# ID: svediakorp-gov115
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1742--1743
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 120,936
# sentences: 4,265
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
BIDDEBSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FJORTONDE DELEN
1742-1743 (II)
FÖRSTA HÄFTET
I
STOCKHOLM, 1893
KUNGL. BOKTRYCKERIET. 1*. A. NORSTEDT & SÖNER
Pris: 3 kr. 75 öre.
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
FJORTONDE DELEN
4 Maj—1C SEPTEMBER 1743
STOCKHOLM, 1895
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
Enligt uppdrag af Riddarhus-Direktionen och på Ridderskapets
och Adelns bekostnad utgifven af Carl Silfverstolpe.
Innehällsför teckning.
Sid.
Protokoll:  1—756.
Bilagor: A. I Protokollet:
Friherre Coyets promemoria angående kriget i Finland  97.
Ledamoten af Bondeståndet Olof Gustafssons från Orebro län
memorial angående tronföljare-frågan  110.
Protokolls-utdrag angående Bondeståndets val af danske kronprinsen
till tronföljare  140.
Bön efter predikan vid tronföljare-valet
196.
Landtmarskalkens tal vid samma tillfälle
197.
Densammes tal till Konungen vid riksdagens afslutning..-  721.
Densammes tal till de andra stånden vid samma tillfälle  723.
Densammes afskedstal till Ridderskapet och Adeln
725.
Friherre Flemings tal till friherre von Ungern Sternberg
726.
B. Särskildt tryckta:
1. Friherre H. Cedercreutz's bref till K. Majit den 6 Maj
1743
3.
2. Friherre IT. Cedercreutz’s och Friherre E. M. von Nolckens
bref till K. Majit den 1 Juni 1743
6.
3. Desammes bref till K. Majit den 2 Juni 1743
8.
4. Desammes bref till kanslipresidenten deu 2 Juni 1743.-. 17.
5. Desammes bref till densamme den 4 Juni 1843
20.
6. H. M. von Buddenbrocks memorial
21.
7. Friherre Ulf sparres votum angående freden
38.
8. Sekreta Utskottets berättelse om orsakerna till kriget  46.
9. Project till eden för H. K. H. Tronföljaren  57.
10. Adelns namnteckningar under riksdagsbeslutet  58.
Rättelse:
Sid. 461, rad 17 står: Bil. N. 7. läs: Bil. ,V. S.
R. o. A:ns dep. i Sekr. Utskottet. Frih. Ulfsparre. 1
Den 4 Maii.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 7 December ifrån sid. 346
(XIII) till slutet af berörde dags protocoll; hvarvid inga påminnelser
giordes.
Derefter justerades det i följe af R. o. A:ns sidst tagne
slut upsatte Extractum Protocolli til R. o. A:ns Deputerade i
Secrete Utskottet, sä lydande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos R. o. A. den 30 April
1743.
S. D. Resolverades at R. o. A:ns Deputerade i Secrete
Utskottet uti sådane mål, som äro publique och höra Riksens
Ständers plena til, hos dem äro anhängige, eller de hafva rättighet
at vara domare uti, böra agera i samma principe som
R. o. A. det afgiordt och beslutit; dock at R, o. A:ns Deputerade
i alla de mål, som Secrete Utskottet tillröra, noga i akt
taga och efterfölja sin eed och instruction; hvilket befaltes genom
Utdrag af Protocollet lemna R. o. A:ns Deputerade i Secrete
Utskottet til efterrättelse. Ut supra.
Frih. Ulfsparre aflade en ödiniuk tacksägelse för den
gunst Högl. R. o. A. behagat visa honom dymedelst, at R. o.
A. befriat honom ifrån tiltal för des uti råkade händel med
Baron Cronhiort. Derjemte påminte Baron Ulfsparre, at Borgareståndets
uti sidsta pleno inkomne Extractum Protocolli,
angående en ultimat termin til successions-valets afgiörande,
nu måtte företagas.
Gref H. Gyllenborg förestälte huru som en naturlig ordning
fordrade, at de saker, som för detta blifvit ventilerade
men ej kommit til slut, först måtte afgiöras; hvarföre och som
R. o. A. i sidsta pleno förehaft hans Excellences Riks-Rådets
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 1
2 (Maj 4.)
Ordning i ärendenas gång.
Gref Tessins sak, och då bifallit Baron Wredes Memorial, at
Hans Excellence måtte anmodas at afstå ifrån des giorde ansökning
0111 afskied, men Hans Excellence sedermera emot åtskillige,
som tält med honom, förklarat, at han förblifver vid
sit en gång fattade upsåt, och at han fördenskul ansåge et
sådant försök vara stridande emot Riksens Ständers värdighet,
så återstode nu allenast at i underdånighet styrka H. K. Majit
at bifalla Hans Excellences Gref Tessins begiäran.
Frih. Coijet: På samma grund som Gref Gyllenborg
redan sagt, nemligen at de äldre sakerne först måtte afgiöras,
så påstår jag nu, at vi måtte få höra Råds-Protocollet uti den
saken, när commendo uti Finland skulle ombytas, hvilket sidst
blef om tält; kunnandes R. o. A. altid begiära til sin uplysning
at få se Råds-Protocollet, utan at dertil behöfva inhämta
de andre Ståndens samtycke, som ej eller skiedde, då RådsProtocollet
fordrades neder vid det tilfälle at Gref Bonde,
Baron Scheffer och Baron Hamilton skulle skickas til Petersburg.
Frih. Ulfsparre påstod, at det omtalte Borgareståndets
Extractum Protocolli, angående en ultimat termin til successions-valets
afgiörande, först måtte företagas, efter som den
saken voro högst angelägen och hända torde, at om något
annat begyntes, tiden torde utdragas til middagen, så at den
icke i dag kunde komma före.
Frih. H. Wrede: Det är bäst, at vi intet gå ifrån ordningen,
utan först afgiöra de ärender, hvilka redan i förra
pleno blifvit ventilerade. Så angelägit Baron Ulfsparre tycker
vara at med successions-valets afgiörande ej längre må utdragas,
så angelägit tror jag det är, at vi i den saken se oss
ganska väl före, och intet förhasta oss, hvarigenom vi kunde
giöra et sådant steg, at vi efter någon tids förlopp fingo sticka
fingren i ögonen. Och, gunstige Herrar, lemnen intet oss, som
äro ifrån Finland, så hastigt. Jag tror det så väl för Eder
som oss är rådeligast at taga freden, om vi kunna fåen, och
intet smickra oss af de fagra löften oss giöras af en granne,
som söker draga nätet öfver hufvudet men ändå intet torde
vara i stånd at skalfa oss Finland igen, åtminstone går det
intet så lätt som man sig föreställer.
Gref H. Gyllenborg yrkade derpå, at Råds-Protocollet
måtte fordras neder uti den saken angående ombytet med commendot
vid arméen i Finland; hvilket Gref Gyllenborg sade
at han med flere andra i sidsta pleno sig förbehållit, i fall
Ordning i ärendenas gång.
3
det ej tills i dag skulle komma svar derom ifrån de andre
Stånden.
Frih. During försäkrade, at så snart Secrete Utskottet får
befallning, skall Secrete Utskottet låta extrahera berörde Protocoll
och upgifva det til plena.
Gref D. Frölich förestälte huru oordenteligit det är, at
hvar och en så skall föredraga hvad sak honom behagar, emedan,
om det skall tillåtas, lärer Hr Landtm, aldrig kunna få fram
de saker, som på listan äro anslagne.
I anledning häraf bad Hr Landtm, at R. o. A. ville tillåta
honom at få föredraga sakerne i den ordning, som de
följa; och som R. o. A. i sidsta pleno funnit godt at de ifrån
Riddarhus-Deputation inkomne tvänne Betänkande först i dag
skulle afgiöras, så hemstälte Hr Landtm, om icke han dermed
får nu giöra början;
Hvilket som det bifölls;
Så uplästes Riddarhus-Deputation» Memorial, hvaruti
Deputation gifver sit Betänkande öfver de af R. o. A. til berörde
Deputation remitterade trenne momenta, angående:
l:o) sakernes föredragande enligt Riksdagsordningens 16
§ efter den af Hr Landtm, och Talemännen faststälte ordningen;
2:o)
at inga föreställningar utom den förevarande quasstion
måga in pleno anbringas mundteligen utan skrifteligen; och
3:o) at tidens utsättiande til plenum i hvarje vecka må
efter ärendernes angelägenhet ankomma på Hr Landtm, och
de öfrige Talemännen;
Hvaröfver Riddarhus-Deputation sig yttrat, at hvad först
angår sättet til Riksdags-ärendernes ordenteliga föredragande, så
finner Deputation för sin del bäst, at Riksdagsordningens 16 §
dervid stride efterlefves, så at til följe deraf Hr Landtm, med
de öfrige Talemännen i närvaro af tvänne utaf hvart Stånd
hvar gång när något plenum skal hållas dagen förut komma
öfverens hvilka saker den följande dagen skola in pleno företagas,
då de allmänne saker först och de öfrige sedan i sin
ordning til föredragande befordras och en förteckning derå efter
vanligheten författas, hvarefter Hr Landtm, föredrager målen,
det ena efter det andra, så at intet nytt ärende än de, som
förteckningen innehåller, företagas och inblandas förr än desse
blifvit afgiorde. Men skulle utom förenämde Ordning en eller
annan af R. o. A. hafva nödigt at anbringa något riksvårdande
4 (Maj 4.) Ordning i ärendenas gång.
ärende eller någon enskylt angelägenhet, sorn ej tål upskof,
hvilken dagen förut icke kunnat anmälas, så är Deputation af
den tanka, at en så vigtig sak endast för ofvannämde orsak
skull ej må lemnäs oföredragen, allenast samma angelägna
ärende först anmäles hos Landtmarskalken och sedan til Protocollet
inflyter, då Hr Landtm, deröfver formerar proposition,
ifall saken är af föregående beskaffenhet.
Angående sedan det andra momentet, om munteliga föreställningar,
så hemställer Deputation til R. o. Arns egit ornpröfvande,
huruvida sådane måge skie efter den anledning, som
den projekterade Riddarhusordningens 2 § 5 articlen thertil
gifver. Och hvad vidkommer det tredie och sidsta momentet,
angående pleni-dagarnes utsättiande af Landtmarskalken och
Talemånnen, så finner Deputation i anledning af Riksdagsordningens
16 § och den hittils öflige praxis tryggast och ordenteligast
vara, at låta detta ankomma på Hr Landtmarskalkens
och Talemännens samt med de tvännes af hvart
Stånd försorg och ompröfvande.
Derpå uplästes berörde Memorial å nyo punctevis.
Vid första § och l:ste momentet tykte åtskillige, at de tvänne
Deputerade, hvilka tillika med Hr Landtm, och de andre Ståndens
Talemän skola öfverlägga om de saker, som följande
dagen in pleno skola företagas, borde utnämnas af R. o.
A., och föreslogs, at ordningen dervid borde följas efter upropslistan.
Andre åter föreslogo, at altid en af Secrete Utskottet och
en af de andre Deputationer härtil kunde tagas, hälst de då
kunna hafva sig bäst bekant, hvilka saker, som äro angelägnast
och först böra komma fram.
Hr Landtm, berättade huru som det härtils altid varit
brukeligit, at Hr Landtm, tagit med sig tvänne och ibland
flere af R. o. A:ns ledamöter, som han vid det tilfalle kunnat
råka, då han trädt tilhopa med de andre Talemånnen; och
vore det svårt om han skulle vara bunden vid några vissa
ledamöter, emedan Hr Landtm, ej altid kan determinera hvad
tima han med de andre Talemännen kan komma tilhopa, utan
händer det ibland, at när Secrete Utskottet skildts åt han på
en stund talar med dem, då det torde vara svårt at just kunna
fä igen de Deputerade.
I anseende härtil bifölls lista momentet; dock fants godt
at en lista på alla de inkomne ärender skal blifva liggande
Ordning i ärendenas gång.
5
på Riddarhusbordet, på det hvar och en må kunna se hvad
ordning, som följes, och huru arbetet avancerar.
Derpå continuerades med andra momentet af lista §, som
innehåller, at om någon skulle utom förenämde ordning hafva
nödigt at anbringa något riksvårdande ärende eller enskylt
angelägenhet, som icke tolde upskof, det då icke må förvägras,
allenast samma ärende först anmäles hos Hr Landtm, och
sedan til Protocollet inflyter.
Härvid förbehöllo sig åtskillige, at det icke må vara någon
betagit at mundteligen få andraga och föreställa hvad han
finner nödigt, hvilken rättighet de förmente, at hvar Adelsman
borde äga, och vore vid alla domstohlar munteligit eller skrifteligit
andragande lika giällande.
Frih. During var af den tankan, at det väl icke kunde
nekas någon at giöra en muntelig föreställning, allenast den
straxt tydeligen dicteras til Protocollet, så at man kan begiära,
at saken må blifva liggande på bordet.
Någre tykte, at det voro för mycket tvång om man skulle
vara obligerad at dictera sin mening til protocollet.
Hr Landtm, förestälte huru som ändamålet är, at den
faststälte ordningen vid sakernes föredragande ej måtte rubbas
igenom nya qumstioner, som upkastas. Om fördenskul de muntelige
föreställningar, som kunna giöras, tydeligen dicterades til
Protocollet, så kunde lika fult ändamålet vinnas, på det sättet
at hvar och en, som ville, då kunde begiära, at en sådan qusestion
blefve liggande på bordet, då de andre sakerne straxt
utan interruption i sin ordning fingo föredragas.
Men som de fleste af R. o. A. höllö före, at som förut
sagt är, det skulle vara för mycket tvång om man skulle vara
obligerad at dictera sin mening til Protocollet eller förut anmäla
ährendet hos Hr Ixmdtrnarskalken, så ändrades slutet af
§ sålunda:
At en hvar i sådan händelse må äga frihet sin talan at
föreställa, sedan han förut igenom Hr Landtmarskalken äskat
liud, och vare med de muntelige andragne saker samma beskaffenhet,
som de ärender, hvilka skrifteligen blifvit ingifne.
I anledning af det, som vid lista § nu resolverat blifvit,
at munteligit andragande tillåtes; så fants godt, at 2:dra § går
aldeles ut.
6 (Maj 4.)
Om pleni-dagame.
3:die § angående det, at Hr Landtmarskalken med de
öfrige Talemännen må fastställa och reglera när och huru ofta
uti hvarje vecka plenum skall hållas.
Frih. Cron hiort holt före, at det intet bör ankomma på
Hr Landtm, och Talemännen at reglera huru ofta plenum skal
hållas, utan när plenum begiäres, bör det hållas.
Gref H. Gyllenborg föreslog at plenum må ordinairt
hållas hvar onsdag och lördag, dock at det må lemnäs till Hr
Landtm, med de andre Talemännen at eftersom rikets välfärd
fordrar antingen hålla flere eller ock upskiuta med den andra
plenidagen i veckan.
Hr Ruthenschöld utlät sig, at det vore så mycket angelägnare,
at tvänne plenidagar i veckan blefvo håldne, som man
tilförne haft prof derpå, at mycket arbete blifvit lemnat ogiordt
fast alting vid slutet af Riksdagarne gådt i största prsecipitation.
Frih. During: Om vi nu hade fred och vid denna Riks
dagen
voro så mycket arbete inkommit ifrån Deputationerne,
som vid de förre, så skulle jag väl hålla med, at plenum borde
blifva hvar onsdag och lördag. Men jag försäkrar at vi i Secrete
Utskottet ganska mycket hindras uti de angelägne sysslor,
som där nu förefalla med defensionsverket och annat, om plenum
så ofta skal hållas.
Hr Landtm, beklagade äfven, at han ifrån de angelägnare
sysslorne ofta blifvit hindrad derigenom, at han måst hålla
plenum; och bad Hr Landtm, at R. o. A. ville låta det ankomma
på honom och de andre Talemännen at taga en eller
tvänne plenidagar i veckan.
Frih. Cronhiort anförde hurusom det kunde hända, at
R. o. A. kommo til votering uti någon sak och behöfde derföre
at äfven hålla plenum dagen efter sedan voteringen försiggådt;
fördenskull vore det bäst at härutinnan ej binda sig
til något vist, då det altid kan stå i ens behag at begiära
plenum när det behöfs.
Gref H. Gyllenborg: Om vi bifalla det, at plenum hålles
tvänne gånger i veckan, men at det ankommer på Hr Landtm.
at antingen hålla flere eller ock upskjuta dermed, alt efter
som arbetet och omständigheterne fordra, så vinnes ju ändamålet,
och då slippa vi at höra det någonting försummas.
Eljest, och som det ofta händt, at de andre Stånden hållit
plenum men vi intet, så skulle jag för min del hålla nödigt,
Riddarhua-polletter.
7
at vi matte komma öfverens med de andre Stånden, at plenum
altid tillika hålles hos dem och oss.
Frih. von Otter: R. o. A. giöra bäst om de fastställa,
at et plenum vist skal hållas i veckan och låta det ankomma
pä Hr Landtm, och Talemännen at hålla flere.
Hr Löwenhielm: Om det är allenast för denna Riks
dagen,
så är jag nöjd at fastställas må, det et plenum i veckan
bör hållas och at det ankommer på Hr Landtm, at hålla et
til om intet andre angelägnare sysslor det hindra.
Efter något vidare discourerande förenade sig R. o. A.,at
plenum hvarje onsdag hållas bör, och at ännu et plenum til
antingen lördagen eller någon annan dag i veckan hålles, 0111
ej andra angelägnare och riksvårdande sysslor det hindra.
Derefter uplästes et Extractum Protocolli ifrån RiddarhusDeputation
af den 16 April, hvaruti giöres berättelse om hvad
som Deputation vid några för detta skiedde inskrifningar och
Protocollers uttagande funnit nödigt at anmärka; hemställandes
Deputation om icke nu en början kunde giöras med de
til successions-valet destinerade poletters utdelande til den
åstundade riktighetens erhållande, jemväl ock uti hvad foro
R. 0. A. finna godt at de inlefvererade attester om åldren böra
besvärjas, eller om vederbörande sielfve böra draga försorg at
attesterne äro besvurne enär de inlefvereras.
Frih. H. W re de holt före, at undersökningen ej bör sträcka
sig til dem, som redan i början af Riksdagen legitimerat sine
personer, hvilket vore enligt med det, som förut här på Riddarhuset
blifvit omtalt.
Hr Klingsporre förmente, at den omnämde undersökningen
voro så mycket nödigare, som det voro bevisligit, at
några sittia här på Riddarhuset, de där intet fyldt sina 24 år.
Gref H. Gyllenborg: Jag ser ej huru någon utdelning
kan skie af de nya poletterne förr än undersökningen för sig
gådt, emedan eljest de, som hafva rättighet at vara på Riddarhuset,
kunde derifrån utestängas och de åter adihitteras, som
ej böra slippa dit. Dock är jag af den mening, at RiddarhusDeputation
ej bör gå för vida med denna undersökningen,
emedan jag tillstår det skulle falla mig svårt örn RiddarhusDeputation
skulle upkalla mig och fråga huru gammal jag
vore.
Hr G. A. Ruthenschöld: Atskillige offierare, som blifvit
bortcommenderade, hafva lemnat til sine vänner sine voterings
-
8 (Maj 4.)
Riddarhus-polletter.
sedlar förseglade med poletten in uti, och tror jag derföre
onödigt vara, at några nya poletter nu utdelas.
Det gafs vid handen, at R. o. A. faststält det nya poletter
til successions-valet skola utdelas och kunna de samma,
om ej förr, vid sjelfva voteringen utbytas emot dem, som äro
förseglade uti voterings-sedlarne.
Hr Ruthenschöld continuerade vidare: Hvad undersökningen
beträffar, så förmäler Deputation, at en del, som blifvit
upkallade, sig icke instält, hvarföre Deputation kunde ännu en
gång skicka efter dem och sedermera til nästa plenum upgifva
en förteckning på dem, om hvilka Deputation har skiälig anledning
at draga något tvifvelsmål; men at attesterne skulle
besvärjas, det finner jag betänkeligit, ty det vil intet skicka
sig, at vi ställa våra ledamöter för ciemners-rätten.
Uppå Hr Landm:ns giorde frågan;
bifölls at Riddarhus-Deputation til nästa plenum upgifver
en förteckning på dem, om hvilka Deputation har skiälig anledning
at draga något tvifvelsmål, samt at imedlertid och til
dess alt kommit til riktighet med de nya poletternes utdelning
må anstå;
Hvarom följande Extractum Protocolli til Riddarhus-Deputation
upsattes:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 4 Maii 1743.
S. D. Föredrogs Riddarhus-Deputations Extractum Protocolli
af den 16 April, hvaruti Deputation sig förfrågar huruvida
början får giöras med de nya poletternes utdelande, samt
uti hvad foro de inlefvererade attester böra besvärjas, som en
eller annan til bevis om deras ålder, med det mera, företedt.
R. o. A. funno godt, at Riddarhus-Deputation til nästa
plenum upgifver en förteckning på dem, om hvilka Deputation
har skiälig anledning at draga något tvifvelsmål, samt at
imedlertid och til dess alt kommit til riktighet med de nya
poletternes utdelning må anstå. Hvilket befaltes genom Utdrag
af Protocollet lemna Riddarhus-Deputation til efterrättelse.
Actum ut supra.
Hr Landtm, berättade, at han tält med de andre Ståndens
Talemän om den Commission R. o. A. sidst updragit
honom, at Hr Landtm, tillika med dem måtte i anledning af
det steg, som Allmogen i Dalarne giordt, försäkra H. K. Maj:t om
Riksens Ständers underdåniga trohet och lydno med mera; hvilket
de andre Talemännen lofvat hvar i sit Stånd vilja föredraga.
Om tiden för successions-valet.
9
Vidare sade Hr Landtm, det han nu gierna ville följa den
ordningen, som sakerne äro upförde på anslaget; men som det
redan vore så långt avancerat på tiden, så nödgades han at
företaga Borgareståndets Extractum Protocolli angående en ultimat
termin til successions-valets afgiörande, aldenstund det
nödvändigt i dag måste afgiöras.
Som R. o. A. härtil gofvo sit bifall;
Så uplästes nu Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 23 April, angående en ultimat termin til successionsvalets
företagande, hvarutinnan Ståndet i betraktande af anförde
skiäl och omständigheter för sin del funnit godt, at i
fall ryska hofvet emot förmodan skulle draga ut tiden med
sit ultimate svars afgifvande uti den påbegynte freds-negociationen,
eller ock at samma svar voro otilförlåteligit eller icke
svarande emot Riksens Ständers goda intention och böijelse
til fredens återvinnande, dagen då til successions-valets afgiörande
såsom en ultimat termin må utsättias til den 9 nästkommande
Maii.
Derpå uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 30 April med yttrande öfver den af Borgareståndet utsatte
ultimate termin til successions-valets afgiörande, uti
hvilken omständighet Bondeståndet för sin del nu icke kunnat
sig annorlunda inlåta, än at det oryggeligen förblifver vid des
den 8 Martii i detta mål redan förklarade tanka och fattade
slut; men samtycker för öfrigit och styrker i ödmiukhet der
til, at som successoren af de öfrige respective Stånden ej ännu
blifvit utnämd, den ultimate terminen til valets afgiörande för
dem må til den 9 nästkommande Maii varda utsatt.
Enär förberörde tvänne Extracta Protocolli voro upläste
upstod
Frih. Ulfsparre och sade det han i anseende til de uti
Borgareståndets Extracto Protocolli anförde skiäl aldeles bifaller
Borgareståndet, at den ultimate terminen til successionsvalets
företagande må utsättias til den 9 nästkommande Maii.
Hr Lagercrantz: Gunstige Herrar! När successions
qusestion
begyntes, då var jag med flere andra af den tanckan,
at närvarande omständigheter intet kunde tillåta oss at tänka
derpå, eftersom vi voro invecklade i et svårt krig och oenighet
regerade ibland oss. Det syntes ock onödigt at fråga efter
någon successor, så länge vår nådige Konung lefde. Jag önskade
altså at man aldrig rördt dervid. För min del arbetade jag
10 (Maj 4.) Om tiden för successions-valet.
der uti hvarken mot eller med; men när jag märkte at det
blef alfvare af, at partierne formerades, främmande makter
igenom sine Ministrer blåste under och at strömen således
drog; då såg jag saken annorlunda an, då fant jag at tiden
hade varit inne redan i slutet af Februarii eller Martii månads
början. Hvarföre? Jo, til at derigenom coupera utrikes
makter, som melerade sig i vårt successions-verk, och at dämpa
de inrikes partier och factioner, som giöra oss svaga; ty jag
såg det var et öde, som stod oss före och intet kunde hållas
tilbaka. Riksens Ständer beslöto likväl at upskiuta med
successions-valet, och combinerade i det stället fredsvärket och
succession, på det vi derigenom skulle få fred, fastän vi skulle
köpa den med förlust af frihet och heder. Huru nu fienden
nyttiat detta upskof lärer tiden visa, och gifve Gud at han
intet vunnit så mycket råderum, at han kommer hit och skrifver
oss före hvad lag honom hälst behagar. Gunstige Herrar, när
vi nu sökt freden och å vår sida giordt al ting der til, men
vi märka, at ingen ting står at uträtta hos en öfvermodig
fiende; så låtom oss då i Herrans namn sielfva gripa oss an
och som ärlige och redelige kiäcke svenske män til det yttersta
söka oss at försvara. Secrete Utskottet har uti des sidsta
upläste Extracto Protocolli gifvit oss vid handen de härlige
och goda anstalter, som blifvit giorde til vårt försvar, at arméen
är i godt stånd, regemeuterne recruterade, beklädde och med
gevär försedde; at magasinerne äro upfylte med profviantpersedlar;
at tilgång på medel är i cassorne; at flottan och
galererne äro försedde med alla des tilhörigheter, så at en del
örlogsskiep och galerer redan äro gångne til siöss och de öfrige
lära innan kort utlöpa. Deremot hafva vi säkre tidningar,
huru ringa force fienden nu äger i Finland, at lian intet förr
än mitt i Junii månad kan röra sin année eller tilföra dem
vivres eller ammunition de guerre et de bouche. Vi veta ock
huru våra arma medbroder i Finland sucka öfver deras lidande
och förtryck, hvad trohet och kiärlek de bära til svenska nationen,
huru de längta at komma tilbaka til oss och lära vara
villige at på alt sätt hjelpa dertil. Hvad är då som hindrar
oss at vi intet söka transportera krigs-theatern långtifrån oss;
viljom vi erhålla en drägelig fred, måste vi intet afbida fienden
i hiertat af riket, utan snarare söka up honom i eget
land. Jag är försäkrad at H. K. Maj:t, som sielf i nåder behagat
antaga sig commendot öfver arméen och förstår handt
-
Om tiden för successions-valet.
11
värket, lärer med de dertil förordnade Herrar Riksens Råd
och sarntelige Generalitet, formera en sådan operationsplan,
hvarefter krigsmakten til lands och siöss kan nyttias
både til rikets fördel och säkerhet samt fiendens största afbräck,
så at vi hädanefter slippa at agera defensive, hvarigenom
vi förnöta tiden, förtära oss sjelfva och ändå ingenting
uträtta.
Gunstige Herrar! Riksdagen och succession torde vara de
förnämsta hinder, som ligga oss härutinnan i vägen; 1 atom oss
derföre skjuta up succession, sluta Riksdagen och öfverlemna
riksstyrelsen och fredsvärket åt Konungen och Rådet, hvilket
så mycket mer kan låta sig giöra, som 7 § i Regeringsformen
tillåter H. Maj:t at med Råds råde sluta afliandlingar om fred,
stillestånd eller förbund. Jag anser den, som går in uti de
sentimens, för en ärlig, redelig och emot sit fädernesland välsinnad
man; men bedyrar in för Gud, at jag intet annat kan
finna än den, som pousserar der på at successions-valet må gå
för sig, gior det för egennyttighet skull eller drifs af sielfva
diefvulen.
Hr G. A. Ruthenschöld hade anmält sig at tala, men
då Hr Landtm, nu i ordningen skaffat honom liud, sade han
at som Hr Lagercrantz i det mästa förekommit honom, så
ville han ej uppehålla Högh R. o. A., varandes han af samma
mening som Hr Lagercrantz, at det ej just vore en nödvändig
sak at nu afgiöra successionen, så länge den högste Guden
behagar förunna vår nådige Konung lifstiden. I öfrigt, och
som Större Secreta Deputation på lång tid ej varit tilliopa,
så påstod Hr Ruthenschöld, at den först måtte träda tilhopa
och öfverlägga härom.
Frih. During: Jag är af enahanda mening med Hr lagercrantz,
at det varit ganska väl om succession vid denna
Riksdag aldrig kommit at påtänkas, och önskar jag at Riksens
Ständer behagat giöra någon reflexion på Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 14 October förledet år, hvaruti
Secrete Utskottet styrkte Riksens Ständer til at ej röra
vid successionen; men sedan Riksens Ständer lika fullt behagat
skrida der til och det dermed nu kommit så vida, at
det ej mera kan hållas tilbaka, ser jag ej at vi längre kunna
skjuta up valet än til den 9 nästkommande Maii; ty jag
fruktar äfven som Hr Lagercrantz, at fienden nyttiar så tiden
och vårt upskof, at han kommer hit och skrifver oss lag före.
12 (Maj 4.) Om tiden för successions-valet.
At vi i denna campagnen böra agera offensive, deruti instämmer
jag likaledes med Hr Lagercrantz, ty det är oförnekeligit,
at den, som förer krig på sin egen bottn, utmattar och
förtärer sig på slutet sielf, och är dessutan obligerad at til
landets betäckning på flere ställen dela sin makt. Men detta
hörer ej hit, och måste först skiärskådas huru vida sådant är
möijeligit och låter sig med egna krafter giöra. Nu är allenast
frågan huruvida i anledning af Borgareståndets Extractum
Protocolli en ultimat termin skal utsättias til successionsvalets
företagande til den 9 nästkommande Maii. Innom den
tiden kan den förväntade expressen vara här tilbaka, så at
vi få höra om Ryssland velat acceptera vårt ultimat eller ej,
och behöfva vi derföre ej längre vänta. Jag vil tro, at ingen
svensk man finnes, som icke önskar fred och Finland tilbaka
på den condition, som faststäld är. Men när vi giordt alt
vårt til och ärbudit alla de vilkor, som nationens heder och
rikets säkerhet kunna tillåta, så hafva vi ingenting at reprochera
oss före. Vil då vår öfvermodiga granne intet gifva oss
fred, så i Jesu namn, låtom oss igenom Guds hielp och vår
egen bravour sielfve söka at förskaffa oss den, som är drägelig.
Jag hoppas vår Herre lärer stå oss bi. Frih. During förklarade
således, det han ej kan samtycka dertil at med successionen
må upskiutas längre än til nästa veckas slut.
Hr Sten Cederfelt: Om jag uti themia öma och granlaga
quaestionen får för Högh R. o. A. öpna mina enfaldiga tankar,
så måste jag bekiänna, at jag äfven för min del af alt hierta
skulle hafva önskat, at thenna quaestion ännu i thenna stund
intet varit påtänkt eller begynd; men då den nu så vida kommit,
håller jag före, at tidsens utdrägt härutinnan är äfven sä
farlig och långt farligare än thess början. Riksens Högh Ständer
hafva, om jag är väl underrättad, til at facilitera vårt
fredsvärk uti the sidst giorde propositioner til ryska hofvet
rördt något om successionen, som kunde vara thet ryska hofvet
behageligit. Ehuruväl så lång tid nu redan är förfluten, at
therå svar kunnat vara anländt, så hafva vi dock icke förmärkt
någon frukt eller nytta theraf. At giöra någon vidare
förhopning om ryska hofvets benägenhet och böijelse til en för
oss önskelig fred, i anseende til Riksens Ständers föreställning
om successionen, håller jag för min del vara både farligit och
skadeligit. Farligit at lemna en så öfvermäktig fiende, såsom
innehafvare af vårt kära storfurstendöme Finland, mera tid
Om tiden för successions-valot.
13
och råderum at befästa sin makt, hvarigenom han kail ernå
then fördel, som vi sedan hvarken med egne krafter eller någon
annans tilhjelp torde kunna återvinna. Skadeligit är thet at
längre vara i mistning af then hielp, som vi af någon annan
kunna hafva at förvänta, ty förrän successions-värket först
blifver afgiordt, veta vi väl, at ingen hielp står at förmoda,
hvarken af then ena eller then andra makten, hälst the endast
fästat sina tankar uppå vårt successions-verks utgång. Huru
litet vi kunna lita uppå vår öfvermodiga fiendes löften, hafva
vi nogsamt prof så i thet förre som seuare kriget, och huru
litet vår egen styrka kan vara tilräckelig at återtaga hvad vi
förlorat, besynnerligen i thet tilstånd vårt invärtes väsende nu
är, thet lemnar jag uti en och hvars eftertanka. Yi veta ock
huru thet i landet tilstår, hvad misstroende uti publiquen vi
oss öfverdragit och huru vi igenom tidsens längre utdrägt kunde
öka thet så mycket at et högst förderfveligit buller och oro
kan vara at befrukta. Jag för min del anser förthenskull tidsens
utdrägt uti thenna öma och granlaga quaestionen så farlig,
at jag ej annat kan än härigenom inför protocollet giöra min
reservation till befrielse för dehltagande uti alla farlige påfölgder,
så i anseende til vårt utvärtes som invärtes tilstånd,
om med thenna sakens afslutande längre än til nästkommande
vecka upskiutes.
Hr Hästsko tackade för det goda omdöme Hr Lagercrantz
behagat fälla om des landsmän af finska nationen,
hvaraf de säkert lära giöra sig förtiente om det en gång kommer
til någon activité; och förklarade sig Hr Hästsko, at han vore
af samma tanka som Hr Lagercrantz, at Riksdagen och succession
måtte upskiutas och kriget förvandlas til offensivt,
hvarigenom vi med Guds hielp skulle kunna förskaffa oss
bättre fredsvillkor än nu.
Frih. Fab. Wrede: Här sägs å ena sidan, at nu skal
vara tid at straxt afgiöra successions-valet; å andra sägs, at
det ännu intet är tid förr än svar kommit ifrån Ryssland på
vårt ultimat. Men, gunstige Herrar, kommen ihog huru de
fläste af R. o. A:ns ledamöter, när successions-quEestion sidst
ventilerades, då förestälte, at freden och Finland voro för oss
högst nödige, ja oumgängelige. Nu kan thet hända, at bägge
delarne kunna fås om vi vänta med successions-valet en vecka
til. Hvad kan väl et slikt drögsmål skada oss? Yi förlora
ingenting derigenom och vi måste ju lika fullt giöra alla nödiga
14 (Maj 4.) Oin tiden för succeseions-valet.
anstalter til vårt försvar. Jag hemställer fördenskul, örn vi
icke böra afvänta svaret ifrån Ryssland först, och om det icke
torde vara bättre at cedera något än mista hela riket.
Frih. Wrede berättade vidare för öfrigit, det han nu fått
höra at Borgareståndet ändrat sin resolution; hvarför om R.
o. A. äfven ville upskiuta något med valet, torde väl Prästeståndet
giöra et med R. o. A. och Bondeståndet sedan dertil
kunna öfvertalas.
Atskillige andre intygade jemväl, at de fädt höra det
Borgareståndet sig ändrat.
Hr Hor leman: Det kan ej annars än komma mig
underligit före, at vi vid alla tilfällen afmåla vår fiende så
farlig och så mäktig, at det för oss skall vara ogiörligit at
uträtta någonting emot honom. Men nu vilja vi likväl skrifva
honom dag före at svara oss, och antingen vi til den 9 få svar
eller ej skrida til valet. Gunstige Herrar, sedan vi genom vårt
ultimat förklarat vår böijelse för Biskoppen, om vi med honom
återfå fred och Finland, så böra vi afvänta Rysslands ultimate
och categoriske svar på desse propositioner, och derifrån går
jag för min del intet; ty vi lida ingenting derigenom, at vi
vänta några dagar. Secrete Utskottet har ju berättat oss, at
alla anstalter äro giorde til vårt försvar så at vi intet hafva
at befrukta. Skulle Ryssland på de anbudne vilkoren intet
vilja gifva oss fred, så välan, låtom oss då i Herrans namn
gripa til det yttersta och slås med dem.
Hr Adlerbeth: Riksens Ständer hafva redan entrerat
uti freds- och successions-queestion tillika och försäkrat at vi
vilja taga Biskoppen om vi med honom återfå fred och Finland.
Den expressen, som sändes til Petersburg med ultimat
härom, afgick ej ifrån Abo förr än den 14 April. Om man
nu räknar resetiden fram och tillbaka och hvad tid som åtgår
til deliberationerne i Petersburg, så kan han ej förr än vid
detta laget vara återkommen til Abo, och dependerar det nu
af väder och vind, huru snart han kan komma hit. Vi måste
för den skul ingalunda precipitera oss, utan afbida Rysslands
svar, ty derigenom at vi vänta några dagar löpa vi ingen fara;
men om vi giorde något steg i otid, torde vi hindra freden och
störta riket i olycka, hvilket sedan vore för sent at ångra.
Skulle R. o. A. behaga, så kunde Större Secreta Deputation
komma den 9 tilhopa och då öfverlägga när den ultimate termin
skal blifva, med mera som kan vara nödigt at regleras.
Om tiden för successions-valet.
15
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 12 personer. Rådman Kierman
förde ordet och, näst aflagd helsning ifrån Borgareståndet, berättade,
at tvänne skrifvare uti K. Maj:ts och riksens KrigsCollegio
ingifvit et förslag til en frivillig corps uprättande af
civil-betjenter och studenter med flere til 1,000 man, hvilket
förslag Borgareståndet för K. Maj:t och cronan funnit nyttigt,
och således bifallit samt hos Högh R. o. A. äfven til et benägit
bifall i bästa måtton velat recommendera.
Hr Rådman Kierman framgaf et Extractum Protocolli
härom, hvilket uppå begiäran uplästes, derutinnan berättas
huruledes et Memorial blifvit ingifvit til Ståndet berörande en
frivillig corps uprättande til ohngefär 1,000 man af ståndspersoners
barn, som dels redan vid civil-staten eller vid regementerne
såsom under-officerare äro engagerade, dels ännu vid
gymnasier och academier idka studier, hvilka 1,000 man sig
sielfva bekläda och mondera skulle, allenast them jemte nödigt
underhåld under campagnen de förmåner måtte förunnas, som
sielfva Memorialet uttrycker; hvilket förslag, såsom härrörande
af kiärlek och nit för fäderneslandet, Borgareståndet funnit
billigt at til alla delar bifalla, samt at hos K. Majit i underdånighet
må anhållas, det publication, på sätt som Memorialet
innehåller, med första härom må utfärdas och genom trycket
allmän giöras, dock at Allmogens barn, som finnas uti förberörde
omständigheter, äfven, där de så åstunda, måga på
samma vilkor som de förre antagas.
Vidare berättade Hr Rådman Kierman hurusom Borgareståndet
funnit nödigt at igenom et annat Extractum Protocolli,
hvilket han nu öfvergaf, närmare förklara deras sidsta
utlåtelse angående en ultimat termin til successions-valets afgörande
den 9 nästkommande Maii.
Berörde Extractum Protocolli af innevarande dato uplästes,
hvaruti Borgareståndet åberopat sig thes förra Extractum
Protocolli, af den 23 nästlidne April, om then til den 9
nästkommande Maii utsatte ultimate terminen til successionsmålets
afgörande, jemte yttrande at ehuruväl Ståndet thervid
aldeles förblifver, så har thet dock funnit nödigt thertil at
lägga, thet så framt ej något ultimat och nöijaktigt svar skulle
til förberörde dag ifrån Ryssland ankomma, Större Secreta
Deputation i sådan händelse dagen tlierpå följande eller then
10:de i thenna månad bör sammanträda och reglera hvad som
16 (Maj 4.) Om tiden för successions-valet.
til följe af Riksens Ständers fattade slut successions-verket
angående kan nödigt pröfvas, och thermed til Riksens Ständers
plena inkomma, på thet Riksens Ständer sedan om sielfva
vahldagen måge kunna sig förena.
Sedan Hr Rådman K ier man öfvergifvit tvänne andra
Extracta Protocolli, angående påst-frihet för städernes Magistrater,
samt at vederbörande Deputationer måtte antydas at
skyndsammast utarbeta the til them remitterade mål och ärender,
recommenderade han Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 7 Februari angående tull på handtvärkarnes varor;
Hvarmed Deputation afträdde.
Frih. During: Det är väl sant, som Baron Wrede sagt,
at vi lika fullt måste giöra alla anstalter med defensionsverket,
men de komma helt annorlunda at inrättas om vi
skulle agera offensive. Dessutan så är det bekant, at ingen
puissance vil entrera med oss, eller på något sätt hielpa oss,
förr än succession är afgiord. Imedlertid som Borgareståndet
resolverat at Större Secreta Deputation om tisdag skal komma
tilhopa och utsättia vahldagen, så begifver jag mig dertil.
Frih. Wrede conformerade sig äfven dermed, at Större
Secreta Deputation om tisdag må komma tilhopa och utsättia
valdagen.
Hr Landtm, blef utkallad men återkom straxt, då Hr
Landtm, berättade at H. K. Maj:t nedsändt et Extract utur
Råds-Protocollet, och hade H. Maj:t derjemte begiärt, at Riksens
Ständer ej måtte sluta något angående successions-saken
förr än innehållet af berörde Extracto Protocolli först blifvit
i Secrete Utskottet ventilerat.
Hr Wulfwenstierna: Jag bifaller aldeles Hr Adlerbeth^
mening och kunde ännu lägga något härtil, om jag ville uppehålla
Högh R. o. A., dock finner jag det onödigt efter saken
ändå nogare lärer komma at ventileras om tisdag i Större
Secreta Deputationen. Men det påstår jag, at om Riksens
Ständer skulle falla på de tankar at upskiuta med successionen
och vilja continuera med kriget, plena då måtte blifva
fullkomligen underrättade hvad vi hafva at föra krig med.
Som det begiärtes, at discourserne måtte afstadna efter
saken ändå kommer at upskiutas i anledning af det nedsände
Extractum Protocolli ifrån Rådet, så afbröt Hr Wulfwenstierna
sit tal.
Successions-valet. Tessing afskedsansökan. 17
Det begiärtes, at Hr Landtmarskalken ville giöra proposition
om Borgareståndets sidsta Extractum Protocolli får bifall.
Men åtskillige af R. o. A. höllö före, at ingen proposition
i saken måtte giöras, utan at saken aldeles bör afstadna i anseende
til det nedsände Extractet uhr Råds-Protocollet, som
emellan kommit.
Frih. Sten Bielke föreslog, at Secrete Utskottet med
första måtte företaga sig det Extractum Protocolli, som nedkommit,
och sedan til lördagen, då plenum kunde hållas, gifva
Riksens Ständer tilkiänna hvad anledning, som kan vara at
längre upskiuta med successions-valet.
Andre påminte åter at Hr Landtm, måtte giöra frågan
om Större Secreta Deputation nästkommande tisdag skall träda
ti lhopa.
Hr Landtm, svarade, at hvad Större Secreta Deputation
angår, så kunde han med Talemännen altid reglera det efter
omständigheterne.
Hr Löwenhielm begiärte at Borgareståndets sidsta Extractum
Protocolli måtte blifva liggande på bordet;
Hvilket af R. o. A. beviljades, och afstadnade härmed
denna saken.
Gref Dohn a hemstälte om Borgareståndet borde få kundskap
derom, at H. K. Majit nedsändt Extract uhr Råds-Protocollet
til Secrete Utskottet med begiäran, at Riksens Ständer
ej måtte afgiöra något angående successions-saken förr än det
samma i Secrete Utskottet blifvit ventilerat.
Detta fants nödigt och afsändes til den ändan RiddarhusFiscalen
Cedercrona til de andre Stånden.
Frih. Sten Coijet holt före at Electorerne borde träda
tilhopa och välja andra ledamöter i Större Secreta Deputation
uti deras ställe, som äro bortreste.
Men andra tykte det ej så just vara angelägit, efter som ej
flere än 3 a 4 äro borta och Större Secreta Deputation består
af så tilräckeligit antal ledamöter.
Gref H. Gyllenborg bad at R. o. A. nu ville utlåta sig
om Hans Excellences Riks-Rädets Gref Tessins sak.
I anledning häraf framträdde
Frih. Carl Fried. Scheffer och utlät sig således: Högl.
R. o. A. täktes gunstigast påminna sig huruledes Frih. Wredes
uti vårt sidsta pleno ingifne Memorial angående Hans Excellence
Riks-Rådet Gref Tessins begiärte nedläggande af des
Adelm Protokoll (XIV) 1742—174.7. II. 2
18 (Maj 4.) Tessins afskedsansökan.
embeten ibland annat innehölt, det Riksens Ständer innan de
til Hans Excellences begiäran samtykte torde finna rådeligit
at giöra något försök til Hans Excellences qvarbehållande i
Rådet. Detta vardt ock af Högl. R. o. A. bifallit; men hans
Excellence Hr Grefve Tessin, som deraf kommit uti erfarenhet,
har genast emot åtskillige af R. o. A:ns ledamöter sig förklarat,
det ehuru han med mycken erkänsla uptoge den hedern
såmedelst af Högl. R. o. A. honom ärnades, så kunde han
likväl för sin del ej annat finna, än at sådant vore stridande
med den gunst han af Riksens Ständer sig utbedit, nemligen
at få blifva afskild ifrån des embeten under den tid, som des
under händer hafde ministere undersöktes, och at han fördenskul
höllö sig äfven så ovärdig af Riksens Ständers anmodan
om des qvarblifvande i Rådet, som utur stånd den samma at
besvara, så länge icke den omförmälte undersökningen för
sig gådt.
Nu, gunstige Herrar, aldenstund vi icke kunna determinera
Hans Excellence Hr Grefve Tessins tankesätt utan naturligit
är, at vi uti en sak, som honom allena rörer, lämpa oss efter
den ömsinnighet, med hvilken han sielf saken anser; aldenstund
och utom dess sant är, at Riksens Ständers värdighet
skulle lida ifall de nu genom et uppenbart steg viste deras
förtroende til Hans Excellence Hr Gref Tessin innan de beskyllningars
ogrund blifvit för dem framlagd, af hvilka Hans
Excellence blifvit så rörd, at lian et allmänt skiärskådande
öfver sig åstundat; fördenskul kan jag ej undgå til Högl. R.
o. A. at hemställa, om icke både billigheten och försiktigheten
kräfver at ingå uti rätta meningen af Hans Excellences här
upläste underdånige supplique til H. K. Maj:t och nu genast
i underdånighet styrka Högstbemelte H. Maj:t dertil i nåder
at samtycka.
Frih. During: Mindre Secreta Deputation lärer innan
kort vara färdig med des berättelse om Hr Grefve Tessins upförande
i ministeren, och tror jag den blifver sådan, at Hans
Excellence Hr Grefve Tessin dermed lärer blifva nögd. Jag
håller alltså före at låta denne ansökning om afskiedet hvila,
til dess at samma Betänkande inkommit.
Hr Hårleman: Yi kunna nu förut intet säija antingen
Hr Gref Tessin är nödig i Rådet eller ej, innan den begiärte
undersökningen för sig gådt, derföre är bäst at samtycka til
dess begiäran, at han nu straxt blir afskild ifrån dess embeten
Tessins afskedsansökan.
19
och om han sedan undersökningen för sig gådt finnes nödig,
då kunna Riksens Ständer söka förmå honom at blifva qvar.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar, som jag nu hörer at
Hans Excellence Riks-Rådet Gref Tessin intet kan förmås at
blifva qvar i Rådet, utan begiär enständigt at få afkläda sig
sine embeten, så är för oss intet mera öfrigit, än at vi nu
styrka H. Maj:t at bevilja honom afskied.
Hr Hårleman: Hr Riks-Rådet Grefve Tessin har intet
begiärt afskied förr än des upförande i ministeren blir skiärskådat;
men han begiär allenast at under den tiden lägga neder
sina embeten. Finnes han sedan nödig, så kunna Riksens
Ständer giöra det omtalte försöket til hans qvarhållande.
Frih. Cederhielm: Gunstige Herrar! Jag har för Hans
Excellence Gref Tessins person så mycken vördnad, at jag för
honom vore capable at göra al ting, men det kommer nu derpå
ej an. Den Herren äger så store och förträffelige egenskaper,
at han för riket är omistelig. Det allmänna bästa, som bör
gå framför all ting, drifver mig således at säija min mening,
det jag vid så fatta omständigheter ej kan tillåta at Hans
Excellence får afskied, ty det vore skada för riket, icke eller
tienar det sig at vi i dag skulle gifva honom dimission och i
morgon bedia honom gå i Rådet; utan lät den begiärte undersökningen
först skie och sedan kunna vi giöra försök huruvida
Hans Excellence står at öfvertalas til at blifva qvar i Rådet.
Kan han då dertil intet förmås, så hafva vi likväl fullgiordt
vår skyldighet och härigenom blifver vår förra resolution intet
ändrad eller uprifven.
Gref Dohna och Hr Adlerbeth conformerade sig härmed.
Hr Hårleman upläste Hans Excellence Riks-Rådet Gref
Tessins skrift,J) och viste at derutaf ej kan tagas den mening,
som hade Hans Excellence begiärt afskied innan dess under
händer hafde ministere blifvit undersökt.
Frih. Cronhiort: Det synes innebära något misstroende
emot Hans Excellence, om undersökningen skal gå förut; derföre,
som här berättas at ingenting är at påminna vid Hans
Excellens upförande i ministeren, så kunde honom först afskied
beviljas och sedan, då undersökningen för sig gådt, så kunde
Riksens Ständer tilse på hvad sätt Hans Excellence kunde
öfvertalas at åter gå i Rådet igen.
') Se XIII delen, sid. 694.
20 (Maj 4.) Tessing af skedsan sökan.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Jag finner väl
hvarföre Hr Riks-Rådet Gref Tessin på detta sättet stäldt sin
begiäran. Han sitter en raan i de högsta embeten och blir
angripen genom så eftertänkelige allmänt utspridde rykten.
Hvad är då för honom til giörandes? Jo, han begiär at få
afkläda sig all myndighet til dess lian giordt redo för de honom
updragne höga och vigtige värf och ärender. Dess tankesätt
är så, at om han skulle sittia qvar i Rådet, kunde någon
säija at Råds-manteln friat honom ifrån et så alfvarsamt nagelfarande
af des upförande, som han eljest måst undergå. Yi
kunna fördenskul nu ej neka honom hvad han begiär, men när
undersökningen för sig gådt, då ankommer det på Riksens
Ständer at antingen lemna honom at lefva i sin oskuld eller
på något sätt söka förmå honom at blifva qvar.
Frih. Cederhielm: Jag vil väl begifva mig dertil, at
Hr Riks-Rådets Gref Tessins begiäran må bifallas; dock med
det uttryckliga förbehåld, at om han finnes oskyldig, han då
utan vidare val åter måtte träda i Rådet igen.
Atskillige pästodo, at Hr Riks-Rådet Gref Tessin icke
måtte släppas uhr Rådet, eftersom riket vid nu varande granlaga
conjuncturer en sådan Herre ogierna umbära kan.
Hr Landtm, förestälte äfven hurusom Hr Riks-Rådet
Grefve Tessin äger mycken insikt uti ministeren, och at des
saknad i Rådet skulle således vid nu varande tiders granlaga
beskaffenhet mycket rönas.
Men som Frih. During, Frih. Scheffer, Frih. Coijet,
Hr Hästsko, Hr Ruthenschöld och flere andra påstodo at
man icke borde förvägra Hr Riks-Rådet Gref Tessin sin begiäran;
Så
giorde Hr Landtm, frågan om R. o. A. behagar at
i underdånighet styrka H. K. Majit at bifalla Hr Riks-Rådet
Gref Tessins begiäran;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och kommer härom et Extractum Protocolli at upsättias
til de andre Stånden.
Hr Löwenhielm förbehölt sig at derutinnan måtte införas,
at R. o. A. gerna önskat at Hr Grefve Tessin kunnat
förmås at ej aflägga en sådan honom til heder ländande börda;
men som han så enträget derom anhållit, så hafva R. o. A. ej
kunnat undgå at styrka H. K. Majit at samtycka til des begiäran.
R. o. A. skildes åt kl. öfver ett.
Tessing afskedsansökan.
21
Den 11 Maii.
R. o. A. samlades kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes det i följe af R. o. Arns sidst tagne slut upsatte
Extractum Protocolli til de andre Stånden, angående Hr RiksRådet
Gref Tessin så lydande:
Utdrag af Protocollet hållet hos R. o. A. den 4 Maii 1743.
S. D. Uplästes Hr Riks-Rådets Gref Tessins ingifr.e
underdånige supplique, uti hvilken mervälbemälte Hr Riks-Råd
förmäler de omständigheter, som gifvit honom anledning til at
anhålla (i fall honom efterlåtes) sine embeten sig at afkläda,
och begiärer derjemte at innan honom en sådan Kongl, nåd
fullkomligen igenom K. Maj:ts förlänande höga dimission blifver
bekräftad, dess giöromål och upförande skarpsynast måtte
undersökas.
R. o. A. tog detta uti ömt öfvervägande och funno, at
Hr Riks-Rådet Gref Tessins saknad i Rådet skulle vid närvarande
tiders granlaga beskaffenhet så mycket högre rönas,
som välbemälte Herre äger en mogen insikt och grundelig erfarenhet
uti ministeren; hvarföre R. o. A. ej allenast önskadt,
at välbemälte Herre kunnat förmås at ej aflägga en sådan
honom til heder ländande börda, utan ock beslutit-at igenom
et med de öfrige respective Ståndens samråd gemensamt tilgiörande
steg, söka Hans samtycke dertil at erhålla; men så
har sedermera R. o. A. förnummit, det mervälbemelte Hr RiksRåd
ansedt sådant såsom stridande med den gunst han af
Riksens Ständer sig utbedit, nemligen at fä blifva skild ifrån
des embeten under den tid som dess under händer hafde miDiste
re undersöktes, hvarförinnan han höllö sig äfven så ovärdig af
Riksens Ständers anmodan om dess qvarblifvande i Rådet som
utur stånd densamma at besvara; i anseende hvartil R. o. A.
ej kunnat undgå at hos K. Maj:t understödia Hr Riks-Rådets
underdåniga ansökning, hälst som han sielf anser vilfarigheten
härutinnan för en hög Kongl, nåd, som tillika öpnar honom
vägen at framlägga ogrunden af de honom så nära rörande beskyllningar.
Hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Ut supra.
22 (Maj 11.) Karlskrona kyrka. Freds
-
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
8 April, angående Riksdags-Fullmäktigens ifrån Carlscrona
Johan Önert Grahns hos Riksens Ständer giorde ansökning
om betalning för en Carlscrona stads svenska kyrkas hos cronan
ägande fordran, sig bestigande nu til en summa af 7,256 dal.
27 öre smt, sedan uppå rätta fordrings summan, 10,256 dal.
sint, 3,000 dal. smt redan för detta blifvit af Riksens Ständers
Contoir betalte; hvilken ansökning Secrete Utskottet
i anseende til den med desse medel påsyftade nyttan, som är
Carlscrona påbegynte kyrkobyggnads nödvändiga fortsättiande,
väl tykt kunna och böra befordras och understödias; dock som
Secrete Utskottet tillika vetat sin skyldighet vara at med al
aktsamhet uprätthålla Riksens Ständers Contoir, så at thes
fond, igenom anticiperade utbetalningar ej må blifva försvagad,
så har Secrete Utskottet velat til Riksens Ständers ompröfvande
hemställa, om icke i hänseende til de med Carlscrona
kyrka varande omständigheter, at den står under en kåstsam
byggnad, de resterande 7,256 dal. 27 öre sint måga nu straxt
utbetalas eller ock där sådant skulle hållas betänkeligit denne
fordran, sorn är under n:o 11 classificerad, flyttias til den 8:de
numern.
Hr Landtm, anmälte det de andre Stånden redan förehaft
Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående Carlscrona
stads kyrkas hos cronan återstående fordran och at de
frenne Stånden beviljat det bemelte fordran af 7,256 dal. 27
öre smt nu straxt må til kyrkan utbetalas;
Hvilket altså af R. o. A. äfven bifölls.
Hr Landtm, anmälte vidare huruledes Öfverste-Lieutenanten
von Lingen, som bekant är, förleden lördags ankommit
ifrån Abo, och har des medbragte depeche gifvit anledning til
någon öfverläggning i Större Secreta Deputation, hvarefter, och
sedan Herrar Riksens Råd blifvit hörde, Större Secreta Deputation
nu til i dag inkommit med et Extractum Protocolli
härom; hemställandes nu Hr Landtm, om icke först de ankomne
brefven och sedan det öfriga i sin ordning får upläsas;
Som detta bifölls, uplästes först Hr Riks-Rådets och
Minister-Plenipotentiairens Baron Cedercrevtzes bref til II. K.
Maj:t, dat. Abo den 6 Maii; (Bil. N. 1.)
Derpå uplästes Extract af Riks-Rådets och MinisterPlenipotentiairens
Baron Cedercreutzes bref af den 6 Maii til
Hr Riks-Rådet och Cancellie-Presidenten Gref Gyllenborg;
underhandlingarna med Ryssland.
23
Dito till Hr Stats-Secreteraren von Nolken af den 6 Maii,
jemte en apostille til föregående bref;
Hvilka bref til des innehåld här ej blifva anförde, emedan
de för mera tydelighet skull in extenso kunna läsas ibland
Allegaterne til detta Protocoll.
Derpå uplästes Extract uhr Råds-Protocollet af den 7
Maii, angående de med expressen Ohman ifrån Abo ankomne
depecher, hvaröfver Hrr Riksens Råd samteligen stadnat uti den
tanka, at altsammans ankommer uppå en hufvudfråga, hvilken
Riksens Ständer allena skola kunna utreda, nemligen antingen
man vil hafva fred eller krig. I händelse af det sednare, tycka
Hrr Riksens Råd at congressen genast kunde afbrytas, til besparande
af vidare onödige omkastningar, och äga i så måtto
Riksens Ständer sig bäst bekant huruvida rikets styrka och
medel thertil kunna vara tilräckelige; men vil man hafva fred,
så hålla. Riksens Råd före, at Stats-Secreteraren von Nolken
ofördröijeligen bör med nya instructioner och ytterligare ultimat
förses, så at freden utan vidare förfrågningar, ifall Plenipotentiairerne
ej något derutöfver förmå aftvinga, måtte kunna
afslutas; hvilket K. Maj:t i nåder bifallit och befalt, at detta
måtte med Riksens Ständer communiceras, eftersom härutinnan
så väl sättet som sielfva målet uppå dem beror.
Sammaledes uplästes Extract uhr Råds-Protocollet af
den 9 Maii, i anledning af de ifrån Hr Riks-Rådet Baron
Cedercreutz sednast ankomne bref och underrättelser, uti hvilket
Hrr Riksens Råd, uppå H. K. Maj:ts giorde nådige föreställning
om angelägenheten af rikets räddande antingen genom en til
slutande fred, eller kraftige mått igenom manskap och penningar
til krigets fortsättiande, erindrat hurusom redan den 7 i denne
månad genom Extractum Protocolli hufvudmålen i denna sak
blifvit Riksens Ständer hemskutne; aktandes H. K. Maj:t
nödigt at påminnelse härom til Riksens Ständer å nyo måtte
afgå, emedan hvart ögnableck för rikets öde, väl och ve högst
vigtigt är, hälst sedan tidningar inkommit, det Ryssland med
sin siömakt utlupit och nu ämnar värket med alfvare angripa.
Vidare uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 10
Maii, hvarutinnan, efter vidlöftig öfverläggning så om rikets
belägenhet i anseende til andre makter, som i betraktande af
des innerliga tilstånd Hrr Riksens Råd berätta sig hafva stadnat
enhälligt uti följande mening:
24 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
At ehuruväl fredsvärket numera, sedan det blifvit med
successions-stadgandet så nära sammanbundit, synes vara Riksens
Ständers ensak; dock, som Riksens Råd blifvit pålagt at
yttra deras tanker här öfver, sedan Ryska hofvets så kallade
ultimatum inlupit; ty hafva til följe häraf Riksens Råd alla
för en under fullkomlig enhällighet förklara bordt, det de ej
tiltro sig Riksens församlade Ständer til Nylands afstående
kunna eller böra styrka, i betraktande af den ansenliga afbräck
riket så til sin säkerhet som til sin handel såmedelst
kommo at lida. Men emedan, förutan andre hemligare skiäl,
tiden och omständigheterne tyckas samfält äska, at vi under
et roligare tilstånd söka vår redan tagne skada åter uprätta,
så hafva Riksens Råd funnit theras plikt likmätigt at tilstyrka
Riksens Ständer, det utan någon ytterligare tidspillan K. Maj:ts
Plenipotentiairer vid congressen i Abo måga med et oryggeligit
ultimat förses. Och i fall Riksens Ständer skulle godtfinna
Kymenegårds district til Kymene ström som en ny gränts
utmärka, så hålla Riksens Råd före, at sådane betingningar
kunde af dem, hvilkom instructionens författande anförtrodd
blifver, vidhäftas, som förmådde de uti öfre finske provincerne
boende undersåtares handel och näring trygga, med flere omständigheter,
som vid sielfva freds-tractatens uprättande och
besynnerligast i anseende til Dannemarks tilfredsställande kunna
nödige pröfvas at i akt tagas.
At nu uptäcka alla in til de minsta skiäl och omständigheter,
som brakt Riksens Råd til en så svidande cessions til—
styrkande, förmäla Hrr Riksens Råd sig vid detta tilfälle icke
kunna fördrista, i anseende til några omständigheters granlaga
beskaffenhet, och den angelägenhet för riket, som derpå beror;
dock underställa Riksens Råd Ständernes öma behiertande:
l:o) Huru ovist krigets utgång blifva kunde, i synnerhet
om kriget i flere år fortsättias skulle, hvarvid Riksens Ständer
til sinnes föres otilräckeligheten och obeständigheten af någon
främmande makts biträde, som äfven kunde upväcka oss flere
fiender, samt efter et långvaraktigt och blodigt krig försättia oss
i det öde at til äfventyrs blifva annat folks välde underlagde;
2:o) Skal det synas ostridigt at i händelse kriget så fördelaktigt
utsloge at, efter denna campagnens förlop, Finland
med en säkrare gränts oss åter i händerne folio, så blefvo vår
återvundne besittning en härjad ödemark och vi det mål, på
hvilket våre medbröders ve och tårar träffa kunde; at förtiga våre
Om fredsunderhandlingarna.
25
egne kusters osäkerhet för eld och brand emedan kriget påstode;
3:o)
Blifva medelst fredens återställande ansenlige förestående
krigsomkostningar besparde, hvilka under en trägen
idoghet sig så förkofra kunna, at vårt lands förbättring snart
nog torde hela den sveda och saknad vi nu kiänna af et nytt
landamäres afstående til Ryssland.
För öfrigit, och i betraktande af detta alt, önska Riksens
Råd fridsens Guds välsignelse öfver de mått och anläggningar,
som Riksens Ständer fatta tänka; upmuntrandes dock derhos
Riksens Ständer sluteligen at ej under ovist hopp af et osäkert
fredsslut ä sido lägga de oumgängelige anstalter, hvilka rikets
säkerhet, heder, försvar, förkofring och uprättande råda och äska.
Och sidst uplästes Större Secreta Deputations Extractum
Protocolli af den 10 Maii, med berättelse hurusom, sedan den
tiden då Riksens Ständer så väl förra som sednare gången
öfverenskommo at låta instruera våre i Abo varande Plenipotentiair-Ministrer
om hvad som synts nödigt til fredsnegociationens
bedrifvande, förenad med successions-saken, åtskillige
berättelser ifrån Plenipotentiairerne inlupit, men ingen af dem
innehållit Ryska hofvets utlåtande mera authentiqt än den
sidsta, som Öfverste-Lieutenant von Lingen den 8 i denne
månad hitbrakt. Och som Större Secreta Deputation, efter
erhållen del af sådane berättelser, funnit sig föranlåten at häröfver
höra Hrr Riksens Råds tankar och yttrande, hvilken de
ock genom särskilte Extracta Protocolli Större Secreta Deputationen
meddelat, så har Större Secreta Deputation äfven
hållit före at uti et mål, som endast tilkommer Riksens Ständer
at afgiöra, detta alt nu också bordt til Riksens Ständers
egit mognare beslut hemställas och öfverlemnas.
Enär detta var upläst begiärte
Hr Ramsay at få höra Keijserinnans bref til de ryske
Plenipotentiairer.
Men Hr Landtm, underrättade Hr Ramsay at de'ryske
Plenipotentiairerne i anledning af Keijserinnans undfångne bref
som de upvist, på det sättet sig utlåtit, som uti Hr Riks-Rådets
Baron Cedercreutzes bref förmäles, så at de icke afgifvit någon
afskrift af Keijserinnans bref; varandes det ovanligit at någon
Minister gifver den andra afskrift af sine undfångne ordres.
Frih. During frågade om denna högst vigtige och angelägne
saken skall blifva liggande på bordet, så at man får tid at
26 (Maj 11 .) Om fredsunderhandlingarna.
betänka sig härpå, hvar och icke förbehölt lian sig at få yttra
sin mening.
I anledning häraf frågade Hr Landtm, om R. o. A. icke
behagar at straxt afgiöra saken;
Men Frih. Ulfsparre begiärte at den måtte blifva liggande
på bordet.
Här emot sades, at saken vore så angelägen, at den icke
kan tåla något upskof, utan borde fördenskul afgiöras.
Hr G. A. Ruthenschöld: Det är enligit med Riksdagsordningen,
at när någon begiär det saken skal blifva liggande
på bordet, bör det ej nekas. Men, gnnstige Herrar, som vi nu
hördt at ryska flottan och galererne redan äro ute, så lären I
sielfve finna, at denna saken ej tål något upskof, så framt
rikets välfärd ej skulle sättias på yttersta spetsen.
Hr Landtm, förestälte äfven hurusom rikets angelägenhet
fordrar, at saken nu straxt blifver afgiord, sedan den är bekant,
emedan eljest främmande Ministrer, som härom få kundskap,
skulle kunna avertera sine liof, och tidningar härom på det
sättet förr komma fram til Ryssland än vårt svar, hvarigenom
riket skulle lida. Dessutan säger väl Riksdags-ordningen, at
Deputationernes Betänkande, eller andra saker, som in plenis
förekomma, skola blifva liggande på bordet, men härmed är
annan beskaffenhet, ty denna saken, så vida den angår fredsnegociation,
hörer rätteligen til Secrete Utskottet.
Som större delen af R. o. A. önskade, at saken nu straxt
måtte blifva afgiord, så begaf sig äfven
Frih. Ulfsparre dertil;
Och begyntes altså med discourserne.
Hr Giös utlät sig, det lian för sin del finner intet at
tillägga Rådets Extractum Protocolli, utan bifaller detsamma
aldeles.
Hr Hårleman styrkte också dertil, at Rådets Extractum
Protocolli simpliciter måtte bifallas.
Frih. During: Gunstige Herrar! Jag kan ej undgå at
til mit samvetes befriande säija min mening i denna angelägna
saken. Det lärer gå något hvar til sinnes, den olycka vi haft
uti sidsta campagnen, at vi innom et års tid så plötsligen förlorat
Finland jemte en talrik och väl utrustad annee, hvarigenom
vi nu äro brak te så långt, at vi löpa fara det Sverige
icke mera blifver något independent rike, om vi skulle antaga
de conditioner, som ifrån ryska sidan oss nu biudas. Gunstige
Om fredsunderhandlingarna.
27
Herrar, Riksens Ständer hafva i anseende til-de tidningar, som
den 18 Martii ifrån väre Plenipotentiairer ankomtno, beslutit
at combinera freds- och negociation s-verket, och förklarat sin
böijelse för Hans Durchleuchtighet Biskoppen af Lubeck, örn
vi kunde återfå freden på Nystedtske foten, hvartil då lemnades
oss mycket hopp. Sedermera är å ryska sidan påstådt, at
vi skulle giöra någon ringa sacrifice allenast til en parade för
Keyserinnan; dertil hafva vi också samtykt. Men nu äro beklageligen
alla desse härliga löften och goda liknelser försvundne,
och i det stället heter det, at Keijserinnan måste
nyttia den förmån, som hennes lyckeliga vapen henne förskaffat,
och för sin egen säkerhet skull behålla för sig någon del
af Finland, nemligen Nyland, Kymmenegårds län och Carelen,
hvilket skal vara hennes sidsta ultimat, och är så mycket
troligare at hon dervid lärer förblifva, som de ryske Plenipotentiairerne
häröfver upvist Keijserinnans egit bref; men hvad
som förut passerat har allenast varit blotta discourser emellan
Ministrerne. Om vi nu skulle kunna återfå Nyland, hvarom
vi likväl, som redan sagt är, intet kunna giöra oss något hopp,
och Keijserinnan för sig skulle behålla Kymenegårds län och
Carelen, ser jag ändå intet, at vi kunna emottaga en sådan
fred; ty utom det, at den heder, som Svenska nation ifrån
uhråldrige tider ägt, skulle derigenom alt för mycket lida, kan
riket aldrig hafva någon säkerhet i framtiden emot en så
mäktig granne. Riksens Ständer hafva med mycken bekymmersamhet
och oro så väl vid 1723, som 1727, 1731,1734 och
1738 årens Riksdagar funnit, at den förra gräntsen varit mycket
osäker, och var ibland annat vid sidsta Riksdag det just en
orsak, hvarföre kriget declarerades emot Ryssland, til at åter
förskaffa riket en säkrare gränts. Skulle vi nu afstå Kymenegårds
län til, så blefve gräntsen långt osäkrare än förr, ty då
blefve Ryssland mästare af hela Saima sion och de flere där
i länet belägne fördelaktige pass och strömar, hvarest de kunde
anlägga fästningsverk, sä at de altid kunde hälla väre i Finland
varande troupper uti deras discretion, och vi följakteligen i alla
mål fingo lof at dantsa efter deras pipa, så framt vi intet ville
vara öfverrumplade af dem. Ja, jag fruktar at Rysslands afsikt
är at bringa oss i den situation, at de på denna sidan
altid skola kunna tukta oss, som de kunna giöra Pohlen. Jag
tager Gud til vittne, at jag menar riket val, och har dertil så
mycket större orsak, som jag här i landet har min egendom,
28 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
hustru och barn, och arnar ock här i landet sluta mina dagar.
Jag skulle således rätt så snart som någon annan vara för
freden, om någon kunde öfvertyga mig, at riket derigenom kunde
sättias i säkerhet; men jag tror tvert om, at vi på detta
sättet råka i större vånda än förr. Det vore ock alt för nes
ligit
för oss at emottaga en sådan fred, som ingalunda svarar
emot den heder vi giordt Keyserinnan at vilja taga en Konung
af hennes hand, där likväl, som bekant är, mången vågat för
en Kongl, crona många tusende menniskiors blod. Låtom oss
derföre, gunstige Herrar, gripa oss an och med egen makt eller
den hielp, som oss tilbiudes, söka skaffa oss en sådan fred, som
är drägelig, och hvarigenom riket i längden kan få någon sä
kerhet.
Vi hafva exempel af Drottningen i Ungern, huru långt
hon var bragt af sina fiender, at hon måste fortificera sin egen
residence och där ärnade försvara sig, men nu har hon återigen
med sina vänners och allierades tilhielp uprättadt sit värk.
Jag skulle ock tro at vi dertil ännu äga någon styrka och
förmåga hos oss, åtminstone hafva de fläste af Riksens Råd
sig så utlåtit när de voterade om dem, sorn skulle blifva candidater
til svenska cronan. Men nu märker jag, at i deras
sinne all vår styrka försvunnit.
Gref Dolma: Hr General During har redan förkortadt
mitt tal, så at jag intet skal vara vidlöftig. När et krig är
rättmätigt, blir det lyckeligt; men när krig orättmätigt begynnes,
har det många svåra fölgder med sig, hvarpå man tid
efter annan sedt flera exempel. Jag behöfver nu ej uprepa
för Högh R. o. A. huru som jag varit emot kriget när
det begyntes, och hvad orsaker jag dertil hade, ty det hörer
ej hit, utan jag vil endast hålla mig vid den förevarande qurestion.
Riksens Ständer hafva giordt al ting til at afböija
kriget och befordra freds-negociation. Nu höre vi hvad odrägelige
vilkor, som Ryssland tilbudit oss uti detta deras sidsta
ultimat, hvarifrån de näppeligen lära gå; ty det är bekant
huru Ryssarne negociera, och at sällan eller aldrig ändring
skier uti det, som Keijerinnan sielf underskrifvit. Riks-Rådet
Baron Cedercreutz har likväl gifvit hopp, at vi skulle återfå
Nyland och deras Excellencer Hrr Riksens Råd hafva samtelige
styrkt dertil, at vi skulle emottaga freden på de vilkor.
Men Ryssarnes upförande emot oss kommer mig ganska eftertänkeligit
före, i det de uppehållit detta deras ultimat så länge
til dess deras flotta och galerer kommit i sion, at de dermed
Om fredsunderhandlingarna.
29
kunna oroa oss. Kunde vi få behålla Saima sion til alla des
bredder och Kymene eif til alla des grenar, så vil jag gerna
vara för freden; men at emottaga en sådan fred, hvarigenom
riket råkade i större osäkerhet nu än förr, dertil kan jag intet
samtycka, utan håller före, at vi ej längre böra upskiuta tiden
til at taga den hielp, som af vår granne oss tilbiudes, så at
vi derigenom sättia oss i fullkomligit stånd at både bemöta
vår fiendes anfall och skafta oss en hederlig fred, hvarutinnan
jag så mycket mer hoppas en lyckelig framgång, som kriget
nu å vår sida är rättmätigt, sedan vår förmätne fiende ej
velat anta de skiäliga tilbud vi honom giordt.
Hr Silfverschöld: Det är en fast satz, at freden närer
men ofred förtärer. Freden är oss altså angelägen, såsom det
endaste medlet, hvarigenom vi åter kunna uprätta vårt förfalne
verk och förena våra sinnen. Den bör altså af oss på det
högsta eftersträfvas, eljest kunna vi aldrig försvara det för
efterverlden; men deraf följer ej, at vi skola emottaga någon
neslig fred. När vi betänka hvad process Ryssarne uti negociations-verket
emot oss brukat, at de först hållit sig vid uti
possidetis, sedan hafva de tilbudit Osterbottn, Abo och Biörneborgs
län samt Aland, hvilket de då redan sagt vara deras
ultiinat; så kunna vi väl giöia oss hopp at ännu tinga något
närmare med dem, så at vi återfå Nyland. Imedlertid, på det
Ryssarne intet längre måtte harsellera oss och utdraga tiden,
håller jag före, at vi kunde utsättia vahldagen; hvilket ofelbart
blefve et compelle intrare för Ryssarne. Få vi då intet til
den tiden hvad vi begiärt, så i Jesu namn låtom oss skrida
til valet och taga den, som för riket är nyttigast och vi uti
vårt beträngda tilstånd kunna hafva någon hielp af. När vi
giordt alt hvad vi kunnat, hafva vi ingen ting at förebrå oss,
och hela världen lärer finna, at vi då äro tvungne at fullfölja
kriget.
Frih. Fab. Wrede: Om vi hade valet emellan godt och
bättre, så skulle jag vara så stormodig som någon annan at
begiära fördelaktige fredsvilkor. Men, gunstige Herrar, om vi
betrakta vårt svaga tilstånd och hvar en kiänner i sin byxsäck,
lärer det snart finnas hvad vi hafva at föra krig med. Mit
välmente råd är fördenskul at vi taga freden, om vi kunna få
den på det sättet, som Hrr Riksens Råd tilstyrkt. Det är
sensibelt nog för mig, som mister min ansenliga egendom igenom
den til Ryssland giörande sacrificen; men rikets välfärd är mig
30 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
iner om hiertat än min egen fördel. Få vi svar ifrån Ryssland,
at de intet vilja antaga detta vårt tilbud och ultimat,
så låtom oss då i Herrans namn skrida til valet.
Gref H. Gyllenborg: Förlåten mig, gunstige Herrar, om
jag inför Eder framförer et ostädat tal. De få idéer jag kunnat
samla i denna sak, äro så i oordning brakte och så förrumplade,
at jag sielf knapt vet hvad jag skal sluta. Undren intet,
gunstige Herrar, at et svenskt blod röres, när från svenska
Plenipotentiairer skrifves, det vi ej böra våga oss framkomma
med sådane eller dylike conditioner, af fruktan at misshaga
vår fiende och Ryssar. Oöfvad i den allmänna riksstyrelsen,
och endast lärd af et sundt förnuft saint förra tiders historier,
har jag trodt, at mandom, förknippad med enighet hos de svenska,
skulle kunna giöra mycket; men i det jag missräknadt mig på
det senare, hvarpå jag i förra tider hållit för criminelt at
tvifla, har jag felat i alla de rådslag jag gifvit. Jag bekiänner
inför Eder, gunstige Herrar, det jag ej trodt det allmän nöd,
som borde förbinda våra sinnen, skulle mer dela dem. Intagen
af de prsejudicier våra förfäders berömmeliga men nu för tiden
förföriske historier gifvit mig, har jag trodt och påstår ännu,
at ingen utvärtes makt brakt oss uti den olycka vi nu äro,
men endast vår egen strid om bagateller. Den tiden jag förmente,
at någon regering vore i landet, at drift funnes hos
densamma och lydno hos de lydande, styrkte jag til kriget,
försäkrad at Svea och Göthars mandom ej kunde låta blifva
ohämnadt, näst den Högstes bistånd, så många i freden giorde
ingrep, eller tåla odrägelig dependence. Jag styrkte äfven til
et fritt Konunga-val den tiden vi ägde frihet. Nu nödgas jag
abandonnera all min förra principe, sedan det är onödigt at
här med stolta ord prata om at soutenera kriget, när vårt invärtes
oenighets-tilstånd visar solklart omöijeligheten deraf.
Jag vördar hvad Hr General During har sagt; det är likt en
svensk mans tal. Jag tor ock säija mig kiänna igen mine
förr förde ord och meningar. Men tillåten mig, gunstige Herrar,
at erindra Eder huru redan för flere månader sedan det lades
Eder för ögonen nödvändigheten at visa alfvare, slugheten af
de ryska konstgrepen uti negociationer, sammansättningar
emellan uppenbarlige fiender och falska vänner; men hvad influence
hade det den tiden; då när det kunnat och bordt värka,
giordes derpå ingen attention. Vi äro vane vid at fråga efter
nytt, discourera om de tiltagande mått, men stadna i discourser
Om fredsunderhandlingarna.
31
til dess det blir för sent. Sannerligen, gunstige Herrar, andren
I ej alt detta, sättien I ej regeringen på den fot han bör vara,
bortrödien all skadelig tvedrägt, lemnen Ständernes myndighet
okränkt, förbannad vare jag den stund jag styrker til krig, lefde
jag än 70 år ibland Eder. Här återstår fördenskul intet annat
för oss at giöra, än söka freden utom oss, på det vi måtte få
gripa til det angelägnare verket innom oss. Således styrker
jag Eder, gunstige Herrar, med kiäkt hierta och tårar i ögonen
at samtycka til Rådets tankar. Ho vet om ej den Högste
Herren behagar vända den olyckeliga dagen, hvilken Svea
namnets heder lider och vår frihet får slag, til en lyckelig
dag genom förenande af allas hiertan, at söka rätta, det närvarande
och förbättra det framfarna.
Frih. Friesendorff: Jag hade intet ärnat at tala här
utinnan,
om R. o. A., som jag tänkt, straxt har behagat bifalla
Hrr Riksens Råds afgifne Betänkande; men som härom
nu blifver ventilerat, så utbeder mig at få repetera några omständigheter
och sedan yttra mine oförgripelige tankar. Riksens
Ständer hafva redan den 18 nästförvekne Martii lagt
grunden til den nu förevarande deliberationen, nemligen fred
och Finland. Freden hafva Riksens Ständer då funnit vara
oss nyttig och Finlands återställande oumgängeligit. Den samma
principe står ännu fast, och så länge något hopp är öfrigt at
komma til vårt ändamål, böra vi intet vika derifrån. Sant
är väl det, at de nu ankomne brefven ifrån våre Plenipotentiairer
innehålla intet så goda conditioner, som vi begiärt och
förväntadt i anseende til Riksens Ständers förklarade böijelse
för Hans Durchleuchtigliet Administratören af Hollstein, utan
hvad som nu å Ryska sidan upgifves är ganska svårt, om icke
odrägeligt för oss at antaga och ingå. Men sakerne torde väl
kunna jämkas något närmare.
Hvar och en, som har sig bekant huru en negociation föres,
vet at de å ömse sidor giöra sine postulater, men at likväl
altid något aftingas, och hvad som kallas ultimat plägar ofta
ändras efter omständigheterne. Yi hafva sielfva rönt prof häraf
i det Ryssland begifvit sig ifrån deras första så kallade ultimat,
som bestod i uti possidetis. Vöre vi uti den situation, at
vi kunde skrifva vår fiende lag före eller hota honom, så skulle
jag ej eller vara för den meningen at söka freden genom några
länders afstående; men omständigheterne äro beklageligen helt
annorlunda för oss, så at vi nu måste giöra det. Intet derföre
32 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
at Sverige har genom fiendens öfvermakt blifvit brakt så långt,
at det ej mäktar mera stå fienden emot. Nej, bevare Gud,
riket äger ännu dertil styrka nog, och svenske män skulle
kunna giöra stora ting om enigheten funnos ibland dem. Men
det är just vår olycka, at den hos [oss] saknas och andra til—
fälligheter bidraga äfven bärtil.
I sådant tilstånd är för oss intet annat öfrigit, än at söka
freden på hvad sätt vi kunna och at under et stilla fredslugn
genom invärtes god hushållning ersättia hvad vi nu förlora,
ty vi hafva intet annat råd eller annan hielp at vänta. En
del främmande puissancer, som äro våra vänner, äro sielfva
nog sysselsatte, så at de intet kunna giöra oss något bistånd.
Den hielp åter, som oss af andra kan tilbiudas, torde vara
otilräckelig eller åtminstone ej så aldeles behagelig, som ordspråket
lyder: Sunt qusedam beneficia qum odimus.
Mit välmente råd är fördenskul, at vi intet låta irra oss
af någonting, utan låta negociation gå så nära den kan, på
sätt som Hrr Riksens Råd tilstyrkt, och intet utsättia någon viss
dag eller ultimat termin til successions-valets afgiörande, ty det
kunde anses för hot på Ryska sidan och således mera skada
än gagna; men at vi likväl under den tiden, som negociationen
föres, fortfara med våra krigsrustningar och med ali makt sökia
fortsättia kriget. Då gifva vi vigt åt vår negociation och hafva
intet at befara det Ryssarne genom tidsens utdrägt kunna bedraga
oss. Ja hela verlden lärer finna, at vi tagit alla de mått,
som et klokt och försiktigt folk kunnat och bordt giöra.
Hr Ramsay: Gunstige Herrar! Ha Ni hulpit oss, som i
Finland äro boende, i elden, så hielpen oss också der utur. Huru
viljen I som svenske män behålla Eder heder och anseende,
om vi så nesligit skola bortgifva det, som våra förfäder med
deras blod förvärfvat! Jag vil ännu hoppas at om vi gripa
oss an, och enighet blifver ibland oss, vi skola kunna taga det
af vår fiende tilbaka, som vi i sidsta campagnen förlorat, i
det stället at örn vi nu skulle afstå Nyland, Kymenegårds län
och Carelen, Sverige aldrig kunde hafva någon säkerhet, sedan
des förmur är borta, och vore ej eller i stånd at soutenera
Finland emot en så mäktig och farlig granne, hvilken då han
blifvit mästare af Saima sion och alla passen samt satt Fredrichshamns
och Willmanstrands fästningar i godt försvarsstånd,
och lagt deruti starka garnizoner, kunde när honom behagar
sättia hela Finland i brand innan tvänne compagnie!’ af
Om fredsunderhandlingarna. Dal-allmogen. 33
vårt manskap hunno at sammandragas; lärandes det aldrig
tryta vår öfvermodige granne orsaker at gripa oss an. Hade
vi när kriget begyntes anropat den store Guden om hielp, och
intet packat eller förlitat oss på vår egen makt, så torde det
ej gådt för oss så olyckeligit. Hvem vet örn icke vår Herre
ännu kunde stå oss bi, om vi förödmjuka oss inför Honom
och flitigt åkalla Hans namn. Vi vete våra medbröders förtryck,
deras suckningar, ståndaktighet och åtrå at komma
under Sveriges crono tilbaka och afskudda sig det ryska oket.
Vi böra nu intet längre lemna dem under fiendens våld; utan
låtom oss derföre med enighet och samdräktighet på det högsta
gripa oss an, gå man ur huset. Ja fast vi skulle taga kläderne
af kroppen och alt vårt silfver och i det stället äta med
träskiedar och kläda oss i vallmar, så låtom oss ändå som
redelige och ärlige svenske män söka at återvinna nationens
forna heder, förlossa våra medbroder och förskaffa oss en hederligare
fred, hvarigenom vi i framtiden kunna hafva någon
säkerhet. Skulle vår fiende ändå vidare få öfverhanden, då
först är tid nog at låta påtvinga oss sådane neslige vilkor eller
anmoda någon främmande makt om hielp och bistånd.
Frih. Stiernstedt: Gunstige Herrar, här talas om tvänne
vilkor til fred; ett som fienden biuder oss, det andra som Riksens
Råd styrkt oss at emottaga. Men jag bar intet hört
talas om huru och på hvad sätt vi skulle komma til en drägelig
fred, om intet fienden vil gifva oss den; och som jag
deröfver upsatt mina tankar skrifteligen, så beder jag dem at
få upläsa.
Efter erhållit tilstånd upläste Frih. Stiernstedt des Memorial
och föreställning, angående det eftertänkelige andragande,
som beskickningen på Dale-ortens vägnar, därstädes vid sidsta
plenum den 30 sidstledne April månde giöra. Den resolution
R. o. A. i anseende härtil hafva då straxt fattat, at lemna
denna sak och des rättmätiga beifrande under H. K. Maj:ts
omsorg, förmodar Frih. Stiernstedt, at Hr Landtman skalken
efter anmodan hos de andre Ståndens Talemån anmält och
tillika med dem hos K. Maj:t i underdånighet redan värkstält.
Men så hemställer Frih. Stiernstedt derjemte om icke, förutan
de anstalter K. Maj:t härvid fogat, R. o. A. skulle behaga
äfven uti ofvannämde ärende genom en vänlig och förtrolig
föreställning lika som upväcka Bondeståndet at se sin egen
fara då landskaperne söndra sig, så at det ena vil sitta med
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 3
34 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
armarna i kors, då de andra våga lif och välfärd för det almänna
bästa, och de således jemväl varna sine medbroder i
Dale-orten at afstå med sin ohörda motsträfvighet emot lagen
och öfverheten. I lika måtto föreställer Frih. Stiernstedt
Dahle-Allmogens oförsvarliga förhållande i anseende til successions-valet;
lemnandes til R. o. A:ns eftersinnande om icke
både Präste- och Borgarestånden borde vänligen anmodas at
tillika med någre R. o. A:ns Deputerade giöra härom en gemensam
beskickning til Bondeståndet, som genom en med grund
och skiäl sammanfattad skrift både på svenska och finska
språken kunde uti deras enfaldighet blifva underrättade hvad
lagen kräfver och hvad olag är, samt de derigenom förvaras
emot allehanda vidare förförelser.
Frih. Fuchs hade ingifvit sine o för grip elig e tankar angående
fredsunderhandlingen med Ryssland, som nu uplästes,
hvaruti han yttrar sig efter sit bästa begrep intet betänkande
finna vid at styrka Riksens Ständer til fredens antagande, om
Ryska hofvet skulle jemte de öfrige anbudne vilkor vilja afstå
Nyland, och låta sig nöija med en viss district af Kymenegårds
län, så at gräntzen blefvo Kymene elfven, på sätt som
Hrr Riksens Råds Betänkande äfven vid handen gifver. Til
then ändan och förr än någre steg tagas, som til negociationens
uphäfvande kunna gifva anledning, håller Frih. Fuchs före, det
våre Plenipotentiairer ofördröijeligen kunde instrueras at såsom
et oryggeligit ultimat å vår sida til sacrifice anbiuda af Kymenegårds
län och påstå Nylands återfående, samt at innom viss
förelagd kort tid Rysslands utlåtande deröfver affordras, och
ifall Ryssland skulle förblifva vid sit påstående i ultimatet,
at våre Plenipotentiairer utan vidare rappel förfoga sig på
hemresan til Sverige, och Riksens Ständer då straxt med alt
alfvare gripa til de mått och utvägar, som krigets fullföljande
understödia kunna.
Frih. Sten Bielke: Såsom svensk och, i anseende til mit
i Finland innehafvande embete, tillika finsk man, häfver jag
redan tilförne, den 18 uti nästförledne Martii månad, på detta
rummet declarerat, det jag nu vid desse omständigheter icke
hade något högre om hiertat än Finland och därnäst freden,
såsom det fördehlaktigaste sättet at vinna vårt förlorade åter,
ifall den Högsta skulle behaga genom sin välsignelse befrämja
värket til en med drägelige vilkor förknippad fred. Riksens
Ständer hafva ock derefter stadnat uti samma mening och
Om fredsunderhandlingarna.
35
beslut, at freden vore det önskeligaste; hvartil de jemväl låtit
instruera våra Plenipotentiairer. Ändteligen häfver Rysslands
ultimatum hit anländt, utaf hvilket jag beklageligen inhämtadt,
at freden just icke är så nära, som man då förhoppades, samt
at Rysslands anbud äro sådane, at de, såsom Hrr Riksens Råd
det äfven anfördt, icke kunna antagas, af hvilken mening jag
för min del så mycket mera är, som det öfriga Finlands och
äfven vår säkerhet på denne sidan genom sådant alt för nära
granskap skulle försvinna; en del af Tavastland jemte Savolax
och vår del af Carelen icke mera skulle finna svenske hamnar
och städer at afsätta deras producter och varor, så til utrikes
exportation, som til förråd af våra visthus i Sverige; den för
riket hitintil så fördelaktige handeln af tiära, balkar och bräder
skulle gå oss utur händerne, som vi til en stor del af de ofvannämde
landsskaper icke skulle hafva någon väg, utan genom
det ryska gebietet, hvarigenom all communication för troupper,
ammunition med mera, efter deras förefallande behag skulle
kunna sielfva finska landsorterne och de därvarande regementerne
emellan hindras och afskiäras; inkomsterne af den årlige
stadgade räntan af tullar med mera skulle på sådant sätt aftaga,
men en lika krigsmakt til landets värn och försvar icke dess
mindre måste i Finland underhållas, hvarigenom vårt statsverk
äfven under fredliga tider skulle komma at graveras med det
antal troupper, som vi uti det nu prsetenderade af vår förra
indelning skulle sakna; igenom hvilket alt Finland, som til—
forne varit en ganska närande del af vårt rike, som varit vårt
värn, vår förmur, handels stöd och visthus, skulle på sådant
sätt komma at undergå en bedröfvelig förändring i dess forna
namn och egenskaper. Men ehuru jag för min del en general
väl finner, at så beskaffade anbud, som detta Rysslands ultimatum
innehåller, icke kunna af oss antagas, så saknar jag likväl
hos mig det lius och den sammanbindning af omständigheter,
å hvilka Hrr Riksens Råd, såsom tysthet fordrande, sig
beropat, at ännu kunna mig i detta högvigtiga ärendet med trygghet
utlåta; hvarföre jag til vidare uplysnings ernående tager
mig den friheten at hemställa, om icke Deras Excellencers förra
uti Större Secreta Deputation skiedde voteringar successionsvalet
beträffande kunde nu förut upläsas; hvarefter och ifall
R. o. A. skulle detsamma täckas bifalla, jag mig förbehåller
at då vidare och mera specielt få yttra mina oförgripelige
tankar.
36 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
Hr Wulfwenstierna: Jag bifaller aldeles Rådets Ex
tractum
Protocolli, så väl som Hr Ofver-Ståthållaren Fuchs
mening, och beder at hvar och en ville betänka rikets tilstånd
och i anledning af vår Herres egne ord hos Lucam i det 14
cap. 28 och 29 samt följande verser först öfverlägga huru vi
äro i stånd at kunna utföra kriget, innan vi angripa vår fiende.
Hvad det angår, at detta skal vara Keijserinnans sidsta ultimatum,
hvarifrån man tviflar, at hon någonsin lärer gå, så vil
jag allenast erindra, at de ryska Plenipotentiairerne hvar gång
de kommit fram med sine propositioner altid kallat det ultimat,
men icke des mindre hafva de likväl sig omsider derifrån
begifvit, och på samma sätt torde de ännu kunna förmås
til bättre vilkor. För öfrigit kunde våre Ministrer så instrueras
at de vid gräntsens reglerande söka at utestänga Ryssland ifrån
Saima sion och betinga sädane förmåner, at handelen ej koinmo
något särdeles at lida, emedan utväg dertil kan gifvas om vi
draga bräde- och tiäru-handelen en annan väg, fast den blir
något längre. Osäkerheten för Sverige kan ej eller hädanefter
blifva större än förr, ty Fredrichshamn och Willmanstrand
hafva aldrig blifvit ansedde för några fästningar, af hvilka
man kunde hafva någon defension, och för den orsaken skull
hafva Riksens Ständer vid de förflutne Riksdagar ej funnit
nödigt at använda någon kostnad på dem. Dessutan äro ändå
uti den delen af Finland, som vi behålla, så många strömar
och pass, at vi kunna giöra fienden motstånd och hindra honom
at så snart intaga landet. Vi kunde ock til mera säkerhet
befästa Helsingfors, som förr varit tilärnat; men om vi nu längre
skulle envisas och ej emottaga freden, sådan som vi nu kunna
få den, torde det gå oss som en olyckelig spelare, den där vil
forcera spelet til des han tappat altsammans.
Hr Ehrenmalm: Gunstige Herrar! Denna saken är så
mycket ömare och angelägnare, som det nu kommer an på til
at välja fred eller krig, och är fördenskul så mycket angelägnare,
at vi väl betänka oss innan vi härutinnan fatta något
slut. R. o. A. hafva nu hördt hvad propositioner å ryska
sidan äro giorde; de hafva ock hördt Deras Excellencers utlåtelse,
at de ej kunna styrka til Nylands afstående; men förmena
rådeligast vara at emottaga freden, om Ryssland skulle
åtnöija sig med Carelen. Sant är väl, at vi på detta sättet
förlora något af vår handel och at gräntzen blir osäkrare nu än
förr; men frågan är huru vi skulle kunna få mera säkerhet.
Om fredsunderhandlingarna.
37
Vi hafva redan giordt försök, som ej lyckades; skulle vi nu
åter begynna på nytt, torde det ej slå bättre ut än förra
gången. De som sittia öfver sakerne veta bäst, at vårt ti 1-  stånd är ganska svagt, och om vi skulle gå til någon främmande
makt och söka hielp och biträde, så kan det vara för
oss ganska äfventyrligit, och utgången står ändå i Herrans
hand. I anseende bärtil tyckes mig, at vi giöra tryggast, at vi
söka freden om möijeligit är at vi kunna få densamma på de
vilkor, som Deras Excellencer tilstyrkt. Kan hända våra Ministrer
kunna ändå betinga oss sådan gräntz, som är någorlunda
säker; isynnerhet om den grenen af Kymene ström
blifver gräntze-skillnad, som löper förbi Kymenegård, då saknaden
och inkomsten af det landet, som vi mista, blifver någorlunda
drägelig.
Hr Svante von Böhnen: Denna saken är så öm och
angelägen, at jag önskar det den Högste Guden ville uplysa
Riksens Ständer til at fatta sådant slut, som för riket är nyttigast
och gagneligast både nu och i framtiden. Jag tilstår at
som jag ej äger fullkorn ligit lius om rikets til stånd, så väl invärtes
som i anseende til utrikes makter, har jag ganska svårt
at utlåta mig; men jag conformerar mig aldeles med Hr Generalen
During och Hr Justitise-Can cell eren Silfwerschöld. Det
endaste är at jag fruktar det vi med tårar i ögonen på slutet
få beklaga hvar dag och stund, som vi förlorat, och den tiden
som gått oss ur händerne, hvarigenom Ryssarne nu avancerat
så vida, at deras flotta redan är ute. Jag kan derföre intet
påtaga mig något ansvar, 0111 genom tidsens längre utdrägt och
upskof i successions-saken riket skulle stadna i något äfventyr.
Vi hafva sedt, gunstige Herrar, huru Ryssarne uppehållit oss
med promesser alt ifrån den 28 Februarii; hvem kan garantera
at det ej torde skie ännu, til dess de komma ut med all
sin force och påtruga oss hvad dem helst behagar!
Frih. C. O. Hamilton: Gunstige Herrar! De idéer och
tankar, som kunnat giöra bästa uttryck, äro redan mig borttagne.
I synnerhet har Hr Öfver-Ståthållaren Baron Fuchs
i det mästa mig förekommit. Et kan jag dock ej orördt, lemna,
huru jag märker at mången stöter sig vid det ordet ultimat
svar, som lemnade det ej något hopp til ändring, däräst dock
på en varande negociation många så kallade ultimate svar
gifvas, alt efter omständigheterne och propositionerne, som giöras
å ömse sidor. När Gref Bonde, Baron Scheffer och jag voro
38 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
i Petersburg, gafs oss jemväl et ultimat svar med begiäran at
sådant skyndesamt hos vårt hof insinuera, til at tiena til fundament
af instruction för våra Plenipotentiairer. Hade man
ej velat rätta sig derefter, hade aldrig någon negociation kunnat
börjas, utan aldeles afbrytas och afstadna. Sannerligen, vårt
svenska väsende, gunstige Herrar, utvisar nogsamt huru förändrade
tider åstadkomma et förändrat sätt til at tänka hos
äfven dem, sorn haft beständige principier af heder, ähra, kiäckhet
och ståndacktighet. Om detta Deras Excellencers råd hade
kommit til oss för några månader sedan, förvisso tror jag at
det hade giordt hel annan impression än det nu lärer förorsaka.
Omständigheterne voro annorledes och tvingar mig til
at ombyta principier med mångom, så at vi äro nu som då
af skiljäktige tankar. Mit hopp syntes då vara grundat, ty
jag trodde, at allmän fara skulle förstöra allmän tvedräkt; at
en straxt til reglerande successions-ordning skulle concentrera
uti en och samma punct skiljaktige afsikter; at främmande
makter hade kunnat bringas medelst eifectiv hielp til deras
naturliga interesse af jämviktens vidmakthållande i Norden,
och at vi nu hade varit i stånd at nyttia beqväm lägenhet och
äfven på det stället upslå trophéer, hvarest fienden söker förskantsa
de sina. Men, gunstige Herrar, sakerne hafva tagit
en hel annan hvälfning, oenighetens frö har fästat rötter på
de renaste landsens åkrar. Den högste Guden vet på hvad
sätt det har blifvit utblåst. Et tid efter annan upskutit successions-val
synes hafva förorsakat ledsna hos myckenheten af
folk at förblifva vid et vahls naturliga ändamål, at efterfölja
förfäders maximer, at frukta och taga varning af gamla talande
och förträffeliga exempel.
Främmande makter synes nu vänta på at se hvilket blir
dem lättast, antingen at hielpa oss at förblifva som vi varit,
eller at uprätta balancen igenom Sveriges cesserande at mera
räknas för et sielfståndande rike. I denna nya och klara
spegeln kan dock tagas idéen eller orsaken hvarföre jag håller
före, at vi måste bifalla Deras Excellencers tankar. Det större
onda gior det mindre behageligit. Freden behöfva vi; kriget
säijes ej kunna uthärdas i längden med toma cassör, och när
hela regementer ej med lust mer lyda trumman, huru skola
vi då kunna giöra oss hopp om en lyckelig utgång! Vi vele
förmoda at saknaden af en 12 eller 15,000 plåtars inkomst
för riket lärer kunna på et eller annat vis ersättas igenom
Om fredsunderhandlingarna.
39
freden, och at i alt fall den Högste Guden lärer hafva utsedt
Hans Durchleuchtighet Administratören, såsom den närmaste
af Gustavianiske famillen, til uprättelse för denna nationen.
Jag betygar ock inför Gud, at jag tror han lärer giöra oss
lyckelige, ty han är en förståndig, god och christelig Herre.
Jag har haft bäst tilfälle at lära kiänna honom. Men skulle
Ryssland intet vilja nöija sig med den cession, som Riksens Råd
tilstyrkt, så vilja vi då gå åstad man uhr huset och möta deras
våld. Jag förstår ej metien, men kan också dra af en mousquett.
Hr Hårleman: Yi gå in uti sådane saker, som intet
höra plena til, utan endast tilkomma Secrete Utskottet. Jag
för min del skulle vara så hågad som någon annan at fullfölja
kriget, om jag såge at tilståndet innom oss vore sådant, at vi det
kunde giöra. Jag skulle ock för min räkning låta föra något
modigt til Protocollet om det giorde något til saken. Men,
gunstige Herrar, jag kan i anseende til det, som Riksens Råd
uti det upläste Extracto Protocolli anfördt, ej annat än styrka
•dertil, at vi måtte bifalla Rådets mening och at i följe deraf
våra Plenipotentiairer i Abo instrueras.
Frih. During: Jag är intet emot freden, allenast den
blefve sådan, at vi uti våra egna hyddor kunde hafva säkerhet.
Men jag har redan vist, at om vi skulle emottaga en sådan
gränts, som oss nu biudes, råkade riket i ständig dependence
och osäkerhet emot en så farlig granne. Yi finge då lof at
rätta våra rådslag efter Ryska regeringens behag, och nationen
förlorade öfver hela verlden det goda omdöme den altid ägt.
Jag måste tilstå, at jag intet begriper huru de fläste af Hrr
Riksens Råd för några månader sedan uti sine voteringar angående
candidaterne til cronan sig kunnat yttra, at riket af
sig sielft ägde krafter och styrka nog, allenast vi utvalde den
til Konung, som de i deras sinnen höllö värdigast; nu äro vi
så svage, at vi skola låta fienden föreskrifva oss hvad conditioner
han hälst behagar. Hade vi dermed velat vara nögde
och emottaga en sådan fred, som oss nu tilbiudes, beklagar
jag, at vi intet giordt det för 4 månader sedan, då hade vi
kunnat bespara de ansenlige krigsrustningar vi sedan den tiden
giordt. Om Ryssland ej skulle vilja afstå Nyland, hvartil
ingen liknelse är, huru skola vi då kunna fortsättia kriget!
Ty Riksens Råd hafva sielfva sig utlåtit, at de ej kunna styrka
til Nylands cederande. För min del kan jag altså intet samtycka
dertil, at vi emottaga freden på detta sättet.
40 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
Hvad för öfrigit Hr Cammar-Rådet Wulfwenstierna behagat
anföra, at Lucas säger, det man bör räkna öfver sin
egen styrka, så är det intet härtil applicabelt; ty när man vil
begynna krig, bör sådant föregå, men nu äro vi redan i krig
stadde, oell böra tilse huru vi med heder och säkerhet skola
komma derifrån och intet emottaga en neslig fred.
Hr Wulfwenstierna förklarade detta, och holt före at
när freden oss tilbiudes, så böra vi äfven tilse huru vi kunna
vara i stånd at fullfölja kriget, eller vi äro nödgade at emottaga
sådan fred vi kunna få.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Jag håller också
rådeligast vara at vi bifalla Riksens Råds enhälliga slut och
emottaga freden. Yi veta vårt invärtes tilstånd, vår svaghet
och oförmögenhet. Om vi rätt betrakta den hielp, som oss
tilbiuds, lärer den finnas äfven så otilräckelig som en rörstaf
at stödia sig vid. Försiktigheten och vår egen välfärd kräfver
fördenskull, at vi skynda oss at taga freden, eljest fruktar jag,
at vi först mista Aland och sedan våra egna gräntzor af fienden
kunna blifva härjade och brände.
Hr Rothkirck sade sig hafva upsatt en skrift på hvad
sätt kriget med någon förmodad fördel skulle kunna fortsättias;
men som han nu hörde at R. o. A. äro hågade at emottaga
freden, så ville han dermed innehålla.
Hr E. G. Boije: Yi kunna eller böra intet smickra oss
dermed, at Keyserinnan skall giöra någon ändring i detta ultimatet,
som de Ryska Plenipotentiairerne upgifvit, utan de
lära nu, som härtil skiedt, än vidare amusera oss til dess Ryssarne
fått sättia sig i fullkomligt stånd och proviantera sin
armée i Finland, då de sedan lära komma oss med svärdet
öfver hufvudet, åtminstone lärer det blifva svårare om icke aldeles
omöijeligit at drifva dem uhr Finland. Imedlertid, om
R. o. A. skulle vilja giöra än ytterligare försök til at erhålla
fred på det sättet, som Riksens Råd tilstyrkt, vil jag för min
del intet vara der emot, så vida riket kan få någon säkerhet,
hvarom jag likväl ej kan blifva öfvertygad, i anseende til det,
som Hr General During anfördt. En ting finner jag nödigt
at härvid tillägga, som intet nämnes om i Rådets Extracto
Protocolii, nemligen Dannemarks tilfredsställande, och underställer
fördenskul Högh R. o. A:ns närmare bepröfvande,
om icke den Danske Ambassadeuren här öfver kunde höras
och sådane utvägar tagas, at vi intet stöta Dannemark och
Om fredsunderhandlingarna.
41
reta dem på oss medan vi ännu hafva at giöra med vår andra
fiende.
Frih. Ulfsparre: Riksens Ständer hafva en gång com
binerat
freds- och successions-verket, och förklarat sin böijelse
för Hans Durchleuchtighet Hertigen och Administratören af
Hollstein, så framt vi kunde återfå freden på Nystedske
foten med Dannemarka tilfredsställande, hvar och icke borde
vapnen decidera krigets utgång, och successions-valet skiljas
ifrån freds-verket. Nu sorn Riksens Ständers heder och värdighet
samt deras anseende så väl innom som utom riket fordrar,
at de oryggeligen förblifva vid sit en gäng fattade beslut,
och at valet således går för sig, så kan jag ej annat än för
mig och min famille aldeles protestera der emot, at vi skulle
emottaga en så neslig fred, förknippad med den af Ryssland
oss recommenderade successoren, hvarigenom vi skulle råka i
långt större slafveri än vapnens olyckeliga öde oss någonsin
kunde påföra. När kriget begyntes var jag der emot; men
sedan svärdet var dragit, har jag så högt som någon annan
önskat at se derpå en lyckelig utgång; ty Svenska nationens
gloire och rikets säkerhet fordra, at det med heder åter måtte
insättias. Skulle nu pluraliteten stadna i det slut at antaga
freden på det sätt, som Hrr Riksens Råd tilstyrkt, så påstår
jag, at sådane vilkor betingas för Dannemark, hvarigenom denne
vår granne, som så upriktigt och redeligen med oss umgådts,
kan blifva tilfredsstäld, och vi pä en gång få fred och rolighet
på alla sidor.
Hr G. A. Ruthenschöld: Gunstige Herrar, vi hafva en
mäktig fiende at giöra med. Vårt tilstånd är deremot ganska
svagt, och oenigheten har nu ibland oss så tagit öfverhanden,
at vi så til säijandes ingenting kunna uträtta, utan det går med
oss som då man spänner många hästar för en vagn, af hvilka
den ena vil fram och den andra tilbaka; derföre bifaller jag
Rådets Extractum Protocolli samt styrker dertil, at vi emottaga
freden på sätt, som i berörde Extracto Protocolli förmäles.
och komme det på deras ansvar, som äro der emot.
Hr Scheckta: Det bedröfvar mig at höra Ryssarnes
ultimat och de deruti omnämde svåra vilkor; men det gläder
mig derjemte at höra det vi alla komma öfverens derom, at
freden är oss högst angelägen och at vi den böra söka, så
framt vi kunna fä behålla Nyland. Til at så mycket bättre
komma til detta ändamålet, finner jag den prsecaution vara
42 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
nödig, at vi intet allenast sättia oss i fullkomligt defensionsstånd,
utan jemväl om möijeligit vore söka at gå öfver til Finland
och drifva fienden något tilbaka, hvarigenom vi kunna
gifva negociationen vigt och förskaffa oss drägeligare fred.
Hr Magnus W. Sprengtport: Det är sant, som Hr Geueral
During behagat säija, at vi aldrig varit nögde med den
gräntsen vi fingo efter Nystedske Traetaten, och at det jemväl
var en orsak, hvarföre kriget begyntes til at skaffa riket en
säkrare gränts. Jag måste ock tilstå, at vi så mycket mindre
kunna vara nögde med den, som oss nu t.ilbiudes. Vore de
hinder ej i vägen, som nu äro, och det kunde låta sig giöra,
som Hr Ranisaij föreslagit, at gå man uhr huset, så skulle
jag aldrig styrka til at emottaga en sådan gränts; men som
det ej kan skie, håller jag vid närvarande omständigheter rådeligast
at söka återvinna freden med de vilkor, som Rådets
Extractum Protocolli innehåller, hvarvid dock måste i akt tagas,
at gräntsen så inrättas, at vi å denna sidan gå til Kymene
eif, hvilket ej skier om vi cedera hela Kymenegårds län.
Hr Löwenhielm: I den okunnighet jag är stadd om
rikets invärtes tilstånd, så påstår jag, at Secrete Utskottet til
min och flera andras uplysning måtte få befallning at upgifva
beskaffenheten deraf, och hvad medel, som äro at tilgå at fortsättia
kriget med; skulle det ej kunna låta sig giöra, så gå vi
säkraste och tryggaste vägen om vi sättia förtroende til Hrr
Riksens Råd och conformera oss med deras enhälliga beslut
och det af Hr Öfver-Ståthållaren Fuchs ingifne Memorial,
hvilket är af nästan lika innehåld. Jag vil nu ej uppehålla
Högh R. o. A. med uprepande af de skiäl man haft til det
som i Februarii och Martii månader blifvit sagt, at vi innom
oss sielfva äga styrka nog. Jag tror mig ej fela om jag påstår,
det vi intet trängde at emottaga en sådan fred, om ej
diefvulens verk emellan kommit.
Hr Ramsaij: Jag vil intet vara emot freden, men jag
fruktar, at riket råkar i alt för stor osäkerhet genom en sådan
gränts. Vi veta regeringen i Ryssland, huru snart den kan
förändras, och huru den nu til uprättande freden emellan Sverige
och Ryssland är underkastad ovarachtighet och obestånd
genom ministerens omväxling, då fienden innom 3 gånger 24
timar kunde med sin armée vara inne i landet och i hast
skiöfla och bränna hela Finland, innan vi hunno at draga några
compagnier tilsammans, fast mindre kunde undsättia våra med
-
Om fredsunderhandlingarna
43
bröder härifrån; och när Finland, som är Sveriges förmur,
vore borta, så underställer jag Eder, gunstige Herrar, huru
länge I sedan kunnen vara säkre här i Sverige. Låtom oss
derföre häldre taga alt hvad vi äga, skiuta up Riksdagen och
med mandom och tapperhet gå vår fiende emot, så hoppas jag
med Guds hielp at vi skola förskaffa oss en drägelig fred och
reparera nationens heder. Men tänken huru det nu låter för
hela verlden, at vi declarerat krig och intet giordt något motstånd,
utan förluppit landet och til slut emottagit en så neslig
fred.
Uplästes Hr Adam Fredenstiernas Memorial, theruti han,
vid öfvervägande af detta krigets ej mindre olyckeliga än hastiga
fölgder, beklagar saknaden af det så plötsligen förlorade
storfurstendömet Finland, med rikets derpå beroende försvar
och förmåner, och derhos förer til sinnes det värnlösa tilstånd
uti rikets kuster å denna sidan til mer än 170 milars längd
sig nu befinner; hvilken äfventyrliga belägenhet skal derigenom
vara så mycket farligare at anse, som rikets i förra tider
namnkunniga enighet och förtrolighet häfver samt med folk
och medel aftagit; men theremot fattigdom och maktlöshet tiltagit,
så at vid närvarande bekymmersamma omständigheter,
ehvad författningar giöras til rikets räddande, det skal vara
osäkert hvad den stora Guden öfver detta landet kan hafva
bestämdt at låta värkställas. I sådant afseende, och då man
betraktar det under nu påstående fredshandling med Ryssland
för tvänne dagar sedan erhåldne ultimatum ifrån Ryska hofvet,
finner Hr Fredenstierna för sin del ingen nyttigare utväg för
riket vara, än den, som Hrr Riksens Råd enhälleligen vid handen
gifvit, särdeles som han för många orsaker, dem han ej kan så
fritt uptäcka, tror [sannolik?] det Ryska hofvets närmare cession
til och med Kymene ström, med flere dervid hängande vilkor,
då den på andra sidan belägne delen af Kymenegårds län ej
synes vara af den vigt, at vi derföre uti vårt nu varande vanmäktiga
tilstånd skulle vilja sacrifiera hela Finland och derjemte
äfventyra riket å denna sidan. Hvilka des välmente
tankar Hr Fredenstierna begiär måge för hans säkerhet i framtiden
uti Protocollet intagas.
Gref Axel Spens utlät sig, det han conformerar sig aldeles
med Hr Fredenstiernas Memorial, allenast gräntsen så
måtte regleras, at Ryssarne stängas ifrån Saima sion och vi
få behålla landet intil Kymene eif; hvarjemte Hr Grefven
44 (Maj 11). Om fredsunderhandlingarna.
aktade nödigt, at en viss dag måtte utsättias til successionsvalets
afgiörande, hvilken ej öfverskrides, men bör vara så til—
räckelig, at vi dessförinnan kunna hafva svar ifrån Ryssland.
Det begiärtes, at Hr Landtmarskalken ville giöra proposition.
Hr Landtm, frågade altså örn R. o. A. bifaller Riksens
Råds yttrade enliälleliga tankar.
Men åtskillige erindrade at tilläggas måtte, det en viss
ultimat dag utsättes til successions-valets afgiörande.
Hr Silfverschöld understälte om icke Hans Excellence
Riks-Rådet och Presidenten Gref Gyllenborg kunde låta den
härvarande Danska Ambassadeuren förstå, at Sverige genom
denna freden äfven vil söka Dannemarks säkerhet och tilfreds—
ställande.
Hr Hårleman tykte det vara onödigt, at någon viss dag
utsättes; men i det stället holt han före, at väre Plenipotentiairer
borde få eventuelle rappel och straxt begifva sig derifrån,
om Ryssland ej vil emottaga hvad som vi nu biuda.
Det begiärtes å nyo, at Hr Landtm, ville giöra proposition
om Rådets Extractum Protocolli får bifall och om icke en viss
dag bör utsättias til valet.
Hr Landtm, förestälte, hurusom Rådets Extractum Protocolli
vore materia substrata, och at första frågan altså blifver
huru vida det bifalles.
Frih. Friesendorff uprepade äfven huru som första frågan
nödvändigt måste blifva om Rådets Extractum Protocolli, sedan
följer i ordningen den andra, om en viss dags utsättiande. Och
förklarade sig Frih. Friesendorff vara af den mening, at ingen
dag borde utsättias, utan svar först afväutas ifrån Ryssland.
Hr Scheckta förmente, at om våre defensive mått biefve
förändrade i offensive, skulle vi kunna erhålla hederligare fredsvilkor,
hvarföre och som Riksens Råd i slutet af Extracto
Protocolli styrkt dertil, at alla möijeliga anstalter måtte giöras
til rikets försvar, heder och säkerhet, så begiärte Hr Scheckta
at Hr Landtmarskalken äfven derom ville giöra frågan, efter
det altså i anledning af Rådets Extracto Protocolli voro materia
substrata.
Gref Dohn a påminte detsamma som Hr Gref Spens, at
Ryssarne ej måtte slippa i Saima sion och at gräntsen blifver
vid Kymene ström.
Om fredsunderhandlingarna.
45
Hr Landtm, föreslog at detta kunde lemnäs til deras besörjande,
som äro Deputerade öfver instructionernes upsättiande.
Frih. Stiernstedt berättade hurusom Ryssarne nu kunna
gå in i Saima sion ifrån Puroväsi och vore det altsä fåfängt
at tänka det man kan utestänga dem derifrån.
Frih. Friesendorff: Gunstige Herrar! Om vi funnit
freden nyttig och oumgängelig, så måste vi ej lägga sådane
omständigheter i vägen, som kunna hindra oss ifrån at erhålla
densamma. Och derföre är bäst, at vi simpliciter bifalla
Rådets Extractum Protocolli och låta det ankomma på de Deputerade
öfver instructionerne at jämka hvad de kunna.
Hr Wulfvvenstierna tyckte det aldeles vara nödigt, at en
viss dag utsättes til den 5 nästkommande Juni.
Frih. Cronhiort var af den mening, at Rådets Extractum
Protocolli simpliciter borde bifallas, men arniéen gå öfver til
Finland och determinera tiden.
Hr WultVenstierna sade, at H. K. Maj:t med den förordnade
Defensions-Commission väl lärer taga i nådigt öfvervägande,
huruvida någon transport til Finland kan åstadkommas
med rikets säkerhet och fördel.
Efter något vidare discourerande frågade
Hr Landtm, å nyo om Rådets Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Silfverschöld bad, at Hr Landtm, nu ville giöra den
andra frågan, angående en viss dags utsättiande, hvilket han
ansåge såsom det endaste och kraftigaste medel at ställa Allmogen
tillreds i landsorterne.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Yi hafva
redan afgiordt den förra qusestion och etablerat freden genom
succession. Nu sägs, at en viss dag bör utsättias til valet,
efter som det skulle blifva et compelle intrare för Ryssarne.
Men jag fruktar at om vi utsättia någon viss dag til valet, torde
vi ej vinna vårt ändamål, som är freden, ty termin kunde antingen
blifva för kort eller för lång. I anseende dertil, at denne
senare qusestion således jemväl är af mycken vigt, så påstår
jag, at densamma måtte blifva liggande på bordet til nästa
plenum; dock är jag af den mening, at en viss dag kunde utsättias,
innom hvilken Ryssarne böra gifva oss sit ultimate och
categoriske svar, på det vi ej måtte blifva längre dupperade.
46 (Maj 11.) Om fredsunderhandlingarna.
Hr Wulfwenstierna: Om Ministrerne få befallning at
straxt komma hem i fall Ryssarne ej vilja acceptera vårt anbud
eller gifva dem derpå svar, så är [det] detsamma som at utsättia
en viss dag.
Hr Landtm, anmälte det Prästeståndet genom Extractum
Protocolli med de andre Stånden communicerat sit fattade slut
angående den saken, som i dag före varit.
Uplästes altså Prästeståndets Extractum Protocolli af
innevarande dato, hvarutinnan det bifaller Deras Excellencers
afgifne enhälleliga råd angående fridens återvinnande med Ryssland,
dock med det förbehåll, at cronan Dannemark blifver af
det Ryska hofvet tilfredsstäld öfver Hollstein Schlessvig; men
ifall innom en viss utsatt tid friden med samma föreslagne
vilkor icke skulle erhållas, är Ståndets tanka at vända sig
med sit val til Cron-Printzen af Dannemark med de af Större
Secreta Deputation föreslagne vilkor, och håller altså Ståndet
före, det de Hrr Deputerade til Ministrernes instruerande måge
utse den kortaste tiden, som giörligit vara kan, hvilken afbidas
bör til ultimat svars erhållande ifrån Ryska hofvet.
Häruppå giorde Hr Landtm, frågan om den quaestion angående
en viss dag til successions-valets afgiörande skal blifva
liggande på bordet til nästa pleni dag;
Hvilket bifölls.
Vidare frågade Hr Landtm, om R. o. A. samtycker at
de förra Deputerade af Riksens Råd, med vissa utnämde af
hvart och et Stånd, nu straxt få instruera våra Plenipotentiairer
i anledning af det, som i dag är resolverat;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Sluteligen anmälte Hr Landtm, det en af Fortificationen
vid namn Funck begiärt tilstånd at få hålla en oration här
uti Riddarhus-salen;
Hvilket beviljades; dock påmintes at samma oration först
måtte igenomläsas af någon.
R. o. A. skildes åt.
Den 14 Mai i.
R. o. A. samlades klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen;
Diarium öfver målen. Varning till dalallmogen.
47
Uplästes Protocollet af den 13 December ifrån sid. 366
til sid. 376, hvarvid inga påminnelser giordes.
Sedan jousterades de puncter, sorn i anledning af R. o.
A:ns Resolution uppå Riddarhus-Deputations Betänkande af
den 30 sidstledne April nu blifvit projecterade, hvarvid icke
eller någre påminnelser giordes, vidare än at
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke på Riddarhusbordet
äfven kunde blifva liggande en förteckning på de mål
och ährender, som hos R. o. A. men ej hos de andre Stånden
äro afgiorde, på det at derutaf måtte skiönjas om de andra
Stånden uppehålla något mål, hvilket ofta tilförne skiedt så
väl vid denne som de förre Riksdagar, men vore et fehl i
regeringen, som förtienar eftertanka huru det må kunna rättas
och förekommas.
Hr Landtm, förestälte hurusom det af de ordinarie Diarierne,
hvilka hållas i Riddarhus-Cancelliet, bäst kan inhämtas,
hvilka mål, som hos R. o. A. men ej af de andre Stånden
äro afgiorde; och kunde altså berörde Diarier läggas in på
Riddarhus-bordet hvart plenum.
Detta bifölls.
Frih. Stiernstedt erindrade hurusom han uti sidsta pleno
genom et ingifvit och då upläst Memorial hemstält R.o. A.,om icke
det ärbara Bondeståndet genom någon föreställning af de trenne
respective Stånden kunde liksom upväckas at se sin egen fara,
då provincierne söndra sig ifrån hvarannan, och varna theras
hemmavarande medbroder i Dale-orten at ej visa någon motsträfvighet;
hvilket Frih. Stiernstedt underkastade altså nu å
nyo R. o. A:ns behag, om icke detta i dag kunde värkställas.
Hr Landtm, gaf vid handen det II. K. Maj:t låtit afgå
et alfvarsamt Monitorial til Dahlarne, hvarå Hr Landtm, tykte
at man kunde afbida värkan.
Gref H. Gyllenborg holt före, at en sådan vänlig föreställning
tiente mycket til enighetens återställande, och at fördenskul
ingen kunde vara deremot.
Frih. Coijet instämde dermed.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar, när Bondeståndets
Deputation sidst var uppe med Dahlekarlarnes skrift, tilstår
jag, at det ej annars kunde än på det högsta röra hvar redelig
svensk mans hierta. R. o. A. funno då godt at ej melera sig
med et sådant olagligit steg, utan lemnade til regeringen at häremot
taga nödige och tienlige mått. Nu hörer jag också, at
48 (Maj 14.) Varning till dalallmogen.
H. K. Majit utfärdat et skarpt Monitorial til Dahle-orterne;
jag är altså af den mening, at vi nu borde vänta något och
höra hvad värkan det samma haft, och sedan kunna Riksens
Ständer, om så behöfs, taga alfvarsamma prsecautioner emot
sådane olagligheter. Men om vi nu prcecipiterade oss, torde vi
uptända den elden, sorn vi tänka at utsläcka.
Frih. Sten Bielke: Jag vil hoppas, at H. K. Maj:ts
Monitorial lärer hafva behörig värkan och instämmer aldeles
med Baron Wrede, hälst man uti alla farliga siukdomar bör
gå gradatim til väga med deras curerande. Men svarade
Hr Armfelt: En häftig siukdom fordrar likväl alfvarsam
och skyndesam bot, varandes önskeligit om redan förledit år,
då detta tog sin början, tilräckelige messurer blifvit tagne här
emot.
Hr Hästsko: När Bondeståndets Deputation förra gången
var här uppe med Dahlkarlarnes skrift, var jag af den tankan,
at Riksens Ständer skulle gå det med stillatigande förbi. Försiktigheten
fordrar ännu, at vi intet röra denna strängen, ty
påfölgden deraf torde blifva obehagelig.
Frih. Coijet: Det kan aldrig skada om de trenne Stånden
giöra Bondeståndet en vänlig föreställning hvad påfölgd det
kan hafva, at den ena provincen söndrar sig så ifrån den andra,
och derjemte begiära, at de ville upmuntra deras hemmavarande
medbroder at ej visa någon motsträfvighet.
Frih. Stiernstedt: H. K. Maj:ts och regeringens giöromål
är at hålla undersåtarne i lydno och hörsamhet och at
fullgöra det, hvartiI de efter sin undersåteliga plikt äro förbundne.
Vårt. giöromål är åter at skaffa enighet Stånden
emellan. Hvad nu det omtalte Monitorialet beträffar, så torde
Hr Landtm, hafva sig bäst bekant om det redan ankommit
til orten, och huru vida det kan hafva haft någon värkan.
Hr Landtm, berättade, at det varit upsatt i de aldra
alfvarsammaste termer och at det nu vid denna tiden vore
publicerat i orten, men at man ännu ej kunnat hafva något
svar derifrån, hvad dermed blifvit uträttadt.
Hr Lagercrantz: Frågan är om fehlet härrörer ifrån
Allmogen i provincierne, eller om ali oreda kommer ifrån de
härvarande Allmogens Riksdags-Fullmäktige. Jag tror mig
med säkerhet kunna säija, at hos Allmogen i landsorterne är
stilla och lungt och at detta onda har sin uprinnelse här ifrån.
Således blir då frågan, hvad som nu är at giöra och hurudan
Om föreställning till Bondeståndet.
49
föreställningen bör blifva til Bondeståndet. Til at med mera
visshet kunna utlåta mig derom, beder jag at få höra Bondeståndets
utlåtelse angående den angelägna saken, som uti sidsta
pleno var före om fredsvärket och successionen.
Hr Landtm, berättade, at Bondeståndet intet utlåtit sig
något öfver Rådets Extractum Protocolli i samma sak, och
har fördenskull de Deputerade til instructionernes upsättiande
begiärt Bondeståndets skrifteliga utlåtande, då Bondeståndet
inkommit med et Extractum Protocolli, som Hr Landtm, nu
efterskickat och straxt kan blifva upläst.
Frih. Stiernstedt uprepade hurusom Landtmarskalkseden
förbinder Hr Landtm, at hålla enighet Stånden emellan,
och således voro det billigt, at vi med en sådan föreställning
til Bondeståndet biträda vår Landtmarskalk.
Frih. Coijet: Det är klart, som Hr Lagercrantz sagt, at
soursen kommer här ifrån men intet i provincierne. Och är
fördenskul både nödigt och angelägit at vi genom en sådan
föreställning appuera H. Maj:ts utfärdade Monitorial.
Det begiärtes at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Frih. H. Wrede: Jag uptager med erkänsamhet hvad Hr
Ijagercrantz sagt, och vil väl begifva mig dertil, at man på
försiktigt och tienligit sätt må föreställa Bondeståndet sådant
och i vänlighet bedia dem skrifva hem til orterne och varna
deras medbroder samt upmuntra dem at visa all lydno och
hörsamhet.
Frih. During berättade, at äfven några socknar i Helsingeland
vist sig motsträfvige och ej velat utsläppa deras
manskap, men sedan H. Maj:ts Monitorial blifvit publicerat i
orten, hafva berörde socknars manskap, som bestådt af 3 compagnier,
marcherat. På samma sätt ville han ock förmoda, at
det alfvarsamma Monitorial, som afgått til Dalarne, skulle giöra
hos dem behörigt intryck och värkan; hvarföre Frih. During
tykte, at man kunde innehålla at giöra Bondeståndet någon
föreställning, til dess man får se huru det går.
Men som det än vidare yrkades på proposition, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behagar, at en Deputation afgår
til Bondeståndet, som i anledning af hvad nu sagt är, gior
dem någon föreställning;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Sten Bielke holt före at härmed kunde hafvas
anstånd til dess svar kommit ifrån Dalarne och man får höra
Adelns Protokoll {XIV) 1742—1743. II. 4
50 (Maj 14.) Om Bondeståndet och dess
livad värkan H. Majrts Monitorial har; viljandes han förmoda,
at Allmogen i Dalarne lära foga sig lika som Allmogen i Helsingeland;
men skulle det ej skie, kunde Riksens Ständer
sedan taga alfvarsammare steg.
Gref H. Gyllenborg: R. o. A. har nu behagat resolvera,
at en föreställning skall giöras; men i hvad afsikt eller huru
den skall inrättas är ännu ej faststält. En del har nämdt
Allmogen i landsorterne, en del åter de härvarande Deputerade.
Innan jag mig derom kan utlåta måste jag först höra
Bondeståndets Extractum Protocolli så väl som Helsingarnes
skrift, hvaruti de sig rangerat til lydno, och när det är lagt
för vära ögon, lära vi sedan med större säkerhet kunna utlåta
oss hurudan föreställningen bör blifva.
Hr Siegeroth berättade hurusom det sägs i staden, at
tvänne Deputerade af Bondeståndet förleden onsdags gådt hem
til Dalarne.
Hr Scheckta frågade huru det kan competera Bondeståndet
at skicka någre Deputerade til Dalarne.
Hr Löwenhielm berättade, at hvad den skriften angår,
som inkommit ifrån Helsingeland, så är det en af trenne
socknar därstädes til Landshöfdingen ingifven supplique, hvaruti
de anhålla, at Landshöfdingen ville intercedera för dem hos
H. K. Maj:t, så at den olydna de vist måtte i nåder pardoneras.
Hr Landtm, anmälte det han nu fådt Bondeståndets
sidsta Extractum Protocolli af den 13 Maii;
Hvilket altså uplästes, hvaruti det, i anledning af de ifrån
Plenipotentiairen Hr Riks-Rådet Baron Cedercreutz ankomne
bref samt Hrr Riks-Rådens genom Extractum Protocolli af
den 10 hujus deröfver yttrade tankar, förklarat, at som fredsvärket
med successions-stadgandet så nära är sammanbundet,
och Ståndet för des del det sednare redan afgiordt, medelst
H. K. Höghets Cronprintsens af Dannemark utnämnande, med
sådane vilkor, som Större Secreta Deputation för detta projecterat;
så kunde Bondeståndet så mycket mindre gå ifrån detta
des fattade beslut, som Ståndet anser detsamma näst den
Högstes nådige bistånd för det säkraste medel til återvinnande
af det förlorade och en hederlig freds erhållande, hvarutinnan
Ståndet fördenskul högeligen önskar, at de öfrige Stånden
täktes giöra et. Men deräst de öfrige respective Stånden skulle
falla på den tankan, at våra Plenipotentiaires-Ministrer vid
prot.-utdrag äng. freden och successionen. 51
Aboske Congressen ännu borde få et ytterligare ultimat, så är
Bondeståndet af den tankan, at en för riket säker och drägelig
fred påstås måtte, dock utan at Ståndet kan ingå i något
annat successions-val än det redan giordt.
Hr Lagercrantz: Gunstige Herrar! Jag har nu hördt af
det upläste Extracto Protocolli huru Bondeståndet opponerat
sig emot de trenne andre Ståndens beslut, hvilket i mit sinne
är ganska eftertänkeligit. Tillåten mig fördenskul, at jag härom
får giöra någon föreställning och anföra hurusom våra fundamental
lagar och successions-acter lyda.
När thron är vacant, bör det hemställas til Riksens Råds
och Riksens Ständers fria val at utnämna successoren.
Regeringsformens 1(1 och 45 §§ säger, at när successor skal
väljas, då träda Riksens Ständer tilhopa och rådgiöra derom.
Berörde §§ innehålla vidare at dervid skall procederas efter
föreningen och val-acten och at det bör skie med allmänt
samråd emellan Riksens Ständer.
I det stället har Bondeståndet utan föregången öfverläggning
med de andre Stånden förklarat sig för H. K. Höghet
Cron-Printsen af Dannemark, innan sorn Riksens Ständer utsatt
någon viss dag til sielfva valet, och utan at den ordning
af dem blifvit i akt tagen, hvarom samtelige Riksens Ständer
öfverenskommit, at nemligen en kort predikan borde samma
dag skie, och sedermera upläsas de af Större Secreta Deputation
utarbetade skiälen mot och med för Hrr candidaterne.
Hvar och en Riksdagsman är förbunden til en noga efterlefnad
af våre fundamental lagar, och sielfva formulairet af
deras undfångne Riksdags-fullmakter förklarar, at alt hvad
ther emot handlas och företages skal vara ogilt och kraftlöst
både nu och i framtiden. Skal denna lagen blifva stående,
sä bör den ock handhafvas. Hr LancLtmarskalken, så väl som
de öfrige Talemännen, äro dertil förpliktade igenom deras aflagde
ed.
Huru vida nu Bondeståndet fölgt och efterlefvat ofvannämde
lagsens rum; om deras val således är lagligit eller ensidigt,
det lemnar jag Eder, gunstige Herrar, at döma. De
trenne Stånden hafva combinerat freds- och successions-verket
och hvad som 3 Stånd afgiordt, bör efter Riksdagsordningen
giälla för et oryggeligit Ständernes beslut. Men icke dess
mindre kommer Bondeståndet nn åter in och förklarar, at de
intet kunna ingå i något annat successions-val än de redan
52 (Maj 14.) Om Bondeståndets beslut
giordt. De hafva derigenom visserligen ådragit sig mycket
ansvar för deras hemmavarande medbroder, som ingenting högre
önska än freden.
Jag håller altså före at noga undersökas bör, hvarifrån
soursen til all denna oredan kommit, som ofehlbart lärer vara
härifrån, ty jag vore i stånd at visa bref huru härvarande
Riksdagsmän skrifvit hem til landsorterne och anmodat sine
committenter at genom särskilte fullmakter pålägga dem til at
med sit val falla på Cronprintsen af Dannemark. Det har
ock gådt sä långt, at Allmogen hållit allmänna socknestämmor
och landsmöten och öfverlagt om succession, där likväl Allmogen
vid inga andra tilfällen bör komma tilhopa, än vid
ting och jordransakningar. Sådant alt, gunstige Herrar, förtienar
noga efterfrågande och at man söker taga de tienligaste
men i anseende til närvarande omständigheter aldra mildaste
utvägar, hvarigenom det kan förekommas, at hvarken Bondeståndet
eller Allmogen nu eller i framtiden må giöra dylika steg.
Uppå åtskilligas begiäran uplästes Bondeståndets Extractum
Protocolli å nyo.
Hr Wulfwenstierna: Jag kan intet taga meningen
annorlunda häraf, än at Bondeståndet förklarat det de förblifva
vid deras förra beslut hvad succession angår, och kunna
för sin del intet ingå uti annat successions-val än det de redan
giordt; hvarföre jag tycker bäst vara at intet röra härvid, ty
det måste ändå bli vid det, som de 3 Stånden giordt, och få
vi freden, så faller det af sig sielft. Imedlertid kan detta tiis
vidare läggas ad acta.
Frih. Sten Bielke conformerade sig härmed.
Frih. H. Wrede: Jag håller äfven med Hr CammarRådet
Wulfwenstierna före, at det är bäst at intet röra här
vid, hälst det aldrig kan supponeras, at Bondeståndet skulle
vilja gå emot lagen eller opponera sig emot de 3 andre Ståndens
beslut, utan tager jag så deras mening, at de förblifva
vid sit en gång giorde val och vilja intet välja någon annan.
Skulle det sedermera finnas annorlunda, då är tid nog at giöra
dem deröfver behörige och tienlige föreställningar.
Hr Löwenhielm: Jag tager det på samma sätt för
Bondeståndets särskilte mening. De säija, at som freds-värket
med successions-stadgandet så nära är sammanbundit och Ståndet
för sin del redan afgiordt det senare, medelst H. K. Höghets
Cron-Printsens af Dannemark utnämnande, så kunna de så
i afseende på successionen.
53
mycket mindre gå ifrån detta deras fattade beslut, som Ståndet
anser detsamma för det säkraste medel til återvinnande
af det förlorade och en hederlig freds erhållande. Men det
fruktar jag likväl, at om denna declaration nu blifver kunnig
hos dem, sorn vi negociera med, kunna de tänka at om de än
ville gifva oss de vilkor, som vi begiärt, kommer aldrig successions-verket
til stadga, efter et Stånd sä mycket opponerat
sig, och hemställer jag fördenskul om icke Bondeståndet på
något sätt kunde gifvas anledning at närmare förklara sina
tankar i detta mål; kunnandes jag mig ingalunda föreställa,
at de lära vilja opponera sig emot de tvenne andra Ståndens
beslut.
Hr Wulfwenstierna: Ju mera man rörer här vid ju
farligare är det, men om man går det med stillatigande förbi,
lära de Ryska tro, at detta af Bondeståndet giorde steget ej
kan värka något, efter derpå giöres så liten reflexion.
Hr Löwenhielm: Jag vil intet vara envis, men förbe
håller
mig at vara utan ansvar om genom en alt för stor försiktighet
at skaffa oss nödigt lius härutinnan vi framdeles
skulle råka uti någon olägenhet.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Jag kan ej neka,
at de af Hr Lagercrantz upräknade steg varit skulden til
mycken oreda. Imedlertid bifaller jag aldeles Hr CammarRådet
Wulfwenstiernas mening, at ej någon föreställning nu
må giöras til Bondeståndet i anseende til successionen, utan at
dermed må hafvas anstånd tils vidare. Dock är jag af den
tanka, at en general föreställning kunde dem giöras i anseende
til Dahlkarlarnes och de ifrån flere orter försporde olagligheter,
hvarutinnan Bondeståndet kunde för ögonen läggas huru
skadelige och förderfvelige sådane steg äro, samt de tillika
upmuntras at uti alla mål, som rikets välfärd och angelägenheter
röra, giöra et med de öfrige trenne Stånden, såsom ock
förmana deras hemmavarande medbroder til hörsamhet och
lydna; lärandes de, som denna föreställning komma at upsättia,
så kunna densamma inrätta, at ej något lemnäs opåtalt som
påtalas bör.
Som detta understöddes af åtskillige, frågade
Hr Landtm, om då den förut omtalte föreställningen til
Bondeståndet i anseende til deras declaration om succession
skal hvila tils vidare;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
54 (Maj 14.) Finske invånarnes besvär.
Sedan frågade Hr Landtm, om en general föreställning
til dem skal upsättias, på sätt som Gref H. Gyllenborg föreslagit;
Hvilket
bifölls;
Och blefvo til en sådan föreställnings uprättande Hr Wulfwenstiema
och Hr Löwenhielm utnämde.
Derefter uplästes Deputationens öfver de finske invånarnes
besvär til Riksens Ständer afgifne Betänkande, angående thet
som af de flycktige finske invånarne uti deras Besvärs 10 §
sökes, at de tienstlöse flyktige personer måge utom förslag til
ledige tienster befordras, hvarutinnan Deputation funnit sig föranlåten
at tilstyrka Riksens Ständer det hos K. Maj:t i underdånighet
kunde anhållas, at Collegier och vederbörande måge blifva
anbefalte at vid förslagen til ledige tiensters besättiande altid
anse och befordra de ifrån Finland flyktande tienstlöse, så vida
de äro til sysslan skickelige, och thet emot theras förr innehafde
embeten kan jämföras samt sielfve sig dertil anmäla, då
K. Majit af högstbepriselig mildhet lärer täckas deras nöd och
lidande låta. hos sig i nådig åtanka komma.
Det påmintes, at detta angår allenast de ifrån Finland
härvarande tienstlöse civil-betienter, men borde äfven sträcka
sig til de finske officerare, hvilka borde efter sin tour och
ancienneté i arméen employeras vid de svenska regementerne,
isynnerhet som åtskillige svenske både förut och sedan kriget
begyntes niutit befordran vid de finske.
Hr Landtm, gaf vid handen, at Riksens Ständers Landtoch
SiÖ-Militiae-Deputation lärer i anledning af Hr Ramsays
Memorial inkomma med Betänkande härom.
En och annan förmente, at detta kunde hvila til dess
Landt- och Siö-Militise-Deputations Betänkande inkommit, då
bägge på en gång kunde afgiöras, men som
Gref H. Gyllenborg, hvilken i samma Deputation är
ledamot, lofvade at det til nästa plenum skal inkomma och
åtskil lige påstodo, at det redan upläste Betänkande nu måtte
afgiöras; så giorde
Hr Landtm, frågan om det af R. o. A. får bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Frih. Cronhiorts i dag ingifne Memorial, theruti
han, efter något uprepande och erindrande af the omständigheter
vid rättegångs-sättet uti Riksens Ständers Commission,
som Generalen Gref Lewenhaupt uti sin besvärs-skrift hos
Om rättegången mot grefve Lewenhaupt. 55
Riksens Ständer för någon tid sedan anfördt, yttrar sine tankar
så uti et som annat, med förmodan thet lärer vara samtelige
R. o. A. nog om hiertat, ej allenast at framdeles få veta de
innerliga och sanskyldiga orsaker til Finska campagnens olyckeliga
utgång, utan ock at Generalen Grefve Lewenhaupt må
vid närvarande undersökning niuta al tilständig justiee och
ställas klagolös äfven tå han nu besvärat sig öfver vissa omständigheter
i rättegången. För sin del skal Frih. Cronhiort
ej annars kunna än högeligen påstå, at Commissions-Protocollerne,
som angå thesse öfverklagade mål, måga hos Riksens
Ständer uptagas, at man theraf samt voteringarne vid alla
tilfällen må kunna giöra sig fulkomligen underrättad, samt vara
i stånd at utlåta sig å hvilkendera sidan lagens rättesnöre må
vara fölgd, hälst Riksens Ständers plena hvarken af Generalen
Lewenhaupts besvärs-skrift eller Commissionens förklaring
skola kunna vara nog säkre derom, innan de sielfve fädt
pröfva och nagelfara saken. Och emedan nu på desse emot
rättegången och inquisitionssättet af Grefven och Generalen
giorde påminnelser sielfva utslaget torde bero, så påstår Frih.
Cronhiort likaledes för sin del, at Commissionen må aldeles
förbiudas at döma i saken, förr än samtelige Riksens Ständers
Plena sig häröfver vederbörligen utlåtit.
Enär detta Memorial var läst til slut, sade
Frih. Cronhiort: Gunstige Herrar! Jag vil intet på något
sätt försvara Generalen Gref Lewenhaupt, om han är brotslig,
men jag är mahn derom, at honom skal skie justiee, så at han
intet har at klaga. Af den inlagde skriften eller Commissionens
förklaring lärer Riksens Ständer ej finna om han haft
skiälig anledning at besvära sig öfver vissa omständigheter i
rättegången. Men om Protocollerne och voteringarne uphämtas,
lärer thet bäst finnas, och skier det intet nu straxt, blir thet
sedan för sent när Commission dömt.
Hr J. Oliwecrona uprepade huru som Riksens Ständers
förordnade Commission, såsom rättskaffens domare med all
ömhet handteradt Gref Lewenhaupts sak och förfarit dermed
efter lag och förordningar, så at han har aldeles ingen grund
til at klaga. Hvad Vice-Ammiralen Falkengreen beträffar, så
har Gref Lewenhaupt icke eller någon orsak at säija det Commission
för hastigt afgiordt den saken och icke afhördt alla
de af honom emot Falkengren åberopade vittnen; ty af Commissionens
Protocoller skall nogsamt finnas, at Commission har
56 (Maj 14.) Om rättegåDgen mot gr. Lewenhaupt.
afhördt åtskillige vittnen, som alla befriat Falkengren uti the
emot honom angifne målen; men sedan thet gådt så långt, at
Generalen åberopat sig 20 til 30 vittnen, utan at nämna öfver
hvilka omständigheter eller emot hvilka personer de skulle
höras, har Commission efter al vanlig rättegång måst pålägga
honom at säija det. Hr Olivecrona förestälte vidare hurusom
Riksens Ständer befalt Commissionen at skyndesamligen afgiöra
saken; men om Gref Lewenhaupt får ingifva thet ena
Memorialet efter thet andra, och Commissionen theröfver skulle
inkomma med sin förklaring, så kan Commission aldrig hinna
til slut, och borde fördenskul Gref Lewenhaupt med skiäl och
bevis bestyrka sine anförde besvär, och visa hvaruti Commissionen
felat, men intet så få draga saken ifrån Riksens Ständers
Commission till Riksens Ständers plena.
Frih. Cronhiort utlät sig det han intet vore i stånd at
svara til det ena eller til det andra innan han finge se Protocollet
och voteringarne.
Hr G. A. Ruthenschöld: Gunstige Herrar, det är en
gammal regel, at ingen domare kan giöra bägge parterne til
nöijes. När förklaringen inkommer, lära Riksens Ständer
blifva underrättade om beskaffenheten af altsammans; men
ännu har Commission intet fädt expedition ifrån Riksens Ständer
at inkomma med förklaring.
Frih. Cronhiort: Det är ej underligit om Gref Lewenhaupt
öfver et så vidlöftigt giöromål, som et helt års campagne
är, åberopat sig många vittnen; kunnandes han ej mera än
säija, at den eller den gierningen är giord och hvilka som
varit dervid tilstädes, samt begiära, at Commission måtte undersöka
derom; men om härvid skal förfaras som eljest efter
pirocessen vanligit är, lärer aldrig sanningen komma fram i
dagsliuset.
Hr 01 iwecron a försäkrade, at Commission ej lärer underlåta
at på det nogaste undersöka så om det ena som det
andra.
Frih. H. Wrede: Riksens Ständer hafva redan beviljat,
det Gref Lewenhaupt får hos dem besvära sig uti preliminaire
och processuelle mål. När nu Commission först inkommit med
sin förklaring och Riksens Ständer fådt jämföra det ena med
det andra, lärer man sedermera med större visshet finna huruvida
det är nödigt, at Protocollet och voteringarne nu straxt
uphämtas.
Om tiden för successions-valet.
57
Gref H. Gyllenborg frågade om de andre Stånden bifallit,
det Gref Lewenhawpt får besvära sig uti preliminaire
och processuelle mål.
Men som det gafs vid handen, at härom ännu ej inkommit
något svar ifrån de andre Stånden;
Så fants godt at påminnelse härom skulle giöras hos de
andre Stånden, och detta imedlertid hvila.
Hr Landtm, erindrade hurusom R. o. A. sidst lemnat
den qumstion på bordet, angående en ultimat termin til successions-valets
afgiörande, hvilken altså nu kommer at afgiöras.
Uplästes fördenskul Prästeståndets Extractum Protocolli
af den 11 Maii, hvaraf innehållet redan är anfördt uti berörde
dags Protocoll, hållandes Prästeståndet före, at de til
Ministrernes instruerande Deputerade Hrr Riksens Råd och
Ståndens ledamöter måge utse den kortaste tiden, som giörligit
vara kan, hvilken afbidas bör til et ultimat svars erhållande
ifrån Ryska hofvet.
Vidare uplästes Borgarestådets påskrift på Rådets Extractum
Protocolli; hafvandes Borgareståndet utsatt den 6 nästkommande
Junii til en ultimat termin til successions-valets
afgiörande.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Om vi vilja vinna
ändamålet, så måste vi äfven taga sådane vägar, som leda
dertil. Riksens Ständer hafva ju redan i anledning af deras
enhälleliga tilstyrkande beslutit och faststält, at om vi få fred
på sådane vilkor, som vårt sidsta ultimat innehåller, vi då
vilja välja Hans Durchleuchtighet Administratören af Hollstein
til successor på den Kongl. Svenska thronen. Vi böra altså
nu intet precipitera oss, eller taga sådane mått, som ändrar
vår förr hafde dessein at frälsa riket genom fred. Kan det
låta sig giöra, at vi innom den 6 nästkommande Junii få svar
ifrån Ryssland, så är det väl, men om vi skulle fixera en viss
ultimat termin, kunde det hända at den blefve för kort, och
at den under vägen varande expressen ej hunno hit dertil.
Hvad missnöje och oroligheter skulle icke då i landsorterne
upväxa ibland invånarne, som redan äro ledsne vid kriget och
finna sig alt för mycket besvärade genom dryga utskylder, som
de til dess utförande bidragit, om de finge höra, at vi kunnat
hafva freden, men genom vårt förhastande den försummat och
i det stället kastat oss på nytt i et vådeligit krig. Låtom
58 (Maj 14.) Oin tiden för successions-valet.
oss derföre skynda på alt hvad vi kunna, men intet fixera
någon viss termin, eljest lägga vi sådant hinder i vägen, at vi
intet komma til vårt ändamål; Ja vi rifva neder med den ena
handen hvad vi med den andra upbygt.
Frih. During: R. o. A. hafva sidst kommit öfverens, at
den quaestion skulle blifva liggande på bordet angående en ultimat
termin til successions-valets afgiörande. Nu hörer jag, at Borgareståndet
utsatt den 6 Junii; Prästeståndet har åter stadnat i
det slut, at de til Ministrernes instruerande Deputerade skola utse
den kortaste tiden som giörligit är, hvilken bör afbidas til et
ultimat svars erhållande ifrån Ryska hofvet. Sant är det, som
Baron Wrede sagt, at om vi skulle sättia för kort termin, vi
då kunna rifva neder med den ena handen hvad vi med den
andra upbygt; men så är det ock farligit at termin blifver för
lång. Jag skulle derföre tro, at vi gå säkrast om vi bifalla
Prästeståndet och hänskiuta til Deputerade öfver instructionerne
at utsättia terminen. De kunna bäst räkna efter huru
lång tid det behöfves til expressers fram- och återresa, och
huru snart de kunna vara här tilbaka.
Frih. Creutz androg uti hvad för et beklageligit tilstånd
han med de flere finske invånarne genom detta olvckeliga kriget
blifvit försatte, i det de måst lemna all deras egendom fienden
i händer, och önskade han med alla sina medbroder således
på det högsta, at vi nu kunde återfå freden med Ryssland och
de komma til sin egendom igen, fast densamma nu lärer vara
förstörd. Han bad fördenskul, at R. o. A. ej ville utsättia någon
viss termin, utan afbida svar ifrån Ryssland, emedan eljest
det hopp vi nu hade til at erhålla freden kunde derigenom
bli til intet, då han jemte flere andre ifrån Finland, ehuru
trogne de varit Sveriges crono, omsider skulle blifva nödtvungne
at gå öfver til fienden och soumittera sig, när de intet mera
äga, hvarmed de sig här kunna uppehålla.
Hr Königstedt utlät sig det ingen viss dag borde fixeras,
utan vi sättia oss i stånd at angripa fienden, då termin lärer
förkortas.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. bifaller, at de Deputerade
öfver instructionerne utsättia någon viss dag til successions-valets
afgiörande;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Friesendorff: Jag har intet betänkande dervid,
at, om någon termin skal utsättias, de Deputerade öfver in
-
Om tiden för successions-valet.
59
structionerne måge giöra det. Men jag håller före, at om vi
vilja vinna vårt ändamål, böra vi ej utsättia någon viss dag,
utan först afbida svar ifrån Ryssland, ty detsamma determinerar
tiden för oss. Ar det godt, så behöfs ingen termin;
valet är då redan giordt. Är det åter ondt, så behöfva vi väl
någon tid at se oss om huru sakerne hvälfva. Det sades väl
sidst, at en ultimat termins utsättiande kunde blifva et coinpelle
intrare för Ryssland; men vi kunna dermed intet trotsa
dem, och så fatal dag det blefvo för Ryssland, om vi giorde
et annat val och afslogo de fördelaktige fredsvilkor vi dem tilbudit,
så fatal dag kunde det ock blifva för Sveriges rike, om
vi gofvo oss i et nytt krig.
Frih. During: Gunstige Herrar! Yi risquera ingenting,
ty när de Deputerade öfver instructionerne utsatt termin, kommer
det ändå hit til Ehr approbation, och lära de väl se sig
före, at de utsättia så lång termin, at vi kunna hafva svar.
Frih. Coijet: Vi kunna intet updraga sådant åt de Deputerade
öfver instructionerne, utan det tilkommer oss här in
pleno at utsättia terminen så snart vi fått svar ifrån Ryssland.
Frih. During förklarade än vidare, det han höllö nödigt,
at någon viss termin blifver utsatt; varandes han lika nögd
hvem som gior det.
Hr Lagercrantz: Gunstige Herrar! Om vi considerera
tväune ting, lära vi finna huru vida det kan vara nyttigt
eller ej, at vi utsättia någon viss termin. Vi hafva at giöra
med en mäktig och öfvermodig fiende, som vet nyttia sine
fördelar och kiänner deremot alt för väl vår svaga. Et fruentimmer
besitter där thron, som flatteras af mycken ambition
och är full med vanité. Om vi nu skulle föreskrifva henne
någon viss dag, innom hvilken hon bör gifva oss svar, torde
det förtryta henne. Främmande makters insinuationer, som
vilja hindra vårt fredsvärk, torde då vinna rum, och hennes
egna Ministrer, som äro af annan tanka än hon sielf, torde
då upreta henne at sättia sig på bakkiälkarne, så at vi fingo
als ingen fred. Det kommer mig underligit före, at då vi ännu
voro i stånd at kunna giöra något, då hafva vi sacrifierat
frihet och välfärd; vi hafva då varit nögde at emottaga en
Konung af vår fiendes hand och med honom hvad fredsvilkor,
som vi kunde få, Nu då fienden står för dörren och hotar oss,
så vilja vi tala högt och sättia honom termin före. Gunstige
Herrar, om I älsken fred och viljen komma til det ändamålet,
60 (Maj 14.) Om successions-valet. Om belöningar
så sättien ingen viss termin. Det är ock så mycket onödigare
som ifall vårt sidsta ultimat antages, så är valet redan giordt.
Men låtom oss igenom våra krigsoperationer determinera terminen.
Frih. During: Ingen främmande makt kan genom några
insinuationer hindra vårt fredsvärk, ty innan deras expresser
kan hinna ikring til Ryssland, måste vi ofelbart derifrån hafva
svar. Om Keijserinnan, som sagt är, flateras af mycken ambition,
så kan ock ingen större honneur vara, än at vi taga
den til Konung, som hon recommeuderat, så at hon lärer vara
mahn derom at gifva oss svar i rättan tid ifall någon termin
utsattes.
Efter något vidare discourerande om termin til successions-valet,
stadnade R. o. A. i det slut, at de til Ministrernes
instruerande Deputerade af Hrr Riksens Råd och Ståndens
ledamöter inkomma med deras tankar derom.
Detta R. o. A:ns fattade slut, funno R. o. A. godt at
igenom en Deputation af 12 personer communicera med de
andre respective Stånden;
Hvilken ock straxt derpå afgick, sedan sielfva resolution
för R. o. A. var justerad, hvilken Gref H. Gyllenborg, sorn
förde ordet, tog med sig.
Enär Deputation var borta, bad
Hr Ruthenschöld, at Hr Landtm, i Secrete Utskottet
ville så begå, at Capitaine Aderman mätte förhielpas til slut
i sin ansökning, och komma til åtniutande af någon belöning
för dess invention at kunna med en mousquet skiuta så många
gesvinda skått.
Hr Lagercrantz berömde denna invention och önskade,
at Capitaine Aderman kunde hugnas med någon belöning.
Hr Landtm, berättade hvaruppå saken hittils berodt, och
lofvade draga försorg at den med första skal blifva afgjord.
Uplästes et af Handelsmannen och Riksdags-Fullmäktigen
Thomas Plomgreen til Borgareståndet ingifvit Memorial, som
äfven med R. o. A. blifvit commuuicerat och af Borgareståndet
til beniigit bifall anmält, hvaruti gifves vid handen hurusom
Capitaine Alexander Morath, hvilken varit med Öfversten
Amminoff commenderad på partiet ifrån Mendolax, och som
en tapper och redelig man sig förhållit, skal så i anseende
thertil, som at han äfven tå blifvit illa blesserad, vara alt
beröm och erkänsla värd, och thet så mycket mer, som han i
för officerare under kriget.
61
38 års tid varit i rikets tienst och i 26 år Capitains-fullmakt
innehaft; underställandes Handelsmannen Plomgren Borgareståndets
bepröfvande, om icke i betraktande häraf, samt i anseende
til then belöning, hvarmed Borgareståndet vid alla tilfällen
velat at et dygdigt och tappert upförande bör ihogkommas,
äfven nu skulle finnas billigt, at Capitaine Morath,
Majors-fullmakt må tilläggas, och at han vid förefallande öpning
til samma beställning i nåder må blifva befordrad.
Detta bifölls af R. o. A.
Vidare uplästes Bondeståndets Extraetum Protocolli af
den 12 April, med hemställan om icke de få officerare, som
stådt under Öfversten Aminoffs commando i Finland vid den
af honom förde namnkunnige expeditionen och sig dervid berömmeligen
upfördt, kunde äfven hos H. K. Majit til en nådig
åtanka i underdånighet anmälas; til hvilken ända Bondeståndet
för sin del hållit före, det kunde K. Majit i underdånighet
anmodas at vid sig yppande tienlige vacanser hafva desse
officerare i nådig åtanka til befordran.
Detta bifölls likaledes af R. o. A.
Gref David Frölich sade, at han vore äldre ÖfversteLieutenant
än Aminoff och Adlerstråhle, och skiedde honom
således orätt om de skulle avanceras.
Härtil sades, at detta nu icke anginge Öfverste-Lieutenant
Aminoff sielf, utan allenast de officerare, som stådt under des
cominendo vid den bekante expeditionen i Finland; varandes
det tilförne af Riksens Ständer resolverat för Öfverste-Lieutenant
Aminoff.
Hr Hårleman: Jag finner ganska billigt, at de Hrr
officerare, som varit med Hr Öfverste-Lieutenant Aminoff
vid den bekanta expeditionen, blifva recompenserade. Och
kan jag vid detta tilfälle ej underlåta at anmäla en värdig
ledamot af R. o. A., nemligen Hr Lieutenant Be Geer,
hvilken då retraitten skiedde ifrån Dommarby sig ganska väl
förhållit och blef i Finland avancerad til Öfver-Lieutenant,
men när han kom hem, åter satt tilbaka; likväl som det kunde
föda jalousie om man skulle particularisera, så hemställer jag
om intet R. o. A. skulle pröfva skiäligt, at en general recommendera
dem hos H. K. Majit, som genom deras välförhållande
distingueradt sig i Finland.
Som detta fants vara billigt, föreslog
62 (Maj 14.) Om belöningar för officerare
Hr Landtm, at det bäst kunde införas uti resolution,
som kommer at skrifvas på Rådets Extractum Protocolli angående
de officerare, som bivistat actionen i Willmanstrand.
Och uplästes fördenskul samma Extract uhr Råds-Protocollet
af den 21 Martn, angående belöning och ihogkommelse
för de officerare, som bivistat actionen vid Willmanstrand;
hvarvid H. K. Maj:t isynnerhet närndt General-Majoren Carl
Henric Wrangel at undfå General-Lieutenants-, Öfversten
Gripenhielm Gereral-Majors- och Öfverste-Lieutenanten Gref
Wasahourg Öfverste-fullmakter; men Hrr Riksens Råd hafva
öfver detta ärendet giordt deras underdånige påminnelser, med til—
styrkande at i anseende til andragne orsaker med förenämdes
befordran kunde hafvas anstånd til des de utur fångenskapen
varda frie och ledige, begiärandes K. Maj:t at des nådige tankar
måtte med Riksens Ständer communiceras; hvarjemte H. K.
Maj:t ock i nåder befalt, at General-Majorens Grefve Spens
Memorial, om Ofverste-Lieutenants-fullmakt för Majoren Tilas,
måtte til Riksens Ständer medfölja, eftersom H. K. Maj:t och
Riksens Råd funnit honom förtiena ihogkommelse och han
under varande commendering vid arméen i Finland samt nu i
Wästerbottn ständigt har giordt Ofverste-Lieutenants tienst och
niuter tractamente derföre.
General-Majoren Frih. Carl Hindr. Wrangel erindrade
huru som han för några veckor sedan haft den ähran at hos
R. o. A. til någon belöning och ihogkommelse anmäla de Hrr
officerare, som varit med honom och uti actionen vid Willmanstrand
vist ganska stor mandom och tapperhet emot fienden;
det samma recommenderade nu Hr General-Majoren å nyo;
hvad honom sielf angingo, så vore han nogsamt försäkrad, at
H. K. Maj:t lärer hafva honom i nådig åtanka allenast de
andra Hrr officerare, som nu sittia fångne, måtte niuta sin
tour och ancienneté til godo, så at det nu ej går lika som det
skiedde dem, hvilka vid sidsta krigets slut hemkommo ifrån
fångenskapen.
R. o. A. önskade, at Hr General-Majoren Wrangel och
samtelige Hrr officerare, som uti actionen vid Willmanstrand
så glorieust sig förhållit, måtte hugnas med en deremot svarande
belöning och ihogkommelse.
R. o. A. biföllo altså Riksens Råds uti det upläste Extracto
Protocolli yttrade mening.
under kriget. Öfver-post-div.-sysslan.
63
Och i anledning häraf så väl sorn hvad förut var resolverat
upsattes nu resolution, sorn kommer at skrifvas på Rådets
Extractum Protocolli, hvilken för R. o. A. uplästes, och sedan
densamma efter de skiedde påminnelser något blef ändrad af
R. o. A. gillades, så lydande:
Resolutio: Bifölls Riksens Råds yttrade mening med den
tilläggning, at H. "K. Majit i underdånighet må anmodas at
vid sig yppande tienlige vacancer äfven hafva nådig åtanka
för de andre Öfver- och Under-officerare, som vid detta eller
annat tilfälle genom deras välförhållande emot fienden distinguerat
sig i Finland.
Hr Möllerstierna sade, at han väl ej haft något tilfälle
at distinguera sig emot fienden, men bad at honom likväl
måtte vederfaras någon grace för det han suttit i gisslan.
En och annan påminte, at vederbörande chefer borde ingifva
förteckningar på dem, som vid Wilmanstrand och flere
tilfällen sig emot fienden distinguerat.
Härtil svarades at det väl så lärer skie.
Hr Löwenhielm upkom och berättade, at han tillika
med Hr Wulfwenstierna varit neder och öfverlagt om den föreställning,
som efter R. o. A:ns godtfinnande skall upsättias tit
Bondeståndet; men som ämnet är angelägit och granlaga och
bör med eftertanka och mogenhet utarbetas, om det dermed
påsyftade ändamålet skal vinnas, så bad Hr Löwenhielm at
R. o. A. ville lemna dem råderum härmed til nästa plenum,
då den skal vara färdig.
Detta beviljades.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 29 April,
angående Cancellie-Collegii giorde underdånige hemställande,
huruvida i anseende til andragne skiäl och omständigheter
Collegio må varda tillåtit at innom den föreskrefne tiden af
tvänne månaders förlop få uprätta och til K. Majit ingifva
underdånigt förslag til den efter aflidne Cancellie-Rådet och
Öfver-Påst-Directeuren von Schantz ledige Öfver-Påst-Directeurs-sysslans
hesättiande; hvilket mål, såsom rörande K. Förordningen
af den 27 Februarii 1739, K. Majit i nåder funnit
godt at til Riksens Ständers utlåtande lemna.
Hr Hårleman tykte detta vara nödigt, at så väl ÖfverPåst-Directeurs-sysslan
som Stats-Commissarie-beställningarne
nu straxt besättias.
64 (Maj 14.) Hedman. Land-staten i Finland. Om prestval.
Men Hr Ehren creutz begiärte, at det upläste Extractet
af Råds-Protocollet måtte få ligga pä bordet til nästa plenum,
da han ville inkomma med project til påst-inkomsternes bortarrenderande
på samma sätt, som det skiedt med tullen, hvarigenom
cronan långt större inkomst skal kunna tilflyta.
Upskiöts altså härmed til nästa plenum.
Hr Landtm, anmälte det honom nu blifvit tilstält et
annat Extractum Protocolli ifrån Rådet angående några vittnens
hörande uti Fabriqueuren Hedmans sak; hemställandes
Hr Landtm, om icke berörde Extractum Protocolli tillika med
instruction för Tull-Deputation får blifva liggande på bordet
til nästa plenum, så at den som behagar får läsa dem igenom.
R. o. A. biföllo detta.
Sedan uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 12
April, angående General-Majoren och Landshöfdingens Uxkulls
giorde underdånige ansökning för Lands-betienterne i Finland,
som genom flykten hit öfverkommit, at af förra årens influtne och
i behåld varande räntor få afskrifva deras återstående löner,
hvaröfver Cammar-Collegium och Stats-Contoiret theras underdånige
Betänkande afgifvit, jemväl och angående CancellieCollegii
underdånige hemställande för flyktige Påstmästaren
ifrån Fredrichshamn Willand, at han, så väl som några flere
i Cancellie-Collegii Betänkande upnämde, måge deras återstående
löner utbekomma och theinsamma framgent til godo
niuta, så länge the ifrån theras beställningar äro afskilde;
hvilka mål K. Maj:t funnit af sådan beskaffenhet, at förr
än något härutinnan slutes Riksens Ständers utlåtande theröfver
bordt inhämtas.
Detta bifölls och remitterades til Secrete Utskottet.
Vidare uplästes et annat Rådets Extractum Protocolli af
den 23 April, hvarjemte K. Maj:t velat med Riksens Ständer
i nåder communicera de ifrån Ofver-Ståthållaren i Stockholm
och samtelige Landshöfdingarne inkomne berättelser och utlåtelse!'
angående voteringar vid Prästeval, om sättet hvarfa 1
städerne skola vara skiljaktige; bemställaudes K. Maj:t om
icke Riksens Ständer nu skulle vilja sig derom förena och
något vist fastställa, eftersom hvad eljest kommer at förordnas
ej kan lämpas til alla städer i gemen, hälst det ock finnes,
at en eller annan stad äro annexer under landtförsamlingar.
Förberörde Extractum Protocolli remitterades til Riksens
Ständers Justitise-Deputation.
Om tiden för suecessions-valet. Lewenhaupt.
65
Deputation, sorn varit hos de andre Stånden, återkom nu
och berättade
Gref H. Gyllenborg, at han til följe af R. o. Arns befallning
varit hos de andre Stånden och gifvit dem vid handen,
at R. o. A. intet rördt vid den eventuelle successionen, men
angående sielfve termin til successions-valets atgiörande hade
R. o. A. stadnat i det slut, at de til Ministrernes instruerande
Deputerade af Hrr Riksens Råd och Ståndens ledamöter inkomma
med deras tankar derom.
Prästeståndet hade begiärt Extractum Protocolli deröfver;
Borgareståndet hade lofvat vilja giöra et med Högh
R. o. A.;
Och Bondeståndet hade sig utlåtit, at de härom ville instruera
sina Deputerade, som äro utnämde til instructionernes
upsättiande för Plenipotentiairerne.
I anledning häraf och som de andre Stånden begiärt Extractum
Protocolli, så upsattes nu följande, hvilket straxt blef
utfärdat:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 14 Maii
1743.
S. D. livad angår termin til successions-valet, så stadnade
R. o. A. i det slut, at de til Plenipotentiairernes instruerande
Deputerade inkomma med deras tankar derom.
Hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Häruppå skildes R. o. A. åt.
Den 18 Maii.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
uplästes Protocollet af den 15 December ifrån sid. (XIII)
376 til sid. 389, hvarvid inga påminnelser giordes.
Sä snart med Protocollets upläsande var slutadt, upstod
Hr Bergengren och yttrade sig således: Gunstige Herrar,
det lärer vara Eder alla samtelige bekant hvad ombyte nyligen
skiedt med Generalens Gref Lewenhaupts arrest, at han blifvit
flyttad ifrån det stället han härtils sutit, i et nesligit fängelse.
Orsakerne dertil äro mig obekante, men som detta förfarande
Adelns Protokoll (Z/F) 1742—1743. II. 5
66 (Maj 18.) Om gr. Lewenhaupts memorial.
tyckes vara stridande emot Adelige Privilegiernes 11 §, så
underställer jag Eder om vi icke böra efterfråga hvad som
härtil gifvit anledning, och om icke Generalen Gref Lewenhaupt
bör niuta samma förmån, som framlidne Riks-Rådet
Gref Weiling, hvilken blef sittiande i sit hus til dess han var
dömd, hälst jag ej finner hvarföre Gref Lervenhaupt skal handteras
hårdare än någon annan.
Frih. Cronhiort: Jag hoppas, at ingen lärer vara emot
detta påstående. Generalen Gref Lewenhaupt är en ledamot
af Högh R. o. A., och således kunna vi ej med stillatigande
gå detta förbi.
Gref H. Gyllenborg: Jag abstrahera!' aldeles ifrån Gref
Lewenhaupts sak; men som detta steget rörer adelige Privilegierne,
så håller jag före, at vi det noga böra efterfråga.
Frih. Coijet: Det är så mycket angelägnare, som hvad
Generalen Gref Lewenhaupt nu handt, är det första exempel.
En och annan af R. o. A. begiärte at få veta huru de andre
Stånden sig yttradt angående Gref Lewenhaupts Memorial.
Hr Landtm, berättade, at alla 4 Stånden communicerat
det med den förordnade Commissionen.
I anledning häraf begiärtes, at Ståndens utlåtelser måtte
upläsas, hvilket ock skiedde.
Som R. o. A:ns påskrift innehölt ingenting mera än at
Generalen Gref Leivenhaupts Memorial communiceras med Riksens
Ständers förordnade Commission, men R. o. A. förklarade
deras mening hafva varit, at Commissionen deröfver skulle inkomma
med sin förklaring, hvilket också bordt uti expeditionen
införas;
Så blef uppå åtskilliges påstående Protocollet af den 30
sidstledne April upläst, då berörde Memorial hos R. o. A.
förehades.
Gref H. Gyllenborg föreslog at igenom Extractum Protocolli
kunde gifvas de andre Stånden tilkiänna, at det varit R.
o. A:ns mening, at Riksens Ständers Commission skulle inkomma
med sin förklaring öfver Generalen Gref Lewenhaupts
Memorial, men at sådant vid expeditionens renskrifning kommit
at förbigås.
Hr Flach och Hr Adlerbeth höllö sådant onödigt,
emedan det fölgde af sig sielft, at sedan Memorialet vore communicerat
med dem, böra de inkomma med sin förklaring öfver
de besvär, som Generalen Gref Lewenhaupt deruti andragit,
Om gr. Lewenhaupts arrest.
67
hvilket ock så mycket mera lärer skie som Commissionen
ganska nära är rörd.
Frih. Scheiding tykte, at Commissionen borde innehålla
med sit utslag til dess förklaringen inkommit.
Hr Olivecrona berättade, at Generalen Gref Lewenhaupts
Memorial först i dag kommit til Riksens Ständers
Commission, och oaktadt at uti sielfva expeditionen ej varit
infördt, at Commissionen skulle inkomma med förklaring, sä
kan dock meningen ej tagas annorlunda. Han tykte altså, at det
vore onödigt at härom låta afgå något Extractum Protocolli til
de andre Stånden, och försäkrade, at Commission så snart den
hinner lärer förklara sig.
Gref David Frölich var af samma tanka och förestälte
derjemte hurusom det ändå går långt ut på tiden innan detta
Extractum Protocolli kan blifva föredragit hos alla Stånden.
Men som Frih. Cronhiort, Hr Hästsko och flere andra
påstodo, at Extractum Protocolli måtte afgå til de andre Stånden,
så upsattes följande, hvilket för R. o. A. uplästes och
gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 18 Maii
1743.
S. D. R. o. A. har under den 30 sidstledne April resolverat,
at Riksens Ständers förordnade Commission skulle inkomma
med sin förklaring öfver Generalen Gref Lewenhaupts
då ingifne Memorial, men som sådant vid expeditionens renskrifning
kommit at förbigås och uti expeditionen endast communication
blifvit nämd, så funno R. o. A. nödigt deras mening
hos de andre respective Stånden härmedelst at förnya, så at
Commissionen får den påminnelsen at med sin förklaring forderligast
inkomma. Actum ut supra.
Under det at detta Extractum Protocolli upsattes och det
taltes om fehlet uti den förra expeditionen, förestälte
Hr Pauli huru angelägit det är at den, som talar, förer
sit tal långsamt och distinct, och at ej mer än en i sönder
talar, på det at Secreteraren alt sammans tydeligen må kunna
til Protocollet föra.
Här uppå svarades, at sådant vore enligit med R. o. Arns
förra öfverenskommelse.
Gref H. Gyllenborg: Sedan nu detta är afgiordt, vil jag
utlåta mig angående det skiedde ombytet med Generalernes
arrest. Öfverflödigt vore, at jag ibland så många lagfarne män
68 (Maj 18.) Om gr. Lewenhaupts arrest.
skulle uprepa hvad som är quid juris eller quid non. Jag vet
huru det härtils skiedt, at den, som varit anklagad för något
brott, blifvit bevarad i samma arrest til dess han är vorden
dömd. Jag vet också de omständigheter, som kunna föranlåta
en domare at förbyta arresten i svårare fängelse, nemligen dä
den brotslige misstänkes at vilja taga flykten och rummets
beskaffenhet deruti han sitter är sådan, at han ej kan hällas
uti säkert förvar. Om nu de många dörar, som äro på Gref
Lewenhaupts rum, varit orsaken til den förändring, som med
honom skiedt, derom vil jag ej döma. Imedlertid tror jag det
han ej med skiäl kan subgonneras at hafva velat taga flykten.
Frågan blir altsä om han skal flyttas tilbaka uti de rum han
tilförne haft eller ej. Men R. o. A. kunna härutinnan taga
det expedient, at de anmoda sina ledamöter i Commission at
tilse, det Generalen Gret' Lewenhaupt må sättias i sådant rum,
som är anständigt och derjemte säkert.
Frih. Cronhiort: Den uttydning af rummet, at det ej
skal varit säkert, kan här ej giälla, ty vakten har ju kunnat
förstärkas.
Hr Hästsko: Med Gref Weiling och Giörtz skiedde ej
något ombyte af arresten förr än de voro dömde, och finner
jag altså ej huru man nu kunnat flytta Generalen Gref Lewenhaupt
uti et så svårt och nesligit fängelse, innan han blifvit
dömd, utan påstår fördenskul, at Commission bör upgifva orsakerne
härtil.
Frih. Cronhiort: Detta steg är ganska hardt och gier
den impression åt publiquen, sorn vore Gref Lewenhaupt redan
sakfäld; hvarföre jag likaledes påstår, at Commission måtte
ingifva des Protocoller och voteringar härom.
Härmed conformerade sig Frih. Schei din g.
Hr Isac Oliwecrona: Jag är nu intet i stånd at kunna
berätta omständigheterne häraf, ty jag är med ed förbunden
til tysthet. Men Högh R. o. A. kunna vara försäkrade derom,
at Commissionens ledamöter som förståndige och rättskaffens
domare med all ömhet och rättrådighet handterat denna saken.
Sedan de nu en så läng tid ransakat, hafva de funnit målets
beskaffenhet sådant, at de måst giöra sig bättre försäkrade om
personerne. Så är det vanligit och skier både i Hofrätten
och vid andra öfver-domstolar, at när domaren ransakat målet
och ser beskaffenheten, förvandlar han den brotsliges arrest i
annat fängelse, om det förra ej är säkert nog. Och är dess
-
Om gr. Lewenhaupts arrest.
69
utan i friskt minne huru det vid sidsta Riksdag gick uti den
då förordnade Commissionen med åtskil 1 ige personers arresterande
och stränga bevakning.
Frih. Cronhiort: Jag häller derföre nödigt, at både förra
så väl som denna Commissionens Protocoller och voteringar
böra uphämtas.
Gief H. Gyllenborg: Om meningen härmed är at förra
Commissionen ej rätteligen förfarit, så påstår jag äfven, at deras
Protocoller och voteringar måtte hämtas up.
Hr Ehrencreutz: Gunstige Herrar! Yi hafva ju en
gång lemnat saken til den förordnade Commissionen, således
ser jag ej huru vi nu kunna befatta oss dermed på något
sätt eller uphämta Protocollet och voteringarne, förr än domarne
komma hit til oss, då vi äfven få höra de omständigheter,
som föranlåtit Commissionen at giöra ombytet med arresten.
Hvad den förra Commission angår, så är det ganska
ömt för mig och andra, som deruti varit ledamöter, at höra
hurusom vårt giöromål vid alla tilfällen tadlas; och anhåller
jag fördenskul, at berörde Commissions Protocoller och voteringar
måge uphämtas, ty jag har uti alt mit upförande så
skickat mig, at jag intet rädes at lägga det för hvars mans
ögon; vill ock gerna ännu i allas omdöme passera för en ärlig
karl; men så länge och intil dess Riksens Ständer ej blifva
öfvertygade, at vi giordt rätt, fruktar jag ingen enighet blifver
ibland oss.
Hr Isac Olivecrona förklarade det han på intet sätt
velat röra den förra Commissionen, utan hade han derigenom
allenast velat visa huru som det är vanligit, at en domare,
när han kommit så långt med ransakningen, at han ser målets
beskaffenhet, han da kan giöra arresten svårare.
Hr Scheckta: Jag vil intet gå in der uti, huru vida det
är laglikmätigt, at en domare kan ändra arresten eller ej.
Men det vet jag, at en Adelsman ej får sättias i et nesligit
fängelse innan han lagligen blifvit dömd, och derföre böra
Commissionens Protocoller och voteringar tagas up, sä at vi
få se hvad orsaker Commissionen dertil haft.
Hr Adlerbeth: Så länge intet alt kommit fram i dagsliuset,
är det vanligit, at den, som för något brott är angifven,
hålles i lindrigare förvar; men när hela ransakningen gådt för
sig, at domaren kan bepröfva målets rätta och egenteliga beskaffenhet,
plägar arresten giöras svårare efter som brottet är
70 (Maj 18.) Om gr. Lewenhaupt® arrest.
til. Nu vet jag väl intet huru långt det avancerat med Generelernes
sak; dock som Commission en lång tid ransakat, kan
jag ej tvifla, at Commission lärer hafva gådt på samma grund.
Imedlertid, som vi här in pleno ej hafva oss de omständigheter
bekante, som föranlåtit Commission at giöra delta steg,
så böra vi ej dömma derom, förr än sielfva hufvudsaken
kommit hit; hvarförinnan jag altså påstår, at inga Protocoller
böra uphämtas, emedan det är emot lag, at något praeliminaire
eller processuelle mål skal uptagas hos öfverdomaren förr än
sielfva hufvudmålet afgiöres.
Hr Börje Philip Scheckta: En grof missgierningsman
såsom en tiuf, kan föras i tiufkiällaren 0111 han intet bekiänner
när halfva skiäl äro emot honom; men eljest blir han altid
sittiande i samma arrest, som han först är inmant, til dess
han är öfvervunnen och dömd, då föres han på Smedjegården.
Hr Swante von Böhnen: Gunstige Herrar! Yi förlora
vår ädla tid genom våra mångfaldiga disputer. Vi måste ju
hafva förtroende til Riksens Ständers Commission. När hufvudsaken
kommer til oss, då få vi äfven skiärskåda detta, men
förr bör det ej uptagas.
Frih. Scheiding: Uti en sådan sak, som ligger vid en
underdomstol, där kan prseliminaire och processuelle quaestioner
följa med sielfva hufvudsaken til öfverdomaren, ty Hofrätten
sitter hela året igenom; men annan sak är det med
Riksens Ständer, de lära ej hålla Riksdag hela året öfver.
Hr Scheckta: Som jag sagt, at ombytet af arresten
skiedt för til at hafva större säkerhet om Generalernes personer,
så vil jag ej mera tala derom, men påstår endast, at
de mätte förses med anständigare rum.
Hr Landtm, föreslog at vid slutet af det upläste Extracto
Protocolli kunde tilläggas, at Commission bör underrätta
Riksens Ständer om orsakerne, hvarföre Commission giordt ändring
med arresten, och imedlertid låta förse Generalerne med
anständigare rum, så vida sakens beskaffenhet det medgifver.
Men detta gillades ej eller.
Hr Ruthenschöld: R. 0. A. kunna nu in antecessum ej
infordra Commissionens Protocoller; men om R. 0. A. skulle
behaga lemna det til sine ledamöter i Commissionen at underrätta
R. 0. A. örn orsakerne til det skiedde ombytet med arresten,
lära de väl söka at efterkomma det om möijeligit är.
Om gr. Lewenhaupts arrest.
71
Hr Flach: Som ingendera af Hrr Generalerne sielf be
svärat
sig öfver det skiedde ombytet med deras arrest, så kunna
eller böra vi ej uptaga denne qusestion.
Frih. Cronhiort: I anseende til Gref Lewenhaupts egen
person talar jag intet derpå, at arresten för honom blifvit
skiärpad och svårare. Men som han är en Adelsman och
blifvit satt uti et så nesligit fängelse, hvilket är emot Adelige
privilegierne, så rörer denna saken Ridderskapet och Adeln i
gemen.
Hr Swante von Böhnen: Jag betygar, at Generalerues
olycka går mig högt til sinnes; men om vi här på Riddarhuset
skulle determinera, antingen de böra få anständigare
arrest-rum eller ej, gå vi för långt in i saken utan at hafva
kundskap derom; och som de ej eller sielfve klagat, kunna vi
ej taga partes partis eller på något sätt yttra oss, ty det vore
emot all lag och redig process.
Hr Löwenhielm: Det är svårt at utlåta sig när man
intet kiänner saken och vet beskaffenheten af alla omständigheter,
hvarmed den är beledsagad. Orsaken at nu talas på
det som skiedt, lärer vara, at det förekommit något ovanligit,
at arresten blifvit ombytt medan ransakningen ännu påstår,
vittnen afhöras, och således förr än domaren bepröfvat saken
och skridit til doms. Men blir quaestion om fängelse-rummets
neslighet, då kunna R. o. A. väl derom sig utlåta, utan at
det kan säijas, at R. o. A. tager sig partes partis eller at man
plaiderar för någon, ty R. o. A. bör intet eftergifva något af
deras Privilegier, hvarunder det också hörer, at en Adelsman
ej bör inmanas i något oanständigt rum. Fördenskul, om det
står fast, at det är et nesligit fängelse, som Gref Leivenhaupt
nu blifvit satt uti, så kunde R. o. A. hos de andre Stånden
giöra en vänlig föreställning, at Hrr Generalspersonerne, med
hvilka arrest-rummen nu äro förbytte, måtte flyttias uti sådane
rum, som äro tienlige och anständige.
Gref H. Gyllenborg upläste 5:te § af Adelige Privilegierne,
hvarest orden lyda sålunda: »Varder någon af R. o.
A. uti uppenbar grof missgierning och lifssak, bahr och å färsk
gierning eller å flyende fot tagen; då bör en sådan antastas
och uti et anständigt och säkert rum til sakens utförande inmanas.
»
Grymmare rubrique, continuerade Gref Gyllenborg, lärer
aldrig kunna sättias på Gref Lewenhaupts sak än här sägs.
72 (Maj 18.) Om generalemes arrest.
Om det nu kan kallas anständigt rum, hvarifrån tiufvar och
skiälmar utföras til afrättsplatsen, et rum, som förvaras med
jernbohm och utanlås, där officerare och arrestant om nätterne
blifva inneslutne, där barn och föräldrar intet få se eller tala
med hvarandra, det lemnar jag Eder sielfve, gunstige Herrar,
at domina.
Hr Joh. Fredr. Flach, sade at det vore honom aldelesobekant,
at officerarne blifva om nätterne med Generalerne
inneslutne uti arrest-rummet.
Frih. Kurck, som haft vakt hos Generalen, berättade, at
Capitainen och Fendricken tillika med en af Generalens domestiquer
hvar afton blifva inläste, och til mera bevis gick nu
Frih. Kurck efter sine undfångne ordres.
Hr Flach: Om så är handt, har det skiedt igenom abuse,
ty aldrig har Commission utgifvit sådane ordres.
Hr Ruthenschöld: Jag har mycken anledning at tro det
så äi', som Baron Kurck nu sagt, emedan officerarne, de där
hafva vakt hos Generalen Gref Leioenliaupt, hafva genom et
til Commission ingifvit Memorial sig besvärat; men det är helt
och hållet en abuse, hvartil Commissions Extractum Protocolli,
som blifvit utfärdat til Majoren, aldeles ingen anledning gifver.
Commission har väl uppå Majorens förfrågan, huruvida dörren
om nätterne borde tilslutas, svarat, at den icke behöfde stå
öppen; deraf fölgde dock intet at officerarne borde läsas in.
Hr Flach intygade, at så vore passerat som Hr Ruthenschöld
nu sagt.
Hr Ruthenschöld tilläde det Major Schoting äfven begådt
någon abuse, då han skulle föra General-Lieutenanten
Baron Buddenbrock ifrån sit förra arrest-rum til Stadshuset.
Hr Stierneld: Det fägnar mig at höra det Cominissionen
intet gifvit sådane ordres, at officerarne skola om aftnarne
inneslutas. Jag måste ock tilstå, at det vore alt för nesligit
för vakthafvande officerare och skulle innebära alt för stort
misstroende til dem. Imedlertid som detta ofehlbart måste vara
kommit ifrån någon, som har particuillert hat til Gref Lewenhaupt.
, så bör det så mycket mer efterfrågas och sedermera
beifras, som det eljest kunde hafva det anseende, at Commission
igenom en så svår arrest velat hämnas på Gref Lewenhaupt
för det han för några dagar sedan lagt in hos Riksens
Ständer och besvärat sig öfver Commission.
Om generalernes arrest.
73
Frih. Cronhiort: Mit upsåt är ej at skaffa Gref Lewenhaupt
ändring i arresten, ty jag håller före han bör blifva sittande
til dess han kommer ut med satisfaction; men jag tycker,
at denna saken i anseende til det, som Gref Gyllenborg och Hr
Stierneld nu sagt, förtienar R. o. A:ns upmärksamhet och at
Commissions Protocoller och voteringar, således borde infordras.
Hr Börje Philip Scheckta: Som denna saken rörer
vare Privilegier, så kan det intet säijas, at vi taga partes
partis, om vi begiära af de andre Stånden, at Gref Lewenhaupt
måtte flyttias i et anständigare arrest-rum; varandes ock
för den orsaken skull nödigt, at vi infordra Protocollerne samt
höra efter hurusom ändring kommit at skie i de först af Commissionen
utgifne ordres, och borde den det giordt sättias i
arrest igen, efter han ej annorlunda kan anses än en fiende
af vår frihet.
Hr Silfverschöld: Jag vet ingen lag derpå, at en öfverdomare
får censurera under-domarens giöromål hvad arresten
angår, icke eller finner jag, at R. o. A. derigenom något lida uti
sine Privilegier, at en Adelsman sättes uti svårare häkte sedan
han är öfvertygad at hafva begådt något groft brott, hälst 6:te
§ af R. o. Arns Privilegier förmå at med dem af R. o. A.,
som låta bruka sig i krigstienst, skal förhållas efter Krigsarticlarne,
så at Privilegierne ej äro bärtil lämpelige; R. o. A.
lära dessutan nogsamt kunna föreställa sig, at Commission icke
giordt detta steg med Generalerne utan särdeles stora omständigheter.
Men huru skulle det nu låta om vi taga oss partes
partis i detta mål. De andre Stånden skulle då visserligen
styrkas uti den tankan, at det rykte, som går i kring landet,
at R. o. A. vilja skydda Generalerne, kunde äga någon grund.
Gref H. Gyllenborg: Jag beklagar at af en R. o. Arns
medlem skal säijas, det Privilegierne härigenom intet lida och
at de andre Stånden härigenom skulle styrkas uti den tankan,
som ville vi skydda Generalerne. Om det vore den ringaste
undersåtare i riket, ja fast det vore min ovän eller min fiende,
skulle jag tala på samma sätt som jag redan giordt. Och
låter jag intet skrämma mig af det buller, som är i landsorterne
til at eftergifva hvad oss i kraft af väre Privilegier
tilkominer, nemligen, at en Adelsman bör sättas i anständigt
och säkert rum, men intet i et nesligit fängelse, hvarifrån
tiufvar och skiällmar föras til Smediegården. R. o. A. kan
af de andre Stånden ej beskyllas före at hafva varit partiske.
74 (Maj 18.) Om generalernes arrest.
Det har snarare varit R. o. A., som med högsta vinning arbetat
derpå, at sanningen måtte framkomma angående alt det,
som rörer krigets olyckeliga utgång; om nu R. o. A. visa sig
lika måne om at soutenera de förmåner och rättigheter, som
R. o. A. efter Privilegierne tilhöra, får R. o. A. efter handen
igen den skiäliga respect, som R. o. A. hos de andre Stånden
bör äga, men vi igenom vår vid åtskillige tilfällen viste efterlåtenhet
förlorat.
Frih. Coijet: Riksdagsordningens 17 § innehåller tyde
ligen,
at de trenne Stånden intet kunna votera något emot det
4:de Ståndets Privilegier, mindre kullkasta dem; derföre protesterar
jag quarn solennissime der emot, at denne saken skal
läggas neder, och bedyrar derjemte, at detta steget grämer mig
högeligen, intet allenast i anseende til Gref Lewenliaupts person,
utan ock i anseende til at jag finner detsamma vara
stridande emot Adelige Privilegierne.
Hr Joh. Fredr. Flach: Jag skulle tro, at denna saken
noga blifvit ventilerad uti Riksens Ständers förordnade Commission,
och då någre ledamöter åberopat sig 5:te § af Adelige
Privilegierne, lära andra åter åberopat sig den derpå följande
§, som säger, at med dem af R. o. A., som äro stadde uti
krigstiensten, skal fözdiållas efter Krigs-articlarne. För öfrigit
håller jag rådeligast vara, at vi intet extendera våra Privilegier
för vida.
Gref H. Gyllenborg åberopade sig et exempel af en
man, som under souverainitets-tiden blifvit dömd ifrån lifvet,
men satt likväl i sit egit hus til dess domen var publicerad.
Hr G. A. Ruthenschöld försäkrade, at det aldrig varit
Commissionens mening at sättia Generalen Gref Lewenhaupt
uti något nesligit fängelse, tvert örn hade Commission upkallat
Hr Öfver-Ståthållaren och frågat honom hvilka, som voro de
bästa arrest-rummen, då lian svarat, at inga bättre voro at
tilgå än de samma, som Generalerne nu sittia uti.
Frih. Scheiding förmente, at Generalerne nu så väl som
förr kunnat blifva sittiande i deras qvarter.
Hr Lewin von Blixen tykte det R. o. A. kunde bäst
vinna sit ändamål om R. o. A., utan at röra Commissions
författning eller åberopa sig Privilegierne, intercederade hos
de andre Stånden för Hrr Generalerne, så at de fingo flyttas
uti anständigare arrest-rum.
Om generalernes arrest.
75
Deruppå begiärtes, at Hr Landtm, ville giöra proposition
i anledning af Hr Löwenhielms förslag.
Hr Landtm, frågade altså örn R. o. A. behagar hos de
andre Stånden giöra en vänlig framställning, at Hrr Generalspersonerne,
med hvilka nu förnimmes arrest-rummen vara förbytte,
måtte flyttas uti sådane rum, som tienlige, anständige
och säkre äro.
Men Frih. C ron hiort holt före, at det först borde afgiöras
angående Protocollernes och voteringarnes uphämtande,
så at man fingo se af hvad orsaker Adelige Privilegierne äro
brutne och hvem som giordt det; förmenandes Frih. Cronhiort,
at det sedan fölgde af sig sielft, at ändring skier uti den neslige
arresten.
Hr Silfwerschöld: Saken bör intet uptagas, ty här är
ingen som klagar, och påstår jag fördenskul, at proposition
måtte blifva antingen R. o. A. skola befatta sig härmed
eller ej.
Det sades, at denne saken rörer Privilegierne och således
går hela R. o. A. an.
I det samma återkom Baron Kurck och medbrakte de
omtalte ordres, hvilka straxt blefvo upläste.
Hr Flach: Af Commissionens upläste Extracto Protocolli
har R. o. A. nu hördt huru långt Commission har gådt, och
at det öfriga härrördt af någon abuse hos den commenderande
officeraren, som utgifvit orderne.
Atskillige af R. o. A. påminte, at Majoren Schoting genast
måtte efterskickas och höras.
Hr Scheckta utlät sig, at denna saken vore så öm och
angelägen, det han funno, at Majoren Schoting borde tilsäijas
arrest til dess han förklarat sig häröfver.
Men detta fants vara aldeles obilligt.
Som det berättades, at Majoren Schoting vore siuk, så
föreslogs at tvänne ledamöter af Högh R. o. A. kunde skickas
hem til honom och inhämta hans förklaring.
Frih. Cronhiort yrkade derpå, at Protocollerne och voteringarne
måtte uphämtas, begiärandes at Hr Landtmarskalken
derom ville giöra proposition.
Hr Stierneld: Om Hr Landtm-.ns redan giorda proposition
angående en vänlig föreställning til de andre Stånden om Generalernes
flyttande uti anständigare rum först blifver afgiord
och bifallen, så står det oss lika fullt öppet at begiära up
76 (Maj 18.) Major Schoting; Lewenhaupts arrest.
Commissionens Protocoller och voteringar, så at vi få se hvad
orsaker Commissionen haft til det skiedde ombytet med arresten.
Men imedlertid, och på det sakerne ej måtte kunna
prsepareras, så är nödigt, at någre Deputerade straxt måtte
skickas til Majoren Schoting och inhämta des utlåtelse, hvars
befallning han haft til de sidsta utgifne ordres
Frih. Cron hiort förklarade des mening vara, at man ej
borde gå in i saken och giöra de andre Stånden någon vänlig
föreställning angående Generalernes flyttande i anständigare
rum, emedan de andre Stånden ändå torde afslå sådant; men
om vi endast hålla oss vid at begiära up Protocollet och voteringarne,
kan det ej nekas oss til vår uplysning.
Hr Adlerbeth: Vi kunna intet döma någon här, ty oss
är obekant hvad skiäl Major Schoting haft. Han är almänt
kiänd för en ärlig braf man och lärer förmodeligen giordt hvad
en försiktig officerare tilkommer til at intet exponera sig och
sine officerare för någre evenements. Jag undrar således huru
man kan påstå arrest på honom; mig tyckes den snarare borde
gå i arrest, som intet gior sin tienst; men detta alt hörer nu
ej hit. Frågan är huru vida den moverade quasstionen angående
ombytet med arresten skal uptagas eller ej; hvaröfver
jag påstår votering.
Frih. Stiernstedt uprepade huru som det vore nesligit
för officerare at blifva inneslutne om nätterna, så at det ej
annars kunnat än förtryta de Hrr officerare, som hos Generalen
Gref Lewenhaupt haft vakt, och borde derföre efterfrågas hvem
som varit skulden dertil. Hvad Generalen Gref Lewenhaupt
beträffar, så är det magnanimt at hafva medlidande med den,
som på något sätt är olyckelig; lärandes altså R. o. A. i anseende
dertil så väl som i anledning af deras Privilegier ej
draga något betänkande at låta Grefven och Generalen åtminstone
niuta den gracen, at han ej blifver sittiande i et så nesligit
fängelse.
Det påmintes åter, at någre måtte skickas hem til Major
Schoting at inhämta des utlåtelse.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. behagar, at tvänne
af R. o. A:ns ledamöter skola skickas til Major Schoting;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Hr Adlerbeth påstod at ingen måtte skickas til Majoren
Schoting, eftersom det intet vore R. o. A:ns giöromål at höra
honom.
Major Schoting; Lewenhaupts arrest. 77
Gref H. Gyllenborg: Det synes nog hårdt, at det skal
nekas Riddarhuset hvad som ej kan nekas en privat; men
ännu hårdare är, at vi innom en tima skola vara oss olika.
Yi hafva nyss hördt den vakthafvande Capitainen; samma
rättighet hafva vi ock at höra Major Schoting, och om det
vidare motsäijes, går jag för min egen räkning dit at höra
honom.
Hr Adlerbeth: Jag är intet deremot, at Major Schoting
må höras på vederbörlig ort och ställe, men Riddarhuset är
ingen domstohl, at vi här kunna anställa någon undersökning
eller förhör. Här åberopas Privilegierne, at ingen Adelsman
bör inmanas i nesligit fängelse; men uti 6:te § af Privilegierne
sä undantagas de af R. o. A., som tiena vid militien, och säges
tydeligen at med dem skal förhållas efter Krigs-articlarne. Uti
Konung Carl den XI:tes confirmation på Krigs-articlarne af år
1683 lyda åter orden sålunda: at både högre och lägre skola
taga sig til vahra för skymf, skada och oaflåteligit straff, eftersom
ingen får sig åberopa några Privilegier, prreeminentz eller
annan rättighet, när han niuter cronans lön och sold som en
krigsman. Således äro Privilegierne de, som just kasta omkull
vår sats.
Gref H. Gyllenborg: Annat är at höras som coupable
vid en domstohl, annat är om vi til vår uplysning höra Majoren
Schoting, som är en ledamot af Högh R. o. A. Det är
för honom en förmån at på det sättet få förklara sig, så at
han ej mera må vara i misstankar hos någon af oss. Skillnaden
emellan Privilegierne och Krigs-articlarne består deruti,
at för dem, som äro under militien, determineras efter Krigsarticlarne
svårare och hårdare straff än eljest, då de kunna
ofta inmanas i arrest för mindre brott, deremot de andre Adelsmän
efter öde § af Privilegierne allenast för grofva missgierningar
och lifssaker få arresteras. Deraf följer dock icke, at
de Adelsmän, som äro officerare, äfven böra niuta Privilegierne
til godo och när de arresteras sättias uti anständige rum.
Ratio legis är här, at en besuten Adelsman, om han sig förser,
ej bör kastas i et nesligit fängelse, lika med en gemen knekt;
men vid straffets dicterande, där giäller ingen prmeminentz,
utan den bör bli skiälm, som giordt skiälmska gierningar.
Hr Adlerbeth: Generalerne tiltalas nu som officerare,
de äro redan brotslige befundne, och i förleden höstas i fängelse
inmante, hvarefter ransakningen försiggådt och så vida kommit,
78 (Maj 18.) Major Schoting; generalernes arrest.
at den lärer vara til slut. Således kunna de nu på intet sätt
mera skyddas under Privilegierne. Gunstige Herrar, tanken
ock efter hvad ansvar Commissionen så väl som Majoren
Schoting sig underkastadt, om de ej tagit alla nödige och försiktige
mått til Generalernes säkra bevakning. Hela landet
är upmärksamt på denna saken och väntar på deras afstraffande.
I anseende til alt sådant, som förut sagt är, håller jag
före, at R. o. A. giöra bäst om R. o. A. låta bero vid det, som
Commission angående arresten förordnat, och intet befatta sig
dermed, hvar och icke, påstår jag votering om saken skal uptagas
eller ej.
Gref H. Gyllenborg: Jag vil intet disputera, at en
domare kan giöra sig mera försäkrad om en brotslig person
när saken är utagerad och han ser des beskaffenhet. Det är
nu intet qurestion; rätta quaestion är at determinera arrestens
qualitet, om Gref Lewenhaupt i anledning af Privilegierne
blifvit satt uti anständigt förvar eller ej.
Som åtskillige af R. o. A. nu återigen begiärte at Hr
Landtm, ville giöra proposition, upsatte
Hr Landtm, proposition skrifteligen, hvilken han för R.
o. A. upläste, så lydande:
At hos de andre Stånden giöres en vänlig föreställning, at
Hrr Generalspersonerne, med hvilka nu förnimmes arrestrummen
vara förbytte, måtte enligit Privilegiernes 5:te § uti
sådane rum flyttas, som tienlige, anständige och säkre äro.
Och som inga påminnelser giordes vid förberörde proposition,
upläste
Hr Landtm, den samma å nyo och giorde sedan frågan
om den af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Stierneld: Sedan nu detta är afgiordt, återstår den
qusestion, huruvida någre få skickas til Major Schoting at inhämta
des utlåtelse. Skulle R. o. A. vara deremot, lärer det
ej kunna nekas mig och Hr Capitaine Kyhlenstierna samt Hr
Baron Scheffer at gå dit.
I det samma som Hr Stierneld detta anmälte, upstod
Hr Adlerbeth och frågade huru den förra saken vore afgiord;
säijandes at han med flere andre där nedre på bänkarne
ej varit ense om proposition utan ropat dertil nej; och beklagade
Hr Adlerbeth at för det myckna sorlet skull Hr Landtmarskalkens
proposition ej kunnat höras neder i Riddarhuset.
Om generalernes arrest.
79
Här emot ropades, at saken nu vore afgiord och borde nu
ej uprifvas.
Hr Landtm, uprepade hurusom han tvänne gånger upläst
proposition, och då Hr Landtm, derpå giordt frågan, hade R.
o. A. svarat dertil med Ja och några ropat Nej, men som
ingen begiärt votering, hade Hr Landtm, ansedt saken för
afgiord.
Hr Adlerbeth och Hr Silfverschöld sade, at de längesedan
begiärt votering deröfver örn saken skal uptagas eller
ej, ifrån hvilken qufestion de sig ej begifva utan votering.
Hr von Böhnen gaf vid handen, det han ej eller hördt
proposition, men at han vore af samma tanka med Hr Adlerbeth
och Hr Silfverschöld.
Hr Ehrenhielm anmälte det han äfven varit en af
dem, som ropat Nej. Orsaken dertil sade Hr Ehrenhielm är
at uti proposition åberopas 5:te § af Adelige Privilegierne; men
som Privilegierne tala om dem, som uti arrest skola inmanas,
och Hrr Generalerne redan sittia i arrest, Commissionen redan
har ransakat och jemväl funnit dem brotslige, så finner jag
intet at de nu mera kunna skyddas under Privilegierne, utan
stå under Krigs-articlarne, och at således ingen prseeminentz
för dem kan giälla; hvarföre de orden, enligt 5:te § i Adelige
Privilegierne, bör slutas uhr proposition, eljest påstår jag likaledes
votering.
Hr G. A. Ruthenschöld tykte, at R. o. A. ej behöfde
uppehålla sig längre härmed, emedan han nogsamt kan föreställa
sig, at Riksens Ständers förordnade Commission, sedan
den nu får höra R. o. Arns vilja, lärer ändra Generalernes
arrest, om något anständigare och tienligare rum finnes. Hr
Ruthenschöld betygade vidare, at han ej varit underrättad om
rummets beskaffenhet, hvaruti Generalen Gref Lewenhaupt nu
sitter.
Men häremot ropades, at det bör blifva vid det som en
gång är afgiordt.
Hr Löwenhielm: Det är bedröfveligit, at R. o. A. så
länge skola uppehålla sig med denna proposition, som ändå
intet gior til sielfva hufvudsaken, eller den på något sätt förbättrar
eller förvärrar. Gunstige Herrar, så vida sielfva fängelse-rummet
är nesligit, ser jag intet at R. o. A. i någor
måtto förgår sig, om R. o. A. gior en vänlig föreställning hos
de andre Stånden, at Hrr Generalerne måtte flyttas i anstän
-
80 (Maj 18.) Major Schoting; generalernes arrest.
dige arrest-rum så länge de ännu äro i possession af Privilegierne
och böra deni til godo niuta. Hvad eljest det angår, sorn
blifvit sagt om Privilegierne och Krigs-articlarne, så gior jag
dervid samma åtskillnad som Gref H. Gyllenborg, at Privilegierne
innehålla de förmåner hvar och en Adelsman bör niuta,
Krigs-articlarne åter determinera straffet för dem af R. o. A.,
som äro under militien och sig på något sätt förse. Hardt
vore om en Adelsman, för det han är officerare, intet skulle
niuta Privilegierne ti! godo.
Hr Adlerbeth utlät sig, det han ej begifver sig ifrån des
påstående om votering, huruvida saken skal uptagas eller ej.
Vid det at härom ännu något discourerades, upkom Hr
Majoren Schoting och sedan
Hr Landtm, sagt honom hvarom R. o. A. ville vara
underrättade giorde
Hr Majoren Schoting följande berättelse til Protocollet;
At han förleden lördags varit upkaliad i Riksens Ständers
förordnade Commission och munteligen blifvit tilsagd, at han
skulle följa med Hr Öfver-Ståthållaren och bese de rum, som
voro anviste för Hrr Generalerne, samt sedan örn aftonen flytta
dem ifrån sine förra qvarter til berörde arrest-rum och hålla
dem där uti säkert förvar. Til följe häraf har Majoren
straxt fölgt med Hr Öfver-Ståthållaren och besedt rummen,
då honom lefvererades i händer utanlåsen och nycklarne af
Actuarien Standcert och Vaktmästaren Gradbom. Sedermera
örn aftonen har han efter de undfångne ordres flyttadt Hrr
Generalerne hvar på sit ställe; och som lian trodt, at utanlåsen
och nycklarne utan tvifvel til den ändan blifvit honom
gifne, at han dem skulle bruka, och Riksens Ständers Conimission
befalt honom at hålla Hrr Generalerne i säkert förvar,
så har han 0111 natten slagit böhmen för dörren och satt utanlåset
före; dock har han i går förfrågat sig i Riksens Ständers
Commission, huruvida han det borde giöra, men ännu ej fädt
något svar, utan Secreteraren Törneman sagt honom, det Commissionen
lärer taga det före. I lika måtto hade Majoren
förleden söndags, när han träffat Gref Dolma på slottet, frågat
honom örn någon får gå til Generalerne, då Gref Dohna svarat
nej, och rädt honom at ej släppa någon in förr än han äfven
derom får inhämta Commissions ordres.
Gref Dohna förklarade sig häröfver och berättade, at då
Majoren Schoting förleden söndags på slottet ibland annat
Om generalernes arrest.
81
frågat Hr Grefven om han finge lof at släppa någon in til de
tvänne dagen förut i säkrare arrest förde Hrr Generalerne,
hade han deruppå svarat honom, at hail dagen derpå, som
var om måndagen, kunde sig derom förfråga hos Riksens Ständers
Commission, och emedlertid hade han rådt honom at rätta
sig efter Commissionens ordres och utom dess ingen släppa in
til Hrr Generalerne.
Gref David Frölich intygade, at Majoren Schoting igår
förfrågat sig häröfver uti Riksens Ständers Commission.
Hr Stierneld frågade huru det kommit til, at officerarne om
aftnarne blifvit inläste, eftersom det upläste Extractum Protocolli
ej innehåller, at Commission gifvit någon befallning dertil.
Hr Majoren Schoting svarade det han, som förut sagt
är, ej annat förstådt än at låsen och nycklarne til den ändan
blifvit honom gifne, at han skulle bruka dem. Och som Commissions
Extractum Protocolli förmår, at officerarne ständigt
skola vara inue tilstädes hos Hrr Generalerne, så äro de ock
örn qvällarne, då dörren blifvit igenstängd, inneslutne och
böhmen med utanlåset föresatt.
Hr Stierneld: Nu höres väl, at detta fängelse är nes
ligit
och sådant, at tiufvar och skälmar där pläga förvaras, ty de
innestängas med bohmar och utanlås. Hvad Hr Majoren Schoting
beträffar, så har hail deruti begådt felaktighet, at han om
nätterne slutit officerarne inne; men som han sig förklarat, at
han ej annat förstådt än at låset och nyckelen varit honom
til den ändan gifne, at han dem skulle bruka, så kunde R.
o. A. låta dervid bero, at detta med första rättas, och nu
hålla sig vid den senare omständigheten, nemligen at efterfråga
hvem som ändrat Commissionens första ordres, at intet
de, som förr dertil haft lof, skulle nu få gå til Generalen och
tala med honom, hvilket likväl uti Commissionens Extracto Protocolli
är tillåtit.
Hr Major Schoting uprepade hurusom detta Extractum
Protocolli nu efteråt blifvit honom ti Isfält, men han förut i
förleden söndags frågat Hr Generalen Gref Dolma om de, som
förr dertil haft lof, nu äfven skulle få gå til Generalerne, då
Gref Dolma svarat, at han ej borde släppa någon in förr än
lian finge Commissionens ordres huru han sig skulle förhålla;
hvarigenom det händt, at ej någon fädt tilträde til Generalen
Gref Lewenhaupt.
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 6
82 (Maj 18.)
Om generalernes arrest.
Gref Dohn a: Jag har redan berättat Högh R. o. A. om
den frågan, som Hr Majoren Schoting giorde mig i söndags
på hofvet; jag rådde honom då at rätta sig efter sine ordres
och ifall de ej voro tydelige han skulle komina in och förfråga
sig hos Commissionen måndagen derpå; ty utom Commissionen
kunde jag allena intet säija honom någonting til efterlefnad.
Frih. H. Wrede: Jag undrar mycket huru Hr Generalen
Gref Dolma så ensidigt kunnat råda en officerare at ej släppa
någon in til Gref Lewenhaupt, när likväl han som ledamot
i Commission förut hade sig bekant, at Commission gifvit lof
dertil, at Gref Lewenhaupts anhörige skulle få gå til honom i
arresten, och tilstår jag at detta ser sä partiskt ut, så at jag
intet annat kan än underställa R. o. A. huruvida Gref Dohna
mera kan sittia ledamot i Commission.
Hr Hästsko instämde härmed, och holt före, at Gref Dohna
intet längre kan sittia som ledamot i Riksens Ständers förordnade
Commission.
Gref Dohna: Jag menar mig hafva giordt rätt när jag
hedt Hr Majoren Schoting hålla sig vid sine ordres och förvist
honom til Riksens Ständers Commission. Vidare frågade
Gref Dohna om R. o. A. nu ville företaga detta målet ad
deliberandum, så ville lian taga afträde.
Derefter frågades åter Major Schoting om Gref Dohna
tilsagt honom detta såsom ordres;
Hvarpå Hr Major Schoting yttrade sig nu på samma
sätt som förr.
Hr Adlerbeth förestälte hurusom det icke väl tiente sig
at R. o. A. skulle sittia och undersöka denna saken emedan
Ridderhuset icke vore någon underdomstohl, hvarföre han holt
före, at denne omständigheten kunde remitteras til Riksens Ständers
Commission och den första saken nu afgiöras.
Hr Hårleman tykte äfven, at R. o. A. ej borde uppehålla
sig härmed, utan låta Commission undersöka om något
irreguillert härvid vore förelupit.
Men Frih. Sclieiding mente, at R. o. A. häröfver sig
borde utlåta, eftersom, när en underdomare visar sig i något
mål partisk, det då hörer öfverdomaren til at pröfva huruvida
han mera kan anses för habil och ojäfachtig domare.
Hr Stierneld holt också före, at ingen annan än R. o.
A. kunna döma om Gref Dohna längre kan vara ledamot i
Riksens Ständers Commission, eftersom, ifall R. o. A. skulle
Om generalernes arrest.
83
finna at detta härrördt af något personelt hat til Gref LewenhauptI,
och at det således vore någon partialitet hos Gref Dohna
i des domare-embete, det då tilkommo R. o. A. at förordna
någon annan ledamot i hans ställe uti Riksens Ständers Commission;
men som det redan vore lidit öfver middagen, och Hr
Stierneld således tviflade, at denna qusestion i dag hunne at
afgiöras, så begiärte han at den til nästa plenum måtte blifva
liggande på bordet.
Hr P. Silfverschöld: Jag begriper intet huru man kan
så taga sig partes partis; först är här proponerat, at arresten
skulle ombytas, utan at Gref Lewenhaupt sig öfver arresten
besvärat; nu vil man åter jäfva domaren, där likväl hvar och
en vet, at det hörer parten til at anföra jäf emot domaren.
Gunstige Herrar, låtom oss nu blifva vid sielfva hufvudquaestion,
angående ombytet af arresten, så at vi kunna komma
til votering, antingen den qusestion skal uptagas eller ej.
Häruppå ropades åter, at den förra saken vore afgjord.
Hr Stierneld: Efter här nämnes så ofta, at man tager
sig partes partis, så nödgas jag härmed at förklara, at om någon
skulle mena mig dermed, at jag tager del i Gref Lewenhaupts
sak, om den är elak, så gior han deruti som ingen ärlig karl.
Hr Silfverschöld begiärte förklaring häröfver och sade,
at Gref Lewenhaupts sak är elak, lärer nogsamt skiönjas af
de genom trycket utkomne skrifter, så väl som ock deraf, at
H. K. Majit låtit sättia honom i arrest samt at Riksens Ständers
Commission, sedan den så lång tid ransakat, nu låtit
flytta honom i svårare fängelse, och således vore det ej eller
godt och rådeligit för någon at taga del i den saken. Men
meningen är ej den; man säges då taga partes partis när ingen
klagande är, och i en sådan händelse bör man lemna en domare
at få förfara med delinquenten efter lag och förordningar.
Som Hr Hästsko påminte, at Gref Dohna måtte taga
afträde;
Så gick nu Gref Dohna bort.
Hr Scheckta frågade om Major Schoting fått ordres at
utvälja skickelige och nyktre officerare til vakthafvande hos
Generalerne.
Men häruppå föll intet svar.
Hr Swante von Böhn: Gunstige Herrar! Hvart vil det
taga vägen at vi här höra parter resolvera om arrest och
84 (Maj 18.) Om generalernes arrest.
jäfva domare med mera. Yi gå alt för vida i saker, som oss
intet tilhöra; låtom oss besinna, at vi äro lagbundne Ständer
och böra lefva efter lagen.
Gref H. Gyllenborg: Jag lemnar nu den senare saken,
efter som man begiärt, at den skal blifva liggande på bordet;
men som här talas om at man tagit sig partes partis, så finner
jag nödigt at vid detta tilfälle giöra en föreställning. Til en
början underskrifver jag Hr Stiernelds declaration; sedan, gunstige
Herrar, vil jag erindra Eder hurusom kan hända hvarjehanda
insinuationer blifvit giorde hos publiquen, at R. o. A.
varit benägnast at epousera partes partis för Hrr Generalerne och
de flere, som torde hafva någon delaktighet i krigets olyckeliga
utgång. När nu den qusestion kommer före om Gref Lewenhaupt,
som ännu intet lagligen är öfvervunnen och dömd, bör,
enligt 5:te § af Privilegierne, flyttas uti anständigare arrest,
då brukas dervid sädane expressioner, at man vil taga sig
partes partis. Det samma utbreder sig när vi komma neder pä
Riddarhus-torget, flyger sedan publiquen ikring och påfölgden
blir den, at publiquen styrkes i sin för detta fattade tanka
och många obehageliga färgor sättias på vårt giöromål. Jag
underställer fördenskull om intet R. o. A., i anseende dertil,
at vi lefva i så farlige tider, skulle vilja sig förena at intet
låta detta komma utom våra murar.
Hr Swante von Böhnen förklarade, at han aldrig sagt
det någon particulier tagit sig partes partis för Gref Lewenhaupt,
utan hade han allenast brukat denna expression til at
visa det vi intet böra uptaga eller befatta oss med något mål,
som ej gådt sine laglige vägar. I öfrigit försäkrade Hr von
Böhnen, at han hyste så mycken nit och kiärlek för det almänna,
som någon annan, och ville eller aldrig taga del i någon
elak sak.
Hr Löwenhielm: Gunstige Herrar! Det behöfves ej
vidare explication här öfver, ty hvilken af oss, som behagar,
kan vara af Hr Silfwersohölds och Hr Stiernelds mening tillika.
Hr Silfverschöld säger, at man intet bör taga sig partes partis,
han menar dermed at ingen bör tala för parten eller taga sig
des besvär enskylt an; af samma tanka är ock jag, ty det är
enligit med lag, at parten bör sielf föra sin talan. Det andra
är när någon tager sig del i saken; hvar och en lärer vara af
det sinne at ej vilja taga del i en elak sak. Således äro dessa
expressioner intet contradictoire utan kunna lätteligen förenas.
Om generalernes arrest.
85
Hr Hästsko förnyade sin förra utlåtelse, at Gref Dohna
intet mera kan sittia domare uti Riksens Ständers Cominission,
och tilläde derjemte, at om en ledamot får så ändra
Commissiouens förra ordres, at barn intet få tala vid sina föräldrar
i arresten, kan det ej mera säijas at vi hafva någon
frihet qvar.
Frih. Coijet utlät sig, at R. o. A. så mycket snarare
kunna förordna någon annan ledamot i Gref Dohnas ställe,
som Bondeståndet ombytt tvänne sine ledamöter i Riksens
Ständers Commission.
Hr Löwenhielm: R. o. A. lära här in pleno ej kunna
examinera Gref Dohnas utlåtelse, om den är sådan, at han
kan anses för jäfaktig eller ej; och altså tror jag vi giöra bäst
om vi intet mera röra härvid.
Hr Wulfwenstierna: Jag är af samma mening som Hr
Löwenhielm, och det är laglikmätigt at den, sorn vil anföra
jäf emot någon domare, bör giöra det inför den domstohl, hvarest
saken ligger, och domaren pröfva beskaffenheten deraf. Finner
Gref Lewenhaupt sig hafva orsak at anföra jäf emot Gref
Dohna, så får han andraga det i Commission, och nöijes han
ej med Commissions utslag, får han sedan komma til Riksens
Ständer. Men huru skulle det väl gå om vi i anseende til
Gref Dohnas utlåtelse emot Major Schoting skulle säija, at
han intet mera kan sittia domare, och Commission åter skulle
säija at det så varit deras tankar, sorn Gref Dohna sig yttradt.
Hr Klingsporre biträdde detta aldeles.
Hr Joli. Fredr. Flach: Hvad det angår, at Bondeståndet
ombytt tvänne sine ledamöter i Commissionen, så måste jag
berätta, at den ena reste hort här ifrån och den andre begiärte
sielf dimission, hvarföre Ståndet valdt föranlåtit at substituera
tvänne andra i deras ställen.
Hr Stierneld tykte, at Gref Dohna då åtminstone interimsvis
kunde ombytas.
Men detta emotsades också.
Gref H. Gyllenborg: Denna saken prsesenterar en dubbel
face; å ena sidan kan jag anse Gref Dohna som domare, då står
det fast, at parten emot honom bör anföra jäf och Commissionen
deröfver resolvera; men om jag å andra sidan anser
Gref Dohna som en af Ståndet förordnad ledamot i Commission,
så håller jag före, at R. o. A., i anseende til det, at publici
rätt här under verserar, sielfve kunna giöra ombyte med
86 (Maj 18). Om generalernes arrest.
Gref Dohna och förordna en annan i hans ställe. Vidare vil
jag denna gången ej utlåta mig, utan beder, at denna qusestion
måtte upskiutas tils härnäst.
Det fants godt, at denne quaestion skulle hvila til härnäst
Hr Silfverschöld påstod, at så väl den förra qusestion,
om arrestens förändring, som denna senare måtte blifva liggande
på bordet.
Det ropades, at den förra saken aldeles vore afgiord.
Men detta emotsades af åtskillige.
Hr Landtm, uprepade på samma sätt som här förut är
aufördt, huru som han tvänne gånger upläst proposition, och
då Hr Landtm, derpå giordt frågan, hade R. o. A. dertil svarat
med ja och några ropat nej; men som ingen begiärt votering
hade Hr Landtm, ansett saken för afgiord.
Hr Oliwecrona berättade, at en stor del af R. o. A. ej
varit ense om proposition, och hade han så väl som Hr Adlerbeth
och Hr Silfwer schöld begiärt votering, antingen den 1110-  verade qusestion skulle uptagas eller ej.
På samma sätt förklarade sig flere andre nedre på bänkarne
i Riddarhuset och begiärte til mera uplysning härutinnan
at få höra protocollet.
Riddarlius-Secreteraren giorde fördenskul efter Protocollet
den berättelsen, at Hr Adlerbeth först begiärdt votering,
huruvida saken skulle uptagas eller ej, men sedermera hade
R. o. A. gådt in i sielfva liufvudsaken och ventilerat den quaestion
huru vida någon föreställning skulle giöras til de andre
Stånden, at Generals-personerne måtte flyttas uti sådane rum
som äro tienlige, anständige och säkra; hvaröfver Hr Landtm.
giordt proposition, den samma för R. o. A. 2:ne gånger upläst
och sedan giordt frågan, då R. o. A. svarat med ja, och hade
äfven hördt ropas af någre nej. Men som ingen af R. o. A.
upstigit och begiärt votering, så hade han ej annat förstådt än
at saken varit afgiord och så tagit det til Protocollet, aldenstund
R. o. A. derom öfverenskommit, at en sak bör hållas
före vara afgiord när Hr Landtm-.ns proposition är besvarad
och ingen för Protocollet begiärer votering.
Åtskillige af R. o. A. intygade, at så vore passerat som
Riddarlius-Secreteraren nu berättadt.
Hr Landtm, beklagade, at R. o. A. nu stadnat i contradiction,
antingen saken är afgiord eller ej, men det vore ej
hans skuld, så vida ingen upstigit och straxt begiärt votering
Om generalernes arrest.
87
efter det at proposition blef giord; önskandes Hr Landtm, at
R. o. A. altid ville påminna sig den härom skiedde öfverenskommelsen.
Det föreslogs, at de, som varit här emot, kunde giöra sina
reservationer til Protocollet;
Men Hr Adlerbeth, Hr Klingsporre och Hr Silfverschöld
begiärte votering.
Frih. Ulric Scheffer påstod, at saken måtte anses för
afgiord, så vida Hr Landtm, och Protocollet bör gifvas vitsord.
Efter något vidare discourerande begofvo sig ändteligen
Hr Silfverschöld, Hr Adlerbeth och Hr Klingsporre
ifrån deras påstående om votering.
Och upsattes altså följande Extractum Protocolli til de
andre Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 18 Maii
1743.
Som R. o. A. kommit i erfarenhet, at med Hrr Generalspersonernes
arrest ombyte skal vara skiedt, så funno R. o. A.
nödigt at härmedelst giöra hos de andre respective Stånden en
vänlig föreställning, det Hrr Generalerne enligit Privilegiernes
5:te § inåtte flyttas uti sådane rum, som tienlige, anständige
och säkre äro. Hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Ut supra.
Hr Landtm, recotnmenderade at R. o. A:ns ledamöter i
Commissionen måtte, i anledning af hvad de nu hördt, foga
den anstalt, at officerarne ej mera blifva inläste.
Sedan anmälte Hr Landtm, at Frih. Cronhiort begiärt
tilstånd at få gå til de andre Stånden med sit Memorial, som
i förra pleuo uplästes;
Hvilket R. o. A. beviljade.
Vidare anmälte Hr Landtm, at han i går öfverlagt med
de andre Ståndens Taleman huru snart plenum åter måtte
hållas efter helgen, hafvandes de tykt at den 1 Junii dertil
kunde utsättias.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Sluteligen önskade Hr Landtm. R. o. A. en god och
frögdefull högtid och begiärte R. o. A:ns tilstädielse at få resa
bort öfver de första helgedagarne.
R. o. A. gofvo härtil sit bifall och önskade Hr Landtm.
en god helg och lyckelig resa;
Hvarvid R. o. A. skildes åt kl. half tre.
88 (Juni 1.) Varning till rikets inbyggare.
Den 1 Junii.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 16 sidstledne December ifrån
sid. 389 til sid. 400, hvarvid inga påminnelser giordes.
Enär Protocollet var upläst, erindrade
Frih. Stiernstedt hurusom R. o. A., innan de för helgen
skildes åt, den 14 sidstledne Maii resolverat at giöra Bondeståndet
en föreställning, och som nödigt är, at man på alt sätt
söker befordra enigheten och stärka förtroendet Stånden emellan,
hälst fienden utom dess aldrig lärer gifva oss fred utan
tvert om söka at profitera af vår oenighet, så bad nu Frih.
Stiernstedt, at detta måtte värkställas.
Hr Landtm, uprepade hurusom Revisions-Secreteraren
Löwenhielm och Cammar-Rådet Wulfwenstierna då blifvit utnämde
at upsättia samma föreställning.
Som Hr Revisions-Secreteraren Löwenhielm icke var til—
städes och Hr Wulfwenstierna sade sig härom icke haft
någon kundskap, emedan han öfver helgen varit borta, så efterskickades
Hr Löwenhielm och upskiöts härmed imedlertid.
Vid detta tilfälle berättade eljest Hr Landtm, det H. K.
Maj:t i anledning af Riksens Ständers underdånige begiäran
låtit upsättia en varning til alla rikets inbyggare och undersåtare,
hvilken H. Maj:t efter Riksens Ständers åstundan först
med dem velat communicera, innan den genom trycket utfärdas.
Uplästes altså et project dertil, så lydande, hvilket finnes
ibland allegaterne til detta Protocoll.
Frih. Stiernstedt: Jag vil hoppas, at detta H. Maj:ts
nådige Monitorial lärer hafva god värkan om vi arbeta på
enighet Stånden emellan, och at til den ändan en föreställning
giöres Bondeståndet på sätt som föreslagit är.
Gref H. Gyllenborg: Jag tager det för en afgiord sak,
at en föreställning skal skie til Bondeståndet, och vil altså nu
endast utlåta mig om H. Maj:ts nådige varning til samtelige
undersåtarne i riket, hvilken nu blifvit upläst. Densamma är
i mit sinne altför vidlöftig och uti prsemissis är ej eller sielfva
skrifarten anständig och värdig, ty H. Maj:ts regering justifieras
Om öfverlopps-manskap.
89
deruti för undersåtarne; utom dess kiänner jag alt för väl igen
den gamla slenterian, at fiendens styrka och öfvermakt häruti
afmålas men vår egen svaghet blottas. Om det är tienligit,
rådeligit och nyttigt vid närvarande omständigheter, det underställer
jag Eder, gunstige Herrar.
Frih. Cronhiort föreslog, at Gref H. Gyllenborg måtte
ändra detta.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan
biföl lo R. o. A. at det upläste Monitoriaiet ina i anledning
af Gref Gyllenborgs påminnelse ändras, och åtog sig uppå
anmodan Gref H. Gyllenborg at tillika med Frih. von Otter
besörja detta.
Uplästes K. May.ts och Riksens Cammar-Collegii underdånige
skrifvelse til H. Majit af den 11 sidstledne April,
angående Landshöfdinge-embetets i Mariestad samt Landshöfdingen
Silfwerschölds i Christianstad underdånige giorde
förfrågningar om rätta förståndet af 1 § uti K. Förordningen
af den 11 Februarii nästlidne, angående öfverlops manskap i
städerne och på landet, som til krigstjenst böra vara förfallne,
så vida the i städerne icke betala årligen 5 eller 3 dal. smt
contribution, hvarutinnan Cammar-Collegium berättar des tanka
vara, det mantals-penningarne, som från långlige tider tilbaka
blifvit erlagde och ansedts för en ständig personell utskyld, väl
icke kunna dragas under det ordet contribution, utan at med
contribution allenast förstås sådane utlagor, som undersåtarne i
riket efter Riksens Ständers öfverenskommande och beslut böra
på någon viss utsatt tid til cronan betala, såsom försvarshielpen,
lön- och betalnings-afgiften samt slottsbyggningshielpen,
med mera, som Riksens Ständer finna nödigt til rikets
oumgängelige tarfvor at bevilja; dock som Riksens Ständer
sielfva projecterat den under den 11 Februarii utkomne Förordningen
om öfverlopps-manskåpet, så håller Cammar-Collegium
i underdånighet före, at den åstundade förklaringen deröfver
enkannerligen på Riksens Ständer sielfva ankommer,
huruvida de Borgare, som i de större städerne ej betala, utom
mantalspenningarne, i contribution 5 dal. och i de mindre 3
dal. smt. af hvilka likväl en stor del förmenas vara nyttige
Borgare, skola efter 1 § uti meranämde Förordning alla anses
såsom onyttige och ej niuta försvar ifrån krigstiensten.
Hr Landtm, berättade at samma mål förut ligger under
afgiörande hos Riksens Ständers Secrete Utskott.
90 (Juni 1.) Ramsays mern. om finske officerare.
Och funno fördenskull R. o. A. godt at äfven remittera
detta dit.
Uplästes Riksens Ständers Landt- och Siö-Militice-Deputations
Memorial och Betänkande öfver Capitainens Anders
Hindric Ramsays hos Riksens Ständer giorde andragande uti
åtskillige puncter, hvarmedelst han velat föreställa finska krigsbefählets
samt de gemenas svåra lidande, sedan de efter Finlands
olyckeliga öfvergång skola af undersåtelig trohet och nit
för Konungen och riket sig hit til Sverige öfver begifvit; berättandes
Deputationen, at sedan den til Secrete Utskottet
refererat någre af desse besvärspuncter, hvarmed Deputation
icke skal kunnat sig befatta, såsom l:o ansökningen at blifva
aflönte efter indelt stat med förvandlingen inberäknad; 2:o at
undfå fälttractamente, fritt quarter och fourage för deras hästar;
3:o at för de gemena undfå provianten in natura, och 4:o at
utbekomma de gemenas innestående hemkallspenningar; så har
Deputation öfver de öfrige andragne målen sig skolat yttra,
det finner Deputation för sin del aldeles billigt, at the finske
officerare, som i afsikt at tiena sin Konung och fädernesland
sig hit begifvit, böra på alt giörligit sätt soulageras och ihugkommas,
så at de vid förefallande commenderingar så väl som
vid svenske regementerne existerande öpningar måga vara i
åtanka at efter merite och skickelighet blifva befordrade, hvarom
Deputation håller före, at K. Maj:t i underdånighet kunde
anmodas, dock at de, som äro af dragone-regementerne, kunde
vid cavalleriet, och de af infanteriet vid sådane regementer til
fot här i Sverige employeras; finnandes likväl Deputation
svårighet vid, at de finske officerare skulle efter begiäran nu
sättias å la suite vid regementerne, emedan deraf en rubbning
uti den redan skiedde commenderingen skulle förorsakas. Och
hvad det angår, at de af finske regementerne hitkomne dragoner
och soldater måge sättias under en viss corps, samt förses med
finske officerare och finsk präst, så håller väl Deputation före,
at sådant kunde hafva sin goda nytta med sig; dock i anseende
dertil, at desse finske soldater äro så få til antalet och at de
redan blifvit fördelte 30 st. til Bousquetske och 70 man til
Zanderske regementerne, hvilka nu skola vara långt ifrån hvarannan
skilde, och dessutan en del af dem skola vara med commenderingen
på Oland samt vid det Zanderske regementet commenderade
at gå om bord på Götheborgske escadren, så tycker
Deputation, at det ej skulle löna mödan dem at sammandraga;
Om finske officerarne.
91
hemställandes likväl Deputation om icke den författning må
giöras, at alla vid hvarthera af desse förenämde regemente!-  stående gemena måge sättias under et vist compagnie och cheferne
undfå befallning at thervid antaga finske Under-officerare,
samt vid förefallande öpning en eller annan Ofver-officerare,
som förstår finska språket; kunnandes de, som vid Bousqvetske
regementet äro här i staden, hafva vid finska församlingen
nödig betiening i christendomen, och skal Krigs-Collegium för
de öfrige vid General-Major Zanders regemente hos K. Maj:t
föreslagit en präst, som förstår finska språket, til deras betiening
med salighetsmedien. För öfrigt håller Deputation före,
hvad de gemenas beklädning och monderings-persedlar vidkommer,
at Krigs-Collegium kunde undfå befallning at härom
besörja och tilse det finska soldaterne härutinnan ställas
klagelöse.
Sedan uplästes Hr Stiernstolpes Memorial, hvaruti han
bevekeligen föreställer then plikt, som vi äro skyldige våre
lidande medbroder af then Finska nationen, visandes thet vara
både den gudomeliga kiärlekslagen och sielfva naturliga billigheten
likmätigt, at desse rikets trogne undersåtare, som igenom
det sidsta olyckeliga fälttåget så mycket kommit at lida, blifva
på alt möijeligit sätt af oss med hielp och välvilja understödde;
til hvilken ända Hr Stiernstolpe oförgripeligen håller
före, at enär förslager så väl ifrån arméen sorn ifrån civilstaten
til K. Majit inkomma, de ifrån Finland hitkomne Herrar
och medbroder då måge framför någon annan blifva til indelning
och lön förhulpne.
Vidare uplästes Hr A. lf. Ramsays Memorial med ytterligare
påminnelse om sin i tvänne förra Memorialer til en del
giorde anhållan, det ville Riksens Ständer i anseende til Finska
milicens härvarande beträngda tilstånd fatta et vist slut om
icke de öfverkomne finske officerare måge vid existerande tienlige
vacancer blifva employerade framför andre vid Svenske
regementerne, som i rolighet sutit och än sittia vid deras beställningar;
hvilken rättvisa och förmån de utom et vist af Riksens
Ständer härutinnan fattat slut ej skola komma at niuta, emedan
de eljest hvarken skola kunna på regements-chefernes
förslag blifva upförde eller utom förslag vinna någon befordran.
Sidst uplästes Hr F. von Qvantens Memorial, hvaruti han
föreställer then Finske nationens viste mångfaldiga teckn af
92 (Juni 1.)
Om finske officerarne.
huld- och trohet emot des kära fädernesland, men beklagar
högeligen thet svåra lidande, som the efter then sidsta olyckeliga
campagnen ifrån Finland hitkomne officerare så väl sorn
flere måste uthärda, i det de, ifrån all sin välfärd och egendom
der i landet afskilde, här skola utan tienst och underhåld snart
försmäkta och blifva i total ruin exponerade. I betraktande
hvaraf Hr von Qvanten gior det kraftiga påstående, det alla
ifrån sine indelningar i Finland hitkomne officerare måga nu
straxt til regementerne indelas och der niuta inquartering, samt
efter sin tour af cheferne föras på förslag och komma i tienst
efter det förr härom ingifne project, til dess Gud åter gifver
den önskeliga freden igen, då hvar och en bör återfå i Finland
sin förra indelning, eller vidare befordras efter förtienst; hvilken
rättighet Hr von Qvanten förbehåller sig at äfven alle
hans commenderade landsmän och cammerater böra få hugna
sig af.
Hr C. H. Sprengtport anförde huru ganska litet de
Finske officerarne niutit, på det sättet som lönen dem nu blifvit
beräknad, at de allenast fädt fördels- men intet häste-hemmans
räntorne eller fälttractamente, och recommenderade han altså
denne de finske officerarnes ansökning til et gunstbenägit bifall.
Hvad det angår, at Deputation funnit någon svårighet med
deras indelande vid de svenske regementerne, efter som större
delen redan äro bortcommenderade til Wästerbottn, Wästernorrland,
Aland och Gottland, så förmente Hr Sprengtport, at
det ej kunde hindra, at de ju lika fullt vid regementerne kunde
indelas.
Hr Öfverste Knorring instämde härmed och berättade
vidare hurusom de af Finske officerarne, hvilka nu äro bortcommenderade,
niuta fälttractamente men ingen lön, utan är
lönen för dem nu afdragen.
Gref H. Gyllenborg gaf vid handen, at Riksens Ständers
Landt- och Siö-Militise-Deputation, uti hvilken han hade
den äran at vara ledamot, i anledning af den undfångne remissen
ej kunnat yttra sig något angående den begiärte ändringen
uti officerarnes aflöning, eftersom det hörer til Secrete
Utskottet. Hvad åter deras indelande vid de Svenske regementerne
angår, så har väl Deputation funnit det skiäligt; men
som större delen redan äro bortcommenderade, så har Deputation
tykt, at de nu ej kunde kallas tilbaka och sedan åter igen
bortcommenderas.
Om finske officerarne.
98
Frih. During: Gunstige Herrar! Desse våra medbroder
hafva varit olyckelige, intet igenom sig sielfva utan för vår
skuld. Ingenting är således billigare än at de på alt sätt
blifva soulagerade, hvarföre jag håller före, at de böra indelas
vid regementerne, och at vederbörande chefs, sedan de giordt sig
underrättade om deras meriter, föreslå dem vid existerande vacancer
efter tour och anciennetet; jemväl ock at de, som med
mycken depence soutenerat sina hästar, måge derföre niuta ersättning.
Hr Hastfehr: Riksens Ständer hafva redan för detta
beviljat, at de finske officerarne skulle niuta lika lön med de
svenske; men icke dess mindre hafva vi ej fädt mer än
efter jordeboks-räntan, på hvilket sätt en Capitaine ej har
öfver 163 dal. kint i quartalet, och så mycket har säkert en
Corporal vid de svenske cavallerie-regementerne.
Som åtskillige af R. o. A. förklarade sig mycket benägne
för de Finske Hrr officerarne, och önskade, at de uti sin ansökning
måtte vilfaras, frågade
Hr Landtm, om han då får giöra proposition öfver hvar
och en punct, hvilket som det bifölls, giorde Hr Landtm, först
den frågan, om R. o. A. bifaller, at de ifrån sine indelningar
i Finland hit komne officerare måge nu straxt vid de Svenske
regementerne reparteras och där niuta inquartering, samt efter
sin tour af Hrr chefer föras på förslagen och komma i tienst;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Häruppå sade Hr Landtm.: Nu följer den andra frågan
i ordningen, angående löningarne.
Hr von Törne berättade, at denna saken angående Finska
officerarnes aflönande ligger hos Stats-Deputation til utarbetande,
och tykte fördenskull at härmed kunde hafvas anstånd
til dess bemälte Deputations Betänkande inkommer.
Hr Lagerberg förmente äfven at härmed kunde dröijas
til dess Stats-Deputation afgifvit sit utlåtande, hvilket Hr
Lagerberg lofvade med första skulle skie.
Men R. o. A. höllö onödigt at afvänta Stats-Deputations
Betänkande i detta mål, utan pröfvade skiäligt, det de Finske
officerarne böra utan vidare uppehåld få hela 1742 års lön
med det resterande fälttractamente, men för innevarande år
1743 komma de at niuta sin lön efter värfvad stat.
I lika måtto fants billigt, at de officerare, som kunna visa
at de värkeligen öfverfördt och ännu äga hästar, böra nu få
94 (Juni 1.) Dep. från Bonde-st. Öhrmans mern.
förplägning för dera, samt ersättning för den omkåstnad de
öfver vintern på dera giordt.
Frih. Fabian Wrede påminte, at Auditeurerne och Prästerne
vid de Finske regementerne härunder jemväl måtte begripas.
Men härpå föll intet svar.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 24 personer. Talemannen Olof Håkanson
förde ordet och näst aflagd hälsning berättade, at en
af Ståndets ledamöter i dag ingifvit et Memorial rörande våra
närvarande tiders omständigheter så angående succession som
försvars-värket; i anledning hvaraf Bondeståndet låtit författa
et Extractum Protocolli, som Ståndet velat communicera med
Högh R. o. A. i den säkra förhoppning at vinna deras gunstbenägna
bifall härutinnan, såsom en sak, uppå hvilken Ståndet
för des del finner rikets räddande endast bero.
Derpå framgaf Talemannen berörde Extractum Protocolli
tillika med den i Bondeståndet ingifne skriften; den samma
var underskrifven af Riksdagsmannen från Wässmanland
Jonas Carlson Ohrman och är et yttrande til Protocollet
af det innehåld, at ehuruväl han förut nogsamt är öfvertygad,
det hvar och en af Bondeståndets ledamöter icke mindre
åstundar än värkeligen arbetar på det allmänna bästas eller
rikets sanskyldiga uprätthållande och vidmakthållande, hvarutinnan
Ståndet redan många prof aflagt, skulle han likväl
tycka det icke vara skadeligit, om Ståndet ville ännu närmare
gå in uti sakerne, noga tilse och betrakta vårt svaga
och lutande rikes öde, som hotas nu af långt mer och större
fara än hitintils, deremot taga skyndesamst sådane mått och
steg, som näst den Högsta Gudens bistånd, på hvars hielp vi
oss i synnerhet förlåta, kunna tiena vårt arma och undertryckta
land om icke til aldeles uprättelse, dock til något
understöd och hielpreda. Vi böre, säger Öhrman, besinna at
vi äro Fullmäktige för många 1000:de menniskior, hvilka hafva
kastat sin välfärd uti våra händer, hvarföre vi ock skola vara
ansvarige; hela rikets menige Allmoge vänta med längtan at
få se någon frukt af våra giöromål, och sucka och qvida öfver
odrägeliga utskylder och nya contributioner. Vi böra besinna
at vi uti 9 månaders tid varit församlade på denne Riksdagen,
men hvad vi på denna tilräckelige tiden til rikets försvar emot
en grym fiende jemte något annat nyttigt uträttat, det se vi
ang. freds- och successions-verket.
95
nu för ögonen. Se vi litet om oss, så finna vi hvad tidens
utdräkt uträttat; finna vi ej annat, så förmärka vi en annrlkande
fiende, som nog tagit tiden och vår försummelse i akt,
hvilken icke allenast långt här ifrån gior sin yttersta flit at
öka sina segrande vapn, utan ock snart nog tor våga at giöra
försök på sielfva hiertat af riket. Dageligen se vi usla flyktande
medbroder ifrån de närmast hit belägne orter, som klaga
öfver et jämmerligit tilstånd och huru de blifva plågade på alt
sätt af våra förmätne fiender. Skola vi då i Herrans namn
ej vara omtänkte at hielpa dem och afvärja den fara, som
sedan oss tilkommer! Huru länge skola vi vara senfärdige
och smeka oss om munnen med fragga samt sättia hopp på
en obillig fiendes raisonabilitet? Vi uträtta dermed ej annat
än i stormen säfva ännu hårdare, samt lämna våra hemmavarande
tilfälle at misstro oss. För sin del håller RiksdagsFullmäktigen
Jonas Carlsson Ohrman före, at som faran är
oss nu ganska nära, så borde Bondeståndet deraf lemna sina
hemmavarande medbroder del, til sin efterrättelse nu gripa försvars-värket
med alfvare an, och dertil ej försumma en tima,
mindre hela denna dagen, taga näst Guds hielp vår grannes
goda tilbud nu straxt an, och sedan under Guds styrelse fullfölja
vår sak utan upskof, så torde ännu den alsmäktige Guden
hielpa oss.
Detta begiärer Öhrman at det måtte ord ifrån ord inflyta i
Protocollet til hans säkerhet samt underkastar Ståndets mogna
ompröfvande om icke detta äfven kunde in originali jemte Extractum
Protocolli communiceras med de andre respective Stånden,
med vördsam anmodan de täktes sig skyndesammast utlåta;
i annor händelse förbehåller sig Öhrman at gifva sina
hemmavarande tilkiänna vårt nuvarande tilstånd.
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
innevarande dato, hvaruti det funnit godt ofvan anförde Jonas
Carlsson Öhrmans yttrade tankar til alla delar at bifalla, samt
dem samma med de öfrige respective Stånden communicera, i
den säkra förhoppning at vinna deras gunstbenägna bifall härutinnan,
såsom en sak, uppå hvilken Ståndet för sin del finner
rikets räddande endast bero.
Enär berörde Extractum Protocolli var upläst, sade Talemannen
vidare: R. o. A. är intet obekant huru Bondeståndet
redan för fyra månader sedan sig angående successionen utlåtit,
och at Bondeståndet nämdt H. K. Höghet Cron-Printzen af
96 (Juni 1.) Freds- och successions-verket. Stichaeus.
Dannemark. De andra trenne Stånden hafva då behagat combinera
freds- och successions-verket, och jemväl sedermera
resolverat at afbida ryska hofvets svar på deras sidsta ultimat.
Men Bondeståndet har förblifvit vid sit en gång fattade
slut, såsom hvilket de efter sit begrep förment vara det bästa
til rikets räddande vid närvarande svåra omständigheter. Nu,
ehuru Bondeståndet vähl vet, at den senaste termin ännu ej
är infallen, så har dock Ståndet til undvikande af alt ansvar
för sine hemmavarande medbroder funnit sig föranlåtit at förnya
deras förra declaration, hälst de dageligen ifrån landsorterne
fä påminnelser at yrka på slut i successions-saken,
hvilket anses såsom det kraftigaste medel at afböja den fara
oss nu förestår, då fienden så nära nalkas våra gräntsor.
Bondeståndet har således nu velat meddela Högh R. o. A.
desse sine välmente och efter bästa vett och samvete yttrade
tankar med ödmiuk och vördsam begiäran, at Högh R. o. A.
härtil ville lägga sine mogne råd och bifalla Bondeståndet härutinnan,
då Ståndet gior sig det hopp, at med den Högstes
bistånd riket dymedelst lärer kunna frälsas ifrån vidare
olyckor.
Hr Landtm, sade, at R. o. A. lära taga detta i öfvervägande
och bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
Sedan Deputation var borta, uprepade Hr Lan dtm. korteligen
hvad Bondeståndet haft at andraga.
Derpå anmälte Hr Landtm, at en fattig Lieutenant vid
namn Sticliceus igenom et hos R. o. A. ingifvit Memorial begiärt
något understöd, och recommenderade altså Hr Landtm,
at R. o. A. något för honom ville sammanskiuta.
Frih. Coijet: Hvad den delen angår af det upläste
Memorialet, som rörer successionen, så går jag den aldeles
förbi efter Riksens Ständer beslutit, at vi böra afvänta svar
på vårt sidsta ultimat, hvarvid det också bör förblifva. Men
beträffande den andra delen, som rörer defensions-verket, så
är jag med Bondeståndet deruti ense, at vi böra gripa försvarsverket
med alt alfvare an och dervid ingen timma försumma.
Och som det är ganska angelägit, at vi måtte fä veta hvad
anstalter som redan äro giorde, och hvad säkerhet vi kunna
hafva, så har jag för bättre minne skull och mera tydelighet
upsatt några puncter, öfver hvilka jag håller nödigt at Secrete
Utskottet må inkomma med utförlig underrättelse.
Frih. Coijets mein. äng. krigsrörelserna i Finland. 97
Frih. Coijet upläste derpå följande puncter utur papper
och begiärte, at de i Protocollet måtte införas:
l:o At plena måtte informeras af de inlupne berättelser
hvad som passerat med galere-escadrens mouvements, sedan
Vice-Amiralen Falkengren dem commenderat i denna campagne,
hvarjemte nödvändigt des escadres styrka och förstärckning
utmärkes, när galererne seglat tid efter annan härifrån
och stött til honom;
2:o at sådant intet skier af något misstroende eller misstänka
til Vice-Ammiralen Falkengrens bravoure och goda upförande,
utan det skier i den afsikt, at plena hafva rätt och
makt at efterfråga hvad som passeradt, utan at någon derföre
blir illa ansedd. 1 vidrigt fäll hafva vi ingen frihet mer;
3:o at til plena upgifves förloppet af hvad som passeradt
vid Corpo ström jemte orsakerne hvarföre escadren sig retirerat.
Är det skiedt i brist af ammunition, så bör efterfrågas hvadan
en sådan brist härrörer och om det icke ålegat vederbörande
at draga försorg at ammunition med andra förnödenheter ä
part efterskickats, och huru härmed förevetter samt hvad quantum
ammunition nu afgådt till escadren;
4:o hvad instruction Vice-Ammiralen Falkengren har fått
samt huru denna campagnens tidiga begynnande til siöss och
lands blifvit anlagd och värkstäld;
5:o i synnerhet hvad som hindrat, at man ej nyttiat til—
ståndet och författningarne i Finland medan fienden, som bekant
är, hade där så ringa styrka och troupper och man haft
i många månader tid och råderum planer at upgifva til den
ändan;
6:o huru det egenteligen står til med General-Majoren
Freudenfelts corps, som tyckes hafva bordt sättias i stånd at
bryta in pä norra sidan åt Österbottn at gifva luft och mod
til Finnarne samt dermedelst fördela ryska troupperne, som
ändå voro nog svaga, hvilket hade kunnat mycket facilitera
och befrämja någon entreprise på Finland i söder, om man
tänkt derpå tidigt nog, hvarmed bättre fredsvilkor med Guds
hielp kunnat vinnas;
7:o hvad instruction Ofverste Marcks haft, och om han
[haft] någon dessein, som igenom galere-escadren skulle efter
allmänna ryktet understödias;
8:o om Ofverste Marcks låtit af predikostohlarne eller
eljest på Äland kundgiöra, at invånarne därstädes måtte söka
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. 11. 7
98 (Juni 1.) Om förfrågan till Sekr. Utskottet
at flyttia derifrån hit öfver och om han sielf haft i sinne at
retirera sig; til hvilken ända R. o. A. borde få del af brefven
och berättelserne derom, samt hvad ordres han derpå undfådt;
9:o at plena likaledes måtte få vetta örn några flere troupper
ärnäs til Aland, eller om tystheten sådant tillåter, til hvad
ända eljest.
10:o Härjemte påstås, at den från Landshöfdingen Gyllengrijp
inkomne berättelse om vederbörande officerares förhållande
under General Freudenfelts bortovarande måtte plena
företes tillika med General-Major Freudenfelts egen sidsta
afgifne underrättelse.
Frih. Coijet betygade derpå, at han ej hyste något misstroende
til dem som commendera, men han funne det ganska
billigt, at han med de flere riksdagsmän böra få veta hvad
säkerhet de hafva här eller om de böra resa hem och flyttia
sin egendom undan fienden. Det hade för en månad sedan
blifvit sagt, at 5 skiepp voro vid Hangö udd och at 5 andra
straxt derpå väntades dit; men icke dess mindre har man
nu bordt at flottan först den 18 Maii kommit dit, då ryska
galererne redan voro passerade.
Hr Börje Scheckta begiärte at Hr Landtm, ville underrätta
R. o. A. om de af Baron Coijet anförde målen.
Hr Landtm, erindrade hurusom dertil först måtte vara
lof af alla fyra Stånden.
Hr Scheckta påstod at Secrete Utskottet måtte afgifva
des positive svar och utlåtelse om alla målen, hälst vår egen
välfärd nu fordrade at ej mera lefva i osäkerhet, då knifven
så til säijandes sitter på strupen.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Bondeståndets
Extractum Protocolli innehåller tvänne momenta. Hvad defensions-värket
angår, så är det visserligen nödigt, at alla kraftiga
och skyndesamma anstalter giöras til vårt försvar, så framt
vi intet vilja blifva et rof för våra fiender. Jag förstår intet
metien och vil således ej gå in uti någon detaille härom, men
jag måste bekiänna, at det surprenerar mig, at Secrete Utskottet
ej upgifvit någon relation om hvad som passerat; ty
det är nu mera ingen hemlighet. Gunstige Herrar, vi se olyckan
för våra ögon; riket står på yttersta spetsen af undergång.
Böra vi då intet giöra oss underrättade om de författningar,
som äro tagne til dess räddande! Således instämmer jag aldeles
med Baron Coijet, at en omständelig berättelse må in
-
angående försvarsverket.
99
fordras af Secrete Utskottet til nästa plenum. Jag har derföre
intet misstroende til Secrete Utskottet. Tvert om är jag
försäkrad, at de lära författadt en god och nyttig plan och
lära ej eller underlåta at straffa den, som felar i värkställigheten
och utförandet. Skulle det ej skie, då är det tid för
oss at fråga derefter. Det andra momentet i Bondeståndets
Extracto Protocolli och den upläste skriften angår successionen.
Bondeståndet förklarar deruti, at de förblifva vid sit en gång
fattade beslut, och vilja nu straxt antaga vår grannes tilbud,
oaktadt de nogsamt veta, at de trenne Stånden resolverat at
afvänta svar på vårt sidsta ultimat. De bygga på den grund,
at intet bättre medel skal kunna vara at erhålla en skyndesam
fred, men jag tiltror mig at kunna visa det vi då få et evigt krig,
och huru vilja vi förhoppas at taga igen Finland när vi blifva
combinerade med den makt, hvars interesse fordrar, at vi ständigt
skola vara deraf i mistning. Låtom oss derföre, gunstige
Herrar, besinna at vår välfärd och frihet står nu på vippen
at gå öfver ända. Låtom oss, säger jag, innan rykten härom
i landsorterne utspridas, taga oss denna qusestion före och söka
öfvertyga Bondeståndet det vi ingalunda kunna erhålla fred
och återfå Finland på det sättet som de förmena.
Hr Hästsko: Det är så mycket angelägnare, at vi fråga
efter tilståndet af vårt försvars-värk, som vi höra at fienden
nalkas och faran eljest torde komma oss öfver hufvudet innan
vi veta ordet af. Om vi skola retirera oss nu, äfven som det
skiedde förledet år i Finland, vet jag ej hvad det vil blifva
af oss på slutet.
Hr Wulfwenstierna: Man fordrar här beskied af Se
crete
Utskottet om det som til Secrete Utskottet ej hörer.
R. o. A. lärer gunstigast sig påminna huruledes Secrete Utskottet
igenom Extractum Protocolli af den 25 April gifvit vid
handen, at en Commission blifvit förordnad öfver försvarsvärket
och krigs-operationernes utförande. Således, om R. o. A.
åstunda någon underrättelse angående de af Baron Coijet upgifne
puncter, måste den af Defensions-Commission och ej af
Secrete Utskottet infordras; men som desse saker böra hållas
tyste, beder jag at Högh R. o. A. ej gå för vida härmed.
Hr Landtm, förestälte huruledes mycket voro, som ej
kunde upgifvas och giöras allmänt kunnigt, utan rikets besynnerliga
skada, såsom til exempel, hvad force vi nu för tiden
äga, med mera. Men om det, som redan är värkstält, samt
100 (Juni 1.) Angående försvarsverket.
hvad ordres och instructioner de, som föra commando, haft,
derom kunde altid Secrete Utskottet, om Riksens Ständer så
behaga, upgifva en utförlig berättelse, hvilket Hr Landtm,
för sin del önskade måtte skie, på det en hvar kunde blifva
underrättad om sakernes beskaffenhet, och de många rykten,
som blifvit utspridde, derigenom uphöra och försvinna.
Frih. Coijet förklarade at des påstående eller mening
aldrig varit at Secrete Utskottet skulle upgifva mera än det
som rikets säkerhet kunde tillåta at uppenbaras och redan
vore passerat. I öfrigit, och som det nu vore tid at på alt
sätt tänka uppå vår defension och Borgareståndet för någx-a
veckor sedan ingifvit et Extractum Protocolli angående et regementes
uprättande af frivillige, så påminte Frih. Coijet, at den
saken måtte afgiöras.
Frih. Cronhiort: Defensions-värket hörer efter Secrete
Utskottets instruction dem til, men ej Defensions-Commission,
och hafva vi fördenskul så mycket större orsak at skyndesammast
efterfråga hvad anstalter, som blifvit giorde til vårt
försvar; finnas de otilräckelige, så låtorn oss i Herrans namn
skiljas åt ifrån Riksdagen, sättia oss frivilligt tilsammans och
såsom våra förfäder gå man uhr huset at bemöta vår fiende
och skaffa oss en drägelig fred.
Frih. Döring utlät sig at väl en del af R. o. A. kunde
gå åstad, men när menigheten intet giöra följe, vil det intet
stort säija; varandes nu Almogen helt annorlunda sinnade, än
at man sådant af dem kan förvänta.
Hr Olof Ehrencreutz: Ju närmare faran oss kommer
desto angelägnare äro vi at hielpa oss; men det bör skie på
det sättet at vi intet stielpa riket. Skulle Secrete Utskottet
fä befallning at upgifva altsammans, som rörer defensionsvärket,
och derunder skulle begripas sådane planer, som ännu
intet äro värkstälte, så vore sådant visserligen för riket skadeligit;
men här begiäres nu allenast at få veta omständigheterne
af det som redan är förbi och huru anstalterne varit giorde,
på det vi derutaf måge kunna döma hvad säkerhet vi hafva;
en rättighet, hvilken så mycket mer tilkommer hvar Riksdagsman,
som i fall, til utförandet af det ena eller andra, nödige
medel skulle fattas, Riksens Ständer då måste vara betänkte
på andra utvägar och gripa sig vidare an. Eljest som Bondeståndet
i dag och jemväl ofta tilförne sig utlåtit, at vi snarast
kunde erhålla freden örn vi antaga Dannemarks goda tilbud,
Angående försvarsverket.
101
så skulle jag önska at vi finge veta hvad anbud Dannemark
oss giordt.
Frih. Ulfsparre sade, at det ej lärer nekas någon om han af
berömmelig nit och kiärlek för sit fädernesland frivilligt vil gå
åstad och möta fienden. Skulle riket råka i nöd, vore det en
skyldighet, hvartil hvar och en undersåte vore förbunden. För
öfrigit önskade han äfven som Hr Ekrencreutz, at icke allenast
Dannemarcks utan ock de andre puissancers utlofvade
vilkor i anseende til successionen måtte ju förr dess heldre
upgifvas, på det de måtte kunna jämföras och man sedan med
större trygghet dömma hvilka, som äro de bästa.
Hr Scheckta: Den olycka, som öfvergådt våra medbroder
ifrån Finland och oss kanskie ännu förestår, kan ej annat än
drifva oss at på det högsta gripa oss an och söka försvara oss emot
en obillig och öfvermodig fiende. Jag conformerar mig altså med
Baron Cronhiort, at sedan vi fädt se de anstalter, som äro
giorde til vårt försvar, vi då afbryta Riksdagen och gå vår
fiende emot; kunnandes en publication derom utfärdas öfver
hela riket, at de, som hafva lust at gå med som frivillige, kunna
giöra följe.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig nögde at såsom frivillige
ga fienden emot.
Gref H. Gyllenborg anförde, huru som vi föga kunde
giöra räkning derpå at gå man uhr huset i det tilstånd vi nu
äro och så länge ingen myndighet är hos regeringen. Vi hade
nu hördt hurusom Bondeståndet sagt, at örn vi ej ingå med
dem uti successions-saken, de då vilja derom gifva sine hemmavarande
medbroder kundskap. Men at sådant skiedt, dertil
äro vi sielfve vållande, genom det at vi sutit och sedt på det
ena otilbörliga steget efter det andra giöras utan at derpå
giöra något åtal eller taga behörige och kraftige mått deremot.
Således vore nu angelägnast at börja den deliberation, huru vi
åter skola kunna försättia regeringen uti fullkomlig myndighet
och drift, det vore rätta mannen uhr huset.
Som det begiärtes at Hr Landtm, ville giöra proposition
huru vida Secrete Utskottet skal upgifva berättelse om alla
de uti Baron Coijets Pro Memoria anförde puncter, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behagar at Secrete Utskottet
öfver berörde puncter skal upgifva en så utförlig berättelse som
någonsin skie kan;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
102 (Juni 1.) Om en frivillig korps.
Och påstods af åtskillige at det måtte skie til nästa
plenum.
Frih. Cronhiort påminte at en Deputation härom til de
andre Stånden nu straxt måtte afgå.
Hr Scheckta begiärte, at den andra saken nu äfven måtte
afgiöras, angående en sammansättning af frivillige, hvilket tillika
kunde communiceras de andre Stånden, dock så at det ej
underkastas deras decision, emedan det ej kan nekas någon
at frivilligt gå åstad och försvara riket och fäderneslandet
samt til des tienst upoffra lif och blod. Hr Scheckta förmente
vidare, at desse frivillige intet begiära någon sold af cronan,
utan lära utreda och hålla sig sielfva allenast de få proviant
och nödig ammunition.
Som häremot giordes i början någon svårighet, så tykte
Hr Börje Phil. Scheckta at de, som hafva hug at såsom
frivillige gå åstad emot fienden, kunde sig angifva och sine
namn upteckna, på det man måtte få se deras antal.
Och uprättades til den ändan en lista, uti hvilken åtskillige
af R. o. A. inskrefvo sine namn.
Hr Wulf \v ens t i erna sade, at han ej annat förstådt, än
at man med det som blifvit sagt om frivillige haft sit afseende
på det project, som hos Riksens Ständer skal vara ingifvit til
en frivillig corps uprättande af 1000:de man, hvilka skulle utreda
sig sielfva, men få caractere af cornetter och niuta fält—
tractamente af cronan. Om nu så är, lemnade lian til R. o.
Arns egit eftersinnande hvad sådan corps skulle komma at kosta
cronan och huru vida den deraf tilförväntade nyttan kunde
svara emot sielfva kostnaden, hvilken blefve så dryg at 12 a
20,000 man gemene derföre skulle kunna underhållas, förutan
flere andra svårigheter, som härvid möta, i det de begiära at
få behålla sine förre tienster och sielfve utvälja sig officerare
med mera. Deremot om cronan för desse penningar värfvar
manskap och recryterar regementerne så fort någon afgång
timar, slipper cronan at graveras med andra särskilte officerares
aflöning; men skulle någre villja sammansättia sig och
aldeles på sin egen depence gå uti fält, så vore sådant af dem
ganska berömmeligit; dock tykte Hr Wulfwenstierna, at de
häldre kunde sammanskiuta något til et regementes uprättande.
Hr Börje P. Scheckta holt före, at cronan ej behöfver graveras
med så många officerares aflöning, emedan om vid denna
Sekreta Utskottet och försvarsverket.
103
corps blifver allenast 1 Capitaine, 1 Lieutenant, 1 Adjutant och
några Corporaler, lärer ej flere vara nödige.
Af andra påmintes, at detta blifver en särskilt corps och
bör icke tagas för den samma, hvartil redan project är ingifvit.
Som Extractum Protocolli til de andre Stånden nu var
färdigt;
Så äskade Hr Landtm, liud;
Då det för R. o. A. uplästes och gillades så lydande:
Extraxt af Protocollet hållit hos R. o. A. den 1 Junii
1743.
S. D. Uplästes hosföljande Pro Memoria och funno R. o.
A. nödigt at Riksens Ständers Secrefe Utskott bör til nästa
plenum upgifva en så utförlig berättelse om alla de deruti anförde
puncter, som rikets säkerhet det någonsin kan tillåta;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Ut supra.
Hr Scheckta förbehölt sig at plenum måtte blifva nästkommande
lördag.
Hr Landtm, lofvade at plenum då skal blifva om möijeligit,
är, dock kunde han ej vist försäkra R. o. A. derom.
Men Hr Scheckta och några flere påstodo enständigt at
plenum ej längre måtte upskiutas än til nästkommande lördag.
Hr Königstedt förmente at med en så angelägen sak,
som den nu infordrade berättelsen af Secrete Utskottet är, ej
längre borde utdragas på tiden, utan andra saker af mindre
värde häldre försummas.
Sedan utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilken
skulle gå til de andre Stånden med förberörde Extracto Protocolli;
Gref H. Gyllenborg förde ordet.
Hr Scheckta begiärte at denne Deputation jemväl måtte
få in commissis at anmäla hos de andre Stånden om de skiedde
sammansättningar af frivillige, hvilkas antal de andre Stånden
med första skulle få veta.
Gref David Frölich påstod at hos de andre Stånden ej
måtte nämnas något för hela R. o. Arns räkning om desse
ensidige sammansättningar.
Frih. Cronhiort beklagade at det skall kallas ensidige
sammansättningar när några af berömmelig nit och kiärlek för
fäderneslandet frivilligt vilja gå åstad at våga lif och blod til
des försvar.
104 (Juni 1.)
Om försvarsverket.
Hr Scheckta påstod än ytterligare at detta måtte anmälas
hos de andre Stånden, dock utan at underkasta det
deras decision.
Omsider begofvo sig Frih. Cron hiort och Hr Scheckta
dertil at Deputation nu först måtte afgå med R. o. A:ns Extractum
Protocolli angående de af Baron Coijet ingifne puncter.
Och upropades altså de, som voro nämde til denne Deputation,
hvilken nu bortgick.
Sedan påminte Hr Ramsay, at R. o. A. måtte utlåta sig
öfver des giorde ansökning för the af finske regementerne hit—
komne dragoner och soldater;
Hvarföre den senare delen af Landt- och Siö-Militiae—
Deputations Betänkande å nyo uplästes.
Hr Ramsay utlät sig at thet voro så mycket billigare,
at de dragoner och soldater, hvilka ifrån Finland hit öfver
kommit, måtte sammandragas i en corps, och med Finska
officerare och Finsk präst förses, som förutan de redan anförde
skiäl H. K. Maj:t uti det utfärdade Pardons-Placatet
försäkrat them therom.
Hr Landtm, giorde fördenskul frågan om R. o. A. bifaller,
at de ifrån Finland hitkomne dragoner och soldater
skola sammandragas uti et compagnie;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om icke de böra få sine
hemkallspenningar;
Hvartil likaledes af R. o. A. svarades med Ja.
I öfrigit biföls slutet af Landt- och Siö-Militise-Deputations
Betänkande, at Krigs-Collegium kommer at draga nödig
och skyndesam försorg om deras felande monderings-persedlar.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 Juni i.
Den 9 Junii som var en torsdag.
R. o. A. samlades kl. half 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen, anmälte Hr Landtm, et af Hind. Math. von Buddenbrock
ingifvit Memorial, deruti han beklagar, at sedan Riksens
Ständers Commission den 21 Maii öfver honom afsagt en
svår dödsdom, skal han ej förr än den 29 derpå följande fädt
Buddenbrock. Finska krigsbefälet.
105
del af thensainma, ehuru tidigt han therom giordt ansökning;
hvarföre, och som han på denne korta tiden knapt mera skal
hunnit, än läsa den samma igenom, men omöijeligeu kunnat i
pennan fatta det, som han dervid funnit nödigt hos Riksens
Ständer at erindra, besynnerligen i anseende thertil, at uti samma
dom skola sådane mål vara uptagne, hvarföre Hr JustitiseCancelleren
honom icke skal tiltalat eller anklagat, mindre han
sig theröfver förklarat eller sin oskuld fädt bevisa; ty anhåller
Friherre Buddenbrock, thet ville Riksens Ständer af högt bepriselig
ömhet för rättvisan låta med denna saks afslutande
hos sig något litet hvila, på det han må kunna få i ödmjukhet
anföra, hvad han til bestyrkande af sin oskuld kan hafva at
föredraga.
Derpå uplästes Protocollet af den 18 December ifrån sid.
{XIII.) 400 til sid. 403, hvarvid inga påminnelser giordes.
Justerades den i följe af R. o. A:ns sidsta slut upsatte
Resolutionen på Landt- och Siö-Militice-Deputations Betänkande
angående Finska Krigs-befäiets ansökning, hvilken sedan
den efter en och annan nu giord påminnelse var ändrad af
R. o. A. gillades så lydande:
R. o. A. pröfvade skiäligt, at de finska Herrar officerare,
som utom theras förvållande mist theras innehafde indelningar
samt uti ren nit och afsiclit at tiäna sin nådiga Konung och
fädernesland begifvit sig hit, böra på thet sättet ställas klagelöse,
at de l:o nu straxt reparteras vid de svenske regementerne
och där niuta inquartering, samt efter sin tour af Herrar
chefferne vid existerande vacancer föras på förslagen, och på
det sättet befordras, at the, som varit vid finska Dragoneregementerne,
blifva vid de svenske cavallerie-regementer emplojerade,
och de af finska infanterie-regementerne emploijeras
vid de svenske regementerne til fot, til dess fred blifver, då
hvar och en återfår sin förra indelning i Finland eller ock
vidare befordras; 2:o at the finske officerarne och den öfrige
betjäningen vid de finske regementerne utan vidare uppehåld
få fulla 1742 års indelte lön, hvar efter sin stat, jemte deras
resterande fälttractamente; men för innevarande år 1743 och
framdeles aflönas de likaledes hvar efter sin stat på värfvad
fot, samt de, som kunna visa, at de värkeligen öfverfördt och
ännu äga hästar, undfå förplägning för dem så väl som ersättning
för den omkostnad de öfver vintern på hästarne
giordt.
106 (Juni 9.) Om fredsunderhandlingarna.
Beträffande åter the af finske regementerne liitkomne dragoner
och soldater, så stadnade R. o. A. i det slut, at the
komma at sammandragas uti et compagnie och förses med
finske officerare och finsk präst; at the bekomma sine innestående
hemkallspenningar, sedan afdragit är hvad de derpå
kunna hafva undfådt, och at K. Maj:ts och Riksens KrigsCollegium
måtte få befallning at 0111 deras felande monderingspersedlar
draga nödig och skyndesam försorg.
Cplästes Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af den 7 hujus, theruti Deputation berättar sig hafva i
anledning af den med Capitaine Graman ifrån våre Plenipotentiair-Ministrer
i Abo medbragte depechen varit tilsamman
och funnit innehållet deraf sådant, at des essentielle och
authentique delar bordt til Riksens Ständers kundskap komma,
så väl som hvad Translatoren Dunkan sedermera medbragt;
men at åtskillige hemligare omständigheter thervid sammanstött,
hvilkas upgifvande ej kunnat skie utan våda för riket och för
underhandlingens framgång. Här öfver berättar Deputation sig
ock hafva hördt Herrar Riksens Råds tanka och yttrande, som
nu äfven til Riksens Ständer blifvit framgifven och innehåller
egenteligen tilstyrkande til fred; hvarvid Större Secreta Deputation
för sin del giordt den erindran det måtte den 21 i
denne månad blifva såsom ultimat termin til sielfva vahldagen
af Riksens Ständer såsom oryggelig utsatt; hemställandes derjemte
om icke Riksens Ständer skulle finna godt, at Herrar
Deputerade öfver instructionerne, tillika med Herrar Riksens
Råd, måga til en ytterligare efter omständigheterne inrättad
jämkning varda authoriserade, samt åberopa de våre Ministres
Plenipotentiares ofta förut lemnade ordres om Dannemarks
tilfredsställande.
Vidare uplästes Transumt af Herrar PlenipotentiairMinistrernes
underdånige bref til H. K. Majit, dat. Äbo den
1 Junii 1743. (Bil. N. 2.)
Jemväl uplästes et annat Plenipotentiairernes underdånige
bref til H. K. Majit ifrån Åbo af den 2 Junii. (Bil. N. 3.)
Sammaledes uplästes Extract af Plenipotentiair-Ministrernes
bref til Hans Excellence Riks-Rådet och Presidenten
Gref Gyllenborg af den 2 Junii (Bil. N. 4.), innehållande de
skiäl och anledningar, hvaraf Plenipotentiairerne förmena med
någorlunda säkerhet kunna slutas om Keyserinnans alfvarliga
böijelse för fred.
Om fredsunderhandlingarna.
107
I lika måtto uplästes et Extract af Plenipotentiairernes
(bref) med Translatoren Dunkan ankomne bref til Hr Riks-Rådet
och Presidenten Gref Gyllenborg af den 4 hujus. (Bil. N. 5.)
Sidst uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 7
Junii af det inneliåld, at ehuru Riksens Råd önskat afkunna
utfinna medel til rikets räddande utur den våda, som det värkeligen
öfverhänger, samt se sig i stånd at styrka Riksens Ständer
til samhälligt motvärn och krigets eftertryckeliga fortsättiande;
så måste dock Riksens Råd beklaga at hos dem
brister en fulkomlig försäkran om sådane utvägars tilräcklig
het,
enär de betrakta den olycka riket i förra campagner öfvergådt
och utmattadt, det äfventyr det nu sväfvar uti, då fienden
värkeligen en stor del af rikets ädlaste provincier besitter, och
den härjande eld, som våre qvarlemnade gräntsor hotar; hvartil
kommer det myckna blod, som, til äfven tyrs fåfängt å jorden
spilt, skulle utur våra händer kräfjas, samt den miss-sämja
som i landsorterne spörjes, hvilken lätteligen under utrikes ifrån
anstötande vidare olyckor tiltaga kan. Sådane betänkligheter
förmäla Herrar Riksens Råd hafva föranlåtit dem at enstämmigt
styrka Riksens Ständer til at afvänta svaret uppå det
yttersta ultimat, hvilket K. Maj:ts Plenipotentiairers nit för
rikets båtnad til den 1 sidstledne Junii tilbaka hållit, så at å ena
sidan drögsmålet ej aldeles Ryssland tilskrifvas kan, äfven som
å den andra det synes med Riksens Ständers sednaste beslut
enligit, at K. Maj:ts Plenipotentiairer sig ej förr til återresan
bereda böra, innan de svaret på ofvannämde ultimat ernådt,
då det ändå med sådan beqvämlighet skie borde, at de likmätigt
deras instruction ännu kunde K. Maj:ts vidare befallning
afvachta.
Orsakerne, hvarföre et sådant ytterligare upskof tilstyrkes,
berätta Herrar Riksens Råd vidare härröra af den visshet man
äger om et nära fredsslut, så framt Riksens Ständer den 20 i
denna månaden afvachta ville, men på det intet otidigt uppehåld
föranlåtas måtte, så underkastas Riksens Ständers ompröfvande,
huru vida Plenipotentiairerne må lemnäs frihet at,
ifall underhandlingen endast derå studsade, få til jämkning
och utbytning nyttia de i svenska Carelen liggande och til en
del grsekiska läran tilgifne socknar af föga inkomst, emot hvad
å denna sidan af Kymene ström aftvingas kan, eller ock at
vinna en öpen gång emellan Nyland och de öfre norra provincierne.
108 (Juni 9.) Om fredsunderhandlingarna.
Och som Ryssland tyckes benägit at til fredsslutets stadgande
eller afbrytande med fiendteligheter innehålla, ty är Riksens
Råds tanka, det kunde K. Maj:ts Plenipotentiairer anbefallas
at jemväl å K. Maj:ts vägnar gifva samma ordres til
svenske Befählhafvarne, ifall de ryske Sändebuden i samma
mening framhärda, samt sig uttryckeligen utfästa at ej vilja
hvarken til siöss eller lands närmare nalkas närvarande begge
delars besittningar eller fattade poster.
Skulle Riksens Råds lycka ej vara at träffa Riksens Ständers
mening, så öfverantvarda de härmedelst efterverlden de
skiäl, uppå hvilka de deras rådslag ehuruväl med blödande
hierta bygdt och uti hvilka H. K. Majit med dem i nåder instämdt;
men täckas Riksens Ständer boija öronen til fredsamma
rådslag, så önska Riksens Råd land och folk lycka til
det lugn, som efter alt menniskligit utseende uppå en hård
storm snart följa lärer.
Frih. Ulfsparre hemstälte om icke denna saken, som är
ganska angelägen, kunde blifva liggande på bordet til nästkommande
lördag, då man finge tid at betänka sig något närmare
häruppå och derjemte höra i hvad slut de andra Stånden
vilja stadna; men skulle R. o. A. finna, at rikets välfärd
krafvel- det saken nu straxt måtte afgiöras, ville han ej vara
der emot; på sådan händelse nödgades han likväl no at förklara,
det han af de upläste brefven ej finner någon visshet,
at Keijserinnan har alfvare med freden, utan innehålla de
samma ingenting annat än complimenter, hvarföre och som han
fruktade at tiden härigenom så utdrages, at vi på slutet få
sticka fingren i ögonen, när ingen hielp mera är oss öfrig, ty
kunde han för sin del ingalunda bifalla Rådets mening; hvilket
han sig til Protocollet ville hafva reserverat.
Hr Scheckta önskade at R. o. A. med enighet och saindrächtighet
ville afgiöra denne angelägne saken och bifalla
Herrar Riksens Råds mogna och grundeliga Betänkande, så
at med successions-vahlet ännu måtte anstå til den tid, som
Hrr Riksens Råd styrkt, nemligen den 20 Junii; men aldenstund
man derjemte bör vara betänkt på de mått och steg,
som äro nödige til vårt försvar i fall Ryssland skulle utslå
de anbudne vilkor, och det nu af de upläste brefven hördts
hur illa Ryssarne gå åt våra medbroder i Finland, at de som
ej kunna skaffa hästar måste sielfva draga kiärrorne, så vore
han nödsakad at förnya den uti sidsta pleno giorde föreställ
-
Bonde-ståndet och successions-frågan.
109
ning, at vi som svenske män gripa riket under armarne, sättia
oss tilsammans och med vår Herres liielp söka försvara riket
och vår egen frihet, samt förlossa våra arma medbroder ifrån
deras träldom; Hr Scheckta förbehölt sig vidare at närmare
få gifva des tankar vid handen om sättet til en sådan sammansättning
af den frivillige corpsen, som uti sidsta pleno
blifvit omtald.
Hr Wulfwenstierna bad, at R. o. A. nu straxt vilie
afgiöra Större Secreta Deputations Betänkande, efter saken är
ganska angelägen och tål intet något upskof; varandes dessutan
i Större Secreta Deputation öfverenskommit, at Plenipotentiairernes
bref, så snart de in plenis blifvit upläste, skulle
åter förseglas, pä det inga afskrifter deraf mätte tagas, och
kunde således desamma ej blifva liggande på bordet.
Hr Landtm, berättade äfven, at Större Secreta Deputation
funnit nödigt at de upläste brefven straxt måtte förseglas;
Hvilket
af R. o. A. gillades, och förklarade R. o. A. at
saken nu straxt bör afgiöras.
Hr Hästsko styrkte dertil, at Större Secreta Deputations
Betänkande måtte bifallas och väre Plenipotentiairer så
mycket skyndesammare instrueras om den nödiga jämkningen
vid fredsslutandet, som vi nu hördt angelägenheten fordra, at
vi snart frälsa våra medbroder i Finland.
I det samma at härom än vidare discourerades, anmältes
och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet
af 24 personer.
Talemannen Oiof Håkanson förde ordet och näst aflagd
hälsning berättade, at Bondeståndet gifvit desse sine Deputerade
in comissis at med Högl. R. o. A. comrauniceras deras
tankar angående Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af den 7 hujus, om prolongation af den utsatte ultimate
termin til successions-vahlets afgiörande, hvilket mål Bondeståndet
på det nogaste öfverlagt, men ej funnit sig i stånd at
kunna gå ifrån deras för detta fattade slut uti successionssaken,
utan önska at de andre Stånden densamma nu också
ville afgiöra. Med uprepande af de många skiäl, som Bondeståndet
härtil föranlåtit, vil Ståndet nu intet falla Högh R.
o. A. besvärligt; det mästa är, at Bondeståndet befarar det
fienden igenom et sådant upskof, som nu tid efter annan skiedt
och än vidare föreslås, vinner så långt råderum och får tid at
110 (Juni 9.)
Bonde-ståndet och
sättia sig i stånd, at han, det Gud nådeligen afvände, kunde
nalkas våra gräntsor och då tvinga oss til den fred honom
sielf behagar. I anseende hvartil den hemmavarande Allmogen
genom åtskilige ifrån landsorterne insände och af månge underskrifne
Memorialer ganska mycket yrkat på slut i successionssaken,
hvarom jemväl en af Ståndets ledamöter i dag ingifvit
et Memorial, som Ståndet til alla delar bifallit och Taleman
nu framgaf med begiäran at det måtte upläsas.
Uplästes altså berörde Memorial sa lydande: Gunstige
medbroder af det hedervärda Bondeståndet! Jag tror, at hvar
och en ledamot ibland oss stadigt åtrår och önskar at en gång
få se en önskelig utgång och slut på vårt almänna väsende,
som vi en gång påbegynt, i anseende hvartil Bondeståndet den
ena gången efter den andra äfven låtit sig beveka af de andre
respective Stånden til upskof och tidsens utdrägt, endast i den
afsicht at derigenom kunna vinna det, som för vårt arma och
undertrykta land kunde tiena til vårt understöd; i sådan tanka
hafva vi förnött och utslitit många icke allenast dagar, utan
ock månader, hvarvid vi böra besinna, at sådant alt skiedt
tvert emot våra hemmavarande medbröders vilja och samtycke
hvilket så väl igenom bevekelige och hiertrörande böneskrifter
til detta hedervärda Ståndet, som ock genom sina särskilte
bref til sine härvarande Fullmäktige tilkiänna gifvit sit mykna
missnöije och lidande igenom tidsens långa och fåfänga förnötande,
oss och hela riket til en obotelig skada. Nu hafva
vi ock väntat til den dagen, som för Pingstehelgen utsattes
skulle vara den ultimataste, men hvad håfve vi dermed vunnit,
jo ingenting. Nu vilja ändå kanskie en del af de andre
respective Stånden vänta ännu längre; skola vi dermed ännu
en tid vara nögde och låta sättia oss flor af vår fiende ännu
vidare för ansichtet; derifrån måtte Gud bevara oss. Yi böra
ju besinna at ju längre en menniska lefver, ju närmare kommer
hon döden, och ju mer vi tiga och dröija samt försumma arbeta
i en stor storm, ju hastigare kommer sielfva siönöden. Skola
vi då i Herrans namn intet se en gång up med helt vakande
ögon och betänka, at vår egen välfärd härunder beror; vilja vi
ej åse vår egen, så måste vi ju betänka våra hemmavarande,
som til tusendetals där kräka och under svårt ok och börda
sucka och qvida öfver ohielpsamma bröder. Sannerligen, sielfva
den stora Guden, som har uppenbarat för oss hielpemedel samt
dem oss tilbudit, tor och i sin vrede öfver vår hårdhet taga
successions-frågan.
lil
desse medel ifrån oss, så at vi ej kunna dem ernå, när vi
omsider med flit vilja gripa dem. Ja himmelen, jorden och
de oskiäliga diuren kunna ej annat än gråta öfver nu varande
Sveriges invånare, som icke allenast bortskiämt och til intet
giordt de gamla svenska mäns arbete och nedlagde heder, utan
ock nu biuda til at inrätta töckn och mörker, när Gud låter
klara dagen lysa. Kiära vänner och bröder af detta hedervärda
Bondeståndet! Lät oss ock noga eftertänka om icke vår
försummelse och tidsens utdrägt är orsaken til alt oväsende
och buller, som ryktet berättar skal nu förehafvas i Dalorten;
tänken efter om icke vi såsom orsak dertil en gång för sådant
måste lida och svettas, i synnerhet om deraf någon olycka
eller fullkomlig hela landets resning skulle hända. Slutet
stadnar på våra skuldror och faran med skadan skal kräfvas
uhr vår hand, det lärer både mångens lif och egendom få förnimma.
Lät oss nu i Herrans namn träda til de andre re
spective
Stånden, bedia dem af alt hierta de vilja nu hielpa
oss, och i Herrans namn i dag giöra slut och ett med vår
successions-sak, så flyter sedan af en sådan alla Ståndens härliga
sammanknippelse otroliga fruchter och förmåner, hvilket
ock Gud visserligen välsignar. Få vi då ja, så kunna vi noga
se vår sällhet begynnas, hvarföre vi ock skola vara tacksamme,
men skulle vi få höra nej, eller ock vidare tidsens utdrägt
åstundas, veta vi icke hvart vi skole vända oss; ty hvar är
någon mennisklig hielp til vårt rikes räddande annorstädes at
förvänta än ifrån Dannemark? Yi gå ock ingalunda ifrån
vårt en gång giorde vahl, och måga de öfrige respective Stånden,
som ej vilja giöra med oss ett, sielfve skylla sig, der
något bedröfveligit hända skulle, hvarutinnan Bondeståndet ej
vil hafva del.
Olof Gustafsson ifrån Orebro län.
Derpå framgaf Taleman Olof Håkanson et annat Memorial,
hvilket Taleman berättade, at en Rusthållare vid namn
Olof Åquist i dag inlefvererat hos Bondeståndet.
Berörde Memorial uplästes jemväl, och var stäldt til det
ärbara Bondeståndet samt undertecknadt å samtelige Allmogens
vägnar i Rosslagen med 92 stycken namn och bomärken der
under, deruti betygas först en innerlig glädie öfver then ståndaktighet,
som Allmogens fullmäcktige uti Bondeståndet vid denna
Riksdag visat i de mål, sorn synts lända fäderneslandet til uprättelse,
förmån och säkerhet i framtiden, och önska at theras kiära
112 (Juni 9.) Bonde-ståndet och successions-frågan.
medbroder uti samma ståndaktighet framhärda måtte. Och som
den nuvarande Riksdagen mäkta länge skal påstådt, men Almogen
i Rosslagen icke dess mindre lefver i ovisshet huru med säkerheten
för fiendens anfall förevetter, hälst det så vida kommit
at invånarne på Aland mangrant hit öfverflyttat ifrån deras
hemvister, så förklaras samtelige Rosslags-Allmogens alfvarliga
vilja och begiäran til deras Riksdags-Fullmächtige, at så
framt til den utsatte ultimate dagen, som är den 6 Junii, et
säkert och tilförlåteligit svar ifrån Ryska hofvet icke skulle
lemnäs, om en sådan fred, sorn riket med sin heder och förmån
kan emottaga, det bör då icke en dag til vidare utdrägt
på tiden beviljas, utan med all kraft och alfvarsamliet påstås,
at succession för Danska Cronprintsen må fastställas, eftersom
denne Allmoge icke tänker at gå et steg ifrån des en gång
fattade mening, eller på något sätt, under hvad löften och vilkor
det vara må, samtycka eller tillåta det, at Ryska Keijserinnan
skal giöra något intrång i rikets undersåtares fria vahl, och
tilsättia oss någon Konung, utan skola de i fast förtröstan på
Guds nåd och bistånd så aldeles fäst sina hiertan och sinnen
til Cronprintsen af Dannemark, at de för honom äro villige
våga välfärd, lif och blod. Detta underställa de det hedervärda
Bondeståndets godtfinnande, om icke denna deras välmening
må genom en Deputation de andre Stånden kundgiöras.
Enär detta Memorial var upläst, sade Taleman Olof
Håkanson, at Bondeståndet icke skulle understå sig at besvära
Högh R. o. A. med sådane Memorialer, men på det intet måtte
debiteras, at Bondeståndet med så mycken ifver yrkar pä denna
saken, har Bondeståndet för Högh R. o. A. velat framvisa et
enda af de många, som hos Bondeståndet inkommit, at derutaf
måtte kunna skiönjas, huru deras medbroder hemma i orterne
äro sinnade; varandes Bondeståndets ledamöter nog bekymrade
och skulle för sin del härutinnan gierna foga sig til de andre
Stånden och afbida ännu ytterligare och närmare utlåtande
ifrån Ryska hofvet om ej Ståndet befarade, at igenom et ännu
längre upskof af tiden riket kunde råka i yttersta förderf och
de således hafva et alt för drygt och svårt ansvar hos sine
hemmavarande medbroder. De veta väl, at R. o. A., såsom
det förnämsta Ståndet i riket, och hvilka vår Herre begåfvat
icke allenast med större sinnes egenskaper och mera uplyst
förstånd än den enfaldigare hopen, utan ock välsignat med så
Om tiden för successions-valet.
113
ansenlig egendom i riket, lära vara måne om at få en liuguelig
fred och en sådan successor, som för riket kan vara gagnelig
och nyttig. Men den fattige är också rädder om sin koja.
Den förestående faran och deras hemmavarande medbroder
skynda altså med mångfaldige hotelser derpå, at de nu ej längre
måtte dröija til at söka frälsa riket utur olyckan. Och som
ingen bättre och säkrare utväg dertil är, än om R. o. A. nu
vilja förblifva vid den utsatte ultimate termin til successionsqusestions
afgiörande och förena sig med Bondeståndet om
Cronprintzens af Dannemarks utnämnande, hvarigenom den i
alla landsorterne sig resande Allmogen också skulle tilfredsställas,
så recommenderade Bondeståndet nu hos Högh R. o.
A. denna saken.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. lära taga detta i et
så noga och ömsint öfvervägande, som sakens vigt och angelägenhet
fordrar.
Bondeståndets Taleman recommenderade för öfrigit,
at Riksens Ständers Commission ju förr des heldre måtte publicera
domarne öfver General Lewenhaupt och Baddenbrock,
emedan mycket buller i landsorterne deraf skal härrördt, at
härmed så länge drögt.
Bondeståndets Deputation afträdde.
Hr Stierneld berättade, det han nyss inkommit ifrån
Rosslagen, men därstädes intet bordt af någre sådane sammansättningar
ibland Allmogen, som nu anföres af Bondeståndet.
Hr Eric Gust. Boije: Om R. o. A. behagar bifalla
Större Secreta Deputations Extractum Protocolli och upskiuta
med successions-vahlet til den 21 Junii, så påstår jag at fastställas
må, det våhlet ofelbart den dagen måtte gå för sig, så
framt vi dessförinnan ej få säkert och tilförlåteligit svar om
freden. Ty tänken efter, gunstige Herrar, hvad Allmogen och
de öfrige invånarne i provincierne derom skola döma, at vi
nu hållit Riksdag i 9 månader, men ännu intet kommit til
slut hvarken med freds-värket eller succession.
Hr Alex. Morath: När jag betraktar hurusom Ryssarne
uppehållit oss ifrån den ena termin til den andra och ännu
liärtils icke gifvit oss något tilförlåteligit svar, fruchtar jag
det Ryssarnes intention är at än vidare utdraga tiden, til dess
de blifva i stånd at utföra sine elaka anslag. Jag kan altså
i anseende til den fara, som riket sväfvar uti både af utvärtes
Adelns Protokoll {XIV) 1742—1743. II. 8
114 (Juni 9.)
Fastställande af tiden
och invärtes oro, så länge successions-saken ej är afgiord, för
min del icke samtycka til något längre upskof, hvilket jag
mig i Protocollet vil hafva reserverat.
Som åtskillige af R. o. A. förklarade sig för Större Secreta
Deputations Extractum Protocolli och begiärte at Hr
Landtm, ville giöra proposition; så frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifaller Större Secreta Deputations
Extractum Protocolli tillika med Hrr Riksens Råds
yttrade mening;
Hvartil af R. o. A. enhälligt svarades med Ja;
Och fants godt at en Deputation af 24 personer skulle
gå til de andre Stånden med berättelse och R. o. Arns Extractum
Protocolli härom.
Samma Deputation blef och straxt utnämd och afgick;
Gref Carl Frölich förde ordet och fick straxt med sig R. o.
A:ns Extractum Protocolli, hvilket för R. o. A. blef upläst
och gilladt så lydande:
Extract uhr Protocollet hållit hos R. o. A. den 9 Junii 1743.
S. D. Resolverades at gifva de öfrige respective Stånden
tilkiänna, thet R. o. A. förehaft Större Secreta Deputations
til plena upgifne Extractum Protocolli tillika med Riksens Råds
yttrande och the ifrån våre Ministrer nu komne bref, samt
tagit altsammans uti nogaste öfvervägande. Och som et smickrande
hopp om thet förlorades återvinnande lärer vid närmare
eftersinnande finna nog oförtänkte svårigheter, ja hända kan
omöijeligheter, hvarförutan thet ock uti then alvetande Gudens
hand står huru snart kriget må kunna ändas, och om tå thetta,
hvarpå freden nu synes hapra, kan återvinnas, eller thet som
oss nu tilbiudes af Ryssland med vapn återtagas, varandes
altid säkrare at antaga en någorlunda drägelig fred än låta
alt komma an på et äfventyrligt krig, som man ock har pålitelig
efterrättelse, at större delen af riksens undersåtare trängta
efter freden; så har R. o. A. funnit sig af thessa och många
flere skiäl, jemte the, som Riksens Hrr Råd moget anfördt,
föranlåtne at til alla delar bifalla thet slut, som Riksens Råd
så väl som Större Secreta Deputation stadnat uti; försäkrandes
at R. o. A. ej mindre än de öfrige respective Stånden
hafva härutinnan endast och allenast rikets sanskyldiga nytta
och välgång til sit ögnamärke, hvarutinnan ej mindre R. o.
A:ns än the öfrige respective Ståndens sällhet beror. Skulle
emot förmodan R. o. Arns mening här uti af the andre respec
-
för successions-valet.
115
tive Stånden afslås; så förbehåller sig R. o. A. at inför Gud
och alla landets invånare vara utan skuld för alt thet menlösa
blods utgiutande och al then olägenhet, som igenom krigets
fullföljande följa kan, när man ej velat antaga freden uti
sådane omständigheter, som giöra krigets fortsättiande om ej
omöjeligit, dock likväl ganska kraftlöst och thesto mera skadeligt.
Ut supra.
Enär Deputation var borta, förbehölt sig
Hr Swante Caspar von Böhnen at den utsatte termin til
successions-målets afgiörande nu ändteligen måtte blifva oryggelig
och hemstälte derjemte om icke uti avisorne kunde notificeras
at Riksens Ständer utsatt den 21 Junii til vahldagen, hvarom
Hr von Böhnen berättade, at Större Secreta Deputation giordt
aftal; förmenandes Hr von Böhn, at den oro och missnöje, som
är i landsorterne, derigenom mycket skulle stillas.
Hr Stierneld holt- betänkeligit at det på något sätt skulle
publiceras om termin, emedan hända kunde, at Riksens Ständer
til den utsatte dagen ej blefvo färdige. Hvad oroen i landsorterne
beträffar, så stillades den bäst om undersökt blifver
hvem, som varit skulden dertil.
Gref Dohna: Jag skulle ej eller styrka dertil, at vahl
dagen
måtte notificeras, om det ej vore til at ställa Allmogen
i landsorterne til freds, som så mycket yrka på slut i successions-saken.
Hr Ehrencreutz: Det vore så mycket onödigare at publicera
något härom, som det ändå nogsamt lärer blifva bekant
i orterne genom det, at hvar och en lär få höra det af den,
som han här corresponderar med.
Hr Börje Philip Schekta: Jag är ock ense med Hr
Ehrencreutz, at det intet behöfs at publiceras, men snarare är
det nödigt til at stilla Allmogens rörelser i landsorterne, at
genom en härhold publicera det, som i sidsta pleno giordes kunnigt,
nemligen at en hoper frivilligt folk sammansatt sig at
på egen depence gå åstad och söka up fienden, om vi intet
eljest kunna få fred. Och som vi nu äro sinnade at genom
en Deputation äfven gifva de andre Stånden kundskap 0111
denne sammansättning, så hoppas jag, at R. 0. A. derutinnan
med oss gior et och sedan jemväl i underdånighet anmoda H.
K. Majit at i nåder befrämja denna högst angelägna saken, samt
at H. K. Majit til den ändan ville nu straxt igenom en härhåld
låta kundgiöra detta, då efter en sådan publication denne hopen
116 (Juni 9.) Fri-corps. Dal-allmogen.
snart lärer förökas til det antahl, at örn vi med expressen, som
återkommer, fä höra det vår öfvermodige fiende intet vil lemna
oss fred, vi då, som sagt är, kunna samla oss at gå honom emot
med förtröstan, at vår Herre, som är de svenskas Gud, ännu
en gång lär hielpa oss och stå oss bi.
Gref Hen. Gyllenborg förklarade det han härvid intet
hade något vidare at påminna, än at denne frivillige corpsen
måtte söka rensa riket ifrån både utrikes och inrikes fiender.
Hr Scheckta framgaf derpå rubriquen af den lista, som
åtskillige frivillige sidsta pleno underskrifvit, hvilken Hr
Scheckta sielf upläste, så lydande:
Hvad som gifver oss anledning at underskrifva themia med
flere listor, är först then nöd och the olyckor, som öfvergådt
våra medbroder i Finland, hvilket på det ömaste rörer oss,
och isynnerhet som vi dageligen höra, at the under sina svåraste
plågor och förtryck ännu framhärda uti sin tro och beständighet
emot H. K. Maj:t och Sveriges rike. För det andra
föranlåtas vi äfven tå vi höra, at vår öfvermodige fiende beflitar
sig stundeligen at närmare nalkas våra gräntsor och således
hotar at ända in uti hiertat på vårt kiära fädernesland
oss nederlägga och föröda. Thesse orsaker röra så högt våra
sinnen, at the brinna utaf åtrå och then renaste nit för vårt
kiära fädernesland, at vi utan drögsmål äro sinnade med then
nådiga Gudens bistånd på våra gamla fäders vis gå utur riket,
upsöka fienden, och på theras sätt giöra honom motstånd, til
vår och posteritetens välgång, heder och säkerhet. Gud, til
hvilken vi allena hafva vårt hopp, han befrämje verket.
Enär detta var upläst, anmälte
Hr Landtm, at här vore et angelägit Extractum Protocolli
ifrån Rådet angående Dahl-allmogens rörelser och de
anstalter, som deremot äro nödige at giöras.
Men Hr Scheckta continuerade om den zele, som desse
frivillige hafva för riket, at de intet allenast upoffra sin egendom,
utan hålla både lif och blod ospardt til sine medundersåtares
tienst och försvar.
Hr Goes: Enär uti sidsta pleno blef tält om denna sammansättning
eller frivillige corps, tilstår jag, at detta project
förekom enon: mycket smakeligit; men här äro tvänne omständigheter,
om hvilka jag önskar at blifva underrättad innan
jag är i stånd at häröfver kunna afgifva något utlåtande. Den
första, huruvida de, som gifva sig under denna corpsen, komma
Fri-corps.
117
at stå under något commando, ty des för utan skulle hvarjehanda
desordres kunna förelöpa, sorn åter födde af sig flere
skadelige påfölgder, än man nu i början kunde sig föreställa.
Den andra frågan är, hvarifrån desse frivillige skola niuta
understöd eller blifva iståndsatte at giöra riket sådan mär
kelig
tienst, sorn nu omtalas. Jag vet en stor del af oss hafva
litet nog at vedervåga, andra åter, hvaribland jag mig äfven
befinner, hafva mist deras egendom i Finland, så at det lärer
falla svårt at giöra detta utan någon publique understöd, ock
jag tror mig äga så mycken nit för det allmänna, som någon
annan, men ser mig intet på detta sättet kunna tiana
riket.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Vi måtte tro, at ingen
af oss eftergier den andre i nit och kiärlek för det allmänna,
--utan at hvar och en hyser den hos sig oskrymtad och fullkomlig,
fast alla intet kunna på detta sättet tiana riket. Ingen
blir tvungen bärtil. Om någon är, som intet har råd och förmögenhet
dertil, eller någon, som intet har sådan hälsa, det
kan ju intet illa uttydas eller någon til last räknas; men deremot
så böra ej eller de med otack bemötas, som hafva et
så berömeligit upsåt at vilja våga lif och blod för fäderneslandet
och til des försvar.
Hr Scheckta: Ingen kan giöra någon skillnad eller sätta
någon elak rubrique på den, som intet skrifver under och gier
sig med ibland de frivillige; men den tyckes snarare förtiena
omdöme, som intet samtycker, utan vil hindra et så lofligit
företagande.
Hr Eric G. Boije: Det förslag, som nu gifves til en frivillig
corps, kan i sig sielft vara ganska berömligit, dock håller
jag före at dermed ännu något måste patienteras, innan det
ställes i verket, emedan Bondeståndet och hela Allmogen i
riket, som dessutan redan äro nog förbittrade på R. o. A.,
skulle härigenom kunna irras och tro, at man med en sådan
frivillig corps hade något i sinnet. Men skulle vi få se, at
vår öfvermodige fiende ej vil antaga de vilkor vi honom nu
anbudit och lemna oss fred, så är då för oss tid at vi gå åstad
allesammans och söka försvara oss som kiäcka och redelige
svenske män.
Atskillige andre instämde härmed och förklarade, at de
nu funne betänkeligit at samtycka til en sådan frivillig corps
eller sammansättning.
118 (Juni !>.)
Fri-corps.
Hr Börje Phil. Schekta föreställe at härmed intet kan
eller får längre upskiutas; ty ifall vi intet lingö någon fred,
så behöfves all tid för hvar och en at sättia sig i stånd.
Det frågades huru det skal blifva med dem, som redan
äro i cronans tienst och stå vid regementerne, om de få gifva
sig derifrån och gå til de frivillige.
Härtil svarades, at den, som förut är engagerad vid regementerne
eller eljest i cronans tienst, väl måste gå dit, som
han blir commenderad; men at den, som vid detta tilfälle vil
visa sin zéle för riket, kan sätta karl för sig i stället.
I anledning häraf förklarade
Hr Kaulbars, at som han redan är i tienst, så at han
icke sielf kan gifva sig med under denne corpsen, ville han
för sig prestera 10 andra karlar, dem han på egen bekostnad
ville underhålla.
Flere andre utfäste jemväl at i deras ställen prestera
karlar til denna corpsen.
Men deremot ropades åter af åtskillige neder på bänkarne,
at de nu ingalunda kunna samtycka til en sådan frivillig corps,
för den orsaken skull, som Hr Boije redan anfördt, och flere
andre betänkeligheter, som ännu vidare deremot kunna andragas.
Hr Sprengtport: Gunstige Herrar! En mäktig fiende hotar
oss och tränger sig alt mer och mer in uti sielfva riket; vi hafva
ock dertil med, Gud bättre, invärtes oro, buller och missnöije,
som utbrustit til en uppenbar rebellion. Vid så fatte högst
bedröfvelige omständigheter är då visserligen tid at vi nu, som
i forna tider skiedt, sittia up och på vårt gamla svenska sätt
sielfve med mandom söka at försvara riket, vår frihet och oss
sielfve, och det så mycket mer, som vi nu intet kunna lita
på gemene soldaten, utan är snarare til befarandes, at han af
den öfrige gemene hopen är upstudsad och gior med dem et.
Jag vil för min del heldre dö, än at jag skal förlora min
frihet eller någonsin tillåta at det på slutet kanskie går så
långt, at de taga cronan af vår nådige och milda Konungs
hufvud och genom sit raseri förderfva hela vårt kiära fädernesland.
Frih. Cronhiort tilläde, at det kunde ej annars än på
det högsta gräma honom, at någon här på Ridderhuset skulle
finnas, som ville hindra den omtalte sammansättningen af frivillige,
men som deras tanka och upsåt vore oblandad med andra
afsichter än at endast försvara riket och deras frihet, hvilket
Varning till Dal-allmogen.
119
vore allas plikt och skyldighet; så underkastade hvarken han
eller de öfrige, som listan underskrifva, sig någons annans
decision i detta mål.
Frih. von Otter utlät sig, at ingenting kan vara berömligare
än at, när det giäller, vilja våga lif och blod til fäderneslandets
försvar. Men som man altid kan giöra sig mer försäkrad
af en lyckelig utgång när tapperhet är accompagnerad
med försichtighet, så bör först öfverläggas om sättet och värkställigheten
af denne sammansättningen, så at de andre Stånden
intet derigenom måtte ombrageras.
Frih. Scheiding svarade, at de andre Stånden intet lära
kunna ombrageras af en så loflig dessein.
Hr Silfwerschöld begiärte at få höra Rådets Extractum
Protocolli om Dahle-ailmogens rörelse och antågande.
I anledning häraf, och som åtskillige andre också påstodo,
at med denna saken om en frivillig corps måtte hafvas anstånd
och det, som angelägnare är, företagas,
uplästes Rådets Extractum Protocolli af innevarande
dato, hvaruti K. Maj:t, i anledning af de ifrån Dalarne inlupne
säkre tidningar 0111 Allmogens därstädes förevarande högst
äfventyrlige sammansättning, gifver Riksens Ständer therom
kundskap med förmälan hurusom K. Maj:t, i anledning af
Regeringsformens 6 §, är nu i begrep at föranstalta om sådane
mått, som til rikets säkerhet i dy mål äro högst nödige. Och
som K. Majit dessutan i nåder resolverat at utnämna visse
personer, som å des och Riksens Råds vägnar måga resa Daleallinogen
til mötes til at underrätta dem om sakernes närvarande
belägenhet, så berättar K. Majit sig ock gerna se, at
Riksens Ständer ville tillika utnämna någre af deras medel
uti hvart och et Stånd, som kunde göra följe med de af K.
Majit förordnade personer och hielpa til at föreställa dem sakernes
sanfärdige beskaffenhet och at återställa stillheten och
lugnet hos Allmogen uti en så äfventyrlig tid som denne nu är.
Enär förberörde Extractum Protocolli var upläst, anmälte
sig gref Henning Gyllenborg til at tala och sedan Hr
Landtm, skaffat honom ljud yttrade sig
Gref H. Gyllenborg på följande sätt: Gunstige Herrar!
Jag vet i hvad för en granlaga sak jag stiger up at tala och
med hvad farliga omständigheter och äfventyrliga, påfölgder
densamma är beledsagad, isynnerhet för mig, som haft olyckan
at både för min egen och mine anhöriges skuld blifva på så
120 (Juni 9.) Om åtgärder att qväfva
mångfaldigt sätt öfver hela riket illa utförd och beryktad. Ja,
jag har blifvit så traducerad, så bevare Gud at det mer skal
hända någon ärlig man; men hvarken höghet eller glants,
lycka eller olycka kunna någonsin afhålla mig at säija min
upriktiga mening eller vid detta tilfälle skräma mig at tala
emot en irriterad myckenhet. All vår oreda härflyter af lamhet
i regeringen genom vårt nu inrättade regerings-sätt; där sku
vi, gunstige Herrar, söka igen grunden och ursprunget til all
vår olycka. Här saknas hos regeringen den styrka, som den
värkeligen äga bör, och jag vet nästan intet hurudant vårt
regeringssätt nu är, om här är monarchie, aristocrati eller
anarchie. Här är snarare en sammanblandning af alla slagen;
en sammanblandning af regerande och lydande, hvarigenom
händt, at ipgen myndighet varit hos de förre och all laglydnad
och fruchtan försvunnit hos de senare. Vi hafva undertiden
gripit i tömarne med regeringen, och hvar och en har dumdristigt
trodt sig kunna giöra hvad honom sielf hälst behagat.
Nu är ock omsider dertil kommit, at det utbrustit i en uppenbar
rebellion, och at en hoper uprorisk Allmoge sig sammansatt
och äro i antågande hit til Konungens egit residence,
där Riksens Ständer äro församlade at rådslå om sättet
huru riket i desse farlige och äfventyrlige tider måtte kunna
försvaras; emot hvilket högst förgripeliga, dierfva och straffbara
Allmogens företagande det upläste Extractum Protocolli
gifver vid handen, at K. Maj:t nu är i begrep at föranstalta
om sådane mått, som til rikets säkerhet i detta mål äro högst
nödige, och at K. Maj:t derjemte vil skicka någre personer,
som tillika med Ständernes Deputerade kunde resa emot denne
uproriske Allmogen, föreställa dem sakernes sanfärdiga beskaffenhet
och söka til at återställa hos dem stilhet och lugn.
Här förmärkes den lamhet hos regeringen, som jag i början
omtalt. Hade i förstone, då rykten hitkommo om detta skadeliga
Allmogens företagande, nödige och tilräckelige mått i
tid blifvit tagne; hade sjelfva uphofsmännen til detta upror
blifvit eftersatte och afstraffade; hade sedan de öfrige halsstarrige
af Allmogen vidare på helt alfvarsamt sätt blifvit bemötte,
då hade Konung och Ständer nu sluppit skicka åstad
Deputerade at öfvertala dem til at vända om igen och afstå
med sin galenskap. Ja, vi hade då sluppit sudla våra händer
uti inhemskt blod, som tor hända nu mera intet kan undvikas.
Men hvad är för oss nu til giörande? Vi hafva ingen
upprors-andan hos allmogen.
121
Dictator från Rom, som här kan ställa sakerna i skick och
ordning.
I anledning af Regeringsformen och Försäkringen lärer K.
Maj:t likmätigt det upläste Extractum Protocolli foga alla anstalter,
som härvid nödige äro; dock på det intet af oss härvid
måtte försummas, så låtom oss dessutan, gunstige Herrar, åtminstone
nu sättia regeringen i den drift och fullkomliga myndighet,
som den bör vara, och til den ändan anmoda de andre
Stånden at gemensamt med oss i underdånighet bedia H. Majit
at vid detta tilfälle taga alla de mått och utvägar, som kunna
pröfvas nog eftertryckelige och tilräckelige at stilla den upkomne
oroen bland Allmogen i landsorterne, sättia riket i ro
och åstadkomma en gemensam säkerhet.
Hr Schekta: Jag har med mycken bedröfvelse åhördt
det upläste Extractum Protocolli om Dahle-allmogens sammansättning
och rörelse, men tagnar mig derhos öfver K. Maj:ts
nådiga ömhet och omvårdnad at hindra och förekomma det
desse orolige och bullersamme menniskior ej få utföra deras
elaka och dierfva anslag. Hvad angår Deputerades utsändande
til dem, så är jag väl af den mening, at några vissa personer
ifrån K. Maj:t så väl som Riksens Ständer kunde skickas emot
dem, at på sätt, som föreslagit är, underrätta dem om sakernas
sanfärdige sammanhang och beskaffenhet samt vårt nuvarande
farliga tilstånd, i anseende til en mächtig utländsk fiende, aldenstund
de äfven skola säija sig vilja komma hit och frälsa
riket, fast det lärer skie på helt annat sätt, dock håller jag
derjemte nödigt, at alla anstalter giöras til at tuckta dem
såsom rebeller och at den omtalte publication om vår frivilliga
sammansättning ju förr dess heldre bör skie. Ho vet om icke
de deraf böra besinna sig och i det stället följa med oss.
Gref H. Gyllenborg: I en democratisk regering låter
intet giöra sig at styra en myckenhet med samma slags folk.
Och af den grund finner jag också eftertänkeligit, at Deputerade
nu skulle skickas med ifrån Ständerne. Tänken efter,
gunstige Herrar, huru illa det skickar sig, at Riksens Ständer,
hos hvilka nu är högsta machten, skulle sända sine egne medlemmar
såsom Deputerade til en hoper rebeller. Nog af at
det skal skie ifrån Konnngen och Rådet.
Hr Hästsko: Jag erindrar mig huru som i förleden
våhras hitkommo tvänne utskickade ifrån Allmogen i Dalarne;
hade de då ej fädt svar, utan som Gref Gyllenborg nyss sagt
122 (Juni 9.) Om åtgärder att qväfva
genast blifvit tagne för hufvudet och som rebeller ansedde, så
tror jag, at detta icke handt. Men all efterlåtenhet är ifrån
första början härvid brukad, och man har en gång intet haft
den fösichtigheten at försäkra sig om det krut, gevähr och
stycken, som der uppe i orten funnits. Nu, sedan det kommit
så långt, lärer ingen beskickning mera hielpa, utan bäst är at
vi allesammans gå åstad och med värjan i handen under canonerne
accordera med dem.
Hr Böhn tykte det vara bäst, at R. o. A. bifalla Rådets
Extractum Protocolli och lemna i öfrigit till regeringen at taga
alla mått och utvägar, som finnas nödige och tiana til allmän
säkerhet.
Gref Doll na: R. o. A. måste giöra skilnad emellan de
tvänne omständigheter, som Rådets Extractum Protocolli innehåller.
I den första gifver H. Maj:t R. o. A. nådigst tilkiänna,
det H. K. Maj:t i anledning af Regeringsformens 6 § nu redan
är i begrep at föranstalta om sådane mått, som vid detta
tilfälle äro oumgängelige at hindra och förekomma den upäggade
Allmogens rörelse och vidare annalkande. Dervid lärer
R. o. A. intet hafva något at påminna; men som H. K. Maj:t
derjemte berättar sig i nåder vara sinnad at skicka vissa personer
til at underrätta Allmogen om sakernes närvarande belägenhet
och II. Maj:t önskar at Riksens Ständer jemväl måtte
sända någre af sine ledamöter med; så är det den andra omständigheten,
hvaröfver H. Maj:t infordrat vår tanka och vi
altså nu komma oss at utlåta.
Hr Löwenhielm: Jag har så mycket svårare at utan
största sinnens rörelse yttra mig uti denna saken, som den
oförnekeligen är den aldra bedröfveligaste sig i vår tid tildragit
och här på Riddarhuset någonsin under öfverläggning
eller afgiörande hos oss förekommit. Men jag ärnar nu intet
föreställa gierningens styggelse, deras lön, som deruti äro del -  achtige, eller den försummelse, som härvid är brukad, ty dermed
är vårt nuvarande beklageliga tilstånd intet hulpet. Jag
vil endast för denna gången omtala hvad som uti desse omständigheter
kan vara för oss til giörande, och det, som det
upläste Extractum Protocolli gifver anledning til. Således,
gunstige Herrar, är jag för min del af den tankan, at visse
Deputerade ifrån Riksens Ständer kunde giöra följe med dem,
som H. Maj:t skickar emot Allmogen, och på allt giörligit
sätt söka öfvertyga dem om deras vilfarelse. Men icke dess
upprors-andan hos allmogen.
123
mindre håller jag före, at alla möijelige anstalter böra giöras
til deras bemötande, så at i fall ytterligare föreställningar hos
dem intet bielpa eller igenom de lindrigare utvägar något kan
uträttas, H. Maj:t må bruka sådane alfvarsamma medel, som
äro nödige til allmän säkerhet, och kunna skydda de andre
invånarne i riket om deras välfärd, hvarom K. Maj:t vid des
tilträde af regeringen alla des trogne undersåtare försäkrat.
Dessutan underställer jag Högh R. o. A. om icke i anseende
til desse i landet yppade svåra omständigheter, de til instructionernes
öfverseende Deputerade Herrar Riksens Råd och
Ständernes ledamöter kunde authoriseras at så instruera Ministrerne
angående freds-värket och den uti Rådets Extracto
Protocolli omrörde jämkningen, så at fredens slutande så mycket
giörligit är i likformighet af thet them tilkiänna gifne ultiinat
icke må afstadna uppå någon ringa omständighet eller förlust,
som härtils ej blifvit uttryckeligen nämd.
Hr Landtm, förestälte hurusom man beklageligen förnummit
ifrån landsorterne, at de af H. K. Maj:t utfärdade
Monitorialer ingenting hos Allmogen uträttadt, utan snarare
haft den värkan, at Allmogen skyndat med deras upbrott, och
vore fördenskul ganska nödigt och angelägit, at Riksens Ständer
också vid detta tilfälle skickade sine Deputerade med, til
hvilka Allmogen torde sättia mera förtroende, efter deras förnämsta
postulater äro stälte emot regeringen. Dock ville Hr
Landtm, härvid erindra, at til denne beskickning emot Allmogen
sådane män måtte utses och tagas, som igenom de
inånga uti landsorterne kringspridde rykten intet äro blamerade
för at hafva del uti anläggningen eller beslutet om kriget.
Frih. Cronhiort: Som efter den åberopade Regerings
formens
6 § det tilhörer H. Majit at med Råds råde taga alla
de mått och utvägar, som finnas nödige och tilräckelige at
stilla detta Allmogens upror, så tyckes mig det Riksens Ständer
intet behöfva skicka någre Deputerade til dem, de äro
ovärdige dertil men böra med troupper och canoner emottagas.
Hr L öwenhielm: Jag önskar, at föreställningar måtte
giälla och intet något våld behöfvas, ty, gunstige Herrar, saken
är delicat i de omständigheter vi nu äro af en irriterad myckenhet,
och då vi hafva tidningar at nästan hela landet reser sig.
H. Majit, som jag är försäkrad på det aldra ömaste lär hafva
öfvervägat alla considerationer härvid, har fördenskul icke utan
största skiäl funnit nyttigt at igenom visse utskickade låta
124 (Juni 9.) Om åtgärder att qväfva
giöra Allmogen tienlige föreställningar, och Riksens Ständer
giöra bäst om de äfven derutinnan instämma med H. Maj:t
och jemväl skicka någre med af sine ledamöter.
Hr Hor le man berättade hurusom åtskillige Dal-karlar,
de der varit nedre i landet och arbetat, nu skola ligga här
omkring Stockholm och vänta på Dahle-allmogens hitkomst
at kunna associera sig med dem; föreslog altså det Hr Landtm.
måtte af H. Maj:t i underdånighet begiära det desse Dal-karlar
måtte blifva fasttagne, så att man af dem intet måtte hafva
någonting at befruchta.
Hr Stierneld sade sig ej vilja vara der emot, at vissa
Deputerade skickas til Allmogen, om allenast blifver så föranstaltat,
at en bataillon följer dem på hälarne, som kan gifva
vigt åt deras til giörande föreställningar.
Hr Silfverschöld svarade det H. Maj:t lärer ofelbart
giöra den författning, at, så framt de icke vilja låta säija sig
med godo, de emot dem commenderade troupper då hafva at
styra våld med våld.
Som åtskillige af R. o. A. begiärte, at den första delen af
Rådets Extractum Protocolli nu måtte fastställas, hvarpå sedermera
efter ordningen kunde afgiöras om de Deputerade och
deras utnämnande, så frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifaller den första delen af
Rådets Extracto Protocolli, så at det lemnäs H. Majit fria
händer at med Råds råde taga alla möijeliga och skyndesammaste
mått til then orolige Dal-allmogens stillande;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Löwenhielm påminte, at sådant måtte skie utan någre
vidlöftige omgånger eller föregången cominunication med Riksens
Ständer;
Hvilket uppå Hr Landtmms giorde frågan
äfven bifölls af R. o. A.
Sedan frågade Hr Landtm, vidare om R. o. A. samtycka
dertil, at Deputerade så väl ifrån H. K. Majit som Riksens
Ständer måge skickas emot Dal-allmogen til at underrätta
dem om vårt närvarande tilstånd och sakernes sanfärdiga
beskaffenhet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Och som Hr Landtm, ännu en gång uprepade denna
frågan;
upprors-andan hos allmogen.
125
Men densamma då jemväl blef af R. o. A. med Ja och
Nej besvarad;
Så begyntes åter at härom discoureras; och utlät sig
Frih. Cronhiort det Riksens Ständer hvarken kunde
eller borde befatta sig med desse rebeller; utan sade Frih.
Cronhiort: H. Maj:t kar kallat oss hit och lofvat oss säkerhet,
få vi ej den, så är bäst vi nu straxt skiljas åt, gå hem och
söka kiöra de orolige af Allmogen i sine förre nästen igen.
Deputation återkom ifrån de andre Stånden och berättade
Gref Carl Frölich, som förde ordet, at de andre Stånden
låtit förmäla sin vänliga hälsning och tackat R. o. A.
för communication af R. o. Arns i dag fattade beslut om fredsverket
och prolongation af den utsatte termin til vahldagen.
Präste- och Borgarestånden hade redan förehaft Större Secreta
Deputations Extractum Protocolli och lofvade oförtöfvat deröfver
afgifva deras utlåtelse. Bondeståndet hade också tackat
med mycket modeste termer, och önskat at R. o. A. hade
velat giöra ett med dem, men som det ej skiedt och de veta
at R. o. A. äga mognare och grundeligare insicht i sakerne
än de, så låta de sig nöja, at de efter deras bästa samvete
sagt sin tanka och mening härutinnan.
Gref Frölich berättade vidare, at Prästeståndet förklarat
sig finna aldeles nödvändigt, det visse Deputerade ifrån Riksens
Ständer måtte skickas emot Dahle-allmogen.
Straxt här efter anmältes och på vanligit sätt emottogs
en Deputation ifrån Prästeståndet af 24 personer.
Biskoppen Doctor Hindrich Benzelius förde ordet och
näst aflagd hälsning berättade, at Prästeståndet cum toto
effectu bifallit Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
angående fredsverket och prolongation af den utsatte ultimate
termin til vahldagen.
I lika måtto hade Prästeståndet samtykt til visse Deputerades
afsändande emot Dahl-allmogen; viljandes Prästeståndet,
så snart Högl. R. o. A. äfven samtykt härtil, då genast
utnämna de af deras medel, som komma at fara åstad.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. Arns vänliga
hälsning
afträdde Deputation.
Hr Horleman utlät sig, at han för sin del håller otienligit,
at Riksens Ständer skola skicka Deputerade emot den
uprorige Allmogen.
126 (Juni 9.) Om åtgärder att qväfva
Hr Olof Ehrencreutz förestälte, at det vore både chri
steligit
och skiäligt at först bruka sådane kiärliga och lindriga
medel, hvarigenom vi kanskie torde kunna slippa at sohia
händerne i våra medbröders blod; varandes ändå sedan tid nog,
när det finnes, at inga föreställningar giälla, at då bruka force
och slå til straxt.
Hr Ruthenschöld förmente, at om intet H. Maj:ts utskickade
kunna uträtta något, så lära ej eller Ständernes Deputerade
kunna giöra någon ting.
Gref Dolma: Detta Allmogens företagande är i sig sielft
ganska groft och vederstyggeligit; så väl christelige som politiske
reglor fordra likväl först, at vi med lämpa söka öfvertala
dem at afvända ifrån deras vilfarelse, och til den ändan skicka
våra Deputerade emot dem. Om då intet kan uträttas något,
får man sedan bruka sådant tahl, hvarefter blod följer.
Frih. von Otter sade sig så mycket mera vara af enahanda
tanka med Hr Ehrencreutz, som vi Gud bättre nogsamt
vete, at vår regering intet har den styrka eller det förtroende,
som den äga borde; hvarföre, om nu Deputerade komma ifrån
Konung och Ständer tilhopa, så torde det hafva mera ingress
hos den gemena hopen.
Hr Landtm, styrkte R. o. A. dertil, at de lindrigaste
medel först måtte försökas. Saken vore, som sagt är, mycket
delicat och våra nuvarande omständigheter ganska svåra och
äfventyrlige. Yi hafva en utrikes fiende och äro osäkre om
freden; skulle vi nu låta slå ihiäl någre tusende af våra egna
medbroder, så torde Allmogen och invånarne i landet råka i
desperation, så at på slutet ingen vore, som försvarade riket,
utan vi blefve et rof för våra fiender.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed och begiärte, at
Hr Landtm, måtte giöra proposition.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. efter H. Maj:ts
nådige åstundan vilja skicka någre Deputerade emot Dahleall
mogen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och blefvo Hr General-Majoren Carl H. Wrangel och
Hr Presidenten Alb. Lindecreutz dertil af R. o. A. utnämde.
I anledning häraf upsattes följande Resolution, hvilken,
sedan den för R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på Rådets
Extractum Protocolli:
upprors-andan hos allmogen. Freden. 127
Resolutio: R. o. A. bifaller K. Maj:ts och Rådets Extractuin
Protocolli och har utvaldt Generalen Garl Hind. Wrangel
och Presidenten Lindecreutz; derjemte är R. o. A. af den
tanka, at K. Maj:t i underdånighet må anmodas at med Råds
råde för themia gången, utan alla omgångar eller föregången
communication med Riksens Ständer i anseende til trouppernes
rörande, taga alla möijelige och skyndesammaste mått til then
orolige Dahle-allmogens stillande.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke til mera förtroende
tvänne Deputerade också kunde nämnas utaf hvardera
af de andre Stånden, och sådant nu genast gifvas dem vid
handen.
Detta bifölls af R. o. A.
I anledning af det, som Hr Löwenhielm här förut förestält,
och hvarom nu af andre äfven giordes påminnelse,
frågade
Hr Landtm, om R. o. A. också bifaller, at väre Plenipotentiairer
i Äbo så instrueras angående fredsvärket och den
uti Rådets Extracto Protocolli omrörde jämkningen, så at fredens
slutande ej må afstadna på någon ringa omständighet, när
den eljest är någorlunda likformig med Riksens Ständers sidsta
ultimat;
Hvartil svarade R. o. A. enhälligt med Ja.
Och upsattes altså et Extractum Protocolli härom til de
andre Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades, så
lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 9 Juni 1743.
S. D. I anledning af tliet ifrån K. Maj:t och Rådet utfärdade
Extracto Protocolli angående oroen i Dalarne fant Ii.
o. A. nödigt, tliet the til instruc.tionernes öfverseende Deputerade
Hrr Riksens Råd och Ständers ledamöter vid sådane i
landet yppade svåra omständigheter måga authoriseras at så
instruera Ministrerne angående freds-värket och then uti Rådets
Extracto omrörde jämkningen, så at fredens slutande, så mycket
giörligit är i likformighet af thet them tilkiänna gifne ultimat,
icke må afstadna uppå någon ringa omständighet eller förlust,
som härtils ej blifvit uttryckeligen nämd. Actum ut
supra.
Med detta Extracto Protocolli och föregående R. o. Arns
Resolution afgick en Deputation af 12 personer til de andre
Stånden. Frih. Carl Otto Hamilton förde ordet och fick denne
128 (Juni 9.) Dal-allmogen. Fri-corps.
Deputation derjemte i befallning at recommendera bägge desse
målen til et skyndesamt afgiörande hos de andre Stånden, så
at de i dag kunna blifva expedierade. Vidare skulle Deputation
också låta de andre Stånden veta, at det intet är R. o.
A. emot, om de andre Stånden vid detta tilfälle vilja nämna
lika inånga Deputerade som R. o. A., nemligen tvänne af hvart
Stånd, til at resa emot den uproriske Dal-allmogen.
Enär Deputation var borta begiärte
Hr Scheckta, at också Hr Landtm, i anledning af det
som i dag blifvit discourerat, nu ville giöra proposition om den
projecterade sammansättningen af frivillige.
Men som häremot ropades Nej; så utlät sig
Hr Scheckta, at som ingen kan tvinga någon til at
gifva sig under denne frivillige corpsen, så vore ock icke eller
någon i stånd at hindra den, som är välsinnad, derifrån.
Frih. Coijet sade, at han kan förundra sig huru någon
vil neka en trogen och nitisk undersåtare at försvara sin lagkrönta
Konung, sit fädernesland och sin frihet.
Hr C. Fr. Klingsporre erindrade, at af de på listan antecknade
många finnas, som värkeligen stå i cronans tienst,
hvilka Hr Klingsporre påstod ingalunda måtte få undandraga
sig at giöra tienst och gå dit, som de blifva commenderade.
Hr Swante Casp. von Böhn: Om detta project til en
frivillig corps uprättande communiceras oss som en publique
sak, så böra vi allesammans gå in i råd och dåd derom; men
anses det som enskylt och allenast för deras räkning, som
varit uphofvet dertil, så behöfver intet R. o. A. at nu uppehålla
sig eller befatta sig vidare härmed. Vårt endaste giöremål
blir då at berömma Ehrt goda upsåt och välvilja samt
den nit och kiärlek ni hysa, gunstige Herrar, för fäderneslandet;
men vi försäkra derjemte, at vi aldrig eller skola blifva
derutinnan tilbaka, utan äro villige och färdige när det omtränger
at upoffra lif och blod til fäderneslandets tienst, at
försvara vår nådige Konung och at til det yttersta förfächta
vår ädla frihet.
Det begiärtes, at denna saken måtte blifva liggande på
bordet; men
Frih. Ulfsparre tykte vara onödigt at detta längre skal
blifva liggande på hordet, efter det är en sak, som intet angår
hela Riddarhuset eller at R. o. A. behöfver derutinnan giöra
Fri-corps.
129
någon decision, utan är bäst at den, som liar lust, går åstad
och ser til livad lian förmår uträtta.
Hr Scheckta förklarade, at lian och de flere, som antecknat
deras namn, aldrig eller ärnadt underkasta sig andras
decision i detta mål, emedan det behöfs intet någons tilstånd,
utan vore tvert om hvars och ens skyldighet at söka frälsa
riket, försvara vår frihet och i dy mål söka lemna åt våra
efterkommande en så ädel förmån, som vi sielfve af våra förfäder
ärft och hvilken tid efter annan kostat dem så många
blodiga skiortor.
Hr Hästsko tilläde, at riket nu beklageligen är i det tilstånd,
at alla utvägar måste påtänkas huru det skal kunna
försvaras, och borde fördenskul inga hinder i vägen läggas för
dem, som frivilligt erbiuda sig dertil.
Hr Giös utlät sig det han ej vore liär emot, allenast den
frågan blifver uplöst, huru det skal gå med tienstgiörandet af
dem, som äro under regementerne men gifva sig under de frivillige.
Frih. Ulric Scheffer utlät sig huru som det naturligtvis
faller af sig sielft, at tienstgiörandet intet får försummas af
dem, som stå vid regementerne, efter som cronans tienst bör gå
framför alt annat. Och hvad åter det anginge, at denna
saken nu vidare skulle blifva liggande på bordet, som här begiäres,
så vore dervid at märka, det sådant efter Riksdagsordningen
val intet kunde nekas, om det vore en sak af den
beskaffenhet, at densamma underkastades Riksens Ständers
decision, och fordrades dertil antingen deras samtycke eller afslag;
men som saken allenast upgifves hos R. o. A. ad notitiain,
så kan detta påstående här icke hafva något rum.
Hr Klingsporre tykte at bäst vore det de frivillige gifva
sig under regementerne, eller också gå til Ofverste Marcks
commendering på Ahland eller til Schoutbynachten Falkengren
på gallere-esquadern, hvarest de kunna giöra bästa nyttan och
hafva bästa tilfället at employera sig til cronans tienst och
rikets försvar.
Frih. Cronhiort svarade, at dermed vore stor åtskilnad,
ty som frivillige kunde han sielf taga flere andra med sig och
gå dit, därest han funné bästa lägenhet för sig at giöra nytta
och tienst, hvilket honom ej stöde fritt 0111 han gofve sig under
regementerne.
Adelns Protokoll (X/P) 1742—1743. II. 9
130 (Juni 9.)
Fri-corps.
Frih. Sten Coijet lade här til, at de frivillige kunde
sielfve välja sig en sådan commendeur, sora de hälst ville och
funne nyttig; men skulle de gifva sig under regementerne,
torde det hända, at de blefvo subordinerade den, som kanskie
med hästen stadt bakom stenen då det gullit.
Hr Ruthenschöld: Så mycket jag finner, lär ingen vara
deremot, at hvem som vil må gå åstad och söka försvara riket,
isynnerhet nu då högsta nöden sådant kräfver, ty ehuru de,
som sig härtil kunna erbiuda, nämnas frivillige, så slår dock
intet felt, at de lika fullt blifva subordinerade H. Maj:ts ordres
och deras General. Men nu är frågan angående den omtalte
publication, och deröfver tilkommer R. o. A. sig at utlåta.
Hr Sprengtport: Det inkast, som här giöres, at de, som
äro redan engagerade i cronans tienst och stå vid regementerne,
ej böra få gifva sig under de frivillige, det håller jag
för min del före ej kan härutinnan giöra något hinder; ty de,
som på detta sättet vilja employera sig, kunna begiära H.
Maj:ts nådiga tilstånd dertil; få de ej det, så måste de ofelbart
inställa sig vid sine poster.
Gref D. Frölich: Jag betygar at det gläder mig höge
ligen
til at se så mångå af et patriotiskt sinnelag emot riket
och fäderneslandet; dock måste jag tilstå, at ehuru detta sägs
vara upgifvit hos R. o. A. blott ad notitiam, så bör det likväl
närmare skiärskådas af R. o. A. såsom en sak, den där angår
rikets välfärd och kan hafva mycket mer at innebära än man
sig nu i förstone föreställer; i anseende hvartil jag ock håller
före, at hela denna saken bör först remitteras til Landt- och
Siö-Militiae-Deputation at där utarbetas och närmare öfvervägas;
hvilket är så mycket nödigare, som desse frivillige ändå
på slutet lare vilja hafva både penningar, krut och ammunition
af cronan, med mera. I annor händelse, och där R. o. A.
härtil ej vilja samtycka, påstår jag häröfver votering.
Gref Frölich fullfölgde vidare och berättade huru det til—
går i fält, at när någon besynnerlig entreprise är å färde, då
uttages dertil frivillige, som det kallas, antingen af vissa regementen
eller af hela armeen, men med desse frivillige, som nu
projecteras, vore en hel annan beskaffenhet.
Frih. Stiernstedt anförde hurusom ingenting kunde vara
berönnneligare och ädlare, än at R. o. A. sielfve efter sine
namnkunnige förfäders exempel vilja gå fienden til mötes och söka
at försvara riket, och ty kunde eller borde ingen lägga sig här
-
Fri-corps. Dal-allmogen,
131
emot, utan vore de, som hafva sådant upsåt, fast mera derföre
at berömma. För öfrigt beliöfdes intet, at denne saken i hela
R. o. A:ns namn skulle anmälas hos H. Majit, utan när de
frivillige til något tilräckeligit antal blifvit samlade, kunde de
sielfva giöra det.
Som detta understöddes af åtskillige andre och begiärtes,
at Hr Landtm, ville giöra proposition; så blef efter något
vidare discourerande härom af
Hr Landtm, frågat om R. o. A. bifaller, det de, sorn sig
dertil offerera, få utan någon kostnad för cronan upsätta en
frivillig corps til H. K. Maj:ts och rikets tienst;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Scheckta tillika med flere andre begiärte, at detta
måtte gifvas de andre Stånden tilkiänna;
Och blef fördenskul efter R. o. Arns befallning följande
Extractum Protocolli härom upsatt, hvilket för R. o. A. uplästes
och gillades:
Extract af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 9 Junii
1743.
Samma dag anmältes huru som åtskillige af R. o. A. sig
offererat at utan någon kostnad för cronan formera och upsättia
en frivillig corps til H. K. Maj:ts och rikets tienst,
hvilket berömmeliga upsåt R. o. A. ej annars kunde än gilla
och bifalla, som med the öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Ut supra.
Så snart detta Extractum Protocolli var renskrifvit, afsändes
det til de andre Stånden.
Deputation, som för någon stund sedan var bortgången med
R. o. A:ns Extractum Protocolli, angående väre Plenipotentiairers
ytterligare instruerande om fredsverket, såsom ock med
R. o. Arns resolution uppå Rådets Extractum Protocolli om
Dale-allmogen, återkom nu och berättade
Frih. Carl Otto Hamilton, som fördt ordet, at Prästeoch
Borgarestånden låtit förmäla deras vördsamma hälsning
hos R. o. A. och lofvat straxt företaga bägge desse målen
och så tidigt afgifva deras utlåtelser deröfver, at de i dag skulle
blifva expedierade; men Bondeståndet hade redan varit åtskilde.
De förra begge respective Stånden hade i öfrigt varit
mycket nögde med at utnämna tvänne Deputerade hvar af sit
Stånd til at resa emot den uproriske Dal-allmogen.
132 (Juni 9.)
Deputerade att möta
Som klåckan redan var öfver tu, så kunde R. o. A. intet
längre afbida svar ifrån de andre Stånden uti ofvannämde mål,
utan skildes för denna gången åt.
Den 11 Junii 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Uplästes Protocollet af den 18 sidstl. December ifrån
sid. (XIII) 400 til slutet.
Hr Landtm, berättade, at sedan R. o. A. uti sidsta pleno
utvalt Hr General-Major Carl H. Wrangel och Hr President
Lindcreutz at såsom Deputerade fara emot den uproriske Dahlallmogen,
hade han i går derom tält med Hr General-Majoren
Wrangel, som svarat, at ehuruväl han en tid bort åt varit
ganska siuklig och det jemväl i anseende til dess fångenskap
kunde vara något betänkeligit för honom at åtaga sig denne
commission, så ville han dock ej undandraga sig här ifrån
eftersom R. o. A. behagat visa honom det förtroende at nämna
honom; önskandes han ingenting högre än at lian vid detta
tilfälle något måtte kunna uträtta til rikets och fäderneslandets
tienst.
R. o. A. betygade mycken fägnad deröfver, at Hr GeneralMajoren
Wrangel oaktadt des siukliga tilstånd velat åtaga sig
denne resan, hvilket R. o. A. ansågo för et nytt prof af Hr
Generalens berömmeliga nit och zele at oförtrutit fullgiöra
hvad som länder riket til nytta och gagn.
Vidare berättade Hr Landtm, hurusom Hr Presidenten
Lindcreutz igenom et inlagt Memorial anmält, det han för
dess opasslighet skull icke vore i stånd at efter des önskan
svara emot det förtroende R. o. A. til honom betygat medelst
des utnämnande.
Samma Memorial uplästes nu, hvaruti han med vördnad
erkiänner R. o. A:ns emot honom betygade förtroende i det de
velat bruka honom på den beskickning, som kommer at skie
til den missnögde Dahl-allmogen. Och ehuruväl Hr Lindcreutz
tänkt at detta R. o. A:ns välbehag sig underkasta, dock
som han förmärkt, at hans obeständiga hälsa icke vil honom
en sådan besvärlig resa tillåta, så nödsakas han emot sin vilja
den upproriska Dal-allmogen.
133
begiära at derifrån blifva förskont och at någon dertil skickeligare
person måtte af R. o. A. i hans ställe väljas.
Atskillige af R. o. A. beklagade, at Hr Presidenten Lindcreutz
för dess opasslighet skull ej kunnat åtaga sig denne resan.
Hr Börje Ph. Scheckta tykte bäst vara om R. o. A.
vilja utvälja 6, som ägde R. o. A:ns förtroende och de samma
sins emellan lotta hvilken som skulle komma i President Lindcreutzes
ställe, och nämde Hr Scheckta dertil Hr Löwenhielm,
Hr Elirencreutz och 4 andre.
Frih. Hind. Wrede föreslog Hr Revisions-Secreteraren
Ehr enmalm;
Med hvilken åtskillige af R. o. A. förklarade sig nögde.
Hr Scheckta begiärte blifva underrättad hvad desse Deputerades
giöromål skall blifva och hvad instruction de skola
få, förmenandes Hr Scheckta, at man vid detta ej bör bruka
någon flathet emot den uproriske Dahl-allmogen, utan så snart
de Deputerade giordt dem behörige föreställningar och de intet
låta beqväma sig, man då genast borde hålla ståndrätt och
låta alfvarsam execution gå öfver dem, hvilket om det förleden
sommars skiedt med de härvarande soldater af Dahl-regementet,
som viste sig motvillige, trodde han at vi undsluppit denne
oroen.
Gref II. Gyllenborg: Vi hafva redan öfverlemnat denne
saken åt regeringen, som aldrabäst kan öfverlägga om instruction
för de Deputerade; varandes jag nogsamt försäkrad, at
alla alfvarsamma mått lära tagas til förekommande af denne
Dahl-allmogens upstudsighet. Hvad angår utnämnandet af
någon ledamot i Hr Presidenten Lindcreutzes ställe, så tilstår
jag, gunstige Herrar, at det är högst angelägit, at vi dertil
välja en sådan man, som äger kiärlek och förtroende hos begge
partierne och intet är chargerad med för mycken publique
afvund. Nog vet jag, at ibland Högh R. o. A. finnas mänga,
som dertil äro skickelige; men i anseende til förenämde omständigheter,
skulle jag tycka, at Högh R. o. A. kunde falla
pä Hr Ehrenmalm och Hr Generalen Stenflycht, hvilken senare
den tiden kriget beslöts intet var här uti riket, så at han kan
misstänkas före at hafva deri del; han bär sine egne hår, har
det anseende och sådan simpel klädebonad, som behagar Allmogen,
hvilken nog dömer efter utvärtes väsende; således om
R. o. A. skulle behaga, kunde Hr General Stenflycht och Hr
Ehrenmalm sins emellan lotta.
134 (Juni 11.) Deputerade att möta
Hr Wulfwenstierna holt före, at R. o. A. giorde bäst
om de utnämde Hr Ehrenmalm til Deputerad i Hr Presidenten
Lindcreutzes ställe. Skiälen dertil äro, at Hr Ehrenmalm
varit här vid sidsta Riksdag och jemväl nu är ledamot i Secrete
Utskottet, så at han har sig sakerne bekante och lärer
med sin vanliga foglighet och de gofvor han har at väl kunna
tala, bäst kunna giöra Allmogen nödige och tienlige föreställningar.
Dessutan är han sielf ifrån Finland och har där egendom,
som han mist, så at han snarast af dem lärer blifva
trodd.
Frih. Hind. Wrede understödde detta.
Men Frih. Coijet och Hr Scheckta påstodo, at Hr General
Stenjlycht och Hr Ehrenmalm sins emellan måtte lotta.
Hr Ehrenmalm sade det han hierteligen beklagade, at
han skulle öfverlefva så bedröfvelige tider, at vi måste tänka
på at öfvertala och til rätta ställa en del af våre medbroder,
som afvikit ifrån sin plikt emot öfverheten och fäderneslandet.
Det förtroende R. o. A. vid detta tilfälle emot honom behagat
visa, at han äfven blifvit nämd til Deputerad, uptoge han med
skyldig vördnad och erkänsla och ville aldrig undandraga sig
at giöra det, som lände riket til tienst; men han funne dock
hos sig månge omständigheter, som nu voro honom til hinder,
i synnerhet hade han så blödigt sinne, at han intet torde kunna
giöra det, som härvid fordrades.
Hr Stierneld föreslog, at både Hr General Stenjlycht och
Hr Ehrenmalm kunde blifva Deputerade.
Detta bifölls af R. o. A. och afskickades Fiscalen Cedercrona
til de andre Stånden at låta dem veta, det R. o. A. i
Hr President Lindcreutzes ställe nämdt Hr Revisions-Secreteraren
Ehrenmalm, och som dessutan Hr General Wrangel
är mycket siuklig, hade R. o. A. äfven resolverat at afsända
Hr General Stenjlycht, med begiäran at de andre Stånden derföre
också ville utnämna en ledamot til af hvart Stånd.
Hr Landtm, berättade, at när R. o. A. uti sidsta pleno
förehaft Rådets Extractum Protocolli angående Allmogens rörelse
i Dahlarne och R. o. A. då updragit H. K. Majit at
med Råds råde besörja om the ther emot tiltagande nödige
anstalter, hade Bondeståndet redan varit åtskilt innan expedition
härom kommit til dem. Imedlertid, som Präste- och
Borgareståndet thertil jemväl samtykt, så hade Hr Landtm,
til tidens vinnande tagit sielfva docuinentet med de trenne
den upproriska Dal-allmogen.
135
Ståndens påskrifter up i Rådet, och har i anledning deraf
ordres straxt blifvit utfärdade til cavallerie-regementerne at upbryta
och genast marchera til the thein an viste ställen; såsom
och Hrr Riksens Råd i går, fast det var bönedag, likväl varit
tilhopa at upsättia instruction för de Deputerade, så at Hr
Landtm, kunde betyga, det ingenting blifvit eftersatt eller försummat.
Men eljest berättade Hr Landtm., at sakerne äro uti
et ganska bedröfveligit tilstånd, och at han fruchtade, det
större fara vore å färde än vi kanskie oss föreställa, i ty at
Allmogen börjar, efter de inkomne rapporter, at resa sig i åtskillige
provincier. Hr Landtm, önskade alt derföre, at den
högste Guden nådeligen ville afvända dem ifrån detta deras
elaka upsåt och deraf följande skada och förderf; försäkrandes
Hr Landtm., at alla möijelige och försiclitige anstalter skola
giöras; bad derjemte at de Deputerade ville skynda sig med
sin afresa, på det de kunde hinna up til orten innan Dahleallmogen
skiljes åt, eftersom de skola vara sinnade at gå på
trenne vägar, 9,000 man, som det förliudes, på hvardera.
Hr Hästsko holt före at det manskap, som blifver commenderat
emot dem, bör skynda så med marchen, at de kunna
möta dem långt ifrån Stockholm.
Hr Landtm, svarade, at manskapet måste posteras vid
sådane strömar och pass, hvarest de bäst kunna emottaga Allmogen
och hindra deras framkomst.
Som R. o. A. en gång lemnat til H. K. Maj:t at taga
alla nödige mått til then orolige Dahl-allmogens stillande, så
ville R. o. A. nu intet vidare befatta sig härmed.
I anledning af den fara, som Frih. Cronhiort sade sig
nu hafva hördt vara å färde, understälte han R. o. A. om
icke nu vore tid på at sluta Riksdagen och gå hem hvar til sit
at söka försvara sig.
Atskillige andre af R. o. A. conformerade sig härmed.
Frih. Cronhiort förklarade, at des mening likväl vore,
at Riksens Ständer ej skulle skiljas åt förr än de blifva förvissade
at härmed är alfvare och at Allmogen värkeligen upbrutit.
Hr Wulfwenstierna tykte, at Riksens Ständer då bäst
behöfva vara tilsammans och söka förskaffa riket både utvärtes
och invärtes ro. I öfrigt beklagade Hr Wulfwenstierna
den, som skulle kasta sig i Allmogens händer.
Härmed afstannade denne discours och berättade
136 (Juni 11.) Dal-allmogens skrift.
Gref Carl Frölich det H. K. Maj:t nämdt honom och
General-Majoren And. Koskull at å K. Maj:ts och Rådets
vägnar resa up emot Dahl-allmogen;
Hvarvid R. o. A. ej hade något at påminna, utan
skildes för denna gången åt.
Den 14 Junii 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Uplästes Protocollet af den 11 Januarii ifrån sid. (XIII)
411 til sid. 420; hvarvid inga påminnelser giordes.
Och när R. o. A. sig något talrikt hade församlat,
Uplästes Secrete Utskottets Kxtractum Protocolli af den
13 nästlidne hujus, angående en af inbyggarne i Dalarne med
tvänne deras utskickade hitsänd skrift; hvilken skrift, emedan
den til innehållet varit sådan, at Riksens Ständers utlåtande
in plenis deröfver bordt inhämtas; så har Secrete Utskottet
nu densamma uti afskrift upgifvit, samt uppå de utskickades
bevekeliga föreställning om skyndesamt svar här öfver straxt
affärdat en af dem med en sådan underrättelse, som äfven nu
Riksens Ständers plena meddelas; och hemställer för öfrigt
Secrete Utskottet i hvad slut Riksens Ständers plena häröfver
behaga at stadna.
Uplästes altså förberörde skrift, som var daterad Fahlun
den 9 Junii sidstledne och af åtskillige Dal-allmogens Fullmächtige
underskrifven, hvaruti gifves tilkiänna, at sedan det
förelupne valet til efterträdare på svenska thronen emot förmodan
afluppit på det sättet, at Hertigen af Hollsten afsagt
sig svenska cronan, så skola samtelige fattige inbyggarne i
Dalarne funnit sin skyldighet vara at för sin del falla på den,
som de kunna hafva bästa förtroende til, och hvilken torde
med Guds hielp vara riket til största nytta. I sådant afseende
sälja de sig falla med sin tanka på H. K. Höghet CronPrintsen
af Dannemark, den de aldeles önska mätte blifva
befordrad til regeringen i Sverige på det sätt, som Sveriges rikes
Regeringsform medgifver, anmodandes dem, som af alla Stånd,
adel och oädel, andelige och verldslige, ther närvarande äro at
Sekreta Utskottets svar derpå.
137
lemna them sine utlåtelser här öfver på det then samtelige
Allmogen måtte veta hvar efter the sig skola rätta.
Underskriften här uppå var, som förberördt är, tecknad
af 12 socknars Fullmächtige ifrån Dalarne, som ofvan om
Fahlun belägne äro; och lästes straxt ther under en sådan
mening, hvilken Landshöfdingen i orten C. G. Wennerstedt
tillika med alla ståndspersoner, adel och oädel af andelige och
verldslige Ståndet uppå samma skrift låtit införa, nemligen
thet then til Fahlun uti stor myckenhet med gevähr ankomne
och utrustade Allmogens mening och vilja af föregående skrift,
then Allmogen uti en sluten ring öfverlemnat, nogsamt kan
inhämtas; hvaruppå sorn Allmogen med et enhälligt påstående
affordrar vårt svar och utlåtande, så varder härmed betygat
och försäkrat, at vi allesamman then ene med then andre äro
med ofvannämde Allmoge såsom framhärdande uti sit beslut
af enahanda vilja och mening. Fahlun den 9 Junii 1743.
C. G. Wennerstedt. J. Adlerstråhle.
W. G. Wrangel. Jacob Neuman
med flere til antalet 32 stycken.
Uplästes Secrete Utskottets förberörde affärdade svar af
följande innehåld, at såsom inbyggarne i Dalarne genom deras
utskickade uti en medgifven skrift förklarat huruledes de fallit
på H. K. Höghet Cron-Printsen af Dannemark til efterträdare
på den svenska timonen, och Riksens Ständers plena, hvilka
detta mål tilkommer, i dag ej varit församlade, sä har Secrete
Utskottet imedlertid hördt desse afskickade och i anseende til
den af dem giorde föreställning, det borde de utan ringaste
drögsmål med svar tilbaka komma, vid svårt ansvar tilgiörande,
affärdat en af desse utskickade med denne underrättelsen, at
Secrete Utskottet ej vore i stånd at något tillräckligt svar häröfver
afgifva, utan at Riksens Ständer i morgon in plenis
vorde sig deröfver utlåtandes samt at Secrete Utskottet förmått
den andre af de utskickade at fördröija til dess honom
samtelige Riksens Ständers svar med första kan medgifvas,
och at K. Maj:ts och Riksens Ständers utskickade Deputerade
lära imedlertid underrätta inbyggarne i Dalarne om sakernes
tilstånd.
Uplästes jemväl afskrift af thet resepass, som af Landshöfdingen
Wennerstedt blifvit merberörde utskickade meddelt,
hvaruti säijes, thet skola the i Stockholm giöra sig underrättade
om närvarande tilstånd och thet samma Allmogen be
-
138 (Juni 11.) Dal-allmogen och successions-valet.
rätta; til hvilken ända de förpassas at niuta behörig och
skyndesam skiuts under vägen, samt at fritt och obehindrat
få passera och repassera.
Enär detta var upläst, berättade Hr Landtm, det de
tvänne Deputerade ifrån Dal-allmogen förleden söndags hit—
kommit med den nu upläste skriften, hvilken de gifvit åt H.
Maj:t och H. Maj:t åter nedskickat til Secrete Utskottet, men
som detta är et mål, hvarmed Secrete Utskottet sig intet kunde
befatta, utan ankommer på samtelige Riksens Ständers afgiörende,
så har Secrete Utskottet affärdat den ena af dem
med sådant svar, som nyss upläst blifvit, aldenstund de sä
strängeligen och vid hårdt straff tilgiörande, som deras ord
lydde, af sine camerater blifvit tilsagde at innom 3 dagar vara
tilbakars igen, och således intet kunnat förmås at afvänta
plenorum utlåtande, ehvad möda man ock giordt sig at kunna
dem dertil öfvertala; varandes den andra, nemligen Hans
Israelson i Forssgiärde, Floda sockn, helt färdig och ärnar i dag
straxt begifva sig här ifrån, så snart han får höra hvad som
häröfver af Riksens Ständer varder beslutit.
Hr Landtm, förestälte vidare, huru öm och granlaga denne
saken vore, och at hända kan det de andre Stånden härutinnan
giöra sådant slut, som vi intet förmodat, hvarföre R.
o. A. härvid böra bruka all försichtighet samt i tid söka förekomma
dem med tienlige föreställningar här emot, då ifall R.
o. A. också skulle vilja jemka sig något til dem, de tora låta
beqväma sig at afvänta den sidst utsatte ultimate termin til
successions-sakens afgiörande, och riket på det sättet blifva
salverat,.
Åtskillige af R. o. A. rådde dertil, at man i detta mål
skulle foga sig något närmare til de andre Stånden at dermed
ställa den orolige Allmogen til freds, sorn så mycket är porterad
för Cronprintsen af Dannemark.
Hr Börje Phil. Scheckta: Jag har skiäl at först fråga
om detta steget, som Allmogen nu giordt, kan anses för lagligt
eller olagligt. Är det olagligt, som det i sig sielft visserligen är,
så böra de som rebeller anses och bemötas. Ja vi böra, som jag
sidst sade, styra våld med våld. Och fördenskul tyckes mig,
gunstige Herrar, at vi nu intet måga dröija längre, utan låtom
oss nu straxt kundgiöra de andre Stånden, det vi ingalunda gå
ifrån den utsatte termin och sedan under anropande af den
högsta Gudens bistånd med aldra första gå emot dem.
Dal-allmogen och successions-valet.
139
Hr Hästsko: Sedan saratelige Riksens Ständer en gång
faststäldt det vi böra afvänta ryska hofvets svar til den 21 i
denna månaden, oell at dessförinnan intet val bör skie, så
bör det också blifva dervid och den utsatte termin afväntas;
ty om vi nu skulle nämna någon och sedermera blifva föranlåtne
at åter nämna en annan, hvad anseende skulle det
väl hafva? Dertil med finner jag för min del nödigt at vid
detta tilfälle må procederas på samma sätt som förut skiedt,
nemligen at Konung och Råd häröfver blifva hörde; hvilket
jag aldeles påstår, så framt vi, som sagt är, intet vilja afbida
tiden. Jag vet väl at svaras kan, det den hotande myckenheten
intet lemnar oss längre råderum; men vi måste också
komma ihog, at sedan den ryska gallere-esquadren gådt vår
flotta förbi och kommit i vår skiärgård, så är en långt större
myckenhet, som hotar oss på farligare sätt, om vi nu skulle
giöra något steg emot Ryssland.
Frih. Sten Coijet: Jag påminner härvid först, at det som
en gång ordenteligen är afgiordt, bör efter lagen och Riksdagsordningen
intet mer påtalas eller uprifvas; och således kan
vårt en gång fattade slut om den utsatte ultimate terminen nu
följachteligen intet heller ändras. Hvad sedan sielfva saken
angar, så hemställer jag den Gud den aldra högste, hvilkom
allena tilkommer at tilsättia Konungar och utdela jordiska
cronor; önskandes at vi så troget och andächtigt kunde anropa
honom, at han nådigst täktes gifva oss den, som kan vara vårt
arma och beträngda fädernesland samt oss och våra efterkommande
nyttig och gagnelig. Men, guustige Herrar, tänken
efter hvad farlige påfölgder det skulle hafva med sig, om vi
nu efter den uproriske Allmogens olagliga påstående skulle utnämna
Cron-Printsen af Dannemark til successor; ty sedan
vi en gång entrerat med Ryssland och förklarat oss vilja taga
Hertigen af Eutin, om vi få de begiärte fredsvilkoren, skulle
Keijserinnan, som i det högsta är mån om sin honneur, på
hvad sätt det skiedde, och fastän hon skulle använda all sin
macht dertil, sättia in välbemälte Herre. Då blefve tvänne,
som täflade med hvarandra om cronall, hvarigenom mycken
blodsutgjutelse, buller och invärtes oro skulle förorsakas, som
kanskie sedermera intet så snart kunde stå til at stillas. Och
fördenskul, gunstige Herrar, giöra vi bäst om vi afvänta den
utsatte tiden til den 21 i denna månaden. Hvad då följer
140 (Juni 14.) Bonde-St:s svar till Dal-allmogen.
står i Herrans hand, oell blir det til straff, som jag fruclitar,
så är och blir det för riket den sidsta knäppen.
I samma at Frih. Coijet sålunda talade anmältes och på
vaniigit sätt emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet af
12 personer.
Jan Pehrsson ifrån Tuna förde ordet och näst aflagd
hälsning berättade, at Bondeståndet förehaft den med Deputerade
ifrån Dal-allmogen hitsände skriften; och som Bondeståndet högeligen
är om hiertat at ställa denne Allmogen på något sätt til
freds, så har Bondeståndet upsatt et svar til dem, hvilket de
förut Högh R. o. A. velat communicera, önskandes at R. o.
A. nu ville foga sig til det, som den allmänna hopen så högeligen
och enständigt påyrkar, hvarigenom stilhet och lugn
samt invärtes ro kunde blifva i riket, och sedan med Guds
macht någon råd och hielp finnas at i vårt beträngda tilstånd
kunna försvara riket emot vår mäktiga fiende.
Uppå begiäran uplästes detta Bondeståndets svar til Allmogen
så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit uti Bondeståndet d. 14 Junii 1743.
S. D. Fant Bondeståndet godt at lemna Hans Israelson
ifrån Floda, hvilken såsom Deputerad ifrån Dal-allmogen
blifvit hit skickad, til underrättelse, at Ståndet redan den 8
Martii uti innevarande år för des del utnämt H. K. Höghet
Cron-Printsen af Dannemark til successor af den K. svenske
thronen, enär densamma vid vår nuvarande allernådigste Konungs
dödeliga frånfälle, hvarmed den Högste nådeligen länge
fördröije, blefve ledig. Detta hade ock Ståndet esomoftast påyrkat
hos de öfrige respective Stånden, hvilka i anledning af
väre Ministres Plenipotentiairers inkomne utlätelser, grundade
på ryska hofvets samt des Plenipotentiairers yttrande, giordt
sig förhoppning om en drägelig fred, så vida Sverige ville antaga
Hans Durchleuchtighet Hertigen af Ilollsten-Eutin, Biskoppen
af Lybeck til successor, til hvilken ända jemväl en och
annan termin til ultimatets afväntande ifrån Ryssland blifvit
utsatt, varandes nu aldrasidst terminen faststäld til den 21 i
denna månad. Nu ehuruväl Ståndet för des del icke inlåtit
sig i någon termin, så har dock Ståndet icke thes mindre
högeligen önskat den högst nödiga freden, dock så at det för
des del ej i någor måtto ändrat des en gång fattade beslut.
Ut supra. Efter befallning
P. Westerhof.
Om svaret till Dal-allmogen.
141
Eljest recomraenderade desse Bondeståndets Deputerade at
R. o. A. med första måtte afgiöra det ärendet om helgedagarnes
återinförande igen, emedan det hos Allmogen gifvit mycken
anledning til missnöije at vid sidsta Riksdag någon ändring
eller rubbning skiedt uti den gamla och af deras förfäder med
goda skiäl vedertagne inrättningen af helgedagarnes firande.
Hr Landtm, lofvade at detta med första skal blifva afgiordt
och bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Enär samma Deputation var borta, och sedan Hr Landtm,
skalfat liud, uprepade
Frih. Coijet vidare hurusom alla tiders historier med
mångfaldige exempel visa det sidsta undergången varit för
handen uti de riken och repubiiquer, hvarest tvänne kommit
at täfla om cronan; at detta här vore en uppenbar anläggning
dertil om Cronprintsen af Dannemark nu blefve nämd, emedan
så väl Hertigen af Eutin som Cronprintsen af Dannemark
skulle då bägge påstå sig äga rättighet til riket och vi fölg—
achteligen vid et sådant tilfälle komma at sittia emellan både
med lif och egendom; at detta steget som Dal-allmogen nu
giordt, vore det aldra olagligaste, så at om tiden ock nu
vore inne och vår Herre behagade så skicka, at vi ska få
Cronprintsen af Dannemark til successor, borde vi ändå aldrig
taga emot honom på sådant olagligit sätt.
Hr Ehrenhielm berättade, at han nyligen varit ute på
landet straxt vid Sahlberga, och at Allmogen därstädes skal
vara i mycken rörelse, samt at då Herrdagsmannen der i orten,
Matts Ersson i Ramsta vid namn, begiärt instruction af Allmogen
huru han sig vid detta tilfälle skulle förhålla, hafva
de alla med en mun ropat på Cronprintsen af Dannemark
och sagt sig för den orsaken skull vilja giöra följe med Dalkarlarne
til Stockholm.
Frih. Hindr. Wrede: Gunstige Herrar, saken är så öm,
at den ej annat kan än på det högsta röra hvars och ens
sinne och hierta; ty aldrig har snart sagt conjuncturerne hvarken
i våra eller våra förfäders tider varit så svåra och bistra,
som de nu äro; vi hafva altså visserligen orsak at taga Gud til
råda och bruka sådane steg, som vishet och försichtighet kunna
vägleda til. Och derföre så låtom oss nu gifva Allmogens utskickade
et sådant modest svar, at Riksens Ständer redan afsändt
sine Deputerade emot Allmogen och hoppas at när den
142 (Juni 14.) Om successions-valet.
menige Allmogen af dem blifver tilräckeligen underrättad om
sakernes sanfärdiga sammanhang och beskaffenhet samt vårt
nuvarande farliga tilstånd, lärer Allmogen finna sig och giöra
det, som för riket kan vara nyttigt och gagneligt. Hvad Cronprintsen
af Dannemark angår, så har jag för min del intet
emot hans person, ty jag vet han är en Herre, som är utsirad
med många egenskaper. Men vi måste betänka, at fienden så
til säijandes nu är med facklan i vår skiärgård och när han
börjar bränna, lärer Allmogen ändra sig när de få se faran
öfver deras hufvuden och at städer och byar stå i liusan låga.
De som mäst äro exponerade för fienden och finna, at de ingen
hielp eller åtminstone någon tidig och skyndesam undsättning af
Dannemark hafva at förvänta, lära då mera komma ihog sin
egen välfärd än Cronprintsens qvaliteter, och således antingen
tvungne eller godvilligt förklara sig för Hertigen af Eutin.
En annan del torde åter af skrämsel för Dal-allmogen förblifva
vid Cronprintsen af Dannemark. Uti hvad fara och
yttersta förderf riket och vårt kära fädernesland då råkade;
sådant säger jag bör af hvar och en af oss betänkas, och vi
böra äfven på det eftertryckeligaste föreställa de andre Stånden,
at de intet böra exponera riket och i detta mål så prsecipitera
sig, at de tända up elden i alla landsändar. När termin
är inne, då är tid nog at förklara oss för den vi finna nyttigast
och gagneligast för oss och riket.
Hr Fab. Löwen: Jag tror de fleste af R. o. A. läre vara
derföre at afvänta den utsatte terminen til den 21 i denne
månaden, men som de andre trenne Stånden redan eventualiter
förklarat sig för Cronprintsen af Dannemark, ifall vi ej innom
den tiden få nöijachtigt svar af Ryssland, och här således är
en ren pluralitet; så fordrar försichtigheten, at R. o. A. också
tager sine precautioner och i detta mål fogar sig til de andre
Stånden, emedan i annor händelse R. o. A., som dessutan öfver
hela riket är utropad för at vara skulden til vår olycka och
emot hvilka menigheten så högt är irriterad, torde på slutet
dyrt nog fä betala laget. Jag har för min del nog önskat, at
successions-qusestion vid denne Riksdagen intet måtte vidröras,
och betygar det jag aldrig gådt in uti några anläggningar eller
arbetat för någon, derom jag tager Gud och hvar redlig man,
som mig kiänner, til vittne, och förbannad vare den, som har
något annat ändemål än rikets sanskyldiga nytta, förmån och
bästa.
Om successions-valet.
143
Hr Gadde, Hr Pauli, Hr Winblad, Frih. Ribbing,
Hr Rothkirk och Hr Nät och Dag med många flere af R.
o. A. conformerade sig härmed;
Men deremot ropades Nej af åtskillige andra af R. o. A.
Hr Lewin von Blixen: Här äro tvänne saker at tala
om, den första huru vi skola bemöta Dal-karlarne, den andra
huru vi oss skola förhålla i anseende til det steg, som de andre
Stånden redan giordt, så at deraf intet följer någon olägenhet
för R. o. A. Efter allmänna regien så heter det, at der man
intet med styrka kan uträtta något, där bör man bruka försichtighet.
Nu har väl R. o. A. redan skickat sine Deputerade
ned til Allmogen at giöra dem tienlige föreställningar;
men när vi besinna oss, hvad skola väl desse Deputerade kunna
uträtta, ty Bondeståndets Deputerade äro partiske. Prästeoch
Borgarestånden åter hafva, som nyss sagt är, redan för
detta eventualiter förklarat sig för Cronprintsen af Danne
mark;
och för oss tyckes således bäst vara, det vi härutinnan
på det sättet jämka oss til de andra Stånden, at vi förklara
det vi vilja afbida den utsatte ultimate terminen; men at om
freden då ej kan erhållas, vilja vi falla med vårt vahl på H. K.
Höghet Cronprintsen af Dannemark. Vår egen välfärd, gunstige
Herrar, råder oss härtil, ty det är så fatt, at ingen större
skillnad är emellan en patriot och en rebell, än endast pluraliteten.
Gref Henning Gyllenborg: Jag tilstår at det är svårt
at yttra sig uti denna saken, ty här äro så öma och granlaga
omständigheter, här är så extraordinairt tilgångit, at nästan
alt förnuft förlorar sig med åtankan deraf. Med uprepande af
det framfarna ärnar jag dock nu intet uppehålla Högh R. o.
A., utan vil derföre straxt utlåta mig om det, som nu är för
handen. Således, gunstige Herrar, förklarar jag härmed, det
jag för min del finner Danska Cronprintsens uphöijande på
svenska thron ganska äfventyrlig, och at en så nära förening
emellan desse bägge nordiske cronor skulle lända Sveriges rike
til total undergång. Jag är intet så framhärdande i denna
min mening, at jag icke vil ändra och rätta mig när jag blir
öfvertygad af bättre skiäl, men alla de, som nu kunna anföras,
äro bygde på helt ovissa uträkningar i framtiden, hvaremot
för oss endast är at tilse huru riket nu straxt med säkerhet
må kunna räddas ocb hielpas utur dess nu varande svåra belägenhet.
Därtil är Dannemark intet nog mäktigt, och de
144 (Juni 14.) Om successions-valet.
olagligheter, sorn härvid brukas, äro sådane, at ehvem det ock
vore, skulle jag aldrig emottaga en successor, som på detta
sättet tvingas oss på af en hop armerat och uproriskt folk;
den är och bör med skiäl kallas usurpateur af cronan, och alt
hvad i detta mål skier med force blifver stående så länge och
intil dess en starkare kommer och kastar det öfver ända, men
intet längre. Låtom oss derföre, gunstige Herrar, se til, at vi
intet fundera vår succession på olagligheter och derigenom uptända
buller och oro i hela riket och alla dess landsändar, utan
som Dal-allmogen igenom des utskickade begiärt vår utlåtelse,
och vi nu finna det våra Deputerade intet hos dem lära kunna
uträtta, så låtom oss genom en omständelig berättelse föreställa
dem rikets svåra tilstånd, nödvändigheten af freden samt
nödvändigheten för oss och riket at hålla tro och löften sedan
vi en gång entrerat med Ryssland; låtom oss visa dem olagligheten
af deras företagande, men deremot lagligheten af alla
de steg, som vi giordt, samt sedan til slut i denna vår föreställning
säija, det Riksens Ständer skulle nu gifva dem tydeligare
svar, om intet Riksens Ständer en gång hade beslutit
at til den 20 i denna månaden afvänta Rysslands ändteliga
utlåtelse om freden.
Huru nu R. o. A. behagar giöra och uti hvad slut de i
denna angelägna saken behaga stadna, det underkastar jag
mig, och skal som en trogen och redelig undersåtare städse
vörda den, som på lagligit sätt blir utnämd til vår successor;
men om vi oss nu härutinnan förhasta, lära vi det en gång
ångra, ty af det steg, som vi nu i denna saken giöra, hafva
vi at förvänta hela vår posteritets välsignelse eller förbannelse;
och man får se i framtiden hvilken af oss, som hittat på det
som är väl eller illa.
Hr Svante Casp. von Böhn: Jag går med stillatigande
förbi, at jag tillika med flere andra altid ansedt det vara för
oss och riket skadeligt, at successions-quaestion skulle företagas
vid denne riksdagen, då conjuncturerne vore så svåra och
medan vi ännu voro stadde uti et brinnande krig. Min mening
derom lärer finnas i vårt Protocoll på flere ställen antecknad:
men nu sedan det en gång kommit så vida, at Riksens Ständer
detsamma beslutit och skridit dertil, så bör derom intet
mera talas. Sammaledes bör ej eller, sedan vi en gång föresatt
oss at afvänta Rysslands ultimate svar och utlåtelse til
den 21 i denne månaden, någon ändring deruti giöras, eller
Om successions-valet.
145
vi på något sätt gå derifrån, utan vi måste väl afbida antingen
detta steget blifver för Sveriges rike lyckeligt eller ock kan
hända det aldra olyckeligaste, om Ryssland ej skulle hafva
alfvare med sig, utan endast sökt at utdraga tiden til dess
deras gallerer nu efter önskan hunnit passera vår flotta och
kommit in uti vår skiärgård. Men, gunstige Herrar, ovissheten
huru detta utslår och tilståndet i alla landsorter bör
komma oss at betänka hvad som vidare för oss i detta mål
nu kan vara rådeligt i anseende til den af Dal-allmogen insände
skriften. Jag finner väl olagligheten deraf; men vi få
intet hålla oss dervid, ty saken blifver intet hulpen derigenom.
Frågan är huru vi skola bära oss åt sedan Allmogen på detta
sättet börjat giöra sig uprorig. Vi vete, at en eld, som är uptänd,
utbreder sig alt mer och mer om han i tid ej förekommes
och blifver utslächt. Och alt derföre, gunstige Herrar,
som Allmogen så högeligen är porterad för Cronprintsen af
Dannemark, så håller jag före at R. o. A., til at ställa Allmogen
til freds, kunde uti sit svar nemna honom til successor,
så framt vi ej til den utsatte tiden få fred, hälst ändå efter
all liknelse valet på den händelsen lärer falla på honom, och
R. o. A. eljest skulle för mycket blifva exponerade om de satte
sig här emot; hvarföre jag ock för min del nu härmed vil
hafva förklarat min tanka för Cronprintsen, så framt vi, som
sagt är, efter vårt sidsta beslut intet til den 20 i denna månaden
få Rysslands positive svar och utlåtelse om freden.
Frih. Ulfsparre: Jag finner intet betänkande härvid och
conformerar mig derföre så mycket snarare med Hr von Bolm
och Hr Fabian Löwen, som, ifall vi intet skulle få fred til
den 20, vi då aldrig efter de omständigheter, uti hvilka vi nu
äro, läre kunna taga någon annan än Cronprintsen af Dannemark;
varandes intet med skiäl at befruchta, det riket kan
råka uti något äfventyr, när han allenast eventualiter och med
det vilkor, som sagt är, blifver nämd, men tvert om tienar
detta steget helt och hållit at ställa Allmogen til freds med.
Hr Hästsko: När jag jämförer den faran oss förestår,
sedan ryska galleje-flottan kommit så nära, emot den olägenhet,
som vi kunna hafva at befruchta af det invärtes oväsendet,
så lära vi snart finna för hvilken vi mäst hafva orsak at
rädas, antingen för fienden eller den uproriske Allmogen. Jag
tror, när Ryssarne börja bränna, lära de af Allmogen, som aldra
ifrigast påstådt Cronprintsen af Dannemark, snart desistera
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 10
146 (Juni 14.) Om successions-frågan
der ifrån och kasta sig til Ryssland. Och fördenskul, gunstige
Herrar, lärer vara för oss rådeligast at afbida den utsatte terminen.
Få vi dertil intet fred, kunna vi då i Herrans namn
enhälligt nämna Cronprintsen, så kan åtminstone fienden aldrig
profitera af vår oenighet, som eljest skulle skie.
Hr Natt och Dag: Så länge jag haft hopp om freden,
betygar jag vid Gud, det jag altid varit för den. Men uti de
svåra omständigheter vi nu äro, at våra egna medbroder hota
oss och at en mächtig fiende kommer oss alt närmare och
närmare, så finner jag ingen bättre utväg, hvarigenom vi kunna
blifva hulpne och räddade, än at vi nu skrida til det, som Hr
Fabian Löwen föreslagit, och lemna Allmogen det svar, at vi
ärna taga Cronprintsen af Dannemark i händelse at vi til
den 21 ej skulle få fred.
Hr Gyllenspets påminte, at man efter ordningen först
borde höra hvad förmåner man kan hafva at vänta med Cronprintsen
af Dannemark, innan vi utlåta oss til något sluteligit.
Hr Eric Gust. Boije: Om någonsin är periculum in
mora, så är det visserligen nu, när vi se fienden så til säijandes
med svärdet öfver hufvudet på oss och at den menige hopen
tillika i alla orter reser sig och hotar oss. Vårt tilstånd är
nu farligare än det någonsin kan beskrifvas, och om vi vilja
gå säker väg igenom landet hem ifrån Riksdagen, så är rådeligast
vi nu ställa Allmogen på det sättet tilfreds, at vi, som
Hr Fab. Löwen proponerat, giöra et med de andre trenne
Stånden och eventualiter nämna Cronprintsen af Dannemark.
Vi hafva ingen annan utväg i de beklageliga omständigheter
vi nu äro, men de, som svärtat regeringen, giordt oenighet i
riket, varit uphofsmän til kriget, hvarigenom vi råkat i den
olycka vi nu äro, de, säger jag, borde omgiälla alt hvad oss
denna tiden öfvergådt, och jag beder at efterses måtte hvem
som är skulden dertil, på det sådant måtte blifva kunnigt och
den oskyldige med den skyldige ej komma derföre at lida, som
eljest lätteligen kan skie vid så Förvirrade tider. Jag lägger
ock det dertil, at om R. o. A. intet nu conformera sig med
de andre Stånden, så begiär jag, til någon säkerhet för mig,
Extractum Protocolli deröfver, at jag förklarat mig för Cronprintsen
af Dannemark, på den händelsen at vi til den 21
ej få fred.
Hr Lewin von Blixen: När Allmogen af våre Depu
terade
få höra, at Ryssarne med sine gallerer gådt vår flotta
och freden.
147
förbi och kommit in i vår skiärgård, lärer bitterheten hos dem
snarare ökas än förminskas; ty de lära då fråga hvarföre vi
intet förr tagit Cronprintsen, så hade vi sluppit den faran och
Dannemark då jemväl haft mera tid at giöra sina prmparatorier
til at hielpa oss, om vi intet kunna få fred af Ryssland.
Hr Wulfwenstierna: Högh R. o. A. lära påminna sig
hurusom då successions-quaestion hos oss först upkom, jag med
många skiäl afrådde, at den nu skulle företagas, och at ibland
annat jag då förestälte, at vi först borde tänka på at försvara
cronan innan vi tänka på at gifva henne bort. Men derå
giordes ingen reflexion och nu se vi effecten deraf. Yi äro
vordne skiljachtige och igenom vår skiljachtighet har fienden
blifvit öfvermodig; en del af oss är för Hertigen af Eutin i
förhopning at derigenom få den hugneliga freden; Dal-allmogen
åter påstå, at vi skola taga Cronprintsen af Dannemark,
hvilken de förmena vara för riket nyttigast. Jag lemnar huru
lagligit detta senare är och huru litet en Allmoge, som intet
kiänner rikets rätta beskaffenhet, kan vara i stånd at döma
om hvad som är gagneligt eller ej i et så högvigtigt mål,
hvilket efter Sveriges Rikes faststälte och besvurne Regeringsform
och Yal-acten endast bör afgiöras af Riksens Ständer,
the ther igenom in- och utrikes ifrån inlöpande säkre efterrettelser
äga behörig kundskap om främmande makters sammansättningar
med mera, som härvid nödigt är at veta.
Freden är, gunstige Herrar, oförnekeligen oss nyttigast;
landets rättsinte invånare sucka med mycken längtan derefter
och vi hafva hvarken medel eller manskap til at fortsättia
kriget med, hvars utgång ändå på slutet är oviss. Och derföre,
gunstige Herrar, så låtom oss i Herrans namn afbida
den utsatte terminen, som snart instundar. Jag hoppas vår
Herre dessförinnan kommer med hielpen. Men til at ställa
Allmogen til freds och at betaga dem den soupijon de hafva
at härmed intet syftas på Biskoppen af Lybeck, utan at
någon annan ligger der under, nemligen Printsen af Birclienfelt,
som de hördt så mycket talas om och för hvilken de
tro at Adelen i synnerhet är inclinerad; så kunna vi ju förklara,
at om vi intet få fred til den 21, så vilja vi förena oss
med dem och taga Cronprintsen af Dannemark, ty härmed
risquera vi ingenting, aldenstund de andra trenne Stånden redan
nämdt honom; men i annor händelse och der vi ådraga oss
Allmogens hat, risquera vi det, at våra hus kunna blifva brände,
148 (Juni 14.) Om allmogens fordringar
vår egendom plundras och vi på slutet få Dannemark på ena
sidan, Ryssen på den andra och bonden rundt omkring oss.
Hr Georg Ruthenschöld conformerade sig härmed.
Frih. During: Gunstige Herrar! Vår situation är Ehr
bekant och vi hafva til största delen at tilskrifva den vår
oenighet. Gud vare en domare öfver dem, som äro vållande,
och tillika mit vittne, at jag med all flit sökt och jemväl
föreslagit sådane medel, som kunnat åstadkomma enighet oss,
emellan; hade man å andra sidan jemväl fogat sig och velat
giöra sådane steg, som kunnat bidraga dertil, så tror jag, at
Ryssland aldrig budit oss sådane vilkor, som härtils skiedt;
men nu har Ryssland satt lit på vår oenighet. Hvad freden
angår, så har jag förut ad Protocollum sagt min mening huru
vida han med de conditioner, som Ryssland nu vil gifva oss,
kan vara riket nyttig, eller vi hafva någon säkerhet i framtiden.
Gud låte oss dock nu kunna få honom; men jag fruchtar
ännu likasom tilförne, at Rysslands afsicht är at bedraga
oss. Man får nu se huru det går. Imedlertid, gunstige Herrar,
så är det en ganska svår situation at försvara sig emot sine
egne, ty när största vinsten är, tappar man då som mäst.
Låtom oss derföre i Guds namn söka enighet i all ting och
jemväl i detta mål giöra et. Vi ro alla i en båt, vi söka
alla rikets välgång, hvaruti vår sällhet och vältrefnad består;
går det lyckeligt, så är det väl för oss alla; går det olyckeligt,
få vi också deruti alla vår dryga del. Deremot om vi ännu
äro skiljachtige och framhärda i vår oenighet, så förlora
vi både heder och reputation, störta oss i förderf och blifva
värre än någre Pålackar, som genom sin misshällighet hvarken
äro respecterade af främmande eller kunna uträtta något godt
hos sig sielfva. Hvar och en af oss betänke detta. Och, gunstige
Herrar, fåen I fred til den 21, så tagen den i Jesu namn;
men som det är ovist, så låtom oss nu til at ställa Allmogen
tilfreds och för de flere orsaker skull, som redan äro sagde,
förena oss derom, at ifall freden innom förenämde tid ej hit—
kommer, vi då taga Cronprintsen af Dannemark.
Hr C arplan conformerade sig med Frih. During;
Och Gref Axel Spens, Gref Dolma, Gref Piper, Gref
G. Stenbock, Frih. Rutger Fuchs, Frih. Knorring, Frih.
Hans Rålamb, Hr Fab. Löwen, Hr Rutger Mackeler,
Hr Ludwig Böhn, Hr Fredenstierna, Hr G. Mackeler,
Hr Carl Morath, Hr Alexander Fock med mångfaldige
i afseende på successions-valet.
149
andre af R. o. A. kommo innom skranket och ropade med hög
röst, thet the alle conformerade sig helt och hållit med Hr
Wulfwenstierna, hvilket the begiärte måtte i Protocollet antecknas.
Men deremot ropades åter enständigt Nej af någre andre
af R. o. A., som voro nedre på bänkarne;
Hvarföre Frih. Friesendorff upstod och begiärte lof til
at tala och sedan Hr Landtm, skaffat liud, utlät sig
Frih. Friesendorff: Jag har med flere andre tilförne
förklarat mig, at jag finner freden vara för riket nyttigast, och
uti den samma tankan framhärdar jag ännu. Men omständigheterne,
som sedermera äro förändrade, komma ock oss nu
at til någon del giöra ändring i våra förra tankar, ty hvad vi
härtils mäst fruchtadt, nemligen fienden, det blir nu för oss
det minsta. Vår invärtes oro är i det stället farligast, och vi
böra mäst vara omtänkte huru den skall kunna dämpas och
hvad til den ändan nu är för oss til giörande. Jag vil berätta
Högl. R. o. A. huru tilståndet är omkring Sahlberg, hvarifrån
jag igår ankom hit til staden; Allmogen därstädes, så väl som
på flere ställen i Wessmanland och Upland, har, sedan de fådt
höra at Dahlkarlarne upbrutit, öfver alt rest sig och giöra sig
färdige at följa med deni; rusthållarne, som varit vid compagnie-möten,
hafva tagit bort hästarne ifrån ryttarne och
sagt det de intet lemna ut dem ehuru stränga ordres de fådt;
torpare och bönder hafva på lång tid intet giordt några dagsvärken
til herregårdarne, utan hota deras husbönder, at de
skola kiöra ut dem och nu hämnas alt det tvång och oförrätt,
som dem förut är vederfaren. Sådane dispositioner, gunstige
Herrar, äro öfver alt i landsorterne; all lydna och hörsamhet
är borta och nästan ingen af Allmogen frågar numera efter
Konungen, mindre efter deras husbönders bud och befallningar;
milicen håller med bonden; de äro alle missnögde, hafva alla et
sinne och tala med obeskrifvelig bitterhet om Adelen, som de
säija vara skulden til all vår olycka och de dryga contributioner,
som Allmogen i desse åren fådt vidkiännas. Omständigheterne
forcera oss altså nu til det, som vi eljest kanskie
intet gierna giorde; och jag kan för Gud intet annat än styrka
Högl. R. o. A. til at söka ställa Allmogen dermed til freds,
at vi eventualiter nämna Cronprintsen af Dannemark til
successor, så framt vi ej til den 21 få fred; och conformerar
150 (Juni 14.) Om successions-frågan
mig äfven således helt och hållit med Hr Wulfwenstierna och
Frih. During.
Hr Carl Axel Ruthenschöld: Det är intet utan at
omständigheterne för oss äro nog svåre och trängande; dock
kan jag hvarken nu eller framdeles förklara mig för någon,
innan jag hördt conditionerne, som vi med hvar och en af de
höga Herrar Candidaterne hafva at förvänta, och hvad hielp
vi uti vårt beträngda tilstånd kunna giöra oss hopp at få med
den ena eller andra. Hvad Dannemark angår, så ser jag väl, at
vi nu straxt ingen hielp derifrån kunna erhålla, utan vi skulle
imedlertid blifva härjade och brände; dertil med skulle främmande
makter, som intet kunna tåla desse begge nordiske
rikens förening, giöra allehanda slcadeliga sammansättningar
emot oss, och Sverige således kanskie på slutet blifva en tummelplats
både för den ena och den andra.
Hr Petter Silfverschöld förestälte, at genom ren pluralitet
af de andre trenne Stånden vore Cronprintsen af Dannemark
redan eventualiter nämd til successor af cronan ifall vi ej
få fred til den 21. Hr Silfverschöld bad altså det R. o. A. ville
betänka, at om R. o. A., som är allena et Stånd, skulle sättia
sig vidare här emot och Cronprintsen sedan skulle komma hit
emot deras vilja, huru äfventyrligt det vore för R. o. A.
Frih. Hind. Wrede: Jag finner med Hr Ruthenschöld
ganska nödigt, det vi först få höra conditionerne, innan vi
skrida til at nämna någon, ty det är minsta delen af vårt
Riddarhus, som har sig dem bekante, fast jag väl vet dem, som
har den ähran at vara ledamot i Större Secreta Deputation.
Men derefter, gunstige Herrar, kunnen I sedermera bättre
döma huruvida Dannemark är i stånd och kan tilräckeligen
hielpa oss emot Ryssland, som är en så mäktig fiende. I mit
sinne håller jag det ogiörligt; och fördenskull, gunstige Herrar,
samt i betrachtande af de flere mångfaldige betänkeligheter,
som här i dag blifvit upräknade, säger jag nu ad Protocollum
til mit samvetes befriande och til min sidsta svanesång, det jag
aldrig blir för Cronprintsen af Dannemark eller någonsin kan
samtycka dertil, at han nu eventualiter nämnes til vår successor.
Jag redes intet at utsäija detta och jag fruchtar ej
eller för någon när jag fruchtar Gud och har et godt samvete.
Men, gunstige Herrar, I som troen Eder hafva skiäl at vara
af annan mening, seen til at genom det I tänken undfly et
ondt I då intet råken uti det, som är dubbelt värre. När vi
och svaret till Dal-allmogen.
151
hafva declarerat oss, så är ren pluralitet af 4 Stånd; örn då
minsta hinder skulle komma i vägen, så kan alt hvad vi giordt
gå öfverända. Ryssarne kunna då, som jag föresagt, med härjande
och brännande soutenera våhlet för Her.tigen af Eutin,
Dannemark åter sit, så at här blefve theatrum belli, och då
finge man se huru de, som nu varit så hitsige, kunde försvara
detta steget de giordt.
Frih. Creutz instämde härmed. Likaledes förklarade
Hr Hästsko för sig och sina medbroder ifrån Finland,
at aldeles giöra härutinnan et med Frih. Wrede och påstå
jemväl först at få höra vilkoren.
Hr Stierneld begiärte också at få höra alla vilkoren
med candidaterne; tilläggandes det han aldrig consenterar til
Cronprintsens utnämnande.
Häremot förestältes ännu ytterligare af en och annan hvad
fara vi hafva om tiden utdrages, så at Dalkarlarne få avancera
närmare hit utföre och de andra Stånden imedlertid skulle
afgiöra saken och särskilt hvar för sig skicka Dal-allmogen
sine svar och utlåtelser häröfver.
Frih. Cronhiort: Vi vilja grunda vårt giöromål på den
fara vi hafva för Dal-allmogen, men mig tyckes vi hafva
långt mera at fruchta för fienden; och ty, gunstige Herrar, så
låtom oss förblifva vid vår föresatts, vid det, som vi en gång
giordt, och intet gå derifrån, utan afvänta den utsatte dagen,
samt då taga up vilkoren och se hvad skiäl, som äro för den
ena eller andra. När vi då taga den, som vi hafva största
skiäl til, och på det sättet uppenbarligen visa, det vi intet
annat ändamål hafva än rikets sanskyldiga förmån och bästa,
så skräma vi dem, som nu vilja skräma oss.
Hr Stierneld understödde detta och sade det han trodde
at när vi få höra alla skiälen mot och med, lärer vår Herre
dirigera våra sinnen at välja den, som för oss och riket kan
vara nyttigast. Och när Dal-allmogen sedan får veta de
skiälen vi haft til vårt giorde vahl, lära de väl också gifva
sig ti lfreds. Imedlertid kan dem det svaret lemnäs, at de om
några dagar skola få se huru lagligt R. o. A. detta vilja afgiöra.
Hr Carl Lagerberg: Jag åberopar mig den varning, som
Secrete Utskottet redan under den 19 October förledet år lät afgå
til Riksens Ständers plena, at ej vidröra successions-qusestion,
och conformerar mig nu aldeles med Hr Wulfwenstiernas mening;
152 (Juni 14.) Om suooessions-valet.
allenast lägger jag det dertil, at om någonsin är angelägit, at
någon sak snart afgiöres, så är det uti denna; ty de andra
Stånden lära eljest enskylt expediera Dal-allmogens ena utskickade,
hvilken intet längre dröijer här qvar än til aftonen.
Huru R. o. A. då blifva exponerade, det lemnar jag en hvar
at påtänka.
Hr Landtm, bad jemväl, at R. o. A. ville besinna det
ju längre tiden utdrages, ju mera blifva de förbittrade, trouppen
ökes och kominer oss alt närmare. En liten gnista kan
ofta utbreda sig til en stor eld, och det värsta är, at R. o. A.
redan af de audre frenne Stånden äro öfvervoterade.
Det begiärtes, at Hr Landtm, ville giöra proposition, och
förklarade sig största delen af R. o. A. vara af lika och enahanda
mening med Hr Wulfwenstierna.
Hr Carl Otto Lagercrantz: Sedan så många vittra och
kloka män redan länge nog ventilerat denna saken och jag
ser, at de fläste af R. o. A. inclinera til et eventuelt successorsvahl
för H. K. Höghet Cronprintsen af Dannemark, så återstår
nu för mig och flere, som äro deremot, intet annat än at
giöra vår reservation til Protocollet, hvilken jag som en fri
svensk förbehåller mig rätt nu at få giöra, och utbeder mig derjemte
frihet och tilstånd at aldeles gå utur riket.
Frih. Cronhiort, Frih. Creutz och Frih. Fleming
giorde detsamma.
Hr Hästsko och några andre ifrån Finland förbehölt sig
om vi intet få Finland igen, de då måtte få gifva sig under
Ryssland.
Hr Scheckta påyrkade än vidare, at conditionerne först
måtte upläsas, hvarefter vi sedan kunna välja den, som vi få
bästa vilkoren med, ty eljest och så framt vi ej få några besynnerliga
förmåner eller kunna hafva någon tilräckelig hielp
at förvänta emot Ryssland, så sade Hr Scheckta sig aldrig
vilja hafva Cronprintsen af Dannemark til successor, hälst
man af förra tiders historier derifrån alt för mycket kan afskräckas.
Frih. Carl Otto Hamilton: Om någon med fullkom
liga
skiäl kunde öfvertyga mig, at Dannemark nu kan hielpa
oss, så skulle jag väl också kunna begifva mig härutinnan.
Men jag fruclitar at innan deras skiep blifva klare, deras
troupper färdige at transporteras och innan väre egne regementer
kunna hinna röras eller vara vår fiende til mötes på
Domen öfver Buddenbrock. Fri-corpsen. 153
de ställen, som han kan landstiga, så kunde hela vårt rike
vara ödelagt. Och i anseende härtil, med flere förut upräknade
considerationer, håller jag före det vi giorde säkrast om
vi afväntade tiden til den 21. Dock, som jag finner det största
delen af R. o. A. nu äro för et eventuelt vahl på Cronprintsen,
så conformerar jag mig med Hr Cammar-Rådet Wulfwenstierna,
på det sättet, at vi nu allenast förklara oss för det
Kongl. Danska huset, då vi sedermera genom en slug politique
kunde tournera sakerne derhän, at vi ändå finge Hertigen af
Hollsten Eutin, Biskoppen af Lybeck.
Häruppå ropades åter af de fleste af R. o. A., at de aldeles
förblifva vid Hr Wulfivenstiernas mening.
Hr G. Ruthenschöld påminte, at om Cronprintsen nu
eventualiter blir nämd til successor, böra vi med säkerhet betinga
at Dannemark håller de vilkoren, som oss äro lofvade.
Medan härom ännu talades, anmältes åter en annan Deputation
af Bondeståndet, hvilken på vanligit sätt emottogs
och bestod af 12 personer. Joseph Hanson ifrån Elfsborgs
län förde ordet och näst aflagd helsning berättade, det Bondeståndet
updragit desse sine Deputerade at gifva Högh R. o. A.
tilkiänna, det Bondeståndet förehaft Riksens Ständers Commissions
fälte utslag och dom öfver för detta General-Lieutenanten
Buddenbrock och at Bondeståndet samma dom aldeles gillat
och bifallit; önskandes at R. o. A. äfven ju förr dess heldre
måtte utlåta sig derom.
Vidare berättade Joseph Hansson, at Bondeståndet, i
anledning af R. o. A:ns Extractum Protocolli om den frivillige
corpsen upsatt någre fråge-puncter, om hvilka igenom et Extractum
Protocolli, som han nu framgaf, Bondeståndet begiärt
at blifva underrättadt af Högh R. o. A.
Berörde Extractum, Protocolli, som var af innevarande
dato, uplästes, hvaruti Bondeståndet begiärer R. o. A:ns benägna
svar och utlåtande uppå följande frågor, hvilka synts
nödige vid eftersinnandet af det hos R. o. A. giorde project
til en frivillig militärisk corps inrättande; såsom: l:o til hvad
bruk och egenteligit afseende i synnerhet en sådan corps skulle
komma at uprättas; 2:o om then icke, såsom then öfrige delen
af armeen, näst K. Maj:ts högsta befähl, må komma at stå
under den commenderande chefens lydno och hörsamhet och
följacliteligen icke får agera eller företaga sig någon saks utförande
utan H. K. Maj:ts och then vid armeen commende
-
154 (Juni 14.) Skärgårdens försvar.
rande chefens positive ordres och befallningar; 3:o örn en sådan
corps uti alt des giöromål och företagande icke bör stå under
Lagen och Krigsarticlarne, och the förseelser, sora thervid kunna
förefalla, therefter blifva ansedde. Yttrandes sig Bondeståndet
för öfrigt, at hvad angår the officerare, som äro i verkelig
tienst och vilja begifva sig under samma corps, så böra desamma
icke gå ifrån deras nu innehafvande beställningar utan
at taga et fullkomligt afskied, då de således existerande ledigheter
genast måge med andre meriterade och skickelige personer
åter besatte varda.
Enär detta var upläst framgaf Joseph Hanson ännu
et annat Extractum Protocolli af innevarande dato, som jemväl
uppå thess begiäran nu straxt blef upläst, der uti förmäles,
at som Ståndet beklageligen kommit i erfarenhet, det
et stort antal af Ryska gallerer passerat förbi Hangöudd at
conjungera sig med den öfriga Ryska gallere-esquadren, oell
skiären således här omkring skal stå i en ögonskenlig fara för
fiendens härjande och brännande; så hemställer Bondeståndet
ödmiukt och vördsamt, om icke i anseende til det äfventyr,
som en så stor del af rikets invånare dymedelst sväfvar uti,
samt det framsteg fienden vinna skulle, där en skyndesam och
tidig författning til dess mötande ej tages, de öfver defensionsverket
förordnade Deputerade måtte antydas at ofördröijeligen
foga den anstalt, hvarmedelst skiären måtte kunna sättias i
säkerhet för et slikt härjande, och riket således igenom en
sådan författning undgå det hotande förderfvet.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning,
och sade, at R. o. A. isynnerhet lära låta vara sig angelägit
at med snåresta utlåta sig öfver Bondeståndets sidsta Extractum
Protocolli om nödige anstalter til skiärgårdens betäckning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Hr Hästsko tykte at som Bondeståndet så noga påminner
om både det ena och det andra, så hade R. o. A. också skiälig
anledning at fråga efter deras svar och utlåtelse öfver de af
Frih. Coijet inlagde puncter, som blifvit skickade til de andre
Stånden och nu skal ligga hos Bondeståndet oafgiorde.
Hr Stierneld svarade, at man sedermera kan tala härom
när R. o. A. kommit til slut med den högst angelägna saken,
som i dag blifvit ventilerad, och begiärte Hr Stierneld ännu
ytterligare at få höra conditionerne.
Om suceessions-valet. Dal-allmogens marsch.
155
Hr Scheckta föreslog at om R. o. A. änteligen nu vilja förklara
sig eventualiter för Cronprintsen af Dannemark, sådant
då måtte skie med det uttryckeliga förbehåld, at om vi intet
få fred til den utsatte tiden, vi då vilja taga honom, så framt
vilkoren med honom äro fördelachtigast och derjemte säkra;
til hvilken ända alla candidaternes vilkor böra giöras kunnige,
så at hela menigheten får höra af dem.
Hr Lagerflycht: R. o. A. har vid de förra delibera
tionerne
altid funnit freden med Finlands återfående fördelachtigast,
och fördenskul en gång beslutit, at vi skola afvänta
Rysslands ultimatum til den 21 i denna månaden. Skulle vi
nu gå derifrån och nämna Cronprintsen, så torde det sedan
hända, at han, som således af 4 Stånd blifvit förklarad, torde
påstå at blifva Konung, fast vi ock finge freden; åtminstone
kunde han deraf taga sig anledning at giöra prsetension på
cronan, då hela riket på nytt kunde blifva exponerat och vi
återigen blifva invecklade i et svårt krig, hvarigenom Finland,
som nästan redan är öde och mäst exponeradt, skulle än vidare
komma alt för mycket at lida. Gunstige Herrar, betänken
vårt ussla tilstånd, at vi äre Edra medbroder och den trohet
som vi altid visat, at vi aldrig skildt oss ifrån Eder, ehuru
svåra och besvärliga omständigheter för oss varit både uti
detta och det förra kriget, då fienden haft hela landet inne
och vi förlorat all vår egendom. Jag vil hoppas, at Bondeståndet
låter rätta sig när de få höra alla skiälen för freden;
de kunde upkallas i Större Secreta Deputation och där giöras
alla bevekeliga föreställningar härom. Få vi dem på annan
tanka, så lärer ock Dal-allmogen väl sedan gifva sig til freds.
Härvid uplästes den til Hr Landtmarskalken nedskickade
Landshöfdinge-embetets i Westeråhs til K. May.t insände
underdånige berättelse, hvaruti förmäles det til underdånigt
följe af H. Maj:ts nådige befallning en Länsman benämd Anders
Ferström blifvit utskickad ifrån Westeråhs län at giöra sig
kunnig om Dal-allmogens marche och företagande, hvilken berättadt
det han varit uppe til Öfvervåhla och Hesunda, men
sedermera förnummit, at Dal-allmogen intet komma den vägen,
utan skola mötas åt i Hedemora, och at uti Husby några Dalkarlar
varit til at upboda samma sockn och komma til mötes
uti Hedemora. Dal-karlarne säges vara 20,000 man, hafva
utvalt sine egne commendeurer, och officerare af regementet
äro jemväl med, de marchera i god ordning, hålla chorum
156 (Juni 14.) Dal-allmogen. Freden.
morgon och afton och giöra intet öfvervåld; krut och kulor
hafva de haft med sig ifrån Dalarne och sagt, at när de komma
til bruken skola de väl få mer. En stor del af dem hafva
skiutgevälir, andra åter och somliga spikklubbor och mera
sådant, hvarmed de kunna giöra skada.
Atskillige af R. o. A. sade, at man härutaf kan se det
Dal-allmogen med all makt lärer fortskynda sin marche och
begiärte at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Hr Börje Phil. Scheckta: Jag kan ej annars än föra
R. o. A. ännu en gång til sinnes hurusom R. o. A. altid varit
af den tankan at vi borde söka få fred och Finland tilbakars.
De steg der emot, som Dal-allmogen giordt, äro kunnige; de åter,
som vi på vår sida giordt, äro också allmänt bekante. Vi hafva
igenom allmänna varningar sökt rätta dem; vi hafva i vänlighet
förestält dem; vi hafva skickat deputerade til at underrätta
dem om sakernes tilstånd och bedt dem afstå ifrån upstudsighet;
men altsammans har intet hulpit. Hela verlden
lärer nu erkiänna, at vi redan giordt alt hvad vi bordt, til
at främja rikets välgång. Skulle de ännu framhärda i sit onda
upsåt och vilja tvinga oss ifrån vår lag och frihet, så hafva
vi rättmätig orsak at också anse dem såsom fiender och bemöta
dem efter förtiensten. Imedlertid, gunstige Herrar, så
låtom oss ännu å vår sida giöra alt hvad vi kunna; låtom oss
i denna dag skicka en express til våra Plenipotentiairer i Abo,
be dem sluta freden sådan de kunna fåen och låtom oss afvänta
tiden, som sagt är, til den 21. Giören 1 eljest nu slag i
saken, så fruchtar jag vi snart få se hela vår skiärgård brinna
och Finlands invånare blifva på slutet ifrån oss skilde, om
hvilka jag tycks det mig ömmar i anseende til det myckna
som de lidit.
Hr Landtm, blef utkallad och sedan han inkom berättade,
det de andre Stånden genom utskickade låtit veta, at
som klåckan redan är öfver ett, så ärna de skiljas åt, så framt
R. o. A. ej hafva något angelägit at förut communicera dem.
Och som de i går nedre i Secrete Utskottet låtit förmärka, det de
hvart Stånd för sig ärnade expediera sit svar til Dal-allmogen;
så bad Hr Landtm, at R. o. A. ville besinna huru eftertänkeligit
det vore och hvad påfölgder deraf kunde blifva för R. o.
A. om de ännu utdraga tiden längre och intet gifva något svar
ifrån sig.
Om successions-valet.
157
Frih. During sade sig vilja vara utan ansvar om intet
saken snart afgiöres, så at Dale-allmogens utskickade kan få
svar med sig.
Hr Ruthén schöld med flere andre giorde det samma,
och begiärte at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Hr Landtm, berättade, at Hr Wulfwenstierna projecterat
et Extractum Protocolli til de andre Stånden, hvilket för R.
o. A. uplästes så lydande:
Extract utur Protocollet hållit hos R. o. A. den 14 Junii
1743.
S. D. Uplästes then skrift, som Dal-allmogens utskickade
med sig bragt, hvarutinnan berörde Allmoge förklarat sig anse
för riket nyttigast och gagneligast at falla på H. K. Höghet
Arfprintsen af Dannemark med successions-vahlet til svenska
thronen; och ehuruväl at et sådant steg ej kan vara enligt
med Riksens Ständers faststälte Regeringsform och vahl-act,
som lemnat et sådant vahl til Riksens Ständers afgiörande,
hvilka vid Riksdagen af in- och utrikes ifrån inlöpande säkre
efterrättelser äga kundskap så om utrikes machters sammansättningar,
som rikets sanfärdiga beskaffenhet och tilstånd,
hvarom Allmogen i landsorterne ej kunna äga then efterrättelse,
som vederbör, och således ej äro i stånd at rätteligen
döma; så är dock R. o. A. af den säkra förmodan, at Daleallmogen
som trogne undersåtare endast och allenast tänkt
härigenom frälsa riket ifrån den fara, hvarutinnan thet nu
sträfvar; men som R. o. A. inför Gud och hvar redelig svänsk
man kunna betyga, at the ej finna något säkrare medel thertil
än genom fredens erhållande med Hertigen af Hollsten Administratören,
utom hvilken Ryssland påstår at behålla hela Finland,
hälst riket är utblottadt af medel och den tilgång, som
til krigets utförande erfordras, och drygaste lasten skulle
ankomma på Sverige, fastän man ock skulle af främmande
makt få en hielpsändning; ej til förtiga hvad svårighet krigets
continuerande för Sveriges rike och hvar och en undersåtare
med sig förer och huru oviss utgången af kriget vara månde;
så har R. o. A. sig föresatt at vilja afbida svaret om freden,
i förmodan at genom Guds milderika styrelse den erhålla til
den 21 Junii; men ther man tå om freden emot theras önskan
ej skulle blifva försäkrad, utan kriget komma at continueras,
vilja R. o. A. nyttia Dannemarks hielp under Cronprintens af
Dannemark förklarande til successor, efter H. K. Maj:ts dödeliga
158 (Juni 14.) Örn successions-valet.
frånfälle, med the vilkor, som Riksens Ständer för detta faststält,
och giöra härutinnan et med the öfrige respective Stånden,
som i lika fall förklarat sin benägenhet för högbemälte
Herre; lemnandes för öfrigit til den rättfärdige Guden och alla
Svea rikes inbyggares mogna och rättsinniga eftertanka om
icke R. o. A:ns upsåt är härutinnan för riket uprichtigt, men
theremot om icke skadeligt och högst förderfveligt vore om
riksens Allmoge å Daleorten eller andra landsändar skulle
vilja blanda sig uti thessa och andre Riksens ärender, som
endast och allenast vid en Riksdag af Ståndens befullmächtigade
Herredagsmän i sin rätta ordning handteras kunna och
böra; hvilket R. o. Arns slut härmed vänligen communiceras
med de öfrige respective Stånden, at i anledning häraf, med
hvad mera som til uplysning tiäna kan, en behörig föreställning
eller svar af Secrete Utskottet må författas och i
Riksens Ständers namn Dale-AIlmogen gifvas. Actum ut
supra.
Enär detta Extractum Protocolli andra gången var upläst
och inga påminnelser dervid giordes, frågade
Hr Landtm, om det af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och utnämdes en Deputation af 24 personer, som härmed
straxt afgick til de andra Stånden. Gref Dohna förde
ordet.
Sedan Deputation var borta förbehöllo sig Hr Stierneld
och Frih. Ulric Scheffer at til nästa plenum få se conditionerne
så väl med Cronprintsen af Dannemark som de öfrige
candidaterne.
Hr Scheckta erindrade på nytt, at en express genast i
dag måtte afskickas til våra Plenipotentiairer i Äbo at låta
dem veta i hvad slut alla 4 Stånden stadnat och bedia dem
med all makt skynda på freden. Hr Scheckta tilböd sig jemväl
at sielf fara åstad.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 8 personer. Biskoppen ifrån Westeråhs
Doctor Andreas Halsenius förde ordet och näst aflagd hälsning
berättade det Prästeståndet förehaft Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 13 hujus angående det svar, som
nödigt är at gifva Dal-allmogen; hvaröfver Prästeståndet stadnat
i det slut, som deras Extractum Protocolli utvisar och
hvilket Hr Biskoppen nu framgaf.
Om successions-valet.
159
Hr Landtm, tackade för communication häraf och bad
förmäla R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Prästeståndets Deputation afträdde.
Så snart Prästeståndets Deputation var borta, upstod
Hr Sprengport och på egne och sine cameraters vägnar
ifrån Finland reserverade sig til Protocollet, at om intet fred
blifver, utan Ryssarne skulle igenom det steg Riksens Ständer
nu giordt, komma at längre behålla Finland, som de nu innehafva,
de, som äro derifrån, då måtte hafva frihet at begifva
sig dit igen. Herren vet hvad oss trycker, sade vidare Hr
Sprengport, och at vi skilja oss nödigt ifrån Eder så länge vi
fädt vara svenske och fädt dela med Eder liuft och ledt. Men
om nu Cronprintsen af Dannemark blifver successor och ni
skulle vilja taga igen Finland, lärer det näppeligen låta giöra
sig, utan Finland skulle på slutet blifva så ruinerat, at det
blef helt och hållit öde. Ja det kan också hända, at när
Dannemark intet är mäktigt nog emot Ryssland, kan bytet
skie på det sättet, at Dannemark behåller Sverige och Ryssland
Finland; i hvilken händelse vi snarare välja at lefva
under den senare än under den förra.
Alla de öfrige, som voro här på Riddarhuset ifrån Finland,
giorde samina förbehåld som Hr Sprengtport;
Likaledes Hr von Borg.
Hr Scheckta: Jag påstår at de, som bo här i Sverige,
måtte äfven så väl som de, hvilka äro hemma i Finland,
hafva frihet at begifva sig ubr riket hvart de hälst vilja. Och
jag förklarar för min del, det jag aldrig tager mig oket öfver
hufvudet, utan jag går härifrån ehuru kiärt fädernesland detta
mig eljest är.
Hr Ramsay: Gunstige Herrar, mit högsta och förnämsta
ändemål har varit at sorn en ärlig och redelig man tiäna
Sveriges rike, så länge någon blodsdroppa ännu varit varm
hos mig qvar i ådrorne. Kiärleken til mit fädernesland har
mig dertil drifvit och den heder och ambition, som ordinairt
regerar en menniskia, har mig dertil upmuntradt. Jag tror ock
at en hvar, som mig kiänuer, är öfvertygad derom, at jag, då
något tilfälle eller lägenhet varit, sökt efter yttersta förmågo
at fullgiöra det, som min plikt och skyldighet af mig fordrat.
Sålunda har jag kunnat hafva någon förhoppning at bringa
mig up och blifva emploijerad, fast det härtils intet just velat
lyckas. Men nu, gunstige Herrar, är alt mit hopp tilbaka
160 (Juni 14.) Om successions-valot.
slagit och på en gång kastat öfver ända. Jag måste i anseende
til det steget R. o. A. nu giordt conformera mig med
de andre mine landsmän; jag måste fästa mina tankar vid
Finland och slå min ambition til jordtorfvan. Är Sverige så
lyckeligt och får Finland igen, så följer jag jordtorfvan åt;
hvarom icke så skal jag oförändrad hysa ali kiärlek för Eder,
och städse beklaga det jag blifvit tvungen at quittera et så
kiärt fädernesland.
Frih. Cronhiort: Så länge jag efter mit giorde påstående
intet fått se de förmåner, som vi med Cronprintsen af Dannemark
hafva at förvänta, så har jag intet eller kunnat samtycka
til dess eventuelle utnämnande. Nu sedan pluraliteten
det beslutit och med samma afskurit mig den glädien at längre
kunna vara qvar i mit kiära fädernesland, så föranlåtes jag
jemväl at förbehålla mig frihet til at gå uhr riket.
Hr Hans Hindr. Boije giorde sammaledes.
Frih. Coijet: Gunstige Herrar! Jag har räknat det för
min största förmån och heder at vara född och boren en fri
svensk. Jag har i min ungdom med glädie klädt blodiga
skiortor för detta mit kära fädernesland och sedan på min
ålderdom sökt at få lefva i mera stillhet til dess jag här skulle
sluta mina dagar; men jag beklagar nu, at jag skolat öfverlefva
de bedröfveliga tider, som hos oss nu äro. Ätankan af det
framfarne och fruchtan för det tilkommande har, gunstige
Herrar, giordt mig framhärdande i den tankan, som jag i dag
til Protocollet förklarat, angående H. K. Höghet Cronprintsens
af Dannemark eventuelle utnämnande til succession af cronan,
i fall vi til den 21 ej skulle få fred. Nu sedan pluraliteten
det beslutit, så vördar jag den Högstas skickelse i detta mål,
och fast jag intet varit den förste, som dertil samtykt, så försäkrar
jag lika fult, at om han en gång kommer på thron,
skal jag som en trogen och redelig undersåte ägnar och anstår
honom tiäna. Den samma hand, som tilförne defenderat riket
och nu gräfver i jorden, skal vara til hans försvar och mit
lif och blod skal när han befaller vara äfven så ospardt för
hans person, som det tilförne varit ospardt för riksens fiender.
Således förhoppas jag ock, at han som en juste och rättrådig
Herre lärer, om bakdantare en gång skulle söka svärta mig
för det jag varit honom emot, ändå intet tilräkna mig, at jag
vid detta tilfälle, och så länge jag som en svensk Adelsman
haft rättighet dertil, rent ut sagt min tanka och tilfredsstält
Om successionen. Lagercrantzs yttrande. 161
mit samvete. Kiärleken til mit fädernesland har öfvergådt
al ting och den skall heller aldrig hos mig slockna, ehuru jag
nu också nödgas förbehålla mig at sedan jag såldt min egendom
och upsagt min trohets-ed få gå här uhr riket med min
famillie, som för iner än 200 år sedan inkommit och sig här
i riket nedsatt.
Frih. Scheiding och Hr Winter förbehöllo sig likaledes
at få gå utur riket.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behaga, at vilkoren nu
skola uptagas;
Men Frih. von Otter tillika med flere andre forestälte,
at om ordningen härvid skal observeras, bör vilkoren först
uptagas den dagen, när rätta valet skier.
Frih. Stiernstedt: Så vida detta steget nu allenast är
giordt för til at stilla Allmogen med, så behöfver man ej ännu
uptaga vilkoren; men när vahldagen blifver, får man se dem,
och då kan man derefter giöra hvad man finner för riket vara
bäst och fördelaclitigast.
Hr Wulfwenstierna: Jag hoppas at vi med den Högstes
tilhielp få fred til den 21, och det steg vi i dag giordt lärer
bidraga dertil och gifva vigt åt propositionerne. Man såg
1719, så länge Osterman låg här och negocierade, kommo vi
intet til något slut; men sedan vi viste alfvare och skickade
honom åter igen hem blef freden sluten. Hvad vilkoren angår,
så håller jag före, at sedan R. o. A. nu utlåtit sig på sätt som
skiedt är, böra vi ofördröijeligen träda i conference med Danska
Ministern och giöra oss förvissade om dem; hvarefter R. o. A.
sedermera innan vahldagen infaller kunna få höra dem.
Det gillades af R. o. A. och blef altså härom ej något
vidare tält; utan
Hr Carl Otto Lagercrantz upstod och likmätigt sit
för en stund sedan til Protocollet giorde förbehåld utlät sig
sålunda: Gunstige Herrar! Sedan myckenhetens olaglige giorde
steg med fruchtan för des hot och våldsamheter skaffat en
pluralitet, hvarmedelst R. o. A. til bibehållande af den allmänna
och särskilte säkerheten gådt så långt, som nu för hvars
mans ögon ligger, nemligen at de mot många rättsintas råd
och vilja samtykt til et eventuelt successors-vahl för H. K.
Höghet Cronprintsen af Dannemark ifall freden til den 21
nästkommande Junii med Ryssland icke träffas; altså återstår
för hvarje högt bedröfvad och sit fudesnesland älskande man
Adelns Protokoll {XIV) 1742—1743. II. 11
162 (Juni 14.) Lagercrantz’® yttrande om
ej annat än beklaga oss och frihetens undergång och til et
slut nyttia then lägenheten at giöra fölljande förbehåld ad
Protocollum:
Jag som är en fri undersåte och Adelsman, jag kiänner
och vet Dannemarks tilstånd, beskaffenhet och styrka, och at
det til vår hielp och understöd uti den svåra belägenhet vi
nu finnas, intet, ja als intet bidraga kan; jag protesterar quarn
solennissime emot et så våldsamt och olagligit vahl samt skadelig
derpå följande union; jag betygar och förklarar härmedelst
inför de nu lefvande och alla efterkommande, at jag
tvungen och i betrachtande af närvarande våldsamma och
äfventyrlige omständigheter måst vika och cedera myckenheten,
men at jag et otvunget bifall dertil aldrig gifvit eller gifva
skall; jag har och vil ej hafva någon del i all den olycka, som
mit fädernesland deraf tilflyta kan.
Jag påstår deremot, at alla de, som til detta vahl och
union bearbetadt, bearbeta, samtyckt och samtycka, måge inför
Gud, inför de nu lefvande och alle efterkommande vara ansvarige,
då följande svåra öden land och rike öfvergå, nemligen:
när riket genom fortsättiande af et blodigt krig med Ryssland
blir en öppen tummelplats för Ryssar och Danska och således
sköflat, upbrändt och ödelagt; när nation förlorar de dyrt förvärfvade
Svenska och Götha namnen med all uhrminnes alira
och heder, samt i stället för et mächtigt och namnkunnigt
rike blir en province under et svagare; när souverainiteten blir
införd och Svea Rikets Ständer förlora deras i senare tider
återvundne fri- och rättigheter, men isynnerhet när Ridderskapet
och Adelen et lika svårt öde träffar som den Norske
och Danske redan öfvergått; när riket förlorar Finland, Pommern,
och kan hända flera provincier, tillika med all dess forna
heder, anseende och credit hos främmande mackter; när alle
våra grannar och förre vänner, som Frankrike, Siö-makterne,
Preussen och Ryssland anse Sverige som et non ens och til
dess uprättelse hvarken vilja eller kunna ingå någre mått; när
siöfarten, commerce, handel och vandel med fabriquer och manufacturer
stadna och undergå.
Jag påstår vidare, at et sådant olagligit vahl och intenderad
union ej annat kan innebära och med sig föra än en
uppenbar dementie, gifven den stora Gustaf den första, och
med honom alle våre vidtberömde ährevördige och kiäcka afledne
förfäder, som tillika med denne oförliknelige hielte lif
tronföljare-valet. Angående kriget.
163
och egendom upoffrat at afskudda oss et främmande ok. Ja,
detta vill och kan intet annat säija, än at han blir ansedd
som en usurpateur och de som trolöse menedare och rebeller,
då de sig emot deras laglige och af Gud förordnade öfverhet,
de forne Danske Konungar, uprest, då de den Danske regeringen
et odrägeligit ok kallat och sig med förlust af lif och
egendom derifrån befriat; antingen måtte de för dylika folk i
deras grafvar considereras, eller ock vi som oket ånyo åstunda
och oss detsamma åtaga vilja. De eller vi äro i samma cas
och hafva orätt.
Detta alt ber jag må mig til säkerhet i framtiden uti Protocollet
inflyta, förbehållandes jag mig at få upsäija min trohetsed
samt med min lilla egendom gå utur riket och söka mit
bröd annorstädes. Åsyna vittne til mit kära fäderneslands
undergång förmår jag icke vara. Svensk är jag, svensk blir
jag, svensk vil jag lefva och dö.
Gref Frid. Gyllenborg, Gref Hen. Gyllenborg, Frih.
Coijet, Frih. And. Höpken, Frih. H. Wrede, Frih.
Scheffer, Frih. Herman Fleming, Frih. Carl Fredr.
Höpken, Hr Ramsay, Hr Eric W. Armfelt, Hr Ephraim
Winter, Hr Rosenmuller, Hr Klick, Hr Ruschenfelt
och Hr Kuhlenstierna tillika med flere andre conformerade
sig härmed.
Hr Hårleman lade detta dertil, at at han är fördömd
om han annat menar.
Hr Lagercrantz tilböd den, som ville gifva honom egendom
i Finland, fullkomligt equivalent af den egendom han har
här i Sverige.
Härmed slöts denna saken och sedan påminte
Hr Börje Phil. Scheckta at någon förklaring måtte upsättas
til de andre Stånden öfver Bondeståndets förfrågningar
om frivillige corpsen.
Hr Stierneld begiärte at få höra orsakerne til de af vår
gallere-escader så väl som af vår flotta giorde retraitter.
Sammaledes begiärte Frih. Cronhiort at blifva underrättad
om tilståndet i Osterbottn, emedan åtskilligt derifrån
skrifves om Öfverste Palmstruchs retraitter.
Hr Landtm, lofvade at R. o. A. härom til nästa plenum
skal få kundskap; varandes redan i Secrete Utskottet berättelse
härom färdig och förnyade ordres och instructioner för
chefferne af flottan och gallererne upsatte.
164 (Juni 14.) Buddenbrocb. Soldatfria hemman.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, koni nu tilbakars;
Och
berättade Gref Dohn a, sorn fördt ordet, det Prästeståndet
sagt sig hafva stadnat nästan uti lika och enahanda
slut med R. o. A., hvaröfver de redan afgifvit deras Extractum
Protocolli, men de andre Stånden hafva lofvat ofördröijeligen
communicera deras utlåtelser med Högh R. o. A.
Hr Landtm, hemstälte 0111 icke et Extractum Protocolli
kunde afgå til de andre Stånden, at Större Secreta Deputation
med aldra första träder tilhopa och utarbetar de anbudne
vilkoren med hvar och en af de höga Hrr Candidaterne, så
at Riksens Ständers plena kunna få del af dem til nästa
sammankomst.
Detta bifölls af R. 0. A.
Sidst anmältes af Hr Landtm, at Riksens Ständers Commissions
dom öfver för detta General-Lieutenanten Buddenbrock
nu vore inkommen tillika med en af honom ingifven
skrift;
Och resolverades at den blifver liggande på bordet.
Frih. Cronhiort påminte, at General Gref Lewenhaupts
ingifne Memorial, som angår något jäf emot en af Commissionens
ledamöter, nu måtte företagas och afgiöras;
Men som kl. redan var inemot 3, så upskiöts detta til
nästa plenum och R. 0. A. skildes åt.
Den 16 Ju ni i.
R. 0. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. 0. A. intaga
sina ställen,
uplästes Protocollet af den 22 och 29 Januarii ifrån
sid. 420 til sid. 451, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes et af Herredagsmannen Johan Erikson i Stalbo
ingifvit och af Urskillnings-Deputation til Riksens Ständers
plena remitterat Memorial, hvaruti han berättar det skall Allmogen
i de tolf socknar, som räknas lyda under Sahla silfvervärk,
ganska oförmodeligen och med mycken bekymmersamhet
fädt förnimma, huruledes det, som vid 1738 års Riksdag blifvit
af Riksens Ständer faststält och af K. Maj:t den 14 Martti
1740 kundgiordt, angående alle soldatfrie hemmans i de 12
Berättelse af de till Dal-allmogen deputerade. 165
Salbergs socknar befrielse ifrån de Allmogen i Sahlbergs län
eljest åliggande onera, samt at dem derhos lemnades frihet at
lagligen nyttia theras skogar, har genom K. Maj:ts sedermera
den 13 November 1741 afgångne trykte bref til Krigs-, Camin
ar- och Bergs-Collegierne blifvit utom Allmogens vettenskap
ändrat och nphäfvit, och Allmogen således uti deras fri- och
rättigheter på et ganska ömt sätt rörde och under tvång satte;
hvarföre och som den med meranämde Allmoge nu sednare
giorde förändring skal omkullkasta det, som Riksens Ständer
uppå goda skiäl och med moget betänkande vid 1738 års Riksdag
slutit och afgiordt, så anhåller Jan Erikson på förberörde
Allmoges vägnar, det ville Riksens Ständer i anseende til åtskillige
af honom uti 9 puncter nu andragne skiäl och omständigheter,
än ytterligare taga denna sak i noga rättvist
skiärskådande och icke tillåta at hvad som å den ena Riksdagen
ordenteligen och lagligen blifvit faststäh må uppå en
annan utan någon ny emellan kommen händelse, eller at vederbörande
theröfver blifvit tilbörligen hörde, ändras och uphäfvas.
Remitterades til Riksens Ständers Bergs-Deputation.
Derpå uplästes Presidenten Gref Carl Frölichs och Landshöfdingen
Koskulls underdånige berättelse til H. K. Maj:t
dat. Sabla den 13 Junii, hvaruti berättas det hafva de tillika
med Riksens Ständers Deputerade samma dag förmiddagen til
Sahla stad ankommit och tänkt at med all skyndesamliet vidare
fortsättia resan til at möta Dal-allmogen, men therutinnan
blifvit hindrade af den svårighet, som varit för Riksens Ständers
Deputerade, at få nödig skiuts. Imedlertid skola de utskickade
af säkre inlupne tidningar fädt veta, det den i antog varande
Dal-allmogen nu brutit up ifrån Hedemora, så at den den 14
Junii tänkt vara i Sahla; hvarföre bemälte Grefve Frölich och
Frih. Koskull samt med Riksens Ständers Deputerade funnit
rådeligit at nu förut under vägen genom trenne säkre personer
tilsända dem en afskrift af K. Maj:ts nådige fullmakt med försäkran
om K. Maj:ts nåd samt derhos antyda dem at utvälja
visse af deras sälskap, som kunde dagen derefter vara K. Maj:ts
och Riksens Ständers Deputerade til mötes och andraga deras
besvär, samt vänta all nödig underrättelse och beskied öfver
det, som dem och det allmänna röra kunde. Så mycket nu
kunnat inhämtas, skall hos Dahl-allmogen förorsakat största
bekymmer drögsmålet med Generalernes afstraffande, den tunga
166 (Juni 16.) Dal-allmogen. Kriget.
de hafva af de svåra contributioner, de omilda berättelser, som
de fädt om et ganska hårdt straff för deras soldaters qvarhållande,
och det nu förehafvande successions-vahl. Eljest berätta
K. Maj:ts och Riksens Ständers Deputerade, det de ej
kunnat inhämta någon säker kundskap om deras antal och styrka
och huruvida de sig på särskilte vägar måge hafva fördelat;
skolandes de utskickade Deputerade hafva genom afsänd courier
til Landshöfdinge-embetet i Westeråhs äfven sökt at inhämta
kundskap om någon rörelse ibland Allmogen därstädes vore
at förmärka.
Hr Scheckta: Gunstige Herrar, den upläste relation
ifrån H. Maj:ts utskickade grundar sig på trenne Dahl-karlars
berättelse, hvarutaf jag altså finner, det vi ej med någon säkerhet
kunna döma om deras upsåt. Jag har väl hördt, at
en del smickra sig med det hopp, at Dahl-allmogen skulle
komma hit som våra vänner; men jag håller före, at vi böra
taga alla skyndesamma och kraftiga mått til deras mötande,
eljest tora de qväfja oss innan vi veta ordet af.
Hr Landtm, förestälte huru som det vore nödigt, at de
ifrån flottan inkomne rapporter blefvo upläste, på det R. o. A.
så mycket bättre mätte kunna döma om de anstalter, sorn äro
nödige, och huru vida troupperne nu böra brukas antingen
emot Dahl-allmogen eller fienden, som nalkas våra gräntsor
sedan Ryska gallere-escadern gådt vår flotta förbi vid
Hangöudd.
Uplästes altså Ammiralen och Ammiralitets-Rådets von
Utfalls skrifvelse til H. K. Maj:t dat. skieppet Ulrica til ankars
emellan Finska och Estländska vallen den 8 Junii 1743,
hvaruti berättes hurusom några och fyratio ryska gallerer dragit
sig förbi Hangöudd och conjungerat sig med de vid Ahland
liggande Ryska gallerer at gå til svenska skiären; hvarföre,
sedan station vid Hangöudd blifvit onödig, har Ammiralen
likmätigt dess instruction begifvit sig hit åt svenska sidan, til
at genom creutsning hålla sion ren och så vida möijeligit är
hindra fiendtelige gallererne at tränga sig in uti svenska skärgården,
med mera.
Vidare uplästes Hans Excellences Riks-Rådet Grefve
Taubes underdånige skrifvelse til H. K. Maj:t af den 10
Junii 1743, hvaruti han berättar om des ankomst til flottan
samt den disposition han ärnar giöra til svenska skiärgårdens
betäckning och flottans conservation.
Dal-allmogen. Successionen.
167
Derpå uplästes et Extract af Råds-Protocollet under den
15 hujus, angående Dal-allmogens yppade upbrott och til—
ärnade marche hit til Stockholm, hvarutinnan gifves vid handen
the åtskillige ventilationer, som öfver thetta granlaga ärendet
så väl hos K. Majit uti Rådet som uti den förordnade Defensions-Commission
förefallit, jemväl sedan Riksens Ständers
underdånige yttrande om the thervid tilgiörande författningar
af den 13 hujus upkommit; lemnandes K. Majit nu mera til
Riksens Ständers egit öfvervägande hvad ändring den ifrån
vår örlogsflotta och gallere-escadre inlupne tidningen om Ryska
gallerernes passerande förbi Hangö udd, hvilken ej var bekant
enär de första anstalterne giordes til Dahl-allmogens bemötande,
kunna therutinnan förorsaka, samt ifall Allmogen skulle emot
förmodan förnimmas fortsättia deras marche hit til Stockholm,
hvarest och huru långt härifrån samt på hvad sätt de då skola
mötas, efter som det kunde vara äfventyrligit at låta dem
komma för när intil residencet.
Sluteligen uplästes tvenne andra Extracter af Råds-Protocollet
under den 9 hujus, innehållande de ordres, som blifvit
gifne til Fältmarskalken Hamilton och Herrar Generalerne om
de anstalter och commenderingar, som böra skie emot Daleallmogen.
Innan häröfver begyntes med discourserne, justerades det
Extractum Protocolli, som til följe af R. o. Arns sidst tagne
slut blifvit upsatt til de andre Stånden, hvilket af R. o. A.
gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 14 Junii
1743.
S. D. Funno R. o. A. nödigt, at Större Secreta Deputation
ofördröijeligen må sammanträda och fullborda det dem
anförtrodde arbete, som til successions-vahlet hörer, af hvilket
R. o. A. åstunda at til nästa plenum få behörig del. Actum
ut supra.
Hr Börje Phil. Scheckta: Af det, som jag nu hördt i
de upläste relationerne, tyckes mig vara bäst, at vår flotta går
hem til Carlscrona, och at väre Plenipotentiairer få ordres at
emottaga sådan fred, som vår fiende vil gifva oss, ty det ser
ut som Hopfen und Maltz ist alles verloi-en.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Jan Person ifrån Tuna
förde ordet och näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet be
-
168 (Juni 16.) Dal-allmogen. Kriget.
rättade, at Bondeståndet förehaft Rådets igenom Extractum
Protocolli af den 15 liujus giorde förfrågning, angående anstalterne
emot Dahle-allmogen; hvaröfver Bondeståndet stadnat i
det slut, som deras Extractum Protocolli af innevarande dato
utvisar, hvilket han nu öfvergaf och uppå begiäran blef upläst;
anförandes Bondeståndet, at som det icke annat kunnat föreställa
sig, än at bemälte Dahl-allmoge som trogne undersåtare
och i god mening arnar hit antåga, så håller Ståndet betänkeligit
at emot dem någon våldsam författning må brukas, emedan
et sådant steg torde hos all den öfriga Allmogen förorsaka
upmärksamhet och medföra en skadelig påfölgd, i synnerhet
då man betraktar det högsta nödvändigheten fordrar, at den
häromkring liggande milicen bör användas til rikets försvar
emot den närmare och närmare annalkande fienden och defensionen
icke dragas der ifrån såsom det rätta ögnamärket. Bondeståndet
är för öfrigt af den mening, at den om Dal-allmogens
tågande fattade misstanka lätteligen lärer försvinna enär de
Deputerades berättelse derom inkommer, och at bemälte Allmoge,
enär de om sakernes tilstånd blifvit rätteligen underrättade,
lära ej mindre nu än tilförne visa all ömhet om rikets
välfärd och säkerhet, som alle undersåtare äro förbundne til.
Hr Landtm, anmälte det Major Strokirk gifvit vid handen,
at tvänne compagnier af K. Lif-gardet i morgon kommer
at sammandragas til at föreställa någre officerare, som blifvit
avancerade.
R. o. A. hade dervid ej något at påminna.
Hr Scheckta: Hvad anstalterne emot Dahle-allmogen
angår, så ser jag intet huru vi oss dermed numera kunna befatta,
sedan vi en gång öfverlemnat hela saken til regeringen.
Hr Hästsko förmente at om Ainmiralen Utfall giordt
med flottan hvad han bordt, hade Ryska gallererne ej kunnat
gå förbi Hangöudd. Han hade 1714 varit medkommenderad
på flottan och då hade äfven Ryska gallererne hela sommaren
öfver legat och passat på tilfälle men ej sluppit förbi; fördenskull
vore det nödigt at se den instruction de haft vid flottan
och at nu straxt skicka efter Ammiralen, samt anställa en
undersökning härom rätt så väl som öfver förledit års campagne.
Hvad angår de til giörande anstalter emot DahleAllmogen,
så hafva Riksens Ständer redan lemnat den saken
til regeringen och kunde nu allenast tillägga, at alla de kraftigaste
mått måge tagas til deras bemötande. Yi hade härtil
Dal-allmogen.
169
så mycket större orsak, som det ännu vore i friskt minne huru
bönderne vid 1723 års Riksdag velat införa souverainiteten,
och de ännu torde hafva något sådant i sinnet; dertil med när
den invärtes oroen vore stillad, kunde man sedan så mycket
kraftigare och med samnad hand bemöta fienden.
Frih. Friesendorff: Jag finner för min del ganska underligit
och ovanligit, at ordres och anstalter skola upläsas in
plenis, som här nu skiedt, ty intet förstå vi det, som dertil
hörer, och aldrig böra sådane anstalter, som giöras emot fienden
eller uproriske, blifva öfveralt kunnige, hvilket ofehlbart
skier när de så publiqt handteras; utan som Riksens Ständer
i anledning af Regeringsformen en gång hedt H. Majit taga
alla nödige mått til Dahle-allmogens bemötande och våldsamheters
styrande, så bör det ock förblifva dervid och vi intet
mera befatta oss härmed.
Gref Fredr. Gyllenborg och Hr Scheckta conformerade
sig härmed, allenast den underdånige erindran kunde
giöras hos H. K. Majit, at de mått, som härutinnan tagas,
blifva kraftige och alfvarsamme.
Hr Hårleman holt före Riksens Ständer nu intet mera
kunna befatta sig härmed sedan saken, som sagt är, en gång
är lemnad til regeringen och ansvaret ligger på dem.
Frih. Sten Bielke: Hvar och en af oss har ganska stor
afsky för Dahle-allmogens oloflige företagande, derföre äro vi
också alle benägne at styrka til kraftige och alfvarsamme måtts
tagande at bemöta dem med. Men, gunstige Herrar, försichtighet
hielper ofta äfven så mycket som styrka, och de steg
som i detta mål giöras med försichtighet tror jag nu äro gagneligast.
H. Majit och Rådet har ock gådt på detta sättet härutinnan
til väga, ty när de Deputerade reste bort hafva de,
som jag hördt, varit uppe i Rådet och fådt ordres til Landshöfdingarne,
at de hvar i sin province skulle gifva noga aktning
på Dahl-karlarnes så väl som den öfrige Allmogens
rörelser. Berättelse är ock sedermera inlupen, at i Upland
ännu alting är stilla och lugnt och jag tror faran är oss intet
så nära, som vi oss det föreställa, utan vil hoppas, at H. Majits
och Riksens Ständers Deputerade lära kunna uppehålla dem
til tisdagen, innom hvilken tid vi förvänta freden. Men skulle
vi nu giöra alfvarsamma och kraftiga anstalter, som sägs, emot
dem, så förmärktes alt för bittida någon fruchtan och skrämsel
för deras hitkomst, den öfrige Allmogen, som ännu är stilla
170 (Juni 16.)
Dal-allmogen.
uti Upland och här rundt omkring Stockholm, kunde då blifva
upretad, sättias i rörelse och storma hit til staden, hvarigenom
faran vore oss närmare och kunde blifva svårare at mota och
förekomma, i anseende til det medhåld, som Allmogen har af
gemene man härstädes. Deremot om Dahl-allmogen uti sin
marche kan uppehållas til tisdagen och hända skulle, at vi då
intet få fred, så kunna vi nyttia dem emot fienden. Man kan
af et förgift få det nyttigaste medicament, och om en orm är
mig nyttig, brukar jag också den til medicin. Afven så kan
denne Allmogen, fast de äro rebeller, på den händelsen jag
sagt, brukas til våra stränders försvar och inloppens betäckning
emot fienden; hvartil vi så mycket mera hafva anledning,
som de sagt sig vara nedgångne til at försvara riket, ifall vi
intet få fred utan at taga Cronprintsen af Dannemark. Mit
råd är fördenskul, at vi i underdånighet bedia H. K. Maj:tat
på alt möijeligit sätt söka hindra dem til tisdagen; men i fall
det intet skulle kunna skie, utan de avancera vidare och immerfort
tränga på, måste väl våld med våld styras.
Frih. Hind. Wrede: Vi finna af det upläste Extracto
Protocolli, at regeringen är vid detta tilfälle emellan tvänne
eldar. Här är å ena sidan en förestående fara af Allmogens
rumor i landet, å den andra åter fruchtan för fienden, om
troupperne skulle skingras, då resistence blefve mindre på de
ställen, som han kan landstiga. Och i anseende dertil hafva
Herrar Riksens Råd funnit sig nödsakade at begiära Riksens
Ständers utlåtelse hvad de uti detta fall och vid så svåra och
granlaga omständigheter skola giöra, hälst de, som man kan
tänka, lära sig förestält, at örn deras föranstaltande skulle slå
illa ut, sådant då skulle tydas dem til last.
Nu, gunstige Herrar, som vi se tilståndet, så låtom oss
anmoda Herrar Riksens Råd at med frimodighet taga de utvägar,
som regeringen tilhörer, och intet fruchta det påtal,
som Momus kan upväcka, om utgången på något sätt skulle
blifva olyckelig. Jag är försäkrad de lära då taga sådane
kraftige mått och utvägar, hvarigenom Allmogens elaka upsåt
och onda anslag kan förekommas och til intet giöras. Visa
vi dertil med enighet oss emellan, så lärer Allmogen snart afskräckas;
ty ingenting annat är orsaken til detta Allmogens
straffbara företagande och denna deras upstudsighet, än vår
oenighet och våra så kallade partier. Här har gådt så til, at
hvilken, som tält med en bonde, har gifvit honom impressioner
Dal-allmogen.
171
om sit partie, förtalt och smädat det andra och dymedelst utspridt
elaka rykten i landsorterne om förräderi. Deraf har
bonden giordt den conclusion, at de måtte vara skiälmar begge
två och at alting gick galit til i landet, så at våld och orätt
föröfvades och ärligt folk förtryktes; misstankan har ökats,
missnöijet tiltagit, sielfsvåldet fädt öfverhanden och omsider
gådt så vida, at det nu utbrustit til en uppenbar rebellion.
Hr Lag ercrantz: Jag bifaller aldeles Frih. Friesendorff»
mening, at vi helt och hållit lemna til H. Maj:t at taga alla
de messurer, som han med Råds råde finner nödige och omständigheterne
kunna fordra. Det lägger jag ock här til, gunstige
Herrar, at om ni hade Ehr bekant huru med oss nu til -  står, skulle vi intet raisonnera så högt om anstalterne.
Hr Scheckta: H. Maj:t har en gång förklarat, at han
intet vil melera sig med blods-saker, och fördenskul är bäst
at vi lemna til Herrar Riksens Råd at giöra hvad de finna
nyttigast, och inför Gud och Riksens Ständer kunna försvara;
dock at vi straxt få part deraf.
Hr Svante von Böhn erindrade, at alt hvad som expedieras
ifrån Rådet skier i Konungens namn, och således vore
detta alt et; ty när man säger, at saken lemnäs til H. K.
Maj:t, förstås dermed också Riksens Råd. Hr von Böhn full—
fölgde vidare, at som ali entreprise bör hållas tyst och exequeras
med force, så vore ock oförnekeligen för oss det bästa, at vi
kasta oss i regeringens händer.
Frih. Ulfsparre conformerade sig med Hr Lagercrantz
och Hr von Böhn.
Likaledes Hr Natt och Dag.
Frih. Stiernstedt holt före at til ännu mera binda förtroligheten
emellan regeringen och Ständerne kunde det läggas
der til, at Riksens Ständer intet skola underlåta at biträda
H. K. Maj:t på alt uptänkeligit sätt.
Efter något vidare discourerande härom stadnade R. o. A.
i det slut, som följande Resolution utvisar:
Resolutio: I anledning af Riksens Ständers underdånige
skrifvelse af den 13 i denna månad updrager R. o. A. til H.
K. Maj:t at med Råds råde enligt Regeringsformen taga alla
nödige mått, som til rikets säkerhet och dess trogne undersåtares
trygghet tiäna kunna.
Denna Resolution skrefs på det upläste Rådets Extrac
tum
Protocolli och afskickades straxt til de andre Stånden
172 (Juni 16.) Kriget. Rikets försvar.
med en Deputation af 6 personer. Gref Carl Fersen förde
ordet.
Enär Deputation var borta förenade sig vidare R. o. A.
derom, at ingen olyckelig utgång af de anstalter, som Herrar
Riksens Råd nu vid detta tilfälle kunna tilstyrka, dem efteråt
af någon skal tilräknas; hvilket til Hrr Riksens Råds säkerhet
i Protocollet blef infördt.
Hr Scheckta utlät sig, at om commando blefve anförtrodt
Hans Excellence Riks-Rådet Baron Fosén, skulle han
bäst utföra denna saken;
Men härpå föll intet svar;
Utan anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Otto Olofson ifrån
Nerke förde ordet och näst aflagd helsning ifrån Ståndet
öfvergaf et Extractum Protocolli ifrån Bondeståndet, som uplästes,
hvaruti det lemnat des bifall, at de af Frih. Coijet den
1 i denna månad upgifne 10 punc.ter måga til Secrete Utskottet
remitteras at deröfver med en utförlig berättelse til
nästa plenum inkomma; vid hvilket tilfälle Bondeståndet jemväl
funnit nödigt at Secrete Utskottet måtte underrätta Riksens
Ständers plena: l:o hvarföre flottan så sent kommit til Hangöudd,
at den första Ryska gallere-escadren innan vår flottas
ankomst gådt der förbi; 2:o hvad orsak varit, at Ammiralen
Utfall förändrat sin station, hvarigenom Ryssarne fådt tilfälle
at passera Hangöudd och conjungera sig med sin gallereescadre,
och 3:o hvad tid Hr Riks-Rådet Gref Taube anländt
til flottan. Til hvilken underrättelses erhållande Bondeståndet
begiärer de öfrige respective Ståndens benägna bifall.
Vidare framgafs et annat Bondeståndets Extractum Protocolli
af innevarande dato, hvaruti Ståndet itererar sin hos
respective Stånden genom Extractum Protocolli den 14 sidstledne
giorde föreställning om nödig författning til skiärens betäckande,
sedan man beklageligen förnummit at Ryska gallererne
passerat förbi Hangöudd; achtandes Bondeståndet för
sin del högst nödvändigt, at avenuerne vid Stockholm jemte de
andre angelägnaste kuster vid siösidan måtte med tilräckelig
defension ofördröijeligen förses, och at en Riksens Ständers
Deputation i morgon måtte afsändas til Vaxholm och Oxdiupet
at erfara och vid handen gifva desse fästningsvärks nuvarande
tilstånd och besättning.
Rikets försvar.
173
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade at R. o. A. med första skola utlåta sig öfver
Ståndets sidsta Extractum Protocolli;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Sedan Deputation var borta, förklarade sig åtskillige af
R. o. A., thet the jemväl finna nödigt at Deputerade af Riksens
Ständer måtte skickas til Vaxholmen och giöra sig underrättade
om tilståndet af Defensions-verket therstädes.
I det samma at härom taltes ankom et Extractum Protocolli
ifrån Prästeståndet härom, hvilket altså uplästes, yttrandes
sig derutinnan Prästeståndet, at det til alla delar bifallit
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 14 hujus, så
at de öfver Defensions-verket förordnade Herrar Deputerade
måga antydas at ofördröijeligen foga den anstalt, hvarmedelst
skiären måtte kunna sättias i säkerhet emot fiendens härjande
och brännande och riket igenom en så högst nödig författning
undgå det hotande förderfvet.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
biföllo äfven R. o. A. den sidsta omständigheten af Bondeståndets
nyss upläste Extracto Protocolli, at visse Deputerade
måge skickas til Vaxholmen.
Och afsändes Cantzelisten Ekstubbe til de andre Stånden
at berätta det R. o. A. härtil vilja utnämna 4 af sine ledamöter,
med begiäran at de andre Stånden också med första
vilja utnämna de sina.
Gref Gyllenborg sade det han har en gård i skiären,
och som nu efter alt utseende Ryssarne torde komma dit innan
armeen blir samlad, så begiärte Hr Grefven at honom må
lemnäs at få betala strandskatt til Ryssarne.
Samma begiäran hade Frih. Höpken och Sparre;
Men detta fants aldeles betänkeligit.
Hr Wulfwenstierna påminte, at när Stäudernes Deputerade
komma til Waxholmen, ifrån fästningen intet måtte
skiutas, emedan Allmogen derigenom kunde taga skrämsel åt
sig och tro, at Ryssen redan vore så nära.
Hr Landtm, lofvade at derom vilja draga försorg.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, återkom nu
och berättade
Gref Carl Fersen, som fördt ordet, det de andre Stånden
låtit förmäla deras vördsamma hälsning. Präste- och
Borgarestånden hade svarat, det de ännu intet hunnit afgiöra
174 (Juni 16.) Rikets försvar. Lewenhaupt.
målet och Bondeståndet åter hade sagt, det de redan deröfver
insändt deras Extractum Protocolli.
Straxt härpå anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation ifrån Borgareståndet af 12 personer. Rådman
Klerman förde ordet och näst aflagd helsning öfvergaf et Extractum
Protocolli ifrån Borgareståndet af innevarande dato,
hvilket uplästes och innehölt at en underdånig föreställning
måtte giöras hos H. K. Maj:t om en skyndesam och eftertryckelig
anstalt så väl til Stockholms, Södermanlands, Rosslags, WästerNorrländske
och Wästerbottniske städernes som the theromkring
liggande landsorters försvar och betäckning; jemväl ock at af
vederbörande må infordras underrättelse hvad orsaken varit at
avenuerne vid Stockholm, som efter en upgifven attest nu skola
finnas i ganska slätt försvars-stånd, ej förr blifvit satte i thet
stånd som vederbordt, och at Riksens Ständer deraf sedermera
behörig och skyndesam del lemnäs måtte, bifallandes för öfrigit
Borgareståndet Bondeståndets Extracta Protocolli af den 14 och
16 hujus denna sak angående.
Hr Landtm, svarade, at som saken är ganska angelägen,
så lärer ock R. o. A. med all skyndesamhet sig häröfver
utlåta; bad imedlertid förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning,
hvarmed Borgareståndets Deputation afträdde.
Sedan uplästes Generalens Grefve Lewenhaupts Memorial
af den 1 Junii, hvaruti han beklagar sig öfver den svåra medfart,
som honom skal öfvergådt, dymedelst at han emot Adelige
Privilegierne blifvit flyttad uti et offenteligit fängelserum och
at honom der blifvit betagit at, på sätt som tilförne, få pläga
något omgänge och tala med sine egne barn. Och emedan
orsaken til en så sträng bevakning endast skal härrördt af de
särskilte ordres, som en Commissionens ledamot, nemligen
General-Majoren Gref Dolma, utom Commissionens vettskap,
skall gifvit til vachthafvande Majoren Schoting, hvarföre Generalen
Gref Lewenhaupt emot General-Majoren Gref Dohna
sine besvär uti Commissionen andragit, med påstående, at han
såsom uppenbar afvundsman ej kunde eller borde såsom oväldug
domare i denna sak domare-embetet bekläda, men Riksens
Ständers Commission likväl i anseende til sakens rätta sammanhang
och des sanskyldiga omständigheter, förklarat GeneralMajoren
Gref Dohna för habil domare och det anförde jäfvet
för ogiltigt; så ser sig Grefve Lewenhaupt ingen annan tilflykt
än at hos R. o. A. andraga sit förtryck; förmodandes at få
Lewenhaupt och Dohna.
175
niuta til godo en med R. o. A:ns Privilegier, lagen och den
naturliga billigheten öfverensstämmande ändring och rättelse i
det ena så väl som det andra.
Frih. Cronhiort framgaf derpå et annat Memorial ifrån
General Gref Lewenhaupt under den 8 Junii, som nu jemväl
uplästes, deruti han med mycken erkänsla uptager de mått, som
R. o. A. behagat taga i anseende til de med honom uti Riksens
Ständers Commission förevarande omständigheter, och besynnerligen
uti det, som angår General-Majorens Grefve Dohnas
jäfvande. Och ehuruväl Grefven och Generalen förmodat, at R.
o. A:ns yttrade sinnelag vid detta tilfället skolat hos deras
ledamöter i Commission värkat en och samma idee som hos
principalerne, så skall dock vederspelet derutinnan sig visat
på sätt som Riksens Ständers Commissions Resolution uti det
anförde jäfsmålet närmare vid handen gifver. Icke desto mindre
gior Grefve Lewenhaupt sig aldeles försäkrad om R. o. A:ns
ståndachtighet uti sin emot honom betygade rättvisa, och ifall
R. o. A. skulle åstunda vidare bevis och öfvertygelse om
General-Majorens Grefve Dohnas befundne mindre ovälduga
sinnelag, så utbeder sig Generalen Lewenhaupt at inför R. o.
A. sielf personligen få framte sådane skiäl, som i detta mål
skola vara nog öfvertygelige.
Derpå uplästes et Utdrag af Riksens Ständers Commissions
Protocoll under den 31 Maii, angående det jäf, som Generalen
Gref Lewenhaupt anfördt emot ordförande ledamoten
uti Riksens Ständers Commission, General-Majoren Grefve
Dohna, i anledning af en alt för sträng bevakning, hvilken
befählhafvande Majoren öfver vakten, von Schoting, skal uppå
General-Majoren Grefve Dohnas enskylte befallning öfver Generalen
Grefve Lewenhaupt låtit föranstalta, hvaröfver, sedan
Majoren von Schoting inför Commissionen mundteligen giordt
sin berättelse och General-Majoren Grefve Dohna sig äfven
förklarat, Riksens Ständer stadnat i det slut, at som GeneralMajoren
Grefve Dohna i detta mål icke finnes hafva emot
Generalen Grefve Lewenhaupt vijst någon vedervilja eller sådane
omständigheter, som 13 cap. Rättegångs-balken vid jäf
emot domare innehåller, härutinnan hafva rum; ty har Commissionen
pröfvat för skiäligt detta emot Grefven och GeneralMajoren
Dohna af Generalen Gref Lewenhaupt anförde jäf
för olagligt at anse och förklara.
176 (Juni 16.) Lewenhaupt och Dohna.
Frih. Scheiding begiärte at blifva underrättad om Major
Schoting fädt skriftelige eller mundtelige ordres när Generalerne
blifvit flyttade i den senare arresten, emedan man derutaf,
som Frih. Scheiding förmente, kunde få se 0111 han haft
befallning til en sådan sträng och noga bevakning.
Frih. Hind. Wrede: Utaf de första ordres Commission
utgaf kan intet någon sådan ändring finnas vara giord, at den
frihet, som Generalens anhörige haft at få gå til honom, blifvit
inskränkt. Och jag tilstår det rent ut, gunstige Herrar, atom
jag presiderat i Commission, hade jag intet utgifvit någre ordres
af mig sielf, utan refererat mig på Commissionens, ty det marquerar
alt för mycken partialité. Men som vi här intet kunna
befatta oss med det anförde jäfvet såsom någre domare, Gref
Lefvenhaupt jemväl säger sig hafva sådane skiäl emot Gref
Dohna, som han inför Commission ej kan upte, så kunna vi
til at vara så mycket mer försäkrade, at saken med all oväldughet
handteras af Riksens Ständers Commission, nu endast
förklara det vi i 'anseende til det som passerat ej mera kunna
hafva förtroende til Gref Dohna eller erkiänna honom för en
habil domare och ledamot å våra vägnar i Riksens Ständers
Commission; ty det står altid hos oss at återkalla det förtroende,
som vi sielfva gifvit åt någon, när vi på något sätt
hafva anledning dertil.
Hr Hästsko instämde härmed.
Frih. Göran Albrecht von Knorring viste, at denna
saken nu mera intet rörer Gref Dohna utan anginge hela
Commissionen, sedan densamma genom öppen Resolution förklarat
Gref Lewenhaupts anförde besvär för olagligt; och fördenskull
begiärte Frih. Knorring å Riksens Ständers Commissions
vägnar communication af detta Gref Lewenhaupts besvär;
varandes det, som han sade, Gref Lewenhaupts egit fehl, om
han inför Riksens Ständers Commission förtegat de skiäl, som
han nu emot Gref Dohna för Högh R. 0. A. vil anföra.
Frih. Cron hiort sade sig intet vara emot den begiärte
communication, men holt doch före, at R. 0. A. ändå intet
böra eftergifva deras rättighet at ombyta en ledamot, til hvilken
de nu intet kunna hafva något förtroende sedan lian sig
på det sättet skickat, som förberördt är.
Hr Seulenberg påminte at Gref Dohna vore af H. Maj:t
förordnad och nämd til ledamot i Krigsrätten, hvilken sedan
blifvit combinerad med Commission. Och emedan R. 0. A.
Lewenhaupt och Dohna.
177
således intet constituerat honom, ty kunde de ej eller kalla
honom derifrån.
Hr Stierneld erindrade åter deremot, at General-Krigsrätten
på det sättet blifvit combinerad eller rättare sagt förvandlad
i en Commission, at Krigsrättens ledamöter skulle
representera Adelens ledamöter, hvilket ock uti Ständernes
expedition derom uttryckeligen finnes infördt; hafvandes också
för den orsaken skull R. o. A. ej nämdt flere ledamöter när
Commission förordnades, än at de med Krigsrättens ledamöter
tilhopa skulle utgiöra et lika antal emot de andre Ståndens
Deputerade; således hade det inkast, som Hr Seulenberg giorde,
här intet något rum. Eljest sade Hr Stierneld vidare sig väl
tycka som skulle den med Gref Lewenhaupt giorde förändringen
i vakthåldningen skiedt af ovänskap och at Gref Lewenhaupt
således intet kan hafva förtroende mera til Gref Dohna eller
erkiänna honom för en oväldug domare; och i anseende dertil
vore det både billigt och med rättvisan öfverensstämmande at
ombyte skiedde med Gref Dohna och någon annan förordnades
i hans ställe. Domaren kunde härigenom alts intet lida, han
mister hvarken lön eller inkomst; men för parten är det svårt
at vara undergifven dens dom, som han tror vara sig på något
sätt afvog.
Frih. Sten Bielke: Efter allmänna lagen får en domare
sielf döma öfver de jäf, som giöras emot honom. Det samma
kan ej eller förnekas Gref Dohna. Och jag ser intet at Gref
Lewenhaupt äfventyrar något, om Gref Dohna blifver qvarsittiande
i Commission, ty om Gref Lewenhaupt fruktar, at
Gref Dohna med sit votum skulle öka deras antal, som äro
honom emot i Riksens Ständers Commission, så har han ju
frihet, om han tror sig i någon måtto skie för när, at förklara
missnöije; och när hufvudsaken sedan företages, skiärskådas
med samma i anledning af hans besvär om någon nullitet i
processen vore begången. För öfrigt påstår jag i det högsta,
at denne Gref Lewenhaupts ingifne skrift och andragne besvär
måtte laglikmätigt communiceras med Riksens Ständers Commission,
så väl som med Gref Dohna, och deras förklaring
aldraförst inhämtas innan vi på något sätt utlåta oss härom.
Frih. Hind. Wrede: R. o. A. lärer intet behöfva at häröfver
inhämta Commissions förklaring. Det står ju altid i
deras frihet at ombyta en deras ledamot och förordna en annan
i stället, när de det så för godt finna.
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 12
178 (Juni 16.) Lewenhaupt och Dohna.
Frih. Sten Bielke: Jag håller före, at intet ombyte med
ledamöter kan en gång giöras i någon Deputation utan giltige
skiäl och orsaker, mycket mindre med den, som på et lagligt
och ordenteligit sätt först af H. K. Maj:t och sedan af alla
4 Riksens Ständer blifvit constituerad til domare och aflagt
domare-eden; innehållandes jemväl instruction, at med aliade
vid denne Commission förekommande mål skal förfaras efter
Sveriges rikes beskrefne lag och process; hvaraf också följer,
at Commission sielf, men ingalunda vi, böra afgiöra de förekommande
stridigheter om jäf och mera sådant.
Frih. Hind. Wrede svarade, at fast Constitutorialet för
Riksens Ständers Commission är underskrifvit af alla 4 Ståndens
Talemän och alla ledamöternes namn deruti äro införde,
så hindrade det dock ingenting för R. o. A. at giöra ombyte
af en eller annan ledamot, ty det vore helt och hållit et Ståndets
ceconomicum at utvälja, tilsättia och förordna hvem de
hälst vilja.
Som detta understöddes af åtskillige, men af andra åter
enständigt påstods, at Gref Lewenliaupts besvär skulle communiceras
med Riksens Ständers förordnade Commission och
deras förklaring deröfver inhämtas, så föreslog
Frih. Sten Bielke i anledning deraf, at Gref Lewenliaupts
besvär måtte communiceras med Commission och at Gref
Dohna imedlertid afhållen sig derifrån, til dess Commissions
förklaring inkommit.
Detta bifölls af de fläste af R. o. A.;
Men Frih. Cronhiort påminte, at Gref Lewenhaupt begiärt
i sin skrift sielf personligen inför Högl. R. o. A. få framte
tilräckelige och öfvertygande bevis emot Gref Dohna.
Hr Lewin von Blixen svarade, at om Gref Lewenhaupt
har något at anföra til sin oskuld, kan han giöra det
skrifteligen.
Hr Landtm, förestälte, at R. o. A. ensamma intet eller
kunde låta honom gå utur arresten, utan dertil fordrades alla
4 Ståndens bifall.
Efter vidare discourerande härom stadnade R. o. A. i det
slut, som följande Resolution utvisar, hvilken för R. o. A. uplästes
samt sedan skrefs på Gref Lewenhaupts Memorial:
Communiceras med Riksens Ständers förordnade Commission,
som häröfver til nästa plenum inkommer med sin förklaring;
imedlertid afhåller sig Gref Dohna ifrån Riksens
Militära utnämningar.
179
Ständers Commission, och lemnäs Gref Lewenhaupt frihet at
hos R. o. A. skrifteligen ingifva sine nya skiäl denna saken
angående.
Sedan uplästes Rådets Extractum Protocolli af innevarande
dato, angående den vid armeen varande brist på Generals-personer,
i anseende til dem, som i arrest äro inmante och
ej kunna til tienstgiörande brukas; hvarföre K. Maj:t i nåder
varit sinnad at förordna til General-Lieutenant af cavalleriet
General-Majoren Grefve Spens och til General-Majorer af infanteriet
Öfversten af artilleriet Gyllengranat, Öfverstarne
Sinclaire och Marks von Wurtenberg samt til General-Major
af cavalleriet Öfversten Cronstierna, förmälandes K. Maj:t at
ehuruväl flere Öfverstar kunde vara äldre och vid detta til—
fälle närmare i tourén at avancera här til, så har dock K.
Maj:ts och rikets tienst tykts förnämligast fordra, at sådane
män, som äro af vigeur och krafter at kunna utstå fatiguer,
nu blifva tilsatte. Och hvad isynnerhet angår Öfversten Marks
von Wurtenberg, åt hvilken K. Maj:t tänkt anförtro commando
såsom General-Major vid armeen i Wästerbottn, så har
bemälte Öfverste dertil hos K. Maj:t kommit i nådig åtanka
förnämligast af de skiäl, at han i högstsalig H. Maj:ts Konung
Carl den XII:tes tid redan varit näst General-Majoren Zander
den äldste General-Adjutanten, och de, som då voro yngre,
sedermera avancerat honom förbi, at han altid tient med
distinction och med sin förra caractere förestådt Carelska
Dragone-Regementet in til dess han år 1739 blef Öfverste för
Jemtelands Regementet, och at han är en vigilant och rörig
man, som förstår finska språket, hvaremot Öfversten Ganschou,
som imedlertid förer commando i Wästerbottn, sielf beklagat
sin ålder och oförmögenhet at uthärda vid de der förefallande
fatiguer. Til commandos förande på Gottland skal ock K.
Maj:t i nåder tänkt förordna Öfversten Sinclaire, sedan Riksens
Ständer sig utlåtit huru vida General-Majors fullmaehter
för ofvannämde nu få expedieras.
Detta lemnades efter åtskilligas begiäran på bordet;
Och som kl. redan var öfver tu, skildes R. o. A. för
denna gången åt.
180 (Juni 18.) Deputerades till Dal-allmogen berättelse.
Den 18 Junii.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. half 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen,
uplästes R. o. A:ns Deputerades Frih. Carl Hindr. Wrangels,
Hr Stenflychts och Hr Elirenmalms Memorial och berättelse
om utförandet af det värf och ärende, som dem varit
anförtrodt hos den hit til Stockholm antågande Dal-allmogen,
hvarutinnan gifves vid handen huruledes de med al försichtighet
och trohet sökt fullgiöra den instruction, som dem til
den ändan blifvit meddelt, och at de i synnerhet gifvit Dalallmogen
nödig uplysning angående fredsvärket, successionsvahlet
och tilståndet af undersökningen om det olyckeliga
krigets förlopp i Finland med mera, samt i grund deraf så väl
som de äfventyrliga och svåra påfölgder, som eljest kunde förorsakas,
sökt förmå Allmogen at stadna med des rörelse och
ärnade antog hit til staden. I anledning häraf skall ock Allmogen
utfåst sig at ej vidare vilja fortsättia des påbegynte antåg än
til Stäke, hvarest den begiärt at med nödigt underhåld blifva
försedd; förklarandes sig ej vara i någon ond mening utgången
eller at skada och våld giöra på någon af rikets undersåtare,
utan endast at sielfve andraga de dem tryckande besvär.
Hvilket de Deputerade nu korteligen velat gifva R. o. A. vid
handen, til dess de framdeles kunna med en omständeligare
och tydeligare berättelse härom inkomma.
Enär detta var upläst berättade
Hr Ehrenmalm, at Allmogen väl lofvat lemna deras besvär
til sine Deputerade, som fölgt med hit, dock hade han
sedan under vägen förnummit det de ändå inga besvär hade
med sig. Allmogen hade väl omtalt mycket, som dem uti närvarande
tider ganska nära rörde och til sinnes gick, hvaribland
isynnerhet varit de målen, som uti den nyss upläste berättelsen
upräknas, men det öfriga var utan någon ordning och som
merendels vid sådane tilfällen plägar tilgå, när menigheten
kommer tilhopa, veta de intet sielfva af okunnoghet, hvaruti
deras talan består, utan den ena confunderar den andra med
sorl och buller. De äro eljest skräckeligen förbittrade, så at
Hr Ehrenmalm sade sig med de öfrige Ständernes Deputerade
Dal-allmogen.
181
hafva största orsak at tacka Gud, det de, som varit värnlösa
och utan något försvar, sluppit oskadde med lifvet ifrån dem.
I förstone vid deras ankomst hade de blifvit ganska hardt
och strängt af Allmogen bevakade, utan tvifvel för den orsaken
skull, at de ej så fritt skulle få tala med många af Allmogen.
För öfrigt betygade Hr Ehrenmalm, at Riksens Ständers
Deputerade ganska mycket arbetat med Allmogen, och hade
Generalen Carl Hindrich Wrangel, til hvilken de haft mycket
förtroende i anseende til det de hördt om hans berömliga och
tappra förhållande vid Willmanstrand, giordt dem alla uptänkeliga
föreställningar, men de hafva intet på något sätt
stadt at kunna öfvertalas eller tilfreds ställas, och hafva ej
eller velat släppa Riksens Ständers Deputerade ifrån sig, utan
med mycken möda, då de blifvit förpassade af en, som Allmogen
utvaldt til sin anförare, vid namn Schedin.
Hr General Wrangel intygade det samma som Hr Ehrenmalm
nu sagt.
Härpå uplästes det pass, som Riksens Ständers Deputerade
vid afresan fådt med sig, hvilket å Dahle-allmogens vägnar
var underskrifva af Schedin.
Hr Scheckta: Som vi nu höra, gunstige Herrar, at Dahleallmogen
intet mycket är til troendes, och ingen kan veta hvad
ondt de hafva i sinnet, så håller jag rådeligast, at vi, som Frih.
Sten Bielke sidst sade, nu taga sådane försiktige steg, hvarigenom
Allmogen intet blifver retad, utan eljest kan hindras
och uppehållas på andra sidan om Stäkes färjan, hvarifrån de
kunna skicka in sine Deputerade med deras besvärs-puncter
och afvänta vårt svar. Yi torde då på slutet kunna ställa
dem til freds och komma öfverens med dem, samt sedermera
bruka dem emot fienden, i fall vi ej til den utsatte tiden få
fred; men ingalunda böra de få komma in til Stockholm.
Hr Ehrenmalm sade, at det just varit Riksens Ständers
Deputerades mening, och uprepade Hr Ehrenmalm vidare hurusom
Dahl-allmogen säga sig intet vara hitkomne i ondt upsåt, eller
at skada någon menniskia, dock vore detta deras företagande
likväl högst förgripeligit.
Frih. Cronhiort: Ingen är, som icke kan märka huru
R. o. A. hos den uprorige Allmogen är anskrefven och hvad
vi af dem hafva at befrukta. Deremot lärer och en hvar finna
hvad upsåt vi haft, som upsatt den frivillige corpsen, ehuru
vår afsikt af manga och isynnerhet af Bondeståndet är blefven
182 (Juni 18.)
Dal-allmogen.
illa uttydd; dock, som vår tanka endast varit at försvara riket
emot utländske och inrikes fiender, så påstår jag, at behörigt
svar härom måtte upsättias til de andre Stånden och vårt
project nu genast ställas i verket, så at vi kunna giöra Allmogen
något motstånd.
Hr Scheckta och Frih. Hindr. Wrede conformerade
sig härmed.
Frih. Carl Hindr. Wrangel utlät sig, at de Herrars intention,
som vilja sättia sig tilsamman och formera en sådan
frivillig corps, väl kunde vara i sig sielf mycket god; men så
funne han dock för sin del mer än alt för betänkeligit at
nu ställa detta förslag i verket, emedan Allmogen skulle derutaf
altför mycket blifva retad och kunde också på slutet
säija, af som R. o. A. formera en frivillig corps, så vilja de
jemväl i samma upsåt som R. o. A. formera en annan dylik,
hvarigenom de finge tilfälle at bemantla deras elaka företagande.
Hr Landtm, föreslog det hos H. K. Maj:t i underdånighet
kunde anhållas, at Dahl-allmogen på alt giörligit sätt än
vidare måtte förmås at enligt deras lofven förblifva vid Stäket
til dess man får höra hvad besvär de hafva och dem dermed
i bästa måtto afbielpa.
Hr Börje Phil. Scheckta tykte detta intet vara nog
tilräckeligit utan at tilläggas borde det all tilräckelig anstalt
måtte giöras at hindra dem komma hit til Stockholm, emedan
eljest lätteligen hända kunde at vid deras hitkomst uplopp
kunde blifva bland gemene man i staden, hvarigenom den
oskyldige kunde komma at lida med den skyldige.
Hr Lagercrantz: Sedan vi en gång lemnat denna saken
til H. Maj:t och Rådet, så måste det väl blifva dervid. Alt
hvad vi nu mera kunna giöra härvid, är at vi til vår säkerhet
lägga det dertil, det Herrar Riksens Råd blifva oss ansvarige
för alt hvad som kan hända om vid detta tilfälle någon ting
af dem försummas.
I anledning häraf så väl som Riksens Ständers förra Resolution
stadnade ändteligen R. o. A. i följande slut, hvilket
skrefs på de Deputerades upläste berättelse och afsändes straxt
til de andre Ståndeu:
Resol.: R. o. A. önska at Dahle-AIlmogen måtte ytter
ligare
kunna förmås at enligt deras lofven förblifva vid Stäket
och der niuta sit tilräckeliga underhåld, til dess man får höra
Dal-allmogen.
183
livad besvär de hafva och dem dermed i bästa måtto afhielpa.
För öfrigt förblifva R. o. A. vid Riksens Ständers underdånige
skrifvelse til K. Maj:t af den 13 i denne månad, och updrager
til H. K. Maj:t at med Råds råde enligt Regeringsformen
taga alla nödige mått, som til rikets säkerhet och dess trogna
undersåtares trygghet tiäna kunna.
Sedan reassumerades discoursen om frivillige corpsen, då
Frih. Carl Hindr. Wrånge 11 återigen förestälte, at det
vore af alt för farlig och elak consequence för R. o. A., om
R. o. A. nu satte detta project i verket, emedan Allmogen
äro så högeligen förbittrade emot R. o. A. och skulle ännu
mera härigenom upretas.
Frih. Ulfsparre tykte också bäst vara at härmed ännu
måtte innehållas tils vidare.
Frih. Hindr. Wrede föreslog at til betagande af alla
misstankar och de vidrige insinuationer, som skiedt hos de andre
Stånden om denne corpsen, kunde et modest svar upsättias och
de andre Stånden derutinnan gifvas närmare explication af
R. o. Arns upsåt härmed, samt at denne corps långt förut
varit omtald, än den invärtes oroen begyntes, så at deraf kan
■förrnärkas, at afseendet endast varit på rikets försvar emot
fienden.
Hr Ehrenmalm: Vid alla gierningar får man intet allena
se på intention utan ock huru det af andra uptages och uttydes.
Nu hyser Allmogen redan så elaka tankar om R. o. A.,
at de äro skulden til alt ondt, som oss öfvergådt, samt at de
på alt sätt vilja förtrycka Allmogen och derföre uti alt opponera
sig emot dem. Skulle nu detta förslaget verkställas, så
ökas både misstankan och harmen hos Allmogen, hälst de
skulle tro detta endast vara anstält til at tukta dem med.
Och i anseende til desse med de flere considerationer, som kunna
hafva rum vid de granlaga tider, hvaruti vi nu lefva, kan jag
för min del aldrig samtycka här til.
Frih. Coijet: Så länge de intet äro öfvertygade om vår
intention, vil jag väl hålla med, at det kan vara något betänkeligit
för oss at sättia vårt förslag i verket; men derföre
kunna vi först öfvertyga dem om vårt menlösa och oskyldiga
upsåt härutinnan, och sedan exsequera det.
Hr Hästsko: Saken är en gång afgiord och R. o. A.
har genom deras Extractum Protocolli til de andre Stånden
densamma redan gillat och bifallit. Skulle den nu afstadna,
184 (Juni 18.)
Dal-allmogen.
så öfverdraga vi oss större misstankar, at vår intention syftat
på bönderne, och de skulle tro at vi ej dristat oss nu ställa
den i verket. Dessutom, gunstige Herrar, tror jag, at en hvar
lärer finna, at om någonsin hielp och undsättning varit nödig
för riket, är det visserligen nu; och altså hafva vi ingen orsak
at förkasta, utan fast mera med tacksamhet ihogkomma de
Herrars berömmeliga upsåt, som tilbudit sig at vilja formera
en sådan frivillig corps til rikets tienst.
Gref Carl Fersen instämde härmed, tilläggandes, at som
de Deputerade intet lära kunna försäkra oss, at Allmogens intention
emot R. o. A. icke är ond, så är angelägit vi giöra
oss färdige at taga emot dem och med värjan i handen dö
som kiäcke Adelsmän, de där til sidsta försvarat sin Konung,
fädernesland och sin frihet, men intet hafva den skammen
öfver hela verlden at dö som pultroner emot desse rebeller.
Gref Carl Frölich uprepade hurusom han väl intet hade
förmärkt hos Dahle-allmogen något particuillert hat emot R.
o. A.; men de hade sagt, at R. o. A. äro de, som sättia sig
emot undersökningen om krigets olyckeliga utgång och jemväl
hindra mycket annat godt. De lia för öfrigt på det högstabetygat
sig intet vara nedgångne i något ondt upsåt, eller at
skada någon af sina medundersåtare, utan de voro endast i
den afsicht hitkomne, at sielfve få andraga sine besvär och til
at ränsa ut alla de skiälmarne här finnas i riket, som deras
ord lydde.
Gref Carl Fersen mente det vara svårt at underkasta
sig deras discretion.
Hr Stierneld sade sig tro det de lära giöra på samma
sätt som räfven plåckar gåsungarne, den ena efter den andra.
Hr Landtm, förestälte hurusom det vore bäst at, på sätt
som Frih. Hindr. Wrede och Frih. Coijet föreslagit, de andre
Stånden kunde gifvas någon närmare explication om inrättningen
och ändamålet af den frivillige corpsen, samt tillika
visas dem, at R. o. A:ns intention härvid varit ganska god och
endast syftat på rikets försvar.
Detta bifölls af R. o. A.;
Och upsättes härom följande Extractum Protocolli; hvilket
sedan det för R. o. A. var upläst och gillat straxt renskrefs
och afsändes til de andre Stånden.
Utdrag af Protocollet hållet hos R. o. A. den 18 Junii
1743.
Fri-corps.
185
I anledning af thef ärbara Bondeståndets under den 14 i
denne månad til R. o. A. afgifne utlåtelse, angående then af
R. o. A. omförmälte til uprättande frivillige corpsen, lemnäs
thet hedervärda Bondeståndet och hela then ärbara verlden
tilkiänna, at the af R. o. A., som ingifvit project til en frivillig
corps uprättande, thermed aldrig haft eller hafva annat
upsåt än at uti thesse af krigslågan bekymmersammaste tider
som ärlige svenske män upoffra lif, blod och egendom til öfverhetens
och fäderneslandets försvar och räddande. Imedlertid
har ej utan grämelse förnummits, at illasinnade velat gifva
om thenne corps meenlige impressioner, och under förebildad
fara af en sådan corps svärta det redliga upsåt, som the, hvilka
til thenne corps sig offererat, thervid haft.
Men som theras mening aldrig varit annan än at på et
laglikmätigt och ordenteligit sätt under K. Maj:ts nådiga och
försiktiga commando på alt sätt söka at giöra rikets fiender
afbräck, så förmodas med skiäl, at the öfrige Stånden lära
med vanlig välvilja och medborgerlig^ förtroende anse meningen
efter thes rätta beskaffenhet. At thetta upsåt varit och
är så mycket mera menlöst och allena emot rikets fiender riktadt,
lärer så mycket mera finnas, som thenne corpsen blifvit
omtald långt förr än någon invärtes orolighet på någon kant
afhördes. Meningen har ock aldrig varit, at någon, som står
i tienst, skall igenom themia corpsens bivistande försumma
eller eftersätta sit embete, utan thet för alt skiöta, och icke
under namn af frivillig therifrån på något sätt sig undandraga,
men väl at tiäna frivilligt när tienstgiörandet å annat ställe
ej behöfves eller befalles. Lag- och Krigs-articlar bör för
alla, som til krigstienst sig begifva, vara rättesnöret och således
thenne corps them äfven undergifven; hvilket alt til
vänligit svar på thet ärbara Bondeståndets frågor lemnäs, i
then säkra förmodan, at respective Stånden härutinnan lära
giöra ett med them af R. o. A., som sig til thenna corps
offererat, emedan the gierna önska at varda biträdde af the
öfrige Stånden och hvar redelig svensk man, som är med
them uti lika oskyldigt upsåt. Varandes för öfrigit the af R.
o. A., som uti thenna corps inträda, aldeles sinnade at under
tienstgiörandet afsäija sig all förmån af stånd och caractere
och endast med sine landsmän uti broderligt förtroende hafva
alt til Ofverhetens och fäderneslandets tienst, beskydd och
frälsande ospardt.
186 (Juni 18.) Presten Thelin. Skärgårdens försvar.
Hr Landtm, anmälte det tvänne Deputerade ifrån Prästeståndet
gifvit vid handen, at en Prästman och ledamot af
deras Stånd vid namn Thelin, nyligen blifvit död, hvarföre
Prästeståndet vördsamligen anhåller, at R. o. A. ville utnämna
några af sit Stånd, som kunna i eftermiddag följa honom til
grafven.
R. o. A. förklarade sig härtil villige och utnämdes 24
personer.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Joseph Hansson ifrån
Elfsborgs län förde ordet och näst aflagd hälsning berättade,
at Bondeståndet i anledning af de beklageliga rykten om den
fara vår skiärgård är exponerad för fienden, upsatt et Extractum
Protocolli om det, som Bondeståndet funnit vara af nöden
at föranstalta.
Berörde Extractum Protocolli, som var af innevarande
dato, uplästes, deruti Bondeståndet hemställer om icke K.
Maj:t i underdånighet kunde anmodas at nu genast låta des
alfvarliga ordres til flottan och galere-escadren afgå, at med
yttersta upmärksamhet och vid svårt ansvar och straff til—
giörande, om någon minsta efterlåtenhet skulle förspörjas, bevaka
våra kuster och så föranstalta at lätta fahrtyg til WästerNorrländska
sidans försvar varda ofördröijeligen afsände; hvarjemte
underställes om icke Deputerade af Riksens Ständer
ofördröijeligen måtte afsändas at efterse tilståndet af fästningsverken
på Waxholmen och Oxdiupet samt vid samma tilfälle
fara åstad at om flottan och galere-escadren giöra sig underrättade,
i hvad stånd densamma är til ammunition och annat,
som ock huru manskapet varder handterat, jemte hvad ordres
de vid flottan och galere-escadren undfådt.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning
och lofvade at Bondeståndet oförtöfvadt skal få svar härpå.
Sedan Bondeståndets Deputation var borta, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifaller Bondeståndets nyss
upläste Extractum Protocolli, at någre Deputerade nu straxt
afsändas til Vaxholmen och flottan samt galere-escadren;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och utnämdes dertil Frih. Coijet, Hr Östner, Hr Stenflyclit
och Hr Diurclo.
Derpå kommo R. o. A. öfverens at företaga sig Riksens
Ständers förordnade Commissions fälte utslag och dom af den
Buddenbroeks dom.
187
21 sidstledne Maii öfver för detta General-Lieutenanten Hind.
Math. von Buddenhrock;
Då Hr Landtm, tog afträde och i des ställe förde Gref De
la Gardies fullmächtige Frih. Carl Otto Hamilton klubban;
Uplästes sielfva domen, och när den var til slut,
uplästes et af Hind. Math. von Buddenhrock ingifvit vidlöftigt
Memorial, hvaruti han anförer åtskillige påminnelser
emot Riksens Ständers Commissions öfver honom afsagde dom,
och anhåller sluteligen om en högrättvis ändring derutinnan.
Sielfva Memorialet kan läsas uti allegaterne til detta Protocoll.
(Bil. N. 6.)
Frih. Coijet gaf tilkiänna at som han är svåger med Hr
General-Majoren Carl H. Wrangel, så toge han nu afträde.
Frih. Scheiding: Som jag både utaf sielfva domen, så
väl som Buddenbroeks Memorial, hörer det han andragit et
och annat til sit försvar, hvilket icke finnes vara så omständeligen
utfördt, och R. o. A. här ej lära kunna gå in i saken,
så hemställer jag om intet R. o. A. skulle behaga utse några
af deras ledamöter til at skiärskåda domen, och hvad skiäl
som kunna finnas at giöra derutinnan någon leuteration.
Frih. Sten Bielke: Gunstige Herrar! Såsom christen
har jag medlidande med hvar och en, som befinner sig i de
svåra omständigheter, uti hvilka för detta General-Lieutenanten
Buddenhrock nu är. Af samma principe och derjemte såsom
domare är jag ock altid porterad för den lindrigaste vägen.
Vår Herre sielf, hvilken är så sträng, rättvis och rättfärdig
domare, Han lemnar oss härutinnan exempel och efterdöme,
då han af sin mildhet altid förfarer med oss menniskior på det
lindrigaste sättet och intet låter oss omgiälla alt det myckna
onda, som vi förtiänt. Jag lemnar fördenskul nu til R. o.
A:ns ädelmodiga sinnelag, huruvida dem skulle täckas giöra
någon ändring i Commissionens dom och på något sätt lindra
med Buddenhrock uti det honom ådömde straffet. Hvad som
mig thertil beveker, är det vittnesbörd Hr Justitim-Cantzlern
lemnat om hans utlåtelse!- i Krigs-conseillerne, at han altid
upfördt sig som en braf officerare.
Frih. Cronhiort utlät sig, at som Buddenhrock begiärt
det de omständigheter han i des Memorial anfördt måtte komma
hos R. o. A. i höggunstig och rättvis consideration, så lärer
R. o. A. ej kunna undgå at utnämna några, som på ed och
samvete öfversel- de skiäl han anfördt, och huruvida de kunna
188 (Juni 18.) Buddenbrocks dom.
åstadkomma någon lindring för honom, hälst Krigs-rätten fölgt
Krigs-articlarne, och således gådt i det strängaste.
Hr C. F. Klingsporre förestälte här emot, at ingen revision
kunde eller borde tillåtas öfver en af Riksens Ständer
förordnad fullmyndig Commissions giöromål, emedan Riksens
Ständers ledamöter ej kunde skiärskåda hvad Ständer giordt;
der til med skulle på sådant sätt alt för långt gå ut på tiden,
innan Commissions domar skulle blifva satte i execution, hvarom
likväl Bondeståndet och jemväl Dahle-allmogens utskickade
trägit påmint.
Frih. Sten Bielke sade äfven, at det intet kan låta sig
giöra, at någre Deputerade skulle revidera eller öfverse Commissions
giöromål; men Riksens Ständers Commission kunde
sielf upgifva de lindrande skiäl, som äro för honom.
Hr Svante von Böhn: Jag beklagar af alt hierta, at
jag skolat öfverlefva denna dagen och få höra Buddenbrock
dömas ifrån lifvet, aldenstund jag länge kiänt honom och vet,
at han väl tiänt och distinguerat sig vid alla tilfällen. Jag
bekiänner ock, at om det endast ankommer på mig, skulle jag
vara så snart blödig som någon annan och gierna styrka til
någon lindring; men, gunstige Herrar, sedan vi en gång updragit
och öfverlemnat til Riksens Ständers Commission at
lagligen undersöka och afdöma de der förekommande målen,
så måste vi låta bero vid deras utslag och lemna på deras
ansvar om de gådt något förbi af det, som Buddenbrock andragit
til sit försvar. Yi kunna numera intet gå in i saken
och examinera den, hvilket ofehlbart skulle skie om vi ville
leuterera, ty vi måste då hafva några skiäl dertil. Det vore
också altför eftertänkeligit för R. o. A. at giöra det och skilja
sig ifrån de andre trenne Stånden, som redan gillat och stadfäst
Riksens Ständers Commissions dom; särdeles som både
Bondeståndet och Allmogen för detta beskylt R. o. A. för at
hindra undersökningen om orsakerne til krigets olyckeliga utgång,
på det de brotslige derigenom skulle kunna undslippa
behörigt straff.
Uppå efterfrågan berättades så vara som Hr von Böhn
nu sagt, at de andre trenne Stånden gillat och stadfäst Commissionens
dom och derom insändt deras Extracta Protocolli.
Hr Estenberg, Hr Ehrenhielm, Hr Natt och Dag
Hr Kirstein, Frih. Creutz med många flere af R. o. A.
conformerade sig aldeles mer Hr von Böhn, och förklarade
Buddenbrocks dom.
189
thet the låta bero vid Commissiouens dom och lemna på deras
ansvar hvad de giordt.
Hr Julius Silfwerschöld begiärte något råderum at
jämföra Buddenbrocks skiäl emot domen, på det han deraf
måtte få se om någre sådane omständigheter äro, som kunna
värka någon lindring. I annor händelse, och där detta honom
ej varder tillåtit, går han intet in i saken eller tager deruti
någon del.
Gref Fredr. Gyllenborg påminte at Protocollet, som är
hållit i Krigs-rätten, måtte hämtas up.
Hr Armfelt utlät sig, at han så mycket mindre kunde
bifalla Commissions dom, som han funne Buddenbrock vara
dömd för det, som H. Maj:t berömt honom före; och i anseende
dertil påstod han också, at Protocollerne til mera uplysniug
mätte framtagas.
Hr Lagerflycht: I början då Commissionens ledamöter
blefvo nämde, giordes det förbehåld, at ingen, som vore ifrån
Finland, skulle få väljas til ledamot, ehuru de likväl snarast
bärtil hade bordt tagas, som ägde bästa kundskapen om alting.
Och som således ingen af oss, som äro ifrån orten här på
Riddarhuset, fådt vara med i Commission, så ta'ger jag ej eller
nu någon del i Commissions giöromål eller den afsagde domen;
och detsamma lära mine öfrige landsmän giöra med.
I anledning häraf förklarade sig åtskillige af R. o. A.
ifrån Finland, thet the ej eller taga någon del härutinnan.
Frih. Sten Bielke gaf tilkiänna, at hvad han för en
stund sedan sagt, varit blott et hemställande, som han giordt
R. o. A., men intet dess votum, efter han också räknar sig
ifrån Finland och har derföre samma orsak at förklara sig på
lika sätt som de andre.
Hr Bergengren: Som de andre trenne Stånden redan
stadfästat Commissons dom och vi pä det sättet igenom pluraliteten
äro bundne, så tager jag als ingen del härutinnan.
Frih. Schei din g yttrade sig, at aldenstund Buddenbrock
anfördt besvär emot Commissionens dom, så tager lian ej eller
ringaste del härutinnan, med mindre at hans besvär först blifva
jämförde mot Commissions domskiäl.
Detsamma giorde äfven Hr Bilberg;
Likaledes Hr Reuterholm och Hr Scheck ta, hvilken
senare tilläde, at han lemnar til den stora Guden, huru Commissionens
ledamöter kunna försvara hvad de nu dömt.
190 (Juni 18.) Buddenbrocks dom. Lewenhaupt
Deremot påstodo många andra af R. o. A., at det måtte förblifva
vid Commissionens dom, på hvilken de sig förlita, och
kunna derutinnan icke giöra någon ändring.
Hr Ruschenfelt tilläde at om R. o. A. nu intet bifalla
Commissionens dom, utan längre skulle utdraga på tiden med
at jämföra Buddenbrocks skiäl, som här säijes, så skulle R.
o. A. dymedelst sättia sig uti ännu större misstankar hos Allmogen,
som ofta och trägit påmint om Generalernes afstraffande;
dertil med blefve saken på slutet altid densamma, ty
det blir ändå dervid, som de andre trenne Stånden redan
giordt.
Detta understöddes af åtskillige och begiärtes af Frih.
Hamilton at han ville giöra proposition.
Frih. Hamilton frågade altså om R. o. A. bifaller Commissionens
dom;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men som några Nej hördes och jemväl
Hr Arfwed Silfverschöld, Frih. Stael, Hr Silfverlås
och Paul Gust. Bergman hvar efter annan framkommo
och reserverade sig til Protocollet, det de ej eller vilja hafva
någon del härutinnan;
Så giorde Frih. Hamilton å nyo frågan om R. o. A.
bifaller Commissionens dom;
Då dertil af R. o. A. åter svarades med Ja.
Och skrefs Resolution på Borgareståndets Extracto Protocolli,
eftersom originalet af domen kommer at upskickas med
Riksens Ständers underdånige expedition härom til H. K. Maj:t.
Derefter blef uppå Frih. Cronhiorts begiäran,
et af Generalen Gref Lewenhaupt i dag ingifvit Memorial
upläst, hvaruti han erkänner den ömhet och rättvisa, som R.
o. A. vid deras sidsta plenum behagat förklara uti saken
emellan honom och General-Majoren Gref Dolma, besvärandes
sig nu mera Gref Lewenhaupt öfver flere svårigheter, som
honom skola mött vid ransakningen uti Riksens Ständers Commission
i anseende til flere vittnens afhörande med mera,
hvilket Commission uppå Justitise-Cantzlerens påstående genom
Resolution honom skal afslagit, med förmälan at Riksens Ständers
Commission vore redan om alla omständigheter så underrättad,
at den ingen mera uplysning för sig skal funnit nödig.
I anledning hvaraf, och som Generalen Gref Lewenhaupt med
detta des andragande ingalunda skal söka at draga saken mera
och Dohna. Dal-allmogen.
191
ut på tiden, utan at skaffa i Huset alt hvad sora hörer til
krigets olyckeliga förlopp i Finland, så hemställer han til R.
o. A:ns bepröfvande om icke den med honom brukade processe-methode
endast synes syfta på at kunna snärja honom,
hvaremot han af R. o. A. förväntar et rättvist bistånd och
räknar det sig för en lycka om han inför dem kunde få företräde,
då han förmodar det hans sak torde med mindre folks
förolämpande til et önskeligit slut snart utfalla.
Men som det begiärtes, at detta Memorial måtte blifva
liggande på bordet, och kl. redan var inemot 3, så skildes R.
o. A. för denna gången åt.
Den 20 Junii.
R. o. A. samlades förmiddagen kl. 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, anmälte Hr Landtm., det Ofverste-Lieutenanten
- • # o . . °
von Lingen i gar aftons hit kommit ifrån Abo och medbragt
freds-prseliminairerne.
R. o. A. betygade häröfver mycken fägnad.
Uplästes Rådets Extractum. Protocolli af den 19 hujus
med afskrift af den nådiga Resolution, som K. Maj:t efter öfverläggande
med Ståndens Talemän och någre Secrete Utskottets
ledamöter låtit utfärda på IJahle-allmogens andragande; hemställandes
K. Maj:t til Riksens Ständer om icke posteringarne,
i fall Allmogen emot all förmodan och deras tvänne gånger
gifne löften skulle vilja tränga sig in i staden och intet med
godo låta sig derifrån afhålla, måga et sådant af Dahl-allmogen
emot K. Maj:ts vakt och posteringar först begynt våld med
våld styra, eftersom ock Riksens Ständer sielfve hållit betänkeligit
at låta dem til staden inkomma.
Likaledes hemställes til Riksens Ständers ompröfvande,
om icke nu, i anledning af det med den praeliminaire freden
fölgde stilleståndet, tolf stycken af galererne kunde beordras
at sig ofördröijeligen hit begifva, på det man måtte nyttia
deras om bord hafvande manskap, ifall så påtränga skulle.
Hr Landtm, berättade hurusom alla vänliga föreställningar
ej kunnat uträtta någonting, utan hade en del af denne
Allmogen, tvert emot deras gifne löften, redan trängt sig in
i staden.
192 (Juni 20.) Fredspreliminärer!».
Det upläste Extractum Protocolli blef altså af R. o. A.
bifallit.
Sedan uplästes freds-prceliminairerne, hvilka af de svenske
och ryske Plenipotentiairerne voro underskrefne i Abo den 16
i denne månad.
Frih. Ulfsparre beklagade at vårt tilstånd skall vara
så slätt, at vi måste emottaga en sådan fred. Han för sin
del kunde thertil icke samtycka, men måste vara nögd med
hvad pluraliteten besluta, och förbehåller sig allenast at til
Protocollet få afgifva des skrifteliga votum; hvilket Frih. Ulfsparre
också sedermera inlemnat och följer vid slutet af denne
dags Protocoll. (Bil. N. 7.)
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
förklarade sig R. o. A. nögde med de upläste freds-praeliminairerne
och önskade den högsta Gudens milderika nåd och
välsignelse til freds-värkets vidare afslutande.
Derpå uplästes de ryske Plenipotentiairernes aflåtne skrifvelser
til Fältmarskalken Lascij och flere Ryska befählhafvande
angående fiendtligheternes uphörande.
Vidare uplästes et ifrån Rådet nedsändt project til
Circulaire-bref under K. Maj:ts höga namn, af följande mening,
at som freds-verket med Ryssland ändteligen blifvit så
vida bragt, at praeliminairerne blifvit af bägge sidors sändebud
den 16 hujus uti Abo underskrefne och hitsände, samt befallning
gången til begge delars befälhafvande til siöss och lands
at nu straxt innehålla med alla fiendteligheter, så har K. Maj:t
i nåder velat alle vederbörande therom i nåder förständiga,
med befallning at låta detta hvar å sin ort på behörigt sätt
kunnigt blifva.
Detta bifölls af R. o. A. och påmintes at det här i staden
genom en Härhold med pukor och trumpetter måtte kundgiöras.
Utnämdes en Deputation af 24 personer, hvilken skulle
gifva de andre Stånden tilkiänna at R. o. A. antagit fredspraeliminairerne.
Samma Deputation afgick ock straxt; Gref Carl Frölich
förde ordet och fick derjemte in commissis at adjungera sig de
andre trenne Ståndens Deputerade samt sedan gå up til H.
K. Maj:t och uti sittiande Råd anmäla Riksens Ständers fattade
beslut.
Dal-allmogen. Freden.
193
Hr Landtm, androg hurusom efter Riksens Ständers förra
Resolution vahl-dagen är utsatt tils i morgon, men i anseende
til det oroliga tilstånd, hvaruti vi äro stadde genom Dahleallmogens
hitkomst och inträngande i staden, hemstälte Hr
Landtm, om icke dermed något kunde upskiutas.
R. o. A. voro härmed aldeles ense;
Men Hr Lagerflycht och Frih. Ulfsparre tvkte vara
bäst, at declaration i morgon går för sig, efter samtelige Riksens
Ständer utsatt den dagen dertill.
Sedan blef uppå Hr Landtm:ns föreställning
af R. o. A. beviljat, at Banquen må tilslutas så länge
detta oväsende påstår;
Och afskickades tvänne Deputerade til de andre Stånden
at med dem communicera förberörde R. o. Arns slut.
Under det at R. o. A. ännu fördrögde tilhopa, amnältes
tvänne Deputerade ifrån Borgareståndet, hvilka blefvo insläpte,
då Handelsman Plomgren, som förde ordet, näst aflagd hälsning
berättade, at Borgareståndet förehaft Rådets Extractum
Protocolli angående Dahl-allmogen, hvilket Borgareståndet
ehuruväl med blödande hiertan likväl ej kunnat annat än til
alla delar bifalla, eftersom det i anledning af Regeringsformens
6:te § tilhörer H. K. Maj:t med Råds råde at freda och frälsa
rike sino emot inländsk eller utländsk vrångvis och ostyrig
fiende.
Sedan Hr Landtm, hedt förmäla R. o. Arns hälsning til
det lofl. Borgareståndet,
afträdde desse Deputerade.
Hr Landtm, förestälte hurusom det varit ärnat at i das
O
skulle anställas en conference med Danska Ambassadeuren, och
honom då tillika notificeras, at freds-prasliminairerne voro afslutne;
men i anseende til närvarande oro har man tykt at
dermed ännu något kunde hafvas anstånd.
R. o. A. funno bäst at med en sådan til anställande conference
ännu något kunde innehållas.
Vidare frågade Hr Landtm, om R. o. A. behagar, at
sielfva declaration giöres på Riks-salen in pleno plenorum af
alla 4 Stånden gemensamt och på en gång;
Men härom blef ej något vist faststält, utan tyktes, at de
andra Ståndens utlåtelse kunde inhämtas samma morgon när
Ständerne gå på Riks-sahlen.
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 13
194 (Juni 20.) Adlerstråhle. Plenum plenorum.
Sluteligen uplästes Rådets Extractum Protoeolli af den 7
April,angående Öfverste-Lieutenanten Adlerstråhles giordeunderdånige
ansökning at i anseende til de af honom andragne omständigheter
blifva hugnad med interims Öfverste-fullmackt vid
det honom anförtrodde commando öfver Dahl-regementet uti den
fångne Öfversten Gripenhielms ställe; hvaröfver K. Maj:t yttrat
des nådige tanka vara, at ehuruväl Öfverste-Lieutenanten
Adlerstråhle genom des vid alla tilfällen ådagalagde berömmeliga
upförande giordt sig til K. Maj:ts nåd och ihogkommelse
värdig och välförtjent, dock som den begiärte interims
Öfverste-fullmakten är en caractere, hvartil Rådet intet kunnat
styrka; så har K. Maj:t i nåder velat lemna detta til Riksens
Ständers egit ompröfvande.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan,
bifölls at Öfverste-Lieutenanten Adlerstråhle må hugnas
med Öfverste-fullmakt.
R. o. A. skildes åt.
Den 23 Ju lii i 1743.
Församlades R. o. A. pa Riddarhuset kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen, begiärte Hr Landtm, at R. o. A. ville sig utlåta:
l:o om icke efter sluten predikan Riksens Ständer kunde
fördröija qvar på Riks-sahlen och declaration där giöras in
pleno plenorum;
2:o om icke Herrar Riksens Råd nu förut böra igenom 4
Deputerade af R. o. A. och tvänne af hvardera de andre
Stånden anmodas at komma med på Riks-sahlen, til at giöra
denne acten så mycket ansenligare;
3:o om icke Hr Landtm, så länge gudstiensten påstår
blifver efter vanligheten sittiande för R. o. A., men efter gudstiensten
träder til Landtmarskalks-bordet, hvarest alla 4 Ståndens
Secreterare sittia och föra Protocollet;
4:o om icke den af Hr Landtm, til giörande proposition
kan besvaras af alla 4 Stånden gemensamt och pä en gång,
sä at Hr Landtm, intet behöfver ståndvis inhämta deras utlåtelse;
5:o
om icke sielfva förenings-instrumentet sedan må upläsas
och
Adolf Fredriks val.
195
sidst, om icke Riksens Ständers Beslut må notifieeras H.
K. Maj:t igenom en gemensam Deputation af alla 4 Stånden,
som af Hr Landtm, anföres.
R. o. A. biföllo alla föregående momenta
och gick Riddarhus-Secreter ar en til de andre Stånden at
häröfver inhämta deras utlåtelse och bifall.
Hr Stierncrantz sade sig hafva fådt höra, at 9,000 man
af Allmogen vöre i anmarche til Stockholm, och liemstälte derföre
om icke nödig anstalt borde giöras til deras bemötande
så at de intet slippa hit til staden.
Frih. von Otter berättade at H. Majit och Rådet redan
i går tagit tienlige mått här emot, och jemväl varit omtänkt
huru Allmogen i landsorterne måtte blifva underrättade om
Dahle-allmogens elaka förhållande.
Riddar hus -Secreter ar en återkom och berättade, at han
til följe af R. o. A:ns befallning varit hos de andre Stånden,
som bifallit alla puncterne. Bondeståndet hade tillagt, at de
så mycket mera voro nögde dermed, at Hr Landtmarskalken
gior frågan til alla Stånden på en gång, som Bondeståndet hos
sig beslutit at enhälligt förklara sig för Hans Durchlauchtighet
Hertigen och Administratören af Hollstein, eftersom igenom
högstbemelte Herres utväljande til successor på den Kongl,
svenska thronell en önskelig och för riket högst nödig fred kan
erhållas.
Derpå uplästes et pvojeet til Sveriges Rikes Ständers
Förening angående Hans Durchleuchtighets Hertigens och
Administratörens af Hollstein Adolph Fredrichs förklarande
til efterträdare på den Kongl, svenska thronell, hvilket, sedan
et och annat ord deruti var ändrat, af R. o. A. gillades och
finnes ibland allegaterne til detta Protocoll.x)
Hr Scheckta påminte hurusom det vore angelägit at
prsecavera säkerheten för Riksens Ständer genom starka patrouller.
Men häruppå svarades, at numera ej vore något at befrukta,
sedan den uproriske Dal-allmogen blifvit stillad och
större delen af dem hålles i förvar på Arsenals-gården.
Det gafs vid handen, at de andre Ståndens Deputerade
nu voro samlade nedre i Secreta Deputations-rummet; hvarföre
och de, som af R. o. A. blifvit nämde til at anmoda
1 Särskildt tryclvt samma år.
196 (Juni 23.) Plenum plenorum.
Herrar Riksens Råd at komma med på Riks-sahlen, nu gingo
neder.
Liten stund derefter återkommo desse Deputerade och berättade,
at Hrr Riksens Råd lofvat infinna sig så snart Riksens
Ständer äro församlade.
Som de andre Stånden hvar efter annan nu hade gådt up
på Riks-sahlen; så begaf sig Hr LancLtmarskalken med Ridderskapet
och Adelen äfven dit up, och sedan R. o. A. intagit
sina säten,
inkommo Herrar Riksens Råd;
Då gudstiensten begyntes med Konung Davids psalm N:o
95 i Psalmboken: »Jag lyfter mina händer up til Guds berg
och hus.»
Probsten i Norköping Magister David Evenson giorde
predikan, och texten, som utlades, var Jonas l:sta cap. 6:te
versen så lydande: »Tå gick skiepparen til honom och sade
til honnom: Hvi sofver tu, stat up, åkalla tin Gud, at Gud
til äfventyra ville tänka på oss, at vi icke förgås.»
Efter predikan lästes följande bön: »Såsom Riksens Högh
Ständer sig förenat at på denna dag företaga sig det högviktiga
ärendet at förklara en värdig efterträdare på then K.
svenska thronen efter vår nu regerande nådige Konungs dödeliga
frånfälle, hvarmed then aldra Högste täckes länge fördröja;
altså och emedan thetta är et så högt angelägit verk,
hvaraf vårt kära fäderneslands väl eller ve nu och i tilkommande
tider hänger; ty åligger hvarjom och enom af oss innerligen
och troligen anropa Gud, at thetta verket måtte varda
så välsignadt, at Hans aldraheligaste namns ähra, Hans församlings
ro och vältrefnad, then svenska evangeliska lärans styrka
och försvar och alla Svea rikes invånares trygghet och säkerhet
nu och i tilkommande tider måtte therigenom befrämjat varda.
Tu store och alsmäktige Gud, alla Konungars Konung och
alla Herrars Herre, hvars verk thet är at sättia Konungar til
och genom hvilkom Konungarne regera och Rådsherrarne stadga
rätthet, gif nåd och välsignelse til detta högviktiga verk! O
Herre hielp, O Herre lät väl gå! Lät vishets och förstånds
aude, råds och starkhets ande, kundskaps och Herrans fruchtans
ande hvila uppå tili tienare, som tu til thetta rikets
styrssel i framtiden utsedt häfver! Föröka hos honom the
egenskaper, som fordras hos then, som skal regera land och
folk, på thet vi och våra efterkommande måtte everdeligen
Landtmarskalkens tal.
197
prisa Titt heliga namn, Herre. Tu, som fordom vast Tino
lande nådelig, tröst oss ock nu Gud vår Frälsare och lät af
Tina ogunst til oss.
Herre bete oss Tina nåde och hielp oss. Up, up, kläd
Tig i starkhet tu Herrans ann, up, såsom i förtiden af ålder.
Förlåt oss icke Herre vår Gud, var icke långt ifrån oss.
Skynda Tig til at giöra oss bistånd, Herre vår hielp; vi ligga
inför Tig med våra böner, icke uppå våra rättfärdighet, utan
pä Tina stora barmhertighet. Ach Herre hör! acil Herre var
miskundsam! ach Herre akta uppå och gior tliet; fördrög icke
för Tin egen skull, Herre vår Gud. Amen.»
Derpå slöts gudstiensten tned psalmen N:o 311 »Gud gifve
varom Konung och all öfverhet» etc.
Enär gudstiensten således var til ända, trädde Hr Landtm.
fram til Landtmarskalks-bordet, hvarest alla 4 Ståndens Secreterare
jemväl satte sig til at föra Protocollet;
Då Hr Landtm, sedan han äskat liud holt följande tahl:
Högvälborne, välborne, högvördige, högehrevördige, vördige,
ädle och högaktade, redelige och beskiedelige
Gode Herrar och svenske Män!
Jag tviflar intet, gunstige Herrar och redelige svenske män
af Riksens här församlade samtelige Högloflige Ständer, at ju
Edra sinnen så väl af egna betraktelser, som af det andeliga och
upbyggeliga tahl vi nyss afhördt, äro rörde vid et så granlaga
och oss allom så nära rörande tilfälle som detta. At nämna
et tilkommande hufvud för vår regements-kropp eller en efterträdare
på den K. svenska thronell efter vår allernådigste
Konung, när en gång den stora Guden behagar bedröfva oss
med des frånfälle, är snart nämdt, men ej hos hvar redelig
svensk utan häpnad och qväljande ovisshet värkstält. Och
som Riksens Högh Ständer til detta ömma verks afgiörande
äro nu här i Herrans namn samlade, så önskar jag, at den
altseende Försynen, sorti sielf utkorar regenter och uti en blink
vänder jordiska makters lycka, ville med sin nådiga välsignelse
besegla detta Riksens Ständers giöremål, at det må
lända til Hans gudomeliga Namns ähra, värt beträngda
fädernesland til uprättelse och samtelige Svea inbyggare för
nu och tilkommande tider ti! beständig lycka, trefnad och
välgång.
Sedan Hr Landtm, härvid litet stadnat, fullfölgde Hr
Landtm, vidare: Som nu Riksens Högh Ständer redan betygat
198 (Juni 23.) Adolf Fredriks val.
en vördsam böijelse för Hans Durchleuchtighet Hertig Adolph
Friedrich af Hollstein, och nu intet mera återstår, än at Riksens
här församlade Ständer behaga utnämna och förklara
Högbemälte Herre för Kongl. Höghet och efterträdare på den
Kongl, svenske thronen efter H. K. Maj:ts dödeliga frånfälle,
hvarmed Gud länge nådeligen ville fördröija; jemväl efter H.
K. Höghet hans manlige lifsarfvingar efter Sveriges Successions-ordningar;
så behagade Herrar Riksens Råd och samtelige
Riksens Ständer deras redan tagne slut med et enhälligt
ja och bifall nu bekräfta.
Härtil svarades af Riksens Råd och Ständer först gemensamt
och enhälligt med Ja.
Sedan förnyade Hr Landtm, förenämde proposition til
hvart och et Stånd särskilt;
Då först Bondeståndet, sedan Borgare-, därnäst Prästeståndet
och sidst R. o. A. hvar för sig enhälligt besvarade
samma fråga med Ja.
Derpå upläste Stats-Secreteraren Boneauschöld Sveriges
Rikes Ständers Förening angående Hans Durchleuchtighet Hertigens
och Administratörens af Hollstein Adolph Friedrichs
förklarande til efterträdare på then Kongl, svenska thronen,
giord och faststäld i Stockholm den 23 Junii 1743.
När Föreningen var läst til slut, frågade Hr Landtm,
åter samtelige Riksens Ständer om de bifalla denne declarations-act;
Då
samtelige Riksens Ständer svarade dertil med Ja.
Hr Landtm, önskade härtil mycken välsignelse af högdene;
Hvarpå söngs versen: »Herre signe Tu och råde» etc.
Och så gingo Herrar Riksens Råd neder af Riks-sahlen.
Sedan utnämdes en Deputation, som skulle notificera H.
Maj:t Riksens Ständers beslut.
Denne Deputation bestod af 48 personer af R. o. A. och
24 af hvardera de andre Stånden; Hr Landtmarskalken med
stafven i hand anförde samma Deputation, hvilken straxt gick
neder til H. K. Majit och efter någon liten stund återkom;
Då Hr Landtm, berättade, at Riksens Ständers Deputerade
uträttat det dem anförtrodde ärendet.
H. K. Majit hade låtit förmäla dess nådige hälsning til
samtelige Riksens Ständer, jemte dess nådige välbehags betygande
öfver deras giorde declaration för Hertigen och Administratören
af Hollstein til successor på den Kongl, svenske
Adolf Fredriks val.
199
thronen efter H. K. Majits dagar. H. K. Majit önskar ingenting
högre, än at then nu förklarade successoren måtte blifva riket
så huld och trogen som H. K. Majit sielf, och at han under
des tilträdande regering intet låter sig högre oin hiertat vara
än, näst Guds ähra, sina trogne undersätares sanskyldiga bästa,
förmån och lycksalighet. H. K. Majit vil dela med honom
den ömhet och kiärlek, som K. Majit hyser för des trogne
undersåtare, ja anse honom som sin egen son och lemna honom
efter sig til arf den Kongl, mildhet och rättvisa, hvarmed K.
Majit sielf dess trogne undersåtare omfattar; önskandes för
öfrigt H. K. Majit, at hvad som nu giordt är måtte af den
högsta Guden varda rikeligen välsignat.
Enär således al ting var slutat på Riks-sahlen, begaf sig
Hr Landtm, med R. o. A. på Riddarhuset igen, hvarest R.
o. A intogo sina ställen;
Då, sedan Hr Landtm, äskat liud, Hr Landtm, önskade, at
den högste Guden ville så välsigna hvad Riksens Ständer i dag
giordt, at det måtte lända riket och alla dess inbyggare både
nu och i framtiden til nytta och förmån.
Frih. Carl Otto Hamilton sade, at som han af åtskillige
blifvit anmodad och jemväl vore aldeles försäkrad, at de
öfrige af R. o. A. hysa samma sinnelag, så kunde han ej nu underlåta
at å R. o. Arns vägnar tacka Hr Landtmarskalken för
det han med så mycken impartialitet och försiktighet under
hela Riksdagen styrdt och fördt sakerne därhän, at de angelägnaste
tvenne hufvudmålen, nemligen freds-verket och successions-saken,
nu blifvit afgiorde riket til förmån, nytto och
gagn.
Hr Hästsko utlät sig, at han tillika med de flere, som
äro ifrån Finland, hafva i synnerhet orsak at tacka Hr Landtmarskalken.
Samtlige R. o. A. instämde härmed och förklarade sin
tacksamhet emot Hr Landtmarskalken.
Hr Landtm, tackade för den ynnest R. o. A. vid detta
tilfället emot honom betygat, och försäkrade, at han densamma
med ali vördnad erkänner, önskandes ingenting högre än at
städse och til sit sidsta lefnads slut kunna bibehålla R. o. A:ns
benägna och gunstiga omdöme.
Frih. Carl Otto Hamilton hemstälte om icke R. o. A.
skulle finna godt at Hr Landtman skalkens tahl til H. K. Maj:t
och H. Majits nådige svar derpå måtte tryckas.
200 (Juni 23.) Förordning äng. budkaflar.
Åtskilige af R. o. A. betygade samma åstundan och
blef altså uppå
Hr Landtm:ns härom giorde frågan
af R. o. A. resolverat, at Hr Landtm-.ns tahl och H. K.
Maj:ts nådige svar, så väl som den uppå Riks-sahlen i dag
hällne predikan komma at tryckas; hvaröfver de andra Ståndens
utlåtelse och bifall skulle inhämtas igenom Cantzlisten
Ekestubbe, som nu til dem afsändes.
Hr L andtm. föreställe hurusom nu kommer at öfverläggas
på hvad sätt Riksens Ständers vahl skal annonceras
H. K. Höghet samt des härvarande Minister.
R. o. A. funno bäst at Rådet inhämtar Cantzlie-Collegii
Betänkande och sedan öfverlägger härom.
Hr Scheckta androg det han hördt säijas at Schedin,
hvilken anfördt den uproriske Dal-allmogen, skal hafva hopp
at få H. Maj:ts nåd; men som Prästerne berättadt, at åtskilige
Dahl-karlar på sit yttersta bekiändt, det denne Schedin
mycket skal upstudsat Allmogen, så tykte Hr Scheckta at
härom noga borde undersökas och Schedin derföre alfvarsamt
straffas.
Det sades at detta hörer til regeringen, och blef således
härom ej vidare tält, utan skildes R. o. A. åt eftersom kl.
var half tu.
Den 29 Junii 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 20 Januarii ifrån sid. (XIII)
431 til sid. 451, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 28 hujus,
angående de så kallade bud-kaflar, hvilka vid Dal-allmogens
föröfvade upror befunnits vara til Allmogens sammankallande
i landet kringsände; til förekommande hvaraf K. Maji funnit
nödigt, at en allmän Förordning måtte utfärdas, hvilken K.
Maji med Råds råde låtit projectera och nu förut velat med
Riksens Ständer i nåder communicera.
Derpå uplästes den projecterade Förordningen.
Adlerfelt. Dal-allmogens uppror.
201
Hr Wulfwenstierna holt före, at aldeles inga budkaflar
borde tillåtas, utom de i Förordningen omnämde tilfällen.
Hr Lagerberg tykte det vara nödigt at uti Förordningen
inryckes, det de af Allmogen, som uppå några oloflige
budkaflar sig samla, böra anses som uprorsmän.
Frih. Coi jet påminte, at inga landtdagar böra tillåtas för
Allmogen.
Som Hr Lagerbergs påminnelse af R. o. A. gillades, så
Lief uti Förordningen näst orden: »vid tingsrätten med riis
alfvarligen agas», följande mening tillagd och införd: »Om
någon Allmoge på sådane oloflige bud samlas, så böra de anses
såsom uprorsmän och derföre efter allmänna lagen dömas och
afstraffas.» I öfrigit bifölls Förordningen, hvilket blef påskrifvit,
och afsändes densamma straxt til de andre Stånden.
Hr Landtm, anmälte det Hr Riks-Rådet Adlerfelt af det
olyckeliga skott, som han fick uti uploppet af Dahle-allmogen,
i går morgons aflidit, och at fördenskull något manskap af
artilleriet kommer at sammandragas til at efter vanligheten
skiuta med stycken när liket jordfästes.
R. o. A. beklagade ganska mycket, det Hr Riks-Rådet
Adlerfelt igenom en så olyckelig händelse mäst tilsättia sit lif.
Frih. Carl Wilh. Cederhielm förestälte, hurusom den
upläste Förordningen väl tienar til at hindra och afböija at
intet upror må begynnas, men at det vore ej mindre angelägit
at tänka på huru det, som redan är begynt och ännu intet
torde vara aldeles stillat och afstadnat i landsorterne, måtte
kunna förekommas. Frih. Cederhielm berättade vidare, hurusom
de näst intill honom angräntsande socknar af Dahleallmogen
blifvit hotade til lif och egendom, om de ej ville
följa med dem, så at de lefvat i mycken fruchtan och intet
understådt sig annat än at giöra et med Dahle-allmogen.
Hr Wulfwenstierna mente, at man gior bäst när man,
som redan skiedt är, lemnar til H. Maj:t och Rådet at taga
nödige och kraftige mått til stillande och förekommande af
den ibland Allmogen upkomne oro och rörelse.
Frih. Cederhielm svarade, at det åtminstone borde publiceras,
det de af Allmogen, som i någor måtto visa sig upstudsige
och uproriske, på det aldra strängaste och utan något
skonsmåhl skola straffas.
Gref H. Gyllenborg utlät sig det han för sin del funno
högst nödigt, at Riksens Ständer få en utförlig berättelse om
202 (Juni 29.) Dal-allmogens uppror.
detta Dal-allmogens upror, och huru dermed ifrån början til
slutet tilgådt. Han ville intet döma, men tilstår at anledning
kan gifvas til hvarjehanda tankeslut, och höllö han fördenskul
angelägit, at Riksens Ständer, som sagt är, på det nogaste
blifva härom underrättade; hvarå icke, förbehölt han sig at
framdeles få giöra påminnelser härom.
Frih. Coijet påstod äfven, at Riksens Ständer måtte
igenom en omständelig berättelse få kundskap om hela förloppet
af denna bedröfveliga händelsen.
Hr Scheckta utlät sig at på det nogaste bör undersökas
hvem som varit skulden dertil eller deruti äger någon
del, och en sådan på det aldra strängaste afstraffas; försäkrandes
Hr Scheckta, at om hans fader eller broder ägde någon
dehlachtighet uti en så grof gierning, det för dem ingen nåd
eller barmhertighet hos honom skulle finnas.
Frih. Coijet sade det han ännu ville tillägga, at en sådan
berättelse är så mycket nödigare för Riksens Ständer, som vi
sedt huru lamt det gådt med de anstalter, som blifvit giorde
til at hindra dem at ej få komma hit in i staden.
Hr Börje Phil. Scheckta förklarade at detta varit det
aldragrofvaste och farligaste upror, som någonsin kunnat stämplas,
och at alla de, som deruti hafva del eller varit med i anläggningen,
böra utan skonsmål straffas som förrädare.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Jag tror at ingen
ibland oss är, som icke med största bedröfvelse ansedt det,
som sig tildragit. Också lärer ingen vara, som icke finner at
alla nödige mått och steg böra tagas til förekommande af
vidare upror i landsorterne; men sedan vi en gång lemnat alt
hvad denna saken angår til regeringen, ser jag ej huru vi nu
mera kunna befatta oss dermed. Nog at vi få veta hvad som
af regeringen i detta mål giöres til vår säkerhet, och huru
uphofsmännen af den hitkomne Dahle-allmogen blifva afstraffade.
Angelägnast är at vi arbeta på enighet oss emellan, ty
vår oenighet är kiällan til alt detta onda, och så länge den
regerar ibland oss på det sättet, som härtils skiedt, at vi förtala
hvarannan, gifva elaka impressioner om hvar andra, söka
hämnas på dem, som vid 1738 års Riksdag sutto i Secrete
Utskottet och gofvo anledning til några Riks-Råders licentierande,
skylla på sidsta Secrete Utskottet, at de äro orsaken
til al vår olycka och vilja draga dem derföre til ansvar; så
Riksdagsärendenas påskyndande.
203
länge säger jag, at vi på det sättet fortfara, kan aldrig upror
oell tvädrächt i landsorterne förekommas eller uphöra.
Låtom oss derföre, gunstige Herrar, nu betänka vårt egit
bästa, besinna den olycka oss för ögonen står, och huru högst
nödig och angelägen enigheten oss är, så framt vi ej vilja råka
i yttersta undergång och förderf. Ovissheten af succession har
väl härtils mycket bidragit til partiers formerande oss emellan;
men som den saken nu är afgiord och uphofvet således är
borta; så låtom oss i Herrans namn kasta bort alt hat och
bitterhet, vända igen med personelle persecutiouer samt på alt
sätt söka återställa den härtils saknade enigheten. Och som
man håller före at 0111 de lidande blefve redresserade, kunde man
snarare komma dertil; så önskar jag, at R. 0. A. också ville
tänka derpå och utse någre mogna män til at öfverlägga derom,
allenast man intet på det sättet vil tilfredsställa de få lidande
som nu äro, at man i det stället sätter 100:de andra uti
lidande genom det man söker ställa dem under ansvar, som
förra Riksdagen suttit i Seerete Utskottet.
Jag för min del fruktar ingenting, ty jag har suttit där
som en ärlig och redelig man, och skal väl försvara mina där
förde rådslag både om krigets declarerande och Rådens licentierande.
Men så länge detta intet lemnäs, utan man ständigt
påyrkar at få up orsakerne til kriget, och imedlertid altid
låter förmärka misstroende och illvilja emot förra Seerete Utskottets
ledamöter, kan aldrig någon enighet vinnas, ty det är
naturligt, at då den ena blir angripen, måste han sättia sig i
defense mot den andra.
Hr Landtm, förestälte hurusom nu är tid at tänka på
til at sluta Riksdagen, sedan den redan stadt i 11 månader
och de flästa af R. 0. Arns så väl som de öfrige Ståndens ledamöter
högeligen längta at äter få komma til sine hemvister igen.
I betraktande deraf hade också Seerete Utskottet upgifvit någre
högvigtige och riksvårdande puncter, som nödvändigt böra afgiöras
innan Riksens Ständer kunna skiljas åt, dem Hr Landtm,
nu begiärte at få föredraga, varandes äfven deribland en punct,
som angår huru regeringen hädanefter måtte kunna sättias i
större myndighet, så at det, som nu omtalas, nemligen den upkomne
oroens stillande och dämpande i landsorterne, dymedelst
kan erhållas.
Ätskillige af R. 0. A. begiärte at fä höra desse puncter
och önskade, at man nu ej ville uppehålla sig med det, som är
204 (Juni 29.) Hedman. Dal-allinogen. Bonde-St:s besvär.
mindre angelägit, hälst det torde vara nödigt at något hvar
komme hem til orterne och finge söka at tvinga Allmogen til
rätta igen.
Men Frih. Coijet mente, at innan Riksens Ständer kunna
skiljas åt, böra de vara försäkrade at tilräckelige messurer äro
tagne til oroens dämpande, så at hvar och en kan resa trygt
hem til sit. Likaledes borde ock dessförinnan undersökning
skie om det, som sig nu tildragit, på det Riksens Ständer
måtte få kundskap om rätta sammanhanget deraf; och kunde
den öfver Hedman förordnade Commission adjungera sig någre
flere ledamöter och straxt undersöka härom.
Hr Scheckta instämde härmed.
Frih. During: Jag är aldeles af samma tanka, at om
detta Allmogens upror på det nogaste bör undersökas och de
brotsiige på det strängaste afstraffas; men at saken skulle gå
til någon Commission, det finner jag aldeles betänkeligit. Vi
veta at blotta namnet af Commission är öfver alt förhateligit.
Riksens Ständer hafva också vid 1734 års Riksdag sagt, at
Corn missioner voro farlige i et fritt rike och fördenskul beslutit,
at de intet mera böra få hållas. Lät saken, gunstige
Herrar, gå til Hofrätten, som är en accrediterad domstohl i
riket. Jag är förvissad, de lära intet lägga finger emellan;
men ställen I Allmogen under en Commission, fruchtar jag, at
I det en gång lären ångra.
Hr Wulfwenstierna: H. Maj:t har redan sielf lofvat
Riksens Ständer en utförlig berättelse huru alt är tilgångit
med Allmogens upror. Hvad eljest det angår, at någon Commission
skulle undersöka härom, så bifaller jag Frih. Durings
mening, at det bör skie af Hofrätten, men intet af någon Commission;
allmogen skulle annars säija, at de samma, som under
hela tiden varit oss emot, nemligen R. o. A., de skola nu blifva
våra domare, hvilket intet godt uträttade hos de öfrige af Allmogen.
Vi måste, när vi ä ena sidan tänka på at straffa de,
som nu äro brotsiige, å den andra se oss före, at vi derigenom
intet vidare upreta flere andra. Bäst är, at vi lemna hela
denna saken til regeringen; den lär väl föranstalta om hvad
som nödigt och nyttigt pröfvas.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Pehrsson ifrån Tuna
förde ordet och näst aflagd hälsning öfvergaf de i Besvärs
-
Allmogens uppror.
205
Deputation resolverade §§:r af Bondeståndets Allmänna Besvär,
med begiäran, af de snart måtte företagas.
Vidare framgaf han et Extractum Protocolli af den 1 innevarande,
hvaruti Bondeståndet recommenderar til et gunstbenägit
och skyndesamt bifall hos de andre respective Stånden
Cammar-Oeconoinie-Deputations Betänkande angående fri
brännevinstilvärkning för hemmansbrukare å landet, med mera.
Sidst påmintes at Tull-Deputations instruction med första måtte
blifva öfversedd, så at Deputation måtte kunna börja med sit
arbete.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning
och försäkrade at R. o. A. med första lära öfver desse ärender
sig utlåta;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Sedan reassuinerades den förra discoursen, och utlät sig
Hr Börje Phil. Scheck t a, at det vore omöijeligit för
Hofrätten at kunna undersöka om hela denna saken, ty det
skulle taga alt för mycken tid bort och aldrig blifva slut.
Dertil med vore mycket, som borde undersökas i orterne om
de kringsände budkaflor, med mera sådant, hvilket alt bäst
kan skie af en dertil förordnad och utsedd Commission.
Gref Hen. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Här äro
många qvsestioner sammanblandade; den första angår fullkomlig
underrättelse om Allmogens upror och huru dermed ifrån början
til slutet är tilgångit. Jag vet väl at H. Maj:t är i verket
begrepen at utfärda en utförlig berättelse om Allmogens otilbörliga
upförande; men hvad jag med flere åstundar at blifva
underrättad om, är at få veta orsakerne til den förmärkte lamheten
i alla de anstalter, som giordes til at möta och hindra
Allmogen at komma in i staden med mera dylikt.
Den andra frågan är hvad messurer vi nu vidare skola
taga til vår säkerhet och dämpande af den oroen, som ännu
intet torde vara aldeles stillad och utsläkt i landsorterne. Jag
undrar intet, gunstige Herrar, at något hvar är angelägen at
fråga derefter. Vi hafva sedt oss exponerade til lif och välfärd,
och den säkerhet H. Maj:t oss i Regeringsformen lofvat,
har intet varit tilräckelig til vårt hägn och försvar. Oss til—
kommer då visserligen at sörja här före; men sedan vi sagt välmening,
kunna vi lemna värkställigheten til Konung och Råd.
Tredie frågan, gunstige Herrar, går därpå ut, hvar forum
skal blifva för dem, som varit delachtige i detta oväsendet.
206 (Juni 29.) Om en Kommission
Jag tilstår, at jag detesterar Commissioner, sådane som af Konungen
förordnas, ty igenom dem kan vår frihet lida när
Konungen får sättia der uti hvem honom hälst behagar. De
andre åter, som bestå af 4 Stånds ledamöter, kan jag ej eller
aldeles gilla; orsaken är, (sauve le respect, som jag bör hafva
för Ständer) at där sittia 2 Stånd, som intet sedt et blad af
lagboken, och hos hvilka de egenskaper således intet kunna
finnas, som af en skickelig och rättvis domare fordras. Men
ville alla 4 Stånden förena sig om sådane män, som äro öfvade
i lagen, äga tilräckeligit begrep om hvad som dertil fordras och
derjemte hafva hierta til at döma alting som sig bör och efter
som hvar och en förtjent; då säger jag straxt ja och styrker
dertil, at en sådan Commission måtte förordnas. Sant är väl
det, at med de Commissioner, som under denna Riksdagen varit,
gådt ganska långt ut pä tiden, så atén eller annan, som blifvit
inmanter i fängelse, kanskie för ringa förseelse nog, fått sittia
mer än halft år innan det kommit til slut med ransakningen.
Men jag tror också, at det skulle gå långsamt i Hofrätten, och
at många nu opåtänkte svårigheter kunna yppas, som skulle
hindra undersökningen därstädes. R. o. A. kunde fördenskul
hemställa til de andre Stånden, huru vida de skulle vilja träda
tilhopa och välja en sådan Commission, som jag nu föreslagit,
intet af sine egne corpser, utan andre skickelige män både här
och i landsorterne.
Hr Wulfwenstierna bad at R. o. A. ville låta regeringen
föranstalta om den begiärte undersökningen, och intet
längre uppehålla sig härmed, utan nu låta sig föredragas de
angelägne puncter, som Secrete Utskottet upgifvit och hvilka Hr
Landtm, för en god stund sedan hade anmält.
Hr Lagerberg begiärte äfven at få höra de ifrån Secrete
Utskottet upgifne puncter.
Och som Hr Scheckta föll Hr Lagerberg i tahlet och
utbrast i några hårda utlåtelser emot honom, at han ej borde
föreskrifva Hr Landtm, propositioner, upkom emellan honom
och Hr Lagerberg någon ordväxling;
Hvaröfver något sorl ibland R. o. A. begyntes; då
Hr Landtm, på det aldra eftertryckeligaste sätt förestälte
i hvad för et ynkeligit tilstånd riket nyligen varit genom
den oenighet, som är emellan R. o. A., och hurusom det vore
alt för beklägeligit, at medan detta ännu är i så friskt minne,
och just då man här på Riddarhuset talade om at stilla den
ang. allmogens uppror.
207
oro, som ännu kan vara qvar i orterne, förspörjes här så mycken
misshällighet och oro inom oss sielfva. Hr Landtm, rådde
vidare, at R. o. A. måtte taga en laga domstohl och sådan
som är godkiänd öfver hela landet; ty eljest skulle Allmogen
säija at Adelen, som förfölgt dem, nu vilja också döma dem.
Ätskillige af R. o. A. understödde detta, och påstodo at
saken måtte gå til Hofrätten och där undersökas.
Men häremot ropades åter Nej af många andra af R. o.
A., som ville hafva en Commission.
Och som på det sättet Ja och Nej ropades på ömse sidor
flere gånger å rad, äskade
Hr Landtm, liud med klubban, då det äter begyntes med
discourserne, och utlät sig
Frih. Coijet at det intet kan vara något skiäl emot dem,
som påstå at få Commission, at Allmogen intet vil hafva
några af Adelen til domare; ty samma raison vore med Hofrätten,
hvarest många af ledamöterne äro Adelsmän.
Frih. Cronhiort: Saken har handt emot Riksens Ständer
och vi hafva i underdånighet anmodat H. Majit at taga
alla kraftige mått och steg til vårt försvar; men sådant har
intet skiedt och man har en gång intet på något alfvarsamt
sätt sökt hindra dem at komma hit in uti staden. Vi hafva
således visserligen orsak at påstå det härom pä det nogaste
måtte undersökas. Och som uti en Commission, eller Commissorial-Rätt,
Riksens Ständer kunna få hafva sine egne ledamöter,
så har man orsak at tro, det de giöra sin högsta vinning
at rätteligen utforska denna saken.
Gref H. Gyllenborg: Jag tilstår at det är angelägit, at
saken kommer til en sådan domstohl, som är godkiänd öfver
hela riket. Men när ledamöterne blifva valde af alla 4 Stånden
på det sättet jag föreslagit, kan en sådan Commission
eller Commissorial-Rätt ej annars än i allmänhet blifva accrediterad.
Hr Börje Phil. S c heck t a: Sedan vår Herre på så
underligit och oförtänkt sätt räddat oss och så tilsäijandes
ryckt oss uhr fahran, så är vår skyldighet at först undersöka
orsaken til det straff vår Herre oss i början pålade, och tillika
erkänna den välgierning han oss giordt. Sedan fordrar
vår egen välfärd och säkerhet i framtiden, at vi på alt sätt
söka uptäcka skiälmar och förrädare. Aro vi enige derom, så
208 (Juni 29.)
Kommission.
blifva vi också snart enige om sättet och vid hvad domstohl
sådant bäst kan låta sig giöra.
Hr Landtm, sade det han ville förmoda, at ingen ibland
R. o. A. finnes, som icke önskar, at saken på det aldranogaste
måtte blifva undersökt samt skiällmar och förrädare blifva
uptäkte; men i anseende til de betänkeligheter, som blifvit
anförde, hade en del af R. o. A. intet velat samtycka til
någon Commission.
Hr Lagerberg föreslog at H. Maj:t i underdånighet kunde
anmodas at med Råds råde förordna någon domstohl, och det
utan afseende på Stånd och värde vid personernes utnämnande.
Detta bifölls af åtskillige af R. o. A.
Men deremot ropades åter af en stor del af R. o. A., at
saken bör gå til Hofrätten, och begiärtes deröfver votering.
Hr Löwenhielm: Hvad först angår huru den til befarande
vidare oroen skal kunna dämpas och förekommas, så håller
jag rådeligast, at vi i underdånighet bedja H. Maj:t och Rådet,
som äro våra aldra kraftigaste skyds-herrar, at de härutinnan
också måtte bruka de aldra kraftigaste medel til vårt försvar,
och det utan communicatis consiliis med Ständerne. Hvad
åter för det andra angår forum, hvarest saken skal uptagas
och afdömas, så skulle jag snart förena mig med dem, som
påstå at det skal skie i Hofrätten, om intet det låge mig i
vägen at personer af differente sorter kunna komma at blifva
invecklade med härutinnan, så som soldater, hvilka böra dömas
efter Krigs-articlarne, Präster, med flere andre ståndspersoner,
och Borgare här i staden, som sollat. sig med Allmogen til—
hopa; och i anseende dertil håller jag före, at Riksens Ständer
kunde i underdånighet begiära, at H. Maj:t täktes förordna en
melerad Rätt, som straxt uptager, ransakar och afdömer denna
saken.
Hr Scheckta giorde det förbehåld, at de, som på vist
sätt giordt sig suspecta och melerat sig i Danska succession,
intet måtte få komma med i denne Rätten.
Hr Hårleman styrkte dertil, at Riksens Ständer ej måtte
gå för långt in i denna saken, utan lemna til H. Maj:t at
aldeles giöra härmed som honom uti närvarande omständigheter
bäst och rådeligast synes.
Som åtskillige tyktes inclinera för det af Hr Löwenhielm
gifne project; så giorde
Keformerta kyrkan. Dal-allmogen. 209
Hr Landtm, frågan om R. o. A. behagar, at H. Maj:t i
underdånighet anmodas at förordna en melerad Rätt af differente
ledamöter, så väl af militaire som civil-ståndet och
Bönder.
Men dertil svarades åter af R. o. A. med Ja och Nej;
Och begiärtes på nytt votering.
Under det at R. o. A. vidare discourerade härom sins
emellan;
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Prästeståndet af 12 personer. Biskoppen ifrån Lund Doctor
Jacob Benzelius förde ordet och näst aflagd hälsning ifrån
Prästeståndet öfvergaf et Extractum Protocolli, hvarutinnan
Prästeståndet påminner om R. o. A:ns utlåtelse öfver Ståndets
giorde föreställning om ändring uti then vid sidsta Riksdag af
frenne Stånd beviljade fria religions-öfningen för dem, som äro
af reformerte kyrkan; hvilket mål Prästeståndet så mycket
mera recommenderar til benägit bifall hos R. o. A. som det
rörer hela Guds försambling.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning,
och lofvade at R. o. A. med första skola företaga sig denna
angelägna saken och afgifva deras utlåtelse deröfver til Högvördige
Prästeståndet;
Hvarmed Prästeståndets Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta föreslog
Hr Lagerberg vidare, at det kunde lemnäs til H. Maj:t
at antingen låta saken uptagas vid Hofrätten eller at utse
bepröfvade män af differente stater til en extra domstohl.
Men härmed voro intet eller alle af R. o. A. nögde.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Otto Olufson ifrån Wermeland
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet,
berättade hurusom Ståndet med mycken grämelse tänkt på det
i förleden vecka här i staden giorde upror af Dahle-allmogen.
Och som Ståndet gierna för des del önskar, at uphofsmännen
til denna vederstyggeliga gierning måtte derföre på det alfvarsammaste
blifva afstraffade; så har ock Ståndet varit omtänkt
uti hvad foro denna saken måtte undersökas och afdömas och
för des dehl kommit på den tankan, at det bäst kan skie uti
K. Maj:ts och Riksens Svea Hofrätt, som för des anseende
samt namn af oväldughet är en öfver hela riket bekant domstohl.
Bondeståndet hade väl i förstone tänkt, at någon Com
Adelns
Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 14
210 (Juni 29.) Om ransakningen angående
mission härtil kunde förordnas, men som Riksdagen nu stadt
så länge, at den väl snart måste slutas, och så många andra
angelägne ärender äro, som dessförinnan böra vara afgiorde;
så har Bondeståndet tykt, at Riksens Ständer med denna
saken intet borde sysselsättias.
Otto Olofson framgaf derpå et Extractum Protocolli, som
innehölt alt detsamma som han berättat och här nu är infördt.
Hr Landtm, tackade för communication häraf och bad
förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde.
Så snart Deputation var borta, begiärtes at Hr Landtm.
måtte giöra proposition och sedan skridas til votering.
I anledning deraf utlät sig Gref H. Gyllenborg, at det
vore önskeligit om R. o. A. på något sätt kunde förena sig
i denna saken, emedan om det härutinnan skulle komma til
votering, sättes derpå af publiquen mycken gift. R. o. A.
stämma alla öfverens, at uphofsmännen och de flere, som äro
deltagande i detta upror, på det strängaste böra straffas. De
flästa af R. o. A. tyckas också vara derföre, at saken bör
undersökas vid en ordinaire domstohl; men som differente mål
torde förefalla och sådane personer härunder komma at begripas,
som sortera under differente fora, så torde en sådan
undersökning icke så lätt kunna skie vid en ordinaire domstohl,
och ty kunde R. o. A. i underdånighet begiära at i fall
sådane omständigheter skulle finnas, H. Majit då täktes förordna
en sådan melerad Rätt, som Hr Löwenhielm föreslagit,
men at saken eljest får gå til Hofrätten.
Hr Wulfwenstierna viste, at detta inkast om differente
mål och personer, som sortera under olika fora, intet hade här
rum eller giorde någon ting til saken, aldenstund lagen förklarar
detta tydeligen uti 10 cap. Rättegångs-balken 21 §,
hvarest orden lyda sålunda: »Brott och missgierningsmål, svårare
och mindre, ransakas och dömas ther gierningen giord
är, ehvad Rätt han eljest hörer til, som brutit. Häfver någor
å flera ställen giordt enahanda missgierning, ransake och
pröfve domaren å hvarje ort om han til gierning saker är, men
varde dömd för altsammans af then Rätt, ther han sidst lagföres»;
med mera.
Hr Landtm, hemstälte om icke saken kunde lemnäs til
Hofrätten och undersökas vid öpna dörar, på det något hvar
Dal-allmogens uppror. Kapten By sing. 211
måtte få höra huru dermed procederas; men ifall Hofrätten
intet skulle hinna at tilräckeligen härom kunna undersöka, at
H. Majit då förordnar en annan Rätt.
Frih. H. Wrede understödde detta och tykte, at R. o. A.
giorde bäst om de lemna saken til Hofrätten, hälst Hofrätten
kunde anbefalla underdomaren at hvar å sit ställe hålla undersökning
i orten.
Men härtil ropades också Ja och Nej;
Och begiärtes votering af Frih. During, Hr Soop och
flere andra.
Hr Landtm, upsatte fördenskul följande proposition, hvilken
för R. o. A. tvänne gånger å rad uplästes och gillades:
Proposition: Then, som vil hafva en extra domstohl, som
af H. K. Majit med Råds råde kommer at nämnas, skrifver Ja;
Then, som thet ej vil, skrifver Nej, tå thet förblifver vid
Hofrätten.
Sedan denne proposition efter vanligheten var anslagen
vid dörren;
Skreds derpå til votering och utnämdes följande til at
sittia vid bordet och emottaga voteriugs-sedlarne samt hafva
inseende på voteringen:
Gref David Frölich. Frih. Friesendorff.
Hr C. F. Klingsporre. Hr Alexander Morath.
Hr Joh. Gust. Bilberg. Hr C. F. Ruschenfelt.
Men innan med upropet börjades, anmälte
Hr Landtm, thet en Capitaine vid artilleriet vid namn
Bysing nyligen blifvit död, för hvilken kommer at skiutas,
och til then ändan något manskap at sammandragas.
R. o. A. hade härvid ej något at påminna.
Vidare anmälte Hr Landtm, at Hr Lieutenant Buddenbrock
i dag ingifvit et Memorial til R. o. A. om någon förskoning
för des fader; men som samma Memorial i dag hos
R. o. A. intet kan blifva upläst, så anhåller han om gunstigt
tilstånd at dermed få vända sig til de andre Stånden.
R. o. A. gofvo härtil sit bifall.
Derefter upropades R. o. A. och lade sina sedlar på bordet,
absentes annoterades
Och upropades deras namn å nyo, då de, som kommit til—
städes, aflade sina vota på bordet.
212 (Juni 29.) Främmande ministrar. Minskad bevillnings-afgift.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro et hundrade fyratio siu;
Nej voro et hundrade siuttio sex;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befintelige
votering s-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt kl. 8 om aftonen.
Den 6 Julii 1743.
R. o. A. samlades kl. 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, hemstälte Hr Landtm, om icke Secrete Utskottets
ledamöter må vara tillåtit at besöka Ministern Buchwaldt,
eftersom han numera icke kunde anses för främmande Minister
sedan des Herre blifvit förklarad til successor.
R. o. A. funno härvid ej något hinder, och lemnade äfven
Större Secreta Deputations ledamöter frihet at få omgås så
väl med Ministern Buchwald som de andre fremmande Ministrerne,
aldenstund Deputationens giöromål nu uphördt.
Uplästes et af Hr Wulfwenstierna til Secrete Utskottet
ingifvit Memorial, som til Riksens Ständers plena blifvit hänskiutit,
theruti han erindrar the tryckande svårigheter, som
landet medelst mångfaldige contributioner i de förflutne 20
fredsåren har måst vidkiännas, och therhos i anseende til den
nu återvundne hugneliga freden, om hvilken landet genom
någon lindring i utgifterne synes böra blifva öfvertygad, hemställer
til Secrete Utskottet, om icke rikets nu varande belägenhet
fordrar, at Allmogen på landet kunde för fenstercontribution,
såsom en ovanlig afgift, förskonas; likaledes om
icke åbo-afgiften och bevillningen för theras barn och tienstefolk,
så i contribution som lön, och betalnings-afgiften, ther 8
eller flere åboer på et hemman äro, kunde för them äfven för
innevarande år modereras til hälften emot 1734 års bevillning
och 1739 års lön och betalningsafgift, emedan de personelle
afgifterne tyckas falla desse, som så ringa hemmansbruk hafva,
svårare än på andra orter, ther ej så många åboer på et mantal
äro. Hvarförutan Hr Wulfwenstierna håller före det WästerDalarne,
såsom en ganska mager och svag landsort, aldeles kunde
Fönster-kontributionen. Forum för målet ang. Dalkarlarne. 213
förskonas för innevarande års contribution samt lön och betalnings-afgift.
Hr Landtm, förestälte huru angelägit det är, at Allmogen
på något sätt blifver lindrad, om den i landsorterne
upkomne oroen skall kunna stillas. I lika måtto berättade
Hr Landtm, hurusom åtskillige af Borgareståndets ledamöter
påstådt, at fattige Borgare i städerne jemväl måtte förskonas
för fönster-afgiften, hvarom man gifvit dem hopp, och lofvat
ställa den saken under utarbetning, på det de ej måtte giöra
någon svårighet för Allmogen.
Hr G. A. Ruthenschöld tykte, at de andre Stånden
äfven borde niuta någon lindring, emedan det vil falla ogiörligit
at uthärda med så många dryga utlagor.
Hr Pehr Stierncrona sade, at det åtminstone borde
vara samma rätt för en Adelsman som för en Bonde, hvad
åbo-afgiften angår, så at en Adelsman icke eller borde betala
mer än hälften emot 1734 års bevillning och 1739 års lön och
betalnings-afgift, när han äger et hemman, hvarpå flere än 8
åboer äro.
Hr Wulfwenstierna svarade, det han så högt som någon
annan skulle önska at bevillningen och de flere utgifter kunde,
om icke aldeles uphöra, då likväl giöras drägelige för alla i
gemen; men han hade sig rikets tilstånd bekant och viste, at
det ingalunda låte sig giöra. Dessutan vore klart, at Allmogen
i riket drager största lasten och äro alt för hårdt betungade'
på en del orter, hvarest kunna sittia 20, 30 a 40
åboer på et helt hemman och betala 2 dal. smt hvardera;
deremot en Adelsman ej betalt mer än 5 dal. smt i enkel
hemmans-contribution för hvart helt frälsehemman.
I anseende härtil, med det mera som anfördes, blef uppå
Hr Landtm:ns proposition
det upläste Memorialet af R. o. A. bifallit, och sedan det
var påskrifvit, afskickades detsamma straxt til de andre
Stånden.
Sedan justerades det i följe af sidsta votering upsatte
Extractum Protocolli til de andre Stånden, hvilket af R. o.
A. gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hållet hos R. o. A. den 29 Junii
1743.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande hvar forum måtte
blifva til sakens undersökande och afdömande, berörande såväl
214 (Juli 6.) Riksvårdande ärenden.
Dahle-allmogens brott och förgripelser, som theras, hvilka på
något sätt therutinnan kunna vara delachtige. Och stadnade
R. o. A. i det slut, at denna saken med all skyndesamhet, och
på det kortaste sättet, som Sveriges lag tillåter, af K. Maj:ts
och Riksens Svea Hofrätt bör undersökas och afdömas; hvilket
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
4 hujus, angående Riksdagens slutande och de mäst Riksvårdande
samt Riksens Ständer egenteligen tilhörige ärenders nu
förut afgiörande; ibland hvilka ärender Secrete Utskottet för
denne gången til Riksens Ständers bepröfvande upgifvit följande
nemligen:
l:o regeringens försättande i den kraft, drift och förmåga,
som til rikets styrelse och undersåtarnes trygghet och välfärd,
särdeles vid nu varande rikets belägenhet fordras; hvilket angelägne
och granlaga mål Secrete Utskottet tykt förtiena et
moget betänkande, som til Riksens Ständers vidare ompröfvande
kunde utarbetas af någre få dertil skickelige och förståndige
män af hvarje Stånd, nemligen 2 af R. o. A. samt
1 af hvarje de öfrige Stånden, med hvilka lika många ledamöter
ifrån Secrete Utskottet straxt hade at sammanträda;
2:o huruvida Utrikes-Ministrer hädanefter måge vistas på
den ort, hvarest Riksdagar hållas;
3:o statens reglerande för H. K. Höghet successoren, samt
huruvida och med hvad myndighet H. K. Höghet kommer at
äga säte uti Rådet, såsom ock om Riksens Ständer vilja eller
kunna afvakta dess hitkomst;
4:o nödige mått och författningar til Finlands återtagande
i besittning, indelningsvärkets uprättande därstädes för krigsoch
lands-staten samt landthushållningens och oeconomiens
uphielpande med mera;
5:o stats-verkets i riket inrättande och jämkande nu och
för framtiden, så at utgiften lämpas emot inkomsten, rikets
drätsel varder til statens underhållande tilräckelig och at undersåtarne
ej måge af stadigvarande contributioner och bevillningar
aldeles utmättas; hvilket mål, fast det efter instructionen
enskylt och rätteligen hörer til Secrete Utskottets utarbetande,
dock skal kräfva så mogna och försiktiga öfverläggningax-,
at Secrete Utskottet förväntar frihet af Riksens
Ständer at utse och til biträde anmoda någre sådane män utom
Riksvårdande ärenden.
215
Secrete Utskottet, som härutinnan äga tilförlåtelig kundskap
och bepröfvad erfarenhet;
6:0 handelens och manufacturernes i riket underhielpande
och befordrande, samt sättiande på så god och säker fot at
rikets och invånarnes rätta och sanskylliga nytta kan befrämjas,
jemväl ock at uti Riksens Ständers Cammar-OeconomieDeputation
fortskyndas med des arbete, angående landt-oeconomiens
i riket förbättrande och reglerande. Sluteligen är Secrete
Utskottet af den tanka, at hvar och en, som tiltror sig uti
ofvannämde 5 sidsta puncter hafva några nyttiga förslag, må
äga frihet sådant med eller utan namn at upgifva, men uti
första puncten måge inga ounderskrefne Betänkanden emottagas.
Vid 6:te puncten påminte Gref H. Gyllenborg, at inga
Memorialer, som angår manufacturerne, måge emottagas, så
framt de ej äro underskrefne;
Hvilken Gref Gyllenborgs påminnelse af åtskiliige understöddes.
Hr Stierneld begiärte, at det nu upläste Secrete Utskottets
Extractum Protocolli måtte blifva liggande på bordet,
eftersom de deruti omnämde puncter äro af mycken vigt och
angelägenhet.
Gref H. Gyllenborg förklarade det han också funne de
anförde puncter mycket angelägne och ömme, hvarföre han
aldeles vore af samma tanka med Hr Stierneld, at Secrete
Utskottets Extractum Protocolli måtte blifva liggande på bordet;
dock som angelägit är, at hvad som uti 4:de puncten förmäles
angående Finland, ju förr dess heldre måtte komma uti arbete,
så hemstälte Gref Gyllenborg om icke den puncten allena nu
kunde bifallas och de öfrige puncterne tils vidare hvila.
Detta bifölls af R. 0. A.
Och faststältes tillika, at Electorerne härtil skulle välja
6 ledamöter, hvilket igenom Extractum Protocolli skulle gifvas
de andre Stånden tilkiänna, med anmodan, at de jemväl i dag
ville utse ledamöter til denna Deputation.
Hr Hästsko påstod, at några, som äro ifrån Finland, måtte
tagas til denne Deputation och nämde isynnerhet Frih. Creutz,
som därstädes varit Vice-Landshöfdinge.
Det sades, at Electorerne väl lära taga sådant i akt.
Och blef derpå följande Extractum Protocolli upläst och
af R. 0. A. gilladt:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. 0. A. den 6 Julii 1743.
216 (Juli 6.) Om hertigens af Hollstein val.
R. o. A. har låtit sig föredraga Secrete Utskottets Extractum
Protocolli af den 4 Julii och bifalla at den 4:de
puncten rörande Finland nu straxt til en början må sättias i
arbete, viljandes R. o. A. härtil utse 6 af sine ledamöter och
förmodar äfven, at de öfrige respective Stånden härtil i dag
utnämna de sina. Actum ut supra.
Uplästes Större Secreta Deputations Extr actum Protocolli
af den 25 Junii angående notificationen til H. K. Höghet
Hertigen af Holsten om Riksens Ständers på honom fallne
successions-val; hvaröfver Större Secreta Deputation i anledning
af Hrr Riksens Råds samt Cantzlie-Collegii inhämtade
tankar stadnat i det slut, det kunde tvänne af Hrr Riksens
Råd blifva affärdade, hvilka såsom Riksens Ständers Fullmächtige
notificationens frambärande af Riksens Ständers vahl
bäst har synts anstå. Angående tiden til denna beskickningen
har Större Secreta Deputation tykt det ratificationen af den
prseliminaire fredsconventionen först bör afväntas, emedan
Ständernes vahl är grundat på the therutinnan öfverenskomne
vilkor. För öfrigt har Deputation hållit före, at den förbemälte
Herrar Riksens Råd medgifvande instructionen bör bestå af
följande trenne puncter: l:o at öfverlemna Riksens Ständers
vahl-act; 2:o at emottaga H. K. Höghets försäkring, och 3:o
uti Riksens Ständers namn invitera H. K. Höghet at komma
in i riket; til ernående af hvilket sednare Större Secreta
Deputation varit af den tankan, at de Deputerade, sorn detta
ärendet anförtros, kunde uppå et af H. K. Maj:ts krigs-skiep
med et eller flere beväpnade fahrtyg öfvergå, då H. K. Höghet
således finge lägenhet at med samma esquadre sig hit i riket
begifva.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Wulfwenstierna erindrade, at det måtte lemnäs i
H. K. Höghets egit behag när och på hvad sätt H. K. Höghet
vil begifva sig hit i riket.
Hr Landtm, berättade, at så är ärnadt och at Hr General
Stael har befallning at derom sondera H. K. Höghet;
kunnandes fördenskul den omtalte beskickningen ej gå för sig,
innan svar härom kommit ifrån H. K. Höghet.
Hr Hästsko androg huruledes han blifvit stäld under
fiscalisk action för det han skal sökt imprimera Dahl-karlarne
at Gref Lewenhaupt vore oskyldig, hvilket dock honom aldrig
skal kunna öfverbevisas, utan har han tvert om velat öfver
-
Hästeskos memorial.
217
tyga dem, at freden vore i sanning; hvarföre ock som han således
på intet sätt vet sig hafva förtient at blifva för rätta
dragen, så vore han nu föranlåten at vända sig til R. o. A.
och söka deras beskydd; förestälte vidare, huru eftertänkeligen
det är för den allmänna friheten, och at en Riksdagsman ej
kan sägas äga någon säkerhet om sådant förfarande skal tillåtas
och persecutioner emot någon anställas för det han
kanskie intet altid tänker lika med andra. Man hade exempel
hvad i sådant mål vid 1723 års Riksdag skiedt med GeneralMajoren
Stobée och borde R. o. A. fördenskull vara måne at
dylikt ej må hända oftare. Hr Hästsko tilläde vidare, at han
ej ville hafva någon grace, utan begiärer endast at niuta Sveriges
lag til godo och få veta hvem, som är dess angifvare.
Därpå upläste Hr Hästsko et Memorial härom, hvaruti
han berättar huru han helt oförmodeligen blifvit stäld under
en fiscalisk action för det han den 21 Junii sidstledne på en
offentelig gata uti en omkring honom församlad hop af Dalallmoge
samt annat tilstötande folk skal sökt betyda dem
Generalens Gref Lewenhaupts oskuld i krigets olyckeliga utförande
i Finland, hvartil han dock genom Riksens Ständers
Commissions dom är skyldig förklarad, för hvilken saks skull
Hr Hästsko och skal blifvit genom K. Slots-Cancelliet förbuden
at här ifrån staden sig begifva in til dess härutinnan lagligit
slut utfalla kan. Och emedan detta med Hr Hästsko tagna
steget skall vara skiedt uppå högvederbörlig befallning, utan
at han ännu fädt veta sin angifvare och rätta målsman, eller
at Riksens Ständer, af hvilka han en ledamot och Riksdagsman
är, och hvilka i gemen eller ock theras Commission thet
angifne målet rörer, hafva härom på något sätt föranstaltat;
så anhåller Hr Hästsko at honom den förmån må varda förund,
som lagen en hvar tillägger at icke utan gifven orsak och utan
rätte målsägarens, som äro Riksens Ständers, åtal blifva lagförd,
samt at han må få veta, hvilken hans angifvare är; jämväl
ock at thet imedlertid skiedde förbudet om hans afresa til
Finland må blifva uphäfvit.
Frih. Ulfsparre: Hr Hästskos klagomål är mycket svårt,
men som R. o. A. ej lära kunna grunda sit utslag på det som
ena parten anförer utan at höra den andra; så håller jag före
at Hr Hästskos Memorial bör communiceras med vederbörande,
så at vi få se hvad skiäl anledning varit til det med Hr
Hästsko giorde steget.
218 (Juli 6.)
Om Hästeskos
Gref H. Gyllenborg: Jag arnar intet bestrida at ju en
Riksdagsman kan instämmas och anklagas; men här vid förekommer
den omständigheten, at Hr Hästsko är förbuden at
resa utur staden, hvilket är en espece af arrest. Nu, som 23
§ i Riksdagsordningen säger, det ingen Riksdagsman bör inmanas
i fängelse utan för gröfre brott, då han å färsk gierning
eller flyende fot blir gripen; så bör först afgiöras, huruvida
detta kan anses för arrest eller ej; kan det räknas för
en espece af arrest, när en Riksdagsman förbiudes at resa uhr
staden, så finner jag, at hvad Hr Hästsko öfvergådt är aldeles
olagligit.
Hr C. F. Klingsporre anförde häremot hurusom uti 8
cap. Utsöknings-Balken och des 10 § domaren kan förbiuda
enom resa uhr staden för giäld skuld, eller då man ej satt
fullmächtig för sig och skal til rätta svara, men at sådant
icke kan eller får räknas för någon bysättning.
Frih. H. Wrede uprepade hurusom Hr Hästsko i sit
Memorial begiär at få veta hvem som varit hans angifvare,
hvilket Frih. Wrede tykte vara ganska billigt, och sade derhos,
at en Herredagsman intet kan actioneras vid Ciemners-rätten,
utan om någon Herredagsman skal anklagas, bör det skie inför
K. Hofrätten.
Hr von Böhn begiärte at Hr Hästskos Memorial måtte
blifva liggande på bordet.
Hr Silfverschöld: Hr Hästsko behöfver intet fråga
efter hvem som är hans angifvare, ty han är af AdvocatFiscalen
i K. Svea Hofrätt anklagad, och fastän han är Herredagsman,
bör derföre saken lika fult gå sin ordinaira väg och
ransakas vid Ciemners-rätten, men sedermera dömas vid Hofrätten.
Hr Hästsko har, som jag hördt. redan sielf giordt samma
exceptio fori, men Ciemners-rätten har pålagt honom at svara;
hvaröfver han ock sedermera besvärat sig i K. Hofrätten, så
at han niuter alla beneficia juris et processus til godo; varandes
det hvarken ovanligt eller olagligt, at den, som blir anklagad
för så groft brott, förbiudes at resa uhr staden, och kan
ingalunda räknas för någon arrest.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke til tidens vinnande
Hr Justitiae-Cantzlern kunde anmodas at infordra Advocat-Fiscalens
berättelse, på hvad sätt saken är rubricerad
emot Hr Hästsko.
memorial. Finland.
219
Hr Justitiffi-Cantzlern Silfwerschöld svarade, at rubriquen
vore sådan, at Hr Hästsko sökt intala Dahle-karlarne,
at för detta Generalen Lewenhaupt vore orätt dömd af Riksens
Ständers Commission; jemväl ock at han på et öppet
torg och i närvaro af en myckenhet folk haft svåra och förklen]
iga utlåtelser om Secrete Utskottet.
Hr Goes tillika med Hr Stierneld påstodo, at Hr
Hästsko måtte få veta hvem som varit hans angifvare.
Frih. Ulfsparre tykte det vara bäst om på sätt som
Gref Gyllenborg föreslagit, Hr JUstitife-Cantzlern infordrar
Advocat-Fiscalens berättelse huru målet är rubricerat.
Hr Lewin von Blixen: Hästsko är min stiuf-måg, fast
jag måste tilstå at det intet är någon vänskap emellan mig
och honom. Imedlertid, som han har min hustrus dotter, så
är det naturligt, at jag intet kan vilja honom illa; jag vet
ock, at R. o. A. intet vilja stielpa någon, och tror at man
kunde hitta på någon utväg, hvarigenom han kan blifva hulpen;
hvilket jag fördenskul hos R. o. A. recommenderar och
dermed tager afträde medan saken förehafves.
Hr Landtm,, blef utkallad och Gref H. Gyllenborg trädde
fram til bordet at i dess frånvaro föra klubban;
Hvarpå Gref Gyllenborg hemstälte än ytterligare om icke
Advocat-Fiscalens berättelse til nästa plenum måtte infordras.
Men Hr von Böhn begiärte å nyo, at Hr Hästskos Memorial
måtte blifva liggande på bordet och ingen annan qusestion
nu giöres deröfver.
Gref Gyllenborg och Frih. H. Wrede sade, at Memorialet
kan blifva liggande på bordet och Advocat-Fiscalens berättelse
lika fult imedlertid infordras til mera uplysning i saken.
Men Hr von Böhn och flere andre påstodo enständigt,
at Hr Hästskos Memorial måtte blifva liggande på bordet;
Och lemnades altså denna saken til en annan gång.
Hr Landtm, inkom nu igen och berättade Hr Landtm,
at Prästeståndet igenom tvänne utskickade understält om icke
2:ne Herrar Riksens Råd jemväl kunde tagas uti Deputation,
som kommer at nämnas til ärendernes reglerande i Finland.
Hr Landtm, hade föreslagit, at sedan Deputation kommit i
arbete kunde den altid, i fall omständigheterne sådant fordrade,
begiära, Riksens Ständers tilstånd at få adjungera sig 2:ne
Riks-Råder, hvilket de hade agreerat;
Och förklarade sig jemväl R. o. A. dermed nögde.
220 (Juli 6.) Buddenbrock.
Uplästes et af Fru Magdalena de Buddenbrock ingifvit
Memorial, ther uti hon under sin stora jämmer och sorg öfver
sin kära mans undfångne svåra dödsdom flyr til Riksens Ständer
med ödmiuk bön, det täktes de af ädelmodighet, mildhet
och medömkan bevisa i denna sak et christeligit medlidande
och hafva hans lif förskont, til erhållande hvaraf åtskillige
bevekelige skiäl andragas, så väl af General-Lieutenantens
mångfaldige förre giorde trogne tienster, som det svåra öde och
undergång, som Frun med hela hennes familie i fall af hennes
mans dödsstraff otvifvelachtigt skulle öfvergå.
Frih. Ulfsparre: Jag hör, at dagen är utsatt til execu
tion
om lördag, men at Buddenbrock begiärt längre tid at
förena sig med vår Herre. Och, gunstige Herrar, Commission
må hafva dömt huru den inför Gud kan försvarat, så låtom
oss intet neka honom den tid han til sin siälavård och rykt
behöfver.
Gref H. Gyllenborg: Jag var intet tilstädes när Commissions
dom öfver Buddenbrock var före och hade aldrig trodt
at den på tvänne tiniars tid skulle hafva blifvit afgiord, utan
at R. o. A. skolat närmare jämföra hans skiäl emot Commissions
dom. Jag borde ock nu intet mera tala härom när jag
considererar hvad påfölgd, som man trodt denna saken skulle
kunna hafva med sig, och sedan den samma redan en gång är
afgiord. Men, gunstige Herrar, fruktan för blods-saker är den,
som fastän nu efteråt drifver mig at förklara, det jag aldrig
kunnat bifalla Commissions dom, så vida jag hos honom intet
finner något uppenbart förräderi. Det minsta vi ock nu kunna
giöra, är at lemna honom den tid, som han begiär at bereda
sig på; dock önskar jag, at detta kunde komma ifrån de andre
Stånden, så at R. o. A. intet giöra första steget härutinnan.
Lieutenanten Frih. Fred. Buddenbrock framkom til
bordet och med tårar i ögonen utlät sig sålunda: Gunstige
Herrar, det är första gången jag har den ähran at här på
Riddarhuset tala för Eder. Jag beklagar at det skal skie i
en så sensibel sak, som angår min fäders lif, för hvilket jag
ingalunda skulle bedja eller söka förskoning, om jag trodde at
han upsåteligen eller af illvilja hade felat; men som jag är
fullkomligen öfvertygad at det icke skiedt, och Riksens Ständers
Commission jemväl sagt sig vilja upgifva några mitigantier
för honom, så hoppas jag at I visen nåd och barmhertighet
emot den, som i sit största betryck och elände med hiertans
Buddenbrock.
221
sorg och ängslan Eder derom anropar. Herren beveke Eder
ther til och at visa den gracen, som jag nu för min fader begiärer,
nemligen at döds-straffet måtte blifva förvandlat i landsflyktighet.
Flere ord kunde Lieutenant Buddenbrock för sorg
och tårar icke framföra, utan tog derpå afträde och då han
gick gången utföre, bad något hvar visa et christeligit medlidande.
Frih. H. Wrede anförde det Riksens Ständers Commission
straxt hade bordt upgifva 0111 någre mitigantier för Buddenbrock
funnos; men nu sedan domen är confirmerad och
expedition derom upgådt til H. Maj:t, vore det intet rådeligit
för R. 0. A. at exponera sig och vilja giöra derutinnan någon
ändring, så framt icke de andre Stånden först låta beqväma
sig, hvars utlåtelser R. 0. A. kunde afvänta.
Hr Schechta instämde härmed.
Frih. Ulfsparre tykte at man då åtminstone kunde begiära
at med execution kunde hafvas något anstånd.
I anledning häraf projecterade Hr Landtm., at en sådan
resolution kunde skrifvas på Memorialet:
Skulle hos de öfrige respective Stånden någon grace kunna
utvärkas, så vilja R. 0. A. sedan sig häröfver yttra; imedlertid
önska R. 0. A. at med executionen ej för mycket hastas,
utan tilräckelig tid til nödig beredelse måtte lemnäs.
Men som åtskillige af R. 0. A. voro här emot och tykte
at man underkastade sig för mycket äfventyr, örn man på
detta sättet skulle sig utlåta och gifva anledning til upskof
med executionen;
Så blef efter vidare discourerande härom resolution sålunda
jämkad och inrättad, at R. 0. A. förväntar häröfver de audre
respective Ståndens utlåtelser och vil sedermera sig härom
yttra.
Sedan detta var skrifvit på sielfva Memorialet, lemnades
det Fru Margareta de Buddenbrock i egna händer, som dermed
afgick til de andre Stånden.
Hr Landtm, anmälte, at Riksens Ständers Commissions
fälte utslag och dom öfver för detta Generalen Gref Lewenhaupt
nu vore inkommen; hemställandes Hr Landtm, när R.
0. A. densamma sig behagar företaga.
Frih. Hind. Wrede begiärte at voterings-protocollet
också måtte infordras, hälst det vore onödigt at förut upläsa
domen.
222 (Juli 6.) Flemingske arfviugarne.
Hr La gerflycht uprepade hurusom Electorerne, då Commission
valdes, ej tagit någon dertil, som varit ifrån Finland,
och derföre hade han förra gången när Buddenbrocks dom afgiordes,
intet på något sätt kunnat utlåta sig derutinnan.
Likaledes kunde han ej eller nu yttra sig öfver Lewenliaupts
dom innan R. o. A. förut förklarat om de, som äro ifrån Finland,
få vara med vid sakens afgiörande, eftersom han med
flere andre sine landsmän af det steget Electorerne giordt hade
orsak at tro, det man holle dem alt för partiske.
R. o. A. funno, det de, som äro ifrån Finland, ingalunda
kunna uteslutas när Lewenhaupts dom företages.
Hr Landtm, utbad sig af R. o. A., at Gref Creutz då
måtte få föra klubban i des ställe;
Hvilket beviljades.
Sluteligen anmälte Hr Landtm, hurusom R. o. A. vid
sidsta Riksdag bifallit den öfver Reductions- och Liquidationsverket
då förordnade Deputations afgifne Betänkande och förklaring
öfver Riksens Ständers de Flemingske arfvingarne vid
1738 års Riksdag gifne Resolution, beträffande arfvingarnes då
giorde ansökning om ersättning för deras bortmiste Sarits gods
uti Ingermanland; men som de andre Stånden deröfver sig icke
utlåtit, så begiäres nu å nyo R. o. A:ns utlåtelse, eftersom
enligt Riksens Ständers Resolution man ej får samla Ståndens
utlåtelser ifrån flere Riksdagar tilhopa och deraf formera någon
pluralitet.
R. o. A. förklarade thet the förblifva vid sit vid 1741
års Riksdag lemnade bifall til Reductions- och LiquidationsDeputations
då afgifne Betänkande om de Flemingske arfvingarnes
giorde ansökning;
Hvilket skrefs på en copia af samma Betänkande.
R. o. A. skildes åt.
Den 7 Julii 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Hr Gref Creutz anmälte det Hr Landtman skalken för
någon tilstött opasslighet icke kunde komma tilstädes, och således
anmodat honom at i dag föra directionen.
Frih. Cronhiort önskade, at Hr Landtmät skalken kunde
vara tilstädes när Gref Lewenliaupts sak kommer före, och
Lewenhaupts sak. Drake. Buddenbrock.
223
at fördenskul häldre kunde dröijas med den saken til en
annan dag.
Riddarhus-Secreteraren berättade, at Hr Landtmarskalken
dessutan fädt höra, det Gref Lewenhaupt ej skulle
vara aldeles nögd eller hafva förtroende til honom, och hade
derföre Hr Landtm, begiärt, det R. o. A. ville tillåta honom
at afhålla sig medan Gref Lewenhaupts sak afgiöres.
Derpå uplästes Protocollet af den 29 Januarii ifrån sid.
431 til sid. 451, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Hr Drakes af Hagelsrum Memorial, hvaruti
han anhåller at såsom Ridders- och Adelsman få nu under sit
vistande här i Stockholm intaga sin families säte på Riddarhuset,
hvilket af Riddarhus-Deputation skal blifvit honom förvägrat,
emedan hans äldre broder Majoren Otto Magnus Drake,
som är caput familise, låtit genom sin utgifne fullmacht til
Auditeuren Ehrenhielm inskrifva honom för familiens fullmäktig
vid innevarande Riksdag.
Frih. Ulfsparre sade det vara billigt, at den som är af
familien bör sittia framför fullmächtigen; men så vore dock
säkrast at häröfver först inhämta Riddarhus-Deputations utlåtelse
och Betänkande.
Frih. H. Wrede tykte åter at härmed ej behöfdes någon
vidlöftighet, emedan det altid varit practicabelt, at när någon af
familien kommit och låtit anteckna sig, har fullmäktigen måst
träda af och lemna rummet åt den andra. Således är onödigt
at härom infordra Riddarhus-Deputations Betänkande utan
vore önskeligit, at samma Deputation ville fullgiöra sin skyldighet
och nogare efterfråga andra missbruk som förelöpa, då
det torde finnas, at sådane sittia här på Riddarhuset, hvars
fader intet varit lagligen gift.
Efter skiedd anmälan inkommo tvänne Deputerade ifrån
Bondeståndet. Joseph Hansson ifrån Elfsborgs län förde ordet,
och näst aflagd hälsning berättade, at Bondeståndet förehaft
Generalskan Buddenbrocks Memorial, hvaruti hon anhållit at
des man, för detta Generalen H. M. von Buddenbrock, måtte
förskonas för dödsstraffet; men som Bondeståndet ej kunnat
ändra hvad som en gång på goda skiäl blifvit beslutit, så har
Bondeståndet ej velat underlåta at gifva Högh R. o. A. tillika
med de andre Stånden sådant tilkiänna, och önskar at execution
ju förr dess heldre måtte gå för sig, på det igenom tidsens
utdrägt intet missnöije i landsorterne må förspörjas.
224 (Juli 7.) Leijonsten. Uxkull.
Enär desse Deputerade tagit afträde, reassumerades de
förre discourserne;
Och funno R. o. A. billigt, at Hr Ehrenhielm återlefvererar
poletten, och Hr Drake intager sit säte för familien.
Uplästes Hr Leijonstens Memorial, hvaruti han söker at
återfå sin pollet och sielf få sittia för sin familie på Riddarhuset.
Riddarhus-Fiscalen Cedercrona berättade, det Hr Leijonsten
anmält sig hos Riddarhus-Deputation och begiärt få sin
pollett tilbaka; men Deputation har, i anseende til vissa härvid
befundne omständigheter, intet kunnat giöra någon ändring.
Gref Fredr. Gyllenborg berättade, at Vice-Fiscalen i
Banquen, Risberg, hade i början af Riksdagen kommit til
honom och haft Hr Leijonsten i följe med sig, som sagt at
han vore allenast 22 år gammal, så at han intet kunde sittia
på Riddarhuset, och derföre hedt Gref Gyllenborg skaffa honom
någon fullmäktig.
R. o. A. funno godt at remittera detta Hr Leijonstens
Memorial til Riddarhus-Deputation, sorn deröfver inkommer
med sin berättelse.
Uplästes Electorernes lista på de valde ledamöter til hushåldningens
återställande och uphielpande i Storfurstendömet
Finland.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 2 Maii
angående General-Majorens och Landshöfdingen Uxkulls underdånige
ansökning om ersättning för giorde omkostningar til sit
equiperande, när han förleden höst fick befallning at antaga
sig commando öfver armeen i Wästerbottn; hvilken ansökning
K. Maj:t funnit godt at til Riksens Ständer remittera, med
det nådiga yttrande, at i anseende til de vid General-Majorens
commenderande til armeen förelupne omständigheter och de
orsaker, för hvilka hans afresa sedermera kommit at afstadna,
har K. Maj:t funnit honom vara berättigad at niuta någon
ersättning för de af honom härvid giorde omkostningar, hvilken
ersättning K. Maj:t i nåder hållit före kunna honom godtgiöras
med 2,000 dal. smt, som ock skall blifvit andre GeneralMajorer
vid visse tilfällen til equipage-penningar bestådt, hvartil,
så framt Riksens Ständer skulle vilja gifva sit bifall, då
också kunde gifvas vid handen af hvad slags medel de skola
anordnas.
Lewenhaupts memorial.
225
Frih. H. Wrede utlät sig, at Hr General-Majoren Uxkull
vore så mycket mer berättigad härtil, som han til fäderneslandets
tienst varit beredd at upoffra lif och egendom, oaktadt
han för sin ålderdom skull haft all skiälig anledning at undandraga
sig detta besvärliga commendo.
Detta upläste Rådets Extractum Protocolli bifölls och remitterades
til Secrete Utskottet at utse nödige medel härtil.
Uplästes för detta Generalens Lewenhaupts Memorial,
hvaruti han berättar huru all den svåra medfart och öfvervåld,
som han i 9 månaders tid uthärdat medelst des arresterande,
arrestens inskränkande, afskiärandet af alt umgänge,
förflyttiandet i et publiqt fängelse-rum och döds-domens afhörande,
med flere sensible omständigheter, ej ännu kunnat
giöra honom modfält, emedan R. o. Arns altid betygade rättvisa
skal städse bibehållit honom vid en fulkomlig frimodighet
och gifvit en fast försäkran, det de ej lära tilstädia, at han
må blifva et offer af sina fienders caprice. Imedlertid, och som
Commission nu mera öfver honom skal afsagt des svåra dödsdom,
och det uppå Justitise-Cancellerens påstående, utan at de
af Lewenhaupt upgifne hufvudmål ännu blifvit ransakade; så
anförer Lewenhaupt nu uti 4 korta puncter någre omständigheter,
i anseende til hvilka han lemnar til R. o. Arns rättvisa
omdöme hvad kraft denne domen emot honom kan och
bör äga; hemställandes derjemte om icke med denne domens
tryckande får så länge hafvas anstånd, til dess lian fädt bevisa
ogrunden af de i densamma anförde domskiäl, på det en
sådan skamfläck, som härigenom emot honom skal intenderas,
ej må hos efterverlden låda vid hans ärliga namn. Sluteligen
begiärer han af R. o. A. den förmån at til undvikande af et
vidlöftigt skrifvande få hos dem personligen företräde, då han
på en kort tid vil gifva et helt annat begrep om sakens rätta
sammanhang och hans deraf flytande oskuld.
Derpå begiärtes at domen måtte upläsas.
Frih. Hind. Wrede: Gunstige Herrar; den öfver Gref
Levenhaupt afsagde domen är ganska vidlöftig och bör derföre
höras med all attention. Jag gior mig också försäkrad,
at R. o. A. lära handtera denna saken med så mycket större
ömhet, som den angår en menniskias lif. Åtminstone låter
jag för min del nu mera intet skräma mig af Allmogens hotelser,
utan vil i denna saken så utlåta mig, som jag en gång
inför den Högsta Ofverdomaren kan försvara. Men innan jag
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 15
r
226 (Juli 7.) Leweuhaupts memorial.
antingen kan stadfästa eller uphäfva och ändra Commissionens
dom, måste jag först af acterne blifva underrättad om alla de
skiälen, hvarpå den sig grundar. Blir det mig betagit, så protesterar
jag både för nu och framtiden deremot, och säger rent
ut, at det vore både ochristeligit och obilligt, om vi på det
sättet, som skiedde med Buddenbrocks dom, äfven skulle confirmera
denna utan at läsa acterne. Commission har tagit til
sit första domskiäl, at Gref Lewenhaupt öfvergifvit Friedrichshamns
fästning, men om vi se efter hvad för en fästning det
var, så lärer det finnas, at Generalen Cronstedt redan den tiden
han förde commendo i Finland hade H. Maj:ts Resolution at
öfvergie så väl Willmanstrand som Fredrichshamn och draga
troupperne längre tilbaka at sättia sig bakom någon ström til
landets betäckning. Om vi nu med godt och trygt samvete
skola utlåta oss och intet öfverdraga oss förbannelse, så måste
vi ju noga examinera denna och flere dylika omständigheter
och til den ändan nu straxt uphämta Commissionens Protocoller
och voteringar, hvilket redan i April månad af 3 Stånd
är beviljat. Jag påminner mig väl, at när jag förra gången
begiärte detta, kastades mig i näsan, at äfven den vid sidsta
Riksdag förordnade Commissions Protocoller måtte uptagas och
så väl deras, som dåvarande Secrete Utskotts giöromål undersökas.
Ja, gunstige Herrar, jag är också dermed nögd och
påstår nu som då, at altsammans måtte komma fram i dagsliuset,
och den, som funnes hafva handlat emot ed och samvete
eller sit fäderneslands bästa, derföre på det aldra strängaste
afstraffas.
Hr Stierneld declarerade den för infam, som tillägger
honom eller förre Secrete Utskottets ledamöter någre förklenlige
beskyllningar, och förbehölt sig jemväl at med denna deklaration
vända sig til de andre Stånden. I öfrigt sade Hr
Stierneld, at det vore så mycket angelägnare, at Commissions
Protocoller och voteringar blifva upläste, som då han i Commission
blifvit upkallad och hörd, äro vissa omständigheter
honom förelagde, öfver hvilka han endast skulle vittna, och
mera hade han intet fädt säija.
Det berättades, at samma procedure vore brukad med flere
andra, som varit upkallade at vittna.
Det begiärtes åter, at domen måtte upläsas.
Men P'rih. Cronhiort påstod äfvensom Baron Wrede, at
Commissionens Protocoller och voteringar först måtte uphämtas,
Lewenhaupts memorial.
227
i annor händelse lemnade han på deras samvete, som äro der
emot, at svara på yttersta domen.
Frih. Ulfsparre: Jag finner at Gref Lewenhaupt i detta
Memorial brukat hårda expressioner och icke i akt tagit den
anständighet och varsamhet i skrifarten, som han inför Riksens
Ständer bordt. Hvad des begiärte företräde angår, så
vore det eftertänkeligit at låta honom, som är criminell och
redan dömd, komma hit uppå Riddarhuset. Yi kunna ock
icke utan de andra Ståndens samtycke taga honom uhr arresten.
Men at Commissionens Protocoller och voteringar måge
uphämtas, deruti instämmer jag aldeles med Baron Wrede, ty
det är naturligit, at man först bör se acterne och sedan döma.
Jag är ock af den meningen, at den, som på et eller annat
sätt belackar någon eller tillägger någon förklenlige beskyllningar,
innan han derföre är öfvertygad, bör anses för infame
och den allmänna roens och enighetens förstörare.
Frih. Armfelt förbehölt sig äfven at få höra Commissionens
Protocoller och voteringar innan domen upläses.
Frih. Ulfsparre tilläde, at som de andre Stånden nu
straxt lära företaga sig domen, så kunde det skickas til dem
och begiära, at de ej ville afgiöra densamma innan R. o. Asig
deröfver först utlåtit.
Frih. Scheiding utlät sig, at det vore så mycket nödigare,
at Commissionens acter blifva uphämtade och R. o. A. föreläste,
som Commission öfver de af Gref Lewenhaupt hos Riksens
Ständer tid efter annan ingifne och til Commissionen
remitterade besvär icke ännu inkommit med någon enda förklaring.
Hr von Böhn och åtskillige andre begiärte, at domen
måtte upläsas.
Gref Creutz giorde altså frågan om domen skal upläsas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Hr Biörnberg påstod, at Proposition måtte blifva denna,
om de andre Stånden genom en Deputation skal anmodas at
ej afgiöra Gref Lewenhaupts sak förr än R. o. A. sig deröfver
utlåtit och Commissionens Protocoller och voteringar
blifvit uphämtade.
Hr Wulfwenstierna förestälte huru som quasstionerne
blandas hvar om annan. Första qusestion vore rätteligen den,
om domen skal upläsas eller ej, och sedan har det blifvit ventilerat
om en Deputation skulle gå til de andre Stånden och
228 (Juli 7.)
Lewenhaupts sak.
begiära, at de ej afgiöra Gref Lewenhaupts sak innan R. o. A.
sig deröfver utlåtit och Commissionens Protocoller och voteringar
blifvit uphämtade. Hvad nu första quaestion angår, så
är det klart, at domen bör först upläsas, sedan Gref Lewenhaupts
besvär och sidst acterne. Beträffande åter det sednare,
så yttrade sig Hr Wulfwenstierna, det han ingalunda kunde
samtycka, at R. o. A. skulle bedia de andre Stånden vänta,
emedan örn R. o. A. ville läsa alla acterne, så torde en hel
månad dertil åtgå, och då stadnade hela skulden til upskofvet
på R. o. A., hvilket vore alt för äfventyrligit, i anseende
til det missnöije, som härigenom i landsorterne skulle förorsakas.
Frih. H. Wrede: Som den förvända ordning vid denna
Riksdagen kommit i bruk, at de andre trenne Stånden altid
först afgiordt sakerne, så är nödigt, at vi åtminstone för denna
gången begiära, at de först ville afvänta R. o. A:ns utlåtelse,
hvilken ej kan afgifvas förr än vi fått up acterne.
Som åtskillige af R. o. A. yrkade på at Gref Creutz härom
måtte giöra proposition, sä frågade
Gref Creutz om R. o. A. behagar, at de andre Stånden
genom en beskickning anmodas at ej afgiöra Gref Lewenhaupts
sak förr än R. o. A. sig deröfver utlåtit och Commissions
Protocoller och voteringar blifvit uphämtade;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej;
Och begiärtes altså votering.
Frih. Hind. Wrede föreslog, at de andre Stånden kunde
försäkras, det härigenom intet uppehåld med saken skal skie,
då man så mycket snarare torde komma til sit ändamål.
Hr Wulfwenstierna: Het står hos R. o. A. antingen
de behaga uphämta acterne eller ej, men at vi skulle anmoda
de andre Stånden at dröija med domens afgiörande, det finner
jag, som förut sagt är, alt för betänkeligit.
Efter något vidare discourerande giorde Gref Creutz ånyo
föregående fråga;
Hvartil åter af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Men som ingen hördes begiära votering, påstodo fördenskul
åtskillige, at saken måtte anses för afgiord och at Gref
Creutz således borde fråga huru stark Deputation skal vara,
som i detta mål skal afgå til de andre Stånden;
Hvarefter, uppå härom giord frågan, R. o. A. beslöto, at
samma Deputation skal bestå af 12 personer.
Lewenhaupts och Buddenbrocks sak. 229
I anledning häraf upsattes följande Extractum Protocolli,
hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 7 Julii 1743.
Som R. o. A. i dag äro sinnade at företaga sig Gref
Lewenhaupts sak och arnar dermed continuera så snart någonsin
möijeligit är och R. o. A. til deras samvetens befrielse kunna
hinna at läsa igenom acterne enligt lag och deras förra resolution
af den 12 April; så aktade R. o. A. nödigt at härigenom gifva
de andre respective Stånden sådant vänligen tilkiänna, och
lärer R. o. A. med första communicera de andra respective
Stånden sit ändteliga utslag. Actum ut supra.
Härmed afgick nu Deputation til de andre Stånden och
afstadnade imedlertid med Lewenhaupts sak.
Uplästes Lieutenanten Frih. F. M. von Buddenbrocks
Memorial, theruti han begiärer thet ville Riksens Ständer
låta sig föredraga den af hans fader General-Lieutenanten
Buddenbrock til Riksens Ständer ingifne deduction och påminnelser
vid the af Riksens Ständers Commission emot
honom tagne domskiäl och i synnerhet hvad then olyckeliga
Wilhnanstrandske actionen angår; hvartil läggas ännu åtskilige
andre öfver den utfärdade dödsdomen af Frih. F. M.
von Buddenbrock giorde anmärkningar, i anseende til hvilka
han önskar, at Gud ville beveka och blidka Riksens Ständers
hiertan at visa barmhertighet och unna hans olyckeliga fader
den nåden at uti et främmande land uppå en jordtorfva få
öfverlefva sina af sorg förkortade dagar.
Enär detta Memorial var upläst, recommenderade Lieutenant
Buddenbrock denna ansökning til et gunstigt bifall,
och bad derjemte, at R. o. A. äfven ville låta sig föreläsa
acterne uti des olyckeliga faders sak, då han hoppades at deruti
skulle finnas sådane omständigheter, som kunna upväcka någon
lindring; hvaruppå han afträdde.
Frih. Cronhiort sade sig af detta Memorial på det högsta
hafva blifvit rörd, och kunde nu mera intet låta någon skrämsel
vinna rum hos sig, utan tykte fördenskull, at R. o. A. uppå
detta Memorial sålunda kunde resolvera, at R. o. A. förväntar
häröfver de andre Ståndens utlåtelse, och vil sedan acterne
och Protocollerne blifvit igenomsedde sig jemväl härom yttra.
Frih. Armfelt, Hr Biörnberg och Hr Stierneld förklarade,
at de ej taga någon del i den afsagae domen, så framt
de ej få se acterne.
230 (Juli 7.)
Buddenbrocks sak.
Hr Hästsko: När vi sidst afgiorde denne saken voro
trängande omständigheter, som då föranläto oss at hasta dermed,
så at vi ej finge up acterne; men som desamma nu aldeles
uphöra, håller jag före, at vi böra taga saken i närmare
öfvervägande och af acterne giöra oss noga underrättade om
al ting.
Gref Creutz frågade om Hr Lieutenant Buddenbrock
får vända sig med detta Memorial til de andre Stånden;
Hvilket beviljades.
Frih. Cron hiort och Frih. Scheiding påminte at hos
H. K. Majit i underdånighet måtte begiäras, at execution imedlertid
innehålles.
Hr Biörnberg åberopade sig det prsejudicat, som vid 1727
års Riksdag skiedde med Gref Wellingk, at Riksens Ständer
först confirmerade Commissions domb, men sedermera åter leutererade
densamma.
Hr Wulfwenstierna förestälte huru som det vore betänkeligit
at uprifva och ändra det, som en gång är afgiordt,
åtminstone ville han ej hafva någon del deruti. Hvad Gref
Wellingks dom angår, som först skal blifvit confirmerad, men
sedan åter är vorden leutererad, så var dermed en annan beskaffenhet,
i ty at det icke var någon domsak, utan rörde
ministerielle mål.
Hr Adlerbeth: R. o. A. lärer påminna sig huru mycket
jag var emot, at någon Commission skulle förordnas öfver Generalerne
och de flere, som i Finland på något sätt kunde hafva
sig förbrutit, ty jag har altid varit af den tankan, at domssaker
aldrig borde komma til Riksens Ständer, efter som jag
finner, at plena ej kunna vara rätta domare och så noga som
sig bör examinera saken. Jag förklarar ock i anseende dertil,
at jag ingen del tager i den öfver Buddenbrock fälta dödsdom,
utan lemnar ansvaret på dem, som honom dömt; men jag
vil endast föreställa Högl. R. o. A., hvad påfölgd det skulle
hafva med sig om vi nu skulle rifva up det, som en gång är
afgiordt. Vi veta, gunstige Herrar, huru Adelen beskylles före
at hafva varit orsaken til all den olycka vi råkat uti och derigenom
öfver hela riket blifvit så förhatelige hos Allmogen, at
vi nästan intet mer äro säkre före, at våra hus och gårdar af
dem blifva härjade och brände. Vi hafva ock sedt huru långt
det har gådt, at Dahle-Allmogen har tågat hit och trängt sig
in i sielfva residence-staden, så at olyckan har städt oss för
Buddenbrocks sak.
231
ögonen, om ej den Högste Guden afvändt faran och giordt
deras anslag til intet. Ibland deras förnämsta postulater har,
som bekant är, varit Generalernes afstraffande; skulle det nu
blifva kunnigt, at samtelige Riksens Ständer först confirmerat
Buddenbrocks dom och R. o. A. sedan ändrat sin förra resolution
och derigenom hindrat executionen; så lemnar jag Högh
R. o. A. at döma hvad intryck sådant skulle giöra hos Allmogen.
Mit välmente råd är fördenskul, at som domen en
gång är confirmerad och dagen utsatt til execution, R. o. A.
låta bero vid det, som redan giordt och beslutit är.
Hr Biörnberg utlät sig, at man intet borde fruchta
bondehopen eller låta den skräma sig at ådraga land och rike
blods-skulder. Han förhoppades, at Vår Herre lärer dämpa
deras giässning och yrssla samt i sinom tid uppenbara sådane
canailler, som viglat up deni.
Frih. Cronhiort sade, at menigheten försonas intet derigenom,
at 2:ne personer mista hufvudet; men om acterne upläsas
och saken kommer fram med sina rätta färgor, så at
den skyldige blir straffad och den oskyldige friad, blifver menigheten
snarare tilfredsstäld.
Hr Ruthenschöld conformerade sig med Hr Adlerbeth.
Deputation, som varit hos de andra Stånden, återkom nu
och berättade, at de andra lofvat med första afgifva svar öfver
R. o. Arns Extractum Protocolli.
Frih. Ulfsparre: Jag anser oss för öfverdomare och finner
således, som jag förut sagt, at vi böra ta up acterne, i följe
af vår förra resolution, ty vi kunna eljest intet taga ansvaret
på oss at antingen stadfästa eller ändra Commissionens dom.
Här talas mycket om at landet påstår, det begge Generalerne
måtte blifva exequerade; men jag har mig bekant, at landet
intet deröfver endast äro orolige, de vilja också veta hvem, sorn
fördt dem in i denna olyckan, och så angelägit det är, at de
blifva straffade, som illa utfördt kriget, så angelägit är det ock,
at menigheten äfven måtte blifva underrättad om sielfva anläggningen
til kriget; hvilket jag på det högsta påstår, och
hade varit väl om Secrete Utskottet, efter den af Riksens
Ständer undfångne befallningen at upgifva orsakerue til kriget,
nu hade varit färdig dermed, så at plena, innan execution med
Generalerne gådt för sig, hade fådt sedt det, då de torde hafva
fått mera uplysning om rätta sammanhanget och hvad gemenskap
Generalernes brott kan hafva dermed; hvilket är så
232 (Juli 7.)
Buddenbrocks sak.
mycket troligare, som Lewenhaupt var Landtmarskalk när
kriget declarerades och BudcLenbrock då commenderade armeen
i Finland.
Gref H. Gyllenborg: Jag kommer nyss up och hörer
här 2:ne qusestioner ventileras hos Högh R. o. A.; den första
är huruvida vi kunna skiuta ansvaret ifrån oss på Riksens
Ständers Coinmission och således confirmera domen utan at
sielfva gå in i saken. För min del finner jag det orimmeligit,
ty så vida vi äro öfverdomare och skola antingen confirmera
domen eller ock leuterera, så måste vi ju nödvändigt
af acterne först höra alla skiälen pour et contre. Hvad det
angår at med execution må upskiutas til dess det blifver undersökt
om krigets anläggning och början, eftersom det förmenes
äga någon gemenskap med Generalernes brott, så ehuruväl jag
finner ingen paralelismum emellan Riksens Ständers egit giöromål,
nemligen sielfva anläggningen til kriget, och dess utförande
af riksens betienter; ehuru jag finner det vara stridande tvert
emot grundvalen af vår regering, at närvarande Secrete Utskottet
skal bepröfva hvad förra Secrete Utskottet giordt,
eller at de hemlige skiäl och orsaker, hvarföre kriget blifvit
begynt, til Riksens Ständers plena skal upgifvas, så styrker
jag likväl dertil, at den af Secrete Utskottet derom infordrade
berättelsen snart måtte inkomma, på det jag med de flere, som
haft den ährau, jag vet intet om jag skal säija den olyckan
at sidsta Riksdag sittia i Secrete Utskottet, måtte slippa all
vidare misstanka. Jag önskar allenast, at vi kunna hitta på
någon utväg, at vår frihet och regerings-sätt härigenom intet
undermineras och på slutet öfver ända kastas.
Frih. Ulfsparre: Jag tilstår, at det är mycken åtskilnad
emellan Ständers giöromål och deras betienters. Men som det
måste utrönas, antingen vår olycka härrörer af fehl i sielfva
anläggningen eller utförandet, så har jag påstådt at med execution
ännu något kunde innehållas och at Secrete Utskottet
med första måtte inkomma med den så ofta och längesedan
omtalte berättelsen om orsakerne til kriget.
Uppå åtskiiliges begiäran uplästes de andre respective
Ståndens utlåtelser på Generalskan Buddenbrocks Memorial om
någon förskoning för des man; hvarutaf befants, at the andre
Stånden ej velat gå ifrån theras förra med godt samvete öfver
Commissionens dom afgifne yttrande.
Buddenbrocks sak. Öfv.-löjtn. Berg.
233
Som härpå något stadnades med discourserne, frågade
Gref Creutz huru R. o. A. behagar at det skal blifva
med saken;
Dä Frih. Cronhiort utlät sig, at som det upläste Memorialet
innehåller nya skiäl, så borde man gifva de andre Stånden
tilkiänna, at R. o. A. vil uphämta acterne, hvarföre med
executionen imedlertid måste anstå.
Hr Hårleman: Gunstige Herrar! Sedan de andre frenne
Stånden en gång confirmerat Commissionens dom öfver General
Buddenbrock och jemväl sedermera förklarat, at de ej kunna
gå derifrån, så måste det ju vara en lag för oss. Yi kunna
fördenskul intet mera giöra härvid än at önska honom, som
dö skall, Guds nåd och välsignelse.
Gref Sparre: Eftersom Buddenbrock i des Memorial andragit
nya skiäl, så synes frågan böra blifva, om execution
skal upskiutas til dess R. o. A. fädt giöra sig underrättade
af acterne om det, som i Memorialet anföres.
Hr Christ. Fredr. Klingsporre påstod, at Memorialet
måtte blifva liggande pä bordet, til dess man får höra på hvad
sätt de andre Stånden sig deröfver utlåta.
Detta kunde ej nekas, men åtskillige ropade at med executionen
borde innehållas.
I anledning häraf förestälte Hr Wulfwenstierna, hurusom
det vore oförsvarligit at hindra värkställigheten af Riksens
Ständers Commissions dom, sedan den til H. K. Maj:t blifvit
expedierad, emedan R. o. A. skulle derigenom ådraga sig alt
för mycket hat hos menigheten.
Frih. Cronhiort sade sig ej vilja vara envis, men förklarade
nu som tilförne, at han ej tager någon del i Buddenbrocks
blod.
Gref Creutz frågade altså om då icke saken är afgiord;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men som efteråt hördes några Nej;
Frågade Gref Creutz örn Memorialet skal blifva liggande
på bordet;
Hvartil svarades Ja;
Och afstadnade således med denne saken.
Gref Creutz anmälte, det en Ofverstelieutenant af Fortificationen
vid namn Berg blifvit död, för hvilken i morgon
kommer at skiutas, och til den ändan något manskap at sammandragas.
234 (Juli 7.)
Lewenhaupts sak.
R. o. A. hade dervid ej något at påminna.
R. o. A. skildes åt.
Den 8 Julii 1743.
Församlades åter R. o. A. förmiddagen kl. 8, då
Hr Gref Creutz uti Hr Landtmarskalkens frånvaro förde
directionen. Sedan Hr Grefven äskat liud och hedt R. o. A.
intaga sina ställen,
Uplästes Protocollet af den 5 Februarii ifrån sid. 451
til sid. 461, hvarvid inga påminnelser giordes.
Enär Protocollet var läst, frågade Gref Creutz om R. o.
A. nu behagar at Riksens Ständers Commissions dom öfver
Gref Lewenhaupt får upläsas.
Frih. Cronhiort påstod, at Commissionens Protocoller och
voteringar först måtte upläsas; hvilket i går blef faststält.
Hr Bergengren sade det vara enligt med lag, at alla
acterne i en sak läsas, och derpå hade också R. o. A. i går
grundat deras Resolution och Extractum Protocolli til de andre
Stånden.
Hr Lewin Blixen holt före, at domen först kunde upläsas
och sedan blifva liggande på bordet medan acterne läsas.
Atskillige af R. o. A. begiärte, at domen måtte läsas up,
men som det emotsades af andra, frågade åter
Gref Creutz om R. o. A. behagar, at Commissionens dom
öfver Gref Lewenhaupt skal upläsas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Frih. H. Wrede sade, det han väl vil begifva sig der
til, at domen blir upläsen, allenast den intet straxt afgiöres,
utan blir liggande på bordet, til dess acterne komma up.
Härmed instämde någre audre.
Frih. Cronhiort: Det må vara för de Herrarnes räkning,
som vilja läsa domen; men jag samtycker aldrig ther til, utan
förbehåller mig på det aldra kraftigaste at först blifva underrättad
af acterne om alla de måhlén, som Gref Lewenhaupt
sig besvärat och uti Commissionens dom ej fullkomligen äro
utredde, så at jag finner mig öfvertygad.
Frih. Ulfsparre tykte det vara bäst at börja med domens
npläsande, på det de andre Stånden måtte få höra, det R. o. A.
begynt; kunnandes altid acterne sedermera läsas.
Lewenhaupt och Buddenbrock.
235
Gref Creutz frågade altså å nyo, om domen får läsas up;
Hvartil af R. o. A. ännu svarades med Ja och Nej.
Som det föreslogs, at domen kunde upläsas med det af
Frih. Hindrich Wrede giorde förbehåld, at densamma blifver
liggande på bordet, til dess acterne upkomma;
Så frågade Gref Creutz om då R. o. A. behagar at
domen får upläsas med det förbehåld, at han sedan blir liggande
på bordet, til dess acterne blifvit uphämtade;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men Frih. Cronhiort påstod enständigt, at domen intet
måtte läsas, förr än acterne blifvit uphämtade enligt R. o. A:ns
i går faststälte slut.
Hr Wulfwenstierna förestälte huru som naturligtvis
domen först borde läsas, sedan Gref Lewenhaupts besvär, och
sidst borde man af acterne inhämta, om Lewenhaupt har
skiälig anledning at besvära sig eller ej; lärandes R. o. A. ej
behöfva uppehålla sig med alle acternes igenomläsande, efter
som Lewenhaupt ej torde bestrida vissa puncter, som man således
kunde gå förbi.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 24 personer. Joseph Hansson ifrån
Elfsborgs län förde ordet och näst aflagd hälsning berättade,
at Bondeståndet förehaft Riksens Ständers Commissions utslag
och dom öfver the af Hr Justitise-Cantzlern Silfwerschöld å
embetets vägnar emot Generalen en Cheff Gref Carl Emil
Lewenhaupt anförde klagomål, rörande thess förhållande under
then af H. K. Maj:t honom updragne höga myndighet och befehl
öfver krigsmakten vid sidsta fälttogen i Finland, hvilken
dom Bondeståndet aldeles gillat och stadfäst, som theras medhafvande
Extractum Protocolli närmare utvisar, hvilket han
nu öfvergaf och uppå begiäran blef upläst, af samma innehåld,
som här förut uprepat är.
Derjemte berättade han, at Bondeståndet befalt desse sine
Deputerade at i hörsamhet gifva de andre Stånden tilkiänna,
at Bondeståndet förblifver oryggeligen vid detta sit slut och
går intet derifrån, såsom och Bondeståndet likaledes hos sig
beslutit at ej vidare emottaga någre memorialer af Lewenhaupt
eller Buddenbrock.
Gref Creutz tackade för communication och bad förmäla
R. o. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
236 (Juli 8.) Lewenhaupt^ sak.
Enär Deputation var borta reassumerades de förra discourserne.
Frih. Cronhiort och Hr Stierneld påstodo enständigt,
at domen ej måtte begynnas, förr än acterne äro uphämtade,
åberopandes sig hvad som i går angående acternes läsande blef
resolverat.
Frih. Ulfsparre uprepade, huru som det aldeles intet
strider emot hvad som i går blef beslutit, at domen läses först,
ty derföre kunna ju acterne lika fult sedermera läsas.
Hr Ehrenhielm begiärte votering om domen skal upläsas,
eftersom han såge, at R. o. A. ej annars sig härom kunna förena.
Det sades, at ingen votering härom kan tillåtas, aldenstund
R. o. A. i går fäststält, at acterne skola uphämtas.
Frih. Frisendorff: Gunstige Herrar, det är alt för beklageligit,
at vi intet skola kunna komma öfverens, när så
liten difference är oss emellan; en del påstå, at acterne skola
uphämtas och läsas, de andre bestrida det intet, men begiära
allenast, at domen först måtte läsas. Det tycks väl också vara
rättaste ordningen, at domen läses först, ty deröfver besvärar
sig Gref Lewenhaupt, och af acterne måste det, som Hr
Cainmarrådet Wulfwenstierna nyss sade, inhämtas, om des besvär
hafva någon grund eller ej.
Hr Stierneld utlät sig, at han med de flere väl kunde
begifva sig der til, at domen läses först, om han ej tviflade,
det acterne sedan aldrig blifva uphämtade eller genomläste;
hvartil han hade så mycket större orsak, som ingen anstalt
sedan i går derom blifvit giord.
Frih. Sten Bielke svarade, at som Riksens Ständers
Commission ej lärer aflemna acterne innan Commission får
dertil befallning af samtlige Riksens Ständer igenom et Extractum
Protocolli ifrån Expeditions-Deputation, så har ej eller
någon anstalt sedan i går kunnat giöras om acternes uphämtande.
Hr Adlerbeth föreslog at med domens upläsande kunde
börjas och acterne imedlertid efterskickas.
I anledning häraf beslöto R. o. A. at skicka RiddarhusFiscalen
Cedercrona up i Riksens Ständers Commission efter
acterne.
Och när Fiscalen Cedercrona var bortgången, frågade
Gref Creutz om domen imedlertid får läsas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Lewenhaupts sak.
237
Hr Ehren hiel m påstod altså, 'at det matte skridas til
votering, om domen skal upläsas.
Hr Hårleman, som i detsamma upkom, förklarade des
mening vara, at acterne först borde upläsas, så at man derutaf
måtte kunna se, på hvad för skiäl domen sig grundar.
Hr Fredenstierna: Af Högh R. o. A. har jag den ähran
at vördsammast hegiära allenast några ögnahleck til en eller
annan välment påminnelse vid den öfverläggning, som nu så
tröttsamt drifves, om sättet och methoden, huru den af Riksens
Högh Ständers Commission öfver Generalen Grefve Lewenhaupt
fälte dom må här bepröfvas. Gunstige Herrar, jag förtröstar
mig så mycket mera om Edert bevågna tålamod, som
jag så ganska sällan Edre öron med mit ta! besvärar. Jag
beklagar hierteligen, at vi åter vid denna Riksdag skola hafva
at syssla med så bedröfveliga ämnen för våre rådslag, och
ömas uti det innersta, at det sidsta uti Finland förde fälttåg
uti så svåre belägenheter förfallit, at rikets derigenom lidne
förluster och öfverdragne förvitelser skola äfven på detta sättet
botas och försonas, men lemnar därhän, om denne mannens
blodsdroppar, i fall de än utgiutas, der til äro tilräckelige.
Hans dödsdom ligger här för våra ögon på bordet, och af en
del Herrar påstås ganska enständigt, det borde alle i denna
sak inför Riksens Högh Ständers Commission förehafda acta
först och förut upläsas, innan man til domens och de deremot
af Grefve Lewenhaupt ingifne besvärens upläsande skrida
kunde. Det lärer med skiäl mig nu icke til last förtydas, at
jag i första början, då qusestion om Ständernes Commissions
förordnande i desse mål förekom, var af de tankar, at den af
H. K. Maj:t til deras uptagande och uhrskiljande constituerade
General-Krigsrätten, som dervid allaredan mycket arbete nedlagt,
hade bordt til et ändteligit slut derutinnan fortfara, emedan
jag förut såg i hvad vidlöftigheter denne sak i annor händelse
sig utbreda samt hvad svårigheter vid des skiärskådande här
in pleno framdeles förefalla skulle. Här är en ganska vigtig
sak och et högmål, som en mans ähra, lijf och egendom beträffar,
och efter mit välmente tycke ej bör af ovahne händer
handteras, ty en rättskaffens domare, som dageligen ransakar
sit egit samvete, som dömer sin egen gierning och som har för
sina ögon den Store alla verldenes Domare, hvars straffdomar
man hvarken här i tiden eller där i evigheten undgår, träder
icke lätteligen in i sådane blodssaker, med mindre hans embete
238 (Juli 8.)
Lewenhaupts sak.
och aflagde dyra domare-ed det oundvikeligen fordra, och med
mindre han får skåda det innersta i saken, utröna des grund
och uprinnelse, utforska des omständigheter, jämföra de både
med och emot befintelige skiäl och dem efter Guds, Sveriges
och samvetets lag med al ömhet och varsamhet granneiigen
afväga, på det han sedan sin ändteliga mening deröfver rättvisligen
och oförskräkt afsäija kan. I anseende hvartil så
väl som sakens upvuxne stora vidlöftighet med det mera,
har jag för min del beslutit at uti denna doms nu tilärnade
skiärskådande icke taga någon del eller mig derutinnan
inlåta.
Jag bör ej tvifla, det de Herrar och män, som uti Ständernes
Commission varit förordnade ledamöter, ju lära såsom
ed- och lagbundne domare handterat denne sak, utan tycker
den samma nog vara bunden på deras samvete och ansvar för
den Öfverste Domaren, som alt ser och dömer. Men som,
gunstige Herrar, jag af de här förelupne discourser förmärkt
större delen af Eder vara hågade at under Edert öfverseende
och skiärskådande taga Commissions utslag och giöromål i
denna sak, men om sättet dertil uti skiljachtige tankar förfallit,
så tillåten mig, som haft den ähran at i 23 års tid bekläda
Öfver-Domare-embetet, det jag til Edert mogna och rättvisa
bepröfvande öfverlåter följande menlösa anledningar. Om
alla de acter och handlingar, som ofehlbart til någre 1000
folier uti Commissionen inlupit, skulle, som månge af Herrarne
påstå, här först upläsas, innan domen och de af Grefve Lewenhaupt
deremot andragne besvär förut blifvit upläste, så lära
Herrarne ofehlbart råka uti en ganska stor oredighet, vilsamhet
och förvirrelse, emedan så länge capita accusationis eller
sielfve klago-puncterne, samt domarens derpå gifne utslag icke
blifvit af sielfve domens upläsande förut bekante, man omöijeligen
kan af acternes blotta upläsande finna hvart de egent.eligen
höra, hvad de egenteligen bevisa, eller om och hvad anseende
de hos domaren vunnit eller vinna bordt; utan nödgas
man, om man således än ville läsa alle actor 10 gånger igenom,
ändå stadna uti samma okunnighet om deras tillämpning och
värkan, som man nu allaredan sticker uti; icke at förtiga den
ganska äfventyrliga påfölgd, som af tidens förspillande ofelbarligen
är at befara, i anseende så väl til den svåra belägenhet,
hvaruti vårt arma fädernesland så plötsligen förfallit, som
det ussla skick, hvaruti merendels våre allmäune saker nu bero,
Lewenliaupts sak.
239
hvilket alt icke kan utan skyndesam bot både för denne och
den tilkommande tiden uprättas.
Men så framt Högh R. o. A. skulle, som jag med ofvannämde
förbehåll hemställer, låta nu förut för sig upläsa Ständernes
Commissions afsagde dom, så får man deraf en grundelig
kundskap först om sielfva klago-puncterne, som Hr JustitiseCantzlern
å embetets vägnar emot Grefve Lewenhaupt ingifvit
och påstått, så får man en grundelig kundskap 0111 Grefve
Lewenhaupts inför Commission der emot anförde defensionalier
och försvar, och så får man en grundelig kundskap om Cornmissionens
domskiäl samt de lagsens rum, hvaruppå Commissionen
des utslag i detta mål fotat. När nu således Commissionens
dom, som är det rätta objectum och ämnet, hvaröfver
R. 0. A. sig utlåta vil och hvaröfver Grefve Lewenhaupt
äfven sine besvär andragit, först blifvit likmätigt en naturlig
ordning upläst, såvida man förut bör veta hvad som öfverklagas,
innan man kan veta huru det öfverklagas, då först,
men icke förr, böra Grefve Lewenhaupts emot domen här ingifne
besvär upläsas och sedan punct efter punct emot siälfva
domen jämföras och bepröfvas, ty en öfverdomares förpliktelse
består oförnekeligen deruti at höra den klagande, ehuru rätt
och redeligit än underdomaren må hafva med saken förfarit,
och den rättigheten at söka högsta domaren i hals- och lifs—
saker kan och bör ej någon undersåte, högre eller lägre, eho
han vara må, afskiäras och förvägras. Skulle R. 0. A. under
et sådant besvärens jämförande och bepröfvande finna, det en
eller annan omständighet ej vore nog tydelig eller emot förmodan
rätteligen uti domen införd, så kan ju det document eller Protocollet,
som samma omständighet närmare uplysa kan, infordras
och upläsas, så framt samma omständighet icke innehåller et
sådant ministeriale eller är af den beskaffenhet, at det för rikets
heder och säkerhet ej bör til en allmän kuudskap dragas, utan
hos de män, hvilka til den ändan med en särdeles tysthetsed
förbundne äro, allena förvaras. Och när man således
fortfar med denna sak, lärer det icke fela den, som utan väld
och hvarjehanda afsichter handen dervid lägga vil, en tydelig
och grundelig kundskap, som föder af sig en säker och otvifvelachtig
öfvertygelse, hvarifrån man åter ledsagas til et redeligt
och rättvijst utslag i saken. Och då kan en oväldug samvetsdomare
trösta sig af Guds egit löfte: Var oförskräkt när tu
döma skal, så skal Herren tin Gud strida för tig.
240 (Juli 8.) Lewenhaupt» sak.
Gunstige Herrar, jag ser så många vittre, uplyste och förfarne
män här för mina ögon; fallen icke på de tankar, som hade jag
sagt det jag sagt til någons efterrättelse, ty en sådan dristighet är
långt ifrån mig, utan som jag detta allenast har sagt til en välment
anledning och et menlöst hemställande under Edert eget
mogne bepröfvande, så förväntar jag ock Eder bevågna förtydning
til det bästa, och beder allenast, at den kostbara och för våre ögon
äfventyrlige tiden ej må, som redan skiedt, vidare förspillas,hvaruti
jag för min del utan ansvar både nu och i framtiden vara vil.
Hr Hårleman sade sig nu närmare hafva blifvit uplyst
af det, som Hr Fredenstierna förestält, at domen nödvändigt
först bör upläsas.
Derpå uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af
innevarande dato, hvaruti förmäles, at Ståndet förehaft Riksens
Ständers Commissions dom öfver Generalen en Chelf Hr
Grefve Charl Emil Lewenhaupt och af then upläste domen
fädt så fullkomlig öfvertygelse om richtigheten häraf, at Ståndet
icke Anner sig behöfva någon vidare uplysning af acterne,
til hvilkas igenomläsande ansenlig tid skulle fordras; pröfvandes
således, efter saksens ömsinte öfvervägande, sig ej kunna taga
uppå sit ansvar at på något sätt gå ifrån then afsagde domen.
Riddarhus-Fiscalen Cedercrona återkom och berättade,
at han efter R. o. A.:ns befallning varit uppe i Riksens Ständers
Commission och begiärt acterne, då han först råkat HofrättsRådet
Oliwecrona och Lagman Knorring; straxt derpå hade
2:ne af Bondeståndets ledamöter kommit dit och sagt, det vore
Ståndets befallning, at inga acter skulle utgifvas; något der
efter kom Probsten Amnell ifrån Ståndet och begiärte likaledes,
at inga acter måtte utleumas förr än Riksens Ständers
Commission kommer tilhopa.
Frih. Cronhiort utlät sig, at R. o. A. härutaf nogsamt
lärer Anna huru de andre Stånden nu vilja förneka oss nödig
uplysning. Han bad fördenskull R. o. A. ville betänka, at
hvad som i dag händer Generalerne, kan i morgon hända någon
annan af R. o. A., och at på sådant sätt den ena efter den
andra kan blifva utmönstrad, til dess Bonden rår öfver oss.
Det vore således tid at nu öpna ögonen och intet längre låta
de andre Stånden skrifva sig lag före i detta mål, som endast
tiänar til sanningens framletande och uptäckande, hvarefter
folket i landsorterne i gemen törstade. Men, fullfölgde Frih.
Cronhiort vidare, skulle R. o. A. låta bero härvid, så vore
Lewenhaupt» sak.
241
det på deras ansvar, som vilja confirmera domen med tilbundne
ögon. Jag samtycker aldrig dertil.
Hr Ehrenmalm: Det bedröfvar mig hierteligen, at jag
skal märka, huru tvedrägt och missämja vil ännu intet uphöra
ibland R. o. A. Jag hade trodt, at de mångfaldiga Guds vredes
teckn och straff å den ena sidan, samt å den andra sidan de
många oss vederfarne nåde-välgi emin gar skola hafva ledt oss til
et enigare och kiärligare sinnelag. Krigets olyckeliga utgång,
svåra missväxter, skadeliga fahrsotar, invärtes oro och upror lära
nogsamt oss öfvertyga, at Herren varit oss vred. Men at Herren
aldeles intet ännu velat oss öfvergifva, synes ock klarligen deraf,
at den stora Guden välsignat freds-värket och successions-saken
samt frälst oss ifrån våra ovänners hand. Det står ock ännu hos
oss sielfva at hafva en vreder eller en barmhertig och nådefull
Gud. De förbigångne tider lära oss säkrast huru vi de
närvarande nyttia skola och lägga grunden til de tilkommande.
Man har alt för klara och öfvertygande bevis deraf, huru åtskilige
fel och laster försvagat riken och förorsakat stora förändringar.
När en upriktig Guds-fruchtan felar; när rättvisa, tro och
redlighet brister; när frihet förvandlas i sielfsvåld; när menige
man ej vil vara lagbunden; när våld och orätt drifvas; när
nöijet blir at plåga och förtrycka sin nästa; när skrymteri
tager öfverhanden; när arglistighet vil hafva namn af vishet
och bedrägeri af förstånd; så står det intet väl til och kan det
folk och det land, hvarest desse laster taga öfverhanden, aldrig
lofva sig godt eller en vahraktig sämja och enighet blifva. Jag
har ock i synnerhet funnit, at följande stycken, nemligen egennytta,
egna afsikter, lagens förakt, försummelse at vårda sig
om det allmänna bästa, en alt för stor benägenhet för främmande
och utländske samt en halsstarrig och framhärdande
afvund öfver sina medbröders välgång, hafva varit orsaken til
ganska stora och bedröfveliga tilfällen i vårt kära fädernesland.
Jag fruktar mycket, at desse fel torde ock hafva sig hos
oss insmygt och at de styrka vårt närvarande onda och den
miss-sämja, som öfver alt spörjes. At jag en skiälig och billig
fruchtan dertil häfver, vittnar nogsamt den dageliga förfarenheten.
At egennytta och egna afsikter ibland oss äro gängse,
klagas allmänt och bevis til dess visshet hämtas af de utgifter,
som af dem blifvit giorde, hvilka tilförne knapt det nödtorftiga
uppehälle haft och kunnat nu på en afton förtära så
mycket, som för en annan til et halft års föda varit tilräckeligit.
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 16
242 (Juli 8.) Lewenhaupts sak.
Jag bedyrar inför den lefvande Guden och här inför Eder,
mina gunstige Herrar, at jag ingen del häfver i de fördöme
liga
bestickningar, angående hvilka en allmän misstanka är.
Jag har räknat dem för blod-penningar och derföre ej velat
söla mina händer med sådane samvetet så hårdt tryckande
medel. Huru et hemligit hat sig på många orter och ställen
framtedt i smädefulla skrifter, ärligit folks belackande och
deras heders afskiärande, intyga de allmänna påbud, håldne
undersökningar och domares utslag. Krönte hufvud, ärlige
embetsmän och annat hederligit folk hafva intet blifvit skonte
för belackarens tunga och förderfvarens penna. Detta sädde
och tilförne här i riket efter många tiders förlop ovanliga
ogräs räknar jag för det starkaste medel, som ovännen brukat
til vårt förderf, rikets olycka och misstroendets underhållande
samt uprors stiftande. At Guds och den naturliga lagen, at
vår allmänna och enskylta lag blifver på mångt sätt kränkter,
lärer ingen kunna neka. Man har måst vara omtänkt på lag,
huru ock sielfva lagen skal värkställas. När intet den borgerliga
eller politiska lagen har sin grund i sedolagen, och sedolagen
åter i Guds lag och vilja, så är den politiska för sig
ensam och då nyttan allena blir ändamålet et svärd, som mer
brukas at skada andra än at sig dermed försvara. Det bekymmer
man har at mer sörja för sig och de sina än för det
allmänna bästa räknas denna tiden för en idoghet och nyttig
försiktighet, der dock rikets vältrefnad och säkerhet är och bör
vara hvar redelig undersåtares rätta ögnamärke. At prredilection
för främmande och inbördes afvund gådt och ännu går i
svang ibland oss, kunde jag alt för många bevis framte, om
tiden och stället det tillåta ville; at Herren framför andra
riken, hvarest ej mindre laster än hos oss utöfvas, i synnerhet
oss så svårligen hemsökt och ej ännu vil räcka oss handen til
at oss hielpa utur vårt förderf, tror jag de tvenne sidsta fel
hafva i synnerhet mycket bidragit. Vi hafva satt vårt hopp
til rörstafvar, som gådt sönder och stungit oss i händerne, och
jag fruchtar at inbördes afvund så länge oss fräter, til dess vi
blifva aldeles upätne. Gunstige Herrar, om oss någonsin skal
gå väl och om en vahraktig enighet ibland oss skal blifva, så
lät oss först derom blifva samse, at vi äro enige til at hata
egennyttan, at ej följa våra egna afsikter, at inbördes tänka
på det allmänna, at älska och lefva efter lag, at ej afvundas
hvarandra och at mer älska sina medbroder än främmande.
Lewenhaupts sak.
243
Jag tror och är aldeles förvissad derom, at när vi i detta
upsåt och om denne regel äro ense, så lärer snart fred finnas
innom våra portar och styrka den, som nu är oss gifven utom
våra gräntzor; i annor händelse äro våra föreställningar, våra
samtal och förmaningar til sämja och enighet lika de träd, som
se väl ut men bära ingen frucht och förtäras innantil af fördolda
och gnagande matkar. Jag tilstår, gunstige Herrar, at
jag ej utan hiertans sorg och bedröfvelse var efter anmodan
och befallning Dahl-allmogen til mötes; jag såg då et svårt
prof af Herrans vredes hand och hvad nåd det är när kiärlek
och enighet bygger och styrker et rike och et land. När frihet
sig förändrar i våld, när macht ej är bunden af lag, när oordning
intagit regelstället, så står det illa til i et land och är
der ingen fred fast man säger, at der är ro och stillhet. Gunstige
Herrar, jag dröijer för länge med mine enskylte tankar
angående den rätta grunden til vår fred, en upriktig och hiertelig
nitälskan drifver mig dertil. Jag vil nu skrida til det
mål, som egenteligen gifvit tilfälle til detta mit yttrande; det
är nemligen huru och på hvad sätt vi skola blifva enige angående
sättet at pröfva och skiärskåda den af Ständernes Commission
öfver Grefven och Generalen Leijonhufwud fälte dom.
Det går mig nog til sinnes, det olyckeliga tilstånd, uti hvilket
bägge de nu dömde Herrar Generaler råkat. Bägge hafva vist
mig all gunst och vänskap; för bägge har jag haft all högaktning;
och som jag aldrig älskat blodsutgiutelse, utan med
all ömhet och medlidande tecknat under dödsdomar, så händer
ock det samma mig nu denna gången, då jag mig yttra skal.
Jag vet, at de bägge varit och äro menniskior, af et inskränkt
väsende så til förstånd som kraften i viljan, äga grunden hos
sig sielfve, som alle andre, til det onda, och kunna, som
andre menniskior, råka i många fel, om ej Herrans kraft dem
stärker. En del af det Högh R. o. A. förmenar sig ej vara
i stånd at kunna sig yttra innan de til omrörde dom hörande
handlingar blifva uphämtade och framtedde, hvarefter domen
borde först upläsas; en del åter förmena, at de straxt kunna
sig utlåta så snart domen blir upläsen och derföre åstunda, at
densamma nu straxt företages. Jag har ingen rättighet at
bestrida en annans tanka och väntar derföre samma billighet
af Eder, mine gunstige Herrar. Den, som i sit samvete är
öfvertygad, at han ej ännu är fulleligen säker och trygger om
de bevis, skiäl och omständigheter, som til domens styrko äro
244 (Juli 8.)
Lewenhaupts sak.
anförde och åberopade, kan väl intet utan ganska stor våda
yttra sig innan han kommit til denna uplysning och blifver
til alla delar nogsamt underrättad. Den, som åter förmenar
sig vara i stånd at kunna yttra sig så snart domen blifver
upläsen, behöfver aldeles intet något upskof, eller de förr omrörde
handlingars vidare pröfvande. Den förra meningen fordrar
tid och längre upskof, men den senare intet; bägge äro
ock i sig sielf ganska skiälige til domarens och sielfva samvetets
tilfredsställande, enär de sig på en ren och upriktig afsikt
stödia. Jag för min del behöfver väl intet upskof, inge
handlingar, ytterligare bevis, utan kan i anseende til den kundskap
jag har om saken och des rätta beskaffenhet sluteligen
mig yttra, så snart domen blir i sin ordning här upläster; men det
vare herran ifrån mig at tyda illa ut, om en annan til sin säkerhet
och visshet fordrade eller åstundade närmare lius. Jag vil
allenast det tillägga, at som jag vet och är aldeles förvissad om
den upmärksamhet, sorn öfver hela riket giöres angående de
nu olyckelige Generalers afdömande och afstraffande, samt
isynnerhet huru Allmogen ganska stor del deri tager, och sorn
et skiäl til sina rörelser föreburit drögsmålet härutinnan;
hvartil kommer, at ej så lång betänketid eller så noga och
granlaga undersökning fordrades til den öfver Generalen Buddenbrock
redan fälte domen; at två Stånd redan sluteligen
detta mål afgiordt och hvarmed det tredie Ståndet torde jemväl
hasta; så förklarar jag härmed, det jag ingen del vil hafva
i det ansvar eller de påfölgder, som et längre upskof med domens
upläsande och sakens afgiörande kunde af sig föda, efter
det är rättvist inför Gud och menniskior, at den skyldige bör
straffas och den oskyldige niuta sin oskuld til godo.
Detta understöddes med starkt rop och gingo följande
Herrar fram til Protocollet och låto anteckna sine namn, at
de aldeles conformerade sig med Hr Elirenmalm nemligen:
Åke Soop. Carl Frölich.
G. Stenbock. Ad. Fredenstierna.
Carl Lagerberg. Capitaine Berck.
Gref Piper. Fab. Löwen.
Capitaine Fock. Hr Braun, Adjutanten och Dra
banten.
Hr Natt och Dag, Axelson. Frih. C. H. Rålamb.
Sinion Wennerstedt. Capitaine Piper,
von Post. Lagman Watrang.
Lewenhaupts sak.
245
Hr Wulf reenstierna.
Hr Ehrenhielm.
Hr N. Lilliehök.
Marcks von Wurtenberg.
Skutenhielm.
Hildebrand, Jacob Hindrich.
General-Major Wrangel, Carl
Hindr.
Joh. H. Winter.
Gr. David Frölich.
Hr Engelhardt.
Lagerstolpe.
Gr. Hård, Carl.
Frih. General Koskull.
Hr Blomfelt.
Hr Knorring.
Hofsten.
Palmstruch.
Alex. Morath.
Jägerhorn.
Lillieström Danckwardt.
Leijonberg.
Drufva.
Gyllengrijp.
Carl Fredr, von Schantz.
Danckwardt, fullm. Hr Teet.
Hr von Schwartzer.
Gripenberg.
Knorring.
Frih. Sten Bielke.
Hr Gyllenrahm.
Hr Smitterlou.
N. Smitterlou.
Hr Ribbing.
Lewin Blixen.
Hr Bethun.
Hr Stuart, fullm. Ant. Schantz.
Schauman.
And. Schantz.
Carl Bielke.
Taube.
Hr Hammarfelt.
Hr Brouner.
Lagman Frih. Knorring.
Lagerflycht.
Gr arn an.
Bahr.
Ehrenstam.
Ridderstolpe.
Muhl.
Pauli, Willi. Maur.
Svante Böhn.
Ludw. Böhn.
Joh. Wrangel.
Berghman, Paul.
Gr. Olof Leijonstedt.
Östner.
Pauli, Carl Wilh.
Grooth.
Frih. Ribbing.
Printzenschöld.
Willebrand.
Wadenstierna.
Ekestubbe.
Paul Ehrenkrona.
Carl Ehrenkrona.
Lindhielm.
W. Schwerin.
Frih. Er. Joh. Stiemcrantz.
Pehr Franck.
Hr Silfwer sparre.
Tilas.
Frih. Leijonschöld.
Major Strokirk.
Ewerdt Taube.
Drabanten Lilliehök.
Gynterfelt.
Estenberg.
Frih. M. Åkesson Ulfsparre.
Gr. Axel Spens.
Frih. During.
246 (Juli 8.) Lewenhaupts sak.
Gr. Carl Sparre.
Sam. Carl Lilliehorn.
Carl Reutercrona.
Pehr Hierta.
Klingsporre, Adolph Magnus.
Königstedt.
Stiernmark.
J. C. Gustafson Natt och Dag.
Frih. Fuchs.
Cedercrona.
Hr Leijel.
Hofjunk. Schwerin.
Cederstolpe.
Klingenberg.
B. Georg Berghman.
Friesendorff.
Lagerstedt.
Otto Wilh. Lode.
Lillieberg.
Stromberg.
Cronstierna.
Durietz.
Ruschenfelt.
Hårleman.
Sparfwenfelt.
Ehrencrona, Sam.
E. G. Qweckfelt.
Hästsko.
C. Lagerjiycht.
Crispin Jernfelt.
Silfwer stråhle.
Stiernschantz.
Ladou.
Jågerhielm.
Adlerstedt.
Oxe, fullm. Hökenberg.
Gr. Bark, Nils.
Fredr. Wrangel.
Frih. Burenschöld.
Frih. Gyllenstierna.
P. J. Jägerhorn.
Frih. Ulrich Duben.
Ehrenmalm.
Otto Wrangel af Saga.
Stiernsparre.
Christ. Friedr. Klingsporre.
Nils Hård.
von Nolken, fullm. Gr.J. Spens.
Frih. C. Mårten Fleetvood,
von Otter.
Seulenberg.
Beridaren Wotrang.
Winblad.
Schmedeman.
Adlerbeth.
Carl Hind. Berghman.
Nordenflycht.
Gerner,
von Erdtman.
Frih. Psilander.
Rosenmuller.
Magnus Anrepp.
Nordencreutz.
Klingenberg.
Gripenschöld.
H. G. Schildt.
Carl Planting.
Leyonmark.
Gedda.
Franck.
Gref Douglas.
Hastfehr.
Appelbom.
Meijerhelm.
G. Palmfelt.
Hökenberg.
Wallwijk.
Jägerhorn.
Carl Adlermark.
Hr Teet.
Hr Gadde.
Nieroth.
Lewenhaupts sak.
247
Ulfelt Ridder schantz.
Frih. Carl Ollonberg.
Hedenstierna.
Pehr Siöblad.
Jan Löwen.
Stiernstolpe.
Frih. Gyllenstierna.
Gust. Leijonhufwud.
Clas Classon Fleming.
Carl G. Morath.
Fred. Uggla.
Ehrenstrahl.
C. Snoilski.
G. Gyllenborg.
Westfelt.
Beck-Fries.
Palmcreutz.
Blixenstråhle.
Nordenadler.
Gyllenspetz.
Pihlhielm.
Stierncrantz, C. Ad.
von Yhlen.
Hr Knorring.
Lilliehök.
Carl Christ. Gyldener.
Hr Stierneld sade, at denne Hr Ehrenmalrns utlåtelse
vore så juste, at hela Riddarhuset lärer den erkänna och antaga;
han kunde fördenskul ej finna hvartil det tiänade, at så
många gingo fram til Protocollet och låta anteckna sina namn,
emedan han, som förut sagt är, trodde, at hvar och en af R.
o. A. lärer conformera sig med Hr Ehrenmalm.
Härtil ropades Ja af åtskillige.
Hr Lagerberg: Den af Hr Revisions-Secreteraren Ehrenmalm
inför Protocollet giorda och nu af så ganska många
bifalna och undertecknade reservation, at ingen del taga i de
skadeliga och särdeles för vårt Stånd äfventyrliga påfölgder,
som tidsens utdrägt skulle med sig föra, ifall hinder och svårigheter
varda Högh R. o. A. i vägen kastade at öfver denna sak
sig med behörig skyndsamhet utlåta, är väl 1 sig sielf så god
och mogen, at ingen lärer kunna den med fog bestrida; men
emedan den samma är så allmän, at den ej in specie är lämpad
til den här i går påbegynta och åter nu hela dagen förehafda
qusestion, om ej domen må upläsas, innan alla til saken hörande
acter varda uphämtade och på bordet lagde; altså och jemte
det jag med Hr Revisions Secreteraren Ehrenmalrns mening
äfven mig conformerar, vil jag för min egen del tillägga något,
som sielfva quaestion närmare rörer.
Jag bör dock först vid handen gifva, det jag i går var af
embetes sysslor i Kongl. Cammar-Revisionen så förhindrad, at
jag ej kunde här närvarande vara. Hvad R. 0. A. då för
godt funnit, vil jag ingalunda söka at uprifva, utan allenast
för min enskylta räkning förklara mig ej finna, det med acternes
upfodrande påsyftade ändemål kunna erhållas. Rätta
248 (Juli 8.)
LewenhauptB sak.
afsikten dermed är at efterse, ransaka, utforska och bepröfva
om domen til alla delar är väl grundad, eller om Gref Lewenhaupt
antingen i rättegången eller i hufvudsaken något för när
skiedt. Skal detta i sig sielft högstberömmeliga upsåt vinnas
så måste
l:o alla til denna sak hörande acter och handlingar upgifvas
och deribland jemväl sådane hemliga skrifter, som ej
utom fara och äfventyr för riket kunna uppenbaras och all—
männe giöras;
2:o bör en tilförlåtelig relation uprättas, som innefattar et
omständeligit, rent och tydeligit utdrag ej allena af de til Commissionen
inkomne documenter och handlingar, utan ock af alle
angelägne vid Commissionen sig tildragne omständigheter; särdeles
bör relation utmärka alla graverande och befriande vittnesmål
samt de muntelige conferencer och förhör, då Gref Lewenhaupt
antingen med skiäl bestridt eller måst vidgå och blifvit
öfvervunnen til de anklagningsmål, hvarföre han sakfäld är;
3:o böra, i anledning af en sådan relation, alla cardinaldocumenter
och hufvudskrifter ord ifrån ord efter seriem temporis
upläsas tillika med de vittnesmål och förhör, som jag
redan omnämdt, såsom ock alla i Commissionen förelupne voteringar
och omröstningar;
4:o alla i Commissionen yppade preliminaire-processuelle
och vittnesmåls tvister saint invändningar, af hvad natur de
vara vilja, emot hvilka Gref Lewenhaupt missnöje förklarat
och sig besvärat, böra likaledes vara i relation uptagne, samt
derutur såväl som utur sielfva acterne här upläsas, hvar för sig
föredragas och särskilt afgiöras;
5:o sedan alt sådant föregådt, då först, men ej förut, bör
Högh R. o. A., om de vilja ordenteligen ikläda sig dornareembetet,
företaga sig sielfva hufvudsaken och densamma punct
ifrån punct afsluta.
Dessa i lag och rättegång grundade hufvudstycken gifva
mig anledning at nu i ödmiukhet föreställa följande frågor:
l:o om någon vågar sig at sättia riket i fara och äfventyr
medelst de til saken hörande hemlige skrifters och handlingars
uphämtande, utom hvilka ingen tilräckelig kundskap och uplysning
i vissa mål kan erhållas;
2:o om någon sådan omständelig relation, som jag omtalt
och nödvändigt erfordras, kan med den skyndesamhet författas,
som sakens angelägenhet kräfver; utom hvilken relation aldeles
Lewenhaupts sak.
249
ingen redighet i sakens föredragande och acternes upläsande
förväntas kan;
3:o om icke til alla hufvudskrifters, förhörs, vittnesmåls
och omröstningars upläsande en ansenlig och lång tid utgår,
hvilket likväl til uplysnings erhållande är så mycket mer oundvikeligit,
som dess förutan ingen tilförlåteiig underrättelse om
sakernes san skyldiga förlop och egenskap kan gifvas för dem,
som til Coinmissionens dom ingen trovärdighet sättia vilja;
4:o om icke i lika måtto långt pä tiden utgår med prseliminaire-processuelle
och vittnesmåls tvisterne; hvilka efter den
nu tagna grund nödvändigt böra afrödjas, innan hufvudsaken
vidröres;
5:o om icke erfarenheten gifver skiälig anledning at befara,
det skiljaktige meningar och på tiden utdragande dis—
courser torde här upkomma allenast om hvilka skrifter, som
böra eller intet böra upläsas;
6:0 om icke många både veckor och månader fåfängt och
fruktlöst förnötas, innan Högh R. 0. A. med denna sak til
slut kommer. Dessutom och i fall detta mål skal här såsom
af ömsinte och rättskaffens domare granskas och skiärskådas,
så frågar jag billigt:
7:o om icke den vanlige domare-eden bör förut af Högh
R. 0. A. afläggas och alla otilbörliga afsikter af skyldskap,
svågerskap, vänskap, tilgifvenhet, hat, afvund, illvilja, räddhåga,
mutor, gåfvor, med mera, afvärjas, på det otidiga misstankar
hos sielfva parterne måge, så mycket möijeligit är, utur
vägen rödjas.
Ändteligen och änskiönt alla desse omständigheter kunde
på detta ställe i act tagas och practiceras; så återstår dock
8:0 den bekymmersamheten hos mig, huruvida alla, som
i denna sak vilja vara domare och böra efter Guds och Sveriges
lag och laga stadgar döma, äga i lagfarenheten den insikt,
kundskap och skickelighet, at sanningen kan af dem med til—
förlåtelig trygghet upsökas och utletas och det orätt är blifva
rättadt, men det rätta ej kullkastat eller en välgrundad dom
uphäfven;
Befarandes jag skiäligen, det en sådan myckenhet med
personer och domare ej kunna åhöra sakens föredragande med
den achtsamhet, som angelägenheten kräfver, utan torde lika
fult sielfva decision och slutet stadna på några få eller ankomma
på fleras utlåtande, som rätta sammanhanget ej fattat.
250 (Juli 8.) Leweuhaupts sak.
När jag detta alt betraktar, finner jag sielfva ogiörligheten utestänga
och förhindra det med acternes uphämtande påsyftade
rätta ändemål, som är at bepröfva, om domen til alla delar
är välgrundad, eller örn Gref Lewenhaupt antingen uti hufvudsaken
eller uti rättegången något för när skiedt; hvilket som
det här ej på et ordenteligit, redigt och tilförlåteligt sätt skie
kan, så kan jag ej eller til acternes upfordrande styrka, eftersom
jag ändå intet tilfälle ser för en ömsint och samvetsgran
domare at på detta rum förskaffa sig en til alla delar
så pålitelig kundskap, at man deruppå någon antingen til döden
döma eller derifrån befria kan, utan må den, sorn domen fattat
och beslutit, sådant på sit samvete taga. Jag råder fördenskul
välment och i ödmiukhet dertil, at med domens upläsande må
ju förr ju häldre begynnelse giöras och sakens afslutande ej
på tiden utdragas.
Jag har denna dom redan ifrån början til slutet igenomläsit.
Jag finner der uti ingenting, som mig stöter, eller några
misstankar til domaren hos mig förorsakar, utan bör jag til
Commissionens ledamöter draga det förtroende, det de såsom
redelige, ärlige och samvetsöme män denna dom på lag och
rättvisa grundat; hvarvid jag altså för min del bero och förblifva
låter.
Frih. Claes Rålamb, Hr Schmidefelt, Hr S. J. Wennerstedt,
Hr Leijonmark, Hr Arfvid Silfverschöld,
Gref Leijonstedt, Hr Adlerbeth, Hr Ehrenkrona, Hr
Ruthenschöld, Hr Nerées och flere af de här förut upnämde
Herrar kommo åter fram til bordet och begiärte at uti
Protocollet måtte införas, det de conformera sig äfven med Hr
Lagerberg.
Hr Hårleman förklarade, at han för sin del ej begiärte
at se acterne; men som Gref Lewenhaupt intet begådt något
förräderi, så kunde han ej samtycka dertil, at han straffas
til lifvet, utan binder det på deras ansvar, som honom dömt.
Frih. Buddenbrock anförde, huru som han hade sig bekant,
at uti des olyckelige faders sak några af Commissionens
ledamöter varit dissentientes, som icke dömt honom ifrån lifvet.
Och som han ej annat kunde än hafva det förtroende til
dessa ledamöter, at de ock grundat sit utslag på lag och rätt,
så vore nödigt om R. o. A. af acterne sielfve ville efterse alla
omständigheter så väl i Gref Lewenhaupts som des olyckelige
faders sak.
Lewenhaupts sak.
251
Hr Stierneld utlät sig, at han snart skulle vara af Hr
Lagerbergs mening; men som Commission icke fädt uptaga
någre mitigantier, utan i strängaste måtto dömt, så tyckes det
vara för hardt, om det skulle bli vid Commissionens dom, och
Riksens Ständer af acterne intet skulle få höra hvad som
tienar til lindring för Gref Lewenhaupt.
Hr Ehrenhielm: Ehuruväl jag förut conformerat mig
med Hr Elirenmalm, hvars mening gick ut på detsamma som
Hr Lagerbergs, så instämmer jag äfven helt och hållit med
denne senares utlåtelse och beder, at listan på dem, som vilja
utdraga tiden med Gref Lewenhaupts dom, måtte blifva trykt
och skickas i kring landet, at folket i orterne må kunna se,
hvem som deruti har någon del, ty jag vil både nu och i framtiden
vara utan skuld och har i denna så väl som de öfrige
saker mig så utlåtit, at jag kan uppenbara min mening för
hvar man samt lefva och dö en ärlig karl.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Jag hade tänkt,
at vi på alt sätt skolat arbeta på enighet oss emellan, sedan
vi sedt hvad skada och fördärf vår misshällighet oss tilskyndat.
Men hvad eftertänkeligit förslag är icke det, som Hr Ehrenhielm
gifvit. Månne icke det vore at fermentera delningen i
nationen, upägga de illasinnade och störa all enighet. Ja, med
et ord, det vore at upresa rebellions-standaeret här på Riddarhuset.
Frih. During sade, at han fast ogerna velat tala i denna
saken, efter både Generalen Lewenhaupt och Buddenbrock
varit hans vänner. Imedlertid kunde han ej undgå at gifva
tilkiänna, det han håller före, at R. o. A. bör vara sig altid
lika, och at de således sedan Buddenbrocks dom är confirmerad
utan at acterne blifvit läste nu ej eller kunna begiära
up acterne i Lewenhaupts sak; dessutan skulle det gå ganska
långt ut på tiden, innan R. o. A. kunde hinna at igenomläsa
så vidlöftige acter, och vore just icke rådeligit vid närvarande
omständigheter, at R. o. A. skulle hindra execution af domen,
sedan de andre 3:ne Stånden förklarat, at de ej vilja taga
någon del, om igenom längre upskof riket skulle försättas uti
något äfventyr och fara.
Det påmintes åter af en och annan, at domen måtte blifva
upläst.
Hr Stierneld förklarade sig nögd, at domen upläses, med
det förbehåld, at intet slut giöres, innan acterne äfven äro upläste.
252 (Juli 8.)
Lewenhaupts sak.
Hr Adlerbeth framstälte, om icke domen nu kunde få
upläsas och Expeditions-Deputation i eftermiddagen träda tilhopa
och tilse huruvida Extractum Protocolli kan expedieras
til Commission angående acternes utlefvererande. Får R. o. A.
dem då, så är det väl, hvar å icke, så har R. o. A. giordt sit til.
Hr Stierneld förmente, at de andre Stånden ej äga makt
at neka R. o. A. all nödig uplysning, och dependerade således
helt och hållit af R. o. A. at fordra up acterne.
Hr Adlerbeth svarade, at han ock ville förmoda, at det
ej lärer nekas. Men om så skulle skie, får man då taga andra
mesurer. Eljest anförde Hr Adlerbeth mänga skiäl, hvarmed
han sökte at visa, det R. o. A. här in pleno ej kunna agera
öfverdomare och examinera acterne. Til slut påminte ock Hr
Adlerbeth, at Baron Cronhiort är nära i svågerlag med Lewenhaupt!,
så at det ej anstode honom at tala så mycket i saken.
Frih. Cronhiort betygade vid Grud, at han ej vil taga
Lewenhaupt i försvar, utan vore des förnämsta afsikt härmed
at befordra sanningen i dagsliuset.
Som det begiärtes, at Gref Creutz ville giöra Proposition,
frågade
Gref Creutz örn R. o. A. behagar, at domen upläses med
den reservation, at densamma blifver liggande på bordet til
dess acterne blifvit uphämtade.
Hr Lagerberg förestälte, at om proposition blifver på
det sättet, kan den påfölgd deraf dragas, at R. o. A. intet får
utlåta sig öfver domen, så länge intet hvar lapp är genom
läsen;
och i anseende dertil samt at en del acter äro af den
beskaffenhet, at de böra hållas hemlige, och icke utan Rikets
största skada kunna uppenbaras, såsom til exempel angående
negociation med Princessan Elisabeth, hvarom i domen förmäles,
så tykte Hr Lagerberg, at proposition sålunda bör inrättas,
at domen blir liggande, til dess de acter, som kunna
och böra läsas, blifvit uphämtade.
Detta understöddes af åtskillige, och giorde fördenskull
Gref Creutz frågan på det sättet, om R. o. A. behagar,
at domen upläses med den reservation, at densamma blifver
liggande på bordet, til dess de acter, som kunna och böra läsas,
blifvit uphämtade;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Oeh begyntes således med domen, men som kl. var 2 och
sedan några blader voro läste, större delen af R. o. A. gingo
Lewenhaupts sak.
253
neder, så at några få allenast voro qvar, så upsköts til eftermiddagen
och giordes anslag för R. o. A. til kl. var 4.
Den 8 Julii 1743.
Eftermiddagen kl. 4 församlades R. o. A.
Sedan Gref Creutz äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
continuerades med domens upläsande, til dess kl. var 8
slagen om aftonen, då R. o. A. skildes åt.
Den 9 Julii 1743.
Samlades R. o. A. kl. 8,
då Gref Creutz uti Hr Landtmarskalkens frånvaro förde
ordet.
Sedan Gref Creutz äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
continuerades med upläsandet af Riksens Ständers Commissions
dom öfver Carl Emil Lewenhaupt.
Enär domen var läst til slut, uplästes et af Carl Emil
Lewenhaupt i dag ingifvit Memorial, theruti han andrager följande
omständigheter, hvilka han förmenar mäst bidraga til hans
e*cnlpation och publici uplysning, och hvilka skola endast varit
orsaken, at Commission blifvit förordnad, nemligen:
l:o at Commission ej undersökt, hvarföre ej något profiterades
af det härliga tilfället til en önskelig freds erhållande,
som genom hans inryckande til Säckjerfvi anskaffades;
2:o at Commission ej eller efterfrågat hvad som föranlåtit
Öfversten Marks sändande, då likväl H. Maj:t och Rådet
innan han afsändes, viste, at Öfversten Pahlén var på hitresan
med underrättelse om alla omständigheter;
3:o at ej orsakerne blifvit af Commissionen tilbörligen utrönte,
hvarföre Generalens Instruction blifvit inskränkt så
igenom befälIningarne til krigs-conseillers hållande, som genom
de förändrade Instructionerne för flottan ooh galererne;
4:o at ej blifvit efterfrågat, hvarföre galererne, flottan och
recruterne förleden våhr så sent ankoramo;
5:o at Generalen ej fått med vittnen bevisa omöijeligheten
för sig at både blifva längre stående vid Säckjerfvi eller ock
at bryta in i fiendens land;
254 (Juli 9.)
Lewenhaupts sak.
6:0 at Commission så inskränkt de afhörde vittnens utsagor
och vittnesmål, at desamma skola blifvit stympade och ofullkomligen
aflagde.
Eljest skola ock förutan desse hufvudpuncter åtskillige
andre finnas, hvaruti., när de rätt blifva handterade, Generalen
förmenar des hufvudsakeliga försvar bestå, dem han nu ej vil
uprepa.
Frih. Cronhiort frågade, om efter R. o. Arns i går fattade
slut acterne nu äro uphämtade och här tilstädes.
Det gafs vid handen, at ingen anstalt kunnat giöras om
acternes uphämtande, så vida 2:ne Stånd, nemligen Prästeoch
Bondeståndet, som R. 0. A. i går hördt, befalt, at inga
acter skulle utgifvas.
Frih. Cronhiort påstod derföre, at domen intet måtte
företagas til ändteligit afgiörande, innan acterne komma up;
och betygade vidare dess upsåt aldrig vara at utdraga tiden
med några vidlöftiga och onödiga acters upläsande, utan hade
han endast tänkt underställa Högh R. 0. A. örn icke några
ledamöter kunde utses, som jemförde Gref Lewenhaupts besvär
med acterne och sedan kunde gifva Högh R. 0. A. vid handen,
huruvida någre mitigantier för honom finnas.
Gref D. Frölich berättade, at Riksens Ständers Commission
i dag varit til hopa, men svarat, at Commission ej kan
utgifva någre acter, innan den derom får befallning igenom Extractum
Protocolli ifrån Expeditions-Deputation, aldenstund acterne
höra alla 4 Riksens Ständer til och kunna ej utgifvas
på et enda Stånds begiäran.
Hr Wulfwenstierna hemstälte, om intet R. 0. A. skulle
vilja giöra de andre Stånden härom någon vänlig föreställning,
då han ville förmoda, at de lära befalla sina Deputerade i
Commission at utgifva acterne, som några af R. 0. A. ändteligen
påstå at få se, men han för sin del dock funno onödigt.
Detta bifölls af R. 0. A. och upsattes fördenskull följande
Extractum Protocolli, hvilket för R. 0. A. uplästes och gillades:
Utdrag
af Protocollet, hållit hos R. 0. A. den 9 Julii 1743.
R. 0. A. har förehaft Riksens Ständers Commissions utslag
och dom angående the klagomål, som Justitise-Cancelleren Silfwerschöld
å embetets vägnar anfördt emot Generalen Lewenhaupt,
men finner sig icke i stånd at med fullkomlig samvets trygghet och
säkerhet kunna afsluta thenna öma saken, innan the af acterne
Cedercronas memorial. Apostladagarna. 255
blifva vidare öfvertygade om en eller annan angelägen omständighet;
hvarföre och som redan förut i April månad faststält
är, at the til uplysning i thenna sak nödige acter måge uphämtas;
så förväntar R. o. A., at the öfrige Stånden nu til
tidens vinnande tilsäija sina ledamöter i Commissionen, at låta
affölja the acter, som böra och för tystheten skull kunna upläsas;
försäkrandes R. o. A. at härigenom intet något uppehåld
i saken skal skie. Actum ut supra.
Med detta Extracto Protocolli afgick en Deputation af 6
personer; Gref Ekeblads fullmäktig Frih. Carl Fried, von
Höpken förde ordet.
Uplästes Hr Ulric Daniel Cedercronas Memorial, hvaruti
han beklagar den tort och prsejudice, som honom skal skiedt
vid sidstledne Riksdag medelst det, at då varande Kongl. Lifdrabanten
Borgenstierna fått tilbyta sig en Lieutenants-indelning
vid Bohus läns Dragone-regemente, som Ryttmästaren
Schaij förut innehaft, och bemälte Lieutenant Borgenstierna
således kommit at få företräde vid Compagniet framför Lieutenanten
Cedercrona, som i 33 års tid tient K. Maj:t och Riket
och i 25 år innehaft Lieutenants fullmakt, men ännu äger
allenast Cornets indelning vid samma compagnie, deremot Lieutenant
Borgenstiernas hela ålder ej skal svara emot Lieutenant
Cedercronas tienstetid; i anseende hvartil och som K. Majit ej
kunnat uti detta mål, som härrörer af Riksens Ständers giorde
författning vid sidstledne Riksdag, skaffa Hr Cedercrona någon
uprättelse, så anhåller han nu det ville Riksens Ständer til
någorlunda soulagement för honom, på det han ej måtte med
chagrin stå .under en så mycket yngre Lieutenants commando,
befordra honom hos H. K. Majit til Stabs-Capitaine vid regementet,
särdeles som han står vid et stabs-compagnie, då han
ock vore nögd at tiäna med sin innehafvande cornets-lön, til
thess han utom någon äldres prejudice framdeles kunde avancera
til bättre indelning.
Förberörde Hr Cedercronas Memorial remitterades til Secreta
Deputation, at der öfver inkomma med sit betänkande.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 23
April angående predikningars hållande på Apostledagarne, hvaruti
hemstältes til de öfrige respective Stånden, om icke på
landet å de så kallade Apostledagar förr eller efter cathechismi
förhöret en kort predikan måtte i anseende til de af Bondeståndet
anförde skiäl efter förra vanligheten få hållas, hvar
-
256 (Juli 9.) Presten Lutke. Kyrko-inspektionen.
emot Allmogen å landet lärer låta vara sig angelägit, at et så
gudeligit upsåt icke må varda missbrukat til täckie-mantel för
lättia, eller gifva theras tienstefolk anledning at då angelägenheten
fordrar eftersätta eller försumma de för liemmansbruken
nödige sysslorne.
Detta Bondeståndets Extractum Protocolli biföls af R. o. A.
Vidare uplästes Justitia-Deputations Berättelse och Betänkande
uti thet af K. Majit til Riksens Ständer remitterade
mål angående tyska Prästmannen Johan Philip Liitkes och
fru Elisaheth Francisca von Blombergs reparation och ersättning,
hvilka för misstänkt brefväxling på Petersburg blifvit
efter Generalens Grefve Lewenhaupts ordres uti arrest inmante,
men uppå Abo Hofrätts til K. Majit om bägge desse personer
giorde underdånige berättelse och föreställning blifvit ifrån
sådant brott aldeles befriade; hållandes Deputation före, at
sorn Generalen Lewenhaupt icke velat nämna någon angifvare,
som i så beskalfat mål til reconventionen svara kunde, det kunde
Prästmannen Littke och fru Blomberg tilläggas den ersättning
för deras oskyldigt utståndne arrest och skadestånd, som K.
Majit utsatt, nemligen 1000 dal. smt för hvarthera, samt at i
anledning af allmänna lagen Utsöknings-Balken 9 cap. 3 §
samt Rättegångs-Balken 1 cap. 12 § Generalen Lewenhaupt
bör ofvannämde ersättning bestå och erlägga.
Betänkandet biföls.
Deputation, som varit hos de andre Stånden återkom nu
och berättade, at de andre Stånden hedt förmäla deras vördsamma
hälsning och lofvat med första lemna svar uppå R. o.
Arns Extractum Protocolli.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande angående
den uti Kyrko-inspectors-staten i Malmö och Christianstads
läner sedan år 1723 giorde ändring och tilökning, hvilken
skal skiedt på det sättet, at sedan Skåne land blifvit i 2:ne
höfdingedömen fördelt, skola Landshöfdingarne i orten i stället
för 4 Kyrko-inspectorer, som uti hela provinsen varit tilförne
bestådde, och af hvilka alla dem tilhörige sysslor vederbörligen
kunnat bestridas, tillagt ännu 2:ne, så at tilsammans 6 Kyrkoinspectorer
blifvit förordnade, hvilka hafva måst then i staten
för 4 personer anslagne lönen sig emellan fördela; hvaröfver
sorn besvär blifvit anförde och therjemte intygat är, det denna
förökning i staten icke skal lända Skånska kyrkorne til någon
nytta, utan snarare til skada och förfördelande; så har Depu
-
Borgm. Sacks enka. Oxenstiernas fordran.
257
tation för sin del funnit skiäligt och rättvist, at then sedan
år 1723 uti Skåne skedde tilökning med Kyrko-inspectorer bör
åter sättias på sin förra fot och reduceras til sit förra vanliga
antal, så snart thesse tilökte betiente med döden afgå, eller til
andra beställningar kunna befordras; hvilket ock genom then
enas i Malmö län nyligen timade dödsfall straxt skal kunna
i bemälte län värkställas.
Gref Creutz frågade, om R. o. A. bifaller Betänkandet;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 12
April angående Borgmästaren Caspar Sacks enkas giorde ansökning,
at henne med 4 st. små omyndige barn måtte uti
deras fattiga och nödlidande tilstånd beviljas någon pension
til uppehälle; hvilken ansökning Borgareståndet i anseende til
de i Extractum Protocolli omförmälte bevekande omständigheter
för sin del funnit skiäligt at bifalla, så at förberörde
enka och barn måge til understöd komma at åtniuta 100 dal.
smt årligen, emot det at genom Borgmästaren Sacks död torde
årligen blifva en besparing i staten af de 200 dal. smt årligen,
som honom vid sidsta Riksdag blifvit beviljade.
Detta remitterades til Riksens Ständers Secrete Utskott.
Derefter uplästes Urskillnings-Deputations Memorial oell
förklaring öfver General-Majorens Gref Axel Oxenstiernas hos
Riksens Ständers plena andragne besvär, det har UrskillningsDeputatiou
genom afslags-resolution af den 7 October sidstl.
förklarat, det kunde Riksens Ständer sig icke befatta med den
ansökning, som Grefve Oxenstierna vid Riksdagens början låtit
insinuera om betalning för en des ägande fordran hos Wedevogs
och Qvarn backa manufactur-värken; uti hvilken förklaring,
emedan som Urskillnings-Deputation berättar sig numera hafva
af Hr Grefvens och General-Majorens til respective plena ingifne
Memorial blifvit om sakens beskaffenhet närmare underrättad;
så hemställer Urskillnings-Deputation om icke detta
skuldfordrings-mål må til Secrete Utskottet remitteras, hvarest
det vid sidstledne Riksdag skal blifvit uptagit och ännu derstädes
bero uppå sluteligit afgiörande.
R. o. A. biföllo detta Memorial.
Frih. Coijet ingaf de Deputerades Berättelse, som varit
vid de omkring Stockholm belägne fästnings-värken och flottan,
hvilken berättelse R. o. A. resolverade skulle aflemnas til Secrete
Utskottet.
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 17
258 (Juli 9.) Finska allmogen. Lewenhaupt. Stierncrantz’s
Uplästes Allmänne Besvårs-Deputations Extracturn Protocolli
af den 2 Julli angående 38 § af Allmogens vid innevarande
Riksdag insinuerade Allmänna Besvär, om betalning
til vederbörande i Finland för lefvererat fourage til armeens
förnödenhet därstädes; hvarvid Deputation varit af den tankan
samt funnit skiäligt, det må Allmogen i Finland, som uti god
afsicht med några lefverantser understödt armeens förnödenhet
och efter håldne liquidationer ther öfver innehafva giltige bevis,
fordersamligen undfå sin betalning derföre antingen af de til
Kongl. Utrednings-Commissionen anslagne eller någon annan
publique cassa tilhörige medel, eller ock ther Riksens Ständer
sielfve bäst och lägligast pröfva.
Detta bifölls och remitterades til Secrete Utskottet.
Uplästes Borgareståndets Extracturn Protocolli af den 8
sidstledne hujus angående Riksens Ständers Commissions förehafde
dom öfver Generalen Lewenhaupt, hvilken dom såsom
grundad på öfvertygande omständigheter och klara domskiäl
Borgareståndet pröfvat skiäligt at gilla och bifalla; finnandes
derjemte Ståndet nödigt, at the åtskillige til Riksens Ständer
af Lewenhaupt ingifne ganska eftertänkelige och emot Commissionen
förgripelige Memorialer måge til Justitise-Deputation
remitteras at inkomma med sit Betänkande, hvad reparation
Riksens Ständers Commission i anseende til the them tillagde
svåra tilmälen niuta bör.
Uplästes et af Hr Christ. Adr. Stierncrantz ingifvit Memorial,
hvaruti han, til uprättande af vårt förfallna allmänna
väsende och en högst önskelig enighets återvinnande igen ibland
undersåtarne i riket, föreställer några frågor, dem han underkastar
Riksens Ständers ompröfvande, såsom:
l:o om icke orsakerne til sidsta kriget måge allmänt kunnige
giöras;
2:o om icke Commissionens giöromål vid sidsta Riksdag
må, så mycket skie.kan, komma i dagsliuset;
3:o hvarföre med anstalterne til defension i år gådt så
långt på tiden;
4:o huru det kommit til at detta års siö-expeditioner haft
lika vidriga öden som förledet år;
5:o om icke Krigs-Fiscalen bör få betalning at opgifva til
plena en förteckning på alla dem, som uti Commissionen antingen
genom Embets-Memorialer blifvit tiltalte eller af Generalerne
namngifne för några förbrytelser;
memorial. Lärftstillverkningen.
259
6:0 om icke hur i Sverige, äfvensom annorstädes skier,
kunde inrättas en cadett-schola til upammande i de stycken,
som enkannerligen höra til krigs-metien;
7:o hvarföre Krigs-Conseille-Protocollerne ännu icke blifvit
trykte, som likväl för detta varit resolverat, och om icke derom
nu fordersammast må föranstaltas;
8:0 hvad orsakerne varit til den förledit år hos K. Maj:t
afgifne berättelsen och sedermera utspridde ryktet 0111 vare
galerer, som skulle de af fienden blifvit i sank skutne;
9:o om icke efter den vid denne Riksdagens början faststälte
methode en nagelfart af Secrete Utskottets arbete kunde hädanefter
vid hvarje Riksdags slut anställas och nu in emot slutet
af denne Riksdag dermed giöras en början.
Detta alt beder Hr Stier ner antz, at det hos Riksens Ständer
må vinna en benägen reflexion och uttydning.
I anledning af ätskilIiges begiäran blef detta liggande på
bordet.
Sluteligen uplästes Handels- och Manufactur-J)eputations
Betänkande angående 20 § af Bondeståndets Allmänna Besvär
vid denne Riksdag, beträffande något tvång vid lärftstilvärkningarne
i Helsingeland, hvilket Allmogen dymedelst skal förorsakas,
at Landshöfdingen i Gefle låtit utfärda en publication
under den 11 Maii nästledit år af det innehåld, at der någon
odugelig och svag väfnad til sahlu hålles, thensamma ej allenast
genast bör confisceras, utan ock then brotslige för Hallrätten
i närmaste stad anklagas, samt at all väfnad, som ifrån
orten til salu afföres, bör af Hall-rätten besichtigas och stämplas,
hvaröfver, sedan Deputation inhämtadt Commercie-Collegii utlåtande,
har Deputation af de i Betänkandet anförde orsaker
för des del funnit skiäligt, det bör Allmogen icke förpliktas
at låta besichtiga, stämpla eller förpassa theras handslögder
och lärftstilvärkningar vid städernes hallar eller therföre vara
underkastad något fiscaliskt tiltal, utan at thermed aldeles bör
förblifva vid then frihet, som förut vanlig varit.
R. 0. A. biföllo Betänkandet;
Och skildes dermed för denna gången åt.
Den 11 Julii 1743
Samlades R. 0. A., då Hr Gref Creutz uti Hr Landtinarskalkens
frånvaro förde directionen.
260 (Juli 11.) Upsala studenter. Fellingsbro härads besvär.
Sedan Hr Gref Greutz äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 9 Februarii ifrån sid. 462
til sid. 472, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 17 Maii
angående en å samtelige studenternes vägnar i Upsala insinuerad
underdånig supplique, hvaruti de söka at ifrån alla
de utskylder och pålagor blifva befriade, sora i Riksens Ständers
utfärdade bevillning omförmälas, hvilket mål, som det på
Riksens Ständers egen förklaring ankommer, så har K. Maj:t
i nåder velat samma supplique jemte utdrag af Protocollet med
Riksens Ständer communicera.
Detta remitterades til Riksens Ständers Deputerade öfver
Bevillningsverket at härom inkomma med deras Betänkande.
Uplästes Rådets Extractum, Protocolli af den 5 Julii
angående Fällingsbro härads besvär och ansökning, at 500
rusthåll af Lif-regimentet, hvilkas karlar och hästar varit
hemma och ej til Finland commenderade, måga til någon del
ersättia den ansenliga afgång, som de andre lidit i Finland;
hvilken ansökning K. Maj:t i anledning af Krigs-Collegii här
om afgifne underdånige utlåtande funnit nödigt at med Riksens
Ständer communicera.
Remitterades til Riksens Ständers Landt- och Siö-MilitiasDeputation.
Uplästes et annat Extract uhr Råds-Protocollet af den
5 Julii angående Fällingsbro häradsboers besvär, at de skattejordägare,
som gifva hemmansräntan antingen til indelningshafvare
eller rusthållsägare, skola, när missväxt-åhr infalla,
så mycket högre ränta utbetala, med mera; hvilka besvär, sedan
Krigs- och Cammar-Collegierne med sit underdånige Betänkande
häröfver inkommit, K. Maj:t aktat nödigt at til Riksens
Ständers godtfinnande hemskiuta.
Detta remitterades likaledes til Riksens Ständers Landtoch
Siö-Militise-Deputation.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Handelsmannen Plomgren
förde ordet och näst aflagd hälsning berättade, at Borgareståndet
tagit i öfvervägande på hvad sätt afl. General-Majoren
Freudenfelts enkefru måtte kunna hielpas, hvarom Borgareståndet
genom Extractum Protocolli yttrat sine tankar, som
Hr Plomgren nu framgaf och uppå begiäran uplästes, deruti
Gen.-major Frendenfelts enka.
261
Ståndet i betraktande af de bevekelige orsaker, som äro för
bemälte fru i anseende så väl til hennes mans besynnerligen
trogne och distinguerade upförande emot riket, hvarunder han
har måst tilsättia lif och egendom, som och det bedröfveliga
och medlidande värda tilstånd, uti hvilket enkefrun efter hans
död blifvit försatt, funnit skiäligt, det må merbemälte fru ej
allenast åtniuta 2,000 dal. smt såsom equipage-penningar för
des salige man, så vida han dem sielf ej upburit, utan ock en
gåfva af 6,000 dal. smt samt General-Majors frus årlig pension,
hvarom Secrete Utskottet kunde komma at föranstalta.
Enär Extractum Protocolli var upläst, recommenderade
Handelsmannen Plomgren detta til benägit bifall hos Högh
R. o. A. så mycket mer som aflidne General-Majoren Freijdenfelt
vid thet honom updragne commendo sig ganska väl och
berömmeligen til rikets heder förhållit.
Vidare begiärte han, at R. o. A. ville afgiöra:
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 7 Febr. angående
embeternes och handtverkeriernes besvär deröfver, at de
för deras egne tilvärkade vahror måste betala landt-tullen;
Borgareståndets Extracta Protocolli om pension för Borgmästaren
Sacks enka och om Fältväbeln Edler;
Hvarmed Deputation afträdde.
Gref Creutz frågade, om R. o. A. nu vil företaga sig
Borgareståndets Extractum Protocolli angående någon hielp för
aflidne General-Majoren Freudenfelts enkefru;
Hvartil af R. o. A. svarades Ja, och uplästes derföre
efter åtskilligas begiäran Frih. Carl Fredr. Selieffers Memorial,
hvaruti han erindrar Riksens Ständer den med posten igår
ifrån Österbottn inlupne säkra tidningen om hans svågers nu
mera aflidne General-Majoren Freudenfelts olyckeliga öde och
beklagar det bedröfveliga tilstånd, uti hvilket hans efterlemnade
enka så plötsligen blifvit försatt; hemställandes til Riksens
Ständer på hvad sätt de skulle täckas lindra fru GeneralMajorskan
Freudenfelts i så måtto uti råkade nöd, så at ock
andre undersåtare i riket deraf kunde upmuntras at med förgätenhet
af all annan omsorg upoffra lif och blod för fäderneslandet.
Hr Wulfwenstierna sade, at framlidne Hr GeneralMajoren
Freudenfelt så berömmeligen förhållit sig, at des
enkefru skiäligen bör ihugkommas, men som tilgången på medel
vore ganska knapp, så hemstälte han om icke Borgareståndets
262 (Juli 11.) Lewenhaupt. Landtullen.
Extractum Protocolli tillika med Baron Scheffers Memorial
kunde remitteras til Secrete Utskottet.
Men åtskillige andre af R. o. A. begiärte, at Gref Creutz
måtte giöra proposition om Borgareståndets Extractum Protocolli
bifalles, då det sedan kunde remitteras til Secrete Utskottet.
Och frågade fördenskul Gref Creutz om Borgareståndets
Extractum Protocolli bifalles och remitteras til Secrete Utskottet;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 8 personer. Joseph Hansson ifrån
Elfsborgs län förde ordet och näst aflagd hälsning öfvergaf et
Extractum Protocolli af den 9 hujus med begiäran at thet
samma måtte upläsas.
Berörde Extractum Protocolli uplästes altså, hvaruti förmäles,
at Bondeståndet förehaft R. o. Arns hos de andre Stånden
giorde föreställning angående acternes upläsande i Gref
Lewenhaupts sak; men som et sådant acternes igenomgående
ej allenast skulle förorsaka mycken tidsens utdrägt til Riksdagens
förlängande, utan ock den i landet yppade oroligheten
och missnöije, hvars stillande Riksens Ständer bör låta sig så
högt om hiertat vara, skulle ännu vidare utbreda sig til rikets
oboteliga skada; så kan Bondeståndet, som tillika med Högvördige
Präste- och loflige Borgarestånden fådt af domens innehåld
så fullkomlig öfvertygelse om thes riktighet, at thet ej
behöfver någon vidare uplysning af acterne, ej undgå at til
sin säkerhet förklara, at det ingalunda vil vara deltagande i
skulden til den skadeliga påfölgd, som igenom vidare upskof
af domens värkställande beklageligen synes sig förete.
Häruppå berättade Joseph Hansson, at Bondeståndet bifallit
det loflige Borgareståndets Extractum Protocolli angående
General-Major Freudenfelts enkefru.
Sedan Gref Creutz bedt förmäla R. o. Arns vänliga hälsning
til det ärbara Bondeståndet, afträdde Deputation.
I anledning af Borgareståndets genom deras Deputation
giorde påminnelse begiärte nu
Frih. Coijet, at Borgareståndets Extractum Protocolli om
embeternes och handtvärkarnes sökte befrielse för landt-tullens
erläggande af deras egne tilvärkade varor måtte företagas;
Och uplästes altså det stället i Protocollet af den 9 Febr.
sid. 471, hvarest innehållet häraf är infördt.
Fältväbeln Edler. Finske officerarne. 263
Utaf de discourser som då blifvit förde, funno R. o. A.
nu bäst at remittera detta Extractum Protocolli til Riksens
Ständers Manufactur- och Handels-Deputation.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande angående Fältvebelns
vid Ofverste Schwerins regemente C. G. Edlers giorde
ansökning om Fendrichs caractere och rang; hvilket mål Secreta
Deputation i anseende til de härvid varande besynnerlige
skiäl och omständigheter, som uti sielfva Betänkandet finnas
andragne, tykt sig böra hos Riksens Ständer anmäla, med hemställan
om icke hos K. Maj:t i underdånighet kunde anhållas,
det Fältvebeln Edler må i nåder tilläggas Fendrichs caractere
och rang ifrån den 3 Aug. 1722, då Fältvebeln vid samma
regemente, Anders Lomberg, som år 1718 varit tillika med
Edler på förslag upförd til Fendrichs-beställning, har förberörde
år 1722 K. Maj:ts nådige resolution derpå undfådt,
samt at honom Edler des tour och encienneté derefter må beräknas
til vidare avancement vid förefallande honom anständig
öpning, hvarintil han dock sin nu för tiden innehafvande Underofficerare-lön
lärer komma at åtniuta.
Härvid uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 30 April, hvarutinnan Ståndet lemnat sit bifall til förbemälte
Betänkande.
R. o. A. biföllo likaledes Betänkandet;
Uplästes Hr Joli. Hastfehrs Memorial, hvaruti berättas
hurusom de trenne respective Stånden hafva uti sine utlåtelser
uppå Landt- och Siö-Militiae-Deputations Betänkande angående
de Finske officerarnes tilfredsställande väl bifallit R. o. Arns
theröfver fattade resolution uti lista puncten, hvad theras employerande
vid svenska regementerne vidkommer, men at the
uti thet öfriga, hvad theras fordrade lön angår med mera,
hafva förblifvit vid Landt- och Siö-Militiae-Deputations therom
afgifne Betänkande. Och emedan Hr Hastfehr förmenar, det
alla å finska krigsbefälilets sida varande skiäl och bevekelige
omständigheter ej skola blifvit af de trenne Stånden nogsamt
inhämtade förr än de sit yttrande afgifvit, så uprepar Hr Hastfehr
the samma än ytterligare uti 9 särskilta puncter, med
anhållan, thet ville the trenne respective Stånden i behiertande
theraf åtminstone bifalla R. o. Arns den 1 Junii för
dem fattade utslag uppå deras ansökning, hvarigenom de någorlunda
kunde vara soulagerade.
264 (Juli 11.)
Buddenbrocks sak.
R. o. A. funno skiäligt at genom en Deputation än vidare
recommendera denne saken hos de öfrige frenne respective
Stånden, ock skrefs altså på Memorialet följande resolution,
hvilken för R. o. A. uplästes och gillades:
Resol.: R. o. A. förväntar, at de öfrige trenne respective
Stånden lära i anseende til de härutinnan andragne bevekelige
omständigheter taga denna saken i närmare öfvervägande, och
på sätt, som R. o. A. sig utlåtit benägit vilfara de Finske
Dragone-officerarne uti deras skiäliga ansökning.
Med denna resolution afgick nu en Deputation til de andre
Stånden, och blef samma Deputation anförd af Gref David
Frölich.
Uplästes Frih. F. M. von Buddenbrocks Memorial, hvaruti
han berättar sig hafva uti sin olyckeliga faders skrifter
funnit et bref, hvilket i anseende til des hemlighet icke blifvit
ibland de öfrige acter uti Fält-Cancelliet lemnat och således
kommit uti förgätenhet, men förmenas likväl, enär detsamma
blifver af Riksens Ständers Commission skiärskådat, at det
skal kunna befrämja et mildare utslag uti den öfver hans fader
fälte domen. Det anhåller fördenskul Frih. Buddenbrock, at
detta mål måtte til Riksens Ständers Commission remitteras,
emedan han ej funnit rådeligit at meranämde bref allmänt
kunnigt giöra.
Det föreslogs, at Commission i dag eftermiddagen kunde
sammanträda at läsa detta bref och tilse om detsamma förtienar
at blifva remitterat til Riksens Ständers Commission.
Som detta af åtskillige understöddes, giorde
Gref Creutz härom frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Skrefs således på Memorialet följande resolution, som för
R. o. A. blef upläst och gillad:
Resol.: R. o. A. aktar nödigt, at Riksens Ständers Commission
i dag eftermiddagen må sammanträda detta bref at
igenomse och til i morgon eller aldra första plenum utlåta sig,
huruvida samma bref förtienar at blifva til Commissions uptagande
ordenteligen remitterat.
I anledning af Hr Lagerbergs påminnelse, som af R. o. A.
gillades, tillädes följande mening:
Derjemte är R. o. A. af den tankan, at de, som hos Riksens
Ständers Commission äro anklagade, böra i rättan tid
Buddenbrock, Lewenhaupt. Riksdagsärendena. 265
och innan til doms skrides upgifva alt det, som til deras försvar
tienar.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Pehrson ifrån Tuna
förde ordet och näst aflagd hälsning öfvergaf et Extractum
Protocolli af innevarande dato, sorn uppå begiäran uplästes
angående värkställigheten af Buddenbrocks och Lewenhaupts
domar och at Commissions-acterne ej måge til upläsande uphämtas.
Sedan Gref Creutz hedt förmäla R. o. Arns vänliga
hälsning;
Afträd de Deputation;
Hvarefter Prästeståndets Extractum Protocolli af den 9
Julii uplästes, hvaruti förmäles, at ehuruväl Prästeståndet
genom sit bifall under den 12 April til Commissions-acternes
tryckande kunde synas hafva samtykt, at ledamöternes voteringar
skulle, sedan målen blifvit afgiorde, lemnäs til upläsande
in plenis, ther sådant tå skulle pröfvas nödigt, kan dock Ståndet
nu, sedan domen öfver Buddenbrock blifvit allaredan af
alla Stånden stadfäst, utan at voteringarne eller vidare uplysning
blifvit derutinnan äskad, icke taga på sit ansvar at samtycka
til något steg, hvarigenom tiden til domens afgiörande
öfver Lewenhaupt förgäfves kunde utdragas, hälst uti denna
dom äro ännu mera bindande och i ögonen lysande skiäl, hvaruppå
densamma sig grundar.
Som intet svar ännu inkommit ifrån Borgareståndet, så
upskiöts i dag med afgiörandet af Commissions dom öfver
Lewenhaupt och afsändes Riddarhus-Fiscalen Cedercrona at
hos dem härom påminna.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af innevarande
dato, theruti hemställes om icke respective Talemännen
måtte nu genast sammanträda och utmärka de angelägnaste
Riksdagsmålen, som böra afgiöras, på det Riksdagen ju förr
dess heldre må komma til slut; finnandes Bondeståndet härjemte,
at inga Memorialer, skrifter eller ansökningar böra
företagas, som icke igenomgådt Urskillnings-Deputation.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
18 Junii, angående intrång uti Carlscrona stads Privilegier af
den där varande Ammiralitets-staten, sorn på en tid bortåt
skal dragit under sig en stor del af handelen samt annan
266 (Juli 11.) Karlskrona. Instr. för läkare. Ekonomi-mål.
borgerlig näring, hvilken efter Privilegiernes innehåld endast
skall Borgerskapet därstädes tilkomma, öfver hvilket intrång
Riksdags-Fullmäktigen ifrån Carlscrona Johan Önert Grahn
sig besvärat; finnandes Borgareståndet skiäligt i anseende til
de dryga utskylder, som staden och Borgerskapet måste til cronan
utgiöra, at Ammiralitets-staten hädanefter måtte förbiudas at
på något sätt idka någon sådan näring, som i förmågo af
Privilegierne är Carlscrona stads Borgerskap .enskylt til—
ständig.
Remitterades til Riksens Ständers Camtnar-OeconomieDeputation.
I anledning af Frih. Coijets påminnelse afskickades Cantzlisten
Ekestubbe til Bondeståndet at begiära, at det ville sig
utlåta angående Krigs-Conseillernes och voteringarnes tryckande
i Riksens Ständers Commission.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 11 sidstledne
Maxi angående en instructions utfärdande för Doctores
Medici i landsorterne, hvilken K. Maj:t låtit af Collegio Medico
projecteras och af Sundhets-Commissionen äfven öfverses; finnandes
K. Maj:t, at som densamma kommer at hafva en vim
legis, thet merberörde instruction, förr än then af trycket utgifves,
jemväl bör med Riksens Ständer communiceras.
R. o. A. funno bäst at lemna denna saken til H. K.
Maj:ts egit nådigste afgiörande med Råds råde.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 20 April,
angående en Förordnings utfärdande om viss tid til restantiers
infordrande af undersåtarne i riket, hvilken Förordning K.
Maj:t i anledning af Riksens Ständers giorde författning vid
1741 års Riksdag låtit projectera och nu förr än densamma
til efterlefvande utfärdas i nåder velat med Riksens Ständer
til öfverseende communicera.
Remitterades til Riksens Ständers Cammar-OeconoinieDeputation.
Vidare uplästes et annat Rådets Extractum Protocolli
angående en skiälig taxa på ved och kohl.
Detta remitterades likaledes til Riksens Ständers CammarOeconomie-Deputation.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, återkom och
berättade
Gref David Frölich, som fördt ordet, at de andre Stånden
låtit förmäla deras hörsamme och tienstelige hälsning och
Svea Hofrätts relation. Om riksvårdande ärenden. 267
lofvat taga de Fiuske Dragone-officerarnes giorde ansökning uti
närmare öfvervägande.
Uplästes Justitice-Deputations Betänkande angående Svea
Hofrätts til denna Riksdag ingifne Riksdags-relation, hvaruti,
sedan Deputation gifvit vid handen huru många mål och ärender
ifrån November månads slut 1740 blifvit på et eller annat
sätt uti K. Hofrätten afgiorde och til slut brakte, Deputation
hemställer om icke Svea Hofrätt för thes vid arbetets skyndesamma
afgiörande viste flit och vaksamhet så mycket häldre
må ihogkommas med betygande af nöije öfver et slikt berömmeligit
förhållande, som nogsamt bekant är med hvad svåra och
invecklade saker thenne Hofrätt är besvärad, förutan thet at
thes ledamöter af audre publique och extraordinarie förrättningar
som oftast blifva hindrade.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Riddarhus-Fiscalen Cedercrona återkom och berättade,
at Bondeståndet med första lofvat afgifva sin utlåtelse angående
Krigs-Conseillernes och voteringarnes tryckande.
Derpå företogs å nyo Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 4 Julii, hvaraf innehållet redan är infördt uti Protocollet
af den 6 sidstledne Julii.
Beträffande 1 §, hvaruti Secrete Utskottet föreslår at regeringen
måtte sättias i behörig drift och til den ändan 2:ne af
R. o. A. och en af hvardera de andra Stånden kunde utväljas
at tillika med någre ledamöter af Secrete Utskottet utarbeta
detta ärende, yttrade sig
Hr Stierneld det han väl härtil ville samtycka allenast
at Regeringsformen och fundamental-lagen intet rubbas eller
ändras, såsom ock at flere ledamöter härtil måtte utväljas,
efter saken vore af högsta vigt och angelägenhet.
Frih. Hind. Wrede förbehölt sig, at R. o. A. sielfve
måtte utvälja desse ledamöter och intet Electorerne.
Frih. Ulfsparre tykte det vara bäst, at desse ledamöter
efter vanligheten väljas af Electorerne och at antalet inskränkes
til få personer.
Frih. Hind. Wrede betygade, at han ej hyste något misstroende
til Electorerne, men som det vid 1727 års Riksdag
händt, at R. o. A. sielfve utnämdt ledamöterne til den förordnade
Commissionen öfver Gref Wellingk, så holt han före at
nu också kunde skie på samma sätt,
268 (Juli 11.) Revision af Regerings-Formen.
Frih. Scheiding holt nödigt, at desse Deputerade måtte
förses med behörig instruction, så at man vet hvaruti deras
giöromål består.
Frih. Cronhiort påstod, at Secrete Utskottet måtte upgifva
hvaruti det består, som behöfver at rättas; tilläggandes
at han för sin del ej kunde tillåta den minsta ändring i Regeringsformen.
Frih. Coijet conformerade sig härmed och sade, at Regeringsformen
är i sig sielf ganska god, allenast den sättes i
execution.
Gref Fred. Gyllenborg förklarade det han funno betänkeligit
at vid närvarande omständigheter angripa detta
värket.
Hr Wulfwenstierna förestälte hurusom det aldrig varit
Secrete Utskottets tanka at gifva minsta anledning til at i
något mål ändra sielfva regerings-sättet, ty det skulle vara alt
för eftertänkeligit; men som hvarjehanda missbruk sig tid efter
annan insmygt, de der förorsaka lamhet i regeringen, så hade
Secrete Utskottet trodt väl vara om sådant kunde ändras och
rättas; varandes det svårt at nu förut kunna säija eller upgifva
hvaruti felet består; men när man kommer i arbete, lärer
det väl märkas; för öfrigt vore det honom lika mycket om R.
o. A. sielfve ville nämna sine ledamöter eller om de af Electorerne
efter förra vanligheten skola väljas; kunnandes om R.
o. A. så skulle behaga 4 ledamöter tagas af R. o. A., 2 af
Secrete Utskottet och 2:ne af Secrete Deputation.
Frih. Friesendorff: Jag finner äfven som Hr CammarRådet
Wulfwenstierna, at här nu intet är quEestion om någon
ändring i Regeringsformen, men det står i mit sinne fast, at
mycket är, som behöfver rättas och förbättras, ty Riksens Ständer
hafva sielfva vid et eller annat tilfälle rubbat den, ja de
hafva vid den ena Riksdagen efter den andra förklarat den på
olika sätt, och det är, som har giordt oredighet och villervalla.
Således håller jag aldeles nödigt, at Regeringsformen må
öfverses men ingalunda ändras, och det så mycket mer som vi
veta, gunstige Herrar, at det härtils under Riksdagarne varit
nästan som Regeringen aldeles uphördt.
Som detta understöddes af åtskillige, frågade
Gref Creutz om R. o. A. då bifaller den upläste puncten
af Secrete Utskottets Extractum Protocolli;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Revision af Regerings-Formen.
269
Men straxt derpå upstodo åtskillige af R. o. A. och sade,
at de icke förstådt hvad proposition Gref Creutz giordt, efter
som han icke förut uprepat propositionen innan han deröfver
begiärt svar; förmenandes de, at proposition bordt formeras i anledning
af de förde discourser, och at således frågan icke kunde
blifva om den upläste puncten får bifall.
Härmed instämde Hr Stierneld och uprepade han vidare
hurusom första frågan borde blifva om qusestio an bifalles, den
andra om antalet af ledamöterne, den tredie antingen Electorerne
skola välja dem eller R. o. A.
Hr Fredenstierna: Det lärer så mycket mindre någon
kunna föreställa sig, at Secrete Utskottet härigenom velat gifva
anledning til at ändra Regeringsformen, som deras ed och
instruction på det strängaste förbinder dem at handhafva densamma,
men dageliga förfarenheten visar oss likväl, at den
behöfver öfverses och förbättras, hvilket ej kan skie af någon
annan än Riksens Ständer sielfve, som densamma stadgat;
lärandes, som jag mig föreställer, de Deputerades förnämsta
giöromål blifva at efterse på hvad sätt vi måge kunna sättia
Regeringsformen i en obrotslig efterfölgd.
Hr von Brandt påstod at noga bör undersökas hvem
som brutit Regeringsformen, och at densamma derföre alfvarsamt
straffas bör.
Efter något vidare discourerande biföls quaestio an, med
det förbehåld, at Regeringsformen och K. Maj:ts nådige Försäkring,
såsom vår besvurne lag, intet rubbas eller ändras.
Sedan frågade Gref Creutz om R. o. A. bifaller at härtil
tages 2:ne ledamöter af Secrete Utskottet, 2:ne af Secreta Deputation
och 4 af R. o. A:ns pleno;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Gref Creutz om R. o. A. behagar at
desse 4 Deputerade skola väljas af Electorerne;
Hvartil ropades Ja och Nej, och begiärtes häröfver votering.
Frih. Coijet utlät sig, det han ingalunda kunde samtycka,
at Electorerne skola välja, utan borde R. o. A. sielfva
utnämna alla ledamöterne härtil, så väl de af Secrete Utskottet
som Secreta Deputationen.
Det sades at hvad de ledamöterne angår, som tagas af
Secrete Utskottet och Secreta Deputation, så kan det intet
komma in qusestione, emedan efter förra vanligheten Secrete
Utskottet och Secrete Deputation sielfva utnämna dem.
270 (Juli 11.) Dep. till revision af Reg.-Formen.
Men sorn Frih. Coijet och Frih. Cronhiort enständigt
yrkade derpå, at R. o. A. sielfva måtte utvälja alla 8 ledamöterne;
så hemstälte
Hr Stierneld om icke det först kunde afgiöras om Electorerne
skola välja de 4 ledamöterne af R. o. A. eller ej,
hvarom, ifall R. o. A. ej skulle kunna sig förena, måste deröfver
voteras, och derefter kan då den quaestion företagas om
och af hvilka de andre 4 ledamöterne af Secrete Utskottet och
Secreta Deputation skola väljas.
Gref Creutz frågade altså ä nyo om R. o. A. behagar
at desse 4 Deputerade skola väljas af Electorerne;
Men härtil ropades åter Ja och Nej och begiärtes votering.
Upsattes fördenskul följande proposition, hvilken för R.
o. A. uplästes och gillades:
Proposition: Den, som vil at de 4 ledamöterne skola väljas
af Electorerne, skrifver Ja;
Den, som det ej vil, skrifver Nej.
Och giordes til Protocollet det förbehåld, at om Nej vinner,
komma de at väljas in pleno; hvilket förbehåld på sätt som
tilförne skiedt för mera tydelighets skuld skrefs under sielfva
proposition, som anslogs vid dörren.
Derpå skreds til votering och utnämdes följande til at
sittia vid bordet och emottaga voterings-sedlarne samt hafva
inseende på voteringen:
Gref Gustaf Stenbock. Frih. Fredr, von Scheiding.
Hr Carl Bergengren. Hr Graman.
Hr Kilhlenstierna,. Hr Svante von Böhn.
R. o. A. upropades och lade siua sedlar pä bordet, absentes
annoterades, och upropades deras namn å nyo, då de,
som kommit tilstädes, aflade sine vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst;
Ja voro ett hundrade siuttiofem;
Nej voro ett hundrade aderton;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befindtelige
votering s-instrumentet utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt kl. 8 om aftonen.
Lewenhaupts sak.
271
Den 12 Julii 1743.
Församlades åter R. o. A. förmiddagen kl. 11, då Gref
Creutz uti Hr Landtmät skalkens frånvaro förde directionen.
Sedan Gref Creutz äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes votering s-instrumentet för i går, eftersom en stor
del af R. o. A. då ej voro tilstädes.
I anledning af det i går til Protocollet giorde förbehåld,
frågade
Gref Creutz på hvad sätt R. o. A. behagar at de andra
4 ledamöterne af Secrete Utskottet och Secreta Deputation
skola väljas.
R. o. A. funno bäst at Secrete Utskottet och Secreta Deputation
hvar för sig utväljer sine 2:ne Deputerade.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 11
hujus, hvaruti förmäles, at ehuruväl Borgareståndet ej vil bestrida
Högh R. o. A. theras åstundan at af Commissionens
acter och handlingar så mycket, som tystheten för rikets säkerhet
kan tillåta, få giöra sig om för thetia Generalen Gref
Lewenhaupts sak uti en eller annan angelägen omständighet
närmare underrättade; likväl som the öfrige Stånden jemte
Borgareståndet redan hafva gillat och stadfäst Commissionens
afsagde dom och tillika förklarat, at thetta skiärskådande af
Commissionens acter med sig förer tidsens utdrägt; ty skulle
Borgareståndet gierna önska om Högh R. o. A. ville sielfva
begifva sig ifrån ofvannämde theras giorde påstående om handlingarnes
infordrande; men skulle Högh R. o. A. ej vilja ändra
sit fattade slut, nödgas tå Ståndet til thes säkerhet giöra det
kraftiga förbehåld, at tiden derigenom ej länge må utdragas,
hälst Borgareståndet lika med de öfrige tvänne Stånden ej vil
taga någon del ifall riket therigenom skulle försättias uti något
äfventyr och fara, ej eller om med the öfrige i Commissionen
angifne och för brotslige befundne personers dömande och afstraffande
tiden skulle utdragas. Likaledes och som Lewenhaupt
under Riksens Ständers sidsta sammanvaro in plenis,
sedan han fått kundskap om thet slut, hvaruti 3 Stånd tå
redan stadnat, ej haft fördrag at til Riksens Ständer inkomma
med högst eftertänkelige skrifter, hvaruti Riksens Ständers
272 (Juli 12.) Lewenhaupts sak.
giöromål directe röras och angripas; så emedan et slikt Lewenhaupts
upförande ej annorlunda än högst straffbart kan och
bör anses, slike skrifter jemväl, ifall de skulle komma bland
menigheten at utsprida, många skadelige impressioner hos
them kunna förorsaka, hvarigenom både buller och upstånd i
landet kunde upväxa; ty är Borgareståndet af then tankan, at
ej mindre thesse än the öfrige förut af Lewenhaupt emot Commissionen
ingifne håniske skrifter böra på et ställe ihopsamlas
och til Justitise-Deputation remitteras at med des skyndesamma
Betänkande inkomma, så väl theröfver huru med desse skrifter
nu skal förfaras, som äfven huru för framtiden sådant skal
kunna förekommas.
Häruppå uplästes å nyo så väl Högvördige Prästeståndets
som det ärbara Bondeståndets afgifne utlåtelse!' i detta mål,
hvaraf innehållet redan är anfördt i gårdags-protocollet.
Frih. Coijet: Jag hörer nu, at de andre Stånden intet
vilja låta oss få up acterne och inhämta derutur den uplysning,
som är oss nödig; men jag håller före, at de hvarken
kunna eller böra förneka oss sådant, och påstår fördenskul, at
alla Commissionens acter tillika med Krigs-Conseillerne måge
hämtas hit, ty dess förinnan kan jag intet vara i stånd at med
godt samvete utlåta mig i en så öm sak, som rörer en menniskias
lif, och vore det et aldeles olagligit steg at antingen leuterera
eller stadfästa Commissionens dom, när man af acterne
ej fått se de skiälen, hvarpå domen sig grundar.
Hr Brandt utlät sig, at det bör förblifva vid det, som
dömt är, mera kunde ej höras.
Gref Carl Frölich: Jag har med bedröfvelse hördt Riksens
Ständers Commissions utslag och dom öfver Gref Lewenhaupt,
äfven har jag ock med bedröfvelse hördt, at de andre Stånden
ej vilja taga någon del i upskofvet om det för riket skulle
hafva någre farlige påfölgder; och som jag fördenskul finner
ganska betänkeligit för Högh R. o. A. om igenom Commissions-handlingarnes
uphämtande och igenomläsande tiden längre
skulle utdragas; så förklarar jag härmedelst, det jag ej eller
vil taga deruti någon del, och begiärer intet at se Commissionens
vidlöftige acter, utan finner mig hafva lius nog af
sielfva domen, hvilken jag för min del confirmerar, och lemnar
ansvaret på dem, som dömt, emedan jag skiäligen bör draga
til dem det förtroende, at de efter deras aflagde domare-ed,
Lewenhaupts sak.
273
bästa vett och samvete grundat denna sin dom uppå lag och
rättvisa.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed.
Hr Svante von Böhn conformerade sig äfven härmed,
och sade det han kastar ansvaret på Commission och stadfäster
domen.
Frih. Cronhiort förbehölt sig at få ingifva sin skrifteliga
reservation och protest.
Hr Scheckta: Sedan R. o. A. en gång beslutit at acterne
skola komma up och läsas, så kan jag intet begifva mig
derifrån, utan påstår at det måtte skie, hvarå icke så tager
jag härutinnan ingen del, men lemnar på dem, sorn vilja confirmera
domen, ansvaret för Vår Herre, ty jag tilstår, at Gref
Lewenhaupt har väl begådt fel, men som han intet giordt
något förräderi, finner jag ej det han bör straffas til lifvet.
Hr Lagerberg: Om jag som aldrahastigast får frambära
mina tankar, förmodar jag det I, mine gunstige Herrar, skola
på bägge sidor blifva tilfreds stäldte. I denna sak förekomma
mig nu 3 reflexioner och omständigheter, den första angår det
slut, hvari R. o. A. de förra dagar stadnat, nemligen at saken
ej afgiöres innan alla acterne varda uphämtade, den andra är
de öfrige trenne Ståndens deröfver afgifne utlåtande, som oss
nu i vägen ligger, och den tredie hvad för oss nu til giörande
är, antingen at enständigt påyrka och förnya vårt påstående
om dehl af acterne eller nu straxt afgiöra saken som vi kunna.
Den första omständigheten är oss emellan redan accor
derad,
at acterne skulle upkomma; detta slut bestrider jag
intet, utan så vida det är en öfverenskommelse, så önskar jag
at det ock värkeligen skie kunde; men jag itererar ännu en
gång hvad jag derom redan i fredags mig inför Protocollet utlåtit,
då jag visade med många och i mit sinne kraftiga skiäl,
det R. o. Arns rätta ändemål med acternes upfordrande ingalunda
kan vinnas, eller en tilförlåtelig uplysning om sakens
egenteliga förevettande erhållas uti en så talrik myckenhet,
icke eller at R. o. A. kan ordenteligen ikläda sig domareembetet,
eller med pålitelig visshet och säkerhet grunda sit
utlåtande på en sådan kundskap, som på detta ställe af acternes
upläsande kan förskaffas; hvarföre jag ock för min del
aldeles afrådde R. o. A. handlingarne at påfordra. Men när
jag nu 2:o betraktar de öfrige Ståndens deröfver gifne ut
låtelser
och Extracta Protoeolli, hvarmedelst Präste- och Bonde
Adelns
Protokoll [XIV) 1742—1743. II. 18
274 (Juli 12.)
Lewenhaupts sak.
stånden förneka acternes upgifvande, så kan jag ej annars än
anse det för högst eftertänkeligit, at rättigheten til dem vil afskiäras,
och derutinnan förenar jag mig med Baron Coijet;
ty i alla saker, som ej bestå af hemligheter utan ankomma
på Ståndens bepröfvande, bör intet Stånd förvägras den angelägna
och öma rättighet at af acterne giöra sig underrättadt
och grunda sit utlåtande på egen öfvertygelse när sådant skie
kan; derföre har ock jag i fredags allenast afrådt handlingarnes
uptagande, emedan sielfva ändemålet ej kunde dermed erhållas,
men ingalunda dragit rättigheten i tvifvelsmål; utan nu när
de 2:ne Ståndens utlåtande är emellan kommit, och frågan
således här upkommer om sielfva rättigheten til dem, så finner
jag min och alla trogna undersåtares frihet, trygghet och säkerhet
för framtiden fordra at inför Protocollet i kraftigaste måtto
giöra den reservation, det aldeles ingen rättighet må betagas
och bestridas at uphämta ader och handlingar uti sådane til
plena devolverade mål, som ingen värkelig hemlighet i sig
hafva; varandes jag af den tanka, det en skiälig föreställning
härom vid läglig tid och tilfälle må til Stånden derom giöras,
på det en dylik händelse ej vidare må sig tildraga. Hvad
fördenskul den 3:die omständigheten vidkommer, huru man nu
må komma ifrån denna saken, så aldenstund densamma värkeligen
kräfver et ofördröijeligit afslutande och intet råderum för
handen är at påyrka och ytterligare påstå del af acterne, eller
nu giöra Stånden föreställning om rättigheten til dem, jag ock
för min del heligt betygar, det jag ej afser acternes uphämtande
i denna vidlöftiga sak kunna värka och skaffa den nytta,
som påsyftas, eller at hvarken jag eller någon annan kan deraf
i denna nu angelägna hastigheten utsöka och undfå så omständelig
uplysning, som hos en ordentelig domare erfordras
och vara bör; altså är mit välmenta och ödmiuka hemställande,
om icke R. o. A. för denna gången torde finna rådeligast
at ifrån acternes ytterligare påkallande afstå och i des
ställe förena sig om reservation och förbehåll af rättighet til
acters framdeles upfordrande i allmänna saker, samt nu ej
vidare draga denna sak på tiden, utan til förekommande af alla
deraf befarade äfventyrligheter i desse orolige tider straxt skrida
til ändteligit afslutande; hvarvid min mening är densamma,
som jag i fredags yttrat och för hvilken jag både för Gud och
menniskior tycker mig med godt samvete kunna til svars
stånda, nemligen domen har jag med betänkande genomläsit,
Lewenhaupts sak.
275
jag finner deruti ingenting, som mig stöter eller något misstroende
til domaren hos mig upväcka kan, utan drager jag til
Commissionens ledamöter det skiäliga förtroende, det de såsom
ärlige, redelige, samvetsöme män och rättskaffens domare grundat
sit utslag på lag och förordningar; hvarvid jag fördenskul bero
och förblifva låter.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed och begiärte, at
det i Protocollet måtte antecknas, det de aldeles conformera
sig med Hr Lagerbergs mening, hvaribland i synnerhet voro
Frih. R. Fuchs, Frih. During, Gref Adolph Mörner, Hr
Estenberg, Hr Morath, Hr Åke Soop, Hr Natt och Dag
Axelson, Gref Piper, Gref Axel Spens, Hr Jägerhielm,
Hr von Post, Hr Ribbing, Hr Gust. Piper, Gref G. Stenbock,
Hr F ab. Löwen, Hr C. Watrang, Hr C. Morath,
Hr Berch, Hr Ribbing, Hr Muhl, Hr Bengt Lilliehök,
Hr Hammarfelt, Hr Lode, Hr Ladau, Hr Fock, Hr BeckFries,
Hr Ribbing, Hr Lilliehök, Hr Qveckfelt och Hr
Ridderschantz.
Som flere andre jemväl trädde innom skranket, ropades,
at skranket borde lemnäs ledigt.
Och sedan R. o. A. åter intagit sine ställen och det upvuxne
sorlet afstadnade, beklagade
Frih. Cronhiort. den oordning, som vid detta tilfället
varit, at så många luppit inom skranket. Vidare fullfölgde
Cronhiort, at de trenne Ståndens utlåtelser väl måste tagas
som et beslut, men så tykte han dock, at man ännu en gång
kunde påstå at få up acterne och derjemte föreställa, at om
de andre Stånden afskiära oss nödig uplysning i saken, så
lemnäs det på deras ansvar i framtiden, hvad den rättfärdige
Guden behagar låta öfvergå land och rike ifall Lewenhaupt
kommo at lida något oskyldigt.
Frih. Coijet erindrade hurusom längs för detta blifvit
fäststält at alt hvad som tienar til uplysning om orsaken til
krigets olyckeliga utgång i Finland skulle giöras kunnigt och
begiärte han nu fördenskull at Krigs-Conseillerne ofördröijeligen
måtte tryckas.
Hr C. Fr. Klingsporre förestälte hurusom det intet ville
tiena sig at giöra någon sådan föreställning til de andre Stånden,
som Baron Cronhiort omtalt, emedan de torde uptaga det
som en förvitelse emot dem; och som således nu mera ingen
liknelse är, at R. o. A. kan få up acterne, det ej eller är
276 (Juli 12.)
Lewenhaupts sak.
rådeligit, at R. o. A. med deras upläsande, om de ock kunde
erhållas, längre skulle utdraga tiden, så kunde han ej annat
nu än lika som han giordt i JBuddenbrocks sak, förklara, at
han til Commissionens ledamöter drager det förtroende, at de
såsom rättsinnige domare grundat sit utslag på lag och rättvisa;
hvarföre han för sin del, utan at gå vidare in i saken, nu
confirmerar Commissionens dom och det så mycket mera som
de andre Stånden gifvit tydeligen tilkiänna, at de ej vilja taga
någon del i de äfventyrlige påfölgder, som tidsens utdrägt kan
hafva med sig.
Frih. Cronhiort begiärte, at han då för sin egen räkning
måtte få gå til de andre Stånden med en sådan föreställning
som han förut sagt.
Hr Wulfwenstierna beklagade högeligen den olyckan,
som händt Gref Lewenhaupt, men hvad acterne angick, så
åstundade han ej at se dem, och ville derföre ej taga någon
del i ansvaret af upskofvet; conformerandes sig altså helt och
hållit med Hr Carl Lagerberg.
Det samma giorde Gref Gyllenborg.
Hr Börje Phil. Scheckta: Jag betygar inför Gud, det
jag aldrig tagit Generalernes partie så vida de äro skyldige;
imedlertid är det svårt, at den rättigheten oss afskiäres at få
se acterne, hvarifrån jag mig intet kan begifva, utan förklarar
härmed, at som all nödig uplysning således är betagen, så vil
jag ingen del hafva i den dödsdom, som Gref Lewenhaupt
öfvergår, utan kastar ansvaret helt och hållet på de 3 andre
Stånden och de fleste af R. o. A., som hindrat oss at få acterne
fram.
Hr De la Wall, Hr Nordenadler, Hr de Fritzki och
Hr Silfwerstedt conformerade sig med Hr Scheckta.
Hr Carl Lagerberg: Som jag förmärkt, at större delen
af R. o. A. behagat förena sig med min utlåtelse och ganska
många jemväl sidsta gången när saken förehades, då conformerade
sig med Hr Ehrenmalm, hvars föreställning gick ut
på det samma, så vore väl om de, som äro af annan mening,
nu ville giöra sine reservationer til Protocollet, då det snart
lärer visa sig hvar pluraliteten är.
Hr Bergengren påstod, at ingen ny och ovanlig methode
måtte introduceras at afgiöra sakerne här på Riddarhuset genom
reservationer til Protocollet mot och med, utan borde af Hr
Grefven, som förer directionen, genom en ren och tydelig propo
-
Lewenhaupts sak.
277
sition, R. o. A:ns utlåtelse inhämtas. Hr Bergengren tilläde
vidare, at han med flere andre ej tager någon del i denne blodssak,
så vida det nekas dem nödig uplysning af acterne.
Hr S. J. Wennerstedt förestälte huru omöijeligit det
vore at här in pleno, som bestå af mer än fyra hundrade personer,
de der icke aflagt domare-ed eller alla torde vara vahne
vid at handtera doms-saker, kunna gifva sig at examinera
acterne och gå in i saken; vore derföre bäst och säkrast när
man tryggar sig vid Commissionens domb och lemnar ansvaret
på dem.
Frih. Ulfsparre: Gunstige Herrar, sedan de andre frenne
Stånden afslagit oss at få up acterne och de jemväl confirmerat
domen, ser jag nu intet hvad vi härvid mera kunna uträtta,
utan beder jag fördenskull, at vi måtte få proposition och sluteligen
afgiöra saken.
I det samma framgafs et Memorial ifrån Carl Emil
Lewenhaupt;
Hvilket Gref Creutz anmälte, och blef uppå giord frågan
af R. o. A. beviljat, at thet samma måtte upläsas;
Anförandes Lewenhaupt deruti åtskillige anmärkningar vid
Commissionens öfver honom afsagde dom, hvilka anmärkningar
han i 13 puncter författat och Riksens Ständer velat vid handen
gifva i den säkra tilförsikt, at Riksens Ständer icke vordo
skridande til det slut at stadfästa Commissionens dom innan
de sielfve så af Commissions-Protocollerne som de öfrige acterne
giordt sig om altsammans fullkommeligen underrättade.
Frih. Cron hiort: Gref lewenhaupt har häruti anfördt
åtskillige omständigheter, som tyckas förtiäna vår attention,
åtminstone önskar jag högeligen at blifva härom mera förvissad,
och underställer derföre om icke någre ledamöter kunde
uttagas, som närmare öfverser och jämförer desse puncter med
acterne.
Häremot ropades Nej af åtskillige.
Men Frih. Coijet och Frih. Scheiding conformerade sig
med Frih. Cronhiort.
Deruppå begiärtes at Gref Creutz ville giöra propositionen;
Och frågade altså Gref Creutz om Commissionens dom
af R. o. A. blir confirmerad;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Som efteråt hördes några Nej fants godt, at de, som äro
af annan mening, giöra sine reservationer til Protocollet.
278 (Juli 12.) Lewenliaupts sak.
I anledning häraf reservererade sig Frih. Cronhiort, Frih.
Coijet, Frih. Scheiding, Hr Sprengport, Hr Scheckta,
Hr von Qvanten och Hr Bilberg, at de häruti ej taga
någon del, emedan de ej äro i stånd at säija hvarken ja eller
nej til domen, så vida de ej fått läsa acterne.
Gref Fred. Gyllenborg kom fram til bordet och begiärte
at för des räkning i Protocollet måtte införas, at som han ej
af acterne fädt inhämta nödig uplysning, så anstode det ej
honom emot des aflagde domare-ed at hvarken fria eller fälla
Gref Lewenhaupt.
Då Frih. Cronhiort åter steg up och ville tala, ropades,
at nu någon annan sak måtte företagas;
Men sedan Gref Creutz skaffat honom liud, yttrade sig
Frih. Cronhiort, at som R. o. A. nu confirmerat Commissionens
dom, ville han allenast begiära, det Krigs-Conseillerne
och Commissionens ledamöters voteringar måtte tryckas.
Hr Scheckta förmente, at detta så mycket mindre lärer
kunna motsäijas, som det en gång är beslutit.
Frih. Scheiding erindrade, at Lewenliaupts nu upläste
Memorial jemväl måtte tryckas.
Men härom blef dock ej något vidare tält.
Riddarhus-Secreteraren frågade, om icke han får expediera
Commissionens dom genom påskrift, at den hos R. o.
A. blifvit upläst och confirmerad;
Hvilket biföls.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Commissions Extractum
Protocolli af innevarande dato angående Lieutenantens
Frih. Buddenbrocks i går dit remitterade Memorial, berörande
et uti hans olyckeliga faders skrifter ingenfunnit bref,
hvar om gårdags Protocollet vidare förmäler; berättandes Commission
sig hafva efter Riksens Ständers befallning genomsedt
tvenne bref dem Lieutenant Buddenbrock til Commissionen inlefvererat,
hvilka Riksrådet och Presidenten Grefve Gyllenborg
på K. Maj:ts vägnar under datis 3:die och 4:de November 174(1
til General-Lieutenanten Buddenbrock låtit afgå, men at Commission
icke funnit dem innehålla någon enda omständighet
eller anledning, som uti Commissionens öfver Buddenbrock
fälte utslag den minsta ändring förorsaka kan. För öfrigit
och ehuru Commission uti desse bref funnit sådana omständigheter,
rörande utrikes makter, i anseende til hvilka de för
rikets säkerhet skul nödvändigt hafva bordt hållas tyste och
\
Buddenbrocks sak.
279
liemlige, så bar likväl Riksens Ständers Commission imedlertid,
til betagande af den misstanka, som om deras innehåld
hos de okunnige kunnat upkomma, velat gifva vid handen, at
hvad välbemälte Hr Riksråd på K. Maj:ts vägnar och efter
föregångit beslut och justering uti sittiande råd Buddenbrock
uti desse bref förestält, är med all försiktighet och mogenhet
författat, så at Buddenbrock deraf icke haft anledning at företaga
sig något annat, än det som et hälsosamt ändamål för K.
Maj:t och riket påsyftat.
Enär detta var upläst, sade Lieutenanten Baron Buddenbrock
at han beklagade mycket, at detta brefvet intet kunnat
värka någon lindring för des olyckelige fader. Orsaken, hvarföre
han det framgifvit, är, at Riksens Ständers Commission
uti första puncten af des dom emot honom anfördt, det han
varit skulden til krigets begynnande, genom det han styrkt til
trouppernes sammandragande; men som härutaf befinnes, at
han haft ordres at sammandraga troupperne och artilleriet,
innan han sig i Februarii månad förfrågade, om han til artilleriets
flyttande skulle nyttia vinterföret; så hade han trodt,
at härigenom kunna befrämja des fader et mildare utslag i
anseende til hans oskuld i detta mål. Men som ingen ändring
i dödsstraffet kan erhållas, så bad Hr Lieutenanten Buddenbrock
med tårar i ögonen, at R. o. A. då ville visa famillen
den grace at förvandla det i domen utsatte dödssättet, så at
des olyckeliga fader, som tient för officer och aldrig skydt
döden, måtte blifva arquebuserad.
Häröfver förspordes i gemen mycket medlidande hos R. o. A.
och lemnade R. o. A. altså bifall der til, at för detta GeneralLieutenanten
Buddenbrock måtte i stället för det i Riksens
Ständers Commissions dom utsatte straffet af halshuggning få
arquebuseras.
Och utnämdes Hr Wulfwenstierna och Hr Seulenberg at
vara Hr Lieutenanten Buddenbrock fölgaktig til de andre Stånden
och anmäla samt til benägit bifall recommendera denna
ansökning.
Det påmintes at för detta Generalen Lewenhaupt måtte
niuta samma grace;
Men som uppå Gref Creutzes härom giorde frågan svarades
med Ja och Nej, och sades derjemte, at härmed kan
anstå til des Lewenhaupt sielf derom gior ansökning;
280 (Juli 12.) Tronföljarens försäkran.
Så afgingo nu Hr Wulfwenstierna och Hr Seulenberg
med Lieutenant Buddenbrock til de andre Stånden;
Hvarefter R. o. A. skildes åt.
Den 20 Julii 1743.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 19 Februarii ifrån sid. dl2
til sid. 483, hvarvid inga påminnelser giordes.
Frih. Coijet påminte om Krigs-Conseillernes tryckande.
Som det gafs vid handen, at svar härom ännu ej vore inkommit
ifrån Bondeståndet, så afsändes Riddarhus-Fiscalen
Cedercrona at derom giöra påminnelse.
Hr G. A. Ruthenschöld begiärte at blifva dispenserad
ifrån Riksens Ständers Commission, efter som han behöfde at
på någon tid skiöta des svaga hälsa.
R. o. A. önskade, at Hr Ruthenschöld ville blifva qvar
och funno för öfrigt godt, at han anmäler sig härom uti Riksens
Ständers Commission.
Hr Landtm, hemstälte huruvida R. o. A. behaga at försäkringsvilkoren,
som nu snart komma at öfverskickas til H.
K. Höghet med de tvenne Riksråder, som resa öfver, å nyo
måtte upläsas för Riksens Ständer, ifall något vidare der vid
skulle vara at erindra.
R. o. A. funno sådant ej orådeligit.
Och uplästes derföre sielfva försåkringsvilkoren, som uti
Protocollet af den 14 Martii redan äro införde.
Vid 10 § blef påmint, at som med de orden: »skulle igenom
arf eller på annat sätt något annat rike eller furstendöme
honom tilfalla», afseendet endast varit på Cronprintsen af
Dannemark, så kunde nu i stället sättias: »skulle nu igenom
arf eller på annat sätt något utrikes land, furstendöme eller
herrskap honom tilfalla» etc., då meningen blifver lika med
Konung Carl Gustafs Försäkrings-act.
Detta bifölls af R. o. A.;
Och upsattes härom följande Extractum Protocolli til de
andre Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 20 Julii 1743.
Tronföljarens försäkran. Hedmans sak. 281
S. D. Låto R. o. A. sig å nyo föredraga de af Riksens
Ständer faststälte försäkrings-vilkoren, sorn H. K. Höghet kommer
at ingå, samtycka och underskrifva; hvarvid R. o. A. holt före,
at uti 10 § i stället för orden, annat rike eller förstendöme,
kunde sättias: utrikes land, förstendöme eller herrskap, då
meningen blifver lika med Konung Carl Gustavs Försäkringsact;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen comrauniceras.
Actum ut supra.
I öfrigt giordes inga påminnelser.
Frih. H. Wrede förestälte huru nödigt det vore, at H. K.
Höghet ju förr dess heldre måtte komma in i riket, hvilket
ganska mycket skulle ställa Allmogen tilfreds och förtaga de i
landsorterne utspridde rykten.
Hr Landtm, berättade det Hr General-Majoren och Landshöfdingen
Stael von Holstein uti des sidsta bref skrifver, det
H. K. Höghet förklarat sig nögd at med första komma hit,
och försäkrade Hr Landtm., at all möijelig anstalt bärtil skal
giöras.
Riddarhus-Secreteraren berättade det han blifvit utkallad
af tvänne Deputerade ifrån Bondeståndet, hvilka hälsat
ifrån Ståndet och sagt, at Bondeståndet kommit i erfarenhet det
H. K. Maj:t igenom Extract uhr Råds-Protocollet inhämtat de
trenne andre respective Ståndens utlåtelse öfver CommissorialRättens
förfrågning angående någre vittnens afhörande i Hedmans
sak; och som detta mål enkannerligen rörer Bondeståndet,
så begiärte Ståndet at få del af berörde Extractum Protocolli.
I anledning af åtskilliges påstående blef detta Extractum
Protocolli upläst angående et vid ransakningen öfver Manufactoristen
Hedman uti den förordnade Commissorial-Rätten
förekommit mål, huruvida Bondeståndets ledamöter, som til
vittnen emot Hedman och de flere blifvit åberopade, kunna
efter Bondeståndets påstående undgå at aflägga vittnesmål i
den omständighet, som rörer Bondeståndets giöromål vid successions-vahlet
och the stämplingar, som Hedman thervid skal
förehaft, vid hvilket ärende, såsom rörande et Stånd i riket
och des vid Riksdagen fattade beslut, K. Maj:t efter sin nådiga
Försäkrings 9 § ej velat lägga handen, utan har thet samma
til de andre 3:ne Ståndens bepröfvande och utlåtande hänskutit.
Frih. Cronhiort sade det vara en ganska klar sak, at
ingen för det han är Riksdagsman och ledamot af något Stånd,
282 (Juli 20.) Hedman. Riksvårdande ärenden.
kan undandraga sig at vittna, och tykte derföre Frih. Cronhiort,
det denna saken nu straxt kunde afgiöras, då Bondeståndet
sedan i sin ordning deraf kunde undfå del.
Hr Er. Gust. Boije föreslog, at Justitia3-Deputations Betänkande
häröfver måtte inhämtas.
Men häremot ropades Nej och begiärtes, at Hr Landtm.
ville giöra proposition.
I anledning af Frih. Cronliiorts utlåtelse berättade
Hr Fab. Löwen hurusom vid tilfälle at Presidenten Drake
varit uppe i Manufactur-Deputation, hade han sig yttrat, at
om Hedman ej slipper snart utur arresten, går des manufacturverk
aldeles under, och cronan förlorar 120,000 dal. kmt, som
deruti är instuckit. I anseende härtil mente Hr Löwen, at
det vore ganska väl, om Commissorial-Rätten snart kunde afsluta
denna saken.
Hr Landtm, giorde derpå frågan om R. o. A. då finner at
ingen för det han är Riksdagsman eller ledamot af något Stånd
kan undandraga sig at vittna, när han eljest af vederbörande
domare för habilt vittne erkänder är;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs samma resolution, sedan den å nyo för R. o.
A. var upiäst, på Rådets Extractum Protocolli, hvilket straxt
afsändes til Prästeståndet.
Derpå företogs åter Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 4 Julii, hvaraf innehållet redan är anfördt uti
Protocollet af den 6 Julii.
Den l:sta §, hvarutinnan Secrete Utskottet föreslår, at
någre Deputerade måtte med vissa dertil af Secrete Utskottet
utsedde ledamöter sammanträda och'utarbeta, huru regeringen
måtte sättias i den drift, som rikets styrelse och undersåtarnes
välfärd kräfver, är redan af Högh R. o. A. afgiord den 11
sidstledne Julii.
Och justerades nu resolution, hvilken i följe af R. o. Arns
då fattade slut kommer at skrifvas in margine vid samma §
så lydande:
Bifölls, dock at Regeringsformen och K. Maj:ts nådige
försäkring intet rubbas eller ändras; men i stället för 2:ne
ledamöter hålla R. o. A. för sakens vigt och angelägenhet
skull nödigt, at 4 här til utnämnas af R. o. A. och 2 af de
öfrige respective Stånden, med hvilka lika många ledamöter
Om tronföljaren.
283
ifrån Secrete Utskottet och Secreta Deputation, 2 af hvardera,
komma at sammanträda.
2:dra § angående huruvida utrikes Ministrer hädanefter
måge vistas på den ort, därest Riksdagar hållas;
Remitterades til Secrete Utskottets utarbetande.
3:die § angående statens reglerande för H. K. Höghet, med
hvad myndighet han kommer at äga säte uti Rådet och om
Riksens Ständer skola afvänta des hitkomst.
I anledning häraf blef discourerat, huruvida H. K. Höghet
nu straxt och innan han är svenska språket mäktig samt lärt
kiänna rikets statuter, må äga stämma i Rådet.
Här uppå svarades, at H. K. Höghet lärer giöra sig vinning
om at snart lära språket och igenom det han får säte
och stämma i Rådet vänjer han sig så mycket förr vid regeringen.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan biföllo R. o. A., at
hvad som uti 3:die § är anfördt, utarbetas af en särskilt Deputation,
som kommer at bestå af 4 ledamöter af R. o. A. och
2 af hvardera de andre Stånden.
Frih. H. Wrede förestälte, at så angelägit det är, at H.
K. Höghet gior sig underrättad om rikets statuter, så angelägit
vore det ock, at H. K. Höghet får kundskap om landets
situation och til den ändan under tiden giorde resor omkring
i landsorterne, så at undersåtarne fingo den hugnaden och
glädien at se deras tilkommande konung och lära kiänna dess
person. Högstsalig H. Maj:t Konung Carl den XI:te hade
esomoftast rest ikring landet och mönstrat regementerne, derigenom
han ganska mycket intagit alla sine trogne undersåtares
hiertan. Vår nuvarande nådige Konung hade vid tilträde af
des regering giordt detsamma, och således tykte Frih. Wrede,
at Riksens Ständer i underdånighet kunde styrka H. Maj:t at
declarera H. K. Höghet för Generalissimus öfver armeen så
snart han kommer in i riket, på det han, som sagt är, måtte
få anledning och tilfälle at resa ikring och mönstra regementerne
och med samma blifva sedd och kiänd af landsens barn
och invånare.
Frih. During och Coijet conformerade sig härmed.
Hr Landtm, sade at detta med mera lärer tagas i behörigt
öfvervägande af de Deputerade, som komma at utarbeta
denne §.
284 (Juli 20.)
Hästesko® memorial.
4:de § angående nödige mått och författningar til Finlands
återtagande i besittning samt indelnings-värkets uprättande
därstädes med mera.
Öfver denne § hade R. o. A. redan sig utlåtit den 6 sidstledne
Julii och gicks densamma altså nu förbi.
5:te § angående Stats-verkets reglerande och inrättande,
så at utgiften måtte lämpas efter inkomsten, bifölls.
Likaledes bifölls 6:te §, at Manufactur- och HandelsDeputation
måtte fullborda des giöromål, med mera, som angår
landt-oeconomiens i riket förbättrande och reglerande.
Hvad som Secrete Utskottet sluteligen förmäler, om frihet
at uti de föregående mål ingifva någre nyttige förslager, bifölls,
dock at de Memorialer, som angående förberörde 6 puncter ingifvas,
böra vara underskrefne.
Enär desse resolutioner, som efter vanligheten skrefs i bredden
vid hvar och en §, för R. o. A. voro upläste och af dem
gillade, skrefs på sielfva documentet, at det hos R. o. A. å nyo
var förehaft och resolverat ut in margine;
Hvarefter det straxt afskickades til de andre Stånden med
begiäran, at de om möijeligit är sig här öfver i dag ville utlåta.
Hr Hästsko androg hurusom han igenom et den 6 Julii
ingifvit och för R. o. A. upläst Memorial sig deröfver besvärat,
at han fiscaliter är vorden anklagad, för det han emot någre
Dahle-karlar skal hafva sig utlåtit, at Gref Lewenhaupt vore
oskyldig; men som samma Memorial då icke blifvit afgiordt,
emedan åtskillige begiärt, at det måtte ligga på bordet, så
hade han upsatt et annat Memorial, hvilket han begiärte måtte
blifva upläst.
Som R. o. A. härtil gofvo sit bifall;
Uplästes berörde Memorial, hvaruti Hr Hästsko itererar
sin förra hos Riksens Ständer giorde anhållan om förskoning
för fiscalisk action, för thet om honom blifvit angifvit, at han
then uproriske Dahl-Allmogen skolat betydt, thet för tiletta
Generalen Lewenhaupt skal vara oskyldig til krigets olyckeliga
förlop i Finland, åberopandes sin oskuld och goda samvete,
samt anhåller om tilstånd at resa hem til Finland at vårda
och skiöta sin egendom samt lika med andra finska invånare
få såmedelst niuta then liugneliga freden til godo.
Enär detta Memorial var läst til slut, uprepade Hr Hästsko
vidare sit lidande och recommenderade denne sin ansökning til
et gunstigt bifall; hvarefter han afträdde.
Hästeskos memorial.
285
Hr Er. Gust. Boije: När Hr Uästskos förra Memorial
uplästes var jag ännu icke återkommen hit til staden och
hade således icke then ähran at vara tiistädes; men som jag
blifvit nämd at hafva varit Hr Håstskos angifvare, så måste
jag berätta Högh R. o. A., at den tiden när Dahl-Allmogen
var här, kom jag på gatan gåendes och fick höra huru som Hr
Hästsko uti en omkring honom samlad folkhop af Dahl-Allmogen,
jemte andre tilstötande personer, sökte at inbilla dem,
det Gref Lewenhaupt vore aldeles oskyldig och hade ingen del
i krigets olyckeliga utgång i Finland; hvarförutan han äfven
utbrast i åtskillige svåra och förgripeliga expressioner om Secrete
Utskottet; och ehuruväl jag åtskillige gånger varnade
honom, fortfor han lika fult dermed och uprepade detsamma
flere resor. Jag kunde fördenskul, som en Secrete Utskottets
ledamot, ej annat än efter min undersåtelige plikt gifva sådant
behörigen vid handen, på det all elak påfölgd häraf måtte
förekommas och andra taga sig til vahra, då de se, at et slikt
upförande med en skiälig näpst ansedt blifver. Men jag betygar
upriktigt, at jag ej häfver något personligit emot Hr
Hästsko, utan önskar at R. o. A. ville nu förskona honom.
Eljest kan jag, gunstige Herrar, vid detta tilfälle icke
obemält lemna, hurusom jag nu vid min återkomst fådt höra
det åtskillige vidrige omdömen blifvit fälte om min bortresa,
eftersom densamma skiedde straxt efter det at Dal-karlarne
voro arresterade. Jag trotsar någon at kunna förevita mig det
aldra ringaste. Imedlertid kan det ej annat än på det högsta
smärta en ärlig man at så blifva blamerad; livartil likväl så
mycket mindre anledning kunde vara, som jag hos Hr Landtm.
anmälte, det jag til at skiöta mina enskylta affairer nödgades
på kort tid at resa hem til Östergötland; och förklarar jag
nu härmed publiquement den för infame, som i någor måtto
förklenat mit ärliga namn och rykte; kunnandes jag för öfrigit
säija som ordspråket lyder: at månen aktar intet hundglafs,
ty jag rädes eller fruktar för ingen.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar, jag tror at ju mer vi
kunna bilägga sådane saker, som gifva anledning til misshällighet
och osämja oss emellan, ju bättre giöra vi. Tiderne
äro nu så fatte, at om vi skulle sveda alt hvad som ludit är,
skulle det gå för långt, sedan vår oenighet så tiltagit, at den
ena för det en annan är af olika tankar intet håller honom
mera för en ärlig karl. Om nu Hr Hästsko något oförsiktigt
286 (Juli 20.) Riksdagens påskyndande.
sig utlåtit, så är det illa giordt och lärer hafva härrördt af
någon hastig öfverihlning, ty jag är försäkrad, at han är så
välsinnad emot sit fädernesland som någon annan. Låtom oss
derföre, gunstige Herrar, intet exagerera detta så högt; kanskie
om R. o. A. anmoda Hr Landtm, torde han tala vid de andre
Talemännen, at de beqväma sig at låta lägga saken neder.
För öfrigt håller jag äfven som Hr Boije den för infame, som
på något sätt förklenar ens ärliga namn och rykte.
Som det begiärtes at Hr Landtm, måtte giöra proposition;
Frågade Hr Landtm, om R. o. A. bifaller Hr Hästskos
begiäran;
Ilvartil af R. o. A. svarades med Ja, och påmintes at
detta måtte recommenderas hos de andre Stånden.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 4 personer. Superintendenten Doctor
Lagerlöf förde ordet och, näst aflagd helsning, öfvergaf et
Extractum Protocolli ifrån Prästeståndet af innevarande dato,
som uppå begiäran uplästes, hvaruti förmäles, hurusom under
öfvervägande om et önskeligit slut på denna långsamma Riksdagen,
hos Prästeståndet kommit i betraktan, at sådant icke
lärer stå at erhållas, förr än de lidandes Memorialer, som af
Urskillnings-Deputation til Riksens Ständers plena äro remitterade,
blifva afgiorde; hvarföre Prästeståndet påminner, det
måtte samma Memorialer nu ofördröijeligen företagas och med
de öfrige respective Stånden til afgiörande communiceras, på
det igenom slike oafgiorde mål et så stort hinder til Riksdagens
slut måtte med aldraförsta undan rödjas.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning;
Afträdde Deputation.
Frih. Cron hiort uprepade hurusom han förra gången när
Riksens Ständers Commissions dom öfver Lewenhaupt confirmerades,
förbehållit sig at få ingifva sin skrifteliga reservation,
hvilken han nu hade upsatt och med R. o. Arns tilstånd upläste,
så lydande:
Reservation: Som jag inför Protocollet yttrat min tanka
om domens öfverseende och fastställande, hvilken Riksens Ständers
Commission fält öfver Generalen Gref Lewenhaupt, och
mig förbehållit sådant skrifteligen at författa och ingifva til mit
samvetes befrielse, så följer härmedelst ytterligare min välmente
tankas förklarande, nemligen: Sedan Riksens Ständer beslutit
Lewenhaupts sak.
287
at alla Protocoller och acter, (samma sak. angående) skulle
med domen til deras egit skiärskådande och fastställande upgifvas,
så har jag ock väntat en ovädersäijelig påfölgd deraf;
men som det vördige Prästeståndet samt hedervärda Bondeståndet
förklarat samma acters öfverseende vara onödigt och
jemväl förbudit Commissionen dem at utlemna; det loflige
Borgareståndet äfven, jemte domens fastställande, val yttrat
sig ej kunna neka R. o. A. acternes igenomseende, men gifver
derjemte vid handen deras åstundan, at acterne ej måtte upfordras,
på det tiden dermedelst ej fruktlöst tilbringas må; R.
o. Arns pluralitet äfven afstått ifrån den en gång allmänt
samtykte rättighet och domens innehåld faststält; altså måste
jag med en sådan ändring och faststält beslut mig benöija låta;
men på det mit samvete i framtiden med de väckande omständigheter
ej må betungas at til en dödsdom med stillatigande
hafva samtykt, utan skiärskådande och öfvertygelse om ransakningens
oinskränkta förlop samt domskiälens ovedersäijeliga
grundsatzer, hvarom all underrättelse mig betagen är af föregående
omständigheter; altså förklarar jag mig härmedelst för
efterverlden at igen del taga i bemelte dödsdoms fastställande,
ej eller den lagfortes frikallelse påstå kan, men inför den
Högste domaren på yttersta dagen mit rena samvete och oskuld
i detta mål åberopar, hvars rättfärdighet fordrar räkenskap för
alla här i tiden öfvade tankar, ord och gierningar, samt efter
förtiänst sin dom förkunna skall.
Mit yttrande vid domens fastställande öfver GeneralLieutenanten
Buddenbrock åberopar jag Protocollet, som lärer
intyga et nästan lika innehåld.
Härmed conformerade sig åtskillige af R. o. A. och underskrefvo
fördenskull förbemälte reservation, hvilken finnes ibland
allegaterne til detta Protocoll
Sten Coijet, F. von Scheiding, Casimir Lewenhaupt, C. G.
Bagge, Joh. Hin. Winter, Petter Scheffer, Nils Hårdh, C.
Adrian Rosenmuller, Joh. J. de Besche, C. Biörnberg.
Med den tillagning som i Protocollet är införd J. W.
Sprengtport.
Joh. H. Winter, Thom. Adolph Wadenstierna, Carl Gust.
Gripenschöld, Gabriel Durietz, Fredr, von Kothen, C. A.
Stiernecrantz, L. Glansenstierna, Carl Gust. Ekestubbe, Carl
G. Hielmstierna, Reinh. Anrep, Er. Gust. Lillienberg, W.
288 (Juli 20.) Lewenhaupts sak. Religionsfriheten.
Kuylenstierna, Stiårneld med den tilläggning, som redan til
Protocolls infördt är.
H. Fleming, med den tilläggning, som til Protocolls
giord är.
H. A. Gyllenborg, med den tilläggning, som i nästa Protocoll
giöras skal.
B. E. Winter, Nils Klingfelt, Pehr von Gissler.
F. Gyllenborg med det förbehåld, som tilförne i Protocollet
är infördt.
Utom den förra reservation i Protocollet underskrifver Jean
De la Wall.
P. Stierncrona, C. W. v. Pfuell, Stenflycht, Wilh. v. Utfall,
Mich. v. Törne, Anders von Goeding, Joh. Ehrenström, J. U.
Cedercrona, W. G. v. Segebaden, J. F. Wachenfelt.
Frih. Eric Oxenstierna kom fram til bordet och anmälte
det han nödvändigt måste resa til sit bruk och begiärte
derföre at blifva licentierad uhr Riksens Ständers Commission.
R. o. A. beviljade Baron Oxenstierna denne des anhållan.
Hr Landtm, anmälte det Förenings-acten nu är färdig at
underskrifvas och blifver til den ändan eftermiddagen liggande
här på bordet.
Det fants godt at anslag äfven härom måtte skie.
Hr Hästsko kom in och aflade sin vördsamma tacksäijelse
för det R. o. A. behagat frikalla honom ifrån den emot
honom anstälte Fiscaliske actionen.
Uplästes et af Eride-Biskopp en och hela Prästeståndet
underskrifvit Memorial af den 9 October förledit år, hvarutinnan
Ståndet berättar sig ingen del hafva uti thet tilstyrkande,
som vid 1741 års Riksdag blifvit giordt, at alla af then
Engelske och Reformerte kyrkan skulle äga här i riket fri
religions-öfning, och i anledning hvaraf K. Maj:t låtit utgå
thess kundgiörelse af den 27 Aug. 1741; anhållandes Ståndet
för thenna gången, at the öfrige respective Stånden ville hos
sig låta komma i öfvervägande följande puncter, nemligen:
l:o Om förbemälte religions-frihet kan här i riket hafva
något bestånd, så länge H. K. Maj:ts Försäkrings 1 och 2 §§,
then af samtelige Riksens Ständer besvurne Regeringsformens
1 § och Präste-Privilegiernes 1 § samt Sveriges rikes lag Missgiernings-Balken
cap. 1 § 4 äga theras fulla kraft och värkan.
2:o om icke, så framt thenna frihet skulle bibehållas, så
Konunga-eden som Riksens Råds och andre embetsmäns samt
Om religionsfriheten.
289
then vid Riksdagarne föreskrefne Landtmarskalks- och Talemans-eden
nödvändigt behöfver ändras;
3:o om icke them af tlienna religionen, hvilka thertil
tienlige äro, öpen väg är lemnad at tiena sig up uti militaireoch
civilståndet, til och med Riks-Råds-embetet, och äfven i
Ecclesiastique-staten vid scholar, gymnasier och academier och
så vidare, samt ock at blifva Riksdagsmän, hälst them är tillåtit
at niuta alla förmåner, som andre undersåtare i riket;
4:o hvad thet kan vara at lita på et Stånds välfångne
Privilegier om 3:ne Stånd hafva frihet at tvert emot Riksdagsordningens
15 och 17 §§ efter behag kullkasta thet, som i et
annat Stånds Privilegier stadgat är;
5:o hvartil thet föreskrefna formuläret til Riksdags-fullmakter
må vara nödigt i sådant fall;
6:o om icke nödigt är at, likasom Urskillnings-Deputation,
äfven hvart Stånd för sig förkastar alla sådane propositioner
som strida emot riksens fundamental lag;
7:o är medelst thenna religions-frihetens underdånige tilstyrkande
thet tvifvelsmål hos en hvar billigt upkommit, hvilketthera
skall äga mera kraft, antingen thet om religions-friheten
insinuerade inrådande eller Riksens Ständers vid sidsta Riksdag
författade beslut; thet förra är af trenne Stånd utfärdat och tilråder
en sådan religions-frihet; thet sednare är faststält af samtelige
Ständerne, af innehåld i then 2:dra §, at samtelige Riksens Råd
och Ständer anse enighet och renhet i Gudstiensten för grundvalen
af et samdrägtigt och varaktigt regemente; förmodandes Prästeståndet,
at R. o. A. i anseende til alt detta lärer benägit bifalla,
at then vid sidstledne Riksdag gifne religions-frihet må,
på sätt som sagt är, blifva ändrad, med förmälan ther hos, at
thenne anhållan icke skier för någon Prästeståndets enskylta
förmån skull, utan hvad thet såmedelst erindrar, skier förnämligast
at söka förekomma the enfaldigas lätteligen timande
skadeliga förförande, at styrka til vår fundamental lags beständige
handhafvande, samt at hos hela vår Evangeliska, så
in- som utländske försambling nu och i framtiden befria sig
för alt åtal samt för otidig och lastbar tystlåtenhet.
Derpå uplästes Hr Esbiörn Reuterholms Memorial angående
religions-friheten för them af Reformerte kyrkan, hvarutinnan
Prästeståndet genom des den 9 October sidstledne ingifne
Memorial söker ändring och hvaröfver Hr Reuterholm
följande påminnelser anför: At religion syftar på andeligt och
Adelns Protokoll (XIV) 1742—1743. II. 19
290 (Juli 20.) Om religionsfriheten.
oförgängeligt ändamål, men icke considereras bör såsom politicuin
quid, änskiönt hon genom verldslig arm blifvit väldig; lärer
altså hennes ömhet i anseende til ändamålet vara sorgfälligare
at söka, än fly the vilse farande, och snarare tåla dem, än
dem med tvång bemöta. I himmelen samlas ju folk af allahanda
religion, så kunna the ock uti et rike trifvas; församlingen
tål ju peccantes, hvarföre icke mer errantes, hälst de
sednare hafva godt upsåt. Practice Lutherske, judar, barbarer
och hedningar lidas ibland oss, hvarföre skola tå andre för
theras olika begrep och tankar skull utestängas?
Til bevis häraf anförer Hr Reuterholm tvänne Doctor
Lutheri utlåtande om religions-friheten, så lydande: »Som thet
står til hvart och ens samvete, huru han skal tro eller intet
tro, på thet then verldsliga makten icke må komma i vanvyrdning,
så bör hon först vara fredlig och skiöta thet henne
tilkommer, och sedan therhos tilstädia hvar och en at tro som
han vil eller kan, och icke tvinga någon at tro. Ingenting bör
vara så fritt som tron och religion, til hvilken ingen kan trugas,
såsom then ther är et Guds värk igenom then Helige Ande.»
Thet sednare Lutheri utlåtande lyder sålunda: »Thet vore
mycket bättre at låta undersåtarne simpliciter i läran fara
vilse, än at tvinga dem at liuga och at giöra tvungen religionsbekännelse.
»
Häraf argumenterar Hr Reuterholm, at differente religioners
fria öfning i et rike icke är sanna religionen och thes
egenskap emot, utan snarare med, thy therigenom frambringas
tilfällen at arbeta på många vilsefarandes rättelse, och utmärkes
i viding händelse om then antagne religionen och thes
prästerskap en alt för tydelig misströstan; berättandes vidare
Hr Reuterholm, at när thetta, som här ofvanföre sagt är, står
fast och thertil lägges, at rikets fördel hos oss, så väl som
annorstädes i Europa fordrar, at vårt vinculum indigentias
måtte en gång blifva så vida lossat, at allenast handtverkare
och fabriqueurer af then reformerte läran til våra för riket
högst angelägne manufacturers upkomst kunde vinna burskap;
så tyckes skiäligen samvetsgranheten hos thet vördiga
Prästerskapet böra såsom grundlöst i thetta fallet aldeles förfalla
och ej taga sit skygge bakom Privilegier, Kongl. Försäkringen
och Regeringsformen, hälst thessas innehåld icke kunna
prsesumeras hafva thet i afsikt, som riket til skada eller mindre
fördel länder, utan tvertom Regeringsformens 1 §:s slut förmår
Om religionsfriheten.
291
'> Kon ungen skola styrka kyrkornes rätt», men n. b. »oskaddan
cronones och allan Sveriges Allmoge.» Är nu ändamålet eller
rikets förkofring genom fabriquers upkomst oss angelägit, så
förmenar Hr Reuterholm, at medlen thertil icke böra inskränkas.
Hr Reuterholm uprepar vidare helt omständeligen hvad
nytta riket har af fabriquerne, hvad fägnad thet bör vara för en
rätt präst, at hafva tilfälle föra siälar på rätta vägen, med mera.
Och som then reformerta religionens fria öfning i riket blifvit
tillåten samt genom K. Maj:ts öpne påbud befästat, altså och
förthenskul håller Hr Reuterholm före, thet kunde vördige
Prästeståndet thet svar meddelas, at Högh R. o. A. intet
annorlunda kunnat anse theras ingifne Memoria], än som en
itererad reservation uti en redan afgiord sak, hvilken som hon
i sig sielf sedermera inga ändringar undergått, nu vidare icke
eller förändring vore underkastad, och at således ofvanberörde
Prästeståndets Memorial imedlertid för theras räkning ibland
Riksdags-acterne skal blifva liggande; hvilket alt han underkastar
R. o. Arns egit godtfinnande.
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli härom
af den 13 sidstledne November, hvaruti förmäles thet Ståndet
i et noga öfvervägande tagit, hvad Prästeståndet i thess Memorial
af den 9 October sidstledne år i saken angående then
för Reformerta kyrkan förundte religions-friheten omständeligen
andragit. Och som med thenna fria religions-öfning thet
påsyftade ändamålet icke ännu til någon del finnes vara vunnit;
fördenskul och i anseende så väl thertil, som hvad Prästeståndet
i thes Memorial anfördt, berättar Bondeståndet sig
hafva skiäl at ändra thes vid sidsta Riksdag gifne samtycke
til berörde fria religions-öfning, viljandes alt therföre härmedelst
för des del hafva förklarat, at hvad 1 § af Prästeståndets
Privilegier dat. den 16 October 1723 innehåller, oföränderligen
handhafvas bör; hvilket Ståndet med the öfrige
Stånden velat communicera.
Sidst uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den
29 Junii sidstledne, hvaruti erindras och påminnes om ändteligit
slut och benägit bifall uti Ståndets anhållan om ändring
uti then vid sidsta Riksdags slut af frenne Stånd beviljade
religions-friheten; förmodandes Ståndet thet så mycket lättare
nu lärer kunna skie, som the förnämsta riket rörande mål och
qusestioner nu äro afgiorde; och lefver Prästeståndet i thet
säkra hopp, at R. o. A. lärer så mycket snarare benägit bifalla
292 (Juli 20.) Om religionsfriheten.
thetta, sorn thet endast har sin afsikt på handhafvande af K.
Maj:t,s Försäkring, Riksens Ständers faststälte Regeringsform
och the vedertagne och handhafde religions-stadgar, hvaruti
alla rikets invånare så mycken del äga.
Frih. Coijet utlät sig, at som denna saken vid sidsta
Riksdag efter mogit öfvervägande är afgiord, så lärer nu mera
deruti ej kunna giöras någon ändring, utan bör detta Prästeståndets
Memorial anses såsom en deras reservation.
Hr Goes tykte det vara så mycket angelägnare, at det
förblifver vid den författning, som vid sidsta Riksdag är giord,
som vi uti detta olyckeliga kriget mist en hoper folk och behöfver
någon ersättning.
Hr Wulfwenstierna holt före, at som Prästeståndet
åberopat sig Regeringsformen och Försäkringen med flere andre
omständigheter, som de härvid anfördt, så kunde detta Memorial
remitteras til Justitise- samt Manufactur- och HandelsDeputationerne
at deröfver inkomma med sit Betänkande.
Hr Böhn instämde härmed.
Hr G. A. Ruthenschöld: Yi hafva exempel af åtskillige
andra nationer, som, ehuru öma de eljest äro om sin religion,
likväl tåla hos sig en fri religions-öfning. Yi se ock hvad
styrka, tilväxt och förkofring många riken och stater derigenom
vunnit, och kan jag således aldrig samtycka til ändring uti
vårt vid sidsta Riksdag giorde och til rikets uphielpande högst
nyttiga beslut.
Gref H. Gyllenborg: Rätta frågan är i anledning af
Prästeståndets Memorial, om Regeringsformen och K. Maj:ts
nådige Försäkring kunna stå fast, så länge de trenne Ståndens
vid sidsta Riksdag fattade beslut äger sin fulla kraft. Gå vi
til K. Maj:ts nådige Försäkring, så sägs tydeligen uti 6 §, at
Riksens Ständer äga magt at giöra sådane beslut, stadgar och
förordningar om sig och riket, som de pröfva lända til det
allmänna bästa samt deras egen sällhet. Och hvad som trenne
Stånd resolverat, bör efter Riksdagsordningen giälla för et Ständernes
beslut. Med hvad skiäl Prästeståndet härvid åberopat
sig l:sta § af deras Privilegier, kan jag icke eller finna. Dessutan,
gunstige Herrar, så hemställer jag Eder hvad credit och
anseende det skulle gifva hos främmande nationer, om vi nu
åter skulle rubba och ändra hvad så nyligen är beslutit, at vi
ännu knapt kunna röna hvad nytta eller gagn vi deraf haft.
Månne icke hela verlden hade orsak at anse oss med förakt.
Tull-Dep:ns instruktion. Personella gratialer. 293
Jag samtycker fördenskul aldrig bärtil utan protesterar helt
och hållit emot all ändring.
Hr Landtm, giorde derpå frågan om R. o. A. förblifva
vid det, som sidsta Riksdag härutinnan är resolverat;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs samma resolution på Prästeståndets Memorial,
hvilket afskickades til de andre Stånden med en Deputation
af 6 personer; Frih. Carl Fredrich von Höpken förde ordet.
Hr Adlerbeth sade sig vörda R. o. Arns slut, men han
tykte likväl, at som Prästeståndet så högeligen recommenderat
denna saken, kunde den attention för dem visas, at man åtminstone
remitterade Memorialet til Justitia- samt Manufacturoch
Handels-Deputationerne, då man finge underrättelse hvad
nytta det i riket inkomne folket giordt; hvilken des reservation
Hr Adlerbeth begiärte måtte i Protocollet införas.
Uplästes den för Riksens Ständers Tull-Deputation vid
sidsta Riksdag utfärdade instruction, men som densamma ej
i alla mål är lämpelig til närvarande tider och åtskillige af
R. o. A. höllö betänkeligit, at Tull-Deputation vid denna Riksdag
skulle komma at sittia, emedan anledning då torde gifvas
til Tull-arrende-contractets uphäfvande och åter sättiande på
den fot, som det tilförne varit, nemligen under cronans betjening;
så funno R. o. A. bäst, at 4 ledamöter af R. o. A.
och 2:ne af de andre Stånden måtte träda tilsammans och
projectera en ny instruction, hvarom Extractum Protocolli til
de andre Stånden skulle utfärdas.
Uplästes Fullmäktigens å Prästerskapets vägnar i Bohus
län Kyrkoherden Anders Tranchelii Memorial, hvaruti underställes
R. o. A. om icke then af Secrete Utskottet år 1723
giorde författning angående personelle gratialer och huru thermed
förhållas skall, som til mångas skada vid et och annat
tilfälle blifvit hemlighållen, må til hela sit sammanhang och ord
ifrån ord, som then i acterne införd är, til Riksens Ständer upgifvas,
så framt then för lag kan hållas, hälst Rikdagsordningens
18 § förmäler, at hvad som rörer oeconomien i landet
och thet, som allmänt kunnogt vara kan, skal hos Stånden in
pleno föredragas, på thet må kunnigt blifva hvad med personelle
benådning förstås, samt huruvida en eller annan kan
thervid hafva sökt sin egen nytta til andras förfång, såsom ock
hvar och en, som vid sin beställning häfver eller haft något
vederlag, donation, förläning, eller under hvad namn thet hälst
294 (Juli 20.)
Allmogens Besvär.
vara kan, må hafva frihet inför K. Maj:t och Riksens Ständer
lägga beskaffenheten tlieraf å daga.
Detta remitterades til Secrete Utskottet at härom lemna
all nödig uplysning, så vida thet för tystheten skull skie kan;
hvilket skrefs på Memorialet.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 29
Junii med åtskillige puncter af deras Besvär, hvilka Bondeståndet
recommenderade til et skyndesamt afgiörande och rättvist
bifall.
Derpå uplästes 4:de § af Allmogens allmänna Besvär
angående at de ryttare, dragoner, soldater och båtsmän, som
blifvit förafskiedade, men sedermera vid andre regementer tagit
ny lega och blifvit approberade, böra gå tilbaka igen til sine
förra rotar.
Som Riksens Ständer til faciliterande af recruteringeu
tillåtit, at jemväl sådane ryttare, dragoner, soldater och båtsmän,
som för detta äro casserade, måtte vid regementerne få
antagas; så finna R. o. A. at hvad som uti denna § förmäles,
bör endast hafva sit afseende på det, som skier hädanefter,
men ingalunda sträcka sig til det, som under kriget händt,
emedan eljest alt för mycken oreda skulle förorsakas.
5:te § innehåller, at ingen allmän cassation af monderingspersedlarne
skal skie för det, at en del rusthållare genom
vårdslöshet eller bruk och nyttiande i enskylte ärender för
skiämt
eller utslitit något af monderings-sorterne.
Hr Wulfwen stier na hemstälte om icke det kunde förhållas
nu som i Konung Carl den XI:tes tid, at monderingspersedlarne
förseglas, så at rusthållarne ej få bruka dem utan
i cronans tienst.
I anledning häraf bifölls § med den tilläggning, at vederbörande
officerare måtte hafva noga inseende, det monderingspersedlarne
enligt högstsalig H. Maj:ts Konung Carl den XI:tes
förordning blifva förseglade och ej utan i cronans tienst brukas.
Frih. Höpken, som varit hos de andre Stånden med Deputationen,
återkom nu och berättade, at de andre Stånden
låtit förmäla sin vänliga hälsning och lofvat taga saken i öfvervägande.
Continuerades med Allmogens Besvär.
10:de §, hvaruti förbiudes thet ingen Borgare eller thes
utskickade får af någon til Bergslagen sig ärnande landtman
under vägen upköpa spaunemål;
