# ID: svediakorp-gov114
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1742--1743
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 64,065
# sentences: 2,409
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Om svaret till dalkarlarne.
595
hafvandes Corn mission tykt, at deras hemmavarande medbroder
bäst skulle kunna ställas til freds om de finge detta svaret.
Frih. Cron hiort: Om någon kunde öfvertyga mig at
detta svaret skulle förorsaka rolighet i landsorterne, skulle jag
straxt begifva mig. Men, gunstige Herrar, ska vi giöras säkre
för öfvervåld, så böra vi med alfvarsamhet bemöta dem, som
resa sig, och derföre är i mit sinne hvarken detta svar eller
Landshöfdingarnes föreställningar til Allmogen tiiräckelige; men
kommer något ifrån den Kongl, timonen och ifrån Öfverheten
sielf, då kan sådant hafva mera eftertryck.
Hr Wulfwenstierna sade det han fruktade, at derigenom
snarare någon rörelse torde upväxa, som eljest kunde afstadna.
Gref H. Gyllenborg hemstälte än ytterligare, om icke
H. K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas at utse nödige
medel och utvägar, hvarigenom de i landsorterne utspridde
rykten må betagas al elak värkan hos Allmogen och landet
tillika underrättas hvad det lider med Commissionens arbete
samt de anstalter, som redan äro giorde och ännu vidare kunna
giöras til et kraftigt försvar och undersåtarnes beskydd emot
fienden.
Frih. Sten Bielke anförde huru som det ofelbart skulle
hafva en god värkan hos Allmogen, om Commissionens Extractum
Protocolli skickas dem, efter som Bondeståndets ledamöter
sittia med i Commissionen och ingen bättre kan persvadera
en Bonde, än den som är Bonde sielf.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls Grefve H. Gyllenborgs utlåtelse;
Och hvad det upläste svaret til Dahlekarlarne beträffar,
så upskiöts dermed til en annan gång.
R. o. A. skildes åt.
Den 29 Martii.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 11 och 20 November ifrån
sid. 290 til sid. 301, hvarvid inga påminnelser giordes.
Derpå uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 28 sidstledne, angående de härvarande officerares corn
-
596 (Mars 29.) Militäre riksdagsmäns kommendering.
menderande til sine poster, hvarom Secrete Utskottet under
den 7 i denna månad låtit underdånig skrifvelse til H. K.
Maj:t afgå; och har Secrete Utskottet, i anledning af Hr Landtmarskalkens
giorde föreställning, det Secrete Utskottets underdånige
begiäran i detta mål blifvit tagen i vidare mening än
Secrete Utskottets tanka varit, funnit sig föranlåtit at på följande
sätt sig här öfver ytterligare förklara, nemligen:
l:o At vid Officerarnes commenderande, som äro här, förnämligast
förstås de, som äro här af de under marche varande
och commenderade regementer;
2:o De Officerare, som finnas nödige vid de regementer,
hvilka efter rykte skola vist någon vedervilja at marchera,
jemväl ock en Compagnie-officerare, som af vederbörande Chef
beordras, åtminstone en af hvarje compagnie, til recruteringarnes
värkställande och manskapets exercerande;
3:o Bör vid commenderingarne af herrar Officerarne i akt
tagas, at de, som äro capita familiarum ej utan vid högst
angelägne tilfällen commenderas, och at sammaledes förhålles
med de til Riksdagen hit kallade Regements-befullmäktigade.
Frih. Cronhiort holt före, at den 2:dra puncten kunde
lemnäs ut, och at det som et oeconomicum kunde lemnäs til
hvar och en Chef at commendera en Officerare til hvart compagnie,
som emottager recruterne och exercerar dem.
Frih. Wrangel tykte, at denne puncten borde blifva
ståendes; varandes högst nödigt at någon Officerare blifver
commenderad til hvart compagnie at exercera manskapet, hälst
vid en del compagnier 70 til 80 nya recruter blifvit antagne.
Frih. During anförde hurusom samtelige clieferne redan
fädt H. K. Maj:ts nådige befallning at låta exercera manskapet,
hvilket icke kan skie så framt ej Officerarne gå til
sine poster. Eljest berättade Frih. During det han i går intet
varit tilstädes när detta blifvit upsatt i Secrete Utskottet,
men han funno för sin del aldeles obilligt, at de, som äro
capita familiarum, ej skola commenderas rätt så väl som andre,
ty den, som är i tourén at blifva commenderad, bör gå åstad
antingen han är caput familia eller ej.
Hr Armfelt påstod, at de Officerare vid regementerne,
som äro ofrälse män, först måtte commenderas.
Frih. During anförde hurusom vid en del regementer
inga Officerare finnas, som äro ofrälse män.
Militäre riksdagsmäns kommendering. 597
Frih. Cronhiort: Hvar verklig Svensk lärer ej undan
draga
sig at gå dit, som han blifver commenderad, när nöden
fordrar. Men det förbehålla vi oss, at intet blifva rykte ifrån
Riddarhuset i otid och innan de nu förevarande angelägnaste
sakerne blifvit afgiorde, ty eljest är det bäst at vi upskiuta
Riksdagen til dess vi åter samhälligt kunna komma tilhopa.
Frih. Carl W. Cederhielm: Jag tycker, at våra rai
sonenients
snart kunna förenas. Ingen Officerare lärer vilja
undandraga sig commendo; men deras påstående är, at Riddarhuset
intet måtte tomas så länge de ej vid regementerne oumgängeligen
behöfvas. Det kan på det sättet bäst hielpas, at
vid de compagnier, som en eller tvänne Officerare redan äro
hemma, den tredie ej commenderas bort här ifrån förr än
regementet marcherar.
Frih. Cronhiort itererade sin förra mening, at detta
borde lemnäs til Öfverstens försorg såsom et oeconomicum vid
regementet.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar, skillnaden oss emellan
är ganska liten. Secrete Utskottet har ju endast föreslagit,
at Officerarne vid de regementer, som redan äro under marche,
böra commenderas til sine regementer at anföra manskapet.
Det finner jag också aldeles oumgängeligit; men til recruternes
emottagande och exercerande kunna ju ofrälse män brukas,
och således större delen af Officerarne dröija här til dess
successions-valet är förbi, på det man må kunna säija, at
samma val skiedt unanimt och inga misstankar vara, at man
betient sig af någon invention til at skilja och afstänga några
här ifrån.
Hr Hästsko: Inga Officerare af de regementer, som äro
commenderade på galererne, lärer undandraga sig; men at jemväl
de öfrige nu straxt skulle commenderas här ifrån, det finner jag
betänkeligit, ty Riksdagsordningen och Privilegierne tillägger
hvar och en adelsman den rättighet at bivista Riksdagen, och
vet jag deruti nu ingen ändring vara skiedd emot förled i t år,
då cheferne gingo ifrån armeen hem til Riksdagen.
Hr Lars Åkerhielm: Det är en fast sats, at hvar och en
bör giöra tienst för den lön han niuter af cronan, oell ingen
är skyldig at giöra den andras tienst, utan den, som blifver
commenderad, bör åtlyda sin Kong och Öfverhets befallning.
Skulle någon exception härvid hafva rum, tyckes det vara för
Regements-Fullmäktigarne, som ligga här i regements-ärender.
598 (Mars 29.) Om militäre och civile tjenstemäns
Jag är också Riksdagsman och har jemväl den äran at vara
vald til ledamot i Secrete Utskottet, men så snart jag fick min
Konungs befallning, begaf jag mig straxt til regementet; nu
är jag åter här för regementet, och så snart jag giordt ifrån
mig, skal jag straxt hafva den ähran at recommendera mig
och resa min väg.
Frih. Diiring: Samtelige Cheferne hafva redan för juhl
fädt H. Maj:ts befallning, at Officerarne skulle begifva sig til
regementerne, men ännu har sådant icke skiedt. Jag har redan
sagt det jag ej finner, at de som äro capita familiarum derföre
kunna undandraga sig at giöra tienst. Och vil jag nu allenast
berätta, hurusom jag anno 1720, då Högstsalig Hennes K. Maj:t
Drottningen afstod regeringen til vår nu regerande nådige
Konung, blef (jag) kl. 9 förmiddagen upkallad i Rådet, och
måste middagstiden kl. 12 resa härifrån til regementet fastän
jag var Riksdagsman och caput familise och målet, som då
förehades vid Riksdagen, var rätt så angelägit, som nu succession
är. Mit råd är derföre, gunstige Herrar, at vi intet röra för
mycket här i, ty eljest torde de andre Stånden fråga hvarföre
de skola löna Officerarne, om de intet vilja giöra tienst.
Hr Stierneld: Det kommer oss underligt före, at Offi
cerarne
commenderas härifrån, men ännu har man ej hördt at
någon General är commenderad. Och tycker jag dessutan, at
här nu äro långt angelägnare saker före vid Riksdagen, än
förledit år, när Riksdagen begyntes och de fläste Herrar Cheferne
reste ifrån armeen, som då stod emot fienden, hem til
Riksdagen, hvilket ej blef påtalt. Hafva de giordt illa, så är
det en annan sak; men hafva de giordt väl, så gior äfven hvar
Officerare väl.
Efter något vidare discourerande, blef uppå
Hr Landtm:ns giorde frågan,
Secrete Utskottets upläste Extractum Protocolli af R. o. A.
bifallit.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke Hr Landtmarskalken
kunde anmodas at draga försorg, det de civilbetienter,
som äro satte at skiöta hushåldningen i riket, kunde likaledes
få et nådigt resepass at begifva sig härifrån til sine påster.
Det vore ingen kitzlighet, som drefve honom at giöra denne
påminnelsen, utan han trodde sådant högst nödigt, i anseende
til dels sanne, dels osanne rykten, sorn flugit ikring i landsorterne
och torde förorsaka någon rörelse hos Allmogen. Dess
-
riksdagsmannakall. Revisions- och Protokolls-sekreterare. 599
utan har man prof derpå, at et län ej altid kan vårdas som
sig bör af en Lands-Cammererare och Secreterare. Isynnerhet
hade uti någre län, hvarest durchmarcher förledit år skiedt och
Landshöfdingen icke varit tilstädes, åtskillige besvär och klagomål
hos Allmogen blifvit sporde öfver en alt för hård och
olika prässning och medfart. Utaf hvilket alt Gref Gyllenborg
således förmente, det R. o. A. nogsamt lära finna angelägenheten
deraf, at inga riksens betienter dröija här längre qvare vid Riksdagen,
som kunna giöra riket tienst och nytta i landsorterne.
Hr Morath påminte, at expectanter eller de, som eljest
någon tid varit vid armeen och niutit lön och fält-tractamente,
mätte jemväl vid detta tilfälle ihog kommas, så at de blifva
commenderade til at åter giöra någon tienst.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
18 Martil, hvarutinnan Ståndet berättar sig hafva til ransakningens
skyndesammare befordrande och afgiörande i Riksens
Ständers Commission funnit skiäligt at hos K. Majit i underdånighet
må anhållas, det befallning til K. Maj:ts och riksens
Krigs-Collegium må utfärdas, at välbemälte Collegium, så snart
någon commendering påbiudes, lemnar Riksens Ständers Commission
förteckning pä the commenderade Chefer och Officerare,
på thet 0111 Commission skulle finna nödigt en eller annan af
deni at höra, eller någon uplysning af them äska, sådant antingen
innan afmarchen, om thet sig giöra låter, må kunna
skie, eller i annor händelse en annan i tileus ställe, som vid
Commissionen kominer at höras, må varda commenderad.
Detta bifölls af R. o. A.
Vidare uplästes Rådets Extractum Protocolli af den
16 Martii, hvarutinnan hemställes til Riksens Ständers utlåtande,
huru med Revisions- och Protocolls-Secreterares föreslående
förhållas må, i anseende til then skiljaktighet, som finnes
uti Riksens Ständers underdånige skrifvelse af den 14 Augusti
1741, angående justitiae-ärendernes skyndesamma afgiörande,
hvarest, vid förefallande ledighet af Revisions-Secreterare-embetet,
Regeringsformens 40 § föreskrifves til efterrättelse vid
förslags uprättande til et sådant embete, och then methode,
som sedermera uti en Secrete Utskottets underdånige skrifvelse
af den 15 näst derpå följande Augusti K. Majit i underdånighet
vid handen gifves, at Protocolls-Secreterare måga likmätigt
Riksens Ständers förordnande vid då varande Riksdag af Riksens
Ständers Råd hos K. Majit i underdånighet föreslås.
600 (Mars 29.)
BevillDingen.
Remitterades til Secreta och Justitise-Deputationerne.
Hr Wulf vvens t ier na upkom och berättade, at sedan
bevillnings-värket gådt igenom de andre Stånden, hafva de
Deputerade åter trädt tilhopa at jämka sielfva Förordningen
efter Ståndens utlåtelser, då de Deputerade anbefalt honom at
underställa Högh R. o. A., om icke sidsta perioden af 2:dra §,
som angår contractet med Bryggare-Erabetet i Stockholm, får
slutas ut, emedan K. Maj:t uppå Riksens Ständers underdånige
tilstyrkande, medelst skrifvelse til K. Cammar-Collegium af den
6 nästledne November, i nåder befalt at salu-accisen, så väl i
Stockholm som de öfrige städer, skall utgiöras efter 1686 ars
Accis-taxa och pä Accis-cammaren upbäras, hvilket ock nu mera
är i värk et stäldt.
R. o. A. biföllo detta.
Vid 5:te § berättade Hr Wulfvvenstierna, at emedan
det som i samma punct blifvit projecterat, angående manufacturierne
och fabriquerne i städerne, ännu icke hindt i
Manufactur-Deputation regleras, dit samma ärende af Riksens
Ständer blifvit remitterat, hälst instructionen för samma Deputation
först nyligen blifvit faststäld; ty är den meningen
om manutäcturerne och fabriquerne i städerne utstäld til vidare
särskilt förordnande med desse ord: Hvad manufacturerne och
fabriquerne i städerne angår, så förhålles med dem efter som
särskilt bl ifver förordnat.
Detta bifölls af R. o. A.
Vid 9:de § anmältes, at ehuru contingenten för städerne
i riket är i projectet utsatt til 185,000, så har dock Borgareståndet
ej velat begifva sig til högre summa än 150,000 dal.
sint, i anseende thertil, at deras handel för manufacturernes
skull blifvit mycket inskränkt och at manufacturister, krögare
och qvarnar med flere nu särskilt komma at contribuera, hvarigenom
summan af contingenten öfver och ej under utgå skall.
Atskillige af R. o. A. tykte, at denna summa voro alt för
ringa för samtelige städerne i riket, och förbehölt sig
Hr Lagerhielm, at ingen afkortning måtte beviljas uti
den för städerne utsatte summan, med mindre icke R. o. A.
jemväl förminska deras hemmans-contribution.
Hr Wulfwenstierna berättade huruledes samtelige städerne
i riket år 1720 betalt 85,000 dal., år 1723 likaledes
85,000 dal. och år 1727 83,000 dal. sint i contingent, påståendes
nu Borgerskapet, at de ingalunda kunna gå högre
Bevillningen.
601
än til 150,000 dal. sint, sedan handelen så aftagit och Finland
jemväl är förloradt.
Frih. Cederhielm holt före, at det icke eller vore rådeligit
at pålägga Borgerskapet för dryg summa, ty derigenom
skulle de alt för mycket öka priset på deras varor och taga
sin skada igen af R. o. A.
Hr L. Åkerhielm mente at det bäst kunde förekommas,
om R. o. A. sättia sig före at ej köpa någre öfverflödige varor
af dem, eller betala dem alt för drygt.
Efter vidare diccourerande bifölls, at städerne i riket slippa
med 150,000 dal. smt i contingent.
Vid 11 :te och 12:te §§:ne, angående någon viss afgift af
Ostindiske, Levantiske och flere där upräknade Compagnie!',
erindrade
Hr Wulfwenstierna, det R. o. A. resolverat, at berörde
Compagnier skulle höras, och ifall deras anbud sedermera ej
funnos skiäligt, skulle de erlägga 5:te penningen af gevinsten
och utdelningen per lott, lika som af andra capitalers interessen.
I följe häraf äro desse Compagnier hörde, och har Ostindiske
Compagniet åtagit sig 50,000 dal. och Asseurance-Compagniet
6.000 dal. smt, men de öfrige hafva ej kunnat utfästa sig til
något vist, utan lofvat at ej undandraga sig at jemväl bidraga
något skiäligt, varandes således den 11:te § på det sättet
inrättad:
Ostindiske Compagniet har åtagit sig at för år 1743 betala
såsom frivillig gåfva i anseende til rikets beträngda tilstånd
50.000 dal. smt, sammaledes Asseurence-Compagniet 6,000 dal.
dito mynt; lärandes Levantiske dykeri- och andre Compagnier,
på anmodan af vederbörande taxeringsman, ej undandraga sig
at vid detta tilfälle för år 1743 äfven frivilligt något skiäligt
bidraga.
§:n bifölls af R. o. A. såsom den är inrättad.
Yid 16 § föreslogs at den i projectet införde meningen,
om Prästerskapets afgift af deras lön och underhåld så mätte
inrättas och giöras klarare:
Prästerskapets lön uti mensal- och annexe-hemman, landboräntor
och utfallande vederlags-spannemål, samt cronotionden,
som til deras embeten höra, förvandlas til penningar efter länets
mankegång och betalas sedan deraf, äfvensom af all penningelön,
åtta af hundrade å den ort, där lönen och inkomsten faller.
Detta bifölls af R. o. A.
602 (Mars 29.) Äng. Borgare-ståndets anmälan om
Sidst blef i stället för Martii månads slut, termin utsatt
til Junii månads slut, innom hvilken tid det som ankommer
på taxering skal upbäras och betalas.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
26 Martii, med berättelse hurusom någre Ståndets förordnade
ledamöter i Riksens Ständers Commission gifvit vid handen,
det Generalen Gref Lewenhaupt därstädes skal angifvit och med
åtskillige utnämde vitnen sökt bevisa, det trenne Herrar Officerare,
ibland hvilka den ena varit Chef för et vist regemente,
år 1741 så väl vid embarqueringen här ifrån Sverige, som vid
debarqueringen i Abo, yttrat sit missnöije öfver det af Riksens
Ständer näst förut förklarade kriget, med den eftertänkeliga
utlåtelse, at detsamma skull ock lyckas derefter. Och emedan
Commissionen ej funnit sig enligt des undfångne instruction
kunna detta mål uptaga och undersöka, men desse Borgareståndets
ledamöter likväl trodt sin skyldighet vara, för större
säkerhet skull, at gifva sådant Borgareståndet vid handen och
thes bepröfvande underställa innan the åberopade vitnen torde
blifva härifrån commenderade, ty har Borgareståndet i anseende
til de härvid förekomne omständigheter för sin del funnit, at
förenämde mål i anledning af Hr Generalens angifvande nu
så mycket mera bör af Commissionen uptagas och skiärskädas,
som domaren i följe af 4 cap. Rättegångs-Balken skal til—
komma ransaka öfver yppade grofva förbrytelser och delaktighet
ther uti, ändock at ingen therå kiärar; varandes för öfrigit
Borgareståndet af den tanka, at Commissionen nu en gång för
alla må lemnäs fria händer at med alla dylika mål, sä vida de
på et eller annat sätt röra förloppet af kriget, utan vidare
förfrågning på lika sätt förfara, hälst densamma skal då blifva
mera i stånd at med al giörlig skyndesamhet befordra ransakningen
til et ändteligit laga slut.
Frih. During frågade om detta är samma document som
o o
Borgareståndets Deputation sidst haft med sig.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at Borgareståndets Deputation
sidst haft med sig et ounderskrifvit och ad Protocollum gifvit
Document, som i Ståndet blifvit ingifvit och upläst, men de då
straxt tagit med sig tilbaka.
Hr Eric Gust. Boije: Högh R. o. A. behaga erindra sig
huru som Borgareståndets Deputation sidst hade med sig et
papper, som var ounderskrifvit, och jag således i mit sinne ej
kunde annorlunda anse än för et charteque. Men ehuru det
grefve Lewenhaupts anklagelse mot någre officerare. 603
då blef resolverat, at samina document skulle ligga på bordet,
togs det likväl af Borgareståndet tilbaka, och i det stället
hafva de nu ingifvit et annat Extractuin Protocolli, hvaruti jag
finner mycken gift och galla, i ty at det ser ut som ville
Borgareståndet uti de mål, som äro remitterade til Commissionen,
hafva en evig ransakning men aldrig någon dom;
hvilket ofelbart skulle skie, om alla de skulle ställas under
ransakning, sorn talat något emot kriget, då jag vil tro at
pluraliteten i riket skulle komma under förhör. Vilja vi nu
gå in i sielfva saken och se hvaruti den består; det sägs at
trenne herrar Officerare latit förspörja sit missnöije öfver kriget,
med den eftertänkeliga utlåtelsen, at detsamma skulle ock
lyckas derefter. Jag finner häruti ej större förgripelse, än at
jag och alla andra kunna säija detsamma. Det låter väl stort,
at Borgareståndet härvid citerat 4 cap. Rättegångs-Balken,
men Borgareståndet har härvid illa applicerat lagen, ty om vi
slå up berörde capitel, få vi se at det angår urtima ting. Jag
hemställer derföre til Högh R. o. A. om vi icke nu böra taga
et så vigoureust steg, at vi hädanefter slippa dylika försök
ifrån Borgareståndet. Ty hvad consequence skulle det väl föda
af sig, om de, som af Commissionens ledamöter intet varit med
pluraliteten vid voteringarne, skulle hvarje gång få draga saken
til Ständerne. Tiden skulle ju, som jag redan sagt, utdragas,
och sakerne bringas i sådan vidlöftighet, at de brotslige derigenom
kunde undgå sit välförtienta straff.
Gunstige Herrar! Låtom oss nu intet längre såmedelst
draga öfver oss våra lidande medbröders suckningar och tårar
samt de många oskyldiga blodsdroppar, som ropa hämd öfver
dem, som äro skulden til deras olycka. Den stora Guden, som
ransakar hierta och uiurar, skall vara en domare emellan oss,
hvem som ment fäderneslandet illa eller haft några egna afsikter
och vuer.
Vidare berättade Hr Boije, det han hvad processualia angår
upsat et Memorial, som han nu begiärte måtte upläsas och
honom tilstånd lemnäs at dermed få gå til de andre Stånden.
Uplästes Hr Eric Gust. Boijes Memorial, theruti han i
förstone omrörer angelägenheten theraf, at en god ordning bibehålles
ej allenast i hvarje Stånd innom sig sielf, utan ock
samtelige respective Stånden emellan. Thernäst uprepar Hr
Boije, hurusom Borgareståndet vid sidsta plenum behagat communicera
R. o. A. et ounderskrifvit papper, hvarmedelst en
604 (Mars 29.) Ang. Borgare-ståndets anmälan om
eller flere ledamöter af dem, som i Riksens Ständers Cotnmission
bekläda Domare-embetet, giordt för Borgareståndet en berättelse
om Generalens Grefve Lewenhaupts påstående in för Commissionen,
angående trenne Officerares yttrade missnöije uti thet
beslutne kriget emot Ryssland, hvilket mål Cotnmission ej
kunnat under ransakning uptaga, men Borgareståndet, genom
et til Riddarhus-Cancelliet ytterligare inlefvererat Extractum
Protocolli, funnit böra af Commissionen uptagas och skiärskådas.
Huru vida detta Borgareståndets giöromål är med lag
och en god ordning öfverensstämmande, therom yttrar Hr Boije
sin tanka som en redlig patriot och efter samvete:
At Commissionens samtelige ledamöter bekläda Domareembetet
och aflagt Domare-eed samt, såvida the för värdige
ledamöter therutinnan skola anses, böra följa lagen och theras
undfångne instruction, thet skall vara oförnekeligit.
Uti lagen eller then undfångne instructionen finnes ingen
anledning, at en eller flere ledamöter måga, tvert emot Domareedens
innehåld, särskilt giöra någon berättelse örn hvad som
Commissionen innom sig sielf förehaft och thes rådslag för
andra uppenbara, hälst då voteringarne icke skie Ståndsvis
utan per capita.
Et sådant förhållande, at några ledamöter emot pluraliteten
uti Commissionen understådt sig at uphäfva sig til målsägande
för en part, och therigenom liksom antaga sig partes
partis, samt söka ändring uti Commissionens giöromål, thet
skal vara ganska eftertänkeligit och har bättre anstådt Generalen
Lewenhaupt sielf, än någon af Commissionens ledamöter.
I betraktande häraf och som et sådant steg skal vara
emot Commissionens instruction, all lag och ordning samt den
aflagde Domare-eeden, så påstår Hr Boije thet thesse obekante
Commissionens ledamöter böra namngifvas och såsom otienlige
domare anses, utom hvad Riksens Ständer kunna finna skiäligit
at i anledning deraf vidare förordna.
I lika måtto underställer Hr Boije, om icke thet vore
nödigt til bibehållande af sämja Stånden emellan, at en tienlig
föreställning härutinnan blefve giord til Borgareståndet.
För öfrigt, hvad saken i sig sielf angår, så emedan then
skal vara ej mindre eftertänkelig än then brukade processen
och methoden thervid, emedan här ingen qusestion skal vara
om något uprors anstiftande eller om någon eftersatt sin skyldighet
i det, som rörd t krigets verkställighet, utan här skal
grefve Lewenhaupt» anklagelse mot någre officerare. 605
allenast vara et löst tal fäldt och missnöije yttradt öfver thet
anstälte kriget, hvilket äfven så litet kan lända den til last,
som vid värkställigheten theraf dock icke eftersatt sin skyldighet,
som thet kan lända någon til beröm, at han varit för
kriget, men visat efterlåtenhet uti utförandet; altså tycker Hr
Boije för sin del, det Commissionen lärer utom dess hafva nog
syssla med ransakningen öfver thet olyckeliga krigets otilbörliga
utförande, utan at bry sig om prat och sqvaller; hvilken materia
och process skulle blifva så vidlöftig, om alla tlie, som förestält
sig krigets olyckeliga utgång, skulle therföre efter en förr
lagd obehagelig grund ställas under ransakning, at näppeligen
någon redelig och välsinnad i landet blefve fri för inquisition.
Sluteligen är Hr Boijes mening, at the uti Riksens Ständers
Commission förordnade ledamöter böra efter theras instruction,
lag och förordningar samt Domare-eed uptaga och afgiöra the
ther förekommande mål, som angå krigets olyckeliga utgång,
och icke bry sig med något löst tal och sladder.
Under upläsandet häraf anmältes och på vanligit sätt
emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet af 24 personer.
Talemannen Olof Håkansson förde ordet och, näst aflagd
hälsning, berättade at Bondeståndet i dag låtit sig föreläsa
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 26 i denne månad,
hvaruti förmäles det Gref Lewenhaupt åberopat sig åtskillige
vittnen emot trenne herrar Officerare, som vid embarqueringen
härifrån Sverige och debarqueringen i Abo skolat förklarat sit
missnöije öfver det påbegynte kriget med några eftertänkelige
utlåtelser, hvilket mål Borgareståndet funnit böra uptagas af
then förordnade Commissionen. Men som Bondeståndet intet
funnit sådant öfverensstämma med hvad Bondeståndet så ofta
tilförene påyrkat, om skyndesamt slut uti de emot Hrr Generalerne
angifne brottmål; ty håller Bondeståndet före vara
onödigt at härom må anställas någon ransakning, aldenstund
Commissionens giöromål sträcker sig egenteligen til at undersöka
hvem som i sielfva värket ej fullgiordt sin skyldighet,
men ej hvad discourser om kriget blifvit förde; varandes betänkeligit
at ställa dem alla under förhör, som härom något
discourerat, då tiden så långt skulle utdragas och sakerne sättias
i den oreda, at man aldrig skulle kunna giöra sig hopp om
något slut.
Ofver hvilket alt Bondeståndet låtit upsättia et Extractum
Protocolli, som Talemannen nu framgaf och uppå begiäran blef
606 (Mars 29.) Äng. Borgare-ståndets anmälan om
upläst, hvarutinnan Bondeståndet afgifver sit yttrande öfver
Borgareståndets utfärdade Protocolls-Extract af den 26 i denne
månad, angående Generalen Lewenhaupts i Riksens Ständers
Commission giorde påstående, beträffande någre visse Herrar
Officerares betygade missnöije öfver tliet sidst beslutne kriget
emot Ryssland, hvilket mål Borgareståndet för sin del funnit
böra af Commissionen uptagas och skiärskådas. Och aldenstund
Bondeståndet vid denna saks öfvervägande ansedt Commissionens
giöromål efter des instruction egenteligen bestå uti
undersökandet om de fehl hos befehlhafvande och försummelse
hos lydande, hvarigenom kriget olyckeligen aflupit, blifvandes
igenom en så vidlöftig undersökning, som detta och flere slike
förefallande mål kunde gifva anledning til, tiden alt för långt
utdragen, då likväl uppå ransakningens skyndesamma afgiörande
med de anklagade Generals-personerne en stor angelägenhet
beror; fördenskul, och emedan ofvannämde Officerares utlåtelser
ej röra hufvudsaken ej eller hafva någon gemenskap med de
förseelser och fel, som i verkställigheten inlupit; ty har Bondeståndet
funnit at undersökning och ransakning therom må så
mycket mindre anställas, som sådant skulle alt för nära röra
en undersåtes frihet och säkerhet.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. Arns vänliga
hälsning
afträdde Deputation;
Hvarpå det continuerades med upläsandet af Hr Boijes
Memorial.
Enär samma Memorial var läst til slut, begiärte
Hr Adlerbeth, at någon af Commissionens närvarande
ledamöter måtte blifva pålagd at säija processen, som härvid
varit brukad i Riksens Ständers Commission.
Hr Flach: Huru saken blifvit afslutad är jag icke ännu
i stånd at berätta, så vida expedition derom ej skiedt, utan
lemnar sådant til dem, som ej har så ömt samvete som jag.
Hvad praemissa angår, så hänger dermed så tilhopa, at när
Gref Lewenhaupt blef upkallad och tilsagd at upgifva hvad
han til sit försvar kunde hafva at andraga, upgaf han på en
gang 75 vittnen, och då Commission begiärte, at han ville utlåta
sig öfver hvilka omständigheter desse af honom åberopade
vittnen egenteligen skulle höras, svarade han: öfver krigets
olyckeliga utgång; men då han sedermera skulle rangera sine
vittnen, angaf han det visse Officerare, sä väl vid embarque
-
grefve Lewenhaupts anklagelse mot någre officerare. 607
ringen här ifrån Sverige, sorn vid debarqueringen i Abo, förklarat
sit missnöije öfver det påbegynte kriget med den eftertänkelige
utlåtelsen, at det ock skulle lyckas derefter; hvaruppå
Gref Lewenhaupt tilspordts om sådane utlåtelser blifvit
fälte för menigheten, så at de kunnat giöra någon elak värkan;
då Gref Lewenhaupt svarade dertil nej.
Commission tog aitså detta i behörigt öfvervägande, men
i hvad slut den stadnat kan jag, som förut sagt är, nu icke
berätta, innan saken blifver expedierad, emedan jag då vore
ovärdig at någonsin bekläda Domare-embetet. Imedlertid lemnar
jag til Högh R. o. Arns egit närmare eftersinnande huruvida
Borgareståndets ledamöter i Commissionen härmed kunnat
gå til deras plenum, hvartil jag ej finner någon anledning af
Commissionens instruction.
Hr Adlerbeth: Borgareståndets Extractum Protocolli visar
tydeligen, at detta i Commissionen blifvit afslagit; men icke
dess mindre hafva några af Ståndets ledamöter angifvit det i
deras Stånd, hvilket i mit sinne är aldeles olagligit.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 16 personer. Rådman Kierman
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Ståndet, öfvergaf
et Extractum Protocolli, hvilket uppå begiäran nu uplästes
och angick en ibland Rydelii papper funnen skrift på fransöska,
som en Borgareståndets ledamot gifvit til Rydelius at
öfversätra på svenska med mera.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. Arns hälsning,
afträdde Deputation och reassumerades de förre discourserne.
Hr E. G. Boije: Jag är aldeles ense med Hr Flach, at
Borgareståndets ledamöter ej bordt anmäla i deras Stånd hvad
som i Commissionen passerat, aldenstund instructionen dertil
ej gifver dem någon anledning och saken ej ännu var expedierad.
För öfrigt, gunstige Herrar, tror jag mig ej bryta emot
min aflagde tysthets-eed, om jag säljer det jag sedt et bref
från en viss man i Finland til en viss Herre här i staden,
hvaruti skrifves om mycket, som taltes vid armeen. Skulle
Commission uptaga och undersöka 0111 alt sådant, som mäst
torde hafva härrördt af vivacité hos en del ungt folk, så fingo
Commission alt för mycket at giöra, och kunde på slutet få
namn af sqvaller-commission.
Hr Ruschenfelt begiärte blifva underrättad, 1 ro om en
Riksdagsman efter sluten Riksdag får fritt tala hvad han vil;
608 (Mars 29.) Äng. Borgare-ståndets anmälan om
2:o om icke den bör anses för at hafva begådt crimen lresae
Majestatis, som talar på Riksens Ständers giöromål, så vida
suprema Majestas är hos Riksens Ständer; 3:o om icke sådane
utlåtelser, som blifvit fälte af en Chef, jemväl kunna anses
hafva varit skulden til krigets olyckeliga utgång; ty man kan
väl föreställa sig hvad den enfaldigare skal tänka när han
hörer sådant af sin chef.
Gref II. Gyllenborg: Jag vet intet huru denna saken
kommit til Borgareståndets plenum, eller om dervid en ordentelig
process är i akt tagen. Men jag tror mig ej fela derom, at en
ledamot när han är dessentiens, får gå til sit Stånd med sin
mening. Dock vil jag nu gå detta förbi, och endast utlåta
mig huru långt vår frihet kan sträcka sig at tala. Jag lägger
dervid til grund en fullkomlig frihets utöfvande, sammanknippad
med obrotslig laglydnad. Således är jag aldeles af den tankan,
at discourser, som föras ibland vänner och under få personer,
kunna intet säijas vara förgripelige. Men gå de derpå ut at
seditiera en myckenhet, injaga hos dem någon fruktan, eller
ändamålet är at betaga Riksens Ständers giöromål och beslut
sin tilbörliga kraft och värkan, äro de högst förgripelige och
straffbare. Så vida här nu intetdera skiedt, är jag af den
mening, at R. o. A:ns Resolution uppå Borgareståndets Extractum
Protocolli kunde blifva den, at Riksens Ständers Commission
har uti detta och alla andra mål at efterlefva deras eed,
instruction samt lag och förordningar, ankommandes på deras
ansvar om de släppa någon, som har del i krigets olyckeliga
utgång; men at de också ej böra inleda någon oskyldig i process
eller undersökning.
Hr Flach: Jag instämmer aldeles med Gref Gyllenborg
angående vår frihet at tala, men vil allenast härvid erindra,
at som Commission är en af Riksens Ständer förordnad domstol,
så finner jag ej huru Riksens Ständers plena kunna uptaga
något, som i Commissionen förelupit, med mindre någon
sig hos Riksens Ständer öfver Commissionens giöromål besvärar,
då sådane besvär böra vara documenterade, och den,
som klagar, skal vara competens. När det skiedt, då är först
tid at utlåta sig; ty eljest skulle Riksens Ständers plena
grunda sin Resolution på lösa raisonements.
Frih. H. Wrede understödde detta.
Frih. During: Emedan uti Borgareståndets Extracto Protocolli
sägs, at trenne herrar Officerare förledit år vid Råd
-
gr. Lewenhaupt^ anklagelse mot någre officerare. 609
mansöö fält några eftertänkelige utlåtelser angående det då
förklarade kriget, så vil jag utbedia mig Högl. R. o. A:ns
gunstiga tilstånd at härom få tala några ord. Personerne äro
väl intet af Borgareståndet nämde, men de äro så tydeligen
utmärkte, at hvar och en kan förstå hvilka de äro. Det lärer
vara Högl. R. o. A. för detta bekant, at jag vid Rådmansöö
förrättade mönstringen och blef derföre stäld under en Commission.
Så väl den förordnade Commission, hvilken mit giöromål
undersökt, som H. K. Maj:t sielf, har funnit detjagfölgt
min instruction samt fullgiordt min skyldighet och har II. K.
Maj:t altså lemnat mig sin nådiga approbation. Ofver denne
emot mig anstälte Commission har jag nu hos Riksens Ständer
igenom inlagt Memorial mig besvärat, och beder at samma
Memorial med första måtte företagas, då Riksens Ständer
sielfva lära få se huru jag vid ofvannämde tilfälle mig upfördt.
Det kan jag hafva den äran at berätta, at som 14
compagnier på ganska kort tid och innom 9 dygn embarquerades,
så lemnades oss ej råderum at föra där många vidlöftiga
raisonement.s och discourser. Hvad omdöme jag den
gången om kriget fält, kunna Riksens Ständer få se af mine
til H. K. Maj:t då insände underdånige rapporter. Jag har
beklagat vårt vackra cavallerie, som måste giöra en så svår
och fatigante marche; jag har sagt at anstalterne voro slätta
och marche-routen illa inrättad, med mera. Gunstige Herrar,
skola vi undersöka om alt hvad som blifvit tält, så få vi alt
för mycket at giöra. Jag vil då också gifva en hoper artiga ingredientier
dertil. Men hvad ända vil det väl taga, eller hvad
rörer sådant krigets olyckeliga utgång? Är någon, som eftersatt
sin undersåteliga plikt, felat i värkställigheten och utförandet
af hvad som varit honom anbefalt, eller eljest på något sätt
vid et eller annat tilfälle icke fullgiordt sin skyldighet, straffes
då den på det aldra strängaste.
Frih. Cronhiort: Yi hafva gifvit våra ledamöter i Commission
den instruction, at de noga skola undersöka om alt
hvad som kan hafva bidragit til krigets olyckeliga utgång.
Och som dylika eftertänkelige utlåtelser, som blifvit fälte af
en viss chef och andre officerare både här vid embarqueringen
och sedan vid debarqueringen i Äbo, ej kunnat hafva någon god
värkan i armeen, så är jag af den tankan, at Commission härom
må undersöka, så mycket mer som et Stånd det nu begiärt och
angelägenheten fordrar at armeen blir ränsad innan vi gå i fält.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 39
610 (Mars 29.) Om instruktion för Riksens
Hr Löwenhielm: Gunstige Herrar! Vi hafva redan rörd t
merita causse; men saken har intet kommit hit på det sättet,
at vi kunna gå in i den; ty här är ingen, som sig hos Riksens
Ständer öfver Commissionens utslag besvärat. Nu är
allenast frågan om Commissionens instruction sträcker sig så
vida, at Commission bör uptaga och undersöka hvad som vid
det af Borgareståndet omnämde tilfället af frenne herrar Officerare
blifvit tält. Gunstige Herrar! Då jag nämner undersökning
om tal, ryser jag dervid. Hvad consequence skulle
det väl hafva? Jag undrar huru många de ibland oss äro,
som vid desse tider kunna säija sig frie at ej någon gång hafva
tält mer eller mindre förgripeligit. Jag håller fördenskull före,
at R. o. A. nu bäst kommer härifrån, om R. o. A. säija at
de finna Commissionens instruction klar och at densamma ej
behöfver någon uttydning. När Commission resolverat och
någon sig hos Riksens Ständer öfver Commissionens utslag
skulle besvära, då kunna Riksens Ständer sig vidare i sielfva
saken utlåta.
Et vil jag underställa Högh R. o. A:ns närmare eftersinnande.
Jag hörer af Hr Boijes Memorial, thef han förmenar,
at Borgareståndets ledamöter ej skola mer kunna sittia
domare i Commissionen, eftersom tlie för theras Stånd uppenbarat
hvad som uti Commissionen förehafts. Men huru kommer
det öfverens, at vi den ena dagen fastställa, det Commissionens
Protocoller och altsammans skall genom trycket allmänt giöras,
den andra åter anses det vara en så stor förbrytelse för de
ledamöter, som anmält i sit Stånd hvad i Commissionen passerat,
at de ej mera skola kunna anses för habile domare. Om
vi sättia häruppå en så svår rubrique, kan sådant ej annat
än störa enigheten Stånden emellan. Gunstige Herrar! Låtom
oss betänka, at vi äro invecklade i krig med en mäktig fiende;
men den kan ändå aldrig vara så farlig, som oenigheten emellan
oss sielfva och isynnerhet Stånden emellan, ty påfölgden blir
oförnekeligen den, at det ena partiet söker kufva det andra,
til dess at riket går under. Yi hafva altså största orsak at
arbeta på fred innom riket; nog at örlig oss påföres utom
Sveriges gräntsor.
Hr Löwenhielm uprepade ännu en gång at R. o. A. kunde
sig på det sättet utlåta öfver Borgareståndets Extractum Protocolli,
at R. o. A. finna Commissionens instruction tydelig
och tilräckelige; men skulle någonthera parten finna sig för
-
Ständers Kommission angående kriget.
611
anlåten at besvära sig öfver Commissionens utslag, vil R. o.
A. sig då deröfver utlåta.
Frih. Sten Coijet conformerade sig helt och hållet med
Hr Löwenhielm.
Hr Adlerbeth: Jag är aldeles ense med Hr Löwen
hielm
och tycker bäst vara, at Högl. R. o. A. bifalla hans
project. Det allenast vil jag tillägga, at hvad som blifvit tält
vid Rådmansö om kriget, ingalunda kan kallas crimen lsesse
Majestatis; ty först var sidsta Riksdagsbeslutet då ej utkommit
när embarqueringen skiedde vid Rådmansö, så at det deruti utsatte
svåra stralfet för den, som talar på Riksens Ständers författningar,
ej härtil kan appliceras, aldenstund detta passerade,
som jag redan sagt, långt förut. Dessutan hafva Riksens Ständer
vid denna Riksdagen anbefalt Secrete Utskottet at undersöka
om rätta grunden til kriget och deröfver med sin berättelse
inkomma. Vöre det nu crimen lsesaB majestatis at tala
på Riksens Ständers beslut om kriget, så hafva alla 4 Stånden
begådt det. Jag för min del hade önskat, at den qusestion,
angående undersökningen om kriget, aldrig blifvit vidrörd, så
tror jag vi sluppit mycket missförstånd oss emellan, och då
hade visserligen aldrig så många påfund blifvit brukade, som
nu dageligen hos oss märkes, til at undfly ansvar. Eljest
måste jag tilstå, at jag på intet sätt kan gilla det steget, som
Borgareståndets ledamöter i Commission nu giordt; ty jag finner
detsamma aldeles stridande emot lag och process. Här är ingen
part, som besvärat sig; Commission har ej eller sielf funnit
nödigt at referera målet til Riksens Ständer, utan några få
ledamöter, som varit dissentientes, taga sig partes partis och
referera målet til sit plenum tvert emot pluraliteten i Commissionen
och förr än saken är expedierad.
Hr Löwenhielm förklarade, det han aldrig kan fatta
härom den concepten, at det är lofligit eller mindre farligit at
tala på Riksens Ständers än på H. Maj:ts giöromål.
I anledning af föregående discourser upsatte
Hr Landtm, följande Resolution, hvilken för R. o. A.
uplästes och af dem bifölls.
Resol.: R. o. A. finner instructionen för Cominissionen
tydelig och tilräckelig, och ifall någonthera parten med Commissionens
utslag skulle finna sig missnögd, får han vända sig
til Riksens Ständer, då R. o. A. jemte de öfrige respective
(512 (Mars 20.) Om offentliggörandet af
Stånden i sådan händelse vilja sig deröfver utlåta, dock bör
härigenom ej något upskof skie i sielfva hufvudmålet.
Deruppå kom det at omtalas, huruvida någon part skulle
straxt få besvära sig hos Riksens Ständer öfver någon preliminair
Resolution; och påstodo åtskillige, at sådant icke borde
tillåtas, utan borde alla besvär uti preliminair och processuelle
mål, enligit 16 cap. 4 § Rättegångs-Balken, på en gång följa
med sielfva hufvudsaken til Riksens Ständer, som nu äro
Öfverdomare.
Hr Rutlienschöld hemstälte om icke ledamöternes voteringar
uti preliminaire mål måtte äfven så väl som i sielfva
hufvudsaken tryckas, på det hvar och en må blifva fullkomligen
underrättad om the mål, som uti then förordnade Commissionen
kunna förekomma vid ransakningen om orsakerne
til krigets olyckeliga utgång i Finland.
Frih. Cronliiort holt nödigt at altsammans, så väl Cornmissionens
Protocoller som voteringarne, måtte tryckas, undantagandes
det som rörer Ministeren.
Hr Oliwecrona förestälte hurusom det vore ovanligit,
at en domares voteringar skal tryckas; lärandes dessutan en
hvar blifva fullkomligen underrättad om sakerne, aldenstund
alla rationes måste uptagas i domarne, som blifva tryckte.
Hr Flach holt före at Krigs-conceillerne, tillika med den
af Gref Lewenhaupt så ofta åberopade Relation om krigets
förlop, väl kunde tryckas til uplysning för publiquen; men at
ledamöternes voteringar skulle tryckas, vore för många omständigheter
skul högst betänkeligit och låta sig icke eller giöra;
ty så vida Riksens Ständer befalt at utur skriftväxlingarne skal
utslutas hvad som för rikets säkerhet skull bör hållas tyst,
så måste likaledes uhr voteringarne utelemnas hvad som främmande
hof eller Ministeren rörer; på hvilken händelse voteringarne
blefve ofullkomlige, aldenstund det aldrig kan slå felt,
at en eller annan ledamot i Commission vid omröstningen tager
grund til sin mening utur thet, som emellan Gref Lewenhaupt
och någon främmande Minister kan vara förelupit. Och när
skiälen och grunden til ens mening ej får uppenbaras, så passar
sig ju intet slutet, utan then, som voterat, underkastar sig thet
allmänna omdöme, at han grundat sit utslag på inga skiäl.
Skulle Riksens Ständer, när saken är sluten och voteringarne
blifvit upläste, dä vilja låta trycka dem, så är det en sak, som
ankommer på Riksens Ständer sielfva; åtminstone äro Rik
-
voteringarna inom II. St:rs Kommission.
613
sens Ständer då bäst i stånd at kunna döma huru vida det
bör skie eller ej, men ännu är tliet alt för bittida at härutinnan
fastställa något vist.
Gref H. Gyllenborg: Jag menar at Riksens Ständer för
detta faststält, at både Commissions Protocoller och ledamöternes
voteringar i sielfva hufvudsaken böra tryckas, så at
skilnaden oss emellan består allenast uti tiden huru snart det
skal skie, antingen när saken är afsluten eller nu straxt. Och
som Herrar Generalerne, eller de flere, sorn i Commissionen
redan äro eller hädanefter kunna blifva anklagade, efter den i
dag tagne Resolutionen, få straxt komma in med besvär öfver
Commissionens utslag uti prseliminaire och processuelle mål,
så håller jag före at vi äfven böra få se voteringarne; ty om
det skulle afskiäras, så tänken efter, gunstige Herrar, hvad
insinuationer derom skulle kunna giöras.
Hr Löwenhielm tykte det vara rätt så godt at voteringarne
tryckas nu straxt som längre fram.
Hr Landtm, giorde altså frågan om R. o. A. bifaller, at
altsammans nu straxt skall tryckas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja; dock hördes efteråt
några, som häremot ropat Nej.
Hr Silfwerschöld giorde häremot sin reservation til Protocollet
aldenstund det vore en öfver hela verlden ovanlig sak,
och man skiäligen icke borde hysa någon misstanka til denne
Commission mer än til någon annan domstohl.
Hr E. G. Boije sade det han ingalunda kunde samtycka
til et så olagligt steg och påstod han derföre votering.
Hr Stierneld utlät sig at detta icke vore olagligt steg,
men väl ovanligt. Gifve Gud, sade Hr Stierneld, at lag och
rätt vid alla domstolar skippades på det sättet och såtilsäijandes
under bar himmel, då skulle man intet få se så många konstige
domar som eljest.
Hr Adlerbeth viste de många olägenheter, som det skulle
föra med sig, om voteringarne skulle tryckas, och påstod äfven
Hr Adlerbeth votering häröfver.
Frih. Sten Bielke uprepade hurusom lagstiftaren visligen
stadgat, at vid de domstolar, hvarest flere domare äro,
deras voteringar ej blifva bekante för någon annan än Ofverdomaren
allena, tvifvelsutan til at derigenom förekomma hat
och persecutioner emot de ledamöter, som varit af contrair
mening, och at ej gifva tilfälle eller anledning til nya trätor.
614 (Mars 29.) Om tryckning af Kommissionens vota.
Hr Flach sökte än ytterligare at visa, det ledamöternes
voteringar ej kunna tryckas förr än domen är afsagd. Til
bestyrkande häraf anförde Hr Flach exempel om de tvänne
Generals-personerne samt tvänne Herrar Cheferne, som sidst
blifvit inmante i arrest. Skulle de nu få se ledamöternes
voteringar, som deruti varit dissentientes, så kunde de deraf
taga sig styrka och skiäl til sit försvar i hufvudsaken, emedan
hvar ock väl kan tänka, det Commissions-ledamöterne något
måste hafva gådt in i hufvudsaken innan de kunnat skrida
til arrest.
Hr L öwenhielm: Jag finner intet betänkeligit, at voteringarne
måtte tryckas, dock tror jag, i anseende til hvad
Baron Bielke och Hr Flach nu anfördt, bäst vara at dermed
anstår til dess saken är slutad.
Af lika tankar förklarade sig Hr G. A. Ruthenschöld.
Efter något vidare discourerande härom, föreslog Gref II.
Gyllenborg, at de uti Commissionen håldne Protocoller och
voteringar, med mera, som för rikets säkerhet skull kan uppenbaras,
måtte, när hvar och en sak blifvit utagerad, tryckas;
jemväl ock uti preliminaire och processuelle mål, hvarföre parterne
sig hos Riksens Ständer kunna besvära, voteringarne
straxt infordras.
Hr Oliwecrona påminte, at det vore aldeles emot en
ordentelig process, at Riksens Ständer skulle uptaga några
besvär uti preliminaire och processuelle mål, förr än sielfva
hufvudsaken kommit til Riksens Ständer.
Men större delen af R. o. A. förklarade sig vara för Gref
Gyllenborgs mening, och begiärtes at Hr Randtmar skalken
ville derpå giöra proposition.
Gref H. Gyllenborg uprepade altså å nyo förenämde
sin utlåtelse för mera tydelighet skull til Protocollet.
Då Hr Flach frågade om icke Gref Gyllenborgs mening
är, at när någon sig hos Riksens Ständer besvärar öfver Commissionens
utslag uti processuelle mål, ledamöternes voteringar
då infordras skrefne men ej trykte;
Hvartil Gref Gyllenborg svarade med Ja.
Och som härmed denne discours något afstadnade, hemstälte
Gref
Gyllenborg om icke plenum äfven kunde hållas i
morgon.
Hr Landtm, lofvade at om det är möijeligit, skal det skie.
Löjtnant Adlerheim. Underrättelser från Åland. 615
Hr Armfelt begiärte blifva underrättad hvarföre vissa
omständigheter blifvit utlemnade uhr Gref Lewenhaupts exception.
Härpå svarades, at sådant skiedt i anledning af Riksens
Ständers befallning, at Commission skulle urskilja hvad som
för rikets säkerhet ej får uppenbaras.
Det sades, at hvad uti Gref Lewenhaupts skrift är utelemna^
står infördt uti Justitise-Cantzlerns, och kan således
ej vara någon hemlighet.
Hr Ruthenschöld begiärte, at Commission måtte lemnäs
tilstånd sig häröfver at förklara.
Vidare blef härom ej tält utan frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behagar skiljas åt;
Då dertil svarades Ja.
Men i detsamma kommo Hr Silfwerschöld och Hr
Adlerbeth med några flere fram i skranket, och sade det de
för sorl skull ej hördt någon proposition giöras om den förra
saken, angående voteringarnes tryckande, påståendes de at häröfver
nu måtte voteras.
Hr Landtm, underrättade dem huru saken blifvit afgiord.
Men de förbehöllo sig, at saken nästa plenum måtte uptagas,
eftersom större delen af R. o. A. nu voro bortgångne, och
de öfrige nu jemväl skildes åt.
Den 30 Martii.
R. o. A. samlades kl. 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen, gaf Hr Landtm, tilkiänna det Hr Majoren Lillieswerd
hos Hr Landtm, anmält, at en Lieutenant af Artilleriet
vid namn Adlerheim nyligen blifvit död, för hvilken kommer
at skiutas och något manskap til den ändan at sammandragas.
R. o. A. hade härvid ej något at påminna.
Hr Landtm, berättade, det en express ifrån Aland i dag
ankommit, hvilken medbrakt de goda tidningar, at våra lyckeligen
öfverkommit och tagit til fånga de der varande ryssarne,
146 man med Öfver- och Under-officerare samt gemene tillropa,
hvarigenom våra förekommit, at de utskrefne båtsmännen
ej blifvit bortförde, och derjemte fådt en vacker summa penningar,
som ryssarne på Aland indrifvit.
616 (Mars 30.) Förbud mot lustbarheter. Allmogens i
R. o. A. betygade häröfver sin fägnad och önskade den
högsta Gudens milderika nåd och välsignelse til våra öfrige
desseiners lyckeliga utförande.
Uplästes Prästeståndets Extraotum Protoeolli af den 14
Martii, hvaruti berättas hurusom Prästeståndet med bedröfvelse
fådt förmärka, at under den tiden, som igenom kyrkolagen
enkannerligen helgad är til betraktelsen af vår dyra
Frälsares lidande, skal långt in i Fastlagen fortfarits med de
vanlige lustbarheter, yppigheter och tidsfördrif; hemställandes
förthenskull Prästeståndet, i anseende til de härvid andragne
omständigheter, om icke hos K. Maj:t i underdånighet kunde
anhållas om en allmän publication med förbud af alla skådespel,
dantsmöten och andra dylika yppiga sammankomster,
ehvad namn de hafva kunna, så at ingen af riksens undersåtare
må sådane antingen i egna hus anställa eller hos andra
bivista; hållandes Prästeståndet derjemte före, at under påstående
allmänna landsplågor undersåtarne i riket kunde genom
et lämpeligit böneformular upmuntras och förmanas til flitigare
bivistande af den almänna gudstiensten och den store Gudens
åkallan om förskoning för vårt beträngda fädernesland.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte det H. K. Maj:t i nåder behagat
med Riksens Ständers Secrete Utskott communicera et underdånigt
bref ifrån Allmogen i Ångermanland, samt H. K. Maj:ts
nådige svar der uppå. Och som samma bref är mycket väl
skrifvit, så har Secrete Utskottet anmodat Hr Landtm, och
de öfrige Ståndens Talemän at låta upläsa det in plenis, med
hemställande om icke det kunde tryckas.
Uplästes altså Allmogens ifrån Ångermanland underdånige
skrifvelse til H. K. Maj:t, hvaruti de med stor ängslan
och sorg beklaga den nöd och elände de råkat uti igenom den
sidsta olyckeliga campagnen i Finland, i det deras utrustade
vackra manskap ej för fiendens svärd utan af hunger och vanskötsel,
samt en alt för eftertänkelig slät anstalt til lands och
siös, blifvit upoffrade och aldeles omkommit, för utan det de
sielfva nu skola vara i et sådant bedröfveligit tilstånd försatte,
at sedan de å nyo af underdånig lydno och plikt emot K.
Maj:t och fäderneslandet låtit deras unga karlar, såsom landets
blomma, til des försvar utgå, skall Allmogen intet mera
hafva öfrigt än et uselt lif, det de med mycken hunger och
andra tryckande omständigheter mäste förnöta, samt med en
Ångermanland skrifvelse och H. Maj:ts svar. 617
onaturlig spis vid denne missväxts och syndastraffs tiden underhålla;
bönfallandes alt derföre underdånigst, det H. Maj:t, til
räddande utur en sådan deras nöd och hotande undergång,
täcktes skaffa dem rätt och rättvisa uti alt hvad de lidit, och
det utan anseende til personen, hvilken nåd, om den blifver dem
skyndesammeligen vederfaren, vilja de aldrig underlåta at våga
det kiäraste de äga til K. Maj:ts och landets nådiga nöije och
förmån.
Der efter uplästes et project til H. May.ts nådige svar
af den 28 Martii uppå Landshöfdingen Odelströms underdånige
berättelse och föreställning af den 23 i samma månad,
angående Allmogens i Ångermanland viste beredvillighet med
båtsman-vacancernes ersättande; hvaröfver II. Maj:t förklarat
et nådigt nöije, samt derhos anbefalt bemälte Landshöfdinge
at låta Allmogen veta med hvad för et besynnerligt nådigt
välbehag detta alt blifvit uptagit. Och som H. Majt af Allmogens
medfölgde underdånige supplique funnit, hvad dem egente]
igen trycker och på hjertat ligger, så kunde Landshöfdingen
Odelström dem försäkra, at H. Majt vil dem med al Kongl,
nåd och huldhet så omfatta, at alla de medel och utvägar, som
kunna tiena til theras trygghet och säkerhet emot fientelige
försök, skola tagas och derom behörig anstalt giöras, ej allenast
igenom flere armerade fahrtygs sändande til Wästerbottn,
utan ock igenom magaziners uprättande för krigsfolket, så väl
som ock spannemåls-understöd för berörde Allmoge, så at landet
intet skall värnlöst lemnäs; hvarjemte H. Majt ock låtit
i nåder vid handen gifva, at som Allmogen lärer utan tvifvel
vara försedde med bevis öfver den svåra medfart och afgång
de lidit på manskap, så har H. Majt i nåder försäkrat, at et
sådant brott skall, utan anseende til personen, eho han ock
vara må, behörigen blifva beifrat.
Gref H. Gyllenborg anförde hurusom han saknade något
uti svaret på Allmogens begiäran, at de, som varit skulden
til de i Finland timade olyckor, derföre behörigen måtte blifva
ansedde; och holle han altså nödigt, det uti H. K. Majts
nådige svar en general försäkran måtte inryckas, at de, som på
något sätt hafva deruti del och sig förbrutit, skola på de.
alfvarligaste blifva afstraffade, och at för öfrigit skrifarten
deruti måtte blifva förbättrad, aldenstund tienligit vore, at det
som kommo ifrån Kongl, thronen måtte vara skrifvit med
mera eftertryck. Det är ej underligit, continuerade Gref H.
618 (Mars 30.) F redsunderhandlarnes skrifvelser. Kungörelse
Gyllenborg, om alt livad som kommer ifrån Rådet och Cantzliet
ej kan vara så fullkomligt, ty de äro så öfverhopade med
sysslor, och vore fördenskul väl om Secrete Utskottet blefve
updragit at öfverväga på hvad sätt sysslorne i Rådet vid närvarande
tid med mera drift kunde skiötas.
Hr Lagerhielm tykte, at det upläste svaret ej är af så
stor vigt, at det icke kunde blifva som det nu är.
Hr Giös förbehölt, at inga sådane utvägar måtte tagas
til sysslornes bättre bedrifvande i Rådet eller Cantzliet, hvarigenom
staten ökes;
Men härmed afstadnade detta, och frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifaller, at det upläste brefvet
tillika med H. Maj:ts nådige svar må tryckas, sedan det
sednare i Secrete Utskottet först blifvit öfversedt och jemkat;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Derefter uplästes Extracter af de svenske Hrr Plenipotentiairemes
underdånige skrifvelse til II. K. Maj:t, dat.
Abo den 18 Martil.
Dito af samma dato til H. Excellence Riks-Rådet och
Cancellie-Presidenten Gref Gyllenborg.
Likaledes uplästes et Extract af Hollstenske Envoyeen
Bucliwaldts bref til Hans Excellence Riks-Rådet och CancelliePresidenten
Gref Gyllenborg.
Hr Landtm, berättade, at Secrete Utskottet igenom Hr
Capitaine Knorring, sorn i dag kommit ifrån Äland, fädt
kundskap det Cancellisten Hermansson skal vara under vägen
med en sednare depeche ifrån våra Plenipotentiairer, och
lärer han i afton vara här.
Hr Landtm, erindrade hurusom när det af Riksens Ständers
Commission projecterade svaret til Dalkarlarne sidst blifvit
upläst, R. o. A. då faststält, at H. K. Majit skulle i underdånighet
anmodas at genom en allmän publication öfver hela
riket underrätta samtelige des trogne undersåtare om vårt närvarande
tilstånd; men med sielfva svaret hade R. o. A. upskutit
tils en annan gang; och som detsamma nu skal vara bifallit af
3 Ständ, och Bondeståndet så ofta recommenderat detta, så hemstälte
Hr Landtm, om R. o. A. nu vil bifalla det afCommissionen
projecterade och sidst upläste svaret til Dahlkarlarue.
Hr Ruthenschöld tykte, at R. o. A. kunde bifalla detta
svaret, eftersom Commission lofvat Dahlkarlarne svar då de
varit uppe i Commissionen.
om rikets tillstånd. Borg.-st. ang. kanslisten Rydelius. 619
Gref H. Gyllenborg sade sig ej längre vilja uppehålla
detta, men påstod at det måtte gå til Landshöfdingen, och
således formeligen communiceras med Allmogen.
Frih. Sten Bielke holt äfven före, at det kunde lemnäs
til H. Majit och igenom Landshöfdingen communiceras Allmogen;
påminnandes derhos vidare, at svaret af samtelige
Riksens Ständers ledamöter, som sittia uti Commissionen, måtte
underskrifvas.
Efter vidare discourerande bifölls det projecterade svaret
och lemnades til Commissionens egit besörjande om underskriften.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 29
nästledne, hvarutinnan, sedan Ståndet uprepat et och annat,
som förelupit dels uti den förordnade K. Commissorial-Rätten,
dels hos K. Majit, dels ock i Riksens Ständers Secrete Utskott
med en Borgareståndets ledamot, angående en uti den arresterade
Cancellisten Rydelii papper funnen skrift på fransöska
språket, hvilken bemälte Borgareståndets ledamot skal til
Rydelius öfverlefvererat at på svenska öfversättias, och vid
återfåendet der af han sedan til sin man restituerat, men han
vid påfordran ej velat namngifva, eftersom alt detta under
fyra ögon skall vara passerat; så skal Borgareståndet efter
erhållen kundskap här om ej kunnat undgå at vid detta mål
giöra följande anmärkningar:
l:o at en Ståndets ledamot blifvit i Commissorial-Rätten
upkallad utan at veta om han sig der sorn part eller vitne
inställa skulle, eller i hvad sak han blifvit upkallad, hvilket
förfarande skal strida så väl emot lagen 11 cap. 1 § Rättegångs-Balken,
som Justitiaj-Cancellerens instruction af den 17
Augusti 1739 § 9;
2:o då han begiärt få del af Protocollet, skal K. Commissorial-Rätten
genom utslag honom det samma förnekat,
hvilket dock enligit lag och laga rättegång allom skal vara
obetagit;
3:o skal K. Commissorial-Rätten genom utslag vägrat
honom at til processens bevakande fa betiena sig af fullmäktig,
der dock 15 cap. 1 § Rättegångs-Balken tillåter at i brottmål
få fullmäktig med sig hafva;
4:o sedan Borgareståndet sig uti et slikt mål yttrat, har
det behagat Secrete Utskottet at uphäfva Ståndets utslag fastän
Secrete Utskottet allenast består af Riksens Ständers til visse
620 (Mars 30.) Handelsm. Plomgren och kanslisten
ärenders utarbetande utnämde och instruerade ledamöter, och
at et Stånds votum ej skal på annat sätt än genom de öfrige
respective Ståndens öfverröstning kunna eller böra uphäfvas.
Hvad angår hufvudsaken, så skal Borgareståndet ännu icke
vilja inlåta sig uti alt det, som densamma rörer. Men som
det skal vara oafgiordt, huruvida Cancellisten Rydelii brott
är af den beskaffenhet, at det häfver gemenskap med förgripelse]-
emot K. Majit, Öfverhet och fädernesland, så skal ock
synas alt för mycket eftertänkeligit och friheten nära rörande,
om utur en för särskilt brott häftad persons skrifter, skiäl til
andre mäns oroande, förolämpande och angripande skola utletas,
hvarigenom al skriftelig tankeväxling af fruktan för sådane
påfölgder måste uphöra. Härvid finner Borgareståndet, at ifall
skriften ägde någon grund eller sannolikhet, så borde den, som
henne til sanningens uplysning frambrakt snarare hafva belöning
therföre än tiltal at vänta, och Riksens Ständer nyttia
en sådan anledning både til rikets bästa och skadas förekommande;
men örn hon ock är ogrundad, så förråder hon sin
uphofsmans okunnighet, och skal Ståndets ledamot med en
sådan på främmande språk skrifven skrift ej varsammare
kunnat umgå, än at han den til en eedsvoren Cancellie-betient
upgifvit at försvänska, hvilket förmenas vara hvar och en
undersåtares skyldighet, therifrån dock en hvar skulle afskrämas,
ifall man skulle påläggas sin fångesman at utnämna,
hvilket i slike tilfällen sällan eller aldrig skal vara möijeligit
at bevisa.
Sluteligen håller Borgareståndet före, at vid närvarande
vidt utseende tider nyttigare vore at låta en sådan anstäld
undersökning aldeles uphöra, än låta den säkerhet, som hvar
och en Riksdags-Fullmäktig hafva bör, sättias i äfventyr och
åtskiilige rikets inbyggare med en slik inquisition oroas samt
för vidrigt sintes omdömen utställas; finnandes Borgareståndet
härjemte högst nödigt, at Secrete Utskottet kunde anmodas,
at ej med någre anstalter til brottmåls undersökningar eller
afdömande sig befatta, utan stricte hålla sig vid det, som
Riksdagsordningen och des derå grundade instruction föreskrifver,
samt til slike steg ingen anledning skal synas gifva.
Gref Carl Frölich berättade, at sedan den af H. K. Majit
förordnade Commissorial-Rätten, uti hvilken han hade den ähran
at vara Preses, företagit sig denne saken, har Handelsmannen
Plomgren uppå tillfrågan vidgådt, at han lemnat Cancellisten
Rydelius. Öfverbefälet vid flottan. 621
Rydelius en sådan .skrift, och då han sedermera en annan gång
åter var upkallad til at justera Protocollet, har Plomgren ingi
fvit et Extract af Borgareståndets Protocoll, hvaruti han
antydes, at ej inlåta sig i denne sak til något svarsmål,
eftersom Borgareståndet anser densamma för sin egen sak;
hvarpå Gref Frölich framgaf berörde Extractum Protocolli
med begäran at det måtte upläsas.
Men i det samma anmältes och på vanligit sätt emottogs
en Deputation ifrån Bondeståndet af 8 personer. Herredagsmannen
Otto Olofson förde ordet och, näst aflagd hälsning,
berättade, at sedan Ståndet låtit sig föredragas Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 28 i denne månad, angående
någon chefs utseende til at föra Öfver-commando vid
flottan, har Bondeståndet detsamma bifallit och derjemte funnit
nödigt at hos K. Maj:t med första i underdånighet må anhållas
om nådig befallning til Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube
at giöra sig färdig, efter som årstiden mycket skyndar och
rikets förnämsta försvar nu ankommer på flottans tidiga utredande.
Bondeståndet hade så mycket mer blifvit härtil föranlåtit,
som Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube äger god
erfarenhet uti siö-manskapet med flere härtil erforderlige höga
egenskaper samt har dessutan en allmän kiärlek hos Ammiralitetet
och känner ganska väl de farvattnen, hvarest flottan i år
förmodeligen kommer at taga sin station; Bondeståndet gior sig
alt derföre det hopp, at detta äfven lärer vinna Högh R. o. Anis
bifall.
Hr Landtm, bad Deputation förmäla R. o. A:ns hälsning,
samt derjemte berätta at Secrete Utskottets Extractum Protocolli
ännu icke blifvit R. o. A. föredragit;
Hvarmed Deputation afträdde.
Så snart denna Deputation var borta, uplästes Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 28 Martii nästledne,
hvilket samma dag til then förordnade Commissorial-Rätten
blifvit ingifvit och därsannnastädes upläst, af innehåld, at som
Borgareståndet funnit den emot Handelsmannen Thomas Plomgren
anstäldte undersökning uti Commissorial-Rätten, beträffande
en uti Cancellisten Rydelii papper funnen skrift, vara af den
beskaffenhet, at den ganska nära rörer en Riksdagsmans rätt
och säkerhet, och Ståndet fördenskull hos K. Majit i underdånighet
anhållit om Commissorial-Rättens innehållande med
ransakningen i detta mål, til dess Borgareståndet må äga til
-
622 (Mars 80.) Om Kommissorial-rätten
fälle at meddela de öfrige Stånden sine tankar härutinnan,
och samtelige deras yttrande derpå fölgt; altså har Borgareståndet
funnit godt Handelsmannen Plomgren medelst detta
antyda at nu imedlertid ej uti denna sak sig til något svaromål
inlåta, sedan Ståndet densamma som sin egen ansett.
Gref Frölich hernstälte om intet R. o. A. skulle behaga
at lemna Commissorial-Rätten del af hvad som uti Borgareståndets
til R. o. A. ingifne Extracto Protocolli rörer thess
giöromål, så at Commissorial-Rätten sig deröfver får förklara.
Hr Landtm, berättade, at äfven Secrete Utskottet anmodat
Hr Landtm, at å Secrete Utskottets vägnar begiära
part af det först upläste Borgareståndets Extracto Protocolli,
aldenstund Secrete Utskottet deruti så nära är rördt, hvilket
kommit Secrete Utskottet så mycket mer oförmodat före, som
Borgareståndets Deputerade i Secrete Utskottet aldeles varit
ense med thet af Secrete Utskottet fattade slutet, hvaröfver
nu klagas.
Frih. During utlät sig, det han hoppades at när Secrete
Utskottet får ådagalägga sakens rätta sammanhang, R. o. A.
lära finna at Secrete Utskottets ledamöter härutinnan förfarit
efter eed och samvete.
Gref H. Gyllenborg: En klok man har sagt: sätt en
knif på din hals om du vill behålla lifvet. Kanskie det vore
äfven säkrast för mig at nu också giöra detsamma; men nit
för sanning, kiärlek för fäderneslandet och ömhet för vår
säkerhet tvingar mig at tala. Alla corpser, som finnas i rikskroppen,
äro så vida lika, at de alla måste erkänna Riksens
Ständer för maktägande, ifrån hvilka de äga sin myndighet.
Som ledamot af detta hus har jag rätt at säija min tanka
om deras giöromål. Jag anser Secrete Utskottets ledamöter
för redelige män; men jag vet, at de äro menniskor, som
kunna fela. Jag ärnar intet tala om de saker, som för rikets
trygghet och säkerhet böra hållas tyste; vi hafva updragit
Secrete Utskottet i sådane mål al den makt och myndighet
vi sielfva äga; men alla andra Riksdagsmål hafva vi förbehållit
oss både at cognoscera och afgiöra. I följe af denne
principe ärnar jag yttra mig om närvarande qusestion; dock
som Borgareståndets Extractum Protocolli innehåller tvänne
mål, det ena huruvida en Riksdagsman bör ställas til ansvar
allenast för en af honom til en annan under tysthet utgifven
skrift, det andra om Secrete Utskottets instruction gifver an
-
och handelsm. Plomgren.
623
ledning til de härutinnan tagne steg, och Secrete Utskottet
redan begiärt communication af detta Extracto Protocolli, så
upskiuter jag för denna gången med mit yttrande öfver det
sednare målet och arretterar mig endast vid den frågan, huruvida
en Herredagsman, vid så fatte omständigheter som desse,
kail ställas til ansvar. Här får en Herredagsman en skrift,
skrifven på främmande språk, som han intet förstår; han
vänder sig dermed till en eedsvuren cronans betient, som är
ombetrodd at veta rikets hemligheter, til den ändan at få
honom öfversatt på svenska och med det vilkor at den til ingen
menniskia få utgifva. Denné betienten blir gripen, dess papper
arresterade och skriften quaestionis funnen; hvad hade då varit
at giöra annat, än at, emedan skriften skal röra främmande
makter, på det aldranogaste undersöka om des authenticite,
hvilket aldrig på annat sätt kunnat skie än genom et jämnförande
med de utrikes ifrån inlöpande berättelser. Secrete
Utskottet tilhörer det at med sin skarpsinnighet gå in uti
främmande makters cabinetter och genom grundelige deraf
dragne slutsatzer döma örn skriften quoestionis är falsk eller
san. Altså förmår ej en Commissorial-Rätt giöra; han kan
här ej anses för juge competent, utan måste taga pro dato,
at en sådan piece är ösan, updiktad och dilfamatoire. För
denne rätt kallas en Herredagsman up, intet at på tienligit
sätt gifva uplysning i saken, utan at inställa sig som part,
och det utan at honom råderum gifves at hugsa sig om de
beneficia juris et processus, som han som fri äger. Jag kan
aldrig considerera denna skrift för så stort bevis, som et handbref
tvänne personer emellan, hvarutur efter Högstsalig II. K.
Maj:ts Konung Carl den XI:tes förordnande intet skiäl til lagföring
får tagas. En skrift, beledsagad med desse omständigheter,
är af samma natur, som det, som hviskas emellan fyra
ögon. Kan sådant varå et caput accusationis, så hemställer
jag Eder, gunstige Herrar, om någon af oss äger säkerhet på
våra sängar. Sådant har ej bördts i de souverainaste riken,
därest det ej varit en högmålssak, crime d’état och uppenbart
förräderi. Jag blir fördenskul af den tankan i denne qusestionen,
at R. o. A:ns resolution må blifva den, at en Herredagsman
väl må i hvarjehanda mål upkallas och höras at gifva uplysning,
men aldrig som part dragas för en domstol, förr än
han är behörigen anklagad at hafva utspridt något som tyst
hållas borde.
624 (Mars 30.) Handelsmannen Plomgren.
Häruppå förestälte Gref Gyllenborg, at R. o. A. måtte
hålla den lag de en gång giordt, så at hvar och en talar til
Protocollet, och den, sorn understår sig at addressera sig til
någon viss person med sit tal, derföre med böter anses;
Hvilket uppå Hr Landtm :ns giorde proposition af R. o. A.
bifölls.
Hr Landtm, anmälte, det han rätt nu sedan glömt at
berätta, at Borgareståndets Deputerade i Secrete Utskottet
varit der emot, at någon part skulle begiäras af deras Stånds
Extracto Protocolli.
Hr Ehrenmalm: Som jag har den ähran at vara leda
mot
både i Secrete Utskottet och i Commissorial-Rätten, så
utbeder jag mig R. o. A:ns gunstiga tilstånd at härvid få påminna
några ord. Borgareståndets Extractum Protocolli innehåller
tvänne omständigheter. Den första angår sielfva hufvudsaken
och rörer Secrete Utskottet; den andra åter angår Commissorial-Rättens
giöromål. Som nu Riksens Ständers Secrete
Utskott begiärt part häraf, och sielfva lära svara häruppå, så
går jag det förbi; men hvad Commissorial-Rättens giöromål
angår, så håller jag före, at Riksens Ständer sig dermed nu
icke kunna befatta; ty som Commissorial-Rätten af H. K. Maj:t
är förordnad, hade Hr Plomgren efter en ren och redig process
först bordt besvära sig hos H. Maj:t, och ifall han icke varit
nögd med H. Maj:ts nådige utslag, dä, men ej förr, hade han
bordt vända sig til Riksens Ständer.
Jag lemnar för öfrigt til Högh R. o. A., om det är lagligit
at Borgareståndet antagit sig denne saken och pålagt Hr Plomgren
at deruti ej svara. Et Stånd kan eller bör ju intet hindra
sakens fortgång, mycket mindre frikalla någon ifrån laga tiltal,
det tilkommer alla 4 Riksens Ständer.
Frih. H. Wrede: Jag suspenderar mit omdöme häröfver
til dess Secrete Utskottet inkommit med sin förklaring; dock
måste jag in antecessum tilstå, det jag ej begriper huru en
man i Secrete Utskottet kunnat arresteras och sättias under
förhör vid en Cominissorial-Rätt. Åtminstone finner jag ej,
at Secrete Utskottets instruction dertil kunnat gifva någon
anledning. Huruvida brottet kan vara sä criminelt, at dess
papper kunnat honom ifrån tagas, det lemnar jag ock därhän,
til dess jag blifver närmare underrättad. Men thet kan jag ej
sammanfoga, at Secrete Utskottet först helt och hållit öfverlemnat
saken til H. K. Maj:t, och när H. Maj:t sedan til
Borgare-ståndet och Handelsmannen Plomgren. 625
Secrete Utskottet nedsändt Borgareståndets begiäran at med
ransakningen måtte innehållas til thess samtelige Stånden finge
utlåta sig, har Secrete Utskottet lika fullt i underdånighet
tilstyrkt H. K. Maj:t at med then påbegynte ransakningen
måtte fortfaras, der likväl Secrete Utskottet, som allenast äro
våra Deputerade, ej kan uphäfva et Stånds votum eller beslut,
utan sådant endast kan skie genom the andre Ståndens öfverröstning.
Om hvilket alt, med det mera som til denne saken
hörer jag, som förut sagt är, förbehåller mig at vidare säija
min mening, när Secrete Utskottet med sin förklaring inkommit.
Frih. Sten Bielke: Det är en stor skillnad när et Stånd
genom Extractum Protocolli afgifver sit slut eller anhåller
om någonting. I detta mål anser jag Borgareståndet, som
Plomgren sielf, eftersom Ståndet antagit saken som sin egen.
Et Stånd kan ej eller uphäfva lagen, ty Riksens Ständer äro
makt-ägande men derjemte lag-bundne och vi så väl som alla
regeringar sammanhållas af lagen. För öfrigt, gunstige Herrar,
som vi intet kunna döma oin någon sak, så länge vi äro i
mörker om des rätta beskaffenhet, och här nämnes om fehlsteg
af Secrete Utskottet, så finner jag ej, det vi på något sätt
kunna utlåta oss häröfver innan Secrete Utskottet är hördt.
Jag reserverar mig altså til Protocollet, at denna saken måtte
hvila til dess Secrete Utskottet med sin förklaring inkommit
och H. Maj:t sig utlåtit angående det, som rörer CommissorialRätten.
Jag nämner för den orsaken skull H. Maj:t, at Riksens
Ständer ej kunna immediate infordra den af II. K. Maj:t
förordnade Commissorial-Rättens förklaring.
Hr E. G. Boije: När Secrete Utskottet inkommit med
sin utlåtelse, lärer Högh R. o. A. få en hel annan idee om
denna saken än Borgareståndet den nu utmålat. Imedlertid
gior jag mig det hopp, at R. o. A. lärer sättia mera förtroende
til deras ledamöter i Secrete Utskottet, än Borgareståndets
Extractum Protocolli, sedan Borgareståndet antagit detta för
sin egen sak.
Den första frågan härvid är om Plomgreen, som Riksdagsman,
kan och bör vara frikallad för alt ansvar och lagligt
tiltal; den andra blifver den, om riket skal störtas i äfventyr
för 2 eller 3 personers räddande skull.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Åldermannen Brun förde
ordet och, näst aflagd hälsning, berättade at Borgareståndet
Adelns Protokoll 1742-—-1743. II. 40
626 (Mars 30.) Anklagade officerare. Rydelius. Amnesti för
kominit i erfarenhet, thet Ofver-Jägmästaren Hr Eric Gustaf
Boije til Högh R. o. A. inlagt et Memorial rörande Ståndets
Extractum Protocolli af den 26 sidstledne, angående några af
frenne herrar Officerare vid embarqueringen här ifrån Sverige,
så väl som debarqueringen i Äbo fälthe utlåtelser angående
det då af Riksens Ständer förklarade kriget. Och som berörde
Memorial är ingifvit hos de öfrige respective Stånden, men
Borgareståndet häraf ej fädt någon communication, altså begiärtes
nu at Borgareståndet måtte lemnäs part deraf.
Hr Landtm, lofvade at R. o. A. härom med första sig
skal utlåta, och bad imedlertid förmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning;
Hvarmed denne Deputation afträdde.
Straxt derpå anmältes tvänne Deputerade af Bondeståndet,
hvilka ock blefvo insläpte, men emottogs ej af någon.
Jan Person ifrån Tuna förde ordet och, näst aflagd
hälsning berättade at Bondeståndet förehaft Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 29 i denne månad, hvaruti Borgareståndet
begiärt, at det måtte afstadna med undersökningen
öfver en ibland Cantzlisten Rydelii papper funnen skrift, som
en Riksdagsman och ledamot af Borgareståndet gifvit til Rydelius
at ifrån fransöskan öfversätra på svenska språket.
Men Bondeståndet har dervid ej funnit några sädane omständigheter,
at Bondeståndet kunnat thertil lemna sit bifall, utan
är fast mera af then tankan at med then påbegynte undersökningen
må fullföljas, och saken således gå sin gång; hvilket
Bondeståndet hörsammast velat gifva Högh R. o. A. tilkänna.
Rätt som desse tvänne Bondeståndets Deputerade voro utgångne;
Anmältes
och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 6personer. Biskoppen Doctor Schröder
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at då Prästeståndet
i dag hördt den framgång, hvarmed den Högste behagat
nu til en början välsigna de svenska vapnen under detta kriget,
har hos Prästeståndet i ömsint öfvervägande kominit, om man
icke vid et sådant tilfälle borde visa prof af en christelig
kiärlek och medlidande öfver dem, som här och där i riket
ligga i fängelse och sucka öfver deras lidande. Och hade
Prästeståndet isynnerhet befalt desse sina Deputerade at hos
Högh R. o. A. anmäla en sådan deras åstundan för tvänne
personer, nemligen Archenhotz och Mathesius, som vid sidsta
Archenholtz och Mathesius. Borgare-ståndet och Plomgren. 627
Riksdag blefvo dömde at sittia i fängelse til des conjuncturen
blefve förändrad.
Hr Biskoppen Doctor Schröder recommenderade detta hos
Högl. R. o. A. til et gunstigt bifall och önskade, at den stora
Guden ville röra allas hiertan at efterse å ena sidan rättvisan,
och å andra bevekas af en christelig barmhertighet.
Hr Stierneld anförde, at om Plomgren sig sielf besvärat,
hade han efter Hr Ehrenmcdms mening först bordt vända sig
til II. Maj:t; men som Borgareståndet ansedt detta förfarande
vara stridande emot den säkerhet hvar och en Riksdagsman
äga bör, och således tykt at saken rörde Riksens Ständer, så
är härmed en annan beskaffenhet.
Hr Löwenhielm: Hvad den af Secrete Utskottet begiärte
communication angår, så har jag nu genomläst Borgareståndets
Extractum Protocolli, men finner ej at Borgareståndet deruti
rördt Secrete Utskottet. Det talas relative om at Secrete
Utskottet i underdånighet tilstyrkt K. Maj:t at med den påbegynte
ransakningen vid Commissorial-Rätten låta fortfara.
Sedan sägs relative, at Borgareståndet funnit detta mål röra
den almänna säkerheten och then trygghet hvar Riksdagsman
äga bör, samt at Borgareståndet förthenskul ej kunnat undgå
saken hos de öfrige Ständen at anmäla och tillika begiara at
then anstälte undersökningen måtte uphöra.
Gunstige Herrar! Jag fruktar om Secrete Utskottet skulle
inkomma med sine påminnelser emot Borgareståndet, och Borgareståndet
åter öfver desamma giöra sina anmärkningar, skulle
thet alt för mycket diminuera then vördnad Secrete Utskottet
skiäligen äga bör, ty det är i mit sinne aldeles intet anständigt,
at Secrete Utskottet skal libellera med et Stand om sit giöromål.
Thet tienar ej eller til enighetens bibehållande, utan
skulle alt mer och mer förorsaka bitterhet Stånden emellan,
hvartil vi ingalunda böra gifva någon anledning. Jag hemställer
altså til R. o. A:nå egit mer uplyste bepröfvande, om
thet icke vore bättre at surpassera den omständigheten, at
Secrete Utskottet begiärt communication af Borgareståndets
Extractum Protocolli.
Frih. Stael von Holstein: Om Riksens Ständers plena
vilja blifva fullkomligen underrättade om saken, sä måste väl
Secrete Utskottet höras.
Frih. Coijet: Jag conformerar mig aldeles med Baron
Wrede, och förbehåller mig äfven at vidare fä yttra mina
628 (Mars 30.) Borgare-ståndet mot Sekreta Utskottet och
tankar då saken kommit ifrån Secrete Utskottet. Nu vil jag
allenast erindra, det vi ingalunda böra tillåta något det ringaste
inbrott uti alt hvad som til Riksdagsmäns frihet är praecaverat
i Riksdagsordningen och Regeringsformen; ty jag säger för min
del, och flere med mig lära giöra det samma, at vi aldrig vilja
underkasta oss deras discretion, som äro våra fullmäktige.
Frih. During: Gunstige Herrar! När Secrete Utskottet
inkommer med sin utlåtelse, får R. o. A. se huru saken rätteligen
hänger tillhopa. I Secrete Utskottet sittia så många
ärlige, redelige och mogne män. Jag kan försäkra, de äro rätt
så måne om vår frihet som någon annan.
Frih. Scheiding: Jag finner 2:ne mål i Borgareståndets
Extracto Protocolli. Det ena, at Secrete Utskottet giordt et
steg, som jag lemnar där hän huru Secrete Utskottet det kan
bevisa til dess jag får höra Secrete Utskottets förklaring deröfver;
det andra består deruti, at Commissorial-Rätten intet
låtit Plomgren niuta lag och förordningar til godo, utan afslagit
honom at fä betiena sig af fullmäktig, och derjemte vägrat
honom extradition af thet Protocollet, som tå han första gängen
hördes hållit blef. I anledning häraf är jag af den mening,
at hos H. K. Maj:t i underdånighet må anhållas at vid Commissorial-Rätten
lag och rätt måtte skippas, så väl som vid
andra domstolar.
Hr E. G. Boije fant denne Frih. Scheidings utlåtelse
något anstötelig, och begiärte derföre, at Protocollet straxt
måtte justeras innan något vidare företages.
Riddarhus-Secreteraren begynte altså utur Protocollet at
upläsa förbemälte Baron Scheidings utlåtelse.
Men i det samma upväxte ibland R. o. A. någon rörelse,
i det åtskillige stego up på bänkarne samt sprungo af sina
ställen, och utlät sig
Hr Stierneld, det en Adelsmans ord på Riddarhuset icke
borde af någon censureras.
Derjemte ropades at Protocollet ej borde upläsas.
Enär R. o. A. sig åter saktadt, förestälte
Frih. During hurusom det vore högst beklageligit, at en
så ringa sak skal kunna förorsaka en dylik sinnens rörelse
hos R. o. A.
Hr Stierneld erindrade huru detta haft sit ursprung
deraf, at Hr Boije criticerat Baron Scheidings ord, och på
stådt,
at Protocollet straxt borde upläsas, hvartil han för
-
Kommissorial-rätten öfver Plomgren.
629
mente, at ingen ägde rätt innan R. o. A:ns samtycke är inhämtadt.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville handtera sakerne med
kallsinnighet och ej låta en så ringa omständighet förorsaka
hos sig någon sinnens rörelse. Det kunde lätteligen hända, at
et eller annat ord vid något tilfälle i hast undföllo enom, som
ordspråket lyder: lingva prsecurrit mentem, och borde i sådant
fall hvar och en lemnäs tilfälle at förklara sina egna ord.
Hr Landtm, upläste derpå den meningen utur 11 § i
Riksdagsordningen, hvarest sägs, at Secreterare!! bör, när någon
ledamot af Ståndet det påfordrar, upläsa Protocollet.
Hr Stierneld förmente, at hvar och en ledamot väl
kunde begiära, at hans mening blefve upläst uhr Protocollet,
men at ingen annan borde giöra det;
Hvarmed afstadnade detta och reassumerades de förre
discourserne.
Hr Adlerbeth: Innan vi kunna utlåta oss, måste vi noga
vara underrättade örn sielfva sakens rätta sammanhang. Om
vi altså skola få fullkomligt lius deruti, måste ju Secrete
Utskottet höras; men deraf följer ej at Secrete Utskottet skal
libellera med Borgareståndet, ty det finner jag äfven betänkeligit.
Gunstige Herrar! Tänkom efter hvad sällsamma procedurer
Borgareståndet härvid brukat, i det Borgareståndet
antagit sig partes partis och griper hela Secrete Utskottet an,
påståendes, at Secrete Utskottet giordt et sådant steg, som des
instruction icke gifver anledning till.
Hvad den omtalte skriften angår, så undrar jag huru
Borgareståndets plenum fädt kundskap om thes innehåld och at
then samma rörer utrikes makter. Jag betygar at jag finner
den mycket eftertänkelig och af ganska stor consequence.
Then af Borgareståndet giorde anmärkning, at Commissorial-Rätten
afslagit Plomgren at få betiena sig af fullmäktig,
har ej eller någon grund; ty huru har Commissorial-Rätten
kunnat tillåta honom at få bruka fullmäktig uti en sådan sak,
som är af tysthet. Dessutom är Plomgren ännu ej anklagad
som part, utan vid undersökningen allenast uppkallad och hörd;
och undrar jag at han, som är en Secrete Utskotts ledamot,
vil undandraga sig at gifva härom all erforderlig uplysning,
och i det stället söka skydd af Riksdagsmäns, allmänna
säkerhet, som uti intet annat består, än at låta hvar och en
niuta lag och rätt til godo.
630 (Mars 30.) Plomgren oell Rydelius.
Hr G. A. Ruthenschöld: Jag är aldeles af samma
tanka som Hr Revisions-Secreteraren Löwenhielm, at det intet
är anständigt för Secrete Utskottet at libellera med Borgareståndet,
och abstraherar nu derifrån, huruvida Secrete Utskottets
förfarande i denna saken är enligt med des instruetion.
Men om vi intet äga frihet at under 4 ögon säija hvar andra
vår mening eller under oss pläga skriftelig tankeväxling; om
utur en för en skylt brott häftad persons skrifter, som i annor
händelse blifvit hemlige, skiäl til andras oroande och förolämpande
skal tagas, så är vår frihet aldeles borta och förlorad.
Konung Carl den XI har förbudit at utur private bref
ej får tagas skiäl til at lagföra någon. Huru kan då en ärlig
man ställas under ransakning och laga tilta), för det han haft
en skrift i sina händer, som han sielf ej skrifvit eller förstådt,
och hvilken han ej eller utspridt, utan tvert om med den
varsamhet handterat, at han den åt ingen annan gifvit än åt
en eedsvuren rikets betient; långt starkare bevis kunde ju
tagas utur ens egit bref.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! En obrotslig laglydna
och oförkränkt frihets vidmakthållande bör vid denna
sakens afgiörande vara vårt enda ögnamärke. Hvad den af
Secrete Utskottet begiärte communication angår, så finner jag
det aldeles oformeligit. Til at få mera lius i saken är jag
likväl af den tankan, at Secrete Utskottet kunde inkomma
med des berättelse härom. Men imedlertid bör innehållas med
alt actionerande, eftersom målet är af den beskaffenhet at det
rörer vår frihet.
Frih. Fab. Löwen frågade hvarföre intet Hr Plomgren
kunnat gifva denne skriften åt Secrete Utskottet, så väl som
ät Rydelius, efter Hr Plomgren velat vara så försiktig.
Frih. During utlät sig, at om Hr Plomgren finnes oskyldig,
lärer ingen vara, som har håg at chicanera honom.
Det begiärtes at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Hr Löwenhielm sade, det han ej hade någon kundskap
om denne skriften; men som han hördt så många differente
discourser om des beskaffenhet, så tykte han bäst vara, at
Secrete Utskottet tager skriften til sig och öfverväger hvad
dervid kan vara tilgiörandes.
Hr Lagercrantz föreslog äfven, at Secrete Utskottet
måtte taga skriften til sig och examinera densamma, samt
Fråga om nästa plenum. Finska krigsbefälet. 631
sedermera inkomma med sin berättelse, huru vida den är af
sådan beskaffenhet at Plomgren derföre bör actioneras.
Detta understöddes af åtskillige.
Och omsider blef uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
följande Resolution af R. o. A. gillad och bifallen, hvilken
skrefs på Borgareståndets Extractum Protocolli:
ResoL: R. o. A. stadnade i det slut, at detta bör gå til
Secrete Utskottet, som tager skriften til sig och med en fullkomlig
underrättelse och utlåtande öfver saken qusestionis til
Riksens Ständers plena inkommer.
Hr Stierneld frågade Hr Landtmarskalken när plenum
blifver;
Hvartil Hr Landtm, svarade, det han tviflade at något
plenum nu mera blifver för Påskhelgen, emedan så många af
de andra Stånden ärna resa bort til helgen.
Gref II. Gyllenborg så väl som Hr Stierneld förmente
det vara angelägit, at plenum måtte blifva nästkommande
lördag, eftersom Cancellisten Hermansson förväntas hit ifrån
Abo och Lieutenant Boije ej eller ännu sluppit lös, utan torde
eljest blifva sittiande i arrest öfver Påskhelgen.
Hr Landtm, lofvade at om giörligit är ville han i det
stället laga så at plenum kunde blifva i morgon;
Hvarmed R. o. A. förklarade sig nögde och skildes åt.
Den 31 Martii.
R. o. A. samlades kl. 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Hr A. H. Ramsays Memorial, theruti han mycket
beklagar thet Finska Krigsbefählets slätta tilstånd efter deras
öfverkomst til Sverige, och anhåller om Riksens Ständers
behjertande i följande mål och omständigheter, såsom:
l:o at de Finske Officerarne måtte förhielpas til en skyndesam
anvisning och utbetalning af deras landtlön för förledit år;
2:o at de för innevarande år och hädanefter framgent
måge få deras ordinarie lön och fält-tractamente quartalsvis
lika med landtregementerne;
3:o at de altid under sit vistande här i Sverige måtte på
lika sätt hugnas, som de Svenske i Finland, med fritt quarter
632 (Mars 81.) Om de till Sverige ankomne
och fourage för deras hästar, samt fria quarter för dera, som
hafva hushåld eller hustru och barn, enär de blifva commenderade;
4:o
at åtniuta den justiee här i Sverige, at man hädanefter
intet måtte endast bruka de Finska Officerare ti/ den
enroullerade Allmogens exercerande, såsom et folk, hvilket ej
til någon annan tienst vore nyttigt.
För öfrigit hemställer Hr Ramsay om icke til befordran
af enahanda rätt emellan lika berättigade undersåtare, det
härvarande Finska Krigsbefählet kunde anvisas, indelas och
placeras til visse regementer, hvilka sedan ymsom med de
Svenska Officerare kunde brukas vid de förefallande commenderingar,
hvarigenom förmodas at tilfälle skulle betagas til en
obehagelig jalousie de Finske och Svenske Officerare emellan.
Derpå uplästes Hr Carl Hindrich Spreugtports Memorial,
hvaruti andrages huruledes han tillika med de öfrige af de ifrån
Finland hit öfverkomne Officerare af Dragone-Regementerne
hos H. K. Maj:t giordt underdånig ansökning at niuta theras
lön efter värfvad stat, som the them meddelte fullmakter gifva
anledning til; at i lika måtto niuta ersättning för hvad de
kommit at lida genom indelningens bortmistande så väl för är
1741 som 9 månader af år 1742; at them ock måtte bestås
fourage efter staten för så många hästar, som de nu värkeligen
hafva; och sidst at bemälte Officerare til tienstgiörande vid
svenske cavallerierne måtte blifva förordnade och brukade.
Och som H. Maj:t hvad aflöningen angar i nåder behagat
resolvera, at thesse hit öfverkomne Finske Officerare af Dragoneregementerne
ej kunna på annat sätt aflönas, än på infanterie
fot, efter Riksens Ständer sådant faststält, men angående det
öfriga har H. Maj:! ej något possitivt sig yttrat, emedan det
til en del skal bero på Riksens Ständers afgiörande och til
en del vara connnunicerat med Secrete Utskottet; altså anhåller
Hr Sprengtport, thet Riksens Högh Ständer, i anseende
til the af honom andragne bevekande skiäl och omständigheter,
täktes gripa thesse hit öfverkomne Officerare under armarna,
som efter ingifven förteckning skola allenast vara 39 st. til
antalet, och således i underdånighet tilstyrka II. Maj:t thet the ej
allenast måtte komma at niuta theras lön efter värfvad dragonestat,
utan ock at de i det öfriga, hvarom de giordt underdånig
ansökning, måge til hielp och understöd uti theras nöd och stora
olycka the råkat uti, i nåder blifva hugnade och bönhörde.
finska officerare.
633
Hr Svanthe von Böhnen: Jag finner ganska skiäligt,
at desse våra medbroder, sorn så mycket lidit, måtte på något
sätt soulageras. De äro så väl som vi berättigade at undfå
sin riktiga lön och underhåld; och således önskar jag at Secrete
Utskottet derom ville draga försorg. Men hvad deras sökte
inqvartering, eller rationes och portiones för deras drängar och
hästar angår, ser jag icke huru de dertil skola kunna förhielpas,
emedan rikets närvarande beträngde och meddellösa
tilstånd det icke tillåter, utan måste de vara nögde til dess
vår Herre hielper oss med fred och vi få landet igen; kunnandes
icke eller Officerarne af de Finske Dragone-regementerne
annorlunda aflönas, än på infanterie fot.
Frih. During: Gunstige Herrar! Ingenting är billigare
än at desse våra medbroder niuta lika rätt med oss. Vi tiena
alla en Herre. Och sorn de med mycken bekostnad öfverfördt
sina hästar och drängar, sä böra de niuta för dem fourage
och inqvartering, ty eljest sättias de ur stånd at tiena, riket
när det omtränger och de behöfvas.
Hr Hästsko påminte, at de Finske Officerarne måtte indelas
vid de Svenske regementerne och lika med de Svenske
Officerarne niuta befordran efter tour och ancienneté.
Hr Hastfehr förbehöit sig, at Officerarne vid de Finske
regementerne måtte niuta lön efter cavallerie-stat och ej på
infanterie fot aflönas.
Hr Westfelt sade, at det vore honom kiärt, at herrar
Officerarne ifrån Finland niuta justiee; men som åtskilige
expectanter äro, de där länge och troligen tient riket, men härtils
blifvit lemnade olmlpne, hvaribland han jemväl vore en,
så begiärte Hr Westfelt at expectanterne måtte niuta samma
justiee och blifva employerade vid armeen.
I anledning häraf kom at talas om expectanterne, at deribland
voro många skickelige och väl meriterade män, som ganska
länge tient, och nämdes i synnerhet Hr Major Manderstierna.
Det påmintes, at Riksens Ständer vid sidsta Riksdag
reglerat huru med expectanternes befordran skall förhållas,
och begiärtes at Hr Landtm ar skalken ville giöra proposition
om de upläste Memorialerne få bifall; då Hr Westfelt kunde
lemnäs tilstånd at skrifteligen få ingifva hvad lian nu anfördt.
Hr Landtm, giorde altså frågan om R. o. A. behagar
bifalla Hr Lamsays och Hr Sprengtports Memorialer;
Hvartil af R. o A. svarades med Ja.
634 (Mars 31.) Om fredsunderhandlingarna.
Och lemnades Hr Westfelt tilstånd at inkomma med
Memorial 0111 expectanterne.
Hr Landtm, berättade at han, i anledning af det som
Riksens Ständer faststält, väl hade tänkt at i dag låta föredraga
R. 0. A. hvad som den ifrån vare Herrar Plenipotentiairer
ankomne depechen med Cancellisten Hermanson innehöllo.
och rörer successionen. Men som Secrete Utskottet för
rikets säkerhet funnit betänkeligit, at det må blifva så allmänt
kunnigt, aldenstund hvad som deruti förmäles om successionen
är sä nära förknippadt med fredsvärket och rörer således
främmande makter, de Ryske Plenipotentiairerne jemväl styrkt
dertil, at detta måtte handteras af få personer, emedan örn
det skulle blifva bekandt, främmande makter skulle taga messurer
deremot och söka hindra freden, hvarmed nu Gudi lof
är god liknelse at snart komma til slut; altså har Secrete
Utskottet genom Extractum Protocoili föredragit sådant Större
Secreta Deputation, som det samma aldeles bifallit; hemställandes
nu Hr Landtm, om icke berörde Extractum Protocoili
får upläsas.
Som R. 0. A. gofvo sitt bifall;
Så uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocoili af
innevarande dato, som ifrån Större Secreta Deputation til
Riksens Ständers plena blifvit öfverlemnadt, med berättelse at
sedan Secrete Utskottet uppå Riksens Ständers förordnande
besörgt om de Svenske Plenipotentiair-Ministrernes i Äbo instruerande
uti det, som til freds-negociationens ytterligare bedrifvande
hörer, skal en express i går vara ankommen, hvilken
ifrån Abo afrest innan någon af de ditsände expresser hunnit
med förklarandet å Sveriges sida ankomma. Och som brefven,
hvilka bemälte express medbragt, skola vara af den vigt och
angelägenhet, at de ej utan rikets största fara och äfventyr
kunna allmänt kunnige giöras, hvarföre ock sä väl väre som
de Ryske Plenipotentiairerne i sådant afseende pä det högsta
recom men deråt tystheten, ty har Secrete Utskottet ej fördristat
sig at desamma Riksens Ständer föredraga, utan allenast i
allmänhet vid handen gifva, at en önskelig fred tillika med
Dannemarks tillfredsställande skal vara för dören, pä den grund
som redan af Riksens Ständer lagder är, om allenast Riksens
Ständer behaga än vidare authorisera de Herrar Riksens Råd
samt de Deputerade af Secrete Utskottet, som besörgt om förre
instructionen, at än vidare instruera Herrar Plenipotentiairerne
Archenholtz och Mathesius lösgifva®. Ranchstedt. 635
om hvad de finna nödigt utan Rikets skada til den förra instruction
at tillägga.
Detta Extractum Protocolli var i dag upläst och bifallit
af Större Secreta Deputationen.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan om Secrete Utskottets
Extractum Protocolli bifalles;
Svarades dertil af R. o. A. enhälligt med Ja.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Dä jag nu liördt, at
vi snart kunna hoppas få en önskelig fred, hvarigenom det
bedröfveliga töckn vi härtils varit uti efter handen lärer försvinna,
erindrar jag mig den bevekeliga föreställning, som
Prästeståndet igenom Hr Biskoppen Schröder i går giorde, för
dem, som på något sätt kunna hafva lidit, och isynnerhet Archenholtz
och Mathesius, som vid sidsta Riksdag blefvo dömde til
fängelse af den då förordnade Commissionen, hvaruti jag äfven
satt domare. Låtom oss nu med nåde och barmhertighet omfamna
dem, emot hvilka vi tilförne utöfvat lagens stränghet
och rättvisa, så lärer den Högste Guden gifva sin välsignelse
och befrämja vårt påbegynta värk til et godt och lyckeligit slut.
Sorn R. o. A. enhälligt förklarade sig derföre, at Archenholtz
och Mathesius mätte släppas utur deras fängelse, giorde
Hr Landtm, härom frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Frih. During hemstälte om icke R. o. A. skulle finna
nödigt, at genom en Deputation gifva Prästeståndet och de
öfrige Stånden detta tilkiänna, efter som Prästeståndet detta
genom en Deputation hos R. o. A. anmält.
R. o. A. funno godt, at en Deputation af 12 personer
härom til de andra Stånden afgår.
Frih. Scheiding tykte, at den, som förer ordet, kunde låta
de andra Stånden förstå, at R. o. A. detta unanimiter bifallit.
Hr Klingsporre påminte, at den emot Hof-Rådet Ranchstedt
fälte domen, hvarigenom han blifvit förvist uhr riket,
nu äfven måtte uphäfvas och honom tilstånd lemnäs at få
komma hit.
Härtil svarades at som conjunction nu mera är förändrad
får han derom giöra ansökning hos H. Majit.
Frih. DuringEmedan jag märker, at Högh R. o. A.
i dag äro benägne at giöra grace, så underställer jag Eder,
gunstige Herrar, om icke de tvänne af våra medbroder, nemligen
Baron Cronhiort och Baron Ulfsparre, hvilka haft den
636 (Mars 31.) Cronhjort, Ulfsparre, Gynterfelt, Adlerstedt.
olyckan at i går råka med hvarandra i händel på Riddarhustorget,
måge befrias ifrån arrest emot personelle caution, så
at de återigen kunna få visa sig här på Riddarhuset hos oss;
hvarom den Deputation, som nu skal afgå til de andra Stånden,
jemväl hos dem kan giöra föreställning.
Detta bifölls af R. o. A.
Deputation upropades och afgick. Frih. Sten Bielke förde
ordet och fick jemväl befallning at hos de andre respective
Stånden recommendera Lieutenanten Boijes sak, at han också
måtte slippa uhr arresten emot caution.
Gref H. Gyllenborg: Jag uthbeder R. o. A:ns gunstiga
tilstånd at fä föredraga tvänne ting. Det ena är ä la suite
af R. o. Arns redan yttrade benägenhet för de tvänne af våra
medbroder, som haft rencontre med hvarandra, nemligen at
Hr Landtmarskalken måtte anmodas på vederbörligt ställe
insinuera R. o. A:ns önskan om någon förskoning för dem.
Det andra angår en Adelsman, som vi tvänne Riksdagar här
på vårt Riddarhus ibland oss saknat, och likväl är en gammal
meriterad samt hurtig och kiäck officerare, som sig vid alla
tilfällen väl upfördt, Jag menar Hr Öfverste-Liutenanten
Gynterfelt. Låtom oss, gunstige Herrar, efter vi begynt at
giöra grace nu igen intaga honom och Hr Adlerstedt på vårt
Riddarhus, och åter gifva dem deras säte och stämma, som de
vid 1738 års Riksdag blefvo förlustige, på det at ingen må
kunna mera klaga öfver någon liden oförrätt.
Hr Stierneld: Jag har ingenting dervid at påminna utan
bifaller aldeles Gref H. Gyllenborg, så mycket mer som hvad
Hr Gynterfelt angår, Capitaine Biörnberg för des afresa bedt
mig understödia och recommendera detta, eftersom Hr Biörnberg
igenom et vid 1738 års Riksdag ingifvit Memorial gaf
anledning dertil, at Hr Gynterfelt blef utsluten af Riddarhuset.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig benägne för Hr Gynterfelt
och Hr Adlerstedt.
Och giorde altså Hr Landtm, frågan om R. o. A. bifaller
Gref Gyllenborgs föreställning, at bemälte tvänne Herrar
återfå deras säte och stämma här på Riddarhuset.
Hvart.il
Derpå uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 22 i denna månad, hvarutinnan berättas, at aldenstund
på 1723 och 1727 årens Riksdagar förordnadt är, det
Statsverket.
637
allenast visse tienstlöse betienter under civil-ståndet skulle til
expectance-löns åtniutande upförde varda, hvarpå ock behörige
stater då uprättade samt med K. Maj:ts underskrift authoriserade
blefvo; men på de sednare Riksdagar äro icke desto mindre
åtskillige flere både tienstlöse och i värkelig tienst med ordinarie
lön stående personer på Riksens Ständers Contoir anviste,
med hvilkas aflöning bemälte Contoir skulle tyckas ej
hafva bordt besväras; varandes Contoirets fond, så derigenom
som förmedelst åtskillige andre berörde värk vid de förre Riksdagarne
anbefalte utgifter, hvilka efter reglementet dit icke
hördt, så försvagad, at om ingen stängsel för framtiden snart
therutinnan skulle giöras, blefve det för Contoiret omöijeligit
at arbeta sig utur des ansenlige skuld och än svårare rikets
återstående myckna giäld och skuld efter de för Contoiret utfärdade
reglementer och förordningar afbetala; fördenskuld och
emedan Secrete Utskottet äfven vid 1742 års statsvärks öfverseende
funnit sä många extraordinaire betieningar, augmenter
på löner samt åtskillige af Riksens Ständer anbefalte utgifter
vara upförde, at om ingen lindring och indragning derutinnan
skier, och staten ej hädanefter derifrån förskonad varder, kan
ingen ti Igång och utväg förmodas til de behof, som vid desse
conjuncturer och til rikets angelägnare tienst böra hafva förträdet;
ha.fvandes Stats-Commission ej utan en ganska mödosam
jämkning kunnat staten för sidstledet år inrätta och det
ej annorlunda än at åtskillige ansenlige och vigtige requisi
tioner,
hvilka Stats-Commission hållit före böra på Riksens
Ständers närmare bepröfvande ankomma, utstälte blifvit, hvilket
följakteligen afgifver så mycket större svårighet för innevarande
år, som ej allena riket igenom påstående krigs olyckeliga utgång
måste sakna en kiänbar och märkelig del både af des
land och ingiälder, utan och Svenske staten tilskyndas en dryg
del af de utgifter, som härdis på Finska staten varit besörgde;
ty har i betraktande af desse omständigheter samt på det Riksens
Ständers plena, som ej så noga hafva sig bekant rätta
tilståndet af stats- och andra publiques verken, ej måtte öfverilas
och förmås at samtycka til flere utgifter än inkomsterne
tilräcka, Secrete Utskottet funnit sig föranlåtit til Riksens
Ständers välbehag at hemställa, om icke Riksens Ständer
skulle täckas öfverenskomma och sig förena at vid innevarande
Riksdag ej belasta statsvärket, Riksens Ständers Contoir eller
andra publiques verk med några augementer och tilökningar
638 (Mars 81.) Befälet och öfverbefälet
på löner eller extraordinaire betieningar, ej eller med andra
utgifter än de, som vid närvarande belägenhet och til rikets
angelägna tienst värkeligen äro oumgängelige.
Detta bifölls af R. o. A.
Vidare uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 21 i denna månad, hvarigenom den föreställning giöres,
at aldenstund galere-escadrens anförande nödvändigt ankommer
på den commenderande Befälhafvaren af Siö-staten, hvilken
också för densamma bör vara ansvarig, och på galere-escadren
äfven finnes et ansenligit antal af infanterie, som oumgängeligen,
antingen af någon Generals-person eller åtminstone en
Ofverste, vid de tilfällen och omständigheter då någon entreprise
til lands skulle utföras, borde commenderas; fördenskul
och til undvikande af al jalousie och missförstånd uti commendo,
staterne emellan, har Secrete Utskottet Riksens Ständer
hemstält, om icke H. Maj:t i underdånighet kunde anmodas
at benåda den Flaggmannen, som nu kommer at commendera
galere-escadren, så länge den påstående siö-expedition påstår,
med caractere af Ammiral af Galererne, dock utan förhögning
af des nu innehafvande lön och tractamente.
R. o. A. biföllo detta.
Uplästes ännu et annat Secrete Utskottets Extractum
Protocolli af den 28 i denne månad, hvarutinnan vid handen
gifves, at sedan H. Maj:t pä Secrete Utskottets giorde föreställning
updragit Arnmiralen von Gerthen commendo öfver
örlogsflottan under förestående siö-expedition, hvilket han dock
förmedelst åkommen siukdom ej skal vara i tilständ sig at
åtaga, sa har H. Maj:t detsamma Arnmiralen Utfall, såsom
närmast i tourén, updragit; men han ej eller kunnat sig detta
commendo antaga, emedan han pä 30 års tid ej skal varit på
fahrvattnet ät Revelske redden. Och ehuruväl Secrete Utskottet
har til Arnmiralen Utfall et fullkomligit förtroende och
intet tvifvelsmål drager om des förfarenhet och skicklighet samt
upriktiga upsåt och nitfulla åhåga at tiena K. Maj:t och
fäderneslandet; dock som rikets säkerhet och försvar nu mäst
ankommer på örlogs-flottans försiktiga förande, och således
nödigt synes, at mer än en Ammiral nu vid densamma vara
måtte, så har Secrete Utskottet tagit i öfvervägande huru vida
Hr Riks-Rådet Anthon Wrangel kunde anmodas at åtaga sig
öfver-commendo af flottan; men som dervid den svårighet sig
yppat, at välbemälte Herres närvaro vid desse conjuncturer uti
vid flottan. Riksrådet grefve Taube.
639
rådslagen voro oumgängelige, så har Secrete Utskottet funnit
för sin del säkrast at föredraga Riksens Ständer desse omständigheter,
och deras egit godtfinnande öfverlemna, huruvida
de skulle finna för godt och rådeligit at i underdånighet gifva
H. Majit anledning til at anförtro Ofver-commendo på flottan
och galererne vid denne förestående siö-expedition åt RiksRädet
Hr Grefve Taube, i anseende til des bekante erfarenhet
uti siömanskapet och hvad hufvudvärkets förande af en örlogsflotta
tilhörer, så väl som ock ägande kundskap om fahrvattnet
och kusterne, hvarest han tilförene uti förra kriget varit brukad,
jemväl ock i betraktande der til at authoritet och harmonien
igenom honom, som skall äga kiärlek hos Ammiralitets-staten,
kunde desto mera befästas och bibehållas, til denne nu förestående
expeditionens, medelst Guds nådiga bistånd och välsignelse
lyckelige utförande.
Frih. Carl O. Hamilton: Jag är så mycket mera nögd
med den anledning Secrete Utskottet oss nu gifvit at anförtro
öfver-coinmendot pä flottan åt Hans Excellence Riks-Rådet
Gref Taube, som jag vid sidsta Riksdag, när kriget börjades
påminte det samma. Jag grundade sådant icke på vänskap
och högaktning för Herrens person, utan fast mera på det goda
vittnesbörd jag sielf hördt åtskillige främmande och utrikes
Aminiraler, så väl som framledne Hans Excellence Riks-Rådet
och Öfver-Aminiralen Gref Sparre lemna honom om des erfarenhet
uti siömanskapet och hvad hufvudvärkets förande af
en örlogsflotta tilhörer. Flottan är vid desse tider rikets förnämsta
värn och försvar. På des försiktiga förande ankommer
vår säkerhet och välfärd. Det är fördenskull högst angelägit
at öfver-commendot updrages den, som äger de dertil hörande
nödige egenskaper. Jag vil ock tro, at ingen lärer vara här
emot, emedan jag är försäkrad at hvar och en lärer hos sig
låta den allmänna nyttan proevalera för det, som kan vara
personelt.
Gref H. Gyllenborg: Jag bifaller gerna at öfver-commendot
på flottan må updragas Hans Excellence Gref Taube;
men önskar at denne qusestion kommit til oss, utan at någon
varit nämd vid namn.
Hr Landtm.: Secrete Utskottet har intet velat under
kasta
sig något ansvar och altsä ifall Secrete Utskottet haft
flere i förslag, som detta vigtiga värf kunnat anförtros, hade
äfven de af Secrete Utskottet blifvit nämde.
640 (Mars 31.) Befälet öfver arméen. Amnesti.
Frih. Coijet erinclrade huru det jemväl nödigt vore, at
någon blefve utsedd til at commendera armeen och nämdes vid
detta tilfälle Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen.
Hr Stierneld biföll Secrete Utskottets Extractum Protocolli,
med förbehåll at Secrete Utskottet en annan gång ej
måtte utnämna någon.
Gref Dohn a: Här äro tvänne qumstioner, som intet äga
någon gemenskap med hvarandra. Den första angående Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Taube lära vi nu straxt kunna
afgiöra; men med den andra kunna vi ej gå så hastigt til
väga; ty H. K. Majit har sielf åtagit sig at commendera armeen
och tillika förbehållit sig at sielf få utnämna den, som commendot
näst under H. Majit föra skulle; sä finner jag at vi
böra låta det ankomma på H. Majit sielf.
Frih. Coijet påstod at desse qumstioner ej böra skiljas
åt, emedan defension til lands och siös vore lika nödig. Och
som H. K. Majit kommer at föra öfver-commando både öfver
flottan och armeen, och Riksens Ständer nu vilja utnämna den
ena, så kunde äfven med samina skiäl den andra af Riksens
Ständer utnämnas.
Hr Pehr Kalling tykte det vara bäst at låta II. Majit
enligt Regeringsformen utnämna dem i sittiande Råd.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs Deputation ifrån
Prästeståndet af 6 personer. Biskoppen Doctor Jacob Benzelius
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade huru som
i anledning af R. o. Arns giorde föreställning om de tvänne
Herrar och ledamöter af Högh R. o. A., som i går råkat med
hvarannan i någon händel, Prästeståndet icke dragit något betänkande
at bifalla Högh R. o. A., det måge desse Herrar slippa
arrest emot personell caution.
I lika måtto hade Prästeståndet nu samtvkt, at Hr Lieutenant
Boije må ställas på fri fot emot caution.
För öfrigt tackade Prästeståndet för Högh R. o. Ains fattade
slut angående för detta Registratoren Archenhotz och
finska Translatoren Mathesius.
Hvarmed Deputation afträdde, sedan
Hr Landtm, hedt förmäla R. o. Ains hälsning.
R. o. Arns Deputation återkom, och berättade Frih. Sten
Bielke, som fördt ordet, at Deputation til följe af R. o. Ains
befallning varit hos de andre Stånden; och hvad först Archenhotzes
och Mathesii befrielse ifrån deras fängelse angår, hade
Amnesti. Om öf v erbefälet vid flottan och arméen. 641
Präste-Ståndet tackat Högl. R. o. A., sora härutinnan med
dem instämdt; Borgareståndet hade lofvat at med första sig häröfver
utlåta och Bondeståndet åberopade sig deras redan för
en manad sedan i detta mål afgifne Extractum Protocolli.
Beträffande åter Majoren Cronhiort och Lieutenanten Ulfsparre,
at de måtte slippa arresten emot personelle caution,
hade Prästeståndet bifallit Högl. R. o. A., hvilket Prästeståndet
redan igenom deras Deputation, som nu afgick, lärer hafva
gifvit R. o. A. tilkänna; Borgare- och Bondeståndet hade lofvat
sig strax deröfver utlåta. Hvad sidst Hr Lieutenant Boije
angår, hade Präste- och Borgarestånden bifallit at han må
ställas på fri fot; hvartil Bondeståndet berättade sig hafva
samtykt i consideration för Högl. R. o. A.
Häruppå reassumerades åter discourserne angående Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Taube och Hans Excellence RiksRådet
Baron Rosen, och hemstälte
Hr Löwenhielm om icke härmed kunde upskiutas til
nästkommande lördag, eftersom den sednare quaastion tyckes
uppehålla den förra.
Hr Klingsporre holt före vara nödigt, at den quaestion
angående Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taubes utnämnande
til öfver-commandot nu straxt måtte afgiöras eftersom
Hans Excellence lärer behöfva al den tid, som är öfrig, at
sättia sig i stånd med equipage til dess flottan går ut, som
innan kort skal skie.
Frih. Coijet utlät sig, at det vore samma sak för den,
som skal cominendera armeen, i ty at han äfven behöfde tid
at förse sig med equipage.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Talemannen Olof Håkansson
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade at
Bondeståndet låtit sig föreläsa Högl. R. o. Arns Extractum
Protocolli af den 26 sidstl. Martii, angående Lieutenant Boije.
Och ehuruväl denna saken rörer Bondeståndet i gemen, har
dock Bondeståndet i consideration af Högl. R. o. A. och til
bibehållande af det förtroende, som Bondeståndet gior sig hopp
at äga hos Högl. R. o. A., så som det Ståndet, hvilket med
dem äger närmaste och enahanda interesse, velat samtycka
dertil, at Lieutenant Boije må slippa arresten emot personell
caution. Likaledes har Bondeståndet bifallit R. o. A., at de
tvänne Herrar, som nyligen råkat i brådom skilnad med hvarzideb»*
Protokoll 1742—174.1. II. 41
642 (Mars 31.) Om öfverbefälet vid flottan och arméen.
andra uti någon händel, inåtte befrias ifrån arrest emot personell
borgen. Sidst har ock Bondeståndet, hvad Archenholtz
och Mathesius beträffar, i anseende til deras svåra och långsamma
fängelse samt de skiäl, som deras domar grunda sig
på, stadnat i samma tankar med Högh R. o. A., at de nu
straxt måge lösgifvas.
Hr Landtm, tackade å R. o. A:ns vägnar och bad förmäla
R. o. A:ns hälsning.
Hr Flach sade sig ej annorlunda hafva begripit R. o.
Arns mening, än at Baron Cronhiort tillika med Baron Ulfsparre
skulle slippa arresten utan caution, ty eljest vore det
ej någon grace, emedan målet aldrig svårare lärer kunna rubriceras
än för edsöre, i hvilket fall domaren efter lag kan
släppa den utur arresten emot caution.
Hr Landtm, underrättade Hr Flach, at R. o. A. ej velat
gå längre, til at så mycket snarare vinna bifall hos de andre
Stånden.
Derpå begyntes åter at discoureras om commendo öfver
flottan, och påstod
Frih. Bielke, at denna saken nu måtte afgiöras; men den
qnaestion angående Hans Excellence Riks-Rådet Baron von
Rosens utnämnande til at commendera armeen, hvila til
härnäst.
Hr Stierneld understödde detta, och förmente at hvad
denna sednare qusestion angår, man med så mycket större
skiäl kunde påstå, at den blifver liggande på bordet, som det
är en ny sak, som i dag under discourserne upkommit.
Som R. o. A. härom icke kunde förenas och klockan var
redan half tu, så upsköts med bägge målen til nästa plenum;
Hvilket Hr Stierneld begiärte måtte skie nästkommande
lördag.
Hr Landtm, lofvade det han ville söka förmå de andre
Stånden at hålla plenum om lördag, dock trodde Hr Landtm,
at han deni näppeligen dertil lärer kunna öfvertala, aldenstund
så många af deras ledamöter äro bortreste til instundande
Påske-helg.
I det samma R. o. A. skildes åt och gingo neder mötte
dem en Deputation ifrån Borgareståndet, för hvilken Handelsmannen
Plomgren förde ordet, som öfvergaf tvänne Ståndets
Extracta Protocolli, samt berättade tillika, det Borgareståndet
aldeles bifallit R. o. A., så väl angående Majoren Baron Cron
-
Umgänge med uti. ministrarne. Amnesti. 643
hiort och Lieutenanten Baron Ulfsparre, som Lieutenant Boijes
entledigande utur arresten samt Archenholtz och Mathesii befrielse
utur deras fängelse, hvilket Hr Plomgren för expedition
skull begiärte måtte införas i R. o. A:ns Protocoll, eftersom
Borgareståndet ännu ej hunnit at härom utfärda deras skriftelige
utlåtelse.
Den 12 Aprilis.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protocollet af den 20 och 27 Novembris ifrån
sid. 306 til sid. 320, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Landtm, anmälte det Hr Grefve Lars Cronhielm,
hvilken är ledamot i Större Secreta Deputation, nu anhåller
om tilstånd at få gå til Franska Ambassadeuren, eftersom han
hade något at tala med honom om des angelägenheter; hafvandes
Ambassadeuren härtils bebodt Gref Cronhielms hus.
Frih. During tykte at sidsta förbudet för Större Secreta
Deputations-ledamöterne at umgås med främmande Ministrer
nu mera kunde aldeles uphäfvas, efter som successions-saken
på vist sätt nu hvilade tils vidare.
Detta blef uppå Hr Landtmrns giorde proposition,
af R. o. A. bifallet.
Frih. During erindrade hurusom R. o. A. uppå des giorde
föreställning sidst beviljat, at Majoren Baron Cronhiort och
Lieutenanten Baron Ulfsparre skulle befrias ifrån arrest emot
personell borgen; men som det lärer falla dem svårt at få
någon, som går i caution, så hemstälte Frih. During om intet
R. o. A. skulle behaga at genom en Deputation intercedera
för dem hos de andre Stånden, så at de måtte slippa alt tilta!;
åberopandes sig Frih. During det praejudicat, som skiedde
vid 1723 års Riksdag för tvänne ledamöter af Högh R. o. A.,
som haft en lika olycka med de nyssnämde Herrar.
Hr Svante von Böhnen sade sig intet vilja vara deremot,
at någon grace vises desse Herrar, som haft den olyckan
at råka med hvar andra i någon händel; dock lemnade han
til Högh R. o. A:ns närmare eftersinnande, om icke det i an
-
644 (April 12.) Amnesti. Finske invånarue. Bevillnings
seende
til de andre Stånden voro bäst at låta saken gå den
vanliga vägen, så at al ting skier methodiquement.
Frih. During: Om R. o. A. vil visa dem någon grace,
måste det skie på sådant sätt, at de äro dermed betiente; men
den resolution, at slippa arresten emot caution, kan intet
hielpa dem.
Åtskillige af R. o. A. instämde härmed, och förklarade
at det varit deras mening, at Baron Cronhiort och Baron Ulfsparre
måtte aldeles befrias ifrån til tal, aldenstund det allenast
varit en rencontre, som de haft sins emellan.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A., i anseende dertil
at det allenast varit en hastig rencontre, behagar at intercedera
för dem hos de andre Stånden genom en Deputation;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilken i
detta mål afgick til de andre Stånden, och fick derjemte i befallning
at hos dem påminna om deras utlåtelse öfver Hr
Sprengports och Hr Ramsags Memorialer.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Capitaine Ramsay ingifvit
et Memorial, angående den af Keyserinnan i Ryssland utsatte
ultimate termimen för de Finske invånarne at inställa sig til
den 1 nästkommande Maii vid förlust af deras egendom; men
som det voro något betänkeligit at upläsa samma Memorial
in plenis, så föreslog Hr Landtm., det han, om R. o. A. så
behagade, kunde tala med de andre Ståndens Talemän, at
samma Memorial må företagas i Secrete Utskottet.
Detta gillades af R. o. A.
Hr Landtm berättade det Borgareståndet genom Extractum
Protocolli af den 20 Martii giordt påminnelse vid en
§ af Bevillnings-Förordningen, i det at Borgareståndet påstådt,
at den utsatte afgiften för styfkiortlar måtte modereras ifrån 5
til 2 dal. smt för de fullvuxne, men 1 dal. smt för barn och dem,
som äro under 15 år; öfver hvilket mål Hr Landtm, med de
andre Ståndens Talemän samt någre Deputerade af hvart och
et Stånd, i går aftons då de varit tilhopa, öfverlagt, och hade
man tykt det bästa expedient vara, at afgiften för styfkiortlar
utsättes til 2 dal. samt 1 dal. smt för barn och dem, som äro
under 12 år; men at i det stället samma afgift upbäres så
väl för innevarande som nästkommande år, pä hvilket sätt
inkomsten häraf bestiger sig långt högre än eljest, om det skulle
Förordningen. Om tryckning af Komnrisms ang. kriget handl. 645
betalas 5 dal. smt på en gång, då mången torde aflägga detta
plagg häldre än at derföre vilja erlägga så dryg afgift.
Detta approberades af R. o. A.
Och skrefs altså på Borgareståndets Extractum Protocolli
följande Resolution, hvilken för R. o. A. uplästes och af dem
gillades:
Resol.: R. o. A. bifalla at den för styfkiortlar utsatte
afgiften må minskas til 2 dal. smt, men i det stället kommer
förenämde afgift at upbäras så väl för innevarande som nästkommande
år. För barn och dem, som äro under 12 år, betalas
allenast 1 dal. smt.
Hr Lagerflycht androg huru som Expeditions-Deputation
utom denne af Borgareståndet giorde påminnelsen funnit nödigt
at föredraga Riksens Ständers plenis tvänne andra omständigheter
rörande bevillnings-värket, hvaribland den ena varit, huru
vida alla de, som äro hitflyktade ifrån Finland, måtte befrias
ifrån alla afgifter, som i sig sielft tyckes vara ganska billigt,
men uti Förordningen äro de Finske flyktingarne allenast befriade
ifrån den utsatte afgiften för peruquer.
Det fants bäst at Hr Lagerflycht, eller någon annan, som
är ifrån Finland, inkommer med skrifteligit Memorial och
söker explication häröfver.
Uplästes til justerande et upsatt Extractum. Protocolli til
de andre Stånden, angående det at til så mycket bättre uplysning
för hvar och en uti the mål, som uti Riksens Ständers
Commission kunna förekomma vid ransakningen öfver orsakerne
til krigets olyckelige utgång i Finland, de uti bemälte Commission
håldne Protocoller och voteringar, så väl som Krigs-conseillerne
och alt annat, som för rikets säkerhet kan uppenbaras,
må, när hvar och en sak blifvit utagerad, tryckas; men at imedlertid
uti praeliminaire och processuelie mål, som parterne sig
hos Riksens Ständer kunna besvära, Commissions-ledamöternes
voteringar skrifteligen måge infordras.
Härvid uplästes Hr Johan Fredr. Flachs Memorial, theruti
han, jemte åtskilige andragne skiäl och omständigheter, yttrar
sig ej kunna gå ifrån thes förr yttrade tankar och mening, at
the uti Finland håldne Krigs-conseill-Protocoll, tillika med
Hr General Gref Lewenhaupts uti thes skrifter så ofta åberopade
Relation öfver Finska campagnen, böra til uplysning
för publiquen genom trycket allmänt kunnige giöras, dock at
efter Riksens Ständers förra befallning thet therutur slutes,
646 (April 12.) Om tryckning af R. St:rs
som för rikets säkerhet tyst hållas hör. Men hvad Riksens
Ständers Commissions voteringar och omröstande til domslutet
angår, at the nu förut och innan hufvudsaken är sluten skola
tryckas, hvarom tilförene blifvit discourerat, thertil kan Hr Flach
nu som då ej samtycka, utan åberopar sig the tå anförde skiäl,
hvarutinnan han än vidare styrkes.
Hr Flach uprepade vidare innehållet af detta sit Memorial
och de skiäl, som han sidsta gången anfördt emot tryckandet
af ledamöternes voteringar.
Gref H. Gyllenborg förmente, at ganska få omständigheter
härvid lära finnas, sorn röra främmande makter och äro
af den beskaffenhet, at de icke få utsättias; kunnandes sådant
på det sättet bäst hielpas, at voteringarne ej tryckas för än
de uti Riksens Ständers plenis äro upläste, då Riksens Ständer
sielfva äro i ständ at döma huru vida omständigheterne det
tillåta eller ej.
Hr G. A. Ruthenschöld anförde, det man borde giöra
en åtskilnad emellan målen, ty hvad Generalen Gref Lewenhaupts
sak angår, så löper deruti mycket in, sorn rörer främmande
hof och Ministeren, hvilket för rikets säkerhet skull ej
kan giöras allmänt; men hvad General-Lieutenanten Baron
Buddenbrocks eller de öfrige chefernes saker beträffar, så är
ingenting som hindrar, at ju voteringarne i dem kunna tryckas.
Hr Flach gaf tilkiänna det han uti sit Memorial endast
haft afseende på Gref Lewenhaupts sak.
Frih. Eric Oxenstierna: Jag har den ähran at vara en
ledamot i Riksens Ständers Connnission, och vil intet vara der
emot, at voteringarne tryckas, men dä förbehåller jag mig äfven,
at det måtte blifva en egalitet, så at de uti Commissorialrätterne
förordnade ledamöternes voteringar jemväl måtte tryckas;
ty eljest ser det ut, som ägde vi ej med dem lika ful 1—
komligit förtroende hos Riksens Ständer.
Hr Olivecrona: Jag har sidsta gången förestält huru
som alla voteringar vid domstolar skie under tysthet, och at
det vore en öfver hela verlden ovanlig sak, at voteringarne
skulle tryckas. Jag har hvarken då fruktat och räds ej eller
nu för mit votum, ty jag skall efter min eed och bästa samvete
grunda det på lag och rättvisa; men härvid äro alt för
många betänkeligheter. Om Högh R. o. A. behagar eftersinna,
at vi äro 36 ledamöter uti den förordnade Commissionen; ibland
dem kunna vara många dissentientes. När nu voteringarne
Kommissions o. andra Kommissioners voteringar. 647
komma hit neder och öfver dem åter skall voteras här på
Riddarhuset, så kan man väl tänka hvad skiljaktighet sådant
skulle förorsaka ibland Högh R. o. A., aldenstund den ena
af Commissions ledamöter kan hafva tagit det skiälet, en annan
åter et annat, hvarpå han grundat sit votum. Utom dess ser
jag intet nyttan häraf, ty hvar och en får ändå tilräckelig uplysning
af de uti domarne uttagne skiälen.
Hr Joh. Fredr. Flach: Jag gior mig försäkrad, at Riksens
Ständer hafva alt förtroende til denna deras Commission
och de deruti nämde ledamöter, samt således ej för den orsaken
skull påstås, at deras voteringar skola tryckas; men jag
finner derjemte sa mycket billigare, at Coininissorial-rätternes
och de flere Comtnissioners ledamöters voteringar jemväl måge
tryckas, som de eljest skulle hafva al anledning at förebrå oss något.
Gref H. Gyllenborg: Det sades nyss, at det vore en
öfver hela verlden ovanlig sak, at voteringarne skulle tryckas;
men jag skall bevisa contrarium deraf; i England tryckas alla
voteringarne i Parlementet. Det vore önskeligit at långt för
detta hos oss så skiedt; då tror jag säkert at den oenighet,
den tvedrägt och de partier, som regerat ibland oss, längesedan
uphördt. Jag är fördenskul af den mening, at så väl de uti
denne Commission, som alla andra Commissioner, Commissorialrätten
eller Extraordinarie domstolar, som varit alt ifrån denna
regeringens början, af hvad namn de vara måge, håldne Protocoller
och voteringar matte framtagas och genom trycket allmänne
giöras; ty så länge saker skylas under tysthet, kan
igenom de hvarjehanda omdömen samt skiljaktige tankeslut, som
hvar och en gior sig om sakerne, det intet annars vara, än
misstroende emellan oss ökes och oenigheten tiltager. Men
kommer alt i dagsliuset och vi få se sakerne i sina rätta
färgor, tor sådant med Guds hielp försvinna när vi få se roten
til vår oenighet och deraf timade olycka.
Hr von Blixen tykte, at detta kunde inskränkas til de
Commissioner eller extraordinarie domstolar, som redan äro vid
denne Riksdagen eller hädanefter kunna blifva förordnade,
hälst om alt hvad som förut passerat skulle tryckas, blefve
det mer än någon hunno det at läsa.
Hr Johan Fredr. Flach: Jag är så mycket mer af den
tankan, at de förra Commissioners acter och voteringar måtte
tryckas, rätt så väl som denne Commissionens, som derigenom
då vises at intet misstroende är mer til denna Commission än
648 (April 12.) Dep. fr. Bonde-st. Om tryckning
de förra. För min del måste jag ock tilstå, det jag af den
vid sidsta Riksdag förordnade Commissionens domar, som blefvo
trykte, och de deruti anförde rationes intet finner mig nog uplyst
och tror jag således, at det skulle hafva sin goda nytta
om nationen blefvo fullkomligare underrättad 0111 de dä dömde
personers brott; ty det står fast at mycket, som nu döljes
under hemlighet, har ökt misstroendet och varit orsaken til
det hat och den bitterhet, som nu är oss emellan.
Gref Carl Frölich förestälte huru som i fall den förordnade
Commissorial-rättens Protocoller och voteringar skulle
tryckas, åtskilligt blefvo uppenbart, som rörer främmande
makter och för rikets säkerhet skull bör hållas tyst.
I det samma anmältes en Deputation ifrån Bondeståndet
af 12 personer. Talemannen Olof Håkanson ifrån Blekingen
förde ordet och, näst aflagd helsning, ifrån Bondeståndet berättade,
at Bondeståndet låtit sig föredraga Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 30 Martii, deruti Borgareståndet
föreslagit Hans Excellence Riksrådet Baron Rosen at näst
under H. K. Maj:t föra commendo öfver armeen, hvarvid sedan
Bondeståndet erindrat sig huru som H. K. Maj:t i nåder förklarat
at sielf vilja antaga commendot öfver armeen och förbehållit
sig at få utnämna den, som näst under H. Maj:t skulle
föra commendo, har Bondeståndet funnit säkrast och rädeligast
at lemna til H. K. Majit at enligit Regeringsformen utnämna
dertil en sådan man, sorn för riket är nyttig oell gagnelig; dock
så at innan någon utnämnes, successions-saken först må vara
afgiord. Hvilket Bondeståndet fördenskul med Högl. R. 0. A.
velat communicera, i den vördsamma tilförsikt, at Högl. R. 0.
A. med dem härutinnan lärer instämma.
Hr Landtm, tackade för communicationen och bad förmäla
R. 0. Arns vänliga hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
Hr Carl Gust. Löwenhielm: Jag är nyss upkommen
och vet således intet på hvad sätt denne saken nu åter kommit
in quaastione hos Högl. R. 0. A. När den sidst var före, blef
den på det sättet begynt, at några af Commissionens ledamöter
begiärte at deras voteringar måtte tryckas, efter deras
giöromål så illa utropades. Jag lemnar Högl. R. 0. A. til at
döma hvad värkan det kan hafva, at voteringarne blifva trykte;
ty så snart hvars och ens mening blifver uppenbar, händer
deraf, at deras vänner och anhörige, som sakerne angå, fatta
af Kommissioners voteringar.
649
hat och illvilja emot dem af Commissionens ledamöter, sorn
varit den ena eller andra mot. Den menniskliga svagheten
regerar oss så mycket och går på slutet så långt, at man på
alt sätt söker at hämnas. Hvad de förra Commissioner angår,
som både vid 1723 och 1727 årens Riksdagar varit förordnade,
men isynnerhet den, som var vid sidsta Riksdag, af hvilken jag
hade den olyckan at vara en ledamot med, jag säger så, efter
vårt giöromål så ganska mycket är svärtadt öfver hela riket,
så vore jag för min del ganska nögd, at deras Protocoller och
voteringar blefvo trykte; men jag giorde illa, om jag, som vet
det, skulle dölja för Högl. R. o. A., at sakerne äro af den
beskaffenhet, at så snart de blifva uppenbare skulle osämja,
afvund och animosité så taga öfverhanden för oss, at Gud vet
hvart det på slutet ville taga vägen; mit välmente råd är fördenskul,
at Högl. R. o. A. intet röra dervid. Oenigheten är
beklageligen förut nog ibland oss, at vi intet behöfva lägga
nya froen dertil. Hr Löwenhielm fullfölgde vidare, at ehvem,
som trodde det den vid sidsta Riksdag förordnade Commissionen
af kitzlighet gådt för vida, så kunde han nu som til—
förene betyga, at det intet så är, utan at samma Commission
med de angifne målen förfarit efter lag samt deras bästa vet
och samvete.
I öfrigt begiärte Hr Löwenhielm tillika med flere andre,
at om R. o. A. ej aldeles ville afsla denna qusestion om tryckandet
af förra Commissions acter, den då måtte upskiutas
til en annan dag, och således blifva liggande på bordet.
Hr Flach påstod än vidare, at om den nu förordnade
Commissionens ledamöters voteringar skola tryckas, det samma
jemväl måtte skie med de förra Commissioners Protocoller och
voteringar, emedan det eljest marquerade något misstroende
til denne Commissionen.
Hr Ruthenschöld: Jag är intet jaloux om min mening,
utan vil sielf låta trycka mine voteringar, pä det jag hädanefter
mätte slippa at höra mit namn förklenas.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Jag finner ej at det
är något teckn til misstroende, om denna Commissionens voteringar
tryckas och de andra intet. För min del har jag redan
genom et i början af Februarii manad ingifvit Memorial begiärt,
at den vid sidsta Riksdag förordnade Commissionens
Protocoller och acter måtte komma fram i dagsliuset; hvilken
min begiäran jag så mycket mer är föranlåten at nu förnya,
650 (April 12.) Frih. Cronhjort o. Ulfsparre. Om tryckning
sorn jag hördt at i det stället man i sidsta pleno vist al benägenhet
til enighet och restituerat några lidande, har det
blifvit sagt, at man intet giordt det så framt man intet varit
rädder för vidare efterfrågan. Och emedan således alla de
hittils giorde försök at återställa enigheten varit förgäfves, och
jag nu mera tviflar, at den någonsin lärer kunna erhållas, förr
än Riksens Ständer sielfva få se målens rätta sammanhang
och beskaffenhet, så påstår jag, at förra Commissionens acter
måtte tryckas, dä det lärer visa sig om vi giordt så illa, at
vi derföre förtient blifva svärtade öfver hela riket. Frih.
Wrede åberopade sig vidare det Memorial, som han förut' ingifvit,
hvilket nu uplästes och hvar af innehållet redan är anfördt
uti Protocollet af den 5 Februarii sidstledne.
Hr Landtm, anmälte det Prästeståndet begiärt at få
Extractum Protocolli ifrån Högh R. o. A. angående Majoren
Baron Cronhiort och Lieutenanten Baron Ulfsparre.
Upsattes altså derom följande Extractum Protocolli til
de andra Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och af dem
gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 12 April 1743.
Sedan Riksens Ständer redan förklarat sig benägne at
visa någon grace för de tvenne Herrar af R. o. A:ns ledamöter,
som råkat med hvarandra i någon händel, så erindrade sig R.
o. A. hurusom, i fall de skulle påläggas at för sig ställa personell
borgen, de då icke skulle komma til så fullkomligt åtniutande
af en sådan Riksens Ständers emot dem viste ynnest,
som R. o. A. vil förmoda at Riksens Ständers mening värkeligen
varit; i anseende hvartil, och som detta är skiedt i brådom
skillnad, så hemställes til de öfrige respective Stånden
vänligen, om icke hos H. K. Majt i underdånighet kunde anhållas,
at de måtte aldeles befrias ifrån vidare åtal. Actum
ut supra.
I det samma inkom Frih. Cronhiort och aflade sin ödmiuka
tacksägelse hos R. o. A., som behagat befria honom
ifrån den olägenhet honom händt, hvilken grace han försäkrade
sig så länge han lefver med vördnad skola erkänna.
Derpå reassumerades de förra discourserne och utlät sig
Frih. Eric Oxenstierna: Min tanka har ej varit, at det
förra skulle tryckas, med mindre Riksens Ständer behaga fastställa,
at det nu skall skie med denne Commissions voteringar;
i den händelsen har jag det påstådt, så at det måtte vara
af Kommissioners voteringar.
651
lika öfver alt, men jag tilstår, at jag ej finner hvad nytta det
skal hafva med sig, ty om dermed påsyftas at sättia Commissionens
ledamöter under ansvar, så vore det svårt at sittia
domare i denna saken.
Hr Adlerbeth åberopade sig de betänkeligheter, som Hr
Revisions-Secreteraren Löwenhielm anfördt, och tykte det vara
rådeligast, at man låter blifva all tryckning af ledamöternes
voteringar, så väl uti denna som de förre Commissioner.
Häremot ropades, at det sidst blifvit faststäldt, at voteringarne
i denne Commission skulle tryckas, och at således den
saken nu ej bör uprifvas. Men hvad de förra Commissionernes
Protocoller och voteringar angår, så är i dag begiärt, at den
quajstion skal ligga på bordet.
Ilr Silfverschöld, Hr Adlerbeth och flera andre påstodo,
at denna saken förra gången icke blifvit afgiord och
begiärte nu votering här öfver.
1 anledning af det som Frih. Oxenstierna nyss sagt förestälte
Hr
G. A. Ruthén schöld, at hvar och en domare för des
giöromål är ansvarig.
Gref H. Gyllenborg: Som det af några är begiärt, at
den qusestion angående tryckandet af de förra Commissionernes
acter och Protocoller skall blifva liggande på bordet, sa går
jag ock densamma nu aldeles förbi. Men, gunstige Herrar,
den andra saken är förra gången afgiord, och bör nu intet
uprifvas, det vore alt för betänkeligit om vi skulle tillåta
sådant.
Hr Flach: Jag är lika nögd, antingen Högh R. o. A.
behagar fastställa, at Commissionens voteringar skola tryckas
eller ej, allenast det pä en gång afgiöres om äfven de förra
Commissioners acter skola tryckas, ty skier det ena så bör
äfven det andra skie.
Hr Scheckta sade, at den ena qusestion aldeles blifvit
afgiord förra gången; men i dag vore allenast tillagt om tryckandet
af de Commissioners acter, som vid förra Riksdagar
varit förordnade.
Hr Flach: Så länge intet expedition är justerad, är saken
ej afgiord.
Hr Silfverschöld förmente likaledes, at saken intet kan
anses för afgiord, så länge expedition intet är underskrefven
och extraderad; tilläggandes Hr Silfverschöld, det han ej kunde
652 (April 12.) Om tryckning af Kommissioners
finna hvarföre ledamöternes voteringar skola tryckas, emedan
derutaf ingen uplysning kan inhämtas om orsakerne til krigets
olyckeliga utgång i Finland, utan sådant måste sökas uti
skriftväxlingarne och de öfriga handlingarne, som utkomma.
Hr Seulenberg gaf tilkiänna, det han tillika med många
andra ej hafva förstådt, at denna saken förra gången blef
afgiord.
Hr Landtm, berättade hurusom det förra gången sig tildragit;
och åberopade Hr Landtm, sig Protocollet, hvaraf han
förmente at närmare lärer kunna intagas huruvida saken kan
säijas vara afgiord eller ej.
Hr Löwenhielm: Jag vil intet gifva någon anledning
til at uprifva det, som en gång är afgiordt; dock tror jag at
vi intet giöra illa, om vi sä ändra vår Resolution, at den i
sig sielf kan äga bestånd. Riksens Ständer hafva redan faststält
at uti skriftväxlingen skal det slutas ut, som rörer Ministéren
och för rikets säkerhet skull ej kan uppenbaras. Det
samma mäste äfven i akt tagas om voteringarne skola tryckas,
och på den händelsen blefvo de ofullkomlige, aldenstund de
förnämsta skiälen, hvarpå en eller annan ledamot kan hafva
grundat sit slut, då måste lemnäs ute. I anseende bärtil är
jag af den mening, at vi låta bero här med til des saken är
sluten och voteringarne för oss äro upläste, då är tid nog at
vi oss härom vidare utluta.
Som det påstods af åtskillige, at saken vore afgiord, men
det samma åter af andra på det häftigaste emotsades, uplästes
Protocollet af den 29 Martil.
Hvarefter Hr Silfwerschöld uprepade hurusom af det
upläste Protocollet nogsamt befinnes, at denna saken förra
gången icke blifvit afgiord, hemställandes fördenskull om icke
R. o. A. skulle behaga bifalla Hr Löwenhielms sidsta utlåtelse,
emedan det vore bedröfveligit om R. o. A. skulle uppehålla
sig längre härmed eller komma at votera öfver denna saken,
som ändå efter all förmodan af de andre Stånden bl ifver
afslagen.
Gref Casimir Lewenhaupt understälte R. o. A:ns bepröfvande,
huru vida Hr Justitiae-Cantzlern Silfwerschöld såsom
förordnad actor emot Generalen Gref Lewenhaupt borde uti
denna saken tala.
Men häruppå föll intet svar.
voteringar. Om freden och tronföljden. 653
Efter något vidare discourerande härom föreslog Gref
H. Gyllenborg, at så väl sielfva Krigs-Conseillerne som de
uti Riksens Ständers Commission håldne Protocoller jemte alt
annat, som för rikets säkerhet skul kan uppenbaras, må tryckas;
men at hvad tryckningen af ledamöternes voteringar angår,
dermed må anstå til dess målen äro afgiorde och voteringarne
för R. o. A. äro upläste, då R. o. A. kunna sig deröfver
närmare utlåta;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan,
af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, hemstälte om icke til förekommande deraf,
at ej någon sak, som är afgiord, å nyo må uprifvas, R. o. A.
behagar fastställa, at när Hr Landtm, giordt frågan och R. o. A.
thertil svarat, den, som då är der emot och vil hafva votering,
stiger up och för Protocollet begiärer den; men at i annor
händelse saken anses för afgiord.
R. o. A. funno detta högst nödigt och blef uppå Hr
Landtm:ns giorde frågan,
bärtil af R. o. A. med Ja svarat.
Gref H. Gyllenborg: När Större Secreta Deputation
för helgen igenom Extractum Protocoili af den 31 Martii
berättade oss de hugneliga tidningar, som med Cantzlisten
Hermanson voro ankomne ifrån våra Plenipotentiairer i Abo,
at en önskelig fred vore för dörren, begiärte vi ej at få veta
samma depeches innehåld, utan lemnade det för den gången
til Secrete Utskottet allena, men som vi sedan den tiden icke
blifvit underrättade huru fredsvärket nu står, och Baron Scheffer
likväl sedermera ankommit ifrån Abo, så hemställer jag om
icke Secrete Utskottet bör upgifva hvad han medbrakt och
rörer successionen; ty saken, gunstige Herrar, är angelägen
och ömar oss alla.
Hr Landtm, svarade, at en general kunde han berätta,
det sakerne nu voro i samma stånd som sidst, hälst våra
Plenipotentiairer, när Baron Scheffer ifrån Abo afreste, ej hade
fådt svar på deras ultimat; och försäkrade eljest Hr Landtm.,
det Secrete Utskottet ingenting skal eftersätta af des skyldighet
at gifva Riksens Ständer tilkiänna när något ankommer,
som Riksens Ständer bör föredragas.
Gref IL Gyllenborg förestälte, hurusom riket derigenom
sättes uti alt för mycket äfventyr, at det drager så långt ut
på tiden.
654 (April 12.) Om underrättelser ang. freden. Accis.
Frih. During: Hvad det angår, at Riksens Ständers plena
nu skulle få underrättelse om den sidsta depechens innehåld.
som ankommit med Baron Scheffer, så är det först, som Hr
Landtm, sagt, at han intet något särdeles föränderligit medbragt,
utan vi vänta nu hvar time och stund Capitaine Graman.
tilbaka med svar på vårt ultimat; dessutan hafva plena redan
härifrån sig begifvit med deras sidsta lemnade bifall til Secrete
Utskottets föreställning.
Gref H. Gyllenborg förmente, at samma resolution var
allenast för den gången, och kunde intet sträcka sig så vida
at ju plena borde få höra innehållet af Baron Scheffers depeche
och de eljest med posterne ankomne tidningar, som röra
successionen. Imedlertid förklarade sig Gref Gyllenborg, at han
för denna gängen ville desistera derifrån.
Hr Göran Löwen, Hr Klingsporre och Hr Swinhufwud
anmälte, det de i Större Secreta Deputation giordt
samma påstående som Gref Gyllenborg.
Hr Landtm, förestälte huru angelägit det vore at fredsvärket
med al tysthet handterades, och kunde det vara för
riket högst skadeligit, om de derom inlöpande berättelser skulle
giöras allmänt kunnige.
Gref H. Gyllenborg: Jag instämmer aldeles med Hr
Landtmarskalken i samma idée hvad sielfva saken vidkommer;
men hvad processen angår, så hafva vi ej eftergifvit vår rättighet,
ty så vida succession och fredsvärket är combinerat, böra
vi derom blifva underrättade.
Härmed afstadnade denne discours.
Och uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 1 Martil
sidstledne, hvarigenom H. Majit, i anledning af K. CammarCollegii
underdånige skrifvelse af den 27 Julii 1741, angående
accisens beräknande på kappemålet af den spannemål, som til
qvarn föres, i nåder behagat yttra sig, at ehuruväl K. Majit
funnit det för de 2 kappar, hvilka efter 1739 års Förordning
om mått, mål och vigt, anses i stället för rågan på en tunna
spannemål, accisen vid förmalningen bör beräknas; dock som
härom allmänt lärer komma at förordnas til vederbörandes
efterrättelse, så har H. Majit sådant med Riksens Ständer i
nåder velat communicera.
Förberörde Extractum Protocolli remitterades til Riksens
Ständers Cammar-tEconomie- och Commerce-Deputation.
Kanslisten Rydelius och kopisten Sahlstedt. 655
Antnältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Borgmästaren Fr. Cervin
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at Borgareståndet
låtit sig föredraga Högh R. o. Arns Extractum Protocolli
af innevarande dato, angående de tvänne Herrar af Högh
R. o. Arns ledamöter, som råkat med hvarandra i någon händel.
Och som Borgareståndet derutaf funnit, huru som i anseende
til vissa omständigheter bemälte Herrar icke kunna niuta någon
särdeles fördel af det, som redan för dem är resolverat; så har
Borgareståndet nu bifallit förberörde R. o. Arns Extractum
Protocolli.
Vidare berättade Borgmästaren Cervin, at Borgareståndet
låtit sig gå til sinnes det lidande, som Cancellisten Rydelius
och Copisten Sahlstedt genom et svårt fängelse nu en tid bort åt
utstådt; och har fördenskul Borgareståndet genom Extractum
Protocolli, hvilket han nu öfvergaf, hemstält de andre respective
Stånden, huru vida med deras svåra arrest måtte giöras någon
ändring.
Uppå begiäran uplästes nu samma Extractum Protocolli,
hvarutinnan Ståndet erindrar sig hurusom Cancellisten Rydelius
och Copisten Sahlstedt en tid sutit i så hårdt fängelse och
under så sträng bevakning, at ej allenast alt umgänge och samtal
med annat folk utan ock flere förmåner, hvilka fängslade,
sedan ransakningen något påstådt, plägar förunnas, blifvit dem
betagne, ehuru Borgareståndet icke skal vara vitterligit, at the
med något förräderi emot fäderneslandet blifvit beträdde, igenom
hvilken medfart theras hälsa skal redan så aftagit at, i fall de
skulle antingen blifva frikiände eller förskonte, föga hopp skal
vara at de, som äro unga män, i al theras tid kunna komma
til krafter igen och således blifva sig sielfve och riket nyttige.
Och som 23 § i Regeringsformen stadgar, at ingen må länge
hållas i arrest, och borgen uti the mål, som ej å lif gå, kan
fastställas, altså och ifall bemälte fängslade Cancellist och
Copist icke voro öfvertygade at hafva begådt sådana brott,
som uti 4, 5 och 6 Cap. Missgiernings-Balken äro med lifsstraff
belagde, finner Borgareståndet för des del skiäligt det hos
H. Maj:t i underdånighet kunde anhållas at i nåder anbefalla
Commissorial-Rätten at sig utlåta, huruvida theras brott må
vara af then beskaffenhet, at de derföre efter the åberopade
lagsens rum synas böra dödsstraff undergå, då borgen icke kan
hafva rum; men i annor händelse, at Rydelius och Sahlstedt
656 (April 12.) Borgm. Sacks enka. Rydelius. Sahlstedt.
måge tillåtas personlig borgen för sig ställa, samt at Commissorial-Rätten
äfven finge befallning at med et skyndesamt slut
afhielpa detta mål.
Sluteligen öfvergaf Borgmästaren Cervin et annat Borgareståndets
Extractum Protocolli, hvarutinnan aflidne Borgmästaren
Sacks enka recommenderas til 100 dal. smts pension, i anseende
thertil, at hennes aflidne man väl och länge tient och
hon nu skal vara stadd uti et ganska fattigt tilstånd med 4
små omyndige barn, af hvilka thet ena genom et olyckeligit
fall fått bruten rygg och kråssat bröst.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns hälsning och lofvade
at desse mål med första skola blifva R. o. A. föredragne.
Hvarmed Deputation afträdde.
Gref H. Gyllenborg: Ingenting kan vara ömare än at
sådane personer, som för något brott blifva angifne, hållas uti
et långsamt och hårdt fängelse, som ofta är svårare och öfvergår
det straff de på slutet kunna få. Jag har i dag förekommit
Borgareståndet, och tält med Hr Landtmät skalken huru sådant
hädanefter må kunna förekommas. Nu som Borgareståndet uti
deras Extracto Protocolli intet begiär någon grace för Cancellisten
Rydelius och Copisten Sahlstedt, utan yrkar tvert om
på lag, så tyckes mig, at vi utan någon svårighet kunna bifalla
deras upläste Extractum Protocolli.
Frih. During förklarade, at han funne detta aldeles billigt.
Hr Adlerbeth holt före, at Borgareståndets Extractum
Protocolli så mycket mer kunde bifallas, som Borgareståndet
denna gängen fölgt ordning och en laga process. Eljest berättade
Hr Adlerbeth, at det intet varit Commissorial-Rättens
skuld, at saken förr ej blifvit afgioru, emedan åtskillige omständigheter
det hindrat, ibland hvilka Hr Plomgrens sak
äfven varit.
Hr Landtm, giorde deruppå frågan, om R. o. A. behagar
bifalla Borgareståndets Extractum Protocolli;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Efter R. o. Arns godtfinnande upbröts den öfver Finska
invånarnes besvär förordnade Deputations Betänkande uti 10 §
af deras allmänna böneskrift.
Likaledes upbröts Justitias-Deputations Betänkande, huru
vida cronones ombudsmän måge söka sequester på den anklagades
egendom;
Om orsaken till Tessins afskedsansökan.
657
Hvilka bägge Betänkande komma at ligga på Riddarhusbordet
til igenomläsande.
R. o. A. skildes åt.
Den 14 Aprilis.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 27 November ifrån sid. 320
til slutet af berörde dag, och giordes dervid inga påminnelser.
Hr Hästsko förestälte hurusom Protocollernes justering
borttaga alt för mycken tid, och vore fördenskul väl, om med
Protocollets upläsande ej längre continuerades än en half tima
sedan R. o. A. efter anslaget sig samlat.
I anledning häraf blef nu faststält, at med Protocollets
justerande skal begynnas straxt efter det skiedde anslaget och
dermed continueras en half tima, samt sedan de andre sakerne
efter sin ordning företagas och afgiöras;
Hvilket R. o. Arns nu fattade slut blef anslagit neder vid
dörren til allmän efterrättelse.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Det är genom et
allmänt rykte bekant öfver hela staden, huruledes hela nationen
blifvit på det aldra ömaste sätt rörd och med förakt ansedd
uti en skrift, som i desse dagar är ingifven af en främmande
Minister, hvars hof flere resor tilförne låtit försäkra oss om
en upriktig vänskap och tilgifvenhet; men historierne vittna
dock annorlunda, och vår egen tids erfarenhet öfvertyga oss
om vederspelet. Nu som det jemväl är bekant, det en af alla
vördad och älskad ledamot i Rådet härigenom blifvit föranlåten
at hos H. K. Majit i underdånighet anhålla om afskied ifrån
des embete, så ehuruväl jag intet tviflar, atju Secrete Utskottet
uti denne saken lärer taga alla de mått och steg, som lända
til bibehållande af rikets uhrgamla heder och värdighet, så
hemställer jag dock om icke af Secrete Utskottet kunde begiäras,
det Secrete Utskottet til nästa plenum inkommer med des berättelse
om hela sakens sammanhang. Ty sannerligen, gunstige
Herrar, är det odrägeligit för en fri och independent nation
at på det sättet blifva handterad och med förakt ansedd.
Frih. Coijet: Jag beder at blifva underrättad om Sveriges
rike är dependent af något annat rike eller ej. Är det så, at
Adelns Protokoll 1742—1743. 11. 42
658 (April 14.) Örn orsaken till Tessing
vi äro uti dependence, så frågar jag hvem som satt oss deruti
eller såldt oss dertil, och beder at få veta priset, på det jag
per regulam de tri måtte kunna räkna ut huru mycket det
löper på min del.
Gref H. Gyllenborg: Jag vill intet och bör ej eller
supponera någon neslig dependence. Bevare Gud ifrån at vår
olycka skulle vara sä stor. Jag gior mig försäkrad om, at
Secrete Utskottet lärer vid detta tilfället taga i saken med
alt det alfvare, som saken förtiänar, men det gior intet ti 1—
fyllest. Det vanhederliga ryktet, som flyger kring om staden,
måste bemötas med äfven så allmänt och hederligit motsteg.
Den, som äger heder och frihet och ej törs försvara densamma,
är värd at lefva och dö en sklaf. Til Secrete Utskottet sförra
instruction bör nu läggas den vigt, så at inga paillative courer
brukas när frågan är de Thonneur et la gloire de la nation.
Gunstige Herrar, detta styng är ej kommit oförvarandes och
af förhastande; det kommer ifrån en sida, som ofta tilförne
med stolthet och högmod förargat edra ögon. Och I Herrar,
som setat i de hemliga affairerne, veten ännu längre huru långt
det har gådt. Detta är en svite utaf sådane förut gangne steg,
och de lära blifva odrägelige om vi tåla dem längre. Låtom
oss derföre begiära af Secrete Utskottet at det til nästa plenum
inkommer med berättelse om hela saken, samt orsakerne, hvarföre
en sådan värdig ledamot af Rådet nödgat begiära sit
afskied.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde, och påminte altså
Frih. H. Wrede, at et Extractum Protocolli härom måtte
afgå til de andre Stånden.
Hr Hästsko tykte at detta icke vore tilräckeligit, och
föreslog fördenskul, at Hans Excellence Riks-Rädet Gref Tessiri
sielf måtte inkomma med des berättelse om de orsaker, som
föranlätit honom at begiära afskied.
Härtil svarades, at sådant nogsamt lärer kunna intagas
af den til H. Maj:t inlagde skriften, hvaruti Hans Excellence
anhållit om afskied.
Hr Landtm, giorde frågan om R. o. A. bifaller at et
Extractum Protocolli härom afgår til de andre Stånden;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Följande Extractum Protocolli blef altså upsatt och för
R. o. A. upläst och gillat:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 14 April 1743.
afskedsansökan. Befälet öfver arméen. 659
S. D. Föredrogs hos R. o. A. huruledes efter allmänt
rykte bekant vore, som skulle i desse dagar något sig hafva
tildragit, hvilket mycket nära rörde rikets och hela nationens
heder och at kort der uppå en af alla vördad och älskad
ledamot uti Rådet funnit sig nödsakad at hos Ii. Majit i underdånighet
anhålla om afskied ifrån des embete. Sorn nu R. o. A.
enhälleligen fant, at en så örn sak måtte uppå det ömaste och
för riket aldra värdigaste sättet handteras, så fattade R. o. A.
det slut, at icke allenast vid detta tilfället å nyo Secrete Utskottet
updraga en sådan deras åstundan på det nogaste at
i akt taga, utan ock af det samma begiära det Riksens Ständer
måtte uti deras första plenis, så mycket som den nödiga hemligheten
det kan tillåta, om hela sakens sammanhang samt om
de steg, som til rikets heders försvar tagas, underrättade blifva.
Hvilket med de öfriga Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Efter R. o. Arns godtfinnande afgick en Deputation af
12 personer härmed til de andre Stånden.
Frih. Carl Otto Hamilton förde ordet.
Hr Scheckta erindrade huru som tiden nu vore inne, at
campagnen snart kommer at öpnas; hvarföre således angelägit
är at nu blifver afgiordt, hvem sorn näst under H. K. Majit,
skal komma at föra commendo öfver armeen Och som Hans
Excellence Riks-Radet Baron Rosen vid alla ti Itai len uti de
honom updragne höga värf och giöromäl vist ganska mycken
nit och zele för riket, och äger al then insikt så väl uti krigsmetien,
som ock alla öfrige stycken, hvilka höra til et öfvercommendos
förvaltande, så synes billigt, at Riksens Ständers
förtroende nu föllo på honom, hälst han förleden sommar vid
de dåvarande bedröfvelige omständigheter, när andra sig undandrogo,
förklarade sig villig at gå til armeen, och han dessutan
för des viste besynnerliga prof af mandom och tapperhet varit
ganska mycket älskad af Högstsalig Konung Carl den Xllite,
samt äger ännu allas förtroende och har thet goda maner at
lefva, at han ofehlbart skulle förvärfva sig Officerarnes kiärlek
och befästa harmonien i armeen. Huru högnödig egenskap det
är, lärer hvar och en lätt kunna döma, och at sådant gier
nytt lif i armeen.
Gunstige Herrar, när vi besinna vår förlust i den sidsta
campagnen, huru vi icke allenast förlorat en talrik och väl
utrustad armée utan ock Finland, som är en trediedel af riket,
660 (April 14.) Konungens födelsedag. Amnesti för
finna vi nogsamt huru. mycket det ankommer på den, som skal
föra öfvercommendo, och hvad tvedräkt i armeen kan giöra.
Utvälja vi nu intet dertil en sådan man, som är authoriserad
och äger de härtil erforderlige och nu omtalte egenskaper,
fruktar jag det går i sommar, som förledit år, at vi på slutet
med tårar i ögonen sakna både heder och nyttan.
Hr Landtm, bad, at innan med denne saken begynnes,
han måtte få föredraga R. o. A. några andra mål, som snart
kunna blifva afgiorde.
Och som R. o. A. härtil lemnade sit bifall, anmälte
Hr Landtm, först, huru som H. Maj:ts födelsedag infaller
nästkommande söndag, och at förthenskul R. o. A. efter vanligheten
igenom en Deputation af 24 personer kommer at aflägga
theras underdånige lyckönskan hos H. K. Maj:t.
Riddarhus-Fiscalen Cedercrona fick befallning at til thenna
Deputation upteckna 24 personer af dem, som äro ifrån landsorterne.
Hr Ramsay underställe, om intet R. o. A. vid detta tilfälle,
at H. Maj:ts födelsedag infaller, skulle behaga visa någon
grace emot en deras ledamot vid namn Bilang, som haft den
olyckan at begå dråp på en bonde och för den orsaken nu i
22 år varit landsflyktig, men skal vara en braf och hurtig
officerare, som önskar ingenting högre än för sit fädernesland
få upoffra lif och blod, om allenast Högh R. o. A. ville
gynna honom med et gunstigt förord hos H. Maj:t, så at han
åter finge komma hit in uti riket, hvilket han med ali ödmiuk
vördnad til sit sidsta lärer veta at erkänna. Hr Ramsay uprepade
vidare, hurusom bemälte Bilang, då han haft denna
olyckan, blifvit gripen och satt uti et ganska hårdt fängelse;
men sedermera kommit på flykten, hvarefter han begifvit sig til
Frankrike och därstädes ifrån gemen tient sig up til Lieutenant,
och nu skal föra mycken god conduite, hvaröfver han åberopade
sig åtskillige Herrars vittnesbörd, som varit utomlands.
Frih. H. Wrede förmente, at det icke ville anstå R. o. A.
at gå längre in i denna saken, än allenast i underdånighet
bedia H. Maj:t i nåder ville anbefalla des Justitiae-Revision
at afhielpa saken med et skyndesamt slut.
Hr Ramsay berättade, at Bilang redan vore dömd och
at han nu endast begiär grace för honom.
R. o. A. updrogo Hr Landtmarskalken at anmäla detta
hos H. K. Majit med underdånig begiäran, at H. K. Majit
Bilang. Afgift för högre officers-rang. 661
i nåder täktes låta sig denna saken å nyo föredraga, och så
vida möijeligit är efter sakens beskaffenhet låta hon omvederfaras
någon grace.
Här efter uplästes listan på dem, som komma at gå up i
Deputation til H. K. Maj:t och ansades dem at sorgen den
dagen aflägges.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
22 Martil sidstledne, hvarutinnan berättas huruledes Deputation
öfver Riksens Ständers Contoir funnit, det uti 11 § af 1739 års
Förordning om lön och betalnings-afgiftens erläggande är stadgat,
at de officerare och betiente, som förmedelst placeringen kommit
at gå ifrån högre och blifvit satte at giöra tienst vid ringare
beställningar, böra erlägga afgiften efter som de niuta lön på
staten;- hvaremot åter de, som blifvit benådade med högre
caracterer än de värkeligen tiena före, böra betala afgiften
för bägge caractererne i proportion af det deras vederlikar påfördt
är; hafvandes väl Krigsbefählet uti des besvär vid 1741
års Riksdag ibland annat begiärt, det skillnad måtte giöras
emellan de officerare, som sielfva sökt och begiärt förbättring på
caracteren, samt dem, som utom all ansökning derom blott
genom Ofverhetens nådiga åtanka och afseende på deras förtienster
och värdighet samt uthärdad långlig fångenskap blifvit
med caracterer benådade, så at allenast de förre, men icke de
sednare, förmenas böra med särskild afgift för caracteren besväras;
men som deröfver intil närvarande tid ingen Resolution
utfallit, så hafva så väl fullmäktige uti Ständernes Contoir,
som Deputation öfver samma värk förestäldt angelägenheten
at öfver förberörde Krigsbefälets besvär år 1741 måtte vid
denne Riksdag ju förr des heldre resolveras, emedan officerarne
vid åtskilige regementer imedlertid skola undandraga sig at
betala afgiften för sine caracterer; hvilket alt Secrete Utskottet
tagit i öfvervägande och hemstält Riksens Ständers ompröfvande,
om icke den begiärte skilnaden emellan dem, som sielfva sökt
och dem, som utan någon derom giord ansökning för besynnerlige
meriter skull fått högre caracterer än de giöra tienst före, må
anses för billig och skiälig, och på det Ständernes Contoir vid
revisionen af räkenskaperne måge kunna urskilja hvem som
sökt eller icke begiärt förbättring på caracteren, så håller
Secrete Utskottet före, at utaf dem, som allenast för en caractere
afgiften betala vilja, den senare omständigheten med vederbörlige
bevis ifrån K. Maj:ts Cancellie intygas och bestyrkas bör.
662 (April 14.) Om städernas kontribution.
Frih. During förestälte huruledes det vore ganska svårt,
at de officerare skulle besväras med någon afgift för caracteren,
som densamma sielfva icke begiärt, utan endast för deras
meriter, långlig uthärdad fångenskap, eller för det de vid något
tilfälle blifvit förbigångne äro tilfredsstälte.
Frih. H. Wrede anförde hurusom det väl kunde vara
svårt för de Herrar Officerare, hvilka på det omtalte sättet
förvärfvat sig caracterer, at derföre erlägga afgift, isynnerhet
då de ej hafva mer än deras löner. Men så måste en hvar
besinna rikets beträngda tilstånd och fördenskul sig icke undandraga.
Han hade i lång tid tient, men ändå ej hunnit vidare
än at han nu innehade Majors-caractere och fådt derjemte
expectance; och ehuru han ej äger någon särdeles förmögenhet,
emedan han nu mist sin fasta egendom i Finland, så ville han
icke allenast betala för sin caractere utan ock afstå til cronan
sin expectance.
Frih. During: Jag lemnar Högh R. o. A. at betänka
huruvida de, sorn sittia med Under-officerare-indelning, kunna
vara i stånd at betala för deras undfångne caracterer, när deras
lön intet en gång förslår för dem at förskaffa sig equipage.
Efter vidare öfverläggande remitterades detta Secrete Utskottets
Extractum Protocolli til Riksens Ständers Landt- och
Siö-Militise-Deputation, efter som det rörer en § af Krigsbefählets
vid 1741 års Riksdag ingifne besvär.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
8 Martil sidstledne, hvarutinnan berättas huruledes Herrar
Landshöfdingarne uti deras ordres til Magistraterne taga ordet
contribution uti K. Maj:ts Förordning af den 11 sidstledne
Februarii, angående förteckningars upgifvande på öfverlops manskapet,
på det sätt at dermed allenast förstås den summa, til
hvilken hvar och en Borgare kan taxeras, hvarigenom en stor
del af Borgerskapet i de mindre städerne således blifva sielfskrefne,
som dock skal strida emot deras Privilegier, och
tyckes derföre at under contribution böra begripas alla utskylder
til cronan; fördenskul håller Borgareståndet före, at
inga förteckningar på öfverlops manskapet i städerne kunna upgifvas
förr än de öfrige respective Stånden utlåtit sig öfver Ståndets
Extractum Protocolli af den 23 sidstledne Februarii, angående
förklaring så väl huru ordet contribution bör förstås, som
ock de öfrige derutinnan anmälte målen, hälst som städerne ännu
ej fådt del af någon repartition på bevillnings-contingentet.
Förordningen om rekrytering.
663
Hr Wulfwenstierna berättade at så väl öfver denne,
som flere andre omständigheter af den utkomne Värfningsförordningen,
åtskillige förfrågningar ifrån Herrar Landshöfdingarne
inkommit til K. Cammar-Collegium, hvilka Collegium
förehaft, och vore äfven Collegium färdigt at derom nu ingifva
sit underdånige Betänkande til H. K. Maj:t. Imedlertid tykte
han bäst vara, at detta remitterades til Defensions-Deputationen,
hvarest sielfva förordningen blifvit upsatt och utarbetad.
Hr Landtm, gaf vid handen, at här vore ännu et annat
Borgareståndets Extractum Protocolli af den 23 sidstledne
Februarii, som är nästan af samma beskaffenhet och rörer
äfven Förordningen om recruteringen;
Hvilket nu uplästes af innehåld:
l:o at som i § 1 af K. Maj:ts den 11 Februarii sidstledne
utfärdade Förordning, angående öfverlopsmanskap i städerne
och på landet, thet ordet öfverflödige icke står för timmerkarlar,
som vid städernes hus- eller skieps-byggnad niuta beskydd;
så anser Ståndet för billigt, at dylike uti städerne
nödige arbetskarlar icke måge til krigstiensten prässade varda,
med mindre the i någon stad skulle finnas til öfverflöd;
2:o at som mycken åtskillnad skall vara emellan utskylder
och contributioner, och nu för tiden inga utskylder under namn
af contributioner i städerne utgiöras, så finner Borgareståndet
nödigt, til förekommande af al ovisshet om denne afgiften,
at med det uti Förordningen utsatte ordet contribution, bör
förstås utskylder, och at alle ifrån Finland öfverkomne invånare
och deras oumgängelige tienstefolk böra för värfning
vara befriade;
3:o at alt borgerskap, som i städerne hafva sin förnämsta
näring af krögande och åkerbruk, hvarvid gemenligen andre
borgerlige rörelser skie, icke måge tvingas til krigstienst i anledning
af thet, som then utfärdade Förordningen innehåller,
ther the icke sielfve sig thertil begifva vilja;
4:o at alla tilförne onumererade och oskattlagde husmän
och inhyseshion vid sätesgårdar och hvarest de finnas, böra
vara förfallne til krigstienst för then, som them angifven och
nödigast behöfver;
5:o at så väl torparnes som bondens drängar både innom
och utom roten böra framför bonden vara til krigstienst förfallne
när någon rote them kan angifva;
664 (April 14.) Tryckning af Kommms handl. Riddarhus-polletter.
6:0 at ingen må vara tillåtit at antaga och plantera någre
torpare å sine gårdars ägor och thermed söka at beskydda
manskap, som til krigstienst dugeligit vara kan, och thet så
länge kriget påstår.
Förenämde tvänne Borgareståndets Extracta Protocolli remitterades
til Secrete Utskottet.
Uplästes det i följe af R. 0. Arns sidst tagne slut upsatte
Extractum Protocolli til de andre Stånden, angående tryckningen
af de til Riksens Ständers förordnade Commission inkomne
skrifter och handlingar, med mera; hvilket af R. 0. A.
gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. 0. A. den 12 April 1743.
S. D. Pröfvade R. 0. A. nödigt at, til hvars och ens fullkomliga
underrättelse om orsakerne til krigets olyckeliga utgång,
så väl sielfva Krigs-conseilierne, som de uti Riksens Ständers
Commission håldne Protocoller jemte alt annat, som för rikets
säkerhet skull kan uppenbaras, må tryckas, men beträffande
tryckningen af ledamöternes voteringar uti den förordnade Commissionen,
så vilja R. 0. A., när målen äro afgiorde och
sedan voteringarne för R. 0. A. blifvit upläste, då närmare
deröfver sig utlåta; hvilket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Macklier berättade, at Riddarhus-Deputation updragit
honom at anmäla, huru som Deputation vore sinnad at utdela
de nya poletter, som blifvit förfärdigade, men aldenstund Deputation
har åtskillige tvifvelsmål om en och annans ålder
samt famillernes riktighet, så önskade Deputation at få R. 0.
Arns närmare utlåtelse, huru vida de ingifne attesterne skola
besvärjas, eller huru långt Deputation eljest skal gå med undersökningen
om famillernes samt attesternes riktighet.
Det fants bäst, at Riddarhus-Deputation inkommer med
des skriftelige förfrågning härom.
Sedan reassumerades de förra discourserne, och utlät sig
Frih. During: Gunstige Herrar! Jag har nu hördt hvad
proposition Hr Scheckta giordt. Häruppå svarar jag först, at
det icke är vårt faciendum, ty det tilkommer ej Riksens Ständer
at giöra Fältmarskalk, utan efter 40 § i Regeringsformen tilhörer
det H. Majrt at uti sittiande Råd bortgifva alla högre
embeten ifrån Ofverstar til Fältmarskalkar, bägge inclusive.
Regeringsformen och Försäkringen äro en afhandling emellan
Konung och Ständer; den hafva vi besvurit och äro skyldige
Om befälet öfver arméen.
665
å vår sida at noga följa och efterlefva, äfvensom H. Maj:t
å sin sida måste i akt taga hvad han uti sin Försäkring utlofvat.
Dessutan har R. o. A. i anledning af et Memorial,
som Generalerne Hamilton och Silfwerhielm å Krigsbefälets
vägnar ingifvit, redan vid 1731 års Riksdag faststält, at ingen
Riks-Råd får blifva Fältmarskalk, utan at samma embete
hädanefter altid skal besättias efter ancienneteten emellan
Generals-personerne och icke förgifvas til någon, som är utom
armeen; hvilken resolution jag beder måtte upläsas och, lärer
finnas, om jag rätt mins, sid. 587 i Protocollet.1)
Hvad Hans Exceilence Riks-Rådet Rosen beträffar, så
lemnar jag honom al merite och kiänner honom så mycket
bättre, som vi hela kriget tient tillropa, ty när han var GeneralAdjutant
var jag Ofverste-Lieutenant; när han var Ofverste
var jag äfven Öfverste; när lian var General-Major var jag
ock detsamma, och hafva vi flere resor varit med livar andra
ti Ihopa i större fara än här på Riddarhuset. Om han varit
älskad af Högstsalig Konung Carl den XII:te, så tror jag det
jag ej eller stod hos den Herren i onåd. At lian förvärfvat
sig förtroende i armeen och väl kan omgås med officerarne,
tliet är en sak, som ankommer på cammeraterne, och sorn hvar
en lärer på det högsta söka at beflita sig om. Men, gunstige
Herrar, låtom oss i detta mål intet gå ifrån vår besvurne
Regeringsform, eller ändra hvad vi en gång efter mogit öfvervägande
beslutit, nemligen at Fältmarskalks-embetet ej får
gifvas ät någon, sorn är utom armeen. Jag vil förhoppas, at
Hans Exceilence Riks-Rådet Rosen lärer vara så juste och
lämna mig samma goda vittnesbörd om min merite och capacite,
sorn jag gifvit honom; och jag kan med trygghet beropa mig
på flere andras intygande, at jag tient med så mycken distinction
som han, har också kan hända rätt så väl kunnat komma
i Rådet, om jag ej velat blifva qvar vid armeen.
Frih. H. Wrede: Det står fast, at Regeringsformen och
Försäkringen är en afhandling emellan Konung och Ständer,
hvilken vi å vår sida på det aldra nogaste bör hålla, så framt
vi skola kunna begiära, at H. Maj:t skall i akt taga hvad
han å sin sida utfäst emot oss. Men, gunstige Herrar, denna
saken är til större delen incaminerad af H. K. Maj:t sielf.
När Deputation i början af Februarii månad var uppe hos H.
K. Maj:t och aflade Riksens Ständers underdåniga tacksägelse
’) Se Sjette Delen, sid. 290.
666 (April 14.) Om befälet öfver arméen.
för II. Maj:ts vid åtskillige tilfällen giorde nådige utlåtelser och
betygade ömhet för Riksens Ständers frihet, har H. Majit proponerat
Ständerne angående utnämnandet af den, som näst under
H. K. Majit skal föra commandet öfver armeen. Om nu i anledning
häraf vi betyga vår underdånige åstundan, at H. Majit dertil
ville utse Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen, så kan det
ej säijas, at vi derigenom bryta vår afhandling. H. Majit lärer
snarare uptaga det med nådigt förtroende och vara förvissad,
at Riksens Ständers endaste ögnamärke härvid är fäderneslandets
välfärd, hvaruti H. Majit med dem altid instämmer.
Gref H. Gyllenborg: Frukta intet, gunstige Herrar, at
jag skal gå utom min läst eller gå för diupt in i Eder metie,
som mig ej är tillåtit at förstå. Jag skal bornera mig vid det
jag förstår och det jag har rätt at säija såsom svensk och
såsom Adelsman. Doch innan jag härutinnan kan våga något
yttrande, som bör skie med connoissance de cause, begiärer
jag at alla de papper, som denna saken röra, måge upläsas.
Uplästes altså nu först Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 30 Martil, angående den Chefs tilförordnande,
som nu vid armeens sammandragande skal näst under H. K.
Majit föra commando; hvarvid, som Borgareståndet sig erindrat
det Hr Riks-Rådet Baron Rosen i anseende til des uti förra
kriget å daga lagde prof af distinguerad mandom och tapperhet
och dermedelst förvärfvade kiärlek och nådige förtroende af
Högstsalig H. Majit glorvyrdigst i åminnelse Konung Carl den
Xllite, samt Hr Riks-Rådets sedermera viste sorgfällighet för
rikets bästa i alla de honom updragne höga och vigtige giöromål,
skulle med des ägande insikt så väl uti krigsmetien, som
alla öfriga stycken, hvilka höra til et öfver-commandos förvaltande,
kunna vid detta tilfälle näst den högste Gudens
kraftige bistånd giöra fäderneslandet mycken tienst och nytta
och det så mycket mer, som Borgareståndet är öfvertygadt derom,
det armeen skulle med glädie och fägnad finna sig under hans
commando och harmonien derigenom befästas och bibehållas;
altså har Borgareståndet hållit före, det H. K. Majit kunde i
underdånighet gifvas anledning at i nåder anförtro commendot
öfver armeen vid denna nu förestående campagnen at Hr RiksRådet
Rosen, på sätt som förbemält är; finnandes Borgareståndet
så mycket mindre betänkeligit at styrka de öfrige respective
Stånden til benägit bifall härutinnan, som, utom hvad
anfördt är, Secrete Utskottet genom Extractum Protocolli af
Om befälet öfver arméen.
667
den 28 Martii skal behagat giöra hemställande til Riksens
Ständer angående öfvercommandot på flottan, derom dock K.
Maj:t skal förut i nåder behagat förordna.
Derpå uplästes Hr General Stenflychts Memorial, theruti
han vid quaestionens företagande, hvilken Fältmarskalk skall
under H. K. Maj:t komma at commendera armeen, velat för
sakens angelägenhet skull skrifteligen yttra sin tanka, på det
den så mycket redigare måtte kunna i Protocollet inflyta.
Samma Hr Stenflychts mening och önskan är, at detta dyra
embetes förrättande mätte updragas Hr Riks-Rädet Baron
Rosen och det i anseende dertil: l:o at Hr Stenflycht har sig
välbemälte Hr Riks-Råds egenskaper bekanta, hvarigenom han
förvärfvat sig Högstsalig Konung Carl den XII:tes förtroende
vid åtskillige tilfällen, hvilkens vittnesbörd han hoppades ännu
lärer vara i nation ojäfachtigt; 2:o at lians ärlighet, upriktighet,
drift och oförtrutenhet vid de honom anförtrodde sysslor äfven
i sednare tider til allas nöije och en allmän approbation för
ögonen ligga, och 3:o at Hr Riks-Rådet ej velat refusera sig åt
fäderneslandets tienst uti bedröfvelige omständigheter, då hielp
var som mäst nödig; hvarföre honom framför alla andra skal
böra tilkomma högsta förtroendet, såsom en billig belöning för
des välmening och zele at ej undandraga sig den skyldighet
hvar och en är förbunden til, äfven med upoffrande af egen
beqvämlighet och egna afsikter.
Vidare uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 12 i denne månad, hvaruti det sig yttrar öfver Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 30 sidstledne Martii,
angående commando öfver armeen näst under K. Majit sielf;
finnandes Bondeståndet för sin del bäst vara, at sedan successions-målet
först blifvit afgiordt, H. K. Majit enligit Regeringsformen
sielf dertil i nåder utser den samma, som näst under
honom må commendera.
Ändteligen uplästes slutet af H. K. Maj:ts nådige svar
til Riksens Ständers Deputation i Råd-Cammaren den 9
Februarii 1743, hvaruti H. K. Majit i nåder förklarar det
H. K. Majit sielf vil antaga sig commandot öfver armeen,
men at H. K. Majit lefver i den säkra tilförsikt, at Riksens
Ständer lära förfoga de anstalter at hvad til krigets utförande
erfordras tidigt blifver anskaffat och för öfrigt låta det uppå
H. K. Majit ankomma at af Riksens trogna män utse och
nämna den, som commandot näst under H. K. Majit föra skall.
668 (April 14.) Om befälet öfver arméen.
Gref H. Gyllenborg continuerade vidare: Sedan jag nu
hördt sammanhanget af altsammans, sätter jag å sido den
commenderande personen tillika med des egenskaper, och stiger
op endast til försvarande af våra rättigheter. Regeringsformen
vet jag; han är skrefven på svenska och svenska förstår jag.
Där står med tydeliga ord, at Riksens Ständer äga rätt at i
angelägna mål träda in för tronen med sine underdånige och
trogne rådslag. H. Maj:ts egit svar til Riksens Ständer, hvaruti
finnes något som rörer dess utnämnande, som näst H. Maj:t
skal commendera armeen, tyckes gifva anledning at nödigt
lärer vara gå ifrån tourén och ancienniteten. Yid sådant til—
fälle äga vi ju rättighet at gripa H. K. Maj:t under armarne
med vära underdånige råd. Sägen fördenskul, gunstige Herrar,
at I ej finnen nödigt eller viljen här utnämna någon, men bestriden
ej den rättighet vi äga dertil. Sedan jag således
yttradt mig om rättigheten, vil jag äfven yttra mig örn proposition.
At proponera Hans Excellence Riks-Rådet Baron
Rosen dertil, och besvara en sådan proposition med ja eller
nej, voro antingen at åstadkomma många voteringar, eller ock
sättia en stor del folk utur stånd at votera. Min mening är
fördenskul, at man här bör procedera på det sättet, som skier
vid Landtmarskalks-valet, så at hvar och en kan nämna den
han har största förtroende til, och då har ingen at klaga.
Frih. H. Wrede: Om jag får Edert tilstånd, gunstige
Herrar, vil jag säija sanningen rent ut, men försäkrar dock
at jag derigenom intet vil aigrera någon. Gunstige Herrar,
låtom oss eftertänka med hvad skiljaktighet vi redan i några
månader arbetat och at vi så tilsäijandes med ena handen
nedrifvit hvad den andra upbygt. Rätt som vi nu gifvit våra
Deputerade af Större Secreta Deputation in commissis at inkomma
med project til enighetens återställande, och vi således
väntade at få se en klar himmel, frainsticker sig i detsamma
et svart moln, som bådar oss lika bistert öde som förr.
Yi hafva giordt det ena steget til enighet efter det andra;
vi hafva varit på vägen at återgifva vårt förtroende åt de
Herrar Riksens Råd, som vid 1738 års Riksdag blifvit licentierade,
samt ställa de flere lidande til freds; men i det
samma har den qusestion upkommit, at öfver-commandot på
flottan skulle updragas hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube,
hvilket ej annat kunnat än hos större delen af oss upväcka
eftertanka och orolighet, Secrete Utskottet, som äro våra De
-
Om befälet öfver arméen.
669
puterade, har härutinnan förekommit oss och föreslagit den,
som skulle commendera til siös. Om nu H. Maj:t skulle utnämna
den, som skall commendera til lands, så lemnar jag
Eder sielfva at döma hvad säkerhet de, som varit af förra
systemen, i sådan händelse äga, och om intet de hafva anledning
at tro sig vara exponerade när den ena til siös och
den andra, som blifver utnämd at commendera til lands, äfven
torde vara mal content. Då Secrete Utskottet sidst fägnade
oss med de ifrån våra Plenipotentiairer ankomne hugneliga
tidningar, at freden var för dören, tänkte vi at kunna låta
blifva både det ena och det andra, isynnerhet som vi hafva
en bepröfvad och erfaren Fältmarskalk i Hans Excellence Baron
Hamilton, som ingalunda lärer eftergifva någon at med al
försiktighet och klokhet föra directionen under H. K. Maj:t,
sä länge armeen står här in uti riket och det ej ankommer
pa sådane fatiguer, som han för des höga ålder ej mäktar
uthärda. Jag är ännu af den tankan, at vi giöra bäst om vi
upskiuta härmed til dess vi få höra antingen vi få fred eller ej.
Ty, gunstige Herrar, hvad enighet skulle det väl giöra oss
emellan om nu sedan Secrete Utskottet, som äro våra Deputerade,
nämdt den förra, som skal hafva öfver-commandot til
siös, och Borgareståndet utnämdt den, som skal commendera
armeen, hvarmed en stor del af R. o. A. instämmer, H. Maj:t
skulle utnämna någon, den der på et eller annat sätt kunde
ressentera det lidande, som honom i något mål öfvergådt. Jag
fruktar det blefve aldrig annat än oenighet oss emellan; och
hemställer jag fördenskull om icke härmed kunde hafvas anstånd
til dess Secrete Utskottet, som vet omständigheterne,
kan gifva oss vid handen om vi blifva nödsakade at giöra
någre offensive steg, då vi på den händelsen straxt kunna vara
betänkte hvem som skal föra commandot öfver armeen.
Frih. Friesendorff: Huru länge vi ock ventilera härom
komma vi ändå til samma hufvud-position tilbakars, sorn
deciderar sielfva saken. Alla de hittils förde discourser reduceras
rätteligen i tvänne skiäl. A ena sidan stödier man sig
på lagen och Regeringsformen; å andra gior man öfver lagen
en uttydning, som grundar sig på rikets välfärd och vår allmänna
nytta. Som nu uti 40 § af Regeringsformen tydeligen
sägs, det H. Majit i sittiande Råd bör utdela alla högre
embeten, ifrån Ofverstar til Fältmarskalkar inclusive, så finner
jag för min del det vi gå säkrast när vi följa lagen, ty den
670 (April 14.) Om befälet öfver arméen.
hafva vi besvurit och arom förbundne til des efterlefnad. Hvad
det andra skiälet angår, hvilket består uti den uttydning man
gior öfver lagen, grundad på allmän välfärd och nytta, så i fall
härvid vore någon risque för vår allmänna välfärd och frihet,
skulle jag gierna medgie, at lagen til des hägn och försvar
måtte uttydas; men så länge jag intet ser, at den löper någon
fara, håller jag mig vid lagen och des klara lydelse. Det sägs
väl at vi äga rättighet at gå H. Maj:t tilhanda med våra
underdåniga trogna råd; men dervid måste jag erindra, at om
vi i underdånighet vilja styrka H. Maj:t til någon ting, bör
det skie enligt med lagen men ingalunda mot lagen.
At Secrete Utskottet, som det vil säijas, föreslagit Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Taube til at föra öfver-commendot
på flottan, der af kan ej tagas någon anledning, mindre rättelse
i detta mål; ty Secrete Utskottet har hvarken nämdt eller
kunnat utnämna honom dertil, utan har allenast til undvikande
af ansvar funnit sig föranlåtit at anmäla det hos Riksens
Ständer och deras egit ompröfvande hemstält, huruvida de i
anseende til anförde omständigheter skulle finna rådeligit at
gifva H. K. Maj:t någon anledning til at anförtro honom
commendot på flottan. Imedlertid är säkrast och bäst at så
härutinnan, som med chefens utnämnande för armeen förhålles
efter Regeringsformen.
Hr Hästsko: Med samma rätt som Secrete Utskottet,
hvilka äro våra Deputerade, utnämdt Hans Excellence RiksRådet
Gref Taube at föra öfver-commandot på flottan, med
samma rätt kunna ock vi, som äro principaler, utnämna Hans
Excellence Riks-Rådet Baron Rosen at commendera armeen;
och begiärte Hr Hästsko häröfver votering.
Frih. During begiärte äfven votering, emedan han ändå
såge, at denna saken icke kunde afslutas utan votering, och
vore det altså bäst at nu straxt skrida dertil.
Det sades här emot, at Secrete Utskottet intet utnämdt
Riks-Rådet Taube, utan allenast gifvit Riksens Ständer anledning
at betänka huruvida det för riket måtte vara nyttigt,
at någon annan chef för flottan måtte utnämnas.
Hr Scheckta begiärte, at Hr Landtmarskalken ville giöra
proposition i anledning af des föreställning.
Hr Adlerbeth: Denna saken ömar oss alla så nära, at
något hvar derom lärer vilja säija sin mening. Saken består
deruti, at sedan H. Maj:t varit så nådig och förklarat, det han
Om befälet öfver arméen.
671
sielf ville antaga sig conuneiidot öfver armeen, men förbehållit
sig at af riksens trogna män fä utse och utnämna den, sorn
näst under H. K. Maj:t commendot föra skal, har Borgareståndet
kommit in och dertil utnämdt Hans Excellence RiksRådet
Baron Bosén; Bondeståndet åter har lemnat det til
H. Maj:t. Nu är altså frågan, hvilketdera som är det bästa
och nyttigaste. Regeringsformen är härutinnan klar och tydelig
och den hafva vi besvurit. Det vore underligit om vi skulle
vilja betaga H. K. Maj:t den rättighet, som H. K. Maj:t efter
Regeringsformen tilkommer, at utnämna den, sorn under H.
Maj:t skal commendera armeen. Och är det intet at befara,
at det ju vore långt nyttigare at låta det ankomma på H. Maj:t
än på publiquen, som intet äger tilräckelig insikt, eller kan
döma om de stora egenskaper, som en Fältmarskalk tilhörer,
ty förtroende och kiärlek i armeen gior intet tilfyllest, derpå
hafva vi prof i händerne. Men H. Maj:t, som sielf förstår
metien, är bäst i stånd at kunna utvälja den, som för riket
är nyttigast och gagneligast, och när vi lemna det til honom,
följa vi Regeringsformen, som vi besvurit, och fullgiöra således
vår undersåteliga plikt.
Gref H. Gyllenborg: Ingen skal kunna förevita mig at
hafva å sido satt något af den vördnad en rättskaffens undersåte
är skyldig sin Konung och Öfverhet. Men så har jag
å andra sidan aldrig lärdt skyla mig bakom timonen, genom
kunga-myndigheten lägga vigt åt mit tal, där qusestion är om
lag och frihet. Det stället, som rörer Fältmarskalk i Regeringsformen,
är här icke applicabelt, ty här är ej qusestion om
fältmarskalk, och dessutan lärer lagstiftaren svårligen kunnat
föreställa sig en sådan casus, som denne, at Svenska nationens
heder med en tredjedel af riket skulle vara borta och förlorad.
Men det stället i lagen äger här rum, som säger at H. Maj:t
altid med nådigt nöije anser sine trogne Ständers råd. Och
således blir jag fast dervid, at R. o. A. jemte de andre Stånden
äga rättighet at utnämna den, som näst H. Maj:t commendera
skall.
Hr Landtm, hemstälte huruvida R. o. A. skulle vilja
antaga Baron Wredes förslag, at denna saken upskiutes, hvilket
Hr Landtm, tykte vara så mycket tienligare, som i dag är
bönedags afton, och ifall saken skulle underkastas votering
ginge det ofehlbart långt ut på aftonen innan R. o. A. kommo
at skiljas ät.
672 (April 14.) Om befälet öfver arméen.
Men häremot ropades Nej, och begiärtes at Hi Landtm.
ville giöra proposition, så at R. o. A. nu straxt fii go skrida
til votering.
Hr Landtm, uprepade huru som de nu förde discourser
gådt derpå ut, antingen R. o. A. här på Riddarhuset skola
utnämna den, som skall commendera armeen, eller om det skal
updragas H. Maj:t enligt Regeringsformen, och kommo altså
proposition i anledning häraf at formeras.
Det sades, at proposition bör blifva den, antingen Hans
Excellence Riks-Rådet Baron Rosen skal updragas commandot
■öfver armeen eller ej.
Frih. During: När den första qusestion, som Hr Landtm.
nu uprepat, blifvit afgiord, så komma vi sedan til utnämnandet
af person.
Frih. Scheffer erindrade hurusom det altid varit vanligit,
at första proposition tages af materia substrata, hvilken vid
detta tilfälle är Capitaine Schecktas föreställning om Hans
Excellence Riks-Rådet Baron Rosen.
Hr Landtm, svarade, at H. Maj:ts nådiga utlåtelse, som
nyss blifvit upläst, vore här materia substrata.
Gref IL Gyllenborg: Jag instämmer aldeles med Hr
Lyandtmarskalken, at när en proposition kommer ifrån thron,
då bör en sådan vara materia substrata til den deröfver giörande
proposition i Stånden. Men, gunstige Herrar, aldrig kan H.
Maj:ts nådige svar antagas som någon proposition, ty då borde
det behörigen hafva gådt igenom Rådet och vara contrasignerat
af Stats-Secreteraren.
Häremot anfördes, at detta varit H. Maj:ts nådiga svar
i Råd-Cammaren til Riksens Ständers Deputation, som varit
upskickad til H. Majit, och således har det ej kunnat contrasigneras
af Stats-Secreteraren.
Hr Scheckta: Aldenstund vi ventilerat om personen, så
bör proposition blifva sådan: Den, som vil hafva Hans Excellence
Riks-Rådet Rosen at commendera armeen, skrifver Ja, men den,
sorn är deremot, skrifver Nej.
Det discourerades vidare om proposition och anfördes, at
skiljaktigheten i meningarne förnämligast bestode deruti hvilket
sorn är lagligare, antingen at lemna det til H. Majit at enligt
Regeringsformen utnämna den, som skal commendra armeen,
eller ock at det skier hos Riksens Ständer.
Om befälet öfver arméen och flottaD.
673
Hr Fa b. Löwen: Rätta qusestion blir, som nu sagt är,
antingen Riksens Ständer skola utnämna den, som commenderar
armeen, eller ock om det skal lemnäs til H. K. Maj:t. At en
eller annan nämdt Riks-Rådet Rosen, det går oss ej an.
Någre mente, at proposition kunde giöras antingen Borgareståndets
Extractum Protocolli får bifall eller ej.
Gref H. Gyllenborg: Om Högl. R. o. A. skulle behaga
förena sig at proposition skall giöras antingen i anledning af
Hr Schecktas första giorde öpning, de derpå fölgde discourser
eller Borgareståndets Extractum Protocolli, skal det vara mig
lika mycket. Men aldrig samtycker jag dertil, at H. Maj:ts
nådige tal skal här vara materia substrata, ty at en proposition
skal antagas ifrån H. Majit, som ej gådt genom Rådet,
det är emot lag och af en sådan consequence, at om sådant
fritt skulle tillåtas och ej vår nådige Konungs milda sinnelag
vore tilräckelig guarant, vore hela vår frihet ej värd 2 styfver.
Jag hemställer fördenskul til Högl. R. o. A., om ej en föreställning
bör afgå til Deras Excellencer at taga sig til vahra
för dylika fehlsteg. Jag har tvänne farbröder i Rådet, men
när qusestion är om frihet och lag, känner jag ingendera. Hvad
sielfva saken beträffar, så har jag redan vist det vi äga rättighet
at gå H. Majit i underdånighet tilhanda med våra trogne
och välmenta råd. H. Majit har ock försäkrat oss at ej
onådigt vilja uptaga hvad des trogne Ständer honom i underdånighet
föreslå. Således kan det ej misshaga H. Majit om
vi i underdånighet låta H. Majit förmärka, det vi vid detta
tilfälle kastat vårt förtroende på Hans Excellence Riks-Rådet
Baron Rosen. Den af Hr General-Lieutenanten Baron During
åberopade och vid 1731 års Riksdag fälte Resolution kan ej eller
ligga oss härutinnan i vägen; ty ingen lag, ingen Förordning
eller Resolution kan så restringeras, at icke salus populi bör
gå framför alt. Och när altså det märkes, at det fattas oss
subjectum, må vi väl uhr Rådet söka den, som för riket är
nyttigast och skickeligast at föra commendot. öfver armeen.
Frih. During: Om riket vore dermed betient, skulle jag
vara den första, som dertil skulle samtycka. Jag lemnar de
Herrar, som äro i Rådet, all tilbörlig respect; men det vet jag,
at ingen af dem äger mer experience uti metien än jag.
Hr Fab. Löwen: Som Baron Wrede redan vist, at denne
proposition kommit ifrån H. Majit, så bör den ock gå til
H. Majit tilbaka igen, aldenstund H. Majits proposition gådt
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 43
674 (April 14.) Om befälet öfver arméen.
derpå ut, at H. Maj:t sielf skulle få utnämna den, sorn skal
commendera armeen.
Hr Landtm.: Efter här så ofta nämnes om Secrete Utskottets
giorde steg för Riks-Rådet Gref Taube, så måste jag
explicera, det Secrete Utskottet ej utnämdt någon chef för
flottan. H. Majit har med Råds råde dertil utsedt Ammiralen
von Utfall; men som bemälte Ammiral, då han varit i Secrete
Utskottet öfver deliberation om krigs-författningarne til siös,
yttrat sig det han på 30 års tid ej skal varit på fahrvattnet
åt Revelska redden, och Secrete Utskottet jemväl sedermera
förnam huru som med flottans utredande gick långsamt til
väga och creutzarne, som haft ordres at med första utlöpa til
at hålla sion ren, icke eller kommo ut, oaktadt AmmiralitetsCollegium
tid efter annan fådt befallning at skynda dermed,
så har Secrete Utskottet til undvikande af ansvar funnit sig
nödsakat at underställa Riksens Ständers egit ompröfvande,
huru vida de skulle finna för godt och rådeligit at i underdånighet
gifva H. K. Majit anledning til at anförtro öfvercommendo
på flottan åt Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube
vid denne siö-expedition, ankommandes nu på Riksens Ständer
sielfva hvad de härvid behaga giöra.
Hr Hästsko: Jag hörer nu, at Secrete Utskottet af ömhet
för riket föreslagit Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube
til at föra öfver-commendo på flottan, eftersom han äger god
erfarenhet uti siömanskapet och hvad hufvudverkets förande
af en örlogsflotta tilhörer samt förvärfvat sig mycken kiärlek
hos Ammiralitets-staten. Nu tilkommer det oss af lika öm
sorgfällighet för rikets bästa, at utnämna den, som skal commendera
armeen, och dervid tilse, at vi taga den, som vunnit
allas förtroende, och vi äro säkre om at han äger de til et slikt
värf hörande stora egenskaper. Och är det så mycket angelägnare,
at det skier snart, som ifall intet flottan skulle i tid
komma at intaga sin station vid Hangeudd, at en Chef för
armeen blir utnämd samt flere nödige mått blifva tagne til
vårt kraftiga försvar, jag då fruktar, at om vår dessein med
successions-verket slår oss felt och vi, som sagt är, intet i tid
sielfva sedt oss före, nu torde blifva exponerade för samma
bedröfveliga öde, som år 1719 och 20, då vi hade Dannemark
på den ena och Ryssland på den andra sidan samt Engeland,
som halp til at öka vår olycka, och torde ännu vara hågadt
at gifva oss sidsta hjertknäppen.
Om befälet öfver arméen.
675
Uppå Frih. Durings enständiga begiäran uplästes nu:
R. o. A:ns Resolution vid 1731 års Riksdag sid. 587
i Protocollet,*) och befants, som Frih. During sagt, at R. o. A.
då faststält at ingen Riks-Råd får blifva Fältmarskalk, utan at
samma embete hädanefter altid skal besättias efter ancienniteten
emellan Generals-personerne och icke förgifvas til någon,
som är utom armeen.
Hr Ruthenschöld begiärte blifva underrättad på hvad
sätt de andre Stånden häröfver resolverat.
Hr Landtm, svarade, at de andre Stånden lemnat saken
til H. Majit at härutinnan förfara efter Regeringsformen.
Hr E. G. Boije: Förtroendet emellan Ofverheten och
undersåtarne bibehålies bäst när de heligt hålla hvad de hvar
andra lofvat. 40 § i Regeringsformen säger tydeligen, at det
tilkommer H. Majit at i sittiande Råd utdela alla högre
embeten ifrån Ofverstar til Fältmarskalkar. Derifrån finner
jag altså, at vi hvarken kunna eller böra afvika; och vet jag
intet huru denna qusestion kommit til Riksens Ständer, ty jag
har ej hördt, at H. Majit proponerat Hans Excellence RiksRådet
Rosen til at commendera armeen. Skulle H. Majit
nämna någon utom den ordning, som Regeringsformen föreskrifver,
då, men ej förr, tilhörer det oss at giöra våra underdånige
påminnelser.
Deputation, som varit hos de andre Stånden, återkom nu
och berättade
Frih. Carl Otto Hamilton, det de andre Stånden låtit
förmäla sin vördsamma hälsning til Högh R. o. A. och lofvat
at straxt vilja utlåta sig öfver R. o. Arns med dem communicerade
Extractum Protocolli.
Frih. Coijet: Jag beropar mig på hvad Baron Wrede
redan sagt, at förtroendet mellan H. Majit och oss derigenom
på intet sätt synes lida, om vi som ledamöter af riket betyga
vår underdånige åstundan at commendo öfver armeen må updragas
Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen. Kail Secrete
Utskottet föreslå den, som skall föra öfver-commendo på flottan,
så kunna ju vi, som äro principaler, så mycket mer i underdånighet
gifva H. K. Majit vid handen hvem, som vunnit vårt
förtroende til at commendera armeen, och derigenom kan ingen
skie något för när.
’) Se noten sid. 665.
676 (April 14.) Om befälet öfver arméen.
Hr Scheckta: Hr Boije har väl behagat at anföra, at
det vore stridande emot lagen om Ständerne skulle utnämna
någon til at commendera armeen. Men rikets almänna välfärd
och den nöd vi äro uti bör gå för all lag. Dessutan är
ingen lag utan exception, hvarå vi nogsamt rönt prof när
Generalerne Silfwerhielm och Hamilton blefvo förordnade til
Fältmarskalkar.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 8 personer. Joseph Hanson ifrån
Elfsborgs län förde ordet och näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet
berättade, at Ståndet låtit sig föredraga Secrete Utskottets
Extractum Protocolli angående Carlscrona stads kyrkas
fordringar, hvilket Bondeståndet bifallit, och jemväl hos Högh
R. o. A. igenom desse sine utskickade til et benägit bifall
velat recommendera.
I lika måtto har Bondeståndet förehaft och til alla delar
bifallit Justitise-Deputations Betänkande angående huruvida cronones
ombudsmän måtte beviljas sequester på den anklagades
egendom.
Sedan Hr Landtm, tackat för communication häraf och
hedt förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning;
Afträdde Deputation;
Hvarefter de förre discourserne reassumerades och förestälte
Gref
Axel Spens hurusom vi gå säkraste vägen och det
stiftar enighet i nationen om vi blifva vid Regeringsformen
och låta Ii. Maj:t utnämna den, som skal commendera armeen.
Det vore et stort verk at anföra en armee och vore icke hvars
och ens giöromål, men H. Majit, som sielf förstår metien,
lärer bäst kunna döma om hvilken, som är dertil tienlig
eller ej.
Frih. Coijet: Om Fältmarskalks-sysslan vore vacant och
skulle besättias, då tiihörde det H. Majit med Råds råde at
utnämna den, som dertil funnos skickeligast; men som det intet
så är, kan det ej säijas vara emot Regeringsformen, at hela
riket utväljer den, som man vid detta tilfälle har största förtroende
til.
Frih. During: Jag vet intet huru Baron Coijet kan betiena
sig af det ordasättet, hela riket; ty jag förklarar at jag
intet är derföre och jag vil tro, at många andra äro af enahanda
tankar med mig.
Om befälet öfver arméen.
677
Hr Stjernstolpe sade sig hafva upsatt sin mening skrifteligen
och bad om gunstigt tilstånd densamma nu at få upläsa.
Som det beviljades, uplästes nu Hr Stiernstolpes promemoria
så lydande:
Gunstige Herrar. Hvad det vil säija at utnämna en
Fältmarskalk, behöfves intet med många onödiga ord at förklara;
den saken är för sig sielf vältalande nog. En sådan
hög person med alla des oumgängelige skickeligheter kan
omöijeligen efter mit ringa begrep upletas af en menighet,
som nota bene på ganska åtskilligt sätt både ser och tänker.
Vid den händelsen giäller ingaledes den gamla grunden, at 4
ögon se mer än 2:ne, utan tvert om, jag håller före at 2:ne
goda ögon äro mer klarsynte än 1000:de. Som nu närvarande
tids olycka bör giöra oss, såsom förnuftigt folk, försiktiga, så
är för min ringa del min välmente tanka, at vi i följe af
Regeringsformen och vedertagen lag enhälleligen i underdånigsta
ödmiukhet lemna detta valet til H. Maj:t, vår allernådigste
Konung, som, ehuruväl nu mer tyckes rätta sina steg til
grafven än til krig, likväl varit så kiär och örn för sit rike,
at han åtagit sig sielf den mödan at fägna armeen med sin
närvarelse och styrande. Högstbemälte H. K. Maj:t, som
oemotsäijeligen är en ibland de klokaste capitains i hela Europa,
ty både lycka och olycka har varit hans läromästare,
lärer bäst kunna utvälja sig en skickelig medhielpare, hälst
och emedan den, som i detta handtvärket är mäst förfaren, den
kan ock aldrasundast skaffa sig dertil tienlig redskap. Härvid,
gunstige Herrar, hafvom vi tilfälle at visa vårt undersåteliga
och diupa förtroende til H. Maj:t och följakteligen
hafva at förvänta af honom et nådigt omarmande tilbakars
igen. Se, sådant är et kraftigt medel och läkedom för vår
siuka och snart i sidsta andedräkten liggande regementskrop.
Hr Stiernstolpe tilläde, at då han nämdt K. Maj:t, hade
han dermed förstådt H. Maj:t tillika med Rådet, som uti
regeringen äro oskiljaktigt med hvarannan sammanknippade.
Efter något vidare discourerande begiärtes at Hr Landtm.
ville giöra propositionen på sätt, som Hr Scheckta nyss föreslagit.
Hr Adlerbeth: Om vi skulle votera öfver Hans Excellence
Riks-Rådet Rosen och Nej emporterade, så blefve Hans Excellence
igenom en sådan votering utesluten, och då giorde vi Hans
Excellence orätt. Derföre tyckes mig, at proposition bör blifva
678 (April 14.) Adeln utser r.r. Rosen till befälh. öfver arméen.
sådan, som Hr Landtm, redan giordt honom, nemligen antingen
Riksens Ständer skola utnämna den, som skal commendera
armeen, eller om det skal lemnäs til H. K. Maj:t enligit Regeringsformen.
Gref H. Gyllenborg: På det sättet skulle vi komma at
votera tvänne gånger.
Frih. During: Om voteringen slår illa ut, har Hans
Excellence Riks-Rådet Rosen dem ingen obligation, som underkastat
des namn en votering. I betraktande deraf är jag af
samma mening som Hr Adlerbeth, at proposition bör blifva
den, antingen Riksens Ständer skola utnämna den, som skal
commendera armeen, eller om det skal lemnäs H. K. Maj:t.
Men åtskillige andra begiärte, at Proposition måtte giöras
antingen Riks-Rådet skal commendera armeen eller ej.
Omsider begaf sig Frih. During;
Och blef af R. o. A. följande proposition faststäld:
Den, som vil hafva Hans Excellence Riks-Rådet Baron
Rosen til at näst under H. K. Maj:t föra commendo öfver
armeen, skrifver Ja;
Den, som det ej vil, skrifver Nej.
Och giordes til Protocollet det förbehåld, at om Nej vinner,
updrages thet H. K. Maj:t at med Råds råde therom i nåder
förordna.
Derpå skreds til votering och utnämdes följande til at
sittia vid bordet och emottaga voterings-sedlarne samt hafva
inseende på voteringen:
Gref Casimir Leivenhaupt. Frih. Sten Coijet.
Hr Fridr. Trolle. Hr W. Carplan.
Hr Lorentz Adlerstedt. Hr Georg Silfwerström.
R. o. A. upropades, och lade sina sedlar på bordet, absentes
annoterades.
Och upropades deras namn å nyo, då de, som kommit til—
städes, aflade sina vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro två hundrade åtttatio tre;
Nej voro två hundrade tiugu fyra.
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befindtelige
votering s-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt då kl. var åtta slagen.
Fråga om deput. till de andra Stånden.
679
Den 16 Aprilis.
R. o. A. samlades kl. half 12.
Som Hr Landtmarskalken var uppe i conference med
Engelske Ministern, så förde under Hr Landtm:ns frånvaro
Gref De la Gardies fullmäktig
Frih. Carl Otto Hamilton klubban; sedan han äskat
liud och hedt R. o. A. intaga sina ställen, påminte
Hr Hästsko, at en Deputation måtte afgå til de andre
Stånden och låta dem veta at R. o. A. med sit val fallit på
Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen til at näst under
H. K. Maj:t föra commendot öfver armeen; hvarjemte samma
Deputation kunde gifva de andre Stånden tilkiänna de orsaker,
som bevekt R. o. A. härtil, och at detta på intet sätt kan
säijas vara emot lag, aldenstund det intet är någon tienst, utan
Hans Excellence, när campagnen är förbi, träder åter in i
rådet igen.
Hr Klingsporre påstod at det först måtte afgiöras om
Hans Excellences Riks-Rådets Taubes commendo öfver flottan,
så at det tillika och på en gång kunde communiceras de andre
Stånden.
Gref H. Gyllenborg förmente, at som afseendet med
denna Deputation lärer vara at vinna tiden, så kunde densamma
nu straxt afgå och sedan uti den expedition, som härom
kommer at utfärdas, bägge målen combineras.
Hr Scheckta yrkade äfven derpå, at Deputation nu straxt
måtte afgå til de andre 3 Stånden för Hans Excellence RiksRådet
Baron Rosen.
Frih. Hamilton giorde altså frågan om en Deputation
skal afgå til de andre Stånden och communicera dem R. o.
Arns fattade slut, angående Hans Excellence Riks-Rådet Baron
Rosen.
Men Hr Klingsporre sade det han för sin del intet
kan samtycka härtil, efter som det emellan Stånden blifvit
öfverenskommit, at de ej så ofta skulle skicka Deputationer
sins emellan;
Hvarmed åtskillige andre instämde.
Gref H. Gyllenborg: Jag tilstår, at Stånden sinsemellan
faststält at ej så ofta skicka Deputationer uti mindre mål, men
uti angelägne och vigtige mål är det altid vanligit, at et Stånd
680 (April 16,) Dep. till Stånden. Om pensioners indragning.
communicerar de andre sit fattade slut genom en Deputation.
Hvad det angår, at bägge sakerne på en gång skulle följas åt,
så kunna vi intet uppehålla den förra saken, sorn genom en
ordentelig votering är afgiord til dess denne senare angående Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Taube kan komma med, ty det
är ovist om den kan blifva afgiord innan de andre Stånden
äro åtskilde.
Hr Rutger Macklier begiärte at härmed måtte hafvas
anstånd til dess Hr Landtmarskalken upkommer och R. o. A.
sig något talrikare samlat.
Frih. Hamilton berättade det Hr Landtm, upskickat Hr
General-Major Zander och låtit veta, at han ännu på en stund
vore hindrad uti conferencen med den Engelske Ministren, men
at han så snart möijeligit vore skulle sig infinna.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar, jag vet intet
hvarföre en sådan opposition skal giöras. Den samma pluraliteten,
som i förgårs deciderat saken, den deciderar ju nu ofelbart
om Deputations afsändande. Sådane upskofs hinder, som
kastas i vägen, tiena til intet annat än at hindra den andra
saken för Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube.
Frih. Hamilton frågade å nyo örn då Deputation får
afgå til de andra Stånden;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och fants godt at til denne Deputation skulle uttagas
24 personer af Militair-staten. Frih. H. Wrede utnämdes til
at föra ordet.
Sedan upropades Deputation och jjck derjemte i befallning
at recommendera Majoren Baron Cronhiorts och Lieutenanten
Baron Ulf sparres sak.
Hvarefter Deputation afgick.
Uplästes Bondeståndets Extraetum Protoeolli af den 7
Febr. sidstledne, hvarutinnan Ståndet, i betraktande af rikets
närvarande beträngde tilstånd och ansenlige penningebrist, hemstält
de öfrige respective Stånden om icke noga undersökas
måtte huruvida och hvilka af dem, som undfådt pensioner och
benådningar, kunna nu mera befinnas i sådant tilstånd, at de
denne publique och hittils åtniutne undsättningen ej oumgängeligen
behöfva, på det sådane medel til cronan måtte indragas
och til krigets utförande användas.
Härvid anfördes, at det vöre betänkeligit at indraga en
sådan nådepenning, som i staten blifvit anslagen til understöd
Deput. från Borgare-st. ang. kontribution.
681
för gamla och meriterade män samt fattige enkor, de der ingen
annan utkomst hafva; at Riksens Ständer sielfve vid sidsta
Riksdag författadt en Förordning, hvarefter pensionerne utdelas,
och at fördenskul nu voro onödigt at deröfver anställa
någon ny undersökning, emedan hvad de pensioner angår, som
H. K. Maj:t emellan Riksdagarne utdelt, det tilkommo Secrete
Utskottet at efterse huru Förordningen blifvit efterlefvad och
de, som åter Riksens Ständer gifvit en och annan, ingalunda
kunna eller böra indragas, emedan Riksens Ständer icke utan
synnerlige omständigheter beviljat pension åt någon.
I anseende härtil resolverades at förenämde Bondeståndets
Extractum Protocoili skulle blifva liggande på bordet tils
vidare.
Hr Barnekow anmälte vid detta tilfället Majorskan
Blomstedts ansökning om pension, men samma ansökning blef
ej denna gången företagen.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 12 personer. Rådman Kierman
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade at ehuru Borgareståndet
intet tviflar, at R. o. A. redan förehaft deras tvänne
Extracta Protocoili af den 23 Febr. och 8 Martii, angående
förklaring öfver det ordet contribution, som är infördt uti 2
§ af Förordningen om öfverlopsmanskapet i städerne, så har
dock Ståndet funnit sig nödsakat at igenom ytterligare Extractum
Protocoili, hvilket han nu öfvergaf, giöra derom påminnelse.
Hr Landtm, svarade at R. o. A. redan förehaft desse
Borgareståndets tvänne Extracta Protocoili och remitterat dem
til Secrete Utskottet.
Hr Kierman aflade härföre en vördsam tacksäijelse och
sade, at Borgareståndets åstundan äfven varit, at de måtte
remitteras dit, eftersom sielfva Förordningen i Secrete Utskottet
är upsatt;
Hvarmed, sedan Hr Landtm, hedt förmäla R. o. A:ns
hälsning, Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, hemstälte Hr Landtm, om
icke detta Borgareståndets Extractum Protocoili jemväl kunde
remitteras til Secrete Utskottet eftersom det är af samma beskaffenhet
med de tvänne förra.
Uplästes nu til justering det Extractum Protocoili, som
blifvit upsatt til de andre Stånden angående at Hans Excel
-
682 (April 16.) Om befälet öfver arméen och flottan.
lence Riks-Rådet Baron Rosen må updragas at näst under H.
K. Maj:t föra commendo öfver armeen, så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållet hos R. o. A. den 14 April
1743.
S. D. Företogs hos R. o. A. frågan angående commendos
förande öfver armeen näst under H. K. Maj:t, hvarvid R. o.
A. stadnade i det slut, at detta angelägna verket må Hans
Excel lence Hr Riks-Rådet Baron Rosen updragas. Actum
ut supra.
Gref H. Gyllenborg var af den tankan, at det borde
införas uti et Extracto Protocolli angående Hans Excellence
Riks-Rådet Gref Taube och Hans Excellence Riks-Rådet Baron
Rosen, på det de andra Stånden måtte se, at R. o. 'A. agerat
uhr en principe när de styrkt H. K. Maj:t at updraga Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Taube öfver-commando på flottan
och utnämdt Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen at
näst under H. Maj:t föra commando öfver armeen, hvilket
ingalunda kan säijas vara emot Regeringsformen, så vida det
intet är någon tienst, som är vacant, utan en ny commission, som
Riksens Ständer af förtroende til deras personer dem updragit.
Hr Scheck ta förestälte hurusom, ifall bägge målen combineras,
det såge ut som toge man Hans Excellence RiksRådet
Taube til at föra öfver-commandot på flottan, på det
man skulle få Hans Excellence Riks-Råden Rosen för armeen
och så tvert om.
Frih. Cronhiort gaf tilkiänna, at han intet voro der emot,
at Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube må anförtros öfvercommando
på flottan, allenast at dermed väntas til des de
andre Stånden resolverat angående Hans Excellence Riks-Rådet
Baron Rosen.
Hr Börje Scheckta begiärte, at först blifva underrättad
af Secrete Utskottets Protocoll vid 1738 års Riksdag, om Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Taube varit ibland de Herrar
Riksens Råd, til hvilka Secrete Utskottet förklarat sig ej kunna
hafva något förtroende.
Gref H. Gyllenborg uprepade hurusom dermed varit hel
annan beskaffenhet, ty Secrete Utskottet hade i anseende til
då varande conjuneture och vissa Riksens Råds förde rådslag
öfver utrikes saker styrkt Riksens Ständer til deras licentierande.
Och hade Hans Excellence Riks-Rådet Taube intet
varit deribland, emedan han förut begiärt afskied; hvarvid
Om befälet öfver arméen och flottan.
683
Secrete Utskottet, när samma des begiäran med dem blef communicerad,
intet haft at påminna.
Hr Stierneld: Om det är nödigt, at en Riks-Råd skal
föra öfver-commando på flottan, så fordrar äfven angelägenheten,
at han snart blifver utnämd.
Som det begiärtes at Hr Landtm, ville giöra proposition
;
Frågade Hr Landtm, om R. o. A. bifaller Secrete Utskottets
förra gången upläste Extractum Protocolli, at Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Taube må updragas öfver-commendo
på flottan;
H vartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Scheckta: Jag bifaller detta med den reservation:
om de andra Stånden bifalla at Hans Excellence Riks-Rådet
Rosen updrages commando öfver armeen.
Hr Börje Scheckta: Efter jag nu blifvit öfvertygad det
Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube intet varit ibland de
Herrar Riksens Råd, som vid 1738 års Riksdag blefvo satte
utur Riksens Ständers förtroende, så begifver jag mig äfven
härutinnan.
Frih. During berättade, at Secrete Utskottet med första
lärer inkomma med sin relation om altsammans, då R. o. A.
lära få se sammanhanget häraf.
Hr Pauli giorde den reservation til Protocollet, at han
intet annat kunde finna, än at det enligit 40 § Regeringsformen
hörde H. Maj:t til at i sittiande Råd utnämna den,
som skal föra öfver-commendo på flottan eller vid armeen.
Hr Scheiding påstod, at detta intet måtte expedieras
förr än svar kommit ifrån de andra Stånden angående Hans
Excellence Riks-Rådet Baron Rosen; hvar och icke begiärte
han at deröfver måtte voteras, om en Riks-Råd skal commendera
til siös så framt ej någon Riks-Råd blifver, som
commenderar armeen.
Härvid ropades af åtskillige, at saken redan vore afgiord.
Uppå skiedd föreställning, begaf sig Frih. Scheiding
ifrån des giorde påstående angående votering.
Men Hr Hästsko conformerade sig aldeles med Hr
Scheckta, nemligen at han bifaller det Hans Excellence RiksRådet
Gref Taube må updragas öfver-commendo på flottan,
så framt de andra Stånden bifalla, at H. Excellence RiksRådet
Baron Rosen får commando öfver armeen.
684 (April 16.) Om deput. till de andra Stånden.
Frih. Cronhiort: Om sielfva saken är ingen disput men
vi begiära allenast, at expedition må innehållas, til dess de
andre Stånden inkommit med deras utlåtelser angående Hans
Excel lence Riks-Rådet Baron Rosen.
Hr Landtm, erindrade jemväl, at saken vore afgiord och
frågan nu allenast är huru vida den straxt skal expedieras
eller ej.
Det begiärtes af åtskillige, at en Deputation imedlertid
måtte gå til de andre Stånden och notificera dem R. o. A:ns
fattade slut angående Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube;
Hvarföre Hr Landtm, frågade om R. o. A. behagar at
en Deputation härom til de andre Stånden afgår;
Då dertil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Hr Scheckta och Hr Hästsko sade, at de intet kunna
samtycka til någon Deputations afsändande emedan om de
andre Stånden afslå den förra saken, de då anse det såsom
oafgiordt för Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar. När det för en
stund sedan nekades af några, at en Deputation skulle afgå
til de andre Stånden, angående Hans Excellence Riks-Rådet
Baron Rosen, har jag förestält hurusom den pluraliteten, hvilken
deciderat saken, deciderar äfven om Deputations afsändande.
Samma åberopar jag mig nu och ser ej huru vi med
skiäl kunna hindra Deputation.
I det samma återkom Deputation, som varit borta hos de
andra Stånden. Frih. Wrede, som fördt ordet, berättade at
han til följe af R. o. Arns befallning varit hos de andre Stånden
och notificerat dem R. o. A:ns slut angående Hans Excellence
Riks-Rådet Baron Rosen, då de lofvat at med första
sig denna saken företaga. I lika måtto hafva de andre Stånden,
i anledning af Deputations påminnelse, lofvat at straxt
afgiöra Baron Cronhiorts och Baron Ulf sparres sak, och tyktes
af det svaret, sorn Talemannen å Bondeståndets vägnar lemnat,
det man kunde förmoda, at Bondeståndet lärer bifalla R. o.
A:ns för dem giorde föreställning.
Rätt som Baron Wrede slutit, hemstälte
Gref H. Gyllenborg om icke de expeditioner, som komma
at afgå til H. Maj:t angående Deras Excellencer Riks-Råden
Gref Taube och Baron Rosen, förut böra upvisas in plenis;
Hvilket, uppå Hr Landtm:ns giorde frågan, bifölls.
Om befälet öfver arméen och flottan.
685
Vidare påminte Gref H. Gyllenborg at någon viss dag
i veckan måtte utsättias til plenum, och at om möijeligit är
i nästa vecka dermed ej längre utdrages än til torsdagen.
Hr Landtm, svarade, at så vida andra angelägenheter det
ej hindra, skal plenum blifva nästkommande torsdag eller
fredag, åtminstone skal dermed ej gå längre ut än til denna
veckas slut. I öfrigit lofvade Hr Landtm., at han ville tilse
det plenum hädanefter kan hållas hvar onsdag, och när det
blifver 2 gånger i veckan, at då dertil tages onsdagen och
lördagen.
Derefter påmintes åter om Deputation til de andre Stånden
angående Hans Excellence Riks-Rådet Gref Taube.
Men Hr Scheckta påstod, at ingen Deputation ännu
måtte afgå, så vida det ej kommit något svar ifrån de andre
Stånden angående Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen,
och åtskillige andra med honom bifallit detta senare för Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Taube conditionaliter;
Hvarmed äfven instämde Hr Börje Scheckta.
Frih. Carl Otto Hamilton: Jag vet ej med hvad skiäl
man kan hindra Deputation, sedan R. o. A. afgiordt sielfva
saken och dertil uppå Hr Landtm-.ns giorde proposition är svarat
med ja, undantagandes af Hr Scheckta och Hr Hästsko, som
giordt sine reservationer til Protocollet, .och Frih. Scheiding,
som i förstone begiärt votering men sedermera begifvit sig.
Frih. Friesendorff: Saken är aldeles afgiord; ty Hr
Landtm, har först giordt en ren och tydelig proposition; den
samma är af R. o. A. med Ja besvarad; men några få ledamöter
hafva dervid giordt sin reservation til Protocollet. Jag finner
altså ej huru den förra saken kan uppehålla denna senare,
aldenstund deras reservation ej kan uphäfva R. o. Arns Resolution.
Vi determinera vårt egit giöromål och hafva redan
fullgiordt vår skyldighet i det vi nämdt Hans Excellence RiksRådet
Rosen. Men vi kunna intet determinera de andra Ståndens
giöromål härutinnan, ty vi råda intet öfver dem, utan
det står i deras behag at giöra hvad de vilja.
Hr Ramsaij frågade om man då är försäkrad, at de andre
Stånden afslå den förre saken, efter man intet vil bifalla denna
senare conditionaliter.
Hr Scheckta: Det är likmätigt vår lag, at hvar och en
får säija sina tankar och vore til önskandes, at alla dervid
hade fäderneslandets välgång til sin förnämsta afsikt och intet
686 (April 16.) Om befälet öfver arméen oell flottan.
fölgde mera sin egen böijelse. Jag betygar, at jag af ömhet
för riket så enständigt yrkat på denna saken, ty jag finner
äfven så angelägit, at 'Riks-Rådet Rosen måtte updragas commando
öfver armeen, som at Hans Excellence Riks-Rådet Gref
Taube skal få commando öfver flottan. Jag tror äfven det
jag ej är ensamen eller at vi allenast äro några få, som påstådt
detta, utan här lärer vara många andra med mig af
samma tanka.
Härtil ropades Ja af åtskillige.
Gref H. Gyllenborg päminte, at det upsatte Extractum
Protocolli angående Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen
imedlertid måtte afsändas til de andre Stånden;
Hvilket bifölls.
Frih. Friesendorff itererade sin förra mening, at saken
vore afgiord och at ingen ting nu mera återstode än notification
til de andre Stånden. Och som det redan igenom en
Deputation blifvit dem notificerat, at commando öfver armeen
updrages Hans Excellence Riks-Rådet Rosen, så böra vi nu
äfven låta dem veta, at Hans Excellence Riks-Rådet Taube
hos oss blifvit nämd at föra öfver-commando på flottan; kunnandes
de, som äro här emot, giöra sin reservation til Protocollet.
Hr Silfverschöld holt före, at man borde afgiöra hvar
sak för sig efter des egenteliga beskaffenhet, och tykte derjemte,
at det vore oanständigt och otienligt, om man skulle
säija til de andre Stånden, at så framt de ej bifalla, at Hans
Excellence Riks-Rådet Rosen får commendo öfver armeen,
R. o. A. dä ej samtycker der til, at Hans Excellence RiksRådet
Taube får commando öfver flottan, emedan det då hade
anseende som ville man derigenom liksom tvinga de andre
Stånden.
Hr Scheckta begiärte förklaring om Hr Silfwerschöld
härmed mente honom.
Hr Silfwerschöld svarade, at han tält til Protocollet och
intet nämdt någon person, uprepandes hurusom des ord varit,
nemligen, at han i sit sinne tykte det vara otienligit och oanständigt.
I anledning häraf sade Gref H. Gyllenborg, at ehuruväl
jag för min del intet reserverat mig emot expedierandet af
Riks-Rådet Taubes sak, sä finner jag likväl en sådan reservation
äga sin fulkomliga grund, ej uti de omständigheter,
som beledsaga Riks-Rådet Gref Taube, men ganska väl uti
Om befälet öfver arméen och flottan.
687
den olikhet, som finnes uti Bondeståndets Extracto Protocolli
uti en och samina sak, och at hindra det ej olika Resolutioner
uti lika saker måge emanera ifrån Riksens Ständer,
belägger jag intet med namn af otienligt och oanständigt, utan
håller det för ganska tienligt och anständigt; hvarföre jag ock
nu nödgas at förnya min förra föreställning, at hvar och en
som talar, intet måtte addressera sig til någon person utan
tala til protocollet. Gunstige Herrar, hvad synes vara mera
rörande än höra sig säijas, at den eller den meningen är stridande
emot Regeringsformen och fundamentale lagen; hvad
tyckes mera kunna upröra hetta, än framställa Riksens Råds
tagne mått såsom felsteg och förseelser, likväl äger hvar och
en af oss, enär han saken sådan på sit samvete finner, en
ostridig rättighet at sig på detta rummet således yttra.
Gunstige Herrar! Jag har nyligen kiäudt värkan af mine
här förde discourser. Det är svårt at tala emot de mäktigare;
men hvarken fruktan för någons onåd, eller hopp örn någons
gunst skal komma mig at här tiga, när jag tycker mig böra
tala. Jag vet mit tal kallas positivt, törhända jag ock stundom
felar på den sidan. Men det kan ock hända, at det så
uttydes af sådane, som ej äro vane at höra sig föreläggas
naken sanning. I anseende til alt detta hemställer jag, om
icke til undvikande af slike olägenheter, som man nu vi detta
tilfälle sedt, R. o. A. skulle behaga förena sig derom, at ingen
bör finna sig rörd eller stötter af det, som talas til Protocollet.
R. o. A. kommo öfverens at altid tala til Protocollet, och
bör ingen personelt uptaga eller finna sig rörd af sådane discourser.
Och föreslog Gref Gyllenborg, at jemväl fastställas kunde,
at den, som uti sit tal griper den andra an med anstöteliga
ord och utlåtelser, bör taga afträde på mer eller mindre tid,
lika som det skier uti parlamentet i England.
Hr Scheckta mente, at sådant bäst förekommes om
Duells-Placatet äfven blifver giällande innom Riddarhuset.
Härmed afbröts denne discours; och reassumerades den
förra, då
Frih. Coijet utlät sig, at han första gången, när Secrete
Utskottets Extractum Protocolli blifvit upläst, intet varit deremot,
at öfver-commendo på flottan måtte updragas Hans Excellence
Riks-Rådet Gref Taube, allenast at Hans Excellence
Riks-Rådet Baron Rosen får commendo öfver armeen; af samma
688 (April 16.) Om befälet öfver arméen och flottan.
mening vore han ock ännu, med det vilkor ville han bifalla
Hans Excellences Riks-Rådet Gref Taubes sak.
Frih. Cronhiort, Hr Hästsko och Hr Scheckta förklarade
sig på samma sätt.
Uppå åtskilliges begiäran uplästes Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 12 April, hvaruti förmäles, at Bondeståndet
funnit bäst at, sedan successions-målet är afgiordt, H.
K. Maj:t enligit Regeringsformen sielf i nåder utser den, som
näst under H. Maj:t må föra commendo öfver armeen.
Frih. H. Wrede: Jag vil intet uprifva saken om den är
afgiord. Men jag tycker likväl, at det vore skiäligt at giöra
Bondeståndet deröfver en tienlig föreställning, at det straxt
bifallit Secrete Utskottets Extractum Protocolli om Hans Excellence
Riks-Rådet Gref Taube, men in pari casu, då det
handlades om Hans Excellence Riks-Rådet Rosen, har Bondeståndet
åberopat sig, at det vore emot Regeringsformen.
Hr Klingsporre och flere andre ropade, at saken vore afgiord,
och tilläde Hr Klingsporre, det han aldeles intet kunde
samtycka dertil,at någon föreställning må giöras til Bondeståndet,
aldenstund det vore deras egenskap at resolvera öfver hvar och
en sak, som de sielfva behagade och godt funno.
Hr Landtm, uprepade huru som R. o. A. besvarat des
giorde frågor med Ja, och at saken således vore afgiord utan
något förbehåld; men qusestion hade sedermera existerat om
Deputations afskickande til de andre Stånden, hvarom någon
skiljaktighet varit, i det at någre påstådt, at samma Deputation
ej måtte afgå förr än svar kommit ifrån de andre Stånden
angående Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen.
Som det berättades at klåckan var öfver tu och at de
andre Stånden således lära vara åtskilde, så hemstälte
Gref H. Gyllenborg om det icke fördenskul med Deputations
afskickande til de andre Stånden kunde anstå til nästa
sammankomst;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
af R. o. A. bifölls.
R. o. A. skildes åt.
Frih. Cronhjort och Frih. Ulfsparre.
689
Den 23 Aprilis.
R. o. A. samlades kl. half 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 30 Nov. til sid. 338, hvarvid
inga påminnelser giordes.
Frih. Coijet anförde huru som han förnummit, at tvänne
Stånd, nemligen Präste- och Bondeståndet, intet bifallit Högl.
R. o. Arns hos dem giorde föreställning, at Baron Cronhiort
och Baron Ulfsparre måtte aldeles befrias, utan i det stället
resolverat, at the allenast måge utan borgen på fri fot lemnäs
then tid, som then them emellan förefallne händel lagligen
ransakas och til slut bringas; och när saken igenom domslut
blifver afgiord, the tå få nyttia til sin säkerhet så mycken tid,
som them kunnat blifva gifven ifall the hade fådt H. Maj:ts
leigd; hafvandes välbemälte tvänne Stånd lemnat til H. K.
Maj:t hvad nåd H. Maj:t vil bevisa emot dem sedan saken
är afgiord. I anseende hvartil Frih. Coijet nu hemstälte R.
o. A:ns ompröfvande, om icke desse Herrar, som äro våra medbroder,
kunde på det sättet hielpas, at R. o. A. bifalla Prästeståndets
utlåtelse i den omständigheten, at Baron Cronhiort
och Baron Ulfsparre måtte vederfaras nåd, men intet nämnas
om dom och ransakning.
Detta bifölls och skrefs på sielfva documentet följande
Resolution:
Å nyo förehaft hos R. o. A. den 23 April 1743, och bifölls
högvördige Prästeståndets utlåtelse i den omständigheten,
at H. K. Maj:t i underdånighet anmodas at låta Herrar Baronerne
Cronhiort och Ulfsparre vederfaras nåd.
Gref F. Gyllenborg förbehölt sig, at när expedition
blifver färdig en Deputation då måtte gå up dermed til H.
Majit och tillika recommendera saken.
Hr Landtm, giorde följande berättelse, som skrifteligen
var upsatt:
Det är af Riksens Högl. Ständer faststäldt, at alt hvad
successionen angår skal dem blifva berättat, och nu bekant
vara lärer, at den andra Plenipotentiairen vid Freds-Congressen
i Abo, Stats-Secreteraren von Nolken hit til staden för et par
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 44
690 (April 23). Om fredsunderhandlingarna.
dagar sedan ankommit; så har Secrete Utskottet befalt mig
at hos R. o. A. föredraga, det han för någre ministerialiske
freds-värket rörande omständigheter sig på några dagar hit
begifvit, och har han hvad succession angår intet något vidare
än det var, då Riksens Högh Ständer sit ultimate slut faststält,
at berätta; och hvad fredsvärket beträffar, så ehuruväl man
af alla liknelser och Ryska Plenipotentiairernes giorde utlåtelser,
förmodat at nu kunna gifva Riksens Ständer fullkomlig
underrättelse derom, så kan han dock ej något fast och
säkert ännu berätta, emedan som innan des afresa ifrån Äbo
skiedde, de Ryske Plenipotentiairerne ej ännu haft eller kunnat
bekomma sit hofs ultimatum, hvar om de den 13 Aprilis sidstlidne
sin express til Petersburg afskickat, och hvilken et ultimat
svar med sig bringa lärer, hvilkens medbringande synes nödigt
at afvänta, i synnerhet som Stats-Secreteraren von Nolken
berättar, at de Ryske Plenipotentiairerne nu mera vist sig med
mera alfvare inclinerade til fredsvärkets fullkomnande, än de
tilförne synts och visat.
Hr Ruthenschöld, Hr Börje Scheckta och Hr Cronhiort
tykte, at de ifrån Abo ankomne tidningar först bordt
communiceras med Större Secreta Deputation, eftersom fredsvärket
och succession äro med hvarandra sammanbundne, samt
sedermera Riksens Ständers plenis föredragas, aldenstund Riksens
Ständer förbehållit sig at få höra de tidningar, som ifrån
våra Plenipotentiairer inluppit, hvilken rättighet Riksens Ständer
allenast för en enda gång eftergifvit.
Hr Scheckta frågade huru snart man kan förvänta svar
på den expressens depecher, som den 13 April blifvit skickad
til Petersburg.
Hr Landtm, svarade, at sådant dependerade af väder och
vind, dock lärer han förmodeligen snart vara tilbakars, hälst
de Ryske Plenipotentiairerne lofvat, at han ej länge skulle
dröija i Petersburg.
Hr Wulfwenstiern a utlät sig, at R. o. A. kunna vara
försäkrade, det Secrete Utskottet aldrig skal giöra et steg i
successionen annars än på de vilkor, som Riksens Ständer sig
determinerat, och bad han fördenskul, at R. o. A., så framt
det skal gå väl, ville låta Secrete Utskottet handtera denna
saken så länge den beredes; förmodandes han, at när saken
kommit til slut, R. o. A. då skola få se, at de giordt som ärlige
och redelige män samt varit utan skuld ifall det ej lyckas.
Engelske ministern och Tessins afskedsansökan. 691
Som R. o. A. ej så talrikt ännu sig samlat, begiärte
Gref H. Gyllenborg, at detta måtte blifva liggande på
bordet til dess flere kunna upkomma, hälst det vore en så
angelägen sak, hvaröfver man något behöfde at ruminera.
Detta bifölls.
Derpå frågade Gref H. Gyllenborg, om Secrete Utskottet
inkommit med någon berättelse om den oförrätt, som riket
nyligen är tilfogad af et vist främmande hofs Ministrer, och
om Riks-Rådet Gref Tessins afskied.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at saken ännu icke vore til—
baka kommen ifrån Rådet och Cantzliet och at således varit
omöijeligit at tils i dag kunna inkomma med den begiärte
berättelsen.
Gref H. Gyllenborg beklagade, at hvad härutinnan af
Riksens Ständer är befalt, ej blifvit efterkommit, och kunde han
så mycket mindre veta orsaken här til, som han hade förmodat,
at Herrar Riksens Råd så väl som Hof-Cantzlern ej
behöft så lång tid at öfverväga denna saken, om den straxt
blifvit remitterad til dem, aldenstund i Rådet och Cancelliet
sittia så många mogne och vittre män, af hvilka en del så til
säijandes grånat i ministeren. Imedlertid som han funne det
alt för eftertänkeligit, at Riksens Ständers befallning ej är
vorden exequerad, och han ansåge denna saken af högsta vigt,
så förklarade han det han för sin del, om han ock vore ensammen,
protesterar der emot at något plenum måtte hållas,
förr än denna saken är färdig.
Frih. Coijet begiärte, at Hans Excellence Riks-Rådet
Gref Tessins Memorial måtte upläsas.
Hr Landtm, berättade, at Hans Excellence ingifvit et
annat Memorial i det förras ställe, och derjemte varit nögd
at samma Memorial ej upläses förr än nästkommande plenum,
då saken kommer före.
Gref H. Gyllenborg: Hans Excellence Riks-Rådet Gref
Tessins utlåtelser giäller intet här, ty han kan intet gifva bort
vår rätt.
Hr Adlerbeth: När denna saken sidst förehades, var jag
ej tilstädes, men jag har hördt at R. o. A. resolverat, at
Secrete Utskottet til nästa plenum skulle upgifva sakens beskaffenhet,
så mycket som den nödiga tystheten det vil tillåta.
At nu sådant til i dag ej kunnat skie, må man ej undra, ty
först har expedition härom ej så snart kunnat skie til Secrete
692 (April 23.) Om Tessins afskedsansökan.
Utskottet, sedan är Stats-Secreteraren von Nolken ankommen,
som gifvit Secrete Utskottet anledning til vigtige deliberationer,
dessutan är ock Secrete Utskottet ganska mycket öfverhopadt
med mänga angelägna saker, som röra defensions-värket. Jag
tilstår eljest, at jag intet kan begripa på hvad grund R. o. A.
kunnat infordra Secrete Utskottets berättelse i denna saken,
ty jag vet ej huru ministerielle mål kunna blifva bekante
in plenis annars än genom rykte, hvarpå R. o. A. ej lära
vilja bygga.
Gref H. Gyllenborg: Det må ej surprenera någon at
en fri nation frågar efter det, som des frihet och heder rörer.
Hr Ruthenschöld påstod, at Hans Excellence RiksRådet
Gref Tessins Memorial måtte upläsas.
Frih. von Otter: R. o. A. har til den ändan infordrat
Secrete Utskottets berättelse, at saken desto mognare skulle
komma til Riksens Ständer, och således ser jag ej huru Hans
Excellence Gref Tessins Memorial kan upläsas, förr än hvad
som af Secrete Utskottet är begiärt inkommit.
Gref H. Gyllenborg: Vi måste ej blanda sakerne. Här
äro tvänne mål, det ena rörer riket och den tort, som nation
är tilfogad; det andra angår Riks-Rådets Gref Tessins afskied,
hvilket vi altså nu lika fult kunna företaga, fast Secrete Utskottets
berättelse ej inkommit.
Frih. Cronhiort: Det är underligit, at vi blanda mini
sterielle
och particuillere saker tilhopa. Om Hans Excellence
Riks-Rådet Gref Tessin begiärt afskied, så vilja vi intet tvinga
honom at blifva qvar i Rådet; men vi böra först se de orsaker,
som föranlåtit honom dertil.
Gref H. Gyllenborg tykte det vara så mycket angelägnare,
at Hans Excellence Riks-Rådets Gref Tessins Memorial nu blir
upläst, som det ändå torde begiäras, at det skall blifva liggande
på bordet til härnäst.
Hr Adlerbeth frågade huru Gref H. Gyllenborg vet, at
Hans Excellence Riks-Rådet Gref Tessin ingifvit något Memorial.
Gref H. Gyllenborg utlät sig, at han nu vä! vore i stånd
at säija det, men han funne det vara emot vår frihet, at någon
Ridders- och Adelsman skulle blifva tilspord huru han vet
en sådan sak. Eljest vore det icke underligit, at den, som är
något van at handtera politiske saker, kan, då han sammanlägger
den ena omständigheten med den andra, döma om en sak
efter des rätta färgor.
Om Tessins afskedsansökan.
693
Hr Adlerbeth explicerade sig, at han frågat detta i god
intention, emedan han funne underligit vara, huru en sådan sak
af hemlighet kan blifva allmänt bekant,
Gref Dohn a: R. o. A. har behagat remittera saken til
Secrete Utskottet och lärer hafva det förtroende til oss, som
sittia där, at vi aldrig lära behålla den längre hos oss, än
nödvändigheten fordrar, men lemnen oss, gunstige Herrar, så
mycken tid, at saken kan utarbetas, och när Secrete Utskottets
Betänkande inkommit, då kan Hans Excellenees Memorial på
en gång upläsas.
Hr Lagercrantz: Här blandas tvänne saker, som hafva
ingen combination med hvarandra. Det, som är ministerielt
och rörer främmande makter, hörer til Secrete Utskottet; men
uti Hans Excellenees Riks-Rådet Gref Tessins afskied är ingen
hemlighet, derföre kunna vi nu väl uphämta Memorialet.
Hr Hästsko och åtskillige andra påstodo detsamma.
Hr Fab. Löwen: Om Hans Excellence Riks-Rådet Gref
Tessin begiärt afskied, så måste han väl derom hafva inlagt
supplique til H. K. Maj:t, och således böra vi vänta til dess
H. K. Maj:t remitterat samma supplique til oss.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar, Hr Fabian Löwens
utlåtelse gifver mig nu anledning at giöra någon föreställning.
Den oenighet, som är oss emellan, härrörer til en stor del af
den rubbning, som skiedt uti regeringen, dymedelst at Riksens
Ständer tid efter annan inkräktadt sig någon del deraf, som
dem icke tilkommer. Angelägenheten fordrar således, at vi
åter ställa regeringen uti sin fulla myndighet och sättia richtig
gräntseskillnad emellan Konungs och Råds samt Riksens Ständers
giöromål. Til den ändan hemställer jag, om icke genom
en underdånig skrifvelse til H. Maj:t må begiäras, at inga andra
mål til Riksens Ständer remitteras, än sådane, hvaröfver H. K.
Maj:t finner nödvändigt at inhämta Riksens Ständers underdånige
trogne råd eller eljest efter Riksdagsordningen höra til
Riksens Ständers egit afgiörande; sedan, at vid målens remitterande
en noga skillnad måtte giöras, så at inga andra
förvisas til Secrete Utskottet, än de, som efter Riksdagsordningen
och Secrete Utskottets instruetion dit höra, men de
öfrige immediate til Riksens Ständer.
Gunstige Herrar. Igenom de många ärender, som härtils
blifvit remitterade til Riksens Ständer, ökes arbetet och Riksdagarne
utdragas, hvarigenom undersåtarne afmattas. Men om
694 (April 23.) Tessing afskedsansökan.
detta i akt tages, så bibehålles konungamyndigheten, och vi
hafva intet at klaga det vi miste något af vår frihet.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
biföllo R. o. A., at en sådan underdånig föreställning må
afgå til H. K. Majit, hvarom et Extractum Protocolli til de
andre Stånden kommer at utfärdas.
Derefter begyntes åter at talas om Hans Excellence RiksRådets
Gref Tessins underdånige supplique; och som åtskillige
af R. o. A. enständigt påstodo, at den måtte upläsas;
Så blef nu välbemälte Hr Riks-Råds til H. K. Maj:t
ingifne underdånige supplique upläst, hvaruti han erindrar
the åtskillige rykten, så väl som til K. Majit inkomne skriftelige
föreställningar, hvilka på et eftertänkeligit sätt skola röra K.
Majit och Riksens Ministere, och i synnerhet gå Hr Grefven
och Riks-Rådet, såsom en ledamot i then samma, nära til
sinnes; i betraktande hvaraf, och som Hr Grefven och RiksRådet
ej skal veta sak med sig, han anser thet för en nåd
af H. K. Majit och en ynnest af Riksens Ständer ifall honom
vid så fatte omständigheter blefve efterlåtit sina embeten sig:
at afkläda, och them i en lyckeligare rådsherres händer öfverlemna;
anhållandes likväl, at förr än honom en sådan nåd
förmedelst fullkomlig dimission vederfares, det hans gierning
och upförande skarpsyntast måtte undersökas och han til then
ändan få blifva försatt i sit förra tilstånd, då han ännu utan
embeten lefde. Hr Grefven och Riks-Rådet begiärer altså at
för K. Majits fötter nu få nedlägga sin purpurbonad, men
ej at thermed undgå thet ansvar, som han billigt skal böra
stå uti, ifall h'an ej som en trogen undersåte i al sin tienstetid
sig förhållit. Och åstundar för öfrigt, i anseende til rikets
bekanta tilstånd, hvarken underhåld eller annan belöning utan
endast sine landsmäns goda omdöme, hvilket han skal förtjent;
bediande sluteligen thet Gud ville giöra H. K. Majit
jorden lätt, riket lyckeligt och thes inbyggare trifvande och
försonte.
Gref H. Gyllenborg: Jag är aldeles förvissad derom,
at Hans Excellence Hr Riks-Rådet Gref Tessin uti de honom
updragne höga och vigtiga värf och ärender, så väl som uti
rådslagen, altid upfördt sig som en ärlig och redelig svensk;
men det är intet nog. Den minsta skyldighet vi kunna visa
honom, är at vi nu först bifalla den senare delen af des begiäran
och at fördenskull Secrete Utskottet med första må
Om Tossins afskedsansökan.
695
efterse huru det kan hafva något at påminna vid des upförande
i rådslagen eller i ministéren.
Hr Landtm, sade det Hans Excellence Riks-Rådet Gref
Tessin uti de honom updragne förrättningar så upfördt sig,
at han derföre förtienar al mänt beröm.
Frih. Carl Otto Hamilton: Jag är väl nögd dermed,
at Hans Excellence Riks-Rådet Gref Tessin gior redo och
räkenskap för sit upförande, och instämmer således med Gref
H. Gyllenborg, at Secrete Utskottet til nästa plenum inkommer
med sin berättelse derom. Men som utaf den del jag haft i
ministéren, vet jag Hans Excellences stora egenskaper samt
den mogna insikt och grundeliga erfarenhet han deruti äger,
så finner jag, at Hans Excellence vid nu varande granlaga tider
skulle alt för mycket saknas, och håller altså före, at Secrete
Utskottet jemväl bör tilse huru och på hvad sätt han må
kunna bibehållas vid Utrikes-ministéren, samt hvad orsaker,
som föranlåtit honom at nu begiära afskied.
Gref H. Gyllenborg förklarade, at des mening icke varit,
at Secrete Utskottet skulle undersöka och til nästa plenum
med des berättelse inkomma om Riks-Rådets Gref Tessins
upförande i ministéren, hälst han holle före, at ingen disquisition
borde öfvergå någon Riks-Råd, förr än han lagt neder
sit embete och klädt af sig purpurmantelen, hvilket bör gå förut.
Det sades, at Secrete Utskottet nu straxt kan giöra det,
äfvensåväl som remarquer kunna utfärdas på andre af Herrar
Riksens Råd.
Gref H. Gyllenborg: Det äro tvänne slags föreställningar,
som skie til Herrar Riksens Råd, det ena uti mindre mål när
de misstagit sig på lagen. I sådan händelse kunna de väl
ännu vara qvare i Rådet. Men eljest vet jag ej huru de
kunna undergå disquisition med fullkomlig myndighet.
Hr Hårleman: Det kan ej annars än röra mig ganska
nära, at hans Excellence Riks-Rådet Gref Tessin begiärt afskied;
men det är svårt at blifva så beskylter, som han det
giordt. Och påstår jag äfven fördenskul, at Secrete Utskottet
måtte inkomma med en sådan berättelse, som nu blifvit omtalt,
på det hans upförande i ministéren så väl som rådslagen måtte
läggas för allas ögon.
Frih. von Otter erindrade huru som Hans Excellence
först under varande Riksdag tagit sit inträde i Rådet, och
hvad des förra hafde beskickningar angår, så hade han redan
696 (April 23.) Tessin. Om Sekreta Utskottet
vid sidsta Riksdag derpå fädt Riksens Ständers approbation,
så at Secrete Utskottet ej kunde sträcka sit giöromål längre
tilbakars än til den tiden.
Hr Landtm, förestälte hurusom Secrete Utskottet uti en
sådan til upgifvande berättelse ej kan gå in uti sielfva målen,
emedan hvad som är hemligit ej får berättas plenis, utan kan
Secrete Utskottet endast en general gifva Riksens Ständer vid
handen, det Hans Excellence uti de höga värf, som honom
varit anförtrodde, så upfördt sig, at han deremot förtient all
tacksamhet och beröm.
Hr Adlerbeth: Hans Excellence Riks-Rådet Gref Tessin
är så mycket omisteligare för riket, som han är en Herre af
vigeur och capacité. I anseende hvartil jag håller före, at
Secrete Utskottet bör underrätta sig hvad honom örnar och
derjemte tilse på hvad sätt han kan hållas qvar i Rådet.
Hr Landtm, frågade örn R. o. A. då behagar, at Secrete
Utskottet med första inkommer med sin berättelse huru Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Tessin upfördt sig i ministéren;
Hvilket bifölls.
Gref H. Gyllenborg berättade det han hördt huru han
blifvit taxerad för des sidst håldne tal här på Riddarhuset,
såsom en der velat supplementera kunga-myndigheten och giöra
inbrott i Regeringen; hvarföre han blifvit föranläten at upsättia
des tankar skrifteligen, dem han ock utgifvit. Och på det
ingen måtte behöfva at fråga vidare derefter, declarerade han
sig nu för auctor af en fransösk piece, hvaruti han, med få ord
tilsäijandes, vist at det tagne steget med Hans Excellence RiksRådet
Baron Rosen varit lagligit. Gref Gyllenborg continuerade
vidare, at som hvar och en Riksdagsman äger rättighet at efterfråga
huru alting går på en Riksdag, så ville han nu yttra sina
tankar i et annat mål. Han vore nogsamt försäkrad, at Secrete
Utskottets ledamöter handtera sakerne som ärlige och
redelige män; dock trodde han sig hafva anledning at döma,
at Secrete Utskottet ej hade lika idée om des instruction, som
plena torde hafva. Det vore almänt bekant hurusom tvänne
Commissorial-rätter blifvit förordnade, den ena öfver Cancellisten
Rydelius och Copisten Sahlstedt, den andra öfver Fabriqueuren
Hedman. Bägge angå judicatur-mål. Imedlertid är händt at
då uti Cancellisten Rydelii giömor et papper blifvit funnit,
som en Riksdags-fullmäktig af Borgareståndet honom tilstält,
och Borgareståndet begiärt, at ransakningen måtte afstadna,
och lagskipningen. Rydelius. 697
har Secrete Utskottet deremot styrkt H. Majit at låta fortfara
med ransakningen.
Sammaledes är handt, at när Fabriqueuren Hedman och
hans hustru blefvo angifne och H. Majit förordnat en Commissorial-rätt
öfver dem, har Secrete Utskottet äfven befattat
sig dermed fast målet på intet sätt är hemligit eller rörer
främmande makter. H. Majit har förordnat om deras arresterande;
men då man frågat för hvad orsak skull Hedmans
hustru blifvit relaxerad uhr arresten, svaras dertil af Herrar
Riksens Råd, at de fädt dertil anledning af Secrete Utskottet.
I anseende dertil hemställer jag, om icke Secrete Utskottet
må inkomma med berättelse huru och på hvad sätt de i detta
mål förstådt sin instruction, och at jemväl fastställas må, det
Secrete Utskottet ej må befatta sig med några judicatur-mål.
Hr Lagercrantz: Gunstige Herrar, detta upförande rörer
alt för nära vår allmänna säkerhet. Hvad nyttiar oss societeter,
om man intet får skrifva och med hvar andra communicera sina
tankar. Finnes väl hos någon nation i hela verlden sådan regering
eller lag, at ärligt folk ställes til ansvar för det, at den ena til
den andra uppenbarar sin mening? Finnes den hos oss, så bör
den visserligen abrogeras. Nej, tvert om försäkrar oss Regeringsformen
uti 2 § uttryckeligen, at ingen skal förderfvas til lif
och ära, lem och välfärd, utan han vore lagligen förvunnen och
dömder, ej eller något gods löst eller fast någon afhändas utan
föregången laga ransakning och domb. Adelige Privilegiernes
5 §, huru lyder den? At icke någon Adelsman skal blifva
våldförd, icke eller innan han til någon grof missgierning öfvertygad
är eller domaren efter lag och laga process för skiäligt
pröfvat at giöra sig om des person försäkrad, fängslader och
imnanter, mycket mindre förderfvader til lif eller lem, ej eller
honom hans hus och gårdar, bref och egendom, löst eller fast
ifrån tagas, ransakas, skiöflas, bortgifvas eller i någor motto
afhändas, förr än han til sådan grof missgierning, dermed han
lif, ära och gods efter lagen förvärkat häfver, öfvertygad, lagvunnen
och dömder är.
Men, gunstige Herrar, huru procederas nu här ibland oss?
Hvad mig sielfvan öfvergådt bär vittne dertil. Hvar är vår
frihet, hvar är vår lag och våra Privilegier. Här går våld och
tyranni för lag; här är intet mera någon lag. Här är en art
af despotisme, af hvilken det partiet sig betienar, som får
öfverhanden. Hos turkar och hedningar får man tala, tänka
698 (April 23.) Rydelius.
och skrifva fritt, men hos oss intet, som likväl är en fri nation.
Tillåten mig nu, gunstige Herrar, at jag för Eder sammansätter
en parallele om den arresterade Rydelius, hvarutaf ni sielfva
kunna döma om han niuter lag och rätt til godo. Har han
blifvit öfvertygad för någon grof missgierning, så at domaren
funnit skiäligt at giöra sig om hans person försäkrad? Nej,
han är grepen som en förrädare för et Memorial, som angick
succession, och är så skrifvit, at om en eller annan omständighet
deruti varit ändrad, kunde jag eller någon annan skrifva
under detsamma. Sedermera, då man ransakar hans papper, har
man funnit i hans giömor en skrift, som kallas Svecia Hodierna
et Antiqua. En skrift, som är skrefven med mycket förstånd,
och den jag sielf haft och häfver i mina giömor, och defierar,
at någon deruti skall kunna visa haut trahison. Pasquillers
skrifvande hörer canailler til, dermed är hela landet upfyldt
alt sedan 1731, och sådane höra under lagen, men deribland
kan ej Rydelius räknas. Nu sägs det, at Rydelius blandat sig
uti det, som rörer Riksens Ständers fri och rättigheter, eftersom
skriften angår successionen. Jag kiänner karlens vett och tror,
at han deruti lärer hafva nämdt den värdigaste. Jag skal ock
med följande skäl bevisa, at lagen bärtil ej är applicable, ty
l:o var karlen intet rasande, at han sökte succession för sig
sielf; 2:o har han ej eller omgådts med stämplingar för någon
annan, som nogsamt deraf skönjes, at det intet fants några
penningar hos honom då han greps; 3:o var ej eller thron nu
vacant; 4:o var succession in fieri när Memorialet skrefs; om
han, sedan Riksens Ständer combinerat succession med fredsvärket
och nämdt Biskoppen af Lubeck eller Hertigen af
Eutin, då alla partier dervid acquiescerade, hade skrifvit emot
et sådant Riksens Ständers beslut, då hade han visserligen
varit straffbar. Men den tiden, när succession stod in fieri,
ägde ju hvar och en undersåte i riket frihet at derom tala och
skrifva, fast han icke var ledamot af Riksens Ständer; ty det
vore en rasande lag, om de, som ej äro Riksdagsmän, skulle
derföre vid et slikt tilfälle vara uteslutne uhr all gemenskap
och ej få yttra sina tankar; 5:o hade Riksens Ständer befalt, at
successionen vid denna Riksdagen intet skulle vidröras, då hade
han likaledes förgripit sig, om han skrifvit emot et sådant Riksens
Ständers beslut; 6:o har han intet divulgerat denne skriften;
7:o har deruti ingen utrikes makt på något sätt blifvit rörd,
så at riket på det sättet någon olägenhet är tilskyndad.
Archenholtz och Rydelius.
699
Gunstige Herrar! En hel annan process brukades vid 1738
års Riksdag med Registratoren Archenholtz; han hade skrifvit
emot en systeme, som våra förfäder redan i 200 år gillat och
nyttiat, och hvilken Riksens Ständer då hade antagit och faststält.
Han hade jemväl uti samma skrift på det aldra eftertänkeligaste
sätt angripit Cardinalen i Frankrike och emot
honom brukat många och anstötelige expressioner. Men hvad
hände? Då Cardinalen skref hit och begiärte at få del af
skriften, blef honom svarat, at en sådan skrift intet fants och
at efter vår frihet kunde man intet hindra någon at skrifva
hvad han vilie, när han intet utsprider sådant. Detta svar
continuerade så länge til dess Cardinalen sielf upgaf samma
skrift och begiärte tilräckelig satisfaction på Archenholtz, som
var auctor, hvartil han trodde sig äga så mycket större skiäl,
som på Engelska Ministerns begiäran et pasquil emot Engelska
hofvet, som den tiden var amicissima gens, blef upbrändt af
bödelen på kåken. Imedlertid giordes dervid alla svårigheter,
til dess Riksens Ständer sielfva kommo tilhopa och togo i
saken med alfvare, eftersom Riksens Ständer funno, at vänskapen
bägge cronorne emellan ej skulle kunna hafva bestånd,
om Cardinalen ej skulle gifvas behörig satisfaction. Den process
brukades likväl med Archenholtz, at han til sin person
var fri och ledig. Hans papper blefvo honom då ej ifrån tagne;
han fick niuta lag och rätt, och som saken fordrade tysthet
och rörde en utrikes makt, hvilken var vår nära allierade,
så blef han omsider af K. Maj:t och Rådet dömder at mista
tiensten. Deremot är denne Rydelius, som intet rördt någon
främmande makt och hvilkens brott eljest intet äger någon
likhet med Archenholtzes, grepen som en förrädare och kastad
i det svåraste fängelse.
Nu torde någon vilja framkasta emot mig, hvad som vid
sidsta Riksdag passerade med Archenholtz, då des papper
blefvo honom ifrån tagne, och således påstå, at det då varande
Secrete Utskottet, hvaraf jag då hade den ähran at vara en
ledamot, procederat på samma sätt, hvarigenom Archenholtz
med flere då oskyldigt kommit at lida, som talet ofta har
hördts. Det är osanning, hvem som säger det. Alla de, som
då suto i Secrete Utskottet, skola vitna med mig, at så väl
ibland Archenholtzes, som de fleres papper, funnos många bref
skrefne, en del af sådane män, som nu sittia här på Riddarhuset,
hvilka, ehuru de innehöllo det, som både var straffbart och
700 (April 23.) Rydelius. Hedman.
högst förgripeligit, blefvo de dock förbigångne och aldeles bortlagde,
så at de icke på minsta sätt vidrördes, efter det var
enskylte personers correspondence, hvarutur man ej borde taga
några skiäl emot dem, som brefven skrifvit.
I anseende til detta alt, gunstige Herrar, håller jag före,
at som man intet funnit något ibland Rydelii papper, som
angår förräderi eller annat groft brott, han nu åter bör ofördröijeligen
ställas på fri fot.
Gref H. Gyllenborg: Jag arnar nu allenast visa huru
vida någons papper kunna enom ifrån tagas. Lagen gior en
tydelig skilnad emellan grofva och mindre brott. Då någon
blir angifven för de senare, kan eller bör ens papper enom
icke ifrån tagas. Men skulle någon angifvas för haut trahison,
förräderi, stämplingar emot öfverheten och riket, visar Landshöfdinge-instruction
och Missgiernings-Balken huru det skal
förhållas Gunstige Herrar, det vore alt för betänkeligit at
vi, som äro fritt folk, skulle tillåta, at man bemästrar sig
någons papper, annars än för sådane grofva brott; ny när det
skier, tager man med det samma rätt öfver alla dem, som varit
i correspondence med den, som är arresterad. Om nu Cancellisten
Rydelius eller Manufacturisten Hedman varit angifne
för sådane brott, at papperen kunnat dem fråntagas, är mig
obekant. Och finner jag derföre nödigt, at Secrete Utskottet,
som förut sagt är, må inkomma med berättelse om desse målens
beskaffenhet och huru Secrete Utskottet härutinnan förstådt
sin instruction.
Hr Hästsko instämde härmed och tilläde, at om ens
papper så skulle få tagas bort, fruktade han, at vår frihet snart
ginge öfver ända.
Frih. Coijet conformerade sig aldeles med Hr Lagercrantz,
och sade, at om sådan lag hos oss skulle giälla, at ens skrifter
och papper få borttagas, vore vi et olyckeligit folk.
Frih. Stiernstedt holt före, at inga papper böra antastas,
när de ej blifvit utspridde eller brukte til complote uti grofva
brott och missgierningar.
Frih. H. Wrede: Det tyckes, som vore Secrete Utskottets
förfarande helt olika i Rydelii sak och Hedmans; ty Rydelius
blef arresterad för det han befordrat en skrift til renskrifning,
som angick successionen, och var af den beskaffenhet, at om
deruti en eller annan omständighet varit ändrad, hade jag velat
sättia mit namn derunder; men icke des mindre blefvo alla
Sekreta Utskottet ock Rydelius ock Hedman. 701
hans papper honom straxt ifrån tagne och han satter i en
ganska hård arrest. Deremot har Secrete Utskottet uti Hedmans
sak, som var angifven för förräderi och stämplingar emot
Riksens Ständers frihet, lindrat arresten för Hedmans hustru
och inskränkt Commissorial-rättens giöromål samt sökt at
draga saken til sig. I anseende härtil, och som Secrete Utskottet
således melerat sig med judicatur-mål, hvartil jag ej
finner, at deras instruction gifver dem någon anledning, så är
jag af samma tanka med Gref H. Gyllenborg, at Secrete Utskottet
må inkomma med sin berättelse om beskaffenheten af
Hedmans sak, samt huru Secrete Utskottet i det målet förstådt
sin instruction.
Hr Landtm, erindrade huru som hvad Rydelii sak angår,
Secrete Utskottet redan fädt befallning at inkomma med berättelse
derom; och föreslog nu Hr Landtm., at Secrete Utskottet
likaledes kunde giöra detsamma i anseende til Hedmans
sak, då ock Secrete Utskottet kunde tillika sig utlåta
om instructionen.
Gref H. Gyllenborg: Det är så länge sedan, at expeditionen
gick här ifrån til de andre Stånden angående Rydelius,
men ännu är intet svar kommit, och fruktar, at det aldrig
torde gå igenom hos de andre Stånden örn Hedman. Derföre,
som denne saken ej är af någon hemlighet, så är min mening,
at R. o. A. kunde anbefalla sine egne Deputerade i Secrete
Utskottet at upgifva alt, hvad som passerat i denna saken,
och at de på intet sätt mera lägga handen dervid förr än
R. o. A. sig deröfver utlåtit.
Hr Börje Scheckta påminte, at Hedman och hans hustru
ej längre måtte hållas åtskilde, utan nu komma tillropa i den
arrest, hvarest Konungen och Rådet först låtit sättia dem.
Hr Adlerbeth: Jag har nu hördt talas om Secrete Utskottets
giöromål uti Rydelii och Hedmans sak, och huru sorn
det förmenas at Secrete Utskottet sig derutinnan förgådt.
Hufvudpuncten, som påstås, är at Secrete Utskottet skal komma
in med sin berättelse derom. Härvid måste jag nu erindra, at
hvad Rydelii sak angår, så är det R. o. A. bekant, at densamma
derigenom kommit til at studsa, at Borgareståndet antagit
sig Plomgrens affaire, och förbudit Commissorial-rätten
at fortfara med ransakningen derom. Hvad åter Hedmans
sak angår, så har H. Majit och Rådet låtit arrestera honom
och sedan remitterat målet til Secrete Utskottet; men sorn
702 (April 23.) Om arresterad persons papper.
Secrete Utskottet intet kunde veta af hvad beskaffenhet det
samma var, har Secrete Utskottet begiärt, at H. Maj:t ville
låta utröna det, då har H. Maj:t förordnat Commissorial-rätt.
Hvad som mera sig härvid tildragit, derom lärer Högh R. o. A.
fullkomligen blifva underrättadt när Secrete Utskottet inkommit
med den begiärte berättelsen. Imedlertid är det orätt, at döma
någon i förtid, och beklagar jag, at Secrete Utskottet den ena
gången efter den andra så skal blifva attaquerat.
Hr Hästsko: Det är angelägit, at vi få veta huru Secrete
Utskottet kunnat lindra arresten för Hedmans hustru.
Gref H. Gyllenborg itererade sin förra utlåtelse, at Secrete
Utskottet ej måtte mera lägga handen vid saken innan plena
fådt kundskap om des beskaffenhet.
Hr Löwenhielm: Gunstige Herrar. Jag vil nu intet
examinera huruvida den med Cantzlisten Rydelius och Fabriqueuren
Hedman skiedde proceduren i sig sielf är rätt eller
intet. För denna gången vil jag endast arrethera mig dervid,
huruvida det kan säijas vara enligit med lagen, vår frihet och
hvars mans säkerhet, at när någon person blifver arresterad,
des papper igenomses ock andras skrifter deribland finnas, som
icke på något sätt varit divulgerade, de samma då måge brukas
emot then, som them skrifvit. Jag tilstår, at jag finner det
alt för betänkeligit och at vår frihet ganska mycket skulle inskränkas,
om vi intet skulle få communicera hvar andra våra
tankar; hemställer derföre om intet R. o. A. nu skulle finna
för godt at förklara, at af sådane skrifter, som finnas hos
någon för enskylt brott arresterad person, aldrig skal tagas
något skiäl eller anledning til andra ärlige mäns oroande och
förolämpande, med mindre de angå förräderi emot öfverhet
eller fädernesland.
Det begiärtes, at Hr Landtm, ville härom giöra proposition.
Gref H. Gyllenborg påstod at tilläggas måtte, at aldrig
någons papper må arresteras med mindre det skier å la suite
af et förräderi.
Hr Löwenhielm sade det han ej ville gå in der uti,
huru vida när någon arresteras, papperen honom äfven kunna
fråntagas; ty som brotten äro different®, så vore det jemväl
svårt at fastställa något vist derom. Men des föreställning
ginge allenast derpå ut, at de skrifter, som finnas uti en för
särskilt brott arresterad persons giömor, ej böra på något
sätt brukas emot them, som them skrifvit, eller the under
Om arresterad persons papper.
703
någon inquisition derföre ställas, med mindre samma skrifter
innehålla sohlklart förräderi emot öfverhet och fädernesland.
Detta sades vara högst billigt, och begiärtes å nyo, at
Hr Landtm, ville giöra proposition.
Hr Adlerbeth påstod, at Hr Löwenhielm måtte upsättia
sin mening skrifteligen och deröfver sedermera infordras JustitiseDeputations
Betänkande.
Atskillige andre understödde detta.
Gref H. Gyllenborg sökte at visa huru obilligt det vore,
at någon skulle antastas för en skrift, hvaruti han communicerat
sin vän sine tankar; beropandes sig Gref H. Gyllenborg
på Konung Carl den XI:tes bref, hvaruti det förbiudes at utur
particuillere correspondence taga skiäl emot någon.
Hr Wulfwenstierna: Jag finner så mycket nödigare at
denna quaestion remitteras til Justitise-Deputation, hvilken deröfver
kan infordra Lag-Commissions Betänkande, som vi måtte
se oss före, at vi igenom en sådan til fastställande lag intet
authorisera pasquiller och alla andra slags smädeskrifter. Det
skiälet, som här tages af Konung Carl den XI:tes bref, är intet
bärtil lämpeligit, ty samma Kongl. Bref angår endast sådan
brefväxling, som föres vänner emellan med namn under, men
inga andra skrifter.
Hr Peter Silfwerschöld: Hvar och en har efter lagen
säkerhet på lif och egendom, derunder förstås äfven ens papper.
De samma kunna ej eller någon ifråntagas och öpnas, förr än
man genom vittnen eller eljest är öfvertygad om något brott.
Men at vi nu skulle så absolute fastställa, at alla skrifter,
som finnas uti någon arresterad persons giömor, skulle lemnäs
utan åtal, det finner jag betänkeligit, och påstår fördenskul
äfven, som Hr Adlerbeth och Hr Wulfwenstierna, at denna
qusestion måtte remitteras til Justitise-Deputations utarbetande.
Frih. C. O. Hamilton androg hurusom vissa principier
voro så klara, at de aldrig kunna contradiceras; til exempel
deraf anförde Frih. Hamilton, om någon tagit bort hans hatt,
så borde han ju få den tilbaka. Samma beskaffenhet är med
den nu ventilerade quaestionen. Och som det är den ömaste
delen af vår frihet at fritt kunna tänka och tala, så vore det
ock obilligt om man ville sådant förbiuda; hvarföre han ej eller
såge til hvad ända den skulle behöfva at remitteras til JustitiseDeputation.
704 (April 23.) Om arresterad persons papper.
Hr Adlerbeth: De högsta brott i vår lag äro förräderi
emot Konung eller riket. Deruppå följa lifs och äreröriga saker.
Skulle nu denna principe stå fast, så följer deraf, at skrifter,
som angå stämplingar om en menniskias lif eller ärerörige
saker, skulle lemnäs ostraffade, och då kastades 1665 års Förordning
öfver ända. Således kan ses, at det icke låter sig giöra
at straxt fastställa något vist, utan måste denna saken väl
mognas först af Lag-Commissionen och sedan uti Riksens
Ständers Ju s t i ti a: - D e p u ta ti o 11.
Hr Löwenhielm förklarade, at des mening aldrig varit
at gifva anledning til någon sådan lag, som favoriserar missgierning
om lifs eller äreröriga saker, och kunde fördenskul
tilläggas, at sådane skrifter, som ännu hafva någon påfölgd,
och angå några grofva missgierningars värkställande, som ej
ännu utöfvade blifvit, eller slike grofva missgierningars nedtystande
härifrån exitneras.
Hr Wulfwenstierna viste huru granlaga denna saken är.
Det kunde hända, at det ej vore mer än et vittne emot en tiuf,
men när han blifvit gripen fants hos honom et bref, som en
annan man skrifvit, hvilken giömt tiufgodset. Skulle nu häraf
ej få tagas skiäl emot tiufven, det vore alt för orimmeligit.
Som åtskillige yrkade derpå, at Hr Landtm, måtte giöra
frågan i anledning af Hr Löioenhielms föreställning;
Upsatte Hr Löwenhielm följande Proposition: At skrifter
af hvad natur the vara måge, utom solklart förräderi emot
öfverhet eller fädernesland, som vid en eller annan för något
arresterad persons pappers igenomseende finnes, och ej eller
angå tilärnade grofva missgierningars värkställande, som ännu
ej utöfvade blifvit, eller slike grofva missgierningars nedtystande,
ej böra på något sätt brukas emot them, som them skrifvit,
eller the under någon inquisition therföre ställas, utan sådane
skrifter sine ägare återställas.
Sedan föregående proposition blifvit för R. o. A. upläst
och jämkad, frågade
Hr Landtm., om den af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Och begiärtes derföre af Hr Wulfwenstierna och Hr
Fab. Löwen med flere andre votering.
Quaestionen inrättades sålunda: Den, som bifaller före
gående
proposition, skrifver Ja;
Den, som det ej vil, skrifver Nej.
Om arresterad perserns papper.
705
Och giordes til Protocollet det förbehåld, at 0111 Nej vinner,
går saken til Justitise-Deputations utarbetande, at forderligast
derom med sit Betänkande til Riksens Ständer inkomma.
Sielfva proposition tillika med det giorde förbehållet blef
til hvars och ens underrättelse anslagit neder vid Riddarhusdörren.
Derpå skreds til votering, och satte sig vid bordet til at
emottaga voterings-sedlarne och hafva inseende på voteringen:
Gref Axel Wrede Sparre. Frih. Scheiding.
Hr Hästsko. Hr Pauli.
Hr Östner. Hr Scheffer.
R. o. A. upropades och lade sina sedlar på bordet, absentes
annoterades;
och upropades deras namn å nyo, då de, som kommit
tilstädes, aflade sina vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro två hundrade trettiofem.
Nej, två hundrade fiorton;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befintelige
voterings-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. upvistes.
Vid sedlarnes öpnande tildrog sig den omständigheten, at
flere sedlar uti en voro hopvicklade, hvilka bortkastades.
R. o. A. skildes åt.
Den 25 Aprilis.
R. o. A. samlades kl. 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes votering s-instrumentet öfver den i går håldne
voteringen.
Deruppå uplästes och af R. o. A. gillades det til följe af
samma utfallne votering upsatte JExtractum Protocolli til de
andre Stånden, så. lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 23 April 1743.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande, huruvida af
sådane skrifter, som finnas uti en för särskilt brott häftad
persons giömor, skiäl och anledning må tagas til andra ärlige
mäns oroande, förolämpande och angripande. Hvaröfver R. o. A.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 45
706 (April 25.) Riksdagsärendenas minskning.
stadnade i det slut, at skrifter, af hvad natur de vara måge,
utom solklart förräderi emot öfverhet eller fädernesland, som
vid en eller annan för något brott arresterad persons pappers
igenomseende finnes, och ej eller angå tilärnade grofva missgierningars
värkställande, som ännu ej utöfvade blifvit, eller
slike grofva missgierningars nedtystande, ej böra på något sätt
brukas emot them, som them skrifvit, eller the under någon
inquisition therföre ställas, utan sådane skrifter til sine ägare
återgifvas; hvilket med the öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Ut supra.
Vidare justerades Resolution för Majoren Baron Cronhiort
och Lieutenanten Baron Ulfsparre, hvilken Resolution redan
är införd uti sidsta dags Protocoll.
I lika måtto uplästes och af R. o. A. gillades det til följe
af R. o. A:ns sidst tagne slut upsatte Extractum Protocolli,
angående de många ifrån H. K. Majit tid efter annan remitterade
mål och ärender, så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 23 April 1743.
Såsom igenom de tid efter annan ifrån II. K. Majit til
Riksens Ständer remitterade mål och ärender arbetet ganska
mycket ökes och Riksdagarne följakteligen utdragas, hvarigenom
undersåtarne i riket afmattas, så funno R. o. A. nödigt
at igenom en underdånig föreställning til H. K. Majit må
begiäras, det inga andra mål til Riksens Ständer remitteras,
än sådane, hvaröfver H. K. Majit finner nödvändigt at inhämta
Riksens Ständers underdånige trogna råd, eller eljest efter
Riksdagsordningen höra til Riksens Ständers egit afgiörande;
såsom ock at vid målens remitterande en noga skillnad måtte
giöras, så at inga andra förvisas til Secrete Utskottet, än de,
som efter Riksdagsordningen och Secrete Utskottets instruction
dit höra, men de öfrige immediate til Riksens Ständers plena;
kommandes til den ändan Secrete Utskottets instruction med
Rådet at communiceras. Hvilket med de öfrige respective
Stånden välment communiceras. Ut supra.
Frih. Cronhiort begiärte blifva underrättad om något svar
inkommit ifrån de andre Stånden, angående Hans Excellence
Riks-Rådet Baron Posen.
Och sorn det gafs Baron Cronhiort vid handen, at de andra
Stånden härom ännu icke aflemnat något svar, sä understälte
Frih. Cronhiort, om icke en Deputation kunde afgå til
de andre Stånden och än vidare recommendera denna saken,
Om befälet öfver arméen.
707
så at de andre Stånden måtte bifalla Högl. R. o. A., at Hans
Excellence Riks-Rådet Baron Rosen må updragas commando
öfver armeen.
Hr Scheckta sade detta vara så mycket billigare, som
Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen förklarat sig nögd
at emottaga commendo öfver armeen i Finland när Herrar
Generalerne det refuserade, och påstod Hr Scheckta, at RådsProtocollet
i den saken måtte hämtas neder och för Riksens
Ständer upläsas.
Frih. H. Wrede instämde härmed och tykte, at som
Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen förklarat sig villig
at emottaga commendo öfver armeen den tiden, när tilståndet
i Finland var så slätt, så borde han ock nu vara närmast
dertil, i synnerhet som de, hvilka niutit lön derföre, då undandragit
sig, fastän at ingen bordt få välja commendo, utan hade
bordt gå dit, som han blifvit befalt och riksens tienst fordrat.
Frih. During: Jag är aldeles nögd dermed, at Råds
Protocollet
må hämtas neder och upläsas för Riksens Ständer,
allenast det blifver urskilt hvad som finnes uti samma Protocoll
och angår utrikes saker. Jag vil ock förmoda, at när Baron
Wrede får höra det samma, han lärer fälla annat omdöme
om denna saken, än han nu gior; ty jag har äfven refuserat
at antaga mig commendo i Finland; men jag har grundat mig
på goda skiäl och giordt som en förståndig och förnuftig man,
hvilket närmare lärer skiönjas af Protocollerne.
Som åtskillige andra äfven påstådo, at Råds-Protocollerne
i denna saken måtte nedhämtas och för Riksens Ständer föreläsas,
giorde
Hr Landtm, härom frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Hr Fab. Löwen förestälte hurusom det nu i några plenidagar
å rad händt, at den ena qusestion efter den andra blifvit
upkastad, som förorsakat många disputer, och således borttagit
den tiden, som kunnat användas til andra angelägnare mål
och ärenders afgiörande, hvarföre han hemstälte om intet
R. o. A. skulle finna nödigt at fastställa, det ingen bör få
giöra någon muntelig föreställning, utan at hvar och en, sorn
kan hafva något hos R. o. A. at andraga, bör inkomma med
skrifteligit Memorial.
Hr E. G. Boije: Yi hafva nu varit tilhopa i 8 månader,
men ganska litet uträttat igenom det, at alla våra pleni-dagar
708 (April 25.) Ordning vid riksdagsärendenas föredragning.
gådt bort med bara vidlöftiga discourser, som existerar af de
propositioner den ena eller andra giordt; och derföre finner jag
det ganska nödigt vara, som Hr Fab. Löwen förestält, såsom
ock at vid sakernes föredragande uti hvart och et pleno den
ordning måtte följas och i akt tagas, som af Hr Landtm, och
Herrar Talemännen blifvit faststält, hvilket är enligt med
16 § i Riksdagsordningen.
Detta understöddes af åtskillige.
Gref H. Gyllenborg upläste 16 § uti Riksdagsordningen,
och sökte visa, at denna § intet vore härtil lämplig, emedan
den talar allenast om de Betänkande, som uti Deputationerne
utarbetas, hvilka böra föredragas efter den ordning, som af
Hr Landtm, och Talemännen blifvit faststäld; varandes Gref
Gyllenborg af den tankan, at man härutinnan icke borde låta
binda sig händerne, efter som det ofta kunde hända, at en
eller annan casus sig i hast kunde yppa, hvarpå man icke
vore beredd, och således ej kan hafva något Memorial derom
färdigt skrifvit.
Frih. Sten Bielke conformerade sig med Hr Fab. Löwen
och Hr Boije, at l:o alla saker mätte föredragas efter den af
Hr Landtm, och Herrar Talemännen faststälte ordningen,
hvilken intet bör ändras utan desto vigtigare orsaker; 2:o at
den, som har något at föreställa in pleno, bör giöra det skrifteligen,
och ingen tillåtas at giöra någon muntelig föreställning,
hvaröfver in plenis skal ventileras, så framt den intet existerar
af den qusestion, om hvilken förut debatteras. Nyttan häraf
vore oförnekeligen den, at arbetet vid Riksdagen då mera
skulle lida til slut, när inga bi-qusestioner upkastas; dessutan
kan altid en sak til alla des omständigheter bättre skrifteligen
deduceras, än när derom skier någon muntelig föreställning.
Men som ingen lag vore utan exception, så kunde vid något
besynnerligit tilfälle och i sådant fall, som Gref Gyllenborg
sagt, det jemväl vara tillåtit at giöra någon muntelig föreställning;
dock at densamma straxt dicteras tydeligen til Protocollet
och för R. o. A. upläses, på det den olägenheten inåtte
undvikas, som ofta händt, at igenom discourserne quasstion så
vuxit, at vi på slutet kommit ifrån substrata materia.
Gref H. Gyllenborg föreslog, at detta måtte remitteras
til Riddarhus-Deputation.
Gref Dohn a förbehölt sig at vid sådant tilfälle, som förut
sagt är, då det tillätes at giöra någon muntelig föreställning,
Om befälet öfver arméen.
709
densamma tydeligen måtte dicteras til Protocollet, på det substrata
materia ej må förändras.
Hr Eric Gust. Boije påstod, at det härutinnan måtte
aldeles förblifva vid lagen och Riksdagsordningen, så at vid
sakernes föredragande den faststälte ordningen altid i akt tages
och inga munteliga föreställningar få giöras.
Frih. Coijet och Hr Hästsko anförde, huru som det vore
betänkeligit at härutinnan fastställa något vist, hvarigenom
man bunde sig händerne, och borde en muntelig proposition
vara lika så giällande som en skriftelig.
Derefter uplästes följande Flxtractum Protocolli, som i
anledning af R. o. Arns nyss fattade slut var upsatt, hvilken
af R. o. A. gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 25 April 1743.
Funno R. o. A. nödigt at Secrete Utskottet må extrahera
och til nästa plenum upgifva alt hvad sorn uti Råds-Protocollerne
finnes, angående den saken när commendot vid armeen
i Finland skulle ombytas; hvilket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Ut supra.
I anledning häraf påmintes åter af.
Frih. Cronhiort om en Deputations afskickande til de
andre Stånden at söka förmå dem at giöra et med Högh
R. o. A. angående Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen.
Hr Scheckta uprepade huruledes detta vore så mycket
angelägnare, som det gådt et rykte, at 150 Officerare satt sig
före at taga afskied och gä uhr armeen, om Hans Excellence
Riks-Rådet Baron Rosen ej skulle få öfver-commendo, hvilken
tanka på detta sättet kunde betagas de andre Stånden.
Hr Eric Gust. Boije: Gunstige Herrar, saken är ju
redan afgiord hos R. o. A. och jemväl genom en Deputation
en gång recommenderad hos de andre Stånden; hvarföre skola
vi nu å nyo skicka til dem? Jag lemnar til edert egit eftersinnande
hvad H. Maj:t derom skal döma; och säger jag rent ut,
at H. Maj:t, som sielf åtagit sig öfver-commandot, bör få utvälja
hvem honom behagar at näst under sig commendera.
Frih. Cronhiort: Om ej R. o. A. vil samtycka til De
putationen,
så begiära vi, som äro af metien, at få gå til de
andre Stånden.
Frih. During: Jag vil ej neka dertil, men då förklarar
jag, at jag tillika med de flere af metien, som varit emot Hans
Excellence Riks-Rådet Rosen, gå äfven til de andre Stånden.
710 (April 25.) Om befälet öfver arméen.
Frih. Coijet: Det som är afgiordt igenom pluraliteten
bör hållas för hela Ståndets slut, hvilket hvar och en bör
söka at befordra, och således är det emot all ordning och billighet,
at de, som varit deremot, skulle få gå til de andre
Stånden.
Hr Klingsporre och flere andre förklarade sig på samma
sätt, som Frih. During.
Men Hr Scheckta påstod lika fullt, at de, som äro af
metien och varit för Hans Excellence Riks-Rådet Rosen, måtte
få gå til de andre Stånden, til at derigenom öfvertyga dem,
at det utspridde ryktet om så mänga Officerares afskedstagande
vore osant.
Gref Dohna: Gunstige Herrar! Jag håller före, at vi
noga böra betänka oss innan vi skrida til detta steget. Yi
håfve uti denna saken voterat som Ridders- och Riksdagsmän
och intet sorn Officerare. Pluraliteten af R. o. A. har afgiordt
saken, och således kan ej eller densamma hos de andre Stånden
af Officerare recommenderas til bifall. Jag fruktar om
sådant skulle skie, torde vi snarare dermed stöta de audre
Stånden. Dessutan, gunstige Herrar, så har H. Majit, af nådig
ömhet för riket, sielf åtagit sig öfver-commendot vid armeen,
en rättighet som Gud och lagen tillagt honom, ty öfverheten
tilhörer det at föra sverdet. Om vi som Officerare hafva något
at föredraga, böra vi dermed vända oss til H. Majit, som lärer
efter sit vanliga goda och milda sinnelag gerna vilfara oss uti
det, som är billigt. Men at vi nu skulle gå till de andre Stånden,
det finner jag aldeles öfverflödigt, ty vinner intet R. o.
Arns Extractum Protocolli hos dem gehör, lära vi ej eller något
uträtta.
Hr Hästsko: När vi besinna, at hela rikets välfärd ankommer
på en sådan man, lära vi nogsamt finna, huru angelägit
det är, at vi få den dertil, som har förtroende i armeen
och flere til et sådant vigtigt embete nödige egenskaper. Och
som de fleste Riddersman äro Officerare, så tyckes ock, at de,
som måste kläda blodig skjorta för fäderneslandet, böra vara
närmast til at uphöija den, som skal commendera dem.
Hr von Blixen förestälte huru som ifall de Officerare,
hvilka varit för Hans Excellence Riks-Rådet Baron Rosen,
nu skulle gå til de andre Stånden, sådant torde piquera dem,
och de således få til svar, at denna saken kommer Riksens
Ständer til, men ej Officerare, som äro betienter af riket.
Ordning vid plenum. Hedman. 711
Frih. H. Wrede: Afseendet med en sådan beskick
ning
til de andre Stånden har varit til at betaga det omtalte
ryktet, sorn blifvit utspridt; men aldrig lärer någons
mening hafva varit, at en corps Officerare skull separera sig
ifrån R. o. A. och gå i deras namn til de andre Stånden och
recommendera saken. Imedlertid, som R. o. A. nu faststält,
at Secrete Utskottet skal extrahera och til nästa plenum upgifva
alt, hvad som uti Råds-Protocollerne finnes, angående den
saken när commandot i Finland skulle ombytas, så hemställer
jag om icke härmed kan upskiutas til dess vi se det samma,
kan hända vi då få något novum emergens, hvarmed vi kunna
gå til de andre Stånden.
Härmed afstadnade detta, och giorde
Hr Börje Scheck t a nu samma föreställning angående
Hedmans hustru, som uti sidsta pleno omröres, nemligen at
hon måtte flyttas tilbaka i den arrest, hvarest hon först af
Rådet blef satt.
I anledning häraf påminte åter
Hr Fab. Löwen, at ingen annan än Hr Landtm, måtte
få giöra några propositioner, och at hvad således af en eller
annan munteligen proponeras ej bör uptagas eller komma under
ventilation.
Hr Löwenhiel m tykte bäst, at detta efter Gref H. Gyllenborgs
förslag remitteras til Riddarhus-Deputation, at deröfver
med sin utlåtelse til nästa plenum inkomma.
Detta blef uppå Hr Landtnuns giorde frågan
af R. o. A. bifallet.
Frih. Sten Bielke giorde det förbehåld, at dessförinnan
inga munteliga föreställningar måge tillåtas.
Frih. H. Wrede svarade häruppå, at ingen lag kunde
giälla förr än den blefvo giord, dock ville han ej betiena sig
der af, emedan han til nästa plenum ärnade inkomma med
sine tankar skrifteligen, angående Hans Excellence Riks-Rådet
Gref Tessin.
Gref H. Gyllenborg: Sedan nu detta är afgiordt, vil jag
påminna om det slut uti Hedmans sak, hvilken uti sidsta
pleno blef ventilerad men ej afgiord. Det är allmänt kunnigt,
huru som H. Maj:t och Rådet uppå de skiedde svåra angif
velser
låtit arrestera Hedman och hans hustru. Sedermera är
arresten för hustrun lindrad, hvilket ej annat kan än komma
något hvar underligit före, emedan det ej skiedt uppå Rådets
712 (April 25.) Hedman. Oordning vid votering.
utan Secrete Utskottets befallning. Imedlertid, som jag ej vet
orsakerne dertil, så vil jag intet dorna i förtid, och hemställer
fördenskull om icke R. o. A. skulle finna nödigt, at så väl
de emot Hedman skiedde angifvelser, som sielfva Rådsprotocollet,
med det mera, som emellan Rådet och Secrete Utskottet
i denna saken passerat, må infordras och Riksens Ständer för
ögonen läggas. Jag vil ej påstå, at sielfva ransakningeu uti
Commissorial-rätten må hämtas hit, emedan det kunde hända
at dervid något kunnat inlöpa, som är hemligit och rörer främmande
hof; men uti sielfva angifvelsen visar det utfärdade
Constitutorialet, at ingen hemlighet är, och tror jag dessutan,
at denne karlen aldrig varit chargerad med några hemliga
negociationer.
Frih. Coyet: Detta är så mycket angelägnare, som man
vet, at ibland annat hos Hedman öfverläggningar blifvit håldne,
huru et Stånd aldeles skulle utplånas.
Frih. During: Jag är aldeles ense med Gref H. Gyllenborg,
at så väl det angifne målet emot Hedman, som Råds-Protocollet
i samma sak må hämtas neder och läsas för Riksens
Ständer, då lära Riksens Ständer få se pä hvad sätt han
blifvit arresterad, och huru vida den allmänna säkerheten och
vår frihet kan tillåta at med stilla tigande gå det förbi, at en
bofast man blifvit tagen på en löser karls blotta angifvande.
Det lärer ock då visa sig om Secrete Utskottet härutinnan
rätteligen förfarit eller ej.
Hr Barnekow tykte, at de, som äro utom Secrete Utskottet
och hafva sig denna saken bekant, bäst kunde säija
hvarföre arresten blifvit relaxerad för Hedmam hustru.
Frih. Sten Bielke påstod, at denne proposition, angående
Råds-Protocollets nedhämtande i Hedmans sak, måtte hvila til
nästa plenum; och mente, at man nu i det stället kunde tala
om de sedlar, hvilka vid sidsta voteringen funnits hopa rullade
i hvarandra, hälst det vore oanständigt, at sådant skulle brukas
ibland en så illustre corps.
Hr L. von Blixen: Det är väl, at Hedmans sak kommer
up; men här äro så många andra giästgifvare, som äfven borde
efterfrågas; ty de uträtta intet godt. Jag vet vid mig sielf,
när jag tracterar någon, skier det ej utan någon afsikt.
Gref H. Gyllenborg: Jag låter intet draga mig ifrån
förra saken genom några nya qusestioner. När uti vår sidsta
sammankomst Hedmans sak ventilerades, påstod jag, at Secrete
Örn Hedmans sak.
713
Utskottet måtte upgifva en berättelse derom. Riksens Ständers
plena, som äro constituenter af Secrete Utskottet, äga
rättighet at tilse huruvida de gräntsor, som äro utsatte emellan
regeringen och Ständernes giöromål, behörigen blifva i akt
tagne; at Secrete Utskottet intet handterar andre saker än de,,
som efter Riksdagsordningen och deras instruction hörer dem
til, nembligen alla utrikes ärender, defensions-värket, Banquen
och Stats-verket, men alla andra mål lemnäs til Riksens Ständer
sielfva. Nu säger jag, aldenstund Regeringsformen och
Riksdagsordningen förbinder oss at efterse detta och svårt är
at förstå huru Secrete Utskottet kunnat befatta sig med Hedmans
sak, men jag med flere andra vilja ej våga något omdöme
häröfver, innan vi få tilräckeligit lius; fördenskul har
jag begiärt, at så väl de emot Hedman skiedde angifvelser,.
som sielfva Råds-Protocollet, med det mera, som emellan Rådet
och Secrete Utskottet i denna saken passerat, må infordras
och för Riksens Ständer upläsas; hvilket jag finner så mycket
angelägnare, som saken nu kommit uhr sin första sphere ifrån
regeringen, och Secrete Utskottet dervid lagt handen.
Frih. During begiärte, at ej allenast Hedmans sak, utan
ock de flere mål, sorn äro af sådan beskaffenhet, at de blifvit
remitterade til Secrete Utskottet, måtte upgifvas til Riksens
Ständer.
Hr E. G. Boije sade, at man intet borde döma Secrete
Utskottet, innan man finge höra huru saken rätteligen hänger
til hopa.
Hr Adlerbeth: Jag finner ej huru denna saken här kan
uptagas, ty först är här ingen, som klagar, ej heller har H.
Maj:t remitterat målet til Riksens Ständer. Om vi gå til 1738
års Förordning, så föreskrifves deruti tydeligen huru det skal
procederas, när någon hos Riksens Ständer vil besvära sig
öfver K. Majits uti justitiae-mål utfalne domar eller resolutioner;
och i anledning af samma Förordning kan och bör ej
någon sak komma til Riksens Ständer, förr än den i vederbörlig
foro är afgiord och varit hos H. K. Majit.
Hr L öwenhielm: Här sägs, at det förfarande, som är
brukat vid Hedmans arresterande, skal vara ganska eftertänkeligit
och röra den allmänna säkerheten. Jag lemnar det
därhän och vil nu ej gå in der uti; men som, igenom den til
H. K. Majit ifrån Secrete Utskottet afgångne expedition, hinder
blifvit lagt i vägen för Commissorial-rätten at fullfölja med
714 (April 25.) Om Kommissorial
-
ransakningen, så är jag för min del nögd om R. o. A. nu
skulle täckas förklara, at Commissorial-rätten efter K. Maj:ts
första nådige Constitutorial bör fortfara med målets skyndesamma
ransakande och afdömande.
Hr Landtm, berättade huruledes sedan Hedman blifvit
arresterad, Rådet hade skickat ned saken til Secrete Utskottet,
men som Secrete Utskottet intet kunde veta af hvad beskaffenhet
den var, aldenstund Secrete Utskottet intet kunde grunda
sig på blotta angifvelser, så hade Secrete Utskottet af H. Maj:t
begiärt at H. Maj:t ville låta utröna det; hvarpå IL Maj:t
gifvit Secrete Utskottet tilkänna, at ehuruväl H. Maj:t funnit
det vara et mål, som efter 13 § i Riksdagsordningen hörde Secrete
Utskottet til, så hade dock H. Maj:t förordnat en Commissorial-rätt
til at undersöka härom. Secrete Utskottet förklarade
än vidare, at det intet kunde lägga handen här vid,
och begiärte allenast, at ifall det skulle finnas något, som
rörde utrikes makter, Ständers rättighet, eller fordrade någon
synnerlig tysthet, det då icke må dragas ifrån Secrete Utskottet
emot 13 § i Riksdagsordningen, utan af Commissioralrätten
til H. Maj:t upgifvas och til Secrete Utskottet remitteras.
Frih. Sten Bielke: Jag begifver mig ifrån mit första
påstående, at saken må blifva liggande på bordet och instämmer
aldeles med Hr Adlerbeth, at densamma här ej bör uptagas,
aldenstund det är tvert emot 1738 års Förordning.
Imedlertid om R. o. A. efter Hr Löwenliielms project en general
skulle vilja förklara, at Coimnissorial-rätten skal fortfara
med ransakningen, vil jag också dertil begifva mig, allenast
Commissorial-rätten får den uttryckeliga befallning at följa
des nu hafvande instruction; hvar och icke, så påstår jag votering.
Hr Olof Ehrencreutz: Här äro tvänne qusestioner sammanblandade;
den ena angår det, at först Hedman och hans
hustru olagligen och utan skiäl skola vara arresterade, och
sedan at Secrete Utskottet relaxerat arresten för Hedmans
hustru. Til at nu få fullkomlig underrättelse der om, så begiäres,
at sielfva angifvelsen så väl som Räds-Protocollet måtte
nedhämtas och upläsas för Riksens Ständer. Den andra qusestion,
som härrördt af den förra, går derpå ut, at Commissorial-rätten
skal fortfara med ransakningen. Dervid måste
jag berätta, at Commissorial-rätten icke kan vara i stånd at
fullfölja någon ransakning, aldenstund des första Constitutorial
rätten öfver Hedman.
715
mycket blifvit inskränkt igenom de senare ifrån H. K. Maj:t
undfångne ordres.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Som vi nu höra
at Commissorial-rätten intet är i stånd at fortfara med undersökningen,
efter som des första Constitutorial mycket skal vara
inskränkt igenom de senare ordres, som kommit ifrån II. Majit
och haft deras ursprung af Secrete Utskottets underdånige til—
styrkande, så laren I sielfva finna huru angelägit det är, at
vi fä se alt hvad i denna saken passerat, och at Secrete Utskottet
imedlertid får befallning at ej mera lägga handen vid
denna saken.
Hr Horleman holt före, at Commissorial-rätten bör fortfara
med saken efter des första Constitutorial, och at, när Commissorial-rätten
den afgiordt, den då sedermera bör komma til
Riksens Ständer.
Efter vidare discourerande härom beslöts, at så väl de
emot Hedman skiedde angifvelser, som sielfva Råds-Protocollet,
med det mera, som emellan Rådet och Secrete Utskottet
i denne saken passerat, må infordras och Riksens Ständer för
ögonen läggas.
Atskiliige påstodo, at tilläggas måtte, det Commissorialrätten
lika fult bör fortfara med saken efter de af H. K.
Maj:t undfångne ordres.
Men detta emotsades af många andra, och påstods, at
Commissorial-rätten endast bör rätta sig efter deras första
Constitutorial.
Hr Adlerbeth: Yi kunna ej restringuera Commissorial
rätten
hvarken til de förra eller senare ordres, utan lät dem
efterlefva alla sina ordres i gemen.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, at Commissorial-rätten inkommit
til II. K. Majit med någon underdånig förfrågning,
angående rätta förståndet af deras sidsta undfångne ordres;
och som de samma blifvit utfärdade i anledning af Secrete
Utskottets underdånige skrifvelse til II. K. Majit, angående
utrönandet af målets rätta och egenteliga beskaffenhet, så hade
H. K. Majit åter remitterat denna Commissorial-rättens underdånige
förfrågning til Secrete Utskottet; hvaröfver, när Secrete
Utskottet sig fädt utlåta, trodde Hr Landtm, at saken lärer
kunna gå fort i Commissorial-rätten.
Hr Ehrencreutz uprepade hurusom förutan det, at Commissorial-rätten
fått befallning at ej befatta sig med något, som
716 (April 25.) Om Komniissorial
-
rörer utrikes makter, Ständers rättighet eller fordrar besynnerlig
tysthet, hade äfven Commissorial-rätten uti de sidsta
undfångne ordres blifvit händerne bundne, dymedelst at den ej
får afhöra flere vittnen än de, som redan äro namngifne och
finnas här i staden. Hvarföre det vore bäst at R. o. A. nu
förklarade, det Commissorial-rätten bör fortfara med ransakningen
efter des första constitutorial.
Hr E. G. Boije: Vi äro intet i stånd at säija hvilka
ordres Commissorial-rätten bör efterlefva, förr än vi fådt se
Råds-Protocollet.
Hr L. von Blixen biträdde Hr Boijes mening, at när
Råds-Protocollet är upläst, då kunna R. o. A. bäst vara i
stånd at säija hvilka ordres Commissorial-rätten bör följa.
Gref H. Gyllenborg, Frih. Cron hiort och Frih. Scheiding
utläto sig, at som Hedman och hans hustru på regeringens
befallning blifvit arresterade, och denna saken således hörde
regeringen men ej Secrete Utskottet til, som förut sagt är, så
borde ock H. K. Maj:ts första utfärdade nådige Constitutorial
af Commissorial-rätten följas.
Hr Scheckta förklarade sig härmed ense och begiärte
votering.
Hr E. G. Boije påstod än vidare at härmed måtte anstå
til dess man fått se Råds-Protocollet, hvar och icke begiärte
han at, som detta är en ny proposition, den måtte blifva liggande
på bordet til nästa plenum.
Samma påstående giorde Frih. Bielke, tilläggandes det
vi för bittida utlåta oss här öfver, om vi uu skulle säija, at
Commissorial-rätten antingen skal följa de första eller senare
ordres.
Gref H. Gyllenborg: Jag nekar ej, at detta är en ny
qusestion och at den således bör blifva liggande på bordet om
det begiäres; men då beder jag, at den qusestion, som i går
blef moverad, nu måtte afgiöras, hvilken bestod der uti, at Secrete
Utskottet ej mera skulle få lägga handen vid saken.
Hr Löwenhielm: Som denna saken rörer den almänna
säkerheten, så hafva vi redan faststält, at Råds-Protocollet
skal fordras neder, på det vi måtte få se huru härmed tilgådt.
Nu återstår således, at vi äfven utlåta oss, antingen Commissorial-rätten
skal följa H. Maj:ts första Constitutorial, eller
ock de i anledning af Secrete Utskottets underdånige tilstyrkande
sednare utfärdade ordres. Skulle vi också intet straxt
rätten öfver Hedman.
717
afgiöra denna senare omständigheten, utan vänta dermed til
dess vi fått se Råds-Protocollet, så dragés det alt för långt ut
på tiden; torde ock hända, at tvänne Stånd öfver den förra qusestionen
stadnade uti olika meningemot de andre tvänne Stånden,
då publicum mister sin rätt, och de private, som äro inmante
i arrest, derigenom kommo alt för mycket at lida; fördenskul
påstår jag, at Commissorial-rätten måtte anbefallas at fortfara
med saken efter Sveriges lag och förordningar.
Hr Wulfwenstierna berättade huru det tilgådt och at
Secrete Utskottets mening aldrig varit at hindra Commissorialrätten;
lärandes Commissorial-rätten, när Secrete Utskottet i
anledning af det, som nu til dem är remitterat, fått explicera
sin mening, nogsamt blifva i stånd at fortfara med saken.
Hr Landtm.: Atskillige hafva begiärt, at denne senare
qusestion måtte blifva liggande på bordet; deremot är åter påmint,
at det då skulle komma at studsa. Jag lemnar nu huruvida
det kan vara fehl antingen hos Rådet eller Secrete Utskottet,
ty det lärer visa sig när Råds-Protocollet kommer
neder. Men som det nu påstås, at händerne äro Commissorialrätten
bundne igenom de sednare ordres, så är ju bäst at låta
Secrete Utskottet explicera sin mening; ty jag är säker derom,
at Commissorial-rätten då lärer blifva i stånd at fortfara med
saken, och om det ej skulle skie, så kan ju nästa plenum
annan utväg härutinnan tagas.
Gref H. Gyllenborg: Hvad resolution R. o. A. tager,
så är det lika mycket, ty det hindrar intet sakens lopp. Men
orsaken, at man å denna sidan så enständigt påstår sin mening,
är at man igenom något begifvande ej vill authorisera de redan
giorde steg.
Som det å nyo begiärtes, at Hr Landtm, ville giöra proposition,
och en stor del af R. o. A. mycket yrkade derpå,
at Commissorial-rätten måtte anbefallas at fortfara med saken
efter lag och förordningar;
Så giorde Hr Landtm, härom frågan;
Då den omsider af R. o. A. med Ja besvarades.
Och upsattes altså följande Extractum Protocolli härom
til de andre Stånden; hvilket för R. o. A. uplästes och af deir
gillades:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 25 April 1743.
S. D. Vid det tiifället at hos R. o. A. kom at talas om
Fabriqueuren Hedmans arresterande, så aktade R. o. A. för
718 (April 25.) Om Kungörelse till allmogen.
godt at så väl de emot honom skiedde angifvelser, som sielfva
Råds-Protocollet, med det mera, som emellan Rådet och Secrete
Utskottet i denne saken passerat, må infordras och Riksens
Ständer för ögonen läggas, men at imedlertid H. K. Maj:t
låter Commissorial-rätten med saken fortfara efter lag och förordningar;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Ut supra.
Derefter uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af
den 23 i denna månad, hvarutinnan thet berättar sig vara
föranlåtit at än vidare påyrka then enhälliga önskan, som
Ståndet den 30 sidstledne Martii yttrat, det måtte så väl Allmogens
i Wäster-Norrland betygade underdånige utlåtelse, som
K. Maj:ts rådige svar ther om til Landshöfdingen i Gefle,
genom trycket almänt giöras, hvilket ännu icke befinnes vara
värkstält, ehuru omständigheterne sådant högeligen skola erfordra;
föreställandes derjemte Prästeståndet välment, om icke
högnödigt vore at i underdånighet anmoda H. K. Maj:t til at låta
utgå til Riksens undersåtare et nådigt Monitorial, at ej allenast
oföränderligen hysa en undersåtelig trogen lydno emot
theras lagkrönta, milda Konung, utan ock efter yttersta förmågo
understödia och befordra thet högstnödiga försvarsvärket,
samt ej så lätteligen sättia tro til the vidriga omdömen och
intryck, som några antingen illa underrättade eller illasinnade
kunna til landets ögonskienliga förderf och alla goda anstalters
förqväfjande utsprida.
Detta bifölls af R. o. A.; dock fants nödigt, at then föreställning,
som af H. K. Maj:t kommer at utfärdas, först upläses
hos Riksens Ständer.
Gref H. Gyllenborg begiärte at om möijeligit vore, plenum
måtte blifva nästkommande torsdag.
Hr Landtm, svarade, at det vore omöijeligit; dock lofvade
Hr Landtm, at plenum skal helt säkert blifva i denna veckan.
R. o. A. skildes åt.
Den 30 Aprilis.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat lind och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Kyrko-inspektorerne i Skåne.
719
Uplästes Protocollet af den 30 November, 1 och 7 December
ifrån sid. 340 til sid. 351, hvarvid inga påminnelser
giordes.
Uplästes et af Kyrkoherdarne Fundahn oell Ziebeth uti
Prästeståndet ingifvit Memorial, som äfven med R. o. A. blifvit
communicerat, hvaruti de sig besvära, at sedan Skåne land blifvit
i tvänne Höfdinge-dömen fördelt och Riksens Ständers Secrete
Utskott vid 1723 års Riksdag beviljat, at en jämkning uti
visse betienters embets-districter skulle förrättas, hvarmedelst
efter den skiedde fördelningen de måtte undgå at emottaga
ordres och giöra redo samt dependera under bägge höfdingedörnen,
skola Landshöfdingarne vid värkställigheten af en sådan
jämkning betienterne emellan gådt längre än både begiärdt och
beviljat var, i det at då förut allenast 4 Kyrko-Inspectorer
varit i hela landet bestådde, skola Herrar Landshöfdingarne
utan Biskoppens och Consistorii vetskap tilsatt tvänne KyrkoInspectorer
öfver förra vanligheten, och i stället för den beviljade
jämkningen uti embets-districterne jämkat lönen emellan
de sex, som tilförne varit ringa nog för fyra, at de ej utan
svårighet skola sig dervid kunna bärga; anhållandes fördenskul
Kyrkoherdarne Fundahn och Ziebeth, at som denna förändring
i staten, som grundar sig på Herrar Landshöfdingarnes egit
behag, är stridande emot K. Maj:ts Försäkring, och samma
förändring ingen nytta utan fäst mera underslef och kyrkornes
förfördelande skal förorsaka, det kunde denna sak til Riksens
Ständers Cammar-Oeconomie-Deputations närmare skiärskådande
remitteras, på det denna betiening måtte komma at
sättias pä sin gamla fot, hvartil ock nu skal vara godt tilfälle,
sedan en af desse fördubblings Inspectorer i Mallmöhus
län nyligen med döden afgådt.
Detta remitterades til Riksens Ständers Cammar-OeconomieDeputation.
Hr Scheckta påminte, at angelägne och publique mål
måtte företagas för de private. Och som R. o. A. sidst faststält,
at Råds-Protocollet uti Hedmans sak och angående då
coinmendot vid armeen i Finland skulle ombytas, så begiärte
nu Hr Scheckta at få höra berörde Protocoll.
Hr Landtm, gaf vid handen, at R. o. A:ns derom utfärdade
Extractum Protocolli ej ännu hunnit gå igenom de
andre Stånden, och at de andre Stånden således ännu icke
lemnat sit bifall härtil.
720 (April 30.) Om rådsprotokollet i Hedmans sak.
Gref H. Gyllenborg tykte, at man ej behöfver afvänta
•de andre Ståndens svar härom, utan som R. o. A. funnit nödigt
at til sin uplysning se Råds-Protocollet i förenämde tvänne
mål, så kunde det nu straxt nedhämtas och upläsas.
Häremot sades, at det vore publique acter, och kunde således
R. o. A. allena ej fordra dem til sig, innan de audre
Stånden först lemnat dertil sit bifall.
Frih. Cronhiort: Om det vore något, som rörde mini
stéren
eller saker, som fordrade besynnerlig tysthet, så håller
jag med, at de andre Stånden först måtte gifva deras bifall
dertil, innan Råds-Protocollet deröfver finge uphämtas; men
uti et sådant publiqt mål, som detta är, kunna de andre Stånden
intet stänga oss ifrån den uplysning, som vi finna nödigt
at hafva, och påstår jag fördenskul, at inga andra saker måtte
företagas, eller vi concentera, til något, som de andre Ständen
begiärt, innan vi fådt höra det begiärte Råds-Protocollet.
Hr Scheckta giorde samma påstående, at inga saker
måtte företagas innan Råds-Protocollet blefvo nedhämtadt och
upläst.
Hr Landtm, förestälte huru som det vore en ovanlig sak,
at et Stånd fordrat Råds-Protocollet til sig. Dertil med vore
det aldeles ogiörligit, at det i dag kunde komma hit, eftersom
det först måste extraheras.
Gref H. Gyllenborg svarade, at det icke vore någon
■ovanlig sak, utan hade det skiedt tilförene, at R. o. A. vid
tilfället. då Generalerne Hamilton och Silfwerhielm blefvo af
H. Maj:t förordnade til Fältmarskalkar, begiärte ned det deröfver
håldne Råds-Protocollet; varandes alt för betänkeligit,
om när R. o. A. åstunda uplysning i et publiqt mål, det då
skulle förnekas.
Frih. Coyet: Jag conformerar mig aldeles med Baron
Cronhiort, och lägger allenast det der til, at om det skal ankomma
på de andre Stånden huru vida vi må få nödig upiysning
i sådane mål, som äro publique, så kunna de andre
Stånden altid hindra oss ifrån at afgiöra hvad sak dem hälst
behagar, aldenstund R. o. A. aldrig lärer vilja fatta något slut,
innan de fått tiIrackeligit lius om målets rätta beskaffenhet.
Gref H. Gyllenborg: Det bör aldrig nekas oss och om
det skier förbehåller jag mig at så väl hos R. o. A. som de
andre Stånden inlägga en protest der emot.
Om rådsprotokollen ang. Hedman och befälet i Finland. 721
Hr Svante von Böhnen: Jag bar mig intet bekant, at
Råds-Protocollet blef nedfordrat i Hamiltons sak, ej eller vet,
at det vid något annat tilfälle skiedt, at et Stånd allena
commenderat neder Råds-Protocollet, hvilket jag för min del
finner betänkeligit. I öfrigit kan det ej nekas Gref Gyllenborg
at gå til de andre Stånden, om han så skulle behaga.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar, vi måste intet con
fundera
sakerne. Riksdagsordningen utstakar tydeligen hvilka
mål, som höra Riksens Ständers plena til. De som äro ministerielle,
angå defensions-, banco- och stats-värket eller eljest
fordra någon besynnerlig tysthet, de höra Secrete Utskottet til
och böra vara under hemlighet; men alla de andre äro publique,
och kan intet nekas något Stånd at få fullkomlig uplysning
eller fordra til sig acterne uti dem. Hvarföre skola vi
nu sättia det in qusestione, som vi äga rättighet til? Vårt
Extractum Protocolli har ej til den ändan gådt til de andre
Stånden, at vi skulle begiära deras lof och samtycke at få
hämta neder Råds-Protocollet, utan vi hafva allenast communicerat
dem vår tanka, at vi ville giöra det.
Hr E. G. Boije: R. o. A. kunna vara försäkrade, at
Secrete Utskottet ej skal dölja för dem någonting, som kan
uppenbaras, utan så snart tlie andre Stånden lemnat ther til
sit bifall, skal R. o. A. få se både detta och mera til.
Frih. Cronhiort: Det är intet par curiosité, som vi faststält,
at Råds-Protocollet skulle uphämtas. Ändamålet dermed
var, at vi skulle få tilräckelig uplysning om saken och kunna
se hvad grund vi bygga uppå, och den rättigheten böra vi
aldrig låta betaga oss.
Gref H. Gyllenborg: Riksens Ständers plena äga, som
sagt är, rättighet at afgiöra alla de saker, sorn äro publique.
Aga de nu rättighet at afgiöra sielfva saken, så måste de ju
ock hafva rätt at fordra til sig alla acterne, som saken angå.
Och vore det svårt om vid hvart och et tilfälle de andre
Stånden skulle resolvera deröfver.
Hr Scheckta förmente, at det intet borde förvägras, men
i fall man sig icke härutinnan ville begifva, begiärte Hr Scheckta
votering.
Gref H. Gyllenborg protesterade emot al votering i detta
mål, såsom rörande vår rättighet och frihet.
Hr Adlerbeth: Jag är nyss upkommen, men om jag
fattade qurestionen rätt, så består den deruti, huru vida R. o. A.
Adeln* Protokoll 1742—1742. IJ. 46
722 (April 30.) Om rådsprotokollen ang. Hedman
ensamma kunna fordra up Råds-Protocollet uti publique mål,
innan de andre Stånden gifvit thertil sit bifall. Hvad nu
Hedmans sak angår, så är det bekant, at den blifvit handterad
emellan Rådet och Secrete Utskottet; den rörer ock främmande
makter och kan således ej anses för något publiqt mål, utan
bör hållas tyst. Hvad åter den saken, angående commendo
vid armeen i Finland beträffar, så har R. o. A. redan communicerat
deras mening med de andre Stånden, at Secrete
Utskottet må extrahera och til Riksens Ständers plena upgifva
hvad som finnes uti Råds-Protocollet om den saken, och altså
måste väl R. o. A. afvakta de andre Ståndens utlåtelse härom.
Jag för min del är aldeles af den tankan, at Råds-Protocollet
intet kan commenderas neder af et Stånd allena, utan alla
4 Stånden böra komma der om öfverens.
Gref David Frölich anförde huru som Herrar Riksens
Råd äro alla 4 Ståndens fullmäktige och kunna fördenskul
intet åtlyda et Stånds ensidiga begiäran i detta fall.
Hr E. G. Boije: R. o. A. har redan faststält, at Secrete
Utskottet skal extrahera och til plena upgifva alt, hvad som
finnes i Råds-Protocolierne angående den saken när commendo
vid armeen i Finland skulle ombytas. Nu hafva alla fyra
Stånden varit öfver Secrete Utskottets instruction; och som vi
allenast äro en fierdepart af regeringen, så kunna vi intet
begiära, at Secrete Utskottet skal exequera vår befallning förr
än de andre Stånden också samtykt dertil.
Gref H. Gyllenborg: Sakernes natur determinerar vår
rättighet; så snart något beslut skal giöras, då tilkommer det
alla 4 Stånden, men detta är af annan beskaffenhet. Vi begiära
uplysning uti en sak, som hörer oss til at afgiöra.
Hvar och en ledamot vid den minsta domstol äger en sådan
rättighet. Gunstige Herrar, tanken efter påföigden om det
skulle nekas, ty då skulle et enda Stånd kunna hålla alla
saker tilbaka, hindra de andra Stånden ifrån uplysning och
således sättia dem uti inactivité. Skier det, är bäst vi komma
öfverens, at hvad hvar och en här på Riddarhuset uti publique
quaestioner tält, måtte blifva trykt, sä at landet och publiquen
får derom kundskap och underrättelse.
Hr Landtm, sade sig ej annorlunda hafva förstådt R. o. Arns
mening, då det sidsta Extractum Protocolli utfärdades, än at de
andre Ståndens bifall skulle i detta mål inhämtas; hvarföre
och som det ej ännu inkommit ifrån de andre Stånden med
och befälet öfver arméen i Finland.
723
något svar härom, så hade ej eller Hr Landtm, kunnat låta
giöra något Extract af Råds-Protocollet.
Det begiärtes at hela Råds-Protocollet måtte hämtas neder.
Gref Piper erindrade huru som Frih. During sidst gifvit
vid handen, at uti samma Protocoll utrikes ärender jemväl voro
inblandade; hvarföre R. o. A. resolverat, at Secrete Utskottet
skulle extrahera alt, hvad som angick commendos ombytande
vid armeen i Finland. I öfrigt förmente Gref Piper, at Secreta
Deputation, hvarest Råds-Protocollerne nu ligga, svårligen lärer
kunna utgifva något deraf uppå et Stånds begiäran.
Gref H. Gyllenborg holt före, at Råds-Protocollet bör
infordras af Rådet och ej af någon Deputation; förklarandes
derjemte Gref Gyllenborg, at han väl hade velat afvänta de
andra Ståndens utlåtelse i detta fall, men som han sedt huru
ändamålet af de andre Stånden hindras, så hade han blifvit
föranlåten at giöra denne föreställning, ty det vore nu en hel
månad sedan R. o. A. faststält, at Secrete Utskottet skulle
upgifva berättelse i Rydelli sak, icke dess mindre hade de
andre Stånden sig derom ännu icke yttradt.
Hr Adlerbeth föreslog, at någon måtte skickas til de
andre Stånden och begiära, at de snart ville utlåta sig öfver
R. o. A:ns i detta mål til dem utfärdade Extractuiu Protocolli.
Detta blef uppå Hr Landtm:ns giorde proposition godt
funnit;
Och vardt Cancellisten Ekstubbe i förenämde mål til de
andre Stånden afskickad.
Gref H. Gyllenborg begaf sig dertil, at med RådsProtocollets
infordrande denna gången må anstå och at påminnelse
giöres hos de andre Stånden; men ifall de skulle
afslå R. o. A:ns begiäran, förbehölt han sig at å nyo få uptaga
den i dag moverade quasstion. Derjemte påstod Gref Gyllenborg,
at R. o. A:ns Deputerade i Secrete Utskottet mätte få
befallning at agera i samina principe, som R. o. A. beslutit.
Hr Landtm, begiärte, at Gref Gyllenborg närmare ville
explicera sig hvad han mente.
Gref H. Gyllenborg svarade, at hans mening vore, det
Secrete Utskottet i anseende til de hos Rydelius fundne skrifter
måtte agera i samma principe, som R. o. A. beslutit igenom
den sidsta voteringen.
Hr Lilliehök föreslog, at tilläggas måtte: enligt lag och
de af Riksens Ständer giorde förordningar.
724 (April 30.)
Sekreta Utskottet
Hr Adlerbeth bad, at Hr Landtm, nu ville företaga
någre publique saker, och at inga nya quaestioner måtte få
upkastas, hvarigenom händer, at hela dagarne förnötas med
vidlöftige och onödige discourser.
Gref H. Gyllenborg åter sade, at detta icke kan anses
för en ny quaestion, emedan han giorde den å la suite af den
sidsta voteringen.
Som det begiärtes, at Hr Landtm, ville giöra proposition
uppå Gref Gyllenborgs föreställning, frågade
Hr Landtm., om R. o. A. behagar, at Secrete Utskottet
uti de saker, som angå Rydelii papper, skal agera i samma
principe, som R. o. A. igenom den sidsta voteringen beslutit;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Hr Adlerbeth: Jag hoppas, at R. o. A:ns Deputerade
i Secrete Utskottet lära så väl i detta som de flere mål så
skicka sig och i akt taga R. o. Arns vilja, at R. o. A. skier
behörigt nöije. Men jag ser ej huru vi kunna befalla dem
något; ty de dependera af alla 4 Stånden.
Hr E. G. Boije förklarade sig på samma sätt och holt
äfven före, at R. o. A., som äro allenast en lem i regeringskroppen,
intet kunna befalla deras ledamöter i Secrete Utskottet
til någon ting.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Quaestion består
der uti: R. o. A. har til bibehållande af sin egen och den
allmänna friheten och säkerheten faststält at af sådane skrifter,
som finnas uti en för särskilt brott häftad persons giömor, ej
får tagas något skiäl eller anledning til andra ärlige mäns
oroande och förolämpande, så framt de icke angå solklart
förräderi emot öfverhet och fädernesland.
Nu kan thet hända, at de andre Stånden uppehålla saken
och ej vilja utlåta sig häröfver, då är frågan om imedlertid,
och til dess saken hos de andre Stånden blifver afgiord,
R. o. A., som äro constituenter, ej äga rättighet at befalla sine
Deputerade i Secrete Utskottet at uti et sådant mål, som är
publiqt, (at) agera i samma principe, som R. o. A. det afgiordt
och beslutit. Jag gior mig nogsamt försäkrad, at R. o. A:ns
Deputerade i Secrete Utskottet altid lära taga sådant slut,
som är öfverensstämmande med R. o. A:ns vilja; men så länge
de andre Stånden intet gifvit sit utslag i saken, kunna de ej
veta hvarefter de sig skola rätta, och derföre är nödigt, at
R. o. A. emot dem förklarar sin vilja.
och Rydelius.
725
Hr E. G. Boije förestälte än vidare, at R. o. A. intet
kunde ensamme gifva sine Deputerade i Secrete Utskottet
någon särskilt befallning at agera i samma principe, som R. o. A.
afgiordt en sak, emedan förutan det, at R. o. A:ns ledamöter
kunna blifva öfverröstade af de andre Ståndens Deputerade,
och således icke vara i stånd at kunna exequera R. o. A:ns
befallning, det jemväl torde hända, at saken vore af sådan
beskaffenhet, i anseende til visse omständigheter, som icke
varit R. o. A. bekante, at de andre Ståndens Deputerade
kunde påstå, det R. o. A:ns ledamöter bruto både emot sin
eed och instruction, om de ville agera i samma principe, som
R. o. A.
Gref H. Gyllenborg: I sådane mål, som äro hemlige,
kan R. o. A. ej instruera deras Deputerade i Secrete Utkottet,
men väl i de andre; börandes Secrete Utskottet emot deras eed
och instruction icke befatta sig med någre publique mål.
Hr Adlerbeth: Hvad Rydelii sak angår, så är den af
största conseqnence och rörer främmande makter, så at jag för
min del skulle önska, at den aldrig kommit at omtalas in
plenis. Imedlertid är det svårt, at Secrete Utskottet skal beskyllas
at emot des eed och instruction hafva befattat sig med
sådane saker, som dem icke tilkomma, och vore sådant för
mycket sagt emot et Secrete Utskott.
Gref H. Gyllenborg svarade det han nu icke nämdt
Rydelius eller beskylt Secrete Utskottet at i någor måtto
hafva handlat emot des eed och instruction; hvarföre Hr Adlerbeth
icke hade fog at på det sättet tiltala honom, som han ock
påstod, at Hr Adlerbeth härutinnan närmare måtte förklara sin
mening.
Hr Adlerbeth sade, at som alla de förde discourserne
gådt ut på Rydelii sak, så hade han intet annat förstådt, än
at Gref Gyllenborgs mening varit, at Secrete Utskottet emot
des eed och instruction hade befattat sig med den saken; och
begiärte fördenskul Hr Adlerbeth at fä veta hvad för mål det
eljest vore, som Secrete Utskottet befattat sig med emot des
eed och instruction.
Här öfver upväxte någon rörelse ibland R. o. A. och betygade
åtskillige sit missnöije, at tvert emot det skiedde aftal
Hr Adlerbeth addresserat sig personelt til Gref Gyllenborg.
Hr Swante von Böhnen beklagade, at en så ringa sak
skal kunna förorsaka någon rörelse ibland R. o. A.
726 (April 30.) Om R. o. A:ns rättighet att
Frih. H. Wrede uprepade hurusom Gref Gyllenborgs ord
varit. Och som Hr Adlerbeth en gång tilförne beskvlt Frih.
Wrede at hafva insimulerat Herrar Riksens Råd, så önskar
han nu, at hvar och en ville hädanefter beflita sig om at bruka
sådane expressioner, som på intet sätt äro anstötelige eller
kunna förbittra någon, emedan sådant eljest kunde föda af sig
olycka.
Hr Adlerbeth: Jag är aldeles ense med Baron Wrede
och önskar, at man också måtte bruka mer varsamhet i sine
expressioner både emot Secrete Utskottet och den, som talar
något här på Riddarhuset, än hittils skiedt.
Härmed saktades denne rörelsen ibland R. o. A. och
contin uerade
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Jag har altid
påstådt at Riksens Ständers Secrete Utskott äger fullkomlig
makt och myndighet uti de mål, som äro ministeriel le eller
eljest fordra någon besynnerlig tysthet; och således kunna vi
intet uti dylika mål, som efter deras eed och instruction höra
dem til, föreskrifva dem at efterfölja vår mening. Men derjemte
har jag ock påstådt, at Secrete Utskottet ingalunda bör
befatta sig med sådane mål, som äro publique, emedan det
tilkommer plena at decidera uti dem; och i följe deraf kunna
vi befalla Secrete Utskottet at i sådane publique mål agera
i samma principe, som vi beslutit och afgiordt.
Frih. Cronhiort: Om det ej skulle lända våra Deputerade
i Secrete Utskottet til efterrättelse, hvad pluraliteten här på
Riddarhuset beslutit, så skulle altid den mindre delen emportera,
och tyckes mig snarare, at de hafva orsak at glädia sig deröfver,
at de få veta vår vilja, så at de kunna agera i samina
principe som vi, ty de äro då säkre, at de gå rättaste vägen
när de giöra hvad vi önska.
Hr Wulfwenstierna: Jag är nyss upkommen, så at jag
intet vet hvad discourser blifvit förde; men som jag nu hörer
skal qu£estion ther uti bestå, at R. o. Arns Deputerade i
Secrete Utskottet måtte få befallning at agera i samma principe,
som R. o. A. i sidsta votering beslutit, angående sådane papper,
som finnas i någon arresterad persons giömor.
Det är ingen tvifvel, at ju R. o. Arns ledamöter i Secrete
Utskottet lära på alt sätt söka at följa R. o. A:ns behag.
Men vi kunna ej föreskrifva dem något, ty det, som skal blifva
lag för dem, måste vara beslutit af alla 4 Stånden. Dessutan
inverka på Sekreta Utskottet.
727
är angelägit, at vi se oss före, ty plena inledas ofta i qusestioner,
som äro af större vigt och påfölgd, än man sig någonsin kan
föreställa, och kunde, i fall man skulle resolvera något i så
generelle termer, störta riket i olycka och förderf. Hvad den
bekanta saken angår, så lära R. o. A. få höra af Secrete Utskottets
Extracto Protocolli, som kominer at upläsas, det Secrete
Utskottet efter Herrar Riksens Råds inhämtade yttrande, med
hvilkas mogna och enhälleliga tankar Secrete Utskottet aldeles
instämt, tagit sådane steg, som vid närvarande omständigheter
funnits nyttigast, tienligast och med rikets heder enligast.
Frih. During betygade äfven, at Secrete Utskottet handterat
denna granlaga saken med al ömhet och försiktighet,
såsom rikets heder och välfärd det fordrat. Men han fruktade,
at om R. o. A. skulle vilja röra något mera vid saken, kunde
riket råka i största fara och äfventyr och vi skaffa oss flere
fiender på halsen än vi redan hafva, hvilket han ej kunde
lemna obemält, och begiärte, at des utlåtelse måtte införas i
Protocollet, emedan han ej ville taga någon del deri.
Frih. von Otter: Om vi skola komma til någon redighet,
måste vi skilja målen åt. En del af Rydelii papper äro af
den beskaffenhet, at de fordra mycken tysthet, och hafva fördenskul
blifvit Secrete Utskottet tilstälte. De andre åter äro
hos Commissorial-rätten.
Gref H. Gyllenborg: Jag förklarar ännu en gång, at min
mening intet sträkt sig til sådane mål, som äro ministerielle
eller eljest fordra någon synnerlig tysthet och efter Riksdagsordningen
och instructionen höra Secrete Utskottet til. Min
mening har endast gådt derpå ut, at R. o. Arns Deputerade,
uti sådane mål, som äro publique och höra Riksens Ständers
plena til, hos dem äro anhängige eller de hafva rättighet at
vara domare i, få befallning at agera i samma principe, som
R. o. A. det afgiordt och beslutit.
Hr Wulfwenstierna: Secrete Utskottets ledamöter hafva
aflagt eed, at de skola följa sin instruction, hvilken dem är
gifven af alla 4 Stånden; til des efterlefnad äro de altså förbundne
och kunna intet rätta sig efter et Stånds befallning
i något mål, ty et Stånd kan intet uplösa dem ifrån eeden.
Huru är det ock väl möijeligit, at R. o. A. skulle föreskrifva
sine Deputerade at agera i samma principe, som R. o. A.
beslutit uti sådane mål, som R. o. A. ej haft sig sakerne til
alle deras omständigheter bekante, och kunde således snart
728 (April 80.) Om R. o. A:ns rättighet att
misstaga sig om det bästa och rättaste slutet. Instruction för
Secrete Utskottet förbinder dem deremot at giöra hvad de til
rikets välfärd finna nyttigast och rådeligast. Och när de i akt
taga det, måste de tro sig hafva fölgt R. o. A:ns instruction.
Frih. Cron hiort: Så länge det står fast, at vi äga rät
tighet
at gifva dem instruction, så är det ock ovedersäijeligit,
at vi uti et eller annat mål kunna befalla dem at agera i
samma principe med oss, som äro, deras principaler.
Hr Wulfwen stier na anmärkte härvid, at R. o. A. intet
ensamma gifvit dem deras instruction, utan alla 4 Stånden.
Och som R. o. A. ej eller i minsta måtto kan ändra deras
instruction, så kunna R. o. A:ns Deputerade ej rätta sig efter
Ståndets befallning i något mål.
Hr Ehren malm instämde härmed, och tykte bäst vara
at låta det blifva vid Riksdags-ordningen och instruction, som
af alla 4 Stånden för Secrete Utskottet är utfärdad; ty huru
skulle förtroende Stånden emellan bibehållas, och huru skulle
det väl gå om hvart och et Stånd särskilt skulle instruera sine
Deputerade i Secrete Utskottet öfver något mål.
För öfrigit önskade Hr Ehrenmalm, at något vist blefvo
faststält, huru vida, då någon person arresteras, des papper kunna
honom straxt ifråntagas och öpnas, samt huruvida andras papper,
som hos honom finnas, skola skiljas ifrån des egne, med mera,
aldenstund häruppå icke vore någon klar lag och det härtils
så olika är vordet procederat.
Hr Cederfelt mente. at det vore onödigt at längre uppehålla
sig härmed, ty detta vore et accessorium, som aldeles dependerade
af sielfva hufvudqusestion. Den samma bestode der
uti, at R. o. A. funnit, at skrifter, som finnas uti en för särskilt
brott häftad persons giömor, ej böra på något sätt brukas emot
them, som skrifvit, eller the therföre under någon inquisition
ställas, med mindre samina skrifter angå solklart förräderi emot
öfverhet och fädernesland. Om nu de andra Stånden bifalla
R. o. A. härutinnan, så blifver det en lag, hvilken Secrete
Utskottet måste ställa sig [til] rättelse, och behöfves altså intet
at R. o. A. instruera deras Deputerade at agera i samma
principe, som de beslutit. Skulle åter de andre Stånden afslå
det, så kunna R. o. A. ej instruera deras ledamöter at giöra
tvert emot det, som pluraliteten af Stånden beslutit. Hr Cederfelt
förklarade vidare, det han vore af samma mening med de
Herrar, hvilka påstådt, at R. o. A. såsom et Stånd allena
inverka på Sekreta Utskottet.
729
ej kunna instruera sine Deputerade i Secrete Utskottet öfver
något mål, utan at det bör skie gemensamt af alla 4 Stånden.
Gref H. Gyllenborg: När instruction skal gifvas åt
Secrete Utskottet, då kommer det alla 4 Stånden til, och kan
ej et Stånd gifva sine Deputerade någon å part befallning uti
sådane mål, som efter Riksdagsordningen och den undfångne
instructionen endast höra til Secrete Utskottet; men uti sådane
mål, som äro publique och höra Riksens Ständers plena til,
kan altid et Stånd befalla sine Deputerade at följa Ståndets
Resolution, och derigenom kan ej säijas, at händerne äro dem
bundne til at giöra något, som på vist sätt kunde vara stridande
emot deras eed och instruction, ty den samma sträcker
sig ej til andra mål, än de, som äro hemlige. Nyttan häraf
är den, at et Stånd ej kan uppehålla saken eller hindra värkställigheten
af det, som vi beslutit.
Hr Adlerbeth: Här giöres väl skilnad emellan sådane
mål, som äro hemlige eller publique; men det kunde hända, at
i Secrete Utskottet qucestion yppade sig om målet hörer plena
til eller ej; och kan man fördenskul ej föreskrifva något vist
i detta fall, utan om alla mål skola blifva lagligen och ordenteligen
handterade, måste så väl R. o. A:ns som de andre Ståndens
Deputerade i Secrete Utskottet följa den lag de fådt af
alla 4 Stånden, nemligen Riksdagsordningen och deras instruction
; annat bör hos dem ej giälla.
Frih. Cronhiort: Hvad vi som öfverste makten beslutit
i sådane mål, som äro publique och höra oss til, det måste ju
de, som äro våra Deputerade i Secrete Utskottet, altid följa.
Skulle de finna dervid någon betänkelighet, så fä de komma in
och remonstrera sådant. Men imedlertid och så länge vi intet
ändrat vår resolution, böra de rätta sig derefter.
Hr Wulfwenstierna: Så vida Secrete Utskottet intet
får befatta sig med publique mål, så ser jag intet til hvad ända
R. o. A. skal befalla sina Deputerade at följa det, som R. o. A.
uti et publiqt mål afslutit, ty det hörer dem ju intet til.
Hr Ehrenmalm: Hvad pluraliteten här beslutit blifver
en rättelse för dem, som varit af annan mening innom Ståndet,
men aldrig kan det lända R. o. A:ns Deputerade i Secrete
Utskottet til någon rättelse.
Hr Wulfwenstierna anförde til exempel, om R. o. A.
skulle resolvera, at någon bör hafva pension, men de andre
Ståndens Deputerade i Secrete Utskottet säija dertil nej, och
730 (April 30.) Om R. o. Arns rättighet att
at det vore emot Secrete Utskottets instruction, så kunna ju
R. o. Arns Deputerade därstädes intet följa hvad Riddarhuset
beslutit.
Gref Dohna: Gunstige Herrar! Friheten är oss kiär och
angelägen. Vilja vi behålla den, så måste vi handhafva lagen.
Lagen hafva vi i Regeringsformen och Riksdagsordningen. När
vi följa hvad som deruti är föreskrifvit, så gior det vår trygghet
och säkerhet; Secrete Utskottet, som äro constituerade af alla
4 Stånden, äro genom sin aflagde dyra eed förpliktade at rätta
sig efter Riksdagsordningen och deras instruction. Vi, som äro
principaler, äro också förbundne at lefva efter samma lag;
i följe deraf och som slutet i hvar och en sak beror uppå
4 Ståndens stämmor, så kan intet et Stånd föreskrifva sine
Deputerade i Secrete Utskottet någon ting, utan om det så
vore, at Secrete Utskottets instruction ej vore nog tydelig eller
behöfde ändring i något mål, ankommer sådant på alla 4
Stånden, men intet på et Stånd allena; hvarföre jag för min
del aldeles protesterar der emot, at et Stånd skal befalla sine
Deputerade i Secrete Utskottet något, innan samtelige Stånden
deröfver deliberera! och afgiordt saken.
Frih. Cronhiort erindrade, at här intet vore någon ny
lag, som skulle giöras för Secrete Utskottet.
Hr Adlerbeth yttrade sig, det han äfven med Hr Revisions-Secreteraren
Ehrenmalm funno nödigt, at något vist
blefvo faststält om den process, som bör brukas med skrifter,
sorn finnas i arresterade personers giömor.
Frih. Ulric Scheffer sökte at vederlägga Hr CammarRådet
Wulfwenstiernas anförde exempel om pension, på det
sättet, at ehuru R. o. A:ns Deputerade i Secrete Utskottet
intet kunna fullborda R. o. A:ns beslut, när de af de andre
Stånden blifva öfver voterade, så följer ej deraf, at icke R. o. A.
kunna befalla dem at i Secrete Utskottet förklara sig för densamma,
som R. o. A. önskat måtte få pension.
Hr E. G. Boije: Om R. o. A. skulle resolvera, at deras
Deputerade i Secrete Utskottet skola agera i samma principe
sorn R. o. A. afgiordt saken, så förbehåller jag mig at deröfver
få gå til de andre Stånden med et Memorial.
Hr Stierneld holt före, at det icke kunde skicka sig, det
Hr Boije skulle härom få gå til de andre Stånden med Memorial,
emedan det endast ankommer på R. o. A. allena på hvad sätt
de härutinnan vilja förordna, och angår intet de andre Stånden.
inverka på Sekreta Utskottet.
731
Hr Carl G. Löwenhielm: Jag kommer nyss up och
hörer, at quaestion består deruti, huruvida R. o. Arns Deputerade
i Secrete Utskottet skola vara förpliktade at rätta sig efter
hvad deras Stånd beslutit. För min del finner jag ej huru
detta kan få så stor gensäijelse, ty om det skulle gå an at
de 50, som sittia i Secrete Utskottet, kunde contraminera hvad
vi beslutit, så blifver deraf en underlig conclusion, at de, som
äro våra Deputerade, hafva större rättighet än vi sielfve, som
äro principaler.
Hr Cederfelt förestälte huru som det vore orimmeligit,
at hvad et Stånd beslutit skulle blifva lag för de andre Ståndens
Deputerade i Secrete Utskottet.
Hr Ehrenmalm: Jag är fullkomligen försäkrad, at aldrig
någon af de 50, som sittia i Secrete Utskottet, lära minera
emot det beslut, som R. o. A. tagit; men det går ej eller an,
at R. o. A. skola skrifva Secrete Utskottet den lag före at
följa hvad R. o. A. beslutit.
Hr Löwenhielm: Min mening har ej varit sådan, at
hvad R. o. A. beslutit skal binda hela Secrete Utskottet,
utan endast dem, som äro R. o. Arns fullmäktige. Och frågar
jag om R. o. A. resolverar, at någon bör hafva pension, men
remitterar det til Secrete Utskottet, R. o. A:ns Deputerade
därstädes kunna eller böra sättia sig deremot.
Frih. Friesendorff: Saken är redan sä fullkomligen
utredd af de Herrar, som för mig tält, at jag intet vidare
behöfde uppehålla Högh R. o. A.; men en distinction finner
jag nödig, som jag ännu intet hördt giöras, nemligen hvilka
som äro committenter och hvilka åter äro committerade. Riksens
samtelige Ständer äro committenter. Committerade åter
äro visse Deputerade af alla 4 Stånden, som fädt deras instruction
och fullkomliga myndighet af hela corpsen, samtelige
Riksens Ständer. Bevis derpå är, at hvarken Präste-, Borgareeller
Bondeståndet gifvit sine Deputerade i Secrete Utskottet
någon särskilt instruction, utan de äro af alla 4 Stånden
gemensamt authoriserade, och instruction är i deras namn
dem gifven. Den minsta ändring får ej eiler giöras i Secrete
Utskottets instruction utan samtelige Riksens Ständers vetskap
och samtycke. Och derföre kan ej R. o. A. föreskrifva deras
ledamöter någon ting.
Som det nu begiärtes at discourserne måtte uphöra och
at Hr Landtm, ville giöra proposition, frågade
732 (April 30.) Om Sekreta Utskottet.
Hr Landtm, oni R. o. A. behagar, at deras Deputerade
i Secrete Utskottet uti sådane mål, som äro publique och höra
Riksens Ständers plena til och hos dem äro anhängige eller
de hafva rättighet at vara domare uti, få befallning at agera
i samma principe, som R. o. A. det afgiordt och beslutit;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Hr Isac Oliwecrona begiärte altså votering häröfver.
Frih. von Otter: Det vore önskeligit om R. o. A. skulle
kunna förena sig, så at ingen votering behöfdes. Secrete Utskottet
lärer i alla mål, som höra til dem, följa sin eed och
instruction, och när de saker, som äro publique, komma til
Riksens Ständers plena, står det hos Riksens Ständer at afgiöra
dem efter sit egit behag.
Gref H. Gyllenborg: Det mästa, som giordt, at åtskillige
af Högh R. o. A. stadnat med mig in contradictoriis, är at
de intet kunnat finna sig der uti, at R. o. A. skulle befalla
sine Deputerade i Secrete Utskottet at giöra emot pluraliteten
af de andre Ståndens Deputerade, hvilket vore emot lag. Jag
vil altså förklara min mening med det åberopade exemplet om
pensionen. Ingalunda har min tanka varit, at om de andre
Ståndens Deputerade i Secrete Utskottet i anledning af deras
instruction afslå pension för den, som R. o. A. dertil recommenderat,
R. o. A:ns Deputerade då lika fullt skola insistera
sin mening, ty det, som pluraliteten afslutit måste giälla för
lag. Men så länge en publique sak ligger hos de andre Stånden
och til des den af dem blir afgiord, så at deröfver blir
någon lag af alla 4 Stånden, har jag hållit före, at R. o. A:ns
Deputerade i Secrete Utskottet kunde anbefallas at agera i
samma principe, som deras principaler R. o. A. den afgiordt
och slutit.
Hr Sten Cederfelt: Ehuru man vil limitera quasstion,
så blir det altid ändå den samma och kommer derpå ut, huruvida
et Stånd allena kan befalla sina ledamöter i Secrete Utskottet
någonting.
Hr Landtm, utlät sig, at.denne casus inte vore dabilis,
ty i sådane mål, som höra Riksens Ständers plena til, kan
Secrete Utskottet aldrig decidera något. Skulle ock något mål
vara före i Secrete Utskottet, som äger gemenskap med den
qumstion, som ligger hos plena under afgiörande, så kan Secrete
Utskottet aldrig rätta sig efter den lagen innan den blir giord.
Imedlertid holt Hr Landtm, före, at man bäst kunde komma
Riddarhus-Deputationens betänkande.
733
här ifrån om man tilläde, at saken i Secrete Utskottet så länge
skal hvila.
Frih. During sade det vara alt för beklageligit och gofve
mycken upmärksamhet hos de andre Stånden, at R. o. A.
nästan hvar gång de äro tilsamman skola votera; hemställandes
Frih. During om icke, til at förena bägge meningarne
med slutet af den giorde propositionen, kunde tilläggas, at Secrete
Utskottet i alla de mål, som dem tillhöra, noga skal i
akt taga och efterfölja sin eed och instruction.
Som större delen af R. o. A. förklarade sig härmed nögde,
upsattes proposition skrifteligen och justerades för R. o. A.
sålunda:
Proposition: At R. o. A:ns Deputerade i Secrete Utskottet
uti sådane mål, som äro publique och höra Riksens
Ständers plena til, hos dem äro anhängige eller de hafva rättighet
at vara domare, få befallning at agera i samma principe,
som R. o. A. det afgiordt och beslutit; dock at Secrete
Utskottet i alla de mål, som dem tilhöra, noga i akt taga och
efterfölja sin eed och instruction.
Sedan föregående proposition å nyo var upläst för Högh
R. o. A., frågade
Hr Landtm, om den af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med enhälligt Ja,
Derefter uplästes Riddarhus-Deputations Betänkande öfver
de til dem sidst remitterade momenta:
l:o angående sakernes föredragande efter den af Hr Landtm.
och Talemännen faststälte ordningen;
2:o angående mundtelige propositioner;
3:o angående at det altid må ankomma på Hr Landtm.
och Talemännen at reglera när och huru ofta plenum i hvarje
vecka skal hållas.
Vidare uplästes et annat Betänkande ifrån RiddarhusDeputation,
angående de nya poletternes utdelande, jemte förfrågan
i hvad foro de ingifne attester om deras ålder, som
varit något tvifvelsmål, skola besvärjas.
Hr Hästsko och flere andre begiärte, at desse Betänkanden
måtte blifva liggande på bordet.
Detta beviljades; dock giordes det förbehåll, at de i
nästa pleno framför några andra saker matte företagas och afgiöras.
734 (April 30.) Örn tronföljarevalet. De anklagade generalerne.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Jan Person ifrån Tuna
förde ordet och näst aflagd hälsning berättade, at Bondeståndet
förehaft Borgareståndets Extractum Protocolli af den 23 i denne
månad, angående en ultimat termin til successions-valets förrättande
til den 9 nästkommande Maii. Och som Bondeståndet
önskar, at successions-valet ju förr des häldre måtte gå för
sig, eftersom hela landet längtar at få höra utslaget der uti,
och dess förinnan ej kan ställas til freds; så har Bondeståndet
äfven bifallit det lofliga Borgareståndet, at den ultimate terminen
til valets afgiörande må utsättias til den 9 nästkommande
Maii; hvarom han nu öfvergaf Bondeståndets Extractum
Protocolli af innevarande dato.
I lika måtto ingafs et annat Bondeståndets Extractum
Protocolli af innevarande dato, som uplästes, hvaruti erindras
Ståndets åtskillige gånger tilförne genom extracta Protocolli
anmälte begiäran, det måtte den anstalt fogas, at de brotslige
Generalerne med aldra första kunde deras dom laglikmätigt
undfå. Och som Bondeståndet härå icke erhållit de öfrige respective
Ståndens svar, varandes Allmogen i landet öfver alt
i den tankan, at Bondeståndet skal uti drögsmålet med denna
sakens afgiörande vara delaktigt; så nödgas Ståndet, i anledning
af det almänt i landsorterne försporde och nästan med
upror hotande missnöije, än ytterligare vördsamt begiära, det
Commissionen må anbefallas at bruka den yttersta skyndesamheten
i detta ärendets afgiörande, på det Ståndet hos sina
hemmavarande må undgå mistanka och landet med det snaraste
blifva tilfredsstält samt den högst nödiga enigheten återställas.
Vidare berättade Jan Persson huru som några Deputerade
ifrån Dalarne hos Bondeståndet ingifvit en skrift, innehållande
några puncter af deras påstående; hvilken skrift Bondeståndet
til den ändan med de öfrige Stånden velat communicera,
at Riksens Ständer gemensamt måtte öfverlägga om de
härutinnan til tagande mått och utvägar; hafvandes Bondeståndet
på bästa sätt tält vid desse utskickade ifrån Dalarne
och sökt ställa dem til freds; men de icke desto mindre vist
mycken orolighet.
Berörde skrift uplästes nu efter begiäran, hvaruti menige
man i Dalarne berätta sig nu hafva sammankommit, såsom
en liten ort och landskap i riket, at samråda om landets be
-
Dalkarlarues skrift.
735
trängda tilstånd, men ej at giöra och råda något emot de öfrige
länder i riket; viljandes de nu afgifva sin utlåtelse om de
puncter, som de hålla före vara de angelägnaste och hvarom
de sig tilförne yttrat, nemligen: l.o om Generalernes förbrytelser,
at deröfver må erhållas et skyndesamt slut; 2:o om
deras soldaters uttog under oriktigt corn mendo och otrogne anförare
och 3:o om succession på Sveriges thron, hvarvid de
säija sig ej kunna förgäta vår nu nådige Konung och väre
trogne och redelige Herrar, som ej med falskhet regera, at man
ju bör dem med undersåtelig plikt lyda, men påstå derhos at
Danska Cronprintsen, om honom så behagar, må efter H. K.
Maj:ts dödeliga frånfälle få tilträda vår Kongl. Svenska thron,
och antaga sig styrelsen här i Sverige samt med krigsmakten, och
innan sådant skiedt skal intet manskap utsläppas i fält ifrån
Dahlorten, emedan de så mycket eftersatt och lidit i sådant
förderfveligit krig, som nu giordt dem öpne ögon, at de kunna
se litet ifrån sig, sedan de derigenom utmattade blifvit. Och
när de få höra den hugneliga tidningen, at Danska Printsen
blir förklarad för successor på Svenska thronen, så äro de
redebogne at utsläppa sine soldater til rikets försvar, och ändå
sielfve om så omtränger gå med, hvilket Gud dock nådeligen
afvände. Och som Bönderne merendels i Dalarne, så väl som
andre orter i riket, haft största kiänningen af et sådant förderfveligit
krig, och intet nu, som i forna krig när väl godt,
häfver hvarken Adelen eller Prästeståndet giordt utrustning
med något manskap, som då skiedde; så påstår menige man i
Dalarne, at de borde vara förpliktade at utsättia manskap och
försvara riket emot våra hotande mäktige fiender, då de hoppas
dem kunna giöra motstånd, och de deremot blifva lindrade,
som mera lidit hafva.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning;
Afträdde Deputationen.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Jag är säker,
at ingen af Eder är, som icke med största sinnens grämelse
hördt den nu upläste skriften. Jag har aldrig varit den, som
velat skyla mig bakom thronen; men jag förklarar ock nu, at
jag efter min undersåteliga plikt skal gå så långt at försvara
min nådiga Konung, dess rätt och höghet, som någon annan;
och ifrån denne dag veten i altså af hvad sinnelag jag är.
736 (April 30.) Dalkarlarnes skrift.
Hr Hästsko: Detta är et alt för eftertänkeligit steg och
strider både emot Regeringsformen och Riksdagsordningen. Jag
vet altså ej huru Allmogen kan komma fram med sådane propositioner
vid våra Riksdagar, hvilket i mit sinne ej annorlunda
kan anses, än för mutinerie och tyckes mig fördenskul,
at Landshöfdingen med flere befallningshafvande i orten kunde
få ordres af taga allvarsamt i detta och hålla Allmogen i ti 1—
börligit skick och ordning.
Hr Landtm, sade det han väl hade prsevenerat Bondeståndet
at gifva Högh R. o. A. kundskap om Allmogens rörelse
i Dalarne; men at han funnit betänkeligit at giöra det så publiqt.
Så mycket kunde han nu berätta, at så val Landshöfdingen
Wennerstedt, som Majoren Wrangel af Dahl-regementet
varit tilstädes vid sammelplatsen, och giordt alla möijeliga
föreställningar samt använut all möda til at stilla Allmogen;
men de hafva varit glade, at de väl kommit derifrån. Deras
Riksdags-Fullmäktige hafva ock, som bekant är, blifvit af dem
illa handterade.
I öfrigit gaf Hr Landtm, vid handen, at Secrete Utskottet
öfverlemnadt denne saken til H. K. Maj:t och Rådet med
underdånig begäran at härvid taga alla nödige och tienlige mått
och utvägar til at förekomma någon vidare rörelse ibland Allmogen
i Dalarne.
Frih. Stiernstedt utlät sig, at han funno det ganska val
at Secrete Utskottet lemnat denne saken til Regeringen, emedan
Riksens Ständer ej borde befatta sig dermed.
Frih. During och åtskillige andre förklarade sig på
samma sätt.
Hr Justitise-Cantzlern Silfwerschöld berättade, at Rådet
redan har delibererat här om, och lärer taga alla möijelige steg
til förekommande af vidare oreda.
Gref H. Gyllenborg: Jag vet, at denne saken hörer regeringen
til, men som denne skriften nu blifvit upläst och vi
deraf sedt huruledes allmogen inkommit med sådane hotelser,
som gior regeringen sviktande; så hemställer jag Eder, gunstige
Herrar, om det icke vore tienligit, at samtelige Riksens Ständer
genom Hr Landtm., och de andre Talemännen låta försäkra
H. Maj:t om deras underdånige trohet och lydno, och at
de som redelige undersåtare skola hafva lif och blod ospardt
at vid alla tilfällen understödia H. Maj:t och befästa dess höga
Kongl, thron.
Om tillståndet vid arméen och flottan.
737
Detta bifölls af R. o. A. och anmodades Hr Landtm, at
härom tala med de andre Ståndens Taleman.
Hr Hastfelir berättade, at då han nu rest hit up til
Stockholm, hade han funnit mycken orolighet hos Allmogen,
och kunde han försäkra, at det i landsorterne stöde värre til
än någon sig kan föreställa.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
25 hujus med berättelse om de författningar, som Secrete Utskottet
giordt til rikets tilbörliga försvar, ifall en hederlig och
fördelaktig fred efter önskan ej stöde at erhållas; hvarutinnan,
sedan Secrete Utskottet först fördt Riksens Ständer til minnes
thet slätta tilstånd, uti hvilket armeen så väl som flottan sig
befant vid des återkomst ifrån Finland, så förmäler Secrete
Utskottet vidare huru som, alla svårigheter oaktade, det så besörgt
krigsmaktens iståndsättiande til lands och siös, at den
med den högstas bistånd nu kan nyttias til rikets försvar och
fiendens afbräck.
Således berättar Secrete Utskottet, det de indelte regementerne
nu skola til största delen vara recruterade, beklädde
och med gevär försedde, och til de värfvades completterande
tillräckelige penninge-summor anordnade, artilleriet försedt
med nya fält-canoner och des attirail, båtsmanshållet efter
yttersta möijelighet recruterat och med siö-maktens utredande
så vida brakt, at 5 skiepp af linien redan skola vara til
Hangöudd utgångne och 4 fregatter på kreutzning vid Danzig
och vidare i Ostersiön, samt 12 galerer, 1 pråm, förutan 2
stycken dubbla echalouper, til Äland sände. Til Sinum Bothnicum
skal ock en fregatt, 1 brigantin, 1 bestyckad galleothe, 2:ne
bestyckade dubbla espingar och 2:ne halfva galerer vara affärdade,
samt proviant-fahrtyg så väl i höstas som nu i våhr
til Wästerbottn afsände.
Så skola ock magaziner med nödige proviant-persedlar på
sine behörige ställen vara inrättade, och alt hvad som til siukdoms
och oredas förekommande samt manskapets conservation
kunnat föranstaltas, med al sorgfällighet blifvit i akt tagit;
berättandes för öfrigit Secrete Utskottet, det skal til försvarsvärkets
och krigs-operationernes utförande Secrete Utskottet i
underdånighet anmodat H. K. Majit at förordna en KrigsCommission
af någre Herrar Riksens Råd och samtelige Generalitetet,
hvilken uti H. K. Majits egen höga närvaro noga
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 47
738 (April 30.) General-major Zander.
öfverlägger oell skiärskådar alla sig yppande omständigheter,
på hvad sätt krigsmakten så til lands som siöss kan til rikets
sanskyldiga heder och fördel samt fiendens största afbräck
nyttias.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at förutan de 5 skiep af linien,
som redan äro utgångne, har Ammiralitets-Collegium med sidsta
påsten inberättadt, at 7 andra skiep jämväl voro färdige at
löpa ut, så snart vinden sig dertil fogade.
R. o. A. betygade deras nöije och tacksamhet för Secrete
Utskottets hafde osparde flit och möda med de giorde nyttige
författningar til rikets värn och försvar.
Gref H. Gyllenborg tykte det vara nödigt, at Hr Landtm.
talar med de andre Ståndens Talemän, det den anstalt måtte
fogas, at ingen får skrifva af prsemissa af Secrete Utskottets
upläste Extractnm Protocolli, som innehåller detaillen af vår
svaga; men hvad slutet angår, som handlar om de anstalter
nu äro giorde til vårt försvar, må det väl tillåtas.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 15 Februarii,
angående General-Majoren Zanders giorde ansökning at återvinna
sin tour och ancienneté uti armeen, hvilken han genom
andras befordran framför honom til General-Majorer skal kommit
at förlora; gifvandes K. Majit härutinnan Riksens Ständer vid
handen förloppet och sammanhanget, huruledes General-Majoren
Zander i anledning af Riksens Ständers Stora SecretaDeputations
underdånige skrifvelse til K. Majit vid sidstledne 1741 års
Riksdag kommit at undfå General-Majors fullmakt den 19
Octobris 1741, ehuru ingen General-Majors vacance i armeen
då var eller sedermera existerat. Och som härvid skal förekomma
den fråga huru och på hvad sätt General-Majoren
Zander må niuta den tour och anciennité til goda, hvilken
Riksens Ständers Stora Secreta Deputation vid 1738 års Riksdag
honom tilerkiändt, eftersom General-Majoren Gref Dolma
och General-Major Didron hafva framför General-Major Zander,
som varit äldre Öfverste, erhållit General-Majors fullmakter
och General-Major Bousquet åter, som varit äldste Öfversten
af alla desse, har undfådt senare General-Majors fullmakt än
Grefve Dolma, och fördenskul synes böra återfå sin rang och
tour både framför General-Majoren Zander och General-Majoren
Gref Dolma; så har K. Majit velat om rätta förståndet häraf
inhämta Riksens Ständers tanka samt huru härmed vidare må
komma at förhållas.
Grefve Lewenhaupts memorial.
739
Frih. During förestälte huru som det vore ganska billigt,
at Hr General-Majoren Zander borde återfå des tour och ancieunité
efter sin fullmakt.
Och som inga påminnelser häremot giordes, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifaller, at General-Majoren
Zander efter sin Ofverste fullmakt återfår des tour och an
ciennité
för Hr General-Major Gref Dolma och Hr General
Major
Didron;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Generalens Gref Lewenhaupts Memorial, hvaruti
han tager sig anledning at nu adressera sig til Riksens Ständer,
sedan han förnummit vara resolverat, at den parten, som
har at besvära sig öfver något, skal hos Riksens Ständer sig
få anmäla. Således och sedan Hr Generalen härvid först betygat
sin oskuld uti orsakerne til krigets olyckeliga aflopp, och
at han efter alla i 6 månaders tid genomgångne examina ej
kunnat finna eller begripa sig härutinnan vara skyldig, ehuru
opartiskt han skal sökt uti sin egen sak döma; så besvärar
Hr Generalen sig öfver en med honom brukad process-methode,
den han sig ej kunnat föreställa; hvaribland Hr Generalen upräknar
sit arresterande, skrifters och pappers ifråntagande, den
förordnade Commissionens så väl som Genera I-Krigs-Rättens ransakande
öfver facta allenast, och de af Hr Generalen åberopade
vittnens förbigående och uteslutande; hvartil skal komma, at
en myckenhet folk, under namn af Finska Nationen, skola emot
honom agerat både anklagare, vittnen och domare; hvilket alt
Hr Generalen anser för en så svår medfart, at han aldrig förmodat
sådant kunna vederfaras en infödd svensk i sit egit
fädernesland; begiärandes sluteligen Generalen Grefve Lewenhaupt.
, det mätte honom vederfaras al justiee, som lagen medgifver,
och at icke Commissionen må äga frihet at utesluta
något af honom upgifvit mål och vittne.
Hr G. A. Ruthenschöld: Hr General Gref Lewenhaupt
har på detta sätt en ganska svår rubrique de male administrata
et denegata justitia, och föranlåtes mig fördenskull begiära, at
Riksens Högh Ständers förordnade Commission måtte få part af
detta Hr Generalens Memorial, så at Commission får tilfälle
at sig förklara, då jag hoppas at Riksens Högh Ständer skola
få se, det Hr Generalen obefogat angripit Commissionen. Det
är väl sant, at alla de af Hr Generalen upgifne vittnen icke
blifvit hörde uti Hr Vice Ammiralen Falkengrens sak, men
740 (April 30.) Grefve Lewenhaupt.
sorn bemälte Hr Yice Ammiralen var bortkommenderad med
galere-escadren, och rikets välfärd fordrade, at han derifrån
icke måtte hindras, så har Commission afgiordt saken aldenstund
de åtskilliga vittnen, som blefvo afhörde, icke det ringaste
graverat Vice Ammiralen Falkengreen, utan tvert om
intygat, at han uti des commendo sig upfördt som en förståndig,
välförfaren Och kiäck siö-officerare anstår; kunnandes jag således
vid Gud och mit samvete bedyra, at Generalen skiedt
all rätt och justiee i detta såväl som alla andra mål. Hvad
det angår, at en af Hr Generalens anklagare skal sittia domare
i Commission, så kan bemälte ledamot aldrig anses som Hr
Generalens anklagare eller vederpart, emedan han allenast uti
et til Riksens Högh Ständer ingifvit Memorial begiärt at det
måtte undersökas, hvem som icke fullgiordt sin skyldighet eller
varit skulden til krigets olyckelige utgång, och det hafva samtelige
Riksens Ständer befalt, alle undersåtarne i riket önskat,
och är et påstående, som hvar svensk man äger rättighet at giöra.
Hr Oliwecrona: Hvad Hr Generalen Grefve Lewen
haupt
anfördt äger aldeles ingen grund, och beder jag fördenskuld,
at Riksens Ständers Commission får communication af
detta Hr Generalens upläste Memorial, så at Commission sig
deröfver får förklara; men at saken derigenom intet må uppehållas.
Hr Landtm, frågade altså om Hr Generalen Grefve Lewenhaupt
Memorial skall communiceras med Riksens Ständers
Commission;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Cronhiort: Jag har ingenting at påminna dervid,
at Commission får part af detta General Gref Lieicenhaupts
Memorial; men jag påstår, at Commission ej må fortfara med
saken innan Commission sig häröfver förklarat; ty det går ej
an at döma, förr än alla vittnen äro afhörde. Riksens Ständer
hafva ock faststält, at Hr Generalen skulle få inkomma med
sine besvär uti prmliminaire och processuelle mål.
Det gafs vid handen, at de andre Stånden ej bifallit R.
o. A:ns Resolution i detta mål.
Hr Cederfelt: Jag håller före, at Commission bör fortfara
med saken; ty om Commission är en domstol, hvaräst
voteras per capita, så bör efter all lag och process besvär uti
praeliminaire och processuelle mål följa med sielfva hufvudsaken
til öfver-domaren.
Om Tessins afskedsansökan.
741
Gref H. Gyllenborg: Jag begriper ej huru detta nu kan
komma in qusestione; ty så länge händerne ej äro bundne på Commission,
står det ju fast, at Commission med saken bör fortfara.
Härmed afstadnade denne discours;
Och uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af
den 28 i denne månad, hvarmedelst det til Riksens Ständers
plena berättar sig hafva på det ömaste öfvervägat den sak,
som Riksens Ständer i anledning af et allmänt rykte behagat
til Secrete Utskottet remittera, och efter Herrar Riksens Råds
inhämtade yttrande, med hvilkas mogna och enhälliga tankar
Secrete Utskottet aldeles instämdt, härvid tagit sådane steg,
som vid närvarande omständigheter nyttigast och tienligast samt
med rikets heder enligast befunnits.
Vidare uplästes Frih. II. Wredes Memorial, angående Hr
Riks-Rådet Grefve Tessins hos K. Majit giorde underdånige
anhållan at få nedlägga des embete, hvarom hos R. o. A., då
denna sak förra gången anmältes, intet slut blef fattat. Och
som orsakerne, hvilka brakt Hr Grefven och Riks-Rådet til
det af honom giorde eftertänkelige steget, skola vara af den
ingifne böneskriften nogsamt begripelige, och Hr Grefvens och
Riks-Rådets ogemena ömhet om des heder, samt des oryggeliga
ståndaktighet uti des tankesätt och fattade slut deremot äro
allmänt kunnige; så föreställer Frih. Wrede sig det vara
fåfängt at hoppas det skulle Hr Riks-Rådet Tessin sit beslut
i detta mål återkalla. Icke desto mindre, på det intet måtte
försummas, sorn til Hr Riks-Rådets Tessins högst nyttiga qvarbehällande
i Rådet kunde bidraga, så hemställer Frih. Wrede
om icke R. o. A. efter plägat samråd med de öfrige respective
Stånden skulle finna godt at låta anmoda Hr Riks-Rådet Gref
Tessin at ifrån des giorde ansökning om afskied afstå, samt
derjemte försäkra, at Riksens Ständer lära deras oinskränkte
förtroende til Hr Riks-Rådet på et för hela verlden så framlysande
sätt å daga lägga, at ogrunden af de giorde beskyllningar
skola både af närvarande och tilkommande tider erkännas.
Men skulle Hr Grefven och Riks-Rådet oaktadt detta
försök ej vilja rygga sin föresats, finner Frih. Wrede då intet
annat återstå än i underdånighet styrka H. K. Majit at samtycka
til Hr Riks-Rådets underdånige ansökning. Dock på
sådan händelse hemställer Frih. Wrede in antecessum, om icke
Riksens Ständer skulle täckas updraga Secrete Utskottet med
742 (April 30.) Boskapshandel:!. Deputationer.
det aldra skyndesammaste inkomma til Riksens Ständer med
deras berättelse om Hr Grefvens och Riks-Rådets förde ministére,
på det Riksens Ständer måtte kunna, utom hans purpurbonad,
sit yttrande öfver honom fälla, och ifall uti hans upförande
intet saknas, Hr Grefven och Riks-Rådet då hugnas
med så eftertryckelige nöijes betygelse:-, at lian med fullkomlig
tilfyllestgiörelse måtte kunna, enär och på hvad sätt det af
honom önskas, betiena riket med des stora vetenskaper och
grundeliga erfarenhet.
Frih. During: Jag behöfver intet uprepa Hans Excellences
Riks-Rådets Gref Tessins stora egenskaper och des besynnerliga
förtienster af riket; de äro R. o. A. väl bekante. Mig
tyckes fördenskul, at R. o. A. kunna bifalla Baron Wredes
Memorial och anmoda Hans Excellence om möijeligit är at
blifva qvar i Rådet.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls Baron Wredes Memorial, hvilket ock straxt blef
påskrifvit och afskickat til de andra Stånden.
Hr Landtm, anmälte et Extract uhr Råds-Protocollet af
den 26 April tillika med et Memorial af Riksdags-Fullmäktigen
ifrån Ulricehamns stad angående oxehandelen. Och som Riksens
Ständer vid innevarande Riksdag remitterat et Skinskattebergs
Bergslags Memorial om samma sak til Riksens Ständers
Cammar-Oeconomie-Deputation; så hemstälte nu Hr Landtm,
om icke detta Extract ur Råds-Protocollet tillika med det omtalte
Memorialet äfven kunde remitteras til Riksens Ständers
Cammar-Oeconomie-Deputation;
Hvilket bifölls af R. o. A.
I lika måtto anmälte Hr Landtm, et annat Extractum
Protocolli ifrån Rådet af den 13 April, hvaruti med Riksens
Ständer connnuniceras en Förordning angående theras straff
som medelst någon lems afstympande giöra sig til krigstiensten
odugelige.
R. o. A. remitterade detta til Riksens Ständers Justitisesamt
Landt- och Siö-Militim-Deputationer.
Uplästes Electorernes förteckning på de ledamöter, som
blifvit valde til den förordnade Tull-Deputation.
Vidare uplästes förteckningen på de af Electorerne valde
ledamöter til Justitise-Deputation i deras ställen, som antingen
blifvit döde eller äro bortreste.
Deputationer. Modées Författnings-samling-. 743
Sammaledes uplästes förteckningen på dem, som blifvit
valde til ledamöter i Secreta Deputation i deras ställen, som
äro döde eller bortreste.
An uplästes en förteckning på de nya ledamöter, som
blifvit valde i Riksens Ständers Landt- och Siö-Militie-Deputation
uti deras ställen, som äro döde eller bortreste.
Til slut anmälte Hr Landtm., det Secreteraren Modée
igenom et af honom til Högh R. o. A. inlagt Memorial begiärt,
at R. o. A. ville prenumerera på et af honom utgifvit
och til Riksens Ständer dedicerat verk, under titul af »Utdrag
utur alla sedan 1718 utkomne Publique handlingar, Placater
och Förordningar, Resolutioner och Publicationer, som Riksens
styrsel samt invånarnes hushållning och författningar i gemen
angå, m. m.» Och som detta verk skal vara mycket vackert
och nyttigt, så recommenderade Hr Landtm., at R. o. A:ns
ledamöter ville befrämja des upläggande igenom tilräckelig
prenumeration;
Hvartil månge af R. o. A. förklarade sig villige.
R. o. A. skildes åt.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1743—1743.
I.
Adelns Protokoll 1742—1743. 1. Bil.
I
1.
Kongl. Maj:ts nådiga Proposition till samtelige Ricksens
Ständer på innevarande åhrs riksdag. Gifven Stockholm,
i Råd-cammaren den 25 Aug. 1742.
(Allegater, N. 11.)
Protokoll XIII, sid. 19.
Kongl. Maj:t anseer så mycket mera med nådigt nöje och
välbehag, at Ricksens Ständer uppå des utfärdade nådige kallelse-bref
till denne nu, Gud gifve lyckeligen, beramade allmän
ne riksdag villigt sig här infunnit, som K. Maj:t därjämte
väl besinnar, at sådant icke utan besvär och omkostnad skje
kunnat, sedan de föga- mehr än för ett åhr sedan härifrån
skildes åt. Det kan väl icke annars än förnya både hos K.
Majit och Riksens Ständer deras högsträttmätiga sorg och
saknad, då de nu tillsamman med hvarannan måste påminna
sig hvad sedan sista riksdag K. Maj:t och hela riket
förlohrat igenom K. Maj:ts högtälskelige gemåls, den stormächtigste
Drottnings Ulric® Eleonor®, Sveriges, Göthes och Vendes
Drottnings, etc. etc. etc. Landt-Grefvinnas till Hessen, Furstinna
till Hirschfelt, Grefvinnas till Catzenellenbogen, Dietz, Ziegenheim,
Nidda och Schaumburg högstbeklagelige frånfälle, hvars
åminne hos dem och efterverlden aldrig kan och bör uhr sinnet
låtas; men så länder det till någon tröst för K. Maj:t at få
anförtro Riksens Ständer närvarande denne sin bedröfvelse
och see dem taga gemensam dehl uti en så allmän afsaknad,
äfven som ock de å sin sida, efter deras för K. Majits person
altid hyste undersåteliga trohet, kjärlek och öma hjertelag,
kunna hugna sig däråt, at ännu finna K. Majit vid god hälssa
och krafter till at, med Guds den aldra högstes bistånd, under
desse tiders svåra omständigheter, styra sitt land och rike.
Denne Riksens Ständers trogne ömhet för K. Majits person
4
K. Maj:ts Allmänna Proposition.
och deras altid betygade nit om rikets välgång hafva under
den tunga regementsbördan aldramäst styrkt och lättat K.
Maj:t, som från des första anträde till regeringen intet högre
om hjertat haft, än at föra densamma enligit rikets lag och
författningar, samt at, efter Riksens Ständers tid efter annan
gifne trogne och välmente råd, taga alla mått och medel vid
handen till at värkställa deras beslut och befrämja deras påsyftade
ändamåhl. I sådant afseende har K. Maj:t äfven sedan
sista riksdag låtit sig högst vårda ej allenast om den rena
evangeliska lärans och en sann gudsfruchtans, lag och förordningars,
samt rättvisans oförkränkte vidmachthällande, utan
ock med yttersta sorgfällighet sökt fullföllja hvad i öfrigit
Riksens Ständer vid förledne riksdag för godt funnit at fastställa
och till K. Maj:ts vidare nådige försorg at öfverlemna.
Ibland annat har ock K. Maj:t, till utförande af det förklarade
kriget, tagit alla de mått samt gjordt alla de författningar och
anstallter, som kunnat befordra värket och balina vägen till
en önskelig freds återvinnande. Till den ändan har K. Maj:t
låtit krigsmachten uti Finland förstärka samt brukat alla
vederhörige medel, så at den blifvit tillräckeligen försedd.
Jämbväl äro uppå K. Maj:ts befallningar så månge örlogsskjepp,
galerer och andre fahrtvg till sjöss utlupne, som därtill
varit utsedde. De vacancer, som sig tilldragit antingen
vid arméen af karlar och hästar, eller vid flottan af båtsmän,
äro med all möjelig skyndesamhet ersatte blefne; varandes
äfvenväl något antahl båtsmän så ut- som inrikes anvärfde.
Yid det vahnlige fästningsarbetet har, sedan Riksens Ständers
senaste sammanvahru, sä mycket blifvit tillgjort, som den korta
tiden kunnat tillåta, och äro, till skjärgårdarnes så mycket
större säkerhet och försvar, föranstalltat. om de därvarande provisionelle
värkens reparerande och i stånd sättjande. Hvad omständigheter
och händelser vid alla desse författningar mött
och infallit, samt i hvad stånd värket nu är, sådant lära
Riksens Ständer utförligen inhämta utaf det, som därom särskilt
skall blifva dem meddelt, hvaraf de jämväl intagandes
varda hvad elljest i utrikes ährender förefallit, och hurusom
K. Majit, efter Riksens Ständers trogne råd, med alla des
öfrige grannar och bundsförvandter noga underhållit vänskapen
och den på allt sätt närmare sökt föröka och befästa.
Ibland alla desse angelägenheter har K. Majit, så mycket
denne krigztiden kunnat medgifva, icke låtit falla sig mödo
-
K. Maj:ts Allmänna Proposition.
s
samt at jämväl draga försorg om rikets invärtes hushållning,
at den på alt möjeligit sätt måtte varda förbättrad.
Imedlertid, och som omständigheterne jämte missväxten
de nästförflutne åhren förorsakat dyrhet och brist på spännena
ål uti åtskillige provincier, så har K. Maj:t, af öhra sorgfällighet
för des trogne undersåtare och allmoge därsammastädes,
så föranstalta låtit, at de med spannemåls-låhn utur
cronomagazinerne blifvit understödde och bisprungne.
Kongl. Majt har ock sedan sista riksdag haft all omvårdnad
ospard för de inhemske manufactorierne, samt till befrämjande
af deras ytterligare tillväxt och förkofring fogat
sådane anstallter, som Riksens Ständer funnit nödigt K. Majt
at tillstyrkja. Hvad angår riksens inkomst och drätzel, handelen
och sjöfahrten, bergvärken och skogarne, med mera, som
äfvenväl till rikets invärtes hushållning hörer, så lära Riksens
Ständer örn det ena så väl som det andra blifva utförligen
underrättade af K. Majts och Riksens Collegiers hos K. Majt
till denne riksdag i underdånighet ingifne berättelser, hvilka
skola blifva med Riksens Ständer communicerade.
Utaf det, som således korteligen Riksens Ständer är föreställt
och dem vidare särskilt skall förelagt varda, lära de
nu sielfve nogsamt finna, hvilka ährender, såsom närmast
rörande rikets välfärd, tarfva förnämsta och skyndesamste
öfverläggning. Ju mera K. Majt för oumgjängeligit ansedt, vid
nuvarande sakernes tillstånd och belägenhet så in- som utrikes,
at sammankalla Riksens Ständer till at af dem begiära deras
underdånige trogne råd och biträde, ju mindre tviflar K. Majt,
det de med samdrägt och enighet, efter moget öfvervägande, med
det snaraste lära taga sådane mått och författningar samt gå
K. Majt med sådane råd och med det bistånd och understöd
tillhanda, som angelägenheten och omständigheterne fordra, och
hvarigenom rikets heder, välfärd och säkerhet måtte bibehållas.
K. Majt önskar därtill af Gud den allsmächtige nåd och välsignelse,
så at altsammans måtte företagas och slutas till des
stora och heliga namns ähra, K. Majts och Fäderneslandets
bästa samt alla des trogne undersåtares nytta och fördehl.
Förblifvandes K. Majt i öfrigit Riksens Ständer samt och
synnerligen med all Kongl, nåd och ynnest välbevågen.
FRIEDRICH.
Gust. Boneausehold.
6
Adelns ledamöter i Secreta Utskottet.
2.
Förteckning
på Adelns ledamöter i Sekreta Utskottet.
(Allegater N. 10, 35 och 71.)
Protokoll XIII, sid. 35.
Ahr 1742 den 26 Augusti voro Electorerne tillsammans
at välja ledamöterne till Riksens Höglofl.
Ständers Secrete Utskått, då våhlet föll på efterfölljande
Herrar.
Grefvar:
Herr Presidenten Grefve Carl Bielke.
Cammer Rådet Grefve Carl Piper.
Presidenten Grefve Carl Frölich.
Grefve Posses fullmächtig Hofmarskalken Friherre Löwen.
General Majoren Grefve Axel Spens.
Krigs Rådet Grefve Adolph Mörner.
General Majoren Grefve Dohna.
Commendeuren Grefve Carl Sparre.
Friherrar:
Herr Friherre Horns af Åminne fullmächtig General Feldt
Tygmestaren Friherre P. Siöhlad.
Majoren Friherre Carl Creutz1).
Presidenten Friherre Carl Cronstedt.
Cancellie Rådet Friherre von Otter.
General Majoren Friherre Stael von Holstein.
Friherre von Essens fullmächtige Herr Presidenten Gustaf
Palmfeldt.
Öfver Ståthållaren Friherre Fuchs.
General Lieutenant Friherre During.
Friherre Stures fullmächtige Lagmannen Carl Wennerstedt.
Af Adelen:
Herr Öfverste Lieutenanten Nils Lilliehök.
» Lagmannen Åke Soop.
') I dennes ställe valdes d. 14 Sept. s. ä. General-majoren och Landshöfdingen
frih. Anders Koskull.
Adelns ledamöter i Sekreta Utskottet.
7
Herr Öfverste Lieutenanten Christ. Barnekow.
» » » Trolle.
» Öfverste Ramsaij.
» Capitain Rutger Maklier.
» Lagman Carl Wattrang.
» Öfverste Sinclair1).
» Lagman tom Post.
» Öfverste Gyllengranat.
» Majoren Beck-Fries.
d Hofrådet Paul Ehrenkrona.
» Öfver Jägmästaren Boye, Greifenskiitz fullmächtige.
» Corporalen af Lif-Drabanterne Quickfeldt.
» Cammar Rådet Wulfwenstierna.
» Öfverste Lieutenanten Åkerhielm.
» Capitein Gustaf Piper.
-» Justi ti 33 Cancelleren Silfwerskiöld.
•> Secreteraren Carl Lagerberg.
» Majoren Gitst. Meyerhelm.
» Caneellie Rådet Skutenhielm.
» Ammiralen Ankarkrona.
» Justitie Cancelleren och Landshöfdingen Cederbielke.
» Öfverste Lieutenanten Seulenberg.
i Öfverste Mark von Wurtemberg.
;» Hofrätts Rådet Adlerbeth.
» Revisions Secreteraren Pärs Ehrenmalm.
» Hofrätts Rådet Ehrenstam.
» Commercie Rådet oon TI of steen.
» D:o d:o lim Törne.
» Hofrätts Rådet Fredenstiema.
» Capitein Casp. von Berck.
» D:o Fock.
') I dennes ställe valdes d. 14 Okt. s. å. Vice Ammiralen hr Carl Ridder
^stolpe.
8 Svar till Bonde-ståndet om säte och stämma i Sekreta Utskottet.
3.
Svar
på det ärbara Bonde-ståndets gjorda ansökning om såte och
stämma i Sekreta Utskottet.
(Allegater, N. 17.)
Protokoll XIII, sid. 46.
I hvad för bedröfveligit och farligit tilstånd, som Sveriges
rike, alles vårt kära Fädernesland, nu, ty värr, råkat, lärer
ej någon, som saken rätt eftertäncker, kunna vara okunnigt,
jemväl att rikets räddande ifrån en större fara ej kan annorlunda
erhållas än, näst troget anropande om then store Gudens
nådiga hjelp och bistånd samt vår rena evangeliska läras bibehållande,
genom ett rätt förtroende emellan öfverhet och
undersåtare, så väl som en upricktig enighet emellan Riksens
Ständer.
Til alt sådant är en säker grundval lagd uti then besvurne
Regeringsformen och riksens fundamental stadgar. Rubbas
grundvahlen, skadas hela byggningen therigenom, och thet sorn
i början af en förändring synes ej så farligit, drager ofta
landtfördärfveliga påfölgder med sig.
I betraktande häraf, och som uti Riksdags-Ordningen, till
hvilket det ärbara Bonde-Ståndet genom sina fullmakter äfven
förbindes, tydeligen stadgat är, af hvilka Stånd Secrete Utskottet
bör bestå, nemligen af Ridderskapet och Adelen, Prästeoch
Borgare-Stånden, hvilket ej är någon nyhet, utan både i
gamle och senare tiders fundamental-lagar och bruk grundat,
och thet ärbara Bonde-Ståndet af the ganska tydeliga och omständelige
svar, som Bonde-Ståndet vid the förre riksdagar
sedan 1720 lemnade blifvit, nogsamt lärer vara bekant; fördenskull
draga R. o. A. samt Präste- och Borgare-Stånden til
det ärbara Bonde-Ståndet thet goda förtroende, at Ståndet
igenom des nu å nyo gjorda påståeude ej påsyftar inbrott uti
det, som Riksdags-Ordningen i detta mål så tydeligen stadgar;
dock som besynnerlige omständigheter och rikets närvarande
belägenhet föranlåtit K. Maj:t Riksens Ständer til denne extraordinaire
riksdag sammankalla, så finna de 3 Stånden för denne
gången intet betänckeligit at vänligen samtycka, det igenom
Adelns ledamöter i Större Sekreta Deputationen.
9
visse Deputerade, hvilka förut aflägga tysthets eed, det ärbara
Bonde-Ståndet nu strax uti Secrete Utskottet blifver underrättat
om rikets närvarande ti Istånd och sedan öfver de ärender,
som försvarsvärket angå, eller eljest på något besynnerligit
sätt kunna röra det ärbara Bonde-Ståndet, träda i samråd
med Secrete Utskottet, til deras afslutande.
3! 4.
Förteckning
på Adelns ledamöter (utom Sekreta Utskottet) i Större Sekreta
Deputationen.
(Allegater, N. 89.)
Protokoll XIII, sid. 239.
Anno 1742 den 28 Oktober voro högloft. Ridderskapet
och Adelens Electorer tilsammans at utvälja
ledamöter til Större Secreta Deputation, och äro
följande dei;til utvalde nemligen:
Grefvar:
Gref De la Gardies fullmächtig Friherre Hamilton.
Gref Nieroths fullmächtig Friherre Otto Fleming.
Gref Horns fullmächtig Herr Maklier.
Gref Lars Cronhielm.
Gref Mejerfelts fullmächtig Gref Adam Horn.
Gref Strömberg.
Gref Liewen.
Gref Axel Wrede Sparre.
Friherrar:
Friherre Eric Oxenstierna.
Friherre Hindric Wrede.
Friherre Friedrich Sparre.
Friherre Axel Gyllenstierna.
Friherre Diedrich Uxkull.
Friherre Rosenhane, General Major.
IO Adelns ledamöter i Större Sekreta Deputationen.
Friherre Anders Höpken.
Friherre Knorring.
Friherre Claes Fleming.
Adel:
Herr Boye, Carl Gustav.
Herr Biörnberg, Capitaine.
Herr Falkenberg, Landshöfdinge.
Herr de Geer, Lieutenant.
Herr Svinhufwud, Ryttmästare.
Herr Klingsporr, Ofverstelieutenant.
Herr Stobée, General Major.
Herr President von Drake.
Herr Lindcreutz, President.
Herr Lagerflycht, Assessor.
Herr Aminhof, Ofverstelieutenant.
Herr Estenberg, Cancellie Råd.
Herr Benzelstierna, Assessor.
Herr Ruthenschöld, Banco Advokatfiskal.
Herr Falkengren, Eqvipagemästare.
Herr Drufwa, Cammarråd.
Herr Diedron, General Major.
Herr Lagerstolpe, Camar Revisionsråd.
Herr Löwenhielm, Revisions Secretair.
Herr Wrangel, General Major.
Herr Lilljeswerd, Major.
Herr Stierneld, Fältsecretair.
Herr Schönström, Öfverste Lieutenant.
Herr Klinkowström, Major.
Herr G. Löwen, General Adjutant.
Herr C ar plan, Major.
Herr Lindheim, Hofrätts Råd.
Herr Ruth, Assessor.
Herr Axelsson Natt och Dag, vice Corporal vid Drabanterne.
Herr Westfelt, Öfver Jägmästare.
Herr von Otter, Major.
Herr von Böhnen, Svante, Capitaine.
Herr von Groth, Cammar Råd.
Instruktion för Större Sekreta Deputationen.
II
5.
Instruktion
för Riksens Högl. Stånders Större Sekreta Deputation.
(Allegater, N. 91.)
Protokoll XIII, sid. 242.
1.
Aligger Riksens Högl. Ständers Större Secreta Deputation
at tilse det vår rena evangeliska Lutherska religion bevaras.
2.
Vår nu regerande allernådigste Konungs höga rätt och
myndighet i akt tagas, samt Ständernes fri- och rättigheter
blifva enligit våre fundamentale lagar styrkte och handhafde.
3.
Större Secreta Deputation har af Riksens Högl. Ständers
Secrete Utskott at giöra sig underrättad om alle de insinuationer,
berättelser och correspondencer, med mera, som med
främmande makter kunde vara förde, eller hädanefter inkomma
och med successions-saken til Sverges crona directe och indirecte
någon gemenskap äga, i hvilken händelse Secrete Utskottet
ifrån sin tysthets ed i anseende til Större Secreta Deputations
giöromål i denna saken blifver befriade.
4.
Som Riksens Ständer updragit denna Större Secreta Deputation
at besörja hvad til verkställigheten af quaestione
quomodo hörer; altså åligger berörde Deputation at reglera
alla de actus och steg, hvilka til detta ändamålets erhållande
tjenlige aktas skulle, på sätt, som rikets värdighet och den
kärleksfulla vördnad Riksens Ständer hysa för Hans Durchl.
Hertigen af Hollsten det kräfva vill.
12
Instruktion för Större Sekreta Deputationen.
5.
Ofvervägas de mått och författningar, som i anseende
tii främmande håf hädanefter kunna pröfvas nödige, detta
ärendet angående, at tagas.
6.
Riksens Ständers Större Secreta Deputation har at infordra
Kongl. Cantzlie Collegii betänkande öfver de til dem
af Riksens Ständer hänskutne mål samt Herrar Riksens Råds
yttrande deröfver och, i fall så nödigt pröfvas, at öfver en
och annan angelägenhet än vidare infordra bemälte Collegii
utlåtande samt mundteligen härutinnan höra Herrar Riksens
Råd.
7.
Sedan Deputationen alt enligit föregående instructions §§
öfvervägat och sins emellan afgjordt, föredrages thet samteliga
Plena til theras gillande och ytterligare fastställande,
då ock jemväl tillätes, om någon af Större Secreta Deputations
respective ledamöter skulle finna sig föranlåten, at få
med sine serskilte meningar hos Plena inkomma. Stockholm
den 29 October 1742.
På Ridderskapet ock Adelena
vägnar
M. A. von Ungern Sternberg
h. t. Landtmarschalck.
Uppå Präste Ståndets
vägnar
E. Benzelius
På Bårgare Ståndets
vägnar
P Aulceville
taleman.
På Bonde Ståndets
vägnar
Olof Håkansson
taleman.
Adelns ledamöter i Riksens Ständers Kommission öfver kriget. 13
6.
Förteckning
på Adelns ledamöter i Riksens Ständers Kommission öfver
krigets utförande.
(Allegater, N. 165.)
Protokoll XIII, sid. 469.
Anno 1743 den 10 Februarii blefvo fölljande
Herrar uthvahlde til ledamöter i Riksens Ständers
Commission öfver krigets uthförande;
nembligen:
Grefve: David Frölich.
Friherrar: Eric Oxenstierna.
George Knorring.
Adel: Advocat Fischaln Rutenscköld.
Lagman Rotlieb.
Advocat Fischal Flack.
Hofrätts Råd OliwenCrona.
