# ID: svediakorp-gov117
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1742--1743
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 86,919
# sentences: 2,456
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Om riksdagens slut.
595
i det tilståndet kunde Konungen och Rådet intet salvera riket,
hälst ehvad fonder Secrete Utskottet skulle upgifva, man derföre
ändå intet hade så tilräckelige medel eller manskap, at
vi ensame kunde utföra kriget. Men vore Ständerne tilhopa,
kunde vi skrida til nytt vahl, och på samma fundament söka
Rysslands vidare hielp och biträde, om vi ännu en gång vände
oss med vårt vahl til det Hollstenske huset, för hvilket Ryss
land
sig så högeligen interesserat.
Hr Thure G. Rudbeck och flere andre af R. o. A. conformerade
sig härmed. Men
Gref Gyllenborg anförde åter deremot, at där Ständerne
skulle afbida H. K. Höghets ankomst i riket och vänta på at
få se sakerna klarare, skulle dertil ännu fordras 5 eller 6 veckor.
Om då under den tiden kommo til någon aktivitet, skulle vi,
sådant som tilståndet nu är innom oss sielfve, snart få se vårt
aldrig tilfyllest beklageliga öde.
Frih. Sten Bielke föreslog, at Riksdagen kunde continueras
med det förbehåld, at Ständerne skiljas åt så snart
man får höra at kriget blir declarerat.
Frih. H. Wrede: Det är ovädersäijeligit, at om vi updraga
Konungen och Rådet fulkommelig myndighet, går alt
med större drift än om Ständerne äro tilhopa, och vi risquera
ingenting af det, som eljest kan hända. Skulle det giälla,
sorn sägs, om något vådeligit med H. K. Höghets person, så
vore samma skiäl om något dödeligit honom skulle vidkomma,
at Ständerne derföre borde dröija til dess han blefve gift och
finge posteritet. För öfrigt, som hvar och en bör vid et sådant
tilfälle, som nu är, vara redebogen at upoffra sin egendom til
rikets tienst, så vil jag af den ringa förmögenhet jag äger
gerna lemna 6000 dal. utom hvad jag eljest til cronan contribuerar.
Jag är ock försäkrad, at om proposition härom
skier, lärer något hvar af R. o. A. efter råd och ämne gripa
sig an, så at nödige medel ej kunna saknas til krigets utförande
eller rikets räddande ifrån den undergång, hvarmed det
nu hotas. Vilja sedan R. o. A. bifalla Borgareståndet, at
Ständerne ej gå på Rikssahlen förr än om torsdagen, så kunna
vi äfven hafva svar ifrån Gref Tessin, så at ingenting bör uppehålla
Riksdagens slut.
Hr Adlerbeth: Gunstige Herrar, rikets tilstånd är aldeles
utblottadt, så at vi intet hafva at försvara oss med.
596 (Sept. 3.) Om riksdagens slut.
Skulle vi nu afbryta Riksdagen och skiljas åt innan vi med
tilräckelige medel satt H. Maj:t i stånd at giöra alla de nödige
anstalter, som til försvars-värket höra, så lära vi det efteråt
med sura ögon få ångra.
Gref H. Gyllenborg mente, at hvad H. Maj:t och Rådet
uti det upläste Extracto Protocolli requirerat, kan til torsdagen
blifva afgiordt.
Åtskillige af R. o. A. förklarade sig villige at til rikets
försvar gifva 10 procent af deras egendom, men påstodo derjemte,
at Riksdagen ej måtte utdragas öfver torsdagen.
Hr Landtm, förestälte, at om R. o. A. än ville bevilja
10 procent af deras egendom, så skulle det fast ringa förslå
til alla de behofven, som nu påfordras, men förorsaka mycket
missnöije i landet. Hr Landtm, bad altså vidare, at R. o. A.
i betraktande af de uti Rådets Extracto Protocolli med flere här
nu anförde vigtige och högst giällande skiäl och considerationer,
ville ännu upskiuta något med Riksdagens slut.
Men som icke dess mindre enständigt yrkades derpå, at
Riksdagen måtte afblåsas om måndagen, och Ständerne gå på
Riks-sahlen nästkommande torsdag, samt denne termin ingalunda
öfverskridas;
Så stadnade R. o. A. omsider i det slut, som följande
Extractum Protocolli utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes
och gillades, så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A den 3 Septembris
1743.
S. D. Sedan R. o. A. låtit sig föredraga H. K. Maj:ts
genom utdrag af Råds-Protocollet giorde nådige föreställning
om Riksdagens ännu längre upskiutande på några dagar, til
dess rikets högst vårdande ärender kunna blifva afgiorde; så
erindrade sig jemväl dervid R. o. A., på hvad sätt det lofl.
Borgareståndet härom yttrat des tankar, och stadnade R. o. A.
i det slut, at hvad Riksdagens afblåsande angår, R. o. A. förblifver
vid deras förra resolution, så at Riksdagen afblåses
nästkommande måndag, och torsdagen utsättes för Riksens
Ständer at på Riks-salen taga underdånigt afskied af H. K.
Maj:t; men skulle de högst nödige och riksvårdande ärender
ej til torsdagen blifva afgiorde, och de andre respective Stånden
vilja utsättia lördagen som en ultimat dag, hvilken ingalunda får
öfverskridas, så vilja R. o. A. också thertil sig begifva, men
i annor händelse förklarar R. o. A., at det förblifver vid tors
-
Om statslån. Tillökning i generalitetet. 597
dagen; hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Sedan förberörde Extractum Protocolli var renskrifvit, utnämdes
en Deputation af 12 personer, som dermed afgick til
de andre Stånden; Frih. Höpken förde ordet.
Gref H. Gyllenborg utlät sig, at som Frih. Wrede kommit
at nämna något om det steg en viss främmande Minister
emot honom giordt, så kunde han ej förtiga, at han räknade
sig det til heder och ähra at vara ansedd för persona non
grata af samma Minister.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af thetta
dato, hvaruti hemställes om icke Secrete Utskottet, i anseende
til närvarande omständigheter, må äga makt och frihet at uppå
Riksens Ständers garantie upnegociera nödige medel emot then
säkerhet för långifvaren och på thet sätt, som Secrete Utskottet
kan finna för riket nyttigast vara.
Detta Secrete Utskottets hemställande bifölls med den tilläggning,
at Secrete Utskottet, ifall så nödigt finnes, äfven
lemnäs tilstånd at updraga K. Maj:t och Rådet en lika makt
och frihet til nödige medels upnegocierande, utom hvad K.
Maj:t med Råds råde, enligt Regeringsformen til rikets försvar
kan föranstalta;
Hvilket skrefs på sielfva documentet.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 21 Augusti
sidstledne, hvaruti vid handen gifves hurusom H. Majit hållit
före nödvändigheten fordra, i anseende thertil at arméen efter
then faststälte planen på åtskillige ställen vid gräntsorne kommer
at fördelas, thet flere General-Majorer måtte antagas, dock
utan någon vidare statens gravation än hvad fälttractamentet
angår, och önskade H. Majit at vid theras utseende man ej
måtte just vid encienniteten vara förbunden.
Åtskillige höllö betänkeligit, at flere Generaler skulle förordnas,
eftersom det skulle förorsaka jalousie och oenighet i
arméen, at några utom tour och anciennité dertil skulle avanceras,
dessutan vore icke arméen så stor, at flere kunde behöfvas,
och ehuru det föreslås, at staten härigenom intet skal
graveras, så ökes dock likafult depencen för riket igenom det
högre fält-tractamentet, som dem kommer at bestås.
Häremot förestältes, at som efter al liknelse krig står oss
före, och arméen på flere ställen kommer at fördelas, så behöfves
oumgängeligen någre flere Generaler, ty ehuru det kan
598 (Sept. 3.) Om militära befordringar.
säijas, at en Öfverste kan rätt så väl kommendera som en
General, så vore dock härvid then omständigheten, at när flere
regementer stöta tilsammans, kommer den äldste Öfversten at
commendera, hvilken icke altid kan äga nog vigeur eller de
egenskaper, som dertil erfordras.
Föreslogs altså, at det måtte lemnäs H. Maj:t, om krig
infaller, at med Råds råde, utan at vara bunden vid ancienniteten,
utse och nämna 4 General-Majorer, som dertil kunna
vara skickeligast och vid närvarande tider haft tilfälle sig at
distinguera, men ifall fred blifver, tyktes at inga flere Generaler
hehöfdes.
Hr Löwenhielm tilläde, at IL Majit också utom ancienniteten
må avancera andra i arméen, som sig på något
särdeles sätt genom mandom och tapperhet kunna distinguera.
Detta bifölls af R. o. A.;
Och upsattes fördenskul följande resolution, hvilken, sedan
den var upläst och gillad, skrefs på föregående Rådets Extractum
Protocolli:
Resol.: R. o. A. hålla före, at om fred blifver, behöfves
inga flere General-Majorer; men skulle krig infalla, och H.
Majit finner rikets tienst oumgängeligen kräfja, at flere
General-Majorer utnämnas, så lemnäs H. Majit med Råds
råde, utan at dervid vara bunden vid ancienniteten, utse
och nämna 4 General-Majorer, som dertil kunna vara skickeligast
och vid nuvarande tider haft tilfälle sig at distinguera;
varandes R. o. A. äfven af den tankan, at H. Majit också utom
ancienniteten må avancera andra i arméen, som sig på något
särdeles sätt igenom mandom och tapperhet kunna distinguera.
Atskillige af R. o. A. önskade, at Hr Landtmarskalken
måtte vid detta tilfälle af H. Majit i nåder blifva hugkommen
och utnämd til General-Major, och proponerades a t Hr Landtmarskalken
dertil i underdånighet måtte anmälas hos H. K.
Majit;
Men ehuru R. o. A. sökte öfvertala Hr Landtm., undanbad
han sig dock derifrån.
Hr Öfverste Lagercrantz och nr Öfverste Marcks von
Wurtenberg blefvo likaledes nämde;
Men Hr Öfverste Lagercrantz, som var närvarande,
tackade för den heder man giorde honom och undanbad sig
jemväl, eftersom han ärnade taga afskied och ville intet tiäna
längre.
Riksrådet Wrangel. Kapten Piper.
599
Gref Fred. Gyllenborg bad at för des räkning måtte til
Protocolls föras, det han toge ingen del uti hvad sorn nu blifvit
resolverat, om flere General-Majorers utnämnande, efter han
tycker det på något sätt vara stridande emot Regeringsformen.
Riddarhus-Fiscalen Cedercrona gaf vid handen, at då
han förra gången varit hos de andre Stånden och påmint om
deras utlåtelser öfver Hr Riks-Rådet Eric Wrangels sökte
dimission ifrån Råds-embetet, hade Prästeståndet begiärt en
afskrift af 1720 års Resolution, som åberopas uti Högh R. o.
A:ns svar uppå Prästeståndets påstående at få trycka deras
giorde föreställning angående ändring uti den vid sidstledne
Riksdag af de andre frenne respective Stånden tilstyrkte
religions-friheten.
Befaltes altså, at samma Resolution skulle efterses och
upletas samt en afskrift deraf Prästeståndet tilställas.
Men Riddarhus-Secreteraren berättade, at han redan
uppå Prästeståndets begiäran den eftersökt, och ej funnit någon
sådan Resolution, som åberopad blifvit.
Hr Pehr Kalling påminte, at Capitaine Pipers sak nu
måtte företagas, hvilken i går blifvit upskuten i anledning af
Hr Majoren Pfeiffs giorde protest; och som R. o. A. redan
vid förra Riksdagen utsedt Hr Capitaine Piper til Krigs-Råd,
men han ännu ej kommit at niuta någon värkan af R. o. Å:ns
för honom i så måtto betygade ynnest, eller fådt niuta des
förtienst och skickelighet til godo, efter inga flere Krigs-Rådsbeställningar
kommit at tilsättias; så hemstälte Hr Kalling
om intet R. o. A. nu skulle täckas förnya sin resolution och
hos H. Maj:t i underdånighet anmäla Hr Capitaine Piper at
blifva befordrad til någon Krigs-Råds beställning, med sin
förra lön vid K. Lif-Gardet; varandes han försäkrad, at alla
des cammerater vid regementet gerna påtaga sig tienstgörandet
för Capitaine Piper.
Detta understöddes af åtskillige;
Och blef uppå Hr Landtmilis härom giorde proposition;
af R. o. A. bifallit, det Hr Capitaine Piper hos IL K.
Majit i underdånighet anmäles at blifva befordrad til KrigsRåd.
Hr Silfverschöld protesterade häremot, efter detta ej
annorlunda kunde anses än en survivance, hvilket aldeles vore
stridande emot Regeringsformen, som förmår at behörige förslager
skola uprättas til alla ledige beställningar.
600 (Sept. 3.) Kapten Piper. Stackelberg.
En lika protest giorde Hr von Kothen och Hr Stjerncrantz
och begiärte jemväl votering häröfver.
Men häremot sades, at som R. o. A. vid förra Riksdagen
lemnat Hr Capitaine Piper sin recommendation at blifva befordrad
til Krigs-Råd, och R. o. A. nu endast förnyade densamma,
så kunde häröfver, som öfver en vid förra Riksdagen
redan afgiord sak, nu mera ingen votering tillåtas.
Blef altså följande Extractum Protocolli härom upsatt
samt för R. o. A. upläst och gillat.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den o Sept. 1743.
S. I). Uplästes Riksens Ständers Secreta Deputations
Betänkande, angående Capitaine Piper, hvaruti uprepas, hurusom
bemälte Capitaine, oaktadt des långlige och trogne giorde
tienster, ännu icke kommit at niuta värkan af den vid sidsta
Riksdag honom lemnade förhopning om befordran til någon af
de tvänne Krigs-Råds-beställningar, hvarmed K. Krigs-Collegium
i anledning af Regeringsformens 24 § under varande krig
kommo at förstärkas; hvilket mål R. o. A. i öfvervägande tog;
och som Capitaine Piper förmedelst det, at intet förslag til de
omnämde Krigs-Råds-beställningar blifvit infordrat och afgifvit,
eller sielfva beställningarne, som tiläruat varit, kommit at besättas,
ej haft tilfälle at dervid behörigen niuta des förtienst och
skickelighet til godo; så fant R. o. A. skiäligt at förnya deras
förra Resolution vid sidsta Riksdag, så at Capitaine Piper
hos H. K. Maj:t i underdånighet må anmälas at blifva befordrad
til Krigs-Råd; hvilket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Hempel bad, at R. o. A. ville företaga sig Stackelbergs
ingifne klagomål öfver den honom tilfogade oförrätt.
Hr Landtm, berättade, at denne saken redan är färdig
utarbetad i Secrete Utskottet och om den finnes af den beskaffenhet,
at den kan föredragas plena, skal den med första upkomma.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu til—
baka, och berättade
Frih. Höpken, som fördt ordet, at Borgareståndet låtit
förmäla sin hälsning til Högh R. o. A. och förklarat sig oryggeligen
förblifva vid sitt en gång fattade slut, at Riksdagen afblåses
om måndag och slutes om lördagen. Bondeståndet åter
hade tykt, at Riksdagen kunde afblåsas om torsdagen, och
Ständerne ändå om lördagen gå på Riks-sahlen; men Präste
-
Om riksdagens slut. Uppbörds-verket.
601
ståndet hade sagt sig ej kunna resolvera något om utblåsningen,
förr än de om tisdagen med posten få höra hvad tidningar
de få om H. K. Höghets ankomst i riket.
R. o. A. updrogo Hr Landtmarskalken at söka med de
andre Ståndens Talemän så begå, at Riksdagen ej måtte utdragas
öfver lördagen, utan Ständerne då ofehlbart komma at
gå på Riks-sahlen och taga afskied af hvarandra.
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 5 Septembris 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Som Hr Landtmarskalken ännu var nedre i Secrete Utskottet,
så förde i hans frånvaro Frih. Coijet klubban.
Sedan Frih. Coijet äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Camrnar-Oeconomie och Commercie-Deputation»
Betänkande öfver K. Cammar-Commissionens Riksdags-Berättelse
angående beqvämare inrättning för Cammar- och Upbördsvärket;
uprepandes Deputation alt hvad bemälte K. Commission
i samma Berättelse anfördt; och hvad l:o angår thet, at
K. Commission til Hannover och flerestädes afsändt Baron
Axel Gotlieb Reuterholm at inhämta kundskap om thet, som
angår utrikes Cammarvärken i anseende til sielfva skattläggningen
samt upbörds- och räkenskaps-sättet; så förmäler Deputation,
at häraf als ingen hielp kunnat finnas, emedan Camraarvärket
i Tyskland mäst grundar sig på förpaktning, som i vårt
land för Allmogen är högst skadelig; 2:o angående thet K.
Commission therpå förehaft the härtils brukelige skattläggningsmethoder,
så håller Deputation före, at thet förblifver vid förra
skattläggnings-methoderne; 3:o at K. Commission sedan undersökt
och giordt sig behörigen underrättad om the mått och
utvägar, som tagna blifvit til ränte-persedlarnes sammanslående
til en viss och ständig penninge-summa, efter markegångs-pris
och Jordeboks-formularer, samt upbörds- och räkenskapsvärkets
sättiande i bättre stånd, så förmäler Deputation sig, i
anledning af hvad Commission härvid anfördt, befunnit, hurusom
uti Jordeboks-formularet under den 7 Februarii 1718 både
militiae- samt frälse-, köpe- och bytes-gods stodo under lika
consideration med alla andre skatte- och crono-hemman; och
602 (Sept. 5.) Kammar- och uppbörds-verket.
altså skal thet intet varit underligit om Lands-betienterne ej
kunde begripa rätta meningen häraf, innan the fingo en sådan
förklaring, som K. Caimnar-Collegium med then adjungerade
Cominission lemnat den 6 Maii 1718, hvilken tvert om skal
gå therpå ut, at the på militien indelte hemman samt köpeocli
bytes-frälse-godsen skulle i jordeboken ingen ny och ständig
markegång påföras, utan stå ännu vid gammalt crono-värdie,
hälst emedan therpå så väl indelnings-värket öfver the förra,
som uträkningarne och liquidationerne uppå the senare sig
grundar; men angående the på Lands-staten indelte hemman,
så skulle med them blifva på samma sätt som med andra K.
Maj:ts och cronones iramediate behåldne hemman, med mera;
i följe hvaraf Deputation förmäler man skulle tro, thet icke
kunna fela, at värkställigheten gådt för sig i så måtto, at
militiae- samt frälse-, köp- och bytes-hemman blifvit stående
i jordeboken med sin gamla ränta efter crono-värdie, men
cronans behåldne jemte landsstats-, förlänings- och förpantnings-hemman
etc. voro nu the samma, som skulle få hugna
sig af en sådan viss och ständig penninge-ränta, som sielfva
Jordeboks-formularet af år 1718 påsyftar, ändock man förvisso
intet vet, huruvida alla sådane slags hemmans åboer
värkeligen fått hålla sig thervid; anförandes Deputation therjemte,
at när en sådan stadge-ränta i cronones Jordebok ej
kunde sträcka sig til then ena skattdragaren så väl som then
andra, man tå häraf ej annat kunde förmoda, än thet som
erfarenheten sedermera besannat, nemligen at en så skiljaktig
inrättning skulle förorsaka oreda och missnöije emellan the
hemmans-brukare, som voro af lika beskaffenhet och i et byalag
liggande, men til sine utskylder på diverse stater anslagne
eller cronan behåldne, at then ena släp sin skatt, när han
then samma clarerade efter nya Jordebokens innehåld i penningar,
men then andra måste hålla här efter förra vanligheten,
med mera; 4:o hvad K. Commission förmäler om gamla
undervisnings-värket, berättar Deputation vara just then rätta
och största orsaken til all oreda och vidlöftighet.
Hvad the 5:te, 6:te, 7:de och 9:de puncterne af K. Commissionens
Berättelse angår, så förmäler Deputation sig finna,
at Commissionens therutinnan anförde mening i alla delar har
sin goda grund, dock at Deputation vil något bärtil lägga,
som här nedanföre an föres.
Kammar- och uppbörds-verket.
603
Beträffande den 8:de puncten, så förmäler Deputation sig
hafva måst thetta närmare efterse och med en och annan calculation
utarbeta; viljandes Deputation vid slutet närmare
yttra thes tankar, så väl om liufvud-räntan, som the faststälte
markegångs-taxorne, hvilket alt här nedanföre äfven omrördt
bl ifver.
Vid then 10:de eller sidsta puncten utlåter sig Deputation,
at ändock crono-värderingen är nästan lika öfver alt i
riket, ther likväl markgången är fast olika, så kan icke thes
mindre samma cronoverdering nu mera icke aldeles uteslutas
utur räkenskaperne, så framt icke hela Cammarvärket skal
sättias i största confusion; upgifvandes Deputation therföre i
thes Betänkande sättet, hvarefter Jordeböckerne inrättas böra.
Vidare berättar Deputation, at i the på cronans immediate
behåldne hemmans-räntor nu uprättade ständige markegångstaxor
utsättes spannemål, kohl, jern och malm för sådane
hufvud-räntor, å hvilka ej något ständigt pris komma kan,
utan böra antingen in natura utgiöras, eller efter årligen åsatt
pris med penningar betalas uti vissa landsorter, them Deputation
upräknar, hvartil äfven kommer tiära uti Gottlands
landshöfdingedöme; men sådane hufvudräntor omnämnas intet
för the sedermera antecknade provincier; dock skal uti the i
Betänkandet sidst nämde landsorter på lika sätt förfaras med
spannemåls-räntan, som med the förut omtalte hufvud-persedlarne.
I betraktande af the utaf Deputationen anförde jemte
många flere omständigheter, förmäler Deputation sig ingen
genare väg kunna finna, än at ränte-persedlarne sammanslås
öfveralt uti penningar, utan at veta af någon hufvudränta,
eller andre sådane titlar och fördelningen på grundräntan,
som under jordeboks- och mantals-ränta, samt ombyten
efter undervisningarne härtils varit brukeligit. Men
at K. Majit och cronan eller thes rätts-innehafvare ej måtte
sakna sin vanliga fördel, eller then vinst, som genom förvandlings-sättet
och the årlige markegångs-prisen upkommit; så
förmodar Deputation landtmannen gerna lärer åtaga sig at
betala sin i penningar efter cronovärdiet vid skattläggningen
ålagde ränta och årlige jordskatt med någon viss och ständig
förhögning för hvarje landsort efter thes särskilte beskaffenhet,
hvilket Deputation förslagsvis i Betänkandet utsätter; och som
för en eller annan province icke ännu finnes någon faststälter
604 (Sept. 5.) Kronans behållna hemman.
markegång, så håller Deputation före sådant böra ofördröijeligen
skie, och medium tagas af äfven så många och samma
år, som i the andre anno 1735 faststälte taxorne skiedt är.
Vidare håller Deputation före, thet bör K. Cammar-Collegium
efter the faststälte markgångs-taxorne probera och förutan
drögsmål utsätta ränta i penningar på hvart hemman, samt at
the faststälte markgångs-taxorne nu straxt böra tryckas med
en bifogad columne, hvaruti cronovärderingen införes. Thessutan
finner Deputation, at medium bör tagas af äfven så många
och samma årens markgångar til ständiga priset på spannemålen
i alla provincier, som för the andre ränte-persedlarne
stadgat är. Sedermera visar Deputation med exempel, hvad
hvart och et hemman i hvarje landsort kommer at utgiöra, när
räntepersedlarne på sätt, som sagt är, äro sammanslagne.
Vidare anföres hvad nyttigheter följa uppå värkställigheten
af alt thetta.
Nu medan K. Commissionens Berättelse går therpå ut, at
hufvud-räntan af 1735 års faststälte markgånger uppå cronones
behåldne hemman kunna icke allenast tberå bibehållas,
utan ock vid the indelte hemmanen blifva brukade; ty förmäler
Deputation sig häröfver vilja korteligen yttra som
följer:
Om cronans behåldne hemman.
At hufvud-räntan bör slås til penningar, emedan then
l:o är så olik til quantum i the gamle och nyare skattlägninningarne
utförd, som allmänt är bekant; 2:o är then för cronan
til föga nytta, ja mäst til skada; kunnandes cronan få köpa
qvarntorr spannemål och andre persedlar i landet, och förslår
thessutan afrads-spannemålen i ofredstider ganska litet; 3:o
äro alla räntor redan i et och annat län sammanslagne och
alt i penningar beräknade; 4:o finnes jemväl, at någre cronohemman,
som stånds-personer äga på en och annan ort, få
betala all ränta med penningar och thet mycket lindrigt, ja
långt under then förhögning, som här är projecterad och utsatt;
i afseende på alt thetta förmäler Deputation sig vara
af then tanka, at all ränta bör beräknas i penningar öfver alt
i hvar province; dock at för crono-bruken skull, kohl- och
jern-räntorne blifva i behåld, och öfver alt nödige dagsvärken
til cronones ängar, diur-, trä- och ladugårdar.
Om Indelningen.
605
Om Indelningen.
Finner Deputation, at then ej bör rubbas; dock berättar
Deputation sig vara af then tankan, at vederbörande indelningshafvare
böra äfven vara nögde med räntans sammanslående
efter markgångs-taxorne, på sätt som om cronans behåldne
hemman är projecterat; emedan l:o indelningen thermed
intet rubbas, utan upbörds-sättet allenast blifva redigare och
fastare än förr å båda sidor; 2:o vil Deputation visa af en
med Betänkandet bifogad calculation, at indelnings-hafvarne
thermed intet lider, utan är bättre thermed belåten, när bättre
tid blir i landet; 3:o indelningarne i the provincier, som altid
haft högre förvandling, niuta äntå sin stora avance framför
the andre provincier i Götha riket uti en och samma beställning:
4:o häfver krigs-befählet vid 1723 års Riksdag sielf begiärt
ändring i reglementet angående afrads-spannemålens lösen
vid infallande missväxt; uprepandes Deputation the af krigsbefählet
therhos brukade skiäl; 5:o at härmed vore hela
Cammar-värket hulpet til redighet och korthet; 6:0 förutan en
sådan likhet uti alt, skal alla förslager om Cammar-värkets
förbättring vara otilräckelige; dock förbehålles äfven indelningshafvaren
dagsvärksräntan in natura.
Vidare anförer Deputation, at sedan thensamma således
sig om quaestione an yttrat, skal äfven nödigt vara, at något
vist determineras uti quaestione quomodo om räntornes sammanslående,
så framt eljest handen skal kunna läggas vid thetta
för riket högst nyttiga värket; altså öke-dagsvärken stå i cronovärdering
för 8 öre och bör presteras med en häst och et hion,
ther thet behöfs in natura; dränge-dagsvärket står för 4 öre och
presteras med en dräng. Jordeboks-dagsvärke står för 6 öre och
beräknas för et dränge-dagsvärke och ej högre, ty emellan ökeoch
dränge-dagsvärke är intet medium. Et lass ved står i Jordeboks-ränta
efter cronovärdering för 4 öre och bör fördenskul ej
högre beräknas än för talleved. Men 1 lass ved i byggningshielpen
eller vinterkörsslen bör ej högre förvandlas än til 8 öre
sint. Dagsvärken til cronones ängar, trä-, diur- och ladugårdar,
håller Deputation före böra af alla crono- och skattehemman
innom 2 mihl in natura presteras. Skulle flere dagsvärken blifva
öfver, så böra alla cronan behåldne hemman betala en del med
penningar och en del utgiöra in natura, thessutan skal intet
hemman hvarken genom byte eller annan disposition therifrån
606 (Sept. 5.) Om indelningen. Stockholms
dragas; at om dagsvärken innom 2 mihl skulle vara otilräckelige,
tagas andre nästliggande socknar och hemman thertil; at
hvarken crono- eller skattehemman böra betungas med flere
dagsvärken än i skattläggningen upförde äro; och fördenskul
böra extra pålagor och räntor, ehvad de kallas hielpe-dagsvärken,
diurgårds-stängning eller annat, aldeles afskaffas; och
hvad diurgårds-stängning angår, så håller Deputation före, at
jordeboks- och mantals-dagsvärken böra af the hemman och
socknar, som äro längre ifrån crono-ladugården eller ängen belägne,
betalas med penningar, hvilka sedan til slikt arbete användas.
För öfrigt pröfvar Deputation för godt, at en noga
undersökning må skie om någre cronohemman äro emot lindrig
penninge-ränta bortarrenderade, tå sådant vederbörligen straxt
bör rättas och upföras för theras rätta ränta, som efter thetta
project kommer at förhöijas.
Sedan påminner Deputation, at alla hemmansbrukare, thet
vare sig indelte eller cronan behåldne, skola riktige quittenceböcker
lemnäs, hvaruti theras ränta rätteligen blifver både debiterad
och crediterad, eller quitterad af vederbörande räntetagare.
Sidst håller Deputation före, at om någre Lands- och Cronobetienter
skulle egennyttigtvis disponera och handla med åborättigheterne,
the straxt böra alfvarligen straffade varda; hvilket alt
thet ena med thet andra Deputation til Riksens Ständers vidare
godtfinnande hemställer.
Som detta Betänkande redan var bifallit af de andre
trenne Stånden, så kunde R. o. A. ej annat än jemväl lemna
sit bifall härtil.
Uplästes et annat Cammar-Oeconomie- och CommercieDeputations
Betänkande, angående Stockholms stads Magistrats
igenom Memorial giorde ansökning för staden om the fattiges
en tredie del, icke allenast af fallande bötes-penningar, som
vid accis-rätterne kunde blifva en och annan för förbrytelser
emot 1681 års Accis-ordning och flere therom utgångne förordningar
ådömde; utan ock at stadsens fattige måge få åtniuta
7 del af the efter K. Förordningen af den 7 Sept. 1741
och 18 §, angående then nya författningen med brännevinsbrännandet
i riket, fallande böter och confiscationer, hvilket
dock uti thet af K. Cammar-Collegio och Stats-Contoiret med
Brvggare-embetet härstädes slutne contractet ej blifvit observerat
och i akt tagit, med mera Magistraten anförer. Deputation
berättar sig hafva öfver desse besvär och klagomål in
-
magistrats memorial. Kapten Bresnard. 607
fordrat K. Cammar-Collegii och Stats-Contoirets förklaring,
som i Betänkandet anföres, tillika med hvad stadsens ombudsman
Camereraren Corall theremot efter erhållen part ther af
anmärkt; hvilket alt Deputation tagit i behörigt och noga öfvervägande,
och hvad angår the böter och confiscationer, som
fallit under ofvanberörde contracts-tid med Bryggare-embetet,
så berättar Deputation sig ej kunna, i anseende til andragne
skiäl, styrka til någon ändring therutinnan, utan håller före
thet böra blifva orubbat vid thet som vid contractets uprättande
giordt blifvit, hälst och emedan samma contract nu sedermera
är uphäfvit; men thet öfriga, som sökes, finner Deputation
billigt, såsom l:o at stadsens fattige hädanefter måge niuta
1/8 del af the straff och bötes-penningar, som kunna vid accisrätten
blifva en och annan för förbrytelser emot 1681 års
Accis-ordning samt K. Förordningen angående accisens upbärande
af spannemål och boskap dat. den 14 Januarii 1735,
med flere therom utgångne förordningar, ådömde, som ock at
General-Tull-arrende-Societeten bör liquidera och utbetala the
ännu innestående andelar; 2:o at riktige förteckningar uppå
giorde confiscationer och böter til stadsens Ombudsman lefvereras,
samt at stadsens Ombudsman må bivista Accis-rätten
vid confiscationernes afdömande; 3:o at vederbörande upbördsmän
skola vara skyldige at giöra redo för de fattiges andelar,
med mera angående medlens insättiande i Banquen för PolitiiCollegii
räkning, samt 4:o at stadsens Ombudsman må lemnäs
fritt tilträde til sielfva confiscations-specialerne, at efterse huruvida
thet ena med thet andra kan hafva thes riktighet; hvilket
dock alt Deputation til Riksens Ständers vidare ompröfvande
hemställer.
Efter åtskilliges begiäran lemnades detta Betänkande på
bordet til en annan dag.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 19 sidstledne
Aug., hvaruti förmäles, at Capitaine Bresnard inkommit
med besvär öfver det af Hr General-Lieutenanten Bousquett
ingifne förslag til en Capitains indelning vid thet honom anförtrodde
regemente; hållandes K. Majit, i nåder före, at bemälte
Capitaine i anseende til thes välförhållande vid Mendolax,
med mera, väl borde vid förefallande avancemens niuta
sin tour och anciennité til godo; men som lian är af then
catholske religionen, och således efter Regeringsformen ifrån
befordran i svensk tienst utesluten; altså vil K. Majit
608 (Sept. 5.) Om vargnäten i Malmöhus län.
öfver thetta mål hafva inhämtadt Riksens Ständers utlåtande.
I anseende til de anförde omständigheter, funno R. o. A.
ej något hinder vara, at ju Capitaine Bresnard må niuta den
sökte befordran;
Hvilket skrefs på det upläste Rådets Extractum Proto
colli.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 11
Julii sidstledne, hvaruti anföres hurusom ibland andre ärender,
hvilka vid nästförflutne Riksdag ej hunnit afgiöras, äfven et
Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputationens Betänkande,
beträffande de påbudne vargnäten i Malmöhus län, ännu finnes
vara oafgiordt; och som det för Allmogen i ofvannämde län är
angelägit, at detta mål til et ändteligit slut må blifva; altså
begiär Bondeståndet, det de öfrige respective Stånden taktes
ofvannämde Betänkande til gunstbenägit afgiörande sig företaga.
I anledning häraf uplästes det omrörde Cammar-Oeconomie-
och Commercie-Deputations vid sidstledne Riksdag ingifne
Betänkande, angående the påbudne vargnäten uti Malmöhus
län, om hvilkas anskaffande Landshöfdinge-Embetet i
berörde län uti thes vid samma Riksdag ingifne Relation berättar,
at framlidne Hr General-Majoren och Landshöfdingen
Bennet, i följe af 23 cap. uti Byggninga-Balken och nya Lagen,
med Öfver-Commissarien Clefive och Borgmästaren Pihl i
Helsingborg skal hafva slutit contracter, hvartil äfven en del
af Allmogen penningar lefvererat, men at Allmogen i anledning
af K. Maj:ts Resolution uppå Allmogens allmänna besvär
vid 1739 års Riksdag, som befriar Allmogen i Skåne för vargnäts
anskaffande, anhållit at återfå sina til thetta behof utgifne
penningar; hvilket ärende Deputation förmäler sig under
behörigt öfvervägande tagit; och ehuruväl Allmogen uti Skåne
blifvit befriad ifrån vargnäts anskaffande; dock likväl, och
som ofvanberörde contracter skola vara slutne förut och innan
högstberörde H. Maj:ts nådige Resolution utföll; altså, och på
thet hvarken then ena eller then andra må skie något för
när, förmäler Deputation för sin del finna ej någon bättre utväg
vara, än at Landshöfdingen i orten låter i thes närvaro
anställa en ordentelig och laglig undersökning huru thesse contracter
blifvit slutne och hvad penningar thertil kunna vara
utbetalte, med mera, samt therjemte så bemedla emellan All
-
Eskilstuna kungsladugård. Borgå stad.
609
mogen och contrahenterne, at the å bägge sidor måge blifva
klage- och skadeslöse; hvilket Deputation Riksens Ständers
ompröfvande underställer.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
25 sidstledne Aug., med bifall uppå Secreta Handels- och
Manufactur-Deputations Betänkande, angående Eschilstuna
kongs-ladugårds uplåtande under arrende til Eschilstuna stad,
hvartil Prästeståndet enligit påskriften den 29 och Bondeståndet
den 25 Aug. redan lemnat deras samtycke.
R. o. A. funno altså onödigt at numera upläsa sielfva
Betänkandet, men ville, i anseende til anförde omständigheter,
bärtil ej samtycka;
Hvilket skrefs uppå Borgareståndets Extractum Protocolli.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 1
hujus, hvaruti anföres Borgmästarens och Riksdagsfullmäktigens
å Borgo stads vägnar Gabriel Hagerts igenom Memorial giorde
ansökning, at bemälte stad, sedan genom fredsslutet Wilmanstrands
och Fredrichshamns städer kommit under Ryska cronan,
måtte få niuta stapelstads rättighet, i anseende til the af
honom andragne skiäl och omständigheter, tillika med hvad
Riksdags-fullmäktigarne ifrån Abo och Helsingfors städer thervid
påmint; berättandes Ståndet sig härvid funnit, å ena sidan
vara betänkeligit at tillåta någon rubbning i Helsingfors och
Abo städers Privilegier, men å andra sidan ej mindre betänkeligit
at låta handelen dragas ifrån Svenska til Ryska undersåtarne,
och at låta them nu i början therpå få häfd; hvarföre,
tillika med flere skiäl, Ståndet förmäler sig hälla före,
at nu imedlertid Borgo stad kunde lemnäs stapelstads frihet,
til thess undersökning i orten skie kan och man får se huruvida
någon stad närmare gräntzen än Borgo kan komma at
funderas; hvarefter H. Majit kunde tilstyrkas at utan afseende
på thenna ad interim åt Borgo lemnade frihet, sä härom föranstalta,
som för riket och then allmänna välfärden kan nyttigast
pröfvas. Thessutan håller Ståndet före, at nu straxt
äfven visse köpingar kunde inrättas för Alhnogen i Carelen
och Savolax, af hvilka så väl Borgo och Helsingfors, som
flere i Finland och Osterbottn belägne städer sig kunna betiäna,
til thes saken hos H. K. Majit kan blifva afgiord, med
förmälan therhos, at Ståndet så länge städerne stå med
hvarannan in contradictoriis, angående belägenheten af the
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 39
610 (Sept. 5.) Om riksdagens slut.
sökte köpingarne vid Randasalmi, Keltis och St. Michel, och så
vida af chartorne tilräckelig uplysning härutinnan icke kunnat
inhämtas, någon viss köping nu icke kan utnämna, utan kunde
sådant bäst af Landshöfdingen i orten låta sig giöra; hvilket
Ståndet the öfrige Stånden communicera och til bifall recommendera
velat.
Hr Sprengtport recommenderade at för Borgo måtte beviljas
stapelstads rättighet.
Men R. o. A. funno bäst at lemna detta mål til H. K.
Maj:t, at härom med Råds råde, så snart giörligit skie kan,
efter omständigheterne och landets nytta i nåder förordna; varandes
högst nödigt, at visse köpingar uppe i landet äfven
måtte anläggas, til förekommande deraf, at handelen ej må
dragas til Ryssland;
Hvilken Resolution skrefs på det upläste Borgareståndets
Extractum Protocolli.
Hr Landtm, upkom utur Secrete Utskottet och emottog
klubban af Frih. Coijet.
Hr Ruthenschöld förestälte, hurusom förfarenheten nog
vist, at Riksdagarne ganska lång tid utdrages, hvilket mycket
derigenom skal förorsakas, at det saknas ledamöter i Deputationerne,
i synnerhet af Prästeståndet; hvarföre han påminte,
at Protocolls-Deputations vid 1738 års Riksdag afgifne Betänkande,
angående at inga Biskoppar, utan i deras ställen tvänne
andra Prästmän måtte komma til Riksdagarne, nu skulle företagas.
Frih. Sten Bielke tykte, at som Riksdagen nu lider til
slut, så vore för R. o. A. onödigt at härmed uppehålla sig, och
påstod derjemte, at inga andra saker måtte företagas, än de som
på listan äro upförde.
I anledning härutaf begiärte Frih. Coijet at få vetta, om
Riksdagen, efter som en gång faststält blifvit, i dag kommer
at af blåsas.
Hr Landtm, berättade, at som tvänne Stånd, nemligen
Präste- och Bondeståndet, sedan de fådt höra H. Maj:ts sidsta
föreställning, lemnat til H. Maj:t at utsättia dagen när Riksdagen
skal slutas, så har ingen afblåsning til i dag kunnat
begiäras; dock hafva de lofvat å nyo företaga sig saken och
deröfver afgifva deras svar.
Frih. Cronhiort holt före, at som de andre Stånden
vilja tvinga R. o. A. i detta mål efter deras behag, så kunde
Om riksdagens slut.
611
R. o. A. anmoda Hr Landtmarskalken at gå up til H. Majit
i sittiande Råd och förklara, at R. o. A. förblifva oföränderligt
vid sit förra beslut, hvilket de andre Stånden bifallit och
R. o. A. fördenskul anhålla måtte i värkställighet bringas, så
mycket mer som Riksens Ständer i underdånighet förmoda at
til lördagen kunna lemna H. K. Majit svar uppå de mål,
hvaröfver H. Majit uti sin giorde nådige föreställning begiärt,
at Riksens Ständer mätte sig utlåta förr än de åtskiljas.
Hr Landtm, sade, at han efter R. o. Arns anmodan tält
med de andre Ståndens Talemän och giordt alt sit til, men at
de ej velat begifva sig, efter så många angelägne mål ännu
återstå, hvilka nödvändigt måste afgiöras, såsom angående
Råds-vacancernes besättande, lön- och betalnings-afgiften och
bevillnings-värket, som ännu intet är afgiordt hos de andre
Stånden, förutan flere andre mål, hvaröfver Hr Landtm, upläste
en lista, den Hr Landtm, sade sig jemväl i går hafva
communicerat med de andre Ståndens Talemän.
Frih. Coijet tykte det vara betänkeligit, at två Stånd
vilja söka at ändra det, sorn en gång är faststält och beslutit,
nemligen, at Riksdagen i dag skulle afblåsas, hvilket jemväl
är aldeles stridande emot Riksdagsordningen, som förmår, at
hvad en gång af 4 Stånd är afgiordt, bör giälla för et oryggeligit
beslut.
Frih. Scheffer tilläde, at frågan nu är om et sådant
Ständernes beslut kan ändras, men intet huru månge saker
äro afgiorde, och förmente Frih. Scheffer, at den, som sökt
lägga hinder i vägen, at det samma intet kommit til värk
ställighet,
borde vara Ständerne derföre ansvarig.
Hr Hårleman intygade, at Hr Landtmarskalken på alt
sätt sökt öfvertala de andre Ståndens Talemän, men at det
varit ogiörligit.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at de andra Stånden frukta,
at så snart Riksdagen är afbiåsen uphörer arbetet, hvarföre
de intet velat samtycka til någon afblåsning förr än om tors
dagen.
Hr Adlerbeth erindrade, at R. o. A. allena intet kunna
determinera något vist härutinnan, eftersom Riksdags-ordningen
uttryckeligen säger, at sedan Hr Landtmarskalken och de andre
respective Ståndens Talemän begiärt, at Konungen ville låta
aflysa Riksdagen och upkalla Ständerne på Riks-sahlen, utsätter
Konungen dagen.
612 (Sept. 5.) Om riksdagens slut.
Frih. Coijet upläste den åberopade 24 § i Riksdagsordningen
och sökte derutaf at visa, det rätta meningen vore,
at H. Majit, sedan Landtmarskalken och Talemånnen begiärt
Riksdagens afblåsning och utnämdt dagen dertil, då utsattes
den dag de begiärt hafva.
Hr Pehr Kalling holt före bäst vara at låta anstå med
afblåsningen til torsdagen, emedan så länge de tvänne Stånden
äro emot, det ej kan skie förr, utan den tiden förnötes endast
med onödige disputer, som eljest kunde användas til de återstående
angelägne ärenders afgiörande.
Frih. Coijet utlät sig, det han förblifver vid det, som en
gång är beslutit, och går intet mera up på Riddarhuset, utan
lemnar på Hr Landtmarskalkens ansvar hvad som intet blifvit
värkstält om utblåsningen.
Hr Landtm, svarade, at han intet mera kan giöra än
värkställa det, som R. o. A. begiärt oell på honom ankommer,
men denne saken dependerade äfven så mycket af de andre
Stånden.
Frih. Cronhiort och Frih. Coijet protesterade emot, at
något måtte företagas innan Riksdagen är afblåst.
Hr Ruthenschöld: Så vida lagen är på vår sida och 3
Stånd faststält, at Riksdagen i dag skulle afblåsas, så bör
det bli dervid och ingen ändring deruti tillåtas; men vi kunna
ändå lika fult afgiöra de angelägne målen, som ännu återstå.
Hr Blomfelt: Jag anser det för mindre angelägit om afblåsningen
skier i dag eller om torsdagen, ty vi komma lika
fult til ändamålet, som är, sluta Riksdagen om lördagen. Imedlertid,
som de andre Stånden ej vilja låta afblåsningen gå för
sig förr än om torsdagen, så kan ju R. o. A. begifva sig härutinnan,
och i vänlighet afgiöra denne saken.
Hr Lagercrantz: Gunstige Herrar! När qusestion om
Riksdagens slutande sidst förehades, var jag okunnig om alla
de orsaker, hvarföre man så högt yrkade derpå. Jag måste
tilstå, at jag sedan fådt mera uplysning härom, och at här äro
alt för stora skiäl til detta påstående; ty här talas om eftertänkelige
sammansättningar ibland folket i staden, och jag
fruktar, at om vi intet snart afbryta Riksdagen, tora vi få se en
ny rebellion. Låtom oss derföre komma öfverens, at ingen går
up på Riddarhuset efter lördagen, så är lika mycket, antingen
afblåsningen skier i dag eller om torsdag.
Om riksdagens sint.
613
Hr Bergengren berättade, at han äfven hördt omtalas,
det Borgerskapet här i staden sättia sig up och säija, at de
intet vilja gifva någon contribution, så framt de ej få vissa
saker fram efter deras behag.
Hr Goes förmente, at som de angelägnaste ärenderne
säijas kunna vara afgiorde til lördagen, så behöfves ingen vidare
öfverenskommelse, efter Riksdagen sluter sig sielf, när alla
giöromålen äro til ända.
Hr Thure Gust. Rudbeck uprepade, hurusom det ofta
händt vid de förre Riksdagarne, at Ständerne ändrat terminen
och prolongerat Riksdagen, fast afblåsningen varit begiärd.
Frih. Scheffer sade, at det kanskie väl händt, at 3 Stånd
ändrat den faststälte termin, men det vore aldeles ovanligit at
2 Stånd skola kunna hindra värkställigheten af et Ständers
beslut, hvarå Hr Landtm, efter ed och instruction vore förbunden
at skaffa execution.
Hr Landtm, svarade, at han giordt hvad honom ålegat,
och om det räknades honom til en skyldighet at skaffa execution
uppå Ständernes beslut, så vore han ej mindre skyldig
at erindra R. o. A., det de så måtte laga, at ingen oenighet
härigenom förorsakas Stånden emellan; hvilket vore alt för
eftertänkeligit för R. o. A. uti närvarande tider, då de redan
förut äro nog illa beryktade hos menigheten, och skulle än
värre blifva ansedde, för det de så hastigt vilja afbryta Riksdagen.
Eljest berättade Hr Landtm., at som det inkast af de
andre Stånden blifvit anfördt, at Ständerne borde vara qvare
och emottaga H. K. Höghet, så hade Hr Landtm, proponerat
de andre Talemännen, at visse Deputerade af hvart Stånd
kunde utnämnas til at complimentera H. K. Höghet vid des
hitkomst.
Hr Hårleman föreslog, at Riksdagen måtte afblåsas i
morgon, men at Ständerne ofehlbart om lördagen måtte gå på
Riks-salen.
Hr Er. Gust. Boije: H. Maj:t har på et mycket ömt
och nådigt sätt förestält oss, at vi intet måtte skiljas åt och
lemna honom med toma händer, utan först afgiöra de angelägnaste
målen, och utse tilräckelige medel, hvarmed kriget skal
utföras. I regard deraf hafva tvänne Stånd upskutit med
Riksdagens slut til lördagen och sagt, at afblåsningen skal skie
om torsdag. Hvarföre skola vi då intet kunna giöra detsamma,
när allenast tvänne dagar differera oss emellan.
614 (Sept. 5.) Om riksdagens slut.
Hr Thure Gust. Rudbeck och Hr Braun begiärte votering
deröfver, om icke det bör lemnäs H. Maj:t at utsättia
dagen til afblåsningen.
Men som Frih. Coijet, Frih. Cronhiort och flere andre
protesterade enständigt här emot;
Så begyntes åter med discourserne härom;
Och anförde Hr Wulfwenstierna hurusom R. o. A. vid
slutet af 1719 års Riksdag gådt up på Riks-sahlen, men de andre
Stånden kommo ej dit, utan Adelen måste gå neder och förlika
sig med dem angående Privilegierne. På samma sätt
kunde det ock nu hända, om R. o. A. enständigt skulle påstå
Riksdagens afblåsande och de andre Stånden intet ville begifva
sig dertil.
Hr Hempel utlät sig, at som det är enligt med lagen
och Riksdagsordningen, at hvad som en gång är faststält bör
värkställas, så kunde han och de flere, som äro för Riksdagens
slut, ingalunda begifva sig ifrån den utsatte dagen.
Hr Braun förmente åter der emot, at det vore oveder
säijeligit,
at H. Majit bör efter Riksdagsordningen utsätta
dagen och sålunda borde med rätta aldrig någon gensägelse i
detta mål hafva rum.
Hr Thure G. Rudbeck lade här til, at som han förmärkte,
det en del af R. o. A. frukta, at Riksdagen torde
komma at utdragas öfver lördagen, så kunde R. o. A. sins
emellan komma öfverens, at inga saker efter lördagen här på
Riddarhuset få företagas.
Detta understöddes af åtskillige;
Och heinstälte altså Hr Landtm, om R. o. A. behaga
samtycka, at afblåsningen skier om torsdagen och Riksdagen
slutes om lördagen, med condition, at ingen går på Riddarhuset
sedan, undantagandes för Riddarhusets oeconomica skuld;
Hvarom Hr Landtm, giorde frågan;
Som af R. o. A. besvarades med Ja och Nej.
Men uppå Hr Landtm:ns och flere andras giorde ytterligare
föreställningar, at om R. o. A. längre utdraga tiden med
denna quasstionen om utblåsningen, lärer ändamålet ej vinnas,
at Riksdagen kan slutas om lördag;
Så begofvo sig de af R. o. A., som påstådt at afblåsningen
skulle skie i dag eller morgon, til den af de andre
tvänne Stånden utsatte dagen, nemligen om torsdag, med förbehåld,
at Riksdagen ofehlbart måtte slutas om lördagen och
Om riksdagens slut. Sekreta Utskottet.
615
■den ej anses för en upriktig Riddersman, som proponerar des
längre utdrägt.
Upsattes fördenskul följande Extractum Protocolli, hvilket,
sedan thet för R. o. A. var upläst och gillat, straxt renskrefs
och afsändes til de andre Stånden:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 5 Sept. 1743.
Sedan R. o. A. en gång faststält, at Riksdagen i dag
skulle afblåsas, och Hr Landtmarskalken med the öfrige respective
Ståndens Talemän hos H. K. Maj:t therorn i underdånighet
anhållit, så hade väl R. o. A. förmodat at nu se
värkställigheten af et sådant Riksens Ständers beslut, hälst
R. o. A. härutinnan hafva lagen på sin sida, och altså intet
förväntat, at något hinder skulle i vägen läggas; dock som
thet i dag blifver för sent, så at afblåsningen ej kan skie, så
stadnade R. o. A. i thet slut, at afblåsningen om torsdagen bör
gå för sig och Riksdagen helt säkert slutas om lördagen; viljandes
R. o. A. imedlertid med al flit therpå arbeta, at the angelägnaste
och riksvårdande ärender, som Hr Landtm, i går med
the andre respective Ståndens Talemän communicerat och i dag
hos R. o. A. blifvit upläste, innom then tiden hos them ofehlbart
skola blifva afgiorde, så at ingenting mera kan bringa R. o. A.
at fördröija längre tilhopa öfver lördagen; hvilket med de öfrige
respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
31 Aug. sidstledne, hvaruti förmäles, at såsom åtskillige omständigheter
råda at fästa Riksens Ständers hufvudafsikt uppå
fredens bibehållande med alla rikets grannar, hvaruti man
redan å ena sidan igenom den högstas välsignelse vunnit sin
önskan, och nu angelägit vara vil, at på andra sidan äfven
ledes
thär hän arbeta, så mycket giörligit är; altså i betraktan
häraf berättar Secrete Utskottet sig vara nödsakad, til undvikande
af alt ansvar, af Riksens Ständer begiära en full
authorization och myndighet, i theras namn föreslå sådane medel,
så vida the stå i rikets makt, hvarigenom all vidt utseende
misshällighet, om möijeligit är, må förekommas, utan någon
förminskning och afstympning af hvad Sveriges rike nu värkeligen
besitter.
R. o. A. lemnade härtil sit bifal.
Frih. Scheffer giorde det förbehåld, at sådane mått och
utvägar härvid tagas, det ingen af våra grannar får blanda
sig uti våra oeconomiska författningar.
616 (Sept. 5.) Lön- och betalnings-afgiften.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
3 hujns, hvarutinnan förmäles, at Secrete Utskottet förehaft
Bondeståndets Allmänna Besvärs 2 §, hvaruti thet anhåller, at
ifrån lön- och betalnings-afgiftens utgiörande blifva befriadt;
kunnandes Secrete Utskottet i betraktande af anförde skiäl
intet se, at sådant kan låta sig giöra, utan håller före samma
afgift bör af alla rikets invånare än vidare erläggas, aldenstund
oskiäligt vore, at the, som aldralängst väntat och til
andras betalning i många år contribuerat, nu skulle frustreras
i the them gifne löften, at äfven omsider sielfve niuta theraf
någon frukt och nytta, med mera, ländande til den allmänna
creditens bibehållande. Men på thet Allmogen måtte, i anseende
til the besvär, som thetta sidsta olyckeliga kriget med
sig fördt, uti thenne lön- och betalnings-afgiftens erläggande
hädanefter vederfaras någon lindring, såsom en af den återvundne
hugneliga freden förmodad fägnad och förmån; så hemställer
Secrete Utskottet til Riksens Ständers godtfinnande, om
icke Allmogen för nästa och följande åren Yg^els förminskning
i lön- och betalnings-afgiften må beviljas, emot thet som
1739 års Förordning af den 5 Junii innehåller, så at i stället
för thet at efter samma Förordning menige Allmogen erlagt,
nemligen hvar husbonde eller enka, som förestår hemman, 1
dal. smt, hvarje dräng af mansperson 24 öre och qvinsperson
12 öre dito mynt, kommer husbonden eller enkan, som förestår
hemman, nu allenast at betala 21Y3 öre smt, hvar dräng:
och mansperson 16 öre och 1 qvinsperson 8 öre dito mynt.
Efter åtskilliges begiäran lemnades detta på bordet til en
annan dag.
Och R. o. A. skildes derpå åt.
Den 7 Septembris 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Som Hr Landtmarskalken var nedre i Secrete Utskottet,
så förde i hans frånvaro Frih. Coijet klubban.
Sedan Frih. Coijet äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Seereta Deputations utförliga Berättelse, angående
hvad sig tildragit vid besättiandet af Protocolls-Secreterare-beställningen
uti K. Utrikes-Expeditionen, samt på hvad
Prot.Sekr.-sysslan i Utr.exp. Adelns protokoll. 617
sätt och med hvad vilkor then på extra stat upförde Extraordinarie
Cancellisten Kemna, framför Kammarherren och
Registratoren von Olthoff och Registratoren von Döbeln, blifvit
til ofvanberörde Protocolls-Secreterare-sysslan af H. Maj:t förordnad.
I anledning hvaraf och på thet von Döbeln, hvilken
fuller sedermera blifvit med thes förr innehafde Registratorslön
i nåder förordnad til Protocolls-Seereterare vid K. InrikesExpeditionen,
men icke thesto mindre ännu står i tourén efter
Kemna, må thesto ostridigare komma at värkeligen åtniuta
thes tilständiga och af Herrar Riksens Råd honom tilerkände
förmån och bättre rättighet til ytterligare befordran, Deputation
berättar sig icke annat kunna, uppå von Döbelns therom giorde
ansökning, än at Riksens Ständers välbehag underställa, om
icke billigt vore, thet han nu kunde undfå K. Maj:ts nådige
fullmakt på Protocolls-Secreterare-beställningen af lika dato
med Kemna, samt i följe theraf äfven til then först ledig
blifvande Protocolls-Secreterare-lönen i K. Cancelliet förhielpas.
Vidare förmäler Deputation, at hvad Cammarherren von Olthoff
beträffar, så har Deputation i afseende på visse förekomne omständigheter,
communicerat hans öfver préjudice til Riksens
Ständer ingifne klagomål, med Secrete Utskottet, som likaledes
lärer vara betänkt på tienlige utvägar til hans tilfredsställande.
Gref H. Gyllenborg tykte, at som et riktigt förslag af
Cancellie-Collegio varit uprättadt, och H. Maj:t tagit den, som
städt på förslaget, så vore härpå intet at säija, emedan uti
civilståndet tour och anciennité ej kan giälla, men väl uti
militair-ståndet.
Hr Ruthenschöld svarade, at det likväl vore svårt för
en, som länge och väl tiänt, at blifva förbigången och se en
yngre sig föredragas til en sådan beställning, som han värkeligen
förtiänt.
Uppå Frih. Coijets härom giorde frågan;
Biföls Secreta Deputations Betänkande af R. o. A.
Uplästes Riddarhus-Deputations Memorial, hvaruti anföres,
at som Deputation til Protocollets förande och expeditioners
upsättiande, hvartil hvarken Riddarhus-Cammereraren,
sorn nu börjar komma något til åren, ej eller Fiscalen, som
ständigt varit hindrad af embetets sysslor särdeles vid manufactur-värken,
kunnat brukas, måst, vid så fatte omständigheter,
anmoda Hr Johan Gustaf Bilberg thetta besvär sig
antaga; altså hemställer Deputation R. o. A. om icke bemälte
618 (Sept. 7.) Bryggare-embetet. Nederlags
Hr
Bilberg kunde therföre ihugkommas med 200 dal. smts
discretion, hvilken ringa vedergiällning på långt när icke svarar
emot then trägna upvaktning han haft under hela Riksdagen.
R. o. A. lemnade härtil sit bifall.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, hvaruti förmäles, hurusom Bryggare-Embetet här
i Stockholm igenom Memorial til Riksens Ständer vid thenne
Riksdag anhållit, at ej allenast bli entledigadt ifrån then 3:die terminens
fulgiörande af thet med K. Cammar-Collegio och StatsContoiret
slutne contract om brännevinstilvärkningen i Stockholm,
hvilken termin, hvad tilvärkningen beträffar, infaller näst instundande
Januarii månad, men afsättningen til och med Aprilis
månad therpå följande, utan ock för framtiden uphäfva thenne
consumptions-accis, samt tillåta Embetet nu som i förra tider
drifva brännevins-tilvärkningen under cronans bevakning emot
accis, som 1686 års taxa innehåller, eller som Riksens Ständer
framdeles härom förordnandes varda; förmenandes BryggareEmbetet
thetta contract så väl nu kunna häfvas, som thet
skiedde 1740, tå contractet var til Embetets någorlunda förmån
inrättadt och på 3 år och några månader när ännu ej
var expirerat, hälst embetet ej begiärer större förmån än the
öfrige rikets undersåtare. Deputation berättar sig hafva tagit
thenne Bryggare-Embetets ansökning i behörigt skiärskådande
och öfvervägande, och ehuruväl berörde contract om brännevinstilvärkningen
i Stockholm ej expirerar förr än med nästinstundande
Januarii månad; dock i anseende til the af BryggareEmbetet
anförde och i Betänkandet uprepade skiäl och omständigheter,
som ock at rubbning och ändring uti 1741 års
Förordning om brännevins-brännandet nu förnimmes vara skiedd,
med mera, finner Deputation för billigt at tilstyrka, thet Bryggare-Embetet
må i thenna thes ansökning vilfaras och blifva
frikalladt för then 3:die terminens fulgiörande af meranämde
slutne contract, samt dem tillåtas at på lika vilkor med the
öfrige städer få sit brännevin tilvärka, eller som Riksens Ständer
kunna finna skiäligt härom framdeles at stadga och förordna;
hvilket alt Riksens Ständers vidare ompröfvande och
godtfinnande underställes.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Uplästes et annat Cammar-Oeconomie- och CommercieDeputations
Betänkande öfver the handlandes här i Stockholm
sökte nederlags frihet på sex månader; berättandes Deputation
frihet. Fredsverket.
619
sig hafva genom K. Commercie-Collegium häröfver hördt General-TulI-arrende-Societetens
Fullmäktige med förmälan therjemte,
at aldenstund the handlande, likmätigt then uti bemälte
Fullmäktiges utlåtande omförmälte K. Cammar-Collegii Resolution
af den 20 December 1706, äga frihet, på längre eller
kortare tid, sina varor, hvilka til upstads-marknaderna blifvit
försände, at ther låta qvarblifva, ja jemväl therifrån sedan til
andre marknader transportera, utan vidare tulls erläggande,
enär the med tull- och förpassnings-sedel förmå visa, at samma
varor thärstädes en gång blifvit förtullade; ty finner Deputation,
at förbemälte handlande i thetta mål lära aldeles vara
klagelöse stälde, hvilket dock Deputation underställer Riksens
Ständers vidare ompröfvande.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Frih. Coijet anmälte, at han funnit nödigt giöra något
förbehåhI vid det Extraetum Protocolli, som den 5 Septembris
uplästes ifrån Secrete Utskottet, beträffande freds-värket med
rikets grannar, hvilket han skrifteligen hade författadt och nu
upläste med begiäran, at detsamma måtte för hans räkning i
Protocollet inflyta, så lydande:
Utom at af Sveriges provincier något afstås eller förpantas,
ingens rättigheter kränkas och at hvarken Riksens Ständers
vahl-act, Sveriges besvurne Regerings-fonn och riksens
undersåtares derutinnan grundade fri- och rättigheter, eller
våra oeconomiske författningar, isynnerhet angående handelen,
siöfarten och manufakturerne, derigenom på något sätt måge
rubbas eller skadas och Sveriges rikes hedersnamn af trofasthet
icke måtte lida meen.
Detta Frih. Coijets förbehåld fick allmänt bifall af R.
o. A.
Hr Löwenhielm påminte, at som det nu lider til slut
med Riksdagen, R. o. A. ville determinera något honorarium
för Hr Landtmarskalken och de öfrige Talemännen.
Samtelige R. o. A. förklarade sin ogemene tacksamhet och
erkänslan emot Hr Landtmarskalken för des oförtrutna möda
och besvär vid denne långvarige och granlaga Riksdagen, hvilken
näppeligen i Sverige haft sin like, önskandes R. o. A., at
Rikets tilstånd vore sådant, at de kunde utnämna en så tilräckelig
summa, som svarade emot Hr Landtmarskalkens stora
förtienster; men funno sig dock nödsakade, i anseende til närvarande
tiders medellöshet, at lämpa deras goda hiertelag efter
620 (Sept. 7.) Ersättning åt Landtm, o. Talmännen.
förmågan och utsatte fördenskul ej mera än tio tusende plåtar
med förmodan, at detta af Hr Landtmarskalken lärer efter
R. o. Arns goda välmening blifva ansedt.
För Präste- och Borgareståndens Taleman utsattes tusende,
och för Bondeståndets Taleman 500 plåtar efter förra vanligheten;
Hvarom Extractum Protocolli upsattes til de andre Stånden,
som för R. o. A. uplästes och gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 7 Sept. 1743.
S. D. Kom hos R. o. A. uti öfvervägande, at thenne nu
til slut skridande Riksdag på trettonde månaden vahrat, och
at vid thenne Riksdag så flere svåra och granlaga saker förekommit
än vid någon af the förre, samt at högvälbemälte Hr
Baron och Landtmar skalkens, så väl som the öfrige Talemännens
arbete vid thenne Riksdag varit ej mindre besvärligit än
mångfaldigt; förthenskul och i betraktande af alla härvid förekomne
omständigheter, fant R. o. A. godt at til the öfrige
respective Ståndens benägna bifall hemställa, om icke, så nu
som vid the förre Riksdagar, Hr Landtmarskalken och the
öfrige Talemännen måge med någon anständig vedergiällning
för sin möda behedras; och ehuru R. o. A:ns önskan och vilja
voro at utnämna någon emot förtiensten svarande summa, så
ser dock R. o. A., i anseende til närvarande tidens medellöshet,
sig nödsakad at lämpa sit goda hiertelag efter förmågan
och således för Hr Landtmarskalken allenast utnämna tio
tusende plåtar och för the andre Herrar Talemännen then vid
förra Riksdagar åtniutne summan; hvilket R. o. A. förmodar
lärer af en hvar efter R. o. Arns goda välmening ansedt blifva.
Actum ut supra.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, hvaruti förmäles hurusom Riksens Ständers plena
genom påskrift behagat til thes yttrande remittera Bondeståndets
Extractum Protocolli af den 20 sidstledne Novembris, angående
tilstånd för främmande fahrtyg at hit i riket införa
victualier och spannemål under svenska skiepsfriheten, och hvaröfver
Deputation igenom K. Commercie-Collegium hördt GeneralTull-arrende-Societetens
Fullmäktige och the handlande af
skieps-rederierne här i staden, hvilkas utlåtande Deputation
berättar sig hafva tagit i behörigt öfvervägande; och aldenstund
å en och annan ort finnes mycken brist på bemälte
varor, med mera som anföres, så anser Deputation för så
mycket billigare, som cronans inkomster icke eller på något
Införsel af lifsmedel. Tobaks-spinneri.
621
sätt härigenom minskas, at til förekommande af then myckna
nuvarande bristen samt then theraf förorsakade och allmänt
åklagade dyrheten å landet, (at) tilstyrka Riksens Ständer at
låta främmande fahrtyg på tvänne års tid, eller til och med
slutet af Septembris månad år 1745, införa smör, fläsk, kiött,
sill och alla andra fiskvaror under samma frihet, som the matvaror,
hvilka med svenska fahrtyg inkomma.
Men hvad spannemålen beträffar, så emedan then är then
nödigaste af alla varor, så förmäler Deputation sig för sin del
hålla före, at berörde frihet må them främmandom therå nu
och i framtiden efterlåtas, enär spannemålen giäller öfver
aderton dal. kmt tunnan.
Med förberörde Deputations Betänkande medfölgde et Extr
artur n, Protocolli, som äfven uplästes och hvaruti uprepas
Borgareståndets häremot anförde skiäl, som åter af andra Deputationens
ledamöter behörigen blifvit besvarade; hemställandes
Deputation för öfrigt Riksens Ständers närmare bepröfvande
hvad Deputation sig utlåtit, samt hvad Bondeståndets
ledamöter häremot i ofvanberörde Extracto Protocolli anfördt.
R. o. A. funno bäst at lemna detta mål til H. K. Maj:t,
som efter omständigheterne och rikets behof, samt utan svenska
siöfartens skada, detsamma i nåder täckes afgiöra;
Hvilket skrefs på Betänkandet.
Uplästes Handels- och Manufactur-Deputations Betänkande
angående Handelsmännernes Carl Wilhelm och Hans
Lindstedts ansökning at uti Söderköping få anlägga et tobaksspinnerie;
uprepandes Deputation alt hvad så väl bemälte
Handelsmän andragit, som hvad aflidne Riksdags-fullmäktigen
ifrån Hammarkinds härad i Östergöthland Johan Pehrsson i
lifstiden genom et Memorial tilkiänna gifvit, tillika med hvad
K. Commercie-Collegium efter erhållen communication sig häremot
yttrat; hvilket alt Deputation förmäler sig tagit uti noga
öfvervägande, och alla the härvid så väl på then ena, som
then andra sidan förekomne och i Betänkandet uptagne omständigheter
pröfvat, i anseende til hvilka Deputation för des
del funnit både nödigt och nyttigt at uti Söderköpings stad
et tobaks-spinneri må få anläggas, på thet Allmogen, så väl
som andra i orten boende, måtte med mera beqvämlighet
kunna få tilhandla sig theone vara; men at Carl Wilhelm och
Hans Lindstedt skola få inrätta sådant spinneri i berörde
stad, thertil berättar Deputation sig icke kunna emot 3 cap.
622 (Sept. 7.) Om tullen å koppar och tenn.
3 § Handels-balken styrka, aldenstund the förut äga burskap
i Norköping, med mindre the vilja thetsamma upsäija oell uti
förstnämde stad sig nedsätta och derstädes blifva borgare. Vidare
håller Deputation före, at K. Commercie-Collegium kunde anmodas
at låta hålla en noga och alfvarsam tilsyn, thet tobaken
i berörde städer blifver icke allenast tilräckelig och för billigt
pris tilvärkad, utan ock af then godhet som vederbör, så kiärt
tilvärkarne är at blifva bibehåldne vid theras undfångne Privilegier;
hvilket alt Deputation til Riksens Ständers närmare
ompröfvande hemställer.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Hr Lagercrantz påminte, at Hr Landtmarskalken tillika
med de andre Ståndens Talemån mätte, efter R. o. A:ns fastställande,
i dag gå up til H. Maj:t och i underdånighet begiära,
at riksdagen i morgon måtte afblåsas;
Hvarom Hr Löivenliielm blef anmodad at gå neder i Secrete
Utskottet och tala med Hr Landtmarskalken.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, angående then af Kopparslagare- och TenngiutareEmbeterne
giorde ansökning om befrielse ifrån Lilla tullens erläggande
för gammal koppar och tenn, som omarbetas, uprepandes
Deputation alt hvad så väl K. Commercie-Collegium
å ena, som K. Cammar-Collegium å andra sidan skrifteligen
anfördt, med förmälan therhos, at ehuruväl Kopparslagare- och
Tenngiutare-Embeterne hvarken nyligen blifvit anlagde, icke
eller betarfva til theras bestånd något publiqt understöd, utan
fastmer af ålder varit inrättade och redan kommit i godt
stånd, hvarföre the också tullen, öfver hvilken the sig nu besvärat,
tyckas kunna tåla; dock som H. Maj:t på Riksens
Ständers tilstyrkande, så väl genom Förordningen af den 25
Junii år 1720, som ock medelst 31 § af Resolutionen på Städernes
besvär år 1734, behagat anse then gamla kopparn för
en rå materia, hvarmedelst 1666 års Tull-ordinantie i thy mål
redan för thetta blifvit ändrad, och såsom et oeconomicum
efter beskaffenheten är lämpad vorden, för Fahlu kopparen
thessutan ej allenast betalas Stora Siö-tullen, utan ock för all
ny koppar Lilla tullen erlägges, landtmannen åter för sin gamla
koppar, som til förarbetande, ombytande eller försäljande införes,
också Lilla tullen måste betala, hvarmedelst K. Maj:t och cronan
mångfaldig tull för en och samma materia värkeligen niuter;
ty berättar Deputation sig vara, i anseende til thesse och flere
Kammarherre Lilliecreutz. Smeds-embetena. 623
skiäl, med K. Commercie-Collegio i så måtto af then tankan,
at sedan Stora Siö-tullen för kopparen och tenet är betald,
och Lilla tullen så väl för then nya, som och gamla tenet och
kopparen blifvit en gång erlagd, thet böra förbemälte Embeter,
enär the sådant med tull- och förpassnings-sedel förmå visa,
ifrån vidare tulls erläggande aldeles vara befriade; hvilket
Deputation dock til Riksens Ständers vidare ompröfvande hemställer.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Hr Lagercrantz androg hurusom Cammarherren och
Secreteraren uti K. Götha Hofrätt Hr Carl Axel Lilliecreutz
har uti 27 års tid tient vid bemälte Hofrätt, men derigenom
kommit til sin befordran at lida, at han ej kunnat avanceras
innom Hofrätten, efter der redan förut varit för många hans
släktingar. Hr Lagercrantz hemstälte derföre, om icke R. o.
A. skulle täckas tillåta honom sielf at utfinna något moijen,
hvarigenom han kunde blifva hulpen, och til den ändan afhöra
et Memorial, som han härom ingifvit.
Med R. o. A:ns tilstånd uplästes altså det af Hr Lilliecreutz
ingifne Memorial, hvarutinnan anföres hurusom han
tient uti 27 års tid uti mycken trälsam betjäning vid bemälte
Hofrätt och under then tiden 6 gånger varit förordnad at hålla
ordinarie Lagmans-ting, samt trenne gånger blifvit af Hofrätten
föreslagen til Lagman, men likväl ännu ej vunnit vidare framsteg,
utan förmedelst släktskap innom värket kommit at stå
tilbaka; hvarföre han nu anhåller, i anledning af then qusestion,
som sig för några dagar sedan här på Riddarhuset yppat angående
accorder om tienster, at erhålla tilstånd genom thes
tiensts afstående söka accord med någon bedagad Lagman, som
thennedelst äfven för långlige trogne tienster kunde vinna anständig
ro och förmån, med mera.
I anseende til de anförde omständigheter, samtykte R. o.
A., at Cammarherren Lilliecreutz må tillåtas at få accordera
med någon gammal Lagman, hvarom underdånig skrifvelse til
H. K. Maj:t kommer at afgå;
Hvilket skrefs på sielfva Memorialet.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande, angående Hof- och Grofsmeds-Embetets här i
Stockholm giorde ansökning, at then af ålder iakttagne fördelning
emellan Grof- och Klensmeds-Embeten i Stockholm må,
på sätt och vis som K. Resolutionerne af den 27 Febr. 1670
624 (Sept. 7.) Riksens Ständers kontor.
och den 27 Junii 1736 innehålla, confirmerad och stadfästad
blifva, samt at then Resolution H. K. Majit behagat uppå
Klensmeds-Embetets ansökning förledit år utfärda låta, uphäfven
varda, som förmår at Grof- och Klensmeds-Embeterne
hvar om annat skulle arbeta hvad the lärdt och kunde förfärdiga,
dock utan at betiäna sig af hvars annars gossar och
gesäller, eller at thesse Embeten åter til et måge sammanläggas;
hvilket mål Deputation förmäler sig hafva i öfvervägande
tagit, och för thes del funnit inga tilräckelige skiäl
för Hof- och Grofsmeds-Embetet til bifall i thes ansökning,
utan håller Deputation före, at högstberörde K. Resolution af
den 16 Junii förledit år 1742 bör, i anseende til de deruti
andragne vigtige orsaker skull, hafva sin tilbörliga värkan, och
begge thesse Embeten til underdånig efterrättelse lända; som
Riksens Ständers vidare ompröfvande underställes.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Uplästes Hr Olof B. Ehrencreutz Memorial, hvarutinnan
han, i anledning theraf, at til Riksens Ständers plena et förslag
ifrån Secrete Utskottet skal vara inkommit til Riksens
Ständers Contoirs nu inrättande på en annan fot och thes
förra fonds ställande under K. Stats-Contoirets disposition och
förvaltning, hvarigenom för cronan framdeles, när nuvarande
betjente i Ständernes Contoir blefve befordrade eller eljest afginge,
någon besparing uti lönerne vinnas skulle, ganska vidlöftigt
och omständeligen anförer berörde Contoirs stora nytta,
så i anseende til thet ena som thet andra, och contrarium ifall
thet kullkastas skulle; i anledning af hvilket alt i Memorialet
vidlöftigt deduceras, Hr Ehrencreutz förmodar Riksens Ständer
lära finna: l:o utaf hvad anledning och orsak Riksens Ständer
sit egit Contoir inrättat samt thes fond ifrån statsmedlen aldeles
afskildt; 2:o huru rikets credit therigenom märkeligen
blifvit styrkt och underhållen; 3:o hvad eftertänkelig påfölgd
thet gifne projectet til samma Contoirs indragande skulle med
sig föra, om thet vunne approbation och bifall, samt 4:o huru
then förmodade besparingen i lönerne för riket blefve nästan
als ingen, med mera; hemställandes förthenskul Hr Ehrencreutz,
såsom Fullmäktig i merberörde Contoir och om thes tilstånd
kunnig, altsammans til R. o. Arns vidare ompröfvande.
Som Riddarhus-Secreteraren gaf vid handen, at Secrete
Utskottets Extractum Protocolli ännu ej är tilbaka kommit
ifrån de andre Stånden, jemväl ock at Borgareståndet igenom
Befälet öfver arméen. Utrednings-Kommissionen. 625
et deras Extractum Protocolli giordt en nästan dylik föreställning
som Hr Ehrencreutz;
Så upskiöts härmed til des Secreteraren fädt skaffa berörde
documenter til hands.
Hr Löwenhielm kom up och berättade, at han til följe
af R. o. A:ns befallning falt med Hr Landtmarskalken angående
Riksdagens afblåsning i morgon, och at Hr Landtmarskalken
hade styrkt, at R. o. A. måtte igenom en Deputation
låta påminna de andre Stånden härom;
Hvilket af R. o. A. biföls;
Och utnämdes bärtil en Deputation af 24 personer, hvilken
ock straxt afgick. Hr Lagercrantz förde ordet och fick
derjemte in commissis hos de andre Stånden at påminna, det
Electorerne til Råds-vahlet med aldra första måtte träda tilhopa;
jemväl ock at Präste- och Bondeståndet ville yttra sig
angående Riks-Rådet Rosens commando öfver arméen, hvartil
R. o. A. nu så mycket mera förmoda, at välbemälte tvänne
Stånd lära samtycka, som H. Majit sielf tält om honom med
mycket beröm, och önskat at honom måtte updragas comraendot
öfver arméen, näst under H. K. Höghet.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 2
hujus, hvaruti anföres, hurusom hos Ståndet i åtanka kommit
Secreterarens vid K. Utrednings-Commissionen Bengt Georg
Berghmans hafde mödosamma förrättning vid ofvannämde
Commission, samt then skickelighet han ej mindre thervid än
vid the honom förut updragne sysslor ådagalagt. Och som
Riksens Ständer vid the förflutne Riksdagar hos H. K. Majit
anmält åtskillige til en nådig åtanka, som igenom oförtruten
flit och redeligt upförande sökt giöra sig af thet allmänna väl
förtiänte; altså hemställer Rådet, om icke H.Majit kunde anmodas,
ej allenast at för honom låta utfärda nådig fullmakt,
på samma sätt som för Secreterare i K. Collegierne, utan ock
vid existerande anständig öpning hafva honom i nådig åtanka
til värkelig befordran; förmodandes Ståndet så mycket mera
the öfrige Ståndens bifall härtil, som afsikten endast är at
igenom theras belöning, som sig i publique förrättningar distinguera,
(at) upmuntra flere skickelige ämnen til lika flit och
upförande.
Som förberörde Extractum Protocolli redan var bifallit
hos Präste- och Borgarestånden, enligit påskriften; så lemnade
R. o. A. äfven härtil sit bifall.
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II.
40
626 (Sept. 7.) Direktörerne Elis och Ekebom.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 18 sidstledne
Aug., angående Directeuren Peter Elis giorde underdånige
föreställning, hurusom thet öfverinseende öfver Pommerske
och Wissmarske licenterne, som honom i nåder blifvit
updragit, i alla tider skal varit med sin hedersförmån bevärdigat,
med mera. Häröfver berättas, at K. Majit infordrat
thess och Riksens Cammar-Collegii och Stats-Contoirs utlåtande,
som förmäla huruledes berörde öfverinseende altid
varit combineradt med Ofver-Directeurs-beställningen; och som
sielfva Ofver-Directeurs-beställningen vid Stora Siötullarne ej
är ledig, så länge tullarne stå under general-arrende, och
therest the framdeles skulle komma under betiäning, samt
Ofver-Directeurs-beställningen thervid at besättias, tå trenne
thertil af vederbörande böra föreslås; så har K. Majit för godt
funnit, thetta mål til Riksens Ständers egit bepröfvande öfverlemna.
R. o. A. fant godt at bifalla, thet Directeur Elis, i anseende
til then förvaltande sysslan, må niuta Ofver-Directeurs
caractere och heder.
Vid detta tilfälle påmintes jemväl, at Directeuren Ekebom,
som ganska länge och väl tiänt, måtte förunnas samma heders
förmån, som Directeuren Elis;
Hvilket af R. o. A. äfven beviljades;
Och upsattes för honom följande Extractum Protocolli til
de andre Stånden:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 7 Septembris
1743.
S. D. vid det tilfälle, at Rådets Extractum Protocolli uplästes,
angående Öfver-Directeuren Elis giorde ansökning at
blifva ansedd lika med des antecessorer, som haft at syssla
med Pommerska Tull- och licent-värket; hvaröfver R. o. A.
sig redan utlåtit, kom hos R. o. A. äfven i öfvervägande, huruledes
Directeuren Ekebom ganska länge, väl och troligen tient,
och funno R. o. A. altså skiäligt, det jemväl han, til någon
välförtiänt belöning derföre, måtte hugnas med Öfver-Directeurs
caractere och heder; hvilket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Anmältes och emottogs af Riddarhus-Fiscalen Cedercrona
t vän ne Deputerade ifrån Borgareståndet; Rådman Kierman
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at Borgareståndet
bifallit, det Riksdagen i morgon måtte afblåsas och
Stapelstads-rätt för Borgå.
627
Hr Landtmar skalken tillika med de andre Ståndens Talemän
til den ändan i dag gå up til H. Majit; men Ståndet recommenderar
deras ännu oafgiorde mål, hvaröfver de tilförne ingifvit
behörig förteckning.
Derjemte begiärtes, at R. o. A. ej måtte företaga Secreta
Manufactur- och Handels-Deputations Betänkande, angående
Svenska manufacturernes tilstånd, förr än Borgareståndet i
morgon får inkomma med sine påminnelser dervid.
Vidare uprepade Hr Rådman Kierman alla de skiäl, som
föranlåtit Borgareståndet at tilstyrka, thet Borgo stad måtte förunnas
stapelstads-rättighet; och som i fall, efter R. o. Arns Resolution,
detta mål skulle ankomma på H. Majits afgiörande, härmed
för långt på tiden skulle utdragas och handelen imedlertid
dragas til the Ryske städerne; så anholt Hr Rådman Kierman,
å Borgareståndets vägnar, at R. o. A. ville taga denne
saken i närmare öfvervägande och bifalla Ståndets härom afgifne
Extractum Protocolli under den 1 innevarande månad,
hälst Riksdags-fuilmäktigen för Borgo äfven begifvit sig, at där
någon ny stad skulle komma at anläggas närmare gräntsen än
Borgo, tå afstå och nedlägga berörde stapelstads-rättighet.
Frih. Coijet svarade, at R. o. A. lära efter Borgareståndets
begiäran å nyo företaga sig denna saken, och densamma förmodeligen
til deras nöije afgiöra; bad imedlertid förmäla R.
o. Arns vänliga hälsning.
Borgareståndets Deputation afträdde;
Hvarefter, och så snart berörde Deputation voro borta,
giorde
Frih. Coijet frågan om R. o. A. behagar samtycka til
det som Borgareståndet proponerat, om interims stapelstads
rättighet för Borgo stad;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Handels- och Manufactur-Hepatations Betänkande,
angående Skrä-Embeternes anförde besvär l:o theröfver,
at them nyligen skal blifvit pålagt, när theras tilvärkade varor
til marknader eller andra städer försändas, betala Lilla eller
Landt-tullen; 2:o at the blifva med en alt för vidlöftig omgång
vid förpassningen besvärade; anhållandes Skrå-Embeterne, at
härutinnan blifva hugnade med et skyndesaint slut, så at the
måge få besöka marknaderne utan Landt-tullens erläggande,
med mera thervid anfördt blifvit. Häröfver berättar Deputation
sig hafva inhämtadt vederbörande K. Collegiers utlåtande,
628 (Sept. 7.) Skvå-embetenas besvär
som i Betänkandet ganska vidlöftigt uptagas, tillika med alla
the skiäl, Förordningar och Resolutioner, hvarpå Embeterne
sit påstående grunda, samt hvad Tull-betienterne sig åberopat;
och hvad thet första målet angår, så berättar Deputation sig,
vid öfvervägande af alla härvid förekommande omständigheter,
funnit thet vara både en billig och nödig sak, at icke allenast
en jämlikhet inå vara handtverksmännen emellan, änskiönt
the tilvärka sine varor af skiljaktige ämnen, utan ock emellan
them, som i särskilte städer boende äro, och tå then ena besöker
marknaden med then andra, emedan thet är ofelbart, at
tå tvänne sådane icke äro lika lisade eller betungade, then
ena kan undersälja then andra, och then, som drager mera
last, måste utan thes förvållande gå under. I betraktande
hvaraf, med flere af Deputationen anförde skiäl, samt til erhållande
af en jämlikhet härutinnan, förmäler Deputation sig
ej annat kunna finna, än at när the rå varorne eller ämnen
äro en gång förtullade, så at handtvärkaren thervid icke niuter
någon frihet, må thes tilvärkade varor, tå the äro i hans egna
händer, eller för hans egen räkning sändas til någon stad, antingen
til marknad eller thes emellan, vara frie för Landttullen;
men tå the äro af någon uphandlade, och åter til någon
annan stad eller föryttring föras, tullen ther före erlägges en
gång, men vidare icke, hvarigenom cronan har tullen af then
råvaran och understundom äfven af then tilvärkade.
Beträffande thet sednare målet, at Skrå-embeten ej blifva
besvärade med en alt för vidlöftig omgång vid förpassningen;
så förmäler Deputation thet så mycket mera förtiäna Riksens
Ständers benägna påseende, som thet är en bekant omständighet,
at en mindre tilräckelig circulation och rörelse inrikes
städer och orter emellan ofta förorsakar både brist och dyrhet
på varorne uti en del orter, som sielfva icke äro försedde med
alla nödige inrättningar och handtvärkerier, hvarom icke allenast
allmän klagan försports, utan ock en del Deputationsledamöter
erindrat, så at man i thy tyckes hafva en billig
orsak at så mycket möijeligit är lätta och befordra samma
rörelse och följaktligen utur vägen rödja thet, som finnes
sådant hindra. Deputation berättar sig således hafva haft all
anledning at efterse sielfva sättet, som förledit år är begynt at
observeras efter en therom den 7 Maii 1742 utfärdad Förordning,
hvilken Deputation jämfördt med hvad förut i thy mål,
eller om förpassningar inrikes orter emellan, häfver varit för
-
angående landt-tullen.
629
ordnat, med mera; och som största delen theraf mycket väl
synes kunna undvikas, och all behörig säkerhet lika fult ernås;
så förmäler Deputation sig hafva, efter noga öfvervägande af
alla härvid förekomne omständigheter, fallit på then tankan,
at thermed äfven hädanefter sålunda kunde förhållas som
följer, nemligen: At när någon ville medföra eller försända
något inrikes tilvärkat gods från en stad til en annan, thet
vare sig manufactur- eller handtvärkeri-varor, bör han vid utförsslen
från staden angifva sig i then tullen han kommer at
passera igenom och therstädes ingifva en riktig förteckning på
alt thet gods han således utförer, och en annan lika lydande
bör han hafva til hands och låta af Tullnären påteckna, hvilken
han sedan bör upvisa på Tull-cammaren i orten eller i
staden dit varan ankommer, hvarest behörigen visiteras och
efterses om alt efter förteckningen sig riktigt befinner, och om
the persedlar, som äro stämpelbare, finnas med behörige stämplar,
som å inrikes gods vara bör, vederbörligen försedde, nemligen
manufactur-tilvärkningen på sätt, som therom förordnat
är enligt Hallordningens 8 art. 9 §, med Hallrättens stämplar
och sigiller, men Skrå-Embeternes, som icke på något sättstå
under Hallrätterne, så vida the ock äro stämpelbare, med
accis-stämpelen från then staden, ther varan är tilvärkad, utom
det at thensamma, efter 56 § af K. Maj:ts nådige Resolution
på Städernes Besvär af år 1739, bör med tilvärkarens märke
vara försedd; och när vederbörande ifrån marknadsorterne återkomma
och någre oförsålde varor medbringa, bör af Tullbetiente
noga efterses och med förteckningen jämföras, at the
samma hafva sin tilbörliga riktighet, så til stämplar som eljest;
men the manufactur- och handtvärkare-varor, hvilka äro så
beskaffade, at the icke låta sig stämpla, böra vid afsändningarne
til annan ort vara försedde med manufacturistens och
tilvärkarens bevis och attest, at the hos honom tilvärkade äro,
samt om the äro i någons annans hand af honom uphandlade,
med hvilkas förpassande och visiterande i anländningsorten
eljest kunde förhållas aldeles på sätt, som nu förut är anmärkt;
til uplysning hvarvid Deputation förmäler icke obemält böra
lemnäs, thet H. K. Majit (redan) genom Rescript af den 21
Decembris sidstledne år, hvilket genom trycket är publicerat,
redan utnämdt största delen Skrå-Embeten, hvars tilvärkningar
icke kunna eller böra för stämpelbare anses; varandes, hvad
tobaken angår, ofvanbemälte 1742 års Förordning tydelig och
630 (Sept. 7.) Riksdagen. Rosen. Bötespen. Bet.-afgiften.
klar til förebyggande af underslef, när then vederbörligen i akt
tages. Förmodandes Deputation, at vederbörande manufacturister
och handtvärkare, samt andre, som sådane varor kunna
ifrån en til annan ort afsända eller thermed handel drifva,
kunna på förbemälte sätt vara tilfredsstälte och klagelöse, samt
rörelsen inrikes orter emellan lisas och lättas, med mera härvid
anföres, som i akt tagas bör; hvilket alt Deputation til
Riksens Ständers närmare bepröfvande af författningen hemställer.
Sedermera uplästes Borgareståndets giorde åtskillige anmärkningar,
som detta Betänkandet voro vidfogade; hvarefter
Betänkandet biföls af R. o. A. med de af lofl. Borgareståndet
giorde ändringar;
Hvilket skrefs på Betänkandet
Deputation, hvilken varit hos de andre Stånden, kom nu
tilbakars, och berättade
Hr Lagercrantz, som fördt ordet, at Deputation, efter
R. o. A:ns befallning, varit hos de andre Stånden och recommenderat
de trenne målen, som de haft in commissis. Prästeståndet
hade lofvat innan middagen afgifva svar om Riksdagens
afblåsning; om Råds-valet samt Riks-Rådet Rosens
commando öfver arméen hade de jemväl sagt sig med första
vilja afgifva deras utlåtelse. Borgareståndet hade svarat, at de
redan bifallit alla 3 målen, och Bondeståndet hade angående
Riksdagens afblåsning lofvat svar före middagen; men om RiksRådet
Baron Rosen åberopade de sig Ståndets Extractum
Protocolli af den 27 sidstledne Aug., hvarvid de förblifva.
Uplästes på nytt Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande,
angående Stockholms stads Magistrats giorde ansökning
om de fattiges trediedel af fallande bötespenningar och confiscationer,
af hvilket Betänkande innehållet redan är anfördt
uti detta Protocoll under den 5 hujus;
Och biföls detsamma nu af R. o. A.
Jemväl uplästes åter det til des innehåld redan den 5
hujus anförde Extractum Protocolli ifrån Secrete Utskottet,
angående Allmogens sökte befrielse ifrån lön- och betalningsafgiften;
Hvilket
af R. o. A. biföls, så at Allmogen i anseende til
andragne omständigheter beviljas en trediedels förminskning i
lön- och betalnings-afgiften, emot thet som 1739 års Förordning
af den 5 Junii innehåller.
Professor Möllers afsked.
631
Uplästes Secreta Deputation» Betänkande, hvaruti förraäles
hurusom af Råds-Protocollet, med mera, blifvit befunnit,
thet framlidne Riks-Rådet och Academi ae-Cancel leron Nordenstråhle
hos H. Maj:t redan den 13 April 1742 anmält Professorens
vid Lunds Academie Arfvid Möllers ansökning om afskied,
thervid han först giordt thet förbehåld, at thes inkommande
måg, Adjuncten Magister Nelander, honom skulle få
succedera, dock när sådant blifvit honom, såsom emot förbudet
stridande, förestält, förklarat sig icke vilja röra något om
successionen, utan allenast anhållit om afskied med full löns
åtniutande, men at, i brist af etthera utaf desse vilkor, honom
måtte tillåtas at få behålla sin tienst så länge han orkade och
något förmådde, hvaremot Hr Riks-Rådet och AcademieCantsleren
ej eller haft något at påminna, i grund af Riksens
Ständers skrifvelse til H. Maj:t af den 18 April 1739, och fördenskul
ingifvit förslag til professionens besättiande: hafvandes
likväl Professor Möller sedermera fått afskied allenast med
half lön, och således utan at något thera af thes förbehåldne
vilkor blifvit honom beviljadt; hvilket härrördt af thet tvifvelsmål,
som hos Herrar Riksens Råd är vordet uti thylika mål
och vid hela lönens bestående för the betiente, som taga afskied,
förorsakat af Stora Secreta Deputationens skrifvelse af
den 14 Aug. 1741, men Riksens Ständer nu mera under innevarande
Riksdag behagat förklara, at sidstnämde skrifvelse
icke rörer Academie-staten, eller gior någon ändring uti thet
förr åberopade 1739 års Bref; altså underställer Deputation
Riksens Ständers benägna välbehag, om icke bemälte Professor
Möller, i anseende til thes förtienst och utståndne besvärligheter
under förra kriget, med mera, kunde jemväl, enligt åberopade
1739 års Bref, på sin höga ålderdom och uti thes öfriga
lifstid hugnas med hela lönens åtniutande, beräknat ifrån then dag
K. Maj:ts afskied för honom varit utfärdadt. För öfrigt hemställer
Deputation härjemte likaledes til Riksens Ständers godtfinnande,
at hos H. Maj:t anhålles, thet berörde ledige och på
så lång tid obesatte profession må med en af the thertil redan
föreslagne personer ofördröijeligen varda, i anseende til anförde
skiäl, behörigen åter besatt.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Hr Lagercrantz hemstälte om intet R. o. A. nu skulle
vilja afgiöra Majoren Peijfs ansökning at få afstå sin beställning
til Hr Lieutenanten Rudbeck, hvartil han tykte at R. o.
632 (Sept. 7.) Major Pfeiffs ackord. Tobaks-spinneri
A.
så mycket mera kunde samtycka, som Majoren Feiff, hvilken
länge och väl tiänt, blifver härigenom något soulagerad,
och Hr Lieutenanten Rudbeck, som är kiäck officerare och sig
så väl i Finland, som under commenderingen på Ahland, med
alt beröm upfördt, kunde härigenom äfven blifva huipen. Hr
Lagercrantz tilläde jemväl, det önskeligit vore, at alla gamla
välmeriterade män i arméen finge accordera bort sine tienster
til sådane, som äro i pas, efter cronall ej är i stånd at gifva
dem något underhåld, utan mången måste så til säijandes gå
med tiggare-stafven, sedan han ej mera mäktar at tiäna.
Frih. Cronhiort sade, at det väl kunde vara nyttigt, at
gamla och meriterade män i arméen finge cedera sine beställningar;
men så bör dock det i akt tagas, at ingen préjudice
derigenom skier. I öfrigt borde, innan något fastställes om
accorder i gemen, hela krigsbefählet deröfver först höras, då
saken sedan bäst kan regleras.
Hr Lagercrantz svarade, at hvad Hr Lieutenant Rudbeck
angår, så emedan officerarne vid Gardet sällan avancera
til andra regemente!', lärer ingen med skiäl häröfver kunna
klaga, och dessutom gofvos ändå tilfälle at ställa Ornflycht
tilfreds, på sätt som Hr Rudbeck förra gången sielf föreslagit.
Men detta emotsades ännu af åtskillige af R. o. A., som
icke ville samtycka til Majoren Pfeiffs accord med Lieutenanten
Rudbeck. Afstadnade således härmed;
Och uplästes Handels- och Manufactur-Heputations Betänkande
angående Tobaks-spinneri-Societetens här i Stockholm
andragne besvär theröfver, at Societeten blifvit påbördad
at stå under Hall-rätten, med anhållan, at then inrikes spundne
och karfvade tobaken, såsom från långliga tider skiedt, må vid
Accis-cammaren stämplas, och när then skal til andra orter
försändas, på sätt som förr vanligit varit, af Accis-cammaren
förpassas, til undvikande af den alt för vidlöftiga och hindersamma
omgång, som thervid eljest är; öfver hvilket mål Deputation
förmäler sig hafva inhämtat K. Commercie-Collegii utlåtande,
och sedan Deputation giordt sig om alla omständigheter,
hvarå Hall-rättens och Tobaks-Spinneri-Societetens påstående
sig stödia, behörigen underrättad, har Deputation funnit tobaksspinnerierne
vara af hel annan beskaffenhet än the manufacturvärk,
som niuta Manufactur-Privilegierne tilgodo. I anseende
til hvilket, med the flere skiäl å Tobaks-spinneri-Societetens
sida, som vidlöftigt i Betänkandet anföras, Deputation berättar
societeten. Om riksdagens slut.
633
sig för sin del ej kunna finna, at tobaks-spinneri-idkarne kunna
eller böra förpliktas at emot theras vilja lyda under Hallrätterne;
utan theras tilvärkningar hädanefter, sorn för thetta,
af Accisse-betiente stämplas, under then upsikt, som förordningarne
therom förmå; kunnandes, hvad then tilsyn angår,
som K. Brefvet af den 6 Sept. 1741 påbiuder, på thet at
tobaks-spinnarne måge tilvärka godt gods, then af Magistraterne,
med samma eftertryck som Hall-rätten, förrättas, som
thet ock hittils varit Magistraternes skyldighet i the städer,
ther inga Hallrätter äro. Hvad vidare angår förpassningssättet,
så berättar Deputation sig hafva theröfver redan afgifvit sit utlåtande
öfver samtelige Skrå-Embeternes och fleres i dylika mål
inkomne besvär, hvarpå Deputation sig åberopar, och hvilket
Betänkande här ofvanföre finnes anfördt.
En och annan fant betänkeligit, at någon ändring skulle
giöras i det, som härtils varit brukeligit, nemligen at tobaksspinnerierne
intet sorterat under Hall-rätten.
Dock som häremot af Frih. Cronhiort och flere andre
förestältes huru högnödigt är, at Hall-rätten har behörigt inseende
uppå tobaks-spinnare och tilhålla dem at tilvärka godt
och försvarligit gods;
Så funno ock R. o. A. bäst, at tobaks-spinnerierne hädanefter
förblifva under Hall-rätten;
Hvilken Resolution skrefs på Betänkandet, sedan den
samma för R. o. A. var justerad.
Frih. Coijet blef utkallad och då han åter inkom, berättade,
at tvänne Deputerade varit der ute ifrån Bondeståndet,
som gifvit vid handen, at så snart Bondeståndet igenom sine
utskickade til Secrete Utskottet fädt svar om alle angelägne
ärender därstädes nu äro afgiorde, vil Ståndet lemna sin utlåtelse
angående Riksdagens afblåsning.
I anledning häraf skickades Frih. Scheffer neder til Hr
Landtrnarskalken at avertera honom härom och tillika begiära, at
Hr Landtrnarskalken måtte laga så, at ingen ting kan hindra
Riksdagens afblåsning.
Frih. Scheffer kom också straxt derpå tilbakars up igen
och berättade, at Hr Landtrnarskalken svarat, det sysslorne
i Secrete Utskottet intet skal uppehålla Riksdagens afslutande;
Hvaröfver R. o. A. förklarade sig mycket nögde.
Sedan företogs de återstående §§:ne af Bondeståndets Allmänna
Besvär.
634 (Sept. 7.) Allmogens besvär.
27 §, angående den af Allmogen för staden Ulricehamn
sökte fria och gårdfariga oxe- och victualiehandelen, så väl
som den för bemälte stad begiärte frihet på nötande eller alnemåls
varor, biföls af R. o. A.;
30 §, angående den af Allmogen i Upland och Stockholms
läner giorde ansökning, at af Hospitals, Academi® och Danviks
hemman blifva understödde vid kongsgårdar och ängars afbärgande
med mera, biföls af R. o. A. med det vilkor, at de
understrukne orden midt i § gå ut, så at meningen blifver sålunda:
jemväl ock alle crono- och cronoskatte-hemman böra
giöra den öfrige crono-allmogen hielp och biträde;
56 §, angående kongsgårdarnes på Ohland utläggande til
bonde-hemman, samt den arrendatorerne på bemälte kongsgårdar
förundte friheten at af Allmogen få utskrifva tienstefolk.
Härvid förestälte Hr Svante von Böhn och flere andre
af R. o. A. huru som det på Ohland skal vara aldeles ogiörligit
at få tienstefolk til kongsgårdarnes tilbörliga bruk och
häfdande, så framt det betages arrendatorerne at efter alla
tiders plägsed utskrifva nödigt tienstefolk af Allmogen, så at
om R. o. A. intet vilja samtycka til kongsgårdarnes utläggande,
måste också nödvändigt detta senare bibehållas.
I anledning häraf biföls den första delen af §, at kongsgårdarne
på Ohland ej må utläggas til bondehemman; men
hvad tienstefolkets utskrifning angår, så bör kongsgårdarnes
arrendatorer bibehållas vid den rättighet de i detta mål altid
haft.
84 §, angående frihet för Yästgiöthar och Boråhs-boer at
til Gottland föra sit linne och andra varor och sig deremot få
tilbyta annan landtmannens afvel därstädes, såsom sticksöm,
ull och skin med mera, biföls af R. o. A.;
67 §, angående skogarne omkring Andrarums alunbruk i
Skåne.
Som hvad af Allmogen uti denna § begiäres, aldeles strider
emot förra Resolutioner och Privilegier; så kunde R. o. A.
härtil ej samtycka.
Häruppå företogs den 12 § af Borgareståndets Besvär, som
ännu var oafgiord, angående bakugns-penningarne och städernes
participerande uti accis-restitutionerne samt accis-statens aflöning,
med mera.
Som detta fants syfta på förminskning i cronans inkomster,
så kunde R. o. A. härtil ej samtycka eller tillåta någon
Läkare i Vester-Norrland. Konungens resa. 635
ändring uti de förra Förordningar och Resolutioner, som nu
practiceras, efter hvilket det ock bör förhållas til nästa Riksdag.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
27 Aug. sidstledne, hvaruti andrages hurusom fastän en Provincial-Doctor
för Wäster-Norrland på staten finnes upförd,
hvilken ock ständigt har sit tilhåld i Gefle stad, så skal thensamma
dock ej mera hinna, än allenast at betiäna bemälte
stad och någon del af the theromkring närmast belägne orter,
hvaremot hela landet, som sträcker sig til 50 mil ifrån Gefle
til Uhmeå, vid förefallande tilfällen nödgas se sig vara utan
minsta hielp och biträde, med mera härvid anföres; hvilken
sak Borgareståndet berättar sig hafva tagit uti et ömsint och
noga öfvervägande; och som efter berättelse en eller flere
Lectors-beställningar vid Hernösands gymnasium med första
torde blifva ledige, och berörde stad finnes vara thet beqvämligaste
stället, hvarest en sådan Medicus til allmän betiäning
i then öfra delen af Väster-Norrland sig skulle kunna uppehålla;
ty anser Borgareståndet för nödigt och på intet sätt
stridande emot Prästerskapets Privilegier, om H. Majit blefve
anmodad at antyda Consistorio i Hernösand, thet vid första
öpning någon uti medicinska vettenskapen grundelig förfaren
man til Lector måtte förordnas, med mera härvid i akt tagas
kan och bör, förmodandes Ståndet, at the öfriga Stånden härtil
lära äfven lemna theras bifall, hälst som lika inrättning redan
förut i Wexiö skiedt, och ofvannämde städer och landsorter
på annat sätt i thetta fall ej kunna hielpas, hvarigenom någon
annan ej eller lider, utan blifver then inrättade gymnasii-staten
så medelst lika fult i sit förra skick och ordning.
Härvid åhördes jemväl Bondeståndets Extractum Protocolli
af samma dato, hvaruti Ståndet conformerar sig med
Borgareståndets tanka och utlåtande uti ofvanberörde mål, så
vida det ej strider emot Privilegier och constitutioner.
R. o. A. biföl lo äfven föregående Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Uplästes Rådets til Secrete Utskottet aflätne Extractum
Protocolli af den 17 Aug. sidstledne, som in plenis blifvit
upgifvit, hvaruti Herrar Riksens Råd gifva tilkiänna, thet H.
Majit skrifteligen sig yttrat, at H. Majit efter iuliämtadt medicorum
råd funnit, i anseende til thes hälsa och krafter, som
nu mera dageligen aftaga, intet annat medel til theras någorlunda
återvinnande vara öfrigit, än at bruka the utrikes baden;
636 (Sept. 7.) Konungens utrikes resa.
kunnandes H. Maj:t thertil ej utsättia någon viss tid, men har
likväl, medan Riksens Ständer ännu äro samlade, velat gifva
dem tilkiänna nödvändigheten, som är för H. Majit at på
någon tid förfoga sig utrikes, så snart riket kommit i någorlunda
ro och säkerhet.
Uplästes jemväl Borgareståndets häröfver afgifne Extractum
Protocolli af den 5 hujus, hvaruti förmäles, i anledning
af ofvanberörde Rådets Extractum Protocolli, at Ståndet
väl å ena sidan fant genom K. Majits i thetta mål förklarade
nådige vilja sig försättias uti en bekymmersam och smärtefull
eftertanka, enär Ståndet sig til sinnes förer huru svårt thet
vil falla at på någon tid, ehuru kort then ock vore, (at) ej få
then nåden at se sin nådige Konung innom rikets gräntsor,
och at H. Majits aftagande hälsa och krafter vid thes annalkande
ålder sådant förorsakat; men å andra sidan lättas thetta
bekymmer therigenom, at Ståndet får hugna sig af K. Majits
nådiga försorg för thes dyra hälsa, i thet K. Majit ärnar söka the
af then Högsta förlänta läkemedel, som Ståndet af hiertat önskar
så måtte utslå, at the kraftigast bidraga til återställande af
K. Majits hälsa och krafter, samt thes lifstids förlängande i
mångfaldige år, til Svea rikes förmån och samtelige K. Majits
trogne undersåtares sällhet, förmälandes Ståndet sig förthenskull
vid K. Majits åstundan ej hafva något i underdånighet
at erindra, utan önskar, at then aldrahögsta Guden täktes
giöra Konungens resa lyckosam, sin smorda nådeligen bevara
och Svea land välsigna och hugna förmedelst H. Majits snara
och lyckeliga hemkomst i riket. I öfrigit holt Ståndet för des
del före, at hvad förnödenheterne til K. Majits resa betarfvar,
Riksens Ständers Secrete Utskott thertil har at utse nödige
och tilräckelige medel; hvilket Borgareståndet med de öfrige
Stånden velat communicera.
Samtelige R. o. A. beklagade, at H. Majits hälsa och
krafter så aftagit och önskade, at then aldrahögste Guden til
hela rikets och alla dess invånares stora hugnad och glädie
täktes stärka H. Majits krafter och öka dess år och ålder,
så at Svea rike in til senaste tider ej måtte sakna en så mild,
huld och nådig Konung, som de nu hafva at hugna sig af.
R. o. A. kunde derjemte ej utan största bekymmer påtänka
H. Majits utresa; men som det är endaste medlet, hvarigenom
H. Majits dyra hälsa kan återvinnas, som var allom
i gemen högst om hiertat, så kunde R. o. A. ej annat än
Riksdagens slut. Riksråden. Prest-befordringar i Finland. 637
bifalla förenämde Borgareståndets Extractum Protocolli härom,
och lemnade äfven til Secrete Utskottet at determinera summan
til nödige reseomkostningar för H. Maj:t;
Hvilken R. o. A. funno intet böra utsättas mindre än til
100,000 dal. smt.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Otto Olofson ifrån
Nerke och Wermeland förde ordet och, näst aflagd hälsning
ifrån Ståndet, berättade, at sedan Bondeståndet förnummit, det
de angelägnaste riksvårdande målen skulle så vida vara afhulpne,
at Riksdagen nu kan slutas, har Ståndet ej annat kunnat än
samtycka dertil, at Hr Baron och Landtman skalken jemte de
öfrige respective Ståndens Talemån må i underdånighet anmoda
H. Maj:t at i morgon låta afblåsa Riksdagen; dock at
H. Majit sielf i nåder utnämner dagen, på hvilken Riksens
Ständer hafva at sammanträda på Riks-sahlen och at jemväl
imedlertid Riksdagsarbetet til samma dag continuerar, på det
Bondeståndet jemväl i des angelägenheter må kunna erhålla slut;
Hvarom Otto Olofson öfvergå! Bondeståndets Extractum
Protocolli, som var af lika innehåld med hvad här nu är anfördt.
Derjemte förnyades Bondeståndets förra igenom Extractum
Protocolli af den 2 hujus giorde föreställning om de licentierade
Herrar Riksens Råd, at de hos H. K. Majit i underdånighet
må anmälas at få intaga deras förra Råds-embeten;
hvilket Otto Olofson sade, at Bondeståndet så mycket mer
finner sig föranlåtet at påstå, som Ståndets ledamöter eljest
intet kunna stå til svars för sina hemmavarande medbroder,
om det intet skier, efter menigheten intet kan öfvertygas, at
välbemälte Herrar giordt något illa, så länge de niuta pensioner
til statens gravation.
Frih. Coijet bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
Uplästes Biskoppens ifrån Borgo stift Doctor Daniel
Juslenii Memorial, hvaruti anhålles, at Pastoren Carl Fornceus,
som förestådt Wäderlax församling, och Sacellanen
i Sulkava, Aron Molander, måge, i anseende til theras torftighet,
utan besvärlig resa til profpredikningars afläggande, få
behugnas med fullmakter, then förra på Kangasnemi pastorat
i Savolax och then sednare på Thomajerfvi sockn i Carelen.
Ofver detta Hr Biskoppen Juslenii Memorial hade Prästeståndet
sig sålunda utlåtit, at Prästeståndet finner nog betan
-
638 (Sept. 7.) Borgmästare-val. Bran vins-försälj ning.
keligit, sedan nu mera väntas, at Riksdagen ofördröijeligen
skal komma til slut, the öfrige Riksens Ständer med thenna
sakens föredragande at besvära, hälst Prästeståndet icke kan
i tvifvelsmål draga, at enär Episcopus Loci i underdånighet
vänder sig til H. Majit, lärer icke fela, at ju H. Majit låter
thesse nödlidande Prästmän i nåder vederfaras samma Kongl,
ynnest, som uppå Riksens Ständers underdånige giorde föreställning
någre theras vederlikar redan fädt hugna sig af.
Förenämde Prästeståndets utlåtelse var af Borgare- samt
Bondestånden bifallen och biföls jemväl af R. o. A.
Upiästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
18 sidstledne Aug., angående huru med Borgmästare-, Rådmäns-
och Secreterare-vahl i städerne bör förhållas, och hvaruti
förmäles, thet Ståndet efter noga öfvervägande häraf stadnat
i thet slut, at som then bör hafva förmånen, som största
kostnaden til stadens uprätthållande måste vidkiännas, så bör
ock hvars och ens öretal efter taxerings-längden vara härutinnan
grunden til vahlen, så at hvars och ens röst bör räknas
och giälla, efter som han mer eller mindre skattar och
til stadsens bästa utgiör, på lika sätt som vid Herredagsmansvahlen
efter theroin giorde förordningar förhålles; hvilket Ståndet
til the öfrige Ståndens bifall anmäler.
R. o. A. biföllo detta Borgareståndets Extractum Protocolli.
Upiästes Borgareståndets Extractum Protocolli af detta
dato. hvaruti förmäles, at sedan Riksens Ständer vid sidsta
Riksdag lemnat krögarne här i Stockholm frihet at sälja
Franskt brännevin, emot thet the förbundit sig at i stället för
then them pålagde spinningen årligen betala 10,000:de dal. sint
til spinhuset här i staden, för hvilken summa Capitaine von
Blixen utfäst sig at vara ansvarig, har å Vinskiänks-Societetens
vägnar ansökning inkommit om ändring i en sådan krögarne
medelt förmån, then Ståndet berättar sig tagit i behörigt
öfvervägande, och finner Ståndet, i anseende thertil, at vid
innevarande Riksdag blifvit tilstadd en friare brännevinsbränning,
så at krögarne nu hafva nog tilgång af inrikes til—
värkat brännevin til sahlu, det de fördenskul nu mera icke
böra äga frihet at idka Franskt brännevins säljande, utan at
Vinskiänks-Societeten allena bör hafva denna rättigheten;
hvilket mål Ståndet recommenderar til benägit bifall hos de
andre Stånden.
Löjtn. v. Oldeland. Landtmarskalken. 639
R. o. A. biföllo Borgareståndets Extractum Protocolli.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
30 sidstledne Aug., angående Lieutenantens Johan Friedrich
von Oldelands ansökning om restitutione fatalium uti en af
Götha Hofrätt den 14 Decembris 1705 afdömd sak, angående
et emellan fru Oldeland och hennes man Ryttmästaren Brome
författadt testamente, som genom bemälte Hofrätts dom blifvit
faststäldt, men Oldeland, såsom arftagare efter bemälte fru,
påstår sig derigenom hafva lidit i sin arfsrätt; berättande Secrete
Utskottet, at H. Maj:t igenom utdrag af Råds-Protocollet
under den 7 Octobris förledit år, til Secrete Utskottet
nedsändt hela acten härom, så väl som et Konungens af Dannemark
til K. Maj:t ankommit bref och förekrift för bemälte
Lieutenant, samt begiärt Riksens Ständers Betänkande om icke
Oldeland, såsom en främmande undersåte, må af publico til hans
någorlunda förnöijande i thetta mål tilläggas en summa af två
tusende dal. smt; och som Secrete Utskottet för sin del thervid
ej något har at påminna, så vil thet sådant til Riksens
Ständers eget bifall och godtfinnande hemställa.
R. o. A. kunde härtil ej samtycka.
Vid det R. o. A. skulle skiljas åt, kom
Hr L andtm. up och aflade sin tacksäijelse för den grace
R. o. A. hade honom beviljat.
Hr Lagercrantz bad, at Hr Landtmarskalken ville uptaga
R. o. A:ns välmening, fast summan vore alt för ringa,
aldeles intet svarade emot den stora möda och besvär samt den
ogemena ömhet för rikets välgång, som Hr Landtmarskalken
haft uti desse mer än svåra och granlaga conjuncturer; önskandes
at riket aldrig mera måtte komma uti så stora äfventyrligheter,
och vi aldrig få oskickeligare Landtmarskalk än
han, som så väl vetat föra alla saker til et godt och lyckeligit
slut.
Hr Landtm, försäkrade, at han på det högsta och öfver
alt annat ärkiände R. o. Arns gunstiga bevågenhet emot honom,
den han städse skal hos sig uti et tacksamt minne behålla.
R. o. A. skildes åt.
640 (Sept. 8.) Bokhållaren Brovall. Borgå stad.
Den 8 Septembris 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 8.
Som Hr Landtmarskalken var nedre i Secrete Utskottet,
så förde i hans frånvaro Frih. Coijet klubban.
Sedan Frih. Coijet äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 2
hujus, hvaruti Ståndet hemställer, om icke Bokhållaren vid
Köpegods-contoiret Wilhelm Brovall, som vid sidstleden Riksdag
blef beviljat, at efter 1696 års stat niuta hela Bokhållarelönen,
må i et för alt (honom) tilläggas 275 dal. smt til ersättning
af hvad han emellan åren 1734 och 1741 uti lönen måst
umbära, hvilken brist eljest til 550 dal. smt sig bestiger, förmälandes
Ståndet sig icke kunna, ehuru gerna thet ock ville,
styrka til någon högre summa, i anseende til then stora bristen
i publique medlen nu för tiden finnes.
R. o. A. biföllo detta Bondeståndets Extractum Protocolli.
Anmältes til justering det til följe af R. o. Arns sidsta
Resolution af den 7 hujus upsatte Extractum Protocolli til de
andre Stånden, angående interims stapelstads-rättighet för
Borgo stad;
Då Frih. Stiernstedt påstod, at det måtte förblifva vid
R. o. Arns först fattade slut i denna saken, hvarmedelst det
blifvit lemnat til H. Maj:t at härom med Råds råde efter oinständigheterne
och landets nytta i nåder förordna; förbehållandes
sig Frih. Stiernstedt at vara utan ansvar, om landet eljest
skulle komma något at lida, igenom det at Borgo stad lemnäs
stapel-rättighet.
Men som Frih. H. Wrede förestälte, hurusom ifall något
skulle komma at utdragas på tiden med denna sakens afgörande,
thet vore til befara, at Ryssland kunde imedlertid
draga handelen til sig och förvärfva sig therpä häfd, förutan
flere andra skiäl, som Frih. Wrede uprepade och af Borgareståndet
i deras Extracto Protocolli af den l:sta hujus äro anförde;
Hvilka
af åtskillige andra af R. o. A. jemväl understöddes;
-
Stapelstads-rätt för Borgå. Skolböcker. 641
Så förblefvo R. o. A. vid sit i går fattade slut, at Borgo
stad, på sätt som förberörde Borgareståndets Extractum Protocolli
innehåller, ad interrim må niuta stapel stad s-rättighet;
Och justerades altså det Extractum Protocolli, som härom
var upsatt, hvilket af R. o. A. gillades så lydande:
Utdrag af R. o. Arns Protocoll hållit den 7 Sept. 1743.
R. o. A. månde väl under den 5 hujus remittera til H.
K. Maj:ts egit allernådigste åtgiörande then af Borgareståndet
genom Extractum Protocolli af den 1 i denna månad, och
Riksdags-fullmäktigen för Borgo stad hos Riksens Ständer anmälte
saken, angående stapelstads-rättighet för berörde stad; men
som vid närmare öfvervägande theraf R. o. A. betraktadt, huruledes
ifall thet något skulle komma at utdragas på tiden med
denne sakens afgiörande, thet är til befara, at Ryssland kunde
förvärfva sig häfd på handelen uti Carelen och Safvolax,
emedan samma orter efter then nyligen erhåldne freden och
gräntzen på alla sidor blifva helt nära omgifne af the ryske
städerne, så framt icke varorne å thenna sidan bringas i thet
pris, som the förr af allmogen blifvit löste med i Fredrichshamns
stad, som nu är afstådd til Ryssland, och andre inrättningar
tages med Borgo, som ligger för landtmannen närmast,
til förekommande af en slik ej mindre för städerne i
Finland än riket i gemen högst skadelig handel; altså och vid
så beskaffade omständigheter fant R. o. A. skiäligt at härigenom
i alla delar samtycka til Borgareståndets i ofvanförmälte
Extractum Protocolli yttrade slut, så at Borgo stad ad
interim må niuta stapelstads-rättighet på thet therutinnan föreskrefne
sättet; hvilket med the öfrige respective Stånden til
benägit bifall communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
19 Aug. sidstledne, hvaruti Ståndet, i anledning af Johan
Beckströms giorde anhållan, berättar sig hålla före, i anseende
til then nytta han til ungdomens bättre anförande uti informations-värket,
än härdis skiedt, kan giöra, med mera, at
han, Beckström, med thet sökte privilegium på 10 års tid til
scholm-arbetens och andre nyttige böckers upläggande må hugnas,
samt at han under samma tid må vara fri för publique utskylder;
hvarjemte Ståndet är af then tankan, at til thetta thes goda
ändemåls befrämjande honom jemväl then begiärte caractere
af Bibliothecarius Scholarum må tilläggas; hvilket Ståndet
med the öfrige Stånden velat communicera.
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 41
642 (Sept. 8.) Rådsval. Vedevågs
Detta Borgareståndets Extractum Protocolli biföls af R.
o. A.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 7 hujus,
hvarutinnan vid handen gifves, thet Herrar Riksens Råd vid
öfverläggningen om ärendernes skiötsel i Rådet funnit nödigt
at för Riksens Ständer ej obemält lemna huru tilståndet i Rådet
nu för tiden är, på thet at the riksvårdande ärender, som med
Råds råde och på Divisionerne efter Regeringsformen böra afgiöras,
ej aldeles måge afstadna, och riksstyrelsen til landets
och undersåtarnes obotelige skada aldeles ligga under; och förmäles,
at Rådet nu består af tretton ledamöter, hvaraf en del
för andre them tilhörige embetes-syssior uti Cancelliet och åtskillige
Commissioner, en del åter för sin siukdom, ålderdom
och aftagande krafter ej med then drift och flit, som hitintils
skiedt, sällan får och kunna vara tilstädes; hvaraf Herrar
Riksens Råd förmoda Riksens Ständer lära kunna aftaga
ogiörligheten att arbeta på tvänne divisioner, och jämväl
hända torde, at Rådet på en division ej kan blifva fullsutten
at afgiöra Riksvårdande ärender, så framt icke Riksens Ständer
innan the skiljas åt complettera the nu ledige treune RiksRåds-ställen.
Detta biföls af R. o. A. och afsändes til de andre tvänne
Stånden med en Deputation, som fick in comissis at begiära, det
de ville låta sine Deputerade nu förmiddagen träda hit neder
på Riddarhuset at förrätta Rådsvalet.
Föredrogs Handels- och Manufactur-Deputations Betänkande,
angående Wedevogs och Qvarnbacka jern- och stål—
manufacturie, hvaruti ganska vidlöftigt och omständeligen uptages
alt hvad Manufactur-Contoiret har om berörde Manufactur-värks
nuvarande tilstånd och hvad som förorsakat, thet
verket til underdånigst följe af K. Maj:ts nådige befallning ej
blifvit på auction föryttrat, berättat, samt huruledes Manufactur-Contoiret
tilstyrkt, at för cronan nyttigast vore, at verket
blefve til en privat person, med drägeligare conditioner än hit—
tils projecterade och faststälte varit, ju förr ju heldre försåldt;
och sedan Deputation anfördt hvad som vid sidsta, eller 1741
års Riksdag, angående Wedevogs-värket blifvit tilgiordt samt
sedermera förelupit, så förmäler Deputation sig icke lära hafva
nödigt at med vidare skiäl bestyrka then meningen, at aldra
bäst vore, thet cronan med första, som skie kunde, må föryttra
och afstå bemälte värk, hälst Riksens Ständer then
och Qvarnbacka bruk.
643
saken förut noga öfvervägat, och funnit ingen annan utväg
vara, så framt cronan icke alt mer och mer theraf skulle
kiänna skada och afsaknad; hvaremot thet af en privatperson
kunde drifvas til thes båtnad och publiquens nytta, berättandes
Deputation thet hafva varit vid så beskaffad omständighet
thes förnämsta giöromål härutinnan, at genom öfverläggning
utfinna then bästa och fördelaktigaste utvägen til thenne egendoms
föryttrande, så at cronan ej må råka i alt för kiänbar
förlust; och som til at föryttra värket med thet nödiga och
högst recommenderade vilkoret, at drifva, uprätta och fortsätta,
men ej öde- eller nedlägga the finare värkstäder, ingen
annan utväg gifves än antingen offentelig auction, eller ock om
någon köpare vil sig eljest anmäla, med hvilken man kunde
accordera om the ingående vilkoren; så berättar Deputation sig
hafva inför Riksens Ständer icke bort obemält lemna, at under
thet Deputation delibererat om thenne egendoms abalienerande
ifrån cronan och ännu varit tvehugse, huru sådant med minsta
afsaknad måtte skie, en af thes ledamöter, Cammanherren Hr
Carl Broman, erbudit sig thetta Wedevogs och Qvarnbacka
manufactur-värk jemte Stenstads plåtbruk med följande vilkor
af K. Maj:t och Cronan tilhandla, nemligen, at han, emot undfående
af berörde värk och thes i Manufactur-Contoiret den
26 Martii 1742 utgifne tryckte kundgiörelse upnämde lägenheter,
med tilhörande egendom, byggnader, redskaper och til
driften hörande inventarier, samt at sedan för alt sammans
niuta alla Privilegier, Resolutioner och rättigheter, som för
verket utfärdade och thy gifne äro, åtager (han) sig at beständigt
underhålla alla the fina arbets-värkstäder, som i berörde
tryckte kundgiörelse vid värket böra vara i gång, samt til
slike manufactur-värks utvidgande pa thet sättet bidraga, som
bemälte kundgiörelse innehåller, och i stället för någon annan
viss köpeskilling betala alla the skulder, som värket vidhänga,
med capital och interesse til them, som äro til sådant berättigade,
på sätt som cronan eljest vore förbunden them at betala,
undantagandes the 355,000 dal. kmt, som af landshielpsmedlen
theruti äro instuckne, samt then skuld thetta värk hos
Ahlingsåhs manufacturie påförd är, och redan för thet samma
förmäles vara afskrifvit; men thereinot vil Hr Cammarherren
icke begiära antingen at undfå något af the färdige, antingen
nyare eller gamle ännu oförsälde effecter och tilvärkade varor,
the vare sig uti magasinet och boden här i Stockholm, vid
644 (Sept. 8.)
Vedevägs och
bruket eller annorstädes, icke eller at begiära någon del af the
fordringar, sora värket hos en eller annan kan äga och til
räknings äro uptagne, som här nedanföre uprepas; afsäijandes
han sig at på en slik händelse af cronan påstå hemul ifall
något klander å egendomen giöras skulle, utan vil han thet
för egen räkning och sit egit äfventyr på slik händelse utföra.
Om detta berättar Deputation, at den väl icke kunnat underrätta
sig huruvida någon annan köpare skulle vilja bjuda bättre
vilkor; men emot auctions-inropet som en gång skiedt, kan
pluraliteten af Deputation, ej annat än anse them, som nu nyss
omtalte äro, såsom fördelaktige, emedan therigenom skulle
cronan komma at behålla til egen disposition alla effecter och
til försäljande färdigt arbete, som then uti Manufactur-Contoirets
relation bilagde räkningen förmäler efter gamla värdet
utgiöra vid pass 200,000, men sedermera modererat til allenast
90,000 dal.; the såkallade säkre fordringar, sorn skulle utgiöra
84,212 dal. 15 öre men äro utförde allenast til 30,000. Af
the 267,195 dal. 20 öre ägande fordringar hafva i the Deputerades
vid sidsta Riksdag lemnade Betänkande, såsom aldeles
förlorade, blifvit utförde 132,879 dal. 13 öre, samt såsom osäkre
uptagne 134,280 dal. 7 öre, hvilka alla utförde poster jemte
4,667 dal. kint, som förmäles i Banquen vara behåldne, sig
tilsammans bestiga til en summa af 391,826 dal. 20 öre kint
säkert och osäkert; och ehuruväl cronan i anseende til ofvannämde
infordrade posters osäkerhet, icke annat kan än til
någon dryg del gå i mistning på sit af landshielps-medlen i
Wedevogs-verket. instuckne samt af Ahl i ngsähs-verket dit försträkte
capital, tilsammans 391,000 dal., tycker dock pluraliteten
theremot komma i betraktande: l:o angelägenheten för publicum,
at thetta verk må komma i behörig drift, i synnerhet
med finare smidet, såsom ändemålet varit, hvilket så länge
thet är i cronans hand icke erhålles, utan hon efter handen
blir osäkrare om sit capital; 2:o at i fall Wedevog vid förleden
Riksdag varit i privat folks händer, hade utan tvifvel
thes ägare ej mindre än the andre siu gamla värken niutit 15
procents afskrifning om året på capitalet efter tilvärkningen,
hvarmedelst thet efter handen försvunnit, ther likväl nu äntå
någon del genom ofvannämde fordringar och försålde effecter
kan återfås; 3:o har man vid then anstälte auctionen funnit,
at ingen velat gifva mer än 176,000 dal. kint, hvarföre then
åter blifvit inropad, ther likväl the betalande skuldposter utom
Qvarnbacka bruk.
645
en del interessen sig bestiga til 216,965 dal. kint, som cronan
medelst tiletta anbud undslipper; 4:o har cronan i anseende
til then särskilte inkomst, som hon af bergvärken niuter, samt
at folket ej må vara sysslolöse, utlemnat til undersåtarne många
goda lägenheter emot en ringa recognition, för hvilka cronan
på annat sätt kunde hafva större indrägt; i anseende hvartil,
samt at tiletta värk redan vid förleden Riksdag blifvit til
sahlu destinerat, som ock at värket mer och mer försvagas
genom tidsens utdrägt med försälgningen, förmäler Deputation
sig hålla före, at så framt ingen annan nu straxt skulle finnas,
som vil giöra bättre anbud, the af Cammarherren Carl Broman
erbudne och ofvanföre tydeligen specificerade vilkor kunde vedertagas,
och han theremot få värket i possession; dock med thet
uttryckeliga förbehåld, at the fina smiden och värkstäder, änskiönt
the kunde vara för innehafvaren mindre fördelaktige, icke
ödelägges, utan snarare utvidgas och förbättras, åtminstone at
the inrättningar conserveras och fortsättias, såsom syl-, saxoch
engelskt bord- och fällknifs-smide med flera, samt valtsoch
skiär-värket, stålbränneriet och beredning til Backstoffs
och Butchers stål, trådrageriet, nödiga slip- och poler-värk,
svarfveriet och knipsmidiorne, hvaröfver vederbörande böra
hafva et noga inseende; kunnandes, ifall thetta skulle vinna
bifall, et formelt köpe-contract författas och vederbörande til
then ändan erhålla om sådant alt befallning. Och som äfven
nödigt vara vil, at sedan cronan skildt sig vid värket, the ännu
i behåld varande effecter och tilvärkningar måge varda vända
til penningar; så tycker Deputation bäst vara, at thesse ju
förr thes häldre sättas pä auction til then mäst bindande i
små partier, tå köpare thertil snarare torde finnas.
Och anbelangande fordringarne, sa håller Deputation före
at hvad som står theraf at utgås, kunde med thet fordersammaste
indrifvas, och, så framt ej annorlunda skie kan, genom
Advocat-Fiscalens i K. Cammar-Collegio embetes-tilgiörande,
samt sedan alt som theraf inflyter, i banquen straxt insättias
för manufactur-fonds-räkningen och vidare til the behof disponeras,
som örn manufactur-medlen särskilt är eller blifver förordnadt;
hvilket pluraliteten af Handels- och ManufacturDeputation
Riksens Ständer velat underställa.
Hr Löwenhielm tykte bäst vara, at detta manufacturvärk,
som redan vid förra Riksdagen varit tilärnat, nu måtte
försäljas, på thet cronan therigenom ej måtte hafva mera
646 (Sept. 8.) Rådsval. Palmfelt. Wulfvenstjerna.
skada; och som ingen budit bättre vilkor än Cammarherren
Broman, borde han vara närmast at få det.
Hr Klingsporre och Frih. Cronhiort med flere andre
instämde så mycket mera dermed, at Cammarherren Broman
borde framför någon annan vara bärtil berättigad, som han erbudit
sig at stå under Manufactur-Contoirets inseende och drifva
värket efter Manufactur-Contoirets faststälte planer, med mera.
R. o. A. biföl lo altså pluralitetens mening;
Hvilket skrefs på Betänkandet.
Under upläsaiidet af föregående vidlöftige Betänkande upkom
Landtmarskalken utur Secrete Utskottet.
Uplästes Electorernes giorde vahl och förteckning på de
Deputerade til Råds-valet, i deras ställen, som äro bortreste.
Som Hr Lagerfelt, hvilken häribland var upförd, nu äfven
var bortrest, så blef af R. o. A. Hr Löwenhielm i hans ställe
utnämd.
Uplästes til justerande R. o. A:ns Extractum Protocolli
angående någon ihogkommelse för Hr Riks-Rådet Baron Palmfelts
son, så väl som Hr Cammar-Rådet Wulfwenstiernas söner.
Riddarhus-Secreteraren Wulfwenstierna, som viddetta
tilfälle anmodade Carl Fredr, von Höpken at föra Protocollet,
tackade för al den ynnest Högl. R. o. A. bevist så väl hans
fader sorn honom, och sade at des högsta önskan vore at ännu
få tiäna Högl. R. o. A. med sin någorlunda utkomst; hvarföre
han anholt, at Högl. R. o. A. i det stället täktes bevilja honom
den lön, som efter 1720 års stat Riddarhus-Secreteraren bestås,
och des antecessor nuvarande Cantzelie-Rädet von Otter för
honom har åtniutit.
Atskillige af R. o. A. understödde detta och funno skiäligt,
at Riddarhus-Secreteraren Wulfwenstierna bör niuta den
lön som på 1720 års stat bestås.
Hr Löwenhielm sade det icke allenast vara billigt, at
Riddarhus-Secreteraren altid niuter den lön, som 1720 års stat
består, utan ock at han, sorn har sä många och svåra och
granlaga sysslor vid Riksdagarne, bör vara lika ansedd med
K. Secreterarne i Cantzliet, hvilken heders förmån och rang
R. o. A. för honom kunde utbedia sig af H. Majit, så mycket
mer som R. o. A. allaredan försäkrat honom, at han skal
vara lika ansedd med des antecessorer och de, som bekant är,
fädt, uppå R. o. A:ns derom giorde underdånige föreställning,
hugna sig af en dylik förmån.
Palmfelt. Dr. Ulrika Eleonoras qvarlåtenskap. 647
Uppå Hr Landtmilis härom giorde frågan;
Biföls bägge delarne af R. o. A.
Och ändrades således det upsatte Extractum Protocolli i
anledning häraf för Cammarherren Palmfelt enskylt, hvilket
för R. o. A. uplästes och gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hal 1 it hos R. o. A. den 8 Sept. 1748.
S. D. R. o. A. erindrade sig hurusom Hr Riks-Rådet
Baron Palmfelt både vid de förflutne och isynnerhet vid innevarande
Riksdag ådagalagt en berömmelig nit och upriktig
kiärlek för fäderneslandet och igenom sin oförtrutne möda och
arbetsamhet samt om rikets tilständ och författningar ägande
goda kundskap och vid Cammar-värket giorde nyttige tienster,
rikets gagn och fromma vid alla tilfällen befordrat; och som ingenting
billigare är, än at sådane män, som på det sättet giordt
sig af riket väl förtiänte, måtte derföre hugnas och ihogkommas,
så hafva ock R. o. A. varit omtänkte på hvad sätt Hr
Riks-Rådet Palmfelt någon värkelig förmån kunde vederfaras,
och i anseende dertil funnit skiäligt at hos H. K. Majit i
underdånighet må anhållas, det täktes H. K. Majit visa någon
nåd för des son, så at han vid någon förefallande och honom
anständig öpning mätte i nåder ihogkommas; hvilket med de
öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut
supra.
Deputation som varit hos de andre Stånden kom nu ti 1—
baka och berättade, at Präste- och Borgarestånden lofvat, at
deras Deputerade til Råds-väldet oförtöfvat skola komma hit
neder pa Riddarhuset.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
7 hujus, hvaruti förmäles, at ibland andra vigtige och granlaga
ärender är jemväl at räkna Hennes Högstsaliga K. Majits
Drottning Ulricce Eleonora! under åtskillige datis författade
testamentariske dispositioner, och the rättigheter och pretentioner,
som H. Majit funnit sig äga til Hennes Majits qvarlåtenskap,
i kraft af testamente, contract och thet vid andra
hof antagne bruk at vid dödsfall utan arfvingar anse the ifrån
thet ena höga huset komne jouveler för fast egendom, som vid
åkommande dödsfall skulle återgå ti! thet hus, hvarifrån the
komne äro; berättandes Secrete Utskottet sigval hafva sökt at
om thesse mål giöra sig behörigen underrättadt; men som thervid
hos Secrete Utskottet i tvifvelsmål kommit, på hvad sätt Riksens
Ständer skulle behaga låta med thesse målens behörige
648 (Sept. 8.) Ecklesiastikverket.
utredande förfaras, emedan the äro af en så särskilt egenskap,
at the efter Riksdagsordningen eller Secrete Utskottets instruction
ej egenteligen höra til Secrete Utskottet; altså har Secrete
Utskottet funnit thes skyldighet vara, at thetta mål hos
Riksens Ständer anmäla och theras utlåtande afvakta, om och
huruvida Riksens Ständer skulle vilja updraga Secrete Utskottet
behörig makt och myndighet at med H. K. Maj:t af
giöra
förberörde mål, på hvad sätt Secrete Utskottet kunde
finna med K. Maj:ts höga rätt och rikets nytta enligit vara;
hvarvid Secrete Utskottet ej underlåta bordt at berätta, thet
H. K. Maj:t, i anseende til giorde underdånige föreställningar
låtit falla en ganska ansenlig del af the först giorde pretensioner,
och at alt hvad af förberörde giftermåls-contract och
testamente härflyta kan, nu synes kunna, til rikets fördel och
nytta, fullkomligen afslutas och til riktighet bringas, ifall Riksens
Ständer thet målet med full myndighet til Secrete Utskottets
afslutande hänskjuta täckes, hvarom, samt huru i
annor händelse föranstaltas skal, Secrete Utskottet förväntar
Riksens Ständers benägna yttrande.
Detta biföls af R. o. A., och lemnades Secrete Utskottet
full makt och myndighet at afsluta denna saken.
Uplästes Justities- samt Cammar- Oeconomie- och Commerce-Deputationernes
Betänkande öfver Directionens af
Ecclesiastique-värket i Lappland til K. Maj:t. afgifne och til
Secrete Utskottet aflemnade och therifrän sedermera til bemälte
Deputationer remitterade Riksdags-relation, hvarutinnan, sedan
Deputationerne til berörde Directions värda lof och beröm utförligen
berättat, hvad åtskillige nyttige och försiktige anstalter
til thetta christeliga och högstnödiga värks utförande
och i stånd sättiande af then samma giorde blifvit, förmäler
Deputationerne sig åligga följande, så i anledning af berörde
relation, som hvad Hr Lagman Malmer och Hr Justitiae-Borgmästaren,
hvilka hörde blifvit, anfördt, til Riksens Ständer
hemställa: l:o om icke Pastoren i Kusamo, såsom tilförne
vanligit varit, bör tilhållas at om vinteren resa up til Enare
Lappmark och sig ther i 5 a 6 veckor uppehålla, at för folket
thärstädes predika, hålla förhör, utdela then heliga nattvarden,
begrafva the döda samt christna barn, med mera; och Capellanen
ifrån Sådanylä åter om sommaren äfven så länge hos
them dröijer, at under then tiden them flitigt undervisa i christendomen;
2:o om icke nödigt vore, at Riksens Ständer hos
i Lappland.
649
H. K. Maj:t begiära, thet må Landshöfdingarne än vidare påminnas
til at tidigt låta upbära och sedan ofördröijeligeu öfverstyra
thesse Lappmarks kyrko- och scholee-medel, och isynnerhet
af thet, som för the förre åren ifrån orterne än icke blifvit
insändt; 3:o styrka Deputationerna thertil at, til et så högst
nödigt och christeligit värks utförande och i stånd sättiande
efter Directionens förslag, bevillningen af 1 öre smt af hvart
matlag öfver hela riket måtte i tu år continuera, nemligen
1743 och 1744, samt the förmögnare kyrkor erlägga 2 dal.
smt, the medelmåttige 1 dal. och the minst förmögne */ dal.
smt hvarthera, the bägge åren, hvilket af Consistorierne kommer
at utsättias, utan afseende om kyrkorne stå under byggnad
eller ej, och at sedan genom frivillig gafva sökas må, hvad
som til tiletta christeliga värk vidare erfordras kan; 5:o underställer
Deputationerne Riksens Ständers ompröfvande, om icke,
i anseende til the i Betänkandet anförde omständigheter, hos
H. Maj:t kunde anhållas om thes befallning til Consistorium
i Upsala at til något tilräckeligit Magnatum stipendium hos
vederbörande, som äga disposition theraf, en vid Upsala Academie
sig uppehållande student, til nation en Lappman vid
namn Paul Simelin, i bästa måtton anmäla til åtnjutande af
et slikt stipendio, som tå i anseende til the härvid varande
bevekelige omständigheter förmodeligen kunde förmås at befordra
et så christeligit värk, som invånarnes i Lapland omvändelse
ifrån theras hedniske mörker är, och at Consistorium
imedlertid låter honom niuta fyrdubbelt stipendium regium til
sin nödiga utkomst; 6:o äro Deputationerne af then tankan,
at Prästerne i Lappmarken och theras tjenstefolk måtte för
mantals-penninge-afgiften förskonas, hälst thet för cronan skulle
vara en ganska ringa och okänbar afsaknad, men för the fattige
Präster, som hafva et svårt arbete och ringa inkomst någon
hugnad och upmuntran; hvilket dock alt underställes Riksens
Ständers vidare ompröfvande.
Hr von Böhn tykte det vara svårt, at invånarne i landet
skola betungas med så många nya pålagor, och ehuru den i
detta Betänkande projecterade afgiften af 1 öre smt af hvart
matlag synes för sig sielf mycket ringa, så faller det dock nog
svårt at utgiöra thensamma för Allmogen, som förut på så
mångfaldigt sätt äro graverade.
Men R. o. A. biföl lo Betänkandet.
650 (Sept. 8.) Fredsverket. Bondeståndets
Som Hr Landtmarskalken gick neder i Secrete Utskottet,
så trädde Frih. Coijet åter fram til bordet at föra klubban,
hvaruppå
Herrar Plenipotentiairernes bref ifrån Abo under den
29 sidstledne Aug. uplästes, hvarutinnan Herrar Plenipotentiairerne
förmäla sig hålla rådeligit, at Riksens Ständer fördröije
tilhopa til thess H. K. Höghet kommit in i riket och
fädt emottaga huldnings-eden af Ständerne, samt at allting blir
reglerat, som hörer til freds-värkets ändteliga afslutande och
Rysslands hjelpsändning emot Dannemark, ifall sidstbemälte
crona med oss skulle bryta.
Hr Lagercrantz förmente at ehuru Plenipotentiairerne
styrkt thertil, at Riksens Ständer ännu någon tid måtte dröija
tilhopa, vore dock bäst, för de orsaker skull som tilförne äro
anförde, at R. o. A. förblifva vid den utsatte termin, som nu
är inne; hvilket igenom en Deputation kunde gifvas de andre
Stånden tilkiänna, med anmodan, at de ville utnämna visse
Deputerade til at complimentera H. K. Höghet vid des hitkomst,
samt vara tilstädes när H. K. Höghet aflägger tro och
huldhets eden til Konungen och riket,
Detta biföls af R. o. A.
Amnältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Joseph Hansson ifrån
Elfsborgs län förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet,
berättade, at som Riksdagen nu lider til slut, och
Bondeståndet ännu intet fädt svar uppå sin til de andre Stånden
giorde vänliga föreställning angående de licentierade Herrar
Riksens Råds äterinträde i Rådet, så har, på then händelsen,
at de andre Stånden dertil ej vilja samtycka, utan andre
Riks-Råder nödvändigt måste väljas, Bondeståndet funnit sig
föran låtit igenom et Extractum Protocolii, hvilket nu framgafs,
til de öfrige respective Stånden at hemställa, om icke i
anseende til andragne omständigheter Bondeståndet äfven måtte
fä vara deltagande i Råds-vahlet.
Uppå begiäran uplästes detta Bondeståndets Extractum
Protocolii, som var af innevarande dato, hvaruti til the öfrige
Ståndens benägna ompröfvande hemställes, om icke sedan the
öfrige respective Stånden vid nu varande Riksdag funnit skiäligt,
thet Bondeståndet måtte hafva säte och stämma i Secrete
Utskottet, them jemväl efter all billighet måtte lemnäs frihet
at, på then händelse Råds-val innan Riksdagens slut nöd
-
anhållan om del i rådavalet afslås.
651
vändigt skulle skie, thertil äfven utse sine Electorer, sorn tillika
med the öfrige Ståndens Electorer utnämna them, hvilka
efter Ståndens vidare ompröfvande hos K. Maj:t komma at
föreslås; hvartil Ståndet så mycket mera förmoda the öfrige
Ståndens gunstbenägna bifal, som Ståndets Deputerade i Secrete
Utskottet blifvit i sä mångfaldige och högst nyttige riksvårdande
hemlige ärender hörde och sådant thessutan ofehlbart
vore et medel til then högst nödige inbördes förtretlighetens
bibehållande och befästande saintelige Stånden emellan.
Enär förberörde Extractum Protocolli var upläst, recommenderade
Joseph Hansson denne Bondeståndets angelägenhet
til et gunstigt bifall hos R. o. A.
Frih. Coijet svarade, at R. o. A. lära taga denna saken
uti öfvervägande och deröfver med första meddela Ståndet behörigt
svar; bad imedlertid förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed
Bondeståndets Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, discourerades häröfver, och
som denna Bondeståndets begiäran fants vara stridande emot
Regeringsformen och fundamental-lagen, sa afslogs densamma
aldeles och upsattes härom följande Extractum Protocolli:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 8 Sept. 1743.
S. D. Lät R. o. A. hos sig til öfvervägande förekomma
then af ärbara Bondeståndet giorde föreställning, angående deltagande
uti thet förestående Rådsvalet; R. o. A. fant härvid
thet af ärbara Bondeståndet anförde skiäl, at ledamöter af
thet Ståndet blifvit lemnat säte uti Secrete Utskottet, så
mycket mindre kunna tilskynda thet ärbara Bondeståndet
något deltagande uti Råds-valet, som Ståndet icke efter
rikets fundamentale lag äger någon rättighet at uti Secrete
Utskottet något säte eller stämma äga, utan är thet Bondeståndet
vid thenna Riksdag beviljat i anseende til tå påstående
krig med Ryssland; hvilken the öfrige Ståndens benägenhet,
och theraf i anseende til förekomne considerationer skiedde
begifvande, R. o. A. förmodar thet ärbara Bondeståndet icke
läre vilja längre sträckia, än the öfrige Ståndens afsikt var
när samma begifvande skiedde, och som Regeringsformens 12
§ klarligen förmäler huru med Riks-Rådens väljande förhållas
bör, och R. o. A. ingalunda finner sig kunna bevilja eller ingå
uti något, som emot Regeringsformen strider, altså kan R. o.
A. then af Bondeståndet uti förenämde mål giorde föreställ
-
652 (Sept. 8.) Om riksdagens slut och rådsvalet.
ning icke bifalla; hvilket med the öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Med förberörde Extracto Protocolli resolverades, at en
Deputation skulle afgå til Präste- och Borgarestånden, samt
adjungera sig några af deras ledamöter til at gemensamt öfvergifva
svaret til Bondeståndet.
Sedan anmältes och af 6 Deputerade emottogos och inbeledsagades
Hr Stats-Secreteraren Boneauschöld och Secreteraren
i Cantziiet Carl Arnell, hvilka af H. K. Majit til R.
o. A. voro nedsände. När the voro framträdde innom skranket,
sade
Hr Stats-Secreteraren Boneauschöld: K. Majit låter
förmäla des nådiga hälsning til des trogne undersåtare, Riksens
Ridderskap och Adel, och derjemte lika nådigt gifva til—
kiänna, at sedan Landtmarskalken och de öfrige Talemännen
hos H. K. Majit i underdånighet begiärt, at Riksdagen måtte
afbläsas, har väl H. K. Majit derom i nåder föranstaltat, men
likväl förut än ytterligare i nåder velat inhämta Riksens
Ständers underdånige utlåtande, om och huruvida de sidsta
ifrån Plenipotentiairerne ankomne brefven giöra derutinnan
någon ändring, som ock H. K. Majit derhos begiärer, at Riksens
Ständer innan de åtskiljas måtte vara betänkte på at
complettera de nu ledige varande trenne Riks-Rådsställen.
Frih. Coijet svarade: R. o. A. ber anmäla deras underdånige
vördnad, och anhålla lika underdänigst, at det måtte
förblifva vid den redan faststälte termin, varandes R. o. A.
med de andre tvänne Stånden sinnade at nu i dag uprätta
underdånige förslager til de ledige Råds-embeten, sä at ingenting
skal saknas af det, som H. K. Majit i nåder befalt måtte
afgiöras förr än Ständerne skiljas åt.
Med detta svar afgingo Stats-Secreteraren Boneauschöld
saint Secreteraren Arnell til de andre Stånden och beledsagades
af de 6 Deputerade, som dem emottogo, neder til dörren
af Riddarhus-sahlen.
Straxt derefter anmältes och af Riddarhus-Fiscalen emottogs
tvänne Deputerade ifrån Borgareståndet. Rådman Amme
1 berg förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet,
berättade, at sedan R. o. A. begiärt, at Ståndets
Deputerade måtte träda hit neder på Riddarhuset at förrätta
Råds-valet, har Bondeståndet genom Extractum Protocolli begiärt
at äfven få blifva derutinnan deltagande; hvaruppå Präste
-
Riksdagens slut. Amiralitets-staten. 653
ståndet låtit genom utskickade förnimma, om Borgareståndet
ännu ville giöra någon ändring i deras förra Resolution angående
de Iicent.ierade Herrar Riksens Råd; men Borgareståndet
hade svarat, at de förblifva vid sit en gång fattade slut i
den saken, hvilket Borgareståndet ej velat obemält lemna för
Högh R. o. A.
Frih. Coijet tackade för coniinunication häraf, och bad
förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed desse Deputerade afträdde.
I anledning häraf, så väl sorn hvad förut var resolverat,
afskickades en Deputation af 6 personer til at gifva de andre
Stånden tilkiänna, at de ifrån Plenipotentiairerne ankomne
brefven intet giöra någon ändring, utan R. o. A. förblifva vid
sit redan fattade slut om Riksdagens afblåsning, så väl som
angående de licentierade Herrar Riksens Råd. Samma Deputation
fick jemväl in commissis at anmoda de andre Stånden,
det de på sätt, som Hr Eandtmar skalken för Talemånnen proponerat,
ville utnämna visse Deputerade til at complimentera
H. K. Höghet vid des hitkomst, samt vara tilstädes när H. K.
Höghet aflägger tro- och huldhets-eden til Konungen och riket.
Derpå upropades de af Electorerne valde Deputerade, som
komma at förrätta Råds-valet och, sedan de trädt innom skram -  ket, aflade den vanliga eden, som dem af Riddarhus-Secreteraren
förestafva des; hvarefter de gingo neder i Secreta Deputations-rummet,
därest de andre tvänne Ståndens Deputerade
redan voro samlade.
Uplästes Secrete Utskottets Extraetum Protocolli af den
7 hujus, hvaruti förmäles hurusom Hr Vice-Ammiralen Ridderstolpe
skrifteligen andragit, at utom the Ofver- och Underofficerare,
hvilka på ordinarie Ammiralitets-staten i Stockholm
bestås, nödvändigt erfordras fyra Ammiralitets-Capitainer, sex
Skieps-Capitainer, åtta Capitaine-Lieutenanter, sex Öfverskeppare,
tije Under-Skieppare, fiorton Högbåtsmän, sex Constaplar
och sexton Archlie-Mästare, och thet i anseende til the
härvid anförde vigtige skiäl och orsaker; och på thet bristen
på Artillerie-Under-officerare någorlunda kunde upfyllas, föreslår
Hr Vice-Ammiralen, at ännu et Volontaire-compagnie,
utom thet ena vid galere-escadren skulle bestås; likaledes at
coopvardie-compagniet, som nu består af 50 man, måtte blifva
med 48 förstärkt, tå then för galere-escadren bestådde Ammiralitets-staten
kunde äfven få någon tilgång af skickelige Under
-
654 (Sept. 8.) Amiralitets-staten.
officerare vid skieppare-staten, med mera härvid anföres. Thessutan
föreställer Hr Vice-Ammiralen huru angelägit thef för
cronans tienst är, at vid galere-escadren bestås 50 stycken
skieps-gossar, tillika med en informator, som them uti läsande,
räknande och skrifvande handleda kan, visandes omständeligen
nyttan deraf. Fonden, hvarigenom thet projecterade Volontaire-compagniet
och fyllnaden af 50 skieps-gossar kunde
underhållas och beklädas, utmärker Hr Vice-Ammiralen af
thet så kallade Bösseskyttare-compagniet, som cronan als ingen
tienst gior, samt at vederbörande upstäder i thet ställe årligen
uti fredliga tider kunde betala allenast 25 dal. smt för hvarje
karl, samt i krigstider dubbelt, emedan de böra hålla fördubblingar;
hvilket alt Secrete Utskottet säger sig hafva tagit uti
öfvervägande, och funnit sig ej annars kunna, än hos Riksens
Ständer i bästa måtto anmäla thetta Hr Vice-Ammiralens
gifne förslag för K. Maj:ts och cronans här under beroende
angelägne tienst och nytta, med förmodan, at thetsamma så
mycket snarare lärer kunna vinna Riksens Ständers bifall, som
then nytta och fördel K. Maj:t och cronan af thesse inrättningar
i längden kan hafva, vida öfverstiger kostnaden, som
thertil årligen kommer at bestås.
Hr Götherhielm förestälte nödvändigheten häraf så framt
riket skal kunna förvänta någon rätt tienst af galere-escadren,
hvilken är den förnämsta beteckning och försvar för vår
skiärgård.
Hr Eric Gust, Boije instämde jemväl härmed.
Men Frih. Cronhiort sade sig ej kunna samtycka härtil,
emedan vi aldrig stort haft at tacka Ammiralitetet för något;
Hvarpå åter Hr Graman replicerade, at åtminstone i den
sidst förflutne campagnen flottan och galererne uträttat äfven
så mycket, om icke mera än arméen.
R. o. A. funno bäst at remittera detta til H. K. Maj:t
at efter omständigheterne, och sedan Ammiralitets-Collegium
blifvit hördt, härutinnan förordna, som rikets tienst fordrar;
Hvilket skrefs på Secrete Utskottets Extractum Proto
colli.
R. o. A:ns Deputation, som varit hos de andre Stånden
i det här näst förut omtalte ärendet, kom nu tilbaka och berättade,
at så väl Präste- som Borgare- och Bondeståndet
conformerat sig med Högh R. o. A. angående Riksdagens afblåsning,
at den i dag måtte gå för sig.
Tronföljaren. Manufakturerna. Bevillningen 655
Gref Fredr. Gyllenborg anmodades altså at stiga ned til
Hr Landtmarskalken och begiära det Hr Landtm, ville skicka
up til H. Maj:t och giöra en underdånig påminnelse derom,
så at det intet måtte försummas.
Anmältes och pä vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 12 personer. Rådman Kierman
för ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at Borgareståndet
bifallit det, som Högh R. o. A. igenom sin Deputation förestält,
angående visse Deputerades utnämnande, som skola complimentera
H. K. Höghet vid des hitkorast, samt vara tilstädes
när H. K. Höghet aflägger tro- och huldhets-eden til Konungen
och riket.
Vidare öfvergaf Hr Rådman Kierman et Extract af Borgareståndets
Protocoll under innevarande dato innehållande
någre påminnelser vid Manufactur- och Handels-Deputations
Betänkande, angående svenska manufacturernes tilstånd, hvilket
Extractum Protocolli Hr Rådman Kierman sade, at Borgareståndet
på det högsta hos R. o. A. recommenderar och
gior sig förhopning, at R. o. A. så mycket snarare det samma
lärer bifalla, som R. o. A. altid tilförne vist så mycken ömhet
för manufacturerne, och nationens heder derigenom mycket
skulle lida, om någon ändring eller rubbning nu skulle tillåtas
uti de vid förra Riksdagar giorde nyttige och hälsosamma
författningar til våra inhämska manufacturers upkomst, befordran
och befrämjande för nu och tilkommande tider.
Frih. Coijet svarade, at R. o. A. lära taga denna saken
i så ömsint öfvervägande, som den värkeligen förtienar. Bad
för öfrigit förmäla R. o. Arns vänliga hälsning.
Borgareståndets Deputation afträdde.
Utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilken ock nu
afgick at adjungera sig roed Präste- och Borgareståndets Deputerade
til at öfvergifva svaret pä Bondeståndets begiäran om
deltagande i Råds-valet; Frih. Hind. Wrede förde ordet.
Derefter föredrog Riddarhus-Secreteraren de andre respective
Ståndens utlåtelser öfver Bevillnings-projectet, på det
thetsamma sedan måtte kunna expedieras.
Prästeståndets giorde erindran, at Capellanerne på landet
måtte slippa fönster-afgiften, biföls af R. o. A.
Hvad Borgareståndet uti thes Extracto Protocolli af den
30 Aug., som nu uplästes, påmint vid Irsta articlen, at städernes
Borgerskap och ståndspersoner ej böra betala större
656 (Sept. 8.) Bevillningen.
afgift af theras skattehemman än Allmogen, efter the äro lika
deltagande uti knektehållet och andre onera, thertil kunde R.
o. A. ej samtycka, utan förblifver efter projectet.
Så vida Borgareståndet ej kunnat förmås at åtaga sig
then uti 9:de art. af Projectet utsatte summan af 90,000 dal.
smt för städernes contingent, så lemnades thervid, at Borgerskapet
för nästkommande år betala hälften af innevarande års
bevillning nemligen 75,000 dal. smt.
Den af Borgareståndet giorde erindran vid 10:de art. biföls
af R. o. A., så at näst understrukne ordet »äga» sättes »fruktbara
capitaler».
Ofver Borgareståndets anmärkning vid 16 art., at Kyrkoherdar
på landet, och de flere, som i § nämnas, böra betala
en lika afgift, som them uti innevarande års bevillning påföres,
funno R. o. A. godt at afbida högvördige Prästeståndets utlåtelse,
med förmodan at högvördige Prästeståndet sä mycket
möijeligit är til rikets tienst lära bidraga.
Borgareståndets vid 17:de art. giorde påminnelse, at the i
städerne boende ståndens tjenstefolk ej böra contribuera mera
än tienstefolket å landet, kunde R. o. A. ej antaga, utan förblifver
efter projectet.
Hvad fönster-afgiften beträffar, så biföls af R. o. A., at
i the mindre städer ej betalas mer för hvarje fönsterluft än
6 öre smt och the fattige i alla städer befrias aldeles therifrån;
Men at slutet af Förordningen pä det sättet skulle inrättas,
som Borgareståndet projecterat, nemligen, »at om någon
beträdes icke upgifva det, hvaraf, efter Förordningens innehåld,
bör afgift betalas, eller at undandölja någon person, af hvilken
contribution bör gifvas eller för mindre lön them upgifva, then
samma skal ej allenast betala dubbelt så mycket som afgiften
sig belöper, utan ock böta 20 dal. smt»; thertil kunde R. o.
A. ej samtycka, utan höllö före slutet kunde så inrättas, at
man förmodar, thet hvar och en lärer riktigt upgifva hvad
honom åligger efter denna Förordning; men skulle någon annorledes
giöra kommer then efter förra Förordningar therföre at
anses.
Hvad som således af R. o. A. blef resolverat och förberördt
är, skrefs in margine på Borgareståndets upläste Extractum
Protocolli, hvilket tillika med sielfva projectet til bevillningen
straxt afsändes til de andre Stånden med Riddarhus-Fiscalen
Cedercrona.
Om Statsverket.
657
Deputation, som blef afskickad til Präste- och Borgarestånden
at tillika med deras Deputerade öfvergifva svaret til
Bondeståndet om des deltagande i Råds-valet, kom nu tilbaka
och berättade
Frih. H. Wrede, som fördt ordet, at R. o. Arns Deputerade
hafva efter R. o. Arns befallning i det omnämde ärendet
varit hos Prästeståndet; men at Prästeståndet svarat, det så
få af dem vore tilstädes, at de nu förmiddagen ej kunde med
någre Deputerade vara R. o. Arns Deputation fölgaktige till
Bondeståndet, hvarföre härmed denna gång måste anstå.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protooolli af den 31
Aug. sidstledne, hvaruti Ståndet berättar sig hafva bifallit
then 1, 2, 8, 4, 5, 6, 7 och 8 §§ af Secrete Utskottets Extractum
Protocolli af den 20 i samma månad, angående statsvärket;
men angående then 9 §, som rörer lönernes indragande
vid visse värk, såsom Ständernes Contoir och SlotsbyggningsDeputation,
så, aldenstund then af Secrete Utskottet projecterade
rubbning uti Riksens Ständers författning och thet thermed
påsyftade ändemål skulle försättia Riksens Ständers Fullmäktiges
giöromål både uti oreda och vidlöftighet, förutan thet
at K. Stats-Contoiret, som redan nog är sysselsatt, skulle genom
thes nu ägande betiäning utan eftersättiande af thes ordinarie
sysslor med mera, icke kunna disponera thesse publique verkens
medel, och om flere betiente vid K. Stats-Contoiret skulle
antagas, försvunne dock then nytta man förmodade cronan
kunna tilflyta genom betiäningens indragande vid Ständernes
publique värk; ty förmäler Ståndet sig icke kunna, i anseende
til anförde omständigheter, samtycka til then projecterade ändringen
af thesse publique värken, och på then händelsen berörde
publique värks medel skulle dragas ifrån Ständernes
Fullmäktige under K. Stats-Contoirets disposition, eller ändring
giöres med then af Riksens Ständer i anseende til betiäningen
giorde inrättning, vil Ståndet härmed på thet kraftigaste hafva
sig förbehållit, at thet hvarken något vidare contribuerar til
lön- och betalnings-afgiften eller slots-byggnaden. Vidare berättar
Ståndet sig hafva bifallit thet första momentet uti then
10 §, men vidkommande thet senare, som angår avise-frihetens
indragande, så håller Ståndet före, i anseende til anförde skiäl,
at thet vid then Ofver-Post-Directeuren härtils lemnade avisefriheten
med in- och utrikes-posten må förblifva som vanligit
varit. Then 11, 12 och 13 §§ har Ståndet funnit godt at
Adelns Protokoll {XIV) 1742—1743. II. 42
658 (Sept. 8.) Om Båds-valet.
bifalla; äfven then 14 § med Prästeståndets tilläggning; hvilket
alt Ståndet med the öfrige Stånden communicera velat.
I anseende til de af Borgareståndet, med flere uti Hr
Ehrencreutzes Memorial, hvars innehåll redan är uptagit uti
detta protocoll under den 7 hujus, anförde skiäl och orsaker,
biföllo R. o. A., at Ständernes Contoirs fond och slots-byggnings-medlen
förblifva under deras disposition, som de härtils
varit; jemväl at med postfriheten för utrikes avisorne förhlifver
efter förra vanligheten; Prästeståndets påminnelse vid
14:de § biföls likaledes;
Hvilken resolution skrefs a tergo på förberörde Borgareståndets
Extractum Protocolli.
Gref De la Gardies fullmäktig Frih. Otto Fleming och
Hr Adlerbeth kommo up ifrån de Deputerade til Rådsvahlet,
som voro församlade nedre i Secreta Depntationsrummet,
och gofvo tilkiänna, at Prästeståndets Deputerade
förklarat, at sorn tvänne Stånd återgifvit sit förtroende til de
licentierade Herrar Riksens Råd, så kunde de intet skrida til
något val förr än afgiordt blifver om välbemälte Herrar åter
lemnäs inträde i Rådet igen, hvarutinnan the önska, at Högh
R. o. A. ville förena sig med Präste- och Bondestånden, för
de många considerationer skull, som för detta af bägge Stånden
äro anförde.
Som R. o. A. tillika med Borgareståndet, och således
tvänne Stånd upskutit de licentierade Herrar Riks-Rådens sak
til nästa Riksdag, och jemväl sedermera förklarat, at de vid
samma sit slut oryggeligen förblifva, hvaraf således följer, at
de licentierade Herrar Riksens Råd ej nu kunna komma åter
in i Rådet, så fant R. o. A., at Råds-valet bör gå för sig och
lemnade på Prästeståndets ansvar om, genom det at härutinnan
giöres af dem uppehåld, rikets vårdande angelägenheter
och med sakernes afgiörande i Rådet kommer at studsa;
Hvilket en Deputation af 6 personer afsändes at föreställa
Prästeståndet;
Som ock Frih. Fleming anmodades at berätta neder til
de Deputerade.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Pehrsson ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet, öfvergaf
et Extract af Bondeståndets Protocoll under innevarande
dato, hvilket uppå begiäran uplästes, deruti förmäles, at så
Bondest. o. Rikets Ständers bank. Riksdagens afblåsning. 659
billigt the öfrige respective Stånden vid the näst förflutne
Riksdagar funnit vara, at Ståndet måtte hafva thes Fullmäktige
i the under Ständernes egen disposition sorterade värk,
såsom Manufactur-Contoiret, Ständernes Contoir, Slotsbyggnings-Deputation
samt Reductions- och Liquidations-värket,
så skiäligt förmodar ock Ståndet vara, at thet äfven må hafva
thes Fullmäktige i Riksens Ständers Banco, så vida Ståndet
bör vara deltagande i garantien för samma värk; hvarföre
Ståndet förthenskul nödigt funnit thenna thes tanka the öfrige
respective Stånden at communicera, i then säkre förhoppning,
thet ej någon betänkelighet vid bifallandet af thenne thes skiälige
åstundan lärer förefalla.
Enär berörde Extractum Protocolli var upläst, recommenderade
Jan Persson å Bondeståndets vägnar det samma ännu
vidare til et gunstigt bifall hos Högl. R. o. A.
Frih. Coijet svarade, at R. o. A. lära taga denne Bondeståndets
begiäran i behörigt öfvervägande och deröfver med
första meddela Bondeståndet sin utlåtelse;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Straxt derpå blefvo tvänne af K. Majit til R. o. A. nedsände
Cammarherrar anmälte och emottagne af 6 dertil Deputerade.
När the voro trädde innom skranket, sade Cammarherren
Gref Leijonstedt, hvilken förde ordet: K. Majit låter
förmäla thes nådiga hälsning til des trogne undersåtare, Riksens
Ridderskap och Adel, och derjemte lika nådigt gifva til—
kiänna, at som K. Majit förnummit, det Riksens Ständer nu
kommit til slut med de angelägnaste och riksvårdande ärenderne,
så låter K. Majit i dag afblåsa riksdagen, och har utsatt
dagen til nästkommande måndag, som är den 12 Sept.,
för Riksens Ständer at infinna sig på Rikssahlen och där efter
sluten gudstjenst afhöra Riksdags-Beslutet.
Frih. Coijet bad förmäla R. o. Ains underdåniga vördnad,
och sade, at R. o. A. skola i underdånighet hörsamma K.
Majits nådiga betalning.
De tvänne Cammarherrarne afträdde och blefvo af samma
6 Deputerade, som dem infördt, utbeledsagade.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
6 hujus, hvaruti vid handen gifves thet H. Majit i nåder behagat
Secrete Utskottet communicera K. Cancellie-Collegii utlåtande
öfver Expeditions-Secreteraren Arnells underdåniga
Memorial angående någon tilökning i betiäningen vid Krigs
-
660 (Sept. 8.) Krigs-Expeditionens tjenstemän.
expeditionen i K. Cancelliet, i anseende til the thervid en tid
bortåt förefallne och ännu dageligen förefallande dryga och
trägna upvaktningar och arbeten med mera; anförandes Secrete
Utskottet alt hvad H. Maj:t sig utlåtit öfver välbemälte K.
Cancellie-Collegii Betänkande, så öfver thenne tilökning, som
öfver Expeditions-Secreteraren Arnells för sig sjelf giorde underdånige
ansökning; hvilket alt Secrete Utskottet berättar sig
hafva tagit i behörigt öfvervägande, och i anledning af the
skiäl och omständigheter thervid funnits, häller för sin del
före, at som then begiärte tilökningen af tvänne betiente vid
Krigs-expeditionen är nödig, så kunde then samma för tvänne
är bestås och tå uphöra; jemväl ock at, i anseende til the
anförde skiäl och thet vid Krigs-expeditionen en tid bortåt
förefallne dryga arbete, Registratoren med Secreterare-fullmakt
och the öfrige successive måtte hugnas, på sätt, som i K.
Cancellie-Collegii Betänkande föreslagit och i thetta Secrete
Utskottets Extracto Protocolli uptagit är, nemligen med the
löner, som the nu innehafva, til thes rätta lönerne ledige blifva.
Och beträffande Secreteraren Arnells ansökning, så är Secrete
Utskottet af then tankan at, i anseende til thes skickelighet,
flit och arbetsamhet, hvarom H. Majit så nådigt omdöme behagat
fälla, och hvilket Cancellie-Collegium intygar, samt ock
Secrete Utskottet är bekant, så vore thet väl, at han, som vid
sysslorne är van, vid sin beställning qvarblefve, och på thet
sättet upmuntrades, at hos K. Majit af Riksens Ständer anhölles,
thet ville K. Majit honom nu på något sätt i nåder
hugna samt vid förefallande tienlige öpningar i nåder ihugkomma;
hvilket alt til Riksens Ständers ompröfvande och godtfinnande
hemställes.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Vid detta tilfålle framgaf Hr Lagercrantz et Memorial af
Cancellisten uti K. Krigs-Expedition, Hr Harald Appelbom,
hvarutinnan han, i anledning af Secrete Utskottets til Riksens
Ständer hemstälte och projecterade tilökningen för KrigsExpedition,
hvarigenom han dock icke kan förvänta sig något
soulagement eller flyttning til bättre förmån, underställer om
icke, i anseende til thet dryga arbete han icke mindre än the
öfrige betienterne i thesse åren måst vidkiännas, han sä väl
som the på något sätt kunde underhielpas, föreslåendes til
cronans minsta gravation, at honom kunde blifva tillagd någon
vedergiällning för snart tvänne år han som ordinarie Cancellist
Om Råds-valet. Bondeståndets besvär.
661
måst tiana utan lön, sedan han förut i 9 år tient som extraordinarie;
och som bemälte tvänne års löner, som bestiger
knapt til 600 dal. smt, är en ringa summa emot thet arfvode
han för alla the honom ålagde extra förrättningar och vidlöftiga
commissioners betiänande kunde pretendera; ty recommenderar
lian sig med thenna thes ansökning uti Riksens
Ständers behjertande och ynnest.
Detta biföls af R. o. A.
Under upläsande häraf blefvo åter tvänne Deputerade
ifrån Borgareståndet anmälte och af Riddarhus-Fiscalen Cedercrona
emottagne. Handelsmannen Plomgren förde ordet och,
näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, berättade, at sedan
Borgareståndet med missnöije måst förnimma de hinder och
inkast, sorn blifvit giorde vid Råds-vahlet, så har Borgareståndet
fallit på de tankar, at med Råds-valet kunde upskiutas
til nästa Riksdag, och derhos förordnas, at hvarthera Rådsdivisionen
anses för fullsuten, när 5 af Herrar Riksens Råd
äro tilstädes, i stället för det nu faststälte antal af 7; hvilket
Borgareståndet altså velat anmäla hos Högh R. o. A., förmodandes,
at detta förslag så mycket snarare skulle kunna
vidtagas, som det på lika sätt skiedt i Högstsalig H. Maj:ts
Konung Carl den XILtes tid.
Frih. Coijet tackade för det at lofl. Borgareståndet behagat
lemna R. o. A. häraf vänlig del och bad förmäla R. o.
A:ns hälsning tilbaka;
Hvarmed de Deputerade afträdde.
Derpå företogs Bondeståndets besvär.
21 §, angående tilstånd för Allmogen at, då spannemålen
stiger i priset öfver 15 dal. kmt tunnan, få i närmaste stapelstäder
utur fahrtygen under liggedagarne tilhandla sig nödig
spannemål, biföls af R. o. A.
33 §, angående de af Allmogen öfverklagade missbruk vid
cronohemmans uplåtande til skatte åt possessorer af kniphamrarne,
framför åboerne, biföls.
54 §, angående den af Bohusländske Allmogen förde klagan
deröfver, at de som oftast blifva tvungne at föryttra deras
ved til Marstrands och Elfsborgs fästningar samt Götheborgs
och Bohus garnizons förnödenhet emot et ganska ringa pris,
biföls.
12 §, hvaruti Allmogen sig besvärar deröfver, at K. Maj:ts
bref til K. Cammar-Collegium af den 8 Aug. 1738, angående
662 (Sept. 8.) Ekolsunds förpantning.
förmedlingar och de steg, som hädanefter dervid tagas borde,
skal äfven blifva uttydd och extenderad til de förmedlingar,
som förut likmätigt förordningarne skiedde äro, med mera.
Häröfver resolverades, at de skattläggningar och förmedlingar,
som redan äro giorde efter förra Förordningar, böra
efter de samma afslutas och fastställas;
Hvilket skrefs in margine.
93 §, angående tilstånd för Småländske Allmogen at vid
Wrigstad marknad i Jönköpings län både få sälja och köpa
oxar och andra boskaps-creatur, sedan Borgerskapet i Jönköping,
som på bemälte marknadsplats är priviligerad, först
kiöpt hvad de af sådane creatur behöfva, biföls af R. o. A.
Frih. Otto Fleming kom up och berättade, at innan
han hunnit neder tilbakars med R. o. A:ns svar, hade största
delen af Deputerade til Råds-valet varit åtskilde och sedan
icke mer kommit åter, hvarföre han liemstälte om icke anslag
för dem ånyo kunde giöras at til kl. 4 i eftermiddag träda
tilhopa;
Hvilket biföls af R. o. A.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 8 hujus,
hvaruti förmäles, at H. Majits nådige promemoria ofvanberörde
dato blifvit upläst, af innehåld, at som H. Majit i nåder förnummit,
at Rådet under den 5 i denne månad med Riksens
Ständer communicerat Cammar-Collegii under den 1 ejusdem
in komne skrifvelse, angående Ekholmsunds förpantning, så
finner K. Majit nödigt at jemväl ådagalägga huru välmenande
H. Majits förre begiäran om Ekholmsund i sig sielf varit, och
at Riksens Ständer then samma med mogen eftertanka för
theria bifallit, hvilket Råds-Protocollet af år 1731 den 8 Martii
vittnar, hvarå H. Majit sig åberopar. Hade H. Majit kunnat
sig föreställa, at någon velat efterfråga någon vidare liquidation
än den Stats-Secreteraren Falker efter attest på högstsalig
H. Majits Konung Carl den Xllites befallning giordt, så
hade H. Majit väl låtit foga anstalt om upteende både af
originaler och conventioner; men H. Majit har ansedt Riksens
Ständers beslut och vilja för nog fast och tilräckelig at befordra
en prompt värkställighet häraf. H. Majit lemnar gierna
Riksens Ständer frihet at ännu eftertänka hvilket säkrare är,
at än vidare förblifva vid theras uppå H. Majits begifvande
redan fattade slut, än låta saken i anledning af CammarCollegii
tvifvelsmål komma under vidare liquidation, emedan
Ekolsund. Lewenhaupt.
663
ovist är huruvida Cammar-Collegium kan ersättia åtskilnaden,
ifall riket skulle stanna i större skuld än H. Maj:t antagit
Ekholmsund före. H. Maj:t har afst.ått på Hessens vägnar
655,000 rdal. hessiske penningar för Ekholmsunds gods, hvilket
ej svarar emot en siettedel af samma capital; och ehuruväl
H. Majit så i thetta som i alt annat är mån om lofven
och ordhållighet, så måste dock H. Majit vid thetta tilfället,
om emot förmodan Cammar-Collegii inkast förmår rubba Riksens
Ständers en gång fattade slut, sig förbehålla at nu påstå
fullkomlig ersättning för alt hvad Hessen-Cassel kan få af
riket at fordra; varandes H. Majit aldeles försäkrad, at Riksens
Ständers rättvisa utan gensäijelse tildelar H. K. Majit
thet ena eller thet andra, enär them igenom utdrag af Protocollet
nu skyndesammelig behörig del och kundskap häraf
lemnäs. I följe häraf hafva Riksens Råd thetta med Riksens
Ständer communicera velat.
Häruppå uplästes en copia af Stats-Secreterareh Falkers
attest under den 8 hujus, vidimerad af von Döbeln, hvaruti
Hr Stats-Secreteraren betygar, det han år 1717 uppå dåvarande
Ombuds-Rådets, sedermera Presidenten Baron Pfeiffs
til Hr Stats-Secreteraren uti Högstsalig H. Majits Konung
Carl Xllites höga namn skiedde befallning, upställt en liquidation
emellan cronan Sverige och det Hög-Fursteliga HessenCasselske
huset, angående en fordran för tilhandahållne subsidie-troupper,
och det i anledning af de Hr Stats-Secreteraren
utaf Ombuds-Rådet Pfeiff tilstälte documenter; hvilken författade
liquidation med tilhörige documenter Hr Stats-Secreteraren
til berörde Ombuds-Råd straxt återstält, kunnandes
nu så långt efteråt intet erindra sig til huru stor summa meranämde
liquidation sig salderade, hvilket med fulkomligare säkerhet
af sielfva originalet kan inhämtas.
R. o. A. biföllo, at Ekholmsunds kongsgård uplåtes H. K.
Majit, pä sätt som Riksens Ständers förra underdånige skrifvelse
innehåller, utan vidare liquidation eller något inkast af
K. Majits och Riksens Ständers Cammar-Collegio;
Hvilken resolution skrefs på det upläste Rådets Extractum
Protocolli.
Uplästes Hr Grefvens Charle Emilie Lewenhaupts Memorial,
hvaruti han anhåller, i anseende til the svåra honom
tryckande omständigheter, om Riksens Ständers föreskrift til
H. K. Majit at vid yppande ledighet innom regementet, ther
-
664 (Sept. 8.) Stjerncrantz; von Kothen. Cedercrona.
vid han står, blifva hulpen, andragande» hurusom Hr Capitaine
Kuylenstierna, såsom närmast til et compagnie» erhållande,
af vänskap för honom cederat sin tour, hvarmedelst ingen
innom regementet skier för när, med mera.
R. o. A. gofvo härtil sit samtycke och bifall.
Uplästes Hr C. A. Stierncrantz Memorial, hvaruti han,
i anledning theraf, at atskillige i thesse dagar blifvit hugnade
med R. o. A:ns recommendationer til befordran, anhåller at
han, som i 12 år sutit fången och efter hemkomsten therifrån
tiänt 21 år, och ännu intet kunnat hinna blifva värdig af K.
fullmakt, måtte af R. o. A. vinna then gunst at blifva recommenderad
til fullmakts undfående på Ofver-Krigs-Commissarie
caractere, hvilken tienst han under sidsta finska campagnen,
förutan flere besvärliga förrättningar giordt.
R. o. A. lemnade härtil sit bifall.
Uplästes Notariens uti K. Krigs-Collegio Hr M. Adolph
von Kothem Memorial, hvaruti anhålles, i anledning af thet
at Secreteraren uti Utrednings-Commission Berghman, uppå
Bondeståndets föreställning, fått Riksens Ständers föreskrift
til H. K. Maj:t at undfå lika heder och rang med Secreterare
uti K. Collegierne, honom en lika nåd och ynnest måtte blifva
vederfaren, i anseende thertil, at thes situation är af lika beskaffenhet
med Secreteraren Berghman uti tienstgiörandet,
emedan han vid aflönandet af K. Defensions-Commissionen
blifvit såsom Secreterare thervid lika ansedd med Secreteraren
Berghman uti K. Utrednings-Commissionen; uprepandes thes
meriter och förtienster, med mera.
R. o. A. biföllo denna Hr von Kothem ansökning;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 8 Septembris 1743
Eftermiddagen.
R. o. A. samlades kl. 4.
Som Hr Landtm, var nedre i Secrete Utskottet, så förde
uti hans frånvaro Frih. H. Wrede ordet.
Sedan Frih. Wrede äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine ställen;
Understälte Hr Ruthenschiöld om icke R. o. A. skulle
täckas bevilja Riddarhus-Fiscalen Cedercrona någon tilökning
på thes lön, så at han kommo at niuta så mycket som Camé
-
Religions-mål: v. Strokirch, Acrenius.
665
reraren här vid värket, jemväl at han måtte hugnas med lika
heders förmån och rang som Advocat-Fiscalerne i Collegierne.
Detta bifölls af R. o. A.;
Och kommer om det senare en underdånig skrifvelse at
afgå til H. K. Majit.
Uplästes Justitia}-Deputations Berättelse och Betänkande,
angående then delen af H. Majits nådiga proposition i justitise—
mål, som rörer religions-ärenderne, hvaruti berättas huru det
blifvit förfarit med Conducteuren Carl Michael von Strokirk
och flere andre för vilfarande meningar i religionen anklagade
personer, samt i hvad stånd berörde mål nu äro. Vidare ornröres
huru som en Capel lan uti Finland Abraham Acrenius
blifvit angifven för thet han sielf hyst irriga meningar uti then
rena evangeliska läran, som ock bragt en myckenhet af then
enfaldiga hopen thesamma at antaga, jemte thet han sig uti
embetet sälsamt upfördt och sedan han i åhörarnes närvaro
Prästa-embetet sig afsagt, therpå utur kyrkan gatt och icke
vidare någon gudstienst ther velat förrätta, hvarförutan han,
oansedt lysning och vigsel ej föregått, sig med en piga, Christina
Svanbeck benämd, i äktenskap inlåtit, innan thes enklinge-tid
var förleden och han sina barn af förra giftet behörigen
afvittrat; uprepandes Deputation vidlöftigt hvad både
Abo Hofrätt och Consistorium här i Stockholm, så om thes
irriga meningar, som thes begiärte äktenskap, uppå K. Majits
nådige befallning at examinera berörde Acrenius anfördt, och
at H. Majit i anledning af Consistorii hemställande stadnat
i thet slut, at han Acrenius må ifrån alt straff och tiltal befrias
och efterlåtas at återfå thes Prästerliga embete, samt
utan vidare lysning thes tiltänkta äktenskap med sin fästeqvinna
genom vigsel fulborda. I anledning af alt thetta berättar
Deputation sig hafva infordrat Abo Consistorii utlåtande,
huruvida Akrenius sedermera och efter K. Majits utslag i Consistorio
blifvit hörd, och hvarå thet svar inkommit, at han
befunnits vara af sundare tankar än tilförene samt at Consistorium
lemnat honom tilstånd och frihet at åter få förrätta
thet Prästerliga embetet; i anseende til hvilket alt Deputation
hemställer, om icke thenne Akrenius, som är fattig samt
häfver hustru och barn at försörja, må niuta befordran til
någon honom anständig lägenhet, så at then anfäktning han
råkat uti, ej må vara honom theruti i vägen, samt om icke
Riksens Ständer således skulle behaga hos H. Majit anhålla
666 (Sept. 8.) v. Strokirch. Häradsh. Hagert.
om befallning til Consistorium i Abo, at ther han sig anmäler
honom til någon beställning förhielpa. Hvad angår then samling
af förr utkomne Religions-stadgar, som Riksens Ständer
vid 1739 och 1741 års Riksdagar begiärt måtte efter behörigt
öfverseende blifva genom trycket utfärdade; så gier Deputation
vid handen, hvad H. Maj:t. uti thes nådige Proposition härom
anföra låtit, samt at H. Maj:t funnit betänkeligit, i anseende
til Utrikes Ministrer samt fabriquerne och manufacturerne, til
hvilkas bedrifvande många af främmande religion både redan
inkommit och ännu inkomma kunna, at thermed låta komma
til värkställighet innan K. Maj:t häröfver inhämtat Riksens
Ständers utlåtande, berättandes Deputation hvad thetta angår,
för sin del ej annat kunna än styrka thertil, at härutinnan
måtte så förhållas, som Riksens Ständer vid 1739 och 1741
års Riksdagar begiärt och följakteligen alla i Betänkandet upräknade
Förordningar genom trycket utgå; hvilket alt Deputation
til Riksens Ständers ompröfvande hemställer, samt om icke
hos H. Maj:t underdånig tacksäijelse afläggas må för then nådiga
omvårdnad K. Maj:t vid religiousmålens afgiörande nu som
tilförne behagat visa och förklara.
R. o. A. biföllo Betänkandet i alla delar, som ej strider
emot Riksens Ständers vid sidsta Riksdag fattade slut angående
fria religions-öfningen; såsom ock at med Conducteuren
Strokirks sak må innehållas, eftersom saken varit anhängig hos
Riksens Ständer men icke blifvit afgiord;
Hvilken Resolution skrefs på Betänkandet.
Anmältes et af Häradshöfdingen Hagert ingifvit Memorial,
hvarutinnan han anhåller om Riksens Ständers föreskrift
til H. K. Maj:t at blifva befordrad til Assessor i K. Äbo Hofrätt
efter Assessoren Witfoth, hvilken des ansökning Borgareståndet
bifallit.
Men som åtskillige påstodo, at detta mål icke måtte uptagas,
eftersom det angår befordran, och hända torde, at om
den begiärte recommendation beviljades, kunde någon annan
bättre förtiänt derigenom blifva prejudicerat;
Så funno R. o. A. bäst, at Häradshöfdingen Hagert vänder
sig til H. K. Maj:t.
Uplästes Ceremoniellen, som vid Riksdagens slut kommer
at i akt tagas;
Hvarvid R. o. A. ej hade något at påminna;
Som påskrefs.
Manufakturerna.
667
Hr Lagerc rantz recommenderade Oancellisten Ekestubbe
til någon belöning och ihugkommelse för des inånga och trägna
sysslor;
Men härmed upskiöts til des Riddarhusets oeconomica
företages.
Föredrogs Handels- och Manufactur-Deputations Betänkande
om svenska inanufacturernes tilstånd, hvaruti omständeligen
uprepas hvad Manufactur-Contoiret i tlies RiksdagsRelation
oin fabriquernes tilväxt, förkofring och styrka samt
then besparing och vinning riket thermedelst tilflutit och i
framtiden än mera tilflyta kan, så väl som om manufacturfondens
disposition med mera anfördt; hvilket alt Deputation
i thes Betänkande endels vederlagt och endels giordt sine anmärkningar
öfver; nemligen hvad antalet af de i riket befintelige
väfstohlar angår, som Contoiret upgifvit til en summa
af 1031 stycken, hvaraf 154 skola vara i silke, 638 i ylle och
239 i linne, i hvilket sidsta 118 segelduksstohlar likväl äro
inräknade; skolandes i alla tliesse väfnader en tilökning af
189 stohlar vara giord sedan sidsta Riksdag; så förmäler Deputation
sig icke vilja tvifla, at sig sä förevetter med sielfva
antalet, men om the alle äro i värkelig gång och rörelse, thet
har varit för Deputationen ogiörligit at tilse, samt utröna orsakerne
thertil, at några stohlar finnas ledige, hälst Deputation
ej kommit uti sin activitet förr än i 9:de månaden af
thenne Riksdag.
Hvad tilvärkningarne angår, som Contoiret upgifver på l1/,
års tid til en summa uti värde af 46 tunnor guld och 24,054
dal. snits nationel avance, och sedan V och y4:del på somlige
varor för rudematerien är afdragen til 34 tunnor guld och
75,541 dal. dito mynt, så förmäles härvid at Deputation, i
anseende til tbe i Betänkandet anförde orsaker, funnit sig i
samvetet förpliktad at icke dölja, utan med yttersta flit och
omsorg uptäcka och med lika frimodighet utsäija rena til—
ståndet af nuvarande sammanhanget af alt tiletta, och beder
förthenskuld, at Riksens Ständer ville lägga makt uppå följande
omständigheter: at Manufactur-Contoiret upgifvit til Junii
månads slut 1742 hela landshielps-summan til 13 tunnor guld
29,222 dal. smt, som skal vara hvar penning publicum påkostat
manufacturerne, hvilket Deputation berättar sig hvarken
kunna bestrida eller bestyrka, efter Contoiret ingen hufvudbok
hållit; men när härtil kommer 2 millioner och 141,911 dal.
668 (Sept. 8.) Manufakturerna.
29 öre kmt, som Riksens Ständer låtit utom dess til lån, försträckningar
och material-inköp dispoueras med publici last
af interesse för största delen, så blifver summan 21 tunnor
guld och 88,065 dal. smt, som thetta riket på manufacturer
användt; angående then nationelle besparingen, som Contoiret
upgifver til 59 tunnor guld, så vederlägger Deputation thenne
uträkning i thes Betänkande; och ehuruväl nationelle avancen
ej på långt när upkommer til then högd Manufactur-Contoiret
upgifver, när tröijväfverierne, såckerbruken, gamla och nya
glasbruket på Kongl. Holmen, tobaksspinnerierne och flere värk
härifrån undantagne varda, hvilket the ock böra, hälst the i
långliga tider varit uti Sverige i gång och flor, förr än någonsin
manufactur-fond och Contoir anlagt var, utan ock sådane
nya värk, buldan, parkum, kläde och rask, som aldrig någon
penning niutit af landshielpen, utan af privatorum egne medel
äro både anlagde och drefne och nu äro i ganska godt stånd;
så berättar Deputation, at manufacturernes nytta och värde icke
thes mindre vara ostridigt, at theras bidragande til rikets allmänna
vinst, styrka och upkomst så bevislig, at ingen välsinnad
inbyggare kan draga sådant i tvifvelsmål, men at giöra
them så tiänande til rikets fromma, at jemte the fattigas
sysselsättiande och uppehållande inbyggarne af alla stånd kunna
förses med nödtorftig klädnad för drägeligit pris, thet förmäler
Deputation vara then angelägnaste punct och just hufvudmålet
af Riksens Ständers kostbara författningar, och hvarföre
Deputation thensamma med stor sorgfällighet examinerat, samt
at therom blifva noga underrättad först vändt sig til Manufactur-Contoiret
med följande fråga at vid ansvar för Riksens
Ständer besvara: »huruvida manufacturerne nu för tiden äro i
stånd at förse invånarne i riket med oumgängelige varor?»
hvarpå Contoiret med säker förvissning skal svarat Ja, med
then bifogade betingning, om allenast manufactur-författningarne
vid sidsta Riksdag blifva orubbade och til obrotslig
efterlefnad med eftertryck och allvarsamhet handhafde, så skal
hvad yllevahror angår, hvarken klagan öfver brist eller något
ansvar therföre kunna existera; berättandes Deputation sig
härvid ej hafva låtit bero, utan upkallat så väl the handlande
som manufacturisterne, som både hvar för sig och medelst
confronterande hörde blifvit angående debiten, och hvaraf Deputation
ej mer kunnat utröna, än at här värkeligen är brist
i riket på visse härtils brukelige nötande varor i allehanda
Manufakturerna.
669
sorter och färgor, och at jemväl godheten af varorne, efter the
handlandes påstående, icke är sådan, at the synas sälgbara;
men huru stor thenna bristen är, har icke theraf kunnat utforskas;
hvarföre Deputation trodt sin skyldighet vara at gifva
all möijelig uplysning uti en sak, som så almänt och nära
rörer then högsta med then lägsta i landet, och i anseende
thertil tagit et medium af 10 år at utforska huru stor quantitet
ylle-varor årligen til qvins- och mans-klädnad åtgått, och
befunnit at för et års behof blifvit 357,099 alnar för qvinsoch
410,116 alnar för mans-beklädningen, arméen oberäknad;
hvartil inrikes tilvärkningarne icke på långt när hinna, emedan
the på l1/ år icke gått högre än til qvins-beklädningen
128,591 alnar och til mans- dito 279,464 alnar, hvaruti dock
hela arméens beklädning sig besticker, hvilken dilference för
11/2 år, som är 130,652 alnar i mans- och 228,508 alnar i
qvins-beklädningen, man kan kalla en nationell brist i nötande
yllevaror. Så viss och synlig som thenne bristen är, så vist
är ock thet, at fyllnaden ingen annorstädes kan tagas, särdeles
hvad qvins-beklädningen angår, än af thet ostindiske
krämet, så at therutaf sig med thet samma äfven så klarligen
visar, hvarest båtnaden sig besticker af allmänna förbudet på
utrikeskram. Påfölgden af alt thetta förmäler Deputation
visa sig naturligen således, nemligen l:o at cronans säkraste
inkomst i tullarne svåra förminskas; 2:o omsättningen med the
Europseiske nationer, som emottaga våra landsproducter, aftaga
i samma proportion som han stiger med the Asiatiske;
3:o öfverflödigheten och yppigheten näres, tå ringare folket i
brist på ylle måste bära sidentyger; 4:o lurendrägerier försökas
och värkställas af många dels med framgång, dels ock med
mångas yttersta ruin och undergång; 5:o dyrhet, trångmål och
fattigdom ökas i alla stånd, och innan vi komma så långt
med saken, at vi med en sparsam lefnad hos våra fabriqueurer
och practicerande af the utländskas fördelar öfver oss i sielfva
handelen, kunna utvinna thetta igen på sielfva varan, så får
riket tåla en ganska svår kiänning af thenna dyrhet, som Deputation
icke ser i stånd så lätt at kunna corrigera; i anseende
til hvilket alt Deputation förmäler sig dock icke kunna
styrka Riksens Ständer til någon öpning för then utrikes importation,
eller i så måtto draga sin hand och ynnest ifrån
the inländske manufacturerne; men så mycket Deputation på
then ena sidan vil hafva thetta recommenderat, så högt vil åter
670 (Sept. 8.) Manufakturerna.
Deputation på then andra sidan styrka Riksens Ständer at på
thet nogaste låta efterse huru the ansenlige medel, som nu i 17
års tid uti et så ganska godt upsåt til manufacturerne blifvit
utgifne, äro alle til sine behörige ändemål vordne använde,
och med hvad visshet thenne frukten af them väntas kant
berättandes Deputation thetta vid alla the framfarne Riksdagar
så mycket mindre kunna låtit sig giöra, som ingen hufvudbok
intil thenna dag ännu sluten är, utan all then redo, sorn för
hela thenna vidlöftiga hushåldningen blifvit giord, är uti lösa
Extracter, som til hvar Riksdag nyskrifvas och upvisas, hvaröfver
med tilförlåtelig säkerhet ingenting slutas kan; förthenskul,
och som Deputation förmäler sig utom thess förmärkt
åtskillige olägenheter af then eftertänkeliga hushåldning med
thesse ömtålige manufactur-medel, hvarvid publici säkerhet och
nytta pericliterar, hemställer Deputation om icke i anseende
til the i Memorialet anförde skiäl och omständigheter nyttigast
vore, at hela thenna förvaltning hädanefter anförtros thet
Collegio, som Regeringsformens 33 § längst för thetta then
samma updragit, til hvilken ända Deputation en Instruction
för manufactur-medlens disposition projecterat;
Och hvilket project äfven nu blef upläsit.
Vidare förmäler Deputation sig vara af then tankan, at
alla landshielps-medlen och manufactur-fonden genast ställas
under revision, med mera thervid anföres; och som the så kallade
Norder-kläden äro oumbärlige för riket, så berättar Deputation
sig äfven vilja giöra then författning igenom prsemier
och andre upmuntringar på mellerade Norder-kläden, proportionerade
efter then förut faststälte methoden med praemier för
the fina, at then almänna och tryckande bristen, så vida giörligit
är, må häruti varda ersatt. Sedan omrörer Deputation
minuthandelen, hvilken fabriqueurerne drifva, hvilken, om then
af the handlande blefve rätt skiött, håller Deputation före, i
anseende til anförde omständigheter, at på godsets godhet skulle
hafvas mera tilsyn, innan the thet til försäljning emottogo;
äfven håller Deputation före, at thet mycket skulle befordra
afsättningen af inrikes kram, om the så kallade debet-sedlar
med växel-rätt komino i kramhandelen at roullera, hvilket
med aldraförsta borde sökas at värkställas. För öfrigt omförmäler
Deputation, såsom et stort hinder för manufacturerne,
thet jalousie, som upkommit emellan kramhandlande och manufacturisterne,
samt om sättet at härställa et godt förtroende
Manufakturerna.
671
them emellan. Hvad manufacturisterne inbördes angår, så berättar
Deputation sig funnit en stor olikhet them emellan i
anseende thertil, at en del af them, som niutit publici lån til
godo, hafva therpå fått en afskrifning af 15 procent, til thes
hela capitalet skulle således afbördas, och at en del thenna
förmån icke fått niuta; andre åter, som af egne medel begynt
fabriquer, hafva hvarken then ena eller andra fördelen, hvarom
the giordt anhållan; hållandes Deputation före, i anseende til
anförde skiäl, thet vara ganska nödigt, at the private personer,
som af egen tiltagsenhet och ädelmodig drift för sit fädernesland
gripit sig an härmed, ej allenast giöras nögde med sielfva
författningarne utan ock på thet högsta encourageras och hyllas
uti så ädelt företagande, på thet flere med tiden måtte följa
theras exempel, hvilket Deputation på thet aldra ömaste hemställer
Riksens Ständers egit ompröfvande, med förmälan at
finna sig therjemte förpliktad at gifva vid handen, thet genom
thenna författning och ofvannämde afskrifningar komma 5 tunnor
guld och 52,887 dal. sint at sänkas och för publico bortmistas
uhr manufactur-fonden, med hvilken likväl thet reglemente
i första början giordt är af Riksens Ständer, at sedan
then ena i vissa år thet samma åtnjutit, skulle han thet återbetala,
och andra med samma capital bispringas. Sluteligen
anförer Deputation, angående säkerheten för the förskutne
landshielps-medlen, så är thensamma nu mera aldeles icke tilräckelig,
sedan efter the förändringar, som vid sidst förflutne
Riksdagar giorde äro, alla cronans inteckningar på manufacturisternes
fastigheter äro uphäfne. Then förskrifning the låntagande
häremot gifva på all sin lösa och fasta egendom, är
så mycket mindre mäktig at bevara publici rätt, som raanufacturisten
lika fult är i stånd at pantsättia sin fasta egendom
hos hvem han therpå kan få penningar, hvilken genom
inteckning kan utestänga cronan ifrån al then rätt och förmån,
som slike förskrifningar innehålla, hvarpå exempel af Deputationen
gifves. Icke thes mindre hafva Riksens Ständer uppå
thesse manufacturisternes egendom och publici theruti ägande
rätt, utom the gifne förskotter, giordt sig sielfva til debitorer
för ansenlige capitaler, som en gång måste betalas, så framt
intet landshielps-fonden, som therföre föga mer hinner än betala
interesse, skal blifva en evärdelig pålaga på riket. Huru
thetta kan hielpas, hvad publici rätt för the redan försträkte
medlen angår, thet hemställer Deputation til Riksens Ständers
672 (Sept. 8.) Manufakturerna.
egit åtgiörande; men för thet tilkommande håller Deputation
före, at inga lån böra giöras, utan fulkomlig säkerhet aldeles
efter the författningar, som i första början giorde äro, på thet
at riket, som för thesse medel så mycket gripit sig an, ej må
med tiden se them allesammans förlorade; hvilket alt, thet
ena med thet andra, Deputation hemställer Riksens Ständers
egit ompröfvande.
Sedan uplästes tvänne bemälte Deputations Extracta
ProtoGollorum af den 31 Aug. sidstledne, hvarutinnan vid
handen gifves, hvad åtskillige ledamöter så af R. o. A. som
Borgareståndet både skrifteligen och mundteligen vid justerandet
af ofvanberörde Deputations Betänkande inför Protocollet
andragit, angående Manufactur-Contoirets indragande och thes
giöromåls läggande under K. Commerce-Collegium, hvaremot
the protesterat.
Vidare uplästes et project til Imtruction, hvarefter de til
manufactur-fond anslagne medel hädanefter komma at disponeras,
med det mera, som angår manufactur-värket.
Sidst uplästes Borgareståndets i dag förmiddag ingifne Extractum
Protocolli, hvaruti förmäles, at Ståndet funnit nödigt at
vid ofvanberörde Handels- och Manufaetur-Deputations Betänkande
angående svenska manufacturernes tilstånd, giöra en och
annan påminnelse, som följer: Hvad angår Deputations berättelse,
thet Manufactur-Contoirets upgifne landshielps-summa af 13
tunnor guld och 29,222 dal. smt skal vara en missräkning,
och at rätta summan bör vara 21 tunnor guld och 88,065
dal.; så har Ståndet giordt sig närmare underrättadt hvarifrån
en så stor difference måtte härröra och i anledning af the
bevis och omständigheter, som thervid äro och uti thetta Extracto
Protocolli vidlöftigt anföras, funnit thet Deputation 7
tunnor guld prseter propter mera tiltagit än thet sig i sielfva
värket förhåller.
Beträffande Deputationens yttrande, at nationelle avancen
af Manufactur-Contoiret blifvit för högt tiltagen; så gior Ståndet
thervid för sin del then anmärkning, at när ManufacturContoiret
vid nationelle avancens uträknande haft rudematerierne
til och l/3:del f^en fälliga varan, är igenom
then position et sådant medium tagit, som l:o i alla tider vid
handels-balancers uträknande i K. Commercie-Collegio blifvit
tagen til et riktigt fundament och af Riksens Ständer altid
för godt erkiändt; 2:o är en sådan methode til uträkning af
Manufakturerna.
673
nationelle avancen för et rike äfven hos alla andra nationer
för god vedertagen; 3:o stöder den sig på probabilitet.
Hvad anbelangar at Contoiret under nationelle avancen
specifice nämt tobaks-spinnerier och såckerbruken, fast de ej
åtnjutit förskott af manufactur-fonden; så förmäler Ståndet
thet vara väl och accurat giordt, at the så om then ena sorn
then andra tilvärkningens quanto gifvit Deputation och Riksens
Ständer del, hälst Deputation i synnerhet bör hafva sig bekant
alt hvad som i landet tilvärkas, på thet the theraf må kunna
sluta, huru vida thet må finnas nödigt at mer eller mindre encouragera
then ena eller andra inrättningen. Hvad cattunstryckerie-tilvärkningen
angår så håller Ståndet före, at i anseende
til the af Ståndet anförde skiäl, then anmärkningen
thervid giord är, förfaller aldeles af sig sielf.
Vidrörande åter Deputationens påminnelse, at ej någre
andre värk vid nationelle avancens uträknande böra upföras,
än the som undfått förskott; så håller Ståndet i anseende til
the i Extractet anförde orsaker then ej för god och giällande;
anförandes Ståndet äfven något i så måtto om tröij- och strumpväfverie-tilvärkningen.
Hvad Deputation vidlöftigt anfördt,
huru then utrönt, at brist är på yllna varor, samt hvad påfölgd
en sådan brist skal hafva med sig, thet förlägger Ståndet
äfven vidlöftigt med klara skiäl, bevis och omständigheter.
Vid Deputationens berättelse at ej kunna se huru dyrheten må
kunna förekommas eller så lätt corrigeras, emedan l:o vi ej
kunna få rätta hanlaget vid tilvärkningarne och 2:o at fabriqueurerne
ej kunna förmås til sparsammare lefnad; så förmodar
Ståndet thet förra snart nog vara vunnit, sedan vi fått in en
så ansenlig hop kiäcka arbetare, och hvad thet senare angår,
sä önskar Ståndet, at sparsammare lefnadssätt öfveralt brukades,
men håller före vara impracticabelt at för fabriqueurerne
utsättia och determinera någon viss lefnadsart eller spisordning,
med mera härvid anföres til dyrhetens hämmande. At
Manufactur-Deputation äntå finner omständigheterne så öma
och granlaga, at then ej finner sig kunna tilstyrka til något införande
af främmande varor, thet säger Ståndet sig finna
billigt, berömmeligt och patriotiskt vara anfördt, samt öfverensstämmande
med Riksens Ständers garantie. Vidare anförer
Ståndet, at Deputation straxt therpå projecterar at nödigt vara
vil, at hela förvaltningen af Manufactur-Contoirets giöromål
hädanefter måtte ställas under K. Commercie-Collegio; upräk
Adelm
Protokoll (XVF) 1742—1743. 11. 43
674 (Sept. 8.) Manufakturerna.
nandes äfven the af Deputation härvid anförde orsaker, hvilket
project Ståndet med inånga vigtiga skiäl och omständigheter vederlägger.
Vid Deputationens förslag, at revision måtte skie öfver
the i 17 års tid upburne manufactur-medel, och hvarmed, som
orden lyda, en ganska eftertänksam hushåldning skal vara hållen,
så at publici nytta och säkerhet thervid skal periclitera, med
mera, anförer Ståndet sig ej kunna undgå, än anse thetta project
och the thervid brukade utlåtande ganska eftertänkeligit och ej
tiänande til annat, än at ställa alla the vid förra Riksdagar
håldne Deputationer, ja Riksens Ständer sielfve, samt theras Fullmäktige
emellan Riksdagarne, then ena uti biarne och then andre
uti nytt ansvar, ja alla fabriquer i ny misscredit; påståendes
Ståndet, at Deputation felat i thes föregifvande, huru vid the
förra Riksdagar tilgådt, och at Riksens Ständer ej vid alla
Riksdagar noga undersökt huru landshielps-medlen blifvit
disponerade, samt at Riksens Ständer uti et sådant ändemål
hafva kunnat blifva hindrade, för thet at thet ej varit formelt
bokslut, hvilket alt med mera Ståndet raffinerar; hvad then
af Deputation föreslagne Ombudsmans-sysslan angår, så finner
Ståndet thensamma i anseende til anförde skiäl vara onödig.
Then tilvitelse Deputation tillägger Riksens Ständer at hafva
vid the förre Riksdagar fält om kramhandeln thet omdöme,
såsom vore theras näringssätt skadeligt och förderfveligt för
riket, förmodar Ståndet Riksens Ständer äfven lära finna eftertänkeligit,
så mycket mer som ingen välsinnad undersåte lärer
kunna neka, at ju thet är en sann och ostridig sats, at utrikes
kram-vahror bortjaga rikets redbara medel, men theremot inrikes
tilvärkningar bespara the samma, föröka näringsmedlen
och föda många tusende fattige. Hvad fabriqueurernes handel
i minut vidkommer, så förmäler Ståndet, at Deputations project
är aldeles stridande emot Handels-balkens 4 cap. 3 §. Uphandiingen
af rudematerier håller Ståndet före hädanefter af
Manufactur-Contoiret kunna efter handen indragas; men hvad
thet vidkommer, at igenom then för publici räkning skiedde
uphandlingen the handlande skola blifvit prejudicerade, så har
Ståndet sig sådant ej bekant, ej eller tror, at någon handlande
har at beklaga sig ther öfver; omrörandes Ståndet flere
härvid i Deputations Betänkande förekomne omständigheter.
Hvad premier på Norder-kläden angår, så förmäler Ståndet
thet vara af Deputationen väl påmint, och så framt thetta
innan Riksdagens slut ej skulle medhinnas, så är Ståndet af
Manufakturerna.
675
then tankan, at then saken kunde leranäs til H. Majit at med
Råds råde afgiöra sedan vederbörande hörde blifvit; af lika
tankar säger Ståndet sig vara i anseende til the af Deputationen
omnämde debet-sedlar. Hvad 15 procents afskrifningarne
angår, så förlägger Ståndet the omständigheter och
skiäl Deputation härvid anfördt. Beträffande mått och utvägar
at bevaka cronans säkerhet, så för the redan utgifne,
som hädanefter utgifvande manufactur-medel, så håller Ståndet
före, at the reglor och författningar Riksens Ständer förr stadgat,
äro nog tilräckelige; och anser Ståndet then af Deputationen
projecterade instruction för onödig, i anseende thertil,
at Ståndet håller före thet Manufactur-Contoiret bör hafva
bestånd. För öfrigit förmäler Ståndet, at thet rent ut kan
säija, at innehållet af Deputations Betänkande ej i thet ringaste
svarar emot thes rubrique, utan består af eftertänkelige
anmärkningar på hvad vid förra Riksdag blifvit giordt och
föranstaltat, med mera Ståndet säger sig sakna. Och som Deputation,
huru Contoiret fullgiordt thes åliggande, aldeles ingenting
omnämdt; så berättar Ståndet sig ej undgå kunna at
lemna the öfrige Stånden vid handen, thet Ståndet af thes
ledamöter uti Manufactur- och Handels-Deputation fått then
underrättelse, at Deputationens Räkenskaps-Utskott behörigen
och til nöije blifvit underrättadt om så väl inkomsten som
utgiften och disposition af medlen, äfven ock at Contoiret
giordt then anstalt, at emellan 4 å 500 arbetare ifrån Cöln,
Aken, Clefve och Bergen, sedan sidsta Riksdag, i riket ej allenast
inkommit utan ock hos fabriqueurerne i fult arbete satte,
hvarvid then försiktighet och menagement brukats, så at Contoiret
med skiäl therföre giordt sig af Riksens Ständers goda
välbehag förtiänt med mera. För öfrigt beklagar Ståndet, at
thet funnit sig nödsakadt at giöra en och annan torde hända
mindre behaglig anmärkning, men thetsamma, i anseende til
anförde skiäl, ej kunnat undgå; och för äfven the samma skiäl
hemställer Ståndet til the öfrige Ståndens öfvervägande, hvad
medel och utvägar en gång för alla måtte kunna tagas, til
förekommande af alla farlige och stötande tilbud, som kunna
giöras til the författningars kränkande och rubbande, som Riksens
Ständer tagit til fabriquernes bästa och fortkomst, så at
Riksens Ständer en gång matte slippa höra så otålige inkast
och motsäijelser uti saker, som Riksens Ständer så ofta och heligtr
beslutit; hållandes Ståndet före, at i anseende til Riksdagens
676 (Sept. 8.) Manufakturerna.
annalkande slut, och at inga vidare författningar således kunna
härvid tagas, hos H. Maj:t anhålles, thet H. Maj:t låter sig
vårda om thesse för riket så kostbare och angelägne inrättningar,
samt uti the mål, som Manufactur-Contoiret och K.
Commercie-Collegium kunna finna sig föranlåtne at föredraga
til manufacturernes befordran, theröfver således och med then
skyndesamhet förordna, at altid påfölgden theraf syftas och
ledes til Riksens Ständers hufvud-ändamål, som är svenska
manufacturernes upkomst, befordran och befrämjande i riket
för närvarande och tilkommande tider.
Hr Ehrencreutz gaf tilkiänna, at han vid förleden Riksdag
varit ledamot i Riksens Ständers Manufactur-Deputation,
och sade sig med trygghet kunna försäkra Högh R. o. A., at
Deputation uti det då ingifne Betänkande lemnat Riksens
Ständer en både sanskyldig och pålitelig berättelse om svenska
manufacturernes tilstånd och beskaffenhet, samt hvad som
vidare til deras befrämjande i framtiden borde i akt tagas;
hvilket Betänkande af Riksens Ständer också blef gillat och
ärkiändt; men sorn den nu upläste relation ej stämmer dermed
öfverens, så måste han, som tiltror sig at äga en någorlunda
kundskap i denna saken, härvid först erindra, at hvad
Deputation anfördt om den brist, som i riket ännu är af allehanda
nötande varor, och at tilvärkningarne ej svara i godheten
emot priset, utan falla alt för dyre, grundar sig endast
uppå de kramhandlandes utsago och giorde påstående. Hvad
åter angår, at Manufactur-Contoiret skulle indragas och förvaltningen
af des hittils hafde giöromål ställas under K. Commercie-Collegio,
så vore skiälig orsak at frukta, det manufacturisterne
på den händelsen ej skulle niuta så prompt handräkning
uti deras angelägenheter, som de härtils haft, emedan
Commercie-Collegium skulle då ofehlbart få så mycket at syssla,
at antingen deras ordinarie giöromål, eller det, som rörer manufacturisterne,
skulle eftersättias. Hr Ehrncreutz uprepade vidare
ganska vidlöftigt, huru nyttige manufacturerne äro i riket, at
Riksens Ständer redan tid efter annan vid de förflutne Riksdagar
på det nogaste undersökt huru landshielps-medlen blifvit
disponerade, och funnit them rätteligen hafva blifvit använde
til ernående af det ändemål, som Riksens Ständer haft at uphielpa
våra inhemske manufacturer. Och som Riksens Ständer
för dem betygat så mycken ömhet, R. o. A. jemväl för
någon tid sedan, i anledning af Gref Sparres Memorial för
-
Manufakturerna.
677
säkrat, at de skola blifva bibehåldne vid förra Riksdagsbesluter,
Författningar och Privilegier; så kunde R. o. A. nu
förnya denne sin förra resolution och än ytterligare stadfästa
det ingen ändring skal tillåtas uti de vid nästförflutne tvänne
Riksdagar til manufacturernes uprätthållande och förkofring
tagne författningar; men derjemte kunde Manufactur-Contoiret
och Hall-rätterne ställas under strängaste ansvar at hafva noga
tilsyn, det inrikes tilvärkningarne blifva gode och försvarlige,
så at ingen skiälig anledning til klagomål deröfver gifvas må.
Detta understöddes af åtskillige;
Men af andre ropades åter häremot Nej;
Hvarföre Hr Sprengtport föreslog, at som tiden nu vore
för kort til at gå i detaille om hela denne saken, så kunde
det upläste Manufäctur-Deputations Betänkande blifva liggande
på bordet til nästa Riksdag.
Frih. Sten Bielke sade, det ingen kan vara mera örn om
manufacturernes upkomst här i riket än han, emedan nyttan
deraf är så skienbar, at densamma på intet sätt kan motsäijas.
Således ärnade han intet bestrida någonting, som kan
lända til deras uprätthållande; men som skrifterne äro contraira
emot hvarandra, så begiärte Frih. Bielke, at de måtte
blifva liggande på bordet til nästkommande lördag.
Frih. H. Wrede påstod deremot, at saken nu straxt måtte
afgiöras, aldenstund efter R. o. A:ns öfverenskommande ingen
sak mera om lördag bör företagas.
Frih. Sten Bielke svarade, at han för den orsaken skull
begiärt, at saken måtte blifva liggande på bordet, eftersom ej
mera än en enda är tilstädes af Manufäctur-Deputations ledamöter,
och R. o. A. således ej kan få tilräckelig uplysning om
det sig så förhåller, som Borgareståndet anfördt. I öfrigt sökte
Frih. Sten Bielke at visa, det man ofta, genom det man har
för stor zele för en sak, kan mindre främja densamma, eller
åtminstone ej vinna rätta ändemålet.
Hr Thure Gust. Rudbeck utlät sig, det han ej annars
kunde än sättia mera tro til det Betänkande, som en hel Ständernes
Deputation afgifvit, än til Borgareståndets Extractum
Protocolli, som kanskie en enda ledamot upsatt; hvarföre han
ock på det högsta påstod, at saken måtte upskiutas til lördagen
eller til nästa Riksdag.
Som häröfver upkom någon häftig motsäijelse och sorl
ibland R. o. A.;
678 (Sept. 8.)
Manufakturerna.
Så förestälte Hr Löwenhielm, at saken vore angelägen
och förtiänte med saktmodighet blifva handterad; at R. o. A.
redan en gång afgiordt, det ingen ändring eller rubbning skall
skie uti de författningar, som til manufacturernes befrämjande
äro tagne, och at fördenskul så mycket mindre någon gensägelse
lärer kunna blifva emot det, som Hr Ehrencreutz föreslagit,
som det är aldeles enligit med R. o. A:ns förra Resolution.
Hr Svante Oasp. von Böhn: Gunstige Herrar! Jag
lemnar därhän huruvida Manufactur-Deputation har orätt; men
som bemälte Deputations ledamöter aflagt en dyr ed, så måste
jag tro, at de på sit samvete upgifvit en riktig berättelse om
våra manufacturers tilstånd och beskaffenhet, och finner dem
således intet förtiäna så hårda reprocher och insimulationer,
som Borgareståndet uti sit Extracto Protocolli dem gifvit. För
öfrigit går jag intet in uti saken, utan som tiden för oss nu
är för kort at så noga som vederbör examinera detta, så påstår
jag at härmed måtte upskiutas til nästa Riksdag.
Men häremot ropades åter Nej, och begiärtes af åtskilige
at proposition måtte giöras på sätt som Hr Ehrencreutz
sig utlåtit.
Frih H. Wrede frågade altså, om R. o. A. förblifva vid
sin förra resolution, at ingen ändring tillåtes i de författningar,
som redan äro giorde til manufacturernes uprätthållande och
förkofring utan R. o. A. således bifaller Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja och Nej.
Och upkom åter någon häftig motsäijelse ibland R. o. A.
deröfver, at en del tykte, at om än R. o. A. ytterligare vilja
fastställa, det ingen ändring skal tillåtas uti de redan tagne
författningar til manufacturernes befrämjande, bör derföre intet
Borgareståndets Extractum Protocolli bifallas, som innehåller
en hoper svåra utlåtelser emot dem af R. o. A:ns ledamöter,
som suttit i Manufactur-Deputation.
Efter något vidare discourerande härom biföllo R. o. A.
omsider Borgareståndets Excractum Protocolli i så måtto, at
ingen ändring nu tillåtes uti de vid de nästförledne 2:ne Riksdagar
til manufacturernes uprätthållande och förkofring tagne
författningar, utan varda the samma än ytterligare stadfästade;
hvarom R. o. A. äfven fant godt, at en § i Riksdagsbeslutet
skulle införas, på lika sätt som vid 1741 års Riksdag skiedt.
Manufakturerna. Grefvinnan Sparre.
679
Derjemte funno R. o. A. nödigt, at Commerce-Collegium,
Manufactur-Contoiret och Hallrätterne böra hafva noga tilsyn,
det inrikes tilvärkningarne blifva gode och försvarlige, så at
ingen skiälig anledning til klagomål theröfver gifvas må.
Vidare förklarade R. o. A. sig ense med hvad Deputation
i Betänkandet, samt Borgareståndet i des Extracto Protocolli
förestält at til K. Maj:ts nådige afgiörande må lemnäs angående
prsemiers utgifvande för the nämde gröfre mellerade
kläden och the så kallade debet-sedlars i gång bringande, samt
at H. Maj:t må i underdånighet anmodas at låta sig vårda
om thesse för riket kostbare och angelägne inrättningar, samt
uti de mål, vid hvilka Riksens Högloflige Ständer icke hunnit
lägga handen, som Manufactur-Contoiret eller Commerce-Collegium
kunna finna sig föranlåtne at i underdånighet föredraga
til manufacturernes befordran, i nåder deröfver således förordna,
at altid påfölgden deraf syftar och ledes til Riksens
Ständers hufvudändemål, som är svenska manufacturernes upkomst,
befordran och befästande i riket för nu och tilkommande
tider.
Hr Olof von Törne uprepade hurusom han funnit, det
ingenting i detta Betänkande anföres, som icke vid hvarje
Riksdag förut är försökt, til at derigenom kasta öfverända
grunden hvaruppå manufacturernes uprätthållande är bygd; och
fördenskull påminte Hr von Törne, at slutet af Borgareståndets
Extractum Protocolli jemväl måtte bifallas, och Riksens Ständer
vara omtänkte på tilräkelige mått och utvägar, hvarigenom
en gång för alla sådane farlige tilbud måtte förekommas.
Detta fants nödigt, och utsattes 1000:de dal. smts vite
för den, som framdeles ingifver eller föredrager sådane ansökningar,
som röra grunden til manufacturernes inrättning och
the vid nästförledne tvänne Riksdagar til deras befordran giorde
författningar;
Hvilket alt, som således af R. o. A. nu är vordet be
slutit,
kommer at inryckas uti den resolution, som skrifves på
Manufactur-Deputations Betänkande.
Sedan uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af innevarande dato, hvaruti förmäles hurusom sedan Riksens
Ständer 1739 determinerat en ständig summa af 30,000 dal.
sint til pensioner och gratialer, samt til des fördelande författat
visse classer, framlidne Hr Riks-Rådets Baron Carl
Sparres Enke-Grefvinna, fru Elisabet Gyllenborg har blifvit
680 (Sept. 8.) Grefvinnan Sparres pension.
tillagt en pension af 3,000:de dal. smt årligen, hvilken til 2/3:delar
öfverstiger hvad efter 1739 års Reglemente en Riks-Råds-fru
tilkominer, hvarföre, som ock emedan så stor vacance icke
gifvits på ordinarie pensions-staten, bemälte fru Grefvinna
har på en särskilt stat under titul af beneficier och benådningar
måst upföras, som ock strider ifrån Riksens Ständers
med samma reglemente påsyftade ändemål, at utom the 30,000
dal. smt inga pensioner och gratialer på staten måge bestås;
hvartil ock kommer, at hon vistes på utrikes orter och medlen
således gå utur riket. Och ehuruväl thenne pension grundar
sig på Riksens Ständers tilstyrkande, så har dock Secrete Utskottet
trodt sig böra förberörde omständigheter Riksens Ständer
vid handen gifva, på thet the måge hafva anledning at
närmare sig yttra, huruvida thesamme måge föranlåta Riksens
Ständer at theruti giöra någon ändring.
R. o. A. förblefvo vid sin resolution vid förra Riksdagen,
så at fru Grefvinnan Sparre än vidare och framdeles kommer
at til alla delar niuta den vid sidsta Riksdag fru Grefvinnan
tillagde pensionen, på sätt och vis som då blef resolverat.
Sluteligen förenade sig R. o. A., at som Deputerade til
Råds-valet ej i så god tid hunnit blifva färdige med deras förslag,
at det i dag kunnat i underdånighet praesenteras för H.
K. Majit, R. o. A. fördenskul ännu komma tilhopa om lördagen,
då någre mindre mål, som ännu återstå, jemväl kunna före
dragas
och afgiöras.
Dermed skildes R. o. A. åt kl. 8 bönedags afton.
Den 10 Septembris 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 8.
Som Hr Landtmarskalken var nedre i Secrete Utskottet,
så förde i hans frånvaro Frih. Coijet klubban.
Sedan Frih. Coijet äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputationens Betänkande,
hvaruti berättas hurusom Hr Vice-Ammiralen Ridderstolpe
igenom Memorial andragit hvad besvär och vidlöftighet
thet med sig förer, at alla vid Stockholmske escadren nödige
Under-officerare och ringare civil-betiente skola af K. Ammiralitets-Collegio
enligt thes instruction numera med fullmakter
Stockholms-eskadern.
681
förses och förafskiedas; och hemställer fördenskul Hr ViceAmmiralen
uti berörde thes ingifne Memorial, om icke thet
må finnas både rättvist och skiäligt, at chefen vid thetta varhet
alla ledige blifvande ringare beställningar med skickelige
ämnen besätter, och vid hvart års förlopp til K. AmmiralitetsCollegium
insänder en namn-rulla med annotation för hvar
och en hvad tid han blifvit antagen eller undfått afskied; vid
hvilket alt Deputation förmäler sig efter öfvervägande häraf
fallit på then tankan, och hemställer om icke i anseende til
anförde skiäl och til befordran af K. Maj:ts höga tienst then
ändring uti Ammiralitets-Collegii instruction åtminstone til
nästa Riksdag, tå thenne saken kunde komma under närmare
ventilation, må skie, at chefen måtte blifva efterlåtit at besättia
the Under-officerare-beställningar, som vid thenne escadre
efter hand, besynnerligen under krigstiden, kunna blifva ledige,
jemväl at förafskieda them, som hos honom om afskied anhålla;
men hvad the til thenne escadre hörande civil-betiente
angår, så förmäler Deputation sig hålla före, at the af Ammiralitets-Collegio
enligt instructionen uppå chefens förslag böra
med fullmakter förses; hvilket dock Riksens Ständers vidare
ompröfvande hemställes.
Atskillige funno betänkeligit, at det skulle lemnäs cheffen
här vid escadren at antaga Under-officerare, utan höllö före,
at det bör förblifva vid den för Ammiralitets-Collegium utfärdade
instruction, så at Collegium förser dem med fullmakter.
Men häremot föreslogs, at det kunde lemnäs H. Majit at
afgiöra detta ärendet, som rikets tienst och flottans upkomst
fordrar, så at Ammiralitets-Collegii instruction intet må ligga
H. Majit i vägen;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Skrefs altså följande resolution, sedan den för R. o. A.
var justerad, på Landt- och Siö-Militim-Deputationens Betänkande:
Remitteras
til H. K. Majit, som med Råds råde afgiör
detta ärendet, som rikets tienst och flottans upkomst fordrar,
så at den för K. Ammiralitets-Collegium utfärdade instruction
af år 1731 intet må ligga H. K. Majit i vägen.
Frih. Otto Fleming upkom ifrån de Deputerade til Rådsvalet
och berättade, at medan de Deputerade i dag samlats,
har en Deputation ifrån Bondeståndet inkommit och sagt, at
682 (Sept. 10.) Om Rådsvalet.
sorn Bondeståndet af R. o. A. samt Borgareståndet ännu intet
fådt svar hvarken på deras sidsta giorde föreställning om de
licentierade Herrar Riks-Rådens återinträde i Rådet eller Ståndets
begiäran at få blifva dehltagande i Råds-valet,så hade samma
Bondeståndets Deputation, som bestådt af 12 personer, begiärdt
at om förslagen til ledige Råds-embeten ännu ej vore giorde,
de då måtte få vara med; å annor händelse, och deräst berörde
förslager redan voro uprättade, hade de protesterat deremot;
hvaruppå de andre 3:ne Ståndens Deputerade, som Frih.
Fleming berättade, ej annat kunnat svara, än lofvat referera
det hvar i sit Stånd.
Frih. H. Wrede tyckte at som Bondestådet ännu intet
fådt svar på deras begiäran om deltagande i Råds-valet, så
kunde nu den sidst utnämde Deputation gå til de andre Ståuden
och adjungera sig några deras ledamöter, at gemensamt
öfvergifva det upsatte svaret; men så framt Prästeståndet ej
skulle vilja härutinnan giöra et med R. o. A. samt Borgareståndet,
kunde, efter det nu är på slutet af Riksdagen, och
anledning härigenom gifves til at stötas Stånden emellan,
Råds-vahlet upskiutas til nästa Riksdag.
Hr Löwenhielm holt före, at som 12 § i Regeringsformen
utsätter huru många Riksens Råd böra vara til antalet,
och H. K. Majit igenom Extract uhr Råds-Protocollet
af den 7 hujus förestält nödvändigheten af Rådets förstärkning,
om de Riksvårdande ärenderne ej skola afstadna och riksstyrelsen
aldeles ligga under; så vore ouingängeligit, at Rådsvahlet
nu skier; och fördenskul kunde R. o. A. igenom en
Deputation giöra ännu ytterligare föreställning härom så väl
hos Prästeståndet som Bondeståndet, med begiäran derjemte, at
Prästeståndet ville låta någre af sine ledamöter vara R. o. A:ns
samt Borgareståndets Deputerade följaktige til at gemensamt
öfvergifva svaret til Bondeståndet, om deras begiärte deltagande
i Råds-vahlet.
Detta biföls af R. o. A.
Och afsändes härom en Deputation af 8 personer. Frih.
H. Wrede förde ordet.
Sedan justerades den til följe af R. o. A:ns i går fattade
slut upsatte resolution, som kominer at skrifvas på ManufacturDeputations
Betänkande och Berättelse om svenska manufacturernes
tilstånd, hvilken af R. o. A. gillades så lydande
:
Manufakturerna. Presidenten von Drake. 683
Resol.: R. o. A. fant godt at i så måtto bifalla Bor
gareståndets
Extractum Protocolli, så at ingen ändring nu
må tillåtas uti the vid nästförledne tvenne Riksdagar til manufacturernes
uprätthållande och förkofring tagne författningar,
utan varda the härmed än vidare stadfästade; hvarom R. o. A.
äfven fant nödigt, at en § uti Riksdagsbeslutet införas skall,
på lika sätt som vid 1741 års Riksdag skiedt. Therjemte
finner R. o. A. nödigt, at Commerce-Collegium, ManufacturContoiret
och Hallrätterne hafva noga tilsyn, thet the inrikes
tilvärkningar blifva gode och försvarlige, så at ingen skiälig
anledning til klagomål theröfver gifvas må. För öfrigit är
R. o. A. ense med Deputations Betänkande och Borgareståndets
Extractum Protocolli, at til K. Maj:ts nådige afgiörande
hemställes angående praemiers utgifvande för the nämde gröfre
mellerade kläden, och the så kallade debet-sedlars i gång
bringande, samt at H. Maj:t i nåder täckes låta sig vårda om
thesse för riket så kostbara och angelägne inrättningar, samt
uti the mål, vid hvilka Riksens Ständer icke hunnit lägga
handen, som Manufactur-Contoiret eller Commerce-Collegium
kunna finna sig föranlåtne at i underdånighet föredraga til
manufacturernes befordran, i nåder theröfver således förordna,
at altid påfölgden theraf syftes och ledes til Riksens Ständers
hufvudändemål, som är svenska manufacturernes upkomst, befordran
och befästande i riket för närvarande och ti Ikommande
tider. Sluteligen är R. o. A. af then mening, at et
vite af tusende dal. smt utsättes för them, som framdeles ingifver
eller föredrager sådane ansökningar, som röra grunden
til manufacturernes inrättning och the vid nästförledne tvänne
Riksdagar til theras befordran giorde författningar.
Vid detta tilfälle påminte Hr Olof von Törne, at som
R. o. A. vid sidsta Riksdag lemnat Hr Presidenten von Drake
at, i händelse af någon honom åkommande siukdom eller annat
hinder til at skiöta den honom updragne sysslan vid Riksens
Ständers Manufactur-Contoir, få utnämna någon annan Fullmäktig,
som hans ställe i bemälte Contoir förträder, det måtte
fördenskul R. o. A. nu förnya samma sin resolution, så at i
förenämde händelse, eller där något dödeligit Hr Presidenten
von Drake skulle vederfaras, någon Fullmäktig å R. o. Arns
vägnar i Mannfactur-Contoiret ej måtte saknas.
R. o. A. förklarade mycket förtroende til Hr Presidenten
von Drake och lemnade nu, på samma sätt som vid sidst
-
684 (Sept. 10.) Armé-befälet. Riksråden.
ledne Riksdag skiedde, til dess vahl at utnämna den, som vid
sädant tiifälle des ställe uti Riksens Ständers ManufacturContoir
skulle komma at företräda.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af detta dato, hvaruti
förmäles, at sedan H. Maj:t uti samtelige Talemännens
närvaro i Rådet för någre dagar sedan sig i nåder yttrat, at
H. Maj:t i nåder utsedt Hr Riks-Rådet Baron von Rosen at
under H. Maj:t föra commando vid arméen, liar H. Maj:t
sedermera befalt, at sådant måtte varda Riksens Ständer communicerat.
I anledning häraf påminte Hr Lagercrantz, det vanlige
eqnipage-penningar och fält-tractamente måtte af Secrete Utskottet
utses för Hr Riks-Rådet Baron Rosen;
Hvilket biföls af R. o. A., med tilläggning at för Hr
Riks-Rådet Gref Taube jemväl måtte utses equipage-penningar
och siö-tractamente.
Upsattes fördenskul härom följande Extractum Protocolli
til de andre Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Utdrag
af Protocollet hållit hos R. o. A. den 10 Sept.
1743.
S. D. Som Riks-Rådet Hr Baron Rosen kommer at näst
under H. K. Höghet föra commendo öfver arméen vid nu förestående
campagne, så fant R. o. A. nödigt, at så för honom
som Riks-Rådet Gref Taube måtte af Secrete Utskottet utses
vanlige equipage-penningar samt fält- och siö-tractamente;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 24 personer. Talemannen Olof Håkanson
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet,
berättade, at Ståndet gifvit desse sine Deputerade in
commissis at erindra hos Högh R. o. A. huruledes Bondeståndet
under varande Riksdag åtskillige gånger påmint om
de licentierade Herrar Riksens Råd, och at deras besvär måtte
företagas; hvilket Bondeståndet igenom Extractum Protocolli
af den 8 hujus itererat med tilläggning at, på den händelsen
Råds-val nödvändigt skulle skie, Ståndet då måtte jemte de
öfrige Stånden få vara derutinnan deltagande. Men som R.
o. A. och Borgareståndet hvarken velat samtycka til det förra,
Bondeståndet ej eller ännu fådt svar på det senare, utan de
De licentierade Riksråden. Bondeståndet och banken. 685
andre Stånden lika fult skridit til våhlet, så har Bondeståndet
låtit en Deputation gifva de Deputerade til Råds-valet Ståndets
tankar på följande sätt tilkiänna: at aldenstund de lieentierade
Herrar Riks-Rådens sak ej blifvit efter Bondeståndets
begiäran uptagen och skiärskådad och Bondeståndet således,
enligit deras hemmavarande medbröders dem gifne strängaste
instruction, intet fädt giöra sig underrättade hvaruti desse
Herrars fehlsteg bestå, så har Bondeståndet tillika med Högvördige
Prästeståndet återgifvit dem sit förra förtroende och
derjemte påstådt, at de i Rådet igen måtte få inträda; hvarutinnan
Bondeståndet så mycket mera förmodat at vinna R.
o. A:ns samt Borgareståndets bifall, som riket härigenom kunde
undgå at besväras med de dryga pensioner, hvilka til de licentierade
Herrar Riksens Råd utbetalas, och detta mycket skulle
bidraga til en fulkomlig enighets återställande i riket; hvarföre
Bondeståndet också härigenom än ytterligare velat inhämta
R. o. Arns utlåtande häröfver samt derhos förklara, at
om R. o. A. ej skulle täckas bifalla Bondeståndet i detta mål,
eller lemna dem at få blifva deltagande i Råds-valet, protesterar
Bondeståndet aldeles deremot, at nya Råder väljas innan
undersökt blifver om de förre Råden äro skyldige, då de böra
dömas och mista sine pensioner; men om de äro oskyldige åter
sättias in i Rådet igen.
Talemannen Olof Håkanson fulföigde vidare, at Bondeståndet
angående deras sidsta Extractum Protocolli af den 10
hujus lägger ännu det dertil, at så framt dem afslås at få
hafva deras Fullmäktig med i Banquen, afsäijer sig Boudeståndet
härigenom al guarantie för Banquen. Det kunde väl
tyckas, sade Talemannen, at Bondeståndet intet kan hafva
stora penningar på Banquen, men det lilla en Bonde äger, består
dock i en sedel, som ligger honom så högt om hiertat,
som någon annan kan vara mån om långt större egendom.
Frih. Coijet svarade, at R. o. A. med första lära lemna
det ärbara Bondeståndet deras svar öfver begge målen. Bad
imedlertid förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Hr Löwenhielm utlät sig det han för sin del gerna
skulle se, det Bondeståndet beviljades at få hafva någon Fullmäktig
i Banquen, så vida de åtaga sig guarantien, ty då
kunde det med rätta säijas, at hela Sveriges rike är Banquens
garant. Det vilkor kunde dock förbehållas, at Bondeståndet
686 (Sept. 10.) Bondeståndet och banken.
matte taga någon af de 3 andre Stånden eller rent af en
Bonde til sin Fullmäktig.
Flere andre af R. o. A. förklarade sig på samma sätt.
Men Hr Sprengtport holt detta betänkeligit, eftersom
Bondeståndet deraf kunde taga sig anledning at vid tilkommande
riksdagar påstå ständigt säte i Secrete Utskottet och
Banco-Deputation.
Frih. Scheiding lade härtil, at om Bondeståndet, på sätt
som vid denne Riksdagen skiedt, lemnäs det ena insteget efter
det andra, lära de på slutet begiära at också komma med i
Rådet.
Hr Lewin Blixen tykte, at Bondeståndet väl kunde beviljas
den förmån at hafva sin Fullmäktig med, när de deremot
påtaga sig det onus at jemväl guarantera Banquen.
Hr Riebe: Banquens säkerhet kan härigenom intet blifva
större, ty de af Allmogen, som sittia på crouo-hemman, äga
intet at guarantera med, efter grunden är cronans, och ko eller
so kan intet långt förslå; frälse-bönderne åter få intet hafva
någre Fullmäktige vid Riksdagarne.
Hr Ehrencreutz förestälte ännu vidare, det Banquen härigenom
ej kan vinna någon större säkerhet utan verket skulle
endast blifva divulgerat, i anseende hvartil och som Riksdagen
dessutom redan är afblåst, så at ingen laglig deliberation numera
härom kan hållas, så påstod Hr Ehrencreutz, at Bondeståndets
begiäran i detta mål ej måtte uptagas.
Härmed instämde åtskillige af R. o. A.
Och blef altså, efter något vidare discourerande, Bondeståndets
begiäran aldeles afslagen;
Hvarom Riddarhus-Fiscalen Cedercrona afsändes at gifva
de andre tvänne Stånden vänlig del, med berättelse, at R. o.
A. så mycket mindre kunnat lemna Bondeståndet at få någon
Fullmäktig i Banquen, som det är aldeles stridande emot Riksdagsordningen.
Och ehuru Bondeståndet under nuvarande Riksdag
för vissa omständigheter skull fått inträde i Secrete Utskottet,
har dock Banco-verket expresse blifvit undantagit,
så at Bondeståndet ej fädt hafva någre Deputerade i BancoDeputation.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande och Berättelse,
angående thet, som uti K. Maj:ts nådige särskilte Proposition
om justitiae-ärenderne är anfördt, berättandes Deputation sig
hafva för thetta med särskilt Betänkande til Riksens Ständer
Justitie-ärenden.
687
inkommit öfver the 5 första §§ af högstbemälte Proposition,
som angå religions-målen, och hvad vidare tlierutinnan om
justitiae-ärenderne förmäles, så har Deputation jemväl bordt
vid handen gifva, at hvad then 6 § angår, som innehåller
huruledes i Maii månad förledit år et eftertänkeligit buller och
oväsende här i staden sig yppat, i thet at the ifrån Dalarne til
arméens förstärkning utcommenderade recruter ej allenast visat
sig upstudsige, utan ock vägrat gå om bord, hvarjemte någre
få äfven utbrustit uti högst förgripelige utlåtelser, så har Deputation
för sin del icke något at påminna vid hvad K. Maj:t
vid thetta tilfälle af idel nåd i anseende til ätskillige förekomne
omständigheter förordnat.
Angående Sahla stads utvidgande, som uti 7 § omröres,
så förmodar Deputation, at som then af H. K. Majit förordnade
Undersöknings-Commission redan insändt sit Betänkande
jemte Protocoller och handlingar thenne saken rörande, så
lärer H. Majit, när tid och tilfälle thertil gifves, samma mål
sig til afgiörande i nåder företaga.
Hvad beträffar then vid embarqueringen på Rådmansö
existerade och i 8 § omförmälte oreda, hvaröfver en Undersöknings-Commission
förordnad blifvit, så berättar Deputation
sig ej hafva något at påminna thervid, at H. Majit i anledning
af bemälte Commissions Betänkande befriat Hr GeneralLieutenanten
Baron During, som the flere, ifrån alt tiltal.
Beträffande thernäst then 9 §, som angår thet emot Lieutenanten
Det. Lönbom angifne brott, så är ej något at erindra
vid then nåd H. Majit honom, Lönbom, i anseende til bevekelige
omständigheter, erfara låtit.
Icke eller är något at anmärka vid then 10:de § af Proposition,
angående thet emot Grefvinnan Margareta Reenstierna
angifne mål.
Uti 11 § förmäles om Riksens Ständers vid 1741 års
Riksdag giorde föreställningar om justitim-ärender, så i gemen
som i synnerhet, och huru alt sådant til värkställighet blifvit
befordrat; berättandes Deputation härvid sig hafva af then
bifogade förteckningen therpå så väl som the håldne Protocoller
förnummit, thet Herrar Riksens Råd thervid en högst
berömmelig flit och sorgfällighet användt, med mera.
I anseende til the i then 12 § anförde skiäl och omständigheter,
berättar Deputation sig hålla före, at K. Lag-Commissionen
må än vidare fortfara uti thes anbefalte förrätt
-
688 (Sept. 10.) Justitie-ärenden.
ningar med krigs- och siö-articlarnes öfverseende och lämpande
efter allmänna lagen.
Vid hvad H. K. Majit uti 13 § af thes nådige proposition
gifvit tilkiänna, angående tienligt sätt och utvägar til Executions-värkets
bringande i fulkomligit stånd, finner Deputation
icke något at påminna.
Angående the uti 14:de och 15:de §§ omrörde mål, så har
Deputation sig theröfver både redan inkommit och än vidare
inkomma skal med särskilte Betänkande.
Angående Krigs-Commissarien Perment, som uti 16 § omröres,
så håller Deputation före, at H. Majt thermed icke
vidare lärer behöfva besväras, i fall han ej skulle åter i riket
inkomma.
Sidst berättar Deputation, thet K. Majit ej velat obemält
lemna, at sedan thes nådige utslag emellan interessenterne uti
commiss-fahrtyget, Die Gerechtigkeit kallat, utfärdat blifvit,
och Hållendske skiepparen Tönnes Hinrichsson Smitt, angående
thet npbragte skippet De Vergoldte Bpttertonn, ock förklarat
at samma skiepp ej kunde för prise auses, hafva interessenterne
med then ansökning inkommit, at ej allenast skieppet
med laddningen mätte innan skiepparnes resa värderas, utan
ock honom påläggas at therföre ställa borgen; hvilken ansökning
Deputation förmäler H. Majit afslagit samt i nåder för
godt funnit at uti Propositionen til Riksens Ständers öfvervägande
lemna at fastställa huru vida vid slike tilfällen förhållas
må. Och som Deputation redan sit Betänkande insändt,
angående interessenternes besvär, så håller Deputation i allmänhet
före, at oaktadt någor vil hos Riksens Ständer sig
besvära öfver Justitiae-Revisionens dom eller utslag, bör icke
thes mindre samma dom eller utslag sättas i fullkomlig värkställighet
til följe af 2 § i K. Förordningen af den 22 Novembris
1738; hvilket alt thet ena med thet andra Deputation til
Riksens Ständers ompröfvande hemställer.
Hr Goes tykte at efterfrågas borde huru Perment kommit
at romma, och hvem som för honom i borgen gådt.
Men härmed afstadnade, eftersom R. o. Arns Deputation,
hvilken varit hos de andre Stånden i det här förut omtalte
ärendet, nu kom tilbaka, då
Frih. Wrede, som fördt ordet, berättade at Deputation
efter R. o. Arns befallning varit hos Prästeståndet och försökt
at öfvertala dem, men at de intet velat adjungera sig med
R&dsvalet.
689
R. o. A:ns Deputerade at gemensamt öfvergifva svaret til
Bondeståndet på deras begiäran at få vara deltagande i Rådsvalet.
I det samma at Frih. Wrede detta omtalte, anmältes och
på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Prästeståndet
af 4 personer. Biskoppen Doctor Jacob Benzelius förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Prästeståndet, berättade
at Prästeståndet, i anledning af R. o. Arns nu nyss til dem
giorde beskickning, med bekymmersamhet öfverlagt om svaret
til Bondeståndet, angående deras begiärte deltagande i det förestående
Råds-valet; och som Prästeståndet ansedt den af
Bondeståndet giorde Proposition som alternatif, antingen at de
licentierade Herrar Riks-Råden åter må lemnäs inträde i Rådet
igen eller ock Bondeståndet få blifva deltagande i Råds-valet
om det nödvändigt måste skie, så har Prästeståndet, til afböijande
af al vidlöftigliet och på det Riksens Ständer med enighet
måtte kunna åtskiljas, stadnat i det slut, at de tvänne af de
licentierade Herrar Riksens Råd, som ännu äro i lifvet, måtte
åter insättias i Rådet igen, önskandes Prästeståndet af alt
hierta, at R. o. A. med dem härutinnan ville giöra et, då alt
missnöije hos menigheten i landet kunde afböijas, som eljest
torde hafva elak effect.
Frih. Coijet svarade, at R. o. A. väl redan yttrat sig
härom, men lära ännu vidare taga denne saken i öfvervägande
och deröfver lemna Högvördige Prästeståndet sin utlåtelse;
bad imedlertid förmäla R. o. Arns vänliga hälsning.
Prästeståndets Deputation afträdde;
Hvarefter Frih. H. Wrede förestälte, at som Prästeståndet
nu gior et med Bondeståndet, angående de licentierade
Rådens åter insättande i Rådet, hvarigenom hinder möter vid
det tilärnade Råds-valet, så kunde, på det undvikas måtte, at
Stånden ej komma sinsemellan at stötas, med Råds-valet, på
sätt som Borgareståndet i sidsta pleno föreslagit, upskiutas til
nästa Riksdag, då man, sedan de licentierade Rådens sak
blifvit undersökt, får se huru vida man vil kasta förtroende
til dem och åter kan sättia dem i Rådet igen.
Frih. Cronhiort tykte, at som 12 § i Regeringsformen
utsätter huru många Riksens Råd böra vara til antalet, och
lagen således är på denna sidan, så borde R. o. A. låta valet
gå för sig, samt pålägga dem, som derutinnan giöra hinder, alt
ansvar om rikets tienst kommer at lida.
Adelns Protokoll [XIV) 1742—1743. II. 44
690 (Sept. 10.)
Rådsvalet.
Hr Riebe föreslog, at R. o. A. måtte upbryta sit exemplar
och gå dermed up til H. Maj:t, sedan de tillika gifvit de
andre Stånden sådant tilkiänna.
Men det approberades intet af R. o. A.;
Utan continuerades med förra discourserne;
Då Frih. Alex. Palbitzski önskade, at R. o. A. i detta
mål ville foga sig til de andre Stånden, så at ingen vidare
oenighet härigenom måtte upkomma; hvilket i den situation
vi nu äro kunde hafva med sig alt för bedröfliga påfölgder för
hela riket, derutinnan han ej ville taga någon del.
Atskillige andre af R. o. A. instämde jemväl med Frih.
Palbitski uti den önskan, at R. o. A., til en fulkomlig enighets
återvinnande, måtte insättia de licentierade Herrar RiksRåden
i Rådet igen.
Men som detta af andre åter på det högsta emotsades, så
hemstälte
Frih. H. Wrede, om intet R. o. A. skulle behaga at låta
en Deputation afgå til de andre Stånden och ännu ytterligare
anmoda dem, i synnerhet Prästeståndet, at låta valet gå för
sig, samt tillika gifva tilkiänna, at R. o. A. i annor händelse
förenar sig med Borgareståndet och upskiuter med Råds-valet
til nästa Riksdag, samt lemnar på deras ansvar om rikets
tienst och välfärd derigenom på något sätt kommer at lida.
Hr Thure Gust. Rudbeck förmente, at ingenting dermed
lärer kunna uträttas, at R. o. A. säija, det de lemna
denne saken på de andre Ståndens ansvar, ty de lemna den
åter på vårt och säija, at vi giordt emot lagen, at vi förnekat
Herrar Riksens Råd en laga och behörig undersökning.
Frih. Cronhiort påstod, det man aldrig nekat dem justiee,
utan som vid denne Riksdag ingen tid öfrig varit deras
besvär at uptaga, lagligen skiärskåda och bepröfva, så är dermed
allenast til nästa Riksdag upskutit.
Hr Thure Gust. Rudbeck svarade, at om de då ligga
i mullen, lärer det blifva för sent och deras sak aldrig komma
fram, så at publiquen får derom kundskap och blir tilfredsstäld.
Sedan härom med någon vidare och häftig motsäijelse å
ömse sidor blifvit discourerat;
Biföls omsider Frih. Hindr. Wredes giorde hemställande;
Och upsattes altså följande Extractum Protocolli, hvilket
för R. o. A. uplästes och gillades.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 10 Sept. 1743:
Rådsvalet. Rosen. Tronföljarens ed. Riksdagarna. Törneman. 691
Sedan R. o. A. hos de andre respective Stånden förklarat,
at de förblifva vid sit en gång fattade slut, angående de vid
1738 års Riksdag licentierade Herrar Riksens Råd, och de
trenne Stånden också redan låtit sine Deputerade skrida til et
lagligit och ordenteligit val, så hade R. o. A. nu intet förestält
sig at härutinnan skulle giöras något uppehåld, och anmodar
fördenskul nu härigenom högvördige Prästeståndet at
låta valet fullbordas och försiggå; i annor händelse förenar sig
R. o. A. med Borgareståndet, at med Råds-vacancernes besättiande
må anstå til nästa Riksdag, och förbehåller R. o. A.
sig at vara utan skuld, om rikets välfärd härigenom något
skulle komina at lida. Actum ut supra.
Med förenämde Extracto Protocolli afgick en Deputation
af 6 personer. Cammarherren Ehrencreutz förde ordet och fick
derjemte in commissis at gifva de andre Stånden tilkiänna,
det R. o. A. vilja utse 24 personer at beneventera H. K. Höghet,
med anmodan, at de andre Stånden jemväl ville utnämna
et deremot svarande antal af sine ledamöter.
Frih. von Otter anmodades at hos Secrete Utskottet anmäla
R. o. A :ns åstundan, at Secrete Utskottet med första måtte utse
medel til equipage-penningar och fälttractamente för Hr RiksRådet
Baron Rosen, som nu snart måste resa härifrån til arméen.
Uplästes project til eden för H. K. Höghet, hvilken
af R. o. A. gillades och finnes ibland allegaterne til detta
Protocoll. {Bil. N. 9.)
Anmältes åter en Deputation ifrån Bondeståndet, hvilken
på vanligit sätt emottogs. Talemannen Olof Håkanson förde
ordet och, näst aflagd hälsning, berättade huruledes, så väl i
anledning af Secrete Utskottets Extractum Protocolli under den
30 sidstledne Aug. som eljest, hos Bondeståndet har i öfvervägande
kommit den myckna kostnad, som landet förorsakas
igenom de långsama Riksdagarne; och som Bondeståndet tror
skulden dertil vara, at Riksdagarne hållas här i Stockholm,
så har Bondeståndet igenom Extractum Protocolli, hvilket nu
öfvergafs, yttrat deras välmente tankar om Riksdagens flyttning
til någon annan ort.
Sedan öfvergaf Talemannen et annat Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 5 hujus, angående någon belöning
och recommendation för Vice-Häradshöfdingen Pehr Törneman,
som förestått Secreterare-sysslan vid den öfver krigets olyckeliga
utgång förordnade Riksens Ständers Commission.
692 (Sept. 10.) Frälsehemman. Löfwing. Rådsvalet.
Vidare påminte Talemannen om R. o. Arns svar och utlåtelse
öfver Bondeståndets igenom Extractum Protocolli giorde
föreställning, angående frälsehemmans lika deltagande i cronoskiutser
och giärder med crono-allmogen, hvartil Bondeståndet
så mycket mera förväntar et gunstigt bifall af Högh R. o. A.,
som nöden nu är för handen och Allmogen i landet är uti
et ganska slätt och utblottadt tilstånd, så at den behöfver
lisas uti des många besvärligheter vid de nu förestående marcher
och durchtoger.
Sluteligen recommenderades Capitaine Löfwings ansökning
hos R. o. A., så at han på något sätt måtte blifva soulagerad.
Frih. Coijet bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och sade, at R. o. A. lära företaga sig de af Bondeståndet nu
anmälte och recommenderade ärender.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Straxt härpå anmältes och efter vanligheten emottogs en
Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer. Handelsmannen
Thomas Plomgren förde ordet och, näst aflagd hälsning,
berättade, at sedan Borgareståndet i går munteligen gifvit
Högh R. o. A. deras tankar tilkiänna om Råds-valets upskiutande
til nästa Riksdag, så har, i anseende til de sig nu sedermera
yppade hinder och svårighet vid det tilärnade Rådsvahlet,
genom det at Prästeståndet giordt et med Bondeståndet
angående de licentierade Herrar Riks-Rådens åter insätliande
i Rådet igen, Borgareståndet nu upsatt sin mening härom
skrifteligen, hvarom Handelsmannen Plomgren fram ga f et Borgareståndets
Extractum Protocolli, som på begiäran uplästes,
hvaruti Ståndet hemställer om icke, i anseende til the svårigheter
och inkast, som vid thet nu tilärnade Råds-valet giorde
blifvit, the i Rådet varande ledige rum kunde til nästa Riksdag
lemnäs obesatte, och i thet stället förordnas, at hvarthera
Råds-Devision må anses för fullsutten tå 5 af Herrar Riksens
Råd thervid äro tilstädes, för thet tilförne faststälte antalet
7, och thet så mycket mer, som antalet, tå riket ännu hade
alle sine sedermera bortmiste ansenlige provincier i behåld,
bestod allenast af tolf, och utom thet, at nu 13 af Herrar
Riksens Råd lefva, kommer jemväl riket at niuta then förmån,
at Rådet af H. K. Höghet biträdes, hvarjemte ock therigenom
en årlig besparing i staten af 18,000 dal. sint erhålles.
Frih. Coijet tackade för communication häraf och bad
förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning tilbaka.
Eiksdagsbeslutet. Krigsfiskal Mannerfelt. 693
Borgareståndets Deputation afträdde.
Föredrogs Riksdagsbeslutet.
Ingressen biföls.
l:sta § biföls jemväl af R. o. A.
Vid 2:dra §, som handlar om krigets olyckeliga utgång,
funno R. o. A. at, likmätigt deras förra Resolution uppå Secrete
Utskottets Extractum Protocolli med berättelsen om orsakerne
til kriget, införas bör, thet Riksens Ständer icke funnit,
at vid the förehafde öfverläggningar om krigets börjande något
blifvit handlat emot rikets sanskyldiga nytta och välfärd;
Hvilket skrefs in margine.
I följe deraf blef ock näst orden; »emot Ryssland», tillagt:
»på goda skiäl förklarade kriget».
Det som längre ned i §:n talas om, at the Befählhafvande,
som bärtil varit vållande, blifvit efter Riksens Ständers fastställande
derföre lagförde och straffade til lifvet, ändrades således,
at i stället för orden »straffade til lifvet» sättes: »och af
Commissionen dömde som domarne utvisa».
Vid detta tilfälle ingaf Krigs-Fiscalen Mannerfelt et Memorial,
hvaruti han anförer, thet han ej annat förmodat, än
at Riksens Ständer skulle thenna gången til öfverseende sig
företaga the af Commissionen tid efter annan fälte domar, men
som han finner, thet ingen tid numera för Riksens Ständer
thertil är öfrig, så har han, som af Riksens Ständer sielfve
blifvit pålagd at så väl inför General-Krigs-rätten, som then
förordnade Ständernes Commission föra embetes-tahlan i de
mästa mål, funnit sig föranlåten at giöra sit förbehåld til undvikande
af vidrige tilmälen för efterlåtenhet nu och i framtiden,
ifall berörde domar skulle komma under ytterligare skiärskådande,
med åberopande af the handlingar, som uti Riksens
Ständers Commission inkommit och för honom nogsamt skola
å daga gifva, at han, enligt Commissionen honom lemnade
skriftelige befallning efter hvarje måls beskaffenhet och thes
embetes plikt, utan enskylt afseende handhaft sakerne til sit
laglige lopp, så mycket som på honom ankommit; men berättar
thes utan sig icke kunnat inkomma med någre anmärkningar
öfver hvar och en omständighet, som utslagit emot thes begrep
och tanka, hälst arbetets myckenhet i Commissionen och domarnes
nära fölgd pä hvarandra förhindrat Commissionen at
ännu lemna honom nödige exemplar och afskrifter af domarne,
hvaraf han then usage giöra kunnat, som han nödigt funnit,
694 (Sept. 10.) Riksdagsbeslutet.
giörandes sig dock försäkrad at hos Riksens Ständer bibehållas
uti et mildt omdöme.
Hr Ruthenscböld förbehölt sig, at Commissionens acter
måtte förvaras til nästa Riksdag och de af Commissionen af~
sagde domar, som nu icke blifvit Riksens Ständer föredragne,
då vidare öfverses, aldenstund han intet funno, at vid en del
Commissionens utslag quadrera emot facta.
Hr Olivecrona berättade, at Commissionens acter nu
renskrifvas och skola sedan efter Commissionens beslut förseglas
och vid Riddarhuset förvaras.
Frik. Cronhiort påstod, at de ej måtte renskrifvas, utan
straxt förseglas.
Hr Olivecrona förestälte deremot, at Commissionens
Protocoller väl måste för redigheten skull renskrifvas och i
ordning bringas, men de öfrige acterne blifva ej omskrefne.
R. o. A. stadnade i det slut, at Riksens Ständers Commissions
acter tillika med förberörde Memorial innan Riksdagens
slut komma at igenomdragas, folieras och förseglas,
samt sedan til nästa Riksdag förvaras;
Hvilken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst och
gillad, skrefs på sielfva Memorialet, som straxt afsändes til
de andre Stånden.
Hr Löwenhielm förklarade, det han intet varit tilstädes
när Generalernes domar här på Riddarhuset blifvit faststälte,
och toge han således ingen del deruti.
Hr Olof von Törne och några flere giorde detsamma.
Atskillige andre af R. o. A. åberopade sig deras i Generalernes
sak til Protocollet giorde reservationer.
Continuerades med slutet af 2:dra §.
Vid det som sägs, at riket genom det olyckeliga kriget blifvit
utblottadt af medel och manskap samt sig i giäld fördiupat;
Påmintes, at de orden, »samt sig i giäld fördiupat», måtte
gå ut, efter som man ej sä noga behöfver uptäcka rikets svaga
i Riksdagsbeslutet, som kommer för allas ögon.
Detta biföls af R. o. A.;
Och utslöts jemväl efter R. o. A:ns godtfinnande ordet,
»tidigt», så at meningeu nu blifver sålunda: »at Riksens Stän^
der förleden våhr hunnit så långt, at de kunnat samla krigsmakten
och utrusta galere-flottan» etc.
Deputation, som varit hos Prästeståndet, kom nu tilbaka
och berättade
Bådsvalet uppskjutes. R.r. Wrangel. 695
Hr Ehrencreutz, sorn fördt ordet, at han til följe af
R. o. A:ns befallning varit hos Prästeståndet och öfvergifvit
det medhafde R. o. A:ns Extractum Protocolli, som straxt
blifvit upläst. Prästeståndet hade ock lofvat at oförtöfvat
lemna R. o. A. svar derpå.
Continuerades med 3:die § af Riksdagsbeslutet, angående
then med Ryssland slutne freden;
Hvilken § biföls.
4:de §, angående suceessions-valet och hvad mera dertil
hörer, biföls af R. o. A.
Under upläsandet af 5:te § anmältes och på vanligit sätt
emottogs en Deputation ifrån Prästeståndet af 4 personer.
Biskoppen Doctor Ryzelius förde ordet och näst aflagd hälsning
ifrån Prästeståndet, gaf tilkiänna, at som Högh R. o. A.
intet velat förena sig med Präste- och Bondestånden angående
de tvänne licentierade Herrar Riks-Rådens återinträde i Rådet
igen, sä har Prästeståndet til undflyende af all vidlöftighet,
som annars nu skulle existera, bifallit at med Råds-vacancernes
besättande må anstå til nästa Riksdag, och riket imedlertid
styras af the Riksens Råd, som nu äro, nemligen at 5
på livar Division blifva fullsutne, hvarigenom äfven någon besparing
kan vinnas i staten.
Frih. Coijet bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Och Prästeståndets Deputation afträdde;
Hvaruppå R. o. A., i anseende til de giorde svårigheter
vid thet tilärnade Råds-vahlet, samtykte äfven thertil, at the
i Rådet nu ledige varande rum lemnäs obesatte til nästa Riksdag;
kommandes imedlertid, på sätt som Borgareståndet föreslagit,
hvar Råds-Division, enär flere ej kunna vara tilstädes,
at bestå af 5 Herrar Riksens Råd, som blifva fulsutne til the
förekommande ärenders afgiörande, i stället för thet tilförne
faststälte antalet af 7.
Frih. Sten Bielke erindrade, hurusom han förra gången
haft den ähran at berätta alla de skiäl, hvarpå Hr Riks-Rådet
Baron Eric Wrangel grundat sin ansökning om nådig dimission
ifrån thet honom anförtrodde Råds-embetet, och at Hr
Riks-Rådet icke kunnat öfvertalas at afstå derifrån; i anseende
hvartil R. o. A. också då behagat samtycka til Hr
Riks-Rådet Wrangels begiäran; men som omständigheterne sig
sedermera på det sättet förändrat, at de ledige Råds-embeten
nu ej komma vid denne Riksdagen at besättias, så hemstälte
696 (Sept. 10.) Biksråden Wrangel och Tessin.
Frih. Bielke om intet R. o. A. nu finna at nödvändigheten
och rikets bästa mer än någonsin kräfver, at man söker förmå
så väl Hr Riks-Rådet Baron Wrangel, som Hr Riks-Rådet Gref
Tessin, at förblifva qvar i Rådet, åtminstone til nästa Riksdag.
Flere andre instämde härmed och samtelige R. o. A. önskade,
at bägge desse Herrar Riksens Råd, som äro omistelige
uhr Rådet, kunde stå at öfvertalas at blifva qvar, åtminstone
til nästa Riksdag.
Frih. Carl Fredr. Scheffer sade, at hvad Hans Excellence
Hr Riks-Rådet Gref Tessin beträffar, så är han försäkrad,
det Hans Excellence oförändrat framhärdar i sit förra
upsåt och begiäran om dimission ifrån Råds-embetet; och som
R. o. A. redan en gång dertil samtykt, så lära R. o. A. nu
mera ej kunna rygga eller återkalla deras förriga beslut. Imedlertid,
som högsta nödvändigheten för rikets tienst sådant fordrar,
så kunde, om R. o. A. så behagade, H. Maj:t i underdånighet
ombedias at af mervälbemälte Herrar måtte å nyo begiäras,
det de sin bortgång uhr Rådet åtminstone til nästa
Riksdag upskiuta; dock at sådant på deras fria vilja ankomma
måtte, så at H. Maj:ts nådiga afskied, när de åstunda, för
dem utfärdas.
Detta biföls af R. o. A.
Och upsattes härom et Extractum Protoeolli til de andre
Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 10 Sept. 1743:
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande huruledes, sedan
nu mera den omständigheten sig yppat, at de ledige Riks-Rådsembeten
vid denne Riksdag ej komma at besättias, nödvändigheten
och rikets bästa mer än någonsin kräfver at söka
förmå de tvänne Herrar Riks-Råden Baron Wrangel och Gref
Tessin, som hos Riksens Ständer anhållit om afskied samt
dertil deras samtycke erhållit, i deras embeten vidare fortfara;
och som R. o. A. vid detta tilfället sig erindrade de försök,
hvilka redan af dem blifvit giorde til förenämde Herrar RiksRåds
qvarbehållande i Rådet, men ej den önskade värkan ägt,
så kunde fuller R. o. A. ej rygga deras förr fattade beslut,
eller återkalla deras til afskiedet lemnade samtycke, men funno
likväl för godt H. K. Majit i underdånighet at ombedia, det
måtte å nyo af mervälbemälte Herrar Riks-Råd begiäras, at
de deras bortgång uhr Rådet åtminstone til nästa Riksdag upskiuta
ville, dock at sådant uppå deras fria vilja ankomma
Stockholms borgmästares och rådmäns rang.
697
måtte, så at enär de det åstunda H. K. Maj:ts nådige afskied
för dem utfärdas; hvilket med de öfrige Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Commissarien Urlander
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet,
öfvergaf et Extractum Protocolli af innevarande dato, som på
begiäran uplästes, hvaruti förmäles thet samtelige i Ståndet
närvarande Borgmästare och Justitiarier, vid thet tilfället R.
o. A:ns Extractum Protocolli af den 25 Aug. sidstledne, angående
förbättring i rangen för Borgmästare och Rådmän i
Stockholm samt rang för the öfrige städers Borgmästare, blef
upläsit, enständigt itererat thes förut yttrade mindre nöije af
thenne them tilärnade rangen, emedan the altid skola hålla
för sin största heder, at som redelige svenske män få med
öfrige medlemmarne i riket täfla i tienst och färdighet uti alt,
ländande til höga öfverhetens nöije och fäderneslandets sanskyldiga
välfärd, samt under thet samma med alla krafter få
visa sin benägenhet och upriktiga nit uti hvad til theras städers
och Borgerskaps välgång och förkofring bidraga må, och
thymedelst bibehålla och befästa thet emellan Magistrat och
Borgerskap högstnödiga förtroende, hvilket med en oskiljaktig
kiärlek altid förknippadt. utgiör then rätta beständiga hedren.
Vidare förmäler Ståndet, thet the anhållit, at thesse theras
tankar behörigen skulle the öfrige Stånden tilkiänna gifvas;
försäkrandes the therjemte thet hos them dubbelt skulle föröka
vördnaden och tacksamheten om R. o. A. skulle thenne them
viste benägenheten uti the städernes angelägenheter rörande
och til theras uphielpande tiänande måls gunstbenägna uphielpande
förvandla. Och som Borgareståndet ej utan särdeles nöije
berättar sig förnummit en sådan Borginästarnes och Justitiariernes
upriktiga declaration och berömvärda benägenhet at förblifva
vid then förra svenska vanligheten; altså har thet så mycket
mindre velat vara ther emot, som Ståndet äfven finner, thet
städernes Borgmästare och Justitiarier til thenna theras begiäran
så mycket mera skiäl hafva, som thet ej kan finna
vara med Borgmästare-embetets värdighet enligt at få rang
med eller under the på then sidsta numera på rangordningen
upförde, hvilka til större delen handledas af andra embetesmän,
men ej något särskilt värk eller rätt dirigera, sorn likväl en
Borgmästare så i justitise- som politie- och oeconomie-mål an
-
698 (Sept. 10.) Riksdagsbeslutet. Tid och ort
förtrodt är, och sielfva domstohlen ej lärer kunna anses för
mindre än en Häradsrätt, sora dock emellan sig och K. Ilofrätterne
erkiäuner en högre domstohl, men ej Rådstugurätt,
utan ifrån then lika som ifrån Lagmansrätten directe gås til
Hofrätten. Men hvad åter förbättringen i rangen för Stockholms
Magistrat beträffar, så aldenstund Stockholms Borgmästare
och Rådmän redan hafva rang, thy berättar Ståndet
sig förblifva vid sit förra utlåtande til alla delar.
Frih. Coijet bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde;
Och företogs åter Riksdagsbeslutet.
5:te §, 0111 bevillningen, som Riksens Ständer sig åtagit,
med mera, biföls;
6:te §, om continuation af slotshielpen samt lön och betalnings-afgiften,
biföls;
Likaledes biföls 7:de §, om de til rikets försvar upnegocierade
medels riktiga återbetalning;
8:de §, om vacancers tillåtande, så väl vid cavalleriet
som infanteriet och båtsmansliållet, biföls;
Äfvenledes biföls 9:de § om de tagne författningar til
statsbristens sublevation;
10:de §, om thet för riket nyttiga Banco-värket, biföls;
Jemväl biföls ll:te §, hvarutinnan Secrete Utskottets
giöromål gillas och approberas;
12:de § angående tiden och orten til Ständernes nästa
sammankomst.
I anledning af R, o. A:ns redan den 18 Aug. sidstledtie
fattade resolution på Gref Axel Rutger Sparres Memorial utsattes
tiden til Ständernes nästa sammankomst til medium
Septembris 1746.
Angående orten, hvarest Riksens Ständer skola komma
tilhopa at hålla nästa Riksdag;
Så uplästes först Bondeståndets Extractum Protocolli af
innevarande dato, hvarutinnan uprepas hurusom Ståndet af
tilräckelig erfarenhet rönt, at sielfva orten, hvarest Riksdagar
desse sednare tider blifvit håldne, har til deras långsamma utdrägt
varit förnämligaste orsaken; hvarigenom ock händt, at
Riksens Allmoge blifvit til så stora utgifter i Herredags-penningar
brakte, at mången contribution varit dem mindre tryckande;
lärandes de flere högviktige skiäl ej vara de öfrige
respective Stånden obekante, hvilka tilstyrka högsta nödvän
-
för nästa riksdag. Utr. ministrarne. 699
digheten af Riksdagarnes flyttiande, ehuru ock omständigheter
kunna förebäras, som synas giöra flyttningen svår; och fördenskul
har Bondeståndet funnit sig föranlåtit til de öfrige respective
Ståndens gunstbenägna och skiäliga bifall ödiniukt och
vördsamt at hemställa denne nyttige och högstnödige föreställning,
varandes Ståndet af then tankan, at orten, hvarest Riksdag
härnäst må hållas, kan blifva antingen i Norköping, Lindköping
eller Orebro eller någon annan ort, hvilken H. Maj:t
finner lägligare.
Vidare uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 30 Aug. sidstledne, hvaruti Secrete Utskottet, i anledning
af Riksens Ständers Extractum Protocolli af den 25 Julii,
angående huruvida Utrikes Ministrer hädanefter måge vistas
på then ort, hvaräst Riksdagar hållas, berättar sig hafva vid
öfvervägande befunnit, at enär Riksdagar hållas i Stockholm,
undantagandes i händelse af Konunga-val, vistandet här å orten
the främmande Ministrer ej väl kan betagas, l:o emedan the
med sine förrättningar och negociationer äro accrediterade til
hofvet; 2:o äro the uti en långlig vana at under Riksdagarne
få vistas här i Stockholm och 3:o torde det hafva
svårighet med sig at anvisa them någon ort, hvaräst the skulle
finna the beqvämligheter, med hvilka the kunna vara belåtne;
men ifall Riksdagen skulle komma at förläggas til någon annan
ort, är Secrete Utskottet af then tankau, at Riksens Ständer
kunde förbehålla sig, at inga främmande Ministrer äro på
samma ort tilstädes, utan at the här såsom i residence-staden
qvarblifva; hvilket alt Secrete Utskottet til Riksens Ständers
ompröfvande och godtfinnande hemställer. För öfrigt berättas,
at ehuru Secrete Utskottet i följe af ofvanberörde Extracto
Protocolli haft frihet at antaga underskrefne Memorialer i denne
saken, har dock inga sådane Memorialer til Secrete Utskottet
inkommit.
Sidst uplästes Riksdags-fullmäktigens ifrån Lunds stad Hr
Carl Ludvig Allegres Memorial, hvaruti han håller före, at orsaken,
hvarföre Riksdagarne så länge öfver then i Riksdags-ordningen
föreskrefne tiden utdragits, består förnämligast theruti, at
Riksdagen altid hållits här i Stockholm; then hemlige del och
influence uti the aldra angelägnaste riksdagsgiöromålen, hvartil
Utländske Ministrerne hafva thet aldra lägligaste tilfälle i verlden,
så länge Riksdagarne anställas på samma ort, hvaräst the
vistas; at K. Collegiernes ledamöter och betienter igenom Riks^
700 (Sept. 10.) Om nästa riksdag.
dagarnes beqvämliga bivistande härstädes blifva ifrån theras vanlige
embets-sysslor hindrade; at the ansenlige medel, som för
Riksdagsfullmäktige ifrån alla städer och landsorter i hela riket
samlas, allena här i Stockholm komma at förtäras och stadna,
förmenar han vara nog tilräckelige skiäl at kunna förorsaka
Riksdagens flyttning til en annan ort. Flere fast än til äfventyrs
något ömtåligare kunde äfven härvid anföras; men som
thetta ärendet redan vid 1734 års Riksdag är af visse Deputerade
utarbetat, sä anhåller Hr Allegre, at R. o. A. ville bemälte
Deputerades therom tå författade Betänkande låta sig
föreläsas, och sedan om orten til nästa Riksdags anställande
giöra den författningen, som nödvändigheten kan pröfva erfordras.
Atskillige af R. o. A. förestälte både nyttan och nödvändigheten
af Riksdagens flyttande til någon annan ort;
Hvaremot äter Hr Löwenhielm sökte med många skiäl
at visa ogiörligheten häraf, och at så länge Riksens Ständer
pä sätt, som härtils skiedt, draga åt sig så mångå private saker,
de der rätteligen icke tilhöra Ständerne, kan ändå aldrig vinnas
det härmed påsyftade ändemålet, som är at få en kort
Riksdag. Utom dess måste Collegierne som oftast höras och
på den händelsen, at deras ledamöter skulle vara med vid
Riksdagen, afstadnade Collegiernes sysslor och giöromål härstädes
helt och hållit.
Hr Goés mente, at om vi ville hålla rätta Riksdagar
som i forna tider, lärer intet Collegiernes ledamöter behöfva
vara med, ty Ständerne kunna lika fult svara uppå Konungens
Propositioner, reglera contributions-värket och öfverse Collegiernes
giöromål; hvarvid om det förblefve, skulle äfven Riksdagen
altid kunna slutas innom den i Riksdagsordningen föreskrefne
tiden.
Härom discourerades vidare, och som större delen af R.
o. A. voro aldeles deremot, at tilkommande Riksdag skulle
flyttas til någon annan ort;
Så biföls slutet af 12:te §, sådant som det var projecterat,
allenast at i stället för orden, »vele oss på then ort infinna,
som H. K. Majit thertil täckes nådigst utnämna», sättes, »som
H. K. Majit med Råds råde thertil täckes nådigst utnämna».
Vidare tillädes efter vanligheten följande mening: »Men
skulle riksens högstnödige tarf och angelägenheter dessförinnan
oundvikeligen kräfja vårt sammankallande, vilja vi ej undan
-
' Ridsdagsbeslutet och Riksens Råd.
701
draga oss at straxt åtlyda K. Maj:ts nådigste kallelse och
med vare trogne råd och biträde gå K. Majit i underdånighet
tilhanda.»
De vid Riksdagsbeslutet af R. o. A. således giorde ändringar
och tilläggningar, som här förut omröras, skrefvos in
margine vid hvar §, och på första sidan af projectet, at det
hos R. o. A. var upläst och deröfver resolverat ut in margine.
Sedan uplästes et project til den §, som efter R. o. A:ns
i går tagne resolution kommer at införas i Riksdagsbeslutet,
angående manufacturerne och en ytterligare stadfästelse å de
redan giorde författningar til deras uprätthållande och förkofring,
hvilken § af R. o. A. biföls.
Hr Lagerflycht holt före at i Riksdagsbeslutet något
borde införas angående H. K. Höghets giftermål.
Detta fants nödigt af R. o. A. och kommer en § härom
at projecteras, hvarutinnan åberopas Riksens Ständers redan
afgifne underdånige Betänkande i denna saken.
Vidare påminte Hr Lagercrantz, at i Riksdagsbeslutet
jemväl måtte införas någon tacksäijelse til Herrar Riksens
Råd, för thet the sedan sidsta Riksdag hafva til rikets sanskyldiga
nytta och bästa fördt sine rådslag. Hr Lagercrantz
sade, at detta vore så mycket billigare, som på Herrar Riksens
Råd vid denne Riksdagen flere remarquer än någonsin tilförne
blifvit giorde, hvilkas beskaffenhet är sådan, at de aldrig böra
komma för någon menniskias ögon.
Hr Thure Gust. Rudbeck svarade, at Secrete Utskottet
bör vara oss ansvarige, om intet de på Herrar Riksens Råd
giorde anmärkningar komma fram; och så länge det intet skiedt
at Riksens Ständer af Secrete Utskottet blifvit underrättade
huruvida de af Herrar Riksens Råd ingifne förklaringar funnits
tilräckelige, kan ingen tacksäijelse til dem i Riksdagsbeslutet
införas.
Häröfver begyntes väl någon vidare discours; dock som
en Deputation ifrån Bondeståndet anmältes, afstadnade härmed;
Och biföls Hr Lagercrantz giorde påminnelse, så at en §
i Riksdagsbeslutet kommer at införas med tacksäijelse til Herrar
Riksens Råd för theras sedan sidsta Riksdag til rikets bästa
förde rådslag.
Den anmälte Bondeståndets Deputation insläptes och
emottogs på vanligit sätt, som bestod af 6 personer. Joseph
Hansson ifrån Elfsborgs län förde ordet och, näst aflagd
702 (Sept. 10.) Bonde-st. och banken. Ehrenmalm.
hälsning ifrån Ståndet, påminte om R. o. A:ns svar och utlåtelse
öfver Bondeståndets begiäran at få hafva deras Fullmäktig
med i Banquen, hvilket, oin det Bondeståndet blifver
afslagit, sade Joseph Hansson, at Bondeståndet uptager det med
mycken grämelse, och veta intet huru de på den händelsen
kunna, som förut anmält är, ingå någon guarantie för Banquen
eller underskrifva Riksdagsbeslutet; recommeuderade fördenskul
samma mål än ytterligare til et gunstigt bifall hos R. o. A.
Frih. Coijet lemnade Bondeståndets Deputation til svar
at R. o. A. redan förehaft denne Bondeståndets begiäran och
lära ännu i dag gifva Bondeståndet svar derpå; bad för öfrigit
förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Hvarefter ti! slut uplästes then öfver Finska invånarnes
besvär förordnade Deputations Betänkande öfver RevisionsSecreterarens
Hr Lars Joh. Elirenmalms giorde ansökning at
l:o blifva för innevarande års bevillnings-afgifts erläggande
befriad och 2:o, antingen niuta ersättning för the i Finland
under sidsta ofreden med Ryssland bortmiste lösöron, eller och
at undfå betalning för åtskiliige Riksens Ständers obligationer,
sig bestigande ti! 1,234 dal. 12 öre sint under then 9:de numera,
classificerade, så väl sorn för 1,200 dal. smts rest utaf
en K. Cainmar-Collegii liquidation, then under reglementets
10:de numer blifvit classificerad. Och sedan Deputation vidlöftigt
uprepat alt hvad så väl bemälte Hr Revisions-Secreterare
i thes Memorial bevekeligen andragit, som hvad K. Äbo
Hofrätt om thes trogne och redelige tienster til besynnerligt
loford och vittnesbörd anfördt, förmäler Deputation sig altsammans
uti behörigt öfvervägande tagit, och thervid funnit Revisions-Secreterarens
tryckande omständigheter väl förtiäna Riksens
Ständers medlidande, men ser sig dock icke i stånd at
i anseende thertil, at han här i Sverige blifvit befordrad, styrka
til vilfarande af thes ansökning om befrielse ifrån bevillningen,
så vida Deputation redan en gång förut i et thes Betänkande
uppå Hr Capitaine Baron Er. Joh. Stierncrantz Memorial sig
i gemen utlåtit, at then, som af the ifrån Finland flyktade här
i riket erhållit befordran, icke tyktes kunna ifrån sådan afgifts
erläggande befrias. Men hvad beträffar then sednare ansökningen,
at få ersättning för then bortmiste lösa egendomen, så
förmäler Deputation, i anseende til anförde skiäl sig icke kunna
hålla betänkeligit at styrka Riksens Ständer til at i stället
Frihetsår i Finland.
703
för Hr Revisions-Secreterarens bortmiste lösa egendoms ersättning
nu bevilja honom en fordersam betalning för ofvanberörde
Riksens Ständers obligationer och resten af K. Cammar-Collegii
liquidation, hälst åtskillige andre för besynnerlige hos Riksens
Ständer andragne orsaker fått sine fordringar betalte, änskiönt
the numrer, hvarunder the varit i Reglementet classificerade,
til betalning icke än förekommit, hvilket alt Deputation dock
til Riksens Ständers välbehag och godtfinnande hemställer.
R. o. A. biföllo Betänkandet;
Och skildes derpå åt när klåckan var in emot 3.
Den 10 Septembris 1743.
Eftermiddagen.
R. o. A. samlades klåckan 4.
Som Hr Landtmarskalken var nedre i Secrete Utskottet,
så förde i hans frånvaro Frih. H. Wrede klubban.
Sedan Frih. Wrede äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Deputationens öfver ärendernes reglerande i Finland
Betänkande, hvaruti berättes, at sedan Deputation, i anseende
til Finlands svaga tilstånd, styrkt Riksens Ständer at
bevilja alla invånarne i Finland, jemte eftergift på alla restantier,
trenne allmänna frihets-år, hafva Riksdags-Fullmäktige
ifrån Abo, Helsingfors, Borgo, Christina, Brahestad, Gamla
Carleby, Nycarleby och Jacobstad, i anseende til anförde skiäl,
anhållit om tilräckelig frihet, hvilka en del utnäindt til 10 a
12 år, hvarunder the borde, jemte eftergift på alla restantier,
ej allenast förskonas för alla contributioner, mantals-, båtsmans-
och boskaps-penningar, utan äfven på vissa år i så måtto
niuta sig til godo Lilla port-tullen, salu-och tapperians-accisen
samt bakugns-penningarne, at sedan Magistraterne theraf blifvit
lönte, öfverskottet kunde blifva användt til theras understöd,
som på hus och egendom lidit skada, med mera; hvarjemte
berättes, thet Abo, Helsingfors och Borgo städer äfven sökt
på vissa år ifrån utrikes orter få tullfritt införa spannemål och
salt; öfver hvilket alt Deputation förmäler sig hafva hördt K.
Cammar-Collegium, hvars utlåtande Deputation i thes Betänkande
utförligen uprepar; i anledning af hvilket Deputation,
i anseende til anförde bevekelige skiäl och omständigheter,
704 (Sept. 10.) Frihetsår i Finland.
förmäler för thes del finna skiäligt at tilstyrka, tliet städerne
i Osterbottn, jemte Raumo, Nystad, Biörneborg och Tavastehus,
må förunnas frihet på 3:ne år, nemligen från 1744 til och med
1746, på thet sätt K. Cammar-Collegium beviljat och i Betänkandet
anfördt är, dock så, at then brist under frihets-åren uti
Magistraternes indelte lön blifva kan, ersättes af Lilla porttullen,
salu-, tapperians- och tobbaks-accis-medlen. Men hvad
angår städerne Abo, Ekenäs, Helsingfors och Gamla Carleby,
så tycker Deputation, at desse städer kunde under the 3:ne
al lin änne frihets-år, äfven som tlie öfrige städer, jemte eftergift
på alla crono-restantier, niuta frihet på alla contributioner,
mantals-, boskaps-, bakugns- och båtsmans-penningar
samt husbehofs-accisen, och thessutan sielfva under samma
frihets-år få upbära och behålla Lilla port-tullen, salu-, tapperians-
och tobbaks-accisen; dock på thet sätt, at, sedan then
brist uti Magistraternes indelte löner blifva kan, af thesse
medel först ersättes, användes öfverskottet til theras understöd,
som mäst lidit. Thessutan förmenar Deputation, at i
händelse thesse frihets-år ej skola finnas nog tilräckelige, thet
tå böra ankomma på vederbörande Hrr Landshöfdingar och
then förr omrörde Oeconomie-Commissionens förordnande, hvad
vidare frihet hvar och en stad, efter thes vid laga undersökning
befundne särskilte beskaffenhet, tilläggas må.
Vidare och hvad afgiften angår så väl af the crono-betiente
samt Borgare, hvilka ifrån Sverige kunna öfverkomma til Finland,
som ock tienstefolket, som niuta lön och kost, samt af
fienden ingen bevislig skada lidit, så conformera!- sig Deputation
med K. Cammar-Collegio therutinnan, at the böra jemte
andra personelle afgifter betala mantals-penningar. För öfrigt
kan Deputation sig för thenne gången icke yttra öfver städernes
sökte tullfrihet och seglation, emedan K. Commerce-Collegium
ej ännu inkommit med sit infordrade utlåtande; hvilket alt
thet ena med thet andra Deputation underställer Riksens Ständers
godtfinnande.
R. o. A. biföl lo Betänkandet.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande, angående huruledes
H. Maj:ts nådige Resolution af den 16 Junii 1741 synes
böra förstås vid förefallande Präste-val uti then härvarande
Frederici- eller Finska nationelle kyrkan; berättandes Deputation,
at sedan ordenteligt val til then ledige Capellansbeställningens
besättiande ther vid kyrkan för sig gådt, någon
Finska församlingen i Stockholm.
705
tvistighet yppat sig emellan Kyrko-Rådet och församlingens
ledamöter, i så måtto, at Kyrko-Rådet vil, enligt ofvanhögstbemälte
K. Resolution, äga hälften af val-rösterne emot församlingen,
hvilken förmån församlingen med Riksdags-Fullmäktige
af Bondeståndet ifrån Finland söker bestrida; hvilket
tvistemål Consistorium här i Stockholm til K. Maj:ts nådige
utslag underdånigst hemstält; hvarefter K. Maj:t, sedan Consistorium,
Kyrko-Rådet och Riksdags-Fullmäktige utaf Bondeståndet
ifrån Finland hörde blifvit, i nåder behagat til Riksens
Ständer remittera thetta mål, hvilka sedan ifrån sig til Deputation
thetsamma öfverlemnat; til följe hvaraf Deputation förmäler
sig hafva tagit thetta under behörigt öfvervägande, hvarefter,
och sedan alt hvad så väl å ena som andra sidan, hvar
emot annan anfördt, blifvit skiärskådat, funnit godt at på sätt
som följer yttra sine oförgripelige tankar: Och hvad alltså
angår then första upkomne frågan, huruvida Kyrko-Rådet bör,
enär nationens Fullmäktige under varande Riksdag äro här
vistande, niuta then rättighet, som högstberörde Resolution
förmår, och nationens Fullmäktige ifrån Präste-vahlen, som
tå existera kunna, uteslutas; så förmäler Deputation i anseende
til anförde omständigheter, sig icke hafva anledning at
styrka til någon förtydning, mindre ändring uti merhögstbemälte
K. Resolution; dock nationens Riksdagsmän icke uteslutne ifrån
valet at afgifva sina röster, med mera. Beträffande thernäst
om Kyrko-Rådet må få til pluralitets erhållande lägga the
församlingens ledamöters vota, som äro med Kyrko-Rådets
enige, til then halfpart, som thet emot hela församlingen äger;
så håller Deputation före thet icke giöra pluralitet för KyrkoRådet
om någre i församlingen äro i sine röster med thetsamma
enige, enär theremot någre få af Kyrko-Rådet i rösterne stämma
öfverens med the flästa af församlingen, som altid behåller
pluraliteten å then ena sidan; men at icke thes mindre synes,
i then händelsen hela Kyrko-Rådet äro enige och tå någon
större del, fast icke til hälften af församlingen, vore af samma
tankar, afsikten, som Fullmäktigarne ifrån Finland vid 1741
års Riksdag haft med then Kyrkio-Rådet i så måtto lemnade
vahl-rättigheten säkrast vinnas och en slik rättighet bäst
styrkas.
Vidkommande den 3:die delen af frågan, örn enär KyrkoRådet
i meningarne äro skiljaktige, the fläste ledamöters röster
böra anses för hela Kyrko-Rådets beslut, och således utgiöra
Adelns Protokoll (X/F) 1742—1743. II. 45
706 (Sept. 10.) Finska församlingen i Stockholm.
hälften emot församlingen, eller i annor händelse huru the
skiljaktige Kyrko-Rådets ledamöters röster emot församlingens
beräknas böra; så förmäler Deputation sig finna skiäligt, at
ifall Kyrko-Rådet til hälften blefvo olika i vahlrösterne, thet
i sådan händelse then delen äger pluraliteten, som äro enige
med the fläste af församlingens ledamöter, äfvensom så framt
1/g:del vore skiljaktig af Kyrko-Rådet och enig med församlingen,
en sådan del tycker Deputation böra giöra pluralitet,
enär icke så många af församlingen stämmer öfverens med the
fläste af Kyrko-Rådet, som svarar emot then proportion slike
Kyrko-Råd i valet äger; men äro färre än nyssnämde Yjtdel
af Kyrko-Rådet söndrade med sit val, så tycker Deputation
the flere böra äga pluraliteten och jämvigten emot församlingen,
änskiönt inga af thenne sednare i stället med KyrkoRådet
vore ense, hvaraf altså ordenteligen följa vil, at enär
the af Consistorio mitterade frenne Prästmän erhålla vahlröster
både af Kyrko-Rådet och församlingen til större och
mindre delar, then tå äger pluraliteten för sig, som the fläste
af Kyrko-Rådet och församlingen åstunda. Sluteligen och berörande
then 4:de delen, hvem som egenteligen äger vahl-rättigheten
och representerar Finska nationen, om Kyrko-Rådets
erhåldne förmån skulle uphöra under Riksdagarne, så förmäler
Deputation sig ej annat kunna finna än at ju Kyrko-Rådet,
med then åtskillnad, som Deputation i första delen af frågan
förklarat, vid alla tilfällen representerar Finska nationen;
hvaraf ock följer, at Fullmäktigarne, och the som eljest ifrån
Finland för en eller annan orsak kunna vara här i staden, icke
synes äga i valet större rätt eller del än någon af then här
ständigt vistande församlingens ledamöter; hvilket alt Deputation
hemställer Riksens Ständers vidare välbehag.
Som Frih. H. Wrede berättade, at detta Betänkandet
redan är bifallit af de andre 3:ne Stånden;
Så biföls det jemväl af R. o. A.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande, hvaruti berättes,
thet Deputation af Råds-Protocollerne inhämtadt, hurusom
Ammiralitets-Collegium, ganska långt efter thet ordinarie
Skiepsbyggmästaren vid Ammiralitetet i Carlscrona genom döden
afgådt, til K. Maj:t insändt underdånig föreställning om berörde
beställnings delande med lika lön emellan Under-Skiepsbyggmästaren
här i Stockholm Daniel Friese och Under-Skiepsbyggmästaren
i Carlscrona Gilbert Scheldon, och huru jemväl
Skeppsbyggmästare-beställningen i Karlskrona. 707
bägge antingen af K. Maj:t eller Collegio med fullmakter på
Skiepsbyggmästare-beställningen, tils någon ändring skier, förses,
dock at hvarthera förblifver ther som lian förut varit;
hvaröfver Friese sig besvärat och om Skiepsbyggmästare-beställningen
med then therföre bestådde lönen ansökning giordt;
hvarpå, sedan Collegium sig förklarat, Deputation berättar uti
Rådet jemväl blifvit beslutit, thet et ordenteligit förslag på
beställningen författas skulle, men at Collegium til följe deraf
på Scheldon allena med förslag inkommit, samt ytterligare
äskat K. Maj:ts nådige bifall til thet förra förslaget om lönernes
delning, hvartil Rådet den 18 Aug. 1742 samtykt och i anledning
hvaraf K. Majit äfven den 19 ejusdem uti Cabinettet
gifvit thes nådige bifall. Nu, ehuruväl then grund, hvarpå
Ammiralitets-Collegiuin sit förslag och föreställning sökt stödia,
med flere skiäl och omständigheter, them Deputation upräknar,
synes mycket god; likväl och aldenstund bägge sysslorne äro
ständige och i staten upförde med visse årfige löner och med
Regeringsformens 31 § jemväl är likmätigt, thet staten bör
vara en rättelse och grund til cronones betienters löners åtniutande;
altså och i anseende bärtil, med mera som i Betänkandet
finnes, förmäler Deputation sig pröfva! thetta mål vara
af then beskaffenhet, at Deputation ej kunnat undgå thetsamma
Riksens Ständer föredraga, med hemställande til Riksens Ständers
mogna godtfinnande ej allenast huruvida thylika ändringar
och dispositioner med ständige tienster och löner hädanefter
emellan Riksdagarne måge tillåtas, hvilket dock Deputation
för des del håller aldeles orådeligit at tilstyrka, utan ock hvad
thetta mål isynnerhet beträffar om icke Riksens Ständer hos
H. Maj:t skulle vilja anhålla, thet then af bemälte 2:ne Skiepsbygginästare,
som värkeligen finnes bäst förtiänt, må på samma
beställning undfå K. Maj:ts fullmakt och sedan komma then
therföre i staten bestådde lönen at til fullo åtniuta; underställandes
Deputation vidare, om icke Riksens Ständer jemväl
härvid skulle vilja sig utlåta, huruvida then andre af thesse
Byggmästare, i anseende til thet med them redan skiedde förordnande,
bör vid then honom tillagde Skiepsbyggmästarecaracteren
bibehållas, i hvilken händelse Deputation håller före
äfven nödigt vara thet tillika kunde utsättas, at sådant vid ingen
stat framdeles må til prejudicat och exempel dragas och åberopas.
Härpå uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 30 Aug. sidstledne, hvaruti förmäles, thet Ståndet funnit
708 (Sept. 10.) Tjenst-tillsättningar. Rådet.
Byggemästaren Friese, i anseende til Ammiralitets-Collegii förslag,
vara för när skiedt, samt at han bör hugnas med K.
Maj:ts fullmakt och then pä staten bestådde lönen; men håller
före, ifall Byggemästaren Scheldon vid Ammiralitetet i Carlscrona
vore oumgängelig, at H. Majit tå på Collegii tilstyrkan
hugnar honom med en så tilräckelig lön, som svarar emot thes
både skickelighet och nog ansvarige syssla.
R. o. A. biföllo Borgareståndets Extractum Protocolli.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af detta
dato, hvaruti til Riksens Ständers bepröfvande hemställes om
icke nödigt är, at Riksens Ständer igenom underdånig föreställning
H. Majit anmoda at vid alla embetens och tiensters
besättiande samt förslagens uprättande förnämligast
hafva afseende på then skickelighet och the egenskaper, som
til tiensternes nyttiga utförande erfordras; så ock at Riksens
Råd anmanas, at vid alla ledigheters besättiande giöra the
underdånige påminnelser, som til thetta ändemålets erhållande
bidraga kunna; nämnandes Secrete Utskottet isynnerhet Landshöfdinge-embeten,
på hvilka en så stor del af rikets och landskapernes
samt theras invånares välfärd beror.
Frih. Scheffer utlät sig, at detta vore det enda moyen,
hvarigenom vi kunna få habilt folk och rikets tienst befrämjas.
Gref G. Gyllenborg förbehölt sig, at 40:de § i Regeringsformen
härvid likväl måtte i akt tagas;
Men R. o. A. biföllo Secrete Utskottets Extractum Protocolli,
utan at dervid giöra någon tilläggning.
Frih. Coijet liemstälte om icke nu, sedan Riksens Ständer
upskutit Råds-valet til nästa Riksdag och derhos beslutit
at i de angelägnare målen hvar Division i Rådet blir fullsutten
när 5 af Herrar Riksens Råd äro tilstädes, det jemväl vore
nödigt, på det igenom sysslornes myckenhet sakerne ej måtte
afstadna, at på samma sätt förordnades, det de mindre målen,
som härtils af 5 Herrar Riksens Råd blifvit afgiorde, nu kunna
af 3 Herrar Riksens Råd afslutas.
Åtskillige af R. o. A. förestälte, huru nödigt detta vore,
til at afhielpa de mångfaldige ärender och sysslor, som i Rådet
förekomma.
Deremot fants det betänkeligit af andre, och tycktes at
när Herrar Riksens Råd äro flere til antalet, kunna de snarare
igenom discourser och sakernes ventilerande uplysa hvarannan.
Riksens råd.
709
Hr Ehreucreutz sade, at han väl vil samtycka dertil,
at sådane mindre mål, som härtils blifvit afgiorde af 5 Herrar
Riksens Råd, hädanefter må afslutas af 3, när de uti sine
meningar äro ense; men skulle någon af de 3 Herrar Riksens
Råd vara dissentiens, bör antalet förstärkas til 5; sammaledes
när i justitise-mål Herrar Riksens Råd äro af olika mening,
bör antalet förstärkas ifrån 5 til 7.
Gref G. Gyllenborg holt före, at härigenom skiedde
någon ändring uti det, som Regeringsformen stadgar om antalet
af Herrar Riksens Råd vid sakernes afgiörande, och protesterade
fördenskul häremot.
Hr S. von Böhn men te at äfven bäst vore at låta förblifva
vid det som redan är giordt;
Men som Hr Ehrenmalm förestälte at om detta expedient
tages, kunna Herrar Riksens Råd ogiörligen hinna med
all ting, utan sysslorne afstadna i Rådet;
Så biföls Frih. Coijets proposition med den af Hr Ehren•creutz
giorde tilläggning.
I följe af det, som således både i dag förmiddagen och nu
var resolverat, upsattes en sådan resolution, hvilken för R. o.
A. uplästes och gillades:
Resol.: I anseende til de giorde svårigheter vid thet til—
ärnade Riks-Råds-valet, samtycker äfven R. o. A. thertil, at
the i Rådet nu ledige varande rum lemnäs obesatte til nästa
riksdag; kommandes imedlertid hvar Råds-division, enär flere
ej kunna vara tilstädes, at bestå af 5 Herrar Riksens Råd,
som blifva fulsutne til the förekommande ärenders afgiörande
i stället för thet tilförne faststälte antalet af siu. I lika
måtto, och på thet igenom sysslornes myckenhet sakerne ej
måtte afstadna, hålla R. o. A. före, at the mindre mål, som
härtils af 5 Herrar Riksens Råd blifvit afgiorde, kunna nu
af 3 Herrar Riksens Råd afslutas, när the uti sine meningar
ä.ro ense; men skulle uti sådane mindre mål någon af Herrar
Riksens Råd vara dissentiens, så förstärkes antalet til 5 och
sammaledes när the i justitise-mål Herrar Riksens Råd äro
af olika mening, förstärkes antalet ifrån 5 til 7, eljest blifver,
som förut sagt är, hvar division i Rådet fullsutten när 5 RiksRåder
äro tilstädes.
Förenämde resolution skrefs på Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 8 hujus och afsändes straxt til de andre
Stånden.
710 (Sept. 10.) Bondeståndets sekreterare.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Joseph Hansson ifrån
Elfsborgs län förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet,
berättade, at sedan Riksdagen nu kommit så nära til
slut, at detta är sidsta dagen, har hos Bondeståndet i välförtiänt
åtanka kommit den flit och oförtrutenhet samt det redeliga
upförande, hvarmed Secreteraren Westerhof så väl förra
som under nu varande Riksdag gädt Bondeståndet tilhanda;
i anseende hvartil Bondeståndet också funnit skiäligt, at han
i underdånighet måtte recommenderas hos H. K. Majit at blifva
befordrad til Secreterare i K. Commerce-Collegio; om gunstigt
bifall hvartil Bondeståndet jemväl velat anmoda så väl Högh
R. o. A. som de öfrige respective Stånden igenom et deras
Extractum Protocolli, som nu öfvergafs och på begiäran uplästes,
hvaruti Ståndet hos the öfrige Stånden hemställer, om
icke Secreteraren Pehr Westerhof må, så i anseende thertil,
at han uti K. Majits och Riksens tienst med oförtruten möda
och flit i många år jemt och saint til närvarande tid å daga
lagt et redeligt och almänt bekant upförande, samt at han
med all trohet nu vid tvänne Riksdagar såsom Secreterare
gådt Ståndet tilhanda och med besynnerlig nit thenne honom
anförtrodde dryga syssla med Ståndets nöije skiött och vårdat,
hos H. Majit i underdånighet anmälas, at H. Majit vid besättiandet
af then uti K. Commerce-Collegio efter aflidne Secreteraren
Urlander ledig varande Secreterare-sysslan ville
hafva honom i nådig åtanka til befordran.
Enär förberörde Extractum Protocolli var upiäst, sade
Joseph Hansson vidare, at hvad Ståndet nu giordt, väl har
varit Secreteraren Westerhof aldeles emot, och at han förestält
Bondeståndet, at han härigenom giorde sig odieus; men detta har
sä mycket mera upmuntrat Ståndet at recommendera honom.
Frih. H. Wrede svarade, at R. o. A. lära låta denne
Bondeståndets intercession komma hos sig i benägit öfvervägande
och bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Föredrogs Borgareståndets Extractum Protocolli af den
29 Aug. sidstledne, hvaruti berättes hurusom Borgareståndet
under thenne samt the förflutne Riksdagarne har befunnit, at
ibland the allmänne besvären åtskillige mål blifvit anförde,
hvilka dels uti lagen och förordningarne varit tydeligen förklarade,
eller genom K. Majits nådige resolutioner på the Allmänna
Allmänna besvären. Rådet.
711
Besvären afgiorde, dels ock af then beskaffenhet, at ansökningarne
varit stridande emot et eller annat Stånds välfångne
Privilegier, hvarvid isynnerhet i öfvervägande kom then myckna
tid, som så väl för Besvärs-Deputation, som Riksens Ständer
sielfve bortgår til thesse Besvärens öfverseende, hvilket nog
hindrat Riksens Ständer vid andre riksvårdande måls företagande;
och på thet hädanefter ej något måtte inflyta ibland
tbe Allmänne Besvären, som tilförne igenom lag, K. förordningar
och resolutioner tilräckeligen är förklarat och besvarat,
eller ock något sådant, thervid man kan vinna ändemålet
genom sökt biträde hos K. Collegier, domare och executorer,
jemväl ock at förekommas måtte, thet vid Riksdagarnes slut, tå
the Allmänna Besvären gemenligen pläga gå the respective Stånden
igenom, förmedelst thet at Riksens Ständer äro med så
mångfaldige Riksdagsärender afgiörande öfverhopade, ej något
måtte få bifall, som rörer något Stånds Privilegier eller vore
stridande emot förra resolutioner och förordningar, hemställer
Borgareståndet om icke fastställas kunde, thet the Allmänna
Besvären hädanefter böra gå igenom Riksens Ständers Urskillnings-Deputation
och therstädes bepröfvas huruvida the kunna
som Allmänne Besvär antagas eller ej, hvilket mycket skulle
bidraga til Riksdagarnes förkortande.
R. o. A. biföllo detta Borgareståndets Extractum Proto
colli.
Uplästes et project til den §, som kommer at införas i
Riksdagsbeslutet om H. K. Höghets giftermål;
Hvilken § biföls.
Vidare uplästes project til en annan § i Riksdagsbeslutet,
innehållande en tacksägelse til Herrar Riksens Råd för theras
sedan sidsta Riksdag til rikets bästa förde Rådslag.
Frih. Alexander Israel Palbitski protesterade emot
at detta skulle införas i Riksdagsbeslutet, efter sådant tilförne
ej varit brukeligit och R. o. A. ej fådt up de på Rådet giorde
remarquer eller fådt höra huruvida Rådets förklaringar deröfver
funnits tilräckelige.
Hr Ehrencreutz tykte det vara billigt, at Herrar Riksens
Råd få härigenom decharge när de giordt väl; och så
vida Secrete Utskottet intet upgifvit någre remarquer, följer
det af sig sielft, at Secrete Utskottet ansedt Herrar Riksens
Råds förklaringar för tilräckelige och ej haft vid theras upförande
någre påminnelser Riksens Ständer at föredraga.
712 (Sept. 10.) Rådet. Brott i afs. på krigstjenst.
Frih. Palbitski svarade, at Secrete Utskottet kanhända
längesedan framkommit med nog vigtige remarquer, om ej R.
o. A. sådant hindrat.
Som häröfver med någon häftighet och sorl begyntes at
discoureras, så förestälte
Hr Ehrencreutz, sedan han fådt liud, hurusom både många
skiljaktige och ibland nog vidrige tankar och omdömen en tid
bortåt sväfvat öfver hela riket om Rådet, hvarföre det vore
nödigt, at en sådan tacksäijelse til Herrar Riksens Råd i
Riksdagsbeslutet införes, til at företaga sådane impressioner,
som utgifvits och intet kunna hafva någon god effect.
Frih. Palbitski förklarade, det han intet hyste något
misstroende til Herrar Riksens Råd; men som det härtils varit
ovanligit at införa någon tacksäijelse til dem i Riksdagsbeslutet,
så borde det intet eller nu skie, utan om R. o. A.
så behagade, kunde de häldre igenom en Deputation betackas.
Som det påmintes at R. o. A. redan i dag förmiddagen
faststält, at en § härom i Riksdagsbeslutet skulle införas; så
blef uppå
Frih. Wredes giorde proposition
§ bifallen sådan den var projecterad;
Dock ropades häremot Nej af åtskillige af R. o. A.;
Och anmälte sig Frih. Sten Bjelke at tala; men fick ej
liud at framföra något härom;
Utan uplästes Justities- samt Landt- och Siö-MiliticeDeputations
Betänkande, hvaruti bemälte Deputationer vid
handen gifva, thet the til följe af Riksens Ständers remiss
sammanträdt och under skiärskådande förehaft then af K.
Majit projecterade och med Riksens Ständer communicerade
Förordning beträffande theras straff, som antingen igenom någon
lems afstympande giöra sig til krigstienst odugelige eller på
hvarjehanda sätt söka undanflykter at tiäna vid militien samt
på flere ställen taga städsel, med förmälan therjemte, thet
Deputationerne vid samma Förordning icke thet ringaste hafva
at påminna, emedan then på lag och billighet finnes vara
grundad; och hemställa fördenskul Deputationerne merberörde
Förordning til Riksens Ständers vidare gillande.
Derpå uplästes sielfva den projecterade Förordningen;
Hvilken af R. o. A. biföls.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af thetta dato,
hvarutinnan Riksens Ständer communiceras, thet H. Majit uti
General-löjtnanter. Bondeståndets besvär. 713
Rådet i nåder behagat föreställa, at Landshöfdingarne Friherrar
Koskul och Stael von Holstein äro äldre General-Majorer än
ätskillige andre; och H. Maj:t således finner, at the kunde
ihugkommas med General-Lieutenants-caracterer.
Frih. Sten Coijet tog härvid afträde, efter han är i svågerlag
med General-Majoren och Landshöfdingen Frih. Stael von
Holstein.
Hr Ehrencreutz sade sig intet vara emot, at desse
Herrar få caracter af General-Lieutenar.ter, eftersom H. Majit
vil visa dem grace, allenast de intet begiära at åter komma
in i arméen igen, så at andra härigenom blifva decouragerade,
jemväl ock at detta intet må blifva något prejudicat.
Samma förbehäld giordes af ätskil lige andre af R. o. A.;
Men deremot försäkrades, at desse Herrars intention aldrig
är at söka sig in i arméen igen.
Biföls således det upläste Rådets Extractum Protocolli
med den tilläggning, at detta ej må lända til prejudicat för
andra;
Hvilket skrefs på sielfva documentet.
Derefter föredrogs de återstående puncterne af Bondeståndets
Besvär.
28 §, angående tilständ för Allmogen i Jemtland at til
hvad ort de hälst vilja fä afskicka sin afvel af fugel och vildt,
enär de efter 1719 års Resolution, med sockneprästens eller
cronobetientens bevis intygat, hvem som af samma afvel är
ägare, biföls med förbehäld, at intet underslef härigenom skier
eller at Allmogen med sine andra varor resa öfver gräntzen.
59 §, angående hvad som bör i akt tagas med lagfarter
vid skatterusthålds försäljande vid Jemtelands regemente, biföls.
92:dra §, angående skyndesamt afhielpande på Allmogens
ansökningar vid Lands-cantzlierne, med mera.
R. o. A. funno bäst, at remittera detta til H. K. Majit,
som häröfver hörer Lag-Commissionen och sedan efter omständigheterne
förordnar.
Förberörde Resolutioner skrefs in margine vid hvar och
en § af Bondeståndets Besvär.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
5 hujus, hvaruti förmäles, at hos Secrete Utskottet i öfvervägande
kommit, huruledes uti 3:die § af K. Förordningen
under den 8 Maii 1739, angående lån i Banquen, väl stadgat
och påbudit är, at låntagarne skola härstädes qvarlemna sine
714 (Sept. 10.) Banklån. Barnhuset.
köpe- och fastebref samt flere laggille skrifter; men som sådane
originale documenter kunna vid förefallande tvistemål
ofta vara nödige för ägarne, med mera; fördenskul håller Secrete
Utskottet före, i anseende til the vid thet mål anförde skiäl och
omständigheter, at Banquen med fullkomlig säkerhet kan giöra
utlåningar på faste egendomar, änskiönt the therå lydande
originale köpebref och documenter icke blifva i Banquen inlefvererade,
enär uti Banquen allenast företes och qvarlemnas
sådane afskrifter theraf, som af vederbörande Bätter eller domare
i orten, hvarest egendomen befinnes, äro bestyrkte och för riktige
erkände; börandes tillika enligt 6 § i högstbemälte 1739 års
K. Förordning anskaffas bemälte Rätts eller domares ostridiga
intygande och bevis om then lånsökandes enskylte och oqvalde
äganderätt til then egendom, som Banquen til underpant anbiudes;
hvarjemte Secrete Utskottet håller före, at när sådane
bevis af någon domare eller rätt begiäres, böra the them sökandom,
sedan originalerne blifvit upviste, ovägerligen meddelas;
hvilket alt Secrete Utskottet Riksens Ständers godtfinnande
hemställer.
R. o. A. biföllo förberörde Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Uplästes et annat Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 31 Aug., angående Barnhus-Directeurernes här i
Stockholm giorde ansökning, at Barnhuset må, i anseende til
the af them andragne omständigheter, til promt och full betalning
för then liquiderade och under n:o 9 classificerade fordran
af 9,371 dal. */ öre smt blifva förhulpit; tilstyrkandes
therutinnan Secrete Utskottet Riksens Ständer, thet bemälte
Barnhus upgifne fordran med någon förmån af tiden må af
Ständernes Contoir blifva inlöst, på thet sättet, at fordringen
til en trediedel i thetta och lika proportion the nästföljande
tvänne åren kommer at inlösas, til undvikande af then olägenhet
och besvär stadsens invånare efter Directeurernes giorde
föreställning skulle i annor händelse förestå samt på thet en
myckenhet barn i sin spädaste ålder af hunger, nakenhet och
vanskiötsel icke måtte förgås.
Detta biföls af R. o. A.
Uplästes ännu et annat Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 22 Aug. sidstledne, hvaruti föredrages Factoren
Johan Wagners giorde ansökning beträffande cron o-laxfisket
uti Mörums Ström i Blekingen, som Hr Ammiralen och Ammi
-
Kronolaxfisket i Mörrum. Kapten Löfving. 715
ralitets-Rådet von Gertten har under förpantning, oell hvilket
bemälte Factor söker at antingen få under arrende emot 150
dal. smt högre än cronan härtils värkeligen åtniutit, eller ock
i proportion af sådan arrende-suinma köpa skatträttigheten
med 4,500 dal. smt och thessutan så väl förskiuta cronan
10,000 dal. smt emot 6 procento til inlösen af Hr Ammiralen
von Ge.rttens förpantning, med mera, som anföres; och som
befinnes at thet til cronans nytta och förmån lända skulle,
om thenne förpantning blefve af cronan inlöst, och thetta
crono-laxfiske til then mästbiudande bortarrenderades, hvarefter
sedan, enär nuvarande förpantnings-innehafvaren ville
ingå och hålla thet på auction stigande högsta budet, honom
tå må lemnäs option och frihet emot samma bud thet at arrendera;
ty har Secrete Utskottet sådant til Riksens Ständers
godtfinnande hemställa velat; hvad thet åstundade skatteköpet
angår, så emedan thetta fiske är et ibland the större regale
fiskerier, så tycker Secrete Utskottet thet samma böra anses
lika med kongsgårdar, hvilka til skatte ej få försäljas eller
ifrån K. Maj:t och cronan abalieneras; hvilket alt Secrete
Utskottet Riksens Ständers bepröfvande och fastställande
underställer.
Förberörde Secrete Utskottets Extractum Protocolli biföls
af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
15 Augusti sidstledne, hvaruti, i anledning af Capitaine Löfwings
hustrus, Helena Ugglas Memorial, Ståndet förmäler sig
i anseende til the therutinnan anförde bevekelige skiäl och
omständigheter funnit billigt vara, at bemälte hustru må af
publique medel niuta til någon hielp och understöd ethundrade
dal. smt och at Capitaine Löfwing til någon belöning för thes
giorde trogne och nyttige tienster samt upmuntring at med
lika trohet och berömligit förhållande än vidare framhärda,
må hos H. K. Maj:t anmälas och recommenderas til nådig
åtanka och befordran efter thes ägande förtienster, när han
kan hafva tilfälle them hos H. K. Maj:t i underdånighet at
upgifva.
Detta biföls af R. o. A.
Föredrogs åter et Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 2 hujus, hvaruti uprepas hurusom R. o. A. öfver Landtoch
Siö-Militiae Deputationens Betänkande, angående städernes
sökte befrielse ifrån afgiftens betalande til den år 1732 in
-
716 (Sept. 10.) Båtsmans-förråds-kassan. Postfrihet.
rättade båtsinans-förråds-cassan, har under den 17 sidstledne
Aug. på det sättet sig yttrat, at som åtskillige städer utan något
klander betalt thenne afgiften til år 1739, så fant R. o. A.
billigt, at the andre städerne böra draga en jämlik last och
samma afgift erlägga til then tid, då H. K. Maj:ts nådige
Resolution uppå städernes Allmänna Besvär utföll, igenom
hvilken Resolution städerne i gemen aldeles blifvit frikallade
ifrån afgiften til båtsmans-förråds-cassan; men häremot anförer
Borgareståndet åtskillige skiäl och berättar derjemte, at ehuruväl
the af en del städer skiedde utbetalningar således med
•rätta borde til städerne återställas, så har dock Ståndet förmått
the samma städers Fullmäktige sig derifrån at begifva,
eftersom the utbetalte medlen til andra rikets tarfvor blifvit
använde, och ingen tilgång i cassan til återbetalning för handen
är; dock förbehåller sig Ståndet, at städerne i gemen ifrån
ali gravation och afgifts erläggande til themia förråds-cassan
må blifva befriade.
I anseende til thet härutinnan skiedde begifvande af the
•städers Fullmäktige, som båtsmans-förråds-cassa-afgiften betalt,
ändrade R. o. A. sin förra Resolution under den 17 sidstledne
Aug. och biföl lo Landt- och Siö—Militiae Deputationens Betänkande;
Hvilket
bemälte Betänkande påskrefs.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
6 hijus, angående Borgareståndets ansökning om post-frihet
för städernes Magistrater til publique handlingars och underrättelsers
afsändande; berättandes Secrete Utskottet sig hafva
inhämtat K. Cantzlie-Collegii utlåtande härutinnan, hvilket
•förmäler, i anledning af the theruti anförde skiäl, thet K.
Cantzlie-Collegium för sin del håller före, thet städerne så
mycket mindre thenne bref-frihet kunde erhålla, som sådant
redan åtskillige gånger vid de förra Riksdagar är afslagit; kunnandes
städernes enskylte cassa genom post-portos erläggande
ej lida någon särdeles afsaknad, men tvert om skulle en långt
större kiänning vid post-cassau förmärkas, om thenne frihet
tillåtes; anförandes ock K. Collegium vidare, at genom the
härtils ju längre ju mer beviljade fribref, postverket redan
märkelig afsaknad lider på thes redbara inkomst, och at til
befarandes är, thet post-intäkten thymedelst blefvo än mera så
förminskad, at värket neppeligen torde bära sig. Vid thetta
utlåtande förmäler Secrete Utskottet sig ej hafva något at
Uppsyningsman i bergslagen.
717
erindra, och förthenskul hemställer thet til Riksens Ständers
godtfinnande.
Förenämde Secrete Utskottets Extractum Protocolli blef
af R. o. A. bifallit.
Sluteligen uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercesamt
Bergs-Deputationernes Betänkande, angående rätta förståndet
af K. Maj:ts utfärdade nådige Bref af den 22 Julii
1741 om Upsyningsmäus antagande öfver skogarne uti Bergslagssocknarne
och the orter, ther bruk och bergvärk äro belägne;
och sedan Deputationerne omständeligen berättat hvad K. Bergscollegium
thervid anfördt, förmäla Deputationerne sig thetta
ärendet förehaft och efter alla omständigheters noga öfvervägande
funnit, at thet är en redan faststält sak, thet Upsyningsmännen
öfver skogarne böra tilförordnas i Bergslagerne
eller the socknar, theräst bruk och bergvärk äro belägne, hvarföre
och then, som af Bergmästaren i orten med socknens invånares
samråd, eller uppå Bruksidkarnes föreslående til upsyningsman
varder förordnad, thenne syssla, ehuru thervid
ingen lön kan bestås, sig dock så mycket mindre bör få undandraga,
som thet l:o är K. Maj:ts uppå Riksens Ständers til—
styrkande förklarade nådige förordnande, hvilket ingen undersåte
bör vägra sig at fullgiöra; 2:o afseendet härmed är på
skogarnes besparande; 3:o sysslan icke vidhänger Upsyningsmannen
emot thes vilja längre än et år, utan mödan kommer
at delas socknens invånare emellan; 4:o en sådan Upsyningsman
tilkommer allenast at tilse, thet Skogsordningarne så väl
som ofvan högstberörde K. Brefvet i thet nogaste efterlefvas,
och ther han förmärker något theremot föröfvas, thetsamma
tå utan drögsmål til laga åtal befordra; hvarföre ock honom
angifvarens andel af the fallande böterne tilkommer. Men när
Upsyningsmannen thetta utur akt låter och efter sätter, bör
han vara förfallen til then i ofta högstberörde K. Maj:ts Bref
utsatte 50 dal. smts eller kropsplikten.
Sålunda förmäla Deputationerne sig finna vara rätta förståndet
af orden i samma K. Bref, men icke som Allmogen i
Öster- och Wäster-Bergslagen förment, at Upsyningsmannen
skulle plikta om något emot Skogsordningarne vordo föröfvat.
Vidare berätta Deputationerne sig anse nödigt och med K.
Maj:ts Bref af den 22 Julii 1742, så väl som 25 § Skogsordningen
af år 1734 enligit, at alla af oloflige skogshygge i Bergslagerne
och the orter, therest bruk och bergvärk inrättade äro,
718 (Sept. 10.) Bondeståndet och banken.
härrörande mål böra vid Bergstings-rätterne uptagas och lagligen
afgiöras; hvilket alt Deputationerne til Riksens Ständers
ompröfvande och bifall hemställa.
En och annan tykte, at som uti Betänkandet ej specificeras
hvilka skogar härmed förstås, så vore bäst at hänskiuta
detta mål til H. K. Maj:ts nådiga afgiörande.
Hr Ehrencreutz uprepade korteligen innehållet af det
upläste Betänkandet och viste huru angelägen skogarnes conservation
är för bruken, som derförutan i framtiden ej kunna
hafva bestånd, med mera, som Hr Ehrencreutz härvid påminte,
om den skilnad, som bör giöras emellan de skogar, som ligga
under Bergslagerne, och andra, som höra under hvars och ens
enskylta och fria disposition.
R. o. A. biföllo altså detta Betänkande;
Hvarefter de skildes åt klåckan half nio lördags afton.
Den 12 Septembris 1743.
Samlades R. o. A. klåckan 7 om morgonen.
Något derefter upkom Hr Landtm ar skalken;
Då en Deputation ifrån Bondeståndet anmältes och på vanligit
sätt emottogs. Densamma bestod af 6 personer. Joseph
Hansson ifrån Elfsborgs län förde ordet och, näst aflagd hälsning
ifrån Bondeståndet, påminte ännu ytterligare om svar på
Bondeståndets begiäran at få hafva någon Fullmäktig med i
Banquen; försäkrandes derjemte, at Bondeståndet härtil skal
taga någon sådan man, som de andre respective Stånden äro
nögde med; hvarföre ock Bondeståndet gior sig hopp om et
gunstigt bifall i detta mål, men där annorlunda skulle skie,
förblifver Bondeståndet vid de reservationer, som Ståndet
genom sin i går afsände Deputation hos de andre Stånden
giöra låtit.
Hr Landtm, svarade: R. o. A. bedia förmäla deras vänliga
hälsning och lära ännu innan de gå på Riks-sahlen lemna
det ärbara Bondeståndet det begiärte svaret.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Sedan Deputation var borta, önskade åtskillige, at R. o.
A. ville bifalla denne Bondeståndets begiäran, så at man härigenom
finge dem at också ingå guarantien för Banquen, hvilket,
ehuru det i sig sielft ej kan tyckas vara af mycken ange
-
Bondeståndet och banken. Joh. Axelsson (Gyllenstjerna). 719
lägenhet, likväl ofehlbart skulle lända Banquen til mycken
styrko.
Men Frih. Coijet uprepade de skiäl, som i går häremot
blifvit anförde, nemligen, at den, som skal vara cautionist, bör
hafva egen redbar egendom, hvarmed han skal kunna cavera,
hvilket, som Bondeståndet intet äger, utan det är cronans jord
de besittia, och denne Bondeståndets begiäran redan i går blef
afslagen, så protesterade nu Frih. Coijet quarn solennissime
emot at detta numera skulle uptagas eller tvert emot Riksdagsordningen
och fundamental-lagen Bondeståndet beviljas.
Frih. H. Wrede sade, at han så mycket mindre bärtil
kan samtycka, som han är aldeles försäkrad, at om detta beviljas
nu Bondeståndet, de då alt framgent lära påstå at ej
allenast få äga ständigt säte och stämma i Secrete Utskottet,
utan också at få hafva Deputerade med i Banco-Deputation.
Frih. Cronbiort med flere andre af R. o. A. påstodo
enständigt, at denne saken nu intet mera måtte uptagas eller
vidröras, efter den i går blifvit afslagen, och R. o. A. jemväl
kommit öfverens at efter lördagen intet något mera skulle
företagas.
Hr Landtm, föreslog at til undvikande deraf, at nu ej
måtte hända som vid slutet af 1723 års Riksdag, då Bondeståndet
ej ville gå up med på Riks-sahlen eller underskrifva
Beslutet, R. o. A. åtminstone igenom en Deputation kunde
lemna dem til vänligit svar, at R. o. A. redan gifvit de andre
Stånden deras välmente tankar tilkiänna, angående denne
Bondeståndets begiäran at få hafva någon Fullmäktig i Riksens
Ständers Banco; och som nu mera ingen tid för R. o. A.
är öfrig at taga denna saken i närmare öfvervägande, så måste
R. o. A. dermed låta anstå och åberopar sig deras härom til
de andre Stånden afgifne utlåtelse.
Detta biföls af R. o. A., och afsändes straxt en Deputation
härom til Bondeståndet.
Hr Lagercrantz påminte, at R. o. A. nu måtte visa
grace emot Johan Axelson och lösgifva honom uhr sit fängelse,
samt lemna honom tilstånd at få gå uhr riket.
Detta understöddes af åtskillige;
Men R. o. A. ville ändå intet utlåta sig härom;
Utan uplästes Krigs-Rådets J. Nigrells til Riksens Ständer
insinuerade supplique, hvaruti, sedan han bevekeligen anfört
thes utståndne svåra lidande, hos Riksens Ständer anhålles
720 (Sept. 12.) Kriger. Nigrell. Job. Axelsson.
om theras föranstaltande, thet honom til sit och the sinas
lifsuppehälle kunde blifva årligen tilordnat the et tusende dal.
smt, hvilka H. Maj:t redan år 1737, såsom årlig pension, skal
honom hafva tilärnadt, jemte afskiedstagande, ifrån hvilket
sednare han dock uti ofvanberörde supplique sig undanbeder,
men om then årlige undsättningen implorerar, til thes han med
beständig tienst kan förses, hvarutinnan han jemväl bönfaller
om Riksens Ständers befordran.
Häröfver resolverades, at detta hos H. K. Maj:t i under
dånighet
recominenderas til et nådigt bifall.
Uppå Hr Lagercrantzes ytterligare föreställning om
Johan Axelsons lösgifvande, samt tilstånd för honom at gå uhr
riket i evig landsflyktighet
Förklarade sig omsider R. o. A. at så vida de andre Stånden
härtil skulle samtycka, vilja de ej eller vara här emot;
Hvilken resolution skrefs på fröken Gyllenstiernas intercession
och böneskrift för förenämde.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Öfverste-Lieutenanten von
Lingen, hvilken R. o. A. beviljat introduction, anhållit om
R. o. A:ns gunstiga tilstånd at i dag få följa med processen
up på Riks-sahlen;
Hvilket honom beviljades.
Som klåckan redan var öfver 8, då med sammanringningen
var begynt, och det gafs tilkiänna, at Bonde- och Borgarestånden
redan voro på Riks-sahlen samt at Prästeståndet
nu trädde der in, de tvänne Härolder jemväl redan voro vid
barrieren, altså begyntes med upropet.
De 2:ne Härolder gingo för Hr Landtmarskalken, hvilken
förande Landtmarskalks-stafven med samtelige R. o. A., som
de efter matrikeln blefvo upropade, begaf sig på Riks-sahlen,
därest, sedan Rådet och K. Majit voro inkomne, gudstiensten
för denna gången förrättades.
När gudstiensten var slutad blef Hr Riks-Rådet Gustaf
Palmfelt, som H. Majit, under varande Riksdag til Rådsembetet
utnämdt, af den ena Härolden framkallad och aliade
på knä inför K. thronen Råds-eden, som af Hr Riks-Rådet
och Cantzlie-Presidenten Gref Carl Gyllenborg förestafvades.
Efter aflagd ed framträdde Hr Riks-Rådet och i underdånighet
kyste K. Majits hand.
Derpå aliade först samtelige Herrar Riksens Råd och sedan
hvart Stånd särskilt, på sätt som i ceremoniellet föreskrifves,
Riksdagens afslutning.
721
tro- och huldnings-eden til H. K. Höghet, Hertig Adolph
Friedrich, Sveriges rikes utkorade Arffurste och efterträdare
på den Kongl, svenska thronen. Eden förestafvades jemväl
nu af Hr Riks-Rådet och Cantzlie-Presidenten Grefve Carl
Gyllenborg.
När detta var förbi framträdde Hr Landtmarskalken
ifrån dess stohl och holt til H. K. Maj:t följande underdånige
tal på R. o. A:ns vägnar:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders K. Maj:ts trogne undersåtare af Ridderskapet och
Adelen äro nu här inför Eder K. Maj:ts thron tillika med
the öfrige Riksens Ständer samlade, beredde at skiljas ifrån
et allmänt möte, hvilket på trettonde månaden ännu mera
öfvertygat them om then Konungsliga och faderliga mildhet,
hvilken the haft at fägna sig af inpå 24 året; och som ingen
Riksdag någonsin kunnat framte mer lysande bevis af then
Aldrahögstas underbara nåd emot et nödstält land, så har ej
eller ingen mera kunnat intyga oss Edert K. Maj:ts öma hierta
för sit rike.
At thenne Riksdag öfver vanlig tid kommit at utdragas
hafva riksens trängande omständigheter fordrat, ty et olyckligt
krig hade vid Riksens Ständers hitkomst satt Svea rike i
största olägenhet och åtskillige therander yppade och theraf
uprundne händelser hotade thet med förderf.
Riksskieppet svallade i tiocka moln och olycksstormar;
ingen medgångs ilning feck fästa sig i våra segel förr än straxt
et motväder thet bortdref. Öfvertygande bevis om menniskioförslagers
ofulkomlighet voro the enda lius, som viste sig för
oss i vår dimba och som lärdt oss at then Aldrahögste liksom
spelar med the dödeligas förmätna rådslag, och finner behag
at låta them förstöra sig genom sig sielfva.
Huru ofta har vår möda vid thenne Riksdag smickrat oss
med hopp om then påsyftade lyckan, som straxt blifvit förvandlat
til misströstan om hela vår välgång. Knapt upblänkte
en liten dagning förr än vi åter blefvo kringvärfde af hotande
mörker, liksom i en ny natt, så at vi redan begynte anse valfrihet
och framtidens säkerhet med hopplöse och förtviflade
ögon. Så stora omskiften har vårt öde haft på så kort tid,
på oss har den Aldrahögste vist, at Han är then, som allena
förvandlar folk och riken och besluter thes lycka och olycka,
tvert emot the liknelser, som visa sig för menniskiors ögon.
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 46
722 (Sept 12.) Landtmarskalkens lal.
Under alt thetta, Allernådigste Konung, hafva vi rönt
Eders K. Maj:ts beständiga förtröstan til Gud och Eders K.
Maj:ts orörliga mildhet för thes undersåtare. Eders K. Maj:t
har behagat hålla thes egit dyra lif ospardt för thess rike och,
oaktadt ålder och hälsa, tå alting viste sig som svårast, åstundat
sielf taga sig commando öfver thess krigsmakt. Eders K.
Maj:t har ock behagat i thesse granlaga omständigheter hålla
sit rikes frihet heligt, lemnandes i al ting sit egit höga behag
på Riksens Ständers vilja, och omfattat theras författningar
med en nådig och förnögd oväldughet; en lycka, sorn icke varit
oss then ringaste bland alla thenne tidens olyckor, at vi kunnat
fägna oss af en Konung, som tå vår välfärd städt på spetsen,
afklädt sig alla andra afsigter för then enda, at se henne
räddad.
Sådan nåd, sådane Konungslige egenskaper erkänna nu för
sin del Ridderskapet och Adelen genom min mun, med then
underdåniga tacksamhet, som uti alla tider intet kan utplånas
af Svea mäns vördsamma hiertan. The lefva i then underdånige
förtröstan at städse få röna lika Konungslig ömhet och
vård, och at Eders K. Maj:t ej må tröttas vid at för them än
ytterligare så faderligen sörja.
Riksens Ständer, som med Eders K. Majits nådiga behag
och af försiktig ömhet för framtidens säkerhet enhälleligen valt
H. K. Höghet Hertig Adolph Friedrich til efterträdare på
then Kongl, thronen, äro förvissade, at H. K. Höghet ej lärer
underlåta at i alt så gå Eders K. Majit tilhanda, at Eders K.
Majit af thes närvarelse och stora egenskaper lärer finna hugnad
och nöije, riket nytta och fördel och thes inbyggare glädie
och sällhet; och ehuruväl Riksens Ständer högeligen önskat at
här kunnat afvänta och fådt glädia sig ät H. K. Höghets af
them högst efterlängtade lyckeliga hitkomst, så måste the dock
beklaga, at rikets och theras närvarande omständigheter ej
tillåta at the samteligen få then här afbida.
The förvänta förthenskul Eders K. Majits nådigste tilstånd
at få skiljas åt och begifva sig til theras hemvister, kall
och embete, thit the nu med så mycken större fägnad sig
vända, som the med sig föra then Hufva freden och en san
berättelse til theras hemmavarande, om then Högstas undervärk
med Sverige, som i en sådan hast varit både olyckligt
och med lycka välsignat och nu åter med ny vedervärdighet
hotas, hvilket then underbara Guden ock snart kan til ny
Riksdagens slut. Landtmarskalkens tal.
723
välsignelse och glädje förvända; så at thenna märkeliga Riksdag
med alla thes händelser hör intaga i våra evärdeliga tideböcker
et stort rum liksom en undersåtelig kiärlek til en från
fäderneslandets bästa oskiljaktig Konung thet intager i theras
sinnen.
Af en underdånig them svenskom medfödd huldhet och
nit önska sig R. o. A. then nåden af then Aldrahögste at se
Eders K. Maj:ts dyra lifstid i all jordisk sällhet förlängas til
et fritt, lydigt och lyckligt folks glädie; hvilkas tro, huldhet
och kiärlek aldrig kan uphöra; och med then underdåniga försäkran,
Allernådigste Konung, innesluter sig uti Eders K. Maj:ts
nåd Ridderskapet och Adelen underdånigst.
De andre respective Ståndens Talemän aflade jemväl hos
K. Maj:t, hvar i sin ordning, en underdånig tacksägelse å
deras Stånds vägnar, samt togo tillika et underdånigt afskied;
Hvarefter Riksdagsbeslutet af Stats-Secreteraren vid InrikesExpeditionen
Boneausehöld uplästes;
Och sedan å K. Maj:ts vägnar Hr Riks-Rådet och Presidenten
i Cantzliet Gref Gyllenborg svarat Riksens Ständer,
framträdde Landtmarskalken och de öfrige Talemånnen til
thronen och i underdånighet kyste K. Maj:ts hand.
K. Maj:t steg sedan up och fölgde Herrar Riksens Råd
K. Majit utur Riks-sahlen; men Ständerne drögde qvar.
Och Hr Landtm, holt följande afskiedstal til de andre
Stånden:
Högvördige, Högärevördige, Ärevördige och Höglärde, Ädle
och Högaktade, Äreborne och Välaktade, Hedervärde och Redelige
Gode Herrar och Svenske män!
Riksens Högh Ständer hafva orsak at anse slutet af thenna
långa och mödosamma Riksdag med samma ögon som en siöman
efter en lång och farlig resa anser thet saknade landet.
Vårt tilstånd altsedan vi här för mer än et år sedan samlades
har varit et brusande haf, ther riks-skieppet svallat i storm,
blixt och mörker emellan hopetals klippor och blänningar utan
at veta then säkra vägen til sin hamn; ty böre vi nu så mycket
mera med förundran vörda then alvisa Försynen, som fördt oss
utur en storm.
Vare gemensamma och samfälta omsorger om allas vår
välgång taga för thenna gången en ända, men så uphörer dock
aldrig hvar ärlig Riksdagsmans särskilta ömhet therom och en
trogen nit hos hvar och en af oss, hvar och en på sit ställe
724 (Sept. 12.) Riksdagens sint.
i riket för thet allmänna bästa. The tankar hafva R. o. A.
om sina kiära medbroder, the öfrige respective Stånden, och
önska them samtelige lycka och välsignelse thertil.
Hög- och Ärevördige Herrar, som ären satte til vårdare
af the skatter, som then Aldrahögste oss uppenbarat, Gud
gifve Eder hugnad i Edert dyra embete, at en sanskyldig christendom
til Guds ähra och menniskliga samhäldets lycksalighet
må bland oss fästa rötter och bära frukter, som ty värr
i vår verld är sälsynt.
I Hög- och Yälaktade Herrar, som med flit och loflig
handel söken at bringa fäderneslandet ymnoghet, giöre Gud
all Eder handtering lyckosam, at jord, vattn och alla elementer
måge vara Eder redebogne och tienstbare til all välsignelse.
Eder näring vare inrättad på en säker grund, at han
både nu och i framtiden är Eder och Edre medborgare nyttig.
Alla verldenes delar meddela Eder rikedom och then gamla
svenska sparsamheteu vare Eder och Edre efterkommandes
bästa skattkammare.
Ärbare och Hedervärde män, som med tung möda hämten
Eder trefnad utur jord och berg, föröke Gud för Eder theras
gifmildhet til tusendefalt, at Edra trötta qvällar måga bli belönte,
Edra sinnen glättige til rikets tienst och Edra barn upmuntrade
at träda i sine redelige förfäders fotspår.
Ridderskapet och Adelen aflägger hos Eder samtelige thess
kiära medbroder och med-ständer sin erkänsamhet och tacksäijelse
för Edert oförtrutna biträde i alla dryga och granlaga
sysslor vid thenna svåra Riksdag. Yi håfve haft tilsammans
våra bittra och våra nögda stunder; vi håfve delt med hvarandre
liuft och ledt; then Aldrahögste låte thet nu lända til
sit namns ära och Sveriges värkeliga sällhet. Then Högste
Guden gifve nu Eder samtelige then nåden efter lyckelig hemkomst
til Edra hemvister, Edra vårdnader och anhörige, at i
frid och lycksalighet hvar och en i sit lugn och skugga ingen
annan kiänning äga af thetta årets oroligheter än en förundrande
åminnelse och et tacksamt hierta emot then Aldrahögste.
Ridderskapet och Adelen utbeder och förbehåller sig at
städse vara bibehåldne i the öfrige respective Ståndens ynnest,
benägenhet och välvilja.
De andre Ståndens Taleman svarade härpå hvar i sin
ordning, och med et kort tal togo afskied af hvarandra.
Landtmarskalkens tal.
725
När alt detta således var förrättadt, då klåckan var in
emot et, gick Hr Landtmar skalken med Härolderne förut tillika
med R. o. A. uti samma ordning, som de upgådt, tilbaka
på Riddarhuset, och sedan Härolderne stadnat vid barrieren
och R. o. A. intagit sine ställen holt
Hr Landtm, följande tal til R. o. A.:
Högvälborne, Välborne Herrar, Grefvar, Friherrar och
samtelige Svea rikes Högloflige Ridderskap och Adel!
Jag känner ganska väl, at ord och utlåtelser hos mig fela
at utföra the vördsamma tankar, som jag är thetta illustre
samfund skyldig; men så bör jag icke, ej eller kan jag them
hos mig aldeles fördölja. Enligt Högh R. o. A:ns befallning
har jag haft then äran at vid thenne Riksdag vara theras
Landtmarskalk. Hade en upriktig vilja at giöra väl giordt
tilfyllest, så vore jag förvissad, at R. o. A. med mig vore aldeles
nögde, ty om jag intet efter min innerliga önskan alt
kunnat fulborda, så har jag dock thertil haft mine yttersta
sinnens och kropskrafter osparde; men til et så högt ämne har
fordrats högre gåfvor än mine, hälst i en tid, tå then ene oförväntade
händelsen efter then andra giordt ali välmening otilräckelig
och alt förnuft villrådigt. Jag ämnar intet härmed
ursäkta hvad jag kunnat fela; jag underkastar mig med nöije
hvars och ens behageliga omdöme, försäkrad at tiden, som alt
uptäcker, lärer under then Store Gudens vanliga styrsel, som
allena kiänner menniskiors hiertan, ej låta sanningen bli fördold,
vare sig til lycka eller olycka. Men hvad jag endast
nu åstundan, är at betyga min vördsamma ärkänslan för then
ynnest och thet förtroende, som Högh R. o. A. mig bevist; jag
vördar thet som en besynnerlig skickelse; jag ärkänner thet som
then största lycka mig i verlden kunnat hända och för thet
förnämsta hederstecken jag vil föra til min graf. En tacksam
åminnelse theraf skal hos mig aldrig slockna, ej eller en redelig
nit til Högh R. o. A:ns tienst, så länge blod i mina
ådror rinner. Orden tryta mig at här uttyda mit af vördnad
och erkänslan upeldade hiertas meningar.
Then Aldrahögste uppehälle Högh R. o. A. i en beständig
sällhet, han late thetta hus vara en säker boning för rättrådighet,
vitterhet och tapperhet; et oöfvervinneligit fäste för
en ädel frihet och en skygd och belöning för alla dygder; laglydnad
vare Eder makt och lustre, enighet Eder styrka och
inbördes förtrolighet Eder tolk; Edert upsåt vare allmän väl
-
726 (Sept. 12.) Tal till Landtmarskalken.
gång och Edra gierningar thes befordrare; vare från Eder,
gunstige Herrar, alt hvad obehageligt är vida skilt, välsignelse
och lycka följe med Eder hvar och en i synnerhet.
Thenne stafven, som varit mig så gunstigt förtrodd, önskar
jag må i alla tider til Thens Högstas ära och Svea Ridderskaps
och Adels frihet och lycksalighet i längsta tider föras
af så ovälduge händer och med så tryggt samvete, som jag
then nu i ödmiukhet återlemnar.
Hr Landtmarskalken aflefvererade häruppå Landtmarskalks-stafven
Gref De la Gardies fullmäktig
Frih. Otto Fleming i händer, hvilken, sedan han stafven
emottagit, höll följande tal:
Högvälborne Friherre och Ofverste-Lieutenant!
Enär I på themia stunden återställen stafven, then I med
fulkomligit förtroende undfådt, med omsorg och heder i thesse
runda 12 förflutne månader fördt håfven, är svårt hindra tankarne
gå tilbaka på the hopetals sammanstötande besynnerliga
omständigheter, hvilka på thenne tiden oss för ögonen lagde
blifvit.
Krig utom rikes; oenighet innom; en öfverhängande oundvikelig
fara; en ögonskienlig undergång, förvandlade och ombytte
uti en drägelig fred, uti en mera inrikes stilhet, uti en
någorlunda större säkerhet, hvilken igenom thronens befästigande
på en värdig Herre, nu mera tiltagandes varder. Sådan
är i korthet afmålningen af thenne vår nu öfverståndne Riksdag.
Thet är ej svårt at föreställa sig Edert nitefulla och ouphörliga
bekymmer om thet allmänna vid alla thesse ombytelser.
Vi kunna inäta thet efter hvars och ens dragne dryga
sinnesbörda. Men R. o. A. bör tacka Eder för thet I ej tröttnat,
utan användt mod emot faran; uti ledsamma och förtreteliga
händelser nit och försiktighet; uti benige omtanka;
äfven i the tider, tå theras sällsamhet tycktes likasom betaga
alla tankar, all känsel.
Våra handlingar bära för efterverlden vittne om Edra
vittra egenskaper, besynnerliga förtroende och med thet samma
om R. o. A:ns erkänsamhet, högaktning och tilgifvenhet för
Eder; therom kan jag ånyo på R. o. A:ns vägnar på thet
kraftigaste Eder försäkra. Orden tryta val, men hos ädla
sinnen kan för en så ädel och så värdig Riddersman et upriktigt,
rent sinnelag aldrig tryta.
Riksdagens slut. Collegium illustre. 727
Frih. Fleming lade Landtmarskalks-stafven på bordet.
R. o. A. förklarade mycket nöije öfver Frih. von Ungern
Stenbergs på Riks-sahlen håldne tal och önskade, at thetsamina
måtte blifva tryckt.
Frih. von Ungern Sternberg tackade Högh R. o. A.,
som behagat väl uptaga hvad han kunnat giöra; och ehuru
tiden varit för honom mycket kort at så utarbeta thes tal,
som sig bordt, är dock Högl. R. o. Arns betalning så i detta
som alla andra mål honom en lag.
Beslöts altså at Hr Riks-Rådets och Cantzlie-Presidentens
Grefve Gyllenborgs och Hr Landtmarskalkens i dag på Rikssahlen,
jemväl ock Hr Landtmarskalkens här på Riddarhuset
håldne tal, jemte Frih. Flemings svar derpå skulle tryckas.
Hr Landtm, gaf tilkänna at Riksdagsbeslutet blifver i
dag efter middagen och de påföljande dagarne liggande på
Riddarhus-bordet til R. o. Arns underskrift.
Vidare kommo R. o. A. öfverens at i morgon förmiddagen
kläckan 10 sig här på Riddarhuset efter skiedt anslag infinna
at afgiöra Riddarhusets oeconomica, samt deribland angående
introduction för dem, som derom vid innevarande Riksdag giordt
ansökning;
Hvarefter R. o. A. skildes åt kiåckan half tu.
Den 13 Septembris 1743.
Efter R. o. A:ns öfverenskommande och det i följe deraf
skiedde anslaget, samlades R. o. A. kiåckan 10 til at afgiöra
Riddarhusets oeconomica, och deribland angående introduction
för dem, som vid innevarande Riksdag hos den förordnade
Riddarhus-Deputation sig dertil anmält.
Men först uplästes et af framlidne Commercie-Rådets
rl'hams sterbhus-interessenter ingifvit och af Majoren Alexander
Tham, Lagmannen Jöran von Knorring samt Cantzlie-Rådet
Salomon von Otter å sterbhusets vägnar underskrifvit Memorial,
hvaruti andrages huruledes sedan framlidne Commercie-Rådet
Tham år 1727, til inrättande af et Collegium illustre vid det
loflige Riddarhuset, försäkrat et capital af 30,000 dal. kint,
har samma capital förmedelst de i läne-banquen uplupne och
sedan 1730, då det til Riddarhuset betaltes, utfallne interesser,
redan stigit til den högd, at interesserne deraf nästkommande
728 (Sept. 13.) Collegium illustre. Tronföljarens
år 1744 blifva tilräckelige til årlig lön och underliåld för en
lärd och skickelig man, hvilken uti det på Riddarhuset inrättade
auditorio kan hålla publique föreläsningar. På det nu
framlidne Commercie-Rådets hälsosamma afsicht, at igenom
ofvanbemälte förähring måtte läggas grunden och giöras en
början til et Collegii illustris inrättande vid det loflige Riddarhuset,
må komma til värkställighet och fullbordan, anhålla
sterbhus-interessenterne om R. o. A:ns gunstiga bifall, at Professionen
uti Auditorio illustri med Wettenskaps-Academie
Secreterare-sysslan må förknippas, hvarigenom den med II. K.
Maj:ts nådige Privilegio stadfäste Wettenskaps-Acaderaien,
såsom en ganska berömmelig och för riket hederlig inrättning,
i längden kunde äga bestånd, och framlidne Commercie-Rådet
Thams påsyftade ändemål tillika vinnas, eftersom berörde Secreterare
då kunde uti Auditorio illustri igenom publique föreläsningar
undervisa ungdomen uti sådane reelle vettenskaper,
som tiäna til rikets upkomst, heder och förkofring. Sluteligen
anhålla sterbhus-interessenterne at, om Högh R. o. A. til denne
författning skulle täckas samtycka, R. o. A. då ville i underdånighet
gifva H. Maj:t sådant vid handen, med underdånig
begiäran, det den inrättning, som således nu kommer at skie,
hvarvid i akt tagas lärer, at hälst en Adelsman, när hos honom
de behörige egenskaper finnas, til denne beställning antages,
genom K. Maj:ts allernådigste bekräftelse, til evärdelig säkerhet,
at ej någon tid undergå rubbning eller förändring, må
stadfäst blifva.
Frih. Cronhiort sade, at den af sterbhus-interessenterne
projecterade författningen vore ganska berömmelig och nyttig
och lärer derföre af R. o. A. så mycket snarare kunna bifallas.
Uppå Frih. von Ungern Sternbergs giorde frågan;
Biföls det upläste Memorialet, och afgår härom et underdånigt
bref til H. Majit.
Sedan utnämdes följande Deputerade af Högh R. o. A.
at emottaga och beneventera H. K. Höghet vid des hitkomst
nemligen:
Grefvar:
Gref De la Gardies fullm. Frih. Gref Fredrich Gyllenborg.
Otto Fleming.
Gref Piper, Carl Fredrich. Gref Frölich, Carl.
Gref Ekeblads fullm. Frih. von Höpken, Carl.
mottagande. Introduktioner.
729
Friherrar:
Frih. Sten Bielke. Frih. Cronhiort.
Frih. Cedercreutz, Lars. Frih. Stiernstedt, Carl.
Frih. von Psilander, Petter. Frih. Stael von Holstein, G.
Bogislaus.
Adel:
Hr Falkenberg, Hindr. Hr Hästsko, Lars.
Hr Ruthensehold, G. Adolph. Hr De la Wall.
Hr Sparf renfelt, Joli. Hindr. Hr von Post, Wilh. Mauritz.
Hr Lillienberg, And. Daniel. Hr Cederström, Carl.
Hr Cedercrona, Dan. Gustaf. Hr Lilliecreutz, Carl Axel.
Hr Nordencreutz. Hr Lybecker, Hans Philip.
Hr Gyllensverd. Hr von Utfall, Wilhelm.
Hr von Döbeln, Joh. Jacob. Hr Rudbeck, Joh. Olof.
Hr Standaerhielm, Hans Fredr. Hr Adlerbeth, Gudmund.
Hr Ehrenmalm, Lars Johan. Hr Löwenhielm, Carl Gustaf.
Hr von Segebaden, Hindr. Gustaf.
Desse Deputerade komma at anföras af Frih. von Ungern
Sternberg med stafven i hand, och blifva äfven tilstädes när
H. K. Höghet pä Riks-sahlen aflägger eden, men få i öfrigt
ej befatta sig med någonting.
Uplästes Riddarhus-Deputations Memorial af den 10
hujus, hvaruti förmäles at sedan R. o. A. genom underdånigt
svar til H. K. Maj:t af den 21 Aug. 1741 förklarat sig icke
hafva något at påminna, ifall H. K. Maj:t skulle vara sinnad
at med en Greflig famille öka antalet af de svenske famillier;
så har H. K. Maj:t igenom Revisions-Secreteraren Löwenhielm
anmält des nådige åstundan, at von Hessensteiniske famillien
måtte vid nu påstående Riksdag blifva introducerad, emot de af
Hr Revisions-Secreteraren för samma famille erlagde 18,000 dal.
kint; hvilket Deputation icke bordt underlåta Högh R. o. A.
at vid handen gifva.
Frih. Coijet utlät sig, at sorn R. o. A. vid förra Riksdagen
genom deras då aflåtne underdånige skrifvelse til H.
Maj:t härtil gifvit anledning, så lärer R. o. A. nu ej eller
kunna neka denne famillen at blifva på Riddarhuset introducerad;
hvarvid han dock för sin del vil giöra det förbehåld,
at om den Hessensteiniske famillen antingen skulle tilhandla
sig någre gods af andre frälsemän, eller ock på annat sätt blifva
730 (Sept. 13.) Adoption.
ägare af någre ansenlige fastigheter i riket, de, sub quo titulo
det ock vara må, ej på slutet reduceras til cronall, hvarigenom
Adelsståndet skulle försvagas.
Uppå Frih. von Ungern Sternbergs giorde proposition;
Beviljades den Grefliga Hessensteiniske famillen introduction
ibland svenske Grefvarne här på Riddarhuset.
Uplästes Riddarhus-Deputations Memorial af den Junii
sidstledne, angående Ryttmästaren Haquin Stiernblads giorde
ansökning at blifva på Riddarhuset adopterad och intagen
under des aflidne stiufläders Ofver-Commissarien Josua Stiernblads
numer, som utan manlige bröstarfvingar afgådt; förmälandes
Deputation sig väl icke hafva varit af de tankar at
styrka R. o. A. til slike ansökningars beviljande, för de orsaker,
som uti des särskilte afgifne Betänkande anföres; dock som
den besynnerliga omständigheten sig härvid för Hr Stiernblad
yppat, at en souverain Konung, Hans Högstsalig Maj:t Konung
Carl den XII:te i nåder resolverat och samtykt til Hr Stiernblads
faderbroders giorde underdånige ansökning at få adoptera
denne des stiufson under sin familia, emedan han sielf ingen
son ägde; hvilken höga resolution vår nuvarande allernådigste
Konung med dess höga stadfästelse bekräftadt; fördenskul, som
Hr Stiernblad dessutan besitter mycken fast egendom i landet,
hvaraf K. Majit och cronan isynnerhet uti desse tider icke
ringa förmån tilflyter, och dertil med erbiuder til Riddarhusets
förnödenhet en frivillig gåfva af 9,000 dal. kmt; så hemställer
Deputation om icke han, såsom en af Konung Carl den XII:te
med Adelig skiöld benådad person, kunde gynnas med den
förmån at ibland riksens Ridderskap och Adel blifva intagen.
Frih. Cronhiort: Så förhateligit, det är at stänga dörren
til för väl meriterade män, så skadeligt är det ock at taga
in för många och upfylla landet med för mycken Adel, af
hvilka en del kanskie torde vara af ringa förmögenhet nog;
låtom oss derföre komma öfverens och utsättia vissa reglor,
nemligen at inga andre än de, som vist riket någre besynnerlige
tienster, böra få inträde på vårt Riddarhus; då upväckas
nit och åhåga hos hvar och en at vid alla til fällen befrämja
rikets bästa, och vi behålla kiärlek hos alla våra medborgare i
landet.
Hr Lagercrantz: Det är bekant, at R. o. A. redan
ådragit sig mycken jalousie. Skulle vi nu neka välförtiänte
män at komma in på vårt Riddarhus, torde densamma ännu
Introduktioner.
731
mera ökas, och jag tor säija, at detta varit roten dertil. At
utstaka rätta vägen, hvarigenom man bör vinna Adelskap, vil
mycken konst dertil och skulle för oss blifva svårt at nu utsätta
eller fastställa härom några flera reglor, än dem vi redan
förut i Regeringsformen hafva; ty hvar och en skulle härom
döma eftersom han vore inclinerad. Men hvarken vänskap
eller egendom bör här giälla, utan igenom snille, vett och
mandom bör en sådan hedersförmån förvärfvas, och vore alt
för hårdt om den, som sådant förtiänt, skulle derifrån utestängas.
Saken förtiänar eftertanke och Högh R. o. A. tillåter
mig at erindra, det vår regering består af 4 Stånd, som hafva
med hvarandra stridande interesse. En sund politique fordrar
derföre, at vi taga in män af förstånd, vett och förtienst, til at
derigenom förstärka vårt Stånd och behålla det anseende, som
R. o. A. billigt äga böra. Här finnes nu en hoper kiäkt och
bra folk i riket, som intet på något sätt få äga del med i
regeringen; här sittia åtskillige kloke och välförtiänte män i
Collegierne, som med svett och träldom brakt sig up til högsta
hedersställen, äga derjemte ansenlig egendom och fastigheter i
riket, men måste se sig utestängde ifrån alla rådslagen; sittia
som ziffror och intet få vara domare med hvarken om krig
eller fred. Sådant kan ju intet annat än på det högsta förtryta
dem och vara skadeligt både för oss och riket. Mit välmenta
råd är fördenskul, at R. o. A. intet stänga dörren til
utan lemna til Konungen det jus regale, som honom tilkommer,
at med Adelskap benåda den han finnér dertil värdig och välförtient,
men at vi allenast i underdånighet föreslå H. K.
Maj:t antalet.
Frih. Cronhiort förklarade sig intet vara här emot, allenast
visse reglor blifva satte, så at man kunde giöra sig försäkrad,
det inga oförtiänta komina här til.
Hr Löwenhielm hemstälte om intet R. o. A. skulle
behaga lemna H. Maj:t svar, det R. o. A. efter H. Maj:ts
nådige åstundan beviljat den Greflige Hessensteinske familjen
introduction, och vid samma tilfälle H. Maj:t i underdånighet
kunde anmodas at öfverlemna til denne Greflige famillen det
godset, som Riksens Ständer vid innevarande Riksdag til H.
K. Majit afstådt och cederat.
Detta biföls af R. o. A.;
Och anmodades Frih. von Ungern Sternberg at andraga
detta hos H. K. Majit, som en underdånig intercession af R.
732 (Sept. 13.) Introduktioner.
o. A. för denne Greflige famillen, på sätt som följande Extractuin
Protocolli utvisar:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 13
Sept. 1743:
Föredrogs Riddarhus-Deputations Memorial af den 10 innevarande
månad, hvaruti berättas huruledes, sedan H. K. Maj:t,
i anledning af R. o. Arns underdånige skrifvelse afden4Aug.
1741, förökt Riddarhuset med den Greflige von Hessensteiniske
famillen, har Ii. K. Maj:t låtit anmäla dess nådige åstundan,
at samma Greflige famille måtte vid nu påstående Riksdag
blifva introducerad. R. o. A. förklarade härtil et allmänt
bifall, och beviljades altså den Greflige Hessensteiniske famillen
introduction uti Svenska Riddarhuset, hvilket R. o. A.
anmodade Hr Landtmar skalken at i underdånighet gifva
H. K. Majit vid handen, samt derjemte å R. o. A:n$ vägnar
i underdånighet intercedera hos H. K. Majit, det H. K. Majit
til denne Greflige famille i nåder ville updraga och afstå
godset Ekholmsund, som Riksens Ständer vid innevarande
Riksdag til H. K. Majit afstådt, så at berörde gods och lägenhet,
under ehvad namn det ock vara kan, aldrig må gå uhr
Adelsståndet eller ifrån berörde famille afskildt varda. Ut
supra.
Häruppå reassumerades den förra discoursen om introduction
och upläste
Erih. Coijet den 44 § af Regeringsformen, angående
Grefve-, Friherre- och Adeligit Stånds utdelande åt dem, som
genom besynnerlige förtienster giordt sig deraf värdige; föreställandes
Frih. Coijet vidare, huru samma § innehåller at dermed
bör sparsamligen umgås; och som Secreteraren Vult utarbetat
handelsbalancen för flera år, hvilket skal vara et ganska
nyttigt arbete, och i anseende dertil redan vid förleden Riksdag
af Secrete Utskottet blifvit anmäld hos R. o. A. at komma uti
gunstig åtanka, ifall någon introduction då hade blifvit; så påminte
Frih. Coijet, at han nu måtte blifva ibland de förste,
som på Riddarhuset blifva intagne, ifall R. o. A. skulle samtycka
til någon introduction.
Hr Rutlienschöld begiärte, at proposition måtte giöras
för Hr Stiernblad.
Hr Hästsko påstod at först måtte afgiöras huruvida de,
som innehafva forna Konungars skiöldebref, få niuta någon introduction,
emedan de synas med rätta böra gå förut.
Introduktioner.
733
Hr Börje Phil. Scheckta tykte, det R. o. A. vore redan
nog manstarke, så at man intet behöfde släppa in flere på
Riddarhuset; men ifall R. o. A. skulle samtycka til introduction
för någon annan, förbehölt han sig, at General-Auditeuren
Wefverstedt måtte blifva intagen, hvilken han förmente samtelige
Krigsbefälet lära recommendera.
I anledning häraf blefvo åtskillige andre af en och annan
nedre på bänkarne nämde.
Frih. von Ungern Sternberg erindrade altså R. o. A.
hurusom det vore et regale och hörde Konungen til at benåda
en med Adelskap, och at när den actus gådt förut, det då
först tilkommer R. o. A. til at bevilja introduction; bad derföre
Frih. Von Ungern Sternberg, at R. o. A. härutinnan ville
giöra noga åtskilnad. Saken vore så mycket granlagare, som
den qusestion intet just är så klar, huruvida K. Majit efter
Regeringsformen kan utan samtelige Riksens Ständers godtfinnande
föröka antalet af R. o. A., och hända torde, at de
andre Stånden sådant påyrka, eller ock eljest på lika sätt,
som nu skiedde, taga sig anledning at äfven nämna och hos
H. K. Majit i underdånighet föreslå någon til Adelskap.
Derefter giordes åter påminnelse för Hr Stiernblad, då
uppå
Frih. von Ungern Sternbergs giorde proposition,
Riddarhus-Deputationens om honom afgifne Memorial blef
bifallit.
Sedan företogs Riddarhus-Deputations Memorial af den 30
sidstledne Aug., angående alla dem, som vid denne Riksdag
sökt introduction, och först om dem, som innehafva verkelige
skiöldebref, såsom:
Capitaine Hr Joachim von Hartmansdorff, hvars faderfader
aflidne Hofrätts-Rådet Mathwus von Hartmansdorff
blifvit med adelig skiöld benådad af Högstsalig H. Majit
Konung Carl den Xlite den 20 Junii 1683;
Majoren Otto von Stahlén, som jemväl erhållit Högstbemälte
H. Majits skiöldebref af den 10 Novembris 1684 och
nu anhåller om introduction, men söker at undslippa Riddarhus-afgiften;
Extraordinarie
Cantzlisten vid Utrikes Expedition Hr Ridderstedts
faderfader Regeinentsqvartermästaren Stephan Ridderstedt
har undfådt Högstbemälte H. Majits nådige skiöldebref
den 17 Junii 1691;
734 (Sept. 13.) Introduktioner.
Hr Frantz Gothard von Marquard, thess aflidne fader
Öfverste-Lieutenanten Fredrich von Marquard är adlad och
erhållit skiöldebref af H. Majit, Konung Carl den XI:te den 8
Sept. 1691;
Framlidne Generalqvartermästaren vid Fortification Gerhard
Ehrenschantz, benådad med adeligt sköldebref den 16 Sept.
1691. Thess son söker nu introduction, men anhåller om eftergift
för de vanlige introductions-afgifterne;
Hr A. G. von Dalilstiernas fader, Öfver-Directeuren Gunne
Dahlstierna har undfått skiöldebref af Hans Högstsalig Maj:t
Konung Carl den XII:te under den 26 Aug. 1702;
Capitaine Johan Maximilian Löwenfelts, har erhållit
Adeligit Stånd af Högstbemälte H. Maj:t Konung Carl den
XII:te uti H. Maj:ts högqvarter Tistedahlen vid Fredrichshall
den 17 Novembris 1718, hvarå Högstsalig Hennes K. Majit
Drottning Ulrica Eleonora lemnat sin confirmation den 13
Martil 1719, af orsak at Hr Löwenfelts icke undfick skiöldebrefvet
för H. Majits derpå timade högstbeklageliga dödsfall;
Öfversten Hr Joachim Georg Ganschou, utaf Hennes
Högstsalig K. Majit Drottning Ulrica Eleonora adlad och med
skiöldebref benådad den 6 Aug. 1719;
Capitaine Hr Christian Wilhelm Beijerhielm, erhållit
beinälte Hennes Majits öpna skiöldebref den 17 Martii 1720;
Capitaine Hr Anders Ehrenpohl är utaf vår nu regerande
allernådigste Konung benådad med adelig skiöld och vapn den
8 Martii 1735, har redan för Riddarhuset deponerat de vanlige
introductions-afgifterne;
Majoren Wallencrona är utaf Högstsalig H. Majit Konung
Carl den Xllite benådad med Adeligit Stånd den 3 Martii
1709 under belägringen vid Pultava, har sedermera bekommit
vår nuvarande allernådigste Konungs stadfästelse den 20 Junii
1739, emedan H. Majits Konung Carl den Xllites diploma,
förmedelst den olyckelige Pultaviske actionens och Hr Walleneronas
derpå följande fångenskap, då icke kunnat utfärdat
blifva; erbiudandes Hr Wallencrona til Riddarhuset 1,000
dal. smt.
Frih. von Ungern Sternberg förestälte hurusom desse
Herrar väl hafva richtige skiöldebref och således nu redan äro
Adelsmän; dock som ganska få af dem hafva någon egendom,
hemstälte Frih. von Ungern Sternberg til R. o. Arns närmare
eftersinnande huruvida de måga introduceras.
Introduktioner.
735
Frih. von Otter anförde, at som desse Herrar alla hafva
richtige skiöldebref och ty verkeligen äro Adelsmän, så kan
dem numera, då de sig hos R. o. A. om introduction anmäla,
icke vägras den ädlaste delen af deras adelskap, som är at
niuta säte och stämma på Riddarhuset.
Frik Stiernstedt tilläde, at adelskap vore en belöning
för nyttige giorde tienster, men bör intet mätas efter egodelar,
som den sökande possiderar.
Blef altså, efter något vidare discourerande härom, uppå
Frih. von Ungerns Sternbergs proposition,
af R. o. A. beviljat, at förenämde Herrar intagas på Riddarhuset;
dock med det uttryckeliga vilkor och förbehåld, at
ingen af dem får undandraga sig den vanliga afgiften, eller
hvad de eljest utfäst til Riddarhuset.
Hvad Capitaine Ehrenpohl angår, så tycktes, at han som
en förmögen man borde förmås at gifva til Riddarhuset något
mera än eljest vanligit är;
Och om betalningen för Majoren Walleneronas introduction
lofvade Frih. Sten Coijet at vilja draga behörig försorg.
Häruppå continuerades med andra delen af förenämde
Riddarhus-Deputations Memorial, angående dem, som här i riket
blifvit naturaliserade och nu söka introduction, nemligen:
Secreteraren och Brukspatron Thomas von Rapholtz, hvars
ansökning om naturalisation H. K. Majit den 4 Julii 1734
låtit anmäla hos den då förordnade Riddarhus-Deputation, och
hvilken sedermera jemväl med fullgiltige bevis intygat det han
är af en uhrgainmal famille, och nu utfäst til Riddarhuset
3,000 dal. smt;
Hrr Holger och Isac Mormänner, som härstamma af en
gammal Dansk adelig famille och fädt II. K. Maj:ts naturalisations-resolution
vid 1738 års Riksdag, och då jemväl af
R. o. A. erhållit försäkran om introduction, samt deponerat de
vanlige afgifterne;
Commendeuren von Stauden, hvilken undfådt H. K. Maj:ts
naturalisations-resolution af den 4 Maii 1734, men väl icke
ännu företedt de bevis om des adeliga härkomst, som R. o. A.
genom resolution af den 8 April 1739 pålagt honom at anskaffa;
Commissions-Secreteraren
von Morian har igenom öppen
resolution af den 17 Sept. 1739 erhållit H. Maj:ts nådige ti 1—
stånd at tädanefter få nyttia det Adelige Stånd och vapn, som
736 (Sept. 13.) Naturalisation.
hans aflidne fader år 1733 utaf Ryska Herrskapet sig förvärfvat;
Hr
Frantz Jennings, som bevist sig vara af Engelsk
adelig härkomst, har igenom H. K. Maj:ts öpna resolution af
den 21 Julii 1742 blifvit naturaliserad, hvarefter han sedermera
erhållit H. Maj:ts för honom nådigste utfärdade skiöldebref
och dertil med nu förährat til Riddarhuset 10,000 dal.
kmt.
Vid detta tilfället uplästes jemväl en af Öfverste-Lieutenanten
i fransk tienst, Jacob Albrecht von Lantingshausen til
H. K. Maj:t ingifven och af H. K. Maj:t under den 31 sidstledne
Aug. til R. o. A. remitterade underdånige supplique angående
naturalisation.
Hr Adlerbeth förestälte hurusom det lätteligen kan hända,
at en eller annan kan hafva antagit lika namn med någon
utländsk famille och sedan komma här i riket och söka blifva
naturaliserade; fördenskul borde noga undersökas, om hvar och
en verkeligen härstammar af den famille, som han sig angifvit,
innan de här på Riddarhuset intagas.
Hr Ruthenschöld sade, at detta måtte behörigen blifva
undersökt och bevist i K. Maj:ts och riksens Cantzlie innan
naturalisations-brefvet extraderas.
Frih. Sten Coijet tykte det vara billigt, at vare inhämske
och de som både i Collegierne eller eljest tiänt sig up
och kunna hafva giordt riket på et eller annat sätt något gagn,
först borde intagas, innan någon främmande en sådan förmån
kan åtniuta. Derjemte anmälte Frih. Coijet Tygmästaren
Kunningam vid artilleriet til en gunstig åtanka hos R. o. A.
Frih. Ulric Scheffer holt före, at man vid detta til—
fälle borde giöra en åtskillnad emellan dem, som äro upfödde
här i riket och sedan blifvit naturaliserade, samt dem som
nyligen inkommit, men kanskie allenast för någon tid sig här
nedsatt, och när de åter finna sin räkning torde gå bort
härifrån.
Härpå föll intet svar, utan blef uppå
Frih. von Ungern Stern bergs giorde proposition
af R. o. A. samtykt til introduction för Hr Lantingshausen
och de flere naturaliserade, som här förut äro omnämde.
För Hr von Goben begiärtes äfven, at han måtte vara
här under begrepen och vid denna Riksdag blifva introducerad.
Introduktion.
737
Jemväl påminte Hr Lagercrantz, at Kamblarne, som
långt för detta hafva H. Maj:ts naturalisations-bref, nu borde
ihugkommas hälst de icke allenast brakt ansenlige medel in i
riket, utan ock eljest tilskyndat riket märkelig förmån och
nytta genom Ost-Indiske Compagniets inrättning.
Det svarades, at Kamblarne nu intet anmält sig om någon
introduction.
Och kom sedan åter på talet om naturalisation, at mången
genom otilräckelige bevis kunde komma här til och at när han
på det sättet här i riket niutit flere förmåner och samlat sig
egendom, han då åter torde gå ut igen.
Frih. von Ungern Sternberg föreslog altså, at Riddarhus-Deputation
måtte träda tilsammans och til R. o. A:ns
nästa sammankomst i öfvermorgon författa vissa reglor, som
för framtiden kunna tiäna til rättesnöre vid theras ansökningar,
som af utrikes adelige familier härstamma och här i
riket söka naturalisation;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Hr Thure G. Rudbeck anmälte, det han nu vore bortcommenderad,
och ärnar i dag anträda resan til Skåne, så at
han icke får den ähran at bivista R. o. A:ns nästa sammankomst,
som skier i öfvermorgon; hvarföre, och som R. o. A.
nu endast äro tilsammans at afgiöra deras oeconomica, och
han anser det för angelägnast deraf, at R. o. A. måtte fastställa,
det inga andra hädanefter få komma til Riksdagarne,
än de, som äro capita familiarum, så bad han, at R. o. A. nu
ville tänka på denna saken, som så ofta tilförne blifvit ventilerad
och aldrig kommit til något slut.
Men som klåckan redan var 2 skildes R. o. A. för denna
gången åt.
Den 15 Septerabris.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 10.
Sedan Frih. von Ungern Sternberg äskat liud och R.
o. A. intagit sina ställen, utlät sig
Frih. Coijet, at R. o. A. väl i går beviljat introduction
för dem, som hafva forna Konungars skiöldebref, och dem, som
sökt naturalisation, men hvad desse senare angår, så tykte han
dervid borde giöras den åtskillnad, at den, som ej är upfödd
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 47
738 (Sept. 15.) Introduktion.
här i riket borde intet eller straxt få säte och stämma på
Riddarhuset, förr än i tredie generation, likasom det skier i
Borgareståndet, at den främmande, som nyligen satt sig ned i
en stad och vunnit burskap, intet straxt kan blifva vald til
Magistrats-person.
Frih. von Ungern Sternberg sade, at om R. o. A. så
skulle behaga, kunde en lag härom giöras för tilkommande
tider, men eljest vore häst när Riddarhus-Ordningen förekommer
at då derutinnan något härom införa.
Frih. Scheiding förestälte, at den erindran Frih. Coijet
giordt vore så mycket mer grundad, som det lätteligen kunde
hända, at en sådan främmande, som här hlefve naturaliserad
och straxt finge säte och stämma på Riddarhuset, också kunde
blifva vald til ledamot i Secrete Utskottet eller ManufacturDeputation,
hvilket vore högst eftertänkeligit.
Hr Hästsko påstod, det ingen främmande borde intagas,
som icke uprättadt manufacturer, eller också på annat sätt
giordt riket någre merkelige tienster; ty om hvar och en främmande,
som kommer hit, kunde endast för penningar skull
blifva naturaliserad, blefvo här alt för många på Riddarhuset.
Hr Kalling förestälte, at de påminnelser, sorn nu giöras
vid främmandes naturalisering, kunna för framtiden i akt tagas,
men intet giälla i anseende til dem, för hvilka introduction
sidst blifvit beviljad, ty det vore nu för sent at efteråt giöra
en lag.
Detta fants billigt, och kan, när Riddarhus-Deputations
Betänkande företages, vidare öfvervägas och fastställas, hvad
som för framtiden bör observeras vid främmandes naturalisation.
Hr Adlerbeth sade sig endast vilja fråga om alla de,
som nu blifvit beviljat introduction, upvist richtige skiöldebref.
Som härtil svarades Ja, påstod
Hr Adlerbeth, at då desamma noga borde examineras,
efter han hördt annorlunda härom berättas.
Uplästes Riddarhus-Deputations Memorial af den 30
sidstledne Aug., hvaruti förmäles, det Hans Excellence RiksRådet
Palmfelt, jemte framlidne Hr Presidenten Ehrencronas
söner vid innevarande Riksdag begiärt at blifva introducerade
såsom Friherrar; och som H. K. Maj:t genom öpne resolutioner
af den 5 Julii 1731 benådat dem begge med Friherre
namn och värde, til förbättring af deras förra Adeliga Stånd,
Introduktion.
739
samt at til följe deraf niuta introduction på Riddarhuset;
altså hemställes til R. o. Arns egit godtfinnande, om icke högbemälte
Hans Excellence jemte Presidenten Ehrencronas söner
nu uti denna deras ansökning må vilfaras.
Vidare uplästes Frih. Joachim Dubens Memorial och
ansökning, at framlidne Hr Riks-Rådet och Cantzlie-Rådet
Grefve Joachim von Dubens famille måtte nu som Grefvar
på Riddarhuset blifva introducerade, helst den vanlige Riddarhus-
så väl som andre afgifter redan långt för detta skola
vara erlagde och betalte.
Jemväl uplästes Riddarhus-Deputations Memorial af den
2 sidstledne Junii angående Herrar Macklierernes sökte introduction
ibland Friherrarne; berättandes Deputation, at Hrr
Mackliererne med original-documenter bevist, det de äro härstammade
Baroner ifrån Skåttland och at Högstsalig H. Maj:t
Konung Carl den XII:te för Pultaviske actionen hugnat deras
fader Landshöfdingen Macklier med Friherre-skiöld och värdighet,
hvarföre Deputation altså hemställer om icke Hrr Mackliererne
nu ibland Friherrarne kunna blifva introducerade.
Frih. Carl Gust. Bark och Hr Cederström anmälte
sig likaledes, och begiärte blifva introducerade, den förra ibland
Grefvarne och den senare ibland Friherrarne.
Frih. Coijet protesterade aldeles emot Heres antagande
ibland Grefvarne och Friherrarne, hvarigenom skulle hända, at
de, som nu redan äro, skulle få lof at rycka up och gå öfver
sina bänkar.
Frih. von Otter förestälte, at det vore en gammal praxis
och kunde intet förnekas dem, som af H. Majit blifvit benådade
med Grefve- och Friherre-värdighet, at också niuta sådant
til godo och på Riddarhuset blifva antagne ibland Grefvarne
och Friherrarne.
Frih. Coijet svarade, at det väl ibland händt tilförne, at
när någon i fält, vid en freds-tractat eller eljest påbesynnerligit
sätt sig distinguerat och giordt sig af riket väl förtient,
har en sådan eller des efterkommande såsom en synnerlig
hedersbelöning af Höga Öfverheten blifvit benådad med Grefveeller
Friherre-värdighet, men om alla deras barn, som bragt
sig up til de högsta tienster i riket, skulle komma in på Riddarhuset
ibland Grefvarne och Friherrarne, så gingo det för
vida.
Hr Ruthenschöld och flere andre instämde härmed.
740 (Sept. 15.) Introduktion.
Hr Wulfwenstierna utlät sig, at sedan H. K. Majit
benådat någon med Grefve- eller Friherre-värdighet och han
fullgiordt prestanda til Riddarhuset, kan det intet förnekas
honom at som Grefve eller Friherre blifva här intagen. Hr
Wulfwenstierna uprepade vidare, hurusom när classerne år 1719
blifvit uphäfne, det då vardt öfverenskommit, at Grefvarne
och Friherrarne skulle behålla deras plats på högra handen
om clioret, men at de aldrig skulle få gå der öfver, de måtte
blifva så många de ville.
Frih. von Ungern Sternberg förestälte jemväl, at R.
o. A. intet lära kunna vägra desse Herrar introduction ibland
Grefvarne och Friherrarne, sedan de en gång med en sådan
värdighet af H. K. Majit blifvit benådade.
Blef altså af R. o. A. resolverat, at för dem, som til och
med år 1731 af H. K. Majit blifvit benådade med Grefveeller
Friherre-värdighet och nu söka introduction, sådant varder
beviljat.
Men til Hrr Macklierernes intagande ibland Friherrarne
kunde R. o. A. nu icke samtycka, efter de ej producerat originalet
af deras Friherre-bref.
Sedermera anmältes och uplästes Hr G. Hastfehrs Memorial,
hvaruti han förklarar sig vara af den mening, at ifall
R. o. A. vid denne Riksdag skulle bevilja någon introduction,
det ingen rubbning eller flyttning bör tillåtas dem, som blifva
Grefvar och Baroner, ifrån deras förra ställen; varandes han
för sin del också nögd at behålla sit förra och nu innehafvande
ställe och säte på Riddarhuset, om R. o. A. behaga
lemna honom och hans broder Friherre-introduction, derom
han hos Högh R. o. A. nu så mycket mer anhåller, som han
redan för 10 år sedan erlagt och betalt den vanliga Riddarhusafgiften.
Häruppå blef ej något resolverat, utan gick Frih. von
Ungern Sternberg neder i Secrete Utskottet.
Gref Fred. Gyllenborg trädde i des ställe fram på sidan
af bordet at föra klubban;
Då det företogs angående dem, som söka Adelskap, men
innan Riddarhus-Deputations Memorial härom blef upläst;
Faststältes, at alla, som nu blifva introducerade, utan
någon invändning böra betala de vanlige afgifterne eller hvad
de eljest derutöfver som en föräring til Riddarhuset utfäst, så
Adelskap.
741
framt de likmätigt 1720 års Resolution vilja niuta sin introduction
til godo och få säte och stämma på Riddarhuset.
De som ännu icke uttagit sine sköldebref eller naturalisations-bref,
utan innehafva allenast K. Maj:ts resolutioner, böra
dem ofelbart uttaga och vidimerade copior deraf til RiddarhusCantzliet
lefverera.
Sammaledes böra så väl de äldre familier, hvilkas vapneplåtar
ännu här på Riddarhuset fattas, som de, hvilka nu
kunna blifva introducerade, med aldraförsta låta deras vapneplåtar
förfärdiga och dem til Riddarhuset ingifva.
Dessutan, som åtskillige familier, äro utdödde, så fants
nödigt, at vid Riddarhuset all möijelig underrättelse härom
sökes at erhållas, til förekommande af det missbruk, som eljest
lätteligen kan skie, at någon antager en sådan families namn,
som längesedan kan vara utdöd, och under samma namn både
kan infinna sig vid Riksdagarne och eljest til förminskning i
cronones inkomster under frälse-rättigliet undandraga sig de
vanlige utlagorne.
I anledning häraf, så väl som et til R. o. A. ingifvit
Memorial, kom äfven på tahl örn Capitaine Ehrenadler, som
upgifvit til Ryssarne Tavastehus fästning, och tykte åtskillige
at han borde strykas ut uhr svenska matrikeln.
Dock pröfvades bäst, at saken först cognosceras.
Sedan uplästes 3:cLie delen af Riddarhus-Heputations Memorial,
angående dem, som innehafva H. K. Maj:ts vilkorlige
försäkringar om nobilitation, nemligen:
Hr Hofintenden Stenhagen, Hr Secreterare!! Johan Julius
Hr Hofrätts-Rådet Johan Her- Hr Secreteraren Arnell med des
leriet Jonas Arnell,
Hr Stats-Commissarien Haus- Hr Assessoren Hans Hummel,
wolff med 4 sina bröder,
Hr Assessoren Johan Gerdes, Hr Assessoren Löfgren,
Protocolls-Secreteraren Carl Capitaine Nils Laurin,
Hultman,
Hr Öfver-Lieutenanten Gust.
Ruth,
Hr Lagman Malmer,
Vult,
Hr Lagman Erie Welstadius,
Hr Hofrätts-Rådet Isac Salimon,
lin.
broder Auditeuren vid Artil
-
742 (Sept. 15.) Adelskap.
Professoren David Nerman, General-Auditeuren och Brukspatron
Wefverstedt samt
deras svåger, Secreteraren
Assessor Gabriel Branting, Stiernman,
Agenten Anders Bäckmanson, Brukspatron Mathiason;
Och de, som söka nobilitation i anseende til förtienst och
merit, men hafva icke H. Maj:ts försäkringar, nemligen:
Öfversten vid Fortification J. Öfverste-Lieutenanten Eric
H. Bläsing, Faber,
Assessoren Johan Linderstedt, Assessoren Magnus Eneroth,
Majoren och Capitainen Nor- aflidne Capitain Åbergs barn;
denbergar,
Uprepandes Deputation hvars och ens meriter, samt hvad
de til Riddarhuset utfäst, och förmäler vidare sig icke kunna
styrka R. o. A. at aldeles sluta dörren til för dem, som igenom
studier, erfarenhet och förtienst giordt sig värdige af en sådan
dygdebelöning, utan håller före bäst vara, at H. K. Maj:t i
underdånighet anmodas med Råds råde at utse och nobilitera
et vist efter familiernes redan befundne afgång proportionerat
antal af de mäst meriterade, som äga fast egendom i landet,
och det utan afseende på de försäkringar, som til en eller
annan redan kunna vara gifne.
Hr Pehr Kalling förmente tienligast vara, at R. o. A.
determinera et vist antal, huru många de nu vilja intaga på
Riddarhuset, och at H. K. Maj:t sedan, likmätigt Deputations
tilstyrkande, i underdånighet kunde anmodas at nobilitera dem,
som genom tilräckelige förtienster giordt sig deraf värdige. I
annat fall, och der R. o. A. ej skulle blifva af den meningen,
så lärer R. o. A. ej kunna undgå at antaga alla, som Deputation
upgifvit; ty det vore svårt giöra den åtskilnaden at
utestänga den ena och släppa den andra in.
Frih. Sten Bielke instämde så mycket mera härmed,
som det är obehageligt at här skulle personaliseras och dömas
öfver hvars och ens meriter.
Detta oaktadt påstodo likväl åtskillige, at de nu straxt
af R. o. A. här måtte utnämnas.
Hr Lö wenhielm: Det är redan af Frih. von Ungern
Sternberg med flere ganska moget och väl erindrat, at det intet
tilhörer Riddarhuset at creera Adelsmän. R. o. A. giöra således
väl, om de med all varsamhet handtera denna saken,
Adelskap.
743
skicka up listan til H. K. Maj:t och i underdånighet bedia
H. Maj:t at deraf uttaga så stort antal, som R. o. A. nu behaga
fastställa, samt at H. K. Maj:t dervid i nåder täks låta
dem komma i besynnerlig åtanka, som redan undfådt H. K.
Maj:ts resolutioner, äga tilräckelige förtienster och derjemte
possidera fast egendom i riket.
Frih. Fab. Wrede: Jag är härmed aldeles ense, och
lägger allenast til, at af det bref, som vid 1723 års Riksdag ifrån
samtelige Riksens Ständer til H. K. Maj:t då blef expedierat,
nog kan ses, det de andre Stånden också kunna påstå at blifva
hörde när någon nobilitation skal skie.
Hr Svante Casp. von Böhn: Jag nekar intet, at här
ju finnas många välförtiente och brafve män ibland dem jag
nu hördt omtalas, både i Riddarhus-Deputations Betänkande
och eljest, som giordt sig värdige af en sådan heders förmån
at blifva medlemmar af Högh R. o. A., som är det förnämsta
Ståndet i riket; men, gunstige Herrar, hvart vil det omsider
taga vägen, om antalet af Högh R. o. A. den ena Riksdagen
efter den andra så ökes? Hedren förminskas, Ståndet försvagas
och riket kommer på slutet derigenom alt för mycket
at lida. Större delen af oss äro, Gud bättre, redan i så svagt
och utblottadt tilstånd, at vi intet äro i stånd at soutenera
oss, mindre upföra oss som sig bör til rikets heder och anseende.
Yår enda fast otilräckeliga utväg äro tiensterne i
riket; om dem rifvas och slitas vi derföre med hvarandra.
Partier formeras och deraf härrörer all oreda och villervalla,
ja all vår olycka. Jag hemställer fördenskull til Högh R. o.
A. om icke, i anseende dertil, at R. o. A. redan äro så manstarke,
det nu kunde innehållas med at giöra flere Adelsmän,
til dess efter den åberopade § i Regeringsformen riket kommer
i det stånd, at det åter kan tålas och bära sig.
Härmed instämde åtskillige andre och ropades, at inga
flere Adelsmän böra blifva.
Hr Adlerbeth: R. o. A. har altid ansedt denna saken
om nobilitation såsom et oeconomicum; den rättigheten böra vi
ock intet eftergie, utan på försichtigt sätt söka at behålla;
men skulle vi nu aldeles vilja stänga dörren til och neka så
många brafva och välförtiente män, af hvilka en stor del hafva
både slächt och vänner i de andra Stånden, så torde hända,
at de andra Stånden förtryta det, och at de i det stället resolvera
til Adelskap och i underdånighet begiära af H. K. Maj:t,
744 (Sept. 15.) Adelskap.
at H. K. Maj:t dermed i nåder täckes ihugkomma dem, som
tid efter annan hos K. Maj:t derom giordt ansökning; hvilket
skulle vara både harmligt och förtretligt för R. o. A.; och i
anseende dertil, gunstige Herrar, är rådeligast, at vi nu intet
opponera oss här emot, utan, på sätt som Hr Löwenhielm
föreslagit, skicka up listan til H. Majit med underdånig begiäran,
at H. K. Majit i nåder täckes uttaga et vist antal
häraf, som skickeligast och värdigast finnas.
Frih. Coijet: Jag håller gerna med Hr Adlerbeth, det vi
böra se oss före, at de andre Stånden intet taga bort vår rättighet;
men om intet R. o. A. för sin del vilja samtycka til
Heres adlande, lära ej eller de andre Stånden resolvera dertil,
eftersom det ändå ankommer på R. o. A. at intaga hvem de
vilja.
Hr von Brandt: I Konung Carl den XILtes tid blef
ingen Adelsman, som icke kunde gå på och med värjan i hand
förtiänte en sådan heder.
Hvad Hr Brandt mera sade, kunde ej med någon redighet
höras.
Hr G. A. Ruthenschöld: När Regeringsformen 1720
giordes, förbehöllo sig de andre Stånden, at dörren ej måtte
slutas til för dem, som hädanefter kunde giöra sig meriterade.
Således lia vi nu svårt at förneka andra den förmån vi sielfva
åtniutit, och om vi vilja soutenera vårt stånd, böra vi intaga
sådane män, som sittia i Collegierne, ty genom det så månge
ofrälse män äro i Hofrätterne och flerestädes, händer at Adelsmännen
altid blifva utvoterade vid förslagers upsättiande til
någre ledige tienster.
Frih. Cron hiort tykte, det man intet hade någon grund
at utsättia någon viss numer, utan vore derföre bäst at öfverlemna
hela denna saken til H. K. Majit, med underdånig begiäran,
at H. Majit af alla, som sig härom anmält, täckes
utvälja dem, som äga sådane egenskaper, som Regeringsformen
föreskrifver, ty då blefve ingen utesluten.
I anledning af den påminnelsen, som giordes för Envoyén
Carlsson, at han han vid detta tilfälle äfven måtte blifva ihugkommen,
uplästes det vid sidsta Riksdag til R. o. A. nedsände
Rådets Extraetum Protocolli af den 19 Januarii 1741, deruti
H. Majit förklarat sig benägen at, i anseende til Envoyén
Carlssons goda förhållande och riket giorde tienster, lemna
Adelskap.
745
des bifall til bemälte Envoyés underdånige ansökning om
Adelskap.
Frih. Cronhiort och Frih. Sten Coijet påstodo, at
Envoyén Carlsson måtte i synnerhet härmed blifva belönt, för
den märkelige tienst han tilskyndat riket genom sin lyckeliga
negociation vid Ottomanniske porten.
Hr Riebe tilläde, at H. Maj:t på et besynnerligit nådigt
sätt förklarat sig för Secreteraren Vult och Hr Hofintendenten
Stenhagen; hemställandes altså om icke desse 3, nemligen
Envoyén Carlsson, Secreteraren Vult och Stenhagen specielt
hos H. K. Maj:t kunde recommederas til at få åtniuta värkelig
fullbordan af H. K. Maj:ts dem gifne nådige löfte, men derjemte
i underdånighet begiäras, at om H. K. Majit i nåder
finner flere äga de egenskaper, som efter 44 § i Regeringsformen
fordras, H. Majit då i nåder äfven täckes hugna dem
med Adeligt stånd och värde.
Hr Ehrenhielm förbehölt sig, at Hr Hofrätts-Rådet
Wester äfven vid detta tilfälle måtte blifva nämd.
Flere andre blefvo jemväl omtalte, som också tyktes böra
recommenderas hos H. Majit.
Hr Klingsporre bad at man ville koma ihog hvad här
förut så ofta blifvit sagt, at R. o. A. intet kan nemna någon,
utan at det måtte lemnäs til H. Majit at taga dem, som skickeligast
och värdigast äro.
Hr Pehr Kalling: När II. Majit får up listan och deraf
får se hvars och ens meriter, lär H. Majit intet gå förbi någon,
som har förtienst.
Det svarades, at ingen lista bör följas och icke eller de,
som fädt vilkorlige resolutioner, derigenom hafva något prserogative
vid detta tilfälle, eftersom många andre välförtiänte män
finnas, och deribland Hr Assessoren Linderstedt i K. Svea
Hofrätt, som ännu icke sökt eller erhållit någon sådan resolution.
Hr Svante Casp. v. Böhn förestälte å uyo huru skadeligit
det är, at för många Adelsmän blifva.
Häraf kom at talas om det antal, som nu kommer at beviljas,
huru stort det bör vara, och tyktes at det ej bör öfverskrida
20.
Frih. Cronhiort erindrade, at ingen af de sökande ännu
fädt H. Majits skiöldebref utan innehafva allenast sådane blotta
och vilkorlige resolutioner, at de hos H. K. Majit skola vara
746 (Sept. 15.) Adelskap.
i nådig åtanka, ifall antalet af R. o. A. kommer at förökas;
börandes dock det nödvändigt gå förut om skiöldebrefven, innan
R. o. A. sig något kan utlåta.
Hr C. F. Klingsporre: H. Maj:t har intet velat utfärda
någre skiöidebref, förr än H. Maj:t fädt inhämta R. o. Arns
tanka; men när R. o. A. i underdånighet lemna til H. Maj:t
at utdela Adelskap åt dem, som han finner värdige, och R. o.
A. derjemte förklara, at de sedan vilja introducera dem, sä
lärer H. Maj:t snart utfärda behörigt och ordenteligt skiöidebref
för hvar och en af dem.
Frih. Sten Bielke: Yi synas alla vara enige, at det är
et regale och tilkommer Konungen at utdela Adelskap. Rätta
processen är fördenskul, som redan af Hr Löwenhielm är förestält,
at vi lemna til H. K. Maj:t at härmed benåda dem, som
H. Maj:t finner skickelige och värdige.
Som härtil allmänt svarades Ja;
Continuerade Frih. Sten Bielke: Men derhos kunna R.
o. A. enligt det förbehåld, som är grundat i Regeringsformen,
i underdånighet bedia H. K. Maj:t at intet giöra antalet för
stort.
Frih. von Ungern Sternberg upkom i det samma uhr Secrete
Utskottet och sedan han blifvit underrättad om hvad
som föreluppit och jemväl åhördt något, sorn vidare härom blef
discoureradt, föreslog
Frih. von Ungern Sternberg i anledning deraf, at et
underdånigt bref til H. Maj:t måtte upsättias, hvaruti berättas, at
åtskillige, som fädt H. Maj:ts resolutioner och försäkringar om
Adelskap, hafva jemte flere andre väl meriterade män anmält
sig hos R. o. A. at erhålla en sådan förbättring af deras förra
Stånd; och som det vore betänkeligit at aldeles inskränka den
sökte förmånen af Adeligit Stånd och värde för dem, som dertil
kunna hafva giordt sig förtiente, så lemna R. o. A. til H. K.
Maj:t at utse och med Adelige skiöidebref benåda dem, som
efter Regeringsformens 44 § igenom tilräckelige förtienster giordt
sig deraf värdige och äga derhos ansenlige fastigheter innom
riket; men at antalet ej må stiga öfver 20 personer, och at
ibland dem Envoyén Carlsson, Hofintendenten Stenhagen och
Secreteraren Vult måtte komma hos H. Maj:t i nådig åtanka
och niuta värkelig fulbordan af H. Maj:ts för dem förklarade
nådige böijelse.
Adelskap.
747
Detta uprepades af Frih. von Ungern Sternberg ännu
en gång, och blef sedan uppå Frih. von Ungern Sternbergs
derom giorde proposition
af R. o. A. bifallit.
Efter skiedd föreställning tillädes jemväl, at ej flere af en
släckt måtte benådas med Adelskap, och sålunda syskon eller
andre anhörige icke uti någons Adelsbref införas eller under
en numer begripas.
Hr Pehr Kalling uprepade huru tappert och berömmeligen
aflidne Ofverste-Lieutenanten Aberg i lifstiden sig vid
åtskillige tilfällen förhållit, och at han med sit lif frälst Högstsalig
H. Maj:t Konung Carl den XII:te; bad fördenskul at R.
o. A. ville låta en så berömmelig gierning och salig OfversteLieutenantens
eljest vid alla andra tilfällen också viste tappra
förhållande komma des barn til godo, och de således pä lika
sätt, som det skiedt med Envoyén Carlsson, Secreteraren Vult
och Stenhagen, hos H. K. Maj:t i underdånighet recommenderas
at blifva benådade med Adelskap; hvilket vid andra tilfällen
skulle lända hvar och en i gemen til upmuntran, men
dem isynnerhet til mycken hugnad för den förlust och afsaknad
de haft genom deras faders dödeliga frånfälle.
Detta beviljades af R. o. A., och införes derom en mening
uti brefvet til H. K. Majit.
Hr Lagercrantz begiärte, at Tygmästaren Kunningam
vid Artilleriet, som vore en väl meriterad man, äfven måtte
anmälas hos H. K. Majit til Adelskap.
Men som härtil ej samtyktes, utan sades, at han sielf får
vända sig med sin ansökning til H. Majit, då H. Majit förmodeligen
lärer låta hans meriter komma i nådig åtanka;
Så förbehölt sig Hr Lagercrantz, at han då vid nästkommande
Riksdag, sedan han imedlertid kunnat förskaffa sig
H. Majits nådige skiöldebref, måtte på Riddarhuset blifva introducerad.
Frih. Cronhiort påminte, at R. o. A. nu måtte afgiöra
den upskutne qusestion om hvad som bör i acht tagas vid
främmandes naturalisering; och förmente Frih. Cronhiort, at
ibland dem, som R. o. A. sidst beviljat introduction, Hr Jennings
ej kunde här niuta större förmån än främmande hafva
i Engeland, så at han för sin person ej borde få väljas til ledamot
i Secrete Utskottet, Secrete Deputation eller Riksens Ständers
Manufactur-Deputation.
748 (Sept. 15.) Naturalisation. Introduktion.
Det anmältes, at Riddarhus-Deputation nu inkommit med
sit Betänkande om livad som bör i akt tagas vid främmandes
naturalisering, och gafs derjemte vid handen, at Hr Jennings
för sin person afsagt sig at blifva ledamot i Secrete Utskottet,
men förbehåller sina barn och efterkommande samma rättighet
som alla andra Adelsmän här på Riddarhuset.
R. o. A. låto altså härvid bero.
Uplästes Gref Carl Nieroths Memorial om eftergift och
förskoning för obetalte introductions-medel och derpå uplupne
interessen.
Likaledes uplästes Hr Stiernstolpes Memorial och ansökning
om befrielse för obetalte introductions-medel til 60 dal.
smt med 45 års derpå uplupne interessen a 161 dal. dito mynt.
R. o. A. beviljade förbemälte Herrar eftergift af deras
skuld til Riddarhuset, och funno derjemte oskiäligt, at interesset
af obetalte introductions-medel beräknas öfver alterum
tantum af sielfva capitalet; hvilket R. o. A. fördenskul
faststälte hädanefter icke böra skie, och kommer således vid
räkningarnes extraderande at i acht tagas.
Til följe häraf utfärdades altså följande 2:ne Extracta
Protocolli:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 15 Sept.
1743:
Uplästes Gref Carl Nieroths och Hr Botvid Stiernstolpes
Memorialer, hvaruti de hvar för sig andraga sin oförmögenhet
at betala deras återstående introductions-medel och derpå
uplupne interessen, med ödmiuk anhållan at af Högh R. o.
A. vinna derföre en gunstig eftergift och befrielse; hvarpå
R. o. A., i anseende til de härvid förekommande omständigheter,
beviljade välbemälte Herrar afskrifning af denna deras
skuld til Riddarhuset för obetalte introductions-medel; hvilket
uti räkenskaperne kommer at i acht tagas. Actum ut supra.
Utdrag af Protocollet hållet hos R. o. A. den 15 Sept.
1743:
S. D. Resolverades af Högh R. o. A., det vid räkningarnes
extraderande öfver obetalte introductions-medel, interesset ej
får beräknas öfver alterum tantum af sielfva capitalet, hvilket
altså vid Riddarhus-Contoiret hädanefter kommer at observeras
och i acht tagas. Actum ut supra.
Frih. von Ungern Sternberg anmälte, det aflidne
Ofverste-Lieutenanten Nieroths efterlemnade enka genom åt
-
Ekolsund. Adoption.
749
skillige tid efter annan hos Högh R. o. A. inlagde suppliquer
sökt någon hielp och understöd; och som bemälte ÖfversteLieutenant
varit en ganska hurtig och kiäck officerare, men
enkan nu befinner sig i ganska slätt och torftigt tilstånd, och
ingen annan utväg finnes til at soulagera henne, än om hon
vid detta tilfälle kunde få något af dem, som nu blifvit introducerade;
så hemstälte och tillika recoinmenderade Frih. von
Ungern Sternberg hos R. o. A., at de, som äro förmögne, måtte
sammanskiuta något för henne.
R. o. A. förklarade sig härtil benägne, och önskade at de,
som nu blifvit introducerade och äro uti förmöget tilstånd,
måtte finnas härutinnan villige.
Uplästes et utdrag uhr Råds-Protocollet under innevarande
dato, hvaruti förmäles, det H. K. Maj:t genom et til Ståndet
ingifvit pro memoria i nåder behagat förklara, det sedan Riksens
Ständer til H. K. Maj:t afstådt Ekholmsunds sätesgård och
R. o. A. låtit förmärka deras underdånige önskan, at H. Maj:t
måtte öfverlemna samma gods til den Greflige Hessensteinske
famillen; så har H. K. Majit, til at visa det des intention
aldrig varit at lemna berörde gods åt någon utländsk eller
främmande fainille, och at derjemte öfvertyga R. o. A. om sin
benägenhet at instämma med en så estimable corps åstundan,
nu i nåder för godt funnit at til den Greflige von Hessensteinske
famillen fullkomligen updraga och til everdelig ägo
afstå förberörde Ekholmsunds gård och underliggande gods med
alt hvad dertil hörer; varandes H. K. Majit jemväl sinnad at
härom uprätta en formelig act til famillens säkerhet i framtiden,
på det at sedermera må kunna med detta gods lika som med
annan säteries- och frälse-egendom efter Sveriges beskrefne
lag förfaras.
R. o. A. betygade häröfver sin underdånige tacksamhet
och updrogo Frih. von Ungern Sternberg den hos H. K. Majit
med lika underdånighet at frambära.
Hr Seulenberg begiärte R. o. Arns gunstiga tilstånd at
under sin numer få adoptera en des systerson vid namn Joli.
Fredr. Psilanderhielm, åt hvilken han ärnat alt det lilla, som
han vid sin dödsstund kan efter sig lemna.
Detta beviljades af R. o. A.;
Och aflade Hr Seulenberg derföre en ödmiuk tack
sägelse.
R. o. A. skildes åt när klåckan var 2 slagen.
750 (Sept. 16.) Riddarhus-direktörernes berättelser.
Den 16 Septembris 1743.
R. o. A. församlades förmiddagen kl. 10.
Sedan Frih. von Ungern Sternberg äskat liud och bedt
R. o. A. intaga sina ställen;
Uplästes Herrar Riddarhus-Directeurernes til therina Riksdag
ingifne Berättelse om Riddarhusets enskylte angelägenheter.
Vidare uplästes Herrar Directeurernes Berättelse om tilståndet
af de så kallade Barnängs- och Leijonanker ske manufactur-verken,
och sedan
uplästes jemväl Riddarhus-Deputations deröfver afgifne
Memorial af den 30 sidstledne Aug., hvaruti förmäles, at
Deputation af förberörde 2:ne Berättelser fädt tilfälle at giöra
sig om beskaffenheten deraf behörigen underrättad, och har
med särdeles nöije funnit med hvad sorgfällig vaksamhet Herrar
Riddarhus-Directeurerne icke mindre skiött och vårdat Riddarhusets
egne angelägenheter, än de med all försichtighet samt
ospard flit och möda i gemen varit högst sorgfällige at taga
alla mått och utvägar til berörde manufactur-värks uphielpande,
på det at Riddarhuset af de deruti instuckne medel
med tiden måtte komma til någon inkomst. I anseende hvartil
Deputation hemställer, om icke R. o. A. skulle behaga at förklara
sit benägna nöije öfver Herrar Riddarhus-Directeurernes
förde disposition och föranstaltande. Hvad angår Herrar Riddarhus-Directeurernes
giorde hemställande til Högh R. o. A.,
at sielfva upfinna utvägar til de ännu obetalte introductionspenningarnes
indrifvande, utan at man dervid må behöfva
skrida til executions-tvång, så förmäler Deputation sig icke
kunna finna tienligare medel härtil, än om R. o. A. förklarade,
at de, som til nästa Riksdag icke afbördat sin skuld,
måge, enligt R. o. Arns fattade slut vid Riksdagen 1720 den
6 Julii, så länge hindras och afhållas ifrån säte och stämma
på Riddarhuset, til dess de värkeligen clarerat hvad de finnas
vara skyldige.
För öfrigt tycker jemväl Deputation bäst vara, om Barnängsverket,
efter en af Directionen och interessenterne gemensamt
fattad plan, måtte blifva bortarrenderat emot et vist årligit
arrende, på lika sätt som redan skiedt med det Leyonankerska
verket; och at sedermera någon skickelig person måtte blifva an
-
Riddarhus-Deputation ens memorial.
751
tagen til manufactur-räkningarnes behörige reviderande; hvilket
alt Deputation dock underkastar R. o. Arns egit mognare utslag
och godtfinnande, med vördsam hemställan, om icke R. o. A.
skulle täckas at lemna Herrar Directeurerne, så deruti som alt
annat berörde verk samt Riddarhuset i gemen rörande angelägenheter,
fria händer at derom til R. o. Arns fördel besörja,
på sätt som de för Riddarhuset nu och i framtiden finna bäst
och nyttigast vara.
I anledning af det, som uti detta Memorial nämdes om
Barnängs-verket, kom det på tahl huruvida det skulle vara
rådeligare och nyttigare at sälja bort detta verket, fastän det
skiedde med någon förlust, och heldre sedan på något annat
sätt giöra et vist capital fruchtbart, til årlig inkomst för Riddarhuset.
Men som häremot sades, at Riddarhuset och interessenterne
nu ej skulle blifva af dermed, utan at förlora alt för
mycket af det, som häruti blifvit instuckit, och at det fördenskul
vore bäst at dröija härmed til längre fram;
Så fants bäst at lemna Herrar Riddarhus-Directeurerne
fria händer at antingen sälja eller förarrendera värket, alt som
de finna bäst och nyttigast för Riddarhuset; dock bör, ifall
thet säljes, köparen förbindas at hålla det i full gång och
drifva det efter den af Riksens Ständer faststälte plan til
manufacturernes upkomst och förkofran.
I öfrigt förklarade R. o. A. deras nöije öfver Herrar
Riddarhus-Directeurernes giöromål och betygade deremot sin
tacksamhet och erkänslan.
Skrefs altså på Riddarhus-Deputations Memorial följande
Resolution:
R. o. A. gillade til alla delar the af Herrar RiddarhusDirecteurerne
giorde författningar med Barnängs- och Leijonankerske
manufactur-verken, så väl som Riddarhusets öfrige
angelägenheter, och betygade therhos sin tacksamhet och ärkänslan
för Herrar Directeurernes hafde berömmeliga omsorg, möda
och besvär, samt lemnade än vidare til Herrar Directeurerne at
med berörde verk, och hvad Riddarhuset eljest angår, taga the
mått och utvägar, som finnas bäst och nyttigast; dock at, ifall
verket skulle försäljas, thervid i acht tages, at köparen må förbindas
hålla verket i full gång och drifva thet samma efter
then af Riksens Ständer faststälte plan til manufacturernes
upkomst, tilväxt och förkofran.
752 (Sept. 16.) Åtterna Kolli och Schildt.
Uplästes Riddarhus-Deputations Extractum Protocolli af
den 3 hujus, angående thet af Riddarhus-Fiscalen Cedercrona
å embetes vägnar giorde påstående, det måtte Hr David Gust.
Kohl behörigen blifva ansedd, för det at han under påstående
Riksdag understådt sig at taga säte och stämma för den redan
utgångne Kohliske famillen; yttrandes sig Deputation, at Hr
Reinholt Kohl, som af samma familia här uti Sverige anno
1641 är vorden naturaliserad och derpå år 1642 erhållit introduction,
enligt framlidne Assessoren von Schantzes bifogade
genealogiske tabell, dödt ogift uti Zveijbriicken år 1652; och
som denne Hr David Gust. Kohl med minsta skiäl icke kunnat
vederlägga eller visa, at någon af den ätten de förflutne
åren tilbaka bivistat Riksdagar och allmänna möten; fördenskul
kan Deputation för sin del icke annorlunda anse berörde
familie, än som död och utgången, derföre han ock i matrikeln
står antecknad; hvilket Deputation dock underkastar R. o.
Arns egit bättre ompröfvande, samt huru den hädanefter bör
anses, som på slikt sätt under orichtigt föregifvande at vara
Riddersman utvärkar sig pollet til säte och stämmas erhållande,
enär det sedan befinnes at en sådan antingen är af
ofrälse stånd eller af någon familia, som icke är introducerad.
R. o. A. gillade detta Deputations Betänkande och funno,
det ingen numera kan lemnäs säte och stämma här på Riddarhuset
för den Kohliske familien, hvilken för längst sedan
är utdöd och utgången.
Men huru de samma skola anses, sorn på det af Deputation
omförmälte sättet gifva sig ut för Adelsmän och fördrista
sig at intaga säte och stämma på Riddarhuset, derom blef nu
ej något vist faststält, eftersom ingen mera tid för R. o. A.
dertil var öfrig, utan lemnades sådant til en annan Riksdag,
då af Riddarhus-Deputation eller Riddarhus-Directeurerne något
härutinnan kan projecteras.
Uplästes Riddarhus-Deputations Extractum Protocolli af
den 6 hujus, hvaruti förmäles, at Deputation til sluteligit afgörande
förehaft det i anledning af Riddarhus-Fiscalen Cedercronas
Memorial upkomne tvifvelsmål, huruvida Vice-Corporalen
vid K. Maj:ts Drabante-corps, Hr Carl Schildt, vore uti
rätt nedstigande ätt härstammande af den på Riddarhuset introducerade
Schiltiske famillen; och som Deputation utaf de
derom inkomne handlingar befunnit, det Hr Schildt värkeligen
är en telning i herde led ifrån den första på Svenska Ridder
-
Ryttm. Carlheim. Introduktion. Adelskap. 753
huset introducerade stamfadren för Schiltiske familien, Öfversten
Jöran Schildt, som intog des säte och stämma år 1642;
hvarvid Fiscalen med sit påstående acquiesceradt; altså har
Deputation, efter Hr Schildts begiäran, sådant hos Högh R.
o. A. vördsammast velat vid handen gifva och berätta.
Som detta således innehölt allenast en berättelse, så blef
ej mera härvid tilgiordt.
Uplästes Riddarhus-Deputations Extractum Protocolli af
den .9 sidstledne Augusti, hvaruti Deputation förmäler, det
Ryttinästaren Svante Carlheim begiärt tilstånd at jemte sit
förra namn få uptaga det Gyllenschöldiske namnet, enligit des
aflidne faderbroders Häradshöfdingen Gyllenschölds förklarade
yttersta vilja och åstundan; och aldenstund Hr Carlheim icke
söker någon ändring uti den Carlheimske familjens numer, utan
begiär endast at få skrifva och nämna sig Carlheim Gyllensköld,
des faderbroder til åminnelse, af hvilken han skal niutit
mycket godt; fördenskul hemställer Deputation om icke Hr
Carlheim, i anseende til förenämde anförde orsaker, må uti
des ansökning vinna bifall.
R. o. A. gofvo härtil deras samtycke.
Uplästes Hr Capitaine Georg Stenfelts Memorial, hvarvid
han bifogar Högstsalig Hennes Majits Drottning Ulric® Eleonor®
honom nådigst gifne skiöldebref af den 12 Novembris 1719,
och anhåller fördenskull om R. o. A:ns gunstiga tilstånd at nu
blifva introducerad.
Detta beviljades af R. o. A.
Justerades den i följe af R. o. A:ns sidst fattade slut
upsatte expedition til H. K. Majit, angående Adelskaps utdelande;
hvilken af R. o. A. i öfrigit gillades, allenast at i
stället för de orden: »kunna äga ansenlige fastigheter» sättes:
kunna äga fastigheter innom riket.»
Hr Börje Phil. Scheckta begiärte, at General-Audi:
euren Wefwerstedt äfven måtte blifva nämd i brefvet til H.
Majit.
Atskillige andra Herrar Officerare recommenderade äfven
Hr General-Auditeuren Wefwerstedt.
Och blef fördenskul Frih. von Ungern Sternberg anmodad
at anmäla honom hos H. K. Majit, med underdånig begiäran,
at han vid detta tilfälle i nåder måtte hågkommen varda.
Hr C. F. Klingsporre hemstälte om icke tillika af K.
Majit i underdånighet kunde begiäras, at ingen ofrälse man
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 48
754 (Sept. ltt.) Arvoden. Introduktion.
ruåtte blifva tagen til General-Auditeur, efter des giöromål så
mvcket rörer officerarne i arméen, af hvilka större delen äro
rf 7
Adelsmän.
Men detta fants betänkeligt, eftersom det också angar de
andre Stånden.
I anledning af åtskilligas föreställning, at Cantzlisten
Ekstubbe måtte få någon tilökning på des lön, eftersom Riddarhus-Fiscalen
Cedercrona det också fädt;
Beviljades nu för honom et hundrade dal. smts årlig tilökning,
så at han hädanefter in alles kommer at åtniuta fyra
hundrade dal. smt om året.
Vidare tillädes Riddarhus-Secreteraren och de öfrige Ridderhus-betienterne
de vanlige discretioner för deras trägne arbete
och upvachtning vid denna nu öfverståndne långsamma
Riksdag, nemligen Ridderhus-Secreteraren Wulf reenstierna sex
hundrade dal. smt, Ridderhus-Cammereraren Treffenhielm tre
hundrade dal. smt, Ridderhus-Fiscalen Cedercrona tre hundrade
dal. sint, Cantzlisten Ekstubbe tre hundrade dal. smt
och Ridderhus-Wachtmästaren Boman et hundrade dal. smt.
Jemväl til fattige och oförmögne af Adel två hundrade
dal. smt; hvilka 200 dal. smt af Hrr Ridderhus-Directeurerne
komma at utdelas.
Sidst gingo någre Deputerade, nemligen 2:ne Grefvar, 2:ne
Friherrar och 4 Adelsmän neder til at följa dem up, som nu
skulle introduceras och i Secreta Deputations-rummet voro församlade.
Desse Deputerade kommo åter straxt derpå up och trädde
innom skranket, hvarest Frih. von Ungern Sternberg med stafven
i hand emottog dem, som nn introducerades, nemligen:
Grefvar:
Gref Joachim Duben, den 14 Julii 1731.
Gref Samuel Barck.
Den Greflige Hessensteinske familien, för hvilken Hr Löwenhielm
var fullmächtig.
Friherrar:
Friherre Eric Gammal Ehrencrona, den 5 Julii 1731.
Frih. Olof Cederström.
Frih. Gustaf Palmfelt.
Introduktion. R. o. A. åtskiljes.
755
Ridders- och Adelsmän:
Nobiliterade
Hr Lantingshausen, Albrecht Joh., den 24 April. 1651.
Hr von Hartmansdorff, Joachim, den 20 Januar. 1683.
Hr Ridderstedt, Stephan, den 17 Junii 1691.
Hr von Marquard, Fredrich, den 8 Sept. 1691.
Hr von Dahlstierna, Gunne, den 26 Aug. 1702.
Hr Johan Maximilian Löwenfelts, den 23 Mart. 1719.
Hr Ganschou, Joachim George, den 16 Aug. 1719.
Hr Stenfelt, Georg, den 12 Nov. 1719.
Hr Morman, naturaliserad den 14(!) Julii 1732.
Hr von Stauden, naturaliserad den 4 Maii 1733.
Hr von Rapliolts, Thomas, nät. den 16 Julii 1734.
Hr Ehrenpohl, Anders, den 8 Mart. 1735.
Hr Wallencrona, Olof, den 20 Junii 1739.
Hr von Morian, Christopher, nät. den 17 Sept. 1739.
Hr Jennings Frantz, nät. den 21 Julii 1742.
Hr von Lingen, den 11 Sept. 1743.
Enär förberörde Herrar och Män voro allesammans framkomne
innom skranket, holt
Frih. von Ungern Sternberg til them et kort tahl,
gratulerade them til then nåden, som H. K. Majit them visat
och förklarade, at R. o. A. med alt nöije them emottager,
samt önskade dem lycka och välsignelse.
Frih. Joachim von Duben, sorn vid detta tilfället var
fulhnächtig för den Greflige Diibiske familien, afiade härpå en
vördsam tacksägelse hos Frih. von Ungern Sternberg och Högh
R. o. A. för den gunst och ynnest, som Högh R. o. A. dem
i sä måtto behagat bevisa, at de dem förunnat en benägen
introduction; försäkrandes, at de vörda sådant med all ärkänsla,
och at de vid alla tilfällen skola visa sig som värdige
ledamöter af en så illustre corps, som de ock för öfrigt recommendera
sig uti Högh R. o. Arns ständiga ynnest och
bevågenhet.
Härpå tog Frih. von Ungern Sternberg afskied af R.
o. A., tackade dem ånyo för al den gunst och bevågenhet, som
honom är vorden bevist, och önskade hvar och en af R. o. A.
en lyckelig hemresa, samt at finna sina anhörige uti et godt,
hugneligt och fägnesamt tilstånd.
756 (Sept. 16.) R. o. A. åtskiljes.
R. o. Å. betygade åter sin tacksägelse för Frih. von Ungern
Stenbergs hafde myckna möda och besvär under denna långsamma
Riksdagen samt för den upriktiga nit och rena kiärlek
han för fäderneslandets välgång vid alla de svåra och olyckliga
omständigheter, hvaruti riket under denna tiden varit, berömmeligen
ådagalagt.
Hvarefter, sedan R. o. A. sin emellan tagit inbördes afskied,
slöto R. o. A. denna sin sidsta sammankomst på denna
Riksdagen och skildes i Herrans namn åt.
In fidem Protocolli
Joh. Wulf reenstierna.
S. D. Gr.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1743—1743.
II.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. Bil.
I
Hoo/.na
vi.rri
8 umia hoo eraiASgaaaaiÄ
I J O . . 'O'1 O S ' i
st# ti
.:
:,u\ w .■ ■■ .> u..»«Ki4
1.
Friherre II. Cedercreutz s bref till K. Maj:t d. 6 Maj 1743.
(Muscovitica: Cedercreutz’s och v. Nolckens bref till K. Maj:t,
1742—1743.)
Protokoll XIV, sid. 22.
Stormäcktigste allernådigste Konung!
I går middagstiden kom Cantzlij Rådet Neplueff til mig
med hälsning och berättelse ifrån Ryska Plenopotentiairerne,
at de afton förut ifrån deras Håf undfådt en Express, begiärandes,
det ville jag komma til H. Lubras, som ännu är siuk,
hvarest äfven H. Romanzoff vore tilstädes, då jag skulle få
veta hvad bem:te Express medbrackt. Jag förfogade mig altså
genast dit, då de mig framviste ett af Hennes Maij:tt Käijserinnan
egenhändigt underskrifva bref til dem på Ryska,
hvilket var ett svar på deras Depecher af d. 18 och 22 April,
om hvilken senare uti min sista d. 3 hujus med Expressen
Ohman härifrån afsände underdånige berättelse förmält är;
utlåtandes sig därjämte, at Käijserinnan gådt längre med sine
Fredstilbud, än de sig föreställa kunnat. Bem:te Cantzlij Råd
tålkade detta Brefvet på Fransyska, som var af följande innehåll:
At Hennes Maij:tt Käijserinnan mycket förundrade sig
däröfver, at ifrån Sverige ännu eij vore kommit något svar
på hennes förra propositioner och giorde fredstilbud, hvilket
Hennes Maij:tt ansåge som någon kalsinnighet, och som förmente
man i Sverige sig hafva någon rättighet at påstå
hela Finlands restitution samt at det vore Rysslands skyldighet
at giöra någon cession deraf; at en slik ogenhet kommo
Hennes Maij:tt så mycket mera främmande före, som den fram
-
4
H. Cedercreutz’8 bref till K. Majit.
viste sig utan något anseende, hvarcken til det orättmätiga
sättet, hvarmed detta kriget vore begynt, eij heller til den
facilitet, som Hennes Maijitt å sin sida ådagalagt, och hvaremot
det hade varit til önskandes, at Sverige velat svara. Och
ehuruväl Käijserinnan således ej hade bordt göra någon
ändring uti des gifne förste ordres, dock likvel, och emedan
Hennes Maijitt, som eij vill låta utur ackt något af alt,
hvad som kan lända til fredsvärckets befordran samt förekommande
af vidare blodsutgjutelse, hade funnit, at den
conduite, som man härutinnan i Sverige förde, kanskie torde
hafva sin ursprung från viss folck, som intet hade afseende
på fäderneslandets bästa, men endast drifves af enskylte
viier, utan at afse hvad påfölgder sådant för Riket
må hafva; Ty hade Hennes Maijitt, i anseende til de eftertryckelige
och inständige förestälningar, som H. Stats Secreteraren
von Nolcken och jag (hvarvid jag i synnerhet med
någon eloge nämdes) här vid Congressen giordt, numera resolverat
sig, at ändra sine förre ordres och at befalla sina
härvarande Ministrer följande förklaring i Hennes namn här
att giöra:
At Käijserinnan på händelse af Hans Durchl. Biskoppens
af Eutin vahl til Successionen i Sverige, men eij eljest, vill
förutan den redan förut tilbudne bekante Cessionen til Sverige
restituera l:o) Carelen, eller det som är på andra sidan af
deras gräntz, norr åt, 2) hela Savolax, och Bio) hela Tavastehus;
behållandes således för sig allenast Kymenegård och hela
Nyland; At en så ansenlig cession af nästan hela Finland
borde öpna ögonen och visa, at Käijserinnans upsåt. hvarcken
är at utvidga sine länder, eller något annat slikt, utan endast
och allenast at sätja sit Rike uti säkerhet för vidare anfall
i framtiden; varandes dessutan största delen af hvad hon
för sig täncker at behålla, så medfarit, at det lärer kåsta
Hennes Maijit anseligit, innan densamma kan komma i stånd
at blifva Henne nyttig.
Vidare, och på det de i Tavastehus och Savolax boende
Finnar, uti deras Handels-frihet eij igenom den å Sveriges
sida tilgiörande Cessionen af strandsidan, något måtte komma
at lida, så ville Hennes Maijitt förberörde under Sverige hörande
Finnar tillåta vissa Handels-Contoirs inrättande uti de
till Hennes Maijitt til cederande Siöstäder, och at desse handlande
eij skulle betala mera i Tull til Ryssland, än de förr
H. Cedercreutz’s bref till K. Maj:t.
5
under Svenska Regeringen erlagt; til hvilket alt Käijserinnan
vore så mycket mera benägen, som Hennes Maij:tt
långt ifrån at sökia Sveriges förtryckande, snarare är villig
och hågad at bidraga alt, hvad til dess bästa och upkomst
lända kan.
Desse vore nu Hennes Maijitts sidste Sentimens i anseende
til Fredsvärcket; och i fall man å Sveriges sida eij
skulle vilja reflectera däruppå, utan ändå fortfara med kriget,
så lämnades til Gud och hela den rättsinte världen at dömma,
hvem på sådan händelse vore orsaken til de olyckliga fölg—
der, som et krig förer med sig; och skulle de, som således
voro vållande til krigets fortsätiande, äfvenväl vara ansvarige
för de ändringar, som kunna komma at skie uti Fredsvilkoren,
i fall freden eij skulle kunna ärhållas på den foth, som nu
blifvit tilbuden.
Sidst upprepades å nyo, hvad förr i anseende til Hans
Durchks Biskoppens vahl åtskilligt å Ryska sidan blifvit anfördt,
at nemligen Hennes Maij:tt Käijserinnan eij därmed påsyftade,
hvarcken någon fåfäng gloire för sig, mycket mindre
at på något sätt blanda sig uti Sveriges Rikes invärtes författningar;
väl vetandes, at detta vore en sak, som endast och
allenast af Ricksens Ständers fria vahl dependerade; men at
Hennes Maij:tts endaste ändamål vore, at derigenom visa sin
alfvarliga åhoga at lefva med Sverige uti en beständig vänskap
och förtroende.
Sedan nu desse ordres således blifvit för mig upläste och
tålkade, begärte de Ryske Ministrerne, det ville jag häraf
giöra sådant bruk, som til ändamålets erhållande kunde
tiäna, samt så söka at begå, det vid Riksdagen i Stockholm
inga sådane mått måtte tagas, som kunde vara hinderlige
uti Hennes Maij:tts goda intentioner för Sverige, hvilket de
så mycket mera förmodade, som de vore försäkrade, at
ingen af de andre Candidater til Svenska Successionen
vore i stånd at tilskynda Sverige så stora fördelar, som
Biskoppen, eller at förskaffa detsamma de stycken af Finland
tilbakars, som nu tilbiudes. De förmärokte väl, at jag
var mindre nögd med desse propositioner, än de kanskie
hade förväntat, och svarade jag allenast, at jag väl ville
altsammans til Eders Kongl. Maij:tt i underdånighet berätta;
men at jag förut kunde säga dem, at Eders Kongl.
Maij:tt eij vorde samtyckande, at med Biskoppens vahl
6 H. Cedercreutz’s och
sluta fred på sådane vilkor och med så ansenlige länders
förlust.
Jag förblifver med all underdånig vördnad
Stormäcktigste allernådigste konung
Eders Kongl. Maij:tts
Allerunderdånigste och troplicktigaste
Abo d. 6 Maji Tienare och Undersåtare
1743. H. Cedercreutz.
Plenipotentiairerne frih. H. Cedercreutz's och frih. E. M. von
Nolckens bref till K. Maj:t den 1 Juni 1743.
(Muscovitica.)
Protokoll XIV, sid. 106.
Stormäcktigste allernådigste Konung.
Uppå de förestälningar, hvilka likmätigt Eders Kongl.
Maij:tts nådiga skrifvelse af den 16 sistledne Aprilis, til de
här varande Ryske Ministrerne blifvit giorde, om prolongation
på terminen för de Finske Flycktingar uti Sverige at infinna
sig här, och hvarom jag Cedercreutz, uti min underdånige berättelse
af d. 3 sistlidne Maji, förmält, hafva bemelte Ministrer
oss tilkänna gifvit, det Hennes Maij:tt Käijserinnan, i anseende
til de skiähl, som därvid anförde blifvit, behagat förunna bemelte
Flycktingar en sådan prolongation til d. 1 nästkommande
Augusti, i den förmodan, at fredsvärcket desförinnan lärer
vara kommit till bestånd och ricktighet; dock vore detta skiedt
på det sättet, att deras här befinteliga ägendom fuller hvarcken
skulle bortarrenderas, eij heller inkomsterne deraf för Ryske
Krohnans räckning indragas, utan allenast hållas under Sequester,
til des ofvannämbde termin infaller, hvarom General
Lieutenant Campenhausen skal låta utgå en publication.
Tidningarne om tilståndet och operationerne emellan Eders
Kongl. Maij:tts galere escadre och den Ryska under General
Keiths commendo, variera dageligen. För några dagar sedan
sades, at den senare skulle hafva legat vid Sottungarne och
där ifrån nyligen kommit tilbakars til Korpo; men i dag vill
E. M. v. Nolokens bref till K. Maj:t.
7
för hel vist utgifvas, at sistnämde Escadre lagt sig vid en
hamn som kallas Bene, hvilken allenast skal vara en mihl
ifrån Degerby, där vice Ammiralen Falkengren ligger; skolandes
dock de Ryske hafva qvarlemnat något manskap vid
Korpo, som där arbeta på retranchementer på begge sidor om
bemelte ström, så at sielfva Escadern där kan hafva en säker
retraite, i fall så behöfvas skalle. Nu på stunden blifver
äfven berättat, at de Ryske skola redan hafva giordt sig mästare
af Aland och at Eders Kongl. Maij:tts troupper, som där
varit, retirerat sig til Fliseberg, hvarest de dock förmenas eij
länge kunna soutinera sig. Det berättas äfvenväl, at Fältmarskalken
Lasci, hvilken någon tid legat vid Tvermiinde, och
som seijes skal hafva samlat sig en mackt af 300 Segel, smått
och stort tilsammans räcknat. hvarunder jemväl en myckenhet
transport skiepp varit, skal uti sidsta veckan på en lugn dag
buccerat sig med galeyor förbi Svenska Flottan i Bangö-udd,
som för det stilla vädrets skull det eij kunnat hindra, skolandes
jämväl samma dag den Ryska Hufvudflottan, som
legat utan för Tvermiinde och bestådt af inemot 30 skiepp,
äfven hafva betient sig af samma tilfälle at buccera sig fram
förbi Hangö, då hon tillika med Fältmarskalken Lascis Commando
tagit kosan, som berättes, åt svenska skiären; dock kan
sådant alt så mycket mindre för något vist utgifvas, som de
Ryske Plenipotentiairerne i dag sig emot oss yttradt, at bemelte
Fältmarskalck ännu vore qvar uti Tvermiinde, ehuruvel
vij ock derhos håfve orsak at bedia Gud, det Han oss ifrån
sådane fiendens farlige försök nådeligen bevara ville.
I desse dagar fördes ifrån Magazinerne här vid Slättet
1200 kiärror med miöhl och salt til Österbotten, 2 kuli iniöhl
på hvar kiärra, hvartil allmogen här i Landet måst gifva
skiutz, och skal därvid så strängt hafva tilgådt, at den Bonde,
som eij kunnat prsestera dragare, i deras ställe måst skaffa 4
karlar til at draga hvar kiärra; hvilket öfveralt här i landet
publicerat blifvit, och hvaraf äfven är at domina, huru illa
detta arma landet medfares och huru omöijeligit det för det
samma är, at undvika des totale undergång, i fall eij någon
skyndesam god ändring härutinnan följa skulle.
En här i staden nu varande Apothecare ifrån Reval, vid
namn Rebett, har hos oss anhållit, det vij ville öfversända
hosföljande des till Eders Kongl. Maij:tt stälte supplique, hvari
han i underdånighet anhåller om lösgifvande af et partie honom
8
H. Cedercreutz’s och
tilhörige medicamenter, som varit på det ifrån Reval komne
och för någon tid upbrackte Fahrtyget Johanna Jacoba
kallat; ankommandes det på Eders Kongl. Maij:tts egit nådigste
välbehag, hvad reflexion Eders Kongl. Maij:tt på denna
ansökning täckes giöra. Detta Fahrtyg har äfven innehaft
åtskillige General Lieutnant Campenhausen tillhörige persedlar,
öfver hvilkas borttagande han vist mycken både oro och jämväl
vedervilja i anseende til des förut viste omsorg och giorde
anstalter til at förse oss med nödige provisioner til våre hushäld.
Och som vij des handräckning dageligen behöfve, så
håfve vij eij kunnat undgå Eders Kongl. Maij:tts nådigste
godtfinnande i underdånighet at underkasta, huruvida, i anseende
til de underdånigst anförde omständigheter, bemelte
General Lieutnant, för des härvid hafde förlust, på ett eller
annat sätt kunde tillfredsställas.
Vi framhärde med underdånigste nit och devotion
Stormäcktigste allernådigste Konung
Eders Kongl. Maij:tts
Allerunderdånugste och troplicktugste
Tienare och Undersåtere
H. Cedercreutz. E. M. v. Nolcken.
Åbo d. 1 Junii 1743.
3.
Desamrnes bref till K. Maj-.t den 2 Juni 1743.
(Muscovitica.)
Protokoll XIV, sid. 106.
Stormäcktigste allernådigste Konung.
Sedan vårt underdånigste sidsta med Courieren Ohman af
den 28 sistlidne, hafva de Ryske Plenipotentiarier, efter deras
utståndne siukdom, funnit sig i ständ at fara ut, där då i
förgårs uppå det vanliga publique rummet en formlig conference
emellan oss blifvit hållen, allenast i den afsickt, att,
för mera redighets och ordnings skuld, till protocolls kårteligen
notera hvad sedan den sidsta formliga conferencen af d. 5
April, angående fridshandlingen, uti våre tid effter annan an
-
E. M. v. Nolckens bref till K. Maj:t.
9
stälte samtal på befallning blifvit förklarat. Vid detta tillfället
hafva, på sätt, som underdånigst bijfogade protocoll utvjsar,
de Ryske, genom ett dictatum, de å deras Hafs vägnar
härtills tillbudne frids-villkår uprepat, hvaremot vij på Eders
Kongl. Maij:ts vägnar vårt ultimat och de andre därvid till
betingande villkäl' kårteligen andragit, medelst åberopande af
det den 20 sidstl. Maij hos Generalen Lubras hällne protocoll.
I går mårgons läte de Ryske oss förmäla, det de om aftonen
kl. 5 ärnade sig hos mig, Cedercreutz, infinna, till att
gifva oss del af det svar, som de nu med en Courier uppå
deras den 21 Maji till Petersburg afsände depeche hade er
hållit,
hvarvid de oss, under förtäckta ord, lika som gåfvo till
gissa, att de torde hafva att förkunna oss Nylands restitution.
Deras sedermera vid sammankomsten på sattan tid, uti
bägge sidors Secreterares närvaro, emot oss giorde förklaring,
begyntes ock värkeligen därmed, i det Käyserinnan, i betracktande
af de å Sveriges sida andragne skiäl, att nembligen
Nyland blifvit ifrån ålder med svenska Colonier besatt, samt
att förutan Nyland ingen tillräckelig hamn för Sverige qvarblefve,
med mehra, änteligen resolverat sig bemelte lähn till
Sverige att återafträda, men straxt hängdes därvid den ganska
oförmodade Clausuln, att Hennes Maijt däremot för sitt Rikes
säkerhet funnit nödigt att förbehålla sig hela Savolax eller
Nyslåtts lähn, jämte hela Kymenegårds lähn, samt med alt
hvad där under hördt, och följackteligen den Sverige uti Nystadska
freden qvarblefne delen af Karelen, fast än de densamma
eij specifice nämbde. De viste oss häröfver Käyserinnans
originale rescript, med hennes egen underskrifft och
ryske Ministerens contresignature, och framtedde straxt däruppå
ett Käyserinnans handbref till dem, hvaruti dem anbefaltes
att ofördröyeligen till Hennes Maij:t directement berätta
hvad vi till denna propositionen månde hafva svarat, af
hvilken omständighet de ville sluta, att uppå deras tillgiörande
vidare föreställningar sakerne ännu kunde snart komma
till godt stånd.
Yi betygade hurusom vårt här uppå till afgifvande svar
dem redan nogsamt vore bekant, emedan vij deni, sedan min,
Nolckens, återkomst ifrån Stockholm, icke allenast upricktigt
sagdt och med våre instruktioner bestyrkt så väl Eders Kongl.
Maij:ts sidsta Ultimat, angående frids-villkåren, som tillståndet
i Sverige, i anseende till den på den 6 hujus berammade ter
-
IO
H. Cedercreutz’s och
minen till Successions-vahlet. Å vår sida hade vij med dem
varit aldeles öfverens, att nembligen, därest Käyserinnan allenast
afstode ifrån Nyland, man om det öfvrige snart skulle blifva
ense, hvarmed vij nog tydeligen gifvit tillkiänna, det Kymenegårds
lähns cederande ifrån Kymene-ström till Ryssland, eij skulle
å Eders Kongl. Maij:ts sida vara ett hinder till freden. Yij
kunde nu tillägga, att sedan vår Conference hos Hr Generalen
Lubras af d. 20 Maji, och sedan fölljande dagen härifrån till
bägge Håfven Courierer afgådt, vij d. 22 Ejusdem med Courieren
Ohman erhållit Eders Kongl. Maij:ts tillstånd att i fall
emot förmodan Käyserinnan eij ville lämna till Sverige den
föreslagna nödiga communicationen och vägen ifrån Savolax
genom Kymene-lähn till siöstranden å denna sidan om Kymene
ström, då jämbväl cedera hela sidst bemelte lähn, ifrån
Kymene ström till den vid Nyslåtts lähn vanliga förra gräntzen.
Men som det nu å Rysslands sida begiärte equivalent
för Nyland syntes sättia sakerne uti en större svårighet, än
de härtills varit i; så kunde Ryske Plenipotentiarierne väl
sielfve döma om hvad oss numera äterstode, nembligen att vij
denna propositionen ingalunda kunde antaga ad referendum,
och som vij förut såge, att den till vårt Håf af oss därom tili
insändande berättelsen lärer ofehlbart föranlåta Riksens Ständer
att genast taga andre inesurer, hälst som de nu med
största skiähl torde finna sig hafva öfvertygande prof i händer,
att Ryssland aldrig haft alfvare hvarken med Freden eller
med den för Administratören af Hollsten yttrade recommendation;
så vore för oss intet mera öfvrigit, än att, effter våre
positive ordres, på händelse, att Eders Kongl. Maij:ts före
nämbde
ultimat eij blefve antagit, begifva oss på återresan till
Stockholm. För våre personer beklagade vij mycket, att vårt
förehafde långvarige och mödosamma arbete sålunda med oförrättat
älirende skulle slutas. Men som vij måste lämna till
den allseende och rättvise Guden, af hvems hand med tiden
den tillstundande vidare blodsutgiutelsen skulle kräfvas, så
vore vår förnämbsta tröst, att man uti Sverige lärer kunna
uplyfta rena och till detta blod oskyldige händer till himmelen,
till att med all förtröstan bedia om hiälp och niuta densamma
uti det till continuerande kriget, sedan man, jämbväl
med sin största skada, sökt att erhålla Freden. De Ryske
Plenipotentiairer kunde i förtroende intet döllja deras egen
häpenhet och tillstodo, att de sielfve väl eij heller hade för
-
B. M. v. Nolckens bref till K. Majit.
modat sig ifrån deras Håf slike ordres; de hade natten til 1-  förende erhållit en Staffetta med preliminair-effterrättelse om
Nylands restitution till Sverige, utan att clausuln angående
vederlaget uti Nyslåtts lahn varit omnämbd, hvarpå de genast
om mårgonen låtit gifva oss i generale termer delli deraf. Men
sedan deras bud till oss, vore Courieren sielf med hufvuddepechen
emot middagen ankommen, hvarutur berörde clausul
dem uttryckeligen såsom ett ultimat blifvit meddelt, och såge
det ut, att Käyserinnan trodt dymedelst hafva giordt ett värkeligit
steeg till Fredens befrämjande. De tillbödo sig att, i
anledning af Hennes Maijits handbref, genast affärda en Courier
till Petersburg med nödige föreställningar till en nöyacktig
ändring, den de så mycket mera håppades, som de kunde försäkra
Käyserinnans alfvara till fred. hvilket de jembväl utur
en och annan å Ryska Håfvets sida dithörande och nu giord
anstalt ofehlbart kunde sluta. Svaret däruppå kunde innom
12 dagar vara här, och syntes denna kårta tiden knapt tillräcka
till väre rese-anstalter härifrån. Vi uptogo deras tillbud
med tacksägelse, såsom ett teckn af deras particuliere,
men kanske fåfänga välmening för Fredens befrämjande, men
beklagade, att negociations-tiden nu syntes vara förbi och
eventuelle befallningen om vår afresa härifrån alt för positiv,
hälst som vi för våre personer eij hade det ringaste skiähl
att på vårt ansvar sättia emot den i Sverige genom förfahrenheten
under denne påstående Congress nogsamt bepröfvade
tanckan, att nembligen Ryssland genom Frids-handlingen allenast,
sökt att amusera Sverige och vinna den tiden, som behöfts
till att mogna krigs-operationerne för denna Campagne.
Deras svar härpå var, att det intet vore till förmoda, att under
denna lilla intervallen af 12 dagar något å Ryska sidan offensive
skulle företagas, hvilket de oss enkannerligen på Österbottniske
sidan kunde positivemeut försäkra, och hvaröfver de
oss tillika den oangenähma upplysningen meddelte, att bägge
sidors troupper numera stodo därstädes långt ifrån hvarannan,
sedan General-Majoren Freudenfelt varit nödgad att med precipitation
draga sig öfver Kiemi-strömmen tillbakars och medelst
broens upkastande uphäfva all communication.
Därnäst förmehnte de, att till den ännu påstående svårigheten
och rise angående fridsvärcket, Sverige också å sin
sida syntes vara med vållande, i det man, så till sägandes,
velat derifrån föreskrifva en termin, innom hvilken Käyser
-
12
H. Cedercreutz’s och
innan hade att finaliter utlåta sig om frids-värket, samt
med detta sednare ährendet förknippat successions-måhlet, där
likväl anständigheten tycktes hafva fordrat, att en termin om
frids-värket eij annorlunda än de concert emellan bägge delar
och medelst reciproqut samtycke hade bordt fastställas. Vi
betygade vår förundran öfver denna helt oförmodeliga tillvitelsen,
att man ville lägga Sverige nu till last en omständighet,
hvilken tvertom borde lända detsamma till en merite emot
Ryssland, och hvaruti det sig blått fogat effter Käyserinnan,
som, medelst des för Hans durchl. Administratören af Hollsten
yttrade recommendation, gifvit sielf anledning, att Successionsmåhlet
blifvit här med Frids-värcket förknippat, fastän bägge
desse måhl, effter deras natur och beskaffenhet, altid blefvo
åtskilte, i föllje hvaraf det äfven så litet vore Sveriges mening,
att, medelst den till Successions-vahlet utsedde terminen, hafva
velat föreskrifva Käyserinnan någon tid till des rätta ultimats
afgifvande, sorn det lärer vara Hennes Maij:ts tancka, att på
något sätt föreskrifva Sveriges Rikes Ständer någon tid till
Successions-vahlets förklarande.
Sedermera, då de litet tält sins emellan, förmärckte vij
hos dem någon hemblig misstanka, sorn om det ännu vore ovist
huruvida Riksens Ständer torde värkeligen välja Administratören
till Successor, och förmehnte de, att den säkraste vägen
till att bringa Käyserinnan till ett Sverige behageligit ultimat,
torde vara, om bemelte vahl med det första ginge för sig, där
då den återstående svårigheten snart torde häfvas. Uppå vårt
svar, att där alsingen liknelse vore, det Riksens Ständer någonsin
skulle skrida till berörde vahl, inuan vij här på Congressen
blifvit ense om hufvud-villkåren, och sådant uti de af
oss föreslagne gemensamme act. blifvit genom ordentelig underskrift
af bägge sidors Plenipotentiarier faststält, gick deras
tanka därhän, att de genom den nu till Petersburg till afsändande
Courieren ville utbe sig Käyserinnans ordres, att uti
des namn och på befallning försäkra oss, att straxt effter
Administratörens vahl till Successor, utöfver Oster-botn, Biörneborg,
Äbo lähn, Tavastehus lähn och Nyslåtts lähn, jämbväl
hela Nyland skulle till Sverige återställas. Därjämte förspordes
af deras tahl, att de nämbde om den delen af Carelen,
som Sverige uti Nystedska freden qvarblef, hurusom af de
fläste Socknar därstädes invåhnarne voro af den Grekiska läran
och förr hördt under Ryssland, anmodande oss, det vij å
E. M. v. Nolckens bref till K. Maj:t.
13
vår sida genom föreställningar måtte sökia bijdraga, på det
man å Sveriges sida också ännu måtte tillägga något till Eders
Kongl. Maij:ts sidst genom oss förklarade ultimat. Till desse
nye idéer svarade vij först, att som sedan högberörde ultimat
eij blifvit å Ryska sidan antagit, vij efter våre positive ordres,
hade att anse vår negociation här för aldeles ändad, och altså
eij kunde påtaga oss, att det ringaste föreställa vårt Håf angående
någon tillagning till hvad vij sidst budit. Hvad för
det andra [angår] drögsmålet med vår värkelige afresa härifrån, in
till des de om 12 dagar finge deras Hafs svar uppå deras nu
tillgörande föreställningar, så ville vij taga det uti närmare
betänckiande, fast än vij mycket tviflade, att Riksens Ständer
därigenom skulle föranlåtas, att längre än till d. 6 hujus dröija
med Successions-vahlets företagande, hvarmed effter vår låfven
det vij fölljande mårgonen ville hos Hr Romanzoff samblas,
de ifrån oss sig skilde.
När vij denna förmiddagen klåckan 9 med de Ryske
Plenipotentiarierne uti bägge delars Secreterares närvaro på
berörde ställe åter möttes åt, uprepade vij hvarjehanda krafftige
skiähl, hvarföre vij trodde, att de ännu måste redan hafva
någre bättre villkår att förkunna oss, än som de oss i går
gifvit tilkiänna, emedan desamme alldeles stridde emot de af
dem på Käyserinnans vägnar oss så offta gifne försäkringar
om Hennes Maij:ts alfvarsamma håg för fred, om des vänlige
böijelser för Sverige och des upkomst, samt om des ädelmodighet,
i det hon eij vore måner om vinst och flere conqueter,
men allenast om mera säkerhet; hvaremot det nu på sidsta
stunden syntes, att man sökte Sveriges totale ruin, och att
Käyserinnan läte ankomma des gloire på krigets continuation;
varandes det lika omöijeligit för Sverige att mista Nyslåtts
lähn, som att mista Nyland, aldenstund det förra fournerade
spannemål och tiära, och den senare provincen hade de endaste
hamnar, som tiänte till att kunna nyttia bemelte oumgängelige
persedlar, så att Ryska Hafvets sednaste ultimatum
hvad man oss med den ena handen gifvit, med den andra
åter borttagit, De bedyrade högeligen det de med intet det
ringaste hållit tillbakars emot oss, utan deras med Courieren
i går undfångne ordres, som denna gången uti mycket precise
termer varit författade, oss rent ut uptäckt; men som de i
anledning af vårt i går hällne samtal, redan i natt affärdat
en Courier till Petersburg med tiänlige föreställningar om en
H
H. Cedercreutz’s och
nödig ändring uti deras Hafs sednaste ultimat, så ärnade de
Qckså ännu i affton genom en annan Courier förnya deras föreställningar,
i den förmodan, att nu förnimma vår utlåtelse
öfver det målet, som vi hade tagit uti närmare betänckiande.
Vår förklaring var, att ehuruväl vij vid närvarande omständigheter,
eij kunde undvika, att tillreda oss till vår afresa
härifrån, och till den ändan straxt låta begynna med våre
sakers embarquerande; så hade vij likväl nu resolverat oss,
att med vår värkelige afresa dröija de af oss begiärte 12 dagar,
och sökia detta drögsmål hos Eders Kongl. Maij:t- i underdånighet
att ursäckta, hälst som vij den tiden åtminstone
behöfde till våre reseanstalter. Därjämte ville vij ock anmäla
den å Ryske Herrar Plenipotentiariernes vägnar emot oss
yttrade önskan, att med Successions-vahlet i Sverige måtte
något anstå, på det den nödige tiden kunde vinnas; beroendes
det allenast på Riksens Höglåflige Ständers godtfinnande, hvad
uti detta mål kan resolveras.
För det öfvrige, och som man hade att anse för en särdeles
vår Herres nådige styrelse, om de Ryske Plenipotentiariernes
till deras Håf nu till giörande föreställningar och
drögsmålet uti vår afresa härifrån skulle på vederbörlige
ställen hafva den goda värkan, som en långvarig och mödosam
underhandling här på Congressen härtills eij kunnat åstadkomma;
så kunde vi ock försäkra, att om det sloge fehlt, där
på ingen dags uppskåf mera vore att räkna, och att vij ofördröijeligen
samt utan att afbida någre vidare ordres ifrån vårt
Håf, ärnade då begifva oss på hemvägen, emedan hvad vi
denna gången vågadt, endast skiedt till att för vår particulier
svara emot den å Ryske Plenipotentiariernes sida försporde
välmening till fredens befrämjande, och att vij till våre samvetens
befriande för våre enskylte Personer, så mycket som
någonsin hoos oss stådt, sökt att eij skiämma något. De låfvade
att göra häraf alt tiänligit bruk. Sedermera föll talet
på den på all händelse till inrättande nya gräntzen, och
mehnte Ryske Plenipotentiarierne, att i fall Käyserinnan skulle
afträda Nyland jämte Savolax, hon ändock ville behålla hela
Kymenegårds lähn och ingalunda mista den delen deraf, som
på denna sidan om Kymene ström vore belägen. Yij sade,
det vårt ultimatum eij ginge längre, än till den vid Kymene
herregård belägne armen, hvarest, såsom jag, Nolcken, mig
ännu påminte, en gammal råsten vore förhanden, hvarpå
E. M. v. Nolcken® bref till K. Maj:t. 15
Svenska och Ryska vapnen voro huggne, och hvilken giordt i
gamble tider gräntze-skillnaden emellan Sverige och Ryssland.
Dessutom vore de på denna sidan om bemelte ströms green
och utlåpp belägne Pyttis och Lapvessi socknar med fålck af
Svensk nation och effterkommande af de uti Nyland planterade
Svenske Colonier besatta, och hade tillförende bordt till
Nyland, till dess, för visse omständigheters skuld, uppå frami.
Landshöfdingens Lindehielms föranlåtande, desse Socknar blifvit
lagde under Kymenegårds lähn. De begiärte härpå af oss
en uplysning, i anledning af vår emot dem nyligen giorde insinuation
och eventuelle reservat, att vid sielfve gräntzens
inrättande kunna, i fall af bägge delars conveniense och öfverenskommelse,
få utbyta landstycken innom Kymenegårds
län emot en eller annan jämngod besittning uti Carelen, om
icke vår mening därmed varit, att emot Pytis och Lapvessi
Socknar utbyta de i Svenska Carelen belägne socknar af Grekisk
Religion. Vij svarade, att vårt Håfs mening ingalunda
gådt därhän, utan allenast hafft till ögnemärke någre landstycken
af Kymenegårds lähns öfvre dehl vid Saima Sion, till
att behålla en beqvämare communication ifrån Nyslåtts lähn
till Ny landska stranden.
Vidare, som de tyckte, att den i går oss emellan omtalte
idéen, angående försäkran om Nylands restitution, utöfver de
förr af Ryssland tillbudne Finske provincer, så snart Administratörens
vahl till Successor i Sverige för sig gådt, skulle vara
af särdeles god värkan, så giorde vij discoursive den anmärckning,
att densamma oss väl eij syntes giöra något till hufvudsaken,
emedan det uti sig sielf komme på ett ut, i det att
Ryssland härtills alla de öfvrige provincer af Finland, under
samme villkäl' af Administratörens vahl, låfvat att restituera.
Men så skulle det väl hafva hafft ett vänligare anseende, om
Nyland nu straxt med blifvit utfäst, utan att därmed låta
anstå tills effter våhlet, hälst som 0111 sielfva vahlets visshet
så mycket mindre hade varit att tvifla, som Riksens Ständer,
straxt effter vår föreslagne acts underskrifft, förmodeligen af
sig sielfve skulle skynda med Administratörens utnämnande
till Successor, till att bringa Freden och Finlands restitution
så mycket snarare till värckställighet. De medgåfvo väl detta,
men förmehnte dock, att den i anseende till säkerheten om
Administratörens vahl sålunda till tagande precautionen torde
vara nödig i anseende till andre mackters influencer i Sverige.
l6 Cedercreutz’s och v. Nolckens bref till K. Majit.
Slutligen kommo vij med de Ryske Plenipotentiarierne
öfverens, att öfver de essentielle puncter, som uti våre samtal
i går och i dag förefallit, ett formligit kårt protocoll skulle
författas och emellan bägge sidors Secreterare ajousteras.
Sedan vi detta skrifvit, har Hr Lubras nu emot aftonen
gifvit mig, Nolcken, en visite, och uti förtroende sagdt mig
visse omständigheter, hvilka giorde honom helt försäkrad, att
vij innan kårt, med Guds hiälp, skulle ofehlbart hafva att
fägna oss öfver en nöijsam fred. Han sade, det hans Collegue
och han uti de efftertryckeligaste termer låtit författa deras i
natt med en Courier till afsändande ytterligare gemensamme
föreställningar, och tviflade han så mycket mindre på deras
goda värkan, som de nu kunnat understödia dem med det ultimat
vij dem hade förklarat att genom Courieren Ohman
hafva erhållit, angående Kymenegårds lähns cederande till
Ryssland, ifrån andra sidan om strömmen. Elliest nämbde
han, det han i dag erhållit bref af Generalen Keit, daterat
den 31 Maji ifrån Sottungarne, och att Fältmarskalken Lasci
låge med sin Escadre uti Tvenniinde, hvarifrån han svårligen
torde kunna komma närmare, så länge Eders Kongl. Majits
Fl åtta hade sin Station vid Hangö udde. Imedlertid hafva
vij redan denne förmiddagen låtit requirera General-Lieutenanten
Campenhusen om någre båtar emot betalning, till att
embarquera våre saker, hvilka han oss ock låfvat, hvarmed vij
likväl eij förr än öfvermårgon Iäre kunna låta begynna, effter
som i mårgon här fijras den af Ryska Regeringen påbudne
bönedagen.
Med denna depeche afsände vij Capitainen v. Gramman,
och hemställe för det öfrige i underdånighet, huruvida Eders
Kongl. Majit, i anledning af des innehåll, torde täckas oss
ännu vidare i nåder något anbefalla under den tiden, som vij
giöre oss till resan färdige; framhärdandes uti diupaste vördnad
Stormäcktigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Majits
Allerunderdånigste och troplicktigaste
Abo d. 2 Junii 1743. Tienare och Undersåtere
H. Cedercreutz. E. M. v. Nolcken.
Cedercreutz's och v. Nolcken* bref till kanslipresidenten. 17
4.
Desammes bref till Kanslipresidenten grefve Gyllenborg.
(Muscoviti ca.)
Protokoll XIV, sid. 106.
Högvälborne Herr Grefve, Kongl. Maij:ts och Riksens Råd
samt President.
Den åtskilnad, som vi nu förspordt uti Hr Romantzoffs
närvarande sinnelag vid fredzvärcket emot det förra, i det lian
eij velat med föreställningar understödia vårt påstående om
Nylands restitution til Sverige, skall i synnerhet deraf hafva
härrört, at han under mitt Nolckens vistande i Stockholm en
particulier tilskrifvit Vice Cantzleren Bestucheff och begärt
såsom af en sin släcktinge förtrolig uplysning, huru långt
Ryssland vähl ville gå uti des påstående om sacrifice, med
tilläggning, at han eij kunde föreställa sig at fredz-congressen
skulle af Ryska Hofvet förgäfves varit anstält; hvarpå Vice
Cantzlern uti sitt svar på ett mycket sälsamt och ovänligt
sätt utlåtit sig, at han eij funne sig förbunden at svara uppå
Generalens interrogatorier, ankommandes altsammans uppå
Keijserinnans godtfinnande. Den häraf hos Hr Romantzoff upkomne
räddhågan har Hr Lubras likväl sökt, fastän i förstone
fruktlöst, at betaga honom, i synnerhet med det skäl, at deras
generale instruction hänvisar dem til nödige föreställningars
afgifvande angående fredsvärcket, hvilkas försummande eij
annat kunde än falla med tiden på deras ansvar, så at Hr
Romantzoff nu mera låtit bringa sig der till, at gemensamligen
med Herr Lubras styrcka Keijserinnan till Nylands restitution.
I går har Hr Lubras uti största förtroende och med förbehåld
af nogaste menagement emot oss i synnerhet anfört
tvenne skiähl, hvilka han för sin dehl ofelbart kunde sluta om
Keijserinnans framhärdande alfvarliga böijelser för fred och
myndighet de samma at värckställa. Först, at Keijserinnan
vid det ankomne och så kallade Ultimatet låtit tillika gifva
ordres, at man å ryska sidan skulle undvika all drabbning och
fientligheters företagande, emedan sakerne stodo nu mera så
nära till en förlikning, hvilka ordres de Ryska Plenipoten
Adelns
Protokoll 1742—1743. II. Bil. 2
i8
H. Cedercreutz’s och
tiarierne blifvit igår til sände och af dem härifrån affärdade
hvar å sin ort til de commenderande Chefferne Feldtmarskalken
Lasci, General Keit och General Majoren Kindennan.
För det andra hade Hr Brewern, med ursäckt at han eij
sielf ägt tid att skrifva, igenom en annan låtit préalabletnent
underrätta bemälte Hr Lubras örn Nylands restitution och
at den därvid tillagde clausuln vähl också torde på slutet
eftergifvas, utan at nämna hvaruti densamma månde bestå,
och hvilken Hr Lubras trodt beträffa Schleswigska Garantien,
innan han igenom Courieren sedermera feck sielfva Ultimatet
angående Savolax cederande till Ryssland. Herr Lubras viste
högeligen sitt missnöije öfver Ryske Ministerens förhållande,
hvars incorrigibla arth at pruta och sälsamma sätt at handla
han endast tilskref denna nya erise, hvarvid de gingo så långt,
at den icke hade til Ryska Plenipotentiairerne sielf det förtroende
at eventuellement instruera dem om det rätta Ultimatet,
det de kunde giöra bruk deraf såsom den yttersta ressourcen,
utan at behöfva, såsom nu måste skie, insända nya
föreställningar. Emedlertid sade Hr Lubras sig vara mycket
bedragen om icke ännu innan 2:ne a 3 dagar, och således innan
svaret ankom på deras nu afsände föreställningar, en ny Courier
kommer ifrån Petersburg med någon ändring härutinnan,
hälst som alt sedan min Nolckens hitkomst mäst dageligen
ifrån honom och Hr Romantzoff depecher blifvit affärdade.
Under den uti berättelsen til Kongl. Maij:t underdånigst
omförmält.e visiten, som Lubras mig Nolcken i dag gaf. meddelte
han åtskilliga uplysningar, af hvilka vi til tidens vinnande
allenast de förnämsta korteligen vele berätta.
l:o At Hr Romantzoff nu tilskrifvit Cabinetssekreteraren
Pzercazow, som varit på en tid under de förra Regeringar disgracierad,
men ägde denna Keijserinnans fullkomliga förtroende
samt suiten af affairerne alt ifrån Petri Primi tid sig bekant;
uti samma bref hade han alla styrkande skäl anfördt till Savolax
och Nylands restitution och beropat sig på Hr Lubras,
at han vore af enahanda mening. Detsamma hade ock denne
sednare giordt uti sit bref til Brewern i anseende til Hr Romantzoff,
till hvilkens fru bägge brefven blifvit för större säkerhets
skull addresserade, med den åtvarning at eij nämna
emot någon, at desse bref kommit under hennes couvert. Vid
det at vi härom talte, sade Hr Lubras sig veta det Hr Brewern
refuserat penningar, som af England blifvit honom til
-
E. M. v. Nolckeus bref till kanslipresidenten. 19
bådne. I anledning af denna confidencen hafva vi fördristat
oss at igenom Hr Lubras försäkra Hr Lestock om Kongl.
Maij:tz nådiga belöning, i fall han kunde bringa sakerne snart
til ett godt sluth.
2:o At Keijserinnan ansåge de mått, som i anseende til
Dannemark i anledning af Administratörens vahl af bägge
höga machter komme at tagas, af den beskaffenhet, at de vid
Congressen ej kunde omröras och det för tysthetens skull i
synnerhet, utan funne man väl tienligare vägra at därom
concertera.
3:o At den precaution, hvilken de Ryska Plenipotentiairerne
synts söka igenom Nylands restitution efter hans Durchl.
Administratorns värckeliga vahl, skal sig grunda på de efterrättelser,
som uti Ryssland för aldeles pålitelige blifvit antagne,
sedan de ifrån flere utrikes orter pä enahanda sätt bestyrktes,
at nemligen England sökte under handen vid Successions-värcket
i Sverige spela Administratorn utur brädet
och att detsamma för sina enskylta afsickter nu mera stöde
häröfver uti hemligit förstånd med Danmarck, sä at man aldeles
tviflade, at Danska Chronprintzen skulle emottaga den
Svenska Chronan, i fäll den ock honom blefve tillbuden.
4:o Nämde Hr Lubras ä nyo om de ofvannämde Keijserinnans
Ordres angående offensive operationers innehållande tils
vidare och hemstälte hvad bruk vi däraf funnit tienligit at
giöra til at jämväl åstadkomma en reciprocitet å vår sida
allenast under 14 dagars tid, då emedlertid sakerne kunna vara
uti en helt bättre situation. Yi hafva funnit för granlaga
och äfventyrligit för oss at directement därom tilskrifva vare
commenderande cheffer, utan håfve likväl trodt oss böra det
hos Eders Excellence härmedelst anmäla.
5:o Ryska Senaten skal aldeles vara för freden och redan
vid det förra Ryska Ultimatet hafva voterat för Nylands restitution
uthöfver de dä tilbudne Provincer, hvilken mening uti
den öfver sidsta Ultimatet håldne rådplägningen jämväl blifvit
förnyat, så at idéen om Savolax cession såsom et equivalent
för Nyland endast vore Bestucheffernas påfund och försök.
Yi framhärda med särdeles högacktning och vördnad
Eders Excellences
Hörsamste och Ödmiukeste tienare
Abo d. 2 Junii 1743. II. Cedercreutz. E. M. v. Nolcken.
20 H. Cedercreutz’s och E. M. von Nolckens bref till
5.
Desammes bref till densamme den 4 Juni 1743.
(Muscovitica.)
Protokoll XIV. sid. 107.
Högvälborne Herr Grefve, Kongl. Maj:tts och Riksens Räd,
samt President!
Uppå de Ryska Plenipotentiairernes tilstyrckande, hvilcke
också affärdat i går duplicater af deras dagen förut igenom
2:ne courierer afskickade depeche, sände vi jemväl härhos öfver
Aland en doublette af den Capitaine Graman medgifne depechen
af den 2 hujus, så för all säkerhet, där något emot
förmodan bemälte Capitaine kunde tilstöta, som i anseende till
fölljande af Plenipotentiairerne oss nu sedermera i största förtroende
vid handen gifne omständigheter, dem vi trott oss böra
berätta, och af hvilka de villja med ännu mera liknelse och
hopp sluta om en ofelbart til förmodande ändring uti Keijserinnans
ultimat.
l:o At Hennes Maj:tt sielf underskrifvit de senaste courierers
pass, med derhos bifogad befallning om handräckning
til resans skyndesamaste fortsättjande; och at i brist af skiutshästar,
de skulle tagas hvar de hälst måtte finnas, hvilcket
det ena med det andra eij plägar skie än vid några högst angelägna
och riksvårdande tilfällen.
2:do Funnes vid närmare igenomseende uti det Ryska
rescriptet ingen eonnexion, i det at prsetnissae innehålla hurusom
Keijserinnan af ett fredälskande sinnelag och af särdeles
estime och affection för Svenska nationen nu ville ingå en
fast och upricktig vänskap med Sverige, och dermed tillika
förekomma den under händer varande de nordiska cronors
förening, hvilcken aldeles vore både Rysslands och flera andra
machters interesse emot, men sielfve slutet, som skulle derpå
grunda sig och beträffade fredsvillckoren, syntes icke vara
derefter inrättadt; likaledes
3:o Skall efter Ryska språket hela frågan om Savolax
cession såsom ett equivalent, ankomma på en enda accent,
hvilcken uti den prealable staffetten ej funnits, utan allenast
i den senare ankomne hufvud-depechen och des doublette.
Altsammans skall bestå uti orden Do och Da. Det förre vill
kanslipresidenten. Buddenbrocks memorial. 21
uti sielfva contexten säja, at Keijserinnan förbehöll sig Kymarene
Gårds lahn in till Savolax, men det senare, som deruti
värckeligen skall stå, at hon ville hafva bemälte lahn och
Savolax. Bemälte doublette skulle icke eller vara behörigen
vidimerad, såsom det elljest altid vore vanligit, så at pä slutet
hela skilgacktigheten kunde härröra antingen af ett fehl
uti Ryska Cantzliet eller Bestucheffernes malice.
De Ryske Plenipotentiairerne hafva vid detta tilfälle, såsom
tilförne, utbedt sig, at deras förtroende til oss må på alt
försicktigt sätt nyttias.
I dag hafva vi redan börjat med våra sakers och bagages
embarquerande.
Translatoren Duncan går ock nu i morgonstunden med
denna depeche och ofvannämde doublette härifrån, och är det
nödigt, at han ju förr ju häldre kunde komma hit tilbakas.
Vi kunne eij undgå at vid detta tilfälle utbe honom Eders
Excellence benägna understöd uti des ansökning örn någon Blekning
uppå de honom tillagda tractamentsmedel, hvilke i sig
sielf äro så ringa, at han dermed ogiörligen synes kunna utkomma.
Vi frarahärde stedse med all högacktning och vördnad
Eders Excellence
Abo den 4 Junii 1743. Hörsamste och ödmiukste tienare
II. Cedercreutz. E. M. v. Nolcken.
Ji.
General-löjtnanten, friherre II. M. Buddenbrocks Memorial.1)
(Allegater, I, N. 242.)
Protokoll XIV, sid. 187.
Ehuruväl iag mig nog föreställer det Riksens höglofl.
ständer äro mycket occuperade och syslesatta af månfaldige
Riksens högstvårdande ärender, så fördristar iag likväl mig
1} Buddenbrocks sista Memorial, som bär meddelas, offentliggjordes icke i
den stora samling af hithörande akter, som enligt Rikets Ständers beslut blef
1743 publicerad. Det är pä nämnda samling hänvisningarna i Memorialet syfta.
22
H. M. Buddenbrocks memorial.
uti thenne min yttersta angelägenhet och thet fast bedröfveliga
tillstånd, hvaruti iag nu är försatt genom den af Riksens högloft.
ständers commission öfver mig afsagde dödsdom, at taga
min tillflyckt till Riksens högloft, ständer, i den fasta förhoppning,
at den alsvåldige Guden lärer beveka Riksens högloft,
ständer och deras hiertan, at de af sin vanliga nåd och mildhet
samt vidt berömde nit och ömhet för rättvisan lärer med
ett höggunstigt tålamod uti en så granlaga och öm sak, som
denne är, hvilcken angår ens alira och lijf, till ett högrättvist
bepröfvande sig företaga alla de skiähl och omständigheter,
hvarå min dom, min förskräckliga dödsdom sig stöder och
grundar.
Ibland de måhl, hvarföre iag nu med dödsdom är belastat,
är först detta, at iag så mycket hos mig städt til!
giörandes skall genom mine föreställningar styrckt och rädt
Hans Kungl. Maij:tt och Riksens ständer till de värkelige
författningar, som blifvit giorde till offensive steg emot då varande
Czaren af Ryssland, men icke dess mindre uti effterlefvandet
deraf och emot de af Hans Kongl. Maij:tt till mig
skiedde bud och befallningar bevijst en uppenbar olydno och
försummelse, med mehra.
Huruvida det af mitt bref under den 13 Januarii 1741
till H:r Riks-Rådet och Presidenten grefve Gyllenborg, pag.
156 i den trykte acton N:o 11, hvaruti iag blodt giordt en förfrågan
samt gifvit tilkiänna hvad iag tyckte angående artilleriets
transporterande, kan sägas, at iag styrckt eller rädt
Hans Kungl. Maij:tt och Riksens ständer till något offensive
steg emot Czaren af Ryssland, täcktes Riksens högloft, ständer
med höggunstigt tålamod igenomläsa hvad iag anfördt i
min exception pag. 94, 95, 96 och 97, samt 103 och 104, och
vidare uti Dupliquen pag. 202 och 203. Gud är mitt vittne,
at iag genom samma mitt bref eller något annat aldrig haft
eller hyst en gång den ringaste tanka at råda eller styrcka
till något offensive steg; ty mitt underdånige bref till Hans
Kongl. Maij:tt af den 14 Octob. 1740, som nu här hos bifogas
under N:o l,1) gifver tydeligen tilkiänna hvilcka de conjunc
')
N:o 1.
Till Kongl. Maij:tt; Helsingfors d. 14 Oct. 1740.
Eder Kongl. Maij:tt har iag icke underlåta bordt at underdånigst berätta,
huru som ifrån extra ordinarie Envoyén von Nolcken en Postilion i går middagstiden
klockan 1 härigenom passerade med bref till Eder Kongl. Maijrtt, hvilcken
ock till mig aflefvererade en skrifvelse ifrån bemde Envoyee, daterad Pettersburg
H. M. Buddenbrocks memorial.
23
turer vara skulle, hvaraf man förmodade kunna profitera, och
hvarom iag så väl då som under den 13 Januarij, N:o 41,
förfrågade mig huru iag mig förhålla skulle, utan at styrcka
till något offensive steg eller flere trouppers sammandragande.
Denne min förfrågan häfver Hans Kongl. Maij:tt så väl genom
sitt nådigste bref uti Nov. månad 1740 som under den 2 Febr.
derpå fölljande förut och innan det af Riksens högloft, ständer blef
faststält, — intygar N:o 2,*) — ansedt såsom en af mig brukad
försiktighet, hvilcken iag ock, det Gud bäst vet, af en upriktig
nit och kiärlek för mitt fädernesland sökt uti alla saker bruka
så mycket menniskeligit och möijeligit varit och iag kunnat
begripa. Hvarföre det ock mig nu högeligen grämer at se det
mig vill tilläggas så grof beskyllning, at iag icke handlat upricktigt
och med den ömhet, som en trogen undersåte ålegat,
d. 8 uti denne månad, hvarutinnan han gifver vid handen, hurusom keijserinnan
i Ryssland den 5 förut blifvit af den anstöt, hon elliest häfver utaf podagren,
så hårdt betagen, at hon vardt utom all förhoppning till lifvet, och har d. 7 derå
fölljande eij allenast den unga prince Ivan igenom allmännelige publicationer
blifvit förklarad för successor af Ryssland; utan är ock straxt derpå trohets- och
huldhets-eden der sammastädes tagen så väl af militair, som civil staterne, skolandes
det med keijserinnan hafva det utseende, at hon näppeligen längre lärer
kunna uthärda och echapera döden.
Nu ehuruväl iag icke tviflar, det bem:te Envoyee äfven lär härom aflagdt
dess underdåniga rapport till Eder Kongl. Maijrtt; så har dock jämväl iag icke
underlåta bordt at underdånigst gifva Eder Kongl. Maijrtt detta vid handen.
Vid så beskaffade omständigheter har iag eij kunnat undgå at nu härjemte
uti underdånighet hemställa Eders Kongl. Maijitts nådigste ompröfvande.
om på den händelsen vid någon skiende förändring med keijserinnan någon
revolution och skiljacktighet angående succesionen skulle der i granskapet yppas,
hvartill effter de derifrån inlupne tidningar nog liknelse torde vara, och enthera
partiet emot fördelachtiga säkra conditioner, såsom till exempell af Wiborgs inrymmande
med försäkran om de öfriga conquetters återställande, mig skulle anlita
at dem med någre trouppar biträda, huru Eder Kongl. Maij:tt då i nåder
täcktes befalla at iag mig derutinnan förhålla skäll, och ifall några slika propositioner
här skulle giöras, Eders Kongl. Maij:tts nådigste utlåtelse deröfver då
först skall afbidas, om arméen emedlertid dä skall dragas tilsamman, innan
sådant kan värckställas. Ofver alt detta afvacktar uti all underdånighet Eders
Kongl. Maij:tts allernådigste befallning och förordnande etc.
») N:o 2.
Monsieur. J’ai bien regu la lettre que vous m’avez écrite du 13 Janvier.
J’v ai remarqué avec un plaisir particulier combien vous étes attentif å tout
ce que, dans des circonstances aussi délicates que les présentes, la prudence et
la circonspection semblent exiger pour le bien de l’armée et pour la sureté de
nos frontiéres. .Te connais trop votre zéle pour la patrie et pour le service pour
n’étre pas entiérement persuadé, que vous continuerez toujours des soins si bien
placés et si nécessaires. Je n’attends que les conseils et les avis de mes fidéles
sujets les états, présentement assemblés ici, pour vous faire envoyer les ordres
que vous demandez sur ce qui fait le principal objet de votre lettre. Je suis,
monsieur votre bien affectionné.
FRIEDRICH.
Pour Mons:r le Lieutenant General Baron de Buddenbrock.
24
H. M. Buddenbrocks memorial.
i det at iag, sedan Hans Kongl. Mai,j:tt den 12 Febr. befalt,
det en corps af 10 ä 12,000 man skulle sammandragas, skall
straxt derpå genom underdånigt bref af den 3 Martii till
Kongl. Maij:tt giordt svårigheter vid sammandragande af en
slik corps, livilcka svårigheter, hvareffter anstalterne skulle
rättas, iag bordt förut och i rättan tid, men eij elfteråt gifva
tilkiänna; enär härvid fölljande i högrättvist betrachtande
tages, hoppas iag, det klarligen skall finnas, at iag aldrig
giordt någon föreställning till flere trouppers sammandragande,
men väl anstalt, at de skulle vara i marche-färdigt stånd, och
at iag uti ingen måtto underlåtit at tidigt gifva tilkienna så
väl magaziners som landets tillstånd och de svårigheter, sorn
enom möta kunde, at uti landet, i anseende till den svåra
missväxten, kunna giöra någre tillräckeliga uphandlingar för
de der varande svänska commenderingarne, hvilcka effter Kongl.
Maij:tts nådigste befallning skulle förses till Junii månads slut,
— är öfvervislig och öfvertygelig at inhämta af de deröfver hällne
correspondencer både de iag giordt som commissariatet månatligen.
Och utvisar äfven mitt bref af den 13:de Januarii, pag.
156 N:o 11, at iag nog viste landets svaga tilstånd, hvarföre
iag och derhos tilkiänna gaf de svårigheter, som vid artilleriets
transporterande möta kunde, och för den skull tyckt vara bäst
och lindrigast för landet, at medan slädföret varade och allmogens
hästar ännu voro i gådt stånd föra det till de svänska
commenderingarne, som egenteligen voro utsedde at besätta
passen, livilcket utom canoner eij kunde hafva någon frukt
och eftertryck med sig, och om hvars transporterande iag
redan den 12 Febr. 1740 hos då varande Generalen, nu mehra
Präsidenten H:r Baron Cronstedt giordt skriftelig ährhindran;
och igenom det at canonerne fördes ifrån det stället, hvaräst
de till ingen nytta stöde, dit hvaräst de oumgiängeligen behöfdes,
så kunde ju sådant intet förorsaka någon förminskning i
magazinerne, men sedan Hans Kongl. Maijrtt uppå Riksens
ständers tilstyrckande i nåder behagade jemte tilstånd at transportera
artilleriet, äfven anbefalla en corps sammandragande,
så fordrade ju nödvändigheten, at iag borde förfråga mig huru
de då commenderade finska regementerne försörjas skulle, emedan
för de svänska commenderingar, effter mina deröfver som
offtast inskickade förslager och raporter samt min underdånigste
skrifvelse af den 9 Dec. 1740, ingen längre förråd fants än till
Maii månads slut, förutan det öfverskickade succarie brödet,
H. M. Buddenbrocks memorial.
25
sorn till något hastigt upbrått skulle hållas oförryckt, hvilcket
alt af mitt underdånigste bref till Hans Maij:tt den 3 Martii,
pag. 21 N:o 1, är at see; men icke desto mindre och ehvad
svårigheter mig hafva mött, häfver iag dock icke underlåtit at
fullgiöra Kongl. Maij:tts nådige befallningar vid den anbefalte
corps sammandragande, så at iag förmodar det förberörde mitt
underdånige bref till Hans Kongl. Maij:tt af den 3 Martii så
mycket mindre lärer skiäligen kunna förtydas mig till en sådan
last, at iag dymedelst giordt någre svårigheter at fullgiöra
Kongl. Maij:tts nådigste befallning om flere trouppers sammandragande,
men försiktigheten och min skyldighet fordrade at
änskiönt iag straxt hade föranstaltat örn desse trouppers samlande,
på det at Kongl. Maijitts nådigste befallning icke måtte
studsa, förfråga mig i underdånighet på hvad sätt desse upbådade
troupper skulle underhållas, besynnerligen sedan 3,000
t:r spannemåhl vore till nödlidande allmoge i Osterbottn uti
Febr. månad utlefvererade utur Tavastehuus magazin,effter Kongl.
Maij:tts nådige bref af den 15 Januarii 1741, och uti landet
så ringa uphandling stod at ärhållas. Härvid är jämväl at
märcka, at samma dag den 3 Martii, som iag i underdånighet
giordt min förfrågan huru desse troupper underhållas skulle,
häfver Kongl. Maij:tt samma dag den 3 Martii, — vittnar N:o 14
pag. 160, — nådigast behagat derom förordna, innehållandes
högstberörde bref, at sedan Kongl. Maij:tt uppå Riksens ständers
Secreta Utskåtts tilstyrckande under den 12 Febr. i nåder månde
mig anbefalla at till Finlands värn och säkerhet någre regementer,
utom de svänske commenderingar, måge sammandragas,
så har Secreta Utskåttet efftersedt, hvad tillgång, som kan vara
till berörde regementers underhåll, tå thet funnit, at för the i
Finland varande svänske commenderingarne, likmätigt mitt
underdånige skrifvelse af den 9 December 1740, bröd och grynkorn
i Tavastehuus magazin är till första våhredag utom de
82,000 TT, skorpebröd etc., hvaraf Riksens höglofl. ständer höggunstigast
lärer finna, at samma måhl, hvarom iag den 3 Martii
mig förfrågat och nu tillägges mig som en giord svårighet, är
af Kongl. Maij:tt tagit i nådigt betänkande effter det iag hade
undfått brefvet af den 12 Febr. om en corps sammandragande
och genom nädigst bref under den 3 Martii förordnat huruledes
desse troupper underhållas skulle; varandes deraf jämväl
at se, det iag icke försummat at förut gifva tilståndet til—
kienna; ty deraf finnes, at iag den 9 December näst föregående
26 H. M. Buddenbrocks memorial.
hade gifvit tilkienna livad ti Igång iag hade för de svänska
commenderingarne.
Det vare långt ifrån mig, at iag emot de af min nådigste
öfverhet till mig skiedde bud och befallningar skulle hafva
visat någon olydno och försummelse; ty Gud vet bäst, at ingen
ting varit mig kärare, än at iag med ali undersåtelig lydno
måtte efterkomma och fullgiöra Kongl. Maijittz nådigste bud
och befallningar. Jag är jämväl derom försäkrad, at hvar en,
som under den tijden var med mig vid arméen, skall kunna
lemna mig det vittnesbörd, at så snart något Kongl. Maijrtts
nådige bud och befallning till mig ankom, häfver hos mig
ingen ro varit förr än iag, effter yttersta förstånd och kraffter
och utan någon tids försummelse, fådt värckställa och fullborda
det mig varit anbefalt. Jag hoppas ock at sedan Riksens
högloft, ständer hafva för sig låtit upläsa hvad iag derom
anfördt uti mitt uppå Hr Justitise Cancellerens embetes memorial
af den 14 Sept. 1742 gifne svar, ifrån pag. 8 till 10,
jemte de dervid åberopade och bifogade allegater samt hvad i
exception är andragit, ifrån pag. 94 till 97 samt 103 och 104
såsom ock 108 och 109, lärer Riksens högloft, ständer höggunstigast
finna, at Hans Kongl. Maij:tts nådigste befallning
af den 12 Febr. 1741 om 10 å 12,000 mans sammandragande
blifvit med all sorgfällighet effterkommen, och at
de någre veckor redan, förrän kriget blifvit declarerat, hafva
camperat kring de till landets försvar utsedde ställen. Hvad
åter igen Hans Kongl. Maij:tts nådigste bref af den 23 Maii
vidkommer, så lärer utaf den här bifogade afskriften N:o 3
tydeligen kunna inhämtas,1) om det annat är, än en tillåtelse,
at vid något fiendteligit anfall kunna beordra regementerne at
upbryta, förutan det österbottniske regementet, till hvilckets
') N:o 3.
Friedrich med Guds nåde Sveriges, Götes och Wändes konung
etc. Landt-Grefve till Hessen etc.
Vår gunst och nådiga benägenhet med Gud alsmächtig tro man och General
Lieutenant. I anledning af Eder till Riks Rådet och Präsidenten Grefve Gyllenborg
ankomne sista skrifvelse, dat. d. 12 hujus, angående de rörelser, som vid
gräntsen med de Ryska trouppar giöras medelst deras sammandragande och förstärkande,
hafva Vij uppå Riksens Ständers Secreta Utskåtts underdånige tillstyrckande,
som häraf genast fådt dehl, af dessa efftertänkeliga omständigheter
funnit oss föranlåtne at lemna Eder fria händer at låta röra och samla alla i
Finland stående trouppar, alt som I det sielf i anseende till tiden, omständigheterne
och orthen nödigt pröfven; men at hvad Österbottens regemente beträffar
1 ofördröijeligen dragen det tillsammans och till den öfriga dehlén af
arméen, emedan dess sammandragande, i anseende till orthens aflägenhet, skulle
elliest blifva för senfärdig. Vij låte ock nu vare nådige ordres afgå till Ammi
-
H. M. Buddenbrocks memorial.
27
sammandragande mig värckelige ordres gifves, hvilcket ock
samma dag iag ärhöit högstberörde bref af mig blifvit beordrat
skyndesammast at upbryta, som är at se af sielfva
orderne pag. 63 N:o 23. Om alt detta kan ännu läsas mitt
svar på Hr Justitise Cancellereus första memorial pag. 10 och
11 i exception pag. 97 och 98, samt hvad svårigheter dervid
varit, är at se pag. 35 N:o 8 och vidare i min Duplique pag.
204, samt ifrån pag. 210 till 214. Ty Hans Kongl. Maij:tts
bref af den 23 Maii, som tillåter mig at röra och samla alla
i Finland stående troupper, alt som iag thet i anseende till
tijden, omständigheterne och orthen nödigt pröfvade, var ju en
tydelig befallning, at sådant effter omständigheterne skie skulle;
sielfva utgången bevisar ock öfvertygeligen, at iag intet har
halft orsak at upbåda de 4 regemente]', emedan af fienden
ingen ting häfver blifvit tenterat, för än kriget här bIef declarerat,
hvilcket iag mig omöijeligen kunde föreställa; och
huru sådant mig surprenerade, har Hr General Major Wrangell
berättat för Kongl, general krigsrätten, nemi)ligen at iag
gådt på golfvet, slagit ihop händerne och sagt, at iag intet
kunde begripa huru man kunnat declarera kriget, innan man
gifvit mig ordres at sammandraga arméen. Hr Öfverste Kuhlbars
lärer på sitt samvete kunna vittna det samma och huru
mycket iag deröfver bestört var. Skulle iag förtegat och försummat
at raportera de berättelser, som en och annan mig
tilsände, så hade man kunnat sagdt, at iag medan riksdagen
påstod hade velat förtiga de rörelser, som af grannen förspordes,
och at man altså intet kunnat taga messurer dereffter;
hade de raporter här blifvit ansedde för pålitelige, så hade
utan tvifvel ordres blifvit mig tilsändt at låta bryta up de
ännu på sine rusthåll och rotharne liggande regemente!', men
tvifvels utan lära de här blifvit ansedde för så litet pålitelige,
som de i sig sielfve varit, nembligen utan grund, som igenom
mångfaldige sedermera inkomne rapporter blifvit öfverviste,
hvaraf till exempel några blifvit anförde pag. 244 till 248
sub Lit. C. D. och E. uti Junii och Aug. månader 1741, om
ralitetets Collegium i Carlscrona at låta klargiöra och för 3 inånader utproviantera
den öfrige delen af flottan, af hvilcken nu ofördröij ligen ett rangskiepp
af 50 canoner jemte en fregatt kommer at utlöpa till at creutsa i Nordsiön.
Vij befalle Eder Gud alsmäcktig nådeligen. Stockholm i Rådkammaren d. 23
Maij 1741.
FRIEDRICH.
O. Falcker.
28
H. M. Buddenbrocks memorial.
hvilckas igenomläsande iag aldraödmiukast anhåller, sorn ock
hvad iag i exceptionen anfördt pag. 107 angående, at iag i mitt
bref af den 3 Martii förfrågade mig på hvad sätt de upbådade
finska regementet' skulle underhållas, och at iag igen den 10
Martii berättat, ifall den inlupne tidning skulle äga grund, huru
iag mig amadé förhålla; i samma bref, som kan ses pag. 37
N:o 19, berättar iag tydeligen, at iag i fall vidare någon annalkande
fiendtelighet skulle förspörjas, först ärnar postera
mig på denne sidan Keltis eller Kymine ström, och således
söka förhindra fiendens inträngande i landet, hvilcket iag ock
hoppas med Guds bistånd kunnat åstadkomma, och at så snart
iag genom de öfrige regementers sammandragande, hvilcka tå
effter ordre ofördröijeligen komma at upbryta, funno mig honom
någorlunda vuxen, ärnade honom angripa; dessa mine, vet Gud
med hvad trohet och nit för mitt kiära fädernesland effter
mitt bästa begrep giorde anstalter, och fast Hans Kongl.
Maij:tt genom sitt nådigste bref af den 9 Aprill pag. 40 N:o
10 nädigst gillar min mening, så tyckes ändå at sådant mig
ock till last vill läggias; emedan man intet vill giöra en åtskillnad
emellan det, hvad nöden tvingar till giöra med trouppernes
sammandragande, eller till draga dem i förtid tilhopa,
när man knapt häfver så mycket förråd, at man kan underhålla
de, som redan äro samlade.
Med hvad skyndesamhet iag sedan aflidne Hr Lieutenanten
Camenschiöld den 31 Junii till mig ankom med Kongl.
Maij:tts nådigste bref af den 21, 23 och 24 Julii, angående det
at krig var declarerat och at Hans Kongl. Maij:tt till vinnande
af tiden sielf beordrat de 4 på sine rothar och rusthåll
liggande regementen at upbryta, beordrat samma regementen
at ofördröijeligen fortsätta marchen, kan höggunstigt
intagas af det, hvad iag först anfördt i mitt svar pag. 11, 12
och 13, vidare i min exception ifrån pag. 109 till lil jemte
sielfva orderne pag. 150 N:o 7 och pag. 152 N:o 8 samt hvad
jag till tidens vinnande häfver samma dag tilskrifvit HH.
Landzhöfdingarne härom, och är at see pag. 254 Lit. H. och
pag. 255 Lit. I. Jag häfver jämväl för min egen person icke
drögt at skynda mig till gräntsen, ty sedan iag hade utgifvit
nödige ordres till regementerne och satt dem i marche, häfver
iag ock straxt begifvit mig effter, utan någon försummelse, så
at iag redan var i Quarnby läger, då allenast 2 batailloner
voro dit ankomne, hvarifrån iag åter reste till Martilia och
H. M. Buddenbrocks memorial.
29
Willmanstrand och förfogade alle de anstalter, som iag möijeligen
kunde giöra.
Härvid kan iag jämväl eij förbigå at ärhindra, huruledes
Riksens högloft, ständers commission har uti sin dom som ett
skiäl emot mig behagat anföra, det iag skall till fienden hafva
afsändt krigsdeciaration dagen efter sedan iag den undfådt,
eller den 1 Aug., utan at ännu hafva de i landet varande
regementer tilsammans, så at iag med dem kunde gifva samma
declaration efftertrvck; detta mål faller mig nu så mycket
mehr främmande före, som iag för sådant icke blifvit af Hr
Justitiae Cancelleren tiltalt, och således eij heller halft tillfälle
at fä deröfver mig förklara och visa min oskuld uti sådant,
som mig nu likväl för visso varder tillagt. Kunnandes hvaren,
som var hos mig vid arméen, intyga, och är jämväl af Hr
Öfversten Baron Wredes edelige utsago uti protocollet den 10
December och Hr Majoren Wallencronas den 11 dito förledit
åhr at intaga, det iag effter ärhållen notice om krigets declarerande
sökt hålla det tyst samt ingen menniskia uppenbarat,
, men at det öfver alt blifvit kunnigt genom någre tvä
dagar effter ankomne skieppare, som med sig fördt och uptedt
det tryckte manifestet samma dag iag det erhöit. Jag kan ock
vid Gud och på mitt samvete bedyra, at iag aldrig till fienden
afsändt någon krigsdeciaration, hvarcken då straxt eller sedan
mehra, icke heller hafft någre ordre dertill, så at iag icke vet hvarifrån
Riksens högloft, ständers commission tagit ett sådant tilmäle
emot mig, utan at iag förut deröfver blifvit hörd och tilfrågad.
Hvad för det andra angår det af Hr Justitia Cancelleren
giorde anmärkning, huru vida iag enligt Kongl. Maijitts befallning
hållit arméen tilsammans samt sökt hindra till att eij
af fienden blifva slagen en détail med mehra; sä vet Gud bäst,
at det varit mig nog om hiertat at söka förhindra det, at af
fienden blifva attaquerad och slagen en détail, hvarföre iag
och, förän någon krigsdeciaration mig blef kundgiord, hafft den
commenderade arméen sä nära tilsammans, som någon tienlig
plats var at finna, hvarå campementet kunde inrättas, så at
de, som iag anfördt pag. 13, kunde innom 6 dagar blifva til—
hopa dragne, och ändå så förlagde uti 2:ne colonner, den ena
vid strandvägen och den andra vid Keltis, at iag innom 2å3
dagar kunde hafva de längst aflägsnaste tilsammans hvaräst
det skulle behöfvas till landets försvar och at möta en fiende,
30
H. M. Buddenbrocks memorial.
som oförmodeligen ville sig uti landet inbryta; närmare kunde
man för landets situation skull intet hafva dem. När åter
krigsdeclarationen den 31 Julii mig tilhanda kom med befallning
at draga arméen vid eller på andra sidan om Friedrichshamn,
så häfver iag straxt och innan arméen kunde komma
at upbryta i underdånighet raporterat Hans Maij:tt igenom
bref af den 4 Aug., pag. 46 N:o 13, på hvad sätt iag fant, at
arméen bäst och säkrast kunde posteras.
Till vidare uplysning härutinnan åberopar iag mig uti
ödmiukhet hvad i exception derom anfördt är, ifrån pag. 115
till och med 118, och änteligen uti Dupiiquen ifrån pag. 218
till och med 223, hvaraf Riksens högloft, ständer höggunstigast
täcktes intaga, at ingen beqvämligare och avantageusare plats
och terrein fants vid gräntsen än Quarnby och Martilia, hvaräst
iag effter krigets declarerande kunde samla arméen och emottaga
fienden, om han skulle vara sinnad at attaquera; ty begge
desse colonner stodo derföre så posterade vid begge vägarne,
at de altid kunde hinna at secundera hvarandra vid sine läger,
samt derjemte soutinera Friedrichshamn och Willmanstrand,
och hade förinodeligen lätt kunnat skie, om Hr Baron och
General Majoren Wrangel! icke hade med sin colonne upbrutit
och afmarcherat ifrån Martilia straxt innom 3:ne timar effter
det han hade till mig afsänt sin raport, pag. 53 N:o 17, den
han sielf i tvifvelsmåhl satt, och innan mitt svar och ordres
ankom, som han likväl säger derutinnan sig villja förvänta, så at
iag lefver uti den ödmiukaste förtröstan, at det icke lärer blifva
mig för något straffbart fehl tilräknat, at arméen således blifvit
delat uti 2:ne colonner, emedan iag vid Gud och mitt samvete
kan bedyra, at. mitt upsåt och ändamåhl dervid varit så redeligit
och nitälskande för mitt kära fädernesland, at iag intet
vet mig i denne stund dervid hafva annorlunda kunnat giöra.
Jag har ock halft at hugna mig af den nåden, at Hans Kongl.
Maij:tt genom sitt nådigste bref af den 11 Aug., sub N:o 14
pag. 50, förklarat sig dervid eij hafva något at i nåder påminna.
Jag häfver jemväl så mycket mindre ens förväntat
mig derföre något tiltal, som iag mehr än ett åhr dereffter varit
vid arméen, utan at den minsta påminnelse om något dervid
begångit fehl blifvit emot mig giordt, hvilcket om det skiedt.
då straxt in loco, när eij allenast en hvar närvarande hade
saken och omständigheterne bäst uti minnet och dervid kunnat
höras, utan altsammans jämväl dervid kunnat tagas uti ett
H. M. Buddenbrocks memorial.
31
noga ögnasikte, så hade utan möda och besvär en fullkommelig
uplysning städt at ärhållas, och då hade man in loco kunnat
visa öfvertygande skiäl och bevis, de der med pennan nu eij
kunna beskrifvas, utan med ögonen måste ses, som kunnat
rödja utur vägen de omständigheter och tvifvelsmål, hvilcka
torde nu hålla en och annan uti annan tanka och mening om
saken, än den rätteligen bör, och hvarigenom iag nu ganska
mycket lider uti min oskulds bevisande; ty skulle sielfva situation
af desse vägar och platser med mehra ännu kunna beses,
är iag derom fullkomligen förvissad, at hvaren, som uti krigsmetien
någon insikt äger, skulle finna, at hvad Riksens högloft.
ständers commission uti sin dom i detta måhl an fö rdt, icke
låtit sig giöra.
Det tillägges mig ock, at iag eij skall giordt någre anstalter
till Willmanstrands fästnings försvar eller dragit någon
försorg om garnizons förstärkning; men enär Riksens högloft,
ständer uti ett högrättvist betracktande täckes taga hvad in
actis af mig är anfördt pag. 19 med de dervid åberopade al le—
gater N:o 21 pag. 56 och 22 pag. 62, lärer det nog finnas, at
iag i ganska god tid varit omtänkt, at alla fästningsvärken i
Finland sä väl som Willmanstrand måtte effter all möijelighet
förbättras; men at uppå de tidige giorde reqvisitionerne
inge anordningar fölgdt, lärer eij mig tillräknas, men ändå
häfver iag eij underlåtit, fast iag inga ordres der till ärhållit,
at genom 100:de man af Ostgiöte regemente och garnizon låta
arbeta der vid så mycket, som de på den korta tiden hunnit,
varandes jämbväl deraf at finna huruledes iag äfven hade
föranstaltat om garnizons förstärkande med ett compagnie infanterie
och 650 dragoner.
Det kan väl eij nekas, at Willmanstrands fästning varit
nog svag, och at den eij kunnat uthärda en formell belägring,
men den häfver doch effter mitt begrep och så mycket iag förstår,
om alt dervid blifvit i akt tagit, som vederbordt, med sin
innehafvande garnizon kunnat hindra och uppehålla fienden och
än mer sedan Hr General Majoren Wrangells colonne ditkom,
tilldess iag äfven hunnit mig med honom conjungera.
Härvid tillägges mig, at iag skall sökt förneka den skriftelige
instruction och ordres, som Hr General Majoren Wrangell
påstår sig hafva fädt den 7 Aug., då han emottog commando öfver
colonnen vid Martilia. Men enär deremot uti ett högrättvist
betracktande tages hvad iag så väl angående berörde instruc
-
32
H. M. Buddenbrocks memorial.
tion af den 7 Aug. sorn mitt bref och svar af den 22 Aug. på
dess raport af den 21 utförligen anfördt uti exception ifrån
pag. 119 till 122 och uti Dupliquen ifrån pag. 224 till 228,
tillika med mitt memorial ifrån pag. 304 till 307, hoppas
iag, at hvar oväldug man lärer finna det iag fullkommeligen
bevisat hurudan instruction iag den 7 Aug. hade under titull
af promemoria lemnat till Hr General Majoren Wrangel!,
ehuru at han sökt at bestrida dess rätta innehåll, hafvandes
iag och derhos pag. 305 angifvit vittnen, som kunnat bestyrka
ricktigheten af samma instruction, men om de blifvit hörde,
är mig obekant, hvarjämte iag och inför protocollet så väl
uti General Krigsrätten, som inför Riksens höglofl. ständers
commission upvisat Hr Baron och General Majoren Wrangells
originale bref och raport af den 21 Augusti, pag. 53 N:o 17,
och således bevist, at dess innehåll icke varit sådant, som han
uti sin relation pag. 269 anfördt och äfven munteligen sökt
föregifva, så at i sanning sig förevetter såsom iag anfördt och
iag inför den allvetande Guden vill försvara.
Såsom en efterlåtenhet och olydna emot Kongl. Maij:tts
höga befallningar tillägges mig jämbväl det, at iag icke skall
efter krigets deciarerande öfvergifvit Willmanstrand, med mera,
efter iag det som ett mindre ondt hade bordt utvällja; men
om iag straxt efter krigets deciarerande hade öfvergifvit Willmanstrand,
utan at någon fiende sig deremot hade visat och
någon påträngande nöd det förorsakat, så hade det då ofelbart
blifvit mig räknat till en stor last; orsakerne, hvarföre iag intet
kunnat abandonera Willmanstrand, finnes först i exception pag.
118, vidare i Dupliquen ifrån pag. 222 till 224. Jag hade förutan
det, som anfördt är, orsak at tro, det fienden i fall han
ifrån denne sidan ville intränga sig i landet, intet skulle ga
förbi Willmanstrand och lemna sig på ryggen i staden 600
beredne dragoner, och at han altså efter all krigs maxime
måste först angripa staden; hade han nu sådant velat giöra
med värjan i handen, så hade det illa måst bekomma honom,
om den garnizonen samt artilleriet, som då var i fästningen,
rätteligen blifvit brukat; hade fienden åter först velat skiuta
bresch på vallen, så hade åtminstone en 4 å 5 dagar fästningen
kunnat försvara sig, och då hade det skiedt hvad iag
önskade, nembligen at medan fienden attaquerade fästningen
iag hade kunnat angripa honom med samlad mackt.
H. M. Buddenbrocks memorial.
33
Och hvad beträffar Ryttmästar Kremers edelige utsago,
hvaruti han sig och påberopar Major Krabbe, så emedan bemelte
Hr Major då straxt blifvit hörd och på sin aflagde ed
förklarat, att han intet hördt sådan berättelse vara till mig
gifven, och bedyrar iag för Gud det iag intet hördt annan berättelse,
än att fiendens posterning, som tilförende stod vid Taskulla,
hade dragit sig längre bort till Cananåija, och att den
effter någras berättelser bestode af 30 hästar, som LandsCammereraren
Arensell på sin ed ock intygat; någre andra
tilläde att de vore 2 å 300 man starke. Hr General Majoren
Wrangell berättar likaledes i sin relation öfver actionen, pag.
267, att han i samma veckan, när actionen skiedde om Söndagen,
ifrån Tijsdagen till Fredagen eij något af fienden hördt.
ehuru han hafft kundskapare ute, annat än att han stöde vid
Cananåija stilla, men huru starck han vore, therom kunde han
ingen effterrättelse ärhålla.
Det tredje hufvudmålet, hvarföre iag är vorden anklagad
och dömd, angår huru vida det varit möijeligit at kunna
hinna till Willmanstrand med min colonne innan actionen
skiedde. Omöijeligheten att det kunde skie finnes först anfördt
uti mitt svar pag. 16 och 17, vidare i exceptionell ifrån
pag. 122 till och med 134 samt i Dupliquen ifrån 232 till
237. Jag kan med trygghet lägga det dertill, att om iag
ägde tijo lijf så ville iag förlora dem, om det är möijeligit, att
iag hade kunnat komma Hr General Majoren Wrangel till undsättning,
fast iag hade om middagstiden den 22, då iag klåckan
11 ärhult effterrättelse om dess skiedde upbrott, kunnat sättja
mig i marche; ty det är en oärhörd sak, att villja påstå, det
en corps af någre tusende man, ehuru lätt de ock voro klädde,
med canonerne skulle kunna marchera 8 svenska mihl på 25
timmar, ja om det ock varit på 30 tijmar, besynnerligen då
man eij hade mer än en enda väg, och den eländig, backot
och stenig, som den är emellan Qvarnby och Martilia; det är
altså snart till finna huru smärteligen mig det måste till sinnes
gå, att mitt omöijelige framhindande vill anses, att iag dertill
kunde blifvit drefven antingen af klenmodighet, eller någre
andre enskijlte afsikter. Gud är mitt vittne och alla, som voro
med mig i marchen, veta med hvad nöije och skyndesamhet
iag fortsatte denne marchen samt huru hierteligen det grämde
mig då iag förnam, at actionen vore skiedt innan iag frarnhinte.
Jag kan ock tacka den alsmäcktige Guden, at iag vid
Adelns Protokoll 1742—1743. 11. Bil. 3
34
II. M. Buddenbrocks memorial.
alla actioner iag varit mig så förhul lit, at mig af mine förmän
altid blifvit tillagt det beröm och vittnesbörd, at iag mig
med distinction upfördt.
Till last af en samvetslös och omenskelig efterlåtenhet
räknas mig det, at iag ingen omsorg skall dragit för de på
vahlplatsen liggande döda kroppars begrafning efter action,
men ehuru at iag ärhölt kundskap om actions olyckelige aflopp
samt sedermera underrättelse, at fienden hade dragit sig
tilbaka, så var likväl mig aldrig raporterat, at de döda kropparne
voro obegrafne, förr än dagen förut innan Generalen Gref
Lewenhaupt ankom, då sådant mig blef berättat af en utskickad
spion, hvarpå ock straxt blef skrifvit till Landshöfdinge Embetet
med begäran, det allmogen måtte blifva tilhållen at dem
begrafva, men at 8 mihl ifrån mig detachera något manskap af
regementerne till detta giöromål, lärer hvaren finna hafva varit
af mig ganska oförsiktigt, emedan fienden, som stod Willmanstrand
ändå nära, hade lätteligen kunnat öfverända kasta ett
sådant detachement, så at iag icke vet huruledes iag härvid
annorlunda förordna skulle, än iag giordt, så snart iag underrättelse
derom feck.
Sist är så väl uti exception, pag. 139 och 140, som i Dupliquen
pag. 237 och 238 vordet anfördt hvad iag haft at
ärhindra emot det Hr Justitise Cancelleren behagat påminna
angående visitering af passet vid Mendolax, hvaraf iag lefver
i den förtröstan, det Riksens höglofl. ständer lärer finna, at
ingen efterlåtenhet uti mitt embete kan mig dervid tilräknas,
emedan iag aldrig vet mig hafva manquerat, at efter min
plikt dageligen visitera fältvachterne, och at iag äfven begiärdt
at resa till passet vid Mendolax, men blifvit mig förvägrat på
sätt, som in actis är anfördt.
Sedan iag således med all högachtning för höglofl. Commissions
domslut, men med en fullkomlig vördsam tilförsickt
till Riksens höglofl. ständers rättvisa, framlagt de skiähl, under
hvilcka mitt samvete sig tryggar, och lemnat härmed den uplysning
i ett och annat måhl min reputation så väl som mitt
bedröflige tilstånd slutligen fordra, återstår allenast samt ödmiukast
beder, at detta alt, som min tryckande nöd nu tvungit
mig till at andraga, må blifva nådgunstigt ansedt och i ett
mildt och ömsint öfvervägande tagit, då iag hoppas, at Riksens
höglofl. ständer lära bevågnast finna, det alla mina förrättningar,
under den tiden iag haft den ähran at commendera
H. M. Buddenbrocks memorial.
35
arméen i Finland, härrört af ett välmenande upsåt och varit
grundade på en nitfull åhåga till landets så väl som trouppernes
conservation och till befordran af det på hela rikets
allmänna välfärd syftande ändamål.
Det är väl icke utan at nu mera, sedan tiden uptäckt
oförmodeliga och bedröfveliga omständigheter, som man förut
sig icke kunde föreställa, man ju kan vara i stånd till at uptänka
åtskilliga pra;cautioner, som i sådan händelse tyckes
hafva varit tienlige, men huruvida de samma kunnat vara till—
räckelige till olyckans förekommande och om icke derigenom
till äfventyrs på annat sätt något vidrigt kunnat existera, det
är en sak, som Guds allvetenhet allena är förbehållit.
Jag är icke så förmeten, at jag vill försvara mine giorde
anstalter såsom the alldrabäste, ty gåfvorne äro mångahanda
och the tillflyta i vist mått af högre hand, men den förmån
kan jag med all rättvisa tillägna mig, att ingen kunnat hysa
större trohet och bättre intention, hälst jag vid Gud med trygdt
samvete kan betyga mig hafva förestådt det mig i nåder anförtrodde
embetet med all den nit och brinnande åhåga för
rikets bästa, som min plicht ärfordrat, och utfördt det samma
med all den efftertancka och sårgfällighet,, som jag efter mitt
yttersta förstånd och begrep kunnat åstadkomma. Att utgången
icke svarat emot min upprichtiga åtrå, har varit mig
ett ganska bedröfveligit bekymmer, och det är nu beklagligen
med alt för stor grämelse blifvit förökt genom det svåra anseende,
som Riksens högloft. Commission min förvaltning oförmodeligen
behagat underkasta.
Jag torde hafva inbillat mig förstå metien emedan jag
hvarken i min första 5 åhriga utlänske tienstetijd, då jag sorn
officerare i Hollensk tienst någre campagner och actioner bivistade,
eller under alla de 37 åhren, som jag sedermera tient
mitt kära fädesnesland, någonsin haft det minsta tilltahl för
fehl i min tienst, långt mindre i någon arrest inmanad, förr
än nu, då jag i min ålderdom sådan ty värr på det alldra
sensibleste sättet måste försöka.
I ail min tijd häfver jag låtit det vara mitt förnemsta
ändamåhl att giöra min tienst med fullkomlig flijt och trohet;
derigenom har jag ärhållit den lyckan, att jag icke allenast
fädt hugna mig af ett godt omdöme medan den tijd jag tienat
för capitain vid framlidne Hr Generalen Gref Adam Lewenhaupts
armée, då jag under hans anförande bivistade actionen
36
H. M. Buddenbrocks memorial.
vid Bezna, vidare har jag halft den förmånen at föllja sedan
1708 glorvördigst i åminnelse Konung Carl den 12:te både i
Ukraine, Turkiet, Norrige och annorstädes ända till dess högstbeklagelige
dödsfall. Jag tor ropa till vittne alla dem, sorn
varit närvarande den tijden, om mitt uppförande, om den nåd
Hans högstsahlige Kongl. Maij:tt, om thet höga förtroende jag
ägdt at hugna mig utaf och hvaraf ibland flere bevis äfven
torde tiena, at jag vid mitt 31 ålders åhr vardt med ett regemente
benådat.
Jag lämnar till hvars och ens efftersinnande om till at
vinna thenne dråpeliga Herrens tycke annat medel kunnat vara
tienligit, än trohet, nit, oförtrutenhet, mandom, hälst då man
under dess ögon måste giöra sin tienst och äga hiälten sielf
till åsyna vittne. Och sedan freden åhr 1721 giorde slut på
krigsoperationerne, har jag användt all min omsårg på de
tvänne mig tijd effter annan i nåder anförtrodde regemänters
i stånd sättiande, som jag förmodar vara skiedt till min höga
öfverhets fullkomliga nöje, utan at rotarne kunnat hafva den
minsta anledning till att klaga öfver någon af mig begången
egennyttighet eller annan orättvisa, hvarom jag gior mig försäkrad,
att så vähl åtskillige af det hedervärda Bondeståndets
ledamöter, som andre, hvilka der i landsorterne äro boende,
lära lämna mig ett så benägit vitsord, som jag hoos mig sielf
äger ett rent samvetes vittnesbörd, det jag mig aldrig med
någon egennyttighet befläckat, utan altijd sä mycket i min förmåga
städt låtit mig derom vara angelägit, att hvarjom och
enom utan alt personligit ansende mätte rätt och billighet
vederfahras.
Jag har vähl under then tijd jag hafft den ähran at vara
i mitt kära fäderneslands tienst, mina vilkor sä förvärrat, at
jag tillsatt öfver 30,000 plåtar, som min kära hustru ifrån
Holland medbracht; men sådan min egendoms ansenliga förminskning
har aldrig förmådt mig till någon oloflig vinnings
lusta, utan jag har sökt min ärsättning i den hugnaden, att
förestå mine embeten som en desinteressé och ärlig man, och
at med mitt egit exempel kunna giöra hoos mina barn så
mycket starkare intryck af den skylldighet, som embetsmän i
detta måhl åligger.
Med lika granlaga ömhet, som jag således achtadt mig
för enskijlt otillbörlig båtnad, har jag åter å andra sidan sårgfälligt
sökt att observera alt hvad som kunnat lända till Cro
-
H. M. Buddenbrocks memorial.
37
nans vinning och interesse, hvartill jag besynnerligen ägde tillfälle
under den tijden jag hade directionen öfver commissariatet
i Finland.
Både invånarne i landet och sielfva commissariats-betienterne
lära i det måhlet giöra mig justiee, och sä vähl commissariats-handlingarne,
sorn mine mångfaldiga correspondenser
kunna öfvertygeligen vijsa, huru angelägit jag låtit mig vara
om oeconomie och all möjelig sparsamhet vid de ärfordrade
upphandlingar.
Jag vet och tillstår gierna, att jag i alt detta icke giordt
mehr, än min plicht fordrat utaf mig; men Riksens högloft,
ständer lära dock icke ogunstigt upptaga, att iag nu i min
tryckande nöd mig sådant med vördnad åberopar, i förtröstan
hvaruppå jag äfven alldraödmiukast anhåller det Riksens högloft.
ständer behagade låta sig föreläsa de under 1742 åhrs
olyckeliga campagnie i krigsconseillerne håldne protocoller, på
det deraf må kunna skiönjas hurudanne mine råd varit till
landets försvar samt fiendens hinder och bemötande.
Jag förmodar i ödmiukhet, at desse mine trogna råd af
Riksens högloft, ständer icke lära ogillas, och jag gior mig den
tröstefulia försäkran, att så vida mitt uppförande beständigt
vid alla andra tillfällen befunnits vara redeligit, sårgfälligt och
nitfult, Riksens högloft, ständer deraf täckes draga det höggunstiga
och billiga slut, at mina åhr 1741 i anseende till
krigsoperationerne giorde steg och författningar skedt med lika
trogen och nitisk omsårg, fast än ett oförmodeligit tillfälle betagit
mig all den hugnad, som jag af mitt vählmente föranstaltande
mig säkert hade förväntat.
Huru högt den olyckan gådt mig till sinnes, kan jag icke
med någre ord uttrycka, min tröst och soulagement under alt
sådant bekymmer har endast varit mitt samvetes öfvertygelse
om min oskuld och mine i bästa vählmening effter yttersta
begrep giorde anstalter och författningar; dermed uppehåller
jag mig ock än i mine nuvarande hjertfrätande omständigheter,
hvilka ehuru sväre och hårdtryckande de ock äro, dock lämna
mig rum till det vördsamma hopp, att den rättfärdige Guden
lärer täckas uplysa Riksens högloft, ständer till at se och
finna mitt menlösa förhållande, och nådeligen beveka Riksens
högloft, ständer till att högrättviseligen förändra den svära och
nesliga dom, som Riksens högloft, ständers Commission öfver
mig behagat låta afsäga.
38
H. M. Buddenbrocks memorial.
Jag gior mig derom en så mycket vissare försäkran, som
Riksens höglofl. ständers mildhet och rättvijsa aldrig kan tillåta,
det en trogen vählmening, ehuru ock något fehi af menniskelig
svaghet derunder skulle finnas vara begångit, skall
blifva ansedt med det straffet, som Kongl. Krigsarticlarne på
ett förräderiskt uppsåt och uppenbar motvillja dictera, för
hvilka missgiärningar jag aldrig af actor är vorden tiltalt eller
mig öfverbevist vorden.
Jag uppmuntrar mig förthenskull med en fullkomlig tillförsicht
till Riksens höglofl. ständers så mogna som christeliga
bepröfvande och kastar mig med vördsamt förtroende i
Rikzens höglofl. ständers öma och rättrådiga armar, hvilka
näst Gud nu endast kunna mig och min intil döden bedröfvade
hustru och barn ur nöden och elände uphielpa.
Jag jemte alla mine anhörige skall med ödmiukaste tacksamhet
ärkenna Riksens höglofl. ständers högrättvisa utslag
och med diupaste vördnad framhärda
Riksens höglofke ständers
Alldraödmiukaste tienare
H. M. von Buddenbrock.
Friherre M. Ulf sparres votum angående freden.
(R. o. Adelns Protokoll, sid. 3160—3175.)
Protokoll XIV, sid. 192.
Efter mit giorde förbehåld den 20 Junii 1743, då R. o.
A. voro församlade och åter företog successions-saken, har jag
den ähran ödmjukeligen at andraga, det Högl. R. o. A. lärer
benägit kunna sig erindra, huru som jag med flere andre voro
vid sednaste Riksdag aldeles emot de offensiva steg och rörelser,
som togos emot Ryssland. Skiälen dertil voro både vigtige
och många, i synnerhet vår svaga styrka emot en så öfverväldig
makt, som Ryssland är, hälst om vi ej hade at trygga
oss vid andra makters biträde, som voro oss så nära til hands,
Frih. M. Ulfsparres votum.
39
at de tillika kunde agera emot Ryssland, eller i påkommande
händelser gripa oss eftertryckeligen under armarne. Men som
ingen sådan med oss uti offensivt förbund stående makt kunde
upgifvas, så stadnade jag, med många flere för värt kära
fädernesland välmenande redelige patrioter, i den tanka, det
borde vi icke i oträngt mål börja onödigt krig; och ifall denna
min mening ej kunde vinna bifall, giorde jag det kraftiga förbehåld
för mig och min famille, at vilja deruti hafva ingen
del och vara hos posteriteten utan ansvar och påtal för det
grufveliga, som riket genom et offensivt krig kunde tilskyndas,
och för alt thet elände, som äro nödvändige fölgder af et i
otid påbegynt krig. Högh R. o. A. lärer lika gunstigt draga
sig til minnes med hvad vidrighet, jag må ej säija med hvad
för åtlöije och förakt, desse mine upriktige utlåtelser blefvo af
större delen emottagne; men på thet ingen måtte tro, thet jag
nu vil komma någon at tänka, at jag då var begåfvad med
större prophetie-anda än andra, så har jag den ähran at berätta,
det den kundskap jag sielf ägde om rikets dåvarande
allmänna svaga til stand, som oaktadt 20 ars fredstid varit betungat
med svära utlagor och än icke hunnit igenhämta des
under nästföregående långvariga blodiga krig förlorade krafter,
såsom ock at jag förut hade tilfälle at äfven höra, det förståndige
och erfarne män voro af samma tanka, förnämligast
styrkte mig uti ofvansagde min mening, och fant fördenskul
freden vara den bästa, som vi borde söka bibehålla.
Jag önskar innerligen, at min och fleres då giorde yttrande
nu funnos osannadt, men början och förloppet af det förevarande
kriget med Ryssland har varit för riket så bedröfveligit
och för svenska vapnen så nesligit, at saken ej utan
grämelse kan påtänkas. Ryssland, ehuru oförmögit och föraktadt
det några år förut blef här utropat, hade likväl straxt
at hugna sig af en innom Sveriges gränts, ehuruväl af den
tappra Generalen Wrangel med mycket blod dyrt kiöpt segervinning;
dess vapn erhöllo innom et års förlopp märkelig och
i alla vära historier oerhörd framgång, så at större delen af
hela rikets stolta krigsmakt och kostbara artillerie gick förloradt;
rikets allmänna och ansenliga cassör blefvo uttömde,
samt en trediedel af rikets länder utan sverdsägg lemnat fiende
på thet sättet uti händer, at man tyckes böra önska, det omständigheterne
deraf måtte blifva för utländningar och vare
efterkommande fördolde och förglömde.
4o
Frill. M. Ulfsparre» votum.
Ehvad goda och hälsosamma författningar blifvit sedermera
tagne til vårt beträngda fäderneslands försvar, ligger dock
för ögonen huru litet de kunnat hafva förmådt bidraga til det
i lägervall råkade allmänna värkets uphielpande, at man icke
nu har fast större orsak at befara en öfvermäktig fiendes inträngande
in i hiertat uti riket; och det som mera är, så har
vårt hårda öde velat, at en stor del af rikets allmoge, tvifvelsutan
i åtanka af de så tätt på hvarannan timade olyckor,
börjat uti åtskillige landsändar giöra sådane rörelser, som hos
alla rättsinte undersåtare lära billigt hafva upväkt hvarjehanda
eftertanka.
Uti en sådan förlägenhet, som riket sig nu värkeligen befinner,
är väl intet at tvifla, det de af väre medbroder och
medundersåtare, hvilkom både ministerial-sakerne och försvarsvärket
äro vordne anförtrodde, ju användt så väl deras förstånds
krafter som rikets öfriga förmögenheter och styrko til
at rädda fäderneslandet utur den öfverhängande faran. Och
som vi i betraktande af rikets utblottade tilstånd lära hafva
funnit högsta nödvändigheten kräfja at få utaf vår fiende en
någorlunda drägelig fred, så har ock jag under betingande af
Nystadske traktaten i vårt första ultimat med pluraliteten instärndt
at til fredens erhållande nöija oss med våra förra possessioner,
fast jag må bekiänna, det fallit mig ganska hårdt
at lemna liksom i des discretion sielfva ögnastenen af vår dyra
frihet och antaga den til framdeles successor på den Kongl,
svenska thronen, til hvilken Ryssland utan tvifvel lärer hafva
bästa förtroende.
Jemte en bedröfvelig men derjemte alt för sent ångrad
erfarenhet af et otvungit krig, finna vi nu äfven frukten afen
under religions-mantelen oläglig proposition om den ganska öma
och granlaga successions-saken; ty af det almänna ryktet om
egenteliga orsaken til Allmogens rörelse hörer man just denna
brukas til skiäl dertil, dock med åtskilnad, at hela det ärbara
Bondeståndet, så väl som isynnerhet Dahl-karlarne, allmänneligen
förklarat sit tycke för H. K. Höghet Cron-Printsen
af Dannemark, hvilken ock hos de öfrige här varande respective
Ständer framför någon annan af de höga candidater skulle
komma i consideration, ifall freden med Ryssland icke kunde
efter de accorderade svåra vilkor innan den 21 hujus fastställas.
Således finna vi oss försatte uti den bedröfveligaste situation,
som en fri nation kan råka, när hon til at förekomma
Frih. M. Ulfsparres votum.
41
ett, efter ali liknelse, pluraliteten inbillat chimeriqt ondt, blifvit
bragt uti en alt för kiänbar och reel förlägenhet af det onda
hon ment sig vilja undvika.
Innan jag yttrat mina oförgripelige tankar öfver et så högt
och angelägit mål som detta, och hvars like uti vigt och värde
icke lärer hafva förekommit uti denna regeringens tid under
Riksens Högh Ständers deliberation, så har jag haft den äran
förut at förklara, det när talet var om de höga candidater vid
förestående val til en framledes thronledighet, ingen vördnad
kan vara större än den jag hyser för den ena så väl som för
den andra. Men om jag med min ringa mening, efter den mig
tilständiga rätt, häldre fallit på den ena, efter jag icke kunnat
meddela min val-röst åt två eller flere, gior jag mig den säkra
förhoppning, at den slutsats jag för mig derutinnan fattadt,
grundar sig förnämligast på mit kära fäderneslands heder och
anseende, emedan Riksens Ständer lära vilja vara sig lika
efter deras egit faststälte ultimat, så väl som på rikets räddande
utur des ej tilfyllest beklagelige lägervall, som ock på
des allmänna frihet och under Guds den Högstes bistånd snart
til förmodade återuprättelse.
Det är långt ifrån mit sinne, at jag, sorn styrkt til fred.
nu ville vara den, som skulle råda til krig. De, som äro vållande
til vår olycka, lära nu veta sättia större värde på freden, såsom
jag det altid giordt, fast jag icke nekar, at mången oskyldigtvis
derom för detta hyst annan mening. Rikets utblottade
tilstånd i gemen, svårigheten at upbringa större armée, brist
på nödige penningar til des underhållande och krigs-skieppens
så väl som galere-flottans utredande, med dylikt mera, äro alle
stora omständigheter, som tala för fred, hälst om de nu förlorade
länder kunde återfås, om det ock skulle skie med någon
ringa förlust af de til ryska gräntsen närmast belägne tracter.
Men när man åter besinnar, at det påbegynte kriget ej varit
defensivt utan offensivt, deruti vi med mycken prång hotat
angripa Ryssland, som dock icke skiedt, men nu straxt begiära
fred, utan at vår armée beträdt fiendens land, fast vi
förlorat trediedelen af riket; at den giorde förlusten icke kan
tilskrifvas det mindre och minsta krigsbefählet, utan kriget
har blifvit fördt å vår sida på et hos alla nationer obegripeligit
sätt; at mandomen derföre icke kan säijas vara försvunnen
utur nationens hiertan, som ännu häfver god styrka öfrig innom
sig sielf; at oaktadt alla i några månader giorde smickrande
42
Fril). M. Ulfsparres votum.
utlåtelser å ryska sidan om förlikning, nu ej allenast oss vil
påtvingas at giöra långt större och svårare sacrificer af ansenlige
stycken land än man vid fredsunderhandlingens början
velat eller kunnat sig föreställa, utan ock at änskiönt under
lindrigt tvång sielfva ögnastenen af vår frihet röres, som är
at låta för oss utnämna och oss föreställa en sådan tilkommande
successor på Sveriges thron, såsom det icke längesedan
skiedde i Pohlen; at Ryska hofvet, oaktadt den anledning man
haft, at cronan Dannemark skulle ställas tilfreds, och dymedelst
föranlåtit oss at betinga denne satisfaction, såsom et oumgängeligit
vilkor vid vår egen freds-tractat, nu likväl går det
med stillatigande förbi, samt således gifver vår närmaste granne
Dannemark, (den ingen kan neka hafva vist oss uti närvarande
stora förlägenhet så mycken välvilja och så ogemen oväldughel
som af en förtrolig nabo någonsin kan förväntas), nog skiäligt
påstående at hålla sig til oss, ifall den utlofvade och betingade
satisfaction skulle uteblifva; at om Dannemark, i sådan händelse,
ville derföre giöra sig sielf rätt, är til befara, at det
skulle giälla våra bästa närmast belägne länder; at desse, både
i anseende til illa förvarade och förfallne fästningsvärk, samt.
nog utblottade på krigsfolk och annat försvar, kunde snart
bringas under en mäktig och til siöss så väl som til lands helt
färdig stående grannes lydna; at invänarena i samma provincier
torde desto lättare låta sig dertil beqväma, som man redan
nogsamt förspordt på hvem menige mans böijelse fallit vid
framdeles existerande thron-ledigliet; at ifall deremot skulle
vilja brukas tvång, voro en så bedröflig söndring uti rikets
inbyggares sinnen at befrukta, som kunde utbrista uti inbördes
förbittring; at en slik invärtes brand voro långt farligare än
all utvärtes krigslåga emot Ryssland; at sorn Dannemark lärer
hafva giordt otrolig bekästnad på sine utrustningar, och torde
derföre åtminstone vilja blifva ägare af hela Holstein, så blefvo
den förlusten efter H. Durchleuchtighet Biskoppens af Eutin
val til successor en evig tvist emellan bägge riken af nästan
lika svår fölgd som et krig i sielfva fäderneslandet; at om
Ryssland får behålla sä ansenlige stycken af Finland, medelst
en för oss så ganska neslig fred, så kan detta olyckelige Storfurstendömets
invånare ej annorlunda anses, än för en väl
utaf lika tungomål men under olika herrskaps välde klagansvärd
styckad nation, hvilken dock för des i alla tider emot
Sveriges crono viste trohet under des mer än någon annan
Frih. M. Ulfsparres votum.
43
province utståndne ödelige omständigheter, förtienar så mycket
större ömhet och medlidande at af samtelige rikets inbyggare
helt och hållit frias ifrån et främmande herrskaps ok, som de
dessutan derföre hafva en naturlig sky och fasa; at som ingen
af oss alla lärer finnas, som icke åstundar at vi åtminstone
måtte få en så drägelig fred, som den Nystadiske var, och oss
nu gifves tilfälle at med förenade krafter nyttia en mäktig
grannes eftertryckeliga bistånd at med Guds hielp aftvinga sin
fiende långt hederligare fredsvilkor än vi honom allaredan tilbudit,
och sä med kränkning af vår frihet och reputation; sa
har jag, i anseende til ofvan anförde och flere vigtige skiäl
och considerationer, för min del varit af den oförgripeliga mening,
at vi såsom et fritt folk, som äger makt at giöra sådane
beslut och författningar om oss sielfva, som vi pröfva tienligast
til det allmänna bästa samt vår trygghet och säkerhet, skulle
nu i anseende til Ryska hofvets inkomne ofullkomliga sidsta
ultimat enhälleligen bekräfta och stadfästa det eventuelle val
til framdeles successor vid thron-ledigheten, som Riksens Högl.
Ständer allaredan faststält på H. K. Höghet Cron-Printsen
af Dannemark, hvilken hela verlden vet hafva fädt den bästa
kongliga upfostran, som kan åstundas, och hvarigenom des stora
naturliga egenskaper och härrliga gåfvor blifvit så upryktade
som en til sin höga ätt allaredan til crono och scepter boren
Prints anstår.
Uti denna mening styrkes jag ock så mycket mer derutaf,
som en stor del af Sveriges menighet lärer finnas af samma
tanka, åtminstone kan ingom vara ovitterligit huru mänga
tusende ibland dem redan deruti instämdt med deras allmänna
bifall; så att populi -vox synes här vara ipsissima voxDei,och
lärer jag dä mycket mindre derutinnan kunna fela, som oss dymedelst
ännu lemnäs fritt råderum at befästa vår frihet på en
oryggeligare grund, än när hon skal blifva oss förbehållen af
en segrande fiende.
Alla betänkeligheter och inkast af de nordiska cronors
förening synes uti närvarande alt för granlaga omständigheter
hafva så mycket mindre rum, som här nu icke är derom någor,
fråga, och vi utom dess nu lefva uti en tid, när hvart och et
folkslag är bättre underrättadt om dens förbindelse, som binder,
och deras plikter, som böra lyda, emedan förut giorda afta!
och faststälte föreningar sätta för bägge delar sina tilbörliga
gräntsor.
44
Frih. M. Ulfsparres votum.
Hvad åter angår det inkastet, sorn torde någon Dannemarks
granne, hvilken kunde missunna Cron-Printsen den
honom här ämnade förmån, vilja sättia sig deremot; så äro
puissancerne uti Europa nu hvar för sig så sysselsatte och
hafva händerne på alla kanter så fulle, at de ej lära hinna
sträcka sina tankar hit åt, än mindre förmå hindra det af
Riksens Högh Ständer en gång fattade beslut. Den enda makt,
som nu förtiente mästa reflexion, lärer mycket betänka sig
innan han skulle vilja ådraga sig ny händel, sedan han så lyckeligen
utredt sig ifrån den sidsta; ty i det at de mäktige allierades
krigshärar fortfara nästan dageligen med stor framgång
emot Frankrike, mäste det ofelbart nödsaka honom at snart
förklara sig för etdera partiet. Blir det nu för Franska hofvet,
så lärer Drottningen af Ungern nyttia nästa tilfälle at åter
komma til sit förlorade Schlesien, som är alt för dyrbart land
at länge anse des förlust med frånvända ögon. Slår han sig
åter til de allierades sällskap, så torde deras benägenhet för
Sverige, igenom en önskelig förbindelse, aldra lättast förvärfvas;
som det ock dessutan är en välgrundad sanning, at Rysslands
alt för mycket tilväxande makt lyser Konungen i Preussen
aldramäst uti ögonen; jemte det alla puissancers sanskyldiga
interesse fordrar, at en någorlunda balance ställes emot
den Ryska öfvervägande makten här i Norden. Och ho vet
om icke Pohlen äfven vid detta tilfälle upvaknar utur sin
lethargie, och hvem kan försäkra, at icke Turken, när han
får höra, at Sverige visar mannamod, äfven torde giöra sig
vår rörelse til nytta, som då kan tiena oss til den bästa diversion,
dermed man sig ock en tid bortåt förtröstat.
Om vi altså hade förklarat H. K. Höghet Cron-Printsen
af Dannemark för successor til cronan vid existerande thronledighet
och tillika försäkrat oss örn H. Maj:ts dess Hr faders
fullkomliga bistånd til krigets utförande emot Ryssland både
til lands och siöss, så hade vi med Guds liielp kunnat angripa
detta värket med mera alfvare och samhällighet, och icke
undandragit oss genom fåfänga undanflykter det manliga försvar,
som vi äro vårt kära fädernesland skyldige.
Har det hitintils gådt mäst olyckeligt, så tilståen, at vi
föga bättre förtient för vårt förhållande i de framflutne åren.
Ingen kan neka, at icke åtskillige välförtiente och redelige
män förut sagt hvad vi nu hafva uti händren. Man vet
väl at utaf utgången icke altid bör dömas om anläggningen
Frih. M. Ulfsparre» votum.
45
och rädslagen, men det är dock en sanning, at när utgången
blir sådan som i rådslagen blifvit förut spädt, bör sädane rådgifvare
med rätta bära namn af kloke och försichtige män.
Bördan af et långsamt krig skulle ofelbart blifva för oss odrägelig;
men vi hade kunnat förmoda at desto snarare komma
dermed til godt slut, när vi med förenade krafter och ny styrka
angripit fienden.
Gud, alla härars Herre, torde ock pä slutet hafva antagit
sig vår sak och utfördt densamma, emedan, efter min oförgripeliga
tanka, det hade varit fast bättre, at icke oliämnad
dö för sin fiende, än låta föreskrifva sig af honom lag och en
neslig fred, med höfligt tvång af en tilkommande successor.
Jag anser kriget för et besvärligt ondt, men vår förlisade
reputation och flere länders förlust för ännu mycket värre.
Dock som Högl. R. o. A. allaredan behagat förklara sit tycke
för the nu nyligen ifrån Abo hitkomne preliminaire fredspuncter,
under betingande at antaga Hans Durch leuclitighet
Biskoppen af Eutin til framdeles successor på den svenska
thronen, så, ehuruväl jag, i anseende til de anförde många
skiäl och betänkeligheter, samt efter bästa samvets öfvertygelse
framhärdar med mit votum för H. K. Höghet Cron-Printsen
af Dannemark, underkastar jag mig icke desto mindre Riksens
Högh Ständers i detta mål yppade pluralitet, med försäkran
om ali underdånig huld och troskap emot min höga
Öfverhet.
Gud och mit samvete äro ther vittnen til, at jag härutinnan
menar mit fädernesland af hiertat väl, äfven som jag
ock aldeles icke tviflar, thet hvarenda ibland oss, som til sine
tankar med mig icke kunde ense vara, lärer dock vara med
mig för det allmänna lika väl sinnad. Låtom oss fördenskul,
gunstige Herrar, ingen vara sina egna begrep och tankar sä
tilsvoren, at han ju icke tror det vårt väl och illa af Guds
styrelse och skick härflyter; Han är then, som grundar stater
och riken; Han är ock then, som dem i sit intet förfalla låter;
Han sätter Konungar til och gifver crono och spira then, som
Han thertil utsedt. Hvartil tienar vårt tvistande, vårt arbetande,
then ene emot then andre, til annat, än at vi dödelige
vilja ändra Hans styrelse och höga beslut, som dock måste
hafva framgång.
Thet allenast voro nu för oss högst nödigt och oumgängeligit,
at alla okiärligheteiy nit, partie, tvedräkt och missför
-
46
Sekreta Utskottets berättelse om
stånd, om icke förr dock nu nch efter denna dagen uphöra
kunde, på thet Thens Högstes välsignelse ännu en gång ibland
oss hvila kunde och vi blifva et folk, thet Han i nåder uptaga
och sig theröfver förbarma måtte.
Sluteligen beder jag, at detta mit ödmiuka yttrande måtte
för framtiden intagas i Protocollet.
Magnus Akesson Ulfsparre.
8.
Sekreta Utskottets berättelse om orsakerna till kriget m. m.
(Sekreta Utskottets akter, IV.)
Protokoll XIV, sid. 461.
Som Riksens Högloft. Ständer i anledning af några til
Högloft. Ridderskapet och Adelen inkomna memorialer, som
röra förra Secreta Utskottets giöromål, funnit godt och nödigt,
det Secreta Utskottet bör til Riksens Ständers Plena inkomma
med sin berättelse öfver l:o hvad sielfva rätta grundordsaken
til den första transporten varit, som skedde då på våra gräntsor
intet annat var än lugn och frid, samt på hvad grund,
alliancer, soutiens och planer sielfva kriget blifvit anlagdt;
2:o hvarföre antydandet af kriget giordes innan krigsmakten
först var sammandragen och til angripande färdig; 3:o af hvad
ordsak denna Riksdag i så fahrliga och bistra tider intet utsattes
i Martii månad, innan hoppet snart aldeles blifvit andelöst;
så har Secreta Utskottet härmedelst Riksens Ständer
derom all den underrättelse lemna skolat, som med rikets
säkerhet och utan fremmande makters förolämpande upgifvas
samt i anseende til tidens korthet och hinder af andra riksvårdande
angelägenheter åstadkommas kunnat. Secreta Utskottet
har för den skuld vid den Usta punkten, som består
af 2:ne delar, transporten och kriget, hvad den förra eller
transporten angår, velat gå tilbaka til den författning, som vid
1739 års Riksdag af Riksens Högloft. Ständers Secreta Utskott
blef giord och efterlämnad, på det at skönjas må huruvida
transporten deroppå varit grundad eller eij. Denna Secreta
Utskotts-författning finnes så hafva varit inrättad, at den ut
-
orsakerna till kriget.
47
märker en viss ställning af sakerna i Europa eller vissa supposita,
som igenom en försiktig underhandling derhän bringas
kunde eller eljest möijeligen hända; och om så skedde, at
anten alla eller några af samma omständigheter sammanstötte,
så skulle alt sättas i stånd, armeen til upbrott sammandragas
och flottan färdig giöras, då under sådant beredande tid nog
vore til Ständernes sammankallande, på det vid deras ankomst
alt måtte i värket ställas och de med nödiga medel
gripa Kongl. Maij:t under armarna, eller i fall conjuncturen
eij tålde upskof i operationerne, blifva underrättade om de
bevekande skählen dertil, med mera. Sedan Riksens Högloft.
Ständer den 18 April skildts åt, har den 16 Julii derpå följande
en af Herrar Riksens Rådh ingifvit i Rådet et Memorial
om transporterande af 6 å 7000 man Infanterie samt
2,500 å 3,000 hästar med behörigt Artillerie, och det straxt
innan Ryssland kunde ernå sin fred med Porten, hvarefter
Riksens Ständer kunde til den 1 December samma år sammankallas.
Öfver besagda Memorial har den 26 Julii i Rådet
blifvit öfverlagt, då en och annan af Herrar Riksens Rådh
eij funnit tiden till en transport vara förhanden, utan anfördt
åtskilliga betänkligheter dervid, och bland annat, at en
slik transport skulle involvera fiendtligheter. Men så har
sedermera af de flästa Herrar Riksens Rådh blifvit faststält,
at en transport af 6,000 man Infanterie skulle ännu
samma år til Finland giöras. För transporten hafva följande
skähl blifvit anförda: at af Ryssland, om det finge fred med
Porten, något anfall torde vara at befara, hvilket man hade
ordsak at befrukta af åtskilliga omständigheter; at efter en
sådan författning, nemligen transportens öfversändande, Sverige
genom negociation skulle kunna skalfa sig någon förmån,
eller i fall Ryssland häraf toge sig anledning til offension,
penninge-understöd af andra makter skulle kunna betingas,
hvilket jemte det, som Ständerna sielfva skulle på en sådan
händelse finna nödigt at sig påtaga, förmentes vara tilräckeligit,
at under Guds välsignelse komma til en lyckelig och
skyndesam fred; at det således i anseende til conjuncturerna
voro ganska nyttigt för riket at en armée af 20,000 man i
Finland vore i beredskap vid alla påkommande händelser, och
at transporten straxt skedde, emedan densamma den följande
vahren eij så tidigt torde kunna försiggå, som nödvändigheten
det kunde fordra; at upbrotts-cassamedlen härtil kunde an
-
48
Sekreta Utskottets berättelse om
vändas; at i fall transporten blefve tilbaka, Finland den vintern
och derpå följande vahren för inycket torde vara exponeradt.
Emot transportens öfversändande hafva efterföljande
ordsaker blifvit andragna: at man eij hade ordsak något anfall
af Ryssland at befara; at ehuruväl troppars öfversändande til
Finland eij skulle kunna kallas någon hostilitet, så kunde likväl
af Ryssland föregifvas sådant eij vara skedt för defensions
skuld, emedan så länge des armée voro occuperad på
Turkiska sidan, Sverige eij hade at frukta någon irruption i
Finland; at vid så beskaffade omständigheter den redan i Finland
stående armeen vore tilräckelig at agera defensive; at
Riksens Ständer eij beslutit någon vidare transport til Finland
än den, som då redan varit värckstäld; at igenom dylika
författningar och blotta negociationer, det ena riket eij låter
tvinga sig at til et annat afstå några besynnerliga förmåner;
at Ryssland härigenom skulle så mycket snarare bringas at
sluta fred med Ottomaniske Porten och at hemkalla sin armée;
at Regementerne eij voro i fullkomligt stånd til alla monderingspersedlar
och trossen; at de i Finland uprättade magasiner
således i fredliga tider skulle blifva förtärde; at af Riksens
Ständer inga medel til en sådan transport voro anslagne;
at årstiden tycktes vara för vida avancerad; at de medel, som
af vänner eller af oss sielfva kunde åstadkommas, efter Ständernes
förordnande til armeens och flottans i stånd sättande
borde användas; at innan man skrede til et sådant steg med
vänner och bundsförvandter närmare borde öfverläggas; at i
fäll ock Ryssland skulle i Finland giöra et infall, så vore det
väl en olägenhet för landet, men vi vunne derigenom den
förmånen at af Dannemark i följe af defensive alliancen såsom
angrepne niuta hjelpsändning. Sedan, som förbemelt är,
transporten genom pluraliteten i Rådet blifvit besluten, samt
i Octob. månad värkstäld, och man eij kunde finna något
rnoyen at bruka den til rikets tienst, eller utan rikets vanheder
draga den tilbaka, så vardt d. 20 Julii följande året i
Rådet beslutit, at Riksens Ständer skulle kallas tilsamman.
Efter Ständernas sammankomst har Mindre Secreta Deputation
i Februarii månad til Secreta Utskottet upgifvit meromtalta
transport såsom försiktig, berömlig och til rikets
heder, anseende och försvar giord, hvarpå densamma ock af
Secreta Utskottet blifvit gillad. Hvad vidare andra delen af
första punkten eller kriget beträffar, så är til märkande at
orsakerna till kriget.
49
sedan Riksens Höglofl. Ständer i December månad 1740 sammankommit,
har då varande Secreta Utskottet den 30 i samma
månad i anledning af åtskillige fremmande mackters sänningebuds
giorde påminnelse om tysthetens bevarande utom Mindre
Secreta Deputationen förordnadt 4 sina ledamöter som sedermera
blifvit förstärkta til 12 och hvilka jemte trenne Herrar
Riksens Radh och Landtmarskalken hade at urskilja och besvara
aila ankommande utrikes bref, mogna och bereda sakerna
med obrotslig tysthet och eij framkomma med annat än det,
som utan äfventyr för riket trygt upgifvas kunde. Thesse
Deputerade befunnos d. 15 Julii 1741 til Secreta Utskottet
med berättelse hafva inkommit om tilståndet och upförandet
af andra makter i Europa i anseende til Sverige, gifvandes
derhos vid handen, at de i händelse af påkommande krig,
hvarvid the begiärt att blifva hörde, i fall någon fråga therom
upkomma skulle, förutan 27 tunnors guld subsidier af en viss
fremmande makt viste tilgång til 9 tunnor guld, utan något
genvilkor, med all tilbörlig säkerhet om riktig och oafkortad
betalning, hvilka 9 tunnor guld vi sedermera förnummidt hafva
härkommit från samma höga makt, som förenämde 27 tunnors
guld subsidier. Under denna tiden har en och annan makt
igenom deres Ministrer afrådt fiendtligheters företagande emoth
Ryssland, med anbud at i godo söka bilägga skiljaktigheterna;
men detta har eij funnits omrördt hvarken i de 4 Deputerades
eller Mindre Secreta Deputationens betänkande, ehuru det ock
varit remitteradt både til de 4 och til de 12 Deputerade, som
sutit öfver hemliga ährenderna, varandes fremmende Ministrers
derom ingifna Memorialer icke besvarade för än 2 dagar efter,
sedan kriget vardt declareradt. Sverige stod den tiden i förbund
med 3:ne makter, hvaraf alliancen med den ena sträckte
sig icke vidare än til inbördes försvar. Emellan Sverige och
den andre var all förtrolig vänskap och hade densamma eij
allenast beviljadt Sverige subsidier til sit i stånd sättjande,
utan ock utlåfvadt, at i fall Sverige skulle blifva uti krig
inveckladt, vilja detsamma med ytterligare penningehielp understödja.
Af den tredje hade Sverige ordsak all benägenhet at
förvänta, men var osäker om något värkeligit understöd. Angående
Ryssland hafva de 4 Herrar Deputerade i deras berättelse
hvarjehanda anfördt om Rysslands då varande invärtes
situation och svaghet; hvartil Mindre Secreta Deputation
tillagt, at ingen liknelse voro, det Rysslands siömakt
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. Bil. 4
50
Sekreta Utskottets berättelse om
kunde angripa Sveriges egna kuster, och har Mindre Secreta
Deputationen jemväl gifvit hopp om den förnämde 3:dje maktens
biträde och medvärkan, ja ock om rupture emellan densamma
och Ryssland. Härefter och i anledning af åtskilliga
Sveriges griefs eller besvär emot Ryssland samt inkomna betänkanden
har hos Secreta Utskottet i öfvervägande kommit
huruvida omständigheterna fordrade at skrida til activitet emot
Ryssland eller eij, til hvilken ända Herrar Riksens Rådh
den 15 Julii blifvit anmodade at vilja sig deröfver utlåta, och
hafva Herrar Riksens Radh d. 20 i samma månad sig om
detta målet yttradt, då Herrar Riksens Radh varit af skilj—
aktige meningar och då 6 Herrar Riksens Rådh, som styrkt
til activitet, tagit til grund: at Sverige hade rättmätiga krigsordsaker,
nemligen: at Ryssland påtrugat oss den Nystadska
freden, protesterat emot de 2:ne regementers transport til Finland,
låtit mörda Sinclair, velat bringa then aflidne Hertigen
Carl Fredrik af Holsten med makt på Svenska thronen, hotadt
anse vår accession til Hannoverska Tractaten som et fredsbrott,
satt sig emot Kong Stanislav åter insättande i Pohlen
för det han vore god Svensk, Ryska Flottan öfvadt våldsamhet
på Gottland, afslagit Sverige spanmålsutförseln från
Liffiändska orterna, då den likväl blifvit andra Nationer tilläten;
at Ryssland i några åhr sökt hålla Sverige under des
dependance samt gifvit öfvertygande ordsaker til et för Sverige
hysande förakt, som föranlåtit Riksens Ständer at öfverlägga
huru sådant måtte kunna i längden förekommas och
vårt rikes gränsor för denna grannen i bättre säkerhet sättas;
at de konjuneturer, som Riksens Ständer utsatt, hvilka skulle
leda oss at i värket sätta och fullborda det påsyftade ändamålet,
nu merendels sammanstött, så at man näppeligen eller
aldrig torde få dem för Sverige bättre och fullkomligare, i
anseende til hvilka Kongl. Maij:t redan 1739 öfversändt en
transport til Finland af 6,000 man til fot, och Riksens Ständer
låtit utrusta flottan med galererne at utlöpa til Finska
sidan, på det, i fall någon activitet skulle påtänkas, den måtte
vara så mycket närmare vid handen; at sedan man giordt så
stora tilrustningar och i sielfva värket vist sit sinnelag emot
Ryssland samt i 2:ne åhr användt så dryga och ansenliga
omkostnader, vore icke tiden vidare at förlora genom någon
negociation, häldst genom tidens utdrägt Ryssland skulle förstärkas
men Sverige försvagas och af de til armeens under
-
orsakerna till kriget.
51
håld nödiga penningar utblottas; at oiu någon negociation
skulle finnas nödig, kunde den val bäst begynnas, underhållas
och til lyckeligit slut bringas när den vore understödd af vapnens
activitet, men at en slik negociation skulle kosta riket
nästan lika mycket som et uppenbart krig, och äntå på slutet
för Rysslands oskälighets skuld dertil förfalla; at eij exempel
finnas det en svagare genom negociation afskrämt en starkare
länder och fästningar, men väl at svagare vunnit dylika förmåner
genom goda conjuncturers nyttjande emot en starkare;
at man eij hade någon at bruka til mernämda negociation,
emedan ingen Svensk Ministre vore i Petersburg, eij heller
någon fremmande makt mediationen med säkerhet kunde updragas,
emedan somliga makter vore Sverige mindre bevågne,
och den makt, som mente oss bäst, torde förtycka, at vi eij
nyttjade conjuncturen och de erhåldna subsidier til vår fördel;
at vi hade större hopp at få Dannemark på vår sida än Ryssland,
hälst om en förtrolig underhandling emellankomme; at
eij allenast de förra subsidierna blifvit praenumererade, utan
ock til lika stor summa förökte; at en viss makt efter alt utseende
eij kunde det året komma Ryssland til hielp med någon
escadre i Ostersiön och i alt fall hade man pä vår sijda et
lika antal allierade skepp at förvänta; at de 4 Herrar
Deputerade i deras berättelse gifva anledning at tro, det vi
äfven af en annan närgräntsande makt mera hielp än hinder
hade at förvänta; at som fredspuncterna emellan Porten och
Ryssland eij kommit til fullkomlig värkställighet, så måste Ryssland
hålla en anseenlig armée der pä gräntzen och torde Porten,
när vi bröte, snart komma i spelet med; at man kunde
förmoda subsidier af Porten, och i anseende til defensive alli—
ancen Porten förmås at med oss giöra gemensam sak; at Pålackerne
torde nyttja tilfället til Curlands återtagande; at i
Ryssland vore en oro, som läge fördold och väntade luft; at i
anseende til det i Europa nästan allmänt itända krig våra
grannar hade et åtminstone närmare interesse at styrkia och
understödia oss, men mindre benägna makter deremot så mycket
mindre tid, mod och ämne oss at skada; at om vi eij nu
ville betiena oss af dessa sammanstötta conjuncturer, som
knapt för oss eller våra efterkommande kunde väntas favorablare,
så vore til befarande, at vi sielfve blefve af Ryssland
angrepne, sedan vi hade fåfängt förtärdt alt vårt lilla förråd,
och våra vänner blifvit dels hindrade af egna omständigheter,
52
Sekreta Utskottets berättelse om
dels trötta med at hielpa den, som aldrig ville eller förmådde
hielpa sig sielf; at Sveriges Rike genom spannemålens stegrande
i de bortmiste länder förlorat 200 tunnor guld förutan
de 33 tunnors guld revenue, som Sverige af dem årligen upbar,
hvarföre man derutinnan borde vara betänkt på tidig bot, innan
riket kommer i yttersta elände; at om man afstyrkte activitet,
ginge man af från et fördelaktigt ögnamärke at återvinna de
förlorade provintser; at om vi nu läte förspörja timidité och
ostadighet uti våra consilier, skulle den oss väl menande makt
vända oss ryggen och omhugsa sig om påliteligare vänner,
hvarigenom vi skulle nödgas at kasta oss i sådana makters
armar, hvilkas afsikt kunde vara Sveriges Rikes undertryckande,
på det vi icke måtte fatta tankar at återvinna våra.
avulsa. Tvenne Herrar Riksens Rådh hafva jemte någre
skähls ventilerande pro et contra, anfördt at dem vore obekant
huru armeen til lands och siöss kunde för framtiden i
händelse af activitet underhållas och afgången recruteras, huru
magasinerne vore i tid anskaffade, hvad penningar vore för
handen til vidare transport, hvad fond utsedd til krigets utförande,
emedan de 36 tunnor guld räckte allenast til första
campagnen, samt i hvad situation våra förbindelser med andra
makter vore; dock i fall en viss makt rådde til activitet, måste
Sverige något våga, emedan om samma makt, då det funne sit
interesse med Sveriges combineradt, rebuterades, vore på lång tid
ingen väg öpen för Sverige til det päsyftade ändamålet. Herrar
Riksens Rådh, som afstyrkt activiteternas börjande, hafva grundat
sina meningar på efterföljande skähl: at ännu åtskilligt
felade i den ställning af sakerna uti Europa, som nödvändigt
tycktes erfordras, innan man skrider til activitetens börjande;
at en nästgränsande makt afrådt oss ifrån värkligheters begynnande,
och at man hela tiden eij giort denna makten annat
förtroende af våra utrustningar til lands och siöss, än at de
voro utsedda på vår defension; at samma makt torde deciarera
casum foederis emot oss och om det också skulle sitta stilla,
så vore det en stor skilnad emellan at sakna eller nyttja des
värkeliga liielp och biträde uti et så stort och äfventyriigit
företagande, som et krig emot Ryssland vore, i hvilket berörde
makt oss aldrabäst kunde understödja; at krigets utslag emellan
Porten och Ryssland giordt en så stor minskning i conjuncturen,
at den på intet sätt, om icke genom mernämde makts
biträde, kunde ersättas; at ehuru Ryssland i kriget med Turken
orsakerna till kriget.
53
lidit, har det dock haft 2 åhr til arméens recruterande och
det nya manskapets öfvande; at af missnöijet i Ryssland icke
någon tilförlåtelig och solide grund kunde tagas til et äfventyrligit
krigs begynnande med Ryssland, emedan revolutionerna
der gå mycket hastigt för sig och vahra sällan 2 å 3
dagar, så at det vore ganska ovisst om och hvad nytta Sverige
sig deraf giöra kunde, och torde hända, at fruktan för en
utvärtes fiende förknippade oroliga hufvuden til inbördes försvar
och all disseutions förqväfjande; at ingången til Ryssland
ifrån Finska sidan vore mycket svår, landet couperadt med
strömmar och defiléer samt späckadt med fästningar, och Ryska
arméen, som det berättades, 5 gångor större än vår, hvilken
ock viste konsten at disputera sin fiende terrainen så väl som
någon annan nation; at Ryssland hade fred med alla sina
grannar och kunde vända hela sin makt emot oss; at Ryska
galere flottan vore många resor starckare än vår, och fastän
des örlogsskepp skulle vara i mycket sämre tilstånd, troddes
densamma likväl så vara placerad, at det hölles af de om
orten kunniga för otroligit, det man sjöledes kunde giöra
dem någon afbräck; at som eij finnas kunde det Sverige i anseende
til invärtes makt eller utrikes alfairernes belägenhet
kommit i stånd at mera än är 1739 med egna krafter utan
någon allierads och i kriget deltagande makts tilhielp hazardera
et krigs begynnande emot en så mäktig granne, som Ryssland,
så fordrades al försiktighet dervid, innan man skrede til
något slut, och vore dessutan icke begripeligit hvad man uti
en sen årstid, som tå annalkades, skulle kunna begynna, tå et
fuktigt och kalt climat kunde öka fiendens fördelar samt våras
besvähr och fahra; at som Porten icke kunnat förmås til något
penninge-understöd, och allenast ingådt et defensivt förbund
med Sverige, så vore betänkeligit at styrka til krig med Ryssland,
med mindre andra makters biträde vunnes; men aldenstund det
torde vändas til förakt och åtlöije, om man utan någon satisfactions
erhållande skulle på en gång låta altsammans afstadna
och draga våra troppar tilbaka utur Finland, kunde 1,500
man cavallerie och något mera infanterie jemte en del af det
grofva artilleriet til Finland öfversändas och man pä alt sätt
bemöda sig at öfvertala en eller annan makt at taga del uti
kriget, och kunde intetdera vinnas, hade man likväl genom
kraftigt armement så alarmeradt Ryssland, at det eij vågadt
blanda sig i Tyska affairerne, och stöde då at förmoda det
54
Sekreta Utskottets berättelse om
vår närmaste allierade skulle pä alt sätt vinlägga sig at åtminstone
genom negocierande til Sveriges förmån bilägga
den emellan Sverige och Ryssland upkomna misshälligheten.
En annan af Riksens Herrar Rådh häfver varit
af den tankan, at som man i så viktigt mål eij finge eller
borde grunda sina rådslag uppå ovissheter, suppositioner och
gissningar, utan på säkra kundskaper, hvilka, hvad utrikes
affairer anginge, af Ministrernes bref och berättelser,
och inrikes tilståndet af vederbörandes förslager måste inhämtas,
men sådant alt, i synnerhet Ministrernes hemligaste berättelser
någon tid för honom förborgade varit, så borde han
väl undanbedja sig alt utlåtande deröfver; men til förekommande
af vidrigt omdöme, ville han äntå yttra sig så godt
han kunde. Han formerade 3:ne quaestioner, nemligen huruvida
det för Sverige skulle vara rådeligit at straxt begynna
hostiliteter emot Ryssland, eller i fall den skulle negative utfalla,
örn då de til Finland öfvertransporterade troppar samt
utcommenderade escadre borde i det året tilbaka dragas, och
hvad mått och utvägar borde tagas at komma utur de då
förevarande olägenheter, och holle han nödigt, at man jemförde
vår styrka med Ryssland och betraktade hvad hielp och
undsättning vi af fremmande makter kunde förvänta. Uti en
år 1738 ingifven speciel och tilförlatelig detail öfver Ryska
krigsmakten til lands och siöss vore Ryska Flottan beskrefven
hafva bestådt af 40 rangskepp, hvilket antal efter sednare
berättelser med 6 nya skepp skulle förstärkas, samt inemot
ethundrade galerer, och at krigsmakten til lands bestådt af
ungefär 200,000 man eller derutöfver; hvaremot Sveriges Rikes
styrka vore 22 örlogsskepp och 31 galerer, samt 40,000 man
til häst och fot; at afgången af vårt manskap svårligen kunde
ersättas utom den besutna allmogens skrifning til knekt, då
hemmanen blefve öde och kronan miste sina räntor; at uti
Ryssland, hvarest undersåtarenas egendom voro i öfverhetens
våld, aldrig feltes ressourcer til krigets fortsättande, deremot
i våra cassör, en viss makts subsidier inberäknade, vore så
liten tilgång, at 33 tunnor guld skulle brista i första campagnen
til 25,000 mans, 20 skepps och äfven så många galerers
utredande; at hos Ryssland aldrig tryter spannemål och
victualier, hvarmed det ock fournerar en stor del af Europa,
men at Sverige näppeligen mäktar föda sig sielft; at vi hade
föga hopp om biträde af utrikes makter, förutan några otil
-
orsakerna till kriget.
55
räckeliga subsidier af en viss makt; at för den skuld intet
krig borde åtminstone det året begynnas, utan söka med heder
komma utur de olägenheter, hvaruti transporten oss försatt,
til hvilken ända man kunde continuera tilrustningarna och
imedlertid på alt möijeligit sätt anmoda och invitera en närgräntsande
makt at taga del uti kriget, såsom hvarigenom
man kunde bringa berörde makt at antingen biträda oss eller
åtminstone icke hielpa Ryssland. Fyra Herrar Riksens Radh
hafva jemte anförande, at de fädt för liten underrättelse och
betänketid i et så viktigt mål, förklaradt, at de för de anförda
ordsakers skuld höllö betänkeligt at styrka til krig, utan mente
rådeligare vara at söka genom en negociation armata manu
at förskaffa sig satisfaction af Ryssland. Sedan Rådet på
föregående sätt sig yttradt, blef saken dagen derpå eller den
21 Julii hos Secreta Utskottet, Stora Secreta Deputation och
Ständernes Plena sluteligen afgiord, dä kriget emot Ryssland af
samteliga Riksens Ständer dels utan dels med vissa prsesuppositis
och betingningar vardt beslutit och faststält. Efter
krigets beslutande och afkunnande är vordet försäkradt om understöd
af fremmande makter, så at riket utom de redan giorda
bevillningar eij skulle känna någon särdeles last, och har Större
Secreta Deputation genom Extractum Protocolli utlåtit sig, at
manskap, krigsrustning och förråd pä lifsmedel voro anskaffade
samt alla mått och utvägar tagna, som mensklig försiktighet
kunnat uptänka, sä at altsammans endast berodde på
Guds hielp och välsignelse. De ellofva Deputerade, som af
Secreta Utskottet blifvit befullmäktigade at directe til Hans
Maij:t expediera de til antagande fredsvilkoren, hafva uppå
Rådets förfrågan om nödiga medel til krigets utförande upgifvit
en summa af 69 tunnor guld, som vore til detta behof
at räkna uppå och i följande poster bestodo, nemligen
General-Förråds och Upbrotts Cassorna ... 11
Bevillningen 5
Brenvins- och Consumtions-accisen 7
Banquens föräring 10
Subsidier 27
Dito 9
tilsammans 69.
Dessutom och i fall medelst krigets utdragande på tiden så
skulle omtränga, har tilstånd blifvit lämnadt at in- eller ut
-
56
Sekreta Utskottets berättelse om
rikes uppå rikets credit och Riksens Ständers egen kraftiga
garantie uplåna 40 tunnor guld emot årligit interesse. I anledning
deraf har d. 23 Febr. 1743 uppå Utrednings-Commissionens
underd. berättelse, at när hvad sorn til nästa campagne
erfordrades, jemfördes emot hvad som vore at tilgä,
funnes en ansenlig brist uppå medel vara för handen, i Rådet
blifvit delibereradt angående et låhn, som skulle då giöras af
15 k 20 tunnor guld, hvilket ock blifvit försökt utom riket,
men eij velat taga lag. Hvad magasinerna angår och det
soutien, som deruti varit at lita uppå, så har en särskilt Utrednings-Commission
varit inrättad, och en ledamot deraf har
försäkradt, at utan til at behöfva angripa magasinerna här
vore bröd i förråd för 18,000 man i 11 månader och 3 dagar,
erter och gryn för 10 månader och några dagar, förutan det
at utredningen hade utväg at besörja provianteringen af hela
galere-escadren. I öfrigit har om magasinernas inrättning och
tilräckelighet ingen säker kundskap ex actis erhållas kunnat,
förutan at eljest bekant är, at inga tilräckeliga magasiner af
bafra, men aldeles ingen samling af höö och halm vid början
af kriget i Finland varit at tillgå. Beträffande krigsplanen
har befunnits det fremmande makts sändebud begärdt communica.
tion deraf, och at til svar uppå berörde sändebuds be
gäran
et project in Januario 1741 blifvit upsatt, hvarutinnan
berättas det man mente första attaquen böra bestå uti en
directe marche til Petersburg, sedan man gådt förbi Wiborg utan
at med des belägring sig uppehålla och allenast efterlemna et
detachement til at hindra garnisonen ifrån fiendtligheter emot
Finland, hvarjemte man ärnade vid första vårdag låta utlöpa en
flotta af 22 rangskepp til at dermed inspärra alla Ryska skepp
och galerer och at således hindra dem ifrån ali fiendtlighet
emot Svenska kusterna; men ingen formel operationsplan haiman
ex actis kunnat igenfinna hafva blifvit giord, oansedt
därom en och annan gång i Secreta Utskottet blifvit påmint.
Hvad ytterligare den andra punkten om krigets antydande,
innan armeen var i stånd och til angripande färdig, vidkommer,
lära Riksens Höglofl. Ständer utaf de i för detta Generallieut.
Buddenbrocks sak genom trycket utkomna acter nogsamt
hafva funnit med hvad öm sorgfällighet Kongl. Maij:t med Råds
råde anbefalt honom om troppernas tidiga sammandragande och
at taga sig til vahra före at blifva slagen en detail; äfven
som ock at bemelte Buddenbrock i sina underd. bref och be
-
orsakerna till kriget.
57
rättelser til Kongl. Maij:t försäkrat det ingen så oförtuodelig
surprise af Ryssarna honom skulle öfverkomma kunna, at han
ju skulle vara i stånd dem behörigen at bemöta. Likaledes
har ock befunnits, at efter krigets declarerande all möijelig och
skyndesam anstalt blifvit giord til de öfriga Svenska troppernes
öfverförande til Finland. Hvad sluteligen den tredje
punkten eller ordsaken, hvarföre Riksens Ständer så sent blifvit
sammankallade, beträffar, så har Secreta Utskottet öfver samma
måhl allaredan en särskilt anmärkning författadt och med H.
Herrar Riksens Rådh communiceradt, hvilka äfven med deras
förklaring deröfver inkommit, och vil Secreta Utskottet om
denna saken lemna Riksens Höglofl. Ständer särskilt underrättelse.
Således har Secreta Utskottet angående de 3:ne måhl,
hvaröfver des berättelse blifvit äskad, så mycket til Riksens
Höglofl. Ständer upgifvit, som i anseende til vissa granlaga
och öma omständigheter samt rijkets trygghet och säkerheet
kunnat för tystheten skull tillåta, och i anseende till utrijkes
mackter kan uppenbaras.
9.
Project till eden för //. K. H. Tronföljaren.
(Allegater, II, N. 382.)
Protokoll XIV, sid. 691.
Jag Adolph Friedrich etc. låfvar och svär vid Gud och
Hans heliga Evangelium, at såsom Sveriges Rikes Rådh och
Ständer af fri vilia, enhälligt och samdrägteligen utvaldt och
förklaradt mig til efterträdare uppå den Kongl. Svenska Thronen,
at efter Hans nu regerande Kongl. Maij:ts, den stormäktigste
Konungs Friedrich den l:stes, Sveriges, Göthes och Vendes
Konungs etc., Landgrefves til Hessen etc. dödeliga frånfälle,
hvarmed Gud nådeligen länge fördröija ville, krönas
och hyllas, samt Regeringen tilträda och riket styra enligt
Sveriges Rikes Ständers Förening af den 23 sistlidne Junii;
så vil och skal jag, med all kärlek och lydno, ära och vörda
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. Bil. 5
58
Tronföljarens ed. Adelns
högbemelte Hans Kongl. Maij:t in til Hans död, honom och
riket tro och huldskap hålla, deras sanskyldiga gagn och bästa
befrämja, men allan skada och fördärf söka at afvända och
förekomma. Och aldenstund Riksens Ständer åstundat, at jag
bivistar rådslagen och riksstyrelsen biträder, på sätt, som Riksens
Ständers underdånige skrifvelse til Hans Kongl. Maijrt
af den 19 nästlidne Augusti förmår; för den skuld vil och
skal jag näst Guds namns äras befrämjande, den rena Evangeliska
Lutherska läran söka at bibehålla, vid alla tilfällen
Sveriges Rikes beskrefna lagstadgar, besluth och Regeringsform
i akt taga, samt handhafva hvart och et stånd och en
hvar Rikets inbyggare i synnerhet vid deras välfångna frijoch
rättigheter, med det mera, hvartil uti min til Hans Kongl.
Maij:t och Riksens Ständer afgifna försäkring jag mig utfäst,
så sant etc.
10.
Riksens Ståndens beslut. Dat. Stockholm den 12 Sept. 1743.
Särskildt tryckt men utan underskrifter. Originalet har följande adliga
underskrifter:
S. Lagerberg. Carl Gyllenborg. J. Cronstedt.
Sam. Åkerhielm. G. F. v. Rosen. O. Cederström.
A. Posse. Carl Ehrenpreus. A. J. Wrangel.
J. Gyllenborg. G. Palmfelt.
M. A. von Ungern Sternberg.
H. T. Landtmarchalck.
12. Carl Nieroht. 29. J. R. Horn.
30. Fullm. för Gr. Ekeblad: C. F. V. Höpken.
38. Sten Carl Bielke. 43. Axel G. Leijonhufvud.
106. Fullm. för frih. Appelman: Johan Siöbladll.
107. S. von Otter. 160. Fullm. för Hr Tott: J. Axelsson.
167. Fullm. för Gyllencreutz: Carl Gust. Ekestubbe.
172. A. E. GyllenGrijp. 180. Lorens Eric Stålhandske.
211. C. F. Klingspor. 235. Hans C. Delamotte.
namnteckningar under riksdags-beslutet. 59
237. Joli. Leon. Ekestubbe.
239. Fullm. för Hr Stålhane: Carl Hend. Sprengtport.
240. Carl von Swaufelt.
243. Fullm. för Hr Irwing: Carl Palmcreutz.
247. Harald Appelbom.
250. Fullm. för Hr Leyonstierna: U. Höpken.
252. Fullm. för Biömberg: P. Stierncrona.
257. Otto Klingenbergh. 266. Nils Gabr. Lillieström Danqwart.
298. Joh. Adolph Jernefelt.
309. Fullm. för Rennerfelt: And. Lostierna.
314. Carl Palmgréen. 323. C. G. Gyldenadler.
333. Wilh. M. von Post. 336. G. S. Ruuth. 364. G. Cronström.
368. Fullm. för Falkenhagen: G. J. KönigStedt.
372. J. G. v. Knorringh.
381. Fullm. för Hr Nisbeth: Daniel Plaan.
390. H. A. Stiernecrantz. 401. H. von Brobergen.
402. Fullm. för Hr Lilliemarck: C. B. Adelberg.
408. Carl Friedrich Grönhagen. 409. P. J. v. SchultenJäger.
421. E. G. Qveckfeldt. 429. J. Wulfwenstierna.
451. G. A. Piper. 456. C. W. v. Pfuell. 457. P. Silfverschöldh.
459. Fullm. för Hr Rosendorf: Sigge Sparre.
476. Carl Lagerberg.
479. Fullm. för Hr Leyondahl: L. G. Lilliehöök.
527. Fullm. för Hr Ehremnarck: Thure G. Bäfverfeldt.
536. Carl Iserhielm. 538. C. L. Transkiöld.
552. Fullm. för Hr Ruschenfelt: M. Joll. Ädelberg.
559. Kalling. 566. Carl A. Lilliecreutz. 571. L. Wadenstierna.
585. Joh. Lagerflyckt. 592. Theo. Joh. Ädelberg.
596. E. Gustaf Treffenhielm. 598. G. Gyllengahm.
606. H. P. Lybecker. 609. Bal. von Dahlheim.
616. Fullm. för Hr Adelcrantz: C. Lagerflycht.
629. And. Gathenhielm.
633. Fullm. för von Bruse': Willi. Mauritz Pauli.
637. Fullm. för de Silentz: G. \V a 11 ra ve.
639. Wilhelm von Utfall. 643. Pehr Linnerhielm.
678. C. A. Rosenadler. 683. S. Blomfeldt.
684. H. M. von Seidenberg. 717. A. Reuterskiöld.
718. T. G. Rudbeck.
720. Fullm. för v. Sällerö: J. BlixeilStråle.
721. J. Silfwerstedt. 770. M. v. Biörnbourg.
776. G. Y. Marcks von Wurtenberg. 780. Gudm. Adlerbeth.
Adelns namnteckningar under riksdags-beslutet.
781. Fullm. för Hr t. Hallenberg: Carl Ridderstolpe.
795. L. J. Ehrenmalm. 821. Lars von Bromell.
825. Ad. Fredenstierna.
881. Fullm. för Stjernvall: Jean von Wallwijk.
838. M. G. Stiernsparre. 859. P. von Törne.
