# ID: svediakorp-gov113
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1742--1743
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 120,329
# sentences: 4,284
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Norcienfelts mern. ang. Bergslagen och bevillningen. 295
Med denna discours afstadnades;
Och uplästes Hr Nordenfelts Memorial, hvaruti han underställer
om icke de af Riksens Ständer Deputerade öfver bevilningsverket
kunde til förekommande af en för Bergslagen
befarad disproportionerad andel uti den afgift, hvarmed fast
egendom torde komma at beläggas, förstärkas med någre Bergsmän
och Bruksägare, hvilka under deliberationen kunde hafva
tilfälle at uti et så granlaga mål gifva den underrättelse, som
til en jemnlikhets erhållande oundgängelig är och på annat
sätt ej ernäs kan.
Hr Wulfwenstierna anförde, at Riksens Ständers Deputerade
öfver beviiningsverket ej tänkt gå Bruksägarne förbi,
utan hafva så snart de blifvit färdige med sitt project ärnat
communicera detsamma med Bergs-Deputation, som deröfver
kunde höra någre af Bruksägarne.
Gref H. Gyllenborg var af den tanka, at man härutinnan
ej borde binda sig vid Bergs-Deputation, utan kunde
samtelige Bruksägarne efter skedt anslag träda tilhopa och
sielfve utvälja de, som äga mästa och starkaste kundskap om
hvad til bergsväsendet hörer, hvilka sedermera kunna inkallas
och höras.
Hr Svante von Böhnen utlät sig det han voro en
ledamot af Bergs-Deputation, hvilken ära Electorerne sielfva
lära veta at han aldrig begärt; och ehuru han måste medgifva
det han ej äger tilräckelig kundskap om hvad som hörer til
bergsväsendet, så hade han likväl en lång tid varit boende på
den ort, hvaräst Bergslag varit, så at han någorlunda vet beskaffenheten
deraf, och förmodade sig i öfrigt äga så redigt
begrep, at han af de andre vittre män skulle kunna handledas,
samt at han tillika med dem skulle kunna reglera hvad beviiningsverket
för Bergslagen angår.
Hr Wennerstedt tillika med Gref H. Gyllenborg betygade,
at de intet hysa misstroende til någon ledamot i BergsDeputation,
men tykte at detta bäst kunde skie på det af Gref
Gyllenborg redan omförmälte sättet.
Hr Wulfwenstierna påminte, at vid bevilningsverkets
reglerande åtskillige arcana förekomma, och fördenskull hafva
Riksens Ständer altid dertil utnämdt få personer; skulle nu de,
som redan blifvit utsedde, förstärkas med någre Bruksägare, så
blefvo de för många til antalet, och ju flere de äro ju större
svårighet är at dermed komma til rätta.
296 (Nov. 17, 20.) Kapten Ådermans uppfinning. Krabbe.
I anseende härtil som ock hvad vidare anfördes, at om
de Deputerade skulle förstärkas med någre af R. o. Arns ledamöter,
kunde äfven de andre Stånden påstå at i lika proportion
öka antalet af deras ledamöter, fants af R. o. A. godt, at
någre af Bruksägarne hos Deputerade öfver bevilningsverket
blifva upkallade och hörde öfver den articlen, sorn angår bevilningen
af bergs- och hammarverken.
Hr Landtm, berättade at han, som redan sagt blifvit,
essentiellement för den orsaken skull til i dag anslagit plenum,
at slut måtte blifva angående de tvänne Deputerade, som skola
sändas til Ryssland, och bad altså Hr Landtm, at R. o. A.
sig häröfver ville utlåta.
Sedan R. o. A. något talts vid, föreslog
Hr Landtm, at R. o. A. kunde lemna til sine Deputerade
i Större Secreta Deputation at söka jemka denna saken
med de andre Stånden.
Frih. Wrede understödde detta såsom det bästa och nyttigaste
expedient, hvarigenom i den erisi vi nu äro det kunde
undvikas at stöta de andre Stånden.
Frih. C. L. Leijonhufwud instämde härmed, eftersom
man äfven härigenom vunno tiden, hvilken vid detta tilfälle
är högst angelägen.
Hr Landtm, frågade altså om det af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Slutligen anmälte Hr Landtm, et af Capitain Aderman
ingifvit Memorial om någon belöning för en af honom upfunnen
invention at skiuta geschvindt.
Detta blef af R. o. A. remitterat til Defensions-Deputation.
R. o. A. skildes åt.
Den 20 November.
R. o. A. samlades klåckan 11.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen uplästes Protocollet
af den 20 October til sid. 104, hvarvid inge påminnelser
giordes.
Hr Landtm, anmälte det Hr Krabbe nu berättat sig hafva
ingifvit bevis deröfver at han härstammar af den rätta Adelige
famillen af thet namnet Krabbe; och förmodar således at honom
nu mera ej något hinder giöres at sig här på Riddarhuset infinna;
Inv&narne i Finland. Bevillnings-verket.
297
Hvarvid R. o. A. ej hade något at påminna.
Uplästes och af R. o. A. gillades det upsatte Extractum
Protocolli om de af invånarne ifrån Finland vid denne Riksdag
ingifne besvär så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 17 Nov. 1742.
S. D. Uplästes hosföljande af åtskillige invånare i Finland
ingifne Memorial, bestående af flere puneter, hvarmedelst
de anhålla om någon hielp och undsättning uti deras nuvarande
olyckelige och beträngde ti Istånd, sedan de måst taga
flykten från sine hemvister; hvarvid R. o. A. sig erindrade
huruledes flere dylike Memorialer och ansökningar blifvit hos
Urskilnings-Deputation ingifne, hvilka alla äro af den beskaffenhet,
at the ej väl kunna hänskiutas til någon af the redan
förordnade Deputationer; och stadnade fördenskull R. o. A. i
det slut, at en serskilt Deputation måtte blifva utsedd och förordnad,
som kunde sig företaga detta nu omförmälte och här
hosföljande samt dylika flere ingifne Memorialer, och sedermera
til Riksens Ständers' plena inkomma med theras utlåtande
huru the af Finska undersåtarne andragne besvär måge
kunna bäst afhielpas, samt thesamma på något sätt soulagerade
blifva; kommandes denna Deputation at bestå af 12 ledamöter
af R. o. A. saint proportionaliter af the öfrige respective
Stånden. Hvilket genom utdrag af Protocollet med the
öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut
supra.
Vidare uplästes et i följe af R. o. A:ns sidst tagne Resolution
til de andre Stånden upsatt Extractum Protocolli angående
någre Bruksägares upkallande och hörande hos Riksens
Ständers Deputerade öfver bevilningsverket, hvilket jemväl af
R. o. A. gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos 11. o. A. den 17 Nov. 1742.
Igenom et til R. o. A. inlagt Memorial har blifvit förestält
hurusom nödvändigt torde vara at Riksens Ständers Deputerade
öfver bevilningsverket måtte blifva förstärkte med
någre Bergsmän och Bruksägare, de der kunna gifva vid handen
hvad proportion emellan slik och annan fast egendom vid
detta tilfället observeras bör. R. o. A. hafva tagit detta i
öfvervägande och i så måtto bifallit den giorde föreställningen,
at någre af Bruksägarne hos Riksens Ständers Deputerade öfver
bevilningsverket måtte blifva upkallade och hörde öfver den
articlen, som angår bevilningen af berg- och hammarverken.
298 (Nor. 20.) Frih. Wredes memorial angående
Hvilket nied de öfrige respective Stånden vänligen coinmuniceras.
Actum ut supra.
I anledning af de påminnelser nu giordes om fastställandet
af Manufactur- och Handels-Deputations instruction, ingaf
Frih. Wrede et Memorial, theruti han hemställer til R.
o. Arns öfvervägande sina oförgripelige tankar, huruvida berörde
Deputations giöromål vid denna anticiperade Riksdag
måge blifva så vidlyftige, at den projecterade instructionen
kunde synas för densamma nödig och nyttig.
Frih. Wrede erindrar härvid hvad besynnerlig ömhet Riksens
Ständer vid de framfarne Riksdagarne betygat för svenska
manufacturerne, hvilken ömhet och bevågenhet han är försäkrad
at Riksens Ständer icke mindre lära ännu hysa i anseende
til fabriquernes märkeliga nytta och nödvändighet för
det almänna bästa och the theraf flytande loflige näringsmedel.
Likaledes föreställer Frih. Wrede ändamålet med en Manufactur-
och Handels-Deputations förordnande af Riksens Ständer,
som skal varit å ena sidan at undanrödja det, som kunnat
vara för svenske manufacturerne hinderligit och prejudicerligit,
och å andra sidan at utfinna och åstadkomma hvad som
kunnat lända til deras vidare tilväxt; hvilket af den för 1738
års Riksdags Manufactur- och Handels-Deputation författade
instructionen nogsamt skal vara at inhämta.
Som fördenskull inga sådane orsaker och omständigheter
existerat til at nu inrätta Deputationens giöromål til en så
vidlyftig undersökning om manufacturernes tilstånd, som då vid
1738 års Riksdag skedde, och fabriquerne jemväl blifvit vid
den sidst öfverståndne Riksdagen med så åtskillige för dem
beforderlige och nyttige författningar underhielpte, at vid denne
Riksdagen intet vidare af dem lärer åstundas än den skäliga
förmån at blifva vid de undfångne privilegier och rättigheter
bibehåldne; så tycker Frih. Wrede icke vara billigt, rådeligit
eller nyttigt at vid denna anticiperade Riksdag genom en sådan
instruction, som innefattar et alt för vida sträckt begrep, gifva
Manufactur- och Handels-Deputation anledning til et nu för
tiden varande mindre nödigt vidlyftigt arbete, som skulle vara
besvärligit för Deputationen sielf och äfven hindra Riksens
Ständer uti deras nuvarande angelägnare rådplägningar.
Häremot håller Frih. Wrede före och underställer R. o.
A:ns bepröfvande om icke meranämde Manufactur- och HandelsDeputations
giöromål vid denne Riksdagen må så föreskrifvas
Manufaktur- och Handels-Deputationen.
299
och inrättas, at först och främst Deputation skärskådar och
utlåter sig öfver de ärender, sorn blifvit dit remitterade, och
sedan at Deputation af Manufactur-Contoirets och andre vederbörandes
inkomne relationer underrättar sig samt til Riksens
Ständers plena berättar i hvad stånd svenska manufacturerne
nu för tiden och sedan sidsta Riksdag äro, i anseende til inrättningar,
arbetare och tilvärkningar, hvad frukt och tilväxt
deraf sedan sidsta Riksdag förspordts eller ock hvad för hinder
ännu kunde ligga manufacturerne i vägen och behöfva at vidare
undanrödjas. I synnerhet håller Frih. Wrede för så mycket
mera nödigt at uti den nu författande instructionen expresse
inflyter, det Deputation icke äger frihet at gå med des arbete
tilbaka in uti de förre Riksdagarnes giöromål, eller gifva anledning
til någon ändring uti de då giorde manufactur-författningarne,
som de äro i sidsta Riksdagsbeslutet införlifvade och
af Riksens Ständer på det kraftigaste försäkrade at utan alt
hinder och intrång blifva handhafde. I lika måtto tycker Frih.
Wrede det vara nyttigt at icke eller Manufactur-Contoirets
sedan sidsta Riksdag giorde anstalter til manufacturernes utspridande
i landet i anledning af någre visse af Riksens Ständer
Contoiret til den ändan meddelte generale momenta måge
rubbas, hälst de innom den korta tiden icke kunnat komma
til någon önskelig mognad, utan at de lemnäs i ro til at vid
en annan Riksens Ständers sammankomst visa hvad frukt och
nytta de kunnat af sig skaffa.
Sluteligen tycker Frih. Wrede vara hvarken orådeligit eller
otjenligit om Manufactur- och Handels-Deputation får befalning
at adjungera sig en eller flere af Riksens Ständers Fullmäktige
vid Manufactur-Contoiret; hvartil föreslås Presidenten
Ilr von Drake, som äger en fullkomlig insikt och kundskap i
alla til manufactur-väsendet hörande mål, hvaraf Deputations
arbete mycket skal kunna underlättas, och hvilken vid sidstledne
Riksdag äfven var ledamot i Manufactur- och HandelsDeputation
fastän han tillika var R. o. A:ns Fullmäktig i
Manufactur-Contoiret.
Sidst förbehåller sig Frih. Wrede, at detta hans Memorial
må få afgå til de öfrige Stånden.
Hr Fabian Löwen utlät sig at om Manufactur-Deputations
instruction på det sättet skulle inrättas som Baron
Wrede i sitt Memorial föreslagit, voro det rätt så godt at
ingen instruction dem meddeltes; kunnandes Riksens Ständer
300 (5Tov. 20.) Om frih. Wredes memorial angående
nu mer än förr ej blifva hindrade af Manufactur-Deputation
uti deras öfrige sysslor, hvaribland med skäl räknas kan, at
vi få se redo och räkning för de disponerade medlen.
Frih. H. Wrede uprepade innehållet af des Memorial,
som förnämligast bestodo af frenne momenta; först voro det
bekant hurusom allt ifrån år 1734 hvarjehanda insinuationer
giordes både hos Riksens Ständer och eljest om underslef och
missbruk, som föröfvades vid manufacturierne och isynnerhet
vid et af de förnämsta, derföre blefvo Riksens Ständer vid
1738 års Riksdag föranlåtne at gifva den då förordnade Manufactur-Deputation
en sådan instruction at på det aldra nogaste
undersöka manufacturiernes tilstånd och huru de undfångne
medlen blifvit använde; hvarefter likväl sedermera de giorde
tilvitelser och beskyllningar befunnos vara ogrundade och syftade
allenast på at störta fabriquerne. För det andra voro
denne Riksdagen anticiperad, och ej mer än et år sedan de
månge härlige och nyttige författningar til manufacturernes
uphielpande af Riksens Ständer blefvo tagne, och kunde således
frukten och nyttan deraf ännu ej skönjas, emedan detta
fostret är ganska spädt och icke kommit til någon mognad,
utan fordras längre tid at utröna hvad som nödvändigt behöfver
at rättas eller ändras. För det tredie betygade Frih.
Wrede sig i hög grad vörda dem, som blifvit nämde til ledamöter
i Manufactur-Deputation, hvilka han dock ännu ej hördt
upläsas; men han funno för sin del högst nödigt at Hr Prrnsidenten
von Drake, som äger en grundelig insikt om alt hvad
til manufactur-väsendet hörer, måtte nu likasom tilförene skedt
biträda denna Deputationen. Hvad eljest beträffar Hr Löwens
utlåtelse örn redo och räkning för de disponerade medlen, så
förmente Frih. Wrede at den beskyllning aldrig skal kunna
dragas af des Memorial, som ville han dem derifrån eximera.
Hvad åter angår at en alt för vidlyftig undersökning om
manufacturerne skulle hindra Riksens Ständer at bringa til et
lyckeligit slut den företagne successions-saken, at undersöka
och igenfinna rätta orsakerne til det olyckelige fälttåget i Finland,
at frälsa riket och fäderneslandet ifrån en öfverhängande
fara antingen genom en hugnelig fred eller ock defensionsverkets
uprättande; så äro desse saker af den vigt och angelägenhet,
at de sannerligen knapt lära lemna oss någon tid
öfrig at tänka på våre oeconomiske författningar, utan måste
väl de samma til bättre och lägligare tid upskiutas.
Manufaktur- och Handels-Deputationen.
301
I öfrigt förbehölt sig Frih. Wrede, at förenämde des Memorial
måtte följa med til de andre Stånden.
Hr Fab. Löwen svarade häruppå, at det voro så mycket
nödigare at undersöka manufacturernes tilstånd som de samma
nu mera än någonsin tilfören stå på vippen at gå under, och
kunna Riksens Ständer uti deras angelägnare sysslor ej mera
hindras igenom Manufactur-Deputation än igenom de öfrige
Deputationers arbete; lärandes Deputation ej underlåta at
upkalla Praesidenten von Drake när omständigheterne sådant
fordra och någon underrättelse af honom kan åstundas.
Hr E. G. Boije begärte at Frih. Wredes Memorial måtte
blifva liggande på bordet, så at han dervid finge giöra nödige
påminnelser.
Frih. During: Riksdagen har redan påstådt i 3 månader
och Manufactur-Deputation har ännu intet kommit i arbete,
utan äro altid nya inkast giorde, så at instructionen ej blifvit
faststäld. Jag har ej den äran at vara nämd til ledamot i
denna Deputation, men jag hemställer Högh R. o. A. örn icke
vi böra hysa äfven så mycket förtroende til de nuvarande ledamöter
som de, hvilka vid sidsta Riksdag suto der. Och finner
jag för min del så mycket nödigare at manufacturernes tilstånd
må undersökas, som jag med de flere i landsorterne äro boende
nu måste betala hvad vi til kläder behöfva mycket dyrare än
förr, hvilket nogsamt ådagalägger at något fel måste vara antingen
uti sielfva inrättningen eller den vid manufacturierne
liittils förde hushäldningen. Vi böra ju fä se hvart våre penningar
tagit vägen, hvad säkerhet vi hafva och den nytta vi
framdeles deraf kunna förvänta.
Hr E. G. Boije: Ingen af oss är, som icke på det högsta
lärer söka at befrämja manufacturernes tilväxt och förkofring,
men vi måste derjemte tilse at de ej på det sättet inrättas,
at undersåtarne i riket genom et alt för högt pris på vahrorne
blifva skafvade och de manufacturisterne om händer lemnade
medel användas til tracteringar och andre afsikters utförande.
Hr Hästsko: Om vi gå til handels-balancen, lära vi
finna huruledes sedan år 1731 igenom de inrikes skedde tilvärkningar
vår undervigt i handelen ansenligen blifvit förminskad;
derutaf kunna vi ju med säkerhet dömma at våre manufacturer
äro oss nyttige och angelägne. Hvad angår de undfångne
förskotter och redogiörandet derföre, så lära Högh R.
o. A. sig påminna, at de vid sidsta Riksdag blifvit eftergifne,
302 (Not. 20.) Om frih. Wredes memorial angående
och kan således numera af Riksens Ständer ej fordras redo
och räkning för desamma. Yi hafva exempel af andra nationer,
som hafva användt långt större kostnad och ändå mäst arbeta
i många år innan de kunnat bringa sine fabriquer i stånd.
Skulle vi nu anställa vidare undersökning och redogiörande för
de ringa summor vi här påkostat, fruktar jag at vi skulle förorsaka
fabriquerne större olägenhet än vi oss kunna föreställa.
Hr Didron: Vårt rätta giöromål är nu at utlåta oss om
vi intet hafva samma förtroende til nuvarande ledamöter i
Manufactur-Deputation som sidsta Riksdag. Hafva vi det,
hvarföre kunna vi då icke gifva dem samma instruction och
ej längre uppehålla tiden utan låta dem komma til arbete?
Frih. Cronliiort utlät sig, det han ej ville uppehålla
tiden och föreslog fördenskull at Baron Wredes giorde påminnelser
kunde inryckas i den förre instruction en.
Hr von Blixen sade sig vara öfvertygad om fabriquernes
nytta och nödvändighet, samt at den af Riksens Ständer tagne
hufvudsystemen til deras uphielpande i sig sielf voro ganska
god; men så voro ock många missbruk, som ännu kunna stå
at rättas. Den öfverklagade dyrbeten härrörer deraf, at de
högst nödige och oundgängelige vahrorne ej blifva tilvärkade
i den myckenhet, som undersåtarne i riket behöfva. Och hvad
de utdelte medlen angår, så är det vist at mången fädt ansenlige
summor, som aldrig förtjent eller bordt fä någon styfver.
Orsaken dertil har varit, at Riksens Ständer forcerat verket;
och emedan ingen, som haft penningar, af sig sielf velat sticka
sine penningar in i manufacturier, sä hafva Riksens Ständer
blifvit föranlåtne at anförtro dem i deras händer, som ingenting
ägt. Til exempel häraf anförde Hr Blix Rådman Kock,
som vid de sidste Riksdagar til et jernmanufacturverks inrättande
fädt 50 tusen dal. Således voro nu högst nödigt at
Manufactur-Deputation måtte efterse hvad gagn de, som dylika
ansenlige förskotter undfådt, derföre giordt, och at til den ändan
samma instruction meddeltes den nu förordnade ManufacturDeputation,
som den förra haft, hälst de ledamöter, som nu
sittja der, böra hos oss äga samma förtroende, och lära derföre
intet ändra hvad förr är giordt och de til fabriquernes upkomst
finna nyttigt vara. Hvad Hr Presidenten von Drake anginge,
så vore det ofelbart at han äger diup och grundelig insikt uti
alt det som hörer til manufactur-väsendet, och hade han vid
sidsta Riksdag, då han varit ledamot i Manufactur-Deputation,
Manufaktur- och Handels-Deputationen. 303
haft al flit. och möda ospard, så at han arbetat som en träl,
men om han nu skulle biträda Deputation, fingo han ej den
lustre, som vederbör och han förtient, sedan dess arbete af
andra blifvit öfversedt och gillat.
Uppå begäran uplästes förtekningen på de valde ledamöter
til Manufactur- och Handels-Deputationen;
Hvaruppå begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, förestälte at han ej kunde giöra någon proposition,
eftersom man begärt at saken måtte blifva liggande
på bordet.
Hr E. G. Boije förklarade at han begärt det Baron
Wredes Memorial måtte blifva liggande på bordet så framt det
skulle följa med til de andre Stånden, men om R. o. A. behaga
bifalla instruction, begifven han sig gierna härifrån.
I anledning häraf begärte åtskillige at Hr Landtm, ville
giöra frågan om instructionen får bifall; andre åter begärte at
Hr Landtm, ville giöra proposition om instruction tillika med
Baron Wredes Memorial skal blifva liggande på bordet.
Frih. Cronhiort tykte at saken ej kan skiljas åt, utan
ifall instruction afgiöres, bör Baron Wredes Memorial följa
med til de andre Stånden.
Hr Didron påminte at R. o. A. sidst faststäldt, det instruction
i dag bör afgiöras, hvaröfver Hr Didron åberopade
sig R. o. A:ns Protocoll.
Frih. Scheiding gaf tilkänna det han var af enahanda
tanka med Hr General-Lieutenant During, at ManufäcturDeputation
bör fordra redo och räkning för medlen, dock at
terminus a quo blifver ifrån sidsta Riksdag.
Hr Rutenschöld instämde härmed, tilläggandes at Manufaötur-Deputation
vid sidsta Riksdag haft räkning för hvar
styfver, och funnit at Riksens Ständers Fullmäktige i Manufactur-Contoiret
som ärlige och redelige män disponerat de til
fabriquernes uphielpande anslagne medel; hvarföre det vore
onödigt at med revision gå längre tilbaka än til sidsta
Riksdag.
Det begärtes ånyo at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Frih. Cronhiort påstod at de af Baron Wrede andragne
omständigheter måtte ryckas in uti instruction; hvilket des
påstående Frih. Cronhiort begärte måtte i Protocollet införas.
Som det än vidare påyrkades at Hr Landtm, ville giöra
proposition, frågade
304 (Not. 20.) Manufaktur- och Handels-Deputationen.
Hr Landtm, om den projecterade instructionen bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Hr Rutenscköld påstod at terminus a quo måtte blifva
ifrån sidsta Riksdag, i annat fall begärte Hr Rutenscköld
votering.
Hr E. G. Boije: Riksens Ständer hafva vid början af
Riksdagen, då Secrete.Utskottets instruction förehades, faststält
at Secrete Utskottet skulle efterse huru alla subsidier samt
riksens inkomster sedan år 1738 äro disponerade, och derpå
låta gifva sig behörige räkningar och verificationer. På samma
sätt bör och nu Manufactur-Deputation äga frihet at efterfråga
huru manufactur-fonden blifvit disponerad.
Hr Svante von Böhnen anförde det han väl trodde, at
förre Manufactur-Deputation efter Hr Rutensckölds utlåtelse
på det nogaste examinerat sakerne, hvilket ock lärer blifva en
stor lisa för den nu förordnade Deputation; men han funno
för sin del ganska betänkeligit, at Deputation med sitt giöromål
ej skulle få gå längre tilbakars än til sidsta Riksdag,
emedan uti oeconomiske författningar det, som förledit år var
högst nyttigt, nu kan behöfva ändring. Mera kunde ej höras
af Hr von Soknens tal.
Frih. Cron hiort sade at Deputationen väl får gå längre
tilbaka at hämta uplysning i sakerne, allenast den ej ändrar
hvad förut är giordt.
Hr C. Fr. Klingsporre: Hvad räkenskaperne angår, så
bör terminus a quo blifva der förra Deputation släpte; dock
bör Deputation icke vara betagit at med sitt giöroinål gå längre
tilbaka uti de oeconomiske författningarne til at förbättra det
som kan nödigt pröfvas.
Hr E. G. Boije bad at R. o. A. ej ville hafva det
omilda omdöme om ledamöterne i Manufactur-Deputation, som
skulle de vilja ändra något af de nyttige författningar vid
sidsta Riksdag blifvit giorde; det vore tid nog at döma dem
när de sig derutinnan försedt.
Frih. Cronhiort betygade det han ej hyser något misstroende
til ledamöterne i Manufactur-Deputation, men han
fruktade endast, at de torde hålla detta verket mindre angelägit
eftersom man ännu ej kunnat skönja rätta nyttan och
verkan af de många vid sidsta Riksdagen giorde författningar,
hvarigenom de också torde falla på den tankan at i någor
Beskickningen till hertigen af Holstein.
305
måtto ändra desamma, hvilket är det som han just velat
förekomma.
Hr von Blixen androg hurusom oeconomie- och commercemål
ändra sig nästan efter hvarje påstdag, och således måste
äfven Manufactur-Deputation hafva frihet at efter omständigheterne
ändra de redan giorde författningar, men dervid likväl
altid behålla hufvudsystemen, nemligen svenska manufacturerres
tilväxt och förkofring, hvarthän alla til tagande mått böra
ledas och rättas; Hr von Blixen uprepade vidare hurusom
Commerce-Collegium på samma sätt som Ministeren altid måste
rätta vår handel efter beskaffenheten hos väre grannar, med mera.
Hr Landtm.: Hufvudposition blir altid som nu sades at
arbeta på manufacturernes upkomst och förkofring, dertii äro
Deputations ledamöter genom instruction förbundne och kan
fördenskull ingen skälig fruktan hafva rum at de i någor
måtto skulle ändra de förra giorde författningar örn de äro
nyttige. Dessutan kunna ju plena giöra sine påminnelser om
något sådant skulle förekomma.
Efter något vidare discourerande häröfver föreslog
Hr Landtm, at terminus a quo för Manufactur- och
Handels-Deputation måtte blifva ifrån sidsta Riksdag, dock at
Deputation lemnäs fri tilgång til de förre acterne;
Hvarmed R. o. A. förklarade sig nögde.
Och blef uppå Hr Landtm:ns giorde frågan den projecterade
instructionen med denna tilläggning bifallen.
Vidare frågade Hr Landtm, om den projecterade eden
för Manufactur- och Handels-Deputation bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, anmälte at Större Secreta Deputations arbete
angående beskickningen til H. K. Höghet Hertigen af Holstein
nu voro färdigt; hvarvid Hr Landtm, nu förut ville berätta at
sedan R. o. A. updragit sine ledamöter i Större Secreta Deputation
med de andre Stånden jemka och bilägga den skiljaktighet,
som varit Stånden emellan angående Baron Hamilton,
har sådant på intet annat sätt låtit sig giöra än at Större
Secreta Deputation hos H. K. Maj:t i underdånighet begärt at
förutan de tvänne, som redan blifvit utnämde, II. K. Ma:jt
jemväl ville ännu nämna den tredie nemligen Baron Hamilton;
hvartil R. o. A:ns ledamöter i Större Secreta Deputation
så mycket mer varit föranlåtne sig at begifva, som pluraliteten
af Prästeståndets dervarande ledamöter varit för
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 20
306 (Nov. 20.) Om hertigens af Holstein tronföljareval.
Baron Hamilton. Hr Landtm, bad altså at R. o. A. ej ville
hafva något misstroende til desse sine Deputerade, varandes
nogsamt försäkrad at R. o. A. giordt detsamma til at komma
derifrån.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Uplästes Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af innevarande dato, hvaruti berättas hurusom Större
Secreta Deputation til följe af des undfångne instruction förehaft
och skärskådat de omständigheter, som höra til qusestionem
quomodo, angående H. K. Höghets Hertigens af Holstein förklarande
til successor på then Kongl, thronen, öfver hvilket
högvigtiga ärende, sedan Deputation äfven hördt så väl K.
Cancellie-Collegium som hvad Hrr Riksens Råd dervid haft
at påminna, har Större Secreta Deputationen funnit bäst och
rådeligast at igenom vissa utskickade under H. K. Maj:ts höga
förpassning på et så anständigt sätt, som rikets värdighet och
undersåtarnes säkerhet fordra kan, kundgiöra både H. K. Höghet
och jemväl Hennes Czariska Maj:t detta Riksens Ständers val,
samt tillika begära H. K. Höghets utlåtande och besvarande
öfver efterföljande generelle förbehåld, nemligen l:o at H. K.
Höghet vil förblifva vid den sanna evangeliska lutherska religionen
samt dervid bibehålla Sveriges rikes undersåtare; 2:o
ju för ju heldre komma hit in i riket at här blifva införd til
Sveriges gagn och förmån, til des han efter K. Maj:ts dödeliga
frånfälle vid myndige år kommer at anträda den Kongl.
Svenska thronen; 3:o emedlertid försäkra K. Maj:t och riket
om tro och huldskap, och 4:o enär H. K. Höghet framdeles
efter Guds skickelse varder bestigandes den Svenska thronen,
då styra och regera riket efter Sveriges rikes fundamentale lag.
Hvarjemte Större Secreta Deputation låtit författa en instruction,
som nu tillika blifvit til Riksens Ständers plena upgifven,
efter hvilken de utskickade vid förefallande tilfällen måga uti
deras angelägne värf sig rätta.
Och på det äfven H. K. Höghets fru Mosters, Hennes
Czariska Maj:ts samtycke i detta mål sä mycket benägnare
må kunna erhållas och detta värf giöras mera angenämt och
behageligit, så har Större Secreta Deputation i anseende til
det emellan Sverige och Ryssland ännu påstående kriget fallit
på den tanken at nu förut tillägga Hennes Czariska Maj:t
titul af Rysk Käijsarinna, på sätt som des företrädare på
Ryska thronen den tilförene åtniutit.
Hert. af Holstein skall företrädas vid drottningens begrafning. 307
För öfrigt berättar Större Secreta Deputation hurusom
den äfvenväl til fullgiörande af det dem anförtrodde giöromål
varit omtänkt på sätt och medel at jemka den skiljaktighet
om personerne, som vid denna beskickning emellan Stånden
upkommit, och til den ändan ej funnit någon tilräckeligare
utväg än at hos K. Maj:t i underdånighet anhålla det H. K.
Maj:t utom Landshöfdingen Grefve Nils Bonde och Camarherren
Frih. Scheffer ännu täktes allernådigst utnämna en,
hvartil H. K. Maj:t behagat gifva sitt nådiga samtycke, och
således i nåder dertil utsedt Conference-Rådet Frih. Carl Otto
Hamilton, kommandes desse utskickade at likmätigt K. CantzlieCollegii
Betänkande i resepenningar och tractamente in alles
niuta 10 rdal. banco hvardera om dagen.
Detta bifölls af R. o. A.
Derpå uplästes instruction, hvarefter de, som komma at
afskickas til H. K. Höghet Hertigen af Schlesswig Holstein, sig
i underdånighet hafva at rätta.
Vid 1 §, angående at de med första skola anträda resan
til Abo, anmälte
Hr Landtm, at dem lemnäs frihet fortsättja resan til
den ort, hvarest de först kunna komma i land.
Under upläsandet af denne instruction anmältes och på
vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet af 6
personer. Otto Olofsson ifrån Nerike och Wermeland förde
ordet, och näst aflagd vördsam hälsning ifrån Bondeståndet
berättade, at Ståndet gifvit desse sine Deputerade in cotnmissis
at hos de andre Stånden afgifva et Memorial, som en af
Bondeståndets ledamöter i Ståndet ingifvit, angående at H.
K. Höghets Hertigens af Holstein härvarande Minister måtte
inviteras til Högstsalig Hennes K. Majits Drottningens begrafningsact,
hvilket Memorial Bondeståndet så mycket mer bifallit,
som Ståndet altid finner sig villigt at betyga emot H.
K. Höghet al uptänkelig kärlek och vördnad.
Häruppå uplästes berörde Memorial, som Herredagsmannen
Olof Gustafsson ifrån Örebro län hos Bondeståndet ingifvit,
hvaruti han underställer Riksens Ständer om icke H. K. Höghets
Hertigens af Holsteins härvarande Canceller och Envoyé*!
Pechlin borde inviteras at såsom en representant af II. K.
Höghet bivista begrafningsacten efter Högstsalig Hennes Majit
på sätt soin vidare kunde komma at regleras; berättandes Olof
Gostafsson sig vara föranlåten til detta underställande om en
308 (>'ov. 20.) Drottningens begrafning. Eansakningen om kriget.
sådan distinction för Envoyeen Pechlin af följande skäl, nemligen
at H. K. Höghet är den närmaste blodsförvandt och
altså den, som naturligen tager största delen i Hennes Maj:ts
beklageliga afgång; at hans Herr fader altid vijst mycken vördnad
för Hennes Majit och giordt sig en heder af at härstamma
af den glorvyrdige Gustavianiske famillen, uti hvilket släktkära
sinnelag H. K. Höghet ock är uppfödd; at H. K. Höghet
nu är förklarad för successor til den Kongl. Svenska thronen,
då han lärer med behag anse at Riksens Ständer vid detta
tilfälle visa honom en tilbörlig vördnad och heder och distinguera
honom i dess Minister; at hans härvarande Cantzler och
Envoyée under sitt härvistande altid upfördt sig med en berömlig
försiktighet til sin Herres bästa, hvarföre H. K. Höghet
lärer hafva för honom al nåd och Riksens Ständer finna
sig befogade at erkänna hans goda förhållande med distinction,
och at Riksens Ständers omhugsamhet at vid tilfällen distinguera
H. K. Höghet uti de personer, som honom angå, lärer
mycket behaga H. K. Höghet och öfvertyga verlden huru alfvarligen
man det med honom menar. Och som tiden och omständigheterna
ej tillåtit at sollenniter bjuda H. K. Höghet til
denna act, då han sielf eller i hans ställe Hans Durchlauchtighet
Administratören torde hafva utnämdt personen, som vid
detta tilfälle skulle hafva företrädt hans höga person, så tycker
Olof Gustafsson at i brist af tid Riksens Ständer nu imedlertid
såsom de närmaste förmyndare äro befogade och kunna
contistuera Envoyeen Pechlin til denna actens solenne bivistande;
hvilket lärer af H. K. Höghet med välbehag gillas.
Enär berörde Memorial var upläst berättade Otto Olofsson
vidare, det Ståndet haft i öfvervägande huru bästa lius och
kundskap måtte kunna erhållas om det olyckeliga kriget, då
Ståndet stadnat i det slut, at hvar och en måtte lemnäs til—
gång och frihet at igenomläsa och se i the skrifter, libeller,
exceptioner och ransakningar samt domar och utslag, som uti
saken angående Herrar Generalerne Grefve Lewenhaupt och
Baron Buddenbrok kunna ingifvas, växlas, hållas och afsagde
varda, såsom ock at alt hvad i thesse mål förehafves, afgiöres
och dömes efter hand och så snart det ske kan igenom trycket
må giöras almänt; hvaröfver Otto Olofsson upläste et Extract
utur Bondeståndets Protocoll af innevarande dato, hvilket var
af samma innehåld men allenast i concept, och togs fördenskull
tilbaka, samt lofvades et renskrifvit exemplar i stället.
Borgareståndets extr. prot. angående kriget. 309
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns hälsning til det ärbara
Bondeståndet;
Hvarmed Deputation afträdde och blef af R. o. A:ns ledamöter,
som dem emottog, beledsagad til dörren.
Sedan Deputation var ute, uprepade Hr Landtm, hvad
Bondeståndets Deputation haft at andraga.
Hr Didron tykte at R. o. A. derigenom skedde någon
tort, at sådane saker komma ifrån Bondeståndet, som R. o. A.
tilkommer proponera, och hemstälde Hr Didron om icke
concepisten til detta Memorial borde efterfrågas, emedan af
skrifarten nogsamt kan intagas at det af en Bonde ej är upsatt.
Men häruppå föll intet svar utan frågade
Hr Landtm, örn den upläste instructionen af R. o. A.
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 27 November.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och då med Protocollets
upläsande skulle börjas, anmältes tvänne Deputerade ifrån
Borgareståndet, nemligen Borgmästaren Apiarius och Rådman
Ammelberg, hvilka af Riddarhus-Fiscalen Cedercrona emottogos,
och sedan de trädt inom skranket aflade Ståndets hörsamma
hälsning och öfvergåfvo et Extractum Protocolli, hvaruti
Ståndet skrifteligen gifvit sine tankar tilkänna öfver det
mål, som Ståndet sidsta plenidag igenom den af Rådman
Kierrman anförde Deputationen sig yttrat.
Uppå desse Deputerades begäran uplästes samma Extractum
Protocolli, hvarutinnan Borgareståndet i anledning af ärbara
Bondeståndets genom Extractum Protocolli afgifne utlåtelse
angående des oförmögenhet at utgiöra contributioner och åtaga
sig någon garantie för medel, som til rikets behof kunna vara
nödige at negotieras, hälst så länge Almogen icke blifvit full
komligen
underrättade om orsakerne til krigets olyckeliga utgång
i Finland, med mera, yttrar sig vara af samma mening
som tilförene angående en fullkomlig ransakning öfver de i
detta kriget förelupne felaktigheter, hvarförinnan Borgareståndet
jemlikt med ärbara Bondeståndet ej skal kunna veta i hvilkens
händer rikets krigsmakt och undersåtarnes välfärd med trygg
-
310 (Not. 27.) Kapten Löfving. Öfv. Ramsay. Borgersk. kavall.
het må kunna anförtros; altså påminner Borgareståndet at des
i detta mål afgifne Extractum Protocolli af den 6 November
må hos Högh R. o. A. samt högvyrdige Prästeståndet til benäget
öfvervägande och utlåtande ju förr des heldre företagas.
Yidax-e recommenderade förberörde Deputerade at R. o. A.
ville låta sig föredraga Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 6 hujus angående de i Finland vid krigsoperationerne begångne
felaktigheters skärskådande af en Ständernes Commissiön,
med försäkran at Borgareståndet härvid ingen annan
intention haft än at derigenom så mycket mera kunna ställa
sine hemmavarande medbroder tilfreds och med större trygghet
kunna öfvertyga dem om sakernas rätta sammanhang och
beskaffenhet.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns hälsning och lof—
vade at desse ärender innan kort skola företagas;
Hvarmed Borgareståndets Deputerade afträdde.
Derpå uplästes Protocollet ifrån sid. 194, deräst sidst
stadnades, til slutet af den 20 October, hvarvid inge påminelser
giordes.
Under upläsandet af Protocollet utdeltes de af Hans
Excellence Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken til R. o. A.
nidskickade exemplaren af ceremoniellet til högstsalig Hennes
K. Maj:ts Drottningens begrafnings-act.
Gref H, Gyllenborg berättade det han emot förmodan
förnummit at Capitain Löfwing hos de andre Stånden ingifvit
en lika lydande berättelse med den han för någon tid
sedan hos R. o. A. inlagt, hvarföre och på det at ej någon
må sättja tro til den osanning, som honom af äreförgätne
menniskor vil påtäxtas, sade Hr Grefven sig vara föranlåten
at hos de andre Stånden skrifteligen inlägga hvad han til sitt
försvar munteligen hos R. o. A. anfört, hvilket han förut hos
R. o. A. velat anmäla.
R. o. A. hade härvid ej något at påminna.
Hr Landtm, gaf tilkänna at Hr Ofverste Ramsay, som
varit ledamot af Högh R. o. A., för frenne dagar sedan blifvit
död och at något artillerie-manskap kommer at sammandragas
til at skiuta för honom med stycken.
Vidare berättade Hr Landtm, det Borgerskapet til häst
varit samlade at exercera sig, aldenstund de vid högstsalig
Hennes Maj:ts begrafning skola paradera, hvilket i Secrete
Utskottet blifvit anmält eftersom plenum imedlertid ej varit.
Öfv. Fröberg. Bibi. Dahlin. Manuf. o. Handele-Dep. 311
Vidare gaf Hr Landtm, vid handen det Öfverste Fröberg
igenom General-Krigsrätten blifvit arresterad;
Vid hvilket alt R. o. A. ej hade något at erindra.
Hr Landtm, hemstälte om R. o. A. behaga lemna honom
tilstånd at utsättja dag för dem, som begärt at få parentera
här på Riddarhuset, förmenandes Hr Landtm, at tvänne
parentationer kunde hållas förmiddagen och tvänne eftermiddagen;
Hvilket
bifölls.
Ytterligare anmälte Hr Landtm, at Bibliothecarien Dahlin
författat och til R. o. A. dedicerat en skaldedikt under
titul af Svenska Friheten, hvilken piece Hr Dahlin til Riddarhuset
förärat och nu af Hr Landtm, upvistes.
R. o. A. förklarade mycket nöje öfver detta Hr Dahlins
arbete.
Gref H. Gyllenborg sade sig hafva igenomläst denna
piece, hvilken han funno vara en chef d’oeuvres, hemställandes
om icke Bibliothecarien Dahlin, hvilken så väl härigenom som
åtskillige för detta af trycket utgifne verk vijst ogemena prof
af des snille, vetenskap och flit, på något sätt borde encourageras,
hvartil Secrete Utskottet kunde utse moyens.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Didron förbehölt at inge penningar måtte gifvas,
emedan rikets nu utblottade tilstånd sådant ej tillåter.
Hr Landtm, bad at R. o. A. nu ville utnämna de 50
personer, som efter ceremoniellet komma at följa H. K. Maj:t
i begrafnings-processen.
R. o. A. kommo öfverens at bärtil utvälja en af hvar bänk.
Hr Brunow påminte om des Memorials upläsande angående
Commission til undersökande af de vid krigs-operationerne
i Finland begångne felaktigheter.
Men Hr Landtm, anmälte at här vore en Resolution, som
först måste justeras.
Uplästes altså och af R. o. A. gillades följande Resolution,
hvilken til följe af R. o. A:ns sidst fattade slut kommer at
skrifvas på Manufactur- och Handels-Deputationens instruction.
Resol.: Bifölls med den tilläggning at terminus a quo för
Manufactur- och Handels-Deputation blir ifrån sidsta Riksdag;
doch lemnäs Deputation fri tilgång til de förra acterne.
Hr Lagerhielm holt före at Manufactur-Deputation icke
allenast borde hafva tilgång til de förra acterne, utan jemväl
312 (Not. 27.) Manufaktur- och Handels-Deputationen.
äga frihet at pröfva huruvida de redan giorde författningar
kunna vara nyttige eller ej.
Frih. Cronhiort sade at Deputation ej kan nekas at gå
til de förra acterne, men at den ingalunda bör ändra hvad vid
förra Riksdagar är giordt.
Frih. During: Riksens Ständers Manufactur-Deputation
vid förra Riksdagen har kunnat haft bästa intention i verlden
med de då giorde författningar, de samma kunna ock den
tiden varit både gode och nyttige, men torde likväl nu på et
eller annat sätt behöfva ändras.
Härtil svarades det instruction förbinder ManufacturDeputation
at på alt sätt söka befordra manufacturernes til—
växt och förkofring samt taga alla de utvägar, som dertil leda,
hvaraf följer at om de förra författningar i någon måtto behöfva
ändring, har Deputation ändå anledning dertil af instructionen.
Hr Er. G. Boije anmälte det han sidsta pleno förbehållit
sig at få ingifva någre påminnelser vid Baron Wredes Memorial
rörande den då upläste instruction för Manufactur-Deputation,
hvilken han ock nu upsatt, och begärte at de måtte
upläsas samt sedan följa med förenämde Memorial til de andre
Stånden.
Uplästes altså Hr E. G. Boijes Memorial theruti han
likmätigt sitt vid sidsta plenum giorde förbehåld yttrar sine
tankar angående Manufactur- och Handels-Deputations giöromål
vid nuvarande Riksdag, och thet Memorial, som Majoren
Frih. Henr. Wrede vid sidsta plenum ingaf rörande instructionen,
som til samma Deputations efterrättelse blifvit författad,
förklarandes Hr Boije sig väl vara ense med Frih.
Wrede therutinnan, at the tvänne thetta verkets afsikter
böra vara orubbade, uemligen at undanrödja alt thet, som
kan vara manufacturerne hinderligit, och på alt möjeligit sätt
besörja tlieras förkofring och tilväxt, men contradicerar honom
therutinnan, at thesse tvänne afsichter, som skola kunna
kallas hielpemedel, ej äro något manufacturernes ändamål, hvilket
endast skal vara thet almänna bästa, och at Riksens
Ständer ej böra sielfve binda sig händerne at icke de såsom
gode hushållare öfver det almänna måge nu så väl som vid
the förre Riksdagarne tilse i hvad stånd manufacturerne äro
samt vårda och befodra hvad til theras vidare uphielpande och
landets almänna bästa kan lända, Emot förenämde nyttiga
Manufaktur- och Handels-Deputationen.
313
afsikter med manufacturerne skal ock then projecterade instructionen
för ingen del vara stridande, hälst then äger sin
grund i the förre Riksdagars giöromäl, hvarföre samma instruction
ock icke lärer kunna sägas nu vara för manufacturerne
skadelig eller onyttig. At igenom et sådant manufacturangelägenheternes
behörige skötande vid denne Riksdag the
andre Riksens Ständers angelägnaste giöromål ej måge hindras
och uppehållas, som Frih. Wrede i des Memorial förment
kunna ske, thet håller Hr Boije före at Riksens Ständer lära
vid denne anticiperade Riksdagen ej mindre än vid den förra
lämpa efter omständigheterne och förekomma, föreställandes
Hr Boije huruvida en Manufactur- och Handels-Deputations
utnämnande af Riksens Ständer kuude synas nödig ifall des
giöromål efter Frih. Wredes yttrande skulle blifva at endast
afgifva relation om manufacturernes tilstånd, som af ManufacturContoiret
kunde verkställas, och Deputations ledamöter intet äga
makt at taga sakernes almänna beskaffenhet i öfvervägande
och therom til Riksens Ständer yttra sine tankar, hvad nyttigt
eller onyttigt kunde synas. Sluteligen tycker Hr Boije, at det
icke eller skulle väl skicka sig om efter Frih. Wredes mening
Manufactur-Deputation skulle adjungera sig en eller flere af
Manufactur-Contoirets ledamöter til at af dem hämta inundtelige
underrättelser om sakerne, emedan berörde Contoirs ledamöter
äro de samma, som skola för Riksens Ständer giöra redo,
och skriftelige underrättelser skola medföra större mogenhet
och redighet; i anseende til hvilket alt med hvad mera som
Hr Boije anfört, han finner för sin del ingen ringaste skälig
anledning at ändra den för Manufactur- och Handels-Deputation
projecterade instruction, utan at den påstådde ändringen
skulle betaga Riksens Ständer theras tilhörige makt och myndighet
at til Rikets bästa taga sådane mått och steg, som efter
tidernes beskaffenhet finnas tienligast.
Hr Adlerbeth: Vid det tilfället at nu förehafves om instructionen
för Manufactur-Deputation, så beder jag ödmiukeligen
at få lof at korteligen säga mine tankar.
Det är en afgiord sak, at manufacturer äro ganska nyttige
uti vårt rike, när sättet til deras inrättande rätteligen til det
almänna bästas sanskylliga gagn inrättas och modifieras. Härvid
bör i akt tagas de ansenlige men landet tryckande förmåner,
som manufacturerne niutit och niuta, hvilka enär de
jemföras emot de utländske manufactorie-vahror, som tilförene
314 (Nov. 27.) Manufaktur- och Handels-Deputationen.
införde blifvit, så hafva de inländske varor inne med sig följande
vinningar och profiter; l:o handtvärkarnes föda och utkomst;
2:o afgift för provision, som den undfår, som skaffat
varorne uti inländska köpmannens hand; 3:o frakt och assecurance-penningar;
4:o tullfriheten med andre vidhängde onera;
5:o den ansenliga avance inländske köpmannen af varornes
säljande undfådt; 6:0 den stora öfverstegring på varorne af
priset, som mäst alla privilegierade manufactorier taga emot
de utländske, som blifvit införde; 7:o de contante penningar,
som manufactorierne försträkte äro och försträckas; 8:0 friheten
för contributioner och värfning.
Ständerne hafva i många år skattat ansenligen til denna
manufactorie-fond månge tunnor guld, och hafva låtit belägga
med afgift både kryddkrämare-gods, estoffer och sidentyger med
mera, hvilket alla betala, som det consumera, och gifver köpmannen
tilfälle långt högre stegra varan än manufactoriefonden
sig belöper til publiquens last.
Nu sedan manufactorierne innehafva alla desse förmåner
och köpmannen mist sin frakt, vinst och näring af det utländska
godset, och cronan sin ansenliga tull och flere afgälder,
och Ständerne sig beskattat, så måste man likväl för en stor
del af de inländske varorne gifva 20, 25 a 30 procent mera
än tilförene, då de utländske undergingo alla förbemelte onera,
som til exempel en man, som tog för halmarbete af poletter at
lägga under talrickar och fat 12 a 16 öre knit, och för halmhattar
för fruentimber 6 dal., tager nu 1 dal. 16 öre för de
förra och 15 dal. för de senare och det sedan han fick privilegier
och några tusende dalers försträckning af Manufactoriefonden;
den som tog för qvins-strumpor tilförene 4 dal. 16 öre,
tager nu 6 dal. 6 V2 [öre] knit, et par filt damasker, sorn förr
kostade 9, kåsta nu 15 dal. och så vidare, så at Gud vet hvar
sådant stadnar. Som nu det almänna bästa består uti hvar
och en serskilt undersåtares nytta, så kan jag ej annat se än
almänheten tager en ansenlig skada af denna excessive dyrhet,
fördenskull beder jag at alt sådant uti Manufactorie-Deputation
måtte i akt tagas och bot deremot på et eller annat sätt
skaffas.
Gref II. Gyllenborg: Nog höres här klagomål öfver brist
på åtskillige oundgängelige vahror samt deras excessive stegrande,
men ingen gifver förslag huru sådant skal botas, rättas
och förekommas; det vore fördenskull bäst, at de, som känna
Sekreta Utskottet och rikets försvar. 315
siukdomen och deremot veta läkedom och hielpemedel, anmäla
sig i Manufactur-Deputation och der ingifva sine tankar, huru
alt sådant må kunna hielpas.
Som detta understöddes af åtskillige, giorde Hr Landtm,
frågan om Gref Gyllenborgs project bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Bilberg tykte at priset på de inrikes tilvärkade
vahror borde regleras, hälst bevisligit är, at de blifvit stegrade
dubbelt högre än hvad de tilförene kostat.
Hr Landtm, förklarade at sådant alt lärer i anledning
af R. o. A:ns nu fattade slut komma under öfvervägande hos
Manufactur-Deputation.
Uplästes Secrete Utskottets Ecctractum Protocolli af den
25 November, hvarutinnan vid handen gifves, det har Secrete
Utskottet tillika med Bondeståndets 25 Deputerade efter samråd
med K. Majit och Rådet funnit sig föranlåtit vid närvarande
omständigheter at til rikets säkerhet dels redan giöra
dels ock vidare vara omtänkt på sådane författningar och anstalter,
som fordra al skyndesam verkställighet och fullbordan.
Och emedan desse anstalters fullföljande skal bero dels på
manskap och krigsmaktens recruterande, dels ock på nödige
medel, hvarförutan alle författningar skola hindras och afstadna,
riket til en obotelig skada och yttersta äfventyr; ty har Secrete
Utskottet med Bondeståndets Deputerade aktat nödigt at
härom giöra til Riksens Ständers plena föreställning, i den
säkra förmodan at Riksens Ständer lära i betraktande af rikets
almänna nöd och fara med inbördes sämja och upriktigt förtroende,
på sätt som Secrete Utskottets ledamöter hos sig giordt,
sig förena at under den alsmäktiga Gudens anropande om hielp
och bistånd hafva til rikets uphielpande och försvar lif, krafter
och förmåga osparde, samt at hvar och en som vederbör nu
strax bidrager til krigsmaktens recruterande til lands och siöss
med hvad dertil hörer såsom ock dertil styrker och upmuntrar
sina hemmavarande medbroder af alle Stånden.
Hr Landtm, berättade hurusom alla respective Ståndens
Deputerade i Secrete Utskottet detta enhälligt samtykt, hvilket
han och hoppades at R. o. A. lärer giöra; önskandes Hr
Landtm, dertil den högsta Gudens milderika nåd och välsignelse.
R. o. A. biföllo detta med almänt Ja; och funno derjemte
godt igenom en ansenlig Deputation de andre Stånden
sådant at notificera.
316 (Nov. 27.) Adelsfanan. Adelns bidrag till
Hr Landtm, gaf vid handen at vid tilfälle i Secrete Utskottet
om denna saken blifvit öfverlagt, hafva de andre Ståndens
Deputerade yrkat på Adelsfahnans upsättjande; och hemstälte
Hr Landtm, altså, ifall R. o. A. skulle vara nögde at upsättja
Adelsfahnan, om icke R. o. A. jemväl med denne Deputation
kunde låta dem sådant veta, til at derigenom så mycket mera
upmuntra dem at gripa sig an.
Detta bifölls äfven af R. o. A.
Hr Ruthenschöld giorde det förbehåld, at om R. o. A.
skal upsättja Adelsfahnan, den afgift, som R. o. A. sig vid
sidsta Riksdag åtagit, måtte uphöra, så at R. o. A. ej dubbelt
blifva graverade.
Härtil svarades at afgiften ofelbart måste uphöra när R.
o. A. prestera rustningen in natura.
Hr Adlerbeth tykte at R. o. A. kunde förklara sig villige
at upsättja Adelsfahnan, men derjemte låta de andre Stånden
förstå at cronan på den händelsen mister en ansenlig summa
penningar, hvilken vid desse medellöse tider bättre torde behöfvas.
Hr Pauli yttrade sig det han funno regimenternes recrutering
högst nödig och oundgängelig; men hvad Adelsfahnan
angingo ville han allenast erhindra at R. o. A. vid sidsta
Riksdag i det stället åtagit sig at betala en viss deremot svarande
afgift, hvilken de redan i 2 år erlagt, och altså nu borde
få tilbaka ifall R. o. A. nu skal prestera rustningen.
Frih. H. Wrede: De en gång utlagde penningar kunna
ej åter begäras. Vi måste besinna det vi alle äro skyldige at
understödja vårt kära fädernesland med lif och egendom.
R. o. A. förklarade sig härtil villige.
Hr Wulfwenstierna: R. o. A. hafva nu hördt af Secrete
Utskottets Extractum Protocolli huru högst nödigt och angelägit
det är at tänka på försvarsverkets uprättande, dertil
hielper mycket om hvar och en som vederbör anskatfar sig
hästar och karlar med mera, samt genom bref til orterne dertil
jemväl upmuntrar sine hemmavarande medbroder.
Hr Olivecrona förestälte huruledes det voro svårt för
honom och flere andre at kunna anskaffa hästar och karlar,
innan de veta om af det manskap, som gådt norr ikring, någre
ännu äro behåldne eller ej.
Hr Landtm, sade det man ej har någon säker kundskap
om de äro i behåld, emedan de på så differente orter och ställen
rikets försvar. Proviant-magasiner.
317
kommit i Iand; men så trodde Hr Landtm, at man på dem
föga räkning kan giöra.
Som det begärtes at et Extractum Protocolli i följe af
R. o. A:ns nu tagne slut måtte upsättas til de andre Stånden,
så uprepade
Hr Landtm, hurusom innehållet af berörde Extractum
Protocolli lärer blifva det R. o. A. förklarat sig villige med
alla krafter gripa sig an til at försvara riket, och at fördenskull
de af R. o. A., som hafva rusthåld, tillika med R. o.
A:ns frälsebönder, som äro delaktige i knekte- och båtsmanshållet,
nu strax komma at recrutera, såsom ock at R. o. A.
äro redebogne at upsättja Adelsfahnan, hvarvid likväl den
clausul tyckes vara nödig, at R. o. A. få dertil betjena sig af
sådane hästar, som nu kunna fås.
Detta bifölls af R. o. A.;
Och i anledning häraf med de förut förde discourser upsattes
nu et Extractum Protocolli til de andre Stånden; imedlertid
utnämdes de 24 personer, som komma at gå i denna
Deputation.
Frih. Coijet understälte om icke uti Extractum Protocolli
kunde inryckas at ehuruväl R. o. A. vid sidsta Riksdag sig
åtagit at i stället för Adelsfahnan på 3 års tid betala en ansenlig
afgift, med förbehåld at om kriget än skulle vara längre,
skulle R. o. A. lika fullt vara frie för adelsrustningen i 6 års
tid; sä äro dock R. o. A. det oaktat nu redebogne at gripa
sig an och praestera rustningen.
Hr Didron påminte at Präste- och Stånds-dragonerne
jemväl måtte upsättjas, eftersom ingen får undandraga sig at
bidraga til rikets försvar.
Hr Wulfwenstierna: Vi kunna ej nu i en hast här afgiöra
den saken, ty sedan R. o. A. förklarat sig villige at upsättja
Adelsfahnan, blir frågan om Prästerskapet och Ståndspersonerne
efter förra vanligheten skola upsättja dragoner eller
i det stället af dem upbäras penningar, hvilket torde finnas
rådeligare efter som vi måste tilse det vi ej upsättja större
krigsmakt än riket har råd och lägenhet at underhålla.
R. o. A. funno bäst at taga detta i vidare öfvervägande.
Och uplästes nu, medan Extractum Protocolli upsattes af
Secreteraren, et annat Utdrag af Secrete Utskottets Protocoll
under den 27 hujus, hvaruti berättas det har Secrete Utskottet
med Bondeståndets 25 ledamöter närvarande, i anledning af
318 (Nov. 27.) Proviant- och fourage-magasiner.
nedkommen påminnelse ifrån K. Maj:t och Rådet, kommit at
eftersinna angelägenheten deraf at proviant- och fourage-magaziner
blifva vid vägarne inrättade för de regimenter, som instundande
våhr nödvändigt lära komma at marchera. Och på
det, som i de förflutne åren skedt, den delen af Almogen, som
bor närmast vid vägarne, icke må af regimenternes durchmarcher
hafva alt för stor känning och last, uti hvilken börda
och dragande besvär alle riksens invånare synas böra vara
delaktige; ty har Secrete Utskottet med Bondeståndets Deputerade
för sin del enhälleligen öfverenskommit och til Riksens
Ständers närmare bepröfvande lemnat, om icke en billig
jemlikhet pä det sättet kan vinnas vid detta almänna besvärs
dragande, at R. o. A., Prästerskapet, Ståndspersoner och Almogen
ville sig åtaga at i proportion af deras innehafvaude
hemmansdelar utan betalning frivilligt sammanskiuta til ofvanberörde
magaziners inrättning 10 LU hö och 2 Lg, långhalm
af hvarje helt hemman, vare sig kongs- och ladugårdar, säterier,
prästegårdar, boställen samt andre hemman af hvad natur
och egenskap de hälst vara måge, samt Borgerskapet och Ståndspersoner
i städerne, ehvad namn de hafva måge, 1 L® halm
och V2 kappa hafra eller blandsäd af hvarje tunneland, och
samma fourage eller gärdeshö framföra til de närmast vid stora
vägarne belägne byar och det uplägga i tienlige lador. Hvad
sedermera vid dispositionen häraf vidare kunde vara nödigt at
i akt taga, det föreslår äfven Secrete Utskottet omständeligen ;
hållandes Secrete Utskottet före at deräst Riksens Ständer
skulle täckas vid rikets närvarande beträngda tilstånd åtaga
sig denna durchtågsgiärd, blifver det uttryckeliga förbehåld
nödigt, at en sådan bevilning hvarken nu eller framdeles bör
lända den ena eller den andra til intrång i des välfångne
privilegier, hälst densamma ej kunnat hvarken det ena eller
det andra Ståndet, utom des frivilliga begifvande, emot rikets
fundamentale lag påläggas.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan om detta vinner
bifall,
svarades af R. o. A. med Ja.
Och befaltes at något härom skulle inryckas uti det Extracto
Protocolli, hvarmed Deputation til de andre Stånden
kommer at afgå.
Hr Flach anförde huru de, hvilka bodt långt ifrån vägarne
eller uppå öar, förledit år ej haft någon känning af de skedde
Dep. från Bondeståndet. Krigsmakten. 319
durchmarcher med skiutsningar eller eljest, och voro altså billigt
at de samma nu något mera borde erlägga och således alla
draga lika last och känning häraf.
Hr Landtm, utlät sig at detta voro billigt, men om man
ville företaga en sådan jemkning skulle man aldrig komma
härmed til slut.
Amnältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Herredagsmannen ifrån
Wessmanland Jonas Öhrman förde ordet och sedan han aflagt
Ståndets vördsama hälsning berättade at Ständet gifvit
desse sine Deputerade in comissis at l:o hos R. o. A. förnya
Bondeståndets förra begäran om de härvarande regimenters
hemförlofvande; 2:o at recommendera et af Riksens Ständers
Urskilnings-Deputation til plena remitterat Memorial, sorn någre
Riksdagsfullmäktige ifrån Wessmanland samt Skinnskattebergs
och Norbergs Bergslagar ingifvit, örn ändring uti den vid sidst—
ledne Riksdag Boråhs-boerne förundte frihet at enskylt idka
oxehandel; jemväl ock 3:o at likaledes hos R. o. A. til et benägit
och gunstigt bifall recommendera Borgareståndets sidsta
Extractum Protocolli angående Krigsrätten, hvilket Bondeståndet
til alla delar gillat.
Hr Landtm, lofvade at med första vilja föredraga R. o.
A. desse äreuder;
Hvarmed Deputation afträdde.
Och sedan Hr Landtm, uprepat innehållet af Bondeståndets
andragande, hemstälte Hr Landtm, om icke nyssnämde
Bergslagens Memorial om oxehandelen kunde remitteras til
Cammar-Oeconomie- samt Besvärs-Deputationerne;
Hvilket bifölls.
Uplästes det upsatte Extractum Protocolli til de andre
Stånden, hvilket sedan det något blifvit jemkat, af R. o. A.
gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hållet hos R. o. A. den 27 Nov. 1742.
S. D. Föredrogs den af Secrete Utskottet igenom Extractum
Protocolli af den 25 hujus giorde föreställning an
gående
krigsmaktens recruterande til lands och siöss; hvaröfver
R. o. A. betygat sitt nöje, och med förenade sinnen under anropande
af den stora Gudens mäktiga bistånd enhälligt för
klarat
sig vilja at til rikets och fäderneslandets försvar emot
des fiender hålla lif och egendom osparade.
320 (Nov. 27.) Depui, från Adeln ang. rustningen.
R. o. A. hafva således samtykt at alla de af R. o. A.,
sorn hafva rusthåld, tillika med R. o. Arns frälsebönder, som
äro delaktige i knekte- och båtsmanshållet, måge genast fullgiöra
sin skyldighet at recrutera, i den säkra förmodan at de
öfrige respective Stånden lära sig detta lika villigt åtaga och
sine hemmavarande medbroder jemväl dertil upmuntra. Dessutan
och ehuru R. o. A. vid sidsta Riksdag sig åtagit at i
stället för Adelsfahnan i frenne år betala en viss årlig afgift,
så äro de dock redebogne densamma nu at upsättja med sådane
hästar, som giörligit är at anskaffa, hvaremot den förre penninge-afgiften
kommer at uphöra. I öfrigit hafva R. o. A.
äfven samtykt til den uti Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 26 hujus omförmälte almänna giärdens utgiörande
af hö och halm med mera; hvilket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Derpå upropades de, som blifvit utnämde at gå i Deputation
til de andre Stånden, nemligen:
Grefvar:
Gref Axel Spens.
Gref D. Frölich.
Frih. During.
Frih. Fabian Löwen.
Hr Didron.
Hr Trolle.
Hr Barnekow.
Hr Carlheim.
Hr Silf iverström.
Hr Axelsson.
Hr Freudenfelt.
Hr Östner.
Gref Gyllenborg.
Gref Otto Flemming. Fullm.
Friherrar:
Frih. Cronhiort.
Frih. Dugal.
Adel:
Hr Kaulbars.
Hr Rotlieb.
Hr Swinhufwud.
Hr Sprengtport.
Hr Pfuhl.
Hr Waden stier na.
Hr Flach.
Hr Wulfratli.
Och aldenstund det redan var så när lidit til middagen
at R. o. A. fruktade det de andre Stånden torde skiljas åt
innan förenämde Extractum Protocolli kunde blifva renskrifvit
och det af någon annan ej kunde läsas, ty fölgde Riddarhus
-
Ekholmsunds gods och Segerstads ladugård.
321
Secreteraren bort med Deputation det samma hos de andre
Stånden ur conceptet at upläsa.
Hr Bilberg begärte at des ingifue Memorial om de vid
denne Riksdag hos Riksens Ständer inlagde skrifters tryckande
måtte företagas;
Men Hr Landtm, underrättade Hr Bilberg, at här voro
så många andre saker af större angelägenhet, som nödvändigt
måste gå förut.
Och uplästes altså Extract utur Råds-Protocollet af den
24 November jemte H. Maj:ts dervid fogade nödige åstundan,
at som högstsalig H. K. Maj:t Konung Carl den XII redan
år 1717 skänkt H. Majit Ekholmsunds gods jemte Segerstad
ladugård med alla underliggande hemman och lägenheter, altså
och emedan H. Majit alt sedan den tiden icke allenast ansedt
denna egendom för sin egen och öfver hvilken H. Majit et
dominium directum ägt och äga borde, i anseende dertil at H.
Majit til Sveriges crono afstådt och eftergifvit den fordran,
som hans Durchlauchtighet H. Majits Hr fader hade hos cronan,
sig bestigande inemot en million rdal., såsom en tilräckelig
ersättning för bemälde skänk och gåfva, utan ock derpå låtit
använda ansenlig kostnad i nya byggnader och de gamlas förbättrande;
men vid närmare öfvervägande häraf och at Sverges
lag oph stadgar innehålla det cronolägenheter ej kunna ifrån
cronan abalieneras, skal H. Majit, således befara det des disposition
om förenämde gods ej häfver den påliteliga grund och
fasthet, som H. Majit gierna önskat och han sig förestält; ty
har H. Majit begärt det Riksens Ständer ville emot de af
honom på Hessen Cassels vägnar til Sveriges crono afstådde
prsetentioner låta II. Majit få en så stor förpantningsrättighet
uti berörde Ekholmsunds gods och Segerstad ladugård med alla
der under lydande hemman och lägenheter, som kan svara emot
det värde, för hvilket högstsalig Konung Carl Gustaf det samma
infriat och köpt af Gref De la Gardie år 1654, på det H. Majit
så väl i anseende til gåfvan sorn bemälte prsetentioner må hafva
någon ersättning samt äfven kunna tillåtas at transportera samma
förpantningsrättighet på hvilken H. Majit hälst behagar; och
ifall ofvannämde gods och lägenheter med tiden skulle indragas
til cronan, den försäkran då af Riksens Ständer måtte gifvas,
det ingen må hafva makt innehafvaren deraf uti sin fria disposition
at oroa för än panteskillingen til densamma är vorden
erlagd och de giorde reparationer efter räkning til fullo betalte.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 21
322 (Not. 27.) Om ransakning ang. kriget. Kapten
Sorn inga påminnelser giordes, frågade Hr Landtm, om
R. o. A. härtil behagar lemna sitt bifall;
Då R. o. A. svarade med Ja.
Derpå uplästes Expeditions-Deputations Extractum Protocolli
af den 19 November, hvaruti förmäles hurusom Deputationen
til expedierande förehaft respective Ståndens afgifne utlåtelser
angående de vid fälttåget i Finland begångne felaktigheters
ransakande och afdömande, men at Deputationen under
noga öfvervägande af altsammans icke sedt sig i stånd at af
de 4 respective Ståndens utlåtelser kunna formera något slut
eller skrida till expedition, så vida tvänne Stånd å hvardera
sidan verkligen skola stadnat uti lika mening hvad sjelfva
hufvudsaken angår.
Vidare uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 6 Novembris angående General-Krigsrätten, hvaraf innehållet
redan är anfört uti Protocollet under detta dato.
Likaledes uplästes et af Hr Capitain Adam Brunow hos
Riksens Ständer ingifvit Memorial, hvarutinnan han förut
erindrar den rättmätiga nit och ifver Riksens Ständer förklarat
öfver Storfurstendömet Finlands eftertänkelige öfverlemnande
i riksens fienders händer, och sedan yttrar Hr
Capitainen sig vara tvungen at nu til rättvisans befrämjande
fritt ut bekänna, at ehuruväl Riksens Ständer förnämligast
skola häftat sina ögon på Generalerne Lewenhaupt och Buddenbrock,
såsom endaste upphofsmän til Finlands öfvergång, så
förmenar Hr Capitainen dock vid närmare undersökande härom
lärer finnas, at vägen dertil långt förut och innan Hr General
Lewenhaupt dit ut anlände, skal vara banad på det sättet, at
landet under 20 års fred blifvit öppet lemnat utan försvarsverk
til fiendens fria och obehindrade öfverfarande; hvaremot
den commenderande svenska Generalen, som ingen fast sammelplats
ägt, skal varit tvungen på et ställe at conservera magazinerne
och andra krigsförnödenheter och intet, som förmodeligen
hans önskan varit, med fria händer uti öpna fältet sin
fiende under ögonen träda. Och emedan naturen ifrån första
tider gifvit anledning at befästa sig emot våldsama makters
intrång, hvilket hvar och en hushållare på sitt sätt til des
egendoms conservation äfven vet at i akt taga, så gior Hr
Capitaine den frågan hvarföre ock icke Finland blifvit med
bättre försvarsverk försedt. Och i anseende til alt detta tycker
Hr Capitaine at til orsakernes grundeliga utrönande af detta
Brunows mern. om en Kommission. Scheidings mern. 323
olyckeliga kriget och til undvikande af efterverldens tilmäle
af öfverihlande, Riksens Ständer kunna förordna en Commission,
som hela förloppet häraf har at undersöka och afgiöra; hvarvid
han äfven Riksens Ständers godtfinnande hemställer, om
icke först efterföljande frågor och dernäst de af Hr JustitiaeCancelleren
emot General en Chef Gref Lewenhaupt andragne
besvär kunde af Commission til afgiörande uptagas, såsom
l:o hvarföre icke Fridrichshamns fästning blifvit på en bättre
plan och situation anlagd; 2:o hvarföre en sådan dessein til
fästning blifvit för K. Majit upvist, som i anseende til jordmånen
ej kunnat practiceras och fullföljas; 3:o om något förslag
och deduction på arbetets utförande til K. Majit blifvit
ingifvit; 4:o hvilken uprättat berörde dessein, emedan ingenieuren
ej skal hafva förstådt hvad et fästningsverk tilhörer;
5:o hvarföre vid Wilmanstrand och Tavastehus så odugelige
och illa inrättade fästningsverk blifvit anlagde; 6:0 hvarföre
icke Fridrichshamn, Tavastehus och Wilmanstrands fästningar,
som kostat cronan så ansenlige penningesummor, på 20 år (intet)
kunnat blifva färdige; 7:o hvarföre och til hvad nytta de uti
Helsingfors bygde och sedermera uti Baresunds hamn upbrände
pråmar blifvit inrättade; 8:0. hvarföre icke Riksens Ständer uti
Maji månad innevarande år, sedan så väl den svenska armeens
som Finlands bedröfveliga tilstånd uti Martii månad varit bekant,
blifvit sammankallade. För öfrigt förbehåller Hr Brunow
sig inför Riksens Ständers Commission ännu närmare denna
sak at illustrera och förklara.
Hr Brunow begärte at Hr Landtm, ville giöra proposition
om icke en Commission bör undersöka de vid krigsoperationerne
i Finland begångne felaktigheter;
Men Hr Landtm, erindrade at de härom ingifne Memorialer
nu böra upläsas i ordning.
Ytterligare uplästes Frih. von Scheidings Memorial, theruti
han yttrar sine tankar öfver den skiljaktighet, som yppat sig
respective Stånden emellan vid den förehafde saken om rätta
forum til ransakningen öfver de arresterade Generalerne, samt
om orsakerne til krigets olyckeliga förlopp i Finland; hållandes
Frih. von Scheiding för sin del före, at det igenom Riksdagsordningens
13 § är en klar och afgiord sak, at samma ransakning
bör ske af Riksens Ständer, aldenstund de sielfve äro
tilstädes, och at denna rättigheten hörer dem äfvensåväl til
som makten at förklara och begynna kriget. För öfrigt söker
324 (Noy. 27.) Scheidings och Creutz’ mern. ang. kriget.
Frih. von Scheiding at visa hvad åtskilnad uti arbete och försumelse
i tid skulle förorsakas dymedelst om de begångne felaktigheter
först skulle af General-Krigsrätten skärskådas och
dömas och sedan af Riksens Ständer, emot det om Riksens
Ständer sielfve strax togo det ena med det andra under ransakande
och dömande; hvilken föreställning Frih. von Scheiding
önskar måtte gifva Högh R. o. A. samt Prästeståndet anledning
at bifalla de tvänne öfrige Ståndens fattade slut til en
Riksens Ständers Commissions förordnande, emedan samma
slut skal hafva en ostridig och fast grund uti Riksdagsordningen.
Deputation som varit hos de andre Stånden återkom, och
berättade Gref Spens, hvilken fördt ordet, at han til följe af
R. o. Arns befalning varit med Deputation hos de andre 3
Stånden, hvilka betygat synnerlig fägnad öfver R. o. A:ns
beredvillighet at hafva lif och egendom osparade til rikets försvar,
med försäkran, at de ej skola underlåta hvad som härutinnan
på dem ankommer.
Frih. von Scheiding utlät sig det ändamålet med des
Memorial voro at R. o. A. måtte jemka sig til de öfrige begge
Stånden.
Frih. During: Jag har ej varit tilstädes då desse Me
morialer
blifvit upläste emedan jag var nämd at gå med i
Deputation til de andre Stånden; men en sak, som en gång är
afgiord, bör intet uprifvas genom nya Memorialer.
Frih. Creutz framgaf et Memorial, som äfven angick
denna saken och uppå des begäran blef upläst, hvaruti han i
åtskillige puncter beklagar den bedröfveliga och stora oenighet,
som ej allenast skal vara ibland R. o. A. utan ock de öfrige
respective Stånden emellan upkommen, så at nästan intet mål
skal kunnat komma til afslutande utan föregången vidlyftig
strid och ordväxling; kunnandes han således ej afse hvad säkerhet
man sig om hela landets och inbyggarnes välgång, så
länge densamma continuerar, skulle kunna giöra; och ehuruväl
han hade förmodat, at den för någon tid sedan skedde voteringen
angående de arresterade Generalernes saks uptagande och afgörande
af en General-Krigsrätt, skulle hafva banat vägen til
de öfrige respective Ståndens instämmande med Högh R. o. A.
härutinnan; dock som emot al förmodan Borgare- och Bondeståndet
sedermera ibland annat igenom Extractum Protocolli
pästådt, at förberörde arresterade Generalers brottmål måtte
Öfverläggning om ransakning ang. kriget. 325
komma at undersökas oell afdömas af en dertil förordnad Riksens
Ständers Commission, jemte vidare utlåtande, at de hvarken
kunde bifalla at någre medel på Riksens Ständers guarantie
skulle upnegotieras ej eller låta beqväma sig til ersättningen
af den genom det olyckeliga kriget existerade afgången på manskap,
med mera, innan de förut om rätta orsakerne härtil blifvit
underrättade; altså har han, såsom en för fäderneslandet välsinnad
patriot, velat tilstyrka Högh R. o. A. at til bibehållande
af enigheten och i anseende til de af berörde tvänne Stånd andragne
orsaker så foga och jemka täktes, at man med dem
samma derutinnan, hvad Commissionen öfver bemälte Generaler
angår, kunde giöra et, hvarigenom han förmodar den skiljaktighet,
som Stånden emellan varit, torde försvinna och aldeles
uphöra, och de således föranlåtas at samtycka så väl til penningars
upnegotierande, som ock at recreutera och i stånd sättja
den vid regimenterne varande brist på manskap och annat mera,
förutan det de ock skulle finnas benägne til en almän bevillning
at contribuera, berättande Frih. Creutz vidare det han
förmodar des redeliga och undersåteliga tankar och rådslag lära
så mycket mer ursäktas, som han tillika med alla de öfrige
Finske undersåtarne af alt hvad han ägt ej mer än blotta lifvet
kunnat ifrån fiendens våldsamhet rädda och behålla; samt derföre
sluteligen påstår at en alfvarsam Ständernes Commission
måtte förordnas, som noga undersöker om orsakerne til detta
krigets olyckeliga utgång, med mera; och der emot förmodan
Högh R. o. A. icke skulle täckas lemna bifall til des välmente
tankar och rådslag, så beder han, at detta Memorial måtte
honom til säkerhet i framtiden i R. o. A:ns Protocoll inflyta.
Häruppå yttrade sig Frih. Creutz det han med detta sitt
Memorial endast syftar på at bibehålla en fullkomlig enighet
Stånden emellan.
Gref H. Gyllenborg: Första frågan är om denna saken
nu kan vidröras sedan den en gång är afgiord genom votering.
Härvid måste jag erindra, at så väl R. o. A. som de öfrige
Stånden afgiordt sielfva hufvudmålet, men som här nu är et
novum emergens, nemligen at Expeditions-Deputation har igenom
Extractum Protocolli gifvit Riksens Ständer vid handen, det
tvänne Ständ stadnat uti olika mening ä hvardera sidan, så
måste ju R. o. A. säga om Expeditions-Deputation afträdt
ifrån sin instruetion, och om af Ståndens utlåtelser kan uttagas
någon pluralitet eller ej.
326 (Noy. 27.) öfverläggning om
Sedan jag nu således bevist, at hvar och en äger rätt at
härutinnan tala, vil jag vidare berätta huru sorn vid förra
Riksdagar, då det händt at antingen alla 4 Stånden stadnat
uti olika meningar eller tvänne Stånd å hvardera sidan, har
altid qusestion blifvit huru vida et eller annat Stånd ville foga
sig til de andre. Så snart R. o. A. på det sättet vilja gå in
i sielfva hufvudsaken, förklarar jag til Protocollet, at jag finner
det en Ständernes Commission bör uptaga och ransaka de vid
Finska campagnen begångne felaktigheter, aldenstund sådane
saker dervid torde inlöpa, sorn til en del röra Riksens Råd och
ej kunna afgiöras vid en Krigsrätt, mindre derifrån komma
under Justitise-Revision eller Riksens Råds egit bepröfvande.
De tvänne Stånden utgiöra vid detta tilfället pluraliteten, eftersom
R. o. A. samt Prästeståndet äro dissentientes i anseende
til sielfva sättet; och om än 2 Stånd voro härutinnan af aldeles
olika mening emot de andre tvänne, hvilket jag doch
icke medgifver, så är ju consequensen den, at saken anses som
voro den aldrig af Riksens Ständer vidrörd; hvarföre vi på
nytt oss deröfver måste utlåta.
Frih. Fletvod, hvilken är ledamot af Expeditions-Deputation,
berättade at samma Deputation på det nogaste handterat
denna saken och tilsedt huruvida någon pluralitet af Ståndens
utlåtelser kunde uttagas, men funnit, at R. o. A. äro med
Prästeståndet aldeles ense om Krigsrätten och de der förekommande
målens ransakande och undersökande vid öpna dörar,
allenast hade Prästeståndet tillagt, at sådant borde ske i några
Deputerades närvaro af hvart Stånd; hvarföre Deputation icke
kunnat formera något slut eller skrida til expedition, aldenstund
tvänne Stånd å ena sidan verkeligen stadnat uti olika
mening emot de andre tvänne Stånden hvad sielfva hufvudsaken
eller Krigsrätten angår, och kommer således efter förra
vanligheten at förblifva vid H. K. Maj:ts nådige förordnande.
Hr Adlerbeth: Jag har nu hördt hvad försök giöres til
at ändra R. o. Arns fattade slut angående Krigsrätten; jag
måste ock tilstå det jag i början var af den mening, at en
Ständernas Commission borde uptaga och ransaka de vid krigsoperationerne
i Finland begångne felaktigheter, men sedan jag
sedt huru tvänne Stånd, nemligen Borgare- och Bondestånden,
sig sammansatt och den ena gången efter den andra likasom
med hotelser söka förmå R. o. A. til at afvika ifrån sitt en
gång på goda skäl fattade slut, så tycker jag det R. o. A.
ransakning äng. kriget.
327
skulle derigenom förlora sin tilbörliga lustre och anseende.
Tänken efter, gunstige Herrar, hvad sådant i framtiden vil
blifva af! De understödjas häruti af åtskillige vare egne ledamöter
under skien til at bibehålla enigheten Stånden emellan,
men hvad enighet skal det upväcka ibland oss? När lagen följes
bibehålies enigheten bäst, och den enighet, som ej är grundad
på lagen, duger als intet. Vore icke det en härlig enighet om
vi äfven som de skulle säga det vi hvarken vilja recreutera
eller åtaga oss någon bevilning til rikets och fäderneslandets
räddande ur den förestående fara och undergång? R. o. A.
hafva redan cederat de andre Stånden tvänne gånger, skulle
det ock så nu skie, torde de jemväl påstå detsamma den herde;
fördenskull är jag aldeles af den tankan, at R. o. A. oryggeligen
bör förblifva vid sitt en gång fattade slut, angående den
af H. K. Maj:t lagligen förordnade Krigsrätten, så framt
R. o. Arns egen lionneur och frihet skal kunna souteneras.
Och hvad den af Prästeståndet giorde tilläggningen angår, at
visse Deputerade måste bivista ransakningen vid General-Krigsrätten,
så kunde densamma, om R. o. A. så behagar, af R. o. A.
bifallas.
Hr Åkerhielm, som för en stund sedan hade anmält sig
at tala, fölgde nu i ordningen, och då Hr Landtm, skaffat
honom liud, sade Hr Åkerhielm det Hr Hofrätts-Rådet Adlerbeth
redan til en del utfördt des mening och ville han altså
nu allenast öka det dertil, at han uti de nyss upläste Memorialer
ej ånner något, som kan föra honom på andra tankar
än han förr varit. Krigsbrott måste ju dömas af en Krigsrätt
men ej af en annan domstol, i hvilken händelse de skulle komma
at anses med lindrigare straff än de eljest efter Krigs-artiklarne
förtiena, och har man dess utan så mycket större orsak at tro
det inga sådane omständigheter af Gref Lewenhaupt til dess
försvar lära kunna anföras, hvaröfver Krigsrätten ej lärer
kunna dömma, som skulden nu skjutes på landet och des
situation, men vi likväl vete, at hvarken strömmar eller andre
fördelaktige pass hafva tjent til fiendens afhållande.
Frih. H. Wrede: Mit upsåt har aldrig varit at R. o. A.
i et eller annat mål skulle ändra hvad de en gång afgiordt;
men som denna saken nu af Expeditions-Deputation å nyo
blifvit Riksens Ständer understäld, och kommer således hit
efter al ordning och vanlig process, så vil jag deröfver äfven
yttra mine tankar. Hvad Hr Adlerbeth sig utlåtit, at de andre
328 (Nov. 27.)
Öfverläggning om
Stånden kunde gifvas anledning til at än vidare liksom kufva
R. o. A., om R. o. A. nu skulle foga sig til dem, så kan det
intet befaras, utan skulle fast mera hafva anseende af et vänligit
steg. När vi besinna hvad vi i detta kriget mist, må vi
ej undra at de andre Stånden påstå at sielfva få undersöka
orsakerne til vår olycka, de äro dertil så mycket mer föranlåtne,
som de i annor händelse tro sig ej kunna undgå ansvar af
sine hemmavarande principaler, och dessutan flere saker härutinnan
inlöpa, som af Krigsrätten ej kunna skärskådas, såsom
ministerielle mål och angående posternes uteblifvande med mera,
hvilket alt Riksens Ständer sielfve bäst skulle kunna undersöka
samt efterse om Herrar Riksens Råd samt flere höga embetsman
härvid fulIgiordt hvad dem ålegat. Så nödigt det är at
R. o. A. i något mål ej eftergifva deras värdighet, så angelägit
är det ock at vi ej giöra de andre Stånden missnögde, utan
söka förekomma alt det, som kan gifva tilfälle til osämja
Stånden emellan, besynnerligen i denna saken, eftersom det i
landsorterne öfverallt sägs, at R. o. A. varit skulden til kriget,
och ifall vi nu ej skulle samtycka, at en Ständernes Commission
derom må undersöka, det då kunde heta at vi vilja undandraga
oss redogiörande.
Frih. Cronhiort: Jag vil ej tala något på R. o. A:ns
förra utslag angående General-Krigsrätten, men sedan saken nu
åter kommit til den ändan, at vi oss deröfver skola utlåta,
kan jag ej undgå at yttra mine tankar, det jag håller före, at
vi aldrig lära kunna ställa de andre tvänne Stånden och en
stor del af väre egne medbroder til freds med mindre vi bevilje
en Ständernes Commission, ty för min del kan jag ej trugas
at tro annat än hvad jag i mitt samvete finner mig öfvertygad.
Frih. During: Hr Ofverst-Lieutenant Åkerhielm har redan
sagt det krigsbrott böra dömas efter Krigsarticlarne. Jag har
ock aldrig hördt, at en Generals conduite blifvit skärskådad af
någon annan Rätt; vet ej eller til hvad ända det nu skulle
ske. De som af H. K. Maj:t blifvit constituerade til ledamöter
i Krigsrätten, de sittja der på sin ed och samveten och lära
således på det aldra nogaste undersöka alla saker. Krigsrätten
har också nu redan vida avancerat med sitt arbete, som på
den händelsen voro fruktlöst om den nu skulle uphäfvas och
saken ånyo begynnas vid en Ständernes Commission. Och hvad
det angår, som Baron Wrede anfört, at ministerielle saker och
sådane omständigheter härvid torde inlöpa, hvaröfver Krigsrätten
ransakning äng. kriget.
ej är i stånd at dömma, så är tid nog at Riksens Ständer då
först förordna en Commission när dylika mål vid Krigsrätten
förekomma.
Hr George Löwe: Som Hr Brunow i sitt Memorial anfört
åtskilligt om fästningsverken i Finland, hvarigenom han
giorde Hr Riks-Rådet Baron Löwen, som varit Directeur vid
fortificationen, eftertänkelige insimulationer, så påstår jag å
välbemälte Hr Riks-Råds vägnar, at samma Memorial måtte
blifva liggande på bordet och honom derjemte lemnäs communication
deraf, så at han får tilfälle inför Riksens Ständer sig
at förklara.
Det samma begärte Hr Fabian Löwen och Gref Piper.
Hr Brunow svarade det han tält som en Riksdagsman,
och voro honom i öfrigit obekant hvem som varit Directeur af
fortification och anlagt fästningsverken i Finland.
Hr Fab. Löwen: Det kan ej lända Hr Brunow til ur
säkt,
eftersom han sielf vid Fortifications-contoiret varit engagerad.
Som det än vidare begärtes, at Hr Brunows Memorial
måtte blifva liggande på bordet, giorde
Hr Landtm, frågan, då dertil af
R. o. A. svarades med Ja.
Hr Er. G. Boije: R. o. A. har en gång genom ordentelig
och laga votering faststäldt den af H. K. Maj:t i nåder förordnade
Krigsrätten. Nu är saken åter på det sättet kommen
under ventilation, at Expeditions-Deputation genom Extractum
Protocolli gifvit plena vid handen, at tvänne Stånd värkeligen
äro emot de andre tvänne Stånden uti olika mening. Och som
Frih. Fletvod, hvilken är ledamot uti Expeditions-Deputation,
nyss berättat det det således efter förra vanligheten kommer at
bero vid H. K. Maj:ts nådige utslag, så är ju intet mera för
oss öfrigit; varandes tid nog, ifall någre ministerielle saker härvid
skulle inlöpa, at då utnämna en Ständers Commission, som
General During sagt, til at undersöka desamma, men at Krigsrätten
bör lika fullt afgiöra det öfriga, som hörer under Krigsarticlarne.
De föreställningar, som blifvit giorde, at vi skulle
foga oss til de andre Stånden, finner jag så mycket mindre
kunna äga rum, som vi redan accorderat dem alt hvad de
begärt, at vi föga mer hafva at accordera om. Vi borde snarare
besinna, at vi som formera det förnämsta Ståndet äro sielfve
principaler, men de allenast fullmäktige, och at oss således ej
330 (Nov. 27.) Öfverläggning om ransakning
kan anstå det de tvänne Stånden, som äro sidst i ordningen,
gadda sig tilsammans och begynna sakerne hos sig, hvilket
likväl oss tilkommer. Sannerligen, gunstige Herrar, om vi intet
se oss före, skydda lagen och i akt taga vår rättighet, händer
icke det at en sådan flathet en gång af oss kanske för sent
ångras.
Gref Carl Sparre: Baron Scheiding omtalar i sitt Me
morial,
at flottan har retirerat sig. Det är sant, at flottan
måtte gå hem enär den var aldeles redlös och siukdomen så
hade tagit öfverhanden, at intet skep kunde lyfta ankare med
dess egit ombord hafvande manskap. Utan at döma Gref
Lewenhaupt, kan jag likväl berätta at flottan aldrig låtit
skräma sig af några cossaquer eller husarer. Yi skulle åtminstone
hafva afbidat deras ankomst och vågat oss at se dem
öfver rellingen. Ja jag kan ock försäkra, at om flottan blifvit
brukad den tiden hon ännu var i stånd, hade hon kunnat giöra
god tienst och riket hafva den kostnad ersatt, som blifvit använd
på des utrustning, Vi skulle i stället för krut och kulor
kanhända fördt hem godt byte. Emedlertid som jag aldrig hördt
Siö-officerare raisonnera om Landt-officerares conduite, så hade
jag med skäl väntat at de likaledes skulle blifva förskonte för
deras omdömen, som ej förstå metien.
Hr Adlerbeth: Baron Wrede sade at en Ständernes
Commission nödvändigt bör förordnas til at så mycket bättre
kunna efterse om Herrar Riksens Råd samt flere höga embetsman
fullgiordt hvad sorn dem ålegat til det påbegynte krigets
utförande; det är synd at presumera någon, som kan vara
oskyldig, mindre Secreta Deputation, som har hela correspondencen
och alla Råds-Protocollen om händer, och lärer ifall
något deruti skulle finnas, sorn förtienar åtal, ej med förgätenhet
gå det förbi. Jag tycker altså det Hr Baron Wrede
bordt innehålla med dylika insimulationer emot Herrar Riksens
Råd.
Häröfver upkom någon ordväxling emellan Baron Wrede
och Hr Adlerbeth, hvilken derigenom afbröts, at
Gref H. Gyllenborg förestälte hurusom en slik ordväxling
emellan personer voro aldeles stridande emot det aftal R. o. A.
giordt at altid tala til Protocollet.
Hr Carl Wennerstedt: Mine gunstige Herrar, här äro
redan så månge skäl anförde, at jag ej bör vara vidlyftig.
Jag vil altså korteligen yttra mina tankar, det jag ej finner
ang. kriget. Drottningens begrafning.
331
någon annan Rätt competent at afdöma de i Finland begångne
krigsbrott, än den förordnade Krigsrätten. Lät den fullfölja
sitt giöromål, och när vid undersökningen någre ministerielle
mål förekomma, hvaröfver Krigsrätten icke är i stånd at dömma,
så är tid nog at förordna en Ständernes Commission.
Efter något vidare discourerande, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. förblifva vid sitt en gång
fattade slut angående den af H. K. Maj:t i nåder förordnade
Krigsrätten;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om R. o. A. bifalla Prästeståndets
giorde tilläggning, at någre Deputerade af hvart Stånd
måtte bivista ransakningen på sätt som Prästeståndet det föreslagit;
Hvartil
R. o. A. likaledes svarade med Ja.
Frih. Cronhiort förklarade til Protocollet det han aldeles
förblifver vid sin förra mening, at en Ständernes Commission
bör förordnas.
Det samma giorde äfven Hr Brunou.
Hr Landtm, påminte det i anledning af Ceremoniellet
samtelige R. o. A. begrafningsdagen blifva svartklädde.
Derjemte gaf Hr Landtm, vid handen, hurusom han af
vederbörande blifvit anmodat at begära, det ville de af R. o. A.
som då blifva officianter, icke bortgifva sine poletter til andra,
emedan eljes för mycken trängsel blifver i kyrkan;
Hvarefter som klåckan slagit half tu, frågade Hr Landtm,
om R. o. A. nu behagar skiljas;
Men aldenstund i detsamma någre få begärte votering om
Krigsrätten, frågade
Hr Landtm, å nyo om R. o. A. nu behagar skiljas åt;
Då härtil af R. o. A. enhälligt blef svarat med Ja;
Och skildes altså R. o. A. åt.
Den 30 November.
R. o. A. samlades kl. 9.
Uplästes Protocollet af den 23 sidstledne October, hvarvid
inge påminnelser giordes.
Uplästes et i följe af R. o. A:ns sidsta Resolution upsatt
Extractum Protocolli angående den öfverklagade bristen och
332 (Jfov. 30.) Om brist och dyrhet å inrikes varor. D:gens begrafn.
dyrheten på de inrikes tilvärkade vahror, hvilket af R. o. A.
gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 27 Nov. 1742.
Såsom R. o. A. förspordt en alman klagan öfver brist
och dyrhet på de inrikes tilvärkade vahror, så hafva R. o. A.
nödigt aktat, at de, som veta några medel och utvägar, hvarigenom
sådant kan förekommas, måge sig hos Riksens Ständers
Manufäctur-Deputation anmäla och sine tankar deröfver upgifva;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Vidare uplästes den i följe af R. o. Arns sidsta slut upsatte
Resolution angående den af H. K. Maj:t i nåder förordnade
Krigsrätten, hvilken af R. o. A. likaledes vardt gillad
så lydande:
Resol.: R. o. A. förblifva oryggeligen vid sitt en gång
fattade slut angående den af H. K. Maj:t i nåder förordnade
Krigsrätten; och bifalla derjemte högvyrdige Prästeståndets
giorde tilläggning, at någre Deputerade af hvart Stånd måtte
bivista ransakningen, på sätt som högvyrdige Prästeståndet det
föreslagit. Ut supra.
Frih. During hemstälte om icke en Deputation kunde afskickas
til Prästeståndet med det upläste Extractum Protocolli.
Frih. H. Wrede tykte at R. o. A. nu så mycket mindre
bör skicka någon Deputation, som då R. o. A. för någon tid
sedan begärt at hans Memorial ej måtte företagas innan R. o. A.
sig deröfver yttrat, hafva de andre Stånden lika fullt afgiordt
saken.
Hr Landtm, giorde frågan om någon Deputation skal
afskickas ti! de andre Stånden;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
I detsamma anmältes tvänne Camarherrar ifrån H. K.
Maj:t, hvilka vid dören emottogos af tvänne ledamöter af
Högh R. o. A., och sedan de kommit fram til landtmarskalksbordet,
sade Camarheiten Olthof, som förde ordet:
K. Maj:t låter anmäla sin nådigste hälsning til des trogna
undersåtare, samtelige R. o. A.; och som K. Maj:ts högstälskelige
gemåls, vår i lifstiden allernådigste Drottnings jordefästnings
och höga begrafningsact med de igenom trycket kundgiorde
ceremonier på den utsatte dagen komma at gå för sig,
så åstundar K. Maj:t i nåder det R. o. A. ville sig då tidigt
i Riddarholmskyrkan infinna och således för sidsta gången
Om Drottningens begrafning. Om Dep. till de andra Stånden. 333
offentligen betyga deras underdåniga vördnad för en Drottning,
hvars äreminne K. Maj:t gior sig försäkrad lärer i dess hjärtan
blifva evärdeligt.
Hr Landtm, svarade häruppå således: R. o. A. bedja
förmäla sin underdåniga hälsning och tacksägelse för H. K.
Maj:ts nådiga kallelse, hvilken de i underdånighet skola efterkomma;
deras smärta lärer vid detta tilfälle blifva så mycket
större, som hos dem förnyas åtankan af den oskattbara förlust
i en Drottning, hvars like Sverige aldrig haft eller någonsin
lärer få, och hvars odödeliga äreminne hvarken hos dem eller
deras efterkommande skal utslockna.
De tvänne Camarherrarne afträdde, och blefvo af R. o. Arns
ledamöter, som dem emottogo, beledsagade til doren.
Derpå reassumerades discourserne om Deputations afsändande
til de andre Stånden;
Men som åtskillige voro häremot, blef efter förra vanligheten
en af de uti Riddarhus-Cantzliet varande Extraordinarier
afskickad til Prästeståndet med förenämde R. o. Arns Resolution.
Frih. During förbehölt sig at då inga Deputationer i-andra
mål til de öfrige Stånden må afskickas vid denne Riksdag,
efter sådant nu vägras.
Härmed instämde Hr E. G. Boije, hållandes så mycket
nödigare, at Deputation nu bordt gå til de andre Stånden,
som R. o. Arns honneur derunder beror, at de visa med hvad
fermeté de förblifva vid hvad de en gång beslutit.
Häremot anfördes, at som de andre Stånden i början af
Riksdagen begärt, det beskickningar Stånden emellan med
Deputation måtte ske sparsamt, så lärer ock R. o. A. dem
oftare ej bruka än de finna sådant nödigt och oundgängeligit, men
derföre bör man härutinnan icke aldeles binda sig händerna.
Hr Landtm, förestälte at Riksdagsordningens 16 § innehåller,
det et Stånds fattade slut i vigtigare mål kan communiceras
de andre Stånden genom en Deputation, och lärer
väl således nu ej kunna fastställas, at det hädanefter ej skal
ske, utan ankommer det på R. o. A. sådant hvarje gång för
sig at determinera.
Härmed afstadnade denna discours.
Och anmälte Hr Landtm, et af Hr N. Liljehök ingifvit
Memorial, men innan detsamma uplästes, framsteg
Hr Lilliehök och utlät sig det han någon tid bortåt
varit plågad af blodstörtning, hvilken til en stor del härrördt
334 (Not. 30.) Lilliehööks mern. Lagercrantz’s
af den ängslan lian haft öfver R. o. A:ns försporde oenighet,
hvilken han nu jemväl förnummit af den upkomne disput om
en Deputations afsändande til de andre Stånden. Och som
han skrifteligen upsatt någre sine välmente tankar, bad han
at R. o. A. dem benägit ville afhöra.
Uplästes altså Hr Lilliehöks Memorial, hvaruti han vidlöfteligen
föreställer landets härskande synder och then rättfärdige
Gudens theruppå fölgde svåra plågor och straff, som
skola hota riket med en snarlig undergång, om ej i tid bortläggas
alla bedrägeliga och syndiga egna afsikter, oenighet utrotas
och inbördes sämja och förtrolighet besynnerligen ibland
Riksens församlade Ständer sökes och uprättas. I sådant
upsåt, och då Riksens Ständer nu kommit tilsammans at skaffa
bot och hjelp i rikets högst tryckande nöd, erindrar Hr Lilliehök
huru oförsvarligen den dyrbara tiden oftast skal blifva förspild
med otaliga discourser, motsäijelser, trätor och voteringar,
i det stället, at de högstvårdande sysslor borde med al sorgfällighet
öfvervägas och värkställigheten deraf befordras. Hr
Lilliehök yttrar sig fördenskul des välmenta råd vara, at Riksens
Ständer först böra befreda och i beskydd taga theras förordnade
Secrete Utskott för ogrundade och afundsfulle rykten,
och at sedan fyra the högnödigaste rikssysslor företagas til
samhälligt afhandlande, som är l:o freds- och alliance-verkets
bearbetande; 2:o medels och penningars upnegocierande; 3:o försvarsverkets
uprättande til siös och lands och 4:o grundkällans
upsökande hvadan den förderfveliga oenigheten haft sit ursprung,
och hvarifrån orsakerne til det olyckeliga kriget härflutit.
Enär Riksens Ständer härtil i enighet och samdrägtighet
fogat sine sinnen och krafter, så förhoppas Hr Lilliehök, at
den gode Guden åter med sin välsignelse skall stå land och
rike bi til at uprätta detsamma utur den nöd och fara, som
oss nu öfver hufvudet sväfvar.
Hr Lagercrantz: Gunstige Herrar, jag bifaller och be
römer
Hr Lilljehöks väl författade Memorial och des lofvärde
intention, men jag underställer Riksens Högh R. o. A. om vår
ädla tid med dylika betraktelser bör förnötas och dertil användas,
och om det är en matiere, som på detta stället anständeligen
kan drifvas. Jag nödgas om de många tid efter
annan inkomne Memorialer säija det Salomo i sin tid sade om
böckers skrifvande, at det ingen ända tager. Mig synes oförgripeligen,
det en del af desse Memorialer med bättre skiäl
yttrande om befästningarna i Finland. 335
kunde tiena til supplements och bihang af Fornelii postilla
än til föreställningar här på Riddarhuset. Förledit plenum
hörde jag äfven här någre Memorialer upläsas, och deribland
et af Hr Capitaine Brunow ingifvit; men som förkylningar
och flusser betagit mig hörsslen kunde jag deraf icke fatta
rätta innehållet. Jag har sedermera mig derom underrättadt
och förnummit, at en del af samma Memorial, isynnerhet hvad
som angådt Fredrichshamns och Will manstrands anläggningar
och fästningsvärk, torde på vist sätt röra Hans Excellence
Riks-Rådet Baron Löwen. Jag har den äran at känna Hr
Capitaine Brunow som min vän och en braf officerare; jag är
således i mitt sinne försäkrad at han med detta hvarken velat
eller kunnat syfta på högbemälte Herre, en man, som för sine
meriter, erfarenhet och capacité i mathematiquen, fortification
och andre til soldatehandtverket nödige vettenskaper allmänt
är bekant. Men som okunnige kunde taga anledning och til—
fälle at deraf döma, det Hans Excellence under den tiden då
han af fortificationen var Directeur, varit skulden at desse
städer med deras provisionelle verk både til situation och
fortification så illa varit anlagde och updragne, så nödgas jag
härutinnan desabusera publiquen, och det så mycket mera som
Hr Capitaine i sit Memorial skal hafva påstått det de fehl,
som sig dervid befinna, varit af den consequence, at detta
krigets olyckeliga utgång til större delen deraf härrördt. Jag
hyser för sanningen och för Hans Excellences höga person alt
för stor vördnad at jag skulle vilja det honom det minsta
skuld eller fehlachtighet härutinnan tilvites. Hans oskuld förtienar
detta, och hans förtienster hafva altid i mit sinne giordt
honom stor, så at haus Riks-Råds-embete icke förmådt göra
honom större. Jag anser honom som den bästa i vår tid
varande ingenieur, och hans verk han författadt öfver Finlands
defension intygar detsamma fullkomligen. Hans maner at
fortifiera och hans fasta grundregel i den vettenskapen har
altid varit at om möjeligit vore icke på gräntsorter anlägga
någre provisionelle utan sådane verk och af den styrka, at de
kunnat betäcka landet, tiena til säkre places d’armes, arretera
fienden och obligera honom at formelement attaquera desamma;
de förré har han altid ansedt som skaddige för riket men
gagnelige för fienden, i ty de kunna blott med värjan emporteras
och sedermera tiena fienden til places d’armes och nyttige
nederlagsplatser. At Willmanstrands och Fredrichshamns verks
336 (Nov. 30.) Lagercrantz’s yttrande om befästningarna
eller retranchementers fehlachtigheter just varit skulden til
krigets olyckeliga utgång, kan jag för min del icke begripa,
hälst kriget på vår sida var ämnat offensivt; i det fallet hade
desse verk altid til deras bruk kunnat skattas gode nog; men
hade kriget varit defensivt, så hade man dem i tid och utan
stor förlust kunnat evacuera och abandonera och sig til motvärn
på fördelachtigare ställen sättia.
Hr Capitaine behagar stödja sine raisonements på orternes
slätta belägenhet, på den der befintelige inpracticable jordmånen
samt på sielfva verkens oduglighet. Jag måste således
visa orsakerne, som brachte Hans Excellence at utse desse
placer, samt H. K. Maj:t förslaget at approbera, äfven ock
hvarföre de med bättre försvarsverk ej blefvo försedde; hvarvid
bör iakttagas, at Ryssland, som i det förra kriget var
superieur och vid fredsverket skref oss lag före, hade så reglerat
gräntsen emellan Sverige och våre til honom afstådde provincier,
at det för sig tog och behölt landet långs stranden
6 mihl fram, lemnandes oss den del, som mitt öfver och in i
landet var belägen. Således var omöjeligit at längre up ut
med sion och närmre intil' ryska gräntsen finna et enda ställe,
som hade någon hamn, förutan Fredrichshamn, som då kallades
Yekelax.
Om man ock velat gå längre tilbaka åt Keltis eller Kymene
strömen, at där på något tienligit ställe anlägga någre
places d’armes, hade för fiendens infall och til des discretion
hela Savolax, Carelen och Kymenegårds län varit exponerade,
öpne och obetäkte lemnade. Innan man nu kunde förmå någon
borgare at i Fredrichshamn och Willmanstrand bygga och sig
der neder sättia, kunde det ibland andre påstådde vilkor icke
skie, utan med detta, at man lofvade det til invånarnes säkerhet
fästningsvärk eller retrenchement kring desse orter skulle
upkastas och underhållas, och på den försäkran nedsatte sig
där åtskillige förmögne män. Vid städers och fästningars anläggande
bör man icke endast och allenast hafva afsickt på
en god och tienlig jordmån och situation, utan mäst på ortens
beqvämlighet för undersåtarne och innevånarne til handelns och
sjöfartens fortsättiande; belägenheten och jordmånen må af
naturen vara svår, kunna dock de igenom arbete, konst och
omkostnader förbättras, och de således illa belägne orter ändå
med goda fästningsverk förses. Fredrichshamn var tilförne en
marknadsplats, så belägen och med en sådan hamn försedd,
Om fästningsverken i Finland.
337
at invånarne i Savolax, Carelen och Kymmenegårds län kunde
med al commodite dit föra deras bräder, tiära och andre
landets producter, hvilka de där afsatte och sig tobak och salt
tilhandlade; häraf tog Wiborg, hvarest tilförene al denne handel
drefs, en stor skada och afsaknad, men Fredriclishamn deremot
tiltog år ifrån år, så at efter 22 års förlopp des invånare ägde
ansenlige Spanie-fahrare och andre fahrtyg.
Om nu riket straxt efter kriget eller under fredstiden varit
i stånd at utlägga 5 å 6 millioner til desse orters fortificerande
igenom väl anlagde verk af magonerie, då hade det varit
görligit sättia desse platser i sådant stånd, at fienden dem icke
utan igenom en formelle attaque kunnat intaga; men som
penningar dertil fattades, var man tvungen til en någorlunda
säkerhets erhållande at betiena sig af retranchementer, til
hvilkas underhåll Riksens Ständer visse summor efter råd och
ämne årligen anordnat, de der varit nog drägelige. Och som
man altid lefvat i det hoppet at en gång finna en så favorable
conjoncture och lägenhet at kunna återvinna en del af våre
förlorade gränts-fästningar, så hade alle stora omkostningar,
använde på desse illa situerade placer, som då måst raseras,
varit fåfänge.
Hr Wulfwenstierna intygade at hos Riksens Ständer
många deliberationer blifvit hällne om Fredrichshamns fortificerande,
då det, som Hr Lagercrantz nyss sagt, befunnits
oumgängeligit at, i brist af tilräckelige medel til en fullkomlig
fästnings anläggande, förse Fredrichshamn med provisionelle
verk, emedan i annor händelse ingen velat sig där nedersättia
och liela finska tiäruhandelen då dragits til Wiborg.
Hr Brunow betygade des intention aldrig hafva varit at
lägga Hans Excellence Hr Riks-Rådet Baron Löwen något
til last, utan hade han som en Riddersman yttrat sine
tankar, och ville, om R. o. A. så behagade, vidare gifva vid
handen hvad han kunde hafva sig bekant, ifall R. o. A.
skulle finna nödigt at låta undersöka de af honom anförde
omständigheter.
Hr Lagercrantz begärte at något få tillägga, nemligen
at Hr Riks-Rådet Löwen ingen del äger uti Fredrichshamns
fästnings anläggande, hvilket skiedt af en man, som redan är
död; dessutan kan vid en olyckelig utgång af et offensivt krig
det ej räknas vara orsaken dertil, at på frontieren ej varit
goda fästningar, men väl uti defensivt krig.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 22
338 (Noy. 30.) RR. Löwen och finska fästningarna.
Hr Fab. Löwen: I anledning af det förbehåld jag sidst
giorde, lärer Hans Excellence Riks-Rådet Löwen inkomma med
Memorial och visa, det han ej anlagt Fredrichshamns fästningsverk,
med mera som til thes oskuld tienar.
Atskillige af R. o. A. betygade sit missnöije deröfver, at
Hr Riks-Rådet Löwen sådane beskyllningar blifvit tillagde.
Hr Didron: När Hr Brunows Memorial sidst uplästes,
var jag hos de andre Stånden med R. o. A:ns Deputation,
men som jag nu hördt, at Hr Brunow angripit Hans Excellence
Riks-Rådet Baron Löwen, så bör han visa hvad skiäl han dertil
haft, och Hr Riks-Rådet sedan lemnäs tilfälle sig at försvara.
Som en del af R. o. A. höllö före, at Hr Brunow borde
taga sitt Memorial tilbaka, så utlät sig
Hr Brunow, at han underkastat det samma R. o. A:ns
bepröfvande, och vore således deras egen sak om de vilja det
uptaga eller ej.
Gref H. Gyllenborg: A ena sidan står det fast, at Hr
Brunow som en Riksdagsman äger rättighet at tala och sina
tankar fritt at yttra; men som deremot ledamöterne uti de
andra Stånden ej äro kunnoge uti metien och hvad dertil
hörer, så hemställer jag om icke öfverste Lagercrantz kunde
afgifva sin utlåtelse skrifteligen, så at de andra Stånden derutaf
måtte finna, at Hr Riks-Rådet Löwen ej har någon del
i hvad som af Hr Brunow anföres.
Hr Lage rhielm påstod, at Hr Brunow borde taga sit
Memorial tilbaka.
Frih. Wrede gaf vid handen, at Hr Brunows Memorial,
jemte de flere, som angingo den förordnade Krigsrätten, redan
voro bortsände til de andra Stånden; men föreslog, at när
Hr Riks-Rådet Löwens Memorial inkommer, kunde det tillika
med Hr Öfversten Lagercrantz utlåtelse jemväl gå til de
andra Stånden, då de nogsamt lära derutaf intaga Hr RiksRådet
Baron Löwens oskuld.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls detta af R. o. A.
Hr N. Lilliehök begärte lof at med sit Memorial få gå
til de andre Stånden;
Hvilket beviljades.
Uplästes förteckningen på de af Högh R. o. A., som vid
begrafningsacten komma at vara H. K. Majit fölgachtige ifrån
Kongl, huset til Riddarholmskyrkan, nemligen:
Adelsmän i Konungens följe vid Drottningens begrafning. 339
Grefvar:
Gref Lewenhaupt, Casimir. Gref Lillienstedt, fullm. Hr
Morath, Carl Gustaf.
F riherrar:
Frih. Rosenhane, Jöran. Frih. Palbitzki, Alexander.
Frih. Coijet, Sten. Frih. Stael von Holstein, Georg
Frih. Sture, fullm. Hr Wenner- Bogislaus.
stedt, Carl Gustaf. Frih. Strömfelt, Carl Harald.
Adel:
Hr Barnekow, Christian.
Hr Jägerhorn af Spurila, Joh.
Anders.
Hr Ekestubbe, Ernst Johan.
Hr Siegeroth, Conrad.
Hr Teet, Johan.
Hr Ruuth, Gustaf.
Hr Wotrang, Carl.
Hr Diurclou.
Hr Hillethan, Paul.
Hr Cronstedt.
Hr Kierstein, Waldemar.
Hr Iserhielm, Carl.
Hr Adlercreutz, Carl.
Hr von Graman, Sebold Hartman.
Hr Jägerhielm, Samuel.
Hr Fcegerhierta, fullm. Hr
Rudbeck, Johan Olof.
Hr Lannerstierna, Peter
Adolph.
Hr Olivecrona, Isac.
Hr Jernfeltz, Crispin.
Hr Adlerbeth, Gudmund.
Hr Berch, Caspar Johan.
Hr Stiernsparre, Magnus Gabriel.
Hr Landtm, bad at R. o
til procession i morgon.
Hr Drake af Hagelsrum, fullm.
Frih. Wrangel, Carl Gustaf.
Hr Bäck, fullm. Hr Enschöld,
Gustaf.
Hr Tornérefelt, fullm. Hr
Stierneld, Lars.
Hr Rothlieb, Gustaf Fredr.
Hr Rosenancker, Caspar Eric.
Hr von Hagendorn, fullm. Hr
Qweckfelt, Gustaf Johan.
Hr Berghman, Hans Fredrich.
Hr Ehrenkrok, Olof.
Hr Adlerberg, Olof.
Hr Caméen, Daniel.
Hr Ridderswärd, fullm. Ur Bilberg,
Johan Gustaf.
Hr Ridderbielke, fullm. Hr
Franc, Pehr.
Hr Lagerflycht, Johan.
Hr Hielmberg, Jacob.
Hr Göthenstierna, David.
Hr Ladau, Otto Reinholdt.
Hr Gyllenbåt, Caspar.
Hr Nordenfelt, Johanwilhelm.
Hr Bergenstråhle, Joh. Gabriel.
Hr Schmitterloew, Henning.
Hr Fredenstierna, Adam.
Hr Fock, Hans Hindrich.
A. ville reglera hvad som hörer
340 (Not. 30.) Begrafningsprocessionen. Bibliotekarien Dalin.
Hr Adlerbeth holt före at som R. o. A. komma at
blifva delte i tvänne corpser, så kunde Hr Landtm., sedan
han fölgt samtelige R. o. A. til kyrkan, anföra de 50 af
R. o. A., som komma at gå up til slottet och derifrån med
H. Maj:t til kyrkan.
Detta blef uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan
af R. o. A. bifallit.
Men vid utgången uhr kyrkan anförer Hr Landtmarskalken
de 50 af R. o. A., som äro H. K. Maj:t följachtige i processen,
och R. o. A. gå allena til Riddarhuset.
I öfrigt samlas R. o. A. kl. half 3 i Riddarhus-salen och
förenämde Deputerade kl. half 4 i Seerete Utskotts-salen.
Uplästes det i följe af R. o. Arns sidsta Resolution upsatte
Extractum Protocolli för Bibliothecarien Dalin så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 27 November
1742.
Vid det tilfället, at hos R. o. A. anmältes en af Bibliothecarien
Dalin författad och til R. o. A. dedicerad skaldedikt,
under titul af Svenska Friheten, erindrade sig R. o. A, huruledes
bemälte Bibliothecarie så väl härigenom som åtskillige
för detta af trycket utgifne verk vist ogemena prof af des
snille, vettenskap och flit; i anseende hvartil R. o. A. funno
godt de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa, om
icke det kunde lemnäs Seerete Utskottet at tilse på hvad sätt
Bibliothecarien Dalin än vidare måtte encourageras. Actum
ut supra.
Vid detta tilfälle anmälte Hr Landtm, et af
Hr Dalin ingifvit Memorial, som nu uplästes, hvaruti han
aflägger en ödmiuk tacksägelse för den gunst och bevågenhet,
som Högh R. o. A. i des sidsta pleno behagat betyga öfver
hvad hans svaga penna, igenom den af trycket utkomne och
så kallade Svenska Friheten, kunnat bringa i Huset, utan ock
varit omtänkte om belöning til des upmuntran. Och som han
tror sig alt för mycket hafva brutit emot al skyldighets lag,
om han intet der emot skulle finnas på något sätt erkänsam,
så förklarar han sig ej högre belöning derföre kunna önska
än at vinna et så ädelt Stånds bifall och tycke, samt at enär
sanningen lyckas i angelägne mål, är hon sin frambärare äfven
så fägnesam, som hon i sig sielf är rar, och bevisar sig då
hon finner för sig dygd och rena sinnen; tilståendes Dalin
derhos at des vilkor skola vara af den art, som intet gerna
Bibliotekarien Dalins adlande afböjes. 341
förliks med lediga, lifliga och snillerika betraktelser, och således
kan han ingalunda klaga, at tienst eller egendom förkiusa
honom ifrån en så liuflig möda; men när han besinnar det
almännas närvarande tilständ, då samtelige Riksens Högh
Ständer intet böra besväras med tidspillande omsorg för en
så liten medlem i det almänna, så har han velat försäkra,
det des största nöije der vid och den kraftigaste upmuntran
skulle vara, om denne Högh R. o. A:ns för honom yttrade
ynnest intet sträckte sig utom Riddarhuset. Het skulle mer
fägna honom at ibland Högh R. o. A. vara den minsta, än
vinna största förmån samtelige Ständerne och riket til last;
och skall i öfrigt, i brist af de stora dertil hörande egenskaper,
den enda likväl genom Guds bistånd intet fattas, at til sidsta
blodsdroppen mech trohet och redlighet gå så väl Högh R. o. A.
som hela det kära fäderneslandet til handa.
Gref H. Gyllenborg: Det lyckeliga bifall för Hr Dalin,
som min sidsta proposition hos R. o. A. vandt, gör mig nu
dristig at äfven frambära mina tankar. Vi veta, gunstige
Herrar, at här gifvas tvänne vägar til belöning: heder och
penningar; och som Bibliothecarien Dalin nu gifver vid handen,
at den kraftigaste upmuntran för honom skulle vara om R. o.
Arns för honom yttrade ynnest intet sträkte sig utom Riddarhuset,
och vi dessutan icke hafva råd at gifva honom penningar,
så hemställer jag om icke han genom en underdånig
föreskrift hos H. K. Maj:t kunde recommenderas til adelskap.
Som häremot ropades Nej, och sades at här voro så många
andra meriterade både civil- och militair-betiente så explicerade
sig
Gref Gyllenborg at des mening ej vore det han skulle
få säte och stämma på Riddarhuset, utan kunde honom beviljas
H. Maj:ts nådige resolution, hvilken förmån långt mindre
förtiente undfådt.
Men R. o. A. ville bärtil ej samtycka, hvarföre
Hr Landtm, frågade om det upläste Extractum Protocolli
bifalles;
Då R. o. A. detsamma gillade.
Hr Thure Rudbeck påminte, at Hr Lilliehöks tal måtte
blifva tryckt;
Hvilket af R. o. A. beviljades.
342 (Not. 30.) Öfverste Bildstein föreslås till general-major.
Frih. H. Wrede erinrade huruledes de, som vid förra
Riksdagen velat låta trycka någre Memorialer, först låtit censurera
dem, då de altid sedan dertil fådt tilstånd.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande angående Öfverstens
för Cronobergs läns infanterie-regemente Frih. Eberhard
Bildsteins giorde ansökning at undfå General-Majors fullmacht
samt niuta des tour och ancienneté til godo, hvaruti Deputation
gifver vid handen, at sedan denne ansökning blifvit af
K. Maj:t til Secrete Utskottet hänskuten och Secrete Utskottet
densamma til Secreta Deputationen remitterat, har Deputation
af Råds-Protocollet under den 30 Junii innevarande år inhämtat,
hurusom uppå K. Majits nådige påminnelse och Hrr
Riksens Råds yttrade meningar, i anledning af Generalen
Lewenhaupts giorde föreställning om angelägenheten af tvänne
General-Majorers förordnande af infanteriet och en af cavalleriet
vid armeen i Finland, Öfversten Bildstein blifvit inkallad
och tilspord om han kunde vara färdig at inom 3 å 4
dagars förlop begifva sig til armeen i Finland, där H. K.
Maj:t skulle i nåder behaga honom såsom den äldsta Öfversten
til General-Major förordna och dit öfversända; hvartil sedan
Öfversten förklarat sig aldeles villig och redebogen och sig i
underdånighet förbehållit, at därest H. K. Maj:t i nåder skulle
täckas förordna någon General-Major, han då måtte blifva
ihogkommen, så mycket mer som han för detta skall med bedröfvelse
måst se sig förbigången af andre yngre Öfverstar; så
hafva Hrr Riksens Råd stadnat i det slut, at ehuru Öfversten
Bildstein förklarat sig villig at straxt gå öfver til armeen, och
i anledning deraf tyckts böra ihogkommas; dock som i anseende
til hans svaga hälsa, öfver hvilken han sig beklagat, icke
kunde af honom väntas den rörighet och vigeur, som erfordrades;
ty hafva Hrr Riksens Råd hvarken funnit rådeligit at
han blefve öfvercommenderad til armeen, icke eller kunnat
emot förordningen styrka K. Majit at hugna honom med
General-Majors caractere, utan skulle detta Riksens Ständers
godtfinnande hemställas. Och aldenstund Secreta Deputation
vid öfvervägande häraf funnit, och af merite- och anciennetetslistorne
inhämtat, det General-Majorerne Didron och Wrangel
ej allenast sednare begynt at tiena K. Majit och riket, utan ock
varit yngre Öfverstar än Öfverste Bildstein, hvilken sedan år
1689 städt i krigstjensten och sedan år 1718 varit Öfverste; ty
underställer Secreta Deputation Riksens Ständers ompröfvande,
Adelsfanan.
343
örn icke uti det til K. Majit öfver detta mål afgående underdånige
svar kunde anhållas, det K. Majit nådigst taktes för
bemälte Ofverste Bildstein efter des inför Deputationen munteligen
giorde yttrande och åstundan, och i anledning af det som
Råds-Protocollet i detta mål medgifver, utfärda General-Majors
fullmacht under lika dato då General-Majoren Wrangel til den
beställningen blifvit i nåder förordnad.
Hr Didron: Hvad Hr Öfverste Bildstein angår, så är
han val äldre Öfverste än jag, men Riksens Ständer hafva
sielfva förordnat, at ingen Öfverste af infanteriet må avancera
til cavalleriet; hvarvid som jag var äldst, så har jag på intet
sätt praejudieernt Hr Öfversten Bildstein, som länge tient och
giordt sig så meriterad, at Secreta Deputations Betänkande
med största skiäl kan bifallas.
Frih. Cronhiort: Utaf det upläste Betänkande hafva
R. o. A. intagit huru som min Öfverste länge och väl tient,
och då han blifvit commenderad icke eller vägrat sig at gå
öfver till armeen; i anseende hvartil jag för min del finuer
skäligt, at Secreta Deputations Betänkande måtte bifallas.
Som inga flere påminnelser giordes, frågade
Hr Landtm, om Secreta Deputations Betänkande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, förestälte huru angelägit är at ju förr dess
häldre allmänt blifver kundgjordt, det R. o. A. sig åtagit at
upsättia Adelsfahnan, på det at hästar och karlar i tid måtte
kunna anskaffas, och föreslog Hr Landtm, at R. o. Arns ledamöter
i Expeditions-Deputation härom kunde projectera en
underdånig föreställning til H. K. Majit; hvarvid noga i akt
tagas bör, at som R. o. A. vid sidsta Riksdag på trenne års
tid åtagit sig en viss afgift i stället för Adelsfanan, och en
del af R. o. A. redan för innevarande år erlagt den utsatte
summan men andre åter den samme ej betalt, det måtte sådant
jämkas, och hvad som för detta år af en del blifvit utlagt på
något sätt komma dem til godo.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Svante von Böhnen holt före at R. o. A. borde få
tilbaka sina utlagde penningar, eller ock cronan i det stället
bestå Adelsryttarne gevär och kläder.
Andra voro af de tankar, at hvad som redan är utgifvit
både för förledit och innevarande år, borde afräknas på de
årliga utskyiderne.
344 (Not. 30.) Adelsfanan. Hertigen af Holstein.
Hr Landtm, vijste, at R. o. A. ej kunna återfå sina
penningar för förledit år, men de, sorn för innevarande år något
betalt, böra niuta sådant til godo. I öfrigt och sorn det torde
vara nyttigare at Adelsfahnan inrättades på dragone-fot, så
hemstälte Hr Landtm, om icke Defensions-Deputations Betänkande
deröfver kuride inhämtas.
Hr S. von Böhnen giorde det förbehåld, atingen ändring
måtte skie med Adelsryttarne, som vore emot Privilegierne,
hvaruti de nämnas R. o. Arns Sventienare.
Gref H. Gyllenborg: Ingenting kan påbördas R. o. A.
i detta mål emot deras egen vilja, och vore fördenskull bäst
at de af R. o. A., som äro delachtige i Adels-rustningen, någon
viss dag sammanträda och härom sins emellan öfverlägga.
"Uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan
bifölls detta.
Hr Landtm, anmälte det Bondeståndet igenom Extractum
Protocolli af den 17 innevarande månad til de öfrige respective
Stånden hemstält om icke Riksens Ständers beslut angående
Hans Durchlauchtighet Hertigen af Hollstein samt then
Högbemälte Herre tillagde Kongl. Höghetstituln måtte fordersammasi
genom trycket blifva almänt kundgiordt; hälst man
förmodar at rikets inbyggare när the finna, at theras hierteliga
åstundan, det en af then Kongl. Gustavianiske Konunga-ätten
härstammande Prince, för hvilken the bära så mycken kärlek
och högaktning, måtte förklaras til efterträdare pä then Kongl.
Svenska thronen, har skiedt nöije, lära vara så mycket beredvilligare
at efter yttersta förmågo med manskap och medel
gå riket til the allmänne författningarnes iståndsättiande Lillanda.
Som Hr Landtmarskalken nu berättat innehållet af Bondeståndets
Extractum Protocolli, så blef thetsamma ej upläst, utan
bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, androg hurusom man ifrån landsorterne förnummit
at jemte den innerliga glädien hvar och en har der
öfver at H. K. Höghet blifvit til successor på den Kongl.
Svenska thronen förklarad, tro de derjemte at freden derigenom
ofelbart erhålles; och hemstälte fördenskull Hr Landtm, om
icke uti det, som af trycket kommo härom at utgifvas, jemväl
kunde inryckas, at ehuru man vil förmoda härigenom kunna
vinna en skyndesam och lyckelig fred, likväl som man ej kan
lita på en fiendes discretion, så vilja Riksens Ständer efter
Bryggare-embetet och bränvins-brännandet. 345
yttersta förmågo gripa sig an til at försvara riket, sit kära
fädernesland.
R. o. A. funno detta högst nödigt.
Uplästes et utdrag af Råds-Protocollet hållit den 29 i
denne månad, hvarutinnan H. Majit i anledning af K. CammarCollegii
och Stats-Contoirets underdåniga skrifvelse af den 27
i förberörde månad, som derjemte blifvit bilagd, angående
Bryggare-Embetets här i staden giorde anbud at oaktadt den
med brännevins-brännandet skiedde ändringen, likväl vilja under
vissa betingade vilkor fortfara med brännevins-tiivärkningen
för den återstående 4:de veckan uti den nu instundande andra
brännings-terminen, efter det den 16 sidstl. Aprilis slutne contractets
innehåll, i nåder behagat gifva Riksens Ständer vid
handen, at som berörde Bryggare-Embetets giorde ansökning
är emot den författning stridande, som Riksens nu församlade
Ständer giordt, at samtelige städerne ej med någon annan afgift
skulle derföre betungas, än at de efter gamla sättet af 1686 års
Accis-ordning betala husbehofs- och salu-accisen; altså och
emedan de öfrige stadsens invånare igenom detta anbud och de
dervid betingade vilkor skulle komma at lida, sedan brännevinsbränningen
på förberörde sätt i gemen blifvit tillåten; ty har
H. Majit ej kunnat lemna des nådige bifall til BryggareEmbetets
härutinnan gjorde ansökning, utan densamma med
alt hvad deraf dependerar med Riksens Ständer til deras egit
bepröfvande i nåder communicera velat.
Vidare uplästes slutet af K. Cammar-Collegii och StatsContoirets
Betänkande.
Hr Wulfwenstierna berättade sammanhanget häraf, och
huruledes igenom den nu vid Riksdagen giorde ändring med
brännevins-förbudet K. Majit och cronan ansenligen kommit
at lida; imedlertid om Bryggare-Embetets begäran bifalles, får
cronan ännu någon inkomst.
Hr Leijonmark påminte, at den utsatte terminen til afsättningen
vore för lång, och holt före, at den i stället för
Januarii månad kunde utsättas til detta års slut, emedan med
nästkommande års början man kunde giöra sig hopp om et
nyt contract.
Efter något vidare discourerande häröfver bifölls K. Cammar-Collegii
och Stats-Contoirets underdånige Betänkande.
Hr Swinhufwud hemstälte om icke efter Bondeståndets
begäran genom Extractum Protocolli af den 20 November Hr
346 (Nov. 30.) Krigsrättshandlingarnas tryckande. D:gens begrafn.
Justitim-Cancellerens Libell emot Gref Lewenhaupt, tillika med
General Gref Lewenhaupts Exception, samt de flere til Krigsrätten
hädanefter i detta mål inkommande skrifter, måtte
tryckas.
I anledning häraf blef uppå Hr Landtm:ns giorde proposition
af
R. o. A. godt funnit, at de til Krigsrätten inkommande
skrifter tryckas i den ordning, at Libellen och Exceptionen
tryckas tillika, sedan Repliquen och Dupliquen, och så vidare.
Hr G. Ruthén schöld, Hr von Döbeln och flere andra
anmälte Hr Salvius til at få trycka förenämde skrifter, efter
som Directeuren Momma skal hafva så mycket at syssla, at
lian på lång tid dermed ej skulle blifva färdig.
Men som R. o A. gafs vid handen, at Directeuren Momma
har H. K. Maj:ts nådigste tilstånd och Privilegium at få trycka
alt det, som utkommer sub titula Majestatis, hvilket Privilegium
Riksens Ständer vid sidsta Riksdag äfven gillat och faststält,
så afstadnade härmed;
Och påmintes allenast at nödig anstalt måtte fogas det
med tryckningen för långt på tiden ej måtte ankomma;
Hvarmed R. o. A. skildes åt.
Den 1 December
Var Högstsalig Hennes K. Maj:ts Drottningens begrafniugsdag,
och sedan efter dagen förut i god tid skiedt anslag R. o. A.
sig på Riddarhuset församlat klockan half 3, alla i svarta kläder,
och teckn var gifvit med klockorne, de andre Stånden
jemväl redan i den ordning som vanlig är, voro förbigångne,
upropades R. o. A. och blefvo af Hr Landtmarskalken med
stafven i hand anförde til Riddarholms-kyrkan, hvarifrån Hr
Landtmarskalken straxt återkom och på samma sätt til Slottet
anförde samtelige Riksens Ständers Deputerade, som voro utnämde
at i underdånighet vara H. K. Majit fölgachtige i processen.
Huru vidare tilgick utvisar det tryckte Ceremoniellet.
Den 7 December.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Protocollet af
den 26 October sidstledne, hvarvid inga påminnelser giordes.
Kapellm. Roman. Öfv. Freidenfelts relation. 347
Hr Landtm, gaf vid handen det Capellmästaren Roman
begärt tilstånd at nästkommande söndag efter aftonsången få
upföra en sorgemusique här på Riddarhuset;
Hvartil R. o. A. lemnade sit bifall.
Hr Landtm, anmälte det H. K. Maj:t til Riksens Ständer
remitterat Krigs-Befehlets besvär;
Hvilka af R. o. A. remitterades til Landt- och Siö-Mi 1 itioe—
Deputation.
Vidare anmälte Hr Landtm, et utdrag af Råds-Protocollet,
hvarutinnan H. K. Maj:t med Riksens Ständer communicerat
K. Cammar-Collegii samt Stats-Contoirets underdånige Betänkande
angående de af Borgerskapet i Norköping andragne
besvär öfver staquette byggnaden dersammastädes.
Detta remitterades til Cammar-QEconomie-Deputationen.
Hr L andtm. berättade, at ifrån Öfversten Freudenfelt
bref voro ankommet om en scharmytzling, som i Västerbottn
förefallit emellan et svenskt och ryskt partie; hemställandes
Hr Landtm, huru vida R. o. A. detsamma skulle vilja åhöra.
Som R. o. A. åstundade at få höra innehållet deraf, så
uplästes nu bemälte bref, daterat Torneå den 24 November
sidstledne, som med Riksens Ständer blifvit communicerat,
theruti bemälte Öfverste Freudenfelt i underdånighet gifver
vid handen hurusom han af the i brefvet omförmälte orsaker
funnit sig föranlåten at låta det för hand varande manskapet
marchera til Kemi och där söka at attaquera Ryssarne, som
hade til upsåt at insamla Kemi sockns Almoge til trohetseedens
afläggande för den Ryska regeringen, under förhoppning
at ock kunna frälsa Cornetten Krutmejer, som var i antåg
med de uti Österbottn lemnade hästar, hvilka förments vara
750 st. til antalet. Anfallet skall häruppå skiedt å vår sida
kl. 2 förmiddagen, med then fördel at 50 Ryssar blifvit på
platsen slagne och en Cossakisk Major med tvänne gemena
Cossaquer til fånga tagne; the öfrige drefne på flykten och
halfannan mihl förfölgde; och å vår sida skola uti actionen
blifvit slagne Lieutenanten Betke med en Corporal af Carelske
Dragonerne samt tvänne ryttare af Lif-regementet, men blesserade
blifvit af Lif-regementet tvänne gemena, af Smålands
Cavallerie 4, och af vahrgierings-manskapet 2, skolandes hela
fiendens makt bestådt af 250 Cossaquer, 40 Callmucker och
60 Hussarer. Igenom denna action förmäler Öfversten Freudenfelt
vidare, det skall Cornetten Krutmejer blifvit frälst med
348 (Dec. 7.) Uti. varors stämpling. Adelsrustningen.
så många hästar, som han haft med sig, nemligen 27 st. allenast,
och at resten af 750 blifvit i Osterbottn qvarlemnade, samt
at dessutan någre hästar, turkiske bössor och något hö blifvit
af Cossaquerne eröfrat.
Hr Landtm, sade, at et annat bref jemväl ifrån Öfversten
Freuclenfelt voro ankommit, men som det innehåller allenast
ceconomica, så lärer vara onödigt at hindra tiden med des
upläsande.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Anmältes et Borgareståndets Extractum Protocolli af den
13 November angående utrikes kramvarornes stämpling;
Hvilket remitterades til Riksens Ständers Manufactur- och
Handels-Deputation.
Uplästes den i följe af R. o. A:ns sidst tagne slut upsatte
Resolution, som kommer at skrifvas på Bondeståndets Extractum
Protocolli angående tryckandet af Justitiae-Cancellerens Libell
samt Gref Lewenliaupts Exception, med de flere til Krigsrätten
inkommande skrifter, hvilken Resolution af R. o. A. gillades
så lydande:
Resol.: Bifölls på det sättet, at Justitiag-Cancellerens inlagor
och General Lewenhaupts svar tillika tryckas.
Fiscalen Cedercrona afsändes til de andre Stånden med
Öfversten Freudenfelts nyss upläste bref, då han i anledning
af de skiedde påminnelser tillika fick befallning at hos de
andre Stånden påminna om instruction för Manufactur- och
Handels-Deputation, samt flere hos dem oafgiorde måls företagande
och ändtelige afgiörande.
Hr Landtm, berättade at efter skiedt anslag de af R. o. A.,
som äro delachtige i Adelsrustningen, i går varit tilhopa och
derom öfverlagt, och är i anledning af de momenta man då
kommit öfverens om, en
Expedition til H. K. Maj:t upsatt, hvilken nu för R. o. A.
uplästes;
Och efter någon skiedd jemkning af dem gillades.
Frih. Stael von Holstein erindrade, at R. o. A. utom
de 125 dal., som R. o. A. efter sidsta öfverenskommande årligen
betalt för hvar Adels-häst, jemväl erlagt 40 dal. smt.
Hr Landtm, förklarade, at de 40 dal. smt efter sidsta
bevillning betaltes för den fasta egendomen, hvarvid Adelsrustningen
blifvit tagen til fundament.
Adelsrustningen. Hjulhammars supplik. 349
Sorn R. o. A. funno nödigt at gifva de andre Stånden
del af R. o. A:ns i så måtto fattade slut;
Så upsattes härom följande Extractum Protocolli, hvilket
för R. o. A. uplästes och af dem gillades:
Utdrag af Protocollet som holts hos R. o. A. den 7 December
1742.
Ridderskapet och Adelen hafva redan uti deras Extracto
Protocolli af den 27 November sidstledne, i anledning af de
andre respective Ståndens betygade åstundan, förklarat sig
redobogne at praestera Adels-rustningen in natura, ehuru de
vid sidsta Riksdag sig åtagit at i des ställe betala en viss
afgift i frenne års tid, hvilken de ock för år 1741 redan erlagt.
Til fullbordande häraf hafva R. o. A. genom underdånig skrifvelse
begärt, det II. K. Maj:t ville utfärda des nådige befallning
til vederbörande om Adelsfahnans upsättiande och completterande
med manskap, hästar, gevähr och full monderiug
innom den första nästkommande Maii. Och hvad ofvannämde
afgift angår, som R. o. A. sig åtagit i stället för Adelsrustningen
in natura, så vil R. o. A. af nit och kärlek för
sit fädernesland ej återbegära hvad redan för år 1741 deraf
betalt är, utan det til cronan afstå, men där någon skulle
för innevarande år antingen hafva erlagt någon del deraf
eller ock alt sammans, må sådant på tilkommande års bevillningar
och andra afgifter afräknas och dem til godo komma;
hvilket R. o. A. med de andre respective Stånden velat communicera,
i den säkra förmodan, at de lära finnas lika villige
at bidraga til det almänna verkets hielp och understöd. Actum
ut supra.
Frih. Coijett påminte at i provincien Skåne prsesteras
200 A dels-ryttare, men at därstädes allenast vore frenne officerare;
och holt altså Frih. Coijett nödigt at flere Officerare
måtte tilsättias.
Häremot anfördes at somlige compagnier af Adels-fahnan
bestå allenast af 40 man, och kunde af Öfversten Cronstierna
officerarne sålunda indelas, at hvart och et compagnie blefve
lika til antalet och finge nödige officerare.
Hr Landtm, anmälte det Hr Hiulhammar igenom et til
R. o. A. ingifvit Memorial giordt ansökning om någon hielp
och understöd i anseende til den olycka honom öfvergådt, at
han under flykten hit til Sverige på sion förlorat sin moder
och trenne barn tillika med all sin egendom.
350 (Dec. 7.) Löwens mern. om Fredrikshamns fästning.
R. o. A. förklarade mycket medlidande öfver Hr Hiulhammars
lidne olyckor, och bevilliade at något för honom
måtte samlas genom en til uprättande lista, som kommer at
ligga på Riddarhus-bordet och hvilken åtskillige Herrar af
Högh R. o. A. nu straxt påskrefvo.
Uplästes Hans Excellences Riks-Rådet Baron Löwens Memorial,
hvaruti han berättar huruledes och af hvad tilfälle,
efter Nystadske fredsslutet med Ryssland, staden Fredrichshamn
i Finland, som tilförene varit en lastage-plats kallad Wekelax,
år 1722 kommit för finska tiäruhandelens samt flere anförde
orsakers skull at inrättas, och med et retranchement och
pallisadering eller någre provisionelle försvarsverk til invånarnes
någorlunda säkerhet at förses. Likaledes förmäler Hr
Baron och Riks-Rådet huru Willmanstrand på samma sätt
och för samma orsaker skull blifvit anlagt. Desse desseiner
och anläggningar ifrån första början, tillika med det som sedermera
til Finlands försvar blifvit vid desse verken under de
förflutne fredsåren antingen tilgiorde eller ock i brist af medel
efterlåtit, berättar Hr Riks-Rådet skola vara så väl af K.
Maj:t skärskådat och gillat, som af Riksens Ständer sielfve
vid alla framfarne Riksdagar confirmerat, hvarföre det icke
eller nu mera tykts böra klandras och påtalas. Icke desto
mindre som Hr Riks-Rådet förnummit, at skulden til krigets
olyckeliga förlop i Finland äfven vil skiutas på det vid Fredrichshamn
anlagde försvarsverket och des belägenhet, så gifver
Hr Riks-Rådet som förbemält är en omständelig berättelse om
sakernes egenteliga och rätta sammanhang ifrån första början,
tilläggandes uti 9 särskilte puncter de skiäl, som föranlåtit Hr
Riks-Rådet at sedermera tid efter annan och esomoftast göra
föreställning om Fredrichshamns bättre i stånd sättiande at
kunna nyttias til en nödig frontiere emot Ryssland; af hvilket
alt så väl som den vidlöftiga deduction öfver Finland och des
försvar, hvilken Hr Riks-Rådet vid 1738 års Riksdag til Secrete
Utskottet ingifvit, Hr Riks-Rådet Löwen förmenar det
hans trohet och nit för fäderneslandet nogsamt blifvit ådagalagt,
ehuru tidernas omständigheter och medellösa tilstånd ej
tillåtit at deraf giöra den nytta, som vederbordt, och nu vid
utgången saknas, och at det fördenskull är förgripeligit och
otilbörligit at ohemult klandra sådane anstalter, som vid så
många Riksdagar blifvit af Riksens Ständer sielfve approberade
och ordinerade.
Löwens memorial. Grefve Bjelkes sak. 351
Hr Brunow sade sig af det upläste Memorialet hafva
hördt, det han ej förr haft sig bekant, nemligen at Fredrichshamn
för commercien skull blifvit anlagd. Och hvad i öfrigit
i Memorialet förmäles, angående det han skall vara lärling uti
det som hörer til fortificationen, så tackade han Gud för den
kundskap han derutinnan ägde, försäkrandes at hans högsta
åstundan skall vara efter yttersta krafter och förmågo at tiena
riket och fäderneslandet, som ock han med sit ingifne Memorial
intet annat upsåt haft än at gifva Riksens Ständer anledning
at igenom en Connnission framleta åtskillige omständigheter
rörande vårt olyckelige krig.
Hr Stobée: Hans Excellence Riks-Rådet Baron Löwen
har uti sit Memorial så väl deducerat saken, at den som säger
deremot, visar det han mycket litet förstår hvad fortificationen
tilhörer.
Åtskillige andre af R. o. A. talte med beröm om Hans
Excellences stora egenskaper samt grundeliga insikt och förfarenhet
uti de vettenskaper, som höra til fortificationen.
Hr Hastfehr förbehölt sig at få inkomma med förklaring
öfver hvad som i det upläste Memorialet rörer framlidne Fältmarskalken
Stackelberg.
Men som han blef underrättad, at framlidne Fältmarskalken
Stackelberg deruti allenast nämnes, utan at honom föres något
til last, så begaf sig Hr Hastfehr här ifrån;
Och resolverades af R. o. A. at Hans Excellences RiksRådets
Baron Löwens Memorial tillika med Hr Lagercrantzes
sidsta utlåtelse ad Protocollum, denna saken angående, skickas
til de andre Stånden.
Derpå företogs Hans Excellences Riks-Rådets Gref Thuro
Bielkes sak, hvars innehåld redan är anfördt uti Protocollet
af den 6 November sidstledne; och som välbemälte Hans
Excellences Memorial den dagen för R. o. A. var upläst, funno
R. o. A. onödigt detsamma åter at anliöra;
Utan uplästes nu de öfrige denne saken angående sedermera
ingifne Memorialer:
Nemligen först Frih. Hindr. Wredes Memorial, ther uti
han betygar sin ömhet för enighet och förtroende Riksens
Ständer emellan, och beklagar den skiljaktighet uti meningarne,
som vid et och annat tilfälle skall visa sig, jemväl uti saken
angående Hr Riks-Rådets Grefve Bielkes Memorial, hvilket vid
R. o. Arns sidsta plenum varit förehaft, hvilken sak Frih. Wrede
352 (Dec. 7.) Riksrådet grefve Bjelkes sak.
då för sin del jemte flere andre skall velat i vänlighet bilägga;
men som et sådant förslag skal af andra blifvit ogilladt med
tvifvelsmål om icke Hr Riks-Rådet hade af Riksens Ständer
lidit orätt, så påstår Frih. Wrede, at alt hvad i anseende til
Riks-Rådet Grefve Bielke så uti den förordnade Commissionen
öfver för detta Baron Gyllenstierna, som uti Secrete Utskottet
förelupit, måtte framkomma och samtelige Riksens Ständer
föredragas; hemställandes derjemte om icke til at erhålla antingen
et fullkomligt utplånande af alt hvad Hr Riks-Rådet
til last ligger, eller ock at fullkomligen öfvertyga sig om des
fel, de anmärkningar som vid 1738 års Riksdag emot honom
giordes, så uti in- som utrikes mål och isynnerhet hela förloppet
af Ofverste-Lieutenanten Gynterfelts i anseende til Landtmarskalks-valet
vid samma Riksdag begångne fehlsteg, uti
hvilket Hr Riks-Rådet Gref Bielke, som almänt bekant är,
var invecklad, nu må af samtelige Riksens Ständer skiärskådas
och undersökas, hvilken undersökning nu mera efter tidens och
omständigheternes förändring icke afses kunna af några hemligheter
hindras, då antingen et blidare eller svårare öde skall
för Hr Grefven och Riks-Rådet kunna stadgas, och springekällan
til al osämja emellan Riksens Ständer tilstoppas.
Vidare uplästes Hr Anders Lillienbergs Memorial och
yttrande uti saken angående Hr Riks-Rådet Grefve Thure Bielke,
hvaruti han förmäler sig hafva samt med hela landet nogsamt
hördt hvad författningar med Hr Grefven och Riks-Rådet
blifvit så väl vid 1741 som 1738 års Riksdagar giorde, men
at aldrig til hans kundskap kommit, det Hr Grefven och RiksRådet
efter en ordentelig ransakning eller laga dom blifvit antingen
utur des tienst satt eller the vidare förmåner förlorat.
Och emedan sådant förfarande ingen grund skal äga uti Sveriges
fundamentale lag, hvilken Riksens Ständer altid ömsint sökt
bibehålla, och äfven vid 1731 års Riksdag uti nu aflidne Landshöfdingen
Hulthem sak et märkvärdigt prof theraf å daga lågt,
ty är Hr Lillienbergs oförgripeliga tanka, at Hr Riks-Rådet
Grefve Thure Bielke i stöd af samma fundamentale lag icke
allenast nu återlemnas Riksens Ständers förre förtroende, som
han intil 1738 års Riksdag ägt, utan ock aldeles befrias ifrån
de steg, som emot honom vid sidsta Riksdagen blifvit tagne,
så länge och til des honom någon värkelig förbrytelse genom
laga ransakning öfvertygas och han thertil medelst ordentelig
dom bindas kan.
Dep. från Bonde-st. RR. grefve Bjelkes sak.
353
Under upläsandet af förberörde Memorial anmältes och på
vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet af
6 personer. Jan Pehrsson ifrån Tuna förde ordet, och sedan
han anmält Ståndets vördsamma hälsning, berättade, at någre
ledamöter af deras Stånd inlagt tvänne Memorialer, och som
Ståndet funnit de derutinnan omrörde mål af den beskaffenhet,
at Bondeståndet remitterat dem til Hr Justitise-Cancellerens åtal,
så har Ståndet jemväl igenom desse sine utskickade velat
recommendera, at de hos Högh R. o. A. på samma sätt skyndesamligen
måtte varda afhulpne.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning och
lofvade, at berörde Memorialer med första skola blifva R. o. A.
föredragne;
Hvarmed Deputation afträdde, och blef af R. o. A:ns ledamöter,
som dem emottagit, beledsagad til dörren.
Enär Bondeståndets Deputation var borta, continuerades
med upläsandet af Hr Anders Lillienbergs Memorial.
Sedan uplästes Hr Paul Ehrenkronas Memorial, hvarutinnan
han förklarar sin besynnerliga fägnad öfver den välvilja
och benägenhet som Högh R. o. A. förledit plenum låtit
förspörja, då Hr Riks-Rådet Gref Bielkes Memorial förehades,
och hvilken han nu önskar utan någre nya svårigheter må
vinna sin fullbordan; tviflandes ingalunda det ju hvar och en
af Högh R. o. A. lärer finna sig öfvertygad, at intet sådane
skiäl kunna vara nog giällande at försättia en inbyggare i riket,
af hvad conditioner och vilkor han vara må, uti sådane omständigheter,
hvaruti Hr Riks-Rådet Gref Bielke sedan sidsta
Riksdag sig befunnit, hälst et sådant förfarande skall aldeles
vara stridande emot vår allmänt vedertagne lag och process;
men hemställer dock derjemte Högl. R. o. Arns ompröfvande,
huruvida politiska raisoner, förknippade med nära sanningen
liknande omständigheter, må kunna ikläda sig lagens kraft och
verkan; hvarefter Hr Ehrenkrona vidare andrager, at här nu
intet skall vara quaestion om sådane saker, som uti politiquen
äro vedertagne och blifva understundom oundvikelige i anseende
til visse omständigheter, och i synnerhet när visse casus
främmande hof emellan existera, utan här skal egenteligen
frågan vara om dylika politiska satzer finna rum och kunna
äga kraft af lag uti det borgerliga lefvernet hos en nation,
hvars förvärfvade frihet niuter sin förnämsta styrka underlagens
hägn och försvar, hvarefter des actioner böra examineras
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 23
354 (Dec. 7.) Dep. fr. Pr.-st. General-Krigsrätten.
och anses. Och som et straff i det nogaste bör vara proportionerat
efter brottets natur och egenskap, och den dåvarande
conjuncturen med den derpå til äfventyrs sig grundande ratio
politica kunnat upfylla bristen af et lag och processen likmätigt
förfarande med Hr Riks-Rådet Gref Bielke, så håller
Hr Ehrenkrona oförgripeligen före, at igenom alt hvad Hr
Riks-Rådet hit intils öfvergådt, den politiska lagens stränghet
numera lärer vara fullgiord, samt i betraktande deraf gior han
sig försäkrad, at Högh R. o. A. lära sig derutinnan förena
at icke allenast uphjelpa och restituera en så inom- som utomlands
genom des nyttige och för riket giorde trogne tienster
vida bekant man, utan ock med et sådant berörameligit och
lofvärdigt exempel föregå de öfrige respective Stånden.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 6 personer. Biskopen Doctor Schröder
förde ordet och, näst aflagd hälsning, berättade, at Prästeståndet
igenom desse sine Deputerade velat gifva Högh R. o. A. vänlig
del af det slut, hvarutinnan Prästeståndet stadnat, angående
den hos Riksens Ständer en tid bortåt anhängige qusestionen
rörande General-Krigsrätten, nemligen at Prästeståndet förblifver
vid sin förra utlåtelse, at General-Krigsrätten blifver
sittiandes på det sätt, som i Prästeståndets förra Resolution
under den 20 October nästlidne förmäles, och ransakar samt
afdömer alt, som hörer under Krigs- och Siö-Articlarne; men
at Krigsrätten ofördröijeligen upgifver en förteckning på de
mål, som dem ej tilkommer at befatta sig med, på det Ständerne
sedan måge hafva tilfälle at utlåta sig, huruvida berörde
mål böra af en Ständernes Commission uptagas och afgöras.
Sedan Hr Landtm, tackat för communication häraf,
afträdde denne Deputation och beledsagades til dörren af
R. o. A:ns ledamöter, som dem emottogo.
Enär Deputation var borta uprepade Hr Landtm, hvad
densamma haft at andraga.
Hr Ruthenschöld frågade om R. o. A. determinera^
det Krigsrätten jemväl skall undersöka och afdöma hvad som
hörer under Siö-Articlarne, hvar och icke och så framt R. o. A.
förblifva ferme vid sit en gång tagne slut angående GeneralKrigsrätten,
så höllö han nödigt at R. o. A. härutinnan bifalla
Prästeståndet, emedan de, som förledit år commenderat flottan,
torde vara ledamöter af Ammiralitets-Ofverrätten, och således
icke kunna vara sine egne domare.
Riksrådet grefve Bjelkes sak.
355
Som häröfver begyntes at discoureras, erindrade
Hr Landtm, det R. o. A. en gång faststält at i ordning
afgöra sakerne; bad altså, at den nu förevarande saken först
måtte afgöras, då denne omständigheten sedermera kan tagas
uti öfvervägande.
Och uplästes fördenskul Hr A. von Gripenschiilz Memorial,
hvarutinnan han först berättar sig ej kunnat undgå at yttra
des välmente tankar öfver Hr Riks-Rådet Grefve Bielkes i
sidsta pleno förehafde, men då för åtskillige orsaker skull
differerade Memorial, och därnäst gör Hr Gripenchutz åtskillige
bevekelige föreställningar til enighet och inbördes förtroende,
hvarigenom han förmenar den öfver land och rike gångne
olycka och än vidare hotande totale undergång skulle kunna
botas och förekommas. Och sidst hvad angår innehållet af
Hr Riks-Rådets Gret' Bielkes Memorial, så förmäler Hr Gripenschytz
sig finna, at detsamma består af tvänne delar, nemligen
l:o angående des licentierande vid 1738 års Riksdag ifrån RiksRäds-embetet
och 2:o at Hr Grefven och Riks-Rådet blifvit
förbuden hofvet med mera. Nu emedan det förra skall vara
et mål, hvarutinnan flere klagande äro delachtige, så tycker
Hr Gripenchutz, at alla deras besvär på en gång kunde företagas
och skiärskådas, då han vidare torde få tilfälle at yttra
des tankar derutinnan, hvilka imedlertid suspenderas. Och vidkommande
det senare målet, så skall det vara för allas ögon
uppenbart, at Hr Riks-Rådet utan laglig öfvertygelse blifvit
uti et långt svårare lidande försatt än han förr varit uti, och
de emot honom tagne steg, hvilka grunda sig uppå omständigheter,
nära liknande sanningen, icke skola äga någon styrka i
lagen, utan fast mera emot lagens klara innehåll i RättegångsBalkens
24 Cap. § 3 och Domare-Reglornes 31 §, hvarföre
Hr Gripenschytz för des del håller et sådant prasjudicat för
ganska farligit; men deremot högst billigt, at det til allas
säkerhet bör förlora des kraft och vidare värkan och i följe
deraf rättvist, at Hr Riks-Radet Gref Bielke bör sättias i det
stånd til des heder, frihet och pension, som han varit för sidsta
Riksdag.
Sidst uplästes et af Baron Rutger Fuchs ingifvit Memorial
angående den hos R. o. A. för detta förehafde saken om Hr
Riks-Rådets Grefve Thure Bielkes sökte uprättelse ifrån det
lidande, uti hvilket han genom Riksens Ständers och deras
Secrete Utskotts med honom giorde författningar vid 1738 och
356 (Dec. 7.) Riksrådet grefve Bjelkes sak.
1741 års Riksdagar blifvit försatt; hvarvid Frih. Fuchs i betraktande
af de af honom andragne skiäl och omständigheter
yttrar sig för sin del hålla för rådeligast och nyttigast, om
Riksens Ständer täckas nu förut aldeles döda och uphäfva alt
hvad med Hr Riks-Rådet Grefve Bielke vid 1741 års Riksdag
sig tildragit, så at Hr Riks-Rådet åter sättes i samma stånd
och förmåner, som vid 1738 års Riksdag honom tillika med de
andre licentierade Hrr Riksens Råd blefvo tiilagde; i anledning
af hvilken oförgripeliga tanka och mening frågan i detta mål
tyckes blifva, antingen det med Hr Riks-Rådet Grefve Bielke
vid 1741 års Riksdag sig tildrague förfarande bör vid laga
domstol ordinario processu lagligen uptagas, skiärskådas och
dömas, eller om Riksens Ständer täckas förklara, at alt hvad
bemälte Hr Riks-Räd vid sidstledne Riksdag öfvergådt, nu må
aldeles uphäfvas och dödas, på det sättet, som hade sådant sig
aldrig tildragit; hvilket alt Frih. Fuchs underkastar Riksens
Ständers mogna ompröfvande.
Hr Carl Wennerstedt: Mine gunstige Herrar, unnen
mig Ert benägna åhörande, at få yttra mine välmente tankar.
Jag skall beflita mig om all korthet. Herrarna lära gunstigast
påminna sig uti hvad belägenhet vårt rike var i anseende til
Ryssland vid den senaste Riksdag; vi voro emot den grannen
uti aldrastörsta upmärksamhet, och ansågo des makt och öfvermod
så farligt, at man ock straxt derpå utbrast i uppenbart
krig. I anseende til en sådan rikets belägenhet blef den bekante
Resolutionen utfärdad, som alt sedan satt Hr Riks-Rådet
Gref Bielke uti det bedröfveliga tilståndet, hvaruti han ännu
sig befinner. Mina gunstige Herrar, om I ansen denna sak
med Er vanliga ädelmodighet och rättvisa, och fören Eder til
sinnes hvad som varit orsaken til detta Hr Riks-Rådets öde,
så finner man at han politiquement är ansedd och i anseende
til då varande conjunctur. Ofvervägen nu, gunstige Herrar,
vår närvarande tid, så är han aldeles stridande emot den förra,
så vida som efter mit begrep vi nu hafva at förvänta med
Ryssland en nära vänskap och förknippelse, ja at den nation
torde blifva våre yppersta vänner, åtminstone går vårt eftersträfvande
ditåt. Huru kan då det nu mera vara ratio, när
alt uphördt och försvunnit, som förorsakat henne, ty det heter
cessante caussa, eessat quoque effectus, så vida det i hela
verlden är brukeligit, at aldrig någon längre politice straffas
än den conjuncturen varar, som gör personen straffvärdig; i följe
Riksrådet grefve Bjelkes sak.
357
hvaraf jag för min del finner, at Hr Riks-Rådet i stöd af
rättvisan och billigheten bör sättjas i det stånd han var för
1740 års Riksdag. Gunstige Herrar, jag har hördt så mycket
skrifvas och talas om enighet ibland oss, men jag beklagar af
alt mit hierta, at man ser så få teckn här til. Om någonsin
varit tid at förena våra tankar och sinnen, så är det visserligen
nu, da vår regements-kropp synes liksom vilja luta til
undergång, och den allvisa Guden vet allena hvad straff han
ännu beslutit öfver oss; hvarföre, mine gunstige Herrar, ställen
denne redelige Herren til freds, som förtienar at I lemnen
honom denna rättvisan. Jag är försäkrad, at det ock til en
del vår enighet befrämja skulle. De framfarne tider visa och
lägga oss klart för ögonen, at medelst enighet hafva små republiquer
och svaga samfund blifvit stora och mäktiga, men
tvert om har oenighet tvedrägt och egenhet kastat de mäktigaste
riken och herravälden öfver ända och giordt dem til
trälar af deras egen bitterhet.
Frih. Cronhiort: Jag vil aldrig lägga sten på börda och
är ingalunda deremot, at Gref Bielke bör ske justiee; men,
gunstige Herrar, gior derföre oss ej orätt, som suttit öfver
denne saken. Lät oss få visa det vi giordt efter eed och
samvete, och giören sedan hvad Eder behagar.
Frih. Coijet: Jag conformerar mig aldeles med Baron
Wredes Memorial och lägger allenast det dertil, at justicen
bör delas lika. Skulle Secrete Utskottets öfver Gref Bielke
fattade slut på det nu omrörde sättet ändras, så följer deraf,
at jag med flere Secrete Utskottets ledamöter dömt emot 'eed
och samvete, och då skier oss orätt. Så mohn och öhrn som
Gref Bielke är om sig, så rädd är jag om mit pund och kan
aldrig med heder läggas i min graf, om jag skulle hafva slikt
omdöme öfver mig; derföre gior oss lika rätt. Lät oss få visa
hvad skiäl vi haft til det med Gref Bielke tagne steget, så
lären I finna, at vi giordt som ärlige män. Skier intet det,
förklarar jag til Protocollet, at jag nu och i framtiden anser
den för en calumniant, som säger det Secrete Utskottet härutinnan
giordt orätt.
Frih. During: Hr Landshöfdingen Wennerstedt har så väl
utfördt denne saken, at jag härutinnan ej behöfver vara vidlyftig.
Jag har varit med i Secrete Utskottet då detta slut öfver
Gref Bielke är tagit och vet således omständigheterne deraf.
Skulle ock önska, at de måtte komma up för samtelige Riksens
358 (Dec. 7.) Riksrådet grefve Bjelkes sak.
Ständers ögon, om ej alt för stor bitterhet oss emellan derigenom
kunde förorsakas. Men, gunstige Herrar, det står fast,
at Hans Excellence Gref Bielke aldrig niutit de beneficia juris
et processus, som Sveriges lag hvar och en undersåtare tillägger,
at han aldrig fädt veta hvad för vittnen emot honom
blifvit afhörde, med mera. Det bifogade Extractum Protocolli,
som är upläst, intygar klarligen, at de angifne målen honom ej
lagligen kunnat öfverbevisas, utan äro allenast sanningen nära
liknande; således är han ju lidande och bör redresseras. Dessutan
är han en man, som vid alla tilfällen sig ganska väl
upfördt, klädt många blodiga skiortor för fäderneslandet, och
då han flere gånger varit brukad i högst angelägne och vigtige
beskickningar, dervid upoffrat all sin egendom til rikets heder
och tienst. Och tror jag om R. o. A. i anseende til sådant alt
vilja visa honom någon genereusite, at de det aldrig lära ångra.
Hr Hästsko: Vi kunna intet gie någon dementi åt 100:de
våra medbroder, och huru skulle det väl låta för våra grannar
om vi skulle kasta öfver ända hvad som en gång är giordt,
utan at vi skulle låta den, som klagar sig hafva lidit orätt,
visa sin oskuld.
Hr Didron: Det bilagde Extractum Protocolli visar klarligen,
at Gref Bielke ej kunnat öfvertygas med någre laglige
skiäl, och derföre bör han åter försättias i det stånd han var
för 1741 års Riksdag, til dess at han lagligen blifver dömd.
Hr Gadde: Vi beskylla intet Secrete Utskottet at hafva
giordt orätt eller tro dem hafva handlat emot eed och samvete,
om vi redressera Hans Excellence Gref Bielke; det står i vår
makt at göra sådant utan at undersöka hvad anledning Secrete
o o
Utskottet haft til det med honom giorde steget.
Hr Adlerbeth: Af de ingifne Memorialer uti denne sak,
så väl som af förde discourser finner jag at somlige vilja at
Hans Excellences Gref Bielkes sak ifrån första början skall
uptagas och protocoller och handlingar upläsas, innan han uti
sin begäran kan vilfaras. Men nu lärer i synnerhet qusestionen
derpå bero, huru vida Hans Excellence bör återställas til sin
pension och at få bivista hofvet och Stockholms stad, och således
sättias i det stånd han var innan 1741 års Riksdag inföll;
ty at nu förut uptaga det som 1738 års Riksdag om honom
och de andre Riksens Råd passerat, då han och de förorsakades
sielfve begära afskied, voro för denne gången alt för vidlöftigt;
och aldenstund det är tilförne nogsamt vist af andre Herrar,
Riksrådet grefve Bjelkes sak.
359
hvad anledning i gemen Secrete Utskottet kunnat haft af tidsens
conjunctur til detta senare steg med Hans Excellence, altså vil
jag intet gå in vidare der uti, eller påyrka någre felachtigheter,
som förmenas af dåvarande Secrete Utskottet vara begångne,
utan allenast tro det de då efter deras hästa förstånd och efter
tidernes omständigheter med Hans Excellence förfarit. Och som
tiden sig nu ombytt, som vidlöftigt af de ingifne skrifter och
Landshöfdinge Wennerstedts föreställning är utvisat, så hemställer
jag til Högh R. o. Arns ompröfvande om icke svaret
på Hans Excellences skrift kunde så inrättas, at det hvarken
rörde Secrete Utskottets göromål eller deremot voro anstöteligit,
ej eller betogo Ständerne den rättighet de äga att visa bevågenhet
och gunst efter nu varande omständigheter. Resolutionen
kunde fördenskull så ställas, at R. o. A. i anseende til
vissa härvid befundne omständigheter pröfvar skiäligt, at Gref
Bielke återställes uti sin förra af Ständerne honom tillagde
pension, och uti den heder och rättighet han hade för 1741
års Riksdag, så at han får bivista hofvet och staden hädanefter
som tilförene.
Hr Eric Gustaf Boije: Här talas mycket om enigheten,
men jag håller före at gamla enighets-bandet aldrig blifver oss
emellan knutit, förr än alla våra lidande medbroder åter blifva
uprättade. Troen säkert, gunstige Herrar, at deras suckningar
falla intet förgäfves, utan äre kanskie til en stor del skulden
til de olyckor oss och riket öfvergådt. Låtom oss besinna det
och nu göra en början med Hans Excellence Gref Bielke, at
försättia honom uhr det lidande han vid sidsta Riksdag kom,
så at han åter får den honom då ifråntagne pensionen och derjemte
får flytta hit in til staden. Riksens Ständer hafva vid
denne Riksdag befriat Krigs-Commissarien Perment ifrån des
arrest, oaktadt han för ganska grofva brott blifvit anklagad
och lagligen dömd.
Gref H. Gyllenborg: Jag ärnar på intet sätt utdraga
tiden eller söka at upskiuta denne förevarande sak; men fruktan
at våga et törhända för hastigt yttrande uti en sak, den jag ej
nog tydeligen fattat, sammanknippad med kärlek och ömhet
för vårt regeringssätts bibehållande, kommer mig at begära det
et af Hr Anders Lillienberg ingifvit Memorial må tils vidare
få ligga på bordet. Jag bekänner upriktigt för Högh R. o. A.
det [jag] uti detta mit yttrande, angående Gref Bielke, för
första gången fruktar at vara partialisk. Jag äger för den
360 (Dec. 7.) Riksrådet grefve Bjelkes sak.
Herrens person en ifrån alt afseende af fruktan eller förmån
afskild högaktning. Voro han sielf närvarande, så vet jag han
giorde mig den justiee. En slik högaktning har naturligtvis
influence på tanke-sluten; men så vet jag ock jag är intet
ensamen. Jag känner många af Eder, gunstige Herrar, som
äro derutinnan med mig like. Jag har med vördnad och all
möijelig attention anhördt hvad å både sidor är anfördt. Baron
Wrede har skrifteligen gifvit sine tankar vid handen, och det
så, at han intet lemnat rum för någon at lägga något dertil.
Hr Landshöfdingen Wennerstedt, fast utaf annan tanka, har med
all force och insikt å daga lagt alla skiäl, som strida för sakens
hastiga afgörande. Den förra yrkar rätt och justiee, fotar sig
på sanning, och begär ej annat än alla omständigheters framläggande,
hvilket är oundvikeligit och nödvändigt, så snart man
utan något afseende talar om det rätt bör skie. Den andra åter
har vist och ensamen vist huru långt ratio politica kan och bör
gå uti en medlems afstängande från större eller mindre förmåners
åtnjutande uti borgerliga sammanlefnaden. Han har vist, det
sannolika skiäl och nära rörande omständigheters upgifvande
tyckas mindre öfverensstämma med våra närvarande omständigheter
och at alt giöromål, som går ut på enighetens återställande,
är det angelägnaste för oss.
Gunstige Herrar, är det samtelige Eder tanka, at enigheten
härigenom kan återställas, at vi med upriktig upsyn och
rena hiertan viljom försäkra hvarandra at aflägga alla misstankar,
som föra andra ord i våra Protocoller och lemna andra
skiäl i våra sinnen, som skulle ej alla öfverensstämma at straffa
de brottslige; viljom vi bemöta hvarandra med den högaktning,
som Riddersman hvarandra sins emellan äro skyldige,
eftersätta alt enskylt och endast gripa det almänna under
armarna; ja, därest enighets förstörare ibland oss finnas skulle,
låtom oss på alla sidor sky dem och med vår endrägtighet
sättia dem uhr stånd at med sine enskylte afsikter oroa våre
allmänna samqväm; engageren I här på, gunstige Herrar, som
Riddersman, Ehr cavaillers parolle, så skall jag vara den
första at ej allenast samtycka, utan ock med vördnad styrka
Högh R. o. A. at sättia Hans Excellence Gref Bielke utan
vidare efterfrågan i det tilstånd han var för förledne Riksdag,
i den säkra förhoppning at vi åter få i hans person en värdig
medborgare. Men samtycken I intet, gunstige Herrar, til denna
rena och endast på enigheten syftande ödmiuka föreställning,
Riksrådet grefve Bjeikes sak.
361
så återstår intet annat medel til misstankars uphäfvande, än
at I låten lägga för Edra egna ögon alt hvad i den saken
passerat. Leten sielfve ut sanningen, och utöfven sedermera
rätt eller nåd, som I sjelfve finnen.
Frih. Coijet: När de fem Herrar Riksens Råd vid 1738
års Riksdag blefvo licentierade ifrån deras embeten och Riksens
Ständer af pur grace tilläde dem pension, hette det sedan, at
de ingenting måste hafva giordt, eftersom de undfådt så til—
Täckelig pension. På samma sätt skulle man ock döma, at
Secrete Utskottet giordt Gref Bielke orätt, om han nu skulle
blifva restituerad; derföre är bäst at alla acterne tagas up,
på det saken intet må vara i tvifvelsmål och Riksens Ständer
sielfve blifva underrättade om de skiäl Secrete Utskottet haft,
ty eljest kunna aldrig misstankar om Secrete Utskottet utplånas.
Hr Carl Wennerstedt: Gref Henning Gyllenborg har
ganska väl förestält huru nödigt det är, at vi bortkasta alla
misstankar til hvarandra, söka förtaga alt det, som kan upväcka
misstroende, och således befrämja enighet oss emellan.
På samma grund har jag ock styrkt dertil, at Hr Riks-Rådet
Gref Bielke måtte åter försättjas i det stånd han var för 1741
års Riksdag, såsom et medel, hvarigenom enighet oss emellan
bäst kan ernås. Jag har aldrig påstådt, det Secrete Utskottet
härutinnan giordt orätt, men jag har endast sökt at visa, det
ratio politica, efter hvilken Hr Riks-Rådet Gref Bielke då blef
ansedd, nu mera cesserar, i följe hvaraf han ock nu kan
restitueras utan at förra Secrete Utskottet derigenom skier
någon tort.
Hr Ehrenmalm andreg huruledes han redan förra gången
enär denne saken förehades, föreslagit et medel, hvarigenom man
kunde komma ifrån detta mål. Han tyckte ock nu den bästa
utväg dertil vara, då han nu åtskiljer de tvänne momenta,
som Hans Excellences Riks-Rådets Bielkes Memorial innehåller.
Det ena angår Secrete Utskottets göromål af år 1738;
det andra rörer Secrete Utskottets yttrande af år 1740. Hvad
det förra angår, sade Hr Ehrenmalm sig ej vara i stånd at
kunna sig deröfver yttra, efter honom intet äro bekante de
actus, omständigheter och tilfällen, som sig då tildragit, Secrete
Utskottets då fälte utslag ej eller nu blifvit bifogat; hvarföre
han upskiöt sit yttrande häröfver til dess sådant på behörigt
ställe föregådt, så framt R. o. A. til at styrka enigheten och
362 (Dec. 7.) Riksrådet grefve Bjelkes sak.
af ädelmodighet i anseende til Hans Excellences personeile
meriter samt de af Hans Excellence riket giorde nyttige tienster,
och hvarigenom lian vunnit Riksens Ständers förra förtroende,
ej skulle täckas altsammans nu straxt döda och hafva
förgätit. Men hvad det senare Secrete Utskottets göromål
angår, så emedan des utslag är af Hans Excellence bifogat
och detsamma uttryckeligen innehåller, at de anförde och Hans
Excellence graverande mål ej varit då öfverbevislige, ehuru de
synts sanningen like, och grunden til det misstroende, som
Secrete Utskottet då haft til Hans Excellence, synes jemväl
nu vara försvunnit genom de sedermera timade conjuncturer
och förändringar i vårt almänna tilstånd; så tykte Hr Ehrenmalm
för sin del rättvist vara at nu lemna Hans Excellence
i den frihet, som han hade förr än 1740 års Secrete Utskotts
yttrande utföll, och sättia saken i det stånd, som den då var;
och efter ädelmodighet är Ridderskapets egenteliga dygd, och
densamma deri består at göra androm godt och at öfverse med
mindre fel, så blifver jag ock så mycket mer styrkter i denne
min nu yttrade tanka, som jag intet är öfvertygad, at hos Hans
Excellence har vid detta tilfälle varit elakt upsåt, onda afsikter
och än mindre en emot lagen straffbar och öfverbevist
gierning, och dessutom det, som sanningen är likt, ej alt stilla
är sanning, all domb jemväl til des befästande fordrar uppenbara
skiäl och bevis. En förnuftig försiktighet och prevoijence
råder och styrker oss til enighet emellan oss inbördes. Densamma
är ock den bästa styrka emellan oss sielfva och det
starkaste fäste och försvar emot våra ovänner. De vissaste prof
häraf gifva [vi] då enär vi hafva medlidande med våra medbroder.
Eljest ehuru vi mycket tala och skrifva derom, äro vi
lika vissa trän, som äro fagra och se väl ut men bära ingen
frukt. Våra bistra och svåra tider skulle mycket lindras om
vi en upriktig ömhet och förtroende til hvarandra hade. Det
står i Guds hand huru de ännu slutas. Jag med mina medbroder
hafva kändt nog svår och dryg del deraf. Yi lefva nu
under Edra vingars skugga och böra fördenskull vara örne om
allas Eder välgång, som om vårt egit. Det bästa medel at befordra
det samma är at inbördes och emot hvarandra utöfva
denne naturliga, förnuftiga och christeliga samt nyttiga regeln:
Alt hvad I velen menniskorna skola göra Eder, thet gören I them.
Frih. Cronhiort: Jag beklagar det jag intet finner mig
öfvertygad huru enigheten derigenom kan vinnas, at Gref Bielke
Riksrådet grefve Bjelkes sak.
363
blifver försatt uhr sit lidande. Min mening är tvert om, at
mycken oenighet upväckes om vi på det sättet skulle göra
Secrete Utskottets ledamöter tort. Och jag bedyrar, at om vi
intet hämta up sidsta Commissionens så väl som 1738 års
Secrete Utskotts acter, så at vi få se hvad Gref Bielke giordt,
kan aldrig enighet oss emellan vinnas.
Frih. von Otter: Här sägs at det å ena sidan skulle
hafva med sig stora inconveniencer, om Secrete Utskottets
så väl som Riksens Ständers Commissions acter skulle uphämtas.
A andra sidan talas 0111 genereusité emot Gref Bielke; intet dera
behöfves om saken tages rätt. Det är almänt bekant at här i
riket varit tvänne systemer; i anseende härtil och som Gref
Bielke haft annan systeme än pluraliteten i nationen, samt
derutinnan jemväl persisterat til 1741 års Riksdag, har Secrete
Utskottet varit föranlåtit til det emot honom tagne steget.
Riksens Ständer hafva likväl sedermera i de utkomne tryckte
skrifter förklarat, det de höllö dem, som voro af andra systemen,
för lika välsinnade och redelige undersåtare. Således kunde nu
R. 0. A. jemväl förklara, det Secrete Utskottet härutinnan förfarit
efter ed och samvete, på sätt, som rikets trygghet och
säkerhet den tiden erfordrade; men som conjuncturen sig sedermera
aldeles förändrat, och R. 0. A. äro försäkrade at hvad
uti Hr Riks-Rådets Gref Bielkes upförande kan hafva gifvit
anledning til Secrete Utskottets då fattade slut, hos honom
såsom en för sit fädernesland välsinnad man ej kan hafva haft
någon annan grund än den mening han då var uti om de almänna
sakerne, det måtte fördenskull förberörde Secrete Utskotts
vid 1741 års Riksdag emot honom fattade slut aldeles
uphäfvas och han försättjas i det stånd, som han för samma
Riksdag var.
Hr Died ron: Jag är derutinnan enig med Baron Cronhiort,
at Secrete Utskottets ledamöter härigenom ej eller bör skie
någon injustice; men som det af Gref Bielke bilagde Extractum
Protocolli utvisar, at de angifne målen honom ej lagligen kunnat
öfverbevisas, så håller jag före, at Gref Bielke, på sätt som vid
1731 års Riksdag med salig Landshöfdingen Hulthen skiedde,
nu straxt bör åter försättias i det stånd han för 1741 års
Riksdag var, och sedan lagligen dömas.
Gref H. Gyllenborg: Jag finner det jag flatterade mig
med onödigt hopp, då jag nyss hade den ähran för R. 0. A.
at tala. Jag uprepar derföre å nyo, at så länge misstankar
364 (Dec. 7.) Riksrådet grefve Bjelkes sak.
hos oss hyses, kan roten til vår oenighet ej blifva uprykt.
Til at aldeles borttaga dem och uhr vägen rodia ämnet til
vår oenighet, hemställer jag om icke Gref Bielke må försättias
i det stånd han var för sidsta Riksdag och acterne sedan uphämtas
och läsas.
Frih. H. Wrede sade sig redan hafva yttrat sine tankar
i sit ingifne Memorial, och ifall R. o. A. på den grund, som
nu omtald är skulle vilja göra Hans Excellence Hr Riks-Rådet
Gref Bielke någon grace, så förklarade Frih. Wrede sig ej vara
deremot; men i annor händelse påstod han nu lika som til—
förene, at alla acterne måtte skiärskådas.
Atskillige af R. o. A. begärte, at Hr Landtmarskalken ville
göra propositionen i anledning af Baron von Otters utlåtelse; men
Frih. Cronhiort och flere påstodo, at propositionen måtte
blifva om saken skall uptagas eller ej.
Frih. Scheffer begärte blifva underrättad hvaruti de af
Baron von Otter omnämde systemer bestådt, emedan honom
med flere andre voro obekant hvad systeme Hans Excellence
Riks-Rådet Gref Bielke precisement haft.
Frih. von Otter utlät sig det han nu funne onödigt at
besvara hvaruti den ena eller den andra systemen bestådt.
Nog at Riksens Ständer sielfve i de utgifne trykte skrifter
sagt, at här vore tvänne systemer, längre hade han ej eller gådt.
Som åtskillige af R. o. A. än vidare yrkade derpå, at
Hr Landtm, ville göra propositionen i anledning af Baron
von Otters utlåtelse;
Upsatte Frih. von Otter följande project, hvilket sedan
det något var jemkat, för R. o. A. uplästes:
R. o. A. förklara, at Secrete Utskottet vid 1741 års
Riksdag i anseende til det då med Hr Riks-Rådet Gref Bielke
giorde steget efter sin skyldighet förfarit, som Secrete Utskottet
funnit dåvarande conjuncture och rikets säkerhet fordra, och
finna derjemte nu mera ingen svårighet at åter försättia Hr
Riks-Rådet Gref Bielke i det stånd, som Hr Riks-Rådet för
1741 års Riksdag var.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej;
Och begärtes altså votering.
Frih. Coijet holt före, at proposition bör blifva om den
vid sidsta Riksdag förordnade Commissions så väl som 1738 års
Secrete Utskotts handlingar Gref Bielke angående böra upläsas.
Riksrådet grefve Bielkes sak.
365
Hr Gyllenspetz: Gref Bielke liar sielf begärt justiee,
och tyckes mig fördenskull, at alla acterne böra upläsas.
Hr Adlerbeth förmente, at proposition kunde formeras, om
Gref Bielke skal sättias i det stånd han för sidsta Riksdag var.
Hr Swinhufvud holt bäst vara, at sä väl 1738 ars
Secrete Utskotts acter, som sidsta Commissions handlingar upliämtas,
på det R. o. A. fullkomligen måtte blifva underrättade
om saken, men at Gref Bielke imedlertid bör få
komma in til staden.
Sedan häröfver något vidare var discourerat, upsattes följande
proposition, hvilken för R. o. A. uplästes och gillades:
Proposition: Den som vil at Riks-Rådet Gref Bielke på
sätt som föreslagit är skall åter försättjas i det stånd, som
han för 1741 års Riksdag var, skrifver Ja;
Den, som det ej vil, skrifver Nej.
Frih. Coijet begärte blifva underrättad om icke, ifall Nej
vinner, alla acterne då böra komma up.
Hr Stjernstolpe understälte om icke på händelse at Ja
vinner, Gref Bielke har öpen väg för sig at gå vidare.
Hr Landtm.: Derom kommer ny proposition at göras.
Det giordes til Protocollet det förbehåll, at om Nej vinner,
skola alla acterne igenomses, hvarom qusestio quo modo vidare
kommer at afgöras.
Hr Rutger Barnekow föreslog, at Gref Bielke lika fullt
straxt måtte få komma til staden.
Men häremot ropades Nej.
Hr Snoilski påstod, at om acterne skola uphämtas och
Gref Bielkes sak skärskådas, sådant måtte efter des begäran
skie vid en laga domstohl, men ej här på Riddarhuset.
Här uppå föll intet svar;
Utan erindrade Frih. Coijet, at Gref Bielkes släktingar
ej måtte votera.
Det sades, at Riksdagsordningen härutinnan vore klar.
Derpå uplästes proposition å nyo för R. o. A. och skreds
til votering.
Til at emottaga voterings-sedlarne och hafva inseende på
voteringen utnämdes:
Gref Horns fullm. Hr Macklier. Frih. Sten Coijet.
Hr R. Macklier. Hr C. A. Ruthenschöld.
Hr F. Ehrenstralil. Hr S. von Böhnen;
Hvilka satte sig vid bordet.
366 (Dec. 7.) Grefve Bjelkes sak. Större Secreta
R. o. A. upropades och lade sine sedlar på bordet; absentes
annoterades;
Och upropades deras namn å nyo, då de, som kommit til—
städes, aflade sine vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro två hundrade nittio sex;
Nej et hundrade nittio tre;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befintelige
votering s-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
Under voteringen tildrog sig följande omständighet, at Hr
Ribbing ingaf en voterings-sedel; men som han är en systerson
af Riks-Rådet Gref Bielkes förra Grefvinna, så Tolef densamma
ej emottagen.
R. o. A. skildes åt kl. 8 om aftonen.
Den 13 December.
R. o. A. samlades kl. 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine ställen, anmälte Hr Landtm, det Hr Öfversten Carl Jolian
Wrangel blifvit död.
Ätskillige af R. o. A. beklagade detta dödsfall.
Derpå justerades Resolution, som til följe af sidsta votering
kommer at skrifvas på Riks-Rådet Gref Thuro Bielkes Memorial,
hvilken af R. o. A. gillades så lydande:
Resolutio: R. o. A. förklara, at Secrete Utskottet vid
1741 års Riksdag i anseende til det då med Hr Riks-Rådet
Gref Bielke giorde steget efter sin skyldighet förfarit, som
Secrete Utskottet funnit då varande conjuncture och rikets
säkerhet fordra; och finna derjemte nu mera ingen svårighet
at åter försättia Hr Riks-Rådet Gref Bielke i det stånd, som
Hr Riks-Rådet för 1741 års Riksdag var.
Uplästes Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af den 11 December nästlidne, hvarmedelst Riksens Ständer
tilkänna gifves, det de säkre men beklagelige tidningar ifrån
åtskillige orter inlupit, at H. K. Höghet Hertigen af Holstein,
Carl Peter Ulric, skal hafva blifvit förklarad til successor på
Ryska thronen, sedan han antagit den Grekiska läran, och
således verkan afstadnat af Riksens Ständers pä honom giorde
Deputationen angående tronföljden.
367
vahl til den Svenska thronens besittande, så snart H. K Maj:ts
vår allernådigste Konung vore med döden afliden. Och aldenstund
Större Secreta Deputation trodt, det de omständigheter,
som förmådt Riksens Ständer at så enhälligt förena sig uti
våhlet för H. K. Höghet, ej gerna kunna infinna sig för någon
annan; ty har Större Secreta Deputation i följe af sin instruction
tagit denna händelsen i noga öfvervägande, samt deröfver
inhämtat Riksens Herrar Råds utlåtande, och stadnat i
det enhälliga slut at välment råda, det ville Riksens Ständer
sin emellan på det kraftigaste sig förena at ej antaga eller
anliöra någre Memorialer och Propositioner, som angå successionen,
innan Större Secreta Deputationen, som är med Secrete
Utskottet sammanfattad, efter conjuncturernes skick, och sedan
Hrr Riksens Råds tankar blifvit inhämtade, hinner utmärka
och anvisa rätta tiden, då et så angelägit verk som detta är
kan med nytta, förmån och säkerhet angripas och fullbordas;
til hvilken förrättning Större Secreta Deputation altså förväntar,
at af Riksens Ständers plenis blifva authoriserad.
Frih. Ulfsparre begärte, at detta Större Secreta Deputations
Extractum Protocolli måtte blifva liggande på bordet til
nästa plenum.
Frih. Fal). Wrede instämde så mycket mera härmed,
som han funne denne saken fordra någon betänketid. Successions-verket
tilhörer samtelige Riksens Ständer, och dependera!’
aldeles af dem när det skal företagas. Frågan är således, i fall
Större Secreta Deputation intet skulle finna det å propos, om
vi då intet ska äga frihet at välja oss en lagbunden Konung.
För min del, sade Frih. Wrede, finner jag betänkeligit at vi
på det sättet skulle låta binda oss händerne, och liksom sättia
Större Secreta Deputation til förmyndare; och vet jag ej eller
huru denna saken kommit at devolveras til Större Secreta
Deputationen, emedan Större Secreta Deputation allenast blifvit
updragit at reglera qusestionem quomodo, hvad succession på
H. K. Höghet Hertigen af Holstein angår.
Hr Lagerhielm: Det är enligt med vår lag, at vi intet
skrida til något vahl, så länge vår nådige Kong lefver.
Frih. Fab. Wrede: Jag är ock ense dermed, at vi nu
straxt ej böra tala om någon succession, ty vi böra först afbida
svar från H. K. Höghet; men tiden bör altid vara oss
förbehållen när vi sielfve finna det nyttigt. Större Secreta
Deputations nu giorde steg är i sig sielft mycket godt; dock
368 (Dec. 13.) Större Secreta Deputationens
kan jag ej neka, at det kunde få anseende som ville det
starkaste partiet härigenom kufva de andra och binda dem uti
et mål, som så nära rörer deras frihet.
Hr Landtm, berättade på hvad sätt denna saken kommit
til Större Secreta Deputation, nemligen genom utrikes-correspondencen
til Secrete Utskottet, som föredragit det Större
Secreta Deputationen; varandes Herrar Riksens Råd deröfver
hörde.
Hr Landtm, förestälte vidare hux-uledes den rättighet,
som Riksens Ständer tilhörer, ej kan säijas vara dem härigenom
betagen; ty plena kunna altid befalla Större Secreta
Deputationen at upgifva sakernes belägenhet, och äro då sielfve
decisores om rätta tiden är inne eller ej. Secreta Deputations
ändamål härmed har endast varit, at ingenting måtte skie i
otid; och som fäderneslandets välgång är oss alla lika örn
hiertat, så lära vi ock alla vara lika måhne at ej göra det i
dag, som i morgon kan vara oss skadeligit.
Frih. Fab. Wrede: Jag har nu hördt på hvad sätt
denne saken blifvit devolverad til Större Secreta Deputationen,
och at ändamålet är at afböja det ingen successions-qumstion
i otid må framkomma. Dermed är jag också nöjd. Men vi
behöfva derföre intet, som jag redan förut sagt, binda oss
liänderne, eller utsättia derpå något straff; ty om någon ibland
oss skulle begynna at tala derom, så står det ju ändå i vår
makt at säija dertil nej.
Hr Wulfwenstierna: I Större Secreta Deputationen
har nog blifvit ventilerat om någon termin skulle utsättias
när successions-verket skall företagas; men man har funnit det
orådeligit. Imedlertid står fast, at det ännu är alt för bittida,
ty ingen är sä klok, at han kan säija hvart ut sakerne hvälfva
och hvilketdera skulle vara det bästa, utan rätta tiden är
när fredsverket blifvit begynt och vi få höra hvad propositioner
komma ifrån Ryssland. Då böra skiälen mot och med å ömse
sidor af Större Secreta Deputationen utarbetas, äfven som det
skiedde vid 1720 års Riksdag; och när saken på det sättet
blifvit utredd, äro Riksens Ständer altid i stånd at kunna
välja det bästa. Men tänken efter, gunstige Herrar, hvad
farliga påfölgder det har med sig, om vi nu börja at tala om
successionen. Vi veta at den ena gier insinuation för den, den
andra arbetar för en annan, som han tycker vara värdigare
candidat til cronan. Begyns på det sättet misshällighet oss
extractum prot. äng. tronföljden. 369
emellan, så fortplantas den ock nu så mycket mer då vi resa
hem til landsorterne; ty hvar och en, som intet får den han
fäst sit tycke til, blir missnögd. Derföre är bäst, at vi
aldeles bifalla Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
och upskiuta härmed, imedlertid söka enighet oss emellan samt
söka at sättia riket i behörigt försvar, och när det kommer
dertil, at vi skola utvälja en successor, då bedia Gud om välsignelse
deli bistånd at få den, som är bäst och nyttigast.
Giöra vi det, lära vi snart komma öfverens, ty vi hafva alla
et ändamål, som är fäderneslandets välgång, och vare han förbannad,
som den ej söker.
Frih. Fab. Wrede: Jag fruktar snarare, at split och
oenighet oss emellan nu upväckes, än om vi afgöra denna
saken, ty då försvinner största anledningen dertil.
Hr Adlerbeth: Vi vore förre gången alle enige om H.
K. Höghets person, så at skilnaden oss emellan bestod allenast
i tiden; likväl hafva vi rönt fruktan af det steget vi då giorde,
at Dannemark blifvit på det högsta ombragerat. Nu yppar sig
samma skiljaktighet om rätta tiden. Jag hemställer R. o. A:ns
mognare eftertanka, om det är å propos at begynna en successionsquaestion
in pleno. Främmande Herrskapers sänningebud ligga
här och gifva aktning på hvart steg vi göra, de underlåta ej
eller at arbeta deruti. En sak af så mycken vigt och angelägenhet,
hvarpå bela rikets välfärd nu och i framtiden beror,
bör visserligen handteras med al ömhet och försiktighet; men
sådant kan ogörligen skie in pleno, derföre har Större Secreta
Deputation funnit sig föranlåten at styrka Riksens Ständer til
at ej antaga eller anhöra några Memorialer och propositioner,
som angå successionen, innan Större Secreta Deputation efter
conjuncturernes skick hinner utmärka och anvisa rätta tiden
dertil. För min del är jag i det fallet gierna bunden, efter
som det är riket nyttigt.
Frih. Fab. Wrede: Hvar redelig svensk lär i denna
saken följa sit bästa förstånd och samvete och aldrig lemna
någon främmande Ministre influence hos sig. Det steget vi
giordt med H. K. Höghet bör nu ej mera omtalas, ty det upeldar
allenast våra sinnen; eljest skulle jag väl äfven säija
min mening derom.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar! Det heter man bör
ej rifva ruan af et sår, som nyss begynt at läkas. Här omtalas
det steget vi giordt med H. K. Höghets utnämnande til
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 24
370 (Dec. 13.) Större Secreta Deputationens
successionen på den Svenska thronen och den påfölgd det haft.
Jag tilstår jag altid önskat, at det varit vårt första göromål
vid denna Riksdagen; utgången har ock visat, at det ej skiedt
för bittida, men ty värr alt för sent. Dermed böra vi likväl
nu mera ej uppehålla oss eller draga någon consequence til den
förevarande saken. Hvad altså angår Större Secreta Deputationens
Extractum Protocolli, så håller jag före, at man ingalunda
kan säija det händerne blifva oss bundne, om vi gå
förnuftigt til väga och låta Större Secreta Deputation, som til
den ändan bör gemensamt med Secrete Utskottet få del af
utrikes correspondencen och freds-negociationerne, efter sakernes
tilstånd utmärka rätta tiden när successions-verket med nytta
och förmån kan angripas och fullbordas. Större Secreta Deputation
kan ju äga samma fortroende hädanefter som förr,
och til ännu mera säkerhet kunde hvar och en ledamot lemnäs
frihet at gå til plena med sine tankar då han är dissentiens.
På det sättet, gunstige Herrar, behöfven I ej frukta någon
pluralitet, eller befara at makten tas ifrån Er och tillägges oss,
som ären Edra tienare.
Frih. Ulfsparre begärte at denne saken, som är ganska
angelägen, måtte til följe af Riksdagsordningen blifva liggande
på bordet til nästa plenum, då en hvar imedlertid kunde få
rådrum at närmare betänka sig härpå.
Hr Adlerbeth: Det är enligt Riksdagsordningen, at saken
bör blifva liggande på bordet om någon det begär; men nu är
drögsmålet högst skadeligit, emedan successions-qumstion på den
händelsen kunde nästa plenum framkomma.
Hr H. H. Boije påstod äfven, at saken mätte blifva liggande
på bordet, på det han med flere andra något finge öfverlägga
härom; hvilket han funne så mycket nödigare, som han i
desse dagar hördt hvarjehanda raisonnements, at Secrete Utskottet
lika fullt kunde fortfara med visse planers anläggande
och alliancers formerande; at Större Secreta Deputation ej
bordt befatta sig med successions-verket vidare, än den qusestionen,
som dem blifvit updragen at reglera om H. K. Höghet
Hertigen af Hollstein, til des Deputationen af Riksens Ständer
dertil blifvit authoriserad, med mera; i anseende hvartil försiktigheten
fordrar, at vi så afgöra denna saken, at alla misstankar
dödas.
Frih. Ulfsparre begärte at R. o. A. ville anmoda de andre,
at de ej eller afgöra denna saken förr än nästa pleni-dag.
extractum prot. ang. tronföljden. 371
Hr Didron förestälte det ingen successions-quasstion kan
eller bör företagas innan Riksens Ständer fådt svar ifrån
H. K. Höghet.
Hr Abr. Falkengreen förklarade sig äfven finna nyttigt,
at denne saken blifver liggande på bordet och ej vidröres för
helgen, emedan i annor händelse man har orsak at frukta, det
intet godt i landsorterne lärer genereras när Riksdagsmännen
resa härifrån.
Hr S. von Böhnen: Högh R. o. A. behagar erindra sig
at Större Secreta Deputation är så manstark, at den består
in alles af 250 personer. Saken har där blifvit ventilerad
på det nogaste, och jag kan betyga, at rikets situation och
närvarande conjuncturer tåla intet at vi härmed upskiuta, ty
skulle någon succession nu företagas, så är vår olycka intet
långt borta. Om min eed ej hindrade mig, skulle jag snart
vara i stånd at säija beskaffenheten häraf. Det vore fördenskull
väl om R. o. A. nu ville bifalla det upläste Extractum
Protocolli; men skier det ej, måste vi vörda R. o. Arns behag
och trösta oss dermed, at vi friat våra samveten.
Hr Landtm.: Jag måste gifva R. o. A. vid handen at
om successionen nu skulle vidröras, innan svar kommit ifrån
H. K. Höghet, har man ibland annat jemväl fruktadt, at den
goda verkan vi eljest kunde förmoda vid freds-verket emot
vår til Ilögbemälte Herre betygade kärlek mycket skulle förminskas
och kan hända helt ocji hållit uphöra.
Frih. Coijet utlät sig, at det ej kan nekas dem, som
begärt, at saken skall blifva liggande på bordet; men som den ej
tål något drögsmål, så vore väl om de sig härifrån ville begifva.
Häremot beropade sig Hr Boije och Frih. Ulfsparre på
Riksdagsordningen.
I anledning af det som förut var tält om Riksdagsmännernes
ankomst til orterne, hemstälte nu
Hr Hor leman om ej R. o. A. skulle vilja blifva tilhopa
öfver helgen och således sacrifiera deras egen ro för det almänna,
efter som ovist är huru snart svar kommer ifrån H.
K. Höghet.
Frih. Ulfsparre: Om R. o. A. allenast vilja upskiuta
med successions-verket til dess vi få svar ifrån H. K. Höghet,
eller blifva med säkerhet underrättade, det han antagit den
grsekiska läran, så begifver jag mig ifrån mit påstående, at
saken må ligga på bordet.
372 (Dec. 18.) Större Secreta Deputationens
Hr Grundelstjerna tykte det vara så mycket billigare
at vi afvänta svar af vare Deputerade innan vi företaga någon
succession, som H. K. Höghet kunde vara tvungen at bekänna
sig til den grsekiska läran, men torde icke dess mindre af
kärlek til oss hälre villia emottaga den Svenska kronan.
Hr Wulfwen stier na intygade at Större Secreta Deputation
jemväl haft afseende härpå, men ej velat göra det
publiqt, eftersom det kunde hända, at Ryssarne eljest droge ut
i det längsta med freds-verket och sedan i vålir giorde sin
sak. Dertil med vilja de fleste ledamöter af de andre Stånden
öfver helgen resa hem at se om sine hushåld och skaffa sig
tärepenningar, och fördenskull aktadt nödigt at en viss termin
måtte utsättias, innom hvilken denna saken, som så nära rörer
deras frihet, hvarken i Större Secreta Deputationen eller in plenis
må företagas.
Frih. Gust. Hamilton sade sig vilja tro, at Hr Boije
och de andre, som begiärt, at saken måtte ligga på bordet,
lära begifva sig derifrån, om de öfverväga Baron Wredes förslag.
Gref H. Gyllenborg: Det hade varit önskeligit at örn
denne nouvellen angående H. K. Höghet blifvit oss berättad
så snart den ankom, ty den rörer oss så nära. Jag vördar
Större Secreta Deputationens omsorg och finner at hufvudändamålet
är, at i provincierne ej må spelas så at vi på, slutet
få en successor för hvar province. Men, gunstige Herrar, denna
saken är af stor vigt och rörer vår frihet. Om 600 personer hade
deruti decision och 599 personer ville gie bort sin rättighet, så
säger jag allena deremot. Derföre, som åtskillige nu begärt,
at saken måtte blifva liggande på bordet, och det är enligit
med 16 § i Riksdagsordningen, så kan det ej förnekas dem.
Det fordrar visserligen betänketid om vi härutinnan på det
sättet skola låta hinda oss händerna. Jag tycker det vore bäst
at Hr Landtmarskalken talar med de andre Ståndens Talemän,
och föreställer dem, at rikets situation, ej tillåter at nu röra vid
någon successions-qusestion, och at de fördenskull hvar i sit
Stånd söka at afböija och förekomma sådant, til dess at Större
Secreta Deputationen får upgifva sakernes tilstånd och beskaffenhet,
på sätt som Baron Wrede föreslagit.
Hr Landtm.: Större Secreta Deputation lärer altid, när
Riksens Ständer det befalla, upgifva sakernes tilstånd och beskaffenhet,
hvarutaf Riksens Ständer då kunna finna huruvida
rätta tiden är at företaga något om successionen.
extractum prot. äng. tronföljden.
373
Gref H. Gyllenborg: Men när et band en gång är knutit,
är det sedermera ej så lätt at uplösa. Det kunde gå en hel
månad ut innan Ständerne sig åter derom förente, och torde
hända at tvänne Stånd stannade å hvardera sidan.
Hr Hästsko uprepade hurusom efter Regeringsformen och
Försäkringen successions-verket tilhörer Riksens Ständer allena,
hvilken rättighet de altså hvarken borde eller kunde bortgifva.
Dertil med vore ännu ovist huru sakerne sluta. Skulle någon
viss termin utsättias, hvarförinnan successions-verket ej bör
omtalas, kunde det hända, at vi sedan ångra oss det vi sielfve
bundit oss händerne.
Frih. Sten Bielke gaf tilkänna det han conformerade sig
med Baron Wrede och Gref H. Gyllenborg, allenast at bärtil
lägges lags kraft til at så mycket mera kunna förekomma,
det främmande Ministrer sig härutinnan ej måtte inmänga
eller saken i otid framkomma, hvilket vore så mycket nödigare,
som, förutan det at Bondeståndet först utnämdt H. K. Höghet
til successor, man nu vid ätskillige tilfällen erfarit det Memorialer
blifvit ingifne af bemälte Stånds ledamöter, hvaruti sådane ord
och meningar varit införde, som man naturligen af dem enfaldigom
ej kan förvänta, men klarligen utmärker andras drift;
varandes til at befrukta at deräst intet straff utsattes, förbindelsen
jemväl uphörer.
Gref H. Gyllenborg: Vi hafva tilräckelig lag derpå,
at ingen ensidigt vis får blanda sig uti succession; men huru
kan det låta sig göra, at et fritt folk skall underkasta sig
tvång i det målet. Gunstige Herrar, hvad consequence skulle
det hafva om vi sielfve lägga straff derpå. Det torde blifva
oss et märkeligit hinder. Nog at vi pä det sättet, som sagt är,
komma öfverens, tala med våra frånvarande medbroder och
söka beqväma dem til at ingå detsamma.
Frih. Sten Bielke: Ofverenskommande emellan et fritt
folk är lag. När R. o. A., som är en så illustre corps, engagera
sin parole, så är det högsta lag. Det kan fördenskul intet
vara betänkeligit at lägga något dertil, som har namn af lags
kraft; ty lag eller öfverenskommelse är lika til des verkan
innom Riksens Ständer, men kan ej binda andra til des efterlefnad,
med mindre at straff derjemte blifver utsatt.
Hr Hästsko: Vi veta tilständet i landsorterne, huru
både Allmogens och andre väre medbröders sinnen redan äro
upi’örde Skulle de nu få höra, at man härutinnan vil binda
374 (Dec. 13.) St. Sekr. Depms extractum prot. äng.
någon händerne, fruktar jag värre påfölgd än man sig nu
kanskie föreställer.
Hr H. H. Boije sade sig ej vilja vara envis emot pluraliteten,
utan häldre begifva sig ifrån des påstående, at saken
skal blifva liggande på bordet; dock med vilkor, at succession
ej vidröres förr än svar kommit ifrån H. K. Höghet, och at
det förhålles efter Baron H. Wredes project.
I anledning af de förde discourser föreslog Hr Landtm,
at Secreta Deputations Extractum Protocolli på det sättet
kunde bifallas, at Större Secreta Deputation, så snart Riksens
Ständers plena efter helgen och utsatt termin sig samla, skall
upgifva sakernes tilstånd, så mycket som uppenbart blifva kan,
då plena sig vidare utlåta kunna, och hvarje ledamot lemnäs
frihet at til Riksens Ständer ingifva sine särskilte tankar,
oaktadt at pluraliteten af Deputationen vore deremot.
Häröfver begyntes åter at discoureras och utlät sig
Hr Didron det han ej annat kunde märka, än at R. o. A.
derom äro ense, at ingen succession nu bör vidröras.
Hr Adlerbeth utlät sig det Hr Landtmarskalkens project
i sig sielft är mycket godt, men han fruktade at derigenom
skulle lemnäs mera öpning at tala om succession än förr,
eftersom hvar och en ledamot, som är dissentiens, då får gå
til plena med sin mening; åtminstone holle han före, at detta
så borde restringeras, at ingen ledamot bör få gå til plena
och nämna någon personellement.
Gref H. Gyllenborg: Det kan ej annorlunda förstås, ty
Större Secreta Deputation bör allenast yttra sig om tiden,
men aldrig bör den befatta.sig med at nämna någon person;
hvilket Gref Gyllenborg reserverade sig til Protocollet.
Hr Landtm, uprepade å nyo ofvannämde proposition,
som uppå Hr Landtmms giorde frågan
af R. o. A. nu bifölls.
Hr Landtm, hemstälte vidare om R. o. A. finner at
Större Secreta Deputation behöfver någon instruction;
Hvartil ropades Nej.
Gref H. Gyllenborg tykte, at R. o. A. kunde sig framdeles
utlåta om instruktionen.
Men R. o. A. funno det onödigt.
Derpå uplästes och af R. o. A. gillades den Resolution,
som efter R. o. A:ns nu tagne slut kommer at skrifvas på
Större Secreta Deputations Extractum Protocolli:
tronföljden. Julferier. Natt och Dag. 375
Resolutio: R. o. A. bifalla Större Secreta Deputations
Extractum Protocolli på det sättet, at så snart Riksens Ständers
plena efter helgen och utsatt termin sig samla, Större Secreta
Deputation skall på deras befallning straxt upgifva sakernes
tilstånd, så mycket som uppenbart blifva kan, då R. o. A.
sig vidare vilja uflåta; och lemnäs hvarje ledamot frihet at
til Riksens Ständers plena ingifva sine särskilte tankar, oaktadt
at pluraliteten af Deputationen vore deremot.
Sedan kom på tal huruvida R. o. A. skulle skiljas åt
öfver Juhlehelgen, och hvad tid de åter skulle komma tilhopa.
En stor del af R. o. A. voro af den tankan, at sidsta
plenum kunde hållas nästkommande lördag, och R. o. A. sedan
ej förr träda tilhopa än den 25 Januarii, eftersom inga ärenden
numera återstå af särdeles vigt, sedan bevillnings-verket och
recruteringen, förmodeligen innan Riksens Ständer skiljas åt,
lärer kunna afgöras.
Deremot holle andra före, at denne termin vore för lång.
Och anförde Gref H. Gyllenborg, det han funne högst
betänkeligit at Ständerne skulle skiljas åt på längre tid än
til den 12 Januarii, emedan tidningar torde af största vigt
inlöpa ifrån våra afskickade til Ryssland eller Plenipotentiairier
vid freds-congressen, som kunde vara af den vigt, at vi blefve
et olyckeligt folk om vi ej vore tilhopa. Och kunde emellan
R. o. A. det aftal giöras, at om ej alla til förberörde tid sig
skulle infinna, inge andra mål företagas än de, hvarå rikets
vård och angelägenhet beror.
Frih. Cronhiort tykte at R. o. A. genom bref til orterne
kunde sammankallas ifall sådane angelägne mål skulle förefalla.
Gref Frölich berättade at de andre Stånden önskat termin
måtte utsättias til den 20 nästkommande Januarii.
Ändteligen blef beslutit at Hr Landtmarskalken härom
skulle tala med de andre Ståndens Taleman.
Hr Wulfwenstierna giorde det förbehåll, at Större Secreta
Deputation ej eller måtte komma tilhopa förr än Ständerne
samlas.
Det sades at Hr Landtmarskalken får reglera detta, alt
som han finner omständigheterne.
Hr Natt och Dag anmälte sig at tala, och då Hr Landtm.
skaffat honom liud, berättade Hr Natt och Dag at som han
för kort tid sedan först hemkommit med gallererne, så hade
imedlertid vid Riksdagens början Vice-Corporalen Hr Natt
376 (Dec. 13.) Borgare-st. föreslår tryckning af extr. prof.
och Dag sig låtit anteckna och intagit famillens säte på Riddarhuset;
men som han vore hufvudman i famillen, så begärte han
R. o. Arns utslag om icke Vice-Corporalen nu borde träda af,
oaktadt han blifvit vald till ledamot i Större Secreta Deputation.
Hr Landtm, gaf vid handen det Riddarhusordningen förmår,
at den som blifvit vald i Deputationerne blifver qvarsittiandes;
varandes likväl härtil olika practicerat, i det at när
den, sorn varit caput familia, sig angifvit, har den, som varit
längre bort i släkten, afstådt til honom sit säte på Riddarhuset,
fast han varit vald til ledamot i någon Deputation.
Frih. Gust. Hamilton, hvilken är ledamot i RiddarhusDeputation,
intygade at den, som är caput familia intager
famillens säte på Riddarhuset, men den andra blifver lika fullt
sittiandes qvar i den Deputation han är vald.
Det fants godt at Riddarhus-Deputation efterser huru härmed
tilförne förhållits och derom inkommer med sin berättelse.
R. o. A. skildes åt.
Den 15 December.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes de hos R. o. A. liåldne Protocoller den 27, 28
och 30 Oct. intil sid. 244, hvarvid inga påminnelser giordes.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en gemensam
Deputation ifrån Borgare- och Bondeståndet af 12 personer
ifrån hvardera. Rådman Kierman förde ordet och näst aflagd
hälsning berättade, at sedan det ärbara Bondeståndet med
Borgareståndet communicerat sit fattade slut angående GeneralKrigsrätten,
hafva välbemälte tvänne Stånd funnit skäligt sig
i denna saken så at utlåta, som Borgareståndets Extractum
Protocolli utvisar, hvilket Hr Rådman Kierman nu framgaf
och uppå begärau blef upläst.
Uti berörde Extracto Protocolli, som til alla delar af
Bondeståndet var bifallit, förmäles at sedan Bondeståndet genom
Deputerade låtit förstå, det kan Ståndet ej samtycka hvarken
til någon recruterings eller contributions åtagande innan en
Ständernes Commission blifver förordnad at undersöka orsakerne
til krigets olyckeliga förlopp i Finland; och Borgareståndet
ang. undersökning om kriget. Wrangel. Boman. 377
jemväl funnit, det uti Generalens Grefve Lewenhaupts förklaring
uppå Justitiae-Cancellerens emot honom ingifne libell,
sådane omständigheter blifvit andragne, som en General-Krigsrätt
eller någon annan af de vanlige domstolar ej synts efter
Sveriges lag tilkomma at uptaga och bepröfva;'så skall Borgareståndet
i anseende til R. o. Arns samt Prästeståndets ytterligare
utlåtelse!’ at oryggeligen vilja blifva vid sine förut fattade slut,
hvarigenom Borgare- och Bondeståndets andragne skiäl och
föreställningar ej vunnit bifall, funnit skiäligt det böra Borgareståndets
i detta mål utfärdade och af Bondeståndet bifallne
Extracta Protocolii tillika med detta, jemte de öfrige respective
Ståndens therå lemnade svar, igenom trycket allmänne
göras, på det Borgare- och Bondestånden nu och i framtiden
måge vara utan alt ansvar och theras committenter icke kunna
förvita them, at de ju projecterat en sådan rätt och domstohl,
hvarest de på en gång kunnat fullkomligen blifva underrättade
om orsakerne til krigets olyckeliga utgång, som mäst skal besvära
Borgare- och Bondestånden; hvarigenom de tvänne sidstnämde
Stånden ock måtte blifvit deltagande uti en så granlaga
undersökning, som theras och hela rikets välfärd så nära rörer,
der emot den förordnade General-Krigsrätten nu endast skall
bestå af R. o. Arns ledamöter.
Enär Extractum Protocolii var upläst til slut recommenderade
Hr Rådman K i erman detta ärendet til et gunstigt
bifall hos Högh R. o. A.;
Hvarmed Deputation afträdde och beledsagades til dörren
af R. o. Arns ledamöter, som dem emottogo.
Hr Landtm, uprepade derpå innehållet af Borgareståndets
nu upläste Extractum Protocolii.
Hr Landtm, gaf tilkänna det något artillerie manskap
kommer at sammandragas til at skiuta för aflidne Öfversten
Wrangel vid des begrafning.
R. o. A. hade ej något dervid at påminna.
Vidare anmälte Hr Landtm, at Capellmästaren Roman
begärt tilstånd at nästkommande söndag få upföra en sorgemusique
här på Riddarhuset;
Hvartil R. o. A. lemnade honom tilstånd.
Frih. H. Wrede påminte at Gref Lewenhaupts sidsta
Memorial måtte upläsas. Anledning för Gref Lewenhaupt at
besvära sig, sade Frih. Wrede, är, at då repliquen i GeneralKrigsrätten
blifvit upläst, skall Gref Lewenhaupt begärt at
378 (Dec. 15.) Om en K. Ständers Kommission
munteligen andraga något til sit försvar, hvilket honora likväl
blifvit förvägrat.
Hr Natt och Dag mente at Gref Lewenhaupts Memorialer
ej borde af Riksens Ständer emottagas, utan Gref Lewenhaupt,
om han är befogad at i någor måtto besvära sig öfver GeneralKrigsrätten,
då vända sig dermed til H. K. Maj:t, enligit
Riksdagsordningen.
Frih. H. Wrede: Gref Lewenhaupt har så mycket större
skiäl, som tvänne Stånd resolverat, at saken bör undersökas
vid öpna dörar, men sådant oaktadt är honom likväl vägrat
at få tala. Vi måste, som jag tilförene sagt, tilse det vi härutinnan
icke stöta de andre Stånden.
Hr Olivecrona berättade at förra gången, då JustitiaeCancellerens
libell mot Gref Lewenhaupt blifvit upläst, hade
honom ej blifvit vägrat at tala. Eljest vore väl vanligit at
vid conferencerne annat folk bortvises, men med Riksens Ständers
ledamöter, som vid detta tilfället varit tilstädes, vore en
annan beskaffenhet.
Hr Brauner intygade, at Gref Lervenhaupt ej blifvit förvägrat
at tala den gången repliquen blef upläst.
Hr Ruthenschöld gaf vid handen, det ingen expedition
derom ännu vore afgången til H. K. Maj:t, at ransakningen
skal skie vid öpna dörar, och har fördenskul Krigsrätten ej
eller sådant ännu kunnat verkställa; varandes desutan vid alla
domstohlar brukeligit at conferencerne ej begynnas förr än
skriftväxlingen är slutad.
Gref H. Gyllenborg: Jag har aldrig öfverlefvat sorgeligare
dag än themia. Här komma in tvänne Stånd och säga,
at de icke kunna eller vilja åtaga sig någon recrutering eller
contribution, innan en Ständernes Commission blifver förordnad
at behörigen undersöka orsakerne til det sidsta fälttogets i
Finland olyckeliga förlopp och utgång. Hälften af Riksens
Ständer äro således delte; ja det går så långt, at berörde
tvänne Stånd nu jemväl begära, at deras härom utfärdade
Extracta Protocolli jemte the andre Ståndens therå lemnade
svar måtte igenom trycket allmänne göras, på det de måge
vara utan alt ansvar och theras comittenter icke kunna förvita
them något i framtiden. Gunstige Herrar, hvad blod
skulle väl sådant göra i landsorterne, besynnerligen nu då åtskilige
resa härifrån och hafva tilfälle at ej allenast understödia
detta, utan jemväl debitera mycket annat, som kan
för undersökning ang. kriget.
379
gifva anledning til misshällighet och osämja. Jag hemställer
om det nu är tid at låta rikskroppen vara delter i tu; örn
det är tid at lemna något groll emellan Ständer. Jag betygar,
at jag finner det skadeligare nu än någon tid eljest; jag betygar
ock, at jag aldrig varit för Commissioner, men som Gref
Lewenhaupt nu inkommit och vist, at härvid inlöpa sådane
omständigheter, som röra Rådet, utrikes-correspondencen och
Ministeren, med mera, finner jag det saken sig numera förändrat,
ty Krigsrätten kan ej afdöma sådane mål, hvaröfver
Riksens Ständer allena äro rätta domare. Jag vil likväl icke
styrka til någon ändring uti R. o. A:ns förra Resolution, som
igenom votering blef faststäld, utan tror at här kunde finnas
medel och utvägar at ändå foga oss til de andra Stånden,
nemligen om Krigsrätten skulle fortfara med ransakningen af
alt det, som til dem hörer, och jemväl projectera domen; men
imedlertid en Ständernes Commission utnämnes, som när Krigsrätten
kommit til slut med ransakningen och projecterat domen,
dä kunde sig hela saken företaga och densamma til alla des
omständigheter skiärskåda och afgiöra. Deräst inga sådane steg
tagas til enighet Stånden emellan, vil jag vara fri för alt
ansvar och de skadelige påfölgder häraf kunna hända.
Hr Eric Gust. Boije förklarade sig vara nögd, at de
andre tvänne Ståndens Extracta Protocolli, hvaruti de begärt
en Ständernes Commission öfver Gref Lewenhaupt, tryckas,
med förbehåld at alle de skiäl, som R. o. A. samt Prästeståndet
haft deremot, jemväl blifva trykte, då han hoppas at
alla rikets inbyggare lära finna, det de andre tvänne Stånden
ej haft rätt uti deras giorde påstående; men at R. o. A. deremot
vid åtskillige tilfällen jämkat sig til dem, förklarat sig
villige at bidraga al ting til rikets försvar och nu jemväl efter de
andre Ståndens begäran upsatt adelsfanan, der likväl de hvarken
vilja recrutera eller contribuera något til defensions-värket.
Frih. Coijet påminte huruledes för en tid sedan blifvit
faststäldt, at Gref Lewenhaupt borde ingifva en relation om
hela krigets förlopp, hvaraf man dock sedermera ej hördt.
Det gafs vid handen, at de andre Stånden sig härom ännu
ej utlåtit.
Frih. H. Wrede och Gref Fredr. Gyllenborg conformerade
sig med Gref H. Gyllenborgs utlåtelse.
Det begärtes at Gref Lewenhaupts Memorial måtte upläsas.
Men härtil ropades Nej af åtskillige.
380 (I)ec. 15.) Grefve Lewenhaupts memorial
Gref H. Gyllenborg: Gref Lewenhaupt talar som en
undersåte, och kunna vi altså ej neka at upläsa hans Memorial.
Hr Landtm, giorde derpå frågan, om Gref Lewenhaupts
Memorial skal läsas up;
Hvartil svarades Ja och Nej.
Frih. von Otter berättade, at Memorialer blifvit ingifne
af dem, sorn varit i långt svårare omständigheter än Gref
Lewenhaupt är, hvilka likväl blifvit upläste.
Hr Natt och Dag biföll, at Gref Lewenhaupts Memorial
må upläsas, med det förbehåld at saken ej ma vidröras.
Frih. Scheiding: Jag undrar at man vil neka Gref
Lervenhaupt at upläsa des Memorial, där man dock ej giordt
någon svårighet at emottaga och upläsa deras Memorialer, som
anfördt besvär öfver Riksens Ständer sielfva.
Hr Landtm.: Den disput, som existerat, antingen Me
morialet
skal upläsas eller ej, kan förekommas i fall R. o. A.
skulle vilja bifalla Hr Gyllenborgs utlåtelse, hvilken ej mycket
skiljer ifrån Prästeståndets;
Men som bärtil ropades Nej;
Giorde Hr Landtm, å nyo frågan om Gref Lewenhaupts
Memorial då skall upläsas;
Hvartil åter af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Gref David Frölich förestälte, at det vore enligt med
Riksdagsordningen, at de inkomue Memorialer upläsas; hvarföre
det nu ej eller kunde nekas Gref Lewenhaupt; dock förbehölt
sig Hr Frölich at Gref Lewenhaupt, efter 1727 års
reglemente til Riksdagarnes förkortande, mätte anses med behörig
plikt ifall Memorialet skulle finnas af den beskaffenhet,
at detsamma ej kan antagas.
I anledning häraf blef uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
af R. o. A. samtykt at Memorialet skulle upläsas.
Uplästes altså förberörde af Gref Lewenhaupt ingifne och
här förut omtalte Memorial, hvarutinnan han gifver til känna,
at sedan han ingifvit des förklaring öfver Hr Justitiae-Cancellerens
libell, skall General-Krigsrätten uppå Hr Actoris begäran
ärna anställa undersökning öfver fälttogets förlopp i
Finland, och thet öfver vissa utvärtes omständigheter, utan at
General-Krigsrätten skall vara i stånd at cognoscera mindre
döma öfver orsakerne til campagnens olyckeliga utgång; och
som saken sökes härigenom at söndras ifrån thes rätta innehåld
och sammanhang, lagen och praxis icke eller skola tåla,
angående en Ständernas Kommission. 381
at, man ransakar nedifrån, utan at bepröfva orsakerne på et
så bedröfveligit krig; så bar Gref Lervenhaupt såsom målsägare
af thenne sak velat för Riksens Högl. Ständer uppenbara,
at General-Krigsrätten omöijeligen skall kunna vara för thenne
högvigtiga och angelägna saken rätter domstohl, så framt hvar
och en skall få therom en noga och tilräckelig uplysning; och
skulle han för des del tro at uti thenna sak skola vara blott
sådane mål, som tilhöra Riksens Högl. Ständers egen höga
dijudication, och dels kommit ifrån dem sielfva, dels ock
expedierade ifrån K. Majit och Rådet, deribland äfvenväl
correspondencen i Ministeren förekommer, så at en GeneralKrigsrätt
i sådant fall ej skall kunna härmed hafva sig at
befatta; hvilket ock af de i des expedition åberopade åtskillige
skiäl och omständigheter skall vara at inhämta, såsom ock
the hinder, hvilka legat honom i vägen til all des välmenings
värkställande, hvaraf alt thet skall hafva sin sanskyldiga uprinnelse,
som til campagnens slut sig tildragit, och äfven skola
vara blotta påfölgder af the förut emot honom tagne steg;
hemställandes sluteligen til Riksens Högl. Ständers ompröfvande
thetta ärende och gransynta efterfrågan, på thet hvar och en
mätte få behörig uplysning om rätta sammanhanget theraf;
hvarvid Gref Lewenhaupt ock vil med all then uplysning och
redogörelse, som af honom fordras kan, gå Riksens Högl.
Ständer tilhanda.
Frih. Cronhiort sade sig finna sådane omständigheter
af Gref Lewenhaupt vara anförde, hvaröfver Krigsrätten ej
kan döma; och vore han altså nu lika som i början af den
tankan, at vi härutinnan böra foga oss til de andra bägge
Stånden.
Hr E. G. Boije: Så mycket jag har förstådt, är redan
af R. o. A. faststäldt, at när sådane mål vid undersökningen
hos Krigsrätten förekomma, som röra Ministeren, skall en
Ständernes Commission förordnas, då är också tid nog. Men
eljest låter det nog hårdt, at Gref Lewenhaupt ibland annat
skiuter skulden til vår olycka på de giorde planer. Hvar och en
kan likväl vara derom försäkrad, at Secrete Utskottet, sorn dem
författadt, aldrig giordt sådan plan, at Gref Lervenhaupt skulle
lemna hela landet i fiendens händer.
Frih. Coijet begärte at hos de andre Stånden måtte påminnas
om deras utlåtelse angående Gref Lewenhaupts relation;
hvarjemte Frih. Coijet gaf tilkänna det han in totum et tantum
382 (Dec. 15.) Finland. Om en R. Ständers Kommission
conformerar sig med Gref H. Gyllenborgs mening, och antager
den aldeles såsom sin egen.
Hr Georg A. Ituthenscliöld: R. o. A. har en gång
faststält, at inga andra mål af Krigsrätten få vidröras, än de,
som höra under Krigs- och Siö-Articlarne. Om någre andre
saker skulle förekomma, dem Krigsrätten ej är i stånd at
undersöka eller afdöma, bör Krigsrätten sielf gifva sådant, vid
handen, men vi kunna nu förut ej utlåta oss derom. Imedlertid
til at intet hindra recruteringen och derjemte förekomma at
de omtalte skaddige rykten i landsorterne ej måtte utspridas,
håller jag före, at en Connuission nu straxt kunde utnämnas
på sätt, som Gref H. Gyllenborg det föreslagit.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer, hvilken, näst aflagd hälsning,
ingaf et Memorial angående Finska nationens lidande,
med begäran at det samma med första hos R. o. A. måtte
blifva afgiordt och til de öfrige Stånden remitterat.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns hälsning, och lofvade
at berörde Memorial så snart möijeligit är skall blifva R. o. A.
föredragit.
Frih. H. Wrede anförde’ huru det blifvit resolverat, at
Gref Lervenhaupt borde afgifva en omständelig berättelse om
rätta och sanskyldiga orsakerne til detta krigets olyckeliga
utgång. En sådan berättelse skall ock Gref Lewenhaupt hafva
författadt och ingifvit, men Justitiae-Cancelleren giordt påstående,
at den ej måtte upläsas.
Frih. Scheiding förklarade til Protocollet, det han aldeles
är af lika tanka med Gref H. Gyllenborg.
Deremot conformerade sig Frih. Gyllenstierna med Hr
Boijes yttrade mening.
Hr Lagerhielm åter betygade, det han finner enligt med
lagen, at den af H. K. Maj:t förordnade Krigsrätten bör
undersöka de vid krigsoperationerne i Finland begångne fehlachtigheter,
och saken ej förr komma til Ständerne, än den
gådt igenom sine laglige fora; ifrån hvilken mening Hr Lagerhielm
sade sig på intet sätt kunna afvika.
Atskillige andre, hvaribrand voro Frih, Cronhiort, Gref
Casimir Lewenhaupt, Frih. Creutz, Frih. Adlerfelt och
Frih. Fleming, conformerade sig aldeles med Gref H. Gyllenborg.
för undersökning ang. kriget.
383
Gref David Frölich: Gref Lewenhaupt nämner i sit
Memorial, at Rådet skall hafva någon del i hvad som handt;
sådant bör han bevisa, och ingen kan hållas criminel förr än
det vid undersökningen befinnes; derföre bör Krigsrätten först
fortfara med sit giöromål, och om några omständigheter sig då
förete, som icke höra under Krigsrätten, få vi altid domstol,
sedan vi fådt se sakernes beskaffenhet.
Gref H. Gyllenborg: Jag hörer uttydas Gref Lewen
haupts
ord, som hade Secrete Utskottets plan varit skulden
til en olyckelig utgång af det påbegynte kriget. Det gior mig
at önska, at den i början af Riksdagen omtalte Relation om
förra Secrete Utskottet ju förr des heldre måtte komma up,
på det vi måtte få höra sanningen deraf. Det gior mig ock
vidare at önska, det de vid krigs-operationerne i Finland begångne
felaktigheter först af Krigs-rätten måtte noga blifva
undersökte och sedan af en Ständernes Commission til alla des
omständigheter utrönte. Til den ändan kunde R. o. A. angående
Krigsrätten och en Ständernes Commission sig således
utluta, at R. o. A. med de tvänne Stånden stämma aldeles
öfverens, at sanningens å daga läggande är högst angelägen
och at samtelige Riksens Ständer böra om hela denne sakens
sammanhang undfå en fullkomlig underrättelse; hvartil R. o. A.
trodt den af H. K. Maj:t förordnade Krigsrätten vara til—
Täckelig, då undersökningen skier vid öpna dörar; men nu
sedan åtskilige omständigheter sig yppat, som anföras uti
Borgareståndets Extracto Protocolli, har R. o. A. äfven velat
bifalla til en Riksens Ständers Commission öfver de brott och
fehl, som i Finland kunna vara begångne, eller dermed gemenskap
äga; dock at den ej förr kommer at sättias, än krigsrätten
aldeles utransakat och äfven projecterat domb, hvilken
då med alt hvad dertil hörer underställes Riksens Ständers
Commission. På detta sättet, gunstige Herrar, kunna vi jemka
oss til de andre Stånden utan at rygga vår förra Resolution,
och dymedelst förekomma all befarad oenighet Stånden emellan.
Skier intet det, förbehåller jag mig som sagt är at vara fri
för alla påfölgder, och lider Svea land, skall min mening ej
bli obekant bland Svea inbyggare.
Hr Adlerbeth: Gref Lewenhaupt gior här exceptionem
fori. Efter lag hade han bordt giöra det vid den domstol,
hvarest hufvudsaken är afhängig, nemligen vid General-Krigsrätten,
och på händelse han med Krigsrättens utslag i ty fall
384 (Dec. 15.) Om en R. Ständers Kommission
ej varit nögd, hade han deröfver bordt andraga besvär hos
H. Maj:t; men här finnes nu ingen resolution af Krigsrätten
allegerad. Dessutan hafva Riksens Ständer vid de förflutne
Riksdagar förklarat, at de ej vilja befatta sig med justitia?-  mål; och altså tycker jag för mili del det vi nu ej kunna
antaga Gref Lewenliaupts Memorial, eller giöra någon ändring
uti det, som af oss flere gånger är vordet faststält; lärandes
härigenom så mycket mindre någon kallsinnighet stånden emellan
kunna upväckas, sorn vi intet äro emot Comtnissionen, utan när
sådane saker förekomma, som röra Ministeren, med mera, hvaröfver
Krigsrätten ej är i Stånd sig at utlåta, då först är tid
nog en Ständernes Commission at utnämna. Imedlertid kunde
R. o. A. föreställa de andre Stånden, at de ej böra hindra
eller uppehålla recruterings- och contributions-verket; men om
de lika fullt skulle derutinnan fortfara, så må vi på samma
sätt som de förklara, det vi ej eller vilja recrutera.
Frih. H. Wrede: Rätta frågan är om intet försiktigheten
nu fordrar at härutinnan taga en sådan utväg at vi sauvera
vår förra Resolution och derjemte combinera oss med de andre
Stånden.
Derpå uplästes Prästeståndets Resolution angående GeneralKrigsrätten,
hvarutinnan Prästeståndet gifver til känna, det
Ståndet förblifver vid sin förra utlåtelse, at General-Krigsrätten
blifver sittiandes och ransakar samt afdöiner alt hvad som
hörer under Krigs- och Siö-Articlarne; men at Krigsrätten
ofördröijeligen upgifver en förteckning på de mål, som dem ej
tilkommer at befatta sig med, på det Ständerne sedan måge
hafva tilfälle at utlåta sig huruvida berörde mål böra af en
Ständernes Commission uptagas och afgöras.
Hr Ruthén schöld: Prästeståndets utlåtelse differerar derutinnan
emot Gref H. Gyllenborgs project, at Krigsrätten fennt
bör afdöma saken. Jag håller ock före at så bör skie, ty
Riksens Ständer kunna ej taga någon information af Krigsrätten,
eljest bör det allenast blifva en ransakning.
Gref H. Gyllenborg: Så vida Gref Lewenhaupt beropar
sig pä Riksens Ständers planer, kan han af General-Krigsrätten
ej blifva plenario dömd.
Uppå åtskilligas begäran upsatte nu Gref II. Gyllenborg
et project til Resolution, hvilken för R. o. A. uplästes, och
var aldeles öfverensstämmande med det här förut införde utlåtelse,
som vid Protocollets renskrifning derefter blifvit rättad.
för undersökning ang. kriget.
385
Hr Didron holt bäst vara at R. o. A. simplicitet- conformera
sig med Prästeståndets utlåtelse.
Af samma tanka var äfven Hr Adlerbeth.
Hr E. G. Boije: Rätta frågan är om vi nu skola rifva
up hvad som en gång är afgiordt.
Frih. H. Wrede påstod at rätta frågan vore om Prästeståndets
utlåtelse eller ock Gref H. Gyllenborgs project skal
bifallas.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke med denna saken
nu kunde upskiutas, och contributions-verket företagas, efter
som angelägenheten fordrade, at contributions-verket måtte blifva
faststält innan Riksens Ständer skiljas åt, och ganska kort tid
vore dertil öfrig. v
Men häremot ropades Nej.
Hr Brunow förklarade sig vara af lika mening med Gref
ff. Gyllenborg.
Hr Öfversten Sinclair framsteg til Hr Landtm, och sedan
han något tält med Hr Landtm, anmälte
Hr Landtm, det Hr Öfversten Sinclair, hvilken är ledamot
i General-Krigsrätten, berättar at icke et enda mål ännu
hos Krigsrätten förekommit, hvaröfver Krigsrätten ej är i stånd
fullkomligen sig at utlåta.
Gref H. Gyllenborg: Jag tilstår väl at en redig process
fordrar det Krigsrätten äfven borde döma i saken; men som
Gref Lewenhaupt åberopar sig den honom af Riksens Ständer
gifne instruction, ordres och flere andre sådane omständigheter,
som ej höra til en Krigsrätt, så har jag trodt det föreslagne
sättet vara bäst, emedan om Gref Lewenhaupt skulle få en
dödsdom, är saken redan för vida avancerad, ty då kan intet
mera reflecteras på hvad Generalen säger; men sedan Krigsrätten
ransakat och projecterat domen, kan en Ständernes Comxnission
aldra bäst skiärskåda hvad omständigheter, som varit
skulden til vår olycka och behörigen anse dem, som ej fulgiordt
sin skyldighet.
Som häröfver upväxte något sorl och åtskillige af R. o. A.
begofvo sig från sine ställen samt påstodo at Gref Gyllenborg
måtte nämna hvilka de äro, som ej fulgiordt sin skyldighet,
förklarade
Gref Gyllenborg des mening ej hafva varit at stöta någon,
men ostridigt vore, at ej alla fullgiordt sin skyldighet, ty då
hade ej den olyckan oss öfvergådt, som nu händt.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 25
386 (Dec. 15.) Om en R. Ständers Kommission
Ändteligen uppå Hr Landtmtns skiedde föreställning, at
hvar och en af R. o. A. ville föra sit tal med kallsinnighet
och undvika hvad som kan gifva anledning til missförstånd,
samt bibehålla en god ordning sins emellan, intogo hvar och en
af R. o. A. sine säten igen; hvarmed denne rörelse afstadnade.
Och begärtes at Hr Landtmät skalken ville giöra propositionen
;
Då Frih. Stiernstedt understälte om icke Hr Landtmarskalken
med någre Deputerade af R. o. A. måtte träda af
och upsättia propositionen, hvilket tilförene skiedt vid angelägne
måls afgiörande.
Hr Landtm.: I anledning af discourserne blifver första
proposition om R. o. A. bifaller Prästeståndets utlåtelse om
Krigsrätten; svaras derpå med Ja och Nej, så följer den frågan
om R. o. A. bifaller Gref Gyllenborgs project. Men til at
komma härifrån utan votering hemställer jag om R. o. A. på
det sättet skulle behaga sig nu at utlåta: at R. o. A. förblifver
vid sin förra Resolution, men äro intet emot, at de mål,
som ej af General-Krigsrätten kunna uptagas och afdömas böra
af en Ständernes Commission ransakas och afdömas, hvilken
Commission sig jemväl bör företaga, revidera och efter instruction
sluteligen afgiöra Krigsrättens giöromål.
Detta upläste Hr Landtm, å nyo af papperet, och giorde
derpå frågan om det bifalles;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja och Nej.
Hr Landtm, giorde altså frågan om Prästeståndets utlåtelse
bifalles;
Hvartil likaledes svarades med Ja och Nej.
Vidare uplästes Gref Gyllenborgs project och frågade Hr
Landtm, om det bifalles.
Men dertil blef äfven svarat med Ja och Nej.
Härpå begyntes åter med discourserne, och utlät sig
Hr Hårleman sålunda: Gunstige Herrar, rikets allmänna
bästa är ju vårt förnämsta ändemål. Vi veta huru angelägit
det är at vi komma til slut med contributions-verket och recruteringen,
så framt vi skola kunna sättia riket i behörigt
försvarsstånd. När vi nu finna, at de andre Stånden ej kunna
förmås til någondera delen, innan det vunnit sit ändamål med
en Ständernes Commission, så må vi ju söka så mycket rnöijeligit
är at foga oss til dem. Jag må bekänna at jag hördt
säijas, det de, som påstå Commission mena derigenom at fria
för undersökning ang. kriget.
387
Gref Lervenhaupt. Döme Gud den, som liar et sådant upsåt.
Alles vår högsta önskan är at få veta sanningen och rätta
orsaken til krigets olyckeliga förlop; men vi komma intet
öfverens på hvad sätt sådant bäst kan låta sig giöra, och är
det intet underligit, at de andre Stånden ändteligen vilja hafva
en Ständernes Commission, efter skulden i gemen tillägges
officerarne, som mäst äro Adelsmän, och Adelsmän allena sittia
ledamöter i Krigsrätten, så at de andre Stånden ej på något
sätt få vara dehlachtige uti den undersökning, som häröfver
skier, där likväl olyckan rörer samtelige rikets inbyggare.
Hr Carl Otto Lagercrantz: Skilnaden oss emellan är
allenast om tiden. Borgare- och Bondestånden påstå, at en
Commission nu straxt måtte utnämnas, til at uptaga, ransaka
och afdöma de vid krigs-operationerne i Finland begångne felachtigheter;
Prästeståndet åter är af den mening, at en Ständernes
Commission då först må förordnas, när sådane mål
förekomma, som ej höra til Krigsrättens afgörande, hvarmed
större delen af R. o. A. jemväl tyckes instämma. Til at
komma härifrån, så vore ju häst om R. o. A. ville stadna i
det slut, at Krigsrätten med sit giöromål skulle continuera
intil dess Krigsrätten blifver i stånd at afsälja domen; men
imedlertid en Ständernes Commission blifva förordnad och utnämd
til sådane måls uptagande och ransakande, som icke
höra til en General-Krigsrätt; hvarefter berörde Commission
med General-Krigsrätten kunde sammanträda och conjunctim
afsäija domen öfver alt hvad til det sidsta krigets olyckeliga
utgång höra kan. Härigenom, fullfölgde Hr Lagercrantz, kunna
vi foga oss til de andre Stånden, och således al den bruit,
som denna saken eljest i landsorterne skulle upväcka, förekommas.
Hr Adlerbeth begärte, at R. o. A. ville höra Hr JustitiseCancelleren,
som nu är tilstädes, om bevisligen sådane mål äro
anhängige, som ej höra under Krigsrätten.
Frih. H. Wrede anförde hurusom både uti Hr Stiernstolpes
så väl som des egit Memorial sådane mål varit anförde,
som ej hörer til Krigsrättens afdömande; såsom til exempel
om påstens uteblifvande med mera.
Hr Adlerbeth: Hvad påstens uteblifvande angår, så är
det väl et mål, som ej hörer under Krigsrätten; men deröfver
behöfves ingen Ständers Commission, utan är nog at Påst-rätt
förordnas.
388 (Dec. 15.) Om en R. Ständers Kommission
Hr Olof Ehrencreutz: A ena sidan förmena åtskillige
af R. o. A. bäst vara, at Krigsrätten undersöker och ransakar
alt hvad som under Krigs- och Siö-Articlarne hörer, och jemväl
projecterar domen. Deremot påstås å andra sidan at en Riksens
Ständers Commission måtte giöra alt sammans. Nu gifves
det förslag, at Krigsrätten skulle continuera des giöromål til
dess den blifver färdig med domen, och imedlertid en Commission
utnämnas, hvilken sedermera skulle träda tilhopa med
Krigsrätten och afsäija domen öfver alt hvad til krigets olyekeliga
utgång höra kan. Jag tilstår at jag altid hållit före det
krigsbrott böra dömas af en Krigsrätt; men när jag besinnar
de mänga härvid anförde omständigheter, finner jag rådeligast
at vi antaga Hr Ofverste Lagercrantzes gifne förslag och på
det sättet jämka oss til de andra Stånden, hälst vår honneur
derigenom intet lider.
Härmed instämde åtskillige, och begärtes at Hr Landtm.
ville giöra propositionen; hvarföre Hr Lagercrantz blef anmodad
at stiga fram til Secreteraren och skrifteligen låta författa
des mening.
Hr Fab. Löwen förestälte hurusom de tvänne andre
Stånden torde påstå at utgöra pluraliteten, ifall R. o. A:ns
utlåtelse på detta sättet skulle blifva skiljaktig med Prästeståndets;
hvarföre han begiärte at det uttryckelige förbehåld
måtte af R. o. A. giöras, at så framt de andre Stånden på det
sättet ej vilia förena sig, R. o. A. då förblifva vid sin förra
Resolution.
Samma förbehåld giorde ock Hr Didron och Hr Wennerstedt
med flere andre.
Jemväl påmintes at Commission och Krigsrätten bör förses
med instruction.
Hr Landtm, bad at R. o. A. nu ville höra den i anledning
af Hr Lagercrantzes utlåtelse samt de sedermera förde
discourser upsatte Resolutionen, hvilken uplästes så lydande:
R. o. A. förblifva vid sin förra Resolution angående
General-Krigsrätten; men skulle de andre respective Stånden
sig med R. o. A. på det sättet vilja förena, at General-Krigsrätten
med sit giöremål continuerar intil dess krigsrätten blifver
i stånd at afsäija domen, och at imedlertid en Riksens Ständers
Commission nu straxt blifver förordnad och utnämd af alla fyra
Stånden til sådane måls uptagande och ransakande, som icke
höra til en General-Krigsrätt; hvilken Commission sedan med
för undersökning ang. kriget.
389
General-Krigsrätten sammanträder och conjunctiin afsäger domen
öfver allt hvad til det sidsta krigets olyckeliga utgång höra kan,
så vilja R. o. A. dertil samtycka; kommandes förenämde Commission
och Krigsrätt med behörig instruction vid det
at förses. I händelse at de andre respective Stånden härutinnan
med R. o. A. ej vilja giöra et, så förblifva R. o. A.,
som redan sagt är, vid sit förra slut.
Uppå Hr Landtmilis giorde föreställning om detta bifalles;
Svarade
R. o. A. med Ja.
Och giordes til Protocollet det förbehåld, som förut omrördt
är, nemligen at R. o. A. förblifva vid sin förra utlåtelse
om de andre Stånden ej vilja sig härutinnan med dem förena.
Hr Landtm, gaf vid handen, det han i dag väl tänkt at
företaga bevillnings-verket; men som tiden nu är förbi, måste
han dermed upskiuta tils i morgon, då R. o. A. komma at
samlas kl. 9.
R. o. A. skildes åt.
Den 16 December.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat lind och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Riksdags-Fullmäktigens ifrån Westerbottn Jolian
Jönsson Ekmans til Bondeståndet ingifne och af välbemälte
Stånd til Hr Justitim-Cancellerens åtal remitterade Memorial,
theruti han, Johan Jönsson Ekman föreställer then ansenliga
skada, som både K. Majit och cronan samt hela Wästerbottens
län haft, theraf at tå Wästerbottns regemente har til följe af den
vid Helsingforss i förleden September månad sldedde capitulationen
kunnat gå landvågen norr om hem til sina rotar med
större beqvämlighet för dem sielfve och mindre omkåstnad för
K. Majit och cronan, skall igenom Ofverste-Lieutenanten Lagerborgs
föranstaltande, emot alla compagnie-officerares yttrade
tanka och mening, regementet vara fördt- om bord at gå siöledes
hit til Stockholm och så vidare hem til orten, hvarigenom
de otroligen skola kommit at lida; i anseende hvartil RiksdagsFullmächtigen
Johan Jönsson Ekman underställer om icke
Ofverste-Lieutenanten Lagerborg bör underställas ransakning:
390 (J)ec. 16.) Om undersökningar ang. kriget.
l:o antingen lian allena eller flere med lionom äro vållande
til regementets hit öfver transporterande eller ej;
2:o om lian eller hvem är vållande at länets recruter utan
erhåldne monderingar hafva måst på flottan crevera och mäst
allesammans med döden afgå; samt
3:o ifall Ofverste-Lieutenanten eller någon annan finnes
häruti skyldig, om icke han eller the böra förpliktas at upfylla
cronan, länet och regementet tlieras bevisligen tagne
skada.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
remitterades detta til Hr Justitise-Cancelleren.
Vidare uplästes Riksdags-Fullmächtigens ifrån Finland,
Björneborgs län och Safvolax, Thomas T/wmssons och Eskell
Eskelsons til Bondeståndet ingifne Memorial, hvaruti föreställes
rikets i de sidstledne åren giorde ansenlige rustning til
det nu påstående kriget emellan Sverige och Ryssland, och
deremot de commenderande Generalernes samt krigsmaktens
slätta upförande emot fienden, hvaraf fölgt hela Finlands ynkeliga
och bedröfveliga undergång, til rikets oboteliga skada och
afsaknad; anhållandes ofvannämde Fullmäktige det ville Riksens
Ständer med förbarmande ömhet anse the olyckelige Finske
invånarne och låta them meddelas en utförlig och omständelig
underrättelse:
l:o Hvarföre General-Lieutenanten Buddenbrock ej skickat
General-Majoren Wrangel undsättning vid Willmanstrand;
2:o hvarföre General Gref Lewenhaupt ej fallit in med
armeen i Ryssland, utan vid Willajocki vändt tilbakas åt
Fredrichshamn;
3:o hvarföre bemälte General ej skickat manskap emot
Ryssen i Carelen, som derstädes med mord grufveligen grasserat;
4:o
hvarföre vahrgierings-manskapet, som blifvit upbodat,
ej kommit at giöra krigstienst sedan de blifvit af sine rotar
utprovianterade, utan blifvit åter hemviste sedan de sine matsäckar
förtärt;
5:o hvad grundorsaken och ändamålet varit, at sedan
Princessan Elisabeth kommit på Ryska timonen intet motstånd
mera blifvit giordt til lands eller siös emot Ryssland, utan
liela landet är öppet och ödelemnat för fienden; och
6:o hvarföre de Ryska fångarne i Fredrichshamn blifvit
frigifne och med ny beklädning samt penningar försedde, jeni
-
General-Krigsrätt och en R. Sl:rs Kommission. 391
val ock hvarföre så många courierer emellan General Lewenhaupt
och Hyska hofvet fram och återrest.
I anseende härtil anhålles i ödmiukliet om någon underrättelse,
hvad afhandlingar den tiden kunnat vara emellan
Ryska hofvet och General Lewenhaupt, och hvad Ryska hofvet
då föreslaget och tilbudit; vid hvilken begäran och ansökning
endaste upsåtet och syftemålet skall vara at få tlie onde uppenbarade
och til sit förtienta straff befordrade, och de trogne och
redelige med en välförtient belöning ansedde, hvarigenom inbördes
enighet och förtroende åter skall i landet undersåtarne emellan
kunna uprättas.
Detta remitterades likaledes til Justitise-Cancelleren.
Uplästes å nyo den i går upsatte Resolution angående
General-Krigsrätten samt en Riksens Ständers Commission til
de måls uptagande och ransakande, som icke höra til en
General-Krigsrätt.
Gref David Frölich påstod at denne Resolution måtte
giöras något tydeligare, och Krigsrätten lika fullt fullfölja des
giöromål, emedan eljest hända torde, at de andre Stånden
kunna uppehålla expeditionen, hvarigenom hela saken komino
at afstadna.
Frih. During förestälte omöijligheten, at en Ständers
Commission tillika med General-Krigsrätten, på sätt som föreslagit
är, conjunctim kunna afdöma de förekommande målen,
emedan krigsbrott böra dömas efter Krigs-Articlarne, som i
Regeringsformen äro stadfästade, och civile brott efter allmänna
Lagen; varandes emellan Krigs-Articlarne och allmänna
Lagen en stor åtskillnad, i det at mindre brott efter KrigsArticlarne
ofta beläggas med svårare straff.
Hr Landtm, mente at sådant ankoiiimo på instruetionen,
som dem kommer at gifvas.
Atskillige påstodo at denne Resolution nu ej mera borde
påtalas eftersom den i går redan blifvit faststäld.
Hr Lagercrantz förklarade des mening ej hafva varit,
at alt skulle begripas i en och samma dom, utan at de civile
målen borde afgiöras för sig, och Krigsrätten afdöma det öfriga,
allenast at sådant skiedde på en gång och under et tak.
Frih. During: General Buddenbrock har ej begärt någon
Ständernes Commission, så at med honom är annan beskaffenhet
än med General Gref Lewenhaupt; hvarföre jag hemställer
örn vi kunna betaga honom des laglige forum och örn
392 (Dec. 16.) General-Krigsrätten. Förslaget till
des sak äfven skal hvila, til dess Ständernes Commission blifver
färdig ined sit utslag.
Hr Svante von Böhnen: Jag begriper Hr Ofverste
Lagercrantzes mening så, at Krigsrätten lika fullt afdömer
hvad som hörer under Krigs-Articlarue och sedermera tillika
med den Commission, som nu blifver utnämd, afgiör det öfriga,
som vid denne ransakningen kan inlöpa, men ej kan komma
under Krigs-Articlarne.
Som häremot ropades, at saken i går voro afgiord och at
Resolution bör expedieras sådan som den är upläst, utlät sig
Frih. During det han ingalunda igenom sin giorde föreställning
velat gifva anledning dertil, at saken nu måtte rifvas
up, men förbehåller sig at hädanefter ej eller någon annan
sak åter måtte uprifvas, sedan den en gång är afgiord, hvilket
nu händt med denne quaestionen angående General-Krigsrätten,
som genom ordentelig votering för detta blifvit faststäld.
Blef altså den upläste Resolution af R. o. A. gillad och
skrefven på Borgareståndets Extractum Protocolli samt sedan
til de andre Stånden afskickad.
Företogs et af Riksens Ständers Deputerade utarbetat
project til en allmän bevillning för tilkommande år 1743.
Hr Wulfivenstierna hemstälte om icke hela projectet
först kunde läsas igenom, så at R. o. A. finge höra hvad
proportion som är Stånden emellan, och om något skulle vara
glömt, som bordt observeras; sade vidare, at R. o. A. lära finna
denne afgiften nog dryg, men rikets närvarande tilstånd kräfver
at vi efter yttersta förmåga gripa oss an.
Hr Landtm.: Jag måste lägga här til at ehuru dryg
denne bevillning oss förekommer, är den likväl på långt när
ej tilräckelig til alla förefallande rikets oumgängelige tarfvor
och behof.
Derpå uplästes förberörde Project til en allmän bevillning.
Yid 12 §, angående Ostindiske Compagniet, berättade Hr
Wulfwenstierna huru som då de Deputerade haft uppe en
af Compagniets Directeurer, han uppå skiedd föreställning sig
utlåtit, det Compagniet ej lärer undandraga sig at bidraga
något til rikets understöd, och hade lian nämdt en half tunna
guld, men begiärt at summan ej måtte utsättias innan han
häröfver erhåller de öfrige Directeurernes svar och utlåtelse.
När detta project första gången var genomläst, yttrade sig
åtskillige af R. o. A., at den deruti föreslagne afgiften å R.
allmän bevillning. Ordning på Riddarhuset. 393
o. A. voro alt för dryg emot hvad do andre Stånden komma
at betala.
Och som 11. o. A. härom sins emellan begynte at tala,
hvarigenom någon oordning förorsakades i ty at åtskillige
sprungo från sina ställen på gångarne;
Så bad Hr Landtm, at R. o. A. ville hålla ordning»
emedan tiden vore kort, så at R. o. A. eljest i dag ej skulle
komma til slut med bevillningsvärket.
I anledning häraf föreslog Gref David Frölich at R.
o. A. nu lika som vid sidsta Riksdag ville komma öfverens,
at den, som står på gångarne, skall erlägga en sex styfver i
böter.
Hr Didron begiärte lof at tala, och då Hr Landtm.
skaffat honom liud, begiärte Hr Didron först at bevillningsverket
måtte blifva liggande på bordet, så at R. o. A. sig
deröfver fingo betänka, och hvad de omtalte böterne beträffar,
sade Hr Didron sig dertil ej kunna samtycka, emedan en del
af våra medbroder, i anseende til deras knappa vilkor bättre
kunna emploijera 6 öre smt til fönster-afgiftens clarerande.
Som R. o. A. förklarade sig nögde at nu fortfara med
bevillnings-verket, så begyntes åter med upläsandet deraf.
I detsamma begiärte Hr Scheckta at blifva underrättad
på huru lång tid denne bevillningen kommer at erläggas.
Hr Wulfwenstierna svarade, at sielfva Förordningen utmärker
det denne bevillning allenast för tilkommande år 1743
kommer at betalas, och at ifall man innan Riksens Ständer
skiljas åt skulle förmärka det rikets tilstånd än vidare understöd
kräfver, måste väl annan proportion tagas, emedan efter
detta project afgiften blifver så dryg, at R. o. A. näppeligen
skulle länge dermed kunna uthärda. För öfrigit betygade Hr
Wulfwenstierna, at det nog grämt dem, som varit Deputerade,
at undersåtarne så högt blifva graverade; men vårt utiråkade
olyckeliga tilstånd och den fara oss än ytterligare förestår,
kräfver at vi efter yttersta förmågo gripa oss an, om vi vilja
varda frälste.
Uplästes 1 § angående 10 dal. smt af hvarje hemman.
Häröfver upkom någon discours, och anfördes hvad olikhet
som är emellan de i Småland och här uppe i landet belägne
frälsehemman, i det at de förre betala en ganska ringa ränta
emot de sednare.
394 (Dec. 16.) Förslaget till allmän
Hr Landtm, berättade at denne omständighet för detta
ofta blifvit ventilerad, både i de äldre tider och jemväl vid
1723 års Riksdag, men at ännu ej kunnat finnas någon jämnare
proportion för R. o. A.; och påminte sig Hr Landtm,
raisonnements, som vid det tilfället blifvit förde, antingen man
betalar för hemmanet eller capitalet man äger, och at det
ändå mäst kommo på et ut, efter som man för 10,000 riksdalers
capital kunde kiöpa flere hemman i Småland, de där
jemväl räntade lika mycket, som de få hemman man häruppe
i Södermanland för et lika capital sig kunde tilhandla.
Frih. Carl von Otter föreslog at räntan kunde räknas
tilhopa i penningar och deraf sedan dragas en viss procent.
Hr Wulfwenstierna anförde huru som i hvar province,
ja i hvar sockn finnas olika hemman de där ränta mer och
mindre, så at ogiörligit är at härutinnan kunna träffa någon
likhet; kunnandes icke eller rusttiensts-markerne tagas til fundament
emedan det äfven skulle blifva olika och mer gravera
R. o. A. Man hade väl tänkt på det förslaget at afdraga
något vist af räntorne, men funnit detsamma betänkeligit,
eftersom crono-betjenterne då skulle få tilfälle at gå in i vår
oeconomie och se R. o. Arns jordeböcker; hvilket R. o. A.
aldrig velat tillåta när R. o. A. påtaga sig hemmans-contribution;
dessutan vet man häst hvad som af de andre Stånden i
proportion deraf skiäligen fordras kan.
Hr Hårleman holt före at Adelens säterier icke eller
böra frikallas för denne afgift.
Härtil svarades, at säterierne böra i kraft af Privilegierne
vara derföre aldeles frie, och at R. o. A. så mycket mindre
kan tillåta et sådant inbrott i deras Privilegier, som de andre
Stånden ändå aldrig lära påtaga sig en så ansenlig del af
denne bevillning, som R. o. A. nu redan får vidkiännas.
Hr Wulfiwenstierna påminte at R. o. A. komma dessutan
för sine säterier at betala en dryg fönster-afgift.
Hr S. von Böhnen förestälte huru markegången i provincierne
är different och i några orter als ingen förvandling
af hemmans-räntorne; i anseende hvartil han förmente vara
ogiörligit, at alla hemman kunna betala en lika afgift, utan
borde sådant närmare jämkas.
Hr Fock instämde härmed, tilläggande at i en del orter
finnas hemman, som ej betala mer än 10 dal. sint i årlig
ränta.
bevillning. Dep. fr. Borg.-st. äng. båtsnians-vakanser. 395
Hr Hårleman förklarade det han för ingen del tänkt at
R. o. A. skulle bortgifva något af deras Privilegier, men at
R. o. A., i anseende til rikets nuvarande beträngde tilstånd,
kunde med all nödig reservation något för deras säterier betala.
Frih. H. Wrede: Det endaste vi hafva qvar af våra
Privilegier är, at Adelens säterier ännu äro frie för alla contributioner.
En sådan förmån böra vi altså på det högsta
söka at bibehålla. R. o. A. måste dessutan prestera adelsrustning
för deras säterier i Skåne, hvilket är en nog dryg last.
Hvad angår den disproportion, som är emellan hemmanen, så
hielper det intet. Riket är i nöd, vi måste gripa oss an och
et jämlikare modus contribuendi är nu ej at tilgå.
Frih. Stael von Holstein understälte om icke ofrälsemän,
som innehafva säterier, böra betala för säterierne.
Efter något vidare discourerande förestälte Hr Landtm,
huruledes det för R. o. A. nu lärer blifva svårt at komma
öfverens om någon annan methode at contribuera; hvarföre,
och som detta nu allenast blir för et år, så kunde det bifallas,
och R. o. A. derjemte fastställa, at et något mera jämlikt
projekt för framtiden utarbetas.
I detsamma anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer. Directeuren
Efwerling förde ordet och näst aflagd hälsning berättade, at
Borgareståndet igenom desse sine utskickade hos Högh R. o.
A. velat recommendera et angelägit och Ståndet nära rörande
mål, hvarom Ståndet funnit sig föranlåtit at genom Extractum
Protpcolli hos de öfrige respective Stånden giöra nödig föreställning.
Och uplästes nu på thess begiäran et Utdrag af Borgareståndets
Protocoll under den 15 Decembris, hvarutinnan förmäles,
at sedan K. Maj:t genom bref til samtelige Landshöfdingarne
den 22 November sidstledne i nåder behagat förordna
det jemte båtsmans-vacancernes skyndesamma ersättiande
alt privat siöfarit manskap, som niuter burskap och beskydd
under Sveriges crona, böra hålla sig färdige at emot vissa betingade
vilkor och förmåner straxt vid första öppet vattn i
vähl- giöra tienst på flottan; så skall större delen af städernes
Fullmäktige hos Borgareståndet andragit åtskillige i detta Extracto
Protocolli uprepade svårigheter och hindrande omständigheter,
hvarföre städernes Borgerskap, som til et vist båtsmanshåld
äro indelte och igenom Regeringsformen samt K.
396 (Dec. 16.) Förslaget till
Försäkringen om theras fri- och rättigheters bibehållande försäkrade,
icke kunna för sine egne personer förbindas at giöra
tienst vid flottan, ehuru the ock måga vara siövane, enär the
efter ro teringen deras båtsmän anskaffa; i betraktande hvaraf
Borgareståndet ock för sin del funnit skiäligt at hos K. Maj:t
i underdånighet anhålles det til Ammiralitets-Collegium och
Hrr Landshöfdingarne befallning måtte afgå, at inga siövane
eller andre Borgare i städerne emot theras fria villja och samtycke
måge tagas til cronans tienst på flottan, så länge staden
eller roten, therander en sådan Borgare hörer, sine båtsmän
prsesterar.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns hälsning och lofvade
at detta ärendet med första hos R. o. A. skall blifva afgiordt.
Deputation afträdde och blef af R. o. A:ns ledamöter, som
dem emottog, beledsagad neder til dörren.
Enär Deputation var borta uprepade Hr Landtm, hvad
Borgareståndets Deputerade haft at andraga, och frågade om
icke det nyss upläste Extractum Protocolli kunde remitteras
til Secrete Utskottet;
Hvilket bifölls.
Hr Landtm, liemstälte om icke på sätt, som han redan
haft then äliran at föreslå, R. o. A. nu behagar consentera
til de uti 1 § af bevillningen utsatte 10 dal. sint af hvart helt
frälsehemman, endast för tilkommande år 1743, och at et Utskott
nu straxt sättes, som utarbetar en annan och mer proportionerad
methode för tilkommande tider.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Frih. Sten Bielke giorde det förbehåld, at R. o. A:ns
Deputerade, som detta skola utarbeta, noga böra i akttaga
hvad R. o. A. i alla tider aktadt som en ögnasten, nemligen
at crono-betienterne ej må gifvas anledning at se R. o. A:ns
jordeböcker.
Hr Wennerstedt sade at R. o. A. ej på annat sätt böra
åtaga sig förenämde afgift, än at de andre Stånden jämväl
påtaga sig en lika och deremot svarande bevillning.
Detta fants skiäligt och bifölls af R. o. A.
Hr Gadde och Frih. Sten Bielke yrkade derpå at ofrälse
män, som äga och innehafva säterier, böra likaledes för dem
erlägga ofvannämde afgift.
Härtil svarades af Hr Wulfwenstierna, at säterier böra
aldeles vara frie, emedan de ej kunna förvandla sin natur i
allmän bevillning.
397
hvars hand de äro, och vore bäst at nu intet röra den qusestion,
sorn i anseende till de andre Stånden är mycket granlaga.
Hvad sorn 1 § vidare innehåller, angående 1 dal. sint af
hvar och en åboe på skatte och crono, så väl som landboe på
frälse eller skattefrälse hemman, med mera, bifölls af R. o. A.
Hr Hårleman erinrade at förmögne ungkarlar, som bo
på landet, men icke fullgiöra sin skyldighet emot republiquen
och skaffa barn, borde taxeras til något ansenligit.
Här uppå föll intet svar;
Utan uplästes 2:dra § af den projecterade bevillningen;
Hvarvid påmintes at krögerierne böra taxeras så högt de
någonsin tåla.
Men som Hr Wulfwenstierna gaf vid handen at slutet
af Förordningen handlar om taxeringen och huru dermed skall
förhollas;
Så bifölls 2:dra §.
Vid 3:die § om afgiften af vattn- och väderqvarnar med
mera,
tykte åtskillige, at de så kallade sqvalte-qvarnar jemväl
borde erlägga någon afgift.
Häremot anfördes det Riksens Ständers Deputerade ej
kunnat utsättia någon afgift för dylike qvarnar, efter desamma
böra dömas ut; men ägarne i annor händelse, at sedan de en
gång betalt skatt ständigt skulle påstå dem at få nyttia och
behålla.
Och bifölls altså 3:die §.
Continuerades med 4:de § upläsande, angående 25 dal. smt,
som komma at erläggas för hvarje skieppund hammarskatt
bruken äro taxerade til.
Hr Ehren creutz utlät sig, at det vore högst billigt at
vid detta tilfälle, då riket behöfver hielp, hvar och en måtte
gripa sig an och efter yttersta förmågo dertil bidraga; men
så vore ock högst skiäligt, at härvid en jämlikhet sökes och
at ingen mera pålägges än han förmår draga. R. o. A. betalar
10 dal. smt af et helt frälsehemman, der emot utsättes
75 dal. smt för hvarje skeppund hammarskatt, som bruken
äro taxerade til, hvarmed bruks-ägarne jemväl förklarat sig
nögde. Men när dertil lägges den förhögning af Stora Siötullen,
som uti 7 § utsättes til 16 dal. smt på hvart skieppund
utgående jern, så blifver denne lasten drygare än Bergslagen
398 (Dec. 16.) Förslaget till
kan och förmår utgöra. Således påstod Hr Ehrencreutz, at ingen
tilökning i tullen måtte läggas på det utgående jernet, emedan
Bergslagen derigenom alt för mycket skulle lida och omsider
gå under, hälst en del bruk äro, som värkeligen ej hafva melan
3 dal. kmts avance på hvart skieppund jern, och när först
75 dal. smt för hvart skieppund hammarskatt och sedan 150
dalers tilökning i tullen påläggas, kommer Bergslagen in alles
at betala 225 dal. af hvart 100:de skieppund jern, hvilket
vore in emot 150 procent, och altså drygare än Bergslagen
någonsin kan tåla.
Hr "Wennerstedt instämde härmed och förestälte vidare
huru som rikets öfrige commerce roullerar på jernhandelen,
hvarföre, om jernet belägges med så dryga i mposter, at det ej
kan utskieppas och försäljas, skulle derigenom de utrikes bergvärken
uphielpas, men vår Bergslag omsider gå under, och
följakteligen all Sveriges handel afstadna.
Hr Wulfwenstierna: De Deputerade öfver bevillningsvärket
hafva bärtil haft tvenne skiäl, ty först har redan år
1714 i Konung Carl den XILtes tid jernet betalt 1 dal. smt
i tull, hvaremot nu allenast hälften är utsatt; 2:o kommer utlänningen,
som köper jernet, men ej Brukspatron at erlägga
tullen, och 3:o har Brukspatronerne fått prseferencen vid skatterättigheters
inlösande, äfven som de ock nyttia Bergslagsskogarne
emot en billig recognition, med flere andre förmåner,
som dem tid efter annan blifvit förundte; lärandes föröfrigt
en sådan ringa tilökning i tullen så mycket mindre kunna
uphielpa de utrikes bergvärken, som den allenast är projecterad
för nästkommande år.
Hr Ehrencreutz: Hvad som i souverainitets-tiden skiedt
kan eller bör nu ej tagas til något fundament. Yi voro den
tiden tvungne at för prägelen skull emottaga et mynteteckn
til 3 dal., som nu likväl ej har högre värde än 1 öre kmt.
Hvad recognitions-skogarne beträffar, som bruken äro uplåtne,
så får cronan för fullt till fullo sit igen i tionden; och huru
tilståndet är af vår jernhandel, derom kunna vi bäst döma,
om vi efterse hvad jern i rikets vågar står oförsåldt.
Hr Wulfwenstierna: R. o. A. måste prsestera adels
rustning
och betala 10 dal. smt af hvart frälsehemman, men
få kanskie intet upbära halfva räntan, om missväxt skulle
infalla eller andra olyckor oss träffa; de få ock kännas vid
skiutsningar, dryga giärder och annat mera. Sådant alt slipper
allmän bevillning.
399
Brukspatron och befarar ingen missväxt på sit jern, som nu i
några år varit i så högt pris, at han skiäligen tyckes kunna
tåla derpå någon ringa förhögning i Siö-tullen, äfven så väl
som Lilla tullen på alla andra varor til part blifvit förhögd.
Hr Carl Wennerstedt: Bruksägarne äro ej eller fri
kallade
ifrån desse afgifter och upräknade onera. De betala
äfven som andre af R. o. A. 10 dal. sint för hvart frälsehemman,
som ligger under bruken; de praestera adels-rustning
för sädane hemman; ja för fönstren och det öfriga erlägga de
lika med alla andra, så at de utsatte 75 dal. sint för et
skieppund hammarskatt utgifves så godt som för sielfva verkstaden.
De äro underkastade många hazarder och hindras ofta
af menföre och vattubrist, hvarigenom hela tilvärkningen under
tiden kan afstadna.
Hr Olof von Törne: Det är emot all handels principe
at belägga våra förnämsta effecter med så dryg afgift. Jernet
betalar redan 11 dal. i umgiälder för hvart skieppund och
hvad som nu vidare ökes i utgående tullen, stadnar ofelbart
bruksägaren, men ej köparen til last, ty dermed går lika som
med utlagorne för tienstefolket, hvilka husbonden altid får
vidkiännas.
Atskillige af R. o. A. sökte förmå de här tilstädesvarande
Bruksägare at åtaga sig den projecterade förhögningen i tullen;
Men som Hr von Christiersson, Hr Nordenfelt, Hr
De Geer och Gref Fredr. Gyllenborg med flere andre enständigt
härtil nekade;
Så föreslog Hr Landtm., at någre Bruksägare måtte träda
tilsammans med någre andra af R. o. A., som hafva fast egendom,
at öfverlägga om någon närmare proportion i bevillningen
af bruk och annan fast egendom, samt derjemte tilse huru hög
afgift bruken kunna tåla.
Hr Ehren creutz berättade, at Bruksägarne med Riksens
Ständers Deputerade öfver bevillnings-värket redan härom
öfverlagt, men finna sig ej i stånd at kunna gå högre än 25
dal. sint för hvart skieppund hammarskatt; likväl til at visa
huru redebogne de äro at efter yttersta förmågo understödia
det allmänna, ville han för sin del påtaga sig 100:de dal. knit
af hvart skieppund hammarskatt, förmodandes at de andre
Herrar Bruksägare lära finnas lika villige.
Som de fläste af Bruksägarne sig härtil begofvo;
400 (Dec. 16.)
Förslaget till
Så faststältes af R. o. A. at för livart skieppund hammarskatt
bör betalas 100:de dal. knit, och alt hvad som i 7:de §
förmäles örn förhögningen i utgående tullen lemnäs aldeles ut.
Vid slutet af meningen och näst orden: »i fall något större
quantum», tilsättes »efter förra Resolutioner» tilvärkas.
Af giutningarne kommer äfven som för stångjernet at betalas
100:de dal. kmt för hvarje 100:de skieppunds tilvärkning.
I anledning af det som påmintes at vid visse bruk kniphamrar
äro inrättade til brukens enskylte behof, hvilka således
ej särskilt böra taxeras, tillädes näst orden: »efter deras beskaffenhet»:
dock undantages härifrån de kniphamrar, som til
brukens enskylte behof äro inrättade.
Angående Tyresiö och Hall kopparhamrar, för hvilka
komma at erläggas 50 dal. sint hvardera, yttrade sig
Frih. Diiring, at ehuru desse hamrar äro alt för högt
taxerade, vill han dock låta dervid bero; men förmente at han
bordt niuta samma förmån som andra, och blifva hörd hos de
Deputerade öfver bevillningsverket, innan en så dryg afgift
honom blifvit pålagd.
Sammaledes utlät sig Gref Piper angående den utsatte
afgiften af 150 dal. smt af hvar enkel panna vid alunverket
i Skåne, at så vida detta anses som en bevillning til fäderneslandets
räddande, anstode honom ej at sig derifrån undandraga;
dock som alunverket i Skåne ganska högt blifvit taxerat
emot de öfrige alunverken i riket, och detta verket, ehuru det
är äldst, likväl har sina stora besvärligheter, så vore han
föranlåten at giöra det kraftiga förbehåld, at hvad som nu
beviljas ej framdeles må tagas til fundament och proportionen
derefter uträknas emellan skånska och de andra alunverken,
ifall oinständigheterne så skulle kräfva, at riket vidare på dylikt
sätt måtte understödjas.
I öfrigit giordes inga påminnelser af R. o. A. vid 4:de §.
Och som kl. redan var ett slagen, skildes R. o. A. för
denna gången åt.
Den 18 December.
R. o. A. samlades kl. 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, hemstälte Hr Landtm, om
icke nu straxt får begynnas med bevillnings-verket;
allmän bevillning.
401
Och som härtil svarades med Ja;
Uplästes 5:te §, angående manufacturiernes taxerande;
Hvarvid Hr Landtm, berättade, at Manufactur-Contoiret
oförtöfvat lärer inkomma med et betänkande angående manufacturisternes
giorde anbud;
Och upskiöts altså denne §.
Hr Wulfwen stier na gaf vid handen, at uti den projecterade
bevillningen finnes ej något utsatt för manufacturierne
i städerne, aldenstund Borgareståndets Deputerade påstådt at
de böra begripas under städernes contingent, hvilket man dock
sökt undvika.
6:te §, angående en viss afgift af alla arrender, bifölls.
7:de § angående parts förhögning i Lilla tullen, samt
Stora Siö-tullens förhöijande til 16 öre smt på hvart skieppund
utgående jern.
Atskillige af R. o. A. funno betänkeligit at påtaga sig
den projecterade tullförhögningen, emedan priset på alla nödige
och oumgängelige vahror derigenom alt för mycket skulle ökas,
och jemväl hända torde at samma förhögning i tullen sedan
alt framgent blifva kunde.
Hr Wulfwenstierna vijste, at detta icke vore något nytt,
utan hade äfven 1711, 1712 och 1714 tullen til en fierdepart
blifvit förbögd: varandes så mycket mindre at befara det en
sådan förhögning i tullen kunde blifva ständig, som den allenast
för år 1743 kommer at utgiöras. De nödige och oumbärlige
varorne kunde derigenom icke eller så särdeles stegras, emedan
priset på alla vahror regleras alt efter som man har mer eller
mindre förråd och tilgång af varorne. Och ehuru det tyckes
vara något drygt, hielper det dock icke, emedan altsammans
ändå icke förslår til rikets behof.
Hr von Christiersson förbehölt sig, at jernet ej måtte
begripas härunder, emedan Bruksägarne åtagit sig at i et för alt
betala 100:de dal. för hvart skieppund hammarskatt, hvilket
vore det högsta de någonsin kunde gå.
Hr Landtm, svarade, at de 100 dal. kmt, som Bruksägarne
sig sidst åtagit, vore i stället för den projecterade
Siö-tullens förhögning på jernet; men om Lilla tullen hade
då ej blifvit ventileradt; och som för alla andra varor måste
betalas en fierdeparts förhögning i Lill-tullen, så kunna Bruksägarne
ej eller undandraga sig densamma för jernet at erlägga.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 26
402 (Dec. 18.) Förslaget till allni, bevillning.
Frih. Cronhiort: Jag hoppas, at samtelige Bruksägarne
ej lära undandraga sig denna förhögning i Lill—tullen. Vi
måste alla hielpas åt at understödia riket, och när vi betala
den för alla andra varor, såsom smör, talg, spannemål med
mera, så är äfven billigt at de erlägga den för jernet.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan;
Bifölls 7:de §, allenast at de understrukne orden vid slutet
om Siö-tullen på jernet gå ut efter den vid 4:de § giorde
anmärkningen.
Uplästes 8:de § angående V2 procents intresse af alla
Läne-Banco capitaler, samt 5:te penningen af det interesse,
som General-Tull-arrende-Societetens interessenter niuta på
sine lotter.
I anledning af Frih. D ii rings och åtskillige andras påminnelser
at Vo procent vore för litet af Banco capitalerne;
Frågade Hr Landtm, om R. o. A. utsättia 1 procent;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Häröfver upkom någon vidare discours och anförde Gref
Fredr. Gyllenborg och Hr Ruthenschöld huru som det vore
stridande emot Banquens Privilegier at gravera de i Banquen
stående capitaler med någon afgift, såsom det ock vore högst
betänkeligit, at några förteckningar deröfver skulle infordras,
utan borde på den händelsen Riksens Ständer skulle fastställa
någon afgift af Banco-capitalerne, allenast innehållningarne af
Banquens betienter på deras eed upgifvas.
Härtil svarades det rikets beträngde tilstånd ej tillåter
någon at undandraga sig ifrån denne bevillning, i anseende
hvartil R. o. A. äfven påtagit sig åtskilligt emot deras Privilegier.
Frih. During påstod at 1 och 1/2 procent borde innehållas
af de i Banquen stående capitaler.
Hr von Schantz, hvilken är Commissarius i Banquen,
gaf vid handen, at visse capitaler i de sidst förflutne åren af
Banquen äro emottagne allenast til 3 a 4 procents interesse,
och borde fördenskull någon skillnad härvid giöras.
I anseende härtil föreslog Hr Landtm, at hvad i denne §
angår Läne-Banco-capitalerne måtte remitteras til Secrete Utskottet,
som deröfver inkommer med sin berättelse;
Hvilket bifölls.
Och funno R. o. A. derjemte skäligt, at de publique och
ad pios usus testamenterade capitaler blifva härifrån undantagne.
Sekr. Utsk. och instruktionen för fredsunderhandlare. 403
Hr Olivecrona frågade om icke de i Växel-Banquen
stående capitaler äro frie för all afgift.
Härtil svarades, at den projecterade afgiften angår allenast
Läne-feanco-capitalerne.
Slutet af den 8:de § angående 5:te penningen af interesse
sorn General-Tull-arrende-Societetens interessenter niuta på sine
lotter,
bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte et angelägit Extractum Protocolli
ifrån Secrete Utskottet, hviket nu uplästes, hvarutinnan vid
handen gifves, at aldenstund til fredens slutande emellan Sverige
och Ryssland, så väl å denne som Ryska sidan, PlenipotentiairMinistrer
blifvit utnämde och Abo stad til Congress-ort utsedd,
thit K. Maj:ts förordnade Plenipotentiairer redan nästkommande
måndag komma at anträda, och til et så hälsosamt och granlaga
verks lyckeliga til slut bringande den vid slike ärender
så angelägna tystheten är högst oumgängelig; altså har Secrete
Utskottet funnit nödigt Riksens Ständer at hemställa, örn icke
det skulle pröfvas godt at Secrete Utskottet utnämner någre få
af des ledamöter af alla 3 Stånden til at underrätta sig på
hvad sätt K. Maj:t och Rådet våre Plenipotentiair-Ministrer
instruerat, samt ifall de skulle finna något dervid at påminna,
sådant då i Secrete Utskottet måtte blifva anmält; men i
annor händelse desse angelägne ärender hos sig tyst hålla, så
länge sakernes tilstånd och belägenhet det kräfver.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan;
bifölls detta af R. o. A.
Sedan continuerades med bevillningen.
Och uplästes 9 § angående den för samtelige städerne
i riket utsatte summan til 185,000 dal smt.
Atskillige af R. o. A. tykte den summan vara alt för
ringa.
Hr Landtm, sade sig äfven finna denne summan vara
alt för ringa; men man hade ej kunnat obligera Borgareståndets
Deputerade at gå högre, och torde de dessutan hafva
nog svårighet at sins emellan komma öfverens om bemälte
summas utgiörande.
Hr Wulfwenstierna berättade at när R. o. A. betalt
enkel hemmans-contribution a 5 dal. smt, hafva samtelige
städerne i Sverige och i Finland gifvit 100,000 dal. smt; och
som hemmans-contribution nu är 10 dal. sint, så är ock stä
-
404 (Dec. 18.) Förslaget till
dernes contingent fördubblad til 185,000 dal. sint. Högre haiman
ej kunnat förmå dem at gå eftersom de dessutan lika med
alla andra måste betala af sine löner, fönster och qvarnar
med mera; dock hoppas man at någorlunda få igen dem,
dymedelst at uti följande § sägs det de förmögnare af städernes
Borgerskap skola efter deras vilkor taxeras.
Hr Ruthenschöld hemstälte om icke det förbehåld af
R. o. A. må giöras, at ifall de audre Stånden minska hvad
för dem är utsatt, R. o. A. ej eller förblifva vid det, som de
sig nu påtagit.
Detta fants högst billigt och kommer uti Resolutionen
något härom at införas.
Hr Landtm, giorde derpå frågan om 9 § bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
lO:de § angående 5:te penningen af fruktbare capitaler
med mera.
Frih. Cronhiort förestälte at om den, som kiöpt en egendom
för länte penningar, skulle deraf först betala hvad som
för den fasta egendomen i bevillningen är utsatt, och jemväl
den, af hvilken penningarne blifvit länte, skulle erlägga 5:te
penningen af interesserne, så komrno af en och samma summa
eller capital at betalas dubbelt; hvarföre Frih. Cronhiort holt
före at detta borde giöras tydeligare.
Hr Wulfwenstierna sökte at förklara detta genom den
i § anförde meningen, at 5:te penningen allenast erlägges af
det behållne interesset.
Men som Frih. Cronhiort häremot än vidare något invände;
Så bifölls 10:de § och resolverades derjemte at Herrar
Deputerade öfver bevillnings-värket skola taga detta i närmare
öfvervägande, til hvilken ända Frih. Cronhiort kommer at upsättia
och hos berörde Deputerade skrifteligen afgifva des tankar
härom.
ll:te §, angående en viss summa af Lewantiske och flere
Companier, bifölls.
Vid 12:te § angående Ostindiske Compagniet beropade sig
Hr Wulfwenstierna på hvad han förra gången haft den
ähran at gifva Högh R. o. A. vid handen, angående det som
å Compagniets vägnar af en Directeur blifvit utfäst til en half
tunna guld.
Hr Palmcreutz tykte at Ostindiske Compagniet borde
betala af interesset likasom af andre capitaler.
allmän bevillning.
405
Hr Ruthenscliöld förklarade sig vara af samma tanka,
och at Lewantiske Compagniet så väl som Asseurance-Contoiret
likaledes böra erlägga 5:te penningen.
Som" Hr Ammiralen Ankarkrona nu ej var tilstädes, så
upskiöts härmed til des han skulle upkomma.
Dock blef uppå Hr Landtm:ns giorde frågan af R. o. A.
faststält at i fall, när berörde Compagnier så väl som AsseuranceContoiret
blifvit hörde och sig utlåtit huru mycket de villia
gifva, deras anbud ej skulle finnas skiäligt, de då böra erlägga
5:te penningen af gevinsten och utdelningen per lott lika som
af andre capitalers interessen.
13:de §, angående 5:te penningen af alla hushyror, bifölls.
Hr Oliwecrona uprepade huruledes husen i städerne redan
voro graverade med brandvakts-penningar, inquartering och
flere afgifter, i anseende hvartil han holt före at ej mer än
hvar 10:de penning borde utsättias af hushyrorne.
Men § blef som den var projecterad.
14:de § angående en viss afgift för hvarje fönsterluft i
städerne och på landet.
Hr Didron påminte at officerarnes boställen härunder ej
böra begripas.
Hr Ehrencreutz sade, at husägaren, men ej hyresmannen,
bör betala den utsatte fönsterafgiften.
Hr Wulfwenstierna: Åren 1712 och 1713, då det
contribuerades för eldstäderne, har hyresmannen betalt för de
eldstäder han nyttiade. Samma fundament har man ock nu
tagit, men efter man snarare och utanpå husen kunde räkna
fönstren, denne afgift jemväl kan importera något mer, så har
man häldre tagit densamma; varandes den äfven i Engeland
brukelig.
Hr Didron förestälte åter det officerarne böra frikallas
från denne afgiften på deras boställen, hälst desamma äro dem
indelte på deras lön, hvilken dessutan är nog knapp och otil—
Täckelig at kunna utreda sig med vid nu förestående commendering.
Hr Ramsay sade det vara så mycket billigare som mången
ogift officerare, när han går i fält, har ingen, som bebor des
boställe, och är oviss om han det någonsin mer får se.
Hr Adlerbeth understödde detta, emedan han funno högst
billigt at Hrr officerare, som skola våga lif och blod til rikets
försvar, denna douceuren böra åtniuta.
406 (Dec. 18.) Förslaget till allmän
I anledning häraf giorde Hr Landtm, frågan örn officerarnes
boställen, sora af dem sielfve bebos, ifrån denne afgiften
frikallas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
I öfrigit bifölls 14:de §.
Hr De la Wall påstod, at officerarne vid de värfvade
regementerne i städerne böra niuta samma förmån.
Men som med dem fants vara annan beskaffenhet, i det
at de niuta inquartering, och så snart de gå i fält betala de
ej mera någon hyra för sine qvarter;
Så kunde härtil ej samtyckas.
15:de § angående en viss afgift för peruquer och vagnar.
Som en stor del af de Finske flyktingar äro stadde i så
utblottadt tilstånd, at det skulle falla dem svårt at betala den
utsatte afgiften för sine peruquer;
Så befrias de ifrån densamma; i öfrigt bifölls § med den
giorde tilläggningen.
16:de § angående 5:te penningen af alla löner.
Frih. Gust. Hamilton sade sig väl hafva hördt, at officerarnes
löningar i krigstider blifvit ökte men ej minskade,
hvilket voro så mycket svårare, som de äro ganska knappe
och otilräckelige för dem at kunna sättia sig i stånd med,
besynnerligen nu sedan större delen mist sin equipage i Finland,
officerarne dessutan erlägga den drygaste contribution
til defensions-verket när de upoffra sit lif och blod til rikets
försvar.
Frih. During: Om alla officerare skola betala sådan
afgift af deras löner, så händer ofehlbart, at de derigenom
sättias uhr stånd at kunna giöra tienst. Det kunde derföre
et medium härutinnan tagas, nemligen at de, som hafva under
500 dal. smt, måge slippa, men de åter, som hafva deröfver,
erlägga den utsatte afgiften.
Hr Didron: Jag måste berätta, at Krigsbefählet af cavalleriet
har vid Helsingforss, när capitulationen skiedde, beklagat
sig, at de mist al sin equipage, med begäran at de på något
sätt måtte blifva understödde så framt de skola vara i stånd
at kunna giöra tienst; skulle de nu betala så ansenligit af
deras löner, försäkrar jag det de intet mäkta anskaffa sig
nödigt equipage om de blifva commenderade.
Hr E. G. Boije: Det är så mycket billigare, at officerarne
slippa betala något af deras löner, som, förutan hvad Hr General
bevillning. Julferier. Nyårs-deputation till Konungen. 407
Didron nyss sagt, många officerare äro, de där härtils ej haft
iner än Under-officerares indelning, och de, sorn stå vid värfvade
regementeme, icke eller niuta någon förvandling.
Frih. Cronhiort: Yi vilja intet undandraga oss at efter
yttersta förmågo bidraga til det almänna, med förbehåld at
om vi gå i fält och skulle tiltränga, vi då få igen hvad vi
satt in.
Hr Landtm. Det lärer falla en hvar svårt at betala en
så dryg afgift af sin lön. Men nöden trycker oss allom i gemen,
och om vi vilia rädda riket ifrån undergång, måste vi gripa
oss an. Vi hafva härtils betalt 4 procent af lönerne, hvilken
contribution, om ej Riksdagen emellankommit, påstådt i 3 års
tid, och således utgiordt 12 procent. Nu är riket i värre belägenhet
och krafvel- en hastigare hielp; i anseende bärtil
kunde, om R. o. A. så skulle behaga, den utsatte afgiften
modereras til 12 procent, då skillnaden allenast deruti består,
at vi på et års tid komma at betala det vi eljest på 3 år
bordt erlägga. Och håller jag för min del rådeligast, at vi
detta ingå, emedan om penningar i cassan tryter, vi kunna
mista hela lönen. Hr Landtm, tilläde vidare, at en sådan
proportion härvid kunde tagas, at af indelt lön, som har förvandling,
betalas 12, men af all annan lön allenast 8 procent.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer, hvilken näst aflagd hälsning
öfvergaf et Extractum Protocolli af den 18 December, som
uppå begäran nu uplästes, hvarutinnan Ståndet yttrar sig vara
af den tankan det termin til Riksens Ständers åter församlande
efter Juhlehelgen kunde utsättias til den 15 Januarii nästkommande.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. Arns helsning
afträdde berörde Deputation.
Enär Deputation var borta uprepade Hr Landtm, hvad
den haft at andraga. Derpå bad Hr Landtm, at R. o. A.
ville utnämna 24 ledamöter, som komma at gå up til H. K.
Maj:t nyårsmorgon och gratulera H. Maj:t;
Och som R. o. A. härtil samtykte fick Fiscalen Cedercrona
befallning dem at anteckna.
Reassumerades discoursen om afgiften af lönerne.
Och förestälte Hr Didron huru omöijeligit det är för
Herrar officerarne, som varit med i Finland, at kunna betala
lika mycket af deras löner som andra; kunnandes den, för
408 (Dec. 18.) Förslaget till
hvilken huset i dag brunnit, ej anses lika med en annan, som
ingen olycka haft.
Frih. Cronhiort förnyade sin förra utlåtelse, det han vore
villig at contribuera, allenast at när officerarne blifva coiumenderade,
de få igen af närmaste Ränteri hvad de insatt.
Efter något vidare discourerande härom blef uppå Hr
Landtm:ns giorde frågan
af R. o. A. faststält, at af ali indelt lön och underhåld,
som har förvandling, bör betalas 12, men af all annan lön och
underhåld allenast 8 procent.
I anledning af Gref Spens giorde föreställning,
bifölls af R. o. A., at de, som i Westerbottn äro commenderade
emot fienden, härifrån undantagas.
Hr Didron påstod än vidare, at de, som i Finland mist
sin equipage, jemväl måtte härifrån befrias.
Men detta blef icke samtykt.
Hvad som längre ned i den 16:de § förmäles angående
gratialer och pensioner, kommer at rättas efter R. o. A:ns
fattade slut om afgiften af löningarne.
II § angående en viss afgift af prästerskapets löningar
och underhåld.
Hr Otto W. De Geer tykte at 30 dal. smt för hvarje
pastorat af 64 hemman vore alt för ringa, och at denne summa
borde ökas, hälst det vore bekant at Prästerne hafva ansenlig
inkomst vid sine lägenheter.
Men som härtil svarades, at man icke kunnat förmå dem
at gå högre;
Så bifölls lT §.
Hr Klingsporre begärte blifva underrättad om härmed
förstås giärde- eller och prästemantal.
Hr Wulfwenstierna sade det mantalen komma at räknas
efter förra vanligheten.
Hvad som i 18:de § förmäles om dem, som förvärfvat sig
caracterer, at de böra betala 10:de penningen af den summan,
som staten för en sådan beställning består, ändrades således,
at de betala hälften emot de löntagande.
Hr E. G. Boije påminte det ej mer än tvänne Jägmästare
äro i riket de der niuta värkelig lön, de andre niuta allenast
Landt-Jägare lön och upbära tillika saköres medlen.
I anledning häraf rättades detta således: »Öfver-Jäg
mästarne,
som ej hafva någon lön, utan niuta allenast sakören,
allmän bevillning.
409
taxeras i proportion af det sakören sig kan bestiga til, dock
ej under det 1734 års Förordning för dem utsätter;»
Hvarom en särskilt § kommer at införas.
3:die, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de puncterne i 18 § gillades,
allenast hvad som i 3:die och 4:de puncterne nämnes om 5:te
penningen af deras löner, som där upräknas, nu ändras på det
sättet, at de böra erlägga 10:de penningen efter den proportion,
som vid 16:de § om lönerne förut tagen är.
Vid slutet af 18:de §, hvaräst står om taxeringen, påminte
Hr Ehrencreutz, at Bergs-Collegium måtte taxera bruken,
deras betiente och arbetare;
Hvilket uppå Hr Landtmilis giorde frågan
af R. o. A. bifölls.
Vidare beviljades af R. o. A., at de ifrån Finland hit—
komne flyktingar slippa all afgift af deras pensioner.
Hr Landtm, erindrade hurusom R. o. A. upskutit 5:te §,
angående inanufacturiernes taxering, til dess at ManufacturContoiret
skulle inkomma med sit utlåtande om manufacturisternes
bevillning, hvilket Hr Landtm, berättade at Hr Presidenten
von Drake nu ingifvit; hemställandes altså Hr Landtm,
om R. o. A. behagar at detsamma skal upbrytas.
Hr Presidenten von Drake gaf vid handen, at manufacturisterne
äro villige at bidraga en viss summa til K. Majit
och cronan, med förbehåld at ingen ändring måtte skie uti de
redan giorde Författningarne, utan at de dervid alt framgent
måtte blifva handhafde, hvartil de tro sig vara så mycket mer
berättigade, som berörde Författningar äro giorde af Stunderne
sielfva och uti 1738 års Riksdagsbeslut stadfästade.
Men R. o. A. funno godt at remittera denne § tillika med
Manufactur-Contoirets härom ingifne Memorial til Riksens Ständers
Manufactur- och Handels-Deputation, samt de Deputerade
öfver bevillnings-verket.
Hr Landtm, hemstälte om icke alla de påminnelser, som
in plenis giöras, måtte gå til de Deputerade öfver bevillningsverket,
hvilka sedan bäst kunna reglera alt sammans.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Ramsay berättade at penningar blifvit hitskickade
ifrån åtskillige kyrkor i Finland, hvilka penningar Hr Ramsay
mente nu kunde nyttias af cronan och framdeles vid bättre
tider åter betalas.
Men detta blef ej vidare omtalt.
410 (Dec. 18.) Nyårs-deputationen. Tillägg till förslaget
Utan uplästes förteckningen på dem, som äro utnämde at
hos H. Maj:t aflägga en underdånig lyckönskan til det nya året,
nemligen:
Grefvar:
Gref Lewenhaupt, Casimir. Gref Tessin, fullm. Frih. Hamilton,
Gustaf.
Gref Creutz, fullm. Gref Frö- Gref Lillienstedt,fullm. HrMolich,
David. rath, Carl Gustaf.
Friherrar:
Frih. Scheiding, Fredrich. Frih. Coijet, Sten.
Frih. Stackelberg, Carl Adam. Frih. von Otter.
Adel:
Hr Barnekow, Christian. Hr Trolle, Fredrich.
Hr Stierna, fullm. Frih. Creutz, Hr Klingsporre, Christian
Carl Fredrich. Fredr.
Hr Lind, ful lin. Ur Pauli, Carl Hr Jägerhorn, Otto Mauritz.
Wilh.
Hr Hufvudschöld, fullm. Hr Hr Furumark, Otto Carl.
Lode, Reinholdt Johan.
Hr lundcrantz, fullm. Hr Lo- Hr Kirstein, Waldemar.
stierna, Johan.
Hr Frölich, Ulric Christoffer. Hr Lagerflycht, Johan.
Hr Bilfelt, fallin. Frih. von der Hr Kaletin, Simon Adolph.
Fahlen, Fredrich.
Hr Schmitterlöw, Henning. Hr Munsterhielm, Anders.
Eljest anmälte Hr Landtm, det Hr Öfversten Baron
Conrad Sparre ingifvit et Memorial angående hemmans-contribution;
Hvilket
R. o. A. funno onödigt at upläsa, eftersom saken
redan i går blifvit afgiord.
Sluteligen önskade Hr Landtm, samtelige R. o. A:ns
ledamöter, hvar och en i synnerhet, en god och frögdefull
Juhlehögtid, och begärte tillika R. o. A:ns gunstiga tilstånd
at öfver helgedagarne få resa på landet;
Hvartil R. o. A. samtykte och önskade Hr Landtmarskalken
tilbaka en god förnöijelig helg.
om bevillningen. Lilljenberg. Pasqvill. Storkyrko-förs. 411
Vid det at R. o. A. skulle skiljas åt, påminte
Hr Lagercrantz at uti 16 § oin afgiften af alla betienters
löner voro Manufactur-Contoiret bortglömt;
Och tillädes altså näst Ständernes Contoir, ManufacturContoiret.
Hvarmed R. o. A. för denna gången skildes åt.
Den 17 Januarii 1743.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen, betygade Hr Landtm, sin fägnad öfver R. o. A:ns
välmågo, och önskade at den nådige Guden ville välsigna Riksens
Ständers giöromål, at det må lända Hans heliga namn
til ära och riket til upkomst, sällhet och vältrefnad.
R. o. A. tackade Hr Landtmarskalken för denne sin
önskan.
Derpå uplästes Protocollet af den 30 October och 6 November
ifrån sid. 244 til sid. 257, hvarvid inga påminnelser
giordes.
Hr Landtm, anmälte, det Cammarherren Lillieberg, hvilken
varit ledamot af Högh R. o. A., nyligen med döden afgådt.
Vidare berättade Hr Landtm, huruledes sedan Riksens
Ständer för helgen voro åtskilde en pasquillant blifvit fasttagen
vid namn Kahlmeter, hos hvilken, som sielfva pasquillet är
funnit och han detsamma straxt vidgådt, så har H. Maj:t förordnat
en Commissorial-Rätt at deröfver ransaka och döma.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 16 December
förledet år, hvarutinnan H. Maj:t, i anledning af Kyrko-Rådets
i St Nikolai eller Stor Kyrko-församlingen här i staden giorde
underdånige ansökning at vid Kyrkoherde-lägenhetens besättjande
därstädes äga et fritt och obehindrat val, samt dervid efterlefva
K. Maj:ts nådige Interims-Reglemente af den 26 Maii 1730,
funnit vara skiäligt det merberörde Stor Kyrko-församling kunde
vid prästeval därstädes hädanefter som hittils skiedt få efterlefva
ofvannämde Interims-Reglemente af den 26 Maii 1730,
dock emedan om detta Reglemente intet uti Förordningen af
den 5 Junii 1739 om prästeval är förmält, och samma Förordning
af Riksens Ständer är författad vorden, så har K. Maj:t
detta til Riksens Ständers egit godtfinnande i nåder communicerat.
Uppå Hr Landtm:ns giorde proposition
remitterades detta til Justitiae-Deputationen.
412 (Jan. 17.) Jurisdiktionen i Vermland. Bergslagsskogarna.
Uplästes et annat Extract af Råds-Protocollet hållit den 5
i denne månad, hvarutinnan H. Majit i nåder behagat sig utlåta,
öfver den af Götha Hofrätt giorde underdånige föreställning
angående nödvändigheten af then i Vermeland efter RevisionsSecreteraren
Löwenhielm ännu ledige varande Häradshöfdingejurisdictionensdelande,
at ehuruväl Häradshöfdingedömens onödige
klyfvande i gemen vore förbudit, dock som det befinnes at ofvannämde
ledige Häradshöfdinge-jurisdiction, Wästra Sysslet kallad,
i anseende til thes vidlöftiga och svåra belägenhet samt the förefallande
mångfaldige både rättegångs-mål och eljest til domaresysslan
hörande oeconomie-ärender, omöijeligen kan af en man
ständigt med all sin flit och skickelighet som sig bör försvarligen
bestridas; så finner K. Majit i anseende til åtskillige andragne
skiäl och omständigheter både nödvändigt och nyttigt
vara, at förberörde jurisdiction blifver på thet af Giötha Hofrätt
och Landshöfdingen Reuterholm föreslagne sätt uti tvänne
Häradshöfdingedömen fördeld, hälst sådant i ingen måtto graverar
staten, så vida the, hvilka til Häradshöfdingar komma at
förordnas, lära låta sig åtnöija med half lön hvarthera til thess
framdeles någon yppande ledighet til bristens ersättiande kan
existera; hvilket alt dock K. Majit, jemte the af Hofrätten och
Landshöfdingen Reuterholm insände skrifter velat til Riksens
Ständers bepröfvande i nåder communicera.
Detta remitterades likaledes til Justitiae-Deputationen.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 11 December
angående Upsyningsmäns förordnande öfver Bergslags-skogarne
i Oster- och Wäster-Bergslagen, hvarom Bergs-Collegium genom
underdånig skrifvelse til K. Majit af den 20 Nov. sidstl. yttrat
des tanka vara, i synnerhet hvad angår den omständigheten
uti K. Brefvet af den 22 Julii 1741, som utsätter penninge
eller kroppsplikt för Upsyningsmän öfver Bergslags-skogarne
om Skogs-ordningarne icke efterlefvas, det kunde densamma så
förklaras, at Upsyningsmännen skulle plikta om de icke angofvo
hvad emot Skogs-ordningarne kunde förlöpa med mera; hvilken
Bergs-Collegii begärte förklaring K. Majit väl funnit vara nödig;
dock har K. Majit förut velat detta ärende, jemte Collegii underdåniga
skrifvelse härom, med Riksens Ständer communicera.
R. o. A. funno godt at remittera detta til Bergs- och
Cammar-OEconomie-Deputationerne.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 12 October
1742, angående Hr Riks-Rådets Anthon Johan Wrangels genom
Handsekreterare m. m. för rr. Wrangel. Ostindiskt siden. 413
Memorial giorde föreställning om en Handsecreterares bestående
på staten, til correspondencens bestridande med AmmiralitetsCollegium,
Commissariaterne och flottan, samt om en eschaloupe
at vid förefallande tilfällen i K. Maj:ts och cronans tienst vara
tillika med visse roddare Hr Riks-Rådet til hands; hvilken
föreställning och begäran, beträffande Handsecreteraren, K. Maj:t
hållit för billigt, at Hr Riks-Rådet therutinnan må vilfaras så
länge nuvarande krigsrörelser påstå, och at 400 dal. smts årlig
lön til en sådan Secreterare må af besparingar under Ammiralitetet
tagas; äfven som K. Maj:t ock, hvad den begiärte
eschaloupen angår, låtit antyda Ammiralen och AmmiralitetsRådet
Ankarcrona at vid påfordran låta en sådan med nödige
roddare til Hr Riks-Rådets tienst affölja. Men som likmätigt
1733 års Förordning inga nya beställningar måga utom Riksens
Ständers vetskap föreslås och tilsättias, så har K. Maj:t hvad
förenämde Handsecreterare vidkommer, velat theröfver inhämta
Riksens Ständers utlåtande.
R. o. A. funno skiäligt at en Secreterare med 400 dal.
smts lön så länge kriget påstår måtte bestås Hans Excellence
Riks-Rådet Wrangel;
Och bifölls altså detta Extractum Protocolli.
Hr Ruthenschöld föreslog at någon af Extraordinarie
Cancellisterne i Cancelliet härtil kunde brukas, med vilkor at
sådant borde lända honom til merite, hvarigenom staten ej
blefvo graverad.
Men R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution.
Ytterligare uplästes Rådets Extractum Protocolli af den
'21 December sidstledne, angående 15 procents afgiften för de
til försälgning i riket lofgifne Ostindiske sidentyger, hvaröfver
K. Maj:t i anledning af Commercie-Cöllegii giorde underdånige
förfrågan velat inhämta Riksens Ständers utlåtelse, huru vida
den genom kundgiörelse af den 8 October sidstledne lemnade
allmänna tillåtelse til de utrikes cramvarors försälgning, utrikes
brokote sidentyger undantagne, må giöra någon ändring uti
Förordnandet af den 29 nästförutgående Julii, hvarigenom de
Ostindiske sidentyger, som til försälgning varit lofgifne, 15 procents
afgift til Manufactur-fonden blifvit ålagd, emedan sådan
afgift nu mera synes vara en stor gravation, i stället at densamma
tilförene varit til en förmån, då de andre cramvarorne
aldeles icke fingo säljas.
Detta blef remitterat til Manufäctur-Deputation.
414 (Jan. 17.) Oafgjorda ärenden. Presten Lutke och
I anledning häraf giordes påminnelse om Manufactur- och
Handels-Deputations instruction, som ännu ej blifvit afgiord
hos de andre Stånden.
Det fants fördenskull godt at Riddarhus-Fiscalen Cedercrona
skulle gå til de andre Stånden och begiära, at de ville afgiöra
instructionen för Manufactur- och Handels-Deputationen.
Hr Hästsko påminte om ledamöternes utnämnande til
Deputation öfver de Finska invånarnes besvär.
Det gafs vid handen at Electorerne ännu ej kunnat sammanträda,
eftersom der om ej eller svar inkommit ifrån de
andre Stånden.
Gref Sparre androg huru som Krigs-Befählets besvär
ännu icke kommit at utarbetas; varandes de samma icke tilbakars
komne ifrån de andre Stånden.
Riddarhus-Fiscalen Cedercrona fick altså befallning at hos
de andre Stånden jemväl påminna om desse tvänne sidstnämde
ärender.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli, angående tliet til
K. Majrts Justitise-Revision ifrån Abo Håfrätt insände och
hos K. Maj:t nu mera afgiorde mål, berörande Prästmannen
Johan Philip Lutke och fru Elisabeth Francisca von Blomberg,
hvilka til följe af Generalens Grefve Lewenhaupts föranstaltande
blifvit för misstänkt brefväxling pä Ryssland uti arrest
inmante; uti hvilket mål, som K. Maj:t af the befundne skiäl
och omständigheter pröfvat rättvist Lutke och Fru Blomberg
aldeles at befria, så hemställer K. Maj:t til Riksens Ständers
bepröfvande, om icke them til någon hugnad och ersättning
för theras i så måtto aldeles oskyldigt uthärdade svåra häkte
och lidne skada, et tusende dahl. silfvermynt hvarthera må
tilläggas.
Frih. Scheiding sade sig väl hafva hördt at de andre
Stånden bifallit R. o. Arns utlåtelse angående en Ständernes
Commission, och hade han altså trodt at Krigsrätten skolat
innehålla med des giöromål: men som Krigsrätten lika fullt
dermed skall fortfara, sä, emedan den nu upläste saken jemväl
rörer Gref Lewenhaupt, ville han vid detta tilfälle påminna
derom at expedition med första måtte skie, och ledamöter til
samma Ständernes Commission utnämnas.
Hr Landtm, gaf tilkänna at de andre Ståndens svar väl
inkommit, men at härom ännu ej skiedt någon expedition, hvarförinnan
ledamöterne til Commissionen ej eller kunnat utnämnas.
fru v. Blomberg orätt misstänkta för spioneri. 415
Det fants godt at Expeditions-Deputation med första sammanträder
och expedierar denna saken.
Sedan reassumerades discourserne angående det upläste
Rådets Extractum Protocolli rörande Prästmannen Lutke och
uplästes på åtskilliges begäran K. Maj:ts bifogade nådige utslag
i denne saken.
Hr Giös hemstälte om icke Gref Lewenhaupt häraf borde
lemnäs communication, och den, som varit angifvare, betala de
omnämde 1000 dal. smt i reconvention til Prästmannen Lutke.
En del af R. o. A. tykte at detta borde remitteras til
J ustitias-Deputation.
Hr Ruthenschöld holt obilligt at cronan skall ersättia
någon embetsraans förseelse, utan bör den, som varit angifvare,
men brister i bevis, derföre häfta. I öfrigt var Hr Ruthenschöld
af den tankan, at denne saken ej borde remitteras til
Justitiae-Deputationen, utan som den torde hafva combination
med andra mål, hvilka höra til Riksens Ständers Commission,
så kunde densamma äfven dit förvisas at där skiärskådas.
Hr C. F. Klingsporre förestälte at som K. Maj:t afdömt
saken och reconventions-målet bör afgiöras i samma foro som
conventions-målet, så hörer detta på intet sätt til Ständernes
Commission.
Gref H. Gyllenborg: Jag är af samma tanka at publicum
ej bör graveras med ersättning i sådane mål som härröra af
embetsmäns förseelser, och skulle önska at R. o. A. det nu
en gång för alla ville fastställa. I anseende dertil finner jag
ock bäst vara, at saken remitteras til Justitiae-Deputationen,
hvilken, sedan den giordt sig derom underrättad, lärer vara i
stånd at säija, antingen Gref Lewenhaupt eller hvem som eljest
bör gifva reconvention.
Härmed instämde åtskillige af R. o. A., och frågade altså
Hr Landtm, om R. o. A. behagar at Justitiae-Deputation
underrättar sig om denna saken och med första inkommer med
sin berättelse hvem som varit angifvare och är skyldig til
reconvention;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
18 December, angående R. o. A:ns fattade slut at prsestera
Adels-rustningen in natura, och at vilja afstå til cronan then
vid förleden Riksdag åtagne och utbetalte penninge-afgift i
stället för Adels-rustningen för år 1741, men at thet, som för år
416 (Jan. 17.) Krigsgärden. Sekr. Utsk:s extr. prot.
1742 kunde på samma afgift vara erlagt, må på tilkommande
års bevillningar och andre afgifter blifva beräknat och them
til godo komma; hvaröfver Borgareståndet sig utlåtit at thet
å egne och sine hemmavarande principalers vägnar intet allenast
intet vil återfordra hvad som för år 1741 är af theras frälseegendom
til cronan utbetalt, utan ock samma afgift för år 1742
ovägerligen betala, utan afräkning på thet årets bevillningar
och andre afgifter; förmodandes Borgareståndet at de öfrige
respective Stånden äfven hvad dem angår lära af vanlig betygad
nit för thet allmänna med all villighet bidraga alt hvad
möijeligit är til det allmänna värkets uprätthållande.
Hr Landtm, berättade at som Stockholm och de större
städerne ej komma at taga någon del uti den beviljade giärden
af höö och hafra, så hafva uppå skiedd föreställning i Secrete
Utskottet, när samma ärende där utarbetades, Borgareståndets
Deputerade lofvat åtaga sig at bidraga något til det almänna,
som kunde svara der emot; men ännu hafva de sig dermed
ej infunnit.
Förbemälte Borgareståndets Extractum Protocolli lades ad
acta eftersom R. o A. ej funno dervid något mera vara at
åtgiöra.
Hr Landtm, förestälte om icke R. o. A. nu behagar at
företaga recruterings-verket, och detsamma först får genomläsas,
och sedan resolveras öfver hvar punct så fort den å nyo
genomgås.
Som R. o. A. härtil samtykte, uplästes Secrete Utskottets
med de 25 Deputerades af Bondeståndet Extractum Protocolli
af den 14 December nästledne angående recruteringen och
vacancernes completerande vid armeen, hvaruti Secrete Utskottet
tillika med Bondeståndets Deputerade funnit sig föranlåtit at
vid närvarande omständigheter och riket tryckande angelägenhet
gifva Riksens Ständer förslag på åtskilligt öfverlopps och
mindre nödigt manskap, hvilka så i städerne som på landet
vid åtskillige stater, verk och handteringar niuta beskydd och
försvar, men likväl tyckas med rikets minsta kiänning kunna
til krigstiensten umbäras, hvilka til Riksens Ständers bepröfvande
och fastställande således vid handen gifne medel
och utvägar, Secrete Utskottet med Bondeståndets Deputerade
hållit före kunna vid detta tilfälle och för instundande års
campagne nyttias, dock utan intrång i någons välfångne Privilegier
framdeles.
ang. rekryteringen. Dep. fr. Bonde-st. ang. B. St:rs Kommission. 417
Enär detta Extractum Protocolli var läst til slut, yttrade sig
Gref H. Gyllenborg, at när härtil lägges det Studenter,
sorn ej äro begåfvade med snille och naturlig böijelse at giöra
goda framsteg i bokliga konster, blifva af Academiae-Cancellererne
utmönstrade, på sätt som uti 8:de § förmäles om dieknar
vid Gymnasierne, funne han härvid ej mera återstå än tacksägelse
för Secrete Utskottets hafde möda och besvär med
denne angelägne och för riket ganska nyttige sakens utarbetande.
Derpå uplästes å nyo förberörde Extractum Protocolli.
1 §, angående alla dem som komma at anses för öfverlopps
manskap i städ erne, bifölls.
2 § angående dem, som komma at anses för öfverlopps
manskap å landet.
Vid den meningen, som innehåller, at alla, som resa omkring
på landet och drifva landsköp och olaga handel, skola
vara förfallne til krigstiensten, anförde
Frih. Stael von Holstein huruledes nedre i orterne
bönder fara ikring och drifva olaglig handel, men torde söka
at skydda sig dermed, at de äro verkeligen hemmansbrukare.
I anledning häraf tilsattes näst orden; »olaga handel»;
utan at någon härifrån må vara undantagen.
I öfrigt bifölls 2:dra §.
Hr Grundelstierna holt före, at R. o. A. ej borde eftergifva
så mycket af deras Privilegier, och tillåta at alt deras
försvars folk borttages til krigstiensten.
Men häruppå föll intet svar.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Herredagsmannen Jan
Pehrsson ifrån Tuna förde ordet och näst aflagd hälsning betygade
Bondeståndets fägnad öfver R. o. A:ns hälsa och välmågo,
med trogen önskan, at den stora Guden sä ville välsigna
det nu förefallande arbetet, at rikets upkomst och undersåtarnes
bästa derigenom måtte främjas; hvarvid Bondeståndet hyser
til R. o. A. det förtroende, at R. o. A. såsom det förnämsta
Ståndet lärer föregå dem och efter yttersta krafter söka hielpa
riket i desse vidt utseende conjuncturer.
Här uppå öfverlefvererade han et Extractum Protocolli
i concept, som uppå begiäran nu uplästes, hvaruti Ståndet andrager,
at som en Riksens Ständers Commission vid förledet
års slut blef beviljad til ransakningen öfver orsakerne til krigets
olyckelige förlopp i Finland, jemte den förordnade General
Adelns
Protokoll 1742—1743. II. 27
418 (Jan. 17.) Tull-Dep. Finske riksdagsmännen.
Krigsrätten, och samma ransakning skall vara högst angelägen
at skyndesamligen företagas, så, anhåller Bondeståndet det instruction
för ofvannämde Commission ofördröijeligen måtte projecteras
och ledamöterne dertil utses, samt arbetet sedan företagas,
och imedlertid det som i General-Krigsrätten förevarit å
trycket utkomma; hemställandes derjemte Bondeståndet om icke
de arresterade Generals-personerne kunde under säkrare förvar
hållas och af vederbörande pröfvas huruvida Justitife-Cancelleren
å embetes vägnar om deras egendom må giöra sig försäkrad.
Vidare öfverlemnade Bondeståndets Deputerade et annat
Extractum Protocolli, med förmälan at Bondeståndet deruti
anhåller om en Tull-Deputations utnämnande, eftersom Ståndet
hade några mål vid Riksdagen at andraga, som röra Tull-verket.
Sidst pämintes om R. o. A:ns utlåtelse öfver de Finska
Herredagsmännens giorde ansökning om deras förplägning.
Hr Landtm, svarade at hvad de Finska Herredagsmännens
sökte förplägning angår, så är det redan hos R. o. A. afgiordt,
och de andra tvänne målen lära R. o. A. med första sig företaga.
I öfrigit bad Hr Landtm, förmäla R. o. A:ns hälsning
til det ärbara Bondeståndet med försäkran at R. o. A. ej lära
underlåta at efter yttersta krafter och förmåga befrämja rikets
vårt kära fäderneslands bästa och välgång, hvarutinnan R. o. A.
förväntar sig de andra Ståndens goda biträde.
Deputation afträdde och beledsagades til dörren af R. o. A:ns
ledamöter, som dem emottogo.
Frih. Scheiding utlät sig, at R. o. A. längesedan faststält
at Justitise-Cancellerens inlagor och Gref Lewenhaupts
svar skulle tryckas, men ännu vöre det ej skiedt.
Det berättades, at svar härom ännu icke eller inkommit
ifrån de andre Stånden.
Continuerades med recruterings-verket.
3:die §, angående saltpetersiudarne, bifölls.
Vid 4:de § at vederbörande Collegier och Landshöfdingar
med flere embetsmän böra upgifva förteckningar på alt öfverlopps
manskap;
Påminte Hr Thure Rudbeck at en viss tid borde utsättias,
inom hvilken desse förteckningar böra upgifvas, emedan
det eljest torde draga alt för långt ut.
Jemväl förestälte Hr Hästsko nödvändigheten at Landshöfdingarne
sielfve borde bivista de omtalte undersökningar,
som komma at anställas.
Rekryterings-verket.
419
Men häremot anfördes omöijeligheten at kunna föreskrifva
viss tid til förteckningarnes ingifvande på öfverlopps manskapet,
som det icke eller låter sig giöra at i en förordning
införa alla omständigheter;
I anseende hvartil 4:de § bifölls sådan som den är projecterad.
öde §, angående undersökningen och utmönstringen af alt
öfverlopps manskap på landet, bifölls.
Likaledes bifölls 6:te §, hvilken innehåller, at om någon
crono-betient på landet, eller vederbörande i städerne, som med
up- och angifvandet hafva at beställa, ej fullgiör thervid sin
skyldighet, skall han vara förfallen til krigstienst eller skaffa
karl i stället.
Vid 7:de § påminte
Hr Giös at öfverlopps manskapet borde reparteras emellan
regementerne, som ligga på den ort, hvarest samma manskap
tages.
Men som denne förordning angår allenast hvilka som för
öfverlops manskap böra anses, så fant R. o. A. at härom ej
något kunde införas;
Utan blef altså 7:de § bifallen.
Sammaledes bifölls 8:de § angående de vid gymnasierne
varande dieknar, som ej äro med det snille och den naturliga
böijelse begåfvade, at de i bokliga vettenskaper kunna giöra
något särdeles framsteg, hvilka böra begifva sig i cronans tienst
eller annan nyttig näring.
9:de § angår tilstånd för vederbörande at på capitulationsvilkor
antaga manskap til de indelte regementerne, med mera,
om et vist antal, som jemväl tillåtes officerarne vid de värfvade
regementerne at på capitulations-vilkor antaga;
Hvilket bifölls.
Härvid androg Hr Giös hurusom det mycket skulle befordra
recruterings-verket om Värfnings-Förordningarne blefve
öfversedde och ändrade, emedan efter de sidsta derom utfärdade
Förordningar värfningen blifvit svårare giord än tilförene.
Hr Landtm, berättade at när saken varit för i Secrete
Utskottet har Capitaine Piper, som är ledamot i Secrete Utskottet,
härom inlagt et Memorial, hvilket blifvit remitterat
til Defensions-Deputationen, och nu altså ligger under öfvervägande.
420 (Jan. 17.) Rekryterings-verke t. Deputationerna.
Hr Riebe påminte, at Klåckarne i riket utgöra et ansenligt
antal och äro merendels friska och duktige karlar, så at
de kunna brukas til krigstjenst; varandes af högstsalig K.
Majt Konung Carl den XI:te en Resolution utgifven, som
förmår at til Klockare inga unga karlar böra tagas, utan i det
stället af dem, som äro i Wadstena Krigsmanshus.
Hr Landtm, gaf vid handen, at man haft detta i öfvervägande,
men funnit betänkeligit at taga Klockarne i riket
til krigstjensten, efter som til ungdomens information inga
andra dertil i stället kunna brukas, än sådane, som kunna
läsa och skrifva.
Hr Landtm, bad at ledamöterne i Deputationerne hädanefter
måtte flitigare komma tilsammans, så at arbetet kunde
något avancera; varandes på de 4 månader Riksdagen nu städt
ej mera än 3:ne mål ifrån samtelige Deputationerne til plena
inkomme.
R. o. A. funno högst nödigt, at Deputationerne må skynda
med deras arbete.
Vid det at R. o. A. skulle skiljas åt begiärte Frih. Coijet
at Större Secreta Deputation måtte träda tilhopa och läsa de
ankomne brefven.
Men som de fläste af R o. A:ns ledamöter redan voro
nedgångne, blef ej någon viss dag dertil utsatt.
R. o. A. skildes åt.
Den 22 Januari i.
R. o. A. samlades klockan half 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Protocollet af den 6 och 13 November ifrån
sid. 257 til sid. 275, hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes et af Hr Axel Reuterschöld til Riksens Ständer
ingifvit och af Urskillnings-Deputationen til plena remitterat
Memorial, hvaruti han berättar huruledes han år 1733 genom
accord kommit til arrendet af Eskelstuna kongsladugård, och,
sedan det förra arrende-contractet år 1738 lupit til ända, blifvit
vid samma arrende de följande åren på god tro bibehållen,
intil dess efter skiedd Öfverenskommelse med K. Maj:ts och
riksens Cammar-Collegio et nytt contract kunde för honom
Hr Reuterskölds mein. ang. Eskilstuna kungsgård. 421
komma at utfärdas; men besvärar sig derjemte at han igenom
den vid sidstledne Riksdag med berörde kongsladugård giorde
författning blifvit aldeles obördan ifrån detta arrendet skild
och utesluten, och detsamma åt dåvarande Assessoren Frih.
E. G. Cederhielm och Assessoren Olof Ehrencreutz uplåtit, i
anseende til bemälte tvänne Herrars då giorde anbud at til
publici nytta och ylle-manufacturiernes befordran i riket vilja
vid kongsgården inrätta schefferi af goda får, jemte den årliga
arrende-summans erläggande. Och aldenstund Reuterschöld
genom denna författning med Eskelstuna kongsladugård, som
blifvit giord honom ohördan, ganska mycket skal komma at lida
och aldeles undergå, i anseende til åtski 1 lige omständigheter, som
af honom i Memorialet äro anförde; hvartil ock isynnerhet
kommer, at han samt med moder och alla hans olyckelige anhörige
skola vid denna lägenhets arrenderande kunnat, jemte
arrende-summan, som för alla åren blifvit af honom promt
och riktigt erlagd, hafva här sin nödtorftiga föda och uppehälle;
ty anhåller Reuterschöld bevekeligen, det täktes Riksens
Ständer uti ömhet behierta detta hans lidande och uti
den vid sidstledne Riksdag angående Eskelstuna kongsladugård
giorde författningen nu giöra den milda och billiga förändring,
at han, som redan i några år sutit och ännu sitter vid detta
arrendet, samt för de förflutne åren til vederbörandes goda nöije
fullgiordt alt hvad honom i någor måtto ålegat, må äfven
hädanefter thervid blifva bibehållen, med the vilkor, som Herrar
Assessoreime Cederhielm och Ehrencreutz blifvit af Riksens
Ständer försäkrade.
Hr Ehrencreutz sade sig ej så noga hafva hördt innehållet
af detta Hr Reuterschölds Memorial, och vore han för
sin del ganska indifferent om arrendet af Eskelstuna ladugård;
imedlertid som han härvid vore nämd och R. o. A. lära finna
skiäligt at höra bägge parterne, så begiärte Hr Ehrencreutz at
Memorialet måtte blifva liggande på bordet til nästa plenum,
så at han får inkomma med sine påminnelser.
Frih. H. Wrede berättade at han vid denne Riksdag
varit ledamot i Riksens Ständers Urskillnings-Deputation, och
således sedt de skiäl, hvaruppå Hr Reuterschöld fotat sin
klagan. Yid sidsta Riksdag, då denna saken i Manufacturoch
Handels-Deputationen blef utarbetad, hade han ock därstädes
varit ledamot, och vore altså i stånd at gifva R. o. A.
fullkomlig uplysning om rätta sammanhanget och beskaffen
-
422 (Jan. 22.) Reuterskölds mern. Skogarna i
heten häraf. Men som Hr Cammarherren Ehrencreutz begiärt
at Memorialet til nästa plenum må ligga på bordet, så ville
han nu ej uppehålla R. o. A., utan reserverar sig at då få
inkomma med Memorial härom, aldenstund han, som sagt är,
vid sidsta Riksdag prsesiderat i Manufactur-Deputation, och
någon torde föreställa sig, at Deputation i faveur af Cammarherren
FArencreutz och Lagman Cederhielm, som jemväl voro
ledamöter, detta arrendet tilstyrkt. Frih. Wrede förestälte
vidare huru som det går alt för långt, at hvar och en så fritt
och utan näpst skall nu få klaga öfver Ständernas giöromål
vid de förra Riksdagar.
Gref H. Gyllenborg: Så länge Riksens Ständer ej faststäldt
något vist huru förhållas skall vid sådane ansökningar,
som röra Riksens Ständers egne giöromål vid de förra Riksdagar,
har Urskillnings-Deputation ej kunnat afslå detta med
flere Memorialer af dylik beskaffenhet, utan tykt sig gå säkraste
vägen när de blifvit remitterade til Riksens Ständers
plena. Hvad eljest beträffar den af Hr Cammarherren Ehrencreutz
giorde begiäran, så är det aldeles skiäligt at han härvid
får giöra sina påminnelser, men det bör skie inför Manufacturoch
Handels-Deputationen, hvarthän fördenskul detta Hr
Reuterschölds Memorial kan förvisas, jemte befallning at Deputation
inkommer med sin berättelse härom.
Som detta understöddes af åtskillige, frågade
Hr Landtm, om det af R. o. A. bifalles;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
I anledning af Hr Thure Rudbecks påminnelse at Hr
Reuterschöld vid tilkommande förslag måtte blifva orubbad i
des arrende af Eskelstuna ladugård;
Funno R. o. A. nödigt, at Manufactur-Deputation med
första må företaga sig denna saken, efter tiden eljest snart är
inne, på hvilken Hr Reuterschöld bör afflyttia.
Och skrefs altså på Hr Reuterschölds Memorial: Remitterat
til Riksens Ständers Manufactur- och Handels-Deputation,
som häröfver med dess berättelse til plena fordersammast
har at inkomma.
Hr Landtm, anmälte at här ännu vore et annat Memorial
af lika beskaffenhet med detta, hvarom Bondeståndet åtskillige
gånger påmint. Detsamma är af Herredagsmannen
Johan Ersson i Stalbo ingifvit, och rörer någon af Riksens
Ständer vid sidsta Riksdag giord författning om skogarne i
Salbergs län. Deputationerna. Om R. St:rs Kommission. 423
Sahlbergs län, hvarföre Hr Landtm, hemstälte om icke berörde
Memorial kunde til Bergs-Deputationen blifva remitterat.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, berättade at oaktadt des i sidsta pleno giorde
föreställning, hafva uppå skiedt anslag ganska få ledamöter i
Deputationerne sig infunnit; i anseende hvartil Hr Landtm,
nu vore föranlåten at å nyo bedia det ville de hädanefter
flitigare komma tilhopa och skynda sig med arbetet, eller ock
i fall de på annat sätt voro hindrade då häldre afsäija sig
Deputationerne.
Gref H. Gyllenborg holt före, at de, som presidera i
Deputationerne, strängeligen böra exequera hvad Riksdagsordningen
uti 14 § förmäler, om böter för dem, som ej komma
tilstädes i Deputationerne.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Pehrsson ifrån
Tuna förde ordet, och näst aflagd hälsning öfvergaf et Memorial,
hvilket Herredagsmannen ifrån Lindköpings län Pehr
Nilsson til Bondeståndet ingifvit, och af detsamma är bifallit.
Berörde Memorial uplästes nu, hvaruti hemställes om icke
til ändamålets vinnande med den af Riksens Ständer nyligen
förordnade Commission, samt på det ej alt för långt på tiden
med den samma må utdragas, må uti den för samma Commission
utfärdande instruction införas, at den med aldraförsta
bör sättia sig, dageligen med ransakningen fortfara, och om
giörligit är innom en månad den afgiöra, då ock, så snart
Commission sig satt, Generalen Gref Lewenhaupt förmenas
böra påläggas at innom 8 dagars tid til Commissionen inkomma
med berättelse af alla de mål, som han tror dit böra
refereras och tiena til uplysning af detta olyckeliga krigets
utgång, saint utnämna alla dem, som han tror derutinnan vara
delaktige, och thertil straxt förse sig med fulla och giltiga
bevis på all sin talan. Om detta af Riksens Högh Ständer
blifver beviljat och af vederbörande i akt tagit, skall säker
förhoppning vara, at skyndesamt slut lärer kunna läggas för
hvars mans ögon, hvad som förorsakat rikets nu bedröfveliga
tilstånd. I annor händelse, och om denna saken ej innah
våren begynnes blifver afgiord, förmenas det sedermera blifva
svårt om icke omöijeligit, då vi af fiender både til lands och
siöss torde blifva oroade, at få rätt på et så högst angelägit
424 (Jan. 22.) R. St:rs Kommission om kriget.
ärende, för hvilkets skull Riksens Ständer dock nu äro sammankoinne.
Vidare öfverlemnades et annat til Bondeståndet ingifvit
Memorial af Herredagsmannen ifrån Stora Savolax Eskel
Eskelsson Asilain, beträffande en relations upgifvande af Secrete
Utskottet om rätta grunden och orsaken til thet påbegynte
kriget, med mera, som angår en noga undersökning om de vid
krigsoperationerne i Finland begångne fehlachtigheter.
Sidst påmintes om ledamöternes utnämnande til Riksens
Ständers Commission och en Tull-Deputations förordnande,
hvarmed, sedan
Hr Landtm, bedt förmäla R. o. A:ns hälsning,
Deputation afträdde och beledsagades til dörren af R. o. Arns
ledamöter, som den emottogo.
Enär Deputation var borta uprepade Hr Landtm, för
R. o. A. hvad Bondeståndets Deputation haft at andraga.
Uplästes den Resolution, som i följe af R. o. A:ns sidst
tagne slut kommer at skrifvas på Rådets Extractum Protocolli
angående Tyska prästmannen Lutke, hvilken Resolution af
R. o. A. gillades så lydande:
Resol.: R. o. A. finna det publicum ej bör graveras med
ersättning i sådane mål, som härröra af embetsmäns förseelser;
och hålla fördenskull nödigt, at Riksens Ständers JustitiseDeputation
underrättar sig om denna saken och med första
som skie kan inkommer med sin berättelse, hvem som varit
angifvare och är skyldig til reconventionen.
Derpå uplästes Expeditions-Deputationens Extractum Protocolli
af den 20 Januarii, hvarmedelst gifves tilkänna samtelige
respective Ståndens fattade slut til en Commissions förordnande,
angående orsakerne til krigets olyckeliga förlop i
Finland, på sätt som R. o. A:ns Resolution uppå Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 13 Dec. sidstledne innehåller.
I anledning häraf giorde Hr Landtm, nu frågan af huru
många ledamöter R. o. A. behagar at denne Commission skall
bestå.
Gref H. Gyllenborg påstod at instruction för denne
Oommissionen först måtte fastställas innan ledamöterne utnämnas.
Hr Landtm, sade sig vara af samma tanka at ledamöterne
ej utnämnas förr än instruction af Riksens Ständer
Om instruktionen för R. St:rs Kommission.
425
är faststäld; men nu kommer allenast at afgiöras huru manga
de skola blifva til antalet.
Frih. Sten Bielke conformerade sig dermed, at antalet
må fastställas men inga ledamöter nämnas förr än instruction
är författad.
Hr G. A. Ruthenschöld förklarade sig vara af samma
mening.
Frih. H. Wrede anförde hurusom det kunde hända at de
andre Stånden torde finna godt at låta upsättia instruction af
dem, som blifva ledamöter i Commissionen, hvilket tilförene
skiedt. Men om R. o. A. nu allenast behagar fastställa antalet,
så förklarade han sig dermed också nögd; hållandes dock
före at ju mindre det blifver, ju nyttigare och bättre vore det.
Efter något vidare discourerande härom, stadnades i det
slut at R. o. A:ns ledamöter i den förordnade Commissionen
böra blifva 8 til antalet och proportionaliter af de andre
Stånden.
Hr Ruthenschöld mente at härtil borde tagas hälften
domare och hälften officerare.
Hr Landtm, förestälte at detta vore en sak som då först
kommer at afgiöras, när ledamöterne skola väljas; imedlertid
tyckes det at flere officerare ej kunna sättias i denne Commissiou
än redan äro i Krigsrätten, med hvilken Commissionen
sammanstöter.
Här uppå kom det at talas om instructionen, hvilken
Hr Klingsporre holt före at någre af Secrete Utskottets
ledamöter tillika med Justitim-Deputationen borde upsättia.
Men som häremot ropades Nej, föreslog
Hr Ruthenschöld om icke tvänne ledamöter af R. o. A.
härtil kunde utnämnas, nemligen Hr Revisions-Secreteraren
Löwenhielm och Hr Revisions-Secreteraren Ehrenmalm;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan bifölls.
Hr Löwenhielm trodde det de andre ej lära vara nögde
at allenast få hafva, en ledamot vid instructionens upsättiande.
Häremot anfördes at i fall de andre Stånden skulle det
påstå, kunde ännu tvänne härtil af R. o. A. utnämnas.
Hr E. G. Boije förmente at så väl förra som detta Secrete
Utskottets ledamöter böra afhålla sig när instruction
för Commissionen justeras, emedan sådane saker hos Commissionen
torde förekomma, som på något sätt kunna röra
Secrete Utskottet.
426 (Jan. 22.) R. St:rs Kommission om kriget.
Frih. H. Wrede: Om Secrete Utskottets ledamöter härifrån
böra utestängas, så böra alla de, som varit med i Finland,
ej eller få vara tilstädes, men intetdera finner jag at man
med skiäl kan påstå.
Hr Ruthenschöld holt före at som Secrete Utskottet
beslutit kriget men ej har någon del i executionen, hvaröfver
den förordnade Commissionen skall undersöka, så kunde Secrete
Utskottets ledamöter härifrån på intet sätt utestängas.
Hr Otto W. De Geer tykte detta påstående vara så
mycket oskiäligare, som i fall Secrete Utskottets ledamöter
skulle uteslutas, de, som varit i Finland, jemväl af samma
orsak ej borde få komma med, då inga flere voro qvar än
allenast Jägeri-betiente, Cammarherrar och någre få ledamöter
af Collegierne.
Uppå Hr Landtm:ns föreställning afbröts denne discours.
I anledning af det föregående, som R. o. A. nu resolverat,
upsattes följande Extractum Protocolli til de andre Stånden,
hvilket för R. o. A. uplästes och gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 22 Jan. 1743.
S. D. Uplästes Expeditions-Deputations Extractum Protocolli
af den 20 i denne månad, innehållande thet slut, hvaruti
samtelige Riksens Ständer stadnat angående en Commissions
utnämnande af alla 4 Stånden til sådane måls uptagande och
ransakande, som icke höra til den af H. K. Majit förordnade
General-Krigsrätten; i anledning hvaraf R. o. A. sig nu
förenade, at samma Commission kommer at bestå af 8 ledamöter
af R. o. A. och proportionaliter af de andre respective
Stånden, såsom ock R. o. A. redan utnämdt 2 personer at til
Riksens Ständers vidare approbation upsättia en instruction
för meranämde Commission; varandes R. o. A. af den tankan
at Commissions-ledamöterne ej utnämnas förr än instruction
blifvit faststäld; hvilket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Landtm, gaf vid handen det han blifvit påmint at
underställa R. o. A. huruvida Större Secreta Deputations ledamöter
böra begripas under det förbud at ej få umgås med
främmande Ministrer.
Frih. H. Wrede uprepade hurusom Större Secreta Deputations
ledamöter hafva en och samma eed med Secreta
Utskottet; och aldenstund Större Secreta Deputation dess utan
har en del af utrikes correspondencen, så höllö han rådeligast
Större Sekr. Dep. o. ministrarne. Manufakturisterne. 427
at Iedamöterne sig afhålla ifrån umgänge med främmande
Ministrerne, hälst de, som bekant är, gerna vilja inmänga sig
i vårt successions-verk.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
bifölls at Iedamöterne i Större Secreta Deputation skola
afhålla sig ifrån alt umgänge med främmande Ministrer.
Hr Didron påstod at främmande Ministrerne måtte til
följe af Riksdagsordningen förvisas til någon annan ort när
successionen kommer at företagas.
Men häruppå föll intet svar, utan
Uplästes et af samtelige manufaeturisterne ingifvit Memorial,
hvaruti de, i anledning af den dem giorde föreställningen
om någon frivillig afgift til K. Maj:t och cronan, betyga
sin trohet, undersåteliga nijt och ömhet at vid rikets
nu varande beträngda tilstånd efter lägenhet och förmåga taga
del i den bevillning, som samtelige rikets undersåtare til det
allmännas behof nu vid detta, tilfället komma at utgiöra;
föreslåendes och erbiudandes samtelige manufactur-idkarne til
Riksens Ständers gunstiga behag och bifall för innevarande år,
eller så länge kriget påstår och högsta nöden tränger, en procent
af alla vahrors tilvärkning och salupris, utan åtskillnad
af ämne och materie, at erläggas af alla dem, som nyttiatoch
äga förmån af K. Manufactur-Privilegierne eller under K.
Författningarne för fabriquerne begripas; hvilken afgift, som
efter förledit års tilvärkningslistor förmodas skola utgiöra en
summa årligen emellan 40 til 50,000 dal. smt, eller ther öfver,
alt efter som manufacturerne upmuntras och tilverkningen formeras,
manufaeturisterne föreslagit at på det för dem lindrigaste
och derhos för K. Maj:t och cronan säkraste sättet
kunna upbäras, at Ilallrätterne i riket vid varornes stämpling
denne afgift upbära, och then samma här i Stockholm i Banquen
för K. Ränte-Cammarens räkning, men i orterne uti
Landt-Ränteriet insättia, samt månadsförslager och redo therföre
gifva, så at stat och räkning på themia upbörd giöras
kan. Hvaremot och som manufactur-idkarne lämpat tiletta
theras välmente förslag och frivillige anbud til rikets tienst
efter manufactur-verkens yttersta krafter och förmåga uti theras
närvarande ännu späda ålder och svaga tilstånd, så bönfaller
the äfven i ödmiukhet at ej allenast thenne frivillige afgift
må uphöra så snart kriget och högsta nöden återvänder, och
at Manufactur-Privilegierne tå genast äfven i themia puncten
428 (Jan. 22.) Dep. fr. Borg.-st. äng. R. St:rs Kommission.
åter fulleligen måga til godo niutas, likmätigt K. Maj:ts
nådigste försäkring, utan ock at Riksens Högl. Ständer nu
vid denne bevillnings ingående täktes gifva theras höga försäkran
at styrka och bibehålla inrikes manufacturerne och
theras idkare, betjente och arbetare vid the författningar och
höga anstalter, som K. Maj:t nådigst utfärda låtit och allmänneligen
inom och utomlands kundgiorde blifvit, på hvilka
höga författningar the sine medel utlagt och sin timmeliga
välfärd grundat.
Under upläsandet af förberörde Memorial anmältes och på
vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Borgareståndet af
6 personer. Rådman Kierman förde ordet och näst aflagd
hälsning berättade, at Borgareståndet angående instructionen
och ledamöter til then förordnade Commissionen stadnat i thet
slut, som thet medgifne Extractum Protocolli utvisar, hvilket
uppå begärau nu uplästes, af innehåld, at Ståndet i anledning
af Riksens Ständers för Juhl fattade Resolution, angående en
Ständernes Commissions förordnande, stadnat i det slut, at 6 af
thess ledamöter nu straxt komma at til samma Commission
utses, hvarjemte Ståndet gierna önskar, at the öfrige respective
Stånden sig äfven therom ville förena och sine ledamöter til
denne Commission utnämna, så at the af alla 4 Stånden måtte
nästkommande måndag sammanträda til instructionens projecterande,
hvilken sedan kunde i nästa Ståndens plenis öfverses
och fastställas.
Derjemte påmintes angående R. o. Arns utlåtelse öfver
Borgareståndets Extractum Protocolli angående åtskillige Städers
sökte befrielse för afgiften til Båtsmans-förråds-cassan.
Hr Landtm, tackade för communication af Borgareståndets
slut angående instruction och antalet af ledamöter i Ständernes
Commission, berättandes derjemte hvad utslag R. o. A. härom
fattat och försäkrade, at det omtalte Extractum Protocolli om Båtsmans-förråds-cassan
med första skall blifva R. o. A. föredragit;
Hvarmed Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta reassumerades den förra saken
om manufacturisternes giorde anbud och berättade
Hr Landtm, at då bevillnings-verket för hellgén vardt
föredragit, har Manufactur-Contoiret inkommit med et Memoria],
som skall hafva varit af nästan lika innehåld med detta, hvilket
blef remitterat til de Deputerade öfver bevillnings-värket samt
Manufactur- och Handels-Deputation.
Manufakturisternes bevillning. Båtmans-förr&ds-kassan. 429
Frih. H. Wrede: När raan betänker det manufacturierne
ej hunnit til fullkomligit stånd, och der emot anser det vackra
tilbud mauufacturisterne nu giordt, lärer hvar och en finna,
det vi hafva all orsak at tacka dem härföre och bifalla deras
bigiäran, hälst den erbudne summan är långt högre än hvad
de Deputerade öfver bevillnings-verket eljest för dem kunna
utsättia.
Härmed instämde Frih. Scheiding.
Frih. Sten Bielke biträdde så mycket mera Baron Wredes
mening, som lian sade sig vara förvissad, det Riksens Ständers
tanka aldrig är at genom bevillningar fråntaga manufacturisterne
hvad dem en gång til manufäcturiernes uphielpande
blifvit förlänt.
I anledning häraf med det mera, som vid detta tilfället
blef anfördt, förklarade R. o. A.
At de med benägenhet och välvilja uptaga manufacturisternes
giorde anbud, och försäkra dem derjemte at R. o. A.
altid lära söka at handhafva manufacturierne vid de redan
giorde författningar, som lända til rikets sanskyldiga nytta
och manufacturiernes förkofran och bestånd i framtiden, blifvandes
detta remitterat til de Deputerade öfver bevillningsverket
samt Manufactur- och Handels-Deputationen;
Hvilken Resolution skrefs på ofvannämde manufacturisternes
Memorial.
Frih. Scheiding påminte åter om tryckandet af JustitiseCancellerens
inlagor och Generalen Gref Lewenhaupts svar.
Hr L. Blixen tykte at hela skriftväxlingen på en gång
bör tryckas, så at de, som bo i landsorterne, blifva fullkomligen
underrättade om sakens förlopp.
Hr Landtm, gaf tilkänna at svar härom ännu ej inkommit
ifrån de andre Stånden.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
15 December nästlidne år, theruti Ståndet, i anledning af åtskillige
städers anförde besvär rörande Båtsmans-förråds-cassaafgiftens
utsökande för år 1732, erindrar hurusom detta mål
redan vid sidstl. Riksdag genom Extractum Protocolli af den
29 April 1741 blifvit the öfrige respective Ståndens skiärskådande
understält, men theruppå intet yttrande och utslag
meddelt; anhållandes fördenskull Borgareståndet, thet ville the
öfrige respective Stånden detta mål med det vid sidstledne
Riksdag utfärdade och nu bilagde Extractum Protocolli af den
430 (Jan. 22.) Rekryterings-verket.
29 April 1741 sig företaga och med benägit och rättvist slut
afhielpa, så at städerne, som denne afgift hvarken sig åtagit
eller äro skyldige at utgiöra, måge icke allenast för alt vidare
anspråk härutinnan blifva befriade, utan ock samma afgift
blifva återbetalt til the städer, af hvilka then redan kan vara
exequerad.
R. o. A. funno bäst at remittera detta mål til Landtoch
Siö-Militias-Deputationen.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 17
Januarii innehallande någre påminnelser vid Secrete Utskottets
Extractum Protocolli angående recruteringen, såsom:
l:o) at inga flere besökare måge bestås än under cronans
betiening efter 1696 års stat varit vanligit;
2:o) at alla Bro- och Skallfogdar, husmän, öfverflödige
Jägeri-betiente, som ej bestås efter 1696 års stat, R. o. Arns
handtvärkare af hvad namn de äro, oskattlagde torpare och
deras drängar på kongs-ladugårds, säteries, rå och rörs samt
in- och utsokne frälse ägor, boställs hemman och präste gärdar,
böra alla vara förfallne til krigstjenst.
Hvad nu först besökarne angår, så äger General-Tullarrende
Societeten fri disposition öfver des betiening, och har
efter contractet tilstånd at antaga så mänga, som pröfvas nödige.
Beträffande åter Jägeri-betienterne, så äro de få til antalet
och aldeles otilräckelige at behörigen kunna vårda cronans
skogar, hvilket hos Riksens Ständer för detta åtskillige gånger
blifvit anmält.
Och i anseende bärtil kunde R. o. A. ej antaga desse
tvänne påminnelser.
Het öfriga, som rörer R. o. Arns handtvärkare, oskattlagde
torpare och deras drängar på säteries, rå och rörs samt in- och
utsokne frälse ägor, ansåg R. o. A. stridande emot deras
Privilegier;
Hvarföre R. o. A. funno nödigt at igenom en Deputation
af 6 personer hos Präste- och Borgareståndet härom giöra en
tienlig föreställning, til förekommande deraf at välbemälte
tvänne Stånd ej måtte bifalla de af Bondeståndet giorde och
här förut omtalte påminnelser;
Gref H. Gyllenborg utnämdes at föra ordet och afgick
med Deputationen;
Hvarefter på Bondeståndets Extractum Protocolli skrefs,
at R. o. A. förblifva vid sin förra Resolution och kunna ej
Frih. Diirings mern. Successions-frågan. 431
antaga de af Bondeståndet giorde påminnelser, hälst en del
ganska nära rörer R. o. A:ns Privilegier.
Som klockan var et, kunde R. o. A. ej afbida Deputationens
återkomst utan skildes nu åt.
Den 29 Januarii.
R. o. A. samlades klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocollet af
den 13 och 11 November ifrån sid. '275 til sid. 290, hvarvid
inga påminnelser giordes.
I anledning af det, som uti Protocollet sid. 282 förmäles
angående den af Hr General Lieutenanten During til Riksens
Ständer inlagde skrift, hvaruti han sig besvärar öfver den
Commission, som vid sidsta Riksdag blef förordnad til at
undersöka om des förrättning vid Rådmansö, giorde nu
Frih. During samma förbehåld som förut at berörde des
sak, enär de publique ärender gådt förut, då måtte företagas
framför andre private mål.
Hr Landtm, förestälte at sådant väl icke i dag låto sig
giöra, men lofvade at Frih. Durings Memorial med första
skal blifva föredragit.
Hr Landtm, säde sig väl finna, at R. o. A. ännu ej äro
samlade; dock vore han föranlåten at företaga en angelägen
sak, eftersom rikets välfärd deruppå kan bero, at R. o. Arns
här utinnantil fattande slut nu straxt blifver communicerat med
de andre Stånden; förmodandes Hr Landtm, at saken utan
ventilation lärer bifallas, men i annor händelse kunde dermed
upskiutas til dess flere upkommit.
Derpå föredrogs Större Secreta Deputations Extractum
Protocolli af den 21 i denna månad, hvaruti berättas hurusom
Större Secreta Deputation, i följe af Riksens Ständers
näst för Juhl giorde anstalt och författning, nu sedermera varit
tilsammans och af den utrikes correspondencen sökt i det
nogaste giöra sig underrättad om sakernes tilstånd, och huru
vida för riket kunde pröfvas nyttigt och godt at vidare anhöra
någre propositioner rörande successionen til Sveriges Kongl,
thron, men at inga så märkeliga omständigheter sedan sig
yppat, som kunnat åstadkomma ändring i den belägenhet,
hvaruti sakerne stodo den tiden Riksens Ständer skildes åt
vidare än at hela Europa tyckes fästa upmärksamma ögon
432 (Jan. 29.) Angående successions-frågan.
uppå det beslut Riksens Högl. Ständer lära framdeles taga,
sedan H. K. Höghet Hertigen af Holstein är vorden förklarad
til successor på Ryska thronen. Fördenskull och i betraktande
häraf afvaktar Större Secreta Deputation Riksens Ständers
utlofvade vidare utlåtande häröfver sig til efterrättelse.
Hr Landtm, uprepade hurusom R. o. A. förra gången
beslutit at ej antaga eller anhöra någre Memorialer och propositioner,
som angå successionen, innan Större Secreta Deputation
efter conjuncturernes skick, och sedan Hrr Riksens Råd
blifvit hörde, hinner utmärka rätta tiden, då et så angelägit
verk med nytta, förmån och säkerhet kan angripas och fullbordas.
Och som Större Secreta Deputation uti det upläste
Extracta Protocolli nu gifvit Riksens Ständer tilkänna, det
sakerne sig sedermera ingenting förändrat, utan äro ännu i
samma tilstånd som då, frågade Hr Landtm, om R. o. A.
behagar förblifva vid sit förra slut;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Wulfwenstierna berättade sig hafva upsatt sine
välmente tankar skrifteligen, hvilka han begiärte måtte följa
med til de andre Stånden.
Uppå erhållit tilstånd upläste Hr Wulfwenstierna sit Memorial
hvaruti han, i betraktande af åtskil 1 ige andragne vigtige
skiäl til fredens återvinnande med Ryssland och rikets uphielpande
ifrån then öfver hufvudet hängande fara och undergång,
välment styrker och beder Riksens Ständer, at Större
Secreta Deputations Betänkande angående tiden och sättet til
queestionens företagande, som röra successionen til then Kongl,
thronen, må af Riksens Ständer bifallas, och i följe theraf til
Större Secreta Deputationen lemnäs at efter öfverläggande med
Riksens Råd, när med frids-handelen vidare kommit och man
finner tid och tilfälie at med säkerhet företaga successionen,
då inkomma til Riksens Ständers plena och anmäla sådant
til successions-sakens skrifteliga utarbetande, sedermera hos
Riksens Ständer til föredragande och ändtelige fastställande
af them, som år 1720 skiedde vid H. K. Maj:ts vahl.
Frih. H. Wrede sade sig med attention hafva åhördt
Hr Wulfwenstiernas Memorial, och funnit des deruti giorde
föreställning mycket god; men så trodde han dock i anseende
til de andre Stånden rådeligast vara, at berörde Memorial
blifver innom Riddarhuset, och at Större Secreta Deputations
Extractum Protocolli simpliciter bifalles.
Angående successions-frågan.
433
Hr Ruthenschöld holt före, at Större Secreta Deputation
bör förses med instruction och uti samma instruction tydeligen
utsättas 0111 Större Secreta Deputation har frihet at nu straxt
gå in i succession s-saken eller om dermed efter Hr Wulf wensternäs
mening skall väntas til dess det kommit något närmare
med freds-värket.
Deremot tykte Hr Lagercrantz, at ingen instruction
behöfves, om allenast det blifver infördt, at hvar och en, som
är dissentiens i Större Secreta Deputation, får gå til plena.
Hr Landtm, förmente äfven, at ingen instruction vore
nödig, eftersom Större Secreta Deputationens förra Extractum
Protocolli nu blifver basis til R. o. Arns i dag fattade slut,
hvarigenom Större Secreta Deputation nog vore authoriserad
at utmärka rätta tiden, när successions-verket kan företagas.
Uppå åtskilligas begiäran uplästes slutet af Större Secreta
Deputations Extractum Protocolli af den 11 December sidstledne
och frågade
Hr Landtm, å nyo om det af R. o. A. bifalles;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Hr Lagerhielm påstod, at Större Secreta Deputationens
Extractum Protocolli mätte ligga på bordet, aldenstund saken
vore af den vigt, at man väl behöfde betänka sig derpå.
Gref H. Gyllenborg: R. o. A. hafva sig nu förenat at
in plenis ej emottaga några Memorialer eller Propositioner,
som röra successionen, innan Större Secreta Deputation utmärkt
rätta tiden, när et så angelägit verk skall företagas. Dertil
bör Större Secreta Deputation nu authoriseras, ty eljest kan
den ej gå in i saken.
I anledning häraf med det mera, som discourerades om
instruction för Större Secreta Deputationen, föreslog
Hr Löwenhielm det Resolution kunde blifva sådan: At
R. o. A. förblifver vid sit förra bifall til Större Secreta Deputationens
Extractum Protocolli af den 11 December, och
authorisera berörde Deputation at fortfara med det Deputationen
anförtrodde giöromål angående successions-saken, på sätt som
i berörde Extracto Protocolli föreskrifvit är och tidernas skick
samt rikets välgång och säkerhet erfordra.
Detta blef uppå Hr Landtmms giorde frågan
af R. o. A. enhälligt bifallit.
Och sedan Hr Löwenhielm skrifteligen upsatt förberörde
Resolution och den för R. o. A. var upläst, skrefs densamma
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 28
434 (Jan. 29.) Matros-prässning.
på Större Secreta Deputations Extractum Protocolli, hvilket
med en Deputation af 12 personer afskickades til de andre
Stånden.
Frih. Wrede anförde samma Deputation, och fick jemväl
in commissis at hos Borgareståndet giöra påminnelse om slut
på de i bemälte Stånd ännu oafgiorde liggande ärender.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
26 Januarii angående matrose-prässningen i riket, hvarutinnan
gifves vid handen then svårighet, som uti åtskillige län i riket
sig skall yppat at kunna förmå något siöbefarit manskap af
privat folk at antaga tienst på rikets örlogs-flotta; i betraktande
hvaraf, och på det rikets vidtbegrepne skiärgård samt isynnerhet
denne Kongl, residence-staden Stockholm ej må vid
instundande vårdag blifva satt i största fara och äfventyr,
utan hufvudflottan jemte galere-esquadren blifva til Svenska
och Norrländska skiärgårdarnes säkerhet med tilräckelig besättning
af siöfarit manskap försedd, så förmäler Secrete Utskottet
med Bondeståndets Deputerade sig hafva varit föranlåtit
i underdånighet styrka K. Maj:t til den skyndesanuna författning,
at så väl i Stockholm som i alla städer i riket genast
låta hissa flagg, pä det de, som idka siöfart måtte kunna
förmås at frivilligt giöra tienst pä örlogs-flottan vid innevarande
års siö-expedition, i hvilken händelse de, som nu straxt
godvilligt sig anmäla, tilräckelig månadtelig hyra samt flere förmåner
komma at niuta. Men som ändå pä detta sättet ti 1-  räckeligit siömanskap ej lärer stå at erhållas, så aktar Secrete
Utskottet med Bondeståndets Deputerade högst angelägit och
oundvikeligit vara, at en skiälig prässning i alla städer och
vid saltsiön belägne orter ofördröijeligen anställes, hvarigenom
alle, som siöfart på utrikes orter idka och til cronans tienst
dugelige äro, ehvad de bebo crono- eller frälse-skattlagde lägenheter
eller prästebord, eller ock vunnit burskap i städerne,
måge prässas at giöra tienst på örlogsflottan under instundande
siö-expedition, samt uppå Ammiralitets-Collegii och Commissariaternes
antydan genom skiuts fortskaffas dit, hvarest de
komma at stiga om bord, hvilken prässning vidare förmenas
böra sträcka sig där hän, at ingen, som låter bruka sig til
utrikes siöfart, som Högbåtsman och Båtsman, ehvad laggilt
försvar han ock äger, på landet eller i städerne, må i denna
rikets högst trängande nöd få undandraga sig tienstgiöring på
örlogs-flottan under detta års siö-expedition.
Om matrosernes behandling.
435
Frih. Coijet utlät sig det han med fägnad häraf förnummit
hvad flit, möda och omtanka Secrete Utskottet haft at
förskaffa tilräckeligit siö-manskap, så at örlogs-flottan, hvaruppå
rikets förnämsta försvar nu beror, måtte i tid kunna gå
til siöss och afhålla fienden ifrån våra gräntsor; men om de
prässade båtsmännen intet blifva nu bättre handterade än
förledit år, fruktade han at det går nu lika som då, at de
blifva uhr stånd at giöra tienst och dö bort. Frih. Coijet förklarade,
at han härmed ej vil röra någon personelt, utan vore
det allmänt bekant, at folket på flottan klagat öfver elak medfart
af deras officerare och at de ej riktigt fådt hvad dem af
cronan varit bestådt.
Som Hr Graman påstod, at Frih. Coijet måtte nämna
hvilken officerare så illa handterat folket, continuerade
Frih. Coijet at han af någre Båtsmän, som bodt i samma
qvarter där han giäster, noga blifvit underrättad huru det
tilgådt.
Hr Schoutbynachten Falkengren begiärte äfven, at den
officerare måtte utnämnas, som emot Krigs-Articlarne handterat
cronans manskap, på det han derföre behörigen må blifva
ansedd ech den oskyldige derigenom ej lida, at alla giöras lika
delachtige.
Frih. Coijet svarade, at när härom blifver undersökt,
lärer väl mer än en blifva nämd.
Gref Carl Sparre sade det Frih. Coijet til en del har
rätt, at folket blifvit illa handterade, och vore någre officerare
derföre anklagade samt en af dem redan dömd.
Vid detta tilfället taltes om stenh arlasten i skieppen, at
den förmenes hafva varit orsaken til siukdomen.
Hr Landtm, berättade at Secrete Utskottet långt för detta
af H. K. Majit i underdånighet begiärt at undersökas måtte
huru folket blifvit handterade under sidsta siö-expedition, och
hvad orsaken varit til den smittosamma siukdomen med mera;
hvarom iteratum nu nyligen til Ammiralitets-Collegium afgådt.
Och har Secrete Utskottet i öfrigit varit omtänkt på alla
medel och utvägar, hvarigenom sådant vid nästa expedition
må kunna förekommas.
Denne discours afstannade således.
Och frågade Hr Landtm, om Secrete Utskottets nu upläste
Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
436 (Jan. 29.) Tacksägelse-dep. t. Konin. Dep. ang. finska besvären.
Uplästes Secreta Deputations Extractum Protocolli af deri
17 December, med hemställande om icke Deputation, som vid
Råds-Protocollernes öfverseende uti inrikes krigs-ärender har
med underdånig vördnad och fägnad inhämtadt H. K. Maj:ts
vid nu påstående krig i Rådet giorde många påminnelser och
föreställningar til krigets eftertryckeliga utförande, samt betygade
nådiga ömhet för armeens conservation och vid makt
hållande och theruppå grundade rikets försvar och säkerhet
vid hvarjehanda händelser, må få anledning och tilstånd at
jemväl omständeligen underrätta samtelige Riksens Högh Ständer
härom, och til then ändan utur Råds-Protocollerne til Riksens
Ständers plena upgifva hvad deruti fiunes i ofvanberörde mål
vara anfördt.
Hr Landtm, berättade at då Större Secreta Deputation
i går varit tilhopa och Råds-Protocollet uti et vist angelägit
mål blifvit upläst, har Större Secreta Deputation derutur jemväl
inhämtadt, hvad nådig och faderlig omsorg H. K. Majit
betygat för rikets välgång och Riksens Ständers fri- och rättigheters
bibehållande i anseende til successionen, hvaruti H. K.
Majit flere resor förklarat sig på intet sätt vilja blanda eller
dermed befatta, utan önskat at Riksens Ständer, när det
kommo der til, måtte hitta på den, som för riket är nyttigast
och näst Guds namns ähra kan befrämja hela rikets samt
hvar och en inbyggares välgång och bästa.
Större Secreta Deputation har altså funnit Riksens Ständers
skyldiga erkänsla billigt fordra, at hos H. K. Majit aflägges
en underdånig tacksägelse härföre; hvilket Hr Landtm,
blifvit anmodad hos R. o. A. at anmäla.
Och hemstäite Hr Landtm, nu om R. o. A. behagar
at til den ändan en Deputation af alla 4 Stånden går til
H. Majit.
R. o. A. funno detta högst billigt, och betygade deras
underdånige vördnad och tacksägelse för H. K. Majits vid alla
tilfällen å daga Iagde nådiga ömhet och försorg för rikets välgång
och sine trogne undersåtares bästa.
Det upläste Secreta Deputations Extractum Protocolli bifölls.
Uplästes en förteckning på de af Electorerne valde ledamöter
öfver invånarnes ifrån Finland besvär.
Vidare uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 26
Januarii, hvarmedelst H. K. Majit i nåder velat med Riksens
Ständer communicera Justitise-Cancelleren Silfwerschölds giorde
Om sequester å anklagade personers egendom. Kiksd.-arvoden. 437
underdånige hemställande, om icke, enligt K. Brefvet af den
1 Februarii 1700, anklagade personers egendom må vid actionens
början beläggas med sequester de non abalienando enär cronones
ombudsmän finna saken efter lag och förordningar ej
annorlunda böra aflöpa, än at then anklagade kominer något
särdeles at häfta; hvilket Justitise-Cancellerens giorde underdånige
hemställande, sedan Lag-Commission theröfver hörd
blifvit, K. Majit i nåder funnit godt til alla delar at bifalla;
öfverlemnandes K. Majit detta mål, såsom en förklaring öfver
lagens rätta förstånd, til Riksens Ständers vidare bepröfvande
och godtfinnande.
Derefter uplästes K. Lag-Commissionens häröfver afgifne
Betänkande.
Gref H. Gyllenborg: Den förnämsta delen af vår frihet
är at vi ega en fullkomlig disposition öfver vår egendom; i
anseende dertil anser jag denna saken, som angår explication
af en i souverainitets-tiden utfärdad Förordning, af mycken
vigt; och håller altså före, at den bör remitteras til JustitiaeDeputationens
utarbetande, hälst jag uti Lag-Commissionens
Betänkande saknar den omständigheten huru och på hvad sätt
andre creditorer måge vid sådan händelse komma til sin rätt.
Hr Revisions-Secreteraren Löwenhielm svarade, at LagCommission
ej kunnat uttala sig öfver mera än til dem blifvit
remitterat, och har det ej eller behöfts, ty när en mans egendom
confisceras til cronan, bör alla de fordringar först uttagas,
som efter lag äga prioriteten; men eljest vore han för sin del
ej emot at saken remitteras til Justitiae-Deputation.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behagar at Rådets
Extractum Protocolli remitteras til Justitiae-Deputationen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 9
October sidstledne, angående underhålds beviljande för så väl
Prästerskapets som Allmogens härvarande Riksdags-Fullmäktige
ifrån Finland, hvartil Secrete Utskottet efter respective Ståndens
häröfver förr lemnade yttrande, har at utse medel, sedan
först blifvit upgifvit hvad hvar och en af sina hemmavarande
medbroder åtniutit. I anledning häraf hafva Allmogens Riksdags-Fullmäktige
ifrån Finland til Bondeståndet ingifvit en
sådan förteckning på hvad de i orten förr än afresan åtniutit,
som den vid Extractum Protocolli bifogade specificationen vid
handen gifver; föreställandes Bondeståndet, at ehuru en Riks
-
438 (Jan. 29.) Viktualiers tullfrihet. Brott mot ordningsmakten.
dagsman af deras Stånd i denna dyra tiden ej skall kunna
hafva sin utkomst med mindre underhåld än 4 dal. 16 öre kmt
om dagen, så hafva dock Ståndets ledamöter ifrån Finland i
anseende til de dryga utgifter, hvarmed cronans cassa nu är
graverad, begifvit sig at vara nögde med förskott af publico
til 1 dal. sint om dagen, i förhoppning at efter en önskelig
återvunnen fred af sina hemmavarande medbroder undfå det
öfriga, som är 16 öre sint om dagen, för tidspillan. För öfrigt
har Bondeståndet funnit skiäligt, at de Riksdags-Fullmäktige
för Borgerskapet i Finland, som hafva måst öfverlemna til
fienden deras hus och egendom, måge äfven med förskott af
publico hielpas.
R. o. A. funno skiäligt at Allmogens härvarande RiksdagsFullmäktige
ifrån Finland niuta det begiärte underhåld å 1 dal.
smt om dagen, och remitterades fördenskull detta til Secrete
Utskottet.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 20
November, hvaruti hemställes om icke i anseende til den brist
och dyrhet på victualier, som både i städerne och pä landet
alt mer och mer sig yppat, alla victualiepersedlar och spannemål,
som på främmande fahrtyg inkomma, måge begripas under
samma frihet, som de matvahror, hvilka på svenska fahrtyg
införas, då det förmodas at qvantiteten af införsslen kan blifva
tillräckelig och priset drägeligit, til Allmogens och flere undersåtares
lisa.
Förenämde Bondeståndets Extractum Protocolli remitterades
til Cammar-CEconomie-Deputation.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 26 Januarii,
hvarmedelst K. Majit velat med Riksens Ständer i nåder
communicera project til en med Råds råde författad förklaring
öfver 1733 års Förordning angående brottmåls uptagande, rarnsakande
och dömande, som emot publique vakter och patrouller
föröfvas, til hvilken förklarings utfärdande K. Majit skal varit
föranlåten af en ifrån Slotts-rätten här i staden inkommen
underdånig förfrågan i dylikt mål.
Jemväl uplästes den projecterade Förordningen;
Hvilken af R. o. A. bifölls.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation af
Bondeståndet af 6 personer, hvilken näst aflagd hälsning öfvergaf
et Extractum protocolli, som uppå begiäran nu uplästes,
deruti Bondeståndet sig besvärar, at på en och annan ort i
Bränvins-accisen. Instruktionen för K. Ständers Kommission. 439
riket Allmogen icke skall få til godo niuta K. Maj:ts den 8
October sidstledne utfärdade nådige publication uppå Riksens
Ständers underdånige tilstyrkande angående fri brännevinsbränning
för hemmans-brukare, utan at de, som nästlidne höstetermin
sig angifvit til brännevins-brännande skola tilhållas at
betala brännevins-accissen efter Förordningen af den 7 September
1741; anhållandes Bondeståndet at, som des egenteliga
mening vid den sökte friheten til brännevins brännande i förleden
höst skal varit at bränr.evins-accisen för hemmans-bru
kare
aldeles måtte uphöra, emedan Allmogen för många andra
deni åliggande besvär ej mäktar uthärda med en afgift för des
egen afvel, hvilken de til sin förnödenhet förtära, så täktes
Riksens Ständer aldeles befria de hemmans-brukare ifrån
brännevins-accisens erläggande, som förleden höstetermin, kort
för än publicationen den 8 October utkom, sig dertil anmält.
Vidare påminte denne Deputation om R. o. A:ns utlåtelse
angående instruction för den förordnade Commissionen, så väl
som de Finska härvarande Herredagsmännens sökte underhåld.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns hälsning och berättade
at R. o. A. i dag beviljat Finske Fullmäktige det
underhåld, som Bondeståndet uti deras Extracto Protocolli
föreslagit.
Hvarmed Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, uprepade Hr Landtm, hvad
densamma haft at andraga.
Uplästes the Deputerades af samtelige Stånden til plena
ingifne Memorial, angående instructionens inrättande för then
af Riksens Ständer förordnade Commissionen til visse måls
uptagande, ransakande och dömande, som höra til krigets
olyckeliga förlopp i Finland; vid hvilken saks företagande
bemälte Deputerade förmäla, at en hop svårigheter och qusestioner
förekommit, hvilka the ej funnit sig i stånd at utreda
och sins emellan afgiöra, utan hafva deröfver stadnat uti
dilferente meningar, åstundandes Riksens Ständers omdöme
och utslag deröfver, på det de Deputerade måtte få en redig
plan til instructionens inrättande.
Hr Ehrenmalm uprepade vidare hvad tvifvelsmål, som
förekommit de Deputerade, i det at Riksens Ständer först
faststält tvänne domstohlar, nemligen General-Krigsrätten och
den förordnade Commissionen, och jemväl giordt en skillnad
emellan deras giöxomål; men sedermera sägs, at bemälte Corn
-
440 (Jan. 29.) Om instruktionen för R. Ständers Kommission
mission skall sammanträda med General-Krigsrätten och conjunctim
afsälja domen öfver alt hvad til det sidsta krigets
olyckeliga utgång höra kan. Om nu bägge domstolarnes ledamöter
tillika och gemensamt skola döma öfver alt hvad på
det ena eller andra sättet förut särskilt blifvit ransakat, måste
de som domare til sine samvetens befredande nödvändigt giöra
sig underrättade om hela ransakningens förlop; hvarigenom
längre utdrägt af tiden skulle förorsakas än Riksens Ständer
hinna afvänta.
Hr Didron: Riksens Ständer hafva en gång afgiordt det
Commission allenast bör uptaga sådane mål, som ej höra til
General-Krigsrätten, såsom angående stilleståndet, de ifrån ryska
sidan anbudne fredsvilkoren och mera sådant; men alt hvad
som angår tiensten vid armeen bör endast komma under Krigsrätten;
varandes jag af den tankan, at Riksens Ständer förnämligast
för den orsaken skull resolverat det berörde tvänne
domstolar vid målens afdömande träda tilhopa, at tvänne domar
ej må fällas öfver en person, emedan om någon vid endera
skulle dömas ifrån lifvet, han då ej mera behöfver dömas vid
den andra.
Frih. G. Hamilton föreslog, at Krigsrätten kunde fortfara
med sit giöromål och när den projecterat domen då referera
saken til den förordnade Commissionen, hvilken sedermera
efter omständigheterne kunde antingen leuterera eller skiärpa
straffet.
Hr Landtm, erindrade hvad raisonneinents tilförene blifvit
förde, nemligen at som Gref Lewenhaupt angifvit åtskillige
mål, hvarmed Krigsrätten sig ej kan befatta, utan endast höra
til Riksens Ständers egit skiärskådande och afgiörande, så
borde Commission uptaga alla dylika mål, som på något sätt
äga gemenskap med krigssakerne, och Krigsrätten allena afgiöra
det andra, som hörer under Krigs- och Siö-articlarne;
men så vida de conjunctim skola afsäija domen, måste de
nödvändigt giöra sig underrättade om hvars andras giöromål.
Frih H. Wrede återkom med Deputationen och berättade
at de andre Stånden sig med R. o. A. förenat, och hade
jemväl Deputation fådt med sig tilbakars sielfva documentet
och alla Ståndens afskriften
Hr Löwenhielm: Gunstige Herrar, emedan Högl. R. o. A.
behagat deputera mig til instructionens upsättiande, med the
flere, så bör jag ej underlåta at gifva ödmiukeligen vid handen
för undersökning angående kriget.
441
hvad jag förmenar til uplysning tiena. Om jag skulle råka
tala emot thet hvad Högh R. o. A. redan afgiordt, eller hvad
som blifvit af en eller flere vid thenne sakens förehafvande
discourerat och anfördt, så ber jag, at thet ej må ogunstigt
uptagas; ty som jag förr ej bivistat någon deliberation om
thetta mål, och jag äfven varit nio veckor siuk, som är bekant,
så hoppas jag at min okunnogliet om hvad som förr kan vara
anfört, raisonnerat eller afgiordt, lärer giälla mig för ursäkt,
om jag skulle uti hvad jag arnar säija stöta emot thet ena
eller andra. Thet är som jag tror allmänt bekant, at uppå
the åtskillige anledningar, som the här på Riddarhuset ingifne
Memorialer gifvit the tvänne respective Stånden, nemligen
Borgare- och Bondeståndet högeligen insisterat, at en Ständernes
Commission måtte förordnas, som ransakade och dömde
om alt hvad som bidragit til krigets eller rättare sagt sidsta
campagnens olyckeliga utgång. Sedan then quaestionen flere
resor blifvit moverad, är änteligen uppå the Ståndens ytterligare
föreställning, om theras påståendes tryckande och publicerande
i hela riket, faststält, at en Ständernes Commission
skulle sättias at ransaka om the mål, som ej til GeneralKrigsrätten
höra, men at General-Krigsrätten skulle fortfara
med hvad til thes uptagande och ransakande hörde; och sluteligen,
at General-Krigsrätten och Commissionen skulle sammanträda
och conjunctim döma öfver alt, som til krigets olyckeliga
utgång bidragit. När nu the Deputerade sammanträde så
hafva the tvänne Ståndens ledamöter besynnerligen förstådt
Commissionens giöromål med långt större extension än Extractum
Protocolli ifrån Expeditions-Deputationen synes medgifva; och
som the Deputerade mer och mindre stadnat i olika tankar om
Commissionens giöromål, så hafva the funnit sig nödsakade at
giöra the förevarande förfrågningar om Högh Ståndens rätta
mening. Om man anser målet i sig sielft, så är thet väl et
af the angelägnaste, som kunna förekomma, och så nära rörer
alla inbyggare i riket. At Ständerne äga rättighet at efterfråga,
ja at låta ransaka och döma genom sina Deputerade om
sådane riket så nära rörande mål, thertil har 13 § af Riksdagsordningen
them fulleligen authoriserat. Skulle thet anses
för en förvandling af foro ifrån General-Krigsrätt till Ständers
Commission, sä synes thet ej kunna vara Ständerne, under
theras sammanvaro, emot besagde § mera betagit, än thet står
K. Maj:t fritt at på parters begifvande enligt 10 cap. 11 §
442 (Jan. 29.) Om instruktionen för B. Ständers Kommission
Rättegångs-Balken låta saker uptagas i annan än rättan domstohl;
men som Ständernes rätt i mit sinne är ostridig at under
varande Riksdag låta igenom egen Commission ransaka om
slike rikets välfärd så nära rörande mål, så synes thet ock
icke skada någon vid hvad domstohl et sådant mål uptages,
emedan lag och rätt är och blir enahanda och man ej bör tro
någon oskyldig kunna komma at lida mer vid then ena domstohlen
än then andra. Och skulle för min ringa del jag
hålla före, at väl vore örn the andra Stånden skiedde et nöije
med Commissionens giöromåls extenderande, til alla the mål
och personer, som på något sätt bidragit (il campagnens olyckeliga
utgång, på thet Ständerne i gemen måtte få en fullkomlig
kundskap om alla sakers förlopp. Jag utber mig lof at lägga
et til; thet är bekant at i hela riket är utspridt et rykte, at
the befählhafvande vid armeen och flottan ej skola vara utan
del i then sidsta campagnens olyckeliga utgång; och som the
merendels alle äro af Adelsståndet, så är i anledning af the deli—
berationer, som om. then ne saken blifvit håldne, tilfälle tagit til
et nesligit och menligit ryktes utspridande, at Högh R. o. A. ej
vilja samtycka til någon Commission, utan påstå at saken må
bli vid Krigsrätten, hvaräst theras egne ledamöter allena äro
domare. Sådane inenlige utspridelser äro R. o. A. nog nära
rörande; och som Högh R. o. A. ej mindre än the andre
Stånden lärer önska at alt, ehvem thet ock rörer, som bidragit
til vår olycka, må bli uppenbart, så tror jag bästa medel vara
at bevisa ogrunden af the utspridde rykten, om R. o. A. fogar
sig til the andre Ståndens önskan och påstående, at Commissionen
må ransaka örn alt som then finner nödigt, och afgiöra
thet hufvudsakliga, samt ifrån sig visa til General-Krigsrätten
hvad Commission så godt finner, eller ej sielf hinner med.
En sådan R. o. Arns fogelighet skulle ej allenast kullkasta
the ogrundade rykten i landet utan ock bibehålla förtrolighet
Stånden emellan, hvilken örn then nånsin varit, så är then
visserligen nu högst nödig, hvilken jag ock för min ringa del
med alla krafter vill befordra och på alt sätt söka bibehålla.
Hr Didron anförde det Krigs-Articlarne i Regeringsformen
äro confirmerade och således kunna de andre 3 Stånden ej
uphäfva eller ändra vår besvurne lag; varandes det sä til—
säijandes et Privilegium för officerarne i armeen at efter KrigsArticlarne
blifva dömde vid Krigsrätterne för deras begångne
förseelser uti met-ien. Annan process, fullfölgde Hr Didron
för undersökning angående kriget.
443
vidare, har ej eller blifvit brukad med officerare så länge Sverige
stådt; men de öfrige målen, som ej höra under Krigs- och Siöarticlarne,
de kunna vid en Ständernes Commission afdömas.
Hr Löwenhielm: Min tanka är ej at contradicera Hr
General-Majoren i thet som sades, at alla embetsbrott af
krigsmän begångne böra dömas efter Krigs-Articlarne, utan
tvert om bar thet altid varit min mening; men skulle något
mål förekomma, som ej vore så tydeligen utsatt i KrigsArticlarne,
så må man väl tillämpa annan Sveriges lag och
förordningar, hvilket i alla tider varit brukeligit, äfven vid
sielfva Krigsrätterne. Om Riksens Högh Ständers rätt och
makt at igenom en särskilt af dem förordnad och af them
bestående domstohl låta ransaka och döma äfven öfver embetsbrott
af krigsfolk, therom har jag mig redan utlåtit, och kan
aldrig annorlunda förstå 13 § af Riksdagsordningen, ej eller
kan jag begripa at någre Privilegier therigenom kränkas, eller
at någon embetsman, til hvad forum han eljest hörer, kan
undandraga sig at giöra ansvar inför en sådan Ständernes
förordnad domstohl, i alla thy mål, hvarom Ständerne sielfve
finna nödigt at låta ransaka och döma.
Hvad jag förut sagt om tlie utspridde rykten, lära många
af R. o. A. veta så vara; men om thet ock ej voro, så ser jag
ändå ingen anledning at bestrida tvänne Stånds åstundan, när
then är grundad på lagen; hvilket i mit sinne är ostridigt,
och icke kan jag finna, at någon oskyldig mer kan komma
at lida vid Commissionen än vid Krigsrätten. Och när man
thet tror, så håller jag före, at Commission så mycket mindre
bör motsäijas när then af tvänne Stånd begiäres och thet
hvarken strider emot Lag eller Privilegier; åtminstone vil jag
för min del hafva tydeligen förklarat min mening til Protocollet
härutinnan, och thermed bevisa at jag icke til något missförstånd
eller oenighet Stånden emellan anledning gifvit, utan
vil för all obehagelig och skadelig påfölgd vara utan ansvar.
Frih. Coijet: Det är klart at sådane mål, som angå
tiensten, böra dömas efter Krigs-Articlarne, ty H. K. Maj:t kan
väl ändra forum för private personer, men aldrig kan derföre
någon sak dömas efter Stads-lag, sorn efter Lands-lag afgiöras
bör. I öfrigt håller jag äfven som Hr Revisions-Secreteraren
Löwenhielm ganska nödigt, at vi foga oss til de andra Stånden
til at dymedelst afskudda oss alla misstankar och förtaga de
menliga rykten, som blifvit utspridde. Gunstige Herrar, be
-
444 (Jan. 29.) Om instruktionen för R. Ständers Kommission
tänken at saken är af stor påfölgd, och jag reserverar mig til
Protocollet at ej vilja taga någon del i hvad sorn härigenom
hända kan; lägger ock det der til, at om Riksens Ständer äga
makt at gifva lag, så kunna de jemväl förändra forum när
dem så behagar.
Hr Wulfwenstierna: Denna saken angår icke mig, och
therföre kan jag så mycket friare tala härutinnan; hvad thet
angår at the andre Stånden skola tro, at R. o. A. therföre ej
vilja samtycka til Commissionen, emedan the, som blifva anklagade,
merendels äro af Adelsståndet och R. o. A:ns egne
ledamöter äro allena domare i Krigsrätten, så är jag therom
förvissad, at R. o. A. ej hyser någon afsikt at fria någon
som skyldig är, utan allenast velat förekomma Commissioner,
som Riksens Ständer flere gånger ogillat, och at sakerne måtte
lemnäs til sine fora; besynnerligen synes R. o. A. hafva velat
förekomma Commissionen af Riksens ständers egne ledamöter,
hvilkas makt och embete ej anses så inskränkt som andra
domares, och kunna föra mycket missförstånd af sig, såsom
vid sidsta Riksdagen skiedde, då drängar och pigor lupo up i
Commissionen och angofvo et och annat emot sine husbönder,
och the, som upkallade blefvo, vordo föga bättre än för förrädare
af menigheten ansedde. Therföre är min mening, at Commissionen,
som nu förordnas, hvilken jag ej bestrider, måtte uti
instruction bindas til at följa Lagen, Krigs- och Siö-Articlarne
samt en laga process, och then anklagade få veta sin anklagare
och brottet, som han anklagas före, och efter lag och laga
stadgar niuta reconvention, ther han af någon oskyldigt angripes.
Hr Löwenhielm: Gunstige Herrar! Jag finner tvänne
perioder uti Hr Cammar-Rådet Wulfwenstiernas tahl, som jag
ej kan låta med stillatigande förbigå; thet ena är at jag aldrig
sagt, at Stånden beskylt R. o. A. eller utspridt de omtalte
rykten, som Hr Cammar-Rådets ord synes involvera, utan jag
har endast sagt, at sådane rykten äro utspridde, men af hvilken
sadant skiedt, är mig obekant, men at sådane rykten värkeligen
utspridde blifvit therom lärer större delen af Högh R. o. A.
vara förvissad. Och således beder jag at mina ord ej annorlunda
må inflyta än the sagde äro, eller något annat bruk
theraf giöras än jag intenderat.
Thet andra är at Hr Cammar-Rådet behagat förmäla, at
någon olaglighet torde vara förelupen vid den förledit år för
-
för undersökning angående kriget.
445
ordnade Commissionen, och at thet blifvit hållit för en skamfläck
at blifva upkallad i samma Commission, och at nu så
torde skie om en Ständernes Commission blir förordnad.
Hvad thet förra angår, så är jag för min del vederredo
när och hvarest thet behagas at försvara alt hvad jag såsom
medlem i Commissionen thärstädes giordt, och thet med så
mycket tryggare samvete, som jag vet, at jag inför Gud ej
annat giordt, än hvad med Sveriges beskrefne lag och förordningar
enligit är.
Beträffande thet andra, så kan thet ej vara större skamfläck
at bli upkallad för en Ständernes Commission än för en
annan domstohl. Utaf upkallelsen kan jag ock ej finna någoii
skamfläck följa, emedan ens oskuld theraf ej kan befläckas,
och när en hvar dömes efter skuld eller oskuld, så bör en
Ständernes Commission ej anses mera anstötelig än någon
annan domstohl.
Uti then tredie delen af Hr Cammar-Rådets tal är jag
med honom aldeles ense, nemligen at then tilförordnade Commissionen
bör så väl i rättegången som målens afdömande
aldeles rätta sig efter Sveriges Lag och laga stadgar, Krigsoch
Siö-Articlar, alt efter som hvart och et måls natur och
egenskap thet fordrar.
Frih. II. Wrede förklarade likaledes, at han, som haft
then äran at presidera uti den omtalte Commissionen, vore
äfven tilreds at inför Gud och hvar ärlig man försvara sit
giöromål, och önskade han ingenting högre, än at Riksens
Ständer ville efter hans förra påstående uphämta Commissionsacterne
och låta sig dem föreläsas, så at alla dylika tilmälen
och vidrige omdömen om dem, som sutit uti denne Commissionen,
en gång mätte försvinna.
Hr Wulfwenstierna: Jag kom i det samma up när
Hr Revisions-Secreteraren Löioenhielm talte, och hörde ej i alt
så noga hans ord, äfven som han ej eller i alt fattat min
mening rätt, som ej varit at tala på den förra Commissionens
förrättning, med hvilken jag ej hade at giöra, utan allenast
at föreställa at thenne nu förordnade Commissionens giöromål
så mätte regleras, at ej någon missämja R. o. A. emellan
måtte upväckas eller någon oskyldig sättas hos publiquen i
misstankar.
Hr Carl Wennerstedt: När denna saken sidsta gången
förehades, har R. o. A. samtykt til en Commission för de
446 (Jan. 29.) Om instruktionen för R. Ständers Kommission
orsaker skull, som då blefvo anförde. Nu existerar den svårighet
huru samma Commission skall kunna afdöma de mål,
hvaröfver Krigsrätten allena ransakat. Jag är nogsamt försäkrad,
at Riksens Ständer aldrig lära tillåta at med desse
eller någre andra mål skall brukas annan process än efter
Sveriges beskrefne lag; och håller jag altså före bäst vara, at
Krigsrätten, som redan vida avancerat med undersökningen,
äfven afdömer de mål, sorn där förevarit, ty eljest går det alt
för långt ut och fordras dertil åtminstone så mycken tid för
Commissionen, som Krigsrätten redan haft. Den fruktan, som
åtskillige hysa, at sanningen härigeuom ej skulle komma i
dagsliuset och de brottslige blifva framhafde til behörigt straff,
kan ej eller hafva rum, när det intet betages någon at hos
Commissionen mäla an hvad han förmenar vara orsaken til
krigets olyckeliga utgång, och Commissionen sedan af alla
förekomne omständigheter får pröfva huru vida den finner
skiäligt at lindra eller skiärpa hvad Krigsrätten dömt.
Hr Lagerhielm conformerade sig med Hr Wulfwenstierna
derutinnan, at Commission efter lag och laga process bör handtera
de där förekommande mål, och tyckte Hr Lagerhielm, at
Commissionens Protocoller böra läsas publiqt.
Hr Landtm.: Riksens Ständer hafva redan faststält,
at General-Krigsrätten och den förordnade Commission skola
sammanträda och conjunctim afsäija domen öfver alt hvad til
det sidsta krigets olyckeliga utgång höra kan.
Så vida de nu conjunctim skola döma, måste Comtnissionsledamöterne
giöra sig underrättade om hvad som i Krigsrätten
redan är ransakat, och under det at Krigsrätten fullföljer med
hvad til des giöromål hörer, kan Commissionen uptaga de
andra målen, om några sådane finnas, som Commission ensky It
tilkomma. När sedan Krigsrätten blifver i stånd at afsäija
domen, så träda de tilhopa; skulle då Commission finna några
omständigheter, hvaröfver den vil vara närmare underrättad,
eller nogare vil undersöka, har Commission dertil frihet.
På sådant sätt, sade Hr Landtm., kunde man väl komma
härifrån, men största svårigheten består deruti, at de andra
Stånden ej villia tillåta så många ledamöter af R. o. A.,
hvilka förstärkte med General-Krigsrätten blifva 7 til antalet
öfver den vanliga proportion.
Hr Didron prascaverade, at hvad som angår Krigsbefälet
och rörer deras tienst måtte afgiöras vid General-Krigsrätten
för undersökning om kriget.
447
efter Krigs-Articlarne, och ingalunda dragas under Ständernes
Commission.
Som Hr Landtm, förestälte Hr Didron at detta vore en
redan afgiord sak hos Riksens Ständer;
Så utlät sig Hr Didron, at han för denna gången ej mera
vil tala liär uppå, men förbehåller sig at det i framtiden ej
må dragas til prsejudicat.
Hr Ehrenmalm: Första frågan är huru vida Commission
bör uptaga flere mål än dem Gref Lewenhaupt i des Memorialer
redan upgifvit, eller ock General-Krigsrätten vidare upgifvandesvarder,
såsom icke hörande til deras giöromål.
Den andra frågan är huru ledamöterne i Commissionen
skola votera; om det skall skie per capita, tycka de andre
Stånden at R. o. A:ns Deputerade, som med Krigsrättens ledamöter
blifva 15 til antalet, äro för många emot de andre
trenne Stånden, som ej få hafva mer än 4 ledamöter af hvart
Stånd, och utgiöra således ej mer än 12 röster tilhopa.
Hr Carl Wennerstedt föreslog at de andre Ståndens
ledamöter kunde förökas med 3, så at de blifva 15 til antalet,
och utgiöra lika många röster emot R. o. A.
Frih. Schei ding påminte, at Commissions giöromål ej
måtte inskränkas vid de af Gref Lewenhaupt uti des Memorialer
anförde omständigheter, utan bör Commission jemväl
undersöka hvad som uti åtskillige andra hos Riksens Ständer
redan ingifne Memorialer finnes omrördt, eller eljest kan äga
någon gemenskap med krigets olyckeliga utgång. Vidare sökte
Frih. Scheiding at visa, det Krigsrättens ledamöter ej kunna
döma conjunctim med den tilförordnade Riksens Ständers Commission,
aldenstund Gref Lewenhaupt torde finna sig föranlåten
at hos samma Commission besvära sig öfver någon af GeneralKrigsrätten
begången nullitet, hvaröfver Krigsrättens ledamöter
altsa icke kunde sittia domare i Commissionen.
Harti 1 svarades, at Krigsrättens ledamöter då kunna taga
afträde.
Hr Wennerstedt förbehölt sig, at denna Commission
måtte handtera de därstädes förekommande mål efter en laga
process, och at dervid ej måtte döljas något under namn af
hemlighet, såsom vid sidsta Riksdag skiedt, hvarigenom oskyldigt
folk kunna komma i vidrigt omdöme.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Grunden för
denne Commission bör blifva at undersöka och efterfråga alt
448 (Jan. 29.) Om instruktionen för R. Ständers Kommission
hvad som varit skulden til vår olycka, men ingalunda at tilse
huruvida något finues, som tienar Gref Lervenhaupt til lindring;
utan sanningens framletande bör vara Commissionens förnämsta
ögnamärke och ändamål. Sedan vi nu lagt det til grund,
återstår allenast at vi utlåta oss huru bägge domstolarne, nemligen
General-Krigsrätten och Commission, skola sammanfogas,
och huru ledamöterne skola votera. Om efter Hr Wennerstedts
förslag de andre Ståndens Deputerade skulle förökas med 3,
blifva de ändå ej flere än fembton, och utgiöra således ej större
antal tilhopa än Högh R. o. A:ns Deputerade allena, och dertil
tror jag, at de andre Stånden sig ej lära begifva; vore altså bäst
at vi härutinnan taga det medium, at 7 ledamöter af hvart Stånd
utväljas til den förordnade Commissionen, då R. o. A. lika fullt
behålla den härtils vanlige proportionen, genom det at R. o. A:ns
Deputerade med Krigsrättens ledamöter, som jemväl äro Adelsmän,
blifva in alles 14 til antalet. Skulle några sådane mål
i Commission förekomma, som röra Krigsrätten, så kunna på
sådan händelse General-Krigsrättens ledamöter taga afträde.
Frih. During: Jag tilstår at detta är en ny process, som
jag aldrig hördt, och undrar mycket at de, som äro af Krigsbefählet
vilja begifva sig ifrån sit rätta forum, och underkasta
sig at blifva dömde af en Bonde, Borgare och Präst. Jag för
min del, om det anginge mig, giorde det aldrig. Gunstige
Herrar! Kommen ihog at Krigsrätten af H. Majit är anbefald
och förordnad; Krigsrätten har ock redan så vida avancerat
med ransakningen, at föga mera fattas; hvarföre skola vi då
nu draga alla målen derifrån til en Ständernes Commission?
Vi hafva dertil så mycket mindre orsak, som jag aldrig annorlunda
begripit R. o. A:ns för detta yttrade tankar, än at
Commission endast är förordnad til sådane måls uptagande
och ransakande, som ej höra til en General-Krigsrätt, men inga
dylika, så vida mig vit.terligit är, ännu förekommit, hvilket de
här tilstädes varande ledamöter af General-Krigsrätten bäst
lära kunna intyga.
Hr Didron instämde härmed.
Hr Peter Silfverschöld: General Gref Lewenhaupt
säger sig hafva sådane defensionalia, som endast af en Ständernes
Commission böra skiärskådas. Om nu så är, lärer utgången
visa. Imedlertid finner jag ingenting hindra at ju
General-Krigsrätten kan fullfölja med ransakandet och afdömandet
af de redan påbegynte målen.
för undersökning angående kriget.
449
Frih. Hugo Johan Hamilthon understälte huru vida han
sorn hade den ähran at bekläda Fältmarskalks-embetet i riket
och jemväl i Krigsrätten fördt prsesidium, nu skulle kunna
sittia som ledamot i Commission i fall den med GeneralKrigsrätten
skulle sammanträda.
Frih. H. Wrede: Jag håller före, at vi bäst komma ifrån
denna saken, om vi bifalla Hr Landtmarskalkens och Gref
Gyllenborgs project, hvarefter Krigsrättens ledamöter komma
at ikläda sig egenskap af R. o. Arns Deputerade i Commissionen.
Härvid måste jag likväl erindra, at denne Commission
ej blifvit utnämd til at endast undersöka om de af Gref
Lewenhaupt i des Memorialer anförde omständigheter, som icke
höra til Krigsrätten, utan ändemålet med Commissionen är at
Riksens Ständer måtte blifva fullkomligen underrättade om
egentelige orsakerne til krigets olyckelige utgång, och böra altså
de öfrige målen, som både uti Hr Stiernstolpes, mit egit och
flere andre Memorialer omröres, af Commissionen undersökas
och bepröfvas; varandes jag eljest af den samma tankan, som
en del af R. o. A. sig redan utlåtit, at förseelser i tienster
vid armeen böra dömas efter Krigs-Articlarne.
Hr C. F. Klingsporre: När R. o. A. uppå de andre
Ståndens begäran samtykte til Commission, då blef tillika
faststält, at General-Krigsrätten skulle continuera med des
giöromål, och Commission emedlertid uptaga och ransaka det
öfriga, som icke hörer til en General-Krigsrätt. Til at nu
undvika det olika domar öfver en och samma person ej måtte
fällas, så hafva Riksens Ständer funnit nödigt det bägge desse
domstolar böra vid domslutet träda tilhopa; men icke dess
mindre tycker jag, at de hvar för sig böra afdöma de målen,
hvaröfver de förut ransakat.
Hr G. A. Rutlienschöld: Jag finner den methode, som
Hr Landtmarskalken och Gref Gyllenborg föreslagit, vara den
bästa; ty derigenom at Krigsrättens ledamöter komma at representera
Ständernes Deputerade, uphöra de svårigheter, som härtils
mött vid instructions upsättiande, och kan det ej räknas
vahnhederligit för dem, som äro af krigsmetien, at blifva dömde af
Commissionen, så vida Riksens Ständer äro högsta maktägande;
härtil kommer ock at i fall något fehlsteg i processen eller
eljest skulle vid Krigsrätten vara föreluppit, står det Commission
öppet at ändra, emedan man skiäligen kan tro, at ingen vid
sådant tilfälle lärer hafva försummat at förklara missnöije.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 29
450 (Jan. 29.) Om instruktionen för K. Ständers Kommission.
Åtskillige af R. o. A. begiärte at få höra ExpeditionsDeputations
Extractum Erotocolli af den 20 i denne månad,
hvilket altså nu uplästes, och innehåller det slut, hvaruti samtelige
Riksens Ständer stadnat angående den förordnade Commissionen.
Sedan förestältes åter, at detta Riksens Ständers fattade
slut aldrabäst tyckes kunna sättas i execution och svårigheterne
dervid höfvas, om Hr Landtmarskalkens och Gref
Gyllenborgs project bifalles.
Frih. Stiernstedt föreslog, at Commission nu straxt måtte
sättias, och sielf projectera instruction efter som den funne
omständigheterne fordra.
Efter något vidare discourerande stadnade R. o. A. i det
slut, som följande Extractum Protocolli utvisar:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 29 Januarii
1743.
R. o. A. lät sig föredraga det Memorial, som de Deputerade
ingifvit, hvilka varit förordnade at projectera instruction för
den Riksens Ständers Commission, som med General-Krigsrätten
kommer at sammanträda; hvarvid R. o. A. förklarade
deras högsta åstundan och förnämsta afsikt vara, at orsakerne
til krigets olyckeliga utgång måtte komma i dagsliuset, samt
de skyldige för sit brott vederbörligen blifva ansedde; och
stadnade fördenskull R. o. A. i det slut, at General-Krigsrätten
fortfar med hvad til des giöromål hörer, intil dess den
samma blifver i stånd at afsäija domen; men at en Riksens
Ständers Commission, bestående af siu ledamöter af hvarje
Stånd, nu straxt förordnas til sådane måls uptagande och ransakande,
som icke til General-Krigsrätten höra, med hvilken
Commission General-Krigsrättens ledamöter, som då ikläda sig
egenskap af R. o. Arns Deputerade, sammanträda, och således
conjunctim ej allena efter Krigs- och Siö-Artielarne afdöma
alt hvad General-Krigsrätten förehaft, utan ock efter Sveriges
vedertagne lag och förordningar ransaka och afgiöra hvad mera
förekomma kan, som General-Krigsrätten ej kunnat uptaga,
men likväl til det sidsta krigets olyckeliga utgång hörer;
hörandes vid afslutandet af hvad antingen uti General-Krigsrätten
särskilt förevarit, eller uti Commissionen gemensamt
förekomma kan, voteras per capita, på sätt som tilförene vid
Riksens Ständers Commissioner altid brukeligit varit, samt
domarue offenteligen publiceras, och skiälen, hvarpå de sig
Adels-rustningen. Protokolls-justering. 451
grunda deruti införas, så at ingen oskyldig må falla i vidrigt
omdöme; hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
Enär detta var afgiordt anmälte Hr Landtm, at de af
R. o. A., som äro delachtige i Adels-rustningen, nödvändigt
ännu en gång måste komma tilhopa; och hemstälte altså
Hr Landtm, om icke anslag får giöras til nästkommande
måndag klockan 11;
Hvilket bifölls.
R. o. A. skildes åt.
Den 5 Februarii.
R. o. A. samlades klockan 10.
Som R. o. A. så sent kommit tilhopa, så upskiöts med
Protocollets läsande til en annan dag.
Uplästes det til de andre Stånden upsatte Extractum
Protocolli angående den instruction, som kommer at projecteras
för Riksens Ständers Commission, hvilket af R. o. A. gillades,
så lydande, som det under sidsta dags Protocoll finnes infördt.
Likaledes uplästes och af R. o. A. gillades Extractum
Protocolli til de andre Stånden, angående at Större Secreta
Deputations ledamöter måtte afhålla sig från umgänge med
främmande Ministrer, så lydande:
Utdrag af Protocollet som holts hos R. o. A. den 22
Januarii 1743.
S. D. Emedan ledamöterne uti den af Riksens Högh
Ständer förordnade Större Secreta Deputation hafva ej allena
en och samma eed, som ledamöterne uti Riksens Ständers
Secrete Utskott, utan ock tilgång til en del af utrikes correspondencen;
så kom hos R. o. A. i öfvervägande huru vida
Större Secreta Deputations ledamöter måge ifrån alt omgänge
med främmande Ministrerne sig afhålla ; och stadnade R. o. A.
i det slut, at ledamöterne uti Större Secreta Deputation höra
i detta mål vara under lika och enahanda förbindelse som
Secrete Utskottet. Hvilket befaltes genom Utdrag af Protocollet
med de öfrige respective Stånden at vänligen communicera.
Actum ut supra.
Vidare uplästes och af R. o. A. gillades Resolution för
manufacturisterne, hvilken redan uti Protocollet af den 22
sidstledne Januarii, då samma sak förehades, är införd.
452 (Febr. 5.) Frih. Wredes mern. om ryktena ang. f. Sekr. Utsk.
Jämväl justerades Resolution på Hr Ruthenschölds Memorial,
som äfven uti samma dags Protocoll är införd.
Frih. H. Wrede framgaf et Memorial, som uppå des
begiäran nu uplästes, hvaruti han förklarar upsåtet och grundorsakerne
til des vid Riksdagens början giorde påstående, det
kunde och borde Ständernes Secrete Utskott vid förleden Riksdag
icke ställas under ansvar och redogiörande; men som de
af honom anförde betänkeligheter i denne sak ej varit i allmänhet
giällande, utan misstankar och rykten at hafva illa
handterat rikets högst vårdande sysslor skola blifvit om det
förre Secrete Utskottet i landet utspridde, lika som en slik
ogierning blifvit grundeligen bevist och ådaga lagd, altså, til
at dels befordra Riksens Ständers underrättelse, dels ock at
frälsa för nu varande och tilkommande tider sin heder och
reputation, anhåller Frih. Wrede nu, det et slikt redogiörande
måtte ju förr dess häldre [blifva] anstalt och ovälduge domares
skiärskådande öfverlemnat varda.
Enär berörde Memorial var upläst, yttrade sig Frih. Wrede,
det han med grämelse hördt omtalas de mångfaldige rykten,
som uti landsorterne blifvit utspridde om förre Secrete Utskottet,
samt den olycka, som igenom des författningar riket är til—
skyndat. Dylika vidriga omdömen insmygas ock här i staden,
så väl om Secrete Utskottet som förra Commissionens giöromål,
hvilket har den skadeliga påfölgd, at misshällighet och
osämja oss emellan upväckes, som på slutet torde gå så långt,
at den ändteligen utbrister i inbördes oro. Til at nu förekomma
sådant, och öfvertyga hvar och en det förra Secrete
Utskottet så väl som den förordnade Gommissionen förfarit
efter bästa vett och samvete, hade han, som då var ledamot
därstädes, nu funnit sig föranlåten at begiära, det undersökningen
om förre Secrete Utskottets giöromål ju förr dess häldre
måtte anställas, som ock at Commissionens acter för Riksens
Ständer måtte blifva upläste, på det sakernes rätta och egenteliga
sammanhang måtte läggas för allas ögon, och i fall han
<då skulle finnas brottslig, underkastar han sig at derföre i
strängaste måtto blifva dömd, men begiär derjemte at imedlertid
blifva förskont för alla insimulationer, och förklarar den
för en seditieuse calumniant, som nu mera på något sätt insimulerar
förra Secrete Utskottet eller Commissionen.
För öfrigit anmälte Frih. Wrede, at han med detta sit
Memorial ville gå til de andre Stånden.
Bränvins-accisen. Kommissionen angående kriget. 453
Gref H. Gyllenborg förklarade sig på samma sätt.
Frih. Coijet conformerade sig helt och hållet med Frih.
Wrede.
Hr Swante von Böhnen begiärte at detta Baron Wredes
Memorial måtte blifva liggande på bordet.
Men Frih. Wrede åberopade sig härutinnan Riksdagsordningen;
I
förmågo hvaraf det ej kunde nekas honom at gå til de
andre Stånden med berörde Memorial, sedan han det hos R. o. A.
först anmält.
Och skrefs altså på Memorialet, at det hos R. o. A. blifvit
upläst; hvarefter Frih. Wrede dermed afgick.
Uplästes å nyo Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 17 sidstledne Januarii, angående tilstånd at utan afgift få
bränna brännevin, hvaraf innehållet uti Protocollet under 29
Januarii är infördt.
Detta remitterades til Riksens Ständers Cammar-GEconomie
Deputation, som häröfver skyndesammast har at inkomma.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 24 personer. Talemannen Olof Håkanson
förde ordet och näst aflagd hälsning berättade hurusom
Bondeståndets ledamöter ifrån landsorterne förspordt mycket
missnöije, irring och mummel deröfver at det så långt utdragits
på tiden innan den förordnade Commissionen kommit at utnämnas;
hvilket föranlåtit Bondeståndet at med de öfrige
respective Stånden communicera deras tankar härom, som förnämligast
derpå utgå, at Commission må sättia sig i början af
nästa vecka, och så skynda med arbetet, at dermed innan en
månads förlopp må komma til slut, aldenstund deras hemmavarande
medbroder i landsorterne ej kunna ställas til freds
innan fullkomligen blifvit utrönt hvad som varit orsaken til
krigets olyckeliga utgång och de skyldige för sit brott behörigen
blifva ansedde, men de oskyldige för misstankar befriade,
med mera, som Ståndets Extractum Protocolli af innevarande
dato utvisar, hvilket han nu öfvergaf och uppå begiäran
blef upläst, af samma innehåld som nu anfördt är, med den
tilläggning, at Ståndet förklarar sig ej kunna befatta med några
giöromål innan Commission tagit sin början.
Vidare framgaf Talemannen et annat Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 31 Januarii sidstledne, som uppå
begiäran likaledes nu blef upläst, hvaruti andrages, at ehuru
454 (Febr. 5.) Om Bondeståndets tillträde till Sekrete Utskottet.
vid nu varande Riksdags början Bondeståndet fädt igenom
Deputerade i Secrete Utskottet blifva underrättadt om rikets
närvarande tilstånd och med Secrete Utskottet träda i samråd
och afslutande af de ärender, som försvars-verket angå, samt
eljest på något besynnerligt sätt röra Bondeståndet, så skall
dock en sådan inskränkt underrättelse nu mera ej giöra tilfyllest,
sedan riket råkat i et så äfventyrligit tilstånd som
ty värr nu för ögonen är. Fördenskull och i betraktande af
åtskillige anförde omständigheter gior Bondeståndet sig den
förhoppning, det lära de öfrige respective Stånden finna sig så
mycket iner föranlåtne at nu lemna Bondeståndets Deputerade
vid innevarande Riksdag et ständigt säte i Secrete Utskottet
vid alla förekommande både ut- och inrikes ärender, som, där
den Högste nådeligen skulle täckas förläna en lyckelig utgång
af de därstädes fattade rådslag, Bondeståndet icke vil tilägr.a
sig något til förfång af de öfrige respective Ståndens skiäligen
förtiänte heder genom mognare insikt i så högst vårdande
ärender, men i annor händelse, at efter den Högstes försyn ej
alt skulle efter önskan aflöpa, at Bondeståndet då för sina
hemmavarande må med ögonskienlig öfvertygelse kunna vittna
hvad ömhet och sorgfällighet til det almänna bästas bevakande
blifvit brukad.
Sluteligen påmintes om R. o. Arns utlåtelse öfver Bondeståndets
ingifne Extractum Protocolli om en Tull-Deputations
utnämnande vid denne Riksdag.
Hr Landtm, förklarade at R. o. A. ingalunda vilja förorsaka
något uppehåll med Commissionen och hafva fördenskull
redan i dag förehaft och til de andre Stånden expedierat den
saken, hvilket Hr Landtm, bad Deputation berätta och derjemte
anmäla R. o. A:ns vänliga hälsning.
Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta uprepade Hr Landtm, för
R. o. A. hvad densamma haft at andraga.
Frih. Gust. Hamilthon androg hurusom General-Krigsrätten
mycket blifver hindrad i des arbete, derigenom at de
af Krigsrättens ledamöter, som äro Deputerade i Secrete Utskottet,
sällan kunna vara tilstädes, och förmente Frih. Hamilthon
at härigenom ännu långt på tiden torde utdragas, innan Krigsrätten
kan komma til slut med des giöromål, så framt berörde
ledamöter ej blifva dispenserade utur Secrete Utskottet.
Men häruppå föll intet svar.
Tull-Dep. Öfverste Freijdenfelt. Lifregementets rusthållare. 455
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 17
Januarii med hemställande om icke en Tull-Deputation må af
Riksens Ständer med det första förordnas för et och annat
mål skull, som angående Tull-verket i gemeen torde förekomma,
hvilken Deputations förordnande Bondeståndet för sin del ansedt
för nödvändig och angelägen.
R. o. A. beviljade, at en Tull-Deputation, bestående af
lika många ledamöter som sidsta Riksdag, må utnämnas.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 20 Januarii,
angående General-Majors-fullmakts utfärdande för Öfversten
Freudenfelt, hvarom K. Maj:t uti sittiande råd giordt nådig
proposition och föreställning i anseende till Öfverstens altid
erviste berömlige och försiktige upförande, af hvilken nådige
ihugkommelse Riksens Herrar Råd ock funnit det Öfversten
Freudenfelt giordt sig värdig; men som Herrar Riksens Råd
derjemte erindrat at Öfversten Freudenfelt eljest icke vore i
tourén den äldste härtil, utan at Öfverstarne Stiernroos och
Cronstierna voro äldre Öfverstar af cavalleriet, förutan åtskillige
Öfverstar af infanteriet, hvaribland är Öfversten von der Pahlén,
som för detta varit af cavalleriet; altså har K. Majit i nåder
funnit godt at hemställa detta til Riksens Ständers egit godtfinnande.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte det Rusthållarne af Lif-regimentet
begiärt tilstånd at efter förra vanligheten få giöra anslag;
Hvilket beviljades.
I anledning af Hr Landtm:ns giorde föreställning,
funno R. o. A. nödigt at genom någon utskickad anmoda
Präste- och Borgareståndet, det de ej i dag måtte företaga
Bondeståndets begiäran om ständigt säte i Secrete Utskottet,
förr än derom först i Secrete Utskottet blifvit öfverlagt; och
blef Hr Lagman von Post härtil utnämd.
Vidare anmälte Hr Landtm, det Borgareståndet begiärte
at få del af R. o. Arns expedition om Adels-fahnan;
Hvarvid R. o. A. funno så mycket mindre någon svårighet,
som innehållet af berörde expedition nu är al mänt publicerat.
Hr G. A. Ruthenschöld frågade om det ännu vore af
giordt
huru och på hvad sätt ledamöterne til Commissionen
skola väljas.
Häremot ropades at Electorerne nu som tilförene böra välja
desse ledamöter.
456 (Febr. 5.) Om sättet, hvarpå B. Ständers
Hr Ruthén schöld betygade at han ej hyser något misstroende
til Electorerne, men höll derjemte före at det i följe
af 14 § i Riksdagsordningen, hvilken Hr Ruthenschöld nu
upläste, stodo R. o. A. fritt at förena sig om något annat
beqvämligare välnings-sätt.
Hr Landtm, sade at om meningen så skulle tagas, kunde
äfven med lika skiäl påstås at ny lag för hvar sak giöras
borde. De af Hr Ruthenschöld upläste orden utmärka allenast
den frihet hvart Stånd äger at för framtiden fastställa någon
beqvämligare methode, hvilken på den händelsen hade bordt
giöras i Riksdagens början; men som sådant ej skiedt, och
Hr Landtm, efter sin aflagde eed vore förbunden at handhafva
lagen, så föranlåtes han at påminna det R. o. A. nu måtte
följa den methode, som antagen är och Riksdagsordningen föreskrifver.
Hr Ruthenschöld uprepade ännu en gång det han ej
hade något misstroende til Electorerne, eller ville på något sätt
vrida lagen, utan hade allenast des tanka varit, at R. o. A. nu
skulle härutinnan fastställa något vist, så at ingen, som varit
med i Finland eller på något sätt vore delachtig, kunde härtil
väljas; hvilket vore så mycket angelägnare, som enär valet
försiggådt, ingen får efter Riksdagsordningen derpå mera tala.
Frih. Sten Coijet: Riksdagsordningen talar endast om
på hvad sätt Secrete Utskottet och de vanlige Deputationerne
skola väljas, men förbinder oss intet til någon viss methode
vid Commissionens utväljande, ej eller hafva vi något prsejudicat
at Electorerne det tilförene giordt.
Frih. During: Bägge delarne har härdis skiedt, ty när
någon
Commission af Secrete Utskottet blifvit förordnad, har
Secrete Utskottet dertil utnämt ledamöterne, men eljest äro
de af Electorerne valde. Den ähran jag haft, at vid Riksdagens
början blifva utsedd til Elector, har jag ej begiärt,
emedan jag nogsamt hade mig bekant hvad ledsamheter denne
sysslan medfölgde. Jag vil likväl förmoda at om R. o. A.
lemna mig med de öfrige Herrar Electorerne samma förtroende
som förr, vi skola giöra detta val rätt så väl som någon annan.
Gref Piper: Ehuruväl den sysslan, som Electorerne är anförtrodd,
uti sig sjelf har mera förtretlighet och olägenhet med
sig än någon förmån; dock som R. o. A. behagat mig dertil
kalla, så har jag derutinnan vördat deras befallning. Jag så
väl som mine Herrar medbroder hoppas ock, at vi oss uti
Kommissions ledamöter skola väljas. 457
detta vårt giöromål som redelige män förhållit; hvilken justiee
jag äfven hör oss nu blifva lemnad; men så snart R. o. A.
behaga sättia in quaestione, om den tilförordnade Commissions
ledamöter antingen af oss eller på annat sätt skola väljasr
vet jag ej om sådant annorlunda kan anses, än som et til oss
fattadt misstroende.
Hr Hästsko: Yi hafva alla et ändamål, som är at den
förordnade Commission med första måtte blifva utnämd och
komma i arbete, hvarom jemväl Bondeståndet nyss påmint.
Jag tycker altså at vi nu ej böra länge uppehålla oss med den
qusestion, hvem som skall välja ledamöterne; ty det är i sig
sielf lika mycket. Men vi giöra bäst när vi följa de förra
praejudicater, och påminner jag mig at när Commission blef
förordnad öfver Gref Weiling och jemväl vid et annat tilfälle
då en Ständernes Commission sattes, ledamöterne ej blefvo
valde af Electorerne.
Häremot anfördes at bägge desse Commissioner blifvit
utnämde af Secrete Utskottet.
Frih. Coijet: Det är vist at Commission öfver Gref
Wellinck blef utnämd af Secrete Utskottet, men med lika skiäl
som Secrete Utskottet det giorde, kunna vi nu äfven sielfve
utvälja ledamöter til denne Commission, som ej blifver hemlig,
och deraf följer ej at vi hysa något misstroende til Electorerne.
Hr Didron: Gunstige Herrar! Jag har med glädie bordt
huru ofta här blifvit tält om enighet; icke dess mindre gifves
här nu åter anledning til misshällighet oss emellan. Hvarföre
skola vi nu gå ifrån vår faststälte och här tils vid alla Riksdagar
brukelige methode? Yi hafva ju ingen orsak at visa något
misstroende til våra Electorer.
Hr Ruthenschöld beklagade om den af honom giorde föreställning
skulle upväcka någon skiljaktighet emellan R. o. A.; försäkrandes
at des upsåt endast varit, at sådane ledamöter til then
förordnade Commissionen måtte utses, som äro ovälduge män.
Gref Piper begärte at Electorerne måtte få instruetion
vid detta tilfälle.
Härtil svarades, at Electorerne uti sin eed äro förbundne
at välja de personer, som skickeligaste äro, och behöfves fördenskull
ingen annan instruetion.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. behagar at denne
discoursen uphörer;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
458 (Febr. 5.) Oin valet af Kommissionens ledamöter.
Frih. Coijet påstod at Hr Landtm, måtte giöra frågan
på hvad sätt ledamöterne til Commission skola väljas.
Men Hr Landtm, förklarade sig ej kunna giöra någon
annan proposition härom, emedan han, som förut sagt är, i
följe af sin aflagde eed vore förpliktad at handhafva Riksdagsordningen.
Hr Otto W. de Geer bad, at R. o. A. ville betänka de
svårigheter, som härvid möta, ty förutan det at Riksdagsordningen
i detta mål först bör ändras och ny lag giöras, så
vore det fast omöijeligit för R. o. A. at kunna votera på
7 ledamöter; lärandes Herrar Electorerne ej underlåta at efter
eed och samvete välja sådane män, som äro ovälduge.
Härpå afstadnade discourserne.
Och begiärtes at Hr Landtmarskalken ville företaga någon
annan sak, emedan ändå ingen ändring kunde tillåtas uti det
härtils vedertagne och i Riksdagsordningen faststälte välningssättet
igenom Electorerne.
Hr Landtm, frågade altså å nyo om då R. o. A. behagar
at denna discoursen skall cessera.
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men i det samma at Secreta Deputations Betänkande om
Capitaine Hast fehr skulle upläsas, steg
Hr Ramsay up och begiärte at Electorerne måtte taga
af bägge partierne.
Då Gref Piper svarade at sedan vid åtskillige tilfällen
allmän enighet blifvit förklarad emellan R. o. A., kiände han
nu mera intet partie; men det kunde och borde han försäkra,
det han tillika med de öfrige Herrar Electorerne efter sin aflagde
eed och bästa samvete skola välja til denne Commission
skickelige och ovälduge män.
Frih. During påstod at den, som har något emot Electorerne,
ville sälja det rent ut.
Men härpå [föll] intet svar, utan frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behagar at han nu får begynna
någon annan sak;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och uplästes Secreta Deputations Betänkande, angående
Capitainens vid Lif-dragone-regementet Johan Ilastfehrs giorde
ansökning at erhålla Ofverste-Lieutenants caractere, hvaruti
Deputation berättar sig hafva noga skiärskådat alla å Capitaine
Hastfehrs sida andragne bevekande omständigheter, i anseende
Kaptenen Hastfehr. Frih. Stjernstedt. Frih. Fleming. 459
til hvilka han trodt sig vara värdig och förtient af den begiärte
caracteren; men förmäler derjemte det skall Deputation
emot 1 § af 1723 års Förordning angående caracterers förbindande
ej kunnat styrka Riksens Ständer til bifall uti thenne
Capitaine Hastfelirs ansökning, emedan ovist är om icke andre
officerare, hvilka för honom ännu äga antingen anciennite uti
tienstgiörande eller annars tour til ytterligare avancement, torde
derigenom lida prejudice. Dock som de af Capitaine Hastfelir
tagne bevekande skiäl så väl af hans mångåriga tienster och
altid betygade välförhållande, som hans utiråkade svåra vilkor
och lidne skada vid Finlands öfvergång til fienden, hafva tykts
förtiena Riksens Ständers medlidande, så hemställer Deputation
huru vida Hastfehr i behiertande häraf må af Riksens Ständer
kunna på något annat sätt soulageras, utom den justiee och
vidare befordran, hvartil han igenom sit långliga tienstgiörande
kan hafva giordt sig värdig och förtient.
Enär Betänkandet var upläst, pprepade Hr Hastfehr sine
långlige och trogne tienster, och recommenderade denne sin ansökning
hos Högl. R. o. A. til et gunstigt bifall.
Hvarpå han afträdde.
Hr General-Major Didron intygade om Hr Hastfehrs
kiäcka upförande emot fienden vid Helsinge kyrkoby.
Vid detta tilfälle uprepade Frih. Stiernstedt huruledes
han tient K. Maj:t och cronan alt sedan 1710, och anholt
fördenskull at R. o. A. ville förhielpa honom til compagnie.
Hr Knorring tykte at Hr Hastfehrs ansökning kunde
ligga på bordet til dess den förordnade Commissionen fått
undersöka livad som hörer til krigsoperationerne i Finland, då
bäst lärer finnas hvilka af Hrr officerarne förtient befordran.
Frih. Coijet holt före at Hr Hastfehr kunde i underdånighet
anmälas hos H. Maj:t at niuta befordran efter tour
och mer ite.
Frih. Herman Fleming anförde det han vore äldsta
Capitaine vid Lif-Dragonerne och borde fördenskul äfvensåväl
som Hr Hastfehr niuta någon förmån.
Efter vidare discourerande blef uppå Hr Landtm:ns giorde
frågan,
Secreta Deputations Betänkande af R. o. A. bifallit.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
29 sidstledne Januarii innehållande åtskillige påminnelser vid
Secrete Utskottets project huru manskap med Allmogens minsta
460 (Febr. 5.) Borgareståndets påminnelser
klänning må bekommas til krigsmaktens recruterande til lands
och siöss.
De vid ingressen af Borgareståndet giorde ändringar och
tilläggningar bifölls af R. o. A.
Likaledes den vid Irsta § giorde ändring, at i stället för de
i Secrete Utskottets Extracto Protocolli upräknade åtskillige
embetens öfverflödige drängar, gättes i gemen: »öfverflödige vid
alla Embets- och Handtvärkerie-Societeter befinteliee drängar
O o
samt timmerkarlar»;
Men hvad Borgareståndet påmint at näst ordet extraordinarie,
skulle sättas: »öfverflödige extraordinarie ved- och
järnbärare», blef ej antagit;
Icke eller kunde R. o. A. samtycka at i stället för contribution
må sättias det de Borgare, som i Stockholm och de
större städer ej betala mer än 5 och i de mindre 3 dal. smts
utskylder til cronan, böra vara förfallne til krigstiensten;
Hvad som vidare förmäles om skotborgare samt öfverflödige
handtvärksgesäller och lärodrängar bifölls;
Til det som i 7 § är anfördt om R. o. A:ns drängar och
laquasjer samt R. o. A:ns handtvärkare, kunde R. o. A. ej
samtycka såsom stridande emot deras Privilegier;
Den 8:de §, ångående Kyrkobetiente, bifölls;
Den 9:de § angående sådane Tull-betiente, som ifrån TullSocieteten
för otrohet eller andra embets förseelser blifvit förskutne.
Beträffande de vid 2 § giorde påminnelser, så bifölls Usta
och 2:dra puncten angående Bro- och Skallfogdar samt Krögare,
som bo vid vägarne och äro under 60 år;
3:dje puncten, angående onumererade och ej igenom Privilegier
skyddade husmän, bifölls;
Likaledes den 4:de puncten angående them, som upsagt sine
hemmansbruk innan the fylt 60 år, så väl som them, hvilka
skrifvit sig för något hemman, men tiena eller uppehålla sig
annorstädes;
Den i 5:te puncten af Borgareståndet projecterade ändringen,
angående gesäller och läro-drängar, som fara omkring landet,
bifölls;
6:te puncten, angående hållkarlar och skjutsrättare, som
äro Länds- och Fjerdingsman til hielp, bifölls;
Det i 7:de puncten införde ordet holmvaktare, gillades
äfven;
angående rekryterings-verket.
461
Öfver then uti 8:de puncteu giorde tilläggning, angående
öfverflödige Jägeribetiente, skogs- och gehäge-vaktare, har
R. o. A. redan den 22 Januarii sig utlåtit, och kunde R. o. A.
densamma ej bifalla, aldenstund Jägeribetienterne äro så få
til antalet, at de ej behörigen kunna vårda cronans skogar,
hvilket hos Riksens Ständer för detta åtskilige gånger blifvit
anmält;
9:de puncten, angående them, sorn under namn af skomakare
och skräddare med flere slags handtvärkare hos R. o. A.,
ståndspersoner och andre stater niuta beskydd, bifölls;
Men hvad Borgareståndet uti 10:de puncten påmint, at
oskattlagde torpare och deras drängar på skatte-, crono- och
frälsehemman så väl som kongsladugårds-, säteries, rå och rörs
samt in- och utsockne frälseägor, boställshemman och prästegårdar
böra til soldater utskrifvas, thertil kunde R. o. A. sig
icke begifva, emedan detta aldeles strider emot R. o. A:ns
Privilegier, varandes utom dess torparne aldeles omistelige til
sätesgårdarnes brukande;
Den vid 4:de § giorde tilläggning, at städernes Äldste
måge bivista undersökningen om öfverlopps-manskapet i städerne,
bifölls;
Sammaledes den vid 9:de § giorde påminnelsen;
Det som vid slutet tillägges, at Landshöfdingarne och
vederbörande ej böra hafva afseende på någon viss ålder när
någon til båtsman eller soldat antages, då karlen är af styrka
och dugelig til tienstgiöring, bifölls.
I öfrigt funno R. o. A. ock skiäligt at vederbörande må
efter Borgareståndets project äga frihet at antaga båtsmän med
capital ation på vissa år.
Frih. Gust. Hamilton förestälte huru nödigt det är at
förra Värfnings-Förordningarne måtte öfverses och ändras,
emedan denne af Riksens Ständer giorde författningen til
faciliterande af recruterings-verket eljest ej skulle åstadkomma
den påsyftade verkan.
Hr Landtm, svarade at Defensions-Deputation, sorn har
detta under utarbetande, lärer med första sig häröfver utlåta.
R. o. A. skildes åt.
462 (Febr. 9.) Instruktion för R. Ständers Kommission.
Den 9 Februarii.
R. o. A. samlades klockan 11.
Som R. o. A. i dag så sent kommit tillropa, uplästes nu
inga protocoller, utan företogs straxt
Den för Riksens Ständers Commission projecterade instructionen
och uplästes tillika Hr Revisions-Secreteraren Ehrenmalms
påminnelser vid l:sta och 2:dra §:ne.
Men R. o. A. biföl lo instructionen sådan som den var
projecterad.
Frih. Coijet påminte atom någon ledamot vore dissentiens
uti Commission, han då måtte få gå til plena med sin mening.
Härtil svarades at efter vanligheten deras vota, som är
dissentientes, följa med domarne då de refereras.
Hr Landtm, berättade at han til vinnande af tiden låtit
giöra anslag för Electorerne, efter som de andre Stånden så
mycket skynda på. Och frågade Hr Landtm, om Electorerne
nu få träda af at välja, då de lära kunna blifva färdige innan
R. o. A. skiljas åt.
Frih. Cronhiort anförde hurusom en del af R. o. A.
varit för, en del åter emot det at någon Commission skulle
förordnas; och understälte han fördenskul, om icke Electorerne
vid ledamöternes utnämnande borde taga några af hvardera.
Frih. Döring sade det Electorerne ej kunna veta hvem
som varit hvarken emot eller med; men de lära efter sin eed och
bästa samvete välja dem, som de finna skickeligast här til.
Frih. Scheiding tykte at de af Hrr Electorerne, som varit
med i Finland, ej borde förrätta något val.
Frih. Hindr. Wrede bad at R. o. A. ville betänka i
hvad omständigheter vi nu äro, och at vi fördenskul intet
måtte röra up något som förorsakar aigreur; förmodandes han
at Hrr Electorerne lära efter deras eed och samvete så förrätta
detta val at R. o. A. dermed blifva nögde.
Hr Landtm, giorde frågan om då Electorerne nu få gå neder;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och afträdde Hrr Electorerne.
Hr Nordenadler erindrade det åtskillige af Hrr Electorerne
voro borta, hemställandes derföre om icke andra borde
väljas i deras ställe.
Om elektorer för val af Kommissionen.
463
Hr Rutil en schöld utlät sig, at Hr Nordenadlers påminnelse
vore mycket billig; men som de andre Stånden yrka
så mycket derpå, at Commission ofördröijeligen måtte blifva
utnämd, och tiden skulle ännu längre utdragas örn andra
Electorer skulle utnämnas i deras ställe, som äro frånvarande,
så tykte Hr Ruthensehold bäst vara at nu låta härmed bero.
Hr Landtm, berättade at det jemväl vid de förre Riksdagar
händt, at när det avancerat in på Riksdagen många af
Electorerne varit borta, men derföre intet blifvit remplacerade,
utan de, som varit qvare, hafva lika fullt förrättadt vahlen.
Frih. Cronhiort påstod än vidare at de af Electorerne
som varit i Finland, böra afhålla sig.
Härmed instämde Hr Biörnberg.
Hr Landtm, gaf tilkänna huru som i anledning af hvad
sidst blef resolverat en Deputation i går varit uppe hos H. Majit
och aflagt Riksens Ständers underdånige tacksägelse för H.
Majits nådige utlåtelser, som vid Räds-Protocollernes igenomläsande
funnits på åtskillige ställen; lärandes Baron Wrede,
som anfördt Deputation, mera kunna berätta härom.
Derpå begyntes åter at talas om de Electorer, som varit
med i Finland, at de borde afhålla sig.
Då Hr Landtm, förestälte at R. o. A. uppå Hr Landtmms
giorde proposition redan en gång samtykt at Electorerne måtte
gå neder til at förrätta våhlet; och vore fördenskull nu mera ej
tid at tala derpå.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar, lät oss gå noblement
til verka. Jag är försäkrad, at Herrar Electorerne lära utse
sådane män at vi blifva nögde. För min del tilstår jag, at
om jag vore Elector och giordt min eed, skulle det falla mig
nog sensibelt at höra desse föreställningar.
Hr Didron instämde härmed.
Frih. Carl Otto Hamilthon: Gunstige Herrar, saken kan
i sig sielf vara billig nog; men det vore svårt at sålunda sättia.
någon af Electorerne under subgon. Jag håller fördenskull bäst
vara, at vi lemna det på deras med eed inför Gud förbundne
samveten at välja sådane män, som de finna skickelige til
denne angelägne sysslan. Baron Cronhiort och Baron Scheiding,
som hafva giordt denne påminnelsen, torde ock nu begifva sig
derifrån.
Frih. Scheiding betygade, at han ej hyste misstroende til
någon af Hrr Electorerne, utan hade en upriktig välmening drifvit
464 (Febr. 9.) Tacksarnhetsbetygelse till Konungen.
h onom at giöra denne påminnelsen, emedan de, som varit med i
Finland, torde misstänkas at på något sätt vara dehltagande.
Hr L. von Blixen: Baron Scheidings argumentation
håller intet stånd, ty om alla de, som varit i Finland, kunna
misstänkas at vara deltagande, så kunna med lika skäl de,
sorn varit här hemma, derföre misstros; aldenstund åtskillige
ordres och anstalter til krigets utförande härifrån blifvit giorde
och affärdade.
Härmed afstadnade denne discours.
Och som R. o. A. uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
förklarade sig nögde at nu företaga något annat;
Så uplästes det til II. K. Majit uppå samtelige Riksens
vägnar i, går håldne tal så lydande:
Det är för Riksens Ständer ej något nytt at igenom
Deputerade inför Eder K. Maj:t betyga sin underdånige fägnad,
erkänsla och tacksamhet för den kiärlek, nåd och faderliga
omvårdnad, hvaraf hvarje gång de sammankomma de så ömniga
prof för sig finna.
De hafva jemväl denna gången utur Råds-Protocollen med
den aldra fullkomligaste underdånige hugnad intagit, huruledes
sedan Ständernes sidsta sammanvaro Eder K. Maj:t icke allenast
om alle nödige mått och anstalter til krigets eftertryckeliga utförande,
armeens vid makt hållande och rikets försvar och
säkerhet, med en högst berömmelig försiktighet samt oaflåtelig
omsoig i nåder varit omtänkt, och sielf gifvit anledning til de
aldra vigtigaste härom förde rådplägningar, utan ock pä hvad
sätt i anseende til det högvigtiga successions-verket Eder K.
Maj:t lemnat de aldranådigaste förklaringar och vittnesbörd af
en aldrig tilfyllest bepriselig ömhet om Riksens Ständers frihets
och vahlrättighetens oförkränkta bibehållande, hvaraf de
dyra och höga Kongl. Eders Maj:ts ord, at intil dess död vilja
försvara Riksens återvundne frihet, at i nåder anse successionsverket
för en Riksens Ständer så nära tilhörig och örn rättighet,
så at ifall ock Riksens Ständer skulle ansöka Eder K. Maj:t
at recommendera någon dertil, Eder K. Maj:t af et sådant
deras förtroende sig ej vorde betiänandes, emedan det torde
hända, at den Eder K. Maj:t som aldra ypperst dertil ansåge,
sedermera litet nog värdig funnes, äro sådane vittnesbörd, som
öfvertyga hela verlden, at Svea rike uti Eder K. Maj:t äger en så
rättvis, mild och nådig Konung, som något land i verlden haft
at hugna sig af.
Konungens svar.
465
Riksens Ständer, hvilka en sådan lycksalighet erkänna,
hafva anbefalt oss inför Eder K. Maj:t at nederlägga deras
underdånige tacksamhet, vördnad och erkänsla, uti hvilken ej
allenast de beständigt skola framhärda, utan ock hos sine
efterkommande til Eders K. Maj:ts odödeliga äreminne med
högsta sorgfällighet fortplanta.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke för framtiden
fastställas må, at sådane tal, som skie til H. Maj:t i Riksens
Ständers namn, altid förut böra justeras i Ståndens plenis;
Hvilket fants skiäligt, och befaltes at derom et Extractum
Protocolli skulle upsättias til de andre Stånden.
Derpå uplästes //. K. Maj:ts nådige svar uppå det til
H. K. Majit å Riksens Ständers vägnar förde underdånige tal
af följande innehåld:
Det kan intet annat än af alt hierta fägna mig at se det
Riksens Ständer bemärkt min upriktiga välmening för deras
välgång och frihet. Jag liar derom med mera mina tankar
på papperet låtit upsättia, som Hr Riks-Rådet och presidenten
Gref Gyllenborg lärer upläsa:
Så angelägit som jag mig städse vara låtit at på alt
möijeligit sätt befordra rikets bästa och välfärd, så kiärt är
det mig at förnimma, at hvad jag derutinnan härdis kan
hafva giordt, icke allenast blifvit Riksens Ständer föredragit
utan ock af dem således ansedt, at de funnit sig föranlåtne
deras nöije deröfver igenom närvarande Deputation at betyga,
samt deras tacksägelse derföre at aflägga. Om någonting skulle
kunna öka den kiärlek och den tilgifvenhet jag för riket hittils
hyst, så är det visserligen en sådan Riksens Ständers betygade
erkänsamhet, och försäkrar jag at detta skall upmuntra mig
at äfven hädanefter hafva all möda och flit ospard, samt at
använda ali min hug och tankar, huru fäderneslandet genom
Guds nådiga hielp och välsignelse må utur det närvarande
beträngda tilståndet blifva förhulpet och en önskelig fred åter
härstäld; men som jag förut ser, at denna senare näppeligen
och kanskie aldeles icke står at erhållas, utan man (icke) är
uti fullkomligit tilstånd at biuda fienden spetzen, och at fördenskull
nödigt vara vil, at armeen jemte flottan ju förr ju
heldre blifva uti behörigt stånd satte, samt sedermera så anförde,
som rikets nödvändighet och krigs-maximer fordra; så
förklarar jag härmed at vara beredvillig mig sielf commandet
deröfver at antaga; och ehuruväl jag ej kan försäkra om
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 30
466 (Febr. 9.) Om öfverbefälet i kriget.
utgången, emedan sådant uppå den Högstas allvisa försyn ankommer,
så kunna likväl Riksens Ständer giöra sig förvissade,
at all möijelig försiktighet dervid skall brukas, och at om
nödvändigheten så fordrar, jag för fäderneslandets välfärd skall
hafva mitt egit blod ospardt; lefvandes jag uti den säkra til—
försikt at Riksens Ständer lära förfoga de anstalter, at hvad
til krigets utförande erfordras tidigt blifver anskaffadt, och för
öfrigt låta det uppå mig ankomma at af riksens trogna män
utse och nämna den, som commandet näst under mig föra skall.
Detta hvad jag således sagt, är min rätta upriktiga mening
och sanskyldiga upsåt, hvartil jag allenast ännu lägger,
at som jag intet skal underlåta at vidare draga en sorgfällig
omvårdnad för riket samt efter yttersta krafter och förmågo
söka befordra hvad til des bästa och välfärd lända kan, och
i synnerhet såsom hitintils äfven hädanefter vaka för Riksens
Ständers ädla frihet och derföre mit egit lif hafva ospardt,
så lefver jag ock i den säkra förmodan, at Riksens Ständer
sielfva lära vara måne om des vidmakt hållande, fölgackteligen
dertil på alt sätt enhälleligen vilja bidraga.
Frih. H. Wrede berättade, at då han i går hade den
ähran at anföra denne Deputation, har H. Majit på et oförlikneligit
nådigt sätt förklarat sin välmening för Riksens
Ständers frihet och välgång, med nådig försäkran at H. K.
Maj:t efter yttersta krafter och förmågo vil söka at befordra
rikets välfärd och bästa, samt derföre hafva sit egit lif och
blod ospardt; vid hvilka ords framförande H. Majit varit så
rörd, at tårarne varit H. Majit i ögonen.
Frih. Coijet betygade sin underdånige vördnad och tacksägelse
för H. K. Majits nådiga ömhet och faderliga omvårdnad
om rikets och des trogne undersåtares frihet, välgång och sällhet.
Derpå framgaf Frih. Coijet et Memoriål, och berättade
at som han af händelse i Riddarhus-Cancelliet sedt H. K.
Majits nu upläste nådige svar, så hade han skrifteligen upsatt
sine tankar angående utnämnandet af den, som näst under
H. Majit kommer at föra commandot öfver armeen, hvartil
han förmente ingen vara närmare än den, som Riksens Ständer
til successor nu vordo utväljandes.
Berörde Memorial uplästes, hvaruti Frih. Coijet med al
undersåtelig vördnad och tacksamhet erkänner K. Majits nådige
förklarade yttrande om rikets närvarande tilstånd och des uphielpande
samt bibehållande vid des tiihörige fri- och rättig
-
Frih. Coijets mern. Fråga om ny depot, till konungen. 467
heter, men isynnerhet berättar sig med alle andre rikets inbyggare
upmuntras til ny glädie och nya krafter uti deras
försvagade tilstånd, af den nådige offert, som H. K. Maj:t
gifvit Riksens Ständers Deputerade at vilja vid en så hög
ålder åtaga sig dubbelt besvär at tillika föra både spiran och
svärdet, och at hålla sit Kongl, lif och blod ospardt til fäderneslandets
försvar emot fienden, där så omtränga skulle; förmälandes
Frih. Coijet sig vid en så mild och nådig utlåtelse
intet vidare hafva för sin del at påminna eller tillägga, utan
allenast at den successor, som Riksens Ständer framdeles utväljandes
varda, kunde blifva den, som näst under H. K. Maj:t
kommer at commendera, då man vore försäkrad, at han utaf
så höga och stora egenskaper, som hos vår nådige Konung
finnas, skulle inhämta den kundskap och de krigs-maximer,
hvarmedelst han framdeles kunde blifva et grundstöd för den
svänska armeen och en skräck för de sig tilärnande rikets
fiender. Sluteligen beder Frih. Coijet at detta hans Memorial
må med de öfrige Stånden coinmuniceras.
Hr Landtm, sade at ehuru den i Memorialet omrörde
qusestion i sig sielf kan tyckas vara innocent, fruktade dock
Hr Landtm, vid närvarande omständigheter, at den torde hafva
farlige påfölgder, ifall Frih. Coijet skulle gå dermed til de
andre Stånden.
Hr Lewin von Blixen understödde detta och begiärte
Hr Blixen samt Frih. Ulfsparre med flere, at detta Memorial
måtte blifva liggande på bordet.
Frih. C. Wilh. Cederhielm och åtskillige andre af R. o. A.
förklarade deras underdånige tacksamhet, vördnad och erkänsla
för detta H. K. Maj:ts lemnade nådige yttrande at vilja upoffra
lif och blod til fäderneslandets försvar, och tykte Frih.
Cederhielm at Riksens Ständers första giöromål billigt borde
blifva at inför H. K. Majit nedlägga deras ytterligare underdånige
tacksägelse härföre.
Frih. H. Wrede utlät sig, at det aldrig vore för mycket
om vi ännu kunde visa större tacksamhet emot en så mild
och nådig Konung, hvars like knapt något land i verlden har
at hugna sig af; men som Riksens Ständer genom sine Deputerade
så nyligen och i går aflagt deras tacksäijelse för de inånga
i Råds-Protocollen fundne nådige utlåtelser om Riksens Ständers
frihets handhafvande med mera, och åtskillige af R. o. A. nu
begiärt at saken måtte blifva liggande på bordet; så holt
468 (Febr. 9.) Om öfverbefälet i kriget. Brandstads- och
Frih. Wrede före, at härmed ännu något kunde anstå, til dess
Riksens Ständer utlåtit sig angående utnämnandet af den, som
under H. Maj:t kommer at föra commendo öfver armeen, då
Riksens Ständer jemte deras underdånige tacksäijelse tillika
kunde lemna H. Majit svar derom.
Hr Didron: Baron Coijets Memorial måste efter åt
skilligas
begiäran blifva liggande på bordet, men angående
utnämnandet af den, som under H. Maj:t skall föra commandot
öfver armeen, kan R. o. A. sig nu intet utlåta, och lärer det
ej kunna nekas H. Maj:t at välja dertil hvem H. Maj:t behagar
och skickeligast finner.
Frih. Scheiding sade sig jemväl med underdånig vördnad
och tacksäijelse erkänna H. Maj:ts högst bepriseliga ömhet och
omvårdnad för fäderneslandet, samt förklarade nådige yttrande
at til des försvarande vilja hafva lif och blod ospardt; men
han lemnade til R. o. Arns egit eftersinnande huruvida det kan
vara enligit med vår frihet, at H. Maj:t skulle utom Råds råde
utnämna den, som näst under K. Maj:t kominer at föra commendo
öfver armeen, hvilket synes vara stridande emot Regeringsformen
Hr
Landtm, förmente bäst vara, at detta blifver liggande
på bordet, då man imedlertid kunde betänka sig på hvad sätt
vi som undersåtare måtte å vår sida ådagalägga vår underdånige
plikt och skyldighet at efter yttersta krafter bidraga
til rikets försvar och uphielpande uhr des tryckande nöd;
hvilket både hos våra grannar och fiender kunde upväcka
eftertanka, och förmå dem til billighet, när de höra at vi
ännu visa fermeté och ej låta olyckan qväfja vårt mod, som
de sig kanskie hittils förestält.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 28 Januarii,
angående en allmän Förordnings utfärdande, hvaräst besvär
öfver Härads-rätternes utslag i brandstods-mål måge uptagas och
lagligen afgiöras, med mera; hvilken Förordning K. Majit uti
project nu låtit med Riksens Ständer communicera.
Detta remitterades til Justitise-Deputationen.
Vidare uplästes et annat Extract uhr Råds-Protocollet
af den 8 Januarii, angående en öpen Förordnings utfärdande,
huru och på hvad sätt den, som ej nöijes med Hofrättens utslag
i depositions- eller qvarstads-mål, kan medelst besvär
det samma hos K. Majit i underdånighet fullfölja; hvilken
qvarstads-mål. Val till R. Ständers Kommission ang. kriget. 469
Förordning K. Maj:t låtit projectera och nu med Riksens
Ständer velat i nåder communicera.
Detta remitterades jemväl til Justitise-Deputationen.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke R. o. A. skulle
finna nödigt at hos de andre Stånden begiära, det de ej måtte
utlåta sig öfver H. Maj:ts förklarade nådige yttrande at vilja
antaga sig commendo öfver armeen, med mera, innan R. o. A.
först communicerat sine tankar deröfver med de andre Stånden.
R. o. A. funno detta så mycket mera nödigt, som denne
saken närmast rörer R. o. A.
Och afskickades fördenskull Riddarhus-Fiscalen Cedercrona
härom til de andre Stånden.
Herrar Electorerne upkommo och berättade
Gref Piper, hvilken förde ordet, at Electorerne til följe
af R. o. A:ns befallning varit nedre och valdt ledamöter til den
förordnade Commissionen, vid hvilken förrättning Electorerne
lagt til grund, at:
l:o ingen bärtil blifvit tagen, som varit ledamot i förra
eller är ledamot i nu varande Secrete Utskott; icke eller
2:o någon som är ifrån Finland, efter samtelige invånarne
ifrån Finland inlagt åtskillige klagomål och besvär hos Riksens
Ständer; för det 3:dje icke eller någon, som vetterligen är släkt
med Generalerne eller någon annan, som eljest kan på något
sätt vara delaktig.
Gref Piper öfvergaf nu förteckningen, hvilken uplästes.
(Bil. N. 6.)
Hr Landtm, bad at desse Herrar ju förr dess häldre och
om möijeligit är i morgon ville träda tilhopa.
Sedan anmälte Hr Landtm, tvänne af Generalen Gref
Lewenhaupt ingifne Memorialer, hvaraf det ena innehåller besvär
öfver Hr Justitiae-Cancelleren och det andra innehåller de
mål, hvilka Generalen förmenar böra af Commissionen skiärskådas,
såsom icke hörande til General-Krigsrätten; och hemstälte
Hr Landtm, om icke berörde Memorialer kunna remitteras
til den förordnade Commissionen;
Hvilket bifölls.
Hr Ruthenschöld, som äfven var nämd til ledamot i
Commissionen, uprepade huru som han i början af Riksdagen
ingifvit et Memorial angående de vid krigs-operationerne i
Finland så väl som vid flottan begångne felaktigheter; i an
-
470 (Febr. 9.) Besvär ang. båtsmanshåll. R. St:rs Kommission.
seende hvartil han nu understälte R. o. A:ns bepröfvande
huruvida han kan anses för habil domare.
Men R. o. A. funno sådant ingenting hindra, at ju Hr
Ruthenschöld kan sittia i denne Commission.
Frih. Ulr. Scheffer begiärte blifva underrättad af hvad
anledning Electorerne uteslutit förra Secrete Utskottets ledamöter,
eftersom han ej viste at Electorerne haft någon instruction
dertil.
Gref Piper berättade, at Electorerne härtil fådt anledning
af de vid åtskillige tilfällen här på Riddarhuset förde discourser,
och tyktes sådant dessutan för den orsaken skull vara nödigt, at
Gref Lewenhaupt beropat sig på förre Secrete Utskottets planer
och ministeriele saker, hvilka i Secrete Utskottet förevarit.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
11 Januarii, hvaruti förmäles Nyköpings stads besvär theröfver,
thet samma stad har för Båtsmans-roten N:o 286 måst
utreda tvänne recriiter, som på then finska siö-expeditionen
döde blifvit, oaktadt at båtsmannen Jöns Kabel, som år 1741
blifvit för död angifven och efter hvilken thenna recrutering
skiedt, har den 3 sistledne November med lifvet hemkommit,
vid hvilket tilfälle ock flere städers Riksdagsfullmäktige skola
sig besvärat så väl öfver osäkre rapporter ifrån vederbörande
befehlhafvare om the båtsmän, som förrymdt eller med döden
afgådt, som ock theröfver, at rotarne ej åter bekommit monderings-
och släpe-kiäderne efter thet med döden afgångne manskapet,
hvilka klädespersedlar de fördenskul varit föranlåtne
at å nyo anskaffa; finnandes Borgareståndet för sin del härvid
nödigt, at detta mål remitteras til Landt- och Siö—MilitiasDeputationen,
som kunde gifva vid handen sådane mått och
författningar, hvarigenom den öfverklagade olägenheten så i det
ena som det andra må kunna förekommas.
Remitterades til Landt- och Siö-Militise-Deputationen.
Hr Landtm, anmälte et af Bondeståndet inskickat Memorial
underskrifvit af tvänne Riksdags-Fullmäktige ifrån Finland
Thomas Thomasson ifrån Björneborgs län, samt Eskel
Eskelson ifrån Stora Savolax;
Hvilket Memorial, som det innehåller någre omständigheter
rörande krigs-operationerne i Finland, så remitterades det til
Riksens Ständers förordnade Commission.
Sammaledes et af Herredagsmannen Pehr Nilsson ifrån Lindköpings
län ingifvit Memorial angående Commissionens giöromål.
Kungsgårdar på Öland. Besvär ang. landt-tullen. 471
Derefter uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 28
Januarii, angående kongsgårdarne på Ohland, Halltorp och
Horn, hvilka Allmogen därstädes begiärt måtte til bondehemman
blifva indelte, och hvaröfver K. Cammar-Collegium
des underdånige Betänkande afgifvit; kunnandes K. Majit i
anseende til Riksens Ständers vid 1738 års Riksdag fattade
slut, angående kongsladugårdarnes i riket bibehållande i deras
förra stånd, ej samtycka til ofvannämde Allmoges i förberörde
måtto giorde ansökning. Dock i betraktande af Allmogens
mykna lidande, förmedelst de många kongsgårdars byggnad,
har K. Majit detta såsom et specielt mål velat til Riksens
Ständers egit bepröfvande remittera.
Berörde Extractum Protocolli remitteras til Cammar(Economie-Deputation.
Hr Landtm, frågade om det icke varit R. o. Arns tanka
då Lagman Post sidst afskickades til de andre Stånden, at
Secrete Utskottet först måtte öfverlägga om Bondeståndets
begiäran at få ständigt säte i Secrete Utskottet innan den hos
Stånden in plenis afgiöres.
R. o. A. förklarade detta hafva varit deras rätta mening.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Borgmästaren Cervin
förde ordet och näst aflagd hälsning berättade hurusom samtelige
Embets-Societeterne här i Stockholm sig theröfver besvärat,
at theras i egne verkstäder tilverkade handtverksvaror
blifvit med Lilla Landt-tullen besvärade, samt thessutan mycket
hinder och uppehåll skall förorsakas genom thet hittils brukelige
förpassnings-sättet; hvilka mål Borgareståndet, i anseende til
samtelige städernes här under beroende angelägenhet, har funnit
skiäligt at remittera til Riksens Ständers Manufactur- och
Handels-Deputation, och vil fördenskull hos R. o. A. hafva
dem recommenderade.
Hr Landtm, lofvade at detta med första skall blifva
R. o. A. föredragit, och bad förmäla R. o. Arns hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta uprepade Hr Landtm, hvad
densamma haft at andraga.
Och uplästes nu Borgareståndets Extractum Protocolli
härom, hvaruti theröfver ej allenast besvär anföres, at vid
marknadernes besökande med de på deras egne verkstäder
förfärdigade varor embeterne och handtverkerierne blifva tvert
472 (Febr. 9.) Frih. Höpken och franske ambassadören.
emot så äldre som senare Privilegier, Resolutioner och rättigheter
med Landt-tullens erläggande besvärade, utan ock at
dem medelst fiirpassnings-sättet vid tullarne mycken skada och
olägenhet skall tilfogas; hållandes Borgareståndet för sin del
härvid före, at som detta mål vid sidstledne Riksdag varit
anhängigt vid Riksens Ständers Manufactur-Deputation, så
kunde de insinuerade Memorialer äfven nu dit remitteras, och
Deputation med sit Betänkande häröfver til Riksens Ständer
skyndesammast inkomma, för embeternes härunder beroende
angelägenhet skull.
Hr Löwenhielm: Jag linner at detta mål, som går ut
på förminskning i tullen, icke passerat Urskillnings-Deputation,
utan är af Borgareståndet i anledning af de der ingifne Memorialer
uptagit, tvert emot Riksens Ständers vid början af
Riksdagen giorde förening. Och hemställer jag altså om icke
det tilsvidare må hvila, hälst det nu icke är tid at förminska
cronans inkomster.
Detta blef, uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
af R. o. A. bifallit.
Hr Landtm, berättade, at som Riksens Ständer faststält,
det Större Secreta Deputations ledamöter jemväl böra afhålla sig
ifrån umgänge med främmande Ministrer, men Baron Höpken
i går vid conferencen med Franska Ambassadeuren fördt Protocollet,
och vore för den orsaken skull föranlåten at i morgon
gå til Ambassadeuren, så hade han hedt Hr Landtm, först
anmäla sådant hos R. o. A.
R. o. A. hade härvid intet at påminna.
Emedan klockan nu var öfver et, skildes R. o. A. åt.
Den 19 Februarii.
R. o. A. samlades klockan 10.
Som R. o. A. i dag ej förr kommit tilhopa, upskiöts med
Protocollets justerande til en annan gång.
Och uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 1
Februarii, hvarjemte K. Maj:t i nåder velat med Riksens
Ständer communicera Cammar- och Commercie-Collegiernes
underdånige utlåtande angående Landshöfdingens Gref Nils
Bondes giorde hemställan om alle gamle manufactur-verk,
som private personer äga, skola uhr crono-parkerne så långt
de räcka få utan betalning niuta så mycket timmer, som til
Kronoparker. Kopparslagare-embit. Finska förs. Spinnhuset. 473
verkens uprätthållande bevisligen behöfves; finnandes K. Maj:t
härvid, at som 3 § i 1739 års Manufactur-Privilegier i synnerhet
synes angå de nyare manufacturier saint främmande
tilkomne manufacturister, så lärer en sådan förmån väl ej
kunna extenderas til de äldre och långt för detta anlagde
verken, emedan på sådan händelse alle cronans skogar skulle
oförtöfvat upgå ej allenast til kniphamrar och dylika verk,
utan ock til stångjerns-verk.
Förberörde Extractum Protocolli remitterades til Riksens
Ständers Manufactur- och Handels-Deputation.
Uplästes et annat Extract uhr Råds-Protocollet af den
1 Februarii, angående Kopparslagare-Embetets sökte befrielse
för Lilla tullens erläggande af den til deras behof genom köp
eller byte förskaffade gamla gryte- eller kittelkoppar, samt om
icke det gamla tennet, som till intet annat än omarbetande
kan nyttias, må vara frikallat för Lilla tullen; hvilket mål,
sedan Cammar- och Commercie-Collegierne sig deröfver utlåtit,
K. Majit funnit ankomma på förklaring öfver någre härom förr
utgångne Förordningar, och fördenskull detsamma med Riksens
Ständer i nåder communicerat.
Detta remitterades til Riksens Ständers Cammar-CEconomieDeputation.
Vidare uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 12
Februarii angående någon upkommen tvistighet öfver et förrättat
vahl til den ledige Capellansbeställningen vid Finska
församlingen här i Stockholm, hvilken tvistighet, som den skal
bero uppå rätta förståndet af den Resolution, hvilken K. Majit
uppå Riksens Ständers underdånige begäran låtit utfärda den
16 Junii 1741, angående Präste-vahlen vid berörde Finska
kyrka härstädes, så har K. Majit funnit godt at, förr än K.
Majit sig häröfver sluteligen yttrar, infordra Riksens Ständers
underdåniga utlåtande denna sak angående.
R. o. A. funno godt at remittera detta til JustitiseDeputationen.
Hr Landtm, anmälte en af Spinhus-Föreståndarne hos
H. K. Majit ingifven och til Riksens Ständer nedskickad
relation om verkets nuvarande tilstånd;
Hvilken relation remitterade til Manufactur- och HandelsDeputationen.
Vidare anmälte Hr Landtm, det Gref David Frölich å
Riksens Ständers Commissions vägnar begiärt, at ju förr des
474 (Febr. 19.) Tryckning af General-krigsrättens handlingar.
häldre expedition måtte skie om tryckandet af General-Krigsrättens
handlingar, på det at Commissionens ledamöter deraf
måge kunna få hvar sit exemplar til igenomläsande.
Riddarhus-Secreteraren berättade huruledes sedan R.
o. A. bifallit at libellen och exception samt repliquen och
dupliquen tillika måtte tryckas, hafva först Prästeståndet,
sedermera Borgare- och Bondeståndet tillagt, at både GeneralKrigsrättens
håldne Protocoller samt alla i Krigsrätten inkomne
acter, skrifter, handlingar och bilagor jemväl måtte tryckas;
hvaruppå det kommit at bero; varandes likväl sielfva documentet
med Ståndens påskrifter nu inkommit så at det R. o. A.
kan föredragas.
Uplästes altså de tvenne respective Ståndens utlåtelser, af
innehåld, som här förut anfördt och berättat är.
Hr Flach holt före, at hela skriftväxlingen med des bilagor
och sielfva Protocollet kunde tryckas, men at ledamöternes
voteringar likväl borde utslutas, såsom icke eller uti de hällne
Krigs-Conseiller hvars och ens sentimens eller votum, utan
allenast hvad Conseillen beslutit- bör allmänt giöras.
Hr Landtm, förestälte, at som Commission ofehlbart måste
censurera hvad som tryckes, så ankommo det på Commission
at reglera detta.
Gref H. Gyllenborg utlät sig, at här redan vore trenne
Stånd, som sagt, at alla de inkomne acter, skrifter och handlingar
böra tryckas.
Frih. Sten Bielke sökte at visa, det här vore någon
skiljaktighet emellan Ståndens utlåtelser, och tykte Frih. Bielke,
det skriftväxlingen med allegaterne väl kunde tryckas, men at
ledamöternes voteringar efter vanligheten böra hållas tyste.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar, ändamålet här
med
är at alla rikets invånare måtte blifva fullkomligen uplyste
om hela krigets olyckeliga förlop til at derigenom vinna
enighet och ställa nationen tillreds; skall nu detta ändamålet
vinnas, är nödigt at altsammans blifver genom trycket allmänt
giordt; vi hafva länge nog varit förde bakom liuset.
Efter något vidare discourerande härom bifölls det loflige
Borgareståndets utlåtelse, at alt må tryckas, undantagandes
hvad för rikets säkerhet bör tyst hållas, hvilket Commission
och Krigsrätten har at urskilja.
Hr Landtm, berättade at R. o. A:ns Deputerade öfver
rusttiensten hafva varit tilsammans och derom projecterat en
Skr. ang. rusttjensten. Ang. tal t. kon:n. Bonde-st. o. Sekr.Utsk. 475
underdånig skrifvelse til H. K. Maj:t, hvilken Hr Landtm,
ej velat underskrifva förr än Hr Landtm, det hos R. o. A.
först fått anmäla.
Uppå åtskilliges begiäran uplästes samina underdånige
skrifvelse til H. K. Majit, och hade R. o. A. dervid intet at
påminna, hvarföre den af Hr Landtm, underskrefs.
Uplästes för R. o. A. följande Extractum Protoeolli til
de andre Stånden, hvilket af R. o. A. gillades:
Utdrag af Protocollet, hållit hos R. o. A. den 9 Febr. 1743.
S. D. Uplästes för R. o. A. det til H. K. Maj:t sidst
hällne underdånige tahl, hvarvid R. o. A. aktade nödigt at
enär vid et eller annat tilfälle något tahl kommer at föras til
H. K. Maj:t å samtelige Riksens Ständers vägnar, det då altid
förut in plenis ina justeras; och befaltes at de öfrige respective
Stånden genom Extractum Protoeolli häraf skulle lemnäs vänlig
del. Actum ut supra.
Hr Landtm, bad R. o. A. intaga sina ställen;
Hvarefter för R. o. A. uplästes Secrete Utskottets Extractum
Protoeolli af den 12 innevarande månad, med project til svar
uppå Bondeståndets den 31 näst förutgående Januarii genom
utdrag af Protocollet hos de öfrige respective Stånden anmälte
begiäran at vid innevarande Riksdag få hafva et ständigt säte
i Secrete Utskottet vid alla förekommande både ut- och inrikes
ärender; vid hvilket tilfälle Secrete Utskottet å ena sidan sig
erindrat, hurusom en sådan Bondeståndets begiäran at få hafva
säte och stämma i Secrete Utskottet, blifvit vid de förre Riksdagarne
alt ifrån 1720 afslagen, och derjemte tydeligen visat
det Bondeståndet til et sådant påstående ingen rätt skall hafva,
utan at det vore emot Riksdagsordningen, såsom en allmänt
vedertagen och genom långligit bruk stadfästad lag stridande,
ehuru Bondeståndet vid vissa tider och uti vissa mål, som
angådt contributioner, giärder, bevillningar, utskrifningar och
krigsrustningar blifvit til Secrete Utskottets bivistande admitterade.
A andra sidan har åter Secrete Utskottet förekommit
de granlaga och eftertänkelige omständigheter, hvaruti riket sig
nu befinner, hvilka om någonsin fordra et almänt och inbördes
samråd och gemensamt förtroende, til hvilkets fullkomliga ernående
och befästande Bondeståndet förklarat mycket skola
bidraga, om det vid de angelägne öfverläggningar, som til
rikets räddande i Secrete Utskottet förekomma, får genom sine
Deputerade vara närvarande. I anseende til desse å ömse
476 (Febr. 19.) Frågan om Bonde-st&ndete säte i
sidor för handen varande och flere besynnerlige skiäl, hemställer
Secrete Utskottet de irenne respective Ståndens godtfinnande,
om och huruvida Bondeståndets Deputerade må för
innevarande Riksdag et ständigt säte uti Secrete Utskottet vid
alla förekommande både ut- och inrikes ärender lemnäs.
Hr Didron: Jag kan intet hafva mig sakerne så väl
bekante, som de Herrar, hvilka sittia i Secrete Utskottet, utan
måste härutinnan aldeles förlita mig på dem; och förklarar
jag fördenskul, at om Secrete Utskottet i anseende til närvarande
öma och granlaga omständigheter styrker dertil, at
Bondeståndet må lemnäs ständigt säte i Secrete Utskottet vid
innevarande Riksdag, vil jag det bifalla, dock med förbehåld
at sådant af dem ej må dragas til prasjudicat i framtiden.
Frih. Diiring utlät sig på samma sätt.
Gref H. Gyllenborg: Alla raisoner mot och med äro
tydeligen af Secrete Utskottet anförde, så at jag med deras
vidare uprepande ej vil falla R. o. A. besvärlig. Ovedersäijeligit
är, at denne Bondeståndets begiäran strider emot Riksdagsordningen
och fundamental lagen; men, gunstige Herrar, salus
populi suprema lex. På den grunden måtte vi stödia oss, och
när vi det giöra, tror jag det en hvar lärer vid närvarande
omständigheter finna rådeligit at samtycka härtil; hvilket jag
så mycket mera önskar, som i fall vi skulle stadna i skiljaktige
meningar ingen votering häröfver emot Riksdagsordningen kan
tillåtas.
Frih. Cronhiort sade sig ej vara här emot; men holt före
at vi först borde afvänta Secrete Utskottets råd och til—
styrkande, samt tillika i öfvervägande tagas huru någon decision
skal kunna blifva, ifall tvänne Stånd i Secrete Utskottet stanna
uti olika mening emot de öfrige tvänne Stånden.
Frih. During berättade, at Bondeståndets begiäran ej
sträcker sig vidare än til ständigt säte i Secrete Utskottet.
Hr Adlerbeth: Secrete Utskottet har å ena sidan haft
stort betänkande at styrka Riksens Ständer härtil, eftersom
det strider emot Riksdagsordningen, hvilken de med eed äro
förbundne at efterlefva; å andra sidan har Secrete Utskottet
funnit mycket betänkeligit at afslå Bondeståndet deras begiäran;
hvarföre Secrete Utskottet understält saken Riksens Ständers
egit godtfinnande, utan at styrka til eller ifrån, hvilket Secrete
Utskottet, som sagt är, ej kunnat giöra, så framt icke Secrete
Utskottet dertil undfår plenorum befallning.
Sekreta Utskottet under denna riksdag bifalles af R. o. A. 477
Hr Ehrencreutz: Jag finner äfven det Secrete Utskottet
ej är i Stånd at tilstyrka något i denne saken, förr än Secrete
Utskottet derom får befallning, hvilket likväl i mit sinne är
så mycket nödigare som Secrete Utskottet bäst har sig bekant
rikets närvarande tilstånd och de härvid förekommande granlaga
omständigheter; hörandes det jemväl i noga öfvervägande tagas,
at om Bondeståndet lemnäs säte och stämma i Secrete Utskottet,
och tvänne Stånd stadna uti olika mening emot de
andre tvänne Stånden, bl ifver ingen decision.
Frih. Fab. Wrede begiärte höra Bondeståndets Extractum
Protocolli, och tykte för öfrigt at det vore betänkeligit om
härmed på tiden skulle ankomma, emedan derigenom ännu
större misstroende hos Bondeståndet kunde upväckas.
Hr Landtm, upläste slutet af Bondeståndets Extractum
Protocolli, och uprepade vidare hurusom Bondeståndet deruti
allenast begiärt et ständigt säte uti Secrete Utskottet vid innevarande
Riksdag; dock hafva sedermera Ståndets Deputerade,
vid tilfälle at härom i Secrete Utskottet kommit at talas, närnt
både säte och stämma, hvarutaf man nogsamt förmärkt, at de
intendera bägge delarne. Men Secrete Utskottet har ej gådt
vidare än deras skriftelige begiäran sträcker sig, varandes tid
nog när de påstå votum at då derom öfverlägga och med dem
capitulera.
Frih. Fab. Wrede: Bondeståndets Deputerade ägaredan
votum uti de saker, som röra defensions-verket, och så vida
dem lemnäs ständigt säte uti Secrete Utskottet måste de väl
hafva votum i alla andra där förekommande mål. Jag fruktar
at om vi neka dem det, kunde deraf förorsakas farlige påfölgder.
Yi måste, gunstige Herrar, intet spänna bogen alt
för högt.
Frih. Sten Bielke förklarade sig vara af samma tankar
som Baron Wrede, allenast at Banco-verket ej må komma til
Bondeståndets kundskap.
Härtil svarades at hvad Banco-verket angår, så kunna
Bondeståndets Deputerade i Secrete Utskottet så mycket mindre
få någon kundskap derom, som ej en gäng de öfrige trenne
Ståndens samtelige ledamöter i Secrete Utskottet dertil komma,
utan allenast några få, hvilka med serskilt tysthetseeu äro
förbundne.
Som åtskillige än vidare yrkade derpå, at Secrete Utskottets
utlåtelse torde inhämtas, huruvida Secrete Utskottet
478 (Febr. 19.) Bonde-ståndets säte i Sekreta UtBkottet.
finner närvarande omständigheter fordra at Bondeståndet lemnäs
ständigt säte i Secrete Utskottet, så utlät sig
Hr Carl Wennerstedt: Gunstige Herrar, den almänna
nöd och elände, hvaruti vi äro stadde, fordrar visserligen at
inbördes enighet och förtrolighet Stånden emellan ökes. Draga
vi nu på detta sättet ut tiden innan vi lenina Bondeståndet
säte i Secrete Utskottet, lärer deras misstroende emot oss alt
mer och mer tiltaga, hvilket torde hafva med sig skadeligare
suiter än vi oss nu kunna föreställa.
Hr Löwenhielm: På den enda grund, som sagt är, at
nöden har ingen lag, vil jag samtycka til Bondeståndets begiäran;
men som vi nu hördt at Bondeståndets mening är at
lika med de andre Stånden hafva stämma i Secrete Utskottet,
hvarifrån de sig ingalunda lära begifva, så tyckes mig vi giöra
bäst at noblement och utan något hemligit förbehåld samtycka
thertil, hälst försiktigheten fordrar at med menagement handtera
Bondeståndet, och så godt är at giöra med en gång det hvad
vi ändå ej kunna undgå.
Hr Landtm, förmente bäst vara at denne gången hålla
sig til Bondeståndets petitum, då man hade tilfälle at capitulera
med dem om et eller annat, som af Secrete Utskottet närmare
kunde jämkas.
Sedan R. o. A. härom något vidare öfverlagt, upsattes
följande Resolution, hvilken af R. o. A. gillades:
Resol.: R. o. A. samtycka, at det ärbara Bondeståndet
må lemnäs et ständigt säte i Secrete Utskottets pleno vid
innevarande Riksdag, hvarifrån dock de saker undantagas, som
altid varit i största hemlighet håldne, såsom Banco-verket
och dylikt.
Förberörde Resolution skrefs uppå Secrete Utskottets
Extractum Protocolli och afskickades straxt til de andre
Stånden.
Uplästes Capitainens And. Hindr. Ramsays Memorial,
ther uti han beskrifver thet myckna lidande, som the ifrån
Finland hit öfverkomne officerare af berörde Finska nation
skall vederfaras dymedelst, at de ej undfå och åtniuta hvad
dem efter stat bestås och hvad deras medbroder af Svenska
nationen skola uti Finland åtniutit; anhållandes Capitaine
Ramsaij om Riksens Ständers orna behiertande i följande mål,
nemligen at de Finska hit komne officerare, som ej bestå af
någon värfvad stat, måtte åtniuta samma förmån, som de
Ramsaysinem. ang. finske militärernesunderst.
Svenske vid de här indelte regementerne, och således straxt
vid årets slut blifva betalte efter indelt stat, beräknad med
förhögning, samt månadteligen få sine ordinarie fält-tractamenter,
fritt qvarter och fourage för hästarne, jemväl ock at
få blifva emploijerade vid de Svenske regementerne och imedlertid
satte å la suite tils någre vacancer kunna existera,
hvarigenom lönen för cronan sedan kunde bli bespard. I lika
måtto anhåller Capitaine Ramsaij, at de gemene ifrån Finland
öfverkomne dragoner och soldater måge blifva hugnade med
deras felande små beklädningar, såsom skor, strumpor, skiortor,
halsdukar, västar och böxor, samt at bemälte manskap kunde
sammandragas til en corps och dem sedan Finske Öfver- och
Under-officerare tillika med en Finsk Präst tildelas, at de måge
förläggas i någon garnison och brukas til fästnings-arbete och at
alle Finske soldater måge undfå deras proviant in natura, samt
dem beviljas deras hemkallspenningar, som innestå för år 1742,
jemte återstående rote-spannemål för berörde år, med mera.
Under upläsandet af förberörde Memorial anmältes och på
vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet af
12 personer. Jan Pehrsson ifrån Tuna förde ordet och näst
aflagd hälsning berättade, at Bondeståndet genom desse sine
deputerade velat anhålla om R. o. A:ns utlåtelse öfver Bondeståndets
sidsta begiäran angående säte och stämma i Secrete
Utskottet.
Därnäst påmintes om den af Bondeståndet begiärte TullDeputation,
at den med första måtte blifva utnämd.
Hr Landtm, svarade at bägge desse målen redan blifvit
afgiorde hos R. o. A.
Vidare berättade Jan Pehrsson huru som hos Bondeståndet
någre Memorialer inkommit af en eller annan lidande
vid sidsta Riksdag, hvilka dock Bondeståndet icke kunnat
vidröra, aldenstund samma personers besvär af UrskillningsDeputation
blifvit remitterade til Riksens Ständer. Och som
de ännu hos R. o. A. ligga oafgiorde så begiärtes at R. o. A.
dem med första ville företaga och sig deröfver utlåta.
Derpå öfvergafs tvänne Extracta Protocolli, hvaraf det ena
innehölt några påminnelser vid bevillningen och det andra angick
fourage giärden.
Sidst begiärte Bondeståndets Deputerade, at den förordnade
Deputation öfver Finska invånarnes besvär med första måtte
sättia sig;
480 (Febr. 19.) Militär-begrafniDg. Finska militären.
Hvarmed, sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. Arns
hälsning,
Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta berättade Hr Landtm, at
Major Lillieswerd anmält det aflidne Tygmästaren vid Artilleriet
Siléen i dag skall begrafvas, och kommer för honom at skiutas
samt til den ändan något manskap at sammandragas.
R. o. A. hade härvid ej något at påminna.
Derefter continuerades med upläsandet af Hr Ramsaijs
Memorial. Då berörde Memorial var läst til slut, förestälte
Gref H. Gyllenborg huru det af Hr Ramsaij ingifne
Memorialet innehåller åtskillige omständigheter, hvaraf en del
höra til Landt- och Siö-Militiffi-Deputation och en del åter
til Secrete Utskottet.
Hr Ramsaij uprepade i hvad slätt tilstånd de ifrån Finland
hitkomne officerare sig befinna och huruledes desamma
betarfva en skyndesam hielp och undsättning.
Åtskillige af R. o. A. beklagade deras utiråkade svåra
tilstånd, och funno högst billigt at de på något sätt måtte
soulageras.
Vid detta tilfälle taltes äfven om de gemene soldaternes
innestående månadspenningar.
R. o. A. funno godt at remittera Hr Ramsaijs Memorial
til Riksens Ständers Landt- och Siö-Militire-QEconomie-Deputation,
som med forderligaste lemnar Secrete Utskottet del
af hvad som derutinnan kan vara af den beskaffenhet, at det
af Secrete Utskottet bör uptagas och afgiöras, då Secrete Utskottet
lärer tilse huru all skiälig klagan i detta fall må kunna
afhielpas.
Gref H. Gyllenborg proponerade at hädanefter, då plenum
kommer at hållas, anslag dagen förut i god tid och innan
klockan 12 skie måtte.
Hr Landtm, sade det vara omöijeligit at någon viss tima
kunde utsättias, innom hvilken anslaget altid skall vara utsatt,
emedan svsslorne esomoftast fordra, at plenum måtte blifva då
man det ej förmodat; men så lofvade Hr Landtm., at anslaget
åtminstone til klockan 4 eftermiddagen dagen förut skie skall.
Uplästes Bondeståndets Exiractum Protocolli af den 1U
Februarii, angående det författade projectet til en allmän bevillning
för innevarande år, hvaruti Ståndet förmäler sig oaktadt
des oförmögenhet efter så många i flere års tid uthärdade
Bevillning. Anslag ang. plenum. Bonde-st. o. Sekr. Utsk. 481
olyckor och tryckande omständigheter vilja åtaga sig den i 14 §
utsatte 3 öre smts afgiften för hvarje fönsterluft, dock med förbehåld
at ock för officerares boställen, academier, consistorier,
gymnasier och scholar den i bemälte § utsatte afgiften betalas,
såsom ock at för styfkiortlar och fruentimmers-peruquer 5 dal.
smt erlägges; och ifall detta ej skulle beviljas, vil då icke eller
Bondeståndet til någon bevilning för sig hafva samtykt. Dessutan
drager til R. o. A. Bondeståndet det ödmiuka förtroendet,
at ehuru deras säterier och ladugårdar äro enligt Privilegierne
för contribution befriade, lära de dock vid en så allmänt trängande
nöd sig icke undandraga at äfven för säterier och ladugårdar
contribuera. För öfrigt håller Bondeståndet före at J/4
part på Post-taxan kunde för innevarande år förhöjas; hafvandes
Ståndet i det öfriga vid hvar och en § af projectet til bevillningen
yttrat sin mening.
R. o. A. biföllo Bondeståndets uti förberörde Extracto
Protocolli giorde påminnelser, undantagandes hvad som angående
säterierne och ladugårdarne är anfördt; hvartil R. o. A. emot
Privilegierne sig icke kupde begifva.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke i anseende dertil,
at anslag för plenum ej altid kan skie middagstiden dagen
förut, så at folket medan de ännu äro på Riddarhustorget, få
se det, R. o. A. då behaga fastställa, at plenum altid hålles
hvarje onsdag, med mindre andre riksvårdande ärender sådant
hindra.
Häruppå svarades af åtskillige, det Hr Landtm, tiikommer
at reglera detta alt efter som sysslorne och arbetet fordra.
Hr Landtm, försäkrade, at ingenting af det honom åligger
skall blifva försummat; viljandes han så ofta hålla plenum
som andra i Secrete Utskottet förevarande angelägnare ärender
och sysslor det tillåta och medgifva.
Hr Landtm, anmälte det de andre Stånden igenom utskickade
låtit förnimma, huruvida Secrete Utskottets Extractum
Protocolli med Ståndens påskrifter om Bondeståndets begiäran
at få ständigt säte i Secrete Utskottet skulle nu straxt aflemnas
til Bondeståndet, eller om en formelig expedition derå
borde skie; hvaruppå Hr Landtm, hade svarat, det han tykte
nödigt vara, nu som tilförene, en formelig expedition härom
borde upsättias och Bondeståndet af en gemensam de trenne
Ståndens Deputation tilställas.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 31
482 (Febr. 19.) Bevillning och medel till kriget.
Vidare hemstälte Hr Landtm, om icke det må vara
Secrete Utskottet tillåtit, ifall Bondeståndet äfven skulle påstå
at få äga votum i Secrete Utskottet, at sådant med dém jämka
och derom öfverenskomma, på sätt som tilförene skiedt uti de
mål, som Bondeståndet besynnerligen röra och angå;
Hvartil R. o. A. samtykte; dock at det ankommer på
plenorum fastställande.
Hr Löwenhielm yttrade sig, at han för des opasslighet
skull ej varit tilstädes när den projecterade bevillningen varit
före; men som, ehuru Riksens Ständer af berömmelig nit och
kiärlek för fäderneslandet åtagit sig åtskillige slags contributioner
och bevillningar, han likväl tviflade, at de samma lära
vara tilräckelige eller så tidigt kunna inflyta som nödvändigheten
erfordrar, så understälte Hr Löwenhielm om icke någon
annan utväg borde tagas, at man genom lån antingen på utrikes
orter eller ock här hemma i landet kunde upnegociera
tilräckelige medel at utföra krigs-operationerne med.
Hr Landtm, berättade, at Secrete Utskottet redan varit
omtänkt på alla utvägar och til den ändan jemväl för juhlehelgen,
genom et Extractum Protocolli af den 11 November,
begiärt tilstånd at uppå Riksens Ständers egen garantie få
upnegociera nödige medel, emot den säkerhet för långifvaren
och på det sätt, som för riket kunde finnas nyttigast; lärandes
Secrete Utskottet härom än vidare draga all möijelig försorg;
dock fruktade Hr Landtm., at dervid lärer möta många svårigheter.
Hr Löwenhielm sade, at denne Secrete Utskottets hafde
omvårdnad och försiktighet vore mycket berömmelig; ty så
framt vi någonsin skola kunna erhålla en hederlig fred, måste
vi efter H. K. Maj:ts sidsta nådiga utlåtelse på alt sätt vara
omtänkte til at s ätti a oss i så fullkomligt stånd, at vi kunna
biuda fienden spetsen; men alla dylika anstalter och författningar
afstadna om vi ej äro försedde med tilräckelige medel.
Vår egen välfärd kräfver fördenskul, at vi som trogne och
redelige undersåtare efter yttersta krafter gripa oss an til at
hielpa fäderneslandet utur den förestående faran. Och i anseende
dertil förklarade sig ock Hr Löwenhielm villig at til K. Maj:ts
och cronans tienst antingen såsom förskått eller lån med svurnom
eede öfverlemna hälften af alt det silfver han nu ägde.
Gref Fredr. Gyllenborg, Frih. Cronhiort och Frih.
Scheiding förklarade sig äfven vilja gifva til cronan hälften
af det silfver de ägde.
Gåfvor af silfver till statskassan. Bonde-st. o. Sekr. Utsk. 483
Frih. Carl Otto Hainilthon anförde huru som han
hade varit brukad i ministeren och för den orsaken skull
blifvit föranlåten at förskaffa sig mycket silfver, hvaraf han
dock gerna ville aflåta hälften till rikets tienst.
Hr Lewin von Blixen androg huruledes mången väl
kan hafva något silfver, men derpå giordt så stora lån, at han
det icke mera äger. Dessutan ehuru ock R. o. A. sig nu
vilja förena at förära til cronan hälften af deras silfver, skulle
ändå större delen aldrig framgifva det, utan många snarare
kasta det i sion.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig, det han til at blifva
befriad ifrån et slikt vidrigt omdöme, vore så mycket mera
beredd at afstå hälften af det silfver han ägde.
På samma sätt förklarade Frih. Gustaf Hamilthon at
vilja gifva hälften af des silfver.
Frih. Coijet erböd likaledes hälften af det silfver han
äger, hvilket han med eed ville upgifva.
Hr Wulfwenstierna berättade, at Riksens Ständers Deputerade
öfver bevillnings-verket äfven haft detta i förslag,
men funnit betänkeligit at projectera något sådant, hvarigenom
undersåtarne i landet, som dessutan redan äro nog ledsne vid
de många svåra och dryga bevillningar och contributioner,
kunde liksom bringas til desperation. Den bästa och säkraste
utväg til at hielpa det allmänna verket, vore om R. o. A. sä
väl som de öfrige Stånden ville avancera tiden, och nu straxt
betala hvad som i följe af bevillningen längre fram på vissa
terminer kommer at erläggas.
Härmed afstadnade denne discours;
Och R. o. A. skildes åt.
Den 23 Februarii.
R. o. A. samlades klockan half 12.
Som R. o. A. i dag ej förr kommit tilhopa, upskiöts med
Protocollets justerande til en annan gång;
Och uplästes nu det projecterade svaret på Bondeståndets
begiäran at få ständigt såte i Secrete Utskottet vid innevarande
Riksdag.
Hr Ruthenschöld utlät sig, at han sidsta plenum ej
varit tilstädes när detta beviljades, hvarföre och som han
484 (Febr. 23.) Städernas räkenskaper. Undersökning om kriget.
vöre af annan mening, så giorde han til Protocollet sin reservation
häremot.
R. o. A. funno godt at efter förra vanligheten en gemensam
Deputation af alla 3 Stånden skulle aflemna detta svaret
til Bondeståndet, och uttogos dertill 12 af R. o. Arns ledamöter,
hvarom de andre Stånden nu blefvo averterade.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 15 Februarii,
hvaruti K. Maj:t, i anledning af tvänne Cammar-Revisionens
inkomne underdånige skrifvelser och giorde förfrågningar,
huruvida städernes räkenskaper för deras enskylte medel
böra någon revision därstädes undergå samt vederbörande
vara skyldige at förklara de anmärkningar, som dervid kunna
giöras, öfverlemnat til Riksens Ständers godtfinnande på hvad
ort upkomne tvistigheter och andragne besvär emellan städernes
Magistrater och Borgerskapet, angående städernes enskylte
medel, böra afgiöras, eftersom therom intet något tydeligit
skall vara utsatt och förordnat.
Detta Extractum Protocolli remitterades til CammarOeconomie-Deputation.
Uplästes Riksens Ständers Commissions Extractum Protocolli
af innevarande dato, hvarutinnan i betraktande af någon
svårighet, som den af Riksens Ständer föreskrefne methode til
sakernes handterande och afgiörande uti den förordnade Commissionen
och General-Krigsrätten skall medföra, underställes
Riksens Ständer om icke Commission och General-Krigsrätten
må vara tillåtit at utan åtskillnad straxt sammanträda och
conjunctim summario processu ransaka och afgiöra de mål, som
angå orsakerne til detta krigets olyckeliga utgång eller deraf
i en eller annan måtto härflyta kunna.
Hr Ruthenschöld förestälte angelägenheten häraf, emedan
Commissionen och General-Krigsrätten eljest ej skulle blifva
i ständ at på 10 eller 12 månader afgiöra det, som nu pä
2:ne månader kunde skie.
R. o A. bifollo altså Commissionens Extractum Protocolli.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 10
Februarii, angående den frivillige fourage-gärdens utgiörande
til regementernes förnödenhet, hvilken Secrete Utskottet uti
des Extracto Protocolli af den 26 November sidstledne föreslagit,
hvarvid Bondeståndet förklarat sig nögde samma Extractum
Protocolli at bifalla; dock med det uttryckeliga för
-
Furage-gärden. Manuf. o. Handels-Dep. Durcbtågs-gärd. 485
behåld för Allmogen, at samina giärd af hö och halm ej framföres
til magasiner eller de ställen, hvaräst den bör vara i
beredskap, förr än vid den tiden, då marchen skie skall, emedan
fara skall vara af förskiämmande, om giärden i magasiner
skulle komma at våt inläggas, som kunde hända af regn och
sniöväder vid inpackningen. I följe häraf, och enär vid hvart
och et nattläger det erfordrade quantum fourage blifver lefverera!,
så finner Bondeståndet at al omsorg för det öfverblefna
försvinner och den föreslagne auctionen blifver onödig,
hälst Allmogen sig förbehåller, at det, som ej behöfves Iefvereras,
sielf få inlösa efter den i orten då varande markegangen.
Det upläste Extractum Protocolli biföls; dock at de, som
i skogen eller eljest långt ifrån stora vägarne äro boende, nu
straxt framskaffa den utsatte giärden, emedan det för dem å
annor händelse skulle vara svårt at framföra densamma vårtiden,
när den behöfves; hvilken Resolution skrefs på Bondeståndets
Extractum Protocolli.
Derpå upropades de, sorn blifvit utnämde at gå i Deputation
til Bondeståndet med svaret pä deras begiäran at få ständigt säte
i Secrete Utskottet, hvilken Deputation nu afgick, och förde
Gref De la Gardies fullmäktig Frih. Carl Otto Hamilthon
ordet.
Hr Landtm, gaf vid handen, at Prästeståndet igenom en
utskickad hemstält om icke uti slutet af svaret til Bondeståndet
i stället för orden »vid innevarande Riksdag», kunde
sättias »vid denne extraordinarie Riksdag»;
Hvilket bifölls af R. o. A., och fogades den anstalt, at
uti det renskrefne exemplaret förenämde ändring blef giord.
Hr Landtm, berättade, at Borgareståndet nu inkommit
med åtskillige påminnelser vid instruction för Manufactur- och
Handels-Deputation, samt derjemte bifogat et project til en
ny instruction.
R. o. A. resolverade, at förberörde project med de dervid
giorde anmärkningar skall blifva liggande pä bordet.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
23 Februarii, angående den allmänna durchtogs-giärdens erläggande
af de städer och städers invånare, som ingen åker
äga, hvarom Ståndet sit utlåtande för detta upskutit, finnandes
Ståndet nu för sin del billigt, det sådane städers invånare
böra förmås at til thetta behof bidraga någon frivillig afgift,
486 (Febr. 23.) Deputationer förstärkas. Finske soldater.
antingen af fourage in natura eller i penningar; hvilkets föranstaltande
Borgareståndet tykt böra ankomma på OfverStåthållaren
och Magistrater, i Stockholm samt Landshöfdingarne
med Magistraterne i de öfrige städerne.
Som detta ansågs för en bevillning, hvilken ankommer
på Borgareståndet, så blef häröfver ej något resolverat.
Hr Landtm, anmälte det Landt- och Siö—Militiae— så väl
som Secrete- och Riddarhus-Deputation nödvändigt måste förstärkas,
eftersom åtskillige ledamöter i desse Deputationer äro
bortreste och några med döden afgångne.
Det fants godt at Electorerne träda tilhopa och välja
andra ledamöter i stället.
Uplästes någre Herredagsmänners ifrån Finland, Eskil
Asilains, Paul Reini hains. Johan Flänikis och Johan Måikylås
med Heres ingifne Memorial angående de hit til Sverige öfverkomne
Finske soldaters nödlidande tilstånd, hvaröfver de åtskillige
besvär andragit, af samma beskaffenhet och innehäld,
som Capitaine Ramsaijs vid sidsta plenum förehafde Memorial
vid handen gifver.
Detta Memorial remitterades til Secrete Utskottet.
Hr Major Ehren sparre berättade huru många Finska
soldater General-Major Bousquets regemente blifvit understuckne,
och huru många af dem redan äro döde; uprepandes bemälte Hr
Major vidare hvad nöd och elände de Finske hitkomne soldaterne
utstådt.
Hr Ramsaij recommenderade, at de Finska soldaterne
skyndesamt måtte blifva hulpne.
Hr Landtm, anmälte det åtskillige Memorialer och besvär
äro ingifne af hitflyktade invånarne ifrån Finland; men som
det skulle taga för mycken tid bort at upläsa bemälte Memorialer
här in pleno, så hemstälte Hr Landtm, om icke de
Finske invånarne kunde lemnäs tilstånd at med deras besvär
addressera sig directe til den förordnade Deputationen, hvilken
efter livart och et måls beskaffenhet dem antingen lärer antaga
eller afslå.
Detta bifölls af R. o. A. och kommer derom Extractum
Protocolli til de andre respective Stånden at upsättias.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 7 Januarii,
theruti förmäles Generalen Grefve Lewenhaupts hos K. Maj:t
giorde underdåniga erindran angående den härvarande Hollstenske
Ministren Pechlins 2:ne söner, huruvida de uti riksens
Holst, ministern Pechlins söner.
487
tienst måge niuta befordran, hvartil de af Öfverstarne Wrangel
och Ruthensparre, vid hvilkas regementen de äro engagerade,
blifvit föreslagne; vid hvilket tilfälle hos K. Maj:t väl i åtanka
kommit både thes nådige Försäkrans 14 § som ock 40 § af
Regeringsformen, hvilka förmå, at ej någre främmande utländske
män måge til riksens beställningar uti civil- eller
militaire-ståndet sättias och brukas; men som deremot desse
Pechliner redan tient sig up i svenske tienster, så at den
ena af dem blifvit förordnad til Fendrich år 1739 vid Willebrandske
regementet och nu är innom regementet den äldste
i tourén at befordras til Lieutenant, så har K. Maj:t velat
til Riksens Ständers godtfinnande hemställa huru vid så beskaffade
omständigheter med desse Pechliners vidare befordran
må förhållas.
Hr Didron begiärte, at denne saken måtte blifva liggande
på bordet eftersom den rörer Regeringsformen.
Frih. H. Wrede förestälte hurusom denne Peehlin tient
sig up i svensk tienst, och vore nu närmast i tourén at blifva
befordrad til Lieutenant, i anseende hvartil de allegerade §§ i
Regeringsformen och K. Maj:ts nådige Försäkran ej äro bärtil
lämpelige; dessutan hade det Hollstenske huset aldrig blifvit
ansedt för främmande.
Hr Landtm, tykte at så vida Peehlin tient sig up til
Fendrich, kunde honom ej heller skiäligen nekas at niuta des tour
til godo och blifva befordrad til Lieutenant; hafvandes ej eller
någon svårighet härvid kunnat giöras för en månad sedan, om
qusestion då blifvit moverad, när H. K. Höghet Hertigen af
Hollstein var förklarad til successor på den Kongl. Svenska
thronen.
Hr Didron sade, at denne saken vore honom bekant, och
hade Generalen Grefwe Leioenhaupt gerna velat hielpa Fendrichen
Peehlin, men som någon påmint Gref Lewenhaupt, at
det vore emot Regeringsformen, så har han varit föranlåten at
hos H. K. Maj:t sig häröfver förfråga.
Hr Wolmar Christ. Ridderschantz utlät sig, at som
han vore Ofverste-Lieutenant vid regementet, så kunde han
med så mycken större säkerhet lemna Fendrichen Peehlin det
beröm, at han vore en hurtig och kiäck officerare, och hade
under sidsta campagnen vid alla tilfällen vist sig villig och
oförtruten, samt således giordt sig värdig af vidare befordran.
488 (Febr. 28.) Pechlin. Officerare arresteras af R. St:rs Kommiss.
Frih. H. Wrede: Den ena brödren har redan erhållit
fullmakt på Fendrichs-beställningen, hvarifrån han ej kan gå
tilbaka, och således vore det oskiäligt at förneka den andra
befordran efter des tour.
Som det begiärtes, at Hr Landtm, ville giöra proposition, och
Hr Didron sig nu begaf ifrån des giorde påstående, at
saken måtte blifva liggande på bordet;
Frågade Hr Landtm, om R. o. A. pröfva billigt, at desse
Pecliliner för de i Råds-Protocollet andragne skiäl skull måge
niuta sin befordran;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 8 Martii.
R. o. A. samlades klockan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes et Utdrag af Riksens Ständers Commissions
Protocoll under den 4 Martii, hvarmedelst Commissionen velat
gifva Riksens Ständer vid handen, det vid ransakningen öfver
orsakerne til krigets olyckeliga förlop i Finland sådane omständigheter
emot General-Majorerne Didron och Otto Reinholdt
Wrangel förekommit, som föranlåtit Commissionen at
om deras personer giöra sig försäkrad.
Vidare uplästes Utdrag af Commissionens Protocoll under
den 7 Martii, hvaruti likaledes gifves tilkänna Commissionens
tagne steg med Ofverstarne de la Wall och Silfwer sparre i anledning
af de vid ransakningen emot dem befundne omständigheter,
så at bemälte Ofverstar genom Commissionens föranstaltande
blifvit i arrest inmante.
R. o. A. hade härvid intet at påminna.
Justerades det i följe af R. o. A:ns sidst tagne slut angående
Finska flyktingars besvär upsatte Extractum Protocolli
til de andre Stånden, hvilket af R. o. A. gillades sä
lydande:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 23
Febr. 1743.
Såsom hos R. o. A. åtskillige Memorialer och besvär äro
ingifne af de hit flyktade invånare ifrån Finland, men det
skulle taga för mycken tid bort dem in plenis at upläsa; så
Finske inv&narnes besvär. Matros-prässning.
489
tykte R. o. A. bäst vara, at de Finska invånarne lemnäs tilstånd
med deras besvär addressera sig directe til den förordnade
Deputation, som efter hvart och et måls beskaffenhet
dem antingen kan antaga eller afslå; hvilket med de öfrige
respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Ramsaij frågade på hvad ort de Finska undersåtarne
skola andraga besvär öfver det våld och oförrätt, som dem
blifvit tilfogad af officerare vid svenska armeen; berättandes
at han tillika med flere andre ganska mycket lidit.
Härtil svarades, at man med sådane besvär får addressera
sig til H. Maj:t.
Frih. Cronhiort tykte saken derigenom vara hulpen, at
hvar och en af de Finska invånarne nu lemnäs frihet at med
sine besvär vända sig til den förordnade Commissionen, då i
fall de samma finnas vara af den beskaffenhet, at de ej för
Riksdagsmål kunna uptagas, vederbörande få addressera sig til
II. K. Maj:t eller annan behörig ort.
Hr Ramsaij berättade hvad som gifvit honom anledning til
denna förfrågning, nemligen at han i sidsta campagnen mist
en häst, hvilken Hr Capitain De la Vall i 3 månaders tid
brukat för sin rustkiärra, med mera som Hr Ramsaij anförde,
och hvarföre han nu förbehölt sig at niuta justiee.
Hr De la Vall utlät sig, det han väl vore i stånd nu
straxt sig häröfver at förklara, men vil ej uppehålla Högh
R. o. A. med denna saken, utan förbehåller sig at på vederbörlig
ort och ställe svara på detta Hr Capitaine Ramsays
angifvande.
Härmed afbröts denne discours och uplästes Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 4 Martil, hvarutinnan, i
anledning af inkomne berättelser ifrån Ammiralitets-Collegio,
gifves vid handen hurusom igenom alle föreslagne utvägar til
siö-manskaps anskaffande ingen tilräckelig myckenhet til örlogsflottans
tienst står at erhållas. I betraktande hvaraf, och som
orsak är at befara det en del af rikets örlogs-flotta således
måste endast i brist af nödigt siöfolk blifva liggande i hamnen;
ty har Secrete Utskottet funnit sig föranlåtit at hemställa om
icke i högsta nödfall hälften af alt siöfolk, som emot hyra
med skiärbåtar, jakter, skutor eller andre fahrtyg uti de större
insiöarne och saltsiön segla emellan inrikes orter och uti skiärgårdarne,
undantagande de, som af dem äro Borgare och hemmansbrukare,
äfven kunde prässas at giöra tienst på örlogs
-
490 (Mars 8.) Insättning i banken.
flottan vid innevarande års siö-expedition, dock med tilsäijelse
at så snart then samma är förbi få vara aldeles frie ifrån
krigstjensten.
Hr Lewin von Blixen frågade om de öar, som ligga
ytterst i hafsbandet härunder jemväl äro begrepne; och nämde
Hr von Blixen vid detta tilt alle en öö, som kallas Blidö, hvilken
är Gref Horn tilhörig.
Hr Landtm, svarade, at de så mycket mera härunder
böra begripas, som invånarne på desse öar mäst äro exponerade
för fienden och således är defension för dem högst nödig; ankommandes
för öfrigt på vederbörande Landshöfdingar detta
at i akt taga.
Uppå Hr Landtm:ns giorde proposition,
bifölls det upläste Secrete Utskottets Extractum Protocolli
Derpå uplästes et annat Secrete Utskottets Extractum
Protocolli af den 21 Februarii angående capitalers insättiande
i Läne-banquen emot årlig ränta, hvaruti Secrete Utskottet, i
betraktande af anförde skiäl och omständigheter ej funnit betänkeligit
at styrka Riksens Ständer til den författning, det
Läne-banquen må de til pios usus anslagne och publique verk
tilhörande medel, emot fyra procent årligit interesse uti kopparmynt,
emottaga, enär vederbörande sig derom anmäla, och i
fall för mycket medel, skulle således uti banquen emot ränta
tilbiudas, at Fullmäktige då må lemnäs frihet at vidare insättning
afslå.
Frih. Cronhiort anförde hurusom vid sidsta Riksdag
blifvit resolverat, at Banquen til 3 procents interesse skulle
emottaga de til pios usus anslagne samt andre publique verk
tilhörande medel; och kunde han altså ej finna hvarföre Banquen
nu borde chargeras med högre interesse.
Gref H. Gyllenborg berättade, at den författning, som
vid sidsta Riksdag blef giord allenast sträkt sig til några få
verk, som då fådt lof at i Läne-banquen insättia deras capitaler,
så framt de ville åtnöija sig med 3 procents interesse.
Sedan den tiden hafva omständigheterne sig mycket förändrat
och vore han, som haft den ähran at vid sidsta Riksdag vara
ledamot i Banco-Deputationen, väl i stånd at med åtskillige
skiäl bevisa nyttan af den nu projecterade ändringen, at Banquen
hädanefter må emottaga de omnämde capitaler til 4 lL
procent; men som alt hvad Banco-verket angår är af största
delicatesse och al ventilation derom bör skie under tysthet,
Successions-verket.
491
så måste lian dermed innehålla, kunnandes dock så mycket
mer styrka R. o. A. at bifalla Secrete Utskottets nu upläste
Extractum Protocolli, som Banco-Fullmächtige lemnäs tilstånd
i fall alt för många capitaler Banquen skulle tilbiudas, at då
afslå vidare insättiande.
Hr Wennerstedt understödde detta; och som
Frih. Cronhiort sig nu begat;
Blef efter något vidare discourerande härom uppå Hr
Landtm:ns giorde proposition, Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifallit.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sina ställen,
hvarefter Hr Landtm, anmälte, at Större Secreta Deputation
nu inkommit med sit Betänkande om successions-verket.
Huru angelägen denna saken är, sade Hr Landtm., lärer
en hvar af Högl. R. o. A. finna; hon handlar icke allenast
om vår egen, utan våra efterkommandes välfärd och sällhet.
Jag gior mig derföre försäkrad, at den samma med al ömhet
och försiktighet handteras och öfverlägges; ty skier det annorlunda,
störta vi visserligen oss och riket uti yttersta undergång
och förderf. För öfrigt recommenderade Hr Landtm,
enigheten såsom vid detta tilfället högst angelägen.
Derpå uplästes Större Secreta Deputationens Extractum
Protocolli af den 2 i denne månad, hvarutinnan bemälte Deputation
gifver vid handen, at sedan densamma blifvit genom
Extractum Protocolli af den 31 Januarii sidstlidne updragit
at fortfara med successions-saken samt utmärka och anvisa
rätta tiden, då et så högst angelägit verk med nytta och trygghet
för riket kunde företagas och til et önskeligit slut befordras,
men at förut Herrar Riksens Råds tankar och mening
til närmare uplysnings erhållande afhöras skulle, så har Deputation
skridit til värkställigheten häraf och inhämtat Herrar
Riksens Råds tankar, samt uppå the thervid förekomne skiäl
mot och med formerat en ömsint och eftertänksam öfverläggning,
då pluraliteten stadnat i det slut, at tiden til successionsmålets
företagande nu vore inne, dock med thet uttryckeiiga
vilkor, at en så granlaga sak måtte med en redig och faststäld
ordning beledsagad varda; hvarvid Större Secreta Deputation
för sin del finner tvänne omständigheter vara oumgängelige,
nemligen först: at the försäkrings-vilkor, som then til utnämnande
successoren kommer at ingå och försäkra, nu straxt och
innan något vidare vid sielfva valet företages böra af Riksens
492 (Mars 8.) Successions-verket.
Ständer afgiöras och fastställas, til hvilken ända Deputation
ock låtit them samma projectera; för thet andra hafva the
fläste ledamöterne af Deputation hållit före, at innan valet
för sig går, en utarbetning igenom visse Deputerade anställas
och företagas måtte öfver the skiäl, som kunna vara för then
ena eller andra af the höga Candidater, samt then förmån,
nytta och säkerhet, som Riket af et sådant val nu och i framtiden
kan tilskyndas, jemväl ock at öfverenskomma på hvad
sätt och methode sielfva valet kunde försiggå, hvilken methode
Deputation väl låtit upsättia men ej velat så noga skiärskåda
och til vidare godtfinnande underställa, innan Riksens Ständers
vilja och behag blifvit inhämtat.
Vidare uplästes de projecterade försäkrings-vilkoren, som
den til utnämnande successoren kommer at ingå och försäkra.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar, om det någonsin i
3 eller 4 mans ålder varit nödigt at anropa Gud om visdom
och nåd vid någon saks afgiörande, så är det visserligen nu,
då det giäller Svea rikes välfärd eller undergång. Låten derföre
Guds anda regera Eder; kasten bort alt hat och bitterhet;
soken enighet och förtrolighet Eder emellan och låtom oss
såsom förnuftigt folk uti god ordning och med eftertanka handtera
denna högvigtiga saken, ty på det sättet kunna vi förmoda
Guds välsignelse och et lyckeligit utslag så väl här på
Riddarhuset innom oss, som äfven uti de andra Stånden.
Frih. Sten Bielke betygade det han äfven funne enighet
och ordning vid detta tilfälle högst nödig, och hade altså intet
at lägga til den vackra föreställning Baron Wrede redan derom
giordt. Men hvad sielfva försäkrings-vilkoren angår, tykte han
at det ej bör borneras vid dem, som redan äro projecterade,
utan the samma kunna förökas efter omständigheterne när
valet för sig gådt. Jemväl holt Frih. Bielke före, at uti 13
försäkrings-puncten, hvarest sägs, at then til utnämnande successoren
ej får införa några krigsskiep i svenska hamnar, borde
tilläggas, utan Riksens Ständers vettskap och samtycke, emedan
det kunde hända at vi til vår hielp och undsättning behöfva
främmande skiep.
Hr Landtm, underrättade Frih. Bielke, at des senare
påminnelse redan vore i akt tagen i puncten, hvilken nu ånyo
uplästes, då det ock befants således som förberördt är vara
observerat.
Successions-verket.
493
Hr Ruthenschöld: at ibland försäkrings-puncterne jemväl
införas må, det ingen ändring får giöras i indelningsvärket.
Denna påminnelsen fants vara god.
Gref Carl Frölich förklarade, at han i Större Secreta
Deputation varit af den tankan, at det nu ej vore tid at företaga
successions-valet, och betygade han inför Gud, det han
ej annat kan finna, än at vi kasta riket i äfventyr om vi nu
skrida dertil; hvilket han reserverade sig til Protocollet.
Gref H. Gyllenborg: Det vore förm ätit af mig, gunstige
Herrar, om jag ville föra er til sinnes huru vigtig, huru öm
och huru granlaga denna saken är, at deraf dependerar icke
allenast vår egen utan hela vår posteritets sällhet och vältrefnad.
I veten det allesammans bättre än jag; således vil
jag nu gå til sielfva saken, som består deruti, at Större Secreta
Deputation inkommit med sine tankar och förklarat at tiden
til successions-målets företagande nu skal vara inne, dock med
ordning; därnäst har Deputation projecterat försäkrings-vilkoren,
som then til utnämnande successoren kommer at ingå, såsom
ock at en utarbetning först bör skie af skiälen mot och med
för hvar och en af the höga Candidaterne. Det första, som
nu kommer at afgiöras, blir altså huruvida rätta tiden är inne
eller ej.
Hr Ehrencreutz: Mine gunstige Herrar! Denne upläste
och förevarande sak är et ämne af större vigt och värde
än jag (som) utan all vidare kundskap therom, mera än hvad
jag nu hördt blifvit upläst, kan i den ordning som vederbör
gå in uti och utföra; förthenskull beder jag at min enfaldiga
mening må med gunst och benägenhet åhöras och uptagas.
Jag anser thet nu förevarande målet såsom et ämne, hvaruppå
rikets lycka eller undergång sig visserligen grundar. Hvilken
af oss är thet, som uti sin enskylta hushållning och handtering
icke öfverlägger och utgrundar thet bästa han kan then entreprise
han ärnar företaga. Ho annorledes gior och stadnar i
vedermöda och besvärligheter, han skylle sig sielf och är intet
förtient af andras medlidande.
Mine Herrar! Hvad är för oss angelägnare än med al
mennisklig försiktighet skiärskåda och öfverväga thenna sak,
som häfver med sig så granlaga omständigheter. Här är et
val, hvars utslag ej kan hafva annan påfölgd än rikets och
fäderneslandets väl eller illa; är tå billigare än at ther vid
494 (Mars 8.) Successions-verket.
bruka all upfinnande eftertanka; thet rörer ej allenast oss, som
belefva händelsen, utan ock et öfverilande val, thet torde försättia
våra barn och efterkommande uti så beträngdt tilstånd, at the
under qvidande och suckar förbannar vår döda mull och aska.
Vi hafva ju icke annan utväg ibland oss til utredande och utarbetande
af the til Riksens Högh Ständer förekommande mål
och arén der, än genom Deputerade af våra medbroder och
medlemmar.
Jag för min del finner, at hvad Större Secreta Deputations
Betänkande innehåller, nemligen at Deputation med det forderligaste
vil inkomma med utförlig berättelse och tiihörige rationes,
hvarföre man bör giöra eller låta thet eller et annat,
är grundat med förnuft, och försiktigheten sådant äfven fordrar.
Jag bifaller, och i min enfaldighet styrker förthenskull thertil,
at saken ej annorledes, än som nu omtalt är tilförne, til afgörande
må företagas. Hvad åter angår den andra delen af
Större Secreta Deputations Betänkande berörande the projecterade
puncter för den successor, som kan framdeles blifva
utvald, så är thet vidlöftigare ämne än jag nu vid första
åhörande kan kiänna och eftersinna, utan är thet en sak,
hvaröfver jag vid mera eftertänkande torde få tilfälle och förbehåller
mig få erhindra och yttra.
Hr Hästsko: Jag har nu hördt Större Secreta Deputa
tions
project, och tilstår at det för oss är et så ömt och granlaga
giöromål til at välja en successor, at jag ej önskat öfverlefva
denne händelsen. Men som Större Secreta Deputation
tillika med Herrar Riksens Råd, Sveriges mogna män, nu
stadnat i thet slut, at tiden är inne, så låtom oss, gunstige
Herrar, anropa den högsta Guden om nåd och bistånd och
med enighet söka at afgiöra denna saken, då kunna vi förvänta
välsignelse och en lyckelig utgång af våra rådslag. Hvad
det upläste Extractum Protocolli angår, så följa vi bäst ordningen
när vi först bifalla försäkringspuncterne och låta sedan
Större Secreta Deputationen utarbeta skiälen och methoden.
Frih. Fab. Wrede fruktade, at saken på något oordenteligit
vis torde framkomma ifrån de andre Stånden, och tykte
fördenskull nödigt vara, at en Deputation nu straxt afsändes
til dem med begiäran, at de ej måtte afgiöra saken innan
R. o. A. först communicera dem sit deröfver tiltagande slut.
Hr Löwenhielm: Gunstige Herrar, vi komma alt när
mare
och närmare til thet stora ämne, af hvilkets afgiörande
Successions-verket.
495
the nu lefvandes och efterkommandernes lycka och vältrefnad
eller olycka och undergång dependerar. Om nånsin vid något
inåls afgiörande ordning och enighet erfordrats, så äro the vid
thenne saken oförnekeligen högst angelägne. At i oordning
skrida til et så högvigtigt giöromål, strider både emot sielfva
sakens egenskap, emot giöromålens högvigtighet och emot Riksens
Ständers heder. Et oordenteligit framfarande uti et successionsval
är i sig sielft både skadeligit och farligit. Men ordning
gifver håde heder och anseende åt sielfva acten, och valet befrias
tillika från the påfölgder, som oordentelighet och brådska
gemenligen åstadkomma. Enigheten uti thetta giöromål är thet
endaste medel at giöra slutet beständigt och nyttigt. Gunstige
Herrar, hvilken ibland oss är, som icke vet, at en skadelig och
aldrig nog beklagelig tvedräkt uti snart sagt hela riket sig
inritat. Om then ej nu bortlägges, så kan theraf ej annat följa
än hvad Frälsaren sielf sagt om et rike, som söndrar sig emot
sig sielft, at thet varder förödt och hus faller på hus. Vi säija
alle, gunstige Herrar, och betyga med höga bedyrelser, at vi
vilja och skola hafva lif och egendom osparade til öfverhetens
och fäderneslandets tienst. Men huru kunna vi förmoda at i
thet målet blifva trodde af framtidens folk, om the se at ej
heller et så högvigtigt giöromål, som thet förevarande är,
kunnat bringa oss til enighet, och at ingen af them, som sagt
sig vilja våga alt för fäderneslandet, velat sacrifiera någon del
af sin hämd och äregirighet til at skafFa enighet emellan sig
sielf och andra, och emellan sine landsmän, Svea rikes inbyggare,
som nu äro på vippen at igenom oenighet brådstörta
sig och riket i olycka.
Gunstige Herrar, jag erkiänner med vördnad mig vara
then ringaste ibland Eder, och jag vil vara therom försäkrad,
at ibland Eder ingen är, som ej tänker på lika sätt med mig,
så at mina vyrdsamma föreställningar skulle synas vara öfverflödiga;
men min hjerteliga välmening och kundskapen om then
beklageliga och förderfveliga oenigheten kunna ej tillåta mig
at tiga. Jag är ock therom aldeles öfvertygad, at ehvad Printz,
som menar riket väl och ej vil hafva prsetexter at underkufva
thes invånare, aldrig kan tycka om at blifva med oenighet
nämd. Et val, som med oenighet blir giordt, tror jag ock
aldrig blifva beständigt, och af et en gång yttradt vals ändrande
kan ej annat för riket och thes invånare följa, än alla the
eländen och vedervärdigheter, som en dödelig menniskias tanka
496 (Mars 8.)
Successions-verket.
kati hkma at föreställa och upräkna. Gud vare lof, at jag
aldrig vet mig gifvit orsak til någons förolämpande eller til
någons missnöije eller någras oenighet.
Gunstige Herrar! Låtom oss följa Guds bud om enighet,
frid och samdräkt; Han är enighetens Gud, Han hatar tvedräkt
och partij. Låtom oss uppfylla vår plikt emot fäderneslandet
och sörja troligen för thes välgång, hvilket aldrig utan
samdräkt och enighet, utan upriktig och trogen inbördes kiärlek
och välmening kan med nytta eller önskelig värkan skie. Vi
äro Gud, vårt fädernesland, vare medbroder och våre efterkommande
en sådan lydna, kiärlek, omsorg, välvillighet och
ömhet skyldige. Om vi ej nu besinna oss, om vi ej nu förena
oss, om vi nu ej bortlägga prseconcepte opinioner, om vi nu ej
bortkasta alt hat och lönligit ägg, hvart vil thet, gunstige
Herrar, taga vägen? Vi blifva et vidunder för närvarande tider
och en förbannelse för efterverlden, och en sanfärdig historia
om närvarande tid lärer i framtiden ej blifva trolig.
At nu komma närmare til sielfva saken, så bör jag berätta,
at jag i Större Secreta Deputation yttrat mine tankar
om tiden; men om Högh R. o. A. skulle finna tiden nu vara
inne, så håller jag före, at man, til at undvika the andre
respective Ståndens och särdeles Bondeståndets misstankar om
en fåfäng tidens utdräkt, kunde utnämna en viss dag til valets
företagande, och at man faststälte, thet en så högvigtig act
bör begynnas med en andäktig gudstienst och trogen bön til
Gud om nåd, välsignelse och uplysning, samt at förut en
utarbetning skier om the skiäl, som kunna vara för eller emot
then ena eller andra af the höga Herrar, som kunna komma
under våhlet. Och önskar jag af trognaste hjerta Guds nådiga
välsignelse til Högh Ständernes giöromål. Herren vår Gud
främje våra händers värk med oss, ja våra händers värk främje
then nådige Herren, Herren!!! Amen.
Med Herrarnes gunstige tillåtelse får jag lof at lägga et
til, at jag för min del håller före, at af the upsatte vilkors
puncter
ingendera kan borttagas; men väl sedan valet, thet
Gud läte skie i en lyckelig och välsignad stund, är förbi
förökas, alt sorn then Herrens, som vald blifvit, vilkor och
omständigheter kunna medgifva, och rikets och thes inbyggares
säkerhet och vältrefnad för närvarande och til—
kommande tider kan erfordra, samt med rikets och cronans
heder enligit är.
Succession s-verket.
497
Frih. Sten Bielke utlät sig det han trodde, at alla lära
vara benägne til enighet, och ville han således ej uppehålla
Högh R. o. A. med vidlöftige discourser derom, hälst han
funne angelägit, at R. o. A. nu måtte gå til sielfva saken,
och först fastställa conditionerne, som den til utnämnande
successoren bör ingå, sedan på hvad sätt utarbetningen af
skiälen mot och med för hvar och en candidat bör skie, och
sidst sielfva methoden til valet.
Hr Löwenhielm önskade äfven, at R. o. A. i anseende
til de af honom nyss andragne skiäl ville ju förr dess häldre
komma öfverens om dagen och en sådan ordning, som han
projecterat, på det at sådant med the andre Stånden nu straxt
måtte kunna blifva communicerat.
Frih. Coijet instämde härmed, men påstod, at en Deputation
imedlertid måtte afsändas til de andre Stånden, til at
dymedelst förekomma det icke någon af dem och isynnerhet
Bondeståndet måtte preecipitera med sin utlåtelse.
Frih. Friesendorf: Det upläste Större Secrete Deputa
tions
Extractum Protocolli består af frenne puncter, först at
tiden skulle vara inne til successions-målets företagande; sedan
försäkrings-vilkoren, som then til utnämnande successoren
kommer at ingå, och sidst at en utarbetning må anställas
öfver the skiäl, som kunna vara för then ena eller andra af
the höga candidater, som ock en viss methode fastställas, huru
sielfva valet skall för sig gå.
Hvad nu sielfva tiden angår, så kominer det först at afgiöras
huruvida den är inne, och sedan lärer thet öfriga örn
utarbetningen snart kunna jämkas och regleras. Jag vördar
thet slut pluraliteten af Större Secrete Deputationen stadnat
uti, såväl som de Herrar, hvilka nu förklarat sig at rätta
tiden skall vara inne, och arnar ej contradicera dem, men
som saken är af största vigt och angelägenhet och rörer Sveriges
undersåtare, besynnerligen dem, som i landet hafva fast egendom,
så kan jag vid detta tilfälle ej annat än deröfver yttra
mina tankar.
Efter den insikt och kundskap jag äger om sakernes
nuvarande belägenhet i Europa, så väl som vårt egit invärtes
tilstånd här i riket, kan jag för min del ej annat finna, än
at det för oss är alt för äfventyrligit at nu i desse turbulenta
tider företaga successions-saken. Jag hade väntat at af Större
Secreta Deputationen blifva uplyst om de skiäl, som kunna
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 32
498 (Mars 8.)
Successions-verket.
styrka dertil; men som det ej skiedt, så declarerar jag inför
Protocollet til mit samvetes befriande, samt til undvikande af
ansvar i framtiden för mig, mina barn och efterkommande,
at jag finner vara det farligaste och skadeligaste steg, som
för riket kan giöras, at nu röra vid successions-saken.
Hr Otto W. De Geer berättade, at Större Secreta Deputation
funnit betänkeligit. at anföra skiälen, men om Riksens
Ständer skulle behaga uplösa dem ifrån deras aflagde tysthetseed,
äro de altid i stånd at öfvertyga en hvar det rätta tiden
är inne, så framt ordning dervid följes och i akt tages.
Som åtskillige begiärte, at första quaestion angående tiden
nu måtte afgiöras, så uplästes å uyo den puncten af Större
Secreta Deputations Extractuin Protocolli, som derom handlar.
Hr Ehrenmalm gaf tilkänna det han uti Större Secreta
Deputation varit af den tankan, at rätta tiden ej vore inne
til at företaga successions-målet, hvarvid han ännu förblifver,
och kunde anföra många omständigheter, som styrkt honom
med de flere i den mening, om de blefvo löste ifrån sin eed.
Hr Landtm, frågade om den upläste § af Större Secreta
Deputations Extracto Protocolli angående tiden bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr von Borgen sade, det han med flere andre äro af den
tankan, at rådeligast vore, at ännu dröija med successionsmålet.
Gref David Frölich: R. o. A. har nu faststält at tiden
är inne til successions-sakens företagande, hvartil jag önskar
den Högstes välsignelse. Hvad skiäl som föranlåtit Större
Secreta Deputationen at styrka dertil äro mig obekante, och
kan jag altså ej fälla härom något omdöme, utan suspenderar
helt och hållit mine tankar och hyser det förtroende til samtelige
Herrar ledamöterne uti Större Secreta Deputation, at de
handterat denne saken med så mycken ömhet, som rikets välfärd
och säkerhet erfordrar, hvarpå jag mig aldeles förliter.
Min högsta önskan är, at vi alla måtte afgiöra den saken med
enighet och inbördes samdräktighet, då vi kunna giöra oss
försäkrade om en god och lyckelig utgång.
I det samma at härom ännu något vidare begyntes at
talas, anmältes en Deputation ifrån Bondeståndet.
Och som vid detta tilfälle någon rörelse ibland R. o. A.
förmärktes, bad
Bonde-st. väljer danske kronprinsen till tronföljare. 499
Hr Landtm, at R. o. A. ville förblifva på sine ställen
och med kallsinnighet afhöra hvad Deputation har at andraga,
som förmodeligen lärer angå deras tagne slut i successionssaken.
Bondeståndets Deputation emottogs efter vanligheten vid
Riddarhusdörren af 8 R. o. Arns ledamöter.
Samma Deputation bestod af 32 personer. Taleman Olof
Hakanson ifrån Blekingen förde ordet och, näst aflagd hälsning
ifrån Bondeståndet, berättade, at Bondeståndet låtit sig
föreläsa Större Secreta Deputationens Extractum Protocolli angående
successions-saken, och deraf hördt huru så väl deras
Excellencier Herrar Riksens Råd som Större Secreta Deputation
sig yttradt, at rätta tiden til at företaga detta angelägne målet
nu skall vara inne; hos Bondeståndet har derföre uti noga och
ömsint öfvervägande kommit hvad som uti desse svåra och
vidt utseende conjuncturer för riket skulle vara nyttigast, då
tillika mycket blifvit discourerat om den af Större Secreta
Deputation projecterade utarbetningen af skiälen mot och med
för hvar och en af de höga Herrar Candidaterne, hvilken borde
gå förut, samt angående sielfva sättet och methoden til successions-valet.
Men i anseende dertil, at årstiden redan så
vida avancerat, at fienden snart torde nalkas våra gräntsor,
så har Bondeståndet lefvat i den fruktan, at de för sina
hemmavarande medbroder skulle underkasta sig ansvar, om
genom en dylik utarbetning och välnings-sätt det längre skulle
komma at utdragas på tiden med den angelägna successionssakens
afgiörande, hvarigenom de, näst den Högstes bistånd,
förmoda at riket kan blifva hulpet och räddat ifrån en öfvermodig
fiendes vidare anfall. Således har Bondeståndet i anledning
af et Memorial, som en af deras ledamöter i Ståndet
ingifvit, funnit sig föranlåtit at nu straxt skrida til utnämnandet
af person, och har Bondeståndet i betraktande af de
uti samma Memorial anförde med flere förekomne skiäl, tyckt
vara för riket vårt kära fädernesland säkrast, nyttigast och
rådeligast at vända sina tankar på det Kongl. Danska Huset,
och begiära H. K. Höghet Cron-Printsen af Dannemark til
successor på den Kongl. Svenska thronen, aldeles med de vilkor
som Större Secreta Deputation föreslagit, nemligen at han här
i landet skall blifva boende, samt styra och regera riket efter
Sveriges beskrefne fundamentale lag, stadgar och förordningar,
med mera, som af Större Secreta Deputation är anfördt, eller
500 (Mars 8.)
Succession s-verket.
Riksens Ständer ännu vidare kunna finna nödigt för rikets
säkerhet och trygghet at tillägga.
Och som R. o. A. äro de första och förnämsta delarne i
regeringskroppen och Bondeståndet derjemte sig påminner, huruledes
R. o. A., i anseende til de fastigheter, som R. o. A. i
landet besitter, på lika och enahanda sätt med Bondeståndet
taga del i rikets olycka eller conservation, i det bägge desse
Stånden måste, fast uti olika proportion, icke allenast med
sin egendom bispringa och understödja riket, utan jemväl våga
deras egne personer til fäderneslandets försvar; så har Bondeståndet
först velat addressera sig til Högh R. o. A. och med
dem communicera detta Bondeståndets fattade slut, i förtröstan
at Högh R. o. A. härutinnan med Bondeståndet lära göra et.
Bondeståndet har genom innerlig bön och åkallan anropat den
store Guden om des nådiga välsignelse; hvarvid, som förut sagt
är, det endast haft til ögnamärke huru vårt beträngda rike
uti des nu afmattade tilstånd bäst och skyndesammast måtte
kunna förhielpas til en hederlig fred, som Bondeståndet förmenar
kunna erhållas igenom Konungens af Dannemark biträde
när Cron-Printsen väljes til successor på den Kongl. Svenske
thronen.
Bondeståndet skulle ingenting högre önska än at inför
Högh R. o. A. samt de öfrige respective Stånden så tydeligen
kunna utföra och ådagalägga des härvid hafde goda upsåt och
välmening, som den i sielfva verket varit.
Talemannen Olof Hakanson förmälte vidare hurusom Almogen
från åtskillige orter låtit deras härvarande RiksdagsFullmäktige
förstå deras böijelse för det Kongl. Danska Huset,
hvilket äfven varit en drifvande orsak til det som Bondeståndet
nu giordt.
Sluteligen berättade Talemannen at Bondeståndet nu likaledes
gonom Deputerade besökt de andre respective Stånden
och gifvit dem tilkiänna detta Bondeståndets fattade slut.
> &
Hr Landtm, tackade för det viste förtroende, at Bondeståndet
först med R. o. A. communicerat deras i denna högvigtiga
saken tagne slut, och berättade Hr Landtm, at Större
Secreta Deputationens Extractum Protocolli nyss kommit under
öfvervägande hos R. o. A., och at han således ej ännu vore
i stånd at härom lemna Bondeståndets Deputerade något svar,
hälst R. o. A. förmodat, at ej något af de andre respective
Stånden skolat sluteligen afgiöra denna saken, innan R. o. A.
Successions-verket.
501
sig först deröfver yttrat, och den projecterade utarbetningen
af skiälen mot och med för hvar och en af de höga Candidaterne
förut gådt.
Frih. Fab. Wrede: Gunstige Herrar, gif mig lof af tala
med Eder som svenske Riddersman. Yi hafva nu hördt hurusom
Bondeståndet, oaktadt at Större Secreta Deputation föreslagit,
at successions-valet borde företagas med ordning efter en
förut gången noga utarbetning af skiälen mot och med för
hvar och en af de höga Herrar Candidaterne, likväl nämndt
Cron-Printzen af Dannemark til successor på den Kongl.
Svenska thronen — et steg, som jag i mit sinne finner vara
det aldra eftertänkeligaste för riket, oss och våra efterkommande;
ingalunda i anseende til Herrens person, ty des goda
egenskaper äro nogsamt bekante; men vi veta hvad öde våra
förfäder haft då det varit under Danska oket. Deras stoft
och våra efterkommandes välfärd bör påminna oss vår skyldighet.
Låtom oss derföre som ärlige, redelige och kiäcka Svenska
män räcka hvarandra händerne, kasta bort all inbördes osämja,
träda med hvarandra tilsammans och häldre nu straxt våga
det aldra yttersta til at rädda riket, som är i nöd, och åter
löper fara at blifva Dannemark som ladugård underlagt, då
Svenske mäns heder och äreminne skulle för eviga tider blifva
utplånat.
Jag säger fördenskull ännu en gång, låtom oss, gunstige
Herrar, med förenade sinnen emotstå detta eftertänkeliga steget,
visa all fermeté, men dock först genom en Deputation giöra
Bondeståndet häröfver en tienlig och bevekelig föreställning.
Frih. C. O. Hammilton hemstälte om icke, i anseende til
det steg Bondeståndet nu giordt, nödigt vore at taga sådane
mått, det inga courirer af främmande Ministrerne få afsändas,
och at jemväl påsten til utrikes så väl som inrikes orter mätte
förbiudas, til des Riksens Ständer fått afgiöra successions-saken.
Hr Stierneld påminte, at vakt måtte sättias för tull—
portarne, så at ingen Herredagsman må slippa ut och i förtid
giöra detta bekant i landsorterne, hvarigenom någon oreda
kunde förorsakas.
Frih. During bad at R. o. A. ville härutinnan med
lämpa och försiktighet gå til väga, emedan denne saken eljest
torde hafva skadelige påfölgder.
Hr Landtm, tykte at man kunde foga nödig anstalt, at
ingen courier får afsändas. Men hvad påstens förbindande
502 (Mars 8.)
Successions-verket.
angar, holt Hr Landtm, före, at det skulle upväcka för mycken
upmärksamhet, och torde hafva elak värkan i landsorterne;
lika sorn det skiedt när kriget börjades och påsten var förbuden.
Detta bifölls af 11. o. A.
I anledning af åtskilliges giorde föreställning frågade
Hr Landtm, nu om en Deputation skal afgå til de andre
Stånden;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Hr Adlerbeth: Ehuruväl Bondeståndet utom all ordning
nu, som vi hördt, declarerat sig för personen, tvert emot Större
Secreta Deputations tilstyrkande, at en utarbetning först borde
skie af alla skiälen mot och med för de höga Herrar Candidaterne,
så råder jag dock välment, at vi uptaga detta med
kallsinnighet och lika fullt fortfara, med Större Secreta Deputations
Betänkande, hvaraf redan första puncten är faststäld,
då Bondeståndet sedan, om Större Secreta Deputations
project af de andre 3 Stånden bifalles, väl måste lämpa sig
til dem.
Frih. Sten Bielke instämde härmed, och tykte at Bondeståndets
Memorial kunde blifva liggandes på bordet, men Större
Secreta Deputations Betänkande afgiöras och fastställas.
Frih. During holt äfven rådeligit, at vi ej böra låta
Bondeståndet märka något missnöije, emedan consquencen deraf
vore alt för farlig och vi derjemte billigt böra oss erindra, at
de äro et Stånd i riket och följaktligen äga lika rättighet at
säija sin mening såsom R. o. A. eller de andre Stånden.
Hr De Geer hemstälte om icke Deputation på tienligit
sätt kunde föreställa Bondeståndet, at Ståndet öfverskrida den
ordning, som Större Secreta Deputation projecterat; och förklarade
Hr De Geer, at han med samma vilkor och förbehåld
som Större Secreta Deputation hållit före at tiden vore inne;
men ifall ordningen intet följes och i akt tages, gior han för
sig och sine efterkommande til Protocollet den reservation, at
han på den händelsen nu ej finner vara rättan tid at företaga
successions-målet.
Hr Hårleman med flere andre yrkade derpå, at Deputation
ju förr des heldre måtte afgå til de andre Ständen och anmoda
dem at giöra et med R. o. A., samt tillika föreställa huruledes
Bondeståndet öfverskridit ordningen och förhastat sig med denna
angelägna saken.
Successions-verket.
503
Frih. von Otter förmente bäst vara, at Deputation ej
afgår förr än Deputation får med sig R. o. A:ns slut, då den
contenence, som R. o. A. visar, lärer upväcka mycken eftertanka
hos de andra Stånden.
Frih. Coijet föreslog, at R. o. A. imedlertid igenom någon
utskickad af de andre Stånden kunde begiära, at de ej skiljas
åt innan R. o. A:ns Deputation ankommer;
Hvilket af R. o. A. bifölls, och afskickades RiddarhusFiscalen
Cedercrona härom til de andre Stånden.
Hr Landtm, anmälte det han anmodat Baron Scheffer
at gå til Hans Excellence Riks-Rådet och Cantzlie-Presidenten
Gref Gyllenborg och begiära at ingen courier måtte förpassas.
R. o. A. förklarade sig dermed nögde och tyktes at
courierers afsändande bäst kunde hindras om en extra påst
afskickas til Helsingborg och Grisselhamn med ordres at ingen
tils vidare må släppas öfver.
Men åtskillige höllö före, at de andre Ståndens utlåtelse
deröfver bäst borde inhämtas, och at ändamålet dermed ändå
ej skulle vinnas, aldenstund den, som vil fara öfver ifrån Skåne
til Dannemark, ej behöfver resa til Helsingborg, utan kan låta
sättia sig öfver ifrån Kullen eller andra ställen.
R. o. A. updrogo Hr Landt marskalken at besörja detta,
som han finner rikets säkerhet fordrar.
Derpå continuerades med Större Secret.a Deputationens
Extractum Protocolli, och uplästes 2 §, hvaruti Deputation
styrker Riksens Ständer, at innan valet försiggår, de projecterade
försäkringsvilkoren, som den til utnämnande successoren kommer
at ingå och försäkra, först måge fastställas.
R. o. A. biföllo detta, men sielfva försäkrings-vilkoren
upskiöts.
Sammaledes bifölls 3:dje §, at skiälen mot och med för
hvar och en af de höga Herrar candidater måge af vissa
Deputerade utarbetas, såsom ock at någon viss methode må
fastställas, på hvad sätt sielfva valet skal skie.
Hr Löwenhielm: Emedan Bondeståndet nogsamt låtit
förstå, det de fruktade, at igenom en sådan utarbetning tiden
skulle för mycket utdragas, och de fördenskul straxt utnämdt
personen, så hemställer jag om icke til undvikande af den
misstanka, at man söker utdraga tiden, någon viss dag kunde
utsättias då valet skall försiggå, och samma dag en kort och
bärtil lämpelig gudstiens förut hällas.
504 (Mars 8.)
Successions-verket.
Hr Adlerbeth fant betänkeligit at utsättia någon viss
tid, utan holt före bäst vara at låta det ankomma på Större
Secreta Deputation, som lärer gifva vid handen när den är
färdig med sit arbete, då plenum straxt derpå kan hållas.
Hr Adlerbeth tilläde vidare, at lian härutinnan så mycket mera
styrkes, sorn vår til Ryssland för någon tid sedan afskickade
express imedlertid torde ankomma.
Frih. During åter biträdde Hr Löwenhielms mening, at
någon viss kort tid måtte utsättias, efter som de andre Stånden
då snarare torde gå in med R. o. A.
Gref H. Gyllenborg föreslog, at Större Secreta Deputation
ofördröijeligen måtte träda tilhopa och begynna med utarbetningen,
samt hvar dag dermed continuera til dess den blifver
färdig, då plenum straxt derpå kan hållas.
Hr Landtm, förestälte huru som det vore svårt at föreskrifva
någon viss dag, men försäkrade at det skal skie så
snart möijeligit är, och trodde Hr Landtm, at Större Secreta
Deputation åtminstone til nästkommande måndag lärer kunna
blifva färdig.
Hr Hårleman påminte at i följe af Riksdagsordningens
5 § de främmande Ministrerne böra afvisas til någon annan
ort medan Konunga-valet skier.
Hr Landtm, svarade, at om thron vore vacant, borde
Ministrerne afvisas, men nu lärer det ej vara nödigt. Dessutan
berättade Hr Landtm, hurusom då detta i Större Secreta
Deputation blifvit omtalt, man dervid funnit åtskillige svårigheter
i anseende til den korta tiden, emedan Ministrerne ej
kunna föreläggas at nu straxt begifva sig här ifrån, utan
måste dem nödvändigt tilräckelig tid lemnäs at giöra sig resfärdige,
och på andra orter inrätta sin hushåldning.
Hr Hårleman önskade, at R. o. A. ville då gifva hvarandra
sin parole d’honneur at ej gå til Ministrerne, så länge
successions-målet är oafgiordt.
R. o. A. kommo härom öfverens och lofvade detta med
upräckte finger.
I anledning af det slut R. o. A. nu stadnat uti öfver
Större Secreta Deputations Extractum Protocolli, upsattes följande
Resolution, hvilken för R. o. A. uplästes och gillades:
Resol.: R. o. A. har bifallit Större Secreta Deputations
Betänkande på det sätt, at R. o. A. med Större Secreta
Deputation finner tiden vara inne; dock med then ordning at
Riksrådet Barck aflidit. Successions-verket.
505
sielfva valet utsattes nästkommande lördag, eller aldra sidst
måndag; hvarförinnan den nämde utarbetningen bör vara värkstäld
af Större Secreta Deputationen. Til samina dag bör ock
någon af prästerskapet bereda sig at förrätta en til thet tå
förekommande målet tienlig och lämpelig gudstienst, hvarefter
Ständerne antingen samfält eller hvar i sit Stånd sammanträda
och til valet ordenteligen skrida.
Förberörde Resolution skrefs på Större Secreta Deputations
Extractum Protocolli, och utnämdes en Deputation af 24 personer,
som dermed afgick til de andre Stånden; Gref De la
Gardies fullmächtig, Frih. Carl Otto Hamilton, förde ordet.
Hr Landtm, gaf R. o. A. tilkiänna, at Hans Excellence
Riks-Rådet Barck i natt afsomnadt.
Frih. Coijet holt före, at sedan R. o. A. nu faststält at
successions-valet skall gå för sig nästkommande lördag eller
måndag, borde imedlertid inga officerare, som äga säte och
stämma på Riddarhuset, commenderas här ifrån, hälst tiden
jemväl är så kort och rikets tienst ej något särdeles derigenom
kan lida, at officerarne blifva här qvare öfver desse få dagar.
Hr Landtm, förestälte svårigheten härvid, i det at vissa
regimente!’ redan äro i upbrott til besättning på gallererne,
hvarmed icke längre kan fördröijas, efter årstiden är inne, så
at gallererne snart böra löpa ut.
Men icke dess mindre giordes af åtskillige andre samma
förbehåld som af Frih. Coijet, nemligen at inga officerare måge
commenderas här ifrån förr än successions-valet gådt för sig.
Frih. Sten Bielke mente at detta kunde lemnäs på hvar
och en Regements-Chef, som utan högsta nödvändighet ej lärer
commendera någon officerare här ifrån förr än successions-valet
för sig gådt.
Sedan kom åter at talas om på hvad sätt courierers afsändande
måtte förhindras; dock blef ej något vidare tillgiordt
än förut var resolverat.
Frih. Sten Bielke underställe om icke Electorerne kunde
få befallning at träda tilhopa och välja andra ledamöter i
Större Secreta Deputation i deras ställen, som äro bortreste;
Men som det gafs vid handen, at ej mer än 2 a 3 ledamöter
i Större Secreta Deputation fattas, funno R. o. A.
sådant onödigt.
I anledning af det som nyss var omtalt angående officerarn
es commenderande, berättade
506 (Mars 8.) Kapten Bränders enka. Lunds akad. Riddare
-
Hr Landtm, huru som honom nu blifvit erindrat, at
Jemtlands regemente til följe af sine undfångne ordres kommer
at upbryta den 14 uti innevarande månad. Vidare uprepade
Hr Landtm, den svårighet, som lärer existera i fall de commenderade
officerarne blifva här qvare, emedan andre nödvändigt
då måste commenderas i deras ställen, eller ock aldeles
upskiutas med det manskapets hitmarcherande, som är destinerat
til besättning på galererne.
Frih. C ro n hiort tykte, at det nu ej borde ankomma på
några dagar, och vore det en annan sak om fienden vore för
dörren, då ingen officerare lärer vilja undandraga sig comrnenderingen.
Härmed afslutade denne discours, och androg
Gref H. Gyllenborg, hurusom bäst vore at någon viss
dag utsattes när valet skal gå för sig, önskandes at det kunde
skie om lördag, emedan, om dermed utdrages til måndagen,
sådane hinder kunna läggas oss i vägen, hvarigenom vår frihet
dervid inskränkes.
Hr Landtm, anmälte en af Ammiralitets-Capitaine Branders
enka ingifven supplique, hvaruti hon anhåller om någon
hielp och understöd.
Samma skrift blef af Riddarhus-Fiscalen kringburen at
påskrifvas.
Uplästes Utdrag af Råds-Protocollet under den 3 Martil,
hvarjemte K. Majit velat med Riksens Ständer i nåder communicera
Riks-Rådets och Academie-Cantzlerens, Grefve Johan
Gyllenborgs underdånige föreställning angående den vid sidst—
ledne Riksdag beslutne ridscholans inrättande vid Academien
i Lund och nödige medels anslående til det projecterade ridhusets
upbyggande därstädes; yttrandes sig dervid K. Majit
det önskeligit vore, at berörde ridhusbyggnad kunde för den
studerande ungdomens derunder beroende nytta så snart möijeligit
är vinna sin fullbordan och fördenskull nödige medel
dertil blifva anslagne.
Förberörde Extractum Protocolli remitterades til Secrete
Utskottet.
Vidare uplästes et annat Extract uhr Råds-Protocollet
af den 26 Februarii jemte en projecterad Förordning huru
invändnings- samt rättegångs- och vittnesmåls-tvister, som vid
Lagmans-syne-rätt afgiorde blifva, måga, tå enthera parten uti
sielfva hufvudmålet söker riddare-syn, tillika med sielfva
syner. Upsala domkyrka. Du Rietz’s supplik. Svea Lifgarde. 507
hufvudsaken af riddare-synen uptagas och afgiöras, hvilken
Förordning förr än then til alman efterrättelse utfärdas K.
Majit velat med Riksens Ständer communicera.
Detta remitterades til Justitie-Deputation.
Uplästes Cammar Oeconomie-Deputations Betänkande angående
den för Upsala Domkyrka af Riksdags-Fullmächtige
Professorerne Doctor Melander och Winbom begiärte collect
och stamböcker, hvilken ansökning Deputation, i hänseende til
bemälte Domkyrkas giäldbundna tilstånd, hvaruti den genom
mångfaldige ganska kåstsamma reparationer efter den år 1702
öfvergångne olyckeliga branden kommit at råka, samt i betraktande
deraf at samma kyrka ännu står under en nödig
och oumgängelig reparation, trodt sig böra styrka Riksens
Ständer at bifalla i så måtto, at ej allenast en allmän och
ovilkorlig collect må beviljas mera nämde Upsala Domkyrka
öfver hela riket, ingen församling härifrån undantagandes ehvad
des egen kyrka står under större eller mindre byggnad, utan
ock at genom stamböcker må samlas hvad välsinnadt folk til
detta behof vil sammanskiuta, dock ej annorlunda än som en
frivillig och otvungen gåfva, om upbörden hvaraf Kyrkoherdarne
hvar i sin församling genom vederbörande kyrkobetiente
böra besörja; underställandes derjemte Deputation om icke
undersökas måtte om orsaken til thet på Upsala Domkyrka
åbygde tornets nedfallande, då ifall någon härtill kunde finnas
vällande, kyrkan af den samma måtte hafva at niuta behörig
regress och ersättning.
R. o. A. biföl lo Betänkandet.
Gref Dohna anmälte det en fattig officerare vid namn
Durietz igenom inlagd supplique begiärt något understöd och
recommenderade Herr Grefven denne ansökning hos Högh R.
o. A., så at han på samma sätt som Capitaine Branders enka
igenom något sammanskott måtte blifva hulpen.
Uplästes Secreta Deputations Betänkande angående Capitainens
vid K. Lif-Gardet Sven Ridder stråhles klagomål
öfver prsejudice vid Majors beställningens förgifvande af samma
regemente til nuvarande Majoren Pfeif, som skal varit yngre
Capitaine än Ridderstråhle; finnandes Secreta Deputation efter
denna saks behöriga skiärskådande, at som Capitaine Ridderstråhle
genom Majoren Pfeifs föredragande framför honom
värkeligen kommit at lida, och den af K. Majit genom Resolution
af den 26 October nästlidet år Capitaine Ridderstråhle
508 (Mars 8.) Kapten Ridderstråle. Frih. Creutz’s ansökan.
förundte befrielsen ifrån tienstgiörande i regementet emellan
mönstringarne ej skall giöra tilfyllest til meranämde Capitains
uprättelse, så kunde hos K. Majit Riksens Ständer i underdånighet
anhålla det för Capitaine Ridderstråhle måtte i nåder
utfärdas Majors-fullmakt af K. Lif-Gardet under den 20 Aug.
1741, då Capitaine Pfeif til Majors-beställningen förordnades;
hvarefter Ridderstråhle, enär Öfverste-Lieutenants-beställningen
vid oftanämde regemente framdeles Olifver ledig, må hafva at
för Pfeif behörigen niuta des tilständiga tour och anciennite
til godo.
I anledning af Major Pfeifs begiäran blef detta liggande
på bordet.
Uplästes Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande angående
Majorens Baron Carl Johan Creutz ansökning om betalning
för thes medelst recrutering af 39 karlar och 52 stycken
hästar år 1707 och 1708 til K. Majit och cronan giordedorskott,
hvaruti Deputation berättar hvad som vid 1738 års Riksdag
blifvit uti detta af Majoren Creutz då anhängige giorde målet
hos Riksens Ständer åtgiordt, och hvaruppå det då kommit
at stadna; stadnandes Deputation för sin del uti det slut, at
som Majoren Baron Creutz med de af honom nu sedermera
uptedde trovärdige attester å sin sida nogsamt bevist den
upgifne fordrans riktighet, som sig bestiger til 3,094 dal. sint,
och å andra sidan af cronans räkenskaper finnes thet ej mera
än 720 dal. sint therpå blifvit betalte, så at ännu 2,372(1) dal.
smts fordran för Baron Creutz återstår, så synes ej annat än
at Majoren Baron Creutz bör för resten af des til cronan
giorde förskott niuta nöjaktig betalning, oaktadt at ingen säker
underrättelse om denna fordran är i cronans räkenskaper at
tilgå; dock utan at detta må lända til praejudicat för androm;
hvaröfver Deputation förmenar, at Cammar-Collegium lärer
komma at uprätta behörig liquidation, som sedan af Riksens
Ständers Contoir betalas.
Frih. Creutz anförde hurusom han vore stadd i ganska
slätt tilstånd sedan han måst lemna all sin egendom i Finland,
i anseende hvartil, med det mera som han om denne sin
fordrans riehtighet uprepade, han anholt at nu omsider efter
så många års väntan måtte blifva förhulpen til sin betalning.
Uppå Hr Hr Landtmms giorde frågan
bifölls Cammar-Oeconomie-Deputations Betänkande;
Dep. fr. Borg.-st. Ivorpm vidLif-drab. Qveckfelt. Dep. fr. Pr.-st. 509
Och påmintes jemväl af åtskillige, at det hos de öfrige
respective Stånden mätte anmälas til et benägit bifall.
Frih. C. O. Hamilton återkom med Deputation, och berättade
at Deputation til följe af R. o. A:ns befallning varit
hos de andre respective Stånden. Prästeståndet hade svarat
at de ej ännu afgiordt Större Secreta Deputationens Extractum
Protocolli; Borgareståndet hade lofvat at nu strax inkomma
med sin utlåtelse och Bondeståndet hade tackat för en så
hederlig beskickning och sagt sig vilja taga uti närmare betänkande
huru denna för riket högst angelägne saken måtte
bringas til et lyckeligit slut.
Anmältes och pä vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 16 personer. Handelsman Plomgren
förde ordet och näst aflagd hälsning berättade, at Borgareståndet
förehaft Större Secreta Deputations Extractum Protocolli,
så väl som R. o. A:ns deröfver fattade och med dem
communicerade utslag; och som ingenting är angelägnare, än
at et sådant liögvigtigt mål med inbördes sämja och förtrolighet
må afgiöras, så har Borgareståndet enhälligt bifallit R. o.
A:ns utlåtelse.
R. o. A. betygade häröfver mycken fägnad.
Enär Deputation var borta uplästes Secreta Deputations
Betänkande angående Corporalens af K. Lif-Drabanterne Eric
Gustav Qweckfelts ansökning om Öfverste-Lieutenants fullmakt
lika med des camerader af K. Lif-Corpsen, som med en sådan
förmån blifvit benådade; hvilken ansökning Secreta Deputation
i anledning af et nedsändt Extract utur Råds-Protocollet
af den 30 November sidstledne tagit i öfvervägande, och funnit
sig föranlåten at underställa Riksens Ständers godtfinnande,
om icke K. Maj:t må lemnäs obetagit at i anseende til Corporalen
Qweckfelts förtienster hugna honom med lika förmån,
som des vederlikar vid förenämde Corps redan åtniutit, i anledning
af Riksens Ständers vid 1727 års Riksdag i detta mål
til K. Majit upgifne underdånige skrifvelse, hvarvid Secreta
Deputationen i betraktande af de för Qweckfelt varande omständigheter
för sin del ej funnit något hinder i vägen ligga.
Under upläsandet häraf anmältes och på vanligit sätt
emottogs en Deputation ifrån Prästeståndet af 12 personer.
Biskopen ifrån Vexiö Doctor Eric Alstrin förde ordet och
näst aflagd hälsning berättade, at ehuruväl Prästeståndet funnit
samma betänkelighet nu som tilförne angående tiden til suc
-
510 (Mars 8.) Qveckfelt. Vadstena krigsmanshus.
cessions-målets företagande, likväl sedan de öfrige respective
Stånden funnit tiden vara inne har Prästeståndet bifallit Större
Secreta Deputations Extractum Protocolli på samma sätt som
Högh R. o. A. det giordt.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. A:ns hälsning,
afträdde Deputation.
Enär Deputation var borta continuerades med upläsandet
af förenämde Secreta Deputations Betänkande, angående den
af Corporalen vid Drabanterne Hr Qweokfelt giorde ansökningen
om Ofverste-Lieutenants fullmakt.
Hvilket Betänkande uppå Hr Landtm:ns giorde proposition
af R. o. A. bifölls.
Uplästes Landt- och Siö-Militie-Oeconomie-Deputations
Memorial angående Wadstena Krigsmanshus-verket, hvarom
Krigs-Collegium uti des Riksdags-Relations 6 § afgifvit berättelse,
och förmäler Deputation sig vid tilståndet och dispositionen
af Krigsmanshus-verket samt redogiörandet för des medel
och inkomster ej hafva haft något at påminna, utan underställer
allenast Deputation nu i detta des Memorial, i anledning af
en förspord collision och skriftväxling emellan Cammar-Revisionen
och Krigs-Collegium om rättigheten at disponera sådane
medel, som härröra och inflyta af Cammar-Revisionens giorde
observationer öfver Wadstena Krigsmanshus-afgiftens beräknande
och upbärande, om icke Riksens Ständer skulle behaga
giöra uti denna skiljaktigheten det slut, at alla de observationer,
som blifvit giorde och af Cammar-Revisionen indrifne i
förberörde mål intil 1734 års slut måga lemnäs opåtalte til
Cammar-Revisionens betiänings aflönande, men at alla medel,
som vid räkenskapernes reviderande ifrån 1735 års början, då
denna revisionen blifvit dragen ifrån K. Cammar-Revisionen och
lagd til Wadstena Krigsmanshus-Contoiret, finnas på et eller
annat sätt vara Krigsmanshuset tilliörige, måga enligt K. Förordningar
oförrykt komma tliet samma til godo.
Detta Deputations Betänkande blef af R. o. A. bifallit.
R. o. A. skildes åt kl. in emot 2.
Den 14 Martii.
R. o. A. samlades kl. 11.
Som R. o. A. i dag ej förr kommit tilhopa, så upskiöts
med Protocollets läsande til en annan dag.
Vinhandlarne. Tronföljarens försäkran. 511
Och uplästes et Extract uhr Råds-Protocollet af den S
i denne månad angående Vinhandlarnes här i staden giorde
underdånige ansökning, at accis-tilökningen på franskt brännevin,
som endast härflntit af den pålagde accisen af inrikes til—
värkat brännevin, måtte aldeles uphöra; hvarvid sedan H. K.
Majit inhämtat Gammar- och Commercie-Collegiernes samt
Stats-Contoirets underdånige yttrande, befunnits at dermed
ankommer på en förklaring, huru vida Riksens Ständers vid
denne Riksdag fattade slut angående brännevins-brännandet
här i riket må äfven Vinhandlarne til godo komma; hvarföre
H. K. Majit detta mål Riksens Ständer i nåder behagat communicera.
Förberörde Extractum Protocolli remitterades til CammarOeconomie-Deputation.
Derpå uplästes Försäkrings-vilkoren, som af then til utnämnande
successoren böra ingås, samtyckas och underskrifvas,
så lydande:
l:o At ej allenast sielf förblifva, utan ock handhafva och
beskydda alla Sveriges rikes inbyggare och undersåtare vid
then rena Evangeliske Lutherske läran, samt i themia läran
låta upföda sina bröstarfvingar, om Gud några nådigst gifvandes
varder;
2:o At inga främmande, utan endast infödde svenske män
och undersåtare, och af bemäl.te religion, skola brukas uti
Rådet, Hof-betieningen eller något annat rikets embete eller
tienst, högre eller lägre;
3:o Med Riksens Råds råde och efter Sveriges rikes beskrefne
lag, stadgar, beslut och Regeringsform styra och regera
riket;
4:o At ej tilfoga eller tilfoga låta någon rikets invånare
eller undersåtare någon skada til lif, ära, lem eller ägendom,
lös eller fast, icke eller afsättia någon ifrån thes embete eller
tienst utan föregången laga ransakning och dom, ej eller emot
lag och förordningar någon ifrån embetets förvaltning afhålla,
innan en föregången ransakning til suspension ifrån tienstgiörandet
anledning gifver;
5:o At ej börja krig, påbiuda och utskrifva giärder eller
pålagor af hvad namn tlie vara måge, ändra myntet til skrot
och korn, rubba indelnings- och roterings-värket, eller de til
siöfartens, handelens och manufacturernes upkomst giorde eller
tilgiörande författningar, utan riksens menige Ständers bifall,
512 (Mars 14.) Tronföljarens försäkran.
ej eller införa i riket någon ny lag, utan Ständernes ja och
samtycke;
6:0 At ej träda uti något giftermål annars än med en
Printsessa af den evangeliska läran, och thet med Riksens
Ständers råd och samtycke;
7:o At med all kiärlek och lydno vörda vår nu regerande
allernådigste Konung in til hans död, samt honom och riket
tro och huldskap svärja och hålla;
8:0 At aldrig begiära annan makt och myndighet än dels
här föreskrifvit står, dels af Riksens menige Ständer til theras
säkerhet och välgång framdeles kan blifva beslutit och stadgat;
9:o At nu genast hit i riket inkomma och förblifva,
och ej utan Riksens Ständers samtycke någon utrikes resa
företaga.
Skulle igenom arf eller på annat sätt något annat rike
eller furstendöme honom tilfalla, må han thet ej annorlunda
emottaga än at han ändå enligit 1604 års Norköpings arfsförening
uti Sverige ständigt vil boende blifva och här sin
regering föra;
ll:o Efter tilträdd regering må han ej utom Riksens Ständers,
vettskap och samtycke sig utom riket på kortare eller
längre tid begifva;
12:o At han skall framgent hålla riket, hvad thertil nu
hörer och framdeles tilvinnas eller tilkomma kan, ostyckat tilsamman,
och icke therifrån afskilja större eller mindre landskaper,
städer eller theras indrätsell;
13:o Icke utan Ständernes samtycke, under hvad förevändning
thet vara må, införa främmande krigsfolk i landet
eller främmande krigsskiep eller galere-flottor i rikets hamnar;
14:o At han skall bibehålla hvart och et Stånd vid sina
välfångna privilegier, friheter och rättigheter;
15:o At han skall efter högsta giörlighet med egne, anhöriges
eller vänners makt och biträde söka at understödia
riket vid närvarande och tilkoinmande tider;
16:o Försäkra at alt thetta oryggeligen hålla, så framt
Sveriges Rikes Ständer skola vara förpliktade theras digifvande
huld- och trohets-eed fullgöra och efterkomma.
I:sta, 2:dra, 3:die och 4:de §§:ne biföllos.
Uti 5:te §, hvarest står: utan Riksens menige Ständers
bifall, sättes allenast, utan Riksens Ständers bifall.
7:e § bifölls;
Tronföljarens försäkran. Hjärnes oration om successionen. 513
Och påminte Gref Fredrich Gyllenborg, at denne §
borde blifva den 2:dra i ordningen.
8:de § ändrades på samma sätt som den öde, så at i stället
för menige Ständer sättes Riksens Ständer.
9:de och 10:de §§ biföllos.
Vid 11 :te § och de orden: må han ej utom riket sig begifva,
sättes: utom Sveriges rike sig begifva.
12:te § bifölls.
Slutet af den 13:de §, hvarest försäkras at ej något främmande
krigsfolk i landet skall införas, eller främmande krigsskiep
eller galere-flottor i rikets hamnar, ändrades således:
eller andre än svenske krigsskiep eller galere-flottor i rikets
hamnar.
14:de, 15:de och 16:de §§:ne biföllos.
I anledning af Hr Löwenhielms påminnelse tillädes följande
försäkrings-punct:
At ej utom Råds råde disponera något af rikets drätsell,
inkomster eller riket eljest tilflytande subsidier.
Hr Landtm, anmälte det Hr Hierne begiärt Högh R. o.
A:ns gunstiga tilstånd at här på Riddarhuset få hålla en
oration rörande successionen.
Gref H. Gyllenborg påminte at samma oration först
måtte igenomläsas af visse Deputerade.
Hr Hierne sade sig förmoda, at Högl. R. o. A. har den
gunstige tanka om honom, at han ej lärer uti denne sin oration
framföra något, som kan vara anstöteligit, och kunde han ej
begripa hvarföre han skall blifva den första, som skall undergå
en sådan censur; tilläggandes at det stodo uti Högh R. o. A:ns
frihet at gifva honom lof eller ej, men kommo också på
honom an densamma antingen at proclamera eller dermed innehålla.
Gref H. Gyllenborg förklarade, at för detta vid alla til—
fällen varit brukeligit at de här på Riddarhuset håldne orationer
af visse Deputerade blifvit igenomsedde, hvilket vore
nu så mycket angelägnare, som ämnet til denne oration vore
ganska ömt och delicat i anseende til närvarande omständigheter.
Omsider begaf sig Gref H. Gyllenborg;
Och beviljades Hr Hierne tilstånd at proclamera denna
sin oration utan någon föregången censur.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 33
514 (Mars 14.) Bonde-st:s klagomål. Fr:na Schulman. Succesionen.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, det H. K. Maj:t anbefalt Hr
JustitiiE-Cancelleren Silfwerschöld at berätta hurusom Bondeståndet
hos H. K. Maj:t sig besvärat öfver något ofog, som en af
Ståndets ledamöter skall vara händt, hvilket mål H. K. Majit
remitterat til Slottsrätten at undersökas och afdömas.
Hr Löwenhielm beklagade at Bondeståndets ledamöter
på detta sättet skola blifva upretade, och önskade at de med
saktmodighet bemötas måtte.
Frih. H. Wrede anmälte, det fröknarne Schulmänner,
som äro flyktige ifrån Finland och befinna sig uti ganska slätt
tilstånd, igenom en til R. o. A. inlagd supplique anhålla om
någon hielp och understöd.
Samma supplique blef derpå af Riddai'hus-Fiscalén kringburen
at påskrifvas.
Uplästes Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af innevarande dato, hvaruti Deputation gifver Riksens Ständer
vid handen, at ehuru Deputation til följe af Riksens Ständers
sidst fattade slut bordt tils i dag vara färdig med den anbefalte
utarbetningen öfver skiälen mot och med vid instundande
successions-val, så skal dock sådant fallit Deputationen aldeles
ogiörligit, så vida Deputation annars skulle kunna framlägga
denna utarbetning så utförlig som ämnets vigt och angelägenhet
kräfver.
Utom en och annan vid sielfva utarbetningen nödig varande
underrättelse, som Större Secreta Deputation ej fädt tilfälle
förr än sidstledne fredag at inhämta, skall ock Deputation
funnit angelägit at uti et så ömt och granlaga ärende höra
Herrar Riksens Råds tankar och yttrande, hvilket ej kunnat
skie förr än förleden lögerdag, då genom Herrar Riks-Rådens
närvaro uti Deputationen inpå middagen tiden ock gådt Större
Secreta Deputationen utur händerne til de förekomne omständigheters
upgifvande.
I anseende så väl til desse hinder, som ock at i dag en
express ankommit, utbeder sig Större Secreta Deputation ännu
några få dagar til utarbetningens fullbordande, då Riksens
Ständer sedan med al giörlig uplysning kunna saken företaga.
Härjemte upgifver Större Secreta Deputation et af RiksdagsFulltnäktigen
ifrån Helsingforss, G. W. Claijhils, til Deputation
ingifvit Memorial, angående valdagens upskiutande til dess någon
af de härifrån afsände expresser med Ryska hofvets förmodade
categoriske utlåtande om fredsvilkoren kunde återkomma; hvar
-
St. Sekr. Dep. ang. successions-frågan. Claijhils mern. 515
med Större Secreta Deputation icke kunnat sig befatta, sedan
af Riksens Ständer en gång blifvit faststäldt, det tiden til
successions-sakens företagande är inne och vahldagen af Riksens
Ständer sielfve blifvit utsatt, utan liar Deputation detta
til Riksens Ständers egit öfvervägande och välbehag hemskiutit.
För öfrigt, och som inbördes enighet är det enda välsignade
medlet, som leder til et enhälligt och lyckeligt fullbordande af
et så högst angelägit ärende, så hemställer Större Secreta
Deputation om icke til erhållande deraf visse och få ledamöter
af hvart Stånd kunde blifva utnämde, som genast sammanträdde,
härom öfverlade och ofördröijeligen med deras tankar
derom til Riksens Ständer inkommo.
Sidst utbeder sig Större Secreta Deputation, jemte Riksens
Ständers utlåtande om vahldagen ännu måtte kunna upskiutas,
at äfven blifva underrättad örn Riksens Ständer tänka uti
plenum plenorum sig valet företaga, eller uti hvart Stånds
pleno, på det i den förra händelsen Större Secreta Deputation
måtte vara i stånd at föreslå den ordning och methode, som
dervid oundvikeligen skulle komma at observeras; hvarvid dock
Större Secreta Deputation gifvit vid handen, det redan tvänne
Stånd förklarat sig vara af den tankan, at valet bör i hvart
Stånds pleno företagas.
Hr Landtm, ursäktade at plenum, som i går var anslagit
til kl. 12, ej kunnat hållas, efter Större Secreta Deputation
var tillropa och Deras Excellencier Herrar Riksens Råd voro
nedkallade, samt ej förr än middagstiden kommit at skiljas åt,
hafvandes således Större Secreta Deputation ogiörligen kunnat
i går blifva färdig med den anbefalte utarbetningen.
Uplästes ä nyo den lista § af Större Secreta Deputations
Extracto Protocolli, angående valets upskiutande på några få dagar.
Då Hr Landtm, tillika hemstälte huruvida R. o. A. behagar,
at det uti Större Secreta Deputations Extracto Protocolli
åberopade Memorialet skall upläsas, som Riksdags-Fullmäktigen
Claijhil ingifvit, om anstånd med valet til dess svar
kommer ifrån Ryssland.
Men R. o. A. funno onödigt at upläsa berörde Memorial.
Hr Landtm, berättade, at en express i dag vore ankommen
ifrån våra Plenipotentiairer, men at Större Secreta Deputation
ej ännu fädt någon kundskap om des medbringande, och vore
altså betänkeligit at utsätta någon viss dag til valet, innan
man får höra hvad tidningar vi få ifrån våra Plenipotentiairer.
516 (Mars 14.) Successions-verket.
Frih. Coijet holt före, at lika fullt en viss dag kunde
utsättias. Men ifall några- besynnerliga omständigheter skulle
inlöpa, som kunde föranlåta Större Secreta Deputation at styrka
Riksens Ständer til vidare upskof, kunde Större Secreta Deputation
sådant hos plena anmäla. Och påstod Frih. Coijet,
at valet måtte skie nästkommande torsdag.
Hr Giös bad, at R. o. A. ville giöra någon reflexion på
Hr Claijhils Memorial, hvarmed hela finska nation sig conforinerat.
Frih. Sten Bielke förklarade, at han så mycket mindre
kunde vara skiljaktig ifrån Hr Claijhils mening och tankar,
som det intet ankommer derpå huru snart, utan fast mera
huru väl den saken skier, och vore fördenskull rådeligast at ej
utsättia dertil någon viss dag, utan afbida tiden til dess vi fått
categoriskt svar ifrån Ryssland.
Hr Natt och Dag sade det han tillika med flere andre
ifrån Finland äro aldeles af samma tankar som Baron Bielke.
Hr von Blixen tykte äfven, at man borde afvänta svar
ifrån Ryssland.
Hr Landtm, proponerade, at R. o. A. måtte lemna til
Större Secreta Deputation at inkomma med sin utlåtelse, huru
vida i anledning af den ankomne expressen några omständigheter
kunna föranlåta Deputation at styrka Riksens Ständer
at med valet längre upskiuta.
Hr Stierneld påstod, at Större Secreta Deputation efter
middagen måtte träda tilhopa och afhöra brefven, som expressen
haft med sig, samt at plenum sedan blifver i morgon.
Hr Landtm, lofvade, at om möijeligit är, ville han i
morgon hålla plenum, men eljest skall det skie i öfvermorgon.
Gref H. Gyllenborg: Yi äro ej i stånd at säija antingen
det är tid eller ej, innan alla skiälen mot och med blifvit utarbetade
och vi fådt höra dem. Jag finner derföre högst nödigt
at Större Secreta Deputations Utskott i dag och i morgon
fortsätter sit arbete och ofördröijeligen dermed inkommer, ty
jag fruktar at det för riket är långt skadeligare at dröija än
at skynda med valet.
Hr Adlerbeth frågade hvarföre Gref Gyllenborg förmenar
det vara skadeligare at dröija än nu skynda med valet.
Gref H. Gyllenborg utlät sig, det han vore i stånd at
säija skiäl der til om R. o. A. så skulle behaga.
Successions-verket.
517
Frih. Cronhiort förmente, at den ankomne expressen
näppeligen lärer medbringa något, som kan förorsaka upskof
med valet. Imedlertid ville han sig dertil begifva, at Större
Secreta Deputation i öfvermorgon inkommer med sit Betänkande
härom; dock at med valet ej längre må upskiutas än til denne
veckans slut.
Hr Wulfwenstierna viste, at Större Secreta Deputation
i anseende til de anförde omständigheter ej förr än i öfvermorgon
kan hinna til slut med den anbefalte utarbetningen,
och styrkte Hr Wulfwenstierna R. o. A. välment til at ännu
någon tid upskiuta med valet, hälst man kunde förmoda at
Capitaine Graman snart lärer återkomma med svar ifrån
Plenipotentiairerne.
Hr von Borg holt före, at som rådplägningar måste skicka
sig efter tiden, så vore ock bäst at låta anstå med valet til
den omtalte expressens återkomst.
Uppå Hr Landtm:ns vidare giorde proposition,
stadnade R. o. A. i det slut, at Större Secreta Deputation
aldrasidst tils i öfvermorgon inkommer med sin utlåtelse, huru
vida i anledning af den ankomne expressen några omständigheter
kunna föranlåta dem til at styrka Riksens Ständer at
med valet upskiuta, då, ifall Riksens Ständer ej finna sådane
omständigheter, R. o. A. äro af den tankan, at med valet ej
ma utdragas längre än til denne veckans slut, och at imedlertid
Större Secreta Deputation fortfar med utarbetningen.
Hr Stierneld förbehölt sig, at officerarne ej måtte commenderas
härifrån, innan successions-valet för sig gådt.
Frih. Armfelt berättade, at han fådt ordres af sin Major,
och begiärte blifva underrättad huru han skulle sig förhålla.
Frih. Cronhiort utlät sig, det ingen af Herrar officerarne
lärer undandraga sig at gå dit, som han blifver commenderad,
så snart successions-valet är förbi, men dessförinnan borde
ingen tvingas at gå härifrån.
Det påmintes, at R. o. A. allena ej kunna härutinnan
fastställa något vist, emedan de andre Stånden äfven böra utlåta
sig härom.
Men häremot ropades, at det intet angår de andre Stånden.
Hr Stierneld förmente, at R. o. A. ej risquerar något
om än denna saken communiceras med de andre Standen,
aldenstund de ej kunna betaga R. o. A. den rättighet de i
kraft af Privilegierne och Riksdagsordningen äga at bivista
518 (Mars 11.) Bonde-st. vidblifver sitt val.
Riksdagen; dock holt Hr Stierneld före, at det nu allenast
innom Riddarhuset kunde fastställas.
Efter något vidare discourerande härom, föreslog Gref H.
Gyllenborg, at R. o. A. kunde updraga Hr Dandtmar skalken
at remediera denna saken, så at inga officerare måge blifva
commenderade här ifrån innan successions-valet för sig gådt.
Detta bifölls af R. o. A.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 24 personer. Talemannen Olof Håkanson
förde ordet och näst aflagd hälsning berättade, at sedan Ståndet
låtit sig föreläsa Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af innevarande dato, har Ståndet gifvit desse sine Deputerade
in commissis hos de andre respective Stånden at förklara,
det Bondeståndet förblifver vid sit en gång fattade slut
angående Cron-Printsens af Dannemark utnämnande til successor,
och at Bondeståndet således på intet sätt ingår uti den
af Större Secreta Deputation projecterade utarbetningen eller
methoden, som kommer at i akt tagas vid sielfva valet; anhållandes
Bondeståndet at R. o. A. härutinnan ville fatta
sådant slut, som icke länder til tidens utdrägt, hvarigenom
något för riket kan risqueras.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns hälsning;
Hvarmed Deputation afträdde.
Sedan continuerades med Större Secreta Deputations Extractum
Protocolli, och beträffande 3:dje momentet så funno
R. o. A. bäst at valet in pleno plenorum må företagas, och
önskade R. o. A., at de andre Stånden härutinnan ville foga
sig til R. o. A., hälst Riksdagsordningen, så väl som gammalt
öfligit bruk, dertil gifver anledning.
Men skulle de andre Stånden icke vilja begifva sig här til,
tykte R. o. A. at, sedan gudstiensten på Riks-sahlen för sig
gådt, de utarbetade skiälen mot och med därstädes för alla
Stånden, medan de ännu äro tilhopa, kunde upläsas och sedermera
hvar och et Stånd begifva sig til sit vanliga rum.
Gref H. Gyllenborg påminte at den ordningen, som kommer
at i akt tagas vid valet här på Riddarhuset, äfven måtte
vara färdig tils i öfvermorgon.
Derefter kom det at talas om 2:dra momentet i Större
Secreta Deputations Extracto Protocolli angående vissa ledamöters
utnämnande af hvart och et Stånd til at öfverlägga
på hvad sätt enigheten måtte återställas.
Om enighetens återställande.
519
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar! Jag lemnar Eder
at domina örn det är tienligit, at vi giöra et sådant uppenbart
steg och utnämna visse Deputerade til at öfverlägga och med
deras Betänkande inkomma på hvad sätt enigheten oss emellan
måtte återställas. Sannerligen vore det bedröfveligit om vi
genom et publiqt document skulle authorisera hvad som nu
sägs om vår oenighet och lemna efterverlden derpå et sådant
vedermäle. Kunde jag blifva öfvertygad om nyttan deraf, så
vore jag den första, som bärtil skulle samtycka, aldenstund vi
ej vid någon Riksdag giordt bättre arbete än då; ty så långt
Historien går tilbaka, vittnar densamma, at aldrig annat än
inbördes jalousie, trätor och oenighet minskat anseendet af de
Svenskas namn och heder. Men jag håller före, at vi gå
säkraste vägen til det ändamålet om vi bortlägga alla misse
tankar, bemöta hvarandra med förtrolighet och som svenskmän
räcka hvarandra handen.
Hr L öwenhielm: Jag tilstår det är bedröfveligit, at något
publiqt document skal finnas, som utmärker vår oenighet, men
det är långt bedröfveligare at det sä i sielfva verket är. Hvad
frukter oenigheten har med sig, vore öfverflödigt at nu för
Högh R. o. A. omtala; vi hafva dem nogsamt rönt och tror
jag de lemnat oss sådane minnesmärken, at vi dem aldrig
lära förgiäta. Större Secreta Deputation har fördenskull tykt
angelägit vara, at innan Riksens Ständer skrida til successionsvalet,
man så mycket möijeligit är skulle söka at retablera
enigheten; men Deputation har ej velat föreslå något moyen
bärtil, innan den fådt Riksens Ständers befallning, efter som
Riksens Ständer häldre torde vilja utse några andra ledamöter.
Hvilketdera som nu skier, så håller jag före vara det bästa
Riksdagsarbete, som denna gången blifvit giordt. Vi veta,
gunstige Herrar, at det gådt så långt, at den ena blamerat
den andra för det han varit med honom af olika tankar. Ja
vid Riksdagarne hafva de ledamöter, som sutit i Secrete Utskottet
eller andre Deputationer, hvarest sakerne med tysthet
måst handteras, varit underkastade differente vidrige omdömen
för det de emot sin aflagde tysthets-eed ej kunnat til sit försvar
ådagalägga sakernes rätta och egenteliga sammanhang och
beskaffenhet. Men hvart vil sådant på slutet taga vägen.
Oenighetsfrö rotas alt mer och mer; missförstånd emellan
undersåtarne och Riksens Ständer sielfva ökes och betager den
myndighet, som Riksens Ständer uti deras giöromål äga böra,
520 (Mars 14.) Om enighetens återställande.
så at hvad uti Riksdagsbesluter af dem samtelige är gillat
och stadfäst, nu mera ej lemnäs opåtalt, utan räknas nästan
för ingenting. Huru och på hvad sätt ändamålet skall kunna
vinnas och en fullkomlig enighet oss emellan återställas är jag
nu icke i stånd at säija, ty ämnet är i sig sielft ganska ömt,
dock tror jag, at det icke skulle vara omöijeligit at utfinna
sådane medel och utvägar thertil, som kunna vara Riksens
Ständer beliagelige.
Hr Blixen fruktade, at man härigenom torde upväcka
mera bitterhet och missförstånd i fall saken ej kunde bringas
til richtighet.
Frih. Cronhiort holt äfven betänkeligit, at Riksens Ständer
skulle updraga några Deputerade at inkomma med deras
project på hvad sätt enigheten måtte retableras, utan vore
bättre, at Större Secreta Deputations Utskott giorde det af sig
sielfa; förklarandes vidare, det han ej hade ondt til någon
menniskia, emedan han altid dömde sakerne efter deras beskaffenhet,
men ej efter personerne, hvilka de angå.
Gref H. Gyllenborg uprepade hurusom vi hade attacka
våra förfäder, ty ifrån dem kommo all vår oenighet. Bästa
medlet at nu återskaffa enigheten vore altså om de förnämsta
och äldsta ibland R. o. A., ifrån hvilka oenigheten haft sin
uprinnelse, nu åter ville träda med hvarandra tilsammans,
omgås med förtrolighet och sins emellan öfverlägga örn de
förekommande ärender, då det sedan snart lärer gå som ordspråket
lyder: Regis ad exemplum totus componitur orbis.
Efter något vidare discourerande fants godt, at Större Secreta
Deputations Utskott, som utsätter skiälen mot och med för
candidaterne, hvarifrån detta blifvit understält, inkommer med
project huru enigheten bäst kan stå at erhållas, och åtog sig
Hr Landtmarskalken uppå R. o. Arns anmodan at tala med de
andre Ståndens Talemän, at detta hos de andre Stånden måtte
blifva anmält och deras samtycke härtil inhämtadt.
R. o. A. skildes åt.
Den 16 Martii.
R. o. A. samlades kl. 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sina ställen,
Successions-verket.
521
Uplästes Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af innevarande dato, hvaruti förmäles, at Deputation i följe af
Riksens Ständers befallning väl til i dag bordt inkomma, med
sin utlåtelse, huruvida någre sådane omständigheter kunde vara
med den sidsta expressen, som föranläto Deputation at styrka
Riksens Ständer til vidare upskof med valet; men som i går
aftons tvänne senare expresser ankommit och Deputation ej
ännu är underrättad huru vida deras medbragte depescher
kunna än vidare öka och uprätta hoppet at med Guds hielp
snart erhålla en hederlig fred utan vidare blodsutgiutelse, eller
ock de önskeliga liknelser uphöra, hvilka sig redan dertil vist;
altså utbeder Deputation sig tid tils öfvermorgon, då Deputation
förmenar sig vara i stånd at med fullkomlig säkerhet yttra
des tankar.
Gref Axel Fersen: Jag ser intet, hvarföre de ankomne
expresser kunna hindra oss uti successions-valet, ty så framt
vi skola äga et fritt val, bör successions- och freds-värket
ingalunda combineras. I annor händelse voro bäst at vi updraga
våra Plenipotentiairer at förskaffa oss en Kung. Men
jag fruktar vi så länge utdraga tiden til dess skiären blifver
ren, då hvarken vi lära mera äga någon frihet at välja eller
Plenipotentiairerne derom behöfva at accordera, utan Ryssarne
lära komma hit och gifva oss til Konung hvem de hälst
behaga.
Hr von Borg anförde huru som man härutinnan ej kunde
löpa någon fara,, ty skiären kan ännu på några veckor ej
blifva ren.
Frih. Coijet: Yi kunna nu ej längre utdraga härmed,
ty förutan den fruktan, at Ryssarne, som sagt är, när skiären
blifver ren lära komma hit och gifva oss Kung, måste vi äfven
betänka, at tiden är inne, så at våra medbroder, som äro commenderade,
nu skola begifva sig härifrån, då halfva Riddarhuset
går bort; och fördenskull är jag af den mening, at vi
aldeles intet längre böra dröija med successions-valet än nästkommande
lördag, då Större Secreta Deputation imedlertid kan
i morgon träda tilhopa och inhämta de tidningar, som expressen
med sig haft, samt utarbeta det öfriga, som dem är anbefalt,
och Riksens Ständers plena sedan i öfvermorgon, som är fredag,
reglera hvad som eljest vid successions-valet kommer at i
akt tagas.
Frih. Scheiding conformerade sig härmed.
522 (Mars 16.) Tiden för tronföljare-valet.
Hr Pehr Calling: Jag finner ej, at succession har någon
combination med fredsvärket, ty hvad går det Czarinnan an,
hvem vi vilja välja oss til Kong.
Hr Löwenhielm: Jag håller före, at Större Secreta
Deputation må lemnäs tid tils i öfvermorgon, så at Deputation
får giöra sig underrättad huruvida de ankomne tidningar öka
och uprätta hoppet at kunna erhålla en hederlig fred eller ej,
då Riksens Ständer sedermera med större trygghet kunna skrida
til successions-valet.
Hr Goes instämde härmed så mycket mera, som i fall
vi oss med successionen skulle förhasta, det kunde hända at
vi gingo qvitt om Finland.
Frih. Carl Wilh. Cederhielm: Jag finner mycken liten
skillnad oss emellan. Alla äro vi derom öfverens at med valet
bör skyndas, och en del hålla före, at det nästkommande lördag
bör gå för sig; andra åter, at Större Secreta Deputation bör
lemnäs tid til nästkommande fredag at giöra sig underrättad
om de sidst ankomne depecher, och hvad anledning Större
Secreta Deputation der utaf kan få at styrka til längre upskof
eller ej. Om nu Större Secreta Deputation i morgon träder
tilhopa och läser igenom de ankomne brefven och utarbetar
det öfriga, så kunna vi ju om lördag fä veta alla omständigheter
och sedan straxt skrida til våhlet.
Frih. Fab. Wrede: Gunstige Herrar! Vid detta tilfälle
at här nu ventileras om tiden til successions-valet och huru
vida Större Secreta Deputation skal lemnäs råderum at giöra
sig underrättad af de ankomne depecher, om någre sådane omständigheter
äro, som kunna föranlåta Riksens Ständer at
längre upskiuta med våhlet, måste jag berätta huruledes större
delen af R. o. A. ifrån Finland hafva varit tilsammans och
eftertänkt den belägenhet, hvaruti de sig nu befinna, besynnerligen
i anseende til det steg Bondeståndet uti successionsqusestionen
giordt för Cronprintsen af Dannemark. De hafva
ock befalt mig at hos R. o. A. föredraga och anmäla det slut,
hvaruti de stadnat; och ifall en eller annan vore af R. o. A.
ifrån Finland, som denna sammankomsten icke bevistat, kunna
de sielfva inför Protocollet sig yttra om de härutinnan conformera
sig med de öfrige, eller hvad de dervid hafva at påminna.
Finska nation har altid med trohet gådt sit kära fädernesland
til handa och med tålamod utstådt alla de svårigheter,
Finnarne motarbeta danske kronprinsens val.
523
som landet öfvergådt. Så länge nation haft hopp at under
Sveriges crono förblifva, har des öde och lidande varit af
nationen ansedt för hederligit och drägeligit; men nu, då Sveriges
undersåtare äro på vägen at blifva Danska (jag kallar
oss så i anseende til Danska unionen) sä kunna vi, som äro
ifrån Finland, ej annat afse, än at Finland för eviga tider
lärer ifrån Sverige afsöndras, emedan Ryssland ej häfver oss för
unionen någon obligation, utan ofelilbart inskränker och gior
freden för oss svårare, och deraf kan ej annat följa, än at
Ryssen behåller hvad han i händer har, så at Finland antingen
under dess välde blifver och en gång för alla ifrån
Sverige afskiljes, eller ock om det med härsmakt och vapn
skal återtagas, landet då igenom fiendens härjande och siöflande
aldeles ödelägges. Fördenskull, gunstige Herrar, häldre än at
kasta oss i et så olyckeligit tilstånd och gå qvitto af all vår
i Finland varande egendom, äro vi beredde at gifva oss under
Ryska väldet och bli Ryssar. Vår begiäran är således at nu
få gå til de andre Stånden med en Deputation och gifva dem
denna vår tanka tilkiänna samt tillika föreställa Bondeståndet
det hastiga steg, som det för unionen har giordt.
Det endaste, hvarmed I, gunstige Herrar, eljest kunnen
ställa oss til freds är om 1 alla viljen derom öfverenskomma,
och oss försäkra at vid sielfva våhlet gifva Cronprintsen af
Dannemark votum exclusivum.
Om I, mine Herrar ifrån Finland, som detta vårt sammanträde
bivistat, nu finna det jag Edert slut och tanka riktigt
anmält, på sådant sätt som aftalt varit, så gifven I sådant nu
tilkiänna.
Frih. Herman Fleming, Frih. Carl Wilh. Cederhielm
och åtskillige andra, som voro ifrån Finland, ropade
härtil Ja, och conformerade sig aldeles härmed.
Hr Goes sade det vara nödigt, at man först får höra
de tidningar, som expressen medbrakt, innan man skrider til
detta slut.
Hr Stierneld betygade, det han vore så mån som någon
annan at hafva all nödig uplysning, hvilken han också förmente
kunna erhållas om Större Secreta Deputation i morgon
träder tilhopa och sedan i öfvermorgon inkommer med sin utlåtelse;
men imedlertid kunde R. o. Å. nu komma sins emellan
öfverens om det, som Baron Wrede förestält, och vahldagen
derjemte utsättias til nästkommande lördag, saint våhlet då gå
524 (Mars 16.) Planer att motarbeta
för sig, så framt ej Större Secreta Deputation i anledning af
de ankomne expresser skulle finna sig föranlåten at för någre
högst vigtige och angelägne orsaker skull styrka Riksens Ständer
til vidare upskof.
Frih. Cronhiort: Gunstige Herrar! Jag ser ej hvad
gemenskap de med expressen ankomne tidningar kunna äga
med successionen eller hvad omständigheter det måtte vara vid
fredsvärket, sorn kunna förorsaka upskof uti vårt tilärnade
vahl, ty intet lära vi vilja emottaga en Konung af vår fiendes
hand. Jag är fördenskull af den mening, at som Deras Excellencier
nu sagt at tiden är inne, så böra vi intet längre dröija
än til lördagen, utan då låta valet i Herrans namn gå
för sig.
Hvad för öfrigt angår det, som Baron Wrede förestält, så
skiär det mig i hiertat när jag betänker hvad våra medbroder
ifrån Finland lidit. Den oförlikneliga trohet och ståndacktighet,
som de altid vist Sveriges rike, den kiärlek och ömhet,
hvarmed de oss vid alla tilfällen bemöt, den last och tunga,
som de med oss gemensamt dragit, bör nu upmuntra hvar
redelig svensk at tänka på deras conservation. Låtom oss
derföre, gunstige Herrar, försäkra dem, at ehuru det går med
successionen vi likväl aldrig skola förlåta eller öfvergie dem.
Och som Bondeståndet nu giordt et sådant steg, hvarigenom
de, som sagt är, skulle blifva nödtvungne at skilja sig ifrån
oss, så låtom oss gripa til den resolution at aldeles utsluta
Cronprintsen af Dannemark ifrån successionen til Svenska
cronan.
Härtil ropades Ja af åtskillige af R. o. A.
Hr C. H. Sprengtport bad at R. o. A. ville förunna
dem gunst at med en Deputation få gå til de andre Stånden
och hos dem giöra samma declaration som här pä Riddarhuset.
Hr Fab. Löwen påminte at R. o. A. ej måtte gå ifrån
den förevarande saken; frågan vore nu om tiden när successions-vahlet
skal afgiöras, men ej om Cronprintsens af Dannemark
exclusion.
Hr Lewin Blixen påstod äfven, at man måtte hålla sig
vid den förevarande quaestion, om tiden, när successions-valet
skal afgiöras; och tykte at man dermed ej borde sig förhasta,
utan snarare, om det låter sig giöra, vänta dermed til dess
fred blifver, då vi mera äro våra egne.
kronprinsens af Danmark val.
525
Hr Hästsko mente åter at man intet behöfde vänta med
succession til dess fred blifver, ty freds-värket och succession
äga, som förr sagt är, med hvarannan ingen gemenskap och
böra intet blandas. Han hade väl hördt talas på det sättet,
at man borde kasta sig i den ena eller andra våra grannars
armar och genom et dem behageligit successions-val söka återvinna
freden. Men deremot ville han erindra huru olyckeligit
det folk är, som på det sättet måste kasta sig i en annan
puissances eller kanskie sin fiendes armar och rätta sit successions-vahl
efter des vilja; at man på den händelsen intet
mera kan eller bör kallas et fritt folk; och at om man skulle
taga en Dansker Printz, det då intet annat blefve än union
emellan bägge riken, hvilken varit för Sverige så fatal, at man
allenast behöfver spegla sig i de forna tiders historier, så lärer
man snart afskräckas derifrån.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar, här äro, som Hr
Fabian Löwen påmint, tvänne qusestioner, som hvar för sig
böra afgiöras. Hvad den första angår, huruvida Större Secreta
Deputation skal lemnäs tid tils öfvermorgon, så är redan
i sidsta pleno af R. o. A. faststält, at tiden är inne til successions-valets
afgiörande innom denna veckans slut. Och som
jag intet blandar successions-qusestion med fredsvärket, så begifver
jag mig intet derifrån, at valet nästkommande lördag
bör gå för sig, med mindre Större Secreta Deputation kan
anföra någre besynnerliga skiäl, som föranlåta oss at härmed
längre upskiuta. Jag är således af den meningen, at Större
Secreta Deputation i morgon inhämtar hvad tidningar de i går
aftons ankomne expresser medbragt och lemnar plena deraf del
i öfvermorgon, så at enär då blifvit reglerat hvad som bör
föregå, våhlet sedan ofelbart kan skie om lördagen. Hvad
åter angår den af Frih. Fabian Wrede giorde proposition, så
tror jag aldrig någon proposition kan vara mer å propos än
denne, ty nu, gunstige Herrar, är visserligen hög tid at vi
förena oss med våra medbroder ifrån Finland angående Cronprintsen
af Dannemarks exclusion. Och jag förklarar för mig,
barn och efterkommande, at jag aldeles är af samma tankar,
och blir i detta mål finne med dem.
På samma sätt förklarade mångfaldige andre sig af R. o. A.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar, det gläder mig at
höra det R. o. A. så väl uptagit hvad vi ifrån Finland nu
förestält. Yi äro dertil tvungne, ty när vi eftertänka vårt
526 (Mars 16.) Om Bondeståndets val af
tilkoramande öde, örn Danska Cronprintsen blefve vald til
successor, kunna vi aldrig annat föreställa oss, än at Ryssland
då til at contrabalan cera Sverige och Dannemark sökte at öka
sin makt med Finlands qvarbehållande. Ville då Sverige och
Dannemark taga Finland tilbaka igen, blefve landet härjat
och ödelagt och vi försattes i tusendetahls olyckor. Besinnen
derföre, gunstige Herrar, i hvad för et svårt tilstånd vi då
råkade, och unnen oss den förmån at med en Deputation få
gå til de andre Stånden och giöra dem härom en vänlig förestälning.
Vi bry oss intet om hvad vi härtils som svenske
lidit och utstådt; vi skola ock intet akta hvad svårigheter oss
som svenske än vidare kan öfvergå, men se vi det ni på detta
sättet intet viljen tänka på oss, och at således för oss blifver
ingen räddning öfrig, så declarera vi, sorn friboret folk, at vi
häldre gifva oss under Ryssland än kasta oss under danska oket.
Hr Hårleman begiärte, at denne föreställning måtte skie
i hela R. o. A:ns namn.
Frih. Ulfsparre uprepade hurusom R. o. A. en gång
faststält på hvad sätt och i hvad ordning successions-saken
borde afgiöras; och som i följe deraf skiälen mot och med för
hvar och en af de höga Herrar candidaterne först af Större
Secreta Deputation borde utarbetas och hos plena upläsas, så
påstod Frih. Ulfsparre, at samma ordning måtte följas och R.
o. A. nu in antecessum ej gifva votum exclusivum åt någon,
utan när det kommer dertil låta pluraliteten decidera för hvem,
som kan finnas nyttigast, hvarutinnan Frih. Ulfsparre altså
förbehölt sig då fria händer.
Frih. Cron hiort: Den ordning, som Frih. Ulfsparre
omtalar och beropar sig på, ligger oss vid detta tilfälle intet
i vägen, ty hvad' som nu giöres, skier endast i den afsikt at
visa vår ömhet för våra medbroder ifrån Finland. De förtiäna
den också värkeligen, och jag tror, at ingen lärer kunna
vara deremot, at man gior Bondeståndet härom en tienlig föreställning
i hela R. o. Arns namn, och låter dem förstå, at de
gådt emot den af samtelige Riksens Ständer en gång faststälte
ordning vid successions-valet, i det at de nu förut förklarat
sig för Cronprintsen af Dannemark, innan de fädt höra de af
Större Secreta Deputation utarbetade skiälen för hvar och en
af de höga Herrar candidaterne, men at R. o. A. derigenom
ingalunda låta binda sig händerne, eller låta Danska Cronprintsen
komma med under deras val.
danske kronprinsen. Tid för valet.
527
Frih. Ulfsparre: När valet skier, far Bondeståndet ined
samma svar, och är derföre onödigt at nu förut härom giöra
Bondeståndet någon föreställning, hvilken endast skulle tiana
at irritera Allmogen, som för Cronprintsen är mycket inclinerad.
Gref Carl von Fersen berättade huru som det öfverallt
i staden sägs, at fullmakter blifvit utdelte ifrån Dannemark
til visse ibland R. o. A. Och som de, hvilka sådane fullmakter
undfådt och emottagit, samt således värkeligen stå i främmande
tienst, intet vid et sådant tilfälle, som nu är, då successions-saken
förehafves, böra äga votum eller få tala i saken
här på Riddarhuset, så hemstälte Gref Fersen om intet R. o. A.
skulle vilja pålägga dem, som befinna sig i denne cas, at på
deras honneur sielfve angifva sig.
Frih. Ulfsparre svarade, at han väl hördt, det sådant
om honom blifvit sagt, men han declarerade den för en slätt
karl, som sådant om honom utspridde.
Hr George Löwen påminte at icke allenast de, som äro
i dansk tienst, utan jemväl alla de, som äro i andra främmande
Herrskapers tienst, eller af dem kunna hafva pensioner,
böra vid detta tilfälle sig ifrån Riddarhuset afhålla.
Atskillige af R. o. A. förestälte huru angelägen tiden är,
och begiärte fördenskul, at man måtte hålla sig vid saken, samt
at Hr Landtm, nu ville giöra proposition om Större Secreta
Deputations Extractum Protocolli får bifall.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. bifaller det upläste
Extractum Protocolli ifrån Större Secreta Deputation;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Cronhiort påstod, at fast R. o. A. nu lemnat Större
Secreta Deputation den begiärte tiden tils öfvermorgon, valet
ändå ofehlbart måtte skie om lördagen och den omtalte Deputation
afgå til Bondeståndet.
Hr Er. Gust. Boije påstod deremot, atingen sådan föreställning
måtte nu giöras Bondeståndet, emedan de, som förut
sagt är, skulle derigenom alt för mycket stötas, hvilket kunde
hafva elaka påfölgder i anseende til den situation, hvaruti riket
sig nu befinner.
Hr Hästsko tykte at detta intet borde förnekas, hälst
det vore den endaste gracen man kunde visa Finska nationen
för alt det lidande de utstådt genom sin trohet emot Sveriges
crono.
528 (Mars lö.) Successions-verket.
Hr Seulenberg sade det han väl vet, at Finska nation
fädt tilstånd at träda tilhopa och öfverlägga om några deras
enskylte angelägenheter rörande mål; men at han derföre ändå
intet hade sig bekant, at något sådant hos dem blifvit afgiordt,
som i dag på deras vägnar är vordet proponerat, som han ej
eller kunde finna at det tilkommer dem at deliberera om något,
som rörer successionen.
Frih. Fab. Wrede förklarade det han intet brukat den
expression eller tahlet i Finska nationens namn, utan hade han
sagt, det en stor del af It. o. A. ifrån Finland varit tilhopa
och öfverlagt, samt stadnat i det slut, som han berättadt.
Likaledes hade han begiärt at de andre, som intet bivistat
denne sammankomsten, sielfve ville nu här på Riddarhuset
utlåta sig. I öfrigit vore det lika mycket antingen man brukade
den orde-termen, Finska nation, eller de ifrån Finland, efter
som detta vore en sak, den der nu är proponerad, och ankommer
vidare på R. o. A:ns egit afgiörande.
Gref Dohna: Gunstige Herrar! At uprepa för Högh R.
o. A. huru nödig och nyttig en ordning är i alla saker men
besynnerligen i de angelägnare mål, det vore för mig öfverflödigt
och tiänade til intet annat än förspilla tiden, som är
Högh R. o. A. dessutan nog dyr och angelägen. Men, gunstige
Herrar, hvarföre skola vi gå ifrån den ordning, som en
gång är faststäld bör iakt tagas vid successions-sakens afgiörande;
Riksens Ständer hafva sielfva anbefalt Större Secreta
Deputation at utarbeta samma ordning. Secreta Deputation
har ock dervid iakt tagit alt hvad den bordt och med all flit
utarbetat alla skiälen mot och med för hvar och en af de
höga Herrar candidaterne; desse skiälen böra altså först höras,
innan R. o. A. utlåter sig om någondera af dem, och jag betygar
vid siäl och samvete, at jag finner det vara högst skadeligit
om vi ändra denne ordningen, ty innocente steg kunna
ibland föda af sig skadelige påfölgder. Det är väl intet utan,
at det kan vara både nyttigt och angelägit at söka bringa
Bondeståndet på andra tankar; men vi måste dermed gå sä
til väga, at riket ej råkar i större äfventyr än det redan är.
Vi hafva en mäktig fiende emot oss, missnöije i landet hos
menigheten, som är af enahanda tanka med Bondeståndet, och
en upmärksam granne på andra sidan, som endast söker sit
ram. Sådane och flere omständigheter hafva gifvit våre Plenipotentiairer
anledning at styrka Riksens Ständer til at ej hasta
Successions-verket.
529
med successions-sakens afgiörande, i förhoppning at man då
genom visse betingningar å Ryska sidan torde kunna erhålla
en någorlunda drägelig fred. Men gå vi nu ifrån den faststälte
ordningen och utlåta oss på något sätt antingen för eller mot
någon innan rätta tiden är inne, kunna vi med ena handen
rifva neder hvad den andra upbygger — jag menar hvad som
eljest igenom negociationer kunde vinnas.
Frih. Carl Wilh. Cederhielm: Jag har med mycken
fägnad hördt, at en stor del af R. o. A. visar en sådan brinnande
nit för ordningen. Det är ock just för des bibehållande skull
som jag bifaller Frih. Fab. Wredes tillika med de öfriges ifrån
Finland giorde proposition; ty som Bondeståndet tvert emot
den faststälte ordningen har, förr än vahldagen blifvit utsatt
och infallit, förklarat sig för Cronprintsen af Dannemark, så
fordrar ordningen å vår sida, at vi giöra dem derom en tienlig
föreställning, samt tillika gifva dem tilkänna, at vi emot Norköpings
Beslut och Arfföreningen, som vi besvurit, aldrig taga
någon Dansk Prints til Svenska cronan. Jag är eljest aldeles
af den meningen, at vi intet pä något sätt böra stöta Bondeståndet;
men jag finner, som redan sagt är, at ordningen förbinder
oss at giöra detta steget. För det andra torde Bondeståndet,
när de få höra en sådan föreställning ifrån R. o. A.,
återkalla sin förra utlåtelse för Cronprintsen och i det stället
när vahldagen infaller gifva deras votum til någondera af de
andre candidaterne. För det tredie giöra vi oss härigenom
säkre för en hemlig ovän, hvars afsikt intet just så mycket
torde vara at få behålla hela riket, som icke snarare at förvärfva
sig en del deraf til barrier för sig, och lemna det öfriga,
som han ej mäktar försvara, fienden til rof.
Hr Swinhufvud: Hvar redelig Svensk man lär aldrig
lemna Finnarne, utan söka deras conservation och bibehållande
under Sveriges crono, som de ifrån urgamla tider varit. Men,
gunstige Herrar, i den belägenhet riket nu är, måste vi på det
nogaste se oss före at vi intet stötas med någon af våra grannar.
Vi giöra altså bäst, sedan vi en gång satt trenne candidater
i valet, at vi nu förut intet gifva votum exclusivum åt någondera,
utan när vahldagen infaller lemna hvar och en i synnerhet,
så väl som hvart och et Stånd, frihet at votera på hvem de
hälst finna vara för riket nyttigast; hvilket jag mig förbehåller
såsom en rättighet den der et fritt folk tilkommer.
Detta understöddes af åtskillige af R. o. A.
Adelns Protokoll 1742—1743. II. 34
530 (Mars 16.) Dep. fr. Borg.-st. Fråga om
Men i det samma anmältes och på vanligit sätt emottogs
en Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer. Commissarie
n och Riksdags-Fullmäktigen ifrån Norköping, Harald
Urlander, förde ordet, och näst aflagd hälsning ifrån Borgareståndet
ingaf någre påminnelser, som Borgareståndet funnit sig
föranlåtit at giöra vid den nu projecterade bevillningen; derjemte
recommenderade han någre andra mål, som röra Borgareståndet,
til sluteligit afgiörande hos R. o. A.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och lofvade at de recommenderade ärenderne med första skola
blifva R. o. A. föredragne;
Hvarmed Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta, reassumerades de förre discourserne,
och påstod
Hr Hästsko, at en Deputation måtte afgå til Bondeståndet
och giöra dem den omtalte declaration och föreställningen.
Hr Swante von Böhn betygade inför Gud, det han
vore så mån om alle Finlands invånares conservation, som
någon annan; men han fruktade at igenom et sådant til
giörande steg både Sverige och Finland omsider torde stadna
i större olägenhet än man sig nu kan föreställa; rådde fördenskul
at man intet så måtte söka hämma utländske befarade
olyckor, at vi ej upväcka dem långt större innom oss sielfva.
Som häröfver begyntes någon häftig rörelse och sorl ibland
R. o. A., så utlät sig
Hr Adlerbeth således: Gunstige Herrar! Jag tilstår det
är svårt at säija sin mening när man märker at hos en så
lustre corps deraf förorsakas någon rörelse. Men mit samvete
tillåter mig icke at tiga; jag beder fördenskul, at Högh R. o. A.
med tålamod ville höra mig. Hvad angår den omtalte Deputation
til Bondeståndet med föreställning om Cronprintsens
af Dannemark exclusion, så håller jag före, at alla de rationes,
som äro emot Dannemark, böra anföras af Större Secreta
Deputation, som arbetar ut skiälen mot och med för hvar och
en af de höga candidaterne; men jag finner aldeles betänkeligit,
at vi nu förut skulle giöra Bondeståndet en sådan föreställning,
ty vi skulle derigenom icke allenast reta Bondeståndet, utan
ock reta Dannemark på oss, hvilket vid nu varande omständigheter
skulle sättia riket i största olycka. Låt fördenskull,
gunstige Herrar, saken gå i sin rätta ordning och ej genom
deputation till Bonde-st. angående valet.
531
någon öfverihlning, ty all öfverihlning är farlig och all ordning
deremot nyttig.
Hr Uggla conformerade sig med Hr Adlerbeth.
Hr Blomfelt gick fram til Protocollet och conformerade
sig likaledes med Hr Adlerbeth.
Hr Lindheim holt före, at man ej kunde skrida til någon
exclusion innan man hördt skiälen mot och med, sorn Större
Secreta Deputation upsatt för hvar och en candidat, då han
först vore i stånd at säija deröfver sin tanka.
Hr Löwenhielm: Den moverade qutestion är upkommen
af Större Secreta Deputationens Extraetum Protocolli, hvaruti
Deputation gifvit vid handen, at den ej förr än i öfvermorgon
kan vara i stånd at med fullkomlig säkerhet styrka Riksens
Ständer til at antingen nu straxt företaga successions-sa.ken
eller dermed än vidare upskiuta. Om jag nu skulle tala om
sielfva saken, eller Deputationen til Bondeståndet, fruktar jag
det jag alt för länge skulle uppehålla Högh R. o. A., hvarföre
jag nu allenast korteligen vil säija min mening, det jag tror,
at åtskillige betänkeligheter äro som afråda, at en sådan Deputation
skulle afgå til Bondeståndet med exclusion af Cronprintsen,
och hemställer jag således til de Herrar af Högh
R. o. A., som äro ifrån Finland och giordt denna proposition,
om de ej sielfva härifrån vilja desistera, aldenstund de nu hördt
at de kunna vara försäkrade, det ingen svensk lärer finnas,
som skiljer sig vid finska nationen, hvilken uti långliga tider
vist Sveriges rike trohet och lydno.
Frih. Fab. Wrede förklarade, at han med sådan reservation
ville begifva sig ifrån des giorde påstående, at Deputation
i dag skulle afgå til de andre Stånden, och kunde imedlertid
tils härnäst några skiäl utsättias, som man hade at föreställa
Bondeståndet.
Hr Stierneld begaf sig äfven med de vilkor, at man så
mycket möijeligit är skulle söka at giöra insinuationer hos
Bondeståndet, hvad fara vi i framtiden löpa, om vi undergifva
oss Dannemark, saint at för det andra nödige prascautioner
måtte tagas, at ej vist folk genom dagelige collationer och
ständigt supande än vidare förföra Bondeståndets ledamöter.
Han viste väl, at det ej kunde nekas någon at fägna sine
vänner och bekante, men så vore dock almänt bekant och
jemväl i Secrete Utskottet visse personer nämde, som isynnerhet
532 (Mars 16.) Fråga om deput. till Boude-st.
lagt sig på at tractera bönder och hålla dem så tilsäijandes
i et stadigt varande ruus.
Hr Landtm, berättade, at detta i Secrete Utskottet blifvit
omtalt och angifvit, men at Secrete Utskottet ej kunnat anställa
någon undersökning derom, utan begiärt at H. K. Maj:t
ville taga nödige messurer här emot.
Gref H. Gyllenborg: Gun stige Herrar! Jag abstraherar
ifrån denne sidsta quaestion och går tilbaka til den förra. Den
dagen, när Bondeståndet declarerade sig för Cronprintsen af
Dannemark, var jag af den tankan, at vi genom en Deputation
hade bordt prevenera dem, men man fant det då äfven betänkeligit
och rönte sedan frukten deraf. Nu vil jag väl också
begifva mig härutinnan, dock med den condition, at R. o. A.
giöra et med Finska nationen och går in i den ideen med
Baron Wrede, samt at Större Secreta Deputation tager up
alla de raisoner, som äro emot Cronprintsen, af hvilka jag
för de största anser, at jag ej vil blifva meneedare eller underkasta
mig så hårdt öde at en gång blifva slaf.
Som härom åter begyntes at discoureras och klockan redan
var half tu, frågade
Frih. Hind. Wrede, om vi icke nu få gå hvar til sit;
Då dertil ropades Ja.
Och frågade fördenskul Hr Landtm, om R. o. A. behagar
skiljas åt;
Hvartil af R. o. A. likaledes svarades med Ja.
Men- då Hr Landtm, nedlade klubban och en stor del af
R. o. A. voro bortgångne, upväxte något buller, i det åtskillige
af R. o. A. påstodo at Hr Landtm, måtte giöra proposition
om Baron Fabian Wredes föreställning angående Cronprintsens
utslutande, och förklarade sig ej vilja gå neder af Riddarhuset
förr än den saken blifvit afgiord.
Hr Landtm, sade sig nu mera ej vara i stånd at uptaga
denna saken eller derom giöra någon proposition, sedan han
en gång giordt frågan om R. o. A. behagar skiljas åt, och
R. o. A. densamma med Ja besvarat, samt en stor del af
R. o. A. derpå gådt neder.
Gref H. Gyllenborg uprepade huru som han tagit den
saken för afgiord, och hade endast i den mening begifvit sig
derifrån, at Deputation i dag skulle afgå.
Frih. Cronhiort: Gunstige Herrar, det ser alt för underligit
ut, at vi vilja tvinga hvar andra. Hvart vil sådant taga
angående tronföljarevalet.
533
vägen? Om vi på det sättet dela oss, blifva vi alt för svaga
och partierne ökas. Quaestion har varit om i anledning af
Baron Wredes föreställning en Deputation skulle afgå til de
andre Stånden; det har blifvit motsagt af åtskillige af R. o. A.
Baron Wrede och flere andre har ock omsider sig derifrån
begifvit, med den reservation at R. o. A. sins emellan skulle
komma öfverens at ej skilja sig ifrån Finska nationen. Och
som R. o. A. förklarat sig dertil vara hågade, så behöfves ju
ingen vidare proposition af Hr Landtmarskalken.
Hr Stierneld sade, at han äfven med denne condition
samtykt, at Deputation til de andre Stånden måtte upskiutas
til härnäst, då imedlertid skiälen kunna upsättias, som äro vid
detta tilfälle tiänlige at anföra uti den hos Bondeståndet til
giörande föreställning.
Frih. H. Wrede: R. o. A., som är et så lustert Stånd,
lära på det högsta vara måne om at hålla sin parole. Och
som i anseende til de betänkligheter en och annan funnit at
nu afskicka den omtalte Deputation til Bondeståndet, min bror
och de flere begifvit sig derifrån, med vilkor at vi aldrig skilja
oss ifrån Finska nationen, hvarmed R. o. A. förklarat sig nögde,
så har jag tagit det för en afgiord sak.
Hr L öwenhielm uprepade huru discourserne roullerat, och
förmente saken så vara afgiord, at Större Secreta Deputation
ibland skiälen mot och med skulle anföra hvad som i dag
blifvit omtalt.
Hr Adlerbeth: Det vore onödigt at utarbeta saken om
den förut är afgiord. Jag hemställer R. o. A. om icke härmed
må upskiutas tils en annan gång, efter som en stor del af R. o. A.
redan äro nedgångne; men skulle de af Högh R. o. A., som
äro af Finska nationen, vilja för sin egen räkning härmed gå
til de andre Stånden, lärer det dem ej nekas.
Härtil svarades, at de, som redan gådt neder, hafva at
skylla sig sielfva och at de i följe af Riksdagsordningen ej
äga makt at klandra hvad de närvarande slutit.
Som åtskillige än vidare yrkade derpå at Hr Landtm.
måtte giöra frågan om Deputation skal afgå til de andre
Stånden, så bad
Frih. H. Wrede, at R. o. A. ville låta bero vid det som
Hr Stierneld projecterat, hälst det vore lika mycket om samma
Deputation kommo en dag förr eller senare, då man likväl
534 (Mars 16.) Om dep. till Bonde-st. Konungens
imedlertid finge utarbeta skiälen, hvartil några få ledamöter
nu kunde utnämnas.
Gref Piper berättade, at Större Secreta Deputation redan
förordnat vissa Deputerade at utarbeta skiälen mot och med,
hvarmed de också snart lära vara färdige at inkomma, allenast
de i Större Secreta Deputation först blifvit justerade.
Hr Landtm, underrättade Gref Piper, at detta endast
blifver en föreställning til de andre Stånden.
Hr Landtm, frågade derpå om R. o. A. äro ense at
några visse träda tilhopa och projectera en sådan föreställning;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och utnämdes harti 1 Frih. H. Wrede och Hr Löwenhielm.
Hr Landtm, beklagade at de månge discourserne draga
alt för mycket ut tiden, och önskade Hr Landtm, at R. o. A.
ville fastställa något vist huru han sig må förhålla, emedan
han ej gerna vil giöra proposition så länge någon sig anmäler
til at tala, då det torde heta, at han låter den ena tala men
ej den andra.
R. o. A. kommo öfverens, at sedan det någon stund blifvit
discourerat, så at en hvar kan hafva fått lius om den förevarande
saken, Hr Landtmarskalken då må giöra Propositionen.
Hr Adlerbeth påstod, at den förra saken icke måtte
anses för afgiord.
Hr Landtm.: Det är i sig sielf et och det samma, ty
R. o. A. lärer ej neka dem, som äro af Finska nationen, at
hos de andre Stånden genom Memorial anmäla hvad de här
på Riddarhuset i dag andragit.
R. o. A. skildes åt kl. 2.
Den 18 Mart i i.
R. o. A. samlades kl. half 10.
Sedan Hr Landtm, äskat lind och bedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 7 uti innevarande
månad, hvarutinnan förmäles huruledes H. Maj:t låtit
igenom Öfversten och General-Adjutanten Kaulbars i Rådet
anmäla, det kunde circulaire-bref til samtelige de commenderade
regementer afgå, at H. Maj:t vore sielf i nåder sinnad
antaga sig commando öfver armeen; hvarvid Herrar Riksens
öfverbefäl i kriget. Kommendering. Karakters-fullmakter. 535
Råd sig utlåtit, det de förmodade detta skulle hafva god verkan
med sig och tiena ej mindre til at encouragera invånarne i
riket än at facilitera de för handen varande recruteringar vid
regementerne, med mera; hafvandes Riksens Råd således för
deras del intet något dervid haft at påminna, utan hemställa
til Riksens Ständer om något kunde vara at erindra, med
mindre et sådant circulaire-bref til samtelige Chefs af regementerne
må utfärdas.
Frih. Cronhiort: Det kan ej annat än fägna hvar redlig
svensk undersåte och isynnerhet glädia oss, som äro soldater,
det H. K. Maj:t sielf vil antaga sig commando öfver armeen.
R. o. A. betygade samtelige häröfver deras underdånige
erkänsla och förmodade at sådant skal lända våra fiender til
skräck och upmuntra alla rikets inbyggare at våga yttersta
blodsdroppan til fäderneslandets försvar.
Det upläste Extractum Protocolli bifölls altså, och sedan
det var påskrifvit, afskickades straxt til de andre Stånden.
Hr Landtm, berättade det Fältmarskalken Hamilton gifvit
til känna at en viss angelägen commandering af 600 man kommer
at skie.
R. o. A. hade dervid ej något at påminna.
Vid detta tilfälle anmälte Hr Landtm, et Extract uhr
Råds-Protocollet, som angår Öfverste-Lieutenanten Aminoff,
hvilken äfven skal följa med samma commendering.
Berörde Extractum Protocolli uplästes, hvarutinnan berättas
det H. Maj:t i nåder behagat proponera, at så väl
Öfverste-Lieutenanten Aminoff sorn Equipage-Mästaren Falkengren
och Värfs-Majoren Ruuth måtte hugnas med någon caracteres
förbättring, i anseende dertil at den förre hållit sig väl
i Finland och de senare bivistat sä detta som det förledne årets
siö-campagner med galere-escadern; hvaröfver Herrar Riksens
Råd sig utlåtit, hvad Öfverste-Lieutenanten Aminoff angår,
det han upfördt sig med distinction och förtiänar at ihugkommas
med Öfverste-fullmakt; men som Caracters-Förordningen
ligger i vägen, at ingen högre caractere bör någon tilläggas
,än hvad han niuter lön före, kunnandes ÖfversteLieutenanten
Aminoff, i den händelse han skulle undfå Öfverste
caractere, ändå ingen större än des nu innehafvande ÖfversteLieutenants
lön derjemte tilläggas, så har H. Maj:t i nåder
velat communicera detta til Riksens Ständers utlåtande; äfven
som ock at hvad Falkengren och Ruuth vidkommer, H. Maj:ts
536 (Mars 18.) Aminoff. Falkengren. Ruuth. Hastfelir.
nådige proposition skulle för des egen räkning med Riksens
Ständer communiceras.
Frih. Cronhiort: Hvad Hr Ö fvers te-Lie uten an te 11 Aminoff
angår, så är des tappra förhållande i Finland almänt bekant,
så at för honom är skiäl nog. Men eljest håller jag före, at
alla caracterer, sorn ej förtiänas med värjan i hand, äro hos oss
skadelige och förorsakar oredor i armeen.
Frih. Coijet understälte om icke Hr Öfverste-Lieutenanten
Aminoff vid detta tilfälle kunde updragas Öfverste-commendo,
aldenstund han vore en meriterad man, som tient i 40 år, och
vid sidsta campagnen i Finland vist fullkomlige prof af mandom
och tapperhet.
Hr Landtm, svarade, at commendot redan vore updragit
åt en annan och lärer nu mera ej kunna ändras. Hr Landtm,
berättade vidare, at Schoutbynachten Falkengreen redan i sin
tour vore avancerad til Vice-Ammiral, och således vore nu
allenast frågan om Hr Öfverste-Lieutenanten Aminoff och
Major Ruuth.
Här uppå kom det at talas om Major Ruuth, och intygade
Frih. Hamilton om det beröm, som siel tve1 de Ryske
Officerare gifvit Hr Majoren Ruuth.
Atskillige af R. 0. A. lemnade Hr Majoren Ruuth vittnesbörd
om des ägande meriter och goda upförande.
Frih. Sten Bielke holt före, at R. 0. A. på annat sätt
sig häröfver ej kunna utlåta än at betyga deras underdånige
vördnad och tacksägelse för det H. Majit med nåd belönar
glorieusa actioner och derigenom upmuntrar flere dess trogne
undersåtare til redeligit och kiäckt förhållande.
Uppå Hr Landtnnns giorde frågan,
förklarade R. 0. A. sig ej hafva något at i underdånighet
erindra vid H. K. Majits nådige yttrande för bägge desse
Herrar officerare.
Hr Lagercrantz understälte om icke Hr Öfverste-Lieutenanten
Aminoff kunde igenom en underdånig föreskrift hos
K. Majit anmälas til det först ledigt blifvande regemente;
Hvartil uppå Hr Landtmms giorde frågan
R. 0. A. svarade med Ja.
Hr Hastfehr uprepade huru som han länge tient och
jemväl förhoppas vid sidsta campagnen i Finland sig så hafva
upfördt, at lian giordt sig af någon befordran värdig, men
beklagade at han ännu måste se sig ohulpen.
Ordning vid tronf.-valet. Belöning för tapperhet. 537
Härpå föll intet något svar, utan uplästes det project,
sora af visse Deputerade blifvit upsat til god ordnings bibehållande
på Riddarhuset vid det tilstuudande successions-valet.
l:sta § angående nya poletters förfärdigande och uptagande
samt nya bänklistors upsättiande.
Gref H. Gyllenborg påminte dervid, at som ingen på
simpel pollet får votera, utan fullmachten förut måste vara
inlefvererad i Riddarhus-Canzliet, så tyckes det vara onödigt
at låta förfärdiga några nya poletter.
Hr Stierneld samtykte dertil, at nya poletter måge giöras
allenast at tiden ej utdrages eller något upskof med den utsatte
valdagen derigenom förorsakas.
Hr Boije förestälte huru som det vore omöijeligit för
dem, som äro födde nedre i orterne, at vid poletternes uttagande
med Präste-attest kunna intyga det de äro 24 år gamla.
Det sades at när de med tvänne andra gode mäns attest
intyga sin ålder, behöfves ej någon Präste-attest.
Frih. C. W. Cederhielm holt före at de, som vid Riksdagens
början blifvit inskrefne och då bevist sin ålder, nu mera
ej behöfva giöra det, utan bör hvad som uti denne § förmäles
allenast hafva sit afseende på dem, som nu efter Riksdagens
början blifvit antecknade.
Hr Carl Wennerstedt var aldeles af samma mening, at
det ej kan sträka sig til dem, som en gång bevist sin ålder.
Hr Landtm, frågade altså om § bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
I anledning af det som nyss var resolverat för Hr Aminoff,
erindrade nu
Frih. Stael von Holstein at af H. K. Maj:t i underdånighet
må begiäras, det IL Maj:t jemväl på något sätt ville
hugna de Herrar officerare, som uti actionen vid Willmanstrand
så ganska väl och berönnneligen sig förhållit, hvilket
vore så mycket billigare, som de eljest förlora sin tour igenom
det andra blifva här hemma befordrade, och nämde Frih. Stael
von Holstein i synnerhet Gref Wasabourg.
Frih. Wrangel: Som jag haft den äran at commendera
vid Willmanstrand, så är jag förbunden at hos Riksens Högh
Ständer til det bästa anmäla de officerare, som varit med.
R. o. A. betygade mycken benägenhet för desse officerare,
men funno bäst at Hr General-Major Wrangel inkommer med
Memorial härom.
538 (Mars 18.) Ordning vid tronf.-valet. Aminoff. Ruuth.
Continuerades med projectet til ordningens bibehållande
på Riddarhuset;
Och uplästes 2:dre §, hvaruti förmäles på hvad sätt efter
sluten predikan, och sedan Större Secreta Deputationens arbete
blifvit upläst, sielfva voteringen skall för sig gå.
Hr Giös förbehölt sig, at Större Secreta Deputation så
måtte utarbeta skiälen mot och med, at hvar och en kan få
tilräckelig uplysning uti denna angelägna och högvigtiga saken.
Den upläste § bifölls, och utsattes 1 ducats plikt för dem,
som vid detta tilfälle under voteringen blifver stående på gångarne,
skranket eller fönstren.
3:die § bifölls, at Herrar Riksens Råd måge anmodas at
upkomma på Riddarhuset och bivista voteringen.
Likaledes biföls 4:de §, at ej mer än et enda uprop skall
skie, til förekommande af oordning och sorl, som förorsakas af
det myckna in- och utgåendet.
Vid 5:te §, som innehåller, at voteringen bör skie med
slutne sedlar, och at ifall någon sedel vore underskrefven, den
då ej bör emottagas, begiärte
Frih. Cronhiort tilstånd at votera med öppen sedel,
emedan hans högsta åstundan vore, at hvar och en måtte blifva
underrättad om des intention.
Frih. Cederhielm sade sig nogsamt vara försäkrad om
Baron Cronhiorts redelighet och zele för publiquen, men tykte
at § ej skulle ändras, eftersom Baron Cronhiort kunde om lian
så behagar för Protocollet deciarera sin mening.
Frih. Cronhiort förbehölt sig altså, at det ej måtte betagas
honom eller någon annan, at jemte det han voterar med
sluten sedel äfven få säija sin mening til Protocollet.
Frih. Ulfsparre påminte, at de, som äro i främmande
Herrskapers tienst, ej böra få votera.
Men härpå föll intet svar, utan bifölls § som den var,
med den tilläggning at om någon här i staden för siukdom
skull ej kan upkomma, må han äga frihet at upskicka sin
sedel under förseglat couvert med sit namns påskrift.
Uplästes och af R. o. A. gillades den Resolution, som
kommer at skrifvas på Rådets Extractum Protocolli af den 22
November förledit år, angående Öfverste-Lieutenanten Aminoff
och Major Ruuth så lydande:
Resol.: R. o. A. bifalla H. K. Maj:ts nådige yttrande för
Hr Öfverste-Lieutenanten Aminoff och Majoren Ruuth. Och
Riddarh.-dep. Om utsigterna för fred.
539
sorn Hr Öfverste-Lieutenant Aminoff med besynnerlig mandom
och tapperhet upfördt sig vid sidsta campagnen i Finland, äro
R. o. A. derjemte af den mening, at bemälte Ofverste-Lieutenant
genom underdånig föreskrift ifrån Riksens Ständer må
hos H. K. Maj:t i underdånighet anmälas til det först ledigt
blifvande regemente.
Hr Ofverste-Lieutenanten Aminoff framträdde til Landtmarskalks-bordet
och aflade sin ödmiuka tacksäijelse för den
gunst R. o. A. behagat visa honom; försäkrandes at han så
länge lif och blod är varmt, densamma skall erkänna.
Uplästes förteckningen på de af Electorerne valde ledamöter
i Riddarhus-Deputation i stället för dem, som äro bortreste.
Derefter bad Hr Landtm, at R. o. A. ville intaga sina
ställen och hålla god ordning vid den nu förekommande angelägna
saken.
Hr Scheckta hemstälte om man icke nu straxt kunde
börja at efterlefva den i dag faststälte lagen, så at ingen må
blifva ståendes på gångarne eller i fönstren, vid den plikt, som
utsat är, då Fiscalen kunde anbefallas at infordra böterne,
eller i annor händelse dels dem sielf erlägga.
R. o. A. förklarade sig mycket måne om ordningens bibehållande
och kornrno öfverens at den, som blifver ståendes på
gångarne eller i fönstren, skal plikta; til hvilken ända Fiscalen
Cedercrona anbefaltes at handhafva detta.
Uplästes Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af innevarande dato, hvaruti berättas huru som Större
Secreta Deputation i anledning af Riksens Ständers gifne bifall
och tilstånd giordt sig underrättad om de nyligen ankomne
expressers depecher, huru vida de samma antingen kunna öka
och uprätta hoppet at snart erhålla en hederlig fred utan
vidare blodsutgjutelse, eller ock sådane liknelser genom de medbrakte
tidningar uphöra; gifvandes Större Secreta Deputation
nu vid handen at hvad angår den först ankomne expressen,
så har Större Secreta Deputation tykt des medhafde bref ifrån
de svenske Plenipotentiairerne i Äbo gifva så god liknelse och
böijelse å Ryska sidan til någorlunda hederlig freds ingående,
at Större Secreta Deputation funnit rådeligit igenom Hr Landtmarskalken
och de öfrige Ståndens Talemän med någre Deputerade
inhämta Herrar Riksens Råds tankar, huruvida de tykt
samma bref och underrättelse kunna och böra föranlåta Riksens
Ständer til något upskof uti den så nära til afgiörande
540 (Mars 18.) Fråga om tronföljare
successions-saken,
och på en sådan händelse huru sådant måtte
til rikets fördel och säkerhet kunna nyttias. Hvaruppå Deputation
förmäler, det Herrar Riksens Råd sig yttrat, at som
af Plenipotentiair-Ministrernes förberörde bref mycken anledning
vore at tro, det man å Sveriges sida torde med vissa
vilkor utan vidare blodsutgiutelse samt utan fara af et krigs
ovissa utgång erhålla fred med thet förlorade Finlands återställande,
så vida man här med successions-valet sig icke förhastade,
så voro och Herrar Riksens Råd af then tankan, at
Riksens Ständer kunde tilstyrkas at bevilja något upskof med
successions-sakens vidare företagande; dock på det upskofvet
måtte kunna giöras nyttigt, at Riksens Ständer äfven ti 1-  styrktes at uti et mål af så granlaga beskaffenhet, och som
fordrar en så besynnerlig tysthet, utnämna och fullkommeligen
authorisera någre få af sine ledamöter, som tillika med the
utnämde Herrar Riksens Råd, som förr varit öfver instructionerne,
noga öfverlägga the igenom brefven förekomne målen
och sedan fulleligen instruera Ministrerne i Abo hvad de angående
fredsvärket hade at giöra och sluta.
På samma sätt berättar Större Secreta Deputation sig
hafva hördt Herrar Riksens Råd, huruvida de sedermera under
den 9 sidstledne Marth ankomne bref och berättelser ifrån
Plenipotentiair-Ministrerne syntes giöra någon ändring uti nyssnämde
Herrar Riksens Råds förut öfverenskomne slut, då
pluraliteten stadnat i det svar, at berörde bref ej gåfvo nog
tilräckelige skiäl at gå ifrån deras förr yttrade mening. I
betraktande häraf och som Riksens Ständer redan öfverenskommit
och faststält, det tiden är inne at successions-saken
företaga och afgiöra, så har Större Secreta Deputation varit
af den tankan, at densamma ej eller kan sig vidare öfver
denna saken yttra, än allenast Riksens Ständer sakernes sammanhang
tilkiänna gifva, samt deras egit ömsinte öfvervägande
hemställa hvad de vid så fatte omständigheter til fäderneslandets
räddande nödigast och nyttigast finna kunna.
Ändteligen och på det Riksens Ständer måtte så mycket
mer vara i stånd at sielfve med all kundskap och lius denna
öma och granlaga saken öfverväga, så har Större Secreta Deputation
til den ändan låtit extradera de från våre MinistresPlenipotentiairs
hitkomne bref, dock med den försiktighet at i
möijligaste måtto sådant blifvit utelemnadt, som på något sätt
rörer utrikes hof och hemligit vara bör, hvilka bref Deputa
-
valets uppskjutande.
541
tion vore beredd til Riksens Ständer upgifva, ifall the thet
skulle åstunda och Större Secreta Deputation ifrån thes tysthets-eed
i detta mål licentierad varder.
Om nu Riksens Ständer skulle finua godt at således upskiuta
med valet, så hemställer Större Secreta Deputation om
icke Riksens Ständer skulle tillika behaga sig yttra om och
på hvad sätt våre Ministres-Plenipotentiairs i Abo skole instrueras,
at de på den ena eller andra händelsen måtte kunna
vara i stånd at skyndesammast fredsvärket afsluta.
Frih. Gust. Hamilton begiärte at få höra Råds-Protocollet
när denna saken varit före, aldenstund han dessförinnan
ej med säkerhet kunde sig härutinnan utlåta.
Hr Landtm, berättade, at Riksens Råd styrkt til upskof
af valet, och ville Hr Landtm, straxt efterskicka det Extractum
Protocolli, som innehåller Rådets sidsta utlåtelse; men
första gången när Deputerade med Riksens Råd öfverlagt är
intet Protocoll hållit.
Frih. Cronhiort: Gunstige Herrar! Jag har nu hördt af
Större Secreta Deputations upläste Extracto Protocolli, huru
som de sidst ankomne expresser ifrån våra Plenipotentiairer
medbrackt sådane tidningar, som skola gifva hopp at emot
vissa vilkor erhålla en hederlig fred och återfå Finland, hvilket
således skall vara anledning til at ännu upskiuta med successions-valet;
men innan jag häröfver kan yttra mina tankar,
skulle jag önska at [blifva] uplyst i följande mål:
l:o Om discourserne eller propositionerne äro beledsagade
med sådane omständigheter af authenticité och pålitelighet, at
de ej mera kunna åter kallas och någon nachdelachtig uttydning
framdeles varda underkastade;
2:o Om desse propositioner blifvit giorde i formelige conferencer;
3:o
Om de för Protocollet blifvit dicterade;
4:o Om desse Protoeoller blifvit vederbörligen å ömse
sidor justerade;
5:o Om talet blifvit fördt i Keijserinnans namn eller äro
enskylte reflexioner; äro propositionerne af den beskaffenhet,
at de med desse omständigheter äro beledsagade; äro vilkoren
såsom conditioner sine quibus non af Biskoppens val hederlige
och nyttige för riket; skal af them någon usage giöras, så
måste Riksens Ständer, dem successoris väljande endast tilhörer,
veta conditionerne, öfverväga dem sielfva at taga deras partie.
542 (Mars 18.) St. Sekr. Dep. löses från sin tysthetsed.
Men äro propositionerne blotta och nakote ifrån desse tecknaf
pålitelighet, i det fallet vore det för riket oanständigt, oanständigt
för Riksens Ständer, ridicult för hela verldens ögon och efterkommande
at snöpligen låta draga sig vid näsan, ställa i jämnvikt
et essentielt verk med blotta discourser och grunda alfvarsamma
deliberationer uppå lösa och opålitelige framkastade
tal. Således, gunstige Herrar, i anledning af desse 5 puncter
anhåller, påstår och förväntar jag, at mina medbroder i Större
Secreta Deputation uhr vägen rodia det tvifvelsmål, som hos
mig är, innan jag med säkerhet kan yttra mina tankar.
Hr Landtm, hemstälte huruvida R. o. A. behaga licentiera
Större Secreta Deputation ifrån dess eed, då extracterne
af de bref, som ankommit ifrån våra Plenipotentiairer, kunna
upläsas, och R. o. A. således få tilräckeligit lius om hvad som
Baron Cronhiort andragit, med det mera som erfordras at med
fullkomlig säkerhet kunna öfverväga denna angelägna och granlaga
saken.
R. o. A. funno nödigt at höra extracterne af de ankomne
brefven, och licentierade til den ändan Större Secreta Deputation
i detta mål ifrån des aflagde tysthets-eed.
Hr Lagerberg påminte at brefven ej kunna upläsas här
på Riddarhuset, innan alla 4 Stånden, som utfärdat instruction
för Större Secreta Deputation, gifvit thertil samtycke och uplöst
eden för Deputationen.
Gref Frölich ty k te at som pluraliteten af de öfrige trenne
Stånden äro i Större Secreta Deputation och de förklarat sig
härmed nögde, så at man inte kan tvifla at ju detta af dem
bifalles, så kunna brefven straxt upläsas, emedan det skulle
gå för långt ut på tiden om man först skal afvänta svar häröfver
ifrån de andre Stånden.
Efter R. o. A:ns godtfinnande afsändes Cancellisten Ekestubbe
til de andre Stånden at låta dem veta det R. o. A.
licentieradt Större Secreta Deputation ifrån des aflagde tysthetseed;
hvarjemte han anbefaltes at tillika berätta, det R. o. A.
tycka nödigt vara, at så snart extracterne af brefven blifvit
upläste, de_ då åter straxt måge förseglas och lefvereras tilbaka
til Större Secreta Deputation, på det inga copior af dem tagas
måtte.
Derpå uplästes extract af Ministres-Plenipotentiaires RiksRådet
Baron Cedercreutz och Stats-Secreteraren von Nolkens
Ministrames depescher uppläsas. Dep. fr. Bonde-st. Wrangel. 543
bref til Hr Riks-Rådet och Cancellie-Presidenten Gref Gyllenborg
dat. Abo den 28 Februarii.
Dito af den 2 Martii.
Under upläsandet häraf anmältes och på vanligit sätt
emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet af 12 personer.
Jan Persson ifrån Tuna förde ordet, och näst aflagd hälsning
ifrån Ståndet öfvergaf tvänne Extracta Protocolli, af hvilka
det första angick en undersöknings anställande huruvida de
publique medlen i Landt-Ränterierne och andre allmänne cassör
i Finland och Österbotten blifvit undan fienden räddade och hit
til Sverige öfverförde.
Det andra angick pensioners indragande, til någon lisa uti
staten vid nu varande rikets beträngda tilstånd. Sluteligen
berättade han det Bondeståndet funnit nödigt, at Riksens Ständers
Commission ofördröijeligen måtte afgiöra de emot bägge
Herrar Generalerne angifne brottmål, på det menigheten i riket
någorlunda måtte kunna ställas til freds; hvarom han jemväl
öfvergaf et Extractuin Protocolli.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. Arns vänliga hälsning
och lofvade, at desse ärender med första skola blifva R. o. A.
föredragne;
Hvarefter Deputation afträdde.
Gref Mörner påminte, at Hr General-Major Wrangel måtte
niuta någon heders-belöning för des tappra och glorieuse förhållande
uti Willmanstrandske actionen.
R. o. A. funno det högst billigt; dock upskiöts härmed
til en annan gång, efter som R. o. A. ej ville låta hindra sig
uti den redan påbegynte saken.
Continuerade altså med upläsandet af PlenipotentiairMinistrernes
underdånige skrifvelse til H. K. Maj:t af den
,9 sidstledne Martii.
Et annat dito til Hr Riks-Rådet och Cancellie-Presidenten
Gref Gyllenborg af samma dato.
Vidare uplästes et utdrag af Hollstenske Envoyén Buchwaldts
bref til Hr Riks-Rådet och Cantzlie-Presidenten Gref
Gyllenborg af innevarande dato.
Sidst uplästes et Extract uhr Råds-Protocollet af den
17 i denne månad, hvaruti förmäles at Riksens Råd efter
pluraliteten ej funnit nog tilräckelige skiäl uti de sidst ankomne
bref af den 9 och 10 i denne månad at gå ifrån deras
för detta under den 15 hujus yttrade mening, at Riksens Stän
-
544 (Mars 18.) Om freden och Finlands återvinnande.
der måtte tilstyrkas at upskiuta med valet och Plenipotentiairerne
imedlertid med behörige ordres och instructioner
förses.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Revisions-Secreteraren
Ehrenrnalm vid detta tilfälle ingifvit Memorial, hvilket nu
uplästes, ther uti han för sin del finner af the ankomne underrättelser
ifrån Plenipotentiair-Ministrerne i Abo, thet hopp
ännu gifves at genom underhandling återvinna freden och Finland
tilbaka, hvilka bägge delar at återbekomma han är försäkrad
at Riksens Ständer lärer låta sig högt om hiertat vara.
Hvad ståndachtig lydna och trohet Finlands inbyggare städse
hyst för deras lagkrönte Konung och Sveriges rike, och huru
de, som emot sin vilja nu måste se sig under et främmande
Herrskap stadde, stundeligen sucka efter deras förlossning och
frihets återvinnande, thet förmäler Hr Ehrenrnalm vara nogsamt
bekant och böra beveka Riksens Ständer til medlidande,
hälst som ock Finland, såsom en af de nyttigaste lemmar i
rikskroppen, är för rikets säkerhet, nytta och förmån oumgängeligit.
Skulle nu freden kunna vara et medel til deras hielp
och räddande, så anser Hr Ehrenrnalm densamma som en gåfva
af Gud och det bästa tilfälle at stilla ali oro och blodsutgiutelse,
hvaremot vapnens omskiften äro ovisse och den
tanka man kunde sig giöra at genom andras makter återvinna
landet torde blifva fruktlöst. I betraktande häraf önskar Hr
Ehrenrnalm at den gode Guden ville uti våra sakers nuvarande
granlaga belägenhet gifva Riksens Ständer det bästa råd at
kunna hitta på de säkraste utvägar til Sveriges och Finlands
förknippade välgång, heder och säkerhet.
Frih. Sten Bielke: Såsom svensk man kan mig icke
något närmare om hiertat vara än Finlands återvinnande. Jag
vil icke nämna om det som mig enskylt rörer och huru jag skulle
vara den förmån ovärdig, som mig händt genom det embete
mig i Finland blifvit lemnat, om jag icke toge den ömaste del,
som någonsin möijelig är af samma land och des invånares
öden, emedan jag häfver långt högre och mera bindande skiäl
med alla redeliga svenska män gemensamt til samma åstundan.
Finland är tredie delen af vårt rike, det är Sveriges förmur,
det är Stockholms samt de näst derom liggande provinciers
och Bergslagers spiskammare. Finland kan ej återvinnas utan
genom fred eller vapn. Kunna vi genom fred erhålla Finland
åter, så är det visserligen den lättaste och säkraste vägen,
Fråga om tronföljare-valets uppskjutande. 545
hvaremot vapenskiften altid äro ovisse til utgången, grufvelige
uti utförandet genom blodsutgiutelse och mångfaldigt vidföljande
elände, samt skadelige äfven efter segren genom ländernes
ödesmål och föregångne härjande. Utom dess är freden
i alt afseende önskeligast för vårt beträngda och utmattade
rike, hälst den torde vara det förnämsta botemedlet at lugna
den skiljaktighet i meningar, som sig i nationen särdeles yppat
ifrån den tid, som tal och tankar om krig begynt förliudas.
Ämnet af R. o. Arns nu varande deliberation är högt och
vigtigt. Af det slut, som nu fattas, dependerar vår och våra
efterkommanders, den Högste vet allena för huru långa tider,
lycka eller olycka.
Jag häpnar billigt när jag kommer ihog at jag nu talar
uti et så högvigtigt och ömt mål, som är snärdt med så många
granlaga omständigheter och considerationer af et tryckande
närvarande och en mörk framtid; jag häpnar så mycket mer
som jag bör påminna mig, at hvart ord och hvar mening, som
här utsäijes, häfver ansvar med sig för Gud, för medbroder
och för efterverlden, samt huru et uti osällhet råkat folks
suckningar likna dunster, som stiga up utur hafvet, oskienbare
och osynlige, men komma förskräckelige genom dunder
och slagregn tilbaka, med hämd öfver deras hufvud, som genom
råd och bedrifvande förvålla sit fäderneslands och fosterfolks
elände, olycka och undergång. Til at derföre fria mit samvete,
hälst efter rådslag til fred altid bäst täckas den Högste,
så är min oförgripeliga tanka, at i anseende til det uti våra
Plenipotentiairers’ relationer beviste ännu öfrige hopp om fred,
man borde än ytterligare och til äfventyrs til någon expresses
ankomst, som torde hafva närmare ultimatum med sig ifrån
de Ryske Plenipotentiairerne i Abo, upskiuta med successionsvalet,
dock med den försiktighet, at å den ena sidan fredsvärket
igenom förhastande icke måtte skiämmas, men ifall det
å den andra, och ali vår benägenhet oaktadt, icke skulle vinna
framgång, at man genom äfventyrlige långa upskof icke måtte
sättia riket uti fara för fiendens angrep i våra skiärgårdar, och
utur de fördelar af kraftigare motstånd, som eljest kunde vara
at tilgå. Men huru rådslagen til samma ändamåls vinnande
vidare skulle inrättas, det tilstår jag gerna at mit begrep är
för otilräckeligit til, hälst i sådan hast och utan nödig betänketid,
då jag nu så nyss förut hördt våra Plenipotentiairers
vidlöftige relationer, hvarföre jag ock tager mig den friheten
Adelns Protokoll 1742—1743. 11. 35
546 (Mars 18.) Fråga om tronföljare
at
hemställa, om icke detta alt kunde til Större Secreta Deputationen
hänskiutas, därest sammanbindningen af omständigheter
jemte de öfrige Ståndens discourser och sinnelag i detta
granlaga mål bäst äro bekante, at inkomma med deras Betänkande
in specialibus, huru det, som här ofvan in generali
blifvit omnämdt, bäst menageras måtte.
Gref H. Gyllenborg: Jag stiger intet up af kitzlighet
at tala, den Högste domaren skall en gång döma, om ändamålet
af hvad jag nu ärnar säija är annat än vår och våre
efterkommandes heder, frihet och välfärd förknippad med Finlands
återställande och en hederlig freds ernående.
Rätta frågan blifver denne gången om de för oss upläste
bref innehålla någre omständigheter, som äro af den vigt at
de kunna förmå oss at ändra vårt fattade beslut och ännu
giöra längre upskof uti successions-saken. At med någon grund
kunna yttra sig härom, bör man considerera först vårt egit
tilstånd, sedan Rysslands, och i följe af bägge desse, så väl
naturen af de i brefven befintelige insinuationer samt den
värkan de böra åstadkomma i våra rådslag.
Hvad oss sielfva angår, så är det en oryggelig sanning,
at en oviss succession är och förblifver en svaga i alla riken.
Värkan af en sådan svaghet kiännes så mycket mera hos oss,
sorn vi äro mycket delte innom oss sielfva, otilräckelig drift
hos de befallande samt föga lydnad hos de lydande; utom oss
hafva vi at frukta alt ifrån de makter, hvars naturliga interesse
kommer dem at taga med oss skiljaktiga mått. Vi
hafva litet eller intet at hoppas ifrån de makter, som borde
vara våra vänner, så länge de ej äro säkre hvem som skall
blifva förklarad til successor, och följakteligen hvad systeme
Sverige ärnar taga. Vi hafva nu aldeles ingen. Våra rådplägningar
äro vacklande och vart anseende i Europa förlorat.
Hvad Ryssland angår, så agerar Regeringen och Ministeren
uti olika principe, den ena synes under handen arbeta emot
hvad den andra vil Våra Ministrer instämma med det almänna
ryktet, at tryckande omständigheter innom riket och på
andra sidor är grunden til deras böijelse til fred. Låtom oss nu
bese af hvad beskaffenhet de uti brefven befintelige skiälen äro,
som uti sådane omständigheter skola förmå oss til upskof. Här
finnas inga authentique förklaringar ifrån Ryska hofvet, utan
blotta insinuationer, som contradicera sig ifrån den ena tiden til
den andra. Ja, vära egne Ministrer hälla troligast, at de äro
valets uppskjutande.
547
mera effecter af den ena Ryska Plenipotentiairens böijelse och
önskan, än af en etablerad systeme hos Ryska Keijserinnan.
Hvad värkan bör nu sådane sig sins emellan contradicerande
insinuationer på oss hafva, när vi besinna, at de komma
ifrån en af de habileste Ministerer at negociera. Våra fiender
styrka oss at upskiuta med tiden. De synes då gifva mästa
hopp om fred genom Biskopen, när den unga Pechlin brakt
dem tidningar om sammansättning emellan Sverige och Dannemark,
hvarigenom Ryssland skulle se sig invecklad med oss uti
et evigt krig.
Jag kan af alt detta ej annat afse, än Rysslands intention
är at amusera oss, draga ut tiden och underhålla den
svaga, hvaruti en oviss succession oss sätter. Trodde jag, at
Finlands återställande och en hederlig fred skulle vara påfölgden
af upskof, vore jag ej värd at vara svensk om jag det
afstyrkte. Men jag tror tvert om, at successionens skynde
samma
fastställande är det enda medlet at förskaffa oss bägge.
När den är afgiord, kunna vi fatta en viss systeme och på den
grunda mogna rådslag, vinna anseende hos främmande makter,
fruktan hos fiender och förtroende af vänner, vår invärtes
styrka växer, myndighet och lydnad återställes, förtroende
emellan oss sielfva ökes, och påfölgden af denne vår invärtes
styrka och utvärtes anseende blifver den enda fasta grund,
hvarpå vi med säkerhet kunna bygga vår och våra efterkommandes
heder, frihet och välfärd, Finlands återställande och
en hederlig freds ernående.
Frih. Coijet: Af de upläste brefven finner jag för min
del ingenting, sorn kan gifva anledning at upskiuta med successions-valet,
utan som Riksens Ständer en gång faststält, at
tiden är inne, och Riksens Ständer jemväl hade utsatt dagen
til förleden måndags och sedan tils i morgon, så påstår jag,
at dermed ej längre må utdragas än til nästkommande måndag;
ty jag ser ej det vi kunna giöra oss hopp at erhålla
någon fred eller återfå Finland innan vi utkorat oss en successor;
hvartil den Högste Guden förläne sin välsignelse.
Frih. Sten Bielke: Jag vil intet contradicera någons
mening. Hvad som kunde bringa mig på den tankan at upskiuta
med successions-valet är at pluraliteten af Rådet sådant
tilstyrkt; men som jag finner mit ringa begrep i en så högvigtig
och angelägen sak otilräckeligit, så tror jag det vara
ganska nyttigt, at Större Secreta Deputation anmodas at in
-
548 (Mars 18.) Aminoffs öfverstekaraktär. Fråga
komma med sit Betänkande häröfver. Anledning dertil gifver
Riksdagsordningen, som säger, at när saken är angelägen, bör
den remitteras til utarbetande af någon Deputation, som med
sit Betänkande deröfver har at inkomma.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Handelsmannen Stenman
förde ordet och, näst aflagd hälsning ifrån Ståndet, öfvergaf
et Extract af Borgareståndets Protocoll angående Ofverste
caractere och rang för Hr Ofverste-Lieutenanten Aminoff, samt
at honom måtte updragas thet commando, som nu kommer at afgå.
Sedan berörde Extracturn Protocolli var upläst, bad
Hr Landtm, förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning, och
berätta at R. o. A. redan i dag tillagt Hr Ofverste-Lieutenant
Aminoff Ofverste caractere och derjemte beviljat honom underdånig
föreskrift til H. K. Maj:t at få det först ledigt blifvande
regemente.
Deputation afträdde;
Och reassumerades den förra saken.
Hr Eh renm alm: Sant är väl det, som Gref Gyllenborg har
behagat anföra, at Ryska Ministrerne ej giordt någre formelige
declarationer coram protocollo, utan at alt sammans är blotta
insinuationer; men när man derjemte besinnar hvad myndighet
Ryska hofvet brukar öfver sine Ministrer, är det aldrig troligt,
at de kunnat understå sig til at framkomma med sådane insinuationer
om de ej varit dertil behörigen instruerade. At
den unga Pechlins medbrakte tidningar om Sveriges sammansättning
med Dannemark skal hafva alarmerat Ryssland, och
at Ryska Plenipotentiairerne endast til at förekomma en sådan
sammansättning och utdraga tiden för oss gifvit hopp om fred
genom Biskopens utväljande til successor, det kan ej eller med
skiäl sägas, ty Keijserinnan har ju långt för detta recommenderat
Biskoppen, och lofvat med honom fördelaktige vilkor.
Man har ock orsak at föreställa sig det hon i hans faveur
lärer giöra något, eftersom hon för sin egen säkerhet i framtiden
gerna måtte se honom etablerad på den Svenska thronell.
Jag hemställer derföre til Högh R. o. A:ns egit ompröfvande
om det icke torde vara rådel igast at ännu upskiuta något med
succession s-saken.
Hr Wulfwenstierna berättade at han skrifte!igen upsatt
sine tankar och bad at han med R. o. A:ns gunstiga tilstånd
måtte få upläsa dem samma;
om tronföljarevalets uppskjutande. 549
H varpå Hr Wulfwenstierna sielf upläste des Memorial,
theruti han til fullgiörande af' sin i Secrete Utskottet aflagde
eed, at utan ali timmelig afsikt söka rikets bästa och förmån
vid det nu förevarande högst angelägne målet, välment styrker
ther til, at vare Plenipotentiair-Ministrer i Abo måge instrueras
at såsom af sig sielfve til K. Maj:ts och Riksens Ständers
godtfinnande och gillande sluta freden och thet äfven med försäkring
om successionen, så framt fredsvilkoren eljest ej skulle
kunna nöijaktige erhållas. Til et sådant des yttrande berättar
Hr Wulfwenstierna sig föranlåtas af the skiäl, at han ej finner
riket på annat sätt kunna räddas utur then thy förestående
olycka både af utrikes makter och inbördes misshällighet; at
riket, på hvilket största lasten ankommer, ehvad för sammansättning
med vår granne skie skulle, löper fara at kunna uthärda
med kriget, sedan thet förut fördt et 20-årigt krig,
genom thetsainma råkat i otalig giäld och skuld, under fredstiden
måst contribuera til thes betalning och nu ändteligen på
et är bortmist så mycket manskap samt så många millioner
penningar fruktlöst åtgådt; at Ryssarne, som nu sittia i alla
fördelarne, ej lära vilja gifva tapt på 1 år eller 2, utan söka
at matta ut oss med krigets utdragande och theras partiers
kringsvärmande, härjande och brännande, at dymedelst betaga
vår annee föda och uppehälle för sig och hästarne; at vår
transport dependerar af väder och vind och kan gå äfven så
ölycke lig som i förleden höst, då manskapet en del måste ligga
10 veckor på sion; at vi ingen fästning eller fast fot nu hafva
pä andra sidan om sion, än mindre någon hamn för vår flotta
och galerer, utan flottan således i höst måste gå hem och lemna
armeen allena öfver vintren; at vårt manskap, som nu kommer
at brukas, är ungt och ovant vid krigsfatigue'rne och ringa
tilgång til recruter i theras ställe, sorn vidare afgå kunna,
jemväl allmän klagan öfver brist af roullance och penningar i
landet; at vi böra gå then vägen til at vinna friden, som Gud
tyckes vilja leda oss til, och således intet spierna emot udden,
til undvikande af then undergång, som andra riken och regimenten
genom framhärdande i krig råkat uti.
Häremot föreställer sig Hr Wulfwenstierna at invändas
torde, det vi ej kunna lita på Ryssland och derifrån erhålla
en drägelig fred.
Men dertil svarades, at om vi ej vele nu lita på Ryssland,
huru skola vi då framdeles kunna lita på det och giöra med det frid?
550 (Mars 18.) Fråga om tronföljare
Sedan,
hvad det angår, at Ryske Ministrerne knappat något
af på fredsvilkoren, som blifvit nämde i brefvet af den 28
Februarii, så finnes likväl, at the proponerat Keyserinnan hela
Finlands återställande, och therpå vänta svar, samt at vare
Ministrer ansedt saken så som ville the Ryske Ministrerne giöra
sig theraf en heder och merit vid sit hof, om the kunna förmå
Sverige at afstå någon del af Finland. Få the nu veta, at
sådant ej skie kan, och successionen ej annorlunda kan vara
behagelig, förmenar Hr Wulfwenstierna vara troligt, at vi få
en god frid, och thet för tvänne orsaker, nemligen at Keijserinnan
så alfvarligen önskar, at Biskoppen af Lubeck måtte
här komma i consideration, och at Ryssland genom friden vil
förekomma then intenderade sammansättningen med Dannemark,
hvarföre thet nu förut torde gifva oss thet igen, som
efteråt med härsmakt ej kunde igentagas; hvilken fruktan för
berörde sammansättning med Dannemark aldeles skulle uphöra
hos Ryssland, ifall val här förut skier och thesse drifvande
orsaker til freden förfalla.
Härtil tycker ock Hr Wulfwenstierna sig billigt kunna
tillägga, at om vi få fred och et defensivt förbund med Ryssland,
lärer våra grannar ej våga at bryta eller oroa oss. Fast
mera skall Dannemark hafva orsak at tacka Sverige om thet
kan skaffa Rysslands garantie för possession af Schlesswig och
vänskapen kunna naboligen emellan Sverige och Dannemark
befästas. Skulle någon mena, at vi löpa fara med thetta
drögsmålet, så förmenar Hr Wulfwenstierna theremot vara at
betrakta, thet Ryska flottan och galererne ifrån Petersburg ej
kunna så hastigt komma ut, och at vi med små fahrtyg kunna
beskydda vår skiärgård för fiendtelighet ifrån finska sidan.
Och som de Ryske Ministrerne redan lära hafva fått ultimat
svar, så förmenas at en preliminair-tractat och stillestånd snart
kan vara sluten, om våre Ministrer få svar, så at vi intet förlora
genom detta fredsförsökets giörande, hälst vi derjemte
ruste til vattn och land, på händelse af krigets continuerande.
Detta alt beder Hr Wulfwenstierna ej annorlunda uptaga, än
en välmening af honom til fredens och Finlands återfående
utan invånarnes vidare ruinerande och ödeläggande.
Hr Wulfwenstierna tilläde, at om des aflagde tysthetseed
ej hindrade honom, skulle han utförligare bestyrka hvad
han skrifvit. Imedlertid önskade han, at innan man afslår
Rysslands tillbud, någon ville visa hvad vi eljest värkeligen
valets uppskjutande.
551
kunde hafva at lita på, emedan det icke vore giordt med
blotta ord.
Frih. Cronhiort: Gunstige Herrar! Jag har redan i början
yttrat mig med hvad omständigheter de ifrån Ryska sidan
giorde propositioner böra vara beledsagade, om vi med någon
säkerhet skola kunna bygga på dem. Af de upläste brefven
finner jag icke et enda skiäl til at upskiuta med successionsvalet.
De innehålla ingenting annat än blotta insinuationer
och lösa tal, hvarpå vi grunda vårt hopp. På samma sätt
smickrade vi oss förleden höstas med hopp om fred, men utgången
har vist at det slagit oss felt. Dessutan, gunstige
Herrar, hvad har succession at giöra med fredsvärket; skola
vi köpa oss fred igenom en successors emottagande af vår
fiende? Det är ju ofelbart, at Ryssland dymedelst befrämjar
sine afsikter och således vinner härvid, men vi deremot räka
uti en neslig dependence. Jag för min del ingår aldrig at antaga
någon successor, sorn är anbuden ifrån främmande hof;
och fördenskull påstår jag, at valet nästkommande måndag går
för sig; ty om vi längre draga ut på tiden, fruktar jag det vi
sättia riket i större äfventyr och förlora vår frihet när fienden
nalkas våra gräntsor.
Frih. C. W. Cederhielm: Gunstige Herrar! Jag är aldeles
ense med Hr Cammarrådet Wulfwenstierna i sielfva
hufvudsystemen, at krig är oss skadeligit, besynnerligen då när
riket är utblottadt af folk och manskap och enigheten ibland
undersåtarne saknas. Jag medgier ock gierna, at freden är oss
nödig och nyttig fast den också på vist sätt vore combinerad
med succession. I den händelsen hade jag likväl trodt at uti
de upläste brefven få höra någre sådane omständigheter, som
kunna förvissa oss om Finlands återfående. Men, mina gunstige
Herrar, här faller jag ifrån kyrkotoi net neder pä marken,
när jag hörer, at de Ryska Plenipotentiairerne den ena dagen
gifva oss hopp at genom Biskoppens utväljande til successor
återfå Finland med flere förmåner, den andra dagen återkalla
de alla sina löften och giorde insinuationer. Hvad slut skall
man väl deraf giöra; månne man der utaf skall kunna döma
deras värkeliga upsåt vara at gifva oss fred? Nej tvert om
har man skiälig anledning til misstänka dem at de under dylika
skienbara löften söka at utdraga tiden och giöra oss säkra
til dess de med 30,000 man kunna komma hit och gifva oss
Kung, skrifva oss lag före och lika fullt behålla Finland, då
552 (Mars 18.) Fråga om tronföljare
vi
vöre utan vänner och utan hielp. Jag håller derföre rådeligast,
at vi ju förr dess heldre skrida til successions-valet, ty
jag anser en successors utväljande vara det endaste medlet
sorn näst Guds hielp kan skaffa oss enighet, invärtes styrka
och vänners bistånd til Finlands återfående och en hederlig
freds erhållande.
Hr Wulfwenstierna: Det sades vara betänkeligit at
taga någon til successor, som är anbuden af et främmande
hof; men det kan ej vara betänkeligare at taga den, som är
recommenderad af Ryssland än af någon annan puissance. Så
länge vare Ministrer ej varit instruerade öfver successionssaken,
hafva ej eller de Ryska Plenipotentiairerne kunnat gå
längre än hålla sig vid blotta insinuationer. Och oaktadt
desse senare knappat något af på fredsvilkoren, som blifvit
nämde i brefvet af den 28 Februarii, så är likväl derföre intet
sagt, at vi icke ännu kunna hafva hopp at återfå Finland,
allenast våra Ministrer i anledning af förbemelte deras bref
blifva behörigen instruerade; kunnandes thet icke så långt på
tiden utdragas, innan vi häröfver få svar, emedan the Ryske
Plenipotentiairerne uppå theras til Petersburg afskickade express
lära nu ofelbart fått Ryska hofvets ultimatum.
Hr Blomfelt kom fram til Protocollet och förklarade sig
af samma mening som Hr Wulfwenstierna.
Hr Giös conformerade sig aldeles med Hr Wulfwenstiernas
skrifteligen yttrade tankar.
Sammaledes Gref Piper, Gref Spens, Gref Dolma, Hr
Trolle, Hr Barnekow, Hr Axelson Natt och Dag, Hr
Leijonmark, Hr Lagerstolpe och flere andra.
Frih. von Otter: Här anföres det inkast, at Ryska Plenipotentiairerne
ej giordt någre formelige declarationer, och at vi
fördenskul ej böra upskiuta med successions-valet, aldenstund
genom blotta insinuationer de endast torde söka at utdraga
tiden för oss. Jag för min del finner, at de Ryske Plenipotentiairerne
på intet annat sätt kunnat upföra sig eller gå
längre än de giordt; ty Ryssland sitter uti aventagen öfver
oss och sedan de en gång giordt proposition uti possidetis,
hörer det nu oss til at tala. Således när jag betänker de
tvänne hufvudomständigheter, fred och Finland, dem vi med
egna krafter, som Hr Cammar-Rådet Wulfwenstierna uti sit
upläste Memorial redan vist, ej äro i stånd at förskaffa oss,
men på detta sättet styrkes jag i den tankan at vid när
-
valets uppskjutande.
553
varande omständigheter för oss är rådeligast at upskiuta med
successions-valet och instruera våra Plenipotentiairer, då jag
kan ställa mit samvete tilfreds när vi giordt et sådant försök.
Gref Dohn a: Vårt förnämsta giöromål och hufvudafsikt
vid denna Riksdagen är ju ofelbart at förskaffa oss fred och
återfå Finland; om bägge delarne gifves oss nu hopp ifrån
Ryska sidan. Viljoin vi komma til vårt ändamål, så måste
ju på det sättet våre Herrar Plenipotentiairer instrueras, at vi
få se om Ryssland har alfvara med sig. Men derföre är ej
min mening, at vi skola draga för långt ut på tiden elle remottaga
någre neslige conditioner.
Hr Lagerflycht: Jag har redan hördt så mogna dis—
courser af de Herrar, som för mig tält, at jag nu ej borde
uppehålla Högl. R. o. A., men jag vil allenast tillägga, at
ehuru vi ej hafva någon fullkomlig säkerhet af Ministrernes
upläste bref, så är likväl stor anledning at tro det vi skulle
kunna få fred och jemväl återfå Finland, om vi gå in uti den
af dem föreslagne idéen om Biskoppen, och altså tyckes mig
det vi nödvändigt böra instruera dem deröfver.
Frih. Carl Scheffer: Hr Baron von Otter behagade
nyss säija, at Ryssland ej kunnat gå längre än det giordt. Om
Keijserinnans fullkomliga alfvare och upriktiga intention hade
varit, at se Biskoppen förklarad til successor här i Sverige, så
hade hon visserligen när Gref Bonde, Baron Hamilton och
jag voro skickade til Petersburg, i stället för det hon allenast
tilböd at deremot afstå med krigsomkåstningarne, då straxt
kunnat lagt Finland dertil; men som det icke skiedde, och de
Ryske Plenipotentiairerne sedermera icke eller formeligen uti
conferencerne giordt sådan declaration, utan hålla sig endast
vid blotta insinuationer, så har man skiälig orsak at misstro
dem, det deras afsikt går derpå ut at söka läcka oss och draga
ut tiden til dess de sielfva emot vår vilja kunna sättia honom
in, på samma sätt som de giorde i Pohlen. Til förekommande
deraf är jag altså af den mening, at vi ej längre böra upskiuta
med successions-valet.
Frih. von Otter: At Ryssland begifvit sig ifrån des första
proposition, som bestod uti possidetis, det styrker mig uti det
skiälet, at Ryssland ännu kan gå vidare och lemna oss om
icke alla, dock större delen af de uti Plenipotentiairernes bref
omtalte vilkoren.
554 (Mars 18.) Fråga om tronföljare
Hr
L. von Blixen conformerade sig aldeles med Hr
Wulfwenstiernas och Frih. von Otters yttrade mening.
Sammaledes Frih. Carl Cronstedt och Hr Leijonmarck.
Hr Wulfwenstierna: Orsaken til det, som Baron Scheffer
sagt, var at Ryssarne ej ville negociera med de härifrån afskickade
Herrar, utan förviste dem til deras Plenipotentiairer,
åt hvilkom de hade updragit negociationerne, och hvilka de
förklarade vara med behörig instruction försedde.
Frih. Scheffer: Om de ej velat negociera med oss, hade
de ej behöft giöra oss någon proposition eller tilbud at afstå
med krigsomkåstningarne.
Hr Lagercrantz: Gun stige Herrar! Tiga vara bättre
än tala, är en gammal maxime, den många förnuftige män
gierna practicera och följa. Jag borde vid detta tilfället och
uti desse farlige critique tider äfven betiena mig af denne
maxime och lemna til dem, som om sakerne mera kundskap
och bättre begrep äga, at tala om det, som nu för händer
hafves. Men oaktadt jag hos mig ringa eller als ingen talelusta
kiänner, vil jag dock til min egen och andras uplysning
samt til mine sinnens tilfredsställande yttra mine oförgripelige
tankar, icke i afsikt at dermed öfvertala någon til bifall,
mindre at förtala eller ledera någon eho den vara må, och
om jag uti dem felar och mig bedrager, vil jag gerna, när jag
blir 0111 det bättre är öfvertygad, dem ändra.
Gunstige Herrar! Det aldra ömaste, ädlaste och förträffeligaste
af alt det, som en fri nation räknar för privilegier, förmåner,
fri- och rättigheter är utan al gensägelse det at äga
et fritt och aldeles otvungit konunga-val, eller fri röst och
makt, utan andras intrång, det må kallas recommendation eller
tvång, at välja sig et hufvud, Kung och öfverhet.
Om denna förmån och rättighet hos en nation ej finnes
eller där saknas, örn des grannar och främmande makter hafva
eller tillåtes på något sätt eller med någre vilkor derutinnan
hafva del eller minsta insteg, det är ofelbart teckn af den
svåraste, odrägeligaste och aldranesligaste träldom, som på jorden
finnas kan. Denna satzens ricktighet underkastar jag
Edert mogna ompröfvande; jag för min ringa del håller den
ganska oomstötelig.
Tvenne puissancer och grannar hafva vetterligen sig anmält
och i vårt successions-verk sig melerat. Den tredie, som
valets uppskjutande.
555
deruti icke vil synas, är oförgripeligen den farligaste, torde
och hafva sig förstuckit bakom en eller bägge af desse uppenbare
friare. Dennes framgång beror endast på tidsens utdrägt.
Jag vil denna gången ej vidare gå in i den saken, utan utbeder
mig Eder tillåtelse at få framställa följande frågor:
Af hvad principe härflyter nödvändigheten af en successor
utnämnande, eller hvilket är och blir rätta hufvudändamålet,
som vid et sådant val förnämligst bör komma i betraktande?
Väljes
en successor blott för en conjuncture skull, hvilken
i dag existerar och i morgon torde uphöra? Jag vil gå saken
närmare; skola vi nu välja en successor blott til fredens erhållande,
och at det blir en conditio sine qua non, eller ock skal
en successor väljas i anseende til rikets nu varande olyckeliga
och bedröfveliga invärtes tilstånd, til des åter uphielpande, til
vår och vår posteritets bästa?
Ofvervägandet och besvarandet af desse frågor torde gifva
rätta decision af den, om tiden til valet är inne eller ej.
Poneras det första, nemligen, at en successor måste väljas
til fredens och Finlands återställande, så äro vi i den af mig
anförde cas; vi äro då de uslaste trälar på jorden. Svea och
Giötha mäns mandom, heder och anseende äro då förlorade;
vi hafva i så beskaffat tilstånd icke någon frihet mer; valet är
då med conditionerne bundit. Yi behöfva icke då bry oss derom,
icke uppehålla oss med onyttige disputer om en successor, det
vore at onyttigt förnöta tiden.
Til undflyende deraf, låtom oss då updraga til väre i Abo
varande Plenipotentiairer både successions- och negociationsvärkens
bedrifvande, låtom oss hos H. K. Maj:t anhålla det
han täckes befullmäktiga dem at afgiöra den saken och at
acceptera det subjectum fienden oss biuder med bästa vilkor,
som fås kunna, eller med et ord at säija: sättiom riket på auction.
Blir nu detta den utvägen vi taga i det fallet, kunna vi
utan hazard utdraga tiden så länge vi vilja. Jag önskade för
min del, at valet då kunde upskiutas til domedags otte.
Skulle det ock med oss så vida vara kommit, at vi med
förlust af frihet och heder äro tvungne at köpa freden och at
sälja dem för andre förmåner och utlofvade conditioner, så blir
det mig ändå svårt at kunna decidera mig emot Större Secreta
Deputations Betänkande om et längre upskof med valet, med
den lilla kundskap, som jag har om hemligheterne; det är mig
556 (Mars 18.) Fråga om tronföljare
ock
lika svårt at decidera mig derföre, med den öfvertygelsen
jag har om rätta hufvudmålet, som vid succession förnämligast
bör komma i consideration. Föranlätes Större Secreta Deputation
til denne sin föreställning af en sådan säker och formell
declaration å ryska sidan, at utgången deraf med någorlunda
visshet kan slutas; vilja de Herrar, som äro för upskofvet, giöra sig
ansvarige för utgången; i den händelsen och uti ingen annan
kan jag giöra mig ansvarig för samtyckandet til tidsens utdrägt.
Om en formelle declaration från ryska sidan vore ankommen,
giord efter ordres och instruction uti en conference och
för et conference-protocoll, kunde man hafva något at bygga
på, eller någorlunda skiäl at upskiuta valet; men hvem kan
eller vil giöra stat på discourser och insinuationer giorde tete
å tete uti Plenipotentiairernes reculaire. Jag frågar vidare:
kunna vi få freden lika god, antingen vi reflectera på Rysslands
recommendation til en successors utnämnande eller ej,
hvilket väre Plenipotentiairers berättelser synes vid handen
gifva, eller få vi den fördelaktigare när vi hvad succession
angår bifalla Ryssland?
Ponerar man det första, hvarföre vilja vi då combinera
tvänne så differente och epineuse mål, som successions- och
negociations-värken äro, dem fienden sielf i det fallet vil hafva
separerade.
Är åter det sidsta, nemligen Rysslands fulla alfvare at
gifva oss bättre vilkor om vi utnämna en successor efter des
förslag, hvarföre har då Ryssland utdragit tiden och ännu utdrager
densamma, hälst när det ser och vet Dannemarks arbetande
och rustande til lands och siös? Hvarföre talar icke
Ryssland rent? Dess högmod, det avantage det sitter uti kan
icke quadrera med en föregifven delicatesse at ej vilja giöra
ingrep i vår frihet; huru har Ryssland uti dylika mål upfördt
sig emot Pohlen, hvaräst det med härsmakt insatt Konungar!
Hvem garanterar mig och mine medbroder, at Ryska Keijserinnan
och hennes Ministere äro af et och enahanda sentiment
i detta mål; hvem kan försäkra mig, at hon vil och kan upfylla
de engagemens hon med oss i detta mål torde taga, innan
thron blir vacant och successoren den värkeligen bestigit; hvem
kan gå i borgen, at den obeständige Ryske regeringen nu är
blefven mer beständig än förr, och at vi för Dannemarks anfall
äro försäkrade? Kan jag i desse och dylike mål få någorlunda
visshet och säkerhet, välan jag vil conformera mig med
valets uppskjutande.
557
den principe at välja en successor til Finlands och fredens
återvinnande; men, gunstige Herrar, Rysslands conduite med
tidsens utdragande är ganska suspect och det borde bringa oss
at menagera densamma.
Våren är inne och operationerne kunna i denne månads
slut begynnas. Hvem af oss kiänner icke Ryska nation och vet
med hvad ringa och slätt föda och proviant den kan utkomma
och de svåra fatiguer och marcher den kan utstå? Det berättas
för säkert, at de i Osterbottn hafva förstärkt sine där liggande
irreguliere troupper med en stark corps af grenadiers och infanterie;
huru lätt är för dem at ifrån Wasa transportera och
uti Wästerbottn debarquera infanterie med cosaquer och hussarer!
Har han först där fast fot, hans Plenipotentiairer i Abo
lära då tala rent och et annat språk; då lär deras ultimat
upgifvas, kan hända de vänta derpå. Få vi dertil fiender pä
andra sidan, torde 3:die man visa sig och borttaga den här sa
kallade bruden. Ryssland fruktar Dannemark och Dannemark
Ryssland, bägge desse hafva i vårt successions-värk contraire
interessen, men et communt och permanent med 3:die man, hvilken
har medel och utvägar samt vet konsten at förena dem bägge
til sin egen afsikts erhållande, och jag fruktar det skier örn
hon vinner tiden. Hvad man i förleden Februarii månad med
all säkerhet kunnat och bordt giöra, torde ej i denne månads
slut eller begynnelsen af nästkommande med samma säkerhet
uträttas; nyttiom derföre tiden.
Hvad jag nu haft den ähran at anföra, rörer allenast vårt
utrikes tilstånd, hvilket sålunda fordrar, at tiden til et val icke
upskiutes. Om nu för det andra rätta hufvudändamålet med
successionen är och bör vara rikets, vår och posteritetens sanskyldiga
bästa, hvilket åter förnämligast består uti des uphielpande
utur et allmänt och bedröfveligit förfall, så kan hvar
opartisk se och finna, at tiden varit och är inne. Inrikes tilståndet
är det farligaste man sig föreställa kan, det har knapt
haft sin like och fordrar ofördröijelig bot. Vi se för våra
ögon de vissaste teckn, som til vår regerings instundande undergång
gifvas kunna; vi se hos oss många sammanstötande orsaker,
både in- och utrikes, sig förena at giöra en plötzlig och
hastig ända på vår regering, ja på svenska namnet, heder, anseende
och vältrefnad. Vi se här hela nation omringad af
manga farligheter utantil och i stycken sönderdelad igenom
partier och factioner invärtes, hvilka til försoning äro döfve,
558 (Mars 18.) Fråga om tronföljare
dumme
och insensible, förklenandes hvarandra med ord och
skrifter. I et så beklagligt tilstånd märkes derhos en allmän
och obegripelig säkerhet och obekymmersamhet; starkare prof
kan icke gifvas af en stats lethargie och at regeringskroppen
eller salus patrise fått sidsta smörjelsen, och at de nu mera
nalkas deras ändalykt. Partier och oenigheter regera i Rådet,
partier och oenigheter regera Stånden emellan och in ibland
alla 4 Stånden, ja, partie-andan har intagit regerande och
lydande; här finnes ingen myndighet hos den regerande, ingen
lydna hos de lydande, ingen ordning, ingen execution, ja här är
confusion öfver alt och en fullkomlig anarchie.
All den makt och myndighet, som i riket kiännes, är en
espece af despotisme, af hvilken det partiet sig betienar, som
har öfverhanden, til det underliggandes förtryck; en skadelig
makt, en faselig myndighet i en republique.
Yil man nu fråga efter sourcen af alt det myckna onda,
som oss trycker och plågar, så kan oförgripeligen och förnuftigtvis
ingen annan finnas, än en vice interieur i regering
och regeringssättet, en dödelig siukdom i hela regeringskroppen.
Säkraste teckn at så är, äro våra många tid efter annan hällne
Riksdagar, väre många sammankomster och rådslag at hielpa
och bota den siukdomen, våra många til den ändan giorde
lagar och förordningar, som läkedomar, recepter och plåster,
hvilka likväl icke velat slå an eller hielpa.
Neij, gunstige Herrar, vårt kära fädernesland har icke varit
i ömare och äfventyrligare tilstånd alt sedan den tiden då det
sväfvade under et ovist herrskap och viss träldom, fick omsider
til Regeringsform uti Callmar den allmänt bekante och uti
Historien med många käcka svenskas blod utmärkte Unionen;
då som nu, ifrån hufvudet til fotabiället var och är als intet
helt. Skal nu alt detta botas och ändras, ser jag för min
ringa del intet annat medel än en god och värdig successors
utnämnande ju förr ju heldre, hvilken af Gud, natur och
education har de gåfvor, at han et aldeles förfallit rike kan
uphielpa, och det bör efter mit begrep skie medan vi hafva
et fritt val och innan den förmån oss blir betagen. Gifvom
myckenheten et värdigt object, som kan calmera och concentrera
deras utspridde och orolige sinnen, som kan återställa ordning,
lydna och hörsamhet och dämpa den yrsla och giäsning, hvaruti
nationen sig nu befinner; den gifve oss Gud af nåd och
barmhertighet!
valets uppskjutande.
559
Gunstige Herrar! I håfven med tålamod anhördt mine
kanhända slätta politiske raisonemens; tilläten at jag litet må
moralisera; kan hända moralen lyckas bättre än politiquen.
Menniskiors klokhet och vishet, begrep och försiktighet, äro
otilräckelige och korte, de äro inom det närvarande inskränkte.
De visaste och nättaste af dem giorde uträkningar och tagne
mått slå som oftast felt och de klokaste af dem formerade projecter
och anläggningar ramla ofta öfverända af en ringa oförmodelig
infallande händelse. Ar nu detta en sanning, som af förfarenheten
bekräftas, hvad står då för oss at giöra uti et så högst
vigtigt ärendes afgiörande? Intet annat än at bruka förnuftet
rätt,' det skier när vi vid detta tilfäliet städse och i alt hafva
för ögonen rikets och fäderneslandets sanskyldiga bästa och des
tarfvor; låtom detta ädla ögnamärket icke utur siktet; lätom
oss til en så fast och obedrägelig principe reducera och lämpa
alle vare mått, steg och rådslag. Det allena är det rätta lius,
den rätta vägledare, som visar oss alla skaddige och neslige
bivägar til höger och vänster, förer oss af dem och på den
gerade och fasta medelvägen, därest vi med Guds hielp lära
finna et subjectum, värdigt at bära Svenska cronan.
Men, gunstige Herrar, låtom dock förnuftet blifva innom
sina rätta gräntsor och uteslutom et alt för stort och sig för
vida sträckande politiskt raffinement, som tiitror sig at förutse,
utransaka och förekomma alla svårigheter, farligheter och hinder,
som en svag och fruktsam natur vid alla vigtige ärenders afgiörande
sig gemenligen föreställer. Det vil mathematice, igenom
vigt, mått och tal uträkna alt; all nytta och förmån på den
ena och all skada på den andra sidan; ja determinera utgången
och taga prsecautioner emot alt. Sådant, gunstige Herrar, är
icke vijshet utan galenskap; erkiännom at vi äro usle menniskior
och at de visa väga mindre än intet; låtom oss icke försöka
at ingå i den Aldrahögstes rådskammare; lemnom Honom
des godhet, allmakt och försyn rum och del i alla våra gierningar,
men i synnerhet nu, då vi skola välja oss et hufvud;
giörom som redelige män hvad oss tilkommer, hvad vårt samvete,
eed och plikt emot fäderneslandet fordra. Det är alt
hvad vi giöra kunnom, lemnom Honom sedermera omsorg oin
oss och vårt öde. Ar det Hans vilja at vårt rike skall undergå,
välan, all mennisklig vishet och kraft kan det ej hindra, vi
måste vara nögde. Allt det vi kalla ondt är i sig sielf icke
så; alt det vi kalla farligheter kan Han til vårt bästa vända.
560 (Mars 18.) Tronföljarevalet uppskjutes.
När vi som redelige undersåtare utan all fruktan, utan all
egen afsikt söka vårt och vår posteritets bästa, så går alt väl.
Hans allvisa och allseende öga såg och valde David ifrån
herdestafven till Konung, som et förfallit rike uphielpte; Han
valde och utsåg Gustaf den förste, medan han ännu var en
Dansk fånge, til vår Konung och vår förlossare ifrån et svårt
och blodigt träldoms ok. Det samma kan ännu utse och visa
oss en Gustaf, en Carl den 10, 11 och 12:te, hvilkas åminnelse
för oss vare i evig ära och vördnad. Vår fermeté och samhällighet
lärer med en god sak ändteligen triumphera; och de
sorn sit fädernesland älska säija alle med mig: Amen.
Som det begiärtes at med discourserne måtte uphöra och
at Hr Landtm, ville giöra proposition, så at R. o. A. kunde
komma til votering;
Så formerade Hr Landtm, följande proposition, hvilken
för R. o. A. uplästes:
Den, som vil, at tiden är inne och valet skal för sig gå,
skrifver Ja;
Den, som vil, at dermed skal upskiutas, skrifver Neij.
I anledning af Frih. Co i jets och flere andras påstående
tillädes: nästkommande måndag;
Hvarefter proposition uplästes å nyo och af R. o. A.
gillades, så lydande:
Den, som vil, at tiden är inne och valet skall gå för sig
nästkommande måndag, skrifver Ja;
Den, som vil, at dermed skall upskiutas, skrifver Neij.
Derpå skreds til votering, och satte sig vid bordet til at
emottaga voterings-sedlarne och hafva inseende på voteringen:
Gref Horns fullm., Hr Macklier. Frih. Coijet.
Hr J. C. Gustafson Natt och Dag. Hr Carplan.
Hr Stierneld. Hr von Post.
R. o. A. upropades och lade sine sedlar på bordet, absentes
annoterades;
Och upropades deras namn ä nyo, då de, som kommit til—
städes, aflade sina vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med liud röst.
Ja voro två hundrade siuttiosex;
Nej tre hundrade fyratio två;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befintelige
votering s-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt kl. half nije.
Ordning på Riddarehuset. Om tid för tronf.-valet. 561
Den 19 Martil.
R. o. A. samlades kl. 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen, framgaf
Riddarhus-Fiscalen en lista på dem, som i går stadt på
gångarne och således giordt sig skyldige til den efter R. o. A:ns
öfverenskommande utsatte plikten.
Berörde lista uplästes.
Hr G A. Ruthenschöld påstod, at böterne af dem måtte
uttagas, emedan all lag utan execution vore et väder, och
skulle aldrig någon ordning här på Riddarhuset kunna hållas,
ifall den utsatte plikten af dem, som sig der emot förbryta,
ej utkräfves.
R. o. A. funno godt at moderera de utsatte böterne, och
lemnade til deras egen discretion at gifva något, då de förmodeligen
lara affinna sig med 2 dal. smt.
I lika måtto utsattes 24 öre smts plikt för dem, som
hädanefter blifva stående på gångarne eller i fönstren.
Som en stor del af R. o. A. i går aftons vore nedgången
innan voteringen slöts och således ej hade sig bekant huru
samma votering utfallit, så blef v otering s-instrumentet å nyo
upläst.
Derpå uplästes et Extractum Protocolli, som til följe af
det slut, hvaruti R. o. A. genom den i går skiedde voteringen
stadnat, nu var projecterat til de andre Stånden.
Frih. During utlät sig, at han i går voterat för neij;
men så skadeligit det hade varit at förhasta sig med successionsvalet,
så farligit höllö han ock vara at för länge dermed upskiuta.
Vöre derföre des mening at en viss termin til denne
månads slut kunde utsättias, samt at deröfver ej måtte dröijas,
antingen vi få svar ifrån Ryssland eller ej.
I anledning häraf, så väl som det upläste Extractum
Protocolli, kom det at talas angående någon viss termins utsättiande,
samt huru och på hvad sätt våra Ministrer böra
instrueras, då
Gref H. Gyllenborg yttrade sig sålunda: Vänta intet,
gunstige Herrar, at höra mig i dag tala i samma idée som i
går. Jag vet alt för väl hvad en votering har at innebära,
Adelns Protokoll 1742—1743. 11. 36
562 (Mars 19.) Instr. för fredsunderhandlarne.
för at inhserera idéer contraira emot en genom pluraliteten
faststäld sak. I går blef afgiordt at med snccessions-valet
skulle upskiutas, och det på den grund at man ville först afhöra
Rysslands ultimat innan man dermed ginge vidare. Sättia
vi nu ut en viss dag, så är det farligit, emedan å ena sidan
terminen kunde sättias för kort, så at ultimatet då ej är an
kommit,
och då vinner Högh R. o. A:ns önskan intet sin
fullbordan, å den andra sidan kunde terminen sättias så långt
ut, at rikets säkerhet och vår frihet derigenom kunde lida,
eller åtminstone vi vara obligerade at ännu flere gånger giöra
ändringar i våra resolutioner; derföre är min oförgripeliga tanka,
at Större Secreta Deputation träder tilsammans så snart något
ankommer rörande denne saken, och det Riksens Ständers plenis
communicerar.
Frih. C. W. Cederhielm: Jag är aldeles ense med Gref
Gyllenborg, at vi ej kunna utsättia någon viss dag, utan at
Större Secreta Deputation får träda tilsammans, så snart några
tidningar ifrån Abo ankomma och gifva plenis sådant tilkänna.
Hvad Plenipotentiairerne angår, så håller jag före:
l:o At de böra instrueras til at pressera et categoriskt
svar innom 8 dagar sedan de undfådt denne in qusestione
varande instruction, eller i vidrig händelse afbryta negociationen;
2:o At de likaledes få underrättelse och gifva den kundskap
åt Ryska Ministrerne, at en stor del af Riksens Ständer
varit för upskof af valdagen, i förhoppning at få redig utlåtelse
och tilförlåtelige propositioner; men at ock en stor del
varit emot upskof, af fruktan at slike propositioner aldrig
komma derifrån, utan allenast tiden vil förhalas och conditionerne
afkortas men ej förökas, där dock en tilökning af fördelaktigare
freds-conditioner gior successions-voteringen unanime
och lyckelig.
Under afväntan af svar härpå är nödigt, at Secrete Utskottet
fogar all möijelig anstalt om krigsutredningen til lands
och siös, på det i fall af sådane conditioner, som äro för Sverige
äfventyrlige, man må vara i stånd at sig försvara. Och så
snart svaret på föregående depecher ankommit, få Riksens
Ständer, som förut sagt är, del deraf, och då skrida både til
valdagens utnämnande och sielfva valet.
Frih. Sten Bielke förklarade sig nögd dermed at ingen
viss dag må utsättias, men påstod at det ej eller för långt på
tiden må utdragas med successions-valet.
Om tid för tronföljare-valet.
563
Hr Adlerbeth: Orsaken, hvarföre vi upskiutit med suceessions-valet,
är at våra Plenipotentiairer måtte blifva fullkomligen
instruerade til at entrera med de Ryska. När nu våra
Plenipotentiairer giordt til dem proposition, måste de afvänta
svar derpå af de Ryska, som deröfver kanskie måste inhämta
sit hofs ultimatum; och således kan ej någon viss dag utsättias,
ty då kunde upskofvet giöras fruktlöst.
Frih. H. Wrede conformerade sig härmed.
Frih. During: Våra Plenipotentiairer hafva redan fådt
ordres at begiära Rysslands ultimatum i så god tid, at vi här
skulle kunna hafva svar innan Martii månads slut, hvilket
således snart måtte ankomma, och är jag fördenskull aldeles
af den mening, som jag förut sagt, at med successions-valet
ej längre än til den tiden må upskiutas, emedan Ryssarne
eljest sielfva lära komma hit och gifva oss svar.
Gref Piper erindrade, at våra Plenipotentiairer, som Hr
General During omtalt, väl fått ordres at begiära Ryssarnes
ultimatum uti freds-negociation, men ej angående successionen,
hvarom de hitintils på intet sätt sig inlåtit.
Hr Landtm, giorde frågan om R. o. A. behaga bifalla
Gref Gyllenborgs project, at ingen viss dag utsättes, utan at
Större Secreta Deputation, i anledning af de underrättelser som
kunna inlöpa, efter sakernes beskaffenhet gifver plena vid handen
när successions-valet må för sig gå.
Men innan Hr Landtm, häruppå fick svar, anmälte sig
Hr Löwenhielm, som nyss upkom, til at tala, och då Hr
Landtm, skaffat honom liud, yttrade sig
Hr Löwenhielm således: Gunstige Herrar! Med Eder
gunstiga tillåtelse och all then vördnad, som jag å min sida
är skyldig Högl. R. o. Arns i går fattade slut, hvilket jag nu
endast och allenast kan taga til grund i hvad jag arnar föreställa,
har jag then äran at til Högl. R. o. A:ns närmare
eftertänkande underkasta följande omständigheter:
Thet som i går gaf anledning at upskiuta successionssaken
eller valet af en successor, var thet hopp, som gifves uti
Plenipotentiairernes upläste bref at erhålla fred och återfå
Finland, at Hertigdömet Hollsten skulle tilfalla Sveriges crona,
at Konungariket Dannemark skulle få all säkerhet för Hertigdömet
Schlesswigs roliga besittning, med flere vilkor, som i
brefven omtalas, i fall Sveriges Ständer vordo utkörande Hertigen
af Holsten Eutin, til successor på den Kongl. Svenska thronen.
564 (Mars 19.) Om fredsunderhandlingarna och
Många Herrar voro af then tankan, at the upräknade
vilkoren voro så goda, at man ej borde them utslå. Nu, gunstige
Herrar, som pluraliteten utfallit för successions-sakens upskiutande,
så synes theraf följa, at pluraliteten varit nögd med
vilkoren för riket och personen för thronen; ty som the vilkoren
skola följa Hertigens af Hollsten Eutin utkörande, så
kunna ej vilkoren skiljas ifrån personen, eller frihet vara at
antaga eller erhålla vilkoren utom personen. När nu pluraliteten
fant vilkoren, som äro, åtminstone efter thet man här
vet, oskiljaktige ifrån personen, af then vigt at successionsvalet
borde upskiutas och våra Ministrer instrueras, så synes
theraf, at meningen varit at med sådane vilkor antaga Hertigen
til successor, och utom en sådan mening kan åtminstone
jag ej finna hvad pluralitetens afseende varit; ty at upskiuta
successions-saken i anseende til vilkor, som endast skola följa
Biskoppen af Lubeck åt, utan at hafva afseende på hans
person, thet kan jag icke begripa. Yil Högh R. o. A. annorlunda
förklara sin mening, thet står i thes egen makt, då skall
ock jag rätta mig efter förklaringen. Men härtils har jag ej
kunnat fatta någon annan tanka än jag redan yttrat; och om
jag träffat rätta meningen, så synes följa, at om man vil
nyttia upskofvet til then förestälte fördelens åtniutande och om
man vil vara försäkrad therom, at Ryska hofvet har alfvare
med the vilkor, som i brefvennämde blifvit, thet våra ministrer
i likformighet af voteringens slut, ifall the öfrige Stånden stadna
i lika mening med Adelen, instrueras at förklara, thet Ständerne
emot the vilkor, som i brefvet af then 28 Februarii omnämde
blifvit, vilja kalla Biskoppen af Lubeck til successor.
Fortfara tå Ryssarne at på the grunder sluta freden, så anser
jag saken, alt i grund af gårdagens voterings-slut, för afgiord
och at vidare val uphörer. Om åter Högh R. o. A:ns mening
varit annorlunda, så bör thet nu förklaras, och lärer något
hvar kunna explicera sine tankar, på thet intet slut emot
pluralitetens rätta mening må utfärdas, ej eller i all händelse
tiden utdrages til vår skada och våra fienders fördel.
Hr Wulfwenstierna uprepade hurusom han i des i går
inlagde Memorial projecterat, at våra Plenipotentiairer måtte
instrueras til at såsom af sig sielfve och til K. Maj:ts och
Riksens Ständers godtfinnande och gillande sluta friden och
thet äfven med försäkring om successionen, så framt fredsvilkoren
ej eljest skulle kunna nöijaktige erhållas.
tiden för tronföljare-valet.
565
Frih. von Otter: Våra Plenipotentiairer kunna intet gå
längre än begiära de Ryskas formeliga declarationer och simplement
anhöra deni, och således hafva Riksens Ständer altid
sin valrättighet qvar. Men den usage kan deraf giöras, at när
Riksens Ständer sedan skrida til valet, kunna de ifrån Ryska
sidan med Biskoppen utfäste vilkor anföras ibland rationes pro
et contra, och Riksens Ständer med säkerhet veta hvad de
hafva at förvänta, ifall de honom utvälja.
Hr Löwenhielm: Jag lägger nu som tilförene gårdags
voteringen
til grund til hvad jag sagt och vil säija. Om jag
träffat meningen rätt, så ser jag ej huru man kan undvika at
tala rent ut, och är thermed mit förnämsta ändemål at förekomma,
thet Ryska hofvet ej må igenom skienbara utlåtelser
draga oss tiden utur händerne. Jag kan icke säija, at jag för
min del mycket bygger på thet hopp oss gifves, emedan utlåtelserne
therom af Ryske Ministrerne icke blifvit formeligen
gifne; men som pluraliteten deciderat at i anseende til the
nämde vilkoren upskiuta med valet, så måste jag rätta mig
therefter; och för min del kan jag ej se hvad nytta man eljest
kan hafva af upskofvet, om thet ej leder til fred och Finlands
återfående med the flere förmåner. Ty om thet på slutet ej
är Ryska hofvets alfvare, så hafva henderne vunnit af upskofvet
så mycket som vi förlorat.
Frih. von Otter: Vi måste lika fullt sättra oss i til—
räckelig defension, och kan således den tidsens utdrägt, at afvänta
en couriers återkomst, ej skada oss, hälst årstiden icke
är så vida avancerad, at de Ryske örlogsfartygen ännu kunna
gå til siös och oroa våra kuster.
Hr Löwenhielm: Jag medgifver gerna, at vi lika fullt
böra sättia oss i alt thet defensions-stånd, som nånsin möijeligit
är. Men, gunstige Herrar, om våra PlenipotentiaireMinistrer
ej blifva behörigen instruerade at positive förklara,
thet Ständerne vilja kalla Biskoppen af Lubeck til successor,
så framt man erhåller de omnämde vilkoren, mån tå ej kan
förmodas, at the Ryske Ministrerne ej eller utåta sig positive,
utan endast hålla sig ther vid, at Keijserinnan gerna skulle se
Biskoppens uphöijelse på thron, men at hon af discretion och
delicatesse, i anseende til Ständernes valrättighet, endast hålles
tilbaka at först specificera the å hennes tida på then händelsen
til Sverige ärnade fördelar. Och tå är man efter flere courierers
afgång och återkomst lika så när som förr. Imedlertid hafva
566 (Mars 19.) Om fredsunderhandlingarna och
vi förlorat tiden och i en osäker väntan på frid och Finland,
med mera, satt oss sielfva utur stånd at igenom successorens
utnämnande stadga oss sielfva i sådane måtts tagande både
innom oss och med främmande makter, som för riket gagnelige
voro och högst nödige äro. Skulle ock sedan (thet Gud nådeligen
afvände) Ryska hofvet låta sig behaga at vilja med våld
befordra then Herrens val, så lemnar jag en hvar at döma
om påfölgderne theraf, i thet tilstånd, som riket sig nu befinner.
Frih. von Otter: På den händelsen kunna vi nogsamt
se hvart ut det vil, ty intet svar är också svar.
Frih. Coijet: Det ömaste af vår frihet är at vi äga et
fritt val, och derifrån begifver jag mig aldrig; utan som de
Ryske Plenipotentiaires för detta förklarat, at Keijseriunan ej
ville blanda sig i vår succession, så är bäst taga dem på orden,
och således endast instruera våra Plenipotentiairer om vårt
ultimatum vid fredsvärket, men ej om successionen.
Hr Wulfwenstierna: Grunden är redan lagd, genom
det at R. o. A. efter den i går skiedde voteringen upskiutit
med successions-valet til des vi skulle få närmare svar ifrån
Ryssland. Til följe deraf böra ock våra Ministrer instrueras
at, om vi intet eljest kunna erhålla fred och återfå Finland,
de då måge gifva hopp om succession för Biskoppen. Derigenom
kan Riksens Ständers valrättighet ej säijas vara borta; ty det
ankommer sedan på Riksens Ständer at taga emot anbudet
eller ej. Och under det at härom negocieras, kunde våra
Plenipotentiairer efter deras egit project söka at skaffa oss
stillestånd, til des hela fredsverket blifver afslutadt.
Frih. C. Otto Hamilton: Alla våra discourser gingo i
går derpå ut at åter få fred och Finland genom Biskoppens
utväljande til successor. Viljom vi nu vinna vårt ändamål,
måste vi instruera våra Plenipotentiairer at begiära Rysslands
tydeliga och rediga utlåtelse om de med honom til erhållande
fördelar, hvarpå de Ryske Plenipotentiairerne lära vara så
mycket snarare i stånd at afgifva deras svar och ultimat,
som Envoijen Buchivaldt genom sine afsände expresser ofelbart
låtit Ryssland förstå huru när vi äro med successions-valet.
Jag har altid tviflat om Rysslands upriktiga sinnelag emot oss
i detta mål; men kan hända at de nu kommit på andra tankar
än förr och vilja således bonnement söka at få Biskoppen
declarerad til successor på Svenska thronen. Til at blifva
derom öfvertygade och komma til vårt ändamål, håller jag
tiden för tronföljare-valet.
567
fördenskull nödigt, sorn förut sagt är, at våra Plenipotentiairer
blifva positivt instruerade at emot de Ryska förklara, det
Riksens Ständer lära hafva all åtanka för Biskoppen, oin vi
erhålla fred och återfå Finland, med flere uti brefvet af den
28 Februarii omnämde vilkor.
Gref Dolma: Yi hafva i går voterat om tiden, hvilken
vi vilja giöra oss nyttig; skall det skie, måste våra Plenipotentiairer
på det nu omtalte sättet instrueras och vi sedan
afvänta Rysslands ultimat. Således kan ingen viss dag utsättias,
utan tyckes det bäst föra til vårt ändamål hvad Gref
Gyllenborg proponerat, nemligen at Större Secreta Deputation
träder tilsammans så snart några tidningar ifrån Abo ankomma,
som röra successionen, och communicerar dem med
Riksens Ständers plenis.
Hr Löwenhielm: Gunstige Herrar! Jag kan icke döma
om någons vid voteringen hafde intention, therföre har jag flere
gånger yrkat på expedition theraf. Imedlertid har jag tagit
grund til mina nu giorde föreställningar af then anledning man
haft; ty Herrarne är ej obekant, at först Rådet, sedan Större
Secreta Deputation och derefter alla Stånden funnit tiden vara
inne til successions-sakens afgiörande. När nu thesse upläste
brefven ankommo, fant Större Secreta Deputation nödigt at
höra Herrar Riksens Råds tankar, om thesse omständigheter
borde föranlåta Ständerne at innehålla med valet och låta
instruera Ministrerne. Hela Rådet har theruti instämdt. När
the senare brefven ankommo, som ej tyktes lofva så godt som
the förra, är Rådet åter hördt, och pluraliteten har blifvit vid
sin förra mening om valets upskiutande och Ministrernes instruerande,
ifall upskofvet skulle kunna giöras nyttigt. Nu,
gunstige Herrar, kan Secrete Utskottet, efter vår lag och
regeringssätt, fullkomligen instruera Ministrerne om freds-värket,
utan någon vidhängande condition om succession. Men så
snart något om successionen skall röras, så tilhörer thet plena,
såsom ägare af val-rättigheten; therföre blef ock i går plenis
kundgiordt uti hvad terminis freds-värket med vidhängd succession
synes vara; och är til plena lemnat at therom sielfve
döma. Häraf kan jag nu ej annat sluta, än som R. o. A. i
anseende til the omtalte vilkoren faststält at upskiuta successionens
afgiörande, så är ock tillika faststält at Ministrerne
skola instrueras; men hvarom? Thet måste ju vara at antingen
sluta fred utom eller med succession. Har meningen
568 (Mars 19.) Valdagens utsättande uppskjutes.
i går icke varit at sammanbinda successionen med fredsvärket,
sä hade plena då kunnat lemna Secrete Utskottet sådant efter
lag at giöra, och the gådt fort med thet så ofta förehafde
successions-målet, som i then händelsen ej hade haft med fridsvärket
någon förknippelse; men sedan pluraliteten sagt, at man
i anseende til hoppet örn fredsvilkoren, som äro oskiljachtige
ifrån personen, skulle upskiuta successionens afgiörande, så kan
jag ej annat theraf sluta än fredsvärket blifvit inblandat med
successionen. Men om meningen varit annorlunda, och man
icke haft afsikt at gå genaste vägen til freden igenom successionen,
så begriper jag sannerligen intet hvad pluraiitetens
mening varit, eller huru man vill nyttia upskofvet, eller huru
man vil instruera Ministrerne; ty om thet alt var qusestionen
i går, och som mig tyktes var frid och Finlands återfående
R. o. A:ns förnämsta afsikt, tå them redan bekant var, efter thet
som i går förelästes, at samma ändamåls vinnande ankom på
successionens fastställande eller utlofvande för then nämde Herren.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at här var tvänne qusestioner,
som nu blifvit sammanblandade, den första angår tiden
huru länge med successions-valet skall upskiutas, antingen någon
viss dag skall utsättias eller ej. Den andra quaestion går derpå
ut huru våra Ministrer böra instrueras. Yore altså nödigt at
desse quaestioner skiljas åt och at först afgiöres om tiden.
Frih. Sten Bielke påstod, at ingen viss dag måtte utsättias,
utan at Större Secreta Deputation bör, så snart några
tidningar ifrån Abo ankommer, gifva det Riksens Ständers
plena tilkiänna, då Riksens Ständer efter omständigheterne
kunna utsättia dagen.
Hr Ehrencreutz conformerade sig härmed.
Hr Landtm, giorde frågan om R. o. A. behagar atingen
viss dag skall utsättias, och at Större Secreta Deputation, så
snart några tidningar ankomma, som successions-valet röra,
skall upgifva dem til plena;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Derpå begyntes åter at discoureras om Ministrernes instruerande.
Frih. H. Wrede styrkte dertil, at våra Plenipotentiairer
fulleligen måtte instrueras, så at de emot Ryska Plenipotentiarerne
kunna förklara, at i fall vi få fred och Finland,
vi då vilja taga Biskoppen til vår Konung.
Hr Natt och Dag conformerade sig härmed.
Om instruktioner för fredsunderhandlarne. 569
Gref II. Gyllenborg: Jag tiIstår gerna at dispositionerne
lios Högl. R. o. A. synes nog ändrade. För några veckor sedan,
när det taltes om sammansättning emellan falska vänner och
uppenbara fiender, ville man intet ingå i det aldra ringaste,
som syntes fordra någon tysthet. Nu åtnöija vi oss intet med
at framdraga negociationer uti plenis, gå in uti främmande
hofs cabinetter, detaillera deras interessen och våga fria omdömen
sa om vän som ovän, utan vi ådagalägga våra hiertans
tankar uti det aldra hemligaste. Yi sälja här yttersta slutet
af den til anställande negociation med våra fiender. Nog vet
jag hvad en Minister vid sådane tilfällen kan och bör giöra;
nog vet jag huru mycket en Ministre Plenipotentiaire kan taga
pa sig i så fatte omständigheter; nog vet jag hvad ad referendum
och sub spe rati vil sälja. Vore res integra och vi redan
ej gådt så långt, som vi giordt, då skulle jag enligt vårt besvurne
Regerings-sätt styrka Högh R. o. A. at öfverdraga dem
tysta ärender tilkomma at handtera alt sådant och visa dem
det tilbörliga förtroendet. Då ginge alt i ordning och våra
negociationer behölle sin respect; då hade vi ej blandat fredsoch
successions-verket och då hade vi behållit heder och frihet
fullkomligen okränkte. Men nu är redan et upskof i successionssaken
beviljat i faveur af Biskoppen af Lubeck, i hopp af fred
och Finland. Alla främmande hof få veta detta steget, och
kunna således nu mera ej tvifla om vår intention. Vi hafva
redan begifvit oss ifrån den frihet, som oss tilkommit, at utan
afseende på en enda conjuncture välja oss en successor. Låtom
oss derföre nu tala rent ut. Alt hemligit negocierande är
fåfängt. Låtom oss förklara med hvad conditioner Biskoppens
val af Lubeck skal vara beledsagadt; få vi dem, så är han
vår successor, men afslås de, så låtom oss som svenske män försvara
oss til yttersta blodsdroppen.
Hr Scheckta: Jag är så mån som någon annan 0111 fred
och Finland; men, gunstige Herrar, låtom oss se oss så före, at vi
ej taga efter skuggan och mista köttstycket. Jag menar at vi
ej giöra sådant steg, hvarigenom vi ännu kunna föra riket i
större äfventyr.
Frih. Sten Bielke: Det kan ej säijas, at vi igenom den
i går skiedde voteringen förlorat vårt fria val. Ändamålet
med det faststälte upskofvet är at vi måtte blifva fullkomligen
förvissade 0111 de vilkor, som genom Biskoppens utväljande
kunna erhållas. Jag vil ock hoppas at vi på detta sättet skola
570 (Mars 19.) Om instruktioner
kunna få fred och Finland igen; men deraf följer ej atet fritt
val är oss betagit. Angående Ministrernes instruerande, så
håller jag bäst vara, at de af Rådet eller Secrete Utskottet
blifva instruerade til at begiära Ryssarnes ultimat, ifall Riksens
Ständer skulle välja Biskoppen; dock altid med prtecaution af
vårt fria val.
Hr Hårleman: Gunstige Herrar, vi måge vända det hur
vi vilja, så kominer det på et ut. Men efter cronan nu blifvit
förder til torgs och satter på auction, så lagen så, at intet
den tredie kommer och tager bort henne.
Gref Dohna utlät sig det han ej heller finner, at vi igenom
den i går skiedde voteringen förlorat vårt fria val, och anförde
Gref Dohna til bestyrkande häraf exempel af en fader(, som)
kan höra och inhämta deras vilkor, som fria til des dotter,
men det står lika fullt i hans makt at taga hvem han vil.
Äfven så är nu med oss; vi säija, den som kan skaffa oss fred
och Finland är riket nyttigast, men derföre är oss ej betagit
vårt fria val.
Hr Löwenhielm: Jag låter gierna rätta mig, om jag
felat i mit begrep om voteringens ändamål förleden gårdag;
men ganska svårt faller för mig at conciliera successions-sakens
upskiutande och Ministrernes instruerande i anledning af the
tå förebragte skiäl, om upskofvet och instruerandet ej haft afseende
på vilkoren och följakteligen på personen. Gud vet,
gunstige Hervar, at frid och Finland äro tvänne stora ändamål,
som förtiena all ömhiertad omsorg. Jag betygar vid Gud, at
jag til theras återvinnande vil hafva alt ospardt, ty landet är
för riket omisteligit, och invånarnes makalösa trohet emot
Sveriges crona förtienar, at Sverige har för dem alt ospardt,
som the thet för Sverige haft.
Hvad eljest om friheten vid valet anföres, så, utan at
vilja contradicera hvad andra säija, kan jag dock ej lämna
obemärkt, at liknelsen om en flickas friare och en faders determination
i then enas eller andras faveur, på intet sätt kan
lämpas til thenna saken. Ty utom thet at ämnet är ganska
olika, och at af en successors utnämnande dependerar många
tusende nu lefvandes och efterkommandes väl eller ve, så är
til märkandes, at en fader kan med eller utan hustruns råd,
och utan communication med någon annan, hålla sina tankar
hemliga och ensam välja sin måg; men en successors val i
valriken dependerar af några hundrade personer, som kunna
för fredsunderhandlarne.
571
hafva olika begrep, fast alla lika godt ändamål; och at hålla
tankarne hos så många hemliga, thet är omöijeligit.
Hvad then omtalte friheten vid valet angår, så är min
tanka, at friheten består ther uti, at valet är independent och
fritt ifrån alla utvärtes värkande omständigheter, och at en hvar
får välja efter sin egen öfvertygelse, at then eller then Printsen
eller Herren är för riket nyttigast, och at en hvar äfven med
frihet får tänka och döma om the omständigheter, som föranlåta
honom at prseferera then ena candidaten för en annan. Men
så snart några utvärtes omständigheter, oumbärlige medfölgder
eller oundvikelige olägenheter bry the väljandes tankar, så är
valet i mit sinne ej vidare fritt än til namnet; och jag lemnar
til R. o. A:ns eftersinnande huru vida vårt val kan kallas
fritt, sedan thet med fredsvärket blifvit sammanknippat.
För öfrigt, gunstige Herrar, hemställes til gunstigt eftersinnande,
huru angelägit thet är at Ministrernes instruerande,
på hvad sätt thet ock skie må, hålles tyst och hemligit; hvilket
icke låter sig giöra, om vi här in pleno skola decidera om
theras instruerande. Blir theras instruction allmänt kunnig,
så är lätt at giöra negociation fåfäng och fruktlös.
Frih. von Otter: Vi behålla altid vårt fria val när
Plenipotentiairernes förslag följes; men nyttan af upskofvet
blifver den, at sedan vi fått ultimat svar af Ryssarne kunna
vi, som jag förut sagt, ibland rationes pro et contra med
säkerhet anföra hvad fördelar vi af Biskoppens utväljande
kunna förvänta. Det står sedan i Riksens Ständers makt at
taga hvem de vilja. Och ser jag för min del ej, at vi härigenom
mera antagit Biskoppen än någon af de andra candidaterne,
aldenstuud vi redan åhördt så väl fransöska som den
danska Ambassadeurens giorde anbud.
Hr L öwenbielm: Jag vil gierna begifva mig på thet
sätt och i anseende til thet, som Hr Baron von Otter anfördt,
at Ministrerne instrueras i likformighet ther af; dock är nödigt,
at alla uptänkelige mått måge tagas, thet en sådan til anställande
negociation angående then Herren, som vår granne
på västra sidan, efter som thet förliudes, torde anse för sin
fiende, må med all försiktighet föras, och ju för alt så lagas,
at Dannemark ställes til freds, och at riket ej må invecklas
i nytt buller och nya olägenheter, samt således negociation
blifva för riket äfventyrlig eller skadelig.
572 (Mars 19.) Om instruktioner
Frih. H. Wrede: Om Ryssland vil garantera Danne
mark
Schlesswig, lära vi ej hafva något at frukta af Dannemark.
Frih. During: Jag bedyrar, at jag för min del ännu ej
determinerat mig för någon, utan hvem Riksens Ständer för
riket finna nyttigast och behaga utvälja, skal jag altid vara
nögd, och som en redelig svensk undersåtare med alla krafter
troligen tiena. Men förutan det, at jag finner våra Ministrers
project vara otilräckeligit, så fruktar jag alt för mycket, det
Ryssarne söka härigenom at draga oss tiden utur händerne
och sedan intet hålla hvad de oss lofvat; min mening är derföre,
om Riksens Ständer villja gå så vida som här nu blifvit
sagt, at de skicka en homme de condition gerad fram til
Petersburg och säija det rent ut, at om vi få fred och Finland
med de flere vilkoren, vilja vi taga Biskoppen, hvar och icke,
så vilja vi continuera kriget och våga det yttersta för vårt
fädernesland, vår heder och vår frihet.
Gref H. Gyllenborg: Yi böra nu intet, gunstige Herrar,
föra några raisoner stridande emot den genom votering faststälte
principe. I anseende deraf conformerade jag mig ock
aldeles med Hr General During. Jag instämmer ock med
honom, at en alt för lång tidsens utdrägt är högst äfventyrlig
och skadelig för riket. Hvad står oss fördenskull nu til at
giöra? At gå ministerialiter til väga är aldeles otilräckeligit;
på ingendera sidan kan eller bör man giöra attention uppå
blotta insinuationer, de skulle komma oss at draga ut tiden
til hösten. Vi böra straxt skrida til alfvare. Jag åsidosätter
nu aldeles och räknar intet mera uppå en fullkomlig frihet
at välja successor. När hot eller väpnad hand hafva någon
influence uti Kunga-val, så är friheten borta.
Sedan således den urgamla Svenska hedern ej är i sit
förra stånd, successions-valet beledsagat med tryckande omständigheter,
så låtom oss då åtminstone giöra reflexion på det
enda, som är öfrigit, nemligen en närvarande nytta. Låtom
oss intet genom vårt vacklande, sedan vi gådt så långt som i
går skiedt är, ådraga oss tvänne fiender innan vi hindt sättia
oss med den ena. Vi måge derföre så gerna bita på den nöten
at straxt afsända en eller tvänne til Abo eller Petersburg,
som återföra oss fred, Finland och Biskoppen til Konung, eller
frihet at som forna Svenske män sielfva välja oss en Konung,
som kan giöra oss lyckelige, utan afseende på någre bedrägelige
och skienbara löften af främmande makter.
för fredsunderhandlarne.
573
Frih. Friesendorff: Gunstige Herrar, jag tager mig den
friheten at föreställa, det under den ventilationen, som vi nu
förehafva, blandas så mycket som egenteligen ej dertil hörer,
at derigenom sielfva saken giöres vidlöftigare och svårare än
hon i sig sielf är och vara bör. Rätta qusestion, hvarom nu
handlas, är instruction til K. Maj:ts Plenipotentiairer i Abo,
så til des innehåld som til methoden af des upsättiande. Jag
såge för min del häldre, at man förblefve vid det project, som
våra Ministrer dertil föreslagit, och at en så granlaga sak
trakterades med den tysthet, ordning och försiktighet, som des
vigt och angelägenhet förtienar; men så finner jag ej eller
någon inconvenient der vid vara, om man talar ren svenska
och säger sit ultimatum rent ut. Det är vår nation anständigt,
som intet plägar dölja sina sentimens eller skiämmas at nämna
dem. Men det är också det enda hvad jag tror at vi här in
pleno kunna giöra til den omtalte instructionen. Yi kunna
och böra gifva tydeligen tilkiänna de förmåner, som vi åstunda,
med allenast en gros. En instruction för Ministrer innehåller
gierna allehanda specialia, åtskillige menagemens, hvilka man
på detta rummet intet han företaga sig at fastställa. Sådant
hörer efter vår lag och Regerings-form til K. Maj:t och Rådet
eller i denne händelsen til visse Deputerade af Riksens Ständers
Stora Secreta Deputation, som til denne ändan med
Rådet sammanträda och instructionen til alla des delar upsättia
och utfärda.
På detta sättet menar jag denne saken vara kortast och
bäst afhulpen. För öfrigt ber jag om tilstånd at yttra mig
öfver det jag under förevarande discourser hördt anföras, at
medelst de nu tilärnade mått och steg Sverige låte föreskrifva
sig lag, toge en successor af annans hand, led intrång i des
fria val, samlade skymf och nesa på sig, med mera, som af en
eller annan påmint blifvit. Jag är för min del så örn om vår
frihet, om vår lag och om vår heder, som någon redelig Svensk
kan vara. Kunde jag inse den aldra ringaste fara för någon
af desse oskattbare Sveriges rikes egenskaper, så vore jag sannerligen
ibland dem, som dem kraftigast försvarade; men här
är Gudilof ej något sådant at befrukta. Det kan intet kallas
bära cronan til torgs och sättia henne på auction enär man
uti en sak, som så nära rörer rikets välfärd på långliga tider,
determinerar sig för den, som förer med sig de största och
vigtigaste förmåner. Hvilka äro, gunstige Herrar, de samma
574 (Mars 19.) Om instruktioner
för Sverige i desse tider? Jo, fred är oss nödig, Finlands och
flere förlorade länders restitution är oss oumgängelig, stillhet
och ro i landet behöfva vi. Detta har valdt ändamålet af
denne Riksdagen; i sådan afsikt hafva vi här sammanträdt.
Gifver Gud och conjunturerne oss hopp och lius til en sådan
lycksalighet, så låtom oss å vår sida ej försumma något dervid.
Fins ibland dem, som kunna nämnas til successions-valet, någon
som kan förhielpa oss til desse härlige förmåner, så äger han
i mit sinne det främsta rummet. Ar det Biskoppen af Lubeck,
så bör han vara oss den kiäraste. Stora saker, som angå land
och riken, determineras gierna efter nyttan. Många puissancer
hafva vid detta tilfälle budit oss allehanda vilkor. Det är
vår sak at examinera dem och utvälja de bästa, samt förklara
oss benägnast för den, som gifver oss de bästa. Således
äro vi då intet tvungne, utan frie, vi undfå då intet lag af
någon annan, utan vi välja sielfva och falla frivilligt på dem,
som [vi] ögonskienligen finna vara oss nyttigast. Det kallar
jag et fritt val och et fritt folk.
Hr Frantz Knorring: Vi hafva nog hördt det Ryssland
påstår, at vi skola giöra första steget, och derföre är jag aldeles
af den mening, at vi böra säija rent ut på hvad vilkor
vi vilja antaga Biskoppen. Men at något stillestånd skulle
begiäres, det finner jag mer skadeligit än gagneligit, ty den
svagare delen förlorar altid dervid.
Hr Klingsporre: Gunstige Herrar! Jag tycker at vår
heder intet tillåter at utbiuda den Svenska cronan emot några
vilkor. Yi böra billigt påminna oss, at vi redan en gång fådt refus.
Hr Wulfwenstierna förestälte, huru angelägit det ärat
vära Plenipotentiairer snart måtte blifva instruerade häröfver
pä hvilket dera sättet det ock skiedde, och förmente Hr Wulfwenstierna,
at det aldra bäst kunde skie af Rådet eller Större
Secreta Deputation, sedan Riksens Ständer thertil gifvit sit
bifall.
Hr Ruthenschöld holt före at Plenipotentiairerne kunde
instrueras af Secrete Utskottet och tilläde Hr Ruthenschöld
at vår frihet ingalunda kan säijas vara oss betagen när vi äro
i stånd at antingen förkasta eller emottaga vilkoren. I öfrigit
ansåg Hr Ruthenschöld för högst nödigt, at Ryssland jemväl
måtte ställa Dannemark tilfreds.
Gref H. Gyllenborg: Jag begier mig ifrån at tala om
vår heders och frihets vidmakthållande. Vi hafva redan för
-
för fredsunderhandlarne.
575
Iorat för mycket af bägge, utan påstår endast för den närvarande
nyttan, sedan den blifvit lagd til principe, at alt sorn
giöras skall måtte så hastigt och skyndesamt skie, at ej Dannemark
blifver i otid stödt och andre främmande makters pavilloner
komma i sion, och öfver ända kasta detta project, samt
således på en gång afskilja oss både ifrån den förväntade
nyttan som heder och frihet.
Hr Giös och Hr Ramsay understälte om vi icke kunde
begiära Wiborg af Ryssarne.
Hr von Wallwik tykte äfven at vi borde begiära Wiborg,
så at vi hafva något at låta pruta af, som des ord lydde.
Men här til svarades, at vi ej få spänna bogen för högt,
och kunde man nogsamt sig föreställa, at Ryssarne, som veta
vårt svaga tilstånd, aldrig lemna oss en så inportante fästning
för Biskoppens skull.
I anledning af det, som nu var discourerat, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. samtycker dertil, at de Svenske
Plenipotentiairerne på det sättet instrueras, at ifall Ryssland
skulle vilja ingå de uti Plenipotentiairernes bref af den 28
Februarii sidstledne omnämde vilkor af freden på Nystedtske
foten, då de kunna försäkra om Riksens Ständers böijelse för
Hertigen af Eutin.
R. o. A. besvarade denne frågan med Ja.
Hr C. Barnekow påstod at härigenom ingalunda sådan
explication må sättias på den i går skiedde voteringen, at den
skall anses såsom något val, emedan han lika fullt förbehåller
sig fritt val, när svar ankommer ifrån Ryssland.
Hr Swinhufwud, Frih. Ulfsparre och flere andre giorde
samma förbehåid.
Sedan fördes på tal om Dannemarks tilfredsställande, och
kommo R. o. A. öfverens, at det skulle införas.
Hr Trolle hemstälte om icke hela denna saken, som i
sig sielf är mycket granlaga och angelägen, kunde utarbetas
af Secrete Utskottet eller någon Deputation, då man imedlertid
så oförmärkt kunde låta sondera Danska Ambassadeuren
deröfver.
I öfrigt förklarade sig Hr Trolle aldeles nögd med Hans
Durchleuchtighet Biskoppen af Lubeck til successor mot de
vilkor at vi få fred och Finland igen på Nystedtske foten,
samt at de Danska få säkerhet för Schlesswigs possession.
576 (Mars 19.) Fredsunderhandl. o. tronf.-valet.
Gref Spens påminte at tvänne personer måtte afskickas
til Petersburg.
Frih. During begiärte at härtil måtte tagas sådane män,
som man kan hafva förtroende til; börandes de ej öfver 6 eller
7 dagar uppehålla sig i Petersburg.
Hr Wulfwenstierna förestälte der emot, at om vi skickade
tvänne män af anseende ända fram til Petersburg, skulle
vi derigenom stöta så väl våra egne, som de Ryske Plenipotentiairerne,
åt hvilkom negociationen är updragen; dessutan
torde sådant förorsaka mycken upmärksamhet hos Ryska nationen
och Ministeren, hvilket Keyserinnan ej gierna skulle se.
Om hvad som således nu var resolverat upsattes följande
Extractum Protocolli til de andre Stånden, hvilket för R. o. A.
uplästes och af dem gillades:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 19 Martii
1743.
R. o. A. har låtit sig föredragas Större Secreta Deputationens
Extractum Protocolli af den 18 innevarande månad,
tillika med Extracter af de Svenske Herrar Plenipotentiairernes
sidst ankomne bref och berättelser, samt Hollstenske Envoyén
Bucluvaldts bref til Hr Riks-Rådet och Cancellie-Presidenten
Grefve Gyllenborg. Och som derutaf någon anledning är at
tro, det man å Sveriges sida torde med vissa vilkor, utan
vidare blods utgiutelse, samt utan fara af et krigs ovissa utgång,
erhålla fred med det förlorade Finlands återställande,
samt flere förmåner, så vida man här med successions-valet
sig icke skulle förhasta; så har R. o. A., i anseende til förbemälte
inlupne underrättelser, vid närvarande omständigheter
funnit rådeligast at upskiuta med successions-valet, såsom ock
at de Svenske Plenipotentiairerne måge behörigen instrueras
at ifall Ryssland skulle vilja ingå de uti Plenipotentiairernes
bref af den 28 Februarii sidstledne omnämde vilkor af freden
på Nystedske foten, med rikets säkerhet i anseende til andra
makters och Dannemarks tilfredsställande, de då kunna försäkra
om Riksens Ständers böijelse för Hertigen af Eutin.
Hvarjemte, och på det Riksens Ständer ej måge med
någon onyttig och lång negociation uppehållas och tiden förloras,
sä hålla R. o. A. nödigt, at tvänne sådane män ditsändas,
som kunde efter sakernes där befintelige omständigheter,
så skynda med deras återkomst, at ifall de ej finna
säkerhet til fredens erhållande på förenämde vilkor, de då sig
Om instruktionen för fredsunderbandlarne. 577
där ej uppehålla öfver 6 ä 8 dagar, utan genast, på återresan
sig begifva; hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Ut supra.
Derefter blef af R. o. A. öfverenskommit, at Plenipotentiairerne
komina at instrueras af de Herrar Riksens Råd, som
varit förordnade til Conference-Commissarier med Ministrerne,
samt Secrete Utskottets ledamöter, som för detta varit öfver
instruotionerne;
Hvarom likaledes Extractum Protocolli til de andre Stånden
upsattes och inryktes jemväl deruti om Större Secreta
Deputationen, at den til plena bör upgifva de ankommande tidningar,
som successions-valet angå.
Samma Extractum Protocolli lydde sålnnda:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 19
Martii 1743.
Sedan R. o. A. genom Extractum Protocolli under innevarande
dato sig yttrat, på hvad sätt de Svenske Plenipotentiairerne
komma at instrueras, har R. o. A. til et slikt deras
instruerande authoriserat de Herrar Riksens Råd, sorn varit
förordnade til Conference-Commissarier med Ministrerne, samt
Secrete Utskottets ledamöter, som för detta varit öfver instructionerne.
Likaledes liar R. o. A. aktadt nödigt, at de ankommande
tidningar, som successions-valet angå, skola af Större Secreta
Deputationen, så fort de anlända, til plena upgifvas; hvilket
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Yid det at R. o. A. skulle skiljas åt, frågade en och annan
huruvida de nu få gå til främmande Ministrerne;
Och som R. o. A. nu upskutit med successions-valet, så
fants ej något hinder vara, at ju Större Secreta Deputations
ledamöterne hädanefter kunna besöka främmande Ministrerne.
R. o. A. skildes åt.
Den 26 Martii.
R. o. A. samlades klockan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sina ställen;
Adelns Protokoll 1742-1743. II. 37
578 (Mars 26.) Öfv.-löjtnanten von Rohr.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 21 Januarii
sidstledne, angående Öfverste-Lieutenantens Joachim von Röhrs
giorde ansökning om det ledige Comiuendantskapet på Dahlerön
efter aflidne Ofverste-Lieutenanten von Tholin, med hvilket
Commendantskap K. Majit ock i nåder skall vara sinnad at
hugna Ofverste-Lieutenanten von Rohr, i anseende til des i förre
kriget trogne giorde tienster och flere för honom under des här
vistande, såsom flycktig ifrån Finland, förekomne bevekande
omständigheter; men emedan des år 1723 undfångne ÖfversteLieutenants
rang och caracter skall efter 1727 års Förordning
vara honom til denne befordran i vägen, så har K. Majit velat
i nåder lemna til Riksens Ständers behiertande, om icke i betraktande
af de för Ofverste-Lieutenanten von Rohr andragne
besynnerlige bevekande skiäl, honom kunde af speciel gunst
förunnas at vid denne beställning få behålla des för 20 år
sedan förvärfvade Öfverste-Lieutenants caractere och rang,
emedan det skulle vara sensibelt för honom, som i 20 år nyttiat
den hedren och förmån af Regements-officerare, at nu gå tvänne
steg tilbaka til Capitains-caractere och rang, fastän han heldre
skulle bringas dertil än at förlora detta lilla brödstycke.
R. o. A. biföllo detta Extractum Protoeolli.
Frih. During sade sig ej vilja vara emot Hr OfversteLieutenanten
von Rohr, efter han vore en meriterad man; dock
som vid sidsta Riksdag blifvit faststält at på Dahlerö hädanefter
allenast skulle förordnas en Capitaine til Commendant,
hvilket härigenom nu ändras, så förbehölt Frih: During sig at
ej så måtte skie i andra mål, at hvad som vid den ena Riksdagen
giöres, rifves up vid den andra.
Hr Landtm, gaf tilkiänna, huruledes, sedan Bondeståndet
hos H. K. Majit angifvit, det en Herredagsman af
deras Stånd på något sätt skall blifvit förolämpad af Lieutenant
Boije, och H. K. Majit remitterat målet til Slots-Rätten,
har Lieutenant Boije af Slots-Rätten blifvit inmanter uti
arrest.
Frih. Ulfsparre: Gunstige Herrar! Det lärer vara Eder
bekant på hvad sätt denne malheur händt Hr Lieutenant Boije,
som är en medlem af Riddarhuset. Låtom oss fördenskull
vara honom behielpelige och genom en liten Deputation til
Bondeståndet intercedera för honom.
Hr Landtm, anmälte, det Hr Öfver-Jägmästaren Boije
vore sinnad at härom gå til Bondeståndet. Eljest berättade
Löjtnant Boijes arrest. Förolämpning mot Bonde-st. 579
Hr Landtm, det H. K. Maj:t igenom Hr Revisions-Secreteraren
Lagerfelt nedskickat til Hr Landtm, och de öfrige Talemännen
en skrift, hvaruti en Bonde, sorn är ledamot i Commission,
angifves at hafva tält något anstöteligit emot Riksens Ständer och
isynnerhet Bondeståndet. Hr Landtm, och Talemännen hade
häröfver en gång varit tilhopa, men ej stadnat uti något vist
slut, aldenstund samma Bonde först måtte höras; och förmente
Hr Landtm., at Hr Lieutenanten Boije bäst kunde hielpas på
det sättet, at bägge desse målen recompenseras emot hvarandra.
Hr Ofver-Jägmästaren Boije aflade sin ödmiuka tacksägelse
för det Högh R. o. A. vilja vara hans broder behielpelige.
Frih. C. W. Cederhielm: Lieutenant Boije är min
stiufdotters man, så at jag vid detta tilfälle ej borde tala, utan
snarare afhälla mig; men Högl. R. o. A. kunna vara försäkrade,
at jag aldrig vil be om nåd för honom om han sig
förbrutit, ty jag är närmare släkt med riket än med honom.
Hvaruti hans brott egenteligen består är mig obekant, om
han det vidgådt eller dertil nekat, och hvad skiäl Slots-Rätten
haft at inmana honom i arrest vet jag ej eller. Imedlertid
lemnar jag til Högl. R. o. A:ns egit eftersinnande om han som
Adelsman mot Privilegierne bordt inmanas i arrest för sådant
brott, som jag tror vara af mindre consequence, och om icke
det först bordt blifva Högl. R. o. A. communicerat. Jag kan
också ej obemält lemna den omständigheten härvid, som mig
mycket trycker, at då jag erbudit Gref Wrede Sparres och
min caution, har densamma icke blifvit antagen, ehuru vi voro
tvänne bofaste män. Lagen säger väl at contraparten skall
utlåta sig öfver den tilbudne caution; dock har i det stället
Bondeståndets Taleman blifvit upkallad och hörd om lian den
ville godkiänna. Den enda gracen, som jag altså nu för Lieutenanten
Boije vil utbedia, är at han måtte slippa uhr arresten
emot caution.
Gref H. Gyllenborg: Jag vet ej huru denna saken
kommit hit, emedan jag saknar Råds-Protocollet, som efter
förra vanligheten borde följa med, hvarutaf vi kunde blifva
fullkomligen underrättade; men det finner jag, at saken ej
blifvit remitterad til sit rätta forum, ty efter Privilegierne är
Hofrätten det forum, hvarest Ridders- och Adelsmän böra
dömas. Låtom oss derföre, gunstige Herrar, bibehålla den rättig
-
580 (Mars 26.) Löjtnant Boijes fri
-
het, sorn efter Privilegierne och Riksdagsordningen oss tilkomnier;
låtom oss härutinnan taga alfvarsamma steg, men ej
remediera denna saken, som är personell emellan Hr Boije
och Bonden, med den andra, som rörer Riksens Ständer i
gemen.
Hr Justitiffi-Cantzlern Silfwerschöld anförde huru som
enligt K. Maj:ts nådige Förordning af den 5 Aprilis 1737 alle
de mål, som angå oliud och buller på gatorne emellan differente
personer, böra uptagas och afgiöras vid SIots-Rätten.
Gref Fredr. Gyllenborg frågade om då något oliud på
gatan vid detta tilfälle vore skiedt.
Gref H. Gyllenborg: Jag tiltror mig at med visshet
kunna säija, at intet oliud vid detta tilfälle händt, så at vakten
eller patroullen kunnat arrestera någon. Dessutan, gunstige
Herrar, kunna intet Privilegierne eller Riksdagsordningen kastas
öfverända genom en Förordning de Police; hvarföre min mening
är, at Riksens Ständer sielfve måge skiärskåda hvarest rätta
forum är, och Lieutenant Boije imedlertid entledigas uhr
arresten.
Hr Silfwerschöld: H. Maj:t har ej annat kunnat än remittera
saken til Slots-Rätten, efter målet var angifvit af den
beskaffenhet, at oliud vore skiedt på gatan. Skulle domaren vid
ransakandet finna det ej vara rätta forum, lärer han väl remittera
saken ifrån sig.
Gref H. Gyllenborg: Det tyckes likväl halva bordt
komma i consideration, huruvida denna saken rördt Riksdagsordningen
och våra Privilegier.
Frih. During påminte, at R. o. A. allena ej kunna lösgifva
Hr Lieutenanten Boije.
Gref H. Gyllenborg föreslog, at en Deputation straxt
måtte gå up til H. Maj:t och begiära at Lieutenant Boije
måtte lösgifvas uhr arresten, och at H. Maj:t i nåder ville förvisa
saken til det forum, som den efter Privilegierne och Riksdagsordningen
hörer.
Hr von Brobergen holt före, at man vid detta tilfälle
hade anledning at fråga efter de Herredagsmän af Bondeståndet,
som gådt i caution för Perment.
Hr Svanthe von Böhnen berättade, at Hr Lieutenant
Boije vore sysslinge med hans hustru, och ehuru gierna han
önskade, at han straxt måtte slippa lös, så vore han dock
intet så interesserad för sin släktinge, at han ville styrka R.
gifvande ur arresten.
581
o. A. til et sådant steg, hvaraf Hr Boije sielf torde hafva
mera olägenhet än gagn ifall man ginge för vida, eller Bondeståndet
här igenom blefvo stödt, utan vore bäst om R. o. A. härom
giorde en framställning til de andre Stånden, men ej determinerade
något om forum, hälst han sielf väl lärer i akt taga
sin rätt, så at han får niuta beneficia juris et processus.
Gref H. Gyllenborg: Riksdagsordningen säijer tydeligen
at ingen Herredagsman bör inmanas i arrest, utan han beträdes
med så grof missgierning, som dödsstraffet förti enar,
eller sig emot Duells-Placatet försedt och å färsk gierning
eller flyende fot gripen varder. Nu som brottet intet är så
groft, och saken emot våra Privilegier blifvit remitterad til
orätt forum, så tyckes mig vi hafva skiäl nog. Hvad eftertanka
skulle det väl gifva hos de andra Stånden, om vi ej
skulle antaga oss denna saken; det heter redan at vi äro delte
innom oss; de skulle ock sannerligen blifva derom öfvertygade.
Jag talar ej för person, ty jag bedyrar at om det anginge min
största ovän, yttrade jag mig på samma sätt. Men, gunstige
Herrar, lagens handhafvande och vår frihet är mig högst om
hiertadt.
Vi kunna påminna oss, at en man, som redan fädt dödsdom,
intet länge sedan af de andre Stånden blifvit befriad
ifrån arresten emot caution. Huru mycket billigare är det då
at Hr Lieutenant Boije må släppas på fri fot, då han, som är
okunnig i lagen och nu ej fått betiena sig af fullmäktig samt
således icke förstådt at giöra de exceptioner, som för honom
varit nödige, bättre blifver i stånd at kunna utföra sin sak.
Hr Stierneld erindrade huru som när Bondeståndet enträgit
yrkade på Commission, det blifvit sagt, at man intet
borde låta påtruga sig något af dem; men om vi ej påtalade
denna saken, fruktade han at vi omsider lära blifva vane vid
at låta påtruga oss hvad de andre Stånden vilja.
Efter något vidare discourerande härom stadnade R. o. A.
i det slut, at Lieutenant Boije enligt Lag, K. Förordningar och
Privilegier nu förut må ställas på fri fot emot caution och
derefter sedermera med sakens afgiörande och afslutande vid
vederbörlig domstohl förfares; hvarom et Extractum Protocolli
til de andre Stånden skulle afgå.
I lika måtto funno R. o. A. godt at af H. K. Maj:t i
underdånighet begiära, det H. K. Majit täcktes gifva des nådige
befallning til Slotts-Rätten at med denne saks afgiörande
582 (Mars 26.) Löjtn. Boije. Eskilstuna kungsgård.
tils vidare uppehålla, samt at H. K. Maj:t behagade detta
mål, såsom med R. o. Arns Privilegier gemensamhet hafvande,
med vanlig Konglig ömhet i öfrigit anse och handtera låta.
Upsattes altså härom följande Extractum Protocolli til
de andre Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och af dem
gillades:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 26
Martti 1743.
S. D. Anmältes hos R. o. A. hurusom Lieutenanten Hans
Hindrich Boije blifvit af Slots-Rätten uti arrest inmant för
något, som emellan honom och en Herredagsman af det hedervärda
Bondeståndet skall vara förlupit; hvaröfver R. o. A.
stadnade i det slut, at Lieutenanten Boije enligt Lag, K. Förordningar
och Privilegier nu förut må ställas på fri fot emot
caution; hvarefter med sakens afgiörande och afslutande vid
vederhörig domstoh! vidare förfares; hvilket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Med detta Extracto Protocolli afgick en Deputation af 6
personer, Gref Henning Gyllenborg förde ordet.
Derefter utnämdes Deputation, som skulle gå up til H. K.
Maj:t af 12 personer; Gref De la Gardies fullmäktig Frih.
C. O. Hamilton förde ordet, och justerades följande underdånige
tal til H. K. Majit.
Hos R. o. A. häfver det blifvit anmält huruledes Lieutenanten
Hans Hindrich Boije blifvit af Slots-Rätten för något,
som emellan honom och en Herredagsman af det hedervärda
Bondeståndet skall vara förelupit, i arrest inmant; hvaröfver
R. o. A. för sin del stadnat i det slut och de öfrige respective
Stånden hemstält, at Lieutenanten Boije mätte emot caution
nu förut ställas på fri fot, hvarefter med saken kunde i
vederhörig domstohl förfaras. I anseende hvartil R. o. A. anbefalt
oss, deras Deputerade, at i underdånighet å deras vägnar
anhålla, det taktes Eder K. Majit gifva des nådige befallning
til Slots-Rätten at med samma saks afgiörande tils vidare
uppehålla, samt at Eder K. Majit i nåder behagade detta mål,
såsom med deras Privilegier gemensamhet hafvande, med vanlig
Konglig ömhet i öfrigit anse och handtera låta.
Enär bägge desse Deputationer voro bortgångne,
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
14 Martii, hvaruti berättas at i anledning af Riksdags-Fullmäktigens
ifrån Eskelstuna Rådman Ohdelii ingifne Memorial
Instr. f. Manufactur- o. Handels-Dep. Dep. fr. Bonde-st. 583
angående Eskelstuna kongsladugård uplåtande under arrende
til Lagman Baron Cederhielm oell Cammarherren och Assessoren
Ehrencreutz vid sidstledne Riksdag, utan at berörde stad,
enligt det år 1723 giorde förbehåld angående dispositionen af
denne ladugård, thervid blifvit hörd, och stadens häruppå beroende
angelägenhet vederbörligen fädt bevaka, skal Borgareståndet
funnit godt, at detta af Rådman Odhelius ingifne Memorial
til Riksens Ständers Manufactur- och Handels-Deputation
remittera, på sätt som med det af Hr Reuterschöld inlefvererade
Memorial nyligen skiedt är, då denna ansökning
vid samina tilfälle kunde under skiärskådande och öfvervägande
komma.
Remitterades til Riksens Ständers Manufactur- och Handels-Deputation.
Vid detta tilfälle och da det pämintes om instruetion för
Manufactur- och Handels-Deputation, berättade
Hr Landtm, at sedan den förra instruetion, som vid
sidsta Riksdag brukades, af R. o. A. samt Prästeståndet blifvit
approberad, har Borgareståndet hos sig behållit samma instruetion
med Ståndens påskrifter, alt ifrån December månad
förledet år tils nu nyligen, då de inkommit med project til en
ny instruetion. Imedlertid, som den förra instruetion äfven
blifvit faststäld af Bondeståndet och derå således är ren pluralitet
af trenne Ständ, har den samma gådt til ExpeditionsDeputation,
men Borgareståndets där varande ledamöter hafva
begiärt, at det nya projectet först mätte blifva R. o. A. samt
de öfrige Stånden föredragit.
Hr Landtm, hemstälte altså nu huruvida R. o. A. behagar
at samma project skall upläsas, eller ock om R. o. A.
vilja förblifva vid sin förra utlåtelse.
Frih. Scheiding och Frih. Coijet påstodo, at Borgareståndets
projecterade nya instruetion måtte upläsas.
Men som det skulle draga alt för långt ut på tiden innan
instruetion åter kunde gå igenom Stånden, ifall någon ändring
blefvo giord, så förblefvo R. o. A. vid sit slut af den 20 November
och biföl 1 o än ytterligare den förra instruetionen.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer. Talemannen Olof Håkansson
förde ordet och, näst aflagd helsning, berättade
at Ståndet gifvit desse sine Deputerade in comissis hos
Högh R. o. A. at påminna, det ville Högh R. o. A. med
584 (Mars 26.) Ransakn. om kriget. Allmänna kassorna i
första sig utlåta öfver deras i sidsta pleno ingifne Extracta
Protocolli, hvaribland Bondeståndet isynnerhet recommenderat
det som angår et skyndesamt slut i saken emot Herrar
Generalerne, aldenstund Allmogen ifrån landsorterne ganska
mycket derpå yrkat, och hos dem äfven förspörjes någon
tröghet at fullgiöra sin skyldighet til Rikets försvar, så länge
detta icke är afgiordt; varandes nu 7 månader redan förflutne,
sedan först General-Krigsrätten och derefter Riksens Ständers
Commission begynt och fortfarit med ransakningen öfver Herrar
Generalernes brott, i det stället man i desse dagar rönt, huru
de enfaldigare och gemene, som sig i commendo försedt, straxt
blifvit exequerade, hvilket Bondeståndet högeligen approberat.
Vidare påmintes om R. o. A:ns utlåtelser öfver Bondeståndets
Extractum Protocolli, angående undersökning om medlen
i Finska ränterierne, så väl som Riksens Ständers Commissions
projecterade svar til de utskickade Dahlekarlarne.
Sidst öfvergaf Talemannen et annat Extracto Protocolli,
angående Finska Krigs-Commissariatets räkenskaper med mera;
Hvarefter, sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. A:ns
hälsning,
Deputation afträdde.
Uplästes et Utdrag af Bondeståndets Protocoll af den
7 Februarii med hemställande om icke behörig undersökning
med första må skie, huru vida de publique medlen uti
Landt-Ränterierne och andre allmänne cassör i Finland och
Osterbottn blifvit undan fienden räddade och hit til Sverige
öfverförde, hvilket Bondeståndet för sin del funnit nödigt, på
det at om sådane medel genom vårdslöshet och försummelse
fallit i fiendens händer, vederbörande, som dertil varit vållande,
måge ställas under tiltal och ansvar och ersättia den förcronan
i dy mål timade förlusten.
R. o. A. biföllo detta Extractum Protocolli.
Hr Landtm, berättade, at Borgareståndet genom en utskickad
af Ståndets ledamöter begiärt, at deras project til instruction
för Manufactur- och Handels-Deputationen måtte
blifva Högh R. o. A. föredragit;
Och som R. o. A. bärtil samtykte, uplästes berörde project.
Hr Hårleman holt före, at denne instruction kunde bifallas
emedan den snarare leder til ändamålet, som är manufacturernes
upkomst och förkofran.
Finland. Instr. f. Manufaktur- o. Handelg-Dep. 585
Frih. Scheiding: Det lärer vara alles värt ändamål at
understödia manufacturerne och taga sådane författningar, sorn
lända til deras förkofran och bestånd i framtiden, i anseende
hvartil och som den upläste instruction tyckes vara fullkomligare
än den förra, finner jag ingen svårighet lärer kunna
giöras at bifalla densamma.
Hr Swinhufwud anförde det han ej trodde någon vara,
som icke på det högsta vil söka manufacturernes bästa;
men om vi nu åter skulle ändra instructionen, skulle det kan
hända utdragas til Riksdagens slut innan densamma fädt gå
igenom Stånden och Manufactur-Deputationen kunde komma
at sättia sig.
Frih. Scheiding förklarade sig vidare här öfver.
Gref H. Gyllenborg: Emedan Borgareståndets påminnelser
innehålla ingenting, som är stridande emot den förra
instructionen, så bifaller jag dem så mycket mer, som derefter
inga andra Memorialer af Manufactur-Deputationen får emottagas,
än de, som gådt igenom Urskillnings-Deputation, eller
ock af plenis äro dit remitterade. Om någon under hand skulle
fä lof at directe til Manufactur-Deputation ingifva någre Memorialer,
kunde en del saker ej komma til vår connoissance. Den
tilläggningen är altså högnödig, på det at ingen ändring må
giöras i de förra författningarne utan at det kommer först til
plena, hvilket jag mig aldeles förbehåller.
Hr Ruthén schöld understödde detta,
Hvaremot ropades af åtskillige, at saken redan vore afgiord,
och påstods at ingen ändring måtte giöras i den förra instructionen.
Gref H. Gyllenborg begaf sig med den condition, at alla
saker måtte af Manufactur-Deputation refereras til Ståndens
plena; hvarom han förbehölt sig vid nästa plenum at inkomma
med Memorial.
R. o. A. förblefvo således vid sin förra utlåtelse.
Frih. Coijet anförde, at ehuru det blifvit sagt, det Herrar
Officerarne [icke] skulle commenderas härifrån innan de förevarande
högst vigtige och angelägne sakerne först blifvit afgiorde,
hade de dock samtelige igenom skiedt anslag i dag
blifvit upkallade i K. Krigs-Collegio, då dem blifvit föreläst
H. K. Maj:ts nådige ordres at straxt begifva sig til regementerne;
men som mer än hälften af R. o. A. komma at gå ifrån
Riksdagen, så funne han för sin del detta ganska betänkeligit
och lemnade altså til R. o. A. om icke ändring härutinnan
586 (Mars 26.) Militäre riksdagsmäns
måtte giöras. Han vore nogsamt försäkrad, det ingen af dem
lärer undandraga sig at gå dit, som lian blifver commenderad.
Imedlertid, som fienden ännu icke står i landet och cheferne,
när armeen var i Finland, kunde resa derifrån hem, så tykte
han också, at Herrar Officerarne borde något få dröijahärvid
Riksdagen, varandes nu långt angelägnare saker före än då.
Frih. Cronhiort: Ingen af oss är, som icke med nöije
åtlyder H. K. Maj:ts nådige befallning och ordres, allenast vi
räcka hvarandra handen och följas alla, åt så at intet den
skilnaden giöres, at Herrar Generalerne och Cheferne samt
flere Regiments-Officerare blifva här qvare vid Riksdagen, men
de andre commenderas härifrån.
Frih. During: Jag som General vil intet undandraga
mig, utan så snart jag får H. K. Maj:ts nådige befallning skal
jag gå dit jag blifver commenderad; men innan regimenterne
kommit tilsammans, kan Generalen ej giöra något.
Frih. During berättade vidare, at H. Maj:ts nådige befallning,
sorn i dag vore upläst, anginge allenast Officerarne vid
de regemente!-, som redan äro i marche; varandes ogiörligit,
at manskapet kan marchera utan Officerare, som dem anföra.
Hr Landtm, berättade likaledes, at detta essentiellement
anginge Officerarne vid de regementer, som redan äro i rörelse
och anmarche hit til besättning på galererne, hvilka en del skola
vara här til 1 April och resten til den 16 i samina månad.
Rättigheten at bivista Riksdagen, sade Hr Landtm., lärer
ingen vilja förlora; sin skyldighet emot fäderneslandet lärer
ock ingen vilja eftersättia.
Til at nu finna något expedient i detta mål, sä föreslog
Hr Landtm., at Krigs-Befehlet måtte träda tilsammans och
öfverlägga härom.
Frih. Cronhiort utlät sig det han med flere andra Herrar
Officerare, som äro Riksdagsmän, intet kunna underkasta sig
Krigs-Befählet i detta mål.
Hr Landtm, tykte at de consilii loco kunde träda tilsammans.
Hr Stierneld frågade om de värfvade regimenterne skola
gå dit med, efter som vid dem jemväl äro många Adelsmän
officerare.
Härtil svarades, at de äfven kunna infinna sig.
Hr Stierneld begiärte, at plenum måtte blifva nästkommande
onsdag.
kommendering. Ransakning med generalerne. 587
Hr Landtm, lofvade, at om möijeligit är ville lian om
tisdag hålla plenum, hvar och icke skal det aldra sidst skie
om onsdag.
Hr Lagercrantz uprepade hurusom H. K. Majrts befallning
vore generel, at alla Officerare böra begifva sig til regimenterne,
på hvilket sätt Riddarhuset blefvo tomt, och Hr
Landtmät skalken kommo at gå bort med.
Frih. Cronhiort bad, at Krigs-Befählet ej måtte påtrugas
något i detta mål, aldenstund dem tilhörde at vörda och
åtlyda H. Maj:ts nådige befallning.
Hr Landtm, hemstälte om då R. o. A. behagar, at detta
skal företagas i Secrete Utskottet.
Frih. Cronhiort tykte at som anledningen til öfficerarnes
commendering kommit ifrån Secrete Utskottet, så borde
det gå dit tilbaka.
Hr En schöld holt före, at ingen borde undandraga sig
at gå til sin commendering; isynnerhet vore det obilligt, at
manskapet, som nu äro i marche, skola vara utan Officerare.
Hr Landtm, giorde å nyo frågan om detta skal gå til
Secrete Utskottet, sorn härom öfverlägger och med des utlåtelse
inkommer;
Hvilket bifölls.
Vidare frågade Hr Landtm, om R. o. A. behagar at
Herrar Officerare, som äro commenderade, imedlertid blifva
qvare til dess svar inkommer;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Jesper Benzelstierna gaf tilkiänna, at han vore
commenderad til Wästerbottn och ville ej begripas härunder.
Atskillige andra sade detsamma.
Uplästes Bondeståndets Lxtractum Protocolli af den 18
Martii, hvarutinnan Ståndet berättar sig vara föranlåtit, af
des hemmavarandes påyrkande om skyndesamt slut i den hos
Riksens Ständers Commission förehafvande ransakningen, at
hemställa om icke angelägit vore, det ransakningen angående
Generalerne framför alt först och främst måtte bringas til slut,
och dom i saken fällas, til hvilken ända bemälte Commission
både för och efter middagarne kunde komma tilsammans, och
at sedan de öfrige målen, som ej äro af så hög vigt, med all
giörlig skyndesamhet företagas och laglikmätigt afgiöras; igenom
hvilken författning Bondeståndet förmenar landet någorlunda
588 (Mars 26.) R. St:rs Kommission meddelar fullmäktiges
kunna ställas tilfreds och upmuntras til sin skyldighets full—
giörande.
Vidare uplästes Utdrag af Riksens Ständers Commissions
Protocoll af den 16 Martn med berättelse, at som någre
utskickade af Allmogen i Dalarne och Helsingeland så väl
munteligen som skrifteligen hos Commissionen giordt et andragande,
hvilket i visse omständigheter tykts vara af någon
besynnerlig vigt och innehåld, och Commissionen funnit nödigt
at dem deröfver et tienligit svar meddelas bör; altså innan
samma svar til berörde Allmogens utskickade varder utfärdat,
har Commissionen velat detsamma Riksens Ständers vidare bepröfvande
underkasta, til hvilken ända et project thertil genom
Extractum Protocolli ock nu blifvit til Riksens Ständer upgifvit.
Uplästes altså berörde Extractum Protocolli under samma
dato, af fölljande innehåld: At då Riksens Ständers Commission
satt på flitigaste sättet begrepen uti undersökandet om
orsakerne til krigets olyckeliga utgång i Finland, hade, efter
förut skiedd anmälan, 10 ärbare och beskiedelige män, som i
Protocolls-Extractet til namn och hemvister upräknas, företräde
hos Commissionen, hvilka sade sig af Allmogen uti Stora
Kopparbergs län och Dalarne samt Helsingeland vara utskickade,
och framgofvo en af dem undertecknad skrift, deruti förmäles,
at ehuruväl de, som ej voro Riksdagsmän, skulle synas
icke böra inblanda sig uti Riksens Ständers Commissions giöromål,
dock som deras hemmavarande medbroder endräkteligen
skola dem oinbudit och anbefalt at ibland andre dem anförtrodde
ärender här i Stockholm äfven å högvederbörlig ort
ödmiukeligen anhålla, at de vid krigets utförande i Finland af
en eller annan begångne felaktigheter och förbrytelser måtte
med al möijelig skyndesamhet undersökas och afdömas, så förmenas
at et sådant deras andragande ingom lärer underligit
förekomma, hälst när man eftersinnar, at Allmogens med så
mycken bekåstnad legde och utrustade manskap så plötsligen
blifvit förderfvadt och förloradt; Finland utan ringaste motstånd
i fiendens hand lemnat; magasiner och artillerie förstördt
och det, som beklageligast är, en skamfläck satt på den glorieuse
Svenske nationen, som icke snart skal kunna afskuddas,
med mera, så skall den naturliga kiärleken til närskylte och
blodsförvanter, samt åtankan af all den öfriga förlusten, ej
annars kunna än hos dem förorsaka oro och bekymmersamhet
at höra sig om, på det vidare fara må undvikas.
fr. Dalarne och Helsingland andragande om kriget. 589
I betraktan deraf och af fruktan för dylik svår påfölgd
hädanefter, skola deras hemmavarande medbroder hafva betänkande
at låta sina anhörige vidare gå i fält, innan hvar
och en, som vederbör, efter Sveriges lag blifver för de redan
skiedde förbrytelser afstraffad; hvilket desse utskickade Fullmäktige
ock, fastän ogierna, skola vara nödsakade at gifva
tilkiänna, och tydeligen berätta deras hemmavarande medbröders
värkeliga tanka vara at ej utsläppa sit manskap innan
dom och execution skiedt på de brottslige; skolandes det nu
mera vara ogiörligit at uti menighetens sinne intrycka andre
tankar, hvarföre de anhållit at i all giörlig skyndesamhet med
ransakningen må fortfaras samt domen efter handen, alt som
den för hvar och en kan slutas, blifva afsagd.
Detta, som således skrifteligen blifvit andragit, skola desse
Allmogens utskickade ytterligare inför Commissionen munteligen
uprepat och förklarat deras hemmavarande inedbröders alfvarliga
upsåt och beslut vara at icke låta deras manskap gå i fält, förr än
de brottslige Generaler och andre, som illa anfördt Konungens
armée, undergådt laga dom och straff, och sedan det vore skiedt
samt de veta i hvars händer de med säkerhet kunna anförtro
sina barn och anhörige, skola de vara redebogne at lemna sit
manskap til rikets tienst, och, om sä påfordrades, gå man ur v
huset til fäderneslandets försvar.
Förberörde giorde andragande berättar Riksens Ständers
Commission sig hafva i öfvervägande tagit, och funnit skiäligt
at lemna de å Allmogens vägnar ifrån Dalarne och Helsingeland
utskickade til svar och efterrättelse: At Riksens Ständers
Commission icke tviflar det rättsint nit och ömhet för
Konungen och fäderneslandet föranlåtit Allmogen at således
beklaga de svåra händelser och påfölgder, som krigets olyckeliga
utgång under sidsta fälttoget i Finland med sig fördt. I
sådan afsikt är ingen af rikets inbyggare, som icke finner och
kiänner den allmänna förlusten, då man ock måste vare betänkt
på medel at genom samlad hand och förenade krafter
uprätta hvad som varit förlorat. Thesse medel skola vara at
ej allena undersöka om orsakerne til olyckan och afstraffa de
brottslige, utan ock tillika fatta mod och taga sådane utvägar,
hvarmed den förre skadan må om möijeligit är botas och slika
händelser vidare förekommas.
Begge desse delar häfver K. Maj:t och Riksens Ständer
ingalunda förgiätit, i det straxt efter sedan fälttoget slöts i
590 (Mars 26.) Kommissionens svar till fullmäktige
Finland, så väl Generalen en Chef Gref Lewenhaupt, sorn
General-Lieutenanten Baron Buddenbrock blifvit i arrest
tagne, och i förstone vid en af K. Maj:t förordnad GeneralKrigsrätt
men nu sedermera vid den af Riksens Ständer förordnade
Commissionen under ransakning stälte, hvilken Commission,
som hade sin första session den 11 Februarii, ehuru
den genom ledamöternes hvarjehanda angelägne förfall blifvit
i des giöromål hindrad, dock på denna korta tiden så vida
skall hunnit, at större delen af de vidlöftige handlingarne
blifvit genomläste, de anklagade Generalerne til förhör förehafde,
och nu nyligen tvänne General-Majorer och tvänne
Ofverstar, sorn bivista! fälttoget i Finland, dertil med i arrest
inmante; varandes Konungens Ombudsmän och Fiscaler på alt
sätt sysselsatte at tiltala alla dem, som i denna saken kunna
vara brottslige. Och som den för Commissionen utfärdade instruction
förmår at, jemte processens förkortande, skal härvid
noga följas Sveriges lag, samt Krigs- och Siö-Articlarne, i
följe hvaraf den anklagade, ehuru stort hans brott kan vara,
bör niuta lag och rätt til goda och icke genom domarens förhastande
någon fällas, innan alt det, som til hans öfvertygande
och brottets fullkomliga utrönande hörer, är i alla delar vordet
inhämtadt; altså lära alla i gemen och isynnerhet ofvannämde
Allmoge i Dalarne och Helsingeland deraf finna, at
Commission med al möijelig flit och skyndesamhet i sin förrättning
hittils fortfarit och hädanefter äfven fortfarandes varder,
hvarunder Commission för sin del ingalunda lärer tillåta,
at någon, som är skyldig, skal blifva onäpst, utan rättvisan
handhafvas och utöfvas emot hvar och en efter förtjenst, utan
afseende på hvad värdighet, stånd och vilkor han eljest kan
vara stadd uti. Imedlertid, som det icke rådligit vil vara, at
det öfriga, som til rikets välfärd och försvar hörer, må för
sådane personers straffande skull hvila och eftersättias, så har
K. Maj:t och Riksens Ständer haft al möda och omsorg ospard
at derutinnan taga de kraftigaste mått och utvägar, som vid
närvarande omständigheter kunna uptänkas, til återvinnande
af den Svenska nationens förra heder och anseende; varandes
Riksens Ständers Commission försäkrad, at det loflige folkslaget
i Dalarne och Helsingeland, efter des i alla tider ådagalagde
prof af trohet emot Sveriges crono och des forna Regenter,
samt en besynnerlig tapperhet i alla de tilfällen, där deras
tienst erfordrats, lära ock nu på lika sätt med de öfrige deras
från Dalarne och Helsingland.
591
landsmän utan hinder eller motsägelse åtlyda Öfverhetens befallningar,
och efter som nödvändigheten det kräfver hafva för
rikets välfärd och det allmänna bästa al ting ospard.
Riksens Ständers Commission råder derföre sluteligen desse
utskickade at härom giöra sina hemmavarande medbroder tienlige
föreställningar, samt at begifva sig tilbakas til sine hemvister
med fullkommen förtröstan om K. Maj:ts och Riksens Ständers
sorgfällighet i högsta måtton uti alt det, som Rikets säkerhet och
bästa i gemen samt hvars mans fromma isynnerhet kan befordra.
Frih. Cron hiort: Det är svårt at bota oordentlighet,
sedan den kommit så långt, at det ena dierfva steget efter det
andra blifvit giordt, men ändå onäpst lernnat. Gunstige Herrar,
hvart vil detta taga vägen? Allmogen hafva ju harsine Fullmäktige,
som vid Riksdagen besörja deras angelägenheter och
bevaka deras rätt. Huru länge skola vi låta dem truga oss
til hvad de vilja och skrifva oss lag före? Jag hemställer R.
o. A. om icke af H. K. Maj:t i underdånighet kunde begiäras,
at H. K. Maj:t täktes genom en allmän publication underrätta
samteliga invånarne i riket om sakernes rätta sammanhang,
och huru desse socknar burit sig åt; börandes det jemväl undersökas,
hvem som dem upretat.
Gref H. Gyllenborg återkom med Deputation och berättade
huruledes han til följe af R. o. A:ns befallning varit
hos de andre Stånden. Prästeståndet hade begiärt at snart
få Extractum Protocolli, då de sig deröfver straxt ville utlåta.
Borgareståndet hade bifallit Högl. R. o. A. och Bondeståndet
hade lofvat at med första företaga denna saken.
Straxt derpå återkom Frih. C. 0. Hamilton med den
andra Deputation, som varit hos K. Majit, och berättade at
H. K. Maj:t ej varit i Rådet. Deras Excellencier Herrar Riksens
Råd hade bedt förmäla deras hälsning. Och som Riksens
Råd frågat om R. o. A. communicerat detta med de andre
Stånden, hade han berättat, at R. o. A. härom til dem afskickat
en Deputation, då Deras Excellencier svarat, det vore väl.
Frih. Scheiding: Jag har varit för Commission och bifaller
derföre så mycket mer, at Commission med al skyndesamhet
må fortfara med ransakningen. Men at Herrar Generaiernes
sak först skall afdömas och de öfrige målen sedan
framdeles och efter handen skola afgiöras, der til kan jag icke
samtycka, aldenstund Generalens sak med de öfrige målen äger
så nära gemenskap, at de icke kunna åtskiljas.
592 (Mars 26.) Fråga om Kungörelse i ani. af allmogens oro.
Hr Hårleman sade, at de många i landsorterne utspridde
rykten haft den elaka effect, som nu hos Allmogen höres.
Och som deribland äfven ganska vidrige omdömen blifvit fälte
om förra Secrete Utskottets giöromål, och han då varit ledamot,
så önskade han, at den omtalte relation angående rätta orsakerne
och grunden til kriget ju förr dess häldre mätte af Secrete Utskottet
upgifvas och Högh R. o. A. föreläsas, innan så många
af R. o. A:ns ledamöter, som nu äro commenderade här ifrån,
resa bort, på det de måtte blifva öfvertygade, at förre Secrete
Utskottets ledamöter handlat som ärlige och redelige män emot
riket, och han med flere således slippa at ännu vidare vara
utmärkte i de listor, som löpa omkring uti landet.
Hr Landtm, berättade, at expedition legat så länge i de
andre Stånden, at den först i går kommit til Secrete Utskottet,
och har således bärtil ej ännu något kunnat giöras.
Hr Hårleman bad, at det med första skie måtte.
Hr Löwenhielm holt före, at det upläste Extractum Protocolli
väl kunde utgifvas, allenast det ordet, Allmogens Fullmäktige,
uttages; men at någon allmän publication måtte skie
öfver hela riket, det funne han för sin del betänkeligit, emedan
sådant mera torde skada än gagna hos en uprörd menighet.
Gref Dohna berättade, at de, som varit utskickade ifrån
Dalarne kallat sig Allmogens Fullmäktige, och derutaf äro de
ock således nämde i Commissionens Extracto Protocolli.
Frih. Cronhiort: Til at nu begynna på det sättet, som
det bordt skie i början, låter sig icke mera giöra. Men jag
vil hoppas, at om H. Maj:t i underdånighet blifver anmodad
at utfärda en sådan publication öfver hela riket, som jag förut
sagt, skall derigenom oliud och oenighet i landsorterne mycket
stillas och dämpas.
Frih. Coijet bad om R. o. A:ns gunstiga tilstånd at få
komma emellan med några ord, som just icke rörde denna
saken, men dock vore ganska nödigt; nemligen at inga Herrar
Officerare, som uti Riksens Ständers Commission äro åberopade
til vittnen, måge commenderas här ifrån innan de lagligen
blifvit afhörde.
Gref Dohna gaf vid handen, at Riksens Ständers Commission
til den ändan upgifvit en lista til K. Krigs-Collegium
på de Officerare, som til vittnen äro åberopade.
Härmed afstannade detta, och reassumerades de förre
discourserne.
Om allmogen i Dalarne. Anklagade officerare. 593
Hr Hästsko förestälte hurusom ifall det upläste svaret
skulle extraderas, och de orden: Allmogens Fullmäktige, blefvo
deruti stående, man då legitimerade deras otidige steg.
Gref H. Gyllenborg: Den oro, den upstudsighet och
vedervilja, sorn elaka rykten förorsakat i landsorterne, är alt
för beklagelig. Här behöfves nu en skyndesam och kraftig
remede deremot. Säkraste utvägen för oss är om vi etablera
vårt regerings-sätt, bibehålla Konung och Råd vid sin tilbörliga
myndighet och således jemväl nu vid detta tilfälle i underdånighet
anmoda H. K. Maj:t til at taga de nådige messurer,
at hela riket får veta rätta sanningen och beskaffenheten af
altsammans, samt tillika igenom en tienlig föreställning visar
Allmogen huru otilbörligit detta steget i sig sielft är.
Frih Cronhiort tykte, at i den härom til utfärdande
publication borde nämnas hvarföre H. K. Maj:t blifvit föranlåten
at giöra detta, på det sådant mätte tiena desse Dalekarlar
til blygd.
Frih. Sten Bielke conformerade sig med Hr Löwenhielm,
at det vore betänkeligit at låta utgå någon allmän publication
öfver hela riket, emedan man ingalunda, som ordspråket lyder,
bör väcka katten som sofver; varandes för öfrigit Herrar Landshöfdingarne
redan anbefalte at genom tienlige föreställningar
söka förmå Allmogen at fullgiöra sin skyldighet med recruteringar
och det mera.
Frih. Stiernstedt: Jag finner detta steget aldeles olagligit,
ty efter vårt faststälte Regerings-sätt, hade desse Allmogens
utskickade från Dalarne bordt addressera sig til H.
Majit. Til at nu bota detta kunde det projecterade svaret
remitteras til H. Majit, hvarefter Landshöfdingen i orten kunde
få II. K. Maj:ts nådige befallning at sammankalla Allmogen och
höra om några af dem blifvit utskickade, då, ifall de sådant
tilstodo, Landshöfdingen kunde förhålla dem detta deras olaglige
steg.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 8 personer. Borgmästaren Palm förde
ordet och, näst aflagd hälsning, öfvergaf et Document ad Protocollum,
som några af Ståndets ledamöter i den förordnade
Commissionen hos Borgareståndet ingifvit, angående någre af
frenne herrar Officerare så väl vid embarqueringen här ifrån
Sverige som debarqueringen uti Abo fälte eftertänkelige utlåtelser
berörande kriget.
Adelns Protokoll 1742—1743. 12. 38
594 (Mars 26.) Om svaret till dalkarlarne.
Detta Document tillika med Borgareståndets påskrift at
det var bifallit, uplästes nu efter Deputationens begiäran, men
återtogs straxt och lofvades häröfver et formeligit Extractum
Protocolli, som nu för tidens korthet skull ej kunnat utfärdas.
Sedan Hr Landtm, bedt förmäla R. o. Arns hälsning;
Afträdde Deputationen.
I anledning af åtskilligas påstående, blef resolverat at
denne saken skulle ligga på bordet tils i morgon;
Och reassumerades altså de förra discourserne.
Hr Hårleman holt nödigt, at IL Maj:t måtte låta afgå
en alfvarsam varning til Allmogen i Dalarne, hvilken Landshöfdingen
kunde låta dem föreläsa, sedan de på et eller annat
ställe blifvit sammankallade.
Hr L. von Blixen påminte, at man med varsamhet måtte
omgås med detta folkslaget, så at man intet retar dem, hvilket
så mycket mer bör betänkas, som de gräntsa så nära intil en
farlig granne.
Gref H. Gyllenborg: Jag kiänner detta landskaps re
nomée
och vet huru stor influence det har i våra allmänna
saker. Oförsiktigt vore om någon fruktsam varsamhet hos oss
skulle förspörjas; men egenteliga afsikten med den omtalte
publication öfver hela riket har ej varit på den värkan, som
sådant skulle hafva hos Allmogen i landsorterne, utan den
nytta sådant kunde med sig föra i våra rådplägningar, at icke
mera hädanefter oss derigenom må läggas några busar i vägen.
Hr Wulfwenstierna: Så vida Commission lofvat de utskickade
ifrån Dalarne skrifteligit svar, haller jag före at det
upläste Extractum Protocolli kunde bifallas och dem sedermera
tilskickas, då de snarast torde ställas til freds, efter de veta
at deras egne Fullmäktige sittia med i Commissionen.
Gref H. Gyllenborg förklarade sig aldeles intet kunna
samtycka härtil; men föreslog ännu vidare, at H. K. Maj:t
med Råds råde måtte utse någon nyttig föreställning til landet
i anseende til de utspridde rykten och deraf försporde rörelser,
författad på sådant sätt, at den intet retar up de enfaldige
eller gior de stolta värre.
Hr Oliwecrona berättade förloppet af denne saken, huru
desse Dalkarlar upkommit i Riksens Ständers Commission och
sig ordenteligen anmält, hvaruti deras andragande bestådt och
huru Commissionen dem svarat, med mera, som uti Commissionens
nu upläste Extracto Protocolli vidare förmäles;
