# ID: svediakorp-gov116
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1742--1743
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 120,363
# sentences: 4,292
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Allmogens Besvär. Dep. öfver Finska ärendena. 295
Denne § bifölls.
13:de § angående skattebrefvens skyndesamina utfärdande
af Cammar-Collegio;
Bifölls;
14:de §, at alt giärdeshö, sorn i förledet år är lefvererat
och det, som framdeles kommer at utgiöras, skal betalas efter
markegångs-taxorne;
Bifölls.
15:de §, hvaruti rusthållarne af Allmogen befrias från
vidare sammanskott til reserve-cassorne, upskiöts til dess at
Landt- och Siö-Militise-Deputationens Betänkande inkommer
öfver 47 § af Allmogens Besvär, angående huruvida de af rusthållarne,
som ej haft sine hästar och karlar med i Finland,
måge vara dem på något sätt beliielpelige, som därstädes mist
hela sin mondering;
19:de § angående at Allmogen vid förefallande durchmarcher
ej för bittida måtte upbodas med skiutsen.
Härvid påmintes, at de i slutet af § utsatte böter äro alt
för dryga, och det vore svårt at utsättia til huru lång tid
förut skiutsen skulle upbådas.
22:dre § om någon ändring uti K. Maj:ts nådige Förordning
af den 3 November 1741, angående yllespånadens befordran
för inrikes manufacturerne;
Denne § bifölls.
Som kl. nu var öfver et, skildes R. o. A. åt.
Den 22 Julii 1743.
R. o. A. samlades kl. 9.
Som Hr Landtm, något drögt nedre i Secrete Utskottet,
som nu äfven var tilhopa, så uplästes i dag inga Protocoller.
Hr Gref Creutz anmälte det Baron Creutz, som varit
nämd til ledamot i Deputationen til Finska ärenderne, nu vore
bortrest, och hemstälte derföre om icke en annan får väljas i
des ställe.
Detta bifölls af R. o. A.
Frih. Cronhiort begiärte at blifva underrättad huru det
vore med beskickningen til H. K. Höghet och hvilka af Herrar
Riksens Råd, som dertil hade blifvit utnämde; det vore igenom
allmänt rykte bekant, at Hans Excellence Riks-Rådet Baron
296 (Jnli 22.)
Om beskickningen
Rosen först varit af H. Maj:t utsedd, men sedermera skal någon
ändring derutinnan af Secrete Utskottet vara giord; om så
vore, sade Frih. Cronhiort, det han intet kan samtycka dertil.
Hr L andtm. berättade det H. Maj:t intet utnämdt någon,
utan öfverlemnat Riksens Råd at derom sinsemellan öfverenskomma,
och som de första i ordningen sig ursäktadt, hafva
Riks-Rådet Baron Löwen och Riks-Rådet Rosen sig denna
Corn mission velat påtaga, då det straxt i Rådet blifvit påmint,
at Riks-Rådet Baron Rosen i anseende til de angelägne sysslor,
som vid Utrednings-Commission dageligen förefalla, vore omisstelig.
I anledning häraf har också Secrete Utskottet, då detta
med dem blifvit communicerat, understält H. Maj:ts nådigste
ompröfvande huru vida någon annan i Riks-Rådet Rosens
ställe tagas måtte.
Frih. Cronhiort tykte, at Hr Riks-Rådet Rosen härigenom
skiedt tort, och mente dessutan, at sysslorne i UtredningsCommission
nu sedan vi fådt fred icke äro så angelägne, at
han deraf bordt hindras ifrån en så vigtig förrättning, som
det är at emottaga H. K. Höghet.
Frih. H. Wrede holt före, at sedan samtelige Riksens
Ständer öfverlemnat denna saken til H. K. Maj:t, hade Secrete
Utskottet intet mera bordt befatta sig dermed, eller gifva anledning
til någon ändring. Utan om Secrete Utskottet funnit
något märkeligit hinder, hvarigenom riket kommit at lida, hade
Secrete Utskottet bordt anmäla sådant hos Riksens Ständers
plena och deras utlåtelse deröfver afvänta; men som det ej
skiedt, så borde H. Maj:ts vahl stå fast.
Frih. Coijet instämde härmed.
Hr Scheckta utlät sig, at man intet bordt stöta någon
af Herrar Riksens Råd, och at det fördenskul borde blifva vid
det som H. Maj:t giordt.
Hr Adlerbeth uprepade hurusom H. K. Majit lemnat
helt och hållit til Herrar Riksens Råd at komma öfverens
hvem som skulle emottaga H. K. Höghet, då Riksens Råd
fölgt ordningen, och sedan de äldste sig ursäktadt, hade RiksRåden
Löwen och Rosen åtagit sig det, hvarvid, som den påminnelsen
blifvit giord, at sysslorne i Utredningen skulle afstadna
om Riks-Rådet Rosen skulle resa bort, så har RiksRådet
Wrangel blifvit nämd; men Secrete Utskottet har intet
gifvit förslag, hvarken på honom eller någon annan. I öfrigt
begiärte Hr Adlerbeth, at Secrete Utskottet häröfver måtte
till tronföljaren.
297
blifva bordt, då R. o. A. lära få fullkomlig uplysning huru
härmed tilgådt.
Frih. H. Wrede: Om Rådet af Secrete Utskottet har
fått anledning til at ändra det en gång giorde valet, så är det
orätt och olagligit, ty Secrete Utskottet hade intet bordt befatta
sig härmed, innan det förut hos plena blifvit anmält;
och protesterar jag fördenskul emot ändringen och säger rent
ut, at Secrete Utskottet gådt alt för vida.
Frih. Cronhiort conformerade sig härmed.
Atskillige af R. o. A. begiärte at få höra Rådets Extractum
Protocolli i detta mål.
Frih. H. Wrede: Jag skulle intet vara emot, at RådsProtocollet
denna saken angående måtte uphämtas, men jag
fruktar, at det går nu som förra gången, då vi begiärte at få
höra Råds-Protocollet angående öfver-commendot vid armeen
i Finland, hvilket de andre Stånden afslogo R. o. A.; derföre,
som denna saken är ganska ren, tyckes mig, at R. o. A. straxt
förklara, det Hans Excellence Hr Riks-Rådet Baron Rosen,
som af Rådet först blifvit nämd, bör gå åstad, ty det hörer ej
Secrete Utskottet til efter des instruction at giöra härutinnan
någon ändring. Jag påminner mig nogsamt, at förra Secrete
Utskottet biet beskylt före at gripa alt för vida i kring sig;
men jag må bekiänna, at man har långt större orsak at säija
det om nu varande Secrete Utskottet, och at theras förtroende
måste minskas genom detta och flere steg nu förnimmas vara
giorde med en ledamot, hvilken blifvit utsluten ifrån Secrete
Utskottet, innan orsakerne dertil först blifvit berättade hos
Riksens Ständers plena och de fådt utlåta sig om skiäl dertil
finnes eller ej, hvilket jag så mycket mindre tror, som jag i
den saken sedt et alt för eftertänkeligit dictamen ad Protocollum
af en köpman vid namn Springer.
Atskillige af R. o. A:ns ledamöter i Secrete Utskottet
bådo at blifva förskonte för så hårda insimulationer och at
Secrete Utskottet deraf måtte lemnäs communication.
Frih. Cronhiort sade det han härigenom intet låter
skräma sig, ty som han vore en ledamot af Riddarhuset, så ägde
han rättighet at tala på Secrete Utskottets giöromål, och påstod
fördenskul, at Rådets Extractum Protocolli måtte blifva
uphämtadt, hvilket de andre Stånden ej kunna neka R. o. A.
så vida deruti ej är någon hemlighet.
298 (Juli 22.) Om beskickningen
Hr Adlerbeth: Hvad det angår, at R. o. A. intet fådt
up Råds-Protocollet angående öfvercommendo i Finland, så är
det intet Secrete Utskottets skuld, ty det blef af de andre
Stånden afslagit och kunde således ej upgifvas.
Hr Scheckta: Om det af Secrete Utskottet giorde steget
med en ledamots uteslutande lära vi sedan kunna yttra oss,
allenast vi nu afgiöra at H. Maj:ts nådiga val står fast, så at
det blir vid de tvänne Herrar Riksens Råd, som först äro
nämde.
Hr Landtm, sade, at han i går ej varit tilstädes i Secrete
Utskottet, då Rådets Extractum Protocolli blifvit föredragit,
men så mycket hade han sig bekant, at utom Riks-Rådet
Löwen hade både Riks-Råden Rosen och Eric Wrangel
deruti varit nämde, hvarom Hr Landtm, bad at någon af Secrete
Utskottets ledamöter närmare ville berätta.
Hr Paul Ehrenkrona intygade at så vore och at RiksRådet
Wrangel deruti blifvit nämd, för det at Riks-Rådet
Rosen varit opasslig och man funnit honom ej kunna mistas
ifrån Utrednings-Commission, hvilket senare gifvit Secrete
Utskottet anledning til dess underställande örn Riks-Rådet
Wrangel.
Frih. Stiernstedt: Det är en gång för alla afgiordt, at
Riksens Ständer intet böra befatta sig med det, som hörer
regeringen til; och som Riksens Ständer cum toto effectu öfverlemnat
H. Majit den saken angående beskickningen til H.
K. Höghet, så har Secrete Utskottet intet bordt blanda sig
deruti.
Hr Scheckta utlät sig, at det kommer honom underligit
före, at Secrete Utskottet uti förra pleno kom in och projecterade,
at Konungen och Råden skulle få större makt och
myndighet, nu åter har Secrete Utskottet uphäfvit och ändrat
Rådets beslut i en sak, som aldeles hörer til Rådets afgörande.
Hr Landtm, erindrade Hr Scheckta, det Secrete Utskottet
aldrig projecterat, at Konungen och Rådet skulle få större makt
och myndighet, utan Secrete Utskottet hade allenast understält
om icke af visse ledamöter kunde utarbetas på hvad sätt regeringen
måtte sättias i behörig drift med mera.
Frih. Coijet förestälte hurusom ifall det skulle giöras
någon ändring med de tvänne Herrar Riksens Råd, som först af
H. K. Majit blifvit utnämde, tiden torde derigenom utdragas, at
till tronföljaren.
299
vi ej så snart fingo H. K. Höghet hit in uti riket, hvilket
likväl är högst angelägit vid närvarande omständigheter.
Frih. Scheiding föreslog, at R. o. A. kunde låta afgå
en underdånig expedition til H. K. Majit och deruti begiära,
at H. Maj:t nådigst ville förblifva vid de tvänne Herrar Riksens
råd, som först blifvit nämde.
Frih. Cronhiort förklarade sig nögd, örn på det sättet
som Baron Scheiding föreslagit, en underdånig expedition upsättes
til H. K. Maj:t, hvaruti R. o. A. betygar sin underdånige
fägnad öfver det val, som är giordt med de tvenne Herrar
Riksens Råd, som först blifvit nämde, och begiärer derjemte,
at H. K. Majit ville förblifva dervid.
Det påmintes å nyo, at Råds-Protocollet måtte tagas
up, så at man derutaf får se hvad ändring Secrete Utskottet
giordt.
Frih. Döring gaf vid handen, det han ej eller i går varit
tilstädes, när Rådets Extractum Protocolli härom blifvit föredragit
i Secrete Utskottet, men som han nu hörer, det åtskilige
af R. o. A. så enständigt påstå, at detsamma måtte
uphämtas, så vore bäst, at R. o. A. derom ville komma öfverens
och at Secrete Utskottets förklaring tillika infordras; lärandes
Secrete Utskottet väl försvara hvad de giordt.
Hr Eric Gust. Boije uprepade än vidare, at H. Majit
icke nämdt någon af Riksens Råd utan lemnat til dem sielfve
at derom komma öfverens, då, sedan de äldste sig ursäktadt,
Riks-Rådet Löwen och Riks-Rådet Rosen tilbudit, sig at emottaga
denne förrättning, men som härvid kommit i betraktande
det Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen vore omistelig
ifrån Utrednings-Commission, så har Riks-Rådet Wrangel blifvit
nämd; hvarvid Secrete Utskottet ej haft något at påminna,
hälst Riksens Ständer befalt Secrete Utskottet at efterfråga
huru Utrednings-Commission disponerat de under händer hafvande
medel, och således Hr Riks-Rådet Rosens närvaro äfven
i anseende dertil är nödvändig.
Hr Fredenstierna beklagade, at Secrete Utskottets giöromål
så fritt blifver taxerat, och bad at Secrete Utskottet ej
måtte läggas något til last innan R. o. A. blifver fullkomligen
underrättad om hela sammanhanget häraf, til hvilken ända
Hr Fredenstierna föreslog, at Secrete Utskottets förklaring til
nästkommande måndag kunde infordras, eftersom R. o. A. ej
kunna vara i stånd at döma om Secrete Utskottet giordt illa
300 (Juli 22.) Om beskickningen
eller väl, så länge R. o. A. ej sedt acterne i denna saken och
hördt hvad Secrete Utskottet dervid kan hafva at andraga.
Frih. H. Wrede: Hvad som jag scrupulerar öfver, är at
Riksens Ständer lemnat til H. K. Maj:t at värkställa beskickningen
til H. K. Höghet, men at Secrete Utskottet icke dess
mindre gifvit anledning til at giöra någon ändring med de
tvänne Herrar Riksens Råd, som af H. K. Maj:t blifvit nämde.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar, så mycket måste
jag tilstå, at detta steget är mindre öfverensstämmande med
vår lag, ty när Riksens Ständer eller Secrete Utskottet blanda
sig i sådane saker, som höra regeringen til, så kan ej annars
än oreda deraf följa och tilfälle gifvas til den klagan, som så
ofta hos oss höres, at regeringen intet får gå i sit rätta skick.
Och sannerligen, gunstige Herrar, om vi intet vakta oss för
det, så ådraga vi land och rike och oss sielfva större olycka
än vi oss någonsin kunna föreställa.
Frih. Cronhiort itererade sin förra mening, at R. o. A.
måtte låta afgå en underdånig expedition til H. K. Maj:t och
deruti betyga deras fägnad öfver det rykte de hördt, at RiksRådet
Baron Löwen och Riks-Rådet Rosen äro nämde at gå
til H. K. Höghet samt tillika begiära, at det måtte bli dervid.
Hr Ehrenhielm: Här talas så mycket om, at man genom
allmänt rykte hördt, det Secrete Utskottet giordt någon ändring
med de tvänne Herrar Riksens Råd, som först blifvit nämde
at gå til H. K. Höghet. Jag håller före at R. o. A. intet
kan grunda sin utlåtelse på allmänna rykten och lösa tahl, de
der som oftast finnas vara ogrundade, utan bör fördenskul Secrete
Utskottets förklaring infordras, ty vi kunna intet raisonnera
härom innan vi få höra saken med alla des omständigheter.
Härtil svarades at det skulle gå för långt ut, om Secrete
Utskottets förklaring skulle infordras och beskickningen til H.
K. Höghet imedlertid afstadna.
Frih. H. Wrede tilläde, at R. o. A. så mycket mindre
behöfver tvifla derom, at Riks-Rådet Rosen först varit nämd,
som Hans Excellence det sielf sagt och äfven sig beklagat, at
han redan giordt någon depence med equipaques anskaffande.
Ätskillige af R. o. A. yrkade än vidare på Råds-Protocollet.
Deremot påstod Hr Thure Rudbeck, at ej allenast RådsProtocollet
utan äfven Secrete Utskottets förklaring måtte infordras
på en gång.
till tronföljaren.
301
Som det begiärtes at Hr Landtm, måtte giöra proposition
om icke Råds-Protocollet nu straxt kunde uphämtas; frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behagar at Råds-Protocollet
skal efterskickas;
Hvartil åtskillige af R. o. A. svarade med Ja;
Men deremot ropades af andre, at också Secrete Utskottets
förklaring tillika och på en gång bör infordras.
Hr Stierneld: Om Råds-Protocollet först blifver up
hämtadt,
kan altid Secrete Utskottets förklaring sedan infordras;
kan hända vi få af Råds-Protocollet så mycken uplysning,
at vi intet behöfva den senare.
Hr Fredenstierna: När Secrete Utskottet inkommer med
sin förklaring, lärer Secrete Utskottet deruti ofehlbart uptaga
innehållet af Rådets Extractum Protocolli, och då kan R. o. A.
bäst döma, om Secrete Utskottet giordt hvad som til rikets
tienst varit nyttigt och gagneligt eller ej.
Hr Levin Blixen: Gunstige Herrar, här är quaestion om
tvenne Råder och den ändring, som Secrete Utskottet här vid
skal giordt. Innan jag nu kan säija, om Secrete Utskottet
giordt illa eller väl, måste jag intet allenast höra Råds-Protocollet,
utan ock Secrete Utskottets förklaring. Der til med,
gunstige Herrar, måtte vi besinna, at Secrete Utskottet består
af 4 Stånd, och om R. o. A. skulle taga up Råds-Protocollet
och yttra sig i sielfva saken, innan de andre Stånden gifvit
der til sitt bifall, kunde vi derigenom giöra Stånden tröge och
motsträfvige i andre mål, som äro angelägnare än detta.
Hr Thure Rudbeck instämde härmed.
Detta emotsades och begiärtes åter, at Råds-Protocollet
måtte hämtas neder, men andre ropade här emot.
Frih. Cronhiort: De som påstå, at Secrete Utskottets
förklaring skal infordras, kunna också få den, men intet nu
straxt; imedlertid kan til vinnande af tiden det förslag nyttias,
som jag gifvit.
Frih. During föreslog, at Råds-Protocollet nu straxt måtte
uphämtas, men at R. o. A. intet utlåta sig öfver sielfva saken,
innan Secrete Utskottets förklaring inkommit.
Hr Rudbeck anförde här emot, at R. o. A. ej kunna
uptaga Råds-Protocollet, innan alla 4 Stånden der til lemnat
sit bifall.
Hr Levin Blixen påstod, at så väl Secrete Utskottets
förklaring, som Råds-Protocollet denna saken angående,
302 (Juli 22.) Löjtnant Buddenbrock.
matte uphämtas; hvar å icke begiärte Hr von Blixen votering
här om.
Atskillige af R. o. A. åstundade, at Hr Landtm, måtte
giöra proposition efter General Durings utlåtelse.
Hr Landtm, frågade således, om han får giöra proposition
på sätt som General During föreslagit;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Frih. During holt före, at om R. o. A. skicka up til
Rådet och begiära at få neder deras Extractum Protocolli i
denna saken, lärer det ej nekas R. o. A.
Efter något vidare discourerande här om, stadnade R. o. A.
i det slut, som följande Extractum Protocolli utvisar, hvilket
för R. o. A. uplästes och af dem gillades.
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 22 Julii 1743.
Såsom man förnummit, det Herrar Riksens Råd Baron
Löwen och Baron Rosen först af H. K. Maj:t och Rådet skola
blifvit utnämde at resa öfver at emottaga och beledsaga H. K.
Höghet hit in uti riket, men at derutinnan sedermera någon ändring
skal vara giord, hvar til Secrete Utskottet skal gifvit
anledning; altså och emedan R. o. A. önska at härom blifva
underrättade, så är R. o. A:ns tanka, at Råds-Protocollet tillika
med Secrete Utskottets utlåtelse denna saken angående
til nästkommande måndag må infordras; varandes det så mycket
angelägnare, at de andre respective Stånden i dag sig härom
ville utlåta, som Riksens Råds tilärnade resa härigenom eljest
skulle komma at utdragas. Actum ut supra.
Hr Stierneld framträdde och berättade, at han af en des
cammerat vid regementet Hr Lieutenant Buddenbrock, som ej
har den ähran at vara här på Riddarhuset, blifvit anmodad
at hos R. o. A. ingifva et Memorial, hvaruti han ödmjukeligen
anhållit i anseende til des bekante tilstånd få bortaccordera
des Lieutenants-beställning vid regementet.
Berörde Memorial, som Hr Capitaine Stierneld nu framgaf,
uplästes, deruti Hr Lieutenant Buddenbrock berättar sig vara
sinnad, sedan Gud nu behagat förunna oss fred, at i främmande
herrskaps tienst söka sin lycka och vidare förkofring. Men som
han under sin 17-åriga här tilbrakte tienstetid skal ej allenast
depenserat en stor del af sin egendom, utan ock förlorat
all förhoppning om et arf i Liffland, som honom skolat tilfalla,
hvarföre han nu för medellöshet skull ej skal kunna fullfölja
sit upsåt, så anhåller Hr Buddenbrock det honom den gunst
De 1738 licentierade RR. Archenholtz, Mathesius. Finska Dep. 303
må vederfaras, at han siri innehafvande beställning vid K.
Gardet kunde genom accord til någon skickelig person få uplåta.
Ilr Otto Wilh. De Geer holt före. at Hr Lieutenant
Buddenbrock så mycket mer uti des ansökning kunde vilfaras,
som ingen officerare vid regementet härigenom blifver prsejudicerad,
utan äldsta Fendrichen flyttes til Lieutenant.
Enär detta Memorial var upläst, recommenderade Hr
Stierneld detsamma hos Högh R. o. A. til et gunstigt bifall.
R. o. A. lemnade altså här til sit bifall med förbehåll,
at det ej må lända til praejudicat;
Hvilket skrefs på Memorialet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Jan Pehrsson ifrån
Tuna förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet,
öfvergaf tvenne Extracta Protocolli af den 20 i denna månad,
hvilka efter begiäran blefvo uplästa och innehölt det första en
påminnelse, at de vid 1738 års riksdag licentierade Rådens
besvär, som af Urskillnings-Deputation til Riksens Ständers
plena vid denna riksdagen äro remitterade, forderligast måtte
företagas och afgiöras.
Det andra Bondeståndets Extractum Protocolli angick för
detta Registratoren Archenholtz och Translatoren Mathesius,
hvilka Bondeståndet hos de andre respective Stånden i bästa
måtto recommendera, så at de hos H. K. Majit i underdånighet
måtte anmälas at niuta någon befordran vid förefallande dem
anständige öppningar och den förra imedlertid och til dess han
sådant värkeligen kommer at åtniuta, updragas at skrifva Posttidningarne,
på det han må kunna hafva någon inkomst til
sitt lifs nödtorftiga uppehälle.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. med första lära sig
desse målen företaga och bad i öfrigit förmäla R. o. Arns vänliga
hälsning til det ärbara Bondeståndet;
Hvarmed Deputation afträdde.
Gref Piper framstälte, om icke Electorerne kunde tillåtas
i stället för Baron Creutz, som nu är bortrest, välja en adelsman
uti den til Finska ärendernes reglerande förordnade Deputation,
aldenstund vid efterseende befunnits, det ingen ibland Friherrarne
voro, som ägde kundskap om landet och dertil kunde tagas.
R. o. A. samtyckte här til.
Justerades det til följe af R. o. A:ns sidst tagne slut upsatte
Extractum Protocolli til de andre Stånden angående In
-
304 (Juli 22.) Tull-Dep:ns instr. Hästesko. Götherhielm.
structionens projecterande för Tull-Deputationen, livilket af R.
o. A. gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 20 Julii
1743.
S. D. Förehade R. o. A. den för Riksens Ständers TullDeputation
vid sidsta Riksdag utfärdade Instructionen, men
som det befans, at den samma i alla mål ej är lämpelig til
närvarande tider; så aktade R. o. A. nödigt, at vissa ledamöter
af hvart Stånd måtte sammanträda och til Riksens
Ständers vidare öfverseende upsättia en ny Instruction; hafvandes
R. o. A. här til utnämdt 4 Deputerade; Hvilket med
de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Vidare uplästes och af R. o. A. gillades följande Resolution,
hvilken kommer at skrifvas på Hr Hästskos Memorial.
Resol.: R. o. A. bevilja at Hr Hästsko må förskonas från
fiscaliskt tiltal uti det emot honom angifne mål; förmodandes
at de andre respective Stånden lära så mycket mer härutinnan
visa sin vilfarighet, som Hr Hästsko igenom det sidsta olyckeliga
kriget mycket kommit at lida och nu tänker at åter begifva
sig hem til sin ägendom i Finland.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 14 December
nåstledne år angående Ammiralitets-Capitainen Götherhielm,
hvilken Capitaine K. Maj:t i nåder velat ihogkomma med någon
caracters förbättring i anseende dertil, at han tient länge och
väl samt at han under de näst förflutne årens siö-campagner
signalerat sig med en särdeles omvårdnad om des underhafvande
besättnings-manskap på det af honom förde örlogsskiep,
så at långt mindre antal af dem än på de andre skieppen
blifvit siuke och med döden afgådt. Hvilken ihogkommelse
Herrar Riksens Råd ock funnit Capitaine Götherhielm värdig,
men påmint, at Caracters-förordningen vore härutinnan i vägen.
Detta biföls af R. o. A.
Uplästes General-Majorens J. L. Bousquetts til K. Maj:t ingifne
underdånige Memorial, hvaruti han föredrager Capitainens
vid det honom anförtrodde regementet Baron Claes Flemings ifrån
Commenderingen på Aland til honom öfversände skriftelige anhållan,
at på den händelsen hans camerad, Capitaine A lexander
Morath såsom yngre Capitaine skulle blifva benådad med
Majors caractere, General-Majoren då ville hos H. Majit i
underdånighet anmäla honom Baron Fleming såsom äldsta
Fleming. Kristianstad. Ulricehamn. 305
capitaine i regementet at med en lika Kongl, nåd blifva omfamnad,
efter som han vid alla tilfällen sig upfördt som en
honett officerare anstår och det eljest skulle skie honom en
sådan prejudice, som mycket nära rörer honom och hans timmeliga
välfärd. Hvilket alt General-Majoren Bousquet K.
Maj:ts nådigste bepröfvande och godtfinnande hemstält.
Häruppå uplästes K. Maj:ts nådige Resolution af innehåll,
at som K. Majit uppå Riksens Ständers tilstyrkande nu låter
utfärda fullmakt på Majors-caractere för Capitaine Morath och
General-Majoren Bousquet uti des Memorial anfördt de för
Capitaine Claes Fleming varande bevekande skiäl och omständigheter
at på samma sätt blifva i nåder ihogkommen; så
har K. Majit funnit nödigt at demsamma med Riksens Ständer
communicera.
Hr Major Ehren sparre recommenderade denne Baron
Fleminge ansökning til et gunstigt bifall.
R. o. A. biföllo, at Capitaine Baron Fleming för andragne
orsaker skull äfven må hugnas med Majors caractere och således
blifva bibehållen vid sin tour och anciennité; hvilket
skrefs på Memorialet.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande angående
en å Christianstad stads vägnar giord ansökning om
stadsens befrielse för tullhus-hyrornes erläggande därstädes,
hvarutinnan Deputationen af åtskillige i Betänkandet anförde
orsaker funnit skiäligt at tilstyrka Riksens Ständer, det måtte
Christianstad stad blifva befriad för tullhus upbyggande, reparerande
eller hyrande, emedan den en så ringa andel, nemligen
Gite delen af accisen åtniuter; och at således General-Tullarrende-Societeten
måtte alla sådaue til tullhus hyrande af
staden indragne medel til fullo återställa, emedan de dem emot
åberopade Kongl. Resolutioner och ali gammal vahna och praxin
under cronans betiening innehållit.
Betänkandet bifölls.
Derefter uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
öfver det af K. Majit til Riksens Ständer remitterade
mål, angående Ulricaehamns stads giorde underdånige ansökning,
at thensamma må efterlåtas oxe- och victualiehandeln
hädanefter obehindrat och gårdfarigt at drifva med Allmogen
och andra i landet, som slike varor hafva at föryttra, undantagande
vid särskilte kiöpings- och marknads-platser, som theruppå
kunna vara priviligierade, om hvilken sak, sedan Depu
Adelns
Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 20
306 (Juli 22.) Ulricehamn. Bonde-St:s Besvär.
tation giordt sig behörigen underrättad samt theröfver hördt
så väl K. Commercie-Collegium som the städers RiksdagsFullmäktige,
hvilka på oxehandel förut undfådt privilegium
och isynnerhet Boråhs stads Fullmäktig, numera aflidne Rådmannen
Hall, med sin förklaring inkommit, Deputation ändteligen
stadnat i det slut, at som här nu ingen qusestion är om
staden Ulricehamn redan äger något privilegium på en fri
gårdfarig oxe-handel eller ej, utan 0111 en sådan handel efter
the för staden projecterade nya privilegier med fog och billighet
kan til stadens nytta och allmänt bästa förunnas; så har
Cammar-Oeconomie-Deputation ej kunnat finna, at de förr utfärdade
Kongl. Resolutioner efter dåvarande omständigheter kunna
ligga Öfverheten i vägen at uti detta mål såsom et oeconomicum
stadga och förordna hvad som efter beskaffenheten bäst
och nyttigast finnes, hvilket Deputation ock tykt här finna så
mycket billigare rum, som hvarken Boråhs eller andre städer,
som blifvit förrundt fri gårdfarig oxehandel, hafva erhållit
något privilegium exclusivum, utan står thet äfven uti Ofverhetens
makt, enär allmänna nyttan thet fordrar, at benåda och
tillägga flere städer samma fri- och rättighet. I betraktande
häraf och emedan för mångfaldige uti Betänkandet anförde
orsakers skull en sådan handelsfrihet skal för Ulricehamns
stad så väl som för landet i gemen vara nyttig och oumgängelig,
så hemställer Deputation om icke K. Majit i underdånighet
kunde tilstyrkas at låta den fast mycket afsigkomne Ulricsehamns
stad få obehindrad, lika med Boråhs stad niuta en fri
gårdfarig oxe- och victualiehandel, de köpings- och marknadsplatser
undantagne, hvarpå vissa städer kunna särskilt vara
priviligierade; och således 10 § af de för Ulricehamn projecterade
Privilegier i nåder blifva gillad och faststäld.
Detta Betänkandet bifölls likaledes.
Sedan företogs åter Bondeståndets Besvär och uplästes
23 § deraf angående den afgift, som rotarne och rusthållarne
efter vanligheten betala til Regements-fältschiererne för besiktningar
af deras uplagde manskap. I anledning af de giorde
påminnelser, at de utsatte 8 öre smt äro alt för ringa och at
de icke borde minskas, eftersom denna inkomst är inberäknad
på fältskiärernes lön;
Så biföls § med det vilkor, at inga andra än Regementsfältskiärer
skola förrätta visiteringarne så ofta möijeligit är,
at de kunna vara tilstädes.
Borgare-ståndet och handelsm. Plomgren.
307
An maltes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 20 personer. Rådman Ap iar i us ifrån
Westervik förde ordet och, näst aflagd hälsning, öfvergaf et
Borgareståndets Extractum Protocolli af detta dato, hvilket
uppå begiäran uplästes, deruti förniäles, at sedan någre af thenne
stadsens Borgerskap med tvänne utdrag af Magistratens Protocoller
velat bevisa, thet the ej skal hafva vidare förtroende til
Handelsmannen Thomas Plomgren at vara theras RiksdagsFullmäktig,
utan beslutit at i hans ställe någon annan utvälja,
har Ståndet uti thetta såsom thes enskylte oeconomiemål
vederbörligen låtit lemna Borgerskapet then underrättelsen,
at så vida af berörde Protocolls-Extracter ej finnes, thet Plomgren
blifvit för något sådant förseende angifven, mindre ännu
dömd, som kan giöra honom ovärdig thet säte och stämma i
Ståndet han efter laga fullmakt är berättigad til, kunde Ståndet
thess förinnan honom therifrån ej eller utesluta; men som
icke thess mindre emot all förmodan Ståndet sedermera erfarit,
thet Secrete Utskottet uppå förbemälte personers af
Borgerskapet giorde ansökning och i anledning af merberörde
Magistrats ther ingifne Extracto Protocolli ej allenast samma
mål i går uptagit, utan ock Plomgren ifrån thes säte i Secrete
Utskottet utestängt, hvilket alt Borgareståndet berättar sig så
mycket mindre kunnat af Secrete Utskottet förvänta, som
Riksens Ständer sielfva aldrig velat sig uti hvars annars
oeconomiske författningar angående sina ledamöters antingen
godkiännande eller ogillande inblanda, mindre utur Deputationerne
eller Secrete Utskottet förskiuta någon, som thertil af
sit egit Stånd blifvit förordnad och godkiänd, med mindre han
om något begångit brott lagligen blifvit öfvertygad; ty förmodar
Borgareståndet, thet the öfrige respective Stånden, i
kraft af samtelige Ständernes hvarannan inbördes gifne försäkring,
icke lära tillåta, at et med them lika maktägande
Stånd på et så eftertänkeligit sätt må af Secrete Utskottet
bemötas, hvartil ej eller then aldraminsta anledning gifves af
instruction för Secrete Utskottet, utan at the fast mera et
slikt förfarande eftertryckeligen förehålla sina i Secrete Utskottet
varande ledamöter, på thet sådant hädanefter må kunna
förekommas. För öfrigt berättar Ståndet sig för ingen del
kunna begifva sig therifrån, at Handelsmannen Plomgren bör
ej mindre uti Secrete Utskottet än uti sielfva Ståndet bibehållas,
så länge han ej lagligen blifvit bunden til någon för
-
308 (Juli 22.) Bonde-st:s Besvär. Durietz.
seelse; viljandes Ståndet, sedan thet af inkomne actis närmare
giordt sig underrättadt om alla the steg, som en del af Borgerskapet
i thetta mål tagit, hvilka redan til någon del befunnits
olaglige, tå vidare theraf meddela the andre Stånden behörig
part jemte sit utlåtande.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning;
Afträdde Deputation.
Continuerades med Bondeståndets Besvär och uplästes 24 §,
angående at 1681 års taxa om Prästerskapets upbörd i gemen
en gäng om året må upläsas;
Hvilken § bifölls;
Hvarefter R. o. A. skildes åt aldenstund kl. redan valet
slagen.
Den 27 Julii 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 23 Feb. ifrån sid 483 til sid.
488, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Durietz begiärte at des Memorial måtte upläsas.
Hr Landtm, förestälte, at här vore långt angelägnare
saker, som legat oafgiorde på bordet hela 6 a 7 månader och
hvilka således borde föregå innan Hr Durietz Memorial kan
företagas, som innehåller privat klagomål.
Men som någre af R. o. A. understödde Hr Durietz begiäran,
at Memorialet måtte upläsas;
Så upläste Hr Durietz sielf detta Memorial, hvaruti han
beklagar sig öfver någon hård medfart och skymf, som honom
i Finland skal blifvit tilfogad, den tid han som underofficerare
vid Östgötha infanterie-regemente varit engagerad, i det han
skall först blifvit af dåvarande Majoren vid samma regemente,
nu mera Öfvers te-Lieutenant en Lilliehök hemma hos honom
i hans logement i Fredrichshamn med hugg och slag illa handterad
och medfaren, och sedermera efter framlidne Öfversten
Wrangels befallning för et litet begångit förseende blifvit med
handklofvar förd för pålen, hvarföre han varit nödsakad at
ifrån regementet taga afskied; och emedan han uppå sine hos
Durietz’s memorial.
309
dåvarande Generalen en chef Gref Lewenhaupt häröfver andragne
besvär ej haft at hugna sig af något utslag til sin
uprättelse, K. Maj:t icke eller velat i nåder antaga den besvärsskrift,
sorn Hr Durietz i detta mål til K. Krigs-Expeditionen
insinuerat; så anhåller Hr Durietz, det ville R. o. A. taga
honom i gunstig vård och beskydd och i anseende til en slik
liden skymf förhielpa honom til et favorabelt utslag samt
hugna honom med någon reconvention.
Frih. Cronhiort sade, at Hr Durietz klagomål låter ganska
hårdt; men R. o. A. lärer här på Riddarhuset intet kunna
undersöka derom, utan är bäst at häröfver begiäres laga ransakning
och dom.
Frih. Coijet instämde härmed och tykte det vara ganska
hårdt, at en Adelsman så skola procedera med en annan Adelsman,
ty på det sättet skulle ingen vilja lemna sine barn til
krigstiensten, utan något hvar derifrån afskräckas; varandes
likväl uti Krigs-Articlarne sådant förbudit, och hade jemväl
i Konung Carl den XII:tes tid ingen understådt sig at slå en
soldat med kiäpp.
Hr Eric Gust. Boije begiärte, at denna saken måtte upskiutas
til dess Hr Lilliehök kommo tilstädes, så at man finge
höra hans förklaring.
Hr Ruthenschöld förestälte, at R. o. A. hvarken kunde
eller borde befatta sig vidare med denna saken, än at remittera
den til sit rätta forum at där uptagas, skiärskådas och afdömas.
Frih. Hind. Wrede förklarade, det han intet vore deremot,
at Hr Lilliehök måtte höras, men R. o. A. tilhörde at
i anledning af hvad som skiedt nu taga sådane mått för framtiden,
at deras barn intet måtte fängslas med handklöfvor och
blifva förde af profosser.
Hr Ehrenhielm påstod, at Memorialet måtte blifva liggande
på bordet och Hr Lilliehök häröfver varda hörd. Hvad
sielfva saken eljest anginge, så kunde väl tyckas vara hårdt
det, som skiedt med Hr Durietz; men om R. o. A. låta saken
gå til Krigs-Rätten at behörigen undersökas, lärer man få se
at Hr Durietz sielf varit skulden härtil, hvilket han så mycket
mer hade sig bekant, som han den tiden varit Auditeur vid
samma regemente som Durietz städt. Hr Ehrenhielm bad fördenskul,
at R. o. A. intet måtte uppehålla sig härmed utan
remittera saken ifrån sig til sit rätta forum, hälst om R. o. A.
310 (Juli 27.) Lewenhaupts sak.
skulle här på Riddarhuset vilja uptaga sådane mål, skulle
Ständerne få sittia här hela året omkring, och på den händelsen
mera agera en Under-rätt än Ständer.
Atskillige andre af R. o. A. understödde detta, och lemnades
altså Hr Durietz Memorial på bordet.
Hr Landtm, anmälte, at Gref C. E. Lewenhaupt ingifvit
et Memorial om förskoning för des fader, hvilket Hr Landtm,
ej velat emottaga innan han fådt höra om R. o. A. vilja tillåta
at det får upläsas.
R. o. A. beviljade, at samina Memorial får upläsas;
Hvaruppå Gref Lewenhaupt trädde inom skranket och
sielf upläste sit Memorial, hvaruti han utbeder sig Riksens
Ständers benägna tilstånd at uti den bedröfveliga situation han
med sina syskon nu finner sig stadd, få in i sidsta stunden
söka hielp och förskoning för sin fader; anhållandes, at som
grunden til de förseelser hans fader tilvitas, icke skal bestå
uti förräderi, det täktes Riksens Ständer i anseende härtil låta
sig bevekas til barmhertighet och medlidande samt förskona
hans fader för det hårda dödsstraffet på något sätt, hvilket
han öfverlemnar til Riksens Ständers gunstige ompröfvande.
Enär Memorialet var upläst, sade vidare Gref Lewenhaupt
med tårar i ögonen: Gunstige Herrar, jag beder för
Guds skuld, at I viljen förunna min fader at få behålla lifvet.
Jag skal deremot giöra alt hvad min skyldighet fordrar och
behålla uti et vördsamt minne samt med lifs och blods förspillan
för fäderneslandet vinlägga mig om at förtiäna mig den
grace mig och mina bedröfvade syskon härutinnan vederfares.
Gref Lewenhaupt afträdde.
Derpå framgaf Frih. Kurk et Memoria], som var underskrifva
af Ofver- så väl som Under-officerare vid Södermanlands
infanterie-regemente, hvarutinnan äfven sökes förskoning
för Lewenhaupt.
Men som Frih. Kurk blef förehållit, at detta vore stridande
emot 16 § i Riksdagsordningen, och kunde derföre icke
emottagas i anseende til de många underskrifter, som härunder
voro samlade;
Så återtog Frih. Kurk detta Memorial at omskrifvas, och
lofvade at efter en stund det åter ingifva med sin underskrift
allena.
I anseende til desse Memorialer, som således ingofvos,
anmältes och uplästes Expeditions-Deputations Extractum
Lewenhaupt^ sak.
311
Protocolli af den 14 Julii, hvarmedelst Riksens Ständers
fattade slut, det inga Memorialer, ansökningar eller skrifter,
som ej gådt igenom Urskillnings-Deputation, måge företagas
och Riksdagen dymedelst vidare utdragas, blifver hos samtelige
Stånden til deras kundskap och efterrättelse anmält.
Men icke des mindre tilstaddes Frih. Sten Coijet at få
upläsa et sit Memorial, hvaruti lian åberopar sig sit til Protocollet
giorde yttrande, vid det tilfället, då Riksens Ständers
Commissions dom öfver Generalen Gref Lervenhaupt hos R. o.
A. gillades, nemligen at som honom feltes nödig uplysning af
acterne, så vore han nögd at ingen del äga uti den saken.
Men som nu hos R. o. A. upkommit den fråga, huruvida man
i stället för döma må kunna visa nåd; så anförer Frih. Coijet
åtskillige skiäl och omständigheter både af äldre och senare
tiders historier och exempel, i anseende til hvilka han tykt
rikets både heder och upkomst nu mera fordra, det dödsstraffet
måtte uti et lindrigare förvandlas, hälst han förmenar, det i
annan händelse skulle föga mindre än för en grymhet kunna
anses at med döden straffa en General, som i det honom anförtrodde
högsta befälilet misslyckats, och någon främmande
förfaren General, som angelägenheten en gång torde fordra at
i riket inkalla, skulle näppeligen finnas, som sig vågade en
svensk armée at commendera, enär General-Lieutenanten Buddenbrocks
och Generalen Lewenhaupts öde bestyrkte den omtanka,
som man til äfventyrs hade redan om vår skarphet fattat.
Enär Memorialet var til slut, uprepade vidare Frih. Coijet
hvad som handt med General Seckendorff och flere andre
exempel; tilläggandes, at ehuru mycken vänskap han hade för
Lewenhaupt, skulle han dock aldrig taga hans partie, om han
hade på något sätt tremperat i förräderi emot riket; men som
han kiände hans sinnelag och yore nogsamt försäkrad, at han
det intet giordt, ehvad fel honom eljest kunna tilräkuas; så bad
han, at R. o. A. ännu ville betänka sig och om möijeligit vore
skona honom. De voro intet betiente med någre droppar blod
och menigheten stöde ej eller derigenom at försonas; hvarå icke
så ville han nu til slut och til at befria sig ifrån blodskulder,
hafva förklarat til Protocollet, det han tager ingen del härutinnan;
lägger ock det dertil, at om han än skulle dö derpå,
säger han, at det är oskyldigt blod som nu utgiutes.
Frih. Kurck återkom nu och ingaf sit Memorial, deruti han
väl erkänner för detta Generalen Lewenhaupt vara rätteligen
312 (Juli 27.) Lewenhaupt® sak.
dömd, men anhåller dock för det medlidande han med honom
häfver, i anseende til hans gamla hederliga svenska familia,
det måtte bemelte Gref Lewenhaupt med lifvet benådas och
i stället undergå hvad Riksens Ständer täckas honom pålägga.
Frih. Hind. Wrede: Gunstige Herrar! Jag har satt mig
i sinnet at intet mer tala i denna saken, sedan den en gång
blef afgiord och jag reserverat mig til Protocollet, det jag ingen
del vil taga derutinnan. Men jag vil nu endast hemställa til
R. o. Arns ädelmodiga sinnelag, om icke, sedan Riksens Ständer
dömt efter strängaste lagen, nu kunde tagas i öfvervägande
huruvida omständigheterne kunna föranlåta oss at exercera jus
agratiandi och skona honom.
Gref Axel Rutger Sparre förmente, at R. o. A. så mycket
mera lära kunna skona Gref Lewenhaupt, som de vid sidsta
Riksdag til lifvet skönt en den der blef funnen i uppenbart
förräderi och å färsk gierning deruti grepen.
Flere andre instämde härmed.
Frih. Cronhiort: Som jag finner, at en stor del af R. o. A.
visa sig härutinnan benägne, så hemställer jag om icke en
Deputation kunde afgå til de andre Stånden och anmäla, at
Gref Lewenhaupt genom inlagt Memorial sökt förskoning för
sin fader, men at R. o. A., ehuru de hos honom intet funnit
något förräderi, likväl intet velat utlåta sig innan de andre
Stånden först yttrat sig härom.
Frih. Stiernstedt med många flere af R. o. A. tykte at
detta så mycket snarare kunde skie, som de andre Stånden
merendels vid alla tilfällen tagit sig sine ledamöter an.
Hr Landtm, giorde altså följande proposition, at en Deputation
går til de andre Stånden och berättar at unga Gref
Lewenhaupt inkommit med en böneskrift, hvaruti han på bevekeligaste
sätt anhållit, at des fader måtte förskonas för dödsstraffet;
men at ehuru R. o. A. för sin del varit dertil benägne,
eftersom han ej är öfvertygad at hafva begådt något förräderi,
så har dock R. o. A. ej velat sig häröfver utlåta, innan R.
o. A. först får höra hvad de andre Stånden behaga sig yttra.
Sedan Hr Landtm, å nyo uprepat föregående proposition,
giorde Hr Landtm, frågan om den af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Hr Ehrenhielm: Gunstige Herrar! Saken är redan afgiord
och vi hafva efter mycken ventilation gillat och stadfäst
Riksens Ständers Commissions dom. Icke dess mindre giöres
Lewenhaupts sak.
313
den ena proposition efter den andra och sökes på alt sätt til
at ändra och uphäfva vårt förra beslut. Hvad i Herrans namn
tiänar sådant til? Het bör ju förblifva vid det, som en gång är
afgiordt och besiutit. Jag säger för min del och förklarar härmed,
det jag oryggeligen förblifver vid Commissionens dom och
lemnar på deras ansvar, som där sutit, huru de dömt. Viljen
I rifva up saken och ändra vårt förra beslut samt åter på nytt
sättia landet i oro och ådraga oss menighetens hat, så påstår
jag, at våra reservationer deremot måtte tryckas, så at landet
måtte få se hvem, som är skulden harti]. Och i fall vi ej
annars kunna komma härifrån, utan det ännu vidare skulle
begiäras propositioner om Lewenhaupts förskoning, så begiär
jag, at den proposition aldraförst giöres, om icke Hr Ehrenmalms
reservation med allas våra namn, som densamma underskrifvit,
måtte blifva trykt och allmänneligen kundgiord.
Frih. Cron hi ort: Jag beklagar, at jag så väl förra
gången som nu hördt talas om reservationers tryckande. Til
hvad ända sådant påstås, vet jag ej, om icke til at uppenbarligen
och öfver hela riket visa den skiljaktighet, som är oss
emellan och at derigenom öka den i landsorterne upkomne och
påbegynte rebellion. Jag är intet rädd för min mening, men
jag önskar, at sådane propositioner, som lända til oenighet,
måtte hos oss blifva kastade under bordet.
Häröfver upkom något sorl ibland R. o. A., som dock
straxt igenom Hr Landtmarskalkens föreställning blef stillat.
Hr Ruthenschöld föreslog, at Gref L,ewenhaupts Memorial
simplement kunde remitteras til de andre Stånden med
en sådan påskrift, som på fru Buddenbroks, nemligen at R. o.
A. förvänta deröfver de andre Ståndens utlåtelser och vil sedermera
sig derom yttra.
Men dertil ropades också Nej af många af R. o. A.;
Och begiärtes votering.
Frih. Cronhiort utlät sig, det han ej kunde finna hvarföre
någon ville så högeligen opponera sig här emot och påstå
votering, aldenstund saken ändå ankommer på de andre Ståndens
decision.
o
Atskillige andre af R. o. A. önskade jemväl, at man kunde
undfly votering i detta mål och höllö före, at Gref Lewenhaupts
Memorial, på sätt som Hr Ruthenschöld föreslagit, simplicitetkunde
remitteras til de andre Stånden.
314 (Juli 27.) Lewenhaupt» sak. Riksdagens
Deremot förmärktes en stor del af R. o. A. vara för Hr
Landtmins första proposition, allenast de orden om förräderi
slötes ut.
I anledning häraf och til at närmare förena meningarne
upsatte Hr Landtm, följande project til resolution, hvilket för
R. o. A. uplästes:
Hos R. o. A. är unga Gref Lewenhaupt inkommen med
böneskrift för des fader, hvilken hos R. o. A. blifvit upläst,
och ehvad böijelse i detta fall hos R. o. A. skulle finnas, så
vilja dock R. o. A. suspendera deras utlåtelse til dess de fått
inhämta de andre Ståndens yttrande och tankar härom.
Sedan Hr Landtm, ännu en gång upläst denna resolution;
Frågade Hr Landtm, om den af R. o. A. bifalles;
Men dertil svarades åter igen med Ja och Nej af R. o. A.
Omsider blef dock efter vidare discourerande, och i anledning
af de påminnelser, som giordes at ordet böijelse måtte
gå ut, följande Extractum Protocolli härom upsatt och af R.
o. A. gillat.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 27 Julii
1743.
S. D. Uplästes hos R. o. A. en af den unga Gref Lewenhaupt
ingifven böneskrift för des fader, hvilken R. o. A. ej
utan rörelse afhördt, dock vilja R. o. A. suspendera deras utlåtelse
här öfver, til dess de fädt inhämta de öfrige respective
Ståndens yttrande. Ut supra.
Och utnämdes en Deputation af 12 personer, som härmed
afgick til de andre Stånden; Frih. Carl Hindr. Wrangel förde
ordet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Pehrsson ifrån
Tuna förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at sedan
denne Riksdag nu emot allas förmodan kommit at dragas så
långt ut på tiden, har Bondeståndet varit omtänkt huru den
snart skulle kunna slutas och til hvad tid sådant skie måtte,
hvarom Bondeståndet upsatt et Extractum Protocolli af innevarande
dato, som nu framgafs och på begiäran uplästes; hemställandes
Bondeståndet derutinnan, om icke til befordrande af
Riksdagens skyndesamma slut Riksens Ständers Deputationer
måge antydas at skyndesamligen företaga de til deras utarbetande
remitterade mål, samt at en viss termin måtte fastställas,
innom hvilken samma mål til plena böra vara ingifne,
påskyndande. Finske officerarne.
315
hvartil Bondeståndet förmenar, at den 8 i nästkommande månad
lärer med säkerhet kunna utsättias; innom hvilken termin
vederbörande Collegier, dit vissa Riksdagsärender blifvit remitterade,
äfven kunde antydas at med deras infordrade Betänkanden
inkomma, hvarefter en viss och säker termin til Riksdagens
slutande ock kunde af Riksens Ständer gemensamt utsättas.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. lära ej mindre än
Bondeståndet önska, at denne långvarige och för dem kostsamma
Riksdagen måtte ju förr dess häldre kunna slutas, sa
snart de angelägnaste och riksvårdande ärender blifvit afgiorde.
Hr Landtm, bad i öfrigit förmäla R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Uplästes Hr Joli. Hastfehrs Memorial, hvaruti han förmäler,
at sedan Riksens Ständers underdånige skrifvelser til
H. K. Majit, angående de Finske officerarnes fulla löns utbekommande
för år 1742, med mera, blifvit til K. Krigs- och
Cammar-Collegiernes värkställande utfärdat, skola bemälte Collegier
thervid velat giöra en sådan uttydning, at så vida Riksens
Ständer uti theras underdånige skrifvelse icke skola med
uttryckelige ord nämt, det desse officerare borde för år 1742
undfå både fördels- och hästehemmans-räntorne til godo, så skal
icke eller mera uti uträkningarne kunna Finske officerarne bestås
än allenast lönen af fördels-hemmanen, och at således
hästehemmans-räntorne icke kunde dem godtgiöras. Men emedan
igenom en sådan uträkning Finske officerarne af dragone-regimenterne,
hvilka år 1742 uti fält giordt värkelig tienst både
för fördels- och hästehemmans-räntorne, skulle alt för mycket
komma at lida och stadna i mistning nästan af halfva sin lön,
som ock icke någonsin lärer varit Riksens Ständers mening,
eller af deras generelle resolution med något ord kan inhämtas;
så anhåller Hr Hastfehr thet täcktes Riksens Ständer än ytterligare
högrättvisligen så förordna och förklara til vederbörandes
efterrättelse, at alt hvad indelnings-värket och sielfva staten
medgifver må utan förbehåld eller räntesorternes separerande
blifva de Finske dragone-officerarne uti uträkningarne godtgiordt,
jemte resterande fält-tractamente med mera för år 1742,
och at de såsom cavallerie-officerare på värfvad fot måge sedermera,
til dess landet varder restitueradt, blifva aflönte.
Hr Böhn tykte det vara billigt, at de Finske officerarne
niuta deras fulla lön för 1742 men intet längre, efter vi nu
fådt fred, så at de kunna gå hem.
316 (Juli 27.) Durietz. Listor å Deputerade.
R. o. A. beviljade at de ifrån Finland hitkomne officerare
niuta deras fulla lön för år 1742, så at fördels- och hästhemnmns-räntorne
härunder inbegripas.
Och upsattes altså följande Resolution, hvilken, sedan den
för R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på Hr Hastfehrs
Memorial:
Resolution: Sorn Riksens Ständer redan funnit skiäligt,
at de ifrån Finland hitkomne officerare böra niuta fulla 1742
års indelte lön, hvar efter sin stat; så följer också deraf, at
fördels- och hästehennnans-räntorne komma at beräknas officerarne
af de Finske dragoneregementerne.
Hr Nils Lilliehök, som nu var upkommen, sade det
han fädt höra, at en för detta varande Under-officerare vid
Östgötha regemente vid namn Durietz har hos R. o. A. sig
besvärat öfver någon hård medfart, som Hr Lilliehök honom
skal hafva tilfogat. Och ehuruväl han snart kunde för R. o.
A. å daga lägga hans ofog, så ville han dock nu intet uppehålla
R. o. A. härmed eller vidare gå in i saken, utan begiärte,
at den måtte remitteras til sit rätta forum, förbehållande
sig, när saken blifver afslutad, at få behörig och tilräckelig
reconvention på Durietz för det han honom så illa hos R. o.
A. traducerat.
R. o. A. funno altså för godt, at Hr Durietz besvär remitteras
til vederbörligit forum.
Hr Hårleman holt före, at denna saken på något annat
sätt torde afgiöras och Hr Durietz Memorial icke skickas til
de andre Stånden, eftersom det vore tort för R. o. A., at en
Adelsman fädt. kiäppslängar och blifvit förd med handklöfvor.
Men R. o. A. förblefvo vid resolutionen.
Uplästes listan på de af Electorerne valde ledamöter til
statens reglerande för H. K. Höghet, samt på hvad sätt H.
K. Höghet kommer at bivista rådslagen med mera.
Vidare uplästes listan på de valde ledamöter at utarbeta
huru regeringen måtte sättias i den drift, som rikets styrelse
och undersåtarnes välfärd kräfver.
Gref H. Gyllenborg påminte, at denna sidsta Deputation
intet måtte börja med sit arbete innan man får höra huru
vida de andre Stånden gifva deras samtycke och bifall til
sielfva saken.
Deputation, som varit hos de andre Stånden med R. o.
A:ns Extractum Protocolli och unga Gref Lewenhaupts böne
-
Om beskickningen till tronföljaren.
317
skrift 0111 förskoning för des fader, återkom nu; och berättade
Frih.
Carl Hindr. Wrangel, at de andre Stånden med
första lofvat yttra sig häröfver.
Hr Landtm, anmälte det Högh R. o. Arns Extractum Protocolli
af den 22 hujus nu vore tilbaka kommit ifrån de andre
Stånden, hvarutinnan R. o. A. i anseende til den ändring Secrete
Utskottet giordt med Hans Excellence Riks-Rådet Baron
Rosen, som varit nämd at resa öfver til H. K. Höghet, hegiärt
at Råds-Protocollet tillika med Secrete Utskottets utlåtelse
denne saken angående måtte infordras;
Ofver hvilket mål Präste- och Bondestånden sig således
yttrat, at de önskat, at H. Majit utan tidsens upskof i nåder
värkställer denna beskickning;
Men Borgareståndet hade simpliciter bifallit R. o. Arns
begiäran.
Frih. Cronhiort holt före, at det intet vore någon contradiction
uti Präste- och Bondeståndens utlåtelser emot R. o.
Arns begiäran, och dy kunde R. o. A. nu uphämta RådsProtocollet
och befalla Secrete Utskottet at inkomma med sin
förklaring.
Gref H. Gyllenborg sade sig vilja bifalla Prästeståndets
utlåtelse med den tilläggning, at H. Majit afgiör denna saken
med Råds råde, utan reflexion på hvad som ifrån Secrete Utskottet
inkommit.
Frih. Sten Bielke utlät sig, at det vore en sak, hvilken
ofehlbart tilhörde H. Majit och Rådet at utnämna dem, som
komma at fara öfver och hämta hit H. K. Höghet; och borde
fördenskul det stå fast, som en gång giordt är; men R. o. A.
kunde ändå lika fult giöra sig underrättade, hvad som är passerat
denne saken angående.
Hr Landtm, förestälte huru som de tvänne Stånden ingalunda
kunna säijas hafva bifallit R. o. Arns begiäran at få
np Råds-Protocollet och Secrete Utskottets förklaring.
Atskillige af R. o. A. förmente, at de andre Stånden intet
kunna föreka detta och påstodo enständigt, at Råds-Protocollet
måtte hämtas hit up.
Frih. Sten Bielke tykte det vara så mycket angelägnare
at R. o. A. blifva fulkomligen underrättade om beskaffenheten
häraf, som det förra gången blifvit sagt, at Secrete Utskottet
i detta mål handlat emot sin instruction.
318 (Juli 27.)
Sekreta Utskottet och
I anledning häraf utlät sig Hr Eric Gust. Boije, det
han också fädt höra, at förra pleni-dagen här på Riddarhuset
blifvit sagt, at Secrete Utskottet i detta mål öfverträdt sin
instruction, hvilket ej annars kunde än på det högsta förtryta
honom och de andre Secrete Utskottets ledamöter. Han hade
nu förmodat, at sedan successions-qusestion och freden blifvit
afgiord, skulle en hvar arbetat på enighet och sökt at återbringa
förtroende och kiärlek oss emellan. Icke dess mindre
måste han beklaga, at sådant intet skier, utan här giöres i det
stället hvarjehanda propositioner och fälles den ena utlåtelsen
efter den andra, at Secrete Utskottet handlat emot bättre vett
och öfverträdt sin instruction. Sådane och flere insimulationer
äro ganska svåre at tåla, när man i alla mål vet sig hafva
fullgiordt sin skyldighet efter ed och samvete, och fördenskul
utbad han sig, at R. o. A. ville taga honom och de öfrige Secrete
Utskottets ledamöter i sit hägn och beskydd och befalla
Secrete raren at uhr Protocollet extrahera alt det, som på dylikt
sätt rörer Secrete Utskottet, på det Secrete Utskottet måtte
få tilfälle at jemte sin förklaring inkomma med påstående emot
dem, som sig på detta sättet förgådt. I annor händelse, och
där R. o. A. sådant ej ville tilstädia, blefve han nödsakad at
afsäija sig til at längre vara qvar i Secrete Utskottet, efter
han ej behöfde sittia och taga emot flere skottkolfvar.
Gref H. Gyllenborg: Jag har intet dömt Secrete Ut
skottet
eller gådt så vida, at jag sagt det de öfverträdt sin
instruction; jag håller ock intet med at det af någon annan
skal säijas, men det kommer an på den idée hvar och en gior
sig om saken, och huru instruction derefter lämpas; ty jag har
til exempel begripit Secrete Utskottets instruction så, at alla
saker, som intet för rikets säkerhet skull böra hållas tyste,
de höra til samtelige plena. Huru nu Secrete Utskottet kommit
at draga denne saken til sig eller hvad anledning Secrete
Utskottet haft at giöra någon ändring med dem, som af H.
Maj:t varit nämde til beskickningen, det vet jag intet, utan
åstundar at derom blifva underrättad, efter det är en sak, som
tyckes höra til regeringen och hvarvid ingen hemlighet är.
Hr Eric Gust. Boije sade sig intet vara emot at R. o.
A. underrättar sig om sakens rätta sammanhang; men hvarpå
han talade, är at Secrete Utskottet intet måtte taxeras så fritt
och säijas hafva handlat emot deras instruction, innan man
derom fädt tilräckelig kundskap.
beskickningen till tronföljaren.
319
Gref H. Gyllenborg: Igenom det olika begrep, som jag
nyss sade, at hvar och en kan giöra sig om instruction, kan en
Adelsman här på Riddarhuset fritt säga, at Secrete Utskottet
befattat sig med et mål, som efter deras instruction intet hörer
dem til. Det är ock icke första gången, gunstige Herrar, som
vi hafva oss bekant at sådant skiedt. Så väl Secrete Utskottet
som Riksens Ständer sielfve hafva tid efter annan dragit allehanda
saker under sig, som värkeligen hördt regeringen til; och
sannerligen, om vi intet förekomma detta, om någonsin annat än
oreda och villervalla deraf kan följa. Efter första inrättningen af
regeringen tilhörer det Riksens Ständer at sluta krig och fred,
reglera contributionen samt tilse huru Regeringsformen, Försäkringen
och Riksens Fundamental-lag blifvit efterlefvade; men
med inga andra mål böra Stäuderne befatta sig, utan lemna dem
til Konungen och Rådet. Låtom oss då nu i anledning häraf,
gunstige Herrar, giöra en påminnelse hos de andre Stånden,
och jemväl fastställa hos oss sielfve, at vi intet draga andra
saker til oss än de, som oss tillröra, och at inga private mål i
något Stånd uptagas, som på annat ställe kunna ändras och
rättas. Låtom oss derjemte bedja H. Majit intet skiuta ifrån
sig andra saker än de, som Ständerne rätteligen tilkomma; och
til en begynnelse af alt detta, så låtom oss nu lemna den omtalte
saken til H. Maj:ts nådige afgiörande, så at beskickningen
ofördröijeligen må värkställas, utan afseende på hvad
som förut passerat.
Frih. Coijet begiärte at tilläggas måtte, det ingen minut
försummas at få H. K. Höghet hit in i riket.
Hr Landtm, giorde altså frågan om R. o. A. behaga lemna
saken til II. Maj:ts nådigste afgiörande med Råds råde, så at
beskickningen ofördröijeligen må verkställas utan afseende på
hvad som förut passerat;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Och påstodo åtskillige af R. o. A. at detta simplement
måtte lemnäs til H. Majits och Rådets afgiörande, och de
orden »utan afseende på hvad som förut passerat» lemnäs ut.
I anledning häraf upsatte Hr Landtm, följande proposition:
Som Riksens Ständer lemnat til H. Majit at värkställa
denne beskickning, så ankommer den ock nu endast på II.
Majits och Rådets sluteliga afgiörande; och instämmer R. o. A.
aldeles med de öfrige respective Stånden, at beskickningen med
al möijelig skyndesamhet må komma at för sig gå.
320 (Juli 27.) Lewenhaupt. Springer. Plomgren.
Sedan Hr Landtm, detta upläst, frågade Hr Landtm.
0111 det af R. o. A. bifalles;
Men R. o. A. svarade äfven bärtil med Ja och Nej.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Joseph Hansson ifrån
Elfsborgs län förde ordet oell, näst aflagd hälsning, berättade
at Bondeståndet i anledning af R. o. A:ns til dem giorde beskickning,
åter förehaft Lewenhaupts sak, men finnér aldeles
inga skiäl til at i någor måtto med honom leuterera, utan
förblifver Bondeståndet oryggeligen vid sit en gång fattade beslut
och lemnade bifall til Commissionens dom, hvilket Bondeståndet
altså ej velat underlåta at gifva Högh R. o. A. tilkiänna.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Straxt derefter anmältes och emottogs en Deputation ifrån
Borgareståndet af 12 personer, hvilken öfverlemnade et Ståndets
E.xtractum Protocolli af innevarande dato, som på begiäran
uplästes och angick thet emellan Handelsmannen Springer
och med honom en del af Borgerskapet i Stockholm å ena
sidan, samt Handelsmannen och Riksdags-Fullmäktigen Thomas
Plomgren å andra sidan upkomne mål, berörande then senares
entledigande ifrån des fullmäktigskap vid Riksdagen; hvaröfver
Borgareståndet äfven för detta genom Extractum Protocolli af
den 22 hujus sig utlåtit; vid hvilket mål, emedan som Borgareståndet
efter inhämtad närmare underrättelse af de i denne sak
hos Magistraten håldne Protocoller och flere iukomne handlingar
befunnit thet Handelsmannen Springers och Borgerskapets härutinnan
tagne steg emot Plomgren, med thet som härvid föreluppit,
är af en så eftertänkelig beskaffenhet, at thet på et
ganska nära sätt skal röra dels then af K. Maj:t på Riksens
Ständers tilstyrkande faststälte grund til Riksdags-Fullmäktiges
väljande här i staden, dels ock Riksens Ständers giöromål
uti freds- och successions-verket, til hvilket alt Borgareståndet
anledning och bevis tagit så väl af Magistratens i
Stockholm utfärdade Extractum Protocolli af den 18 Junii och
den 13 i denne månad, som ock af Springers til Protocollet
inför Magistraten giorde yttrande; så har Borgareståndet hållit
före, at alt thetta och isynnerhet thet, som angår Riksens Ständer
uti freds- och successions-verket, förtienar samtelige Riksens
Ständers upmärksamhet och åtgiörande, och at fördenskull
Springer. Beskickningen till tronföljaren. 321
inerbemälte Springer, tillika med en eller annan af des medhållare,
hvilka vederbörande actor kunde i anledning af Protocollerne
finna sig befogad at tiltala, bör nu genast ställas
under laga ransakning och tiltahl, hvarom underdånigt bref
til H. K. Maj:t kunde afgå.
Vidare berättades af Borgareståndets Deputation, at Ståndet
giordt et med Bondeståndet och utsatt termin til den 8
nästkommande Augusti för alla Deputationer at uphöra med
deras arbete, undantagandes för Manufactur- och HandelsDeputation
samt den til hushåldningens reglerande i Finland
förordnade Deputation; hafvandes Borgareståndet derjemte utsatt
den 20 i nästkommande månad til Riksdagens slut.
Hr Landtm, tackade för communication häraf och bad
förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Borgareståndets Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, bifölls äfven af R. o. A., at
alla Deputationer med deras arbete kommer at uphöra til den
8 nästkommande Augusti, undantagandes Manufactur- och
Handels-Deputation samt den til hushåldningens reglerande i
Finland förordnade Deputation.
Sedan reassumerades den förra discoursen, och utlät sig
Hr Ramsay, at det vore tort för Hans Excellence RiksRådet
Rosen om någon ändring skulle, skie, så at han intet
komino at fara emot H. K. Höghet.
Hr Hårleman förestälte hurusom man intet giorde Hans
Excellence Riks-Rädet Baron Rosen någon tienst dermed, at
man nämde honom här på Ridderhuset, utan borde man snarare
helt och hållit ignorera hvem, som varit ärnad at resa öfver
til H. K. Höghet, så vida de andre Stånden afslagit oss nödig
uplysning härutinnan.
Hr Klingsporre holt äfven före, at man intet borde
nämna Riks-Rädet Rosen sa länge man är okunnig om förloppet
och sammanhanget af denne saken.
Frih. Sten Bielke: Innan R. o. A. kunna säija antingen
Riks-Rådet Rosen eller någon annan skal fara å stad, böra
R. o. A. veta hvilka, som dertil varit nämde och utsedde af
pluraliteten i Rådet. Til den ändan kan Råds-Protocollet, om
R. o. A. så behagar, hämtas up, allenast det skier med det
förbehåld, at det ändå förblifver vid den, som pluraliteten af
Rådet nämdt.
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II.
21
322 (Juli 27.) Om beskickningen
Gref H. Gyllenborg förnyade sit förra project, at saken
lemnäs til H. Maj:ts och Rådets afgiörande, utan afseende på
hvad som förut är passerat.
Hr Adlerbeth: Som här förut blivit sagt, at vi intet
böra melera oss med det, som regeringen tilhörer, så är bäst
vi lemna denna saken helt och hållit til H. Maj:ts nådige afgiörande
och intet gå vidare härutinnan; ty om vi skulle lägga
det dertil, at sådant bör skie utan afseende på det, som redan
är passerat, så böra vi först cognoscera om det samma är rätt
eller galit giordt.
Frih. Cronhiort: Gunstige Herrar. Vi hafva hördt, at
ändringen skiedt uti Secrete Utskottet och altså är nödigt at
vi lemna til H. Majit at fullfölja det, som först varit beslutit,
på det, at hvad som sedermera händt, ej måtte ligga H. Majit
i vägen.
Hr Fredenstierna beklagade, at R. o. A. så länge skola
uppehålla sig med denne saken och tiden så fruktlöst förnötas.
Det vore aldeles ovanligit, at öfverdomaren någonsin upphäfver
eller ändrar hvad underdomaren giordt innan han cognoscerat
saken. Likaledes kunde ej eller R. o. A. med rätta ändra hvad
som skiedt, utan at hafva fullkomligit lius om alla vid saken
varande omständigheter; och fördenskul vore bäst at antingen
låta bero vid det, som giordt är, eller ock at simplieiter lemna
hela saken til H. Maj:ts och Rådets afgiörande.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed och begiärte, at
det måtte förblifva vid Hr Landtmilis sidsta proposition.
Deremot påstodo många andra af R. o. A. enständigt, at
det måtte förblifva vid den första, nemligen at saken lemnäs
til H. Maj:ts nådigste afgiörande med Råds råde, så at beskickningen
ofördröijeligen må värkställas utan afseende på
hvad som förut passerat.
Och som R. o. A. härom ej kunde förenas, så begiärtes
votering; då
Hr Ramsay utlät sig, det han bolle före, at Secrete Utskottets
ledamöter ej kunde få votera med i denna saken, efter
densamme anginge dem sielfve, så vida de gifvit anledning til den
giorde ändringen med H. Excellence Riks-Rådet Rosen, genom
det de sagt, at han vore omistelig i Utrednings-Commission.
Hr Thure Rudbeck förklarade, at som förutan de många
angelägne sysslor Utrednings-Commission eljest har, Riksens
Ständer nu jemväl beslutit, det Commission skal giöra redo
till tronföljaren.
323
och räkning för des förvaltning och förde disposition af medlen;
så ansåge han jemväl Riks-Rådet Baron Rosen vara omistelig
ifrån Utrednings-Commission, men derföre skulle ingen betaga
honom den rättighet han ägde at få votera uti denna saken;
icke eller kunde det på något sätt förnekas Secrete Utskottets
ledamöter.
Hr Ramsaij svarade, at Riks-Rådet Rosen derföre intet
kan säijas vara omistelig från Utrednings-Commission, eftersom
det intet tilkommer honom allena at giöra redo och räkning
för de af Utredningen disponerade medlen. För öfrigt
sade Hr Ramsaij å nyo: Som Secrete Utskottets giöromål nu
är in qusestione, så påstår jag, at Secrete Utskottets ledamöter
ej böra få votera med i denna saken, i fall R. o. A. skulle
komma til votering.
Hr Adlerbeth: Hvad Hr Ramsaij behagat anföra, at
Secrete Utskottets ledamöter ej böra få votera med i denna
saken, finner jag för min del vara aldeles stridande emot vår
Riksdagsordning; ty Secrete Utskottets ledamöter äga lika rättighet
med alla af R. o. Arns ledamöter at här på Ridderhuset
öfver hvart och et förekommande mål säija sin mening, och
ingen är i stånd at hindra oss derifrån.
Gref H. Gyllenborg: Förloppet af denne saken, gunstige
Herrar, är sådant: Sedan Riksens Ständer lemnat til II. Maj:t
at utnämna tvänne af Herrar Riksens Råd til at emottaga
II. K. Höghet, hafva de äldsta ursächtadt sig, men RiksRåden
Baron Löwen och Rosen, som derpå fölgt i ordningen,
hafva åtagit sig denne Commission; samma har åter blifvit
communicerat med Riksens Ständers Secrete Utskott, som giordt
den påminnelsen, at Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen
vore omistelig i Utrednings-Comission, hvilket på vist sätt ej
annorlunda kan anses än som en disgrace för honom. Nu som
Secrete Utskottet dymedelst gifvit anledning til det ombyte,
som skiedt med Hr Riks-Rådet Rosens person, så påstå en
del, at sådant måtte ändras och at det måtte förblifva vid det
som först var giordt; de taga det til grund, at sedan Riksens
Ständer en gång updragit H. Maj:t at sörja för värkställigheten
af denne beskickning, såsom en sak den där efter Regeringsformen
hörde H. Maj:t och Rådet ensamt til, hade Secrete
Utskottet intet mera bordt befatta sig härmed. Til at nu
komma härifrån och tillika ernå det påsyftade ändemålet, hemställer
jag R. o. A. om icke saken kunde på det sättet blifva
324 (Juli 27.) Beskickn. t. tronföljaren. Kronotionde.
hulpen, at Riksens Ständer förnya deras förra underdåniga
begiäran, at H. Maj:t med aldra första täktes draga nådig försorg
om värkställigheten af denne beskickning, utan at något,
ehvad det vara må, härvid hindrar H. Maj:ts fria utnämnande
med Råds råde.
Som härtil ropades Ja af många af R. o. A.;
Så upsattes härom et Extractum Protocolli til de andre
Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och, sedan det på et
och annat ställe något var jämkat, af R. o. A. gillades så
lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 27 Julii
1743.
Som Riksens Ständer af II. K. Majit i underdånighet begiärt,
det H. Maj:t i nåder ville utnämna tvänne af Riksens
Råd at emottaga H. K. Höghet, men denna beskickning ännu
icke kommit at försiggå, ehuru högsta angelägenheten fordrar
at dermed på alt sätt måtte skyndas; altså är R. o. Arns tanka,
det H. Maj:t i underdånighet må anmodas, at med aldra första
om värkställigheten häraf draga nödig försorg, utan at något,
ehvad det vara må, hindrar H. Maj:ts fria utnämnande med
Råds råde; hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
Härmed skildes R. o. A. för denne gången åt.
Den 29 Julii 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Uplästes Protocollet af den 8 Martil ifrån sid. 448 til
sid. 510, hvarvid inga påminnelser giordes.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Rådman Apiarius ifrån
Westervik förde ordet och, näst aflagd hälsning, öfvergaf et
Extractum Protocolli ifrån Borgareståndet af den 27 hujus,
som på begiäran uplästes och angick cronotiondens utgiörande
af städernes åkrar i Elfsborgs län Bolirås, Wennersborg, Ulricehamn
och Åmåhl, hvartil de genom Cammar-Revisionens
så väl som K. Maj:ts egen nådiga Resolution blifvit skyldige
Fönsterafgiften. Postfrihet. Springer. Plomgren. 325
förklarade. Och emedan förberörde Städers Riksdags-Fullmäktige
til ändrings erhållande härutinnan anhållit at hos
Riksens Ständer få ingifva de Privilegier, skiäl och bevis, som
för hvarje af desse städer är at förete, hvarom de i rättan tid
vid Riksdagens början ej kunnat giöra någon ansökning, emedan
saken då ännu berodde på K. Maj:ts nådige afgiörande, så har
Borgareståndet funnit skiäligt, at detta mål nu til Riksens
Ständers Cammar-Oeconomie-Deputation remittera samt detsamma
tillika til de öfrige Ståndens bifall recommendera.
Vidare öfvergaf Rådman Apiarius et annat Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 22 hujus, angående fönsterafgiften
uti städerne i riket och then svårighet, som thervid
skal möta en stor del fattige och mindre förmögne invånare,
som näppeligen kunna betala the ordinarie utskylderne; hvilken
omständighet Borgareståndet förmodat vid den under händer
varande utarbetningen lärer til samtelige städernes lindring och
befrielse i akt tagas, och besynnerligen hvad de Wäster-Norrländske
och Wästerbottniske städerne angår med någre flere i
norra och södra skiärgårdar belägne städer, med hvilka skal
vara en särskilt beskaffenhet, som et til Borgareståndet tlierom
insinuerat Memorial närmare vid handen gifver.
Likaledes öfvergafs Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 30 sidstledne April, angående påstfrihet för städernes
Magistrater vid publique handlingars och underrättelsers
öfversändande til K. Maj:ts och Riksens Collegier och höga
embetsman, hvilken postfrihet Borgareståndet för sin del funnit
skiälig; hållandes före det Secrete Utskottet måtte lemnäs
frihet at härom behörigen föranstalta.
Enär detta Extractum Protocolli var upläst recommenderade
Hr Rådman Apiarius förenämde trenne mål til et
skyndesamt afgiörande hos R. o. A.
Sluteligen aflemnades en förteckning, som visar det enligt
detta års taxeringslängd här i staden ej finnes så månge
Mästare af hvart och et Embete, som äro antecknade på den
för Christoffer Springer ingifne fullmakten hos Magistraten;
hvilken förteckning Hr Rådman Apiarius berättade, at Borgareståndet
velat communicera med Högh R. o. A., til at dermed
bestyrka hvad som i Borgareståndets sidsta Extracto Protocolli
af den 27 hujus är anfördt om ogrunden af de emot
Plomgren ingifne besvär.
326 (Juli 29.) Durietz’s memorial. Ankarcrantz’s
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade, at de nu föredragne målen hos R. o. A. med första
skola blifva afgiorde;
Hvarmed Deputation afträdde.
Sedan justerades resolution, som skulle skrifvas på Hr
Durietz Memorial, så lydande: Upläst hos R. o. A. den 27
Julii 1743 och resolverades, at detta mål remitteras til vederbörligt
forum.
I anledning häraf påmiutes af Frih. Coijet och flere andra,
at Hr Durietz Memorial intet borde gå til de andre Stånden.
Frih. Cronhiort påstod jemväl, at Hr Durietz Memorial
intet måtte skickas til de andre Stånden, utan kunde R. o. A.
allenast gifva de andre Stånden tilkiänna, at som en Adelsman
på något hardt sätt blifvit förolämpad af en annan
Adelsman, som varit des Öfver-officerare, och detta vore et mål,
som enskylt rörer R. o. A. och deras Privilegier, så har R. o.
A. af H. Maj:t i underdånighet begiärt, at H. Maj:t ville låta
undersöka härom.
Gref H. Gyllenborg: Om Hr Durietz besvär anses röra
Privilegierne, då hörer saken R. o. A. til, men eljest håller
jag före, at vi intet bordt befatta oss härmed eller emottaga
Hr Durietz Memorial, ty vi kunna intet grunda vårt giöromål
på den rubrique han sätter på saken. Imedlertid om R. o. A.
nu skulle vilja anmoda Hr Justitise-Cantzlern, som är här tilstädes,
så lärer han väl lägga handen härvid.
Som detta understöddes af åtskillige, så frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behagar bifalla, at Hr Durietz
Memorial lemnäs til Hr Justitiae-Cantzlern, som därmed förfarer
efter omständigheterne; .
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men Frih. Coijet, Frih. Cronhiort, Hr Ramsaij och
flere andre påstodo, at det måtte förblifva vid det, som först
var afgiordt.
Hr Landtm, hemstälte derföre, om icke Hr Durietz kunde
ingifva sin besvärsskrift hos H. Majit och i fall densamma då
intet blifver remitterad til sit rätta forum, får han åter vända
sig hit til R. o. A. igen;
Hvilket biföls, och återtog Hr Durietz en stund der efter
sit Memorial.
Uplästes et af Hr Ankarcrantz ingifvit Memorial, theruti
han tager sig anledning af then underdånige föreskrift til för
-
memorial. Om protokolls tryckande. 327
bättring på caracteren, hvarmed Riksens Ständer nyligen behagat
hugna Ammiralitets-Capitaine Götherhielm, at hos Riksens
Ständer föredraga de omständigheter, hvaruppå hans til uprättande
välfärd vid detta tilfälle mycket skal bero; berättandes
hurusom han ifrån år 1703 varit i rikets tienst och therutinnan
under åtskillige honom anförtrodde vigtige värf och
förrättningar, dem han till höga vederbörandes nöije väl skal utfördt,
igenomgådt alla grader ifrån Lär-Styrman vid örlogsflottan
intil Ammiralitets-Capitains-beställningen, uppå hvilken han
samma dag som Capitaine Götlierliielm, K. Maj:ts nådige fullmacht
undfådt; i anseende hvartil och som Hr Ankarcrantz
skal vara äldre i rikets tienst både som Under- och Öfverofficerare
än Capitaine Götherhielm, ehuru Götherhielm under
Capitaine Ankarcrantz fångenskap i Dannemark förr blifvit
til Skieps-Capitaine befordrad, så anhåller Hr Ankarcrantz det
ville Riksens Ständer med den berömeliga rättvisa och benägenhet
anse hans långliga trogne tienster och mycket ansvar
underkastade förrättningar, at han lika med Capitaine Götherhielm
må hos H. K. Maj:t i underdånighet blifva recommenderad.
Hr Adlerbeth påminte det Riksens Ständer en gång
faststält, at inga flere Memorialer böra emottagas, och fördenskul
vore bäst, at Hr Ankarcrantz skaffade sig H. Maj:ts remiss,
så framt R. o. A. skola kunna befatta sig härmed.
Frih. Petter Scheffer erindrade jemväl huruledes, sedan
Hr Morath fick Majors caractere, Capitaine Fleming, som sökte
detsamma, måste skaffa sig H. Maj:ts remiss.
Efter R. o. A:ns godtfinnande blef dock Hr Ankarcrantz
Memorial remitterat til Secreta Deputationen.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 20
Julii, angående den uti R. o. A:ns Extracto Protocolli under
den 12 April förestälte nödvändigheten af Krigs-Conseillernes
och Riksens Ständers Commissions Protocollers tryckande, med
mera; hvilket mål Bondeståndet på det sättet ansedt, at det
funnit för sin del tryggast vara at häröfver inhämta Riksens
Ständers Commissions utlåtande huruvida Krigs-Conseillerne
kunna vara af den beskaffenhet, at rikets antingen säkerhet
eller heder kan tåla deras tryckande, då detta mål sedan under
Ståndens ompröfvande komma kan.
R. o. A. förblefvo icke dess mindre vid sin förra utlåtelse.
328 (Juli 29.) Borg.-St:s Extr. prot. Om finnarnes
Uplästes å nvo Borgareståndets i dag ingifne Extractum
Protocolli angående cronotionden för städerne i Elfsborgs län,
hvaraf innehållet redan är anfördt i denna dags Protoc-oll.
Sorn Borgareståndet begiärt, at detta ärende måtte remitteras
til Cammar-Oeconomie Deputation; så beviljades det af
R. o. A. med det förbehåld, at den utsatte termin för Deputationerne
ej öfverskrides.
Vidare blef Borgareståndets i dag ingifne Extractum Protocolli
angående någon förskoning uti fönster-afgiften för fattige
borgare i städerne, remitteradt til de Deputerade öfver Bevilinings-verket;
och
Borgareståndets 3:die i dag ingifne Extractum Protocolli
angående postfrihet för städernes Magistrater, remitterades
til Riksens Ständers Secrete Utskott.
Uplästes Deputationens öfver ärendernes reglerande i
Finland Betänkande angående tlie i från Äland och Finland
under det nu med Ryssland förflutne kriget til Sverige öfverkomne
soldater, båtsmän och legohion, hvaruti Deputation, til
förekommande af thet ödesmål Finland förestår genom then besynnerliga
brist och förlust ther är på nödig manshielp, skattar
nödigt, det alle soldater, båtsmän, tienste- och legohion, vare
sig mans- eller qvinspersoner, som under det nu förflutne
kriget ifrån Aland och Finland öfverkommit til Sverige och
therstädes hos hvem eller hvarest thet hälst vore antingen stå
i tienst eller eljest sig uppehålla, måge sig åter tit begifva
och på then ort eller i thet höfdingedöme, hvarifrån the kunna
vara hemma, infinna, antingen ännu i thetta år eller i nästa
våhl’, så snart fahrdagen för them är ute, som efter lag kunna
vara thertil förbundne, hvilket Öfver-Ståtliållaren i Stockholm
samt vederbörande Landshöfdingar hvar i sit lähn kunde låta
antyda sådane personer genom allmänna kundgiörelser, jemte
erindran til vederbörande chefer både vid Ammiralitetet och
regementerne, samt befallning til alla husbönder at hos vederbörande
Magistrater och cronobetiente låta angifva sådane ifrån
Finland hit öfverkomne personer, på det vederbörlige förteckningar
uppå dem med berättelser om deras födelse-ort och
hemvist må til Slots-Cancelliet kunna insändas, som om deras
förpassande och förskaffande sedan drager försorg.
Hr G. A. Piper berättade, at en del af Finska soldaterne
tagit värfning under K. Maj:ts Lif-garde.
återsändande till hemorten. Protokolls tryckande. 329
Hr Wulfwenstierna tyckte det vara bäst at lemna detta
på Landshöfdingarne, hvilka, när landet åter är satt i stånd,
at det kan föda mera folk, då kunna gifva sådant tilkiänna
och begiära, at de, som ännu äro här i Sverige qvare, måtte
komma öfver, varandes så mycket lättare at verkställa detta,
sorn hvar och en, den där mist några tienstehion, lärer sakna
dem, och kan, när han behöfver dem, anmäla sådant hos Landshöfdingarne,
som åter kunna uprätta och hit öfverskicka behörige
specificationer; men om alla i gemen nu skulle antydas
at gå öfver, medan landet ännu är ruinerat, vore för dem
ingen tilgång til brödfödan. Beträffande åter soldaterne, så
väl som ryttare och båtsmännen, så holt Hr Wulfwenstierna
väl med, at de snart borde gå tilbakars öfver til Finland, dock
ej förr än rikets tilstånd och säkerhet det tillåter.
Hr Ramsay utlät sig, det soldaterne äro äfven så nödige
i Finland til det landets säkerhet som någonsin här i Sverige;
och för öfrigit kunde, ifall någon skulle hafva låtit lega sig
til gardet eller regementerne här i Sverige, den finska roten
återbetala legan och sedan få sin soldat hem igen.
Hr Wulfwenstierna svarade det han med skiäl kunde
säija, at de Finske soldaterne behöfvas här i anseende til den
nu befarade oroen å danska sidan, sedan succession blifvit afgjord
för H. K. Höghet Hertigen af Eutin. Och som cronan
hade rättighet at vid hvart tilfälle, som påfordras, draga hit
öfver hela regementerne ifrån Finland, så kan också de redan
härvarande Finska soldater qvarhållas och til rikets tienst och
försvar nyttias, där så omtränga skulle.
Aninältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Joseph Hanson ifrån
Elfsborgs län förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade,
at, som Bondeståndet i dag förut genom Extractum Protocolli
yttrat sig angående Krigs-Conseillernes tryckande och den
erindran Bondeståndet funnit nödig dervid at giöra, så beder
Bondeståndet tiensteligen, det R. o. A. ville utlåta sig öfver förberörde
deras Extractum Protocolli innan någon expedition skier.
Hr Landtm, svarade det R. o. A. redan utlåtit sig härom
och bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, begiärtes, at detta ärendet med
första måtte blifva expedierat, hvarom Secreteraren tilsades at
draga behörig försorg.
330 (Juli 29.) Finnarnes återsändande. Om Plomgrens
Sedan reassumerades den förra discoursen och berättade
Hr Ehrensparre, at under Hr General-Majoren Bousquets
regemente, hvarvid han har den ähran at vara Major, hafva
57 finska soldater blifvit antagne, af hvilka de fläste likväl
redan rymdt, och ifall de andre nu skulle gå tilbaka til Finland,
blefve det alt för stor afsaknad för regementet.
Frih. Stiernstedt och flere andra tykte det vara bäst at
landet sätties först i ordning och behörig anstalt sedan fogas,
at folket går dit tilbaka.
R. o. A. stadnade altså i följande slut, hvilket skrefs på
det upläste Betänkandet:
Remitteras til H. Majit, som med Råds råde efter Förordningarne
i nåder lärer besörja, at det ifrån Finland hit
öfverkomne folket går tilbaka, så snart omständigheterne det
tillåta.
Sedan företogs och uplästes å nyo Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 22 hujus, angående Handelsmannen
Thomas Plomgrens utestängande uhr Secrete Utskottet, hvaraf
innehållet förut är uptagit i samma dags Protocoll sid. 307.
Härvid uplästes jemväl Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 25 i denne månad, med begiäran, at som Borgareståndet
uti des Extracto Protocolli til Riksens Ständers plena
af den 22 nästlidne hujus med mycket missnöije ansedt det
medelst Handelsmannen Plomgrens licentierande ifrån Secrete
Utskottet tagne steg, såsom hvartil Secrete Utskottets instruction
ingen anledning skal gifva, så ville Riksens Ständer låta
Secrete Utskottet af detta Borgareståndets Extractum Protocolli
undfå del, på det Secrete Utskottet så mycket bättre
måtte gifvas tilfälle at för Riksens Ständers egne ögon å daga
lägga hela denna sakens rätta beskaffenhet och ofargade sammanhang.
Frih. Cronhiort holt före, at Secrete Utskottet ej kunde
nekas communication af Borgareståndets Extractum Protocolli,
men at saken icke dess mindre nu straxt borde sättias i det
stånd, som den förut var, så at Plomgren åter kommer in i
Secrete Utskottet igen, hvarifrån han blifvit utestängd.
Gref Axel Rutger Sparre: Jag finner, at det nu upläste
Borgareståndets Extractum Protocolli har gemenskap med
det senare, som angick en köpman vid namn Springer, hvarmed
Borgareståndet i förgårs inkom; och som Borgareståndet
deruti ganska omständeligen utfördt saken och vist alla de
uteslutande ur Secreta Utskottet.
331
olagliga steg, sorn härutinnan föreluppit, så är jag för min del
af den tankan, at vi nu straxt kunna bifalla samina Borgareståndets
Extractum Protocolli och lemna Secrete Utskottet
part af det förra til at innom en viss tid med sin förklaring
deröfver inkomma.
Hr Stierneld: Om det kunde rima sig, at et helt Stånd
skulle komma i skriftvexling med Secrete Utskottet, så skulle
jag intet vara der emot, at Secrete Utskottet finge part deraf;
men nu lemnar jag til närmare eftersinnande huruvida det behöfves;
imedlertid finner jag äfven som Gref Sparre och Frih.
Cronhiort, det Plomgren nu straxt bör åter komma in i Secrete
Utskottet.
Som åtskillige utläto sig, det Secrete Utskottet ej kan
förnekas deras begiäran, så frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifaller, at Secrete Utskottet
får del af det upläste Borgareståndets Extracto Protocolli och
inkommer sedan med sin berättelse om målets rätta beskaffenhet
och sammanhang;
Hvartil af åtskillige af R. o. A. svarades med Ja;
Men af en del åter påmintes, at uti Hr Landtm:ns proposition
tilläggas måtte, det Plomgren imedlertid nu straxt åter
kommer in i Secrete Utskottet.
Hr Landtm, förestälte, at den quaestion sedan följer häruppå
och blifver den andra i ordningen.
Frih. Coijet med flere påstodo, at desse qusestioner ej
måtte separeras utan inneslutas i en proposition; ty om Plomgren
ännu skulle blifva uhr Secrete Utskottet, vore det för
hårdt och synes som vore han ohördan dömd.
Frih. Cronhiort: Secrete Utskottets förklaring kan intet
föredragas innan vi afgiordt sielfva hufvudmålet, och derföre
som Plomgren blifvit utesluten ifrån Secrete Utskottet, så bör
han först sättias in och Secrete Utskottets förklaring derjemte
inhämtas för hvad orsak de kommit at giöra detta.
Hr Stierneld utlät sig, at det steg Secrete Utskottet nu
giordt, vore så mycket mer olagligt, som saken ofehIbart bordt
först refereras til plena, aldenstund de äro constituenter af
Secrete Utskottet, och så litet som Secrete Utskottet kan välja
någon, så obefogadt är det ock at utesluta någon.
Hr Biörnberg åberopade sig det exempel, som vid 1740
års Riksdag skiedt med Probsten Serenius, hvilken intet blef
utesluten ifrån Riksens Ständers Manufactur-Deputation förr
332 (Juli 29.) Om Plomgrens uteslutande
än sådant vardt Riksens Ständers plena af Secrete Utskottet
först relaterat,
Hr Sprengtport tilläde, at sorn Borgareståndet besvärat
sig deröfver, at Secrete Utskottet uteslutit Plomgren och begiärt
R. o. A:ns biträde at han åter måtte sättias in, så vore ock
första qutestion, som borde giöras, om icke R. o. A. bifaller
Borgareståndets Extractum Protocolli.
Hr Wulfwenstierna sade det han på intet sätt ville
blanda sig uti denna saken, men bad likväl, at R. o. A. efter
all vanlig methode först ville höra Secrete Utskottet, aldenstund
R. o. A. icke kunna veta på hvad sätt Plomgren kommit
dädan, eller hvad som kan hafva föranlåtit Secrete Utskottet
dertil, hvilket han utan tvifvel trodde vara de svåra angifvelser,
som emot Plomgren skiedt. Det kan ock tyckas, at
när de, som hafva rättighet at constituera honom, återkalla sin
fullmakt och tillika det förtroende som de til honom haft, det
han då bör afhålla sig ifrån Secrete Utskottet så länge och
intil dess saken dem emellan blir afgiord; för öfrigt vore detta
intet något nytt, utan hade tilförne år 1719 händt, at en Friherre
blifvit utesluten uhr Secrete Utskottet.
Frih. Coijet anförde häremot hurusom af den upläste
listan befinnes det pluraliteten af Borgerskapet intet varit Plomgren
emot. Dertil med kunde aldrig Secrete Utskottet utsluta
honom så länge Borgareståndet intet giordt det, ty eljest hade
de mera makt och myndighet än Riksens Ständers plena sielfva,
hvilka i anseende til den inbördes försäkran de hvarandra
gifvit om theras rättigheters oförkränkta bibehållande, icke
velat blanda sig uti hvars andras oeconomiske författningar
angående någre ledamöters godkiännande eller ogillande.
Hr Adlerbeth: Jag beder, at R. o. A. ville visa Secrete
Utskottet den benägenhet och först inhämta deras förklaring.
En så ansenlig och värdig corps af alla 4 Riksens Ständer
bör intet misstänkas at hafva giordt i detta mål något steg
utan skiälig anledning, och jag påtager mig at bevisa, det
saken intet så hänger tilhopa, som Borgareståndet här anfördt.
Hvarken är någon resolution Plomgren antydd, eller i Secrete
Utskottet afsagt, hvarigenom han blifvit utsluten, och så länge
behöfver R. o. A. intet heller sättia honom in, utan låtom
oss derföre, gunstige Herrar, följa det gamla ordspråket: hör
först och döm sedan.
ur Sekrota Utskottet.
333
Ätskillige af R. o. A. understödde detta ock påstodo, at
Secrete Utskottet först måtte blifva hördt.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Frågan är med
hvad grund en ledamot sitter i Secrete Utskottet. Jag håller
före han sitter där intet i stöd af den fullmakt han fådt af
sine principaler, ty då ägde alla lika rättighet at komma dit,
utan han sitter där som fullmäktig och ledamot af sit Stånd
och i stöd af Electorernes på honom giorde laglige och ordentelige
vahl. Således bör, när någon skiljaktighet upkomiuer
angående en ledamots habilité, Riksens Ständers plena cognosera
om grunden och rättigheten hvarigenom han äger därstädes
säte och stämma ännu subsisterar och har sin riktighet.
Nu, hvad denne saken med Plomgren angår, så surprenerar mig
så mycket mer at höra, det han skulle vara utsluten, som den
makten i anledning af hvad jag nu sagt aldeles intet tilkommer
Secrete Utskottet, och det vore det aldra farligaste steg at
underminera vår frihet, om på detta sättet Riksdags-fullmakterne
skulle kunna återkallas. Jag undrar ock, at Secrete Utskottet
intet först refererat detta til Riksens Ständers plena,
hälst så många andra mål af långt mindre värde blifvit hit
til oss berättade. Men imedlertid och som här gifves vid handen,
at Plomgren ännu intet blifvit antydder eller någon Resolution
härom af Secrete Utskottet är extraderad, så lärer R.
o. A. intet finna något betänkande vid at fastställa, det han bör
blifva qvar i Secrete Utskottet, sedan han en gång vid början
af Riksdagen blifvit nämder til ledamot därstädes.
Hr Adlerbeth påstod det ingen annan quaestion nu måtte
giöras eller saken på något sätt vidröras förr än Secrete Utskottet
fått del af Borgareståndets Extracto Protocolli och inkommit
med sin förklaring, då R. o. A. lära få se rätta sammanhanget
af denne saken.
Hr Thure G. Rudbeck begiärte at blifva underrättad
på hvad sätt Probsten Sirenius vid 1740 års Riksdag kommit
uhr Secrete Utskottet, efter som Gref Gyllenborg sagt det Secrete
Utskottet intet äger makt at utsluta någon, och den
saken likväl aldrig blifvit anmäld hos Riksens Ständers plena.
Gref Gyllenborg svarade, at det skiedt efter hans egit
Stånds begifvande.
Hr Stierneld intygade likaledes, at icke allenast Prästeståndet,
utan ock Probsen Sirenius sielf sig uti det målet begifvit.
Hr Stierneld tilläde vidare, at om justicen skal ha sin
334 (Juli 29.) Om Plomgrens uteslutande
gång, bör Plomgren straxt sättias in och Secrete Utskottet
sedan få den begiärte communication af Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Hr Fredenstierna: Borgareståndets klagomål är dirigerat
emot Secrete Utskottet, och altså bör ju Secrete Utskottet först
hafva communication deraf och få lägenhet at rödja af sina
skuldror det, som lägges dem härutinnan til last. Det är en
rättighet, gunstige Herrar, som den aldraminsta och fattigaste
undersåte i hela riket niuter, at blifva hörd innan han dömes.
Unnes oss samma förmån, så hoppas jag I skolén vara nögde
när saken med des rätta färgor blifver lagd för Edra ögon.
Gref Axel Butger Sparre: Jag tager denna saken så:
här kommer et Stånd och begiär, at B,, o. A. vil giöra et med
dem och rätta det, som skiedt med Plomgren, som blifvit utsluten
ifrån Secrete Utskottet. Deremot sägs af Hr Adlerbeth
och flere, at Borgareståndet klagar ohemult och at Plomgren
intet är utstängd. Om nu B. o. A. förklarar, det Plomgren
bör förblifva i Secrete Utskottet, så skier ju Secrete Utskottet
ingenting förnär i fall han där ännu vore qvar; men är han
åter utsluten, så rättas det härigenom, som orätt skiedt, ty
Plomgren behöfver intet legitimera sin person emot Springer.
Hr Stierneld alleguerade det exempel, at om någon toge
ifrån en annan hans egendom, borde den, som egendomen med
orätta förlorat, intet vara i mistning deraf til dess contraparten
fått communication, utan egendomen borde straxt restitueras
och förklaringen sedermera inhämtas.
Gref H. Gyllenborg utlade detta vidare och viste hurusom
ifall någon egendom blefve enom ifråndömd af annan än
rätter domare, borde egendomen straxt återställas och domaren
sedan derföre tiltalas, så framt man skal hafva någon reparation.
På samma grund borde ock Plomgren få obehindrad
niuta den rättighet, som han ifrån början af Biksdagen haft,
til dess han blir dömd derifrån af rätter domare.
Häremot frågade Hr Thure Gust. Budbeck huru det
då borde förhållas, om någon skickade up en fullmäktig neder
ifrån orterne, men principalen straxt derpå komme up och
återkallade sin fullmakt, samt förklarade at han thädanefter
icke mera borde anses för hans fullmäktig, utan alt hvad han
giorde vore ogilt och olagligit.
Hr Silfverschöld förestälte huru alt, hvad som nu blifvit
anfördt, går ut på sielfva hufvudsaken, huruvida Secrete Ut
-
ur Sekreta Utskottet
335
skottet kan utsluta någon eller ej. Men frågan vore endast
om Secrete Utskottet skal få communication af Borgareståndets
Extracto Protocolli. Och som det förmenas, at Secrete Utskottet
härutinnan giordt fehlsteg, så följer ock af sig sielf, at
Secrete Utskottet först bör höras, innan R. o. A. giöra någonting
til sielfva saken, ty om Plomgren nu skulle sättias in,
så deciderades med samma på vist sätt, at Secrete Utskottet
giordt orätt.
Hr Stierneld förmente tvert om, at Plomgren straxt
borde insättias, eljest erkännes lika som hade Secrete Utskottet
giordt rätt. Det vore så mycket angelägnare at R. o.
A. visa sig alfvarsamma härutinnan, som detta vore et alt för
farligit prejudicat, i ty at de andra Stånden, som hafva horn
i sidan på R. o. A., kunna på samma sätt kiöra ut alla R.
o. A:ns ledamöter uhr Secrete Utskottet.
Hr Svante C. von Böhn: Gunstige Herrar! Jag vet vi
hafva ärlige och redelige män i Secrete Utskottet, som med
mycken möda, bekymmer och omsorg sittia där och skiöta
rikets högst vårdande och angelägne ärender. Nu äro desamma
svårligen accuserade, hvartil jag för min del ej kan sättia
fidem eller på något sätt gå in i saken, innan jag hördt deras
förklaring; det är en rättighet, hvilken, som nyss sades, den
aldra minste undersåtare i riket niuter och dem ej eller kan
förnekas. Huru skall man ock kunna säija, at Plomgren skal
sättias in i Secrete Utskottet, så länge man ej vet örn han
är utsluten derifrån? Låtom oss derföre, gunstige Herrar, blifva
vid den qusestion, om Secrete Utskottet först skal få inkomma
med sin förklaring; men viljen I gå längre, så påstår jag
votering.
Hr Stierneld sade, at han grundar sig på Borgareståndets
Extracto Protocolli samt 2:dra. § i Secrete Utskottets instruction,
hvilken tydeligen föreskrifver Secrete Utskottet, »det ingen
bör ohördan uppå ensidig berättelse och angifvande underställas
någon ransakning och dom». Men detta oaktadt hade likväl
Plomgren blifvit utsluten.
Gref Dohna: Borgareståndet klagar, at en af deras ledamöter
skiedt för när, och de begiära derhos vårt biträde til
denna sakens rättande. Vi äro också benägna dertil. Kortaste
vägen at lägga handen härvid är då at infordra Secrete Utskottets
förklaring, så at vi få se hvaruti målet består; när
den inkommit, kunna vi pröfva om saken så hänger tilhopa,
336 (Juli 29.) Om P1 omgrens uteslutande
som Borgareståndet angifvit, eller Secrete Utskottet förtiänt
den svåra beskyllning, som dem tillägges, och sedan bör Plomgren
niuta sin fulla och tilständiga rätt. Denna processen,
gunstige Herrar, är både laglig och ordentlig och tiden spares
äfven härigenom.
Hr Kalling och Hr Stierneld med flere gofvo på nytt
til förstå, det de intet äro emot at Secrete Utskottet skal höras,
men påstodo, at Plomgren nu straxt måtte sättias in.
Deremot ropades åter af andra, at ingenting bör giöras
vid saken innan Secrete Utskottets förklaring inkommit.
I anledning häraf förestälte Gref H. Gyllenborg än vidare,
hurusom i fall Plomgren intet vore utsluten, blifver ingen
annan värkan eller påfölgd af den resolution, som han projecterat
än den, som redan förut är, nemligen at han då blifver
qvar. Men om han åter vore utstängd, så skiedde Plomgren
derutinnan rätt, at han nu straxt sättes in igen, hälst saken
är allmänt bekant, så at ingen närmare uplysning af Secrete
Utskottet behöfves, och han efter jure publico aldrig bör vara
i mistning af sine friheter.
Hr Bergengren tilläde, at detta vore Borgareståndets
oeconomicum och borde aldrig en gång komma in qusestione
om Plomgren, aldenstund Secrete Utskottet icke kan emot
Borgareståndets vilja depossidera honom uhr den rättighet han
äger, så länge han ej blifvit lagligen bunden til någon sådan
förseelse, sorn gior honom deraf ovärdig.
Atskiilige af R. o. A. begiärte häröfver votering;
Men Frih. Coijet upläste 17 § i Riksdagsordningen, hvilken
förmår, det ingen votering bör giälla uti det, sorn rörer
Riksens Ständers frihet eller något Stånds välförvärfvade Privilegier.
Och som det vore en essentiel del af hvart och et
Stånds Privilegier, at ledamöterne få behålla deras ägande
rättigheter vid Riksdagarne och intet blifva uteslutne hvarken
ur Secrete Utskottet eller Deputationerne, så förmente också
Frih. Coijet det ingen votering i detta mål kunde tillåtas.
Frih. Cronhiort med flere andra understödde detta;
säijandes, at de aldrig votera öfver lagen, utan vilja sättia
sin mening på papperet och skrifva sina namn under.
Frih. Stiernstedt föreslog, at det expedient härutinnan
kunde tagas, at R. o. A. befalla sina Deputerade i Secrete
Utskottet at ej befatta sig med något Stånds oeconomicum
eller hvad dertil hörer.
ur Sekreta Utskottet.
337
Hr Hårleman: Gunstige Herrar! Jag har al högaktning
för Secrete Utskottet, men om vi gå tilbaka och examinera
saken, så lare vi finna, at Secrete Utskottet består af 4 delar,
hvilka dependera hvar och en af sin corps, som dem constituerat.
Således kunna tre Stånds där sittiande Deputerade
intet votera ut någon ledamot af det fierde Ståndet, utan
han dependerar endast och allenast af sin corps, som är lika
makt ägande med någondera af de andre; och i anseende
bärtil tyckes mig, at Plomgren nu straxt bör komma tilbaka
in i Secrete Utskottet och de sedan höras.
Hr Adlerbeth: Om denna saken anginge eller rörde på
något sätt Borgareståndets Privilegier, så kunde vi intet votera
häröfver. Men nu är qusestion, om Plomgren är rätter fullmäktig
eller ej, och derom tvistas emellan Borgareståndet och
Borgerskapet i Stockholm, hvilka senare förklarat det han ej
får längre vara deras fullmäktig utan återkallat sin fullmakt
och tillika det förtroende, de förut til honom haft, samt gifvit
sådant tilkiänna hos Secrete Utskottet, som då ej längre kunnat
admittera honom at få bivista rådslagen öfver de där förekommande
hemliga och riksvårdande ärender; och som Borgareståndet
häröfver besvärat sig hos de andre Stånden, så hafva
de sielfva med samma erkiändt den rättighet vi hafva at utlåta
oss och votera öfver denna saken.
Frih. Petter von Scheffer anförde, at om någon befullinäktigat
honom at å des vägnar bivista Riksdagen och han
hade blifvit vald til ledamot i Secrete Utskottet, hade Secrete
Utskottet sedermera intet kunnat utsluta honom på hans principals
begiäran utan det hade hördt R. o. A. til at derutinnan
decidera; på samma sätt hade ej eller Secrete Utskottet bordt
utsluta Plomgren emot Borgareståndets vilja och vettskap.
Hr G. A. Ruthén schöld sade, at han väl hade varit af
den tankan, at Secrete Utskottet först bordt få den begiärte
communication, innan något vidare steg blifvit giordt i saken.
Men när han närmare eftersinnar alla de omständigheter, som
anföras i Borgareståndets senare Extracto Protocolli och det
mera, som härvid sammanstöter om en upviglad menighet, falska
underskrifter och annat dylikt, håller han rådeligast, at man
anser denna saken såsom Borgareståndets oeconomicum, och
således nu straxt insätter Plomgren.
Det begiärtes å nyo votering häröfver utaf åtskillige af
R. o. A.
Adelns Protokoll {XIV) 1742—1743. II.
22
338 (Juli 29.) Om Plomgrens uteslutande
Af många andra åter ropades, det ingen votering kan tillåtas
i en sak, som är emot lagen.
Gref H. Gyllenborg utlät sig, det han jemväl håller före,
det ingen votering i denna saken borde tillåtas. Dock, som
ingen annan utväg gies at komma härifrån, så måste väl genom
en votering pluraliteten decidera.
Hr Stierneld förklarade, at ehuru det vore emot lag,
ville han i anseende til hvad Gref Gyllenborg nyss sagt äfven
begifva sig til votering, allenast Secrete Utskottets ledamöter
intet få votera med, efter saken dem angår.
Gref Gyllenborg påminte häremot, at när Secrete Utskottets
ledamöter finnas hafva giordt emot sin instruction eller
ock at några af dem nominatim blifva angifne hos plena at i
något mål hafva sig förgådt, kan dem förnekas at votera med,
men eljest intet, ty då skulle den, som varit dissentiens i Secrete
Utskottet, också kunna blifva utestängd ifrån votering.
Hr C. A. Stierncrantz och några flere protesterade emot
al votering.
Dock som mångfaldige andre af R. o. A. begiärte, at Hr
Landtm, ville giöra proposition, och at man sedan måtte skrida
til votering;
Så upsatte Hr Landtm, följande proposition, hvilken för
R. o. A. uplästes:
Den, som vil, at Secrete Utskottet skal få part af Borgareståndets
Extractum Protocolli och Plomgren nu straxt återtaga
sit säte i Secrete Utskottet, skrifver Ja;
Den det ej vil, skrifver Nej.
Men Hr Silfwerschöld, Hr Böhn, Hr Adlerbeth, Hr
Thure G. Rudbeck och flere påstodo, at det måtte förblifva
vid den proposition, sorn Hr Landtm, först giordt och deröfver
voteras, nemligen om Secrete Utskottet får del af Borgareståndets
Extractum Protocolli; hvarefter sedermera andra frågan
kunde blifva, om Plomgren skal vara utsluten, innan Secrete
Utskottets förklaring inkommit.
Häröfver begyntes at med någon häftighet discoureras;
Och förmentes, at rätta qusestion snarare vore, om det
tilkommer någon annan at döma i denna saken, än endast
Borgareståndet, hvars oeconomicum det är.
Frih. Friesendorff: Jag är nyss upkommen och vet intet
rätta sammanhanget af denna saken. Så mycket hörer jag
dock, at Borgareståndet besvärat sig öfver Secrete Utskottet
nr Sekreta Utskottet.
339
och at de fläste af R. o. A. äro derföre, at Secrete Utskottet
bör få communication deraf; den andra frågan, sorn följer
derpå, är, huru vida Plomgren bör åter komma in i Secrete
Utskottet, förr än Secrete Utskottet afgifvit sin förklaring.
Skulle nu Högh R. o. A. fastställa detta senare, så kan med
skiäl säijas, at vi dömt i förtid och innan vi hördt Secrete
Utskottet. Jag hemställer fördenskull, om intet R. o. A. til
at undfly votering skulle vilja förena sig härutinnan på det
sättet, at Secrete Utskottet ofördröijeligen inkommer med sin
förklaring til plena, hvarigenom et och samme ändemål ändå
vinnes, aldenstund Secrete Utskottet härmed inom få dagar
lärer kunna inkomma, och Plomgren imedlertid ej kan vara
tilstädes medan förklaringen upsättes.
Hr Löwenhielm: Jag är äfven nyss upkommen, och så
mycket jag kan döma af hvad jag en stund härom hördt discoureras,
håller jag före, at R. o. A. intet böra taga någon
del uti denne saken, utan lemna den helt och hållit til Borgareståndet
såsom et dem tilhörande oeconomicum; ty, gunstige
Herrar, saken är delicat, och skulle det dependera af 3 Stånd
at kunna kiöra ut det 4:de Ståndets ledamot, när dem behagar,
så giöra vi ris åt oss sielfva.
Hr G. A. Ruthenschöld erindrade, at R. o. A. jemväl
vid sidsta Riksdag lemnat til Borgareståndet den saken angående
Borgmästaren Herkepcei fullmäktigskap.
Hr Lewin von Blixen: Man har så mycket större skiäl
at afvänta Secrete Utskottets förklaring, innan Plomgren sättes
in, som raan altid snarare kan förlita sig derpå, at Secrete
Utskottet haft fog til hvad de giordt, än at man kan tro
Borgareståndets klagomål vara väl grundat, aldenstund de trenne
Ståndens ledamöter i Secrete Utskottet, sorn formerat pluraliteten,
utgiöra et antal af 100 personer, men hela Borgareståndet
bestiger ej mer än til 60 personer in alles.
Hr Ehrenhielm utlät sig, at det vore ganska obilligt,
at Secrete Utskottet så skal insulteras af Borgareståndet, som
nu skiedt; och tyckte Hr Ehrenhielm, at R. o. A. snarare
borde taga sina där varande ledamöter i hägn och beskydd
samt skaffa dem behörig reparation, än at man så mycket
skal tala för Borgareståndet.
Hr Hårleman föreslog, at det måtte beviljas Secrete Utskottet
part af Borgareståndets Extractum Protocolli och den
andra qusestion imedlertid hvila.
340 (Juli 29.) Om Plomgrens uteslutande
Gref H. Gyllenborg: Som Borgareståndet begiärt at
blifva bibehåldne vid deras rättighet i detta målet, så kunna
vi intet upskiuta saken.
Frih. Cronhiort instämde härmed och tykte det vara
bäst, at R. o. A. lemnar denna saken til Borgareståndet såsom
deras oeconomicum samt derjemte infordras Secrete Utskottets
förklaring.
Hr Wulfwenstierna: Som alla 4 Stånden giordt Riksdagsordningen,
så tilkommer ock alla 4 Stånden at utlåta sig,
när frågan är om någon förklaring deröfver. Således har R.
o. A. jemväl rätt at yttra sig uti denna saken. Om Prästeocli
Bondestånden skulle påstå, at deras Principaler värkeligen
äga rättighet at återkalla deras fullmakter, så bör ju R. o. A.
också yttra sig deröfver.
Hr Stierneld sade, at utom det Secrete Utskottet på
intet sätt bordt lägga handen vid denna saken, hade Secrete
Utskottet äfven giordt olagligt och orätt derutinnan, at Secrete
Utskottet grundat sit giöromål på blotta angifvande af en hoper
rebeller och mutins, hvars syftemål kanskie varit at kasta
öfver ända både freden och successionsverket.
Sedan ännu vidare med någon skiljaktighet i meningarne
om saken var discourerat, styrkte
Hr Löwenhielm dertil, at R. o. A. låta Secrete Utskottet
visa sin oskuld, och at Plomgren efter sit egit Stånds
godtfinnande måtte blifva qvarsittiande i Secrete Utskottet.
Men Hr Fredenstierna tillika med flere andre påstodo
enständigt, at R. o. A. ej måtte gå in uti saken, innan de
först hördt Secrete Utskottet, och förestälte derjemte, at som
Borgareståndet hade uppå Borgerskapets fullmakt antagit Plomgren
til Riksdagsman och han jemväl i anledning deraf sedermera
blifvit vald til ledamot i Secrete Utskottet, så kunde han
nu mera, sedan den grunden är ryggad, fullmakten återkallad
och förtroendet upsagt, ej blifva qvarsittiande i Secrete Utskottet.
Gref Gyllenborg utlät sig, at han redan besvarat detta
inkast och vist, det Plomgren intet sitter i Secrete Utskottet
i stöd af den fullmakt han har af Borgerskapet, utan at han
sitter där som fullmäktig och ledamot af sit Stånd i stöd af
Electorernes på honom giorde val. I följe hvaraf Borgerskapet
ej eller genom det de återkallat hans fullmakt kunna nu efteråt
betaga honom den rättighet at sittia i Secrete Utskottet, sedan
ur Sekreta Utskottet.
341
han en gång kommit dit. Gref Gyllenborg åberopade sig vidare
det prejudicat, som skiedt vid sidsta Riksdag, då qusestion
existerade, huru vida Borgmästaren Troil kunde af Borgareståndet
erkiännas för giltig Riksdagsfullmäktig ifrån Fahlu
stad, at R. o. A. hade då äfven lemnat den saken helt och
hållen til Borgareståndet såsom et deras oeconomicum.
Frih. von Otter svarade at härmed på olika sätt blifvit
procederat, i ty at R. o. A. lemnat Troili sak til Borgareståndet;
men hvad Professoren Ullen angår, som varit vald
til Riksdagsman af några socknar i Helsingeland, hade R. o.
A. sig yttradt.
Uppå åtskilliges begiäran uplästes deri af Borgareståndet
i dag ingifne förteckningen, som visar det enligt detta års
taxeringslängd här i staden ej finnas så månge mästare af
hvart och et embete, som äro upförde och antecknade på den
för Christoffer Springer ingifne fullmakten hos Magistraten.
Frih. Cronhiort sade, at man af denna förteckningen kan
se ogrunden af hela denna saken och bad fördenskul, at R. o.
A. ej längre måtte uppehålla sig härmed.
Månge andre af R. o. A. begiärte jemväl at Hr Landtmarskalken
ville giöra proposition.
Hr L andtm. förestälte, at här nu vore så många qusestioner
sammanblandade; den första qusestion vore om Secrete
Utskottet skal få communication af Borgareståndets Extractum
Protocolli; den andra om icke denne saken är et Borgareståndets
oeconomicum. Rätta frågan sade Hr Landtm., som nu
bör giöras, är om hufvudsaken skal vidröras innan Secrete
Utskottets förklaring inkommit.
Men som en stor del af R. o. A. påstodo enständigt, at
qusestion bör blifva om Borgareståndets Extractum Protocolli
bifalles;
Så upläste Hr Landtm, uhr Borgareståndets Extracto
Protocolli följande ord: »at Handelsmannen Plomgren, så länge
han ej til någon förseelse lagligen blifvit bunden, bör ej mindre
i Secrete Utskottet än uti sielfva Ståndet som ledamot bibehållas».
Och giorde Hr Landtm, derpå frågan om det af R. o.
A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej, som flere
gånger efter hvarannan å ömse sidor ropades;
Och begiärtes åter votering.
342 (Juli 29.) Om Plomgrens uteslutande
I anledning häraf upkom åter ny discours huruvida denne
saken vore af den natur, at den kan underkastas votering
eiler ej.
Och utlät sig Frih. Coijet at hvad som nu skiedt med
Plomgren vore tvert emot hvart och et Stånds Privilegier och
den säkerhet hvar ledamot äga bör, hvarföre ej eller någon
votering i denna saken kan tillåtas.
Hr C. Watrang förestälte hurusom man har confunderat
processen med sielfva hufvudsaken. Efter al process bör först
afgiöras om icke Secrete Utskottet skal få den begiärte communication
af Borgareståndets Extractum Protocolli, hvilket är
så mycket nödigare, som R. o. A. intet kunna döma om merita
caussse innan de först hördt Secrete Utskottets förklaring.
Frih. Coijet svarade, at den processen vore riktig uti en
instämd sak, men et helt Stånds rättighet kan intet underkastas
en sådan process.
Hr Stierneld tilläde, at hvad Hr Watrang nu anfördt,
vore förut besvarat genom det åberopade exemplet om egendom,
som enom blifvit ifråntagen.
Gref Axel Rutger Sparre berättade, at en hoper af
Borgerskapet i Carlscrona väl sammansatt sig och ombytt Riksdagsman,
men at sådant skiedt med godo, och hade Borgareståndet
gifvit dertil sit bifall och samtycke.
Som det åter påmintes om votering;
Så sade Frih. Cronhiort, at han med flere andra aldrig
begifva sig til någon votering härutinnan utan förbehålla sig
at efteråt få giöra sina reservationer til Protocollet.
Likaledes utlät sig Frih. Coijet, at i fall man vil votera
om denne saken skal vara Borgareståndets oeconomicnm eller
ej, så protesterar han ännu en gång emot al votering, aldenstund
han efter ed och samvete vore förbunden at förfäkta
hvart och et Stånds Privilegier.
Hr Stierneld sade at om man skal votera, bör man först
votera deröfver, huruvida Secrete Utskottets ledamöter kunna
votera med.
Häraf begyntes åter at talas om, huruvida Secrete Utskottets
ledamöter kunna votera med i denna saken, då
Hr Wulfwenstierna förklarade, det ingen vore i stånd
at betaga honom eller någon annan af Secrete Utskottets ledamöter
deras privilegier, så länge de ännu intet äro dömde för
ur Sekreta Utskottet.
343
något; och således kunde dem ej eller förnekas at få votera
med i denna så väl som alle andra mål.
Hr Landtm, förestälte jemväl, det Secrete Utskottets
ledamöter ej kan betagas den rättighet de äga, at öfver hvart
och et här på Riddarhuset förekommande mål afgifva deras
vota, mycket mindre nu, då quaestion går därpå ut, om saken
skal anses för Borgareståndets oeconomicum eller ej, hvilket
rörer Secrete Utskottet.
Hr Thure Gust. Rudbeck understödde detta och lade
ännu bärtil, det han kunde förundra sig, at någon vore så
angelägen til at försvara Plomgren och det, som honom händt,
at han skulle vilja betaga sina egna medbroder och camerater
deras privilegium at få votera i denne saken.
Hr Stierneld svarade, at detta intet skiedde för Plomgrens
person skull, utan i afseende på den ömhet, man hade
at bibehålla et helt Stånd vid deras fullständiga rättighet.
Hr Christ. Adrian Stierncrantz upläste en reservation,
, som han skrifteligen hade författat och til Protocollet
öfvergaf, så lydande: Jag för min del anser denna sak såsom
et Borgareståndets oeconomicum, hvarmed jag efter fundamental-lagarne
ej tror mig böra befatta; imedlertid protesterar
emot all votering härutinnan såsom öfver et Stånds privilegier
och afsäger mig voteringen med reservation at intet vara delachtig
uti någon obehagelig påfölgd deraf.
Som en myckenhet af R. o. A. conformerade sig härmed
och förklarade sig äfven vilja underskrifva denna Hr Stierncrantzes
reservation, men det icke dess mindre af åtskillige
andre yrkades på votering;
Så upsatte Hr Landtm, åter följande project til proposition.
Den, som finner, at saken qusestionis tål votering, skrifver
Ja;
Den, sorn det ej finner, skrifver Nej.
Vinner Nej, så anses det för Ståndets ensak. Sedan Hr
Landtm, upläst föregående proposition; frågade
Hr Landtm, om då den af R. o. A. bifalles och om R.
o. A. nu vilja skrida til votering;
Hvartil af R. o. A. åter blef svarat med Ja och Nej,
som å ömse sidor nu likasom förra gången flere resor fördubblades;
-
344 (Juli 29.) Om Plomgrens uteslutande
Hvarefter som Hr Silfwerschöld, Hr Böhn och Hr
Adlerbeth med flere ännu ytterligare påstodo, at proposition
måtte blifva huruvida Plomgren skal insättias innan man fådt
höra Secrete Utskottets förklaring;
Så upkom häröfver ännu häftigare motsäijelse;
Och sprungo åtskillige fram til bordet och underskrefvo
Hr Stier ner antzes här förut anförde protest och reservation
emot al votering i denne saken.
I anledning häraf upsatte jemväl Hr Wulfwenstierna sin
mening i denna saken skrifteligen, hvilken, sedan den för R.
o. A. var upläst, äfven blef af en stor myckenhet af R. o. A.
underskrefven så lydande:
Jag är af den meningen, at man i hufvudsaken ej bör utlåta
sig innan Secrete Utskottet inkommit med sin utlåtelse
hvad uti denne saken har uti Secrete Utskottet passerat, och
at man dessförinnan bör suspendera sina tankar.
På detta sättet slöts plenum i dag efter kl. redan var et
slagen och så många trängde sig fram til bordet, at ej något
vidare med ordning kunde företagas.
Med underskrifningen continuerades til sent på aftonen
så väl som den påföljande dagen.
Och var likmätigt original-listorne, som finnas uti allegaterne
til detta Protocoll:
Den förra, nemligen Hr Stierncrantzes giorde reservation
underskrefven af:
Hr C. G. Bagge. Hr Lars v. Bromell.
Hr Otto Klingenberg. Frih. Petter Scheffer.
Hr Theod. Joli. Adelberg. Hr H. G. v. Segebaden.
Hr Lillienberg. Hr Carl Bagge.
Hr P. Calling. Hr Carl Cederström.
Frih. Dav. Stierncrona. Hr M. v. Sprengtport.
Frih. C. G. Cronhiort. Hr J. F. Lybecker.
Gref F. Gyllenborg. Frih. Sten Coijet.
Frih. IL Fleming. Hr Joh. H. Winter.
Gref Joh. Sparre. Hr Carl Biörnberg.
Hr Nils Hårdh. Hr Fred. Adolph Waden
stierna.
Hr J. S. v. Vegesack. Hr Mich. v. Törne.
Hr C. H. Klick. Frih. Carl Thegner.
Hr J. Lagercrantz. Hr J. W. Sprengtport.
Hr J. Lostierna. Frih. C. Fred. Creutz.
ut Sekreta Utskottet.
345
Hr Ramsay.
Gr. Ax. Wrede Sparre.
Frih. W. J. Coijet.
Frih. A. H. Wrangel.
Hr Clas Fred. Uggla.
Hr Sal. Lindroth.
Hr von Yhlen.
Hr J. U. Cedercrona.
Hr Carl Fred. Fritski.
Hr Reinh. Anrepp.
Hr II. G. Silfverlås.
Hr Otto Hempel.
Hr Clas Klingfelt.
Hr M. Adolph v. Kothen.
Hr Adlerheim.
Hr C. V. Svanfelt.
Hr Carl Rosenadler.
Hr C. H. Sprengtport.
Hr Carl Fred. Leijonadler.
Hr Dan. Fred. Gyllenrahm.
Hr Gust. Ruuth.
Hr D. G. Cedercrona.
Hr A. Elirensverd.
Hr Sam. Stierncrona.
Hr Otto Skog.
Frih. Carl Adler felt.
Hr Carl Ribe.
Hr A. F. Ramsay.
Hr M. Stiernheim.
Hr Carl Hielmstierna.
Gr. Casim. Lewenhaupt.
Frih. And. Höpken.
Hr P. C. Franck.
Hr Jägerhorn af Spurila.
Gr. C. Nieroth.
Hr Ehrenström.
Hr Joh. Adelberg.
Gr. Hen. Gyllenborg.
Frih. C. Fr. Höpken.
Hr Er. Lostierna.
Hr Joh. Hind. Winter, fulim.
för Hr Ulf.
Frih. Scheiding.
Hr J. A. Hästsko.
Hr Jean De la Wall.
Frih. W. Stiernstedt.
Gr. Ax. Rutg. Sparre.
Hr C. Adr. Rosenmuller.
Hr H. C. de la Mott.
Hr Magn. D. Lillieswerd.
Hr Leonli. Klinckowström.
Hr Eric Winter.
Hr Georg Silfverström.
Hr Lars H. Hästsko, fullm.
för Hr Kagg.
Hr Maur. Klinckowström.
Hr Carl Bergengren.
Hr Carl Gust. Gripenschöld.
Hr Jean v. Walwyk.
Hr M. G. Stiernsparre.
Hr Ad. Lud. Bergengren, fullm.
för Hr Swedenstierna.
Hr J. Adlerstråle.
Hr G. Plaan.
Frih. J. Stael v. Holstein.
Hr Carl Gyllenspetz.
Hr Lars Ollonberg.
Gr. Gust. Gyllenborg, fullm. för
Hr Freudenfelt.
Hr Caspar Gyllenbåth.
Frih. Carl Stiernstedt.
Hr G. G. von Schantz.
Hr Sam. Enhielm.
Hr G. Walrawe.
Frih. A. G. Kurck.
Hr Carl von Pfuel.
Frih. Carl Fred. Scheffer.
Hr Carl Armfelt.
Hr Carl Gust. Ekestubbe.
Hr Carl Fred. Grönhagen.
346 (Juli 29.) Om Plomgrens uteslutande
Hr Joli. Lostierna, fullm. för
Hr Lindecrantz.
Hr Len. G. v. Kothen.
Hr A. W. Ramsay.
Hr •/. R. Taube.
Hr Fr. von Qvanten.
Hr Ot. Ernst Boije.
Hr J. Munsterhielm.
Hr G. Durietz.
Hr B. Pihlheilm.
Hr Börje Phil. Scheckta.
Hr Nils von Goeding, fullm.
för Hr Rehnberg.
Hr Er. G. Lillienberg.
Hr Abr. Leijonhufvud, fullm.
för Hr Roxendorff.
Hr S. Blomcreutz.
Hr M. v. Biörnberg.
Hr ./. G. v. Knorring.
Hr Hans Rotkirck.
Hr Joh. Fr. v. Flygarell.
Hr Ax. Gabr. Leijonhufvud.
Hr G. A. Ruthenschöld.
Hr Alb. Gerner.
Hr Georg C. Rosenmuller.
Hr Nils Klingenfelt.
Hr C. Fr. v. Brandten.
Hr N. Lostierna.
Hr And. v. Schantz.
Hr B. O. Schauman.
Hr Fägerhierta, fullm. för Hr
Rudbeck.
Hr Joli. Gust. Bilberg.
Hr Lor. Pet. Söderhielm.
Hr Er. Mannerfelt.
Frih. Hind. Wrede.
Hr Gerh. Gab. Stuart.
Hr G. A. Torwigge.
Hr Hind. Aminoff.
Hr Carl Lindroth.
Hr Adolph J. v. Wendel.
Hr D. von Bromell.
Hr S. Gyllenspetz.
Hr P. von Gissler.
Hr Carl Rappe.
Hr ./. Råfelt.
Hr II. A. Weili.
Hr N. Sandelhielm.
Hr D. Plaan.
Hr A. Lostierna.
Hr P. von Törne.
Hr I. S. Ingelotz.
Hr C. F. Lillienberg, full
för Hr Tandefelt.
Hr Magn. Lagermark.
Hr Carl Lagermark.
Hr J. D. Maul.
Hr G. Wulfcrona.
Hr Fred. v. Kothen.
Hr C. Gust. Gyllenspetz.
Hr Joh. Leijonstierna.
Gr. C. M. Stenbock.
Hr Joh. J. de Besche.
Hr M. Forbes.
Hr Carl Franck.
Hr Carl Cederström.
Hr A. v. Goeding.
Hr D. Gyldenstolpe.
Hr G. Wingeflycht.
Hr Diedr. Blomcreutz.
Hr Hans Leijonhufvud.
Hr ./. v. Kuylenstierna.
Hr Fred. Blomcreutz.
Hr J. Silfwerstedt.
Hr Carl Gyllenbåth.
Frih. Fab. Wrede.
Hr Wilh. von Utfall.
Hr C. J. von Tigerström.
Hr Er. Armfelt.
Hr Joh. Aminoff.
Hr G. Lagerfelt.
Hr H. H. Boije.
ur Sekreta Utskottet.
347
Hr G. v. Greiff.
Hr P. J. von Königstedt.
Hr C. G. Ehrenhoff.
Hr Gab. Hielmborg.
Hr And. Gyllenswerd.
Hr G. Miles Fletvood.
Hr Lars Leijell.
Hr von Wallwijk för Tawasternes
famille.
Hr Lars Eldstierna.
Hr Stiärneld.
Hr C. L. Ehrenfalk.
Hr P. Walrawe, fullm. för Hr Hr Lars Stiärneld, fullm. för
Tornerhielm.
Hr D. Bergenstierna.
Gr. Carl R. v. Fersen.
Hr Ehrenswerd.
Hr J. Jägerhielm.
Hr J. Lillieswerd.
Hr Mannerstedt.
Hr Carl Ehrenkrok, fullm. för
Hr Trotzig.
Hr LE Stålhandske.
Hr Tornérefelt.
Hr J. A. v. Ungern Sternberg.
Hr Reinh. Armfelt.
Hr J. L. Blixenstråhle, fullm.
för Hr v. Sallern.
Hr Waldemar Kirstein.
Fril). Er. J. Loioisin, fullm.
för Hr Rehnstråhle.
Hr Gabr. Schönfelt, fullm. för
Hr Adlerstolpe.
Hr S. Lilliehorn.
Hr Carl G. Löwenhielm och Hr Olof Elirencreutz med
någon i Protocollet giord tilläggning.
Den senare åter, nemligen Hr Wulfwenstiernas reservation,
var underskrefven af:
Gr. Axel Spens.
Gr. C. Fr. Piper.
Gr. Gust. Stenbock.
Gr. Adolph Mörner.
Gr. Carl Bielke.
Gr. Carl Frölich.
Gr. Carl Aug. JDohna.
Gr. Carl Hans Sparre.
Gr. Hav. Frölich, fullm. för
Gref Creutz.
Gr. Jacob Spens, fullm. för Hr Gr. Adam Horn.
Nolken.
Gr. Gust. Creutz.
Frih. During.
Frih. And. Roshill.
Frih. Cronstierna.
Frih. Carl H. Rålamb.
Frih. Pet. Niclas v. Gedda.
Frih. Carl H. Wrangel.
Frih. Gust. Palmfelt.
Frih. P. G. Ehrencrona.
Frih. Sten Carl Bielke.
Frih. Claes Fleming.
Gr. Carl Gust. Hårdh.
Frih. Hugo Joli. Hamilton.
Frih. Rutger Fuchs.
Frih. Carl Cronstedt.
Frih. Carl Ollonberg.
Frih. Carl Ribbing.
Frih. Carl Mårt. Fleetvood.
Frih. Georg Bogisl. Stael v.
Holstein.
Frih. Carl G. Ehrencrona.
Frih. Axel Lindheilm.
Frih. Carl Fred. Hamilton.
Frih. J. H. Burenschöld.
348 (Juli 29.) Om Plomgrens uteslutande
Frih. J. F. Gyllenstierna.
Frih. Jör. v. Knorring.
Frih. H. D. Mörner.
Frih. Gabr. Cronstedt.
Frih. Otto R. Uxkull.
Frih. Ul. v. Duben.
Frih. jE. J. Mellin.
Frih. J. R. Horn.
Hr C. J. Wotrang.
Hr Östner.
Hr P. Ehrensparre.
Hr S. C. v. Böhn.
Hr Sten Falkenberg.
Hr And. Skutenhielm.
Hr Frantz Ehrenstrahl.
Hr Eeivin Blixen.
Hr Carl Iserhielm.
Hr Rutg. Macklier.
Hr Bengt Lind.
Hr B. G. Berghman.
Hr C. Ulfelt Ridder schantz.
Hr C. Fr. Klingsporre.
Hr J. Giöthenhielm.
Hr Adolph Klingsporre.
Hr N. Lilliehök Johansson.
Hr Äng. von Schmidt.
Hr Wilh. von Post.
Hr Arf. Silfwerschöld.
Hr IF. Silfwer sparre.
Hr S. Blomfelt.
Hr D. Schmitterlöw.
Hr Carl M. Adlermark.
Hr Dan. Ehrenlund.
Hr Lud. v. Böhn.
Hr Otto R. Ladau.
Hr Gust. Joh. Qweckfelt.
Hr Er. Gust. Treffenhielm.
Hr Carl Lagerberg.
Hr Lars J. Ehrenmalm.
Hr Lars J. Adlerstedt.
Hr Magn. Fr. Anrepp.
Frih. C. A. v. Stackelberg.
Frih. B. Lillie.
Frih. Carl Siöblad.
Frih. J. v. Kocken.
Frih. Knut Lillie.
Frih. Jean Ribbing.
Frih. Lybecker.
Frih. Sam. Ehrencrona.
Hr S. J. Wennerstedt.
Hr J. Hastfehr.
Hr Olof Estenberg.
Hr Carl Palmcreutz.
Hr Carl Reuterholm.
Hr J. Hederschöld.
Hr B. Leijonsten.
Hr Carl von Grooth.
Hr Adam Fredenstierna.
Hr H. H. Fock.
Hr Thure G. Rudbeck.
Hr Berch.
Hr E. Qweckfelt.
Hr Carl Nordeflycht.
Hr G. J. Axelson.
Hr L. Ridderhof.
Hr B. von Hofsten.
Hr Carl Gust. Gadde.
Hr Er. J. Stierncrantz.
Hr Fab. Löwen.
Hr J. Fr. Sparfwenfelt.
Hr L. Ehrenstam.
Hr H. C. Schmitterlöw.
Hr Paul. G. Berghman.
Hr Carl H. Berghman.
Hr Gust. Fr. Rotlieb.
Hr C. Gyldener.
Hr J. J. von Döbeln.
Hr G. A. Snoilsky.
Hr Carl Morath, fullm.
Gref Lillienstedt.
Hr O. C. Furumark.
Hr Carl von Schwartzern.
ur Sekreta Utskottet.
349
Hr N. Danckwardt Lillieström,
fullm. för Hr Sivedenhielm.
Hr Gudm. Adlerbeth.
Hr Robbert Muhl.
Hr J. Schmedman.
Hr Jacob Nordencreutz.
Hr Ot. von der Pahlén.
Hr Gust. Heland.
Gr. B. G. Frölich, fullm. för
Hr Bradke.
Hr J. von Berco.
Hr H. Isac von Vicken.
Hr C. F. von Braun.
Hr Joh. Kuhlheilm.
Hr Hans Ankarcrantz.
Hr C. J. Bethun.
Hr K. G. Ekenstierna.
Hr Olof Tilas.
Hr Gust. Boneauschöld.
Hr N. Lagerstolpe.
Hr E. Ehrenhielm.
Hr Botvid Stiernstolpe.
Hr Bengt Lilliehök.
Hr Carl Nassokin.
Hr G. Cronström.
Hr Hind. Leijell.
Hr A. von Andersson.
Hr Gust. Gynterfelt.
Hr Gabr. Liungfelt.
Hr J. R. Wrangel.
Hr Ulr. Bark.
Hr Georg von Planting.
Hr Gust. Westfelt.
Hr Jöran Manderstierna.
Hr P. Rudbeck.
Hr P. Franck.
Hr Wichel.
Hr C. Pistolschöld.
Hr H. Ridderfelt.
Hr Bengt Baas.
Hr Sebold Hart. v. Graman.
Hr Joh. Fred. Gyldenadler.
Hr A. C. E. Gyllengrip.
Hr G. Fr. Gyllenberg.
Hr C. L. Transchöld.
Hr J. von Borneman.
Hr Carl Lud. Silfwer stråhle.
Hr Pehr G. Pfeiff.
Hr J. Wotrang.
Hr von Bauman.
Hr Axel Reuterschöld.
Hr J. von Erdtman.
Hr von Reiher.
Hr Adam von Schoting.
Hr J. Lagerstedt.
Hr Eric Teet.
Hr J. Leijonberg.
Hr Theod. Ankarcrona.
Hr Blechert Sturkenfelt.
Hr Pet. Silfwerschöld.
Hr August Leijonschöld.
Hr H. von Brobergen.
Hr Alexander Morath.
Hr J. Nerées.
Hr P. S. Gyllenhök.
Hr Otto W. Wrangel.
Hr M. G. Stael v. Holstein.
Hr W. AI. Pauli, fullm. för Hr
Brusin.
Hr Ulr. Gyllenskiep.
Hr Fredr. Wrangel.
Hr Fred. von Schantz.
Hr Thure G. Båfwerfelt.
Hr Jean Teet.
Hr Georg Morath.
Hr Godh. Hillebrandh.
Hr Jul. Silfwerschöld.
Hr Meijerhelm.
Hr J. R. Anrepp.
Hr J. G. Grunér, fullm. för
Hr Mörling.
Hr Svante Carlheim.
350 (Juli 29.) Om protokollets tryckande.
Hr Silfwerbrandt.
Hr J. Palmcrantz.
Hr Gideon Kafle.
Hr Standcerhielm.
Hr G. A. Piper.
Hr H. G. Schildt.
Hr Carl Ridderstolpe.
Hr Gabr. Gyllengahm.
Hr C. W. Pauli.
Hr L. G. Lilliehök.
Hr N. Diurclou.
Hr Georg Löwen.
Hr J. Wachenfelt.
Hr Nils Bark.
Hr H. M. von Seulenberg.
Hr Carl Lilliecreutz.
Hr And. Philp.
Hr Er. Lindsfelt.
Hr J. C. Gustafson Natt och
Dag.
Hr Carl Adam de la Chapelle.
Hr J. C. von Bahr.
Hr Hellenstierna.
Hr Er. Ad. Printzenschöld.
Hr Eric Gust. Tranefelt.
Hr Frantz Crusbiörn.
Hr Fred. Uggla.
Hr Carl von Kochen.
Hr Reinh. Joli. Lode.
Hr N. J. Hildebrand.
Hr Lars Wadenstierna.
Hr Jean Ulfsparre.
Hr Gust. Lilliestielke.
Hr And. von Gripenschiitz.
Hr Louis Bousquet.
Den 5 Augusti 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Uplästes Protocollet af den 8 och 14 Martii ifrån sid.
488 til sid. 520.
Frih. Coijet frågade, om det nu vore expedierat om KrigsConseillernes
tryckande;
Riddarhus-Secreteraren berättade, at han til följe af
R. o. Arns befallning sammankallat Expeditions-Deputation och
aflemnat R. o. Arns Extractum Protocolli af den 12 April med
de 3:ne Ståndens påskrifter, så väl som Bondeståndets sidsta
Extractum Protocolli, hvarutinnan Bondeståndet påmint, at
Commissions utlåtande måtte inhämtas, huruvida Krigs-Conseillerne
för tystheten skull kunna genom trycket allmänne
giöras; men som allenast R. o. A. sig öfver bemälte Extractum
Protocolli yttrat, så hafva de andre frenne Ståndens Deputerade
protesterat emot Expedition, innan det först varit
hos deras Stånd.
R. o. A. funno bäst at til undvikande af vidare tidsens
utdrägt Bondeståndets sidsta Extractum Protocolli med R. o.
Ulfsparre. Plomgren.
351
Arns påskrift afsändes til de andre Stånden; och fick Riddarhus-Fiscalen
Cedercrona befallning at dermed nu straxt afgå.
Frih. Ulfsparre gaf vid handen, det han vore sinnad
at innan kort begifva sig härifrån til utrikes orter at vid någon
främmande armée evertuera sig i krigs-metien och dymedelst
söka förvärfva sig skickelighet til fäderneslandets tienst, hvilket
han altså nu hos Högh R. o. A. velat anmäla och tillika
sig uti Högh R. o. A:ns ynnest och välbevågenhet innesluta;
önskandes han af alt hierta, at den högsta Guden så
ville välsigna Riksens Ständers vid denne Riksdagen ännu
vidare til tagande rådslag och mått, at riket, vårt kära fädernesland,
derigenom måtte tilskyndas all den upkomst, vältrefnad
och lycksalighet, som någonsin et sält land kan tilönskas. För
öfrigt, och som hända torde, at under des frånvaro hvarjehanda
omdömen kunde fällas om des vid Riksdagen hafde sentimens
eller des nu tilärnade resa, så förklarade han det han anser
den af mycken slät conduite, som på hans rygg honom på något
sätt tadlar.
Som Frih. Ulfsparre vidare uti slutet af detta sit tal
brukade någre hårda expressioner, så funno R. o. A. för godt,
at desamma så väl som Gref Axel Rutger Sparres derpå gifne
svar til Frih. Ulfsparre borde lemnäs utur Protocollet.
Frih. H. Wrede utlät sig, det han ej annars kunde än
högeligen beklaga, at sidsta plenidag så mycken häftig dispute
var om Plomgrens sak, der likväl vårt tilstånd är sådant, at
vi på alt sätt borde söka enighet, så framt vi vilja tänka på
at rädda riket ifrån en hotande undergång och förekomma någon
rörelse af vår granne. Hvad sielfva saken anginge, så ville han
fast ogierna tala på Secrete Utskottets ledamöter och deras
upförande i detta mål, dock måste han tilstå, at de bordt besinna
det de äro våra committenter och intet sielfve någre
principaler, utan hade således först bordt referera saken til
plena innan de giordt något steg härutinnan. De hade icke
eller bordt emottaga någon sådan skrift emot Plomgren af en
hoper enroullerat och hopsupit folk, hvilka kanskie til en del
varit skulden til vår olycka, utan såge alt detta nog partialiskt
ut, och trodde han, at om den varit stäld emot Rådman
Wechter eller Borgmästaren Cervin, hade det icke skiedt.
Hr Ehrenmalm sade det han intet varit tilstädes men
hördt at tvänne quaestioner blifvit ventilerade; den förste om
Secrete Utskottet skulle få communication af Borgareståndets
352 (Ang. 5.) Belöning &t öfv.-löjtn. v. Lingen.
Extraxtum Protocolli eller ej; den andra huruvida Secrete Utskottet
i sielfva saken giordt rätt eller galit. Hvad sielfva
liufvudsaken angår, så kunde lian nu intet tala derom, utan
förhoppades, at R. o. A. lärer bevilja Secrete Utskottet deras
begiäran, då, sedan de inkommit med sin förklaring, det blefve
tid at utlåta sig vidare.
Hr Landtm, underrättade Hr Ehrenmalm, at större delen
af R. o. A. varit derföre, at Secrete Utskottet skulle få del
af det omnämde Borgareståndets Extractum Protocolli.
R. o. A. förklarade jemväl, at Secrete Utskottet beviljas
den begiärte communication.
Hr Ehrenmalm fulfölgde vidare sit tal, recommenderade
enigheten och at man ville hafva återhåld med så många svåra
insimulationer emot Secrete Utskottet.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 2 Augusti,
angående Öfverstelieutenanten von Lingen, som först medbragt
tidning om den med Ryssland slutne freden, hvilken K. Majit
fördenskul i nåder proponerat böra med någon gratification
ihogkommas, emedan den ryske Capitainen, hvilken med fredsratification
til Ryssland är vorden affärdad, blifvit af Keyserinnan
benådad med Öfverste-beställning och regemente. K.
Majit har altså i betraktande häraf samt de flere förekomne
omständigheter funnit godt at jemväl i nåder hugna Öfverstelieutenanten
von Lingen med Öfverste-caractere; hvaröfver K.
Majit dock förän fullmakt utfärdas velat inhämta Riksens
Ständers utlåtande.
Frih. Coijet påminte, at Capitaine Baron Otto Fleming
äfven hitkommit med tidningar om freden och borde fördenskull
likaledes med någon belöning hugnas och ihugkommas.
Hr Simon Jacob Wennerstedt androg thet han vore
en ibland de äldste Öfverstelieutenanter i armeen; men som
någre andre, de där varit yngre än han, fådt Öfverste-fullmakter,
hvarigenom han blifvit praejudicerad, så hade han
upsatt et Memorial, hvaruti han begiärt detsamma; recommenderandes
denna sin ansökning hos R. o. A. til et benägit bifall,
och anholt at Memorialet nu måtte blifva upläst.
Hr Pehr Kalling tykte det vara bäst, at H. Majit benådar
von Lingen med Adelskap, på det at ingen genom des
befordran måtte blifva praejudicerad.
Detta understöddes af åtskillige och giorde altså
Wennerstedts memorial.
353
Hr Landtm, frågan, om R. o. A. bifaller, at Öfverstelieutenanten
von Lingen i stället för at hugnas med Öfverstecaractere,
blifver intagen här på Riddarhuset, sedan han af
II. Maj:t blifvit naturaliserad;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och funno R. o. A. för godt, at de andre Stånden härom
skulle averteras, samt at dem derjemte skulle gifvas tilkiänna,
at så framt de skulle gifva sit bifall til den projecterade
Öfverste-caracteren för von Lingen, R. o. A. då ej förblifva
vid sit en gång fattade slut at vilja intaga honom på Riddarhuset.
Uppå Hr Wennerstedts ytterligare begiäran uplästes des
Memorial, theruti han uprepar sine ifrån år 1701 riket giorde
tienster och therander utståndne svårigheter, i synnerhet en
fjortonårig rysk fångenskap, samt huru han vid hemkomsten
therifrån til Sverige år 1722 blifvit med Öfverste-Lieutenants
fullmakt benådad, och therefter nu på et och tiugunde året
giordt tienst derföre utan at hafva åtniutit någon vidare befordring,
ändock åtskillige regementen blifvit bortgifne åt dem,
som mindre både i år och värkelig giord tienst riket skola
tiänt hafva. I betraktande hvaraf, och som Riksens Ständer
nyligen behagat hos H. K. Majit befordra Öfverste-Lieutenanterne
Aminoff och Adlerstråhle til Ofverste-caractere, för hvilka
bägge dock Öfverstelieutenanten Wennerstedt anciennitet äger;
så anhåller Hr Wennerstedt nu, det ville Riksens Ständer
med deras föreskrift hos K. Majit befordra honom at äfven
blifva med Ofverste-caractere benådad af samma dato som
Öfverste-Lieutenant Aminoff, hvarigenom han må kunna bibehållas
vid den förmån af anciennitet han eljest för dem ägt
och han jemväl upmuntras at än ytterligare med nöije upoffra
sin öfrige lifstid til konungens och fäderneslandets tienst.
Enär Memorialet var upläst, tilläde Hr Wennerstedt,
at om någon skulle tvifla på hvad han anfördt, så beropade
han sig på Hr Öfverste Sinclairs och Major von Kockens
vittnesbörder.
Frih. Cron hi or t förmente det R. o. A. ej lärer kunna
befatta sig härmed, utan borde Hr Wennerstedt med denna
sin ansökning vända sig til H. Majit.
Hr Wennerstedt svarade, at som Öfverste-Lieutenant
Aminoff så väl som Öfverste-Lieutenant Adlerstråhle fått Riksens
Ständers underdånige föreskrift til H. Majit at blifva
Adelns Protokoll (XIV) 1142—1743. II. 23
354 (Aug. 5.) Ådermans ansökning om
hugnade med Öfverste-caractere, så hade han ock vändt sig til
R. o. A.
Frih. Coijet förestälte, det ingen anciennité kunde eller
borde giälla, när någon på et besynnerligt sätt distinguerat sig,
hvilket Öfverste-Lieutenant Aminoff giordt och således med
rätta förtient sin Öfverste-caractere.
R. o. A. funno bäst, at Hr Öfverste-Lieutenanten Wennerstedt
med denna sin ansökning vänder sig til H. Majit.
Uplästes Secrete Utskottets Extracturn Protocolli, angående
Capitaine vid Schwerinske regimentet Sven Adermans ansökning
at til belöning för thes påfundne och sedermera uptäkte
vettenskap at giöra 15 å 16 gesvinde skott med en ordinaire
mousquette på 4 minuter undfå 6000 dal. smt jemte förbättring
på caracteren samt besittningsrätt på en å Ohland belägen
cronolägenhet, Halltorp kallad; berättandes Secrete Utskottet
i berörde thes Extracto Protocolli, at thet til följe af
Riksens Ständers remiss giordt sig om thenna invention och
alla thervid förekoinne omständigheter behörigen underrättadt,
och af hvilka thet funnit sig nogsamt öfvertygadt om thenna
inventionens riktighet och at then aldeles förtiänar then upmärksamhet,
at riket bör vara ägare af en sådan hemlig vettenskap,
och så mycket mera funnit billigt, at Capitaine Aderman
såsom upfinnare deraf må med någon emot inventionens
värde svarande belöning hugnas, som han haft then nit för
fäderneslandet, at han häldre velat tiäna thet samma med sit.
påfund än hos främmande therigenom söka någon större vinst
och båtnad. Och hvad den af Capitaine Aderman ibland annat
til belöning sökte besittnings-rättigheten af cronolägenheten
Halltorp på Ohland angår, så förmäler Secrete Utskottet, at
det thetta mål med Riksens Ständers Cammar-Oeconomie- och
Commercie-Deputation til thes utlåtande communicerat, hvarmed
bemälte Deputation sedermera inkommit och derutinnan
styrkt dertil, at Capitaine Aderman, hvad thenne delen af des
sökte belöning angår, må beviljas at uti 20 års tid räutefritt
och utan afgift innehafva och nyttia thenne Haltorps kongsgård,
som ej är af stor importance; varandes för öfrigt Deputation
af den tankan, at Capitaine Aderman, thes hustru, barn
och arfvingar efter sådane 20 frihetsårs förlop emot then räntans
riktiga erläggande, som af K. Majit och Riksens CammarCollegio
framdeles derå kan faststäld blifva, ej allenast må
vara närmast at innehafva, bruka och bebo gården, utan ock
belöning för förbättrad skjutmetod. 355
hafva makt och frihet at al theras rätt så väl til räntefrihet
sorn åborättighet på någon annan transportera; dock at Capitaine
Aderman, des hustru, arfvingar eller deras rättsinnehafvare
ej må tillåtas at med drängelön, dagsvärken och dylikt
Allmogen besvära, med mera Deputation anförer. Och sedan
Secrete Utskottet, hvad denna delen af Capitaine Adermans
ansökning beträffar, inhämtat all nödig uplysning, har det i anseende
til de för merbemälte Capitaine varande skiäl funnit billigt
at til Riksens Ständers benägne samtycke och bifall anmäla
detta Cammar-Oeconomie-Deputations yttrande om thenne cronolägenhet
Haltorps uplåtande under skattemanna-rättighet och
20 års räntefrihet til Capitaine Aderman, des hustru och barn,
med förmälan derjemte, det Riksens Ständer sielfva lära finna,
at försichtigheten jemväl synes fordra det nyttiga inventioner,
isynnerhet när de af inhämske upfinnas, icke böra lemnäs obelönte,
hälst flere therigenom upmuntras at vinlägga sig om för
riket nyttiga påfund. Dessutan hemställer Secrete Utskottet
Riksens Ständers bepröfvande om icke i anseende dertil, at
Capitaine Aderman länge och väl tient samt utstått fångenskap
i Ryssland, H. Maj:t i underdånighet kunde tilstyrkas at
benåda honom med den begiärte förbättringen på caracteren.
Sluteligen anförer Secrete Utskottet angående then af Capitaine
Aderman åstundade penninge-belöningen af 6000 dal. smt, at
emedan thesse tiders varande omständigheter ej sådant medgifva,
ty berättar Secrete Utskottet, at det ej kan styrka til
beviljande af hela den begiärte summan, utan hemställer Riksens
Ständers egit bepröfvande om icke förutan de på H.
Maj:ts nådige befallning förlidet år til Capitaine Aderman utbetalte
1200:de dal. smt, honom nu måtte tilläggas 500 dal.
dito mynt, hvarmed man förmodar honom vara så mycket mer
nögd, som han, när man beräknar de 20 förlänte frihetsåren
af räntan på Haltorp, nästan då kommer at niuta den begiärte
summan til godo.
Gref Spens utlät sig, det han intet annat härvid hade
at erindra, än at Aderman i stället för konungsgården på
Ohland måtte få någon annan belöning, aldenstund Ohland
vore kringslutit och någon främmande puissence lätteligen kunde
låta enlevera honom samt forcera honom at uppenbara hemligheten
af sin invention, hvilket skulle vara ganska skadeligit
för riket.
356 (Aug1. 5.) Tronföljaren. Springer och Plomgren.
Det discourerades härom; dock blef uppå HrLandtm:ns
giorde frågan förenämde Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af R. o. A. bifallet.
Hr Landtm, anmälte, at den ordnade Deputation til statens
reglerande för H. K. Höghet nu börjat sine sammankomster
och bad derföre Hr Landtm., at om någon ville ingifva något
förslag härom, han dermed ju förr des heldre til samma Deputation
ville inkomma.
Vidare anmälte Hr Landtm., det Stads-Majoren Stiernmark
i anledning af 21 § uti Riksdagsordningen gifvit vid
handen, det någre compagnie!- af stadsens Borgerskap kommer
at sammandragas för at exerceras til H. K. Höghets hitkomst,
så framt Riksens Ständer dervid ej hafva något at påminna.
Men som häremot förestältes, at det vid nu varande omständigheter,
då Borgerskapet sällat sig tilhopa och samlat
underskrifter i Springers sak, vore betänkeligit at tillåta en
slik Borgerskapets sammankomst i gevähr;
Så fants rådeligast, at härmed ännu anstår.
I anledning häraf påminte Frih. Wrede ännu ytterligare,
at Borgareståndets sidsta Extractum Protocolli angående Plomgrens
sak nu måtte afgiöras, i synnerhet som det hotas, at et
slikt ombyte skal skie med flere städers fullmäktige, hvarefter
ändamålet sedan torde vara at kasta öfverända de förra fullmäktiges
giorde vahl på H. K. Höghet, vår nu utkorade Herre
och Arffurste.
Gref Axel Rutger Sparre sade, at det står i den aldra
högste Gudens hand hvad olycka och straff, som oss ännu vidare
kunna förestå. Och vore fördenskul angelägit, at vi utan
upskof och med alfvarsamhet afgiöra denna saken. I Götheborg
hade åtskillige Borgare sammansatt sig, giordt mycket
oväsende samt med ganska hårda expressioner förebrått sine
Herredagsmän, at de intet tagit Cron-Printzen. Och ehuru
Magistraten därstädes användt al flit at kunna stilla Borgerskapet
och afböija det upkomne oväsendet, hafva de dock intet
städt at bringas til rätta, utan sagt sig vilja skicka up andre
Riksdagsmän, som skulle välja Cron-Printzen.
Gref Dohn a förmodade, at detta intet lärer hafva något
at betyda, och hvad den nu omtalte saken med Plomgren
angår, så, aldenstund R. o. A. redan infordrat Secrete Utskottets
förklaring öfver det första målet, nemligen hans utslutande
uhr Secrete Utskottet, (så) föreslog Gref Dohna, at
Springer och Plomgren.
357
detta senare måtte remitteras til utarbetning af någre Deputerade.
Hr Wulfwenstierna instämde härmed och tykte, at detta
vore så mycket nödigare, som saken är af mycken vigt och
många qusestioner inlöpa, de der på det aldra ömaste röra Riksens
Ständer, såsom först huruvida de, som constituera Riksdagsfullmäktige,
kunna återkalla sina fullmakter; sedan huruvida
en Riksdagsman är skyldig at correspondera och öfverlägga
med sina principaler angående de vid Riksdagen förekommande
mål och ärender; hvarföre man på alt sätt borde se sig före,
så at denna saken intet spökar efteråt.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Riket är ännu
intet tranquilt och vi veta intet hvad som ytterligare oss kan
förestå. Vore enighet oss emellan, så hade vi med Guds hielp
ingenting at frukta. Således är det visserligen mer än angelägit
för oss, at vi söka uprycka alla oenighets-fröen och qväfva
de redan upkomne, på det vi intet måtte löpa fara, at någonting
skal kunna ändra eller uphäfva vårt nyligen giorde successions-val,
som nästan ännu intet kommit til stadga. Vi lära
minnas rätt grant den rebellion vi för få dagar sedan haft; en
annan dylik kan ännu förestå oss, ty när sådane olagligheter,
som i denna saken föreluppit, kunna skie under Riksens Ständers
egna ögon och in uti sielfva residencet, hvad skal då icke
kunna hända på andra ställen i riket, och månne vi då icke
hafva orsak at visa oss vid detta tilfälle rätt alfvarsamma
och taga kraftige mått til förekommande af all vidare oro.
Efter åtskilliges begiäran uplästes å nyo Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 27 sidstledne Julii denna saken
angående, hvaraf innehållet redan är anfördt uti samma dags
Protocoll.
Vidare begiärtes, at det til Riksens Ständer af Borgerskapets
Deputerade i detta mål inlagde skriftelige Memorial
måtte blifva upläst, men som det af flere var underskrifva, så
tilstadde R. o. A. ej at detsamma fick upläsas, såsom stridande
emot 16 § i Riksdagsordningen.
Frih. H. Wrede föreslog, at denna saken måtte remitteras
til H. Maj:t med underdånig begiäran, at H. Maj:t täktes
låta anställa en noga undersökning och sedan dermed förfara
efter lagens stränghet.
Frih. Coijet uprepade hurusom Springer på det aldra
hårdaste och svåraste sätt angripit Riksens Ständer, och at det
358 (Aug. 5.) Springer och Plomgren.
af honom och des medhållare giorde steget vore en uppenbar
rebellion och mutinerie, hvilket för den skul på det aldra alfvarsammaste
borde beifras, så framt något lugn skal blifva i
riket, eller någon säkerhet vara för oss öfrig.
Atskillige af R. o. A. conformerade sig härmed.
Hr Hårleman tilläde, at vi nyligen sedt faran för våra
ögon och hafva orsak at tacka Gud, som så underligen hulpit
oss derutur. Nu borde vi laga så, at olyckan ej ännu en gång
faller på våra hufvuden, och fördenskul på det alfvarsammaste
straffa denne Springer för des giorde tilbud, hvilket i sig sielft
vore farligare och mera straffbart än Dahl-karlarnes upror, ty
det skiedde förut och innan valet var giordt, men denne kommer
nu efteråt och qväljer vårt giorde successions-vahl samt på
et konstigt sätt söker at kasta det öfverända, om detta steget
skulle för honom taga lag.
Det discourerades häröfver vidare med någon skiljaktighet
i meningarne och påstods å ena sidan, at Springer fiscaliter
borde anklagas och exempel på honom statueras; deremot anfördes
å andra sidan, at man borde se sig före i denna saken,
at man ännu intet hördt någon förklaring hvarken af Springer
eller Borgerskapet, och at man således nu förut ej kunde döma
om saken innan de blifvit hörde, med mera.
Hr Adlerbeth förmente äfven, at man så mycket mindre
nu kunde säija, at Springer fiscaliter bör anklagas, som här
saknades de åberopade tvänne Extracter af Magistratens Protocoll
under den 18 Junii, så väl som den 13 i denne månad,
jemte Springers dictainen ad Protocollum, hvaraf man egenteligen
skal blifva öfvertygad om Springers brott. För öfrigt
sade Hr Adlerbeth, det han vore så stor hatare af rebellioner,
som någon annan, men han lemnade hvar och en at döma,
hvad värkan det skulle hafva hos opassionerat folk, om skrifterne
ej läsas eller Magistraten intet blifver hörd innan R. o.
A. sig utlåter. Saken borde med al valirsamhet handteras,
eljest kunde långt svårare och större upror upväckas än
nu är; ty man borde besinna, at Stockholms Borgerskap är
både talrikt och mäktigt samt hafva mera at säija än några
små Fullmäktige i Trosa, Telje, Hjo, Grenna, Osthammar och
flere dylika.
Hr Ruthenschöld förestälte, at det intet kan anstå Riksens
Ständer at infordra någon förklaring af Springer, utan
de måste så vida sättia tro til hvad Borgareståndet anfördt
Springer och Plomgren.
359
och remittera saken til H. Majit at på det eftertryckeligaste
sätt blifva undersökt och afstraffad, hälst det försök Springer
och des medhållare i detta mål giordt, är oförnekeligen ganska
farligit, och de beskyllningar, som tilläggas Riksens Ständer,
äro ganska hårda; man äfven har skiälig anledning at tro, det
de rykten, som i landsorterne spörjas vara utspridde, har en
nära connexion med denna saken.
Gref H. Gyllenborg och Hr Löwenhielm föreslogo, at
saken måtte remitteras til H. Majit cum toto elfectu at derutinnan
taga alla de skyndesamma och alfvar!iga mått, som
sakens beskaffenhet och Riksens fundamental-lagar och förordningar
kräfja.
Hr Fredenstierna utlät sig, det han vore så mån som
någon annan at handhafva vårt successions-val och skulle i
denna saken snart vara af enahanda tankar med Gref Gyllenborg
och Hr Löwenhielm; men om Borgerskapet tillika med
Springer så svårligen nu blifvit angifne och anklagade, så
borde man intet förhasta sig, utan först höra deras förklaring
och sedan döma som man finner billigt och skiäligt vara. Det
kunde ej annars än förekomma en hvar något sälsamt, at
Borgareståndet på et så besynnerligt sätt tagit sig partes partis
i denne saken för Plomgren. Men ännu underligare är det
man intet här vil höra de anklagades förklaring, där han
likväl vore försäkrad, at om något klagomål vore emot Borgerskapet
i Trosa, skulle dem intet vägras communication deraf.
Hr Löwenhielm förklarade, at hvad Hr Fredenstierna
sagt, vore aldeles enligt med lag, at man borde höra den anklagade
innan han dömes. Men denna saken vore af en hel
annan beskaffenhet, i ty at et helt Stånds Extractum Protocolli
intet kunde communiceras med private personer, utan när
H. Majit låter undersöka saken, får Springer och de öfrige
hans adhserenter på högvederbörlig ort sig förklara.
Atskillige af R. o. A. begiärte, at Hr landtm, ville giöra
proposition på sätt, som Hr Löwenhielm och Gref Gyllenborg
föreslagit.
Hr Landtm, sade sig först vilja anmäla, at här vore et
bref ifrån Magistraten, denna saken angående, hvilket Hr
Landtm, upbröt och frågade om det får upläsas;
Men dertil ropades Nej af atskillige.
Dock som Hr Löwenhielm tillika med Hr Landtm, brefvet
igenomläste; så påstod
360 (Aug. 5.) Plomgren.
Hr Ehrenhielm med flere andre, at de också måtte höra
detta brefvet, aldenstund de ägde lika rättighet som Hr Löwenhielm.
at få veta innehållet deraf.
Frih. Wrede berättade, at slika förseglade bref tilförne
ej blifvit emottagne eller åtminstone här in pleno straxt upbrutne
och läste; hvaröfver Frih. Wrede åberopade sig Hr
Wulfwenstiernas vittnesbörd, som så länge varit RiddarhusSecreterare
och äger bästa kundskapen huru härmed varit
procederat.
Hr Wulfwenstierna intygade, at när någre obekante
bref ankommit och man fruktadt, at det varit någre pasquiller,
eller man eljest på något sätt varit i ovisshet om deras innehåld,
äro de altid först upbrutne och genomläste af Hr Landtm.
och de öfrige Talemännen; men när man kiändt igen sigillen
och vetat ifrån hvem de varit, samt hvad sak de angådt, har
man aldrig haft betänkande at emottaga, upbryta eller här in
pleno upläsa sådane bref.
Uplästes altså Magistratens i Stockholm insinuerade Memorial,
hvaruti föredrages Borgerskapets härstädes anmälte begiäran
at få del af et det loflige Borgareståndets til de andre
3:ne respective Stånden utfärdade Extractum Protocolli af
den 27 Julii, angående Handelsmannen Plomgrens endtledigande
ifrån des fullmäktigskap vid Riksdagen; skolandes en
sådan communication vara Borgerskapet så mycket angelägnare,
som de förnummit sig uti berörde Extracto Protocolli vara på
et ganska hårdt sätt beskylte för saker, hvartil de ej veta sig
på minsta sätt vara skyldige.
Hr Pehr Kalling hemstälte, om icke detta Memorial
kunde blifva liggande på bordet och intet mera talas om, samt
den förra saken utan uppehåld blifva afgiord.
Frih. Cron hiort holt jemväl före, at man ej behöfver i
denna saken sättia sig emellan Magistraten och Borgerskapet;
i anseende hvartil det vore rådeligast, at detta Memorial ej
blifver mera vidrört eller efter vanligheten påskrifves, at det
hos R. o. A. är vordet upläst.
Detta gillades af R. o. A.;
Och begiärtes på nytt, at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Hr Landtm, giorde fördenskull frågan om R. o. A. bifaller,
at saken lemnäs til H. Maj:t, som efter Sveriges lag
och Regeringsformen skyndesammeligen dermed låter förfara;
Plomgren.
361
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men Hr Löwenhielm, Hr Biörnberg och flere påminte,
at i början af proposition måtte tillsättias det Borgareståndets
Extractum Protocolli bifalles.
Häremot påstod Hr Ehrenhielm och åtskillige andre, at
det borde förblifva vid den en gång giorde proposition, som
med Ja blifvit besvarad.
Hr Wulfwenstierna sade, at om det skulle skrifvas bifalles
på Borgareståndets Extractum Protocolli, så approberade
R. o. A. hela contexten.
Hr Ehrenmalm förestälte jemväl, at man så mycket
mindre lärer kunna införa i resolution det Borgareståndets Extractum
Protocolli är vordet bifallit, som det samma innehåller
många angifvelser, hvilka alla vid den til anställande ransakningen
böra utrönas.
I anledning häraf utlät sig Frih. von Otter, det han
tykte, at resolution så kunde bäst inrättas, at hos H. Maj:t i
underdånighet anhålles det taktes H. K. Majit med det målet,
hvartil Borgareståndets Extractum Protocolli gifver anledning,
efter Regeringsformen, lag och förordningar skyndesammast låta
förfara.
Uppå Hr Landtmms giorde frågan,
bifölls detta af R. o. A.;
Och upsattes följande resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på Borgareståndets Extractum
Prototocolli:
Resolutio: R. o. A. stadnade i det slut, at hos H. K.
Majit i underdånighet anhålles, det täcktes H. K. Majit med
det målet, hvartil Borgareståndets Extractum Protocolli gifver
anledning, efter Regeringsformen, lag och förordningar skyndesammast
låta förfara.
Härpå skildes R. o. A. i dag åt.
Den 8 Augusti 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 18 Martii ifrån sid. 534 til
sid. 560, hvarvid inga påminnelser giordes.
362 (Ang1. 8.) Olli riksdagens afslutande.
Frih. Coijet påminte, at R. o. A. nu måtte utsättia någon
viss termin til Riksdagens slut, aldenstund 2:ne Stånd, nemligen
Präste- och Borgarestånden, det redan giordt och det
vore nu hög tid at skiljas åt, sedan Riksens Ständer snart år
och dag varit til hopa.
Hr Thure Gust. Rudbeck erindrade, at Gref Bondes
och de öfrige licentierade Rådens sak först borde afgiöras, så
väl som Secrete Utskottets berättelse om orsakerne til kriget.
Hr Landtm, utlät sig, det ingen kan högre önska denne
långsamme Riksdagens slut än han; men här vore ännu så
månge angelägne och riksvårdande ärender, som oumgängeligen
måtte afgiöras innan Riksens Ständer skiljas åt. Statsvärket
vore ännu icke reglerat, icke eller contributionerne; dertil med
borde man afvänta H. K. Höghets hitkomst i riket och se
huru Dannemarks hotelser aflöpa. Hr Landtm, försäkrade i
öfrigt, at han med al flit skal skynda på sysslorne.
Frih. Cronhiort sade, at om Riksens Ständer skola vänta
på alt, som kommer utifrån, få de ligga här ganska länge.
Bäst är vi sättia vårt försvars-värk i stånd och sedan skiljas åt.
Hr Landtm, svarade, at just det vore det aldra angelägnaste,
men dertil fordrades medel.
Frih. Cronhiort föreslog, at Riksens Ständer kunde lemna
til H. Maj:t och Rådet at taga alla de författningar, som kunna
fordras.
Hr Landtm, förestälte än vidare, hurusom H. Maj:t och
Rådet intet kunna hopbringa några medel utan, så framt Riksens
Ständer ej vilja påtaga sig tilräckelige contributioner, afstadnade
hela vårt försvars-värk.
Uppå begiäran uplästes Borgareståndets Extractum, Protocolli
af den 5 Augusti angående en viss termins utsättiande
til Riksdagens slut, som Borgareståndet tilförne den 27 Julii
sidstledne genom sine Deputerade til de andre Stånden önskat
måtte til den 20 i denne månad blifva utsatt; skolandes Borgareståndet
vara föranlåtit af sine hemmavarande committenters
klagomål öfver en så kostsam och långvarig Riksdag, som
nu snart et år påstådt, at begiära de öfrige respective Ståndens
utlåtande öfver den af Borgareståndet utsatte termin til
des slut den 20 i denne månad, på det Ståndets ledamöter må
kunna sådant sine hemmavarande medbroder berätta.
Likaledes uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af
den 5 Augusti, hvaruti det så mycket mera bifaller förenämde
Om riksdagens afslutande.
363
af loflige Borgareståndet projecterade termin til Riksdagens
slut, som Prästeståndet för detta skal giordt förslag på samma
dag til Riksdagens slutande och thessutan skal vara at be
frukta,
at därest Riksdagen skulle komma at utdragas, kunde
mera missnöije och orolighet i landsorterne förorsakas.
Frih. Sten Bielke: Förnämsta delen af vår frihet är
vårt försvar; dertil fordras medel om vi vilja vara säkre och
så länge intet är afgjordt hvarifrån de skola tagas, så kan
ingen viss dag til Riksdagens afslutande utsättias; ty H. Maj:t
kan intet, när Ständerne äro åtskilde, pålägga någre contributioner.
Finlands iståndsättiande är också en sak, hvarom vi
böra sörja, men den är ännu mycket litet vidrörd. Och i anseende
härtil påstår jag, at de upläste 2:ne Extracta Protocolli
måtte blifva liggande på bordet tils vidare, at man litet
längre fram får se hvart ut sakerne hvälfva.
Hr Ramsay holt före, at Finland mera lede derigenom,
at så många af des invånare ligga här qvar vid Riksdagen,
som eljest kunde komma hem och hielpa up landet.
Hr Ruthenschöld sade, at bästa medlet til at komma
til slut med Riksdagen vore, om enighet och förtrolighet kunde
återställas oss emellan; ty då lära vi snart kunna afgiöra de
ännu återstående riksvårdande ärender och sedan med hugnad
och glädie i en välsignad önskelig stund skiljas åt.
Frih. Coijet förestälte, at om alt skal blifva afgjordt, som
nu blifvit uprepat om stats-värket och det mera, få Ständerne
väl ligga här ännu et år til. Man borde besinna, at han och
de flere, sorn äro ifrån Skåne, behöfva komma hem om Dannemark
faller oss an, til at sörja för deras hustrur och barn
samt den öfriga deras egendom.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Ingenting vore för oss
önskeligare och nyttigare än örn enigheten kunde vinnas och
återställas. Yi hafva tält derom alt ifrån Riksdagens början;
vi hafva giordt åtskilliga försök och jemväl committerat visse
Deputerade at inkomma med deras förslag dertil. Ja man har
ock gådt så långt för til at vinna detta hälsosamma ändemål,
at man velat reparera de vid 1738 års Riksdag Iicentierade
Herrar Riksens Råd och flere lidande, efter som det förments
til en stor del vara skulden til vår misshällighet. Men alt
detta har beklageligen intet velat lyckas. Pacification har intet
varit smakelig förr än persecution föregådt, och vi hafva sedt
hvad planer, som dertil nästan dageligen blifvit lagde. Det
364 (Aug1. 8.) Om riksdagens afslutande.
kan väl intet säijas, at de 5 Herrar Riksens Råd just för
högmåls-saker skull blefvo licentierade, men så lärer icke eller
kunna nekas, at de hade begådt sådane fehlsteg, at Secrete
Utskottet hade al skiälig anledning at styrka Riksens Ständer
til at ej mera lemna dem sit förtroende, ty utom de anmärkningar,
som Secrete Utskottet giorde på deras upförande i utrikes
saker, hade äfven Riksens Ständers Secrete Deputation
funnit åtskilligt i Råds-Protocollet öfver inrikes ärender, som
förtiente svåra remarquer, hvilka likväl uphörde i anseende til
Secrete Utskottets giöromål, aldenstund man, som sägs, intet
kunde slå 2 slag på et ställe. Huru nu dermed vara må, så
står det fast, at om vi ännu längre och på det sättet, som
härtils skiedt, arbeta emot hvarandra och continuera med inbördes
osämja och förföljelser, fruktar jag för oss de aldrafarligaste
påfölgder och prognosticerar deraf Sveriges rikes totale
undergång; men vore det möijeligit, at vi som svenske män
ville gie den ene den andre handen och åter träda med hvar
andra i en upriktig vänskap, så vore detta visserligen det
bästa riksdagsarbete vi någonsin kunde giöra. Imedlertid som
det nästan öfver alt heter, at de licentierade Herrar Riksens
Råd med flere endast derföre kommit at lida, at de varit af et
fredälskande sinnelag och man nu således efteråt, sedan conjuncturen
illa utslagit, dömer deras upförande rättmätigt och deras
lidande oskyldigt, så är bäst at altsammans hämtas up, på det
hvar och en måtte få se rätta sammanhanget och beskaffenheten
häraf, hvilket jag håller så mycket angelägnare, som
oenigheten aldrig stillas förr än alla des rötter bortryckas.
Vöre detta, gunstige Herrar, den sidsta Riksdagen, så finge
jag med flere andre lof at sedan tiga och vara nögde med det
som skiedt; men som jag hoppas, at vår Herre ännu längre lärer
unna oss at få behålla vår frihet och det torde hända at samma
folk, som nu har öfverhanden och giordt paroli på hvad som
förre Riksdagen skiedde, ej så just vid nästa Riksdag torde
sittia vid styret; så kunna vi ej annat vänta, än at de, som
nu legat under, då åter lära sättia sept leva på hvad som desse
giordt; hvarigenom oenigheten immerfort continuerar och riket
på slutet blifver olyckeligit, Fördenskul, gunstige Herrar, til
at betaga alt vidare tilfälle til hat och bitterhet oss emellan,
som dageligen ökes, så är högst nödigt, at vi nu fixera en viss
termin til Riksdagens slut, söka befrämja sakernes gång och
imedlertid så mycket möijeligit är arbeta på enighet. Ho vet,
Plomgren.
365
kan hända vår Herre välsignar vårt arbete; och vil Secrete
Utskottet genom sin berättelse se om grunden och orsakerne
til kriget äfven bidraga dertil, så hoppas jag, at det öfriga
snart lärer gifva sig.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Rådman Apiarius ifrån
Westervijk förde ordet och, näst aflagd hälsning, ifrån Borgareståndet
öfvergaf et Extractum Protocolli af innevarande dato,
hvarigenom hos R. o. A. påminnes thet bemälte Stånd redan,
såsom et til thess enskylte decision hörande mål, afgiordt at
Thomas Plomgren så väl uti Ståndet som Sercete Utskottet
bör bibehållas, med förmodan, at the öfrige respective Stånden
så mycket mindre lära kunna och vilja befatta sig med thenna
qusestion, som rättigheten at pröfva Fullmächtiges habilité och
värdighet enligt Regeringsformen och Riksdagsordningen hvart
och et Stånd enskylt tilkommer, åberopandes sig therjemte R.
o. Arns samt Präste- och Bondeståndens yttrande och förklarande
vid 1727 års Riksdag, at icke vilja blanda sig uti Borgareståndets
enskylte oeconomie-saker. Och som således thet
målet, huru vida Plomgren än vidare bör på Borgareståndets
vägnar vara en medlem i Secrete Utskottet, är i anseende til
Ståndets gifne utslag en afgiord sak, som thessutan til Secrete
Utskottets ompröfvande enligt instruction och riksens fundamental
lagar på intet sätt hörer; altså anmodar Ståndet R.
o. A. at antyda sine i Secrete Utskottet varande ledamöter at
ej hindra värkställigheten af Ståndets förberörde utslag, på
thet icke allenast Ståndet må blifva bibehållit vid thes egande
fri- och rättighet, utan ock alt missförstånd Stånden emellan
afböijas och förekommas.
Enär berörde Extractum Protocolli var upläst, recommenderade
Rådman Apiarius å Borgareståndets vägnar, at Landtoch
Siö-Militise-Deputations Betänkande om städernes båtmansförråds-cassa
skyndesammast måtte blifva afgiordt.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade, at detta ärendet med första skal blifva R. o. A.
föredragit;
Hvarmed Deputation afträdde.
Sedan reassumerades den förra discoursen och utlät sig
Frih. Sten Bielke således: Gunstige Herrar! Det är
sant, at enighet är oss angelägen och aldramäst nu, då riket
är uti så afmattadt tilstånd och hotas än vidare af fiendte
-
366 (Aui'. 8.) Om riksdagens afslutande.
ligit anfall. Men jag kan aldrig föreställa mig, at det är de
licentierade Herrar Riks-Rådens sak, eller den omsorg man
har at åter få dem insatte i Rådet igen, som allena är skulden
til vår oenighet. Jag beklagar om så vore, eller at någon
hyste den tankan, ty jag kiänner deras sinnen och vet, at
riket är dem så kiärt, at de på det högsta önska at kunna
öka des välgång och sine medborgares lycksalighet genom förlust
af sin egen välfärd. I lären, gunstige Herrar, om I gaen
til Edra egne samveten, finna många andra orsaker dem jag
ej vil upräkna, efter de tiäna endast at lägga ved på elden.
Men viljen I någonsin utrota oenighet och komma til den så
ofta omtalte och för alla högst nödiga enigheten, så måste vi
å ömse sidor först beflita oss om et kiärligt och försonligt
hierta emot hvarandra. Yi måste vara omtänkte huru til—
räckelige bommar och skrankor skola kunna sättias, at sådane
olagligheter, som härtils skiedt, ej mera må hända i framtiden,
och huru hemlige illviljare skola blifva straffade, som utsprida
froen til vår oenighet, hvarigenom allmogen och folket i provincierne
irras och upretas. Skal detta skie, skal regeringen
sättias i bättre drift och det mera, som nu blifvit omtalt, kunna
uträttas, så lärer hvar och en finna, at sådane granlaga saker
fordra tilräckelig tid och at intet Riksdagen ännu kan slutas.
Dock vil jag intet vara emot, at R. o. A. utsätter en viss
termin, allenast den blifver så tilräckelig, at alla saker dess
förinnan kunna afgiöras.
Gref Dohn a: Det gläder mig at mycket höra talas örn
enighet. Jag vil önska, at hiertat instämde med munnen, så
skulle vi snart få se en god effect deraf. Det skulle ock ofehlbart
mycket bidraga dertil, om de lidande blefve restituerade;
och fördenskul vore väl om R. o. A. ville anbefalla Secrete
Utskottet at om den saken inkomma med en sådan berättelse,
som rikets säkerhet och välfärd kan tillåta.
Frih. Scheiding: Det reelesta skiälet, som blifvit anfördt
emot Riksdagens slut, är at vi kunde blifva attaquerade af
vår granne. Hvad det angår, så är det ännu mycket ovist.
Men det är vist, at Riksdagens continuation förtärer landet och
ruinerar oss sielfva. Dertil med kan H. Maj:t efter Regeringsformen
försvara landet emot utländsk fiendes våld och inbrott.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Denna deliberation
är angelägen. Med rätta bör väl sysslan sluta Riksdagen
och intet någon utsatt termin. Men om vi betrakta både vårt
Om riksdagens afslutande.
367
utvärtes och invärtes tilstånd, lära vi finna, at bägge delarne
kräfja Riksdagens skyndesamma slutande. I anseende til det
utvärtes tilståndet frukta vi at af någon främmande makt
blifva angrepne, eller åtminstone at mine giöres dertil, längre
går det intet, ty jag har sedt desse skräppskotten för 10 månader
sedan. Men om ock intet mera blefve af, så nödgas vi ändå
sättia oss i försvarstånd der emot, och med alla sådane anstalter,
som då skulle giöras, går det lamt til vid Riksdagen,
det har förfarenheten oss nu lärdt. I anseende åter til det
invärtes tilståndet, så är oförnekeligit, at långa Riksdagar äro
skadelige; de giöra oss ledsna vid regeringen och underminera
vår frihet; sedan ruinerar sig R. o. A., och det, som förtiänar
af oss mästa uppmärksamhet, är at tilståndet hos gemöterne
både här vid Riksdagen och eljest i landsorterne nu är sådant,
at, jag säger rent ut, det är skadeligt men aldeles intet gagneligt,
at vi längre äro tilhopa. För öfrigt är jag så benägen
til enighet och den omtalte pacification, som någon annan, men
det är ovist huru den saken slår ut. Slutes Riksdagen, så
uphöra alla persecutioner; och fördenskul, gunstige Herrar, så
låtom oss i betraktande af hvad jag nu anfördt utsättia en
viss termin til Riksdagens slut, och lemna Konung och Råd
at taga alla nödige mått och utvägar til vårt och rikets
försvar.
Hr Ehrenhielm: Här talas mycket väl om pacification;
men, gunstige Herrar, huru vil det taga lag så länge vi tadla
hvar andra, sättia elaka uttydningar på hvars andras tankar,
och, det som mera är, hata och förfölja hvarandra derföre; så
länge kan aldrig enighet vinnas, utan kiärlek och förtroende
hos oss vara landsflyktige. Hvad Riksdagens afslutande angår,
så veta vi här äro ännu altför många saker ogiorde, och så länge
de intet kommit fram i dagsliuset, at publiquen blifvit satisfait
och fädt veta rätta grunden och orsakerne til kriget, orsakerne
til den år 1739 skiedde transporten och hvarföre
Herrar Riks-Råderi blifvit licentierade, så länge, säger jag, må
aldrig någon föreställa sig at här någonsin blifver lugn, ro eller
stillhet i landet, utan det utbrister ändå omsider i en ytterligare
rebellion;, sker det intet i år, så skier det åt året. Och
derföre, gunstige Herrar, så låtom oss intet sluta denna Riksdagen
förr än vi kommit til slut med desse och de flere angelägne
ärender, hvarpå vi böra hafva redo.
368 (Augf. 8.) Om riksdagens afslutande.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Gunstige Herrar! Yid det
tilfälle, som här talas om Riksdagens slut, hvilket jag önskar
ju förr ju häldre kunde skie, emedan des långa varaktighet
mera skadar än gagnar oss, så hör jag tillika talas om en
pacification eller enighet, til hvilkens ernående de licentierade
Herrar Riks-Råds restitution förmenes vara det bästa hielpemedel.
Jag för min del önskar ingenting högre, än at vi i
denne dag kunde vinna en så önskelig och gagnelig sak. Men,
gunstige Herrar, huru kan det erhållas när mig blifvit emellan
fyra ögon sagt, som jag dock icke påtager mig at bevisa, hvarföre
jag ej eller nämner någon person, at sedan för detta Generalen
Lewenhaupt ej kunde undvika sin olycka, så är det
folk, som sammansatt sig och gifvit sig diefvulen i våld, at de
licentierade Herrar Riks-Rådens sak aldrig skal komma före.
Jag frågar, gunstige Herrar, hvad hafva de Herrarne del i
hans olycka. Nej, gunstige Herrar, den Herren blef af vår
ungdom uphögd och satt til den sysslan han intet förstod, och
deraf härrörer hans fall, som jag för des barns skull hierteligen
beklagar. Nej, gunstige Herrar, som sittien i hederstienster,
som äro til mognare år komne, som pretendera hafva
insikt så väl i utrikes som inrikes saker, ni som pretendera
at leda vår ungdom, som kommer up til Riksdagarne, led dem
så at det ej drabbar en gång på Edra egna hufvuden, blås
intet osanningar, blandade med misstroende, i deras öron, lär
dem intet suga gift utur de blommor, där ingen gift finnes, gif
dem inga interesserade sentimens, som hafva del af mat, penningar
eller kläder; för dem intet efter Edra particuliere afsikter
och på de så kallade klubbar och sammankomster, utan
gif dem sentimens igenom raisonnemens, ty eljest säger jag
ännu en gång, at det drabbar på Edra egna hufvuden. Ibland
oss veta vi, Gud bättre, äro tvänne partier, det ena kallar jag
et fogligt och det andra et häftigt partie. Gunstige Herrar!
1738 och 1740 års Riksdagar regerade det häftiga, hvaraf vi,
Gud bättre, nu hafva en dryg kiänning; ja, jag kallar det
häftigt, ty folk blefvo förfölgde och hatade för sine :e4itr. hWs
och gick det så långt m ’ 0! pt * 'v- " ’ 8r det
samma.
Jag talar af egen e> '«♦*>?t; !9’)?iJ iinché,; intet,
gunstige Herrar, om jag med t,e. .fiipfig iar£s3ker til at
mota, at intet styrsslen någonsin mer skal komma i Edra
händer, så länge Edert häftiga upförand Edra dierfva ordasätt
och dristiga förhållande räcker och gifver mig anledning
Om riksdagens afslutande.
369
at tro, at om ni rådde, så skulle åter förföljelse blifva vår
del. Men, gunstige Herrar, viljen I vara foglige, kom, vilja
vi räcka hvarannan händerna som bröder och vänner och svärja
hvarannan trohet, då hoppas jag den påsyftade enigheten säkrast
kan vinnas.
Frih. Cronhiort: Förbråelse emot hvarannan åstadkomma
aldrig någon enighet, icke eller slike föreställningar, som Hr
Rudbeck nu giordt. Och hvad de licentierade Riks-Rådens sak
angår, så önskar jag, at Protocollet och acterne måtte blifva uphämtade
på det man deraf måtte få se hvem som varit skyldig,
eller hvilken som belugit ärligt folk.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Pehrsson ifrån Tuna
förde ordet och, näst aflagd hälsning, öfvergaf et Extractum
Protocolli ifrån Bondeståndet af innevarande dato, hvaruti det
berättar sig jemväl hafva til öfvervägande förehaft Borgareståndets
gifne förslag på den 20 i denne månad til denne Riksdags
slut, men at Bondeståndet, ehuru gerna det önskat at se
uppå densamma en skyndesam god ändskap, dock funnit åtskillige
högst angelägne mål ännu återstå, innan hvilkas afgörande
tiden ej skall kunna determineras. Ibland desse mål
anser Bondeståndet:
l:o statens reglerande och utgiftens jämkande efter inkomsten,
så at landet med extraordinarie utlagor til bristens
stoppande ouphörligen ej må besväras;
2:o at bevillningen måtte hvad Allmogen angår så jämkas,
at Allmogen får smaka någon frukt af den återvundna freden
och ej straxt vid des början uti sit utblottade tilstånd aldeles
ruineras;
3:o at de klagande Herrar Riks-Råders och flere klagandes
angelägenheter måtte afgiöras;
4:o at hvad Ståndet uti des angelägenheter genom Extracta
Protocolli eller de allmänna besvären andragit, må varda afgr
resolution å desse senare genom trycket utkomma;
5:( , ■ rl ,*-<jvdet åttasktonö indisposition af de medel,
sorn v * ' i, • f :k huru rämeri-medlen i Finland
blifvit bä.gadeujxi.j -ju. éoso.Öfvergång. Anhållandes Bondeståndei
det desse mål ofördröijeligen måge företagas och afgiöras
samt Riksdagens slut -sedan med visshet utsättias.
Adelns Protokoll (XlVi}d742—1743. II. 24
370 (Ang'. 8.) Om riksdagens af slutande.
Enär förberörde Extractum Protocolli var upläst, recommenderades
til et skyndesamt afgiörande hos R. o. A. CammarOeconomie-Deputations
Betänkande om hemmans förmedlingar.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade, at förenämde Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande
med första hos R. o. A. skal blifva företagit och
afgiordt;
Hvarmed Deputation afträdde.
Sedan Deputation var borta, reassumerades den förra discoursen
och utlät sig
Hr Thure Gust. Rudbeck: Jag är intet emot, at acterne
måtte hämtas up, så at man får se hvarutinnan de licentierade
Riks-Råden varit skyldige. Imedlertid, örn det är som sägs,
at denne förändringen med dem skiedde för det de renouvellerade
alliance-tractaten med Ryssland och at de utgiorde en
skadelig pluralitet i Rådet emot den systeme man då ville
hafva, så önskar jag, at samma pluralitet i Rådet ännu vore
qvar, at deras systeme alt sedan blifvit fölgd och kriget aldrig
varit begynt, så vore vi i denna dag et sålt och lycksaligt
folk. Men jag vil nu ej mera yttra mig härom, utan påstår,
at saken måtte företagas och Riks-Rådens ingifne och af Urskil]
nings-Deputation til Riksens Ständers plena remitterade
Memorialer nu måtte upläsas, hvarefter jag förbehåller mig at
sedan vidare få säga mina tankar.
Frih. H. Wrede: Jag vil allenast med få ord svara på
Hr Rudbecks långa föreställning och det han tält om ungdomens
ledande. Sant är väl det, gunstige Herrar, at en ungdom
aldrig går til väga med så mycken försichtighet, eller kan
äga så mycken insikt som gammalt folk; men så lära de ej
eller blindvis låta leda sig utan skiäl och raisoner. Och hvad
den Herren beträffar, som nämdes vara uphögd af ungdomen
til sit egit fall och til vår olycka, så har han redan lidit derföre
och så lidit, at hela Europa med horreur sedt derpå. Han
har intet en gång fädt tid och råderum at tänka på bättring
och bereda sig til at ingå i evigheten, utan blacken är honom
pålagd och execution utan ringaste uppehåld öfvergånj*en. Men
jag vil nu ej mera tala derom, utan önskar, at det sorn med
honom skiedt ej måtte räknas hela nation til last och at des
sak en gång med alla omständigheter och rätta färgor måtte
komma i dagsliuset samt at Secrete Utskottets arbete om orsakerne
til kriget, Rådens licentierande och det mera, måtte
Om riksdagens afslutande.
371
desslikes snart komma fram, så at man får se både det ena
och det andra och alla beskyllningar, som tilläggas förre Secrete
Utskotten, på en gång uphöra.
Frih. Sten Bielke hemstälte, om den quasstion kunde
först afgiöras om Riksdagens slut och Gref Bondes Memorial
sedan företagas.
Hr Ehrenmalm: Jag tror, at vi alla önska et skynde
samt
slut på Riksdagen, ty det lärer falla något hvar tämmeligen
drygt och kostsamt at ligga här; men jag finner ännu
alt för stora skiäl deremot. Systemen i Europa är nu förändrad
och vi böra med rätta afvänta huru den stadgar sig,
at vi derefter kunna rikta våra afsikter och söka vårt intresse.
Dessutan är vårt invärtes tilstånd beklageligen så utblottadt,
at vi måste vara omtänkte på tilräckelige medel och
utvägar at sättia oss i någorlunda försvarsstånd, om vi blifva
anfallne, så framt vi vilja undvika at återigen blifva fienden
til rof. Hvad enigheten angår, så gifve Gud at den stöde til
at erhållas. Hvar och en lärer finna, at den är högst nödig
och at den förutan vårt arma fädernesland aldrig kan hafva
bestånd. Kriget har väl mäst stört vår enighet; dock är jag
derföre intet af den tankan, at de, som haft del i anläggningen
och varit skulden dertil, giordt det af elakt upsåt. Imedlertid
inspirera elaka menniskior elaka uttydningar derpå för at
underhålla oenighet, främja egna afsikter och fiska i grumlogt
vattn. Och ehuru det intet är utan, at vi igenom kriget råkat
uti mycken olycka och förderf, få vi derföre intet gå för långt
och söka hämnas sådant, utan vi måste tro, at de, som begynt
det samma, haft godt upsåt och sedt då conjuncturerne så an,
at någon ting skulle kunna uträttas för riket; ty örn vi nu
skulle förfölja våra medbroder derföre, när skal då blifva ända
derpå, om vi intet en gång sättia oss med hvar andra och
söka at lefva uti broderlig kiärlek, enighet och samdräktighet.
Gref Axel Rutger Sparre påminte, at den första quaestion
om Riksdagens slut måtte afgiöras.
Hr Landtm, föreslog, at termin til Riksdagens slut måtte
utsättias til den 7 eller 8 i nästkommande månad, emedan
den af de tvänne Stånden utsatte termin til den 20 i denne
månaden vore alt för kort, så framt rikets angelägenheter ej
skola lemnäs ogiorde både i Secrete Utskottet så väl som hos
Riksens Ständers plena.
372 (Aug. 8.) Om riksdagens afslutande.
Gref Axel Rutger Sparre förmente, at de angelägnaste
sakerne kunna hinna afgiöras til den 20; lärandes de andre
Stånden, som äfven sittia i Secrete Utskottet, väl sedt giörligheten
deraf och fördenskul utsatt denna terminen.
Hr Fab. Löwen rådde dertil, at man intet sluter Riksdagen
så hastigt, at man får lof och komma tilbaka igen om
några veckor.
Hr Klingsporre föreslog, at Secrete Utskottet måtte höras
til hvad tid Riksdagen kan slutas.
Hr Wulfwenstierna och Hr Lewin Blixen tykte jemväl,
at Secrete Utskottet, som har de aldra angelägnaste och
mäst riksvårdande ärender om händer, bäst kan säija til hvad
tid de förmena at Riksdagen kan slutas.
Som åtskillige andre af R. o. A. understödde detta, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behagar, at han får giöra proposition
om Secrete Utskottet skal höras til hvad tid Riksdagen
kan slutas;
Men dertil svarades af R. o. A. med Ja och Nej;
Och påstod Frih. Petter Scheffer med flere andra, at
som Borgareståndets upläste Extractum Protocolli vore materia
substrata, så borde proposition giöras, om det samma bifalies
eller ej.
Hr Landtm, förestälte på et ganska eftertryckeligit sätt
hurusom det vore at kasta riket i yttersta fördärf, om Riksdagen
skulle slutas til den 20 och de många angelägna och
riksvårdande ärender, som ännu kunna återstå, skulle lemnäs
oafgiorde, hvaribland Statsvärket äfven vore, som man vet
tilförne icke burit sig, mycket mindre nu i år, då riket varit
underkastadt så många dryga omkostningar, då alla cassör
varit uttömde och utblottade, men man icke des mindre måst
recrutera arméen, utrusta flottan, soutenera et helt års campagne
och underhålla en kostsam beskickning vid kongressen i Abo,
förutan mångfaldige andre utgifter; hvar til otroliga summor
redan upgådt och ännu vidare erfordras til rikets sättiande i
fulkomligit försvar emot alt fiendteligit anfall.
Många af R. o. A. förklarade sig på lika sätt med Hr
Landtm, och begiärte det Hr Landtm, ville giöra proposition,
at Secrete Utskottet får utlåta sig til hvad tid Riksdagen kan
slutas.
Häremot sades af andra, at som 2:ne Stånd redan utlåtit
sig, så behöfdes det ej, at Secrete Utskottet sig häröfver yttrar.
Om riksdagens afslutande.
373
Hr Wulfwenstierna anförde, at fast de andre 2:ne
Stånden utsatt termin til den 20, kunde R. o. A. lika fult
begiära höra Secrete Utskottets mening, til hvad tid de tro,
at alla angelägna och riksvårdande ärender kunna afgiöras och
Riksdagen kan slutas.
Hr von Böhn tilläde, at om Riksdagen blifver så afbruten,
innan Riksens Ständer utsedt och beviljat nödige medel
til försvarsvärkets uprätthållande, lefver han och alla de öfrige,
som bo vid frontiere-orterne, i största osäkerhet.
Hr Fredenstierna bad, at R. o. A., som nu både af
Hr Landtm, och de fleres giorde föreställningar hördt, at Riksdagen
utan rikets alt för stora skada ej kan til den 20 slutas,
måtte då förena sig med det af Bondeståndet i dag ingifne och
upläste Extracto Protocolli.
Men detta biföls ej;
Utan i anledning af åtskilliges begiäran föreslog
Hr Landtm, at R. o. A. kunde bifalla den af de 2:ne
Stånden utsatte termin til den 20, så vida riksens högstvårdande
och angelägne ärender intet fordra något upskof.
Dock som uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan
R. o. A. äfven svarade härtil med Ja och Nej;
Och så många af R. o. A. begiärte votering öfver den af
de 2:ne Stånden utsatte terminen;
Så upsatte Hr Landtm, följande proposition, hvilken för
R. o. A. uplästes och gillades:
Proposition: den, som bifaller den af de 2:ne Stånden utsatte
terminen, skrifver Ja;
Den det ej vil, skrifver Nej;
Hvarefter det skreds til votering och utnämdes följande
til at sittia vid bordet och emottaga voterings-sedlarne samt
hafva inseende på voteringen:
Frih. Carl Fredr, von Höpken. Frih. Fleming.
Hr L. E. Ståhlhandske. Hr <S. IT. von Graman.
Hr Carl Lagermark. Hr Joli. Fredr, von Flygarell.
R. o. A. upropades och lade sina sedlar på bordet, ab
sentes
annoterades, och upropades deras namn å nyo, då de,
som kommit tilstädes, aflade sina vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst:
Ja voro et hundrade åttatio fem;
Nej voro et hundrade siuttio åtta;
374 (Äng. 8.) Om de licentierade riksråden
Sorn det ibland allegaterne til detta Protocoll befintelige
votering s-instrumentet utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt kl. 9 om aftonen.
Den 15 Augusti 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 18 Martii ifrån sid. 534 til
sid. 560, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Thure Gust. Rudbeck begiärte, at de licentierade
Herrar Riks-Rådens sak nu måtte företagas.
Hr Landtm, gaf vid handen, at de andre Stånden begiärt
afskriften af Riks-Rådens så väl sorn de öfrige lidandes
Memorialer och sagt sig vilja företaga deras sak eftersom den
hos R. o. A. intet kan blifva afgiord.
Frih. H. Wrede sade, at hau fruktade det denna saken,
hvarigenom vi hoppas vinna enighet, snarare störer densamma
och ökar oenigheten, i synnerhet om man nu vil drifva på, at
saken skal företagas innan Secrete Utskottet inkommit med
sin berättelse om orsakerne til kriget; men finge det gå förut,
så kunde saken aflöpa amiablement. Eljest måste han med
flere påminna, det Riks-Rådens sak nu mera är laga kraft
vunden sedan en Riksdag är förbi, vid hvilken de intet klagat,
utan hafva de så länge tegat intil dess deras vänner nu kommit
til styret, då de trodt sig bättre kunna drifva igenom saken
och få ändring.
Hr Thure Gust. Rudbeck erindrade hurusom Frih.
Wrede både sidsta pleni-dag så väl som ofta förut begiärt, at
hela denna saken måtte komma fram; hvilket Hr Rudbeck
altså nu påstod, och at en början måtte giöras med upläsandet
af Riks-Rådens och de flere lidandes Memorialer.
Hr Er. Gust. Boije förestälte, at det hvarken kan eller
bör ligga de licentierade Herrar Riks-Råden på något sätt i
vägen, at de tegat en Riksdag, icke eller borde sådane skiäl
emot dem allegueras, utan vore nu tilfälle för dem, som tält
så mycket om enighet, at i sielfva verket visa huru benägne
de dertil varit.
och riksdagens afslutande.
375
Hr Botv. Stiernstolpe berättade, at lian skrifteligen
upsatt några sina tankar, dem lian begiärte vid detta tilfälle
at få upläsa.
Deremot begiärtes af andra at få höra huru sidsta voteringen
utfallit.
Och uplästes derföre på nytt sielfva votering s-instrumentet
öfver sidsta voteringen.
I anledning häraf påstod Frih. Coijet, at Hr Landtm.
måtte tillika med de andre Ståndens Talemän träda up til H.
K. Maj:t och i underdånighet begiära, at Riksdagen måtte afblåsas
til den 20, och det så mycket mer, som mäst alla officerarne
nu äro bortkommenderade, och de öfrige, som äro här
på Riddarhuset, behöfva hvar och en resa hem at sörja för
deras hus och egendom när fienden infaller.
Hr Scheckta förklarade, at alt hvad som giöres efter den
20 bör anses för kraftlöst och olagligt.
Frih. Stiernstedt gaf tilkiänna, at han med flere af des
camerater vore bortcommenderad, och påstod likaledes, at Riksdagen
måtte slutas, efter så många af R. o. Arns ledamöter
måste gå härifrån.
Andre åter begiärte, at Rådens sak måtte företagas och
derom voteras.
Hr Pehr Kalling utlät sig, at Plomgrens sak först borde
afgiöras, eller ock derom voteras, hvilken som skal blifva den
förste.
Hr Landtm, bad, at R. o. A. ville i följe af Riksdagsordningen
lemna til honom at föredraga sakerne, då hvart och et
mål efter sin behörige ordning skal blifva ihogkommit.
Hr Fredenstierna: Jag skulle tro ingen af oss lärer
vara, som icke med mig lärer instämma therutinnan, at the af
the 2:ne licentierade Herrar Riksens Råd med the flere så
kallade lidande hos Riksens Ständer ingifne och nu här in
qusestione varande ansökningar må utan vidare upskof här uptagas
och afgiöras. Gunstige Herrax-, thesse ansökningar lemnar
jag i theras behörige väi'de, utan at nu kunna giöra mig någon
idée om theras egenteliga grund eller huru vida the på mera eller
mindre eller ock på intet skiäl må vara fotade, emedan så
länge the ej blifvit upläste, jag ej annat kan än ignorera
theras innehåll. Men som thesse så kallade lidande föi'spörjes
klaga öfver olaga medfarter samt at the ej skola niutit Sveriges
beskrefne lag och en laga rättegång til goda och the med
376 (Aug1. 15.) Om enighetens återställande
sådane sine besvär vändt sig til Riksens Högl. Ständer, hvilka
näst Gud, then yppersta alla verldenes domare, som alt ser,
dömer och straffar, äro thet rätta och enda hielpmedel, som
the här i verlden hafva at tilgå; så är ej eller mer än billigt,
än at man hörer theras klagan och meddelar them en sådan
handräckning, som Sveriges lag och målens beskaffenhet thet
fordra, ty thertil är en och hvar svensk man, ja ock en utländning
ibland oss, ehuru ringa han vore, berättigad, särdeles
som thesse sökiande Herrar och män ärbiuda sig under lagen
och underkasta sig lagens antingen beskydd eller straff, hvilket
steg aktas hos alle christne nationer, ja hos hedningar, af then
beskaffenhet, at man then aldrig förvägrar lag, som lagen anlitar.
Uti hvilken mening jag ännu så mycket mer styrkes,
som 2:ne af Riksens respective Ständer hafva genom theras til
Högl. R. o. A. giorde beskickningar och Extracta Protocolli
thesse så kallade lidande Herrar och Mäns angelägenheter til
föredragande och afhielpande befordrat, och således inför hela
verldens ögon ådagalagt theras öma vårdnad för thenna sak,
hvaruti jag ock hoppas R. o. A. them ej lärer något eftergifva.
Och som jag af the här nu förelupne discourser mycket
hördt om enighet talas; så kan väl intet hugnesammare ord
höras än enighet och förtroende, som väl nog i tal men beklageligen
litet nog i värket ibland oss förspörjes. Gud, som
allena är enighetens Gud och stiftaren af all fredsamhet,
böra vi med trogna böner tillita om thenna dyra gåfvan och
i öfrigt bemöda oss therom, at vi med inbördes nit och åtrå
kunna räcka hvarannan enighets-handen, som tå aldrabäst
skier, när vi taga thertil then sanskyldiga grunden, som är
rättvisa och rikets sanskyldiga välfärd, utom hvilken ingen
enighet är Gud behagelig, beständig och hälsosam, och vid en
sådan enighet skal ock iag för min ringa del lägga then ömaste
hand efter the ringa kraf, ther hos mig finnas. I öfrigt har
jag af the uti sidsta pleno så väl som här nu framförde tal
förmärkt en eller annan utlåtelse om then vigtige riksdagspuncten
angående orsakerne til thet nyligen slutne ryska kriget,
som skulle then samma synas hafva någon gemenskap med
thesse så kallade lidandes sak. Men, mine Herrar, när man
anser thenne sidstnämde sak, så är then samma oförnekeligen
en privat sak, som vissa particuliere personer hvar för sig bedrifva,
och angår et lidande, som hvar och en särskildt för sig
skal öfverklaga, och thes utan af en sådan beskaffenhet, at then
och riksdagens afslutande.
377
samma med then articlen om orsak erne til kriget så mycket
mindre någon gemenskap äger, som thesse upkommit snart par
år efter thet förenämde Herrar och Män ifrån theras embeten
blifvit licentierade, och således nödvändigt måst haft en annan
uprinnelse til the påfölgder, som them träffat och öfvergådt,
men ther emot är thenne articlen om orsakerne til kriget icke
en privat och particuliere sak, utan et mål, som rörer rikets
almänna rätt och angår någre 100,000 svenske mäns gemensamma
rättigheter, hvilket följakteligen omöijeligen kan stadna
uti någon consolidation eller, at jag så må säija, liquidation med
någre få privates personers öfverklagade lidanden; hvarföre, och
som jag för min ringa del ej kan bortgifva eller dispensera
något af then höga rätt, som riket i gemen angår, och thenne
vigtige sak på intet sätt kan inblandas med thesse så kallade
lidande Herrars och Mäns ansökningar, så finner jag ock meo
voto skiäligt, thet böra theras klagoskrifter utan vidare upskof
företagas och efter theras egande beskaffenhet afgiöras. Hvilket
alt jag för min räkning beder må til min ocji the minas säkerhet
både nu och i framtiden uti Protocollet intagas.
Hr S c heck ta påstod at först måtte afgiöras om Riksdagens
slut och sedan Plomgrens sak företagas.
Likaledes påminte Gref Axel Rutg. Sparre, at ordningen
måtte följas och den saken först afgiöras om Riksdagens slut.
Hr Landtm, uprepade, huruledes det intet en utan mångfaldige
gånger blifvit faststält, at vid sakernes föredragande
den ordning borde följas, hvarom han med de andre Ståndens
Talemän vore öfverenskommen. Icke des mindre hade altid
så gådt, at ehvad qusestion, som af någon blifvit upkastad,
hade den altid blifvit entamerad, ehuru Hr Landtm., som Protocollet
skal kunna intyga, på det eftertryckeligaste hedt at få
dirigera sakerne; hvilket om det skiedt hade al oordning kunnat
förekommas och med sakernes afgiörande gådt långt fortare,
än nu skiedt, så at Riksdagen kan skie til denne tiden kunnat
vara slutad. Men nu vore det i sig sielft aldeles ogiörligit,
ehvad R. o. A. derom också skulle behaga fastställa; arméen
måste nu som bekant är marchera ned til gräntsen, magasiner
måste därstädes uprättas, at folket, som kommer dit, intet
svälter ihiäl. Och til alla nödige anstalter, som vid detta til—
fälle måste giöras, fordras otrolige stora penningesummor, hvarförutan
ingenting kan giöras eller Riksens Ständer skiljas åt,
innan det blifvit utsedt hvarifrån de skola tagas och contribu
-
378 (Äng. 15.) Om riksdagens af slutande
tionsverket blifvit reglerat, med mindre man vil lemna land
och rike handlöst, så at vi blifva fienden til rof. Hr Landtm,
fullfölgde vidare, at när alla de ärender, hvaruppå rikets säkerhet
och välfärd beror, blifvit afgiorde, sluter sig väl Riksdagen
af sig sielf, men ej förr, antingen han nu ginge up och
begiärte, at den måtte afblåsas eller ej, hvilket senare snart
kunde skie, när man säkert kan se sig lykta med arbetet til
någon viss dag. Deremot, om man skulle giöra det för bittida,
får man ofehlbart lof at återigen begiära upskof.
Frih. Cron hi ort förmente, at om de angelägne och riksvårdande
ärender, hvarom Ilr Landtm, nu tält, ej blifva afgiorde
til den 20, kunde Secrete Utskottet då angifva hvad
som deraf återstår och termin på den händelsen upskiutas, om
så nödigt skulle pröfvas. Imedlertid bör til följe af sidsta
voteringen förblifva vid den 20 och R. o. A:ns härom fattade
slut kundgiöras de andre Stånden genom en Deputation samt
Hr Landtm, och de andre Talemännen sedan begiära af H.
Maj:t, at utblåsning måtte skie.
Frih. von Otter tykte äfven, at fast R. o. A:ns slut nu
skulle blifva notificerat de andre Stånden, kan Secrete Utskottet
ändå, när termin infaller, gifva vid handen om någre angelägne
ärender återstå och med Riksdagens slut i den händelsen upskiutas.
Hr L evin Blixen påstod, at om R. o. Arns fattade slut
skal notificeras de andre Stånden, dem också tillika måtte
kundgiöras, at denne terminen kominer at upskiutas så framt
alla riksvårdande ärender dessförinnan ej blifva afgiorde; hvartil
Hr Blixen förmente vara så mycket större skiäl, som sedan R. o.
A:ns votering den omständigheten existerat, at vi fädt tidningar
om vår grannes började rörelse.
Efter något vidare discourerande härom resolverades, at en
Deputation skulle afgå til de andre Stånden och låta veta, at
R. o. A. bifallit den af Präste- och Borgarestånden utsatte
termin til den 20 i denne månad, med anmodan, at de ville
låta sine Taleman i dag eller i morgon vara Hr Landtm, följaktige
up til H. Majit at i underdånighet begiära Riksdagens
afblåsande til den tiden.
Samma Deputation utnämdes också straxt och afgick;
Frih. Carl Fredr. Höpken förde ordet, och bestod Deputation
af 6 personer.
och enighetens återställande.
379
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Borgmästaren Lang ifrån
Wisby förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet,
öfvergaf et Extractum Protocolli af detta dato, hvaruti
anföres, at som the fläste af the öfrige Stånden i anledning af
berörde Stånds Extractis Protocolli af den 20 Julii och 5 i
denne månad sig therutinnan förenat, at thenne långvarige
Riksdagen ju förr thess häldre måtte slutas, samt en viss dag,
nemligen den 20 Augusti nästkommande, thertil kunde utsättias,
så at thet således enligt Riksdagsordningens 17 § bör såsom
aldeles afgjordt och faststält anses; altså berättar Ståndet sig
hafva nu öfverenskommit, at thess Taleman måtte med Hr
Baron och Landtm, och the öfrige Ståndens Taleman thetta
Ständernes fattade beslut H. K. Maj:t i underdånighet tilkiänna
gifva, på thet om Riksdagens aflysande efter vanligheten må
kunna föranstaltas.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, upläste med R. o. A:ns tilstädjelse
Hr Stiernstolpe sin skriftelige föreställning så lydande:
Gunstige Herrar! Jag hörer ofta mycket talas om enighet,
kiärlek och hiertans sammanbindelser, men ehvart desse landsflycktingar
nu äro förjagade och hvarest vi arme i villo farande
Svea barn på slutet hamnandes vardom, det vet Herren Gud;
sannerligen, jag fruktar i diupaste eländes och träldoms afgrunden.
Kiäre mine gunstige Herrar, med diupaste vyrdnad omarmar
jag Eder alla, anhören med kiärligit tålamod mine välinente
tankar och låten min goda mening få ursäkta min blödighet
och min enfaldighet. Enär tvenne förbittrade sinnen, litet
rörde af himmelsk nåd, börja lämpa sig til saktmodighet, så
hafva de redan giordt det första steget til öfverenskommande,
sedan böra de vidgå å bägge sidor vissa skyldigheter, som dem
åligger at fullgiöra, nemligen den lidande öpnar sit hierta och
visar benägen tilgift; den andra återigen deremot förgyller intet
listeligen sina fel, och således möta de hvarannan på halfva vägen.
Denna process finner jag hafva sin goda grund både i Guds
skrefne och oskrefne naturliga lag och fölgaktelig vara en helig
sanning. Gunstige Herrar, nu frågar jag, hvem är då här den
lidande delen? Dertil svarar jag: alla Sveriges inbyggare och
besynnerligen samt alla Guds för verlden förborgade egne vänner;
desse äro ganska farlige, ty de betiäna sig af de aldra
-
380 (Aug. 15.) Om orsakerna till kriget.
kraftigaste vapn, nemligen tålamod, oskrymtad bön och utsträckte
händer til den himmelske Ofvermakten. Vidare frågas
här, hvem är då den delen, som förmenes hafva brutit? Dertil
svarar jag oförskräkt: alla de, som emot et i frihet lefvande
folks samtycke hafva anlagt kriget, hvarigenom riket är råkat
i et bittert tilstånd, tvert emot mogne, gamle, högt värde och
visa mäns beviljande, the ther sedt och förutsagt en olycksalig
utgång deraf. Hela verlden må då billigt intet förundra sig
örn då den lidande delen är kallsinnig emot dem, som hållas
före varit anläggare til denne författningen. Skal nu ibland
oss olycksalige Svea barn samdräktighet kunna någonsin inplantas,
så säger jag nu som tilförne, at aldrig osämjan försvinner
förr än orsakerne til kriget å daga lägges; se, då svalkas
sannerligen den hetan, som eljest brinner utan återvändo
riket til yttersta undergång. Detta är ju längesedan af samtelige
Riksens Ständer beviljat och befalt, det måste då oförnekeligen
vara någon förborgad orsak, hvarföre det intet full—
giöres. Här kan säijas, hvad författningen af kriget angår, så
är det år 1741 af det Secrete Utskottet för nödigt och nyttigt
ärkändt samt enhälleligen af samtelige Riksens Ständer vidgådt
vordet, i följe hvaraf intet hela riket kan med skiäl
kallas den lidande delen; dertil svarar jag, at då var en quaestion
om det Secrete Utskottet såsom committerade skulle äga
den myndigheten at allena få författa något beslut om krig.
Samma stridighet blef fuller igenom pluralitet afgiord och
vunnen, men derföre ingalunda i andre mogne sinnen i riket
faststäld, såsom en sak then ther på en god grund fotad var;
hvarföre ock de fläste af våra riksstyrande värda fäder, såsom
landshöfdingar etc., en hvar för sig och sine släkter til alla
tiders åminne deras reservationer framlade. Det hedervärda
Bondeståndet frågade då jemväl efter orsaken, hvarföre den
första transporten til Finland giordes; väl vetandes i sin enfaldighet
sådant vara en begynnelse til et skadeligit krig, och
det utan kundskap om grundelig och ren orsak, hälst och
emedan ryssarne voro våra vänner och oss alts intet emot
brutit. Huru skiäligt det är at öfverfalla den, som mig intet
emot brutit, lemnar jag hela verlden, ja oförnuftiga hedningar
at döma om. Huru och med hvad skiäl kan då säijas, at
kriget var enhälleligen samtyckt? Rätta orsakerne dertil äro
ännu i denna stund så väl för Sveriges inbyggare som hela
verlden obekante, i hvilkens omdöme vi med liten fördel äro
Om orsakerna till kriget.
381
ansedde, som et folk thet ther et ochristeligit och orättmätigt
krig häfver begynt. Här väntar jag mig fuller följande beskyllning:
denne mannen talar emot våra grundlagar och ärkiänner
intet det Ständer hafva giordt. Jag svarar: jag vördar
lagen och är äfven så laglydande som en annan, men mit afseende
är allenast at visa sielfva kiällan til den förgiftiga
oenigheten, som är i en democratico-monarchisk regering äfven
så skadelig som en viss pluralitets enhälleliga bifall kan vara
hälsosamt.
Gunstige och mine kiäraste Herrar, sägen mig, jag beder
för Guds skul, huru kan nu enighet och sämja i så beskaffade
omständigheter hos oss hafva sin boning. Jag för min ringa
del säger det rent ut, at äfven som en criminel anskrifves i
et politiskt protocoll, så anmärkes ock et folk i det eviga rådet,
som utan högst drifvande orsaker bryta heliga pacta och
foedera; sådant kan jag så mycket tryggare tala och tänka,
som vi beklagligen hafva beviset i händerne. Jag säger ännu
en gång: jag lefver och dör vid, n. b. til dess jag annorledes
blifver öfvertygad, at vi hafva begynt utan Gud och fölgakteligen
med förbannelse fortfarit i villo. Härvid faller mig in
huru vid början af kriget en viss bön förordnad blef, hvarmedelst
hos Gud författa in garn e skulle forthielpas. Alla fromme
och uplyste lärare i hela riket öfvergofvo småningom samma
bön af sig sielfva och tordes intet inför Herrans ansikte den
samma upläsa. Hvad mening de då om sielfva saken hafva
haft, det lemnar jag osagt. På min ålderdom har jag nu yttradt
min tanka, icke allenast som en menniskia för verlden,
utan ock som en enfaldig christen för Guds ansikte och arnar
aldrig mer på detta stället derom mer tala; lemnande den
omtalte saken til Guds stränga dom och afvaktar i tålamod
mit kiäraste fäderneslands förestående öde.
Hr Stiernstolpe recommenderade vidare, at Rådens sak
nu måtte företagas och afgiöras.
Gref Dohna bad jemväl, at denna saken nu måtta företagas
efter Riksdagen nu lider til slut och detta vore et medel,
hvarigenom sinnena kunde bindas tilsammans och enighet
vinnas.
Hr Er. Gust. Boije önskade, at R. o. A. ville accomodera
sig i denna saken och derjemte taga sådane mått för
framtiden, at man ej vidare måtte hafva at befrukta dylika
händelser; tilläggande Hr Boije, at om man kan licentiera dem,
382 (Aug. 15.) Om de licentierade riksråden.
sorn bekläda de högsta embeten i riket, kan man ock taga
hufvudet af de små.
Gref H. Gyllenborg: Jag bär all vördnad för Hr Stiernstolpe,
som upriktigt sagt sin tanka, och tror at des välmening
och kiärlek för fäderneslandet drifvit honom dertil. Gunstige
Herrar, jag arnar intet bemantla mit giöromål i Secrete Utskottet
eller tigga derföre af Eder någon nåd, ty jag vet, at
jag skickat mig som en ärlig man och skal altid kunna försvara
mine därstädes förde rådslag. Jag dristar mig ock at
säija, det de publique skiälen för kriget, som kunna giöras
uppenbara, äro äfven så många och så vigtiga, som de, hvilka
någonsin kunna upräknas deremot. De hemlige åter, hvilka
jag beklagar intet kunna uppenbaras utan rikets alt för stora
skada, äro långt större och vigtigare, fast man nu dömer
annorlunda af utgången. Men hvarföre har (intet) Secrete Utskottet
ännu intet framkommit med sin relation om orsakerne
til kriget, eller huru länge och til hvad ända skal förra Secrete
Utskottet vara skått-taflan för så många svåra beskyllningar?
Jag påstår, at Secrete Utskottet måtte anbefallas at
ofördröijeligen densamma upgifva, och förklarar derjemte, at
jag aldrig samtycker til de licentierade Rådens insättiande, förr
än jag får se huru man sig i den förra saken upförer.
Gref Dohna: Secrete Utskottet skal väl giöra sin skyl
dighet
och inkomma med sin berättelse om orsakerne til kriget
samt dervid så mycket möijeligit är arbeta på enighet. Imedlertid,
som igenom de licentierade Herrar Riks-Rådens återinsättiande
mångas sinnen blifva tilfredsstälte, så kan man
ock nu på detta sättet bidraga til det påsyftade ändamålet af
enighetens vinnande, och det utan at förra eller 1738 års Secrete
Utskotts ledamöter i någon måtto skier för när; ty Ständer
kunna altid efter omständigheterue ändra hvad de en gång
giordt, när sakerne sig förändrat.
Gref Dohna fullfölgde vidare, at med den af Secrete Utskottet
infordrade berättelsen om orsakerne til kriget Riksens
Ständers mening aldrig lärer hafva varit at just straffa dem,
som varit af den systemen at begynna kriget, så vida man
skiäligen måste tro, at de giordt efter bästa vett och samvete
samt at de dermed haft godt upsåt, ehuru det illa utslagit. Och
som man således intet ärnade någon förföljelse emot dem, som
sidsta Riksdag sutto i Secrete Utskottet, så vore väl, at de
lidande Råden nu blefvo reparerade, hvarefter berättelsen om
Om orsakerna till kriget.
383
kriget sedan kunde företagas och vi med försonte hiertan emot
hvarandra kunde skiljas åt och resa hvar hem til sit igen.
Frih. Stiernstedt: Den trohets-ed jag svorit och hvarigenom
jag är förbunden til efterlefvande af alla riksens fundamentai-lagar,
tillåter mig aldrig at Ständers giöromål och authorité
så skal få decrediteras, som nu vid Riksdagen skiedt.
4:de § af sidsta Riksdags-beslutet visar, det Riksens Ständer
sielfve giordt kriget sedan Konungen och Herrar Riksens Råd
blifvit hörde; och ty bör det nu mera af ingom påtalas, hvilket
också uti 11 § af samma Riksdags-beslut strängeligen och vid
hårdt ansvar tilgiörande för hvarjom och enom är förbudit.
Hr Levin Blixen: Den åberopade ll:te § af sidsta
Riksdags-beslutet kan intet appliceras til Ständerne sielfve,
ty dem kan såsom fullmyndige Ständer intet förnekas at efterse
på hvad grund förre Secrete Utskottet beslutit et så olyckeligt
krig. Hela landet längtar efter, at den saken måtte beifras,
och jag påstår, at Riksdagen intet måtte slutas förr än vi fädt
höra orsakerne dertil och de licentierade Råden blifvit insatte
igen, sä at vi en gång åter kunna få ro och stillhet i riket,
som det var före 1738 års Riksdag.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, kom nu tilbaka
och berättade
Frih. Höpken, som fördt ordet, at Prästeståndet låtit förmäla
sin vördsamma hälsning och tackat för communication;
Borgareståndet hade sagt, at de redan hade inskickat deras
Extractum Protocolli, och Bondeståndet hade lofvat at ofördröijeligen
sig häröfver utlåta.
Härefter reassumerades den förra discoursen och begiärtes,
at Rådens Memorialer måtte upläsas.
Men detta emotsades åter af andre, i anledning hvaraf
votering derom begiärtes.
Frih. H. Wrede: Jag måste, gunstige Herrar, erindra det
Urskillnings-Deputation intet antagit Riks-Rådens och de flere
lidandes Memorialer som någre riksdags-mål, utan simpliciter
remitterat dem til Riksens Ständers plena, i afsikt at Riksens
Ständer sielfve skulle utlåta sig huru de ville anse dem. Nu
begiäres väl, at de måtte läsas up, så at man måtte få höra
hvaruti Riks-Rådens och de öfrige lidandes klagomål består;
men när vi å vår sida samtykte til domens upläsande öfver
Gref Lewenhaupt med förbehåld, at den intet skulle afgiöras
förr än vi fådt nödig uplysning ur acterne, fingo vi ändå seder
-
384 (Aug. 15.) Om de licentierade riksråden.
mera intet se acterne, fast saken angick lif, ähra och gods,
utan det sades, at man förliter sig på hvad Commission dömt
och at det bör förblifva dervid. På samma sätt och med lika
skiäl, gunstige Herrar, påstår jag nu, at som Riksens Ständers
Secrete Utskott vid 1738 års Riksdag, i anseende til månge
då varande vigtige considerationer, för godt funnit och faststält,
det Riks-Råden borde licentieras, så bör det äfven så
nu i denne saken förblifva vid det, som Secrete Utskottet giordt,
och vi förlita oss på dem. Eljest påstår jag med samma rättighet,
at det måtte komma fram hvad som vid 1727 års Riksdag
passerade med Riks-Rådet Wellingk. Och jag säger rent
ut, gunstige Herrar, at kan det intet blifva en general amnestie,
så protesterar jag aldeles deremot och anser för olagligit, at
Riks-Rådens sak nu mera skal uptagas, sedan de tegat öfver
en Riksdag och Secrete Utskottets giöromål i Riksdagsbeslutet
blifvit authoriserat.
Hr Stierneld påminte, at Riks-Rådens och de andre
lidandes ansökningar på en gång bör företagas, och alla deras
släktingar och anförvandter då taga afträde.
Hr Levin Blixen förnyade sit tilförne giorde påstående
at få veta orsakerne til kriget och hvarföre Råden blifvit licentierade,
emedan han, som förut sagt är, fruktade, at vi aldrig
förr få stillhet och lugn i riket, utan at en bedröfvelig tid
kommer efter denne, hvarföre Hr Blix ock til sin säkerhet begiärte
et Extractum Protocolli, at han giordt påstående härom.
Hr von Böhn tilläde, at så länge publiquen intet får veta
orsakerne, hvarföre desse Riks-Råder, til hvilka de eljest hyste
både kiärlek och förtroende, blifvit dömde, kunna vi aldrig förvänta
annat än oenighet och bitterhet i landet emot dem, som
dertil varit vållande, hvilket föder af sig mycket ondt och har
ganska elaka påfölgder både för oss och riket; i anseende
hvartil Hr Böhn nu jemväl enständigt påstod, at saken måtte
komma fram och til en början Riks-Rådens och de flere lidandes
Memorialer nu upläsas.
Hr Pehr Kalling förmente, at man äfven så väl kan
trygga sig vid det, som 1738 års Secrete Utskott giordt i denne
saken, som man nu kunnat förlita sig på Commissions dom
öfver Lewenhaupt, aldenstund berörde Secrete Utskotts ledamöter
lära, i följe af deras aflagde dyra ed, dömt efter bästa
vett och samvete, rätt så väl som Commissionens ledamöter.
För öfrigt begiärte Hr Kalling, at om denna saken skal före
-
Om riksråden. Grefve Bondes memorial.
385
tagas, han då först måtte få höra Hr Hof-Cantzlerns von
Kockens och Hr Cantzlie-Rådet Nerées afskied, på hvad sätt
de kommit ifrån sine tienster.
Frih. von Otter förestälte hurusom de licentierade Herrar
Riksens Råd begiära en laga undersökning, och at sådant dem
med rätta hvarken kan eller bör förnekas, men som Riksdagen
nu lider til slut, så at ingen tilräckelig tid dertil mera
är öfrig, efter saken borde komma up med hela sin totalitet,
hvilket han dock för sin del höllö ganska betänkeligit, så föreslog
han, at Secrete Utskottet måtte få befallning at inkomma
med sit Betänkande på hvad sätt denne saken må afgiöras, så
det högst efterlängtade ändemålet kan vinnas, at erhålla en
önskelig enighet oss emellan; och til den ändan kunde Rådens
och de flere lidandes Memorialer nu upläsas och sedan remitteras
til Secrete Utskottet.
Detta understöddes af åtskillige af R. o. A.; och som de
samma utan uppehåld yrkade på Memorialernes upläsande;
Så uplästes nu först Hr Riks-Rådet Gref Gustaf Bondes
til Riksens Ständer ingifne och af Urskillnings-Deputation til
Riksens Ständers plena remitterade Memorial, hvarutinnan han
betygar med hvad särdeles ömhet han i hela sin lifstid skal
låtit sig om liiertat vara at bibehålla Riksens Ständers ynnest
och förtroende, och med hvad stor smärta han theremot har
måst se thet samma genom 1739 års Secrete Utskotts berättelse
til Riksens Ständers plena om thes licentierande ifrån
Råds-embetet förminskat. Och aldenstund the raisoner, som
stats-hemligheten then tiden berättades ej tillåta, at the för
Riksens Ständer måtte kunnige giöras, förmodas nu genom
tiden och värkställigheten af hvad som tå förehades, nogsamt
hafva blifvit uppenbare, så at Riksens Ständer numera kunna
theraf bäst döma om de varit fäderneslandet nyttige eller
skadelige; förthenskull och på thet Hr Grefven och RiksRådet
igenom stillatigande ej må gifva anledning at tro, thet
han fruktat at låta sine til rikets bästa förde välmente rådslag
komma i dags-liuset, samt på thet Riksens Ständer therjemte
måge hafva tilfälle at blifva underrättade om och hvaruti
en theras med-undersåtare felat, som til them sin tilflykt tagit,
jemväl huruvida någons timmeliga välfärd och existimation med
the förmåner, som lagen och then allmänna tryggheten thervid
enom tillägga, therföre må lämnas til andras förfarande efter
godtyckio; ty hemställer Hr Grefven och Riks-Rådet Bonde
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 25
386 (Aug. 15.) Grefve Bielkes memorial.
til Riksens Ständers egit rättvisa bepröfvande, om och när the
finna lägligit at sielfve igenomse thes förde rådslag och them
med thes oförfalskade ändamål och upsåt jämföra.
Häruppå uplästes Hr Riks-Rådet Gref Thure Bielkes
Memorial, som likaledes af Urskillnings-Deputation var remitterat
til Riksens Ständers plena, hvaruti han erindrar hurusom
vid förleden 1738 års Riksdag Riksens Ständer behagat
förklara theras misstroende emot honom i anseende til thes uti
Rådet til Protocollet afgifne rådslag, samt förthenskull honom
tå ifrån Råds-embetet licentierat. Vidare förmäler Hr RiksRådet
äfven hurusom thetta misstroendet skal hos Riksens
Ständers Secrete Utskott vid sidstledne Riksdag blifvit, genom
någre af honom begångne mindre vahrsamma steg, mycket förökt,
och huru Hr Riks-Rådet tå yttermera, jemte förlust af
sin hafde pension, blifvit anbefald at hålla sig ifrån K. residencet
och hofvet, med mera. Och emedan Hr Grefven och
Riks-Rådet vid Gud och sit samvete ej skal kunna begripa
hvaruti the eftertänkelige fehlsteg månde bestå, som af honom
skola vara begångne och sorn thetta misstroende skola förorsakat,
han ej eller til sin öfvertygelse härom eller ock til
sin oskulds ådagaläggande fått niuta the rättigheter och förmåner
til godo, som Sveriges lag alla både höga och låga tillägger,
hvarom han likväl i synnerhet vid thet, som under
sidstledne Riksdag med honom förelop, på thet högsta skall
påstått, varandes imedlertid Hr Grefven och Riks-Rådet genom
the honom tillagde svåra tilvitelser samt genom the författningar,
som med honom blifvit giorde, på et ganska sensibelt och för
honom bedröfveligit sätt til sit ärliga namn och rykte förolämpad;
ty anhåller Hr Riks-Rådet Grefve Bielke högeligen
thet ville Riksens Ständer tillåta, at thes i god mening och
upsåt til rikets bästa förde rådslag, såsom ock at thes föregifne
sedermera begångne men ännu obeviste mindre vahrsamma
steg måge af ovälduge män, antingen i Secrete Utskottet
eller eljest, lagligen uptagas, skiärskådas och dömas,
och han således få tilfälle sig at förklara, samt sedan i fall
antingen af brotslighet eller oskyldighet blifva så ansedd med
straff eller ersättning til heder och ära, som hans upförande
kan finnas thet förtiäna.
Sedan uplästes Hr Hof-Cancelleren von Kochens Memorial,
hvaruti han föredrager Riksens Ständer thet lidande, som honom
vid 1738 års Riksdag öfvergådt, hvaraf han blifvit nödgad at
Kanslirådet von Bahrs memorial.
387
tå hos K. Maj:t i underdånighet anhålla om nådigt afskied.
Och ehuruväl hans samvete skal gifva honom alt godt vittnesbörd
om rättskaffens och nitfulla afsikter för rikets välgång
under alla thes långvarige tiensteår; likväl som honom therjemte
skal vara angelägit, at också andre måge om bans oskuld
blifva öfvertygade; ty är Hof-Cancelleren von Kochens ödmiuka
begiäran, thet ville Riksens Ständer, på sätt, som the
häst och tiänligast pröfva, låta underrätta sig om han thet
honom öfvergångne förfarande samt thet therpå fölgde honom
nära rörande afskied förtiänt, hvartil orsakerne skola ännu
vara honom obekante.
Vidare uplästes Hr Cantzlie-Rådet von Bahrs Memorial,
hvaruti han anförer huru han vid sidsta Riksdag blifvit underkastad
hvarjehanda förföljelser, som nödgat honom at hos K. Maj:t
anhålla om nådig dimission ifrån thes Cantzlie-Råds-beställning,
sedan han i 30 år tiänt i Cancelliet vid utrikes saker och altid
haft sine förmäns approbation; hvaruppå, sedan dimission var
honom beviljad, han ej vidare skal hördt utaf then emot honom i
Riksens Ständers Commission anstälte processen; dock har
honom den 6 Aug. förledit år blifvit communicerat et af actore
Justitiarien Paul Håkan Ekman ingifvit Memorial med befallning
at till andra dagen theröfver inkomma med thes förklaring,
hvaröfver, ehuru han förestält omöijeligheten i anseende til then
korta tiden och thes långvariga siukdom, har han icke thes
mindre måst låta sig behaga Riksens Ständers Commissions
förordnande. Och aldenstund Cancellie-Rådet uti thetta Justitiarien
Ekmans Memorial skal pä ganska ohemult sätt vara
til heder och ära angripen, så anhåller han om tilstånd at
söka en laglig reconvention samt del af Riksens Ständers Commissions
Protocoll så vida the honom röra, tå han förmenar
thes oskuld skal kunna visas. Ibland andre förföljelser, som
han then tiden måst tåla, räknar han jemväl, at thes hus
hela dagen igenom varit omgifvit af espioner til at gifva
akt på alla them, som gingo til honom; thet skal ock den 25
Julii kl. 1 trenne upnämde Secrete Utskottets ledamöter kommit
til honom, begiärandes veta hvad tå på stunden en främmande
makts Ministers Secreterare hade giordt hos honom,
ther dock hvarken en slik Secreterare eller någon menniskia
varit i thes hus; i anseende hvartil Cancellie-Rådet anhåller,
at thenne äreförgiätne menniskia, som honom för et slikt besök
angifvit, utur Secrete Utskottets Protocoll måtte namngifvas,
388 (Aug. 15.) Om riksdagens afslutande.
och at han, som i sit embete haft fäderneslandets sällhet och
säkerhet til ändamål, må förhielpas til en tilräckelig satisfactions
erhållande för thes oskyldiga lidande.
Under upläsandet häraf anmältes och på vanligit sätt
emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet, 24 personer stark.
Talemannen sielf förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån
Bondeståndet, öfvergaf et Extractum Protocolli af innevarande
dato, som på begiäran uplästes, hvaruti erindras, at ibland de
ärender, hvilka Ståndet den 8 hujus såsom högst nödige recommenderat
til et ändteligit afgiörande innan Riksdagens slut,
var äfven the licentierade Herrar Riks-Rådens med the fleras
redan vid Riksdagens början uti Urskillnings-Deputationen ingifne
och til Riksens Ständers plena remitterade angelägenhet.
Men som thetta hos R. o. A. ännu skal ligga orördt och tiden
är inne at snart sluta Riksdagen; ty påminner Ståndet än
ytterligare om thesse måls ofördröijeliga företagande och i fall
the skulle pröfvas böra til Secrete Utskottet remitteras, sådant
tå skier med antydan, at thet forderligast til plena inkommer
med berättelse om sakens sammanhang, i annor händelse utbeder
sig Ståndet at få del och part af alt hvad härutinnan
insinuerat blifvit.
Enär detta Extractum Protocolli var upläst, recommenderade
Talemannen vidare hos Högt. R. o. A. de licentierade
Herrar Riks-Rådens så väl som de öfrige lidandes angelägenhet.
Derjemte berättade Talemannen, at Bondeståndet i anledning
af R. o. A:ns til dem giorde beskickning förehaft angående
Riksdagens afblåsande och lemnat honom med de öfrige
Deputerade in commissis at svara, det ehuru Bondeståndet gerna
önskar Riksdagens slut, finner dock Ståndet ej huru det väl
skal låta sig giöra, aldenstund så många angelägna och Riksvårdande
ärender ännu återstå, de der nödvändigt förut böra
vara afgiorde, såsom statens reglerande, bevillningsverket samt
flere andre mål rörande rikets hushållning. Bondeståndet underställer
fördenskul huru vida den utsatte termin til den 20 i
denne månad kan hafva bestånd, och har Bondeståndet, sedan
de nu legat här vid Riksdagen öfver et år och intet giordt
något, tykt bäst och rådeligast vara at ännu fördröija här
qvar så länge och til dess man med de angelägnaste sakerne
hunnit til slut, så Riksens Ständer kunna få vara någon tid
åtskilde och slippa at om någre månader åter komma hit igen.
Skulle R. o. A. vilja utsättia den 14 eller 16:de i nästa månad,
Om riksdagens afslutande.
389
så förmodar Bondeståndet, at den tiden skal vara tilräckelig;
men å annor händelse, sade Talemannen, har Bondeståndet
pålagt mig at förklara, at om de licentierade Rådens jemte
de öfrige lidandes angelägenhet och de flere mål, hvarom Bondeståndet
uti deras Extracto Protocolli af den 8 hujus påmint,
icke blifva afgiorde, så skrifver Bondeståndet ej inunder Riksdagsbeslutet,
eller tager någon del i hvad påfölgder, som deraf
kunna tima, hvilken declaration Bondeståndet af god välmening
för riket funne sig föranlåten at giöra, och Talemannen fördenskul
bad ej illa måtte uttydas.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning til
Bondeståndet;
Hvarmed Deputation afträdde.
Straxt härpå anmältes och emottogs efter vanligheten en
annan Deputation ifrån Borgareståndet af 12 personer. Rådman
Kierman förde ordet och näst aflagd hälsning berättade,
at Borgareståndet förehaft den förordnade Deputations Betänkande
angående någre ärender rörande H. K. Höghet, hvarvid
som Borgareståndet intet haft at påminna, utan det samma
til alla delar gillat och bifallit, så hade Borgareståndet velat
gifva Högh R. o. A. sådant tilkiänna.
Hr Landtm, tackade för communication och bad förmäla
R. o. A:ns vänliga hälsning.
Deputation afträdde.
Enär denna Deputation var borta, blef åter en Deputation
anmäld ifrån Prästeståndet, hvilken på vanligt sätt emottogs
och bestod af 6 personer. Biskoppen Doctor Schröder förde
ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at sedan Prästeståndet
närmare besinnat ordet Riksdagens slut, har Prästeståndet tillika
eftertänkt hvad som dertil hörer och ännu fattas til afgörande,
om alla Riksens inbyggare i gemen och hvar och en
i synnerhet skola få hugna sig af et godt och önskeligit slut
på Riksdagen. Prästeståndet hade altså härom stadnat i den
mening, som deras Extractum Protocolli af innevarande dato
utvisar, hvilket han nu öfvergaf.
Uppå begiäran blef samma Extractum Protocolli upläst,
hvaruti förmäles, at Ståndet den 5 i denne månad väl samtykt
til Riksdagens slutande i förhopning, at de ändå återstående
högst vårdande ärender skulle thesförinnan hinna afgiöras,
men emedan sedermera befunnits, at intet Riksvårdande
ärende i et och annat Stånd sedan den 5 hujus blifvit afgiordt,
390 (Aug. 15.) Om tronföljarens stat.
ej eller Deputationerne, hvilka den 8 sidstledne bordt slutas,
ännu uphördt, och Ståndet dessutan ej eller kan på sit ansvar
taga, at Riksdagen nu skulle på sådant sätt afbrytas; hvartil
äfven auföres, at förhoppning vara kan, det H. K. Höghet
snart torde i riket inkomma och således Riksens Ständer få
hugna sig theraf at se honom innan the åtskiljas; ty finner
Ståndet, at rikets både heder och säkerhet fordra, at något
längre utsätta dagen til Riksdagens afslutande; hemställandes
fördenskull om icke Deputationerne med denne vecka måtte ovägerligen
slutas och nästkommande den 6 eller aldrasidst den 13
Septembris til Riksdagens ändteliga slutande utnämnas, samt
at noga hand theröfver hålles uti alla Stånd, at ingen tid må
förspillas med private personer rörande måls ventilerande, innan
de allmänne och högst angelägne riksens ärender blifvit afhulpne;
förmodandes då Ståndet, at den af Ståndet nu föreslagne
terminen skal vara nog tilräckelig, och utom alt annat
äfven komma til pass at kunna erhålla lius och författningar i
det, som nödigt vara vil i anseende til den nya alt mer och mer
hotande krigsfaran.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning til
högvördiga Prästeståndet;
Hvarmed Deputation afträdde.
I anledning af Hr Harle mans giorde påminnelse om angelägenheten
at afgiöra det inkomne Betänkande om statens
reglerande för H. K. Höghet, eftersom H. K. Höghet derom
i morgon med posten måtte averteras;
Så uplästes nu samma Betänkande angående åtskillige
ärender rörande H. K. Höghet. Deputation berättar sig enligt
Riksens Ständers befallning hafva öfverlagt så väl om statens
reglerande för H. K. Höghet, som ock hvad myndighet högbemälte
Herre borde komma at äga uti Rådet, jemväl och
huru vida Riksens Ständer måge kunna dess ankomst in i riket
afvachta.
Hvad den första frågan angår, så finner väl Deputation
både anständigt och för riksens invånare hugneligit, at uti det
nya Kongl, slottet nödige våningsrum för H. K. Höghet måtte
utses, men som för den ännu under händer varande byggnad
sådane rum ej med beqvämlighet af H. K. Höghet kunna
bebos, så är Deputation af den tankan, at det innom Kongl,
borgen belägne Krusiske huset med H. K. Maj:ts nådigste til—
stånd åt H. K. Höghet måtte inrymmas och til den ändan af
Om tronföljarens stat.
391
slotsarbetarne genast förbättras och tilredas, hvarigenom Deputation
ej allenast förmodar, at H. K. Maj:t lärer finna et nådigt
nöije, utan ock H. K. Höghet vinna sin önskan at få blifva
nära boende intil H. K. Majit; hvarjemte Deputation aktar
nödigt, at Slots-Deputation må antydas at så skyndesamt drifva
slots-byggnaden, at innom et år rum för H. K. Höghet därstädes
måtte vara i beredskap, så framt H. K. Majit ej sielf
skulle behaga det samma bebo, på hvilken händelse det nuvarande
Konungs-huset til H. K. Höghets tienst kunde uplåtas.
Til rum för H. K. Höghets stall-stat föreslår Deputation
den ena flygelen af Kongl, stallet, hvarom hos H. K. Majit
i underdånighet kunde anhållas. Angående staten til hofhållning
och betiening för H. K. Höghet, så finner Deputation
bäst och tienligast, at H. K. Höghet med en särskilt tafel och
betiäning måtte förses, och at således dertil måtte anslås en
viss summa i et för alt, den Deputation utsatt til 220,000 dal.
smt, i den säkra förtröstan, at H. K. Höghet lärer af ädelmodighet
härvid förnemligast anse Riksens Ständers upriktiga
och rena vilja. Men hvad antalet af hof-betienter samt deras
antagande vidkommer, håller Deputation före sådant endast
böra ankomma på H. K. Höghets egit nådiga behag. Och
ehuruväl Deputation nogsamt afser hvad glädie riksens inbyggare
tilskyndas skulle, om H. K. Höghet skulle täckas resa
omkring at bese landsorterne och så medelst giöra sig rikets
tilstånd bekant; så kan dock Deputation ej föreslå någon viss
reseomkostnings-summa, utan håller före, at hvarje gång efter
uträkning nödige medel til H. K. Höghets resor måtte anordnas.
Skulle H. K. Höghet finna nöije at om sommartiden
vistas på landet, förmodar Deputation, at H. K. Majit lärer i
nåder finnas benägen at dertil öfverlemna en eller annan kongsgård.
Hvad det andra målet angår, som til Deputationens utarbetande
blifvit lemnat, nemligen huru vida och med hvad
myndighet H. K. Höghet kommer at äga säte uti Rådet, så
har Deputation utur förra tiders handlingar sökt giöra sig
underrättad om alla de exempel, som med detta närvarande
kunde äga någon gemenskap, men ej funnit dem aldeles til—
lämpelige. Men sedan Deputation noga öfvervägat denna sak,
håller den före, at det skulle mycket befästa kiärleken för H.
K. Höghet hos undersåtarne, om Högbemälte Herre kommo at
äga ständigt säte uti Rådet, på det sättet, at enär H. K. Höghet
392 (Aug. 15.) Om tronföljarens votum i Rådet.
behagar bivista rådslagen, må lemnäs honom frihet at lika med
H. K. Maj:t yttra sina tankar; dock så, at enär H. K. Maj:t
sielf är tilstädes, må H. K. Höghet ej äga mer än en röst
eller stämma, men uti H. K. Maj:ts frånvaro eller siukdom
må H. K. Höghet företräda H. K. Maj:ts höga person och
hafva dess 2:ne ägande röster, då imedlertid H. K. Höghets
egen röst upliörer, samt enligt Regeringsformen och Sveriges
fundamentale lag alla ärender afgiöra, kunnandes H. K. Höghet
vid dylika tilfällen underskrifva expeditionerue på lika
sätt, som sådant skiedt af Hennes Högstsalig Maj:t Drottningen
uti H. Maj:ts siukdom eller frånvaro. Deputation anser ock
för ganska nyttigt, om H. K. Höghet taktes understundom besöka
Riksens Collegier och Rätter, såsom ock i egen hög person
förrätta regementernes munstringar.
Hvad angår huruvida Riksens Ständer måtte kunna afbida
H. K. Höghets hitkomst; så ehuruväl Deputation finner
sådant ganska anständigt, kan dock Deputation, i anseende
dertil, at Riksens Ständer sielfva om Riksdagens slutande ventilerat,
sig härutinnan ej vidare yttra.
Hr Sprengtport holt betänkeligit, at H. K. Höghet
skulle lemnäs votum i Rådet på det sättet, som Deputation
tilstyrkt, aldenstund den Konungsliga myndigheten uti H. K.
Maj:ts hand derigenom på vist sätt tyckes skie för när.
Hr Wulfwenstierna holt före, at man härvid ej kunde
hafva något betänkande, aldenstund det således är restringuerat,
at när H. Maj:t är tilstädes, äger H. K. Höghet ej mer än
et votum, men i H. Maj:ts frånvaro borde väl billigt vara
någon distinction emellan H. K. Höghet och en af Riksens
Råd.
Frih. Stiernstedt berättade huru det skiedt i Högstsalig
H. Maj:ts Konung Carl den XII:tes tid och under dess
frånvaro, at Drottningen då representerade Konungen sielf; men
när H. Maj:t var tilstädes, ägde Drottningen intet vo'tuin i
Rådet; och på samma sätt förmente Frih. Stiernstedt, at H.
K. Höghet kunde äfven nu, då H. Maj:t är i Rådet, sittia där
utan votum, som dess son eller Arfprintz til riket.
Frih. Stael von Holstein förestälte, at som H. K. Höghet
är til myndig och mogen ålder kommen, kunde det stöta honom
om han ej skulle hafva så mycket at säija i Rådet som någon
Riks-Råd.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Kanslirådet von Nerés’ memorial.
393
Frih. Sten Bielke understälte om icke H. K. Höghet
likaledes kunde få votum decisivum när han är uppe i Collegierne.
Men härpå föll intet svar.
Hr Stierneld begiärte blifva underrättad om icke H. K.
Höghet kommer at anses som Generalissimus för arméen efter
han skal munstra regementerne.
Hr Hårleman svarade, at det ofehlbart följer af sig sielf,
aldenstund K. Höghets-titeln vore öfver alt annat.
R. o. A. funno godt, at en Deputation skulle afgå til de
andre Stånden med detta Betänkande, at recommendera detsamma
til et skyndesamt bifall.
Samma Deputation blef ock straxt utnämd och bestod af 12
personer. Gref Dolma förde ordet och fick derjemte in commissis
at begiära, det inga afskrifter måtte tagas af förenämde Betänkande
samt at hvad som i detta mål blifvit faststält måtte
Riksens Ständer emellan behållas.
Vidare skulle Deputation hos de andre Stånden påminna,
at de måtte företaga sig de angelägne och riksvårdande ärender,
som hos dem ännu kunna ligga oafgiorde;
Hvarmed Deputation nu afgick.
Sedan uplästes Hr Cantzlie-Rådet Nerées Memorial, hvaruti
han berättar det som honom, i anseende til dess uti K.
Cancellie-Collegio år 1735 afgifne votum vid tå förevarande
deliberation öfver en bekant negociation med et vist främmande
hof, samt i följe af Riksens Ständers Secrete Utskotts vid
påföljande 1738 års Riksdag theröfver giorde remarquer, honom
öfvergådt, ty medelst at han uppå Secrete Utskottets til K. Maj:t
härom giorde underdånige föreställning blifvit af nåde licentierad
ifrån K. Maj:ts och rikets tienst och at han undsluppit
thet alfvarsamma förfarande, som the af honom uti embetet
begångne fehlaktigheter förtiänt, med mera, som thet af honom
bilagde afskiedet bredare vid handen gifver. Thetta förutan
berättar Cancellie-Rådet jemväl hvad som sidstledne 1740 års
Riksdag med honom varit förehaft, tå han inför Riksens Ständers
then tiden förordnade Commission, hvarest endast grofva
högmål kommo at undersökas, äfven blifvit upkallad til at
svara uppå någre af et slikt ämne tagne frågor; af hvilket alt,
som med honom således föregådt, enär Cancellie-Rådet sielf
gior then uttydning och slut, som eljest then allmänna verlden
icke lärer spara at honom til last sammanlägga och såsom
894 (Ang'. 15.) Om de licentierade riksråden.
brott tilräkna, finner han theraf sådane påfölgder med oangenäme
och vidrige omdömen näppeligen kunna undvikas, som
hans person och upförande samt goda namn och rykte både nu
och i framtiden på et alt för ömt och nära rörande sätt skulle
Isedera. Til höggunstig uprättelse och räddning från et sådant
lidande, som Cancellie-Rådet Nerées ej vet sig med sit trogna
och redeliga upförande i rikets tienst hafva förtiänt, fördristar
han sig icke at föreslå Riksens Ständer sätt och utvägar, utan
lefver han i then säkre förhoppning, thet lära Riksens Ständer
sielfve til ändemålets ernående taga de omständigheter, sorn
til et slikt förfarande höra, på vederbörande ställe under skiärskådande,
hvarefter han lika säkert hoppas at i anledning af
the befundne omständigheter gunsträttvisligen erhålla Riksens
Ständers högst giällande vittnesbörd öfver sit förhållande samt
therpå följande båtelig ersättning til sin heder och välfärd.
Hr Ramsay förestälte, at det skulle gå långt ut på tiden
at så noga som sig bör undersöka desse målen, och betänkeligit
vore at straxt giöra slag i saken innan den blifvit undersökt
och man får höra hvad de giordt.
Gref H. Gyllenborg instämde härmed och sade, at om
nu, som föreslås, skulle giöras förlikning sans connoissance de
cause, kunde det säijas, at man giordt förlikning på publiquens
depence. Gref Gyllenborg betygade vidare, at han gerna skulle
styrka dertil, om han trodde at det vore riket nyttigt, men
han funne tvert om, at diupare oenighetsrötter derigenom skulle
fästas.
Gref Dohn a kom tilbaka med Deputation och berättade,
at de andre Stånden redan varit åtskilde, undantagandes Borgareståndet,
som förut afgifvit deras utlåtelse öfver Betänkandet,
rörande H. K. Höghets sak och det mera.
Förra discoursen reassumerades och påstod
Hr Pehr Kalling, at denna saken, angående licentierade
Herrar Riks-Råden och de flere lidande, nu mera intet borde
uptagas, sedan en Riksdag passerat, vid hvilken de intet klagat.
Frih. Coijet tilläde, at om denna saken skal uptagas, bör
Gref Wellingks och Riks-Rådet Cederliielms sak äfven uptagas
ifrån 1727 års Riksdag.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Det kan, som förut sagt är,
intet ligga de licentierade Herrar Riks-Råden på något sätt
i vägen, at de intet klagat vid sidsta Riksdag, utan var snarare
försiktigt, at de då intet giorde det, så vida kriget blef decia
-
Om de licentierade riksråden.
395
rerat emot Ryssland och de, som bekant är, mäst blifvit derföre
förfölgde, at de varit emot kriget eller ryska alliancens
renouvellerande.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Det surprenerar
mig intet at nu återigen få höra, det desse Herrar Riksens
Råd och de flere lidit för det de varit emot kriget. Men jag
declarerar vid heder och ära at aldrig så skiedt, eller någonsin
varit ibland deras accusations-puncter, at de varit emot kriget,
hälst detsamma då intet var påtänkt när de blefvo licentierade.
Imedlertid, som det är ganska svårt, at Secrete Utskottet så
groft skal blifva attaquerat och säijas, at man brukat förföljelse;
så lät det, gunstige Herrar, en gång komma dertil, at vi få up
altsammans och få se rätta sammanhanget deraf, ty eljest uphöra
aldrig slika misstankar, och så länge de intet uphöra, blifver
aldrig hos oss någon enighet.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Jag conformerar mig gerna
derutinnan med Gref Gyllenborg, at hela denna saken måtte
komma fram i dagsliuset och det så mycket iner, som Herrar
Riks-Råden och de flere lidande sielfve begiärt en laga undersökning;
men efter Gref Gyllenborg nu säger, at de intet lidit
för det de varit emot kriget eller anläggningen dertil, så frågar
jag då hvad de giordt, eller om de varit förrädare, emedan
jag å den händelsen vil, at de derefter skola straffas, men intet
niuta någon belöning.
Gref H. Gyllenborg svarade, at de äro dömde för det
de uti sine rådslag intet fölgt Riksens Ständers föreskrefne
planer.
Hr Carl Biörnberg: Gunstige Herrar! Jag begriper intet
hvart detta vil taga vägen, ty rätt som man talar om at sluta
Riksdagen, går man åter in i en så vidlöftig sak som denne
är, och säger, at man vil taga up både acterne och Protocollet.
Jag önskar, at man efter mit giorde påstående vid 1738 års
Riksdag, när Rådens sak var före, dä hämtat up alla acterne
och låtit sig örn deras brott fulkomligen underrättas, så hade
vi nu sluppit denne disputen. Hvad för öfrigt det angår, som
här blifvit tält om enighet, så måste jag tilstå det jag intet
kan finna huru enighet derigenom skal vinnas, at Ständer insimuleras
och deras giöromål så eftertänkeligen påtalas. Man
borde likväl skiäligen först höra Secrete Utskottet och des
ledamöter innan man dömer dem, och jag tror för min del, at
deras fehl består uti intet annat, än at de vid Rådens licen
-
396 (Aug. 15.) Om de licentierade riksråden.
tierande hafva emot all vanlighet reconcilierat för dem straff
och belöning. Jag lägger ock det dertil, at om det senare eller
1740 års Secrete Utskott intet begynt kriget, hade de giordt
sorn riksförrädare, men beklagar endast, at det skiedde något
för sent, ty om det kommit förr, hade det med Guds hielp
bättre lyckats.
Hr Scheckta begiärte, at de upläste Memorialerne måtte
blifva liggande på bordet, til dess Riksens Ständer vid annat
tilfälle kunna få lägligare tid sig dem at företaga och altsammans
på en gång då uphämtas.
Deremot ropades, at saken nu straxt borde afgiöras;
I anledning hvaraf på andra sidan åter påmintes, at alla
de, som på något sätt äro i skyldskap med Riks-Råden och
de flere lidande, borde först taga afträde.
Gref Axel Rutger Sparre: Gunstige Herrar! Jag önskar
högeligen de licentierade Herrar Rådens restitution, om det
vore et tilräckeligit medel at kunna erhålla enighet oss emellan,
men döme mig Gud om jag det finner, utan jag fruktar snarare,
at det skulle upväcka hos oss större oenighet och jalousie. Jag
finner ock, at de 2:ne Cantzlie-Råden litet tänkt på enighet
när de brukat så skarp penna mot förra Secrete Utskottets
så väl som Riksens Ständers Commissions ledamöter,' hvilket
jag håller före ingalunda bör lemnäs opåtalt, efter som det
tilkommer oss at försvara deras giöromål, sedan vi det sielfva
approberat; men beder nu, at Hr Landtm, först ville giöra
proposition om saken skal tagas up eller ej.
Frih. Cronhiort förklarade thet han aldeles vore af then
tankan, at saken skal uptagas, men frågan är om det skal
skie vid denne, eller ock om dermed skal upskiutas til nästa
Riksdag.
Hr Petter Silfverschöld: Gunstige Herrar! Om enigheten
någonsin oss emellan skal kunna vinnas, så måste vi gå
tilbaka och efterse hvadan vår oenighet härrördt och derjemte
söka at häfva det, som varit skulden dertil. Nu är oförnekeligit,
at vår oenighet mäst upkommit igenom den vid 1738 års
Riksdag giorde förändring med visse af Herrar Riksens Råd,
som då blefvo licentierade, ty sedan den tiden har oenigheten
hos oss alt mer och mer tiltagit. Vilja vi derföre uprycka
sielfva roten och återskaffa den af oss allena så högt efterlängtade
och både för oss och riket så nödige enigheten, så
böra vi redressera de Herrarne, som lidit och nu äro klagande.
Om de liceutierade riksråden.
397
Yarandes bäst om vi utan til at gå vidare in i saken giöra
det, gunstige Herrar, med bon grace, på det sättet, at R. o. A.
säger, det Secrete Utskottet vid 1738 års Riksdag i denne
saken förfarit som conjuncturerne och rikets säkerhet den tiden
fordrat, men som de samma nu mera sig helt och hållet förändrat,
så finna R. o. A. ingen svårighet at åter försättia dem
i det stånd, som de före samma 1738 års Riksdag vore. Skulle
R. o. A. täckias bifalla detta, så vinnes ändemålet lättast och
Secrete Utskottet skier uti ingen måtto förnär. Men eljest
kan dem ej förnekas justiee, så vida de undergifva sig lagen.
Och emedan å den händelsen saken på ingen annan ort kan
undersökas än uti Secrete Utskottet, som redan fått befallning
at inkomma med deras berättelse om orsakerne til kriget, så
kunde detta målet dermed blifva combinerat.
Hr Löwenhielm: Jag är så benägen som någon at bi
draga
til alt det, som länder til enighet, men jag håller före,
at desse begge målen intet böra combineras, eller kunna på en
gång afgiöras, ty Råden besvära sig öfver Riksens Ständers
egit giöromål, och kunna klaga öfver förnekad rättvisa, at de
intet blifvit hörde, och mera dylikt. Deremot äro Riksens
Ständer sielfve, som begiärt at få veta hvad grund och orsaker
förre Secrete Utskottet haft til kriget. Således äro bägge desse
målen, som jag redan sagt, af helt olika beskaffenhet och böra
med hvarandra icke blandas, utan quaestion först afgiöras, om
Rådens sak nu skal uptagas; hvarefter Riksens Ständer sedan,
när Secrete Utskottet inkommer med sin berättelse, väl lära få
se, at det varit skiälig anledning at styrka til krigets begynnande.
För öfrigt, gunstige Herrar, som jag äfven haft den ähran, jag
vet intet om icke jag snarare bör säija olyckan, at vara en
ledamot med uti Riksens Ständers Commission vid sidsta Riksdag
och densamma uti et af de upläste Memorialer på det
aldra grofvaste och hårdaste sätt blifvit angrepen, så anhåller
jag om justiee, at Commission måtte sig häröfver få förklara,
eller at R. o. A. sielfve låta hemta up Commissionens acter
och höra om de förtiäut slike vidrige tilmälen.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Om jag med flere nu skulle
tro, at förra Secrete Utskottet haft någon anledning til hvad
de giordt, så blifver ändå aldrig någon rätt enighet hos oss så
länge intet hela landet fått veta orsakerne til kriget och orsakerne,
hvarföre Råden blifvit licentierade, men ändå fädt belöning.
Alles vår välfärd fordrar derföre, at bägge desse målen
398 (Äng. 15.) Om de licentierade riksråden.
komma fram, och at noga blifver examinerat, hvem som i anseende
til anläggningen af kriget varit skulden til vår olycka.
Men viljen I. gunstige Herrar, som vänner och bröder förlåta
hvarannan, så är jag framför någon benägen at lemna detta
påstående för enigheten skull.
Gref Axel Rutger Sparre utlät sig, at det nu mera ej
vore tid at anställa flere persecutioner, och tykte derjemte, at
man borde lemna til Ryssarne och låta dem refutera vårt krigsmanifest,
men vi sielfve behöfde intet giöra det. Vidare begiärte
Gref Sparre votering, om saken skal uptagas vid denne
eller vid nästkommande Riksdag; förbehållandes, sig om det
skal skie vid denne Riksdagen, at då altsammans, som hörer
til saken, måtte framkomma.
Frih. Coijet begiärte likaledes votering, på det saken nu
straxt måtte blifva afgiord innan alla officerarne, som redan
äro bortcommenderade, resa härifrån.
Gref Dolma hemstälte om icke det förslaget kunde vidtagas,
at Secrete Utskottet inkommer med sit utlåtande, hvad
anledning de på ed och samvete kunna finna til ändra hvad
i denna saken förra gången skiedt. Men
Hr von Böhn påstod än ytterligare, at saken måtte tagas
up, eljest reste han med flere des cammerater hem i samma
okunnoghet och mörker härom som de kommit hit.
Frih. Cronhiort svarade det ingen qusestion är, at icke
saken skal afgiöras, men frågan vore om det skal skie nu eller
vid nästa Riksdag.
Hr Landtm, förestälte hurudant tilståndet i riket nu är
och at de allmänt öfver hela landet påstå at få veta orsakerne
til kriget och hvarföre Råden blifvit licentierade, hvilket R. o.
A. af de inlupne tidningarne sielfve nogsamt hade hördt. Hr
Landtm, bad fördenskul, at R. o. A. nu ville uphämta acterne
härom och låta sig dem föreläsas, på det hvar och en måtte
få vetta rätta sammanhanget af desse saker och landet derigenom
blifva tilfredsstält och enigheten kunna återvinnas.
Frih. von Otter uprepade å nyo det hvarken tiden ej
eller hemligheten kunde tillåta, at desse acter nu skulle uptagas,
och vore fördenskul bäst at antaga det, som Hr JustitiaeCantzlern
Silfwerschöld föreslagit, hvarigenom också enighet
säkrast kan vinnas.
Frih. Coijet sade, at om de licentierade Herrar Råden
skulle blifva restituerade utan at acterne hämtas up, kommo
Om de licentierade riksråden.
399
han och de flere, som förra gången voro ledamöter af Secrete
Utskottet, öfver alt i misstankar, at de giordt annorlunda än
de bordt. Hvarföre, och som han vore högst mån derom, at i
allas omdömen passera sorn en ärlig man, så protesterade han
quarn solenissime der emot, at någonting härutinnan giöres
innan Riksens Ständer först hördt acterne, hvarefter det sedan
står i deras behag at giöra någon grace.
Frih. von Otter förmente, at förra Secrete Utskottet eller
des ledamöter intet kastades derigenom uti någon suspicion,
om saken ändras på godt maner, hvarpå redan exempel skiedt
med Gref Bielke beträffande des ena petitum.
Hr C. H. Sprengtport: Ingen kan vara deremot, at icke
den som lidit bör repareras och den som är skyldig bör straffas.
Men nu är intet tid at examinera denna saken sedan alla
officerarne blifvit bortcommenderade ifrån Riksdagen, och altså
påstår jag votering samt förbehåller derjemte, at om voteringen
på det sättet skulle utfalla, at saken nu skal uptagas, det
ingen officerare måtte resa härifrån innan den blifvit afgiord,
fast han af Konungen och Rådet eljest vore bortcommenderad.
Hr Ehremnalm: Jag skulle väl kunna säija sammanhanget
af denne saken, men jag vil ej gå så långt in deruti.
Imedlertid kan man väl finna, at intet brott af desse Herrar
Riksens Råd är begångit, hvarföre de blifvit licentierade,
eftersom de tillika undfådt en tilräckelig pension; utan Riksens
Ständers Secrete Utskott har i anseende til visse omständigheter
samt dåvarande conjunctur intet funnit nyttigt, at de
den tiden Bkulle sittia i Rådet, och Riksens Ständers plena
hafva jemväl, efter den anledning de fingo af Secrete Utskottet,
behagat licentiera dem ifrån deras Råds-embeten. Nu är systemen
åter aldeles förändrad; Ryssland, som den tiden skulle
blifva våra ovänner, de äro våra bästa vänner; hvarföre jag
tycker, at det intet behöfs så mycket betänkande at gifva desse
Herrar den reparation och insättia dem i Rådet igen, hälst
de äro värdige och skickelige män, som vi veta i många andra
mål giordt sig af riket högt förtiänte, fast det kunnat hända,
at de någon gång uti sine rådslag ej aldeles träffat Riksens
Ständers rätta mening. Det skulle ock se hårdt ut, gunstige
Herrar, om vi förnekade dem den justiee, som de begiärt af
en laga undersökning, men som tiden nu är dertil för kort, så
håller jag bäst och rådeligast, at vi, på det förra Secrete Utskottet
å andra sidan ej må säijas härigenom skie något för när, söka
400 (Aus:. 15.) Om de licentierade riksråden.
den utväg, huru detta med flere mål, som äro oss emellan, måtte
kunna slättås på sätt, som Frih. von Otter och Hr Silfwerschöld
föreslagit.
Hr Wulfwenstierna: Största svårigheten, som öfvergådt
Herrar Riks-Råden, är at de öfver hela riket blifvit ansedde
som förrädare, ehuru Riksens Ständer allenast tagit ifrån dem
sit förtroende; nu begiära de derföre förtroendet tilbaka, hvilket
om det dem lemnäs, kommer Secrete Utskottet derigenom på
intet sätt at lida, ty conjuncturen är nu helt och hållet förändrad
sedan den tiden. Hvad eljest angår Hr Cancellie-Rådet Balirs
klagomål, så rörer det intet Riksens Ständers Commission, utan
endast Justitiarien Paul Håkan Ekman, sorn varit actor vid
Commissionen. Och det är likmätigt förordningarne, at actor
bör vara ansvarig och at man på honom kan söka reconvention,
om han rubricerar målet för hardt. Commissionens actor
kunde fördenskul efter Hr Löicenhielms påstående uptagas och
efterses hvad procedur emot Hr Bahr blifvit brukad.
Hr Er. Gust. Boije utlät sig, det Riks-Rådens sak borde
skiljas ifrån de andra målen; och för öfrigt conformerade sig
Hr Boije med Gref Henning Gyllenborg angående acternes
uphämtande.
Gref Axel Rutg. Sparre: Gunstige Herrar! Jag betygar
ännu en gång det jag intet finner huru någon enighet härigenom
skal kunna vinnas, i synnerhet då man på sådant sätt, som
nu skiedt, angriper Riksens Ständers Secrete Utskott vid de 2:ne
förledne Riksdagar. Här talas väl mycket til Rådens försvar,
men jag beder, at Hr Öfversten Lagercrantzes den 6 Martii
1739 här på Riddarhuset håldne tal nu måtte upläsas, så lära
vi få höra hvad de giordt; och jag begifver mig intet dertil,
at saken vid denne Riksdagen får uptagas, sedan så många af
R. o. A:ns ledamöter äro bortcommenderade, utan protesterar
deremot hvad som härutinnan giöres, och vil tillika med Herrar
officerarne, som nu skola resa bort, förbehålla oss saken öpen
til nästa Riksdag.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at om Riks-Råden vid
något tilfälle ej skolat träffa rätta meningen af Riksens Ständers
dem föreskrefne planer, men af utgången likväl skulle finnas,
at de styrkt til det, som varit för riket nyttigt och gagneligit,
så vore det intet billigt at låta dem til evig tid vara "derföre
i mistning af Riksens Ständers förtroende.
Försök att återställa enigheten.
401
Hr Landtm, beklagade, at denna saken skal få så mycken
motsägelse hos en del af R. o. A., hvaraf han kunde förmärka,
at enigheten aldrig kan erhållas, utan at riket och
fäderneslandet måste på slutet genom vår misshällighet och
osämja gå under. Hr Landtm, åberopade sig den aldra högste
Guden til vittne, at han haft all möda ospard at kunna bringa
sinnena tilhopa, fast sådant intet velat lyckats, och ville han
derföre intet hafva någon del i alt det onda, som kan följa
af den obenägenhet man nu visat til enighet både uti detta
så väl som flere andre mål.
Hr Wulfwenstierna sade sig jemväl kunna intyga huru
mycket Hr Landtm, arbetat på enighet, och bad at R. o. A.
ville se sig före och så gå til väga med denne saken, at intet
elden sätties i alla fyra riksens hörn. De torde eljest innom
3 å 4 dagar vidare få se en beklagelig suite af vår oenighet.
Häröfver förmärktes någon häftig rörelse hos åtskillige af
R. o. A. och begiärte
Gref Axel Rutg. Sparre med flere andre at få veta
hvaruti den förestående faran skulle bestå.
Men som Hr Wulfwenstierna explicerade sig, at han
sagt detta i anseende til de sidsta tidningar man haft om
Dannemarks hotande och anfall, vid hvilken beklageliga omständighet
för riket det visserligen vore högst angelägit, at enigheten
vore oss emellan återstäld, aldenstund vi af hela svenska
historien altid sedt, at oenigheten varit skulden til vår undergång;
Så
blef härom ej vidare tält;
Utan begiärtes votering och påstods, at frågan måtte blifva
om saken skal uptagas vid denue eller nästkommande Riksdag.
Hr Löwenhielm, til at undfly votering föreslog, at Secrete
Utskottet måtte inkomma huru och på hvad sätt denne
saken bäst skulle kunna afhielpas.
Men som det enständigt yrkades på votering, så upsatte
Hr Landtm, följande proposition, hvilken för R. o. A.
uplästes och gillades:
Proposition: Den, som vil at saken nu skal uptagas,
skrifver Ja;
Den, som det ej vill, skrifver Nej.
Och giordes til, Protocollet det förbehåld, at om Nej vinner,
så upskiutes härmed til nästa Riksdag, då saken kommer at
företagas.
Adelns Protokoll {XIV) 1742—1743. II. 26
402 (Aug. 15.)
Fourage-magasiner.
Hr Stierneld frågade hvilka Memorialer, som härunder
förstås, och begiärte vidare, at det i morgon måtte blifva
plenum.
I anledning häraf hemstälte
Hr Landtm, om icke R. o. A., til at evitera all disput
efteråt, nu förut ville komma öfverens, at de Memorialer, som
i dag blifvit upläste, begripas under denne votering;
Hvilket af R. o. A. bejakades.
Sedan sade Hr Landtm., at de andre Ståndens Talemän
väl torde begifva sig dertil, at plenum blifver i morgon, så
framt inga andra saker här på Riddarhuset företages, än de,
hvilka Hr Landtm, och Talemännen utsedt och på listan blifva
upförde.
R. o. A. förenade sig derom, at inga andra saker i morgon
skola företagas än de, som på listan blifva anslagne.
Vidare blef innan det skreds til votering Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 13 hujus upläst, hvaruti berättas
hurusom Secrete Utskottet funnit sig föranlåtit at til—
styrka K. Maj:t det jemte alla nödige och möijelige författningars
tagande til rikets säkerhet, i anseende til krigsrustningarne
i Dannemark, fourage-magasiner af hafra, hö och
halm för cavalleriet äfven måge i de närmaste provincier uprättas,
til hvilken ända vederbörande Landshöfdingar hade at
af alla, sorn i samma tracter och provincier bygga och bo, ingen
undantagande af hvad stånd then vara må, efter behörigt åsatt
värdie, antingen för reda penningar eller emot afskrifning på
de extraordinarie utlagorne, låta infordra och samla så mycket
fourage, som vid så påträngande omständigheter kunde synas
nödig och i proportion för hvar och en drägelig.
Härvid uplästes jemväl Bondeståndets Extractum Protocolli
af innevarande dato, angående den i Secrete Utskottets
Extracto Protocolli omnämde fourage-giärden för det togande
cavalleriet, hvilken Bondeståndet bifallit, dock med det förbehäld,
at ej allenast ingen undantages, af hvad stånd han ock
vara må, utan ock at uttryckeligen nämnes det intet hemman,
af hvad natur det ock vara kan, bör härifrån eximeras.
R. o. A. biföl lo Secrete Utskottets Extractum Protocolli
med Bondeståndets dervid giorde tilläggning; hvilket skrefs på
sielfva documentet.
Derpå skreds til votering och uplästes proposition ännu en
gång samt anslogs efter vanligheten nedre vid dörren.
Om fält-traktamentet.
403
Til at sittia vid bordet och emottaga voterings-sedlarne
samt hafva inseende på voteringen utnämdes följande:
Gref Lilliestedt, fullm. Hr C. G. Frih. A. E. Gyllenstierna.
Morath.
Hr Thure Gust. Rudbeck. Hr C. F. Klingsporre.
Hr J. Råfelt. Gref Joh. Sparre, fullm. för
R. o. A. upropades och lade sina sedlar på bordet, absentes
annoterades och upropades deras namn å nyo, då de, som
kommit tilstädes, aflade sina vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro et hundrade åttio två;
Nej voro två hundrade trettio åtta;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befintelige
votering s-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt då kl. var 9 slagen om aftonen.
Den 16 Augusti 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Uti Hr Landtman skalkens frånvaro, som var neder i Secrete
Utskottet förde Gref Henning Gyllenborg klubban.
Sedan Hr Gref Gyllenborg äskat liud;
Uplästes Protocollet af den 13 Martii ifrån sid. 561 til
sid. 577, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Hr Johan Hastfehrs Memorial, hvaruti anföres
hurusom af K. Cammar-Collegio vid uträkningarnes förfärdigande
nya qutestioner om fält-tractamentets beräknande, the
Finske officerarne til stor skada och afsaknad, blifvit framhafde,
såsom:
l:o at emedan officerarne af Finska regimenterne blifvit
eommenderade til sina boställen at i vinterqvarter förblifva
(ifver Januarii, Februarii och en del af Martii månader 1742,
så skola de ej kunna säijas hafva giordt någon tienst i fält
så länge det påstått, och följakteligen icke eller vara berättigade
til någre fält-tractamenters åtniutande för samma månader;
och
2:o aldenstund ingen af the Svenske regimenternes officerare,
som ej varit sedan öfverkomsten hit til Sverige commen
-
404 (Au g'. 16.) Om fält-traktamentet.
derad, undfått fält-tractamente längre än til Octobris månads
slut 1742, så skal ej eller officerarne vid the Finske regimenterne
för längre tid någre fält-tractamente böra bestås, än til
Octobris månads slut förberörde år.
I anseende til thesse 2:ne uti K. Cammar-Collegio yppade
quagstioner, berättar Hr Hastfelir funnit sig högst nödsakad at så
å sine egne som öfrige medsökandes vägnar fly til Riksens Ständer,
i den säkra tilförsikt, at Riksens Ständer icke lära tröttas
vid theras såsom nödlidandes mångfaldige ansökningar, utan af
nåd och högrättvist medlidande, efter anförande skiäl och bevekande
omständigheter, förhielpa them til erhållande af hvad
Riksens Ständers resolution af den 14 Julii sidstledne, angående
huruledes the från Finske regimenterne hit til Sverige
öfverkomne officerare böra både för 1742 års fulla löner och
deras samma års resterande fält-tractamenter ställas til freds,
i thetta mål uttryckeligen förmår och innehåller. Utom det
at samma resolution expressis verbis så lyder, som sagt är, så
tilkommer äfven til bemötande af K. Cammar-Collegii ofvannämde
2:ne slutsatzer följande skiäl och omständigheter til
Riksens Ständers ädelmodiga behiertande och bepröfvande at
hemställas, nemligen:
l:o änskiönt Finske regimenterne, så hemma i det land,
hvarest sieifva campagnen påstod, i brist både af tilräckeligit
foder och nödige profviant-persedlar, vid slutet af 1741 commenderades
til sine hemvister, i stället för at erhålla sådana
vinter-qvarter och tractamenter af cronan, som the Svenske
regimenterne fingo til godo niuta; så kan dock derpå så mycket
mindre följa, at officerarne af Finske regimenterne böra mista
fält-tractamentet för Januarii, Februarii och en del af Martii
månad 1742, som oförnekeligit är, at de häldre velat ligga i
cantoner-qvarter och niuta fält-tractamente samt bespara sine
1741 års indelningar, än ligga på boställen och förtära samma
års löner, sä vida de på lika sätt sorn de Svenske regimenterne
måste vara beredde til upbrott, hvilket ock sieifva upbrottet,
som skiedde den 11 Martii 1742, nogsamt utvisar, i
ty at de Finske regimenterne ej sednare voro upbådade än de
Svenske, om icke til äfventys en del förut; hvartil kommer, at
om de Finske officerarne ej blifvit commenderade til sine boställen
och därstädes underhållit sig och hästarne med 1741
års indelning, hade ju ofelbart både på foder och profviant
existerat en långt större brist, och följakteligen långt större
Fält-traktamentet. Lewenhaupts barn.
405
afgång på folk och hästar än nu händt, men de deremot lika
som de Svenske regimenternes officerare kunnat hafva sine 1741
års löner besparade; och
2:o hvad åter angår tractamentet för Novembris och Decembris
månader 1742, så förmenar Hr Hastfehr, at emedan
de Finske officerarne intet annorlunda varit här än såsom värkeligen
på lika sätt i fält sorn de Svenske officerarne voro i
Finland, så vida de genast vid ankomsten hit fingo förfoga sig
til sina fulla indelningar, men de Finske officerarne deremot,
som mistat både förhögningen af lönen och större delen af
sine egendomar samt med hustrur och barn på denne dyra
orten sig måste uppehålla, jemte thet the äfvenväl dageligen
voro förobligerade, ther så omträngt, at varda commenderade,
ej til förtigandes, det de, som redan snart i 2 års tid sutit
och än vidare til thess landet kommer i sit förra stånd värkeligen
får sittia i mistning af sina lönings-förvandlingar, måste
icke thesto mindre nu begifva sig til Finland och åter therifrån
til tienstgiörande här i Sverige, med mera, som härvid
anföres; ty kunna de ej annat finna, än at Riksens Ständers
ofvan åberopade generelle resolution värkeligen i betraktande
af thesse och flere andra bevekande omständigheter tillägger
the Finske officerarne tractamentet äfvenväl för Novembris och
Decembris månader 1742.
I anseende til alt detta, som ofvan förmält är, anhåller
Hr Capitaine Johan Hastfehr å sine egne och medsökandes
vägnar, det Riksens Ständer täktes högrättvisligen förklara,
at theras förr omrörde resolution af den 14 Julii sidstledne tillägger
officerarne af the Finske regementerne fält-tractamentet för
alla de månader, som de från 1742 års början til samma års
slut ej upburit eller undfått.
R. o. A. funno skiäligt, at de Finske Herrar officerarne
måge niuta fält-tractamente för alla de månader, som de ifrån
1742 års början til samma års slut ej upburit eller undfått;
Hvilket skrefs på Memorialet.
Uplästes Gref Charl Emil Lewenhaupts Memorial, hvarutinnan
han underkastar Riksens Ständers godtfinnande, huru
vida uti then delen af then öfver des fader, för detta Generalen
Gref C. E. Lewenhaupt fälte dom, som ännu återstår och angår
egendomens confiscation, skulle kunna tillåtas någon lindring,
i anseende dertil, at den ringa egendom, som sedan förmånsrätt
ägande fått sit ut, tå blifver öfrig, ej lärer giöra något
406 (Ang. 16.) Fricorps. Om de licentierade
särdeles understöd i den allmänna cassan; men at i fall samma
egendom skulle afhändas, blefve lian och des syskon til öfverflöd
af olycka försatte uti et, jemte flere olägenheter, af yttersta
fattigdom besvärat tilstånd, hvilket svåra öde för dem Riksens
Högh Ständer kunna mildra.
R. o. A. förklarade sig mycket benägne at bifalla denne
Gref Lewenhaupts ansökning och begiärte, at proposition derom
måtte giöras.
Hr Boije påminte, at döttrarne i den fasta egendomen gå
i lika arf med sönerne, som redan sittia i tienst.
Hr G. A. Ruthenschöld conformerade sig härmed och
bad för öfrigit, at resolution måtte sättias i bevekelige termer.
Hr Gref Gyllenborg giorde altså frågan om R. o. A.
bifalla, at för detta Generalen Gref Lewenhaupts barn, i stöd
af Adelige Privilegierne, återfå deras faders egendom;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Cronhiort utlät sig, at som det angifne förslaget
til en frivillig corps uprättande kommit at afstadna sedan vi
fingo fred, men riket nu på nytt hotas med fiendteligit anfall,
och han med de flere, som underskrifvit detta förslag, ännu
äro lika villige at upoffra deras lif och blod til fäderneslandets
tienst; så bad Frih. Cronhiort, at hos de andre Stånden måtte
giöras påminnelse om deras svar och utlåtelse på R. o. Arns
sidsta Extractum Protocolli om ändemålet och inrättningen af
denne corps.
R. o. A. funno godt at härom skulle påminnas hos de
andre Stånden och afskickades til den ändan någre Deputerade;
Frih. Carl Fredr, von Höpken förde ordet.
Sedan uplästes å nyo v otering s-instrumentet huru den igår
håldne voteringen utfallit, och justerades det i följe deraf upsatte
Extractum Protocolli.
Hr Er. Gust. Boije, Hr Thure Gust. Rudbeck, Hr
Ehrenhielm och Hr Svante von Böhn förbehöllo sig at fä
ingifva sine skrjftelige reservationer och gå dermed til de andre
Stånden.
Vidare påmintes, at uti det upläste Extracto Protocolli
måtte jemväl införas om Archenholtz, Mathesius och ILelsingius;
Hvaremot
Gref Axel Rutger Sparre anförde, at de
ordenteligen äro dömde af Riksens Ständers Commission, och
böra således intet nu efteråt få komma och giöra något domqval.
riksråden, in. flere. Riksdagens påskyndande. 407
Dock blef efter R. o. A:ns godtfinnande deras namn införde;
Och
förberörde Extractum Protocolli på nytt upläst för
R. o. A. och gillat så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 15 Aug. 1743.
R. o. A. har låtit sig föredraga Herrar Riks-Rådens Grefve
Gustaf Bondes och Gref Thure Bielkes så väl som Hof-Cancellerens
von Kochens och Cancellie-Rådens von Balirs och
Nerées til Riksens Ständer ingifne Memorialer och besvär öfver
hvad som them vid 1738 och 174-1 års Riksdag öfvergådt.
Men som innevarande långsamma Riksdag nu skrider til slut,
och således ingen tid mera öfrig är desse målen eller de af
för detta Registratoren Archenholtz, Mathesius och Helsingius
ingifne besvär at kunna uptaga, behörigen skiärskäda och bepröfva,
så upskiutes dermed til nästa Riksdag. Hvilket med
de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Anmältes 2:ne Deputerade ifrån Borgareståndet. Rådman
Antm elberg förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån
Borgareståndet, öfvergaf et Extractum Protocolli af innevarande
dato, som på begiäran uplästes, hvaruti vid handen
gifves hurusom Ståndet anmodat sine i Secrete Utskottet varande
Deputerade, det de icke samtycka, det någre andre mål,
mindre sådane, som röra enskylte personer, därstädes måge företagas
innan behörige mått och anstalter blifvit tagne och faststälte,
så väl om det högst angelägne försvars-värket som statsoch
bevillnings-värket, på det denne långsamma Riksdag en
gäng må slutas.
Vidare öfvergaf Rådman Ammelberg 2:ne Extracta Protocolli
från Borgareståndet; det förra angick den projecterade
bakungs-taxan och det senare angick lön för Upbörds-Commissarierne
i Stockholm;
Hvilka bägge mål recoinmenderades til et gunstigt bifall.
Gref Gyllenborg bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade, at desse målen med första hos R. o. A. skola
blifva företagne;
Hvarmed Deputation afträdde.
Gref Axel Rutg. Sparre påminte, at Plomgrens sak
måtte företagas, emedan högst angelägit vore, at densamma
innan Riksdagens slut måtte blifva afgiord.
408 (Äng. 16.) Bondeståndets besvär.
Men som R. o. A. i går faststält, det inga andra mål i
dag skulle företagas, än de som vore anslagne på listan;
Så företogs en del af Bondeståndets Besvär:
26 §, angående qvarntulltäcktens reglerande med aldraförsta,
bifölls af R. o. A. så vida möijeligit är;
34 §, angående tilstånd för den vid Norska gräntzen boende
Allmogen at ifrån de närmaste städerne i Norje få hämta
nödigt communion-vin, bifölls med den ändring, at i stället för
orden: »af de vid Norrska gräntsen liggande socknar äro närmare
til Norrje än de inrikes städerne belägne», sätties: »äro
närmare til de Norrske, än de inrikes städerne.»
Slutet af § ändras således, at K. Maj:t, sedan äfven de
närmaste städer blifvit hörde, derom i nåder efter omständigheterne
vil förordna.
36 §, angående frihet för Allmogen i Skåne samt Halland
och Bohus län at sielfve efter årlige mark gångs-taxan få inlösa
öfverskotts-kyrkio-tionden därstädes, bifölls.
37 §, angående de emot Allmogen i Finland af milicen
föröfvade hårdheter under sidsta campagne, så väl som en
undersöknings anställande öfver hvad Allmogen eljest vid samma
tilfälle kan hafva lidit, bifölls med den ändringen, at hvad
som förmäles om en Comtnission, som skulle förrätta samma
undersökning, går ut, och sätties i stället: at noga blifver
undersökt.
39 §, hvaruti de af Finska Allmogen och deras barn, som
hit flyktadt under ofreden, frikallas ifrån värfning och utskrifning,
bifölls;
45 §, angående Allmogens bibehållande vid deras rättighet
at fä obehindrat fiska uti de genom des ägor löpande strömar
och åar.
R. o. A. funno den Allmänna lagen härutinnan vara klar
och tilräckelig.
46 § angående frihet för Allmogen at så i minut som
summevis få sälja sine til städerne inkommande tunne- och
punde-varor, bifölls;
48 §, angående crono- och cronoskatte-allmogens dagsvärken
til kongsgårdarne, bifölls;
50 §, angående underhåld af Wadstena Krigsmanhus för
afskiedade ryttare, dragoner och soldater, bifölls;
60 §, angående Förordningarnes kringsändande til alla kyrkior,
Allmogen til underrättelse, bifölls;
Bondeståndets besvär. Finska städers supplik. 409
61 §, angående de så kallade Brofogdars afskaffande,
bifölls;
62 §, angående de skattehemman, som förfalla til skattevrak,
och deras återinlösande af närmaste släktinge, bifölls med
den tilläggning vid slutet af §: enär han innom laga tid bevakar
sin rätt;
63 §, angående betalning til den crono-bonde, på hvars
skog timber utsynes til något annat skoglöst hemmans behof,
bifölls;
73 §, angående Skånska Allmogens sökte frihet at sielfve
få besörja om sine kyrkiors reparation, utan at dem derutinnan
något hinder och intrång må giöras af Laridshöfdingarne, bifölls;
74 §, angående cronotionden i Malmöhus län, bifölls;
75 §, angående tilstånd för Allmogen i Elfsborgs län at
få lösa den til Wadstena Krigsmanshus där i länet anslague
spannemålen, bifölls;
76 §, angående delning på de hemmans ägor, hvarest åboerne
hafva årsskiften tilhopa, bifölls;
80 §, angående upteckning uti vissa dertil förfärdigade
böcker på huru mycket penningar och profviant soldaterne och
de flere gemene af milicen vid hvart och et tilfälle af deras
officerare undfå, bifölls med den tilläggning, at näst orden: »en
gång om månaden skie», sättes, »så vida giörligit är»;
85 §, angående lika friheter och förmåner för dem, som
på andra orter här uti riket upodla ödesgård, som dem är tillagd,
hvilka dylik jord i Wästerbottn uptagit, bifölls;
86 §, angående förbud för Borgerskapet i Finland at bruka
de i landet antagne tienste-drängar til siöresor på theras fartyg,
bifölls.
Deputerade, sorn varit hos de andre Stånden, återkommo
nu och berättade
Frih. Carl Fredr, von Höpken, at Präste- och Bondestånden
redan varit åtskilde, men Borgareståndet hade lofvat
med första saken at företaga och afgifva deras utlåtelser deröfver.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 22 Julii
sidstledne, hvarjemte Riksens Ständer i nåder coinmuniceras
Wilinanstrands och Fredrichshamns städers invånares underdånige
supplique, såsom ock bemelte invånares genom Riksdags-fullmäktige
ingifne enskylte besvär, therutinnan ibland
annat anhålles om ersättning så väl för theras i sidsta kriget
410 (.Viig'. 16.) Major Lagercrantz’s memorial.
bortmiste egendom, som för återstående benådnings-medel, accis,
bakugns-penningar och kiällare-frihet.
R. o. A. funno bäst at hänskiuta detta til H. K. Maj:t
med underdånig anhållan, at H. K. Maj:t härom i nåder taktes
förordna efter omständigheterne;
Hvilken resolution, sedan den för R. o. A. var upläst och
gillad, skrefs på det upläste Rådets Extractum Protocolli.
Uppå Hr Major Lagercran tzes begiäran uplästes et des
Memorial, hvaruti han sig theröfver besvärar, at han för något
thes vittnesmål uti Riksens Ständers Commission, som rördt Hr
Öfversten Silfwer sparre, blifvit stäld under krigsrätt, med mera,
som uti sielfva Memorialet bredare utföres.
Hr Lagercrantz recommenderade vidare denne sin ansökning
hos R. o. A. och tog derpå afträde.
Hr G. A. Ruthenschöld förestälte huruledes Hr Lagercrantz
som en officerare varit okunnig om rättegången och
vittnat det, som han efter sit samvetes ömhet tykt höra til saken,
hvarigenom han innocemment öfverdragit sig denne processen.
Hr Ruthenschöld berättade vidare helt omständeligen sammanhanget
och förloppet af denne saken.
Frih. S c heiding holt före, at som Hr Lagercrantzes
vittnesmål ländt til uplysning i saken om det olyckelige kriget,
så borde han inte derföre ställas til ansvar.
Frih. H. Wrede uprepade hurusom Commission i följe
af sin undfångne instruction åligger at på alt sätt utforska
orsakerne til det olyckeliga kriget. Således hade deras skyldighet
varit at behörigen considerera Lagercrantzes vittnesmål och
säija derom sit sentimens, men intet remittera det ifrån sig til
Krigsrätten och sättia honom tilhopa med Öfversten Silfwersparre
i någon process. Dessutan vore underligit, at Commission
så afdömer sakerne, utan at referera dem först til Riksens
Ständers plena, där likväl dommarne, som man hörer, dageligen
publiceras.
Hr Berghman begiärte, at Hr Lagercrantzes Memorial
måtte blifva liggande på bordet.
Dock begaf sig omsider Hr Berghman derifrån, uppå den
föreställning, som härom til honom giordes;
Hvarefter R. o. A. stadnade i det slut, at Hr Lagercrantzes
Memorial communiceras med Riksens Ständers Commission, som
deröfver hörer Öfversten Silfwersparre och forderligast med
Uppbövds-kommissariernes lön.
411
sin förklaring oell berättelse inkommer; imedlertid hvilar saken
i Krigsrätten;
Hvilken Resolution, sedan den för 11. o. A. ånyo var
upläst och gillad, skrefs på Memorialet.
Frih. Coijet förbehölt sig, det ingen Commissions dom
måtte få ställas i värket, innan Riksens Ständers plena den
öfversedt och faststält.
Gref Sparre giorde samma förbehåld, säijandes derhos,
at han intet förmodat, det Commission skolat satt domarne i
execution innan de först blifvit approberade af Riksens Ständers
plena. Men nu hördes likväl, det en eller annan af Öfverstarne
för sine i Finland håldne krigsconseiller få deras regementer
igen.
Hr G. A. Ruthén schöld önskade, at krigs-conseillerne
måtte blifva tryckte.
Andra åter påminte, at alla acterne måtte tryckas, men
härom blef ej något vist resolverat; utan afstadnade dermed
discoursen, och
Uplästes Secrete Utskottets Extractam Protocolli af den
9 i denne månad, hvaruti anföres hurusom hos Riksens Ständer
Stockholms stads Magistrat pä thenne Riksdag vidlöfteligen
andragit hvad ansvar och stora besvärligheter stadsens
härdis bestådde 8 stycken Upbörds-Commissarier skola vara
underkastade til upbördens värkställande och medlens infordrande,
samt tlieras vidlöftige arbete med taxerings-längdernes,
upbörds-böckernes och taxerings-sedlarnes uprättande, jemte
annat af Magistraten specificerat arbete, som skal utgiöra 1220
sexterner med mera; emot hvilket arbete, äfventyr och ansvar
tlieras vedergiällning allenast skal stiga til 200 ä 238 dal. sint,
hvilket alt skal förorsakat Upbörds-Commissariernes räkenskapers
uteblifvande och existerade balancer för många år tilbaka.
I anseende härtil, och på thet cronones räntor måge
skyndesammare än hitintils infordrade varda och UpbördsCominissarierne
i brist af tilräckelig lön ej måge tilgripa de
under händer hafvande publique medel, anhåller Magistraten,
at thesse Upbörds-Commissarier måtte undfå bättre utkomst
genom viss lön i stället för den dem bestådde provision; föreslåendes
förthenskul, at hvarje Upbörds-Commissarius för upbärandet
och redogiörandet af allmänna afgiften eller bevillningen
må undfå 150 dal. sint, af Slotsbyggnings-hielpen 100
dal. smt, af lön- och betalnings-afgiften 200 dal. smt samt
412 (Ang. 16.) Uppbörds-kommissariernes lön.
uti expenser 50 dal. snit, så ock at hvardera må bestås en
betient med 120 dal. smts lön til hielp vid executionerne,
hvilket alt gior tilsammans 620 dal. smt, belöpande detta
lönings-sätt för 6 Commissarier tilhopa och lika antal executions-betiente
til en summa årligen af 4340 dal. smt, så at
tilökningen uppå de nu för tiden bestådde 1600 dal. blefve
2740 dal. smt. Häröfver berättar Secrete Utskottet sig hafva
låtit infordra K. Cammar-Collegii och Stats-Contoirets utlåtande,
hvilka vid handen gifvit på hvad sätt cronones medel
och contributioner blifvit här i staden och pä malmarne i förra
och senare tider indrifne, samt hvad ändringar härutinnan tid
efter annan sig tildragit, med mera, som i ofvan berörde Extracto
Protocolli finnes anfördt; och sedan Secrete Utskottet
om alt hvad välbemälte K. Cammar-Collegiutn och StatsContoir
härvid andragit, giordt sig behörigen underrättadt, har
det funnit sig böra Riksens Ständer härvid följande underrätta,
nemligen at hvad först angår qusestio an, eller om de
til någon förbättring äro berättigade, så kunna Upbörds-Commissarierne
med den nu för tiden dem anslagne ringa procenten
ogiörligen hafva nödtorftigt uppehälle, der dock för cronones
der under beroende höga t.ienst och säkerhet högst nödigt vara
vil, at de med så tilräckeligt underhåld blifva hugnade, at de
deraf til föda och kläder måge hafva tarfvelig utkomst och
icke i brist deraf nödsakas cronones medel at tilgripa. Och
hvad för det andra beträffar huruvida det, som dem uti til—
ökning komme at bestås, må af stadsens enskylte medel komma
at förnöijas, så aldenstund Riksens Ständer sieifva vid 1734 års
Riksdag afgiordt och tydeligen förklarat, at Stockholms stad,
som uti denna upbörd ingen del häfver, icke eller med UpbördsCommissariernes
aflönande bör besväras, så finner Secrete Utskottet
för des del, hvarken at dem lärer kunna afslås en billig
tilökning, ej eller at cronan väl lärer kunna undgå hvad härutinnan
för dem determinerat blifver hädanefter som härtils
at bestå; förmälandes Secrete Utskottet, at i fall detta des
yttrande blefve gilladt, härvid vidare bordt berätta at aldenstund
det, som Stockholms stads Magistrat för dem projecterat,
synes tåla närmare jämkning, så kunna de i stället för hvad
Magistraten til lön och expenser samt executions-betiente föreslagit
med 100 dal. smts tilökning på lönen hvardera om året
jemte 50 dal. smts expenser nödtorfteligen utkomma, så at
hvardera af dem årligen må niuta 300 dal. smt samt 50 dal.
Uppbörds-kommissariernes lön. Riksdagens påskyndande. 413
smt hvardera uti expenser, så länge de nu för tiden varande
höga och mångfaldige contributioner och crono-utlagor påstå;
men när contributionerne eller utlagorne förminskas och aftaga,
kunde då af K. Stats-Commissionerne til H. K. Maj:ts
nådige fastställande närmare tilses huru staten åter må i möijeligaste
måtto, hvad denne tilökningen angår, efter omständigheterne
kunna lisas. Hvad för öfrigit vidkommer de utaf
Magistraten föreslagne betiente til hielp för Upbörds-Commissarierne
vid executionen för 120 dal. smt hvardera årligen, lika
med executions-betienterne vid Slots-Cancelliet; så berättar Se -  crete Utskottet, at ehuruväl samma förslag hade sin goda nytta,
finner det likväl, at sådant vid rikets närvarande tilstånd alt
för mycket skulle gravera den publique cassan; utan som vid
efterfrågan förnummits, at Lif-gardet och Artilleriet hit intils
uppå Ofver-Ståthållarens requisition biträdt Upbörds-Commissarierne
vid de förefallne executioner, så är Secrete Utskottet
af den tankan, at Lif-gardet och Artilleriet äfvenväl hädanefter
böra på anmodan ovägerligen giöra dem derutinnan handräckning,
enligt K. Maj:ts nådige förordnande under den 2(5
Junii 1735, enär dervid til underdånigst följe af samma nådige
förordning iakttages, sä väl, at hälften af Artilleriet emot
Gardet thertil upbodas, samt at sådant ej skier uti oträngde
mål och tå ingen förrättning värkeligen kommer at försiggå,
med mera, som ock at den förhögning, 2 öre smt på hvarje
dal. smt, som de tröge eller försummelige efter högstbemälte
K. resolution jemte sielfva utskylderne komma at erlägga, varda
efter vanligheten til samma handräcknings manskaps afbetalning
använde; hvilket alt det ena med det andra Secrete Utskottet
förmäler sig ej underlåta bordt Riksens Ständers vidare
godtfinnande at hemställa.
Härvid anmältes Borgareståndets i dag ingifne Extractum
Protocolli om denna saken, hvarutinnan Secrete Utskottets
Extractum Protocolli bifalles.
R. o. A. biföllo jemväl Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Sedan uplästes på nytt Borgareståndets Extractum Protocolli
af innevarande dato, angående at inga andra saker måtte
företagas i Secrete Utskottet, innan behörige mått och anstalter
blifvit tagne om defensions- stats- och bevillnings-värket, med
mera.
414 (Äng. 16.) Akademie-professorerues lön.
Gref Axel Rutg. Sparre anmälte härvid et des Memorial,
rörande någre puncter, som böra fastställas och jemväl
kunna bidraga til Riksdagens slut.
Men sorn Hr Thure Gust. Rudbeck, Frih. Sten Bielke,
Hr Ehrenhielm, Hr Fredenstierna, Frih. Ribbing, Hr
Lewin Blixen och Hr Skutenhielm med flere andre påstodo,
at til följe af R. o. A:ns i går giorde och här förut
omtalte beslut inga andre ärender i dag mätte företagas, än
de, som pä listan varit anslagne, hälst så många afR. o. A:ns
ledamöter nu äro i Secrete Utskottet och klåckan redan vore
öfver ett;
Så upskiöts med förberörde Borgareståndets Extractum
Protocolli och Gref Sparres Memorial tils i morgon.
R. o. A. skildes åt.
Den 17 Augusti 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 8.
Som Hr Landtm, var nedre i Secrete Utskottet, så förde
uti hans frånvaro Gref Henning Gyllenborg klubban.
Efter R. o. A:ns godtfinnande blefvo i dag inga Protocoller
upläste;
Utan föredrogs straxt Rådets Extractum Protocolli af den
30 sidstledne Julii, hvarutinnan berättes hurusom Theras Excellencer
Herrar Academie-Cancellererne genom skrifvelse af
den 1 Julii, som nu medsändes, giordt underdånig förfrågan
om och huruvida K. Maj:ts uppå Riksens Ständers tilstyrkande
utfärdade bref af den 14 Junii 1739, angående gamla
och väl meriterade Professorers bibehållande vid theras löner
när the få nådigt afskied, må vara ändrat och uphäfvit genom
Riksens Ständers vid 1741 års Riksdag til K. Maj:t aflåtne
skrifvelse, som förmår, at allenast vid visse anförde omständigheter
then afskedstagande en del af lönen må tildelas, med
mera. Och som Riksens Ständers angående Professorerne i synnerhet
til K. Maj:t aflåtne skrifvelse af den 18 April 1739
icke finnes omrörd uti deras sednare af den 14 Augusti 1741,
altså berättar Rådet sig hafva för godt funnit, at thenne af
Theras Excellencer Herrar Academie-Cancellererne giorde förfrågan,
såsom et mål uppå Riksens Ständers egen förklaring
ankommande, huruvida den sednare skrifvelseii ändrar tliet-, som
Aktuarien Mittler.
415
Riksens Ständer vid 1739 års Riksdag angående Professorerne
i synnerhet för godt funnit sig at yttra, genom ofvanberörde
utdrag at communicera låta.
R. o. A. förklarade, at det sednare brefvet af den 14
Augusti 1741 intet gior någon ändring i den förra Riksens
Ständers underdånige skrifvelse af den 14 Junii 1739, hälst
detsamma intet rörer Academiae-staten;
Hvilken R. o. A:ns Resolution skrefs på sielfva documentet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
21 Jidii sidstledne, hvaruti berättas det H. Majit i nåder har
behagat, igenom utdrag af Protocollet af den 14 i förberörde
månad, gifva Secrete Utskottet vid handen huruledes Riksens
Ständers Commission igenom skrifvelse hemstält H. Maj:ts
nådige godtfinnande, om icke Ammiralitets-Ofverrätten i Carlscrona,
som genom utslag frikallat Actuarien G. Ad. Mittler
från den af för detta Generalen Lewenhaupt emot honom angifne
förbrytelse, må jemväl, angående den af Mitler sökte
uprättelse och ersättning för des ålagde svåra fängelse samt
öfverklagade hårda medfart, sig utlåta, med förmälan derjemte,
at Herrar Riksens Råd uti detta ärendet förklarat sig vara
af den tankan, at ehuruväl detta såsom et reconventionsmål
skulle efter laga rättegång synas böra afgiöras vid den
domstohl, hvarest hufvudmålet blifvit afdömt; så emedan likväl,
i anseende til det med Lewenhaupt förändrade tilstånd, ingen
vederpart kan vid rätten uti then ne sak Mitler til ansvar
stånda; fördenskul anse Herrar Riksens Råd denna sak icke
annorlunda, eller at dermed pä annat sätt kan förfaras, än
uti det fru von Blomberg och Prästmannen Lutke rörande
ärende redan skiedt, och Mitler således för thes svåra lidande
tilläggas 1200 dal. sint, som af Lewenhaupts egendom böra
utmätas. Thetta ärendet förmäler Secrete Utskottet sig hafva
tagit i behörigt öfvervägande, hvarefter det funnit sig föran
låtit at i anseende til de uti detta des Extracto Protocolli
anförde bevekelige skiäl och omständigheter äfven detta ärendet
såsom fru von Blombergs och Prästmannen Liltkes, vid
hvilka Riksens Ständer sielfva behagat lägga handen, til Riksens
Ständers egit godtfinnande och behiertande hemställa, hvad
uprättelse och ersättning de för bemälte Mitler kunde finna
billigt at utsättia; tyckandes Secrete Utskottet den af Herrar
Riksens Råd för honom af Lewenhaupts egendom utnämde
416 (Aug. 17.) Mittler. Lön- och betalningsafgiften.
summan til 1200 dal. smt vara alt för ringa, emedan des bepröfvade
oskuld och svåra lidande skulle skiäligen synas förtiäna
en tilräckeligare ersättning och uprättelse. Hvarjemte Secrete
Utskottet hemställer om icke hos H. Majit han äfven må i
underdånighet blifva anmäld til nådig ihugkommelse vid förefallande
tienlige öpningar för des i 30 år med godt loford
riket giorde tienst och under hvilken tid han i Ryssland uthärdat
fångenskap och, förutan det honom nu öfvergått, äfven
hvarjehanda andra öden varit underkastad.
Härvid uplästes jemväl Bondeståndets Extracturn Protocolli
af den 8 i denne månad, angående Actuarien G. Ad.
Mitlers sökte uprättelse och ersättning för det efter för detta
Generalen Gref Lewenliaupts befallning honom ålagde svåra
fängelse och hårda medfart; berättandes Ståndet therutinnan,
at det uti behörigt öfvervägande tagit Secrete Utskottets giorde
yttrande, at den af Herrar Riksens Råd för Mitler utnämde
summan til 1200 dal. smt vore alt för ringa i anseende til
des oskuld och härda medfart, samt thervid funnit, i betraktande
af alla de i Secrete Utskottets Extracto Protocolli anförde
bevekelige skiäl och omständigheter, för des del skiäligt
at tillägga bemälte Mitler i ersättning för des lidande 2000
dal. smt, hvilka på samma sätt, som skiedt är för fru von
Blomberg och Prästmannen Lutke, komma at tagas af Lewenhaupts
egendom. Dessutan anser Ståndet för billigt, at merbemälte
Mitler må, i anseende til des långlige tienster och derunder
städse ådagalagde berömmeliga förhållande, hos H. Majit til
nådig ihugkommelse vid förefallande tienlige öpningar i underdånighet
anmälas.
R. o. A. biföllo det upläste Bondeståndets Extracturn
Protocolli.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputationens Betänkande,
angående någon af Deputation öfver Riksens Ständers
Contoir äskad förklaring öfver 11 § uti 1739 års Förordning
om lön- och betalnings-afgiften, hvaruti stadgas det de officerare
och betiente, som förmedelst placeringen kommit at gå
ifrån högre och blifvit satte at giöra tienst vid ringare beställningar,
böra erlägga afgiften efter som de niuta lön på staten;
hvaremot åter de, som blifvit benådade med högre caracterer
än de värkeligen tiana före, böra betala afgiften för bägge
caractererne, i proportion af hvad deras vederlikar påfördt är;
berättandes Deputation alt hvad så väl Deputation öfver Rik
-
Lön- och betalnings-afgiften.
417
sens Ständers Contoir anfördt, som hvad Secrete Utskottet uti
des til Riksens Ständer afgifne och til Deputationen remitterade
Extracto Protocolli hemstält, med förmälan derjemte,
at Landt- och Siö-Militiae-Deputation vid 1741 års Riksdag
öfver Krigsbefälets ingifne besvärs 6 § uti H. K. Maj:ts höga
namn til Riksens Ständers fastställande projecterat en sådan
resolution, sorn följer: »K. Maj:t finner ganska skiäligt uppå
Krigsbefählets underdånige anhållan at i nåder förklara den
11 § af Des nådige Förordning om lön- och betalnings-afgiftens
utgiörande af den 5 Junii 1739 således: At the officerare och
betiente, sorn sökt förbättring på caracteren,,skola såsom tilförne
erlägga berörde afgift, så väl för caracteren som för lönen
de niuta på staten; men the åter, som utan all ansökning
therom, af blott åtanka och afseende på theras förtienster och
värdighet samt lång tid utstånden fångenskap, med caractere
blifvit benådade, från afgiften för caracteren aldeles vara befriade.
»
Anförandes vidare, at Deputation vid ofvanberörde projecterade
resolution, som vid sidsta Riksdag vunnit R. o. A:ns
bifall, men icke hunnit komma före hos the öfrige Ständer, för
des del ej har något at påminna, och fördenskul hemställer
Riksens Ständer om icke i anledning af Krigsbefählets ansökning
berörde 11 § af K. Maj:ts Förordning om lön- och betalnings-afgiften
af den 5 Junii 1739 på sätt, som ofvannämde
projecterade resolution innehåller, må blifva förklarad, jemte
den af Secrete Utskottet uti ofvannämde des Extracto Protocolli
giorde tilläggningen, så at vederbörande, hvilka för besynnerlige
meriters skull fått högre caractere än de giöra tienst
före, sådant med vederbörligit bevis ifrån K. Maj:ts Cancellie
bestyrka, då de således kunna blifva fria at betala särskilt
afgift för caracteren.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Vidare uplästes Manufactur- och Handels-Deputations
Betänkande angående en af K. Commercie-Collegio giord förfrågan
huruvida K. Maj:ts under den 8 Octobris förledit år
utfärdade allmänne tillåtelse til the i riket varande utrikes
cramvarors försäljande, gior ändring uti K. Maj:ts förordnande
genom bref til bemälte Collegium af den 29 Julii 1742, at the
handlande borde betala 15 procent til Manufactur-fonden för
deras innehafvande Ostindiske sidentyger lika som för de in
Adelns
Protokoll (X/V) 1742—174./. II. 27
418 (Äng. 17.) Utländska kramvaror. Båtsmans
kommande
och i riket qvarblifvande; hvaremot them handlandom
skal vara efterlåtit the förre äfvensåväl som the sednare
at försälja; berättandes Deputation sig hafva tagit detta
ärende i öfvervägande, och at Deputation ej kan för de i Betänkandet
omrörde skiäl för sin del finna, at ofvannämde
Manufactur-fonds-afgift nu mera häfver rum för bemälte Ostindiske
sidentyger, emedan thet tå vore för them en gravation,
i stället sådant förut ansedts som en förmån, då de andre
cramvaror voro förbudne at säljas, hvartil kommer, at man til
sådan afgifts fordrande nu mera så mycket mindre kan utfinna
någon säker grund och anledning, som de handlande på
den från den 8 sidstledne Octobris förfiutne tiden icke mindre
af de Ostindiske tyger de förut innehaft än andre cramvaror
en stor del lära hafva försåldt, äfven ock af Ostindiske sidentyger
giordt ytterligare inköp, för hvilka vid auctionen i Götheborg
15 procents-afgiften redan måst betalas; hafvandes för
öfrigit här i riket altid vanligit varit, at de handlande för
deras inbekomne varor icke blifvit besvärade med andre afgifter
än sådane, sorn varit påbudne, då varorne til någon svensk
hamn anländt. Hvilket alt Deputation til Riksens Ständers
bepröfvande öfverlemnar.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputations Betänkande,
angående städernes sökte befrielse ifrån afgiftens betalande til
den år 1732 inrättade Båtsmans-förråds-cassan; berättandes
therutinnan Deputation, i anledning af K. Ammiralitets-Collegii
inkomne utlåtelse, omständeligen sammanhanget och beskaffenheten
af detta mål, samt hvad härutinnan tid efter annan
passerat, med förmälan derjemte, at Deputation ej finner sig
vara befogad at i anseende til de af Borgareståndet andragne
och i bemälte Betänkande anförde skiäl och omständigheter
styrka til någon ändring uti hvad H. K. Maj:t uppå Riksens
Ständers tilstyrkande så uti 48 § af 1734 års, som 1 § af
1739 års Resolutioner på Städernes allmänna besvär i nåder
förordnat, utan at städerne i gemen ifrån afgiftens utgiörande
til thenna år 1732 inrättade Båtsmans-förråds-cassan tyckas
böra vara befriade. Och hvad tiden angår, när denne afgiften
skulle komma at uphöra, så ifall Riksens Ständer til hvad
ofvan anfördt är skulle gifva sit bifall, så lära de städer,
hvilka densamma enligt 1732 års K. förordnande betalt, ej
kunna få tilbaka hvad de en gång utgifvit, hälst sådant til
förrådskassan. Bräimns-bränning.
4-19
rikets behof redan blifvit användt och disponerat, hvaremot de
städer, hvilka denne afgiften för vissa år ej betalt, kunde i
gemen ifrån desse gravationer blifva befriade och ifrån alt
vidare anspråk i detta mål lemnäs otiltalte. Hvilket alt det
ena med det andra Deputation underställer Riksens Ständers
närmare bepröfvande.
R. o. A. förklarade, at de städer, som ej betalt Båtsmansförråds-cassa-afgiften,
böra betala den lika med de andre städerne
til den tiden, då de blefvo frikal lade.
Uplästes altså följande resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på Landt- och SiöMilitise-Deputations
Betänkande:
Resol.: Sorn til följe af H. K. Maj:ts nådige förordnande
af den 21 Junii 1735 åtskillige städer utan något klander betalt
Båtsmans-förråds-cassa-afgiften til år 1739, hvilket dem efter
Deputations Betänkande icke kan återställas, eftersom det til
cronans behof redan blifvit disponerat, så finner R. o. A. äfven
billigt, at de andre städerne böra draga en jämlik last och
samma afgift erlägga til den tiden, då H. K. Maj:ts nådige
resolution uppå Städernes allmänna besvär utföll, igenom hvilken
resolution städerne i gemen blifvit aldeles frikallade ifrån
afgiften til Båtsmans-förråds-cassan.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputation» Betänkande, angående
fri brännevins-tilvärkning för hemmans-brukare å landet;
anförandes Deputation hvad Bondeståndet uti des den 17
Januarii sidstledne aflåtne och til Deputation remitterade Extracto
Protocolli andragit, med förmälan derhos, at Deputation,
i anseende til de i Betänkandet anförde skiäl och omständigheter,
finner för sin del skiäligt at tilstyrka det alle
hemmans-brukare, af hvad stånd de vara kunna, måge tillåtas
at utan afgift få af deras säd bränna til husbehof, samt at
en sådan deras frihet må taga sin början ifrån K. Maj:ts härom
den 8 Octobris nästlidet år utkomne nådige publications dato,
eller med nästlidne höste-termin, och at de, som ifrån den tiden
måst utbetala denna afgift, måge then återfå. Men hvad mölnare,
oskattlagde torpare, ryttare, soldater, båtsmän, bruksfolk
och arbetare jemte deras vederlikar samt inhyseshion och gierningsmän
med flere dylika, som ej hafva hemmansbruk, beträffar,
så må alt brännevins-brännande för dem vid 10 dal.
smts vite och confiscation af panna och inmäskning aldeles
vara förbudit; hvarå crono-betienterne vid theras tiensters för
-
420 (Äng. 17.) Bondeståndets besvär.
lust böra hafva et noga inseende; hvilket dock Deputation
hemställer Riksens Ständers vidare ompröfvande.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Häruppå företogs åter Bondeståndets allmänna besvär, och
continuerades med:
16 §, angående riktig redo och räkning af vederbörande
Cassa-Directeurer och föreståndare för deras förvaltning af de
i reserve-cassorne influtne medel, biföls;
87 §, angående Allmogens ansökning om betalnings erhållande
för den tilvärkade saltpeterns framförande til samlingsplatserne;
biföls den projecterade resolution, at dem ingen
vedergiällning derföre kan bestås;
66 §, angående at när saltpeter-siudning skier på frälse
ägor, den dertil erfordrade veden jemväl måtte tagas på frälse
hemmans ägor, biföls;
17 §, angående någon förklaring öfver 1719 års tågordning,
beträffande tråtsens skiutsande, biföls af R. o. A. med den
tilläggning, »at vederbörande böra hafva noga inseende derpå,
at Allmogen ej öfver förordningarne betungas»;
88 §, angående fri myntning af plåtar och skiljemynt för
Ädelforss kopparvärk, biföls:
78 §, angående det så nämde hemkallet, hvilket bestås
soldatehustrurne i Helsingeland och Gestrikeland, enär deras
männer äro i fält eller på tåg, biföls.
29 §, angående förpassningar af vederbörande cronobetienter.
Härvid påmintes, at hvarjehanda missbruk härigenom kunde
förelöpa;
Dock bifölls § af R. o. A.
69 §, angående tilstånd för allmogen at vid infallande
missväxt-år få ur cronans magasiner låna spannemål til utsäde,
biföls.
65 §, angående någon tilökning i betalningen för dem, som
framföra ved til Torssebro krutbruk, biföls.
52 §, angående Lagmans-penningarne i Kopparbergs län,
biföls;
71 §, angående Allmogens förde klagan öfver en alt för
dryg hemmans-städja i Halland, biföls;
96 §, angående de på skattehemmans ägor upodlade torp
och andra lägenheter, biföls af R. o. A. med den tilläggning,
»at detta äfven sträcker sig til officerare och boställen och
Riksdagens påskyndande. Lewenhaupts barn. 421
at ingen ändring härigenom får skie uti 15 § af 1734 års
Skogsordning»;
98 §, angående någon ytterligare författning til större
säkerhets erhållande med redogiörandet för kyrkornes medel
på de orter, hvarest kyrko-inspectorer äro, biföls.
Härmed slöts besvären i dag eftersom inga flere §§ ännu
til R. o. A. voro inlefvererade.
Gref Gyllenborg bad, at de af R. o. A., som underupläsandet
af Bondeståndets besvär gådt ifrån sine ställen, nu
ville åter intaga dem, och önskade för öfrigt, at R. o. A. med
samma enighet som de föregående målen blifvit afgiorde ville
äfven afsluta de öfrige, som i dag lära komma at företagas.
Frih. Sten Bielke betygade jemväl sin fägnad deröfver,
at nu på et par pleni-dagar flere ärender blifvit afgiorde än
på många af de förrige, hvaraf han sade sig kunna döma, at
man hade alfvare med at vilja sluta Riksdagen och bad fördenskul,
at de ärender, som röra Finland, och deribland angående
Allmogens tings-kappar, nu måtte företagas, efter som
angelägenheten nu fordrade, at desse målen innan Riksdagens
slut böra afgiöras.
R. o. A. faststälte, at hvar pleni-dag åtminstone en tima
skal användas til oeconomie-måls afgiörande; då de ärender,
som röra Finland, och hvarom Frih. Sten Bielke nu påmint,
med första kunna företagas.
Justerades det i följe af R. o. Arns sidsta resolution upsatte
Extractum Protocolli för Gref Lewenhaupt, hvilket af
R. o. A. gillades så lydande:
Utdrag af Protocöllet hållit hos R. o. A. den 16 Augusti
1743.
S. D. Uplästes Gref C. E. Lewenhaupts Memorial, hvaruti
han på bevekeligaste sätt anhåller, at Riksens Högh Ständer
uti then delen af Commissionens dom, som angår egendomens
confiscation, ville tillåta någon ändring och dymedelst
mildra det öde, som honom och thess omyndige syskon genom
theras faders olycka öfvergådt. R. o. A. togo denne ansökning
uti ömt öfvervägande, och tykte det vara öfverensstämmande
med Ständers ädelmodiga sinnelag, at sedan de i strängaste
måtton utöfvat lagen äfven visa någon grace, hvartil R.
o. A. förklarade sig benägne, och biföllo således, at egendom
i stöd af 26 § af Adelige Frivilegierne, så väl som the all
-
422 (Ally. 17.) Cronbjorts mern. om fricorpsen.
manne domare-regler, måtte hemfalla unga Gref C. E. Lewenhaupt
med des omyndige syskon, och det så mycket mera, som
thef ringa, hvilket af samma egendom torde öfverblifva, enär
the förmånsrätt ägande fådt sit ut, ej kan giöra någon särdeles
tilökning i then allmänna cassan, men skulle lända Gref
Lewenhaupt och thess syskon til någon understöd i theras
aldrig tilfyllest beldageliga och olyckeliga tilstånd. Hvilket
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras och til
et benägit bifall i bästa måtton recommenderas. Actum ut supra.
Med föregående Extracto Protocolli afsändes en Deputation
af 6 personer, at recommendera detsamma til benägit bifall
hos de andre Stånden.
Gref Axel Rutger Sparre understälte R. o. A:ns gunstiga
ompröfvande, om icke på händelse, at uti denna saken
tvänne Stånd skulle stadna emot hvarandra, R. o. A. då skulle
vilja anmoda Hr Landtmarskalken at recommendera Gref
Lewenhaupts ansökning til et nådigt bifall hos H. K. Maj:t.
Detta understöddes af åtskillige af R. o. A.
Uplästes Frih. Cronhiorts Memorial, hvaruti han anhåller
på then i försäkran redan grundade frivillige corpsens vägnar,
om recommendation til H. K. Maj:t at med nådigt välbehag
anse detta deras af samma corps menlösa men patriotiska anbud,
samt at niuta H. Maj:ts understöd i de mål, som Friherre
Cronhiort til en början och inrättning af berörde corps
upsättiande kan finna nödigt at anhålla om, hälst som det
skal bestå i sådane omständigheter, som utom then ringaste
kiänning eller omkostnad för riket kan beviljas, men til corpsens
uphielpande, styrka och bestånd lända.
Frih. Cronhiort recommenderade detta vidare och försäkrade
derjemte, at aldrig någonting skal begynnas eller något
steg giöras i denna saken utan H. K. Maj:ts och Rådets vetskap
och samtycke; i anseende hvartil, som ock at de andre
Stånden igenom R. o. A:ns sidsta Extractum Protocolli fådt
fullkommelig underrättelse om ändemålet af denne inrättning,
Frih. Cronhiort sade sig nu vilja förhoppas, at inga flere svårigheter
lära honom härutinnan giöras.
R. o. A. samtykte til Frih. Cronhiorts begiäran i det upläste
Memorialet.
Uplästes å nyo Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 16 hujus, hvarutinnan gifves vid handen, at välbemälte
Stånd anmodat sine Deputerade i Secrete Utskottet at ej före
-
Om riksdagens afslutande.
423
taga sig därstädes några andra mål, innan defensions-, statsoch
bevillnings-värket blifvit afgiordt och faststält.
Hr Adlerbeth: Jag vet väl, at R. o. A. en gång genom
votering faststält, at Riksdagen skal slutas til den 20. Men
stats-värket är ännu intet afslutit; negociation ined Ryssland
och Dannemark vahrar ännu och Defensions-värket är icke
eller til dato satt i behörigt ständ, förutan mångfaldige andre
angelägne och rikets säkerhet och välfärd rörande mål, de där
tilhöra Secrete Utskottet, så at jag intet kan se huru det är
giörligit at til den utsatte tiden sluta Riksdagen. Hvar och
en lärer jemväl vid närmare eftersinnande finna huru angelägit
det är, at Ständerne, innan de skiljas åt, få veta huru
vår negociation med Dannemark utslår och hvad hielpsändning
vi af Ryssland hafva at förvänta, i händelse at Dannemark
skulle bryta, på det vi måtte kunna rätta våra messurer
derefter.
Frih. Cronhiort: Jag tror väl, at mycket ännu kan vara
til giöra i Secrete Utskottet, men om vi skola vänta til dess
alt blir afgiordt, få vi lof at dröija här qvare til dess fienden
står för dörren. Det angelägnaste kan afgiöras igenom Gref
Sparres Memorial, om R. o. A. detsamma sig nu behaga
företaga.
Hr Adlerbeth förestälte än vidare huruledes, ifall man
precipiterade med Riksdagens slut, riket therigenom kunde
störtas i yttersta våda; hvarföre Hr Adlerbeth rådde dertil,
at Secrete Utskottet måtte höras, hvad angelägne och Riksvårdande
ärender, som ännu återstå, och på huru lång tid de
samina kunna afgiöras.
Gref Axel Rutger Sparre förmente, at H. Majit med
Råds råde 'äfvensåväl som Secrete Utskottet kan besörja defensions-
och stats-värket samt de öfrige rikets angelägenheter.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Yi kunna intet ändra Secrete
Utskottets instruction, som alla 4 Stånden dem gifvit.
Densamma utmärker nogsamt huru och på hvad sätt ärenderne
därstädes skola skiötas, så at vi intet behöfva föreskrifva Secrete
Utskottets ledamöter något vidare derom, åtminstone kan
aldrig Borgareståndets Extractum Protocolli bifallas, så vida
de utslutit den angelägnaste delen af Secrete Utskottets giöromål,
som dem efter instructionen tilhörer, nemligen alla utrikes
ährender.
424 (AuS. 17.) Sekreta Utskottet. Sparres memorial
Hr Löwenhielm tyckte, at Secrete Utskottets instruction
kan ingalunda säijas derigenom vara på något sätt ändrad, om
R. o. A. föreskrifver sine Deputerade i Secrete Utskottet ordningen
af sakernes handterande, hälst det vore en rättighet, som
ofehlbart tilhörde R. o. A. såvida de äro principaler.
Hr Thure Gust. Rudbeck erindrade, at Secrete Utskottets
instruction hade sin grund i Riksdagsordningen, hvilken
räknas ibland vare fundamentale lagar, och kunde eller borde
således icke den ringaste ändring tillåtas, hvilket ofehlbart
skiedde, om någon annan methode, efter Borgareståndets Extractum
Protocolli skulle föreskrifvas Secrete Utskottets ledamöter
vid sakernes handterande, än den deras instruction tillika
med Riksdagsordningen innehåller.
Frih. von Otter föreslog, at som R. o. A:ns intention är
at snart sluta Riksdagen, men de likväl ej annat lära tänka,
än at först afgiöra de angelägnaste ärenden, så kunde Borgareståndets
Extractum Protocolli på det sättet bifallas, at Secrete
Utskottet med al möijelig skyndesamhet bör afgiöra de derutinnan
nämde målen, nemligen defensions-, stats- och bevill—
nings-värket, dock at under den tiden andra riksvårdande ärender,
som til K. Maj:ts afgiörande ej kunna upgifvas, måge utan
hinder i de förre företagas.
Uppå Gref Gyllenborgs giorde frågan om detta af R.
o. A. bifalles;
Svarades dertil af R. o. A. med Ja.
Och upsattes altså följande resolution, hvilken, sedan den
för R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på det upläste Borgareståndets
Extracto Protocolli:
Resol.: Sorn Riksdagen lider til slut, så bifaller R. o. A.
det lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli med den tilläggning,
at andra högst riksvårdande ärender, som til K. Maj:ts
afgiörande ej kunna upgifvas, måge utan hinder i de förre företagas.
Häruppå uplästes Gref Axel Rutger Sparres Memorial,
hvaruti i anseende thertil, at alle regimenter äro til upbrott
beordrade, och således the af R. o. A., som vid Militien tiäna,
äro nödsakade at öfvergifva Riksdagen, hemställer han om icke
följande angelägne mål thessförinnan måge fastställas, nemligen:
l:o
at Riksdagen ej längre må contin uera än efter then
redan skiedde voteringen til den 20 hujus, och at Ståndet nu
om de angelägnaste riksdagsärendena. 425
förklarar alt livad efter then terminen företages och slutes för
kraftlöst och ogiordt, både för närvarande och tilkommande tider;
2:o at Ståndet nu fastställer thet ingen ändring må vid
thenne Riksdag giöras eller tillåtas uti något mål, som rörer
the författningar med handeln och manufacturerne, som vid
förflutne Riksdagarne tagne blifvit;
3:o at then berättelse, som Secrete Utskottet kommer at
afgifva om orsakerne til kriget, må til nästa Riksdag förvaras
och tå företagas, på thet the, som uti förra Secrete Utskottet
sutit och nu frånvarande äro, må kunna vara vid handen at
gifva vederbörlig uplysning, och ingen imedlertid i anseende
til sine Riksdags-giöromål på något sätt, eller under hvad
skien thet vara må, förolämpas eller til något ansvar ställas
under the öfrigas frånvaro; men om något förräderi emot någon
företes kan, bör sådant genast straffas;
4:o at Secrete Utskottet gifves in commissis at vid våra
til sökande alliancer aldeles undvika then makt, som nu med
vår til befarande fiende så nära genom giftermål förbunden är,
och hvilkens sinnelag för Sverige under the förflutne tider,
samt särdeles sidsta fredshandlingen med Ryssland, nog blifvit
kunnogt ej hafva aflagt reelle eller värkelige prof af thes benägenhet
för Sverige; och at om något emot thetta Ståndets
beslut skulle skie, thetsamma tå skal vara aldeles kraftlöst;
5:o at H. Majit anmodas med Råds råde vidtaga alla
nödige mått til rikets försvar i händelse af krig och til thess
utförande in- eller utrikes upnegociera nödige penningar samt
låta upbära bevillnings-medlen til helt eller halft, som tarfvorne
kunna vara, dock fönsterskatten aldeles uphäfven; men
i händelse af frid, låta til nästa Riksdag efter omständigheterne
utfordra halft eller en fierdedel af bevillningen;
6:0 at ingen ändring uti staten och betiäningarne må företagas
utom hvad som i Finland, i anseende til the bortgångne
länder, må skie, hvilket äfven til K. Majit med Råds råde
hänskiutes, med underdånig anhållan, at the civil-och militairbetiente,
som mistat sine indelningar i Finland, måge så snart
giörligit är vid andre regimenter befordras;
7:o at K. Majit med Råds råde gior nödige författningar
til Finlands emottagande, uprättelse och styrsel;
8:o at nästkommande Riksdag utsättes til medium Septembris
1746, så vida K. Majit med Råds råde icke föranlåtes
förr Ständerne sammankalla;
426 (Aug. 17.) Sparres memorial om
9:o at Ständerne nu innom den 20 Augusti aflägga huldhetsed
för H. K. Höghet Hertig Adolph Fredrich, och at
thetsamma sedermera skier så af alle embetsman, som af
armeen och allmogen i landet;
10:o at K. Maj:t anmodas at tilhålla vederbörande, som
haft at syssla med penningar, uphandlingar, dispositioner och
utdelningar af medel och profviant under den förflutne krigstiden,
therföre visa behörig redo och räkning, innan the sig
härifrån begifva.
Sedan detta Memorial var upläst, disoourerades än ytterligare
i anledning af den l:sta puncten, angående Riksdagens
slutande, och holts ogiörligit, at det skulle kunna skie til deu 20;
Hvarföre R. o. A. stadnade i det slut, at Hr Landtmarskalken
med Talemånnen och 2:ne ledamöter af hvart Stånd
skulle träda tilhopa och utmärka hvilka ärender, som äro de
angelägnaste, samt projectera den kortaste termin, som någonsin
möijeligit är, dock at samma termin ej utsättes öfver den första
nästkommande Septembris;
Hvarom följande Extractum Protocolli upsattes til de andre
Stånden, som för R. o. A. uplästes och gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 17 Augusti
1743.
S. D. funno R. o. A. nödigt, at Hr Landtm, med Herrar
Talemånnen och 2:ne ledamöter af hvart Stånd träda tilhopa
och utmärka hvilka ärender, som äro de angelägnaste, samt
projectera den kortaste termin til Riksdagens slut, som någonsin
möijelig är, dock at samma termin ej utsättes öfver den första
nästkommande Septembris, emedan i den händelsen R. o. A.
förbehåller sig at aldeles förblifva vid den en gång af 3:ne
Stånd faststälte terminen; hvilket med de öfrige respective
Stånden communiceras. Actum ut supra.
Beträffande 2:dra puncten i Gref Sparres Memorial om
manufacturerne, och at ingen ändring må tillåtas uti de författningar,
som vid förflutne Riksdagar blifvit tagne til theras
uphielpande; så explicerade
Gref Sparre at des tanka och mening aldrig varit, at Riksens
Ständer skulle sielfva härigenom binda sig händerne at
taga alla nödige mått til manufacturernes vidare uphielpande
hädanefter; men som nu en tid bortåt så många rykten blifvit
kringspridde, at Riksens Ständer vid denna Riksdagen skulle
öfverändakasta de förre författningarne, hvarigenom manufac
-
riksdagsärendena. Manufaktorierna. 427
turisterne blifvit afskräkte at med den drift, som vederbör, utsträcka
värkens rörelse; så vore angelägit at lemna dem en
sådan försäkran och tillika dämpa de försök, som utrikes makter
eljest i anledning af sådane omtalte rykten torde giöra, at
kränka desse nyttige författningar, som redan kostat riket så
många tunnor guld.
Hr Adlerbeth mente, at som Riksens Ständer förordnat
en Deputation, hvilken lärer söka alla medel och utvägar at
uphielpa manufacturerne, men ej förqväfja dem, så vore bäst
at med afgiörandet af denne § i Gref Sparres Memorial hafves
anstånd til dess Manufactur-Deputation inkommer med sit Betänkande
om alt hvad som rörer manufacturerne i gemen,
hälst det är oförnekeligit at ganska mycket behöfver rättas
och at samtelige invånarne i riket hafva ganska stor orsak til
deras förde klagan i anseende til det höga priset, och at varorne,
sorn tilvärkas, äro deremot alt för släta.
Hr Olof von Törne holt före, at sielfva försiktigheten
fordrade at nu lemna manufacturisterne en sådan försäkran til
deras vidare upmuntran och derjemte til förtagande af de vanrykten,
som öfver hela riket blifvit utspridde, emedan de eljest
skulle lefva i ständig fruktan at vid hvarje Riksdag få höra
ändringar uti de förra författningarne, och således aldrig skulle
kunna trygga sig vid det, som en gång giordt är.
Gref Sparre sade, at Riksens Ständer redan vid förra
Riksdagen lemnat manufacturisterne en sådan general försäkran
och uti sielfva Riksdagsbeslutet confirmerat alla de giorde författningar,
hvarföre det nu intet kunde vara något betänkande
vid at bifalla denne puncten af hans Memorial, aldenstund
Manufactur-Deputation derföre intet betages at inkomma med
deras betänkande uti alla de mål, som kunna lända til befrämjande
af manufacturiernes tilväxt och förkofran.
Ilr Olof von Törne tilläde, at quaestion nu intet vore
om någon ny systeme, utan endast om general försäkran, at
det skal blifva orubbat, som förr är faststält.
R. o. A. förklarade, at manufacturerne skola blifva bibehåldne
vid de förra Riksdagsbesluten, Författningar och Privilegier
och at de än ytterligare vilja stadfästa det den grund,
hvarpå de så i allmänhet äro bygde, som hvars och ens enskylte
rätt orubbad skal fasthållas. Dock blifver ManufacturDeputation
icke betagit at inkomma med sin berättelse och Betänkande
om det, som rörer oeconomien vid manufactur-verken.
428 (Aili?. 17.) Om Sekreta Utskottets berättelse
Angående 3:die § af Gref Sparres Memorial, om den af
Secrete Utskottet infordrade berättelsen om orsakerne til kriget,
hvilken Gref Sparre påstår ej måtte uptagas förr än vid nästa
Riksdag, aldenstund så många af förra Secrete Utskottets ledamöter
nu komma at resa bort ifrån Riksdagen, så föreslog
Frih. von Otter, at en kort termin kunde föreläggas Secrete
Utskottet til at inkomma med denne berättelsen.
Frih. H. Wrede sade, at det varit önskeligit om Secrete
Utskottet längesedan hade inkommit med denne sin berättelse,
då det annorlunda hade stått til här på Riddarhuset än det
nu gior, och den giäsning, som är ibland oss, redan hade kunnat
vara dämpad. Frih. Hindrich Wrede fullfölgde vidare, at ehvad
hot som brukas, låto han med de flere af förra Secrete Utskottet
intet tvinga sig til de sentimens och de principer, som
detta Secrete Utskottet har; men betygade lika fult, at de
varit äfven så nitiske och välmenande, som detta Secrete Utskottet.
Gref Axel Rutger Sparre tykte det Secrete Utskottet
haft nog tid at inkomma med den omnämde berättelsen om
orsakerne til kriget, hvilken altsedan Riksdagens början varit
omtalt; men sorn det härtils icke skiedt, så påstod Gref
Sparre at härmed lika som med Rådens sak måtte upskiutas
til nästa Riksdag, så at de af förre Secrete Utskottets ledamöter,
som nu äro bortcommenderade emot fienden, intet måtte
resa härifrån i ovisshet om sin välfärd, eller fruktan at för
sine Riksdags-giöromål på något sätt blifva förolämpade.
Hr Thure Gust. Rudbeck sade, at ändamålet, hvarföre
Riksens Ständer infordrat Secrete Utskottets berättelse
vore, at få se på hvad grund, skiäl och orsaker kriget blifvit
anlagt och begynt, men intet för at anklaga dem, som hafva
styrkt dertil. Och ty kunde denne berättelsen lika fult uptagas
fast en eller annan af förra Secrete Utskottets ledamöter
skulle vara bortcommenderad.
Frih. von Otter förestälte, at sedan alla 4 Stånden beslutit,
det Secrete Utskottet skulle upgifva sin berättelse om
orsakerne til kriget, vore nu betänkeligit at hålla den tilbaka,
isynnerhet som hela landet i det högsta påstådt, at den måtte
framkomma.
Hr Stierneld förklarade sig nögd, at den af Secrete Utskottet
infordrade berättelsen måtte upgifvas, på det han och
de flere, som vid sidstledne Riksdag suttit i Secrete Utskottet,
ang. kriget. Finska Krigs-kommissariatet. 429
ej måtte vara längre i misstankar hos publiquen, utan de få
tilfälle at förklara sig och tillika öfvertyga hvar man, det
ingen skiälig orsak varit at så länge hota med denne saken;
dock ville han, som des ord lydde, sedermera sätta det trumpli
före, som deras honneur krafvel-.
Som det gafs vid handen, at Seerete Utskottet snart lärer
vara färdigt med den infordrade berättelsen om orsakerne til
kriget;
Så resolverades af R. o. A., at Seerete Utskottet inkommer
dermed til fredagen eller aldrasidst til nästkommande
lördag, och imedlertid hvilar denne § af Gref Sparres Memorial.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Handelsmannen P lo nigren
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet,
berättade först, at Ståndet bifallit R. o. A:ns Extractum Protocolli
om egendomens restitution til Gref Lewenhaupts barn.
Sedan öfvergaf Hr Plomgren et Borgareståndets Extractum
ProtoGolli af innevarande dato, som på begiäran uplästes,
hvaruti Ståndet conformerar sig med Bondeståndets, genom
2:ne den 26 Martii sidstledne och den 8 hujus affärdade Extracta
Protocolli, giorde hemställan om icke Krigs-Commissariatet
i Finland måtte giöra behörig redo och räkning för
the ansenlige rikets medel och annat, som samma Commissariat
under händer haft, så väl som ock at vederbörande måge
förklara huru ränteri-medlen och andre publique cassör uti Finland
och Osterbottn blifvit räddade undan fienden och hit til
Sverige öfverförde, och berättar Ståndet sig vara af den tankan,
at häröfver bör behörig undersökning anställas, och ifall förvaltningen
så af thet ena som af tliet andra ej skulle finnas
vara rätteligen förd, at vederbörande therföre tå lagligen måge
tiltalas; dock så at värkställigheten så af thet ena som thet
andra må på K. Maj:ts egit föranstaltande ankomma och til
then ändan underdånigt bref tlierom afgå, emedan Ständerne
sielfve ej kunna thervid nu lägga handen, besynnerligen som
Riksdagen derigenom skulle komma ganska lång tid ännu at
förlängas, hvartil Borgareståndet för sin del ingalunda kan
samtycka, eller ifrån thess förr yttrade mening om terminen
til Riksdagens slutande sig på något sätt begifva.
Vidare öfvergaf Handelsmannen Plomgren et annat Borgareståndets
Extractum Protocolli af innevarande dato, som
likaledes på begiäran blef upläst, hvaruti Ståndet erindrar
430 (Ang. 17.) Tronföljarens hofhållning. Förhållandet
hurusom Deputation öfver statens reglerande för H. K. Höghet
uti sit betänkande ej något omrördt ifrån hvad dag den för
H. K. Höghets hofhåldning och betiäning utnämde årlige summan
skal räknas, hvarmedelst något uppehåld til äfventyrs
igenom förfrågningar torde skie; hemställandes fördenskul Borgareståndet,
til undvikande af all tidsens utdrägt, om icke
samma årlige summa må i anseende til rikets heder räknas
ifrån den 23 Junii sidstledne, såsom den dagen, på hvilken H.
K. Höghet til successor förklarad blef, samt berörde summa
för halft år straxt anordnas at stå i beredskap til H. K. Höghets
disposition, men sedermera med anordnandet af desse
medel förfaras som med Kongl, hofstatmedlen skier.
Gref Gyllenborg tackade för communication och bad
förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Borgareståndets Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, giorde Gref Gyllenborg frågan,
om R. o. A. behagar samtycka dertil, at den för H. K. Höghets
hofhåldning och betiäning utnämde summan beräknas ifrån
den 23 sidstledne Junii, på sätt som i Borgareståndets Extractum
Protocolli förmäles.
R. o. A. bifölio Borgareståndets Extractum Protocolli och
remitterade detta til Secrete Utskottets föranstaltande.
I lika måtto blef, uppå Gref Gyllenborgs giorde frågan,
Borgareståndets nyss upläsne Extractum Protocolli, angående
redogiörandet af Krigs-Commissariatet i Finland,
bifallit af R. o. A.
Derpå continuerades med Gref Sparres Memorial och uplästes
å nyo 4:de §, angående at Secrete Utskottet vid våra
tilsökiande alliancer måtte undvika then makt, som i de förflutne
åren ej vist synnerlig benägenhet för Sverige, med mera
sorn §:n innehåller.
Gref Sparre understälte R. o. A:ns ompröfvande huruvida
de vilja låta denne § eller hvad som deruppå kan blifva
resolverat gå til de andre Stånden. Saken vore eljest af mycken
angelägenhet; och ehuruväl han nog hade sig bekant, at Secrete
Utskottet vid Riksdagarne och H. K. Maj:t emellan Riksdagarne
tilkommer at sluta och afhandla om de til giörande alliancer
med främmande makter; så vore dock vid nu varande omständigheter
ganska rådeligit, thet Riksens Ständer så begå, at
Secrete Utskottet ej må igenom deras tilstyrkande på något
sätt binda händerne på H. Maj:t och Rådet at uti slike före
-
till fremmande makter. Major Lagercrantz.
431
kommande mål giöra det, som de efter bästa vett och samvete
finna för riket nyttigast och kunna inför Gud och Riksens
Ständer försvara.
Hr Carl Watrang förestälte, at detta mål vore af den
beskaffenhet, at det aldeles hörde til Secrete Utskottets afgiörande
och intet bör komma i ventilation hos Riksens Ständers
plena.
Flere andra instämde härmed och sade, at plena ej kunna
föreskrifva Secrete Utskottet något härutinnan, aldenstund hvad
utrikes saker och alliancer med främmande makter angår, det
både efter Riksdagsordningen och Secrete Utskottets instructiou
endast tilkommer Secrete Utskottet sådane mål at afgiöra, men
ingalunda Riksens Ständers plena, hvilka intet hafva den
kundskap om alla hemliga affairer, som vederbör.
Hr Er. Gust. Boije förmente likaledes, at R. o. A. ej
lära kunna giöra något mera härvid, än at detta för Gref
Sparres räkning blifver stående i Protocollet.
Som häröfver discourerades något vidare med skiljaktighet
uti meningarne, så föreslog
Frih. von Otter, at hvad alliancer och måtts tagande med
främmande makter angår, thet kunde öfverlemnas H. Majit
och Rådet, sedan Riksens Ständer äro åtskilde, them så at
betämja, som omständiglieterne, rikets heder, välfärd och trygghet
thet fordrar;
Hvilket efter någon motsäijelse dock omsider blef af R.
o. A. bifallit.
Och som klåckan redan var öfver et, skildes R. o. A.
härmed för denne gången åt.
Den 18 Augusti 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Som Hr Landtm, var nedre i Secrete Utskottet, så förde
uti hans frånvaro Gref Henning Gyllenborg klubban.
Efter R. o. A:ns godtfinnande blefvo ej eller i dag någre
Protocoller justerade.
Anmältes och uplästes Hr Öfversten Silfwersparres Memorial,
hvarutinnan han föredrager huruledes Hr Major Jacob
Lagercrantz, oaktadt honom blifvit antydt igenom Riksens Ständers
Commissions resolution, thet han borde i sit vittnesmål icke
432 (Aug. 18.) Major Lagercrantz. Under-domare i Finland.
röra någon annan person, än Hr Vice Ammiralen Falkengren,
äntå emot honom åtskilligt angifvit, samt til öfverflöd åberopat
sig ganska många vittnen, som efter hans utsago slikt bestyrka
skulle; men sedan Riksens Ständers Commission samma sak
hänskutit til vederbörlig General-Krigsrätt och thensamma tliermed
börjat, har Hr Majoren tå först hos Riksens Ständer besvärat
sig öfver et slikt Commissionens utslag, at han som
vittne men icke som part skal vara at anse, hvarvid äfven
R. o. A. så vida lagt handen, at besvären med Commission
blifvit communicerade, jemte antydan, at saken imedlertid borde
uti General-Krigsrätten hvila. Och som General-Krigsrätten
i anseende thertil äfven förklarat, thet then icke kunde med
saken sig befatta innan the öfrige Stånden sig äfvenväl theröfver
yttrat, hvarmedelst Hr Öfversten förmenar, at Hr Majoren
redan vunnit sit syftemål, som endast på tidsens utdrägt tyckes
hafva sit afseende, anhållandes fördenskul Hr Öfversten, thet
må honom förunnas at niuta allmän lag til godo, så at domaren
sielf må få bepröfva the invändningar, som Hr Majoren
til sin enskyllan kan anföra, och han sedan, om han med dess
utslag ej finner sig nögd, må på vederbörlig ort få anföra sine
besvär. För öfrigt beropar Hr Öfversten sig på sin oskyldighet,
med tilläggning, at han innan sådant erhålles omöijeligen
kan i commandot hafva thet förtroende til Hr Majoren
som sig bör.
Uppå Hr Öfversten Silfversparres begiärande
lemnade R. o. A. sit bifall, at han med detta Memorial
får vända sig til de andre Stånden.
Uplästes Justities-Deputations Betänkande öfver någre
Under-domares ifrån furstendömet Finland therom giorde ansökning,
at K. Majits under den 20 Novembris 1741 utfärdade
reglemente angående Häradshöfdinge- och Lagmans-räntan
måtte, hvad thes 3:die § rörer, i anseende til anförde omständigheter
blifva ändrad och tings-giästnings-kapparne å then
orten efter förra vanligheten samt åtskillige K. Bref och Resolutioner
af Allmogen in natura utgiöras; uprepandes Deputation
i des Betänkande ganska vidlöftigt hvad så väl Häradsliöfdingarne
å then orten, som hvad then tiden varande lagman i Norra
Finna lagsagun, nu mera Revisions-Secreteraren Ehrenmalm, hos
K. Abo Hofrätt skrifteligen andragit härutinnan, med anhållan,
at välbemälte K. Hofrätt ville sådant hos höga öfverheten anmäla
til ändring, i anseende til the af them så väl som af
Häradsböfdingars in. fl:s löner i Finland. 433
nämdemännerne andragne skiäl och omständigheter, i anledning
hvaraf merbemälte K. Hofrätt nästlidet år låtit til K.
Maj:t afgå thes underdånige berättelse, samt jemväl då bifogat
Under-domarnes ther inlagde skrifter och ansökningar jemte
theras bilagor, med underdånig hemställan, [at] antingen Underdomarne
ther å orten måge tillåtas at så hädanefter som härtils
låta upbära sina tings-giästnings kappar eller ock sammandraga
the många tingslagen til et i hvarje härad, hvilket Hofrätten
berättar en del Häradshöfdingar allaredan giordt, men
Hofrätten säger sig ej kunnat them befalla at ändra, efter som
the beklagat, at them therigenom mycken olägenhet, förlust och
omsider undergång förestodo; hvilket väl blifvit i Rådet anmält
men för godt funnit at med des föredragande skulle tils vidare
anstå. Och berättar Deputation, at 3 Häradshöfdingar ifrån
Finland hafva nu vid denne Riksdag derom giordt ytterligare
ansökning, med åberopande af sine uti Hofrätten inlagde skrifter
och des bilagor, hvilka Deputation til sig fordrat med Hofrättens
berättelse. Och som thetta ärendet är af then beskaffenhet,
at thet enligt Riksdagsordningens 13 § bör under Riksens
Ständers uptagande och afgiörande lyda; fördenskul förmäler
Deputation sig äfven detta uti noga öfvervägande tagit,
och finner i anseende til de i Betänkandet mångfaldige andragne
vigtige skiäl och omständigheter billigast vara, thet
Häradshöfdingarne och Nämden i Finland, hvilka förre hafva
ganska ringa och the sednare als ingen lön, men theremot
måste giöra ganska vidlöftige tings- och mångfaldige embetes
resor, måge til sit underhåld och sådane vidlöftige reseomkostnaders
understöd vid sit myckna besvär få hädanefter låta upbära
tings-kapparne in natura, efter then fördelning Riksens
Ständer vid 1727 års Riksdag H. K. Maj:t i underdånighet
således funnit nödigt at tilstyrka, thet Häradshöfdingarne och
Nämden utaf the af ålder årligen utgående 4 kappar spannemål
undfå 3:ne tings-kappar af hvarje rök uti the härader,
hvarest 2:ne ting årligen hålles, samt 3 1/2 kappa dito på de
ställen, som 3:ne ting om året förrättas; varandes thet i ond
tid eller missväxt-år svårare, ja stundom ther å orten ogiörligit
at få brödfödan, och fördenskul odrägeligare at emot lösen
mista kapparne, än i god tid, då bättre efter bröd til nödigt
underhåld finnes. Hvad i öfrigt Lagmännen med theras nämd
utaf the årlige tings-kapparne böra åtniuta, så emedan någon
obeqvämlighet vid handen är gifvit, som uti thenne vidt beAdelns
Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 28
434 (Aug. 18.) Gratifikation åt majoren v. Strokirch.
lagné orten skulle möta, därest desse kappar skulle in natura
utgiöras; fördenskul tycker Deputation äfven billigt vara, at
Allmogen i hvarje landsort lemnäs frihet med Lagmännen
öfverenskomma, at antingen spannemålen framdeles in natura
lefverera eller densamma lösa med 4 öre siut för hvarje kappa,
såsom et medium i onda och goda år; skolandes cronones Länsmän
vara skyldige hädanefter som tilförne thesse penningar
eller spannemål, när så med Lagmännen blifvit förordnat, at
upbära och therföre til domhafvandom redo giöra; hvilket alt
Deputation Riksens Ständers välbehag och godtfinnande underställer.
Hr C. H. Sprengtport utlät sig, at det väl kunde tyckas
vara billigt, at Allmogen i Finland skulle niuta lika rätt med
Allmogen i Sverige; men som vederbörande domare därstädes
hafva ganska många och vidlöftiga sysslor, så låter det icke
giöra sig, utan bör förblifva vid det, som förr vanligit varit.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 28 Junii
sidstledne, hvaruti berättes hurusom H. K. Maj:t i nåder proponerat
angående någon gratification för Majoren af Lif-dragoneregimentet
med Capitaine lön af Gardet von Strokirk, och at
vid samma tilfälle Öfverste-Lieutenantens af gardet Fredrich
Sparres ingifne Memorial blifvit föredragit, hvaruti i underdånighet
hemställes om icke bemälte Major kunde, i anseende
til thes vid alla tilfällen beviste goda förhållande, genom fullmakt
förordnas til Major vid Lif-gardet utan lön. Och ehuru
K. Maj:t i nåder väl vore benägen at samtycka til thenna
ansökning, hälst ock tilförne vid Lif-gardet varit 2:ne Majorer
och vid Lif-regementet nu äfven äro 2:ne; dock som thetta
rörer staten, och jemväl 1723 års Förordnings 3 § innehåller,
at inga nya beställningar, utom them, som redan äro på staten
upförde, eller titlar och caracterer, vare sig med eller utan lön,
måge inrättas och föregifvas, så framt icke Riksens Ständer
för godt finna det begiära och föreslå; altså och emedan berörde
stat icke består nu mera än en Major vid Lif-gardet, ty
kunde Herrar Riksens Råd icke styrka til någon fullmakt för
honom, utan at sådant til Riksens Ständers utlåtande först
communiceras borde.
Hr Strokirk uprepade sine långlige tienster och recommenderade
sig uti R. o. A:ns gunstiga bevågenhet, hvaruppå
han afträdde.
Skogsskötsel». Kapten Klenck.
435
R. o. A. förklarade, at de ej hafva något dervid i underdånighet
at påminna, at Major Strokirk må i nåder hugnas
med Majors-fullmakt;
Hvilket skrefs på Rådets Extractum Protocolli.
Anmältes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande, angående
åtskillige mått och utvägar til skogarnes conservation
i Skåne.
Frih. Coijet sade, at Deputation så väl utarbetat denna
saken, at densamma derföre förtiänte både tacksäijelse och
beröm, hälst det förslag, som Deputation gifvit, vore det endaste,
hvarigenom skogarne i Skåne någorlunda kunna conserveras.
Men som åtskillige af R. o. A. begiärte, at Betänkandet
måtte ännu blifva liggande på bordet, så upskiöts nu härmed
til en annan dag.
Uplästes Secreta Beputations Betänkande angående Capitainens
vid Öfversten Baron Schwerins regemente Burchard
Klencks vid innevarande Riksdag ingifne ansökning, hvilken
såsom besvär öfver prejudice blifvit til bemälte Deputation remitterad,
uprepandes Deputation alt hvad så väl Capitaine Klenck
sielf, som på des vägnar Hr Majoren Hastfehr härvid andragit;
hvilken ansökning Deputation berättar sig behörigen skiärskådat,
och finner, i anseende til de af Deputation anförde
skiäl, betänkeligit at styrka til at bevilja Capitaine Klenck
caractere af Major och än mindre thes tour och ancienneté nu
så långt efteråt skulle räknas ifrån år 1715; finnandes Deputation
härvid intet sådant lidande vara oftabemälte Capitaine
öfvergångit, som hos Riksens Ständer til behörig ändring och
rättelse efter Regeringsformen och Riksdagsordningen nu kan
upgifvas; men underställer likväl Riksens Ständers godtfinnande,
huru vida och på hvad sätt de vilja meddela Capitaine Klenck
then åstundade försäkringen om theras gunst och rättvisa.
R. o. A. biföllo, at Capitaine Klenck ifrån detta dato
undfår Majors caractere med sin innehafvande Capitains lön;
Hvilken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Betänkandet.
/ Uplästes å nyo Rådets Kxtracturn Protocolli af den 29
April, angående Öfver-Post-Directeurs sysslans besättiande,
hvaraf innehållet redan är anfördt uti Protocollet under den
14 Maii.
Härvid uplästes Hr Olof B. Elirencreutzes Memorial,
hvarutinnan han tilstyrker Riksens Ständer at til någon
436 (Augr. 18.) Postverket.
Societet förarrendera post-inkomsterue, på lika sätt som vid
rikets inkomster af tullarne skiedt är, hvarigenom the mycket
mera blifvit förökte, än tå tullarne stodo under cronans egen
betiäning, hållandes före en sådan inrättning nu bäst torde
låta sig giöra, emedan vacancen existerat af Ofver-PostDirecteurs
beställningen. Hvad conditionerne vid arrendet angår,
så förmenar Hr Ehrencreutz, at de på samma fundament
kunna ställas, hvarefter tullarne äro förarrenderade; beträffande
förmånerne, så kunde cronan förutan flere altid hafva en viss
årlig fond at giöra stat uppå, som kunde blifva et medium af
tijo års sammanslagne post-inkomster, hvilket vid hvart quartals
början af Arrende-societeten altid förut prenumerades, och
i händelse, at inkomsterne sedan öfverstego then således fixerade
summan, öfverskåttet äntå, och på samma sätt som vid GeneralTull-arrende-Societeten
skier, komma cronan til godo. Igenom
slikt arrende berättar Hr Ehrencreutz äfven, at så väl K.
Cancellle-Collegio som Cammar-Revisionen mycken tid och arbete
bespardes, som nu åtgår med ransakande och dömande öfver
oriktige Postmästare samt räkenskapers reviderande, hvilken
tid i det stället då kunde nyttias til mera angelägne sakers
och måls afhielpande; hvilket alt han underställer Riksens
Ständers godtfinnande.
Vidare uplästes Frih. Lindhielms Memorial rörande den
proposition, som blifvit giord angående post-inkomsternes förarrenderande
til någon Societet, som vid rikets tullar skiedt
är, derutinnan han anförer til en början såsom en fast grundsats,
.at man ej bör giöra någon ändring uti den oeconomie,
som alla tider varit i bruk, ther icke skenbare fel sig visa,
som på annat sätt icke kunna rättas, ty sådant förorsakar
eljest en alteration, som ofta har flera olägenheter med sig än
man vid första påseendet kunnat sig föreställa, och at thess
utan inkomsterne af rikets tullars bortarrenderande är af hel
annan beskaffenhet och natur än post-inkomsternes; utmärkandes
vidlöftigt et sådant arrendes obehageliga påfölgder och
svårigheter och theremot postväsendets, i det stånd det nu är,
nytta och fördel för cronan samt säkerhet för dem, som skicka
sina bref med posten. Jämväl förmodar Frih. Lindhielm, at
K. Cancellie-Collegium så hädanefter som hittils af öm försorg
lärer kunna hielpa och förbättra hvad ännu kunde fela
och at de, som veta någre utvägar til rikets större inkomst,
lära af nit gifva det vid handen. Hvad K. Cancellie-Colle
-
Kanslisterne Rydelius och Sahlstedt m. fl. 437
gium och Cammar-Revision angår, at theras tid til annat
kunde besparas, som med ransakande oell dömande öfver oriktige
Postmästare förnötes; så håller Frih. Lindhielm det för
minsta skiäl, eftersom de aldrig deröfver sig hafva besvärat,
utan kunna balancer genom vederbörandes vaksamhet väl blifva
hämmade. Utbediandes sig för öfrigt Frih. Lindhielm, det
Riksens Ständer vilja höggunstigt uptaga desse här ofvanföre
med flere i sielfva Memorialet anförde välmente tankar til
behörigt skiärskådande.
Frih. Sten Bielke tykte, at Öfver-Post-Directeurs-sysslan
nu kunde bortgifvas efter förra vanligheten, men Riksens Ständer
förbehålla sig at framdeles få taga i öfvervägande hvad
och om något til Postvärkets förbättrande kunde framgifvas,
som sedan kan ställas i värket, när sysslan åter blifver ledig.
Dock funno R. o. A. bäst, at Öfver-Post-Directeurs-sysslan,
på sätt som nu skier, interimsvis må förvaltas til nästa Riksdag,
på det Riksens Ständer då kunna hafva tilfälle at bepröfva
huruvida det kan finnas någon nyttigare och fördelaktigare
utväg at uphielpa postvärket;
Hvilken resolution skrefs på det upläste Rådets Extractum
Protocolli.
Frih. Coijet påminte om Rydelius och Sahlstedt;
Och befaltes, at af Commissorial-Rätten skulle begiäras,
det de tils i morgon ville inkomma med sin utlåtelse huru
vida Rydelius och Sahlstedt kunna emot caution lösgifvas uhr
arresten.
I anledning häraf understältes om icke the personer, nemligen
Cancellisterne Rydelius och Sahlstedt så väl som Directeuren
Hedman och hans hustru samt Cancellisten Gradman,
hvilka under denna Riksdagen blifvit inmante i fängelse för
thet the på et obehörigt sätt blandat sig uti thet angående
successionens fastställande til Sveriges thron af Riksens Ständer
företagne mål, kunde numera, sedan vi Gudi lof fädt fred
och successions-värket til alla Sveriges invånares hugnad och
glädie blifvit afgiordt, släppas utur arresten och de emot dem
angifne målen, som röra successionen, aldeles nedläggas, hälst
desse personer redan nog lidit för theras brott, genom thet, at
the uthärdat et så långsamt fängelse.
Gref Axel Rutger Sparre sade, at han så mycket mer vil
samtycka härtil, som det vore bekant, at Rydelius för partiet skull
undergådt denne olyckan, och han nu ville förhoppas, at par
-
438 (Augf. 18.) Kanal. Rydelius och Sahlstedt m. fl.
tierne försvinna, at vi härefter blifva försonlige emot hvarannan,
och at vi så laga, det vi med enighet, kiärlek, trohet
och förböner emottaga vår nya successor vid des ankomst in
uti riket. Det förbeliåld giorde allenast Gref Sparre, at om
någon af de upnämde personer skulle finnas hafva del i Dahlkarls-allarmet,
han då ej må vara begrepen härunder, utan derföre
behörigen blifva afstraffad.
Frih. Sten Bielke giorde den tilläggning, at om Commissorial-Rätten
vid undersökningen befunnit, det någondera
af desse personer umgåts med skadeliga stämplingar och anläggningar
emot riket eller andra tylika brott, bör densamma
ej begripas härunder.
Hr Goes utlät sig likaledes, at om någon skulle hafva
begådt sådane steg, hvarigenom han på et eller annat sätt
kunnat tilskynda riket skada och olägenhet, bör densamma
aldrig lösgifvas.
Flere andra instämde härmed.
Efter vidare discourerande härom och de påminnelser, som
blefvo giorde, at Schalin äfven måtte ställas på fri fot samt
befrias ifrån al reconvention;
Stadnade R. o. A. i det slut, som följande Extractum
Protocolli utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. den 18 Augusti
1743.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande, at under thenna
Riksdag åtskillige personer blifvit uti fängelse inmante för thet
the på et obehörigt sätt skola blandat sig uti thet angående
successionens fastställande til Sveriges thron af Riksens Ständer
företagne mål; och som nu Gudi lof successions-saken til
alla Sveriges invånares hugnad och glädie blifvit afgiord; the
i fängelse inmante personer, nemligen Cancellisterne Rydelius
och Sahlstedt, Directeuren Hedman och hans hustru samt Cancel
listen Gradman jemväl nu mera et långsamt fängelse uthärdat;
altså fant R. o. A. för godt at til the öfrige respective
Ståndens benägna bifall hemställa, om icke the emot förberörde
personer angifne målen, så vida de angå och röra
successionen, måge utan vidare påtalan aldeles nedläggas och
al vidare undersökning therom uphäfvas. Men skulle emot
någonthera någre förrädelige anläggningar emot Ofverheten eller
rikets säkerhet vara yppade, så äro the ej begrepne under
thenne eftergift, som endast angår successions-saken, theras
Löjtn. Adelberg. Om rikets försvar.
439
eller andras therom yttrade tankar och meningar. Skulle the
öfrige respective Stånden icke bifalla thenna R. o. Arns yttrade
mening för samtelige the nämde personer, så förbehåller sig
R. o. A. at vidare angående thesse målen sig yttra. Varandes
för öfrigit R. o. A. äfven af then tankan, at Schalin måtte
ställas på fri fot och vid så fatt omständighet ifrån all reconvention
befriad varda. Actum ut supra.
Hr Blomfelt och Hr Ehrenhielm förklarade til Protocollet,
thet theras mening vore, at med desse arresterade personer
borde förfaras lagligen.
Hr Bergengren anmälte hurusom Lieutenant Adelbergs
son blifvit arresterad för någon dehlaktighet i Dahlkarls-alarmet,
men som angifvaren brustit i bevis och jemväl sedermera rest
härifrån, så understälte Hr Bergengren om icke Ädelberg äfven
kunde begripas under föregående R. o. Arns resolution och
slippa utur arresten.
R. o. A. befalte, at Riddarhus-Fiscalen Cedercrona skulle
gå up i K. Hofrätten och underrätta sig om saken, samt tillika
recommendera. den til et skyndesamt afgiörande.
Sedan företogs åter Gref Sparres Memorial, och uplästes
å nyo 5:te §, hvaruti Gref Sparre föreslår, at H. Majit må i
underdånighet anmodas med Råds råde vidtaga alla nödige mått
til rikets försvar i händelse af krig, och til thes utförande ineller
utrikes upnegociera nödige penningar, med mera, som angående
bevillnings-medlens upbärande förmäles.
Som det gafs vid handen, at Secrete Utskottet lärer inkomma
med sit Betänkande härom; så upskiöts §:n til dess
detsamma inkommer.
6:te § angående, at ingen ändring måtte giöras i staten
och betiäningen utom hvad som i Finland i anseende til de
bortgångne länder måtte skie.
Gref Sparre gaf tilkiänna, at ändemålet härmed är, at
Riksdagens slut ej måtte hindras genom statens reglerande.
Frih. Sten Bielke utlät sig, det Regeringsformen väl förmår,
at ingen ändring får skie i staten, men om utväg ej finnes
til betiäningens aflönande, så följer af sig sielft, at det måste
brista för någon. Vore altså bäst at lemna denne saken helt
och hållit til Secrete Utskottet.
Hr Wulfwenstierna berättade, at de Deputerade öfver
Bevillnings-värket med aldraförsta lära inkomma med sit Betänkande
härom.
440 (Aug'. 18.) Borgmästare i Stockholm. Finland.
Upskiöts altså med första delen af denne §; och som senare
delen beträffande de officerares befordran, som mist sine indelningar
i Finland, redan var afgiord i anledning af Hr Haatfehrs
Memorial, så blef deröfver nu ej något vidare resolverat.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 12 personer. Handelsmannen Plomgren
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at Borgareståndet
bifallit R. o. A:ns ytterligare Extractum Protocolli
af den 18 sidstledne Junii, angående en frivillig corps uprättande.
Vidare bad Handelsmannen Plomgren, at R. o. A. ville
afgiöra Borgareståndets besvär tillika med någre andre mål,
som äro Borgareståndet angelägne och hvarpå han ingaf en
förteckning.
Sidst öfvergaf Handelsmannen Plomgren et Extract af
Borgareståndets Protocoll, angående, at Borgmästarne i Stockholm
måtte beviljas någon högre rang och at jemväl the öfrige
städers Borgmästare och Justitiarier måtte förunnas en emot
theras embete svarande rang och heder; hvilket mål Borgareståndet
recommenderade hos Högh R. o. A. och giorde sig så
mycket mera hopp om R. o. A:ns gunstiga bifall härutinnan,
som Borgareståndet vid de förflutne Riksdagar har uppå R. o.
Arns föreställning beviljat åtskillige personer större heders förmån
och rang än de tilförne haft.
Gref Gyllenborg bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och sade, at R. o. A. med första lära sig häröfver utlåta;
Hvarmed Borgareståndets Deputation afträdde.
Sedan continuerades med 7 § af Gref Sparres Memorial,
angående nödige författningar til Finlands emottagande, uprättelse
och styrsel.
Hr Lagerflycht begiärte, at denne § måtte hvila til dess
den öfver Finske ärendernes reglerande förordnade Deputation
får inkomma med des Betänkande öfver hvad som härtil
hörer;
Hvilket af R. o. A. beviljades.
8:de §, angående tilkommande Riksdags utsättiande til medium
Septembris 1746, så vida icke någre besynnerlige omständigheter
föranlåta K. Maj:t Riksens Ständer förr at sammankalla,
bifölls af R. o. A.
Huldhetsed till tronföljaren. Riksdagens slut. 441
9:de §, angående, at Ständerne nu straxt aflägga huldhets-ed
för H. K. Höghet, och at thetsamma äfven sedan
skier så af alla embetsmän som af armeen och allmogen i
landet.
Gref Sparre yttrade sig, at som, i anledning af det upläste
Betänkandet om statens reglerande för H. K. Höghet,
intet något vist blifvit faststält om huldhets-edens afläggande,
så hade han funnit nödigt at erindra detta, hälst han trodde,
at den upkomne oroen i landsorterne mycket kan blifva dämpad,
om Allmogen i gemen kommer at aflägga huldhetseden.
Hr Wulfwenstierna förestälte det Riksens Ständer intet
kunna svärja H. K. Höghet huldhets-ed innan han gifvit sin
försäkring ifrån sig och giordt riket trohets-ed. För öfrigt
vore det aldeles ovanligit och jemväl högst betänkeligit, som
sakerne nu stå, at vilja pålägga Allmogen til at giöra eden,
eftersom hända kunde, at somlige provincier det vägrade.
Frih. Sten Bielke sade, at det också vore ganska öfverflödigt,
i ty at den ed, som Ständerne giöra, förbinder alla rikets
invånare i gemen och hvar och en i synnerhet.
Upskiöts altså med denna paragraphen.
10:de §, angående redo och räkning af alla vederbörande,
som haft at syssla med penningar, uphandlingar, dispositioner
och utdelningar af medel och proviant under den förflutne tiden
och kriget.
Denne § bifölls af R. o. A. enligt Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 17 hujus angående räknings giörande af
Krigs-Commissariatet i Finland.
Och resolverades för öfrigt, at hvad R. o. A. i anledning
af Gref Sparres Memorial nu faststält, skulle genom Extractum
Protocolli communiceras de öfrige Stånden, med förmälan
det R. o. A. förmoda, at när desse och några flere angelägne
ärender blifvit afgiorde, Riksdagen då ej längre behöfver utdragas,
utan at Riksens Ständer med all trygghet och säkerhet
skola kunna åtskiljas och öfverlemna riksstyrelsen uti H. K.
Maj:ts nådiga omvårdnad med Råds råde. Derjemte skulle R.
o. A:ns senaste Extractum Protocolli angående Riksdagens
slut härvid åberopas.
Uplästes och justerades det i följe af R. o. A:ns sidsta
resolution upsatte underdånige bref til H. Maj:t angående frivillige
corpsen;
442 (Äng. 18.) Fricorps. Plomgren och
Hvilket bifölls och finnes ibland allegaterne til detta
Protocoll.
Derpå föredrogs ånyo Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 8 hujus, hvarutinnan Ståndet begiärt, at R. o. A.
ville antyda sine i Secrete Utskottet varande ledamöter at ej
vidare hindra värkställigheten af Borgareståndets utslag, hvarmedelst
Ståndet såsom et til des enskylte decision hörande
mål förklarat, at Plomgren bör bibehållas i Secrete Utskottet,
med mera, som uprepas uti thetta Extracto Protocolli, hvaraf
innehållet fullkomligare är anfördt uti Protocollet af den 8 Augusti.
Frih. Hind. Wrede utlät sig, det saken vore så klar och
tydelig, at det upläste Borgareståndets Extractum Protocolli
straxt kunde bifallas.
Hr Thure Gust. Rudbeck sade, at han med åtskillige
andre af R. o. A., då detta sidsta gången var före, giordt deras
reservationer til Protocollet, at saken ej borde vidröras innan
Secrete Utskottet inkommit med sin förklaring, hvilket han
ock nu påstod.
Frih. Sten Bielke föreslog, at Secrete Utskottet tils öfvermorgon
måtte inkomma med sin förklaring, och detta Borgareståndets
Extractum Protocolli imedlertid hvila.
Frih. Hindr. Wrede tykte, at Secrete Utskottet haft nog
tilräckelig tid at därmed inkomma, men som det icke skiedt och
Plomgren ännu är utestängd uhr Secrete Utskottet, så borde
saken afgiöras.
Hr Stierneld uprepade hurusom af förra prejudicater
nogsamt kan aftagas, at det altid blifvit ansedt för hvart och
et Stånds oeconomicum at bepröfva Riksdags-Fullmäktiges habilité
i deras Stånd. Och hvad de giorde reservationerne anginge,
så vore nu en ny qusestion af Borgareståndet anmäld,
öfver hvilken han begiärte votering så framt man ej ville bifalla
densamma.
Frih. Cronhiort, utlät sig, at som han med flere andre af
R. o. A. förra gången protesterat emot all votering i denna
saken, så kunde han nu icke eller samtycka dertil.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at qusestion förra gången
varit huru vida denna saken borde anses för Borgareståndets
oeconomicum; men nu vore rätta qusestion huru vida R. o.
A:ns ledamöter skola antydas at ej hindra Plomgrens inträde
i Secrete Utskottet til dess den omrörde qusestion blir afgiord,
antingen det är Borgareståndets oeconomicum eller ej.
Sekreta Utskottet. Eiksdagsm. Åhman.
443
Hr Thure Gust. Rudbeck: Om Plomgren skulle sättias
in nu förut, innan Secrete Utskottet blifvit hördt, så följer
deraf, at han med orätta blifvit utsluten, och derigenom skier
Secrete Utskottet tort.
Hr Pehr Kalling: Saken består af 2:ne delar, den första
om Plomgrens återinsättiande i Secrete Utskottet; dertil kunna
vi nu säija ja, så vida han blifvit utsluten utom plenorum
vettskap. Den andra åter angår Borgareståndets klagomål
öfver det af Secrete Utskottet tagne steg emot en deras ledamot,
som Secrete Utskottet utslutit; derom kunna vi sedermera
yttra oss.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Jag besvarar detta med
samma skiäl, som förra gången brukades, at har Secrete Utskottet
med rätta slutit Plomgren ut, så bör han bli derifrån.
Huruvida honom åter skiedt för när, derom kunna vi intet
döma innan vi fädt höra hvad anledning Secrete Utskottet
haft. Således bör nödvändigt Secrete Utskottets förklaring
först afbidas, ty skulle han nu förut sättias in, så bifalles
Borgareståndets förra Extractum Protocolli tvert emot vår då
giorde reservation, hvarifrån jag mig intet begifven, så vida
pluraliteten är på vår sida och vi protesterat emot al votering.
Uppå åtskilliges begiäran uplästes det utaf Borgareståndet
åberopade R. o. A:ns Extractum Protocolli af den 1 Februarii
7727, hvarutinnan i anledning af then upkomne frågan, angående
then ifrån Örebro stad hitsände Riksdags-Fullmäktigen,
Secreteraren Carl Åhmans inlåtande i Borgareståndet, R. o. A.
förklarat, at R. o. A. på intet sätt vil blanda sig i Ståndets
enskylte oeconomie saker, hvarunder jemväl the utskickade
Fullmäktiges habilitets skiärskådande och bepröfvande rätteligen
begripes, utan at det bör förblifva vid det, som Ståndet
i slikt fall besluter.
Frih. Cronhiort förmente, at i anledning häraf en sådan
expedition kunde giöras til Secrete Utskottet, at de ställa sig
den upläste resolution til rättelse och intet hindra Plomgrens
inträde i Secrete Utskottet.
Hr Ehrenhielm sökte at visa, at detta vore helt olika
casus; ty Secreteraren Åhman var af sine principaler godkiänd,
men frågan var om han kunde admitteras til RiksdagsFullmäktig
och intagas ibland Borgareståndet, efter han ej sielf
var Borgare. Nu påstår åter Borgareståndet tvert emot principalernes
vilja at få behålla en, som med rätta intet mera
444 (Alij?. 18.) Plomgren och
kan säijas vara Riksdags-Fullmäktig, sedan hans committenter
återkallat sin fullmakt och jemväl i stöd deraf begiärt, at han
uhr Secrete Utskottet måtte utslutas. Men, gunstige Herrar,
fortfor Hr Ehrenhielm vidare, vi behöfva intet mer examinera
detta. Pluraliteten har förra gången genom underskrifter stadnat
i det slut, at vi intet böra gå in uti hufvudsaken förr än
Secrete Utskottet blifvit hördt. Dervid blir jag oförändradt
och påstår det ingen ändring får giöras i det slut, som pluraliteten
då stadnat uti.
Gref Gyllenborg förestälte, at det til följe af Riksdagsordningen
vore olagligit at samla pluralitet genom underskrifter,
och derföre kan intet conclusum derefter giöras.
Frih. Cron hiort instämde härmed och holt dessutan före,
at slika underskrifter så mycket mindre kunna giälla för något
R. o. Arns slut, som en del af dem kunna vara samlade utom
Riddarhuset.
Hr Blomfelt erindrade hurusom det efter en gammal regel
heter: audiatur altera pars; och som hvar domare detta borde
i akt taga, så kunde han för sin del icke eller samtycka til
Plomgrens insättiande i Secrete Utskottet, innan Secrete Utskottet
fädt inkomma med sin förklaring.
Gref Axel Rutger Sparre: R. o. A. har länge sedan
beviljat Secrete Utskottet del af Borgareståndets Extractum
Protocolli, men Secrete Utskottet har intet inkommit med sin
förklaring. Nu kunna vi derföre med skiäl säija, at Plomgren
skal bli qvar til dess Secrete Utskottet inkommer och visar
hvad fog de haft at kiöra- honom ut.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Om vi nu sättia honom
in, så erkiänna vi tvert emot våre förra gången giorde reservationer,
at det är Borgareståndets oeconomicum, och gifva dymedelst
både oss sielfve så väl som våre ledamöter i Secrete
Utskottet en uppenbar dementi.
Frih. Ulric Scheffer utlät sig, at som det tilkomme hvart
och et Stånd at sielfve sättia Fullmäktige i Secrete Utskottet
och Deputationerne, men Plomgren blifvit utsluten utom Borgareståndets
vettskap och vilja, så borde sådant nu straxt rättas.
Gref Fredr. Gyllenborg tilläde, at Secrete Utskottet
ändå sedermera lika fult kan inkomma med sin förklaring.
Som häröfver diseourerades ännu något vidare med skiljaktighet
i meningarne;
Så begiärtes votering;
Sekreta Utskottet.
445
Då Frih. Sten Bielke önskade, at R. o. A. utan votering
ville förena sig om denna saken och afbida Sec.rete Utskottets
förklaring, hälst om R. o. A. skulle bifalla, Plomgren
nu straxt skal återinsättias, et sådant R. o. A:ns beslut
ändå vore aldeles fruktlöst och utan värkan, så länge saken
intet är afgjord hos de andre 2:ne Stånden, nemligen Prästeoch
Bondeståndet, hos hvilka Frih. Sten Bielke trodde, at det
intet lärer gå sä fort.
Dock som åtskillige af R. o. A. enständigt påstodo votering
och begiärte, at Gref Gyllenborg til den ändan ville giöra
proposition;
Så upsatte Gref Gyllenborg följande proposition:
Den, som bifaller, at i anledning af Borgareståndets Extractum
Protocolli R. o. Arns Fullmäktige i Secrete Utskottet
skola antydas at intet giöra något hinder vid Plomgrens inträde
i Secrete Utskottet, skrifver Ja;
Den, som det ej vil, skrifver Nej.
Frih. Sten Bielke och Hr Blomfelt tillika med flere
andre af R. o. A. påstodo, det ingen annan proposition bör
giöras, än huruvida saken på något sätt skal vidröras innan
Secrete Utskottet med sin förklaring inkommit.
Men Gref Gyllenborg förestälte det han til at undfly
at proposition intet måtte vara stridande emot de förra reservationerne,
giordt denne proposition i anledning af Borgareståndets
sidsta Extractum Protocolli, hvilket nu vore materia
substrata.
Hr P. Silfwerschöld förklarade, at ehuruväl Secrete Utskottet
efter al lag och billighet borde först höras, ville han
dock begifva sig ifrån votering i denna saken, med förbehåld
at honom och de flere, som underskrifvit den förra reservation,
ej gifves härigenom någon dementi.
De öfrige af R. o. A., som påstådt votering, begåfvo sig
jemväl derifrån med samma förbehåld som Hr Silfwerschöld.
Och giorde altså Gref Gyllenborg på nytt frågan om
R. o. A. bifaller, at deras ledamöter i Secrete Utskottet skola
antydas at ej hindra värkställigheten af Borgareståndets beslut
om Plomgrens bibehållande i Secrete Utskottet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och upsattes härom et Extractum Protocolli til Secrete
Utskottet, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 18 Aug. 1743.
446 (Äng. 18.) Plomgren. Manufactur-privilegier.
Hos R. o. A. har Borgareståndet igenom Extractum Protocolli
anmält hurusom Handelsmannen och Riksdags-Fullmäktigen
för Stockholms stad, Thomas Plomgren, blifvit ifrån des
hafde säte och stämma i Secrete Utskottet utstängd, för thet
at en del af Borgerskapet här i staden förklarat, thet the ej
kunna hafva til honom något vidare förtroende, hvilket mål
likväl Borgareståndet ansedt för sit egit oeconomicum och i
anseende thertil redan faststält, at Handelsmannen Thomas
Plomgren bör såsom ledamot i Riksens Ständers Secrete Utskott
bibehållas och nu straxt åter inträda. Detta mål har
R. o. A. förehaft och i anseende til de härvid befundne omständigheter
fant R. o. A. godt at igenom Extractum Protocolli
antyda sine ledamöter i Secrete Utskottet at ej hindra värkställigheten
af berörde Borgareståndets beslut. Actum ut supra.
R. o. A. skildes åt klåckan half tu.
Den 19 Augusti 1743.
R. o. A. samlades kl. 11 förmiddagen.
Som Hr Landtmarskalken var nedre i Secrete Utskottet,
så förde uti hans frånvaro Gref Henning Gyllenborg klubban.
Sedan Gref Gyllenborg äskat liud och hedt R. o. A.
intaga sina ställen;
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputations Extractum
Protocolli af den 9 i denne månad, hvarutinnan förmäles
hurusom Deputation förnummit, at the på vissa värkoch
inrättningar undfångne privilegia exclusiva mycket hindrat
en och annan inrättnings upkomst och utvidgande; i anledning
hvaraf Deputation erindrat. sig, at Riksens Ständer uti
underdånigt bref af den 22 Aug. 1741 förmält thet vara angelägit
at med exclusive privilegiers utfärdande mycket må sparas,
hvilket Deputation ansåg såsom en förklaring öfver 1739 års
Manufactur-privilegiers 29 §, som förmår at uppå invention af
någon ny och nyttig fabrique, machine eller arbets-sätt til
manufacturerne hörande må enskylte privilegier meddelas, med
mera; men Deputation håller före, at någon åtskilnad bör
giöras emellan the machiner och inventioner, som någon upfinner,
och sådane manufaktur-värk, som väl förut kunna vara
bekante, fast de icke äro här i riket inrättade; och på thet
för riket nyttige värk och anläggningar ej igenom skadelige
Cedercronas memorial. Schäferi.
447
monopolier måge förqväfjas, utan genom täfling uparbetas samt
til billigt pris och behörig godhet erhållas, tycker Deputation
sådane privilegia exclusiva icke böra hädanefter meddelas;
hvilket alt Deputation hemställer Riksens Ständers bepröfvande,
samt om icke i anledning häraf underdånig föreställning
til K. Maj:t kunde afgå.
Föregående Extractum Protocolli biföls af R. o. A. med
tilläggning, at de förra privilegier härigenom ej må rubbas.
Hr Ulric Cedercrona androg hurusom des besvär blifvit
af Riksens Ständer remitterade til Secreta Deputation; men
som intet Betänkande deröfver ännu inkommit och det nu lider
til slut med Riksdagen, så hade han upsatt et Memorial, hvaruti
han anhåller om någon grace och hvilket han nu begiärte
måtte upläsas.
Uplästes altså Hr J. U. Cedercronas Memorial, hvarutinnan
han anhåller om Riksens Ständers recommendation
och föreskrift til H. K. Maj:t, at han vid förefallande öpningar
i armeen utan någon äldres prejudice, enär han sig thertil
anmäler, kunde bekomma en Capitaines, Capitaine-Lieutenants
eller Regements-qvartermästare-indelning, och det i anseende
dertil, at han tiänt i 33 års tid och i 26 år varit Lieutenant
samt at han mycket lidit, i det des indelning gått til Ryska
cronan, med mera han anförer.
R. o. A. lemnade bärtil sit bifall.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande angående
boställe för Provincial-scheffern i Södermanland, hvarutinnan
auföres huru som Hr Landshöfdingen Gref Nils Bonde
til vederbörande i länet utgifvit ordres at til boställe för Provincial-scheffern
utse och gifva vid handen det tiänligaste
hemman och lägenhet; i följe hvaraf Häradsfogden Sommar
til Hr Landshöfdingen med förslag inkommit uppå en ö, Lindö
kallad, uti Gripsholms län, Akers härad och Fogdö sockn,
hvilken ö skal vara den tiänligaste lägenhet i hela Södermanland
för Provincial-scheffern och til en schefferi-stams anläggande
äger et godt mulbete, tiänlig löfskog och med den
där belägne ängen kan underhållas 50 goda baggar eller fåhr;
varandes thessutan belägen mit emellan kongsgårdarne Eschilstuna
ladugård, Gripsholms ladugård, Sundbyholms, Kongsbergs
och Räfsnäs kongsgårdar, hvilka besynnerligen böra hålla the
största schefferierne vid makt, hvarvid Provincial-schefferns
tilsyn är oumgängelig. Detta förslag har Hr Landshöfdingen
448 (Ang. 19.) Nyköpings stad.
Gref Bonde jemte des Riksdags-relation til approbation insända
Och
berättar Deputation sig hafva detta ärende i behörigt
öfvervägande tagit och i anseende så til anförde omständigheter,
som at thenna ö, fastän hon varit under Eschilstuna
kongsladugårds arrende-contract inbegrepen, har den dock aldrig
af gårdsens arrendatorer för des aflägenhet skut blifvit brukad,
utan altid af subarrendator nyttiad, för godt funnit at til—
styrka, det denna ö Lindö må separeras ifrån kongsgården
och utur des arrende-contract uteslutas med sin ränta, samt
hädanefter til boställe för Provincial-scheffern i Södermanland
efterlåtas och inrymmas.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Derpå uplästes et annat Cammar-Oeconomie-Deputations
Betänkande, angående Fullmäktigens för Nyköpings stad Handelsmannen
Petter Eks å bemälte stads vägnar giorde ansökning,
det måtte til utrymme för staden Stora ladugården der
bredvid, i följe af utfallne och åberopade K. Förordningar, til
staden antingen förpantas emot 13,333 dal. smts förpantning,
eller ock skatträttigheten deraf uplåtas, eller at berörde ladugård
under perpetuelt arrende af 800:de dal. smt årligen förunnas,
som är dubbelt emot det fru Berchner betalt. Men
ifall staden härutinnan ej skulle vilfaras, at tå then må uplåtas
til arrende Tyska ladugården emot årligit arrende af 350
dal. smt.
Om hela beskaffenheten af thesse bägge ladugårdar gior
Deputation en utförlig berättelse, med förmälan derhos, at Deputation
vid skiärskådandet häraf befunnit, at Nyköpings stad
enligt des den 10 Septembris 1719 undfångne K. Resolution
väl bordt komma i possession af then Stora ladugården, dock
emedan den, på sätt som i Betänkandet omförmält är, funnits
aldeles oumgängelig nödig at anslås Stafsiö bruk til understöd,
så måste thervid tils vidare förblifva; men på det Nyköpings
stad ej aldeles må blifva utan hielp och understöd
uti des trångmål på bete och utmark, samt ofvan högstbemälte
K. Resolution af den 10 Septembris 1719 utan värkan, til—
styrker Deputation thet then såkallade Tyska ladugården må
staden straxt och utan någon invändning uplåtas, emot thet
årliga arrendets presterande til General-förråds-cassan, som
Mantals-Commissarien Westerling nu utgiör, efter contract til
315 dal. smt, samt det giorde öfverbod af 35 dal. smt til K.
Grythytte bergslag.
449
Maj:t och cronall, såsom ock at arrendet utsattes til 15 år,
med försäkran, at vid thes expirerande vara til prolongation
af contractet närmast, om prestanda imedlertid richtigt prsesteras
och dessutom ingen ändring med kongs- och ladugårdarne
i riket giöres; niutandes dock Westerling laga upsägning
och fahrdag til godo. Thessutom finner Deputation skiäligt,
at staden må tillåtas, på den händelsen General-förråds-cassan
skulle vilja hafva des förpantnings-summa återbetald, at träda
uti des förpantning, som då efter den nu antagne arrendesumman
å 6 procent kommer at beräknas, hvaraf cronan öfverskottet
tilfaller, til dess den kan komma at til K. Maj:t och
cronan inlösas; erindrandes äfven Deputation, at vid contractets
uprättande bör det förbehåld giöras, at staden på något sätt
ej sönderdelar ägorne vid gården, utan ofördelt häfdas, brukas
och bygges efter förordningarne om kongs- och ladugårdarnes
skiötsel.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Vidare uplästes Bergs-Deputations Betänkande angående
Grythytte Bergslags uti 58 § af Bondeståndets Allmänna besvär
vid nu påstående Riksdag öfverklagade malmbrist, som therigenom
skulle kunna hielpas, at Ullnäs frälse-hytta finge ödeläggas
och en stångjernshammare i des ställe upbyggas, då Bergslagen
deremot kunde få Högborns jerngrufvor af frälseägorne,
anförandes Deputation derutinnan sig icke kunnat undgå at bevilja
then af bemälte Bergslag begiärte undersökningen om och
huruvida någon brist på malm för visso der skal finnas, samt
på hvad sätt det kan stå at hielpas och understödias, hvilket
alt i Betänkandet omröres, med förmälan therhos, at utaf berörde
undersökning synes klart, at Grythytte Bergslag värkeligen
lider brist på malm, och den på intet annat sätt kan
ersättas än genom Högborns frälse-grufvor, isynnerhet som
vederbörande i orten berättar, at innom den Bergslagen ingen
anledning til malm på flere ställen är bekant. Beträffande
sedermera Bergslagens ansökning, at de därstädes boende frälseägare
måtte få ödelägga Ullnäs frälse-hytta och i des ställe
upbygga en stångjernshammare til 600 skieppunds smide om
året, såsom det endaste medel, hvarigenom Bergslagen til nyttjande
af Högborns frälsegrufvor kan blifva förhulpen; så berättar
Deputation sig hafva härutinnan hördt K. Bergs-Collegium,
och finner Deputation, i anseende til de i des Betänkande
anförde vigtige skiäl och omständigheter, för des del ej annat
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 29
450 (Aug. 19.) Öregrunds kyrka. Afgjorda
än at den beträngde Grythytte Bergslag bör til räddande från
en dem hotande undergång förhielpas til nyttiande af Högborns
frälsegrufvor, samt at eftersom ingen annan utväg för Bergslagen
är til erhållande af samma grufvor, och ingen härigenom
pa, något sätt varder förfördelad, frälseägarne eller Stockenströmske
arfvingarne derföre må tillåtas at ödelägga Ullnäs
frälsehytta och i thes ställe upbygga en stångjernshammare,
dock allenast med en härd til 450 skieppunds smide årligen,
hvarmed å sterbhusets vägnar Bergmästaren Eric Stockenström,
uppå Deputationens föreställning, förklarat sig vara nögd;
hvilket Deputation hemställer Riksens Ständers godtfinnande
och bifall.
R. o. A. biföllo detta Betänkande.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 18
hujus, hvaruti förmäles, at sedan vid förra ofreden med Ryssland
Öhregruuds stad blifvit af fienden upbränd tillika med kyrkan
och klåckorne, hafva invånarne därstädes ej mäktat at förskaffa
sig någon kläcka igen, och har fördenskul RiksdagsFullmäktigen
derifrån anhållit om en collect öfver hela riket
til en klockas anskaffande samt kyrkans vidare reparation,
sorn ännu är stadd under byggnad; hvilket Borgareståndet beviljat
och til et gunstigt bifall jemväl hos de öfrige Stånden
i bästa måtto recommenderat.
R. o. A. biföllo Borgareståndets Extractum Protocolli.
Uplästes och justerades det til följe af R. o. A:ns den
17 och 18 hujus fattade slut uppå Gref Sparres Memorial
upsatte Extractum Protocolli til de andre Stånden, hvilket af
R. o. A. gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 17 och 18
Aug. 1743.
Vid det tilfället, at hos R. o. A. blifvit öfverlagt om Riksdagens
slut, har R. o. A. funnit angelägit at hos sig fastställa
och afgiöra följande mål:
l:o at hvad alliancer och måtts tagande med främmande
makter angar, det öfverlemnas H. K. Maj:t och Rådet, sedan
Riksens Ständer äro åtskilde, dem så at betämja, som omständigheterne,
rikets välfärd, heder och trygghet det fordrar;
2:o hvad manufacturierne angår, så försäkra R. o. A., at
de skola blifva bibehåldne vid de förra riksdagsbesluter, författningar
och privilegier, och stadfästa än ytterligare, at dén
grund, hvarpå de så i allmänhet äro bygde, som hvars och ens
ärenden. Om riksdagens afslutande. 451
enskylte rätt, orubbad skal fastställas. Dock blifver Manufactur-Deputation
icke betagit at inkomma med sin Berättelse
och Betänkande om det, som rörer oeconomien vid manufacturvärken;
3:o
bär R. o. A. utsatt nästkommande Riksdag til medium
Septembris 1746, så vida icke någre besynnerlige omständigheter
upkomma, som föranlåta K. Maj:t med Råds råde
Riksens Ständer förr at sammankalla;
4:o håller R. o. A. före, at H. Maj:t i underdånighet må
anmodas at tilhålla alla vederbörande, som haft at syssla med
penningar, uphandlingar, dispositioner och utdelningar af medel
och profviant under den förflutne tiden och kriget, at therföre
visa behörig redo och räkning enligt det loflige Borgareståndets
Extractum Protocolli af innevarande dato.
Förenämde angelägne puncter har R. o. A. äfven hos de
öfrige respective Stånden til et benäget bifall velat recommendera,
och förmodar R. o. A., at när desse och någre flere högst
angelägne och riksvårdande ärender, dem R. o. A. med första
vil communicera de andre respective Stånden, blifvit afgiorde,
Riksdagen då ej längre behöfver utdragas, utan at Riksens
Ständer med all trygghet och säkerhet skola kunna åtskiljas
och öfverlemna riksstyrelsen uti H. K. Maj:ts nådige omvårdnad
med Råds råde. För öfrigt åberopar sig R. o. A. härvid
deras Extractum Protocolli af innevarande dato, angående terminen
til Riksdagens slut. Actum ut supra.
I anledning af det, som härutinnan förmäles, örn flere ärender,
som böra afgiöras innan Riksens Ständer skiljas åt, kom
åter at talas om Riksdagens slut, då
Gref Carl Frölich förbehölt sig, at Riksdagen ej måtte
slutas förr än de saker blifvit afgiorde, hvilka H. Maj:t såsom
högst angelägne och riksvårdande hos Riksens Ständer recommenderat.
Gref Gyllenborg förestälte huruledes den oenighet, som
är oss emellan, vore största orsaken, hvarföre så många af R. o. A.
yrkat på Riksdagens slut, efter man derigenom velat förekomma,
at, sedan större delen af officerarne blifvit bortcommenderade,
sådane saker intet måtte företagas och afhandlas, som ej äro
smakelige, hvaribland förnämligast är den af Secrete Utskottet
infordrade berättelsen om orsakerne til kriget. Det skulle derföre
mycket befrämja värket om enighet kunde vinnas; hvilket
ock vore så mycket angelägnare, som H. K. Höghet nu snart
452 (Aug. 19.) Om enighet; officerarne vid riksdagen; kriget.
förväntas in i riket, och vi med förenade och försonte hiertan
böra emottaga honom; och til den ändan föreslog Gref Gyllenborg,
at Secrete Utskottet på nytt kunde anmodas at til måndagen
inkomma med en utförlig berättelse härom, så inrättad,
at en fullkomlig enighet å ömse sidor kan återställas.
Hr von Böhn recommenderade detta på det högsta, såsom
det nyttigaste arbete man vid denne Riksdagen kunde giöra.
Gref Gyllenborg hemstälte vidare, om icke R. o. A.
sins emellan ville komma öfverens, at saken då straxt afgiöres
och ingen begiärer, at den måtte blifva liggande på bordet.
Hr Stierneld sade, at oaktadt Secrete Utskottet til i dag
bordt inkomma med den omnämde berättelsen om grunden och
anläggningen til kriget, ville han dock begifva sig at dermed
måtte få dröijas til måndagen, allenast officerarne, som äro
bortcommenderade, få dröija hemma ännu några dagar, medan
så väl denna som flere andra angelägne saker afgiöras, hvilket
dem så mycket lättare kunde beviljas, som det vore nog när
en officerare vid hvart compagnie är tilstädes och förer manskapet.
R. o. A. faststälte, at Secrete Utskottet til måndagen inkommer
med sin berättelse om orsakerne til kriget, och at densamma
då straxt afgiöres, samt at officerarne, som äro bortcommenderade,
ännu få dröija här något qvar;
Hvarom Gref Gyllenborg åtog sig at gä neder och tala
med Hr Landtmät skalken.
Imedlertid uplästes Bergs-Deputationens Betänkande öfver
Majorens och Öfver-Jägmästarens Wilhelm Mauritz Paulis ansökning
om nyttiandet af en del Okna sockns skogar til Paulströms
jernvärk, samt om vedergiällning för thes til yppande
af guldmalms-upfinningen i Småland använde kostnad och
möda; anförandes Deputationen vidlöftigt, hvad K. Cammaroch
Bergs-Collegierne vid thesse bägge ansökningar sig utlåtit;
hvilket alt, tillika med hvad Hr Majoren sedermera igenom
Memorial til Deputationen vidare andragit, Deputation berättar
sig hafva tagit i noga och behörigt öfvervägande. Och hvad
först angår ansökningen om en del af Ökna sockns skogars
nyttiande til Paulströms jernvärk, så förmäler Deputation, at
uti Paulströms bruks privilegio äfven uptages Ökna sockn
ibland de socknar, som til bruket skulle kohla, samt at K.
Bergs-Collegium til K. Cammar-Collegium lemnat Hr Majoren
föreskrift at til brukets förnödenhet få til skatte inlösa et i
Paulströms jernbruk.
453
• • _ o
bemälte Okna sockn belägit cronohemman, Åmjölkesbo benämdt,
hvarutaf vil slutas, at Paulströms bruk varit berättigadt
til kohlandet deri socknen, hvilken rättighet genom en
år 1732 upkommen tvist emellan interessenterne uti Klefva
eller Oyåforss kopparvärk och Hr Majoren Pauli blifvit Paulströms
bruk stridig giord, men år 1738 genom en träffad afhandling
slutad och afgiord, hvarförutan bemälte Klefva kopparvärk,
som utom des skal äga tilräckelige skogar, aldrig skal
haft eller kunna få några kohl ifrån den öster och nordost
om Skuruberget belägne delen af Ökna sockns skogar, för
oländig väg öfver bärg och sumpig mark, utan har Allmogen
därstädes betiänt Paulströms bruk, dit de skola hafva nästan
hälften mindre och långt bättre väg än til kopparvärket. I
anseende til hvilket alt Deputation för sin del ej annat finner,
än at Paulströms bruk bör bibehållas vid thes laglige förvärfvade
rättighet til kohl och annan Bergsordningarne enlig
betiäning ifrån the öster och nordost om Skuruberget belägne
hemmanen uti Ökna sockn.
Beträffande then sednare ansökningen, om vedergiällning
för guldmalmsupfinningen, så aldenstund skogvaktaren Nils
Stenberg och bonden Germund Jonsson i Birkholms by, som
then första guldanvisningen påhittat, ej allenast transporterat
theras af Bergmästaren Ant. Svab erhållne mutsedel uppå Hr
Majoren Pauli, utan ock i samma transport sielfve tilstått, at
besagde mutsedel hade bordt vara uttagen i hans namn, med
mera, som anföres; ty anser Deputation Hr Majoren och ÖfverJägmästaren
Pauli för rätter upfinnare til then första i Småland
fundne guldanvisningen, igenom hvilken the öfrige nu i
gång varande guldmalm-streken yppade blifvit, och således
finner, at han til följe af K. Maj:ts nådige Placat och Förordning
af den 27 Aug. 1723 och des 5:te § therföre väl förtiänt
en anständig vedergiällning i sölf eller penningar; men
som rikets närvarande meddellösa tilstånd sådant ej lärer tåla;
så tycker Deputation, at sådan utlofvad vedergiällning vid thetta
tilfälle kunde förbytas uti frihets år, hvilka Deputation utsätter
til 10 år för alla crono-utskylder af the Hr Majoren tilhörige
Paulström och Siundequills jernbruken, med förmälan derhos,
at Majoren så mycket mer thenna frihet förtiänt, som Deputation
af Bergmästaren Erich Stockenströms til K. Bergscollegium
afgifne berättelse inhämtat, at Majoren och ÖfverJägmästaren
Pauli thesse verken med mycken kostnad anlagt
454 (Äng-. 19.) Officerarne vid riksdagen.
och inrättadt samt med förlust hela tiden drifvit, så at han
för them råkat uti en ansenlig förlags-skuld, then ther på
många år ännu ej skal kunna utarbetas.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Gref Gyllenborg kom up och berättade, det han tält
med Hr Landtmarskalken angående officerarnes qvarblifvande,
och at Hr Landtmarskalken funnit svårigheter dervid, sedan
de en gång blifvit commenderade, hvarföre Hr Landtmarskalken
tykt bäst vara at lemna detta på vederbörande cheffer,
som lära rätta sig efter R. o. Arns behag härutinnan och så
reglera, at när någre officerare följa med regementet, de öfrige
kunna få dröija här qvar ännu några få dagar.
Hr Stierneld föreslog, at Hr Landtm, kunde anmodas
at härom tala med H. Maj:t;
Hvilket af R. o. A. bifölls;
Och gick Hr Stierneld neder at kundgiöra Hr Landtmarskalken
sådant.
Hr Stierneld kom derpå straxt tilbakars och berättade,
det Hr Landtm, lofvat draga försorg, at R. o. A. härutinnan
må skie behörigt nöije.
Uplästes Riksens Ständers Deputations öfver ärendernes
reglerande uti Finland Betänkande, angående visse frihetsår
til berörde lands uphielpande och hushåldningens iståndsättiande,
med mera, hvaruti gifves vid handen, hurusom invånarne
uti Storfurstendömet Finland, Osterböttn och Aland
anhållit, at dem, af hvad stånd, embeten och handteringar de
vara måge, så hvad städerne och landet, som bruksvärken angår,
kunde, jemte eftergift pä alla slags restantier, hugnas i gemen
med 5 års frihet, så för ordinarie som extraordinarie och personelle
afgifter, undantagandes cronotionden, Präste-rättiglieterne
och tertialen, Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan samt mantals-penningarne
och tings-giästningen af de hemman, som icke
platt öde och utan åboe äro, och det i anseende til de dem
på mångahanda sätt öfvergångne bedröfvelige olyckor. Ofver
hvilket Deputation berättar sig hafva inhämtat K. CammarCollegii
utlåtande, hvilket i Betänkandet utförligen och vidlöftigt
uprepas.
Och hvad l:o den qusestion angår, huru många frihetsår
invånarne i Storfurstendömet Finland, Osterböttn och Aland
må kunna förunnas, så håller Deputation före, i anseende til de
bedröfvelige och beklagelige svårigheter, som dem öfvergådt och
Frihets-år i Finland.
455
hvilka i Betänkandet vidlöftigt anföras, med flere omständigheter,
at om landet, städerne och invånarne af hvad stånd, embete
och handteringar de vara måge, skola uti deras med al trohet
utståndne margfaldige lidande kiänna någon lisa, kunna, jemte
eftergift på alla slags restantier, af hvad namn eller för hvad
år och tid de vara måge, icke ringare än trenne allmänne frihetsår
dem beviljas, som taga sin begynnelse ifrån och med 1744
samt sluta sig til och med 1746, under hvilka år de hemman, som
icke äro platt öde utan någorlunda besuttne och i bruk, ändå
borde betala cronotionden i proportion efter utsädet, mantalspenningar,
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan, tings-giästning,
Präste-rättigheterne så til Kyrkoherden som Capellanen i proportion
af hemmanens utsäde och tilstånd, så at de härom utkomne
förordningar eller slutne föreningar under frihetsåren
icke böra i någon måtto besvära Allmogen. Men åboer, som
uptaga och sätta sig på ödeshemman, böra under omrörde trenne
allmänna frihetsår blifva äfven ifrån desse utgifter, mantalspenningarne
allena undantagne, så mycket mer befriade, som
H. K. Maj:ts bref af den 27 Julii 1737 til Landshöfdingen i Åbo
län ej allenast en sådan befrielse påbudit för dem, som då ville
uptaga ödeshemman i Finland, utan är det äfven af landets
närvarande allmänna förtryckta tilstånd lätteligen at aftaga,
hvad svårighet vid ödeshemmans uptagande nu möter af den
beklageliga brist sig i landet befinner på boskap och dragare.
Och på det de syner och ransakningar, sora böra anställas
öfver hvarje hemmans tilstånd och beskaffenhet, måge thesto
bättre under omrörde trenne allmänne frihetsår kunna komma
til riktighet och ändskap, håller Deputation före, at vederbörande
cronobetiente med nämden i hvar sochn, hvad cronooch
de civil-staten indelte hemman angår, samt regements- och
mönsterskrifvare på militie-hemman, böra, hvar å sin ort, förrätta
behörig syn och ransakning samt ingifva förrättningsinstrumentet
hos Härads-rätterne, som i anledning deraf bepröfva
hvilka hemman kunna komma staten til understöd och
hvilka betarfva flere frihetsår, samt insända undersökningarne
och frihets-projecterne til Herrar Landshöfdingarne. Och som
K. Cammar-Collegium är af vidlöftigare arbete besvärat, än
det med den skyndesamhet- angelägenheten fordrar kan hinna
afsluta alla inkommande frihets-mål, med mera, så underställer
Deputation om icke det vore nödigt, at en Oeconomie-Commission
här i Stockholm må förordnas, hos hvilken Herrar Lands
-
456 (Aug. 19.) Frihets-år i Finland
höfdingarne borde til vidare approbation inkomma med de determinerade
frihetsår.
2:o Och så vida landets tilstånd och den til des uprättelse
oumgängelige frihet icke kan tillåta vederbörande officerare
vid de Finske regementerne at undfå sine indelte lönings-räntor,
tycker Deputation, at militair-staten bör under frihetsåren niuta
lön på värfvad stat; men i den händelsen något af deras indelning
efter desse 3:ne frihetsår icke skulle, för åboernes och
hemmanens oförmögenhet skull, utan längre eller flere frihetsår
kunna utgå, böra de i den delen niuta ersättning med förvandling.
3:o Beträffande civil-statens lön, så håller Deputation före,
at den under frihetsåren blifver ersatt äfven med förvandling;
kunnandes, i then händelsen Prästerskapet skulle komma at
förlora något af sin vederlags-spannemål och cronotionde, sådant
blifva ersatt efter markegången i orten.
4:o Hvad angår justitise-staten, så bör den utan någon
afkortning eller contribution åtniuta des, efter K. Stats-Contoirets
anordnande, lön i penningar, såsom det endaste medel,
hvaraf den häfver sit nödige underhåld.
5:o Angående rusthållarne, så tilstyrker Deputation, at
rusthållen i gemen i Finland, som tilförne icke äro skatte,
vare sig crono eller säteri, må benådas med skattebref, samt
lemnäs på 3 eller flere år frihet för rustnings-prestation, regements-
och compagnie-möten, med mera, som har kostnad med
sig; dock så, at de, som hafva dugelige karlar, hästar och
monderingar, hålla dem vid makt; som ock, at de icke allenast
må förskonas för det, sorn af betalningen för undfångne
gevähr af cronan ännu kan återstå, utan ock, at de nu åter
kunde blifva gratis försedde med gevähr, monderingar och
hästar.
6:o Och ehuruväl knekte- och båtsmans-rotar icke kunna
undgå at underhålla sine båtsmän och knektar, så länge de äro
hemma vid rotarne, så håller dock Deputation före, at rotarne,
i anseende til deras afmattade tilstånd under frihetsåren, i
händelse deras soldater och båtsmän skulle blifva utcommenderade,
icke kunna dervid besväras med prestation af något
sådant, hvartil de eljest voro skyldige, utan at de böra med
sådant blifva af publico understödde; tyckandes Deputation
äfven, at både rotar och rusthåll, hvad recruteringen angår,
Frihets-år i Finland. Offieerarne vid riksdagen. 457
kunna niuta dermed anstånd, til dess de komma någorlunda
i stånd, i anseende til de i Betänkandet anförde orsaker.
7:o Ytterligare och hvad angår säterier och frälsehemman,
som äfven på hvarjehanda sätt kiändt en svår last och tunga
och en del aldeles förstörde, så underställer Deputation om
icke de måge undfå skiälig ersättning, antingen i penningar
eller spannemål, hvarigenom besynnerligen the fattige kunde
blifva någorlunda under frihetsåren understödde. Förutan alt
detta underställer Deputation äfven, om icke antingen åboerne
sielfve eller deras arfvingar, hvilka för åkommen fattigdom och
oförmögenhet icke förmå uptaga och i stånd sättia sine under
kriget förfallne skattehemman, måge innom trenne år äga frihet
och rådrum at til andra föryttra skatterättigheten af slike
hemman; hvilket alt, det ena med det andra, Deputation hemställer
Riksens Ständers bifall.
Vid första § påminte åtskillige, at Finlands invånare i
gemen måtte förunnas 3:ne frihetsår.
R. o. A. biföllo §:n med den tilläggning, at ingen cronobetient,
vid tienstens förlust, må understå sig at taga något
för de i Betänkandet omtalte undersökningar.
Som klåckan redan var inemot 2, så låto R. o. A. anstå
med de öfrige §§:ne til en annan dag;
Och skildes nu härmed åt.
Den 22 Augusti 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Anmälte Hr Thure Gust. Rudbeck, det 2:ne af hans
cammerater vid K. Lif-gardet, som till följe af undfångne
ordres redan marscherat bort med regementet, gifvit honom in
commissis at berätta, det de ej vilja taga någon del i den
giorde proposition för offieerarne at ännu få dröija här qvar
vid Riksdagen, utan at de gå åstad villige at åtlyda sin Konungs
befallning och beredde at upoffra sit lif och blod för
fäderneslandets försvar, hvilket de skatta för större ähra än at
ligga qvar vid Riksdagen af åtrå och ährelystnad at regera.
458 (Aug. 22.) Assessor Kahlmeters kobolt-verk. Brännvins
Hr
Stierneld svarade, at det ej bör räknas officerarne til
last, at de nyttiat R. o. A:ns tilstånd at dröija här qvar ännu
några få dagar.
Uplästes Handels- och Manufactur-Deputations Ext.ractum
Protocolli af den 12 sistledne Julii, angående Assessorens
i K. Comtnercie-Collegio Hindrich Kahlmeters ansökning at
blifva befriad för det ansvar, som honom blifvit ålagt, vid det
han emot frälseräntor fått tilbyta sig någre nära omkring des
cobolts-värk uti Helsingeland belägne små fintorp, i så måtto,
at om vid en ny skattläggning framdeles desse lägenheter funnos
tåla högre ränta, han derföre då skulle vara ansvarig,
hvarpå han äfven des revers afgifvit, begiärandes at få densamma
tillbaka. Deputation anförer vidlöftigt, hvad K, CammarCollegium,
som uti ofvanberörde mål blifvit bordt, therutirman
sig utlåtit; i anledning af hvilket utlåtande, med flere i Extractet
uprepade omständigheter, Deputation håller onödigt vara,
at desse hemman, nemligen Losskog, Ryggskog och Tenskog
måge undergå någon vidare skattläggning framdeles, utan vid
den en gång lagligen förrättade skattevärderingen förblifva, och
at de fördenskul til deras ägor nu ifrån allmänningen afrösas
böra, och således den af Assessoren Kahlmeter imedlertid gifne
reversen honom återställas, hälst som K. Maj:t och cronan
härvid icke kommer at lida någon afsaknad i des tilständiga
rätt, eller Assessoren Kahlmeter såmedelst någon större förmån
tilflyter, än at han med mera säkerhet kan disponera
ofvannämnda små hemman til coboltsbrukets förnödenhet och
upkomst; hvilket alt Deputation hemställer Riksens Ständers
egit vidare bepröfvande.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande öfver
Stockholms stads vijnhandlares ansökning om befrielse
ifrån den accisen, hvarmed det franska brännevinet blifvit
ålagt, hvilket mål H. Maj:t den 8 sistledne Martii behagat
genom utdrag af Råds-Protocollet til Riksens Ständers förklaring
och afgiörande hänskiuta; berättandes Deputation i
ofvanberörde des Betänkande sig hafva, efter förutgången
communication med vederbörande Collegier, tagit detta under
behörigt öfvervägande och dervid befunnit, at den vid förledne
1741 års Riksdag ål agde consumtions-accisen haft sit afseende
och varit lämpad til en billig proportion i priset emellan det
franska och inrikes sädes-bränvinet. Och som K. Maj:t uppå
accisen. Mantalspenningar i Finland. 459
Riksens Ständer tilstyrkande vid denne Riksdag samina nya
consumtions-accis på inrikes sädes-brännevinet uphäfvit, och
städerne ej mera än andre invånare böra betungas, ty håller
Deputation före, at den uti 1741 års taxa pålagde ansenlige
consumtions-accis på det franska brännevinet, å 1 dal. 5*/3
öre smt kannan, bör hädanefter modereras och förblifva vid
1739 års taxa å 1 öre smt kannan, samt at samma frihet
kunde lemnäs på de bränneviner, som på nederlag kunna vara
ankomne och liggande; men hvad derföre redan kan vara utgifvit
och betalt, bör och dervid förblifva.
Hvad åter angår den år 1731 på franskt brännevin utsatte
särskilte accisen å 1 dal. kmt på kannan, så finner
Deputation skiäligt, at denne accis, i anseende dertil, at den
är K. Majit och cronan enskylt förbehållen och til sine visse
usus anslagen, må hädanefter på lika sätt upbäras, som tilförne
skiedt; hvilket alt dock Deputation hemställer Riksens Ständers
närmare ompröfvande.
Gref Axel Rutger Sparre tykte, at accisen på det franska
bränvinet ej borde eftergifvas, eftersom alla inkomster behöfvas
til statens sublevation, och således ej böra minskas.
Frih. Sten Bielke förestälte deremot, hurusom den på
franska brännevinet ålagde accisen grundar sig på den accis,
som blef lagd på det svenska, hvarföre, sedan den blef upphäfven,
så måste äfven accisen på det franska bränvinet
uphöra.
Efter någon vidare öfverläggning härom bifölls Betänkandet.
Uplästes et Betänkande ifrån Deputation til Finska
ärendernes reglerande, hvaruti Riksdags-fullmäktigen ifrån Österbotten
Jacob Påhlson å Allmogens vägnar därstädes förmäles
hafva giordt ansökning, at de 24 öre smt mantalspenningar,
som hittintils blifvit betalte, måtte modereras til 12 öre dito
mynt, då en likhet blifver emellan denne och Allmogen i de
öfrige länen i Finland; berättandes derutinnan, at K. CamrnarCollegium,
hvars utlåtande blifvit inhämtadt, förklarat sig icke
kunna styrka til någon ändring eller lindring uti ofvanberörde
mantals-penninge-afgift; dock som hos Deputation under öfvervägande
kommit, huru 8 § af 1693 års Mantals-Commissarieinstruktion
gifver vid handen, at en del orter i riket och Finland
niutit lindring uti mantals-penninge-afgiften, sedan deri
öfveralt blifvit beviljad, med mera, som uprepas; altså tycker
Deputation för des del billigheten fordra, at Allmogen i Öster
-
460 (Aug. 22.) Kronofordringar i Finland.
botten, i anseende til de i Betänkandet anförde bevekelige skiäl
och omständigheter, icke bör med högre eller mera mantalspenningar
besväras, än Allmogen i de öfrige länen uti Finland
utgiör, utan komma til en jämlikhet med densamma och således
betala allenast 12 öre smt för hvar person; hvilket Deputation
Riksens Ständer underställer.
R. o. A. biföllo betänkandet.
Vidare uplästes et annat Betänkande ifrån den förordnade
Deputation öfver ärendernes reglerande i Finland, hvaruti
förmäles hurusom åtskillige af invånarne i Finland sig deröfver
beklagat, at de dels ringa, dels ingen betalning skola
åtniutit för deras svåra utgiorde skiutser samt utlevererade
giärder af hö och fourage, såsom ock, at de, hvilka för segel
och siöresor hafva at fordra betingad frakt, blifva uppehåldne
uti des utbetalande. Och finner Deputation, i anseende til invånarnes
i Finland allmänt beträngda tilstånd, för sin del
skiäligt, det så förordnas må, at ej allenast fordringar för skiuts
och fourage måge efter uprättade liquidationer, utan ock de
hos K. Majit och cronan innestående frakter, blifva med det
snaraste til vederbörande utbetalte; hvilket Deputation Riksens
Ständers behiertande underställer.
Hr Goes påminte, at de öfrige, som hafva at fordra något
för krönte fartyg, måtte äfven niuta sin betalning.
Hr Wulfwenstierna sade, at det vore önskeligit om alla
kunde blifva förhulpne til sin betalning; men han fruktade,
at medlen intet lära förslå hvarken til det ena eller andra.
Hr Ehren malm utlät sig, at som en del redan fådt betalning
för deras giorde siöresor, skiuts-penningar och utlefvererade
fourage, med mera, så vore ock billigt, at de andre,
och isynnerhet de mäst nödlidande af Allmogen, jemväl blifva
förnögde för hvad de hafva at fordra.
Frih. Hind. Wrede föreslog, at saken måtte remitteras
til H. Majit, som med Råds råde i nåder lärer så föranstalta,
at den nödlidande efter billigheten blir soulagerad.
R. o. A. stadnade häröfver i det slut, som följande Resolution
utvisar, hvilken, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Betänkandet:
Resolutio: Biföls thet H. K. Majit i underdånighet må
anmodas at, sedan öfver desse fordringar behörigen är liquiderat,
H. K. Majit då täktes draga nådig försorg, at de fordrande
efter rikets tilstånd måtte blifva förnögde.
Sekr. Utsk:s berättelse om orsakerna till kriget. 461
Sedan bad Hr Landtm, på nytt, at R. o. A. ville intaga
sina ställen och med attention afhöra Secrete Utskottets berättelse
om orsakerne til kriget;
Hvarefter Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
20 hujus först blef upläst, hvarutinnan tilkiännagifves, at ehuru
Secrete Utskottet uti denna berättelsen brukat ali möijelig försiktighet
och varsamhet vid upgifvandet af de skiäl och omständigheter,
som härtil höra, så anser Secrete Utskottet them
likväl af en så granlaga beskaffenhet, at the en noga aktsamhet
förtiena, hvarföre Secrete Utskottet hemställer, om icke
Riksens Ständers plena skulle behaga fastställa, at häraf ej
någre afskrifter få tagas, utan at de altid blifva under förse -  ling, enär Ståndet dem ej brukar, och vid Riksdagens slut
förseglade antingen til Secrete Utskottet återlefvereras eller i
Ståndens archiver blifva i förvar liggande.
Derpå uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts berättelse,
{Bil. N. 7.) hvaruti förmäles, at som Riksens Högh Ständer,
i anledning af de til R. o. A. inkomne Memorialer, som röra
förre Secrete Utskottets giöromål, funnit godt och nödigt, det
Secrete Utskottet borde til Riksens Ständers plena inkomma
med berättelse öfver:
l:o hvad sielfva rätta grundorsaken til den första transporten
varit, som skiedde då på våra gräntsor intet annat var
än lugn och frid, samt på hvad grund, alliancer, soutiens och
planer sielfva kriget blifvit anlagt;
2:o hvarföre antydandet af kriget giordes, innan krigsmakten
först var sammandragen och til angripande färdig;
3:o af hvad orsak denne Riksdag i så farliga och bistra
tider intet utsattes i Martii månad, innan hoppet snart blifvit
andelöst; så har Secrete Utskottet ej underlåta bordt at
lemna Riksens Ständer derom all den underrättelse, som med
rikets säkerhet och utan främmande makters förolämpande upgifvas,
samt i anseende til tidens korthet och hinder af andra
riksvårdande angelägenheter åstadkommas kunnat; uprepandes
Secrete Utskottet först, hvad som vid 1739 års Riksdag passerat,
hvad författning då blifvit giord; huru densamma straxt
derefter blifvit fullfölgd och i värket satt; de skiäl, som varit
mot och med transporten; de skiäl, som blifvit anförde mot
och med kriget; hvad tilgång af medel, som fants til des utförande;
flottans och arméens tilstånd, och huru mycket förråd
af lifsmedel, som upgafs vara i magasinerne, med mera.
462 (Aug. 22.) Om Sekreta Utskottets berättelse
Beträffande åter den 2:dra puncten, så anförer Secrete
Utskottet, at Riksens Ständer i för detta General-Lieutenanten
Buddenbrocks sak genom trycket utkomne acter, nogsamt lära
hafva funnit med hvad öm sorgfällighet K. Maj:t med Råds
råde anbefalt honom om trouppernas tidiga sammandragande,
och at taga sig til vahra före at blifva slagen en detaille;
hvaruppå Buddenbrock försäkrat, det ingen så oförmodelig surprise
af Ryssarne honom skulle öfverkomma kunna, athanju
skulle vara i stånd dem behörigen at möta.
Öfver den 3:die puncten berättar Secrete Utskottet sig
allaredan hafva författadt en särskilt anmärkning och med
Herrar Riksens Råd communicerat, som äfven med deras förklaring
inkommit; hvaröfver Secrete Utskottet ärnar lemna
Riksens Ständer särskilt underrättelse.
Frih. Coijet: Secrete Utskottet säijer väl, at mycket är,
som för tystheten skull intet kan uppenbaras, hvilket Secrete
Utskottet gådt härutinnan förbi; men som hända torde, at de
anförde skiäl och omständigheter af en eller annan ej anses
för nog tilräckelige, och man altså deraf kunde döma, at förra
Secrete Utskottet ej haft någon grund til hvad de giordt, så
påstår jag, det ingen måtte utlåta sig häröfver innan de hemligare
skiälen, som äro långt vigtigare, också komma up, på
det jag med flera af förra Secrete Utskottets ledamöter en
gång måtte slippa alla de misstankar man om oss hyst.
Gref H. Gyllenborg: Vi kunna ju hålla oss vid det, som
Secrete Utskottet sielft tilstår, nemligen at många flere och
vigtigare skiäl finnas, de där utan rikets största skada och
äfventyr icke få giöras allmänt kunnoge.
Frih. Stiernstedt: om Secrete Utskottet gådt til ante
acta, så hade Secrete Utskottet fådt se huru Ryssland i de
framflutne åren vid mångfaldige ti Italien gifvit tilkiänna sit
vidriga sinnelag emot oss, så at vi intet annat kunde vänta
än at af dem blifva angrepne; i anseende hvartil förra Secrete
Utskottet tykte bättre vara at förekomma än förekommas,
hälst för oss då syntes bästa lägenhet at kunna uträtta något
vid en sådan sakernes ställning, som en tid var i Europa.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Jag håller före,
at vi intet böra gå för långt in i saken, ty dä vinnes intet
vårt ändemål, som är at uprätta enighet oss emellan.
Frih. Fa b. Wrede: Jag har aldrig suttit i Secrete Utskottet
och kan derföre vara competent domare i denna saken,
angående orsakerna till kriget.
463
Jag finner, at Secrete Utskottet i den upläste relationen gådt
mycket modest tilväga. Et eller annat ord kan väl stöta något,
men, gunstige Herrar, undren intet derpå, kriget har gådt alt
för olyckeligit oell såret deraf svider ännu hos oss något hvar.
Hr Lewin Blixen: Jag tilstår, at Secrete Utskottet varit
så moderat härutinnan, at värkeligen ingen kan skylla dem
för annat. Men, gunstige Herrar, publiquen blir intet til—
räckeligen underrättad af denne berättelsen om orsakerne til
kriget, och så länge stäls intet landet tilfreds, ej eller uphörer
oenigheten. Derföre är min tanka, at Secrete Utskottet bör
anbefallas at inkomma med en fulkomlig berättelse, så at man
får se hvem, som är skyldig eller oskyldig til vår olycka.
Frih. von Otter: Secrete Utskottet har uti sin relation
brukat den försiktighet och varsamhet, som närvarande tider
och omständigheter fordrat. Ingenting är ock utelemnat, som
kunnat uppenbaras utan rikets skada och i anseende til främmande
makter; derföre, gunstige Herrar, giöra vi bäst om vi
låta bero härvid och intet gå längre in i detaille af saken.
Flere andra af R. o. A. önskade detsamma.
Hr Löwenhielm: När i början af Riksdagen faststältes,
at Secrete Utskottet skulle gifva up orsakerne til kriget, var
jag aldeles deremot. Jag ägde et trygt samvete, at jag suttit
i Secrete Utskottet som en ärlig man, och hade således ingenting
at frukta; men jag tykte det vara svårt at sättia folk
under tiltahl, när de giordt efter bästa vett och förstånd.
Imedlertid, som Riksens Ständer så behagat, lemnar jag det
därhän. Nu är ändteligen Secrete Utskottet med sin berättelse
inkommen, hvaruti anföres alla de skiäl och omständigheter,
som kunna uppenbaras, så at tyckas skulle, det Riksens Ständers
plena fådt tilräckelig kundskap om denna saken; likväl
höres här ännu, at man vil hafva en fulkomligare berättelse,
på det man deraf måtte kunna döma, hvem som är skyldig
eller oskyldig. Gunstige Herrar, jag vet nogsamt, at det är
skadeligt om alla de hemligare skiälen skulle upgifvas, men
så länge det talas på det sättet, som sagt är, så länge här
nämnes om skyldig eller oskyldig, så påstår jag i det högsta,
at altsammans måtte komma up. Jag har trodt, at Ständer
ej bör ställas under ansvar för deras giöromål, så vida de ej
finnas hafva begådt något förrädeligit; jag har ock vist, at det
ej är öfverensstämmmande med vårt regeringssätt, och man
lär en gång få se på fölgden af det steg man vid denna Riks
-
464 (Aug. 22.) Om Sekreta Utskottets berättelse
dagen härutinnan giordt och kanskie för sent ångra detsamma,
ty det står fast, at intet exempel stadnar där det begynts.
Hr C. H. Sprengtport med några flera af R. o. A.
conformerade sig härmed.
Frih. von Otter bad, at R. o. A. för al ting ville menagera
rikets hemligheter, och ej pålägga Secrete Utskottet at
upgifva mera än nu skiedt är.
Frih. Stiernstedt förbehölt sig, at om man vil upgifva
något, som vid de förra Riksdagar blifvit beslutit, alla för en
då måtte taga sig saken an, så at det ena Secrete Utskottet
intet blifver stält til parter emot det andra.
Hr Adlerbeth: Gunstige Herrar! Secrete Utskottet kan
intet upgifva mer än rikets säkerhet tillåter; lät det blifva
härvid, så kan enigheten oss emellan återvinnas, hvarpå Secrete
Utskottet vid denna sin berättelse haft förnämsta afsichten.
Vi veta, at denna saken mycket varit skulden til vår
oenighet; gå vi nu för långt in, så ökes den snarare än den
minskas; och i anseende dertil förklarar jag för min del, det
jag ej häfver något at påminna vid den upläste berättelsen,
utan är försäkrad, at förre Secrete Utskottet giordt efter bästa
vett och samvete.
Frih. Coijet utlät sig, det han väl ville lemna sit första
påstående om de hemligare skiälens upgifvande, allenast at
framdeles aldrig någonting må räknas förra Secrete Utskottet
til last i denne saken.
Hr Lewin Blixen explicerade sin förra utlåtelse, at hela
nation begiärt blifva underrättad om orsakerne och anläggningen
til kriget, samt hvem, som varit skulden til vår olycka;
men at han ej beskyller förra Secrete Utskottet derföre, hälst
det är möijeligit, at om något fehl är begångit, det Secretissmus,
som säges hafva varit vid sidstledne Riksdag, kan hafva största
delen deri, och intet Secrete Utskottet, så vida Secrete Utskottet
ej fått del af hvad därstädes passerat; hvilket vore det,
som Hr Blix mente förtiäna efterfrågan.
Gref H. Gyllenborg sade, at det omtalte Secretissmus
allenast haft in commissis at bereda sakerne, men at slutet
och decision altid ankommit på Secrete Utskottet.
I anledning af Hr Landtm:ns giorde frågan;
Faststälte R. o. A., at inga afskriften få tagas af den
upläste berättelsen, utan kommer densamma förseglad at förvaras
ibland R. o. Arns öfrige acter.
angående orsakerna till kriget.
465
Hr L owenhielin påminte, at den upläste berättelsen måtte
blifva liggande på bordet, å händelse at man skulle vilja
tiltala någon af förre Secrete Utskottets ledamöter. Men
eljest, och där Riksens Ständer skulle behaga förklara, at
ingen skall mera ställas under något ansvar, ville han väl begifva
sig dertil, at berättelsen nu straxt måtte förseglas.
Frih. von Otter svarade, at ingen qusestion nu vore derom,
och hade Secrete Utskottet aldrig tänkt ställa någon til ansvar.
Atskillige andre af R. o. A. förklarade detsamma.
Hr Thure Gust. Rudbeck sade jemväl, at meningen
aldrig varit at ställa någon til ansvar för des rådslag; men
imedlertid hade man sedt, at 6 Riks-Råder blifvit satte
ifrån sine embeten för deras voteringar i Rådet, hvilket altså
borde rättas, eftersom de ej mera än andra kunna vara satte
under ansvar för sine rådslag.
Hr Diedron: Som Riksdagsordningen och Regeringsformen
innehåller, det ingen må ställas til ansvar för en olyckelig utgång
af sine rådslag, så lära vi snart komma öfverens, om vi låta hvar
och en niuta Lagen och Regeringsformen i detta mål til godo.
Hr Svante von Böhn: Gunstige Herrar! Sant är det,
at vi ganska mycket lidit igenom kriget, sorn uti en olyckelig
stund blef begynt; men vi kunna intet gå längre härmed och
vi hafva hördt, at det varit skiäl både mot och med, derföre
giöra vi bäst, om vi låta bero vid det, som nu giordt är.
Efter något vidare discourerande härom,
Förklarade samtelige Högh R. o. A. sig nögde med den
upläste berättelsen, och at det vore enligit med vårt inrättade
regeringssätt, at hvarken Ständer eller någon ledamot af Ständer
kunna ställas til ansvar för theras giöromål vid Riksdagarne,
så vida ej något finnes vara handlat emot bättre
vett och samvete eller rikets sanskyldiga nytta och välfärd.
Hr Landtm, önskade, at som denna saken, hvilken gifvit
mycken anledning til missförstånd ibland R. o. A., nu blifvit afgiord,
det måtte ifrån denna stund enigheten tiltaga, all split, osämja
och misshällighet uphöra, och vi således derigenom bedraga våra
ovänner, som arbeta på vår oenighet och frögda sig deröfver.
Samtelige Högh R. o. A. instämde med Hr Landtmarskalken
uti denna des välmente önskan.
Frih. Cronhiort begiärte, at den, som har några hemliga
skiäl och orsaker at, til sit samvetes befrielse, tillägga den
upläste relationen, sådant då må vara tillåtit.
Adelns Protokoll (X/F) 1742—1743. II. 30
466 (Aug. 22.) Förslag till stats
Hr
C. F. Klingsporre tykte det vara onödigt, så vida
ändå alt hvad som kan tilläggas, redan förut finnes i Secrete
Utskottet ibland de hemligare skiälen.
Blef altså ej något mera härom tält;
Utan uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af
den 20 hujus, hvarutinnan Riksens Ständer föredrages, thet
utgifts-staten befunnits ansenligen öfverstiga rikets inkomster,
hvilket therigenom förorsakats, at ansenlige provincier sedan
1700 blifvit förlorade samt alla utgifts- och personelle staterne
blifvit år efter annat emot förra tider ej allenast ökade, utan ock
många löner utöfver förra tiders stater förhögde, så at inkomsterne,
utan tilhielp af extraordinarie medel, ej förslå til utgifts-staternes
årliga afbetalande, gifvandes Secrete Utskottet
exempel både på personelle staternes tilökning, som lönernes
förhögning.
Til at nu hielpa stats-värket utur thenna vanmäktigheten,
finner Secrete Utskottet intet annat medel, än at personelle
och utgifts-staterne måste oumgängeligen redresseras och jämkas
emot riksens inkomst, och staten efterhand inrättas efter
rikets högsta nödvändighet til des angelägnaste betiäning; til
hvilken ända Secrete Utskottet håller före:
l:o at utgifts-staterne samt personelle civil-staterne, utom
K. Hofrätterne, som hafva sin särskilte aflönings-fond af Lagmans-
och Häradshöfdinge-räntan, böra straxt efter Riksdagen
af K. Maj:t med Råds råds formeras til noga observance vid
följande årens Stats-Commissioner, och det på sådant sätt, at
samma stater inrättas i 2:ne särskilte columner; uti den första
utsattes riksens högst nödige och oumgängelige stat, under titul
af ordinarie stat och utgifter; och i then andra columnen, sådan
stat och sådane utgifter, som blifvit tilökte och som hädanefter
antingen straxt, eller ock vid dödsfall och avancementer
medelst transporter från en stat til den andra, komma at indragas
och försvinna, til styrka och förkofring för stats-värket;
2:o til thesto större lätthet härutinnan finner Secrete Utskottet
nödigt, at efter Riksdagen i moget öfvervägande tages,
huruledes den emot förre tider här inritade stora vidlöftigheten
vid alla sysslor och beställningar kunde stå at förkortas, hvilket
jemväl af H. K. Maj:t med Råds råde, sedan vederbörande
blifvit hörde, projecteras och i värket ställas kunde, såsom
försök til nästa Riksdag, utan at instructioner, som sedan therefter
komma at lämpas, måge ligga theruti i vägen. Och som
verkets upphjelpande.
467
Collegiernes sysslor i många mål kunde lättas och förkortas,
om Herrar Landshöfdingarne med all erfarenhet och drift, som
vederbör, sluteligen afgiorde alla de mål, som under deras afgörande
skulle lemnäs; altså håller Secrete Utskottet före vara
angelägit, thet vid the tiensters besättiande besynnerligen i akt
tages, hvad Regeringsformens 40 § innehåller; tilstyrkandes
Secrete Utskottet, at Riksens Ständer än ytterligare kunde
härom påminna H. K. Maj:t;
3:o och på thet thenna reformée måtte vara så mycket
mindre kiänbar för innehafvarne af the tilökte tiensterne och
förhögde lönerne, så tilstyrkes, at thet reglemente kunde fastställas
såsom generalt, at alla tilökte tienster samt tilökningar
uppå löner öfver staten, böra hädanefter anses och considereras
såsom personelle, och således vid afgåendet böra indragas;
4:o
at någon besparing äfven kunde vinnas, om the ledige
blifvande Presidentskaper och andra beställningar efter Rådets
bepröfvande utan rikets skada blefvo tils vidare obesatte;
5:o äfven ock therigenom, at alla, som tilträda tienster
och ej hafva förut någon lön, tiena första halfva året utan
någon statens gravation;
6:o at remiss-laget, som bestås Räntemästarne i riket,
aldeles indrages tils vidare;
7:o at the gratificationer, som vid Stats-Commissionerne
giöras pläga, indragas;
8:o extra utgifts-summan, som med Råds råde årligen disponeras,
bör också til statens lisa och samma medels mera til—
räckelighet med något vist reglerande förses, så at densamma
ej med löner och pensioner hädanefter må graveras, som strider
aldeles emot thes första inrättning;
9:o at alla de publique cassornes medel, såsom Ständernes
Contoirs-medel och Slotsbyggnings-medlen, hvilka värk nu hafva
aparte betiäningar och ansenlige aflönings-stater, måge gå igenom
K. Stats-Contoiret och des disponerande, tå alla lönings-staterne
kunna besparas och fonden blifva tilräckeligare; dock at betienterne
vid desse värk niuta lön til thes the befordrade varda
eller afgå;
10:o at til undvikande af alt underslef samt mera irnportance
för cronan, regleras ytterligare och nogare in- och utrikesfribrefven,
samt at avise-friheten med utrikes och inrikes posten
til postmedlens förökande straxt indrages;
468 (Aug'. 22.) Förslag till statsverkets
ll:o at Chartse Sigillatae-afgiften genom arrende torde
giöras högre, hvilket af H. K. Maj:t med Råds råde vidare
kunde bepröfvas;
12:o at af Stora Siö-tullen för den koppar, som årligen
säljes til mässings-bruken, kunde ock årligen något til statsvärkets
understöd inflyta;
13:o at taga mått til myntets redresserande, vexelns fallande,
silfvers inskaffande och hvad författningar til thet ändemålets
erhållande böra tagas när tiderne så foga, at riket kan
få subsidier af främmande makter etc.;
14:o och som riket nu under fredstiden förnämligast kommer
at vara omtänkt, huru riksens fästningar måge sättias i
stånd, Ammiraliteterne förstärkas, crono-giäldeu betalas och
cronoförpantningarne inlösas och derjemte högst nödigt vara
vil, at under fredstiden här hemma en förråds-cassa måtte
samlas, utur hvilken et antal landt- och siö-officerare måtte
kunna jemte lönens åtniutande underhielpas och upmuntras
at bese främmande länder och genom campagners samt belägringars
bivistande på utrikes orter, giöra sig til riksens nytta
i framtiden skickelige och välförtiente; altså håller Secrete Utskottet
före, at nu under fredstiden utur sielfva militise-indelnings-verket
en sådan cassa eller årlig besparing stodo at erhållas,
med fast mindre kiänning för cronan och undersåtarne,
såsom til exempel:
l:o om under fredstid en 30 til 50 man af hvart cavalleriecompagnie
finge lemnäs vacante emot betalning til cronan för
karl och häst samt regements- och compagnie-möten, efter den
förr skiedde förening vid hvarje regemente, til upbrotts-cassorne,
dock så at häst och karl tillika stå vacante, och där vacance
är, ingen ersättning skier, innan vacancerne öfverstiga thet tillåtne
antalet. Jemväl om the, som häldre vilja slippa sättia
up mondering tils krig blifver och imedlertid betala ut indelnings-räntan
efter crono-verdering, emot det at de niuta förvandlingen,
sådant tillåtes, så vore det en ansenlig besparing,
som vore helt okänbar för undersåtarne i gemen, och kunde
användas til rikets giälds afbetalning och de bortpantade räntors
inlösande;
2:o likaledes om 50 man vid hvart indelt infanteriecompagnie
lemnades vacante, at sedan efter tourén i compagniet
åter ersättas, och knekte-lönerne imedlertid för dem inflöto
i sådan allmän cassa til giäldens betalning, skulle blifva
upphjelpande. Borgmästare- och rådmans-val. 469
ansenlig besparing; dock blifva torpet och hemkallet samt släpeklädningen
roten förbehållen;
3:o sammalunda kunde vid båtsmans-rote-compagnierne
vacancer lemnäs emot lönens betalande til cronan, som om
knektarne sagt är, i proportion af compagniernes styrka;
4:o hvad Finland angår, så kunde K. Maj:t lemnäs at
framdeles med Råds råde reglera hvad thy i thetta målet kan
beträffa, sedan vederbörande hörde blifvit;
5:o håller Secrete Utskottet före, at äfven tredingen af
båtsmän vid rusthåll i Callmare och Blekingen, som årligen
innehafva viss ränta, kunde stå vacant och räntan, så ordinarie
som extraordinarie, hvarpå båtsmannen är indelt, komma
efter Allmogens begifvande K. Maj:t och cronan til godo. Men
hvad som öfverskiuter berörde ordinarie- och extraordinarieräntan,
blifver roten förbehållit; kommandes sedermera ersättningen,
när Vacancerne öfverstiga det tillåtne antalet, at således
skie, at den roten, som längst stådt vacant, först skaffar
karl i stället igen; hvilket alt, det ena med det andra, Secrete
Utskottet til Riksens Ständers godtfinnande hemställer.
Hr Wulfwenstierna förestälte hurusom detta vore det
endaste medlet, hvarigenom riket kunde uphielpas och des giäld
betalas.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
bifölls Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Rådman Po lek o förde
ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, öfvergaf
et Extractum Protocolli angående huru hädanefter kommer at
förhållas med Borgmästare-, Rådmäns- och Secreterare-vahlen
i städerne; hvilket han recommenderade til et gunstigt bifall
hos Högl. R. o. A.
Vidare påmintes om Borgareståndets besvärs afgiörande,
tillika med någre flere mål, som röra Borgareståndet.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning
och lofvade, at desse målen med första skola blifva R. o. A.
föredragne;
Hvarmed Deputation afträdde.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
19 hujus, hvaruti berättes, at sedan Hr Baron och Landtmarskalken
och de öfrige Talemännen med någre Deputerade
470 (Aug. 22.) Angelägna rikadagsärenden. Om de
af hvarje Stånd hafva, i anledning af Riksens Ständers anmodan,
sammanträdt at efterse hvad vigtige och angelägne
riksdagsmål ännu kunna finnas oafgiorde, saint hvad termin
til ändteligit slut på Riksdagen må i anseende til samma ärenders
utarbetande kunna föreslås; så har hos Secrete Utskottet
kommit i öfvervägande hvad saker uti Secrete Utskottets Deputationer
nödvändigt böra utredas, föredragas och afslutas,
innan Riksdagen kan komma til slut nemligen:
l:o Stats-verket och des reglerande, hvilket är så mycket
mera oumgängeligit, som Secrete Utskottet förmäler sig nödgas
betyga, at staten, sådan som den nu är, nemligen ganska dryg
och ansenlig til utgifterne emot inkomsterne, sig ingalunda
bära kan utan tilhielp af bevillningar och extraordinarie medel,
hvarföre ock
2:o Secrete Utskottet förmodar, det Riksens Ständer lära
vara omtänkte at innan de åtskiljas förena sig om och fastställa
något vist bevillnings-sätt för nästkommande och följande
år til nästa Riksdag, som för inbyggarne kan blifva
någorlunda drägeligit och til rikets tarfvor i thet närmaste til—
räckeligit, hvilket ock
3:o så mycket mindre kan förbigås och handlöst lemnäs,
som K. Maj:t och Rådet då icke skulle vara i stånd at besörja
om rikets försvar, ifall Dannemark ville angripa oss. I
anseende til desse, med åtskillige flere omständigheter, dem
Secrete Utskottet ej kan anmäla, men böra innan Riksdagen
slntes vara afgiorde, kan Secrete Utskottet ej fördrista sig
någon kortare termin til Riksdagens slut föreslå, än den 6 nästinstundande
Septembris; hvarförinnan thet lofvar alla krafter
använda, de aldra angelägnaste dit hörande mål, så vida möijeligen
skie kan, at utarbeta och afsluta.
Hr Adlerbeth hemstälte om intet R. o. A., som i dag
lagt ny grund til enighet, skulle också nu i Herrans namn
vilja låta de lidande röna en önskelig frukt deraf, och til en
välsignad början återställa de licentierade Herrar Råden i deras
förra embeten, på det alla oenighetsgnistor måtte på en gång
blifva utsläkte. Hr Adlerbeth sade vidare, at han väl påminte
sig, at denna saken redan vore afgiord, men R. o. A. kunde
härigenom befrämja en fulkomlig enighet.
Det svarades, at den saken vore afgiord och borde intet
mer omtalas eller vidröras.
licentierade riksråden. Ankarerantz. Hastfehr. 471
Frih. Cronhiort holt före, at man borde bedia Gud inplanta
enighet i allas våra hiertan, och intet genom sådant
accord söka densamma.
Frih. von Otter önskade, at R. o. A. ville foga sig härutinnan
och således mötas på halfva vägen, eljest kan aldrig
någon fulkomlig eller beständig enighet vinnas.
Men som Hr Adlerbeths proposition immerfort motsades,
så afstadnade härmed denne discoursen; och anmältes af
Hr Landtm., at de andre 3:ne Stånden bifallit Secreta
Deputations Betänkande, angående Ammiralitets-Capitainens
Hans Ankarcrantzes giorde ansökning om lika recommendation
til H. K. Maj:t, som Ammiralitets-Capitainen Giötherhielm
redan undfådt;
Hvarom de öfrige respective Ståndens utlåtelser för R. o.
A. uplästes.
R. o. A. biföllo jemväl Secreta Deputations Betänkande
för Ammiralitets-Capitainen Ankarerantz;
Hvilket skrefs på Prästeståndets härom utfärdade Extractum
Protocolli af den 17 liujus;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 24 Augusti 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 10.
Som Hr Landtman skalken ännu var nedre i Secrete Utskottet,
så förde i hans frånvaro Gref Casimir Lewenhaupt
klubban.
Sedan Gref Lewenhaupt äskat liud och bedt R. o. A.
intaga sina ställen;
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande,
hvaruti angående andrages, huru som Majoren Hastfehr giordt
ansökning om den vid sidsta Riksdag utlofvade recompance
för uptäckandet af des recept til pulfver emot fåhr-siuka, å
hvars effect han äfven skal upvisat åtskillige Herrar Landshöfdingars
med Heres attester och vittnesbörder; förmodandes
han, det Riksens Ständer lära benägit föranstalta om thenne
utfäste recompence; men i anseende dertil, at riket uti desse
krigstider är så beträngt, och icke beqvämligen kan vara i
mistning af penningar; så anhåller han at när någon kongsgård,
som nu arrenderas, blifver ledig, at honom densamma
472 (Äng. 24.) Ankarcrantz’s mede] mot fårsjuka.
updragas måtte emot behörigt arrende, så mycket, som thet
nu innehafves före, til thess at then honom försäkrade recompance
blifvit afbetalt. Thetta mål berättar Deputation sig
tagit i behörigt öfvervägande, och aldenstund Riksens Ständer
vid sidsta Riksdag utfäst sig til belöning för uptäckandet af
detta des recept; altså kan Deputation ej undgå at tilstyrka,
det et prsemium af 4000 dal. smt må Major Hastfehr lemnäs,
men at med des betalande efter Majorens egit förslag må
hafvas anstånd och honom imedlertid någon kongsgård emot
årligit arrende uplåtas, som antingen nu är eller snart blifver
ledig; hvarvid Deputation förmodar honom skola giöra stor
nytta i anseende til schefferihåldningen, tå thes fåhr-conr och
recept med bästa nytta af honom sielf thervid kunde practiceras.
Kommandes dock Majoren, så snart han får inrymme
i någon kongsgård, at straxt uptäcka och allmänt kunnigt
giöra thetta recept; hvilket Deputation dock til Riksens Ständers
vidare ompröfvande hemställer.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Derpå uplästes et annat Cammar-Oeconomie-Deputations
Betänkande, hvaruti anföres hurusom Kyrkoherden uti Kongelfs
stad And. Tranchelius igenom insinuerat Memorial andragit,
thet han väl vid sidsta Riksdag giordt ansökning om
Kareby och Romelands socknars cronotiondes återvinnande til
bemälte stads pastorat, som thertil af uhrminnes tider hördt,
samt at åtniuta skattefriheten för ordinarie räntan och smörskatten;
men som saken då kommit at stadna och högsta
nödvändigheten nu til uppehälle och nödtorftig utkomst för
honom kräfver at antingen återfå omrörde förmåner eller ock
annat vederlag i des ställe, på det han vid beställningen må
hafva något at bestå af; altså tager han sin tilflykt til Riksens
Ständer, det hans nu anförde mästadels nya skiäl kunde
komma at tagas i rättvist skiärskådande, hvilka skiäl Deputation
i sit Memorial uprepar; i anseende så dertil, som ock at
han med sin svaga lägenhet uti et alt för fattigt tilstånd
stadder är, anhåller Kyrkoherden, at Riksens Ständer antingen
ville låta Pastorerne i Kongelf hädanefter åtniuta omrörde
vederlag, eller tillägga dem något annat, som deremot svara
kan, samt förunna honom någon uprättelse och skadestånd för
den framflutne tiden.
Sedan K. Cammar-Collegium och Stats-Contoiret, hvilkas
utlåtande vidlöftigt uptages, samt Biskoppen Benzelius med
Kongelfs pastorat.
473
flere vederbörande blifvit härutinnan hörde, berättar Deputation
sig hafva detta ärendet til sluteligit afgiörande sig företagit
och i följande slut stadnat; och ehuruväl H. Maj:t den
4 Septembris 1739, i anseende til hvad Secrete Utskottet den
31 Julii 1723 i dylika mål för godt funnit at föranstalta, i nåder
[beslutit] at tillägga thesse 70 tunnor årlig cronotionde-spannemål
gymnasii- och scholse-staten i Götheborg; dock likväl, och emedan
thetta pastorat skal vara nog svagt och ringa, som ock bevist
blifvit, och i anseende hvartil K. Cammar-Collegium varit af
den tankan, at hälften af desse 70 tunnor skulle bibehållas
til understöd för Kyrkoherden därsammastädes; altså kan Deputation
ej annat än tilstyrka, det hälften, nemligen 35 tunnor
af denne cronotionde af Kareby och Romelanda socknar må
anslås Kongelfs pastorat til understöd, samt at Pastores därstädes
tillika varda befriade för ordinarie räntan och smörskatten,
som sig årligen bestiger til 22 dal. 16 öre smt, hälst
och isynnerhet afsikten med denne donation finnes hafva varit,
at Pastor skulle hafva densamma til understöd, til des staden
skulle komma sig något före igen, som dock ej ännu skiedt ej
eller synes någonsin kunna skie, utan den snarare dageligen
mer af- än tiltager. Och på det Tranchelius, som med stor omkostnad
sökt at detta återvinna, måtte komma til någon ersättning,
så för sin giorde kostnad, som mistning under framflutne
tid, då lägenheten varit aldeles utan detta understöd,
och hvarigenom han råkat i et fattigt och ganska beträngt
tilstånd; thy pröfvar Deputation för godt at tilstyrka, det
Kyrkoherden Tranchelius må, så länge han är vid Kongelfs
pastorat, hugnas med åtniutande af hela Kareby och Romelanda
socknars cronotionde samt förskonas för ordinarie räntan
och smörskatten; dock at hvad således här in speciali casu
för godt funnits at föranstaltas, ej må giöra någon ändring
uti hvad Secrete Utskottet år 1723 om personelle Prästerskapet
förundte gratialer föranstaltat, som bör til alla delar förblifva
uti sin fulla vigeur; dock bör tilses, at scholse-staten
antingen af annat ledigt blifvande personelt gratial eller tiondesättning
får fyllnad uti hvad som brister efter 1652 års stat,
hvilken brist således ej blir så stor, hälst andre utvägar torde
finnas til at upfylla then öfverklagade bristen; hvilket alt
Deputation hemställer Riksens Ständers godtfinnande och ompröfvande.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
474 (Aug. 24.) Archenholtz. Mathesius. Post-tidningarna.
I anledning af åtskilliges begiäran uplästes på nytt Bondeståndets
Extractum Protocolli af den 20 sidstledne Julii,
hvilket af Prästeståndet äfven var bifallit, och angick någon
befordran för Archenholtz och Mathesius, samt at den förra
imedlertid må updragas at skrifva Post-tidningarne, med mera,
som förmäles i berörde Extracto Protocolli, hvaraf innehållet
redan är anfördt i detta Protocoll under den 22 sidstledne
Julii.
Derpå uplästes Cancellie-Rådet och Öfver-Post-Directeuren
Hr Leonard Klinckowströms berättelse och underställande vid
den sednare delen af Bondeståndets för Archenholtz giorde intercession,
at intil dess han blifver emploijerad, honom kunde
lemnäs at skrifva Post-tidningarne, på det han under väntan
efter befordran måtte hafva något til uppehälle; anförandes
Hr Cancellie-Rådet, at hvad nu avisornes skrifvande uti sednare
regeringens tid vidkommer, så har framlidne Hr RiksRådet
Gref Bark, då han var Stats-Secreterare, det giordt,
och sedermera med K. Cancellie-Collegii samtycke lemnat avisornes
skrifvande til Stats-Secreterareu och Ofver-Post-Directeuren
Bunge, efter hvilken Cancellie-Rådet och Ofver-PostDirecteuren
von Schantz samma giöromål til sit frånfälle förrättadt,
hvarmed Hr Cancellie-Rådet Klinckowström, sedan
interims förvaltningen af Öfver-Post-Directeurs-embetet blifvit
honom anförtrodt, fortfarit; hafvandes han skiäligen förmodat,
at thetta så mycket snarare til alla delar orubbat honom förunnas
skulle, som aldrig honom påbördas kan, at den aldra
minsta egennyttighet hos honom häfver insteg eller rum. Hr
Cancellie-Rådet berättar derjemte sig hafva anbudit Archenholtz
at emot 300 dal. smts arfvode vara sig til hielp vid Posttidningarnes
skrifvande, men at Archenholtz ansedt detta välmente
anbud för et alt för ringa ämne, och påstådt vilja enskylt
och odelt (vilja) bestyra derom, samt niuta al den förmån,
som dervid kan vara. Och som detta målet nu är brakt til
samtelige Riksens Ständers decision och utslag; så anhåller
Hr Cancellie-Rådet, i anseende til de i Memorialet anförde
vigtige skiäl och omständigheter, at Riksens Ständer täktes
bibehålla honom vid den förmån, som hans företrädare vid
Öfver-Post-Directeurs-embetet orubbat och oafkortadt under
hela denna regeringens tid åtniutit; anförandes dessutan, at Archenholtz
så mycket mindre lärer vara i stånd at utreda hvad
som fordras vid avisornes skrifvande, som Hr Cancellie-Rådet
Archenholtz. Post-tidningarna.
475
för en och annan uti avisorne inflytande omständighet skull
måste esomoftast inhämta särskilte befallningar så af högsta
Rådet som andre vederbörande. Oaktadt alt detta, erbiuder
Hr Cancellie-Rådet sig igenom detta Memorial at, i anseende
til Bondeståndets föreskrift, under sin tid, til dess Archenholtz
blifver befordrad, och så framt han använder något och fast
ringa besvär och arbete vid oftanämde Posttidningar, årligen
bestå 300 dal. smt, eller ock i det ställe, så framt han detta
tilbud icke antager, som aldeles svarar emot den lön han tilförne
åtniutit, årligen lemna samma summa til en fond för
cadets-scholan eller til hvad behof Riksens Ständer sielfva
finna för godt at determinera.
Vidare uplästes Hr Stiernstolpes Memorial härom, hvarutinnan
anföres at anledning dertil, at såväl Präste- som Bondeståndet
inkommit med föreställning angående de svenske avisornes
skrifvande utaf Secreteraren Archenholtz, lärer dem utan
tvifvel hafva gifvits, at man en lång tid häfver uti the svenske
avisorne måst sakna mycket, så väl som ock sielfva skrifarten.
Och som avisorne böra så väl roa som undervisa läsaren,
ja äfven vara så väl författade, at de kunna tiana informatorer
til föreläsningar; följer altså ovedersäijeligen at til deras skrifvande
fordras en förståndig och mogen man och hvilken innehafver
historien, geographien, politicam, notitiam statuum och
jus publicum, samt förutan det han har goda originelle underrättelser
vet at derutaf uttaga det nyttigaste och angelägnaste,
och at så fullfölja sina berättelser, at läsaren får hela sammanhanget
tlieraf; och isynnerhet höfves en man, som skrifver en
god och zirlig svenska, så at läsaren och isynnerhet ungdomen,
utom undervisning i ofvanrörde mål, må också oförmärkt lära
at förmera sig til en god svensk stil.
Uti de orter, hvarest läsarenas myckenhet gior, at mer än
en avis-skrifvare kan thervid hafva sin utkomst, måste the,
som theraf giöra profession, beflita sig om at skrifva dem det
bästa de kunna, så framt de icke eljest vilja falla i misscredit;
men här i Sverige, hvarest en avis-skrifvare gior tilfyllest,
och hvilken altså intet häfver någre medtäflare at qvicka
up hans snille och flit, är nödvändigt, at publicum lägger hand
dervid, at en man, sorn kan giöra skiäl för ofvanrörde egenskaper,
thertil sättes; kunnandes man icke förvänta sig denne
förmån, om avisorne skola blifva et accessorium til någon viss
tienst, hvilkens innehafvare icke behöfver thertil taga någon
476 (Äng. 24.) Archenholtz. Post-tidningarna.
annan, än den han sielf bäst likar och kan få för hästa köpet.
Och kan man ej eller förmoda, at någon duktig man lärer
gifva sig til at, mot en ringa vedergiällning, bli en annans skrifvare.
Som altså något hvar lärer linna skiäl til at avisorne böra
sättias på en annan fot, och Archenholtz, så väl genom bekant
grundelig och mogen lärdom, som utrikes resor och en långlig öfning
vid riksens Cancellie-sysslor, besitter öfverflödig skickelighet til
denne sysslans förrättande, så förmodar Hr Stiernstolpe, at
ingen är, som icke gerna önskar, at han ville för publici tienst,
nöije och prydnad påtaga sig detta arbetet, hvilket alt han
dock underställer R. o. A:ns ompröfvande.
Sidst uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 29 Julii sidstledne, hvarutinnan Borgareståndet, hvad Posttidningarnes
skrifvande angår, finner betänkeligit, at samma
syssla, hvilken alt sedan 1718 varit förknippad med ÖfverPost-Directeurs-embetet,
nu må skiljas therifrån, hälst ÖfverPost-Directeuren,
som är ledamot uti K. Maj:ts och Riksens
Cantzlie-Collegio, äger tilgång til ut- och inrikes-correspondencerne
samt the flere underrättelser, som nödige äro til Posttidningarnes
författande, så vida the skola blifva säkre och til—
förlåtelige.
Frih. Cronhiort och Frih. Coijet tykte det vara bäst
at lemna denne sysslan vid den beställning, som densamma
förr varit förknippad med.
Gref H. Gyllenborg instämde så mycket mera härmed,
som det vore en granlaga sak nog huru avisorne blifva skrifne,
eftersom de kunna giöra mycken influence hos publiquen.
Frih. Fab. Wrede: Gunstige Herrar! Yi böra intet hafva
någon personelle rancune emot någon. Sedan vi nu giordt grace
och relaxerat dem uhr arresten, så är skiäligt, at vi intet betaga
dem medel til dageligit uppehälle, eljest vore bättre drifva
dem uhr landet. R. o. A. kunde fördenskul lemna dem en
underdånig recommendation til H. K. Maj:t, at blifva employerade
til något utom Cantzliet.
Frih. Sten Bielke föreslog, at R. o. A. kunde bifalla
Hr Klinckowströms ansökning, och derjemte lemna H. Maj:t
frihet at vid något annat förefallande tilfälle employera Archenholtz
och Mathesius i andra allmänna sysslor.
Gref Axel Rutger Sparre påminte, at som R. o. A. en
gång faststält, at deras sak skal hvila til nästa Riksdag, så
bör det ock blifva dervid och nu intet mera talas härom.
Archenholtz. Mathesius. Plomgren.
477
Samma förbehåld giorde också Gref H. Gyllenborg.
Frih. Fab. Wrede anförde bär emot, at detta vore en
ny sak, som Bondeståndet uptagit, och at det vore både billigt
och christeligt, at de förhielpas til något, hvarigenom de kunna
få sit lifs uppehälle.
Hr Thure Gust. Rudbeck förestälte likaledes, at denna
saken intet rörde de af Archenholtz och Mathesius andragne
besvär, hvilka R. o. A. faststält ej skola uptagas förr än vid
tilkommande Riksdag, utan vore nu qusestion om R. o. A.
vilja giöra dem någon grace.
Frih. Ulric Scheffer beklagade, at R. o. A. skola förnöta
tiden med denna saken. Det tilhörde ej Riksens Ständer
at melera sig med hvem, som skal skrifva avisorne, icke eller
kunna Riksens Ständer lemna dem någon recommendation,
sedan Riksens Ständer en gång kommit öfverens at aldrig bevilja
någre recommendationer.
Hr Stierneld sade, at om Riksens Ständer nu skulle
recommendera Archenholtz och Mathesius, så öpnades derigenom
dörren för de flere, som sig vid denna Riksdag besvärat, at
äfven söka det samma.
Frih. Coijet med någre flere af R. o. A. protesterade
aldeles deremot, at något steg skulle giöras för Archenholtz
och Mathesius, eftersom R. o. A. genom votering beslutit, at
deras besvär ej få uptagas förr än vid nästa Riksdag, och det
jemväl uti 1727 års reglemente til Riksdagarnes förkortande
är aldeles förbudit at lemna någon recommendation ifrån Ständerne.
R. o. A. biföllo alltså Borgareståndets Extractum Protocolli,
at hvad avisornes skrifvande angår, det hädanefter, som
härtils, förblifver vid Ofver-Post-Directeurs-embetet; och för
öfrigit ville R. o. A. icke samtycka til någon recommendation
för Archenholtz och Mathesius.
Derpå anmältes en Deputation ifrån Borgareståndet, hvilken
på vanligit sätt emottogs och bestod af 12 personer. Rådman
Kierman förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån
Borgareståndet, öfvergaf et Extractum, Protocolli af den 23
hujus, som på begiäran uplästes, hvarutinnan Ståndet förmäler
emot all förmodan måst förnummit, hurusom uti Secrete
Utskottet å uyo blifvit berörde Stånds ledamot, Handelsmannen
Plomgren, förvägrat at, enligt thes til honom lemnade befallning,
therstädes intaga thes säte och stämma, hvilket Hr Baron
478 (Äng. 24.) Plomgren. Borgareståndet vägrar
och Landtmarskalken å Secrete Utskottets vägnar låtit Ståndets
therom utskickade Deputerade förstå vara för den orsaken
skiedt, at Präste- och Bondestånden icke ännu utlåtit sig öfver
Ståndets i detta mål andragne besvär, hvarigenom quaestion
om Plomgrens bibehållande vid det i Secrete Utskottet honom
tilhörige säte och stämma skal blifvit samtelige the öfrige
Stånden understäld, der likväl Ståndet tvert om igenom flere
thes Extracta Protocolli tydeligen skal visat, at thetta mål,
såsom thes egit oeconomicum och Ståndet enskylt tilhörande
rättighet, ej bör eller kan af något annat Stånd uptagas, än
mindre afgiöras, hvilket ock R. o. A. för des del funnit; altså
och emedan Borgareståndet ej annorlunda kan anse detta så i
början som nu sedermera i Secrete Utskottet tagne steg, än
för et inbrott uti then rättighet, som hvart och et Stånd enligit
then faststälte Regeringsformen tilkommer, hälst det i alla
tider varit en ohörd sak, at hvad et Stånd uti dylikt mål beslutit,
kunde antingen af et Secrete Utskott eller Deputation
om intet giöras och uphäfvas, hvilket ej eller pä thenne Riksdag
emot något annat än Borgareståndet blifvit försökt; ty
berättar Borgareståndet sig vid sådane eftertänkelige omständigheter
hafva funnit nödsakadt, at medelst detta Extractum
Protocolli förklara, thet innan the öfrige respective Stånden
behaga taga sådane utvägar, hvarigenom thetta Ståndet obehindrat
må åtniuta then rätt och myndighet, som hvart och
et maktägande Stånd tilkommer, och blifva förvissade therom,
at alla des ledamöter och fullmäktige, så å thet ena som andra
stället, kunna oqvalde och utan intrång få förrätta hvad de å
Ståndets vägnar böra til rikets bästa och fördel i akt taga
och efterkomma, Borgareståndet ej kan tillåta des ledamöter
och fullmäktige hvarken bivista Secrete Utskottet eller Deputationerne;
protesterandes på det kraftigaste emot alt hvad som
imedlertid å förberörde ställen skulle vilja företagas och afgiöras,
såsom stridande emot Riksens fundamentale lag och
Riksdagsordningen; hvarjemte äfven Ståndet förbehåller sig at
vara utan ansvar för alt hvad härigenom til rikets skada eller
des angelägne ärenders eftersättiande skulle kunna hända, viljandes
äfven til behörig underrättelse för des hemmavarande
committenter låta så väl detta, som de förra des i detta mål
til de öfrige Stånden afgifne Extracta Protocollorum och therutinnan
giorde välmente föreställningar genom trycket allmänt
kunnige giöras.
att bevista Sekreta Utskottet. H. K. Höghets armébefäl. 479
Enär detta var upläst, tilläde Hr Rådman K i erm an, at
Borgareståndet gior sig försäkradt, det Högl. R. o. A. lärer
finna huru ömt denna saken rörer Borgareståndet, hvarföre ock
Ståndet på det högsta recommenderar den til et skyndesamt
afgiörande hos Högl. R. o. A., hälst Ståndet, så länge densamma
är oafgiord, ej annars kan än med bekymmersamhet afvänta
hvad resolution härå hos de andre respective Stånden
lärer utfalla.
Vidare öfvergaf Rådman Klerman et annat Borgareståndets
Extractuin Protocolli, angående at H. K. Höghet måtte
updragas at föra öfvercommandot vid arméen.
Hr Landtm., som litet före Deputation var upkommen
uhr Secrete Utskottet, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade med första R. o. A:ns utlåtelse häröfver.
Borgareståndets Deputation afträdde;
Hvarefter Gref H. Gyllenborg utlät sig, det man nu
hade prof i händerne, at ju längre Riksdagen står, ju värre
blir tilståndet och ju svårare omständigheter yppas här dageligen.
Här kommer nu Borgareståndet och säger sig hafva
lidit inbrått uti den rättighet, som hvart och et Stånd efter
vårt faststälte regerings-sätt tilkommer, samt förklarar derjemte,
at des ledamöter ej skola gå i Secrete Utskottet eller
Deputationerne, innan de andre Stånden tagit sådane utvägar,
at Borgareståndet får obehindrat uiuta den rätt och myndighet,
som hvart och et maktägande Stånd tilhörer. Hvad påfölgder
häraf kan blifva och huru eftertänkeligit sådant för oss är uti
det äfventyrliga tilstånd, hvaruti vi oss nu befinna, det lemnade
Gref Gyllenborg til hvars och ens närmare eftersinnande;
och hemstälte derföre, örn intet R. o. A. skulle finna godt at
med en Deputation gå til de andre Stånden och bedia dem i
vänlighet componera denna saken, så at Borgareståndet måtte
niuta sin rättighet til godo, på det alt missförstånd Stånden
emellan måtte förekommas och oenighets-lågan ej brinna öfver
oss och våra efterkommande.
Detta bifölls af större delen af R. o. A., och begiärtes, at
Hr Landtm, deröfver ville giöra proposition.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. behagar, at en
Deputation går til de andre Stånden och gior dem en vänlig
föreställning, at de söka componera denna saken til at förekomma
oenighet Stånden emellan;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
480 (Aug. 24.) H. K. Höghets öfverbefäl vid arméen.
Och utnämdes Gref Gyllenborg at föra ordet; Deputation
skulle blifva 12 personer stark.
Frih. Sten Bielke sade sig ej så noga hafva fattadt
meningen af Borgareståndets Extractum Protocolli och förbehölt
sig alt derföre, at när han detsamma igenoiuläst, få ingifva
sin skriftelige reservation häremot;
Hvilket beviljades.
Efter åtskilliges begiäran uplästes Borgareståndets i dag
ingifne Extractum Protocolli af den 22 hujus, hvaruti förmäles,
at Ståndet finner icke allenast anständigt, utan ock för
rikets inbyggare hugneligit och säkert, at, näst intil H. Maj:t,
H. K. Höghet må hafva commandot öfver arméen til lands
och siös, samt at uti H. Maj:ts frånvaro eller siukdom, H. K.
Höghet tå, så väl som uti alt annat, företräder H. K. Maj:ts
egen höga person och vid sådana tilfällen högsta commando
bör vara och blifva i H. K. Höghets hand, hvilket ofehlbart
lärer lända arméen och alla militair-personer til upmuntran
at fulgiöra des skyldighet samt mycket bidraga til rikets heder
och nytta; kommandes således, i anseende til de härvid förefallande
mångfaldige extra depencer, H. K. Höghet, utom des
ordinarie stat, at tilläggas thet, som efter förra vanligheten
innehafvaren af högsta commandot näst H. K. Maj:t tilförne
åtniutit.
Hr Wulfwenstierna holt betänkeligit, at Riksens Ständer
skulle anmoda H. K. Höghet at antaga sig commandot
öfver arméen, emedan största olyckan i verlden vore för riket,
om något vådeligit skulle hända H. K. Höghet, thet Gud nådeligen
afvände.
Häremot förestälte Gref Axel Rutger Sparre, at som
Riksens Ständer redan tillagt H. K. Höghet myndighet at
mönstra regementerne, så följer också deraf, at han bör hafva
öfver-commandot vid arméen; och borde R. o. A. vara måne
om at i detta mål intet vara de sidsta, som lemna deras högsta
förtroende, näst under H. K. Maj:t, uti H. K. Höghets skiöte
och vård.
Hr Lewin Blixen förmente det vara otvifvelaktigt, at
H. K. Höghet, då han är vid arméen, äger högsta commandot,
utan at derom något behöfver fastställas, hälst ingen undersåtare
kan commendera honom. Men om Riksens Ständer nu
skulle utlåta sig häröfver och, på sätt som Borgareståndet
redan giordt, låta förmärka deras underdånige åstundan, så
H. K. Höghets öfverbefäl vid arméen. Plomgren. 481
kunde H. K. Höghet ej undgå at vid des ankomst uti riket
följa med arméen i fält, hvilket vore högst eftertänkeligit, dels
för de dryga utgifter, som dertil skulle fordras vid vårt nu
varande beträngda tilstånd, men aldra mäst i anseende til den
fara och det äfventyr, hvartil H. K. Höghets egen höga person
kunde blifva exponerad.
Hr Adlerbeth: Gunstige Herrar! Detta mål är af mycken
angelägenhet och fordrar en noga deliberation; hvarföre jag
hemställer Högh R. o. A., om intet de skulle vilja låta detsamma
utarbetas af den Deputation, som är förordnad til
statens reglerande för H. K. Höghet, hälst ändå nödige medel
måtte utses, på händelse at R. o. A. härtil samtycka.
Men häremot ropades Nej och begiärtes, at Hr Landtm,
ville giöra proposition.
Hr Wulfwenstierna förklarade, at des mening aldrig
varit at bestrida H. K. Höghet den rättighet at hafva öfvercommandot,
utan han önskade tvert om, at svenska arméen
vore så lyckelig och linge sit hufvud för sig, då han hade
säkert hopp, at den med vår Herres tilhielp ännu en gång
skulle kunna uträtta stora ting, som i forna tider, då våra
gamla svenska Konungar voro främst i spetsen och med mandom
och försiktighet anförde sit egit folk. Men vid närvarande
omständigheter, då så mycken skiljaktighet och oenighet
finnes i landet, vore det alt för eftertänkeligit, örn vi skulle
mista den enda gnistan vi nu hafva, uppå hvilken alt vårt
hopp, vår välfärd och vår lycksalighet beror. Hr Wulfwenstierna
anförde vidare det exempel om Helmfelt, som mit
emellan arméen blef skuten.
Som åtskillige af R. o. A. yrkade på proposition;
Så frågade Hr Landtm., om R. o. A. bifaller Borgareståndets
Extractum Protocolli, at, näst under H. K. Majit,
H. K. Höghet kommer at föra commandot vid arméen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Derpå upropades Deputation, som skulle gå til de andre
Stånden, men innan densamma afgick begiärte
Gref H. Gyllenborg, som skulle föra ordet, at blifva
underrättad, om icke Deputation blir updragit at hos Prästeoch
Bondestånden giöra en tienlig föreställning, at de i vänlighet
söka bilägga denna saken, så at Borgareståndet må blifva
stäldt tilfreds och Plomgren komma in i Secrete Utskottet,
på det al vidlöftighet och den härigenom til befarande oenig
Adelns
Protokoll (.XIV) 1742—1743. II. 31
482 (Aug. 24.) Helsingfors stads kyrka.
heten Stånden emellan må förekommas. Til Borgareståndet
åter giöres den föreställning, at de härutinnan matte visa sig
fogelige.
R. o. A. förklarade detta vara deras rätta mening och
gaf Deputation derjemte in commissis at berätta hos de andre
Stånden, det R. o. A. bifallit Borgareståndets Extractum Protocolli
angående H. K. Höghets commando öfver arméen;
Hvarmed Deputation afgick.
Uplästes Betänkande ifrån Deputation, som blifvit förordnad
at reglera de ährender, som höra til Finland, angående
en allmän bevillning til Helsingforss stads kyrkas iståndsättiande,
hvartil Borgmästaren därstädes Forsten anhåller å
stadsens vägnar, antingen om en allmän bevillning å et öre
smt, eller ock tilstånd at genom allmän collect och stambok
få samla och upbära något sammanskott til nödig hielp och
understöd; giörandes bemälte Borgmästare utförlig berättelse
om denna kyrkas svaga och bofälliga tilstånd utvärtes, samt
at det mästa innanrede ännu fela skal; hvilket alt Deputation
i des Betänkande uptager, med förmälan derhos, at Deputation,
på det berörde stads kyrka icke må i brist af medel och nödigt
understöd aldeles förfalla, utan blifva i stånd satt, häller för
des del skiäligt, det kunde nu i förstone thenna kyrka beviljas
et öre smt af hvart matlag i hela riket; hvilket til Riksens
Ständers bifall underställes.
R. o. A. biföllo Betänkandet, dock at thenne afgift af
et öre smt af hvart matlag ej upbäres förr än år 1745, eftersom
invånarne i landet dessutan nog äro graverade af andra
extraordinarie utskylder och bevillningar;
Hvilken Resolution skrefs på Betänkandet.
Uppå Hr Landtm:ns föreställning och efter R. o. A:ns
godtfinnande,
upbröts åtski llige andra Betänkande, som blefvo liggande
på bordet til genomläsande.
Uplästes Hr Otto Hind. von Hempels Memorial, hvaruti
han besvärar sig deröfver at, fastän Riksens Ständer faststält,
at the ifrån Finland härvarande civil- och militair-betiente
borde och skulle employeras efter deras tour, ancienneté och
skickelighet, så lärer dock hvarken någon expedition therom
ännu vara afgången, eller densamma til des minsta efterlefvad,
emedan ingen finsk officerare ännu blifvit vid något regemente
efter förberörde beslut til tienstgiörande befordrad och til in
-
Finske officerare. Plomgren. Frihets-år i Finland. 483
delning förhulpne; anhållandes fördenskul, at Riksens Ständer
ville än ytterligare recommendera samma utom tienst nu för
tiden varande finske officerare hos H. Majit, på det de genast
måge blifva vid andra regementer placerade, och Öfverstarne
vid regementerne antydde at uti tienstgörande låta them med
de öfrige Herrar officerare efter innehafvande caracterer och
fullmakt alternera, samt vid förefallande öpningar dem på förslagen
vederbörligen upföra. Och som vid Finlands olyckeliga
öfvergång en del af de vid arméen därstädes varande officerare
qvarstadnade under ryssens välde, samt somlige af them togo
här tienst, och andra åter blefvo på boställen qvarliggande,
och således soubmitterade sig under Ryska väldet; så hemställer
Hr von Hempel, om icke någon skilnad med skiäl vid
regementernes uprättande i Finland och tiensternes förgifvande
därstädes bör giöras, emellan förberörde och dem, som med förlust
af al sin egendom af nit för sin Konung och fädernesland
förledit år kommit hit öfver til Sverige.
Sorn det också begiärtes, at detta Memorial måtte blifva
liggande på bordet, så utlåto sig ej R. o. A. nu här öfver.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, återkom, och
berättade
Gref H. Gyllenborg, som fördt ordet, at han til följe
af R. o. Ains befallning med de aldra bevekeligaste ordasätt
förestält de andre trenne respective Stånden angelägenheten
at bibehålla sämja och enighet Stånden emellan, och at de
fördenskull måtte hvar å sin sida foga sig och i vänlighet bilägga
Plomgrens sak. Präste- och Borgarestånden hade lofvat
at ofördröjeligen företaga och afgiöra saken, men Bondeståndet
hade svarat, at de gierna först ville afvachta Secrete Utskottets
förklaring.
Derpå företogs åter den öfver Finska ärendernes reglerande
förordnade Deputations Betänkande, angående visse frihets-år
til landets uphielpande och hushåldningens i stånd
sättiande, med mera, hvaraf innehållet redan är uptagit i detta
Protocoll under den 19 hujus.
Continuerades med det, som återstod:
2 § som innehåller, at vederbörande officerare, hvilka under
de beviljade frihets-åren icke fa niuta sine indelte löningsräntor,
böra undfå deras löner på värfvad stat;
Bifölls och remitterades til H. K. Majits nådige afgiörande
med Råds råde.
484 (Au?. 24.) Plomgren. Om riksdagens slut.
På samma sätt resolverades öfver 3:die §, angående civilstatens
aflöning.
4:de §, angående justitiae-statens aflöning, bifölls.
Likaledes biföls uti 5:te §, at de rusthållen, som tilförne
icke äro skatte, måtte benådas med skattebref då de sig derom
anmäla. Det öfriga i denne § liemskiutes til H. K. Majit, som
häröfver i nåder lärer täckas resolvera efter omständigheterne,
rikets tilstånd och all billighet.
Hr Landtm, blef utkallad, men kom derpå straxt tilbaka,
då Hr Landtm, anmälte, at här vore tvänne Deputerade
ifrån Prästeståndet med berättelse, at Prästeståndet, i anseende
til R. o. Arns bemedling och för rikets tilstånd skull, vil samtycka
dertil, at Plomgren får åter inträda i Secrete Utskottet ;
Hvaröfver R. o. A. betygade sit nöije.
Hr Landtm, fullfölgde vidare, at Prästeståndet begiärt
plenum i morgon, hvarom Hr Landtm, lofvat öfverlägga med
de andre Talemännen.
Gref H. Gyllenborg tykte, at fast Secrete Utskottet
hålles, kunde plena ändå samma dag komma tilhopa; och önskade
Gref Gyllenborg för öfrigt, det Hr Landtmarskalken
ville så laga, at bevillningsvärket til fredagen måtte blifva
färdigt och de andre angelägnaste och riksvårdande ärender
snart afgiorde, så at Riksens Ständer sedan kunna få skiljas
åt, eljest torde den ena villervallan blifva större än den andra.
Hr Landtm, sade det ingen kunde högre önska Riksdagens
slut än han, men beklagade at tiden mycket blifvit utdragen
genom det man velat afbryta Riksdagen. Hvad bevillnings-värket
angår, så vore omöijeligit at så snart få det
färdigt; och värsta vore det, at alt hvad vi bevilja ändå intet
på långt när förslår til de aldra angelägnaste riksens tarfvor
och statens underhållande, mycket mindre til det som erfordras,
om riket med något fiendteligit blefve angripit; hvarföre Riksens
Ständer inte kunna skiljas åt, innan de fådt någon utväg
at anskaffa hvad som behöfves, så framt riket ej skal lemnäs
i äfventyr och aldeles störtas i olycka.
Gref H. Gyllenborg svarade, at han väl kunde tro, at
mycket vore som behöfves, men om vi skola vänta på alt detta,
så går det för långt ut på tiden. Bäst är at afgiöra det aldra
angelägnaste, och sedan lemna H. K. Majit at med Råds råde
bestyra om det öfriga.
R. o. A. skildes åt efter kl. var in emot tu.
Lagman s-sy lierätter. Brandstod smål.
485
Den 25 Augusti 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Som Hr Landtm, var nedre i Secrete Utskottet, så förde
uti hans frånvaro Gref Henning Gyllenborg klubban.
Sedan Gref Gyllenborg äskat liud och hedt R. o. A.
intaga sina ställen;
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande, hvaruti berättas
hurusom H. Majit med Riksens Ständer communicerat
en projecterad Förordning angående besvär öfver Lagmanssyne-rätters
utslag i the mål, som röra allenast rättegången,
samt vittnesmåls tvister med mera; förmälandes Deputation sig
hafva tagit detta mål i behörigt öfvervägande, samt för sin del
icke funnit något vid denna projecterade Förordningen at påminna,
utan hemställer om icke hos H. K. Majit i underdånighet
kunde anhållas, at thensamma til allmän efterrättelse
låta utfärda.
Vidare uplästes den projecterade Förordningen.
R. o. A. biföllo Betänkandet tillika med sielfva Förordningen.
Uplästes et annat Justitice-Deputations Betänkande, angående
hvarest besvär öfver Härads-rättens utslag i brandstodsmål
måge uptagas och lagligen afgiöras, med mera, öfver
hvilket ärende H. Majit låtit projectera en Förordning, som
Riksens Ständer blifvit communicerad och therifrån til Deputation
remitterad, berättandes Deputation, i anseende til de i
Betänkandet anförde skiäl och orsaker, sig hålla före, at när
besvär innom den i berörde project utsatte tiden inkommer,
eller Landshöfdingen sielf finner nödigt at giöra någre påminnelser
och sådant til behörig rättelse hos Hofrätten anmäla,
kunde then, som brandstod sökt, äntå straxt få upbära hälften
af det, som Härads-rätten honom beviljat, dock at han therföre
borgen ställer, härads-boerne til säkerhet, i fall Hofrätten
pröfva skulle, antingen at brandstod i thet målet ej äger rum,
eller at den beviljade summan til mer än hälften anslås; och
hemställer Deputation Riksens Ständers godtfinnande om icke
ofvannämde Förordning således kunde utfärdas, och theruti
allenast then meningen tilsättias, at ehuruväl besvär anföres
öfver Härads-rättens utslag, må then, som eldskada lidit, ej thes
486 (Aug. 25.) Depositions-mål. Garpenbergs bruk.
mindre få upbära hälften af thet, som genom samma utslag
honom tillagt blifvit, ther han hos Konungens befallningshafvande
borgen derföre ställer.
Derpå uplästes den projecterade Förordningen;
Och bifölls Betänkandet af R. o. A.
Uplästes ännu et annat Justitice-Deputations Betänkande,
hvaruti berättas hurusom H. Maj:t genom Extractum Protocolli,
sorn til Deputation blifvit remitterat, gifvit Riksens Ständer
tilkiänna, thet H. Maj:t för godt funnit, at en allmän Förordning
skulle utfärdas huru och på hvad sätt den, som ej
nöijes med Hofrättens utslag i depositions-mål, kan medelst
besvär thetsamma hos K. Maj:t fullfölja, samt til den ändan
Riksens Ständer communicerat et project dertil; hemställandes
Deputation om icke samma Förordning genom trycket må utfärdas.
I anledning af åtskilliges begiäran, at detta Betänkandet
måtte blifva liggande på bordet, upskiöts härmed til en annan
gång
Uplästes
Bergs-Deputations Betänkande öfver Garpenbergs
kopparvärks interessenters ansökning om lindring uti
tijonde-afgiften til K. Maj:t och cronan af värket, samt fri
utmvntning på den därstädes tilvärkade kopparen; uprepandes
derutinnan Deputation hvad Directeuren Baron Gusta f Funck k
interessenternes vägnar anfört, samt at then begiärte undersökningen
om värkets tilstånd blifvit värkstäld, som ock hvad K.
Carnmar- och Bergs-Collegierne, hvilka hörde blifvit, härvid
anfördt; hvilket alt Deputation förmäler sig med sorgfällighet
hafva med the thervid varande omständigheter tagit uti öfvervägande,
och tycker Deputation för des del, at värket, i anseende
dertil, at det alt ifrån 1731 års början til nästlidet års
slut drifvits med värkelig förlust, som undersökningen vid handen
gifver, icke ännu och så länge det drifves med förlust
borde betungas med någon afgift til K. Maj:t och cronan; men
emedan rikets närvarande medellösa tilstånd sådant ej aldeles
lärer tåla, så anser Deputation nödigt, at interessenterne måge
til försök på 6 å 8 år erlägga halfva tionden; dock som hela
tionden för åren 1741 och 1742 uti staten blifvit upförd, så
håller Deputation betänkeligit at styrka til någon ändring therutinnan,
hälst som uppå medel anordningar redan torde vara
giorde, utan finner Deputation i det stället billigt, at värket
på 9 års tid, tilräknandes ifrån detta års början, ej må be
-
öfverjägm. Boyes porslins-verk. 487
lastas med högre afgift än halfva tionden eller hvart 20:de
skieppund af tilvärkningen. Och hvad den sökte fria utmyntningen
af koppar-tilvärkningen angår, så berättar Deputation
sig vara af lika tankar med ofvanvälbemälte K. Collegier, at
interessenterne, enligt K. Maj:ts bref til merbemälte K. Collegier
af den 21 Januarii 1738, äro thertil berättigade, och at the
således i följe deraf måge få fri utmyntning så för nästförflutne
trenne år, som hädanefter för de nije åren. Hvad angår
den af Directeuren Baron Funck giorde hemställan om icke
någon särskilt betiäning af Grafve- eller Bergs-fogde på cronans
stat kunde förordnas; så berättar Deputation sig ej kunna
styrka til någon sådan ny betiäning, hälst som det skulle
gravera staten, och man så hädanefter som här tils kan hafva
tilfälle at underrätta sig om koppartilvärkningen, så väl igenom
Bergmästaren i orten, som crono-betienterne i Afvesta.
Förenämde Betänkande blef bifallit af E. o. A.
Uplästes Secrete Handels- och Manufactur-Deputations
Extractum Protocolli af den 9 hujas, hvaruti förmäles, at Hr
Öfver-Jägmästaren Eric Gust. Boije giordt ansökning, thet så
besörjas måtte at honom icke må, i anseende til Rörstrands
porcellains-bruk, giöras svårighet eller hinder uti tilvärkningen
af blå och hvita eller så kallade Delftske gods eller oäkta
porcellaine, hvartil han på sit säteri-rusthåld Degerhof och
Eknöen i Östergötland, Hammarkinds härad och Skiällviks
sockn, upfunnit tiänlig lera, förpliktandes sig at thervid icke
giöra någon försälgning til Stockholm, utan endast söka sin
debit nedre i landsorterne, med mera dervid blifvit anfördt.
Öfver hvilken ansökning Deputation berättar sig hafva inhämtat
K. Commercie-Collegii yttrande, som, i anseende til anförde
skiäl å Rörstrands värks sida, ej kunnat styrka dertil,
at Hr Öfver-Jägmästaren i denne des ansökning må vilfaras;
hvilket alt Deputation tagit uti behörigt och noga öfvervägande,
och i anseende til de å andra sidan befundne vigtige skiäl och
omständigheter, samt then nytta thet allmänna härutinnan tilflyter,
med mera, funnit sig föranlåten at Riksens Ständers
bepröfvande hemställa, om icke Hr Öfver-Jägmästaren Boije
må få fulfölja des på säteriet Degerhof och Eknöen med behörigt
tilstånd påbegynte såckerforms inrättning, i så måtto,
at honom icke eller hindras tilvärka allehanda fina stenkiäril
eller oäkta porcellaine bäst han kan och gitter, och det i stöd
af Adelige Privilegiernes 19 och 25 §§; dock, på det så mycket
488 (Äng. 25.) Plomgren. Angelägna ärenden.
mindre må kunna säijas, at Rörstrands-värket deraf skulle
lida förfång, kunde han förbindas at til des samma värks
Privilegium löper til ända, icke försända något af des tilvärkniugar
til Stockholm, icke eller emot Manufactur-Privilegierne
eller Hall-ordningen til sig draga någre af bemälte värks
arbetare.
Detta bifölls af R. o. A.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Otto Olofsson ifrån
Wärmeland förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at
Bondeståndet i anledning af R. o. A:ns til dem giorde vänliga
föreställning, och til at förekomma vidare misshällighet Stånden
emellan, samtykt, at Handelsmannen och Riksdags-Fullmäktigen
Thomas Plomgren åter må inträda i Secrete Utskottet;
men hvad hans sak med des committenter angår, så vil
Bondeståndet sig derom vidare utlåta; aktandes Bondeståndet
derjemte nödigt, at Secrete Utskottet ofördröijeligen må inkomma
med en utförlig berättelse om alt hvad som passerat i
denna saken.
Vidare recommenderade han å Bondeståndets vägnar til
et skyndesamt afgiörande hos R. o. A. följande mål:
Det som ännu återstår af Bondeståndets Allmänna besvär;
Cammar-Oeconomie-Deputations
Betänkande, angående
ränte-persedlarnes sammanslående;
Samma Deputations Betänkande angående skattläggningsmethoden
i Österbottn;
Om hemmanens förmedlingar;
Om boskaps-störtningen i Österbottn;
Om skatterättigheter för dem af Allmogen, som bivistat
Storkyro slag;
Bondeståndets Extractum Protocolli om någon större heders
förmän och rang för Häradshöfdingarne;
Dito at Häradsfogdarne mätte begripas under Duellsplacatet.
För öfrigt berättade Otto Olofsson, at Bondeståndet
giordt et med Högh R. o. A. angående H. K. Höghets commando
öfver arméen.
Gref Gyllenborg bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning,
och tackade för det at Bondeståndet låtit R. o. A:ns
hos dem giorde föreställning vinna rum, lofvade derjemte at
Om Sekr. Utsk:s berättelse ang. orsakerna till kriget. 489
de målen, hvarom Bondeståndet nu påmint, med aldra första
skola blifva afgiorde hos Högh R. o. A.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Sedan anmälte Gref Gyllenborg til justering den resolution,
som kommer at skrifvas på Secrete Utskottets Extractum
Protocolli med berättelsen om orsakerne til kriget.
I anledning häraf utlät sig Frih. H. Wrede, at här vore
mycket, som han saknadt i denne relationen, eftersom de validablaste
skiälen för tystheten skull blifvit utelemnade; men
som R. o. A. intet velat taga up alt sammans, så vore också
bäst, at expedition härom giöres helt kort.
Frih. Sten Bielke utbad sig at vid detta tilfälle få giöra
sin declaration härom, eftersom han också varit ibland dem,
som vid början af Riksdagen genom inlagt Memorial gifvit
anledning til den af Secrete Utskottet infordrade berättelsen.
Dess mening hade intet varit, at Ständer skola ställas til ansvar
för Ständer; men at enskylte ledamöter af Ständer väl
kunna fordras til redogiörande och ställas under ansvar, om
vid deras giöromål de ej observerat hvad instruction och eden
dem tilbinder. Och på samma sätt reserverade han sig jemväl,
at nu varande Secrete Utskotts ledamöter måtte vid nästa
Riksdag vara ansvarige för deras giöromål.
Frih. H. Wrede: Man måste urskilja målen, ty de mål,
som äro under tysthet, kunna intet dragas til plena; men skulle
det finnas, at Secrete Utskottet eljest gådt emot instruction,
så äga de, som instruerat dem, rättighet at annihillera deras
giöromål.
Frih. Coijet tilläde, at det vore aldeles olagligit, om detta
Secrete Utskottet skulle vilja anställa process emot förra Secrete
Utskottet.
Hr C. 0. Lagercrantz: Gunstige Herrar! Jag har suttit
flere gånger i Secrete Utskottet, så at jag är au fait af saken.
Kriget är beslutit på goda skiäl och raisoner, den annat säijer
och tror gior förra Secrete Utskottet orätt; men den, som derom
rätteligen skal kunna döma, måtte veta sakernes förlop
sedan år 1727 och gå tilbaka til den tiden; då får man se
soursen deraf, då får man se huru vår Ministere alt sedan
fölgt sådane planer och giordt sådane steg, som varit tvert emot
rikets sanskyldiga interesse. Anecdoterne vet jag, men bäst
at intet röra här vid, ty om alt kommo fram, skulle man få
se saker, at håren skulle resa sig dervid.
490 (Aug. 25.) Sekr. Utsk:s berättelse äng. kriget.
Hr Thure Gust. Rudbeck sade, at han väl intet häfver
någon kundskap om de förra planer; men om de äro så anlagde,
at riket haft deraf någon olycka, så äro de fördömde,
och önskade Hr Rudbeck derföre, at de måtte uptäckas.
Atskillige af R. o. A. styrkte dertil, at man ej måtte gå
vidare in i saken, eller nu tala mera härom.
Gref H. Gyllenborg frågade altså om icke resolution,
som kommer at skrifvas på Secrete Utskottets Extractum Protocolli
med berättelse om orsakerne til kriget, nu får justeras;
och hemstälte derjemte, om icke R. o. A. skulle finna nödigt
at införa något i Riksdagsbeslutet derom, at vid öfverläggningen
om kriget ej finnes vara handlat af någon emot bättre
vett och samvete eller rikets sanskyldiga nytta; hvarigenom
de många i landsorterne utspridde falska rykten mycket skulle
kunna betagas.
R. o. A. biföllo detta.
Och rättades resolution derefter, hvilken, sedan den för
R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på det här förut omnämde
Secrete Utskottets Extractum Protocolli så lydande:
Resol.: Sedan detta Extractum Protocolli blifvit upläst,
låto R. o. A. sig föredraga den under försegling bifogade berättelsen
om orsakerne til kriget, med hvilken R. o. A. för
klarade
sig nögde och biföllo Secrete Utskottets giorde hemställande
angående samma berättelses förvarande under behörig
tysthet. Och som af relation icke finnes, at vid de förehafde
öfverläggningar om kriget, thet något af någon blifvit handlat
emot bättre vett och samvete eller rikets sanskyldiga nytta
och välfärd; så hålla R. o. A. nödigt, at therom en § i Riksdagsbeslutet
må inflyta, til betagande af de härtils i landsorterne
utspridde falska rykten.
Uplästes fröken C. M. Gyllenstiernas til Riksens Ständer
insinuerade Memorial, derutinnan hon förmäler, at ehuru hon
ej utan innersta hiertans grämelse kan föra sig til sinnes den
alt för stora och af henne aldrig nog beklageliga förnedring,
som hennes broder vid sednaste Riksdag öfvergått, tvingar dock
thet i sielfva naturen emellan syskon rotade vänskaps-bandet
henne så vida, at hon hans stora nöd och åliggande icke annat
kan än Riksens Ständer föredraga, med anhållan at Riksens
Ständer, i gunstbenägit och ömsint behiertande af den outsäijeliga
sorg och bedröfvelse, hvaruti hennes broder efter des
här utståndne myckna jämmer och smälek har måst uti det
Johan Axelsson (Gyllenstierna).
491
ymkansvärda tilståndet och hårda fängelset nu snart i tu års
tid tilbringa sit ussla lif, taktes förunna honom, såsom en besynnerlig
mildhet och gunst, at blifva från fängelset befriad
samt tillåtas at begifva sig til någon utrikes ort, hvarest han
okänd både til namn och person måtte få tilbringa sina öfrige
lefnads dagar.
Hr Stierneld recommenderade detta til et gunstigt bifall
hos Högh R. o. A., hälst Johan Axelson nu vore i det tilstånd,
at han intet mera kunde på något sätt skada riket.
Hr Lagercrantz: Jag har någon del i hans olycka, och
skulle vara alt för hård til sinnes om jag intet intercederade,
at R. o. A. måtte visa generositet emot honom sedan conjuncturen
sig nu förändrat och han intet mera är i stånd at til—
foga riket någon skada.
Atskillige af R. o. A. höllö betänkeligit at ändra hvad
som i detta målet af Riksens Ständer vid sidsta Riksdag bléf
giordt, i synnerhet som de andre Stånden kunde tro en sådan
R. o. A:ns benägenhet hafva härrördt deraf, at han varit af
deras Stånd.
Hr Stierneld uprepade hvad försäkran Jan Axelson fädt
om någon förskoning, men at han likväl sedermera på det
hårdaste blifvit afstraffad.
Frih. Sten Bielke tykte, at Jan Axelson kunde lösgifvas
med förbehåld, at han aldrig får begripas under något pardonsplacat,
och åter komma in i riket igen.
Gref Axel Rutger Sparre: När vid slutet af sidsta
Riksdag Jolian Axelsons domb var före här på Riddarhuset,
undanbad jag mig alt yttrande i saken, eftersom jag hvarken
ville fria eller fälla honom. Som jag således ej var tilstädes
när han blef dömd, kan jag nu ej eller utlåta mig om hans
lösgifvande, utan tager fördenskul mit afträde. Det vil jag
likväl förut påminna, at den förskoning, som honom blef lofvad
under ransakningen, om han upriktigt skulle bekiänna, kan
intet sträcka sig längre, än at han då fick behålla lifvet. Och
ehuruväl jag hördt, at han under sin fängelsetid mycket förändrat
sit lefverne och kommit til erkänslan af sine förr begångne
fehlachtigheter, jag ock tror, at han numera intet kan
skada riket, så fruktar jag dock den påfölgden, om han nu
lösgifves, at hvar och en kan giöra sig hopp at blifva fri vid
näst påföljande Riksdag, fast han skulle begå de aldra grofvaste
missgierningar eller förråda land och riket.
492 (Aug’. 25.) Jurisdiktionens fördelning
I anseende til detta, med det mera, som anfördes, funno
R. o. A. betänkeligit at nu straxt samtycka härtil, utan resolverades
at härmed skulle anstå til dess de andre Stånden utlåtit
sig härom.
TJplästes Jr i sti t ice -1) ep u tation en s Betänkande, hvaruti anföres
hurusom hos H. K. Maj:t, igenom underdånig skrifvelse,
K. Götha Hofrätt andragit, at then nu efter K. RevisionsSecreteraren
Carl Gustaf Löivenhielm ledig varande jurisdiction
i Wermeland, Wäster Sysslet kallad, omöijeligen af en Häradshöfdinge,
til K. Maj:ts tienst och menige mans bästa, för des
vidlöftighet skull med flere varande svårigheter, kan tilbörligen
bestridas, gifvande K. Hofrätten, til befordran af sysslornes
skyndesammare afgiörande och förekommande af the hinder,
hvarigenom the kommit at dragas långt ut på tiden, thet förslag,
at berörde jurisdiction må kunna klyfvas och fördelas
uti tvenne, med mera, som ganska vidlöftigt i Betänkandet
upges. Här öfver har H. Maj:t låtit infordra Hr Landshöfdingen
Reuterholms utlåtande, hvilken sig med K. Hofrätten
aldeles conformerat, hvarefter uppå nådig befallning så väl
Hofrätten som Hr Landshöfdingen inkommit med utlåtande, på
hvad sätt förbemälte jurisdictions delning bäst och lämpeligast
kan låta sig giöra; hvilket alt Deputation i behörigt öfvervägande
tagit och thervid funnit nödigt, at then nu ledige
varande Wästra Sysslets jurisdiction i Wermeland må til tvenne
Häradshöfdinge-dömen tils vidare fördelas, på sätt som K.
Götha Hofrätt och Landshöfdingen Reuterholm föreslagit, och
at the tvenne små jurisdictioner i Östergötland vid entlieras
ledighet til et sammanslås. Och emedan Hr Landshöfdingen
Reuterholm uti des til K. Maj:t insände underdånige utlåtande
angående fördelningen sig yttrat, thet nödigt vore, at hela
Wermeland vid nästa ledighet i Östra domsagan blefve på et
annat sätt fördelt emellan trenne Häradshöfdingar, så at hvardera
finge 5 närmast til hvarandra liggande härader; och Deputation
förnummit huruledes vid detta landskaps indelning i
tvenne jurisdictioner, Östra och Wästra Sysslet kallade, icke
är behörigen i akt tagit, at de härader, som i anseende til
belägenheten bäst passat sig ihop, blifvit til en domsaga sammanlagde,
ittan är delningen af häraderne nu sådan, at hvardera
domaren mäste resa igenom den andras jurisdiction, när
han skal fara til sina längst bort belägna tingställen, hvarigenom
domhafvanden stor olägenhet förorsakas, hvilken olägen
-
i Vermland. Inhemska manufaktorierna.
493
het nu igenom Wästra Sysslets klyfning icke tilfyllest förekommas
kan; ty håller Deputation jemväl före, at när Östra
Sysslets jurisdiction blifver ledig, böra då i Wermeland varande
15 härader delas emellan de 3 Häradshöfdingarne, så at
hvardera får 5 härader, som i Betänkandet uprepas och departeras
med mera. Och som denna fördelning icke på något
sätt graverar staten, hvarken hvad lötierne eller boställen angår,
så vida de tvenne små jurisdictioner i Östergötland komma
til en at sammanslås vid enderas ledighet, och et boställe deraf
til cronan indragas, hvaremot et annat i Wermeland kommer
at utses; så i fall när Östra Sysslet blifver ledigt och alla 15
häraderne tå kommer at delas lika i try Häradshöfdinge-dömen
icke skulle i det medlersta finnas något cronan immediate behållit
lägligit hemman, som kunde til boställe anslås, så kunde
Häradshöfdingen i det stället niuta så stor ränta, som emot
bostället svarar, på samma sätt som Häradshöfdingen i Östra
Sysslets jurisdiction nu mera innehafver ränta i stället för boställe;
hvilket alt Deputation Riksens Ständers ompröfvande
hemställer.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Secreta Handels- och Manufactur-Deputatiom
Betänkande, angående Manufactur-fonden af de ifrån utrikes
orter inkommande rudematerier til de inhemske manufacturiers
behof, hvaruti Deputation anförer, huru som trenne Stånd vid
sidstledne Riksdag bifallit den då förordnade Manufactur- och
Handels-Deputations Betänkande, at denne afgift på rudematerier
skulle til den näst derpå följande Riksdag erläggas, hvarmed
manufäcturisterne sielfve då skola förklarat sig nögde, men
at en stor del af de förnämste manufacturister, som med egna
medel drifva sina värk, och ingen landhielp eller någre manufactur-medel
tagit, häremot vid denne Riksdag med besvär
inkommit, åberopandes sig sine Privilegier, med flere andragande
skiäl, som uti Betänkandet omständeligen uptagas, och
hvilket alt gifvit Deputation anledning at giöra sig underrättad
om sanskyldiga beskaffenheten häraf, til hvilken ända Deputation
så väl hördt K. Commercie-Collegium och ManufacturContoiret,
som ock uti de i Deputation varande handlingar
undersökt, huruvida det kunde hafva någon grund, at de sökande
förmäla sig icke blifvit hörde vid beviljandet af berörde
afgift, om hvilket alt en utförlig berättelse i Memorialet giöres.
I anledning hvaraf, och som manufacturisterne sig nu förklarat,
494 (Aug. 25.) Inhemska manufaktorierna.
at de icke längre kunna eller vilja betala manufactur-fonden
för deras rudematerier, och välfångne Privilegier böra hållas
obrotslige, til bibehållande af den allmänna crediten i riket,
hvarom Riksens Ständer genom theras beslut dem försäkrade
giordt, med mera; fördenskul och emedan Riksens Ständer vid
sidsta Riksdag sig expresse utlåtit, det deras afsikt icke varit,
at berörde afgift skulle längre räcka än til then therpå följande
Riksdagen; ty finner ock Deputation för des del, at
denna manufacturfonds-afgift för alla til manufacturernes och
hvarjehanda tilvärkningars förnödenheter hörande råmaterier och
ämnen, hvarigenom utrikes ifrån inkommande så väl som inhemske
vahror förädlas, af hvad namn the vara måge, nu bör
aldeles uphöra, enligit 12 § i Mauufactur-Privilegierne.
Dessutan berättar Deputation, at så angelägit det å andra
sidan är, at manufacturisternes rudematerier ej belastas med
denne afgift, så vil ock å andra sidan vara, at then afgång,
som härigenom förorsakas, blifver åter ersatt genom afgift,
antingen uppå mindre nödige eller öfverflödighets-vahror; hälst
fabriquerne ännu någon tid behöfva hielp och understöd, och
fördenskul varit betänkt på medel, hvarigenom fyllnaden kunde
erhållas, och finner, i anledning af K. Commercie-Collegi yttrande,
at Ost-Indiskt tée, caffe, porcellainer och arach, som
stadnar här i riket, värkeligen tåla en afgift af 12 procent til
nästa Riksdag; hvilken afgift intet länder coinpagniet utan
köparen til last; varandes Deputation så mycket mera öfvertygad,
at berörde mindre nödige varor kunna draga thenna
afgift, som de icke allenast säljas för godt köp, utan ock at
slike ifrån andre orter inkommande varor äro så drygt belastade,
at de altid kunna behålla öfvervigten uti afsättningen;
hvartil kommer, at de handlande härigenom icke graveras,
utan invånarne, som vilja nyttia slike mindre nödige varor;
hvaremot de nödige Ost-Indiske sidentyger, som öfveralt måste
brukas, kunde slippa med 8 procent afgift, på det at allmänna
behofvet må således blifva mindre belastat, än det som
mera kan umbäras; igenom hvilka utvägar Deputation finner,
både at manufacturerne blifva underhållne och det allmänna
uti detta mål i jämnvigt; hvilket alt, det ena med det
andra, Deputation Riksens Ständers vidare ompröfvande underställer.
Sedan Betänkandet var upläst til slut, discourerades häröfver,
och anfördes å ena sidan, at det vore aldeles stridande
Manufaktur-fonden. Tobak.
495
emot 12 § i Manufactur-Privilegierne, at de inkommande rudematerierne
skulle graveras med någon afgift; at sådant jemväl
vore emot all manufactur-principe, förorsakar vahrans dyrhet
och fölgakteligen en trög afsättning, riket i gemen och fabriqueurerne
enskylt til skada och förfång.
Deremot androgs å andra sidan, at den öfverklagade afgiften
är så ringa, at manufacturisterne deraf ej kunna hafva
någon särdeles kiänning, eller priset å de manufacturerade
varorne derigenom emot förra vanligheten ökas; at manufacturierne
ännu ej kunna umbära någon ytterligare hielp och
understöd af Manufactur-fonden, hvartil denne afgift är anslagen;
at hvad de 15 procent angår, som blifvit lagde på
Ost-Indiske sidentygerne, sådant skiedt i afsikt at uphielpa våra
inrikes siden-fabriquer, med mera; hvarföre det föreslogs, at
den vid sidsta Riksdag giorde författning med manufacturfondens
erläggande af de inkommande rudematerier måtte blifva
bestående, til dess den utsatte termin är til ända, nemligen
til 1744 års slut, eftersom denna Riksdagen blifvit anticiperad,
och samtelige Riksens Ständer dessutan lemnat deras kraftiga
garantie, at manufacturerne vid de redan giorde författningar
skola blifva bibehåldne.
Men i anseende til de här förut anförde och i Betänkandet
vidlöftigt uprepade skiäl och omständigheter, at de inkommande
rudematerier ej böra med någon afgift besväras;
bifölls Betänkandet af R. o. A.
Dock tyktes at för de utrikes ifrån inkommande tobaksblader,
manufactur-fonden hädanefter som hittils kunde erläggas,
allenast K. Maj:ts och Riksens Commerce-Collegium
höllö noga och alfvarsam hand deröfver, at priset på tobaken
ej oskiäligen stegras.
I anledning häraf upsattes följande Resolution, hvilken,
sedan den för R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på det
upläste Betänkandet:
Resol.: Biföls, dock kommer för utrikes ifrån inkommande
tobaksblader manufactur-fonden hädanefter at erläggas, som
härtils skiedt; åliggandes K. Maj:ts och Riksens CommercieCollegium
at hålla noga och alfvarsam hand derpå, at priset
på tobaken ej oskiäligen må stegras.
Sedan företogs åter den öfver Finske ärendernes reglerande
förordnade Deputations Betänkande, angående visse frihets-år
til landets uphielpande och hushåldningens i stånd sättiande,
496 (Äng'. 25.) Finska ärendena. Om riksdagens slut.
med mera, hvaraf innehållet är anfördt uti detta Protocoll
under den 19 hujus.
Fulfölgdes med hvad återstod: 6:te §, det som deruti förmäles,
angående at knekte- och båtsmans-rotarne, i fall deras
soldater och båtsmän skulle blifva utcommenderade, måge slippa
at prestera det, hvartil de eljest äro förbundne, bifölls af R.
o. A. Men hvad angår at med recruteringarne i Finland må
anstå til dess rotarne och rusthållarne komma någorlunda i
stånd; så ehuru R. o. A. önskade, at detta kunde beviljas,
funno dock R. o. A. bäst och rådeligast at lemna til H. K.
Maj:t at härom i nåder förordna efter omständigheterne.
Likaledes tykte R. o. A., at det sorn i 7 § är föreslagit
var ganska billigt; men hemskiöto dock til H. K. Maj:t at
jemväl derutinnan efter omständigheterne förordna.
Uplästes den öfver Finske invånarnes besvär förordnade
Deputations Betänkande af den 17 sidstledne Junii; innehållande
uti 10 puncter åtskilligt, som rörer Finska inbyggarnes
gemensamma angelägenheter och påsyftade förmåner.
Detta remitterades til den senare förordnade Deputation
öfver ärendernes reglerande, som angå Finland.
Frih. Sten Coijet påminte, at fastställas må när Riksdagen
skal slutas och föreslog, at termin måtte utsättias til
den 1 nästkommande Septembris.
Hr Goés förbehölt sig, at alla de ärender, som röra Finska
invånarnes besvär, först måtte blifva afgiorde.
Hr Wulfwenstierna bad, at det måtte tagas i consideration,
hvad Secrete Utskottet i des sidsta Extracto Protocolli
anfördt, och at R. o. A. ville låta förblifva vid den föreslague
termin til den 6 instundande September: i annor händelse och
där Riksdagen skulle afbrytas til den l:sta, fruktade han, at
riket råkar i alt för stort äfventyr och olycka.
Hr Lagercrantz sade sig intet vara derföre, at Riksdagen
skulle afbrytas, innan de angelägnaste och riksvårdande
ärenderne först blifvit afgiorde, dock borde dermed på alt sätt
skyndas, efter som officerarne resa bort nästkommande lördag,
och han skulle tro, at de öfrige af Högh R. o. A. sedan intet
skulle vilja sittia qvar och giöra några beslut, när så många
äro borta, hvilket också vore alt för ansvarigt för dem.
Hr Levin von Blixen förestälte, at om Riksdagen skulle
afbrytas innan Secrete Utskottet fädt giöra alla nödige anstalter
til rikets försvar, samt anskaffat medel och lifsuppehälle,
Om riksdagens slut. Om rang.
497
med det mera, som fordras til arméens behof, så vore Konungen
och Rådet sedan ej i stånd at utföra kriget; derföre kunde
ingen viss termin utsättias, utan man borde låta de angelägnaste
sakernes afgiörande sluta Riksdagen.
Hr von Böhn utlät sig, at om Secrete Utskottet och Deputationerne
någre dagar å rad finge arbeta och afgiöra de
återstående målen, kunde Riksdagen sedan snart slutas.
Frih. Scheffer mente, at Deputationerne snarare aldeles
borde uphöra, ty eljest ökes arbetet alt mer och mer; varandes
det redan för lång tid sedan af Riksens Ständer faststält, at
alla Deputationerne skulle slutas.
Efter vidare discourerande härom, beslöto R. o. A., at
Deputationerne skola uphöra med deras arbete nästkommande
lördag, då R. o. Å. vilja utsättia viss dag när Riksdagen skal
slutas; börandes inga andra mål in pleno hädanefter företagas,
än de Allmänna besvären, bevillnings-värket samt de Finske
invånarnes besvär.
Frih. Cronhiort giorde det förbehåld, at R. o. A. nästkommande
lördag intet måtte skiljas åt, förr än de utsatt viss
dag til Riksdagens slut.
Gref Axel Rutger Sparre hemstälte, om intet R. o. A.,
som haft den hedren at dämpa och utsläcka den oenighetslågen,
hvilken Stånden emellan varit uptäud igenom Springers
sak emot Plomgren, skulle i anseende til det, at Borgareståndet,
uppå R. o. A:ns til dem giorde föreställning, visat sig vid
detta tilfälle mycket fogelige, nu behaga bevilja den af Borgareståndet
begiärte rangen för Borgmästarne och Rådmännen
i Stockholm, så väl som för Borgmästarne i de öfrige städerne.
Gref Sparre tilläde vidare, at det väl vore den största heders
förmån och rang at vara erkiänd för ärlig karl, men sorn åtskilige
ringare betiente vid de förflutne Riksdagar niutit någon
förbättring af deras förut hafde heders--stånd och värdighet, så
hade R. o. A. tilfälle at härigenom än ytterligare giöra sig
Borgareståndet förbundit.
Hr Justitise-Cantzlern Silfwer schöld recommenderade,
at Häradshöfdingarne jemväl måtte tilläggas någon större heders
förmån och rang, enligit Bondeståndets så väl vid förra som
vid innevarande Riksdag therom giorde ansökning, hälst Häradshöfdinge-sysslan
vore af mycken vigt och angelägenhet.
I anledning häraf uplästes först Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 17 Julii 1741, hvaruti anföres, i an
Adelns
Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 32
498 (Aug. 25.) Om högre rang för borgmästare,
ledning af Handelsmannens ifrån Carlscrona, Johan Önert
Gråhus Memorial, angelägenheten deraf, at Borgmästarne en
med embetets värdighet och theras vederlikar af embetet proportionerad
heder och rang tilläggas, föreslåendes thervid, at
Borgmästarne i Stockholm synas böra anses under lika heder
med Lagmän, Rådmännen i Stockholm lika med Assessorerne
i Collegierne, Borgmästare i stapel- och de större upstäderne,
där Ciemners-rätter äro, med Häradshöfdingar och Borgmästare
uti de mindre städerne, där inga Ciemners-rätter äro, samt
Justi ti arierne med Lands-Cammererare och Secreterare. Och
som Ståndet berättar sig erindra, hurusom det allaredan vid
1734 års Riksdag vist nödvändigheten deraf, at embetsmän
efter theras embetes angelägenhet niuta en proportionerad och
tilständig heder, hvaribland domare-embetet med skiäl kan och
bör skattas, med mera; men Ståndet alt härtil ej haft at
hugna sig af en slik förmån, utan i thet stället måste så väl
Värfs-Commissarier, som flere andre vid åtskilige värk vara
städernes Borgmästare föredragne, som äfven en och annan
under varande Riksdag med heder och rang blifvit försedde,
ehuru de tilförne hvarken med Adelige vederlikar kunnat anses,
mindre uppå rangordningen varit upförde och classificerade;
altså, och i betraktande så väl häraf, som ock at H. K. Maj:t
uppå Riksens Ständers vid 1738 års Riksdag tilstyrkande behagat
förklara them, som innehafva K. fullmakter på det dyra
domare-embetet, at de då imedlertid måtte blifva hugnade med
en sådan heders-förmån, som kan svara emot thet hedersembetets
värdighet och angelägenhet, som the bekläda, och ty
tillagdt dem den hedren at anses för Adelige vederlikar och
begripas under Duells-placatet, har Borgareståndet icke kunnat
undgå detta Handelsmannen Gråhus gifne förslag at för sin del
aldeles antaga och gilla, hälst och i synnerhet, hvad Stockholms
stads Magistrat och Rådstugurätt angår, densamma i alla tider
varit i lika consideration med en Lagmans-rätt, och de öfrige
stapel-städer tillika med de större upstäder värkeligen företräda
lika ansvarige domare-sysslor med Härads-rätterne, förutan
at de med åtskillige publique sysslor, rörande såväl
Konungens höga rätts bevakande, som städernes oeconomieoch
politie-orduingars skiötande och handhafvande, dageligen
äro sysselsatte och besvärade. Fördenskul berättar Ståndet
sig icke undgå kunna, at thenne Ståndet så nära rörande
angelägenhet til de öfrige Ståndens benägne bifall än vidare
rådmän, häradshöfdingar m. fl.
499
anmäla, hvarom thet sig så mycket mera försäkradt gior, som
Ståndet altid låtit förmärka sin skyldiga benägenhet uti hvad
så uti dylika som flere skiäliga mål af de öfrige Stånden blifvit
förmält, förutan at Ståndet än vidare försäkrar, at alt framgent
vilja visa all redebogen sorgfällighet at kunna fullgiöra
det, som til de öfrige Ståndens sanskyldiga tienst och nöije
lända kan.
Vidare uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 13 December sidstledne, hvarutinnan andrages, at sedan
Ståndet erindrat sig huruledes des vid sidsta Riksdag giorde
föreställning, at Häradshöfdinge-embetet måtte tilläggas större
heder och rang, ej kunnat til afgiörande då företagas, har det
för godt funnit, at, jemte en afskrifts afsändande af des härom
den 25 Junii 1741 utfärdade Extractum Protocolli, thenne
angelägenheten vid nu varande Riksdag hos de öfrige Stånden
å nyo anmäla, med begiäran, at de derutinnan anförde skiäl
i benägit öfvervägande komma måtte, som de uppå sielfva
billigheten finnas sig stödja. Och som Ståndet vid sidstledne
Riksdag ej föreslagit någon viss numer i rangordningen, hvaruppå
Häradshöfdingarne kunde flyttas, så har thet nu velat
til the öfrige Ståndens ompröfvande hemställa, om icke 68
numern vore den bäst proportionerade heders-graden, förmodandes
Ståndet sig icke budit för mycket til härutinnan. Utom
de i berörde Extracto Protocolli anförde skiäl, förmenar Ståndet
jemväl kunna lägga det til, at Allmogen, med de flere å
landet boende, af en fri bevillning och then så kallade Häradshöfdinge-räntan,
lönar och underhåller Häradshöfdingarne, utan
at de på något sätt gravera staten; tyckandes ock således
billigt vara, at så litet the äro publico och staten til gravation,
och likväl så angelägne ärender hafva at skiöta, så mycket
mera förtiäna the af publico then omförmälte hedersförmånen,
hvartil Bondeståndet fördenskul them recommenderar.
Häruppå uplästes det åberopade Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 25 Junii 1741, hvaruti anföres, hurusom
hos Ståndet vid öfvervägande, om icke Häradshöfdingeeller
Bonde-domare-embetet för des vigt och angelägenhet skull
borde tilläggas större heder och rang, än samma beställning
nu är förund, funnit följande skiäl, som til högre rangs erhållande
skola kunna bidraga, nemligen at vid den domstolen
lägges grunden til enskylte personers conservation vid ära, lif
och säkerhet, och at thärstädes the mäste och mäst granlaga
500 (Aligp. 25.) Om högre rang.
och vårdande rikets hushåldsmål skiötas, utrönas och til verkställighet
befordras; at Häradshöfdinge-embetet vid första inrättningen,
då det enskylt bestod i domare-sysslan, hade haft
många förmåner af heder och tilräckelig utkomst, men at
sådant uti sednare tider blifvit förminskat, ehuru ock embetet
med ganska många och angelägne hushåldnings-sysslor sedermera
blifvit besvärat; varandes ansvaret både för domare- och
hushåldnings-sysslorne lika för rikets therander beroende välfärd
skull. Och ehuruväl Ståndet i anseendet bärtil äfven
tykte skiäligt vara, at Häradshöfdingen med någon större lön
kunde hugnas, dock som staten det intet lärer kunna låta, så
hemställes om icke, i stället för större lön, Häradshöfdingeembetet
kunde sättias uti större rang, heder och anseende, än
den nu är samma beställning tillagd; förhoppandes Bondeståndet,
at sådant ej allenast skulle soulagera välförtiente domare,
hvilkas befordran så mycket sälsyntare är, som the aldrig niuta
någon befordran utom Hofrätterne, utan ock upmuntra förfarne
män at söka slike embeten, hvarigenom det äfven kunde
erhållas, at Häradshöfdinge-embetet ej blifver första lärospånen
för unga menniskior, hvilka ej få mindre saker at handtera,
än folks lif, ära och egendom. I anseende hvartil Ståndet så
mycket mera vil hafva detta mål til benägit bifall reconunenderat.
Sidst uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 31 Julii sidstledne, hvarutinnan vid handen gifves, det
Ståndet, i anledning af Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 17 nästberörde dato, samtycker, det Borgmästarne här
i Stockholm måge anses af lika heder med Lagmännen, och
Rådmännen i Stockholm lika med Assessorer i K. Collegierne,
Borgmästare i the större stapel- och upstäder, där Ciemnersrätter
äro, med Häradshöfdingar, och Borgmästare uti the
mindre stapel- och up-städer, där inga Ciemners-rätter äro,
samt Justitiarier med Lands-Secreterare och Lands-Camererare;
hvilket Bondeståndet med de öfrige Stånden velat communicera.
Det påmintes, at Bergmästarne också måtte beviljas någon
högre rang.
Hr Levin Blixen föreslog, at R. o. A. kunde bifalla
qusestio an men lemna til H. K. Maj:t at determinera och
pröfva, hvad heders tilökning hvar och en i proportion af sin
embetes värdighet niuta bör.
Om riddarhussekreterarens rang.
501
Uppå Gref Gyllenborgs härom giorde frågan om detta
af R. o. A. bifalles;
Svarade större delen af R. o. A. härtil med Ja;
Dock ropades häremot efteråt af åtskillige med Nej;
Och begiärtes isynnerhet af Hr von Böhn och Hr Goes,
så väl som några flere, votering här öfver; säijandes Hr Goés,
at R. o. A. nu ej hade större skiäl at bifalla denne Borgareståndets
begäran än vid 1734 och 1741 årens Riksdagar, då
den bägge gånger blef afslagen.
Omsider, och efter skiedde föreställningar, begofvo sig Hr
Goés och Hr von Böhn med de flere ifrån deras giorde påstående
om votering i denna saken.
Vid detta tilfälle recommenderade sig Riddarhus-Secreteraren
Wulfwenstierna uti Högh R. o. A:ns gunstiga åtanka,
med ödmiuk anhållan, at R. o. A. också täktes hugna honom
med någon heders förmån och rang, hvarom han så mycket
mera giorde sig förhoppning, som han med all flit och oförtrutenhet
sökt at gå Högh R. o. A. tilhanda; Riksens Ständer
jemväl, förutan hvad nu skiedt, vid förleden Riksdag beviljat
Secreteraren i Banquen, Ständernes Contoir och Notarien
i Manufactur-Contoiret en emot deras beställningar svarande
heders förmån, och R. o. A. således icke lärer tillåta, at Riddarhus-Secreteraren,
hvars sysslor äro så vigtige och angelägne,
skal vara mindre ansedd än de, utan fördenskul tillägga honom
samma heders förmån och rang, som des antecessorer hvar för
sig personelt haft.
Frih. Cronhiort utlät sig, det han tykte, at RiddarhusSecreteraren
giorde bättre, om han låter anstå härmed til des
R. o. A. värkeligen kunna befordra honom til sådan emploij,
som des antecessorer, hvarom han nu imedlertid kunde undfå
R. o. A:ns försäkran.
Uppå Gref Gyllenborgs härom giorde proposition;
Förklarade R. o. A., at Riddarhus-Secreteraren Wulfwenstierna
skal vara lika ansedd med des antecessorer, samt vid
befordran ihugkommas med sådant avancement, som de för
honom niutit;
Hvilken R. o. A:ns Resolution och försäkran Gref Gyllenborg
upsatte skrifteligen, och derefter i Protocollet är införd.
Riddarhus-Secreteraren aliade sin ödmiuka tacksägelse
för R. o. A:ns emot honom i så måtto betygade ynnest
och gunstiga bevågenhet.
502 (Aug’. 25.) Om nya sockerbruks
Hvarefter, och vid det R. o. A. skulle skiljas åt, framkom
Hr Braun och protesterade emot rangen för Borgmästarne,
säijandes at han deröfver begiärt och påstådt votering, hvarifrån
han sig ingalunda begifver.
Någre flere af R. o. A. påstodo jemväl, at ingen rang
måtte beviljas Borgmästarne i småstäderne.
Häröfver upkom altså ny discours; men som kl. var in
emot tu, och de fläste af R. o. A. gingo neder af Riddarhuset,
så afstadnade härmed;
Och skildes R. o. A. nu åt.
Den 27 Augusti 1743.
R. o. A. samlades f. m. kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputations Betänkande,
angående Jacob Wilhelm och Petter Voss giorde ansökning
at i Helsingborg få anlägga et sockerbruk, hvilken ansökning
Deputation berättar sig, sedan K. Commercie-Collegium
och Cammarherren Grefve Axel Rutger Sparre å sin svärmoder,
framlidne Commercie-Rådet Sahlgrens enkas vägnar,
som äger såckerbruket uti Götheborg, hörde blifvit, i noga och
behörigt öfvervägande tagit, Och aldenstund Riksens Ständer
för godt funnit, at inga såckerbruk til nästa Riksdag borde
få anläggas, och ingen brist på thenne varan ännu befinnes,
utan at allenast then samma på en del orter i priset blifvit
stegrad, hvartil såckerbruken ingen skuld synas kunna tilräknas;
fördenskul, vid så fatte omständigheter, berättar Deputation
sig icke kunna finna, at Jacob Wilhelm och Petter Foss
kunna emot fru Commercie-Rådskan Sahlgrens ännu ej expirerade
exclusive Privilegium, som utesluter andra at innom 30
mihl när Götheborg på 25 år något nytt såckerbruk anlägga,
i Helsingborg, som är innom then i samma Privilegio til
såckerbruks anläggande förbudne districten,1) utan bör fru Sahlgren
vid berörde Privilegium orubbad handhafvas. Och hvad
den öfverklagade bristen och dyrheten på såkret i the Skånska
orter vidkommer, som öfverklagas, så håller Deputation före,
at K. Commercie-Collegium kunde anbefallas at hålla en noga
hand deröfver, at såckret i städerne, så i Skåne som annor
*)
Här fattas sannolikt orden: sockerbruk anlägga.
anläggande. Borgareståndets besvär. 503
städes i riket, icke skiäligen stegras, utan hållas i et proportionerat
pris mot det, som samma vahra vid såckerbruken
säljes före, på det de inrikes fabriquerne, igenom en slik stegring
i minut-handlarnes hand, ej måge hos de om rätta beskaffenheten
häraf okunnige och enfaldige landets invånare
sättias i miss-credit och elakt omdöme; och der något bevisligit
klagomål häröfver i K. Conunercie-Collegio ändå förspörjas
skulle, eller at Landshöfdingarne i orterne, hvilka om
denne författning böra af Commercie-Collegio underrättas, förmäla,
at såckret hos de handlande hålles uti et stegrat pris,
at då sådane mått och utvägar, antingen genom såckerbruksidkarnes
egne nederlag i landsorterne, hvartil Hr Grefven och
Cammarherren Sparre sig för Götheborgs såckerbruk förbundit,
eller andre säkre författningar tagas, så at landet med thenna
i riket tilräckeligen och för drägeligit pris tilvärkande vahran
behörigen försedt varder; hvilket alt Deputation Riksens Ständers
närmare ompröfvande underställer.
Betänkandet bifölls af R. o. A.;
Och, uppå Gref Sparres föreställning, tillädes i Resolution,
det ingen, vid 2000 dal. smts vite, må understå sig at
hos Riksens Ständer giöra någon sådan ansökning, hvarigenom
anledning kan gifvas til ändring eller rubbning i det för fru
Commercie-Rådskan Sahlgren beviljade Privilegium exclusivum.
Derpå företogs Borgareståndets vid denne Riksdag ingifne
besvär och de deröfver projecterade Resolutioner.
l:sta §, angående at Ammiralitets-betiente ej måge, städernes
Borgerskap til förfång, på landsbygden eller vid städernes
lastage-platser upköpa någre victualie-persedlar til lefverantser
och ytterligare försälgning vid Ammiralitetet, biföls af R. o. A.
som then var projecterad;
2:dra §, angående at de städer, som participera i accis-betienternes
aflöningar, icke måtte besväras med flere betienters
löner än K. Maj:ts Resolution af den 2 Martii 1678 innehåller,
bifölls;
3:die §, angående tullhus och staquetters underhåll af de
städer, som participera i accis- och bakugns-penningarne, bifölls
som den var projecterad;
4:de §, angående frihet för Sko- och Sadel-makar-embeterne
i de Skånske städerne at få idka deras garfverier, bifölls
af R. o. A. som den var projecterad, och ville R. o. A. intet
antaga den af Borgareståndet giorde ändringen;
504 (Aug'. 27.) Borgareståndets besvär.
5:te §, angående at de på couffardie-skieppen antagne lärogossar
böra vara förbundne at tiana sin husbonde eller skieppare
i 7 år.
Som härvid påmintes, at 7 år vore alt för lång tid; så
blef näst ordet läro-gåssar, tillagt: som utom contract dit—
kommit.
Vid slutet af § tillädes: under hvilket beskydd de gåssar,
som med contracter blifvit antagne, jemväl begripas.
I öfrigt bifölls §:n;
6:te §, beträffande städernes ansökning at befrias för den
tull-afgift, som 1686 års Tull-taxa utsätter för stöpte grytor,
kiettlar och kakelugnar, och i thet stället få betala vigten af
des rå- eller rudemateria, likmätigt 15 § af K. Maj:ts Manufactur-Privilegier
år 1739.
I anseende til det at Borgareståndet resolverat det denne
§ bör gå ut, så funno R. o. A. jemväl godt, at utsluta densamma;
7:de §, huru förhållas skall vid fahrtygs krönande til cronans
tienst, bifölls som den var projecterad, utan Borgareståndets
tilläggning;
8:de §, angående tull på hvarjehande fiske-vahror, som upfiskas,
bifölls af R. o. A.;
9:de § om ändring uti 8 § af 1739 års Förordning emot
lurendrägerier och de i samma § tillåtne husvisitatiouer.
Frih. Cronhiort förestälte, at som afsikten med 1739
års Förordning varit at utestänga förbudne vahror och förekomma
deras inpracticerande, hvarigenom våra inhämska manufacturer
mycket hindras uti dei'as tilvärkade varors afsättning,
så borde ingen ändring derutinnan tillåtas.
Hr Levin Blixen tykte, at det likväl vore ganska svårt,
at hvem som ville kunde utan någon orsak och skiäiig anledning
sättia ens hus under visitation, och holt altså före, at
härutinnan borde förhållas efter allmänna lagen.
Frih. H. Wrede med flere andre af R. o. A. påstodo, at
det måtte förblifva vid oftanämde Förordning.
R. o. A. funno bäst, at härmed förblifver efter 8 § i Förordningen
af den 17 Maii 1739 om lurendrägerier.
10:de §, angående städernes Båtsmäns beklädning, bifölls
af R. o. A.
ll:te §, angående tullfrihet på allehanda victualievaror,
som utifrån införas, biföls som den var projecterad, utan Borgareståndets
tilläggning.
Karelska Drag.-reg:tet. Gr. Lewenhaupts barn. 505
12:te §, angående bakungs-penningarne och participerandet
uti accis-restitutionerne samt accis-statens aflöning med mera.
Som detta fans lända til förminskning i cronans inkomster,
så upskiöts denne § til dess at närmare eftersedt blifver
huru härmed är beskaffadt.
Uplästes Ofverste-Lieutenanten Hr Carl Hindr. Sprengtports
Memorial, hvaruti förmäles, at ehuru Riksens Ständer
förordnat och faststält, thet officerarne och andre betiente af
de Finske regimenterne borde befordras til lika och fördelachtigare
beställningar, som the härtils innehaft, så har likväl
hvarken han eller officerarne och andre betiente af thet honom
anförtrodde Carelske Dragone-regementet ännu fått hugna sig af
frukten utaf thenne Riksens Ständers författning, ehuru åtskillige
sig om befordran anmält. Och som Riksens Ständer
nu nyligen haft then öma försorg om them, som genom fredsslutet
med Ryssland mist sine boställen och indelningar, at
the borde efter sine förtienster niuta befordran; så berättar
Hr Ofverste-Lieutenanten Sprengtport sig funnit vara nödsakad,
til förekommande af deras ändtelige undergång, at hos Riksens
Ständer anhålla, thet måtte the officerare och andre betiente
af Carelske Dragone-regementet, som nu mera äro utan beställningar,
framdeles oafkortadt niuta sin lön på värfvad cavalleriestat,
til thess the efter theras förtienster kunna blifva befordrade.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 17 i denne
månad, hvarutinnan i nåder vid handen gifves, huru som
Ofverste-Lieutenanten Baron Sten Coijet, såsom curator och
förmyndare för framlidne Generalens och Grefvens Charl Emil
Lewenhaupts efterlemnade barn, med underdånig ansökning inkommit,
at K. Maj:t af nåd täktes skiänka och återgifva til
thesse barn theras faders genom Riksens Ständers Commissions
dom af den 20 sidstledne Junii för förvärkad förklarade lösa
och fästa egendom, hälst som bemälte barns i godsen innestående,
och enligt fadrens afvittrings-instrument under den
28 Julii 1741 til 60,000 dal. sint sig bestigande möderne arf,
ej skal kunna vara nog tilräckeligit för theras nödtorftiga utkomst.
Häröfver har H. K. Majit låtit infordra JustitiseCancelleren
Silfwerschölds underdånige utlåtande, hvilket vidlöftigt
i högstbemälte Extracto Protocolli uptages; hvilket alt,
thet ena med thet andra, K. Majit tagit i öfvervägande, och
506 (Ang. 27.) Grefve Lewenhaupts barn.
hvad beträffar ofvanberörde Öfverste-Lieutenanten Coijets ansökning,
at Lewenhaupts förbrutne gods må hans barn i nåder
eftergifvas, så har väl K. Maj:t genom Adelige Privilegiera
af år 1723 26 § försäkrat sig skola, ifall någon Adelsman sit
jordagods under K. Majit och cronan förbryter, thet samma af
ynnest och nåde til någon i släkten, hvilken thet K. Majit
synes, unna och efterlåta; men emedan Riksens Ständers Commission
genom thes öfver Lewenhaupt den 20 sidstl. Junii
fälte dom, som af Riksens Ständer blifvit faststäld, förklarat
Lewenhaupts egendom böra häfta hos cronan för den omkostnad,
som han medelst fartygs krönande i Finland förorsakat,
och skal bestiga sig til 274,483 dal. smt; altså förmäles, det
K. Majit i nåder för godt funnit, at genom utdrag af Protocollet
til Riksens Ständers egit bepröfvande och utlåtande hänskiutas
skulle, huruvida eftergift af bemälte summa må kunna
skie, i hvilken händelse, och där Riksens Ständer denne eftergift
skulle tillåta, K. Majit likväl pröfvat skiäligt at af Lewenhaupts
egendom först bör uttagas icke allenast den ersättning
som Secreteraren Mitler, Prästmannen Lutke och fru Blomberg
deraf efter K. Majits och Riksens Ständers Resolutioner
til en summa af 3,200 dal. smt tilkommer, utan ock den vedergiällning
af 20,000 dal. smt, som K. Majit för den utsatt,
hvilken Lewenhaupt, då han undanflyktade uhr arresten, angifva
och fasttaga kunde; men i annat fall, och om Riksens
Ständer i detta mål ingen ändring göra skulle, finner K. Majit i
nåder för godt at bifalla Justitise-Cantzlerens underdånige utlåtande,
så hvad den omrörde praäference tvistens anställande
i Götha Hofrätt angår om för detta Generalens och Grefvens
Lewenhaupts egendom, som Öfvitsklosters gods inrymmande åt
hans efterlemnade barn, emot vederhäftig borgen för godsets
häfd och årliga ränta til dess rätta summan af deras möderne
arf pröfvad och bevist blifver.
Härjemte aflemnades äfven både Ofverste-Lieutenantens
underdånige böneskrift, som Justitiffi-Cantzlerens utlåtande härutinnan.
Frih. Coijet och flere andre understödde detta.
R. o. A. förklarade, thet the förblifva vid deras förra
härom afgifne resolution igenom Extractum Protocolli af den 16
hujus; hvilket skrefs på det upläste Rådets Extractum Protocolli.
Sedan justerades et Extractum Protocolli til de andre
Stånden, öfver det som den 19, 24 och 25 hujus hos R. o. A.
Frihets-år i Finland.
507
blifvit resolverat uppå den til Finska ärendernes reglerande
förordnade Deputations Betänkande, angående visse frihets-år
för invånarne i Finland med mera, så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 25 och 27
Aug. 1743.
S. D. Uplästes den öfver Finska ärenders reglerande förordnade
Deputations Betänkande angående visse frihets-år til
landets uphielpande och hushåldningens i stånd sättiande, med
mera, och stadnade R. o. A. deröfver i följande slut:
lista §, hvaruti projecteras 3:ne allmänna frihets-år för
invånarne i Finland, biföls, med den tilläggning, at ingen
crono-betient vid tienstens förlust må understå sig at taga
något för de i Betänkandet omtalte undersökningar;
2 §, som innehåller, at vederbörande officerare, hvilka
under de beviljade frihets-åren icke få niuta sine indelte löningsräntor,
böra undfå deras löner på värfvad stat, biföls och remitterades
til H. K. Maj:ts nådige afgiörande med Råds råde;
På samma sätt resolverades öfver 3:die § angående Civilstatens
aflöning;
4:de §, angående Justitiae-statens aflöning, biföls;
Likaledes biföls uti 5:te §, at de rusthållen, som tilförne
icke äro skatte, måtte benådas med skattebref då de sig derom
anmäla. Det öfriga i denne § hemskiutes til H. K. Majit,
som häröfver i nåder lärer täckas resolvera efter omständigheterne,
rikets tilstånd och all billighet.
Hvad som uti 6:te § förmäles, angående at knekte- och
båtsmans-rotarne, ifall deras soldater och båtsmän skulle blifva
utcommenderade, måge slippa at praestera det, hvartil de eljest
äro förbundne, så blef sådant af R. o. A. bifallit; men hvad
angår at med recruteringarne i Finland må anstå til dess
rotarne och rusthållarne komma någorlunda i stånd, så skulle
R. o. A. gerna önska om detta kunde beviljas, men lemnar
dock til H. K. Majit at härom i nåder förordna efter omständigheterne.
Det som uti 7:de § af Deputation är föreslagit, tycker
R. o. A. vara ganska billigt, dock hemskiuter R. o. A. til H.
K. Majit at jemväl derutinnan efter omständigheterne förordna;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Uplästes et annat Betänkande ifrån den til ärendernes
reglerande i Finland förordnade Beputationen, beträffande
508 (Äng. 27.) Finska ärendenas reglerande.
visse omständigheter, sorn synes lända til Finlands uphielpande,
hvaruti följande Riksens Ständer underställes, nemligen:
l:o om icke nödvändigheten fordrar, thet Finland, Osterbottn
och Aland må, i anseende til then ther i landet varande
stora brist, vid vite förbiudas at under allmänna frihetsåren,
och tils landet åter någorlunda repat sig, utskieppa och utföra
spannnemål och boskaps-creatur, men väl theremot tillåtas
under samma tid ifrån Estland och Liffland, samt andre nästgränsande
orter få til landets och invånarnes behof tullfritt
inhämta spannemål, boskap och hästar, emot sådane varor
landet sielf kan hafva at aflåta, såsom allehanda träkiäril och
slögder, humbla, tegel, ved, salt- och färsk fisk; hvaröfver
vederbörande tullbetieute hvar å sin ort genom behörige visitationer,
så vid de seglandes afgång, som återkomst, kunna
hafva noga hand, at intet underslef eller lurendrägeri härvid
får förelöpa;
2:o styrker Deputation dertil, at de embetsmän, som igenom
en dels uti Finland afstående til Ryska cronan blifvit tienstlöse,
måtte niuta deras lön, så länge de äro utan tienst, samt
efter förtienst och skickelighet, utan uppehåll på det staten ej
länge må graveras, befordras til them anständige beställningar,
jemväl utom förslag både i Sverige och Finland; jemväl at de
som så lidit, at de förlorat alt sit nödiga understöd och lifsuppehälle,
blifva jemte them, hvilkas egendom blifvit i aska
lagd, til skiälig ersättning förbulpne, hvartil medel och fond
kunde af Riksens Ständer blifva utsedde och förordnade; at
the åboer eller theras arfvingar til något soulagement måge
benådas med skatterättighet uppå the cronohemman, som igenom
kriget blifvit förstörde, hvilket K. Cammar-Collegium äfven
skiäligt funnit;
3:o at the fordringar invånarne dels för vahrgierningsmanskapets
utrustande, provianterande och underhållande, dels
för skiutser, fourage och proviant til arméen kunna visa sig
äga, blifva, sedan i orten varder om dem behörigen liquiderat,
utan uppehåld betalte, på det de utblottade åboer måge kunna
förskaffa sig nödige dragare til deras hemmans i stånd sättiande;
4:o
underställer Deputation, i anseende til de i Memorialet
anförde skiäl, om icke den af Deputationen projecterade Oeconomie-Commission
kunde genom brefväxling med vederbörande
Herrar Landshöfdingar i Finland, under den tid landet niuter
Finska ärendenas reglerande.
509
frihet, inhämta des tilstånd och tilväxt, samt utse de medel,
hvarigenom ej allenast invånarne i landet under frihets-åren
kunde bringas at til spannemåls-magasiners uprättande i hvarje
sockn giöra nödige sammanskott, utan at äfven spannemålen
måtte i goda år blifva af cronan inlöst och i magasiner uplagd
och förvarad, så at vid infallande missväxt den tilgång vara
må, at man deraf då måtte få både köpa och låna;
5:o underställes om icke vederbörande Landshöfdingar i
Finland kunde anbefallas at til den förr omrörde nödige
Oeconomie-Commission inkomma med behörige förteckningar
på alla ödeshemman, med mera, samt 0111 och huruvida tilgång
i landet vara kan pä nödig manshielp til sådane hemmans
uptagande; i anledning hvaraf berörde Commission sedan, til
at någorlunda ersätta then befintelige brist på manshielp, kunde
gifva K. Majit de medel vid handen, hvarigenom ifrån de orter
här i Sverige, som öfverflöda på folk och manskap, visse
colonier eller hushåld med hustrur och barn skulle förmås at
godvilligt begifva sig til Finland, och där uptaga hemmansoch
jordbruk;
6:0 berättar Deputation, at rusthållarne i Carelen och
Safvolax beklaga sig deröfver, at de icke mer än för någre få
år allena skola erhållit betalning för den gräntze-vakt, de med
egen bekostnad utgiordt sedan Nystadiske freden blef sluten;
hvarföre de anhålla om behörig ersättning. Och som Hr
Landshöfdingen i orten vid handen gifvit, huru angelägit det
är, at vederbörande i förberörde måtto måge efter förrättad
undersökning och liquidation blifva för sine fordringar förnögde,
emedan rusthållarne i annor händelse komma at lida til rusthållens
undergång; ty hemställes detta Riksens Ständers behiertande
och benägna bifall, jemte underställande om icke,
på den händelsen vidare gräntse-vakt, som nödvändigheten
synes fordra, ännu underhållas skall, thertil nödige och til—
räckelige medel måge blifva i tid utsedde och anslagne;
7:o håller Deputation för sin del nödigt at i anseende til
de i Betänkandet anförde besynnerlige skiäl och omständigheter
Riksens Ständer underställa, om icke angelägenheten
fordrar, det ej allenast de i Finland ledige blifvande beställningar
varda besatte med skickelige män i landet, hvilka förstå
språket och af någre deras enskylte angelägenheter i Sverige
icke hindras uti tienstgiörandet, såsom ock om icke en närmare
jämkning och delning härader och län emellan, isynnerhet
510 (Aug. 27.) Finska ärendenas reglerande.
sedan landets grants äfven blifvit ändrad, vore nödig; hvarom,
och huru alt detta lämpeligast må kunna skie, Hofrätten i
landet och vederbörande Landshöfdingar jemte then af Deputationen
nödige fundne Oeconomie-Commissionen, då de blifva
hörde, kunde gifva H. Majit vid handen. Och på det justitien
må utan uppehåld blifva i Finland satt i des rena lopp och
gång, berättar Deputation sig hålla före, at de ifrån den orten
öfverkomne och än här vistande embetsmän och betiente, som
hafva sine beställningar i behåld, så framt de skola komma
at niuta sig til godo den dem i staten bestådde lön, måge af
H. Majit blifva i nåder antydde, at hvar och en ofördröijeligen,
enkannerligen sedan Riksdagen blifvit sluten, förfoga sig åter
til orten och deras tiensts förrättning.
Beträffande hvad som förmäles i lista § om det begiärte
förbudet af spannemåls och boskaps utförssel ifrån Finland,
Österbottn och Aland, så länge de allmänna frihets-åren påstå,
och til dess landet åter repat sig; så funno R. o. A. bäst at
lemna til H. K. Majit denna saken så at betämja, som landets
omständigheter det kunna fordra.
Ibland de varor, som tullfritt få inhämtas, tykte R. o. A.
at också lijn- och hampefrö räknas bör, eftersom det nödvändigt
för landet behöfves.
Men at de Finske invånarne skulle tillåtas til Est- och
Liffland få öfverföra alla de upräknade varorne, som landet kan
aflåta, det funno R. o. A. betänkeligit, emedan man då å denne
orten skulle sakna ali nödig och högst oumbärlig tilförsel af
lifsmedel ifrån Finland, som härtils varit Sveriges spis-cammare;
och höllö altså R. o. A. före, at meningen på det sättet
bör inrättas, at näst orden: emot sådane varor sättes: sådane
varors ditförande, som förr varit tillåtelige; i följe hvaraf slutet
af § går ut.
2:dra §, hvad angår theras lön och befordran, hvilka igenom
den afstådde delen af Finland kommit at blifva tienstlöse, så
hemskiutes det til H. K. Majit, som i nåder täckes tilse, at
de, hvilka på det sättet mist sine löner eller indelning, måge
efter deras förtjenst och skickelighet med första befordras, hvarigenom
någon besparing i staten kan vinnas; kommandes de
tienstlöse officerare at indelas vid de Svenske regemen terne,
efter Riksens Ständers förra Resolution.
At de, som igenom krigsrörelserne förlorat sit nödige understöd
och lifsuppehälle, eller eljest måst se sin egendom igenom
Finska ärenden. Dispens för någre finske prester. 511
Svenske befählhafvarnes befallning i aska lagd, skulle derföre
hugnas med någon ersättning, tykte R. o. A. jemväl vara
skiäligt, men lemnade dock til H. Majit at härom efter omständigheterne
och rikets tilstånd i nåder förordna. Imedlertid
biföllo R. o. A. at, på sätt som Deputation föreslagit, skatterättigheterne
måtte beviljas de hemmans åboer, som igenom
kriget något lidit.
3:die §, angående betalning för Allmogens i Finland ägande
fordringar för skiutser, fourage och proviant med mera, biföls
således, at vid liquidationen penningarne måtte vara tilreds,
så vida rikets tilstånd det medgifver.
4:de §, angående magasiners inrättande i Finland, biföls.
Likaledes biföls 5:te § angående visse coloniers eller hushålds
transporterande til Finland ifrån de orter här i Sverige,
som öfverflöda på folk och manskap.
Hvad som uti 6:te § förmäles, angående rusthållarnes i
Carelen och Safvolax sökte betalning för deras giorde gräntsevakt,
blef af R. o. A. bifallen.
7:de §. Med tiensters förgifvande i Finland kommer at
förhållas efter Regeringsformen och 42 § af Resolutionen på
Allmogens besvär vid 1738 års Riksdag; börandes de, som därstädes
hafva sina beställningar, tilhållas at förblifva i orten
och dem med all flit och vaksamhet förrätta.
Uplästes Kyrkoherdarnes ifrån Finland Paul Krogii och
J. David AJopcei samt Capelianens vid Weckelax Eric And.
Thurns gemensamt ingifne Memorial, hvaruti de anhålla, det
Riksens Ständer vilja, i anseende til de af dem uti bemelte
Memorial anförde bevekelige skiäl och omständigheter, H. Majit
i underdånighet tilstyrka at dispensera uti hvad Förordningen
om Prästevahl innehåller, samt i nåder hugna dem efter Consistorii
i Borgo i underdånighet ingifne förslag med nådige fullmakter
på de uti Finland och Savolax län ledige pastorater,
nemligen Piexemäki, Lappevirta, Jorrois och Thomajärvi.
Häröfver hade Prästeståndet sig således yttrat, at det vid
sådan omständighet, som är med desse Präster, så väl som
med Yice-Pastoren Abraham Miödh, hvars Memorial var bilagt,
vil ej allenast sielf för sin del samtycka til deras billiga åstundan,
utan ock gerna recommenderade thetsamma til the öfrige
Riksens respective Ständer, at tillika med Prästeståndet i
underdånighet anhålla om then dispensation, som åstundas i
förordningen vid sådane omständigheter, at samma Prästmän,
512 (A ug'. 27.) Om befälet öfver arméen.
såsom redan af sine förmän approberade ocb med upbyggelse
länge tient i ministerio, samt föreslagne och recommenderade,
måge, utan at resa then långa vägen, ja för somlige hela 100:de
mihl och therutöfver, til profpredikan afläggande, benådas med
H. K. Maj:ts nådige fullmakter.
R. o. A. biföllo föregående Högvördige Prästeståndets utlåtelse
;
Hvilket skrefs på det upläste Memorialet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 8 personer. Justitiarien Thure Sandelin
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet,
öfvergaf et Ståndets Bxtractum Protocolli af innevarande
dato, som på begiäran uplästes, hvaruti förmäles, at
Ståndet i anseende til nuvarande omständigheter, och då riket
å nyo hotas af et fienteligit anfall, håller före oumgängeligit
vara, at en sådan Herre må, näst H. K. Höghet, anförtros
commando, then thar ej allenast är begåfvad med de egenskaper,
som et dylikt embete fordrar, utan ock therjemte äger
sinnens och kropskrafter och styrka; hvarföre Ståndet äfven
nu, som uti Extracto Protocolli af den 30 Martii sidstledne,
å nyo vil påminna, at Hans Excellence Baron von Rosen måtte
hos H. K. Majit anmälas at näst H. K. Höghet föra commandot
öfver arméen vid nu förestående campagne, hälst, utom
the stora egenskaper, som Hans Excellence til et sådant högt
embetes förvaltning besitter, Hans Excellence jemväl skal äga
uti hela arméen en allmän vördnad och kiärlek, hvilket til
utförandet af et lyckeligit fälttog ganska mycket bidrager.
Hr Biörn berg hemstälte om intet R. o. A., som redan
den 14 sidstledne April utnämndt Hans Excellence Riks-Rådet
Baron Rosen at föra commandot öfver arméen, skulle nu straxt
behaga bifalla detta Borgareståndets Extractum Pootocolli, och
genom en Deputation til de andre Stånden recommendera detsamma
likaledes til et benägit bifall hos dem.
Hr Adlerbeth förmente, at som 2:ne Stånd för detta lemnat
til H. K. Majit at sielf utnämna bärtil hvem H. Majit hälst
behagade, och Fältmarskalken Hamilton redan vore utsedd och
bortrest, så kunde nu mera ej något giöras härvid.
Hr Thure Gust. Rudbeck tykte, at som R. o. A. förra
gången skickat en Deputation härom til de andre Stånden, så
behöfdes det ej nu mera; varandes utom des af R. o. A. ny
-
Kontribution för år 1744.
513
ligen beslutit, at inga andra än publique mål här på Riddarhuset
borde företagas.
Hr Biörnberg svarade, at det visserligen vore et publiqt
mål, hvem som skal commendera arméen.
Som åtskillige af R. o. A. begiärte, at Hr Landtm, måtte
giöra proposition, så frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifaller Borgareståndets Extractum
Protocolli, samt at en Deputation går til de andre
Stånden och recommenderar det likaledes til et benägit bifall
hos dem;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och utnämdes en Deputation af 12 personer, som härmed
afgick; Gref De la Gardies fullmäktige Frih. Otto Fleming
förde ordet.
Sedan uplästes den öfver Bevillning s-v århet förordnade
Deputations Memorial, angående en allmän contribution för
år 1744, hvartil project bifogas, med hemställande om thensamma
för rikets oumgängelige utgifter skull får upbäras til
nästa Riksdag; men ifall riket skulle med krig blifva anfallit,
gifver Deputation tilkiänna, thet nödvändigheten fordrar, at
then för innevarande år 1743 giorde bevillning måste äfven
tilkommande år continuera, dock med then exception, som för
Allmogen i fönster-afgiften redan är beviljad, och någon lindring
äfven i fönster-contributionen för de fattige i städ erne; hållandes
före, at K. Maj:t nästkommande år om alt detta kan
låta sit påbud utgå, inrättadt efter tidens dåvarande beskaffenhet;
som dock Riksens Ständers godtfinnande hemställes.
Vidare uplästes det af Deputation upsatte project til contribution
för 1744 och de följande åren, hvilket sedan det
första gången var igenomläst åter å nyo på det sättet lästes,
at öfver hvar punkt straxt resolverades som följer.
Vid lista articeln om contribution af frälse-hemmanen,
anförde åtskilliga af R. o. A., at 5 dal. smt af hvart helt
hemman vore alt för drygt, och sade sig ogiörligen dermed
kunna uthärda.
Häremot förestältes, at som riket nu är i största nöd, så
måste R. o. A. gripa sig an, och hielper intet ehuru svårt det
kan falla hvar och en.
Hr Wulfwenstierna berättade, at samma proportion nu
blifvit fölgd, som år 1686. Adelen hade då betalt för hvart
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 83
514 (Alig. 27.) Kontribution för år 1744.
helt frälsehemman 5 dal. sint, hvilket utgiorde en tunna guld
öfver hela riket; en lika summa hade alla städerne tilhopa
erlagt. Prästerne hade för hvarje pastorat af 64 hemman betalt
15 dal. smt och åboe-contribution var då 2 dal. smt. Men
som nu, sedan så många förmedlingar skiedt, ej finnes mer än
18,000 frälsehemman i riket, så utgiör R. o. A:ns contribution
nu intet en tunna guld, hvilket altså måste jämkas emot de
andre Stånden.
Det föreslogs, at R. o. A. häldre måtte contribuera i proportion
af deras rustningsmarker;
Men Hr Wulfwenstierna viste, at det föllo svårare och
läto icke eller väl giöra sig at finna en rätt proportion emot
hvad de andre Stånden erlägga.
Frih. Coijet utlät sig, at ehuru dryg denne contribution
vore, ville han dock intet undandraga sig, efter rikets tarfvor
det kräfver, allenast en jämlik proportion blifver emellan R.
o. A. och de andre Stånden.
Hr von Böhn påstod, at åtminstone någon skillnad mätte
giöras, så at de svagare provincier niuta någon lindring.
Hr Silfverschöld instämde härmed och sade, at det
oförnekeligit är en ganska stor disproportion emellan hemmansräntorne
i Skåne, Wästergötland och flerestädes, emot de, som
äro i Upland.
Härtil svarades, at det vore ogiörligit at kunna giöra en
sådan jämkning öfver hela riket, hälst i hvar province finnes
hemman, de der hafva helt olika räntor, och ofta kan i en
sockn finnas hemman, som ränta 12 och åter andra, som ej
ränta mer än 4 tunnor spannemål.
Gref Axel Rutger Sparre: Det är intet utan, at något
hvar lär hafva orsak at klaga, det han kiänner hvar skon
klämmer. Men, gunstige Herrar, vi måste tänka på hur riket
skal kunna hafva bestånd, så framt vi sielfva vilja blifva conserverade.
Om R. o. A., som redan förut äro nog utropade
hos de andre Stånden, nu skulle undandraga sig, kunde consequencen
deraf blifva värre än vi oss det föreställa.
Månge andre af R. o. A. understödde detta och begiärte,
at Hr Landtm, måtte giöra proposition.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. samtycker til
den utsatte contribution af frälsehemman;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Kontribution för år 1744.
515
Men Hr von Böhn och Hr Westfelt protesterade häremot
och begiärte Extract uhr Riddarhus-Protocollet, at de
intet consenterat härtil.
Hvad som vidare i den l:sta articlen förmäles om åboecontribution
samt afgiften af skatterättigheter och crono-förpantningar
med mera, biföls af R. o. A.
2:dra articlen, om afgiften för postbönder, giästgifverier
och krogar med mera, biföls.
3:die, om afgiften för miöl- och såg-qvarnar, biföls jemväl
af R. o. A.
Likaledes biföls 4:de articlen om afgiften af bergsbruken
och bammarsmiden.
5:te articlen, huru flere andre upräknade värk komma at
taxeras, biföls äfven.
Sammaledes 6:te articlen om arrendatorer contribution.
7:de articlen, om then år 1743 beviljade förhögningen i
lilla tullen, biföls.
&:de articlen, om hvad som General-Tull-arrende-Societetens
interessenter komma at betala, biföls.
9:de articlen, angående then summa, som Borgerskapet
skola utgiöra för städernes contingent, biföls.
10:de articlen, om afgiften af fruktbara capitaler, biföls.
Hvad som i ll:te articlen projecteras, angående Ostindiske-,
Assurence- och Levantiske- samt Dykeri- och andre compagnier,
biföls.
Jemväl biföls 12:te articlen om 10:de penningens erläggande
af alla hushyror.
Den 13:de articlen, om fönster-afgiften, var projecterad
skulle aldeles gå ut; men i anseende til
Hr Wulfwenstiernas giorde föreställning om rikets beträngda
tilstånd;
Atog sig R. o. A. at betala fönster-contribution för sine
sätes-gårdar, lika som för 1743 skiedt, så framt Präste- och
Borgareståndet vilja på lika sätt visa sin benägenhet at understöd
i a riket;
Hvarom R. o. A. funno godt at en särskilt mening skulle
skrifvas vid slutet af detta contributions-project.
14:de articlen, om afgiften för peruquer, vagnar och chaiser,
biföls.
Likaledes 15:de articlen om afgiften för lön och under
håld.
516 (Ang'. 27.) Kontribution. Bevillning.
16:de articlen, angående huru Prästerskapet kommer at
taxeras, biföls.
17:de articlen, angående den afgift, som afskiedade hofoch
civil-betiente samt officerare, stånds- och andre personer,
betienter och tieustefolk, handtvärkare och handtvärks-gesäller
med flere, som i denne articel upräknas, kommer at erlägga,
biföls af R. o. A.
Vid slutet af Förordningen hade ej eller R. o. A. något
at påminna, utan biföls jemväl detsamma.
För öfrigt, och som R. o. A. nu aldeles samtykt til hela
detta project, så aktades nödigt, at i påskriften måtte giöras
det förbehåld, at de andre Stånden ej minska något af hvad
som för dem utsatt är.
Blef altså följande Resolution, sedan den för R. o. A.
var upläst och gillad, skrefven på sielfva documentet:
Biföls af R. o. A. med det förbehåld, at de andre respective
Stånden ej minska något af hvad som för dem härutinnan
är utsatt.
Vidare blef i anledning af hvad R. o. A. beviljat om fönstercontributionen,
som här förut vid den 13 articlen är omnämdt,
en sådan mening skrefven ä tergo på det upläste projectet:
Den 27 Aug. 1743 resolverades öfver den 13 articlen, at
som R. o. A. nogsamt är bekant i hvad för meddellöst tilstånd
riket sig befinner, så har R. o. A., utom hvad här förut
är beviljat, velat åtaga sig at betala fönster-contributionen för
sine sätesgårdar, lika som för 1743 skiedt; förmodandes, at det
högvördige Prästerskapet och loflige Borgareståndet lära äfven
härutinnan visa sin benägenhet til at understödia riket uti
sit behof.
Derpå uplästes åter det här förut införde BevillningsDeputationens
Memorial, angående 1743 års bevillnings upbärande
i händelse af påkommande krig;
Hvilket biföls af R. o. A.
Enär härmed var til slut, utlät sig
Gref H. Gyllenborg således: Gunstige Herrar! Jag vet nogsamt,
at detta arbete, för hvilket i synnerhet Hans Excellence Hr
RiksRådet Palmfelt och Hr Cammar-Rådet Wulfwenstierna
både förra gången så väl som nu haft mästa mödan, kostat dem
mycket arbete. Jag vet också, at intet många män finnas i
riket, som äga den kundskap, at de kunna giöra et sådant
arbete. Ingen ting är billigare, än at de, som med den oför
-
Belön. för riksr. Palmfelts o. kammar-r. Wulfvenstiernas arbete. 517
trutenhet upoffrat sig til rikets tienst, blifva derföre på något
sätt soulagerade. Hvad nu Hr Riks-Rådet Palmfelt angår,
så äger han redan Riksens Ständers förtroende i högsta grad,
så at intet tilfälle mera är öfrigit at visa emot hans egen
person någon erkänsla. Men, gunstige Herrar, det är skiäligt,
at vi då på något sätt visa des famille någon tacksamhet, och
hemställer jag fördenskul, om intet R. o. A. skulle behaga at
hos H. K. Maj:t anmäla Cammarherren Palmfelt til befordran
af någon ledig blifvande Lagmans-beställning, hvartil han dessutan
äger nog skickelighet och capacité.
Detta understöddes af många af R. o. A., och tyktes
billigt vara, at man så väl emot Hr Riks-Rådet Palmfelt,
som Hr Cammar-Rådet Wulf reenstierna viste någon reconnoissance
för deras oförtrutna möda och vid alla tilfällen å
daga lagde patriotiske sinnelag emot riket.
Gref H. Gyllenborg sade, at han nu ville fulfölja des
mening om Hr Cammar-Rådet Wulfwenstierna, dock bygger
han på en annan grund; ty hvad des söner angår, så äga de
bägge så mycken capacité och skickelighet, och äro så i pas
at blifva befordrade, at de ej behöfva någon recommendation.
Den äldste är Secreterare här hos R. o. A., så at R. o. A.
sielfva sedt hvad han giordt, och huru han med all oförtrutenhet
och färdighet förestådt sin syssla; i anseende hvartil
han ock redan fädt R. o. A:ns försäkran om befordran. Den
andra Cammar-Rådets son är Commissions-Secreterare och äger
så godt loford hos sine förmän, at han äfven med första lärer
blifva ihugkommen. Således böra vi tänka på Hr CammarRådet
sielf, och tror jag många med mig skulle önska at få
honom til President i K. Cainmar-Collegio.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed.
Hr Wulfwenstierna sade sig med vördnad erkänna all
den grace, som R. o. A. vid alla tilfällen och isynnerhet nu
behagat visa honom, och försäkrade, at han aldrig vil aflåta
ifrån des sanskyldiga välmening emot fäderneslandet och den
vördnad han hyser för R. o. A.; bad at R. o. A. gunstigt ville
uttyda om någon gång skulle vara händt, at han ej tält alla
til nöijes; han hade endast sökt at försvara cronans rättigheter,
och nu varande omständigheter visa, at det har behöfts. För
öfrigt betygade Hr Wulfwenstierna, det han för sin egen del
ingenting åstundade, utan recommenderade allenast sine söner
uti Högh R. o. A:ns ynnest och bevågna åtanka.
518 (Aug’. 27.) Riksdagens slut. Om vissa, åtgärder
Atskillige af R. o. A. förklarade sig härtil benägne;
Och frågade altså Hr Landtm, om då R. o. A. behagar,
at en underdånig recommendation afgår til H. K. Maj:t;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref Axel Rutger Sparre utlät sig, at han väl funne
sådant billigt, men han nödgades dock härvid erhindra, hurusom
Riksens Ständer för detta faststält at ej recommendera
någon hos H. Maj:t, och kunde han dessutom förhoppas, at H.
Maj:t ändå lärer i sinom tid befordra Cammarherren Palmfelt,
och hvad Hr Wulfwenstierna angår, har R. o. A. redau försäkrat
hans son, som är Riddarhus-Secreterare och med mycket
beröm förestådt den sysslan, at förhielpa honom til någon
värkelig befordran och sådant avancements, som des antecessorer
för honom giordt, så at han behöfde ingen recommendation.
Som Deputation, hvilken varit hos de andre Stånden nu
kom tilbaka, så afstadnade härmed.
Och berättade Frih. Otto Fleming, som fördt ordet, at
de andre Stånden lofvat med första utlåta sig om det ärendet
Deputation haft in commissis at recommendera hos dem til
et benägit bifall.
Derefter uplästes Frih. Sten Coijets Memorial, hvaruti
förmäles, at som R. o. A. beslutit, at alla Deputationer med
flera til Riksens Ständer hörande giöromål tils i dag skulle
uphöra och vara afgiorde, på thet thenne långa och kostsamma
Riksdagen må kunna slutas; altså hemställes om icke Riksens
Ständer kunde thet fastställa, och i dag H. Maj:t genom Hr
Landtmarskalken och the öfrige Talemånnen notificera, at the
vilja den 1 nästkommande Septembris vara på sahlen, tå Riksdagen
den 30 Augusti kan utblåsas. Och enär Riksens Ständer
således utsatt dagen til Riksdagens slutande, underställes
äfven om icke thet torde aktas nödigt at, förr än 3/s delar
af R. o. A., som äro commenderade, lämna Riksdagen, nu
förut, så väl til theras säkerhet, som ock til undvikande af the
qvarblifvandes ansvar i framtiden, fastställa följande puncter:
l:o at nu och framdeles ingen, eho han vara må antingen
innom eller utom Riksdagsmän, må antastas för the
sentiments han kunnat haft om successionen förut och innan
then blifvit af Riksens Ständer faststäld, enär intet något förrädiskt
emot land och rike therander blifvit entameradt;
2:o på thet Riksens Ständer må vara så mycket mera
försäkrade, at under theras bortovarande ej någon persecution
för riksdagsmäns säkerhet. Om riksdagens slut. 519
på en eller flere må kunna värkställas, så vore väl om Riksens
Ständer uphäfde thesse förordnade Commissorial-rätter, och til
hvar och en återställa the documenter och skrifter, som hos
Rydelius äro fundne och tagne, och tliet af then grund, som
R. o. A. redan faststält, at ingen må anklagas af sine egne
papper, utan uppenbart förräderi, eller at the skrifter, som
emellan fyra ögon communiceras en vän utan tilstånd at desamma
divulgera, må gravera någon, enär the igenom en mans
arresterande komma at först blifva bekante;
3:o at alla retnarquer, som kunna, så väl af Secreta Deputationen,
som Secrete Utskottet, vara giorde på Herrar Riksens
Råd, må vid thenne Riksdag utelemnas och ej framgifvas,
med mindre theras rådslag varit landtförderfvelige eller förrädiske,
på tliet Herrar Riksens Råd måge uti thesse svåra och
granlaga conjuncturer med mera authorité och sinnes roo kunna
förrätta theras embeten, och Riksens Ständer samt theras Deputationer
ej med thesse mål vidare måge hindras, hvarigenom
Riksdagen kommer at utdragas samt the riksvårdande saker
eftersättias, til at förtiga then misshällighet, som theraf följa
kunde. Skulle emot förmodan sådane landtförderfvelige och
förrädiske rådslag af en eller flere vara giorde, så håller Frih.
Coijet för ganska nödigt, at the målen til nästkommande fredag
må upgifvas och the R. o. Arns ledamöter, som commenderade
äro, så länge måge fördröija med afmarchen.
En och annan af R. o. A. begiärte, at detta Memorial
måtte blifva liggande på bordet.
Men häremot anfördes, at R. o. A. i sidsta pleno faststält,
at i dag skulle utsättias viss termin til Riksdagens slut.
Hr Rudbeck påstod nu som tilförne, at Riksdagen ej
måtte afbrytas innan Secrete Utskottet hunnit til slut med
des angelägne och rikets välfärd rörande giöromål.
Hr Wulfwenstierna bad, at R. o. A. ville låta beqväma
sig och ej så mycket yrka på Riksdagens slut. Rikets utblottade
tilstånd och de många svåra sammanstötande omständigheter
äro sådane, at nästan alla öfverläggningar äro otilräckelige
at kunna utfinna något medel, hvarigenom vi skola kunna
blifva räddade; och om intet vår Herre står oss bi och på
något besynnerligt sätt hielper oss uhr vår nöd, ser det för
oss alt för vidlöftigt ut.
Gref Sparre förmente, at Secrete Utskottet haft så til—
Täckelig tid, at de angelägnaste sakerne nu kunnat vara af
-
520 (Ang. 27.) Om riksdagens slut.
giorde. Bevilnings-värket vöre också i dag faststält hos R. o.
A., så at han ej kunde finna hvad sorn nu mera hindrar Riksdagens
afslutande, hvilket han enständigt påstod, och begiärte
derföre votering öfver den af Baron Coijet utsatte terminen.
Hr Landtm, önskade, at R. o. A. ville låta det blifva
vid den af Secrete Utskottet projecterade terminen til den 6
nästkommande Septembris och förestälte vidlöftigt nödvändigheten
häraf.
Gref Gyllenborg sade sig vilja taga et medium, och
föreslog altså, det Riksdagen måtte afblåsas den 3 Septembris.
Uppå Hr Landtm:ns så väl som flere andres giorde
ytterligare föreställningar;
Begofvo sig ändteligen Gref Sparre och Frih. Coijet
med flere ifrån deras första påstående;
Och kommo R. o. A. således öfverens, at Riksdagen afblåses
den 5 och Ständerne gå på Rikssalen den 6 nästkommande
Septembris; hvilket H. K. Majit om måndag igenom
Hr Landtmarskalken och de öfrige Talemännen i underdånighet
bör notificeras.
Frih. Cronhiort, Frih. Coijet, Hr Biörnberg och Frih.
Scheffer förbehöllo sig, at denne termin intet måtte öfverskridas.
Hr Thure Gust. Rudbeck förklarade, at om Secrete
Utskottet intet skulle hinna afgiöra alla angelägne och riksvårdande
ärender til den utsatte tiden, utan riket kommo på
något sätt at lida, igenom det at Riksdagen så hastigt afbrytes,
ville han ej hafva någon del deri.
Samma declaration giorde Frih. Sten Bielke, Hr Isac
Olivecrona och flere andre af R. o. A.
Frih. Scheffer utlät sig, at hvad som giöres sedan den
5 Sept., bör anses för ogilt och olagligit.
Härmed instämde Hr Biörnberg och Frih. Cronhiort.
Hr Rudbeck sade, at han också reser härifrån, men ville
derföre intet hindra de öfrige af R. o. A. eller de andre Stånden
at skiöta, vårda och afgiöra rikets värf och angelägenheter,
utan declarerade det för lika gilt och kraftigt, som kan
finnas nödigt at afgiöras efter den 5 Sept., så framt Secrete
Utskottet, som sagt är, intet skulle dertil hinna til slut med
sit arbete.
Frih. H. Wrede: Det som härtil gifver anledning, är at
en del frukta, at hvad som förut genom pluraliteten blifvit af
-
Om riksdagens slut.
521
giordt, kunde nu efteråt rifvas up och ändras, sedan så månge
af II. o. A. äro bortreste; til förekommande häraf, kunde
fördenskul et sådant fastställande giöras och såsom en allmän
reservation i Protoc-ollet införas, at inga saker, som redan äro
afgiorde, mera få uptagas och ändras.
Härtil svarades, at man snarare borde giöra den reservation
til Protocollet, at den, som hindrar Riksdagen, bör derföre
vara ansvarig om riket, som ofvan förmält är, skulle komma
at lida något derigenom, at Secrete Utskottet ej får afgiöra
de angelägne målen, som der äro oafslutade.
Hr Landtm, förestälte huru onödig denne disput vore,
emedan han ville förhoppas, at den utsatte terminen ej skal
öfverskridas, allenast honom och de andre Ståndens Talemån
lemnäs, som vederbör, at reglera plena och Secrete Utskottet.
Hr Silfverschöld tilläde, at R. o. A. intet så positivt
kunde determinera dagen, när Riksdagen skal slutas, eftersom
det också ankoinme på de andre 3:ne Stånden och huru deras
pluralitet blifver. För öfrigt mente Hr Silfverschöld, at Secrete
Utskottet intet lärer behöfva synnerlig lång tid, så at
det kanskie ankommer högst på 2 å 3 dagar öfver den utsatte
termin.
Men som Hr Biörnberg, Frih. Cronhiort, Frih. Coijet,
Gref H. Gyllenborg, Gref Axel Rutger Sparre och Frih.
Scheffer med en stor del andre af R. o. A. icke dess mindre
enständigt påstodo, at den utsatte terminen ej måtte öfverskridas,
utan alt hvad som derefter giöres, anses för ogilt och
olagligt, samt en sådan reservation i Protocollet införas, som
Frih. Hind. Wrede föreslagit;
Så blef efter något vidare ventilerande härom af R. o. A.
godt funnit at uti expeditionen til de andre Stånden skulle
införas, at R. o. A. ingalunda öfverskrida den nu utsatte ultimate
terminen til Riksdagens slut.
Och i anledning af det, som således i förra pleno och nu
härom var resolverat, upsattes följande Utdrag af Protocollet,
hvilket för R. o. A. uplästes och af dem gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 27 Aug.
1743.
S. D. Erindrade sig R. o. A. hurusom den af de 3 Stånden
utsatte termin til Riksdagens slut nu är förbi, och blef
fördenskull af R. o. A. fäststält, at Deputationerne i dag må
uphöra och inga andra mål in pleno företagas, än de Allmänna
522 (Aug. 27.) Stockholms stads fattigkassa.
Besvären, Bevillningsvärket samt de Finske invånarnes Besvär.
Desslikes har R. o. A. utsatt den 5 nästkommande Septembris
til Riksdagens afblåsande, så at Riksens Ständer kunna dagen
derpå, som är den 6 Septembris, träda uppå Rikssahlen; hvilket
H. K. Maj:t nästkommande måndag af Hr Landtm, och
de andre respective Ståndens Talemån i underdånighet kommer
at notificeras, eftersom R. o. A. aldeles intet vil öfverskrida
denne ultimate terminen. Ut supra.
Dernäst blef af R. o. A. faststält, at hvad som igenom
votering är afgiordt, eller eljest enhälligt för detta af R. o. A.
beslutit, intet får uptagas och ändras;
Hvilket som et öfverenskommande emellan R. o. A. i
Protocollet skulle införas.
R. o. A. skildes åt.
Den 29 Augusti 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Cammar-Oeconomie och Commercie-Deputations
Betänkande, angående Stockholms stads Magistrats ansökning,
at stadsens husfattig-cassa kunde förskonas för 10 procentsafgiften
til lazarets-inrättningen, öfver hvilken ansökning Deputation
hördt K. Sundhets-Commissionen, hvars utlåtande och
förslag til ersättning i stället utförligen i Betänkandet uptages.
Thetta ärendet berättar Deputation sig hafva i behörigt
öfvervägande tagit; och hvad angår först Stockholms
Magistrats ansökning, så emedan husfattig-casse-medlen nödvändigt
behöfvas til the fattigas hielp och understöd, och the
theraf utgående 10 procent thessutan mycket litet förslå til
lazaretet; ty tilstyrker Deputation tliet thelina cassa må förskonas
för samma 10 procents-afgift til lazarets-inrättningen
och återlemnas til the många fattigas underhåld. Beträffande
sedan huruvida K. Sundhets-Commission må i stället få någon
ersättning i fonden til lazarets-inrättningen, som något mera
kunde förslå; så håller Deputation före, at K. Commission
kunde beviljas, l:o then begiärte 2 styfvers-afgiften af hvarje
kortlek, som säljes, såsom ock 2:o tillåtas at hålla 4 stycken
Lazarett. Om ökad rang.
523
billiarder på tliet sätt i Memorialet utsattes, samt at 3:o, i
stället för thet af K. Commissionen projecterade Bollhus hållande,
må af hvar comoedie, som spelas, blifva til fond för
samma inrättning erlagt 6 dal. kmt; hvilket til Riksens Ständers
vidare godtfinnande hemställes.
Härvid uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 16 hujus, hvarutinnan Ståndet bifaller Magistratens ansökning,
at ofvanberörde cassa må förskonas för 10 procentsafgiften
til lazarets-inrättningen; men hvad angår the 4 st. af
K. Sundhets-Commission föreslagne billiarder, så håller Ståndet
betäukeligit thertil at bifalla, i anseende til the missbruk,
som härvid äro at befara.
R. o. A. biföllo förenämde Borgareståndets Extractum
Protocolli med den tilläggning, at ingen ändring skier uti det,
som sidsta Riksdag blef resolverat angående 10 procentsafgiften
til lazarets-inrättningen.
Anmältes til justering et upsatt Extractum Protocolli, angående
rang för Magistraten i Stockholm och Borgmästame i
de öfrige städerne samt Häradshöfdingarne å landet.
I anledning häraf begyntes åter at discoureras om denna
saken, och påminte
Hr Bergenstierna, at också Bergmästare måtte beviljas
någon högre rang.
Hr Ruthenschöld tyckte, at militaire-betienterne i gemen
borde tilläggas högre rang, eftersom de hafva så dryg function
och få kläda blodig skiorta för fäderneslandet.
Hr Pehr Kalling holt före, at Borgmästarne och Magistrats-personerne
redan hafva för mycken rang, så at man
snarare borde taga af dem något än at öka den; och som
militaire-betienterne intet sökt at få någon högre rang, så kunna
ock Borgmästarne väl låta sig nöija med den rang de nu
hafva.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed.
Men af andre åter påstods, at saken en gång vore afgiord
och borde nu intet rifvas up.
Hr Adlerbeth sade det vara ganska oskiäligt, om Borgmästarne
skulle få någon högre rang än högstsalig H. Majit
Konung Carl den Xllrte dem gifvit; ty då kunde alla de andre
rikets betienter med lika rätt påstå detsamma. R. o. A. hade
ock ingen orsak at vara dem härutinnan så benägne, ty om
någon Adelsman kommo och ville blifva Borgmästare, lära de
524 (Aug. 27.) Om ökad rang för borgmästare,
det intet tillåta; men vilja de samtycka dertil, så kunna vi
sedan bifalla det förra.
Hr Ruthenschöld conformerade sig så mycket mera härutinnan
med Hr Adlerbeth, som mången Adelsman kunde vara
hulpen om han finge en Borgmästare-beställning.
Hr Adlerbeth tilläde än vidare, at om Borgmästarne
vinna detta, skulle de derigenom framdeles tränga ut Adelsbarn
ifrån andra tienster.
Frih Sten Bielke: I anseende til hvad Hr Adlerbeth
nu anfördt, sä väl som de många flere vigtigare skiäl vid sidsta
Riksdag blefvo uprepade, när denna begiäran afslogs, finner jag
betänkeligit, at vi nu skulle samtycka bärtil. Jag är dessutan
för min enskylte del af den tankan, at all rang är onödig
för oss, at den är mera skadelig än gagnelig, och at vi således
giorde bättre om vi lade den aldeles bort, ty en inbillad prioritet
för andra gior ingen rätt heder; men snille, vett och
mandom äro de kiännemärken, som giöra enom både heder
och värdighet.
Frih. H. Wrede, Frih. Coijet och Hr Er. Gust. Boije
protesterade emot, at hvad R. o. A. i denna saken en gång
resolverat, nu intet måtte ändras.
Hr Braun påstod deremot, at saken intet kunde anses för
afgiord, emedan han med flere förra gången hade begiärt votering.
Hr von Erdtman intygade, at Hr Braun icke begifvit sig
ifrån votering. Flere andre sade sig jemväl hafva begiärt votering.
Frih. Cronhiort mente, at det skiälet, som blifvit anfördt,
at Borgmästarne skulle tränga ut Adelens barn, intet
kunde giälla, så vida meriter och intet någon rang böra giöra
befordran.
Hr Christ. Fred. Klingsporre föreslog, at qumstio an
kunde bifallas med förbehåld, at Håfrätterne få tilstånd at
giöra förslag utan afseende på sådane specielle resolutioner,
som blifvit utvärkade.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at hvad som en gång är
afgiordt, intet bör mera uprifvas eller ändras, utan blifva vid
det, som beslutit är. Och hvad angår det genvilkor, som en
del förmena at vid detta tilfället borde förbehållas R. o. A.,
så kan derom framdeles något betingas.
Efter något vidare discourerande härom stadnade R. o. A.
i det slut, som följande Extractum Protocolli utvisar, hvilket
för R. o. A. uplästes och gillades:
rådmän m. fl. Befaradt krig med Danmark.
525
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 29 Aug. 1743.
S. D. Läto R. o. A. sig föredraga det loflige Borgareståndets
igenom Extractum Protocolli giorde föreställning, at Borgniästarne
och Rådmännen i Stockholm måtte beviljas någon högre
rang och at jemväl de öfrige städers Borgmästare och Justitiarier
måtte förunnas en emot theras embeten svarande rang och
heder. I lika måtto åhördes det ärbara Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 13 sidstledne December, hvaruti
äfven samtelige Häradshöfdingarne anmälas til någon större
heder och rang än de härtils åtniutit; hvilket alt R. o. A. tog
uti behörigt öfvervägande, och i anseende til de härvid förekomne
omständigheter blef qusestio an af R. o. A. bifallen,
så at Borgmästarne och Rådmännen i Stockholm samt Häradshöfdingarne
och Bergmästarne må tilläggas någon större heders
förmån och rang än de härtils haft; jemväl ock at de öfrige
städers Borgmästare, så väl som Justitiarierne, någon rang må
tildelas, som af H. K. Majit efter hvars och ens embetes värdighet
kommer at determineras; dock atthen nu beviljade rang
för them, som förut ingen haft, ej må lända til någon minskning
uti then heder och rang, som andra embeten förut tillagd
varit; hvilket med the öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af thetta
dato, hvarutinnan af Riksens Ständer begiäres, at the, i anseende
til et befarande krig af Dannemark, med mera, ville
hvar utur sit Stånd förordna visse Deputerade til at med Secrete
Utskottet med första sammanträda, öfverlägga och fastställa
hvad som thertil hörer och ej til plena refereras kan,
med mera therutinnan anföres; förmenandes Secrete Utskottet,
at 20 ledamöter af R. o. A. och tije af hvarthera af the andre
Stånden thertil kunde utses.
Gref H. Gyllenborg holt före, at thet vore nog om Secrete
Utskottet förstärkes med så många ledamöter, som nu
felas, hälst myckenheten intet giöra sakerne bättre, och Secrete
Utskottets idée lärer vara, at endast få några dit, som kunna
se rikets tilstånd, hvilket ändemål vinnes om det, som sagt
är, blifver förstärkt med nya ledamöter i de afgångnas eller
bortrestas ställen.
Hr Wulfwenstierna önskade, at R. o. A. til en sådan
förstärkning sielfva ville utvälja dem, som de hafva bästa förtroendet
til.
526 (Aug. 27.) Sekreta Utskottets komplettering.
Frih. Cronhiort tykte häst vara at lemna altsammans
til Secrete Utskottet och på deras ansvar, eftersom de ifrån
början sedt sakernes sammanhang, men de, som nu skulle komma
dit, ändå äro helt okunnoge derom.
Hr Wulfwenstierna sade, at Secrete Utskottet hvarken
velat eller kunnat taga alt, som til en så angelägen sak hörer,
på sit ansvar, utan fördenskul begiärt förstärkning af Riksens
Ständers plena.
Gref H. Gyllenborg: Frågan är nu intet om något ansvar,
ty Secrete Utskottets ledamöter kunna vid deras giöromål
intet hafva annat ansvar än för Gud och deras egna samveten.
Det förbehåld finner jag allenast nödigt, at Secrete Utskottet
vid detta tilfälle söker taga sådane mått och utvägar, hvarigenom
riket ej kominer uti någon skadelig dependence och således
råkar uti större äfventyr än penninge-brist.
Hr Wulfwenstierna bad, at R. o. A. ville hysa benägnare
tanka om Secrete Utskottet och intet tro, at Secrete
Utskottet skulle giöra något steg, hvarigenom riket kunde råka
uti någon skadelig dependence.
Frih. Coijet föreslog at Secrete Utskottet och Secreta
Deputation, på samma sätt som de förra Riksdagar skiedt,
måtte sammanträda när det omnämde angelägne målet företages.
Hr Hårleman förmente bäst vara, at Secrete Utskottet,
på sätt som Gref Gyllenborg föreslagit, completteras til fult
antal.
Atskillige andre af R. o. A. förklarade sig af samma
mening.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. behagar, at Secrete
Utskottet completteras med så många ledamöter som fela,
då det sedan, om så nödigt finnes, kan sammanträda med Secreta
Deputation;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om Electorerne få i dag
träda tilhopa och utvälja desse ledamöter;
Hvilket äfven biföls af R. o. A.
Och skickades Riddarhus-Fiscalen Cedercrona at avertera
de andre Stånden härom.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af detta
dato, hvarutinnan följande momenta til Riksens Ständers ompröfvande
hemställas:
Om huldhetseden till H. K. H. Om dens:s giftermål. 527
l:o om icke af Ständerne, som nu äro församlade, innan
the skiljas åt, til H. K. Höghet huldhets-eden må afläggas,
hvartil et project jemte thetta Extractum Protocolli medfölgde;
2:o om Riksens Ständer thetta nödigt pröfva, håller Secrete
Utskottet före then bör afläggas inför H. K. Maj:t sittande
på thess thron, då Ständerne äro på Riks-sahlen vid
Riksdagens slut;
3:o som H. K. Höghet ej gior Ständerne någon ed förr
än han på thronen kommer at uphöijas och krönas, men imedlertid
likväl til K. Maj:t och riket kommer at aflägga tro- och
huldhets-eden, så lärer sådant böra skie inför K. Maj:t i sittande
Råd;
4:o som H. K. Höghet, enligt thes Försäkring, sig utfäst
at ej träda i giftermål utan Ständernes vettskap och samtycke,
så hemställes om icke H. Maj:t kunde anmodas at med Råds
råde söka förmå H. K. Höghet at ju förr thess häldre vara
omtänkt på en Gemåls väljande, hälst af the evangelisklutherskes
eller ock af the reformerades tros-bekännelse, genom
hvilken för riket någon til thess välfärd, upkomst och trygghet
ländande förmån kunde åstadkommas.
1 §, om huldhets-edens afläggande til H. K. Höghet medan
Ständerne äro tilsammans, biföls.
2 §, om sättet til edens afläggande, biföls.
3 §, om H. K. Höghets tro- och huldhets-ed til Konungen
och riket, biföls likaledes.
Vid 4 §, angående H. K. Höghets giftermål, höllö
Frih. Coijet och Frih. Cronhiort före bäst vara, at det
nämnes en Printsessa enten af det K. Danska eller Preussiske
hofvet.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Här är så ofta
tilförne blifvit sagt, at vi böra taga den til Konung, som är
för oss och riket nyttigast. Samma principe böra vi också
nu följa vid vår tilkommande Drottnings utväljande; men vi
äro intet i stånd at här in pleno decidera i den saken; ty om
vi skulle nämna det Danska eller något annat hof, kunde vi
excludera dem, som äro våra vänner. Det förtiänar mästa
reflexion, at alla Europeiske hofven nu äro i sådan giässning,
så det torde vara bättre at låta härmed ännu något anstå,
emedan man eljest lätteligen kunde misstaga sig.
Hr Löwenhielm: Yi kunna intet föreskrifva H. K. Höghet
när han må begifva sig i äktenskap, utan måste låta det
528 (Aug. 27.) Om H. K. Höghets giftermål. Tessin.
ankomma på H. K. Höghet sielf at efter öfverläggning med
H. K. Maj:t och Riksens Råd utmärka tiden dertil; hvarvid
H. K. Höghet kunde anmodas at, näst sit egit höga nöijes
sökande, vända sina tankar til någon af the evangeliskelutherske
eller reformerte trosbekännelsen tilgifne Printsessor,
och hälst af något sådant hus, hvarvid både H. K. Höghet
sielf och riket någon förmån, understöd och säkerhet nu och i
framtiden kan förväntas.
Detta biföls af R. o. A;
Och ändrades fördenskul §:n sålunda:
4:de §: Som H. K. Höghet enligt thess Försäkring sig utfäst
at ej träda uti giftermål utan Ständernes vettskap och
samtycke, så anmodas H. K. Majit i underdånighet at med
Råds råde för H. K. Höghet förklara, thet Riksens Ständer
med al vördnad lemna til H. K. Höghet at efter öfverläggning
med H. K. Majit och Riksens Råd utmärka then tid, när H.
K. Höghet sig i äktenskap begifva vill; och är thervid Riksens
Ständers aldra vördsammaste tilförsikt och enständiga
anhållan, at H. K. Höghet thervid, näst sit egit höga nöijes
sökande, ville vända sina tankar til någon af then evangeliske-lutherske
eller reformerade tros-bekiännelsen tilgifne Printsessor,
och hälst af något sådant högt hus, igenom förbindelse
hvarvid både H. K. Höghet sielf och riket någon förmån,
understöd och säkerhet nu och i framtiden kan förvänta.
Sedan justerades huldhets-eden til H. K. Höghet, hvilken
biföls, allenast at näst orden: samt bud thess efterkomma, tillädes:
som svarligit vara kan för Gudi och mannom.
I anledning af hvad som således förbemält är, skrefs på
det upläste Secrete Utskottets Extractum Protocolli, at det
hos R. o. A. var bifallit, undantagandes den 4:de §:n, som R.
o. A. håller före bör inrättas på sätt, som det medföljande
projectet utvisar.
Och på eden skrefs, at den var bifallen hos R. o. A.
med den in margine giorde tilläggning.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
23 Julii sidstledne, hvaruti vid handen gifves thet H. Majit
behagat genom Extractum Protocolli af den 27 Septembris förledit
år i nåder med Secrete Utskottet communicera Hr RiksRådet
Gref Tessins underdånige Memorial, hvaruti anhålles,
at alla thess missions-acter måtte igenom remiss blifva Riksens
Ständer tilstälte på thet the öfver them måge inkomma
Tessin.
529
med theras remarquer, och honom anledning gifvas til förklaring.
Sedan Secrete Utskottet alla thesse missions-acter
och berättelser, så til K. Majit sielf, som til Hr Riks-Rådet
och Cancellie-Presidenten Grefve Gyllenborg, noga igenomgått,
samt thess giöromål uti alla omständigheter med then honom
meddelte instruction jämfördt, berättar Secrete Utskottet sig
icke thet minsta hafva thervid at påminna, utan tvert örn
funnit, at Hr Riks-Rådet med all oförtruten flit, försiktighet
och sorgfällighet efterkommit och värkstält, samt thervid altid
i thet nogaste efterfölgt H. K. Majits tid efter annan undfångne
nådige befallningar, med mera, som kunnat tiäna riket
til heder och fördel; hållandes alt therföre Secrete Utskottet
för des del före, at bemälte Hr Riks-Råd icke allenast förtiänar
Riksens Ständers fulkomliga approbation öfver the af
honom vid thes hafde beskickningar så vid Danska som Franska
hofven giorde förrättningar, utan ock at honom therföre tillägges
then heder och thet beröm, som en nitfull och trogen
Konungens och rikets undersåte och hög embetsman tilkommer.
Atskillige af R. o. A. önskade, at Hans Excellence Hr
Riks-Rådet Gref Tessin kunde öfvertalas at blifva qvar i
Rådet.
Men Frih. Carl Fred. Scheffer gaf tilkiänna, det Hans
Excellence intet står at öfvertalas dertil, utan hade endast
väntat på huru des upförande skulle blifva ansedt. Och sorn
Hans Excellence härigenom fådt approbation af Secrete Utskottet,
så återstår nu mera intet annat än expedition häraf,
hvarom Frih. Scheffer å Hans Excellences vägnar anholt.
Gref H. Gyllenborg beklagade, thet han jemväl hördt,
at Hr Riks-Rådet intet kan öfvertalas at blifva qvar i Rådet.
R. o. A. biföllo fördenskul Secrete Utskottets Extractum
Protocolli, och förklarade pä lika sätt, som Secrete Utskottet
thet giordt, theras fulkomliga nöije öfver Hans Excellences Hr
Riks-Rådet Gref Tessins upförande;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 30 Augusti 1743.
R. o. A. samlades klåckan 11.
Som Hr Landtmarskalken var nedre i Secrete Utskottet,
så förde i hans frånvaro Gref H. Gyllenborg ordet.
Adelns Protokoll {XIV) 1742—1743. II. 34
530 (Aug. 30.) Finske invånarnes besvär.
Sedan Gref Gyllenborg äskat liud och bedt R. o. A.
intaga sine ställen;
Uplästes Riksens Ständers öfver Finska invånarnes besvär
förordnade Deputations Betänkande öfver the 5 puncter, som
Fullmäktigen Rådman G. I. Weckström å Fredrichshamns och
Wilmanstrands städers vägnar inlefvererat; och hvad angår
l:o then sökte ersättning för theras upgifne egendoms förlust,
så styrker Deputation bärtil på thet sätt, som uti Betänkandet
af den 17 sidstledne Junii öfver Finska invånarnes på
samma sätt giorde ansökning, redan finnes förmält;
2:o beträffande Fullmäktigens hemställande, om icke en
stad efter samma natur och Privilegier, som Fredrichshamn
tilförne ägt, må vid gräntzen inrättas, med mera, så underställer
Deputation om icke H. Maj:t kunde anmodas med Råds
råde härom föranstalta;
3:o angående thet förbehåld, som samtelige invånarne giordt,
at fritt och obehindrade få infordra then giäld och skuld, som
hos stånds-personer och allmogen å Ryska sidan efter gräntseskilnaden
för en och annan kan komma at återstå, såsom ock
at the måge äga frihet at försälja och återhämta sin fasta och
lösa egendom, som therstädes står at igenfinnas, berättar Deputation,
at thet vid fredstractatens slutande med Ryssland
bör i akt tagas;
4:o vidare, och thärest Fredrichshamns och Wilimanstrands
invånare ej kunna conserveras, förbehålla the sig äfven at
stadens Kyrkoherde, Magistrats-personer och betienter, som tå
komma at blifva tienstlöse, måge ernå en rättvis befordring;
hvartil Deputation för sin del finner ganska skiäligt at styrka,
samt at the imedlertid måge hugnas med expectance-lön;
5:o ansökes om fri öfverfart och underhåld på vägen för
the fattige hit flyktade, såsom vid förra flykten skiedt. Häröfver
förmäler Deputation sig för thetta uti Betänkandet öfver
Hr Capitaine Stierncrantz Memorial i gemen hafva utlåtit, och
hvarå Deputation sig nu åberopar, underställandes altsammans
Riksens Ständers välbehag och godtfinnande.
l:sta §, angående någon ersättning för Fredrichshamns och
Wilmanstrandske invånares lidne förlust och bortmiste egendom,
upskiöts til dess det åberopade Betänkandet ifrån Deputationen
inkommer.
De öfrige §§ biföllos.
Durietz. Fortifikationen.
531
Hr Durietz berättade, at des sak ännu icke blifvit afgiord;
och som Riksdagen nu skrider til slut, så bad han, at
R. o. A. ville så begå, at det lidande, som han utstådt och
hvaröfver han sig hos R. o. A. besvärat, ej måtte ligga honom
på något sätt i vägen eller hindra hans befordran.
Frih. H. Wrede tykte det vara billigt, at hvad Hr Durietz
lidit intet bör ligga honom i vägen.
Frih. Cronhiort holt före, at någon Fullmäktig borde vara
tilstädes vid processen och tilse om adelsnamnet, vid det, som
Hr Durietz öfvergådt, blifvit lsederat.
Hr Pehr Kalling förmente det vara bäst, at saken får
gå sin ordinaira gång. Hr Durietz vore derföre intet deshonorerad,
at honom öfvergådt et straff, som tyckes vara nog hårdt
för en Adelsman. Mången hade blifvit bra karl ändå.
Gref H. Gyllenborg föreslog, at Hr Justitise-Cantzlern,
som nu är tilstädes, kunde påminna om Hr Durietz sak, at
den snart måtte blifva afgiord i Rådet.
Detta biföls af R. o. A. och anmodades Hr JustitiasCantzlern
härom.
I anledning af de påminnelser, som giordes, funno R. o. A.
nödigt at igenom en Deputation begiära svar af de andre Stånden
om Riksdagens afblåsande, om Secrete Utskottets förstärkning
och om Riks-Rådet Rosens commendo öfver arméen;
Hvartil en Deputation af 6 personer utnämdes, hvilken
ock nu afgick; Frih. Sten Coijet förde ordet.
Hr Hastfehr framgaf et par böcker, innehållande åtskilige
ritningar om retranchementer och mera dylikt, som en ung
officerare vid fortificationen giordt, vid namn Lindegren, hvilken
han hos R. o. A. reeommeuderade.
Derjemte ingaf Hr Hastfehr et Memorial, som på begiäran
uplästes, hvaruti han Riksens Ständers ompröfvande underställer,
om icke fortifications-vettenskapen med all fordel och
nytta utom then ordinarie staten och sielfva fästningarne vid
alla förefallande händelser uti fält kan nyttias, om vid hvarje
regimente en Fortifications-officerare tilordnades, ifall något
vidare krig upkonnna skulle, hvaraf icke allenast regimenterne
kunde vid förskantsningar och dylika tilfällen hvarje för sig
hafva nytta af en slik officerare, utan ock för det andra, the
öfrige så öfver- som under-officerare hafva tilfälle at få lära
theone Science; och 3:o, at vid attaquer och belägringar, ifall med
Ingenieurer någon stark afgång skiedde, man då hade til hands
532 (Aug. 30.) Fortifikationen. Sekreta Utskottet.
them, som afgången genast ersatte. Slike Fortifications-officerare,
föreslår Hr Hastfehr, kunna, utan at gravera staten,
hafva sin lön och indelning lika med the andre theras vederlikar
uti regementerne, jemte stå uti sin rang och tour til
vidare befordran innom eller utom regementet. Och tycker Hr
Hastfehr äfven, at ifall vid något regemente funnes öfvereller
under-officerare, som uti fortificationen vore hemma, kunde
the undergå examen och sålunda lemnäs frihet at betiäna andra
therutinnan, och dymedelst hindra någon annans inkommande
uti regementet, med mera, Hr Hastfehr anförer; hvilket alt
han underställer Riksens Ständers bättre bepröfvande.
Frih. Cronhiort utlät sig, at om Ofverstarne hålla det
nödigt, lärer hvar och en af dem altid laga så, at de hafva
en officerare af fortificationen vid sit regemente.
Som detta ansågs för et förslag, så funno R. o. A., at
Hr Hastfehr härmed bör vända sig til H. Maj:t enligt 13 § i
1734 års Riksdags beslut.
Uplästes Electorernes giorde vahl och lista på de ledamöter,
hvarmed Secrete Utskottet kommer at förstärkas.
Gref H. Gyllenborg, som deri var nämd, tackade för
det emot honora vid detta tilfället betygade förtroendet; men
som han i desse dagar ärnade sig resa utomlands at söka bot
för sin svaga hälsa, så undanbad han sig härifrån.
Atskillige af R. o. A. sökte öfvertala Gref Gyllenborg,
at han ej måtte undaudraga sig.
Gref Cronhielm undanbad sig äfven.
Likaledes Hr Carl H. Sprengtport, efter han redan
sutto i Deputation öfver Finska besvären, och finge således ej
tid at vara tilstädes i Secrete Utskottet.
För samma orsak skull undanbad sig jemväl Hr Hägerflycht.
Frih. H. Wrede önskade, at de Herrar, som blifvit nämde,
kunde öfvertalas, ty om hvar och en, på sätt som nu skier,
vil undandraga sig, får Secrete Utskottet ingen förstärkning.
Gref Gyllenborg sade, at sakerne nu kommit til den
aldra critiqueste period, som de någonsin varit, och vore fördenskul
svårt at nu på slutet gå in i Secrete Utskottet, isynnerhet
för honom, som har olika sentimens om en del, som
redan är giordt.
Hr Löwenhielm anförde, at det vore samma skiäl för
honom, men som R. o. A. i går faststält, at Secrete Utskottet
Sekreta Utskottets förstärkning.
533
skal förstärkas, så bör ingen få undandraga sig, elljest giorde
han det också.
Frih. Cronhiort tykte åter deremot, at förtroende ej bör
påtrugas någon, utan den intet vil gå dit, bör det stå fritt,
och vi måste då vända vårt förtroende til andra.
Hr Pehr Kalling, Hr Stiernstolpe med många flere
af R. o. A. bådo enständigt, at Gref Gyllenborg och de öfrige,
som äro nämde, ville emottaga det förtroende man dem updragit.
Uppå de föreställningar, som härom således blefvo giorde,
frågade
Gref Gyllenborg om R. o. A. då behagar, at alla, som
af Electorerne äro nämde, inträda i Secrete Utskottet, undantagandes
den, som har laglige ursäkter af siukdom eller bortresa
;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Petter Scheffer föreslog at til undanrödjande af
alla svårigheter, som härvid möter, kunde dem, som nu gå in
i Secrete Utskottet, tillåtas at gifva plena vid handen när de
äro dissentientes i någon sak.
Frih. Hindr. Wrede: Jag finner också, at orsaken, hvarföre
de fläste gierna vilja undandraga sig, lärer vara den fruktan
de hafva at nu efteråt som vittnen få authorisera hvad
de andra redan i 13 månader förut giordt. Och är jag fördenskul
af samma tanka som Baron Scheffer, at dem kunde
tillåtas at gifva plena tilkiänna, om något passerade i Secrete
Utskottet, som vore stridande emot instruction eller den ordhållighet
och trohet, som Sverige altid vist sine gamla allierade.
Hr Sprengtport instämde härmed så mycket mera, som
de, hvilka nu komma på slutet, intet kunna vara i lika ansvar
med dem, som varit i Secrete Utskottet ifrån Riksdagens
början.
Men detta fants betänkeligit och tyktes vara nog, när de,
som äro dissentientes få til sin säkerhet giöra deras reservationer
i Secrete Utskottets Protocoll.
Faststältes således af R. o. A., at de, som påtaga sig at
gå i Secrete Utskottet, giöra i dag därstädes sit inträde, men
i deras ställe, som hafva laglige förfall af siukdom eller eljest,
väljes nya ledamöter af Electorerne.
Derefter uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 22 Julii sidstledne, hvaruti förmäles hurusom första
534 (Aust. BO.) Enkefruama v. Westerling och Brauner.
Stats-Commissarien Hindrich von Westerling kort för sin död
hos H. Maj:t om dimission ifrån des embete med lönens behållande
anhållit, samt at des hustru och omyndige dotter efter
des död måtte förunnas 500 dal. smt årligen; hvaröfver H.
Majit hördt K. Stats-Contoiret, som thenne ansökning hemstält
H. Majits nåd, och sedan thensamma til Secrete Utskottet i
nåder remitterat; hvilket mål Secrete Utskottet förmäler sig
hafva tagit i öfvervägande, och i anseende til framlidne StatsCommissarien
von Westerlings långlige och trogne tienster,
funnit skiäligt at styrka til en ömhiertig åtanka för des efterlemnade
enka och dotter. Men som Secrete Utskottet ansedt
detta som et mål, hvilket på Riksens Ständers egit förordnande
ankommer, så hemställes huruvida i anseende til andragne omständigheter
framlidne Stats-Commissarien von Westerlings
enka må blifva hugnad med någon tilökning öfver hvad reglementet
innehåller.
Hr Löwenhielm recoinmenderade detta til et gunstigt
bifall hos R. o. A., hälst fru Westerling beklagligen är i största
fattigdom, så at hon förtiänar hielp och understöd.
R. o. A. lemnade sitt bifall til den i Secrete Utskottets
Extracto Protocolli föreslagne pension å 500 dal. smt årligen;
Hvilket skrefs på sielfva documentet.
Vid detta tilfälle anmälte Frih. Sten Bielke Landshöfdingen
Brauners enkefru jemväl til erhållande af någon pension,
hvarmed hon så mycket mer förtiänar at ihugkommas,
som hon af sin man blifvit lemnad uti et svagt och oförmöget
tilstånd, derigenom, at han altid sökt giöra heder för
sine embeten och således icke det ringaste af lönerne kunnat
bespara, varandes ock salig Hr Landshöfdingen mycket hastigt
och oförmodeligen blefven död, genom den skrämsel han uti
sit siukliga tilstånd fådt af Allmogens resning och ankomst
til Upsala, samt at de velat taga honom i följe med sig til
Stockholm.
Atskillige af R. o. A. önskade, at rikets tilstånd vore
sådant, at både Landshöfdingen Brauners så väl som flere
andra enkor, hvars männer länge och redeligen tiänt, kunde
bestås tilräckelig pension; men som ingen tilgång af medel
finnes, så måste väl det i akt tagas och efterlefvas, som 1738
års Förordning om pensioners utdelande stadgar och påbiuder.
Gref H. Gyllenborg förestälte, hurusom långlig och trogen
tienst förknippad med fattigdom förtiänar både attention och
Enkefru v. Kothen. Lön- och betalnings-afgiften. 535
medlidande för den efterlemnade makan. Och som här finnes
bägge delarne, jämte flere andre bevekande omständigheter, så
vore ock billigt, om R. o. A. skulle täckas at hos H. K.
Maj:t i underdånighet recommendera Landshöfdingen Brauners
enkefru til pensions erhållande vid yppande ledigheter å den
til pensioner anslagne staten.
Detta beviljades af R. o. A.
Och aflade Frih. Sten Bielke härföre en ödmiuk tacksäijelse.
Hr Ruthenschöld bad, at Öfverste von Kothens enkefru
äfven måtte blifva ihugkommen med någon pension.
Men som Deputation, hvilken varit hos de andre Stånden,
nu återkom, så blef härom ej vidare talat, utan berättade
Frih. Coijet, som fördt ordet, at de andre Stånden hedt
förmäla deras vördsamma hälsning til R. o. A. och lofvat med
första företaga de omnämde målen och deröfver afgifva deras
uti åte lser.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
19 hujus, angående huruvida, i anledning af Riksens Ständers
Contoirs i des Riksdags relation giorde föreställning, fabriqueurer
och manufacturister med deras betiente, såsom factorer
och bokhållare samt arbetare, måge förpliktas lön- och betalnings-afgiften,
äfven som andre rikets undersåtare, ifrån och
med 1739 samt vidare årligen at erlägga; hvilket ärende Secrete
Utskottet berättar sig tagit i behörigt och noga öfvervägande
och stadnat i enahanda tankar med Secrete Handelsoch
Manufactur-Deputationens, nemligen at enligt 5 § af 1739 års
Man ufactur-Pri vi legiér, alla the manufacturister, hvilka sielfva
lägga handen vid något arbete, böra såsom för andre utskylder
äfven för lön- och betalnings-afgiften förskonas; men hvad the
manufactur-idkare och hufvudmän angår, hvilka sielfva ej arbeta,
utan äro blotta förläggare af sine egne eller andras värk,
tillika med factorer, bokhållare och skrifvare, som emot årlig
lön gå sådane värk tilhanda, så synes the, i anseende til anförde
skiäl, under ofvannämde Privilegiers 5:te § icke kunna
begripas, utan med all billighet tyckas, på sätt som Förordningen
dicterar, lön- och betalnings-afgiften böra erlägga, särdeles
som samma Förordning factorer och bokhållare vid manufactur-värken
specifice utsätter, och med the theruti tillika
nämde förmögne och mindre förmögne manufacturister, afseendet
egenteligen hafva varit på sådane principaler och ma
-
536 (Äng'. 30.) L Sn- och betalnings-afgiften. Coyets
nufactur-idkare, som til sine egenskaper ofvan omrörde äro,
igenom hvilken uttydning äfven Privilegierne och Förordningen
närmast synes kunna tilhopa jemkas, och bemälte afgift, såsom
en bevilning af manufacturisterne utgå; men som detta ankommer
på en närmare förklaring, så hemställer Secrete Utskottet
Riksens Ständers ompröfvande och fastställande, om
icke nödigt är öfver 4:de § i Förordningen om lön- och betalnings-afgiften
samt 5:te § om Manufactur-Privilegierne, then
förklaring må stadgas, at the manufactur-idkare och hufvudman,
samt factorer, bokhållare och skrifvare, lön- och betalnings-afgiften
ifrån 1739 års början och framdeles böra erlägga;
men theremot the manufacturister, som sielfva arbeta
med theras arbetsfolk, til alla delar niuta Privilegierne til godo
och ifrån thenna afgift befrias; dock at vid thet, som en eller
annan för thetta kan hafva betalt, förblifva måtte. Tyckandes
ock Secrete Utskottet at, på thet intet löst folk, som antingen
voro skyldige lön- och betalnings-afgiften at erlägga eller ock
til krigstjenst förfallne, under Manufactur-Privilegierne måge
niuta beskydd, then författning för framtiden nu kunde giöras,
at hvart och et värks hufvudman eller föreståndare vid mantalsskrifningarne
bör afgifva en underskrefven förteckning på alla
the therander värkeligen sorterande betiente och arbetare, hvilken
specification sedan vid taxeringen kunde til sin riktighet
undersökas och bepröfvas, samt omsider vid sielfva års-räkningen
til underrättelse vid revisionen biläggas, med mera, som
Riksens Ständers ompröfvande underställes.
I anledning af åtskilliges begiäran, at detta måtte blifva
liggande på bordet, upskiöts härmed til en annan gång.
Sedan företogs åter Frih. Coijets Memorial, hvaraf innehållet
redan är anfördt i detta Protocoll under den 27 hujus;
och fulfölgdes med det, som återstod.
Usta §, angående at ingen må antastas för de sentiments
han haft om successionen innan then vardt af Riksens Ständer
faststäld, biföls af R. o. A.
2:dra §, angående the förordnade Commissorial-rätters uphäfvande
och the skrifters återställande til hvar och en, som
hos Rydelius äro fundne och tagne.
Hr Thure Gust. Rudbeck begiärte at blifva underrättad,
hvad för slags skrifter, som härmed menas och förstås.
Hr Rutenschöld sade, at många innocement kunnat
correspondera med Rydelius och uti sine bref något för fritt
memorial. Om anmärkningar mot Rådet.
537
kunnat yttra sina tankar om et eller annat, såsom för en deras
vän. På det nu hvar och en måtte vara fri för persecutioner
sedan Ständerne äro åtskilde, och til bibehållande af den allmänna
säkerheten, så hade Baron Coijet föreslagit detta, hvilket
så mycket snarare kan bifallas, som R. o. A. redan faststält,
at skrifter, af hvad natur de vara måge, utom sohlklart
förräderi emot öfverhet eller fädernesland, som finnes i någon
arresterad persons giömmor, ej böra på något sätt brukas emot
dem, som dem skrifvit, utan til sine ägare återgifvas.
Som R. o. A. på föregående sätt redan afgiordt detta, så
biföls 2:dra puncten af Baron Coijets Memorial.
3:die §, angående at alla remarquer, som kunna vara
giorde på Hrr Riksens Råd, må vid thenne Riksdag utelemnas
och ej framgifvas, med mindre theras rådslag varit landtförderfvelige
eller förrädiske.
Gref H. Gyllenborg begiärte at medan denne saken förehafves
få lemna klubban til Gref De la Gardies fulmäktig,
Frih. Otto Fleming, eftersom han hade tvenne farbröder i
Rådet, och ehuru han trodde sig kunna föra den med all impartialité,
vore det likväl stridande emot den vedertagne ordningen.
Men uppå R. o. Arns anmodan förblef Gref Gyllenborg
vid bordet at föra klubban.
Hr Thure Gust. Rudbeck anförde, hurusom Secrete Utskottet
efter Riksdagsordningen äger rättighet at giöra anmärkningar
på Hrr Riksens Råd och, när deras förklaringar ej
finnas tilräckelige, dermed inkomma til Riksens Ständers plena;
och som ingen ändring bör eller kan tillåtas uti det, som i så
måtto är enligt med Riksdagsordningen, så påstod Hr Rudbeck
ock i följe deraf, at Secrete Utskottet måtte upgifva de på Hrr
Riksens Råd nu giorde anmärkningar, så vida deras förklaringar
i et eller annat mål ej funnits tilräckelige; och det så
mycket mer, som förutan annat Riksens Ständer sielfve pålagt
Secrete Utskottet at inkomma med sin berättelse om orsaken,
hvarföre Riksens Ständer ej tidigare blefvo sammankallade til
denne Riksdagen, men sådant ännu ej skiedt, utan har Secrete
Utskottet, i slutet af den upläste berättelsen om orsakerue til
kriget, gifvit vid handen, at det inhämtadt Hrr Riksens Råds
förklaring deröfver, och ärnar vidare föredraga Riksens Ständer
samma mål.
Gref H. Gyllenborg: Meningen lärer intet vara, at alla
remarquer i gemen skola nedläggas, men at de mindre må ute
-
538 (Aug. 30.) Om anmärkningar mot Rådet.
lemnäs och ej framgifvas, på det Riksens Råd med full myndighet
måtte kunna förestå regeringen. Så ostridigt det är, at
Riksens Råd böra vara ansvarige för deras emellan Riksdagarne
förde rådslag och giöromål, så otilbörligt är det ock,
at de skola häktas för mindre mål, ty där bör vänliga föreställningar
hafva rum, och inga remarquer til plena framkomma,
så länge ej sådane fehlsteg finnas vara begångne, at
purpur-mantelen bör bortläggas. Hade nu Secrete Utskottet
funnit så grofva fehl, så hade vid början af Riksdagen Secrete
Utskottet dem bordt angifva, så at de af Råden, som dem begådt,
intet fådt sittia under hela denne tiden qvar i Rådet och taga
del i riks-styrelsen; men oaktadt Riksdagen så länge städt,
har deraf intet hördts. Således, och i anseende til hvad förberördt
är, kunde R. o. A. nu fastställa, det alla mindre remarquer
böra qväfjas, och Riksens Råd uti mål, som de felat,
om Riksens Ständers rätta mening underrättas, men ifall någre
skulle finnas af större eller hufvudsakeligare vigt, som af Herrar
Riksens Råd ej blifvit tilräckeligen förklarade, Secrete Utskottet
dermed inkomma.
Frih. Sten Bielke: Riksens Råd blifva mer decrediterade,
om remarquerne intet upkomma, så at man får höra
deras förklaringar. Och som riket och publiquen äger den
rättighet at blifva underrättad om et och annat, som vi veta
gådt galit til, så begifven jag mig intet derifrån.
Frih. H. Wrede: Det sägs väl, at Riksens Råd skulle
blifva mer decrediterade, om intet remarquerne komma up, at
man får höra deras förklaring. Men hvarföre har intet Secrete
Utskottet sedan Riksdagen påstådt i 13 månaders tid
kommit fram dermed förr än nu, då officerarne, eller så til
säijandes 2 trediedelar af Riddarhuset äro bortcommenderade.
Skulle detta tillåtas, så kunde äfven Secrete Utskottet nu
efteråt taga up hvad andra saker de hälst ville, och deribland
kanskie sådane, som varit i speculation förr än officerarne
kommo hem ifrån Finland.
Frih. Sten Bielke: Secrete Utskottet kunde, som Gref
Gyllenborg föreslagit, anbefallas at lemna de mindre målen,
men om någon hufvudsakelig remarque finnes, dermed inkomma
til en viss dag och innan alla officerarne äro bortreste, ty det
är ovädersäijeligen angelägit, at Riksens Råd sättias uhr alla
misstankar.
Om anmärkningar mot Rådet. 539
Hr Thure Gust. Rudbeck: Det är ovist om det varit
Secrete Utskottets skuld, at med remarquerne drögt så länge;
kan hända förklaringarne ej förr än nu inkommit. Dessutom
påminner jag mig rätt väl, at de vid 1738 års Riksdag uppå
Råden giorde remarquer ej eller framkommo förr än vid slutet
af Riksdagen.
Hr Er. Gust. Boije berättade, at orsaken, hvarföre remarquerne
ej förr kommit up, är at med successions-saken
dragit så långt ut på tiden, och at Rådens förklaringar nu
nyligen först inkommit.
Åtskillige af R. o. A. påstodo, at som det således intet
varit Secrete Utskottets skuld at härmed så länge drögt, så
borde nu, sedan förklaringarne inkommit, Secrete Utskottet
ofördröijeligen upgifva de remarquer, som af Herrar Riksens
Råd ej blifvit tilräckeligen förklarade.
Men häremot ropades åter af andra, at inga remarquer
borde nu mera framkomma vid denne Riksdagen, sedan så
många af officerarne äro bortcommenderade.
Hr Rudbeck sade, at ingen kunde betaga honom at få
höra dem och vore det intet något skiäl, at en del af R. o. A.
äro reste härifrån, ty ingen Riksdag slutes med så många, som
varit tilstädes när den begynts.
Hr Lagerflycht: Som 13 § i Riksdagsordningen förmår,
at Secrete Utskottet bör efterse, huru Riksens Råd sedan sidsta
Riksdag stält sine rådslag och sig förhållit, samt om finnas
skulle, at de sig i något mål förgådt, dem derföre tiltala; så
kunna vi ej inskränka Secrete Utskottets giöromål eller hindra
dem at til plena framkomma med de remarquer, som någon af
Riksens Råd ej kunnat tilräckeligen förklara.
Hr Pehr Kalling: Riksens Råd äro Ständernes Full
mäktige
och böra således dömas af oss alle samtelige, men intet
af en del sedan de andre äro bortreste.
Frih. H. Wrede utlät sig, at man hade al anledning at
tro det Secrete Utskottet med flit drögt med remarquerne til
dess de skulle vara borta, som äro af annan sentiments.
Hr Goes förmente, at om al ting hade gådt väl och lycke
ligen
i Finland, hade intet många officerare kommit hit, men
derföre hade väl Riksdagen lika fult måst gå för sig.
Frih. Sten Bielke lade härtil, at äfven så litet som det
kan säijas, at Riksdagen är olaglig, om den hålles medan
arméen är borta, som år 1714, 1719 och 1720 skiedde, äfven
540 (Aug. 30.) Om anmärkningar mot Rådet.
så litet kan det ock nu hindra Secrete Utskottet at komma
fram med de giorde remarquerne, fast en del af officerarne äro
bortcommenderade.
Hr Sprengtport erindrade, at de som rest bort, förbehållit
sig, at intet sådane saker måtte uptagas, hvartil R. o. A.
då samtykt.
Hr L öwenhielm förestälte, hurusom ingen qusestion vore,
at icke remarquer, som äro hufvudsakelige, böra tagas up; dem
hade redan Frih. Coijet i sit Memorial undantagit; och fördenskul
om R. o. A. giorde samma exception, som Frih. Coijet
och Gref Gyllenborg, så kunde ändamålet vinnas och Riksdagen
komma til slut.
Efter vidare discourerande härom, blef omsider af R. o. A.
faststält, at inga remarquer af mindre värde må af Secrete
Utskottet eller Secreta Deputation upgifvas eller för Riksens
Ständer framkomma; men ifall någre af större eller hufvudsakeligare
vigt finnas, som af Herrar Riksens Råd ej tilräckeligen
blifvit förklarade, bör Secrete Utskottet dem ofördröijeligen
upgifva; och utnämdes fredagen dertil.
Skrefs altså på Frih. Coijets Memorial följande Resolution,
hvilken för R. o. A. uplästes och gillades:
Resol.: l:sta och 2:dra §§ biföllos, och hvad 3:die puncten
angår, så stadnade R. o. A. i det slut, at inga remarquer af
mindre värde måge af Secrete Utskottet eller Secreta Deputationen
upgifvas, eller för Riksens Ständer framkomma; men
ifall några skulle finnas af större eller hufvudsakligare vigt,
som af Herrar Riksens Råd ej blifvit tilräckeligen förklarade,
bör Secrete Utskottet til nästkommande fredag dermed inkomma.
Derpå skildes R. o. A. ät.
Den 1 Septembris 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 19 och 26 Martii från sid.
561 til sid. 595, hvarvid inga påminnelser giordes.
Häradsh: Löwenhjelm. Justit: Sandelin. Kommiss: Lindmark. 541
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 27
Augusti sidstledne, hvarutinnan hemställes om icke, i anseende
både dertil, at Allmogen ifrån Näs, Gillbergs, Nordmarks och
Jose härader, hvilka härader hördt under then i Wermeland
delte jurisdictionen, hos K. Majit giordt underdånig ansökning,
at Vice-Häradshöfdingen Gudmund Löwenhielm måtte hugnas
med befordran af thenne jurisdictionen, som ock at han alt
ifrån 1731 thensamma odelt förestådt, med mera, hos K. Majit
i underdånighet kundé anhållas, thet merbemelte Vice-Häradshöfdinge
Löwenhielm vid thenne ledige varande beställningens
bortgifvande må komma i nådig åtanka, hälst Allmogen för
thess redlighet, foglighet, oväldughet och färdighet i dömande,
med mera, til honom hysa en allmän kiärlek.
R. o. A. biföllo detta Bondeståndets Extractum Protocolli.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 24
Aug., hvarutinnan Ståndet hos the öfrige respektive Stånden
recommenderar Justitiarien Thure Sandelin at til H. Majit få
Riksens Ständers underdånige föreskrift om befordran til enthera
af the 2:ne jurisdictioner i Wermeland, som vid thenne
Riksdag blifvit delte och äro ledige, berömmandes thes skickelighet
och erfarenhet i domare-embetet, med mera.
Härvid uplästes jemväl Borgareståndets i anledning häraf
den 27 Augusti sidstledne aflåtne Extractum Protocolli, hvarutinnan
berättas, at Ståndet så mycket skäligare funnit ofvanberörde
Extractum Protocolli at bifalla, som Ståndet på 4
Riksdagar haft många tilfällen at erfara prof af Justitiarien
Sandelius skickelighet och erfarenhet til domare-embetet, med
mera therutinnan andrages, och hvarföre Ståndet gerna se och
önska skulle, at han vid tiletta tilfälle blefve ihugkommen, och
således niuta flies skickelighet och förtienst verkeligen til godo.
Detta biföls af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
29 Martii sidstledne, hvaruti förmäles, at Ståndet låtit sig
föreläsas så väl Protocolls-Deputations vid sidsta Riksdag afgifne
Betänkande, som Präste- och Bondeståndets thervid tå
utfärdade Extracta Protocolli, angående then af Commissarien
uti K. Cammar-Revisionen Carl Lindmark anförde klagan
öfver then préjudice, som honom skal skiedt, finnandes Ståndet
skiäligt bifalla Betänkandet til alla delar, som Borgareståndet
velat med the öfrige Stånden communicera.
542 (Sept. 1.) Kapten Hastfehr.
Öfver detta Borgareståndets Extractura Protocolli hade
Prästeståndet, enligt påskriften, sig således yttrat, at Prästeståndet
förblifver vid des til Protocolls-Deputationens Betänkande
gifne bifall den 21 Aug. 1743.
Bondeståndet åter hade igenom des Extractum Protocolli
af den 23 Aug. sidstledne, hvilket nu jemväl uplästes, förnyat
dess förr yttrade samtycke til det omtalte ProtocollsDeputations
Betänkande.
Men R. o. A. ville härtil ej samtycka.
Uplästes Hr Capitaine Joli. Hastfehrs Memorial, hvarutinnan
han aflägger vördsam tacksäijelse för Riksens Ständers
föreskrift til H. K. Maj:t at befordras, i anseende til the therutinnan
anförde skiäl; men som han af thenna Riksens Ständers
för honom yttrade ynnest icke kan komma til något värkeligit
åtniutande, med mindre han vinner något närmare
theras yttrande; altså anhåller Hr Hastfehr, at som han i 32
år tiänt såsom Ryttmästare vid Lif-Regementet och Capitaine
vid Lif-Dragonerne, samt icke är någon ovanlig tour för någon
gammal Ryttmästare eller Capitaine vid thesse rang-regementer
at avancera til Öfverste-Lieutenant, honom then nåden kunde
vederfaras at genom Riksens Ständers föreskrift blifva förordnad
til Öfverste-Lieutenants-caractere, til thes någon slik
syssla i Finland blefve ledig, som honom i nåder kunde tilldelas.
R. o. A. updrogo Hr Landtman skalken at härom tala med
H. Maj:t och i underdånighet anmäla Hr Hastfehr till nådig
hugkomst.
Uplästes Cammar-Oeconomie och Commercie-Deputations
Betänkande, angående framlidne Landshöfdingen Hr Carl
De Geers sökte byte; berättandes Deputation derutinnan sig
hafva förehaft then til Riksens Ständers approbation ifrån K.
Cammar-Collegio öfversäude bytes-acten, samt theraf funnit,
at bemelte Hr Landshöfdinge af H. Maj:t blifvit tillåtit få
emot vederlag utbyta 2:ne cronohemman, nemligen Wijk N:o 2
et helt och Nio 4 et halft i Stockholms län, Wallentuna härad
och Hammarby sockn; dock med thet vilkor, så vida K. Cammar-Collegium
thervid ej hade något at påminna. Til vederlag
emot förberörde 2:ne hemman befinnes Hr Landshöfdingen
hafva upgifvit 3:ne ograverade frälsehemman, nemligen n:o
7, 7 mantal, n:o 9, 1 dito och n:o 10 äfvenledes 1L mantal
uti Karby, belägne uti Upsala Landshöfdingedöme, Öhrbyhus
Landsh. De Geers hemmansbyte. Kapt. Lewin Blixens skatteköp. 543
län och Wändel sockn. Emot thetta bytet har K. CammarCollegium
uti Memorial til bemälte Deputation giordt then
svårighet, at thesse Wijks hemmanen äro för Häradsfogden
nödige til boställe, emedan the ligga mit uti fögderiet, och intet
annat cronohemman skal vara at tilgå. I betraktande hvaraf
K. Cammar-Collegium säger sig hafva låtit efterse om något
annat cronohemman ther uti fögderiet kunde finnas, hvarmed
Häradsfogden kunde hielpas, och vid eftersökandet funnit 2:ne
3/g:dels och fidela hemman Erfvinge, som äfven äro Häradsfogden
på lön anslagne, hvilka hemman, fastän et theraf är
för Capitaine Lewin-Blixen til skatte värderat, likväl tyckes
kunna anslås Häradsfogden til boställe, i anseende thertil at
intet skattebref therå blifvit expedierat, med mera härvid vidlöftigt
uptages. Och berättar Deputation jemväl, at K. CammarCollegium
sedermera genom et annat ingifvit Memorial insändt
en afskrift af Hr Cammarherren Louis De Geers cession af
then uti thetta bytet existerade 15 dal. 11 öre 4'/. plåtar
smts öfverränta; hvarjemte bemelte Hr Cammarherre anhåller
at under thenne Riksdag thetta byte må komma til slut. Hvad
nu thetta bytet angår, så har Deputation för godt funnit at,
i anseende dertil at K. Maj:t och cronan icke allenast niutit
fult gen fullo, utan också ansenlig öfverränta, med flere härvid
förekomne och i Betänkandet anförde skiäl och omständigheter,
styrka til fastställande af ofvannämde framlidne Hr
Landshöfdingen Carl De Geers begiärte byte af Wijk n:o 4, 8/g
dels och ibidem 11:0 2, 5/g dels mantal i Stockholms län, Wallentuna
härad och Hammarby sockn, emot vederlag til K. Maj:t
och cronan af Karby n:o 7, 1/2, n:o 9, */2 och n:o 10, 1/„ mantal
i Upsala län och Wändel sockn.
Beträffande åter Erfvinge, som Cammar-Collegium funnit
nödigt at anslås til boställe för Landsmannen, hvilket förments
lätteligen kunna låta sig giöra, emedan intet skattebref
therå blifvit expedierat, så förmäler Deputation sig hafva thenne
punct med Hr Capitaine Blixen til thes utlåtande cominunicerat,
som therpå med sine påminnelser inkommit, hvilka i
Betänkandet uprepas; och efter öfvervägande af alla the skiäl,
som härvid både af K. Cammar-Collegio och Hr Capitaine
Blixen blifvit producerade och här uptagas, finner Deputation
sig ej annat kunna, i anseende til alt sådant, än at tilstyrka,
thet Capitaine Ijewin-Blixen ej må hindras uti thes sökte
skatteköp af begge Erfvinge hemmanen i Spånga sockn Sollen
-
544 (Sept. 1.) Handelsmannen Forsels fordran.
tuna härad och Stockholms län, utan at K. Cammar-Collegium
må blifva anmodat at härå för Capitainen utfärda skattebrefven.
Och vidkommande huru Landsmannen må komma
til boställe, så synes ej annan utväg, än så framt icke skattepossessorerne
af gamla Länsmans-bostället Härfvesta frivilligt
och af egen god vilja äro nögde med at, emot en billig köpeskilling,
efter accord afstå hemmanet til cronan igen, så måste
thermed väntas til hemmanet upbiudes til salu utom börd, tå
thet ingalunda måste försummas at til K. Maj:t och cronan
inlösas samt Länsmannen til boställe återlemnas, hvarefter
thet ej mera emot 1723 års Skatteköps-förordning således må
abalieneras. Hvilket alt Deputation til Riksens Ständers vidare
godtfinnande hemställer.
R. o. A. biföllo sielfva bytet; men hvad det sökte skatteköpet
angår, så remitterades det målet til H. K. M:t;
Hvilket skrefs uppå Betänkandet.
Uplästes then öfver Finska invånarnes besvär förordnade
Deputations Betänkande öfver Handelsmannens ifrån Fredrichshamn,
Jacob Forsells giorde anhållan at undfå ersättning för
1796 tunnor tiära och 1,000 tolfter förskurne eschamplunbräder,
hvilka igenom fartygens krönande i Finland blifvit i
Fredrichshamn antingen af Svenska arméen upbrände eller af
fienden borttagne; uprepaudes Deputation alt hvad Forssel i
des Memorial härom anfördt; hvarefter Deputation berättar sig
hafva tagit thetta ärende uti behörigt öfvervägande, och therlios
väl befunnit af the utaf Forssell slutne certepartier, at
2:ne fartyg den 2 Martii 1742 varit befraktade at gå til Fredrichshamn
och efter utlossandet af innehafvande spannemål
därstädes inlasta tiära, hvarmed the til Amsterdam skulle afgå,
men, medelst then för cronan skiedde kröningen, therutinnan
förhållne och hindrade blifvit, ehuru om theras lösgifvande är
vordet ansökt; finnandes Deputation för godt at uti thette mål,
som är af särskilt beskaffenhet emot the öfrige inkomne, (at)
Riksens Ständer tilstyrka, thet Forssel för thesse effecter, i
anseende thertil, at fartygen för arméens behof blifvit qvarhåldne
och varorne therigenom förlorade, åtniuta skälig ersättning
och betalning efter thet pris, som bevisligen then tiden
ther å orten uppå sådane varor gångbart varit; hvarjemte Deputation
hemställer om icke Riksens Ständer til uprättande
af thetta skadestånd ville upfinna then tidigaste utvägen, på
thet Forssel i sit lidande måtte någorlunda soulagerad blifva;
Ständernas Kontor. Bondeståndets besvär. 545
hvilket Deputation underställer Riksens Ständers välbehag och
godtfinnande.
Detta blef af R. o. A. remitterat til H. Maj:t at, när
rikets tilstånd sådant medgifver, gripa honom då under armarne;
Hvilket
skrefs på Betänkandet.
Gref H. Gyllenborg erindrade hurusom för en tid sedan,
då Secrete Utskottets Extractum Protocolli berörande statsvärket
vardt föredragit här på Riddarhuset, blef i anledning
deraf ibland annat faststält, at de til fond för Ständernes Contoir
anslagne medel skulle gå igenom K. Stats-Contoiret och
des disponerande til de anordnade usus. Nu, ehuruväl han
intet gierna ville rifva up hvad som en gång är afgiordt; dock
som publica fides skulle alt för mycket lida, om någon ändring
skulle skie uti den inrättning, som för Ständernes Contoir är
giord, tvert emot det för Contoiret utfärdade reglementet af år
1723, så begiärte Gref Gyllenborg, at åtminstone något ännu
måtte innehållas med expeditionen härom;
Hvilket af R. o. A. beviljades.
Derpå företogs åter Bondeståndets besvär.
3:die §, hvaruti Allmogen, i anseende til then svårighet,
som them mött vid de af Utrednings-Commissionen til arméens
förnödenhet påbudne ränte-persedlars preesterande in natura,
anhåller at hädanefter framgient i penningar efter then ständige
markegången få betala the i kiött, fläsk, smör, hö och
halm bestående ränte-persedlar, bifölls med den tilläggning vid
slutet af §:n: undantagandes hvad som i krigstider til cronans
förnödenhet oumgängeligen behöfves, eller eljest til K. Hofstallet
af hö och halm tarfvas ifrån de orter, hvarest det
beqvämligen kan hitföras.
94:de §, angående än ytterligare tilstånd för de af Allmogen,
som äro underlagde alun-bruket i Skåne, at på prof
til nästa Riksdag få hålla getter på theras ägor, biföls.
91 §, angående de i Helsingeland så kallade uddemantalens
ställande i legningshvarf til karls anskaffande lika med
de inroterade hemman, biföls.
81 §, angående then til Academiae-staten i Lund anslagne
crono- och kyrkio-tionde-spannemålens utförssel, biföls.
47 §, angående skiedde ombyten med hästar och karlar
vid de cavallerie-regementer, som under sidsta ofreden varit i
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. 11. 35
546 (Sept. 1.) Bondeståndets besvär.
Finland, och om recruteringarne vid berörde regementet-, med
mera, biföls.
72 §, angående the til Fahlu kopparbergs Bergslag anslagne
skatte- och sälje-kohl, biföls.
95 §, angående befrielse från Lagmans-, Häradshöfdingsoch
tings-giästnings-penningarnes erläggande för dem af Allmogen,
som äro i sä torftigt tilstånd, at de icke uti mantalslängderne
äro upförde, biföls.
7:de §, angående tilstånd för Allmogen i Jemtland och
Herjedalarne at til nästkommande Riksdag tullfritt ifrån
Norje få införa salt, sill och andre fiskvaror, men å spannemål
niuta ständig tullfrihet, enär den giäller öfver 18 dal. kint
tunnan, med mera, angående deras varors utförande igen til
Norje, biföls af R. o. A.
8 §, angående den af Walbo och Norrdals härader på
Dahlsland samt Bullarens och Sörbygdens härader i Bohus län
sökte fria och oinskränkte spannemåls- och salt-handelen på
Norje, bi föls.
9 §, angående nederlags-friheten på de ifrån Stockholm
och andre orter til Bergslagens förnödenhet förskrefne och til
upstäderne ankomne varor, biföls.
85 §, angående tilstånd för Allmogen i Malmöhus och
Christianstads läner, at sielfve få lösa den derstädes fallande
crono-tionden, hvilken til barnhusen i Stockholm och Malmö
är anslagen, men nu bortarrenderas.
Hr von Böhn förestälte huru eftertänkeligit det vore at
ändra de för barnhusen giorde nyttige och hälsosamma inrättningar,
eller de contracter, som til barnhusens fördel af vederbörande
Directeurer äro ingångne om denne crono-tionden, hvilken
är lemnad under fri disposition til barnhusen. Och ehuruväl
det skulle kunna tyckas, at Allmogen kunde vara så
nära, som någon annan, at få lösa den til sig, så äro likväl
deremot alt för många skiäl och omständigheter at anföra,
åtminstone bör det nuvarande contractet intet rubbas eller uphäfvas;
men derföre kunde ändå Allmogen och landet hielpas,
om behörige mått toges, så at arrendatorerne intet alt för högt
få stegra spannemåls-priset för Allmogen. Hr von Böhn berättade
eljest, huru han med de öfrige af R. o. A:ns ledamöter
i Allmänna Besvärs-Deputationen hade uti detta mål
blifvit öfver-voterade af de andre Stånden.
Om krono-tionden, anslagen åt barnhusen. 547
Gref Gyllenborg utlät sig, at som alla contracter äro
strictissimi juris, så kunde han ej eller samtycka dertil, at
detta contractet i någor måtto skulle ändras.
Frih. Sten Coijet holt äfven före, at nuvarande contract
intet bör rubbas, men at när detsamma expirerar, Allmogen
da kunde på något sätt soulageras.
Hr Silfverschöld gaf tilkiänna, at hans broder vore en
af dem, som med Barnhus-Directeurerne här i Stockholm hade
contraherat om denne cronotionde, och at så väl K. CammarCollegium,
som H. K. Majit sielf i nåder approberat berörde
contract;
Ingaf derpå et Memorial, som uplästes, hvaruti anföres
thet slut Allmänna Besvärs-Deputation affattadt uti 35 § öfver
Allmogens uti Skåne giorde påstående at få lösa Stockholms
barnhus tionde-spannemäl, hvilken thes broder Öfver-Jägmästaren
Silfwerschöld och tvänne med-arrendatorer, enligt träffat
lagligt contract med Barnhus-Directeurerne uppå 14 år, emot
et vist pris öfver hufvudet arrenderat; yttrandes sig Hr Silfwerschöld
å sin frånvarande broders vägnar vara högst för
anlåten, at Riksens Ständer följande puncter underställa, nemligen
:
l:o med hvad skiäl Besvärs-Deputation uti 81 § kunnat
uti en och enahanda sak neka Allmogen uti thes påstående af
Academie-statens spannemål, men åter uti 35 § gifva them
bifall om barnhusets spannemål;
2:o hvad eftertänkelig påfölgd et slikt försök häfver med
sig så vid militair- som civil-staten, i anseende til alla indelnings-hafvares
spannemåls-ränta;
3:o om thet är laglikmätigt at uphäfva et contract, slutat
emellan fullmyndigt folk å både sidor och med K. CammarCollegii
bifall samt K. Maj:ts nådige confirmation; och thet
4:o utan at arrendatorer som likväl är efter contract
bonas fidei possessor, thervid blifver hörd, samt
5:o om säkerheten för barnhuset kan hos en Cronofogde
svara emot then arrendatorerne presterat i fast egendom.
I anseende til så kraftige skiäl, så föreslår Hr Silfwerschöld,
at Riksens Ständer kunde bifalla detta Allmogens
giorde påstående, dock med sådan tilläggning: enär arrendeåren
för arrendatorerne expirerat; hvarom, eller at öfver tiletta
mål på lika sätt som om Academie-statens spannemål uti 81
548 (Sept. 1.) Lagmans-räntan i Finland. Skogarna i Skåne.
§ stadgat är måtte resolveras, Hr Silfwerschöld å thes broders
vägnar anhåller.
I anseende til de härutinnan anförde skäl föreslog
Hr C. F. Klingsporre at öfver denne § kunde resolveras
på samina sätt som öfver Allmogens i 81 § af Allmänna
Besvären giorde ansökning om then til Academise-staten i Lund
anslagne crono- och kyrkio-tionde-spannemålen, nemligen at
när contractet löper til ända, då tilses må, det med Allmogen
härutinnan så måtte förfaras, at den öfver något obilligt tvång
ej får orsak sig skiäligen at besvära.
Detta biföls af R. o. A.
Och upsattes altså följande Resolution, hvilken sedan den
för R. o. A. var upläst skrefs in margine:
R. o. A. finna, at contractet icke kan eller bör rubbas,
men när contractet luppit til ända, finner R. o. A. nödigt at
tilses må, det med Allmogen så måtte förfaras, at den öfver
något obilligt tvång ej får orsak sig skiäligen at besvära.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 16
Aug. sidstledne, hvaruti föriuäles, at Ståndet uti et ganska
noga öfvervägande tagit Justitise-Deputationens Betänkande
öfver någre Öfver-domares ifrån Finland therom giorde ansökning,
at K. Maj:t under den 20 Novembris 1741 utfärdade
Reglemente om Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan, måtte
hvad den 3:die § rörer blifva ändrad och tingsgiästningskapparne
å then orten efter förra vanligheten af Allmogen in
natura utgiöras; och anhåller Ståndet, i anseende til the uti
Extractet anförde skiäl, thet ingen ändring uti förenämde K.
Maj:ts reglemente må tillåtas, med mera.
R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution på JustitiseDeputationens
Betänkande;
Hvilket skrefs på det upläste Bondeståndets Extractum
Protocolli.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande öfver 1 § uti 2:dra puncten af Hr Landshöfdingen
Silfioerschölds til thenne Riksdag afgifne underdånige relation,
angående huru skogarne i Skåne nu för tiden årligen
ganska mycket medtagas och förminskas, och thet til större
delen förnämligast igenom the starka utsyningar, sorn årligen
skie til the publique verkens, såsom krutbrukets, saltpetersiuderiets
med the fleres drifvande, hvaraf isynnerhet thet
sednare en myckenhet bränneved skal consumera, hvarföre be
-
Salpetersjuderi erna i Skåne.
549
melte Hr Landshöfdinge förmenar, at det skulle hafva sin goda
nytta med sig och lända til skogarnes märkeliga besparing, om
saltpetersiuderiet äfven ock inrättades på slättbygden, hvarest
torf i stället för ved torde kunde nyttias; berättandes Deputation
at under öfvervägande häraf är et af Mantals-Commissarien
och Inspectoren vid Stora Hindrichstorps glasbruk i
Skäne och Christianstads län Knut Friese underskrifva Memorial
vordet framtedt, hvaruti han andrager åtskillige thes påfund
och inventioner til skogarnes besparande vid saltpetersiuderiet,
och at saltpeters-tilvärkningen äntå årligen skulle
blifva förökt genom et slags salt, som til krympningen theraf
kan brukas, och hvaröfver Deputation inhämtat K. KrigsCollegii
utlåtande, som thermed inkommit, och i Memorialet
vidlöftigt uprepas, med mera, angående Öfver-Inspectors-beställningens
fördelande i 2:ne inspectioner, then ena i Malmöhus
län och Halland, och then andra i Christianstads län och
Blekingen. Bemälte Friese har äfven anhållit at hugnas med
thenna Ofver-Inspectors-sysslan odelter, och en Under-Inspector
honom tildelas til thess projecters exequerande, i hvilket fall
han försäkrar vilja uptäcka huru inrättningen jemväl vid krutbruket
skulle til någon del kunna drifvas med torf, hvarigenom
skogen äfven årligen bespares, med mera, som Hr Landshöfdingen
Silfwer schöld härom berättadt.
Thetta alt, som både K. Krigs-Collegium, Hr Landshöfdingen
Silfwerschöld och then omtalte Friese hvar för sig andragit,
förmäler Deputation sig hafva tagit i behörigt och noga
öfvervägande och för sin del funnit godt, i betraktande af the
utaf Deputationen i Betänkandet anförde vigtige skiäl och
omständigheter, icke kunna underlåta at, til then så angelägna
och omistelige skogens conservation i längden, tilstyrka Riksens
Ständer at i underdånighet hos K. Maj:t anhålla
l:o om nådig befallning til K. Krigs-Collegium at meddela
Mantals-Commissarien och Glasbruks-Inspectoren Knut
Friese interims-fullmakt å then efter aflidne Fadder Holmström
ledig varande Ofver-Inspectors-sysslan vid saltpetersiuderiet
på samma sätt odelter och med lika förmåner, och
thet på 3:ne års tid eller til nästa Riksdag, på thet K. KrigsCollegium
inom samma tid må fulleligen hinna at erfara och
försöka, huruvida han fullgiör och presterar hvad han sig således
åtagit och utfäst til, i händelse hvaraf han tå med ständig
fullmakt therå, såsom then sig i så måtto af riket giordt
550 (Sept. 1.) Skogarna i Skåne.
väl förtjänt, kommer at förses, som tvert om, ifall lian therutinnan
brister, bör thensamma til en amian, som K. Collegium
finner sig kunna hafva förtroende til, öfverlemna; hvarföre
ock Deputation anförer sig hålla före, at han under thenne
profvetid och tils vidare må få behålla thes Mantals-Commissarie-beställning,
på thet han icke, ifall han emot förmodan
skulle brista i värkställigheten af sine vid handen gifne projecter,
må tå blifva aldeles brödlös; finnande Deputation nödigt
at vid thenne af Friese projecterade nya inrättningen af
salpeter-tilvärkningen erindra, thet Friese icke allenast på the
orter i skogsbygden, hvarest torfmåsar finnas, bör til saltpetertilvärkningen
bruka torf, utan ock under thenne proftiden bör
söka med al flit at inrätta saltpeter-kokning på the orter af
slättbygden, hvarest torfmåssar äro tilräckelige och ingen fara
är, at torf någonsin kan tryta; men på the orter, hvarest brist
på torf kan förmodas, bör hädanefter som bärtil ingen saltpetertilvärkning
drifvas; börandes ock Friese straxt uptäcka och
vid handen gifva på hvad sätt torf äfvenväl vid krutbruket til
skogens besparing kan brukas och användas;
2:o at then nådige anstalt må fogas, thet en alfvarsam
hand hafves och hålles öfver the angående skogarnes i riket
besparande och fredande tid efter annan utfärdade förordningars
noga och obrotsliga efterlefvande, med mera;
3:o och emedan til the stora mältningar, som uti städerne
i Skåne drifvas, en myckenhet skog årligen skal consumeras,
Borgerskapet therstädes förthenskul igenom tiänlig förestälning
må förmås at bärtil ej använda något af then ved, som landtmannen
ther ikring införer och å gatorne försäljer, utan vara
förbundne at til thenna theras handterings idkande låta theras
fartyg, hvarpå the skola hafva nog tilgång, som til många
både in och utrikes orter löpa, taga här til vid återresan ved
til barlast, antingen i Halland eller på andra förbilöpande
ställen, som härpå ömoogare förråd äga, hvarmedelst the i
theras mältningar kunna med nödig ved nogsamt blifva understödde
och således icke äga anledning at klaga öfver något
hinder af thenna så högst nödvändiga och til then dyrbara
skogens fredande och besparande tiänande inrättning; hvilket
alt Deputation Riksens Ständers vidare ompröfvande och godtfinnande
underställer.
Härvid uplästes General-Fälttygmästaren Baron Siöblads
Memorial, hvarutinnan han refuterar alla ofvanberörde Mantals
-
Mantalskom. Friese. Om skattlägga. i Österbotten. 551
Comniissarien och Inspectoren Frieses gifne förslag til besparande
af skogarne i Skåne vid krutbruket och saltpetersiuderivärket,
med mera. Af alt som i thetia Memorial vidlöftigt
anfördt blifvit, förmäler Frih. Siöblad sig för sin del icke
finna, at bemälte Friese besitter någon sådan hemlig vettenskap,
hvarken til förkofring af saltpetersiuderiet eller besparing
af skogen, som förtiänar belöning, icke eller finner han af thess
skrifter något sporr til kundskap hos honom uti thet sorn hörer
saltpetersiuderi-inspectors-sysslan egenteligen til, med mera.
Hvad angar Ofver-Inspectors-beställningen i Skäne, Halland
och Blekingen, som merbemälte Friese söker at erhålla fullmakt
på, utan at then delas må, så berättar Frih. Siöblad,
at nödvändigheten fordrar thenne delning, i anseende til thess
vidlöftighet, som sträckt sig til 4 liöfdingedömen, och underställer
i anledning theraf, med thet mera, Riksens Ständers
mognare ompröfvande, om icke med thesse inspectioners tongifvande
bör förhållas efter Regeringsformen och K. KrigsCollegii
instruction, hälst som alt hvad Mantals-Commissarien och
Glasbruks-Inspectoren Friese sig utfäst, bättre och intet sämre
kan igenom andre skickelige personer värkställas och förrättas.
Hr Christ. Adr. Stierncrantz uprepade hvad mycken
soin K. Maj:ts och Riksens Krigs-Collegium uti de förflutne
åren haft om krutbruken och saltpetersiuderi-inrättningen; och
vore fördenskul alt för eftertänkeligit om dem skulle betagas
den rättighet, som dem eljest tilkommer, at besättia den i
Betänkandet omnämde sysslan.
R. o. A. biföllo dock Betänkandet.
Hr Landtm, anmälte hurusom Bondeståndet åtskillige
gånger påmint, det ville R. o. A. nu utlåta sig öfver 2:ne
Gammar-Oeconomie-JJeputations vid sidsta Riksdag af gifne
Betänkande, angående en ny skattläggnings-methode för Österbottn,
samt angående skatträttigheter för en del allmoge i berörde
län, som bivistat Stor Kyrö slag; hvilka bägge Betänkanden
då ej blifvit föredragne, och således icke eller kommit
til någon expedition.
Sedan desamma nu för R. o. A. voro upläste;
Confirmerade R. o. A. sin förra Resolution och härtil
lemnade bifall vid sidstledne Riksdag;
Hvarom följande Extractum Protocolli upsattes, som för
R. o. A. uplästes och gillades, samt sedan det var renskrifvit
afskickades straxt til de andre Stånden:
552 (Sept. 1.) Presteståndet och religionsfriheten.
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 1 Sept. 1743.
S. D. Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomieoch
Commercie-Deputations vid sidsta Riksdag afgifne 2:ne
Betänkande, angående en ny skattläggnings-methode för Osterbottn,
så väl som angående skatträttighet för en del allmoge
i berörde län, som bivistat Stor Kyrö slag; hvilka 2:ne Betänkande
af R. o. A. biföllos, som med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Prästeståndet af 10 personer. Biskoppen Doctor Schröder
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Prästeståndet, berättade,
at som det nu lider til slut med Riksdagen och 2:ne
mål isynnerhet ligga Prästeståndet högt om hiertat, som jemväl
mycket skulle bidraga til en fullkomlig enighet Stånden
emellan, nemligen om ändring skiedde i den vid sidsta Riksdag
tillåtne fria religions-öfningen och om de licentierade Herrar
Riksens Råd med flere lidande blefvo stälte klagelöse; så har
Prästeståndet derom upsatt 2:ne Extracta Protocolli, dem Hr
Biskoppen nu öfvergaf, med begiäran at thesamme måtte upläsas.
Uplästes altså först Prästeståndet Extractum Protocolli
af den 21 Julii sidstledne, hvaruti förmäles, at Ståndet gerna
ställer sig före, thet R. o. A. icke med misshag lärer förmärka,
at Ståndet ej kan undgå at yttra sit synnerliga bekymmer
öfver then högvigtiga och samtelige Riksens Ständer för thetta
med sine utförlige skiäl och omständigheter förestälte saken
angående religions-enhet, såsom then första och kraftigaste
grundvalen til et lofligit, samdrägtigt och varaktigt regemente,
och then ömhet, som för et sådant riksvårdande mål billigt
hafvas bör; berättar Ståndet sig altså drifvas at til R. o. A:ns
ytterligare mogna eftersinnande hemställa, om icke när 2:ne
Stånd, nemligen Präste- och Bondestånden nu endrägtigt påstå
ändring i thet, som nästlidne Riksdag igenom en alt för hastig
resolution blef åstadkommit, och hafva therutinnan sielfva
fundamental-lagen, alla tiders Riksdags-besluter och Riksdagsfullmakter
på sin sida, thet må åtminstone så mycket värka,
at saken til vidare återställes på sin förra fot, och the öfrige
religions-stadgar efterlefvas. Men skulle, thet dock Prästeståndet
icke vil förmoda, theone saken sålunda icke blifva
hulpen, så berättar Ståndet finna sig nödsakat, til sin rättmätiga
exculpation och förekommande af sådane omdömen, som
Om de licentierade riksråden.
553
skulle Prästeståndet vårdslösat en så högt trängande och af sine
committenter sig besynnerligen anförtrodde riksvårdande angelägenhet,
at låta genom trycket med sine allegater allmän
giöras then välmente och på fullkomliga skiäl grundade föreställning,
som Ståndet härutinnan giordt, och thet så mycket
mera, som Ståndet billigt befarar icke allenast then rättfärdige
Gudens hämd öfver land och rike, som man ty värr then förflutne
tiden nog måst röna, utan ock hos menige man i orterne
theröfver upkommande vidare oro och buller, hvartil Ståndet
nu och i framtiden vil oskyldigt vara. Thetta med mera säger
Ståndet hos them värka then förmodan, at såsom intet aldeles
ovanligit är, och jemväl Ståndet uti mål, som rördt enskylte
personer, uppå K. o. Arns ytterligare föreställning tå och tå
begifvit sig ifrån sin första utlåtelse, R. o. A. lärer jemväl
täckas thenna saken, som rörer Guds församling och hela riket,
under vidare öfvervägande taga och til et sådant slut befrämja,
som efter all liknelse skulle mycket hielpa til härställande
af en högst önskad samdrägt och enighet i riket för
närvarande och tilkommande tider.
Derpå uplästes Prästeståndets andra Extractum Protocolli
af den 30 Aug. sidstledne, hvaruti berättes, at emedan Riksdagen
lider til slut och ganska många förmoda, at thet mycket
skulle bidraga til en önskelig inbördes enighets återställande i
riket, om the af Herrar Riksens Råd och flere embetsmän, som
vid nästlidne Riksdagar blifvit licentierade, blefvo vilfarne uti
theras anhållan, at theras angelägenheter af Riksens Ständer
blefvo skiärskådade; så är Ståndet af then tanka, at ofvannämde
ärender ej aldeles må lemnäs å sido, som ock Ståndet
hoppas samma mål lämpeligen och med ringa tidsspillan kunna
afgiöras, om någre få af hvart Stånd blifva utsedde at therutinnan
forderligaste inkomma med theras Betänkande huru
thetta bäst må kunna afhielpas, med mera.
Enär detta var upläst, recommenderade Hr Biskoppen
än vidare å Ståndets vägnar desse målen til et gunstigt bifall
hos R. o. A., önskandes at fridsens och enighetens Gud måtte
bo ibland oss och främja en fulkomlig enighet, inbördes sämja
och förtrolighet Riksens Ständer emellan, så at de efter förrättadt
Riksdags-arbete kunde skiljas åt som en man, hvilket
skulle giöra riket mer styrka och anseende, än om vi ägde
hundrade tusende man at sättia i fält emot vår nu til befarande
fiende.
554 (Sept. 1.) Om religionsfriheten och
Hr Biskoppen fulföigde vidare, at Prästeståndet igenom
det ena nu upläste Extractum Protocolli velat förnya deras för
detta så ofta giorde föreställning och påstående om ändring uti
den vid sidsta Riksdag beviljade religions-friheten; men ifall
R. o. A. hartiI intet skulle vilja samtycka, förbehåller sig
Prästeståndet, som anfördt är, at til sin rättmätiga exculpation
för efterverlden få genom trycket låta allmänt kunnige giöra
de eftertryckelige föreställningar, som Prästeståndet härom tid
efter annan giordt; derjemte sade Hr Biskoppen, at Prästeståndet
gifvit honom med denne Deputation in commissis at
coram protocolio hos hvart och et af de andre respective Stånden
förklara Prästeståndets fulla och fulkomliga förtroende til
de licentierade Herrar Riksens Råd.
Hr Landtm, svarade at R. o. A. lära taga bägge desse
målen uti så noga och ömsint öfvervägande, som de det
värkeligen förtiena. Bad i öfrigt förmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning;
Hvarmed Prästeståndets Deputation afträdde.
Sedan Deputation var borta, uplästes å nyo förberörde
Prästeståndets Extractum Protocolli om religions-friheten,
och stadnade R. o. A. deröfver i följande slut, hvilket straxt
påskrefs:
Resol.: R. o. A. förblifva vid sin förra Resolution och
kunna icke samtycka dertil, at Prästeståndets härom giorde
föreställning må tryckas, varandes det en gäng för alla vid
1720 års Riksdag faststält, at inga sådane skrifter, som vid
Riksdagarne passera Stånden emellan, få utom samtelige Ståndens
thertil lemnade bifall tryckas.
Men hvad angick Prästeståndets giorde föreställning oin
de licentierade Herrar Riks-Råden, så påstods, at den saken intet
måtte uprifvas, sedan en gång genom ordenteiig votering blifvit
faststält, at den ej får uptagas vid denne Riksdagen.
Frih. H. Wrede: Om de licentierade Rådens sak hade
blifvit skild ifrån de öfrige lidandes, så hade någon liknelse
kunnat vara at gå igenom dermed, men nu intet; ty jag säger
för min del, at jag aldrig samtycker dertil, at de andra, som
gripit Commission så hårdt an, skulle på något sätt repareras,
innan Commission först får träda tillropa och visa, at de med
rätta äro dömde, och at Cantzlie-Rådet von Bahr blifvit hörd
och fått tilfälle sig at förklara, oaktadt han det uti sin skrift
aldeles nekar.
de licentierade riksråden.
555
Under det at härom discourerades anmältes och på vanligit
sätt emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet af 12 personer.
Jan Pehrsson ifrån Tuna förde ordet och, näst aflagd
hälsning ifrån Bondeståndet, berättade, at Ståndet å nyo förehaft
och bifallit Högvördige Prästeståndets i dag ingifne Extractum
Protocolli af den 27 sidstledne Julii om ändring uti
religions-friheten, med förmodan at Högl. R. o. A. också lärer
taga denne saken uti närmare öfvervägande och nu lemna härtil
theras bifall, hvarom Bondeståndet vördsammast och enständigt
anhåller.
I lika måtto hade Bondeståndet bifallit det andra Prästeståndets
i dag afgifne Extractum Protocolli, angående de licentierade
Rådens sak, hvilket Bondeståndet äfven recommenderar
til et gunstigt bifall hos Högl. R. o. A.; varandes Bondeståndet
helt försäkrade, at detta mycket skulle bidraga til en önskelig
samdrägt och enighets återställande i hela riket både för nuvarande
och tilkommande tider. Men, der emot förmodan
hända skulle, at R. o. A. ej låta Prästeståndets härom giorde
vänlige föreställning hos sig vinna rum, förklarar Bondeståndet,
på lika sätt, sorn Prästeståndet det redan giorde, sitt fulla
förtroende til de licentierade Herrar Riksens Råd.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. redan afgiordt det första
målet religions-friheten, och öfver Prästeståndets giorde föreställning
om de licentierade Rådens sak lära R. o. A. jemväl
med första sig utlåta; bad imedlertid förmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning.
Bondeståndets Deputation afträdde;
Hvarefter det sedan continuerades med de förre discourserne.
Och yttrade sig Hr Adlerbeth, at R. o. A. nu lära hördt
på hvad sätt de andre 2:ne Stånden förklarat sig för de licentierade
Råden. Och som det ofelbart skulle bidraga til en
önskelig enighet sä väl Stånden emellan som öfver hela riket,
så bad Hr Adlerbeth, at R. o. A. ville taga detta uti ömsint
öfvervägande och vid de varande Råds-vacancer äter insättia
dem i Rådet, igen, hvarigenom pensionerne kunde besparas och
detta oenighets-fröet aldeles bortryckas. Hr Adlerbeth föreslog
vidare, at Secrete Utskottet kunde updragas at inkomma
med omständigheterne uti denna saken.
Frih. H. Wrede: Om jag vore förvissad, at enighet härigenom
kunde vinnas, och det numera vore res integra, skulle
556 (Sept. 1.) Om de licentierade riksråden.
jag också snart kunna förklara förtroende til dem. Men, gunstige
Herrar, saken är en gång upskuten af R. o. A. til nästa
Riksdag och de andra hafva, som förut sagt är, klagat så hårdt,
at om de nu skulle repareras eller Riks-Råden återinsättias,
skulle derigenom alt för många giöras missnögde och oenigheten
således ändå intet uphöra. Publiquen skulle då tro, at
dem skiedt orätt, och at de lidit för intet annat, än at de
varit af et fredälskande sinnelag, hvilket skulle hafva alt för
stor consequence. Hade i början af Riksdagen man tagit visse
Deputerade af bägge partierne til at jämföra sakerne och då
i godo och vänlighet sökt bilägga dem, så hade man snarare
kommit til ändemålet, men intet kan detta Secrete Utskottet,
som äro våra antagonister och af helt annan systeme än vi,
skiärskåda vårt giöromål, utan jag fruktar på detta sättet, at
när vi härigenom tänka utsläcka 3 eldar, uptända vi i det
stället tre hundrade andra.
Frih. Schei din g påstod, at saken intet måtte rifvas up,
efter R. o. A:ns ledamöter, som äro bortreste, förbehållit sig,
at ingenting, som är afgiordt, skulle ändras.
Frih. von Otter önskade, at R. o. A. ville reflectera på
det, som de andre 3:ne Stånden i detta mål förestält, hvilket
han trodde skulle hafva god värkan öfver hela landet, ty om
Ständerne skiljas åt med enighet, lärer med Guds hielp hela
landet följa dem efter.
Hr Adlerbeth: Secrete Utskottet har til at befrämja
och återställa enigheten gådt den lindrigaste vägen, som de
kunnat, uti sin berättelse om orsakerne til kriget. Ville nu
R. o. A. uti denna saken äfven giöra det samina, så är jag
försäkrad, at vi skulle komma til ändamålet. Och på det
intet misstroende må vara til Secrete Utskottet, så kunde R.
o. A. deputera någre af dem, som förra gången varit öfver
sakerne, at biträda Secrete Utskottet vid öfverläggningen härom.
Hr Scheckta förmente, det ingen enighet, men snarare
oenighet härigenom skulle åstadkommas, om man nu ändrade
hvad som en gång är afgiordt, tvert emot de många förbehåld
af R. o. A:ns ledamöter, som äro bortreste.
Hr Blomfelt förklarade sig af lika sentimens med Frih.
von Otter och lade ännu det dertil, at hvad Riks-Rådet Hård
anginge, han åtminstone intet kan säijas hafva klagat på något
hårdt sätt, så vida han inga besvär hos Riksens Ständer in
gi
fvit.
Om de licentierade riksråden.
557
Frih. Coijet sade, at den föreställning, sorn Präste- och
Borgarestånden i detta mål giordt, intet kan eller bör värka
någon ändring, ty eljest kunde på samina sätt äter de andre
2:ne Stånden vid nästa Riksdag komma och söka at häfva up
det igen.
Frih. von Otter: Det är afgiordt, at saken intet skal
uptagas vid denne Riksdagen, på det sätt som Herrar Riksens
Råd begiärt, nemligen at deras rådslag och öfrige upförande
mätte skiärskådas och lagligen afdömas, hvilket tiden nu ej
tillät; men här kan finnas annat moijen. Fyra Stånd hafva
tagit sit förtroende ifrån dem, utan at säija någre skiäl dertil,
nu hafva återigen 2:ne Stånd förklarat fult förtroende för dem;
om R. o. A. giöra detsamma, så är saken hulpen och man
behöfver intet vidare gå i detaille häraf.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Vi måste tilstå,
at desse Secrete Utskottets ledamöter äro af helt andra sentiinens
än de förre, och at en olyckelig sakernes utgång fäst
någon subgon på dem, både uti detta så väl som flere andra
mål. Ingen är betiänt dermed, at en eller flere ledamöter i
riket ej komma i det tilstånd, som de eljest kunde vara. Saken är
allenast huru det skal skie, så at deraf intet blifver några elaka
påfölgder. Oiu man börjat med en fogelig Riksdag, så hade
alt efter önskan kunnat åstadkommas; men om de licentierade
Råden nu skulle sättias in, utan at deras sak först vore cognoscerad,
tro de förre Secrete Utskottets ledamöter sig derigenom
dejusterade. Til at nu undfly den svårigheten och
komma til ändemålet, som är at vinna enighet, så låtom oss
å ömse sidor först arbeta på inbördes förtroende, sedan vilja
vi tilse huru vi kunna försättia hvar och en utur sit öfverklagade
lidande.
Frih. von Otter svarade, at ingen säkrare grund bärtil
kan gifvas än om visse Deputerade blefvo utsedde at öfverlägga
härom.
Det påmintes åter af Frih. Scheffer och flere, at saken
vore afgiord genom votering, och at det strider emot R. o. A:ns
öfverenskommande at uptaga eller ändra hvad som en gång är
afgiordt eller beslutit.
I anledning häraf och det förbehåld, som Hr Eric Gust.
Boije sade sig förra gången hafva giordt, när de licentierade
Herrar Rådens sak var före, upläste Hr Boije nu sin skriftelige
reservation i denna saken så lydande:
558 (Sept. 1.) Oin de licentierade riksråden.
At tlie licentierade Herrar Riksens Råd mäst öfver alt
hållas för lidande, thet är ovedersägeligit. Jag vil dock i mit
omdöme theröfver nu icke gå vidare, än i allmänhet på en
riktig grund talas; nemligen at straffas med licentierande ifrån
embeten och anses för sådane, til hvilka Riksens Ständer icke
kunna äga något förtroende, men likväl behålla en ansenlig
årlig lön, thet är emot hvart annat så stridande, at man skiä1
i ge n theraf dömer, thet the licentierade Herrar Riksens Råd
icke funnits brotslige til någon laglikmätig medfart, likväl af
hvad i sä måtto passerat, äro the til sin heder och reputation
lidande. När altså menigheten i slik granlaga sak åstundar
lius och tilbörlig kundskap, hvarom från 2:ne Stånd nog klara
påminnelser giorde blifvit; the licentierade Herrar Riksens Råd
jemväl vid Riksdagens början sielfva med al försiktighet och
modestie therom sina ansökningar ingifvit, begiärandes ingen
lindring eller förskoning, om the finnas brotslige, men theremot
påstå, at Riksens Ständer måtte saken närmare skiärskåda
och låta them vederfaras hvad med rättvisan och rikets
fundamental-lag enligit pröfvas, så blir frågan om sådant bör
förnekas eller pä tiden lemnäs at af sig sielf förfalla. Thet
är sant och therigenom nog beklageligit, at med thenna saken
alt för nära inpå Riksdagens slut kommit at dröija, theruti
jag dock ingen del äger, men thet vet jag och kan med säkerhet
säija, så vida jag begriper, at allenast någre få dagar
skulle behöfvas til hela then sakens skiärskådande, hvilket
jag ock för min del hållit före så mycket nödvändigare böra
skie, som conjuncturen och hvad then tiden varit secret, til
större delen sig förändrat, och icke then aldraringaste undersåte
bör förnekas thet beskydd och then säkerhet, som han
under lag och rättvisa sig tilförser, ty eljest står alles valfrihet
och timmeliga välfärd på svaga fotter. Jag vet ganska
noga at respectera Ständers makt och giöromål, men therhos
tror jag ock, at aldrig någon souverainité i christenbeten, utan
tyrannie, bör vara så sträng, at om en undersåte på vissa
förebrakte omständigheter kommit at lida, sådant icke skulle
efter närmare befunnen uplysning kunna ändras, och then
lidande åter til sin rättmätiga heder och oskyldighet förhielpas.
Jag har förthenskul varit af the tankar, at the licentierade
Herrar Riksens Råds sak bör uptagas och afgiöras, så mycket
mer som all vår trygghet och säkerhet under frihetens rätta
handhafvande beror på lag och rättvisa, så at straff för en
Om de licentierade riksråden.
559
brotslig, men försvar för eu oskyldig aldrig må uphöra. I
sådan afsikt, och icke af passion för något annat, kan jag så
mycket mindre förbigå at härigenom, til min ursäkt i framtiden,
föra samma mina tankar til Protocollet, som jag är i
mit samvete öfvertygad, at intet svarare medel til oenighet uti
en fri republique och landets förderf kan gifvas, än then impression
hvar ärlig invånare får, när man ser väl frägdadt folk
blifva til theras heder och välfärd rörde, utan at man ock tillika
får veta hvaruti sielfva brottet och förseelsen består, therpå
följer misstanka, fruktan och bekymmer om sin egen säkerhet,
hvaraf sedan mycken oreda förorsakas. Altså som sidsta voteringen
genom pluraliteten sä utfallit, at thesse Herrar lidandes
sak skal hvila til nästa Riksdag, hvarigenom, sä framt the
skulle befinnas oskyldige, theras lidande ännu mera förökes;
ja utom thess alle undersåtare haft och hafva kiänning af
then pension, som the imedlertid åtniuta, och publiquen immerfort
sväfvar uti mörker och misstankar om rätta beskaffenheten;
ty förklarar jag härmed i kraftigaste matto, at som
sielfva saken intet får komma fram til behörigt skiärskådande,
och bättre är fria en skyldig än pläga en oskyldig, så anser
jag nu i mit sinne the licentierade Herrar Riks-Råden såsom
aldeles frie och oskyldige, til thess jag annorlunda öfvertygas,
och reserverar mig at uti theras lidande als ingen del eller
skuld taga, utan hyser til them alt thet förtroende, som the
förut af Riksens Ständer innehaft, hvilket jag ej allena hos
the öfrige respective Stånden, utan ock hos mine medborgare
i iandsorterne arnar kundgiöra.
Hr Lagerstolpe, Hr Ehrenhielm och åtskillige andre
af R. o. A. conformerade sig härmed.
Hr Sprengtport sade, at om R. o. A. nu skulle förklara
förtroende til de licentierade Råden, så förklarades med samma
misstroende til förra Secrete Utskottets ledamöter, hvarigenom
mycken jalousie skulle upväckas, och fördenskul protesterade
han jemväl aldeles deremot, at saken, som en gäng är afgiord,
nu mera på något sätt skulle vidröras, sedan så många af R.
o. A. äro bortreste.
Detsamma giorde Gref H. Gyllenborg, Frih. Coijet och
flere andra af R. o. A.
Hr Thure Gust. Rudbeck: Gunstige Herrar! Meningen
är intet at rifva up den förra saken, som är afgiord. Här är
nu en ny qusestion i anledning af de 2:ne Ståndens giorde
560 (Sept. 1.) Om de licentierade riksråden.
föreställning, hvarmedelst de förklarat fult förtroende til de licentierade
Herrar Riksens Råd. Guri stige Herrar! Jag instämmer
aldeles härmed och förklarar likaledes och på samma sätt som de
det giordt, at jag hyser et fulkomligit förtroende til desse Herrar,
ty jag vet, at så länge de sutto qvar i Rådet, då stod ännu alt väl
til. Riket hade frid och ro med sine grannar; contributionerne
uphörde; lag och rätt delades jämt emellan undersåtarne och
ingen hade skiälig orsak at klaga något, utom det at et otidigt
inissnöije kunde, som det gemenligen plägar skie, där friheten
regerar, hos någon enda förspörjas. Men hvad har händt
sedermera? Jo myndigheten i Rådet har blifvit förlorad och
fallit i vanvördnad; oenighet har upkonmiit; nation har blifvit
delt i 2:ne partier och vi hafva omsider blifvit införde i et
svårt och olyckeligit krig, hvarigenom riket råkat i yttersta
förderf. Månne icke de, som bärtil varit orsaken, förtiänt til—
tal; månne icke de, som giordt kriget med Ryssland, snarare
borde blifva licentierade, än de som renouvellerade alliancen,
0111 någon skulle dömas för sine rådslag? Mänge skulle då
ställas til ansvar. När successions-qusestion börjades, ansåg
jag med flere andra densamma för högst skadelig för riket,
hvilket ock sedermera befants; men derföre får jag intet döma
den straffvärdig, som dermed först upkom. På samma grund
och i anseende til hvad här förut omförmält är, conformera!-  jag mig aldeles med Hr Boije och förklarar ännu en gång
fult förtroende til de licentierade Herrar Riksens Råd, samt
räknar för heder at vid detta tilfalle hafva tält för dem.
Frih. H. Wrede: Om Råden blifvit utslutne för deras
rådslag, så vore det olagligt och stridande emot Regeringsformen;
men om de blifvit licentierade för det de gådt emot
Riksens Ständers befallning och intet fölgdt de af Ständerne
dem föreskrefne planer, så är skulden hos dem. Så länge nu
detta intet är afgiordt och allmänt kunnigt, lemnar jag gerna
Hr Boije at i sit sinne hålla dem för oskyldige; jag vil ock
giöra detsamma til des saken en gång kommer fram i dagsliuset.
Men at Hr Boije nu imedlertid och dessförinnan skal
en sådan des mening i landsorterne få kundgiöra, deremot
protesterar jag aldeles, och förbehåller mig på den händelsen
at äfven få låta trycka mina tankar härom.
Hr Nordenadler: De andra Stånden recommendera så
högt denna saken för enigheten skull, men de visa ringa eller
als ingen böijelse til enighet i Riks-Rådet Rosens sak, som
Om de licentierade riksråden.
561
är af långt större vigt, och hvarutinnan R. o. A. så trägit och
ofta påmint, at de andre Stånden måtte giöra et med R. o. A.
Jag protesterar fördenskul aldeles häremot.
Frih. Ulric Scheffer: Gunstige Herrar! Denna saken
har på det sättet sig förändrat sedan den sidst här på Riddarhuset
blef afgiord, at quaestion nu är om at återgifva vårt
förtroende åt de licentierade Herrar Riksens Råd, utan at gå
vidare in eller examinera deras sak. Nu, som det är allmänt
bekant, at de blifvit licentierade för det de varit af annan
principe och intet fölgt Riksens Ständers planer, så frågar jag
hvem som kan guarantera, at de hädanefter skola följa dem
mer än förra gången, och om det icke altså tyckes vara bättre
at gifva förtroendet åt dem, som intet hafva öfverträdt Riksens
Ständers rätta vilja och mening. Hvad åter angår det som
sägs, at denne saken giordt oenighet i nationen, så bör efterfrågas
hvem, som utspridt de rykten, at de lidit oskyldigt och
endast för det de varit af et fredälskande sinnelag.
Frih. Cronhiort hemstälte om icke, efter Hr Boije ärnar
kundgiöra hvad han skrifvit, R. o. A. ville samtycka, at hvar
och en får gie ut hvad han tält och skrifvit vid denne Riksdagen.
Härtil ropades Ja af åtskillige och begiärtes proposition;
Hvaröfver någon häftig motsäijelse ibland R. o. A. upkom;
Som dock afstadnade på Hr Landtm:ns härom giorde
föreställning.
I anledning häraf utlät sig Hr Lagercrantz således:
Gunstige Herrar! Denna saken hade bordt handteras med
mycken kallsinnighet* men man har tagit den på helt annan
fot; man har i stället för vattn slagit olja på elden. Jag beder
för den kiärlek jag har för riket och fäderneslandet, at ni ej
måtte gå längre in här uti. Finnes saken af den consequence,
at ni tror rikets välfärd dependerar här utaf, så låtom oss i
Herrans namn taga de utvägar Gref Gyllenborg sagt, och först
arbeta på inbördes förtroende. Jag skal för min del gerna
bidraga dertil på alt sätt.
Frih. Fab. Wrede: Ingen lärer vara emot de licentierade
Herrar Riks-Råden hvad deras personer angår; men man fruktar,
at om de åter kommo in i Rådet, skulle systemen då
kastas öfver ända. Om R. o. A. derföre ville fastställa, at
systemen skal bibehållas och derjemte komma öfverens, at inga
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 36
562 (Sept. 1.) Om de licentierade riksråden. Manufaktur
förföljelser
mera skal skie, så tror jag sedan, at ingen skulle
mera vara här emot.
Hr Svante C. von Böhn: Gunstige Herrar! Låtom oss
betänka i hvad för et olyckeligit tilstånd vi nu äro delte
innom oss sielfva och hotade med fiendteligit anfall af vår närmaste
granne. Denne vår beklagelige situation bör visserligen
beveka oss både för vår egen och våra efterkommandes välfärd
skuld at i alla mål arbeta på enighet. Jag önskar derföre,
at denna saken måtte tagas på et vänligit sätt och vi alla
hielpas åt, som Hr Ofverste Lagercrantz sagt, at slå vattn på
elden och qväfja oenighets lågan; ty tänken efter, gunstige
Herrar, at alla våra medbröders välfärd dependerar af oss.
Frih. Cronhiort förklarade, det han, så snart RiksRådens
sak vid nästa Riksdag kommer före, skal vara benägen
at visa grace, men nu protesterar han aldeles emot at den skal
uprifvas.
Under det at härom vidare discourerades anmältes och på
vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Borgareståndet af
12 personer. Rådman Kier man förde ordet och, näst aflagd
hälsning ifrån Borgareståndet, öfvergaf först et Ståndets Extractum
Protocolli af innevarande dato om någon ändring uti
Secrete Handels- och Manufactur-Deputations Betänkande angående
manufactur-fonden af the ifrån utrikes orter inkommande
rudematerier til de inhemske manufacturiernes behof.
Vidare hemstältes om R. o. A. skulle behaga at låta någre
af sine ledamöter vara desse Borgareståndets Deputerade följ—
aktlige til at göra en gemensam föreställning hos de andre
Stånden, angående at Hans Excellence Hr Riks-Rådet Baron
Rosen måtte updragas at näst under H. K. Höghet föra commando
öfver arméen.
Hr Landtm, sade, at R. o. A. lära taga detta i öfvervägande
och straxt lemna Borgareståndet svar härom. Bad
imedlertid förmäla R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
Så snart Deputation var borta, begiärtes at Hr Landtm.
ville giöra proposition härom, hälst man förmodade at detta
skulle hafva god värkan hos de andre Stånden.
Men Hr Adlerbeth tykte det vara öfverflödigt, at R. o.
A. nu återigen skulle skicka Deputation härom til de andre
Stånden; erindrandes derjemte huru som när Bonde- och Borgarestånden
associerade sig på Riddarhus-torget och kommo
fonden; de licentierado riksråden.
563
med en gemensam Deputation i successions-saken, det blifvit
misstykt af R. o. A., at de på det sättet sammangaddat sig,
hvilket omdöme man äfven vid detta tilfälle kunde ådraga sig.
Dock, som enständigt yrkades på proposition härom, så
frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behaga at med gemensam Deputation
af Borgareståndet giöres hos de andre 2:ne Stånden
en vänlig föreställning i det omnämde målet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och utnämdes härti 1 en Deputation af 12 personer, hvilken
ock straxt afgick at conjungera sig med Borgareståndets
Deputerade. Frih. Otto Fleming förde ordet.
Derpå reassumerades åter de förra discourserne om de
licentierade Herrar Riksens Råd.
Och utlät sig Hr Pehr Kalling, at R. o. A. först borde
afvänta Prästeståndets svar angående Riks-Rådet Rosen, hvarefter
man sedermera kunde yttra sig om Råden.
Frih. Cronhiort sade, at han aldrig consenterar dertil,
at Råden skola komma in förr än vid nästa Riksdag när
saken kommer up.
Hr Ehrenmalm förestälte vidlöftigt huru för oss nu vore
mäst angelägit at söka enighet, hvarigenom riket kunde få både
styrka och anseende, men eljest röna alt för bedröfveliga påfölgder.
Och sorn ovedersäijeligit är, at genom Riks-Rådens
licentierande mycken oenighet upkommit, som sig sedermera
öfver hela landet utbredt, så önskade Hr Ehrenmalm, som ock
tillika på det aldra ömaste bad, at R. o. A. nu ville försittia
dem utur deras lidande; til hvilken ända, efter ingen tid mera
öfrig är at gå i detaille af saken, den utväg kunde tagas, som
projecterad blifvit, nemligen at R. o. A., sedan orsakerne nu
uphöra, hvarföre man haft til dem något misstroende, kunde
återgifva dem sit förra förtroende och insättia dem i Rådet
igen. Skulle någon fruktan vara, at Hr Riks-Rådet Gref
Bielke på den händelsen skulle få commendot öfver arméen
framför Riks-Rådet Rosen, så kan behörigt förbehåld deremot
nu förut giöras.
Men som åtskillige af R. o. A. enständigt protesterade
häremot och begiärte, at några andra saker nu måtte företagas;
Så
uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 8 Augusti
sidstledne, hvarutinnan vid handen gifves hurusom Hr Riks
-
564 (Sept. 1.) Riksrådet Wrangels
Rådet Baron Eric Wrangel genom insinuerad supplique, som
bifogas, giordt ansökning om dimission ifrån thef honom anförtrodde
Riks-Råds-embetet, enär then honom nu updragne
förrättningen, at med Hr Riks-Rådet Baron Löwen fara H.
K. Höghet til mötes, gådt til slut; förklarandes H. Majit thet
vara okiärt at förnimma themia Hr Riks-Rådets åstundan, i
anseende til then af honom alfid ådagalagde berömmeliga nit
för K. Majits och rikets bästa samt mogna råd uti rådplägningarne,
och skulle fast häldre se, at han thervid ville förblifva,
hvarutinnan äfven samtelige Herrar Riksens Råd hafva instämt;
men som Hr Riks-Rådet af andragne orsaker funnit
sig til thenne ansökning föranlåten, så berättas, at H. Majit
icke vill honom undfalla, med mindre thensamma genom utdrag
af Protocollet med Riksens Ständer må communiceras.
Uplästes jemväl Hr Riks-Rådet Baron Eric Wrangels
hos H. K. Majit ingifne, samt den 8 Aug. sidstledne i Rådet
upläste och med Riksens Ständer communicerade underdånige
supplique, hvaruti Hr Riks-Rådet andrager, at aldenstund
then resan han blifvit utnämd och anbefald at tillika med Hr
Riks-Rådet Baron Löwen giöra til at vara H. K. Höghet til
mötes, kunde, så i anseende til vind och väders opålitelighet
som flere tilfälligheter, på längre tid utgå, än man sig föreställa
kan, och Riksens Ständer under thes frånvaro torde
skiljas åt, hvarförinnan the altid pläga besörja om ledige Rådsembetens
besättiande; så har han trodt sig böra, innan thes
afresa skier, underdånigt supplicera om en nådig dimission
ifrån then ansenliga men tillika ganska mödosamma RiksRåds-beställningen,
hvartil han den 31 Martii 1739, ehuru
högt han tå sökte, för thes ringa krafter och förmågo skull,
en slik nåd sig undanbedia, blifvit kallad. Och som Hr RiksRådet
til hälsa och krafter finner sig så försvagad, at han
omöijeligen tiltror sig med vederbörlig drift och flit längre uti
thenna mödosamma beställningen uthärda, utan nödgas välja
et til samma sit tilstånd lämpeligare lefnadssätt, så itererar
Hr Riks-Rådet denna sin underdånige bön, at H. Majit, efter
then honom nådigst anförtrodde förrättningens slut, täktes
hugna honom med thess nådiga dimission; utbediandes sig then
förmån, at thes barn, enär the igenom trohet och skickelighet
giordt sig thertil värdige, få röna en hugnelig värkan af thes
igenom trogna tienster förvärfvade dyra nåd och åtanka.
af,skedsansökan.
565
R. o. A. beklagade, at Hr Riks-Rådet Wrangel begiärt
dimission ifrån thet honom i nåder anförtrodde Riks-Rådsembetet,
och önskade at Hr Riks-Rådet kunde öfvertalas at
thervid förblifva.
Men Frih. Sten Bielke berättade, at Hans Excellence
befalt honom at hos R. o. A. aflägga en vördsam tacksäijelse
för deras emot honom betygade förtroende och tillika gifva
tilkiänna, at han vore nödsakad at i stillhet och ro skiöta
och vårda sin hälsa.
Hr Rudbeck sade, at Hans Excellence jemväl befalt
honom at anmäla detsamma, men beklagade at Hans Excellence,
som vore omistelig uhr Rådet, skulle så oförändrat framhärda
i detta des upsåt.
Hr Silfverschöld hemstälte om icke en Deputation
kunde skickas til H. K. Maj:t med underdånig begiäran, at
H. Majit i nåder täktes söka förmå Hr Riks-Rådet Wrangel
at blifva qvar i Rådet.
Hr von Böhn instämde härmed, och önskade at Hans
Excellence kunde då åtminstone öfvertalas at upskiuta med sit
afskiedstagande til nästa Riksdag.
Hr Adlerbeth utlät sig, at det ej vore underligit, at
den ena och andra af Herrar Riksens Råd söka at draga sig
uhr Rådet. Orsaken vore, at de hafva minsta säkerheten i
sine embeten. Man borde derföre lemna de många remarquerne
vid Riksdagarne, och intet derigenom giöra deni ledsne och
trötta vid deras eljest nog mödosamma och besvärliga sysslor.
Som åtskillige af R. o. A. voro af enahanda tanka med
Hr Silfwerschöld och Hr Böhn, at en Deputation kunde
skickas up til H. K. Majit angående Hr Riks-Rådet Wrangels
qvarblifvande i Rådet; så berättade
Frih. Sten Bielke vidare, at Hans Excellence för sin
afresa förklarat, at han ansåge alla sådane complimenter af
Ständer för mindre anständige, och at som han grundat sin
ansökning på sin svaga hälsa, så förhoppades han, at Riksens
Ständer ej lära vägra at gifva deras samtycke til hans ansökning.
Gref H. Gyllenborg lade här til, at så säker han vore
derom, at Hans Excellence Riks-Rådet Wrangel är nyttig i
Rådet, så ferm trodde han honom också vara i sin fattade
resolution.
566 (Sept. 1.) Om Råds-val. Major Pfeiff.
R. o. A. kunde altså ej undgå at lemna sit bifall til Hr
Riks-Rådet Wrangels begiärte dimission ifrån Riks-Rådsembetet;
Hvilket
skrefs på det upläste Rådets Extractum Proto
colli.
I anledning häraf kom sedermera at talas om Rådsvacancerne
och deras besättiande innan Riksdagens slut, och
faststältes af R. o. A., at Electorerne i dag eftermiddagen
skola träda til hopa och i deras ställen, som äro bortreste, välja
andre Deputerade til Råds-vahlet.
En och annan tykte, at som åtskillige af Electorerne äro
borta, så at de til antalet äro få, så borde flere Electorer
utses.
Men detta fants onödigt.
Gref H. Gyllenborg påminte, at när det kommer til
Råds-valet, Deputerade då måtte söka så at remplacera RiksRådens
ställen, at några upföras til candidater, som äga kundskap
om utrikes saker.
Häruppå svarades, at de Deputerade til Råds-vahlet ingenting
i detta mål kan föreskrifvas, utan de hafva sin ed, huru
de skola sig förhålla och lära väl i akt taga hvad dem i följe
deraf åligger.
Deputation, som tillika med Borgareståndets Deputerade
varit hos de andre 2:ne Stånden angående Hr Riks-Rådet
Rosens commendo öfver arméen, kom nu tilbaka och berättade
Frih.
Otto Fleming, hvilken fördt ordet, at Präste-och
Bondestånden lofvat med första härom afgifva deras utlåtelser.
Hr Thure Gust. Rudbeck anmälte en supplique af Majoren
Pfeiff vid Uplands regemente, om tilstånd at til Hr Rudbeck
få bort-acordera sin beställning, hvilken Hr Majoren
Pfeiffs ansökning Hr Rudbeck recommenderade til et gunstigt
bifall; sade derhos at ehuruväl vid regementet äro äldre officerare
än han, så kunde desamma ändå härigenom ej komma
något at lida, emedan de kunde förhielpas til Ofverste-Lieutenanter
vid existerande vacance, hvilket han framför dem ej
ville begiära.
Uplästes altså Hr Majoren Pfeiffs til H. K. Maj:t ingifne
underdånige supplique, hvaruti han i anseende til anförde bevekelige
skiäl och omständigheter anhåller om K. Maj:ts tilstånd
at få sin innehafvande Majors-beställning vid Uplands
Om tjenst-accord.
567
infanterie-regemente til Lieutenanten af K. Lif-Gardet Thure
Gust. Rudbeck för-accordera, så at han vid sine annalkande
bristfällige år måtte til sin nödtorftiga utkomst vinna någon
räddning; förbehållandes sig i underdånighet, at ifall han til
thenne sin ansökning ej skulle få nådigt bifall, så långt thess
krafter sig någonsin sträckia kunna, vid sin innehafvande beställning
förblifva och then sielf få förvalta.
Häröfver hade H. Maj:t således i nåder resolverat, at
ehuruväl K. Majit nogsamt behiertar supplicantens nuvarande
både torftiga och siukliga tilstånd, samt thess för thetta giorde
långliga trogne tienster, jemväl ock gerna skulle se Lieutenanten
Rudbeck hulpen i anseende til thes hurtiga upförande,
och at han under sidsta campagnen i Finland så väl som sedermera
på Aland sig distinguerat, och therigenom sig til befordran
värdig giordt; dock likväl som thenne ansökning strider
emot förordningarne, at inga cessioner af tienster skola tillåtas;
så kan K. Majit icke härtil i nåder samtycka.
Frih. Cronhiort holt betänkeligit at samtycka härtil,
eftersom det skulle förorsaka jalousie innom regementet.
Frih. Buddenbrock anförde hurusom til Majors-beställning
fordras en man af vigeur, hvarföre de andre officerarn e,
som kunna vara i tourén innom regementet, gerna lära låta
gå sig förbi, när dem förbehålles at blifva Ofverste-Lieutenant.
Gref H. Gyllenborg tykte, at det vore väl, om alla
gamle män finge accordera bort sine beställningar til dem, som
äro närmast i tourén at giöra sådant pas, hvarigenom cronan
kunde få sådaue betienter, som äga vigeur at förrätta de dem
anförtrodde sysslor, och de åter, som i rikets tienst blifvit
orkelöse, få något understöd, så vida ingen tilgång eljest finnes
af publique medel at gifva dem til lefva af på sin ålderdom.
Hr Boije berättade at Capitainerne Örnschöld och Gref
Ekeblad stå vid regementet, hvilka han förmente härigenom
skulle blifva praejudicerade;
Begiärtes fördenskull, at detta måtte blifva liggande på
bordet;
Hvarpå R. o. A. skildes åt.
568 (Sept. 2.) Stora Kopparberget.
Den 2 Septembris 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Som Hr Landtmarskalken var nedre i Secrete Utskottet,
så förde uti hans frånvaro Gref II. Gyllenborg klubban.
Sedan Gref Gyllenborg äskat liud och bedt R. o. A.
intaga sina ställen,
Så uplästes Bergs-Deputationens Betänkande om angelägenheten
af nya försöks anställande utom stora eller gamla
grufvan vid Stora Kopparberget, samt tilgång til medel dertil;
berättandes Deputations vidlöftigt alt hvad K. Bergs-Collegium
härvid anfördt, samt hvad Bergs-Fiscalen Hiäme igenom Memorial
andragit, och Hr Landshöfdingen Wennerstedts theröfver
afgifne utlåtande, med mera, så väl som ock Bergslagens
begifvande med visse förbehåld. I anledning af hvilket alt,
och i anseende til the af Deputationen i thess Memorial anförde
vigtige skiäl och omständigheter, hemställes Riksens Ständers
godtfinnande, om icke H. Maj:t i underdånighet må til—
styrkas at fastställa, thet then af Bergslagen tilbudne summan
af sextusen dahl. kopparmynt årligen af afrads-medlen må
tagas och användas til the försökningsarbeten, utom gamla
grufvan vid Stora Kopparberget, som K. Bergs-Collegium kan
finna bäst at anläggas och drifvas, tå ifall thertil hela summan
thet ena året ej skulle upgå, thet som öfverblefvo kunde
et annat år och tå arbetet fordrade mera kostnad thertil utgifvas,
samt at Bergslagen, utan at vänta på anordning ifrån
K. Bergs-Collegio, må hädanefter, til besparande af interessen
för upnegocierade förskotter, äga frihet at af Afrads-Inspectoren
sielf uttaga afrads-medlen, så snart de flyta in; hvarjemte
Deputation nödigt anser, at K. Bergs-Collegium antydes
hålla alfvarsam hand theröfver ej allenast, thet sådane försöknings-arbeten
med all flit måge fortsättias, utan ock at de
öfrige hädanefter inflytande afrads-medlen, som Bergslagen således
sielf skulle komma efter handen at upbära, måge varda
använde efter the för thetta therom utfärdade K. bref och
Resolutioner, och Bergslagen therföre så hädanefter som hitintils
skiedt inför K. Bergs-Collegium redo och räkning giöra.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Österbotten. Planteringar vid Engelholm. 569
Uplästes Riksens Ständers Cammar-Oeconomie-Deputations
vid sidsta Riksdag afgifne Betänkande angående boskapsstörtningen
i Osterbottn;
Hvilket af R. o. A. biföls.
Och upsattes derom följande Extractum Protocolli, som
för R. o. A. uplästes och gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 2 Sept.
1743.
S. D. Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations vid sidsta
Riksdag afgifne Betänkande angående boskaps-störtningen i
Osterbottn, hvilket Betänkande af R. o. A. biföls, som med
de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Ut supra.
Uplästes Cammar-Oeconomie oell Commercie-Deputations
Betänkande, angående sandhafre-planteringen vid Engelholm,
hvaruti förmäles hurusom Riksdags-Fullmäktigarne ifrån Lunds
stift Hr Superintendenten Murbeck samt Kyrkoherdarne Hr
Sven Fundahn och Magister Alexander Ziebeth ingifvit til
Riksens Ständer et Memorial, therutinnan the besvära sig
theröfver, at, ibland the uti Hr Landshöfdingen Silfwerschölds
utgångne publication af den 14 Martii 1742 nämde cronohemman,
officerare-boställen och prästegårdar äfven blifvit räknade,
hvarmed så långt skal blifvit gådt, at ock the präster, som
intet godvilligen beqvämt sig til at vid margräs- eller sandhafreplanteringen
giöra öke- eller dränge-dagsverken, utan påstådt,
at the äfvensåväl som R. o. A., i följe af the them förundte
Privilegier, borde för thetta onus vara befriade, äro vordne
stämde til tinget och ther dömde til plikt för visat trädsko;
underställandes bemälte Riksdags-Fullmäktige, huruvida thet
ena Ståndet bör niuta Privilegier til godo och thet andra intet
vid et och samma tilfälle, hvarföre the anhålla, at ärendet måtte
til vederbörigt skiärskådande uptagas och the uti K. Maj:ts
bref til K. Cammar-Collegium af den 4 Maii 1741 stående
orden, »alla invånare», af Riksens Ständer närmare förklaras,
på thet all anledning til förtydning måtte förekommas, med
mera, som uti et af merbemälte Fullmäktige sedermera ingifvit
Memorial anföres. Och berättar Deputation sig hafva funnit
nödigt at communicera berörde Memorialer til K. CammarCollegii
utlåtande at tillika infordra Hr Landshöfdingen Silfwerschölds
förklaring, samt at tils vidare innehålles med utmätningen
af the ådömde böterne. I följe häraf har K. CammarCollegium
til Deputationen ingifvit thes utlåtande jemte Hr
570 (Sept. 2.) Sandhafre- och margräs
Landshöfdingen
Silfwersohölds förklaring, hvilket, med hvad
mera, som å ömse sidor blifvit anfördt, Deputation har i behörigt
öfvervägande tagit, och ehuruväl under orden, »alla invånare»,
skulle vid första påseendet synas kunna förstås alla
the som bygga och bo i the trenne omkring sandhafre-planteringen
närmast belägne härader, likväl funnit vid närmare
efterseende af Privilegierne och the inbördes försäkringar, med
hvilka Riksens Ständer guaranterat hvarandra hvart och et
Stånds välfångne Privilegiers handhafvande och helig hållande,
jemte K. Maj:ts confirmation på Sveriges rikes lag, thet ena eller
thet andra Ståndets Privilegier kan vara päsyftadt; och följakteligen,
som Adelen äger på sine insokne frälsehemman en aldeles
lika rättighet som på sielfva sätesgårdarne, så synas the ock härifrån
böra vara frie, äfven som ock thes utsokne frälse ej med
mera i thy mål emot Privilegierne bordt besväras, än hälften
emot thet, som cronans hemman utgiordt. Och hvad befrielsen
för Prästerskapets innehafvande prästegårdar vidkommer, så,
aldenstund thet icke finnes, at thenne ehuruväl nog stora
olägenheten kan considereras som någon allmän trängande nöd,
så borde ock berörde Prästegårdar ifrån the omrörde dagsvärkens
utgiörande äfven enligt Privilegierne förskonas, följande
therutaf, at i fall någre Präster för visad trädsko vid
thesse dagsvärkens utgiörande skulle vara lagsökte, pliktfälte
och exequerade, thet the för samma plikt böra vara frie och
them the utexequerade saker återställas.
Thernäst anförer Deputation, i anledning af Hr Landshöfdingen
Silfwersehölds bref och berättelse, på hvad sätt
sandhafre- eller margräs-planteringen med publici bästa nytta
och landets minsta betungande hädanefter bör drifvas och
vidare fortsättias. Til at vinna ändamålet häraf har Deputation
låtit för sig upkalla Lieutenanten Siewers, som är antagen
til at föra directionen vid thetta arbetet och här i staden sig
nu uppehåller, at med honom i thetta angelägne ärendet öfverlägga,
och hvilken, i anledning af hvad med honom härom
discourerat blifvit, ingifvit et project af följande innehåld, at
om arbetet vid planteringen kommer hädanefter at fortsättias
7 månader om året, så blifva, sedan högtiderne och helgedagarne
äro afdragne, årligen 172 dagar, som arbetet kan drifvas uppå.
Lemnäs thet nu til Lieutenant Siewers at sielf antaga arbetskarlar,
som han kan behålla hela arbetstiden, så är han nögd
med 15 personer dageligen, som i dagspenning bekomma hvar
-
planteringar vid Engelholm. Siewers.
571
thera 10 öre silfvermynt, hvilket gior en summa af 806 dal.
8 öre smt; 40 lass tång hvarje arbetsdag och 8 öre smt lasset
gior en summa af 1,720 dal. smt; til 600:de lass rijs a 12 öre
smt lasset 225 dal. smt, til 100 lass stäfver a 14 öre smt
lasset 43 dal. 24 öre smt och öke-dagsvärken at tå och tå
kiöra sanden undan, eller eljest at bruka vid planteringen, 50
dal. smt, omkostningarne med margräs- och sandhafre-fröets
höstande och transporterande til Engelholm samt hushyra för
thet samma och materialiernes underhållande årligen 13 dal.
16 öre smt, i lön til Lieutenant Siewers 400 dal. smt; hvilka
summor tilhopa lagde giöra in alles 3,388 dal. 16 öre smt, och
således 429 dal. 16 öre dito mynt mindre än efter förra inrättningen
åtgådt, jemte thet at undersåtarne ej blifva tå thervid
med så ganska svårt dagsvärkens presterande betungade
som förr; hemställandes derföre Deputation Riksens Ständers
ompröfvande, om icke thetta så nyttiga arbetet kunde nu i
3 å 4 års tid på ofvanberörde projecterade sättet drifvas, emot
thet at Lieutenant Siewers förbinder sig at innom then tiden
hafva thetta så nyttiga värket i fulkomligit stånd, och håller
Deputation dock för nödigt, thet Lieutenant Siewers med riktig
borgen för the under händer fående medel sig förse bör.
Hvad den til Siewers betiäning antagne person Frick angår,
så emedan han nu mera, på händelse thetta project vinner
bifall, icke är nödig, ty håller Deputation före, at Frick, så
vida han vid betiäningen under Siewers upsikt längre vil förblifva,
bör hädanefter åtnöija sig med 100 dal. smts årlig lön,
men ifall han thertil icke skulle vilja sig beqväma, så får han
dimission och en annan skickelig person antages; och som Hr
Landshöfdingen omöijeligen är i stånd, för många embetes
sysslor skull, at hvart fierdedels år taga thetta arbete i noga
ögnasikte, så håller Deputation före at til befordran häraf,
samt en god ordnings bibehållande thervid, man kunde anmoda
Hr Ryttmästaren Adlerstierna på kongsgården, Hr Major
Cedercrantz på Wegeholm at hafva häröfver et troget inseende,
samt en gång om månaden eller åtminstone hvarannan månad
adjungera sig en af the theromkring boende präster, en borgare
i Engelholm och en bonde i närmaste by och taga thetta
arbete i ögnasikte med mera.
Hvad utbetalningen af de härvid bestådde så löner til
Lieutenant Siewers och then som är under honom, som arbetslöner
til dagsvärkskarlarue angår, så håller Deputation före,
572 (Sept. 2.) Planteringar vid Engelholm.
at thermed skulle gå aldra redigast och bekvämligast til, om
K. Stats-Contoiret alla år uti Februarii månad anordnade til
Hr Landshöfdingen den summan, som hädanefter kommer på
staten til thetta arbetet at upföras, samt vidare disponeras på
thet sätt Deputation i thetta thes Betänkande föreslagit; hörandes
Lieutenant Siewers hvarje månad therföre giöra räkning,
på thet sättet, at alla vid räkningen allegerade qvittencer
böra vara af ofvannänide planteringsbetient och tvänne
trovärdige män således verificerade, at alla utbetalningar til
dagsvärken efter upsatsen eller räkningen riktigt skiedt, hvilken
räkning sedermera först upvisas för Hr Majoren Cedercrantz
och the öfrige Herrar Deputerade, om the hafva något
thervid at påminna, och insändes sedan till Hr Landshöfdingen
at i Lands-Contoiret straxt revideras. Anförandes Deputation
vidare, hvad besparing så uti et som annat om theone projecterade
inrättningen vinner bifall, samt hvad inkomst K. Majit
och cronan kan draga af the stycke land, som redan eller framdeles
kunna blifva intäpte och med margräs besådde och planterade,
samt huru sådane ländstycke kunna til den mästbjudande
förarrenderas.
Sidst vidkommande Lieutenanten Siewers och thes medhjelpare
Fricks löner, jemte thet som för skrifvaren Hack
Johansson til 8 dal. sint månadteligen påstås, så finner Deputation
för sin del skiäligt at hemställa Riksens Ständer, om
icke Lieutenant Siewers, i anseende til det i Betänkandet anfördt
blifvit, bör niuta icke allenast hvad af hans lön kan
innestå för åren 1739 och 1740 uträknadt efter 365 dal. sint
årligen, utan ock at han ifrån 1741 års början til närvarande
tid och framdeles tils thetta påbegynte planteringsvärket blir i
fulkomligt stånd satt, få niuta årligen the vid sidsta Riksdag
honom beviljade 400 dal. sint. Likaledes at medhielparen
Frick efter öfverenskommande och Ständernes vid sidsta Riksdag
fastställande niuter hvad som för honom kan restera af
the 182 dal. 16 öre smt årlig lön til 1741 och ifrån then tiden
til närvarande tid 200 dal. smt årligen, men at hädanefter
med honom förfares på sätt, som här ofvanföre förmält är.
Och aldenstund thet befunnits, at thet varit Lieutenant Siewers
tillåtit at antaga en person, som med skrifvande och annoterande
samt upsikt med arbetsfolket kunde gå honom til handa, hvartil
han utsedt Hack Johansson, så kan ock Deputation intet
annat finna, än at denne Hack Johansson bör niuta then
Siewers. Om afgift för fabrikers råvaror. 573
honom uti Landshöfdingen» bref af den 27 Aprilis 1739 bestådde
lönen, nemligen 8 dal. sint månadteligen för år 1739
och 1740 så lång tid om året som arbetet drifvits, men at
thenne sysslan hädanefter, såsom ofvan anfördt är, indrages;
förmodandes Deputation thet ena med thet andra vara nu härvid
så tydeligen förestält, at inga förfrågningar mera äga rum.
Men hvad then emellan Lieutenanten Siewers och Frick upkomne
tvisten angår, så är thet en sak, som the i behörigt
foro böra utföra bäst the kunna och gitta. Hvilket alt, thet
ena med thet andra, Deputation Riksens Ständers mognare
ompröfvande och fastställande underställer.
R. o. A. biföl lo Betänkandet.
Gref Gyllenborg, som under upläsandet af föregående
Betänkande blef nedkallad til Hr Landtmarskalken, kom nu
up tilbaka och berättade, at Hr Landtm, bedt honom hemställa
Högl. R. o. A., om icke hos de andra Stånden kunde
påminnas, at de i dag måtte utlåta sig öfver Hr Riks-Rådet
Wrangels begiärte dimission, så at de Deputerade til Rädsvalet
sedan i morgon måtte kunna träda tilhopa at uprätta
behörige förslager til de ledige varande Råds-embeten.
Detta fants nödigt af R. o. A.;
Och afskickades i förenämde ärende Riddarhus-Fiscalen
Cedercrona til de andre Stånden.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 1
hujus, hvaruti berättas, at Ståndet förehaft Secreta Handelsoch
Manufactur-Deputations Betänkande, angående manufacturfonds-afgiften,
som blifvit lagd på visse för fabriquernes behof
utifrån inkommande rudematerier, hvarutinnan Deputation til—
styrkt, at samma manufactur-fonds-afgift nu mera aldeles måtte
uphöra, i anseende til anförde skiäl, men i thet stället thée,
caffé, porcellainer och arrack måtte med 12 procent manufacturfonds-afgift
beläggas. Hvad thet första målet angår, om uphörandet
af manufactur-fond på rudematerierne, så har Deputation
anfördt följande skiäl thertil: l:o at thet skal vara emot
all manufactur-prinoipe at med någon afgift gravera rudematerier,
hälst sådant 2:o förorsakar varans dyrhet och fölgakteligen
en trög afsättning, riket i gemen och fabriquererne enskylt
til skada och förfång; hvilka begge omständigheter Borgareståndet
för des del vid detta tilfälle icke finner vara
lämpelige och af then vigt at någon ändring må skie uti hvad
förra Riksdagen blifvit stadgat; ty then öfverklagade afgiften
574 (Sept. 2.) Om afgift för siden m. m.
är så ringa och nästan okänbar, så at med skiäl ej kan säijas,
at någon inrikes manufactur-vahra thermedeist blifvit i thes
pris högre stegrat emot förra vanligheten, följakteligen ej eller
afsättningen hindrad; upgifvandes åtskillige exempel til vederläggande
af prisets stegring, och förmodar förthenskul Ståndet,
at the öfrige Stånden lära, i betraktande af the anförde omständigheter,
låta hvad vid förra Riksdagen härutinnan blifvit
faststält til nästa Riksdag hafva bestånd.
Hvad vidare angår the af Deputationen projecterade 12
procent på arrack, porcellainer, thée och caffée, så förmäler
Ståndet sig finna så mycket eftertänkeligare at thertil samtycka,
som sådant är stridande tvert emot H. Maj:ts Ostindiske
Compagniet förundte octroij. Och äfven så litet som
Ståndet kan gå in uti thetta Deputations förslag, så litet finner
Ståndet anledning at tillåta någon minskning uti the vid sidsta
Riksdag å Ostindiske sidentyger lagde 15 procent; ty l:o är thet
at märka, thet compagniet sig thet samma godvilligt åtagit;
2:o är sidentyger en öfverflöds-vahra, som af thet förmögnare
folket brukas; 3:o försälgningsprisen therå nu för tiden ej
högre, än the ju icke varit långt svårare enär vi tagit thesse
varor uhr andra och tredie handen; 4:o skulle ej allenast Riksens
Ständers väl fattade anstalter vid Manufactur-Contoiret
och thes utgifter thymedelst studsa, utan ock 5:o Riksens Ständers
med thesse 15 procents afgift til en del hyste afsikt hindras,
som varit at uphielpa våra egne sidenfabriquer, och at
the samma, igenom thet ringa pris, hvartil the Ostindiske
sidentyger blifvit sålde, ej skulle aldeles nedertryckas, och
hvaröfver med klagomål Riksens Ständer vid de förre Riksdagarne
så mycket oroade blifvit. Och som manufactur-idkarne
samt theras fullmäktig ej blifvit hos berörde Deputation hörde,
hvarken i thetta förenämde mål om the 15 procent eller andre
til Ståndens plena redan expedierade saker, som röra eller
gifva anledning til ändring uti the vid förra Riksdagar tagne
författningar, med mera; så hemställer Ståndet om icke, innan
Manufactur-Deputationens Betänkande företagas eller afgiöras,
them först må tillåtas at thervid giöra sine påminnelser, med
mera. Sluteligen hegiäres, at sådane kraftige och pålitelige
förbehåld måge tagas, så at hvarken i plenis eller på något
annat ställe något Memorial eller föreställning til then minsta
ändring eller rubbning i the vid the 2:ne sidsta Riksdagarne
tagne mått och författningar rörande manufacturerne må giöras,
Om manufakturerna.
575
vid ansenligit vites erläggande af then, som sådant föreslår
eller å bane bringar, på thet hos Riksens Ständer sielfve icke
må gifvas anledning för invånarne i riket at befrukta och
misstro Riksens Ständers egne beslut och fundamental-lagar,
med mera.
Som det omnämde Betänkandet redan var afgjordt och
bifallit hos R. o. A. den 25 Augusti, så uplästes R. o. Arns
Resolution derom, hvilken finnes i samma dags Protocoll.
Hr Löwenhielm förestälte huru eftertänkeligit det vore
at uphäfva den på de utrikes ifrån inkommande rudematerier
lagde manufactur-fonden, som är anslagen til manufacturernes
understöd, och bad derföre at R. o. A. ville taga detta i närmare
öfvervägande och nu bifalla det upläste Borgareståndets
Extractum Protocolli.
Hr Klingsporre påstod, at Borgareståndets Extractum
Protocolli intet måtte uptagas, efter saken är afgiord.
Frih. Cronhiort tykte det vara bättre at ändra hvad
man i hastighet giordt, än at skada manufacturerne och uphäfva
hvad som vid förra Riksdagen efter moget öfverläggande
blef beslutit.
Hr Löwenhielm anförde vidare, at om någon ändring
skulle skie med de vid sidsta Riksdag å Ostindiske sidentygerne
lagde 15 procent, som Deputation nu föreslagit, skulle
derigenom ofehlbart debiten blifva minskad för våra inrikes
siden-fabriquer. Och hvad åter det angår, at thée, caffé, porcellainer
och arrack skulle hädanefter beläggas med 12 procent,
så vore sådant stridande tvert emot den för Ostindiske compagniet
utfärdade octroijen, som härigenom skulle kränkas och
den allmänna crediten altså förfalla, samt den ena inrättningen
efter den andra sättias i ovisshet och på slutet gå
öfver ända.
Hr Klingsporre sade, det han vore så öm om manufacturerne
sorn någon annan, och kunde äfven betyga, at Deputation
med all sorgfällighet öfverlagt denne saken. Manufacturisterne
hade så mycket mindre något skiäl sig häröfver at
besvära, som bristen af de 15 procents afgiften på sidentygerne,
hvilken nu blifvit minskad til 8 procent, idkeligen blifver ersatt
igenom det, som är lagt på de omnämde öfverflöds-varorne.
Flere skiäl kunde han äfven upräkna, men håller det onödigt,
utan, sorn saken en gång är afgiord, så .bör det blifva dervid
och ingen vidare ändring härutinnan tillåtas.
576 (Sept. 2.) Om manufakturerna.
Hr Ehrencreutz förmente, at man hade så mycket större
skiäl til at ändra detta, som R. o. A. förut, nemligen den 18
Augusti sidstledne, faststält, det ingen ändring eller rubbning
skulle skie i förra författningar til manufacturernes upprätthållande;
men denna senare Resolution vore aldeles stridande
deremot, och kastar jemväl öfverända den för Ostindiske compagniet
utfärdade octroijen, hvarigenom rikets credit alt för
mycket skulle komma at lida.
Hr Boije uprepade, at ändamålet varit intet til minska
utan snarare til at öka Manufactur-fonden, men at Deputation
fölgt den almänt vedertagne och för riktig erkände principen at
intet gravera de oumgängelige och nödige vahror med någon
afgift, när den kunnat fås af sådane, som äro mindre nödige
och endast tiänande til öfverflöd. För öfrigt, och som R. o. A.
redan förra gången afgiordt denna saken, så påstod Hr Boije,
at den ingalunda nu måtte uprifvas.
Flere andre giorde detsamma.
Hr Wulfwenstierna tykte, at det endaste och största
skiälet, hvarföre denna saken åter kunde uptagas, vore at
manufacturisterne klagat, det de häröfver intet blifvit hörde.
Hr Lagercrantz tilläde, at som R. o. A. bordt hålla sig
vid den förra Resolution af den 18 sidstledne Aug., hvilken
stadfäster alla de förra författningar angående manufacturerne,
och denne snörerätt går deremot, så bör ändras hvad således
igenom en hastig öfverihlning senare gången blifvit giordt.
Hr Adlerbeth utlät sig at billigt vore, det alla öfverflöds-varor
beläggas med högre afgift, men deremot de oumgängelige
nötande varor på alt sätt lindras, hälst eftersom de
ändå förut redan äro alt för dyre, så länge manufacturisterne
få stegra dem efter egit behag; varandes nog underligit, at de
inrikes tilvärkade varorne intet skola kunna säljas för så godt köp
som de utländske, där dock våra manufacturister fädt ansenliga
förskotter af publico, niuta tullfriheter och andra förmåner,
hvaraf undersåtarne i gemen hafva nog dryg kiänning, men
isynnerhet de löntagande, för hvilka lönerne minskas, dyrheten
ökes och varorne dageligen stegras, så at de omsider ofehlbart
måste gå under, ehuru knapt de söka at inrätta sin hushåldning.
Hr Löwenhielm svarade, at så länge fabriquerne ännu
städt i sin tilväxt och intet kommit til någon stadga, har det
varit ogiörligit, at de här tilvärkade varorne kunnat försäljas
Om manufakturerna.
577
til samma pris, som dem utlänningen oss påförd t, hvarest
fabriquerne redan voro i full gång, så at de ej behöfde använda
mycken kostnad på handtvärkares införskrifvande eller
andre inrättningar, som fordras. Tor ock hända, at utlänningen
ibland med någon förlust såldt här i riket sine vahror, til at
derigenom qväfja våra inhemske fabriquer.
Frih. H. Wrede sökte visa, at fabriqueurerne intet äro
skulden til dyrheten, utan at krämarne äro de, som stegra
vahrorne vid minuteringen. I öfrigt vore den föreslagne afgiften
å de inkommande rudematerier så ringa, at ingen särdeles
tilökning kunde derigenom skie i priset på de tilvärkade
varorne; men fides publica skulle alt för mycket komma at
lida, om någon ändring giordes uti hvad som i detta mål vid
förra Riksdagen är beslutit.
Hr Ehrencreutz instämde härmed och mente, at om
priset föllo på de ätande varorne, skulle det också snart blifva
bättre köp på de nötande. Imedlertid kunde han, som äfven
sielf är fabriqueur, med trygghet försäkra, at den omtalte afgiften
eller så kallade manufactur-fonden ganska ringa eller
als intet kunde öka priset på varorne, men om den nu skulle
uphöra, kommo alla de giorde anstalter vid Manufactur-Contoiret
och thess utgifter dymedelst at studsa.
Hr Adlerbeth allegerade exempel af Engeland, hvarest
alla ätande varor äro långt dyrare än här, men de nötande
säljas til långt bättre köp. Och ehuruväl det kan tyckas, at
den föreslagne afgiften är så ringa, at den intet torde giöra
något til saken eller öka priset, så är dock bekant, at så snart
det blir en styfvers pålaga, stegras vahran dubbelt högre af
säljaren än eljest skiedt. Vore fördenskul väl, om på sätt
som han uti et til Manufactur-Deputationen ingifvit Memorial
projecterat, at visse ledamöter af Commerce-Collegio trädde
tilhopa och utsatte et skiäligt pris på de mäst gångbare varorne,
hvilket altid borde följas, så at ingen otidigt och efter
egit behag dem sedermera finge stegra.
Efter något vidare discourerande härom föreslog
Hr Ehrencreutz, at R. o. A. kunde bifalla Borgareståndets
Extractum Protocolli, med det förbehåld, at CommerceCollegium
och Manufactur-Contoiret skola taga alla nödige
mått och utvägar til förekommande af manufactur-varans
stegring.
Detta gillades af R. o. A.
Adelns Protokoll (XIV) 1742~174:i. II. 37
578 (Sept. 2.) Utländska tyger. Kapten Piper.
Och upsattes altså härom följande Resolution, hvilken
sedan den för R. o. A. var justerad skrefs på Borgareståndets
Extractum Protocolli:
Resol.: Biföls med den tilläggning, at Commerce-Collegium
och Manufactur-Contoiret träder tilhopa och tilser pä hvad
sätt alla nödiga mått och utvägar kunna företagas til förekommande
af manufactur-varornes stegring.
Uplästes Frih. H. Wredes Memorial och hemställande,
0111 icke K. Förordningen af den 21 Maii 1739, angående bruk
och nyttiande af the i riket varande utrikes kläden och tyger
samt hvad som vid sådane utrikes varors vidare införskrifvande
bör i akt tagas, må, i anseende til the i bemälte Memorial
anförde skiäl och omständigheter, i alla delar värkställas, och
at en viss termin utsättes af halft år, eller som bäst pröfvas,
tå utrikes cramgodset i sahlu och köp skal uphöra och lyktas.
Uppå åtskilliges begiäran blef detta Memorial liggande
på bordet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Justitiarien Thure Sandelin
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet,
öfvergaf några Extracta Protocolli, rörande Ståndets angelägenheter,
dem han til et gunstigt bifall hos R. o. A. recommenderade.
Gref Gyllenborg bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade, at de af Borgareståndet föredragne malen
med första hos R. o. A. skola blifva afgiorde.
Deputation afträdde.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande, angående Capitainens
vid K. Lif-Gardet Hr Gust. A. Pipers klagomål öfver
prejudice, hvarutinnan förmäles hurusom Hr Capitaine Piper,
igenom et vid thenne Riksdag til Riksens Ständer ingifvit och
dit remitterat Memorial, sig theröfver besvärat, at ehuru han
så väl vid sidstledne Riksdag, som sedermera hos H. K. Maj:t
sig anmält at blifva befordrad til et af de tvänne Krigs-Rådsbeställningar,
hvilka likmätigt Regeringsformens 24 § uti krigstider
tilsättias skulle, har hvarken Riksens Ständers ynnest
och goda omdöme, ej eller Ofverhetens dyra nåd hittils förmått
flytta honom ifrån then tienst han dock allenast provisionel
til en bättres undfående på thet 27:de året beklädt,
utan har tvert om vid Majors-tienstens förgifvande innom regementet
en yngre i tourén blifvit honom föredragen; hvarföre
Kapten Pipers klagomål.
579
lian anhåller, thet honom måtte visas then nåd och rättvisa
at blifva til et Krigs-Råds-beställning befordrad, men ther
sådant ej kunde skie, han tå måtte få Krigs-Råds caractere
eller befrias ifrån tienstgiörande i regimentet, til thes han sin
tour och enciennité med någon befordring, antingen innom eller
utom regementet, i någon militair eller civil syssla til godo
niutit. Vidare har Hr Capitaine Piper sedermera genom et
annat Memorial gifvit Deputation tilkiänna, thet han medelst
K. Maj:ts nådige Resolution af den 3 Novembris 1742 blifvit
befriad ifrån tienstgiörandet emellan mönstringarne, men förmodar
icke thesto mindre at antingen varda hugnad med then
sökte Krigs-Råds-tiensten, eller ock, ther sådant ej skulle
komma til värkställighet, undfå Majors-fullmakt af samma
dato med Majoren Pfeiff jemte föreskrift til K. Majit om
nådig befordran tå han sig therom vid någon vacance anmälandes
varder.
Om beskaffenheten af thetta Hr Capitaine Pipers andragande
förmäler Deputation sig hafva giordt behörigen underrättad
så af Råds-Protocollerne som af actis vid sidstledne
Riksdag, och aldenstund deraf befinnes, at Hr Capitaine, igenom
the orsaker therutinnan skönjas och i Betänkandet uprepas,
häfver kommit at lida; ty pröfvar Secreta Deputationen vid
öfvervägande af slike omständigheter och af Regeringsformens
42 § sig hafva tilräckelig anledning at styrka Riksens Ständer
til at genom underdånig föreskrift för Hr Capitaine Piper utvärka
Majors-fullmakt af K. Lif-Gardet under et dato med
Majoren Pfeiff, hvarmedelst han uti sin rättmätiga tour innom
regementet ma varda återstäld; men underställer dock Riksens
Ständers välbehag, huruvida the eljest vilja taga någre andra
utvägar, hvarigenom oftabemälte Capitaine kan komma at
lika fult ätniuta så väl tilständig justiee som hugnad och belöning
för sine långlige tienster och altid betygade välförhållande.
Som det begiärtes, at detta Betänkande matte blifva liggande
pä bordet, sä upskäöts härmed til en annan dag.
Frih. Sten Bielke förbehölt sig at til nästa plenum få
ingifva sin reservation angående det, som i går passerat uti de
licentierade Herrar Riks-Radens sak, eftersom lian dä intet
varit tilstädes.
I anledning af de påminnelser, som giordes om Riksdagens
slut, och at Hr Landtmar skalken med de öfrige Talemännen
580 (Sept. 2.) Om riksdagens slut. Konungens svar.
matte träda up til H. K. Maj:t och begiära Riksdagens afblåsning,
berättade
Gref Gyllenborg, at Hr Landtm, tillika med de andre
Ståndens Taleman redan i det ärendet varit uppe hos H. Maj:t,
då H. K. Maj:t sig derom utlåtit, som följande dess nådige
svar utvisar, hvilket H. Majit sedan skrifteligen öfvergifvit och
nu uplästes så lydande:
»Jag måste tala med Eder, Herrar Taleman, som män af
öppet hierta, och bedia Eder noga öfverväga huru I kunnen
sluta Riksdagen. Jag lemnar til Edert betraktande uti hvad
tilstånd I mig lemnen, ty jag fruktar at de mästa arméens
nödvändigheter fela ännu, och jag är intet i tilstånd at giöra
nya pålagor, utan at giöra hela landet klagande och pådraga
mig hat, sorn vore bedröfveligit för en Kong, som för sit rike
har et godt hierta; arméen är ock mycket aftagen och ännu
vet jag intet huru thet. skal hielpas. Vi veta ej eller ännu
om vi få krig och inga tilräckelige allianeer hafva vi, som alt
vid Riksdagen borde afgiöras.
Efterträdaren til thronen förväntas, som skulle vara mycket
nögd at få se Ständerne.
Här är ännu mycket at reglera örn intet alt skal falla i
samma tilstånd som före, och således hoppas jag at så länge
ännu må väntas, til thess man i angelägnaste sakerne kan se
klarare.»
Frih. Cronhiort utlät sig det han härutaf med hiertelig
glädie förmärkte H. K. Majits nådiga omvårdnad och öma
sinnelag för riket, hvilket han så väl som alla öfrige H. Maj:ts
trogne undersåtare med diupaste vördnad och oaflåtelig tacksamhet
äro skyldige at erkänna; försäkrade at när H. K.
Majit får veta, det Riksens Ständer redan afgiordt bevillningsvärket,
som ock at Secrete Utskottet ingenting eftersatt af
livad på des giöromål ankommer, eller eljest rörer arméens utrustande
med des tilbehör, lärer H. K. Majit nådigst bevilja
den begiärte afblåsningen, så det ändå får blifva vid den utsatte
terminen.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Otto Olofson ifrån
Nerke och Wermeland förde ordet och, näst aflagd hälsning
ifrån Bondeståndet, berättade at sedan Ståndet fått höra
H. K. Maj:ts nådige föreställning til Hr Landtman skalken och
de andre Ståndens Taleman, angående at med Riksdagens
Om de licentierade riksråden.
581
slutande ännu måtte upskiutas, til des någre de angelägnaste
samt hela rikets välfärd och säkerhet rörande mål kunna blifva
afgiorde, så önskar Bondeståndet at med Riksdagens slut ännu
några dagar mätte utdragas, hvarom Bondeståndet hos de öfrige
respeetive Stånden igenom denna des Deputation tiensteligast
velat anhålla, med förmodan at Högh R. o. A. och de andre
respeetive Stånden här til så mycket snarare lära samtycka
som alles vår gemensamma välfärd här under beror.
Vidare öfvergaf Otto Olofson et Extractuni Protocolli
ifrån Bondeståndet af innevarande dato, som uppå begiäran
uplästes, hvaruti berättas, at sedan Ståndet igenom en i går
afsänd Deputation til the öfrige Stånden funnit rättvist at förklara,
thet Bondeståndet numera icke finner sig hafva skiäl
at draga något misstroende til the vid 1738 års Riksdag licentierade
Herrar Riksens Råd, har hos Ståndet i öfvervägande
kommit, på hvad sätt riket hädan åt måtte kunna nyttia bemälte
Herrars mogna råd uti the rikets välfärd rörande högst
angelägne värf och ärender. Och som Riks-Råds-embeten nu
äro ledige, ty finner Ståndet nödigt at giöra then påminnelsen,
at som Prästeståndet jemte Bondeståndet, och således 2:ne
Stånd, förklarat sig til them äga fulkomligit förtroende, the
fördenskul hos H. K. Maj:t i underdånighet kunde anmälas
at få intaga theras förra Råds-embeten, då de således kotnino
at förrätta samma embeten til mindre gravation för staten, hvad
lönen beträffar, i det at til deras nu innehafvande pensioner
kan anslås sä stor summa, som utgiör fylnaden af rätta RiksRåds-lönen;
förmodandes Ståndet så mycket mindre någon
betänkelighet härvid af de andre respeetive Stånden, som de
sielfve lära finna, det högsta nödvändigheten fordrar en inbördes
enighet och förtrolighet, hvartil detta förslag förnämligast
lärer bidraga.
Enär förberörde Extractum Protocolli var läst til slut,
recommenderade Otto Olofson å Bondeståndets vägnar detta
til gunstbenägit bifall hos R. o. A.
Gref Gyllenborg svarade, at R. o. A. lära taga det i
öfvervägande, som af Bondeståndet nu blifvit anmält. Bad
imedlertid förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Sedan uplästes Riddarhus-Beputationens Memorial af
den . . Junii, angående Ryttmästaren Haquin Stiernblads ansökning
at blifva på Riddarhuset adopterad och intagen under
582 (Sept. 2.) Stjernblad. Haatfehrs memorial.
des aflidne stiuffaders Öfver-Commissarien Josua Stiernblads
numer.
Men R. o. A. funno godt at upskiuta härmed til des Riddarhus-Deputations
Memorial om de öfrige, som söka adelskap
och introductiou, kommer at företagas.
TJplästes Hr G. Hastfehrs Memorial, hvaruti andrages
hurusom mindre meriterade blifvit honom föredragne, oaktadt
han, i förtröstan uppå Secrete Utskottets vid sidstledne Riksdag
meddelte bevis af thes zele och beviste trohet för riket,
giordt underdånig ansökning om befordran, samt at han för
många år varit i mistning af the räntor, som Badenhoffs godset
i Liffland af sig kastar, hvilket gods af Sveriges Konungar
varit til Riga stad bortdonerat, ther dock godset varit Hastfehrska
familien tilhörigt, hvilken bortmiste ränta han berättar
sig kunna haft betalt utan afkortning; thessutan förmodar han
lärer kunnigt vara, hurusom han förledit år haft tilfälle at
tiena publicum på hvarjehanda sätt, serdeles med en besparing
af 4,000 dal. smt, hvilket alt blifvit undersökt och bevist samt
af Cammar-Oeconomie-Deputationen til Secrete Utskottet berättadt,
jemte thes ödmiuka förslag och Memorial til något
soulagement. Men som Secrete Utskottet för Riksens vårdande
angelägenheter icke lärer kuuna inkomma med thetta
private mål, så flyr han til Riksens Ständer och underställer
theras gunstiga behjertande thes författade förslag, bestående
uti följande:
l:o at liquidation uti K. Cammar-Collegio måtte få uprättas
öfver the af omrörde godset Badenhoff bortmiste räntor;
2:o at på tliet hans fordran utan cronans gravation måtte
betalas, han kunde få arrendera en kongsgård uti finska liöfdingedömen,
viljandes han, utom then vanlige arrende-summan,
åtaga sig 200 dal. smt mera årligen at afsittia uppå then
honom Utfallande liquidations-summan, med mera;
8:o anhålles om föreskrift til K. Maj:t at niuta thess
nådige Resolution til godo af den 16 Dec. 1741, hvarmedelst
H. K. Maj:t i nåder förklarat sig vilja hafva honom i nådigt
minne.
R. o. A. beviljade Hr Hastfehr thet sökte arrendet, men
tliet öfriga afslogs.
Skrefs altså följande Resolution på Memorialet, hvilken
för R. o. A. uplästes och gillades:
Finska ärenden.
583
Resol.: R. o. A. beviljade Hr Majoren Hastfehr tliet begiärte
arrendet af någon uti the finske höfdinge-dömen belägen
kongsgård, uien thet sednare kunde icke bifallas.
Sluteligen justerades et Extractum Protocolli til de andre
Stånden, öfver det som R. o. A. den 27 Aug. resolverat uppå
den til Finska ärendernes reglerande förordnade Deputations
Betänkande, angående visse omständigheter, som synes lända
til Finlands uphielpande, så lydande:
Utdrag af Protocollet hos R. o. A. den 27 Aug. 1743.
S. D. Uplästes den öfver Finske ärendernes reglerande
förordnade Deputations Betänkande af den 26 hujus beträlfande
visse omständigheter, som synas lända til Finlands uphielpande,
hvaröfver R. o. A. stadnade i följande slut:
Usta §, hvad angår det begiärte förbudet af spannemåls
och boskaps utförssel ifrån Finland, Österbottn och Aland, så
länge de allmänne frihets-åren påstå och til dess landet åter
repat sig; så funno R. o. A. bäst at lemna til H. K. Maj:t
denne saken så at betämja, som landets omständigheter det
kunna erfordra.
Ibland de varor, som tullfritt få inhämtas, tycker R. o. A.
a,t också lijn- och liampe-frö räknas bör, eftersom det nödvändigt
för landet behöfves. Men at de Finske invånarne
skulle tillåtas til Est- och Liffland få öfverföra alla de upräknade
varorne, som landet kan aflåta, det finner R. o. A.
betänkeligit, emedan man då å denne orten skulle sakna all
nödvändig ocn högst oumbärlig tilförssel af lifsmedel ifrån
Finland, som harti Is al tid varit Sveriges spis-cammare; och
håller altså R. o. A. före, at meningen på det sättet bör inrättas,
at näst orden, »emot sådane varor», sättes: sådane varors
ditförande som förr varit tillåtelige.
2 §, hvad angår theras lön och befordran, hvilka igenom
den afstådde delen af Finland kommit at blifva tienstlöse, så
hemskiutes det til H. Maj:t, som i nåder täckes tilse, at de,
hvilka på det sättet mist sine löner eller indelning, måge efter
deras förtiänst och skickelighet med första befordras, hvarigenom
besparing i staten vinnes; kommandes de tienstlöse
officerare at indelas vid de Svenske regementerne efter Riksens
Ständers förra Resolution. At the, som genom krigsrörelserne
förlorat sit nödige understöd och lifsuppehälle, eller
eljest måst se sin egendom igenom svenske befälhafvarnes befallning
i aska lagd, skulle derföre hugnas med någon ersätt
-
584 (Sept. 2.) Finska ärenden. Enkefru
ning, tycker R. o. A. och vara skiäligt, men lemnar dock til
H. K. Majit at härom efter omständigheterne och rikets til—
stånd i nåder förordna. Imedlertid bifaller R. o. A. at, på
sätt som Deputation i denne puncten föreslagit, skatterättigheterne
måtte beviljas de henimans-åboer, som igenom kriget
något lidit.
3:die §, angående betalning för Allmogens i Finland ägande
fordringar för skiutser, fourage och profviant med mera, biföls
således, at vid liquidationer penningar måtte vara tilreds, så
vida rikets tilstånd det medgifver.
4:de §, angående magaziners inrättande i Finland, biföls.
Likaledes biföls 5:te §, angående visse colonier eller hushålds
transporterande til Finland ifrån de. orter här i Sverige,
som öfverflöda på folk och manskap.
Hvad som uti 6:te § förmäles angående rusthållarnes i
Carelen och Safvolax sökte betalning för theras giorde gräntzevakt,
blef af R. o. A. bifallit.
7:de §, med tiensters förgifvande i Finland förhålles efter
Regeringsformen och 42 § af Resolutionen på Allmogens besvär
vid 1738 års Riksdag, börandes the, som therstädes hafva sine
beställningar, tilhållas at förblifva i orten och dem med all
flit och vaksamhet förrätta;
Hvilket med de öfrige respective Ständen vänligen communiceras.
Derpå skildes R. o. A. åt.
Den 3 Septembris 1743.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 9.
Sorn Hr Landtm, var nedre i Secrete Utskottet, så förde
uti hans frånvaro Gref H. Gyllenborg ordet.
Sedan Gref Gyllenborg äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen;
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commercie-Deputations
Betänkande angående fru Borgmästarinnan Regina von Hyltéem
giorde ansökning at få utbyta thes skatte-crono-hemman Kiesta
et helt, belägit i Stockholms län, Svartlöse härad och Huddinge
sockn, emot erbudit vederlag af et thes gamla odalfrälsehemman
Hagnesta i Södermanland, Oster Rekarne Härad,
Kloster sockn; förmälandes Deputation sig hafva thetta bytet
Hyttens hemmansbyte.
585
ti! öfvervägande förehaft och befunnit, hvad först angår thet
begiärte hemmanet Kiesta, at thet består af et helt mantal
och 45 dal. 25 öre 8 plåtar smts grundränta, hvarefter aflidne
Borgmästaren von Hylten thet köpt til skatte, hvarföre thet
och nu efter 1688 års bytes methodes 6 § är med sit gamla
mantal och ränta i K. Cammar-Collegii uprättade bytesproject
upfördt, med tilökning 6 öre sint för 11L kongs-häst, som K.
Majit och cronan är förbehållen af vederlagshemmanet Hagnesta;
blifvandes altså hela summan 45 dal. 31 öre 2 plåtar
sint, hvarföre vederlag presteras bör, och som thetta hemman
iir Borgmästarinnans egit skatte, så finnes hon ock vid skatteläggningens
förrättande på vederlagshemmanet Hagnesta hafva
förbehållit sig skatteäganderätten på sidstnämde hemman i stället.
Beträffande åter vederlagshemmanet Hagnesta, så berättar Deputation,
at thet 1737 in Ioco behörigen är refvat och skattlagt
til s/i mantal och 30 dal. 5 öre 3/4 plåtar smts grundränta;
hvarvid, som vederbörande ej haft något sådant at anmärka,
som kan giöra någon ändring i skattläggningen, så är
ock hemmanet therefter med en tilökning för hielpedagsvärken,
som thetta hemman, efter bytes slut kommer at svara före, i
ofvanberörde bytesproject crediterat för 8/' mantal och 31 dal.
3 öre 211/20 plåtar smt, och i öfrigt berättes, at thetta hemman
befinnes vara gammalt frälse och at thet såsom ograverat
kan i thetta byte antagas. Och som vederlaget är 14 dal. 27
öre 239/20 plåtar smt mindre, så har fru Borgmästarinnan til
fyllnad theraf upgifvit en af thet Lowisinske sterbhuset henne
gifven transport på 14 dal. 28 öre 14 plåtar smts ränta in
natura af Lowisinske sterbhusets ägande räntefordring til en
summa af 119 dal. 21 öre 10 8/10 plåtar smts ränta, hvaraf
thenna nu upgifne ränta i K. Cammar-Collegio blifvit afskrifven
och antecknad, hvarigenom et öfverskott blifvit af 14 öre
u/20 plåtar, som vederlaget är större än thet begiärte hemmanet
räntar. Vidare berättar Deputationen, at K. CamrnarCollegium
imitterat general-förråds-cassan til lika stor ränta,
som svarat emot räntan af Kiesta hemman, hvilket berörde
förråds-cassa under förpantning innehaft. Nu, ehuruväl K.
Majit och cronan väl niuter fult gent fullo, så berättar Deputation
sig dock härvid ej underlåta böra at gifva Riksens Ständer
tilkiänna, thet vederlags-hemmanet Hagnesta blifvit i bytesliquidation
utom skattläggningen upfördt för 2 dal. 8 öre smts
hielpedagsvärks-penningar, hvilka i thet så kallade lifgedinget
586 (Sept. 3.) Öfv.-löjtn. Pastelberger.
af cronohemmanen utgår, såsom en tilökning utom sielfva ordinarie
räntan; then samma har ock i byten tilförne blifvit uptagen
och beräknad cronan til godo; enär någon velat sig et
sådant cronohemman tilbyta, så har en frälseränta therföre
måst presteras, med mera; men som här nu en sådan ränta
finnes allenast på vederlaget, och bytet thessutom i sig sielft
är nog knapt, alt therföre förmäler Deputation sig ej undgå
kunnat at sådant omröra, finnandes Deputation dock för godt
at tilstyrka, thet tiletta bytet nu må af Riksens Ständer väl
blifva faststält, men at fru Borgmästarinnan therjemte pålägges
at, innan bytesbrefvet til henne expedieras, med ren eller frälse
ränta upfylla thenne således existerade bytesbrist af 2 dal. 8
öre smt. Hvilket dock Deputation til Riksens Ständers vidare
godtfinnande hemställer.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande, hvaruti förmäles
hurusom hos Riksens Ständer Ofverste-Lieutenanten Jokan
Wolfgang Pastelberger sig theröfver beklagat, at änskiönt han
i anledning af then vid sidsta Riksdag erhåldne Resolution under
den 4 Maii 1741 vid någre existerade tienlige öpningar hos H.
Majit anhållit om nådig befordran, så skal han dock icke
blifvit hugnad med någonthera af the beställningar, hvarom
han ansökning giordt; berättandes Deputation sig hafva om
beskaffenheten af thetta Ofverste-Lieutenanten Pastelberg ers
andragande af handlingarne samt Råds- och Cabinetts-Protocollerne
giordt sig behörigen underrättadt, hvilket alt i Memorialet
uprepas, med hemställan therjemte huru bemälte ÖfversteLieutenant,
hvilken allaredan år 1699 begynt at tiäna som
handtlangare vid Artilleriet, år 1704 blifvit Cornett, 1705
Lieutenant, 1708 Capitaine, 1715 Major och 1729 fått ÖfversteLieutenants-caractere,
samt bivistat åtskillige actioner, blifvit
tvänne gånger illa biesserad och vid Pultava råkat i ryskt
fångenskap, hvarifrån han sig med stor bekostnad practicerat,
och sedan efter återkomsten varit med vid Strahlsundske belägringen
samt ther åter fången af Konungen i Pohlen, och
efter återstäld frid år 1724 til Sverige hemkommit, dock alt
sedermera ej blifvit hulpen til någon ständig beställning, utan
än måste åtnöija sig med sin expectance-lön, som äfven i anseende
til flere bevekande skiäl och omständigheter, må kunna
förhielpas til then belöning, som någorlunda kan svara emot
thes i hela förra kriget giorde trogne tienster och utståndne
Enkefruarna Brauner och v. Kothen.
587
besvärligheter, samt underställer om icke Riksens Ständer til
thesto eftertryckeligare och skyndesammare befrämjande theraf
skulle kunna hos H. Maj:t anhålla, thet merbemälte ÖfversteLieutenant
kunde med det första i nåder hugnas med någon
honom tienlig beställning, och hälst vid något anständigt Commendantskap,
som H. Maj:t jemväl behagat försäkra honom om
och hvarmed han äfven vid årens tiltagande bäst borde vara
belåten.
R. o. A. bi föl io Betänkandet.
Sedan justerades det til följe af R. o. A:ns Resolution
för Landshöfdingen Brauners Enkefru upsatte Extractum Protoeolli
til de andre Stånden så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 1 Sept.
1743.
S. D. Tog R. o. A. i öfvervägande den för framlidne
Landshöfdingen Baron Johan Brauners Enkefru giorde ansökning
om pensions erhållande; och som R. o. A. sig erindrade
icke mindre bemälte Landshöfdiuges långligen och redeligen
giorde tienster, än det svaga och oförmögna tilstånd, uti hvilket
han sin Enkefru lemnat, genom det han, som altid sökt
giöra heder för sine embeten, af sine löner icke något bespardt;
ty pröfvade R. o. A., i anseende så väl til ofvannämde
som flere bevekande omständigheter, skiäligt at hos H. K.
Maj:t i underdånighet recommendera bemälte Enkefru ti! pensions
erhållande vid yppande ledigheter å den til pensioner
anslagne staten; hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Ut supra.
I anledning häraf påmintes åter om pension för Öfversten
von Kothens Enkefru, och framgaf Hr M. Adolph von Kothen
härom et Memorial, hvaruti han anhåller, at thes fru moder
then nåd och ynnest kunde vederfaras at blifva räknad ibland
them, sorn så i anseende til sin salige mans förtienster, som
thes egit torftiga tilstånd giordt sig någon förmån värdig, samt
at Riksens Ständer täcktes i anseende til then nöd fru Öfverstinnan
uti råkat medelst en olyckelig öfvergången brand samt
flere bevekande skiäl och omständigheter, hos H. K. Maj:t
henne anmäla at vid första lediga öpning på pensions-staten
blifva med någon tilräckelig pension i nåder hugnad.
R. o. A. förklarade sig harti 1 benägne;
Och upsattes altså följande Extractum Protocolli til de
andre Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
588 (Sept. 3.) Enkefru Herdhjelm. Vissa städers
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 3 Sept.
1743:
S. D. Tog R. o. A. i öfvervägande den för framlidne
Öfverste von Kothens Enkefru giorde ansökning om pensions
erhållande; och som bemälte Enkefru, både i anseende til des
sahlige mans förtienster och egit torftiga tilstånd, hvilket mycket
blifvit ökt igenom den olyckeliga vådeld, sorn henne förledit år
öfvergådt, förtienar at på något sätt blifva understödd; ty funno
R. o. A. skiäligt at hos H. K. Maj:t i underdånighet recommendera
bemälte Enkefru til pensions erhållande vid yppande ledigheter
å den til pensioner anslagne staten; hvilket med de öfrige
respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Vid detta tilfälle giordes äfven påminnelse för framlidne
Lagmannen Herdhielms Enkefru, at hon måtte hugnas med
någon pension.
Men R. o. A. funno bäst, at hon derom gior underdånig
ansökning hos H. K. Majit.
Gref Gyllenborg berättade, at han til följe af R. o. A:ns
befallning gådt i Secrete Utskottet, hvarest han utan at se
hvad förut varit giordt, eller deruti taga någon del, endast
bivistat en deliberation öfver något, som tykts vara för riket
nyttigt. Men som han nu intet såge sig något mera därstädes
kunna uträtta; så tackade han för R. o. A:ns honom
viste förtroende och afsade sig at vidare gå dit.
Uplästes Cammar-Oeconomie och Commercie-Deputations
Betänkande, hvaruti förmäles hurusom hos Riksens Ständer
på städernes Borålis, Wennersborgs, Ulricehamns och Ähmåls
vägnar theras härvarande Riksdags-Fullmäktige genom ingifvit
och til Deputation en sedermera remitterat Memorial sig besvärat
öfver K. Cammar-Revisionens den 25 Junii förledit år fälte
utslag, som H. Majit den 27 therpå följande Novembris behagat
gilla, hvarmedelst berörde städer kiännas skyldige at för
samma år och framgent 2/'3 delar cronotionde af all slags fallande
säd til K. Majit och cronan erlägga och utgiöra; uprepandes
Deputation hvad skiäl förbemälte städers RiksdagsFullmäktige
emot ofvanberörde K. Cammar-Revisions utslag
anfördt, tillika med hvad K. Cammar-Revision uppå Deputationens
remiss sig utlåtit; hvilket alt Deputation berättar sig
hafva i behörigt och noga öfvervägande tagit, och i anledning
af the skiäl och omständigheter, som vidlöftigt anföras, finner
Deputation för sin del icke annat kunna än styrka ther til,
kronotionde. Kr.kommiss. Wiliamson. Riksdagens slut. 589
at ofvanberörde städer måge hädanefter, som härtils af ålder
skiedt, vid themia sin frihet ifrån cronotiondens erläggande til
cronan bibehållas, hvarigenom ock cronotionden, som Prästerskapet
i thesse städer antingen igenom specielt Privilegium
eller vahne är berättigad til, til följe af Prästerskapets Privilegier
af år 1728 § 4, kommer at blifva them obetagen. Hvilket
Deputation til Riksens Ständers ompröfvande hemställer.
Betänkandet biföls af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets Extracturn Protocolli af den 16
Martii sidstledne, hvaruti förmäles hurusom Krigs-Commissarien
Johan Wiliamson vid nu varande Riksdag genom Memorial
ganska bevekeligen anhållit om Riksens Ständers föreskrift
til H. Majit at blifva hugnad med nu ledig varande K. Räntmästare-beställningen,
hvartil han är på förslaget upförder, med
åberopan af Riksens Ständers vid 1734 och 1738 årens Riksdagar
för honom aflemnade föreskrift med mera. Och aldenstund
Riksens Ständer vid tvänne Riksdagar tiiförne anmält
bemälte Krigs-Commissarie til nådig befordran efter förtienst
och skickelighet; ty berättar Ståndet, at thet för sin del för
skiäligt finner at härmed förnya then underdånige anmälan
Riksens Ständer tvänne gånger för honom afgå låtit.
Vidare uplästes de andre tvänne Ståndens påskrifter å
förberörde Borgareståndets Extracturn Protocolli, som af R. o.
A. jemväl blef bifallit.
Uplästes Rådets Extracturn Protocolli af den 2 Sept.
sidstledne, hvaruti tilkiänna gifves hurusom H. K. Maj:t, sedan
Hr Landtm, och samtelige Talemånnen anmält Riksens Ständers
åstundan, at Riksdagen nästkommande tisdag måtte ändas
och the numera hemförlofvas, efter thes vanliga faderliga omvårdnad,
och i hänseende til rikets närvarande belägenhet och
omständigheter, funnit sig föranlåten åtskillige påminnelser och
föreställningar at giöra, hvarom H. Majit tror Riksens Ständer
redan lära vara underrättade, af hvilka föreställningar och
påminnelser H. Majit äfven lemnat thes och Riksens Råd del,
med hemställande huru vida thet skulle nödigt finnas at uti
sådane föreställningar, emot et så hastigt Riksdagens afbrytande,
honom at biträda; i anledning hvaraf Riksens Råd funnit
sig thertil så mycket mera skyldigt och beredt, som the om
nödvändigheten theraf äro öfvertygade, och at Riksens Ständer
ej måtte skiljas åt förr än alla högst angelägne mål och the
ärenden, som Riksens Ständers omsorg och bestyrande egente
-
590 (Sept. 3.) Riksens Råd om riksdagens slut.
ligen til höra, såsom isynnerhet statsverket och contributionerne,
äro fulkomligen reglerade och afgiorde, hvilket [är] ibland the
angelägne orsaker, hvarföre H. Maj:t så tidigt funnit sig nödsakad
at sammankalla thes trogne Ständer och til them så uti
then Secreta som Allmänna Proposition begiärt theras mogna
råd och kraftiga biträde. Thernäst åberopar sig Riksens Råd,
hvad thet medelst utdrag af Råds-Protocollet den 29 sidstledne
Secrete Utskottet härom tilkiänna gifvit, och berättar
sig ej kunna underlåta Riksens Ständer at föreställa, huru
angelägit thet vara vil (at), i then ovisshet, hvaruti riket i anseende
til Dannemark och thes hotande fiendtelige anfall stadt
är, at sörja för rikets försvar och säkerhet. Vidare anföres,
at om Riksens Ständer ej skulle nu vara omtänkte eller föranstalta
om the thertil erforderlige ansenlige penninge-summor,
hvartil Riksens Råd förmoda the sielfve bäst veta huruvida
the redan beviljade extraordinarie contributioner, om the ock
tilfyHest skulle erlagde blifva, kunna vara tilräckeiige, eller
the oindelte löningar, om the ock oansedt et theraf flytande
allmänt missnöije i riket angripas skulle, förslå; så skulle
riket et alt för stort äfventyr och fara underkastas; kunnandes
Riksens Råd vid så beskaffade omständigheter ej annat förmoda,
än at Riksens Ständer i behiertande theraf lära vara
betänkte på sådane fonds til riksens tarfvor, som äro visse och
hvarpå stat giöras kan, hvilket Riksens Råd at påminna så
mycket mindre kunnat undgå, som Utrednings-Commission förberörde
dato eller i går med dess underdånige föreställning om
nödvändigheten theraf inkommit, hvaraf et Extract medfölgde
af thet innehåld här nedan förefinnes.
Jemväl berättar Riksens Råd sig ej kunna underlåta at
anmärka, hurusom Riksens Ständer vid förra Riksdagarne,
någon tid för theras slut, aflemnat så väl svar pa K: Maj:ts
nådige propositioner, som ock underrättelse om hvad the nödigt
kunnat finna at förordna, på thet Riksens Råd mätte hafva
tid och tilfälle at öfver et och annat kunna inhämta närmare
uplysning, om thet behöfdes, hvilket vid et Riksdagens hastiga
afbrytande nu så mycket mindre skulle kunna skie, som ännu
ej något hvarken om thet ena eller thet andra svar til K. Maj:t
inkommit. För öfrigt förmäler Riksens Råd at emedan Riksens
Ständer utarbeta och afgiöra föregående angelägne ärenden,
torde the ock hafva at fägna sig af H. K. Höghets ankomst
i riket, och hans fägnad vara så mycket större om han vid
Utrednings-kommissionen. Om riksdagens slut. 591
thes hitkomst funno Riksens Ständer samlade at afhöra thes
trohets- och huldnings-ed för H. K. Maj:t, och jemväl tä tillika
få emottaga Riksens Ständers hyldning, hvilket i hela
riket skulle hafva en god värkan.
Vidare uplästes ofvanberörde Extract af UtredningsC
om missionens underdånige skrifvelse af den 1 Sept. sidstledne,
hvaruti Commission än ytterligare anhållit at blifva
underrättad om then fond, sorn til utrednings-värket kunde
blifva anslagen, pä thet författningarne i anledning af tilgången
på medlen mätte kunna lämpas och inrättas; finnandes Commission
thenne angelägenheten så mycket mer trängande, som
utan en sådan kundskap om fonden af medel icke någre redige
och efter rikets mer eller mindre angelägne tienst och behof
lämpade dispositioner kunna giöras, emedan vid theras utsättiande
och verkställande egenteligen bör anses, huru tilgången
af medel efter hand kan inflyta och blifva i beredskap, samt
therigenom förekommas, at högst nödvändige behof, som oförtänkt
kunna förefalla, ej blifva oförsörgde i brist af medel,
med mera.
Straxt härpå anmältes och pä vanligit sätt emottogs tvänne
Deputerade ifrån Borgareståndet, nemligen Handelsmannen
Plomgren och Commissarien Urlander, af hvilka den förre,
näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet, berättade, at Ståndet
har låtit sig föredragas Rådets Extractum Protocolli med den
derutinnan giorde föreställning, at Riksens Ständer ej mätte
skil jas åt förr än stats-verket och contributionerne äro fulkomligen
reglerade och afgiorde; och som desse målen redan äro
utarbetade och hos plena föredragne, fast de ännu icke hunnit
at blifva expedierade, sä förblifver Borgareståndet vid den utsatte
termin. Men ifall R. o. A. så skulle vilja, förklarar
Borgareståndet sig nögde med at Riksdagen afblåses örn måndag
och Ständerne ej förr än om torsdagen gä på' Rikssahlen.
Gref Gyllenborg bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och sade sig vilja företaga detta angelägna mål med det
aldra första;
Hvarmed de Deputerade afträdde.
Frih. H. Wrede utlät sig, at som han nu af Borgareståndets
Deputerade bordt, at de af H. Maj:t och Rådet omnämde
bägge målen redan äro afgiorde, så at det endast berodde
på deras expedierande til H. Maj:t, så förblefve han
592 (Sept. 3.) Om riksdagens slut.
jemväl dervid, at Riksdagen afblåses om måndagen och Ständerne
om torsdagen gå på Riks-sahlen.
Frih. Sten Bielke: Ehuru liten tid jag varit i Secrete
Utskottet, har jag dock redan så mycket sedt, at om Riksdagen
så hastigt afbrytes, bedyrar jag inför Gud, at riket derigenom
störtes i yttersta förderf och äfventyr; hvarföre jag
beder, at Högh R. o. A. ville taga den af H. Majit och Rådet
härom giorde eftertryckelige föreställning i et ömsint och noga
öfvervägande, och påstår derjemte, at de, som yrka så mycket
på Riksdagens slut, böra vara ansvarige om någon olycka riket
derigenom öfvergår.
Frih. H. Wrede: Jag vil tro, at de andre, som sittia i
Secrete Utskottet och säga, at Riksdagen kan slutas, hafva
lika ömt samvete som Frih. Sten Bielke, och lära vara äfven
så måne om riket som han. Riksdagen har påstådt i 13 månader,
så at Secrete Utskottet tyckes haft tilräckelig tid at
besörja rikets angelägenheter, och vi hafva ännu 3 dagar, pä
hvilka mycket kan afgiöras, om något skulle återstå. Jag
lemnar därhän, huru vida det kan hafva någon grund, sorn
allmänt talas, at man söker utdraga Riksdagen för det man
väntar någre propositioner ifrån England, hvarigenom anledning
kunde gifvas at kasta öfverända Sveriges systeme med
des gamla allierade; men det vet jag, at för oss är både nyttigare
och säkrare, om vi munierar regeringen med fulkomlig
myndighet och låta dem taga alla nödige mått och utvägar til
rikets försvar, än om vi sittia här vid Riksdagen och söka
contracarera hvarandra.
Frih. Sten Bielke: Jag är fulkomligen persvaderad, at
om Frih. Wrede sutit uti Secrete Utskottet i 3 timar, skulle
han härutinnan tala pä enahanda sätt med mig. Hvad ömhet
andra hafva för riket, derom dömer jag intet; jag dömer mit
egit, men intet andras samveten. Imedlertid måste jag tilstå,
det jag intet begriper huru Borgareståndets ledamöter, eller någon
annan kan säija, at det är möijeligit at til torsdagen sluta Riksdagen,
ty jag bedyrar ännu en gång, at flere angelägne mål återstå,
hvilka oumgängeligen böra afgiöras, så framt riket ej skal störtas
i yttersta våda. At Riksdagen så länge och redan öfver 13
månader påstådt är ej underligit. När Ständerne kommo tilhopa,
var riket utblottadt och arméen förlorad; sedan drog det
länge ut med fredsvärket och succession. Nu yppa sig åter
nya omständigheter, at riket hotas på andra sidan med fiendte
-
Om riksdagens slut.
593
ligit anfall af sin närmaste granne. Nödvändigheten fordrar
då visserligen, at vi måste utse medel, hvarmed kriget skall
föras; derom har H. K. Majit igenom föreställning oss påmint,
och jag beklagar om Ständerne skiljas åt, förr än de på alt
sätt besörgt om hvad som hörer til rikets säkerhet och välfärd,
ty många af Herrar Riksens Råd lära då taga afträde
uhr Rådet och lemna riket, när de se sakerne intet mera
kunna stå at hielpas.
Gref H. Gyllenborg: Vi kunna intet lägga något ansvar
på dem, som i detta mål äro af annan tanka, såvida utgången
är oviss och tvetydig. Riket kan på annat sätt lida äfven så
mycket derigenom, at Riksdagen ej slutes, som at den nu afbrytes.
Vårt invertes tilstånd, gunstige Herrar, är sådant, at
jag finner det alt för vådeligit om Dannemark skulle bryta
medan Ständerne ännu äro tilhopa; och för den orsaken skull
är jag för Riksdagens slut; ty Konung och Råd kunna utföra
kriget och bota alla andra vådeligheter, men vi vore i en
olyckelig situation, om under utvärtes krig vi finge invärtes
oro och Riksdagen ännu skulle påstå. Om vi altså vilja
sauvera riket, så låtom oss sluta Riksdagen, anmoda Secrete
Utskottet at utfinna tilräckelige medel, och sedan updraga
Konung och Råd en fulkommelig authoritet och myndighet at
utan ansvar taga alla nödige messurer til rikets försvar och
säkerhet, och dervid spara hvarken blod eller egendom.
Hr Wulfwenstierna: Jag finner för min del ganska
betänkeligit, at vi nu skulle afbryta Riksdagen och Ständerne
skiljas åt innan vi något närmare fådt se hvart ut sakerne
hvälfva och vi fådt H. K. Höghet i säkerhet innom riket; ty
många svåra, oförtänkta omständigheter kunna ännu existera,
dem Konungen och Rådet hvarken kunna bota eller utreda.
Här äro tidningar, at åtskillige Danska officerare i desse dagar
ankommit til Hambourg och Mecklenbourg. Jaglemnartil Högh
R. o. Arns närmare eftertanka huru olyckelige vi voro, om H.
K. Höghet något vådeligit skulle vidkomma, det Gud afvände.
Utom dess vete vi ännu intet hvad hielpsändning vi hafva at
vänta af Ryssland och om vi få hit deras gallerer; ej eller
hafva vi fådt svar af Gref Tessin, på hvad sätt Danska hofvet
sig declarerat uppå den sidsta hans giorde föreställning; om
detta böra likväl Ständerne hafva tilförlåtelig kundskap och
derefter taga nödige messurer, så framt de med trygghet skola
kunna åtskiljas. Hvad det angår, at man söker draga ut
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 38
594 (Sept. 3.) Om riksdageus slut.
Riksdagen, för det man väntat någre propositioner ifrån England,
som kunde gifva anledning at kasta öfverända den förra
systemen, så kan jag inför Högl. R. o. A. betyga, at ingenting
sådant är at befara, utan Högl. R. o. A. kan i det målet
med säkerhet trygga sig vid Secrete Utskottet, och hvar redelig
man lärer söka rikets välfärd och hafva den högst om hiertat.
Frih. Sten Bielke önskade, at de måtte blifva utmärkte,
som utsprida dylika falska rykten, hvarigenom en stor del af
Ständernes ledamöter blifva inquieterade.
Frih. H. Wrede svarade, at det intet vore underligit om
en del inquieteras, när man hörer at en främmande Minister,
som på intet sätt bör befatta sig med våra inhemske affairer,
har likväl den dristigheten, at då quaestion är om en Ministers
utnämnande til des hof, säga rent ut, at man intet bör taga
den, som eljest kan hafva varit i förslag, efter han intet är
behagelig för des sentimens.
Hr Landtmarskalken upkom och blef underrättad om det
som var före.
Gref H. Gyllenborg uprepade de skiäl, som å ömse sidor
blifvit anförde, och förestälte derjemte, hurusom ifall vi skulle
vara så olyckelige, at något vådeligit skulle hända H. K. Höghet,
det då vore aldra skadeligast för riket om Ständerne voro
tilhopa, ty successions-quaestion kunde åter på nytt begynnas,
och den eventuelle succession ligga oss i vägen; men äro Riksens
Ständer åtskilde, så lära bägge de nästgräntsande makter
flatera oss för at få en successor hit vid Ständernes nästa
sammankomst. Vid så fatte omständigheter är visserligen för
oss rådeligast at utan uppehåld sluta Riksdagen, updraga
Konungen och Rådet, som redan sagt är, fulkommelig myndighet
och lemna Secrete Utskottet at på hvad sätt hälst skie
kan och utan något ansvar skaffa nödige och tilräckelige medel.
Skier intet det, sade Gref Gyllenborg, at han fruktar rikets
ruin och lär för sidsta gången hafva tält på detta rummet,
sagt sin mening och frälst sin själ.
HrWulfwenstierna uprepade ännu en gång, det han tykte
at Ständerne borde dröija så länge tilhopa, at H. K. Höghet
vore kommen i säkerhet innom riket, och vi fädt svar ifrån
Gref Tessin och General During, så at man kunde se sakerne
något klarare; ty om den olyckan skulle drabba, at det hände
H. K. Höghet något vådeligit, så vore ju ute med Rysslands
hielp, hvilken endast grundar sig på II. K. Höghets vahl, och
