att Hr Klingsporre måtte säga, hvarföre han
är emot, att Adelens Deputerade skulle följa med till Bondeståndet
och begära del af detta Extractfum] Protocolli, som han
nu fådt höra skola gå derpå ut, att ingen af Presteståndets
ledamöter skall efter den utsatte termin, till den 8 i denna
månad, mera få befatta sig med några riksdags-ärender, utan
de hos plena då oafgiorde allmänna ärender upgifvas till K.
Maj:ts afgörande med Råds råde, och Secrete Utskottet derjemte
påläggas att nu straxt upgifva de derstädes företagne
undersökningar; ett förslag, som kastar vår regering öfver
ända och ändrar den efter Riksdagsordningen faststälte methoden
till sakernes afgiörande vid Riksdagarne.
Hr Klingsporre svarade, att han hade så mycket mera
orsak att vara häremot, som detta är ett ovanligit steg och vi
ännu intet äro förvissade, om innehållet af Prästeståndets Extractum
Protocolli är sådant som det nu berättas; åtminstone
såge det vänligare ut, om R. o. A. skickade någre Deputerade
till Presteståndet och begärte det af dem sielfve.
Hr Löwenhielm styrkte äfven dertill, att R. o. A. heldre
måtte skicka till Presteståndet och underrätta sig, om ett sådant
Extractum Protocolli ifrån dem blifvit afsändt till Bondeståndet;
i hvilken händelse man kunde låta Presteståndet förstå, det
R. o. A. väl hade förmodat, att de skolat visa R. o. A. samma
förtroende och så snart gifvit dem communication deraf som
Bondeståndet.
Gref Axel R. Sparre utlät sig, att R. o. A. väl kunde
giöra det, men som Borgareståndet först angifvit denna saken
hos R. o. A. och således visat förtroende emot oss, så skulle
det se ovänligit ut, om vi ej ville följa med dem.
Atskillige af R. o. A. begärte, att Hr Landtm, måtte giöra
proposition, om icke en Deputation får gå med Borgareståndet
i det omtalte ärendet.
Hr Landtm, varnade, att inga ovanliga steg måtte giöras,
som torde hafva värre påfölgder, än man sig nu kan föreställa,
och gifva anledning till kallsinnighet och osämja Stånden
Baron Ungern-Sternbergs utmärkelse. 323
emellan på en tid, då enighet är som mäst nödig och Secrete
Utskottet densamma till Riksens Ständer så högeligen recommenderat.
Men som lika fullt enständigt yrkades på proposition, så
giorde
Hr Landtm, frågan, om då R. o. A. behagar, att en Deputation
skall gå till Bondeståndet gemensamt med Borgareståndet
och begära del af det omrörde Extractum Protocolli;
Hvartill
af R. o. A. svarades med Ja.
Och utnämdes härtill en Deputation af 12 personer, hvilken
ock straxt afgick. Gref Axel Rutger Sparre förde ordet.
Hr Landtm, gick litet neder af Ridderhus-salen.
Då emedlertid uplästes Rådets Extractum Protocolli af
den 28 nästförvekne Julii, hvaruti förmäles, thet H. K.
Maj:t samma dag yttrat thess nådige välbehag att vilja förordna
nu varande Landtmarskalken samt Öfversten för K.
Lifregimentet till häst Baron von Ungern-Sternberg till General-Lieutenant
af Cavalleriet, hvartill han genom thess långlige
trogne tienster giort sig värdig, samt att sådant med Riksens
Ständer skulle communiceras; hvarvid Herrar Riksens Råd
förklarat, att the funno Landtmarskalken Baron von UngernSternberg
hafva giort sig välförtient af then nådige ihugkomst,
som K. Maj:t för honom hade, samt att the vid then befalte
communicationen icke hade något att påminna.
R. o. A. biföllo detta enhälligt och betygade mycken
fägnad deröfver, att H. Majit på detta sättet velat ihogkomma
Hr Landtmarskalken, som är en så välförtient Herre af riket
och har både vid den förra och under nu varande Riksdag
vist så mångfaldige prof af sin patriotiske nit och rena kärlek
för fäderneslandet samt den oförtrutna drift, sorgfällighet och
mogna försiktighet, hvarmed han sakerne under nog granlaga
och bekymmerfulla omständigheter till ett lyckeligit slut fördt
och det allmänna bästa främjat.
Och som Hr Landtm, i det samma upkom, önskade R.
o. A. Hr Landtm, mycken lycka till den honom nu updragne
värdigheten.
Hr Landtm, betygade häremot sin vördsamma erkänslan,
men bad att R. o. A. ville betänka sig. Han ville intet gå
någon annan förbi och med sitt framsteg gifva anledning till
någons olust, utan önskade han att kunna giöra tillfyllest för
324 (Allfr. 5.) Schyllberg och Arnell.
det han redan har och kunna tiena riket så, att han i någon
del kunde svara emot det gunstige förtroende R. o. A. honom
vid alla tillfällen vist. Hr Landtm, undanbad sig ännu vidare
den grace R. o. A. honom i detta mål ville giöra.
Men R. o. A. förklarade med mycken högaktning, att de
förblifva enständigt vid sin resolution, och bådo att Hr Landtm.
intet ville undandraga sig den märkelige tienst de voro försäkrade,
att riket af Hr Landtm, kan förvänta.
Afskickades också straxt det upläste Rådets Extractum
Protocolli till de andre Stånden med påskrift, att det hos R.
o. A. var bifallit.
Derpå reassumerades förra discoursen om Ridderhus-Deputaiions
betänkande för Hr Schylberg och Hr Arnell.
Och giorde Hr Landtm, efter åtskilliges begäran frågan,
om samma betänkande bifalles;
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Och som votering påstods, upsatte Hr Landtm, följande
proposition, hvilken för R. o. A. uplästes.
Proposition: Den, som bifaller det upläste Ridderhus-Deputations
betänkande, skrifver Ja.
Den det ej vill, skrifver Nej.
Atskillige af R. o. A. önskade, att votering i denna saken
kunde undvikas.
Hr Hårleman holt före, att man så mycket mindre bör
skrida till votering i denna saken, som både adoptioner och
flere adelsmäns giörande strider emot lagen, och vi intet böra
votera öfver lagen.
Frih. Coijet instämde härmed och afsade sig all votering
i detta mål, som han äfven funne strida emot lagen.
Frih. Cronhiort gaf tillkänna, det han också vore af
den tankan, att det blefvo farligit prsejudicat att votera om
denna saken, samt att fördenskull bättre vore att härmed aldeles
upskiuta till Riksdagens slut, då alla de öfrige ansökningar
om introduction på en gång kunde företagas och afgöras.
I anseende till desse och de flere föreställningar, som härom
giordes, begofvo sig omsider de, som begärt votering. Hvaremot
föreslogs, att saken måtte remitteras tillbaka till Ridderhus-Deputations
ytterligare betänkande.
Hr Anrepp frågade, hvarföre det upläste betänkandet
skulle remitteras tillbaka till Ridderhus-Deputation. Deputation
hade redan afgifvit sitt yttrande och vore intet i stånd att när
-
Riddarhusdeputationen om adlandet. 325
mare examinera hvars och ens meriter. Men ville R. o. A.
låta sig föreläsa det andra Deputations betänkande om all[a]
dem i gemen, hvilka sedan sista Riksdag, i anledning af R. o.
A:ns underdånige skrifvelse af den 16 Sept. 1743, blifvit benådade
med adelskap, skulle R. o. A. få höra huru dermed tillgådt.
Sedan något vidare härom var discoureradt, stannade R. o.
A. i det slut, som följande resolution utvisar, hvilken för R.
o. A. justerades och det upläste betänkandet derefter påskrefs.
Resolutio: Remitterades tillbaka till Ridderhus-Deputations
ytterligare betänkande, viljandes R. o. A. vid Riksdagens slut,
när Ridderhusels en sk ylte angelägenheter och de öfriges giorde
ansökningar om adelskap kommer att företagas, jemväl om
Auditeuren Arnells och Cantzlisten Scliylbergs nu sökte adoption
sig sluteligen utlåta.
Härpå uplästes Ridderhus-Deputations till R. o. A. ingifne
memorial af den 5:te Dec. förledit år, hvaruti berättes,
thet, under förehafvandet af the inkomne ansökningar om introduction,
åtskillige af Krigsbefälet så hos R. o. A. som uti
Deputationen låtit sig förmärka, som the skulle trodt sig
therutinnan något lidit, att ibland the 20 personer, som i anledning
af R. o. Arns underdånige föreställning af den 16
Sept. 1743 af H. Majrt med adelig skiöld och värdighet blifvit
benådade, allenast tvänne af militair-ståndet utaf samma K.
nåd blifvit delaktige; hvilket gifvit Deputationen anledning att
närmare giöra sig underrättad, huru thermed tillgått, samt till
then ändan hört så väl Stats-Secreteraren Boneauschiöld som
Stats-Secreterarne von Nolcken och von Seth samt CancellieRådet
Arnell; af hvilka the 3:ne sidsta påhvälft Stats-Secreteraren
Boneauschiöld ali skulden till thetta klagomål och
yttrade missnöje, såmedelst att han ej skolat lemna them behörig
del och communication af ofvanberörde R. o. Arns bref,
hvaremot åter Stats-Secreteraren Boneauschiöld åtskilligt invändt
till sin enskyllan, hvilket alt sedan Deputationen vidlyftigt
i memorialet uptagit och berättat, tillika med hvad uti
Råds-protocollerne angående thetta mål finnes anfördt, utlåter
Deputationen sig, att följande frågor och omständigheter billigt
borde förtiena att komma i öfvervägande, nemligenr
lro om icke Stats-Secreteraren Boneauschiöld, tå R. o.
Arns bref af den 15 Sept. 1743 till H. Majrt ankom, hade
bordt thet samma straxt i Rådet anmäla och inför Protocollet
upläsa, som ej skedt;
326 (Aug. 5.) Boneauschiölds förhållande.
2:o om icke Stats-Secreteraren Boneauschiöld hade bordt
communicera thetta R. o. A:ns memorial med the öfrige StatsSecreterarne
straxt thet ankommit, och antalet af them, som
koramo att nobiliteras, alla expeditionerne emellan i proportion
af the sökande regleras, som ej förr, än tå allenast 2:ne
rum voro öfriga, skedt; och
3:o om icke, utan att i någon måtto kränka K. Majits
höga regale, förgifvandet af adeligit stånd och värdighet hade
bordt K. Majit i Cabinettet föredragas, tå the thervid närvarande
Hrr Riksens Råd haft tillfälle att gå K. Majit i underdånighet
tillhanda med underdånige trogne erindringar; hvilka
omständigheter år 1723 blifvit i akt tagne, hvartill ock 14 §
uti Cancellie-ordningen synes gifva någon anledning, men nu
ej skedt. Och som Deputationen anser thetta mål ej höra till
thess åtgiörande, ty har Deputationen trodt sig allenast böra
berätta R. o. A. förloppet theraf; förmälandes sig likväl kunna
tilltro sig att säga, att hvad således i ofvananförde omständigheter
synes vara efterlåtit, är rätta orsaken, hvarföre åtskillige
af Krigsbefälet trodt sig i thetta mål sakna then nåd H.
Majit altid bevisat och förklarat för them, som med tro[het]
och tapperhet giordt sig theraf värdige. Och ehuruväl åtskillige
värdige och välförtiente män nu hos Deputationen sig anmält
med anhållan att komma i åtanka, i fall R. o. A. skulle
föröka sitt antal med flere famillers nobiliterande; så finner
likväl Deputationen för sin del sig ej kunna them uti tlieras
ansökning till anmälande villfara, innan R. o. A. sig utlåtit,
om och huruvida them skulle behaga föröka sitt antal af en
eller annan numer, till någon hugnad för the sökande af Krigsbefälet;
hvilket dock Deputationen underställer R. o. Arns
egit godtfinnande och välbehag.
Hr Nedervudd beklagade, att Stats-Secreteraren Boneauschiöld
uti detta mål iutet haft någon godhet för Krigsbefälet;
men som det är Konungens ensak att benåda hvem han vill
med adelskap, så lärer nu för R. o. A. intet mera vara härvid
till giörande, än att för framtiden taga sådane mått, att
dylikt hädanefter ej måtte ske.
Hr Hästsko tyckte, att Stats-Secreteraren Boneauschiöld
för detta sitt förhållande borde ställas under Cantzlie-rätt.
I anledning af någras begäran, och som Deputation,
hvilken varit hos Bondeståndet, nu kom tillbaka, så lemnades
detta senare Ridderhus-Deputations betänkande på bordet.
Presteståndets protokollsutdrag om hemliga stämplingar. 327
Sedan Gref Sparre med den återkomne Deputation träd t
inom skranket, berättade Gref Sparre, hvilken fördt ordet, att
R. o. Arns Deputerade hade efter befallning associerat sig med
Borg[are]ståndets Deputation samt derpå gådt till Bondeståndet
och begärt det Extractum Protocolli, som Prästeståndet dem
tillskickat angående Riksdagens slut, efter Prästeståndet intet
haft den benägenhet hvarken för R. o. A. eller för Borgareståndet,
att de lemnat oss deraf del. Taleman för Bondeståndet
hade svarat, att berörde Extractum Protocolli endast
kommit till dem i concept, och sökt förvisa dem till Prästeståndet.
Men omsider hade han måst tillstå, att de också fådt
ett annat, som varit renskrifvit in forma; och uppå skedd
föreställning samt någon stunds fördröjande i förstugun, under
det att Ståndet härom rådgiorde, hade änteligeu sielfva originalet
dem blifvit tillstält, hvilket Gref Sparre nu framgaf och
straxt blef upläst.
Berörde Extract af Prästeståndets Protocoll var daterat
den 24 Julii och anföres therutinnan, att Prästeståndet åhördt
Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 15 Julii om
de åtskillige hemlige anläggningar, som Secrete Utskottet förspordt
å färde vara, hvarigenom riket till sin säkerhet, successionen
till dess bestånd samt Riksens Ständer till sina fri- och
rättigheter kunna sättjas i våda och äfventyr; att Prästeståndet,
som hyser en rättmätig ifver emot sådane landtförderfvelige
uptåg, beklagar högeligen, att nu vid slutet af thenna
långsamma Riksdag så bedröfvelige tidningar skola förspörjas,
men förmodar likväl, som svenska nationen i alla tider varit
känd och namnkunnig för en oförkränkt undersåtelig trohet
emot sin öfverhet och fädernesland, att, när härom varder närmare
undersökt, det torde befinnas, att en sådan apprehension
af fruktan för våda och äfventyr mera härrörer af en tidig
vaksamhet och berömmelig ömhet för fäderneslandet, än att i
sielfva värket något afvogt emot fosterland skulle vara uprunnit
i svenska mäns hiertan; hälst Ståndet af sine actis befunnit,
hvad ogrundade rykten om conspirationer och stämplingar
vid 1727 och flere Riksdagar blifvit Riksens Ständer
till en bekymmerfull omtanka förebragte, hvilka lätteligen
kunnat bringa nation uti mycken villervalla och många skadelige
fölgder, om icke sakerne med yttersta försiktighet blifvit
handterade. Icke dess mindre och ther thet skulle befinnas, att
antingen genom påfunnen original brefväxling, välfrägdade vit
-
328 (Äng. 5.) Hemliga stämplingar.
nens utsago eller andre tillförlåtelige bevis en säker anledning
vore att tro något landsförräderie verkeligen å färde vara, så
förmäler Ståndet thess tanka vara, att till uptäckande theraf
och till förekommande af the många vanrykten och misstankar,
hvarmed mången redelig undersåte kan kränkas och hela riket
oroas, Secrete Utskottet forderligast upgifver alla förenämde
data till Riksens Ständer, hvilkas omedelbara verk och författningar
i förbrytelserne angripas, och kunde theruppå H. Majit
i underdånighet anmodas att anbefalla thess och Riksens Svea
Hofrätt, dit the af Secrete Utskottet specificerade brott efter
sielfva bokstafven i allmänna lagen rätteligen höra, att theröfver
på thet aldra nogaste ransaka och then brotslige utan alt
skonsmål lagligen döma och straffa låta; förmodandes Ståndet
sig härutinnan vidtaga the hälsosammaste mått och utvägar
icke allenast i anseende till sielfva saken, som således faller i
the domares händer, som genom långlig förfarenhet äro vane
att utleta sanningen efter Sveriges lag och process, utan ock i
anseende till Riksdagens slut, som för inga sådane sakers
skuld bör utdragas, emedan thet redan öfverskrida the här
varandes tolamod och alla hemmavarandes förmåga.
När föregående Prästeståndets Extractum Protocolli var
läst till slut, uplästes äfven påskriften, af innehåld att thet
hos Bondeståndet var upläst den 28 Julii och bifallit.
Ofver denna senare omständigheten yttrade sig
Gref Axel Rutger Sparre, det han icke utan största
förundran nu hörer, att det upläste Prästeståndets Extractum
Protocolli äfven skall vara bifallit af Bondeståndet, der dock
han med samtelige Deputerade hördt, att Rådman Faggot, som
fördt ordet för Borgareståndets Deputation, tackat Bondeståndet,
för det de giordt behörig reflexion på Borgareståndets föreställning
och sedan genom några utskickade låtit Borgareståndet
veta, att de icke giordt ett med Prästeståndets slut; i anseende
hvartill, och som Borgareståndet äfven begärt att på ett ögnablick
få låna originalet af detta Extractum Protocolli, till att
jemföra det med den Borgareståndet tillstälte afskriften, Gref
Sparre åtog sig, om R. o. A. så skulle behaga, att gå up till
Borgareståndet och närmare underrätta sig, huru härmed förevetter,
samt hvad steg Borgareståndet härutinnan ärna taga.
Detta bifölls af R. o. A. och gick Gref Sparre straxt åstad.
Uplästes Hr Magnus Schectas memorial, hvaruti han
förmäler, thet han, sedan K. Commissorial-rätten låtit afsäga
Domen öfver Nils Persson.
329
domen öfver Herrdagsbonden Nils Pehrsson, ej kunnat undgå
theröfver inkomma med följande välmente upmärksamhet,
nemligen att ehuruväl straffet tyckes intet vilja svara emot
thess grofva brott och missgärning, så vill han likväl intet åtal
therå giöra, utan anhåller allenast, thet bemälte dom måtte
genom trycket almän göras, med tilläggning af alla the mildrande
skiäl, som hafva kunnat gifva anledning till befrielse
ifrån thet uti 5:te cap. 1 § Missgärningsbalken utsatte dödsstraffet,
som, i brist af emellan kommande nåd, eljest uppå ett
slikt brott väl följa bordt. Jemväl håller Hr Skeda nödigt,
att species facti må tryckas, på thet sanningen så väl som
then Nils Pehrsson vederfarne nåd och lindring måtte allom
kunnig blifva och således them illsintom thymedelst betagit
att förbyta sanningen och theraf giöra något högst skadeligit
bruk, såsom hade Nils Pehrsson, i anseende till thet lindriga
straffet, icke varit så brottslig, utan till äfventyrs oskyldigt
lidit.
Frih. Frisendorf förklarade, thet han för sin del ej voro
emot, att then öfver Herredagsman Nils Persson afsagde domen
måtte tryckas; men som han haft den ähran att vara ordförande
ledamot i Commissorial-rätten, så borde han ej underlåta
att gifva Högh R. o. A. vid handen de skiäl, som äro deremot,
nemligen att Commissorial-rätten understält H. Majit
saken med alla dess omständigheter och upskickat domen in
extenso, då H. Majit hade befalt, att domen skulle kortas och
vissa omständigheter deri uteslutas. Således existerar härvid
den svårigheten, att om domen skall tryckas sådan, som den
blifvit afsagd, blir densamma stympad och ofullkomlig; skall han
åter vara sådan, som han ifrån Commissorial-rätten blef upskickad
till H. Majit, så giöres vissa eftertänkelige omständigheter
bekante, som ej böra blifva allmänt kunnige. Hvad
eljest sielfva saken beträffar, så kunde han försäkra, att Commissorial-rätten
med all ömhet och tillika med den alfvarsamhet,
som vederbör, handterat saken, som ock Commissorialrätten
dömt Nils Persson, efter det hans grofva gärning förtient.
Men II. Majit har, i anseende till visse mildrande skäl
och i synnerhet att H. K. Höghets nåd och förbön emellankommit,
lindrat straffet för Nils Persson.
Hr Börje Skecta tyckte, att thet förnämligast bör tilläggas
vid domen och blifva allmänt kunnigt, att Nils Persson
uppå H. K. Höghets intercession fådt nåd och förskoning.
330 (Äng. 5.) Domen öfver Nils Persson.
Hr Löwenhielm påminte, det ingen tilläggning kan giöras
vid domen, utan måste den tryckas sådan, som den blifvit afsagd,
och Commissorial-rätten sielfve giöra utdrag af omständigheterne,
samt i öfrigit dermed förfaras efter Förordningen
om rättegångs-acters tryckande. Hr Löwenhielm tilläde vidare,
att om H. Majit hade funnit, det uti domen öfver Nils Persson
något bordt införas om H. K. Höghets faldte intercession,
hade väl sådant influtit i H. Majits nådige svar till Commissorial-rätten;
men det har icke skedt, och tviflade äfven Hr
Löwenhielm, att något i Råds-protocollet finnes infördt om H.
K. Höghets förbön för Nils Persson. Utom dess och så framt
R. o. A nu skulle åstunda, att detta skall tryckas, så måste väl
H. K. Höghets nådiga samtycke och vilja först inhämtas,
innan vi decidera häruti.
Hr Klingsporre gaf tilkänna, det han vore nögder, att
icke allenast den öfver Nils Persson afsagde domen måtte
tryckas, utan ock alla andra undersökningar, som en tid
bortåt blifvit anstälte, på det vi måtte vara säkre, det ingen
oskyldig lidit.
Hr Börje Skee ta yrkade ännu vidare therpå, att någon
tilläggning måtte giöras vid domen om then af H. K. Höghet
fäldte nådige intercession för Nils Persson.
Hr Löwenhielm sade sig intet vara theremot; men
då måste ett Extract af Råds-protocollet formeras, hvaruti
thetta införes, och samina Extract uhr Råds-protocollet sedan
tillika med Coramissorial-rättens dom tryckas.
R. o. A. bifollo, att then af Commissorial-rätten öfver Nils
Persson afsagde domen må tryckas tillika med Rådets Extractum
Protocolli angående det, att igenom II. K. Höghets fäldte nådige
intercession Nils Persson blifvit förskont ifrån dödsstraffet.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst
och gillad, skrefs på Hr Skedås memorial.
Hr Wadenstierna berättade, att under det han på någon
stund gådt ner ifrån Ridderhuset, hade han af tillfälle råkat
någre af Bondeståndets ledamöter på gatan, hvilke sagt, att
Presteståndets Extractum Protocolli om Riksdagens slut aldrig
varit före hos Bondeståndet, mindre blifvit af them bifallit,
utan hade en skiälm sådant påskrifvit.
I det samma kom Gref Sparre tillbaka och berättade, att
Borgareståndet redan varit skilde, så att han råkat de fläste af
Ståndets ledamöter i trappan; dock hade de, när han sagt
Svar från BorgareBtåndet. Ribens memorial.
dem sitt ärende, åter vändt om och trädt tillhopa igen. De
hade funnit mycket besynnerligit, att Bondeståndet sagt annorlunda,
än påskriften på documentet innehåller, och lofvat fråga
vidare derefter. Afven hade de låtit veta, att de utnemdt 4 Deputerade
att upsättia svar till Presteståndet, uti hvilket de ärna
gifva dem tillkänna, att R. o. A. och Borgareståndet förmodat,
det Presteståndet skulle såsom våra lärare förelysa de andre
Stånden med berömmelige efterdömen till enighet, och att de,
som bättre kunnige om sakerne, intet bordt på sådant ensidigt
sätt addressera sig till Bondeståndet och gå de andre Stånden
emot ordningen förbi, hvarigenom oenighet Stånden emellan
lätteligen kan upväckas och åstadkommas. Borgareståndet
hade vidare tillagdt, det de hoppas att R. o. A. härutinnan
giöra med dem ett, och till den ändan hade de också begiärt, att
R. o. A. ville utnämna några Deputerade, som kunna sammanträda
med Borgareståndets till detta svarets upsättjande.
R. o. A. funno bäst, efter Secrete Utskottet i morgon
kommer tillhopa, att det upläste Presteståndets Extractum Protocolli
remitteras till Secrete Utskottet, på det att, sedan Secrete
Utskottet härom sig underrättadt, R. o. A. måtte få
kunskap, huru härmed är tillgångit.
R. o. A. skildes derpå åt, när klockan var half try.
Den 7 Augusti.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine ställen;
Uplästes Protocollet af den 14 Februarii ifrån sid. 470 till
sid. 476, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Hr Carl Ribens memorial, hvaruti, sedan han
hos R. o. A. aflagt thess ödmiukaste tacksägelse för theras genom
Extractum Protocolli hos the andre respective Stånden
för honom aflåtne recommendation till Advocatfiscals-sysslans
i K. Giöta Hofrätt erhållande, utbeder han sig R. o. A:ns
tillåtelse att hos the andre Stånden äfven få supplicera om
theras gemensamma biträde och föreskrift therutinnan.
Detta bifölls af R. o. A. och recommenderades äfven till
benägit bifall hos de andre respective Stånden.
Uplästes Wilh. Gyllenskiepps memorial, hvarutinnan han anhåller,
att, som Riksens Ständer behagat fastställa vice Ammiralen
332 (Äng. 7.) Gyllenskepp och Grönhagen.
Wagenfelts åtniutne befordran, hvarigenom han måste stå tillbaka,
Riksens Ständer tå täcktes bete honom then ynnest, att
han kunde blifva benådad med vice Ammirals caraetere och
fullmagt af samma dato, som Wagenfelt then undfått, saint
han således få behålla thess anciennité för sine långlige och
trogne tienster.
Gref Reenstierna påminte, att R. o. A. måtte förblifva
vid det, som en gång är resolverat uppå Secrete Deputations
betänkande öfver Schoutbynachten Gyllenskiepps besvär, aldenstund
bemälte Schoutbynacht intet med skäl kan klaga sig
vara praejudicerad af vice Aminiralen Wagenfelt, så vida H. Majit
intet gådt utom förslaget, utan tagit Wagenfelt, sorn derpå städt
upförd, hvartill H. Majit i följe af Regeringsformen ägde rättighet.
Hr Magnus Skecta holt före, att ehuru H. Majit tagit
den, som städt på förslaget, så vore dock billigt och med rättvisan
öfverensstämmande, att Gyllenskiepp bör få igen den tour
och ancienneté han altid för Wagenfelt ägt; ty eljest blefvo
Gyllenskiepp lidande, och Ständernes göromål är att uprätta
den som lidit.
R. o. A. förblefvo vid sin förra resolution uppå Secrete
Deputations betänkande öfver Hr Gyllenskiepps besvär, hvilket
det nu upläste memorialet påskrefs.
Föredrogs [Hr] J. G. Grönhagens memorial, hvaruti berättes,
att then skada, som thess fader, framledne Hr Landshöfdingen
Baron Grönhagen, år 1719 led, tå H. Majit uti 4
veckors tid hade sitt hufvudquarter på thess sätesgård Schiöndahl,
förutan hela hofstaten och några compagnier Dragoner,
som tillika ther voro inquarterade, blifvit uti inventeringen
efter thess framledne moder utförd till 9000 dal. smt, om hvilken
fordrans utbekommande han hos H. K. Majit giort underderdånig
ansökning, men therpå fått nådigt afslag, och tliet
förmodeligen i brist af documenter och tings-bevis, som igenom
en olycklig händelse gått honom utur händerne; anhållandes
nu för then skull bevekeligen, att Riksens Ständer, i anseende
till thess beträngda tillstånd, och att han och thess syskon efter
theras föräldrar ej annat arf erhållit än thenna fordran, täcktes
honom tillägga allenast 9:de-delen theraf eller 1000 dal. smt.
Förenämde memorial remitterades till Secrete Utskottet.
Uplästes en ytterligare förtekning på åtskillige mål rörande
cessioner af tienster, caracterer och befordringar, som af
de andre 3:ne respective Stånden blifvit afgiorde och beviljade.
Presteståndets två protokollsutdrag.
333
Och resolverades, att de upnämde Deputationers betänkande,
som angå slike mål och redan äro af de andre tre
Stånden bifallne, bifallas äfven af R. o. A.; men på de öfrige
ansökningarne, som 3 Stånd eljest beviljat, skrifves nu
samma resolution som förra gången, att de lemnäs till K. Majits
nådige afgörande.
Påmintes att en Deputation måtte gå till Bondeståndet
och efterfråga, om Presteståndets sist inkomne Extractum
Protocolli af den 24 Julii, hvilket i förgårs hos R. o. A. vardt
upläst, blifvit af Bondeståndet bifallit, efter man i anledning
af den då inlupne berättelsen hade orsak derom att tvifla.
Hr Börje Philip Skecta fant detta så mycket nödigare,
som det vore högst förgripeligit af Secreteraren i Bondeståndet,
om han hade understådt sig att påskrifva och expediera
något, som Ståndet icke bifallit.
Hr Landtm, underrättade R. o. A. huru härmed förevetter,
nemligen att det varit 2:ne särskilte documenter; det
ena, som R. o. Arns Deputerade fått och hvilket här blef
upläsit, angick de af Secrete Utskottet försporde skadelige
stämplingar emot riket, dem Presteståndet påstådt måtte up
gifvas
till plena och Bondeståndet äfven hade bifallit. Det
andre åter, som Borgareståndet igenom sine Deputerade begärt
och hvilket dem blef tillstält, angick Riksdagens slut,
men var af Bondeståndet intet bifallit. Samma är ock sedermera
ifrån Presteståndet vordet inskickat till Högl. R. o.
A. och kunde, om så behagas, nu för R. o. A. upläsas.
Hr Landtm, berättade vidare, det Borgareståndets ledamöter
vist sig missnögde deröfver, att Deputation, som sist var
här i detta ärendet, intet förrän vid dörren blifvit emottagne;
men Hr Landtm, hade försäkrat, att det icke varit R. o. Arns
fel, utan härrördt deraf, att R. o. A. icke blifvit i tid averterade
om deras ankomst, emedan R. o. A. eljest hade för dem
all tillbörlig menagement.
I anledning af Hr Landtm-.ns nu giorde berättelse, att
Presteståndets senare Extractum Protocolli om Riksdagens slut
äfven till R. o. A. var inkommit,
Uplästes samma Extractum Protocolli, hvilket var daterat
under lika dato med thet förrige; och anföres therutinnan,
att Presteståndet, sedan the flere resor påmint om slut på thenna
Riksdag, hvilken redan tredubbelt öfver thess laga tid utdragits,
så har väl Ståndet giordt sig thet goda hopp, att samte
-
334 (Äng. 7.) Om riksdagens slut.
lige respective Stånden måtte dock uti någon af the föreslagne
terminer instämma; men som sådant ännu icke skiedt och
Ståndet icke utan största ömhet och medlidande kan tänka på
sina hemmavarande medbröders vilkor, som graveras med svåra
underhåll för sine fullmäktige, utan att vid theras återkomst
få hugna sig af någon lindring uti the härtils med mycken
tunga dragne svåra contributioner och utlagor; altså och emedan
bevillningsverket och the mästa Deputationers arbeten längst
för thetta äro bragte till ändskap, föranlåtes Ståndet nu för
yttersta gången att iterera thess förra välmente påminnelser och
för sin del utsätta den 8 Aug. nästkommande för en oryggelig
termin till Riksdagens slut, efter hvilken dag Ståndet förmäler
sig inga riksdagsärender vilja företaga eller tillstädja någon
af sina ledamöter sig thermed att befatta, utan therest till äfventyrs
några allmänna saker tå ännu skulle återstå, måge the
samma till H. Maj:ts nådiga afgiörande med Råds råde öfverlemnas,
på thet Ståndets ledamöter, efter tagit underdånigt afsked
af H. Maj:t, måtte ofelbart vid ofvannämde termin kunna
begifva sig härifrån, hvar och en till sina hemvister, them the
sig till mycken afsaknad i så lång tid måst lemna utan egen
vård och tillsyn. Och på thet uti ett så högt trängande mål intet
hinder vidare blifva måtte, så är Ståndet af then tankan att ofördröjeligen
utlåta sig öfver then af Secrete Utskottet upgifne
statsbrist; och att till sysslornes afgörande Secrete Utskottet
jemväl dageligen jemte plena arbetar; men att Secrete Utskottet
inga andra än the oumgängeligaste riksärender först
och framför alla andra sig företager; och om några vigtiga
undersökningar vore oafgiorde, att Riksdagen therföre icke bör
uppehållas, så framt icke, mot all förmodan, några sådane
voro, som anginge farliga anslag emot riket, på hvilken händelse
the till nästa plenum böra upgifvas, på thet Riksens
Ständer tidigt måge kunna undanrödja alt hvad till Riksdagens
utdrägt kan existera och ännu okunnigt vara må; hvilket alt
Ståndet velat communicera the öfrige Stånden till ömsint och
benägit öfvervägande.
När förberörde Extractum Protocolli var upläst, beslöto
ändå R. o. A., att en Deputation af 12 personer skulle gå till
Bondeståndet och förnimma, om thet förrige Presteståndets Extractum
Protocolli angående the af Secrete Utskottet omförmälte
skadelige stäraplingars upgifvande blifvit af Bondeståndet
bifallit, och om icke Bondeståndet skulle vilja förena sig med
Docenten Voltemats memorial.
335
R. o. A., att samma Extractum Protocolli måtte remitteras till
Secrete Utskottet.
Deputation blef ock straxt utnämd och gick först till Borgareståndet
att adjungera sig deras ledamöter. Gref Henning
Gyllenborg förde ordet och fick derjemte in commissis att hos
de andre Stånden påminna om markegången och consumtionsaccisen
på the, caffe och röktobak.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Voltemat jemte ett ingifvit
memorial öfverlemnat till R. o. A. en af honom sammanskrifven
bok under tittul af Genväg till de förnämsta Europeiske
Staters Historia; hvilket värk med mycken flit är utarbetadt
och öfvertygar en hvar om auctorens snille och vett
samt ägande kunskap i historien.
Uplästes Hinric Julius Voltemats hos R. o. A. insinuerade
memorial, therutinnan han berättar sig genom många
andras efterdömen blifva upmuntrad och dristar sig tillika,
såsom ringa ledamot af R. o. A., räkna sig skyldig att för
them nedlägga samt uti thess ynnest innesluta åtskillige thess
genom trycket utgifne arbeten, hvilkas enda värde består theruti,
att the hittils uti sina ämnen varit nästan ensamma, i anseende
hvartill the äfven giort studerande ungdomen något
gagn och långt förr, än theras auctor var bekant, blifvit vedertagne
uti åtskillige Professorers föreläsningar samt i öfrigit
så gynnade, att någre ibland them nu inom 6:te årets förlopp
måste för tredie gången upläggas, giörandes Voltemat sig thet
säkra hopp, att the än större förtroende lära ärnå, när R. o. A.
them med hög ynnest täckas anse; hvarigenom icke allenast
han och andra vid svenska Academier uprauntras att genom
nyttiga böcker tiena thet allmänna, utan ock isynnerhet frälsemän
förmås att mera allmänt idka academiske studier samt
att giöra sig värdige the tienster, hvarifrån the härtils varit
nästan aldeles utestängde, ehuru theras vederlikar i många
andra länder blifva thertill förnämligast befordrade.
Vidare uplästes Protocolls-Beputationens Betänkande af den
30 Julii sidstl., angående att Consistorium Academicum i Abo
år 1746 uteslutit Magister Docens Hindr. Julius Voltemat
ifrån thet förslag, som berörde Consistorium tå affärdat till
then ledige physices professionens åter besättjande vid Academien
therstädes; berättandes Deputationen therutinnan utförligen
sammanhanget af thetta mål, med utlåtande therjemte,
att theraf nogsamt kan inhämtas, thet Consistorium Academi
-
336 (Aug. 7.) Förord för Voltemat.
cum uti Abo uti tbetta mål verkeligen begått förseelse, som
förtienar någon föreställning; hvaröfver Deputationen förmäler
sig uti ett tillärnadt allmänt betänkande vilja sig yttra: dock
som Deputationen utur berörde Consistorii protocoller befinner,
att intet annat skiäl varit till Voltemats uteslutande ifrån förslaget
till ofvanberörde physices professionen, än thet Deputationen
i betänkandet ogillar, och Deputationen utur Mathematici
Professorens, Samuel Klingenstiernas om honom fälte
omdöme inhämtat, huruledes han skall ägt mera skickelighet
än thess medsökare; altså pröfvar Deputationen skiäligt, att thet
ingalunda bör ligga Magister Voltemats lycka i vägen eller
lända honom framdeles till förfång, att han thennagången från
förslaget varit utesluten. Och som Magister Voltemat sedermera
med många loford varit upförd på ett professors-förslag vid K.
Academien i Abo, och thessutan medelst många genom trycket
utgifne böcker giordt then studerande ungdomen mycken tienst
samt å daga lågt en vid svenska Academier på thet sättet
ovanlig flit, hvarjemte Academiske Consistorierne uti Upsala
och Abo, genom the honom lemnade vitnesbörder och andre om
honom fäldte omdömen, intygat hans lärdom och besynnerliga
insigt uti historien, statskundskapen, physiquen och mathematiquen;
altså tillstyrker Deputationen Riksens Ständer att hos
H. Maj:t anhålla, thet måtte han vid första tillfälle blifva befordrad
till någon professors-beställning uti the omrörde eller
andre sådane vettenskaper.
R. o. A. biföllo thetta betänkande.
Sedan föredrogs Protocolls-Deputationens Betänkande af den
30 sidstl. Julii angående Slotts-Cancelliets protocoller och
registratur, hvaruti berättes, thet Deputationen, vid genomläsandet
af K. Svea Hofrätts protocoller, funnit åtskillige K.
Slotts-Cancelliets utslag dels vara ändrade och uphäfne, dels
ock faststälte, till hvilkas skärskådande K. Slotts-Cancelliets
protocoller, såsom till uplysning nödige uti sådane förekomne
mål, väl blifvit infordrade, men att Öfver-Ståthållaren Baron
Fuchs, i stället för att efterkomma Deputationens anmodan, insänt
ett memorial af följande innehåll, att ehuru samma protocoller,
fast ännu icke renskrefne, hvilket en enda på staten
bestådd Notarius, sorn sitter i dageligit arbete, hvarken sielf
skall medhinna, ej eller skäligen kunna påbördas för sin egen
ringa lön genom en annan att giöra låta, icke thess mindre äro
i thet stånd, att hvar och en them gärna må genomse; dock
Slottskansliets protokoll.
337
som 37 § i Regeringsformen af den 2 Maji 1720 uttryckeligen
skall förmå, att Öfverståthållare!!, Landshöfdingar, Öfverstar
och andre flere, som stå under K. Collegierne, böra hvar för
sin beställning, så ofta thet påfordras, giöra redo och räkning
dit målet hörer, och K. Slotts-Cancelliets protocoller icke
annat innehålla än executions-mål, som lyda under K.. Hofrätten,
ther ock alle the, som finna sig missuögde, ej underlåta
att ingifva sina besvär, och af hvars protocoller således
kan märkas, om K. Slotts-Cancelliet sig på ett, eller annat sätt
förgått; varandes jemväl bekant, thet Deputationens undfångne
instruction ej sträcker sig vidare än till K. Hofrätternes, K.
Collegiernes, General-leuterationsrätternes och Consistoriernes
protocoller; så förmodar Öfverståthållaren för then skull, thet
Deputationen benägit lärer ursäkta, att K. Slotts-Cancelliet, uti
en hvarken af H. Majit eller Riksens Ständer efter Riksdagsordningens
20 § tillförene anbefalt sak, funnit sig föranlåtit
sådane oförgripelige påminnelser till närmare öfvervägande att
insinuera.
Sedan Deputationen förlagt alla ofvananförde och af Öfver-Ståthållaren
åberopade skiäl, utlåter Deputationen sig
funnit thess plikt vara att Riksens Ständers ompröfvande underställa,
om icke K. Slotts-Cancelliet nu genast bör påläggas att
till Deputationen inlämna the ifrån och med sidsta Riksdag ther
liållne protocoller och registraturer, och att hädanefter sådane
författningar giöras måtte, att K. Slotts-Cancelliet pålägges att
antingen årligen inlefverera protocollerne och registraturerne
till K. Svea Hofrätt eller ock hvarje Riksdag till Riksens Ständers
Protocolls-Deputation, på thet the så väl som alle andre
protocoller i riket å någotthera stället skärskådas måtte.
Thessutan hemställer Deputationen äfven, huruledes Öfverståthållaren
Fuchs för något ovarsamt skrifvande och upförande
emot Deputationen, i thet han thermedelst icke allenast
uppenbart tyckes tillvita Deputationen att hafva öfverskridit
sin instruction, utan ock ej mindre tydeligen understår sig
att informera Deputationen om Regeringsformens och Riksdagsordningens
innehåll och förstånd, bör anses.
Hr Löwenhielm utlät sig, det Öfverståthållaren väl
giordt bättre, om han straxt efterkommit Deputations begäran
och till Deputation öfverlemnat K. Slotts-Cancelliets protocoller;
dock bör härvid komma i benägen åtanka, att i Riksdagsordningen
ingenstädes finnes utsatt, att K. Slotts-Cancel
Adelns
Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 22
338 (Äng. 7.) Slottskansliets protokoll. Jägmästaren Vogel.
Hets protocoller af Ständerne böra skärskådas; varandes dessutom
för arbetets myckenhetfs] skull omöjeligit att kunna upgifva
alla protocollerne, utan allenast i de mål, som Deputation
skulle åstunda. Om Öfverståthållarens tilltal är ock svårt sig
att utlåta, innan man in extenso hördt skriften eller svaret,
som han till Riksens Ständers Protocolls-Deputation ingifvit.
Det begärtes, att Protocolls-Deputations upläste betänkande
måtte blifva liggande på bordet.
Frih. Coijet påstod, att då åtminstone nu fastställas må,
det Protocolls-Deputation får Slotts-Cantzliets protocoller till
öfverseende.
Hr Löwenhielm förklarade sig intet vara deremot, allenast
sådant voro möjeligit; men innan sådant kan skie, lära
Riksens Ständer få lof att öka betieningen i K. Slotts-Cantzliet.
Efter åtskilligas förnyade påstående lemnades ProtocollsDeputations
betänkande på bordet. Och upskiöts jemväl med
den andra quaestion, huruvida samma Deputation bör få K.
Slotts-Cantzliets protocoller till öfverseende.
Hr Börje Skecta begärte svar af Hr Justitise-Cantzlern
Löwenhielm om Jägmästaren Vogels sak.
Hr Löwen hi eira berättade korteligen sammanhanget häraf,
att denne Jägmästaren Vogel blifvit af Landshöfdingen Stael
von Holstein för åtskillige embetets förseelser skull satter ifrån
tiensten, hvaröfver han besvärat sig hos Hofrätten, då Hofrätten
confirmerat Landshöfdingens dom om embetes suspension.
Någon tid derefter hade han hos H. K. Majrt sökt
nåd; men när Vogel blifvit förestält, att saken intet kunde
uptagas, så vida han i råttan tid icke klagat öfver Hofrättens
dom, hade han begärt ny undersökning i saken, hvartill Justitise-Cantzlern
svarat ja. Men han hade först begärt att
blifva insätter i sitt förra embete igen, hvilket icke kan låta
sig giöra.
Hr Skecta holt ganska nödigt, att det missbruk, som skiedt
med ekeskogarne i Calmare län och på Öland, på det nogaste
måtte efterfrågas, och Justitise-Cantzlern anbefalles att dervid
lägga alfvarsam hand.
Frih. Coijet gaf tillkänna, det han är svåger med Landshöfdingen
Stael von Holstein och borde således intet tala i
denna saken, men han trodde, att när Jägmästaren Vogel inkommer
med bevis till bestyrkande af sin talan, lärer Hr Ju
-
Jägmä8taren Vogel. Sparreska och Banerska saken. 339
stitise-Cantzlern intet underlåta att dervid lägga handen, om
han finner något sådant, som thess åtgiärd förtienar.
Hr Landtm, anmälte, det Vogel ingifvit ett vidlyftigt
memorial med åtskillige allegater.
Frih. Cronhiort holt före, att som denne Vogel angifvit
åtskillige olagligheter, så borde saken intet lemnäs utan efterfrågan;
och till den ändan kunde H. Maj:t. i underdånighet
anmodas att anbefalla Justitiae-Cancelleren till lemna Vogel sin
embetes handräckning i de mål, som finnes nödige; hvarom
Extractum Protocolli kunde afgå till de andre Stånden.
Efter vidare discourerande om denna saken stannade R.
o. A. i det slut, som följande Extractum Protocolli utvisar,
hvilket för R. o. A. uplästes och gillades.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 7 Aug.
1747.
Aldenstund genom hosföljande memorial af Jägmästaren
Vogel R. o. A. är vordet förebragt, det åtskilligt missbruk
och olofligit hygge af ekar och annat timmer på Öland skall
vara föröfvat; fördenskull och på det utrönas måtte, om det sig
i sielfva värket så förhåller, och General-Lieutenanten och
Landshöfdingen Baron Stael von Holstein, som härigenom är
rörd, tillika lemnäs tillfälle sin oskuld att ådagalägga och tå
niuta behörig reconvention; ty finner R. o. A. för godt, det
H. Maj:t i underdånighet må anmodas att anbefalla Hr Justitise-Cantzlern
denna saken att efterfråga och lemna Jägmästaren
Vogel all nödig embetes handräckning, der sådane omständigheter
skulle finnas, som thess åtgärd kunna förtiena;
hvilket med the öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Ut supra.
Ridderhus-Secreteraren Ekestubbe upläste till justering den
i följe af R. o. Arns för någon tid sedan fattade slut nu projecterade
resolution uppå Justitise-Deputations betänkande i
Sparriska och Baner ska saken.
Men Gref Axel Rutger Sparre begärte, att, som detta
betänkande af R. o. A. blifvit bifallit, också simpelt bifall
derå måtte skrifvas; och om det öfrige, rörande de af K. Justitise-Revision
begångne felaktigheter i processen, särskilt
Extractum Protocolli upsättias till de andre Stånden, efter det
eljest kunde förorsaka hinder och uppehåld vid expeditionen,
till Sparriske arfvingarnes nackdel.
340 (Äng1. 7.) Lurendrejeriers hämmande.
Detta bifölls; och skrefs altså på det omförmälte JustitiEe-Deputations
betänkande, att R. o. A. det bifallit.
Om det öfrige befaltes Ekestubbe att upsättia Extractum
Protocolli.
Uplästes ett Rådets Extractum Protocolli af i går, hvarigenom
Riksens Ständer lemnäs kundskap derom, att de till den
från Carlscrona utgående escaderns besättning upfordrade båtsmän
äro under marchen att begifva sig dit, jemväl att 450 man
af Calmare och Cronobergs läners regimenten blifvit anbefalte
att upbryta och till Carlscrona marchera.
R. o. A. hade härvid ej något att påminna.
Företogs åter den af Secrete Manufactur- och HandelsDeputation
projecterade nya Förordningen till hämmande af
lurendrägerier och inpracticeringar af utrikes varor, hvilken
förordning den 2:dra och 5:te Junii R. o. A. blef föredragen,
men tå remitterad till visse Deputerades af R. o. A. närmare
öfverseende och jemkning.
Sedan hvar § var upläst, åhördes i samma ordning Deputerades
thervid giorde påminnelser.
l:sta § bifölls med Deputerades tilläggning: »att en främmande,
som införer otullade varor, bör plikta sexdubbla böter,
eller i brist theraf plikta med kroppen; men för oloflige straffas,
som förut om inhemska stadgat är, och förvises riket i både
händelserne.»
2:dra § bifölls jemväl med Deputerades tilläggning in
fine: »när han lagligen therom öfvertygad varder.»
3:die § bifölls likaledes af R. o. A. på sätt som Deputerade
föreslagit, att den må ändras: »Så vele vi, att then,
som beträdes med sådant brott och antingen träffas på färsk
gärning, eller domaren efter oinständigheterne för skäligt pröfvar
att giöra sig, i anseende till thess brott, om thess person försäkrad,
bör manas i häckte och vidare svara utur fängelse,
så vida han ej förmår anskaffa giltig borgen. Skulle någon,
sedan han borgen stält, eller förut, sedan han för lurendrägerie
anklagad är, taga flyckten och begifva sig utur riket, en
sådan bör icke undfå lejd.»
4:de § bifölls, efter Deputerade dervid ej haft något att
påminna.
5:te §. Näst efter orden : »att vara kiöpmans-gods» tillädes
efter Deputerades project: »och ej enligit förordningarne är förpassat.
»
Ståndens svar till deputationen.
341
6:te §. Dervid var intet att påminna, utan bifölls den
samina.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom tillbaka,
och berättade
Gref H. Gyllenborg, som tordt ordet, att de andre Stånden
låtit anmäla deras vördsamma och tienstelige hälsning.
Presteståndet hade lofvat företaga consumtions-accisen och
äfvenså markegången. Borgareståndet hade svarat, att de redan
afgiordt consumtions-accisen på brännevinet, och lofvade med
första utlåta sig angående markegången. Bondeståndet hade
äfven lofvat företaga consumtions-accisen. Uppå tillfrågan, om
Bondeståndet bifallit Presteståndets första Extractum Protocolli,
angående att Secrete Utskottet måtte upgifva anledningen
till de försporde skadelige stämplingarne emot riket, hade en
del af Bondeståndets ledamöter ropat ja, en del åter nej.
Då han hållit sig till Taleman, som äfven tyckts harpla något
i sitt svar om slutmeningen af berörde Extractum Protocolli,
öfver hvilken han sade att Ståndet sig något närmare lära vilja
förklara; men beträffande det senare Presteståndets Extractum
Protocolli om Riksdagens slut hade Taleman tydeligen svarat,
att Bondeståndet sig deröfver ännu icke utlåtit eller detsamma
bifallit. Och som R. o. Arns tillika med Borgareståndets Deputerade,
på sätt som förmält är, icke fingo något positivt svar
på första frågan, utan förmärkte tvärt am mycken skiljaktighet
hos Ståndets ledamöter, hade Deputerade tagit afträde och
lofvat vänta någon stund i förmaket, på det Ståndets ledamöter
måtte sins emellan få öfverlägga och sedan lemna Deputerade
svar, i hvad slut de stannat. Dock som härmed gådt
för långt ut på tiden och Deputerade hördt, att emellan Bondeståndets
ledamöter varit mycken häftig motsägelse, sorl,
buller och oväsende, samt att saken intet lärer slutas utan
votering, så hade Deputerade skickat in till Ståndet och låtit
veta, att de gingo sin väg, då Taleman jemte någre flere af
Ståndet kommit ut och lofvat, så snart som skie kan, gifva
R. o. A. samt Borgareståndet svar igenom en Deputation.
När denna berättelsen var giord och Deputations ledamöter
intagit sina förra ställen, continuerades med den projecterade
Förordningen till lurendrågeriers hämmande.
7:de §. Näst efter orden: »som beträdes», tillädes efter
Deputerades tillstyrkande: »och öfvertygas».
342 (Äng. 7.) Lurendrejeriers
8:de §. Dervid var intet att påminna, utan bifölls den
samma.
9:de §. I stället för ordet »Tullordinantien» sättes »Seg-r
lations-ordningen».
10:de § bifölls.
ll:te §. Näst ordet »sockerkistor» tillädes »sockerfat».
12:te § gicks förbi så länge tills slutet, efter den torde
gifva disput och särskilt betänkande jemväl ifrån Landt- och
Siö-Militise-Deputation är inkommit angående den så kallade
lurendrägerie-eden och dess afläggande af Ammiralitets-officerare,
som föra cronoskiepp eller lastdragare.
13:de, 14:de, 15:de, 16:de och 17:de §§:ne biföllos.
18:de §, om husvisitationer, var af Deputerade projecterad
att ändras på följande sätt: »Enär någon finner anledning
att begiära visitation uti krambodar eller andra hus i städer
och å landet, som med skiäl för intagit gods misstänkas,
söke tå lof thertill af Konungens Befallningshafvande, men ther
han en mil borta boendes är, af nästa cronobetiente å landet
och af Borgmästaren i staden eller af en af Rådmännen, men
vare ej skyldig att straxt utnämna person och ställe; tå vederbörande,
som therom anlitas, håfve genast vid tienstens förlust
att lemna sökanden behörig handräckning af cronobetienter,
nämde- och fiärdingsmän eller stadsbetiente, hvilka utan uppehåld
böra förfoga sig till thet rum, hvarest visitationen anställas
skall, och ther med beskedelighet anmäla sitt ärende,
och bör äfven then, som besiktningen begärt, tå utnämna hvad
han fädt veta om thet gods, som ther finnas skall, och må
sedan besiktningen värkställas, utan att then, som visitationen
förrättar, må begära att visitera sådane skåp, lådor, bureauer
eller andra gömmor, uti hvilka sådant gods ej förvaras
kan; mindre må någon, under hvad prsetext det vara må, begära
att igenomse någons papper eller skrifter. Likaledes må
uti sådane hus, hvaräst med kramvaror ej köpenskap drifves,
ej något åtal giöras på stufvar högst till 12 ä 15 alnar stycket
eller annat af ringa värde.
Skulle något partie misstänkt gods i huset finnas och husvärden
förnekar thet vara sig tillhörigt, ej heller med hans
vettskap till gömmande och döljande intagit, mindre att han
vet thet vara lurendrägat gods, tå bör ej emot honom till skiäl
gälla, att godset i thess hus funnit är, utan skall then, som
besiktningen begärt, vara förpliktad att med andra fulla skiäl
hämmande.
343
honom thertill binda, om han sig sådant tilltror, men vare icke
thess mindre vahran confiscabel. Men om then, hos hvilken
visitationen sker, med sådana varor handla plägar, tå må äfven
emot honom, jemte flere skäl, hos domaren i consideration tagas,
att godset i thess hus funnit är. Skulle vid besiktningen icke något
gods finnas, bör then, som besiktningen begärt, gifva then förorättade
all laga reconvention och anses med kroppsplikt, fängelse vid
vatn och bröd eller penninge-böter efter omständigheterne och personens
beskaffenhet. Gitter then, som besiktningen begärt, om thet
en tull- eller cronobetiente är, framvisa sin angifvare, och är then
en ärlig, trovärdig och välfrägdad person, stånde tå then i
ansvar, som förr sagt är, och vare på sådan händelse then,
som besiktningen på god tro och i godt upsåt begiärt, hvilket,
om så påfordras, med liflig ed bekräftas bör, ifrån vidare ansvar
fri, men begär någor besiktning på lös berättelse af otillförlåtelige
personer, så stånde han sielf i ansvar, som sagt är,
för sin lättrogenhet skull.
Der ock någor af arghet inpracticerar eller inpracticera låterförbudit
eller lurendrägadt gods i en annan mans hus, så skall en sådan,
eho then vara må, utan skonsmål mista lifvet och varda hängd.
På thet vid thesse visitationer och husbesök all ting må
skickeliga och ordenteliga tillgå, utan någons förolämpande
med ord eller gärning, hvilket i annor händelse efter lag och
förra stadgar straffas bör; så skola i landet cronofogdar eller
länsmän, utom förberörde nämde- eller fierdingsmän, så vida
thet giörligen ske kan, sielfve utan gensagu och tidsens utdrägt,
vid tienstens förlust, bivista visitationen, och i städerne bör
then magistratsperson, af hvilken handräckning är begärd, vid
lika straff, som sagt är, jemte 2:ne stadsens betiente eller andra
ärliga män besiktningen bivista.
Skulle någon embetsman, som i thesse mål anlitad varder,
på något uptänkeligit sätt varna then han tror visitationen
vara ärnad till, eller i städerne på ett eller annat sätt kundgiöra,
att visitation är begärd, så att the, som olofligit gods
innehafva, kunna theraf taga anledning till thess undanbringande,
en sådan skall, efter laga öfvertygelse, mista ähra och embete,
emedan thensamma ej allena velat illudera theone var hälsosamme
förordning, utan ock bringa then, som then efterlefva
och fullgiöra vill, uti olycka och äfventyr.
Skulle någon af lättsinnighet eller arghet begära visitation
i någons hus, att såmedelst bringa huset eller husvärden
344 (Aug. 7.) Lurendrejeriers hämmande.
uti vanryckte och oförtienta misstankar och omdömen, å land
eller stad; en sådan skall utan anseende till personen straffas,
som i thenne förordning om lurendrägare stadgat är. Lika
straff vare then underkastad, som med arg och sanningslös berättelse
förleder någon embetsman en sådan visitation att begära;
och böra thesse äfven utur fängelse svara på lika sätt,
som om lurendrägare stadgat är.»
Hr Hästsko tyckte det vara ganska hårdt, att en ärlig
man intet skall kunna nyttia hus- och hernfred, hvarom H.
Maj:t likväl uti sin gifne dyra försäkring vid anträdet till
regeringen alla riksens undersåtare i gemen på det kraftigaste
försäkrat. Men igenom den nu projecterade förordningen
skulle lätteligen gifvas anledning att sättia något hvar i osäkerhet
derom, när hvem som behagar kan anställa visitation
i ens hus, och thet utan vidare ansvar, än att han blir ansedd
med några penninge-böter, om intet förbudit gods i huset finnes,
hvilka penninge-böter han äfven snart kan slippa, om
han är så försiktig och sätter sin person i säkerhet. Man vet
huru långt ondskan och illviljan går i våra förderfvade tider,
och är derföre mycket betänkeligit att samtycka till ett förslag,
som gior vägen lätt att kunna bringa andra i olycka och
förderf; bättre vore att förbiuda allt bruk och nyttiande af utrikes
varor än vidtaga så hårdt medel till hämmande af deras
inpracticering. Den prmcaution, som är tagen, att ingen skall
få visitera sådane skåp, lådor och bureauer, hvaruti kramgods
ej förvaras kan, eller giöra något åtal på små stufvar till 12
eller 15 alnar, är i sig sielf aldeles otillräckelig, ty huru lätt
kunde icke ens illviljare vid sådant tillfälle, då husvisitation
förrättas, practicera något papper i den andras gömmor, hvarigenom
han för all sin tid kunde blifva olycklig. Och om någon
vid delningen i ett förmöget sterbhus skulle hafva fädt
någre stufvar af tyger, lärft eller kläden, som kanskie i flere
år blifvit hopgömde från de gode tiderne, månne en sådan bör
anses för lurendrägare, om berörde stufvar skulle innehålla 2
å 3 alnar mera än utsatt finnes, när likväl bekant är, att densamma
aldrig idkat någon handel med slikt gods, mindre skäligen
kan misstänkas det hafva inpracticerat? Nej, det skedde honom
orätt, och mången oskyldig skulle då kunna blifva misstänkt.
Hr Löwenhielm uprepade, hurusom thetta intet vore
något nytt, utan vore husvisitationer redan genom 1739 och
1741 års förordningar tillåtelige; och hade Deputerade nu, till
Deputation från Borgareståndet.
345
att häfva och ur vägen rödja de befarade olägenheter, tydeligen
utsatt, att angifvaren bör, när han brister i bevis, gifva
then förorättade all laga reconvention och med svårt straff
anses, isynnerhet om han af arghet eller lättsinnighet giordt thet.
Hr Klingsporre förestälte, att hus- och hernfred med
rätta kan och bör räknas för then ädlaste delen af vår frihet,
en förmån, hvilken bör sträcka sig så långt, att när en husbonde
tillslagit sin port, bör han vara säker i sitt hus och
kunna hvila ther trygt utan att blifva på något sätt af sin
medborgare antastad, kanskie för hat och afvund eller uppå
blotta misstankar; en förmån, som hvar undersåtare sig tacite betingat,
när han undergifvit sig öfverhetens beskydd, och en förmån,
den der är alt för ädel att bortskänka utan högst trängande
orsaker och behof. Ingen fullkoramelig satisfaction är
det för den, som blifver förolämpad, att angifvaren, tå han
brister i bevis, blir therföre straffad med kroppsplikt, fängelse
eller penninge-böter, efter omständigheterne, i thet stället att
then andra hade genom illviljare kunnat vid en sådan anstäld
husvisitation blifva exponerad till ähra och lif. Huru lätt är
ock icke att bringa ut ett ryckte om någon, att i thess hus
fins inpracticerade förbudne varor, och tå kan thet altid heta,
att angifvaren haft skälig anledning, efter sådant allmänt
ryckte gådt; men ther bör vara fullkomlige skäl till att gå in
i en ärlig mans hus och ransaka thess gömmor.
Under det att härom vidare discourerades,
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 12 personer. Rådman K ier man
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, berättade,
att Borgareståndet upsatt ett Extractum Protocolli till
svar uppå Presteståndets sidsta Protocolls-extract om Riksdagens
slut, hvarmed Borgareståndet arnat gå till Bondeståndet,
men har dock först velat föredraga thetsamma Högh R. o. A.,
med hemställan derjemte, om intet R. o. A. skulle behaga låta
några af thess ledamöter följa med dem till Bondeståndet och
öfvergifva samma svar.
Uplästes berörde Extractum Protocolli, som var af innevarande
dato, deruti först uptages hvad Presteståndet sig under
den 24 sidstledne Julii yttrat, nemligen att de, i anseende
dertill, att Riksdagen redan tredubbelt öfver dess laga tid blifvit
utdragen, samt att bevillningsverket och de mäste Deputationers
arbete längst för detta äro bragte till ändskap, funnit sig
346 (Aug. 7.) Borgareståndets protokolls
föranlåtne
att för yttersta gången iterera deras förra välraente
påminnelser och för sin del utsättia den 8:de nästkommande
Augusti för en oryggelig termin till Riksdagens slut, efter
hvilken dag Ståndet inga riksdagsärender vill företaga eller
tillstädja någon af sine ledamöter sig dermed att befatta, utan
der till äfventyrs några allmänna saker tå ännu skulle återstå,
de samma då till K. Maj:ts nådige afgiörande med Råds råde
måtte öfverlemnas, med mera.
Hvilket Borgareståndet förmäler sig hafva tagit i noga öfvervägande
och så mycket mindre förmodat af högvyrdige Presteståndet
undfå ett sådant yttrande, som icke allenast
l:o thet handt just en tid, tå Secrete Utskottet funnit sig
nödsakadt att låta till Riksens Ständers kunskap komma,
thet riket af farlige stämplingar hotas, och till theras förekommande
samt rikets räddande äskat Riksens Ständers bidragande,
utan ock
2:o samtelige Riksens Ständers beslut att höra och afbida
Secrete Utskottets yttrande angående tiden till Riksdagens
slutande ännu är oförändradt och äger thess fulla kraft, som
ock Secrete Utskottet värkeligen gifvit Riksens Ständer tillkänna
en ibland the vigtigaste orsaker, hvarföre thet sitt yttrande
i berörde sak icke äntå aflemna kunnat.
3:o The skiäl, hvarpå Presteståndet isynnerhet grundar
sitt utlåtande, synes icke eller äga bestånd, emedan Ståndet
icke håller före någon laga tid tili Riksdagens hållande
vara förfluten, så länge rikets väl och oumgängeliga
tarfvor fordrar Ständernes närvaro, hvarpå alla förflutne Riksdagar
gifva nog tydelige vedermälen; icke eller är bevillnings-verket
så till ända bragt, att ju icke snart till säyandes
the mäst betydande articlar återstå, såsom bränvins-accisen
med mera, utom hvad Secrete Utskottets samma dag inkomne
Extractum Protocolli angående statsbristen vid handen gifver;
kunnandes Ståndet icke finna, att then saken genom afslag
varder hulpen, efter rikets tarfvor therigenom ingalunda försvinna,
hvarföre ock bevillnings-verket så länge ej kan sägas
vara till ända bragt; till att förtiga, thet så väl i Secrete Utskottet
som in plenis ännu flere vigtige mål och riksvårdande
ärender ligga oafgiorde. Men isynnerhet skall thet fallit Borgareståndet
nog främmande före, att Presteståndet utsatt en
termin till Riksdagens slut med en sådan tilläggning, som
skulle betaga the andre Stånden then rättighet, som Riksdags
-
utdrag om Riksdagens slut.
347
ordningen them tillägger. Ty så framt att Ståndet ägde magt
att absolute befalla sina ledamöter att afsöndra sig ifrån
riksdags-giöromålen, så vore ju förgäfves, om the 3:ne andre
Stånden blefvo af en annan mening, emedan, så länge then
magtägande Riks-sammankomsten skall bestå af fyra Stånd,
Riksdagen tå de facto vore genom ett Stånds åtgiärd uphäfven,
men ock tå tillika Riksdagsordning och regeringssätt öfver
ända kastadt; och skulle Borgareståndet altså för sin del icke
finna sig theruti, emedan thet tycker sig här sakna then berömmelige
försiktighet, mogna eftertanka och varsamhet, hvarmed
Presteståndet altid varit mone att handtera the vid Riksdagarne
förekomne målen, så framt icke Borgareståndet hade
anledning att tro, thet större delen af välbemälte Stånds ledamöter
i Secrete Utskottet icke varit vid rådplägningen af thenna
saken tillstädes; ty eljest hade Presteståndet otvifvelaktigt
blifvit underrättadt, hurusom åtskillige rikets välfärd närmast
rörande ärender ännu återstå och äro af then beskaffenhet,
att the oumgängeligen fordra Riksens Ständers egen öfvervaro
och åtgärd. Borgareståndet förmodar ock, att Presteståndet vid
thenna sakens mognare öfvervägande torde finna skiäl att
nogare pröfva och efterfråga, huruvida then, som fört pennan,
antingen varit ovarsam eller missbrukat Ståndets förtroende.
För öfrigt är Borgareståndet härvid af then tankan, att, i anseende
så väl till then plikt, hvarmed thet samhället är förbundit,
som ock then undersåteliga vördnad och trohet, thet sin
Konung och Öfverhet är skyldigt, kunna eller böra Riksens
Ständer ej skiljas åt förr, än the genom then Högstas bistånd
vunnit thet ändamål, hvarföre the af K. Maj:t äro sammankallade.
Och som Borgareståndet af sina ledamöter i Secrete
Utskottet blifvit theroin förvissadt, att sådane ärender ännu
återstå, hvilkas afgiörande i förmågo af Riksdagsordningen icke
bör annorstädes liänskiutas, ej eller kan till en annan tid upskiutas
utan att sätta rikets välfärd och thet ömaste vi äga
i osäkerhet och äfventyr; så skulle thet hvarken för Gud eller
efterkommanderne kunna stå till svars, om icke thess ledamöter
vid så fatte omständigheter å sido satte all beqvämlighet
och enskylt förmon samt styrkte thertill att ej förr sluta thenna
Ständernes sammankomst, än rikets angelägenheter till fullo blifvit
vårdade, K. Maj:t med trogne råd och behörige hielpemedel
försedd samt all möjelig omsorg dragen för thet tillkommande.
Och ehuruväl rikets invånare måste känna någon olägenhet af
348 (Aug. 7.) Riksdagens slut.
Riksdagens utdrägt, så håller Ståndet likväl then för mindre
och drägeligare än att bryta Riksdagen förr, än äreuderne
sielfva thet tillåta, lemna K. Maj:t och regeringen i bekymmersamt
tillstånd och gifva anledning till en ny och snar
Ständernes sammankallelse, riket till mera skada och thess
inbyggare till långt större tunga; hvaremot then kostnad, som
användes på Riksdagsmännens underhåll ännu i några få veckor,
nogsamt torde kunna ersättjas igenom något längre drögsmål,
förrän Ständerne härnäst sammankallas.
Till slut drager Borgareståndet till Presteståndet thet fullkommeliga
förtroende, att thet icke allenast lärer, för ofvannämde
orsaker skull, giöra ett med Borgareståndet, utan ock
i alla öfriga mål gemensamt arbeta på thet, som till rikets
bästa tienar, och således icke allenast såsom våra medbroder
pä Riksdagen, utan ock såsom väre lärare föregå oss med
vackra och berömliga efterdömen; isynnerhet att regeringslagen,
såsom thet enda band, hvilket egenteligen håller Riksens
Ständer tillsammans uti ett samfund och lifaktig kropp, må i
alla måtto hållas helig igenom en ovilkorlig lydnad och efterfölgd;
men therest, emot all förmodan, thetta Ståndets yttrande
icke skulle vinna benäget bifall, så är Ståndet af then
tankan att till sin urskuld och befrielse från vidriga omdömen,
genom trycket för hela then ärbara verlden uptäcka thess
oryggeliga, upriktiga och välmente tänkesätt.
När detta Extractum Protocolli var upläst, begärte Hr
Rådman Kierman svar, om R. o. A. vilja låta några af theras
ledamöter blifva fölgaktige till Bondeståndet, i hvilken händelse
Borgareståndets Deputerade vilja vänta nedre i Secrete
Utskots-rummet.
Hr Land tm. svarade, att R. o. A. snart lärer kunna
utlåta sig häröfver, och skulle han låta dem sådant veta, om
de efter lofven vilja fördröja nedre i Secrete Utskottets rum.
Afträdde.
När Borgareståndets Deputerade voro borta, frågade
Hr Landtm., sedan han korteligen uprepat innehållet af
det upläste Extractum Protocolli, om det af R. o. A. bifalles,
och om R. o. A. behagar följa med Borgareståndets Deputerade
till Bondeståndet.
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Och utnämdes en Deputation af 24 personer, som med
Borgareståndets Deputerade afgingo och fingo med sig det orn
-
Husvisitationer.
349
talte Extractum Protocolli, hvilket påskrefs att det hos R. o.
A. var upläst och bifallit. Frih. Cederhielm förde ordet, och
fants af R. o. A. godt, att desse Deputerade äfven gå till
Presteståndet, om Borgareståndet dermed är ense.
Sedan förenämde Deputation var bortgången, reassumerades
förra discoursen om husvisitation, och fullfölgde
Hr Klingsporre, huru eftertänkeligit det är, att på landet
en adelsman eller annan hederlig ståndsperson skall kunna
blifva chicanerad af en cronobetient, läns- eller fierdingsman,
på hvilkens descretion det ofta ankomma kunde att bevilja och
anställa låta husvisitationer, fastän angifvare!) als ingen anledning
hade den att begära, eller voro en sådan ringa karl, att han
föga aktade, eller åtminstone den andra ingen satisfaction deraf
hade, att han miste rygghuden; i anseende hvartill, med de
flere considerationer, som både nu och förra gången blifvit andragne,
Hr Klingsporre påstod, att denna puncten om husvisitationer
måtte gå aldeles ut eller deröfver voteras.
Hr Ramsai påminte, att Tull-societetens ledamöter vid
denne deliberation, isynnerhet om votering sker, måtte taga
afträde, emedan de niuta andel i alla confiscationer.
Svarades, att det intet vore deras sak, utan rikets, den
vi böra alla vårda, ty rikets välfärd beror derpå, att inga lurendrägerier
få öfvas; utom dess tillfaller också tullvinsten cronan.
Gref Axel R. Sparre anförde, att husvisitationer förut
äro tillåtelige, som Hr Löivenhielm redan sagt; och är således
hvad Deputation nu projecterat intet något nytt, utan det
förra allenast jemkat och straffet tydeligare utsatt för angifvaren,
om han brister i bevis. I öfrigit kunde han försäkra,
att om detta intet bifalles, må vi på en gång slå chamade för
alla våra fabriquer.
Hr Heldenhielm, Hr Graman, Hr Hammarhielm
och Hr Gyllenskiepp, med flere andre, påstodo votering, om
puncten skall stå eller gå ut.
Hr Börje Skecta förklarade, det han ville ingå i alt,
allenast det tillägges, att den, som anställer visitation och
intet finner något lurendrägat gods i huset, bör straxt afstraffas
med älirans förlust, 20 pär spö och brännemärke samt
för all sin lifstid dömmas till Marstrand. Derjemte bör ock
en sådan, på det han intet måtte undgå sitt tillbörliga straff,
svara uhr fängelset, och saken utan uppeliåld eller ringaste
drögsmål af nästa dom mare afgiöras.
350 (Auer. 7.) Husvisitationer.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed.
Hr Mannerheim styrkte R. o. A. att bifalla det nya
projectet, emedan hvar och en, som är säker, att han har
rena händer, behöfver aldrig frukta för inbrott uti hus och
hernfred.
Men häremot ropades Nej, och begärtes än ytterligare votering,
om icke puncten bör gå ut.
Hr Löwenhielm föreslog, att i anledning af Hr Skedaa
påminnelse också tilläggas kunde, att, om någon finnes ohemult
hafva begärt visitation, en sådan bör straxt i fängelse
inmanas och lagligen afstraffas.
Hr Skecta sade, att hans mening gådt derpå ut, att, om
någon begiär visitation i ens hus och intet inpracticerat gods
finnes, den angifne då måtte sielf få taga angifvaren och öfverlemna
honom i domarens händer, som då genast och inom
14 dagar bör döma honom till ährelös, spö och brännemärke
samt Marstrand i all sin lifstid.
Hr Eric Gust. Boije holt före, att som den allmänna
hus- och hemfreden blifvit bruten, när någon oskyldigt är angifven,
så borde äfven cronan antaga sig saken och genom en
actor publicus låta tilltala angifvaren, emedan mången fattig
karl kan gifvas, som intet mäktade att sielf utföra
saken.
Detta understöddes af många.
Hr Hästsko utlät sig att, ehvad prsecautioner som tages,
ansåge han ändå altid desse husvisitationer af farlige och äfventyrlige
påfölgder; och som ändamålet är att förekomma utrikes
varors inpracticering, så vore bättre att aldeles förbiuda
främmande varor till bruk och nyttiande här i landet och
sedan låta hvar och en, som bär dem, leda ifrån sig med ed,
när han blir angifven.
Hr An repp förestälte, hurusom lurendrägat gods ej annorlunda
kan anses än för tiufgods, hvilket man har rättighet
att igensöka, hvar man det finner, och derigenom lider intet
friheten.
Hr Löwenhielm sade, att hvad Deputerade projecterat
just är bygt på den grund, som nu anmärktes, att lurendrägat
gods ej annorlunda kan anses än som tiufvegods. Men på det
alt oskick vid de till anställande visitationer må förekommas,
hade Deputerade närmare utstakat, huru dermed bör procederas,
och jemväl utsatt svårare straff för den, som ohemult angifver
Husvisitationer.
351
någon, än lagen determinerar i Missgärnings-balkens LII om
tiufgods. En ofelbar sanning vore eljest det, att om intet lurendrägerierne
hämmas, så komma aldrig våra manufacturer
på grön qvist; ej eller kan handelen någonsin styras till rikets
fördel. Och det enda moyen att förekomma de härtills på mångfaldigt
sätt öfvade lurendrägerier är att tillåta husvisitationer,
hvarvid så mycket mindre betänkande kunde vara, som all
husfred och säkerhet är i akt tagen. Hr Löwenhielm betygade
vidare, att han vore rätt så mån om sin frihet som någon
annan och ville intet bortgifva densamma, men lemnade dock
gärna den friheten att kunna protegera tiufgods.
Frih. Coijett berättade, att lian haft den ähran under
denna Riksdag vara ledamot med i Secrete Handels- och
Manufactur-Deputation, och kunde altså med säkerhet intyga,
att utom husvisitationer intet moyen är att förekomma lurendrägerier
och uphielpa landet, som eljest igenom den alt mer
och mer tilltagande undervigten i handelen måste gå under; i
anseende hvartill, och som R. o. A. är det förnämsta Ståndet,
så borde de föregå de andre Stånden med godt exempel
och nu vidtaga detta förslaget, hvilket han på sitt samvete
kunde säga vara både nyttigt och hälsosamt för riket.
Hr Eric Gust. Boije tyckte, att husvisitationer väl kunde
tillåtas på de af honom och Hr Skeda föreslagne vilkor, hälst
det ovedersägeligen för riket är ganska nödigt, att lurendrägerierne
förekommas, om myntet och plåtarne eljest skola
kunna stanna qvar i landet och manufacturerne, som med
mycken kostnad blifvit inrättade, ej aldeles och på en gång gå
under.
Hr Hästsko försäkrade, det han vore så mån om manufacturerne
och deras bibehållande som någon annan; men han
funne det vara kraftigaste medel till deras uphielpande, att
alle utrikes varor, på sätt som han föreslagit, blifva till bruk
och nyttiande här i riket förbudne, då inga husvisitationer behöfvas.
Hr Rosenadler var äfven af den tankan, att lurendrägerierne
bäst hämmas och manufacturerne uphielpas, om alla
främmande varor förbindas att bäras och nyttias; ty ehuru
husvisitationer skulle tillåtas, kunde ändå altid utvägar finnas
till att dölja lurendrägat gods och det samma sedermera till
manufacturernes nackdel debitera.
352 (Aug:. 7.) Deputationens återkomst.
Häremot förestältes, hurusom förfarenheten nogsamt vitnadt,
att ändamålet aldrig kan vinnas igenom det skiedde
förbudet af utrikes varors bruk och nyttiande. Ehvad straff
man också ville utsättia för den sig deremot förbryter, skulle
aldrig hand deröfver kunna hållas, i anseende till den svårighet,
som blifver att öfvertyga någon, särdeles när kläderne äro
brukade. Och så länge utlänningen finner debit, vågar han det
yttersta för vinsten skull och hittar altid på medel att inpracticera
sine varor.
Efter något vidare discourerande bifölls omsider Deputerades
project med följande tilläggning, hvilken kommer att
införas näst efter de understrukne orden i 18 §.
»Enär ock visitation är skiedd och inga varor fundne, utan
then, hos hvilken visitation skiedt, är berättigad att niuta
reconvention, så bör then, som visitation begärt, straxt i
fängelse inmanas och sedan genast vid extra ting eller extra
rådstugu ställas till ansvar och af någon public actor tilltalas
samt till behörigt straff utan uppehåld befordras.»
Sedan nu härmed var till slut, kom Deputation, som varit
hos Preste- och Bondestånden, tillbaka, och berättade
Frih. Cederhielm, hvilken fördt ordet, att Deputation efter
R. o. A:ns befallning först gådt med Borgareståndets Deputerade
till Bondeståndet, för hvilka han uppläst det medhafde
Extractum Protocolli och sedan på tienligit sätt förmaut dem
till enighet så väl sins emellan, som ock att de intet måtte i
detta mål skilja sig ifrån R. o. A. och Borgareståndet. Taleman
hade derpå bedt dem vänta, och hade intet länge drögt,
förrän de bifallit Extractum Protocolli och så fölgt med R. o.
A:ns samt Borgareståndets Deputerade till Presteståndet, hvarest
Frih. Cederhielm, efter anmodan af de andre Ståndens
Deputerade, fördt talet i alla 3 Ståndens namn och öfvergifvit
Extractum Protocolli, som ock straxt blef upläst, då Biskopen
Tiyzelius hade svarat, det han trodde att Presteståndets utlåtelser
vore mycket menlöse, men att de blifvit hårdare
tagne, än de efter bokstafven lydde, hvilket han beklagade.
Presteståndet hade trodt, att inom den utsatte termin till
Riksdagens slut alla angelägne och riksdags-ärender skulle
kunna vara afgiorde och Riksens Ständer således i Herrans
namn skiljas åt efter ett helt års sammanvaro.
Vidare hade Biskop nyzelius sagt, att Presteståndet väl
förra gången afgiordt consumtious-accisen på the, caffe och
Tygvaktiiren Kreitlow.
353
röktobak, men att Borgareståndet hade begärt, att Presteståndet
något ville låta dermed anstå.
Enär Frih. Cederhielm giordt förenämde berättelse,
Skildes R. o. A. åt klockan half try.
Den 12 Augusti.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protocollet af den 21 Februarii ifrån sid. 476 till
sid. 482, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Landtm, anmälte, det Borgareståndet uti thess påskrift
på Justitise-Deputations betänkande angående kyrkolidens
förändring i städerne, undantagit Finska församlingen
här i Stockholm, hvarest, i anseende till 2:ne predikningar,
som hålles på olika språk, Borgareståndet tyckt gudstiensten
kunna börjas på then tid förr vanligit varit.
R. o. A. biföllo det loff. Borgareståndets utlåtelse i detta
mål.
Föredrogs å nyo niksens Ständers Secrete Deputations
Betänkande angående Cornetten och Tygvaktaren Kreitlows
besvär, hvaraf innehållet redan är anfördt uti detta Protocoll
under den 28 Julii sidstledne.
Uplästes äfven Cornettens och Tygvaktarens vid Tavastehus
fästning J. C. Kreitlows memorial, hvaruti han, i anseende
till officerarnes vid K. Artillerie-regimentet emot honom
yttrade vedervilja, förklarar att, på then händelsen Riksens
Ständer, i anledning af Secrete Deputationens betänkande,
skulle täckas hugna honom med Capitains rang och heder med
så stor tillökning å thess tygvaktare-lön, som emot full capitainslön
svarar, jemte försäkran om compagnie vid något cavallerieregimente,
Kreitlow tå, och så länge han disponerar tyg-compagniet
i Tavastehus, hvarken vill eller skall vid existerande
vacance vara the officerare på något sätt till hinder i theras
befordran, som efter honom nu äga tourén.
Hr La rs von Bromell mente det vara ovanligit, attén,
sorn tient vid cavalleriet, skall employeras vid artilleriet och
therstädes giöra så många andra prsejudice, som i all sin tid
varit vid den staten och med mycken flit och idoghet lagt sig
Adelm Protokoll. (XVI). 1746—1747.1 II. 23
354 (Äng. 12.) Kreitlow, Modeiin och Gustafsson.
på metien att therigenom giöra sig till någon befordran värdige;
utom dess hade Kreitlow ännu icke giordt räkning för
hvad han vid sin tygvaktare-beställning haft under händer.
Atskillige påstodo, att Kreitlows ansökning måtte af
slås.
Hr Stjerncrantz berättade, att han under sitt sista
vistande vid armeen i Finland likväl hördt, att denne Kreitlow
tient mycket väl och i sin tienst vist sig mycket nitisk
för cronan, i det han icke allenast gifvit K. Krigs-Collegium
förslag, på hvad sätt allahanda artillerie-sorter, som behöfves
i Finland, kunde ther i orten giöras med hälften mindre kostnad;
utan hade han jemväl, när Tavastehus fästning öfvergafs
till fienden, sauverat krigs-cassan och therföre blifvit eftersatt
af Cossaquerne; i anseende till hvilket thess goda förhållande,
så väl som öfrige trogna och långliga tienster, H. K. Majit
ock igenom resolution af den 7 Oct. 1745 gifvit honom den
nådige försäkran, att han vid förefallande tienlig öpning vid
Artillerie-regimentet skulle vara i nådig åtanka till befordran
efter skickelighet och förtienst.
Hr Börje Philip Skee t a föreslog, att Hr Landtm.
måtte hos H. K. Majit anmäla Kreitlow till nådig befordran,
utan andras preejudice, då Kreitlow väl lärer röna en önskelig
värkan af den honom gifne nådige försäkran och ingen vid
artilleriet få orsak att theröfver klaga.
R. o. A. stannade i thet slut, som följande resolution utvisar,
hvilken, sedan then för R. o. A. var upläst och gillad,
skrefs på Secrete Deputations betänkande.
Resolutio: R. o. A. lemna för sin del detta mål i underdånighet
till K. Majits nådige afgiörande, som i nåder
lärer täckias befordra Cornetten och Tygvaktaren Kreitlow
efter dess skickelighet och förtienst och utan någon annans
prmjudice.
Uplästes förafskiedade Öfverste-Lieutenantens Axel Modelius
memorial och ansökning, att han, som under sista kriget
utan egit förvållande ganska mycket lidit therigenom, att fienden
borttagit all hans egendom, måtte, äfvensom Fendricken
Apolloff, få till godo niuta thet honom i nåder anslagne gratial
för åren 1742 och 1743, tå landet stod under fienteligit
välde.
Likaledes uplästes förafskiedade Officerarens C. J. Gustafssons
memorial och ansökning att, i anseende till lika för ho
-
Löjtnant Hammarhielm.
355
nom varande bevekelige skiäl och omständigheter, äfven få
hugna sig af något underhåld för åren 1742 och 1743, tå fienden
Finland innehade.
Förenämde begge memorialer remitterades af R. o. A. till
Secrete Utskottet.
Uplästes Secrete Deputationens Betänkande af den 3
nästledne Julii, hvaruti berättes, thet Ammiralitets-Lieutenanten
Johan Lorentz Hammarhielm den 25 Junii 1746 erhållit
permission till att på 3:ne års tid få idka in- och utrikes
siöfart och i anledning theraf antagit sig att föra ett
Commissarien Grills skiepp, Victoria benämdt, samt till sin
utredning användt större delen af sin egendom; men att han
dock icke fått nyttia thenna thess erhållne permission i anseende
till K. Maj:ts utfärdade nådige befallning, att med permitterande
af Ammiralitets-officerare utom lands innehållas
skulle, och att, om någon thertill erhållit tillstånd, thensamma
tå ingen utresa måtte beviljas, så framt K. Maj:ts specielle
nådige bifall ej upteddes, hvarföre Lieutenanten Hammarhielm
hos H. K. Höghet om tillstånd att få anträda thess tillärnade
resa skall giordt underdånig ansökning, men dock ej vunnit
nådigt bifall, utan blifvit nämd bland them, som ej skulle få
tillstånd att resa utur riket. Therefter uprepas huru Lieutenanten
Hammarhielm skall ifrån år 1734 till och med 1736
hafva farit utrikes med svenska skiep ifrån Giötheborg, sedermera
i 6 år farit med främmande, dels till örlogs och dels
med coopvaerdie, och gått alla grader igenom från then minsta,
tills han år 1743 blifvit Lieutenant med lön och samma år af
Hr Riks-Rådet Baron von Rosen, såsom General en Chef,
commenderad såsom Capitain-Lieutenant och befälhafvare för
2:ne gallerer på recognoscering åt Svinesund samt eljest vid
alla tillfällen sig så förhållit, att han kan åberopa sig thess
förmäns och chefs goda vitnesbörd. Likväl skall han ej utan
grämelse förnummit, att Lieutenanten Anckarerantz, som är
mycket yngre, till Capitain-Lieutenant blifvit honom föredragen,
ehuru Hammarhielm redan förrättat och alt sedan
förestått Capitain-Lieutenants beställning, innan Anckarerantz
blef Lieutenant; hvarföre ock i anseende till thetta thess lidande
anhåller Lieutenanten Hammarhielm att återfå thess för
Anckarerantz ägande tour samt att blifva benådad med Capitain-Lieutenants
fullmakt, hvaremot han försäkrar sig så
litet vilja prejudicera bättre förtiente, som thet faller honom
356 (Äng. 12.) Löjtnant Hammarhielm.
svårt att se sig stå under en 9 år yngres befäl; men på then
händelsen themia thess ansökning ej skulle vinna nådigt bifall,
vore thess önskan häldre att få nådigt afskied samt tillstånd
att söka sin lycka utom lands.
Vid öfvervägande af alt thetta förmäler Deputationen sig
funnit godt att Riksens Ständer tillstyrka, thet H. Majit
i underdånighet måtte blifva anmodad att, i nådigt afseende
på thesse af Lieutenanten Hammarhielm anförde
skiäl och omständigheter, och medan han eljest är en hurtig
officerare, låta meddela honom Capitain-Lieutenants caracter
och full magt af samma dato, som Anckarcrantz then undfått,
så att Hammarhielm måtte behålla thess tour, till thess han
kan niuta verkelig befordran.
Frih. Cronhiort utlät sig, det Riksens Ständer skulle
få mycket att giöra, om de skulle åter sättia alla i tourén, som
kunde säga sig vara förbigångne. Bäst är fördenskull att lemna
H. Majit till att jemka detta och låta Hammarhielm vederfaras
justiee.
Hr Magnus Skecta mente, att det tillhörde Ständerne
att rätta hvad som vore galit och hielpa den, som något skiedt
för när. I följe deraf borde ock Riksens Ständer nu låta Hr
Hammarhielm niuta justiee på det af Deputation föreslagne
sättet. Vidare begärte Hr Skecta att få veta, hvarföre Ammiralitets-officerarne,
som undfådt permissioner att resa utom
lands och evertuera sig, icke fådt niuta samma permissioner
till godo, utan blifvit bortcommenderade; om rikets säkerhet
sådant fordrat, eller hvad andra orsaker härtill månde vara.
Hr Wrangel berättade, att dess broder, som är vid Ammiralitetet,
hade ancienneteten för Hammarhielm och borde
således niuta tourén för honom; men på detta sättet, och om
Hammarhielm skulle få fullmagt af lika dato med Anckarcrantz,
skulle han, Wrangel, blifva proejudicerad. Fördenskull
vore säkrast och bäst, att R. o. A., som Frih. Cronhiort föreslagit,
lemnade till H. Majit att låta hvar och en niuta sin
förtienst till godo.
Som, detta oaktadt, af åtskillige begärtes, att Hr Landtm.
måtte giöra proposition, om icke det upläste betänkandet bifalles,
frågade
Hr Landtm., om R. o. A. behagar bifalla Secrete Deputations
betänkande för Hr Hammarhielm;
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Deputation till Bondeståndet.
357
Hr Gyllensvärd påminte, att en Deputation åter måtte
gå till Bondeståndet och efterfråga, huru det hänger tillhopa
med påskriften på Presteståndets sista Extractum Protocolli af
den 24 Julii, angående att Secrete Utskottet måtte upgifva
anledningen till de försporde skadelige stämplingar emot riket,
hvarom Bondeståndet förra pleno uppå den beskickningen, som
dem då giordes, lofvat gifva svar.
Hr Klingsporre tyckte, att man ännu borde lemna
Bondeståndet något längre råderum, och ifall de då intet komma
med svar, vore tid nog att skicka en Deputation till dem, men
intet på det sätt, som skiedt, dag från dag afsända den ena
Deputation efter den andra, hälst R. o. A. böra eonservera
deras egen dignité och jemväl med fogelighet handtera denna
saken.
Gref1 Axel Rutger Sparre svarade, att det just vore
R. o. Arns dignité och värdighet likmätigt att efterfråga, hvad
som kan vara orätt passerat.
Frih. Cronhiort holt nödigt, att samma Deputation jemväl
måtte gå till Borgareståndet och hos dem giöra sig underrättad,
hvad det var för en afskrift de lingö.
Som en stor del af R. o. A. med mycken häftighet påstodo,
att Deputation straxt skulle afsändas till Bondeståndet,
så bad
Hr Landtm., att R. o. A. måtte handtera hvart och ett
Stånd så, som de sielfve vilja vara ansedde, och för all ting
bibehålla enigheten, utom hvilken riket, i det tillstånd vi nu
äro, mycket kan äfventyras.
Men R. o. A. beslöto icke dess mindre att afskicka en
Deputation af 12 personer i det omtalte ärendet.
Samma Deputation blef ock straxt utnämd, och utseddes
Gref Axel Rutger Sparre till att föra ordet.
Vid det att Deputation skulle afgå, påmintes åter, att
Deputation äfven måtte gå till Borgareståndet.
Hr Löwenhielm sade härtill ja, men påstod å den händelsen,
att Deputation måtte jemväl gå till Presteståndet,
emedan de eljest kunde reprochera oss, att vi gådt dem förbi,
och således få qvitta den förvitelse vi giordt dem, för det de
vändt sig till Bondeståndet allena med deras Extractum Protocolli
om Riksdagens slut.
Hr Börje Skecta var af den tankan, att man så mycket
mindre kunde låta Deputation gå till Presteståndet, som det
358 (Aug1. 12.) Deputation til) Bondeståndet.
Extractura Protocolli, hvilket Deputation skall efterfråga, kommit
ifrån berörde Stånd.
Dock fants godt, att Deputation skulle gå så väl till Preste-
sora Borgareståndet.
Och skickades Ridderhus-Fiscalen Cedercrona att avertera
välbemält® 2:ne Stånd, det R. o. A. aktadt nödigt att
genom en Deputation än vidare efterfråga, om Bondeståudets
påskrift på det här förut omnämde Presteståndets Extractum
Protocolli har sin riktighet, med hemställande fördenskull, om
de icke vilja blifva R. o. A. fölgaktige.
När Ridderhus-Fiscalen var bortgången, fördes på tahl,
huruvida, i fall Preste- eller Borgareståndet ej skulle vilja låta
deras Deputerade gå med, R. o. A:ns Deputerade då måge gå
allena till Bondeståndet.
Hr Hårleman holt sådant vara emot R. o. A:ns värdighet
och förestälte dessutan, att R. o. A. allena intet äga myndighet
att efterfråga eller fordra redo för någon ting af Bondeståndet,
emedan de som ett lika maktägande Stånd med R.
o. A. äro ingen redo oss skyldige, till hvilket svar R. o. A.
sig ock kunde exponera, om de ensamme gingo åstad.
Uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan
Resolverades, att Deputation först skulle gå till Presteoch
Borgarestånden och anmoda dem att följa med till Bondeståndet;
men å händelse att de ej ville göra det, skulle Deputation
gå allena till Bondeståndet.
Härmed gick den utnämde Deputation bort.
Hr Börje Philip Skecta sade, att han väl hade sig
bekant, det en Deputation af samtelige Riksens Ständer varit
och besedt slottsbyggnaden; men han hade icke bordt, huru
de sig deröfver utlåtit, och begärte derföre att härom blifva
underrättad. Landet hade nu i flere år med nog dryg tunga
utgiordt slottsbyggnings-liielpen; och skulle tyckas, att, om vid
detta verket blifvit förd en sådan disposition, som vederbordt,
både medlen och tiden kunnat vara tillräckelige denne byggnaden
att fullborda, så att undersåtarne kunnat lättas ifrån
denne utgiften på en tid, när de med så månge andre pålagor
äro besvärade.
Hr Landtm, svarade, att, så mycket han förmärkt, hade
samtelige Riksens Ständers Deputerade, som besedt slottsbyggnaden,
förklarat sig mycket nögde att vilja contribuera
Slottsbyggoaden. Deputation från Borgareståndet. 359
härtill och önskat, att med byggnaden efter desseinen måtte
fullföljas.
Hr Hårleman beklagade, att han skall få höra, det misstroendet
äfven sträcker sig till det, som rörer slottsbyggnaden.
Orsaken att med detta verket ej så vida avancerat, som eljest
kunnat skie, vore den, att Riksens Ständer sielfve borttagit
80,000 dal. sint till Högstsahl. Hennes Maj:ts Drottningens begrafning,
hvilka ännu icke blifvit ersatte. Flere andra anseenlige
summor äro ock efter Riksens Ständers egen disposition
utgifne till Gl. Banquens och de Oxenstierniske husens inlösande,
hvaraf cronan haft den förmån att bespara hnshyrorne för de
Collegier, som uti berörde hus inflyttadt; varandes äfven dessutan
nödige medel använde till förbättrande af H. K. Höghets
våningsrum i det Crusiske huset och flere lägenheter, som för
H. K. Höghet behöfts; igenom hvilket alt medlen saknats vid
slottsbyggnaden, som derföre till någon del måst afstanna.
I öfrigit föres oeconomien af Riksens Ständers egne Deputerade,
och räkenskaperne öfverses af K. Cammar-Revisionen,
sa att intet misstroende bör äga rum, mindre något underslef
befaras.
Anmältes och pä vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Rådman Kyronius förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, ingaf 2:ne
Extracta Protocolli, som på begäran uplästes.
Det första angick K. Slotts-Cantzliets Protocollers afgifvande
till Protocolls-Deputation samt tienlig föreställning
till Hr Baron och Öfverståthållaren Fuchs öfver dess brukade
skrifart i ett till Protocolls-Deputation ingifvit memorial.
Det andra och senare Borgareståndets Extractum Protocolli
angick Agenten Nordencrantzes befordran till Cammarråds
caractere och heder samt säte och stämma i K. Cammar-Collegio,
dock utan statens gravation, till dess någon Cammarråds-lön
derstädes för honom efter tourén kan ledig
blifva.
När förberörde 2:ne Extracta Protocolli voro upläste, recommenderade
Rådman Kyronius till skyndesamt afgiörande
och benägit bifall hos R. o. A. följande mål:
Riksdags-fullmägtigen Anders Bergs memorial om en collect
för Askersunds kyrka;
Borgareståndets Extractum Protocolli angående pensioner
för några Borgmästare-enkor;
360 (Aug. 12.) Lurendrejerierg hämmande.
Ett annat Borgareståndets Extractum Protocolli angående
Rådmäns prsesidii förande i Accis-rätterne;
Annu ett Borgareståndets Extractum Protocolli af den 4
Junii, innehållande några påminnelser vid Secrete Handelsoch
Manufactur-Deputations betänkande om tobaks-planteringens
utvidgande och förökande samt förminskande af utrikes
tobaks-bladers införsel;
Och sist Borgareståndets Extractum Protocolli om Ulricsehamns
stadsförsamlings moderkyrko-rättighet.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänlige hälsning
och lofvade, att desse ärender med första skola blifva R. o.
A. föredragne, varandes det sist omnämde Borgareståndets
Extractum Protocolli, om Ulricehamns stadsförsamlings moderkyrko-rättighet,
redan hos R. o. A. afgiordt.
Borgareståndets Deputation afträdde.
Hr Landtm, anmodades å nyo att hos H. K. Maj:t
anmäla Hr Hård till nådig ihogkommelse med befordran.
Företogs åter den projecterade Förordningen till lurendrägeriers
hämmande jemte Deputerades thervid giorde påminnelser.
Och börjades nu med 19:de §, hvarest R. o. A. sist stannade.
Näst efter orden »bote 200 dal. smt och miste tiensten»
tillsattes »eller i brist af böter afstratfas med kropps-plikt».
I öfrigit bifölls den 19 §:n.
20:de §. Dervid var intet att påminna.
21:sta §. Slutet ändrades i anledning af Deputerades
tillstyrkande således: »Skall saken, utan att angifvarens försummade
vad må theruti giöra hinder, af Collegio undersökas och
sluteligen afgiöras innom 6 veckor, ifrån thet vederbörande
med sine förklaringar inkommit; börandes vid communicationers
afsändande både parterne och domstolen vite föreläggas
att inom then föreskrefne tiden sina förklaringar ingifva.»
22:dra och 23:die §§ biföllos.
24:de §. Näst efter orden »på engelska och tyska» tillsattes
»fransyska».
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu
tillbaka, och berättade
Gref Sparre, hvilken fördt ordet, att han efter R. o.
A:ns befallning med Deputation först vändt sig till Presteståndet
och på anständigaste sätt bedt, att några Deputerade
ifrån deni måtte följa med till Bondeståndet och i vänlighet
Deputationens återkomst. Lurendrejerieden. 361
underrätta sig, om påskriften vore riktig på Presteståndets
Extractum Protocolli af den 24 Julii angående de af Secrete
Utskottet försporde skaddige stämplingar emot riket; hvarefter,
och sedan Deputation på liten stund tagit afträde, hade
Presteståndets Deputerade kommit och fölgt med. Likaså hade
Borgareståndets Deputerade giordt. När de derpå kommit till
Bondeståndet, hade Gref Sparre i vänlighet påmint om svar i
denna saken, på det att, om någon felaktighet vore föreluppen,
sådant måtte kunna rättas. Taleman hade tackat för det de
andre 3:ne respective Stånden velat hedra Bondeståndet med
en så anseenlig beskickning till att efterfråga någon oriktighet,
som de andre Stånden förmena vara vid den omnämde påskriften,
men hvaröfver Bondeståndet ännu äro uti skiljaktige
meningar stadde, så att han, ehuru saken redan blifvit Ståndet
föredragen, likväl ej kunde afgifva något svar. Dock hade han
lofvat, att sådant med första skall skie; och trodde Gref Sparre,
att de ännu i dag väl torde hitkomma dermed.
Sedan företogs 12 § af den projecterade Förordningen till
lurendrägeriers hämmande, hvilken § förra gången blef upskuten
och angår den så kallade lurendrägerie-eden och dess afläggande
af Ammiralitets-officerare, sorn föra cronoskiepp eller
lastdragare.
Uplästes först sielfva § sådan, som den af Manufacturoch
Handels-Deputation var projecterad.
Sedan uplästes Deputerades föreslagne ändring, så lydande:
»Ammiralitets-officerare, som föra fartyg, antingen cronoskiepp
eller lastdragare, skola vid tienstens förlust icke undandraga
sig att aflägga then them till lurendrägeriers hämmande
föreskrefne eden, hvilket dock hädanefter bör skie inför
Ammiralitets-rätten, ther någon sådan är, eller eljest på Landscantzliet,
ther thet finnes, eller ock inför Magistraten i staden;
och bör vid alla sådane tillfällen en siötulls-betiente vara
tillstädes.»
Sist uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomia-Heputations
Betänkande af den 2 sidstledne Maji öfver Krigsbefälets
uti 52 § anförde besvär angående then så kallade lurendrägerie-eden
och thess afläggande af Ammiralitets-officerare,
som föra crono-skiepp eller lastdragare, som K. Majit genom
utgången nådig förordning under den 2 Oct. 1741 them ålagt;
förmälandes Deputationen sig, sedan Justitise-Deputationens
yttrande häröfver blifvit inhämtadt, hafva tagit alla härvid
362 (Aug. 12.) Lurendrejerieden.
förekommande omständigheter uti behörigt och noga öfvervägande;
och hvad först angår the Ammiralitets-officerare, som
föra cronones örlogs-skiepp eller therpå commenderade äro,
så pröfvar Deputationen skiäligt, att the böra vara frikallade
ifrån berörde påbudne särskilte lurendrägerie-ed, hållandes Deputationen
före, att the, som till Öfver-officerare vid Ammiralitetet
befordras, till förekommande af alt tvifvelsmål i thet
stället, och när the aflägga then härtills brukeliga trohets-eden,
tillika kunna förplikta sig cronan till trohet äfven uti thenna
omständigheten, samt att K. Ammiralitets-Collegium kunde
till then ändan få K. Maj:ts nådige befallning berörde ed med
några ord att tillöka och therefter lämpa, såsom thet ock berörde
K. Collegio tillkommer att hafva inseende, thet samma
ed å vanligit ställe aflagd varder.
Hvad åter the officerare angår, som föra lastdragare eller
andre cronans fartyg, så emedan theras vilkor för then orsaken
skull icke med skiäl kunna och böra vara sämre än theras
vederlikars; ty håller Deputationen äfven före, att för them i
thetta fall lag samma vara bör, så att the vid tiensternes tillträdande
en gång för alla på ofvanförmälte sätt afsvärja all
otrohet och flärd och sedan från en sådan särskilt lurendrägerie-edgång
frikallas. Men skulle någon af sådane officerare öfvertygas
hafva iner eller mindre öfvat thet förderfvelige lurendrägeriet,
håller Deputationen före, en sådan tå med ett så
mycket alfvarsammare straff af tienstens och ärans förlust böra
anses, som Haus Majit i nåder låtit sig bevekas att i thetta mål
tilltro sig theras ärlighet och redelige upförande, såsom the
ock sielfva uti thesse theras besvär, uppå en slik händelse, till
thet hårdaste straff godvilligt sig begifvit; hvilket Deputationen
dock underställer Riksens Ständers mognare bepröfvande.
När föregående Landt- och Siö-Militiae-Deputations betänkande
var upläst,
Begärtes proposition och votering, om det icke bifalles.
Gref Axel Rutger Sparre uprepade, hurusom Deputerade
intet kunnat gå ifrån 1724 års Seglations-ordning, igenom
hvilken cronans fartyg och officerare, som dem föra, äro
förbundne till efterlefnad af de till riktighet] och säkerhet vid
tullväsendet stadgade förordningar. Men Deputerade hade ändrat
stället hvar edgången bör skie och hållit före, att Ammiralitets-officerarne
böra slippa göra denna eden inför Siötulls
-
Lurendrejerieden.
363
rätterne, utan kunde aflägga den vid Ammiralitets-rätten,
ther någon sådan är, Lands-cantzliet, ther thet finnes, eller
Magistraten i staden. Deputerade förmoda ock, att, sedau
denne omständigheten blifvit ändrad, Herrar officerare vid Ammiralitetet
lära finnas nögde och intet undandraga sig eden.
Gref Sparre tilläde vidare, att han sielf hade bröder vid Ammiralitetet,
men vet, att de äro ömma om Konungens och rikets
nytta, och ber derföre å deras vägnar, att det får blifva
vid Deputerades project, försäkrad, att de intet vilja undandraga
sig eden, hvartill de ock skulle hafva så mycket mindre
orsak, som hvar och en, den der är redare i ett skiepp,
måste hvar gång skieppet utgår besvärja sin andel i skieppet
och laddningen.
Hr Hammarhielm hade skrifteligen författadt sine tankar,
dem han nu upläste, så lydande:
Skall officerarne vid Ammiralitetet icke längre, jemlika öfrige
officerare af andra militairiska stater, blifva betrodde på
deras allmänna aflagde tro- och embetes-eder, men efter hvar
commendering i cronans tjenst blifva påbördade att försvara
dess ärlighet och under resan viste trohet med värjemåls-ed;
så underställes oförgripeligen, om sådant kan ske utan statens
allmänna förklenelse, emedan rikets allmänna lag icke tillbinder
någon sin oskuld med värjemåls-ed försvara, med mindre
en sådan är förut med halfva skiäl något brottmål tillbunden.
Nu är lurendrägerie, hvarföre af Annniralitets-officerarne denne
befrielses ed fordras, jemlikt med tiufverie ett ärerörigt mål,
för hvilket ingen honett officerare kan utan dess ähras förklenelse
vara misstänkt. Så hemställes Riksens Högh R. o. A:s
rättvisa skärskådan till närmare bepröfvande, huru nära sådant
med Sveriges allmänna lag och vår rättvisa regering, som allom
jemlika rätt och hägn har tillsagt, må instämma, det en
officerare utan något förbrytande eller minsta gifven anledning
skall uti ärerörigt mål tvingas med värjemåls-eds afläggande
sig derföre befria. Detta hårda förfarande emot en officerare,
sora sig utom dess genom dess trohets-ed förbundit alt orätt
emotstå och hindra, kan gå hvar ärlig och ädelsint till hiertat
och torde hafva den bedröfveliga påfölgd, att ingen, som dygd
och ärligt namn för sitt högsta i verlden skattar, kan framdeles
under Ammiralitetet tiena. Skulle någon af dess tro
och redelighet förgäten derunder finnas, som af dylika vid
hvarje stånd och stat träffas kunna, då låte en dylik umgälla
364 (Aug1. 12.) Lurendrejerieden.
dess brott med tillhörigt straff och utrote honom ifrån staten,
på det almänheten må behålla dess oförkränkta heder och hvar
enskylt ärlig och trogen undersåte må efter lag hugnas af dess
oskyldighet. Hoppas i så måtto, det Riksens Högh R. o. A., i
behjertande af ett så ömsint mål, icke lära bifalla till Riksens
Högh Ständers Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
påstående i denne del, men enligt Högstberörde Ständers Justitise—
samt Landt- och Siö-Militie-Oeconomie-Deputationers
betänkande låta eden skie på det sätt, som derutinnan är anfördt,
hvarutinnan äfven Tull-Deputationen vid förra Riksdagen
instämmer; emedan en befrielses-ed för ett ärerörigt mål
är detsamma som dess beskyllning, deremot tro- och embeteseder,
ehuru ofta desse itereras, äro alla fria löften och förbindelser,
som skier förut, och kunna således på intet sätt dragas i paralell
eller jemföras med hvarandra. Förmodar således denne billiga
begäran af Riksens Högh R. o. A. att blifva villfarad.
Atskillige Herrar officerare af Ammiralitets-staten conformerade
sig helt och hållit med Hr Hammarhielm.
Hr Hammarhielm bad än ytterligare, att R. o. A., i
anseende till de skäl han anfördt, ville låta förblifva vid
Landt- och Siö-Militise-Deputations betänkande. Han med
de flere af hans cammerater vid Ammiralitetet ville intet undandraga
sig, att något rörande denna omständigheten inryckes
i trohets-eden; men om han skall giöra särskilt ed för hvar
gång han kommer hem med något skepp, så påstår han, att
ingen visitation må skie på skieppet, ty det är värkeligen deshonorabelt
för en officerare, att sedan han svurit, skall han ändå
misstänkas och visiteras. Trohets-eden vore ock nog tillräckelig,
och öfver hela verlden är obrukeligit att giöra en sådan särskildt
ed. När cronan förtror sine officerare om händer så
stort capital, som ett skiepp utgiör, så böra de intet eller misstänkas
i detta mål. Till slut förklarade Hr Hammarhielm,
att om han intet slipper denna eden, tienade han aldrig en
dag längre här i riket.
Hr Leijonsten mente det vara så mycket orimmeligare,
att en officerare vid Ammiralitetet skall påbördas en sådan ed,
som, ifall någon officerare af Lands-staten vore med på ett
cronofartyg, han slipper; men den andra skall svärja, att intet
lurendrägat gods är på fartyget, der likväl svårt är att vara
derom förvissad, när den förra intet svär med.
Lurendrejerieden.
365
Hr von Graman utlät sig, det han intet ville undandraga
sig eden, allenast den blifver fordrad på ett anständigt sätt.
Officerarne vid Ammiralitetet niuta här i Sverige liten lön,
men honneuren är den, som de tiena före; således bör ock intet
någonting af dem fordras, som är deshonorabelt eller på det
sättet åtminstone hos andra nationer kan uttydas. Handelen
ledo ock värkeligen derigenom, att en slik ed officerarne blefvo
pålagd, ty svenska officerarne, som fördt coopvaerdie-skiepp,
hafva på utrikes orter haft den heder och anseende med sig.
att ingen begärt någon sådan ed af dem eller så granlaga visiterat
deras skiepp, som eljest skier, och derigenom hafva de
ofta kunnat nyttia vissa speculationer i handelen till rikets
fördel. Men skulle detta vinna framgång, lärer utlänningen
hädanefter intet eller hafva försyn att fordra en sådan ed, den
de då skulle hafva så mycket svårare sig att undandraga, som
de här hemma mäste giöran. Att lurendrägerier äro skadelige
för riket och böra förekoramas, är ovedersägeligit; huru de utöfvas,
och att det skier på mångahanda sätt, det förstode han
rätt så väl som någon annan; men officerarne vid Ammiralitetet
äro intet de rätta, hvilka man så mycket bör frukta
före. De äro af ringa förmögenhet, och dertill fordras bättre
vilkor och ofta högre kall. Större skiäl vore att pålägga
Ostindiske Compagniet och alla andra, som drifva vidlyftig
handel, en sådan ed, så torde lurendrägerierne snarare uphöra,
manufacturerne tilltaga och silfverpenningarne blifva qvare i
landet.
Hr Klingsporre tyckte, att det kunde vara nog, när uti
Ammiralitets-officerarnes trohets-ed något inryckes om denne
omständigheten, hälst eden ändå intet förbinder någon, som
icke utom dess är ärlig karl.
Hr Hårleman var äfven af samma mening och fant för
sin del mera enligit med R. o. Arns heder och den goda omtanka
man bör hafva för officerare, att R. o. A. ej måtte pålägga
dem eden hvar gång de komma hem med något fartyg,
utan det, som nu är projecterat, inryckas i deras trohets-ed.
Och efter vi i gemen äro måne om våra späda manufacturer, sä
kunde samma äfven inryckas i alla embets-eder, ty en officerare,
eller hvem det vara må, som bor vid gräntsen, kan hafva
äfven så stort tillfälle att lurendräga, som den der förer
fartyg.
366 (Aug. 12.) Lurendrejerieden.
Hr Löwenhielm förestälte, att en ed, som pålägges af
öfverheten, kan aldrig laedera någon. En Riks-Råd, om han
har del och är redare i ett skiepp, måste, som redan af Gref
Sparre sagt är, svärja, hvar gång skieppet afgår, att han har
så stor del i skiepp och laddning. En officerare måste aflägga
eden hvar gång hans tour kommer att sittia i Krigs-rätt.
På lika grund kan ej eller officerarne vid Ammiralitetet undandraga
sig denna eden, hälst detta intet är för dem något nytt,
utan äro de dertill förbundne igenom förra förordningar. Dock,
om något härom blifver infördt i embets-eden, tyckes det väl
kunna giöra tillfyllest, när de föra cronans skepp eller berörde
fartyg; men om de skulle vilja undandraga sig eden, när de
föra coopvaerdie-fartyg, så skulle alle andre skieppare giöra
detsamma, hvilket ingalunda går an.
Herrar Officerarne vid Ammiralitetet förklarade, det de
intet vilja undandraga sig den omtalte eden, när de föra coopvaerdie-fartyg,
utan voro de nögda att vid sådane tillfällen
undergå samma lag som alla andra skieppare.
Hr Löwenhielm föreslog fördenskull, att den vanlige
embets-eden för Ammiralitets-officerarne med några ord kunde
blifva tillökt, hvarigenom de förbindas att hindra och förekomma
alt lurendrägerie samt tillika förplikta sig att sielfve
icke öfva något lurendrägerie, då de sedan kunde befrias ifrån
vidare edgång, när de föra crono-fartyg; men när de fara för
coopvaerdie. böra de undergå samma lag som andre coopvaerdie-farare
och aflägga eden hvar gång de lossa.
Gref Axel Rutger Sparre tyckte, att den skillnaden
intet borde gälla, utan så snart en officerare lossat och lastat
utom lands, han måtte föra cronans skiepp och lastdragare eller
fara till coopvaerdie, borde han aflägga eden, ty intet skiäl är,
att den ena officeraren skall svärja och den andra slippa, när
hända kunde, att de lågo i en och samma hamn; men väl
skulle officerarne på det sättet tvingas att lemna coopvaerdiefarten,
hvarigenom dock en del härtills kunnat förvärfva sig
något till bättre utkomst vid deras ringa löner och tillika bibehållas
i öfningen.
Hr Ruthenschiöld och flere andre förenade sig med Hr
Löwenhielm, att när uti embets-eden för Ammiralitets-officerarne
blifvit inryckt, att de böra hindra och förekomma samt
sielfve intet öfva något lurendrägerie, kunna de sedan slippa
svärja, så ofta de fara för cronans räkning. Men eljest aflägga
Deputation från Presteståndet om Riksdagens slut. 367
de eden lika med alla andra coopvaerdie-farare. Den af Hr
Hårleman giorde påminnelsen holts äfven ganska nödig, att i alla
■embets-eder samma måtte införas, som uti Ammiralitets-officerarnes
eder nu kommer att tillsättias, hälst riket är omgifvit
med så öppen och vidlyftig gränts, att mångfaldige tillfällen
och lägenheter gifves för dem, sorn bo i skärgården eller vid
gräntsen, att öfva lurendrägerier.
Hr Skecta mente, att om Tull-societeten och köpmännerne,
som drifva handel, blifva pålagde att förplikta sig genom
ed, det de intet vilja sälja några lurendrägade vahror,
och sedan om alla främmande och utrikes varor på en gång
förbiudes till bruk och nyttiande här i landet, så lärer alt lurendrägerie
uphöra och försvinna.
Hr Hammarhielm påstod enständigt, att officerarne vid
Ammiralitetet måtte ettdera slippa eden och visiteras eller ock
svärja och slippa visitation.
Häröfver upkom mycken häftig motsägelse, i det en del
oförändrat påstodo, att 12:te §:n af Lurendrägerie-förordningen
måtte bifallas sådan, som den af Deputerade är inrättad.
Andre åter påstodo, att det måtte förblifva vid Landtoch
Siö-Militiae-Deputations betänkande med de af Hr Hårleman
och Hr Löwenhielm föreslagne modificationer.
Och som häröfver begärtes votering,
Så upsatte Hr Landtm, proposition.
Men i detsamma anmältes och på vanligit sätt emottogs
en Deputation ifrån Presteståndet af 6 personer. Biskopen
ifrån Wexiö Doctor Eric Alstrin förde ordet och, näst aflagd
hälsning ifrån Presteståndet, ingaf svar på det Extractum
Protocolli R. o. A. tillika med de andre 2:ne Stånden
sist till Presteståndet öfverlemnat angående Riksdagens slut,
hvilket svar var utfärdat under innevarande dato och uplästes
nu af Öfver-Hofpredikanten Troilius; förmälandes Presteståndet
therutinnan, att thet ej annat kan än gå Presteståndet
så mycket mera till sinnes att förmärka, thet the öfrige Stånden
giöra ett i en slags förebråelse emot Presteståndet, som
icke allenast hvar och en af thess ledamöter äger i sitt samvete
ett ojäfaktigt vitnesbörd om Ståndets menlösa upsåt
vid berörde thess yttrande af den 24 Julii, utan ock sakens
sammanhang, hvarom thet handlar, jemte sielfva Protocollsextractets
innehåll och ordalag synes kunna vitna, att Bor
-
368 (Ang. 12.) Om Riksdagens sint.
gareståndet icke bygt sine tillvitelser på en så fast och stadig
grundval, som ett oväldugt omdöme kräfver, emedan
l:o hvad then af tiden anförde omständigheten vidkommer,
Secrete Utskottets yttrande angående några uptäckta farliga
stämplingar lika så litet å ena sidan gifvit anledning till förberörde
Presteståndets Extractum Protoeolli af den 24 Julii,
som thet å andra sidan kunnat betaga Ståndet thess rättighet
att om Riksdagens slut säga sin mening; hälst Presteständet
väl med nöje inhämtat, huruledes Secrete Utskottet af the therstädes
rögde och kunnige blefne skadelige anläggningar tagit
sig grund och anledning att uppmuntra Riksens Ständer till
en önskelig och länge efterlängtad enighet och samdrägtighet
uti giöromålen. Men som Secrete Utskottet, af hvilket man
väntade utlåtelse, om något vore, sorn ytterligare kunde hindra
Riksdagens slut, sielf icke ansedt eller med ett ord angifvit
thesse saker för sådane, som kunde äska och föda af sig Riksdagens
utdrägt, utan i then delen allenast beropar sig på statsbristen;
så har Ståndet naturligen therorn ej kunnat fatta andra
tankar. Vid sådane omständigheter, och emedan Secrete
Utskottet icke lagt Ständernes plena thessa uptäckelser före
som riksdags-ämnen, Ståndets ledamöter i Secrete Utskottet
icke eller kunnat förbindas att vidare uppenbara theras art
och natur, än Secrete Utskottets Extractum Protoeolli innebär,
förfarenheten thessutan visar, både att angelägne och riksvårdande
mål tillförene blifvit vid instundande Riksdags slut till
K. Maj:t i underdånighet hänskutne och ther till rikets sanskyldiga
båtnad samt undersåtarnes förmon afgiorde, hvilken
väg äfven Secrete Utskottet till statsbristens fyllande, som
visserligen, om något annat, är Ständernes göromål, föreslagit;
så vill Presteständet förmoda, att the öfrige respective Stånden
benägit lära finna, thet the i tiletta målet så mycket mindre
kunna taga Ståndets utlåtelse till misstycke, som thet redan
flere resor aflemnat sin tanka och nu allenast en ny termin
föreslagit.
2:o Att Riksens Ständers plena begärt Secrete Utskottets
yttrande angående tiden till Riksdagens slutande, har icke eller
Presteständet kunnat eller bordt anse för ett sådant slut, som
skulle pålägga Riksens Ständer en beständig tysthet, att the
icke ytterligare skulle få yrka then saken och sielfva sig vidare
utlåta, i fäll, som nu handt, oaktadt tid efter annan
skiedde påminnelser, icke på flere veckor eller snarare sagt
Om Riksdagens slut.
369
månader något svar blifvit aflemnadt, om något hinder vore
till Riksdagens afslutande, mindre någon tid förslagsvis utnämd,
ehuru sådant längesedan blifvit Riksens Ständers plena
lofvat; förmodandes Ståndet, thet icke eller någon med fog
lärer kunna sluta annat, än att Ståndet lika fullt velat, i kraft
af samma Riksens Ständers utlåtande, lemna Secrete Utskottet
frihet att inkomma med hvad föreställning, som till saken
nödig vore, fastän Ståndet i så måtto, som skiedt är, afgifvit
sitt yttrande; men att Presteständet haft fog att icke låta then
upgifne statsbristen afhålla sig ifrån utlåtande om Riksdagens
slut, thet intygar icke allenast sielfva saken, utan bestyrkes
thetsainma äfven af utgången. Vidare och
3:o the skiälen, hvarpå Presteständet grundat sitt utlåtande,
äro icke eller så svage och obeständige, som the synas hafva
kommit the öfrige Stånden före; ty ehuruväl Ståndet icke med
mindre ömhet än the andre Stånden anser rikets oumgängeliga
tarfvor och altså icke eller thet för olagligit att förlänga
Riksdagen, när rikets välfärd sådant kräfver, sa är och blitver
icke thess mindre, egenteligen att tala, thet en laga tid till
Riksdagens hållande, som i rikets grundlag ovilkorligen föreskrifves,
och bör then gälla hos lagbundna Ständer för ett
kraftigt skiäl, så framt ej sielfva nöden, som är laglös, annat
fordrar. Thessutan tycker Presteständet sig, i anledning af
hvad förelupit är, icke varit obefogadt att säga, thet bevillnings-värket
hufvudsakeligen är till ända brakt, och torde thet
som återstår kunna anses för mindre betydande articlar, särdeles
som saken om bränvins-accisen tå redan var till afgörande
under händer, och Ståndet öfver statsbristen var färdigt
att sig utlåta samt på all händelse, som nu redan skiedt
är, Secrete Utskottets förslag bifalla, hvarföre ock intet thera
af thesse stycken pröfvades vara så vidlyftigt, att thet skulle
förorsaka Riksdagens utdrägt; men hvad the återstående vigtige
och riksvårdande ärenderne i plenis och Secrete Utskottet
angår, så har Ståndet i sitt Protocolls-utdrag förklarat sig
hugadt att med all flit och drift arbeta på theras afgörande,
i förmodan att arbetet på thet sättet skulle så kunna fortskyndas,
som Ståndet önskade.
4:o Beträffande tilläggningen, som Ståndet giordt, att thess
ledamöter icke skulle efter den utnämde dagen befatta sig med
riksdags-sysslor, så förmodar Ståndet then ock kunnat tåla
en mildare uttydning, hälst Ståndet therigenom sä litet ämnat
Adtlns Protokoll. (XVI) 1746—1747. II. 24
370 (Aug. 12.) Presteståndets svar
betaga the andre Stånden theras rättighet och bidragande till
sielfva slutet, som thet sielf fruktat thervid icke få niuta till godo
hvad Riksdagsordningens 22 § innehåller. Med the ordalag
och utlåtelser, som Ståndet brukat att thess mer gifva sin alfvarliga
mening tillkänna, förklarar Ståndet sig ej haft thet
upsåt att gå ifrån lagen eller giöra sin utlåtelse utom Ståndens
pluralitet gällande; och ty förmodar Presteståndet sig i
then delen böra vara sa mycket friare från misstankar, som
thess hug och vinläggning altid gått therpå ut att bibehålla
hvar och en vid thet, som lagen honom tillägger.
Af allt hvad således anfördt är, förmodar Presteståndet, att
the öfrige respective Stånden lära kunua tinna och sluta, att
Ståndet i thetta sitt göromål icke vikit från en skyldig laglydna
och en behörig försiktighet samt then varsamhet och
mogenhet, sorn the öfrige Stånden Presteståndet tillägnat;
jemväl ock att ingen ting saknas på Presteståndets ledamöters
sida i Secrete Utskottet, emedan the icke lära ägt lof och tillstånd
att närmare uppenbara the uti Secrete Utskottet förekomne
och nu påyrkade målens beskaffenhet, än enligt varit
med Secrete Utskottets gemensamma beslut, som thess Protoeolls-utdrag
för ögonen lägger; och som likmätigt Riksdagsordningen
thet gäller för Ståndets gemensamma slut, som pluraliteten
gillat och antagit, så kan icke heller någon enskylt
ledamot eller betiente ställas therföre i ansvar, likasom Presteståndet
å sin sida icke håller sig berättigadt att fråga efter
thens upförande, som vid thet lofl. Borgareståndets utfärdade
Extractum Protocolli fört pennan; utan håller Presteståndet
före, att lagen och Ståndens värdighet fordra, att the i then
måtto blifva utan misstankar, och therest något theremot vore
förelupit, så lärer Ståndet inom sig sielfva sådant söka att
rätta, utan att afbida påminnelser om thet them sielfve tillkommer
och bäst kan vara bekant. För Öfrigt förklarar Presteståndet
sig så mycket hälre ense med the öfrige respective
Stånden uti theras yttrade berömmelige patriotiska tankar och
föresats, som thet näst Guds ähra och siälarnas eviga välfärd
har haft och har ingen ting högre om hiertat än att vörda sin
Konung, älska sitt fädernesland, befrämja thess välfärd och afvärja
hvad theremot förhinderligit och skadeligit vara kunde;
giörandes Ståndet sig altså thet hopp att i så måtto kunna
svara emot the öfrige respective Ståndens yttrade förtroende,
och att hos Presteståndet och thess ledamöter icke någonsin
om Riksdagens slut.
371
skall saknas then plikts efterlefnad, som af ett Stånd i riket
och samhällets ledamöter äskas. Beträffande then skyldighet,
som christendomen kräfver, eller the efterdömen, som lärare
ägna, så förmodar Presteståndet, att the öfrige respective
Stånden med Presteståndet lära göra ett i alt thet, som till
församlingens och fäderneslandets bästa länder, och isynnerhet
styrka till then sanna religionens och gudstienstens samt privilegiers
och rikets grundföreningars heliga och obrottsliga vidmakthållande.
Hvad ater sielfva saken angår, som the respective
Ståndens Extractum Protocolli förnämligast syftar på, så
förklarar sig nu Ståndet, i anseende till the af respective Stånden
anförde skiäl, såsom grundande sig på uplysningar och underrättelser,
the ther, sedan Presteståndets sednaste yttrande
blef författadt, hos Ståndet inlupne äro, thermed ense, att
Riksdagen må förlängas så länge, som rikets angelägenheter
thet fordra, och finner therhos the öfrige respective Stånden i
den delen vara med Presteståndet af enahanda tanka, att nemligen
icke mer än någre få veckor thertill lära behöfvas.
Sist utlåter Presteståndet sig, att, så framt the öfrige respective
Stånden skulle behaga giöra sitt Extractum Protocolli
igenom trycket allmänt, är Presteståndet icke eller theremot,
att thetta thess yttrande inå likaledes publiceras, men vill dock
lemna till the öfrige Ståndens mogna öfvervägande, om icke
bättre vore, att thenna Riksdag kunde hos efterkommanderne
blifva känd genom thet, som till upbyggelse och förbättring
tienar, genom goda inrättningar till rikets flor och upkomst
samt patriotiska författningar till thess försvar och isynnerhet
en beständig enighets återvinnande, än att then skulle lemna
minnesmärken efter sig, som kunde gifva efterverlden tillfälle
till mindre felaktiga omdömen.
När föregående Extractum Protocolli var upläst, tilläde
Hr Biskopen Doctor Alstrin, att Presteståndet innesluter sig
i R. o. A:ns benägna omtanka; hvarmed, sedan
Hr Landtm, bedt förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning,
Presteståndets Deputerade afträdde.
Så snart Deputation var bortgången, yrkades åter på
votering i den förra saken, efter R. o. A. ej annars kunde
skiljas sins emellan.
Och sedan något vidare derom blifvit ventilerat, förenade
sig R. o. A. om följande proposition, hvilken uplästes och
372 (Ang. 12.) Votering om lurendrejerieden.
efter vanligheten nedre vid dörren anslogs tillika med de uti
samma proposition omtalte modificationer, som i anledning af
föregående discourser nu blefvo upsatte och äfven för R. o. A.
justerades.
Proposition: Den, som bifaller 12 § af Lurendrägerie-förordningen
sådan, som den af Deputerade är inrättad, skrifver
Ja.
Den det ej vill, skrifver Nej.
Och då förblifver det vid Landt- och Siö-Militiae-Deputations
betänkande med de dervid föreslagne modificationer.
Modificationerne bestå uti efterföljande: Att igenom embets-ederne
officerarne vid Ammiralitetet förbindas att hindra
och förekomma alt lurendrägerie samt tillika förplikta sig att
icke öfva något lurendrägerie. I följe af den således en gång
aflagde eden blifva de, då de föra crono-fartyg, befriade ifrån
vidare edgång vid hvarje särskilt tillfälle. Men när de fara
för coopvaerdie, undergå de samina lag som alla andra coopvaerdie-farare
och aflägga eden hvar gång de lossa.
Det samma, som i Ammiralitets-officerarnes embetes-eder
nu kommer således att inryckas, införes jemväl i alla eiubetes-eder.
Derpå skreds till votering, och satte sig vid bordet till
att emottaga voterings-sedlarne och hafva inseende på voteringen
Frih.
Carl Fredric Creutz, Hr Carl Ulric Heldenhielm,
Hr Eric Adolph Printzenschöld, Hr G. W. Leijonsten,
Hr Adam Fredenstierna Hr Carl Gustaf Ehrenfelt.
R. o. A. upropades och lade sina sedlar på bordet; absentes
annoterades, och upropades deras namn å nyo, då de, som
kommit tillstädes, aflade sine vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst, och voro
Nej sextio nio;
Ja etthundrade tiugusiu;
Som det ibland allegaterne till detta Protocoll befintelige
voterings-instrument närmare utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt klockan 8 om aftonen.
Aulin. Kollekt för kyrkor på Åland.
373
Den 14 Augusti.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Uplästes Protocollet af den 21 Februarii ifrån sid. 482
till sid. 488, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 16
sidstl. Junii, hvaruti Ståndet vid handen gifver sig hafva
funnit skäligt att till alla delar bifalla Justitise-Deputations
betänkande af den 25 sidstledne Maji angående then af framledne
Hofmästaren Jonas Aulins sterbhus-deltagare hos Riksens
Ständer giorde ansökning om ändring uti K. JustitiseRevisions
utslag af den 19 Februarii 1746, hvarmedelst, uppå
framledne General-Majorens Baron Sten Stures enkefrus, grefvinnan
Hedvig Stures, och Hr Riks-Rådets Baron Herman
Cedercreutz å bemälte General-Majors sterbhus vägnar giorde
anhållan, thet för ofvannämde Hofmästaren Aulin i lifstiden
uppå hemmanen Närsiö och Bergatorp af Westra Rekarne
Härads-rätt den 26 Oct. 1693 meddelte fastebref blifvit uphäfvit
och kraftlöst förklaradt.
Som föregående Borgareståndets Extractum Protocolli äfven
var bifallit af Preste- och Bondestånden;
Så biföllo jemväl R. o. A. Justitise-Deputations betänkande
i detta mål.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 6
Aprilis sidstl., hvaruti hos the andre respective Stånden till
benägit bifall anmäles bondens och riksdags-fullmäktigens ifrån
Aland Olof Mattssons hos Bondeståndet giorde ansökning
om en allmän collect öfver hela riket för Saltviks och Jomala
sokne-kyrkor på Aland, hvilka, förutan thet the både under
thet förra så väl som sidsta kriget aldeles blifvit af fienden
spolierade, äfven åren 1740 och 1742 tagit till tak och murar
anseenlig skada af liungeld, så att i anseende thertill then
collect, som H. Majit i nåder beviljat skulle samlas i Storfurstendömet
Finland, varit aldeles otillräckelig till förenämde
förstörde kyrkors iståndsättjande.
Som detta Bondeståndets Extractum [Protocolli] äfven var
bifallit af Presteståndet på det sättet, att en allmän collect
374 (Aug. 14.) Tyska församlingen i Göteborg.
beviljas begge kyrkorne tillsammans, hvarifrån Borgareståndet
åter undantagit de kyrkor, som stå under anseenlig reparation
eller igenom särskilte resolutioner äro frikallade;
Så biföllo R. o. A. högvördige Presteståndets utlåtelse,
på sätt som det lofl. Borgareståndets påskrift utvisar.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 27 Februarii
sidstl., med Tyska församlingens i Götheborg ledamöters
underdånige böneskrift om en bevillning af 1 öre smt, eller
mera, af hvart matlag uti 3 ä 4 år till theras afbrände kyrkas
och scholas iståndsättiande; hvilken ansökning ehuruväl H.Maj:t
i nåder vore benägen att bifalla, så ville dock H. Maj:t i nåder öfverlemna
thensamma till Riksens Ständers egit öma behiertande.
R. o. A. biföllo det lofl. Borgareståndets utlåtelse, så lydande,
att Borgareståndet för sin del samtycker att till den
afbrände Tyska kyrkans och scholans iståndsättiande i Götheborg
må årligen i 3:ne år hvar efter annan upbäras 1 öre
smt af alla ståndspersoner, borgare och hem man s-brukare, de
församlingar dock härifrån undantagne, hvilkas kyrkor stå
under anseenlig bygnad och reparation eller igenom särskilte
resolutioner äro derföre frikallade.
Anraältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Jan Persson ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, berättade,
att Bondeståndet, i anledning af R. o. A:ns så väl
som Borgareståndets till dem giorde beskickning, ytterligare
företagit sig Presteståndets Extractum Protocolli af den 24
sidstl. Julii angående the theruti omförmälte måls upgifvande
till Riksens Ständer, och hade Bondeståndet sökt jemka sig
något närmare i denna saken; hvarom de nu upsatt ett Extractum
Protocolli, hvilket öfvergafs och på begäran blef npläst;
therutinnan Bondeståndet förklarar sitt förra utlåtande
öfver thet om nämde Presteståndets Extractum Protocolli på
thet sättet, att Bondeståndet bifaller then omständigheten, att
the i Secrete Utskottets Extract omrörde mål böra enligit
Presteståndets utlåtande till plena upgifvas, tå Bondeståndet
sedermera vidare vill yttra sig, till hvad forum the skola förvisas;
kunnandes Ståndet imedlertid icke yttra sig om Riksdagens
slut.
När förberörde Extractum Protocolli var läst, sade Jan
Persson vidare, att Bondeståndet recommenderar denna saken
så mycket mera, som Bondeståndet ingenting högre önskar, än
Deputation från Bondeståndet.
375
att alla skaddige stämplingar och anläggningar emot öfverheten
och riket måtte upgifvas och det komma i dagsliuset,
som i löndom och hemlighet drifves, så att Bondeståndet måtte
derom få noga kunskap och underrättelse, då han försäkrade,
att Bondeståndets ledamöter efter yttersta krafter skall söka
att hämma och förekomma sådant och vid alla tillfällen
taga sådane steg, som äro enlige med rikets välfärd och
nytta.
Eljest och som något tvifvelsmål blifvit Högh R. o. A.
samt Borgareståndet förebragt, som skulle den sista expedition
eller Bondeståndets påskrift på förenämde Presteståndets Extractum
Protocolli ej vara enlig med Bondeståndets fattade
slut; så hade Bondeståndet nu gifvit desse sine Deputerade in
commissis att förklara, det Ståndets tanka och mening aldeles
varit sådan, som expedition det utvisar, hvilket genom stor
pluralitet både då och sedermera är bestyrkt. Det vore väl
till beklaga, att i Bondeståndet kan vara skilgaktige meningar,
så väl som hos de andre Stånden. Men om Bondeståndet i
stillhet och ro finge afgiöra sakerne och blifva inom sig sielfve,
så försäkrade han på sine medbröders vägnar än ytterligare,
att de efter yttersta begrep och samvete skola söka gå sådane
vägar och så afgiöra sakerne, som med Guds hielp och nådiga
bistånd skall lända riket till nytta och gagn. Bondeståndet
kan therföre vid detta tillfälle ej undgå att erhindra, huru det
för Bondeståndet är ganska svårt att, medan de andre Ståndens
Deputerade stå inne, straxt afgiöra sakerne och utlåta
sig samt aflemna svar; och ty begär Bondeståndet, som ock
vördsammast anhåller, att blifva bibehållne vid Regeringsformen
och Riksdagsordningen, så att i detta mål ej fastställes något
prrejudicat, som de andra Stånden sielfve ej skulle tycka om.
Men får Bondeståndet, som sagt är, afgiöra sakerne inom sig
och efter den rättighet, som dem i följe af Regeringsformen
tillkommer, så skall Ståndet ej underlåta att vid alla sina
giöromål fästa sin afsikt på det allmänna bästa, till hvilkets
befrämjande de äro redebogne att upoffra både egendom, lif
och blod.
Hr Landtm, svarade, att R. o. A. lärer i alla mål söka
bidraga till det, som länder till enighetens bibehållande Stånden
emellan; hvarom Hr Landtm, bad Deputerade försäkra
det ärbara Bondeståndet samt tillika frambära R. o. A:ns
vänlige hälsning.
3/6 (Ang. 14.) Tvist mellan Carlstads domkyrka
Bondeståndets Deputation afträdde.
Föredrogs Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 9:de sidst!. Martil, angående tvistig—
heten emellan Carlstads domkyrka å ena sidan samt Kyrkoherden
uti Lidköping och samma stads kyrka å andra sidan
angående 500 skieppor cronotionde-spanmål af Bohlstad giäld
på Dahlsland i Carlstads stift, till hvilka, efter Riksens Ständers
Secrete Utskottets förordnande vid 1723 års Riksdag,
Carlstads domkyrka förmenes vara berättigad, men äro sedermera
genom H. Maj:ts nådige resolution den 31 Januarii
1744 till Riksens Ständers ytterligare godtfinnande åter til—
lagde Probsten och Kyrkoherden uti Lidköping i Skara stift,
om hvilken cronotiondes i Bohlstad sokn återläggande under
Carlstads domkyrkia Carlstads Consistorii, stifts och domkyrkas
fullmäktige, Superintendenten Doctor Nicolas Lagerlöf,
Probsten Eric Wall och Borgmästaren Petter Lagerlöf giort
ansökning; och sedan, i anledning af företedde handlingar samt
Skara och Carlstads Consistoriel^ och kyrkors fullmäktiges,
så väl sorn Lidköpings Magistrats och Probstens thersammastädes
Jonas Unges ytterligare ingifne skriftelige påminnelser,
Deputation vidlyftigt berättat themia saks rätta sammanhang,
förmäler Deputation sig hafva altsammans tagit uti behörigt
öfvervägande och befunnit, att som förläningsbrefvet af år 1595
tydeligen tillägger Pastori uti Lidköping till underhåld Orslösa
och Råda giälds kyrkotionde i Skaraborgs län, med the vilkor,
att samma ordning stadig och oförändrad blifva skulle,
och Högstsal. Konung Gustaf Adolphs den 16 Oct. 1617 nådige
resolution å Lidköpings stads ansökning förunnar och
efterlåter Kyrkoherden therstädes, som tå var, eller then efter
honom tillsättias kunde, thet honom af oförlänt cronotionde i
Skaraborgs län skulle årligen lefvereras så många tunnor
spanneinål, som för Orslösa och Råda tionde förslå kan, så
har thetta icke varit personelt, men beständig pastoratets
tillhörande rättighet, genom bref och privilegier stadfästad, så
vida then ej sträckes till större tunnetal och qvantitet af
spannemål, än Orslösa och Råda tionde tillförene utgiort;
hvilken rättighet Lidköpings Kyrkoherdar ock verkeligen åtniutit
in till år 1643 den 6 Dec., tå Kyrkoherden uti Lidköping
Mäster Gunnar förebragt regeringen, thet han åstundade
i stället för thet undfångne vederlaget eller cronotionden
uti Skaraborgs län uti ovissa härbergen att åtnjuta 2:ne vissa
och kyrkoherden i Lidköping.
377
eller ständiga kyrkoherbergen, med hvilka han vore tillfreds,
på thet Pastor måtte hafva något visst att tillgå, fast the
kunna icke så mycket ränta som the förre, hvarföre ock regeringen
uppå ett sådant föregifvande tillagt honom att i stället
för kyrkiotionden, som till grefskapet Leckö blef afstådd,
niuta Bohlstad giälds på Dahl och Sahlaby giälds i Skånings
härad kyrkiotionder under sitt pastorat till nödtorftigt underhåll,
och sedan afstå vederlaget eller cronotionden till cronan
igen, med thet afskied, att antingen samma kyrkotionde räntar
högre eller ringare, så skall lian thermed vara tillfreds
och intet hafva vidare att kräfja, och thetta alt till vidare
beskied och H. Maj:ts framdeles nådige ratification, såsom
orden lyda; i anseende hvartill, och såsom ingen Kongl, confirmation
vidare härå fölgdt, än att K. Kammaren medelst ett
den 26 Febr. 1664 till tå varande Riks-Rådet och Gouverneuren
Pehr Ribbing, så väl som Landshöfdingen Thor Bonde, öfverlåta
bref berättar, thet H. Maj:t genom bref den 23 Nov.
1663 nådigt häfver beviljat Probsten och Kyrkoherden uti
Lidköping, Mäster Jonas Scarensis, att vid pastoratet therstädes
skola få niuta, såsom hans antecessorer, ibland annat
kyrkotionden, sora faller af Bohlstads giäld, på Dahlsland belägit,
så framt icke thervid något serdeles jäf vore, och till
K. Maj:ts vidare confirmation; ty finner Deputation, att Kyrkoherden
uti Lidköping, hvars antecessor Mäster Gunnar sig utvärkat
regeringens resolution 1643 under thet orätta föregifvande,
som skulle Bohlstad och Sahlaby kyrkiotionden ej förslå emot
Orslösa och Råda tionden, icke kan vidare vid hela themia
tionden bibehållas, sedan thet jäf, hvarom K. Brefvet 1663
förmäler, nu verkeligen emellan kommit och bevisligit blifvit,
att thenne Bohlstad och Sahlaby tionde är efter K. CammarCollegii
uträkning 86 1j i tunnor större och indrägtigare än
Orslösa och Råda tionden och således, när the omständigheter
tilläggas, att l:mo differencen emellan Bohlstad och Sahlaby
tionden är emot Orslösa och Råda tionden alt för stor och
känbar; 2:o att ingen K. confirmation fölgdt å 1643 och 1663
årens förlänings-bref; 3:o att sielfva Lidköpings stad måste
vara så stor och indrägtig som Mariestad, hvilka bägge uti
thet contingent, som samtelige städerne vid 1743 års Riksdag
sig åtagit, äro för lika summor taxerade, och bör således skäligen
tilltros kunna sin Kyrkoherde sielf underhålla utan cronans
och publici så stor afsaknad; och 4:o att Pastor i Lid
-
378 (Aug. 14.) Tvist mellan Carlstads domkyrka
köping också jemte staden niuter alla preste-tionder och flere
inkomster af 3:ne soknar på landet, nemligen Härna, Floby
och Skatteby, bestående af 44 x/2 mantal, hvaräst han ock
disponerar prestegården samt thessutom en tilldelnings-stom
af 5/8-dels hemman och jemte alt thetta åtniuter 86 1U tunna
spannemål af Sahlaby giäld i afräkning på vederlaget för Orslösa
och Räda tionden, förmodas skäligen att nu varande
Kyrkoherden, Probsten Unge, uti Lidköping och thess successorer
både böra och kunna ganska väl med thesse inkomster utkomma
och lefva äfven så hederligt som theras vederlikar i
Mariaestad, Borås, Wånga och flerestädes, som giörligen och
tydeligen bevisas kan utaf then thesse pastorater emellan
giorde jemförelse, ehuruväl then år 1743 uti Lidköping anstälte
undersöknings-cominission sådant motsäga velat; hvarföre och
theräst Probsten Unge samt thess successorer få öka föromtalte
inkomster med the 38 3A tunnor spanmål och Bohlstads tionden,
som K. Cammar-Collegium berättar skola brista uti Sahlaby
tionden, innan han får fullt vederlag för Orslösa och Råda
spanmålen efter K. Brefvet af år 1617, så lärer så mycken större
nåd af Riksens Ständer honom nu vederfaras, som han förut
och innan han tillträdde pastoratet vettat, huru thenna tionden
varit disponerad, och att Probsten Rybecks successor med the
vilkor skulle få fullmagt å pastoratet, att han till thenne
tiondeu ingen rättighet hade att förvänta, till följe af Riksens
Ständers Secrete Utskottets år 1723 gifne resolution samt K.
Maj:ts den 18 Februarii 1724 till thess och Riksens CammarCollegium
aflåtne nådige skrifvelse, så väl som K. resolutionen
1727 den 22 Aug. och år 1731 den 20 Maji. I anseende
hvartill och emedan Riksens Ständers Secrete Utskottets år
1723 gifne resolution angående spanmålens indragande från
Lidköpings pastorat innehåller, att sådant skie skulle, så
framt ej något särdeles thervid vore att påminna, hvilken resolution
utaf Riksens Ständer sielfve vid 1741 års Riksdag
förthenskull blifvit förändrad och annor disposition vid thenne
cronotionde-spanmålcn tillåten; ty förmäler Deputation sig ej
kunna undgå styrka therhän, att Probsten och Kyrkoherden
Unge uti Lidköping samt thess successorer få behålla ofvannämde
38 3/4 tunnor spanmål af Bohlstad giälds cronotionde,
hvarmedelst, tå Sahlby tionde tillägges, fullkomligit vederlag
altså är gitvit för Orslösa och Råda tionden, hvaruppå, men ej
något vidare, Kyrkoherden förr varit privilegierad, som ofvan
och kyrkoherden i Lidköping.
379
berördt är; kunnandes alt thet öfriga utaf förr omtalte spanmål,
nemligen 85 */4 tunna, så mycket mindre dragas under
the samtelige Biskoparne och Presterskapet år 1723 förlänte
privilegiers beskydd, som Lidköpings pastorat sådant aldrig
justo titulo besuttit, utan är medelst Mäster Gunnars föregifvande
therander bragt vordet; hvarförutan frågan om thess indragande
från pastoratet redan existerat vid 1720 års Riksdag
och är sedermera efter K. Cammar-Collegii inhämtade
memorial uti Riksens Ständers Secrete Utskott den 5 Julii
•och 9 Oct. 1723, på sätt som förut omrördt är, lagligen afslutad
inom den 16 Oct. samma år, tå privilegierne först finnes
utfärdade och daterade; hvilka privilegier ock ingalunda medgifva,
thet Ståndet skall behålla något, hvad genom orätta berättelser
kunna(!) å ett eller annat sätt vara thy tillagdt, eller fä
under namn af privilegier återtaga thet, som genom Konungens,
Riksens Ständers, Collegiers och flere laga beslut och verkställighet
tå redan varit thetsamma fråntagit, hälst then invändning,
som nu och altid tillförene å Lidköpings pastorats sida
blifvit anfördt, som skulle Probsten i Lidköping ej förut, och
innan 1723 års Secrete Utskottets resolution meddeltes, blifvit
hörd, utan resolution per male narrata vara utvärkad honom
ohördan, befinnes aldeles ogrundadt och förlägges tydeligen
igenom K. Cammar-Collegii den 27 Junii 1723 till Riksens
Ständer ingifne memorial, hvarutinnan berörde Collegium med
klara ord berättar, thet Biskopen och Consistorium i Skara inkommit
med behörigt svar uppå Collegii skrifvelse angående
thenne Bohlstads och Sahlaby tionden, då ock Probstens uti
Lidköping egen förklaring medfölgt, hvilken K. Cammar-Collegium
äfvenledes uprepar och nästan ord ifrån ord anförer,
hvarföre thet ock blifver så mycket mera oförnekeligit, att
Riksens Ständer öfver förr omtalte öfverskotts-spanmål af
Bohlstads tionden år 1723 ägt och ännu äger en fri och oinskränkt
disposition; men såsom 25 tunnor spanmål, genom ofvannämde
H. K. Maj:ts resolution 1744 uppå K. CammarCollegii
underdånige tillstyrkande, äro dock theraf tillagde
Probsten i Lidköping för thess besvär med barnhuset thersammastädes
samt fångarnes upvaktning uti crono-fängelset, så
berättar Deputation sig äfven thet behörigen måst öfverväga
och funnit, att barnhuset i Lidköping, af privat folk och De la
Gardeska famillen inrättadt, består ej af något särdeles antal
barn, hvarföre och emedan therstädes ingen särskilt gudstienst
380 (Aug. 14.) Tvist mellan Carlstads domkyrka
eller predikan förrättas, såsom vid andre och talrikare barnhus
nti riket; ty kan honom ingen särskilt eller annan belöning
therföre tilläggas än then, hvarmed barnhusets fundator
honom kunnat hugkomma, hälst Borgmästaren, som äfvenväl
therå så väl som å flere publique ad pios usus i staden giorde
inrättningar upsigt äger, icke therföre någon särskilt lön tilldelas
kan, såsom Kyrkoherden ej eller, emot förra vanligheten
och cronans stats samt utgifters belastande, något kan tillerkännas
för siälavård och upvaktning hos tångarne i cronohäktet,
hälst thess vederlikar på mångå orter draga slikt besvär
utan särskilt vedergällning.
Således, sedan Probsten uti Lidköping, under förenämde
vederlags vilkor, af then omtvistade Bohlstads tionden allenast
erhåller 383/4 tunnor, varder hela thess spanmåls-inkomst,
som han af cronan åtniuter, utom andre rättigheter och prestetionden
af staden och 3:ne lands-soknar, 125 tunnor, hvarmed
han ganska hederligen kan utkomma; och behåller cronan
altsä ännu från Bohlstads-tionden öfrige 86 V4 tunnor till en
fri disposition, af hvilka H. Maj:t väl behagat lemna Carlstads
domkyrka och Lidköpings stads kyrka in emot 62 tunnor till
lika delning them emellan; men som Lidköpings kyrka till sin
andel therutinnan aldrig någon annan rättighet sig förvärfvat,
än att Probsten Unge, efter sitt anträde till pastoratet, häfver
till sin egen sak och ansöknings thesto mera befrämjande och
behageligbets förlänande erbudit gifva 150 skieppor spanmål
till Lidköpings kyrka årligen, theräst honom hela Bohlstads
tionden återställas skulle; varandes ingen anledning funnen att
ännu vidare, sédan Lidköpings kyrka åtniutit 30 5/i tunnor
årlig spanmål uti 3 å 4 ars tid utaf förromtalte Bohlstads
tionden, och så länge Carlstads domkyrka behöfver så anseenlig
bygnad, minska then förmon, som berörde Carlstads domkyrka
genom förrberörde Riksens Ständers Secrete Utskottets
är 1723 gifne utslag till samina ändamål åtniutit, hvilken H.
Majit ofta sedermera ytterligare stadfäst och confirmerat; ty
Anner Deputation för sin del billigt, thet thesse sidstnämde
86 3/4 tunnor spanmål af Bohlstads tionden böra oförryckte få
upbäras af Carlstads domkyrka till thess uprättande i 5 års
tid; men efter then tiden synes thenne spanmål, såsom en
cronans odisponerad inkomst, kunna vidare efter K. Majits och
Riksens Ständers godtfinnande användas till andra tarfvor och
rikets behof. Hvad sidst beträftår Probsten Unges påstående
och kyrkoherden i Lidköping.
381
att få ersättning för 38 3/4 tunnor spanmål, som han ifrån ar
1730, tå han tillträdde pastoratet, till 1743 varit i mistning
af, så finner Deputation skäligt, att emedan Carlstads domkyrka
åtniutit samma spanmål efter 1723 års Secrete Utskottets och
Konungens ofta sedermera itererade resolutioner, så att Carlstads
kyrka varit theraf bonae fidei possessor, ty kan Probsten Unge
ingen ersättning therföre nu mera fordra eller tillerkännas. Och
som för öfrigt befinnes, att thenna sak alt sedan år 1720
nästan alla Riksdagar varit förehafd samt åtskillige gånger afgiorder,
åter uptagen, ändrad och remitterader, alt uppå thesse
stridande parters tid efter annan å nyo upfundne påminnelser;
ty finner Deputation, på thet Riksens Ständers författningar
ej vidare måtte rubbas och bestridas, härmed billigt Riksens
Ständer therhän styrka, att, sedan saken nu ändteligen blifver
afgiorder, ett vite af 1000 dal. surt må föreläggas then, som framdeles
pä något sätt therutinnan vidare resning och ändring
söka skulle, enligit K. Majits nådiga förordnande af den 31
Januarii 1735; hvilket alt Deputation dock till Riksens Ständers
vidare godtfinnande hemställer.
Sedermera uplästes riksdags-fuilmäktigarnes ifrån Skara
stift och Lidköpings stad, Kyrkoherdens Esaias Biörcks och Rådmannens
Jean Stenströms vid berörde Deputations betänkande
ingifne särskilte yttrande och memorial angående tvistigheten
emellan Carlstads domkyrka å ena sidan samt Kyrkoherden
uti Lidköping och samma stads kyrka å andra sidan rörande
500 skieppor spanneraål af Bohlstad giäld på Dahlsland; och
sedan bemälte riksdags-fullmäktige äfven efter theras idée
berättat sammanhanget af thenne vidlyftige sak, underställa
the, om, i anseende till anförde skiäl och omständigheter samt
K. resolutioner och privilegier, billigt vara månde, att Probsten
i Lidköping Unge kan förnekas ersättning för 38 3/4 tunnor
å then tid, som Carlstads domkyrka them borto haft, tå
the nu icke utan goda skiäl honom återkännes; likaledes om
1000 dal. smts vite må föreläggas then, som söker ändring i
hvad han är förfördelad, när han har konunga-bref, stadfästade
privilegier och K. försäkringar å sin sida och till sin styrko;
förmälande ofvannämde dissentientes, thet thenna vidlyftiga
sak i så måtto kunde hielpas, ther Riksens Ständer behagade
förtro sig till theras berättelse, att Riksens Ständer för thenna
gången behagade stanna uti thet slut, som H. Majit giort år
1744 den 31 Januarii, nemligen att Pastor i Lidköping för sin
382 (Aug. 14.) Carlstads domkyrka och Lidköping.
stränga upvaktning så vid barn- som fångehuset i staden
finge äga the honom tillagde 25 tunnor, Lidköpings kyrka sina
31 och Carlstads domkyrka äfven 31 tunnor; men i vidrig händelse,
och ther omöjeligen härvid skulle få förblifva, så anhalles,
att saken åter tili Deputation måtte förvisas, i synnerhet
som Deputations fläste ledamöter för thess vidlyftighet
skull hittills föga begrep om then kunnat sig förvärfva, emedan
hvarken i Utskottet eller Deputations pleno acterne skola blifvit
upläsne.
Sist uplästes Presteståndets Extractum Protocolli af den 5
hujus, hvaruti Ståndet förmäler sig, vid noga öfvervägande af
förberörde emellan Carlstads domkyrka å ena sidan och Kyrkoherden
i Lidköping och thess stadskyrka å andra sidan varande
tvist om 500 skeppor spannemål, funnit godt att bifalla, thet
the i Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations betänkande
omförmälte 86 */4 tunnor spanmål måge tilläggas Carlstads
domkyrka, dock sä att samma kyrka, som thessutom är
med ganska ringa inkomster och domkyrkotunnor försedd, må
framgent och beständigt thetia understöd sig till godo niuta;
förmodandes Ståndet, att the öfrige respective Stånden äfven i
then delen lära göra ett med thet samma.
Detta Presteståndets Extractum Protocolli var af Borgareoch
Bondestånden bifallit.
Men i anseende till de uti Cammar-Oeconomie-Deputations
betänkande anförde skiäl och omständigheter,
biföl lo R. o. A. samma betänkande.
Anmältes några handlandes här i Stockholm ansökning
om betalning för åtskillige fordringar hos Utrednings-Comraission,
hvilket mål Urskillnings-Deputation afslagit, men
de andre 3:ne Stånden nu remitterat till Secrete Utskottet.
R. o. A. instämde med de andre 3:ne Stånden och remitterade
äfven detta de handlandes memorial till Secrete Utskottet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
16 Maji sidstl., hvaruti förmäles, thet H. Maj:t i nåder behagat
till Secrete Utskottet remittera Brigadierens i Kongl, fransk
tienst Gref Urlichs underdånige memorial och ansökning om
nödtorftig pension för thess moder och 2:ne systrar, till underdånigt
följe hvaraf Secrete Utskottet berättar sig samma ansökning
förehaft; och ehuruväl thet med all sorgfällighet vill
undvika att gifva anledning till något förökande uti rikets ut
-
Grefve Örlich. Har veck och Bruns.
383
gifts-stat, sä ser Utskottet likväl sig icke böra underlåta att
enligit H. Maj:ts välbehag vid thetta tillfället föra Riksens
Ständer till sinnes, huruledes thet beträngda och medömkansvärda
tillstånd, hvaruti thesse trenne fruntimber sig nu befinna,
endast härrört af then besynnerlige och oförändrade nit och
trohet, hvarmed theras man och fader framledne Gref Orlich
varit Högstsal. H. K. Majit Konung Carl then XII:te och
Sveriges crono tillgifven, och hvarigenom han kommit att förlora
the anseenlige gods honom tillhördt; i anseende hvartill
Secrete Utskottet hemställer, om icke thet skulle finnas både
med en christelig billighet, en så stor Konungs åminnelse och
jemväl rikets heder öfverensstämmande att bevilja hvarthera af
thesse fruentimmer ett årligit underhåll af 400 dal. sint utan
afgift.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 15 Januarii sidstl., hvaruti förmäles, thet
Jacob Harneck och Michael Bmius giort ansökning att antingen
fä inrätta ett lotterie efter upgifven plan, eller att af
manufactur-fonden erhålla ett årligit förskott af 20,000 dal.
kint i trenne års tid, sorn gior 60,000 dal. dito mynt, och att
the sedan samma capital i 12 års tid kunde få nyttia att
therraedelst anlägga en sidenbands-fabrique här i Stockholm,
hvilken ansökning af Manufactur-Contoiret äfven blifvit anmäld;
yttrandes Deputation sig om thet begärte lotteriets inrättande
på det sättet, att aldenstund ett sådant penningesammanskott
skier af en fri vilja, utan publici gravation,
isynnerhet om interessenternes förslag skulle lyckas att genom
sin slägt och vänner få en stor del lottägare utomlands; och
the thessutom ej allenast hafva ett godt loford hos vederbörande
för theras skickelighets skull, utan också utfästa sig att
innan kort tillverka allehanda släta och faconerade sidenband
i en sådan myckenhet, godhet och skäligt pris, att the utländske
skola af sig sielfva förbiudas; ty är Deputations tanka,
att thet begärte lotterie-privilegium må thesse bägge snörmakare
Harneck och Bruus till en sidenbands-fabriques anläggande
väl förunnas, hvilket dock Riksens Ständers godtfinnande
hemställes.
Som förenämde betänkande redan var af de andre trenne
Stånden bifallit,
Så bifölls det jemväl af R. o. A.
384 (Aust. 14.) Hårds och Nordencrantz befordran.
Hr Härd aflade sin tacksägelse för det R. o. A. behagat
visa honom den ynnest och igenom Hr Landtm, recommendera
honom hos H. Maj:t till någon befordran; hvaraf ehuru
han likväl icke rönt någon värkan, utan nödgades nu för sine
omständigheter skull att resa härifrån, önskade han dock R.
o. A. den Högste Gudens milderika nåd och välsignelse i deras
rådslag och erkänner med all vördnad R. o. A:ns för honom
betygade omvårdnad, som han städse skall hos sig i ett tacksamt
minne behålla, under afvaktande af bättre tider och en
blidare lycka.
R. o. A. anmodade Hr Landtm, att ännu ytterligare
hos H. K. Majit anmäla Hr Härd till nådig befordran.
Föredrogs äter till justering den projecterade resolution,
som kommer att skrifvas på Rådets Extractum Protocolli angående
Hr Nordencrantzes befordran; hvilken resolution redan
den 8 sidst!. Maji för R. o. A. blef upläst och i berörde dags
Protocoll tinnes införd, men tå blef upskuten.
I anledning af Borgareståndets sista föreställning, och som
det tycktes blifva svårt för Hr Nordencrantz, om han efter
R. o. A:ns förra resolution skulle hugnas med Commercieråds
caractere, men likväl sittia under yngsta Assessoren i
Commercie-Collegio, så funno R. o. A. nu godt att lemna till
H. Majit att förordna om dess säte och stämma, men förblefvo
i öfrigit vid deras gifne bifall till den sökte befordran.
Och upsattes fördenskull följande resolution, hvilken för
R. o. A. uplästes och gillades.
R. o. A. bifaller H. Majits förklarade nådige yttrande för
Agenten Nordencrantz att blifva befordrad till Cominerceråd,
men lemnar till H. Majit med Råds råde att om dess säte och
stämma i K. Coramerce-Collegio i nåder förordna.
Hr Börje Skecta påininte, att en Deputation måtte ga
till Borgareståndet och hemställa, om icke deras svar på Presteståndets
Extractum Protocolli af den 24 Julii angående
Riksdagens slut måtte få tryckas.
Hr Landtm, förestälte, att, om detta Borgareståndets Extractum
Protocolli skulle tryckas, kunde ej undvikas, att det
svaret, som Presteståndet åter gifvit derpå, äfven måtte tryckas.
Men hvad omdömen sådant skulle förorsaka hos folket i landsorterne,
det lemnade Hr Landtm, till R. o. A:ns egit närmare
eftersinnande. Åtminstone marquerade det ingen enighet, utan
skulle snarare gifva anledning till hvarjehanda skiljaktige
Lisjö järnbruk.
385
tankar på en tid, då vi utom dess äro stadde uti nog äfventyrlig
belägenhet.
Frih. Cronhiort holt också före, att i anseende till väre
nu varande omständigheter anstånd kunde hafvas med tryckningen
af det omtalte Borgareståndets Extractum Protocolli.
Men derest Presteståndet ej skulle hädanefter vilja visa sig mera
benägne och bögde till enighet än härtills, kunde det då framdeles
vid Riksdagens slut tryckas, på det menigheten i landet
måtte få se, hvad som förorsakat, att vi så länge måst ligga
här vid Riksdagen.
Detta vant R. o. A:ns approbation och afstannade altså
härmed.
Föredrogs Bondeståndets Extractum Protocolli af den 8
sidstl. Maji, hvaruti förmäles, att Ståndets ledamöter ifrån
Wässmanland andragit, huruledes uppå Lisiö sätesgård en hammare
med tvänne härdar efter 1723 års privilegier och
1740 års förordning blifvit upbygde, men privilegium derå genom
det vid denne Riksdag giorde förbud blifvit hindrat, den
nästgränsande Allmogen till en märkelig skada. Nu som
Riksens Ständer nyligen beviljat en och annan sökande öfversmide
på gamla värk, och denne byggnad på säteriets egne
skogar och vattudammar skall vara funderad samt efter skiedd
undersökning af Bergmästaren i orten befunnits i fullt stånd
och drift, innan bemälte förbud utkom; så finner Bondeståndet
i stöd af åberopade 1723 års privilegier, och att äfven Allmogen
medelst körslor och förlager måtte tillflyta någon vinning,
för godt och rättvist, att ägaren af berörde Lisiö, Hr
Cammar-rådet Adlerstedt, må tillåtas att för det derstädes
anlagde hammarvärk med 2:ne härdar få tillvärka af Nolira,
Norbergs, Gränje och Linde tackjern så mycket stångjernssmide,
som Bergmästaren Esberg vid undersökningen i orten
förledit år pröfvat skogen med bestånd i längden kunna tåla.
Vid detta tillfälle öfverlemnade Hr Cammar-rådet Wulfvenstierna,
såsom Hr Adlerstedts svåger, Protocollet till Secreteraren
Ekestubbe.
Föregående Extractum Protocolli var den 26 Maji af det
lofl. Borgareståndet bifallit med tilläggning: »så vida tillgång
på kohl finnes på bruksägarens egen skog, och att honom må
vara förbudit att köpa kohl till detta bruk.»
Men hos det Högvördige Presteståndet fants det vara
simpliciter bifallit den 2 Junii sidstledne.
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 25
386 (Äng. 14.) Kammarrådet Adlerstedt
Hr Landtm, anmälte att protester emot denne ansökning
voro ingifne, i synnerhet af Hr Svedenheim.
Hr Hästsko förestälte, att som R. o. A. förut i dylikt
mål gynnat andre både in[om] och utom Adels-ståndet, så vore
det ganska billigt att lemna Hr Adlerstedt det begärte tillståndet,
då han synes hafva privilegierne på sin sida och som en rätt
adelsman söker upodla sin egendom.
Hr Rutenskiöld yttrade sig deremot, att denne ansökning
vore så obillig som oordentelig, och att den icke annorlunda
än per male narrata kommit att dragas under Riksens
Ständer.
Hr Löwenhielm: Jag hoppas, att R. o. A. icke lära
vilja hos sig antaga någon annan methode än att först undersöka
och sedan afgiöra. Och änskönt de öfrige respective
Stånden redan lemnat sitt bifall till Hr Adlerstedts sökte
bruks-inrättning, så vet jag dock ej, om det är med R. o. Arns
värdighet öfverensstämmande att alltid låta likasom entrainera
sig af de andre Stånden.
Hr Anrepp frågade, huruledes denne sak först kommit
till Riksens Ständer.
Hr Löwenhielm svarade, att qumstionen först blifvit
uptagen i Bondeståndet och nu änteligen med 3 Stånds bifall
anmäles hos R. o. A., der dock den sökande, såsom en R. o.
Arns ledamot, först hade bordt andraga sådant hos dess egit
Stånd.
Hr Rutenskiöld: Som jag gärna vill hålla mig vid saken
och ej vid personen, så bekänner jag, att Hr Adlerstedt
är min vän, men kan derföre ej tillägga honom något emot
lag och androm till förfång. Målet kommer nu till oss helt
rådt och oberedt; några bönder berättas hafva anmält detta i
deras Stånd, men med hvad grund och kundskap har sådant
skiedt? Saken ligger uti Bergs-Collegio incaminerad, och är
således oafgiort, huruvida andras rättigheter härigenom komma
att lida. Lisiö skogar äro redan igenom åtskillige contracter
andre bruk underlagde, hvarföre ock förledit år vid Bergmästaren
Esbergs undersökning häremot blifvit protesterat. Icke
dess mindre har Hr Adlerstedt varit så dierf, att han, långt
innan någon undersökning för sig geck, begynt smida. Sådant
är ju uppenbar olaglighet, och kan det ingalunda hetas nyttias
privilegier, när man derigenom söker kränka andras rättigheter.
och Lisjö järnbruk.
387
Frih. Cronhiort: Lagen har utstakat våra privilegier,
och kan ingen sägas lida, enär lagen i alt i akt tages.
Hr Leijonsteen yttrade sig i samma mening som Hr
Rutenskiöld, läggandes dertill, att Hr Adlerstedt äfven igenom
vattudämning giorde sina grannar skada och deremot likaledes
vid undersökningen besvär voro anförde.
Hr Nordencrantz: Som Riksens Ständer icke lära vilja
skänka bort annars mans rätt, så ber jag ödmiukeligen, att
R. o. A. täcktes icke för långt extendera Hr Adlerstedts rättighet
att nyttia sin egendom, ty på det sättet skulle andre,
som härvid kornino att lida, dömas ohörde.
Hr Klingsporre: Jag lemnar i sitt värde hvad Hr Nordencrantz
och flere Herrar behagat anföra angående de svårigheter,
som vid Hr Adlerstedts ansökning möta. Imedlertid
tror jag det står fast, att köp altid går för contracter; och
hvad smidet angår, som berättas redan vid Lisiö vara giordt,
lärer sådant förmodeligen skiedt såsom till prof och ej bestiga
sig till något quantum.
Hr Hästsko berättade sig till någon del hafva igenomläst
Hr Adlerstedts documenter angående Lisiö gård, som är
purt säteri och hvarå han slutit köp utan något förbehåll.
Han för sin person hade ej eller sökt någon förmon, utan Bondeståndet
hade på sina medbröders anhållan giort denne föreställning.
Uti dylika ansökningar hade ock förut Hr Grefve
Gyllenborg och Hr Plomgren vunnit Riksens Ständers bifall. För
öfrigt tilläde Hr Hästsko, att Adelens privilegier redan voro
nog inskränkte, och att man ej borde sielf hielpa till att
stympa dem.
Hr Anrepp: Vare allmänne förordningar innehålla, att
ingen bör gå instantierne förbi och immediate besvära Riksens
Ständer med mål, som annorstädes böra först utredas. Fördenskull
är jag af den tankan, att denna sak remitteras
till Bergs-Deputation eller åtminstone blifver liggande på
bordet.
Hr Gyllensvärd svarade, att den allaredan länge nog
legat hos R. o. A. och att Hr Adlerstedt lider till 50 dal.
kmt hvar dag som härmed på tiden utdragas.
Hr Nordenfelt förestälte, om icke saken kunde med R.
o. A:ns utlåtande å nyo gå till de andra Stånden, som förmodeligen
torde ändra sig, enär de få närmare inhämta om
-
388 (Aug. 14.) Kammarrådet Adlerstedt
ständigheterue, att kohltägten vid Lisiö redan är igenom contracter
andre värk tillslagen.
Frill, von Essen holt före, att R. o. A. kunde med all
säkerhet ingå uti Borgareståndets tanka, som samtyckt härtill
nied vilkor af tillgång på kohl af egne skogar, ty då vunne
Hr Adlerstedt ändå intet, så framt han ej kunde upfylla vilkoret.
Frih. Coijet, Hr Anrepp, bägge Herrar Schechta med
flere yttrade sig alle, att som härvid vore frågan om andras
bättre rätt till skogar och kohl, så borde härmed på lagligit
sätt förfaras och altsammans på behörig ort utrönas; varandes
det både obilligt och oanständigt, att Riksens Ständers plena
skola uti sådane ämnen blifva första instantien.
Hr P. Abr. Örnskiöld berättade, huruledes förra ägarne
af Lisiö säterie, nemligen först Frih. Cedercreutz och sedan
Hr Carl Johan Falkenberg ingådt contracter med Ramnäs,
Färna och flere bruks ägare angående kol; och med sådane
onera hade Hr Adlerstedt tillhandlat sig ägendomen. Sedermera
har han väl begärt undersökning, men innan den för
sig gådt, har han begynt att bygga och smida. Vid bemälte
undersökning, hvilken allenast utsätter 1600 lästers årlig tillgång
af kol, hafva åtskillige tvister om skog och vattudämning
sig yppat. Advocat-fiscalen har härå giordt ämbetes-åtal,
men Hr Adlerstedt har exiperat under förevändning, att målet
vore hos Riksens Ständer anhängigt. Således har äfven K.
Bergs-Collegium igenom denna oordning uti sitt göromål blifvit
hindrat och saken uti sitt närvarande stånd försatt.
Hr Hårleman: Hr Adlerstedt har altså bygt sitt värk
på blotta suppositioner, när han har brist både på skog och
vattn.
Hr Giös: Det synes väl billigt, att en adelsman må få
anlägga nyttige värk på sin frälsegrund, när ingen derigenom
skier förfång. Om nu Hr Adlerstedt visar sig kunna drifva
ett bruk med egne skogar, tillstår jag mig vara för honom
och bifaller fördenskull det lofl. Borgareståndets utlåtande.
Hr G. Mannerheim sade sig vara äfven så örn om
andre förordningar som om privilegierne och instämde i öfrigit
med Hr Giös.
Gref Axel Rutger Sparre erindrade, att som Secrete
Utskottet tillika med Secrete Manufactur- och Handels-Depu
-
och Lisjö järnbruk.
389
tation nu vore i begrep att sättia jernhandelen på bättre fot,
så vore det beklageligit, om Riksens Ständers plena skulle
finnas af andre tankar och igenom sådane friheters lemnande
giöra fruktlöse de anstalter, som för det allmänna bästa kunna
pröfvas högstnödige.
Hr Nordenfelt: Om R. o. A. antingen afslå eller remittera
detta mål, går det lika fullt till expedition, emedan 3 Stånd
redan dertill samtyckt. Derföre är nödigt, att man föreställer
de andre Stånden, hvad betänkeligheter R. o. A. härvid
funnit, då de vid närmare öfvervägande torde förmås att
ändra sig.
Åtskillige af R. o. A. instämde härmed.
Frih. von Essen begaf sig äfven ifrån sitt förra yttrande,
sedan han igenom Hr Örnskiölds berättelse inhämtat sakens
rätta förlopp.
Hr Löwenhielm: Jag förmodar, att af hvad redan dis—
courerat blifvit, lärer klarligen finnas, att om R. o. A. nu
strax lemnar sitt bifall till en sak, som är oss [till] största
delen till sina omständigheter så litet bekant, så träda vi uti
Bergs-Collegii stad och ställe, hvilket vore en oordning, som
jag hoppas aldrig lärer ibland R. o. A. få insteg. Huru kan
man veta, om Hr Adlerstedt får för mycket eller för litet; om
honom eller androm skier rätt eller orätt, så framt de laglige
vägar härvid ej nyttias? Hvarföre vilja vi för ett privat mål
rubba Riksdagsordning och andra författningar, hvilka vi annars
giöra oss en heder att efterlefva? R. o. A. göra hvad deras
värdighet anstår, och hvad med rättvisan och billigheten öfverensstämmande
är, enär de förklara sig hvarken kunna eller
vilja ingå uti en sak, hvarvid så många underrättelser fattas,
och hvilken ännu icke uti sitt rätta foro blifvit uptagen och
skärskådad.
Under något ytterligare discourerande härom hade Hr
Löwenhielm författat ett utkast till 11. o. A:ns resolution öfver
Bondeståndets förenämde Extractum Protocolli, hvilket uplästes,
så lydande:
R. o. A. finner ganska betänkeligit att uti ett mål af
denna vigt och beskaffenhet något fastställa, innan alla sakens
omständigheter på vederbörlige ställen till fullo undersökte, öfvervägade
och afgiorde blifvit; och finner således R. o. A. skäligt
att till de öfrige respective Ståndens benägne bifall hemställa,
om icke detta mål må med alla sina omständigheter hänskiutas
390 (Aug-. 14.)
Tobaksodlingen.
till vederbörande ämbetsmäns afgiörande, sedan alla vederbörande
lagligen liörde blifvit, hvarefter, om någon med utslaget
sig missnögd finner, den samma då åtniuter alla beneficia juris
et processus.
Detta blef af R. o. A. bifallit och till de öfrige respective
Stånden expedierat.
När med föregående sak var till ända, trädde åter Cammar-rådet
Wulfvenstierna till Protocollet.
Och uplästes Borgareståndets Extracturn Protocolli af
den 4 Junii sidstl., hvarutinnan Borgareståndet på följande
sätt sig utlåtit öfver Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
betänkande angående inrikes tobaksplanteringens utvidgande
och förökande.
l:o har Ståndet ej något att påminna vid Deputations
tillstyrkan, att icke allenast utländska tobaksblader hädanefter
som hitintill fritt måge få införskrifva*, utan ock att therjemte
på alt giörligit sätt inrikes tobaksplanteringens tillväxt
och förökande befordras; men som Ståndet äfven håller före,
att till befordrande af inrikes tobaksplanteringen införslen af
utrikes blader något efter handen bör förminskas; altså bifaller
Ståndet Deputations mening, att then utsatte tillökningen af 1
öre smt uti consumtions-accis och x/3 öre dito mynt uti manufactur-fond
må för hvarje mark utländska tobaksblader vid
inkommandet betalas, utom tlie umgiälder, hvarmed sådane
blader tillförene belagde äro.
2:o I lika måtto anser Ståndet then åtskillnad vid plantagiernes
anläggande för mycket skälig, att så väl städerne på
the orter, som ligga långt i norr, hvaräst våren börjar sent
och frostnätterne bittida infalla, som ock the städer neder åt
landet, hvilkas åkerjord, ehuru climatet är godt, består af sådan
jordart, att tobaksblader ther ej med någon utkomst kunna
planteras, icke måge tvingas till sådan planterings inrättande;
hvarföre Ståndet förmäler sig vara af then tankan, att vid the
orden: »orter, som ligga långt i norr», kan tilläggas »såsom
städerne i Finland, Oster- och Vesterbotn samt Vester Norrlanden
och ther närmast intill»; äfven anmärker Ståndet, att i
stället för the orden: »vid ansvar ofördröyeligen» bör utsättas:
»vid högsta ansvar och utan någon tidsutdrägt», emedan vederbörande
Landshöfdingar och Magistrater böra låta utröna jordarternes
beskaffenhet.
Tobaksodlingen.
391
3:o kan Ståndet icke annat än vara med Deputation af
lika tankar theruti, att thet ej långt skulle förslå, örn på the
ställen och vid the städer, hvilkas åkerjord är till tobaksplantering
tienlig, icke mer blefvo thertill användt än the af K.
Maj:t år 1745 påbudne 2 kappeland af hvart tunneland åkerjord;
hvarföre angelägit vara vill att vid the städer, hvaräst en
lämpelig och god jordinon samt blidare climat befrämjar plantagernes
trefnad och tillväxt, så mycket åkerjord blifver använd
thertill, som sig giöra låter och ifrån andra nödige behof
ombäras kan. Men emedan Deputation therjemte håller
före, att all på sådane ställen vid städerne varande åkerjord
hör till tobaks plantering nyttias, och att, så framt vederbörande
innehafvare af sådan jord sielfve icke vilja sammansättia
sig eller nyttia then fördel the verkeligen kunna hafva
af thenne slags plantering, andra tå, som sig thertill anmäla,
måge hafva frihet att samma jord emottaga på en tillräckelig
och emot thess första utgifvande förlag och kostnad svarande
tid samt emot bestående af ett skäligt årligit arrende till
then förra innehafvaren, som thermedelst ingen orätt eller förfång
skall kunna tillfogas; förthenskull yttrar Ståndet sig vara
föranlåtit att thervid påminna, huru eftertänkeligit thet synes
att taga sådan författning, som utan åtskilnad skulle tillåta
en sådan frihet, i anseende till then olika beskaffenhet, som
befinner sig både med then städerne i riket underlagde åkerjorden
och thess innehafvare, hvilket icke skulle kunna verkställas
utan märkeligt intrång och rubbning uti privilegier,
allmänna säkerheten samt hvars och ens efter lag förvärfvade
ägande- och nyttie-rättighet af thess innehafvande jord och tillhörighet,
som ofelbart skulle med sig föra hvarjehanda oredor
och tvistigheter uti städerne; pröfvandes Ståndet således skäligt
att härifrån för sin del undantaga: l:o then jord R. 0. A.
vid städerne tillhöra, 2:o städernas inköpte frälsejord, 3:o friköpt
jord, eller så kallad arf och egit, 4:o skattejord, 5:o embetes-jord,
6:0 all jord inom staquetterne, som brukas till trä-, krydd-, kåloch
humlegårdar, och 7:o sådan jord, som redan är intagen eller
snart intagas vill till karborrars och färgegräs planterande för
fabriquerne; i följe hvaraf ingen annan jord får tillgripas än
then, som fordna Konungar till städerne donerat och sedermera
icke blifvit till någon på lön anslagen eller Borgerskapet
emellan indelt, utan af alla stadsens invånare odelt nyttjas;
äfvenledes then jord, som brukas för arrende eller årlig afgift
392 (Äng. 14.)
Tobaksodlingen.
till Magistraten oell staden, hvilken jord Ståndet förmodar
lärer vara till tobaks plantering tillräckelig.
4:o anser Ståndet för nödvändigt, att ett visst premium
utsättes för hvarje 100:de skålp. tobaks-blader, som af svensk
växt bevisligen samlas och på stadsens våg afvägs till spinneriernes
förnödenhet, föreslåendes att medlen thertill kunde
tagas af then afgift, som nu blifvit förhögd på utrikes tobaksblader;
för öfrigt bifaller Ståndet Deputations betänkande till
alla delar.
Öfver detta Borgareståndets Extractum Protocolli resolverades
af R. o. A. som följer:
1 §:n bifölls.
2:dra §. R. o. A. funno nödigt, det tobaks-plantager böra
anläggas vid alla städer, undantagandes de som ligga längst
i öster och norr, hvarest efter föregången undersökning det befinnes
icke låta sig giöra.
3:die §. Härvid erhindrade
Hr Löwenhielm, hurusom the påbudne tvänne cappeland
af livart tunneland åkerjord vid städerne icke äro nog
tillräckelige till tobaksplanteringen, än mindre skulle de förslå,
om alla the af Borgareståndet giorde exceptioner skulle
tillåtas.
I anseende härtill kunde R. o. A. ej bifalla Borgareståndets
exceptioner, utan förblefvo R. o. A. vid det, som en gång
af dem var resolverat öfver sielfva betänkandet.
4:de §.
Hr Löwenhielm förestälte, det fonden bättre behöfves
till andre manufacturers uphielpande, varandes ock de utrikes
tobaks-bladerne redan med så många och dryga umgälder belastade,
att den, som vill plantera tobak, kan igenom den deraf
flytande vinsten nog upmuntras utan att erhålla derföre något
särskilt premium.
R. o. A. funno fördenskull onödigt att bestå några premier
till vidare upmuntran för dem, som anlägga tobaksplantager.
Hvad R. o. A. på förberörde sätt sig utläto, skrefs in margine
vid hvarje § af det upläste Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 8
Novembris förledit år, hvaruti berättes, att åtskillige städers
fullmäktige sig theröfver besvärat, att H. Majit uppå thess
Presidium i Accisrätterna. Voltemats befordran. 393
och Riksens Commerce-Collegii tillstyrkande i nåder behagat så
förklara thess nådige resolutioner på Städernes allmänna besvär
vid 1727 och 1734 årens Riksdagar, §§ 27 och 3, som
tillägga Rådmännen then förmon att framför caractiserade
Tullbetiente och Inspectorer få föra presidium uti Accisrätterne,
att Småtulls-inspectorerne i the städer, hvaräst under
cronobetienings-tiden varit Provincialinspectors-säten, skulle
niuta samma heders förmon, som berörde Provincialinspectorer
ägt, och att berörde Inspectorer således skulle komma att taga
företrädet för Rådmännerne vid presidii förandet uti Accisrätterne;
förmälandes Ståndet sig för sin del finna, att städernes
Rådmän äro berättigade att vid högstberörde Kongl,
förordningar och resolutioner utan all förtydning bibehållas
och tryggas, så att them ej bör betagas att så väl uti the
städer, hvaräst Provincialinspectors-säten förr varit, som i
the andre städerne äga förträdet för the therstädes varande
Tullinspectorer och föra presidium uti Accisrätterne utan att
therutinnan på något sätt vidare blifva hindrade; hvilket
Borgareståndet recommenderar till bifall hos the öfrige Stånden.
Hr Giös sade sig finna många betänkeligheter vid att
bifalla detta Borgareståndets Extractum Protocolli.
Flere andre instämde härmed, och som jemväl gafs vid
handen, att detta mål är anhängigt i Besvärs-Deputationen, så
lemnades nu det upläste Extractum Protocolli på bordet till en
annan gång.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
l'2:te hujus, hvaruti förmäles, att sedan Riksens Ständer faststält,
thet Philosophiae Magistern och Adjuncten Hindrich Julius
Voltemat skulle hos H. Majit i underdånighet anmälas
att vid tillfälle befordras till någon profession vid enthera af
K. Academierne, har Ståndet låtit sig erindra, att oeconomi*
och commerciorum professionen i Abo nu snart för första
gången kommer att besättjas, hvartill Voltemat äfven sig behörigen
skall anmält; och althenstund Magister Voltemat är
ett af the skickeligaste ämnen till en så högt angelägen profession,
ty och i afseende så väl på Voltemats skickelighet,
som then methode och rättighet Riksens Ständer år 1741 brukat
vid oeconomi* och commerciorum professionens besättande i Upsala,
finner Ståndet sig föranlätit att hos H. Majit i underdånighet
anmäla honom, Magister Voltemat, till then nu ledige
varande oeconomi* och commerciorum professionen i Äbo.
394 (Aug’. 19.) Voltemats befordran.
Detta Borgareståndets Extractum Protocolli var enligit påskriften
af Bondeståndet bifallit.
Hr Hårleman betygade, att det giorde honom högeligen
ondt, att han vid detta tillfälle nödgades att tala emot Hr
Voltemat, hvars skickelighet han hade sig väl bekant, så att
han gärna unnade honom en sådan befordran. Men detta steget
vore i sig sielf aldeles olagligit. Förslaget lågo redan hos Konungen.
Hr Voltemat hade besvärat sig deröfver, och beror
saken altså på H. Maj:ts nådige utslag. Hvarföre Hr Hårleman
tyckte, att R. o. A., som så ofta förklarat, det de ej mera
ville befatta sig med några recommendationer till tienster, nu
ej eller kunde befatta sig härmed, utan lemna det till H.
Maj:ts nådige afgiörande.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig icke dess mindre för
Hr Voltemat och begärte, att Hr Landtm, ville göra proposition,
om icke Borgareståndets Extractum Protocolli bifalles.
Men som Hr Hårleman än ytterligare påminte, att det
vore emot lagen och R. o. A:ns förra beslut,
Så anfördes, hurusom Riksens Ständer vid 1741 års Riksdag,
när oeconomi® profession i Upsala inrättades, sielfve recommenderat
Bercken dertill. Och som det nu äfven är första
gången samma profession vid Abo Acadeinie bortgifves, så
kunde Riksens Ständer med lika skäl nu recommendera Voltemat,
som det förra gången skedde med Bercken.
Detta understöddes af många, som enständigt påstodo, att
Hr Landtm, måtte giöra proposition.
Hr Landtm, frågade fördenskull, om R. o. A. bifaller
Borgareståndets Extractum Protocolli;
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes derpå åt klockan half tu.
Den 19 Augusti.
R. o. A, samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 21 Febr. ifrån sid. 488 till
sid. 495, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Capitainens Carl Johan von Kothem, såsom
fullmägtig å Nerike och Wermelands regimentes vägnar, ingifne
memorial, hvaruti berättes, thet Riksdags-fullmäktigarne
v. Kothen och Heldenhielm.
395
af Allmogen i Wermeland nyligen hos Bondeståndet besvärat
sig öfver K. Maj:ts nådige resolution af den 3 Junii sidstl.,
angående thet rotarne i then landsorten böra vid torpestället
förse sine soldater med åker och äng eller hö och halm i
stället, lika som soldaterne i Nerike åtniuta och vanligit ålvid
the andre regimenterne i riket; och som thesse fullmäktige
äfven å nyo hos H. Maj:t giort ansökning om ändring uti
ofvan högstberörde resolution, och K. Maj:t thensamma remitterat
till K. Krigs-Collegii underdånige utlåtande; altså anhåller
Capitainen von Kothen å regimentets vägnar, att Riksens
Ständer ej ville sig med thenna saken befatta, innan H.
Maj:ts ytterligare resolution utfaller; men theräst Riksens
Ständer skulle behaga thetta mål öfverse, att thet tå först
kunde blifva remitteradt till Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputationens
utarbetande.
Efter Hr Capitainen von Kothens begäran lemnade R. o.
A. honom tillstånd att med detta memorial vända sig till de
andre Stånden.
Uplästes Capitainens vid K. Hof-jagtvärfvet Carl Ulrich
Heldenhielms hos Riksens Ständer insinuerade memorial, hvaruti,
sedan han uprepat alla sina meriter och tiensteår, anföres
hurusom Capitaine-Lieutenanten Tersmeden och CapitaineLieutenanten
Ankarcrantz, framför hvilka han ägt tourén och,
livad then sednare angår, icke allenast tourén, utan ock 10
tienstår, gått honom förbi ifrån Lieutenanter, hvilken charge
han ännu måste innehafva med Capitaines caractere. Och som Secreta
Deputationen nu jemväl tillstyrkt Riksens Ständer, att
Lieutenanten Hammarhielm, som är 3 är yngre officerare än han,
skulle få tourén framför Ankarcrantz; ty anhåller Heldenhielm,
thet Riksens Ständer ville återställa honom den tour, han värkeligen
äger framför Tersmeden och Ankarcrantz, och tillika förklara
honom berättigad att framför them blifva Skieps-capitaine, hälst
som han ingen af them till thet minsta i merite, skickelighet och
bravour eftergifver, som han med bilagde attester vill bestyrka.
Uppå Hr Landtm:ns proposition bifölls Hr Heldenhielms
memorial.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Persson ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, recommenderade
följande mål till skyndesamt afgiörande och benägit
bifall hos R. o. A.
396 (Aug. 19.) Om ytterligare frihetsår
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 14 hujus angående
knekte-contracterne med Allmogen i Wermeland, hvilket
Jan Persson nu ingaf.
Ett annat Bondeståndets Extractum Protocolli med påminnelser
vid Cammar-Oeconomie-Deputations betänkande angående
kongsgårdarne.
Bondeståndets Allmänna Besvär, och sidst
Bondeståndets Extractum Protocolli angående någon förhögning
på skiutspenningarne.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade, att desse ärender med första skola blifva R. o. A.
föredragne;
Hvarmed Deputation afträdde.
Uplästes Deputations öfver ärenderne, som angå Finlandr
Betänkande af den 2 sidstl. Aprilis angående ytterligare
frihet för Uhleå stad i Osterbotn, hvarom Riksdags-fullmäktigen
Borgmästaren Jonas Mollin å stadens vägnar ansökning
giordt; och sedan uprepat blifvit både hvad bemälte Mollin
1 tbess memorial andragit, som hvad K. Cammar-Collegium och
Stats-Contoiret, hvilka hörde blifvit, sig thervid utlåtit, yttrar
Deputationen sig, att Uhleå, i anseende till anförde skäl och
omständigheter, förtient att hugnas med ytterligare frihet,
hvarpå then ock redan undfått K. Maj:ts nådige löfte och tillsägelse,
och alt therföre föreslår 4 års frihet, till räknande
ifrån och med innevarande år till och med 1750, på mantals-,
båtsmans- och boskapspenningarne, slottshielpen samt lön- och
betalnings-afgiften; men för tlie öfrige utskylder samt så stor
del af bevillningen, som för städerne i Finland af Riksens
Ständer varder vid thenna Riksdag utsatt, förmäler Deputation
sig icke kunna, ehuru staden therå väl betarfvade eftergift,
dock vid nu varande rikets tillstånd styrka till någon
befrielse; om hvilket alt Deputation förmodar Riksens
Ständer lära hos H. Maj:t giöra underdånig föreställning.
Föregående betänkande var redan af de andre 3:ne Stånden
bifallit, enligit påskrifterne på Borgareståndets Extractum
Protocolli och bifölls derföre äfven af R. o. A.
Vidare uplästes Finska Deputations Betänkande af den
2 Aprilis sidstl. angående Abo, Christinastads, Jacobstads,
Ny-Carleby, Brahestads, Cajana, Nystads och Ekenäs städers
igenom sine riksdags-fullmäktige hvar för sig giorde ansök
-
för åtskilliga finska städer.
397
ning om then förlänte allmänne frihetens ytterligare förlängande;
hvilken ansökning, tillika med hvad K. Cammar-Collegium
och Stats-Contoiret, som hörde blifvit, sig utlåtit, Deputation
förmäler sig hafva i öfvervägande tagit samt funnit,
att berörde städers Borgerskap under sidsta krigsrörelser och
therefter fölgde fiendteliga öfvervälde väl måst vidkänna märkelig
olägenhet, tunga och skada; dock som thet varit ett för
alla Finlands inbyggare gemensamt öde och them, i anseende
thertill och någorlunda skadestånd, vid förra Riksdagen 3:ne
frihetsår blifvit förundte, the sökande icke eller upgifvit samt
undersöka och bepröfva låtit then afsaknad, the i synnerhet
om the allmänna olyckor föregifva sig hafva tagit; altså och
vid nu varande rikets belägenhet kan Deputation för sin del
icke tillstyrka, att städerne Abo, Christinsestad, Jacobstad,
Ny-Carleby, Brahestad, Cajana, Nystad och Ekenäs någon ytterligare
frihet må i allmänhet beviljas; men i öfrigt finner
Deputation billigt, att the i alla delar böra till godo niuta the
med K. Majit och cronall ingångne föreningar, på sätt som
the ock redan af K. Majit i nåder stadfästade äro; hvarjemte
Deputation utlåter sig, thet Riksens Ständer lära pröfva skäligt
till K. Majit giöra then underdåniga föreställning, att, så
framt någon af meromrörde städer med laga undersökning kan
å daga lägga någon besynnerlig kiänbar förlust, som krigsrörelserne
förorsakat, K. Majit tå framdeles äger, efter omständigheterne,
att i nåder förordna om ytterligare frihet till the lidandes
hielp och undsättning.
Detta betänkande var äfven af de andre 3 Stånden förut
bifallit;
Och bifölls nu också af R. o. A.
An uplästes ett annat Betänkande ifrån Deputation öfver
Finska ärenderne angående Gamla Carleby stads sökte förlängande
af then allmänna friheten, i anseende till så väl
then år 1742 staden öfvergångne vådeld, som att invånarne
therstädes samma år lidit anseenliga siöskador, förutan
the allmänna olyckor, som staden måst erfara under thet olyckeliga
kriget; öfver hvilket alt Deputation förmäler sig hafva
hördt både K. Cammar-Collegium och Stats-Contoiret, hvilket
alt i ömsint öfvervägande tagits, samt therunder nogsamt funnit,
att thenne stadsens Borgerskaps lidande, medelst margehanda
them öfvergångne olyckor, icke kunnat tillräckeligen
botas och them godtgiöras genom then redan åtniutne friheten,
398 (Äng. 19.) Frihetsår för Gamla Carleby.
samt thet theras beredvillighet att. oaktadt theras afmattade
tillstånd, på giord föreställning likväl häldre gripa sig i thet
närmesta an, än undfalla thet Ofverheten funnit nödigt af
them äska, förtienar att bemötas af Riksens Ständer med en
lika omvårdnad att bidraga till theras uprättelse och välmågas
återvinnande. Men tå theras anseenliga brand- och siöskador
härvid förnämligast komma att betraktas, har Deputation
likaledes funnit, att rikets nu varande tillstånd icke medgifver
att ställa thesse förolyckade undersåtare till alla delar
therföre skadeslöse, som thet ej eller tillförene varit öfligit, att
siöskador blifvit af cronan ersatte; thessförutan och emedan
vådelden icke öfvergått hela staden, ty äro ock icke andre än
the, som therigenom lidit, berättigade till hielp och undsättning;
förthenskull. och i billigt afseende på hvad ofvan anfördt
är, styrker Deputation thertill, att hos K. Maj:t i underdånighet
anhålles, thet staden Gamla Carleby till thess invånares
hugnad och någorlunda uprättelse må ännu i 3:ne år, räknade
ifrån och med innevarande till och med år 1749, vara i
allmänhet befriad från alla ordinarie och extraordinarie cronoutskylder,
såsom ock att under samma tid disponera the inflytande
bakugns-penningar samt tull- och accis-medel, af
hvilka hvad som öfverskiuter then ersättning stadens invånare
i gemen hafva att fordra för thet the under förflutne frihetsår
af samma inkomster till cronan afstått, bör endast fördelas
ibland them, som genom vådelden raistat theras egendom, i
proportion af hvar och ens tagne skada; och i öfrigt, hvad bevillningen
angår, så böra äfven the, som lidit af vådelden, vara
therföre befriade, men the öfrige komma att then erlägga till
så stor del, som Riksens Ständer pröfva skäligt att för städer
ne i Finland fastställa; hvilket alt Deputation hemställer
Riksens Ständers ompröfvande.
R. o. A. biföllo jemväl detta betänkandet.
Föredrogs Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 23 sidstl. Julii angående förpassandet
af inrikes jern-, stål- och metall-tillverkningar, förmälandes
Deputation sig i erfarenhet kommit, huruledes, i anledning af
15 § uti K. Maj:ts förnyade allmänna Manufactur-privilegier
af den 29 Maji 1739, hvarutinnan stadgas, att inrikes jern-,
stål- och metall-tillverkningar skola erlägga landttullen efter
vigten af råmaterien eller metallen och icke efter arbetets
värde, Landttull-camrarne tagit sig anledning att icke vilja
Förpassning af järnvaror. Potatisodlingen. 399
meddela förpassning på thylika varor, innan vederbörande
egare förut genom behörig vågsedel vigten på then förpassande
varan upgifvit; men althenstund i ofvanberörde § tydeligen
stadgas, att tullen för thylika manufactur-sorter allenast bör
en gång och på ett ställe erläggas, hvaraf ofelbart följer, att
vigten på varan endast behöfver upgifvas, enär varan från
sielfva bruken till första staden ankommer, och således tå icke
nödigt är, att thensamma vidare skall upvägas, när den ifrån
then ena inrikes staden till then andra skall förpassas; förthenskull,
och som genom slika vågsedlars anskaffande mycken
olägenhet och onödig omkostnad förorsakas, hvarigenom till—
verkningarne uti priset upstiga och theras debiterande således
svårare blifver; altså hemställer Deputation, om icke H. Maj:t
i underdånighet kunde tillstyrkas öfver berörde 15 § i Manufactur-privilegierne
i nåder sådan förklaring utfärda, att the
jern-, stål- och metall-varor, som efter stycketalet köpes och
säljes, böra äfven efter stycketalet inrikes städer emellan förpassas
och i följe theraf vederbörande icke vara förpliktade
någre vågattester på andra varor upgifva än the, som efter
vigten säljas, hvilka således äfven böra efter vigten förpassas.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Vidare uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
af den 11 Fehr. sidstl. angående jordpäron eller potatoés;
tillstyrkandes Deputation Riksens Ständer thenr.a jordfruktens
befordran öfver alt i riket och besynnerligen uti
Norrland, Wester- och Osterbotn, theräst ringa sädesväxt är,
och thet i anseende till thenna fruktens beredande till bröd,
bränvin och pouder med särdeles fördel emot annan säd, och
hvilken icke fordrar så mycken gödsel eller är underkastad
något hinder i thess fortkomst af frost, när then diupt sättes i
jorden och kupas. I anseende till hvilket alt, och på thet
thenna omnämde frukten måtte öfver alt i riket blifva brukelig
och sättet till thess plantering blifva allmän, förmäler Deputation
sig vara af then tankan, thet borde vissa personer
anordnas, hvilka för cronans räkning till hvarje höfdingedöme
och mäst till the norra orterne i vår anskaffa vid höfdingesätet
tillräckeligen för utsäde af thessa rötter, hvilka sedan
borde under Landshöfdingens upsigt lemnäs utan betalning till
en eller 2:ne personer i hvarje sokn att i förstone litet till
hvar utdelas, med underrättelse om planteringen, så att thesse
400 (Aug. 19.) Sundbyholms skola.
soknemän sedan måtte afgifva sin berättelse om fortgången
theraf, hvarvid icke orådeligit synes, att then, som har lägenhet
till thesse rötters plantering och them undfår, men treskas
them att nyttia, bör, ther han icke visar laga förfall, till thet
vite blifva sakfäld, som efter omständigheterne i hvarje landsort
Landshöfdingen gifves makt att förelägga och antyda; men
then, som therutinnan visar villighet och flit, skulle förutan
nyttan till brödföda hafva frihet att theraf för sig tillverka
bränvin; hvilket dock Riksens Ständers vidare ompröfvande underställes.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 13 nåstvekne Junii angående verkställandet
af framledne Riks-Ammiralens Carl Carlsson Gyldenliielms
testamente till en scholas vid magt hållande vid Sundbyholm
i Eskilstuna län, hvarom Riksdagsmannen för Allmogen
ifrån Ostra och Westra Rekarne härader i Södermanland
Johan Nilsson giordt ansökning; och sedan uti betänkandet
blifvit berättadt om beskaffenheten af thetta testamente, samt
huru thet blifvit förryckt genom arrendatorerne, sedan Sundbyholms-
och Ribbingelunds-godsen till cronan blifvit indragne,
yttrar Deputation sig, att emedan förberörde testamentariske
disposition syftar på en så allmän nytta, som ungdomens undervisning
är uti sin christendom och andra nyttige lärdomar,
och glorvyrdigste i åminnelse Konung Carl den XI:te sielf
genom bref af år 1682 den 19 Dec. och sedermera 1691 den
24 Oct. behagat bibehålla sådane ad pios usus giorde inrättningar
uti sitt förra stånd; så kan Deputation icke annat än
tillstyrka, thet också thetta testamentet måtte blifva satt uti
verkställighet, så att alt hvad therigenom till scliolans underhållande
anslagit är, måtte utan afkortning af arrendatorerne
på Sundbyholms och Ribbingelunds kongsgårdar riktigt presteras,
hvilket K. Cammar-Collegium nu straxt har att noga
i akt taga och verkställa, på thet en noga efterlefnad af ett
så nyttigt testamente må upmuntra andra att igenom thylika
för publico fördelaktige inrättningar söka efter sin död tiena thet
allmänna; hvilket Riksens Ständers ompröfvande underställes.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Ännu uplästes ett annat Cammar-Oeconomie-Deputations
Betänkande af den 30 Junii förledne öfver Riksdags-fullmäktigens
ifrån Luhleå stad, Rådmannens Pet. Kråkas me
-
Ora Lappri!arkshandeln.
401
moria! angående Lappmarks-handelen med mera; anförandes
bemälte Rådman, huruledes H. Maj:t väl igenom resolution på
berörde stads enskylte besvär af den 11 Julii 1733 i nåder
tillåtit, att Ryska handlande måtte äga frihet att få komma
till Torneå med hvarjehanda lofgifne varor, på thet Torneå
stad, så väl som Luhleå, ther kunde hafva tillfälle att förse
sig med valmar samt groft blaggarn eller thet så kallade hurst,
hvilka persedlar till Lappmarks-handelens behöriga underhållande
nödvändigt skola betarfvas; men att sedermera uti andra
anmärkningen vid then år 1738 den 31 Jan. utfärdade Ryska
gräntsetull-taxan blifvit stadgadt, att icke någon vid 100 dal.
smts böter sådane öfver gräntsen införde varor annorstädes än
vid marknadsplatserne må försälja, igenom hvilket sednare
förordnande Ryska handelen aldeles skulle afstadna, som till stor
del redan skall vara skiedt; anhållandes Rådman Kråka om
Riksens Ständers förklaring, huru thermed må förfaras, så att
Lappmarks-handelen må hos oss kunna behållas och icke aldeles
vändas till Norrige, hvilket på annat sätt icke kan stå
att förekommas, än om Ryssarne fingo tillstånd att, resa till
Luhleå med hurst och valmar, eller att them åtminstone icke
må betagas att fara till Torneå, hvarest Luhleå Borgerskap
äger frihet sådane varor sig att tillhandla; giörandes Rådman
Kråka i then senare händelsen thet förbehåll, att, när ti 11—
forslén vore ringare än behofvet, en sådan delning tå måtte
skie, att Torneå theraf beliöllo 2/3 och Luhleå 1/s; hvarjemte
äfven föreslås medel och utvägar till alt underslefs hämmande
med mera, som Rådman Kråka uti ett sednare memorial
anfördt. Ofver hvilken ansökning Deputation förmäler sig
hafva infordrat så väl K. Commercie-Collegii som igenom välbemälte
K. Collegii föranstaltande Landshöfdingen Gyllengrips
och Magistratens i Torneå yttrande, samt therefter tagit altsammans
uti behörigt öfvervägande; och sorn then uti resolutionen
på Luhleå stads enskylte besvär af den 11 Julii 1733 gifne
tillåtelsen för Ryska handlande att med the i gräntsetulltaxan
specificerade varor få komma till Torneå och them till
alla städers borgare ther i landet en gros afsättia, utan inskränkning
till vissa dagar i veckan, icke på något sätt blifvit
uphäfven igenom thet uti anmärkningen vid 1738 års gräntsetull-taxa
giorde allmänna förordnande om Ryska gräntse-liandelen,
och Ryssarne i följe theraf alt hittills sådan frihet utan
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 26
402 (Aug. 19.) Lappmarkshandeln. Slottskansliets protokoll.
åtal jemväl fått nyttia; ty finner Deputation, att then af
Luhleå stad i thetta mål sökte förklaringen af sig sielf förfaller.
Vidkommande Luhleå stads sökte proportionerliga del i
thet till Torneå ankommande Ryska vallmaret, så framt Ryssarne
ej få tillstånd med theras varor sielfve resa till Luhleå;
så althenstund å ena sidan Deputation, i anseende till the af
Magistraten i Torneå andragne skäl, håller aldeles betänkeligit
att släppa Ryssarne längre in i landet och alt therföre icke
kan styrka till bifall therutinnan, men finner tlierjemte å andra
sidan, att thet för Luhleå Borgerskap skulle för svårt falla att
i Torneå uppassa, tills the kunna komma i handel med Ryssarne,
som icke på en gång utan vid särskilte tider dit till
orten anlända, och Luhleå Borgerskap äfven therföre skall
hafva stadnat i mistning af then förmon och rätt till Ryska
varors uphandlande, som K. resolutionen af den 11 Julii 1733
samma stad ej mindre än the andre Westerbotniske städerne
tillägger; förthenskull, i anseende till flere andragne skäl, anser
Deputation för nödigt, att Luhleå och Torneå städers Borgerskap
theras handel med Ryska vallmaret och hursset hädanefter
likasom under bolag böra fortsättja och berörde varor
sins emellan så kunde fördela, att Torneå stad, hvars Lappmark
är större än Luhleå stads, behåller 2/3 °ch sidstnämde
*/3 therat' tillerkännas, om hvilken fördelnings verkställighet
Landshöfdingen kunde undfå K. Maj:ts nådige befallning att
låta föranstalta, på sätt som för Luhleå och Torneå städer
tienligast finnes; hvilket alt till Riksens Ständers närmare ompröfvande
Deputation hemställer.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Företogs åter Riksens Ständers Protocolls-Deputations
Betänkande angående K. Slotts-Cantzliets protocoller och registraturer,
af hvilket betänkande innehållet redan är anfördt
uti detta protocoll under den 7 hujus.
Och resolverades nu af R. o. A., att K. Slotts-Cantzliets
protocoller med första böra tillställas Protocolls-Deputation,
hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst, betänkandet
påskrefs.
Anmältes ett memorial ifrån afskiedade Majoren Kihlström
om någon ersättning för dess igenom sidsta kriget förlorade
ägendom uti Finland;
Hvilket remitterades till Seerete Utskottet.
Om militieboställen och husesyner. 403
Sedan föredrogs Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputations
Betänkande af den 13 Februarii sidstl. i anledning af så
väl K. Krigs-Collegii afgifne riksdags-berättelse som åtskillige
puncter af Krigsbefälets andragne underdånige allmänna besvär
rörande husesyns- och boställs-verket; och sedan Deputation
therutinnan anfördt, hvad oredor och vidlyftigheter samt skada
och afsaknad både för cronan och boställs-hafvarne existera
vid boställs-husesyner, förmäles, thet Deputation, efter ett noga
betänkande, om thet förra giorde förordnande härutinnan med
skäl kunde tåla ändring, ändteligen fallit på the tankar, att
angelägit är, thet en ny husesyns- och boställs-ordning giöres;
och alt therföre, sedan K. Krigs-Collegium, Krigsbefälet och
vederbörande domare hörde blifvit, utan afseende på arbetets
vidlyftighet författat 2:ne projecter till nya husesyns- och boställs-ordningar,
en för Sverige och Finland i gemen och en
för Skåne i synnerhet, hvilka projecter till Riksens Ständers
egit närmare bepröfvande och skärskådande nu upgifves; anförandes
Deputation, thet Krigsbefälet, till undvikande af alla
efterräkningar nu och i framtiden, hvad laga husbyggnaden angår,
afsagt sig all öfverbyggnads-ersättning eller betalning af
cronan, hvarmed then härtills varit belastad; och som på
thetta sättet, besynnerligen hvad thenna byggnad angår, thet
endast och allenast är och blir en enskylt sak emellan afoch
tillträdare och i ingen måtto rörer cronan, vidare än att
hvar och en boställs-hafvare varder tillhållen fullgiöra sin
skyldighet, hvarpå vederbörande Landshöfdingar och Regimentschefs
böra hafva inseende; altså kan Deputation ej annat afse,
än att then uti K. Krigs-Collegio hittills förrättade revisionen
öfver laga husbyggnaden nu må kunna uphöra och K. KrigsCollegium
sålunda befrias ifrån ett vidlyftigt giöromål; gifvandes
Deputation äfven för öfrigt vid handen, thet enligt K. KrigsCollegii
förslag 222,293 dal. 4 öre 21 V3 pgr sint ännu erfordras
till the under byggnad stående och ännu felande caracters-byggningars
fullbordande utom the flere byggnader, som
fordras i stället för them, som nästledit år kunnat blifvit utdömde.
Och som the uti 1685 års förklaring till boställsbyggnaden
anslagne anseenlige reservemedel blifvit till förra krigets
tarfvor använde, hvaremot the i afräkning therpå anordnade
188,000 dal. smt icke på långt när skola svara, utan boställsvärket
igenom then dryga förlusten af reservemedlen haft så mycken
större känning och skada, som, ifall samma medel vid förra
404 (Au g. 19.) Husesyns- och boställsordning.
fredsslutet varit belmldne, två dubbelt flere caracters-byggningar
tå thermed kunnat upsättjas, än nu giörligen varit och är,
sedan alla byggnings-materialier och arbetslöner ju längre thess
mera tilltagit i dyrheten; förthenskull hemställer K. KrigsCollegiuin,
om icke thet är nödigt, att 13,000 dal. smt än vidare
årligen blifva bestådde af stats-medlen till thetta behof,
så framt the än obetalte förskotter skola kunna förnöyas och
the halffärdige stående caracters-byggningar ändteligen fullbordas;
hvilket alt Deputation förmäler dock ankomma på Riksens
Ständers egit mognare bepröfvande och godtfinnande.
Derpå företogs det af Landt- och Siö-Militise-Deputation
upsatte project till K. Maj:ts nådige förnyade förordning
om regiments- och compagnie- öfver- och under-befälets boställen
vid de indelte regimenterne till häst och fot, hvad
dervid så i gemen som vid syner i synnerhet samt eljest i
akt tagas bör.
l:sta § bifölls af R. o. A.
2:dra §. Så vida Öfversten vid ett regimente, när Auditeuren
och Regiments-skrifvaren äro lagligen hindrade, intet
har någon annan att tillgå än Mönsterskrifvaren, hvilken,
ehuru han kan förstå sin syssla, likväl icke alltid torde äga
den skickelighet, som erfordras till att förrätta husesyner; så
funno R. o. A., att Öfversten ej något ansvar i detta mål kan
påläggas, utan bör således hvad härom i denna § förmäles, gå ut.
Vidare och aldenstund efter förra resolutioner inga syner
eller upbörds-stämmor får hållas i Junii och Julii månader,
då bergningstiden infaller, och den i denna § utsatte tiden
ifrån l:sta Maji till Augusti månads slut således är för kort,
så sättes i stället för de understrnkne orden: »att rätta synetiden
blifver efter lag 14 cap. Jordabalken 2 §, nemligen
emellan Wallborgs- och Allhelgona-dag».
3:die § upskiöts efter åtskilliges begäran.
4:de §. Som det synes falla svårt för Landshöfdingen att
altid hafva fullmäktig vid compagnie-boställens synande och
cronofogden ändå är tillstädes, Landshöfdingen jemväl sielf
måste bepröfva synerättens utslag; så höllö R. o. A. nog tillräckeligit
att i fredliga tider, när Öfversten kan hafva sin
fullmäktig tillstädes vid synen, behöfves ingen åLandshöfdingens
vägnar. Men i krigstider, då Öfversten ej kan hafva någon fullmäktig,
bör någon å Landshöfdingens vägnar synen bivista.
5:te § bifölls.
Deputation från Borgareståndet.
405
6:te § bifölls jemväl, dock med then tilläggning, att the,
som värdera bristfälligheterne, böra utsättja derå sådant
värde, att de sielfva kunna dem derföre bättra, om det påstås
och ej afträdaren fullgiör reparationen.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Borgmästaren] Finnerus
ifrån Nyköping förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån
Borgareståndet, berättade, att Borgareståndet åtskillige gånger
förehaft ora brännevins-accisen; men som Borgareståndet intet
kunnat komma dermed till något slut i anseende till den olikhet i
taxation, som befinnes vara Stånden emellan; så har Borgareståndet
velat hemställa Högh R. o. A., om ej de skulle behaga samtycka
dertill, att vissa Deputerade af hvart Stånd måge träda
tillhopa och söka någon vidare jemkning, då Borgareståndet
tror, att denna saken snarast kunde afgiöras; hafvandes Borgareståndet
redan härtill utnemdt 4 af sina ledamöter.
Vidare recommenderade Borgmästaren Finnerus till skyndesamt
afgiörande och benägit bifall hos R. o. A.:
Borgareståndets Extractum Protocolli om den sökte collecten
för Jönköpings kyrka;
Likaledes ett annat Borgareståndets Extractum Protocolli
med åtskillige påminnelser vid Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
betänkande om tobaks-plauteringens utvidgande
och förökande samt förminskande af utrikes tobaks-bladers införsel.
Hr Landtm, svarade, det han vore förvissad, att R. o. A.
önskade, att den saken om brännevins-accisen snart måtte
blifva afgiord, och trodde derföre, att R. o. A. lära samtycka
till Borgareståndets nu giorde proposition, såsom ländande till
tidens vinnande och sakens befrämjande till ett ändteligit och
skyndesamt slut.
Hvad angår de af Borgareståndet igenom Extractum Protocolli
giorde påminnelser vid Manufactur-Deputations betänkande
om tobaks-planterings utvidgande, så vore desamma R.
o. A. redan föredragne och afgiorde; hvilket Hr Landtm.,
jemte R. o. A:ns vänliga hälsning, bad att Deputerade ville
berätta det lofl. Borgareståndet tillbaka.
Borgareståndets Deputation afträdde.
Uppå Hr Landtm:ns sedermera giorde proposition
Bifölls, att 8 Deputerade af R. o. A. sammanträda efter
Borgareståndets begäran med deras, såväl som de andre 2:ne
406 (Aug. 21.) Befrielse från bevillning.
Ståndens, Deputerade till att söka någon närmare jämkning
med brännevins-accisen. Och nemdes härtill Hr Giös och Hr
Klingsporre samt de 6 af R. o. A:ns ledamöter, som förut suttit
i Bevillnings-Deputation.
Continuerades med den nya Boställs-ordningen.
7:de § bifölls med den tilläggning, att knutar och syllar
äfven böra tiäras samt knutarne sedan brädslås.
8:de, 9:de och 10:de §§:ne biföllos.
Hvarefter R. o. A. sedan skildes åt, aldenstund klockan
redan var öfver tu.
Den 21 Augusti.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen;
Uplästes Protocollet af den 25 Februarii ifrån sid. 495
till sid. 498, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Finska Deputations Betänkande af den 5:te
Maji sidstl., angående Finska städernes Magistraters och betienters
befrielse ifrån bevillnings-afgiftens erläggande utaf
theras löningar under frihetsåren, hvarföre Landshöfdingen,
uppå K. Cammar-Collegii och Stats-Contoirets anmodan, af
Magistraten och betieningen i Borgo fordrat till 8 af 100:de
under förflutne frihetsår, och hvarifrån nu anhålles om befrielse
under then tid staden niuter frihet; utlåtandes Deputation sig,
i anseende till the i betänkandet anförde åtskillige skiäl och
omständigheter, funnit sig föranlåten Riksens Ständer tillstyrka
att hos H. Majit i underdånighet anhålla om befrielse så för
Magistratens ledamöter och betiente i Borgo som andre städer
i Finland, med hvilka lika beskaffenhet vore, ifrån bevillningens
erläggande af theras löner för all then tid städerne niutit
eller framdeles niuta frihet, hvilket dock Riksens Ständers
godtfinnande underställes.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Oeconomie-Deputationens
påminnelse af den 6 Junii sidstl. vid thess uti Nov. månad
förledit år till Riksens Ständer ingifne betänkande, i anledning
af K. Ammiralitets-Collegii riksdagsberättelse, angående Ammiralitets-räkenskaperne
samt the uti äldre och sednare thess
Amiralitetsräkenskaperna. Kanalanläggniog i Finland. 407
hufvudböcker löpande balancers utredande och indrifvande, hvaröfver
H. Majit funnit godt höra thess och Riksens CammarRevision,
sora med sitt underdåniga utlåtande therom inkommit
och tillika afgifvit tvänne sätt till berörde balancers utredande
och indrifvande; nemligen att till undvikande af fåfäng omkostnad
å en undersökning, enär icke ens säker liknelse sig
företer att therföre kunna erhållas ersättning, AmmiralitetsCollegium
fortfar med föranstaltandet therom, på sätt som redan
börjat är, så att utredandet och indrifvandet skier genom them
vid verket, som thervid böra lägga handen, såsom öfverensstämmande
med Högstsal. Konung Carl then XILtes utfärdade
Instruction af den 26 Januarii 1699. Thet andra sättet,
som Deputation äfven håller före vara till redighets erhållande
then bästa och säkraste utvägen, är, att K. Ammiralitets-Collegium
utser någon skickelig och pålitelig man i orten, om
annars någon thertill kan förmås, som emot vissa procent af
alt thet genom hans arbete i cronans cassa inflyta kan, såsom
vid andra thylika tillfällen skiedt, åtager sig merberörde balancers
utredande och indrifvande, hvarigenom then ständiga
betieningen icke uppehälles och hindras ifrån sine ordinarie
sysslor, med mera; hållandes Deputation dock före att, om någon
pålitelig icke finnes, som sig sådant åtaga ville, tå vara
rådeligit att hålla vid thet förra; och på hvilketthera sätt nu
undersökningen skier, så förmäler Deputation sig sluteligen icke
annat se vara till giörande, än att the löpande balance-poster,
hvarom ingen mera redighet kan erhållas, eller om hvilkas indrifvande
intet hopp kan gifvas, utur räkenskaperne uteslutas
och afskrifvas; hvilket alt Riksens Ständers egit bepröfvande
Deputation hemställer.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Uplästes Finska Deputations Betänkande af den 13 Julii
sidstl. angående en canals eller farleds samt någre kiöpingars
inrättande i Finland å the orter, som thertill lägligast pröfvas.
Och sedan Deputation omrördt hvad alt sedan år 1728 till
1741 genom så väl K. Majits som Riksens Ständers sorgfälliga
omvårdnad härvid tillgiordt blifvit, både medelst undersökningar
och afmätningar, förmäler Deputation sig hafva, i
anledning af Riksdags-fullmäktigens ifrån Hellsingfors, Borgmästaren
Forsteens therom till Deputationen ingifne memorial,
å väl som Landshöfdingen Gyllenborgs berättelse, tagit thetta
angelägna ärende under ändteligit utarbetande samt skärskådat
408 (Äng-, 21.) Om kanalanläggning och grundande
alla thertill hörande vidlyftige handlingar jemte författade
chartor, men funnit them i många måtto både felaktige och
eljest otillräckelige, i thet forsarne och strömfallen ej äro till
theras högd behörigen afvägne, icke eller i profil aftagne, hvaraf
härrörer, att, när icke någre förslager äro uprättade öfver the
erforderlige förnödenheter, Deputation hvarken om vägen, som
bör tagas, eller kostnaderne, som till durchfartens verkställande
upgå, kan sig med säkerhet yttra. Och hvad the föreslagne nya
städers eller kiöpingars anläggning beträffar, så anser Depution
i anseende till anförde skiäl thesamma, innan canalen
och farleden varder i stånd bragt, för öfverflödige och mindregagnelige.
Under thet tiletta mål hos Deputationen varit i öfvervägande,
berättes att tillika i åtanka kommit, huru angelägit
thet vore nu, sedan Ryssland bekommit'Willmanstrand, hvarthän
Savolaxiske Allmogen tillförene 0111 sommaren fört utföre
stora Saima-sjön thess tiära och andra tillverkningar, att en
öpning och farled giordes ifrån samma siö till Pejenä, på thet
berörde Allmoge örn sommaren siöledes kunde bringa thess tillverkningar
neder till svenska städerne, dit the örn andre årsens
tider för theras aflägsenhets skull icke hinna eller magta
them framföra, och handelen tliymedelst varda bibehållen emellan
egne undersåtare, hvilken i annor händelse, utan att kunna
förekommas, folie efter gamla vanligheten till the nu blefn&
Ryska städer, dit Allmogen hade både närmare och beqvämligare
väg, betalar lindrigare tull för sina varor samt bekommer
hvad theu behöfver för bättre köp än på svenska sidan *
förmälandes Deputation, att enär thensamma således funnit, icke
allenast att efter Riksens Ständers förr fattade beslut farleder böra
inrättas emellan Pejenä och Tavastehus-vatnen till Tammerforss
och Björneborg samt till någon af städerne i Nyland, utan
ock för ofvananförde orsaker en öpning skie emellan stora Saima
och Pejenä siöar; så har Deputation tillika betänkt then angelägenheten,
att, till förekommande af framdeles klagomål och
besvär, alle vederbörande i orten varda hörde öfver hvad the
härvid kunna hafva att påminna, och them äfven förestält, om
the icke för theras enskylte härunder tillika beroende förmon
skulle vara benägne att med dagsverken eller penninge-sammanskott
frivilligt bidraga till arbetets befordran, samt att städernes
Borgerskap och landets Allmoge må likaledes höras, huruvida
och å hvilka ställen the finna för sig fördelaktigast, att nya,
af nya städer eller köpingar i Finland.
409
kiöpingar eller städer varda anlagde. Vidare att alla siöar,
floder, strömmar, forsar och vattufall, hvilka till thesse farleder
komma att nyttias, samt the genomgräfningar, hvilka
pröfvas oumgängelige, varda noga och fullkomligen afmätte till
längd, bredd och diuphet, högden accurat afvägen samt profiler
öfver altsammans uprättade och icke så ungefär, som förr
thetta skiedt, aftagne.
Ytterligare att säkre och pertinente förslager blifva uprättade
öfver alt hvad nödvändigt till thenna inrättning betarfvas,
och så specielle, som någonsin giörligit är, på thet
cronan ingalunda må besväras med thet, som möjeligen kan besparas.
Sidst att, så vida the till höfdingedömerne fördelte Landtmätare
icke kunna å sido sätta theras ordinarie sysslor i lähnen,
utaf them, som efter then vid thenne Riksdag giorde författning
till Finland försände varda, någre erfarne Ingenieurer
måtte utses till thenna förrättning, jemte en eller annan af the
närmast tilj hands varande Fortifications-officerare. Hvilket alt,
att thet må varda så mycket skyndesammare verkstält och en
gång hinna till fullbordan, förmäler Deputation sig ej undgå
kunna Riksens Ständer tillstyrka, thet the i underdånighet anhålla,
att K. Maj:t i nåder täcktes anförtro then öfver Storfurstendömet
Finland förordnade General-Gouverneuren försorgen
örn thetta ärendets verkställande och för then orsaken
lemna alla thervid nödige betiente under thess inseende och
disposition, samt i öfrigit att Riksens Ständer till the utgifter,
som General-Gouverneuren pröfvar thervid oumbärlige, anslå
uågon viss fond af extra utgifts-medlen eller andra rikets
säkra inkomster, hvaraf K. Maj:t må i nåder anbefalla StatsContoiret
att anordna och utan uppehåll låta utbetala the af
General-Gouverneuren reqvirerade medel; hvilket alt, thet ena
med thet andra, Riksens Ständers vidare ompröfvande och
godtfinnande hemställes.
Betänkandet bifölls af R. 0. A.
Uplästes Deputationens öfver ärenderne, som angå Finland,
Betänkande af den 17 April sidstl., hvarutinnan förmäles,
thet Deputation, i anledning så väl af K. Cammar-Collegii
riksdags-relations 11 § som åtskillige Riksdags-fullmäktiges
andragande, inhämtat, huru vid the å cronans vägnar med
Allmogen i Finland af Landshöfdinge Ehrenmalm ingångne
föreningar till frihetsårens jämkande fullmäktige ifrån någre
410 (Äng. 21.) Frihetsåren i Finland.
landsorter begifvit sig till någon afkortning och minskning, så
att theras hufvudman skulle vara nögde med tvenne hela eller
theremot svarande fyra halfva frihetsår, samt andre mer eller
mindre, hvilket fullmäktigarnes begifvande hos the hemmavarande
orsakat mycket missnöje. Deputation berättar sig hafva
tagit the härvid förekomne omständigheter under sorgfälligt
bepröfvande; och althenstund Riksens Ständer vid förra Riksdagen
beviljat Finska invånarne i gemen trenne frihetsår med
then utlåtelsen: »på thet the förfallne hemmans åboer måtte,
till theras bättre och lättare upkomst, kunna genom handräckning
och lån af them, som vore någorlunda i stånd, niuta någon
hielp och understöd,» och således icke therifrån the för
mögnare
uteslutit; förthenskull, och i anseende till flere andragne
skiäl, styrker Deputation Riksens Ständer thertill, att
hos K. Maj:t giöres then underdånige föreställning, att alla
the, som innehafva crono- eller crono-skattehemman i Finland
och icke åtniutit under framflutne trenne frihetsår fulla friheten,
böra therföre i tiletta och the följande år bekomma
oafkortad ersättning, som theremot svarar, utan afseende therpå,
att theras fullmäktige vid afhandlingarne något theraf
eftergifvit; dock underställes thetta Riksens Ständers godtfinnande.
R. o. A. biföl lo betänkandet.
Föredrogs Deputationens öfver årenderne, som angå Finland,
Betänkande af den 2 Maji sistl., hvaruti berättes, huruledes
Hofrättsrådet Baron Sten Carl Bielke på egen bekostnad,
dels sielf, dels genom andre, samlat en myckenhet säden
och växter, somlige till folks föda, andre till boskaps foder,
andre åter för manufacturerne till spånad eller färgande tienlige,
och hvilka, såsom komne ifrån the nordiske orterne af
Europa och Asien, ther the jemväl vildt växa, skola med
mindre öm vård och kostnad gifva större och säkrare båtnad
än the, som hitintill här i riket blifvit brukade, samt växa
genom viss handtering, en del på hårda stenbackar och en del
åter uti oländige kärr; öfver hvilket alt Deputation förmäler
sig hafva hördt någre K. Yettenskaps-Academiens ledamöter,
som sedt alla Baron Bielkes tillställningar vid theras planterande,
och hvilka thesse höö- och sädes-arter äfven på det
högsta recommenderat, såsom till thet allmännas nytta ländande.
I anseende till hvad både Baron Bielke och berörde
ledamöter anfördt, som ock till thet K. Vettenskaps-Acade
-
Baron Bielkes odlingsförsök.
411
mien redan om en del af ofvannämde samlingars nytta i trycket
utgifvit, förmäler Deputation sig hafva anmodat Baron Bielke
att med thet första styckevis utgifva beskrifning om ofvannämde
växters cultur och nyttiande, kringsända froen och
säden i Finland samt äfven sielf fortfara att utbreda thess
planteringar, hvartill han väl förklarat sig villig, men beklagade
sig therhos, att han i brist af tid och utrymme icke annars
än till en del, och thet ganska långsamt, lärer kunna
fullgiöra, med mera han sig yttrat, som Deputation i betänkandet
uprepat. I betraktande af hvilket alt Deputation tycker
bäst vara, på thet thesse så för thet allmänna i gemen som
för the kallare nordiske orterne samt sandländer i synnerhet
gagnelige sädes-arter och växter måtte komma snart till nyttiande
i Finland, att thetta ärende kunde hos H. Majit i underdånighet
till befordran recommenderas, samt att Baron Bielke
till then ändan måtte lemnäs tillfälle, tid och utrymme för
oftanämde plantager, när han hos H. Majit eller andre vederbörande
therom anhåller och några tienlige förslag utom publici
kostnad eller andras förorättande thertill anmäler; så ock
att thet folk och arbetare, som han thervid undervisar och nyttiar,
måtte under Manufactur-privilegierne niuta beskydd och
försvar, så för värfning och skrifning som andras lockande
och tubbande; hvilket alt Riksens Ständers närmare bepröfvande
hemställes och till bifall anmäles.
Frih. Cederhielm sade sig väl vara mycket derföre, att
allt hvad som länder till landets upodlande genom hvarjehanda
nyttige gräs- och sädes-växters plantering måtte befrämjas;
men så borde dock Hofrättsrådet Bielke närmare visa och
öfvertyga allmänheten om nyttan af dess oraförmälte planteringar,
innan Riksens Ständer lemna honom tillstånd eller befrielse
från tienstgörandet. Och fördenskull kunde det upläste
Deputations betänkande bifallas med den tilläggning, att han
härigenom intet tager sig anledning att tillvälla sig någon
kongsgård på andra villkor, än nu af Riksens Ständer om
kongsgårdarnes bortarrenderande fastställes, och sedan att han
intet för denna orsaken skull afhållen sig ifrån sina ordinaire
sysslor.
Men deremot tyckte åtskillige af R. o. A., att det af
Deputation öfver Finska ärenderne gifne förslaget vore ganska
nyttigt samt tienande till landthushåldningens förbättrande och
landets uphielpande genom åtskillige ännu hos oss obekandte
412 (Ang. 21.) Qvarntullen i Finland. Askersunds kyrka.
gräs- och sädes-växters fortplantande, i synnerhet i Finland,
hvarest finnes inånga ouptagne och oländige marcker, kiärr
och niåssar.
Begiärtes derföre proposition;
Och blef uppå Hr Landtmilis giorde frågan betänkandet
af R. o. Å. bifallit.
Föredrogs ett annat Deputations öfver ärenderne, som
angå Finland, Betänkande af den 5:te Maji sidstl. angående
skyndsam undersökning om en viss qvarntulls jämkande och
fastställande för Allmogen therstädes, om hvars verkställande
K. Majit vederbörande anbefalt att besörja, så för städerne
som landet, hvilket H. Majit uti Tide § af thess nådiga Resolution
på Allmogens besvär vid förra Riksdagen ytterligare förnyat,
men icke thess mindre äntå blifvit underlåtit; hvarföre
Allmogens fullmäktige sig theröfver besvärat och anhållit om
thess befordran. Oell som Allmogen, särdeles i Nylands och
Tavastehus län, är mycket betungad utaf en ganska ojämn
qvarntulls-afgift, och Häradshöfdingarne ther å orten, i anseende
till theras mångfaldige sysslor, omöjeligen på många år
hinna förrätta alla tliesse nödige undersökningar; altså har
Deputation för sin del funnit thet vara thet bästa medel, att
Riksens Ständer tillstyrka H. Majit att gifva nådig befallning
så väl till thess och Riksens Cammar-Collegio att fordersammast
författa en instruetion öfver the mål och omständigheter,
hvarom vid qvarntullens reglerande bör förnämligast undersökas
och sedermera slutas, som ock till Hofrätten i Abo att
till K. Majit inkomma med underdånigt förslag, huru thesse
förrättningar måtte af extraordinarie betiente emot något arfvode
verkställas; hvilket alt dock hemställes Riksens Ständers
bepröfvande.
Förberörde betänkande bifölls, allenast att vid instructions
upsättiande i akt tages, att, om några qvarnar äro militien
på lön anslagne, de härigenom icke måtte komma att
lida eller någon ändring tillåtas i Indelnings-värket;
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
betänkandet påskrefs.
Uplästes Borgarens och Riksdags-fullmäktigens S. A.
Bergs till Riksens Ständer ingifne memorial, hvaruti å Askersunds
stads invånares vägnar bevekeligen anhålles, att Riksens
Ständer, i anseende till theras genom fem them sedan år
1729 öfvergångne vådeldar utmattade tillstånd, täcktes till en
Cederfelts ackord. Finska riksdagsmäns underhåll. 413
kyrkas upbyggande af sten, i stället för theras gamla träkyrka,
bevilja them en collect öfver hela riket på landet, och
i alla städer stamböcker, the församlingar i städerne och på
landet therifrån dock undantagne, hvilkas kyrkor stå under reparation
eller nybyggnad.
Som detta redan var bifallit af de andre tre Stånden, så
bifölls det jemväl af R. o. A.
Anmältes Lagmannen Sten Cederfelts memorial och ansökning
att få afstå sin nu innehafvande häradshöfdinge-beställning
till Auditeuren vid Bohusländske Dragone-regimentet
Carl Ramn, samt att honom derjemte må tillåtas att få accordera
med någon tienstgiörande Lagman; hvartill the andre
trenue Stånden redan hade gifvit theras bifall och samtycke.
Men R. o. A. lemnade, i följe af sin förra resolution,
denna ansökning till K. Majits nådige afgiörande.
Uplästes Finska Beputationens Betänkande af den 30 Maji
sidstl. angående the af K. Majit och cronan under sidsta
Riksdag Preste-, Borgare- och Bondeståndens fullmäktige ifrån
Finland meddelte underhålds-medel, bestigande till 19,143 dal.
28 2/3-dels öre sint, ifrån hvilkas återbärande nu anhålles om
förskoning, hvaröfver Deputation hördt K. Cammar-Collegium
och Stats-Contoiret. Och sedan omständeligen uprepat blifvit,
huru hvart och ett af respective Stånden sig utlåtit vid 1743
års Riksdag, tå ansökning giordes om underhåld af publico,
efter landet stod under Ryskt välde, med mera tå tillgiordt
blifvit så väl af H. K. Majit som Secrete Utskottet och StatsDeputation;
anförer Deputation mångfaldige skäl och omständigheter,
hvarpå theras nu giorde ansökning om förskoning sig
grundar, och i anseende hvartill Deputatioi nu väl finner att
Presterskapet, städernes Borgerskap samt Allmogen i Finland,
enligit Riksens Ständers 1743 giorde yttrande, icke böra betungas
med then fordrade betalningen af hvad theras fullmäktige
således af publico åtniutit. Men icke thess mindre, och
ifall Riksens Ständer skulle behaga gå ifrån sitt ofvanberörde
fattade beslut, som förmår att fullmäktigarne borde undfå the
erhåldne medlen såsom ett understöd, men ej förskottsvis; så
lära Riksens Ständer vid noga öfvervägande rättvist pröfva,
att landets invånare af förenämde trenne Stånd likväl aldrig
kunna belastas med then här frammanföre nämde hela summans
ersättande, utan så framt thet skall komma an på någon
återbetalning, synes en slik icke väl kunna fordras för längre
414 (Aug:. 21.) Finska riksdagsmäns underhåll.
tid, än ifrån thet freden med Ryssland ärhölts till Riksdagens
slut år 1743; hållandes Deputation före, att, i händelse af
Riksens Ständers i anledning af thetta sidsta förslag till giörande
beslut, K. Camniar-Collegium samt Stats-Contoiret kunde
undfå K. Maj:ts befallning att för besagde tid, nemligen ifrån
fredens afkunnande härstädes den 21 Junii till Riksdagens
slut den 12 Sept. ofvanberörde år, utfärda behörige räkningar
öfver huru mycket en hvar af fullmäktigarne åtniutit, hvarefter
Landshöfdingarne hvar i sitt lähn uti Finland åter hade
att infordra, och vederbörande, hvilkas fullmägtige samma underhåll
niutit, att utgiöra ersättningen therföre uppå en sådan
tid, som therom vid förra Riksdagen förordnadt blifvit. Och
som af K. Cammar-Collegii och Stats-Contoirets inkomne berättelse
befinnes, att en del af then så snart fordrade återbetalningen
är vorden upburen samt i landtränterierne insatt, så
kunde slikt afräknas på thet, som ortens invånare komma att
erlägga, och thet utan återfordran eller godtgörande, ifall redan
vore utbetalt mera af berörde ersättning än thet underhåll
theras fullmäktige under nyssnämde tid undfått, på thet slikt
icke må förorsaka någon vidlyftighet eller irring i räkenskaperne,
hvarest thylika medel på flere ställen torde blifvit uptagne
och jemväl redan disponerade. Om bifall härutinnan
försäkrar sig Deputation samt anhåller, att underdånig föreställning
till H. Maj:t härom måtte upgå, med tillstyrkan
att om verkställigheten häraf vederbörande i nåder anbefalla.
Förenämde betänkande var af Presteståndet i så måtto
bifallit, att Preste- och Borgerskapet samt Allmogen i Finland
blifva befriade ifrån ytterligare återbetalning af det underhäld,
som deras fullmäktige under sidstledne Riksdag undfådt,
sedan af dem blifvit återbetalt till cronan hvad bemälte fullmäktige
niutit för den ifrån fredens publicerande i Stockholm
den 21 Junii till Riksdagens slut den 12 Septembris 1743 förflutne
tiden; men skulle något deröfver vara betalt och redan
i cronans cassa influtit, så måste det dervid, till undvikande
af irring och oreda i räkenskaperne, förblifva; dock bör härvid
noga i akt tagas, att i fall någon Riksdags-fullmäktig af sina
hemmavarande medbroder upburit några herredags-penningar,
som icke redan förut vid underhållets undfående blifvit beräknade,
sådant nu måtte cronan till godo komma.
Pension åt systrarna von Goeding.
415
R. o. A. förenade sig med Borgare- och Bondestånden och
biföllo ofvanstående Högvördige Presteståndets utlåtelse.
Uplästes afledne Capitains och Jägmästarens Gabriel Retzells
enkefrus Maria Margareta von Goedings å egna och
sina tvänne oförsörgde systrars Ulrica Charlotta och Sophia
Laurina von Goedings vägnar till Riksens Ständer insinuerade
memorial, hvarutinnan, sedan berättat blifvit, uti hvad uselt
tillstånd theras fader General-Gouvernements-Cammereraren
Hans von Goeding them och theras för fyra år sedan afledne
moder på en främmande ort efter fiendens infall i Bremen år
1742 lemnat, med mera, hvilket såsom bevekande skiäl anfördt
blifvit, anhålles, att Riksens Ständer behagade varkunna
sig öfver them och med någon årlig pension them hugna och
trösta uti theras beklagansvärda tillstånd och fattigdom, som
än mera är them tryckanda, sedan theras syster, hvilken alt
ifrån år 1722 upvaktat Hennes Högstsalig Maj:t Drottning Ulrica
Eleonora, vardt med döden afgången.
Uppå Frih. Carl Wilhelm Cederhielms giorde föreställning
stannade
R. o. A. i följande slut, hvilket memorialet påskrefs.
Resolutio: Så väl i anseende till supplicantens allmänt
bekante usla tillstånd, som besynnerligen i anseende till den
outsläckelige vördnad R. o. A. hyser för Hennes Högstsalig
K. Maj:t. har R. o. A. ej velat lemna thesse af Hennes Maj:t
i lifstiden understödde systrar utan en någorlunda hielp; resolverades
förthenskull att hos H. K. Maj:t i underdånighet anhålla,
thet thesse trenne systrar tillsammans måtte, så länge
en af them lefver oförsörgd, niuta på then ordinarie pensionsstaten
ett hundrade dal. smt årligen. Men skulle nu ej vara
någon ledighet på pensions-staten, så anhålles i lika underdånighet
att, in till thess någon vacance existerar, the måge undfå
thesse 100 dal. smt af besparingar på pensions-staten såsom
nådegåfva, och thenna nådige undsättning them beräknas ifrån
innevarande års början.
Sedan företogs åter den af Landt- och Siö-Militice-Depu
tation
projecterade nya boställs-ordningen, och continuerades
med ll:te §, der R. o. A. sist stannade.
Hvilken § nu af R. o. A. bifölls med den tilläggning:
»att cronan jemväl på de smärre boställen bör bestå caractersbyggning,
om indelnings-hafvaren sådant begär.»
416 (Aug. 21.) Den nya boställsordningen.
12:te § bifölls med den ändring, att på de orter, der lador
vid boställen af ålder brukelige varit, sådane lador beräknas,
der som skog är, för halft, helt eller tu års byggnad,
alt efter beskaffenheten och som de finnes vara värde; men
på skoglöse orter räknas de alla tillhopa, högst för tre års
byggnad.
13:de §. Näst efter orden: »med den afträdande sig att förena,
så framt han dem behålla vill», tillägges: »skulle de sig
icke förena, stånde afträdaren fritt samma byggnad att bortsälja;
dock bör, om timret till en sådan byggnad är tagit på
boställets skog, dess värde mätas och bostället till godo komma
på den byggnad, der framdeles erfordras kan». Slutet af § går
i det stället ut.
14:de, 15:de och 16:de §§ biföllos.
Härpå kom att talas vidlyftigt om Husesyns-contoiret
och revisionen, öfver hvilken åtskillige af Krigsbefälet sig
besvärade, att den skall vara ganska svår och gå för långt
tillbaka, så att officerarnes efterleinnade enkor och barn merendels
få tillsättia den lilla egendom de kunna hafva till
att dermed clarera de observationer, som ofta mångfaldige år
efter blifvit formerade, och de då icke förmått utreda.
Hr Landtm, förestälte, att Krigsbefählet sielfve begärt
revision; och skulle det vara stor skada för cronan, sorn påkostadt
så anseenlige medel till att bringa boställs-verket i
ständ, om det nu lemnades utan behörig tillsyn och Contoiret
skulle kastas öfver ända. Krigsbefählet skulle ock jemväl
sielfve komma derigenom att lida, hälst man nogsamt vet, huru
med synerne tillgår, att de icke altid kunna vara så fullkommelige,
då likväl igenom den till anställande revision af Contoiret
det kunde rättas, sorn vore galit, i det stället att sådant
eljest kunde i längden förorsaka mycken oreda och omsider
hela verkets undergång. De öfverklagade observationer
kunna eller aldrig vara Krigsbefählet mera till någon last,
när det nu fastställes, att revision ej får gå längre tillbaka än
emellan af- och tillträdande, och att revision skall vara giord
inom ett år; ty hvad som nu isynnerhet fallit Krigsbefählet
svårt är, att de, som nyss sades, sielfve begärt, det synerne
skulle begynnas ifrån år 1724 och revision jemväl ifrån samma
tid taga sin början, hvarigenom händt, att när den första synen
sedermera vid revisionen befunnits oriktig, hafva alla de
senare syner, som varit grundade på den första, blifvit ändrade.
Den nya boställsordningen.
417
Efter Krigsbefählets enständiga begäran faststälte R. o. A.
det Husesyns-contoiret borde indragas tillika med den dervid
bestådde Camereraren.
Hr Landtm, önskade, att detta intet måtte hafva någon
skadelig påfölgd för Krigsbefählet sielfve; och fruktade Hr
Landtm, derjemte, att de andre Stånden näppeligen lära gå
in härutinnan med R. o. A., utan hade ändamålet för Krigsbefählet
snarare kunnat vinnas, om missbruken blifvit rättade
och sådane reglor Contoiret blifvit föreskrefne, som kunnat
förekomma all chicane med otidige observationer.
Derpå utnämdes en Deputation af 12 personer, som skulle
gå till de andre Stånden och låta dem veta R. o. A:ns beslut
i detta mål samt tillika anmoda dem att bifalla detsamma,
och att Camereraren Burman, hvilken tillskyndat Krigsbefählet
så mycken chicane genom dess anstälte revision på
husesynerne, ej mätte hugnas med den för honom projecterade
vedergällning af 2,000 dal. sint.
Deputation upropades och afgick. Frih. Coijet förde ordet
och fick derjemte in commissis att begära, det de andre Stånden
ej måtte afgiöra den projecterade nya boställsordningen,
innan R. o. A. sig först deröfver yttrat.
När Deputation var bortgången, continuerades med
17:de § af boställs-ordningen, hvilken bifölls.
18:de, 19:de, 20:de och 21:sta §§ biföllos likaledes.
22:dra § bifölls jemväl, allenast de understrukne orden
vid slutet af §:en gå ut: »om stängsel för ängar och giärden,»
emedan afträdaren bör svara för giärdesgårdarne.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu tillbaka,
och berättade
Frih. Coijet, hvilken fördt ordet, att han med Deputation
efter R. o. A:ns befallning varit hos Preste- och Borgarestånden,
som låtit anmäla deras vördsamma hälsning till R.
o. A. Presteståndet hade lofvat taga saken i öfvervägande
samt afbida R. o. Arns utlåtelse öfver den projecterade nya
boställs-ordningen; likaså hade Borgareståndet giordt; men angående
Burman hade Borgareståndet svarat, att de redan bifallit
Landt- och Siö-Militise-Deputations betänkande om den
för honom projecterade belöningen.
Som klockan redan var inemot två, så skildes R. o. A.
nu åt.
Adelns Protokoll. {XVI). 1746—1747. II. 27
418 (Aug'. 27.) Deputation från Borgareståndet.
Den 27 Augusti.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedau Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 25 Februarii ifrån sid. 498
till sid. 501, hvarvid inga påminnelser giordes.
Rätt som Protocollet var upläst, anmältes och på vanligit
sätt emottogs en Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer.
Rådman Kierman förde ordet och, näst aflagd hälsning
ifrån Borgareståndet, berättade, att som ett betänkande
ifrån Finska Deputation vore inkommit om Finska Allmogens
seglations-frihet, och detta mål vore ganska ömt och rörer
städerne i Finland mycket nära, så anhåller Borgareståndet,
att R. o. A. intet ville afgiöra samma betänkande,
innan Borgareståndet först får inkomma med sin utlåtelse
deröfver.
Vidare recommenderade Borgareståndet ett annat mål, angående
minut-handelen af stångjern här i staden, hvilket
Högh R. o. A. tillika med de andre tvänne Stånden redan afgiordt,
men hvarvid Borgareståndet nu anfördt några ytterligare
påminnelser igenom ett Extractum Protocolli, som Rådman
Kierman öfvergaf med anhållan om benägit bifall.
Likaledes recommenderades till skyndesamt afgiörande och
benägit bifall:
Handels- och Manufactur-Deputations betänkande om
klädordningen;
Borgareståndets Extractum Protocolli om Rådmännens
praesidii förande i Accis-rätterne; och sist
Rådets Extractum Protocolli om collect för Jönköpings
kyrka.
Hr Landtm, svarade, att Borgareståndets Extractum Protocolli
om Rådmännens praesidii förande i Accis-rätterne redan
blifvit R. o. A. föredragit, men tills vidare upskutit, efter
samma mål skall vara anhängigt i Besvärs-Deputation. Det
öfrige, hvarom Borgareståndet nu påmint, skulle också med
första till afgiörande hos R. o. A. företagas, och öfver Finska
Deputations betänkande om Finska Allmogens seglationsfrihet.
ville R. o. A. afvänta det lofl. Borgareståndets utlå
-
Biskop Nylanders löneförmåner.
419
tande; hvilket, jemte R. o. A:ns vänliga hälsning, Hr Landtm,
bad att Deputerade ville berätta det lofl. Borgareståndet.
Borgareståndets Deputation afträdde.
Hr Landtm, erhindrade, huruledes Secrete Utskottets Extractum
Protocolli angående Biskopen Nylanders ansökning
om ersättning för tvänne igenom sista fredsslutet honom frångångne
annexe-pastorater väl blifvit den 5:te Junii sidstl. R.
o. A. föredragit, men då upskutit; hvarpå bemälte Biskop sedermera
inkommit med ett memorial, som de andre trenne
Stånden bifallit och hvilket Hr Landtm, nu hemstälte, om icke
det för R. o. A. får upläsas.
Som R. o. A. härtill samtyckte,
Så uplästes berörde memorial, hvaruti Hr Biskopen Nylander
anförer, thet han, sedan Secrete Utskottets tillstyrkande
af den 26 sidstl. Martii, om någon sequivalent ersättning för
the igenom sista freden honom frångångne praebende-pastorater,
blifvit afslagit, funnit sig föranlåten underställa Ståndets närmare
öfvervägande the skiäl och omständigheter, som i thenna
saken finnas och förut icke torde vara kunnige, hvilka äro
följande: att Biskoparne i Borgo stift aldrig haft indelt lön,
som fläste Biskoparne i Sverige, utan allenast 1,000 dal. smt
på staten samt tre praebende-pastorater, hvaraf tvänne, såsom
Willmanstrand med Lappväsi och Taipalsalmi af 20441/72
hela mantal, till Ryska cronan blifvit afstådde; att H. Majit
försäkrat honom om andre prsebender i stället, så snart någre
pastorater blifva vacante, på thet han må komma till fulla
biskops-Iönen, som honom i fullmakten är lofvad; att han icke
kan undgå lika onera med Biskoparne i Sverige, som giöra
sin lön till mångdubbelt mer; att hans ansökning är af samma
natur och beskaffenhet som officerarnes vid Carelska esquadron
och Savolax infanterie-regimente, the ther till en del redan
fått lika indelningar i stället och en del therom blifvit försäkrade;
att han under kriget varit på en svår flygt samt
blifvit spolierad till sin egendom. Och som Borgareståndet
skall destinerat Elime och Pyttis pastorat om 150 mantal,
som nu är ledigt, under Degerby stad, och Biskopen thervid
ej har något att påminna; altså förklarar han sig med Mörskum
pastorat om 30 mantal nögd, allenast han får försäkran
om flere, som framdeles kunna blifva ledige och upfylla antalet
af the förlorade 20 4 41/73 mantal; recommenderandes
thenna sin angelägenhet till benägit bifall.
420 (Alif?. 27.) Biskop Nylanders löneförmåner.
Förenämde Hr Biskopen Nylanders memorial var af det
lofl. Borgareståndet på det sättet bifallit, att det nu ledige
varande Mörskum pastorat må honom tilläggas, samt att till
vidare ersättning för de igenom sidste freden afgångne prsebende-pastorater
han ännu, i ett för alt, har att undfå det
först ledig blifvande pastorat af de, som äro närmast belägne
till Borgo stad; hvarunder likväl ej förstås de socknar, som
för detta med städerne combinerade äro.
Högvördige Presteståndet hade förenat sig med Borgareståndet,
och Bondeståndet hade jemväl bifallit Borgareståndets
utlåtande, dock med den tilläggning, att antalet af de förlorade
mantalen biskopsembetet i Borgo tillika varder förbehållit.
Frih. Coijet utlät sig, att som detta redan är afgiordt af
tre Stånd, så gagnade föga att härvid giöra någon ytterligare
påminnelse; dock måste han tillstå, att som Nylander blef
Biskop, sedan de tvänne pastoraterne voro afstädde igenom
freden, så borde han ock vara nögd med biskopsdömet, sådant
som han det då emottog, och icke söka ersättning för hvad
han aldrig mist, hälst han för den gången kanskie intet fådt
detta biskopsdöme, om det varit så indrägtigt som förut.
Sedan borde det förbehåld härvid giöras, att inga sådane pastorater
anslås till ersättning för de bortmiste, hvaruti adelsmän
eller ståndspersoner äro boende, emedan de på den händelsen
skulle mista sin rättighet att vocera kyrkoherde.
R. o. A. biföllo Borgareståndets utlåtelse med det af Frih.
Coijet giorde förbehåld.
Och upsattes altså följande resolution, hvilken, sedan
den för R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på Biskopen
Nylanders memorial.
Resolutio: R. o. A. bifalla det lofl. Borgareståndets utlåtande,
så vida inge adelsmän eller ståndspersoner äro boende
i det pastorat, som Biskopen kommer att undfå, emedan de på
den händelsen skulle mista sin rättighet att vocera kyrkoherde.
Uplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 4 Julii sidstl., hvaruti berättes, thet Deputation
af K. Commercie-Collegii vid theone Riksdag ingifne
berättelse öfver handels-balancen giort sig underrättad, hvad
anseenlige quantiteter gemen aska till utrikes orter härifrån afsändas,
hvaremot calcinerad aska från Östersiön, Hamburg
Tull på aska oell arbetad metall.
421
och Amsterdam hit i riket åter blifver införd, hvilken hushåldning
K. Collegium hållit för ganska betänkelig, hälst ett
skeppund af then råaskan ej kan inbringa mer än 9 å 10 dal.
sint, men vi likväl för then ealcinerade askan måst i the sednare
åren betala 7 å 8 dal. smt lispundet; i anseende hvartill,
och på thet vederbörande, som med samma vara drifva handel,
måtte vinlägga sig om askans calcinerande, K*. CommercieCollegium
föreslagit, om icke berörde vara, änskönt en sort
theraf kallas påttaska, men är dock föga bättre än then förra
och åtminstone icke till våre manufacturer brukelig, mätte såsom
råvaror beläggas med dubbel tull emot then förra för
hvarje sort i taxan utsatte tullen, och umgiälderne i samma
proportion förhöjas; och förmäler Deputation sig hafva thetta
mål i behörigt öfvervägande tagit; och althenstund thet är
eftertänkeligit att skicka en rå vara till utländningen och then
samma sedan af honom nobiliterad åter upköpa, hvarigenom then
vinst tappas, som vid förädlandet riket eljest tillflyta kan, och en
skyndesam ändring härutinnan är så mycket angelägnare, som
the manufacturer, hvilka nyttia calcinerad aska, dageligen tillväxa
och i följe theraf alt större och större quantum thylik
aska erfordra, samt vederbörande således om thess afsättning
altid kunna vara förvissade; förthenskull, som Deputation
finner thet af K. Commercie-Collegio föreslagne medel med
tullförhögningen på askan vara tienligit till befordran, att bemälte
aska snarare här i riket calcineras än till utrikes orter
utförd blifver; altså tillstyrker Deputation, thet ej allena then
gemena askan, utan ock påttaskan, hvilken nu förnimmes
blifva ganska slätt tillverkad och i thy ej bättre än för rå
aska kan anses, måtte med dubbel tull och therå belöpande
umgiälder vid utförseln beläggas, emot hvad therföre hittills
blifvit betaldt; hvilket dock Riksens Ständers vidare bepröfvande
underställes.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Uplästes ett annat Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 27 sidstl. Julii angående lindring
i tull för arbetad metall, som till utrikes orter utföres;
berättandes therutinnan Deputation, att therstädes blifvit anmält,
att, ibland flere, äfven thet hinder ligger metall-fabriquernes
upkomst i vägen, att förädladt metall vid utskieppningen
med större utgifter än rudimaterien skall vara belastad,
hvaröfver K. Commercie-Collegium blifvit hördt; i anledning
422 (Allt?. 27.) Redovisning för städernas enskilda
af hvars utlåtande Deputation förmäler sig väl finna, att tullen
för klockor och stycken är i sig sielf redan till hälften ringare
och lindrigare procent än för klockemalmen beräknad, men
att berörde skillnad för vederbörande dock synes ej vara nog
upmuntran att låta metallens uparbetande till sidstnämde
ädlare sorter vara sig angelägit; i anseende hvartill Deputation
för sin del tycker then lindring än ytterligare kunna tillåtas,
att större klockor och metall-canoner ej kommo att betala
högre tull, än tulltaxan för annat gutit metall-arbete
utsätter, nemligen en dal. smt af skeppund, och att mindre
klockor, som för smått arbete kunna anses, måtte niuta then
förmonen att på lika sätt, som tulltaxan för smått mässingsoch
metalls-arbete i gemen medgifver, hädanefter allenast emot
1/8-dels procents afgift få förtullade varda; hvilket Riksens
Ständers orapröfvande Deputation underställer.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande af den 23 Julii sidstl. angående forum till the
tvisters uptagan[de] och afgiörande, som om städernes enskylte
medels förvaltning emellan Magistraterne och Borgerskapet
kunna upkomma, hvilket ärende H. Maj:t i nåder behagat
genom utdrag af Råds-protocollet under den 15 Februarii 1743
till Riksens Ständers godtfinnande öfverlemna; men som thetta
mål sidstl. Riksdag icke medhunnits att blifva afgiordt, så förmäler
Deputation sig, i anledning af Riksdags-fullmäktigens
ifrån Ämåhl, Rådman Ammelbergs memorial, hafva tagit thet
samma under behörigt öfvervägande, med utlåtande therhos,
att hvad först angår, om och hvarest the räkningar, som för
städernes enskylte medel till följe af Regeringsformens 51 §
årligen böra giöras, måge revideras och öfverses; så altheustund
K. Resolutionen på städernes allmänna besvär af år
1734 och 19 § tydeligen stadgar, att sådane räkenskaper böra
af Magistraterne och Borgerskapet öfverses och approberas
samt sedan för städernes egen säkerhets skull till Lands-Contoiren
varda ingifne att bifogas Landsböckerne och att thet
thervid förblifva skall. Hvaremot 5 § i 1723 års Resolution
på städernes allmänna besvär, som föreskrifver, inom hvad tid
städernes räkenskaper af Lands-Camererarne böra öfverses och
afslutas, endast angår cronones medel, som i städerne upbäras
och i Landt-ränterierne insättjas; för then skull och emedan
i förmågo af mer högstbemälte 1734 års Resolutions 51 §
medels förvaltning. Sågqvarnars anläggande.
423
Ständernes privilegier i gemen och städernes i synnerhet undfångne
resolutioner, fri- och rättigheter ej böra på något sätt
rubbas, ändras eller förklaras, mindre genom någon stridig
förtydning ändring therutinnan tillstyrkas, utan, som the i
bokstafven lyda, noga i akt tagas, verkställas och efterlefvas;
altså finner Deputation, att, enligit K. Maj:ts nådigste utlåtande
i ofvanberörde Extractum Protocolli, räkenskaperne för städernes
enskylte medel, så länge therom emellan Magistraterne
och Borgerskapet ingen skilgaktighet är, hvarken i K. Cammar-Revision
eller Lands-Contoiren någon revision undergå
böra, och än mindre vederbörande vara skyldige att förklara
the thervid giorde anmärkningar. Men enär någon tvistighet
emellan Magistraterne och Borgerskapet angående förvaltningen
af städernes enskylte medel och räkenskaperne therföre upkommit,
som i godo ej kan biläggas, utan lagligen måste slitas,
så kunna vederbörande innom then tid, som K. Förordningen
af den 2 Junii 1736 utsätter, sina besvär i K. CammarRevision
ingifva, hvilken thesamina immediate häfver att uptaga
och med laga utslag afgiöra, the städer dock härifrån
undantagne, hvilkas erhållne privilegier, resolutioner och reglementer
annorlunda härom stadga; hvilket alt Deputation
Riksens Ständers vidare ompröfvande underställer.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
5 hujus, hvarutinnan Borgareståndet lemnat sitt bifall till Riksens
Ständers Cammar-Oeconomie-Deputations betänkande angående
forum till the tvisters uptaganfde] och afgiörande, som
om städernes enskylte medels förvaltning emellan Magistraterne
och Borgerskapet kunna upkomma.
R. o. A. biföllo jemväl berörde betänkande.
Föredrogs Secreta Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 4:de sidstl. Julii, hvaruti vid handen
gifves, thet H. Maj:ts och Riksens Commercie-Collegium uti
thess vid thenne Riksdag ingifne relation öfver handels-balancen
föreslagit, att en ringa procent under särskilt titul af trävaror
vid införslen till inrikes städerne på någon viss tid måtte
upbäras, och att samma medel sedan blifva en fond till befordran
af sågqvarnars anläggande med finare sågblader; hvilket
förslag Deputation förmäler sig med alla thervid förekomne
omständigheter behörigen öfvervägat, och thervid väl ansedt
angelägenheten af sågqvarnars inrättning efter Holländska
sättet här i riket, i anseende till theraf härflytande nyttig
-
424 (Aug. 27.) Sågqvarnar. Sundsvalls kyrka.
heter, som upräknas; men althenstund trävaran i allmänhet
icke kan tola högre afgifter och bräderne i synnerhet med
thylik afgift så mycket mindre tyckes kunna besväras, som afsättningen
för the med grofva blader inrättade sågar therigenom
skulle förfalla och sågarne i följe theraf afstanna, emedan
theras tillverkning thessutan för sådant pris som the med
fina blader sågade bräder icke kunna aflåtas; altså och i anseende
till flere i betänkandet uprepade skiäl håller Deputation
betänkeligit then af K. Cainmar-Collegio föreslagne afgift
på trävaran att tillstyrka. Och sorn Deputation jemväl
icke vet någon utväg, hvarmed thenna finare sågblads-inrättningen
genom något annat understöd måtte befordras; så ser
Deputation sig härvid icke vidare kunna åtgiöra än allena
hemställa, om icke then författning kunde tagas, att inga nya
sågqvarnar måge hädanefter på annat sätt än med fina sågblader
efter Holländska maneret få anläggas.
Härvid uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 12 i thenne månad, hvaruti förmäles, thet Ståndet tagit
i behörigt öfvervägande så väl Secreta Manufactur- och HandelsDeputations
betänkandeaf den 4:desidstl. Julii, som Handelsmannens
och Riksdags-fullmägtigens för städerne Hernösand och
Torneå thervid giorde påminnelse, angående en af K. Coramercie-Collegio
anslagen fond till befordran af sågqvarnars anläggande
med finare sågblader, hvilket Deputation håller betänkeligit
att tillstyrka, men i thet stället föreslår, att inga
sågqvarnar måge hädanefter på annat sätt än med fina sågblader
efter Holländska maneret få anläggas; utlåtandes sig Borgareståndet,
att som brädernas mera begärlighet och större
värde samt skogens besparing synes å ena sidan kunna upmuntra
them, som tliertill råd och lägenhet hafva, att inrätta
sågqvarnar med finare sågblader; så tyckes åter å andra sidan
sågqvarnar med grofva blader, efter vederbörandes undersökande
och bepröfvande samt utan andras prejudice, böra få
anläggas på the orter, hvarest mindre strömfall och tillgång
på sågblockar finnes, hälst ther icke lönar mödan att anlägga
finbladige sågqvarnar.
R. o. A. biföllo Deputations betänkande.
Föredrogs Probsten Johan Laurent Huss memorial om ett
öre sint af hvarje matlag i städerne och på landet till Sundsvalds
kyrko-byggnad, hvilket af Preste- och Borgareståndet
på det sättet var afgiordt, att de beviljat stambok och en col
-
Skogsrecognitionsafgiftens höjande. 425
lect öfver hela riket, de kyrkor undantagne, som sielfve stå
under anseenlig byggnad eller genom särskilte resolutioner äro
derifrån frikallade; men Bondeståndet hade allenast samtyckt
till en collect på landet och derhos önskat, att städerne ville
åtaga sig en stambok till thenna kyrkas uphielpande.
R. o. A. biföllo det lofl. Borgareståndets utlåtelse, efter
den af Bondeståndet beviljade collecten intet förslår till en så
stor reparation, som för kyrkan erfordras.
Uplästes Bergs-Deputations Betänkande af den 27 sidstl.
Junii angående skogs-recognitions-afgiftens förhöjande; berättandes
Deputation therutinnan, att under öfvervägande kommit,
hvad liten vederkänslo till cronan erlägges af bruksegare och
förvaltare för allmänningarne, nemligen af stångjerns-hamrarne
allenast två öre och masugnarne ett öre smt för hvarje vedstafrum.
Och som K. Majit och cronan, som är verkeligen
egare af allmänningarne samt allenast nyttiande-rättigheten
theraf emot vederkäntslo jernverken updragit, icke synes kunna
betagas att, sedan kohlpriset tillika med alla andra varor stigit
och myntet blifvit förhögdt, äfven förhöga priset på then skog,
then har att aflåta, och således någon större inkomst af thesse
allmänningar fordra; altså och på thet K. Majit och cronan
må niuta thess tillständiga rätt af bergverken och the therander
lagde cronolägenheter, ty hemställes till Riksens Ständers
bifall, att samma recognitions-afgift för the crono-allmänningar,
som till stångjerns-smidet af bruksegarne nyttjas, må
hädanefter betalas med sex öre smt stafrummet och uti recognitions-afgift
för allmänningar, hvilka betiena blåsningarne, try
öre smt erlägges, så att then å sådane allmänningar satte ärlige
recognitions-afgiften therefter, i proportion af förra taxeringar,
må hädanefter ifrån nästkommande års början förhöjas
och betalas. Varande thenna förhögniug ock så mycket angelägnare,
som then är drägelig för bruksegarne samt ökar the
medel, som stå under K. Bergs-Collegii förvaltning, till nya
bergverks uphielpande, bergsförsök och andra nyttigheter vid
bergsväsendet, hvarförutan ock härigenom erhålles någon fond
till thet angelägna Laboratorium chemicum vid K. Bergs-Collegio,
som eljest antingen ej skulle komma i gång eller ock
med ny last i staten inrättas. Men hvad the allmänningar beträffar,
som äro bergsmännens hyttor anslagne, så tycker Deputation,
att then therå redan satte recognitions-afgiften ej må
förhögas, i anseende till bergsmännens torftiga tillstånd, som
426 (Aug. 27.) Stipendium vid Bergscollegium och inrättande
icke tål någon större belastning; hvilket alt dock Deputation
till Riksens Ständers egit godtfinnande hemställer.
Hr Nordencrantz förestälte, att bruken redan äro graverade
med nog många afgifter, hvaremot jernpriset i desse
senare åren varit ringa, så att bruksägarne icke tyckes böra
belastas med någon vidare förhögning på skogs-recognitionsafgiften.
Härtill svarades, att en del bruksägare också nyttia cronans
skogar emot alt för ringa afgift, så att de väl kunde
tåla derå någon förhögning.
R. o. A. biföllo altså betänkandet.
Uplästes Bergs-Deputations Betänkande af den 6 Julii
sidstl. angående ett stipendium vid K. Bergs-Collegium samt
ett Laboratorii chemici inrättning; uprepandes Deputation tlierutinnan
först, hvad bemälte K. Collegium vid bägge thesse målen
anfördt, hvarefter Deputation sedan i anledning theraf sig
sålunda yttrar: att hvad först angår berörde stipendium, så
althenstund K. Maj:ts nådige Bref till thess och Riksens Bergscollegium
under den 27 Nov. 1727 innehåller, att afseendet
vid första inrättningen af sådane stipendier varit, att skickelige
personer thermedelst måtte få tillfälle, under then tiden
the samma beställning åtniuta, upöfva sig i sådane saker, som
vid berörde K. Collegium förefalla, och icke behålla then som
en beständig lifstids-syssla; hafvandes Assessoren Brandt åtniutit
thetta stipendium uti 23 år samt sedan 1730 suttit
med publique lön; förthenskull finner Deputation, att K.
Bergs-Collegium, som icke låtit Assessoren Brandt niuta samma
stipendium längre än till 1745 års slut, rätteligen och efter
Riksens Ständers förordnande therutinnan förfarit. Och som
K. Bergs-Collegio, genom K. Maj:ts nådige Bref af den 23
Julii 1728, blifvit frihet lemnad att thenna syssla besättja
med qvicka ämnen, som gifva godt hopp om sig att under K.
Collegii jurisdiction blifva skickelige till fäderneslandets tienst,
och Auscultanten Anders Svab, till hvilken K. Collegium ärnat
updraga ofvannämde nu ledige stipendium, redan giordt vackra
framsteg uti the till bergväsendet hörande stycken, som upräknas;
ty anser Deputation skäligt och med thetta stipendii
ändamål enligit, att bemälte Auscultant Svab må förordnas
till stipendiat med then vanlige årlige 300 dal. smts lönen
efter Assessoren Brandt. För thet andra, vidkommande Laboratorium
chemicum vid K. Bergs-Collegium, så emedan en
af ett laboratorium chemicum. Ädlare verk.
sådan inrättning icke allenast är hedersam för riket, utan then
chemiska vettenskapen äfven väl mångfaldig nytta med sig
förer, i thet then, förutan annat thess gagn i thet allmänna
lefvernet och läkare-konsten, leder till rätta känningen af alla
metallers, mineraliers och fossiliers art och beskaffenhet, hvarpå
thet angelägna smältväsendet samt alla malmers och fossiliers
till godo giörande grundas; ty finner Deputation rikets
sanskyldiga heder och nytta fordra, att K. Bergs-Collegium
må foga anstalter till ett anständigt Laboratorii chemici inrättning,
som kommer att stå under then för särdeles diup insigt
uti chemien allmänt kände Assessoren Brandts inseende, hvilken
åligga bör att idka nödige chemiske operationer och uti
thenna vettenskapen hålla föreläsningar för them, som till bergväsendet
sig applicera, emot thet Assessoren niuter hedersamt
arfvode för thess besvär tliervid samt nödige penningar till
materialiers inköp jemte en handtlangares underhållande till
Laboratorii betiening; finnandes Deputation, att tillgång på
tillräckelige medel och nödig fond härtill icke kan fela, när
skogs-recognitions-afgiften på thet skäliga sättet, som Deputation
genom betänkande under den 27 sidstledne Junii föreslagit,
blifver förhögd, och af sådane medel tages hvad som
till thenna Laboratorii-inrättning erfordras. Men hvad the öfrige
under K. Bergs-Collegii disposition stående medel angår,
så tycker Deputation, att the ifrån sina rätta behof, hvartill
the blifvit anslagne, icke böra dragas eller kunna mistas;
hvilket alt Deputation till Riksens Ständers egit mogna bepröfvande
och godtfinnande hemställer.
Detta bifölls af R. o. A.
Föredrogs ett annat Bergs-Deputations Betänkande af den
6 sidstl. Julii angående någre författningar till ädlare verkens
understöd och uprätthållande, tillstyrkandes therutinnan Deputation,
i anseende till anförde vigtige skäl och orsaker, thet
så väl the redan uptagne och under frihet stående ädlare verk
som ock the, hvilka framdeles kunna yppas och inrättas, måge
erhålla 18 frihetsår ifrån all afgift till cronan, som är dubbelt
emot hvad sådane verk efter K. Förordningen af den 27 Augusti
1723 åtniutit, hvarjemte dock K. Bergs-Collegio bör vara
obetagit att efter frihetsårens förlopp, ifall sådane verks egare
tå ännu icke af tillverkningarne fått sin använde kostnad
ersatt och verken icke finnas lönande, att uppå egarens ansökning
förlänga friheten på så många år välbemälte K. Colle
-
428 (Aug-. 27.) Om understöd åt ädlare verk.
2ium sedan kan pröfva nödigt. Skulle the ädlare verk, som
nu betala V2 tionden eller hvart 20:de skeppund eller mark(?),
af grufvornas tillfällige förändringar blifva så svage, att the
med sådan afgift belastade skulle gå under, så anser Deputation
för thet allmänna gagneligit, att the efter noga skiedd
undersökning therutinnan antingen måge erhålla någon lindring
eller ock therifrån på vissa år befrias, till thess malmgångarne
öpna sig och gifva ymnogare malm, så att the kunna tola en
sådan afgift; lärandes K. Bergs-Collegium vid slike tillfällen
nogsamt vara mon therom, att K. Majit och cronan icke må
råka i förlust af hvad som utaf sådane verk drägeligen utgöras
kan. I öfrigit och så nödigt thet är, att ädlare verken,
fast till någon minskning i cronans inkomster, som dock med
tiden redresseras, niuta thet understöd, som blifvit föreslagit;
så angelägit är thet ock, att egarne af sådane verk, hvilka
therander hafva skogstilldelaing ifrån någon allmänning, icke
nyttia thensamma till andra verks behof; åliggandes thet K.
Bergs-Collegium och vederbörande bergsbetjente theröfver hafva
noga inseende.
Skulle sådane verk så förkofras, att theras tillverkningar
fordra vidare skogstilldelning till nödig rostved och kohltägt;
så tycker Deputation, att i fall egarne theraf i negden
hafva stångjerns-hamrar eller masugnar, hvilkas underlydande
skog kan betiena ädlare verket, så bör then thertill först anslås
samt smidet eller blåsningen i proportion efter then bortgående
skogen nedläggas, innan någon under annan stångjernshammare
eller masugn disponerad cronoskogs-lägenhet ädlare
verket underlägges; hvilket alt Riksens Ständers mogna bepröfvande
underställes.
Hr Börje Skecta sade sig finna detta betänkande väl
grundadt och styrkte derföre R. 0. A. till att bifalla detsamma.
Hr Skecta tilläde ock, att han sielf ägde ett silfververk, som
han önskade att R. 0. A. vid detta tillfälle måtte reconunendera
hos K. Bergs-Collegium till åtniutande af billigt understöd
i hvad mål som kan behöfvas; varandes han jemväl sinnad
att begära Riksens Ständers tillstånd att få bortaccordera
sin beställning, när han blifver trött att tiena, och tå insticka
de medel, som han derigenom kan få, uti berörde silfververk.
Hr Nordenfelt tyckte det vara svårt, att en, som spart
sin allmänning, skall sedan mista den, om något ädlare verk i
negden opfinnes och anlägges.
Deputation från Bondeståndet.
429
Det erhindrades, att Deputations betänkande allenast går
derpå ut, att om ägarne af ett ädlare verk hafva i negden
stångjerns-hamrar eller masugnar, hvilkas underlydande skog
kan betiena ädlare verket, så bör den dertill anslås och smidet
eller blåsningen i proportion af den bortgående skogen nedläggas,
hvarvid ägarne altid lära finna deras bättre räkning,
när det ädlare verket är så beskaffat, att det lönar sig. I vidrigt
fall kan det åter nedläggas och ståugjerns-smidet eller
blåsningen åter drifvas till samma högd som förut. Utom
dess vore ju allmänningarne cronans tillhörigheter, och fölgakteligen
ägde cronan den rättighet att öfverlåta dem snarare åt
de ädlare än de andre verken.
I anseende till desse med flere considerationer, som härvid
anfördes,
biföl lo R. 0. A. betänkandet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Persson ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, berättade,
att Bondeståndet förehaft den öfver ärenderne, som angå
Storfurstendömet Finland, förordnade Deputations afgifne betänkande
angående Finska Allmogens seglationsfrihet. Och
som Allmogen der i landet genom sista kriget undergådt så
mångfaldiga svårigheter, att de billigt förtiena att blifva hugnade
med den sökte seglationsfriheten till deras någorlunda
uprättelse igen; så hade Bondeståndet bifallit berörde betänkande
och derjemte funnit sig föranlåtne att hos Högh R. 0. A. äfven
recommendera det samma till ett så mycket skyndesammare afgörande
och benägit bifall, som fartygen för Allmogen ännu
ligga sequestrerade, der de likväl vid denna tiden som bäst
behöfde att härifrån förse sig med hvarjehanda vahror till
deras nödtorft.
Hr Landtm, svarade, att R. 0. A. väl skulle vara benägne
att snart afgiöra detta mål; men Borgareståndet hade
redan i dag varit här och begärt, att dermed måtte anstå, till
dess de sig utlåtit, hvilket ock R. 0. A. dem lofvat, så att
alt hvad R. 0. A. nu kan giöra är att påminna Borgareståndet,
det de snart inkomma med deras utlåtande.
Sedan ingaf Jan Persson ett Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 19 hujus, innehållande några påminnelser vid
Bergs-Deputations betänkande om Ädelforss guldvärk, hvilka
han bad måtte komma i benägit öfvervägande hos R. 0. A.
430 (Aug. 27.) Kapten Ehrenborgs memorial
Och sluteligen recommenderades Bondeståndets besvär till
skyndesamt afgiörande.
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Capitaine Ehrenborg ingifvit
ett ganska väl utarbetadt memorial om den ständiga
markegången, hvaruti han föreslagit det slut, som han tycker
R. o. A. kunde tillstyrka de andre Stånden att fatta.
Samma memorial uplästes nu, hvaruti anföres, att, ehuruväl
de trenne respective Stånden sig ännu icke fullkomligen
utlåtit öfver Landt- och Siö-Militise-Oeconomie-Deputations
betänkande af den 6 Dec. förledne år angående den ständige
markegången, så är man likväl försäkrad, att de så mycket
mindre lära gå ifrån hvad R. o. A. uti sitt Extractum Protocolli
af den 17 i berörde månad öfver detta mål sig yttrat
och faststält, nemligen: »att så val med cronones behåldne
hemmans-räntor som de indelte bör för år 1746 och alt framgent
oförändradt förblifva, såsom det var förr än 1742 års Riksdag
inföll», hälst som målet i sig sielft med räntornes sammanslående
i ett visst, hvad indelningshemmanen vidkommer, aldrig
kan utan K. Maj:ts och rikets högsta skada, det nyttiga indelnings-verkets
rubbande och indelningshafvarens lidande vinna
någon fullbordan, med mindre cronan icke vore i stånd att
contant ersätta indelningshafvarne och rusthållarne den brist,
som de genom en slik ständig markegång och räntepersedlarnes
förkortande till mindre pris skulle komma uti sin tillständiga
rätt att finna, hvilket lidande är snörrätt stridande emot så
väl 4 § af K. Förklaringen, dat. den 7 April 1685, öfver 1684
års Reglemente som K. Maj:ts svar till Cammar-Collegium
af den 13 Dec. 1717 samt Brefvet till samtelige Landshöfdingarne
af den 7 Februarii 1718 angående räntepersedlarnes
sammanslående; jemväl K. Resolutionen på Allmogens besvär
vid 1723 års Riksdag och dess l:sta § samt 3 och 56 §§ af
1727 års Resolution och äfven 21 § af K. Resolutionen på
Allmogens besvär vid 1734 års Riksdag, dat. den 12 Dec.
samma år, angående Allmogens öfverklagade tvång och besvär
vid räntornes lefvererande, och ytterst K. Brefvet af den 22
Sept. 1731 till K. Cammar-Collegium och Cammar-Revisionen
angående små räntepersedlarnes sammanslående till en viss och
ständig markegång; hvilka ofvan citerade resolutioner och §§
Hr Ehrenborg i detta sitt memorial ord ifrån ord inflyta
låtit, med förmälan derhos, att hvad som vid 1743 års Riks
-
om den ständiga markegången. 431
dag under den bullersamma tiden i hastighet blifvit afslutit,
synes härröra deraf, att vederbörande K. Collegier, såsom ock
Krigs-befälet, hvilka då voro frånvarande i fält, ej förut blifvit
hörde och fädt visa, att indelnings-lönerne äro endast i anseende
till förvandlingen på vinst och förlust så ringa blifvit
anslagne, så att ju de helt och hållit skulle förlora sin verkan,
om en sådan emot resolutioner och försäkringar stridande ändring
skulle tillåtas, då indelnings-hafvaren nödvändigt måste
kiöpa det honom till lön är anslagit med tredubbel betalning,
derpå exempel gifves, hvarigenom de blifva oförmögne att fullgöra
deras skyldighet, och rikets försvar, som är indelningens
hufvudändamål, äfven således alldeles skulle förloras, när mest
omtränges. Jemväl håller Capitain Ehrenborg före, att en
sådan ändring vore stridande emot Allmogens huldnings-ed, uti
hvilken de hafva sig förbundit att oförvandlade betala sina
utskylder; i anseende till hvilket alt han förmodar slikt af
sig sielf lärer förfalla, sedan Riksens Ständer om sakens rätta
sammanhang blifva närmare uplyste, samt således i detta mål
bibehålla indelnings-hafvarne tillika med de rustande vid
deras tillständiga rättighet och indelnings-verket i dess fulla
kraft, enligt alles vår besvurne Regeringsform och vedertagne
Sveriges fundamentale lagar.
I följe af alt hvad således anfördt är, förmodar ock Capitain
Ehrenborg, att Bondeståndets mening aldrig kunna(!) vara
att uti sielfva målet angående räntepersedlarnes utbetalande
söka någon ändring, utan endast att förekomma dess missbruk,
som vid räntornes upbärande samt afrads- och crono-tiondespanmålens
förande af en eller annan kunnat förorsakas och
öfverklagas; för den skull, och som emot alla slike egenvilligheter
och missbruk äfven finnes redan så starka förordningar
och förbud vara giorde, så lärer Allmogen äfven deruti finna
sitt fulla nöye, när samma förordningar och förbud af vederbörande
erabetsmän behörigen och på det nogaste blifva handhafde;
uprepandes Capitain Ehrenborg alle sådane förordningar
och resolutioner till deras hela innehåll, ord ifrån ord, och äro
följande, nemligen 1 och 5 §§ af 1684 års Reglemente samt
Förklaringen deröfver af år 1685 och dess 2 §, K. Maj:ts Resolution
på Allmogens allmänna besvär den 1 Aug. 1727 och
56 §, 39 § af 1734 års Landshöfdinge-instructionen samt 70
§ af K. Maj:ts Resolution på Allmogens allmänna besvär af
den 16 Martii 1739.
432 (Ally. 27.) Den ständiga markegången.
Hvarefter och till slut utlåter Capitain Ehrenborg sig,
att om Riksens Ständer skulle för godt finna, att H. JVlajrt i
underdånighet anmodas i nåder befalla, det alla ofvan citerade
§§ af K. Förordningar och Resolutioner blefvo sammandragne
och igenom trycket allmänt kunnige giorde, till underrättelse
så väl för räntegifvarne som de räntetagare, hvilka till äfventyra
ej ännu så noga torde hafva sig alt detta bekant, jemte
nådig befallning till samtelige Landshöfdingarne att deröfver
hålla noga och alfvarsam hand; så skulle ej annat theraf följa,
än att Regeringsformen, våre fundamentale lagar och ofvanomrörde
förordningar finge behålla sin fulla kraft, indelningsverket
blifva orubbadt, indelnings-hafvare och rusthållare åtniuta
sin tillständiga rätt och Allmogen med alla räntegifvare
ställas klageslösa och utan orsak att vidare härmed besvära K.
Maj:t och Riksens Ständer; underställandes, om icke vid samma
tillfälle och än vidare till räntegifvarnes säkerhet kunde vid
plikt alfvarsamt förbiudas, att ingen räntetagare må understå
sig att pålägga någon räntegifvare att föra dess spanmål, det
vare sig afrad eller tionde, mer än till ett och samma ställe,
som indelnings-hafvaren begär, och ej skingra den spanmål,
som en indelnings-hafvare är anslagen, till åtskillige ställen,
som förnimmes af en och annan vara skiedt och hvaröfver
Allmogen klagar.
När förberörde memorial var läst till slut,
resolverades, att en Deputation af 12 personer skulle dermed
afgå till de andre Stånden och recommendera det till benägit
bifall.
Samma Deputation blef ock straxt utnemd och upropades
samt afgick. Gref De la Gardies fullmäktig Hr Löwenhielm
förde ordet och fick derjemte in commissis, i anledning af skedde
påminnelser:
l:o att göra till Preste- och Bondestånden en tienlig föreställning
om Tullarrende-contractet och Societetens bibehållande,
att Preste- och Bondeståndet derutinnan ville förena sig
med R. o. A.;
2:o förnya R. o. Arns förra begäran, att de andre Stånden
ej måtte afgiöra de projecterade nya förordningar om husesyns-
och boställs-verket, innan R. o. A. sig först deröfver utlåtit;
3:o
begära, att, om något betänkande ifrån Landt- och
Siö-Militise-Deputation vore inkommit om 2000 dal. smts veder
-
Om revision af Ständernas kommissions domar.
433
gällning för Camerer Burman, de andre Stånden dertill ej
vilja samtycka, utan likaledes afbida R. o. A:ns resolution
härom, emedan R. o. A. ej finner, att Burman till en sådan
vedergällning på något sätt giordt sig förtient;
4:o att hos Borgareståndet påminna, det de till nästa plenum
måtte inkomma med deras utlåtelse om Finska Allmogens
seglations-frihet, emedan R. o. A. ej länge kunna upskiuta
med detta ärende, utan då äro sinnade detsamma att
afgiöra.
Enär förenämde Deputation var bortgången, påminte
Hr Börje Philip Skecta, att R. o. A. nu måtte afgiöra
hvad Borgareståndet deu 28 Julii sidstl. förestält angående uptagandet
af den vid sista Riksdag förordnade Commissions utslag
af dommar öfver åtskillige af chefierne vid armeen och
deras upförande i Finland, hvilket nu vore så mycket angelägnare,
som vi intet veta i hvad tillstånd vi äro, eller hvad
säkerhet riket kan hafva för våra grannar, och vi derföre böra
veta, hvad vi oss kunna förlita på våra cheffer.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att Borgareståndet ännu intet
vore inkommit med något skrifteligit härom.
Hr Skecta yrkade icke dess mindre på desse dommars
uptagande och en ytterligare undersökning om det, som varit
orsaken till krigets olyckelige utgång i Finland, hälst allmänt
bekant voro, huru der tillgådt och huru slät disposition der
varit, att vårt folk blifvit utförde som oxar till slagtning, utan
att någonsin få visa prof af deras mandom och tapperhet och
giöra fienden behörigt motstånd; hvilket visserligen förtiente
att efterfrågas, på det vid annat tillfälle, om vår Herre skulle
straffa riket med oro, vi då måtte veta hvad vi kunna lita
på dem, som vi lemnat befählet vid armeen, och derföre nu cassera
dem, som intet väl förhållit sig i Finland.
Hr Klingsporre förestälte, att detta altsammans vid sidstl.
Riksdag på det nogaste blifvit undersökt och borde numera intet
vidare påtalas, utan i det stället med all magt arbetas på återställande
af en fullkommelig enighet och inbördes förtrolighet,
hvilket voro långt angelägnare och nyttigare för riket vid närvarande
svåra omständigheter än att nu på slutet af Riksdagen
anställa några persecutioner, hvarigenom aldrig annat
kan åstadkommas än hat, bitterhet och ovilja, riket och oss
Alla i gemen till skada och förderf samt oundvikelig undergång
på sistone.
Adeina Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 28
434 (Äng. 27.) Kommissionens domar.
Häröfver upkom någon häftig motsägelse, då
Hr Landtm, önskade, att R. o. A. ville lemna det framfarne
och häldre fästa sina tankar på det, som nu kan lända
till rikets uphielpande utur dess svaga och afmattade tillstånd,
hvartill enigheten skulle mycket bidraga. Det vore ju en faststäld
sak, att Ständer aldrig böra qvälja Ständers giöromål..
Men hvart vill det taga vägen, om vi nu skulle rifva up det,
som sista Riksdag giordes? Den då förordnade Ständernes
Commission var af Riksens Ständer sielfve fulkomligen authoriserad
att ransaka och afdömma alt hvad som till krigets
olyckelige utgång hörde. Dommarne hafva redan gådt i execution
och kunna altså numera ej ändras, eller de, som en gång blifvit
dömde, nu åter dömmas på nytt och undergå dubbelt straff för
en och samma gärning.
Hr Hårleman holt före, att skillnad måste giöras emellan
desse målen. Generalernes dommar äro af Riksens Ständer
sielfve öfversedde och kunna nu mera intet påtalas. Hvad
åter Commissions dommar öfver chefferne angår, så hade de
ock redan gådt i execution, men kunde väl öfverses, om R. o.
A. så skulle behaga; dock bad Hr Hårleman, att R. o. A.
ville betänka, om nu är tid dertill, och att R. o. A. äfven ville
lemna honom något råderum att hos sig öfverlägga denna saken
till en annan gång.
Flere af R. o. A. begärte likaledes någon betänketid i
denna saken och föreslogo, att vissa Deputerade kunde utnämnas
att imedlertid giöra sig underrättade af sista Riksdags
handlingar, huru denna quaestion då blef afgiord.
Men Hr Börje Skecta med någre andra påstodo, att det
straxt måtte efterses och upläsas.
I anledning häraf blef också utur sista Riksdags Protocoll
pagina 4273 den passagen upläst om Krigs-fiscalen
Mannerfelts giorde förbehåld vid de af Riksens Ständers Commission
fäldte utslag och dommar, som icke blifvit af Riksens
Ständer öfversedde och skärskådade; hvaraf befants, det R. o.
A. då beslutit, att Riksens Ständers Commissions acter, tillika
med Krigs-fiscalen Mannerfelts memorial detta angående, skulle
inom samma Riksdags slut igenomdragas, folieras och förseglas
samt sedan till nästa Riksdag förvaras.
Efter något vidare discourerande lemnades denna qusestion
till en annan gång, och utnämdes 6 Deputerade till att när
-
Ståndens svar till deputationen.
435
mare efterse i de öfrige handlingarne, huru den vid förleden
Riksdag blef afgiord.
Berörde Deputerade voro:
Frih. Sten Coijet, Frih. Claes Armfelt,
Hr Hästsko, Hr Klingsporre,
Hr Anrepp, Aleph Herman, Hr Stenflycht.
Som ännu en ledamot felades i antalet af de utsedde De
puterade
till att med Borgareståndet jemka brännevins-accisen,
så blef Hr Hästsko dertill jemväl utnämd.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu tillbaka,
och berättade
Hr Löwenhielm, hvilken fördt ordet, att de andre Stånden
låtit anmäla deras vördsamma hälsning. Presteståndet
hade lofvat taga alla puncterne i öfvervägande; och trodde han
att de redan afgiordt om Tullarrendet och sökt jemka sig
något närmare till R. o. A. Hos Borgareståndet hade han
intet nämdt något om Tullarrendet. Bondeståndet hade lofvat
utlåta sig med första öfver hvart och ett mål, som nu påmintes
om och de än icke hade afgiordt. De hade tillika låtit förmärka,
att de haft före Tullarrendet och bifallit discentium
mening; men då Hr Löwenhielm sagt, att R. o. A. intet ville
påtaga sig att ersätta bristen, om cronan, igenom det att arrendet
uphäfves, förlorar några tunnor guld, utan finge det
komma på den, som dertill vore vållande, så hade de likväl
förklarat sig vilja taga saken i närmare betänkande. Ofver
Landt- och Siö-MilitiaB-Deputations betänkande för Camereraren
Burman hade de sig redan yttrat och beviljat honom
de projecterade 2000 dal. smt, efter Preste- och Borgareståndet
redan hade dertill samtyckt och det ena af dessa bägge Stånden
isynnerhet recoiumenderat honom härtill; dock ville de äfven
taga det i närmare öfvervägande.
Sedan justerades R. o. A:ns ändringar och tilläggningar
vid den upsatte förordningen till lurendrägeriers hämmande.
Vid 12:te §, om Ammiralitets-officerarnes edgång, utlät
sig
Hr Leijonsten, att denne § nu fuller vore inrättad
efter den sist håldne voteringen och måste således blifva dervid.
Men som det ej annars kan än falla en officerare ganska
svårt att göra denna eden, så påstod han, att då aldrig
någon Ammiralitets-officerare måtte commenderas att fora
436 (Sept. 5.)
Lurendrejerieden.
lastdragare, på det att de med samma ed ej måtte så ofta
blifva besvärade.
Hr Landtm, svarade, att Hr Leijonsten kunde genom
ett särskilt memorial anmäla den ansökningen, att Ammiralitets-officerare
måtte hädanefter slippa föra lastdragare; men
det förra om edgången vore redan afgiordt genom votering och
således numera intet res integra att derpå tala.
Hr Hårleman hemstälte, om intet R. o. A. i anseende
till de skälen, som förra gången uprepades, och jemväl till
lindring för Ammiralitets-officerarne nu skulle behaga samtycka,
att i alla embetseder något må inryckas om lurendrägeriers
hämmande; och begärte Hr Hårleman, att dess härom ingifne
memorial måtte upläsas.
Men detta angående kom ej något vidare att talas,
Utan justerades i det stället sielfva påskriften på förordningen,
så lydande:
Upläst hos R. o. A. den 7 och 12 Aug. och bifölls på sätt,
som efterföljande ändringar och tilläggningar det utvisa, hvilka
vid hvarje § komma att införas på de ställen, som anmärkt
finnes.
Hr Landtm, anmälte ett memorial af Petter Tvist, hvaruti
han anhåller om prenumeration på öfversättning af Virgilii
Eccloger, om någon af R. o. A. samma skulle åstunda.
Vidare anmälte Hr Landtm., det de andra trenne Stånden
beviljat Hr Capitaiu Gyllenskepp recommendation till
H. K. Maj:t att blifva befordrad efter skickelighet och förtienst
samt åberopat bevis om dess välförhållande.
R. o. A. befalte, att samma resolution skrifves på detta
som på de förrige memorialer och ansökningar om tienster och
caracterer, hvarefter det sedan får expedieras.
R. o. A. skildes åt klockan två.
Den 5 September.
R, o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protocollet af den 25 sidstl. Februarii ifrån
sid. 501 till sid. 508, hvarvid inga påminnelser giordes.
Nordencrantz. Creutz. Deputation från Bondeståndet. 437
Hr Nordencrantz begärte, att ett betänkande ifrån Finska
Deputation, som angår kohlningen vid dess i Finland anlagde
bruk, nu måtte företagas.
Som det gafs vid handen, att samma betänkande ännu
intet vore inkommit, så anholt
Hr Nordencrantz, det R. o. A. ville visa honom den
ynnest och anmoda de andre Stånden att icke afgiöra detta
betänkande, innan R. o. A. sig först deröfver utlåtit.
Hvilket af R. o. A. beviljades, och afsändes i det ärendet
en af extra-ordinarierne i Ridderhus-Cantzliet.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande af den 12:te
sidstledne Martil, angående Lieutenantens Baron Carl Friedrich
Creutz ansökning om befordran till någon anständig öpning,
hemställandes Deputation derutinnan, om icke Riksens Ständer,
i anseende till anförde skiäl och omständigheter, skulle behaga
till H. Maj:t låta afgå underdånig föreskrift, att bemälte Lieutenant
må, så snart giörligit är, blifva i nåder hugnad med
Lieutenants eller Capitainelieutenants indelning, efter skickelighet,
tour och anciennitet.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Nils Ersson förde ordet
och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, ingaf ett vidlyftigt
memorial om Finska Allmogens seglations-frihet, hvilket
han recommenderade till benägit bifall.
Vidare recommenderades Bondeståndets ingifne Extractum
Protocolli med påminnelser vid Cammar-Oeconomie-Deputations
betänkande om hemmans-klyfningen, samt ett annat
Bondeståndets Extractum Protocolli om kongsgårdarne i
riket.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade, att desse målen, så snart som skie kan, skola
blifva R. o. A. föredragne.
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Uplästes Secreta Manufactur- och Handels-Deputations
Betänkande af den 30 sidstl. Junii angående förbudne inpracticerade
och confiscerade varors utförande utur riket, hvarom
20 § af K. Maj:ts nådige secreta och särskilte Proposition
handlar; i anledning hvaraf Deputation omständeligen och vidlyftigt
uprepar, hvad som föranlåtit K. Maj:t att göra åtskil
-
438 (Sept. 5.) Om förbudua och konfiskerade
lige ändringar uti dess nådige Förordning af år 1739 angående
lurendrägerier och inpracticeringar och besynnerligen uti den
9 § af samma Förordning, derutinnan stadgas, det alla till
införsel förbudne varor, som blifvit confiscerade, måtte genom
anction försäljas, dock att den straxt på det föreskrefne sättet
till utrikes orter utskieppas, på det de icke måtte hindra svenska
manufactur-varornes tillbörliga afsättning; berättandes Deputation
sig hafva tagit i öfvervägande alt det, som föranlåtit
H. Majit åtskillige gånger efter omständigheterne giöra desse
omtalte förändringar. Och aldenstund svenska varornes afsättning
icke så mycket hindras genom de confiscerade varornas
qvarblifvande uti riket som mera genom de varor, hvilka ej
blifva upspanade, utan hemligen i landet inbragte och sålde,
och till förekommande hvaraf intet säkrare medel kan vara
än den belöning, som beslagaren har att förvänta, derest den
confiscerade varan får till inrikes behof försäljas och nyttias,
hvarigenom en hvar upmuntras att om lurendrägeriets uptäckande
vara så mycket mer angelägen, och i följe deraf lurendrägarens
hog till förbudne varors införsel äfven af sig sielf
desto mer skall förfalla; för den skull hemställer Deputation
Eiksens Ständers närmare ompröfvande, om icke H. Majit i
underdånighet tillstyrkas må att i nåder förklara, det måge
de utländske till införsel förbudne varor, som kunna confiscerade
varda, genom auction försäljas och tillåtas att här i
landet nyttias och brukas. Men på det desse varors försälgning,
som till en del hindra svenska manufactur-varorna i deras
afsättning, må tillbringa manufacturerne och de till deras understöd
giorde och än till giörande författningar någon fördel
och nytta, förmäler Deputation sig med manufacturisterne, som
häröfver hörde blifvit, vara af den tankan, att för alla sådane
varor betales till Manufactur-fonden en afgift af 20 procent
efter auctions-priset, och att desamma med en särskilt stämpel,
till underslefs förekommande, vid Hall-rätterne stämplas
samt derföre stämpel-afgiften betalas. Igenom detta föreslagne
medlet, förmäler Deputation, att cronan får mer inkomst igenom
den andel densamma tillkommer, Manufactur-fonden något understöd,
och beslagaren för dess häraf tillflytande vinning blir
så mycket mer upmuntrad och hugsen giord att uptäcka och
angifva lurendrägerier samt lurendrägaren afskräckt och ledsen
att fortfara i dess skändeliga och olofliga närings-sätt; hvilket
dock Deputation Riksens Ständers ompröfvande underkastar.
varors utförsel ur riket.
439
Derpå uplästes dissentientium särskilte votum vid Secreta
Manufactur- och Handels-Deputations här förut införde betänkande
angående confiscerade varors qvarblifvande i riket;
utlåtandes sig Herrar dissentientes, att K. Majits nådige förbud
emot contrabande-varors bruk i landet icke kan, i anseende
till de uti deras votum anförde åtskillige vigtige skäl och
omständigheter, tola någon limitation utan fabriquernes ofelbara
undergång; men på det, vid denna författningens bestånd,
beslagaren likafullt måtte vara säker om sin andel af den confiscerade
varan och jemväl alt tillfälle betagas för illasinnade
{hvilket Deputation tviflar ej annorlunda kunna skie, än på
det sätt Deputation föreslagit) att på auctionen till ett lågt
pris inropa en thylik förbuden vara och, under angifning att
likmätigt innehållet af H. Majits nådige Bref till CommercieCollegium
af den 26 Junii 1745 densamma till utrikes orter
försända, likväl söka att få henne åter i riket inpracticerad;
så lärer vara nödigt, att alt förbudit och confisceradt gods
varder skickat hit till Stockholm, försegladt med Tull-cammarens
i orten, der beslaget skiedt, så väl som Hall-rättens
stämpel, och här sedan i beslagarens närvaro värderas efter
inköps-priset och beslagaren genast undfå sin andel af manufactur-medlen,
hvarefter packorne böra förseglas igen med Mauufactur-Contoirets
sigill och packhus-stämpelen samt lemnäs
i säker förvar på Packhuset, till dess de åter kunna utrikes försändas,
då de böra för Manufactur-Contoirets räkning skickas
gerade till någon svensk consul, agent eller commissarius utom
lands, hvilken låter sälja dem genom offentelig auction och
remitterar penningarne till Manufactur-Contoiret. Det, som då
öfverskiuter, sedan omkostningarne och General-tullarrendesocietetens
tillhörige procent af confiscationen blifvit afdragne,
kunde användas till särskilte premier för dem, som giöra beslag,
men gå i mistning af böterne, enär egaren af lurendrägare-godset
ej blifvit uptäckt eller med fulla skiäl bunden till
gärningen, så ock till andra afsigter, som leda till samma ändamål,
nemligen till lurendrägeriers hämmande och upmuntran
för dem, som giöra beslag; hållandes Herrar dissentientes före,
att Manufactur-fonden på bättre sätt ej lärer kunna användas,
emedan det länder till manufacturernes trefnad och bestånd;
ej eller kan fondens otillräckelighet hindra detta förslagets
verkställighet, emedan Contoiret får sina utlagde penningar
återbetalte och behöfver allenast gå en eller par gånger i för
-
440 (Sept. 5.) Konfiskerade varors utförsel.
skott, hvilket ej kan belöpa sig till någon stor summa. Och
om detta förslaget blifver antagit och derjemte de mått, som
Riksens Ständer nu lära taga till lurendrägeriers hämmande,,
alfvarligen blifva efterlefvade, förmäla Herrar dissentientes sigförmoda
en god verkan; ty varorne föras så utur landet, att
de ej blifva vidare åter instulne, beslagaren får sin skyndesamma
betalning, fabriquerne vinna så stor säkerhet, som
möjelig är uti en tid, då utländningar och många inhemskebeklageligen
giöra ett, till våra inrättningars ödeläggande.
Beträffande för öfrigt upsigten i anseende till sielfva bruket
af de olofiige införde varor, som ej kunna attraperas, så
tycka Herrar dissentientes densamma äfven kunna vinnas, enär
innehållet af 4 § i K. Förordningen af den 11 Januarii 1745-  på det alfvarsammaste efterlefves; dock på det samma § ej
måtte eluderas eller förlora dess påsyftade verkan, hålla Herrar
dissentientes före vara angelägit att stadga, det de handlandes
vid slike tillfällen utgifvande attester böra jemte det öfriga,,
som förut i samma § föreskrifvit är, äfven innehålla den
manufacturistens namn, hos hvilken godset blifvit tillverkadt,
samt numera på sielfva tyget eller klädesstycket.
Eljest som Deputation i dess betänkande förmäler sig vara
af enahanda tanka med manufacturisterne, som häröfver hörde
blifvit, att de confiscerade varor kunde med 20 procent beläggas;
så erindra Herrar dissentientes, att de få manufacturister,
som öfver detta ärende sig utlåtit, aldrig på annat sätt samtyckt,
att berörde varor måtte här få försäljas, än att de, utom
förberörde afgift, tillika borde vattndränkas samt således å nyo
här i riket appreteras och såsom en svensk tillverkning stämplas,
hvarigenom riket dock ingen ting är hulpit, emedan utlänningen
haft vinsten af spinnare-, väfvare- och färgarelönen,
och således beredningen allena skulle vara den lilla förmon,
^som vi dervid kunde hämta.
Åtskillige af R. o. A. förklarade sig för detta senare,,
eller dissentientium mening.
Hr Giös understälte, om icke bättre vore att, på sätt
som i Engeland och flere utrikes orter skier, upbränna sådane
förbudne och confisquerade varor på någon allmän plats.
Hr Hästsko påminte, att så väl för den allmänna säkerheten
som till desto mera blygd och nesa för lurendrägaren
dens namn altid måtte blifva uptäckt, för hvilken sådane varor
blifva confisquerade.
Jämkning af bran vinstfllverkningsafgiften. 441
Hr Hårleman instämde med Hr Giös, att de confisquerade
varorne borde upbrännas, på det man måtte vara så
mycket säkrare, att de ej stanna qvar i riket.
Af samma tanka var äfven Hr Magnus Skeda.
Men som det erhindrades, att efter dissentientium mening
Manufactur-Contoiret kommer att föranstalta om varornas utförande
uhr riket och deras försegling, så att intet tvifvelsmål
kan vara, det någon del deraf kan blifva qvar i riket,
och genom försälgningen utomlands Manufactur-Contoiret likväl
kan få någon ersättning för beslagare-andelen, som af
Contoiret bör utbetalas, jemväl ock något torde öfverblifva
att användas till särskilte prasmier för dem, som göra beslag;
Så
bifölls dissentientium mening.
Hr Landtm, anmälte, det vid Hr General-Majoren Didrons
begrafning något manskap af Artilleriet kommer att
sammandragas till skiutningen;
Hvarvid R. o. A. ej hade något att påminna.
Ytterligare anmälte Hr Landtm., det Secrete Utskottet
lärer blifva obligerat att kalla ihop Stora Secrete Deputation
för till att komma till slut med bevillnings-verket och hvad.
mera dertill hörer.
R. o. A. gåfvo deras samtycke, att Stora Secrete Deputation
till den ändan får sammankallas.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Deputerades skrifteliga
tankar, angående huruvida någon jemkning kunde påfinnas
till närmare proportion Stånden emellan af den afgift, som
Bevillnings-Deputation föreslagit uppå bränvins-tillverkningen
till salu, så i städerne som på landet, hvaruti förmäles, det
Deputerade, i anseende till åtskillige förekomne svårigheter,
först och främst företagit sig att skärskåda den omständigheten,
som egenteligen gifvit anledning till ytterligare öfverläggning
och finnes uti Bevillnings-Deputations projects 5 §
angående bränvins-tillverkningen i städerne samt afgifterne
derföre. Och ehuruväl så af Borgareståndet som dess ledamöter
ibland Deputerade åtskillige skäl blifvit anförde, och i stöd hvaraf
är vordet påstått, det städernes invånare ej måtte vara ovilkorligen
bundne vid Ståndets giorde repartition utaf de 50,000
tunnor spanmål, som Bevillnings-Deputation tillika med Secrete
Utskottet föreslagit såsom det högsta quantum, hvilket
samtelige städerne i riket skulle till förbrännande både till
442 (Sept. 5.) Jämkning af bränvins
försälgning
och husbehof tillåtas, utan hvar stad hafva frihet
att angifva sig till mindre tunnetal, så väl till salu- som husbehofs-tillverkningarne,
än samma repartition innehåller; likväl
och emedan K. Maj:t och cronan på sådan händelse ej
skulle kunna med säkerhet giöra räkning uppå någon viss inkomst
utaf den beviljade nya accisen för bränvins-tillverkningen
uti städerne, och dessutom funnits säker anledning att sluta,
det långt mera än 50,000 tunnor spanmål årligen åtgått uti
städerne till bränvins brännande; ty förmäla Deputerade sig
varit omtänkte, på hvad sätt sådan ovisshet vid denna inkomsts
beräknande må i giörligaste måtto afböjas och städernes invånare
lika fullt icke blifva öfver billigheten med afgift graverade,
samt fördenskull vidtagit den utväg att nu föreslå, det
städerne väl blifva K. Majit och cronan ansvarige för consumtions-afgiften
utaf hela ofvannämde quantum, nemligen 50,000
tunnor spanmål årligen, undantagandes att samma afgift för i
år lämpas efter den tillverkning, som uti de återstående månaderne
af året pröfvas åstadkommas kunna. Men som för
instundande och de påföljande åren hända torde, det någon
stad isynnerhet skulle tidigt angifva sig ej finna sin drägeliga
utkomst med så stor bränvins-tillverkning, som förbemälte repartition
för samma stad utsätter, och derföre åstunda att vid
ett mindre tunnetal få förblifva, hvaremot åter en annan stad,
antingen för dit kommande commenderingar af krigsfolk eller
andre orsaker, blefve föranlåten och hugad att påtaga sig större
quantum till förbränning, än den annars enligit repartitionens
lydelse vore berättigad till; så kunde Riksens Ständer till H.
Majit lemna att uti dylika fall med Råds råde efter omständigheterne
i nåder ändra och lämpa fördelningen af oftanämde
quantum städerne emellan samt det öfriga härom så
förordna, att inkomsten för bränvins-tillverkningen icke desto
mindre måtte blifva aldeles lika och oafkortad.
Anbelangande afgiften för desse 50,000 tunnor spanmål,
så hålla Deputerade före, att den skäligen kan utsättjas till
4 dal. smt för hvarje tunna, som förbrännes till salu, och 3
dal. dito mynt för tunnan af husbehofs-tillverkningen, utom
de förr vanlige husbehofs- och salu-acciser, som härunder ej
äro begrepne, samt att det tunnetal, som till hvardera tillverkningen
skall användas, bör på hvar stads egit angifvande
ankomma, dock att på det strängaste hålles tillsyn och bevakning,
det bägge slags tillverkningarne derstädes tillsammans
tillverkningsafgiften.
443
ej utgöra större quantum än på staden blifvit reparteradt; varande
de Deputerade af den tankan, att uti Stockholm, Götheborg
och Carlscrona ingen husbehofs-tillverkning må tillåtas
samt uti de öfrige städerne icke eller något bränvins-brännande
till husbehof tillstädjas andra invånare än dem, hvilka
hafva åkerbruk; såsom ock att, derest någon stads invånare
häldre skulle vilja åtaga sig salu- än husbehofs-tillverkningen,
sådant dem må beviljas, enär staden derom i tid och vederbörligen
sig anmäler, i hvilket fall der ej eller tillåtes någon
bränvins-bränning till husbehof.
Vidare, och att emot denna nya consumtions-accis för
salu-bränningen i städerne äfven kunna något närmare proportionera
afgiften för bränvins-försälgningen vid gästgifverierne,
krogarne och värdshusen på landet, förmäla Deputerade sig
tycka, det Bevillnings-Deputations förr åberopade projects 3 §
kunde i den delen sålunda ändras, att grunden till deras taxerande
ej allenast tages utaf det tunnetal, hvartill deras årliga
afsättning i det aldra nogaste, som sig giöra låter, kan pröfvas
sig bestiga, utan ock på det sättet varder beräknad, att de
gästgifverier, krogar och värdshus, hvilka efter den i samma §
gifne anledning kunna såsom större och fördelaktigare anses,
taxeras åtminstone ifrån 10 till 100 tunnor och derutöfver
efter omständigheterne, men de öfrige, som hafva ringare afsättning,
undergå en derefter lämpad taxation för mindre tunnetal,
dock ingen krog, icke eller något gästgifverie och värdshus
under 2 tunnor, jemväl att ofta berörde afgift utsättes till 4
dal. smt för hvar tunna spanmål, som efter afsättningens bepröfvade
storlek till bränvins försälgning varder tillverkad;
dock att denne afgift för detta år modereras i proportion af
de månader, som än återstå, sedan förordningen härom hunnit
utkomma. I lika måtto förmäla Deputerade sig hafva för
deras delar funnit skäligt att uti Bevillnings-Deputations projects
6 §, vidkommande bränvins transporterande städer och
landsorterne emellan, föreslå följande ändring, det alt föryttrande
och förande af bränvin ifrån städerne till landet och
ifrån landet till städerne, så väl som ifrån den ena staden till
den andra, samt ifrån landet genom städerne till andra gårdar
och lägenheter, bör vid confiscation af varan och 10 dal. smts
böter vara aldeles förbudit samt deröfver alfvarsam hand hållas;
dock måge de långväga resande få föra med sig till reseprovision,
nemligen en eller två personer ett stop eller högst
444 (Sept. 5.) Förslag om förbud mot
en kanna, men äro de flere, två och högst tre kannor tillsammans;
jemväl de, som ifrån vidt aflägsne orter med fartyg ankomma,
högst V2 ankar för hvarje fartyg, för hvilken reseprovision
likväl de Deputerade hålla före dem böra erlägga
tull och accis vid anländandet till staden.
Hvad eljest beträffar Bevillnings-Deputations project i
anseende såväl till soldater, båtsmän och flere å landet, hvilkom
all både tillverkning och försälgning af bränvin bör vara platt
förbuden, som ock till den afgift, hemmans-brukarne och andre
landthushållare komma att utgöra för bränvins brännande till
deras egit husbehof; så hafva Deputerade dervid, såsom äfven
af Riksens Ständer redan bifallit, intet att påminna, utan underställa
för öfrigt Riksens Ständers mogna ompröfvande, om
icke expedition af hvad uti detta ärendet redan är vordet eller
nu kan blifva af Riksens Ständer faststäldt, kunde forderligast
till K. Maj:t i underdånighet afgå, på det afgifterne måtte än
för innevarande år komma med det första att upbäras samt
till statsverkets understöd användas.
Sluteligen förmäla Deputerade, att de bifogat ett annat
författadt project, hvilket går derpå ut, att all bränvins-tillverkning
till salu måtte både i städerne och på landet varda förbuden
och allenast till vissa städer inskränkt, som äfven nu
uplästes och var af följande innehåld:
Att som Deputerade funnit, det åtskillige svårigheter,
gensägelser och tvifvelsmål lära uti ett eller annat Stånd möta
vid den af dem föreslagne och ofvan införde proportionen
Stånden emellan, och Deputerade derjemte äfven öfvervägat,
det Riksens Ständers hälsosamma afsigt med consumtionsafgifts
beviljande på bränvins-försälgningen vid 1731 och 1741
årens Riksdagar varit, som ock nu lärer vara förnämligast
derhän stäld, att dymedelst giöra inrikes spanmålsförrådet
tillräckeligare till inbyggarnes oumgängelige nödtorft och
i så måtto förekomma, det en så stor del af rikets utgående
producter och redbare medel ej måtte användas till årlig införskrifning
af utländsk spanmål, hvaraf dock sedermera intet
ringa varder i riket nyttiat till bränvins förbrännande, såsom
ett behof, hvilket icke kan hållas för aldeles oumbärligit, utan
tvärt om är med många missbruk och skadeliga påfölgder likasom
oåtskiljeligen förknippadt; hvarföre ock, änskönt statsverket
skulle känna någon afgång genom saknaden utaf inflytande
afgift för bränvins-försälgningen, sådant likväl icke
bränvinstillverkmng till salu.
445
synes svara emot then märkeliga fördel och båtnad, som riket
gemensamt ofelbart blefve tillskyndad, om vår undervigtige
handels-balance kunde något uphielpas uti en så essentiele
och important articul, som utrikes spanmåls införskrifvande
verkeligen utgiör och till många tunnor guld sig hittills
årligen bestigit, hvilket ej eller kan derigenom befrämjas, att
någon proportion träffades vid förberörde afgifts reglerande,
ehuruväl grundad deu ock vore; altså, och i betraktande af
desse rikets välfärd så närå och nästan i det ömaste rörande
omständigheter, såsom ock att uti detta angelägna ärende kunna
undanrödia alt ämne till förorsakande af tidsens ytterligare
utdrägt samt missnöje öfver någon disproportion Stånden
emellan, förmäla Deputerade, det de för deras del oförgripeligen
för bäst och nyttigast anse skulle, om Riksens Ständer
sig förente att låta all bränvins-tillverkning till salu hädanefter
både uti städerne och på landet i gemen afskaffas, dock
med undantagelse af Stockholm, Götheborg, Malmö, Carlscrona
och Calmare, hvarest i hänseende till ammiralitets- och garnizons-manskapet
samt den myckenhet af arbets- och annat
folk, som der befinnes, friheten att få bränna bränvin till försäljande
må af K. Cammar-Collegio och Stats-Contoiret genom
forruelt contract till ett visst tunnetal uplåtas åt dem af desse
städers invånare, som therföre till K. Maj:t och cronan erbiuda
största afgiften samt för thess ofelbara presterande finnas säkre
och vederhäftige, hvarvid likväl Deputerade hålla före noga
bör i akt tagas, det minut-försälgningen ej lemnäs åt flere,
eller af dem på större antal krogar får idkas, än nödvändigheten
för hvarje stad i det aldranärraaste pröfvas erfordra;
deremot all bränvins-tillverkning till husbehof uti förenämde
städer bör aldeles blifva förbuden, såsom jemväl mindre nödig
för invånarne derstädes, hvilka på det sättet kunna hafva tillfälle
att af salu-idkarne få köpa både drank och bränvin.
Vidare utlåta sig Deputerade vara af den tankan, det sammalunda
kunde förhållas, i den händelse, utom ofvan omrörde fem
städer, uti en eller annan af the öfrige städerne någon coramendering
af landt- eller siö-milice skulle varda förlagd, och
samma stads invånare sielfve åstunda tillstädjelse till bränvinsförsälgningeu
emot liusbehofs-tillverknings-frihetens afsägande,
i hvilket fall visse mästbiudande af dem komrue att tillåtas
att både få bränna och försälja bränvin samt husbehofs-brännandet
i den staden deremot uphöra, på lika sätt som för
446 (Sept. 5.) Bränvinstillverkningen.
Stockholm och de flere nu omtalte städer här ofvan förmält
är. Men uti alle andre städer, hvarest slika händelser och
omständigheter, som nu anförde äro, icke existera, hålla Deputerade
före, det invånarne böra vara nögde och belåtne med
bränvins-tillverkandet endast och allenast till deras hushålds
enskylte förnödenhet, och således all försälgning af svenskt
bränvin så väl i desse städer som öfver alt på landet hämmas
och förbiudas; hvarvid Deputerade förmäla sig jemväl skolat
anmärka, det en öfverflödig husbehofs-förbränning i städerne
likaledes bör förekommas, samt att till den ändan nödigt är,
det antingen nu vid Riksdagen af Borgareståndet sielfve eller
ock sedermera af K. Cammar-Collegio och Stats-Contoiret
varder för hvar och en stad utsatt ett visst tunnetal, som till
det behofvet får af dess invånare användas och dem emellan
sedan fördelas emot erläggande af 3 dal. smt för hvarje tunna,
utom den vanlige husbehofs-accisen, samt att genom alfvarsam
bevakning noga tillses, det samma quantum ingalunda öfverskrides,
men ock deremot hvarje stad blifver K. Maj:t och
cronan ansvarig för en oförminskad utbetalning utaf afgiften
för det tunnetal, som staden i så måtto varder påfördt. Skulle
Riksens Ständer nu sådant bifalla, hålla Deputerade före, det
den föreslagne taxeringen till afgift för salu-bränvins-tillverkningen
fölgakteligen aldeles bör cessera, icke allenast i de
städer, hvarest densamma ej varder tillåten, utan ock vid
gästgifveriet krogar och värdshus samt bruk och flere verk å
landet, äfven till desto bättre hämmande af hvarjehanda missbruk
vara nödigt, att gästgifvarnes, krögarnes och deras, som
hålla värdshus, bränvins-pannor förseglas och ej oftare öpnas
eller längre tid lemnäs öpne, än nödvändigheten fordrar, till
deras husbehofs-bränning i proportion af hemmansbruken eller
storleken af hushållen för dem, som intet hemman åbo.
Men skulle det hända, att vid någon skieende siö-expedition
eller till krigsmaktens fournering vid förefallande upbrott
till lands någre anseenliga quantiteter af bränvin funnos nödige;
så kunde Riksens Ständer i underdånighet hemställa till
H. Maj:t att vid ett dylikt tillfälle med Råds råde i nåder så
föranstalta om uphandlingen deraf, som angelägenheten pröfvas
kräfja och bäst kan låta sig giöra.
Till slut utlåta sig Deputerade att till befordran af lika
ändamål, hvarpå Deputerade med detta förslag haft afseende,
skulle äfven det lända, om Franska bränvinets införsel i riket
Den nya boställsordningen.
447
blefve antingen aldeles förbuden eller ock åtminstone inskränkt.
R. o. A. biföllo Deputerades första betänkande, med förbehåld
att denna accis ej upbäres längre än till nästa Riksdag,
och att hvad R. o. A. till någon del emot deras privilegier
sig nu' åtagit i anseende till rikets beträngde tillstånd,
ej må dragas till något praejudicat i framtiden.
Sedan företogs åter den projecterade nya husesyns- och
boställsordningen, och continuerades med
23:die §, hvarvid, som det tycktes vara för svårt, att tillträdaren
skall betala något till afträdaren för träen, sorn
blifvit planterade i trägårdarne, så resolverades, att hvad sorn
härom är infördt i slutet af denne § bör gå ut.
24:de § bifölls.
25:te § likaså.
26:te § upskiöts till förbättring.
Härvid kom att talas om, på hvad sätt boställs-verket
hädanefter måtte kunna sättias uppå bättre och redigare fot;
och föreslogs, att K. Krigs-Collegium kunde förstärkas med
ännu en Krigs-råd, under hvars öfverupsikt och tillsyn Husesyns-contoiret
samt de dertill hörande giöromålen kunde lemnäs.
Nämdes ock vid detta tillfälle af
Frih. Cederhielm Hr Hermelin såsom mycket skickelig
härtill, efter han både varit i Krigs-expedition och har sig de
sakerne bekandte samt dessutan äger militair-statens förtroende
och för arbetsamhet och godt upförande är allmänt
känd.
I anledning häraf, som ock att skrifarten uti den nu förehafde
nya projecterade boställsordningen fants vara ganska
vidlöftig och mörk, så utnämde R. o. A. Hr Christ. Klingsporre,
Hr J. von Gertten, Hr Hermelin, Hr Ehrenborg, Hr
Adlermarck och Hr Lagerflycht till att öfverse, jemnka och
sammandraga stylén uti denna förordningen samt tillika projectera,
under hvars tillsyn och upsikt husesyns- och boställsverket
hädanefter må komma att ställas.
Frih. Coijet berättade, att han med de sidst utnämde
Deputerade hade efter R. o. A:ns befallning varit tillhopa och
eftersedt, huruvida förleden Riksdag blifvit faststält, att Commissions
dommar öfver cheflernes förhållande i Finska campagnen
skulle vid denna Riksdag öfverses, hvarom Krigsfiscalen
Mannerfelt giordt dess förbehåld och det lofl. Borgare
-
448 (Sept. 5.) Ständernas kommissions domar.
ståndet nu påmint. Deputerade hade funnit, att Commissions
dommar öfver de bägge olyckelige Generalerne, som med sitt
blod allena fingo umgälla hvad i Finland hände och upbära
härndén för all ting, blifvit Riksens Ständers plenis föredragne.
De öfrige Commissionens dommar om vederbörande cheffs begångne
förseelser äro icke blifne öfversedde, men hafva lika
fullt gådt i execution. Endast vore det tvänne mål, som ännu
återstode och med ransakningen hvaraf det ej kommit till
något slut: det ena om Buttner, det andra om de klagomålen,
som inkommit deröfver, att General DicLrons kock skall vid
framtågandet, i brist af annat förspan, spändt någon af Allmogen
för en af Generalens pagage-kiärror och låtit på det
sättet framdraga den till nästa gästgifvaregård; men som principalen,
med hvars vettskap detta skall vara skiedt, nyligen
genom döden aflidit, och Buttner på en gång med Majoren
Ehrenadler, som var i Tavastehus, gådt öfver till fienden, så
tyckes det onödigt härom att vidare undersöka. Bland riksdagshandlingarne
finnes ej eller något mera om uptagandet af
Gommissions dommar öfver chefferne, än hvad sidst uplästes;
och i gemen äro Deputerade af den tankan, att hvad som
redan gådt i execution, ej kan emot Sveriges lag på nytt uptagas,
emedan vi hvarken kunna skierpa eller lindra en sådan
dom. Dock ankommer på R. o. A. sielfve, hvad resolution de
i detta mål behaga taga.
Hr H ästsko holt före, det ingen af Commissions dommar
bordt sättias i execution, innan de af Riksens Ständer
blifvit faststälte, och hvad fördenskull sidsta Riksdag härutinnan
blifvit efterlåtit, kunde nu verkställas.
Hr Börje Philip Skecta sade, att det just icke endast
ankommo på öfverseendet af cheffernes dommar, utan borde
en Commission sättjas att utleta, hvad som isynnerhet giorde
vår olycka i Finland, och hvadan det kom, att kriget å vår
sida continuerades, sedan ändring skedde med Ryska regeringen,
emot hvilken kriget likväl egenteligen var declarerat; om
några drägeliga fredsvilkor oss blifvit tillbudne, som vi försakat
i rättan tid emottaga; om ej alle behörige anstalter här
hemma blifvit giorde till krigets utförande med fullkommelig
vigeur; hvad hemliga instructioner Generalen Lewenhaupt
kunnat hafva, med flere andre sådane omständigheter, som
ännu äro oss i allmänhet obekante, men torde vara de rätta
orsakerne till krigets olyckelige utgång.
Ständernas kommissions domar.
449
Hr Klingsporre uprepade, hurusom detta, med mera rörande
Finska campagnen, altsammans på det nogaste blifvit
undersökt och hvar man för ögonen lagt uti de öfver Generalerne
afsagde dommar, undantagandes sådant som för dess
hemlighet skull icke kunnat giöras allmänt; och hvilket likväl
aldrig kan fela, att ju Secrete Utskottet med skarpsynta ögon
granskat. De hade sig planerne bekante, de hafva sedt correspondencerne
och veta hur negotiation blifvit förd; men af deras
berättelse har man hördt, det felet bestådt hos den, som utförandet
varit anförtrodt. Att nu anställa någon ytterligare
undersökning om de orsaker, som varit vållande till krigets
olyckelige utgång, skulle således föga gagna, men väl öka den
skaddige och förderfvelige oenigheten, som tyvärr redan förut
nog ibland oss regerar. Hvad angår Commissions dommar
öfver chefferne, så hafva de redan gådt i execution och kunna
derföre, som nyss sades, numera intet uptagas; hvarken tiden
eller omständigheterna tilläto, att vi nu på slutet af Riksdagen
skulle befatta oss vidare dermed, så framt ej afsigten är att
anställa några persecutioner.
Hr Magnus Skecta förklarade, det han intet eller såge,
att detta nu kunde uptagas, utan vore bättre, att R. o. A.
förbehålla sig sådant till nästa Riksdag, efter här redan äro
sä många Commissioner och Commissorial-rätter, som nog lära
sysselsätta Ständerne för denna gången. Men det påstod Hr
Skecta, att desse Commissioner och Commissorial-rätter måtte
alfvarligen befallas att skynda med deras giöromål och bringa
det till slut, som redan är påbegynt.
Hr Anrepp berättade, att Deputerade eftersedt hvad som
sista Riksdag blifvit slutit om den nu ventilerade qusestion;
men Deputerade hade intet haft någon instruction, huru långt
de skulle gå. Ville R. o. A. att de nu skola gå in meritis
och inkomma med sitt betänkande, så vore det en annan sak,
och då måste dem tillstånd lemnäs att upbryta förseglingen af
Commissions acter.
Hr Landtm, erhindrade, det denna förseglingen intet kan
brytas utan alla fyra Ståndens lof och tillstånd.
Hr Anrepp mente, att R. o. A. också kunde inhämta de
andre Ståndens utlåtelse deröfver, och om de härtill samtycka,
vore Deputerade sedan i stånd att efterse, hurudan åtgiärd denna
saken förtienar, och deröfver med sitt betänkande till R. o. A.
inkomma.
Adelns Protokoll. (XVI) 1746—1747. II. 29
450 (Sept. 5.) Ständernas kommissions domar.
Åtskilige af R. o. A. höllö onödigt att vidare efterse
detta, utan påstodo, att denna saken måtte aldeles nedläggas
och ej mera vidröras.
Begärtes ock att Hr Landtm, härom mätte giöra frågan. Men
Frih. Cronhiort var af den tankan, att R. o. A. ej så hastigt
borde resolvera, att saken skall nedläggas, utan vore tid nog, när
Deputerade igenomsedt Commissions acter och med sitt betänkande
inkorummit.
Frih. Coijet anförde, det meningen intet vore att ransaka
öfver det förra eller närmare skärskåda de af Commissions
dommar, som redan gådt i execution; utan hufvudme
ningen
och ändamålet är att få se, huruvida hvar och en fullgiordt
sin skyldighet, på det att för rikets säkerhet skull i
framtiden vi måtte veta, hvad vi kunna lita pä dem, som utförandet
varit anförtrodt.
Hr Giös svarade, att Commission ju hade efter dess undfängne
instruction undersökt om alt det, som bidragit till krigets
olyckelige utgång; och dommarne visade hvad felaktigheter
som äro begångne, så att man på deni kan grunda sitt om
dömme,
hvilken som eftersatt någon del af sin skyldighet. Så
ledes
behöfdes nu ingen ytterligare undersökning, hälst det
måste medgifvas, att hvad som redan gådt i execution intet
mera kan uptagas eller ändras.
Frih. Cronhiort betygade, det han intet plågades af någon
hämdgirugbet, utan ville för sin del gärna arbeta på en
nyttig enighets återställande; men aldenstund R. o. A. sidstl.
Riksdag förbehållit sig att öfverse Commissions acter, tyckte
han, det R. o. A. nu kunde anmoda de andre Stånden att gå
in med oss; hvarefter Deputerade kunna upgifva, om de finna
något, som Riksens Ständer böra lägga ytterligare hand vid eller ej.
Hr Giös förbehölt sig, att, ehvad slut sorn tages, Riksdagen
ej måtte komma härigenom att utdragas, emedan den redan alt
för länge påstådt och de andre Stånden så trägit yrkat på slut.
Hr Magnus Skecta förblef ännu vid sin förra tanka,
att med denna saken kunde upskiutas till nästa Riksdag, hvartill
voro så mycket större skiäl, som vi hafva nyligen hördt,
huru Secrete Utskottet inkommit med ett Extractuin Protocolli
och gifvit vid handen, hvad förräderie och skaddige stämplingar
varit å färde emot riket och vår faststälte succession.
Vi hafva hördt, att en Commission blifvit satt öfver någre af
Herrar Riksens Råd att undersöka om deras förbrytelser; vi
Deputation från Bondeståndet.
451
veta, att en Commissorial-rätt längesedan blifvit förordnad
öfver några Herredags-bönder och flere andre personer, men
ännu hafva vi intet hördt hvad de uträttadt. Om vi låta dem
fullfölja och med eftertryck befalla dem att fullgiöra sin skyldighet
vid desse målen, så torde vi på en gäng få fatt de
stora fiskarne med de små och således vinna ändamålet, som
är rikets säkerhet, utan att behöfva gå in i något nytt eller
för denna gången uppehålla oss med ytterligare undersökning om
hvad som varit vållande till krigets olyckelige utgång i Finland.
Hr Giös utlät sig, det han med Hr Skecta väl också
skulle vilja veta, hvarföre vi intet giorde fred, när regeringen
ändrades i Ryssland, då han trodde, att riket undgått all den
olycka vi sedermera råkade uti; men han funne, att det hörde
till Secrete Utskottet, och hemstälte derföre, om icke dem kunde
påläggas att upgifva orsakerne dertill.
Hr L andtm. förestälte, det desse omständigheter ej kunna
upgifvas och giöras bekandte. Hr Landtm, föreslog derpå, att
de Deputerade, som sist utnämdes, kunde projectera ett Extractum
Protocolli till de andre Stånden, om de vilja gå in med
R. o. A. om upbrytningen af Commissions acter, hvarefter Deputerade
sedan med säkerhet kunna säga hvad de förmena, att
Riksens Ständer vid denna saken böra giöra.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Börje Skecta påstod, att frågan måtte giöras, om
icke Commissions acter böra öfverses.
Men häremot ropades Nej och sades, att det bör förblifva
vid det som afgiordt är.
När detta var förbi,
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 24 personer. Jan Persson ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, berättade,
att Bondeståndet förehaft den articlen af bevillningen,
som angår afgiften för fönsterlufterne, jemväl ock den projecterade
consumtions-accisen för röktobak. Men Bondeståndet
kan sig deröfver intet utlåta, mindre dertill samtycka, innan
de få veta statsbristen och deraf kunna dömma, huruvida rikets
oumgängelige behof kräfva sådane dryga afgifter, hvarom
Bondeståndet fördenskull begiär att blifva underrättade, antingen
genom en Stor Secret Deputation eller eljest.
Vidare erindrades, hurusom Bondeståndet vid sista Riksdag
begärt att få hafva någon fullmäktig med i Banquen, hvarå
452 (Sept. 5.) Huseby bruk. Förord för Voltemat.
de nu anhålla om svar eller att få veta, om Bondeståndet äro
guarenter för Banquen, efter det heter Riksens Ständers
Banque.
Hr Landtm, svarade, att hvad det första angår, så hade
R. o. A. redan samtyckt till en Stor Secret Deputations sammankallande,
då Bondeståndet lärer få all nödig uplysning
i det som åstundas.
Det senare lärer R. o. A. betänka sig på och derom lemna
Bondeståndet svar.
Deputation afträdde.
Uplästes Seoreta Handels- och Manufactur-Depntations
Extractum Protocolli af den 1 hujus, hvarutinnan anmäles,
det Majoren Baron Cronhiort giordt ansökning, att Huseby bruk,
hvarom Bergs-Deputation dess betänkande äfven ingifvit, måtte,
såsom en cronans odisponerad egendom, honom förunnas och
oqvald tillägnas att derstädes en med Wedevog lika manufaetur-inrättning
på fint smide anlägga; yttrandes sig Deputation
icke annat kunna än tillstyrka, att, om vid afgiörandet af
Bergs-Deputations betänkande nuvarande innehafvare af Huseby
crono-bruk icke skulle finnas berättigade att blifva dervid bibehåldne,
Baron Cronhiort då inätte blifva närmast att få arrendera
samma bruk, efter dervid icke allenast är god lägenhet,
utan ock ett lindrigt kohl-pris och mindre dyrhet på allehanda
förnödenheter, då Baron Cronhiort genast skall derstädes inrätta
10 verkstäder till manufactur-arbete; som dock Riksens Ständers
närmare ompröfvande underställes.
Efter begäran lemnades detta pä bordet till en annan
gang.
Uplästes Borgareståndets utdrag utur dess Protocoll af
detta dato. hvaruti berättes, att som Ståndet förnummit, det
Riksens Ständers tankar och utlåtelser angående oeconomie
professionens besättande vid Academien i Abo blifvit utan
verkställighet, och Magister Docens vid Academien i Upsala
Hindrich Julius Voltemat icke kunnat derigenom åtniuta den
honom tillärnade befordran för dess uppå åtskillige vettenskaper
anlagde berömliga flit och till ungdomens tienst genom trycket
utgifne arbeten; altså och emedan Ståndet redan tillförene beslutit
att i underdånighet anmäla bemälte Voltemat hos H.
Majit att ernå någon först ledig blifvande professors-beställning
vid K. Academierne uti historien, politiquen, physiquen eller
matematiquen, hvartill han sig sielf anmälandes varder; för
-
Grönhagen och Gyllensvärd.
453
denskull finner Ståndet godt, så väl för ofvanomrörde omständigheter
skull som i anseende till Magister Voltemats fyra
fruktlösa ansökningar om befordring vid Academien i Abo,
att tillika underdånigst anmäla honom till kongl, fullmagts erhållande
på Professors namn och heder af samma dato med
den, som Professor Kalm till berörde oeconomie profession nyligen
erhållit; det Ståndet de öfrige Stånden till benägit bifall
communicera velat.
Detta bifölls af R. o. A.
Föredrogs å nyo Sergeantens vid Callmare Infanterieregimente
J. G. Grönhagens memorial, derutinnan han i anseende
till dess svaga vilkor, som hållit hans lycka och upkomst
tillbaka, anhåller, det Riksens Ständer täcktes tillägga honom
Fändrichs caracter och värdighet samt hos H. Maj:t i underdånighet
anmäla till fullmagts erhållande derå nu genast så
väl som ock att vid näst förefallande öpning undfå indelning.
R. o. A. biföl lo, att Hr Grönhagen hos K. Maj:t i underdånighet
må recommenderas till erhållande af Fendrichs full—
magt samt att vid förefallande öpning till verkelig indelning
i nåder blifva förhulpen.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
memorialet påskrefs.
R. o. A. skildes åt.
Den 16 September.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Uplästes Protocollet af den 25 Februarii ifrån sid. 508
till sid. 512, hvarvid inga påminnelser giorde.s.
Uplästes Sergeantens Anders Johan Gyllensvärds memorial,
hvaruti han beklagar, att sedan Riksens Ständer hos H. Maj:t
i underdånighet behagat honom anmäla till befordran vid tienlig
öpning, bar han likväl måst se sig förbigången, oansedt H. K.
Höghet nyligen satt honom på förslag till Fändrich vid Iv.
Lifgardet. Men som Öfverjägmästare-beställningen öfver Skaraborgs,
Elfsborgs och Bohus läner nu är vacant efter Leonhard
Hårdh, som med döden nyligen algått, altså anhåller han, det
Riksens Ständer täcktes hugna honom med samma beställning
454 (Sept. 16.) Gyllensvärd och Edenhielm.
samt derom till H. Maj:t låta afgå deras underdånige föreställning
om fullmagtens expedierande.
Frih. Cronhiort utlät sig, det R. o. A. väl för detta
faststält, att de ej ville befatta sig med några tienster; men
som R. o. A. redan beviljat Hr Gyllensvärd reeommendation
och densamma bärtills ej baft någon verkan, så kunna väl
R. o. A. med skiäl intet annat än iterera densamma och nu
recommendera honom till den ledige Jägmästare-beställningen.
Hr Hellenstjerna mente, att flere andre torde gifvas,
som bättre förtient en så god beställning än Hr Gyllensvärd.
Hr Gyllensvärd recommenderade denna sin ansökning
hos Högh R. o. A. till ett gunstigt bifall. Han bade länge tient
och viste sig nu intet annat understöd, om detta för honom
skulle misslyckas; tog derpå afträde.
Hr Ryttmästar Edenhielm anmälte sig äfven till denna
beställning och bad, att dess derom ingifne memorial måtte upläsas.
Med R. o. A:ns tillstånd uplästes ock Hr Edenhielms memorial,
hvarutinnan han uprepar sine riket giorde långlige och trogne
tienster samt anhåller att vid dess nu tilltagande år blifva förhulpen
till den efter afledne Ofverste-Lieutenanten Hård i
Skaraborgs län ledige biefne Öfverjägmästare-beställning, med
mera som han till bevekande skiäl och ernående af ett gunstigt
utslag för sig i detta mål vidlyftigare anfördt.
Hr Börje Skecta anförde, det han kände Hr Gyllensvärds
förtjenst och ansåge honom värdig af befordran; men
han kunde hugnas med någon beställning vid arméen, hvarom
ytterligare underdånig anhållan kunde giöras hos H. Maj:t,
och denne Jägmästare-beställning updragas Hr Edenhielm, för
hvilken den är mera tjenlig, efter han är en gammal man,
har ock länge och väl tient samt distinguerat sig vid Wasa,
i det han var den enda, som satte sig emot retraitten. Hr
Skecta var fördenskull af den tankan, att R. o. A. i underdånighet
kunde recommendera Hr Edenhielm till den omtalte
Jägmästare-beställningen och tillika bevilja Hr Gyllensvärd
ytterligare reeommendation till någon annan befordran.
Atskillige af R. o. A. understödde detta.
Men sorn häröfver upkom någon häftig motsägelse, i det en
del enständigt pästodo, att Gyllensvärd måtte förhielpas till
thenne Jägmästare-beställningen, andre äter förklarafde] sig för
Hr Edenhielm såsom mera förtient; sä protesterade
Finska allmogens seglationsfrihet.
455
Hr Magnus Skecta emot, att detta måtte vidröras eller
gå till de andre Stånden, efter det vore aldeles stridande emot
R. o. A:ns förra beslut att befatta sig vidare med några
tienster.
Frih. Cronhiort erhindrade, det Hr Edenhielm genom
fördelaktigt accord afstådt sin förra beställning, och vore ty
för honom mindre skiäl i denna saken.
Hr Edenhielm uprepade, hurusom han blifvit nödsakad
att afstå sin beställning dels för sin svaga hälsa skull, dels
ock derföre att han under sista campagnen tvänne gånger förlorat
sine hästar och monderingar, så att han intet mera var
i stånd att equipera sig. Eljest hade han redan varit i tienst
i högstsalig Konung Carl den XII:tes tid, och kunna så väl
högstbemälte Konungs honom gifne fullmakter som andre bevis
nog intyga, att han sig i sin tienst altid väl upfördt. Han
hoppades fördenskull, att R. o. A. lära finna, det han vid sina
tilltagande år snarare förtient detta brödstycke än Hr Gyllensvärd.
som icke längesedan först kommit i tienst, och anholt
sluteligen att dermed blifva hugnad, hvarpå han afträdde.
Sedan härom något var discourerat,
bifölls Hr Gyllensvärds memorial;
Och förklarade sig R. o. A. benägne, att Hr Edenhielm
måtte igenom Hr Landtm, anmälas till nådig befordran vid
annat tillfälle.
Föredrogs Deputationens öfver Finska ärenderne Betänkande
af den 21 Julii innevarande år, hvaruti förmäles, att
Allmogens Riksdags-fullmäktige ifrån Abo, Nylands och Osterbotns
läner hafva dels mundtligen och dels skrifteligen andragit,
huruledes H. Maj:t medelst Resolution den 3 Martii inskränkt
den frihet de soknars Allmoge, som stöta till siökanten, hittills
ägt att med egne fartyg föra sin och byelagens egen afvel,
liandaslögder och andre tillverkningar siöledes till Stockholm
och Abo, till någre få soknar, byar och hemman uti hvarje
län; anhållande bemälte Riksdags-fullmäktige, att Deputation
ville giöra Riksens Ständer derom föreställning, att högstberörde
K. Maj:ts Resolution måtte hvila, till dess Riksens Ständer
sig öfver deras andragne besvär och sökte återvinning af
deras så kallade urminnes seglations-rättighet yttrat. Likaledes
berättar Deputation, att klagomål deröfver blifvit giorde,
att för åtskillige af R. o. A. samt Presterskapet i Finland
daras fartyg och laddning, hvilken likväl endast af deras egen
456 (Sept. 16.) Finska allmogens
afvel bestått, skola blifvit i qvarstad satte och till en del ännu
icke lösgifne, hvaruti skyndesam rättelse är äskad, innan den
sena årstiden infaller. Hvad sielfva hufvudmälet beträffar, att
erhålla ändring uti ofvan högstberörde Resolution, så emedan
det till Cammar-Oeconomie- och Comniercie-Deputations utlåtande
blifvit remitteradt, som deröfver sitt betänkande afgifva
lärer; fördenskull berättar denne Deputation sig detsamma icke
vidrördt, utan ville allenast, hvad det sednare angår, eller det
sökte anstånd med verkställandet af merhögstberörde K. Resolution,
Riksens Ständers ompröfvande hemställa följande,
nemligen: Utom det att förra K. Privilegier och Resolutioner,
i förmågo hvaraf förenämde Allmoge seglat med deras egne
fartyg, varor och handaslögder på Stockholm och Abo, ännu på
visst sätt styrka detta sednare Allmogens påstående, oaktadt det
sidsta kongl, utslaget emellan kommit, så äger det äfven grund
uti den frihet all rikets Allmoge äger att föra sine varor till
den ort, hvarest den finner dess bästa utkomst, och det ej
mindre siö- än landvägen; hvartill för Finska och Osterbotniska
Allmogen komma de olyckeliga öden, som den samma
flere år bortåt varit underkastad, så af det olyckeliga kriget,
dragoners, soldaters och båtsmäns dryga utredningar samt ändteligen
fiendteliga öfverväldet, som missväxt-år och boskapsstörtningar,
hvilka mycket tätt räckt hvarannan handen och
Allmogen utblottat, som ock nattfrost i denna sommar förspordts
hafva förskämt en del af grödan i Finland och Österbotn;
att Allmogen bekommer nog ringa betalning i Finska
och särdeles i Osterbotniska städerne för deras varor, men
deremot måste Allmogen betala köpmanna-varor dyrare; att
Allmogen af deras i skiären belägne svaga lägenheter icke
kunna hafva tillräckelig föda, mindre betala deras utskylder
till cronan, om de icke få idka någon annan näring; att en
del af Allmogens nu färdig liggande, men i qvarstad satte
varor och tillverkningar förskämmas eller måste med egarens
skada försäljas i orten; att de, som enligit sidsta K. Resolutionen
måge idka seglation, icke dermed mägta i brist af egne
fartyg samt manskap och förmögenhet att ensamme besätta
och lasta desamme, om the någre fartyg äga; samt att friheten
till att segla blifver dem onyttig, om de ej med första, och
medan ännu något öfrigt är af sommaren, varda dermed hugnade,
emedan de sedermera för den sena årstiden samt åtföljande
mörker och storm icke drista gå ut med deras mindre
seglationsfrihet.
457
fartyg. I anseende till alt detta, och att det äfven är allmänna
lagen, 26 cap. 4 § R. B. samt K. Brefvet af den 2
Dec. 1741 likmätigt, att de utslag och domar icke måge verkställas,
hvilka skulle giöra klagandens vad och besvär onyttige,
om de gå i fullbordan, förmäler Deputation sig icke underlåta
kunnat Riksens Ständer tillstyrka, det ofvan högstberörde
K. Resolution af den 3 Martii detta år må hvila samt
saken lemnäs i sitt förra stånd och alla dem af Finska inbyggare,
hvilka hittills ägt rättighet till seglation med egne fartyg
och egen afvel, frihet lemnäs att ytterligare densamma idka
på det sätt och med de vilkor, som deras privilegier samt
förra kongl, förordningar och resolutioner förmå och innehålla;
till följe hvaraf den sequester mäste också aldeles uphäfvas,
hvilken, under hvad förevändning det vara må, är deras fartyg,
afvel och tillverkningar ålagd, samt det lemnäs till egarnes
fria och oinskränkta förvaltning, så länge och in till dess Riksens
Ständer sig i sielfva hufvudmålet yttrat, huruvida Allmogen
må nyttia deras hittills idkade siöfart; hvarom till K.
Maj:t underdånig anhållan torde afgå, att vederbörande få eftertryckelig
befallning att utan vidare ringaste hinder och tidspillan
för K. Maj:ts trogne undersåtare ofördröjeligen föranstalta.
Härpå uplästes Handelsmannen och Riksdags-fullmäktigens
Jon Mollins uti ofvannämde mål, såsom ledamot i Deputationen,
aflagde skriftelige votum, hvaruti han yttrar dess
tanka vara, att denna Allmogens ansökning ej borde i den
öfver Finska ärenderne förordnade Deputation uptagas eller på
något sätt åtgiöras, emedan hufvudmälet, som är den ändring
Allmogen söker uti K. Maj:ts nådige Resolution af den 3
Martii sidstledne, är af Urskillnings-Deputation förvist till Cammar-Oeconomie-
och Commercie-Deputationen, som ock verkeligen
dervid lagt handen samt förmodeiigen hos sig häfver
alla i detta mål varande acter, hvarutur lius bör sökas till
det betänkande och slut, så i det ena sorn det andra af ofvannämde
ansökning kommer att författas; varandes derom ock
försäkrad, att eho som afgiör den nu förevarande ansökningen
om resolutionens hvilande och förut läsit acterne derom, aldrig
skall kunna med lika tankar, som det annars skier, sig deröfver
utlåta. Ej eller kan Mollin finna jämligit, att någon
omständighet af ett mål skall hänga under en, och det öfriga
af ett och samma mål under en helt annan och olika Depu
-
458 (Sept. 16.) Finska allmogens
tations handterande, som nu här skiedt. När nu Deputation
öfver Finska ärenderne dock antagit denna ansökning om Resolutionens
hvilande, såsom en ny omständighet, hvilken ej
förr någorstädes varit anmäld, eller Finska städernes 8 stycken
frånvarande fullmägtige deröfver blifvit hörde, kan han, Mollin,
ej annat finna, än att sådane frånvarande fullmägtige
deraf först bordt lemnäs behörig del, hälst som uti Allmogens nu
ingifne memorial äfven finnes någon särskildt och till bifalls vinnande
nyttiad sak, som nu första gången öfverklages; anhållandes,
att, som Deputation funnit sig straxt böra målet till
afgiörande företaga angående K. Resolutionens hvilande, att
da först om målets beskaffenhet närmare måtte intagas af
sielfva acterne, hvilka nogsamt gifva vid handen, huru K.
Resolutionen ej inskränker mera än sielfva missbruket och
den frihet, som Allmogen öfver och emot K. Resolutioner uti
bruk infört, så att, om Deputation ville säga, att Allmogen,
till dess Riksens Ständers ytterligare förordnande utkommer,
skulle få niuta seglationen med den frihet, som 1723 och 1739
arens Resolutioner på Allmogens allmänna besvär det medgifva,
så är väl i sig sielf derigenom ingenting mera sagt, än
nu öfverkiagade K. Resolutionen fastställer, men derigenom
vöre dock det bland Allmogen inritade missbruk och sielftagne
seglations-frihet lika öppet, som den nu besynnerligen uti 20
ars tid, eller sedan högstberörde Resolutioner utkommo, till
städernes ganska ömma känsla och deras privilegiers kränkning
uti full gång varit, och utom hvilket missbruk städerne
aldrig haft af nöden både höga Öfverheten och sig sielfva i så
angelägen måtto och öfver 20 års tid att oroa. Vidare och som
K. Maj:ts öfverkiagade Resolution fastställer, att, till säkrare
hämmande af all oordning och hvarjehanda missbruk, visitationer
på vissa föreskrefne sätt och ställen öfver Allmogens
ut- och införande gods förrättas borde, samt att Allmogen,
som äger seglations-frihet, ej borde föra någon annans, utan
blott sin egen afvel, såsom hvilket på äldre tiders utfärdade
K. Resolutioner är högrättvisligen grundadt, men i sednare
tider ur akt låtit; så förmäler Mollin sig hafva varit af den
tankan, att om K. Resolutionen uti det öfriga skulle hvila, så
borde den dock uti desse delar sin fulla verkan behålla och
till efterlefnad befordras. Annars kan han ej se, huru dess missbruk,
ja ock lurendrägerie, som alla neka sig gilla, skall i
sielfva verket kunna hämmas; varandes naturligit, att den, som
seglationsfrihet.
459
vill ändamålet, bör ock vilja de medel, utom hvilka ändamålet
aldrig kan vinnas.
Vidare uplästes Kyrkoherden Magister Pazelii votum,
hvaruti förmäles, det han för dess del håller före, att Deputation
öfver ärenderne, som angå Finland, ej fogeligen kunde
lägga handen vid ofvanberörde ansökning, sedan berörde Allmoges
begärte ändring i K. Resolutionen blifvit, hvad Osterbotn
angår, af Urskillnings-Deputationen remitterad till Cammar-Oeconomie-
och Commercie-Deputation, der den ock är
uptasen, samt för en annan del af Finland anmält hos Riksens
Ständers plena. Men så vida Deputation öfver Finska
ärenderne ansedt, såsom ock han för sin del anser, målet af
särdeles ömhet för dem, som hastigt och på en gång afstängas
ifrån den frihet att nyttia sine lofligen förskaffade och resfärdige
fartyg till att afsättja sin egen och byemäns afvel på en
tid, när all möyelig och skälig förtienst är dem högst nödig;
så önskar han, att dem, som af ålder haft och härtills lofligen
nvttiat seglations-frihet, af Allmogen ej mindre än R. o. A.
samt Presterskapet, äfven nu fritt må lemnäs att, tills vidare
slut i hufvudmålet, öfverföra sin egen och seglations-frihet
ägande byamäns afvel, utan att högstberörde K. Resolution
må ligga dem i vägen; finnandes dock för sin del betänkeligit
att styrka till en sådan frihet på den grund, att Allmogen
öfver alt i riket äger rättighet att siöledes öfverföra sin afvel
till hvilken stad och ort den behagar, emedan deraf för denne
Allmoge skulle följa en större seglations-frihet, än sielfva städerne,
särdeles i Österbotn, äga, de der äro bundne till Stockholm
och Åbo; ej eller på den grund, att särdeles Osterbotniska
städerne skola alt för ringa betala Allmogens, och för
dyrt sälja sina varor, såsom hvarvid städernes fullmäktige,
om de blifvit hörde, torde haft något att skäligen påminna.
Mycket mindre förmäler Kyrkoherden Pazelius sig kunna finna
någon anledning att styrka till en så oinskränkt seglationsfrihet,
hvarunder kunde skylas och begripas anhållne förbudne
landthandels-varor, för rikets tienst till utförsel ifrån Finland
förbudne varor eller för andra laga orsakers skuld förbuden
seglation, som ej härrörer af högståberopade K. Resolution; utan
är han af den mening, att hvad efter lag, K. Förordningar
och Resolutioner är rätteligen åtgiordt till hämmande af förbuden
landthandel och andra missbruk, bör äga bestånd, och
vid den seglations-frihet, som Allmogen skäligen beviljes,
460 (Sept. 16.) Finska allmogens
slika missbruk äfven hädanefter med all sorgfällighet förekommas.
Sist upplästes Riksdags-fullmägtigarnes ifrån Finland af
Bondeståndet Jacob Påhlssons, Johan Flenkis, Mats Antilas
och Johan Larssons gemensamma memorial, sorn till Riksens
Ständers plena blifvit ingifvit, hvaruti förmäles, att som med
ofvanberörde Deputations betänkande icke någre afskriften fölgt
af de mångå K. Resolutioner och Privilegier, hvarå denna seglation
sig grundar, och i förmågo hvaraf de anhålla att densamma
sä hädanefter som härtills få till godo niuta, så finna de
sig föranlåtne samma resolutioner och privilegier jemte detta
memorial bilägga, med bön och anhållan, att Riksens Ständer
derutur ville inhämta, huru högstberörde K. Privilegier äro icke
mindre [än] 21 stycken till antalet, och de så allmänna sorn enskylta,
sä uppå städernes som Allmogens besvär gifne, jemväl
så åldriga, att de sträcka sig några 100:de år tillbaka, hvilka
alla för de deruti anförde högvigtige skiäl skull bevilja denna
seglation samt visa, att den i sig sielf är samma vanliga, billiga
och på de i mångfaldiga resolutioner, jemväl ock i sielfva
den allmänna lagens 6 cap. 2 § Handels-Balken grundade friheten,
som Allmogen öfver hela riket är förund och än i dag
nyttiar samt omöjeligen kan umbära, nämligen att föra och
sälja sin egen afvel och afrad till hvad städer de vilja inom
riket; förmodande att Riksens Ständer härvid lära så mycket
mer behierta, att den fattige Österbotniske Allmogen denne
seglations-frihet desto mer behöfva, som nogsamt kunnogt är,
att den framför all annan Allmoge i riket utstått så långliga
och grymma krigs-svårigheter, missväxter och sjukdomar på
folk samt boskaps-störtningar, och hvilken sidsta förlust efter
bilagde ätskillige förtekningar för 9 kyrkio-soknar allenast bestiger
sig ifrån år 1733 till år 1745 till 77,190 stycken creatur,
hvilken svåra landsplåga ännu skall continuera, hvartill
kommer den äfven i ar lidne svara missväxt genom nattfroster.
Fördenskull, och som för Allmogen alt för svårt, om icke ogiörligit
blifva vill att antingen föda sig eller uthärda med de dem
åliggande skatter och utlagor, med mindre de blifva handhafde
vid denna sä välfångne seglations-frihet, utan hemmanen måste
råka i ödesmål, som ock, der Allmogen än skulle nu påtaga
sig någon bevillning, desse fullmäktige finna sig och deras
hemmavarande medbroder i sådan olyckelig händelse af seglations-frihetens
bortmistande aldeles oförmögne sådan bevill
-
seglationsfrihet.
461
ning att fullgiöra; ty bönfalla de, att Riksens Ständer, af ömhet
för den fattiga Allmogens välfärd, ville rättvisligen låta
dem vederfaras lika rätt i detta mål, som den öfriga Allmogen
och de af ålder niutit, och hvarvid H. Maj:t genom dess dyra
Försäkran och Regeringsformen samt K. Resolutioner på Allmogens
besvär af år 1723 § 89 och 1734 § 96 allernådigst
lofvat att handhafva, samt att imedlertid H. K. Maj:ts ofvan
högstnämde Resolution må till dess verkan hvila och Allmogen
sina varor efter vanligheten få öfverföra, hälst som
deras afvel och tillverkningar uti Österbotniska städerne städse
varit och ännu äro i ett alt för ringa pris efter Borgerskapets
derstädes egen samsatte och sielfbehageliga taxering, anförande
till exempel, att de föriedrie vintras gifvit Allmogen allenast
10 dal. kmt för 1 tunna tiära, der hon dock här i Stockholm
i sommars gullit 24 ä 25 dal. dito mynt.
Under upläsandet af förberörde memorial blef Hr Landtm.
utkallad, och då han inkom, anmälte
Hr Landtm., det tvänne Deputerade ifrån Borgareståndet
varit derute och begärt, att denna saken ännu något måtte få
hvila, men Hr Landtm, hade svarat, att R. o. A. redan företagit
sig densamma till afgiörande.
R. o. A. förklarade sig ock, att de nu ville afgiöra denne
saken, utan att vidare afvänta Borgareståndets påminnelser,
hvarmed de uppå skiedd erindran väl kunnat vara inkomne
tills i dag.
Hr Giös önskade, att denna saken för fyra månader sedan
blifvit afgiord och den öfverklagade resolution då kommit till
sin verkan att hvila; så hade Allmogen i Finland fådt afsättia
sine vahror och handaslögder samt dymedelst förtiena
sig något till sine utskylders afbördande; men för innevarande
år blefvo det nu för sent att nyttia denna seglations-friheten.
Sedan R. o. A. tagit de vid denna saken förekomne skiäl
och omständigheter i behörigt och noga öfvervägande;
Bifölls den öfver ärenderne, som angå Storfurstendömmet
Finland, förordnade Deputations betänkande på sätt och med
de vilkor, som Kyrkoherden Pazelii upläste votum innehåller.
I det samma anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer. Borgmästar
Ekerman ifrån Götheborg förde ordet och, näst aflagd hälsning,
tackade å Borgareståndets vägnar, för det R. o. A. lofvat
462 (Sept. 16.) Finska allmogens
afvänta Borgareståndets utlåtelse öfver Finska Deputation*
betänkande angående Allmogens i Finland sökte seglationsfrihet,
hvarom Borgareståndet nu upsatt deras Extractum Protocolli,
som dock ej hunnit renskrifvas, utan han derföre begärte
lof uhr conceptet att få upläsa.
Sedan Hr Landtm, svarat, att R. o. A. lära så mycket
häldre nu vilja höra det, som R. o. A. just förehaft saken;
Upläste Hr Borgmästar Ekerman detta Borgareståndets
Extractum Protocolli, som var af detta dato, och hvaruti,
sedan Ståndet vidlyftigt uptagit hvad Deputation öfver ärenderne,
som angå Finland, i dess betänkande anfördt och här
ofvanföre finnes uprepadt, förmäler Ståndet sig hafva tagit
altsammans, tillika med hvad de ledamöter i Deputation, som
sine meningar särskilt ingifvit, anfört, jemte hvad städernes i
Finland fullmägtige andragit, uti behörigt och noga öfvervägande
samt deraf befunnit, huruledes H. Maj:t uppå städernes
vid 1723 års Riksdag ingifne underdånige besvärs 22 § och
Allmogens 76 § behagat förklara, det Allmogen i Finland och
Osterbotn borde få idka och handhafvas vid seglationen på
sätt och vis, som de densamma nyttiat och brukat år 1696;
jemväl ock att de till Finland år 1724 förordnade Commissioner
skulle till den ändan giöra sig underrättade om de tracter,
hvilka en sådan seglationsfrihet, till följe af utgångne förordningar,
borde åtniuta, och med deras berättelse deröfver sedan
till K. Cammar- och Commercie-Collegierne inkomma, hvilka
sedermera hade till K. Majit öfver altsammans deras underdånige
betänkande att afgifva, blifvandes imedlertid all fart
med skutor och större fartyg Allmogen aldeles förbuden, så
för egen räkning sorn för frakt; hvilken nådigste befallning
Commissionerne i Abo och Biörneborgs, Nylands och Tavastehus
samt Kymmenegårds läner äfven så ganska noga skola efterkommit,
att när Allmogens fullmägtige sielfve ej kunnat visa
privilegier, resolutioner och förordningar till bestyrkande af
deras påstådde seglations-frihet, hafva Commissionerne så väl
i kyrkorne som härads-kistorne låtit sådant eftersöka, men
sorn bemälte Commissioner icke kommo att sträcka sig till
Osterbotn, så har den der i länet varande Landshöfdingen, nu
mera framledne General-Majoren Baron von Essen, till underdånigst
följe af K. Majits honom gifne särskilte nådige befallning,
en noga undersökning om bonde-seglationen derstädes
i alla vederbörandes närvaro anstält och öfver de soknar och
seglationsfrihet.
463
byar, som dertill kunnat finnas i någor måtto berättigade, en
förtekning jemte sitt egit utlåtande till välbemälte K. Collegier
insändt, hvaröfver, så väl som de i öfrige delen at Finland
utaf Commissionerne hällne undersökningar, merberörde
K. Collegiér den 21 Junii 1727 deras underdånige betänkande
till H. Majit afgifvit, hvarpå H. Majit med Råds råde den 3
Marti i sidstledne genom särskilte Resolutioner för hvart och
ett höfdingedöme i Finland allernådigst afgiort sielfva hufvudsaken,
eller alt det, som rörer det ena eller andra länets Allmoges
mera eller mindre rättighet till seglationens idkande.
Borgareståndet förmäler vidare sig finna detta ärendet
bestå af tvänne särskilte delar, nemligen först om och huruvida
Deputation öfver ärenderne, som angå Finland, varit befogad
att, på sätt som skiedt är, befatta sig med berörde Allmoges
andragne särskilte besvär eller icke; och till det andra,
huruvida berörde Deputation haft skälig anledning att på de
anförde skiäl styrka Riksens Ständer till att uphäfva verkställigheten
af H. K. Majits ofvannämde nådige Resolution
af den 3 nästvekne Martii.
Hvad nu den förra delen vidkommer, så aldenstund Allmogens
fullmägtige ifrån Abo- Biörneborgs och Nylands läner icke
1 akt tagit den ordning, som 1723 års Riksdagsordnings 15 §,
Reglementet till Riksdagarnes förkortande af den 4 Augusti
1727 § 2 och Förordningen af den 6 October 1738 §§:ne 1,
2 och 3 föreskrifva till besvärs anförande hos Riksens Ständer
uti sådane mål, hvilka ej annorstädes kunna afhielpas, och
således gått Urskillnings-Deputation förbi, kunnandes den för
Finska Deputationen utfärdade instruction icke dragas till
sådane mål, hvilka varit på behöriga orter anhängige och der
med laga slut afhulpne blifvit, emedan sådant skulle hafva
den påfölgd, att invånarnes i Finland alla afgiorde saker, som
på något sätt rörde hushäldningen, kunde af Deputationen uprifvas
och vederbörande således ställas i osäkerhet om deras
lagfångne rättigheter; för den skull finner Borgareståndet för dess
del, att Deputation icke bordt antaga och till Cammar-Oeconomie-
och Commercie-Deputationen förvisa Allmogens fullmäktiges
ifrån Åbo- Biörneborgs och Nylands läner besvär i hufvudmålet,
eller, som skiedt är, städernes fullpiägtige ohörde, befatta
sig hvarken med sidstnämde Allmoges eller de Österbotniske
fullmäktigarnes ansökning, att verkställigheten at H. Majits
oftanämde resolution måtte hvila; och det så mycket mindre,
464 (Sept. 16.) Seglationsfriheten.
hvad den sednare omständigheten beträffar, som Deputation
hade sig bekant, att Österbotniske Allmogens besvär voro af
UrskilInings-Deputationen till en annan Ständernes Deputation
remitterade, och det utan gensago strider emot all redig ordning,
att den ena Deputation uptager och afgör en del af ett
mål, som till dess hufvudsaklighet och fölgakteligen alla omständigheter
beror under en helt annan Deputations handterande,
som har alla documenter och skrifter om händer, hvarutur
grund och lius bör sökas till det betänkande och slut,
hvilka så i hufvudsaken som allt hvad deraf härflyter kommer
att författas.
Beträffande åter den andra delen, huruvida Deputation
haft skälig anledning att styrka Riksens Ständer till att uphäfva
verkställigheten af oftahögstberörde K. Maj:ts nådige
Resolution af den 3 Martii sidstledne; sä finner Ståndet så väl
af sielfva Resolutionen som de af städernes fullmägtige upviste
handlingar, att högstberörde Resolution grundar sig till
alla delar på K. Cammar- och Commercie-Collegiernes betänkande,
på de af Commissionerne i Finland och Landshöfdingen
i Osterbotn inkomne undersökningar och berättelser, hvilka
äter stödja sig på Resolutionerne uppå städernes och Allmogens
allmänna besvär vid 1723 års Riksdag, Förordningen af
den 30 Januarii 1696, K. Rescriptet af den 14 Januarii samma
år samt Haudels-ordinancen af den 12 Octobris 1617, och att
merhögstberörde Resolution således ej inskränker mera än
missbruket och den sielftagne frihet, som Allmogen öfver
och emot desse åberopade K. Resolutioner idkat och föröfvat,
sa att då Deputation säger, att Allmogen, till dess Riksens
Ständers ytterligare förordnande utkomme, borde få niuta seglationen
med den frihet, som 1723 och 1739 årens K. Resolutioner
pä Allmogens allmänna besvär dem medgifva, är väl i
sig sielf ingenting mera sagt, än den r.u öfverklagade K. Resolutionen
fastställer; men derigenom vore dock det bland Allmogen
inritade missbruket och sielftagna friheten lika öpne,
som de nu i sednare tider, besynnerligen i några 20 år, varit
i full gång, till städernes otroliga skada och deras privilegiers
kränkning, och utom hvilket städerne aldrig haft af nöden
höga Öfverheten i så långa tider med klagomål att besvära.
I anseende dertill och så vida ofvannämde privilegier och
resolutioner klarliga utvisa, att finska Allmogen icke äger
frihet att segla med sin afvel på hvad ort den behagar, så
SeglationsfriheteD.
465
förfaller ock l:o så mycket mera hvad Deputation argumenterar
af svenska Allmogens frihet att föra dess afvel till den
ort, hvarest han finner dess bästa utkomst, och det ej mindre
siö- än landvågen, som finska Allmogen i följe deraf skulle
äga större seglations-frihet än städerne i Finland och Osterbotu,
de der äro bundne till Stockholm och Abo allena. 2:o
kunna de olyckelige öden, som finska Allmogen flera år bortåt
varit underkastad, icke eller gälla för skiäl till det af Deputation
påsyftade ändamålet, eller uphäfvandet af K. Maj:ts
Resolution, så vida de öfrige Stånden haft af de Finland
öfvergångne olyckor en lika känning, och Riksens Ständer dessutan
ej mindre vid denne än förra Riksdagen vidtagit sådane
mått till Finlands och alla dess inbyggares hielp och uprättelse,
som rikets närvarande tillstånd möjeligast kunnat tåla. Af
lika värde förmenar Ståndet ock 3:o det af Deputation andragne
skälet vara, att Allmogen skall i finska städerne få nog ringa
betalning för deras varor; ty om ock det anförde exemplet
angående tiäran skulle äga sin riktighet, hvilket dock berörde
städers fullmägtige bestrida, så är det deremot allom kunnigt,
att Allmogen för tran, victualier, spanmål och andra varor fått
2 å 3 gånger så mycket som för några år tillbakars. 4:o Som
alla de i skiären boende bönder, hvilka vid de. i orterne skiedde
laga undersökningar befunnits hafva så svaga lägenheter, att
de deraf icke kunna hafva tillräckelig föda, mindre betala
deras utskylder, blifvit vid seglationen bibehållne, altså förfaller
det af Deputation andragne fierde skiälet; äfven som ock 5:o,
att en del af Allmogens färdig liggande, men i qvarstad satte
varor och tillverkningar, såsom ved, smör och dylikt, kunna
förskämmas eller måste med egarnes skada i orten säljas; ty
utom det inga giltige bevis till en sådan påstådd sequestration
blifvit uptedde, mindre orsakerne dertill upgifne, hvilka
kunna vara mångahanda, nemligen förbuden landthandel eller
ock för rikets tienst till utförsel ifrån Finland förbudne varor
med flere laga orsaker, så kunna vederbörande, ifall någon
annars skiedd qvarstad vore giord, lagligen söka sin skadeersättning
af dem, hvilka dertill äro orsaken, utan att deraf
rimmeligen kan tagas skiäl till rubbande af K. Maj:ts nådige
Resolution till dess verkan. Det 6:te skiälet, att de, som enligit
sidsta K. Resolutionen blifvit vid seglationen bibehållne, icke
skola mägta den idka, i brist af egne fartyg, samt manskap
och förmögenhet att ensamme besättja och lasta desamma, om
Adelne Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 30
466 (Sept. 16.) Seglationsfriheten.
de några fartyg äga, äfven ock att friheten till att segla blefve
Allmogen onyttig, om den ej med det första, och så länge
något af sommaren är öfrigt, varder dermed hugnad, emedan
Allmogen sedermera för den sena årstiden skull samt åtföljande
mörker och storm icke skall drista gå ut med dess mindre
fartyg, kan ej eller vara någon skälig orsak till uphäfvandet
af K. Maj:ts nådige Resolution; ty såsom det icke allenast
genom städernes privilegier eller Resolutionen på deras allmänne
besvär af år 1723 och den deruti åberopade Förordningen
af år 1696 är Allmogen förbudit att öfverföra annat
än deras egen afvel och att bruka större fartyg, än de sielfva
mägta lasta, utan ock igenom den sidsta K. Resolutionen; så
är ingen annan än Allmogen sielf orsaken, om han igenom för
stora fartyg hindrar sig sielf att nyttia den honom förundte
törmönen och gior densamma för sig onyttig, kunnandes dessutom
H. Maj:ts ofta omrörde Resolution, om den af Riksens
Ständer blefve uphäfven till dess verkställighet, icke skaffa dem
af Allmogen egne fartyg, som sådane ej förut äga. 7:o och
sidst kunna de af Deputationen åberopade lagsens rum, såsom
26 cap. 4 § Rättegångs-Balken samt K. Brefvet af den 2 Dec.
1741, hvilka förmå, att de utslag och domar icke måge verkställas,
som skulle giöra klagandens vad eller besvär onyttige,
så mycket mindre lämpas till denna saken, som de åberopade
capitel och K. Bref endast angå vederbörande domstolars och
executorers, men icke H. Maj:ts egne höga utslag och domar,
hvilka uti justitise-mål, likmätigt Förordningen af den 22
Novembris 1738 och dess andra §, böra sättas i fullkomlig
verkställighet, oaktadt någonthera af parterne vilja hos Riksens
Ständer deröfver anföra besvär, och hvarmed detta af Allmogen
nu öfverklagade utslag, såsom utfärdadt med Råds råde, äger
den aldranärmaste gemenskap.
Och althenstund utaf alla desse ofvananförde skiäl och omständigheter
nog klart är att finna, det Deputation utan skiälig
orsak styrkt Riksens Ständer till att uphäfva H. K. Maj:ts
nådige Resolution af den 3 Martii sidstl., der dock sielfva hufvudmålet
ligger uti Canunar-Oeconomie- och Commercie-Deputationen
oskiärskådadt och oafgiordt; fördenskull förmäler Borgareståndet
för dess del så mycket mindre kunna samtycka till
denna Deputationens föreställning, som hufvudmålet, hvaraf
det öfrige dependerar, jemväl rörer det ömaste af Ståndets
privilegier, och detta försök utom dess synes kränka H. Maj:ts
Ständernas kommissions domar.
467
höghet, hvilken Riksens Ständer ej mindre än hvart och ett
Stånds välfångne rättigheter förbundit sig att skydda och handhafva,
om Ständerne skulle uphäfva oftaberörde Resolution till
dess verkan, innan de vid behörig tid och tillfälle på det aldranogaste
skärskådat och igenomgått de handlingar och skiäl,
hvarpå samma utslag sig grundar; hvilket alt Borgareståndet
till de öfrige Ståndens bifall communicera velat.
När föregående Extractum Protoeolli var upläst af Hr
Borgmästaren Ekerman och till gunstbenägit bifall hos R. o.
A. recommenderat, sade
Hr Landtm., det R. o. A. redan afgjordt saken, men lära
vidare taga i behörigt öfvervägande, hvad Borgareståndet uti
deras Extractum Protoeolli anfördt; bad för öfrigit anmäla R.
o. A:ns vänlige hälsning.
Borgareståndets Deputation afträdde.
När Deputation var borta, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. blir vid sitt förra slut;
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Upbröts Bergs-Deputations betänkande angående det privilegium,
som Brukspatronerne Svedenstierna fädt på 3,000
skieppunds stångjerns-smide med torfkohl utan hammarskatt;
hvilket betänkande lemnades på bordet.
Uplästes de Deputerades projecterade Extractum Protocolli,
till svar uppå Borgareståndets under den 28 Julii sidstledne
giorde föreställning om en ytterligare undersökning öfver
åtskillige mål rörande Finska campagnen och det som till dess
olyckelige utgång kan hafva bidragit, hvilket Extractum Protocolli
sålunda var upsatt:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 5 Sept.
1747.
S. D. R. o. A. påminte sig, att de protocoller, acter och
handlingar, som af Riksens Ständers Commission vid förledne
Riksdag öfver Herrar cheffs förseelse i sista Finska fälttåg
med alla fyra Ståndens sigill förseglade blifvit, och beslutit
att till desse Ständers sammankomst förvaras. Som nu å
ena sidan, enligit lag, Regeringsform och Riksdagsordning,
efterkommande Ständer ej kunna eller böra på något sätt tadla,
rubba eller ändra, hvad å en Riksdag af Ständer afhandladt,
giordt och beslutit blifvit; så följer ock å andra sidan, att
utom Secrete Utskottet de andre Deputationer och Commissioner
ej äga någon magt att verkställa hvad de besluta, innan
468 (Sept. 16.) Om revision af Ständernas
deras betänkande af Ståndens plena upläste och beviljade äro,
så framt icke dem igenom särskilt instruction en sådan fri
magt gifven voro, i hvilket fall Ständerne lika fullt äga all fullmyndig
magt att efterse och efterfråga, huru dess gifne instruction
är blefven efterlefvad. Om alt detta, som ock huru vederbörande
actores sig vid ransakningarne förhållit, finner för
sin del R. o. A. sig aldeles åligga att vid denne nu varande
Riksdag sig underrättade giöra, och på det denna sak så
mycket skyndesammare bedrifvas må, häfver R. o. A. deputerat
sex af sine ledamöter att utur de vid sista Riksdag hällne
protocoller sig underrätta och hos Ståndet inkomma, hvad och
hurudan åtgiärd de för deras del förmena denne saken af
Riksens Ständer nu kunna förtiena, och huru densamma på
det möjeligaste sätt må kunna verkställas. Men som samma
dess Deputerade berätta sig ej kunna inhämta det lius, som uti
en så granlaga och öm sak erfordras, innan dem tillåtes att
upbryta och igenomgå de ofvannämde af Ständerne vid sista
Riksdag förseglade acter och protocoller; fördenskull har R. o.
A. vänligen härmed de öfrige respective Stånden anmoda velat,
det täcktes de äfven hvar för sitt Stånd lemna sine Deputerade
till detta ärendet, som desse förseglade protocoller, acter
och handlingar upbryta, igenomgå och Riksens Ständer sedermera
underställa, hvad de förmena efter dess bästa samvete,
att nu församlade Riksens Ständer denna Riksdag enligit lag,
Regeringsform, Riksdagsordning och dess åliggande plikt kunna
och böra vid denna sak åtgiöra. Ut supra.
Då detta var upläst, yttrade sig
Hr Pehr Kalling, det han höllö före, att R. o. A. nu
hvarken borde eller kunde uprifva denna saken, hvilken förra
Riksdagen blef afgiord. Chefferne äro dels döde, dels dömde,
och dommarne hafva gådt i execution. Således vore nu ej tid
att mera uppehålla sig härmed, utan borde vi snarare i evig
glömsko och förgätenhet nedgräfva den Finska campagnen,
emedan den varit vår nation, som altid haft namn för tapperhet
och mandom, till föga heder.
Gref Axel Rutger Sparre påminte, att den upsatte expedition
vore enlig med det, som uti sista pleno blef faststält;
och vore så mycket angelägnare att härmed fullföljes, som försicktigheten
fordrar, det vi böra taga sådane steg, att, om vår
Herre skulle straffa riket ännu en gång med ofred, vi då måtte
förut hafva botat de refvor, som hos oss varit.
kommissions domar.
469
Hr Klingsporre gaf tillkänna, att han äfven varit Deputerad
med och hade för sin del sökt afstyrka detta så långt
han förmått, emedan han icke kunnat finna, hvarföre vi nu
skola rifva up denna saken. Men om intet star att uträttas,
utan detta Extractum Protocolli ändteligen skall afgå till de
andre [Stånden], begärte han att också måtte efterfrågas, hvarföre
intet Regeringen nyttiat den lägenheten, när vi kunnat
fått fred.
Hr Löwenhielm sade, att om meningen går derpå ut,
att Commission skall ställas under ansvar, så vore sådant stridande
emot Riksdagsordningen och den erkände principien,
att Ständer ej böra dömma öfver Ständer, eller deras Deputerades
giöromål af andra Deputerade undersökas och granskas.
Hr An repp förklarade, det meningen intet är att ställa
Riksens Ständers Commission under ansvar, utan afsikten vore
att efterse, huru vederbörande actores sig vid ransakningarne
förhållit, och om Commission fullfölgt sitt giöromål efter dess
undfångne instruction, så att den undersökt om alt hvad
som kan hafva bidragit till Finska campagnens olyckelige utgång.
o
Åtskillige af R. o. A. påstodo, att detta intet behöfdes,
emedan kunnigt är, att Commission giordt hvad dem ålegat,
varandes jemväl oförnekeligit, att de i följe af deras instruction
ägt rättighet att låta sine dommar gå i execution, när
öfver deni hos Riksens Ständer inga besvär blifvit anförde.
Men Hr Skecta förestälte deremot, huru augelägit det är
att efterse, hvad som kunnat och bordt giöras i Finland, och
hvad som varit orsaken, att så slätta anstalter blifvit giorde
till krigets utförande.
Hr Hästsko utlät sig, det hans tanka ej eller voro,
att Commissions giöromål skulle censureras; men emedan åtskillige
dommar, som Commission afsagt öfver chefferne, än icke
blifvit af Riksens Ständer öfversedde, så tillhörde det Riksens
Ständer att nu giöra det. En rättighet, som icke bör lemnäs,
så framt Ständers anseende och myndighet skall bibehållas och
vid andra tillfällen vara i vördsam åtanka.
Hr Löwenhielm påstod, att det upsatte Extractum Protocolli
då måtte restringeras till cheffernes dommar och intet
sträcka sig vidare. Den rättigheten att öfverse, hvad Commission
dömt, tillhörde väl Riksens Ständer, och kunde i följe
470 (Sept. 16.) Om revision af Ständernas
deraf också desse dommar snart uptagas här in pleno. Men Hr
Löwenhielm frågade, till hvad ända sådant skulle skie, aldenstund
medgifvas måste, att vi nu efteråt hvarken kunna skärpa
eller lindra någon af dem, sedan de redan gådt i execution,
utan tiden härmed endast skulle borttagas och oenigheten ökas.
Ville man åter sträcka giöromålen vidare och efterse, om Commission
fullgiordt sin skyldighet, om den efterlefvat sin instruction
och mera sådant, som detta Extractum Protocolli
tycks innebära; så vore ju det att ställa Ständernas Deputerade
till ansvar och sättia Commission öfver Commission. Att
undersöka om fredsverket eller de anstalter, som blifvit giorde
till krigets utförande, hvarom Hr Skecta påmint, tillhörde ej
eller Riksens Ständers plenis, utan vore Secrete Utskottets
giöromål, hvilket man nogsamt kunde vara försäkrad, att Secrete
Utskottet till ingen del uhr akt låtit. Hr Löwenhielm
styrkte fördenskull, att R. o. A. måtte lemna denna saken och
intet vidare uppehålla sig dermed.
Hr Thure Rudbeck försäkrade, det han snart skulle
vara före, att allting måtte uptagas, om han sage, att riket
hade deraf någon heder, eller någon nytta derigenom vore att
förvänta; men som intetdera vinnes, så conformerade han sig
med Hr Löwenhielm och fant bäst, att denna saken lemnäs,
hälst Riksdagen redan så länge påstådt, att landet deröfver
suckade.
Gref Axel Rutger Sparre påminte åter, att saken förra
gången blifvit afgiord och borde numera ej påtalas.
Hr Landtm, erindrade deremot, att Hr Skecta förra
gången moverat queestionerne, men att ingenting positivt blifvit
afgiordt, utan hade R. o. A. lemnat till Deputerade att
projectera Extractum Protocolli till R. o. A:ns approbation.
Flere andre instämde härmed. Men
Gref Sparre mente, att saken blifvit afgiord, och påstod
fördenskull, att den nu intet måtte uprifvas.
Hr Klingsporre påstod då, att, om någonting rörande
den Finska campagnen nu skall uptagas, så väl det ena som
det andra på nytt må företagas och skiärskådas, både om den
lägenheten, som blifvit försummad, när vi kunnat få fred, som
flera andra dylika omständigheter. Dock önskade Hr Klingsporre,
att R. o. A. hällre ville, som förut sagt är, kasta altsammans
detta i evig förgätenhet.
kommissions domar. Deputation ifrån Bondeståndet. 471
Hr Giös beropade sig på sin förra utlåtelse och instämde
nu så mycket mera med Hr Löwenhielm, att R. o. A. giöra
bäst, om de aldeles lemna denna saken, som han altid varit
med honom af enahanda tanka, att en dom, den der redan
gådt i execution, intet kan mera uptagas af Ständerne, och
att för öfrigit med denna saken tiden endast skulle förloras,
men ingenting uträttas.
Under det att härom vidare discourerades,
Anmältes hos Hr Landtm, en Deputation ifrån Bondeståndet,
hvarpå Hr Landtm, lät efterfråga deras ährende, och
då Hr Landtm, derom fått kundskap, gaf
Hr Landtm, tillkänna, att 30 personer af Bondeståndet
låtit sig anmäla, som gådt hit emot Ståndets vilja med ett
memorial om undersökning öfver de vid denne Riksdag håldne
tracteringar.
Efter åtskilligas påstående och någon ventilation härom
insläptes desse ledamöter af Bondeståndet, som af några R. o.
A:ns Deputerade möttes vid dörren och framfördes i skranket,
hvarest the af Hr Baron och Landtm, emottogos, dock utan
att Hr Baron och Landtm, hade laudtmarskalks-stafven i
hand, efter de låtit sielfve på det sättet sig anmäla, att the
icke voro från Ståndet.
När de voro framkomne och Hr Landtm, dem emottagit,
frågade
Hr Landtm, ytterligare, om de voro från Ståndet;
Hvartill Erik Persson frän Härrsta i Stockholms län,
som förde ordet, svarade nej. Utan som han i Bondeståndet
inlagt ett memorial om undersöknings anställande öfver de
mångfaldige vid denne Riksdag håldne oloflige tracteringar,
men han icke kunnat få berörde memorial i sitt Stånd upläst
eller votering deröfver, utan blifvit i det stället med många
af dess medbroder, hvilke giorde ett och samma påstående,kuffade
och stötte; så hade de nu blifvit föranlåtne att vända sig
till de andre respective Stånden, ödmiukeligen anhållandes, att
detta hans memorial, hvilket han nu öfvergaf, måtte blifva
upläst. Betygade derhos, att han intet annat påsyftar än att
få sanningen fram i dagsliuset samt förekomma alla olagligheter
och kauskie skaddige anslag, som genom slike tracteringar
blifvit drefne och hvarigenom Bondeståndet fådt så
mycket vanryckte på sig.
472 (Sept. 16.) Oordning på Riddarhuset.
När han detta uttalt, begärtes af åtskillige, att memorialet
straxt måtte upläsas, på det R. o. A. sig deröfver kunde
utlåta och taga desse klagande af Bondeståndet i hägn och
beskydd.
Men som sådant åter emotsades af andre, de der påstodo,
att desse Bondeståndets ledamöter först måtte taga afträde,
innan memorialet upläses och R. o. A. deröfver går i ventilation;
så upkom häröfver emellan R. o. A. någon häftig motsägelse
och disput, hvilken ännu mera öktes igenom den vid
detta tillfälle sig yppade oordning, att åtskillige sprungo från
sine bänkar fram i skranket, till att så mycket bättre få se
och höra hvad som å färde var.
Hr Landtm, bad fördenskull R. o. A., att de ville bibehålla
en anständig ordning och den värdighet, som dem tillhörer,
och låta Bondeståndets ledamöter först taga afträde
samt sedan med kalsinnighet och saktmodighet härom deliberera.
Uppå hvilken föreställning R. o. A. så småningom saktade
sig, och Bondeståndets ledamöter jemväl på skiedd tillsägelse
togo afträde.
När de voro utgångne, holt
Hr Landtm, ett ganska bevekeligit tal; beklagade den
oordning som händt, men aidramäst att Bondeståndets ledamöter
skulle få se, huru tumultueust hos R. o. A. tillgår, hvarigenom
R. o. A. ej annat kan än förlora deras lustre och anseende
samt tillika lemna elaka exempel åt desse Bondeståndets
ledamöter, som dessutan äro nog fallne att giöra oväsende
i sitt Stånd. Hr Landtm, önskade vidare, att alt detta intet
mätte förebåda någon allmän olycka, den vår Herre nådeligen
täcktes afvända. Och sluteligen underkastade Hr Landtm. R.
o. A. sitt upförande vid detta tillfälle, huru de behaga anse,
att han intet låtit upläsa memorialet, medan Bondeståndets
ledamöter voro inne. Det vore nog svårt att finna sig vid sadane
omständigheter, åtminstone vore ingen lag, som hade
kunnat tiena härutinnan till hjelpreda; dock hade Hr Landtm,
tyckt anständigheten och ordningen fordra, att de först borde
taga afträde.
Största delen af R. o. A. förklarade sig mycket nögde
med det, som Hr Landtm, giordt, att memorialet intet blifvit
upläst i närvaro af Bondeståndets ledamöter; beklagade i öfrigit
den vid detta tillfälle skedde hastiga öfverillningen och
Erik Perssons memorial.
473
tackade Hr Landtm., sorn genom sitt goda upförande bragte
all ting till rätta igen.
Derpå begärtes, att memorialet måtte upläsas.
Hr Landtm, gaf tillkänna, att detta memorial intet voro
stält hvarken till R. o. A. eller Ständerne, utan till Bondeståndet
allena.
Men som likafult begärtes, att det måtte blifva upläst,
så uplästes det nu och var af följande innehäld.
Välment Memorial.
Under denne Riksdag hafva, såsom allmänt bekant är,
visse personer för förrädiska och onda stämplingar emot riket
och det allmänna blifvit fängslade och under ransakning stälde,
dels ock redan för slikt groft brott afstraffade. Vidare, under
förfluten tid hafva ock Riksens Högl. Ständer genom trycket allmänt
låtit kungiöra Högl. Secrete Utskottets upgifne Extract af
Protocollet angående der yppade hemliga, förderfveliga anläggningar
mot riket, mot successionens bestånd och mot Ständernes
fri- och rättigheter. Och ännu mer, under samma tid
har jemväl ej allenast öfver hela denna förträffeliga H. K.
Maj:ts residence-stad blifvit kunnigt, utan ock äfvenväl i alla
svenska landsorter, om icke ock utom lands redan blifvit bekant,
att för vårt Bondestånd hållits ständige och präktige
tracteringar, samt att till dess ledamöter blifvit penningar utdelt,
jemväl att dertill, som mer är, visse af dem såsom hufvudman
till tracteringarnes hållande blifvit brukade, hvilket
ock på visst sätt blifvit af dem sielfve, sedan de till en del
kommit under ransakning, bekändt och tillstådt. Men hufvudorsaken
till sådant tyckes dock än vara förtegad; och så äro
ej eller alle slike namnkunnige hufvudmän ännu för vederbörande
till ransakning upfordrade, och det, som derpå arbetes,
tyckes gå ganska långsamt, hvarigenom tiden utdrages och
kostnaden af en så långt utdragande Riksdag alt för mycket
förökes. Emedlertid hafva våre käre hemmavarande och hela
den svenska verlden sådane kundskaper och berättelser från
Riksdagen, som här förut upnämde äro, till deras både förargelse
och bedröfvelse, och jag må väl fråga, ho är den, som
tviflar, att de af hiertat äro bekymrade utaf ett sådant skamryckte
och en sådan skamfläck, som vårt rätt hedervärda och
för sin stadiga trohet tillförene välberyktade Bondestånd således
åkommit? Ja, jag frågar än vidare, mon det finnes någon
ibland oss sä kall och afkallnad, att lian af sådant icke be
-
474 (Sept. 16.)
Erik Perssons
veks till förtrytande, till ängslan och till ifver, att vårt svenska
dannemanna-namn, som den store Konung Gustaf den förste
holt i råde så kiärt och så värdigt, nu på sådant sätt blifvit
förnedradt, misstänkt giordt och befläckadt? Nej, jag vill icke
sådant förmoda, ehuru beklageligen anledning gifvas kunde,
utan jag har häldre det säkra hopp, att sielfve de felaktige
deraf måste bevekas och Gud alsmäktig styra dem dertill, så
att de ock sielfmante rent uttala och bekänna sanningen. För
min del har jag häröfver måst känna ett hiertefrätande missnöje,
som jag ej länger kunnat draga, utan att det allmänt
kunnigt giöra, hälst snart med alt så långsamt och ifverlöst
tyckes tillgå. Jag har fördenskull alt sådant med största förtroende
Eder, fader Taleman och samtelige mine älskelige bröder
i Ståndet, bordt härigenom berätta och tillkänna gifva,
med säker förmodan att finna Eder alla med mig enssinnade;
i hvilket hopp och säkra tillförsikt, samt i anledning af hvad
här förut anfördt är, jag af upriktigaste välmening och trohet föreslår
och såsom en välsinnad Riksdagsman kraftigast påstår,
att vi. till befrämjande af förräderiets aldranogaste undersökande
och deras uppenbarande till behörigt straff samt Riksdagens
änteliga fortskyndande till ett önskeligit slut, böra låta,
i anledning häraf med flere dylike skiäl, upsättia ett omständeligit,
redigt och med svensk nitälskan upfyldt Extractura
Protocolli till de andre höga och förnäme Stånden, som med
en talrik Deputation afsändes, derutinnan vi påstå, att alle
med skiäl misstänkte och redan kunnige personer, så högre
som lägre, hvilka antingen i uppenbart förrciderie, eller hvad
det samma kan synas likt, såsom tracterinyar med mera, kunna
finnas vara i[n]veklade, blifva genast till förhör och ransakning
förekallade och de halsstarrige straxt i häckte satte. Och
till att å daga lägga vår sanskylliga ifver och alfvare, så höra
vi påstå, att de af vårt Stånd, som vederböra, först företages,
med säker tillförsicht, att de öfrige respective Stånden icke
gifva oss i sadan nit och redlighet efter, derest sådan orsak
emot någon hos dem finnas skulle. Och vidare, att alt måge
desto skyndsammare, desto bättre och blifva väl slutat, så
påstå vi jemväl, att utom den af Högh Secrete Utskottet redan
förordnade Commissionen, förmodeligen till de hemligare och
högre målens afdömande, ännu en Ständernes Commission genast
sättas må, af käcka och lagfarna herrar och män, som
alla de öfriga målen af förenämde bedröfvelige omständigheter
memorial.
475
till sig draga, uptaga och såsom fria Ständer enligit Riksdagsordningen
undersöka och afdöma, samt att begge höga Commissionerne,
när så behöfs, räcka hvarandra handen, hvarigenom
både Commissorial-rätten och andre dessutan varande
undersökningar uphöra, och vederbörande slippa blifva i sine
ordinarie giöromål hindrade.
Fader Taleman och älskelige bröder, detta har jag under
förfluten bekymmersamma tid på det nogaste efter min eds
plikt och undersåteliga skyldighet öfvervägat och hos mig faststält;
och som det är idel välmening, som har kraftigaste skiäl
med sig, och jag hoppas lända till hvar rättsinnigs upmuntran,
så beder jag liierteligen att häruti icke få motstånd, utan kärligit
bifall, och det så mycket mer som detta ock länder till
vårt hedervärda Stånds ursakande och befrielse från de näsliga
omdömen, som rycktet detsamma öfverfört, samt till våre
hemmavarandes vederqveckelse och upmuntran, jemväl, som
mer är, till vår och rikets säkerhet och all verldens nya under;
ja, vi kunna ock deruppå utan skam och förvitelse med glada
ansikten möta våra hemmavarande, och fölgakteligen de äfven
oss, vid lycklig hemkomst. Och än mer uppå alt detta, blifva
någre af vårt Stånd för felaktighet fälte, så kunna ju både vi
och de med förbön mellan komma, allenast, jag säger allenast,
de utan styfhet till det allmännas frälsning rent ut säga
sanningen, dertill vi dem högeligen och kärligen böra upmuntra
och förmana, då ingen tvifvel är, att en bonde, som låtit förleda
sig, icke skall vinna möjeligaste nåd och medlidande.
Men derest mig mot all förmodan härutinnan skulle nekas bifall,
det dock Gud förbiude, så är till vetandes, att jag då
nödgas härmed vända mig till de andre respective Stånden, på
det jag ej något må eftersättia af min plikt, utan förvara ett
obetungat samvete samt änteligen till slut kunna fara hem
till mine hemmavarande medbroder och de mina och i sielfva
verket visa dem, det jag så ren, fri och oherycktad för den
aldraminsta delaktighet uti vanslägtande från en redlig svensk
undersåtes rättsinniga upförande åter kommer, som jag hit
farit, såsom jag ock, Gudi lof, med all frimodighet kan se den
aldra ärligaste svensk mitt i synen och tråtsa, att han efter
sitt [mått] icke vist det allmänna mera välment nit och ömsinnighet
vid denne Riksdag än jag efter mitt mått.
Stockholm den 5 September 1747.
Erik Persson i Hersta.
47ti (Sept. 16.) Örn Erik Perssons memorial.
P. S. Jag beder, att denna skrift må ord ifrån ord i
Protocollet intagas och utdrag deraf mig meddelas, på det
jag må visa mina hemmavarande medbroder mina redliga
tankar.
Med föregående memorial fölgde en lista eller förtekning
på åtskillige af Bondeståndets ledamöter, som giorde ett med
Erik Persson, hvilken förtekning nu jemväl blef anmält och
hvarå rubriquen så lydde:
Underteknade taga del uti vår käre medbroders, Erik
Persson från Stockholms län, uti Ståndet den 5 hujus ingifne
memorial, så att vi detsamma till alt dess innehåld för vårt
egit erkänna och påstå derjemte samhälligt, att det bör tryckas
med alles vare namn inunder att dermedelst som redelige män
visa vår oskuld till de obehagelige ryckten, som berörde memorial
omförmäler.
Härpå börjades med discourserne om denna saken, och
utlät sig
Hr Hästsko, att det intet lärer kunna nekas, det förräderier
hos oss varit å färde. Secrete Utskottets Extractum
Protocolli af den 15:de sidstl. Julii, Blackwells dom, den öfver
Hedman förordnade Commission, med många flere sammanbundne
omständigheter, utmärkte sådant nog; och uti Protocolls-Deputation,
hvarest han är ledamot, finnes äfven spår af
förräderie, som Deputation hos Secrete Utskottet angifvit.
Flere månader hafva likväl gådt förbi, och ännu har Secrete
Utskottet ej upgifvit närmare omständigheter af de uti berörde
dess Extractum Protocolli omförmälte skadelige stämplingar,
som Secrete Utskottet den tiden redan förspordt; ej eller har
man sedt någon utom Blackwells vara framdragen till välförtient
straff. Fördenskull och som det är allmänt bekant, att
under de håldne tracteringar äfven slike skadelige uptåg och
anläggningar blifvit förehafde; ty vore nu bäst att vidtaga det
expedient, som i memorialet föreslås, och giöra ett med desse
Bondeståndets ledamöter, så torde vi snart få mera lius i
sakerne.
Hr Börje Philip Skecta sade, att han med stillatigande
förbigår, huruvida Hr Landtm, derutinnan giordt rätt,
att memorialet intet fick upläsas i närvaro af Bondeståndets
ledamöter. Men detta vore visst ett verk af vår Herre, som
upväckt hos de enfaldigare en sådan brinnande nit och ifver.
Nu kunna vi få fram alla våra illvillige arbetare på en gång.
Ny Deputation från Bondeståndet.
477
Nu kunna vi uprycka ogräset och sättia oss och riket i säkerhet,
om vi förena oss med desse ledamöter af Bondeståndet
och samtycka till en Ständers Commission, som får fria händer
att undersöka och afdöma alt hvad som hos dem kan
blifva angifvit.
Gref Axel R. Sparre tyckte, att R. o. A:ns första giöromål
nu blir att lemna Bondeståndets ledamöter svar, då Hr
I^andtm. på tienligit sätt kunde enskylla desordren, lofva dem.
att R. o. A. vilja taga memorialet i öfvervägande, samt tillika
gifva dem hopp, att R. o. A. lära bifalla det.
Hr Löwenhielm påstod, att dem nu intet måtte gifvas
något vidare svar, än att skriften efter deras begäran blifvit
upläst, och att R. o. A. vill taga den i behörigt öfvervägande,
emedan ovisst vara kan, i hvad slut R. o. A. stannar.
Detta bifölls af R. o. A.
Och insläptes derpå Bondeståndets ledamöter, då
Hr Landtm, sade dem, att memorialet blifvit R. o. A.
föreläst och att R. o. A. med första lärer taga det i öfvervägande
och sedan gifva dem det svar samt taga de matt,
som det allmänna fordrar och dem som Riddersmän tillkommer.
Erik Persson bad, att deras välmening måtte uttydas till
det bästa.
Afträdde.
Rätt som desse Bondeståndets ledamöter voro utgångne;
Anmältes en ifrån Bondeståndet utskickad Deputation,
hvilken på vanligit sätt genom 6 Deputerade och af Hr Landtm.
med stafven i hand emottogs. Berörde Deputation bestod af
12 personer. N. N. förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån
Bondeståndet, berättade, att sorn Ståndet kommit i erfarenhet,
det en del af deras camerater åter luppit till de andre re
spective
Stånden med en Deputation, så hade Ståndet blifvit
föranlåtit att igenom desse sine utskickade gifva de audre respective
Stånden tillkänna, det de gådt åstad utom Bondeståndets
vilja och vetskap, varandes jemväl Ståndet obekant i
hvad ärende.
Hr Landtm, tackade för denna avertissement och bad förmäla
R. o. Arns vänliga hälsning.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Derpå utlät sig Hr Magnus Skecta, att R. o. A. nu
väl kan dömma, huru laglig denna senare Deputation är, när
478 (Sept. 16.) Om åtgärder i anledning af
de framburit osanning och sagt, att de intet visste af, i hvad
ärende de förra gådt hit, der likväl Erik Perssons memorial
först legat på bordet och sedan på det häftigaste blifvit ventilerat
i deras Stånd. R. o. A. behöfde derföre intet längre
vara tvehogse, utan kunde nu med alfvare taga sig saken an
och bifalla det upläste memorialet, på det undersökning måtte
skie om de af Secrete Utskottet för lång tid sedan angifne,
men sedermera ej uptäckte förräderier, hvilket Hr Skecta i
det högsta påstod och begärte veta af Hr Landtm., om ej förräderie
varit å färde, då Secrete Utskottet med sitt Extractum
Protocolli den 15 Julii inkom.
Hr Landtm, svarade, att sådant blifvit Secrete Utskottet
averterat, som funnit sin skyldighet likmätigt att gifva det
Riksens Ständer tillkänna, men aldrig har Secrete Utskottet
derföre sagt, att något förräderie existerade.
Hr Aleph Anrepp förestälte, hurusom hvar och en ledamot
äger rättighet att gå in med memorial till sitt Stånd,
hvaröfver Ståndet ock tillhörer sig först att utlåta. Således borde
R. o. A. nu jemväl afvänta, huru Bondeståndet sig öfver detta
memorial yttrar. Skulle Secrete Utskottet finna flere Commissioner
nödige, är ingen tvifvel, att ju Secrete Utskottet lärer
sättia dem och i öfrigit så mycket möjeligitär skynda med arbetet
och efter hand inkomma med sin berättelse derom till Riksens
Ständers plena, allenast vi lemna dem att fortfara med sakerne,
som vederbör. Hr Anrepp bad altså, att R. o. A. nu ej längre
måtte uppehålla sig med detta, utan, som sagt är, låta härmed
anstå, till dess vi få höra, huru Bondeståndet det afgiör.
Gref Axel R. Sparre holt deremot före, att R. o. A.
med all ömhet böra antaga sig denna saken och ingen tid dervid
försummas. Det vore bevisligit, att tracteringar äro håldne
så väl för Bondeståndet som för andre, och vore Gud en domare,
i hvad afsigt det skiedt, men af fölgderne kan man sluta,
att kostnaden intet blifvit giord blott till en vänskaps betygelse.
Nu hade en del af Bondeståndet angifvit sådant och begärt
deröfver undersökning. Förut hade de ock tid efter annan klagat
öfver hvarjehanda oförrätt, som dem i Ståndet blifvit tillfogad,
men utan att R. o. A. eller de andre Stånden skaffat
derå någon bot. Skulle vi för denna gången också lemna
saken utan behörig åtgiärd, ho vet hvad fölgder deraf kunde
blifva? Nej, saken borde tagas i med stålhanskar, och det
första steget, R. o. A. nu borde giöra, vore att skicka en De
-
Erik Perssons memorial.
479
putation till Bondeståndet med en tienlig föreställning häröfver,
så väl som deras föreburne okunnighet om de andras ährende,
oaktadt saken i Ståndet blifvit ventilerad. Sedan kunde Secrete
Utskottet updragas att projectera svar på sielfva memorialet.
Och sist, emedan Secreteraren i Bondeståndet intet är
pålitelig, utan redan förut på mångfaldigt sätt graverad att
vara orsaken till den oredighet, som är i Ståndet, hvilket ock
nu skönjes, i det han icke efter sin åliggande plikt förhulpit
Erik Persson att få dess memorial upläst eller votering deröfver;
så kunde Hr Landtm, anmodas att med de andre Ståndens
Talemän så laga, att Bondeståndet finge en annan Secreterare,
som har god vilja att föra dem på rätta vägen.
Hr Landtm, förestälte, det Secreteraren intet kan tagas
ifrån dem, om pluraliteten är nögd med honom. Hr Landtm,
trodde ock, att han intet vore skadelig, utan giorde hvad honom
tillkommo och hade ingen del i den skilgaktighet, som är
Ståndet emellan; men Hr Landtm, önskade, att de voro borta,
som blåsa i bönderne utom Ståndet, då enigheten snart skulle
hos dem blifva återstäld.
Hr Magnus Skecta sade, att om Hr Landtm, härmed
förstode honom, så ville han ock tillstå, det han köpt våra fundamental-lagar,
såsom Regeringsformen och Riksdagsordningen,
och gifvit dem; hade ock haft bönderne hos sig och tracterat
dem, men aldrig inblåst dem annat än det, som varit riket
nyttigt och gagneligit, hvilket han hoppades tiden skola utvisa.
Hr Anrepp uprepade, hurusom en af Bondeståndets ledamöter
redan vore stäld under ransakning vid den dertill förordnade
Commissorial-rätten. Samma Commissorial-rätt måste
ju inquirera om tracteringar och alt annat, som hos dem angifves,
och dymedelst är den omständigheten eller första delen
redan afgiord, så att ingen vidare åtgiärd dervid behöfves.
Hvad den andra omständigheten beträffar, om oredigheten innom
Ståndet, så måste vi väl afvänta Bondeståndets utlåtelse, och
imedlertid kunde Secrete Utskottet updragas att taga i öfvervägande,
huru det kan rättas, som oordenteligit är.
Hr Klingsporre påminte, att skillnad bör giöras emellan
tracteringar, som skie för vänner, och sådane, som anställas i
elakt upsåt och till att öfvertala de enfaldigare och inblåsa
eller rättare sagt ingiuta dem visse seDtiments efter sin systeme.
I öfrigit vore det intet första gången som visse af
480 (Sept. 17.) Oenigheten i Bondeståndet.
Bondeståndets ledamöter blifvit uphitzade till skilgaktighet och
klagomål öfver Taleman och Secreteraren, utan hade vi redan
alt för länge lekt blindbock med denna saken och hindrat angelägnare
måls fortgång och afgiörande. Om någon gifs, som
tracterat i elakt upsåt en eller flere, så borde man nämna ut
dem straxt och intet taga partes partis, eller tala i gemen om
tracteringar, förräderier och mera sådant, hvarigenom nationen
till sin heder lmderas.
Atskillige af R. o. A. begärte, att denna saken måtte
lemnäs på bordet, till dess man kunde få mera uplysning
härom.
Men detta motsades af andre, som påstodo, att saken för
dess angelägenhets skull straxt måtte afgiöras.
Frih. Cronhiort holt väl också nödigt, att man bör
söka få mera uplysning i saken, allenast dermed ej för länge
utdrages på tiden. Frih. Cronhiort föreslog derjemte, att R.
o. A. måtte ifrån alla de ställen, hvarest slika undersökningar
äro före, infordra beskied, huru dermed är, och sedan gä
till de andre Stånden och säga dem, huru altsammans har tilldragit
sig.
Efter R. o. Arns godtfinnande lemnades denna saken på
bordet tills i morgon.
Hr Magnus Skecta sade, att efter R. o. A. nu kommit
öfverens, att saken skall ligga tills i morgon, så ville han
ock begifva sig dertill, ehuru olagligt det är, allenast saken då
uptages och afgiöres.
R. o. A. skildes derpå åt klockan half try.
Den 17 September.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protocollet af den 25 Februarii sidstledne ifrån
sid. 512 till sid. 518, hvarvid inga påminnelser giordes.
Rätt som Protocollet var upläst, anmältes en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer.
Berörde Deputation insläptes och emottogs på vanligit
sätt. Taleman Olof Håkansson ifrån Blekingen förde ordet
och, näst aflagd hälsning, berättade, att sedan som åtskillige
Deputation från Bondeståndet.
481
af Bondeståndets ledamöter, de der vid hvarjehanda tillfällen
varit af annan mening än Ståndets pluralitet, några gånger
tillförene luppit till R. o. A. så väl som de andre Stånden
och besvärat sig öfver Bondeståndet; har Bondeståndet nu
åter igen med mycket missnöje förnummit, huruledes desamma
jemväl i går utom Ståndets vilja och vetskap och emot det,
som pluraliteten faststält, vändt sig till de andre Stånden med
ett af Erik Persson från Stockholms län ingifvit memorial
om undersökningars anställande öfver tracteringar, som skola
vara håldne under påstående Riksdag.
Bondeståndet har fördenskull blifvit föranlåtit att igenom
honom och desse sine Deputerade vördsammast gifva Högl.
R. o. A. tillkänna, att Ståndet ej till alla delar kunnat bifalla
det omförmälte Erik Perssons memorial, emedan derutinnan
funnits sådane omständigheter, som Ståndet ej kunnat
gilla eller antaga, hvarom, med det mera, Bondeståndet upsatt
ett Extractuin Protocolli, hvilket Taleman nu framgaf med
begäran, att det måtte upläsas; försäkrandes derhos, att Bondeståndet
högeligen önskar, det alla skadeliga tracteringar måtte
undersökas och afsikterne dermed uptäckas. Men Ståndet
fruktar, att med slike undersökningar torde gå för vida, och
att mera ogagn än nytta kunde blifva, om oenigheten derigenom
ökades, som, Gud bättre, redan har nog fasta rötter.
Skulle eljest, sade Taleman vidare, desse ledamöter, som
Ståndet förspordt, munteligen hafva förebragt, det Erik Perssons
memorial icke blifvit för Ståndet upläst eller votering
deröfver tillåten, så äger sådant ingen grund, och gior Ståndet
fördenskull sig det ödmiuka hopp, att R. o. A. ej eller lära
sättia dertill någon tro, utan anse berörde ledamöters förfarande
i detta mål för aldeles olagligit.
Derpå uplästes det ingifne Bondeståndets Extractum Protocolli
af innevarande dato, hvaruti förmäles, att som åtskillige
af Bondeståndets ledamöter, emot flere resor erhållen varning,
åter i går företagit sig det olaga och eftertänkeliga steg
att uti en sammansatt flock emot Ståndets vilja och samtycke
vända sig till de öfrige respective Stånden och att i synnerhet,
som Ståndet sedermera förnummit, falla Högl. R. o. A. besvärlige
med ett af Erik Persson ifrån Herresta i Stockholms
län ingifvit memorial, hvilket dock Bondeståndet, för åtskillige
hos sig förekomne skiäl, genom en anseenlig pluralitet
Adelns Protokoll. {XVI). 1746—1747. IT. 31
482 (Sept. 17.) Deputation från Bondeståndet.
funnit sig ej till alla delar kunna bifalla; altså och emedan
Bondeståndet gior sig fullkomligen förvissadt, det de öfrig erespective
Stånden af lika berömvärd rättvisa och ömhet för
lagens, enighets och en god ordnings bibehållande, hvarmed de
redan behagat förklara sig uti Bondeståndets enskilte oeconomica
ej vilja taga någon del, nu äfven lära med billigt misshag
anse ett slikt dierft och oordenteligit företagande af förbemälte
Ståndets ledamöter, hvilket Ståndet aldeles för ogiltigt
och kraftlöst förklarar; ty har Ståndet funnit nödigt att härmedelst
de öfrige respective Stånden härom vördsammast underrätta,
i den otvifvelaktiga försäkran, det merbemälte ledamöters
eftertänkeliga förfarande, samt hvad de lika ensidigt
och obefogadt munteligen torde förebragt eller vidare förebringa,
så mycket mera varder rättvisligen utan ali reflexion
och verkan lemnadt, som i annor händelse sådant skulle, jemte
grundlagarnes rubbande och flere farlige påfölgder, äfven införa
ett skadeligit efterdöme af den utväg, hvarmedelst intet slut,
hvarom de fläste rösterne uti något Stånd öfverenskomma,
kunde sedermera befredas ifrån klander och uprifvande af dem,
som dervid varit skilgaktige, utan riksdagsarbetet sålunda uti
beständig oreda och osäkerhet, så väl i det ena som det andra
Ståndet, tid efter annan utdragas. Hvarjemte Bondeståndet, i
anseende till de åtskillige eftertänkelige omständigheter, som
uti ofvanberörde Erik Perssons memorial äro anförde och påsyftas,
lika vördsamt skolat hemställa, om icke Högvälborne
Hr Baron och Landtm ar skalken med de öfrige respective Ståndens
Hrr Taleman jemte någre af alla fyra Stånden kunde
deputeras att träda tillsammans och efterfråga samt undersöka,
hvem som varit concepist och hufvudman till merberörde memorial,
isynnerhet som Erik Persson ej sielf kan skrifva, mindre
är i stånd att författa någon sådan skrift.
Enär detta Extractum Protocolli var upläst, gaf Taleman
fram originalet af Erik Perssons i Bondeståndet inlagde memorial,
hvilket han bad måtte collationeras med det, som hos
R. o. A. och de andre respective Stånden blifvit ingifvit, då
derutinnan lärer finnas någon märkvärdig och eftertänkelig
skillnad.
Sluteligen betygade Taleman, att, om Bondeståndet finge
blifva för sig och innom sig sielfve, de med Guds hielp ej
skulle underlåta att vid alla förekommande öfverläggningar
om angelägne mål och ärender efter bästa förstånd och sam
-
Om Erik Perssons memorial.
483
vete fatta sådane beslut, som till befrämjande af K. Maj:ts
höga tienst och vårt kära fäderneslands sanskyldige förmon
och bästa äro enlige och öfverensstämmande; men nu hindras
och afhållas de beklageligen derifrån igenom den oenighet, som
af andra utom Ståndet upblåses och ständigt hos en del af
Ståndets ledamöter underhålles.
Hr Landtm, beklagade mycket, att oenigheten i Bondeståndet
ännu skall continuera, och önskade, att Ståndets ledamöter
hvar för sig ville arbeta på en fullkommelig enighets
återställande, till sakernes så mycket skyndesammare afgörande
och allmänna bästas befordran; lofvade i öfrigit, att R.
o. A. skulle taga detta, som Bondeståndet nu föredragit, i behörigt
öfvervägande.
Hvarmed Deputation afträdde.
När den var borta, begyntes straxt att häröfver discoureras,
och påstod
Hr Hästsko, att R. o. A. till det första måtte skicka
en Deputation till Bondeståndet och efterfråga, om efter Talmans
föregifvande Erik Perssons memorial blifvit upläst; ty
eljest vore det olagligt, att en ledamots memorial icke blifvit
emottagit och upläst, hvilken olaglighet på den händelsen borde
rättas.
Hr Magnus Skecta understödde detta.
Hr Löwenhielm holt före, att, som Bondeståndet återtagit
deras Extractum Protocolli att läsa det för de andre
Stånden, R. o. A. fördenskull borde vänta med sakens afgörande,
till dess berörde Extractum Protocolli återkommer och
R. o. A. ännu en gång får höra dess innehåld samt således
får fullt lius i saken.
Hr Börje Philip Skecta mente, det nu vore hög tid
att undersöka om de håldne tracteringar, och att R. o. A. fördenskull
straxt kunde afgöra den quaestion samt låta de andre
Stånden veta, att det hos R. o. A. vore bifallit, på det
alla elaka arbetare må blifva uptäckte och nu ej få längre
råderum att i mörkret hopsmida deras anläggningar.
Som häröfver yppades någon motsägelse och oordning, genom
det att åtskillige talte på en gång, så bad
Hr Landtm, att R. o. A. ville hålla ordning, tala hvar
efter annan och menagera ordasätten samt intet bruka sådane
utlåtelser, hvarigenom någon kan blifva offenderad, som det i
går skiedde, då det, som vardt afgiordt af R. o. A., blef kal
-
484 (Sept. 17.) Om åtgärder i anledning af
ladt olagligheter, hvilket ej annars kunde än sticka något
hvar.
Hr Magnus Skecta begiärte, att han måtte få niuta
R. o. A:ns beskydd och intet blifva på detta sättet carperad
för hvad han i går som en fri Riddersman sig utlåtit.
Gref Henning Gyllenborg beklagade den oordning, som
i går var hos R. o. A., då R. o. A. så upförde sig, som hade
de aldeles förgätit den i början af denne Riksdag skiedde öfverenskommelse
och de faststälte reglorne till en god ordnings
bibehållande, oaktadt de vid dörren äro anslagne, så att hvar
och en vid förbigåendet dageligen har tillfälle sig dem att påminna.
Gref Henning Gyllenborg förestälte vidare, hvad farlige
påfölgder det kan hafva, om intet denna saken handterades
med kallsinnighet. I sig sielft tyckes väl det ganska billigt,
sora en del af Bondeståndets ledamöter begärt, att alla skadelige
tracteringar måtte uptäckas, men processen, som de dervid
brukat, duger intet, om de gådt hit emot Ståndets vilja och
beslut. Det första, som nu är tillgiörandes för R. o. A., är att
jemföra documenterne och se, om efter Bondeståndets angifvande
någon skillnad finnes dem emellan. Sedan kan R. o. A.
utlåta sig öfver sjelfva saken, och slutet, hvaruti R. o. A.
kunna stanna, tyckte Hr Grefven böra blifva det, att R. o. A.
går med en Deputation till de andre tvänne Stånden, anmodar
dem, att de ville gemensamt med oss söka att mediera oenigheten
i Bondeståndet, och till den ändan underrätta oss väl,
hvaruti den består, då vi derefter med mera säkerhet kunna
dömma om beskaffenheten, och hvad för Deputerade sora böra
sättias att undersöka om detta.
Hr Klingsporre var af den tankan, att sedan R. o. A. nu
i dag fådt höra en annan berättelse ifrån Bondeståndet än den,
som i går giordes af en del missnögde ledamöter, hvilkas upförande
Ståndet för olagligt förklarat samt tillika begärt, att
om concepisten till det ingifne memorialet måtte undersökas;
så kan R. o. A. ej annat än sättia tro till hvad som i Ståndets
namn dem nu är vordet förebragt, hälst R. o. A. intet
vill anstå att examinera, hvad som i Bondeståndet passerat,
mindre att soutenera delningen derstädes, hvilket skulle vara
högst skadeligit och göra dem, som äro af olika tankar med
Ståndets pluralitet, ännu styfvare.
Hr Börje Philip Skecta uprepade, huruledes mångfaldiga
olagligheter i Bondeståndet redan vore förelupne, som intet bordt
Erik Perssons memorial.
485
lemnäs utan efterfrågan. Först hade en af Ståndets ledamöter
blifvit utskuten, för det han varit emot de licentierade Rådens
återinsättiande, utan vidare ransakning; en annan, för han intet
velat göra ett med de öfrige i Ståndet och sättia sig emot
Protocolls-Deputations förordnande; den tredie, för det han intet
velat samtycka att begära tillökning på skiutspenningarne,
som de andre påstådt; förutan flere olagligheter, som tillförene
äro öfverklagade, men hvarutinnan de klagande ej fådt niuta
de andre Ståndens biträde. Nu hafva åter 40 personer kommit
hit och begärt, att det måtte undersökas om oloflige tracteringar
och de som tagit penningar. Kan väl någonting vara skäligare
än bevilja dem undersökning härom? Nej, det vore både billigt
och skäligt. Och om R. o. A. fördenskull ej ville härtill samtycka,
så begärte Hr Skecta votering; ty rikets säkerhet
fordrade, att alla skadelige arbetare måtte blifva uptäckte och
en Ständernes Commission förordnad, som med alfvare kan
taga i sakerne och intet lahmt handterar dem, som med Hedmans
process tillgådt.
Frih. Sten Coijet: Gunstige Herrar, vi kunna af alla
desse stegen nogsamt skönja, att misshällighet och osämja är
emellan oss så inkommen, att riket derigenom pericliterar. Oss
åligger fördenskull att söka sådane hielpemedel, hvarigenom faran
intet blifver större och svårare, ty det kan intet sägas, att man
lagar fönster, om någon uttager en ruta och löper kull hela huset
med. Jag tror väl, att det i sanning är så beskaffat, som en del af
Bondeståndets ledamöter nu angifvit; jag tror ock, att många olagligheter
förut i Bondeståndet äro förelupne, hvartill Secreteraren
derstädes mycket kanskie varit orsaken, åtminstone är i ett
mål halft skrifteligit bevis emot honom. Men, gunstige Herrar,
vi måste ändå söka hielpa detta på sådant sätt, att vi
intet gripa in i något Stånds rättigheter. Yi kunna lika fullt
komma till ändamålet, om vi nu vidtaga det förslag, som
Bondeståndet sielfve gifvit, att Landtmarskalken och Talemånnen
med några Deputerade af hvart Stånd undersöka härom.
Låt oss blifva vid det, så få vi sedan se hvad som är
till giörande, när vi till fullo blifvit underrättade, hvaruti felaktigheterne
egenteligen bestå; ty sannerligen, gunstige Herrar,
om vi gå alt för långt härmed, om icke vi torde giöra ett
steg, som vi sedan efteråt få ångra.
Hr Löwenhielm betygade, det han så mycket som någon
annan vore derföre, att alla elaka och skadelige arbetare
486 (Sept. 17.) Om åtgärder i anledning af
måtte uptäckas; trodde äfven, att många olagligheter i Bondeståndet
skiedt. Men som saken är granlaga och eftertänkeligit
skulle vara att gripa in uti något Stånds rättigheter, så
holt han rådeligast, att man härmed går sakta till väga. Afsikten
vore ju att få fram dem, som i elakt upsåt anstält några
skaddige tracteringar; den vinnes, om Bondeståndets nu gifne
förslag biföllos, och Landtmarskalken med de andre Talemånnen
och några Deputerade af hvart Stånd få företaga sig den
i går inkomne skriften, och de vid samma tillfälle höra Erik
Persson, som berörde skrift ingifvit, hvad anledning han kan
hafva om några sådane tracteringar. Finnes då säkra spår
dertill, hade man så mycket lättare att komma till en laga
undersökning derom.
Hr Magnus Skecta holt före, att denna saken intet
kan hielpas af Hr Landtm, och Talemånnen samt några Deputerade
af hvart Stånd; i ty att här intet allenast ankommo
på en undersökning om de håldne skadelige tracteringar, utan
hade Bondeståndets ledamöter, som i går voro här uppe, klagat
öfver den oförrätt, som dem blifvit tillfogad i deras Stånd,
genom det att åtskillige, som velat conformera sig med Erik
Perssons memorial, blifvit stötte och kuffade af de andre i Ståndet,
der likväl berörde memorial är sådant, att han och hvar ärlig
karl det kan underskrifva. Detta kunde altså bäst och på en
gång med det andra undersökas på det sättet, att alla tre Ståndens
Deputerade gå up i Bondeståndet och höra, huru dermed
förevetter. Det vore nu visst tid att intet mera lemna sådane
saker, utan med alfvare och eftertryck taga deri, sedan man
sedt, att det kommit så vida.
Hr Lars Hästsko: Jag är af aldeles lika tankar som
Hr Skecta, att Hr Landtm, med de andre Talemånnen och
några Deputerade af hvart Stånd intet kunna hielpa detta; ty,
gunstige Herrar, här äro många saker, som sammanstöta och
hvilka böra utredas, om vi skola få rätt i harftrån. Vi veta
hvad arbete alt sedan år 1727 är vordet drifvit. Vi hafva
ock nu sedt, hvad för arbete under varande Riksdag varit pé
vägen till att störta riket i olycka och kullkasta vår faststälta
succession. Blir intet det hämmat och rätta ursprunget till
vårt förderf upsökt och ur vägen bragt, så kan riket ännu
öfvergå samma olyckor, som det förut varit hotat med, men
hvarutur den Aldrahögste oss genom sin nådige försyn på ett
besynnerligit sätt flere gånger dragit. Ätankan af det förbi
-
Erik Perssons memorial.
487
gångna bör lära oss att vara på vår akt för framtiden; och den
som intet vill tro, att vårt tillstånd ännu är ganska siukt, han
tage fram det betänkande, som gådt ifrån Protocolls-Deputation
till Secrete Utskottet, så lärer det finnas, huru sakerne
varit anlagde, förrädare skyddade, och att flere ännu gifves,
som med dem hafva enahanda sinnelag. Hielpen derföre, gunstige
Herrar, riket uhr den fara och äfventyr, hvari det nu
sväfvar.
Gref Axel Rutger Sparre uprepade, huruledes han redan
i går hade den äran att föreslå R. o. A., det saken måtte
remitteras till Secrete Utskottet, som kunde taga i öfvervägande,
hvad svar måtte lemnäs desse klagande af Bondeståndets
ledamöter. Nu proponerades väl, att Hr Landtm, med
Talemånnen och några Deputerade af hvart Stånd böra examinera
saken, men han förblefvo ändå vid sitt förra yttrande
och trodde, att R. o. A. giöra bäst, om de lemna den till Secrete
Utskottet, nogsamt försäkrad, att Secrete Utskottet då
med all försigtighet och granlagenhet skulle handtera denna
saken, söka att uptäcka oordenteligheten och föreslå tillräckelige
botemedel; hvilket är så mycket angelägnare, som detta
angår en menighet, den der är skingrad, men bör sammanbindas
igen, ty skulle de släppas missnögde hem, kunde det
hafva en skadelig påfölgd och verkan. Vi hade sedt, huru
sista uproret begynts genom några få missnögde Dahl-recruter.
Gref Sparre styrkte derföre ännu en gång sluteligen, att saken
måtte remitteras till Secrete Utskottet och de anbefallas att
tills öfvermorgon inkomma med sitt betänkande derom.
Hr Landtm, gick ut, och då han åter inkom, anmälte
Hr Landtm., det han blifvit utkallad af tvänne Deputerade
ifrån Borgareståndet, som berättadt, att då Bondeståndets ledamöter
i går kommit till Borgareståndet, hade Ståndet emottagit
dem som private personer och derhos giordt dem en alfvarsam
föreställning. Nu sedan Bondeståndet i dag inkommit med deras
Extractum Protocolli, hade Borgareståndet bifallit det in totum
et tantum och beder, om R. o. A. vill giöra detsamma
och skynda med utnämnandet af sine Deputerade, hälst, Borgareståndet
funnit någon eftertänkelig skillnad emellan den af
Erik Persson i Bondeståndet ingifne skriften och den, som han
hos de andre Stånden producerat, i det att han uti den förra
på flere ställen betient sig af det ordet hemmavarande hufvudmån
i stället för hemmavarande medbroder. Hos Prestestån
-
488 (Sept. 17.) Om åtgärder i anledning af
det, berättade Hr Landtm., att de missnögde af Bondeståndet
icke blifvit emottagne.
Som Bondeståndets Extractum Protocolli jemte originalet
af Erik Perssons skrift nu voro återkomne, så uplästes först
å nyo Bondeståndets Extractum Protocolli, och sedan collationerades
skrifterne, då den omnämde skillnaden af hufvudmän
befants; hvaraf man liksom ville sluta, att Erik Persson och
dess medhållare ingådt uti den af Riksens Ständer vid denna
Riksdag förkastade principalats-qusestion.
När detta var förbi, yttrade sig på följande sätt
Hr Thure G. Rudbeck: Gunstige Herrar, jag har altid
varit emot tracteringar. Huru mycket jag redan förleden Riksdag
tält på dem, och huru skadelige jag dem ansedt, lärer
finnas af de då håldne protocoller. Men, gunstige Herrar, lät oss
taga exempel af oss sielfva, huru väl det skulle klinga för oss,
och huru obehageligit det skulle vara, om de andre Stånden
skulle komma och angifva några af Adelen för tracteringar
och säga, att mången kommer hit up ifrån landsorterne, sorn
man vet intet äga något, men soutenerar sig likväl här under
hela Riksdagen och tracterar friskt; om de andre Stånden derföre
skulle komma och begära, att det måtte anställas ransakningar
öfver sådane af Adelen. Vore icke det för vida gångit?
Jo, visserligen. Fördenskull, gunstige Herrar, ehuru mycket jag
är före, att skadelige tracteringar måtte undersökas och de
derunder drefne afsikter uptäckas, ser jag ändå ingen grund
till, hvarföre vi nu förut skulle förordna någon Commission
under en så generel rubrique att undersöka om tracteringar
Finnes någon, eller kan någon nämnas, som hullit sådane skadelige
tracteringar, så angif den och lät honom komma under ransakning
vid någon af de Corn missioner, som redan äro! Straffen
honom ock på det aldra strängaste! Men sätt aldrig så general
rubrique om förräderier, hvarigenom så den ena sora andra derföre
kan misstänkas, sinnerne upeldas och nation till sin heder
1 sederas.
Gref H. Gyllenborg: Hvad det af Hästsko omförmälte
betänkande angår, som Protocolls-Deputation till Secrete Utskottet
ingifvit, och hvarutaf Hr Hästsko nu förmenar nogsamt
skall kunna intagas, huru långt förräderie gådt; så måste
jag berätta, det Secrete Utskottet i anledning deraf redan tagit
de steg, som erfordrats, och lemnat Protocolls-Deputation derom
svar. Med det, som hos Secrete Utskottet eljest blifvit an
-
Erik Perssons memorial.
489
gifvit om förräderie, har Secrete Utskottet intet kunnat förfara
annorlunda, än som af Hr Landtm, i går blef sagt, nemligen
att Secrete Utskottet, som blifvit varnat, det några skadelige
anläggningar voro å färde, funnit sin skyldighet att derom
avertera Riksens Ständers plena och styrka dem till inbördes
enighet och förtrolighet, såsom det kraftigaste medel till
bibehållande af rikets frihet och säkerhet; men intet har Secrete
Utskottet sagt, att något förräderie verkeligen existerade.
Hvad i öfrigit den nu förenämde saken beträffar, så skulle jag
snart vara ense med Gref Sparre, att den måtte remitteras till
Secrete Utskottet, men Gref Sparre vet sielf, att de redan äro
öfverhopade med alt för många sysslor och giöromål, så att
ingen tid härtill är öfrig, om intet angelägnare saker skola
försummas. Jag blir fördenskull af den mening, att Hr Landtm.
med de andre Talemännen och några Deputerade af hvart
Stånd först kunna härom undersöka, på det sätt som Bondeståndet
i slutet af deras Extractum Protocolli sielfve begärt.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm: Det är ofelbart, att
enigheten i Bondeståndet är högst nödig och angelägen, och att
alla medel böra användas till dess återställande. Att de håldne
skadelige tracteringar måtte afskaffas och afsikten med deras
anställande så väl som sielfva uphofsmännen uptäckas, är äfven
lika nödigt. R. o. A. kunde fördenskull nu emot Bondeståndet
förklara, att R. o. A. äro benägne att ingå uti alt det, som
kan bidraga dertill, samt att R. o. A. till en början vill
samtycka, det Hr Landtm, och de öfrige Ståndens Talemän
jemte några Deputerade af hvart och ett Stånd träda tillhopa
och undersöka denna saken.
Hr Christ. Fr. Klingsporre: Här talas nu åter om
enighet. Men jag frågar, gunstige Herrar, om den vinnes derigenom,
att vi taga partie af dem, som äro missnögde i Bondeståndet,
som äro delte ifrån Ståndets pluralitet och som på
ett olagligt sätt gådt hit emot Ståndets vilja och beslut; eller
om vi kunna gripa in i Ståndets rättigheter och pålägga dem
att bifalla Erik Perssons memorial. Nej, jag tror snarare, att
sådane steg skulle vara medel att landtförvisa enigheten. Det
är ju i Ståndets fria makt att giöra hvad de vilja; och äfven
så litet som några af R. o. A:ns ledamöter, de der voro missnögde
med pluralitetens beslut, kunna klaga deröfver hos de
andre Stånden, äfven så litet kunna ock vi nu befatta oss med
denna aaken, sedan vi hördt i hvad slut pluraliteten i Bonde
-
490 (Sept. 17.) Om åtgärder i anledning af
ståndet stannat. Det är beklageligit, att skillnad och delning
skall vara i det Ståndet, men om vi gå till oss sielfva, äro vi
tyvärr ej eller altid ense. När Riksdagsordningen efterlefves,
pluralitetens mening antages för Ståndets beslut, och hvad deremot
strider som olagligt och oordentligt förkastas; så vinnes
enighet och samhäldet har bestånd. Ingen undersökning om
hvad i den nu angifne saken hos Bondeståndet sig tilldragit,
kan således äga rum, utan bifaller jag förthenskull aldeles thet
förslag, som Bondeståndet sielfve vid handen gifvit, att Hr
Landtm, med de andre Talemånnen och några Deputerade
af hvart och ett Stånd endast måtte efterfråga concepisten till
det af Erik Persson ingifne memorial. Vore vi så lyckelige
och finge den fram, så torde vi få se rätta uhrsprunget och
källan till all den oreda och misshällighet, som varit i Bondeståndet,
orsaken till Riksdagens utdrägt och hinder i alla våra
angelägnare giöromål.
I öfrigit, gunstige Herrar, så önskar jag af alt mitt hierta,
att de, som under Riksdagen hållit tracteringar för att öfvertala
andra till att ingå i visse planer och afsigter eller att
stifta partier och sammangaddningar, måtte blifva uptäckte
och till deras egen blygd och nesa för oss alla utmärkte.
Annu mera önskar jag, att, om någon skulle finnas, sora omgådts
med skadelige stämplingar och förrädiske anläggningar
emot riket eller Öfverheten, en sådan, det Gud gifve, måtte
blifva uptäckt och få sin välförtiente lön. Men, gunstige Herrar,
ordspråket lyder, att man intet bör sälja skinnet förr, än man
fädt biörnen fast. Vi kunna intet anställa några undersökningar
eller förordna Commissioner, innan vi hafva någon fatt,
som slike förbrytelser begådt, ty sådant skulle eljest hafva
smak af persecutioner. Vi böra ej eller så i gemen tala om
skiälmar och förrädare; utan vet någon en sådan, han tage den
fram eller vise, hvad skälig anledning han har att misstänka
den andra derföre. Då blir tid nog att förordna Commission
och ställa folk under ransakning och förhör.
Hr Börje Skecta beropade sig på lagen, 4:de cap. 4:de
§ Missgärnings-Balken.
Hr Härleman tyckte, att som tvänne Stånd redan bifallit,
det Hr Landtm, med Talemånnen och några Deputerade
af hvart Stånd skola undersöka denna saken, så giorde
R. o. A. bäst att också förblifva dervid. Men derjemte kunde
R. o. A. genom en Deputation hos de andre Stånden förklara,
Erik Perssons memorial.
491
det R. o. A. anser hvar och en, som anstält några skadelige
tracteringar, för skamfläckar af deras Stånd och lemnar gärna
sin handräckning till uptäckande af rätta och egenteliga afsikterne
med slike förderfvelige uptog; men att R. o. A. nu
förut intet kan sättia någon under Commission, så länge ingen
för slikt brott blifvit attraperad.
Detta understöddes af åtskillige ibland R. o. A.
Gref Axel R. Sparre påminte, att, om det änteligen
skall blifva dervid, att Hr Landtm, med Talemånnen och några
Deputerade af hvart Stånd skola undersöka denna saken,
de då jemväl måtte undersöka om Secreterarens förhållande i
Bondeståndet, eftersom han nog är graverad igenom det, som
mot honom är angifvit.
Hr Magnus Skecta förklarade, det han väl skulle vara
nögd, att saken gingo till Secretä Utskottet, om han allenast
vore säker, att Secrete Utskottet toge up alla målen, som varit
före i Bondeståndet, och snart inkommo med en utförlig berättelse
deröfver; men eljest förblefve han vid dess förra påstående,
att en Deputation af alla tre Stånden går up i Bondeståndet
och undersöker om sakens rätta sammanhang och förlopp;
hvartill om R. o. A. ej ville samtycka, så begärte Hr
Skecta votering.
Hr Adlerbeth förestälte, att det vore tid nog att ventilera,
huruvida någon Commission behöfs till att undersöka
om de håldne tracteringar, när R. o. A. först fädt höra Hr
Baron och Landtmarskalkens samt de öfrige Talemånnens och
Deputerades berättelse, huru det hänger tillhopa med denna
saken.
Af samma tanka var äfven Frih. Coijet, men förbehölt
sig likväl, att det ej måtte gå långt ut på tiden, innan Hr
Landtm, och Talemånnen samt de andre Deputerade med
denna berättelsen inkomma.
Hr Landtm, blef åter utkallad, och då Hr Landtm, igen
inkom, gaf Hr Landtm, tillkänna, det en utskickad ifrån Presteståndet
varit här och låtit veta, det Presteståndet äfven bifallit
slutet af Bondeståndets Extractum Protocolli, att undersökning
må skie om concepisten till det af Erik Persson producerade
memorialet; som ock att Presteståndet dertill redan
utnämdt tvänne Deputerade af sitt Stånd.
Efter något vidare discourerande och uppå
Hr Landtra:ns giorde proposition
492 (Sept. 17.) Deputation till Stånden.
biföllo R. o. A. de andre trenne Ståndens utlåtelser på
det sättet, att Hr Baron och Landtmarskalken samt de öfrige
Ståndens Talemän, jemte några Deputerade af hvart och ett
Stånd, träda tillhopa och undersöka denna saken samt sedan,
så snart möjeligit är, till Riksens Ständers plena inkomma
med berättelse om rätta förloppet och sammanhanget häraf.
Hvilken resolution, sedan den skrifteligen var författad och
för R. o. A. upläst och gillad, skrefs på Bondeståndets Extractum
Protocolli.
Och som R. o. A. härjemte funno godt, att Electorerne i
eftermiddag borde träda tillhopa och utvälja 4 Deputerade, så
tillädes vid slutet af den upläste resolution, att R. o. A. redan
utnämdt härtill 4 af sina ledamöter.
Derpå utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilken
härmed afgick till de andre Stånden. Gref H. Gyllenborg
förde ordet och fick derjemte i befallning att förklara å R. o.
Arns vägnar, det R. o. A. hyser en rättmätig afsky för alla
sådane skadelige tracteringar och anser hvar och en, som dem
anstält, för skamfläckar af deras Stånd; varandes ock R. o. A.
derföre så mycket benägnare att lemna all handräckning till
uptäckande af rätta afsigterne med slike förderfvelige giöromål.
Enär Deputation var borta, påminte
Hr Börje Philip Skecta, det Secrete Utskottet måtte
completteras med flere ledamöter i de bortrestes ställe, efter
ganska få nu äro qvare.
Hr Landtm, svarade, det Secrete Utskottets ledamöter nu
intet mera äro så få till antalet, emedan de, som på någon tid
varit bortreste, äro återkomne; utom dess vore intet mycket
arbete ogiordt. Och lärer fördenskull R. o. A. intet behöfva
föistärka Secrete Utskottet med flere ledamöter, så framt de
samma nu ej skola komma dit endast för att se hvad de andra
giordt.
Sluteligen blef faststält, att till tidens vinnande Hr Landtm.
upbryter Electorernes vahl till de här förut omnämde 4 Deputerade.
Hvarefter, och som klockan redan var inemot ett, så skildes
R. o. A. åt utan att afvänta Deputations återkomst. •
Adlermarcks och Bilbergs ackord.
493
Den 30 September.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A intaga
sine ställen;
Uplästes Protocollet af den 3 Martil sidstl. ifrån sid.
318 till sid. 522, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Carl Adlermarck anmälte ett memorial, hvarutinnan
han, i anledning af Riksens Ständers föreskrift för vice Notarien
i Svea Hofrätt Johan Bilberg att genom accord få
bana sig vägen till någon Häradshöfdinge-beställning, samt på
det de bägge kunde blifva hulpne, nu anholt om befordran till
en Assessors-beställning uti Svea Hofrätt och att derstädes
äga säte och stämma med dess nu innehafvande lön, till dess
någon Assessors-lön i ordningen honom derstädes tillfalla kan,
samt att vice Notarien Bilberg måtte få succedera honom
uti Häradshöfdinge-beställningen, med nådig försäkran att få
lönen, enär den efter Adlermarck ledig blifver.
Som Cammarrådet Wulfvenstierna var i svågerlag med
Häradshöfdingen Adlermarck, så trädde i Cammarrådet Wulfvenstiernas
ställe Ridderhusfiscalen Cedercrona till Protocollet.
Enär Häradshöfdingen Adlermarcks memorial var upläst,
af det innehåld, som redan förmält är, erindrade
Frih. Claes Armfelt, hurusom Högl. R. o. A., i anseende
till de för Fiscalen Cedercrona varande skäl och omständigheter,
redan hos de andre respective Stånden i synnerhet recommenderat
honom till något Assessorat i Hofrätterne eller K. Collegierne
på det derhos föreslagne sättet; utaf samma ädelmodiga
beslut, som fast mera bör vara R. o. A. om hiertat att
yttermera befordra, skulle han till äfventyrs på längre tid icke
komma att niuta frukten, i fall man samtycker Hr Adlermarcks
förberörde ansökning, hvarmedelst han torde blifva Cedercrona
föredragen. Innan fördenskull Fiscalen Cedercrona är vorden
hulpen, efter Högl. R. o. A:ns förklarade åstundan, så protesterade
Frih. Armfelt häremot, som ock att något Assessorat,
till hvem det vara må, bortgifvas skall.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm: I fall R. o. A. funno
för godt att bifalla Adlermarcks ansökning, hvad honom sielf
494 (Sept. 30.) Adlermareks och
beträffar, men derhos skulle, hvad successionen angår, täckas
hafva Hofjunkaren Germund Carl Cederhielm i gunstig åtanka,
så är jag dermed så mycket nögdare, som man tillika hulpe
ett sådant ämne till Häradshöfdinge, hvilken, utom dess ägande
och allmänt bekanta skickelighet, hvarmed han tient publico,
i det han förrättat Häradshöfdinge- samt Lagmansbeställningar,
häfver tillika med Häradshöfdingen Adlermarck varit föreslagen
till Häradshöfdinge, så att han är fast mera förtient
än Bilberg, hvarföre Frih. Cederhielm på det högsta recommenderade
bemälte Hofjunkare.
Hr Magnus Skecta: Yi hafva väl i början af Riksdagen
icke allenast sielfva afsagt oss att vidare uptaga eller
bifalla några sådane mål, som härstädes måtte försökas om
accorder och recommendationer, utan ock till de andre Stånden
giordt eftertryckeligaste föreställningar att fatta samma beslut,
på det Riksens Ständer icke med desse ärender måtte förnöta
tiden, som bättre betarfvas till de mångfaldige återstående
riksvårdande sakernes ändtelige afgiörande; men när de andre
Stånden icke desto mindre befordra alla sökande, så ser jag
ingalunda, hvarföre R. o. A. nu mera må utesluta sina egne
medlemmar, då de finnas förtiente och värdige att ihogkommas.
Låtom oss altså jemväl för dem öpna dörren!
Gref Axel R. Sparre påminte, hurusom, efter vår dyra
Regeringsform, icke tillkommer Riksens Ständer utan Konungen
att bortgifva alle tienster. Våra giöromål, sade han vidare,
äro deruti, så väl som uti rikets öfrige fundamental-lag, klarligen
utstakade, till följe hvaraf Riksens Ständer aldrig måge
befatta sig med annat än sådant, som rätteligen begripes under
riksdags-ärender. På denna grunden är det beslut bygdt, som
R. o. A. tagit att icke befatta sig med något mål rörande accorderande,
tienster, eller att låta afgå recommendationer till
H. K. Maj:t till andras uteslutande, hvilkas bättre meriter man
just icke så noga kan hafva sig bekanta. De sökande
måge genom de andre Stånden vinna sin åstundan, huru de
kunna, men sådant bör aldrig hos R. o. A. vara gällande att
verka minsta ändring uti hvad de hälsosammeligen sig öfver
alle desse ansökningar i gemen yttrat; fördenskull protesterar
jag emot Hr Adlermareks giorde och nu ändå föredragne ansökning
och begärar votering.
Hr Klingsporre uprepade, huru han alt ifrån Riksdagens
början varit emot alle recommendationer och accorder, af hvilken
Bilbergs ackord.
495
tanka han ännu förklarade sig vara; föreslog derjemte, om
icke denne under ventilation varande ansökning bäst vore
hulpen, då man den i underdånighet till H. K. Maj:t remitterade.
Hr Baron och Landtm, giorde proposition, att så vida
meningarne härom icke kunna jämkas, om icke tills vidare
memorialet kunde ligga på bordet;
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Cederhielm hade dervid intet att påminna, allenast
man uti de andre Stånden kan hindra alla accorder, till
hvilken ända han för sin del fant rådeligast att nu genast
derom genom utdrag af Protocollet göra behörig föreställning.
Hr Bilberg deremot åberopade sig R. o. Arns för honom
utfärdade resolution att få accordera med någon Häradshöfdinge
om sysslan, i stöd hvaraf han nu kommit öfverens med
Adlermarck; och som det icke annat är än en continuation af
R. o. Arns höggunstige löfte, då de nu gilla en i anseende till
Adlermarck skälig ansökning, utom hvilken han icke finge niuta
den honom tillsagde frukten, så anholt han om benägen vilfarighet
härutinnan.
Gref Axel R. Sparre frågade, för hvad orsak skull Adlermarcks
memorial måtte hvila; skulle det skie att befordra
visse, protesterar han aldeles deremot.
Frih. Cronhiort ville jemväl derom blifva underrättad.
Han för sin del funno ändamålet vara, att så väl detta som
de flere sådane inkommande ansökningar borde samlas till
Riksdagens slut och imedlertid förordnas en Deputation, som
kunde sig altsammans på en gång företaga och öfverse, hvem
som är berättigad att blifva befordrad, hvaröfver Deputation
sedan hade att afgifva sitt betänkande till Högl. R. o. A.
och sig utlåta, hvilka mål Deputationen funno af den beskaffenhet,
att de borde i underdånighet remitteras till H. K.
Maj:t. På detta sättet förklarade sig Frih. Cronhiort nögd
att låta Häradshöfdingen Adlermareks ofvannämde memorial
hvila.
Hr Philip Börje Skecta påstod, att memorialet måtte
ligga på bordet, till företagande hvaraf viss dag nu kunde utsättias.
Herr Magnus Skecta conformerade sig till alla delar
med Frih. Cronhiort.
496 (Sept. 30.) Hårlemans memorial.
Hr Bilberg förmodade, att Grefve Sparre, som är emot
dess samt Adlermarcks ansökning, torde begifva sig ifrån sitt
påstående och han niuta fullbordan af R. o. Arns påbegynte
grace; men
Frih. Cederhielm ville hafva en viss dag dertill utmärkt,
hvilket
Hr Börje Philip Skecta biföll.
Frih. Cron hiort itererade sitt förra härutinnan andragne,
med föreställning huru det eljest vill blifva svårt, om icke aldeles
omöjeligit, samt skulle gå långt ut på tiden att så noga
nagelfara hvars och ens förtieuster och dem emot hvarannan
jemföra, att alla måge niuta den justiee som vederbör.
Hr M. Bergman begärte att få upläsa ett sitt memorial,
efter hans ansökning nästan är af samma beskaffenhet som
Hr Adlermarcks, nemligen att ifrån dess nu innehafvande
Landscamererare-beställning och med behåldning af den lönen
blifva antingen genom accord eller eljest befordrad till Assessor i
Giöta Hofrätt, hvarutinnan han så mycket mer förmodar vinna
R. o. A:ns gunstiga bifall, som redan många andra förut igenom
Riksens Ständer uti dylika mål blifvit soulagerade.
Hr Hille thån anmälte äfven dess ansökning om befordran
och tillstånd att få bortaccordera sin nu innehafvande
Öfverjägmästare-beställning.
Flere andre angåfvo sig ock med slike ansökningar.
Och som härigenom yppas någon contradiction emellan R.
o. A., så bad
Hr Hårleman, att R. o. A. ej måtte besmitta sina händer
med tiensters bortgifvande, utan oryggeligen förblifva vid
den långt för detta faststälte resolution.
Hr Hårleman framgaf derpå ett af honom upsatt memorial,
hvilket efter R. o. Arns godtfinnande blef upläst, deruti
Hr Hårleman föreställer, att som högsta rätt stundom kan
blifva högsta orätt, då den för högt drifves, så kan ock en
god sak, då hon missbrukas, blifva ond, skadelig och högst
förderfvelig. I kraft af Regeringsformen tillkommer det H.
Maj:t allena, efter det derstädes och uti andra förordningar
utstakade sättet, att förgifva tienster eller att i anseende till
vissa omständigheter hugna någon välförtient, men förbigången
med förbättring på caractere. Deremot åligger det Riksens
Ständer att vid deras sammankomst efterse, om, huruvida och
på hvad sätt någon skiedt för när, samt sådant, om det be
-
H&rlemans memorial.
497
finnes, ändra och rätta. Sådant är rätta förståndet af lagen
och af de särskilte rättigheter, som emellan Konung och Ständer
äro fördelte. Icke dess mindre har det behagat Riksens
Ständer under denna Riksdagen att vid ganska många tillfällen
gå vidare, dels i det de sielfva utnämt personer till ledige
tienster, utan att lemna till H. Maj:ts skiön att giöra efter
dess nådiga behag och hvars och ens bättre ägande rätt och
skickelighet, dels att H. Maj:t sielf behagat hänvisa de sökande
till Riksens Ständer och inhämta deras underdåniga bifall
öfver de tienstebyten eller caracterer eller extraordinarie
sysslor, som i anledning af lagen ej kunnat förgifvas. Sedan
nu Riksens Ständer, som magtägande, således föranstaltat, är
ingen tvifvel uppå, att det ju bör blifva fastståndande; men
när det finnes, att någon dymedelst förnär skiedt, i det han
ej ägt tillfälle att antingen hos Riksens Ständer eller hos H.
Majit andraga sina besvär, så blifver frågan, huru sådant, enär
någon för när skiedt, sedermera må kunna rättas, eller om
icke igenom sådane rättelser åtskillige irringar i tiensten komma
att upväxa, eller ett missnöje hos de lidande, som tvingar dem
att gå utur tiensten häldre än att ohörde se sig försatte utur
en rättägande och förvärfd fördel. Härtill vore ej annat botemedel,
än att Riksens Ständer behagade förklara, att alt hvad
som härtills är skiedt, antingen utaf Riksens Ständer sielfve
eller utaf H. Majit, må tliervid förblifva, sora giordt är; att
de i underdånighet undanbedia sig flere H. Majits nådiga remisser
samt afsäga sig sielfva att ytterligare på något sätt
befatta sig vidare med några tiensters förgifvande; utan
åstunda endast och allenast, att med dem hädanefter måtte till
alla delar förfaras efter lag, samt att den vanliga liggetiden
numera måtte åter i akt tagas, på det den lidande måtte äga
tid och råderum att bevaka sin rätt; det dock undantagit, ifall
regimenterne skulle på något sätt komma att sammandragas
vid gräntsen, då K. Majits och rikets tienst fordrar en skyndesammare
besättning af de ledige blifvande tienster. Sluteligen
anhåller Hr Hårleman, att honom måtte tillåtas att med detta
memorial straxt gå till de öfrige Stånden.
Hrr Leijonsten, Bilberg samt Bergman begärte, att
Hr Hårlemans memorial måtte ligga på bordet.
Hr Hårleman betygade, det han icke vore enskylt emot
Hr Adlermarck, och hvad beträffar deras påstående, hvilka
vilja att hans memorial skulle ligga på bordet, så behöfde ett
Adelns Protokoll. (XVI) 1746—1747. 11. 32
498 (Sept. 30.) Om ackorder, byten
sådant memorial, som icke innefattar annat än hvad tillförene
enhälleligen afgiordt är, icke blifva liggande på bordet til)
något närmare betänkande, utan påstod han derföre, att det
genast måtte företagas och utan uppehåld afgiöras och bifallas
samt honom sedan tillstånd lemnäs dermed vända sig till de
andre Stånden.
Hr Hästsko begärte, det memorialet måtte ligga på bordet.
Gref Axel R. Sparre afsåg icke för sin del, på hvad
sätt man kan här förgifva H. K. Maj:ts höga rätt att utdela
tienster; hvarjemte Hr Grefven påstod, att den bör taga afträde
af Riddarehuset, som de förra memorialerne angår, och
icke taga del uti resolutionen på sin egen sak.
Hr Klingsporre: Det är beklageligit att röna, huru de
andre Stånden söka på alt sätt att befrämja de sina. När
R. o. A. måste se sådan vidrig frukt efter dess afgifne välmente
tankar att å alla sidor innehålla med flere tiensters förgifvande,
så kräfver en sund eftertanka så mycket mer, att vi
ej eller böra lägga hinder i vägen och vara vållande till att
de af vårt Stånd derigenom komma att lida.
Hr C arlheim giorde den slutmeningen, att som Högl.
R. o. A. allaredan bifallit Hr JBillberga giorde ansökning att få
accordera med någon Häradshöfdinge om sysslan, och i kraft
deraf han med Hr Adlermarck slutat om successionen på de
af dem föreslagne vilkor; så skulle det synas strida emot
R. o. Arus förra resolution, om de skulle afslå honom, när haD
nu nämde en sådan man, vid hvilkens nu tillika sökte befordran
intet torde vara att påminna.
Gref Axel R. Sparre begärte votering häröfver, om Adlermarcks
och de fleres memorialer skola företagas eller ej.
Hr Baron och Landtm, frågade, om Hr Adlermarcks
memorial får bifall;
Hvartill svarades ömsom med Ja och Nej, som påstod
någon stund; hvilket föranlät
Hr Baron och Landtm, att å ena sidan föreställa de elake
påfölgder, som en sådan oordning föder af sig, samt å andra
sidan, huru sådant förekorames, då hvar och en talar i den
ordning honom tillkommer.
Frih. Cronhiort holt bäst vara R. o. A. låter komma
an på Hr Baron och Landtm:ns behag att säga, när de inkomne
ansökningar om tienster och befordringar skola föredragas och
sluteligen afgöras.
och tjeDsters bortgifvande.
499
Hr Nordenfeldt föreslog, att Hr Hårlemans memorial
måtte remitteras till de andra Stånden, då man finge se, hvad
de derpå skulle vilja resolvera.
Hr Winbladh förbehölt sig, att allmänna saker måtte afgöras
och detta förevarande enskyldte angående Hr Adlermarck
ligga på bordet.
Hr Magnus Skecta: Hvad mycken oro jag haft der
öfver,
att Riksens Ständer en tid bortåt bortgifvit tienster,
samt huru jag på det kraftigaste deremot protesterat, sådant
vitnar vårt Protocoll till öfverflöd. Det skulle ga långt, om
det så är i sanning, som man vill berätta, det en Casseur, Ingman
vid namn, också skall besvära Riksens Ständer om deras
underdåniga föreskrift för honom att blifva Assessor; men antingen
bör R. o. A. blifva vid lagen och derom i vänlighet
erhindra de andre Stånden, eller gemensamt uphäfva densamma
samt i stället giöra en ny, på det våre egne medlemmar icke
måge se sig förbigångne den tid andre varda eljest för dem
hulpne och befordrade.
Hr Klingsporre instämde härmed, tilläggandes att, om de
andre Stånden icke vilja uphöra med tiensters förgifvande,
R. o. A. då jemväl må gifva up gärdet.
Hr Ramsai: Det är högst till beklagande, att Stånden
gifva bort tienster, en rättighet, som allenast tillkommer K.
Maj:t; dock som det så långt gådt, så bör justitien vara på
alla sidor, att de ännu ohulpne icke måge se sig förgätne.
Eljest skulle synas, som, när visse hade fådt befordran, man
ville stängia dörren för de öfrige. Jag hade aldrig fallit på
den tankan att hos Riksens Ständer anhålla om deras ädelmodiga
föreskrift till min skäliga befordran efter förtienst och
skickelighet, om icke andre begynt att gå den vägen.
Hr Hästsko fruktade, att detta tienstsökande hos Stånden
torde giöra ondt blod emellan medundersåtare; hvad fördenskull
Hr Adlermarcks ansökning angår, så voro bäst att therom
komma i vänlighet öfverens, på det man jemväl härutinnan
måtte som vänner skiljas åt.
Gref Axel R. Sparre önskade att ej hafva varit tillstädes
vid denna deliberation; och ehuru hans derunder gifne
välmente råd skulle skaffa honom ovänner, fast Gud är, sade
Hr Grefven, mitt vittne, huru oskyldigt jag mig dem ådragit;
måste han dock vidare påstå, att detta måtte ligga på bordet,
samt att en Deputation bör sättjas, som kommer att öfverse,
500 (Sept. 30.) Tjänsters bortgifvande.
hvilka som lidit och hvilka borde recommenderas, men icke
här gifvas fullmakter.
Hr Kalling: Det vill ej anstå Riksens Ständer att slita
tiensternes bortgifvande till sig; men skulle accorder tillåtas
en gammal med den, som är näst i tourén, med någon förmon
för afträdet, sluppo riket vid dess istadde medellöshet att
gifva pensioner.
Hr Klingsporre invände deremot, att på det sättet
blefvo emot ändamålet en förvänd utgång, att den, som hade
mästa penningarne, finge genast den mästa meriten, der likväl
Regeringsformen med rikets flere fundamentallagar bygga förtienster
på en annan grund, hvarmedelst skickelighet och
riket giorde trogne, långlige tienster böra anses och gälla
framför alt annat.
Hr Leijonsten: Jag missunnar ingen; men att de af Hr
Klingsporre uprepade banat sig rätta vägen till ihogkomst
och belöning, det är en sanning, som ingen bör bestrida,
utan är fast mera att anse för en ibland de förnämste
grundvalar, hvarpå rikets väl i framtiden sig enkannerligen
fotar.
Frih. Dyring: Alt hvad som angår tiensters förgifvande,
äro sådane mål, hvarmed Riksens Ständer sig aldrig böra befatta
att dermed falla uti K. Maj:ts höga rätt. Den limitation
kan dock tålas, att den, som länge och väl tient, men ej
kan få pension för närvarande knappa statstil Igång, kunde
tillåtas att få accordera, men andre intet.
Hr Anrepp: Jag har ofta tält emot den nu varande tienstehandel;
i mitt sinne finner jag tvenne mål allenast, som hos
oss kunna uptagas, nemligen kongl, remisser, och när någon för
giorde trogne tienster skall recompenseras. Den, som ej kommer
igenom den dörren, bör ej tålas eller dess ansökning uptagas.
Det är beklageligit höra, att bönder bortgifva tienster och
trycka frälsemän. Vi börom taga lagen till grund och söka
sådant hämma.
Hr von Kothen sade sig altid varit emot accorder;
hans tanka vore den, att den som vill accordera bör mista
tiensten.
Hr Hästsko: Så väl Hr Adlermarcks som Hr Hårlemans
memorialer böra blifva liggande på bordet, till dess vi få
bättre tid; nu är klockan 11, låtom oss företaga riksvårdande
ärender.
Finska allmogens seglationsfrihet.
501
Flere andre påstodo detsamma.
Vardt altså beslutit, att andre saker nu skulle företagas
och med desse målen upskiutas tils en annan gång.
Cammar-Rådet Wulfvenstiema trädde derpå åter till Protocollet.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Nordencrantz ingifvit ett
memorial med några påminnelser emot Finska Deputations
betänkande angående [en masugnsbyggnad i Nvkiörko socken
och Menneis by] med hvilket memorial han begär lof att få
gå till de andre Stånden.
R. o. A. lemnade härtill deras samtycke.
Sedan justerades det till följe af R. o. A:ns den 16 innevarande
månad fattade slut nu upsatte Extractum Protocolli
angående Finska Allmogens seglatio7is-frihet, hvilket af R. o.
A. gillades, så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 16 September
1747. S. D. uplästes den öfver ährenderne, som angå Storfurstendömet
Finland, förordnade Deputations betänkande angående
Finska Allmogens seglations-frihet, hvilken igenom H. K.
Maj:ts nådige Resolution af den 3 Martii innevarande år till
någon del blifvit inskränkt, men Allmogens riksdags-fullmäktige
nu begärt måtte hvila.
Sedan R. o. A. tagit de härvid förekomne skiäl och om
ständigheter
i behörigt och noga öfvervägande, biföllo R. o. A.
betänkandet på det sättet, att genom en underdånig föreställning
H. K. Maj:t i underdånighet må tillstyrkas att låta merhögstbemälte
Resolution till dess verkan hvila och i nåder försätta
saken i sitt förra stånd, så att alla deni af finska invånare,
hvilka hittills ägt rättighet till seglation med egne
fartyg och egen afvel, frihet ännu må lemnäs densamma hädanefter
att idka, på sätt och med de vilkor, som deras privilegier
samt förra K. Förordningar och Resolutioner förmå och
innehålla; dock att denna seglations-frihet icke blifver så oinskränkt,
att derunder kan skylas och begripas anhåldne, förbudne
landthandels-varor, för rikets tienst till utförsel ifrån
Finland förbudne varor, eller för andra laga orsaker skull förbuden
seglation, som ej härrörer af högst åberopade K. Resolution,
utan bör hvad som efter lag, K. Förordningar och Resolutioner
rätteligen är åtgiordt till hämmande af förbuden
landthandel och andra missbruk, äga bestånd och vid den
seglations-frihet, som Allmogen nu skäligen beviljas, slike
502 (Sept. 30.) Hedmans sak. Den nya
missbruk äfven hädanefter med ali sorgfällighet förekommas;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Ut supra.
Hr Börje Philip Skecta påminte, att Hr Landtm:ns
jemte de öfrige Talemånnens och Deputerades arbete angående
Erik Perssons memorial nu måtte företagas och afgiöras.
Vidare anmälte Hr Skecta ett memorial, innehållande åtskilliga
besvär öfver K. Hofrätten i Hedmans sak, hvilket han
begärte måtte sedermera upläsas.
Hr Isaac Olivecrona berättade, att hos H. K. Maj:t
samma besvär emot K. Hofrätten blifvit af Hr Skecta andragne,
men äro ännu intet afgiorde, utan fortfar K. Hofrätten ändå
med saken, enligit Rättegångs-balkens XVI cap. 2 §, och hade
Hofrätten redan afhördt inemot 100:de vitnen, utan att Hedman
af deras utsago något särdeles blifvit graverad. Flere
äro jemväl af Hr Skecta åberopade, dem Hofrätten också lärer
bepröfva, huruvida de äro jäfaktige eller kunna admitteras.
Hr Olivecrona försäkrade i öfrigt, att Hofrätten med all
ömhet och granlagenhet handterat denna saken, så att de det
inför Gud, Höga Öfverheten och Riksens Ständer skola kunna
försvara.
Detta lemnades.
Och företogs uppå General-Lieutenanten Frih. Hyrings föreställning
den projecterade nya Bostålls-ordningen.
Hvarvid först uplästes de af R. o. A. utnämde Hrr Deputerades
memorial af den 16 hujus, nemligen Christ. Joach.
Klingspor, M. J. von Gertten, Carl Hermelin, J. M. Ehrenborgh,
Carl Adlermarck och J. Hägerflycht, hvilka blifvit anmodade
att öfverse den projecterade förordningen angående
boställs- och hnsesyns-verket i Sverige och Finland; berättande
bemälte Hrr Deputerade, det de till följe af R. o. A:ns
befallning vid jämkandet och stylens sammandragande funnit
sig föranlåtne att författa ett annat project, som nu äfven
medfölgde, hvilket är stält uti hel annor ordning både till
korthet och tydelighet, och derutinnan jemväl infördt de beslut
R. o. A. tagit vid förehafvande af åtskillige §§ af det
förra projectet.
Äfven gifva Hrr Deputerade vid handen, det Krigsbefälet
i deras allmänna besvär icke anhållit om någon förnyad
husesyns-ordning, utan allenast om ändring och rättelse uti åt
-
boställsordningen.
503
skillige mål och omständigheter; hvarföre Hrr Deputerade hålla
före, att ändamålet lämpeligen skulle vinnas genom en ytterligare
förklaring öfver förra boställ sordningen i anledning af
berörde besvär; hvarföre ock project till en sådan förklaring
bifogas till R. o. A:ns egit ompröfvande och godtfinnande. Och
på det Hrr Deputerade efter den dem gifne befallning måtte
med så mycket mera trygghet kunna yttra sig om tillsyn och
upsigten vid boställs- och husesyns-verket, berätta de sig hafva
funnit nödigt att giöra sig underrättade, hvad stat och betjening
nu bestås vid Husesyns-contoiret, då Deputerade inhämtat:
att deta Contoir blifvit år 1731 inrättadt; att en Revisor dervid
då blifvit bestådd med 500 dal. smts lön, jemväl en Cammarskrifvare
med 300 dal. och en med 200 dal. smts årlig
lön, hvlken sednare allenast skulle bestås till nästa Riksdag,
och att aflöningen skulle tagas af regimenternes reserve-cassaemedel.
Revisoren har sedan fått Camererare-fullmagt jemte
100 dal. smts tillökning och år 1741 ännu en tillökning af
200 dal. smt, så länge det anbefalte reviderandet öfver de
hällne allmänne husesyner skulle påstå, hvilket då förmentes
kunna vara slutadt inom fyra år, så att Camereraren således
niuter 800 dal. smts lön af reserve-medlen. Den år
1731 bestådde Cammarskrifvaren med 200 dal. smts lön har
år 1734 fått 100 dal. smts tillökning, och år 1741 blef godt
funnit, det berörde tillökning framgent skulle honom bestås. Är
1738 blef ännu en betient för 200 dal. smt beviljad och år
1741 en Cammarskrifvare dessutom, hvilken dock skulle få
dess lön af de genom revision öfver husesynerne inflytande medel.
Men som den hittills vid husesyns-verket brukade vidlyftige
methode genom den nya projecterade förordningen och förklaringen
blir anseenligen förminskad, så hålla Deputerade före, att
betieningen äfven kan minskas och indragas, så att utgiften för
regimenternes reserve-cassa, som hittills stigit till 1600 dal.
smt årligen, således kan lindras och medlen till deras rätta
bruk användas; föreslående Hrr Deputerade, att hädanefter
allenast en Revisor kunde bestås med 500 dal. smts lön, lika
med första inrättningen, hvilken af K. Krigs-Collegio antages
och erhåller fullmagt, samt en Cammarskrifvare bibehållas
med 300 dal. smts lön, alt af reserve-medlen.
Beträffande nu varande Camereraren vid Husesyns-contoiret
Burman, så hålla Hrr Deputerade före, att lönen af
600 dal. smt kunde honom efterlåtas, dock att han med huse
-
504 (Sept. 30.) BoställsordniDgen.
syns-verket hädanefter icke vidare sig på något sätt befattar,
och att hos H. Maj:t anhålles, det befallning till riksens Collegier
måtte afgå att efter merite och skickelighet befordra eller
föreslå honom till någon först ledig blifvande tienlig beställning.
Likaledes äro Deputerade af den tankan, att den Cammarskrifvaren,
som af de genom reviderandet inflytande observations-medel
skulle uiuta dess lön, bör afgå, eftersom berörde
reviderande uphörer. Men den öfrige betieningen måste väl
vid deras löner blifva bibehållne, till dess någon öpning för
dem gifves annorstädes, hvarom hos H. Maj:t i underdånighet
kunde anhallas att anbefalla dess och riksens KrigsCollegio.
Och på det regimenternes reserve-medels-cassa icke
måtte imedlertid, och innan detta skier, graveras med den
för Revisoren föreslagne lönen, kunde den, som dertill förordnad
blifver, niuta dess förra lön, intill dess genom ofvannärndes
afgång för honom blifver tillgång till full löns erhållande.
I öfrigit och som vid alle inrättningar, ehuru goda och
nyttige de uti sig sielfva kunna vara, fordras en noga tillsyn
och öfverupsigt, och husesyns-verket synes behöfva en person,
som enkannerligen deruti förskaffar sig kundskap och sig detsamma
antager, emedan giöroinålen och sysslorne uti K. KrigsCollegio
äro utom dess så mångfaldige och vidlyftige, att de
ledamöter, hvaraf Collegium nu består, äro af desamme nog
öfverhopade; altså hemställa Hrr Deputerade, hvilket de ock
tro vara med R. o. Arns tanka öfverensstämmande, om icke
till K. Krigs-Collegii förstärkande någon, som äger Militairstatens
förtroende och för arbetsamhet och godt upförande är
bekant, kunde med dess förra lön och dervid fogade förmoner,
på det staten ej må graveras, blifva till Krigsråd utsedd och
förordnad, hvilken, jemte säte och stämma i Collegio och de
öfrige en Krigsråd tillhörande sysslor, borde hafva öfvernpseende
öfver berörde Contoir samt draga försorg, att de till
husesyns-verket hörande mål måtte skyndesamt afgiorde och
utslagen utfärdade blifva.
Derpå uplästes sielfva projectet till K. Maj:ts förnyade
Förordning om regimente- och compagnie- öfver- och underofficerare-boställen
vid de indelte regimenterne till häst och fot.
l:sta §:n.
Gref Axel Rutger Sparre förestälte, huruledes Högstsalig
H. Maj:t Konung Carl den XLte med stor omkostnad
Boställsordningen.
505
för riket satt boställen i det stånd, hvarvid de ständigt borde
underhållas, och cronan aldrig mera belastas med någon utgift
till boställs-verket. Icke dess mindre äro ändå i desse senare
åren flere andre förmoner Krigsbefälet förundte till deras boställens
vidmagthållande och många ändringar giorde uti första
inrättningen. De samma äro ock uti den år 1731 utgifne Boställs-ordningen
fullkommeligen införde och i akt tagne; men
nu är den intet mera tillräckelig, utan kullkastas åter berörde
förordning tillika med sielfva Husesyns-contoiret. En annan
Riksdag lärer det gå på lika sätt och nya påminnelser då
igen göras, hvaraf lärer hända, att med boställs-verket aldrig
kommer till någon stadga. Gref Sparre önskade fördenskull,
att ingen ytterligare förändring nu måtte göras, utan att det
tingo blifva vid 1731 års Förordning, och att Krigsbefälet
sielfve intet måtte taga sig större förmoner, än dem med tiden
kunna vara nyttige.
Häruppå svarades, att vid det, som handlar om laga husbygnaden,
alt är i akt tagit, så väl hvad cronans rättigheter
angår, som det för Krigsbefälet kan skäligt vara.
2:dra §:n.
Hr Löwenhielm uprepade, huruledes efter denne §:ns
innehåld den årlige bygnads-skyldigheten kommer att uträknas
på det sättet, att alla husens kostnad sammanslås och fördeles
sedan emellan 36, 42 eller 50 bygnings-år, då det, som belöper
sig för ett år, blifver hvarje boställs årliga bygnads-skyldighet.
Men Hr Löwenhielm tyckte bättre vara, om en viss årlig
bygnads-summa blefve faststäld, efter eljest altid oreda och
underslef kan existera.
Dock fants godt att låta förblifva vid det, som i detta mål
projecterat är och förr vanligit varit.
Bifölls altså 2:dra §:n, allenast att på det stället, hvarest
talas om flere hus sammanbyggande under ett tak, tillsättes:
att sådant sparsamt bör tillåtas, efter eldsvåda derigenom lättare
tima kan.
3:die §:n. Vid det, som härutinnan sägs, att när afträdaren
är så af sig kommen, att han efter synerättens utslag icke förmår
fullgiöra de bristande förbättringar, skall sådant afräknas
på efterträdarens årlige bygnads-skyldighet, påminte
Hr Giös, att det vore för svårt för efterträdaren att både
bygga för sig sielf och för hvad den förra brustit, utan borde
i sådan händelse cronan bestå de felande förbättringar.
506 (Sept. 30.) Boställsordningen.
Hr von Gerthen svarade, att när det blir i akt tagit,
som stadgas uti en annan §, att oeconomiske syner böra hållas
hvart tredie år, och att Öfversten då af lönen skall innehålla
så mycket som brister, lärer sällan någon afträdare komma att
häfta för så stor bristfällighet, att icke tillgång derföre
hos honom kan finnas. Utom dess gior det efterträdaren lika
mycket, om han förbättrar hvad den förra ålegat, eller han
bygger för sin egen tid, emedan sådant honom ändå beräknas
på hans årlige byggnad.
Om det, som vidare i denne § förmäles, att cronan numera
intet vill gå i förskott för någon öfverbyggnad eller dermed
hafva att giöra, erindrade
Hr Landtm., hurusom Krigsbefälet härtills haft den
förmon, att hvad som öfverstigit 10 års öfverbyggnad, blifvit
efter 1731 års Förordning ärsatt af cronan, hvarvid det altså
vore bäst att låta förblifva.
En och annan mente, att sådant skulle komma cronan till
alt för mycken last;
Men som det förestältes, att cronan dertill ändå intet mera
består, än tillgång finnes af reserve-medlen,
Så bifölls Hr Landtm:ns giorde erhindran.
Rättades fördenskull 3:die § således: att hvad som öfverstiger
10 års öfverbyggnad, ersätter cronan på sätt som härtills
vanligit varit. Vidare tillsattes: att, i fall efterträdaren
intet finner sig kunna för den af synerätten utsatte summan
fullgiöra de bristande reparationer eller byggnader, afträdaren
då bör tillhållas dem sielf att fullborda eller i annor händelse
ersättia tillträdaren den kostnad, som han efter räkning härtill
måst giöra. Hvad om brunnarne förmäles, att de böra räknas
för årlig byggnads-skyldighet, går ut.
4:de § bifölls af R. o. A.
Det återstående af Boställs-ordningen upskiöts till en
annan gång.
Och uplästes nu ett kort memorial ifrån Wadstena stifts
Direction, hvarutinnan Högl. R. o. A. tillkänna gifves, det
Direction till förstärkande af dess ledamöters antal här i Stockholm
uti Cammarhern Hr Carl de Geers ställe, hvilken sig
ifrån directeurs-skapet afsagt, utnämdt Öfver-Intendenten Hr
Hårleman.
R. o. A. förklarade sig härmed mycket nögde och önskade
Hr Öfver-Intendenten härtill lycka.
Om Erik Perssons memorial.
507
Derpå föredrogs Deputerades memorial angående undersökningen
om concepisten till Erik Perssons skrift. Uti samma
memorial, hvilket af Hr Baron och Landtmarskalken jemte de
andre respective Ståndens Talemån var underskrifvit, berättas
först, hurusom Hr Baron och Landtmarskalken tillika med de
öfrige Ståndens Talemån och utnämde Deputerade hafva till
följe af Riksens Ständers fattade slut och anmodan saramanträdt
att undersöka om concepisten till det af Herredagsmannen
Erik Persson från Hersta först i det hedervärda Bondeståndet
och sedan till de öfrige respective Stånden förleden
pleni-dag ingifne memorial och tillika giöra sig om förloppet
och sammanhanget af denna saken behörigen underrättade.
Vidare förmäles, att Deputerade i början af deras sammanträde
samrådts, på hvad sätt underrättelsen i detta fall lättast
skulle kunna erhållas, då Taleman för Bondeståndet jemte Deputerade
å samma Stånds vägnar förklarat, det Ståndets tanka
och mening enligit dess Extractum Protocolli ej varit annan,
än att man endast skulle efterfråga concepisten till berörde
memorial, utan att gå in uti någon vidare undersökning i anseende
till förloppet af denna sak uti Bondeståndet, hvilket
berörde Stånd nu och altid anser för dess egit oeconomicum,
och om någon oordning dervid föreluppit, det sielf altid derå
skall kunna skaffa bot som vederbör.
När Deputerade närmare eftersedt respective Ståndens vid
detta tillfälle yttrade meningar, hafva de också funnit, att
samtelige Stånden öfverenskommit om den delen, som rörer
concepisten och dess uptäckande, men Högl. R. o. A. hafva tillstyrkt
en mera vidsträckt undersökning; i anseende hvartill
Deputerade trodt sig tills vidare böra förblifva vid det, som
Bondeståndets Extractum Protocolli i synnerhet gifvit anledning
till. Och hafva Deputerade altså förekallat bemälte
Herredagsman Erik Persson, underrättadt honom om Riksens
Ständers i så måtto yttrade åstundan samt begärt, det ville han
till följe deraf lemna Deputerade underrättelse om författaren
eller concepisten till dess ingifne memorial; hvarpå han med
många undanflykter sig utlåtit, att han ej kände concepisten,
att han råkat en man på gatan, för hvilken han sagt sina
tankar, och den der dagen derefter tillstält honom oftabemälte
författade memorial; att det varit en Gardes-karl, som det
samma skrifvit; att han ville vidare yttra sig om concepisten,
enär Riksdagsmannen Öhrman från Wessmanland hade up
-
508 (Sept. 80.) Deputerades utlåtande
gifvit concepisten till det af honom vid Riksdagens början, om
de tvänne licentierade Hrr Riksens Råds återinsättjande, uti
Bondeståndet ingifne memorialet; och ytterst, att han ej vill
nämna concepisten förr, än hans medbroder, som med honom
deltagit, voro närvarande och dertill gofvo sitt samtycke med
mera; hafvandes han derjemte ingifvit en skrift, underskrefven
af 46 ledamöter af det ärbara Bondeståndet, hvilka förklarat
sig taga del uti bemälte Erik Perssons memorial och det såsom
deras egit erkänna, med påstående att detsamma med
deras namn derunder måtte tryckas, att dermedelst som redelige
män visa deras oskuld till de obehagelige rykten, som
samma memorial skall omförmäla; hvarjemte Erik Persson
tillagt, att han intet ondt giordt, utan haft ett mycket godt
upsåt, och att han såsom Riksdagsman sielf ville vara för
detta memorial och dess innehåll ansvarig. Och ehuruväl Deputerade
giort honom åtskillige föreställningar och påminnelser,
och ibland andra att det ej vore för honom tienligit och anständigt
att vanvörda Riksens Ständers befallning och de Deputerades
i anledning deraf till honom giorde frågor om concepisten
och dess namngifvande, samt att dess skyldighet vore sådant
att hörsamma och efterkomma, och det så mycket mer
som han vidgått, det han kände honom, samt att hvarken Riksens
Ständers, mycket mindre de Deputerades mening vore att
tillskynda honom, Erik Persson, någon olägenhet för dess menlösa
tankar; så har han dock förblifvit vid dess nekande samt
giorde invändningar och undanflykter.
Detta är nu alt hvad af de Deputerade vid deras hafde
sammanträde blifvit förehaft och tillgiordt. Deputerade anhålla,
att Riksens Ständer täckes tillåta dem få härvid yttra deras
välmente tankar och påminnelser. Att utfinna medel och utvägar
till det uti det ärbara Bondeståndet upkomne missförståndets
dämpande och ur vägen rödjande samt få concepistens
namn uptäckt till det af Herrdagsmannen Erik Persson
ingifne memorialet, med det mera, dertill hafva Riksens
Ständer tillräckelig makt och myndighet; men enär de Deputerade
eftersinna detta måls granlaga och öma beskaffenhet,
så tro de sin plikt och skyldighet fordra, i anseende till de
dervid förekomne besynnerliga omständigheter, tillstyrka Riksens
Ständer att med denna anbefalte eller någon vidare undersökning
eller efterfrågan låta tills vidare hvila; men att deremot
till vederbörande en behörig och tienlig föreställning må
om Erik Perssons memorial.
509
giöras af det innehåll, att de, såsom lagbundne och laglydige
Riksdagsmän, äro pliktige och skyldige att ställa sig lag, Regeringsform
och Riksdagsordning till skyldig efterlefnad och
rättelse; att de fördenskull böra undvika att ingå i något sådant,
som olagligit och oordenteligit vara kan, men deremot de
förekommande målen med inbördes enighet, kärlek och förtroende
öfverlägga och besluta, och i fall vid något förekommande
mål någon skillnad Ståndets ledamöter emellan om det till
fattande slut blefvo, sådant, på sätt som 16 § uti Riksdagsordningen
förmår, igenom ordentelig votering afgiöra, och att
ingen sedan tillkommer emot pluralitetens mening, som för
hela Ståndets slut hållas bör, sig på något sätt att sättia;
hvarjemte kunde föreställas, att sådant endast och allenast är
bidragande till rikets och det allmännas välgång, samhäldets
bestånd och ett lyckeligit samt skyndesamt slut på Riksdagen,
men att deremot osämja och oenighet, lagarnes vanvördning
och ur akt låtande bedröfva vår nådige Öfverhet, skadar det
allmänna, utdrager Riksdagen och gior rikets grundpelare
svigtande och darrande.
Deputerade hålla för deras delar före, att om ändamålet,
som är förtroendes återställande Bondeståndets ledamöter
emellan och fundaraental-lagarnes obrotsliga efterlefnad, dermedelst
och på ett så lindrigt sätt vinnes, är det långt lättare
och bättre, än att man skulle nödsakas att inlöpa uti vidlyftige
undersökningar, som ej allenast skulle förorsaka en längre
utdrägt af Riksdagen, utan ock äfven lemna så den ena som den
andra anledning och tillfälle till klagan och missnöje, hvilket
alt kunde hafva med sig obehageliga fölgder i en så bekymmersam
och granlaga tid som denna; men skulle åter detta medel
icke hafva en så önskelig verkan, som likväl de Deputerade
tro sig med skäl kunna förmoda, så hafva Riksens Ständer
ändå öpen väg att vidtaga de mått och steg, som nödige pröfvas
kunna. Om nu Riksens Ständer finna detta Deputerades tillstyrkande
bidraga till enighets och förtroendets bibehållande
samt de förekommande ärendernes så skyndesamma som mogna
och ovälduga afgiörande, så lära ock Riksens Ständer med välbehag
anse, det Deputerade nyttia detta tillfälle att föreslå ett
och annat, som de för deras delar hålla före vara mycket bidragande
och ländande till ett så hälsosamt ändamåls vinnande,
som nyss omnämdt är, hvilket består deruti:
510 (Sept. 30.) Deputerades utlåtande
l:o att Riksens Ständer förklara och för framtiden stadga,
det ingen Riksdagsman, som icke sielf kan skrifva, författa
eller ihopsättia en skrift, bör äga tillstånd i dess egit eller
andre Stånd eller ock någon Deputation att inlemna skrifter
eller memorialer, hvarunder icke tillika concepistens namn är
anteknadt, mycket mindre att dertill samla underskrifter;
2:o att, när något memorial i Stånden ingifves, bör det
på hvart och ett Stånds eller dess pluralitets bepröfvande ankomma,
huruvida det får communiceras med de öfrige Stånden
eller ej, men ingen och mycket mindre flere vara tillåtit, emot
deras Stånds vilja, detsamma hos de öfrige respective Stånden
att inlemna;
3:o att ingen Deputation från det ena Ståndet till det andra
må emottagas eller inlåtas, som icke har med sig Extractum
Protocolli ifrån sitt Stånd, eller ock har tillstånd att frambära
ärendet i Ståndets namn.
4:o Riksens Ständer lärer icke utan särdeles missnöje
och upmärksamhet hafva blifvit varse, hurusom en och annan
börjat antaga visse märken och tekn på deras klädebonad.
Hos de Deputerade har det ock jemväl blifvit angifvit,
hurusom Ofverhetens namn dervid skall blifvit missbrukadt,
med förmälan att ett sådant utmärkande å hög ort icke vore
misshageligit, utan tienande till ett kännetekn på de personer,
som hade en upriktig nit och trohet för Öfverheten och det
allmänna. Ehuru Deputerade genast nogsamt funnit olikheten
och ogrunden af ett sådant otilbörligit föregifvande, så hafva de
likväl trodt sig icke kunna undgå att igenom Hr Baron och
Landtmarskalken låta sådant komma till höga vederbörandes
kundskap, som med besynnerligit misshag ansedt samt aldeles
ogillat ett sådant uptåg och derhos förklarat sig hysa till
samtelige Riksens Ständer ett lika nådigt förtroende, utan att
begära annat tekn af deras nit och trohet än den åhuga de
visa att på alt sätt bidraga till enighet, såsom det kraftigaste
medel till rikets uprätthållande. Som nu ingen af rikets invånare,
långt mindre någon af de här församlade Riksens
Ständer, har rättighet att påstå sig äga mera nit och ömhet
för det allmänna framför den andra; sora vi ock samtelige äro
med lika skyldighet förbundne att med samnad hand, enahanda
vilja och med alla krafter dertill bidraga; så lära ock Riksens
Ständer finna bäst vara, det ingen genom visse tekns antagande
bör hafva rättighet att tillägna sig i det fallet något
om Erik Perssons memorial.
511
för[e]träde i den enfaldigares ögon, och att fölgakteligen sådan
åtskillnad och utmärkande i klädebonaden bör anses för mindre
tienlig och anständig samt sådan, som kan leda till söndrings
och orolighets åstadkommande rikets inbyggare emellan,
hvarpå andra rikens historier lemna oss både äldre och nyare
minnesmärken.
5:o Likasom Deputerade å ena sidan anse sådane tracteringar
för skadelige och oloflige, som anställas till den ändan att
öfvertala andra till att ingå i vissa planer och afsigter och
att stifta partier och sammangaddningar, så bör å andra sidan
de sammankomster hållas för lika skadelige och farlige, der
samma uptåg drifvas och för handen hafvas, ehuru det må
skie utan tractering och välplägning; utom dess lära ock Riksens
Ständer finna, huru angelägit det är, att alt sådant förebygges,
och att en eller flere icke må få tillfälle obudne på ett
eller annat sätt att leda och föra en okunnog menighet eller
andra, under föregifvande af någon besynnerlig ömhet för Ofverheten
och nit för det allmänna, hvilka fagra fårgor ofta pläga
sättas på sielftyckt och oordenteligit företagande. Deremot
hoppas man, att igenom den Högstas välsignelse de allmänna
ärender bäst blifva skötte, enär deras vårdande lemnäs till dem
allena, som dertill äro utsedde och förordnade och altså äga,
jemte nödig kundskap och insigt, till samma giöromål samt
deras skiötande och vård behörig rättighet och myndighet.
När föregående memorial var upläst, yttrade sig
Hr Magnus Skecta, att det intet hördt Deputerade till
att undersöka om concepisten, utan hade deras giöromål bordt
vara att efterse, om det, som Erik Persson i sitt memorial begärt,
voro lagligit, ty då kunde hvar ärlig man skrifva under
det; som han ock nu förklarade, det han toge alt ansvaret på
sig och ville sielf underskrifva berörde memorial. Hvad eljest
angår innehållet af Deputerades betänkande, så kunde det
intet förbiudas någon att ingifva sitt memorial i ett annat
Stånd, när han först anmält det i sitt egit. Icke eller kunde
eller borde en Riksdagsman förpliktas att altid låta concepisten
sättia namnet under, när han sätter dit sitt egit, det vore
ett tvång, som icke hade rum eller borde tålas bland fria Ständer.
Att bära tekn och märken på klädebonaden vore hvarken
igenom den allmänna lagen eller någon särskilt förordning förbudit,
och ty hade Deputerade ingen rättighet att tala derpå
eller anse och utmåla det för så straffbart, som de nu giordt.
512 (Sept. 30.) Om Erik Perssons memorial.
Han förstode väl, att härmed syftades på honom, efter han
först begynt med att bära en förgyld knapp och tofs i hatten
samt ett hvitt värjeband. Om detta skall räknas för tekn eller
märken, så hade han dragit dem som en ärlig karl och hoppades,
att ingen skall kunna bevisa honom annat. Han hade
ock hållit sammankomster och som oftast haft en stor del af
Bondeståndets ledamöter hos sig, men han ville inför Gud
svara, huru han sökt leda och föra dem till det, som varit
riket och det allmänna till nytta och tienst. Hans afsikt, hans
nit och hans välmening förtienade således intet att blifva kalladt
ett oordenteligt och sielftyckt företagande eller något skadeligt
uptåg. Fast mindre voro hela denna saken hulpen genom
det, som Deputerade nu föreslagit, utan bad Hr Skecta, att
man ville tala honom till, för det han burit tekn och märken,
för det han hullit sammankomster, eller hvad mera som i betänkandet
upräknas, och att R. o. A. till den ändan ville förskaffa
honom och de öfrige, som härutinnan taga del, både af
Bondeståndet och R. o. A., en Ständernes Commission, som
kunde undersöka om altsammans.
Hr Börje Skecta och flere andre instämde härmed.
Gref H. Gyllenborg begärte, att Deputerades memorial
måtte blifva liggande på bordet.
Hr Hästsko förestälte, att denna saken voro mycket öra
och borde med all försigtighet handteras. Uti den af Erik
Persson ingifne skriften, med hvilken så många af Bondeståndet
sig förenat, vore intet ondt. Deras upsåt vore snarare
att berömma, ty de begära endast slut på de redan anstälte
Commissioner, och att undersökning må skie om de vid Riksdagen
håldne skadelige tracteriugar, hvarigenom elakt ryckte
Bondeståndet öfverkommit; och är derföre så mycket mindre
skiäl dem denna deras begiäran att afslå. Utan kunde R. o.
A. med en gemeusam Deputation af de andre Stånden gå till
Bondeståndet och efterfråga, om förenämde skrift i Ståndet är
upläst; svaras då ja, så hafva desse orätt. Men till ännu mera
säkerhet kunde den samma på nytt upläsas och frågan dera
giöras, hvad de hafva deremot. Skulle de då, som Hr Hästsko
trodde, bifalla den, så kunde ju en slik undersökning för sig
gå och vi på det sättet vara härifrån; skulle de åter intet
vilja samtycka dertill, så kunde vi vidare öfverlägga, hvad steg
som äro rådeligast att taga, så att hvarken det ena partiet
Om Erik Perssons memorial.
513
eller andra derigenom stötes, ty det kunde föra med sig en
högst skadelig och eftertänkelig påfölgd.
Hr Börje Philip Skecta sade, det han med flere andre
af R. o. A. intet updragit Deputerade att reglera någon klädordning.
Hr Löwenhielm erliindrade, att ehuru R. o. A. sträckt
den anbefalte undersökningen till hela saken, så hade dock
de andre trenne Stånden endast hållit sig dervid, att concepisten
till det af Erik Persson ingifne memorialet borde efterfrågas.
Deputerade hafva altså måst följa de trenne Ståndens
resolution och efterfråga concepisten, men hafva likväl för målets
granlaga och ömma beskaffenhet ej gådt vidare med undersökningen
härom, än Deputerades memorial innehåller. Hvad
den påtalte klädedrägten och utmärkandet angår, så är hos
Deputerade vordet angifvit, att dermed gådt så långt, att en
del af dem, som dylika märken och tekn burit, suttit på krogarne,
missbrukat dervid Öfverhetens namn och sagt, att de
fådt samma kännemärken för sin trohet emot Printsen; hvilket
Deputerade altså intet kunnat underlåta att gifva Riksens
Högh Ständer vid handen, emedan de funnit sådant mycket
eftertänkeligit samt ledande till söndring och oroligheter hos
menigheten.
Hr Klingsporre beklagade, att hos oss redan skall vara
så vida kommit, att partie-andan jemväl inblåses i bönder
och tekn dem gifves att utmärka skillnad med sins emellan,
hvilket han bundo på deras samvete, som gior det.
Hr Aleph H. Anrepp: Gunstige Herrar, jag har ock
haft den äran att vid detta tillfälle vara en Deputerad med.
Vårt arbete går ut på enigheten och de medel, som dertill leda.
Den är ock högst angelägen, och isynnerhet bör R. o. A. med
all flit arbeta derpå, ty all oenighet ibland menigheten drabbar
eljest till slutet på R. o. A. Exempel derpå hafva vi, gunstige
Herrar, af sista Dahl-uproret och det tal, som då fördes
ibland allmogen, hvilket nog utmärkte deras hysande sinnelag
emot R. o. A. Jag nekar intet, att det kan sägas mycket
mot och med å ömse sidor, huru det tillgår i Bondeståndet, och
den procedure som der brukas, hvaröfver desse missnögde nu
klaga. Men hvad uträtta vi dermed, om vi än ville anställa en
närmare undersökning derom? Intet annat än att vi gafvo dem
anledning till ny klagan och mera missnöje på ena eller andra
sidan. Fördenskull och som Erik Persson med de flere nu i
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 33
514 (Ofet. 7.)
Löjtnant Bauman.
synnerhet begärt en undersökning om de håldne skaddige tracteringar,
och här redan är förordnad en ny Commissorialrätt
öfver Hedman, hvilken kan undersöka om dylikt, som
hos dem angifves, så lät blifva dervid, gunstige Herrar. Läggen
allenast det dertill, om eder så behagar, att de af Bondeståndets
ledamöter, som äro beskylte för att hafva tagit penningar eller
hållit sådane tracteringar, böra straxt absentera sig uhr Ståndet;
och lät i öfrigit bero vid det som Deputerade giordt. Hvad
sluteligen angår de omtalte tecknen eller märken på klädebonaden,
så kunna de väl i sig sielf vara innocente nog, och
har jag äfven burit en mässings-knapp på hatten, hvilket jag
trodt mig saklöst kunna giöra, utan att det skulle blifva ansedt
för något tekn. Emedlertid, som vi alla lära vilja arbeta
på enighet och vi nu höra, att detta giordt förargelse, så lära
ock alle vara benägne att lemna det och intet mera underkasta
sig eller gifva anledning till någon vidrig uttydning.
Som åtskillige af R. o. A. förenade sig med Gref H. Gyllenborg
och begärte, att Deputerades memorial måtte blifva
liggande på bordet;
Så fants onödigt att vidare discourera härom, förrän saken
i nästa pleno kommer i rätt ventilation.
Utan skildes derföre R. o. A. nu åt, efter klockan redan
var två slagen.
Den 7 October.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protocollet af den 3 Martil sidstledne ifrån
sid. 322 till sid. 531, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Secrete Deputationens Betänkande af den 29
sidstledne Januarii angående Lieutenantens Niclas von Baumans
ansökning om Capitains caractere. Och sedan den sökandes
andragande blifvit uprepat, förmäler Deputation sig
hafva tagit detsamma uti ömt öfvervägande, med hemställan
om icke, i anseende till anförde och för Bauman varande bevekande
skäl och omständigheter, en underdånig föreskrift till
H. Maj:t afgå kunde, att Lieutenant Bauman måtte blifva
benådad med Capitains caractere och heder samt vidare niuta
befordran efter tour och anciennité.
Öfverstelöjtnant Krassow.
515
Som förberörde betänkande redan var bifallit af de andre
trenne respective Stånden;
Så bifölls det jemväl af R. o. A.
Föredrogs Rådets Extractum Protoeolli af den 11 sidstl.
Septembris, hvaruti berättes, det Öfverste-lieutenanten vid
Drottningens Lif-regimente Krassow, vid det tillfället H Maj:t
uppå Riksens Ständers tillstyrkan låtit dess fullmagt utfärda
på Öfverste-iieutenants-beställningen vid samma regimente,
giordt ansökning att, i anseende till det honom derigenom
förorsakade lidande och i anledning af Regeringsformens 42 §,
benådas med Öfverste caracter och derjemte föra commandot
vid regimentet uti Öfverstens frånvaro, eller ock att honom
må tillåtas föryttra dess innehafvande compagnie till någon
värdig person; viljandes H. Majit i nåder benåda bemälte Öfverste-lieutenant
Krassow med Öfverste caractere, heder och
rang, samt att dess ansökning till Riksens Ständer remitteras;
öfver hvilket alt berättes jemväl, det Hrr Riksens Råd sig
yttrat, att Öfverste-lieutenant Krassow i anseende till dess långlige
tienster giordt sig till K. Majits i så måtto förklarade
nåd värdig och väl förtient, men att Hrr Riksens Råd det begärte
commandot icke kunde styrka, såsom stridande emot
1722 års Förordning angående regiments-officerares tienstgörande,
som innehafva mindre indelningar; dock som H. Majit
i nåder befalt det ena med det andra skulle till Riksens
Ständer remitteras, så har Rådet dervid icke haft något att
påminna.
Frih. Coijet utlät sig, att det gingo alt för vida med
caracterer och cessioner af tienster, så att hög tid voro, att
dermed nu måtte innehållas. Och om Krassow skulle benådas
med Öfverste caractere, hade också Pinello, hvilken tient i
47 års tid, meriterat att hugnas med någon förbättring på
caracteren.
Frih. Cronhiort hemstälte, om icke det upläste Rådets
Extractum Protoeolli kunde remitteras till Secrete Deputations
eller några andra Deputerades öfverseende och utlåtande.
Hr Leijonsten tyckte, att det vore minsta soulagement
för Krassow, hvilken alt sedan år 1729 varit Öfverste-lieutenant,
att han nu finge Öfverste caractere, på det han ej måtte
efter så lång tienstetid ställas i lidande igenom Hr Öfverstelieutenanten
Löfvenfelts hos Riksens Ständer vundne befordran.
516 (Okt. 7.) Öfverstelöjtnant Krassow.
Och voro för R. o. A. härvid så mycket mindre något betänkande,
som de andre Stånden gifva bort tienster, alt hvad de
hinna, och jemväl nu nyligen giordt trenne Assessorer; hvarigenom,
och som ofrälse män äga största faveuren hos de andre
Stånden, så få de också de mästa tiensterne, och R. o. A.
komma att stå tillbaka och sakna den förmon de efter privilegierne
vid sådane tillfällen äga borde.
Flere andre instämde härmed.
Hr Löfvenfelts erhindrade häremot, att Hr Öfverste-lieutenanten
Krassow först år 1729 kommit in vid regimentet, så att
han, Löfvenfelts, vore äldre i regimentet än Krassow; emedlertid
vore han intet deremot, om R. o. A. vilja hugna Öfverstelieutenanten
Krassow med Öfverste caractere, allenast han
intet får commandot vid regimentet.
R. o. A. biföllo, att Hr Öfverste-lieutenant Krassow
må hugnas med Öfverste caractere, dock utan något commando
i regimentet, emedan sådant är stridande emot 1722 års Förordning.
Gref David Frölich förestälte, om icke, efter så många
caracteriserade officerare redan äro i regimentet, att tiensten
derigenom lider, R. o. A. heldre skulle vilja samtycka till det
senare alternativet af Ofvei’ste-lieutenanten Krassows begäran
att få afstå dess innehafvande compagnie till någon annan.
Hr Magnus Skecta upläste 42 § i Regeringsformen,
som förmår; »att, på det tiensterne ej måge komma i förakt,
ingen hädanefter bör tilläggas högre caractere än den, som
tillkommer det embetet han värkeligen företräder»; hvilket Hr
Skecta mente vara den lag vi böra efterlefva, och hvarifrån
han för sin del sade sig ej kunna vika, hvarken nu eller vid
något annat tillfälle.
Hr Winblad uprepade, det han intet varit derföre, att
några caraeterer eller cessioner af tienster skulle beviljas;
dock funne han billigt, att, om sådant efterlåtes den ena, det
då icke eller måtte förvägras någon annan, utan alla niuta
lika rätt.
Häröfver upkom någon häftig motsägelse.
Hr Klingsporre yttrade sig, det han för sin del äfven
altid varit emot, att Riksens Ständer skulle befatta sig med
några tiensters eller caracterers bortgifvande. Nu såge man
suiten deraf, i det att Riksens Ständer sielfve funnit, att det
gådt för vida, och hafva svårighet att hålla det tillbaka, ty
Om tjensters bortgifvande.
517
sedan de förnämsta sökt sådane utvägar till att dymedelst kunna
vinna ovanlige framsteg, som de eljest på ett lagligit och ordenteligit
sätt icke kunnat erhålla, hafva de mindre äfven
tagit samma tour och velat betiena sig af samma grep.
Som härom begyntes vidare att discoureras, gaf
Hr Landtm, tillkänna, att ifrån H. K. Majit någon föreställning
om tiensters och caracterers bortgifvande af Riksens
Ständer nyss vore nedkommen.
Och emedan åtskilige af R. o. A. begärte att nu få höra
densamma;
Så uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 5:te
innevarande månad, hvaruti vid handen gifves, det uti K. RådCammaren
till behörigt öfvervägande förekommit, huruledes en
tid bortåt åtskilige tjenstsökande på ett ovanligit och med Regeringsformen
mindre enligit sätt sig till Riksens Ständer
vändt och vid Riksdagen deras ansökningar anhängige giordt;
och emedan dymedelst ej allenast Riksens Ständer sielfve med
öfverhopande ärender besväras, utan ock hända kan, att dem
frånvarandom, såsom utur stånd att deras rätt bevaka, för
när skier; fördenskull och till att förekomma all sådan ytterligare
olägenhet, har, efter förutgången rådplägning, K. Majit
i nåder för godt funnit, det till Riksens Ständer måtte giöras
föreställning om den våda, som tima kan under tiensternes
skiötsel, då hvar och en sig den frihet tillväller att vända sig
till Riksens Ständer, hvilka i gemeen svårligen eller snarare
sagt ogörligen kunna äga sig hvars och ens undersåtares mer
eller mindre skickelighet och förtienster fullkomligen bekante;
i hvilket afseende Riksens Ständer sielfve bäst funnit att utstaka
den ordning, som Regeringsformen så försiktigt och
tydeligen föreskrifver. K. Majit äger så mångfaldige rön af
Riksens Ständers ifriga och jämna ömhet om denna Konungsliga
Högheten och deras egen frihet, så att K. Majit all fullkomlig
orsak har att tro, det Riksens Ständer lära denna K.
Majits nådige och vänlige föreställning under ömsint öfvervägande
taga samt tillhålla dem, som sig emot lag och ordning
till Riksens Ständer angående tienster, byten och caracterer
vända, att hädanefter söka deras skäliga befordran å den
ort och ställe, der deras förtienster med andras ägande skickelighet
och tienstetid kunna fullkomligen undersökas och jemföras,
på det ingen i riket emot Riksens Ständers upsåt måtte
äga anledning att klaga sig vara ohördan förbigången.
518 (Okt. 7.) Om bortgifvande
Sedan detta var upläst, önskade åtskilliga af R. o. A.
att Rådet förr hade giordt denna föreställning, och att de
intet nedskickat så mångå remisser med dylika ansökningar.
Hr Börje Philip Skecta erkände med underdånig tacksägelse
denna H. Maj:ts nådige föreställning och förklarade
derjemte, att han vore lika nögd, antingen R. o. A. nu ville
hafva öfver ända alla de giorde cabinets-saker, eller ock bevilja
dem, som nu äro sökande och klagande, lika recommendationer,
på det de intet måtte blifva lidande, utan alla vederfaras
enahanda rätt.
Frih. Cronhiort holt före, det R. o. A. kunde öfverlemna
alla de inkomne suppliquer om caracterer och tienster
till H. K. Majit med underdånig begäran, att H. Majit nådigst
täcktes afgiöra dem efter Regeringsformen, så att ingen blir
prmjudicerad eller klagande; hvarjemte, och som de andre trenne
Stånden redan afgiordt en stor del sådane ansökningar, hvilka
dock ännu ej äro expedierade, så kunde R. o. A. giöra dem
en ytterligare tienlig föreställning, låta dem förstå, att R. o.
A. aldeles intet befattar sig mera med några tienster samt tillika
anmoda dem, att också de af dem redan afgiorde målen måtte
få gå up med till H. Majit på det föreslagne sättet. Skulle
någon af de sökande sedermera tro sig hafva orsak att klaga
öfver Rådet, kunde honom frihet lemnäs att då få vända sig
till Riksens Ständer.
Hr Aleph Anrepp styrkte dertill, att förbudet emot accorder
och cessioner af tienster måtte uphäfvas, medan Riksdagen
ännu påstår, och Rådet lemnes fria händer, sedan vederbörande
äro hörde, att pröfva och bevilja de derom giorde ansökningar,
när skiäl dertill finnes och ingen bättre förtient derigenom
skier för när. Vidare mente Hr Anrepp, att ExpeditionsDeputationen
kunde updragas att examinera de målen, som af
ett eller annat Stånd redan äro afgiorde, och så framt någon
bättre meriterad igenom det beviljade accordet eller caracteren
då skulle finnas vara lidande, kunde samma Deputation remonstrera
sådant hos de Stånden, som accordet eller caracteren
beviljat.
Häruppå svarades, att Expeditions-Deputation intet kunde
examinera, hvad ett eller flere Stånd afgiordt.
Hr Klingsporre tyckte vara bäst att afvänta de andre
Ståndens utlåtelser öfver denne H. Majits nådige föreställning
och se hvad de dervid giöra, emedan, om R. o. A. nu först
af tjenster och caracterer.
519
skulle fastställa att aldeles intet vilja befatta sig med några
tienster och de andre Stånden likafullt dermed skulle continuera
och intet bifalla samma föreställning, så kommo R. o.
A. verkeligen derigenom att lida, efter de andre Stånden då
snarast lära befordra ofrälse; men R. o. A. hade afskurit sig
alt tillfälle att kunna hielpa de sina och dem, som äro af
deras Stånd, hvilka likväl efter privilegierne böra äga företrädet,
när de äga lika skickelighet med andra.
Hr Ramsai förestälte, huru svårt det vore, att, sedan så
många profiterat af den vägen att vinna befordran igenom
Riksens Ständer, detsamma nu mera skulle förnekas andre,
sorn kanskie äro bättre förtiente än de förra, hvilka sådan
grace niutit.
Hr Hästsko uprepade, hurusom Rådets egne remisser
öpnat dörren för de månge tienstsökande och till en stor del
gifvit anledning till den oreda, som med tiensters och caracterers
bortgifvande af Riksens Ständer nu en tid bortåt skiedt;
ty igenom det att Riksens Ständer lemnat deras samtycke till
sådane ankomne remisser, hafva ock andre tagit sig tillfälle
att directe addressera sig till Ständerne med sina ansökningar
om befordringar och caracterer; för hvilka sedan det till största
delen också lyckats, så vore det nu så mycket svårare att
stänga vägen aldeles till och göra en hop folk missnögde, som
kunna äga både merit och skickelighet samt således icke förtient
att stå tillbakars, endast för det de haft den olyckan att
något senare till Riksens Ständer med sine ansökningar inkomma.
Hr Landtm, erhindrade, att R. o. A. längst för detta faststält
att icke mera befatta sig med några tiensters eller caracterers
bortgifvande, från hvilket beslut Hr Landtm, altså mente,
att R. o. A. nu ej eller kunde gå, isynnerhet sedan H. Majits
nådige föreställning tillkommit, hvarutinnan H. Majit på ett
ganska ömt och nådigt sätt påmint Riksens Ständer om den
ordning, som uti Regeringsformen är utstakad till tiensternes
bortgifvande, samt den oreda, som deraf tima kan, att slike
ansökningar hos Riksens Ständer uptagas och afgiöras. Vidare
berättade Hr Landtm., att här intet vore mer än några
få remisser ifrån H. Majit, som icke de andre Stånden redan
afgiordt, hvilka R. o. A., om de så skulle behaga, nu kunde
bifalla för till att blifva af härmed, men i öfrigit hålla sig
faste och oförändrade vid sin förra resolution och lemna de
andre ansökningarne till H. Majits nådige afgiörande.
520 (Okt. 7.) Om bortgifvando
Men häremot ropades Nej af åtskillige af R. o. A.
Frih. Cederhielm anförde, hurusom han sielf intet velat
profitera af den vägen att igenom Riksens Ständer blifva recommenderad
till någon befordran, då sådant af R. o. A. honom
blifvit tillbudit. Det vore intet utan, att mer än alt för
många på det sättet blifvit hulpne och att de, som nu efteråt
inkommit med slike ansökningar, kunna vara lika berättigade
dertill som de förre; så att det i sig sielft är ömt nog att nu
stänga dörren aldeles till, hälst ibland desse senare äro många
både lidande och välförtiente. Men honom ömmade ännu mera
om Regeringsformens obrottslige efterlefnad, hvilken vi besvurit
och böra följa. Han rådde fördenskull intet före, det han
ej annars kan än aldeles vara deremot, att Riksens Ständer
skola befatta sig med några tiensters eller caracterers bortgifvande.
Konungen och Regeringen är den, som vi böra vända
oss till med slike ansökningar; då blir Konungens höghet och
myndighet i akt tagen, lagen fölgd och Ständernes frihet,
hvilken dermed så nära är förknippad, i sitt rätta skick och
ordning. Pro patria et lege dulce est inori; och det är mera
än befordran till en tienst.
Hr Löwenhielm sade sig vilja önska, att Ständerne
aldrig begynt med några tiensters bortgifvande, och förklarade
sig aldeles ense med Rådets Extractum Protocolli, från hvilket
han tyckte att ingen med skäl kunde gå, efter det vore grundat
i Regeringsformen och enligit med R. o. A:ns förra resolution.
Hr Löwenhielm fullfölgde vidare, att R. o. A. fördenskull nu
kunde upgifva till H. Majit alla de inkomne ansökningarne
om tienster och caracterer, med underdånig begäran, att H.
Majit efter Regeringsformen i nåder täcktes afgöra de samma,
antingen i Rådet eller i Cabinettet, samt att H. K. Majit derjemte
i nåder ville rätta, om någon lidit igenom de af Riksens
Ständer skedde befordringar, hvartill EL Majit kunde lemnäs
fria händer, på det ingen måtte blifva prsejudicerad. De ansökningar
åter, som redan äro af tre Stånd afgiorde, kunna ej
hållas tillbaka, utan måste väl expedieras.
Frih. Cronhiort var af den tankan, att det intet kunde
gå an, att alla de målen, som äro af de andre tre Stånden afgiorde,
expedieras, emedan för mycken oreda derigenom skulle
blifva med tiensterne och för många sättias i lidande, utan
kunde R. o. A., sedan de bifallit det upläste Rådets Extractum
Protocolli, gifva de andre Stånden sådant tillkänna samt tillika
a£ tjenster ech caracterer.
521
anmoda dem, att de måtte instämma med R. o. A. och öfverlemna
alla de inkomne ansökningar om tienster och caracterer
till H. Majits nådiga afgörande. Vilja de andre Stånden
då intet ingå med R. o. A., så har åtminstone R. o. A. för
deras del befriat sine samveten, att de intet giordt något ingrep
i Konungens regale.
Hr Klingsporre tillstod väl, att ganska nödigt vore till
prsevenera, det inge flere tienster hos Ständerne måtte bortgifvas;
dock på det R. o. A. måtte komma härifrån utan gifven
anledning till för stort missnöje, kunde R. o. A. hielpa de nu
sökande. Men om sedermera de andre Stånden skulle ändå
vidare fortfara härmed, kunde R. o. A. bedia Hr Baron och
Landtmar skalken att ej skrifva under expeditionerne.
Frih. Cronhiort mente, att de nu sökande kunna bäst
hielpas, om allas deras ansökningar upgifvas till H. Majits nådige
afgörande.
Men då detta med häftighet emotsades af åtskillige ibland
R. o. A., förestälte
Hr Landtm, hurusom högst beklageligit vore, att den
saken med tiensterne förorsakat så mycken oreda hos Ständerne,
hvilken än mera ökades, om dermed längre skulle continueras;
och fördenskull styrkte Hr Landtm, ännu en gång
till, att de härom inkomne ansökningar måtte lemnäs till H.
Majits nådige afgörande, på sätt som föreslagit är.
Hr Leijonsten anförde häremot, huru obilligt det är, att
sedan en del i de större embeten ernått hvad de åstundat,
vilja de stänga dörren till för de mindre, som likväl snarast
förtiente hielp och understöd af Riksens Ständer, emedan de
hvarken äga några mäktige gynnare och befordrare, eller penningar
att eljest skaffa sig fort med. R. o. A. borde ock icke
lemna den rättighet, som dem tillkommer, och låta de andre
Stånden gifva bort tiensterne åt ofrälse, som nu mäst skier.
Ibland de sökande vore ock många förtiente, och somligas ansökningar
äro en continuation af hvad Riksens Ständer förut
beviljat, såsom Hr Bilbergs, hvilken för en tid sedan erhållit
Riksens Ständers tillstånd att få accordera med någon Häradshöfdinge
och nu i följe deraf söker att vinna sitt ändamål genom
Häradshöfdingen Adlermarcks befordran till Assessor, på det
han måtte kunna komma efter honom. I anseende till alt sådant,
med det mera som förut af åtskillige R. o. Arns ledamöter
anfördt är, så påstod Hr Leijonsten, det de redan inkomne
522 (Okt. 7.) Deputation från Bonde- och
ansökningar nu matte bifallas, men inga flere hädanefter emottagas;
och så framt detta icke skulle antagas, begärte Hr
Leijonsten votering.
Under det att härom vidare discourerades,
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Anders Larsson förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, öfvergaf
tvänne Extracta Protocolli ifrån Bondeståndet.
Det forsta var af innevarande dato och angick någon ytterligare
prolongation af tiden för bergsmännen att få idka
deras vanliga öfversmide.
Det andra var [af den 30 sisth Sept.] och angick [Hellefors
silfververks upphjelpande.]
Vidare recommenderades till benägit bifall Bondeståndets
Extractum [Protocolli] af den 14 sidstledne Augusti angående
soldat- eller knekte-boställen i Wermeland.
Hr Landtm, lofvade, att desse ärender, så snart giörligit
är, skola blifva afgiorde; men bad deremot, att Bondeståndet
ville utlåta sig om fönster-afgiften, på det att bevillningen en
gång må kunna blifva expedierad.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Rätt som denna Deputation var borta, anmältes en annan
Deputation ifrån Borgareståndet, hvilken på vanligit sätt
emottogs och bestod äfven af 6 personer. Rådman Kierman
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet,
berättade, att sedan Borgareståndet i dag med underdånig
fägnad emottagit och åhördt K. Maj:ts nådige föreställning
om tiensterne och det missbruk, som dervid skedt af åtskillige
sökande, hvilka gådt Konungen och Rådet förbi och vändt sig
immediate till Ständerne, har Borgareståndet med diupaste
vördnad bifallit samma nådige föreställning och hos sig beslutit
att intet mera vilja befatta sig med några tiensters bortgifvande
eller vidare emottaga och upläsa låta några derom inkommande
skrifter och ansökningar, som icke gådt sina lagliga
vägar efter Regeringsformen och Riksdagsordningen och antingen
blifvit remitterade från H. Maj:t eller ock kommit från
någon Deputation; hvaraf Borgareståndet altså velat lemna
Högh R. o. A. vänlig del, i den säkra förmodan, att Högh R.
o. A. så mycket mera lärer giöra ett med Borgareståndet, som
R. o. A. sielfve sedt, hvad olägenhet och oreda det fördt
Borgarestånden. Om tjensters bortgifvande. 523
med sig, att Ständerne kommit att blanda sig med desse sakerne.
Borgareståndet hade äfven desslikes beslutit att icke
eller vilja uptaga och afgiöra de ansökningar och skrifter, som
i dylika mål redan ligga hos dem inne och till dato icke varit
före, på det att härmed ifrån närvarande stund aldeles måtte
uphöra.
Hr Landtm, svarade, att detta vore ganska fägnesamt
att höra för R. o. A., och hade varit till öuskaudes, att det
lofl. Borgareståndet förra gången gådt in med R. o. A., så
hade man undvikit all den oreda, som häraf timat, och sluppit
att nu blifva påminte derom af H. Maj:t.
Borgareståndets Deputation afträdde, hvarpå
Hr Börje Philip Skecta föreslog, att alla de nu inkomne
ansökningar om tienster och caracterer måtte upskickas
till H. Maj:t och de sökande recommenderas till befordran
efter skickelighet och förtienst, men att R. o. A. derjemte, på
samma sätt som Borgareståndet, kunde fastställa att ej emottaga
flera dylika ansökningar.
Hr Carl G. Bilberg förmente, att R. o. A. ej behöfde
gå in med Borgareståndet och erkänna det för lag, som de
giordt, hälst Borgare varit de samma, som varit färdigast att
bortgifva tiensterne, ehuru de nu efteråt sökt vrida skulden
från sig. För öfrigit och derest R. o. A. ej skulle vilja samtycka
till de inkomne ansökningar och på det sättet låta alla
vederfaras lika rätt, så påstod Hr Bilberg votering och bad,
att Hr Landtm, till den ändan ville göra proposition.
Hr Hårleman utlät sig, att det intet förekommo honom
underligit, att Hr Bilberg talade på det sättet, efter han vore
sielf ibland de sökande. Men Hr Hårleman beklagade, att
riket skall styras af dem, som intet kunna styra sin egen begärelse,
utan för att vinna en hastig befordran vilja gå emot
den lagliga och uti Regeringsformen utstakade ordningen. Sedan
beklagade han ock, att ofrälse män skola gifva oss exempel,
sorn nu skiedt med Borgareståndet. Om vi härtills varit lika
som i collern, så borde vi nu besinna oss och blifva vid lagen
och Regeringsformen, hvarifrån Hr Hårleman sade sig ingalunda
gå samt påstod, att ingen votering kan tillåtas emot
lagen.
Hr Ehrenhielm beropade sig på, huru han redan i Januarii
månad, då med tiensterne först begyntes, förklarat sig deremot
och påstådt, att detta vore ett Konungens regale, hvar
-
524 (Okt. 7.) Oin bortgifvande
med Ständerne på intet sätt sig borde befatta. Men sedan sorn
åtskillige genom vänskap eller annat, som kunnat recommendera
dem, trängt sig igenom hos Ständerne, så vore det svårt
för dem, som varit modestare och intet velat betiena sig af
första tillfället, när dörren var så till sägandes npslagen på
vidan gafvel, att nu se sig aldeles utestängde. Han hade sielf
måst röna den olyckan att ej få hugna sig af någon förmon
hos Ständerne; och som många flere äro i samma cas, de der
vid noga jemförande torde finnas lika så förtiente som någon
annan af dem, hvilka på bästa sätt blifvit ihogkomne, men
billigheten fordrade, att alla efter proportion niuta lika rätt;
så påstod Hr Ehrenhielm, att alt hvad Ständerne i detta mål
giordt, måtte antingen gå tillbakars, eller de nu sökande intet
hindras, utan deras ansökningar upgifvas till H. Maj:ts nådige
afgiörande på det sättet, att förordningarne för denna gången
intet måtte ligga H. Maj:t i vägen; hvilket om det intet bifalles,
så begärte Hr Ehrenhielm votering.
Gref Axel Rutger Sparre: Jag har också tillförene
altid varit emot, att Ständerne skulle befatta sig ined några
tiensters eller caracterers bortgifvande, men dervid har jag likväl
giordt skilnad emellan sådane mål, som H. Maj:t sielf remitterat
till Riksens Ständer, och öfver hvilka H. Majit har
behagat att infordra Riksens Ständers utlåtelse, i anseende till
vissa omständigheter, som legat H. Majit i vägen att kunna
förhielpa någon sökande, som genom sine förtienster giordt sig
af H. Majits nådiga hogkomst värdig. Nu har, i anseende till
det att så många tienstsökande på en tid bortåt gådt K. Majit och
Rådet förbi och vändt sig directe till Ständerne med deras ansökningar,
H. Majit med Råds råde förestält Riksens Ständer,
huru olaglige sådane vägar äro, och hvad våda och äfventyr
derigenom i längden tima kan; med erhindran derhos, att Riksens
Ständer måtte observera Regeringsformen och Försäkringen
och hålla det, som emellan Konung och Ständer öfverenskomma
är. Yår skyldighet fordrar då, gunstiga Herrar,
att vi i underdånighet lemna Konungen den rättighet, som
honom tillhörer, och intet taga mera för oss än det, som oss
tillkommer. H. Majit tillhörer det efter den i Regeringsformen
föreskrefne och faststälte methoden att bortgifva tiensterne och
utdela caracterer vid vissa tillfällen. Ständerne åter hafva förbehållit
sig att rätta, om någon utan skälig orsak skulle vara
förbigången och finnas lidande; der är vårt giöromål och vår
af tjenster och caracterer.
525
gränts, utom hvilken vi intet böra gå. Yi kunna altså intet
votera om den förra omständigheten, huruvida Ständerne skola
mera befatta sig med några tiensters bortgifvande, ty det vore
emot lag. Men om den senare kunna vi väl yttra oss, och för
min del är jag af den tankan, att alla de inkomne ansökningar
om tienster, byten och caracterer måge upgifvas till
H. K. Majit på det sättet, att Riksens Ständer i underdånighet
begära, att H. Majit sielf ville giöra de sökande nåd,
efter Riksens Ständer finna, att Regeringsformen ligger dem i
vägen. Jag är då försäkrad, att något hvar lärer blifva hulpen;
men förordningarne af den 20 Sept. 1723 och 3 Nov.
1741 emot caracterer och cessioner af tienster böra hafva bestånd,
och på den händelse att berörde förordningar vid tillfälle
af någon välförtient skulle ligga H. Majit i vägen, kunde
H. Majit genom remiss inhämta deröfver Riksens Ständers underdåniga
utlåtande.
Hr Aleph Anrepp: Jag håller äfven före, att de sö
kande
bäst kunna hielpas, om alla desse målen upgifvas till
H. Majit, på sätt som Gref Sparre nyss sagt, allenast det tillägges,
att de åberopade förordningarne intet måge ligga i
vägen eller hindra de sökande att vinna Konungens nåd, ty
då kunna altid de, som äro i tourén och förtiente, få tillstånd
att accordera och således vinna deras ändamål.
Hr Paul G. Bergman: Saken är i sig sielf nog öm. A
ena sidan är vist, att det är ett regale och tillhörer Konungen
att bortgifva tiensterne. A andra sidan är det åter svårt, att,
sedan så många fådt hugna sig af någon grace hos Riksens
Ständer, de, som kunna hafva varit frånvarande och nu efteråt
inkommit med enahanda ansökningar som de förra, skola blifva
lidande, så mycket mer som kanskie igenom de förras befordran
desse äro blefne prsejudicerade; men saken kan bäst
hielpas, om det bifalles, som Hr Anrepp föreslagit.
Hr Hästsko: Hvad Hr Bilbergs ansökning vidkommer,
så är den redan afgiord af tre Stånd och bör således expedieras.
Men de andre målen kunna upgifvas till H. Majit, på
det sättet som Hr Anrepp förestält.
Åtskillige af R. o. A. höllö med, att desse målen kunde
upgifvas till H. Majit på det af Hr Anrepp föreslagne
sättet.
Men andre yrkade än vidare deras förra påstående, att
de hos Riksens Ständer nu inneliggande ansökningar om tien
-
526 (Ofet. 7.) Om bortgifvande
ster, byten och caracterer måtte beviljas, eller alt hvad i dylika
mål förut blifvit afgiordt gå tillbaka.
Hr Pehr Kalling anförde, det frågan vore nu om Rådets
Extractum Protocolli, antingen det skall bifallas eller ej.
Och som i kraft af Regeringsformen H. Maj:t oförnekeligen
tillkommer att bortgifva tiensterne efter den ordning, som dervid
bör i akt tagas, så lärer ingen annat kunna än med vördnad
bifalla H. Maj:ts i detta mål oss giorde nådige föreställning,
såsom ländande till rikets bästa och undersåtarnes bibehållande
vid det, som lag och rättvisa dem tillägger. När vi nu
lemna H. Maj:t ett sådant svar, så blifver ock påfölgden den,
att vi intet mera kunna befatta oss med några tiensters bortgifvande,
utan måste upskicka de derom inkomne ansökningar
till H. Maj:ts nådige afgörande.
Hr Klingsporre påminte, det Riksens Ständer äfven måtte
undanbedia sig flere remisser i dylika mål, med mindre några
besynnerliga omständigheter kunna föranlåta H. Maj:t att inhämta
Riksens Ständers underdånige utlåtande öfver de giorde
ansökningar.
Hr Ramsai: Jag medgifver aldeles, gunstige Herrar, att
det är ett regale och hörer Konungen till att utdela tienster
och caracterer. Men man hade bordt stämma bäcken, innan
den kommit i åen, och i tid sökt förebygga, att Riksens Ständer
ej giordt Konungen härutinnan något ingrep. Sådant har
dock icke skiedt, utan I högre, som bordt leda och föregå de
andre, I håfven samtyckt till det, som nu efteråt kallas olagligheter,
på det I skulle få (en?) hvad I viljen. Nu, sedan I vunnit
Eder önskan, faller det Eder i hågen att stänga dörren till för
oss andre, som likväl varit medlen och verktygen till Eder
upkomst. Slikt kan ej annat än förtryta oss, som äga lika
nit och välmening med Eder och derföre, som borne medlemmar
uti en fri regering, tro oss vara berättigade till lika förmoner,
som I åtniutit. Men det hielper nu intet; genom
skadan blir man vis, och det man intet kan ändra, det måste
man tåla, fastän det faller en nog svårt, när man sielf varit
vållande dertill. Således får jag ock lof att nu vara nögd och
vill begifva mig dertill, att de hos Riksens Ständer ännu oafgiorde
ansökningar om tienster, byten och caracterer måge upskickas
till H. Maj:t, allenast desse sökande vederfares samma
nåd, som härtill skiedt andra under varande Riksdag.
af tjenster och caracterer.
527
Hr Carl Bi örn berg sade, att han, som nyss vore upkommen,
hade med största missnöje fådt höra, huru man nu åter
igen höllö på med tiensterne. Han hade tänkt, att sedan R. o.
A:ns förra beslut vi aldrig mera skulle befattat oss med den
saken, utan lemnat till Konungen och Regeringen att bortgifva
tiensterne åt dem, som funnos vara skickelige och värdige.
Vidare sade Hr Biörnberg, att här talades om modestie, men
han hade orsak att tro, det den är aldeles försvunnen hos en
del folk, efter han ser att här gifves de, som kunna stå och
plaidera för en sak, som dem sielfva angår. Om någon skulle
vara, som ej fådt hvad han förtient, så står ju vägen honom
öppen till H. Maj:t, som lärer pröfva omständigheterne och
låta hvar och en niuta sin förtienst till goda.
Vid det att åter påmintes om votering,
Svarades af många, det de intet tillåta någon votering
öfver Rådets Extractum Protocolli, emedan sådant skulle vara
att votera öfver lagen.
Hr von Gerthen förestälte, hvad mycken jalousie det
giordt i armeen, att så många accorder blifvit tillåtne af Riksens
Ständer utan föregångit bepröfvande, om de, som fådt lof
att accordera, varit närmast i tourén eller ej. Hr von Gerthen
önskade derföre, att nu med flere tiensters bortgifvande eller
accorders tillåtande måtte aldeles innehållas, och att man i
det stället heldre ville vara betänkt på huru de, som härigenom
blifvit försatte i lidande, måtte kunna repareras.
Hr Giös utlät sig, det han väl trodde, att många härigenom
blifvit praejudicerade; men om alla desse skulle repareras,
blefve ännu hundrade andre, som försättias i lidande.
Hr Ifvar Carlesson: Om vi draga oss till minnes R.
o. A:ns förra resolution, så lärer det finnas, att R. o. A. då
beslöto att ej mera vilja befatta sig med några tiensters bortgifvande.
Således är det en redan afgiord sak, hvilken vi uti
svaret till H. K. Maj:t nu allenast komma att förnya. I öfrigit,
och fastän Riksens Ständer genom deras underdånige föreskrifter
till H. Majit främjat åtskilligas ansökningar om tienster
och byten eller caracterer, så få vi derföre intet säga, att
Ständerne giordt orätt, ty det är nesligit; utan så länge H.
Majit behagat efterlåta Riksens Ständer denna friheten, hafva
de ock dermed kunnat fortfara. Men nu, sedan H. Majit behagat
återtaga den samma och påminna oss, att rättigheten
till förgifva tiensterne hörer H. Majit till, samt att vid för
-
528 (Okt. 7.) Om tjensters bortgifvande.
gifvandet den ordning bör iakttagas, sorn Regeringsformen stadgar,
men ingen directe få vända sig till Ständerne med slike
ansökningar; så åligger det oss att rätta oss derefter och först
med underdånig vördnad erkänna, att H. K. Maj:t täckts hafva
nådigt afseende på de många från Ständerne upkomne föreskrifter,
samt vidare besvara H. Maj:ts Extractum Protocolli
på samma sätt som Borgareståndet.
Sedan härom något ytterligare var discourerat och af åtskillige
begärtes, att Hr Landtm, nu ville giöra proposition, på
det man i någorlunda tid måtte få skrida till votering, om man
eljest intet kunde komma härifrån, sade
Hr Landtm, att, efter det han förmärkt meningarne hos
de fläste af R. o. A., blifver
Första proposition: att R. o. A. nu öfverenskomma och
fastställa, det de enligit H. Maj:ts nådigste Extractum Protocolli
intet mera vilja befatta sig med några tiensters bortgifvande,
utan att sådant bör gå sina laga vägar igenom H. Majit
och Rådet.
Den andra: att R. o. A. lemna de härom inkomne ansökningar
till H. K. Majit med underdånig anhållan, det H.
K. Majit dem med Råds råde i nåder täcktes afgiöra efter
Regeringsformen och förordningarne samt hvars och ens skiekelighet
och förtienst.
Största delen af R. o. A. förklarade sig vara ense med
Hr Landtm.
Dock blef efter skiedd påminnelse och någon jemkning
förenämde bägge propositioner sammandragne till en och af
Hr Baron och Landtm, skrifteligen upsatt, så lydande.
Proposition: Att R. o. A. enligit H. Majits nådigste Extractum
Protocolli nu fastställa att intet mera vilja befatta
sig med några tiensters bortgifvande, och att de inkomne an
sökningar
derom lemnäs till H. K. Majit med underdånig anhållan,
att H. K. Majit dem med Råds råde i nåder täcktes
afgiöra efter Regeringsformen och förordningarne samt hvars
och ens af de sökandes skickelighet och förtienst.
Den, som bifaller denna proposition, skrifver Ja.
Den det ej vill, skrifver Nej.
Hr Hans Fred. Bergman och några flere påstodo, att
proposition sålunda måtte inrättas:
Den, som vill att de af Riksens Ständer förgifne tienster,
caracterer, accorder och survivancer skola stå och de redan in
-
Tygvaktaren Creitlow.
529
komne samt framdeles under påstående Riksdag inkommande dylika
ansökningar med remisser och accorder skola gå för sig,
skrifver Ja; den det ej vill, skrifver Nej.
Blef altså någon ventilation om hurudan proposition skulle
blifva; dock begåfvo sig uppå skiedde föreställningar Hr Bergman
och de flere, och vardt ty den förra af Hr Baron och
Landtmarskalken upsatte skriftelige proposition nu antagen
ech erkänd, såsom öfver hvilken R. o. A. skulle votera.
Men sedan densamma å nyo uplästes för R. o. A. och
Frih. Coijet med flere andre afsade sig all votering i
detta mål, efter de tyckte, att ingen votering hade rum mot en
sak, den der är enlig med lagen;
Så bifölls förenämde proposition utan någon votering;
Hvarefter R. o. A. skildes åt klockan half try.
Men rätt i detsamma, som Hr Landtm, gick neder åt
gången och en stor del af R. o. A. redan voro utom Ridderhusdörren,
framkom
Hr Ramsai och påstod, det saken intet vore afgiord,
samt beropade sig på att han med någre andre begärt votering,
hvilken dem intet kunde vägras, och hvarföre han förbehölt
sig, att saken nästa pleno åter måtte uptagas.
Häremot ropades allmänt Nej, med tilläggning att saken
vore lagligen afgiord, så att Hr Ramsai derå intet mera
borde tala.
Och gingo de få af R. o. A., som ännu voro qvare, dermed
sina färde.
Den 9 October.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen;
Uplästes Protocollet af den 3:die och 4:de sidstledne
Martii ifrån sid. 531 till sid. 539, hvarvid inga påminnelser
giordes.
Uplästes Öfverstens vid K. Artillerie-regimentet Hr G.
Gyllengranats memorial, hvarmedelst han hos Riksens Ständer
insinuerar och till benägit bifall anmäler ett af Lieutenanterne
vid Artilleriet författadt memorial, derutinnan de anhålla,
att den nåd och grace, som Tygvaktaren Creitlow är
Adelns Protokoll. (.XVI). 1746—1747. II. 34
530 (Okt. 9.) Tygyaktaren Creitlow.
vederfaren, i det han af Riksens Ständer blifvit recommenderad
till Capitaine caractere och ledig blifvande lön vid Artilleriet,
ej måtte i framtiden blifva dem, som ständigt varit
innom regimentet och för Creitlow äga tourén, till någon prsejudice,
med mera som berörde Lieutenanters memorial vidlyftigare
utvisar; förmodandes Hr Öfversten, att som Riksens
Ständer städse behagat giöra hvar och en justiee, så torde ock
i detta fall medel och utvägar finnas, hvarmedelst Lieutenanterne
vid Artilleriet i deras ansökning kunna villfarne blifva,
derom Hr Öfversten ock sluteligen anhåller.
Derpå uplästes Lieutenantens vid K. Artillerie-regiraentet
Samuel Jägerhielms å samtelige dess cameraters vägnar i förberörde
måtto ingifne memorial, hvarutinnan med mångfaldige
upräknade exempel vises, det ingen directe utan något ordenteligit
mellansteg avancerat ifrån Tygvaktare till Capitain vid
Artilleriet, såsom Creitlow Riksens Ständer skall hafva förehragt;
och anhålles fördenskull, att den nåd, som Creitlow blifvit
förund, ej måtte ligga Lieutenanterne vid Artilleriet i vägen,
då verkelig vacance af compagnie innom regimentet existerar,
hälst Cornetten och Tygvaktaren Creitlow aldrig förut tient
innom regimentet, utan varit underofficerare vid ett Cavallerie
samt sedan vid placeringen blifvit förafskiedad med Cornetts
caracter.
R. o. A. stannade häröfver i det slut, som följande resolution
utvisar, hvilken, sedan den för R. o. A. var upläst, skrefs
på Hr General-Majoren Gyllengranats memorial.
Resolutio: bifallit, med förmodan att de andre respective
Stånden lära taga detta i ett ömsint öfvervägande, så att de
officerare, som innom Artillerie-regimentet employerat all sin
tienstetid, ej måtte igenom Cornetten och Tygvaktaren Creitloivs
undfångne recommendation blifva prsejudicerade.
Föredrogs å nyo Bergs-Deputations Betänkande af den 3Q
sidstledne Junii rörande Ädelfors guldverk, hvarutinnan förmäles,
det K. Bergs-Collegium till berörde verks drift och uprätthållande
uti ett till Deputation ingifvit memorial föreslagit,
l:o att till kolbristens stoppande guldverket åtager sig att betala
räntan för de närmast belägne crono-augments-hemman
uti Ahsheda, Ökna, Skire, Hvetlanda, Skede och Lenhult soknar,
samt att åboerne deremot utgiöra räntorne i kohl, rostved,
körslor och annan betiening till verket; och 2:o att 1 i/2 skattehemman
i Germunderysby, som för 5,000 dal. smt blifvit utom
Ädelfors guldverk.
531
börd försålde, för cronans räkning kunde infrias, hvilket alt
Deputation berättar sig öfvervägat och, hvad den förra omständigheten
angår, för nödigt ansedt, att, genom Landshöfdingens
i orten föranstaltande, en sammankomst må anställas
i närvaro af rusthållarne samt guldverks- och augments-hemmans-åboernes
fullmäktige, hvilka hafva att stadga, sluta och
belefva en förening om sätt, pris och vilkor af räntornes betalning
emot Allmogens lefverering af kol, ved och körslor,
som de kunna åstadkomma och guldverket betarfvar; dock att
denna förening, som dem emellan till rättelse lända skall, först
af K. Maj:t stadfästes; kommandes vid samma tillfälle afhandling
emellan guldverket och berörde augments-hemmans åboer
att slutas om deras personelle afgifters förvandlande i kohl,
som Allmogen emot skäligt pris till guldverket må utgiöra, emot
det att guldverket samma afgift till cronan erlägger.
Vidkommande den sednare omständigheten, angående 1*/*
skattehemmans infriande i Germunderyds by, så aldenstund
desse hemman äro för guldverket högst nödige och derifrån utan
verkets undergång icke kunna mistas; ty håller Deputation angelägit,
att de vid närvarande tillfälle måge så mycket häldre
till guldverkets tienst inlösas, som K. Bergs-Collegium förmält,
att cronan för dess ärläggande köpeskilling kan hafva 5 procents
ränta, i det stället köpeskillingen kunde stegras, så snart
desse lägenheters nu varande innehafvare derå fasta ärhållit;
kunnandes penningar till desse hemmans inlösande tagas af de,
som för cronohemmans skatte-försäljande inflyta. Och som
laga stånds-tiden derå den 1 Sept. nästkommande är inne och
depositionen af 5,000 dal. smts köpeskilling dessförinnan bör
giöras; ty förmäler Deputation, att K. Bergs-Collegium nu till
en början bör till detta behof upnegotiera penningar, men derföre
niuta ersättning, alt efter som berörde skåttek iöps-medel
inflyta; hvilket alt Deputation hemställer.
Sedan uplästes Bondeståndets Extracturn Protocolli af
den 19 sidstledne Augusti, hvaruti berättes, det Ståndet så
mycket mindre kunde samtycka till Bergs-Deputationens betänkande
angående några angelägenheter, som röra Ädelfors
guldverk, som, hvad först den till kohlbristens stoppande
föreslagne räntornes samt de ständige personelle afgifternes
förvandling i kohl, ved och annan betiening för guldverket
utaf de närmast dertill belägne augments-hemman uti
Alsheda, Ökna, Skire, Hvetlanda, Skede och Lenhults soknar
532 (Okt. 9.) Ädelfors guldverk.
angår, thymedelst, utom det Allmogen sättes i ganska eftertänkeligit
tvång, vederbörande rusthållare skulle stängas ifrån
den dem tillhörande laglige disposition öfver de till rusthållens
understöd anslagne augments-hemman, samt sielfva indelningsverket
jemväl således lätteligen underkastas en skadelig rubbning;
och beträffande D/2 skattehemmans i Germundery by inlösande
till guldverkets behof, så förmäler Ståndet sig finna sådant ej
kunna skie utan vederbörande egares samtycke och med honom
derom träffad afhandling; med hvilket utlåtande Ståndet
förmodar, att de öfrige respective Stånden så mycket häldre
lära instämma, som den fördel cronan deraf, efter Deputations
förslag, skulle tillflyta, på långt när intet svarar emot den
känning och skada, som 6 soknars Allmoge deraf skulle taga.
Sist uplästes Hr Paulis memorial med påminnelser vid detta
Bergs-Deputations betänkande rörande Ädelfors guldverk; och
beträffande kohlbristens stoppande samt annan betiening, som Deputation
föreslagit kunde ersättas igenom augments-räntornes
samt ständige personelle afgiftens förvandlande, så förbehåller
sig Hr Pauli, att Ädelfors societet, som med cronan äger hälften
uti guldverket, måtte få äga samma förmon, som projecterad
är för cronans andel, och att en skillnad giöres, på hvilka
hemman som till K. Maj:t och cronan, och hvilka till societeten
till kohlfång, rostved och annan betiening komma att blifva
anslagne, samt att föreningen emellan cronan och societeten
må af H. Maj:t fastställas, då societeten med penningar lärer
erlägga till cronan hemmans-afgifterne; underställandes tillika,
om icke K. Bergs-Collegium kunde låta sammankalla societeten,
på det den genom fullmäktiges närvaro må bevaka dess rätt.
Hvad angår 1 x/2 skattehemmans i Germunderyd infriande under
cronan, som Deputation äfven föreslagit till verkets styrka,
så yttrar sig Hr Pauli, att vederbörande dervid först borde
höras, innan Riksens Ständer kunna sig deröfver utlåta, och
emedan laga stånds-tiden snart lärer vara ute, så kan, så vida
med säkerhet ej är upgifvit någon särskild köpe-summa, väl
depositionen af 5,000 dal. smt skie, dock med det förbehåll,
att, hvad den är mindre, förskottet K. Maj:t och cronan sedan
till godo komma kan; och bör jemväl förordnas, att ej fasta
utgifves, förrän vederbörligen undersökt är, om köpet är lagligit
eller olagligit. Till slut itererar och förbehåller Hr Pauli societeten
all den rätt och förmon, som den tillkommer såsom
egare till hälften af guldverket.
Ädelfors guldverk. Krassow.
533
Enär förberörde memorial var upläst, tilläde
Hr Pauli, att Deputation intet omrördt, hvad rättighet
societeten äger, och vore svårt, om interessenterne uti berörde
societet, som nedlagt stora penningar vid detta verket, skulle
aldeles sättias uhr stånd, hvilket ofelbart skier, om alla kohlen
anslås cronan.
Hr Örnschiöld gaf vid handen, det societeten intet förskutit
medel till verkets drift, utan har cronan på egen bekostnad
hållit den vid makt, hvarigenom societeten förlorat
sin rättighet.
Hr Börje P. Skecta sade, att han för sin del bifaller
Bergs-Deputations betänkande, allenast indelnings-verket ej
kommer något derigenom att lida.
Det svarades, att ingen rubbning skier uti indelningsverket
genom det af Deputation gifne förslaget.
Hr Pauli utlät sig, det han äfven biföllo Deputations betänkande,
allenast societeten dess rättighet blir förbehållen.
Hr Nordenfelt påminte, att kohlningarne på hemmanens
skogar ej måtte blifva alt för starke, så att hemmanen derigenom
ruineras, ty då kunde äfven indelningen med tiden
komma att lida, genom det att hemmanen ej förmå draga sin
ränta.
Häremot anfördes, att som verkets angelägenhet och bestånd
i framtiden deruppå beror, att skogarne ej blifva för
mycket eller på en gång medtagne, så lära väl vederbörande,
hvilkom insikten åligger, derom draga nödig försorg.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls altså det upläste Bergs-Deputations betänkande, och
gåfvo derjemte R. o. A. deras samtycke dertill, att Hr Paulis
memorial får följa med till de andre Stånden.
Uplästes den efter R. o. Arns sist fattade slut nu upsatte
resolution, som kommer att skrifvas på Rådets Extractum
Protocolli angående Öfverste caracter för Öfverste-Lieutenanten
Krassow, så lydande:
Bifölls på thet sättet, att Hr Öfverste-Lieutenanten Krassow
må hugnas med Öfverste caracter och heder, dock utan
något Öfverste commando i regimentet, emedan sådant är stridande
emot 1722 års Förordning.
Efter R. o. A:ns godtfinnande och den påminnelse, som
Öfversten Gref Frölich förra gången giorde, tillädes nu följande
slutmening:
534 (Okt. 9.) Resolution på Rådets protokolls
Och
hvad Hr Ofverste-Lieutenantens ansökning om compagniets
afstående angår, så lemnes den i underdånighet till
H. Maj:ts nådige afgiörande.
Hvarefter resolution med förenämde tilläggning bifölls.
Derpå uplästes den till följe af R. o. Arns sist fattade
slut projecterade resolution, som kommer att skrifvas på Rådets
Extractum Protocolli om tiensterne, så lydande:
Upläst hos R. o. A. den 7 Oct. 1747. Dito bifallit; och
hafva R. o. A. nu faststält att enligit detta H. Maj:ts nådigste
Extractum Protocolli intet mer vilja befatta sig med
några tiensters bortgifvande, utan komma de derom ingifne
ansökningar att lemnäs till H. K. Majit med underdånig anhållan,
att H. K. Majit dem i nåder med Råds råde täcktes
afgiöra efter Regeringsformen och förordningarne samt hvars
och ens af de sökandes skickelighet och förtienst.
Hr Ramsai uprepade, hurusom denna saken intet blifvit
sista gången afgiord, utan att han påstådt votering. Emedlertid
ville han likväl efter denna resolution vända sig till H.
K. Majit med sin underdånige ansökning, dock med det uttryckelige
förbehåld, att honom måtte vederfaras samma grace,
som andra hos Ständerne niutit, eller att i annor händelse
han måtte få komma tillbaka med sin ansökning till Riksens
Ständer.
Hr Magnus Skecta påminte, att i anledning af det, som
sist blef talat, R. o. A- måtte jemväl undanbedia sig flere remisser
ifrån H. Majit med ansökningar om tienster, så framt
icke vid några af de giorde ansökningarne sådane besynnerlige
omständigheter äro, hvaröfver H. K. Majit med Råds råde
pröfvar nödigt att inhämta Riksens Ständers underdånige utlåtande.
Detta understöddes af åtskillige.
Efter begäran uplästes äfven härvid sista funden af Hr
Hårlemans ingifne memorial, hvarutinnan Hr Hårleman ibland
annat också styrker dertill, att Riksens Ständer måtte undanbedia
sig flere remisser ifrån H. Majit, med mera, som sielfva
memorialet bredare utvisar, och hvaraf innehållet redan omständeligen
är anfördt uti Protocollet af den 30 September.
Hr Hans Fred. Bergman påstod, att, om något angående
remisserne skall införas uti den upsatte resolution, hela
saken då måtte uptagas, efter densamma förra gången intet
blifvit aldeles formaliter afgiord, utan hade både han och
utdrag om tjensterna.
535
flere andre begärt votering öfver den af Hr Landtm, upsatte
och sedan af R. o. A. gillade proposition, fast de begifvit sig
ifrån den af dem i början påstådde proposition, att alla inkomne
ansökningar om tienster och caracterer måtte beviljas,
eller ock de redan afgiorde gå tillbaka.
Hr Pehr Kalling utlät sig, det saken förra gången
ordenteligen blifvit afgiord, så att ingen nu mera derå
borde tala. Åtminstone ägde de, som saken angå, ingen rättighet
att derå giöra något klander, ty de böra efter Riksdagsordningen
taga afträde. Hvad i öfrigit angår dem, som
fådt Konungens remisser, så hafva de gådt laga vägar och
först addresserat sig med sine ansökningar till H. Majit; att
de sedan blifvit remitterade till Ständerne, det är en sak, som
dem icke rörer.
Hr Leijonsten instämde med Hr Bergman och sade, det
han intet kunde erkänna, att saken förra gången riktigt blifvit
afgiord, ty han, så väl som Hr Ramsai och Hr Bergman
med flere, hade begärdt votering, hvilken dem icke bordt nekas,
emedan det ej med skiäl kan sägas vara att votera emot
lagen, sedan Riksens Ständer som högsta makt ägande gådt in
i saken och bortgifvit så många tienster.
Då häröfver upkom någon häftig disput, så att Hr Landtm.
hade svårighet vid att få liud med klubban, påstod
Hr An repp, det ingen måtte tala i saken, som den sielf
angår; förestälte derjemte, hurusom vi alle svurit på att hålla
Regeringsformen och Riksdagsordningen, samt att ingen på
något sätt kan gå derifrån utan att blifva menedare; hvarföre
Hr Anrepp bad, att en hvar ville låta blifva vid det, som afgiordt
är, vörda Konungen, lyda lagen och hörsamma vår
Landtmarskalk samt gifva honom liud och låta honom i ordning
föredraga sakerne.
R. o. A. con formerade sig härmed och förklarade saken
för afgiord.
Den omtalte tilläggningen om remisserne bifölls jemväl,
hvarefter resolution å nyo för R. o. A. uplästes och, sedan
den något var jemkad, af R. o. A. gillades och Rådets Extractum
Protocolli påskrefs, som följer:
Resolutio. Bifallit; och hafva R. o. A. nu faststält att
enligit detta H. Majits nådigste Extractum Protocolli intet
mera vilja befatta sig med några tiensters bortgifvande, utan
komma de derom ingifne ansökningar att lemnäs till H. Majit
536 (Okt. 9.) Deputation från Bondeståndet.
med underdånig anhållan, att H. K. Majit dem i nåder med
Råds råde täckes afgiöra efter Regeringsformen och förordningarne
samt hvars och ens af de sökandes skickelighet och
förtienst; hvarjemte R. o. A. lika underdånigst undanbedia
sig flere remisser i dylika mål, så framt icke vid de giorde ansökningar
sådane omständigheter finnas, hvaröfver H. K. Majit
med Råds råde pröfvar nödigt att inhämta Riksens Ständers
underdåniga utlåtande, till någon välförtient mans hugnande
och belönande af trogne tienster.
Uppå Hr Börje Skectas giorde påminnelse, att Deputerades
arbete om Erik Perssons memorial nu måtte upläsas,
beslöto R. o. A. att detsamma nästa pleno skall företagas.
I lika måtto faststältes, att hvad som ännu återstår af
husesyns-verket med första skall afgiöras.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Anders Ersson förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, framgaf ett
Extractum Protocolli af den 7 hujus, som på begäran uplästes,
hvaruti förmäles, att Ståndet låtit sig föredragas Stora Secreta
Deputationens Protocolls-utdrag så väl som Hrr Deputerades
betänkande, hvarutinnan till den upgifne statsbristens fyllande
föreslås, det bränvins-bränningen hel och hållen måtte lemnäs
till cronan att sedan bortarrenderas till säkre personer, med
mera, och altsammans i öfvervägande tagit. Och som Ståndet
för åtskillige hos sig förekomne skäl och omständigheter ej
kan samtycka till detta förslag, så har Ståndet i det stället,
till att visa dess beredvillighet att efter yttersta förmåga, och
så långt dess torftiga tillstånd någonsin tillåter, sig angripa,
samt att tillika föreslå en så stor fond, som till alla delar
kan svara emot den inkomst, som af berörde project skulle
kunna förmodas, till nästa Riksdag velat åtaga sig en fördubbling
af den afgift både för bränvinets brännande och försäljande,
som dels af Bevillnings-Deputation och dels af Riksens
Ständers öfver det ärendet sedermera förordnade Hrr Deputerade
är vorden föreslagen; dock med det förbehåll, att
sådant i samma proportion, som der blifvit utsatt, skier af de
öfrige respective Stånden, och i städerne för så stort quantum,
som der verkeligen till bränvin consumeras och nyttias;
hvarjemte Ståndet samtycker till fenster-afgiften för Allmogens
hus, nemligen 3 öre smt för hvar fensterluft, undantagandes
uti ladugårds- och uthus samt de våningsrum, hvilka antingen
Deputation från Borgareståndet.
537
såsom bofällige eller under byggnad stående ej bebos, utom
hvad Ståndet eljest vid Bevillnings-Deputationens project om
samma afgift redan påmint; giörandes Ståndet sig deremot
försäkradt, att de öfrige Stånden lära behaga bifalla den af
mäst bemälte Deputation föreslagne afgift på vagnar, chaiser
och phaétons samt för öfrigit låta den vid sednaste Riksdag beviljade
afgifteu för peruquer och styfkiortlar än ytterligare
erläggas, genom hvilka tillgånger samt den redan faststälte
bevillningen, så väl som de vanlige och ständige cronones
ingiälder, Ståndet förmodar att statsbristen skall försvinna, när
dermed sparsamt och försigtigt hushållas.
Hr Landtm, tackade å R. o. Arns vägnar, för det att
ärbara Bondeståndet velat åtaga sig fönster-afgiften med det
mera, som i Extracto Protocolli upräknas; men beklagade, att
den föreslagne fördubblingen af den redan utsatte brännevinsafgiften
ej lärer ändå förslå till statsbristens fyllnad, utan
riket således lemnäs ohulpet, om ej Bondeståndet vill antaga
detta senare Stora Secreta Deputations project.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Rätt som denna Deputation var borta,
Anmältes en annan Deputation ifrån Borgareståndet,
hvilken på vanligit sätt emottogs och insläptes. Samma Deputation
bestod af 6 personer. Rådman Faggot förde ordet
och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, öfvergaf ett
Extractum Protocolli af innevarande dato, som på begäran
uplästes, hvaruti förmäles, att Borgareståndet låtit sig föredragas
det utdrag af Råds-protocollet af den 5:te i denne
månad, hvarigenom K. Majit i nåder för godt funnit att till
Riksens församlade Ständer låta giöra föreställning om det
sätt att söka tienster, som åtskillige under påstående Riksdag
sig företagit medelst deras ansökningars anmälande hos Riksens
Ständer, hvaraf åtskillige olägenheter vid tiensternes
skötsel i riket tima kunna. Att Borgareståndet, som en tid
bortåt varit nog bekymradt derom, huruledes det skulle kunna
förekomma tienstsökandes mångfaldiga öfverlopp, nu med så
mycken mera underdånig fägnad emottagit denna H. K. Majits
nådige påminnelse och föreställning. Under det att Borgareståndet
ej kunnat undgå att till K. Majit i underdånighet aflemna
dess underdånige utlåtande angående åtskillige ansökningar,
som K. Majit till Riksens Ständer i nåder remitterat,
rörande tienstebyten, accorder och caracterer, så hafva åtskil
-
538 (Okt. 9.) Deputation från Borgareståndet.
lige tagit sig anledning att directe hos Riksens Ständer anföra
de skiäl, som de förment sig kunna hafva till dylika ansökningar,
hvaröfver Riksens Ständer tillkommit sig att utlåta.
Af sådana exempel upmuntrade, hafva äfven andre om
befordran till ledige tienster hos Riksens Ständer tagit sig tillfälle
att anhålla. Med underdånigste vördnad erkänner Borgareståndet
för sin del, det K. Maj:t i detta sednare fallet på
Riksens Ständers underdånige föreskrift täckts hafva nådigt
afseende; men ser nu så mycket häldre, att det igenom ofvanhögstberörde
K. Majits nådige påminnelse har ett hugnesammare
tillfälle att på en gång stänga en sådan öpnad väg till
befordran, som det derjemte får förnyad anledning att vörda
K. Maj:ts nådige omsorg och ömhet för rikets bästa och undersåtarnes
bibehållande vid det, som lag och rättvisa dem tillägger.
Till hvilken ända Borgareståndet nu förklarar, att det
hädanåt på intet sätt vill befatta sig med någre, vare sig
redan inkomne eller hädanefter ingifvande, ansökningar rörande
tienster och caracterer, som icke antingen genom Riksens
Ständers Deputationer komma till Ståndets afgörande, eller
ock af K. Majit i nåder kunna blifva remitterade. Och som
Borgareståndet nogsamt är försäkradt, att de öfrige respective
Stånden härutinnan lära med detsamma vara aldeles ense; så
hemställer Ståndet, om icke Riksens Ständer skulle behaga att
till K. Majit i underdånighet aflemna svar angående ett sådant
deras fattade slut, då tillika till K. Majits nådige välbehag i
underdånighet kunde hemskiutas, om icke K. Majit skulle
nådigst täckas bifalla, det inga andre ansökningar i detta fall
måtte till Riksens Ständer i nåder remitteras än de, som äga
besynnerlige skiäl och omständigheter, och vid hvilka derhos
deras Excellencer Hrr Riksens Råd hafva yttrat deras tankar,
så väl om de sökandes skickelighet och förtienster, som ock
huruvida icke någon skickeligare och mera förtient skulle derigenom
komma att lida.
Sedan föregående Extractum Protocolli var upläst,
Framgaf Hr Rådman Faggot ett annat Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 7 hujus angående Deputerades
memorial om undersökningen öfver concepisten till den af
Erik Persson ingifne skriften.
Hr Landtm, svarade, att hvad det förra målet angår
om tiensterne, fägnade sig R. o. A. så mycket mera öfver,
Statsbristens fyllande.
539
att lofl. Borgareståndet fattadt detta slut, som det är aldeles
enligit med den resolution R. o. A. härutinnan tagit.
Borgareståndets Deputation afträdde.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli
af den 5 i denne månad, hvaruti berättes, det Deputation
till följe af Riksens Ständers förordnande sammanträdt
och öfverlagt, på hvad sätt den ännu sig yppade statsbristen
måtte kunna hielpas och fyllas, samt funnit godt att till mera
redighets och pålitelighets erhållande först öfverlemna detta
angelägna ämnet vissa Deputerade af dess ledamöter till utarbetande,
hvilka derpå med sådant deras yttrande inkommit,
som det efter detta Protocollsutdrag till dess innehåll finnes
infördt; utlåtandes Deputation sig till alla delar bifalla de
Deputerades förslag och yttrande, såsom stödjande sig på en
fullkoramelig god och riktig grund, samt utom det, att det
länder till statsbristens fyllande, äfven ganska mycket bidrager
aå väl till sparsamhet uti hushållningen som underbalancens
hämmande och handels-vågens sättiande uti sitt rätta skick,
utom hvilka bägge omständigheter, der de ej blifva hulpne, så
riket som undersåtarne nödvändigt sättias i yttersta äfventyr.
För sin del har Stora Secreta Deputation vid närmare öfverläggande
af detta ärende blifvit derom öfvertygad, att det nu
af Deputerade föreslagne sättet med bränvinsbränningens inrättande
för framtiden både med all säkerhet leder till förenämde
högstnyttige ändamål; jemväl ock, att innom få år och förmodeligen
vid nästa Riksdag skall inkomsten deraf vara så anseenlig
och tillräckelig, att rikets invånare kunna blifva frie
ifrån de mästa nu till cronan utgörande extra-ordinaire utskylder,
hvilket ej annars kan än vara en högstönskelig och
efterlängtad omständighet för alla dem, som redan i flere år
måst draga så många och tunga bördor.
Ett och annat tvifvelsmål äro väl giorde emot denna saken,
hvilka Deputation dock funnit uti Deputerades betänkande
vara både undanrögde och besvarade; enkannerligen hafva
någre trodt, att den förväntade besparingen af spanmålen ej
torde kunna vinnas, dels i anseende till arrendatorernes interesse,
som naturligitvis skulle bestå uti myckenheten af spanmålens
förbrännande, och hvaröfver man förment en tillräckelig
controll föga vara giörlig, dels att ock krogarnes antal
skulle ökas och Allmogen, som på vissa orter varit snart sagt
utan bränvin, lätteligen förföras till dess skaddige bruk. Men
540 (Okt. 9.) Statsbristens fyllande
så har dock Deputation, under skiälens hörande mot och med,
fulleligen blifvit derom öfvertygad, att, så framt förslaget blifver
i verkställighet satt, så säkre anstalter l:o kunna vidtagas,
att aldrig mera spanmål skulle till bränvin kunna blifva
användt, än som Regeringen det funne för riket nyttigt att
tillåta; hvartill 2:o kommer, att när en vara blir dyrare,
måste dess öfverflödiga bruk minskas och med tiden afstanna,
och 3:o är det likaledes utan all tvifvel, som Deputerade det
äfven vid handen gifva, att genom ordenteligit och som sig
bör inrättade brännerier samma quantum bränvin kan fås af
mindre quantum säd, hvartill nu ett långt större åtgår; hvilket
alt nogsamt försäkrar, det besparingen af säden otvifvelaktigt
är aldeles både viss och säker.
Hvad åter det inkast angår, att krogar torde blifva inrättade,
hvarest de tillförene ej varit, så enär Riksens Ständer
förklara sig för den tankan, att bränvins-tillverkningen bör
minskas, men ej ökas, ankommer det på Regeringens försorg att
ej tillåta eller lemna frihet till bränvins-brännande å de orter,
hvarest man förut kunnat vara denne slags drycken förutan.
Sidst ger Deputation vid handen, det trenne Stånd enhälleligen
varit ense uti Deputations ofvanberörde fattade tankar
och slut, men att Bondeståndet ej funnit sig af de anförde
omständigheter öfvertygadt, utan förment annan råd och bot i
anseende till statsbristen kunna tagas, såsom medelst fördubblande
af den redan projecterade bränvins-afgiften; men Stora
Secreta Deputation har så mycket mindre kunnat vidtaga det
förslaget, som det på långt när icke är tillräckeligit till statsbristens
fyllande, ännu mindre har det den öfriga nyttan med
sig i följe som det nu upgifne förslaget; hvilket, om det icke
skulle vinna bifall, berättar Deputation sig stadna uti rådlöshet,
hvarifrån någon tillräckelig bot och räddning må tagas;
tycker ock med skiäl kunna anse det för billigt, att man af
den, som det missgillar, med rätta må kräfva en annan lika
tillräckelig utväg, och hvarigenom en lika jämn mon i contribuerandet
undersåtarne emellan må kunna bibehållas, hvilken
uti detta förslag så mycket nogare är i akt tagen, som så
utländsk som inländsk man, af hvad stånd och vilkor han
vara må, ingen undantagen, hvilken bränvin förtära vill och
hittills derföre aldrig något till det allmänna contribuerat, får
lika känning och fölgakteligen verkeligen bidrager till rikets
tarfvor och således skaffar de öfrige undersåtarne lisa uti
och brännvinstillverkningen.
541
deras bördor. För öfrigt lefver Deputation i den säkra förhoppning,
att ehuru denna tilltagande inrättning torde komma
en och annan, särdeles den som af skadelig och oloflig bränvins-bränning
sökt sin lust och vinning, ovanlig och oläglig
före; så lärer dock största myckenheten af rikets invånare
glädia sig och finna sig dermed väl belåtne, då de innom kort
tid kunna vara förvissade, att de dem hittills nog tryckande
extraordinarie pålagor skola icke allenast minskas utan ock i
det mästa uphöra; äfvensom Deputation förmäler sig kunna
försäkra, det, så framt den nu tillstyrkte inrättningen utan
upskof blir bifallen, skall efter ett års förlopp, räknadt ifrån
inrättningens början och således år 1749, halfva bevillningen
aldeles kunna uphöra.
Sedermera uplästes det här ofvanföre omrörde de Deputerades
utlåtande och betänkande, hvarutinnan Deputerade
berätta sig under noga öfvervägande och samrådande tagit det
dem öfverlemnade ämnet att utse medel och utvägar till den
upgifne statsbristens upfyllande, hvarvid dem nog svårt och
brydsamt förekommit så rikets brister och tarfvor å ena sidan,
som undersåtarnes svaga vilkor och knappa tillstånd å andra.
När frågan är, hvarifrån inkomster för cronan skall tagas, lärer
väl inga andra utvägar finnas att tillgå än antingen genom
tull-imposter, personelle och reelle utskylders eller consumtionsafgifters
påläggande och förökande på vissa öfverflöds-varor.
Men när Deputerade åter noga eftersinnat desse utvägar, hafva
de funnit både vid den ena och andra åtskillige hinder, om
icke omöyeligheter, möta och i vägen ligga; ty med tull-afgifter
äro både inkommande och utgående varor redan förut så högt
graverade, som de synes kunna tåla, så framt desse senare
skola utrikes kunna afsättjas, och i anseende till de förre icke
en retelse till lurendrägerie, som ej står att hindras, skall upväxa
och således igenom sielfva Riksens Ständers anstalter
en så förderfvelig sak befrämjas, sorn kunde hindra och öfver
ända kasta alla goda inrättningar, som äro tagne och hädanefter
kunna tagas till rikets förkofring och upkomst. Att lägga
mera skatt på personer, tycka Deputerade vara det oskäligaste,
emedan de icke mera orka bära, än dem redan är pålagdt,
och utom dess tillåter icke den grunden någon billig och skälig
proportion och jämkning efter hvars och ens förmögenhet, att
förtiga sielfva osäkerheten, och kan cronans behof derigenom
icke fyllas, att sammanskott äskas derifrån, hvarest ej något
542 (Okt. 9.) Statsbristens fyllande
är att tillgå. Embetsmäns och betienters löner lysa väl mången
i ögonen, men igenom deras graverande kan cronan så mycket
mindre vinna, som det är ostridigt, att löntagare ändå måste
lefva och hafva sin bergning, och det mera länder till skada,
om han för knapp inkomst skull nödgas söka andra utvägar.
Reelle afgifter äga väl i sig sielf mera billighet; dock förekomma
dervid många svårigheter, som göra saken omöjelig,
emedan invånarnes liggande fä och capitaler äro okunnige, och
har deraf altid ganska litet samlats. Jordegendomarne i riket
och andre nyttige näringsmedel bära redan nog mycken tunga,
och skulle tillökningen derpå mångdubbelt mer hindra hushållningen
och dess förkofring, än cronan derigenom uti inkomst
kunde tillfalla, utom det att hemmantalet är nästan lika så
osäker grund som de ofvannämde, i anseende till den stora
olikhet, som hos oss mantal och mantal emellan finnes; lärandes
i öfrigit vid noga öfverläggning finnas, att statsbristen på långt
när icke kan fyllas igenom det förslag, åtskillige trodt sig kunna
giöra på cronones behållne jordegendomar. Återstår altså icke
annat, som man vid detta tillfälle kan vända sig till, än consumtionen
allena, såsom den förnuftigaste och skäligaste grundval,
hvarpå contributions-verket kan byggas, hvilket tillförene
af Secrete Utskottet till fullo är bevist, emedan hvar och en
då komma (!) att sammanskiuta efter sin förmögenhet, och är
just den samma grund, som alla förnuftige regeringar till publique
sammanskotter vedertagit; dock på det fattige och barnrike
hushåll icke måge öfver förmågan betungas, så bör nödtorften
vara undantagen och öfverflödet allena plikta.
Ibland öfverflöds-varor har bränvinet de Deputerade förekommit
såsom det vigtigaste och förnämsta, hvarpå man vid
närvarande omständighet bör hafva afseende; hvilket väl billigt
borde dem derifrån afråda att nu åter derpå yrka, efter
som de förut vid denna Riksdag giorde propositioner och förslager
i detta ämnet till denna dryckens inskränkning och
publici deraf flytande förmon vunnit så ringa framgång. Men
som de Deputerade finna sig af sielfva nödvändigheten tvungne
att ännu en gång försöka samma utväg, så giöra de sig det
hopp, att Riksens Ständers Stora Secreta Deputation lära(!) med
ett rätt patriotiske(!) hierta och en kallsinnig oväldughet uti
saken emellan brännevinet och riket ännu en gång taga detta
ärendet under moget och ömsint öfvervägande. Och alt derföre
giöra Deputerade en början med undersökning om denna
och brännvinsbränningen.
543
dryckens förtienster, som deruti består, att ingen dryck i hela
verlden, som dageligen brukas, kan göra menniskian så mycken
skada och så kraftigt bidraga till att förderfva dess hälsa och
sinne som bränvinet, hvarom erfarenheten öfvertygar hvar och
en, så väl som alla medicinska principier; att det äger i sig
sielf ingen närande kraft och sålunda icke tienligit till föda
och dageligit bruk, emedan, när det till öfverflöd nyttias, förderfvar
det märkeligen menniskians kropp och blifver en orsak
till mångfaldige siukdomar, förutan det att mångfaldige synder,
öfverdåd och ogärningar äfven derigenom befrämjas. Men
i synnerhet är denna drycken högst skadelig för rikets allmänna
hushållning, efter stora spanmålsposter årligen dertill användas
eller snarare förderfvas och förloras, hvilket ganska mycket
bidrager till undervigten i handelen, som klarligen deraf kan
tagas, att ifrån utrikes orter större spanmåls-partier inkomma,
än som våre producter i proportion kunna svara, igenom
hvilken underbalance riket dageligen så oförmärkt hvälfver till
sin undergång, så att all rörelse och handtering stannar, och
på slutet kunna inbyggarne icke erhålla hvad till näring och
uppehälle tienar. Deputerade önska, att den, som icke vill tro
att så förevetter, som ofvansagt är, ville göra sig den mödan
att sielf se och räkna efter, då de äro förvissade derpå, att
han snart med förundran och häpenhet skall blifva varse, att
de Deputerade sagt sant, samt att ingen annan räddning står
att förmodas än igenom bränvinets inskränkning, emedan alt
annat öfverflöd af främmande varor icke till 1/4-del svarar
emot detta, och altså, oaktadt alla dervid till giörande författningar,
den skadelige underbalancen likafullt gör sin verkan
och förblifver obotelig. Sedan förlägga Deputerade deras mening,
som föregifva hvad nyttigheter bränvinet skall kunna tillskynda
enskylte hushållare i anseende till besparingen igenom
dess nyttiande till lego- och arbetsfolkets spisning, hvilken Deputerade
förmoda lärer försvinna, då en opartisk calculation
och jemförelse giöres emellan bränvin och annat såfvel. Till
exempel anföres följande, såsom om man räknar 1 kanna
bränvin till 2 dal. knit och 1 skålp. smör deremot till 8 dal.,
så kommer 1/4 qvarter bränvin på 2 öre och 3 lod smör, som
äro tillräckelige till en god frukost, på 1 Vs öre kint, då 1/±
godt dricka, räknadt efter 60 kannor af en tunna malt, kan
bestås på köpet, och ändå en så mycket gagneligare och närande
frukost icke kostar mer än bränvin och bröd allena,
544 (Okt. 9.) Brännvinsbränningen.
utan att räkna den besparing en hushållare kan hafva, då
bränvin ej är i bruk och altså till välplägning och undfägnad
icke är nödigt; hvilket att det låter sig giöra och verlden ändå
kan bestå, icke allenast genom några tusende års förfarenhet,
då menniskio-slägtet lefvat utan bränvin, utan ock nyligen
och under den tiden 1731 års förordning holts vid makt, med
hugnelige röri blifvit å daga lagt med mera. Det försvar, som
bränvinet har för dranken skull, förutan hvilken en hushållare
föregifves svårligen komma till rätta vid creaturens framfödande
öfver vintrarne, hålla Deputerade före vara lika orimeligit,
som att man skulle försvara det vara fördelaktigt att
köpa hollaridslerft och deraf bränna skiöre; ty förutan det att
dranken för creaturen föga är sundare föda än bränvinet för
menniskian, som här ofvan är förmält, så gior icke eller
dranken den nytta, som svarar emot spanmålens värde, och
är derföre ingen förnuftig hushållning att använda säden, som
går till 24 dalers värde, på det man måtte vinna 2 dalers
gagn, utan att räkna omaket, tidspillan och ved. I hänseende
hvarpå, med mera som anföres, hålla Deputerade före, att
andra orsaker vara måtte, hvarföre bränvinsfriheten sökes att
bibehållas. Deputerade medgifva väl, att brännevinet kan
tiena till en glädie- och styrkedryck för Allmogen, när det
måtteligen brukas och såsom en medicin; men tages det oftare,
är det, som förut sagt blifvit, mycket skadeligit och länder
kroppen till ingen understöd eller styrko, men den enda förmon
har brännevinet med sig, att man deraf behändigare kan blifva
yr i hufvudet än genom annan dryck.
Sedan nu Deputerade således anfört det förnämsta, sorn
plägar sägas med, och kan sägas mot bränvinsfriheten, förmoda
de, att deraf klarligen kan slutas, det densamma gior
fögo gagn, men otrolig mycken skada både uti den enskylta,
men isynnerhet uti den allmänna hushållningen; begärande de
Deputerade endast och allenast, att deras mening icke måtte
blifva förkastad förr, än hvart och ett skiäl, hvarpå de den
samma grundat, noga blifvit undersökte och tillräckeligen
vederlagde. Och derest det skulle finnas, att Deputerade fästat
sin tanka på goda skäl, så förmoda de deraf lärer följa, att
utan upskof sådane medel och utvägar böra vidtagas, som
tiena att rädda riket ifrån den förestående faran och åtminstone,
om det onda icke aldeles på en gång kan hindras och
afböjas, giöra sådane författningar, att dock publicum måtte
Brännvinsbränningen.
545
tillflyta något väsenteligit gagn deraf och sparsamme hushållare
niuta någon förskoning i anseende till allmänna bördor.
Med flit förmäla Deputerade sig hafva hitintills spart det
största och kraftigaste skälet, som strider för bränvins-friheten,
hvilket är vanan, hvilken är långt värre än den är gammal
till, ty denne slags distiller-konst blef först i Konung Erich
den XIY:des tid i riket inbragter, men med så liten framgång,
att den skall blifvit anförd som ett klagomål emot Konungen
sielf. Dock som en inbiten vana icke lätteligen står att ändras
och hämmas, så få vi lof att gifva något efter och till
en del bära dess ok, till dess man vinner förmåga att aldeles
afskudda sig detsamma. Ty yttra Deputerade sig, att deras
syftemål för denna gången allenast är att gifva ett sådant förslag,
hvarigenom bränvin
l:o skall vara till fångs för folket, 2:o dranken icke saknas
för creaturen, men dock 3:o sjelfva bränningen inskränkes och
minskas till sädens anseenlige besparing, och likafullt 4:o
cronan af bränvinet vinna en anseenlig inkomst till statsbristens
fyllande; hvilket alt Deputerade förmena kunna på det
sättet erhållas, om
l:o bränvins-bränningen lemnäs hel och hållen till cronan,
hvilken 2:o bortarrenderar densamma åt private personer, som
sig dertill kunna anmäla och behörig säkerhet ställa, samt
3:o betala ifrån 8 till 12 dal. smt och derutöfver för tunnan,
alt efter som spanmåls-priset sig befinner; hvarvid 4:o de Deputerade
hålla före den försigtighet böra brukas, att cronan
kan utsättia ett quantum af säd, som till bränning får användas,
lämpadt efter årsväxten och spanmåls-prisets stigande
eller fallande; hvarjemte 5:o så säkre mått böra tagas, att det
således till utsättjande quantum icke må få öfverskrida^. 6:o För
Allmogens beqvämlighet skull böra dessa brännerier så vara
kring landet spridde, att den ej måtte med alt för långa resor
för denna orsak skull blifva besvärad, när de vilja tillhandla
sig antingen bränvin eller drank, som 7:o ifrån pannorne på
landet bör till Allmogen aflåtas, der någon i sitt hushåll skulle
tycka sig äga förmon deraf, och det emot ett utsatt lindrigt
pris, som ock 8:0 brännevinet icke bör stegras högre än ifrån
4 till 5 V2 å 6 dal. knit kannan, alt efter som spanmålspriset
det kräfver. Hvad städerne vidkommer, så måste der
på samma sätt förhållas, och på det 9:o krogarne lika fullt
måtte kunna taxeras, bör ifrån bräunerierne icke vara lofAdelns
Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 35
546 (Okt. 9.) Statsbristens fyllande
gifvit att sälja bränvin annorledes än ankar- och halfankartals,
men ej derunder, äfvensom ock all frihet bränvins-brännaren
vara betagen att arrendera eller hålla krog. 10:o bör Allmogen
äga tillstånd att vid hvar och en panna få byta sig
till bränvin för säd efter det pris, som på bräuvinet är utsatt
och säden i nästa köpstad går och gäller; skulle någon tvist
dem emellan sig yppa angående sädens mer eller mindre godhet
å ena sidan, eller bränvinets rätta halt å den andra, så
bör rätta godheten så af säden som bränvinet genom vigten
utrönas, till hvilken ända Regeringen tyckes komma att utsättja,
hurudan proportion emellan det ena och andra i detta fallet
bör vara, och till vederbörandes underrättelse sådant kundgiöra
låta, hvarjemte liro Allmogen skall för hvart hemmantal ifrån
bränvinspannan utan betalning få hämta så mycken drank, som
kan blifva efter en tunna säd, hvilket är det quantum, som
till brännings på hemmanet annars varit projecteradt.
Genom detta förslag, såsom det endaste, giöra sig Deputerade
derom försäkrade, att både underbaiancen skall kunna
stoppas och statsbristen fyllas; men som det ännu på någon
tid icke kan verkställas, och således deraf intet råd och bot
kan hämtas för innevarande och tillkommande år 1748, så
finna Deputerade nödigt, att Riksens Ständer äro omtänkte,
huruledes någon tillgång måtte kunna finnas till det, som för
åren 1747 och 48 i staten brister; med förmälan, det de deröfver
sig förr icke kunna utlåta, än de fått förnimma, huruvida
Riksens Ständer vedertaga deras förslag, på hvilken händelse
Deputerade tilltro sig kunna giöra Riksens Ständer förvissade
derom, att icke allenast statsbristen för 1749 och de
följande åren skall tillräckeligen blifva stoppad, utan ock rikets
invånare inom få år kunna derigenom blifva lindrade,
lättade och förskonte ifrån mången börda och pålaga, som de
nu med mycket besvär och dryg känning nödgas bära. Till
slut förklara Deputerade sig hafva fått en icke ringa fägnad
deraf, att de i denna delen fått lätta sina samveten, jemte
yttrande, att om, emot förmodan, deras välmening skulle blifva
förkastad, så vele de, att ansvaret för Gud och efterkommanderne
för all den skada och olägenhet, som deraf timar, skall uttryckeligen
vara lagt på dem, som äro mera mone om bränvinet än sitt
fäderneslands räddning och välstånd, med mera, som detta
märkvärdiga och väl utarbetade memorial innehåller och kan
läsas ibland allegaterne till detta Protocoll N:o 359.
och brännvinsbränningen.
547
När föregående betänkande var läst till ända, hördes,
något sorl ibland R. o. A., hvarefter med discourserne börjades,
och utlät sig först
Hr Giös, det han intet utan förundran hördt, med hvad
myndighet Stora Secreta Deputation och Herrar Deputerade
handtera denna saken, i ty att först sägs, att om någon missgillar
deras förslag, kräfva de, det annan tillräckeligare utväg
bör upgifvas, och sedan pålägges den ett mycket svårt ansvar
för Gud och efterverlden, som deras välmening intet vilja antaga,
hvilket alt tyckes vara något för hårdt och positift sagt
af Deputerade. Han visste derföre en gång intet, om honom
eller någon annan mera är tillåtit att fritt få tala i denna
saken; dock förstode han ej annat, än att Deputerade på samma
sätt nu som tillförene endast i det ändamål blifvit utsedde,
att de skulle projectera något till R. o. Arns, så väl som de
öfrige Ståndens, vidare gillande eller förkastande, men ingalunda
att de skulle skrifva oss, som äro deras constituenter,
någon lag före, och lägga ett sådant trumph på, att det skall
komma på vårt ansvar, om vi ej vilja antaga deras mening,
ty det är alt för souveraint af dem giordt, som böra vara öfvertygade
om, att vi hysa äfven så mycken nit och välmening
för rikets bästa, som de tro sig uti detta mål äga.
Hr Löwenhielm sade det vara oförnekeligit, att hvad
af Stora Secreta Deputation och Deputerade nu blifrit projecterat,
är understält R. o. Arns så väl som de andre Ståndens
egit gillande eller förkastande. Betygade derjemte, att de af
Hr Giös uprepade och i betänkandet anförde expressioner aldrig
blifvit ditsatte till någons offension, utan hade Deputerade
så väl som Stora Secreta Deputation sagt, att de ej veta
för deras delar något bättre förslag att vid handen gifva, med
önskan, det ock Gud gifve, att någon kunde påfinna bättre
utvägar. Hr Löwenhielm bad fördenskull, att saken måtte
handteras med saktmodighet, då han vore försäkrad, att när
detta förslag rätt betänkes, lärer R. o. A. ej så snart förkasta
det, eftersom ingen mister härigenom något af sine förmoner,
men cronan vinner en anseenlig inkomst, och den fattige
blir lisad från andra pålagor, som eljest till statsverkets
understöd måste vidtagas.
Hr Giös svarade, det han nog funne, att Deputerade också
giordt sin högsta flit till att väl föreställa denna saken. Men
det vore svårt, att de lagt ett sådant trumph på den som talar
deremot, der likväl medgifvas måste, att hvar riddersman
548 (Okt. 9.) Statsbristens fyllande
äger dertill fall rättighet; och ännu svårare är det, att de
gifvit bort R. o. A:ns privilegier, hvartill de på intet sätt
varit authoriserade.
Hr Löwenhielm påstod, det inga privilegier härigenom
för R. o. A. äro bortgifne.
Hr Giös anförde deremot, att som en adelsman, när han
intet får bränna fritt, ej eller kan hafva någon nytta och inkomst
af sina krogar, så skiedde vist härigenom ingrep uti
privilegierne, medelst hvilka R. o. A. som en särdeles förmon
den friheten är uplåten att få hålla krogar.
Hr Löwenhielm
någon adelig öfning att sälja brännevin; icke eller hörer brännevins-brännandet
R. o. A. till såsom något privilegium, ty då
skulle de andre Stånden intet kunna bränna. Men nu bränna
de andre Stånden lika så väl som R. o. A. och är det således
intet något privilegium, utan har både R. o. A. så väl som
de andre Stånden tillvällat sig denne fri- och rättigheten, af
hvilken i andra länder cronan anseenlig inkomst tillflyter.
Utom dess kan R. o. A. sielfva participera häri och efter den
inrättning, som tillärnas, med 12 dal. smts accis på tunnan,
giöra lika nytta och avance af brännevins-försälgningen vid
sine krogar, som de härtills haft. Den förmon vinnes ock.
igenom det större verk blifva, att man får mera brännevin
och säden bespares; ty härtills har sällan någon hushållare
communement öfver hela riket fädt mera än 12 kannor brännevin
af en tunna säd, igenom de små pannorne, som nu
varit brukade, och att en stor del hushållare icke rätteligen
ägt konsten. Men med de större verken kan man nu bringa
det till 20 kannor, hvaraf följer, att man af 300,000 tunnor spanmål
nu kan få så mycket brännevin, som af de 500,000 härtills
årligen blifvit införskrefne och mäst upgådt till brännevinssupen;
hvilket mycket lättar vår undervikt i handels-balancen
och är så till sägande nästan det endaste och förnämsta medel
till rikets uphielpande. Går man sedan vidare till sielfva uträkningen
och ponerar spanmålen kostar 6 dal. smt tunnan,
accisen blifver 12 och omaket blifver 3 dal., som gior tillhopa
21 dal. smt eller 63 dal. kint; så finner man, att den som
bränner, kan sälja brännevinet till krogarne för 4x/2 dal. kmt
kannan och ändå hafva 27 dal. kmts avance på hvar tunna
spanmål som förbrännes. Krogarne kunna vid minuteringen
förtiena 1 dal. 16 öre kmt på hvar kanna, om den försäljes
och brännvinsbränningen.
549
till 6 dal., hvarunder det icke bör gå, till förekommande af
alt för öfverflödigt supande; och bägge hafva således sin till—
räckelige utkomst och skälige förtienst.
Hr Giös förmente det väl icke lärer kunna nekas, att
R. o. A. har privilegium till att bränna, efter de hafva rättighet
att hålla krogar, ty krog utan frihet att få tillverka
bränvin till försälgning vid densamma kan aldrig räknas för
någon förmon eller kallas privilegium.
Hr Löwenhielm erhindrade, det han sagt, att R. o. A.
ej äga mera privilegium till brännevins brännande än de andre
Stånden, hvilket nogsamt bevises deraf, att de andre Stånden
bränna rätt så väl som Adeln, och innehafves de mästa gästgifverierne
i riket af Bondeståndet. Dessutan få R. o. A.,
som sagt är, lika väl hädanefter nyttia sine krogar som förut.
Hr Giös förklarade, det han ansåge detta project stridande
emot R. o. Arns privilegier och alt för hårdt skrifvit af Deputerade,
vid hvilken mening han oförändradt sade sig förblifva.
Flere andre instämde härmed.
Hr Hästko: Deputerade statuera, att brännevinet är
skadeligit och förderfveligit samt förorsakar till större delen
vår undervigt i handelen. Men på den händelsen så är deras
principe intet riktig, ty då borde brännevins-brännandet aldeles
förbindas och intet en gång emot hvad afgift det ock
vore tillåtas. När man räknar spannemålen allenast till 18
dal. kmt tunnan, så kan en adelsman väl, efter Hr Löwenhielms
yttrande, hafva någon förtienst vid sina krogar genom
brännevinets försälgning, om det får stegras till 6 dal. knit
kannan, men om säden gäller ifrån 24 till 30 dal. tunnan, så
faller räkningen annorlunda ut. Vägen öpnas då för franskt
brännevin, och vi skulle nästan få betala mera för det, som
deraf inkommer, än sielfva spannemålen, som oss eljest tillföres.
Att brännevinet intet har någon näringskraft, som Deputerade
säga, derom döma de mycket orätt. Hvar och en hushållare,
sorn litet försökt och brukat det åt sitt folk, vet helt
annorlunda, samt att det tienar till god besparing i hushåldningen.
Förfarenheten har ock lärdt, huru nyttigt det för gemene
man är i vårt climat, som intet annat hafva att styrka
sig med. Vi behöfva bara taga exempel af vårt folk i norrska
campagnen, hvarest de utstodo hunger och köld; om de intet
ibland fådt brännevin, så skulle de siuknadt och dödt lika som
i Finland. Den historia, som anföres om Konung Eric den
550 (Okt. 9.) Statsbristens fyllande
XIYtde, att han först bragt denna slags di stil er-kon sten in i
riket, och att samina sedan blifvit besvär emot Konungen
sielf, behöfver något närmare bekräftelse, och lemnäs imedlertid
derhän, med hvad visshet man härtill kan sättia tro. Men
visst och oförnekeligit är det, att landet redan är betungat
med så svåra contributioner, så att vi intet kunna påtaga oss
mera, ty vi utgiöra nu drygare utskylder, än vi tillförene
under brinnande krigstider haft; och är till befara, att så väl
derigenom som den vanan folket i gemen hafva, att de intet
kunna begå sig utan brännevin, det ett allmänt missnöje skulle
upväckas, om detta förslag vunno bifall, hvilket voro ganska
farligit och äfventyrligit vid rikets närvarande tillstånd och
belägenhet.
Hr Löwenhielm påminte, det Stora Secrete Deputation
så väl som Deputerade i deras betänkande giordt det uttryckelige
förbehåld, att, om spannemålen skulle stiga alt för högt
och öfver 24 dal. kint tunnan, Regeringen då ej tillåter att
förbränna någon särdeles quantitet, hvaraf altså följer, att den
af Hr Hästsko omnämde differencen i uträkningen ej kan existera.
Hr Börje Scheclita begärte proposition, om icke detta
project bör aldeles förkastas.
Hr Nordenfelt önskade, att Deputerade ville gifva förslag,
huru man skall kunna få 20 kannor brännevin af en tunna
säd; men han fruktade, att deras uträkning äfven i den delen
intet håller stånd.
Hr Ramsai holt före, det andre medel och utvägar väl
kunde påfinnas till statsverkets understöd och rikets uphielpande
utur dess tryckande undervigt i handelen; men detta förslag
skulle giöra hela landet och i synnerhet Allmogen ganska
missnögde. Man må allenast besinna, att brännevinet är så
till sägandes räknadt för deras högsta goda och det enda nöje
de här i verlden äga; så kan man väl tänka hvad påfölgd det
skulle hafva att beröfva dem det, ty både Allmogen och knekten
försvara begge brännevins-supen. Den anseenlige inkomst
man gior sig räkning på för cronan, torde ock icke blifva så
säker, som raan sig nu det föreställer, utan torde i det stället
framtiden visa, att man giordt stor missräkning, samt att denne
inrättning mäst tient till rickta visse enskylte personer eller så
kallade brännevins-gudar, de der få arrendera friheten att
bränna af cronan och lära stegra brännevinet i det högsta, om
de skola kunna vinna 27 dal. kmt på hvar tunna säd, som
och brännvinsbränningen.
551
förbrännes, och tillika betala så dryg accis till cronan, som
föreslagit är. Ju mera brännevinet stegras och ju större vinning
derpå blir för arrendatorerne, desto mera stegras också
spannemåls-priset i proportion, till märkelig känning och tunga
för den fattige och nödlidande; hvilket alt gior saken så
mycket förhateligare, som alla societeter i gemen äro obehagelige
och hos oss merendels upväckt missnöje och olust, såsom
Tull-societeten, Dykerie- och Bergnings- samt flera andra societeter,
öfver hvilka mångfaldiga menniskior fäldt både suckningar
och tårar. Hr Ramsai protesterade fördenskull i det
högsta emot detta förslag och tilltrodde sig att kunna gifva
ett långt bättre och nyttigare project, som utan någons förfång
skall kunna tillbringa cronan tillräckelig inkomst till dess nödige
och oumgängelige utgifter.
Hr Ifvar Carlesson utlät sig, det han trodt, att Stora
Secrete Deputations project skulle utan svårighet hos något
hvar vinna bifall och samtycke, efter han ansedt detsamma
för ganska nyttigt och gagneligit. Han ville nu gå förbi alla
de skälen, som äro mot och med för brännevinets nytta eller
skadelighet, och endast arettera sig vid statsbristen. Det är
en sak, hvarpå ingen kan tvifla, att riket behöfver hielp och
understöd. Dess ständige räntor och andra ingiälder äro ringa
och otillräckelige, behofvet och tarfvorne deremot många, och våra
grannars tillväxt och styrka har giordt, att vi med våra anstalter
vid defensionsverket i desse senare tider måst gå längre och använda
derpå större medel, än vi eljest tillförene behöft. Som nu hvart och
ett rike måste söka att bestå på sin egen bottn, så är för oss
intet annat till giörande, än att vi måste gripa oss an och, på
hvad sätt vi kunna, söka att understödia riket med det, som
till dess nödvändige utgifter erfordras. Frågan blir då, hvarifrån
medel skola tagas. Deputerade hafva vist, att igenom
tullafgifternes förhöjande ingen större inkomst för cronan kan
samlas, så framt intet handelen skall gå under och lurendrägerierne
ökas. Vi få ock lof i denna delen att rätta oss efter de
förbund vi hafva med andra makter och kunna intet efter
egit behag höja eller fördubbla tullafgiften på någon vahra.
Alla andra både personelle och reelle utskylder hafva sine
stora olägenheter, utgiöres i olika proportion och äro mäst
brukelige i envålds-regeringar; deremot äro consumtions-acciser
mera smaklige och vanlige i alla frie regeringar, såsom den
förnuftigaste och skäligaste grundval, hvarpå contributions
-
552 (Okt. 9.) Statsbristens fyllande
verket kan byggas, emedan hvar och en då kommer att sammanskiuta
efter sin förmögenhet och de till yppighet och öfverflöd
tienande varor mäst att beläggas. Ibland desse senare
räknas brännevinet såsom det förnämsta, efter som det icke
allenast tienar till stor öfverflöd, utan ock gior vår största
undervigt i handelen. Deputerade hafva altså derpå fästadt
sine tankar och gifvit förslag, att brännevins-bränningen måtte
uplåtas till cronan, som sedan bortarrenderar densamma tili
private personer emot viss för sig betingad afgift. När man
nu considererar, att riket härigenom vinner en anseenlig inkomst;
att vår undervigt i handelen till större delen härigenom
stoppas; att brännevin till ett nog drägligt pris blir till
fångs för folket; att dranken icke eller saknas för creaturen,
och att R. o. A. af sine krogar kunna hafva samma inkomst
som tillförene; så kunde han ej finna, hvad man kan hafva
häremot. Han önskade eljest, att R. o. A. i detta mål ej ville
beropa sig på sine privilegier, emedan det, på sätt som af en
värdig ledamot nyss sagt är, intet kan räknas för någon adelig
öfning att bränna eller sälja brännevin. Det befarade missnöjet
hos Allmogen vore så mycket mindre anledning till, som
de härigenom innan kort kunna slippa alla andra contributioner,
öfver hvilka de nu sucka.
Hr Magnus Skecta gaf tillkänna, det han väl också
ville säga sin mening i denna saken, men han funne händerne
sig så vara bundne af Deputerade, att han först måste påstå,
det de honom lösas.
Hr Löwenhielm mente, det hvarken Hr Skecta eller någon
annan händerne i detta mål vore bundne, utan kunde han och
hvem som ville fritt säga sin mening.
Hr M. Skecta sade, att Deputerade lagt honom och
hela R. o. A. en lag före, med ansvar, om de skulle gå derifrån;
men han ville tala här som en fri riddersman och intet
vara bunden till något ansvar.
Hr Löwenhielm åberopade sig hvad han redan till Deputerades
enskyllan i denne omständigheten hade andragit: att
Deputerade endast upgifvit detta såsom ett förslag och sagt sig
ej veta något annat, som är bättre; lemnandes på deras ansvar,
som det förkasta och äro mera måne om brännevinet än
sitt fäderneslands välgång, all den skada, som derigenom hända
kan; hvilket Hr Löwenhielm mente ej kan offendera någon, mindre
sägas att Deputerade föreskrifvit något såsom lag.
och brännvinsbränningen.
553
Hr Mag. Skecta fortsatte, det han och något hvar ej
annat kunnat än finna sig stötte af de utlåtelser, som Stora
Secrete Deputation och Deputerade brukat; ty efter 9 § i Försäkringen
och 22 § i Riksdagsordningen bör, hvad en Riksdagsman
talar, intet ligga honom på något sätt till last. Men
Deputerade hafva likväl nu dristadt sig att lägga ansvar på alla
Riksens Ständer, om de ej vilja antaga det upgifne projectet,
hvilket är något för mycket giordt, så att man med skiäl kan
säga, att Deputerade i denna omständigheten gådt utom sin
sphere. Hvad sielfva saken beträffar, så önskade han, att den
måtte vara ansedd för en rikets fiende och afsöndrad lem,
som går ifrån lagen och intet vill sitt fäderneslands väl. Således,
när afsikten är att liielpa riket, lätta vår undervigt i
handelen och stoppa statsbristen, vore han i alla delar dermed
enig. Men igenom detta förslag såge han intet, att ändamålet
kan vinnas och någon lisa blifva för undersåtarne; utan
skulle de tvärtom försättias härigenom i ett odrägeligt tvång,
dryga utgifter och många andra svårigheter samt på slutet
ändå kanskie vara ovisse nog, huru rikets medel blifva disponerade,
hvilket senare ej annat kan än öka hoglösheten
hos något hvar att contribuera. Man hörde nu, huru en Camererare
vid Manufactur-Contoiret, som nyligen genom döden afgådt,
vid namn Bånge, lemuat en balance efter sig af mer än
400,000 dal. kint. Och kunde man deraf bäst dömma, huru
undersåtarnes sammanskutne medel blifva använde, och hvad
ringa upmuntran sådant enom måst lemna att upoffra åt
cronan hvad man med sin svett och blod förvärfvat, när det
af en otrogen betient till så anseenlige summor i största hast
kan förskingras. På samma sätt kan man sig ock föreställa,
att, ehvad författningar som må tagas, lärer ändå altid underslef
brukas vid denna inrättningen med brännevinet, så att
cronan aldrig får någon säkerhet, utan arrendatorerne bränna
mera, än de hafva lof till; efter som den aldra strängaste upsikten
intet kan vara tillräckelig att hindra och afhålla dem
derifrån.
Hr Löwenhielm försäkrade, det tillräckelige mått kunna
tagas att förekomma detta, ja så, att man kan sittia här i Stockholm
och med visshet veta, huru mycket som brännes i de
längst aflägsne orter.
Hr Magnus Skecta svarade, att om detta ock kunde
skie och alt kunde så väl exequeras, sorn nu är skrifvit, så
554 (Okt. 9.) Statsbristens fyllande
vöre ändå många andra betänkeligheter, som afråda denna
saken. Och ibland annat det, att en myckenhet franskt brännevin
skulle blifva oss påfördt och i riket impracticerat. Men
aldra farligast vore det allmänna missnöje, som i landet skulle
upväckas, om vi tvingade Allmogen härtill. Och måste han
för sin del tillstå, det han fasar, när han tänker på hvad
odrägligt ondt häraf kan följa.
Frih. During: I Ryssland har, som bekant är, Adelen
måst lemna brännevins-bränningen till cronan; men skillnaden
består deruti, att de äro slafvar och vi frie. Ty lare vi ock
intet vilja imitera dem härutinnan, så länge vi äro mästare af
vår frihet, hvilket är det ömmaste vi äga. Det sägs väl, att
detta förslag intet strider emot våra privilegier, men vill man
taga privilegierne i deras rätta mening och förstånd, så lärer
ingen kunna neka, att det ju uttryckeligen är stridande deremot;
ty utom det att Adelen efter 8:de § i privilegierne får
hålla krogar, och att samma krogar i berörde § äro frikallade
för alla utlagor och besvär, af hvad namn de vara kunna;
så efterlåtes jemväl R. o. A. i den 19:de § af deras privile
gier
att obehindradt få afsättia och meliorera sine egne producter,
hvilket skier, då säden förvandlas till brännevin och
försäljes vid krogen. När nu detta R. o. A. betages, hvar
blifver då privilegierne? Det skulle falla dem så mycket svårare
att lemna denna friheten, som det gifves krogar, de der
ifrån urminnes tider äro privilegerade; och ägde frih. During
sielf en dylik vid Dahlerön, som den stora Konung Gustaf
Adolph, glorvyrdig i åminnelse, benådat med privilegium. Andre
krogar äro, som åter blifvit utbytte af cronan emot femdubbel
ränta för deras indrägtighet skull; så att R. o. A. alt för
mycket härigenom skulle komma att lida. Hvarföre han ock,
ehuru villig han eljest vore att understödia riket, intet kunde
samtycka till detta förslag och så låta taga sin välfångne
ägendom ifrån sig eller bortskänka sine och andras välfångne
privilegier; utan förklarade han rent ut, att detta förslag vore
stridande emot lag och privilegier, och om i denna delen R.
o. A. deras privilegier skola fråntagas, så vore så godt att på
en gång kasta bort alt det andra efter.
Hr Klingsporre sökte äfven att visa, det Deputerades
förslag vore stridande emot privilegierne; ty om en adelsman
den friheten kan betagas att nvttia sin egendom och få bränna
sin spannemål till brännevin eller vända den till hvad han
och brännvinsbränningen.
555
behagar, så kan vid annat tillfälle honom jemväl förbiudas
att brygga till husbehof och så det ena efter det andra inskränkas.
En olägenhet blefve man ock härigenom underkastad,
som icke vore den minsta, att man ständigt skulle fa
spioner i sitt hus, som under namn af utskickade från brännevins-arrendatorerne
att efterse, om någon oloflig bränning förehades,
skulle spionera hvad som i huset passerade; hvartill
god anläggning också redan vore giord igenom projectet till
liusvisitationerne, ehuru sådant likväl är nog betydande hos
oss, som hafva den olyckan att vara delte i tvenne partier.
Att riket betarfvade hielp och understöd, derom vore han
aldeles öfvertygad, skulle ock finnas så villig som någon annan
att bidraga dertill efter råd och ämne, allenast det intet begäres,
att vi skola gifva bort våra immuniteter, som med
rätta äro oss en gång lemnade, och att sådane anstalter blifva
giorde, att de medel, som undersätarne sammanskutit, komma
riket till godo och intet på olofligit sätt förskingras, som nu
skiedt med Bången, hvilken giordt en så anseenlig banqueroute,
att obegripeligit är, huru vederbörande, som öfver honom haft
upsikten, ej kunnat länge sedan, och före dödsfallet, märka
hans otrohet.
Hr Nedervud var af annan tanka och fant Deputerades
project ganska nyttigt, så vida de lagt det till grund,
att med all bränning bör innehållas, när spannemålen stiger
så högt i priset, att den går öfver 24 dal. kmt tunnan; hvilket
som man nu bör hoppas, att det icke mera skier, utan att den
hädanefter lärer säljas långt lindrigare, sedan krigsrörelserne
utom lands uphördt, så kan igenom denna inrättning cronan
vinna en anseenlig inkomst och den inrikes spannemålen tillika
hållas uti ett någorlunda skäligt pris, så att landtmannen
får sitt arbete och möda betalt, utom hvilket han icke kan
hafva bestånd.
Emot privilegierne kan ock det icke säges strida, som
R. o. A. sig sielfva åtaga, i synnerhet när R. o. A. intet
varit mera berättigade till brännevinsbränningen än de andre
Stånden, och dem dessutan intet blir betagit att hädanefter
få nyttia sine krogar lika som förut samt att sielfve derjemte
få participera i denne inrättning och deraf draga en fördelaktig
avance.
Om ock så vore, det man dock intet medgifver eller fullkorn
meligen bevisas kan, att detta till någon del rörde R. o. Arns
556 (Okt. 9.) Statsbristehs fyllande
privilegier, så torde ändå vara rådeligare och nyttigare att i
detta mål eftergifva något af privilegierne, häldre än att aldeles
förkasta Deputerades förslag, så länge intet något lindrigare
medel kunnat påhittas till statsbristens fyllnad.
Frih. During lemnade till hvar och en att betänka, om
det är möjeligit, att Allmogen, som går i ett strängt och svårt
arbete, trugar i sig torr och mager spis, stundom surt dricka
och stundom vattn, kan begå sig utom brännevin, och om
icke, som sagt är, alt för stort missnöje hos dem skulle upväckas,
om man betogo dem det. I öfrigit förnyade frih. During
sin förra utlåtelse, att detta förslag vore aldeles stridande
emot R. o. Arns privilegier, samt att han fördenskull det samma
till ingen del ingår.
Frih. Coijet påstod, att det på intet sätt rörer R. o. Arns
privilegier, och begärte altså votering, om tliet icke bifalles.
Hr Klingsporre påstod theremot, att ingen votering i
detta mål hade rum, efter saken ostridigt rörde R. o. A:ns
privilegier, och ingen kunde tvinga honom eller någon annan
att bortgifva sin egendom.
Hr Magnus Schechta upläste 12:te § af Försäkringen
och 49 § af Regeringsformen, hvaruti Hans Maj:t lofvat bibehålla
hvart och ett Stånd vid deras rätt och friheter, förmoner
och privilegier; och förmente Hr Schechta, det i följe deraf
ingen kan kasta öfver ända R. o. Atus privilegier i detta mål
eller någon votering deröfver tillåtas.
Hr Löwenhielm anförde, det Allmogen minst graverades
igenom detta förslag, ty när någon af dem super 30
supar brännevin om året, så super borgaren 365, och ty fordrade
billigheten, att han också bör betala mäst. Sedan finge man
härigenom fast alla främmande, som nu ligga här i riket och
genom sin förtäring öka dyrheten både på lifsmedlen och andra
varor, men betala ingenting till cronan.
Franska bränneviners myckna och öfverflödiga tillförsel
kan genom alfvarsamt förbud lätteligen förekommas. Och för
Allmogens missnöje behöfde man så mycket mindre hysa
någon otidig fruktan, som man år 1731, när förbudet emot
brännevinsbränningen utkom, intet försporde deröfver den ringaste
rörelse hos Allmogen, utan att de, sin plikt och skyldighet
likmätigt, med stilla laglydnad undergåfvo sig Hans
Maj:ts nådiga vilja och befallning i detta mål. Uppå många
orter i riket, såsom Norrland och flerestädes, vore ock bränne
-
och brännvinsbränningen.
557
vinet mycket litet hos Allmogen i bruk. Och åter på andra
ställen, hvarest de mera fått smaken derpå, blifver brännevinet
rätt så väl till fångs nu som förut och förhöjes allenast
ifrån 24 till 35 styfver på kannan. Hvilken skillnad de
så mycket mindre lära akta, som de derigenom slippa alla
andra contributioner, dem de härtills med mycket besvär och
dryg känning nödgas bära. Hvad säkerheten hos arrendatorerne
beträffar, så hade Stora Secrete Deputation derom nog
öfverlagt; och vore ingen tvifvel på, att genom behörige mått
förekommas kan, det arrendatorerne intet skola bränna mera,
än dem lofgifvit är, och att cronan således skall få sin riktige
inkomst.
I öfrigit säde Hr Löwenhielm sig hafva svårt före att
finna, nå hvad sätt R. o. A. vilja försvara rättigheten att
bränna såsom något privilegium, ty han förstode ej, huru
det då kan concilieras, att brännvinsbränningen en gång varit
förbuden, och att R. o. A. nu jemväl åtagit sig att betala
en viss afgift för friheten att bränna. Det sägs väl, att soldaten
ej kan umbära brännevin i fält. Han medgåfve ock
gärna, att det då väl kan behöfvas; och i slikt fall har Regeringen
fria händer att derom annorlunda förordna. Men
eljest kunde väl gemene man vara brännevinet förutan. Åtminstone
kunna de begå sig med mindre än liärtils och betala
något derföre till cronan.
Det inkast som giöres, att hvar och en bör fritt och obehindradt
få nyttia sin egendom och förvandla sine producter
till hvad han vill, är lätteligen besvarat; ty det står fast, att
när en elak hushållare vårdslösar sin egendom och brukar den
till öfverflöd, äger Öfverheten makt och rättighet sådant att
hindra och förekomma. På lika sätt och af samma grund
får den, som har bi och vax, ändå intet bränna vaxlius vid
begrafningar. Till förtigande af många andra dylika författningar,
som Öfverheten måst giöra till rikets och det allmänna
samhäldet.s nytta och bestånd, men hvaraf nogsamt kan slutas,
att också brännevinsbränningen kan förbiudas eller rättare
sagt på visst sätt inskränkas, utan att derföre med skiäl kan
påstås, att någon betages en fri disposition öfver sin egendom,
eller inbrått skier uti någons privilegier.
Hr Löwenhielm bad fördenskull ännu en gång, att R.
o. A. ville betänka, det riket betarfvar hielp och undsättning,
och att bättre är, det brännevinssupare betala hvad som här
-
558 (Okt. 9.) Statsbristens fyllande
till fordras, än att hela betieningen skola mista lönerne, som
dessutan äro för dem nog otillräckelige i desse svåra tider,
men ändå måste tillgripas, så framt vi icke på annat sätt
skaffa tillräckelige medel; ty riket kan intet blottställas, utan
vi måste sörja för dess säkerhet och försvar.
Hr Winblad utlät sig, det Allmogen hade så mycket
svårare att begå sig utan brännevin, som de ofta måste giöra
långa resor och kunna då intet föra med sig så mycket dricka,
som behöfves, men väl en liten kagge brännevin, hvilket också
är laugt tienligare, aldenstund drickat om vinteren fryser och
om sommaren surnar. Dessutan brukades på många orter en
så försiktig hushåldning af Allmogen, att de just intet använda
mycken spannemål till bränning, utan af frukt och
runnbär samt annat dylikt, med någon tillsats af slösäd,
bränna sitt brännevin.
Hr Löwenhielm svarade, att ändock det heter, att man
kan bränna af frukt, enebär och runnbär eller mera sådant,
vore likväl bekant, att man altid måste taga dertill drygaste
delen af spannemål, om man eljest skall få något brännevin.
Frih. During uprepade, hurusom Deputerades betänkande
innehöllo en uppenbar contradiction, i det att å ena sidan
sägs, det brännevinet är skadeligit, att brännevinsbränningen
derföre bör inskränkas till sädens besparing och vår undervigts
stoppande i handelen; men altsammans kommer ändå till
slut derpå ut, att brännevinsbränningen bör uplåtas till ett
regale, pä det [att] cronan derigenom måtte vinna en anseenlig
inkomst. Och hafva Deputerade altså gådt helt och hållit
ifrån deras första principe och rätta ändamålet, hvilket 0111 det
skulle stå fast och brännevinet allenast brukas som en medicin,
efter Deputerades påstående, så skulle cronan intet få deraf
någon särdeles inkomst. Det söta löfte, att vi till nästkommande
Riksdag skola slippa alla andra contributioner, om vi
nu åtaga oss detta, hade man så ofta tillförene hördt, när
qusestion varit om någon bevillning; men icke dess mindre
hafva vi den ena Riksdagen efter den andra måst påtaga oss
alt drygare och drygare pålagor; och vore efter all liknelse
föga förhoppning, att de lära uphöra, innan armod och fattigdomen
så tagit öfverhand hos undersåtarne, att det tillsäger
sig sielft, då de intet mera äga.
Hr Löwenhielm: Det blir å Deputerades sida altiden
riktig principe, att brännevinet är skadeligit, och att brän
-
och brännvinsbränningen.
559
vinsbränningen bör minskas till sädens besparing och vår
undervigts stoppande i handelen. Men i anseende till vanan,
som ännu är qvar hos folket, hafva Deputerade icke kunnat
tillstyrka Riksens Ständer att på en gång aldeles förbiuda
eller afskaffa brännevinet, utan hafva de föreslagit, att dess
öfverflödige bruk och nyttiande nu så länge till någon del
måtte inskränkas och de författningar tillika tagas, att cronan
deraf någon inkomst måtte tillflyta. Emedlertid och som vanan
med brännevinet ännu en god tid lärer räcka, så lärer ock fölg—
akteligen inkomsten för cronan existera. Man kunde äfven med
skiäl giöra sig förhoppning, att de andra contributionerne snart
skola uphöra, om Deputerades project vidtoges, ty om man
räknar 100,000 tunnor spannemål till förbränning på landet och
50,000 tunnor för städerne, så utgör det å 12 dal. smts accis på
hvar tunna en summa af 18 t:r guld, hvilket långt öfverstiger
det, som våra förra contributioner indragit. Och stannade
lasten häraf mäst på städerne, som eljest vid alla tillfällen
taga minsta delen i de contributioner vi utgöra.
Hr Winblad lade ännu denna omständigheten till hvad
han förut sagt, att om Allmogen sielfve intet skulle få bränna
brännevin, utan blifva föranlåtne att resa lång väg och hämta
det ifrån de i orterue inrättade allmänna brännerier, skulle
de derigenom mycket komma att försumma och eftersättia
sin tid till hemmanets bruk och annat augelägit arbete.
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm: Igenom det, som
förut blifvit anfördt, är redan bevist, att brännevinsbränningen
intet kan räknas såsom någon R. 0. A. efter privilegierne enskylt
tillhörande rättighet. De ifrån äldre tider förlänte friheter
till visse krogars inrättande och hållande kunna i detta
mål ej åberopas, ty alla krogar i gemen äro i början privilegierade
på öhlsälgning, men ej på brännevin, hvilket den tiden
intet var i bruk, när första privilegierne utgåfvos, hvaraf desse
senare nu äro en continuation. Sådant oaktadt, är dock R.
0. A. igenom det upgifne förslaget ej det ringaste betagit af
den friheten de liärtills nyttiat, utan få de hädanefter lika så
väl som förut vid deras krogar sälja brännevin.
Att Öfverheten äger rättighet till förbiuda undersåtarne
att intet missbruka sin egendom, är jemväl redan bevist, så
att alla i förberörde måtto giorde invändningar äro tillräcke—
ligen vederlagde. Hvad man eljest i synnerhet fästat sig vid,
är den olägenhet man befarar af en nu till inrättande brän
-
560 (Okt. 9.) Brännvinsbränningen.
vinsbrännerie-societet; men förutan det att sådant är af långt
mindre consequence, än man sig föreställer, så hafva Deputerades
mening aldrig varit, att häraf skulle giöras något iuonopolium,
eller att bränvinsbränningen skulle uplåtas någon viss
societet, utan får hvem som vill contrahera derom med cronan
och till så stor andel blifva participant som åstundas kan.
Allmogen behöfver intet eller resa lång väg för att hämta sig
brännevin och dymedelst försumma sitt öfrige arbete, efter som
nästan i hvarje sokn allmänna brännerier komma att inrättas.
Hr Giös: Det är väl intet utan, att all bränvinsbränning
år 1731 var förbuden, men sådant skedde då med det
uttryckelige förbehåld, att hvad den gången emot privilegierne
blef beviljat, intet skulle dragas till något praejudicat i framtiden,
och altså kan ej eller nu deraf något skäl tagas. Vi
hafva dessutan redan nog dryga pålagor, som alt stannar R.
o. A. tili last, ty så väl contributioner på tienstefolket som
på hemmanen, eller hvad annat som pålägges, graverar ändå
adelsman, hvarföre vi åtminstone böra söka- conservera oss
vid det, som igenom privilegierne R. o. A. utan någon afgift
är vordet förunnat.
Hr Magn. Schechta betygade, att om än Deputerade
hade giordt den uträkning, att detta förslag skulle importera
cronan öfver hundrade tunnor guld årligen, så kommo det ändå
i hans sinne intet det ringaste up emot enighetens förlust i
riket, hvarigenom vi skulle blifva försatte uti ett alt för bedröfveligit
och uselt tillstånd. Han ville altså häldre, att vi
skulle åtaga oss på annat sätt att sammanskiuta så mycket
till cronan, som afgiften för brännevinet nu sägs kunna importera;
ty ingenting kan eller bör vara oss en dyrare afsaknad
än enigheten, och vågade han för sin del lif och blod
till frihetens försvar och enighetens bibehållande i landet.
Vidare påminte Hr Schechta ännu en gång, att efterfrågas
måtte om Bångens balance, och huru det tillkommit, att han
kunnat förskingra så anseenlige riksens medel.
Hr Nordenfelt mente, det man hade så mycket mera
anledning till befara, att, om Allmogen skulle blifva förbudit
att bränna, sådant hos dem skulle upväcka allmänt missnöje,
som man år 1731, då brännevins brännande allenast för en tid
var förbudit, sedt, det folket i gemen dermed varit mycket
missnögde, och att visse soknar trädt tillhopa samt tvärt emot
Brännvinsbränningen.
561
det giorde alfvarsamma förbudet och den plikt, som derå utsatt
var, upbrutit förseglingen på pannorne.
Hr Aleph H. Anrepp föreslog, det R. o. A. först måtte
afgiöra qusestio an, hvarefter quaestio quomodo sedan kunde
öfverläggas. Och begärte Hr Anrepp votering öfver den första
quaestion.
Hr Ramsai: Man må söka uttyda detta huru man vill,
så blifver ändå fast, att det kränker våra privilegier, hvilket
af Frih. During nog tydeligen är å daga lagt; och kan jag ej
annars än beklaga, att ibland oss sielfve skola finnas de, som
i stället för att söka conservera Adelsståndet vid deras förmoner
snarare arbeta på, eller åtminstone gifva anledning till,
att vi mista den ena rättigheten efter den andre. Ska vi nu
sakna krogarne, som med skiäl kunnat räknas ibland R. o. Arns
förnämsta inkomster vid deras afvelsgårdar, och vi härnäst
blifva af med qvarnarne till, så är sedan intet stort mera öfrigit,
som kan oss fråntagas. Vi hafva då endast blotta namnet
qvar af privilegier, och det tror jag att ingen lär oss missunna.
Jag protesterar derföre ännu en gång på det kraftigaste häremot
och förklarar, det jag aldrig ingår detta project, såsom
skadeligit för R. o. A. och förderfveligit för land och rike, i
anseende till den oenighet, som derigenom kan upkomma. Betänken,
gunstige Herrar, när den ena, som arrenderar brännevinsbränningen
af Cronan, skall blifva den andras fiscal, hvad
trätor, kif och bitterhet kan undersåtarne emellan förorsakas.
Rikets grundpelare kunna derigenom giöras sviktande, och vi
störtas i olycka och förderf. Bättre är altså vi söka andra
utvägar till att understödia det allmänna, fast vi ock skulle
påtaga oss tredubbel hemmanscontribution, än att igenom en
slik inrättning våga något äfventvrligit, när kanskie mästa
profiten ändå stannade hos vissa personer, som torde vara de
lätta driffiedrarne, att denne saken med sådan ifver påyrkes.
Atskillige af R. o. A. anmälte sig att vilja besvara detta
Hr Ramsais tal.
Men Hr Landtm, erhindrade, hurusom redan nog länge å
ömse sidor i saken blifvit tält, och förestälte derhos, att ju
längre med discourserne continueras, ju mera och häftigare upeldas
sinnerne. Hr Landtm, ville derföre nu endast i korthet
uprepa, thet genom bränvinsbränningens uplåtande till Cronan
fyrahanda nyttige afsikter tillika och på en gång kunna vinnas.
Först att det myckna och öfverflödiga bränvinssupan
Adelns
Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 36
562 (Okt. 9.) Brännvinsbränningen.
det kan minskas. För det andra, vår undervigt i han delen
till en god del stoppas förmedelst spannemålens besparande,
som eljest till förbränning upgår. För det tredie, undersåtarne
lisas och lindras ifrån andra extraordinarie utskylder och bevillningar,
som kunna uphöra, när denna inrättning kommer
till stånd. Och för det herde, på detta sättet en likhet träffas
undersåtarne emellan vid det, som bör utgiöras till allmänt
behof. Och som alla desse ämnen äro af största vigt och angelägenhet,
så önskade Hr Landtm., att R. o. A. ville taga
saken i noga öfvervägande, och att den Aldrahögste täcktes
förläna dem sin nåd och välsignelse till att fatta det bästa rådet.
Hr Ramsai bad att ännu få giöra en tilläggning till
hvad han förut sagt, nemligen att han väl hördt, det detta
förslag nu i början sökts att giöras sött och smakeligit, samt
nyttan deraf på mångfaldigt sätt beskrifvas. Men icke dess
mindre torde det ändå på slutet blifva surt nog, lika som det
händt med flere andra compagnier och societeter, de der i
förstone såsom ganska härlige och fördelaktige inrättningar
äro vordne afmålade, men i längden helt annorlunda utslagit.
Efter något vidare discourerande härom begärtes, att Hr
Landtm, ville giöra proposition, på det man måtte komma till
slut med saken.
Hr Landtm, gjorde altså frågan, om R. o. A. bifaller
Stora Secreta Deputations och Deputerades betänkande, att
brännevinsbränningen uplåtes till Grönan.
Hvartill med mycken häftighet samt å ömse sidor förnyade
rop svarades Ja och Nej.
Och begärtes votering.
Atskillige förmente, det votering intet hade rum, efter
saken rörer privilegierne och öfver privilegierne ingen votering
kan tillåtas. Andre deremot påstodo, det denna saken på
intet sätt rörer privilegierne.
Hr Giös påminte, huruledes, när för någon tid sedan
under påstående Riksdag den quasstion föreliades om en viss
afgift till odiurs utödande, soutenerades då på det högsta, att
ingen votering i den saken kunde tillåtas, efter den ena intet
kunde pålägga den andra någon afgift, utan borde sådant ankomma
på ett frivilligt öfverenskommande. På samma sätt
och af samma grund holt Hr Giös också före, att nu icke
eller någon votering i denna saken kan äga rum, efter som
detta äfven angår en afgift, som kommer att erläggas, när'
Brännvinsbränningen.
563
brännevinsbränningen kommer att uplåtas till Cronan, och ingen
hvarken får köpa eller bränna bränvin utan emot en dryg recognition,
hvartill äfven med skäl läggas kan, att alt det, som
skall bära namn af bevillning, bör skie frivilligt och utan tvång.
Hr Hårleman tillstod, det han anser denna saken både
nyttig och gagnelig för det allmänna, men finner ändå mycket
ömt att igenom votering och öfverröstning tvinga någon härtill,
utan får det komma på deras ansvar, som hindra en så
angelägen inrättning för riket,
Frih. von Essen tyckte det vara mindre betänkeligit att
skrida till votering i detta mål, hälst intet annat medel är
att komma ifrån hvarannan. Och derest vid reglerandet af
bevillningar eller andre afgifter votering ej skulle äga rum,
så kunde altid några enda få sättia sig emot och hindra alla
nyttiga förslager till contributions-methoder.
Hr Landtm, föreslog, att de af R. o. A., som äro emot
Stora Secreta Deputations och Deputerades betänkande, kunde
träda tillhopa med R. o. A:ns Deputerade af samma Deputation
och närmare öfverlägga saken.
Men häremot ropades också Nej.
Hr Hästsko förklarade nu som förut, det han aldrig
samtycker till denna saken, och förbehölt sig att skrifteligen
och med sitt namns undersättiande få ingifva sin reservation.
Det samma giorde äfven Hr Ramsai.
Hr Rusch enfelt utlät sig, att som Stora Secreta Deputation
förklarat, det vi härigenom kunna blifva frie för alla
extraordinarie utskylder och bevillningar efter vissa års förlopp,
så ville han för sin del gärna ingå detta project.
Hr Landtm, bad, att R. o. A. måtte härutinnan giöra
den skillnad, som rätteligen vara bör, nemligen att här nu
icke är qusestion om någon bevillning, som rörer R. o. A:ns privilegier,
i hvilket fall, efter åtskilligas påstående, votering ej
borde äga rum. Men detta är förslag till en consumtionsaccis,
öfver hvilkens antagande eller förkastande votering väl
synes kunna tålas.
Häröfver discourerades åter mot och med, och anfördes
mäst de samma skälen, som här redan förut äro uprepade.
Hr Hårleman gaf tilkänna, att sedan han nu mera af
Hr Baron och Landtmarskalken blifvit bättre underrättad
och fädt höra, att detta icke är en bevillning, utan med rätta
får namn af consumtionsaccis, hvarutinnan alla böra partici
-
564 (Okt. 9.) Brännvinsbränningen.
pera i proportion af deras förtäring; så finner han aldeles,
det votering i detta mål har rum.
Hr Magn. Skecta förmodade, att som detta är en sak, den
der angår hans och de fleres ägendom samt nyttiande rättigheten
deraf, så vore ingen i stånd genom någon votering betaga
honom den samma.
Hr Winblad sade, det han intet kan tillåta votering
öfver ett sådant förslag, som kan sättia riket i våda och äfventyr,
hvilket igenom detta efter hans mening lätteligen skie
kunde. Hr Winblad tilläde ock vidare, thet Konungen och
Cronan bör få behålla sine rättigheter, R. o. A. deras friheter,
och alla andre rikets invånare sin ägendom och dess
nyttiande oqvalt samt fölgakteligen hvad förslager, som deremot
strida, helt och hållit förkastas.
Hr Landtm, frågade, på hvad sätt R. o. A. då vilja
komma ifrån denna saken, om de ej behaga skrida till votering,
hvilket medel Riksdagsordningen såsom det endaste och
rättaste till sakernes afslutande vid någon sig yppande skilgaktighet
utstakat. Hr Landtm, förestälte derefter på ett
ganska ömt sätt, huru angelägit det är, att R. o. A. med
saktmodighet handtera sakerne och igenom den föreskrefne
ordningen låta dem vinna slut och ändskap.
I anledning häraf förnyade åtskillige sitt förra påstående
att få votering och dymedelst komma till slut i saken; men
Hr Ram sa i giorde sin reservation och protesterade för
sig och sine hemmavarande medbroder emot votering, samt
lemnade på deras ansvar, som vilja votera, alla de farliga påfölgder
denna saken kan med sig föra.
Frih. Cronhiort utlät sig, det Hr Ramsai icke borde
pålägga dem något ansvar, som begära votering.
Hr Ramsai svarade, det han härmed intet annat giordt,
än hvad han så nyligen lärdt af Stora Secrete Deputation och
Deputerade, som pålagdt alla dem ansvar, hvilka äro emot
deras upgifne förslag.
Frih. Sten Coijet påminte, hurusom R. o. A. förra
gången mycket illa uptagit, när en del af Bondeståndet sig
besvärade, att de ej fingo lof att votera; men nu hände beklageligen
detsamma hos oss sielfva, hvilket står mycket illa till boks.
Åtskillige af R. o. A., som förut varit emot votering, begåfvo
sig nu ifrån deras första påstående och förklarade sig
nögde att votera.
Votering.
565
Hr M. Skecta begaf sig äfven dertill, men reserverade
sig till Protocollet att för sig och sin famille vara utan ansvar
för alt hvad i framtiden hända kan, om detta förslag vidtages.
Samma reservation giorde Hr Ramsai och Hr Hästsko,
med tilläggning, att de jemväl förbehålla sig och sine hemmavarande
medbroder i Finland friheten till bränna och att
slippa denna afgiften, om än de, som bo här i Sverige, ändteligen
vilja sig densamma åtaga.
Derpå beslöts att skrida till votering och upsattes följande
proposition:
Den som bifaller, att brännevinsbränningen tills vidare uplåtes
Cronan, på sätt som Stora Secreta Deputations upläste
betänkande innehåller,
Skrifver Ja.
Den det ej vill,
Skrifver Nej.
Till att emottaga voteringssedlarne och hafva inseende
på voteringen blefvo följande utnämde, hvilka satte sig vid
bordet.
Gref Ulric Barck.
Frih. Behr Hummerhielm.
Hr Lars Hierta.
Hr Lars Carl Winblad.
Hr Eric Armfelt.
Hr Carl Gustaf Ehrenfelt.
Uti Hr Baron och Landtmms ställe, som gick neder, bivistade
Frih. Carl Otto Hamilton voteringen.
R. o. A. upropades och lade sina sedlar på bordet; absentes
annoterades.
Och upropades deras namn å nyo, då de, som kommit
tillstädes, aflade sina vota på bordet.
Sedan upropades voteringssedlarne och räknades med liud
röst. Ja voro etthundrade siuttio tre. Nej etthundrade fyratio
siu.
Som det ibland allegaterne till detta Protocoll befindtelige
voterings-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt, när klockan var 8 slagen om aftonen.
566 (Okt. 14.) Kapten Ehrenborg.
Den 14 October.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protocollet af den 4 sidstledne Martil ifrån
sid. 539 till sid. 545, hvarvid inga påminnelser giordes.
Företogs Secrete Deputations Betänkande af den 23 Febr.
sidstl. angående Capitainens Joban Michael Ehrenborgs anförde
besvär öfver prejadice af Majoren Ruthenschiöld. Och
sedan Deputation anfört hvad så väl af meritelistan för Calmare
läns regimente, angående Capitain Ehrenborg, som af Cronobergs
läns dito, angående Major Ruthenschiöld om bägges theras
förtienster och tiensteår inhämtadt blifvit, utlåter Deputation
sig, att ehuruväl Capitain Ehrenborg äger verkelig förtienst
och skickelighet samt i anseende thertill har gode skäl till
sin anhållan, dock som Deputation icke finner sig i stånd att
sättia Capitain Ehrenborg i then tour han klagar sig hafva
bortmist genom åtskillige Majorers befordran, af hvilka han
allenast namngifvit Majoren Ruthenschiöld, then ther äfven är
en skickelig och välförtient officerare; altså hemställes till
Riksens Ständers välbehag, på hvad tienligit och gynnande
sätt Capitain Ehrenborg efter sin förtienst och skickelighet
må kunna soulageras och befordras.
Uplästes Capitain Joh. Mich. Ehrenborgs ingifne memorial,
hvaruti han anhåller, thet R. o. A. ville benägit företaga
sig till afgiörande Secreta Deputations betänkande om thess
öfverklagade prejudice, förklarandes sig aldrig varit rang- eller
caractersiuk; men som han nu måste se icke allenast alla
regimenter uti arméen vara försedde med Majorer, som all sin
tid icke tient så länge, som han varit Capitaine, nemligen 37
år, utan ock att många långt yngre Capitainer nu vara hugnade
med Majors caracterer, i anseende till them skedde prejudicer;
och som han åtskillige gånger vid commenderingar
under then andras siukdom giordt Majors tienst; altså och på
thet han åtminstone vid slike tillfällen må få niuta Majors
tractamente och äfven vid timande vacance kunna hafva större
hopp om framsteg vid regimentet, förmodar han Riksens Ständer
lära hugna honom med Majors caracter, och thet ifrån samma
Löjtnanterna Lode och Hilleström.
567
dato, när Ruthenschiöld blef Major, då han samma beställning
äfven sökte.
R. o. A. biföllo Hr Capitain Ehrenborgs memorial, hvilket
Secrete Deputations betänkande påskrefs.
Uplästes Secrete Deputations Betänkande af den 19 Febr.
sidstl. angående Second-Lieutenantens vid Abo läns Infanterie-regimente
Reinh. Joh. Lodes anförde besvär, att Lieutenant
Jägerhorn blifvit honom föredragen. Och sedan Deputation
anfört hvars och ens af thesse bägge Lieutenanters meriter
med mera, som till sakens beskaffenhet hörer, utlåter
Deputation sig, att althenstund Second-Lieutenanten Lode
uti svensk tienst är 3 års äldre Fändrich än Lieutenanten
Jägerhorn och således genom thennes befordran synes blifvit
prejudicerad; så finner Deputation skäligt att Riksens Ständer
hemställa, om icke underdånig föreskrift till Hans Majit kunde
afgå, att Chefen vid Abo läns Infanterie-regimente blefve anbefald
upföra Second-Lieutenanten Lode. vid först förefallande
öpning, då han sig i underdånighet anmälandes varder,
framför Lieutenanten Jägerhorn uppå förslag och, emedan
Jjode och Jägerhorn äro tienstgörande vid ett och samma compagnie,
låta Lieutenant Lode vid compagniet vara tienstfri,
men uti regimentet tienstgörande efter sin undfångne fullmagt.
R. o. A. biföllo det upläste Secrete Deputations betänkande.
Uplästes ett annat Secrete Deputations Betänkande af
den 26 Febr. sidstl. angående Lieutenantens Pehr Hilleströms
ansökning om befordran, hvars andragande sedan thet, tillika
med hvad Deputation af Råds-protocollerne honom angående
inhämtat, anfördt blifvit, hemställes till Riksens Ständers välbehag,
om icke, i anseende till the för Hilleström varande bevekande
skiäl och omständigheter, hos Hans Majit i underdånighet
kunde anhållas, att Chefen vid Jämtelands regimente,
ther Hilleström står såsom expectant, kunde anbefallas vid
förefallande ledighet föreslå honom efter thess merite och skickelighet,
samt han imedlertid, i anseende till sitt torftiga tillstånd,
niuta dubbel expectance.
R. o. A. biföllo betänkandet med then tilläggning, att
Lieutenanten Hilleström hälst måtte befordras till någon Auditeurs-syssla
eller annan beställning vid civilstaten.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst, betänkandet
påskrefs.
568 (Okt. 14.) Skog och Lagerhielm.
Efter åtskilligas begäran uplästes en författad ytterligare
förtekning uppå de inkomne inål och ansökningar om cessioner
af tienster, caracterer och befordringar, öfver hvilka de andre
trenne Stånden nu åter resolverat.
R. o. A. förklarade, thet the sig med desse målen icke
kunna befatta, utan lemnäs desamma, efter R. o. Arns förra
resolution, till Hans Majrts nådiga afgiörande, hvilket sielfva
ansökningarne får påskrifvas.
Uplästes Lieutenantens Wilhelm Skogs till R. o. A. ingifne
memorial, theruti han beklagar thet usla tillstånd, uti
hvilket en vidlyftig process honom bragt, till att försvara sitt
lif, ära och gods emot en hemlig beliugares anklagande. Och
som han nu, sedan han blifvit för oskyldig förklarad, af sin
belackare, hvars namn hålles hemligt, ej kan erhålla en skälig
ersättning, i behiertande hvaraf Presteståndet skall tillagt
honom 2000 dal. smt af publico, samt tillika i underdånighet
blifva anmäld till thet först ledige blifvande compagnie; altså
lefver han, Skog, i thet säkra hopp, att R. o. A., ibland
hvilkas antal han har then äran sig att räkna, äfven lära
therutinnan göra ett med Presteståndet; åberopandes sig vidare
thess oskyldighet, samt hemställer till then rättfärdiga thess
samvete, som honom så oskyldigt och hemligen anklagat.
Härpå uplästes Presteståndets Extractum Protocolli af
den 16:de nåstledne September, theruti förmäles, att Ståndet
vid förehafvande af Lieutenanternes Skogs och Lagerhielms
memorial och therhos fogade Svea Hofrätts dom funnit, att
bemälte Lieutenanter blifvit försatte uti ett ganska svårt och
oförskylt lidande till sin egen och sina anhörigas heder och
välfärd; och som undersökningen blifvit anstäld uppå ett löst
rykte allena, och icke på någon säker angifvare emot them,
och the icke thess mindre, tillfälligtvis, äro i undersökningen
indragne och af en actor publicus tilltalte, hvarigenom the
blifvit bragte uti mycken olägenhet och omkostnad, som thet
delatoriska vitnet, utridaren Hagman, icke är i stånd att ersättia;
ty håller Presteståndet rättvist, thet böra bemälte
Lieutenanter af publico niuta ersättning med 2000 dal. smt
hvarthera och Lieutenant Skog hos Hans Majit i underdånighet
anmälas till thet först ledige blifvande compagnie, hälst
vid finska arméen; äfven som ock Lieutenant Lagerhielm, ther
han skulle vilja träda i tienst, må likaledes till Kongl. Maj:ts
nådiga åtanka anmäld varda.
Skog och Lagerhielm.
569
Men på thet riket ej må vidare med sådane ovanlige utgifter
besväras och undersåtarne med flere bedröflige exempel
af themia beskaffenhet bekymras, så önskar Ståndet för sin
del, thet måtte Riksens Ständer en gång för alla giöra then
författning, att inga undersökningar måge af någon, eho then
vara må, öfver undersåtarne anställas uppå lösa rykten, utan
viss och säker angifvare, som sak och person samt tid. ort
och omständigheter med thet äfventyr, som lag säger, tydeligen
upgifver.
Och som både Öfverhets och undersåtares trygghet icke
litet theruppå beror, att alt hvad theras förtroende på något
sätt angriper, blifver med yttersta både alfvarsamhet och försigtighet
handterat; ty förmäler Ståndet sig vara af then
tankan, att Hans Kongl. Majit i underdånighet tillstyrkes att
ej allenast förnya thess hälsosamma stadga och påbud af den
22 Junii 1727 om vanrykten och lönliga förtal, utan ock then
samma för alla thess trogna undersåtare gällande giöra, och
i öfrigt, vid ofvanberörde tillfällen, efter allmänna lagen vid
ordinarie domstolar och fora låta förfara, på thet riksens inbyggare
till sin ära, lif och egendom måge trygge vara, inbördes
enighet och förtroende befästas och alla hemlige belackare
emellan Öfverhet och undersåtare från theras gudlösa
förehafvande afskräckas,
Hr Börje Philip Skecta utlät sig, att när han i början
sedt, huru det vid Hofrätten tillgådt med undersökningen i
Hedmans sak, och huru svårt det varit att få fram sanningen,
måste han tillstå, det han intet vetat hvad han skulle dörnrna
om de emot Lieutenanterne Skog och Lagerhielm skiedde angifvelser.
Men nu hade han sedermera med all flit underrättadt
sig derom och så väl af Kongl. Hofrättens dom som ock
eljest af andra omständigheter blifvit fullkommeligen öfvertygad,
att de äro helt och hållit oskyldige, samt att icke ett
enda spor finnes, det de varit brottslige till de dem giorde
svåra beskyllningar.
Hvarföre och som begge desse Herrar och nu varande ledamöter
af R. o. A. på ett ganska oförskylt sätt blifvit försatte
uti ett svårt lidande, så holt Hr Skecta, såväl i anseende
dertill som till befästande af den allmänna säkerheten, nödigt,
att R. o. A. måtte utnämna några Deputerade, de der kunde
genomse denna saken och tillika efterfråga, hvad sora gifvit
anledning till denna Commissions anställande, samt att Rik
-
570 (Okt. 14.) Skog och Lagerhielm.
sens Ständer sedermera, innan de skiljas åt, söka att få fram
alla, som utspridt skadeligt tal och rykten bland menigheten i
landet.
Hvarom med det mera, som innan Riksdagens slut bör
afgiöras rörande statsverket och bevillningen, Hr Skecta hade
upsatt ett memorial, thet han nu bad måtte upläsas, som ock
att berörde Deputerade måtte få igenomse hans besvär i Hedmans
sak och deröfver med deras tankar till R. o. A. inkomma.
Hr Bromell tyckte, att Lieutenanten Skog väl borde för
sitt lidande hafva någon reparation och kunde ty hugnas med
den af Presteståndet föreslagne befordran; men att ännu derutöfver
gifva honom en summa penningar till, vore för publico
alt för käubart vid närvarande knappa och medellösa tider.
Hr Skog, sedan han på ett ganska ömt och bevekeligit
sätt förestält R. o. A. sitt oskyldiga lidande, tog derpå afträde
och recommenderade sig i R. o. A:ns gunstiga åtanka,
med vördsam bön, att R. o. A. så täcktes laga, att han intet
får orsak till att sucka.
När Hr Skog var utgången, yttrade sig
Hr Klingsporre, thet högst beklageligit vore, att undersåtare
på sådane lösa rykten skola blifva antastade och till
förhör dragne samt dymedelst underkastas en äfventyrlig och
kostsam rättegång. En sak, som intet annars kan än på det
högsta ömma hvar och en, så vida det rörer den allmänna
säkerheten och ingen på det sättet kan giöra sig trygg att
icke för samma blifva utstälter. Derföre borde man ock
igenom tienlige mått söka att förekomma sådant hädanefter;
och som desse nu vore befundne frie och oskyldiga, så vore
ingenting billigare, än att R. o. A. taga dem i sitt hägn
och beskydd och för alt deras lidande förskaffa dem behörig
reparation. Men frågan lär allenast blifva, hvem sådant skall
ersättia.
Frih. Cronhiort sade, det saken väl vore örn, och vore
han intet emot, att dem bör vederfaras justiee; men sådant
bör intet skie med tillbundne ögon, utan man bör se, på hvad
grund de äro frikände, och örn de å vederbörlig ort sökt reconvention.
Finnes det då, att på deras ansökning ingen
reparation fölgt, så blir vårt giöromål den dem att tilldela.
Hr Giös viste, hvad farlige consequencer det kan hafva
med sig, om på lösa och ogrundade rykten folk kan blifva
Skog och Lagerhielm.
571
angrepne och dragne till ransakning och förhör, i synnerhet
i en fri regering, der nation har den olyckan att vara delter
i tvenne partier, hvilket ock torde vara orsaken, att hos oss en
och annan kanskie svårare medfart öfvergådt, än eljest skiedt.
Försiktigheten och en sund politique råder fördenskull, att
alfvarsamma bommar häremot blifva lagde, så att undersåtarne
måtte vara säkre om ähra, lif och ägendom och intet genom
några hemlige stämplingar eller falska belackare, de der söka
störa invärtes förtroendet, blifva bragte uti olycka. I det afseende
biföll altså Hr Giös det upläste Presteståndets Extractum
Protocolli och instämde desslikes med Hr Börje Philip
Skecta, att visse Deputerade måtte utnämnas till att efterfråga,
hvem som gifvit anledning till denna Commission.
Hr Magnus Skecta mente, det lagen i detta mål vore
tydelig och utmärkte nogsamt, hvad reconvention den bör hafva,
som oskyldigt blir angifven af någon för ett högmålsbrott,
hvarföre Presteståndets nya project icke behöfdes. Men som
talet går, att denna saken haft sitt ursprung från Secrete Utskottet,
så bör efterfrågas, hvad som gifvit Secrete Utskottet
anledning att förordna denne undersökning, och hvem som der
varit angifvare, då densamma bör framhafvas och befordras
till sin välförtiente lön; ty på det sättet kan den, som är
lidande, få bästa reconvention, och andra blifva säkre för dylika
tillbud; men genom penningar blir man ej vid slikt tillfälle
tillfreds stäld. De förslå ej emot ähra och välfärd, som
af en sådan blifvit satte på spel.
Hr Löwenhielm erhindrade, thet lian för någon tid sedan
haft den ähran att gifva Högl. R. o. A. vid handen, och ville
nu än ytterligare påminna, thet Secrete Utskottet ingalunda
anstalt den omtalte undersökningen, uti hvilken Lieutenanten
Skog blifvit indragen; utan är hos Secrete Utskottet vordet
angifvet, det nedre i Nerke eller rättare sagt omkring och
uti Fällingsbro sokn hvarjehanda skadelige och förderflige
rykten voro gängse, som till en del äfven skulle röra deras
Kongl. Höglieter, hvilket Secrete Utskottet ej kunnat undgå,
sin plikt och skyldighet likmätigt, Hans Maj:t i underdånighet
att referera.
Hans Majit har då i anledning deraf genast förordnat en
Commission att resa till orten och derom ransaka. Vid den
anstälte undersökningen hafva Lieutenanterne Skog och Lagerhielm
blifvit nämde. Atskillige vittnen äro deröfver också
572 (Okt. 14.) Skog och Lagerhielm.
hörde, som väl sagt, det något tal deri orten varit, men hvem
detsamma utbrakt, eller hvarutinnan det egenteligen bestådt,
hafva de ej kunnat nämna. Sedan samma Commission derpå
fullfölgt med undersökningen, så långt den kunnat, och saken
kommit till Kongl. Svea Hofrätt, har Hofrätten igenom sitt
utslag frikändt meranämde Lieutenanter ifrån de emot dem an
gifne
svåra beskyllningar och i det stället dömt utridaren
Hagman till tre veckors fängelse på vattn och bröd och ett
år i Marstrand. Men då denne senare gådt supplicando till
Hans Maj:t, har Hans Maj:t i så måtto lindrat domen för
honom, att han sluppit Marstrand.
Häraf trodde nu Hr Löwenhielm, att R. o. A. vordo
finnande, det hvarken Secrete Utskottet eller någon annan i
detta mål begådt något felsteg, mindre att den allmänna säkerheten
härigenom voro bruten, eller eljest något emot lag handlat.
Utan vore det beklageligit, att Hagman, som först nämdt
Lieutenanten Skog, intet är i det tillstånd, att han af honom
kan få någon reparation; ty å den händelsen vore det en sak,
som R. o. A:ns åtgiärd på intet sätt tillhörde. I öfrigit vore
det allmänt bekandt och jemväl bevisligit, att skändelige tal
och rykten gådt der i orten, så att full anledning varit att
derom låta undersöka, omskönt man ännu intet kunnat få
banemannen fast.
Frih. Sten Coijet betygade, det Lieutenant Skogs tillstånd
gick honom nog till sinnes; men derhos måste han också
tillstå, det han intet kan finna sig, hvarföre Cronan, som häri
har ingen del, skall vara pliktig att genom den föreslagne
penningesumman redressera honom. Hvad åter beträffar angifvaren,
sä vet man, det hvar och en, som hörer sådane tal,
åligger efter lag det å hög vederbörlig ort att angifva. Hvad
grund nu denne haft, det lemnade Frih. Coijet derhän, såsom
ej fullkomligen kunnig om saken. Det hade han sig likväl bekandt,
att både der såväl som på flere orter i riket funnits de,
som gifvit sig den mödan att utsprida allehanda rykten och
med sine förklenlige utlåtelse!' och smädefulla munnar hvarken
skönt Ofverheten eller andra.
Hr Landtm, önskade, det man kunde få fram demidagsliuset,
som varit så ähreförgätne, på det de måtte blifva befordrade
till deras välförtiente straff. Men eljest trodde Hr Landtm, att
man mera gior häraf, än det i sielfva verket är; ty han förmodade,
att bland en så ädelsinnad nation ej många vanbördingar finnes.
Skog och Lagerhielm.
573
Frih. Coijet lade ännu till hvad han förut sagt, att han
för sin del väl intet vill vara emot, om Lieutenanten Skog
på något sätt kan blifva soulagerad, genom det han anmäles
till nådig hugkommelse och befordran hos Hans Maj:t. Men
hvad Lieutenant Lagerhielm angår, så hade han aldrig giordt
tienst i arméen, och dessutan vore han en välmående man af
sig sielf, som icke behöfde något af Cronan.
Till svar uppå det, som Frih. Coijet nyss förut sig utlät,
anförde
Hr Klingsporre, det R. o. A. såväl som de öfrige Stånden
tillhörde att antaga sig deras omvårdnad och beskydd,
som på något oskyldigt sätt råkat i lidande, som desse giordt.
Och som det således vore en allmän sak, så böra de ock af
allmänna eassan hielpas.
Hr Winblad conformerade sig med Hr Magnus Skecta
och var derjemte äfven af den tankan, att rikets tillstånd ej
tål några utgifter af sådan beskaffenhet, som Presteståndet nu
föreslagit. Men till såväl Hr Lieutenanten Skogs som Lagerhielms
fullkommelige reparation proponerade Hr Winblad, att
Riksens Ständer kunde låta publicera, det de befunnits oskyldige,
och uti samma publication äfven införes, att de väl
skulle hafva blifvit hugnade med något för deras lidande, så
framt riket haft några medel för andra trängande behof att
umbära.
Det svarades, att de derigenom intet varda hulpne.
Hr Ramsai: Af Cronans medel vill man intet gifva dem
något, utan den sägs böra häfta, som varit deras angifvare.
Nu hör man att farliga rykten der nedre gådt, och efter lag
bör den, till hvars kundskap sådant kommer, detsamma å hög
vederbörlig ort straxt anmäla, så framt han sin skyldighet
icke skall uhr akt låta. Huru kan då den tillbindas till något
skadestånd, eller hvarifrån skola de eljest få reparation?
Hr Pehr Kalling: Gunstige herrar, saken har gådt sin
laga väg, och den, som varit Lieutenants Skogs angifvare, är
redan dömd, men finnes intet i stånd att kunna ersättia det
myckna lidande, hvaruti Lieutenanten Skog blifvit försatt.
Hvad blir således för oss nu tillgörande? Yi hafva intet att
beställa med den förra saken. Vi behöfva ej eller fråga efter
hvem som demanderat undersökningen. Mindre kunna vi med
skiäl säsa, att för det Secrete Utskottet skall efter somligas
mening gifvit anledning till den anstälte undersökningen, bör
574 (Okt. 14.) Skog och Lagerhielm.
Lieutenant Skog af publico få någon ersättning och skadestånd.
Rätta queestion blir här, om R. o. A. vilja giöra någon
genereusité emot Lieutenant Skog, som är torftig och på ett
olyckeligit sätt råkat uti denna saken. Dertill säger jag för
min del ja, ty jag känner hans meriter och vet derjemte, att
hans omständigheter äro sådane, att han väl behöfver det. Men
ej kan jag samtycka till någon recommendation, efter jag
ständigt blir vid den principien, att Ständerne ej böra befatta
sig med tiensters bortgifvande eller recoinmendationer dertill.
Hans Maj:t lär ock väl dessutan förhielpa honom efter sin
förtienst.
Häröfver discourerades vidare och föreslogs af åtskillige,
att man kunde understödia Lieutenanten Skogs svåra vilkor, i
anseende till detta hans lidande, med ett tusende plåtar, men
utan någon recommendation, emedan han eljest kunde blifva
recompenserad på en annans depence, genom det att han prasjudicerade
någon.
Hr Börje Ph. Skecta förnyade sitt förra påstående,
hållandes före, det man ej med penningar kunde recompensera
någon för sådant lidande, utan rättaste vägen vore att gå
till grunden af denna saken och genom några Deputerade
låta efterse, hvad som gifvit anledning till denne Commissions
anställande, då man ock torde få veta, hvad orsaken
varit, att man ej kunnat få sanningen fram, när likväl bekandt
är, att skadelige rykten der i orten gådt.
Hr Löwenhielm försäkrade, att den förordnade Commission
så väl som Hofrätten med all varsamhet handterat
saken; men det voro icke altid så lätt att få sanningen fram,
ehvad flit man också dervid använde. Att Lieutenanterne
Skog och Lagerhielm äro oskyldige, derpå hafva de nu Konungens
och Hofrättens dom, så att deröfver intet behöfs någon
vidare eller ytterligare undersökning; ej eller kunde han tinna,
hvartill det skulle gagna. Öfver Secrete Utskottet förmodade
också Hr Löwenhielm, det Hr Skecta ej lärer vilja påstå
någon undersökning, hälst han nu hördt hvad liten del Secrete
Utskottet i denna saken tagit, och att det allenast anmält
hos Konungen hvad ty efter dess skyldighet ålegat.
Hr Börje Skecta förmente, att som den, hvilken först
angifvit saken hos Secrete Utskottet, väl måste haft någon
grund dertill, och Secrete Utskottet jemväl måst hafva funnit,
att hans berättelse och angifvande varit fästad med åtskillige
Skog och Lagerhielm.
575
bindande omständigheter, innan de sådant hos Hans Maj:t
anmält; så borde ju intet fela, att rätta sanningen kommer
fram, när derom med alfvare blir undersökt.
Hr Lejonsten tyckte, att som både Hr Lieutenant Skog
och Hr Lieutenant Lagerhielm hafva bägge lidit, så borde ock
hägge två få reparation, och det utan att i någor måtto sättia
Secrete Utskottet dymedelst i tort. Ty Secrete Utskottet har
giordt hvad det bordt; men som de oskyldigtvis råkat i lidande
och den. som dertill varit vållande och dem angifvit, intet är
i stånd sådant att ersättia, böra vi låta det gå oss till hiertat
och söka utvägar att reparera dem.
Hr Dy rietz var deremot af den tankan, att som saken
blifvit anhängig giord af Secrete Utskottet, och de gifvit Hans
Majit anledning till den anstälte undersökningen, hvarigenom
Lieutenanterne Skog och Lagerhielm blifvit försatte uti ett
svårt lidande; så vore ock bägge desse herrar berättigade att
få reparation af publico, på sätt som högvördige Presteståndet
det föreslagit.
Hr Aleph An repp förklarade, att om saken tages på
det sättet, som hade desse Herrar igenom Secrete Utskottets
föranstaltande oskyldigtvis blifvit försatte uti lidande och derföre
äro berättigade till ersättning af publico, så samtycker
han aldrig dertill. Ty då blir saken af helt annan beskaffenhet,
och måste dermed annorlunda procederas. De sökande,
om de tro sig hafva fog att klaga, det dem i något mål
skiedt för när, böra då vända sig till Hans Majit, som i nåder
lärer pröfva, hvad grund deras besvär äga, och låta dem efter
omständigheterne vederfaras hvad rätt är. Men behagade R.
o. A. af genereusité tillägga Hr Lieutenanten Skog den projecterade
summan till någon reparation för det han varit så
olyckelig och genom denna saken råkat uti lidande, så ville Hr
Anrepp gärna ingå det.
Flere andre af R. o. A. instämde härmed.
Hr Landtm, föreslog, att R. o. A. måtte lemna till Secrete
Utskottet att söka utvägar till att soulagera Hr Lieutenanten
Skog.
Hr Löwenhielm hemstälte, om icke proposition kunde
blifva sådan, att R. o. A. bifaller, det Hr Lieutenanten Skog
för sitt lidande får lOOOide plåtar, hvartill Secrete Utskottet
har att utse medel.
Men härmed voro en del af R. o. A. icke nögde.
576 (Okt. 14.) Om åtgärder mot stämplingar.
Blef altså resolution på följande sätt jemkad och för R.
o. A. upläst samt af dem gillad,
Hvarefter den också Lieutenantens Skogs memorial påskrefs.
Resolutio. Remitteras till Secrete Utskottet, som har att
tillse, hvad medel och utvägar må kunna finnas att hugna
Lieutenanten Skog med något understöd af 4000 dal. kmt i
sitt torftiga och beträngde tillstånd.
Hr Klingsporre påminte om den senare delen eller
slutet af Presteståndets Extractum Protocolli, att thet ock
måtte afgiöras samt sådane reglor föreskrifves, att inga dylika
procedurer hädanefter mera få brukas och oskyldigt folk
på sådant sätt bringas i olycka och lidande.
Det sades, att lagen vore härutinnan både klaroch tillräckelig.
Men som Hr Klingsporre och Hr Giös med några flere
ännu vidare yrkade på detta,
Så resolverades efter andras begäran, att denna quaestion
lemnäs på bordet till närmare betänkande.
Frih. Cronhiort förestälte nödvändigheten att också utstakas
måtte, huru förrädelige stämplingar måge kunna uptäckas
på det sättet, att när tre eller fyra särskilte personer
intyga om något, som de af en eller annan hördt vara taladt
och angådt förrädiske stämplingar, en sådan, sorn derföre kan
misstänkas, då må sättias uhr stånd sine förrädelige anslag
att fullborda; varandes lagen i detta fall efter Frih. Cronhiorts
mening ej tillräckelig.
Häruppå svarades, att detta jemväl fordrade något betänkande
och kunde altså anstå, till dess föregående qusestion
kommer att företagas och afgiöras.
Sedan denna saken var förbi, uplästes å nyo voteringsinstrumentet
öfver den sist håldne voteringen, att bräunevinsbränningen
tills vidare kommer att uplåtas Cronan, på sätt
som Stora Secreta Deputation och Deputerade det föreslagit,
hvars betänkande härom finnes ibland allegaterne till detta
protocoll och jemväl sedermera för dess märkvärdighet skull
är genom trycket vordet allmänt giordt.
Hr Landtm, anmälte, thet Stora Secrete Deputation nu
upgifvit thess närmare tankar och förslag, på hvad vilkor
brännevinsbränningen af Cronan kommer att arrenderas.
Uplästes altså thetsamma under rubrique af Stora Secreta
Deputations ytterligare påminnelser angående den föreslagne
brånnevins-inrättningen.
Brännvinsbränningen.
577
Hvaruti först erhindras, huruledes Stora Secreta Deputation
nyligen haft tillfälle att för Riksens Högloflige Ständer
yttra sine välmente tankar, på hvad sätt then sig ännu yppande
statsbristen bäst och snarast måtte kunna hielpas och
upfyllas, samt att Deputation till den ändan upgifvit ett förslag
om brännevinsbränningens lemnande under Cronan, på
sätt som Deputations afgifne Extractum Protocolli under den
5 October sidstledne innehåller.
Men emedan denna saken legat under Riksens Ständers
egit skärskådande, har Deputation uti erfarenhet kommit,
huruledes, under Riksens Ständers skärskådande, ibland andre
svårigheter och betänkeligheter äfven then omständigheten hos
en och annan skall förorsakat nog tvifvelsmål och farhoga,
att syftemålet med thenna inrättning torde vara att till några
få förmögne personer förarrendera bränvinsbränneriet, hvilka
sedan, under namn af en Bränvins-arrende-societet, skulle
taga sig tillfälle att efter slutadt contract med Cronan sättja
landet under tvång, sälja brännevinet till drygt pris, gie litet
therföre till Cronan, men draga mästa vinsten till sig sielfva.
Så oförmodad som thenna invändning och fruktan förekommit
Deputationen, och så liten anledning thertill tyckes vara att
draga thensamma utur thet förslag, som Deputation upgifvit, så
förmäler Deputation sig dock likväl tro, att thet hos mer än många
torde fått inrymme; men theremot betygar Deputation heligt och
med trygt samvete, att med thetta förslag ej annat afseende varit
än fäderneslandets bästa och hvar undersåtares therpå beroende
sanskyldiga gagn, och hvarföre thet hos Deputationen upväckt
mycken oro och bekymmersamhet att se, thet man
thet upgifne förslaget igenom updicktade misstankar velat en
annan färg gifva, och altså trodt thess plikt och skyldighet
vara att söka förekomma alt thet, som orättmätigtvis skulle
kunna förorsaka misstag och förvirring uti en sak af så
mycken vigt, och på hvars lyckelige utgång och afslutande
Deputation icke annat för thess del ser, än att en ganska stor
del af rikets välfärd verkeligen beror.
Therefter vederlägger Deputation med många skäl och omständigheter
the fattade och här ofvan förmälte misstankar till
thess välmente förslag, på sätt sorn följer.
Enskylt för Cronan kunde på visst sätt vara lika mycket,
uti hvars hand arrendet är, antingen uti en enda mans, eller
1000 personers. Det angelägnaste och väsenteligaste är för
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 37
578 (Okt. 14.) Brännvinsbränningen.
Cronan, att med eho, som contractet slutes, sådane vilkor förut
blifva öfverenskomne och faststälte, hvarigenom alla the
förmoner och all then nytta med visshet måtte kunna erhållas,
hvarom Deputationens den 9 i thenne månad föredragne Extractum
Protocolli bredare förmäler; men sorn likväl ingen
troligen skulle theruti gå in, som ju icke sage thervid sin
nytta och utkomst, så är thet utan gensago billigast, att
nyttan må bli så allmän och tillflyta så många, som möjeligit
är; fölgakteligeu förmäler Deputation thess tanka ej annan
varit, än tå thet är vordet utrönt, utstakat och faststält, på
huru många ställen, så i stad som på land, brännerier böra
blifva inrättade, lärer säkrast vara på thet sättet förfara med
arrenderandet, att till vederbörandes efterrättelse allmänt och
tidigt kundgiöres vilkoren, som Cronan thervid finner för godt att
utsättia, tå thet å landet bör stå hvar och en landtman fritt,
af hvilketdera stånd han ock är, att sig uti hvarje bränneries
district angifva och deltaga uti arrendet efter then förmåga,
han thertill hafva kan, hvarvid Regeringen har att igenom
vederbörande låta giöra then anstalt, att thet noga i akt tages,
huru Cronan må, i anseende till thet ingående contractet, icke
allenast hafva tillräckelig säkerhet, utan ock behörig prenumeration
af accisen, åtminstone till 1/4-del af hela summan,
som för hvart brännerie eller panna kan årligen blifva utsatt;
men i städerne, och ther ordentelige Bryggerie-societeter äro
inrättade, synes vara bäst, att the samma tå äga optionen och
företrädesrätten till arrende-contractets ingående för staden;
ther åter inga sådane societeter äro, kommer tå samina arrende
att uplåtas the öfrige af borgerskapet, alt efter som the sins
emellan kunna therom öfverenskomma. Vidare tycker Deputation
vid contracternes slutande arrende-åren så tillräcke—
ligen böra utsättjas, att kostnaden i anseende till första inrättningen
må med tiden kunna återvinnas. Och när på thetta
sättet förfares samt för öfrigt the omständigheter i akt tagas,
som Deputation för thetta anfört, förmäler Deputation sig ej
annat kunna se, än ju så väl thet allmänna vinner all then
förmon, man genom thenna inrättning påsyftat, som ock private
på alt sätt kunna vara i behåld, tå icke allenast
l:o. Bränvinet fås för billigt, ja långt skiäligare pris,
än hvartill thet nu å inånga ställen hela tiden blifvit såldt,
utan ock
Bränn vinsbränningen.
579
2:o. Hvart hemman utan betalning får thess portion
drank till sine creatur, i fall ändteligen then födan för them
åstundas skulle.
3:o. Första året ifrån thenna inrättningens början återvänder
halfva bevillningen, och andra året hela bevillningssumraau.
4:o. Om ock en privat hushållare skulle blifva utan någon
hittills häfd förment nytta af bränvinet, tå han sielf bränt
till husbehof, har han tillfälle att få then rikeligen ersatt genom
then friheten han har att inga uti arrendet och then vinningen
honom thermedelst tillflyter, hvilken kan bevisas vara
så tillräckelig, att then på hvarje tunna, sorn under arrende
brännes och säljes, utgiör mera än all then enskylta nytta,
man i allmänhet med skiäl kan påstå sig förut hafva haft,
och thet, som är märkvärdigast, att then, som behagar mäst
öfverflöda i bränvinet, får på thet sättet mäst thertill contribuera.
Ändteligen intygar Deputation på thess samvete, att therest
Riksens Ständer med vanlig ömhet för riket ville noga skärskåda
thetta angelägne ärende, lära the icke allenast finna
skiäl att foga sig till hvad then föreslagit, utan skola the ock
vid theras nästa sammankomst med hugnad finna, att the i
en välsignad stund tagit sig ett godt råd före, hvarföre
the hafva att tacka och vörda then högsta försynen, som
så skickat och lagat, att en så skadelig och förderfvelig
ting, som bränvinet, likväl kunnat vändas så väl till allmän
fromma som enskylt fördel och båtnad, att missbruket
blifvit hämmadt, nyttan, så mycket görligit varit, bibehållen
och vunnen, riket frälsadt och theras egne samveten till
freds stälte samt ett verk i gång bragt hos then svenska
nationen, som, ehuru nyttigt thet i alla andra länder
blifvit ansedt, dock med otrolig svårighet therstädes kunnat
vidtagas och i verket ställas. Hvilket alt, när thet är afgiordt
och fullbordat, skall öfvertyga hela verlden, att intet
folkslag är mera enigt och viljogt än thet svenska att sättia
sin enskylta beqvämlighet å sido, när thet gäller thet meniga
bästas gagn och förkofring.
Sluteligen hemställes Riksens Ständers ompröfvande, om
icke thet vore nyttigt, att så thetta, som hvad Deputation
förut angående thetta ämnet till Riksens Ständer framgifvit,
måtte blifva till trycket befordradt och therigenom en hvar
580 (Okt. 14.) Börje Skectas memorial
få nyttig kundskap om then skada bränvinet riket hittills
tillskyndat, och hvilket nu gifvit Riksens Ständer anledning
till behörige måtts tagande theremot.
Hr Börje Ph. Skee ta framgaf derpå ett memorial,
hvilket uppå hans enständige påstående R. o. A. beviljade
måtte upläsas, och hvarutinnan Hr Skeda föreställer, att så
högt det vore till beklaga, det den oskattbara enigheten sig
en tid bortåt intet infunnit, så oumgängeligit är det ock, att
Riksens Ständer med förenade sinnen måge åtskiljas, då de
högstvårdande rikets angelägenheter äro bragte till ett önskeligit
slut.
En stor del af R. o. A. samt Bondeståndet finna icke
theras räkning, att then så kallade bränvins-acciseu bortarrenderas
skall, utan åstunda häldre att på ett frivilligt sätt
erlägga hvad rikets tarfvor egenteligen erfordra och statsbristen
kräfver, men förrän sådant till verkställighet bringas
kan, är intet underligit, att något hvar först åstundar att få
vetta, hvadan så stor brist i staten kommer, ther likväl flere
år bortåt större utlagor landet blifvit ålagde, än the förra
tider någon tid skiedt; och sedan om sådan jämkning ej träffas
kan, att vissa utgifter besparas kunna, till thess invånarnes
iråkade trångmål genom then Högstas välsignelse sig uti en
högstönskelig förkofring förvandlar. Thet är en kundbar sak,
att Svea Rike var uti högst salig Konung Carl then XI:tes
tid i sitt högsta flor, så att välmågan mäst hos allom förspordes;
the publique cassör och the enskyltes välstånd gåfvo
riket både styrko och anseende. Sverige ägde tå nästan dubbelt
så många länder, som thet nu består af, och Cronones
drätzel var fölgakteligen then tiden så mycket större, som
then nu är förminskad, och var rikets betiening och utgifter
så therefter lämpad, att riks-cassorne årligen och till stora
summor föröktes. Enär nu 1696 års stat, som giordes, när
riket var i sitt bästa flor, jemföres med thessa tiders stat, tå
samma rike beklageligen förfallit uti sitt aftynande, lärer
bäst kunna finnas, om then allmänna hushållningen i förberörde
måtto är efter rikets nu varande beskaffenhet lämpad
eller intet. Uti then enskylta hushåldningen heter thet så: gior
redo hos tig sielf för tin utgift, och hvartill then använd blifvit,
samt ther tu någon begången felaktighet varse blifver, så
gior å nyo tin stat, eller gior han sig sielf. Samma beskaffenhet
är med then allmänna hushåldningen, och fölgakteligen,
om statshushållningen.
581
ther staten och utgifterne efter vilkoren ej lämpas, tordiupas
riket år ifrån år uti sådan gäld och skuld, som the tid efter
annan utmärglade inbyggare ej förmå sig afbörda och betala,
hvilket them ännu så mycket mer betunga skulle, som Riksens
Ständer härtill ej fått veta, hvad till Finska campagnen
utgått, huru slottsmedlen blifvit disponerade, och then dryga
landshielpen, hvar för sig till många tunnor guld, om icke
millioner, sig bestigande, använde blifvit eller theraf i behåll
vara kan, hälst ingen redo och räkning för någotthera upvist
blifvit, ehuru ock landet härigenom är utarraadt vordet. Andra
utgifter torde också vara af then beskaffenhet, att med them
till lägligare tider kunde upskiutas, i synnerhet tå the så å
daga lagde blifva, att om theras mer eller mindre nödvändighet
just vid thenna tiden närmare undersökas kan. Then högsta
Regentens inrättning på jorden finnes ingenstädes så lämpad,
att allt på en gång skulle ställas i sitt skick, utan under bön
och åkallan samt med then ofvanefter meddelte välsignelsen
åtänkas och verkställas, hälst ock oförnekeligit är, att anslagen
stå hos menniskor och utslagen hos Gud, samt att ther
Herren ej bevarar staden, så vaka väktarena fåfängt.
När nu således alt det föregått, som oförgripeligen förut
gå bör, och man tå then oumgängeligaste statsbristen får till
sitt ovedersägelige quantum vetta, så ock på thet then saknade
högst önskelige och Hufva enigheten åter träffas må, samt
således the flere med Bondeståndet ej missnögde från hvarannan
skiljas, blifver efter Hr Skectas mening bäst, att för
hvarje tunna spanmål, som till bränvins tillverkning kan
ämnas, thet vare sig antingen till husbehof eller salu, erlägges
på landet 4 och i städerne 8 dal. smt, och att then, som mer
säd förbrände, än han förut anmälte sig till på landet hos
Cronofogdarne, som sådant till Hrr Landshöfdingarne angofvo,
och i städerne hos Magistraterne, then borde utan anseende
till stånd och värde beläggas med 500 dal. smts böter, angifvarens
ensak, eller ock, i brist af botum, att tre år vara förfallen
till arbete vid Marstrand eller annan Cronones fästning.
Then invändning, som härvid väl torde giöras, att man,
i anseende till medellösheten och thenne dryga ålagde afgift,
ej kan förmoda, thet så många som förr sig till bränvinsbrännande
angifva, och att fölgakteligen ingen viss summa i staten
för thenna afgiften uptagas kan, besvarar Hr Skeda sielf
582 (Okt. 14.) Börje Skectas memorial
thermed, att väl af the förra årens räkenskaper och then dryga
befundne consumtion af thenna vara en någorlunda summa
kan utsättjas och giöras räkning på. Men i händelse en sådan
summa ej förslogo och voro tillräckelig, så emedan hvar och
en rättvis och välmenande svensk man, then ther på sitt
fäderneslands välgång och uprätthållande, men ej någon sin
enskylta nytto och fördel, sitt endaste ögnamärke fäster, och
skönt then evärdeligit tvång sig ej underkasta gitter, förmodeligen
aldrig undandrager sig med lif, blod och egendom riket
uti thess bedröflige trångmål bispringa och under armarne gripa,
med lif, välfärd och egendom; ty föreslår Hr Schechta och
tillika förklarar sig villig att, utan afkortning på the öfrige
vid thenna Riksdagen beviljade utlagor, såsom en frivillig och
på intet sätt till efterdöme uti framtiden ländande gåfva, årligen
i tre års tid erlägga 4 dal. smt af hvart helt mantal i
hela riket, nemligen Adelen för sitt frälse och skatte-frälse,
och crono-skatte och crono för theras åboende hemman, hvarunder
boställen, rusthåll, beneficie- och reserve-prästebord- och
academie- samt alle andre hemman, förutan Kongl. Maj:ts och
Hans Kongl. Höghets samt Adelens säterier, komma att begripas;
äfven som ock för städernes jord, hus i städerne, borgerskapets
handel ett särskilt contingent bör gifvas; likaledes
för particulairas bruk och tillverkningar af silfver, koppar och
jern, hvartill af hammarskatten med tliet mera grund tagas
kan; äfvenledes 6 procent af alle löner, antingen the af Militair,
Civil, Clerecie eller ock enskylte betiente inneliafvas.
Och böra ej eller fruktbare Banco-capitaler nu mer, än i
högst salig Konung Carl then XII:tes tid skiedde, ifrån 2:ne
procents erläggande i besagde trenne år eximeras, sammaledes
utrikestullen, sig till 7 å 8 tunnor guld bestigande, med Specieriksdalrar
och Caroliner betalas, så att Cronan igenom enskyltas
fördel ej längre må sättjas i mistning af redbart skiljemynt
och således äfven växelcoursen bringas i sitt förra skick,
enär växlar med silfverpenningar kunna betalas.
På detta sättet, och när alla riksens invånare efter theras
yttersta förmågo sig angripit, förmodar Hr Schechta, att ett
grundeligit statsverk lärer kunna formeras och riket genom
ett sådant sig högst bestigande sammanskott och frivillige
gåfva försättjas i stånd att förnöja sin ihäftande skuld och
att taga the mått, som till thess säkerhet för nu och framtiden
mensk-möjeligen kunna åstadkommas. Men som en
om statshushållningen.
583
ganska dryg frivillig utgift behöfver sedan en skälig förskoning,
så tarfva ock rikets inbyggare, när thetta fullgiordt är,
om the ej i uselhet och mangrant elände sin lefnad eljest
sluta skola, tliet mer sedan intet af them äskas, än the ordentelige
crono-ingälder sig bestiga, hvilka nogsamt emot utgifterne
svara, när the oeconomiska författningar i akt tagas,
på sätt som Hr Schechta här förut omrördt, tå ock sannas
the gamla ordspråken, att en daler spard är altid så god som
en daler förvärfd, och att en anseenlig förvärfning vill intet
spisa, när en noga husliåldning ej till fullo i akt tages.
Enär förberörde memorial var till ända läst, tilläde
Hr Schechta, det han hoppas som ock tillika beder, att
hvad han härutinnan anfördt, måtte af R. o. A. blifva väl
uptagit. Han vore försäkrad, att när detta i akt tages, och
enigheten blir återstäld, skall det nog visa sig, att hvad han
nu projecterat, blifver tillräckeligit till rikets tarfvor och nödvändigaste
utgifter. I den afsikt anholt han ock ännu ytterligare,
att några redelige och välsinnade män, de der intet
hafva afseende på egen nytta och fördel, utan det allmännas
befrämjande, måtte med första blifva utsedde till att taga
detta i öfvervägande och på det nogaste examinera det ena
med det andra.
Hr Hastfehr gaf tillkänna, det han för sin del finner
Stora Secreta Deputations project nyttigt och godt, och önskar
derföre, att samma af alla Riksens Ständer måtte vidtagas.
Frih. Cronhiort proponerade, att Hr Schechtas memorial
måtte remitteras till Secrete Utskottet, som kunde inkomma
med nödig uplysning för Riksens Ständers plena om
det, som af de deruti omnämde målen kan upgifvas.
Hr Löwenhielm utlät sig, tliet R. o. A. nu lära kunna
förmärka af thet upläste Stora Secreta Deputations memorial,
att afsikten aldrig varit, thet någre visse enskylte personer
skulle igenom arrende med Cronan få slå under sig brännevins-bränningen,
som man befarat, och hvilket hos en stor
del varit thet förnämsta skälet, som afskräckt them att samtycka
till thenna inrättning. Men sådant betygade Hr Löwenhielm
ännu en gång aldrig hafva varit påtänkt, utan får
hvem som vill, af hvad stånd och värde han vara må, härutinnan
participera. Hvad Hr Schechtas memorial beträffar, så
innehölt det så många differente omständigheter, att för vidlyf
-
584 (Okt. 14.) Statshushållningen.
tigt skulle blifva att nu uppehålla Högloft. R. o. A. med dess
besvarande som vederbör, och instämde Hr Löwenhielm derföre
så mycket häldre med Frih. Cronhiort, att samma memorial
må remitteras till Secrete Utskottet, och plena få nödig
uplysning om hvad af de derutinnan omrörde målen kan upgifvas,
som man derigenom slipper hvarjehanda ogrundade misstankar
och omdömen, de der altid åtfölja sådane saker, som
hållas under hemlighet. Oförnekeligit vore väl, att en del
deraf, som i synnerhet statsverket rörer, ej borde giöras så
allmänt kunnigt; men som intet annat medel är att ställa
somliga tillfreds, så är bäst lägga så mycket som skie kan för
allas ögon, heldre än att längre lemna misstankar rum, som
upväcker skilgaktighet och föder af sig mycket annat ondt.
Hr Hökerstedt uprepade hvad som är orsaken till den
nu varande stora statsbristen och de dryga contributioner vi
tid efter annan oss måst åtaga. I Konung Carl den XI:tes tid
var, som Scheclita det i sitt memorial anfördt, riket visserligen
i ett fleurissant tillstånd. Atskillige stora länder voro
ty underlagde, dess inkomster derigenom ökade, och en sparsam
hushåldning fördes, så att inkomsten altid svarade emot
utgiften och ändå vida öfversteg densamma. Men som välstånd
merendels upväcker missunsamhet, så gick thet ock oss.
Vi blefvo derpå angrepne af våra grannar, som sammanstämde
att på en gång ödelägga oss.
Riket råkade i ett svårt, långvarigt och olyckeligit krig.
Vi förlorade then ena provincen efter then andra; vår handel
var inspärrad och så godt som öde, hvarigenom vi också tillika
saknade vår förra inkomst och förmåga. Under ett fägnesamt
hopp af en någorlunda drägelig fred fortsattes icke dess
mindre kriget. Stora armeer utrustades, som kostade riket
otroliga summor, tömde dess cassör och försatte undersåtarne
i vanmäktighet. Deraf hände, att när ingen tillgång mera
var och förmögenheten jemväl saknades hos undersåtarne, så
att de icke mera förmåtte contribuera hvad som behöfdes.
blef riket fördiupat i giäld, och vi nödgades omsider med förlust
af våra bästa provincier köpa oss en svår och olidelig
fred. Ja, vi måste afstå på en gång både vårt visthus och
vår skattkammare.
Efter erhållen fred togos väl alla försigtige mått och författningar
till rikets återuphielpande. Det lilla, som efter
handen kunde samlas, blef användt till hvarjehanda nyttige
Statshushållningen.
585
inrättningar. Magaziner samlades, handelen bragtes i gång, landsculturen
befrämjades, vettenskaper ochhandaslögderupmuntrades,
och hvad som öfrigit var, användes till försvarsverket, som en
bedröflig hogkomst af det framfarne hade lärdt att icke försumma.
Vid så beskaffat fägnesamt tillstånd giorde undersåtarne
sig i allmänhet det glada hopp att snart blifva lättade ifrån
deras förrige svåra och ovanliga utskylder, som dem redan
länge nog tryckt och giordt dem aldeles afmattade.
Men knapt hade riket hunnit återhämta den första andedräkten,
mindre att samla sina förra aftynade krafter och
komma till något välstånd igen, förrän ett synnerligt tillfälle
sig företedde, som giorde oss saken lätt och smickrade
oss med ett tviksamt hopp att vinna tillbaka någon del af
hvad vi förra gången förloradt. Vi grepo till vapn med den
ringa förmågan vi ägde, och en förväntad lyckelig utgång
giorde alla svårigheter öfvervinneliga. Men den Aldrahögste,
som disponerar om rikens öden, han lät oss röna, huru menniskors
uträkningar i många måtto slå felt, ty han hade med
alt detta helt annat afseende; och när saken för oss såg som
farligast ut, vände han efter sitt alvisa råd och faderliga godhet
altsammans till en lyckelig utgång, så att, fast vi intet
fingo öka rikets gränsor med nya conquetter, begåfvade han
oss i det stället, jemte freden, med en sådan Herre till Arffurste
och efterträdare på den Kongl. Svenska Thronen, som
upfyller vår längtan och gior vår och våra efterkommandes
lycksalighet. En förmon och sällhet, som icke ringare är att
skatta än vundne Iand och städer, men bör upväcka oss till en
innerlig erkänslan.
Att nu vidare komma till saken, så blef igenom de vid
detta senare tillfälle skiedde krigsrustningar och dertill erforderlige
utgifter rikets förrige gäld och skuld anseenligen
ökad, så att dess redbareste inkomster af tullar och andra
räntor nu måst, i brist af betalning och annan tillgång, för
de efter handen giorde lånen i Banquen pantsättias. Häraf
kommer nu, att hvad sorn eljest bordt vara statsverket till
hielp och understöd samt till någon del kunnat lindra våra
utgifter, måste derifrån saknas och umbäras, hvilket vi få
lof att ersättia och upfylla.
Vid en sådan rikets belägenhet få vi derföre intet undandraga
oss, utan måste söka att efter yttersta krafter gripa oss
an och skaffa ihop hvad till rikets uprätthållande, dess trygg
-
586 (Okt. 14.) Statshushållningen.
och säkerhet och vår egen dermed gemensamt förknippade välfärd
äskas och tarfvas. Förslag dertill är oss gifvit af Stora Secrete
Deputation, hvilket ock tyckes vara det bästa och nyttigaste
samt derföre redan af R. o. A. blifvit antagit och gillat. Det ankommer
nu endast på dess verkställighet, som intet bör hindras.
Hr Giös påminte äfven det samma, att quaestio an redan
voro afgiord, så att nu intet mera voro att tala derom, utan
återstode allenast qusestio quomodo, hvaröfver en hvar lär behöfva
sig något att betänka. Och begärte fördenskull Hr Giös
med flere andre, att hvad som ifrån Stora Secreta nu upkommit
och här i dag blifvit upläst, måtte blifva liggande på bordet.
Hr Wulfwenstierna upräknade för R. o. A., huru ringa
de förra bevillningar indragit, och huru litet den af Hr Schechta
nu föreslagne hemmans-contribution äfven skulle utgiöra; hvaremot
han omständeligen viste, att det af Stora Secreta Deputation
upgifne förslag med brännevins-bränningens uplåtande
till Cronan vore långt nyttigare och drägeligare än alla de
hitintills brukelige extraordinarie contributioner och pålagor.
Jemväl, att man härigenom bäst finge fatt på städerne, hvilka vid
alla tillfällen undandragit sig en jemlik last med de andre Stånden.
Hr Börje Ph. Schechta gaf tillkänna, det hans tanka
intet vore att uprifva hvad af R. o. A. i detta mål redan
blifvit afgiordt, utan ginge hans med de fleres påstående derpå
ut att få behörig uplysning om de mål, som i memorialet äro
anförde, på det vi samteligen derefter sedan med så mycket
större enighet måge kunna åsämjas om verkställigheten af
Secreta Deputations förslag, eller en annan gång finna på
någon lättare utväg att skaffa hvad riket behöfver, när utgiften
blefvo i det närmaste jemkad efter inkomsten.
Hr M. J. von Gertten framgaf en artig calculation eller
uträkning, på hvad sätt bränvins-bränningens arrende och försälgning
till Cronans stora nytta och enskyltas skäliga vinst bäst
synes kunna inrättas, hvilken calculation för R. o. A. uplästes
och tillika med Stora Secreta Deputations memorial blef, i anledning
af åtskilliges giorde och här förut omnämde påstående, efter
R. o. Arns godtfinnande lemnad på bordet. I lika måtto tillsades,
att om någon annan skulle hafva några nyttige förslager till befrämjande
af ändamålet med denne inrättning, kunna desamma
ingifvas hos Ridderhus-secreteraren. på det Stora Secreta Deputation
till tidens vinnande straxt måtte få taga dem hos sig i behörigt
öfvervägande.
Minderårigas giftermål.
587
Sluteligen stannade R. o. A. öfver Hr Schechtas memorial
uti följande resolution, hvilken, sedan den å nyo var upläst och
gillad, memorialet påskrefs, så lydande:
Resolutio. Remitteras till Riksens Ständers Secrete Utskott,
som har att inkomma med nödig uplysning för Riksens Ständers
plena om thet, som af the häruti omnämde målen kan upgifvas.
R. o. A. skildes åt klockan half try.
Den 17 October.
R. o. A. samlades förmiddagen klockan 9.
Uti Hr Baron och Landtmarskalkens frånvaro förde Gref
Carl Emil Lewenhaupt klubban.
Sedan Gref Lewenhaupt äskat liud och hedt R. o. A.
intaga sina ställen,
Uplästes Protocollet af den 4:de och 6:te sidstledne Martil
ifrån sid. 545 till sid. 558, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Justities-Deputations Betänkande af den 8 Junii
sidstledne angående mindre-årige giftermål; förmälandes Deputation
sig hafva, i anledning theraf att thet befunnits, thet
Kongl. Maj:t och Rådet igenom ganska stor myckenhet af
mindre-åriges ansökningar att få träda i äktenskap alt för
mycket hindras ifrån angelägnare och mera riksvårdande ärender,
förutan thet att för the sökande, besynnerligen them som
äro långväga stadde, är mycket besvärligit, tagit tillfälle att
öfverväga, hvad författning härutinnan bäst kunde giöras,
samt therefter fallit på then tankan, att Allmogen i orterne,
som vilja söka tillstånd att få träda i äktenskap, innan laga
år blifvit fylde, måge hädanefter i hvarje län anmäla sig hos
Landshöfdingen, som sådant ej bör vägra, enär then mindreårige
i Finland, Oster- och Westerbottn fylt aderton år, samt
nitton år blifvit fulländade för then, som i Sverige är boende
och therjemte är försedd med någon hemmansdel eller torpställe
att sielf bruka och bebo, så framt ej andra laga hinder
äro i vägen; börandes intet mindre-årigt löst folk, som ej
häfver eller kunna få något säkert hemvist, bruk eller näringssätt,
tillstädias att gifta sig och genom strykande kring landet
eller andra olofliga medel skalfa sig födan. Hvilket alt Deputation
Riksens Ständers ömma bepröfvande underställer.
R. o. A. biföl lo betänkandet.
Hr Landtm, som varit nedre i Secrete Utskottet, upkom nu.
588 (Okt. 17.)
Ruda rusthåll.
Uplästes Rådets Extr av tum Protocolli af den ll:te sidstledne
Aug., hvaruti berättes, thet rusthållaren af Ruda rusthåll
i Callinare län under Smålands regimente Petter Månsson
genom underdånig supplique andragit, att, emedan han,
till följe af Kongl. Maj:ts resolution af den 14 sidstledne
Martii, måste afträda V^-del af samma rusthåll till thess
svåger Erik Bengtsson, han tå måtte få hugna sig af laga
upsägning och fardag på berörde andel samt att för then
samma niuta skälig ersättning efter mätismanna ordom, innan
thess svåger samma 1/4-del må tillträda. Och som Riksens
Ständer genom underdånig skrifvelse af den 9 Martii sidstledne
tillstyrkt, att Petter Månsson skulle thenna omrörde
andel till thess svåger afträda, utan att theruti omnämnes,
huru med afflyttningen och ersättningen måtte förhållas; altså
har Kongl. Maj:t i nåder för godt funnit samma ärende till
Riksens Ständers egit utlåtande öfverlemna.
Hr Magnus Schechta uprepade beskaffenheten af denna
saken, och hvad Petter Månsson lidit, genom det han ohördan
blifvit pålagd att afträda sin ägande V4-del i rusthållet till
sin svåger Erik Bengtsson.
R. o. A. funno för sin del bäst, thet underdånigt svar
afgår till Hans Kongl. Maj:t, att hvad fardagen och then sökte
ersättningen angår, Riksens Ständers mening aldrig varit att
betaga rusthållaren Petter Månsson hvad lag förmår.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst
och gillad, Rådets Extractum Protocolli påskrefs.
I anledning af den påminnelse, som blef giord af åtskillige
af Krigsbefälet, afskickades nu en Deputation af 6 personer
till de andre Stånden att åter påminna om slut angående den
ständige markgången. Gref Piper förde ordet.
Efter Hr Magnus Schechtas enständiga påstående uplästes
sedan ett dess memorial, hvaruti förmäles, att sedan han
genomläsit thet af Deputerade författade memorial och betänkande
angående en them ombetrodd undersökning om herrdagsmannens
Erik Perssons memorial, med mera, har han,
enligit sin skyldighet och thet honom åliggande ansvar, icke
kunnat undgå följande till Protocollet föra låta, med anhållan
att genom proposition erfara samtelige riddersmäns mening i
följande: om Hrr Deputerade hafva, i kraft af sin instruction,
kunnat entrera uti sådane saker, sorn theras betänkande och
sä kallade memorial innehåller och medförer, såsom till
Magnus Skectas memorial.
589
exempel thet, som föreslås, synes till liksom nytt stadgande
angående fundamental lagarnes uttydning eller påökning,
hvaruti han för sin del icke vettat ännu af någon quaestion,
mindre hos Riksens Ständer någon ventilation föregått eller
existerat, om något sådant vore ämne eller skulle företagas.
Han vore och förblefve af then tankan, att väre fundamental
lagar böra stå såsom berg och vår frihets förmurar
oryggelige, så att thet minsta anlopp eller quaestion rörande
them måste, så länge friheten mår väl, tillbakars studsa och
till jorden falla, så väl som ock alt thet, som emot them
brytes, utan ringaste drögsmål beifras, med alfvarsam åtgiärd
rättas och eftertryckeligen botas, så framt vi icke vilja se
vår frihet snärd uti en sådan feber, som icke utan nöd och
långsamt qval står att öfvervinnas. Såvida nu Hr Schechta
icke har sig bekant, thet någon sådan instruction varit för
Hrr Deputerade att entrera, utan blott att undersöka om en
skrift, som är bekant; altså protesterar han härmed på thet
högsta emot thet ringaste vidrörande eller nytt stadgande angående
våre fundamental lagar, jemte förklarande, att sådant
vid ett ganska obehörigt tillfälle bör för intet gällande anses
eller på något sätt uptagas, utan aldeles förkastas.
Beträffande thet, som uti Deputerades memorial förmält
finnes, angående någre tekn på klädebonader, med mera, så
yttrar sig Hr Schechta, att thess hierta blöder öfver ett så
oförskylt nit emot ärligit och godt kiändt folk. Han häpnade
theröfver, att uti ett lagbundit samhälde få höra menlösa
klädessätt, som icke uti någon ännu kunnig, mindre något
straff kräfjande lag vises förbudne, blifva utan all billig anledning
så hårdt ansedde af the Deputerade, them lika som
farlige brått och Ofverheten misshagelige oordningar upräknas,
enfin, utan att nämna någon angifvare, förete hiertfrätande
beskyllningar samt therpå giöra till then tredies oskyldiga taure
och oboteliga förfång åtskillige slutsatser och fattade eftertänkelige
steg, så att, utan [att] blifva hörd, utan att vetta sig illa
giort eller felat emot lagen och Höga Öfverhetens vilja, ärligt
och menlöst folk sättes i misshag och svåra omdömen
och blir så ömkansvärdigt sargadt till sin existimation, att
sielfva hiertat kan brista, tå man måste röna, huruledes, i
stället för förmodad tröst och en skyndesam liielp emot så
många svårt angifne sammansällade olagligheter och uppenbart
våldskri öfver lagens och frihetens förkränkning samt
590 (Okt. 17.) Magnus Skectas anmärkningar
svärmande förrädiske anslag m. m., som ej så fort blifvit afgjordt,
ärligt och nitälskande folk måste så ymkeligen prostitueras
och blifva sacrifice och offer för the sensiblaste steg,
som icke ännu finnes hafva the värst sinnade öfvergått. Hr
Schechta förmodar altså, att R. o. A. täcktes visa honom then
ädelmodiga rättvisa, att hans så oförmodeligen lsederade heder
genom sådane beskyllningar måtte blifva jemte thess oskuld
maintinerad och lagligen reparerad, och att rikets lagar, the
ther undersåtarne till laga värn och oskulds säkra beskydd
äro stiftade och allmänt vedertagne, måge oförkränkte blifva
håldne, som ock att icke på oskyldige och menlösa klädessätt,
men väl på svärmande brott och illa sinnade, rikets välfärd
och lagarne kränkande afsigter må giöras afseende. Sidst
och hvad thet angår, att all sammankomst riksdagsmän emellan
och annat godt ärligt folk skall vara och anses i parallele
med skadelig och oloflig, så väntar Hr Schechta, att thet ej
förr lärer kunna bifallas än vid svenska frihetens begrafning,
och alt therföre emot thetta som emot thet förra, hvilket ej
angår then Deputerade anförtrodde saken, nu till thess sidsta
protesterar.
När föregående memorial var upläst, tilläde
Hr Magnus Skecta, det han aldrig trodt, att Deputerade
skulle befatta sig med det, som de intet fädt i commission,
och angripa ärligt folk för det burit en mässingsknapp,
som nu uttydes för tekn på hatten, men likväl varit i sig
sielft mycket innocent. Ja, han undrade, att man ville angripa
redelige och välsinnade, men lemna skälmar att ännu
längre få gå i mörker och löndom och sammansmida deras
skadelige stämplingar och förrädiske anläggningar.
Ehuru han nu vore på det aldra sensiblaste sätt af Deputerade
rörder och angripen, så vore dock intet hans afsigt
att påstå någon satisfaction på Deputerade, utan vore han
föranlåten att försvara sin heder och göra sig fri från de
tillmälen, som honom nu sökes att påbördas. Om han intet
vid alla tillfällen råkat på att tala hvar och en till behag,
så rådde han intet derföre. Han hade aldrig gådt in i något
partie; hans systeme hade varit att vörda Konungen, lyda
lagen, skydda den förorättade och framdraga den, som illa
giordt, till välförtient straff. Med sådant upsåt och sådant
tänkesätt hade han arbetat på rikets upkomst och successionens
bestånd. Om han derigenom förtient att på detta
emot Deputerades memorial
591
sättet blifva angripen, det underkastade han R. o. A:ns benägna
ompröfvande.
Vidare understälte han, om det, som Deputerade nu föreslagit,
att ingen får ingifva något memorial i sitt Stånd, med
mindre concepistens namn är undertecknadt, som ock att
ingen får emot sitt Stånds vilja vända sig med något memorial
till de andre Stånden, kan annorlunda anses än en uttydning
och påökning af våra fundamental-lagar, som försätter
riksdagsmännen i tvång och kränker theras frihet.
Den 5:te § i Deputerades memorial, som angår tracteringar
och sammankomster, vore äfvenså eftertänkelig, ty
der sättes han med flere, som kunna någon gång hafva varit
tillhopa att rådgöra om rikets bästa och de vid Riksdagen
förekommande angelägenheter, i parabel med skälmar och förrädare,
oaktadt desse sammankomster skiedt i godt, men ingalunda
i ondt upsåt. Den kärlek han hyste för fäderneslandet
och sine medborgare, hvars välfärd han som riksdagsman vid
Riksdagen borde besörja, hade drifvit honom att under tiden
med några välmenande vänner sammanträda och om de benigare
sakerne rådlägga. Han vore thertill kallad och buden
igenom Hans Maj:ts nådigste kallelsebref till Riksdagen. Han
hade vidare blifvit dertill drefven, när han fick höra, hvad
förrädiska planer som voro å färde: huru en riksdagsbonde
vid namn Nils Pärsson på ett ganska förgripeligit sätt utlåtit
sig om Hans Kongl. Höghet och succession, huru en
Springer och Blackwell velat runka på Cronan, och huru
änteligen Secrete Utskottet igenom Extractum Protocolli af
den 15:de sidstledne Julii gåfvo Riksens Ständer tillkänna,
det riket ännu hotades med flere andre hemlige anläggningar,
hvarigenom succession till dess bestånd och Riksens Ständer
till sine fri- och rättigheter kunde sättias i våda och äfventyr.
Sådane omständigheter hafva ej annars kunnat än föra
hvar riksdagsman till den aldranogaste upmärksamhet och
bringa honom till de steg, som han giordt, så att han ock sielf,
till att få fram sanningen i dagsliuset, satt sig i cas af förrädare
och låtit anklaga sig, för att få Nils Pärsson med flere fast.
Men nu såge han frukten och belöningen för all sin möda
och arbete. Hans nit och välmening hade ådragit honom hat
och ovänskap samt tillskyndat honom nu de aldra grofvaste
tillmälen af Deputerade. Men han förhoppades, att hvarken
592 (Okt. 17.) Om M. Skectas memorial.
den ena eller andra med skäl skall kunna förebrå honom
hans upförande, utan att han som ärlig karl skall resa härifrån.
Slutligen giorde Hr Scheclita någon påminnelse vid det,
som uti Deputerades memorial sägs, att de allmänna sakerne
böra lemnäs till deras vård och skiötande, som dertill äga behörig
myndighet; förmenandes Hr Scliechta, det ingen myndighet
hade rum ibland fria riksdagsmän, utan vore alla af
dem lika goda, så att den ena intet kan eller bör tillvälla sig
något företräde, mindre påstå sig äga någon myndighet framför
den andra.
Frih. Coijet begärte, att Deputerades memorial och betänkande
måtte ännu en gång afhöras, ty 0111 det, som Hr
Schechta beskylt Deputerade före, kan bevisas, så förtienade
hvarken han eller de andre att mera räknas för värdige ledamöter
af R. o. A., utan borde de kiöras ut af Riddarhuset.
Uplästes altså å nyo Deputerades memorial och betänkande,
hvaraf innehållet redan omständeligen är anfördt uti
Protocollet af den 30:de September.
Therpå uplästes Presteståndets utlåtelse genom Extractum
Protocolli af den 7 hujus angående förberörde Deputerades
memorial om undersökningen öfver herredagsmannen Erik
Persson med mera, hvarutinnan Presteståndet med tacksamhet
erkänner Herrar Deputerades vid denna saken hafde besvär
och viste flit samt bifaller aldeles theras tankar såsom välgrundade
och recommenderar therjemte samma memorial hos
the öfrige respective Stånden till lika benägit bifall.
Vidare uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
samma dato, therutinnan förmäles, att Borgareståndet äfven
förehaft Herrar Deputerades memorial och betänkande angående
undersökningen öfver concepisten till Erik Perssons memorial,
samt att Borgareståndet efter behörigt öfvervägande
funnit godt att till alla delar bifalla thetta Deputerades memorial,
med tilläggning, att hos Hans Kongl. Maj:t i underdånighet
må anhållas, det alla de mål och förgripelser, som
Erik Persson i sitt memorial af deu 5:te September sidstledne
omrördt och hos den här i staden tillförordnade Kongl. Commissorialrätten
redan äro eller hädanefter kunna blifva anhängige,
måge utan vidare underdånig förfrågan och speci
-
Presträttigketerna på Gottland.
593
elle befallning i hvarje mål, efter Sveriges lag och process
derstädes få uptagas, ransakas och afdömraas.
Deputation, som varit hos de andre Stånden och påmint,
det de måtte afgiöra om markegången, kom nu tillbaka. Och
berättade Gref Piper, hvilken fördt ordet, att Presteståndet
lofvat godt slut, men sagt derjemte, att de ex capite prudentia
måste afgiöra denna saken, för att intet stöta sig med Bondeståndet.
Borgareståndet hade äfven lofvat utlåta sig, så snart
Presteståndet afgiordt saken.
Hr Hårleman trodde, att om R. o. A. skulle göra ett
med Presteståndet och bifalla, thet presterskapet på Gottland
måge bibehållas vid sina gamla privilegier och rättigheter,
hvad theras inkomster angår, så torde Presteståndet snarare
bifalla R. o. A. om markegången.
Företogs fördenskull Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
angående presterättiglieterne på Gottland.
Hr Hökerstedt berättade, thet the mesta klagomålen
härröra deraf, att uti 1648 års conventionsstadga står, thet
hvar bonde bör betala af hvart helt, halft eller fierndels hemman
så och så mycket; men en del prester hafva, i anledning
af hvad som sägs uti 1681 års förordning, att för hvart hemman
skall betalas till presten det som der upräknas, tagit sig
före att fordra lika mycket af både halfva och fierdedels
hemman.
Som Cammar-Oeconomie-Deputations betänkande var
ganska vidlyftigt, Borgare- och Bondestånden jemväl, enligit
theras påskrift på Presteståndets Extractum Protocolli af den
6 sidstledne Martii, som nu upvistes, hade till alla delar förenat
sig med Presteståndet, att den omnämde conventionsstadgan
af år 1648 bör hädanefter, lika som den härtills
varit, blifva thet rättesnöre, hvarefter presterättigheterne
på Gottland skola både gifvas och tagas; så höllö R. o. A.
onödigt att upläsa Cammar-Oeconomie-Deputations betänkande.
Utan stannade R. o. A. öfver denna saken uti följande
slut, hvilket, sedan det för R. o. A. var justerat, CammarOeconomie-Deputations
betänkande påskrefs.
Resolutio. R. o. A. bifaller, att presterskapet på Gottland
måge bibehållas vid sina gamla privilegier och rättigheter,
hvad deras inkomster angår; men skulle något missförstånd
vara upkommit angående proportionen af hemman
Adelm
Protokoll. (XVI) 1746—1747. II. 38
594 (Okt. 17.) Om Erik Perssons memorial.
talen m. m., så anser R. o. A. thet kunna aldrabäst rättas
utaf Hans Kongl. Maj:t, sedan alla vederbörande hörde
blifvit.
Therpå begyntes åter med discourserne öfver Deputerades
Betänkande angående Erik Perssons memorial. Och utlät
sig
Frih. Coyet, thet R. o. A. lära af det nyss upläste Deputerades
memorial och betänkande hafva hördt, det Deputerade
hvarken directe eller indirecte rördt Hr Schechta eller
någon annan. Men som Deputerade theremot blifvit af Hr
Scheehta directe angripne och svåra beskyllningar them giorde,
så bad Frih. Coyet, thet Hr Schechtas memorial först måtte
blifva communicerat med de andre Stånden, efter deras ledamöter
äro äfven så nära rörde som R. o. A:ns. Och sedan,
att R. o. A. ville skärskåda detta samt statuera exempel
på honom och de öfrige Deputerade, om de giordt galit, men
eljest taga dem i hägn och beskydd, och intet tillåta, att
de blifva angripne till deras heder och ära, som nu skiedt.
Hr Börje Philip Schechta uprepade, huru som dygd
och ära hade ifrån barndomen varit hans fasta föresats och
förnämsta ögnamärke. Inga hemliga och straffbara steg hade
han någonsin giordt. Af kärlek för fäderneslandet hade han
sielf exponerat sig, gripit Hedman an som en förrädare, till
att fria riket ifrån undergång och uptäcka flere hans stallbröder
eller skadelige verktyg och medarbetare. Men när han
begärt att få en Riksens Ständers Commission till att ransaka
öfver detta högmålsbrott, på hvilkets uptäckande rikets
säkerhet, successions bestånd och alles vår välfärd således
berodde, hade han i det stället blifvit förvist till Svea Hofrätt,
hvarest saken legat under ransakning alt sedan förleden
Februarii månad, utan att han derpå kunnat få något slut
eller med all sin använde flit och möda hunnit frambringa
sanningen i dagsliuset, efter Hedman så väl förstådt att igenkasta
alla spårren efter sig.
Nu aldenstund han lika som dess broder blifvit af Deputerade
på ett eftertänkeligit sätt lsederad, så begärte han undersökning
af samtelige Stånden här på Ridderhuset, då det
lärer finnas, hurudant hans upförande varit, och om eller
huruvida han giordt sig skyldig till det, som i Deputerades
betänkande upräknas. Hvarom med det mera han hade upsatt
ett memorial, som han nu påstod måtte blifva upläst.
B. Schechtas memorial.
595
Med R. o. A:ns tillstånd uplästes också berörde Hr Börje
Philip Schechtas memorial, hvaruti föreställes, hurusom riksens
invånare af the långsamma Riksdagarne, både genom
dryga utgifter samt skadelig tidsförspillan och hinder till bevakande
af sina enskylte angelägenheter, mycket betungas.
I anseende hvartill det ock vore att beklaga, att med the
angelägnaste och mäst riksvårdande ärendernes afgiörande,
genom then förderfvelige inrotade missämjan, kommer esomoftast
länge att utdragas. Riksens Ständer hade redan uti
samfälte 13 månader varit tillhopa, och skulle således nu
tyckas vara tid att sluta Riksdagen.
Men så gagneligit sådant i viss måtto skulle synas vara,
så nödigt och oumgängeligit är thet dock, att the viktige målen
först blifva afgiorde, utom hvilka en långlig Riksdags giöromål
ej annorledes än ofullkomlige skattas kunna, som det
ock i sig sielf eftertänkeligit och för hela riket skadeligit
voro, om det ej först till ända bragtes, som ovedersägeligen
afgiordt vara bör.
Sedan Riksens Ständers Secrete Utskott, ej mindre af en
högst berömmelig nit än ganska stor försigtighet och ädelmodighet,
ömhiertigt för fäderneslandet ytterligare och genom
utdrag af Protocollet, hållit den 15 Julii sidstledne, utmärkt
den belägenhet riket var uti, och således äfven bestyrkt de
förut tagne mått och steg medelst undersökningars och commissioners
anställande öfver de irringar samt kitzlige och
obetänkte anläggningar och hemlige stämplingar, hvarigenom
riket till sin säkerhet, succession till sitt bestånd, Riksens
Ständer till sina fri- och rättigheter kunde sättias uti äfventyr
och våda, uti hvilken det ännu sväfvar, och till dess
samma mål fullkomligen blifvit afgiorde samt alla deruti delaktige,
hvar för sig, efter deras mindre delaktighet derutinnan
afstraffade blifva; så är ock nu det första, och innan något
om Riksdagens afslutande föreställas bör, att åtänka, huru
desse ofvannämde påbegynte förrättningar till sin ändtelige
ända måge kunna bringas, då ock Riksens Ständer under
deras härvaro få hugna sig af frukten af deras arbeten, och
att deras långliga väntan vunnit sitt ändamål, samt riket
således i det stånd satt, att det samma kan äga sitt trygga
bestånd och den allmänna och enskylta säkerheten och båtnaden
så långt är befrämjad och stadfästad, som i desse bedröfvelige
omständigheter någon tid åstadkommas kan.
596 (Ott. 17.) B. Schechtas memorial.
Irenne månader voro redan förflutne, sedan Secrete Utskottet
ganska moget genom besagde dess utdrag gaf Riksens
Ständers plena vid handen sakernes belägenhet, och väntar
hela riket på de rättmätige utslagen, [som] i mer förmälte vigtige
mål komma att fällas.
Riksens Höglofl. Ständers värda ledamöter uti hvarje Stånd
skulle ock här förutan intet niuta nyttan af sin långlige härvaro
och hafde möda och besvär, som sagt är, utan lika sorn
med oförrättade ärender återkomma till sine landsorter och
hemmavarande medbroder.
Vid sådan rikets belägenhet förmäler Hr Schechta sig, i
anledning af Riksdagsordningens 13 §, vara befogad såsom
riksdagsman välment underställa, om icke rådeligast voro,
thet en Commission af samtelige Stånden förordnades, som,
efter tagit säte här på Riddarhussalen, summario processu
uptager hvad vid Riksens Ständers Commission, Corumissorialrätten,
så väl som Kongl. Hofrätten, med laga dom ej ännu
medbunnits afhielpas, jemte thet mera, och hvarvid then ena
eller andra mer kunde hafva att anföra, än härtills skiedt.
Yid hvilket tillfälle han förmenar, hvar och en herrdagsman,
som sielf till medlem ej tillordnad vore och thet åstundade, kunde
efterlåtas att vid tid och tillfälle och till bättre uplysnings
meddelande vid samma Commission sig infinna; och tå förmodar
Hr Sclieclita, att thet ändamålet under Riksens Ständers
sammanvaro kunde vinnas, som länge nog eftersträfvadt
varit, hälst tå rädelsförarne noga efterspanas, och hvad emot
Öfverhet och riket stämpladt blifvit, behörigen beifras samt
efter Kongl. Maj:ts bref af den 25 October 1659 rättvisligen
afdömmas. Icke för mindre nödigt håller Hr Schechta thet,
att visse Deputerade af alla Stånden förordnades, som kunde
efterse, hvad disposition och förvaltning så väl vid armeen
som med cronomedlen under sidsta olyckeliga kriget i Finland
skiedd vore, likaledes med slotts- och landshielpsmedlen,
samt hvad öfrigt af thesse landsbevillningar vara kan, hvarom
särskilta och utförliga berättelser till Riksens Ständers
plena ovedersägeligen böra ingifvas, så att i anledning theraf
the författningar, innan Riksdagen slutes, måge kunna giöras,
som rikets härunder beroende angelägenhet tarfvar.
Sidst utlåter Hr Schechta sig, att then Aldrahögste, som
styrslen öfver himmel och jord förer, kräfver en behörig och
sådan nitälskan, som så i the förra som sednare målen erfordras
Om M. Schechtas memorial.
597
af them, som tillsynen af fäderneslandsens båtnad enkannerligen
tillhörer, nemligen Riksens Ständer, hvilkas samveten äfven thet
samma them åbördar, och theras undersåteliga plikt emot theras
Öfverhet och oskrymtad kärlek för theras fädernesland, samt
fölgakteligen och för theras hemmavarande medundersåtare och
medbroder them äfvenväl och oförnekeligen tillbinder.
När föregående memorial var till ända läst, fullfolgde Hr
Börje Ph. Schechta, att det sista han nu vid denna Riksdagen
begiärte, vore, att en sådan allmän Ständernes Commission
måtte blifva beviljad, som han föreslagit, hvilken kunde
undersöka om altsammans, som nu vid Hofrätten, Commission
eller Commissorialrätter samt flerestädes ligger under afgörande.
Man skulle då få se, att enigheten snart blefve återstäld,
och ville han gärna tillåta denne Commission att giöra
en början med att undersöka om hans upförande, efter han så
nära blifvit rörd af Deputerade.
Frih. Carl Otto Hamilton förestälte, att detta Hr
Börje Schechtas memorial intet hade någon gemenskap med
den förra saken om Deputerades betänkande, och ty innehölt
han med sitt yttrande deröfver tills en annan gång. Men
hvad nu angår det af Hr Magnus Schechta ingifne och först
upläste memorialet om Deputerades betänkande, så kunde
han intet finna, att Hr Schechta på minsta sätt blifvit rörder
af Deputerade, hvarföre han ej eller haft orsak dem så hardt
att angripa, utan vore han dertill aldeles obefogad.
Att Deputerade tillstyrkt, det de af en del antagne teckn
och märken på klädebonaden böra afläggas, dertill hade Deputerade
mycken god grund, ehuru menlöst sådant i sig sielft
ock kan hafva varit. Han viste nog, att Schechta och flere,
som dem burit, voro välmenande, men slike påfund och nyheter
kunna ofta i framtiden föra med sig större olägenheter
och farligare påfölgder, än man sig i början föreställer. De
tål tes ock derföre intet hos fria regeringar. Ovännen fägnar sig
åt den delning, som derigenom utmärkes; skilgaktige omdömen
fällas af de inhemska; och merendels uttydes det altid så,
som vore något särdeles derunder, eller att man vill marquera
sig för besynnerlig välsinnad, hvarigenom jalousie upväckes,
som på sistone kan leda till verkelig söndrings och orolighets
åstadkommande rikets inbyggare emellan, efter den ena aldrig
gärna vill lemna den andra något företräde i nit och
välmening emot fäderneslandet.
598 (Okt. 17.) Om M. Schechtas memorial.
Hr Klingsporre conformerade sig aldeles med Friherre
Hamilton.
Gref Axel Rutger Sparre tyckte, att Deputerade för
mycket inskränkt riksdagsmännens frihet, när de sagt att man
intet skulle få vända sig till de andre Stånden med något
memorial utom sitt egit Stånds vilja, hvartill han för sin del
sig ingalunda kunde begifva. Flere andre instämde dermed.
Frih. Cronhiort holt före, det de upläste begge memorialerne
kunde tillika med Erik Perssons skrift remitteras till
Commissorial-rätten, som då fingo derigenom anledning att
efterfråga de håldne tracteringar.
Hr Landtm, svarade, det han med de andre Talemännen
och Deputerade vore af Hr Schechta alt för hårdt angrepne;
och kunde altså Hr Schechtas memorial intet remitteras
dit, eller de ställas under någon Commissorial-rätt.
Frih. Cronhiort explicerade sig, att dess mening intet
varit, att den emellan Hr Landtm, och de öfrige Deputerade
samt Hr Schechta nu upkomne saken skulle förvisas till Commissorial-rätten,
utan att Hr Schechtas memorial tillika med
Erik Perssons skrift endast skulle till den ändan skickas dit,
att Commissorial-rätten måtte få deraf anledning att undersöka
om de håldne skadelige tracteringar och flere anläggningar,
som dermed kunna hafva någon gemenskap.
Hr Löwenhielm beklagade, att Deputerade alt för hårdt
och eftertänkeligen blifvit angrepne af Hr M. Schechta. Det
beskyltes före att hafva öfverträdt sin instruction, kränkt
fundamental-lagen, kränkt riksdagsmännens frihet, attaquerat
visse personer, som burit märken, derigenom försatt dem i misshag
och svåra omdömen hos andra och lsederat Hr Schechta
till sin heder och existimation. Om detta alt sig så i sielfva
verket förhöilo, så vore Deputerade antingen stora tokar eller
uppenbara skälmar. Men betänkandet innehåller ingenting
annat än det, som tienar till enighet, vänlighet och redighet.
Efter de 3:ne Ståndens resolution hade Deputerade måst efterfråga
concepisten till det af Erik Persson ingifne memorialet;
dock hade Deputerade, i anseende till vissa betänkeligheter,
gådt lindrigaste vägen och med all fogelighet velat handtera
saken. Med skiäl hade ock Deputerade tillstyrkt, att concepisten
jemväl bör undertekna de memorialer, som till Riksens
Ständer af någon riksdagsman ingifvas, hvilken intet
sielf kan skrifva; ty sådant vore enligit med 5:te § i 1738
Om M. Schechtas memorial.
599
års förordning om det, sorn vid tillkommande Riksdagar bör
iakttagas. Dessutan lärer ännu vara i friskt minne, att vid
1723 års Riksdag memorialer inkommit af några Bondeståndets
ledamöter angående souverainitetens återinförande; hvaraf
nogsamt kan dömmas, huru angelägen denna prsecaution
är, och vore önskeligit, om de, som vid ena eller andra tillfället
förleda enfaldigt folk, härigenom kunde uptäckas.
Hvad de omtalte teknen och märken på klädebonaden
angår, så underställe Hr Löwenhielm, om det är tienligit eller
anständigt, att vi, som med enighet och samdräktighet böra bo
och lefva tillhopa, skola bära sådane tekn, som armeer skiljer
sig med i fält, och att dervid utsprides och missbrukas Öfverhetens
namn, hvaraf många farliga påfölgder kan blifva i
en fri regering. Enigheten, inbördes sämja och förtroligheten
äro, Gud bättre, nog försvundne ifrån oss. Vi behöfde intet
med några särdeles tekn intyga sådant för allmänheten. Våra
giärningar och vårt förhållande vittnar nogsamt derom; men
våra handlingar och kanske de å detta stället håldne tänkeböcker
lemna beklagligen de mesta minnesmärken deraf för
framtiden och en oväldug efterverld.
Af hvad som således nu blifvit anfördt, förmodade Hr
Löwenhielm sluteligen, det samtelige Högloft. R. o. A. gunstigast
lära finna, att Hr Schechta aldeles ingen orsak har att
påstå någon reparation af Deputerade, för det han igenom
deras betänkande blifvit lsederad till sin heder; men att Deputerade
tvärt om på ett ganska oförskylt och otillbörligt sätt
af honom äro blefne angrepne, hvilket ihgalunda kan eller bör
tålas, utan de niuta R. o. Arns hägn och beskydd samt efter
sin oskuld få behörig reparation.
Detta understöddes af största delen ibland R. o. A.
Hr Magnus Schechta sade, att dess memorial inneliöllo
ingenting annat, än hvad en ren och upriktig nit hos honom
frambringat, Han hade intet besvärat sig öfver Deputerade.
Våra fundamental lagars oföränderlige bibehållande hade varit
honom så högt om hiertat, att han funnit eftertänkeligit, thet
the samma i någor måtto skulle vidröras eller påökas, hvilket
han tyckt skulle skie, om det blefve antagit och faststält, som
Deputerade nu projecterat, Och som han dessutom blifvit af
Deputerade så tydeligen utmärkter, att en hvar nogsamt kunde
finna, att Deputerade mente honom med de orden: hvilka
fagra fårgor ofta pläga sättias pä sielftyckt och oordenteligit
600 (Okt. 17.) Om Deputerades betänkande
företagande; så hade han begärt, att han derigenom intet
måtte komma något till sin heder att lida, efter hans välmening
för riket och successionens bestånd fördt honom in i att
med all flit arbeta på vissa saker.
Hr Anrepp betygade, att Deputerade med så mycken ömhet
handterat denna saken, som målet i anseende till dess granlaga
beskaffenhet förtienar. De hafva i synnerhet fästadt sine
tankar på förtroendets återställande Bondeståndets ledamöter
emellan och fundamental-lagarnes ohrotslige efterlefnad; hvilket
ändamål om thet kan vinnas på ett så lindrigt sätt, som Deputerade
nu föreslagit, är thet långt lättare än att inlöpa uti
någon vidlyftig undersökning. De andre Stånden hafva ock
intet velat gå längre in eller tillåta någon vidare undersökning
än allenast om concepisteu till Erik Perssons memorial,
på sätt som redan förra gången erindrades. Många svårigheter
skulle äfven möta, om man ville examinera alla oordenteligheter,
som äro förelupne i Bondeståndet; och på slutet stannade
ändå altsammans i häftige motsägelser å ömse sidor, i
det att hvar emot annan skulle påstå sig hafva rätt, hvarigenom
sinnerne ännu mera skulle upeldas och saken således
intet förbättras, men snarare förvärras, och en längre utdrägt
på tiden med Riksdagens slut förorsakas.
Hvad Deputerade eljest vid detta tillfället förestält, är dels
grundat i förra förordningar och tienar till god ordning, dels
länder det ock till omnämde ändamålets vinnande, af förtrolighetens
återställande samt lagarnes handhafvande och efterlefnad.
Att concepistens namn bör underteknas på de memorialer,
som till Riksens Ständer ingifvas, är, som Hr Löwenhielm
nyss sade, enligit med 1738 års förordning. Likaså
stödjer sig på 1723 års Riksdagsordning den författning, att
ingen bör emot sitt Stånds vilja få vända sig med något memorial
till de andre Stånden. Att inga Deputationer böra
emottagas eller inlåtas, som icke hafva med sig Extractum
Protocolli eller frambära ärendet i Ståndets namn, tyckes också
vara nödigt, ty annars skulle mycken oreda och oordentelighet
kunna förelöpa. Hvad de omförmälte tekn och märken på
klädebonaden angår, så vore bäst att lemna dem, efter de
gifvit anledning till förargelse. Vi böra alla vara lika nitiska,
lika välmenande, och ingen bör påstå sig äga derutinnan något
företräde för den andra.
och Schechtas memorial.
601
Hvad i öfrigit beträffar Hr Börje Schechtas memorial, så
undersökas ju alla de redan angifne målen hvar å sin ort,
och vore derföre onödigt att nu förordna någon allmän Commission.
Omöjeligheten låge ock i vägen att kunna anställa
den på det sättet, som Hr Schechta proponerat, utan när de,
som redan hafva sakerne om händer, få fullfölja dermed, lära
de väl giöra sin flit att utröna och uptäcka, om något skadeligit
varit å färde. Vi kunna fullfölja med vårt öfrige riksdagsarbete
och ernå ett önskeligit slut på denne långsamma
Riksdagen, hvilket annars ej så hastigt lärer skie.
Hr Hummelhielra sade det vara svårt, att Deputerade,
bland hvilka han äfven haft den äran att vara, skola beskyllas
för att hafva handlat emot grundlagarne, der likväl
betänkandet aldrig innehåller något sådant, utan Deputerade
hade giordt, hvad de trodt rikets sanskyldigaste bästa fordrade,
och hade ingalunda velat påtränga Stånden detta som
någon ny lag. Hr Hummelhielin påstod derföre, att Deputerades
menlösa upsåt måtte blifva skyddat för olaga åtal och
dem behörig reparation tilldelas.
Detta tycktes vara rätt och billigt.
Hr Landtm, föreslog, att efter R. o. A. finnes vara af
skilgaktige tankar om den andre puncten, angående att ingen
får emot sitt Stånds vilja gå till de andra Stånden, berörde
punct fördenskull måtte upskiutas och Hr Landtm, få giöra
proposition om det öfrige.
Gref Axel Sparre utlät sig, att som, i anledning af ll:te
§ i Riksdagsordningen, hvar och en tillåtes att ingifva memorial
till de andre Stånden, allenast sådant först i ens egit
Stånd blifvit anmält; så kunde han aldrig samtycka till det,
som Deputerade detta angående föreslagit, utan ansåge han
det som en förtvdning öfver lagen.
Hr Landtm, svarade, att detta ingalunda kan eller bör
anses som någon förtydning emot lagen, emedan praxis altid
varit så, att det ankommit på hvart och ett Stånds bepröfvande,
huruvida thet ingifne memorialet fådt communiceras
med de andre Stånden.
Therpå upläste Gref Sparre the orden af slutet i Deputerades
betänkande: att man igenom then Högstas välsignelse
hoppas, att the allmänna ärenderne bäst blifva skötte, enär
deras vårdande lemnäs till dem allena, som dertill äro utsedde
oell förordnade och altså äga, jemte nödig kundskap
602 (Okt. 17.) Om Deputeradea betänkande
och insigt, till samma giöromål samt deras skiötande och vård
behörig rättighet och myndighet; och frågade Gref Sparre,
om härmed förstås Landtmarskalken och Talemännen, eller
hvem som eljest härmed menas. Aldenstund han intet viste
af någon prioritet eller erkände, att någon, eho det vara må,
ägde någon särdeles rättighet och myndighet framför den andra
till de allmänna sakernes skiötande och vårdande, utan
att sådant tillkommo samtelige Riksens Ständer gemensamt.
Hr Löwenhielm svarade, att härmed förstodes vederbörande
Deputationer, hvilkom dylika ärender anförtrodde äro;
men till ännu mera uplysning kunde meningen sålunda ändras,
att de allmänna ärenderne blifva bäst skötte, enär deras vårdande
lemnäs till dem allena, som af Riksens Ständer dertill
utsedde och förordnade äro.
Gref Sparre förklarade sig nu väl vara till freds stäld i
denna omständigheten, men honom bekymrade ännu mycket,
att igenom det, som uti Deputerades betänkande sägs om tracteringar,
Ständerne kunna få en fläck uppå sig, efter det kan
så uttydas, som läto Ständerne, eller en del af dem, corrompera
sig genom tracteringar. Illa nog är det, att så i sielfva
verket skall vara; men derföre borde vi ändå intet genom ett
publiqt document lemna någon skamfläck på Ständer. Nog,
när detta undersökes vid Commissionerne eller Commissorialrätten.
Hr Löwenhielm mente, att hvad som Gref Sparre i så
måtto oroar, snart kunde förekommas på det sättet, att den
puncten af Deputerades betänkande, som angår tracteringar,
blifver allenast en särskilt öfverenskommelse inom Ståndet. I
öfrigit trodde Hr Löwenhielm, det ingen lärer kunna neka, att
alla sådane tracteringar och sammankomster, som anställas för
att öfvertala andra till att ingå i vissa planer och afsikter
samt stifta partier och sammangaddningar, äro skaddige, oloflige
och straffbare, och att Deputerade ty haft stora skiäl dem
på detta sättet att afmåla och derjemte tillstyrka Riksens
Ständer, att slike tracteringar och sammankomster böra aldeles
afskaffas.
Gref Sparre var af samma tanka och önskade, att de,
som förehaft skaddige tracteringar, nu måtte blifva uptäkte.
Men honom ömmade, att detta anföres så generelt af Deputerade,
att det kan dragas till alla Ständernes ledamöter, hvilket
ingalunda har rum eller kan tålas.
och Schechtas memorial.
603
I öfrigit vore det mycket väl, att Deputerades afsigt gådt
derpå ut att återskaffa enigheten i Bondeståndet. Men de
klagande och missnögde af Bondeståndets ledamöter vore härigenom
intet till freds stälte; ty om de intet fådt skriften upläst,
och votering deröfver emot Riksdagsordningen dem blifvit
förnekad, så hafva de all orsak att klaga, och vi borde skaffa
dem bot och rättelse derå.
Hr Löwenhielm beropade sig på sielfva innehållet af Deputerades
betänkande, hvilket om det med eftertanka läses
och tillbörligen tydes, kan aldrig en sådan mening derutur
dragas, hvarigenom någon har orsak att finna sig laederad; än
mindre kunde det, som derutinnan sägs om tracteringar, lämpas
till Ständerne i gemen.
Det senare Gref Sparres giorde inkast, om de missnögde
ledamöters tillfredsställande i Bondeståndet och att de oordenteligheter,
som derstädes äro förelupne, borde af oss rättas, är
ofta gånger(!) tillförene besvarat dermed, att vi ej kunna gripa
in i Ståndets rättigheter; och nu erhindras än ytterligare, att
de andre Stånden intet velat befatta sig vidare med denna
saken, än att concepisten till Erik Perssons memorial skulle
efterfrågas, hvilket har måst blifva norm och rättesnöre för
Deputerade, huru långt de gå skulle.
Hr Klingsporre yttrade sig, det han till alla delar bifaller
Deputerades betänkande och tackar dem för deras härvid
hafde möda och besvär.
Flere andre giorde detsamma. Och förestältes ännu vidare,
hvad mycken oreda och villervalla deraf kunde härröra, att
någon emot sitt Stånds vilja skulle med memorial få gå till
de andre Stånden. Att corruptions-måltider afskaffades, vore
visserligen gagneligit. Lika så att sakerne lemnades till deras
handterande, som dertill äro utsedde och förordnade samt till
deras vård och skiötande äga, jemte nödig kundskap, också
behörig myndighet.
Hr Magnus Schechta sade sig intet annat hafva kunnat
finna, än att Deputerade i sitt betänkande sökt giöra någon
uttydning öfver lagen, i det de velat förbiuda, att ingen riksdagsman
skall få ingifva något memorial i sitt Stånd, utan
att concepistens namn är derunder tecknadt, och att ingen
skall få gå till de audre Stånden med memorialer, så framt
han icke dertill fådt lof af sitt egit Stånd, der likväl Riksdagsordningen
tydeligen gier vid handen, att när man först i
604 (Okt. 17.) Om Deputerades betänkande
sitt egit Stånd anmält ärendet, har hvar och en frihet att
vända sig till de andre Stånden. I hvilka mål han således
intet velat tillåta att någon ny lag skulle påtvingas Ständerne.
Sedan hade han ment, att man liksom velat utestänga
Bondeståndets ledamöter ifrån att med samma frihet som de
andre riksdagsmännen giöra några föreställningar och yttra
sina tankar, efter det sägs af Deputerade, att sakerne böra
lemnäs till dem allena, som jemte nödig kunskap och insigt
äga dertill behörig myndighet. Och sist hade han tyckt, att
de klagande och missnögde af Bondeståndet intet förtient någon
varning, för det de begärt att undersökning måtte skie om
de håldne skadelige tracteringar.
Om han nu giordt illa, att han talte mot Deputerades betänkande,
eller eljest på något sätt förgådt sig, så kunde man
ännu tilltala honom derföre, och hans tillämnade resa förbiudas;
men eljest tackade han alla dem af R. o. A., som
med honom instämdt, försäkrandes, att han med största erkänsamhet
skall deras vänskap uti evigt minne hos sig behålla.
Det menlösa tekn och märket, han på klädebonaden burit, bad
han med lika menlöshet måtte af hvar och en uptagas och
uttydas. Och för öfrigit recommenderade han sig uti samtel.
R. o. Arns ynnest och bevågenhet, efter han i morgon lärer
komma att resa härifrån och således för denna gången eller
vid denna Riksdagen intet får den äran att mera tala här på
Riddarhuset.
Hr Anrepp försäkrade, att Deputerade intet förstådt
någondera af Herrar Schechtorne under det, som nämnes om
märken på klädebonaden och i synnerhet tracteringarne. Icke
eller hade Deputerade dermed syftat på annat ärligt folk,
utan sådane som legat här och intrigerat vid Riksdagarne och
hållit skadelige tracteringar och sammankomster, som en Hedman
och flere.
Hr Löwenhielm påminte, i anledning af Hr Schechtas
sista utlåtelse, att Deputerades mening ingalunda varit, thet
the missnögde af Bondeståndet skulle varnas för innehållet af
Erik Perssons memorial, utan för den processen de dervid
brukat, att de först gådt hit emot Ståndets vilja, och sedan
att the samlat underskrifter såväl inom som utom Ståndet.
Hr Börje Philip Schechta förestälte, att här nu vore
så månge bi-qusestioner upkomne. Men rätta qufestion vore
den, om icke en allmän undersökning bör beviljas, så väl om
och Schechtas memorial.
605
dem, som tracterat, som flere förrädiske arbetare. Hvaröfver
han altså nu begärte votering.
Hr Pehr Kalling erhindrade theremot, att rätta quaestion
vore, om icke Deputerades arbete får bifall, emedan thet är
materia substrata.
Gref Axel R. Sparre begärte blifva underrättad, hvem
som skall giöra Bondeståndet den omnärade varningen.
Svarades: Landtmarskalken och Talemännen i Ståndens
namn.
Gref Sparre holt nödigt, att denna varningen skier med
all försigtighet och varsamhet, så att den ena delen ändå
intet blir klagande och lidande; till hvilken ända den således
kunde inrättas, att vi förklara, det vi vilja skydda hela Ståndet
och bibehålla hvar och en af dem vid deras rättigheter.
Hr Winblad gaf tillkänna, det han också brukat en
sådan utmärkter hatt som Hr Schechta och flere, men funne
sig ändå intet stötter af Deputerades betänkande. Hvad tracteringarne
angår, så vore de skadelige, och altså nödigt att
de afskaffades. Men det tyckte han fordrade mera betänkande,
att ingen Deputation skall få gå till ett annat Stånd, utan
att hafva med sig Extractum Protocolli, emedan sådane omständigheter
kunde vara, att man vid något tillfälle behöfde
straxt afskicka en Deputation, då man blefve derifrån hindrad,
om man skulle afbida, att Extractum Protocolli upsattes.
Hr Winblad föreslog fördenskull, att denne puncten af betänkandet
kunde remitteras tillbaka till Deputerades närmare
öfvervägande, då Deputerade jemväl kunde söka att jemka det
öfriga efter de nu förde discourser, på det ingen måtte hafva
anledning till missnöje.
Häremot ropades Nej, och begärtes att Hr Landtm, ville
giöra proposition, om icke Deputerades betänkande bifalles,
emedan länge nog redan vore discourerat om denna saken.
Hr Löwenhielm viste, att det voro så mycket onödigare
att remittera den af Hr Winblad omtalte puncten tillbaka
till Deputerades närmare öfvervägande, som betänkandet
tydeligen innehöllo, det ingen Deputation bör emottagas, som ej
har med sig ettdera Ståndets Extractum Protocolli eller frambringar
ärendet i Ståndets namn. Hvaraf följer att Extractum
Protocolli just icke altid behöfves, utan kunna Deputationer
både afskickas och emottagas samt för giltige anses,
allenast de frambära ärendet i hela, men icke uti en del af
606 (Okt. 17.) Om Deputerades betänkande.
Ståndets namn, som i denna saken skedt. I öfrigit förstodes
det af sig sielf, att varningen kommer att projecteras i de aldra
öm aste termer.
Hr Hårleman gaf det förslag, att R. o. A. nu kunde
bifalla Deputerades project, men upskiuta den andra puncten
deraf till en annan gång.
Detta understöddes af största delen bland R. o. A., som
nu åter yrkade på, att Hr Landtm, måtte göra proposition.
Hr Landtm, giorde altså frågan, om R. o. A. behagar
utställa den andra puncten af Deputerades memorial och betänkande
till närmare öfverläggning en annan gång.
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om det öfrige af Deputerades
betänkande nu bifalles.
Hvilken fråga likaledes blef af R. o. A. med Ja besvarad.
Skrefs altså på Deputerades memorial och betänkande
följande resolution, hvilken för R. o. A. uplästes och gillades.
Resolutio. Betänkandet bifalles, undantagandes den andra
puncten af det som Deputerade föreslagit, hvaröfver R. o. A.
en annan gång sig närmare vill utlåta.
En och annan påstodo, att i anledning af de förut giorde
påminnelser vid den meningen, hvarest sägs, att de allmänna
ärendernes vårdande böra lemnäs till dem, som dertill utsedde
och förordnade äro, måtte sättias: till dem, som dertill af Riksens
Ständer utsedde och förordnade äro.
Härtill svarades, att detta aldrig annorlunda kan förstås,
och vore fördenskull samma tilläggning både öfverflödig och
onödig
Sedan nu detta således var afslutat, hemstälte Hr Löwenhielm,
om intet R. o. A. nu äfven skulle vilja afgiöra om
den allmänna Commission, som Hr Börje Schechta projecterat.
Och som R. o. A. förmärktes vara hågade dertill, så full—
fölgde
Hr Löwenhielm med uprepande af hvad Hr Schechta
uti sitt memorial begärt, nemligen att den af Secrete Utskottet
förordnade Commission, så väl som Commissorialrätten måtte
absorberas och i det stället en allmän Commission förordnas,
som efter tagit säte här på Riddarhuset skulle uptaga, ran
-
B. Schechtas förslag om en allmän kommission. 607
saka och summario processu afdöma de målen, som nu ligga
vid berörde Commission och Commissorialrätt, tillika med hvad
som i Hofrätten af Hedmans sak ännu återstår, och det mera
som eljest af en eller annan kan angifvas. Men till hvad
ända sådant skulle skie, eller huru och på hvad sätt det, som
hörer till den af Secrete Utskottet förordnade Commission,
kan emot Riksdagsordningen och fundamental-lagen dragas
under den projecterade allmänna Commission här på Riddarhuset,
det sade Hr Löwenhielm sig icke kunna finna. Af R.
o. A. vore ock längst för detta faststält, att Hedmans sak
bör förblifva vid Hofrätten. Och som Hr Schechta redan nog
ofta besvärat R. o. A. med denna saken, Hans Maj:t jemväl
nyligen förordnat, att halfva Hofrätten skall träda tillhopa
med Commissorialrätten för till att så mycket snarare afgiöra
den samma; så hade Hr Schechta numera bordt ställa sig till
rättelse hvad härutinnan uppå Riksens Ständers underdånige
tillstyrkande af Hans Majit i nåder förordnadt är, och intet
söka draga saken under någon allmän Commission, sedan förra
domstolen dermed så långt avancerat, och det vid en tid,
då man snarare borde tala om Riksdagens slut än framkomma
med dylika propositioner.
Skulle eljest några andra förbrytelser vara begångne, som
redan antingen äro uptäckte och under ransakning stälte, eller
förmodades kunna uptäckas; så kunde ju äfven de, hvar på
sitt behörige ställe undersökas, utan att dertill någon allmän
Commission behöfves. Hr Löwenhielm bad derföre, att man
ville låta blifva vid det, som redan giordt är, lemna sakerne
att gå sin gång och intet så hvar dag efter annan hålla på
med nya Commissioners projecterande, till hinder för R. o. A.
uti de andre angelägnare riksdagsgiöromålen, hvarmed vi så
mycket mera borde låta oss vara angelägit att skynda till slut,
som Riksdagen redan så länge stått, att vi nu i Herrans Jesu
namn väl måste omsider tänka på att skiljas åt efter 13
månaders förlopp.
Största delen af R. o. A. förklarade sig vara aldeles ense
med Hr Löwenhielm.
Hr Börje Schechta gaf tillkänna, att han therföre föreslagit
en allmän Commission här på Riddarehuset, på thet att
man så mycket snarare måtte kunna få slut på the saker,
hvarom nu på flere ställen undersökes. Och bad Hr Schechta,
att R. o. A. ville betänka, huru angelägit thet är, att sådant
608 (Okt. 21.) B. Schechtas förslag. Löjtnant Skog.
skier innan Riksdagens slut. Rikets säkerhet och R. o. A:ns
egen välfärd äskade af them then omsorgen att få sanningen
i dagsliuset.
Gref Axel Rutger Sparre önskade, att Hr Schechta
ville hafva förtroende till dem, som sakerne äro anförtrodde,
då han väl skulle få se, att sakerne gå sin tillbörliga gång;
ty Secrete Utskottet lärer, i hvad som på dem ankommer,
intet underlåta att giöra sitt till, och Hr Justitisecantzlern
lärer ock väl drifva på slut i Hofrätten och flerestädes.
Hr B. Schechta svarade, att han i hopp derom väl också
ville begifva sig, dock med förbehåld, att, om Hedmans sak
intet blir afgiord innan Riksdagens slut, han, som åtagit sig
onus probandi, då ej måtte vara underkastad någon reconvention,
efter han intet mera ärnar fullfölja saken mot Hedman,
sedan Riksens Ständer äro åtskilde, under hvars bevakande
han drifvit denna saken, som bör anses som deras ensak
och rörande deras frihet. Eller ock, att Hedman må
blifva under fängsligit förvar till nästa Ständernes sammankomst.
Hr Landtm, giorde derpå frågan, om R. o. A. behagar,
att alla desse sakerne förblifva hvar och en vid sitt forum,
der de nu äro, så att R. o. A. intet befattar sig vidare
härmed.
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Och skildes sedan R. o. A. åt klockan half try.
Den 21 October.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit sine
ställen, uplästes Protocollet af den 6 Martii sidstl. ifrån
sid. 558 till sid. 561, hvarvid inga påminnelser giordes.
Enär med protocollet var till ända, aflade hos R. o. A.
Hr Lieutenanten Skog sin vördsamma tacksägelse för R. o.
A:ns sidst tagne resolution uti hans sak, men beklagade derhos,
att den beviljade summan voro så ringa, att han dermed
intet voro hulpen.
Det svarades att rikets tillstånd är knapt, och måste
man derföre söka spara hvad man kan; varandes detta nu
en afgiord sak, som intet kan ändras eller uprifvas.
Kyrkoherden Cygnaeus.
609
Uplästes pastorens uti Menduharja sokn i Borgo stift.
Zacharias J. Cygnäi memorial, therutinnan han, i anseende
thertill att berörde sokn till större delen blifvit lagd under
Ryska Cronan efter fredsslutet och han således ej förmår theraf
försörja sig och sitt stora hushåld, med mera, bevekeligen anhållit,
thet täcktes Riksens Ständer i underdånighet hos Hans
Maj:t anmäla honom till then nu nyligen ledige blefne Limingo
kyrkoherdelägenhet i Abo stift, giörandes sig försäkrad,
att Riksens Ständer therutinnan så mycket mer lära bönhöra
honom, som thess vederlikar, hvilka varit samma öde underkastade,
i förra tider samma nåd vederfarits.
Härpå uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 17:de nästledne September, hvaruti vid handen gifves,
huruledes hos Ståndet anmält blifvit, thet kyrkoherden vid
Menduharju församling i Borgo stift Zacharias Cygnäus åtskillige
gånger tillförene och äfven nu vid sidsta olyckeliga kriget
blifvit både till sin lösa och fasta egendom ruinerad, förutan
thet att han genom fredsfördraget med Ryssland gått i mistning
[af] öfver tredjedelen af sin församling, jemte kyrkan och
prestegården, och therigenom med hustru och mångå barn råkat
uti brödlöst tillstånd. I behiertande hvaraf med flere för honom
stridande skäl och omständigheter Ståndet berättar, att Presteståndet
hos Hans Kongl. Majit för honom afgå låtit thess underdånige
recommendation och föreställning; och som ibland flere
nu för tiden Paldamo pastorat i Abo stift och Cajaneborgs län
är ledigt, så förmäler Ståndet sig instämma med Presteståndet,
att hos Hans Kongl. Majit i underdånighet må anhållas, att,
så vida thetta Paldamo pastorat är consistoriel, Hans Kongl.
Majit i nåder täcktes befalla Consistorium i Abo att draga
behörig omsorg, att thenna prestman till samma pastorat blifver
befordrad, jemväl ock att han må bli förskont att resa
dit och giöra prof, som honom är ogiörligit för dess fattigdom
skull.
R. o. A. biföl lo detta det lofl. Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Hr Landtm, anmälte, det här voro åtskillige mål, som
af de andre 3:ne Stånden redan voro afgiorde, hvilka han nu
ärnade låta föredraga R. o. A., på det desse saker sedan
måtte komma till expedition.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde och önskade, att
med expeditionerne måtte skyndas så mycket möjeligit är.
Adeina Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 39
610 (Okt. 21). Stångjämshandeln. Musikundervisning
Uplästes altså först Presteståndets Extractum Protocolli
af den 5 September sidstl., hvaruti berättes, att Presteståndet
låtit sig föredragas Borgareståndets giorde föreställning igenom
dess protocolls-utdrag af den 7 i föregående månad angående
minuthandelen af stångjern här i staden, och att densamma
må, i anseende till anförde skiäl, på ett publiqt ställe under
vederbörlig upsikt af jernkrämare idkas, med mera, som denne
Borgareståndets föreställning, hvilken bifogas, innehåller. Men
Presteståndet har stannat i det slut, att som denne sak under
varande Riksdag för detta blifvit 2:ne resor producerad, då
Presteståndet bägge gångorne bifallit Kongl. Maj:ts nådige resolution
af den 19 Februarii 1745: altså i stöd af högstbemälte
Kongl, resolution pröfvar Presteståndet skäligt, att
ock nu dervid förblifva bör, så att ingen annan än jernkrämarne
allena må med stångjernsminuthandelen här i Stockholm
sig befatta.
Förberörde högvördige Presteståndets Extractum Protocolli
var bifallit af Bondeståndet enligit påskriften af den 17
September.
R. o. A. förblefvo äfven vid deras redan afgifne utlåtelse
i denna saken, medelst hvilken Hans Kongl. Maj:ts nådige
resolution af den 19 Februarii 1745 bifalles, så att ingen annan
än jernkrämarena allena må med stångjernsminuthandelen sig
befatta, hvilket skrefs på Presteståndets Extractum Protocolli.
Uplästes Deputationens öfver årenderne, som angå Finland,
Betänkande af den 15 sidstlediie September, hvarutinnan
anföres, thet organisten vid Abo domkyrka Carl Lenning anhållit
om lika lön med the vid Academien therstädes varande
Exercitiemästare, för thet han upförer musiquer vid alle förefallande
solenne acter samt therutinnan informerar the studerande,
hvilket alt han ifrån är 1741 utan ringaste vedergällning
giort. Thenne ansökning berättar Deputation att Hr
Riksrådet och Ofverstemarskalken samt thenna Academies
Canceller Grefve Tessin äfven understödt; utlåtandes Deputation
sig häröfver, att althenstund thet verkeligen bidrager
till the studerandes förmon att varda uti vocal och instrumental
musique undervisade, hvars upförande äfven vid the
förefallande solenne acter är icke mindre oumgängelig, än
länder till Academiens heder, och fölgakteligen en sådan man
är aldeles nödig, som information och direction theraf kan
anförtros, för hvilken orsak också lön är thylike Exercitiae
-
vid Åbo universitet. Sjötulltaxan.
611
mästare vid Academierne uti Upsala och Lund i staten anslagen;
förthenskull pröfvar Deputation för sin del så angelägit
som skäligt, att lika lön måtte tilläggas Directeuren af
musiquen vid Academien i Abo, som andre thess vederlikar
niuta till 300 dal. sint årligen; men på thet att hela lönen
icke raä komma Cronan till last, hvilken vid then Academien
på extraordinarie stat lönar både språk- och fäktemästaren,
enligit Kongl, brefven af den 20 Julii 1693 och den 12 October
1694, håller Deputation före, att allenast hälften eller
150 dal. må anslås af extra utgiftsmedlen, och then andra
hälften tilldelas genom then så kallade soknegången af the
thertill oindelte soknar uti Abo stift, hvarom till Hans Kongl.
Majit kunde giöras underdånig föreställning.
Som föregående betänkande redan var bifallit af de andre
3:ne respective Stånden, så bifölls det jemväl af R. o. A.
Uplästes Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
Extractum Protocolli den 1 Sept. sidstledne, hvaruti vid handen
gifves, thet åtskillige varor befunnits af förseende vid renskrifningen
och tryckningen af then för thetta vid thenne
Riksdag beviljade och faststälte taxa, hvarefter Manufacturfonden
skall upbäras, vara förbigångne; och alt förthenskull
hemställes, om icke Hans Majit i underdånighet kunde tillstyrkas
att anbefalla thess och Riksens Commercie-Collegium
att genom circulairbref ställa ordres till alla Siötullscamrarne
i riket, thet för samma utur taxan utelemnade varor, sorn
upräknas, må betalas then af Deputation föreslagne afgift.
Förutan thetta hemställer äfven Deputation, om icke Kongl.
Commercie-Collegium kunde tillika få i befallning att antyda
Tullcamrarne, thet Manufacturfonden för följande varor, såsom
tint och medelfint Hollandslärft, Hollandsart och huslärft, gement
Schlesiger schier, postpapper och tobakspipor, må upbäras efter
1741 års utgångne taxa; hvilket dock hemställes Riksens
Ständers ompröfvande.
Härvid uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 50 nästledne September, theruti Ståndet yttrar sig till
alla delar hafva bifallit Secrete Handels- och ManufacturDeputations
Extractum Protocolli, att alla the utur then genom
trycket utfärdade taxan, hvarefter Manufacturfonden för
alla utifrån inkommande varor skall upbäras, förbigångne och
uteslutne persedlar måge specificeras och genom trycket allmänt
giöras uti ett additament till then förra taxan.
612 (Okt. 21). Pappersbrukens upplijelpande.
R. o. A. biföllo Manufactur- och Handels-Deputations
Extractum Protocolli med den tilläggning, som det lofliga
Borgareståndet giordt.
Föredrogs de af lofl. Borgareståndet under den 10 Junii
sidstledne genom thess påskrift giorde påminnelser vid Secrete
Handels- och Manufactur-Deputations betänkande angående
pappersbrukens uphielpande i riket, deruti bestående, att ingen
utan föregångne varningsgrader må förklaras sitt på pappersbruk
undfångne privilegium förlustig, samt att till vidare uppmuntran
och befordran af debiten för pappersbruks-idkarne
vederbörande Collegier och embetsmän måge framför alt upköpa
svenskt papper till publique behof, fast det icke voro så
fint och hvitt som det utländske.
Vidare uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 4 Junii sidstledne, hvarutinnan förmäles, att Ståndet bifallit
Secrete Handels- och Manufactur-Deputations betänkande
angående pappersbrukens uphielpande i riket, undantagandes
hvad then omständigheten beträffar, att the, som
samla lumpor, skola under Manufactur-privilegierne skyddas,
hvilket skall vara så mycket betänkeligare, som thvmedelst
till landtbrukets största skada en hoper till annat arbete
dugeligit folk torde låta bruka sig thertill, ther likväl Ståndet
håller före, thet inga andre mans- och qvinspersoner än
the, som till annat arbete finnas otienlige, härtill användas och
nyttias böra.
R. o. A. biföllo ofvanstående det lofliga Borgareståndets,
så väl som det ärbara Bondeståndets uti thetta thess Extractum
Protocolli giorde påminnelser och tilläggningar.
Hvilket Manufactur- och Handels-Deputations betänkande
påskrefs.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputations Betänkande
af den 28 Maji sislledne angående framledne Hr
Riksrådet Baron Claes Rålambs arfvingars giorde ansökning att
vinna ändring uti the cronogravationer, som bemälte Hr Riksråd
genom then både öfver och emot Kongl. Cammarcommissionens
domars innehåld förrättade liquidationen skall kommit
att häfta före, hvarföre ej allenast thess egen, utan ock thess
frus både fasta och lösa egendom blifvit till Kongl. Maj:t indragen;
och sedan vidlyftigt uptagit blifvit, hvad bemälte arfvingar
anfördt, samt hvad Riksens Ständers Commission till
förklaring thervid förmält, berättar Deputation sig hafva af
Claes Bålambs arfvingars ansökning. 613
befintelige acter och documenter om thenna saks beskaffenhet
behörigen giordt sig underrättad. Och ehuruväl Deputation
för sin del håller betänkeligit att till sin laga kraft och verkan
styrka till någon ändring uti Cammarcommissionens domar,
som af Ständernes stora Commission härflyta; dock som af
actis finnes, att intet alt blifvit af Cronan utbetalt, hvad
framledne Kongl. Rådet Claes Rålamb både öfver och emot
Cammarcommissionens domar, nemligen af den 29 October
1684, angående afledne jouveleraren Bertrams fordran, af
den 11 November samma år uti borgaren ifrån Thorn
And. Zeidlers, den 4 Aprilis 1688 uti handelsman Schyttelworts,
år 1689 rörande factoren Sempels, och äfven 1684 angående
inspectoren Leyonbergs och secreteraren Hoggs fordringar,
är graverad före, och executionen gått vidare, än domarne
innehålla, Högst salig Konung Carl den XI:te äfven
den 11 Martii 1689 gifvit tillstånd till nya skiäls uptagande;
altså finner Deputation, thet thenna Hrr arfvingarnes ansökning,
hvilka på föregifne, men sedan försvundne gravationer
eller under orätt och utan titul mist sina gods, under the 4
Riksens Ständers Commission anförtrodde målen bör begripas,
hälst then ock redan år 1726 af Commissionen blifvit till
Köpegods-contoiret remitterad att theröfver liquidera. Och
förmäler Deputation sig således icke kunna undgå Riksens
Ständer tillstyrka att låta thenna sak uti Kongl. CammarCollegio
uptagas och med behörig liquidation afhielpas, hvarvid
följande omständigheter böra tagas till grund, och Hrr
arfvingarne godtgiöras, nemligen:
l:o. Om någre poster skulle finnas, hvarföre H. Kongl. Rådet
af Liquidationscominissionen blifvit orätt debiterad, men
icke i Cammarcommissionens domar äro utsatte.
2:o. Om någre poster, hvaröfver Cammarcommissionen
dömt, äro uti liquidationen annorlunda eller högre reparterade,
än pä Hr Kongl. Rådets andel belöper.
3:o. Om någre poster äro Hr Kongl. Rådet påförde,
fast the af Cronan aldrig blifvit eller någonsin blifva ut
betalte.
4:o. Om någre poster finnas, som Cronan fått valuta
före.
5:o. Om några poster kunna visas uti Hr Kongl. Rå
dets
tjenstetid vara lagligen bevarade till Cronans säkerhet,
men af thess efterträdare i sysslan lösgifne blifvit, som
614 (Okt. 21). Löjtnant Adlerstiernas
ock är enligit med Cammarcommissions dom af den 4 Aprilis
1688.
6:o. Och som thessutan Hrr arfvingarnes möderne utan
titul blifvit indragit, emedan Hr Kongl. Rådet igenom sin embetes
förbrytelse ej kunnat förverka thess frus arfvegods och
andel i boet; ty pröfvas skäligt att the i thet målet måge niuta
till godo, hvad så väl Kongl. Hofrättens dom af den 29 Nov.
1689 som Kongl. Senatens af den 19 October 1691 them
tillägger, sä att så väl fru Friherrinnan Gyll enstier nas arfvegods
som en tredjedel uti aflingegodsen och lösören böra ifrån
Hr Kongl. Rådets enskylte egendom separeras. Hvilket Deputation
till Riksens Ständers ompröfvande hemställer.
Föregående Reductions- och Liquidations-Deputations betänkande
var af de andre trenne respective Stånden redan bifallit.
Och bifölls derföre så mycket lättare af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice- Oeconomie-Deputations
Betänkande af den 28 Maji sidstledne öfver Lieutenantens
Jacob Adlerstiernas giorde ansökning om ersättning för giorde
förskotter och liden skada vid thess med Ofverstelieutenanten
Josua Adlerbielke, såsom Cronones ombudsman i orten, den 18
September 1743 slutne, men sedermera den 30 Maji året
therpå till verkställighet och fullbordan contramanderade contract
om en lefverants af batterievirke till Malmö fästnings behof
för en summa af 13,846 dal. 8 öre sint. öfver hvilket mål
Deputation förmäler sig hafva infordrat såväl bemälte Öfverstelieutenants
förklaring som Kongl. Krigs-Collegii utlåtande,
samt tillika hört både Secrete Utskottets Defensions-Deputation,
så väl sorn Notarien Johan Reuterhusen såsom fullmäktig.
Alla vid thenne sak förekomne omständigheter berättar Deputation
sig hafva med mycken granlagenhet öfvervägat. Och
som l:o Ofverstelieutenanten Adlerbielke haft vederbörligit
tillstånd att med Lieutenanten Adlerstierna sluta ofvanberörde
contract, thet samma jemväl 2:o å behörig ort blifvit erkändt
och gilladt, samt 3:o Lieutenanten Adlerstierna sedermera full—
giordt, hvad han sig therutinnan förbundit, och contractus äro
strictissimi juris, the ther böra stå och icke återgå; ty förmäler
Deputation sig hafva fulla skiäl, på thet allmänna crediten
må bibehållen varda, att tillstyrka, thet Adlerstierna
måtte komma till åtniutande af hela contracts-summan, på hvilken
likväl först afgår the 1133 dal. 16 öre smt, för hvilka Adlerstierna
år 1743 levererat virke och år 1746 blifvit betalte,
ersättningsanspråk.
615
samt the 4218 dal. 16 öre d:o mynt, för hvilka han, genom Kongl.
Majtts nådige resolution af den 9 Julii 1746, fått tillstånd att
efter contractet giöra lefverants, och hvarmed han än till en del
är sysselsatt, emedan han therföre måst hugga och aptera nytt
virke i stället för thet, som åren 1743 och 1744 sågadt och
tillhuggit blifvit, men, sedan lefverantsen blef contramanderad,
på 4:de året legat under bar himmel och blifvit förderfvat
och odugeligit, så att then innestående enda resten är 8494
dal. smt; men som Adlerstierna begifvit sig att för sine giorde
förskotter och lidne skada vilja åtnöja sig med hälften theraf,
eller 4247 dal. 4 öre smt; ty förmäler Deputation sig äfven hafva
pröfvat sa mycket skäligare, thet bör han thensamma genast
och oafkortad undfå, förmodandes Deputation Riksens Ständer
sielfve lära finna billigheten samt så förordna, att thenne
summa af the uti innevarande års stat anslagne skuldfordringsmedel
med thet första må varda betald.
Detta Landt- och Siö-Militiae-Deputations betänkande var
äfven af de andre 3:ne respective Stånden bifallit, enligit theras
härom afgifne Extracta Protocolli under den 16 September,
7 October och 16 Junii sistledne.
Och bifölls jemväl af R. o. A.
Hr Bromell beklagade, att the andre tre Stånden afgiöra
sakerne förut och intet afbida R. o. A:ns yttrande, utan
lemna oss allenast den hedern att efteråt jaka till det, som
de redan hafva beslutit.
Hr Landtm, svarade, att detta icke vore hans skuld;
om han fådt föredraga sakerne utan interruptiou, skulle sådant
icke hafva skiedt, utan han förmodade då, att R. o. A. snarare
skulle förekommit de andre Stånden, så väl uti desse som flere
andre måls afgiörande, och dymedelst den ordning blifvit
bibehållen, som emellan Stånden rätteligen vara bör. Men
ehvad föreställningar Hr Landtm, härom giordt, hade dock
sådant litet eller intet hulpit, utan tiden merendels blifvit
förnött med onödiga och vidlyftiga disputer. Hvarom med det
mera Hr Landtm, åberopade sig Protocollet, så väl sorn R. o.
Arns egit vitnesbörd.
R. o. A. betygade missnöje deröfver, att sakerne mycket
blifvit hindrade igenom den skilgaktighet, som varit och hvilken
förorsakat disput öfver en hop mindre angelägne mål, som icke
bordt uppehålla Riksens Ständer. Men önskade nu så mycket
616 (Okt. 21). ChartaB-sigiUatas-afgiften.
mer, att slikt ej måtte hädanefter existera, som det lider till
Riksdagens slut och tiden fördenskull blifver angelägen.
Hr Klingsporre mente, det Protocollerue nog lärer utvisa,
hvem som förorsakat tidsens utdrägt; och hade man derföre
att tacka några enda få, som så enständigt persisterat i
deras meningar, att de ej velat låta rätta sig; varandes med
den ena saken om Hedman mer än alt för mycken ädel tid
för R. o. A. förlorad.
Föredrogs Presteståndets Extractum Protocolli af den 27
Maji sidstledne, hvaruti Ståndet sig yttrar, att ändock Ståndet
vet sig så väl vid thenna som framfarne Riksdagar hafva
sig åtagit så dryga afgifter för sine embeten och inkomster,
som thet förmår att utgiöra och i proportion emot the andre
Ståndens bevillningar funnit sig vara befogadt till; som ock
att thet, för sine egne och hemmavarande medbröders bekanta
fattigdom och svaga vilkor, väl hade lefvat i det goda hoppet
att kunna blifva förskont för en ny Chartse Sigillatse afgift
vid thenna Riksdag; icke thesto mindre, emedan Ståndet för
thet allmänna bästas behof och nödtorft icke vill undgå
att gifva thertill thet yttersta af sin förmåga; förthenskull
förklarar Ståndet härmedelst, att thet för alla fullmagter
för pastorater och scholse-beställningar hädanefter vill
betala för then Charta Sigillata, på hvilken fullmagter för ofvannämde
beställningar komma att utfärdas, dubbelt så mycket,
som förordningen af år 1699 befaller, att i Chartae Sigillatse
recognition, eller så mycket som afgiften till Vadstena krigsmanshus
efter förordningen af år 1689, sammanslagen med
den nämde afgiften, för Chartse Sigillatse recognition utgiör,
och thet utom nu nämde anbefalte afgifter, hvilka
hvarthera bägge till 2 procent af lönen för hvarje beställning
synes vara inrättade; Hvarföre, utom thesse bägge sidst—
nämde och härtills befalte afgifter, Presteståndet nu åtager
sig att för meranämde beställningar, genom thenna nya Chartse
Sigillatse afgiften, betala 4 procent till, ändock i en tid, tå inkomsten
af theras lägenheter och beställningar icke kan räknas
till hälften så stor, som tå Kongl, förordningen om Vadstena
krigsmanshus och Chartse Sigillatse recognitions-afgiften utkommo;
hvarifrån dock Ståndet undantager the Kyrko- och
Scholse-betiente, som tillförene ej betalt Chartse Sigillatse
recognitionen, hvilka ej eller hädanefter böra thermed besväras;
förmodandes ej allenast Ståndet therjemte, att upbörden af
Chartse-sigillatse-af giften.
617
thenna afgift ej förr kommer att beräknas, än Kongl, förordningen,
som theroiu utgår, blifvit öfver hela riket till efterlefnad
kundgiord, utan ock förklarar, att Ståndet till nästa
Riksdag åtager sig samma afgift. BeträlFande then för betieningen
vid Chartse Sigillatse-Contoiret utsatte staten, så håller
Ståndet före, att vissa Deputerade af hvart Stånd borde utnämnas
att thensamma, såsom nog dryg, något närmare reglera.
I öfrigt förmäler Ståndet sig hafva giort en och annan
anmärkning in margine på then projecterade förordningen.
R. o. A. biföllo detta Presteståndets Extractum Protocolli.
Vidare föredrogs ett Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 8 Junii sidstledne med påminnelser vid Chartse Sigillatas-förordningen,
derutinnan Bondeståndet förklarar, att thet
för sin del funnit, att thet ej kan erlägga berörde afgift för
annat, än tillförene vanligit varit, såsom för lysningssedel-,
faste- och skattebref samt testamenten, så vida Allmogen,
hvilken ofta nödgas gå supplicando och har att söka utsyningar
med mera thylikt och icke sällan uti rättegånger invecklas,
i annor händelse aldeles skulle utblottas och, ehuru
någon kunde hafva den rättvisaste sak, dock vara utur stånd
thensamma att fullfölja; giörandes Ståndet therföre sig hopp,
att the öfrige Stånden så mycket mera lära finna skäligt att
härmed i thenna omständighet vid förra vanligheten låta förblifva,
som Allmogen, i anseende thertill att then redan förut
är i ett nog utmattadt tillstånd, annars ofelbart aldeles måste
ruineras.
R. o. A. biföllo, att Bondeståndet, utom hvad redan i den
projecterade förordningen utsatt är, må undslippa Chartae Sigill
atae-afgiften vid alla ansökningar om ekars och bokars fällande,
svedjeland och utsyningar thertill, så ock utsyningar
till åkers-, ängs- och beteshagars intagande, jemte alla besvär
öfver tillfogad oförrätt af crono-betienter eller andra embetsman.
Men uti det öfriga funno R. o. A., att Bondeståndet
ej kan undandraga sig Chartse Sigillatae-afgiften, hvilken dock
för det Ståndet till hälften emot de andra Stånden limiterad är.
Förberörde resolution skrefs, sedan den för R. o. A.
var justerad, på det upläste Bondeståndets Extractum Protocolli.
Föredrogs Deputationens öfver ärenderne, som angå Finland,
Betänkande af den 13 Martii sidstledne angående förklaring
öfver 30 § uti Kongl. Maj:ts nådige Resolution på
Allmogens allmänna besvär af den 16 Martii 1739, hvaruti
618 (Okt. 21). Skatterätt å vissa hemman i Finland.
förordnas, att Allmogen i Nyland och Tavastehus län, i förmågo
af 1687 års Kongl. Resolution, borde, oaktadt then af
Indelnings-commissionerne å hemmanen meddelte förmedling,
niuta theras skatterättighet till godo, på samma sätt som större
delen af rusthållen ther i länet, hvilka för crono varit ansedde,
äfven hafva, till följe af Kongl. Maj:ts nådige Resolution
på Allmogens allmänna besvär år 1731 och thess 30 §,
undfått skattebref, antingen the varit förmedlade eller icke;
som ock, hvad augments- och tillöknings-hemmanen vidkom,
att the borde äfven hållas vid theras gamla, men igenom förmedlingen
förlorade skatterättigheter, dock att en sådan förmon
af skatterättighetens åtniutande å the förmedlade militiae—
hemmanen i Nylands län icke skulle sträcka sig vidare än
till dem, hvilka antingen sielfve eller theras förfäder verkeligen
bebodt och brukat thesse hemman, tå the i Cronones
jordeböcker eller vid indelningstiden för skatte finnas vara
anteknade; utaf hvilket förordnande åtskillige arfvingar utaf
them, hvilka besuttit hemmanen then tiden the voro förmedlade,
men sedermera genom hvarjehanda tillfälligheter blifvit
therifrån skilde, tagit sig anledning att med rättegång oroa
them, som i hemmanen sedermera laga införsel erhållit och
them nu innehafva, hvarigenom mångåriga tvister och lagsökningar
upkommit, till både delomännens skada och kostnad
och hinder uti domarens andre angelägne och högstnödige
göromål. Och som thet är aldeles billigt, att the, hvilka efter
åtniuten frihet uptagit och i stånd satt förfallne och ödelagde
hemman, utlagor therföre betalt, med mera, böra vara närmare
till besittningsrättigheten therå än the, som endast äro
arfvingar efter them, hvilka hemmanen i så slätt tillstånd
ifrån sig lemnat, och tliymedelst så mycket mindre förtient
någon ytterligare Kongl, nåd, som the tillförene icke allenast
niutit förmedling å theras bördehemman, utan ock fått them
tå under skattemannavilkor åter, men äntå ej bättre vårdat,
med mera; altså förmäles Deputation funnit sig föranlåten
Riksens Ständer tillstyrka att i underdånighet anhålla, thet
Kongl. Maj:t i nåder täcktes för Allmogen i Storfurstendömet
Finland så förklara ofvannämde 30 § af thess nådige Resolution
på Allmogens allmänna besvär af den 16 Martii 1739,
att inga andre böra niuta skatterätt å theras förmedlade
gamla bördehemman än the, sorn ifrån förmedlingstiden them
man efter man besutit och innehaft, och i följe theraf theras,
Ändring i 1682 års knektekontrakt.
619
som hemmanen öfvergifvit, barn och arfvingar vara all rätt
och talan till samma hemman förlustige.
Härpå uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 17 September, hvarmedelst detta betänkande bifalles.
Vidare uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli härom
af den 27 Maji, hvarmedelst det äfven bifalles.
R. o. A. biföllo jemväl Deputations betänkande.
Uplästes Presteståndets Extractum Protocolli af den 6
April sidstledne, hvarmedelst Ståndet till Riksens Ständers
Manufactur-Deputations utlåtande remitterar Krögare-ämbetets
i Stockholm ingifne memorial angående att blifva befriade
ifrån the 10,000 dal. smts afgift till Rasp- och Spinhuset, som
them ålagd blifvit.
Som enligit påskriften Borgare- och Bondestånden hade
bifallit detta Presteståndets Extractum Protocolli;
Så instämde äfven R. o. A. med de andre tre Stånden,
att detta mål får remitteras till Secrete Handels- och Manu
factur-Deputation.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 11 sidstledne
Augusti tillika med K. Krigs- och Cammar-Collegiernes
therhos bifogade underdånige utlåtande af den 25 sidstledne
Junii öfver Allmogens uti Södermanland och Wingåkers sokn
före thetta anförde besvär theröfver, att åboer på hela hemman
tagit anledning af 1682 års Knekte-contracts 5 § påstå,
att the, hvilka bebo halfva hemman och therander, böra betala
lika mycket i soldate-legan som helgårds-åboer, hvilket
besvär nu varande riksdags-fullmägtigen för Oppunda härad
Erik Olofsson förnyat. Härvid förmäles, att uti Rådet i öfvervägande
kommit, att grunden till de mindre hemmans beräknande
lika högt med the hela har blifvit tagen af thet
förr brukelige recruteringssättet genom utskrifning, tå then
dugeligaste karlen blef skrefven, antingen han fants på större
eller mindre hemman, hvilket ock kunnat skie, utan att thet
mindre hemmanet kunde sägas mera vara therigenom graveradt
än thet större; men nu, sedan en sådan utskrifning blifvit
uphäfven, håller Rådet före vara billigast^ att hvart hemman,
som till knektehåll under Södermanlands regimente är inroteradt,
svarar uti legan, lika som thet skier uti andre utgifter
till knekten, efter thess hemmantal, såsom the funnits vid roteringens
inrättande, utan afseende till the förmedlingar, som
sedan then tiden torde kunna vara beviljade, så att halft
620 (Okt. 21). Om ersättning för dem,
hemman svarar till hälften emot helt och så vidare, hvarigenom
ingen rubbning skier uti sielfva knektehållet, utan
länder till thess mera styrka och till the mindre hemmans uprätthållande.
Dock som härmedelst en ändring blifver uti
1682 års allmänna Knekte-contract; altså har Rådet för nödigt
aktat thetta med Riksens Ständer till theras egit utlåtande
communicera.
R. o. A. fant bäst, att härmed förblifver efter förra vanligheten
till nästa Riksdag, samt att H. K. Maj:t i underdånighet
må anmodas att dertill låta infordra alla nödige underrättelser,
så väl som vederbörandes utlåtelser och betänkande,
på det Riksens Ständer då med så mycket mera trygghet
sig häröfver må kunna utlåta.
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst
och gillad, skrefs på Rådets upläste Extractum Protocolli.
Föredrogs Reductions- och Liquidations-Deputations Betänkande
af den 22 September nästledne angående en viss
utsedd fond till theras förnöjande, som igenom reductionen
och liquidationen kommit något att lida, hvilken Riksens
Ständer genom Extractum Protocolli af den 22 Junii sidstledne
befalt Deputation att utse och projectera; berättandes Deputation
therutinnan sig först giort sig behörigen underrättad,
huru stor återvinnings-summan nu kunde vara, samt funnit, att
then samma för ränta in natura bestiger sig till 1086 dal. 27 öre
smt och uti bortmiste räntor med theras interessen till 133,221
dal. 2 öre smt, hvilken summa dock icke kan anses för ständig,
så i anseende thertill att en del ankommer på ytterligare liquidation
emot befintelige crono-gravationer, dels åter nog ökad,
enär alla liquidations-målen, som till K. Cammar-Collegium
blifvit lemnade, varda afslutne.
Beträffande förslag och utväg att erhålla medel till thenne
återvinnings-summans betalande, så berättar Deputation ibland
andre ej funnit någon säkrare och billigare utväg thertill, än
att the fordringar utsökas, hvilka K. Majit och Cronan kan
äga hos en och annan af undersåtarne, så väl för ränta in
natura som öfver upburne eller för Cronan bortmiste räntor,
härflytande af the byten, som sedan år 1680 blifvit giorde,
och för hvilka bytesbrister the genom skriftelige reverser förbundit
sig att hålla Cronan skadeslös. Till att se, huruvida
thenne föreslagne fonden kunde vara tillräckelig, hafva de
under K. Cammar-Collegio sorterande Provincie-coutoir in
-
som lidit genom reduktionen.
621
kommit med provisionelle förtekningar på berörde bytesbrister,
hvilka dock till någon del äro osäkre och ovisse, i anseende
thertill att alla skattläggningarne ännu icke blifvit förrättade,
och bestiger sig summan in alles till 5932 dal. smts ränta in
natura samt 358,297 dal. smt öfver upburne räntor, hvilken
vida öfverstiger återvinnings-fordran. Och på thet thesse byten
med thet skyndsammaste måge blifva aldeles afslutne, hvilket,
på then fot bytesstaten nu står, nästan aldrig skulle kunna
skie; så håller Deputation före thet bästa medel vara, att
Riksens Ständer fastställa, thet
l:o. Ett särskildt Bytes-contoir uprättes med en Camererare,
en Cammarförvandt och trenne Cammarskrifvare, som
toge alla bytes-acterne till sig ifrån the trenne Provincie-contoiren,
hvars betiente icke fingo befatta sig med annat arbete
än till slut bringa thesse gamla byten, hvarigenom Cronan
icke högre graverades, än tillförne skedt, när the sju Cammarskrifvare-lönerne,
tillhopa 2,100 dal. sint, på Kongl. Cammar-Collegii
stat upfördes, och egenteligen till thetta arbetets
afslutande bestådde äro, hvilka 2,100 dal. smt på följande
sätt kunna fördelas, nemligen att Camereraren, som erhåller
Konungens fullmagt med lika heder och rang med the öfrige
Camererarne, undfår i årlig lön dal. 800 sint
Cammarförvandten » 400 »
3 Cammarskrifvare å 300 dal. smts ärlig lön » 900 »
Dal. 2,100 smt;
föreslåendes Deputation till Camererare Cammarförvandten
uti andra Provincie-coutoiret Marcus Enberg, som förvärfva!
sig grundelig kunskap och förfarenhet uti hvad som hörer
till the gamla bytens afslutande. Then öfrige betjeningen
angående, så håller Deputation före, att the betiente, som nu
äro vid bytes-staten, thertill antagas, som bäst äro vane vid
thetta arbetet och therom bästa kunskapen äga.
Och på thet Camereraren med then öfrige betieningen så
så mycket mera må upmuntras att härvid använda all möjelig
flit och arbetsamhet, och thesse oftabemälte gamla byten,
som i många år stått oafslutne, måge ju förr thess häldre
komma till ett ändteligit slut, förmäler Deputation sig hålla
före nödigt vara, att Camereraren och betieningen må tilläggas
2 procent af hvad som kan inflyta utaf the öfver upburne
räntorne, nemligen Camereraren en procent och the öfrige then
622 (Okt. 21). Ersättning för dem,
andra procenten till bytes. Likaledes håller Deputation nödigt,
att 2 procent anslås Landtmäterie-contoiret af the inflytande
öfver upburne räntorne, och lemnäs under Kongl. CammarCollegii
disposition att utdela till them, sorn vid skattläggningarnes
öfverseende och approberande komma att brukas och
thervid någon särdeles flit visa.
För öfrigt förmäler Deputation, thet bör Camereraren
vid Bytes-contoiret hvarje quartal uti Kongl. Cammar-Collegio
upgifva en riktig och tillförlåtelig förtekning på huru
många byten han och betieningen utarbetat thet föregående
quartalet, som kommer att införas i Protocollet. Beträffande
Cammarskrifvare-lönen å 300 dal. smt vid Frälseundersöknings-contoiret,
som nu är förlagdt under Kongl. Cammararchivo,
så bör then samma i anseende till vederlags-hemmanen
nu och framdeles på staten bibehållas, till thess alla bytesbrister
blifva till riktigt och änteligit slut bragte.
2:o Förmäler Deputation likaledes vara aldeles nödigt,
att någon af Kongl. Cammar-Collegii ledamöter åtager sig inseendet
öfver thetta Contoiret och thesse ärender uti Kongl.
Collegio föredrager. Och i anseende thertill, att the nu varande
H:rr Cammarråden redan hafva så mångfaldige embetes
sysslor sig tilldelte, att the omöjeligen hinna med thetta vidlyftiga
och mödosamma arbetet, föreslås Secreteraren Silfverström
att förordnas till Cammarråd med then redan uti
Deputations betänkande af d. 29 April sidstledne projecterade
Assessors-lönen, så att han ej allenast må äga ordinairt säte
och stämma uti berörde Kongl. Collegio vid alla therstädes
förefallande mål och ärender, utan ock therigenora hafva så
mycket större drift att kunna föredraga och till skyndsamt
slut bringa alt, hvad i så måtto kunde röra både the här
frammanföre nämde reductions- och liquidations-mål, som
äfven thesse bytesbrister, och thet alt i then ordning, sorn
samma mål ifrån Contoiren kunna utarbetade och till oftabemälte
Collegium inlefvererade blifva.
3:o. Till att vinna tiden håller Deputation nödigt vara,
att bytesegarne lemnäs frihet att till bytesbristernes ersättiande
få upgifva antingen sine egne eller af andre sig tillhandlade
fordringar, så af ränta in natura som bortmiste
räntorne, hvarvid dock observeres then skillnaden, som efter
förordningarne är landsorterne emellan.
som lidit genom reduktionen.
623
4:o. Emedan en del byten äro skedde på the så kallade
förbudne orter, till hvilka bytens ersättjande ränta jemväl
å förbuden ort igengifvas skall; ty yttrar Deputation sig ej
annat kunna finna, än att uti sådane yppande bytesbrister vederlaget
bör skie på sådan och lika ort, så vida hos bytesegarne
tillgång finnes; men ther sådant ej skie kan, så eraottages
ränta på en annan ort uti the svenska provincierne, enär
bristen fullkomligen ersättes efter skillnaden i markgången,
hvarvid dock ej må tillåtas någre hemman, som till vederlag äro
upgifne och till Cronan indragne, att the samma återtaga och
therföre ränta eller andre hemman på annan ort upgifva;
kommandes äfven härvid att i akt tagas, att af thesse ersättningar
först kommer att utgå till theras betalning och förnöjelse,
som hafva att fordra på förbuden ort.
5:o. Som största delen af bytesbristerne finnes bero på
ytterligare skattläggningar, hvilka mycket hindra thetta verkets
afslutande; altså är nödigt, thet, enligit 1731 års förordnings
2 § af den 26 Julii om gamla bytens afslutande,
ytterligare förordnas, att, enär the upgifne vederlags-hemmanen,
sedan the till Cronan blifvit indragne, finnas uti 10 års tid
riktigt burit sin ränta, the samma tå utan vidare skattläggning
böra i byte antagas. Likaledes kunna theremot the utbytte
hemmanen komma att stå med the räntor, som the uti
bytet finnas vara upförde, fast theruppå ingen skattläggning
skedt, enär the, som ofvan förmält är, uti 10 års tid burit
theras gamla räntor, till att undvika all vidlyftighet och bytesegarnes
påstående om theras melioration och förbättring på
the utbytte hemmanen, hvarom som oftast särskilte undersökningar
i orterne finnas vara hällne.
6:o. Aktas nödigt, att, sedan vederbörande hörde blifvit
och bytesbristen af Kongl. Cammar-Col legio blifvit faststäld,
en viss kort tid förelägges bytesegarne, inom hvilken the böra
prestera vederlag, men skulle then samma försittas, bör så
mycket af theras bytesräntor sequestreras och i Landtränterie
insättias, som svarar emot räntan in natura, samt för the
öfver upburne räntorne tillhållas att them promt och ovägerligen
betala; hafvandes then, som thenne förelagde tiden således
försuttit, ej frihet någon ändring therutinnan söka.
7:o. För öfrigt kommer med thesse bytens afslutande aldeles
att förfaras efter 1688 års faststälte bytes-methode och
flere i thy mål utgångne Kongl, förordningar thesse gamla
624 (Okt. 21). Reduktionsverket.
byten angående; kommandes inge andre byten härunder att
begripas än the, som igenom verkelig immission äro skedde
sedan år 1680 till 1723 d. 16 October.
Hvad sidst sielfva utbetalningen till them, som vid reductionen
något lidit, angår, så förmäler Deputation sig finna,
att Riksens Ständers förordnande vid 17 27 och 1739 årens
Riksdagar må vid utbetalningen efterlefvas, så att till en
behörig och skälig jämlikhets erhållande härutinnan uppå
thesse fordringar icke någon utbetalning bör skie förr, än af
bytesbristerne så mycket af ränta in natura som öfver upburne
räntor influtit, att the på en gång therföre kunna förnöjas;
hörandes hvad således i Landtränterierne af bytesbristerne
inflyter, oförryckt hållas till thetta behof och ej till
någre andre utgifter disponeras, under hvad namn thet ock
vara må, förr än the, som hafva att fordra, fått sin betalning;
men om the fordrande å sin sida kunna öfverenskomma med
them, som å andra sidan finnas skyldige, må sådant efterlåtas
enligit ofvanförmälte 3:dje punctens lydelse och sålunda uti ersättning
för bytesbrister antagas. Hvilket alt Deputation dock
hemställer till Riksens Ständers egit vidare ompröfvande.
När föregående vidlyftige betänkande var till ända,
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af d. 14
i thenne månad, tlieruti Ståndet vid handen gifver, att thet
till alla delar bifallit then öfver Reductions- och Liquidationsverket
förordnade Deputations betänkande angående en viss
utsedd fonds anslående till theras förnöjande, som igenom reductionen
och liquidationen något kommit att lida, med mera;
hvartill Ståndet lägger, att vederbörande, som komma uti
Kongl. Cammar-Collegio att föredraga the theruti omrörde mål
till afgiörande, böra thertill äga rättighet framför andre ärender,
vid ansvar till giörandes för then, som theruti är hinderlig,
på thet slike mål utan uppehåll måge kunna befordras
till rättvist slut.
Hr Anrepp sade det vara högst billigt, att de, som igenom
reductionen kommit att lida, böra få sin förnöjelse och ersättning,
ty de hafva redan alt för länge varit i mistning.
Men svårt är, om alla byten med Cronan nu efteråt skola
rubbas och uprifvas.
Hr Anrepp underrättades, att detta angick allenast de
illiquide byten, samt att af vederbörande, som utgifvit sine
reverser, tillhålla Cronan skadeslös för felande bytesbrister, så
-
Bevillningen.
625
dant nu kommer att infordras och sedermera användas till
deras förnöjande, som igenom reductionen något lidit och fådt
återvinning. I öfrigit tycktes then föreslagne reformen med
Contoiren vara mycket god, såsom ock bäst fants att lemna
på Cammar-Collegium att antaga the af betieningen, sora
redan äro vane vid bytesverket.
Hr Landtm, förestälte, huru nyttigt och angelägit det
för R. o. A. är, att med detta verket en gång måtte komma
till ändteligit slut, på det något hvar må kunna blifva trygg om
den egendomen han besitter, och inga efterräkningar i framtiden
derå formeras. Men hvad de föreslagne 2:ne procenten angår
till betieningen i Bytescontoiret, så synes det något betänkeligit,
aldenstund sådant kunde förmå dem att, i afsikt på
mera vinning för sig, upsöka sådana gravationer, som aldrig
mera borde framkomma och skulle falla vederbörande svårt,
om icke fast omöjeligit, att nu efteråt utreda och förklara.
Efter åtskilliges begäran lemnades detta Reductions- och
Liquidations-Deputations betänkande på bordet.
Uplästes Stora Secreta Deputalionens Extractum Protocolli
af d. 20 i thenne månad, hvaruti förmäles, att tå Deputation
betänker, huru länge thenne Riksdag dragits ut på
tiden, och till hvad olägenhet och tunga sådant kan lända
både the här församlade Riksens Ständer som theras hemmavarande
medbroder, så kan Deputation icke utan särdeles
bekymmersamhet föra sig till sinnes, uti hvad ovisshet och
vidlyftighet bevillningsverket, såsom vårt vigtigaste riksdagsgöromål,
sig ännu befinner.
Till att utreda Riksens Ständer utur alla thesse vidlyftigheter,
och till att en gång kunna vinna ett önskeligit slut
på Riksdagen, förmäler Deputation sig icke kunna finna någon
närmare utväg än att af Riksens Ständer begära en ytterligare
förstärkning af theras ledamöter, som, jemte Deputationen,
kunna utgöra en större Secret Deputation, sådan som
then år 1743 var, på thet icke allenast the tvifvelsmål och
betänkeligheter, som kunna yppas, måge undanrödjas, samt the
förslager, som ännu torde kunna upgifvas, i en sådan talrikare
församling skärskådas, utan ock ett större antal af
Riksens Ständers ledamöter grundeligen blifva underrättadt
om sakernes egenteliga och sanfardiga skick; förmodandes
Stora Secreta Deputation altså, att Riksens Ständer med thet
första lära utnämna the ledamöter, som således komma att
Adeina Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 40
626 (Okt. 21). Deputation från Bondeståndet.
förstärka thenna Deputationen, och att imedlertid alt thet,
som rörer bevillnings- och financeverket i Riksens Ständers
plenis må hvila. Detta bifölls af R. o. A.
Hr Börje P. Schechta förbehölt sig, att haus d. 14 hujus
ingifne och här på Riddarhuset upläste memorial rörande statsverket
och bevillningen, som tå vardt remitterat till Secrete
Utskottet, måtte äfven blifva föredragit i thenna större Secrete
Deputation och der komma under ventilation. Men att hvarken
i ett eller annat mål någonting blifver der slutit, utan altsammans
kommer sedan upp till Riksens Ständers plena.
Detta sades följa af sig sielft, ty ehuru stark till antalet
denne Deputation blifver, kan dock aldrig någonting der slutas,
utan måste alt föredragas plenis.
Hr Landtm, tillsade derpå Electorerne att i dag efter
middagen träda tillhopa; och blef likaledes anslag för dem
giordt till klockau 4.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer.
Jan Persson ifrån Tuna förde ordet och, näst aflagd hälsning
ifrån Bondeståndet, öfvergaf några Extracta Protocolli, dem
han å Bondeståndets vägnar till ett benägit bifall hos R. o. A.
recommenderade, innehållandes det första, som var dateradt d.
14 hujus, några påminnelser vid Landt- och Siö- Militiae- Deputations
betänkande om eke- och maste-skogarne. Det andra
var af d. 9 hujus med Bondeståndets utlåtelse öfver Krigsbefälets
besvär, och det tredie, äfven af d. 14 hujus, angick Cammar-Oeconomie-Deputations
betänkande om kongsgårdarne i riket,
och hvad Bondeståndet thervid ytterligare haft att andraga.
Vidare fullfölgde Jan Persson, thet Bondeståndet väl blifvit
bekant, att R. o. A. redan afgiordt Stora Secreta Deputation
förslag om brännevins-bränningens uplåtande till
Grönan, samt att R. o. A. berörde förslag gillat och antagit.
Men Bondeståndet hade icke dess mindre funnit sig föranlåtit
att å nyo andraga några vidare skiäl och omständigheter,
dem Bondeståndet vördsammast beder R. o. A. ville
låta komma hos sig uti närmare benägit öfvervägande. Hvarom
han nu framgaf ett Extractum Protocolli af innevarande
dato, som på begäran blef upläst. Enär samma Extractum
Protocolli var till ända,
Svarade Hr Landtm, thet R. o. A. icke lära underlåta
att taga så väl thet förra som thetta senare i öfvervägande;
Deputation från Borgareståndet.
627
bad imedlertid förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning till det
ärbara Bondeståndet.
Deputation afträdde.
Sedan Deputation var borta, lemnades till tidens vinnande
thet upläste Bondeståndets Extractum Protocolli till Hr Löwenhielm
att dervid författa nödige påminnelser, till dess saken
kommer i öfvervägande i Större Secreta Deputation.
Hr Börje Schechta begärte, att efter Hr Anrepp äfven
blifvit vald till ledamot i then förordnade Coramissorial-rätten
och therstädes lärer blifva så mycket hindrad, att han
icke altid kan komma tillstädes i Protocolls-Deputation, thet
förthenskull en annan ledamot måtte blifva vald i hans ställe,
när Electorerne i eftermiddag träda tillhopa.
Företogs åter R. o. A:ns Deputerades upsatte project till
en förnyad Boställsordning, hvilket den 3 sidstledne September
förehades, och continuerades nu med 5:te §, hvilken af R. o. A.
bifölls.
Men i det samma anmältes en Deputation ifrån Borgareståndet,
hvilken på vanligit sätt emottogs. Rådman Kyronius
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet,
berättade, att Ståndet bifallit Stora Secreta Deputations giorde
föreställning om dess förstärkning och jemväl redan befalt
deras Electorer att i eftermiddag välja ledamöter dertill.
Vidare recommenderade Rådman Kyronius å Borgareståndets
vägnar,
Att Secrete Handels- och Manufactur-Deputations betänkande
om boktryckerierne måtte hvila och ej föredragas R.
o. A., innan Borgareståndet sig deröfver först utlåtit och fådt
giöra nödige erindringar. Men att R. o. A. deremot till benägit
afgiörande sig ville företaga Finska Deputations betänkande
angående Torneå stads sökte ersättning för hvad de under
sidsta kriget utlagt, hvaröfver Borgareståndet redan dess
yttrande aflemnat. Jemväl att R. o. A ville sig utlåta öfver
Borgareståndets, igenom afgifvit Extractum Protocolli under d.
14 hujus, giorde påminnelser vid Landt- och Siö- Militiae—
Deputations betänkande om eke- och mäste- skogarne i riket.
Samt Justitiae-Deputations betänkande om presteval i städerne
och pä landet, med Borgareståndets thervid giorde ändringar
och anmärkningar. Så ock Secrete Handels- och ManufacturDeputations
betänkande om klädeordningen, hvaröfver Borgareståndet
längst för detta afgifvit dess Extractum Protocolli.
628 (Okt. 21). Deputation från Borgareståndet.
Sluteligen framgaf Rådman Kyronins ett Extract af Borgareståndets
Protocoll af innevarande dato, som på begäran
uplästes, hvaruti Borgareståndet erhindrar huru som Ståndet så
väl under thenne som förledne Riksdag funnit sig föranlåtit
att förklara dess skäliga missnöje öfver the mindre anständiga
utlåtelser, som hos R. o. A. blifvit falte af en och annan, så
skrift- som munteligen om Ståndets ledamöter; hvarjemte Ståndet
förmäler sig hafva begärt att af hvad i så måtto händt, få
benägen del, på thet slikt måtte behörigen rättas och för framtiden
förekommas, såsom stridande emot tydeliga innehållet af
23 § i Riksdagsordningen, vettandes ej Ståndet af hvad orsak
en sådan thess begäran kommit hos R. o. A. i glömska, och
beklagar, att thet nu åter nödsakas i ett lika obehageligit tillfälle
falla R. o. A. besvärligit, i thet att Ståndet uti erfarenhet
kommit, hurusom nu nyligen skall blifvit genom skrifteligit och
hos R. o. A. ingifvit memorial tillvitat the Deputerade, som
på Ståndens befallning jemte Hr Landtmarskalken och the öfrige
Talemännen varit tillsammans angående riksdagsmannen
uti Bondeståndet Erik Pehrsson, och hvaröfver the theras
yttrande till Riksens Ständer aflemnat, att samma theras yttrande
varit med lag och Regeringsform stridande, och hvarföre
the fölgakteligen förtient tilltal. Om nu verkeligen så vore
förelupit, begiär Ståndet på thet euständigaste, att R. o. A.
theraf ville lemna Ståndet benägen del, hälst thet icke allenast
finner thess Deputerade, utan äfven sig sielft therigenom vara
missfirmadt, så vida Ståndet theras giöromål och tillstyrkande,
såsom välgrundadt, gillat och godtkändt; tviflandes Ståndet ej,
thet ju R. o. A. lärer finna hvad elak påfölgd thet skulle med
sig föra, om hvar och en med mindre anständige utlåtelser får
klandra och censurera the här församlade ledamöter af Riksens
Ständer, när the inom sig sielfve ej mildare uttyda hvars andras
göromål, samt hvad farligit efterdöme sådant icke månde
blifva för alla andra, och hvad ringa säkerhet och heder tå blifver
att som riksdagsman yttra thess välmente tankar. Hvarföre
Ståndet gör sig then förtröstan, att R. o. A. lärer samtycka
till Ståndets åstundan i thetta fäll, på thet Ståndet ej allenast
må få tillfälle att visa vederbörandes ofog och mindre eftertänksamma
upförande, utan ock för framtiden tillräckelig bot therä
skaffas, så att så väl Stånden sielfve som thess ledamöter hvar
för sig må blifva orubbade, ohindrade och otadlade, och som redelige
Svenske och sitt fädernesland välsinnade män få fortfara
Örn Borgareståndets begäran.
629
med the förekommande riksdagsärendernes slutande och thervid
niuta then anständiga frihet, som lag, Regeringsform och Riksdagsordning
them tillägger; men skulle emot förmodan thenna
Ståndets begäran vägras, vill thet ej vara ansvarigt för then
elaka påfölgd och thylika oordning, som i följe theraf naturligtvis
skulle hända, hvilket Ståndet eljest säger sig, så mycket
hos thet står, altid skall söka att förekomma och hindra.
Hr Landtm, lofvade, thet i anledning af Borgareståndets
begäran R. o. A. gärna skall låta anstå med Handels- och
Manufactur-Deputations betänkande om boktryckerierne; de
andre målen skola med första, och så snart möjeligt är,
blifva afgiorde. Hvilket, jemte R. o. A:ns vänliga hälsning,
Hr Landtm, bad måtte hos det lofl. Borgareståndet anmälas.
Deputation afträdde.
När Deputation var borta, utlät sig Hr Börje Philip
S c bech ta, det han nog märkte, pa hvem denna Borgareståndets
begäran syftade. Men han liemstälte till R. o. A:ns egit
närmare eftersinnande, om icke det vore mer än alt för vida
af dem gängit, att vilja efterfråga, hvad här på Ridderhuset
vid något tilfälle af en eller annan kan vara talat, och kanskie
ännu derutöfver begära reparation till; docksom Borgareståndet
åstundar att blifva underrättade, om någon i förra pleno gådt för
långt med sin utlåtelse, eller angripit och i någor måtto missfirmat
och förklenat dem, så vore bäst att Commission blefve
förordnad till undersöka härom.
Gref Axel R. Sparre förmente, det Borgareståndet icke
bordt framkomma med en sådan begäran, hvilken på det
högsta rörde den fri- och rättighet, hvar och en riksdagsman
äger. Och som Borgareståndet väl måste häruppå få svar, så
bad Gref Sparre, att den expedition, som sidst upsattes öfver
de Deputerades memorial om Erik Pehrssons skrift, ej måtte
afskickas till de andre Stånden, innan R. o. A. något ytter
ligare
fädt talas vid i den saken.
Det gafs vid handen, att samma expedition redan i dag
bittida blifvit bortsänd till de andre Stånden.
R. o. A. funno onödigt att härmed sig vidare uppehålla,
utan lemnades detta Borgareståndets Extractum Protocolli på
bordet. Och continuerades med Deputerades project till den
nya Boställsordningen.
6:e § bifölls.
7:e § lika så.
630 (Okt. 21). Deputation från Presteståndet.
8:e § äfvenledes.
Derpå an maltes åter en Deputation från Presteståndet af
6 personer, hvilken på vanligit sätt emottogs. Biskopen
Doctor Kiörning förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån
Presteståndet, framgaf ett Extractum Protocolli af innevarande
dato, som efter begäran uplästes, och hvaruti berättas,
thet Presteståndet igenom rvckten förnummit, att uti R. o. A:ns
pleno några omilda omdömen både munteligen och till äfventyrs
också skrifteligen skola vara fälde öfver samtelige
Riksens Ständers Talemäns och Deputerades under den 24
September sidstledne aflemnade betänkande samt Presteståndets
theröfver den 7 hujus utfärdade Extractum Protocolli, hvarigenom
Ståndet till innehållet af samma betänkande lemnat
sitt enhälliga bifall, emedan thet med Riksdagsordningen pröfvats
enligit samt the therstädes föreslagne utvägar och anstalter
nyttige och till god ordning vid riksdagsgöromålen
tjenande. Och som både i gemen Riksens Ständers myndighet
och i synnerhet hvart och ett Stånds värdighet kräfver,
att dess utlåtelse!' för obillige omdömen blifva befredade; så
begär Ståndet del af ofvan nämde utlåtelse!-, på thet Ståndet
sedermera, efter befundne omständigheter, må kunna sig theröfver
behörigen yttra.
När detta Extractum Protocolli var upläst, fullfölgde Biskopen
Doctor Kiörning vidare, att Presteståndet utom förenämde
ej gifvit desse sine Deputerade in coramissis något
mera att berätta, än allenast thet Ståndet äfven samtyckt till
Stora Secreta Deputations förstärkning.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning.
Hvarmed Presteståndets Deputation afträdde.
Hr Anrep, som nu var upkommen, utbad sig R. o. A:ns
gunstiga tillstånd att få anmäla något. Han hade fådt höra,
thet, medan han varit nedre af Ridderhuset, en af R. o. Arns
ledamöter och hans camerat i Protocolls-Deputation, hade
åtagit sig onödigt bekymmer och begärt, att han, Anrepp, måtte
aflösas i Protocolls-Deputation och någon annan väljas i dess
ställe. Men som han vore nögd att fortfara med arbetet dersammastädes,
så långt dess krafter och förmåga sig sträckja.
så hade han ej kunnat underlåta att hos R. o. A. gifva sådant
tillkänna, med önskan derhos, att ingen må obuden mera
åtaga sig sådant omak, utan den, som det angår, sielf få göra
det, om han vill afsäga sig.
Hiärnes pension.
631
Uppå Hr Carl Urban Hiärnes trägna begäran beviljade
R. o. A., att hans memorial fick upläsas, hvaruti påminues,
hurusom R. o. A. samt Bondeståndet vid 17 41, men
Borgareståndet vid 1743 års Riksdag hafva behagat tillägga
honom en årlig pension af 300 dal. smt, hvarmed dock sedan
kommit att afstadna. Och som han till thenna tid lefvat i
thet hopp att antingen genom någon verkelig tienst göra sig
af Riksens Ständers vidare ynnest förtient, eller åtminstone
icke vara riket till tunga, så länge krafterne kunde tillåta
honom att med behörig idoghet förtiena födan; ty har han alt
härtills haft försyn vid att falla Riksens Ständer besvärlig
med ansökning om then honom förr thetta skedde nåds verkställande.
Men emedan han nu ser sig genom någon verkelig
tiensts erhållande icke kunna göra sig förtient till någon belöning,
thess annalkande år och efter handen aftagande krafter,
jemte tidernes svårighet, jemväl betaga honom hopp att hädanefter
igenom vederbörlig flit och drift vinna sin nödtorft; altså
finner han sig nödtvungen att Riksens Ständer erindra then
förr emot honom förklarade ynnest, hvilken han nu gior sig
hopp, att Riksens Ständer låta vinna en önskelig fullbordan.
R. o. A. förnyade sin vid 1741 års Riksdag Hr Urban
Hiärne gifne resolution om 300 dal. sm:ts årlig exspectance af
Riksens Ständers Contoir, hvilket skrefs på Hr Hiärnes memorial.
R. o. A. skildes åt klockan två.
Den 22 October.
R. o. A. samlades för middagen klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A intaga
sine ställen, uplästes Protocollet af den 16 förledne Martii,
ifrån pag. 561 till pag. 568, hvarvid inga påminnelser giordes.
Föredrogs Handels- och Manufactur-Depmtations Extractum
Protocolli af den 28 nästledne September, therutinnan förmäles,
att Deputation för sig låtit upläsa så väl Cammar-Oeconomieoch
Commercie-Deputations betänkande af den 17 sidstledne
Febr. beträffande thet i Halland inrättade fiskerie, hvars redskap
och båtar m. ra., hvarmed Cronan thet låtit förse, bemälte
Deputation vid 1743 års Riksdag skall tillstyrkt måtte förauctioneras
till Cronans ersättning, samt Directeuren Paulin
tilhållas att göra för om händer hafde medel behörig redo och
632 (Okt. 21). Arfvidsönernes privilegium
räkning, som ock både Agenten Nordencrantzes och beridaren
Goes ingifne särskilte meraorialer, dels angående nödvändigheten
af fiskeriers inrättande i riket, dels ock förslag att
vinna ändamålet theraf, hvilka betänkande och memorialer
dit remitterade blifvit, såsom vore uti Secrete Handels- och
Manufactur-Deputationen thesse ärender förut anhängige och
under öfvervägande. Men som, hvad thet förra målet, eller
fiskeriet i Halland, angår, Deputation icke äger någon kunskap
therom, så yttrar then sig theröfver icke kunna aflemna thess
betänkande. Hvad åter angår Nordencrantzes och Goes memorialer,
så emedan the besynnerligen hafva sitt afseende på
fiskeriernes uphielpande vid stränderne och hafsbanden, hvilket
ärende icke eller varit under Deputationens skärskådande, utan
af Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputationen blifvit
öfvervägat, som therom äfven betänkande afgifvit; ty berättar
Deputation sig hafva berörde memorialer dit hänskutit. Eljest
förmäler Deputation, hvad beträffar nödvändigheten af fiskeri—
erne i Oster- och Västersiön, sig hafva uti ett betänkande till
Secrete Utskottet redan yttrat öfver Kongl. Commercie-Collegii
i berättelsen om handels-balancen giorde föreställning om
visse förmoner för fiskerier i öpna sion, som ock genom utdrag
utur Protocollet den 30 sidstledne Junii lemnat Allmänna Besvärs-Deputationen
sine tankar öfver Borgareståndets vid thenna
Riksdag anförde besvär emot Arfvidsönernes erhållne privilegium
exclusivum på ett sill- och torskfiskerie i Öster- och
Wästersiön.
Förberörde utdrag utur Protocollet af den 30 sidstledne
Junii, som var i afskrift ifrån Allmänna Besvärs-Deputationen
till Riksens Ständer insändt, blef nu jemväl upläsit, hvarutinnan
förmäles, att vid öfvervägande af the fördelaktigheter,
som fiskeriernes idkande uti vilda hafvet medbringa, har väl
Hans Kongl. Majit redan år 1724 uti utfärdad nådig förordning
tillstadt hvar och en af thess trogne undersåtare att
idka Holländska fiskeriet, som skier med Buijser i öpna hafvet
och under Engelska vallen. Men sora ingen på 20 års
tid nyttiat thetta tillstånd, så har Hans Majit therigenom
funnit sig föranlåten att inskränka thenne punct af förberörde
förordning och genom ett privilegium exclusivum af den
12 Aug. 1745 i nåder förunna samma frihet åt handelsmännen
Abraham och Jacob Arfvidsson & Compagnie, att uti
Öster- och Wästersiön få inrätta ett sill- och torskfiskerie,
på sill- och torskfiskerier.
633
jemte hvalfiske och skälfång på Holländska sättet, hvaröfver
Borgareståndet vid thenna Riksdag uti 46 § af thess Allmänna
Besvär klagat, med anhållan att städernes invånare
igenom samma privilegium hvarken måtte betagas att nyttia
theras vanliga fiskerie-frihet, eller them på något sätt förmenas
samma handtering ytterligare att utvidga, sorn högstberörde
förordning innehåller och städernes enskylte resolutioner
och privilegier medgifva.
Nu althenstund ej allenast Kongl. Majits nådige privilegium
af den 12 Aug. 1745 uti 1 § tydeligen förmäler, hvad
slags fiskerie Compagniet bör enskylt nyttia, nemligen på Holländska
sättet med Buijser och annan thertill horig fiskredskap
och handtering, utan också handelsmännen Arfvidsson
och Hedberg, såsom Directeurer af berörde Compagnie, genom
theras skrifteliga utlåtande inför Kongl. Commercie-Collegio
förklarat sig aldrig hafva varit sinnade att förhindra
städernes invånare eller någon annan i riket att bruka theras
vanliga fiskerifrihet, utan tvärtom varit benägne them med
goda råd till theras fiskeriers uphielpande att understödja,
hvilket the bref skola kunna vitna, som Arfvidsönerne i Januarii
månad förledne år till alla Magistrater i Sverige och Finland
skola låtit afgå; förthenskull finner Secrete Handels- och
Manufactur-Deputation icke, att högstbemälte Kongl, privilegium
gior någon rubbning i the fri- och rättigheter, som städernes
så väl som landsbygdens invånare tillkomma, att idka
fiskerier på thet härtilis vanliga svenska sättet, antingen när
vid stranden eller i öpna hafvet, med fiskareskutor eller så
kallade backebåtar. Thessutom kan thetta klarligen skönjas af
2 § i meromtalte privilegio, som förmår, att thet af Compagniet
antagne folk och arbetare skola niuta beskydd och genom
förbud förekommas, thet the ej till andra fiskerieinrättningar
måge lockas, och att andre fiskerieinrättningar äro ingalunda
uphäfne genom Compagniets erhållne privilegium, utan att
förordningen af den 17 Martii 1724 har ännu sitt fulla bestånd,
undantagandes så vida then handlar om fiskeriet, som
skier med Buijser och annan thertill horig fiskeredskap på
Holländska sättet. För öfrigit yttrar Deputationen sig, att
ehuruväl Abraham och Jacob Arfvidsson & Compagnie synes
icke fullkomligen hafva upfylt thet i privilegio giorde förbehåll,
att thenna inrättning inom ett års tid borde vara i gång;
dock likväl som Compagniet sedermera verkeligen giordt ther
-
634 (Okt. 22). Slussverket och
vid en början, så finner Deputation för sin del inga giltiga
skäl, hvarföre berörde privilegium kan anses såsom förverkadt.
Och vore tiletta så mycket eftertänkeligare, som 2 § uti högstbemälte
privilegio uttryckligen förmår, att theuna frihet och
tillstånd må på 20 års tid icke återkallas eller igenom någre
författningar i någor måtto rubbas eller ändras, mindre någon
annan än allenast thetta Compagnie uuder then tiden vara
tillåtit en sådan inrättning, som i 1 § omförmäles, här i
riket att göra eller företaga, på hvilket Kongl, löfte förmodeligen
så väl främmande som inländske redan sina capitaler
till thenna inrättning instuckit, hvilka igenom privilegiernes
uphäfvande icke böra strandsättas. Men skulle emot förmodan
Compagniet icke nyttja sitt undfångne privilegium eller
underlåta att årligen utskicka sina Buijser och således en så
nyttig anstalt aldeles förfalla; så förmäler Deputation sig
vara af then tankan, thet Hans Maj:t i then händelsen till—
styrkes att genom särskilt nådig förordning lemna hvar och
en af thess trogne undersåtare tillstånd att idka samma fiskerie
på Holländska sättet, och the samma till ett så fördelaktigt
näringssätt genom premier och andre friheter upmuntra,
eller också ifrån årliga contributioner och utlagor befria alla
the, som begifva sig till att bo på visse thertill tienlige platser,
endast till then ändan att ther idka fiskerier på föromtalte
sätt. Hvilket Deputation begärt, thet Allmänna BesvärsDeputation
med Riksens Ständer communicera ville.
R. o. A. biföllo detta Manufactur- och Handels-Deputations
Extractum Protocolli.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande af den 13 hujus
angående Slussverket och Stora Metallvågen här i staden, giörandes
Deputation therutinnau först utförlig berättelse, huru
vida med Slussverket avancerat, med orsakerne thertill, hvarföre
samma bygnad ännu icke hunnit att blifva färdig, efter Commercie-rådet
Polhems anförande, hvilket alt Deputation i öfvervägande
tagit. Och som för Bergslagerne mycken nytta
och båtnad förväntas af god communication emellan Saltsiön
och Mälaren, till hvilken ända också theone slussbygnad blifvit
anstäld; altså förmäler Deputation thet vara ganska angelägit,
att thenna bygnad med all drift fortsattes och så skyndsamt,
som möjeligit är, till fullbordan bringas, thet så väl
Commercie-rådet Polhem som Magistraten här i staden försäkrat.
Metallvågen i Stockholm.
635
Beträffande stora Metallvågen, så berättar Deputation
äfven om thess nu varande beskaffenhet till alla delar, hvarvid
finnas åtskillige olägenheter, till hvilkas afrödiande Deputation,
efter öfverläggande med åtskilliga Magistratens Deputerade
och Stads-architecten Capitain Carlberg, fallit på the tankar,
att träplanket till nedre vågen med the thervid aulagde bodar
och hus böra aldeles borttagas och ifrån lilla trappan vid
slussen uti liorizontel och gerade linea till Södermalms torg
inrättas en tegel- och stenbrygga om 12 alnars bredd, på fast
samt med stenkistor och krubbverke fyld grund, med fyra
theruti livälfde öpningar och nödige portar till communication
emellan vågen och skeppen, samt nödige rum uti murarne till
Corps de Garde och bytessal för jernbärarne, hvilken brygga
kommer således att tillsluta vågen på Saltsiökanten. Äfven
att en stenbro utanför thenna stenbrygga, om 15 alnars bredd,
till jernets utslående anlägges, hvartill then nu sumpige grunden
bör på lika sätt, som grunden till nyssnämde brygga, göras
fast och pålitelig. Genom thenne bygnad, hvarå Capitain Carlberg
författat ritning, förmäler Deputation, att then nyttan erhålles,
thet Metallvågen blifver väl utvidgad och rumrik, stångjerns
in- och utbärningen kan utan uppehåll förrättas, kiörvägen
emellan Staden och Södermalm hallas öpen, som eljest
skulle igenstängas, tå then gamla bryggan ställes under reparation,
med flere beqvämligheter. Och som thenne bygnad
utan anseenlig kostnad icke kan verkställas och stadsens cassa
genom åtskillige stora utgifter, hvilka i betänkandet upräknas,
är så medtagen, att Magistraten emot interesse måst uplåna
penningar; ty styrker Deputation thertill, thet må, efter
Magistratens anhållan, ståndpenningarne vid vågen, som af
jernets kiöpare erläggas, förhöjas med två öre kopparm:t på
hvart skeppund, som går igenom vågen, åliggande alt therföre
Magistraten att ofvannämde brygga och brobyggnad behörigen
låta förfärdiga till vårtiden 1749 eller aldrasidst samma
tid 1750, som nu utfäst är.
Och som staden således af stångjernet tillfaller en anseenlig
tillökning uti thess årliga ständiga inkomst, altså finner
Deputation, att staden tillbaka bör vara skyldig att på then
platsen, sorn ligger utanför Ryssgården åt Saltsiösidan och går
till Commissarien Elds hus, icke låta upsättia någon bygnad,
utan lemna then obebvgd till Bergslagens tienst, på thet, i fall
Bergslagerne framdeles till hvarjehanda angelägenheter och in
-
636 (Okt. 22). Frih. von Essens
rättningar något utrymme nära vid vågen skulie hafva af
nöden, thenne plats tå må vara att tillgå. För öfrigt anser
äfven Deputation nödigt för the ifrån Bergslagsstäderne ankommande
fartyg, thet Magistraten besörjer, att den vid Kornhamn
på norra sidan 0111 strömmen päbegynte bryggan föriänges
efter strömmen så långt ner, som möjeligt är och fartygen
kunna lägga an. Hvilket alt Deputation till Riksens
Ständers egit ompröfvande öfverlemnar.
R. o. A. biföl lo Deputations betänkande med den tilläggning,
att den nu beviljade tillökningen ej upbäres längre, än
till dess denne byggnad blir fullbordad. Hvilket, sedan det för
R. o. A. var upläst, betänkandet påskrefs.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande af den 18 sidstledne
Augusti angående the besvär, som åtskillige, nemligen
Andrarums, Lofvers, Jean Catharinas och Carls aluneverks egare
samt riksdagsfullmägtige af Preste-, Borgare- och Bondeståndet
från Fahlebygden i Westergötland anfört öfver thet af
Kongl. Maj:ts och Riksens Bergs-Collegio Hofjunkaren Baron
Friedr. Ulric von Essen den 3 Nov. 1746 ineddelte privilegium
till ett aluneverks inrättning på thess säteries och frälse ägor
i Hvarfs sokn och Wartofta härad i Skaraborgs län samt
berörde Kongl. Collegii theiöfver den 17 Dec. samma år utfärdade
förklaring. Och sedan uti betänkandet omständeligen uprepat
blifvit hvad ä ömse sidor vidlyftigt anfördt är, förmäler
Deputation sig altsammans uti behörigt och noga öfvervägande
tagit samt therefter vid hvarje omständighet af thesse anförde
besvären stadnade i följande tankar. Och hvad först beträffar
the öfverklagade felaktigheter i sielfva rättegången, som påstås
vara förelupne och skola bestå förnämligast theruti, att undersökningen
icke så, som vederbordt, blifvit publicerad och notificerad,
samt att vederbörande icke fått part af undersökningen;
så tinner Deputation, att thesse besvär så mycket mer äro obefogade,
som Kongl. Bergs-Collegium gifvit tillkänna, att the,
såväl som Baron von Essen, hos bemälte Collegium haft tillgång
till acten samt i thenna sak i Kongl. Bergs-Collegio vidlyftigt
skriftväxlat, så att hvar och en blifvit tillräckeligen hörd och haft
tillfälle att andraga, hvad han för sig funnit nödigt att erindra;
hafvandes thet icke anstådt merberörde Kongl. Collegio att innehålla
med privilegiernes utfärdande för Baron von Essen i anseende
till Alseheds giälds vid undersökningen giorde förbehåll,
hvarigenom samma giäld velat draga thenna sak under Konungens
alunverk i Vestergötland.
637
bepröfvande, innan then, en laga rättegång likmätigt, förut vid
vederbörande domstol blifvit afgiord.
Beträffande sielfva hufvudsaken, huruvida Baron von Essens
alunebruks-inrättning må äga bestånd, så anser Deputation,
i anseende till anförde skäl och omständigheter samt i
förmågo af så väl 13 § uti Adelige Privilegierne som 1 § af
1723 års förordning, Baron von Essen berättigad till then för
honom privilegierade aluneverks-inrättning, hvarvid Deputation
äfven finner, att Baron von Essen icke kan förbindas
att inskränka thess årliga tillverkning inom thet af Kongl.
Bergs-Collegio för honom utsatte quantum af 250 tunnor, utan
synes han böra få drifva then så högt han förmår under the
9 månader om året, som thetta verk, äfven som andre aluneverk,
hålles i gång, hälst Bergmästarens undersökning gifver vid
handen, att hans skogar med bestånd i längden icke allenast
sådant kunna tåla, utan ock 200 stafrum veds årligit hygge
theröfver, förutan thet han äger god tillgång på torftägt att
vid tillverkningen nyttia; kunnandes Jean Catharin® aluneverks
egares andragande om skogarnes mindre tillräckelighet,
såsom obevist, icke sätta Bergmästarens och undersökningsmännens
utlåtande therom i tvifvelsmål, hvilka skogarne sielfve
öfverfarit och uträknat, äfvensom ock hvad samma verks ägare
angående forornes stegring anfört, icke synes vara grundat, i anseende
thertill att Fahlebygden är tätt bebodd och behöfver förtienst
till sina nödtorfter. Och som Baron von Essen utfäst sig
att icke vilja söka flere frihetsår än the 9, som i stöd af förordningarne
honom blifvit tillagde, altså åligger Kongl. BergsCollegio
att efter theras förlopp taxera verket till viss afgift
till Kongl. Majit och Cronan af then tillverkning han, med
egna skogars bestånd i längden, förmår åstadkomma vid bägge
thess privilegierade pannor, utan att thet i privilegierne och
förklaringen utsatte tillverknings-quantum må therutinnan ligga
välbemälte Kongl. Collegio i vägen. Hvad Fahlebygdens befarade
skogsbrist genom oloflige skogsafsalur till Kafvelåsverket
angår, så tycker Deputation, att samma bygds rättighet
är tillräckeligen kringskansad och orten från alt intrång
af thet nya privilegierade verket förvarad, så väl medelst thet
vite af 10 dal.smt jemte vedens förlust, hvarvid allmogen i
orten blifvit af Kongl. Bergs-Collegio i thet utgifne privilegio
förbuden att sälja någon ved till verket, som ock genom ofvannämde,
Baron von Essen i berörde privilegio vid ansenligit
638 (Okt.22). Alunverken. Klädedrägten.
vite förelagde omständigheter, hvilka Baron von Essen så mycket
mer förklarat sig hugad att i akt taga, som han i annor händelse
sielf åtagit sig att böta dubbelt emot thet, som för honom
blifvit utsatt, i fall han then öfverträda skulle.
Vidare förmäler Deputation sig utaf Landshöfdingens i
orten afgifne och af the klagande bifogade utlåtande öfver
allmogens i Kåkinds, Gudhems och Walla härader vid thenne
Riksdag anförde enskylte besvär intagit, huruledes allmogen
i then orten vid the förledne Riksdagar besvärat sig öfver
Jean Catharinas aluneverk i anseende till förspord skogsbrist,
hvartill Landshöfdingen förmält, att Tingsrätten intygat, thet
allmogen haft största skiäl. Och emedan the för Jean Catharin*
aluneverk den 25 November 1726 utfärdade privilegier
innehålla, att the under samma verk lydande egne säterieoch
frälse-skogar, hvarpå verket blifvit grundadt, äro tillräckelige
till thet härstädes privilegierade 4 pannors vidmagthållande,
förutan hvad egaren theraf skulle kunna få med the
omliggande skattehemmans-åboernes goda minne och samtycke
af them sig tillhandla; ty anser Deputation angelägit, thet
Landshöfdingen i orten må tillse och foga sådane anstalter, att
then skoglösa allmogen först får tillhandla sig sin nödtorft
ifrån the crono- och skattehemman, som hafva någon skog
att föryttra, innan något theraf säljes till aluneverket. Sidst
berättar Deputation sig framdeles skola inkomma med thess
betänkande öfver then giorde ansökning om förbud emot flere
aluneverks inrättande i riket.
R. o. A. biföllo detta betänkande.
Föredrogs Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
Betänkande af den 5 sidstl. Maji angående then af manufacturidkarne
så väl som Snörmakare-embetet giorde ansökning
om ändring uti Kongl. Förordningen af den 20 Januarii 1746
emot en och annan yppighet. Och sedan Deputation uptagit
theras ansökningar med the therutinnan andragne skiäl och
omständigheter, berättes, thet i anledning theraf Deputation
funnit sig föranlåten att genomgå och punctevis öfverväga
högstberörde Kongl, förordning och vid samma tillfälle ej
mindre haft afseende på thet, som kan lända thet allmänna
till nytta, än hvad, i anseende till hvars och ens enskilte hushållning,
genom sparsamhet kan vara gagneligit, med yttrande hvad
l:o angår then theruti omtalte mans-klädedägten, så finnes
väl, att igenom samma Kongl, förordning förnyas och
Klädedrägten.
639
stadfästas thet af Riksens Ständer vid 1734 års Riksdag gillade
och faststälte mode på lif- och en surtout-råck, och
utom hvilket therpå föreskrefne mode inga annorledes giorde
kläder skulle vara tillåtne att giöras och brukas.
Men som alle hittills tagne författningar, hvad klädeordningar
beträffar, enkannerligen grunda sig på thet tå varande
utländska yppighets-cramets sparsammare förbrukande, och
våre inrikes tillverkningar nu långt vida öfverstiga consumtionen;
så håller Deputation betänkeligit att consumtionen theraf
på något sätt förminska genom förskrifvande af visse moder
och faconer, emedan sådant å ena sidan ofelbart skulle hindra
hvad å andra sidan inrikes tillverkade varors fria bruk och
nyttiande efter hvars och ens tycke synes kunna befordra
riksens näringar och rörelse, emedan i annor händelse utrikes
giorde kläder på hvarjehanda sätt inpracticeras, som
nog bekant är, hvarigenom icke allenast manufacturerne sakna
sin debit, utan ock skräddare, knappmakare och andre gierningsmän
mista uti sine näringar, hvilket står att afböja,
när hvar och en får låta skära kläder efter thess tycke utaf
svensk fabrique; hvarföre Deputation tillstyrker, att then uti
1 § af högstberörde förordning faststälte mode på manfolksklädedrägten
aldeles må uphäfvas samt hvar och en varda
tillåtit att utaf inrikes tillverkning få låta giöra sig kläder
efter hvad mode honom hälst behagar, antingen med eller utan
styf- och stoppning.
Hvad vidare tillhörer en mans klädning, såsom knappar,
så är Deputation af then tankan, att the kunna nyttias större
eller mindre efter hvars och ens egit behag, efter föga eller
ingen nytta af någon viss therutinnan föreskrefven modelle
synes stå att hämta, och idoga händer mera hindras än upmuntras
att genom sina slögders förbättrande öka sin näring.
Thessutom håller Deputation före, att ingen mansperson
hädanefter må varda tillåtit att bruka klädningar af släta eller
faconerade sidentyg, undantagandes västar eller underkläder,
och thet i anseende thertill, att inrikes siden-tillverkningar
icke ännu kunna förslå emot consumtionen, så väl som ock
i afseende therpå, att riket vinner mera förtienst på ylle—
manufactur-verken än sidentygs, hvars ruderaateria för riket
thessutom är långt kostsammare.
2:o Beträffande then uti 1 § af mer högstberörde förordning
faststälte mode för fruntimmers klädedrägter, så håller
640 (Okt. 22). Kiädedrägten.
Deputation betänkeligit att therutinnan styrka eller gifva anledning
till någon ändring, emedan thet icke allenast i sig
sielft är hederligit och vackert, utan ock nu redan så allmänt
vedertagit, att igenom then minsta ändring therutinnan
en ny omkostnad förorsakas skulle.
Vidkommande åter kiädedrägten för the vid Kongl. Hofvet
varande fruntimmer, så väl som andra, hvilka sig therstädes
apartements- och galla-dagar infinna, så emedan Hennes Kongl.
Höghet har nådigst behagat gifva Deputation tillkänna thess nådiga
välbehag vara, att, till afskaffande af alt ej mindre kostsamt
än i sig sielft skadeligit öfverflöd genom brocherade och
mångfärgade sidentygers bruk och nyttiande, then hvita och
svarta kiädedrägten må af them vid Kongl. Hofvet hädanefter
endast vedertagas och i bruk komma, utan ock genom the[n] till
Deputationen vid samma tillfälle upgifne prof-modelle af en
så kallad Robe de Cour nådigst behagat utvisa, huru sielfva
kiädedrägten sä väl för gifte som ogifte fruntimmer bäst tyckes
vara giord. Förthenskull förmäler Deputation sig ej undgå
kunnat att thetta hos Riksens Ständer till ett allmänt bifall
anmäla, efter som therander finnes en otrolig besparing, så val
för riket i gemen som fruntimren sielfve, hvilka så medelst
kunna undvika att efter förr vanligit bruk vid hvarje infallande
festin förse sig med nya klädningar. Och som thetta
ingalunda är thet minsta prof af then nådiga ömhet Hennes
Kongl. Höghet täckts hysa för rikets välgång samt en hvars
förkofring genom ett förnuftigt hushållande, och som en vördsam
erkänsla förtienar; så förmodar Deputation, thet Riksens
Ständer ej lära underlåta att therföre sielfve inför Hennes Kongl.
Höghet sin underdåniga tacksägelse aflägga, såsom ett kraftigt
bevis af then tillgifvenhet, hvarmed riksens undersåtare vetta
att en så nådig ömhet i diupaste vördnad erkänna. Och på thet
thenna drägt endast må vara the fruntimmer förbehållen, som
bivista Kongl. Hofvet, så håller Deputation i öfrigit före, att
thenna så kallade Robe de Cour icke eller må vara tillåten att
brukas vid andre tillfällen än endast inom Kongl. Hofvet. Sidst
och som then uti samma 1 § föreskrefne vidd på the så kallade
styfkiortlar väl synes vara tillräckelig för the fruntimmer,
som äro af mindre eller spädare växt, men tberemot något
knapp för the längre eller större till växten, hvilket minskat
the senares anseende emot the förra, enär the utan thenna
åtskillnad brukas lika vida utaf them bägge; så styrker De
-
Klädedrägten.
641
putation thertill, att the af större växt varande fruntimmer
ej må förnekas att efter behag öka förenämde vidd med en
aln eller mera, dock så, att thet nedersta bandet af stvfkiorteln
ej må vara vidare än till det högsta 6 alnar omkring och
the öfre banden till en mindre vidd therefter lämpade.
3:o. Vidkommande 2 § uti Kongl. Förordningen och thet
theruti stadgade förbud på all sidendrägt för barn och yngre
fruntimber, som icke fyllt sine 13 år och ännu icke blifvit
stadgade uti växten; så finner Deputation nödigt att tilläggas,
thet ingen af tienstefolk eller någon, som under thet namnet
begripes, må varda tillåtit att bära något sidentyg till andra
kläder än endast till mössor, hvartill så mycket större skäl '
är, som eljest ingen lättare utväg synes vara till förekommande
af the skadeliga missbruk och underslef, som nu dageligen
skier under then för tienstefolk uti 1731 års Kongl.
Förordning lemnade frihet att få bära hvad theras matmödrar
aflagt, och ylle-, linne- och bomulls-fabriquerne thessutan
tyckes härigenom ofelbart skola vinna långt större afsättning
på sine tillverkningar. Dock på thet them imedlertid må
lemnäs frihet att slita ut hvad hvar och en af them nu kan
hafva utaf sidentyg giordt, så håller Deputation före, att
någon viss tid föreskrifvas borde, som till 1749 års slut utsättias
kunde, och efter hvilken tid ej något sidentyg af them
till andra kläder än mössor vidare bäras må.
4:o. Vid 3 § angående spetsar och uddar samt theras
beskaffenhet, som äro tillåtne att brukas, förmäler Deputation
sig ej funnit något att erindra; men vid
5:o thet uti 4 § giorde förbud på sydde manchetter och
bröstkrus, utan åtskillnad antingen the in- eller utom riket
förfärdigade äro, förmäles, att hos Deputation i öfvervägande
kommit, huru svårt thet synes fälla them, som vid
sådant syarbete vant sine händer och föga annat näringsmedel
torde veta att tillgå, om them skulle betagas genom så
menlöst sätt och med en så vacker handaslögd förtiena sitt
bröd; hvarföre Deputation thertill styrker, att sådane manchetter,
som bevisligen här inrikes sydde eller giorde äro, måtte
blifva frigifne och brukas, dock emot en skälig afgift till Cronall
till 6 d:r kopp.nnt af en hvar, som sådane manchetter bär,
men att theremot then, som beträdes med sådane manchetters
införskrifvande utifrån, måtte med thet straff anses, som Lurendrägerie-förordningen
stadgar och innehåller, och then, som
Adelns Protokoll. (XVI). 1746—1747. II. 41
642 (Okt. 22). Klädedrägten.
kan bevisas vitterligen bruka sådane manchetter, som efter
then härom utfärdade publications datum utifrån inkoinne
äro, skall vara till samma straff förfallen som sielfva lurendrägaren.
Vidare som cammar- och nättelduk icke bör räknas
för minst kostsamma utrikes varor, men likväl till öfverflöd
utan åtskilnad brukas till manchetter; så är Deputation, till
hämmande af slikt skadeligit öfverflöd, af then tankan, att
inga gesäller, laqueijer och drängar må efter thetta års slut
vara tillåtit att bruka manchetter, och thet vid 20 dal. sm:ts
vite. Och ytterligare
6:o samt hvad angår 5 och 6 §§, så förmäler Deputation
sig thervid icke hafva något att påminna, med mindre the therutinnan
giorde förbud så väl emot nippers som galloners bruk och
nyttiande ju må till alla delar blifva faststält och efterlefvadt.
7:o. Likaledes yttrar Deputation sig icke eller kunna gifva
anledning till någon ändring uti thet under den 7 § giorde förbud
på förgylde eller försilfrade vagnars, slädars och seltygs
nyttiande samt the thervid brukelige ut- eller inrikes giorde sil—
kesfrantsar, tofsar, band, snören och bräm med mera, ehuru
Snörmakare-embetet uti theras ofvannämde memorial anhåller
om ändring therutinnan, i anseende till den mistning the igenom
thetta förbud skola känna uti sin näring. Ty emedan thet är
oförnekeligit, att Embetet therigenom ej kan vinna mer än
blotta arbetslönen, som ej kan på långt när svara emot inköpet
af silket eller rudimaterien; så blifver ock för riket en
ren förlust, hvad för sielfva rudimaterien betalas och stannar
uti utlänningens händer, hvilket är ögonskenligen mera skadeligit
för thet allmänna, än Embetet kan sägas therigenom vinna
någon förmon. Och som ingen kan vara obetagit igenom then na
författning att vid slike equipagers nyttiande i stället betiena
sig af sådane band och snören, som äro af camelehår giorde,
så tror Deputation, att Embetet ej kan sägas på något sätt
uti sin näring förlora.
Thetta alt förmäler Deputation vara hvad then vid Kongl.
Förordningen af den 20 Januarii 1746, angående en och annan
yppighets afskaffande, i synnerhet funnit nödigt att påminna,
dels till någon ändrings giörande, dels ock att tillägga, såsom
förr utelemnadt; hvarvid och som Deputation enkannerligen
haft en fördelaktig hushållning i anseende till thet allmänna,
som manufacturernes bestånd och tilltagande för sitt endaste
ögnamärke; så förmodar Deputation att härutinnan vinna
Klädedrägten.
643
Riksens Ständers bifall, i hvilken händelse Hans Kongl. Maj:t
i underdånighet kunde tillstyrkas att genom en nådig förklarings
utfärdande öfver samma förordning giöra allmänt kunnigt,
hvad i anledning häraf synes böra antingen ändras eller
tilläggas; hållandes Deputation före, att the uti förordningen
utsatte böter och straff äfven vid samma tillfälle torde kunna
minskas och någorlunda modereras till närmare proportion
emot the förbrytelser, som hädanefter emot förordningen skie
kunde. Hvilket alt dock hemställes Riksens Ständers ompröfvande.
Sedan föregående betänkande var till ända, uplästes det
å nyo punctevis, och discourerades öfver hvar punct som följer.
Irsta § angående moden på manfolks klädedrägter; dervid
erindrade
Frih. Coyet, hurusom det väl skulle kunna tyckas vara
en sak af mindre angelägenhet att bry sig med, i synnerhet
för Riksens Ständer; men så vore det dock icke så ringa
till aktande, som man vid första påseende sig torde föreställa,
ty igenom klädernes förändring och omgiörande förorsakas
mycken kostnad för den, som vill vara hushållare och kanskie
har litet nog att vedervåga, men vill ändå vara med, som det
heter. Fördenskull vore bäst, att ett visst mode på klädedrägten
altid blifver stående.
Frih. Dyring tyckte, att uppå blå kläder kunde det vanlige
och faststälte mode altid i akt tagas, men hvad coleurde
kläder angår, borde det få ankomma på hvars och ens behag,
huru han vill göra dem.
Hr Gustaf Mannerheim förestälte, att, igenom det ombytning
och ändring tillåtes med moden på klädedrägten, befrämjas
afsättningen, som är det förnämsta, hvilket skall gifva
våra inhemska manufacturier lif och rörelse; och i den afsikt
hade Deputation icke hållit betänkeligit att styrka Riksens
Ständer till att uphäfva de för detta faststälte moden.
Hr Landtm, uprepade, hurusom Riksens Ständer vid 1734
års Riksdag hade till modeller för framtiden låtit förfärdiga 2:e
manfolks-klädningar, hvarefter alla andra kläder borde giöras.
Den ena hade varit en sourtout, den andra med små upslag.
På samma sätt kunde ock nu fastställas, att visse moden
härefter böra följas och deribland det, som mest allmänt nu
brukas, med stora och upskorne opslag antagas, men det andra
med små. Hvarigenom ändamålet på tveggehanda sätt vinnes:
644 (Okt. 22). Klädedrägten.
först, att man icke mera blir bunden vid det förra eller gamla
modet, och sedan, att liandtverkarne icke eller alt för ofta
och fritt få inventera nya moden, till att öka öfverflöden och
åstadkomma kostnad för den, som intet just sköter om att vara
så mycket efter mode.
Hr Klingsporre påstod, att det måtte förblifva vid de
förra moden och derom utgångne förordningar, men ingen anledning
gifvas till öka yppigheten och öfverflöden, hvilken redan
beklageligen hos oss tagit nog öfverhanden, till vår alt
för stora känning och dryga afsaknad.
Flere andre instämde härmed.
Af R. o. A. faststältes, att de nu brukelige moden på
manfolks klädedrägter blifva stående till nästa Riksdag, men
att inga andra eller nyare moden får påfinnas, vedertagas
eller brukas.
På lika sätt, som förut sagt är om moden på mans-klädedrägter,
förblifver det också med knapparne, hvarom uti den
2 § af Deputations betänkande förmäles.
3:dje omständigheten, angående förbudet att ingen mansperson
må varda tillåtit att bruka klädningar af slätt eller
faconerat sidentyg, undantagandes västar eller underkläder,
hvilka senare till bruk och nyttiande frigifves, bifölls af
R. o. A.
Likaså, att ingen ändring må giöras uti det för fruentimmers-klädedrägten
faststälte mode.
Vid den omständigheten, som angår klädedrägten för de
vid Kongl. Hofvet varande fruentimmer, så väl som andre,
hvilka sig derstädes på apartements- och galla-dagar infinna,
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 18
Maji sidstledne, hvaruti Ståndet förmäler sig till alla delar
bifallit ofvanberörde Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
betänkande, dock i then akt och mening, att hvad som
theruti förmäles om then hvita och svarta klädedrägten, som
af fruntimbret vid Kongl. Hofvet må hädanefter endast vedertagas
och i bruk komma, icke förbiuder andra utom Hofvet
att, efter vanligit mode, äfven få bruka hvit och svart sidendrägt,
hälst sådant vid sorgeliga tillfällen icke gärna kan undvikas,
allenast the icke bruka then så kallade Robe de Cour,
hvilken the vid Kongl. Hofvet varande fruntimber, så väl som
andra, the ther sig therstädes på apartement- och galla-dagar
infinna, icke eller må vara tillåten att brukas vid andra till
-
Linköpings domkyrka.
645
fållen än endast innom Kongl. Hofvet, men icke thess emellan i
private hus och samqväm.
Frih. Dyring utlät sig, det han gärna instämde med Deputations
betänkande, att vi äro Hennes Kongl. Höghet all
erkänsla skyldige, som af omvårdnad för oss och till besparing
i de kanskie till en del mindre nödige utgifter, våre fruntimber
tillvägabringa, utsedt en viss hofdrägt eller så kallad Robe
de Cour. Men han måste derhos tillstå, att så zirlig denna
drägten är för ett ungt och qvickt fruentimmer, som ännu
har rådnan qvar på kindren, så litet passar den sig för ett
gammalt, som redan förlorat färgen, och deräst fördenskull
desse senare intet få bruka sådane kläder som de nu hafva,
eller att någon annan tienlig drägt för dem utses, så lärer
både hans hustru och flere andres få lof att absentera sig ifrån
Kongl. Hofvet.
Hr Hårleman påminte, att som Hennes Kongl. Höghet
sielf allernådigst behagat utvisa och approbera denne drägten,
så skickade sig nu mera intet väl att dervid giöra någon påminnelse,
utan borde vi densamma antaga.
R. o. A. biföllo den delen af Deputations betänkande,
som härom handlar, tillika med Borgareståndets igenom det
upläste Extractum Protocolli härvid giorde tilläggning.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation från
Presteståndet af 6personer. Domprobsten Doctor Filenius förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Presteståndet, öfvergaf
ett Extract ur Råds-protocollet af den 12 sidstledne Junii,
som på begäran uplästes, hvaruti Riksens Ständer vid handen
gifves, thet Herrar Riksens Råd, i anseende till anförde skiäl och
omständigheter, väl icke funnit något betänkande att uppå
General-Majorens och Landshöfdingens Baron D'Albedihls
samt Biskopen Doctor Rhyzelii underdåniga skrifvelse af den 30
nästvekne Maji bevilja Linköpings stads domkyrka en allmän
collect öfver hela riket, till berörde kyrkas klocketorns
upmurande å västra gafvelen och andre oumgängelige reparationer,
hvarå kostnaden efter uprättadt förslag in alles skall
bestiga till 44,016 dal. sint; men hvad then begärte 1 öre
sm:ts- afgiften af hvart matlag på ett år angår, så emedan
thet ankommer på Riksens Ständers egit bepröfvande och godtfinnande,
altså hafva Herrar Riksens Råd för godt funnit
thet sednare till Riksens Ständer remittera.
646 (Okt. 22). Linköpings domkyrka.
När detta var upläst, tilläde Doctor Fileni us, att sorn de
andre respective Stånden intet velat samtycka till then begärte
1 öre sm:ts-afgiften af hvart matlag, utan hafva allenast
beviljat, att igenom en stambok några medel måtte få samlas
till thenna kostsamma byggnad, hvilket dock fast ringa skulle
förslå; så har Presteståndet igenom desse sine Deputerade velat
understödia Presterskapets ifrån Linköpings stift i detta mål
giorde ansökning och densamma tillika hos Högloft R. o. A.
till ett benägit bifall recommendera. Hvarom ock Hr Doctoren
Filenius för sin egen del så mycket mera anholt, som honom
efter thess embete åligger att hafva vård om detta Herrans
hus och tempel, till hvars uprätthållande nödig hielp och
understöd nu sökes.
Hr Landtm, svarade, att R. o. A. lära finnas villige att
bidraga till ett så christeligit verk. Bad i öfrigit, att R. o.
A:ns vänliga hälsning till Högvyrdige Presteståndet måtte anmälas.
Deputation afträdde.
Så snart Deputation var bortgången, giorde Hr Landtmarskalken
frågan, om R. o. A. behagar samtycka till then
föreslagne afgiften å 1 öre smt af hvart matlag till Linköpings
domkyrka.
Hvartill af R. o A. svarades med Ja.
Och skickades någon neder i trappan till Deputation att
låta dem sådant veta. Hvarefter följande resolution, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs på Rådets Extractum Protocolli.
Resolutio: R. o. A. bifalla Hans Maj:ts nådigste Extractum
Protocolli och förklara sig gärna villige att genom ett
öre silfvermynts sammanskott af hvart matlag i riket bidraga
till ett så christeligit verk, som denna gamla och kostbara
samt för riket hedersamma kyrkans conservation är.
Derpå reassumerades den förra saken om moden på klädedrägter.
Hvad vidden på de så kallade styfkiortlar beträffar, mente
Frih. Coyet bäst vara, att den förblifver efter förra vanligheten
och emot förordningarne intet förökes, hälst de redan
äro så anseenlige, att man behöfver hugga up dörrarne, om
ett nymodigt fruentimmer skall slippa derigenom, och den, som
har en talrik famille, väl vet hvad gravation det är att i desse
kostsamma tider skaffa så mycket, som till kläder för dem
behöfves.
Klädedrägten.
647
Frih. Cronhiort med flere andra önskade, att R. o. A.
ville lemna vårt fruentimmer härutinnan våhlet, så att de få
bära sine styfkiortlar huru vida eller trånga dem hälst behagar,
och jemväl få rätta kläderna derefter, huru de vilja.
Men andre deremot tyckte, att den i förra förordningen
utsatte vidden redan är nog tillräckelig.
Hr Löwenhielm erindrade, att när förra förordningen
giordes, var intet det modet af Robe de Cour vedertagit, utan
då rättades vidden af styfkiorteln efter de andre kläderne. Nu
sedan R. o. A. faststält en sådan ny drägt att brukas vid
Hofvet, måste detta plagget till dess vidd rättas derefter, om
samma drägt skall hafva något anseende.
R. o. A. biföllo den omständigheten af Deputations betänkande,
som härom handlar. Likaledes bifölls hvad Deputation
föreslagit angående förbud emot sidentygs-kläders bärande
af barn och yngre fruentimmer samt tienstefolk.
Vid Deputations tillstyrkande, att frihet måtte lemnäs till
att bära och bruka inrikes sydde manchetter emot 6 dal. smt:s
afgift, påminte åtskillige, att sydde manclietters bruk borde aldeles
förbiudas, emedan ogörligt skulle blifva att kunna förekomma,
det ju icke en hop dylikt kram blefvo oss af utlänningen
påfördt och inpracticerat, hvilket så mycket lättare är
att verkställa, som det både uti bref kan skickas in och eljest på
hvarjehanda sätt lätteligen står att döljas, ehuru det i värdet
torde stiga till anseenlige penningar nog. Hvarförutan aldrig
någon riktighet eller skulle kunna fås på den afgift Deputation
föreslagit för de inrikes sydde manclietters brukande.
Hr Hårleman förestälte, huruledes många fattige fruntimmer,
de der äro både af stånd och värde, härtills förtjent
sig födan med sömnålen. Och som en slik vacker handaslögd
icke bör qväfjas, man jemväl igenom förbudet emot inrikes
sydde manclietters bärande skulle betaga dem, som redan vant
sig vid sådant arbete, alt tillfälle att vinna sin föda och utkomst;
så påstod Hr Hårleman, att Deputations betänkande i
denne omständigheten måtte bifallas och inrikes sydde manchetter
få bäras emot den föreslagne afgiften, då Cronan härigenom
kan vinna någon inkomst, och sädane fattige, som föga
annat näringsmedel torde vetta att tillgå, icke eller betagas
lägenhet och tillfälle att förskaffa sig deras bröd.
Hr Pehr Kalling var af lika sentiment med Hr Hårleman.
648 (Okt. 22). Klädedrägten.
Hr Löwenhielm lade ännu det härtill, att om sydde
manchetter icke få bäras, brukas eljest batist och fin nettelduk,
hvars inköp faller riket nog kostsam, efter en ganska
stor myckenhet deraf consumeras; men deremot är långt drägeligare
och kan räknas för besparing att låta sy manchetter
här inrikes af grof nettelduk.
Hr Nordenfelt påstod, att den, som vill bära sydda manchetter,
bör derföre betala åtminstone 50 plåtar om året, så
vida hvar och en väl kan umbära 'en slik öfverflödsvahra.
Det svarades, att ju drygare afgift man lade derpå, ju
mindre finge Cronan, som den betalte.
R. o. A. biföllo Deputations betänkande i denna omständigheten.
Att drängar och gesäller icke må vara tillåtit bära några
manchetter, bifölls äfven af R. o. A.
Det uti förordningen af den 20 Januarii 1746 giorde förbud
emot vissa nippers och galoners bruk och nyttiande faststältes
likaledes.
Om förbudet mot förgylte eller försilfrade vagnars, slädars
och seltygs nyttiande samt de dervid brukelige ut- eller inrikes
giorde silkes-fransar, tofsar, band, snören och bräm, med
mera, yttrade sig
Hr An repp, att som dylikt arbete nu giöres och förfärdigas
här i riket ganska vackert och propert, och man på alt
sätt bör söka upodla nyttige vettenskaper och handaslögder
samt befrämja industrien dervid, så att folket i landet får tillfälle
att vara i rörelse och förtiena penningar samt tillika
igenom debiten på utrikes orter öka det nationelle capitalet,
när en gång arbetet blifvit bragt till någon fullkommelig högd;
så tyckte Hr Anrepp, att till vidare upmuntran och ändamålets
vinnande R. o. A. nu kunde tillåta, att de här förut
upräknade slags arbeten fritt fingo hädanefter nyttias och
brukas, då vår mässing, hvars afsättning nu är ganska svår,
kunde mycket nobiliteras och, sedan den voro upgiord till
allehanda slags beslager och mera dylikt, med rikets stora
fördel säljas utom lands.
Häremot invändes, att våra inhemska arbetare ännu icke
på långt när hunnit till den fullkomlighet, att deras tillverkningar
skulle kunna afsättjas utom lands. Således skulle alt
hvad de fingo lof att giöra, upbrukas här i landet, yppigheten
och öfverflöden derigenom ökas och änteligen så tilltaga, att
Fru Adrians ansökning.
649
de knapt skulle kunna förfärdiga så mycket, som till vårt
egit behof tarfvas, mindre skicka något till försälgning utom
lands.
Detta fants väl grundat af största delen bland R. o. A.,
och bifölls derföre Deputations betänkande i detta mål.
Slutet af betänkandet, angående böternes minskande för
dem, som kunna förse sig emot förordningarne om yppighet
och öfverflöd, bifölls jemväl af R. o. A.
Sedan med förenämde mål således var till ända kommit,
Uplästes listan på de af Electorerne valde ledamöter till
Större Secrete Deputation, hvarvid
Hr Dyritz giorde den påminnelsen, att Electorerne hade
bordt taga sådane, som förut intet sitta i några Deputationer,
men i det stället hade både han och flere andre under hela
Riksdagen förmärkt, det vid alla tillfällen visse och samma
personer blifvit satte så uti den ena som andra Deputation
och den öfrige delen af Ridderhuset aldeles utesluten, fastän
många deribland ägt den skickelighet, att de skäligen bordt
komma i consideration.
Det svarades, att Electorernes val får intet qväljas.
Hvarmed som Hr Dyritz intet vidare yrkade detta, och
inga flere eller hördes giöra samma påstående, så afstannade
härmed. Och uplästes till slut
Fru Catharina Adrians supplique, hvarutinnan hon bevekeligen
anhåller om eftergift å the 127 dal. 16 öre sint, som
af dess mans, Tygmästaren vid Artillerie-bataillonen i Finland
Johan Gottlieb Adrians lön 1745 blifvit afdragne till ersättning
för ett af honom undfångit förskott af Siö-expeditions-cassan,
åberopandes hon sig till bevekande skiäl i detta
mål så väl dess mans utståndne svåra fatiguer vid de i Helsingfors
bygde stora pråmars hit öfverförande på sednaste
hösten, efter tliet att fienden hade intagit landet, som hennes
torftighet och trångmål; i anseende hvartill hon ock gior sig
thet vördsamma hopp, att Riksens Höglofl. Ständer lära gunstigast
hugna henne med thenna ringa summan, som uppå
thess mans välförtiente lön blifvit för anförde orsaker skull
afdragne.
R. o. A. biföllo denna ansökning.
Och skildes derpå åt klockan half try.
Eilaga N:o 1.
Frih. Coyets memorial af den 12 Juni 1747.
(Alley ater, N:o 176.)
Protokoll XYI, sid. 254.
Hörsamst memoriale.
Uti ingifvet memorial af den 6 nästförledne Martii har
jag tagit mig den friheten Ridderskapet och Adelen ödmiukeligen
underställa, om ej, efter Ständer ej skola kunna dömma öfver
Ständer, eller senare församlade hafva någon större myndighet
än de, som förr varit tillsammans, det måtte fördenskull all
klagan till Ständer öfver förra Ständer, såsom skadelig och
förderfvelig, afskaffas, så att den, som af Riksens Ständer för
embets-försummelse så ansedd varder, att han derföre går
ifrån embetet, eller annars straffad blifver, bör aldrig mera få
inträde uti riksens högre eller ringare embeten, och den, som
antingen sielf eller genom andra dristar sig sådane af Riksens
Ständer afgiorde saker å nyo giöra hos dem anhängige, bör
med 2000 dal. smits plikt beläggas, samt om han annars
genom ensidiga föreställningar eller andre dylika utvägar under
eller mellan Riksdagarne söker till att förklena och rubba Ständernas
i dy mål fattade beslut, bör som den allmänna fredens
förstörare anses och straffas efter lag.
Detta hvad således af mig anfördt blifvit, är väl af den
beskaffenhet, att det till en del har sitt fäste uppå de grundsanningar,
hvarpå alt regeringssätt bygges, som det ock i synnerhet
genom förnuftiga slutsatser ifrån våra beskrefne regeringslagar
klarligen och ovedersägeligen kan och bör härledas;
men sorn det dock därstädes in terminis icke så noga
utsatt finnes, och förfarenheten lärt, utom dessa grundsanningar
kan tagas vilse, hvilka villosteg äro så farliga, att sielfve
regeringssättet derigenom kan blifva vaktande och luta till
651
undergång; så utber jag mig ödmiukast att i anledning af de
mogna discourser, som uti detta ämnet förefallit, min mening
något närmare och tydeligare få utföra, innan denna viktiga
och ömma saken blifver ifrån Höglofliga Ridderskapet och
Adelen expedierad.
Hvad derföre först beträffar den af mig omrörda Ständers
öfvermakt öfver förra Ständer, hvilken blifvit i senare tider
så vida sträckt, att de till ansvar och redogiörande för sina
rådslag skulle vara förbundna och derföre under laga tilltal
och näpst af efterkommande Ständer kunna ställas; sä håller
jag före, denna saken ej kunna rätteligen afgiöras utan liielpreda
och handledning af de grundsatser, som förnuftets lius
meddelar om all regering i allmänhet, dess grund och beskaffenhet.
Ibland desse är det en hufvudsakelig, att menneskliga
samhälden eller regeringar ej kunna gifvas eller inbillas
utan ordning och skillnad emellan en biudande makt och de,
som den samma böra lyda. Denna biudande maktén tillkommer
att stadga och sielfrådigt förordna om alt som till samhäldets
bästa och bibehållande tienar; den kan således uti
hvart samhälde för sig ej vara mer än en. Annars blefvo
det Status in Statu; ändamålet med samhäldet kunde då ej
vinnas, utan idel förvirring och ej någon regering yppades.
Man må gå med sina tankar så långt man vill och
föreställa sig oändeliga skil[j]aktigheter af regeringssätt, så
måste man stanna dervid, att en öfvermakt nödvändigt måste
gifvas, hvilken alla regiments-kroppens lemmar böra vara
undergifne, och denna makten är den, som uti all regering
kallas den högsta. Vid sielfva saken och äfven detta ordet
hänger således den oskil[j]aktiga notion, att som den är högst,
så kan innom samhäldet ej gifvas någon jämlik maktägande,
mindre någon högre; den kan således på jorden ej erkienna
någon öfverdomare.
Men som regeringssätten äro många och olika, så utöfvas
den äfven på olika sätt, af en eller flera, ständigt eller genom
omskiften och så vidare; den blir dock altid enahanda
och till väsenteligheten sig sielf lik, ehuru sättet af utöfningen
kan vara mångahanda.
När härmed jämföres vårt nu varande regeringssätt, så
finnes nogsamt uti de beskrefne regeringslagarne, att denna
högsta och lagstiftande makten Riksens församlade Ständer
tillkommer.
652
Regeringsformen, Hans Maj:ts nådigste försäkran med mera
utmärka detta tydeligen.
I grund af desse regeringslagar, och ingen ting annat,
träda Ständerna, när de äro valde, till utöfningen af denna
makten; och som de då af densamma äro i fullkomlig laglig
besittning, så förbinda ock deras författningar de lydande, det
är alla rikets undersåtare i gemen, till en obrottslig efterlefnad.
Denna myndigheten aflägga de efter samma regeringslagars
föreskrift, då de vid Riksdagens slut skiljas åt. Deras
giorde beslut och författningar sättas då i verkställighet och
fullbordan, till dess tiden infaller, då samma regeringslag
föreskrifver, att Riksens Ständer å nyo böra samlas; då träda
de i stöd af den samma lag som de förre Ständer till en och
den samma makt, nämligen den högsta och lagstiftande. Och
som de således få hvarken mer eller mindre myndighet, så
blifva de ’ ej eller deras domare eller öfverman, utan dem uti
alt jemlike, eller, rättare sagt, det blir väsenteligen den samma
makten, fast kan hända till en del af andra personer utöfvad.
Således blir det äfven så stor orimmelighet att vilja ställa
förre Ständer under senares tilltal som att säga, det en souverain
envålds-herre öfver sig sielf en sådan ransakning kan
anställa, eller efter detta ej låter höra sig, att, om han godvilligt
regeringen afstod och den samma en annan updrog, han
då de jure voro dess efterträdare räkenskap och ansvar för
sina giöromåhl skyldig.
Men påfölgderna af en sådan sats blifva uti en fri regering
oändeligen svårare än uti ett envåldsregemente.
Tvedräkt och partier, hämdgirighet och blodsutgutelse
blefvo de drägeligaste, ty slutfölgden blefve den, att sedan
Ständernes högsta makt blifvit rubbad och omstört, så uphörde
ock lydnaden hos de andra samhäldets lemmar.
Bandet, som håller regeringen samman, löstes, och sedan
den således uphört, så måste nödvändigt ett annat regeringssätt
derpå följa.
Jag finner mig för den skull högst föranlåten ödmiukeligeu
underställa, om icke den, som hädanefter hemligen eller uppenbarligen
en så farlig sats utsprider, förfäktar eller på bane
bringar, bör anses som den där söker det nu varande regeringssättet
qvälja och rubba, och att med honom efter Riksdagsordningens
13 § förfaras bör.
653
Beträffande den andra delen af mitt memorial, eller huruvida
Ständers giöromål af senare Ständer kunna ändras, så
är det väl på sunda principier en sig grundande sanning, att
den högsta makten, som äger våld lagar och förordningar
stifta samt dem äfven ändra och uphäfva, äger ock vid utöfningen
deraf eller jus judicandi anse omständigheterna att antingen
lagens stränghet följa eller leuterera och visa nåd efter
behag. Det skulle således synas, som Ständer uti alla mål,
oaktadt hvad förut belefvat voro, hade fria händer att giöra
och låta. Men vid närmare påseende finner man dock vissa
saker vara, hvaruti ändring ej kan eller bör vara tillåtelig.
Till bevis häraf behöfver man endast anse succession-saker,
då man lätteligen ser, att hvad som en gång af Ständer
dervid är beramat och slutit, det kunna efterkommande icke
ens tänka på att omgiöra. På samma sätt har det sig äfven
uti andra mindre saker, hvarest det ankommer på contracter
och slutna öfverenskommelser, så att den tredjes rätt dervid
inlöper. Ty som uti slika mål sjelfva de Riksens Ständer, som
sådana saker afgiöra, hvad de utfäst och stadgat, äro förbundne
att hålla och det billigen ej kunna ändra, efter en
annan derigenom fådt något jus qualitum; så kunna ej eller
senare Ständer det giöra, så vida de ej äga eller kunna tillvälla
sig större makt än de förre. Allmänna säkerheten fordrar
ock, att sådana mål, som af Ständerna med dom afgiorde
blifvit, böra vara orubbelige. När en rättegångssak lupit alla
instantierne igenom, ja äfven hos Hans Maj:t sielf varit anhängig
och afgiord, men sedan kommit under Ständernas skiärskådande
och af dem blifvit dömd och slutad; då vore det en
alt för odrägelig och vidlyftig omgång, om den något vidare
klander eller åtal skulle vara underkastad. Det vore då ingen
säkerhet uti en sådan regering att bygga någon besittning på.
Den, som vid den ena Riksdagen vunnit, kunde vid en annan
förlora, och så efter nya sig yppande omständigheter in infinitum.
Och som det är en ibland de förmoner, som böra
åtfölja inrättade samhälden och regeringar, att de, som äro medlemmar
deraf, en gång måga kunna vara uti en rolig besittning
af sin ägendom; så fordrar Republiquens väl, att något
ändamäre är utsatt, utom hvilket rättegångar ej måge dragas.
Efter vårt regeringssätt och uti vårt rike, hvarest nog många
och tillräckelige instantier för rättsökande gifves, är detta yttersta
råmärket hos Riksens Ständer, och synes det således
654
"blifva, till undvikande af eviga rättegånger, en oumgängelig
nödvändighet, det de saker, hvilka en gång af Ständerne
blifvit afgiorde, aldrig iner böra vara någon vidare ändring
eller undersökning underkastade. Denna omnämde allmänna
säkerheten och inbördes roligheten fordrar äfven, att de, som
utaf Riksens Ständer blifvit uti brottmål dömde eller för förseelser
sina embeten förlustige förklarade, ej måge hafva tillfälle
om ändring derutinnan några vidare ansökningar giöra.
Ingenting kan vara uti fria regeringar farligare än sådana
försök, ty som en sådan leuteration derstädes ankommer på
många, så ger den ock tillfälle till äfven så många briguer
och inbördes oroligheter.
Det är ock uti ingen regering en så nödvändig sak, som
äfven uti det fria, att lagen på det strängaste efterlefves. Det
är den, som derstädes ger hela rikskroppen lif och stadga.
Så snart den får saklöst öfverträdas, och embetsman eller
andre antingen utan straff och åtal få bruka illvilja och sjelfsvåld,
eller ock, örn de än blifva dömde, kunde lefva i hopp och
säkerhet att vid något fördehlaktigt tillfälle få åtniuta en ej
altid så noga öfvervägad grace, då förlorar lagen sin myndighet,
då har straffet ej någon verkan, då uträttar ett eller
annat sådant exempel, att hundratals andra tro sig saklöst
kunna fela. Och myckenheten af de brottsliga blir på slutet
så stor, att ingen af dem kan straffas. Då förvandlas en lagbunden
frihet i ett tygellöst sielfsvåld, och på slutet föder
detta af sig hela regeringens undergång.
I anseende till detta alt itererar jag å nyo min förut giorde
ödmiuka underställning, om icke högst angelägit vill vara, till
bibehållande af den inbördes roligheten, stadga och förordna,
det den, som af Riksens Ständer blifvit ifrån sitt embete afsatt,
aldrig mera någon kronones tienst må få tillträda, som
ock den, som en sådan af Riksens Ständer afgiord sak hos dem
sedan antingen sielf eller genom andra munteligen eller skrifteligen
söker anhängig giöra, bör derföre med 2000 dal. smits böter
beläggas, och ansökningen ej uptagas, men om han på annat
sätt, genom ensidiga föreställningar och skadeliga stämplingar,
skulle söka Riksens Ständers i slike mål fattade beslut att
rubba eller förklena, han då bör som den allmänna fredens och
inbördes rolighetens förstörare efter lag anses och derföre straffas.
Detta alt är det samma, som jag uti mitt förra memorial
haft den äran vid handen gifva, hvilket Höglofliga Ridder
-
655
skåpet och Adelen med så mycken ynnest och bevågenhet
täckts uptaga. Att jag dristat mig mitt tänkesätt uti en
och samma sak nu något vidlöftigare och tydeligare utföra,
det hoppas jag säkert ej blifver omildt ansedt. Min rena nit
för mitt fosterlands väl förbinder mig att ej tiga med något,
som till denna ömma och högst angelägna sakens utredande
hörer.
Och som hvar och en härutinnan med mig lärer giöra ett,
så hoppas jag, att Höglofliga Ridderskapet och Adelen detta
viktiga målet hos de andre respective Stånden till afgiörande
täckes recommendera. Stockholm den 12 Junii 1747.
Sten Coyet.
