# ID: svediakorp-gov112
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1742--1743
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 116,737
# sentences: 4,146
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOROLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TRETTONDE DELEN
1742-1743
FÖRSTA HÄFTET.
STOCKHOLM, 1890
KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
>
Pris: 3 kr. 50 öre.
SVERIGES
RIDDERSKAP^ OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TRETTONDE DELEN
23 AUGUSTI 1742—APRIL 1743
STOCKHOLM, 1891
KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
Enligt uppdrag af Riddarhus-Direktionen och på Ridderskåpets
och Adelns bekostnad utgifven af Carl Silfverstolpe.
Innehållsförteckning.
Sid.
Protokoll: (1742: sid. 1—411, 1743: sid. 411—743)... 1—743.
Bilagor: A. I Protokollet:
Friherre von Ungern Sternbergs hälsningstal till Ridderskapet
och Adeln
1.
Grefve C. Leijonhufvuds hälsningstal till Landtmarskalken  6.
Landtmarskalken, frih. von Ungern Sternbergs tal till Ridder
skapet
och Adeln
7.
Friherre C. Ureutz^s tal, då han afgick ur Sekreta Utskottet.. 54.
Landtmarskalkens tal till Konungen om tronföljarevalet  235.
Konungens svar
238.
Tal å Riksens Ständers vägnar till Konungen till betygande
af deras tacksamhet
464.
Konungens svar
465.
B. Särskildt tryckta:
1. Kongl. Majlis Nådiga Proposition
3.
2. Förteckning på Adelns ledamöter i Sekreta Utskottet  6.
3. Svar på Bondeståndets begäran om säte och stämma i
Sekreta Utskottet
8.
4. Förteckning på Adelns ledamöter i Större Sekr. Deputationen 9.
5. Instruktion för Större Sekreta Deputationen
11.
6. Förteckning på Adelns ledamöter i R. St:rs Kommission
ang. kriget
13.
Rättelse:
Sid. 464, rad 12 står: Riksens läs: Riksens Ständers
.- i ! ' ' 'Jl ' 'I
I må m m \
■"s^k :: ySto*:/. V '/' ./■;
:
;
' J2f *>. i- w - , grig *'1 i
:-V'* . -' :
I s*;M ; ** 1 ' I
vl .* b - 1
f t| fe * i % ^<v ; i- rf 11 t
' . b,: ^ -"; • "i# a; u ^ ^ ^l{ ' -', -■■ * - - •. '
** 1 i#P - i f«f ; > :
m ■s■
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1742-1743.
I.
Adelns Protokoll 1742—1743. I.
I
Frih. v. Ungern-Sternbergs hälsningstal.
Protocoll
hållet hos Ridderskapet och Adelén vid
1742 års Riksdag.
Den 23 Augusti.
Sedan uppå K. Maj:ts nådigste kallelsebref til samtelige
Riksens Ständer af den 29 Maii innevarande år, at den 20 i
denne månad til alman Riksdag här i Stockholm sig infinna,
och den under trumpetblåsande och pukslående samma dag
skedde publicationen, Ridderskapet och Adelen efter vanligheten
på förbemelte dag och de följande sig på Riddarhuset
angifvit och sine namn anteckna låtit, församlade sig R. o. A.
efter det dagen förut i god tid giorde anslaget den 23 Aug.
klockan 9 förmiddagen på Riddarhus-sahlen, då
Frih. Matthias Alexander von Ungern Sternberg
såsom fullmäktig för den Grefliga Braliiska famillen, hvilken
bland Grefvarne äger främsta rumet, sedan han bedt R. o. A.
intaga sine säten, önskade R. o. A. lycka til des ankomst samt
en lyckelig och välsignad Riksdag, med hemställande at enligit
Riksdagsordningen måtte giöras begynnelse med Landtmarskalksvahlet,
då Frih. Ungern således talade:
Högvälborne, Välborne Herrar, Grefvar, Friherrar och
samtelige Riksens Högloflige Ridderskap och Adel.
Som Högh R. o. A:ns tillika med de öfrige Riksens Ständers
lyckeliga ankomst til denna nu i Herrans namn begynnande
högst angelägna Riksdag icke allenast bör förorsaka en
almän fägnad utan ock hvars och ens serskylta fägnad, så har
jag ock den äran at nu öfver Högh R. o. A:ns välstånd betyga
min innerliga glädje med hierteiig önskan, at den stora
Guden, som genom sin underbara styrelse och lika som genom
sin vredes och tuktans drift tvungit Eder åter tilsammans,
ville i nåder anse alt Edert företagande, det välsigna och
Högh R. o. A. vid beständig hälsa och välmåga uppehålla.
4 (Aug. 23.) Frih. v. Ungern-Sternbergs hälsningstal.
Högl. R. o. A. är en lem uti vår regimentskropp, hvars hälsa
eller siukdom drager med sig fäderneslandets lycka eller olycka,
des enighet har i alla tider varit Sveriges styrka och grundvalen
til des frihet och välgång, men vederspelet har altid
bebådat olycka, jämmer, elände och träldom.
Hvad hafva vi, Gunstige Herrar, i verlden kärare, hvad
bör ligga oss mera om liiertat än almän sällhet, hvaraf den
ädla och kära friheten med lagens myndighet befästad är, lif
och siäl, lemnom oss fördenskull nu med en anda helt och
hållna til des tjenst; låtom oss förekomma och som styggelse
med fasa anse alt hvad oss vill det förhindra. Här är tid
at vi nu med förenade sinnen och råd söka at hielpa vårt
kära och beträngda fädernesland. Den store Guden genom
sine rättfärdighets och vredes teckn tvingar oss at fly til åkallande
om Hans nåd och hielp, försummom det intet. Väre
lidande och fast al timlig välfärd saknande medbroder ropa
och qvida efter vårt bistånd, lemnom dem intet ohörde; vår
egen välfärd kräfver vårt omhugsande och vår omtanka, skadom
oss intet sielfva.
Låtom egen kärlek, enskylt välgång och alla serskilte
kanske oss bärtil skadelige afsikter vara almän vältrefnad
eftersatte. Finnes at vi behöfva andre makters vänskap och
välmening, låtom oss vara deras upriktige vänner, utan at
blifva våre egne ovänner. Vår välfärd, vår trefnad, vår lycka,
vår frihet, ja vårt ve eller väl ankommer nu näst den stora
och bannhertiga Gudens hielp på oss sielfva och vår enighet,
ty utom inbördes enighet vänta vi förgäfves efter välsignelse,
och utan välsignelse arbeta vi på vårt ytterligare förderf.
Och som Landtmarskalks lagliga väljande är efter lag och
beslut R. o. Arns första giöromål, så har jag nu den äran at
saintelige Högl. R. o. A. dertil invitera, med önskan at Eder deruti
sig först visande enighet må af den nådige Guden bli så välsignat,
at det må vara giordt til Hans ära, vår nådigste Konungs
nöje och vårt kära fäderneslands lycka, välgång och
upkomst.
Herren uppehälle samtelige Högl. R. o. A. och skilje från
Eder alt hvad som kan vara vår almänna välfärd hinderligit
och utrusta Eder med sådan enighet, som til sig drager den
Högstas bistånd och med sig förer Hans uppenbara välsignelse,
då frukten af Edert riksdagsarbete blir ofelbart Eder och
almän välgång, hvilket den nådige Guden förläne!
Landtmarskalks-val.
5
Som R. o. A. häruppå förklarade det i följe af Riksdagsordningen,
innan något företages, R. o. A. bör utnämna sin
Landtmarskalk, altså satte sig vid Landtmarskalksbordet til
at emottaga voterings-zedlarne:
Gref Axel Spens. Frih. Mörner.
Frih. von Essen, fullm. Hr
Gust. Palmfelt. Hr Klingspor, Christian.
Hr Macklier, Rutger. Hr Wennerstedt, Simon Jonas.
Det begyntes med voteringen, då R. o. A. efter upropslistan
upropades, och vid det at hvar och en af R. o. A. til
Landtmarskalksbordet framträdde at aflägga sitt votum, undfick
i det samma den så kallade poletten eller Riddarhustecknet
med Riddarhusets sigill å den ena, och åretalet samt familiens
numer och namn å den andra, hvilka Riddarhusteckn vid denne
Riksdag voro til färgen guhla.
Under voteringen ingofvos tvänne voterings-sedlar, som
voro upskickade, den ena af Hr Gadde och den andra af Hr
Mannercrantzes fullmäktig Hr Uggla, och lågo innesiutne i
couvert til Riddarhus-Secreteraren, hvilka zedlar de Deputerade
ej kunde emottaga, aldenstund bemelte Herrar ej ännu
äro hit til staden ankomne, utan fants godt at när upropet är
förbi häröfver inhämta Högh R. o. Arns utlåtelse; men deras,
som i staden närvarande voro och sig til denne Riksdag angifvit,
samt anteckna låtit och för siukdom eller andra lagliga
förfall vid upropet ej kunde vara tilstädes, emottogos, dock ej
på annat sätt än at de med deras namn egenhändigt voro
underskrefne eller med deras sigiller förseglade, då sigillet i
de 6 Deputerades, som suto vid bordet, åsyn blef upbrutit, och
den innesiutne voterings-sedeln lagd ibland de öfrige.
Vid upropet anmältes jemväl enligit den i upropslistan
befindteiige annotationen, angående dem, af hvilka vid anteckningen
man begärt attester, at de fylt sine 24 år, hvilken ålder
Riksdagsordningen til Riksdagens bivistande kräfver; och voro
jemväl attesterne til hands at vid påfordran af bemelte Herrar
Deputerade blifva påsedde.
De, som vid första upropet ej voro tilstädes, antecknades
af Hr Klingsporre och Hr Simon Wennerstedt samt upropades
å nyo då de sine vota inlade.
När andra upropet således var förbi, anmälte Hr Gref Spens
det ifrån Hr Gadde samt Hr Mannercrantzes fullmäktig Hr
6 (Ang. 23) Frih. v. Ungern-Sternberg landtmarskalk.
Uggla tvänne voterings-sedlar blifvit ingifne, hvilka begge
Herrar väl låtit sig anteckna, men ännu ej äro hit til staden
komne utan på landet vistande, hemstälte altså Hr Grefve
Spens R. o. Arns välbehag huru med desse sedlar skal förhållas,
och om de skola läggas til de öfrige eller ej.
Hr Camar-Råd Wulfwenstierna berättade hurusom under
den tiden han haft den äran at vara Högh R. o. A:ns Secreterare,
de, som varit här i staden men för siukdom eller andre
hinder skull ej kunnat upkomma, upsändt deras voteringssedlar,
som blifvit emottagne, men aldrig har det händt, at
deras sedlar blifvit antagne, som ännu varit i landsorterne.
R. o. A. funno betänkeligit at sådane ifrån landsorterne
insände sedlar skulle emottagas.
Derpå uplästes voterings-sedlarne af Hr Klingsporre med
hög röst, blefvo af de öfrige Herrar påsedde och lades tilsammans
serskilt för hvart namn, hvilka voterings-sedlar sedan
med liud röst räknades, och hade
Prmsidenten uti K. Maj:ts och Riksens Commerce-Collegio
Hr Anders von Drake  et,
Hans Excellence Riks-Rådet Högvälborne Grefve Hr Carl
Gustaf Tessin
ethundrade fyratio fyra,
Öfverste-Lieutenanten vid K. Maj:ts Lif-regimente til
häst, Högvälborne Baron Hr Matthias Alexander von Ungern
Sternberg
trehundrade sextio,
som det af ofvanbemälte Hrr Deputerade underskrefne voterings-instrumentet
utvisar, hvilket finnes ibland allegaterne til
detta protocoll.
Som således Hr Ofverst-Lieutenanten Baron Matthias
Alexander von Ungern Sternberg hade de fleste rösterne framträdde
Gref
Casimir Leijonhufwud, som vid denne Riksdagen
sitter för den Greflige Leijonhufwudske famillen, hvilken
i matricklen följer näst efter den Brahiska, och vid landtmarskalk
sstafvens öfverlefvererande holt til Hr Baron och
Landtmarskalken följande tal:
Högvälborne Hr Baron och Ofverst-Lieutenant.
Jag beklagar alt för mycket at vid et så rikt ämne hvarken
äga vältalighet eller vara det svenska språket nog mäktig
at kunna som sig borde, och jag vet Högh R. o. Arns åstundan
är, uttrycka deras fägnad öfver Högvälborne Hr Barons och
Ofverst-Lieutenantens utnämnande at vara deras Landtmarskalk
Tal till och af landtmarskalken.
7
vid den nu i Herrans namn til begynnande Riksdag. Jag har
fördenskull härmed den äran at å deras vägnar öfverlefverera
Högvälborne Hr Baron och Öfverst-Lieutenanten landtmarskalksstafven,
jemte Högl. R. o. Arns lyckönskans afläggande til detta
dyra embete. Den högste Guden hvars vilja och behag leder
alla rådslag, Han styrke oss alla at med enighet och förtroende
söka vårt kära fäderneslands räddning utur et detsamma öfverhängande
yttersta förderf och undergång, den samme gode
Guden, Han stånde jemväl Högvälborne Hr Baron och Landtmarskalken
med sin nåd bi at så föra sitt embete, at des
namn må hos oss nu lefvande i erkänslofulla hiertan intryckas
och efterverlden til vördsam ihogkommelse lemnäs.
Hvaruppå Hr Landtmarskalken, sedan han emottagit
stafven, hos R. o. A. aflade sin tacksägelse och lyckönskan til
en välsignad Riksdag på följande sätt:
Hög- och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar och Sveriges
rikes Högl. Ridderskap och Adel.
Jag röres af en ödmiuk och vördsam förbindelse at erkänna
Riksens Högl. Ridderskaps och Adels ynnest, som behagat
vid denne nu i Herrans namn påbegynte Riksdag anförtro
sin landtmarskalksstaf i mine händer; jag har dertil så mycket
större orsak, när jag anser så många här församlade värdigare
ämnen, som äga de egenskaper, hvilka til et så svårt hedersembete
äro högst nödige, uppå hvilka Riksens Högl. Ridderskap
och Adel kunnat ställa sitt vahl.
Huru stor fägnad en sådan heder bör hos mig förorsaka,
så smickrar jag mig likväl icke med den tankan, at min förmågo
kan svara deremot; jag har intet annat, som til Riksens
Högl. Ridderskaps och Adels ynnest kan giöra mig värdig, än
et erkänsamt hierta, öfverflödande af vördnad för en så illustre
corps och upfyllt med nit och zele för deras almänna välgång.
Lät detta, gunstige Herrar, ersättja de bristande egenskaper
och tjena til mildrande uti hvad jag kan fela.
Jag begriper och känner nogsamt en så stor heders rätta
värde, men jag finner ock vid sakernes närvarande besynnerliga
tilstånd des medföljande nedertyngande börda, så at jag
har stor orsak at misstro lyckan och ej så hastigt låta frestelsen
af en så stor heder råda, til at leda mig uti et så vidlyftigt
och svårt arbete, som fordrar så många egna och personliga
egenskaper. Men derför vil jag icke låta modet falla.
Riksens Högl. Ridderskaps och Adels benägna förtroende, som
8 (Aug. 23.) Dep. äng. landtmarskalks-valet.
af mig kräfver och hos mig äger en vördsam erkänslo, förminskar
misstroendet til mig sielf; deras gunstiga vahl upmuntrar
mig, af deras mogna råd väntar jag understöd, af
deras uplysta meningar rättelse, af deras nit al omsorg förekommen,
af deras enighet den svåraste tyngden lättad, så at
ingenting bör hindra mig at lyda Riksens Högh Ridderskaps
och Adels befallning, utan önskar, at den nådige Guden ville
stedse uti alla våra rådplägningar vara närvarande och alt
vårt företagande välsigna! etc.
R. o. A. betygade emot Hr Landtmarskalken sin fägnad
öfver våhlet och önskade honom mycken lycka.
Hvaruppå Hr Landtm, aflade Landtmarskalkseden, som
honom utur Riksdagsordningens 20 § af Riddarhus-Secreteraren
förestafvades.
Sedan utnämdes följande Deputation at i underdånighet
berätta H. K. Maj:t, det R. o. A. valt Hr Öfverste-Lieutenanten
Baron Ungern von Sternberg til Landtmarskalk.
Grefvar:
Gref De la Gardies fullm. Frih. Gref Douglas.
Carl Otto Hamilton.
Friherrar:
Frih. Hindr. Wrede. Frih. Creutz.
Adel:
Hr Lilljehök af Fårdala. Hr Totts fullm. Hr Bäck.
Hr Klingsporre. Hr Makeler, Rutger.
Hr Pfeif. Hr Cedermark.
Hr von Castanie, fullm. Hr Hr Fock.
Berghman.
Och anmodades Hr Cammarherren Palmfelt at i underdånighet
förnimma enär H. K. Maj:t i nåder skulle täckas
lemna bemälte Deputation företräde.
Emedlertid upropades de härtil Deputerade och afgick
Deputation strax derefter.
Riddarhus-Fiscalen anbefaltes hos de öfrige Stånden efter
vanligheten berätta, det Hr Baron Ungern von Sternberg af
Högh R. o. A. blifvit vald til Landtmarskalk;
Hvarmed R. o. A. för denna gången skildes åt då klåckan
var 2 slagen.
Dep. till Konungen. Sekreterare i Bonde-st.
9
Den 24 Augusti.
Samlades Högl. R. o. A. förmiddagen klåckan 9.
Sedan R. o. A. intagit sine säten äskade Hr Landtm,
liad, då
Gref De la Gardies fullmäktig Frih. Carl Otto Hamilton,
som i går anfört Deputation, hvilken hos H. K. Maj:t i underdånighet
berättat om Landsmarskalks-vahlet, gaf R. o. A. til—
känna, at H. K. Maj:t deröfver betygat et nådigt nöje, sägandes
R. o. A. hafva giordt godt vahl: jag önskar dem mycken
lycka och beständig enighet, Gudi til ära och fäderneslandet
til nytta och välgång.
Hr Landtm, berättade, at han med de öfrige Ståndens
Talemän i går aftons varit tilhopa, och at Cantzelisten vid
K. Maj:ts och Riksens Cantzlie och inrikes Civil-expedition
Peter Westerhof blifvit utnämd til Secreterare hos Bondeståndet.
Vidare sade Hr Landtm., at han med de öfrige Ståndens
Talemän kommit öfverens, at de hvar i sitt Stånd skulle
förnimma om icke hälsningen hos H. K. Maj:t i dag kunde
ske och Hr Landtm, sedan med Talemännen hos H. K. Maj:t
begära, at Ständerne i morgon måtte få komma på Rikssahlen,
så at vårt Riksdagsarbete med gudstiensten måtte begynnas;
hvaröfver Hr Landtm, altså nu begärte R. o. A:ns
utlåtelse.
R. o. A. samtykte härtil;
Och befaltes at et Extractum Protocolli til de andre
Stånden härom skulle upsättjas.
Hvad klädedrägten angår, berättade Hr Landtm. Talemännen
derom jemväl talts vid och tyckt at sorgen den dagen
kunde afläggas.
Hr Hastfehr berättade, at Ständerne vid et slikt tilfälle
tilförene varit svartklädde.
Hr Lagman Wennerstedt, Gref Dohna och flere andra
tykte det vara tienligast, at sorgen intet aflägges efter som H.
Maj:t Drottningen ännu ej är begrafven.
Hr Landtm, förmälte at hos Talemånnen den omständigheten
härvid förekommit, at somlige ej torde hafva svarta
kläder med sig, dessutan måste efter Riksdagsordningen Deras
Excellencier vara i deras statshabit och hade isynnerhet Borg
-
10 (Aug. 24.) Deputation till Konungen.
mästaren Aulcewill påstådt, at hvar och en måtte få bruka hvad
kläder han hälst ville.
Hr Wulfwenstierna mente, at det efter vanligheten lärer
regleras i ceremoniel let, antingen Stånden den dagen de gå på
Riks-sahlen skola vara svartklädde eller ej, och kunde man i
öfrigit giöra sig underrättad om Riks-sahlen är med svart
beklädd;
Men Hr Landtm, gaf vid handen, at uti ceremoniellet
härom ej något anföres, utan är det således hemstält Riksens
Ständers egit bepröfvande och godtfinnande.
Hr Eric Gust. Boije anförde, at år 1719, då Ständerne
varit på Sahlen, hafva de haft couleurte kläder, fast sorgen
då ännu varade efter högstsalig H. Maj:t Konung Carl XII,
eliest kunde man väl på blå kläder bära flor om armen, men
at hafva flor om armen på brokote kläder skickar sig ej.
Hr N. Lilljehök förestälte, at som Hr Landtmarskalken
och Talemånnen vid deras sammanträde giordt härom aftal,
så voro bäst at det blir dervid, at Stånden i morgon bruka
couleurte kläder.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan om detta bifalles,
svarade R. o. A. med Ja.
Som klockan redan var 10 slagen hemstälte Hr Landtm,
om icke Deputation, som skal följa med Hr Landtm, up til
H. K. Majit, nu kunde utnämnas;
Hvartil R. o. A. samtykte.
Och blef Fiscalen Cedercrona befald at til denna Deputation
upteckna 40 personer, som efter R. o. Arns godtfinnande
måste vara svartklädde. Emedlertid afsändes Camarherren
Baron Horn at i underdånighet förnimma när samma Deputation
kan få företräde.
I anledning af Talemännens påminnelse hemstälte Hr
Landtm, om icke samtelige Ståndens Deputerade, då de nedkomma
ifrån H. K. Majit, kunde i Secrete Utskotts-sahlen å
Ståndens vägnar emottaga hälsningarne af hvarandra;
Hvilket som det tienar til vinnande af tiden, så bifölls
det af Högh R. o. A.
Derefter anmälte Hr Capitain Ridderstråhle, at officerarne
af vakten i morgon väl måste hafva sine uniformer;
Hvarvid R. o. A. uppå Hr Landtnnns giorde frågan
förklarade sig ej hafva något at påminna.
Ceremoniel. Om råds-valet. Deputation till Konungen. 11
Uplästes ceremoniellet, som kommer at i akt tagas när
Stånden träda uppå Riks-sahlen och hvilket Hr Riks-Rådet
och Öfverste-Marskalken låtit Hr Landtmarskalken tilställa.
Sedan detsamma var påskrifvet, at det i dag hos R. o.
A. blifvit upläst, afskickades det til de andre Stånden.
Uplästes til justerande det i anledning af R. o. A:ns i
dag tagne Resolution upsatte Extractum Protocolli til de andre
Stånden, hvilket af R. o. A. gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 24
Aug. 1742.
Ehuruväl i anledning af 1739 års Förordning om tiensternes
bortgifvande, de sedan sidsta Riksdag ledige bléfne tvänne
Råds-embeten strax efter Landtmarskalkens och de öfrige Talemännens
vahl borde besättjas, hvilket ock Riksens Ständer
vid sidsta Riksdag fölgt och i akt tagit; dock som närvarande
tiders granlaga omständigheter fordra at Riksens Ständer ju
förr dess häldre skrida til de sakers företagande och afgiörande,
för hvilka af H. K. Majit de til denna Riksdag blifvit sammankallade;
altså stadnade R. o. A. nu i det slut at med
Riks-Råds-vahlet må upskiutas til dess Riksens Ständer varit
på Riks-sahlen; hvarföre ock R. o. A. akta nödigt, at Hr
Landtmarskalken och Talemännen i dag upträda til H. K.
Majit och underdånigst begära at Riksens Ständer i morgon
måtte komma up på Riks-sahlen; hvilket de öfrige respective
Stånden härmed vänligen communiceras. Actum ut supra.
Efter skedd anmälan inkom Hr Rådman Berg ifrån Borgareståndet
och aflade berörde Stånds vördsamma hälsning och
tacksägelse för den undfångne noticen, at Hr Baron och OfverstLieutenanten
blifvit vald til Landtmarskalk, hvaröfver han
betygade Ståndets fägnad, och berättade derhos, at JustitiseBorgmästaren
Auleewill blifvit vald til Borgareståndets Taleman.
Hr Landtm, tackade för den attention Borgareståndet
häruppå giordt, och önskade at så väl R. o. Arns som Borgareståndets
giorde vahl måtte lända riket til förmån ock nytta.
Rådman Berg afträdde.
Hr Landtm, anmälte, at Cammarherren Baron Horn, som
varit uppe hos H. K. Majit at i underdånighet begära tima
för Deputation, nu är återkommen med svar, at H. K. Majit
straxt vil lemna Deputation företräde; derjemte berättar Baron
Horn, at när H. K. Majit fädt höra det de flesta af R. o. A. voro
af den tankan at i morgon hära brokote kläder, hade H. Majit
12 (Aug. 24.) Om cerernonielet.
sig utlåtit, at Ständerne intet lära illa uptaga at H. Majit
behåller sorgedrägten.
Hr Hårleman: H. Majit vil derigenom så mycket mer
betyga sin sorg öfver Hennes K. Majits beklageliga dödsfall;
men som H. Majit, då Riksens Ständer gå på Sahlen, måste
hafva den blå mantelen på sig, så kan ej annat än hvit derunder
brukas.
Hr Cronström sade sig ännu minnas, at H. Majit Kong
Carl XII, då han kröntes, ridit up i blå mantelen och derunder
haft svart råck af boij.
Gref Henning Gyllenborg erindrade, at det ej skulle se
braf ut at Riks-sahlen är klädd med blått och Stånden deremot
skulle bära svart; hvarföre Hr Grefven tykte bäst vara
at sorgen aflägges.
Häröfver discourerades ännu något vidare;
Men uppå Hr Landtnnns giorde frågan om Stånden i
morgon blifva svartklädde,
svarades af R. o. A. med Ja.
Af åtskillige påmintes om huruvida gudstiensten skal ske
i Storkyrkan eller på Riks-sahlen, hvartil svarades at gudstiensten
efter Riksdagsordningen bör ske i kyrkan, men när
H. K. Majit begärt at för dess opasslighet skull den måtte ske
på Riks-sahlen, har det blifvit ändrat och i akt tagit.
Som ceremoniellet redan var afskickat til de andre Stånden,
at man derutur ej kunde få någon uplysuing härom, så
anmodades Hr Landtman skalken, när han går up til H. K.
Majit, at underrätta sig om II. K. Majits behag härutinnan.
Aldenstund de öfrige Ståndens Talemån sig utlåtit, at de
gierna skulle se det de sine tal på Riks-sahlen utur papperet
finge upläsa, så hemstälte
Hr Landtm, om R. o. A. jemväl skulle behaga tillåta
honom samma frihet.
R. o. A. förklarade sig härmed så mycket mera nögde,
som det til förene varit så brukeligit.
De, som af Fiscalen voro antecknade at gå up i Deputationen
til H. K. Majit, upropades och trädde innom skranket,
nemligen:
Grefvar:
Gref Lewenhaupt, Casimir. Gref Bielke, Carl.
Gref Bonde af Biörnö, Thor. Gref Frölich, Carl.
Dep. till Konungen. Landtnäs ställföreträdare. 13
Gref Ekeblad, fullm. Frih. von Gref Hård, fullm. Hr von
Höpken, Carl Fr. Böhnen.
Friherrar:
Frih. Wrangel, Adolph Herman. Frih. Liwe, Berendt Wilhelm.
Frih. Creutz, Carl. Frih. Clodt, Gust. Nils.
Frih. Lillje, Claes. Frih. Strömfelt, fullm. Frih.
Mörner, Carl.
Frih. von Knorring, Joh. Albr. Frih. Funck, Johan.
Frih. von Rosen, fullm. Frih. Wrede, Otto Gust.
Adel:
Hr Rammel, fullm. Hr Barnekow. Hr Trolle, Fredrich.
Hr Klingsporre, Christian Fre- Hr Lind, fullm. Hr Pauli,
drich. Carl Wilhelm.
Hr Ramsay, Johan Carl. Hr Schildt, Carl Ludvig.
Hr Palmstruck, Georg Reinh. Hr Beckfrijs.
Hr Berghman, Hans Fridric. Hr Franck, Pehr Christian.
Hr von Kothen, Magnus. Hr Hilletan, Paul.
Hr Scheffer, Johan. Hr Ridderswärd, fullm. Hr
Billberg, Joh, Gust.
Hr Linroth, Axel. Hr Ehrenstolpe, Fridrich.
Hr Rosentwist, fullm. Hr Dank- Hr Adlercreutz, Carl.
wardt Carl G.
Hr Göthenstierna, Dawid. Hr von Bruse, fullm. Hr Pauli
Wilh. Mauritz.
Hr von Utfall, Wilhelm. Hr Cedermarck, Nils Magnus.
Hr Swedenborg, Emanuel. Hr Carlheim, Swante.
Hr Ehrenfelt, Carl Gustaf.
Denna Deputation anfördes af Hr Landtmarskalken sielf
med stafven i hand, men innan Hr Landtm, med Deputationen
afgick, anmälte sig
Gref Casimir Leijonhufwud til at tala, och då Hr
Landtm, skaffat honom liud, ursäktade han, at han ej voro så
mäktig det svenska språket eller hemma i våre oeconomiska
förordningar och Riksdags-constitutioner, at han tiltror sig
til R. o. A:ns nöje föra klubban uti Hr Landtmar skalkens
frånvaro;
Och trädde altså med R. o. Arns tilstånd Frih. Carl Otto
Hamilton, som är fullmäktig för den Grefliga De la Gardieska
familien, hvilken i ordningen följer näst på Gref Leijonhufwud,
14 (Aug. 24.) R.F. uppläses. Hälsningar. Riksdagens början.
fram til bordet at nu medan Hr Landtmarskalken upgick med
Deputationen föra ordet.
Så snart Deputationen var bortgången begyntes med Regeringsformens
upläsande.
Efter någon stund återkom Hr Landtm, med Deputationen,
som varit hos K. Maj:t, och berättade Hr Landtm, at
K. Majit låtit förmäla sin nådiga hälsning til R. o. A. och
fägnat sig öfver deras lyckeliga ankomst. Derjemte hade H.
K. Majit låtit förmärka des nådiga nöje deröfver, at Riksens
Ständer vilja begynna deras Riksdags-arbete med gudstiensten,
hvaraf jemte den högst angelägna enigheten, som Riksens Ständer
nu mera än någonsin tilförene lära sig ombeflita, H. Majit
förväntar en god utgång i alla saker; försäkrandes H. K. Majit,
at han vid alla tilfällen skal hafva Riksens Ständers välgång
och frihet til sit ögnamärke; deremot Riksens Ständer lära
söka at med H. K. Majit taga sådane gemensamme mått, som
lända til Guds heliga namns ära och rikets heder, trygghet,
hielp och säkerhet.
Sedan gick Hr Landtmar skalken med Deputationen neder
i Secrete Utskotts-sahlen at emottaga hälsningarne af de andre
Ståndens Deputerade och hos dem tilbaka igen giöra R. o. Arns
hälsning.
Hvarefter med Regeringsformens upläsande continuerades.
Hr Landtm., som nu åter med Deputation upkom, berättade
at de andre Stånden låtit anmäla sin hälsning hos
Högh R. o. A., och voro det för vidlyftigt at nu uprepa alla
deras ord, men det mästa har gådt dei-på ut, at de önskat
lycka och välsignelse i rådslagen vid den nu begynte Riksdagen.
Anmältes och af 6 Deputerade emottogos och inbeledsagades
tvänne af K. Majit nedsände Camarherrar, hvilka voro
Camarherren Gref Gustaf Stenbock och Camarherren Gref
Lagerberg; när the voro framträdde innom skranket, sade
Camarherren Gref Gustaf Stenbock: K. Majit låter förmäla
des nådiga hälsning til des trogne undersåtare Riksens
Ridderskap och Adel och derjemte lika nådigt antyda at i
morgon på Riks-sahlen sig infinna och efter bivistad Riksdagspredikan
K. Majits nådiga Proposition afhöra.
Hr Landtm.: R. o. A. tacka underdånigst för K. Majits
nådiga kallelse och lära i underdånighet densamma hörsamma.
Nyintroducerade adelsmän.
15
Hr Landtm, sade sig hos R. o. A. böra anmäla, at
Franska Ambassadeuren i går sökt honom, och at Hr Landtm,
således voro obligerad at giöra honom en visite tilbaka;
Hvarvid R. o. A. så mycket mindre hade något at påminna
som Riksdagsordningen allenast förbjuder Secrete Utskottets
ledamöter omgänge med främmande Ministrer, och
Secrete Utskottet ännu ej blifvit valdt eller någon gång varit
tilhopa.
Frih. Hindr. Wrede gaf tilkänna, at åtskillige hedt
honom påminna om det slut, som R. o. A. vid sidsta Riksdag
tagit angående dem, som då sökt introduction, eller at blifva
naturaliserade; och som de få, hvilka då blifvit nämde äroväl
meriterade män, så hemstälte han R. o. A. om desamma icke
nu efter vanligheten kunde intagas, at i morgon få följa med
uppå Riks-sahlen.
Hr Soop och flere tykte at härmed kunde upskiutas tils
längre in på Riksdagen, och deras ansökningar, som begära
komma in på Riddarhuset, då examineras af IntroductionsDeputation.
Men härtil svarades, at sådant redan vore skedt vid 1738
års Riksdag af den då förordnade Introductions-Deputation,
och hade i synnerhet R. o. A. då resolverat, at Hr Majoren
Wrangel af Dahl-regimentet och (korporalen af Drabanterne
Hr Engelhardt skulle vid nästa Riksdag blifva introducerade.
Åtskillige af R. o. A. talte om desse Herrars förtienster
och begärte at proposition måtte giöras om bemälte Herrars
intagande på Riddarhuset.
Frih. C. O. Hamilton, som under det at Hr Landtmarskalken
var nedgången i Secrete Utskotts-sahlen til de andre
Ståndens Talemän, nu förde direction på Riddarhuset, frågade
altså om Hr Major Wrangel och Hr Engelhardt på Riddarhuset
blifva intagne;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref David Frölich begärte, at Protocollet vid sidsta
Riksdag måtte upläsas, så at R. o. A. må få höra hvad som
då blifvit resolverat så väl för desse Herrar, som de flere,
hvilke hafva lika skäl och omständigheter för sig.
Men häremot ropades at saken redan voro afgiord.
Vid det at Gref Frölich än vidare yrkade derpå,
at Resolution ur sidsta Riksdags-Protocoll måtte upläsas, inkallades
-
16 (Aug. 24.) Hrr Engelhardt o. Wrangel. Introduktion.
Hr Engelhardt och Hr Wrangel, och sedan de trädt
innom skranket aflade sin ödmiuka tacksägelse för den ynnest
Högl. R. o. A. nu behagat visa dem och försäkrade at de
altid skola behålla det omdömme af redelige och värdige medlemmar
af R. o. A.
Som häremot ännu påmintes af någre, at om desse Herrar
skola intagas, böra äfven de öfrige, som vid sidsta Riksdag
blifvit anmälte, niuta samma rätt, och
Hr Seulenberg sade, at nedre på bänkarne ej hördts
huru det blifvit afgiordt, utan begärte at derom blifva underrättad,
uprepade
Frih. Hamilton den förut giorde frågan, om Hr Engelhardt
och Hr Wrangel på Riddarhuset blifva intagne;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Morath giorde det förbehåld at inge flere måtte intagas.
Frih. Coijett: R. o. A. har visserligen nu fädt tvänne
brafve män til sig; men som i samma Resolution, hvilken för
desse Herrar åberopas, omtalas flere och sådane som för 200
år sedan blifvit Adelsmän och ännu icke äro introducerade,
så böra de niuta samma förmån.
Hr Landtm, upkom och sedan han vardt underrättad
om de discourser, som nu blifvit förde, sade Hr Landtm, at
här giöres den påminnelse, at om någre andre hafva samma
skäl och omständigheter för sig som Hr Wrangel och Hr Engelhardt,
deras rätt måtte vara dem förbehållen;
Hvartil uppå Hr Landtmms giorde frågan R. o. A. svarade
med Ja.
De återstående §§ af Regeringsformen uplästes och när
dermed var til slut, frågade Hr Landtm, om R. o. A. nu behagar
at skiljas åt;
Hvartil af R. o. A. likaledes svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 25 Augusti.
Samlades R. o. A. om morgonen klåckan sju.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och R. o. A. intagit sine
säten, anförde
Gref David Frölich: Vid det tilfället,at Hr Major Wrangel
och Hr Engelhardt i går blifvit intagne här på Riddarhuset
Om introduktion.
17
vardt jemväl påmint för frenne andra, hvilka hafva lika skäl
och omständigheter för sig som desse begge Herrar. Om Högh
R. o. A. nu behaga lemna et gunstigt tilstånd dertil, vil jag
nämna hvilka desamma äro, på det R. o. A. måtte få höra
hvad meriter de hafva.
Den första är Hr Major Möhrman, hvars förfäder redan
för 200 år sedan blifvit adlade i Danmark, men sedermera
varit boende i Skåne, och under den tiden vijst Sveriges crono
trogne och långlige tienster.
Den andra är Hr Kunow, med hvilken är samma omständigheter.
Den tredje är Secreteraren hos Hrr Fullmäktige vid GeneralTull-arrende-Societeten
J. Vult, hvilken äger almänt loford
om dess skickelighet och förtjenst, samt för des nyttige arbete
med den författade handels-balancen först af H. K. Maj:t och
sedan af Secrete Utskottet är vorden recommenderad at blifva
introducerad.
Jag hemställer altså, continuerade Gref Frölich, om icke
bemälte tre Herrar nu kunde intagas och dem ske lika rätt
med Hr Wrangel och Hr Engelhardt, som i går blefvo intagne.
Hr Gust. Pal ulfelt: Här äro många flere väl meriterade
män, som söka at inkomma på Riddarhuset; skulle man bevilja
dem, som nu blifvit nämde, så kunde det ej annars än
bedröfva de andra, som kunde hafva äfven så store förtienster,
derföre tyckes härmed kunna upskiutas til längre in på Riksdagen,
då en Introductions-Deputation kan förordnas, som härom
närmare undersöker.
Hr Nils Lilljehök: De fem Herrar, som nu blifvit nämde,
hafva redan igenomgådt alla grader, i det at IntroductionsDeputation
redan vid 1738 års Riksdag undersökt om deras
adelskap och då anmält dem hos R. o. A. at blifva intagne
här på Riddarhuset. R. o. A. har ock resolverat härtil. När
nu Hr Major Wrangel och Hr Engelhardt blifvit intagne, hvarföre
skola de andre, som hafva lika Resolution för sig, icke
niuta med dem lika rätt?
Hr Landtm.: Behagar R. o. A. at jag får giöra frågan
om de 3 Herrar, som nu blifvit nämde, skola intagas?
Härtil ropades Ja och Nej.
Hr Landtm, erindrade, at han nu ej giordt proposition om
deras intagande.
Adelns Protokoll 1742—1743. 1. 2
18 (Äng. 25.) Om introduktion.
Hr Göthenstierna påminte, at om någon introduction
skal ske, Assessor Hummel ifrån Götha Håfrätt jemväl måtte
komma i åtanka, emedan lian är en väl meriterad man.
Hr Carl Wennerstedt förestälte, at här nu ej voro frågan
om dem, som hädanefter blifva adlade, utan allenast om de
trenne Herrar, hvilka hafva lika rätt med dem, som i går blefvo
intagne, böra niuta samma förmån.
Uppå åtskilliges begäran uplästes R. o. A:ns vid sidsta
Riksdag tagne Resolution angående dem, som sökt at blifva
nobiliterade eller och naturaliserade, hvilken Resolution finnes
i Protocollet [X.II,] sid. 770.
Men som berörde Resolution är generel och deruti ej
nämnes hvilka, som sökt at komma in på Riddarhuset, och
det påmintes at här voro månge andre, som sökt introduction,
sade
Gref David Frölich, at han så mycket bättre är i tilstånd
at härom gifva R. o. A. kundskap som han vid 1738 års Riksdag
haft den äran at sittja i Introductions-Deputation, och
voro det många flere, som sig då anmält, hvaribland äro först
de, som redan äro nobiliterade och hafva förra Konungars
sköldebref, men för emellan komne hinder och förfall ej ännu
kommit at ibland Riksens Ridderskap och Adel blifva introducerade,
hvilka äro 11 til antalet nemligen:
Hr Hartmansdorf. Hr Otto von Stahlén.
Hr Ridderstedt. Hr von Marquard.
Hr Ehrenschantz. Hr Dahlstierna.
Hr Gyllenstubbe. Hr Löwenfels.
Hr Löwenberg. Hr Ganschou.
Hr Möllerheim.
Vidare upnämde Gref Frölich 3, som sökt blifva adlade,
och 13, som begärt naturalisation.
Häröfver upkom någon ytterligare discours; och som med
sammanringningen redan var begynt, de andra Stånden jemväl
redan berättades hvar efter annan hafva begifvit sig up på
Rikssahlen, så at nu ej mera tid var öfrig för Högh R. o. A.,
sa hemstälte
Hr Landtm, om icke med denne qusestion kunde upskiutas
tils längre fram på Riksdagen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Derpå trädde tvänne Härolder fram til balustraden och
begyntes med upropet.
Riksdagens öppnande på Rikssalen. Tessin. Landtrn:ns tal. 19
De tvänne Härolder gingo för Hr Landtmarskalken, hvilken
med samtelige Ridderskapet och Adelen, som de efter upropslistan
blefvo upropade, begaf sig up til Riks-sahlen, deräst
först gudstiensten blef hållen af Biskopen i Wexiö Doctor
Eric Alstrin, och sedan alt var förrättat enligit Riksdagsordningen
och det med Riksens Ständer communicerade ceremoniellet.
På K. Maj:ts vägnar förde Riks-Rådet och Prassidenten
i K. Majits och Riksens Cantzlie Hr Grefve Carl Gyllenborg
talet til samtelige Riksens Ständer, och uplästes K. Maj:ts
Almänna Proposition (Bil. N. 1.) af Stats-Secreteraren vid
Inrikes Civilexpeditionen Hr Gust. Boneauschöld.
Riks-Rådet Hr Grefve Carl Gustaf Tessin, som K. Majit
vid sidsta riksdag utnämdt, men alt sedan uti K. Majits och
Riksens ärender varit vistande utomlands och nu nyligen hemkommit,
aflade på knä inför K. thronen Råds-eden, som honom
af Hr Riks-Rådet och Praesidenten i Cantzliet förestafvades,
hvarpå välbemälte Hr Riks-Råd framträdde och i underdånighet
kysste K. Majits hand.
Sedan alt var slutit på Riks-sahlen begaf sig åter Hr
Landtmar skalken med R. o. A. neder på Riddarhuset och när
R. o. A. derstädes hade intagit sine säten, dirnitterade Hr
Landtm, de tvänne Härolderne;
Hvarpå Hr Landtm, bad, at R. o. A. ville vara nögde
med det af honom å R. o. Arns vägnar til H. K. Majit i dag
på Riks-sahlen förde underdåniga tal. Tiden har varit kort,
jag har giordt som jag kan, men intet som jag vil, lydde Hr
Landtmilis ord.
R. o. A. betygade med almän tacksägelse och handklappande
sitt besynnerliga nöje och fägnad öfver det til H. K.
Majit uppå Riks-sahlen af Hr Landtmarskalken förde talet,
med anhållan at detsamma måtte blifva tryckt.
Hr Landtm, undanbad sig härifrån;
Men uppå R. o. Arns förnyade och enständiga begäran
giorde Hr Landtm, ändteligen frågan om dess til H. K. Majit
på Riks-sahlen förde tal skal tryckas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
20 (Aug. 26.) C. G. Boijes förslag rörande arméen och flottan.
Den 26 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtm, äskade liud och sedan R. o. A. intagit sine
säten hemstälte Hr Landtm, om icke K. Maj:ts nådige Försäkring
nu imedlertid kunde upläsas til dess R. o. A. så tahlrikt
blifvit församlade at med Bänkmans-vahlet kan begynnas;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Men som Hr Carl Gustaf Boije begärte lof at tala,
skaffade Hr Landtm, honom liud, då Hr Boije bad at R. o. A.
intet ville taga til misstycke hvad han ville anföra, dess sam -  vete tillät honom nu ej längre drögsmål at påminna en för
hela riket högst nödig omständighet.
Vi lefva uti ovisshet om huru tilståndet är både med vår
annee och flotta, hvilket ej annars kan än bedröfva hvar ärlig
man af innersta hiertat, och voro fördenskull nödigt at Hr
Landtmarskalken med de andre Ståndens Talemån måtte träda
tilsammans at öfverlägga om de anstalter, som kunna finnas
nödige til vårt räddande.
Hr Landtm, förmälte, at han redan derom i dag tält
med Hans Excellence Riks-Rädet och Prsesidenten Gref Carl
Gyllenborg, men at det är mycket svårt at kunna giöra något
innan man blir fullkomligen underrättad om sakernes tilstånd
och secreta propositionerne nidkomma til Secrete Utskottet;
Hr Landtm, bad fördenskull at hvar och en af R. o. A. i
dag ville hielpa til at med Bänkmans- och Electors-vahlet
måtte gå fort, så at Secrete Utskottet måtte komma i arbete.
Frih. Gust. Hamilton påminte, at man för al ting bör
vara omtänkt på flottans bemannande. »
Hr C. G. Boije: Vi kunna aldrig inför Gud försvara
hvar tima vi härvid försumma.
Hr Landtm.: Hr Boijes proposition är mycket billig, at
man tager behörige och skyndesamma mått til sakernas uprättande
och hielpande, hvilket aldra bäst kan ske om Secrete
Utskottet i dag blir valdt och i morgon kunde komma i arbete.
Hr Adlerbeth sade jemväl, at hvad Hr Boije andragit
vore väl påmint, ty vi finna nogsamt at hastig hielp behöfves,
men vi kunna ock förmoda, at H. Maj:t och Rådet, som hafva
regeringen, lära med al försiktighet styra verket til dess Riksens
Ständer sielfve kunna sig den omsorgen antaga.
Ordning på Riddarhuset. Om instr. för elektorer och Sekr. Utsk. 21
Hr Landtm.: Så mycket kan jag hafva den äran at berätta
R. o. A., at H. Maj:t och Rådet i förgår communicerat mig
och Talemännen de ordres, som då gingo til flottan, och deröfver
hördt vår utlåtelse.
Hr Landtm, förestälte derpå huru en god ordning på
Riddarhuset mycket befrämjar sakernes drift, och voro altså
väl om R. o. A. nu ville i akt taga:
l:o at hvar och en blir sittjande på sitt ställe när något
upläses;
2:o at hvar och en talar ifrån sitt ställe, der han bör sittja,
och at han allena, men ej flere på en gång upstiga, ty eljest
kunde Hr Landtm, ej skönja hvem som anmäler sig at vilja
tala, och dertil med kan man, när många stiga up på bänkarne,
ej så väl och tydeligen höra hvad som talas och proponeras.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan förenade sig R. o. A.
härom.
Vidare bad Hr Landtm, at R. o. A. ville tilhålla sine
drängar at intet giöra något buller och oväsende här nedre i
Riddarhusförstugun.
Skulle någon af R. o. A. eljest kunna påminna sig något,
som tienar til god ordning och skick här på Riddarhuset, sa
begärte ock Hr Landtm, at sådant nu måtte anmälas.
Hr C. H. Strömfelt erindrade, at hvar och en bör fa
tala ut sin mening och ingen falla den andra i talet.
Detta sades vara billigt.
Hr Eric G. Boije yttrade sig, at R. o. A. nu giordt det
första, som hörer til vår Riksdag, i det at vi valdt vår Landt
marskalk
samt anropat den stora Guden om hans nådiga hielp,
råd och bistånd til vårt förehafvande, men innan vi skrida til
det, som häruppå följer eller återstår, som är at välja Bänkmän,
Electorer och så vidare, vil jag til R. o. Arns gunstiga
och öma behiertande hemställa trenne ting, först at hvar och
en måtte tilse på sine bänkar, at våhlet går ordenteligen, redeligen
och lagligen til, ty ehuru det i sig sielft tyckes vara en
ringa sak, så ligger likväl under denna lilla gnistan en stor
och stark eld förborgad, derföre, mine gunstige Herrar, sökom
så dämpa och qväfja honom, at han aldrig mer må itändas,
ty hans eld och låga gier en ond och stinkande rök ifrån sig i
provincierne. Låtom ock oss för det andra gifva våra Electorer
en sådan instruction, at de af förra Secrete Utskottets
ledamöter nu ej taga til det högsta öfver 3:die delen, på det
22 (Aiiff. 26.)
Bänkmans-val.
at häraf ej måtte blifva monopolium i framtiden hos en så
hederlig och lustre corps. För det tredie är ock nödigt, at vi
så inrätta instruction för våra fullmäktige, at deras giöromål
ej må hos oss, som äro principaler, gifva anledning til någon
disput eller oenighet om lagens rätta, rena och tydeliga mening,
utan låtom oss så förskantsa och befreda lagen, at riket och
vi måge hafva trygghet och säkerhet i framtiden, på det fullmäktige
ej måge blifva herrar och principaler och priucipalerne
stackare. Sakerne behöfva intet så mycket skyhlas under tysthets-mantelen,
som härtils skedt, vi måste alla draga lika
under oket, så böra vi ock alle äga lika förmåner och delaktighet
i rådslagen, och deraf ej giöras hemlighet, som kunnigt
vara kan. Hvad jag mera härvid kunde andraga, vil jag förbigå,
ty conjoncturen är farlig och tiden oss kostsam och angelägen,
men derom påminner och anhåller jag, at hvad häraf nu straxt
ej kan i akt tagas, måtte doch för Riksdagens slut och innan
vi skiljas åt för framtiden i verket ställas.
Hr Landtm, erindrade, at Hr Boijes nu giorde föreställning
angick Electorerne och deras giöromål samt instruction
för Secrete Utskottet, men nu voro allenast frågan om Bänkmän,
på hvad sätt de skola väljas, hvarföre Hr Landtm, lät upläsa
huru dermed sidsta Riksdag tilgådt, och frågade om R. o. A.
bifallit at Bänkmännen nu skola väljas på samma sätt;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Rehbinder påminte, at Electorerne måtte välja til
Secrete Utskottet stadige och mogne män til 40 eller 50 års
ålder.
Häruppå svarades, at när Electorerne äro valde, kan sådant
med det mera, som förut anfördt är, dem föreskrifvas om R.
o. A. så behaga.
Sedan skedde voteringen på bänkarne på det sättet, at
hvar bänk i tysthet för sig med slutne sedlar voterade på 3
och lefvererades sedlarne til den första Bänkman samt öfversågos
af honom jemte 2:ne andre af bänken.
När uppå Hr Landtmilis giorde frågan var svarat, at
bänkarne med voteringen voro färdige, satte sig vid Landtmarskalksbordet
at se på lottningen 4 Herrar Deputerade,
nemligen:
Gref Leijonhufwud. Frih. Bennet, fullm. Gref J.
Cronhielm.
Hr Beckfris. Hr Rutger Makeler.
Bänkmans-val.
23
Bänkarnes numer upropades i sin ordning, och framträdde
til Landtmarskalksbordet de tre, som uppå hvarje bänk fädt
pluraliteten.
Med lottningen gick sålunda til at efter bänkarnes antal,
som voro 52, voro på 52 sedlar det ordet Bänkman, och deremot
voro pä 104 sedlar skrifvit intet Bänkman; desse sedlar,
som voro ihoprullade och hvar och en uti en liten blyring inträdde,
på det de intet måtte kunna gifva sig ut, voro lagde
i tvänne hattar, varandes i den ena allenast de 52 sedlar med
ordet Bänkman och i den andra 104 stycken med orden intet
Bänkman. Så fort nu de tre, sorn lotta skulle ifrån hvar bänk,
efter upropet framträdde, togo de deputerade en zedel ur den
ene och tvänne ur den andra hatten, hvilka 3 sedlar sedan
lades i en annan hatt och af Riddarhusfiscalen Cedercrona
omskakades, samt holts sä högt up at ingen af de lottande
kunde se derin. De lottande uttogo sielfve sedlarne, och blef
den, som fick sedeln med ordet Bänkman uppå, för Bänkman
af samma bänk uptecknad.
Enär de 3 lottande innom balustraden inträdde, upropades
bänkens numer och deras namn för R. o. A. med liud röst,
hvilket ock skedde med deras namn, som efter förrättad lottning
blifvit Bänkmän.
Denna lottning föll således ut, at för bänken
N:o 1 blef Gref Axel Spens Bänk- N:o 2 Hr Ludwig vonBöh
-
man.
nen.
»
3
Frih. Mörner.
»
4 Frih. Rehbinder.
■»
5
Frih. Hamilton.
»
6 Frih. Cedercreutz.
7
Frih. Knorring.
»
8 Frih. Mengden.
»
9
Hr Åke Soop.
»
10 Hr Carplan.
»
11
Hr Silfwersparre.
»
12 Hr Swinhufwud,.
»
13
Hr Liöfiing.
»
14 Hr Anrepp.
15
Hr Didron.
16 Hr Silfiv er brand.
17
Hr Alexander Morath.
18 Hr Rosenacker.
19
Hr Ruuth.
20 Hr Qweckfelt.
»
21
Hr Stael, Matth. Gust.
22 Hr Ehrencrona, Paul.
»
23
Hr Qweckfelt, Eric Gust.
24 Hr Åkerhielm Lars.
25
Hr Westfelt.
26 Hr Piper.
»
27
Hr Lagerberg, Carl.
28 Hr Ankarstierna.
29
Hr Lilljeswård.
30 Hr von Berco.
•»
31
Hr Frölich, Carl Alric.
■»
32 Hr Transchöld.
24 (Aug. 26.) Elektorernes ed. Sekr. Utsk:s instruktion.
N:o 33 Hr Hermelin.
N:o 34 Hr Dankwardt, Chri
-
stian.
» 35 Hr Hammarfelt.
» 37 Hr Rosenborg.
» 39 Hr von Tholiin.
» 41 Hr Cederfelt, Sten.
» 43 Hr Lagerstolpe.
> 45 Hr Östner.
» 47 Hr Löwe, Georg.
» 49 Hr Grunér.
» 51 Gref Spens, Gabr.
» 48 Hr Wachenfelt.
» 50 Hr Fredenstierna,
i> 52 Hr Wrangel, Wilh.
» 40 Hr Cederbielke.
» 42 Hr Gripenschytz.
» 44 Hr Carlheim.
» 36 Hr Skutenhielm.
» 38 Hr von Döbeln.
46 Hr Fceger stråhle.
Gust.
Under lottningen tildrogo sig följande omständigheter:
At Hr Meijerhelm, som för bänken N:o 25 med tvänne
andra var deputatus, ej var närvarande; fants altså för godt at
Hr Macklier, som nu satt med vid bordet, skulle i dess ställe
taga ut denna ena sedelen. Likaledes och som vid bänken
N:o 3 det förseende var begångit, at tvänne sedlar voro med
ordet Bänkman, af hvilka Frih. Rålamb fädt den ena och
Frih. Mörner den andra, altså lottade desse begge Herrar ånyo,
då Frih. Hans Mörner blef Bänkman.
Efter förrättad lottning trädde alle de, som blifvit Bänkmän,
innom skranket och blefvo efter den ofvan anförde förteckningen
upropade.
Hr Landtm, hemstälte om icke Bänkmännen nu få träda
af at välja 24 Electorer lika som vid sidsta Riksdag;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm. R. o. A. kommer efter vanligheten at blifva
tilsammans til dess Bänkmännen med våhlet af Electorerne
äro färdige och med listan upkommit.
R. o. A. förklarade sig nögde at så länge fördröja på
sahlen.
Emedan Bänkmännen voro nedre uti deras förrättning,
uplästes för R. o. A. formulairet til den eden, som Electorerne
vid 1740 års Riksdag aflagt;
Hvilken uppå Hr Landtm:ns giorde frågan af R. o. A.
gillades.
Jemväl uplästes den vid sidsta Riksdag för Secrete Utskottet
författade instruction, hvilken i eftermiddag blifver
liggande på bordet, at nödige påminnelser dervid kunna giöras
til i morgon.
Arvode för protokollsförande i Dep. indrages. 25
Hr Hårleman förestälte at nu, då riket är stadt i medellöst
tilstånd, de utvägar måtte tagas, at de, som föra protocollet
i Deputationerne, ej måtte hädanefter derföre niuta gratificationer
af statsmedlen, hvarom något kunde inryckas i Secrete
Utskottets instruction, hälst slike omkostningar vid alla
Riksdagar bestigit sig til en ansenlig summa.
Hr Carl Wennerstedt påminte, at jemväl flere torde
finnas, de der af statsmedlen niuta något, som äfven til statens
sublevation kunde indragas.
Frih. H. Wrede: I Deputationer, hvarest ej mera arbete
är, än at någon af ledamöterne kan föra pennan, låter sådant
väl giöra sig, men när man dertil nödgas taga andra, som äro
utom Stånden, kan man ej skäligen begära, at de skola göra
det för intet.
Frih. von Otter lade här til, at i Secrete Utskottet älsa
mycket at giöra, at ingen lärer påtaga sig en så dryg syssla
utan apart vedergällning.
Hr Hårleman förklarade, at dess mening icke eller varit
at den, som i Secrete Utskottet förer protocollet, skulle giöra
det för intet.
Hr Rieben yttrade sig, at här voro en myckenhet skickelig
ungdom, och skulle han tro at åtskilige af dem finnas villige
at låta bruka sig vid sysslorne i Deputationerne, utan någon
vedergällning.
Uppå Hr Landtm:ns proposition fants bäst, at hvar
Deputation tilser huruvida någon kan fås, som utan betalning
går Deputation tilhanda med protocollets förande och expeditioners
upsättjande, men på annor händelse anmäles det hos
plena innan någon antages.
Sedan uplästes K. Maj:ts nådige Försäkring samt 1723
års Riksdagsordning.
Och som klåckan nu var half et nedskickades Secreteraren
til Bänkmännen at förnimma huru snart de blifva färdige,
men aldenstund Secreteraren upkom med svaret, at de på 2 å
3 timar ännu ej kunna vara färdige;
Ty skildes efter Hr Landtmilis giorde proposition R. o.
A. nu åt tils efter middagen klåckan 3.
26 (Aug. 26, 27.) Elektors-val. Riddarhus-vakten.
Den 26 Augusti.
Samlades åter R. o. A. efter middagen klåckan 3.
Hr Landtm, äskade Iiud och sedan R. o. A. intagit sine
säten berättade Hr Landtm., at Hans Excellence Gref Gyllenborg
upskickat och gifvit tilkänna, det H. Majit befalt at talet,
som Hans Excellence å K. Majits vägnar tordt på Riks-sahlen,
måtte tryckas, hvilket Hans Excellence efter vanligheten förut
hos R. o. A. velat anmäla.
R. o. A. förklarade sig härmed väl nögde.
Häruppå kommo Bänkmännen up med listan på Electorerne,
hvilken Gref Arel Spens aflefverade, och när alle Bänkinännen
trädt innom skranket uplästes samma lista, som finnes
ibland allegaterne til detta Protocoll.
De, som blifvit valde til Electorer, men voro frånvarande,
efterskickades, och då alle voro tilstädes komne, upropades
Electorerne och på vanligit sätt aliade eden.
Hr Landtm, frågade om Electorerne nu få gå neder at
förrätta våhlet til Secrete Utskottets ledamöter, hvarvid, som
de hafva sig giöromälen bekante, de lära välja ämnen derefter.
Härtil svarade R. o. A. med Ja.
Vidare hemstälte Hr Landtm, om icke listorne på Seerete
Utskottet och Deputationerne nu som vid förra Riksdag
få tryckas;
Hvartil bifölls.
Härmed skildes R. o. A. åt.
Den 27 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan 7.
Sedan Hr Landtm, äskat liud berättade Hr Landtm., at
Electorerne i går valdt Secrete Utskottets ledamöter och efter
vanligheten lemnat listan förseglad hos Riddarlius-Secreteraren,
hvilken dock icke kan upbrytas förr än Secrete Utskottets instruction
af Stånden är faststäld.
Vidare anmälte Hr Landtm., at Captain Ridderstråhle
gifvit vid handen, det han ej har nog manskap til så många
poster här vid Riddarhuset och underställer derföre om icke
tvänne poster får indragas.
Sekreta Utskottets instruktion.
27
R. o. A. förklarade sig nögde at af de 4 man, som stå
vid porten neder i farstugun, tvänne må indragas, så at der
hädanefter allenast blifver en Under-officer och tvänne man
gemene.
Hr Landtm, frågade om Secrete Utskottets instruction,
hvilken sedan i går legat på bordet, nu får upläsas;
Och som bärtil af R. o. A. svarades med Ja;
Så begyntes med upläsandet af bemälte instruction.
1 § bifölls.
Vid 2 § förestälte Hr Carl Wennerstedt, at berörde §
ej tillåter någon at få i Secrete Utskottet under den tysthetsed,
som aflagd är, angifva eller angripa någon ärlig man til dess
goda namn och rykte med mera. Henna saken, sade Hr Wennerstedt,
är af den aldra största angelägenhet, at den obrottsligen
hålles, sä at eho, som angifven i Secrete Utskottet någon
för hvad brott thet ock vara må, bör ock straxt påläggas at
bevisa detsamma, och at Riksens Ständer af deras vanliga
ömhet, när en sådan lidande vänder sig til deras ädelmodighet
och rättvisa, då strax fordrar af Secrete Utskottet at upgifva
angifvaren, så at på en gång alla sådane hemlige tilmälen
mätte förqväfjas såsom de, hvilka aldrig något godt med sig
föra, utan värka bedröfvelige och högst beklagelige påfölgder.
Hr Ruthenschöld: Denna påminnelsen är så mycket
angelägnare, som af sådane hemlige angifvelser och den värkan
de hafva et färskt prof är ifrån sidsta Riksdag med Häradshöfdingen
Cederfelt.
Hr Sten Cederfelt uprepade innehållet af §, men förmente,
at den ej är tilräckelig at förekomma det ärligit och
oskyldigt folk kunde hemligen blifva angifne och under ransakning
stäldte, utan holt derföre nödigt at vid slutet af § tilläggas
måtte: fast mindre bör någon ohördan uppå ensidig
berättelse och angifvande underställas någon ransakning och dom.
Häröfver discourerades och tyckte en del, at Hr Cederfelts
påminnelse intet voro tilräckelig at skydda och befordra ärligit
folk ifrån hemliga angifvelser, utan voro derföre bäst, at efter
Hr Wennerstedts project tysthetseden i sådan händelse för
Secrete Utskottets ledamöter blefvo uphäfven, så at man kunde
fä vetta hvem, sorn varit ens angifvare.
Deremot anfördes åter, at på det sättet kunde den, som
får kundskap om någre skaddige stämplingar emot riket, afskräckas
at sådant uptäcka och angifva. Men som det fants
28 (Äng. 27.) Sekreta Utskottets instruktion.
skäligt, samt med lag och processen enligit, det ingen ohördan
bör uppå ensidig berättelse och angifvande underställas någon
ransakning och dom, til förekommande hvaraf det ock mycket
skulle bidraga om Secrete Utskottets ledamöter vid sådane
tilfällen icke blefvo bundne vid någon tysthetsed, så föreslog
Hr Landtm, at Hr Cederfelts påminnelse måtte införas
med tilläggning at tystheten blir håfven;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns ytterligare proposition af
R. o. A. bifölls.
Och infördes altså vid slutet af 2:dra § samma påminnelse
med den omförmälte tilläggningen.
Continuerades med instruction och uplästes 3 §.
I anledning af Hr C. G. Boijes påminnelse infördes vid
thet stället, hvaräst talas om gratificationer, följande mening:
Skulle emot Secrete Utskottets instruction några gratificationer
vara giorde eller hädanefter giöras, så bör sådant för ogilt
anses och åter indragas.
Vid slutet af bemälte 3:die § begärte Hr Trolle at tilläggas
måtte, det Secrete Utskottet noga skal efterse huru alla
subsidier saint inkomster sedan detta krigets början äro utgifne,
och derpå låta gifva sig räkningar samt verificationer på
alt det, som verificeras kan.
Frih. C. W. Cederhielm erindrade, at om Secrete Utskottet
skal efterse huru alla subsidier samt inkomster sedan
detta krigets början äro utgifne, så går Secrete Utskottet med
sitt giöromål til 1738 års Riksdag, men efter Riksdagsordningen
och vid Riksdagarne har terminus a quo altid varit
ifrån sidsta Riksdagen, så at Riksens Ständer derifrån begynt
deras revision.
Hr Estenberg holt nödigt, at detta tager sin början ifrån
1738.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan om Hr Trolles påminnelse
vinner bifall,
svarade R. o. A. med Ja, och fants derjemte godt at i
stället för de orden »ifrån detta krigets början», skulle sättjas:
sedan år 1738.
Infördes altså vid slutet af § denna mening: Secrete Utskottet
skal ock noga efterse huru alla subsidier samt riksens
inkomster sedan år 1738 äro disponerade, och derpå låta gifva
sig behörige räkningar samt verificationer på alt det, som verificeras
kan och bör.
Sekreta Utskottets instruktion.
29
Uplästes 4 § af Secrete Utskottets instruction, hvilken
bifölls.
Vid 5 § giorde Hr Eric Gustav Boije den påminnelsen,
at ej någon af Secrete Utskottets ledamöter må väljas i BancoDeputation,
som i banquen giordt något lån.
Hr Cederfelt holt före, at Secrete Utskottet ej eller bör
tillåtas at giöra någre afskrifningar utan samtelige Riksens
Ständers vettskap och bifall, emedan sådant ej fordrar någon
tysthet.
Frih. H. Wrede förestälte, at Secrete Utskottet, då Deputerade
til Banco-Deputation utväljas, intet kan veta hvem,
som i banquen giordt något lån, så at svårt voro til at förekomma,
det ingen blefve i samma Deputation vald, som til
banquen är något skyldig, hälst til de 4 Deputationer af Secrete
Utskottet väljes, nemligen Mindre Secreta, Denfensions-,
Stats- och Banco-Deputation, sådane ledamöter måtte tagas,
som til hvart och et giöromål äga nödig kundskap.
Dertil med kan Banco-Deputation enligit Secrete Utskottets
instruction ej bevilja någre afskrifningar eller giöra
någre författningar banco-verket rörande utan hela Secreta
Utskottets samtycke, och skulle således värkan häraf endast
blifva den, at lånen i banquen blefve härigenom svårare än
hos private personer.
Hr Ruthenschöld lade härtil at om de, som i banquen
giordt lån, för den orsaken skull ej få väljas til ledamöter i
Banco-Deputation, så torde det habileste folket derifrån utestängas.
Och sade Hr Ruthenschöld sig ej kunna finna orsaken
härtil, emedan hvar och en, som lånar något i banquen måste
efter förordningarne derföre praestera behörig säkerhet och bör
ej äga sämre utan snarare bättre vilkor än den, som hos en
privat giordt något lån.
Gref Spens förmente, at här ändå voro tilgång nog på
folk. Och hvad det angår, at Secrete Utskottet ej kan vetta
hvem, som af dess ledamöter i banquen giordt något lån, så
kan hvar och en, som vet sig vara något i banquen skyldig,
på den händelsen han til ledamot i Banco-Deputation blefvo
vald, sig derifrån undandraga.
Gref Carl Frölich berättade, at han sutit i Banco-Deputation,
och således hade sig bekant at intet lån giöres, som
banquen ej har tilräckelig säkerhet före. Och förestälte Gref
Frölich vidare huru angelägit det är at på intet sätt röra
30 (Aug. 27.) Sekreta Utskottets instruktion.
banquen såsom et för riket högst nyttigt och angelägit verk,
hvars credit man på alt sätt bör söka at styrka.
Frih. H. Wrede: Riksens Ständer hafva giordt åtskillige
författningar med banquen och dervid haft det syftemål, at
banquen intet skulle vara onyttig utan penningarne komma at
roullera til banquens avance och undersåtarnes tienst; skulle
nu de, som giordt lån i banquen, derföre bli utestängde ur
Banco-Deputation, så hafva de ju sämre vilkor än om de lant
hos private, och då kan det af Riksens Ständer påsyftade
ändamålet ej vinnas, hvarigenom de handlande, som under
tiden, då de se sin vinst, låna ansenlige capitaler i banquen
emot et skäligt interesse, skulle blifva obligerade at giöra sådane
lån hos private, som på sådan händelse straxt skulle
stegra och upsättja interesserne.
Hr Hårleman understödde detta med föreställning, huru
stor vinst det är för riket, at banquen är i det stånd, så at
undersåtarne få emot behörig säkerhet låna penningar til et
skäligit interesse; men skulle sådane lån, som ofta ske under
obekante namn, efterfrågas och giöras kunnige, så lider banquen
visserligen til sin credit.
Hr C. Wennerstedt tilläde, at de största lånen utgå
under obekante namn.
Hr Landtm, frågade om i anseende til hvad nu anfört
blifvit den giorde påminnelse skal gå ut;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Derpå uplästes 6 § af Secrete Utskottets instruction, hvilken
af R. o. A. bifölls.
Likaledes uplästes 7 §.
Hr Gust. Palmfelt hemstälte om icke vid det, som för—
mäles, at Secrete Utskottet skal efterse huruvida alliancerne
å de främmande makters sida hafva blifvit efterlefvade och
fullgiorde, de orden: »serdeles de som 1727 och de följande åren
slutne äro», kunde gå ut, emedan berörde alliancer långt för
detta blifvit öfversedde.
Uppå Hr Landtmilis härom giorde frågan,
svarade R. o. A. bärtil med Ja.
8 § bifölls.
9 § uplästes.
Hr C. Wennerstedt: Jag underställer R. o. A:ns om
pröfvande
om icke at aldeles vara försäkrad, thet thenna §
blifver vid sin fulla kraft, Riksens Ständer skulle finna för
Sekreta Utskottets instruktion.
31
godt at låta i underdånighet gifva H. K. Majit och vederbörande
Collegier del af denna deras vilja, samt at Riksens
Ständer intet vilja hafva någon annan tillåtit at framkomma
med några recommendationer än Riksens Ständer sielfve, då
de finna sig dertil föranlåtne, til uprättande för dem, som något
lidit och äro förbigångne.
Frih. H. Wrede förklarade sig jemväl finna nödigt at
härom något måtte införas i Secrete Utskottets instruction.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan 0111 detta vinner bifall
svarade R. 0. A. med Ja.
Införes altså näst orden »embete eller värdighet»; emedan
Riksens Ständer härigenom förklara, at slike recommendationer
nu och i framtiden skola vara utan kraft och värkan.
Hr Hastfehr erindrade, at plena vid sidsta Riksdag afslagit
recommendationer för åtskillige, dem Stora Secreta Deputationen
likväl sedermera lemnat des underdåniga föreskrifter
til H. K. Majit.
Hr C ari Gust. Boije sade sig finna nödigt, at ännu en
§ i Secrete Utskottets instruction mätte införas.
Bland alle creatur på jorden är en blind man den olyckeligaste,
ty han är intet i stånd at krypa dit han sielf vil. Vår
rikskropp har tvänne ögnestenar, den ena det utrikes väsendet,
på hvilken genom vårt nu iråkade släta tilstånd och ringa
anseende hos vare grannar vi nästan förlorat synen, den andra
är vårt inrikes väsende, välstånd och styrko, hvartil våra med
mycken kostnad inrättade manufacturer isynnerhet kunna bidraga;
och som således nödigt är, at vi på alt sätt äro måne
om deras conservation, så låtom oss fördenskull lägga det dertil
i Secrete Utskottets instruction, at Secrete Utskottet intet må
på något sätt röra de författningar, som vid de förre Riksdagar
äro giorde til manufacturernes uphielpande.
Hr Gust. Palm felt och flere andre sade, at hvad Hr
Boije nu anfördt voro väl påmint, men at sådant icke hade
rum uti Secrete Utskottets instruction, emedan nu äfven som
vid förra Riksdagar en serskilt Manufactur-Deputation lärer
förordnas, hvilken om de mål och ärender, som röra manufacturerne,
med sitt Betänkande til Riksens Ständers plena lärer
inkomma.
Hr Boije tykte at detta visserligen hade rum i Secrete
Utskottets instruction; ty i annor händelse och der det ej infördes,
kunde Secrete Utskottet lätteligen taga sådane mått,
32 (Ang. 27.) Sekreta Utskottets instruktion och ed.
hvarigenom våra manufacturer framdeles kunna skadas; hvilken
dess mening Hr Boije begärte måtte föras til Protocollet, så
at om R. o. A. ej behaga bifalla dess giorde föreställning,
han likväl härutinnan må hafva sitt samvete tilfredsstält.
Gref H. Gyllenborg utlät sig, at Hr Boijes mening lärer
vara, det Secrete Utskottet med främmande makter ej må taga
sådane mått, hvarigenom väre manufacturer på något sätt
kunde skadas.
Hr Hårleman anförde, at uti Secrete Utskottet förekomma
saker, som på vist sätt röra manufacturerne, men äro
secrete och af den beskaffenhet, at de ej afgiöras hos ManufacturDeputation,
och sådane lärer Hr Boije mena.
Frih. Wrede föreslog, at i Secrete Utskottets instruction
kunde införas, det Secrete Utskottet hvad vår handel angår
ej bör taga någre mått med utrikes makter utan föregången
communication med Manufactur-Deputation.
Hr Wennerstedt: Den ömhet Riksens Ständer redan
vijst för våre manufacturer bör vara hos oss beständig. Men
derföre behöfves ej något härom inryckas i Secrete Utskottets
instruction, hälst visse ledamöter af Secrete Utskottet altid
sittja i Manufactur-Deputation, och de samma, som således
hafva sig bekant hvad som i Secrete Utskottet passerar, kunna
altid erindra det, som länder til manufacturernes bästa.
Hr Sten Cederfelt: Det är omöjeligit at kunna inrycka
alla omständigheter i sielfva instructionen och kunna vi dessutan
förmoda, at Secrete Utskottets ledamöter lära handtera
sakerne som ärlige män.
Häröfver discourerades något vidare, och frågade Hr
Landtm, om Hr Boijes påminnelse får bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Gref H. Gyllenborg förestälte än vidare nödvändigheten
deraf, at Secrete Utskottet vid underhandlingar med främmande
makter med al ömhet måtte handtera de ärender, som
på något sätt angå våre manufacturer.
Hr Landtm, uprepade sin förra giorde frågan, om Hr
Boijes påminnelse får bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Nej.
Derpå utnämdes någre ledamöter, som gingo nid i Secrete
Utskotts-sahlen at justera de ändringar, som uti Secrete Utskottets
instruction nu blifvit giorde.
Emedlertid uplästes Secrete Utskottets ed.
Sekreta Utskottets instruktion.
33
Gref Frölich erindrade, at fast tystheten inbegripes uti
eden, så bör doch sådant uptäckas, som skadeligit är.
Gref H. Gyllenborg anförde häremot, at om tillåteligit
vore at uppenbara det, som tyckes vara skadeligit, kunde ofta
något divulgeras, som voro af stor angelägenhet i anseende til
förevarande underhandlingar.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls eden som den var.
Hr Landtm, proponerade om icke sedan påminnelserne
vid Secrete Utskottets instruction blifvit justerade E. o. A.
på en stund skulle behaga at skiljas åt och åter komma tilliopa
klåckan 12 at afhöra listan på Secrete Utskottets ledamöter,
hvilken ej kan upbrytas förr än instruction gådt igenom
Stånden.
R. o. A. biföllo Hr Landtmilis giorde proposition.
De Deputerade at justera Secrete Utskottets instruction
upkommo och uplästes de skedde ändringar.
Vid slutet af 3:die § och det, som förmäles om subsidierne,
at efterses skal huru de tillika med andre riksens inkomster
sedan 1738 blifvit disponerade, förestälte
Frih. H. Wrede, at det lärer förorsaka hvarjehanda omdömen
om terminus a quo skal blifva ifrån 1738.
Hr Estenberg sade sig hafva påmint, at terminus a quo
måtte blifva ifrån 1738. Anledningen dertil är, at K. Maj:ts
och Riksens Camar-Collegium för någon tid sedan skrifvit til
Cantzlie-Collegium och begärt underrättelse hvad medel som
ifrån främmande makter sedan 1720 influtit; Cantzlie-Collegium
har ock låtit se derefter, men ej kunnat gifva härom
någon uplysning.
Sedan alle giorde ändringar voro upläste frågade Hr
Landtm, om de bifallas;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Skrefs altså på Secrete Utskottets instruction: Bifölls
med de in margine giorde tilläggningar; och afsändes densamma
til de andre Stånden.
R. o. A. skildes åt.
Adelns Protokoll 1742—1743. I.
3
34 (Äng. 21, 28.) Sekr. Utek:s instruktion.
Den 27 Augusti.
Samlades åter R. o. A. förmiddagen klåckan 12.
Sedan R. o. A. intagit sine säten, förmälte Hr Landtm,
det han väl trodt, at Secrete Utskottets instruction nu skulle
kommit tilbaka ifrån de andre Stånden, men som sådant ej
skedt, måste väl R. o. A. åter skiljas åt, emedan här intet
annat i dag voro til at giöra.
Frih. Hindr. Wrede påminte, at Electorerne måtte träda
tilsammans at välja Deputerade til Råds-vahlet så väl som
de angelägnaste Deputationerne.
Men Hr Landtm, erindrade, at härom med de andre Stånden
förut bör öfverläggas och deras bifall inhämtas.
R. o. A. skildes åt.
Den 28 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud gaf Hr Landtm tilkänna,
at Secrete Utskottets instruction nu kommit tilbaka ifrån de
andre Stånden, och hade så väl Präste- som Borgareståndet
bifallit de af R. o. A. giorde tilläggningar. I öfrigit hade
Präste- och Borgareståndet vid någre §§ påmint et eller annat
ord, som dock icke giorde någon ändring i meningen, och hemstälte
Hr Landtm, om berörde påminnelser nu få upläsas;
Hvartil af R. o. A. samtyktes.
Uplästes altså först respective Ståndens påskrifter och
dernäst de vid hvarje § giorde påminnelser.
Vid 6:te § och näst efter orden: »Ej må Secrete Utskottet
giöra någon disposition, som förorsakar ändring och rubbning
uti Riksens Ständers Contoirs reglemente», hade Prästeståndet
tillagt: ej eller deremot låta någre utbetalningar giöras utan
samtelige Ständernes vettskap och samtycke.
Hr Landtm, frågade om denne Prästeståndets påminnelse
vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vid 7 §, derutinnan omtalas, at Secrete Utskottet må efterse
huruvida fredstractaterne och alliancerne å de främmande makters
sida blifvit efterlefvade och fullgiorde, hade Borgareståndet
Sekr. Utsk:s instruktion och ledamöter.
35
påmint at i stället för de orden: »Och så framt dervid finnes
at Sveriges crono och undersåtare», skulle sättjas: Sveriges
crono eller ock undersåtare;
Hvilken påminnelse af R. o. A. jemväl bifölls.
Uti 8 §, som förbiuder at inga af Secrete Utskottets förordnade
Deputerades Betänkande böra gälla för Secrete Utskottets
slut, utan desamma hela Secrete Utskottet först underställas,
hade Prästeståndet tillagt: med et deröfver hållit noga
protocoll.
Frih. Wrede sade sig finna nödigt, at när någre Deputerade
af Secrete Utskottet förordnas til visse angelägne ärenders
utarbetande, protocoll altid må hållas öfver deras förrättning,
och lärer hvar ärlig man, som har Guds namns ära och
fäderneslandets välfärd til afseende och ändamål, aldrig frukta
något, som för dess räkning är infördt i protocollet.
Atskillige andre understödde detta och funno betänkeligit
at antaga Borgareståndets härvid giorde tilläggning, at protocoll
då allenast skulle hållas, när Secrete Utskottet det nödigt
pröfvar.
Uppå Hr Landtmilis härom giorde frågan,
bifölls allenast Prästeståndets vid denne § giorde tilläggning.
Uti 9 §, derest Secrete Utskottet förbiudes at lemna någon
skriftelig eller mundtelig recommendation eller föreskrift, har
Prästeståndet i stället för föreskrift satt föreställning.
Gref Fredr. Gyllenborg påminte, at muntelig föreställning
är rättare.
R. o. A. funno altså bäst, at begge desse orden blifva
stående.
Flere påminnelser voro ej giorde af de öfrige Stånden,
hvarföre sedan på sielfva instructionen var skrifvit: upläst hos
R. o. A. och bifölls högvyrdige Prästeståndets tillika med
loflige Borgareståndets vid 7 § giorde til läggningar, densamma
afskickades til de andre 2:ne Stånden.
Derefter upbröts listan på Secrete Utskottets ledamöter,
{Bil. N. 2.) och uplästes så långsamt, at hvar och en, som behagade,
kunde de upläste namnen anteckna.
De til Secrete Utskottet valde ledamöter upropades och
de frånvarande blefvo efterskickade. Emedlertid at på deras
ankomst väntades bad
Hr Landtm, at R. o. A. ville utse tvänne ledamöter, som
kunde träda tilhopa med de andre Ståndens Deputerade at
36 (Aug. 28, 30.) Gatulopp. Om rådsval. Löjtn. Tigerfelt.
justera Secrete Utskottets instruction, efter som ExpeditionsDeputation
ännu ej blifvit vald.
Utnämdes altså härtil Frih. Henr. Wrede och Hr Carl
Ribbing, hvilka ock til den ändan straxt gingo neder.
Secrete Utskottets ledamöter upropades å nyo och aflade
på vanligit sätt den af Riksens Ständer nu förut gillade
och faststäldte eden, hvilken dem af Riddarhus-Secreteraren
förestafvades.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at något manskap af Gardet
kommer at sammandragas til en executions förrättande med
gatulopp, hvilket Hr Capitain Ridderstråhle först enligit Riksdagsordningens
21 § hos Riksens Ständer velat anmäla.
R. o. A. hade härvid intet at påminna.
Frih. Coijett och Frih. Wrede påminte hurusom 1739
års Förordning om tiensternes besättjande innehåller, at de
ledige Råds-embeten i begynnelsen af Riksdagen böra besättjas,
och at således Electorerne utan längre tidsens utdrägt
nu borde träda tilsammans och utnämna Electorer til Rådsvahlet.
Häremot anfördes, at det voro långt angelägnare saker at
tänka på, til rädda riket ur den förestående faran, än at välja
Riks-Råder, och borde således tiden dermed icke nu uppehållas,
utan härom en annan gång vid R. o. A:ns sammankomst talas.
R. o. A. skildes åt.
Den 30 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud
uplästes et af Hr Baron och Ofver-Ståthållaren Fuchs
ingifvit Memorial, hvaruti han gifver tilkänna det enligit en
til honom inkommen rapport, Expectant-Lieutenanten Tigerfelt
i natt blifvit af brandvakten arresterad för det han densamma
med oqvädinsord och smädefulla utlåtelser skal angripit; och
som denna sak är af den beskaifenhet at deröfver vid vederbörlig
domstol lagligen kommer at ransakas och dömas enligit
1737 års Förordning om våldsamheters förekommande; altså
har Hr Baron och Ofver-Ståthållaren, på den händelsen at
bemälte Lieutenant Tigerfelt såsom Riksdagsman sig låtit
Löjtn. Tigerfelts arrest. Deputationer.
37
anteckna, i anledning af Riksdagsordningens 23 § sådant hos
Högh R. o. A. velat anmäla.
Frih. Carl Otto Hamilton: Yi hafva härutinnan praejudicat
ifrån förra Riksdagen med Camarherren Wingeflycht,
som af brandtvakten blef arresterad; då funno Riksens Ständer
at han, som var Riksdagsman, borde släppas ut til dess ransakningen
försiggådt, och när omständigheterne funnos så grofva,
at han icke längre kunde lemnäs på fri fot, måtte han åter
träda i arrest igen. På samma sätt tyckes mig at nu med
Lieutenant Tig erfelt bör förhållas.
Frih. von Otter påminte, at R. o. A. allena ej kunna
dispensera härutinnan, utan böra alla 4 Stånden häröfver höras
innan Hr Tigerfelt kan slippa ur arresten.
Frih. H. Wrede: Vid sidsta Riksdag blef det updragit
Justitise-Deputation at inkomma med sitt Betänkande huruvida
patrouillerande vakter skulle äga vitsord, då de blifva angripne;
om så skedt och på hvad sätt detta Betänkande blifvit afgiordt
är mig ännu obekant; emedlertid synes det ganska svårt at en
Riksdagsman för det han får händel med en brandvakt, som
i fyllerie rätt så snart kan förföra sig på honom, skal blifva
arresterad och under sielfva ransakningen svara ex carcere, der
likväl efter Riksdagsordningens 23 § ingen Riksdagsman bör
i häktelse inmanas, annars än då han för groft brott varder
gripen på färsk gerning eller på flyende fot.
Frih. von Otter berättade, at Justitise-Deputation vid
slutet af Riksdagen inkommit med Betänkande härom, men at
detsamma aldrig hos Riksens Ständer blifvit föredragit eller
afgiordt.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at vid efterseende befunnits,
det denne Tigerfelt icke är introducerad på Riddarhuset, mindre
för Riksdagsman anskrefven.
R. o. A. kunde sig således härmed icke befatta.
Hr Landtm, bad at R. o. A. nu ville utlåta sig hvilka
Deputationer, som finnas nödige och komma at väljas, hvarom
Hr Landtm, med de öfrige Ståndens Taleman förut öfverlagt,
och huruväl man i förstone tänkt at ej så många Deputationer
skulle vid denne Riksdag behöfvas, doch som förutan de mål
af hvarjehanda beskaffenhet, hvilke igenom Urskilnings-Deputation
inkomma, uti H. K. Maj:ts Secreta Propositioner åtskilige
lära anföras, hvilke alla måste hafva sine fora dit de kunna
remitteras, så synes följande oundgängelige, nemligen: först
38 (Aug. 30.) Om Deputationerna.
Urskilnings- och Expeditions- samt Secreta Deputationerne,
sedan Justitia-, Camar-Oeconomie-, Landt- och Siö-Militisesamt
Manufactur- och Handels-Deputationerne.
Frih. H. Wrede sade sig finna tvänne considerationer,
hvarföre de omtalte Deputationer böra förordnas, först at om
än vid denna Riksdag, som är extraordinair, ej alt som til
Ständerne inkommer skulle hinna afgiöras, så blifva likväl åtskiilige
saker utarbetade til nästa Riksdag.
Dernäst är enigheten ibland oss högst nödig och om den
skal vinnas, måste man lämpa sig til de andra Stånden, som
påstå at Deputationerne måtte förordnas; det kunde väl sägas,
at enigheten härigenom mer störes än befordras, ty när en
hoper saker förekomma och frågan blir de meo et tuo, söker
hvar och en på sin sida at förvärfva sig mästa vännerne;
men så kan man dock förmoda, at igenom sakernes försiktiga
handterande och bedrifvande ingen oenighet skal finna rum.
I öfrigit kunna de precautioner tagas, at Deputationernes arbete
intet skal hindra eller uppehålla Riksdagen när Secrete Utskottet
är färdigt.
Hr Landtm, förmälte, at då han varit tillropa med de
öfrige Ståndens Talemån, hafva de varit af samma tanka, at
Deputationernes arbete intet måuppehållaRiksdagen, utan så snart
hufvudverket, hvarföre Riksens Ständer äro sammankallade,
är bragt til slut, hvad då af Deputationernes arbete finnes vara
oafgiordt upskiutes til en annan Riksdag.
Derjemte är väl nödigt ansedt, at alla ärender måtte expedieras
innan Riksens Ständer skiljas åt och ingen expedition
sedan ske, utan Riksens Ständer häldre dröja någre dagar tilsammans.
Och som härtils vid Deputationerne flere Notarier blifvit
brukade, så påmintes ock at ej mer än en Notarius vid hvarje
Deputation må antagas.
Hr Ruthenschöld anförde, at det aldrig varit brukeligit,
at någon Deputation haft mer än en Notarius, utom Manufactur-Deputation,
hvaräst så mycket arbete förefallit, at en
person det omöjeligen kunnat bestrida; och har fördenskull
en måst tagas til protocollet och en annan til expeditionen.
Det sades at i Camar-Oeconomie-Deputationen varit 4.
Hr Ruthenschöld förklarade, at Camar-Oeconomie-Deputation
delt sig i 4 Utskott, och har den, som i sielfva Deputa
-
Val af Deputationer.
39
tionen fördt protocollet, intet kunnat betjena alla 4 Utskotten,
utan hvartdera Utskott behöft sin serskilte Notarius.
Gref Henning Gyllenborg hemstälte, om icke Ht Landtm.
kunde träda tilsammans med Talemännen at öfverlägga om
Deputationerne.
Hr Landtm, berättade, at han i förgårs med Talemännen
härom öfverlagt, och hade Bondeståndet igenom sin Taleman
påstådt, at Besvärs-Deputation och alla de öfrige Deputationer,
undantagandes Protocolls-Deputation, måtte förordnas; Prästeståndet
hade önskat at vid denne Riksdagen få Deputationer
måtte blifva och Borgareståndet begärt de af Hr Landtm, här
förut upräknade.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. behaga at Electorerne
i dag träda tilsammans at utvälja ledamöter til de
omtalte Deputationer;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och upsattes härom följande Extractum Protocolli til de
andre Stånden, som för R. o. A. uplästes och gillades:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 30
Aug. 1742.
Såsom H. K. Maj:t uti des utfärdade Kallelsebref til innevarande
Riksdag af den 29 sidstledne Maii nådigst förmält,
det K. Maj:t blifvit föranlåten at för någre visse angelägne
ärender skull sammankalla Riksens Ständer, hvarigenom H.
K. Maj:t sjelf således gifvit nådig anledning til en kort Riksdag;
altså och emedan jemväl de tvänne så nära och tätt inpå
hvarannan fölgde långsama Riksdagar varit landet och undersåtarne
til nog tunga och besvär, ty förenade sig R. o. A. at
vid denna Riksdag inga andra Deputationer måge förordnas
och utnämnas, än de, som högst oundgängelige äro til de ärenders
afgiörande, som H. K. Majit uti des Secreta Propositioner
nådigst meddelandes varder, eller eljest igenom Urskilnings-Deputationen
kunna inkomma, hvaribland altså R. o. A. först räknar
Urskilnings- och Expeditions- samt Secreta Deputationerne,
sedan Landt- och Siö-Militiae-, Camar-Oeconomie, Manufacturoch
Handels- samt Justitise- och Almänna Besvärs-Deputationerne;
och stadnade fördenskull R. o. A. i det slut, at
Electorerne med första måge träda tilsammans at til förenämde
Deputationer välja ledamöter til det antal, som förr
vanligit varit; dock bör desse Deputationers arbete ej hindra
eller uppehålla Riksdagen när Secrete Utskottet med sitt giöro
-
40 (Aug. 30.) Dep. till rådsval. Urskill.-Dep. Introd.-Dep.
mål, såsom det angelägnaste, kommit til slut; hvilket alt med
de öfrige respeetive Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra,
Hr Landtm, hemstälte om Electorerne äfven skola välja
Deputerade til Råds-vahlet, hälst derom tilförene blifvit påmint,
at de ledige Råds-embeten i anledning af 1739 års Förordning
strax vid Riksdagens begynnelse böra besättjas;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja,
Och upsattes jemväl härom et Extractum Protocolli til
de andra Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades,
så lydande:
Utdrag af Protocollet, sorn holts hos R. o. A. den 30
Aug. 1742.
Såsom i anledning af 3 § uti 1739 års Förordning om förslagers
uprättande och tiensters besättjande, de sedan sidsta
Riksdag ledige blefne tvänne Råds-embeten straxt vid Riksdagens
begynnelse böra besättjas, altså stadnade R. o. A. i
det slut at deras Electorer i dag måtte utvälja Electorer til
Råds-vahlen, som sedan med första träda tilsammans med de
tvänne andra i Råds-vahlet deltagande respeetive Ståndens
Deputerade at uprätta förslager til förbemälte tvänne Rådsembeten;
hvilket med högvyrdige Präste- och loflige Borgarestånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Landtm, förmälte hurusom vid förra Riksdagar en
myckenhet saker inkommit, som ej gådt igenom Urskillningen,
hvaraf de öfrige Stånden altid tillagt R. o. A. skulden, och
altså nu igenom deras Talemän påmint at det aftal måtte
giöras, at under hvad prsetext det ock vara må inga andre
ärender vid denne Riksdag måtte antagas, än de, som gådt
igenom Urskilnings-Deputation.
Uppå Hr Landtmilis härom giorde föreställning, at detta
mycket skulle befordra et skyndesamt slut på Riksdagen
förenade sig R. o. A. at ej emottaga någre saker, som ej
gådt igenom Urskilnings-Deputationen.
Likaledes funno R. o. A. högst nödigt, at alla ärender
måtte blifva behörigen expedierade innan Riksens Ständer
skiljas åt.
Hr Landtm, frågade om Electorerne äfven skola välja en
Introductions-Deputation;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja,
Riddarhus-Dep. Om introduktion.
41
Men Frih. H. Wrede erindrade, at denna Deputation måtte
kallas Riddarhus-Deputation, emedan om densamma får namn
af Introductions-Deputation skulle alt för många anmäla sig
och söka at blifva introducerade, hvartil han för sin del icke
kan samtycka, utan de 3:ne, för hvilka det redan vid förra
Riksdagen är resolverat, emedan de hafva lika rätt med Hr
Major Wrangel och Hr Engelhart.
Gref H. Gyllenborg: R. o. A. har vid förra Riksdagar
altid funnit denna saken vara granlaga, ty å ena sidan står
det fast, at för mycken Adel är skadelig och försvagar riket,
deremot bör å den andra dörren intet tilstängas för dem, som
igenom dygd och ära giordt sig värdige af en sådan förmån.
Jag tycker altså at härmed nu bör förfaras på samma sätt
som vid förre Riksdagar skedt, då R. o. A. upskutit, det til
slutet af Riksdagen.
Hr Ruthenschöld föreslog, at en Riddarhus-Deputation
måtte förordnas, som öfversel' alla Riddarhusets oeconomica,
hos hvilken de, som söka introduction, sig jemväl kunna anmäla.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at Riddarhus-Directeurerne
lära inkomma med sin berättelse örn Riddarhus-sakernes tilstånd,
varandes således nödigt at en Riddarhus-Deputation
förordnas.
Gref D. Frölich holt äfven nödigt, at en RiddarhusDeputation
måtte förordnas, hvilken undersöker om hvars och
ens meriter och derom til R. o. A. med sin berättelse inkommer,
då det sedan står hos R. o. A. hvem de vilja intaga.
Frih. Coijett: Om en sådan Deputation sättes, lära ganska
många sig anmäla, så at det blir svårt at döma om allas deras
meriter, hvilket jemväl skulle upväcka mycken jalousie, derföre
är bäst at straxt förekomma sådant och allenast hålla sig vid
dem, som R. o. A. redan faststält skola intagas, hvaribland
Hr Morman och Hr Konow är, som begge hafva förra Konungars
sköldebref.
Vid detta tilfället nämdes äfven Hr Ridderstedt.
Hr Hastfehr anförde at uti det åberopade och sidst upläste
Protocollet finnes ej någon speciel Resolution för Morman
och Kunow.
Frih. Wrede utlät sig, at man vid Riksdagarne finner det
placerne i Riddarhuset af det nuvarande antal af R. o. A.
aldeles blifva upfylte; skulle det nu fastställas, at någon introduction
skal ske, så lära öfver 70 eller 80 sig dertil anmäla,
42 (Avig. 30.) Om introduktion. Riddarhus-Dep. Ensk. ansökn.
hvilka alla ogiörligen kunna intagas, och om R. o. A. allenast
vilja förunna någre enda den förmånen, så blir det svårt at
urskilja hvilke densamma förtiena, ty hvar och en tror sig äga
meriter och har sina vänner, som talar för sig. Det är fördenskull
bäst at intet gifva anledning til det, som kan upväcka
så mycken jalousie både innom oss och jemväl emellan de
sökande.
Hr Simon Wennerstedt åberopade sig 44 § i Regeringsformen,
med påstående at samina § härvid måtte följas och
i akt tagas.
Hr Adlerbeth: Vid förra Riksdagar har så practicerats,
at R. o. A. vid slutet af hvarje Riksdag faststält et vist antal
huru många Adelsmän skulle blifva, och sådant hos H. K.
Majit i underdånighet anmält, hvilken efter Regeringsformens
44 § tilkommer at med Adelig sköld benåda dem, som dertil
giordt sig värdige. De, som då af H. K. Majit blifvit nämde,
hafva sedermera hos R. o. A. vid nästa Riksdag sökt introduction,
hvarpå af en dertil förordnad Deputation blifvit undersökt
om de fullgiordt prestanda. Skulle nu antingen af det
utnämde antalet, eller ock de, som hafva förra Konungars
sköldebref, någre vara, som ännu ej blifvit introducerade, så
kan jag för min del ej finna at dem kan nekas introduction,
då de fullgiordt hvad som prasteras bör.
Sedan häröfver något vidare blifvit discourerat, frågade
Hr Landtm, om Riddarhus-Deputation skal förordnas at
öfverse Riddarhusets oeconomica, hos hvilken de, som söka introduction,
sig jemväl kunna anmäla;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Som en och annan begärte at 44 § i Regeringsformen
måtte upläsas, så upläste Frih. Coijett samma §.
Hr von Borg påminte, at denna Deputation måtte få den
instruction, at hvad instruction angår, den rättar sig efter 44
§ i Regeringsformen.
Uppå Hr Landtmins giorde frågan,
bifölls detta af R. o. A.
Uplästes projectet til det anslag, som för de sökande
kommer at upsättjas, hvarutinnan terminen til den 20 nästkommande
September inclusive är utstäld, innehållandes i
öfrigit någre för bemälte sökande nödige varningar.
Detta project bifölls af R. o. A. samt afsändes genast til
de öfrige Stånden och finnes ibland allegaterne til detta Protocoll.
Dep. fr. Bonde-st. Bonde-st:s tillträde till Sekr. Utsk. 43
Ifrån Bondeståndet anmältes oell på vanligit sätt af 6
Deputerade emottogs en Deputation af 12 personer.
Taleman Olof Håkansson förde ordet och sedan han
förmält Bondeståndets vördsama hälsning samt tilönskat R.
o. A. lycka och välsignelse samt Guds mildrika bistånd vid
den nu begynte Riksdagen, framgaf han et Extractum Protocolli,
hvilket han begärte måtte upläsas.
Uplästes altså berörde Extractum Protocolli af innevarande
dato, hvaruti Bondeståndet förer the öfrige respective
Stånden til minnes theras vid förre Riksdagar lemnade utlåtelse,
at enär något serdeles vigtigt förefaller, som ej mindre
rörer Almogen än de öfrige respective Stånden, kommer i sådan
händelse Bondeståndet äfven at hafva des Deputerade i Secrete
Utskottet och der tillika med de öfrige Ståndens ledamöter
samråda.
Och som innevarande Riksdags anticipation samt de så
väl förut timade som ännu continuerande svåra omständigheter
nogsamt öfvertygat Bondeståndet, det de nu förekommande mål
måste vara af största angelägenhet, hvarpå ej mindre Bondeståndets
än de öfrige Ståndens välfärd och säkerhet beror; ty
förmäler Bondeståndet sig hafva blifvit föranlåtit at hos de
öfrige respective Stånden begära, det måtte de ofvannämde
försäkring få til godo niuta, hälst och emedan Ståndet i annan
händelse och under vidare famlande i mörker och ovisshet om
sådane riksvårdande ärenders beskaffenhet icke kan vara i
stånd at meddela des välmente tankar och yttrande, eller biträda
det almänna på sådant sätt, som högsta nödvändigheten
torde erfordra; giörandes Bondeståndet sig den otvifvelaktiga
förhoppning at uti denna des skäliga begäran blifva så mycket
mera villfarit och på lika sätt som de öfrige respective Stånden
få hafva sine ledamöter i Secrete Utskottet, som härigenom
gifves det fullkomligaste prof af rätt inbördes enighet och förtroende
Stånden emellan, såsom den tryggaste grunden til rikets
almänna säkerhet, hvaraf den ofelbara frukten lärer visa sig
at efter inhämtad kundskap om sakernes rätta sammanhang
Bondeståndet med al villighet och efter yttersta förmågo understödjer
det almänna verket.
Enär detta Extractum Protocolli var upläst, sade Taleman,
at Bondeståndet communicerat detta med Högh R. o. A. i den
tilförsikt, at Högh R. o. A. härutinnan täktes gynna Bondeståndet
med et benägit och gunstigt bifall, försäkrandes at
44 (Aug. 30.) Sekr. Dep:ns ed. Instr. f. Dep. a tig. Rådsprotokollen.
Bondeståndet på sådan händelse skola som redelige och trogne
undersåtare efter deras yttersta krafter och förmågo söka at
bidraga det, som länder til rikets välfärd, heder och säkerhet.
Men så länge Bondeståndet intet har tilräckelig kundskap och
underrättelse om alla de angelägna ärendernes rätta och grundeliga
beskaffenhet, må intet undras på om Bondeståndet, som
kommer hit ifrån sin plog och yxa, uti alt ej skulle finna sig,
eller kunna meddela dess välmente tankar och biträda det almänna
på sådant sätt, sorn de eljest gierna skulle vilja och
angelägenheten det synes erfordra. I öfrigt begärte Taleman,
at R. o. A. ville ju förr dess heldre och om möjeligit är ännu
i dag häröfver lemna Bondeståndet gunstigt svar.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
til det ärbara Bondeståndet, och försäkrade at R. o. A. lära
visa sin välvilja och benägenhet at bifalla det ärbara Bondeståndet
i alla mål, der icke fundamentallagen ligger dem derutinnan
i vägen.
Deputation afträdde och blef på samma sätt, som den var
införd, utbeledsagad.
Frih. Coijett påminte, at de svaren, som Riksens Ständer
vid förra Riksdagar meddelt Bondeståndet på samma begäran,
måtte upläsas, eftersom Bondeståndet åberopar sig de löften
dem deruti blifvit gifne.
Gref H. Gyllenborg holt före at härmed bör förhållas
nu som vid förra Riksdagar så at det remitteras til Secrete
Utskottets utarbetande.
Uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan,
svarade R. o. A. med Ja.
Skrefs altså på förenämde Bondeståndets Extractum Protocolli,
at det hos R. o. A. blifvit upläst och remitterat til Secrete
Utskottet; hvarefter det til de andre begge Stånden afsändes.
Derpå uplästes Secreta Deputationens ed, hvilken af R.
o. A. gillades.
Vidare uplästes den instruction, hvarefter de Deputerade
til Revisions- och Råds-Protocoller hafva sig at rätta.
1 § bifölls;
2 § likaledes.
Gref H. Gyllenborg erindrade at istället för ordet upsåt
borde sättjas tanka; men som det ej fants giöra serdeles skilnad
blef upsåt stående.
Just. Depins ed. Krigsbefälet. Kapitulation i Helsingfors. 45
Hr Brunow föreslog, at denne instruction kunde en dag
blifva liggande på bordet, lika sorn det skedt med Secrete Utskottets
instruction.
Dock funno R. o. A. bäst at afgiöra den nu.
Continuerades altså med 3 §.
Hr Hastfehr: Uti denne § sägs, at i Råds- och Cabinetts-Protocollen
skal efterses om någon finnes vara för när
skedt vid tjensters bortgifvande; men huru skal det förhållas
med dem, som i Finland blifvit prejudicerade?
Härtil svarades, at de kunna besvära sig deröfver hos H.
Majit.
§:en bifölls som den var.
5 § äfvenså.
I anledning af de skedde påminnelser ändrades slutet af
6 § efter 2:dra § i Secrete Utskottets instruction, och tillädes
fördenskull näst orden »theröfver förklara»; blifvandes i sådan
händelse Secreta Deputation icke bunden til någon tysthetsed;
hvilken mening in margine infördes; och skrefs på sielfva
instruction: Bifölls med den in margine giorde tilläggning;
hvarefter den til de andre Stånden afskickades.
I lika måtto bifölls Justitis-Deputations ed och afskickades
jemväl til de andre Stånden.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Feltmarskalken Hamilton
igenom anslag ville låta kalla Krigs-befelilet i morgon tilhopa;
Hvarvid R. o. A. ej hade något at påminna.
R. o. A. skildes åt.
Den 3 September.
R. o. A. samlades klåckan 10.
Enär Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine säten, berättade Hr Landtm, det han af Secrete Utskottet
fådt i commission at hos R. o. A. anmäla, det vår armée i
Helsingfors blifvit tvungen at capitulera. Capitulationen voro
ännu icke ankommen så at den med säkerhet kunde upgifvas,
utan hade allenast Ofverste Wrede ohngefehrligen berättat innehållet,
jemväl hade Öfverste Gyllengranat med en officerare
fådt åtskillige puncter, som dock äro differente med Öfverste
Wredes berättelse, skolandes de samma blifva lemnade här på
Riddarhus-bordet, så at den som behagar dem kan igenomläsa.
46 (Sept. 3.) Svar t. Bonde-st. om tillträde t. Sekr. Utsk. Kohl.
R. o. A. beklagade mycket denna olyckeliga händelsen.
Sedan justerades Protocollet af den 23 och 24 sidstledne
Aug., hvarvid inga påminnelser giordes.
Uplästes det i Secrete Utskottet projecterade svaret på
Bondeståndets giorde ansökning om såte och stämma i Secrete
Utskottet (Bil. N. 3.)
Gref H. Gyllenborg sade sig härvid allenast vilja påminna
tvänne ord; det voro väl i sig sielf en oförnekelig sanning,
at all rubbning och ändring i riksens fundamental stadgar
drager landtförderfveliga påfölgder med sig; men som detta
något torde stöta Bondeståndet, så hemstälte Gref Gyllenborg
om icke denna mening något kunde jemkas, jemväl ock at
i stället för ordet försvarsverk, hvaröfver sägs at Bondeståndet
med Secrete Utskottet skal träda i samråd, kunde
brukas något annat ord, aldenstund efter Riksdagsordningens 18
§ försvarsverket endast hörer til Secrete Utskottets afgiörande.
Frih. H. Wrede erindrade, at det förbehåld måtte giöras,
at hvad Bondeståndet vid närvarande omständigheter lemnäs,
ej må af dem dragas til prsejudicat.
Hr Wulfwenstierna anförde at sådant redan voro uti
det projecterade svaret i akt tagit, i ty at der sägs, at vid
denna Riksdagen som extraordinair Riksens Ständer för denna
gången intet funnit betänkeligit at samtycka, det Bondeståndet
igenom vissa Deputerade uti Secrete Utskottet blifver underrättat
om rikets närvarande tilstånd med mera.
Hr Landtm, holt före, at det. ordet försvarsverket kunde
blifva stående, hälst förnämsta defension består i tilräckeligit
manskap och således mäst ankommer på Bondeståndet.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan om det projecterade
svaret bifalles,
svarade R. o. A. med Ja.
Hr Landtm, anmälte, det Riddarhustiscalen Cedercrona
gifvit vid handen, det en vid namn David Gustav Kohl sig i
Riddarhus-Cantzliet låtit anteckna och uttagit pollet; men som
denne Kohl, hvilken skal vara en främmande Expedit, ej är
Adelsman, utan familien af det namnet långt för detta är utgången
och i matrikeln för utdöd annoterad, så har Riddarhusfiscalen
ifråntagit honom polletten och hedt honom afhålla sig
ifrån Riddarhuset.
R. o. A. funno godt at Fiscalen Cedercrona sig härom
vidare underrättar.
Dep. t. Bonde-st. Krigsbefälets besvär. Deputationer. 47
Hr Landtm, berättade det man nu fådt tidning, at af vare
transportfartyg emellan 30 a 40 nu äro ankomne til Sandhamn;
Hvaröfver R. o. A. betygade sin fägnad.
Emedlertid at det projecterade svaret på Bondeståndets
begäran var bortskickat til de andre tvänne Stånden, uttogs
och anteknades af Riddarhusfiscalen Cedercrona ledamöter til
den Deputation, hvilken tillika med de andre tvänne Ståndens
Deputerade kommer at afgifva bemälte svar hos Bondeståndet,
och voro följande:
Gref De la Gardies fullm. Frih. Frih. Fletioood.
Carl Otto Hamilton.
Frih. Creutz. Frih. Uggla, fullm. Hr Lager
-
Uplästes et af Fältmarskalken Frih. Hugo Johan Hamilton
på Krigs-befehlets vägnar ingifvit Memorial, hvaruti berättas
hurusom Krigs-befehlet vid deras nu begynte sammanträde
fådt förnimma, det deras vid sidstledne Riksdag insinuerade
Almänna Besvär ej skola blifvit uti Stånden föredragne och
til behörigt utslag innan Riksdagens slut befordrade, utan
skola ännu bero uppå Riksens Ständers öfverseende; anhållande.?
fördenskull på Krigs-befehlets vägnar Fältmarskalken Hamilton,
det ville Riksens Ständer nu til Krigs-befehlet återlemna deras
vid förre Riksdagen författade men ännu oafgiorde almänna
besvärs-puncter, och derhos tillåta at dem sammanfatta med
de besvär, som Krigs-befehlet kan finna sig föranlåtit at vid
denne Riksdagen andraga.
Som det gafs vid handen, at Krigs-befehlets besvär tillika
med de öfrige Landt- och Siö-Militise-Deputationens acter för
sidsta Riksdag redan äro inbundne, så at Krigs-befehlets besvär
in originali ej kunna återställas, så beviljade R. o. A. at Krigsbefehlet
deraf får låta taga afskrift.
Hr Landtm, anmälte at Hrr Electorerne i går afton varit
tilhopa och efter den korta tiden de haft, väldt ledamöter til
Urskilnings-, Expeditions-, Landt- och Sjö-Militise- samt Secreta
Deputationerne, hvilka listor nu voro ingifne; och frågade
altså Hr Landtm, om des skola upbrytas.
Hr Pfuel.
Hr Lilljehök.
Hr Lilljeswård.
Hr Braun.
hielm.
Hr Natt och Dag.
Hr Tilas.
Hr Thomsson.
Hr Ankarstierna.
48 (Sept. 3.) Om val af deputerade till rådsvalet.
Frih. H. Wrede: R. o. A. hafva redan förleden tisdags
faststält, at Electorerne skulle träda tilsammans och välja
Deputerade til Råds-vahlet, hvilket äfven blifvit de andre
tvänne Stånden communicerat; huruvida svar derom ifrån de
andre Stånden sedan inkommit är mig obekant. Emedlertid
håller jag före det Electorerne bordt rätta sig efter oss, som
äro deras constituenter, och påstår at desse listor ej måge
öpnas för än Deputerade til Råds-vahlet först blifvit utnämde.
Gref Piper berättade at det til de andre Stånden afgångne
Extractum Protocolli ej var inkommit då Electorerne i går
voro tilhopa, hvarföre Electorerne ej kunnat välja Deputerade
til Råds-vahlet, utan upskutit härmed til R. o. A:ns vidare
förordnande. Skulle R. o. A. nu behaga at Electorerne lika
fullt och innan man fådt svar ifrån de andre Stånden skola
träda tilsammans, så lära Electorerne ställa sig sådant til
efterlefnad; och i öfrigit sade Gref Piper, det han hoppas at
Electorerne härvid ej något räknas til last.
Frih. Wrede förklarade sig ej föra någon talan emot
Electorerne, utan hade han allenast gifvit sin mening tilkänna
det i anledning af lagen de tvänne ledige Råds-embeten straxt
vid Riksdagens begynnelse bordt besättjas, och at således Deputerade
til Rådsvahlet först bordt väljas framför Deputationerne.
Hr Landtm.: Efter här åberopas lagen, måste jag erindra,
at det äfven är enligit med lagen, at man afväntar de andre
Ståndens svar, och hafva de andre Stånden ofta stödt sig derpå,
at man utan föregången communication och deras inhämtade
svar giordt något steg, hvaruti de äga delaktighet.
Gref H. Gyllenborg tykte saken på det sättet bäst kunna
remedieras, at til bibehållande af lagen de andre Stånden
måge påminnas om svar på R. o. A:ns Extractum Protocolli,
och Electorerne straxt derpå träda tilhopa at välja Deputerade
til Råds-vahlet.
Uppå Landtmilis giorde frågan om detta får bifall,
svarade R. o. A. med Ja;
Och afskickades altså Fiscalen Cedercrona til de andre
Stånden.
Hr Landtm, frågade om de inkomne listorne skola upbrytas;
Hvartil R. o. A. svarade Ja.
Men Frih. Wrede åberopade sig lagen, och påstod at de
måtte lämnas oupbrutne, eller at på annor händelse R. o. A.
i anledning af Riksdagsordningen häröfver måtte votera.
Urskilln. o. Exped.-Depmas ledarn. Bergs-Deputation. 49
Hr Landtm, giorde altså frågan, först om listan på Urskilnings-Deputationens
ledamöter skal upbrytas;
Hvilket R. o. A. biföllo;
Och begaf sig äfven härtil Frih. Wrede.
Uplästes altså Electorernes fattade lista på de valde ledamöter
til Urskilnings-Deputation.
Vidare frågade Hr Landtm, om listan på ExpeditionsDeputations
ledamöter skal upbrytas, eftersom ExpeditionsDeputation
nödvändigt måste komma tilhopa at justera de
angelägna expeditioner, som intet tåla upskof.
Hr Eric Gust. Boije holt före, at alla listorne borde
upbrytas, emedan tiden härigenom vinnes, och kunde den, som
vore deremot, låta föra sin mening til Protocollet.
Frih. H. Wrede förklarade sig uppå skedd föreställning
äfven nögd at listan på de valde ledamöterne til ExpeditionsDeputation
må upbrytas, men protesterade i öfrigit aldeles emot
de andre listornes upbrytande, såsom et medel, hvarigenom de
öfrige Stånden kunna obligeras at med första utvälja Deputerade
til Räds-våhlet.
Hr Landtm, förnyade sin förra frågan, om listan på
Expeditions-Deputations ledamöter skal upbrytas;
Och som härtil svarades med Ja, så uplästes nu berörde
lista.
Hr Landtm, hemstälte om icke de andre kunde lemnäs
oupbrutne til dess at något arbete inkommer;
Hvartil bifölls.
Hr Barnekow påminte, at förteckningen på Landt- och
Sjö-Militiae-Deputationen måtte upläsas, emedan vid närvarande
omständigheter högst nödigt är, at samma Deputation ju förr
dess heldre måtte komma i arbete.
Hr Landtm, sade, at här ännu intet voro något arbete
för samma Deputation.
Hr Ruthenschöld, Hr Christ, Fredr. Klingspor och
flere andre förestälte nödvändigheten af en Bergs-Deputations
förordnande.
Hr Landtm, berättade, at då han med de andre Ståndens
Talemän öfverlagt hvilka Deputationer, som skulle förordnas,
hafva de tykt, at Bergs-Deputation voro mindre nödig, eftersom
åtskillige af de vid sidsta Riksdag gillade Förordningar
rörande Bergslagen ännu icke hunnit blifva dersammastädes
publicerade.
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 4
50 (Sept. 3.) Om Bergs-dep. Prot.-just. Om landtmarskalks-val.
Hr Löwenhielm intygade jemväl, at af de hälsosamma
Förordningar, som vid sidsta Riksdag blifvit giorde angående
hushäldningen i Bergslagarne, större delen ännu icke blifvit i
orten publicexade eller kommit at ställas i verket. Skulle nu
en Bergs-Deputation förordnas, så torde samma Deputation i
något mål ändra de förra författningarne, der likväl man altid
först bör försöka hvad nytta en lag häfver med sig innan man
densamma ändrar; och försäkrade Hr Löwenhielm i öfrigit,
det han tager så mycken del i Bergslagens angelägenhet, som
någon annan, men at han ej funno någon nödvändighet, hvarföre
en Bergs-Deputation nu skulle förordnas, hälst, ifall något
skulle ibland besvären eller eljest inkomma, som af BergsDeputation
borde utarbetas, sådant ej lärer vara af större
angelägenhet än at det til nästa Riksdag kan upskiutas.
Uppå HrLandtm:ns proposition upsköts härmed til vidare.
Continuerades med Protocollets justerande af den 25 Aug.
Vid sid. 21, hvaräst omtalas at H. K. Majit communicerat
Hr Landtmarskalken och Talemånnen de til flottan afgångne
ordres och deröfver hördt deras utlåtelse, erindrade Hr Landtm,
at berörde ordres allenast ad notitiam blifvit Hr Landtm, och
Talemännen communicerade.
Under justeringen af Protocollet och vid den af Hr Eric
Gust. Boije giorde föreställning, som finnes införd sid. 22,
anmälte sig Hr Eric Gust. Boije til at tala, och sedan Hr
Landtm, skaffat honom liud, uprepade
Hr Boije hurusom ej allenast vid 1734 utan jemväl vid
1738 års Riksdag, då nuvarande Hans Excellence Riks-Rådet
Gref Tessin var Landtmarskalk, af Högh R. o. A. blifvit afgiordt.
och fäststält, det ingen Riks-Råd hädanefter skulle blifva
Landtmarskalk, icke dess mindre har, som almänt bekant är,
välbemälte Hr Riks-Råd vid vårt sidsta Landtmarskalks-vahl
fädt 144 vota; och hemstälte fördenskull Hr Boije om icke
R. o. A. til bibehållande af den en gång giorde lagen nu ville
förordna, at de sedlar, som vid tilkommande Landtmarskalksvahl
falla på någon Riks-Råd, böra läggas å sido och ej gälla
för någon, såsom ock, at Secreteraren, innan det skrides til
Landtmarskalks-vahl vid tilkommande Riksdagar, altid må upläsa
R. o. A:ns härutinnan giorde lag och fattade slut, på det
ingen må kunna förebära någon okunnoghet härom.
Frih. Cronhiort sade sig hafva voterat på Hans Excellence
Gref Tessin och betygade det han vore så mån om at
Riksråd får ej väljas till landtmarskalk.
51
bibehålla lagen, som någon annan, men som Riks-Rådet Gref
Tessin då ännu ej haft sitt inträde i Rådet, så hade han ej
funnit denna lagen dertil lämpelig.
Frih. Coijett förklarade sig på samma sätt, med tilläggning,
at det ej behöfves någre påminnelser om lagens bibehållande.
Hr E. Gust. Boije anförde häremot, at Hans Excellence
Gref Tessin mer än för et år sedan blifvit Riks-Råd
och jemväl haft inträde i Rådet förr än Landtmarskalksvahlet
skedde; i öfrigit holt Hr Boije före, at denna lagen ej
annorlunda kan förstås än at så snart någon blifvit Riks-Råd,
kan han sedermera ej blifva Landtmarskalk fast han ock aldrig
sutit i Rådet.
Gref II. Gyllenborg: Jag tilstår at åtskillige frågat mig
huruvida någon lag voro, som förbjuder at en Riks-Råd ej får
väljas til Landtmarskalk; men at jag ej varit i stånd at härom
lemna dem någon underrättelse, och voro altså bäst at samma
lag måtte upläsas.
Hr Löwenhielm: Jag har giordt mig härom underrättad
och är intet tvifvelsmål, at icke en sådan lag är giord, at ingen
Riks-Råd får väljas til Landtmarskalk, hvarom Resolution
finnes i 1734 års Protocoll I, sid. 306, varandes vid samma til—
fälle äfven ventilerat huruvida någon Riks-Råds fullmäktig
kunde väljas til Landtmarskalk, men at R. o. A. beslutit, at
Riks-Rådens fullmäktige ej kunna derifrån uteslutas.
Frih. von Otter understödde detta, och berättade at denna
lagen har sitt rätta ställe i Riddarhusordningen, hvilken tvänne
gånger blifvit igenomsedd och åtskillige puncter deraf faststälte,
hvaribland jemväl är den, som handlar om Landtmarskalks-vahlet.
Gref H. Gyllenborg: Hvad R. o. A. således en gång
faststält bör ständigt gälla och vara vår lag; men alt hvad
som skal gälla för lag, bör också promulgeras och blifva almänt
kunnigt.
Sedan häröfver något vidare var discourerat, frågade Hr
Landtm, om R. o. A. nu vilja confirmera den vid 1734 och
1738 årens Riksdagar redan faststäldte § i Riddarhusordningen,
at ingen får väljas til Landtmarskalk, som icke äger säte och
stämma inom Riddarhuset, med den tilläggning, at berörde §
tillika med R. o. A:ns nu häröfver giorde beslut bör vid til
-
52 (Sept. 3.) Dep. t. Bonde-st. Om ensk. memorial.
kommande Riksdagar af Riddarhus-Secreteraren upläsas innan
det skrides til något Landtmarskalks-valil;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Palmcreutz begärte at 1734 och 1738 års Protocoll
härom måtte upläsas.
Men som Hr Landtm, förestälte, at det skulle taga för
mycken tid bort och at man häldre kunde taga dertil en
annan dag;
Så föreslog Hr Palmcreutz, at det hos RiddarhusSecreteraren
måtte få läsas;
Hvartil uppå Hr Landtm:ns giorde proposition R. o. A.
samtyckte.
Derpå upropades å nyo den upnämde Deputation til Bondeståndet,
hvilken och nu afträdde med det projecterade svaret,
som ifrån de andre tvänne Stånden var återkommit och af
Hr Landtmät skalken med de andre tvänne Ståndens Talemän
underskrefs.
Vidare justerades följande Extractum Protocolli, som
svar upsatt i anledning af R. o. Arns vid sidsta session fattade
slut:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 3
Sept. 1742.
Såsom de förra Riksdagar derigenom mycket blifvit förlängde,
at åtskillige Memorialer eller ansökningar hos Stånden
in plenis blifvit uptagne, som likväl förut ej valdt i Urskilnings-Deputation
anmälte, altså förenade sig nu R. o. A. at
ej emottaga någre Memorialer eller ansökningar af hvad art
och beskaffenhet de ock hälst vara måtte, som ej gådt igenom
Urskilnings-Deputation och af densamma behörigen blifvit remitterade.
Derjemte funno R. o. A. högnödigt, at alla ärender måtte
varda expedierade innan Riksens Ständer skiljas åt; hvilket
med de öfrige respective Stånden härigenom vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Gref H. Gyllenborg holt före, at publique mål, som
kunna yppa sig sedan Urskilningen skildts åt, ej böra begripas
härunder.
Hr Landtm, förklarade, at publique mål ej kunna få namn
af Memorialer eller ansökningar och således härunder ej förstås.
Det upläste Extractum Protocolli bifölls altså af R. o. A.
sådant som det var upsatt.
Bonde-st. får del af Sekr. Utsk:s instr. Dep. t. Bonde-st. 53
Hr Landtm, hemstälte antingen R. o. A. nu vil skiljas
åt eller ock vänta til dess Deputation kommer med svar ifrån
Bondeståndet, som mäst lärer bestå i en compliment, at de
til vidare tacka för R. o. Arns samt de andre Ståndens gemensama
svar på deras begäran.
R. o. A. skildes åt.
Den 6 September.
R. o. A. samlades klåckan 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
den 27 Aug. håldne Protocoll.
Vid sid. 32 erindrade Gref Hen. Gyllenborg, at dess ord
varit, det Secrete Utskottet med al ömhet må handtera så väl
commercen som manufacturerne.
Hr Landtm, anmälte, at Bondeståndet begärt del af Secrete
Utskottets instruction, hvilket dem så mycket mindre
lärer kunna nekas, som de nu på vist sätt blifvit admitterade
i Secrete Utskottet.
R. o. A. beviljade, at Bondeståndet nu på samma sätt
som vid förra Riksdagen får del af Secrete Utskottets instruction.
Derefter justerades den projecterade eden, som de 25 Deputerade
af Bondeståndet komma at aflägga, hvilken gillades
och påskrefs, at den af R. o. A. är bifallen, samt at R. o. A.
på ofvanförmälte sätt beviljat Bondeståndet del af Secrete Utskottets
instruction.
Frih. Carl Otto Hamilton, hvilken anfört Deputation
til Bondeståndet med svaret pä deras begäran om säte och
stämma i Secrete Utskottet, aflade nu sin berättelse härom,
och förmälte, at han til följe af Högl. R. o. A:ns befallning
med en gemensam Deputation varit hos Bondeståndet och aflefvererat
svaret på Bondeståndets begäran om säte och stämma
i Secrete Utskottet, hvilket svar, sedan det efter Deputations
begäran blifvit upläst, hade Bondeståndets Taleman betygat
Ståndets erkänslan för det de andre Stånden vid detta tilfälle
behagat hedra Bondeståndet med en så ansenlig beskickning,
och änskönt han sade sig nu förut ej kunna så noga veta
Ståndets tankar, så trodde han likväl sig kunna försäkra, at
54 (Sept. 6.) Val till Deputationer. Frih. Creutz
Bondeståndet lärer vara nögdt med de andre Ståndens dem härutinnan
viste beredvillighet.
Hr Landtm, anmälte, at Electorerne nu valdt ledamöter
til de öfrige Deputationerne, nemligen Secreta, Landt- och
Sjö-Militiee, Justities samt Camar-Oeconomie- och Commerce.
Likaledes hade Electorerne valdt Deputerade til Råds-vahlet.
Och hemstälte Hr Landtm, om listorne på berörde Deputationer
få upbrytas, men förteckningen på de Deputerade
til Råds-vahlet lemnäs til nästa plenidag;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upbröts altså hvar efter annan af desse listor och uplästes
så långsamt, at hvar och en som ville kunde de upläste namnen
anteckna.
Hr Landtm, berättade, at Frih. Creutz i Secrete Utskottet
anmält, det han för vissa orsaker skull åstundade at blifva
entledigad ur Secrete Utskottet.
Frih. Creutz upstod och bad, at R. o. A. gunstigast ville
åhöra hvad han funnit sig föranlåten Högh R. o. A. i ödmjukhet
at föredraga.
Uplästes derpå ur papper följande:
Såsom nu spargeres, at fienden skolat lemna invånarne i
Finland säkerhet at få bo i deras egne hyddor och niuta protection,
och emedan detta fördärfveliga kriget, Gud bättre!
har stördt mig uti et så uselt och bedröfveligit tilstånd, i det
jag blifvit nödsakad at flykta ifrån al min egendom i Finland
och lemna densamma fienden til rof och skofvel, befinnande
mig altså nu här i Sverge såsom en ganska nödstält flyktinge
i stor labyrint, hvaräst jag als ingen egendom äger til min
med min families understöd och utkomst, utan ser mig således
ej annat förestå än jämmer, nöd och omsidor tiggarestafven
uti längden; fördenskull är til Högh R. o. A. min ödmiukaste
anhållan, at jag ifrån det Secrete Utskottet gunstigast nu måtte
varda licentierad, til hvilkets ledamot jag haft äran at blifva
utvald, på det i fall och så framt man framdeles någon närmare
visshet förspörja skulle, at fienden måtte lemna de finska
invånarne trygghet och säkerhet til at bo och vistas på deras
egendom i Finland, jag då såsom licentierad ifrån det Secrete
Utskottet kunde åter härifrån orten flytta tilbaka til min redan,
Gud tröste! förstörde egendom i Finland at söka des möjeligaste
conservation til min och min families soutien nu och
i framtiden.
utträder ur Sekr. Utskottet.
55
Jag förhoppas af R. o. A. om så mycket mera gunstigt
bifall i denna min skäliga ansökning, som härigenom jag yttrat
mitt redeliga och p>atriotiska sinne och hierta, i det jag mig
om detta sä tidigt anmält, nemligen förr än uti merbemälte
Utskott några besynnerliga riksens hemligheter mig blifvit kunnige
eller i affairerne något beslut vordet fattat, på det om
mig al vidrig misstanka nu och framdeles försvinna måtte,
som skulle emot min afiagde tysthets-eed jag i framtiden kunna
utsprida något af riksens hemligheter.
Jag beropar mig på den alvetande Guden och mitt egit
samvetes vittnesbörd, at jag ej ännu vet om jag lärer komma
at retirera mig hädan tilbaka til min egendom i Finland, eller
och icke; hälst emedan sådant ännu nödvändigt mäste ankomma
på en säker och närmare underrättelse om fiendens 1
comportement derstädes med landets invånare, hvarefter i närvarande
min usla situation jag nödgat är at taga mine mesures;
kunnande jag ej eller härmed lemna det Högh R. o.
A. obetygat, at i fall framdeles sådan min hädanresa skulle
komma at gå för sig, så sker sannerligen densamma, Gud vet
at jag icke Huger, med al som största hiertans ängslan, jämmer
och grämelse, emedan det mig såsom en trogen svensk undersåte
innerligen bedröfvar, at igenom detta fördärfveliga och
olyckeliga kriget jag blifvit reducerat uti en så högst bedröfvelig
och beklagelig omständighet, at jag således nödgas söka
min föda och utkomst af min ej allenast, bättre Gud! redan
ruinerade, utan ock i fiendens händer lämnade egendom. Ty,
gunstigste Herrar, det kan ju icke annat än bitterligen såra
et redeligit och trogit svenskt hierta, då det på slikt ynkeligit
sätt måste söka sin föda under främmande Herrskaps välde, för
hvilket jag hos mig altid hyst en grufvelse, det jag mig aldrig
kunnat föreställa, nemligen at så med mig och mäst alla mina
usla finska landsmän gå skulle. Jag utber mig altså slute
ligen
i ödmiukhet härå et gunstigt ja och bifall.
Hr Landtm.: Jag tror ingen lärer vara, som icke med
ömt hierta hördt den af Baron Creutz giorde föreställning och
önskat at han längre blifvit sittjande i Secrete Utskottet; men
aldenstund omständigheterne äro sådane, at det synes för honom
rådeligast draga sig therifrån, så måste väl Electorerne välja
en annan i thess ställe.
Hr Lager flycht betygade at han med serdeles grämelse
hördt, at Baron Creutz, som blifvit vald til ledamot i Secrete
56 (Sept. 6.) Frih. Creutz utträder ur Sekr. Utsk.
Utskottet, nu vil draga sig therifrån, hälst Baron Creutz derstädes
är den endaste ifrån Finland, som är bofäst man, derföre
önskade Hr Lagerflycht, at Baron Creutz om möjeligit
voro kunde förmås at blifva qvar, hälst med de andre hans
landsmän äro ty värr samma omständighet som för honom.
Hr Hastfehr understödde detta och beklagade, at Frih.
Creutz med flere andre redelige och brafve män genom detta olyckeliga
kriget råkat uti et sådant slätt och uselt tilständ, och borde
man vara omtänkt huru desse vare medbroder, som visat riket
al tro och redelighet, på något sätt kunde soulageras; varande»
det icke nog at då de vilja fara härifrån vi säga dertil ja.
Ätskillige af R. o. A. önskade, at Baron Creutz ville blifva
qvar i Secrete Utskottet eftersom han känner Finland så väl
och äger almänt förtroende.
Frih. Creutz utlät sig, at han gierna ville vara qvar, men
dess egit tilstånd talade nogsamt deremot.
Gref H. Gyllenborg: Gunstige Herrar, här äro så öma
omständigheter, at jag ej mycket vil tala derom; men jag har
haft den äran at känna Baron Creutz och vet huru berömeligen
han sig upfördt under den tiden han varit förordnad at
förvalta Landshöfdinge-embetet, och skulle jag aldrig samtycka
til dess ansökning, om icke det voro, at ifall han längre blefve
sittjande i Secrete Utskottet, torde han löpa någon fara.
Häröfver discourerades något vidare, at flere lära sig anmäla,
som vilja gå tilbaka til Finland, de der hafva lika omständigheter
för sig som Baron Creutz; och kommo R. o. A.
öfverens at denna saken skulle blifva innom Riddarhuset, så
at den ej almänt omtalas utan hålles tyst, för hvilken orsak
skull
Hr Hårleman jemväl föreslog at den måtte remitteras
til Secrete Utskottet.
Frih. Cronhiort: Jag ser intet hvarföre vi skola lemna
Baron Creutz i osäkerhet; R. o. A. tilkommer at licentiera
honom ur Secrete Utskottet, det andra ankommer på Ofverheten.
Lät oss intet obligera honom til det, hvarifrån dess egna
omständigheter honom afråda.
Som det begärtes at Hr Landtm, måtte giöra proposition,
Frågade Hr Landtm, om R. o. A. bifalla, at Baron Creutz
iicentieras från Secrete Utskottet;
Hvartii R. o. A. svarade med Ja.
Schildt o. andre flyktingar frän Finland. Cederfelt. 57
Vidare frågade Hr Landtm, om Electorerne få träda tilsammans
och välja en annan i dess ställe;
Hvartil af R. o. A. likaledes svarade med Ja.
Hr La ndtm. anmälte at Hr Schildt, som äfven är flycktning
ifrån Finland, lagt in et Memorial, hvaruti han begär någon
hielp eller sammanskott af R. o. A.
Gref H. Gyllenborg sade sig gierna vilja bidraga något
til understöd för Hr Schildt och de flere, som ifrån Finland
äro flycktige, men hemstälte om Hr Schildts ansökning ensam
skal tagas före, eller om den skal upskiutas til en general
deliberation på hvad sätt alle desse väre medbroder skola
få någon hielp.
Hr Landtm, tykte äfven at det engång måtte tagas under
deliberation huru alla i gemen, som äro hitflycktade ifrån Finland,
på något sätt kunde understödjas; emedlertid föreslog Hr
Landtm., at Hr Schildts Memorial kunde blifva liggande på
bordet och dervid uprättas en lista, hvarpå antecknas huru
mycket hvar och en gifver.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes et af Häradshöfdingen Sten Cederfelt ingifvit
Memorial, hvaruti han berättar hurusom i anledning af Riksens
Ständers äfven vid denne Riksdag giorde författning med
visse Deputationers utnämnande, han blifvit föranlåten at under
Riksens Ständers skärskådande öfverlemna en honom ganska
nära rörande sak tillika med et honom öfvergångit svårt och
eftertänkeligit lidande, som skal härrördt af en öfver honom
vid sidstledne Riksdag anbefald ransakning och inquisition,
hvilken han i K. Svea Håfrätt uti 11 veckors tid har måst
undergå, rörande några omdömen och utlåtelser, hvilka Häradshöfdingen
blifvit angifven at under då påstående Riksdag hafva
fördt om Secrete Utskottet och thess förehafde giöromål vid
krigsoperationerne; odh ehuruväl Häradshöfdingen Cederfelt förmäler
sig igenom K.Håfrättens ändteliga och rättvisa utslag hafva
blifvit ifrån alt actoris i detta mål emot honom giorde påstående
til alla delar befriad och frikänd, doch likväl och som denna
emot honom anstälde inquisition, på den tid, då han såsom en
ledamot af R. o. A. sielf var Riksdagsman, skal icke allenast
bragt honom uti et landtkunnigt biarne och thymedelst förorsakat
honom et svårt och oskyldigt lidande, utan ock, jemte
förlust af hälsa och lifskrafter, tvungit honom at tilsättja en
stor del af sin lilla egendom; fördenskull och emedan en sådan
58 (Sept. 6.) Häradsh. Cederfelts sak.
med honom förelupen sak icke skal utan på et publiqt sätt
kunna repareras, finnandes Häradshöfdingen Cederfelt thensamma
under ingen af the redan utnämde Deputationer kunna
sortera utan af Riksens Ständer sielfva böra uptagas; ty berättar
Hr Cederfelt sig ej annat kunnat än härmed vända sig
til Riksens Högh Ständer; afbidandes theras gunstiga utlåtande
och behag, hvaräst thenna af så besynnerlig beskaffenhet varande
sak må blifva til vidare högrättvist godtfinnande uptagen
och skärskådad.
Hr Sten Cederfelt, som under upläsandet af detta Memorial
stod innom skranket, tackade R. o. A. för R. o. Arns
betygade gunst och tålamod at afhöra Memorialet, tilläggandes
at dess vördnad för Högh R. o. A. ej tillåter honom at med
något ti löka dess nu upläste berättelse, utan önskar han allenast
at des väsende och upförande både under sidsta Riksdag
och eljest samt dess svåra lidande voro Högh R. o. A. bekant,
hvarmed, sedan han sig än ytterligare i Högh R. o. A:ns gunst
recommenderat, afträdde.
Hr Eric Gust. Boije utlät sig, at denna saken väl tyckes
angå en lidande allena, men hon rörer den almäna säkerheten
och således oss alla i gemen, derföre är nödigt, at vi för framtiden
taga sådane steg, at hvar ärlig man för det han intet
är af samma tanka med en annan, ej blir exponerad til lif
och välfärd.
Hr Ruthenschöld: Här äro frenne omständigheter; den
första huruvida Häradshöfdingen Cederfelt i anseende til denna
saken kan bivista några Deputationer, och finner jag ej något
skäl, som honom derifrån kan utestänga. Hvad den andra
angår, om icke Häradshöfdingen Cederfelt nu bör få reconvention
för hvad han oskyldigt lidit, så bevare Gud at i et land,
der fritt folk bor, någon skulle bli angripen på så eftertänkeligit
sätt och derföre ej niuta reconvéntion när han finnes
oskyldig. Den skälmen, som mäst graverat Häradshöfdingen
Cederfelt, har nu tagit sak på bak och rymdt ur riket, hvarigenom
han också vijst at dess angifvande emot Cederfelt varit
falskt. Lät oss derföre taga sådane steg, at hvar och en blir
skyddad vid dess privilegier och får niuta laga domstolar, men
ej på hemligit sätt bli angifven. För det tredje så bör Häradshöfdingen
Cederfelt få vetta uphofsmaunen, hvilket aldra bäst
kan ske om den passagen ur Secrete Utskottets Protocoll uptages.
Ed för deput. till rådsvalet. Bonde-at:s tillträde till Def.-Dep. 59
Hr Landtm.: Hvar och en lärer taga del i Hr Cederfelts
lidande, men som de andre Stånden altid tillagt R. o.
A. skulden at de emottaga ansökningar, som ej gådt igenom
Urskilningen, så hemställer jag om icke detta Memorial kunde
förvisas til Urskilnings-Deputation, som det sedan til plena
kan remittera.
Som R. o. A. bärtil tyktes inclinera, giorde Hr Landtm,
frågan;
Hvilken med Ja besvarades.
Hr Alexander Morath påminte at Urskilnings-Deputation
med första måtte dermed inkomma.
Hr Lilljenberg förklarade sig äfven nögd, at Hr Cederfelts
Memorial går til Urskilnings-Deputation med det förbehåld,
at Urskilningen detsamma ej får afslå.
Gref H. Gyllenborg sade, at denna saken voro alt för
almän til at intet bli Riksdagsärende; och som han hade den
äran at vara ledamot uti Urskilnings-Deputationen och nu
bordt R. o. A:ns vilja, så skal han intet underlåta at härom
draga behörig försorg.
Uplästes eden för de Deputerade til Råds-vaklet, hvilken
af R. o. A. gillades.
R. o. A. skildes åt.
I detsamma steg Baron Creutz fram och til RiddarhusSecreteraren
aflefvererade dess undfångne pollet för Secrete
Utskottet.
Den 9 September.
R. o. A. samlades klåckan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, liemstälte Hr Landtm,
om icke de andre Stånden nu kunde averteras, at deras Deputerade
til Råds-vahlet träda hit neder;
Hvartil R. o. A. samtykte; och afsändes til den ändan
Riddarhusfiscalen Cedercrona.
Gref David Frölich begärte at med samma hos de andre
Stånden måtte påminnas om Secreta Deputations ed och instruction,
at den återkommer.
Som R. o. A. bärtil lemnade sitt bifall, så fick Riddarhusfiscalen
jemväl derom befallning.
Hr Landtm, anmälte, at Bondeståndets Deputerade i Secrete
Utskottet ofta yrkat derpå at få hafva sine ledamöter
60 (Sept. 9.) Bonde-st:s tillträde till Def.-Dep. Kustförsvar.
med i Defensions-Deputation, åberopandes sig til prejudicat
härutinnan, at de vid förra Riksdagar varit med öfver räkenskaperne
för de utgifne medlen til defensions-verket. Secrete
Utskottet hade härom öfverlagt och anmodat Hr Landtm, med
de andre tvänne Ståndens Talemån at föredraga detta hvar i
sitt Stånd; hafvandes Secrete Utskottet vid närvarande omständigheter
trodt sig kunna styrka dertil, at Bondeståndet för
denna gången må lemnäs at hafva sine Deputerade i Defensions-Deputation.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan om detta vinner
bifall,
svarade R. o. A. med Ja.
Upsattes altså härom et Extractum Protocolli, hvilket
sedan det för R. o. A. var upläst och gillat, til de andre
Stånden afskickades så lydande:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 9
Sept. 1742.
S. D. Anmältes det ärbara Bondeståndets igenom sine
25 Deputerade i Secrete Utskottet giorde begäran at jemte de
öfrige Stånden få hafva ledamöter i den af Secrete Utskottet
förordnade Defensions-Deputation, aldenstund de derstädes förekommande
mål och ärender så nära röra Bondeståndet; hvartil
R. o. A. i anseende til närvarande omständigheter för denna
gången velat samtycka, som med de öfrige respective Stånden
härigenom vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af innevarande
dato, hvaruti berättas nödvändigheten at til rikets
försvar och strändernes betäckning för fiendtelige anfall skyndesam
anstalt må giöras medelst krigsmanskaps sammandragande
och commenderande til de nödige ställen; hemställandes
Secrete Utskottet til Ståndens ompröfvande, om icke efter plägad
öfverläggning med K. Maj:t och Rådet, hvad som i så mätte
til försvarsverkets befrämjande nödigt och nyttigt pröfvas kan,
må utan förutgångit. anmälande til plena ställas i verket, hälst
sådane anstalter ingalunda tåla tidens utdrägt och dessutan
fordra al möjelig tysthet.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare hemstälte Hr Landtm, om icke Deputerade til
Råds-vahlet nu som vid sidsta Riksdag aflägga eden hvar i
sitt Stånd;
V. presid. Munsterhielm afgår fr. Just.-Dep. Cederfelts sak. 61
Hvilket bifölls, och afsändes åter Fiscalen at härom berätta
de andre Stånden.
Uplästes Vice Prsesidenten Munsterhielms ingifne Memorial,
theruti han räknar sig för en besynnerlig heder, at han såsom
ledamot blifvit utnämd at sittja i Riksens Ständers JustitiseDeputation;
men som bemälte Vice President numera skal
öfverlefvat samfälte 73 år och således befinna sig af ålderdomskrämpor
mycket afmattad, så at han, som äfven nu har sitt
Rgemente något aflägit, ej förmår isynnerhet vid denna årstiden
så trägit som vederbör bivista Deputations sessioner; så begärer
Hr Munsterhielm at ifrån denna syssla entledigas, och
at någon annan af K. Abo Håfrätts härvarande ledamöter
måtte i hans ställe förordnas.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
biföllo R. o. A. bemälte Vice Prsesidents ansökning, samt
at Electorerne med första träda tilsammans och välja andre
ledamöter i dess och Baron Creutzes ställe, så väl som ock
ledamöter til Riddarhus-Deputation.
Hr Landtm, berättade, at Häradshöfdingen Cederfelts Memorial
nu varit före i Urskilnings-Deputation, och som Urskilnings-Deputation
ej vetat forum, hvaräst denna saken skulle
uptagas, så är Memorialet til Riksens Ständers plena remitterat;
lärandes detsamma nu ej behöfva upläsas, eftersom nu
allenast qusestion är om foro.
R. o. A. funno onödigt at Memorialet upläses.
Frih. Cronhiort utlät sig det han ej kan finna huru den
saken, som i Svea Håfrätt blifvit undersökt och afdömd samt
ännu ligger under H. Majits nådige afgiörande i dess JustitiseRevision,
af Riksens Ständer skal kunna uptagas.
Hr Eric Gust. Boije: Jag vet ej hvad denna saken skal
giöra hos H. K. Maj:t, ty actor har gådt til H. Majit för det
Håfrätten ej erkändt Collner för habilt vittne; men som saken
nu kommit i annat stånd, dymedelst at bemälte Collner rymdt
ur riket, så återstår allenast hvad reparation Hr Cederfelt skal
få för detta sitt lidande igenom den honom påförde processen.
I öfrigt sade Hr Boije, at det voro något ovanligit, at en actor
i criminelle mål går til H. Majit emot Håfrättens dom.
Frih. Cronhiort holt billigt, at Häradshöfdingen Cederfelt
må niuta justiee för det han oskyldigt lidit, allenast at saken
efter Riksdagsordningen går sina rätta vägar, at den först af
giöres
hos H. Majit och sedan kommer til Riksens Ständer.
62 (Sept. 9.)
Häradsh. Cederfelts sak.
Hr Ruthenschöld: Hvad angår Hr Boijes utlåtelse, at
actor uti et criminelt inål ej bordt gå til H. K. Maj:t, så är
jag sielf actor och vet at det intet är ovanligit, at en actor
jemväl uti criminelle mål vänder sig til H. K. Maj:t, då han
finner lagen ej rätteligen vara applicerad til målet, men som
det omtalte vittnet nu rymdt och giordt sig vanfrägdat, hvarigenom
saken kommit i annat ständ, så blir frågan hvem sorn
varit Hr Cederfelts angifvare och hvad reconvention han skal
få, hvilket af Riksens Ständer kommer at afgiöras, och kunde
remitteras til Secrete Deputation.
Frih. Cronhiort conformerade sig med Hr Ruthenschöld,
allenast H. Majit remitterar saken til Riksens Ständer.
Gref Dohn a: Sedan Urskilnings-Deputation erkändt det
för et Riksdagsmål och remitterat det til Ståndens plena, så
måste väl plena säga hvaräst des forum skal blifva och til
at erhålla uplysning härom kunde acterne fordras neder ifrån
H. Majit, då man närmare lärer finna sakens beskaffenhet.
Hr Landtm, tykte, at man intet kan fordra acterna ifrån
H. Majit, och hvad forum angår, så emedan saken har sitt
ursprung ifrån Riksens Ständer, så måste väl ock Riksens
Ständer sig om reconventions-målet utlåta.
Hr Löwenhielm: Yi hafva alla et ändamål at skaffa
den rätt som lidit, det kan ock bäst ske hos Riksens Ständer,
men så är dock oundgängeligit, at vi förut underrätta oss hvaruppå
saken hos H. K. Majit beror; skulle då finnas några hinder
i vägen och at med slut långt på tiden torde utgå, så kunde
Riksens Ständer igenom underdånig skrifvelse til H. K. Majit
begära det saken måtte afgiöras, eller ock, som saken nu kommit
i annat stånd derigenom at vittnet rymdt, skickas neder til
Riksens Ständer. Hr Löwenhielm continuerade vidare at i
morgon är revisions-dag, så at saken hos H. K. Majit då kunde
afgiöras eller ock remitteras til Riksens Ständer.
Hr Eric Gust. Boije itererade sin förra mening, tilläggandes
at Urskilnings-Deputation redan erkändt saken för
Riksdagsmål, och således voro nu allenast frågan om forum,
hvart det skal taga vägen.
Hr Landtm, föreslog om icke til bibehållande af en redig
process denna saken nu kunde upskiutas til nästa plenum, då
imedlertid saken hos K. Majit lärer blifva afgiord eller til
Riksens Ständer remitterad;
Deputerade till rådsvalet.
63
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan af R. o. A.
bifölls.
Hr Löwenhielm hemstälte om icke Hr Revisions-Secreteraren
Lagerfelt, hvilken har denna saken om händer oell nu
är tilstädes, kunde få befallning densamma i morgon at föredraga.
Som R. o. A. jemväl biföllo detta, så blef Hr RevisionsSecreteraren
Lagerfelt härom anmodad.
Uplästes förteckningen på de Deputerade til Råds-valilet.
Gref Fridr. Gyllenborg påminte, at Electorerne ej bordt
välja sig sjelfva bärtil, varandes det vid förra Riksdagarne
alfid i act tagit, at Electorerne ej valdt någon af deras ledamöter.
Frill. Scheiding holt äfven före, at Electorerne i anledning
af Regeringsformens 12 § bordt välja andra Deputerade
til Råds-vahlet, men ej någon af deras ledamöter.
Gref Piper sade, at Electorerne ej haft sig någon lag bekant
som förbjuder detta; voro något felsteg af Electorerne härutinnan
begångit, så är sådant skedt af okunnoghet.
Ätskillige andre betygade sig ej eller hafva hördt, at detta
voro förbudit.
Frill, von Otter sade, det honom voro obekant hvad som
vid de förra Riksdagar passerat under Electorerne, men uti Riksdagsordningen
eller annorstädes finnes ej något härom, utan
som Electorerne kunna taga af deras ledamöter til Secrete Utskottet
och Deputationerne, så tyckes ock ex analogia, at de
jemväl kunna ibland sig välja några Deputerade til Rådsvahlet.
Hr Carl Wennerstedt: Jag vet aldrig at någon quaestion
härom blifvit giord. Regeringsformens 12 § stadgar allenast,
at den ej bör väljas til Deputerad, som sielf kan komma
under Råds-vahlet; men hel annan beskaffenhet är dermed
huruvida Electorerne få taga någre af sina ledamöter til Deputerade;
och håller jag före at som deras egne ledamöter
kunna efter Riksdagsordningens 14 § väljas til Secrete Utskottet
och Deputationerne, så kunna de ock blifva Deputerade
til Råds-vahlet.
Frih. H. Wrede anförde, at vid 1727 års Riksdag har denna
quaestion blifvit moverad hos Electorerne, och at Electorerne
dä kommit öfverens at välja andra Deputerade til Råds-valilet,
hvilket ock skedt vid de senare Riksdagar. I öfrigt sade Frih.
64 (Sept. 9.)
Om rådsvalet.
Wrede at det voro alt detsamma, och at han således för sin
del voro nögd.
Hr Adlerbeth: Jag hörer at här giöres påminnelse, det
Electorerne ej bordt taga någon af sine ledamöter til Deputerade
at förrätta Råds-vahlet. Uti Riksdagsordningen är det
ej förbudit och bör den, som samma påminnelse giordt, visa
at det strider emot lagen, men sorn det ej kan visas, håller
jag före, at Electorerne giordt väl och betygar derjemte, at jag,
som varit med vid alla Riksdagar ifrån det vi fädt vår frihet
igen, aldrig hördt at det annorlunda blifvit förstådt, än at de,
som sielfva kunna komma med under Råds-vahlet, ej böra
blifva Electorer.
Hr Landtm, frågade om Electorernes vahl af R. o. A.
blir approberat;
Hvartil svarades Ja.
De Deputerade til Råds-vahlet upropades och trädde innom
skranket.
Som Assessoren Benzelstierna var rest på landet, så fingo
Electorerne betalning at välja en annan i dess ställe. Jämväl
berättades at Hr Georg Löwen voro siuk, så at han ej lärer
komma up; och blefvo altså Electorerne äfven befalte at på
den händelse välja en annan i dess ställe.
Hr Landtm, hemstälte huruvida begge förslagen til de
ledige Råds-embeten på en gång, eller ock et i sänder, skola
upgifvas.
Frih. Cronhiort berättade hurusom vid sidsta Riksdag
et förslag i sänder blifvit upgifvit, af hvilket så snart H. E.
Maj:t i nåder uttagit en af de 3, som varit föreslagne, sä har
åter en annan blifvit tillagd och i stället upförd.
Frih. Stael von Holstein påstod i anledning af Regeringsformen,
at 3 måtte sättjas på hvart förslag, och begge förslagen
på en gång H. Maj:t i underdånighet prseseuteras.
Frih. Coijett beropade sig på sidsta Riksdags-Protocoll,
hvaraf lärer finnas det R. o. A. faststält det et förslag i sänder
skulle upgifvas och at då H. K. Maj:t utnämdt en, skulle åter
en annan på förslaget upföras.
Uppå tilfrågan huru vid sidsta Riksdag voro resolverat,
svarade Frih. von Otter, at så mycket han kunde minnas,
hade ej mer än et förslag tillika blifvit upgifvit, och när H.
K. Majit deraf tagit en, är en annan åter upförd.
Om rådsvalet.
65
Hr Löwenhielm: R. o. A. lära påminna sig hurusom
vid 1727 års Riksdag et förslag uprättades til hvartdera af de
lediga Råds-embeten, så at til de 10 vacancer, som då voro,
30 candidater utnämdes. Vid 1738 års Riksdag, då äfven
åtskillige förslager skulle uprättas, hafva Deputerade til Rådsvahlet
först under sig mycket ventilerat huru många förslager
på en gång skulle upgifvas, aldenstund til de 8 Råds-embeten,
som voro ledige, Deputerade hade svårighet at få så många
candidater; det blef och sedermera plenis understält och af dem
godt funnit, at tvänne förslager tillika skulle upgifvas. Hvilketdera
som R. o. A. behagar, antingen et eller begge tillika
skola upgifvas, star hos R. o. A.; men jag för min del tycker,
at begge förslagen pa en gäng kunde i underdånighet pnesenteras,
eftersom de Deputerade til Råds-vahlet ej lära hafva
någon svårighet at få 6 candidater.
Hr C. Wennerstedt uprepade huruledes vid 1723 års
Riksdag härmed tilgädt, då frenne Råds-embeten voro ledige,
men föreslogs af Ständerne första gången ej mera än til et, och
K. Maj:t tog alla 3 de Herrar, som uti bemälte förslag voro
namngifne; vid 1727 års Riksdag gofvos 10 förslager up på
en gäng, och vid 1738 års Riksdag ej mer än tvänne tillika;
hvaraf man finner huru olika det blifvit practicerat.
Frih. Coijett och flere andre berättade äfven huru härmed
vid de förra men isynnerhet sidsta Riksdag tilgädt.
Hr Landtm, tyckte det vara bäst at nu förhålles lika
som vid 1738 års Riksdag, emedan i annor händelse derom
först med de andre Stånden måste öfverläggas;
Och som åtskillige härmed instämde, så giorde
Hr Landtm, frågan om det skal blifva vid 1738 års
methode, så at det ena förslaget först upgifves, och när H. K.
Maj:t deraf uttagit en, det då completteras med en annan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Frih. Stael giorde häremot sin reservation til Protocollet,
emedan uti Regeringsformens 12 § sägs, at til hvart ledigt ställe
3 til antalet böra namngifvas, hvilket ej annorlunda kan förstås
än at på bägge förslagen 6 böra upföras, men efter det
af R. o. A. nu faststäldte sättet blifver allenast 4.
De Deputerade til Råds-vahlet upropades å nyo och aflade
de närvarande eden, som dem af Riddarhus-Secreteraren förestafvades,
hvarefter de gingo ned til sin förrättning.
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 5
66 (Sept. 9.) Elektors-val. Om rådsvalet.
Hr Landtm, gaf vid handen at sorn det gådt så långt ut
på tiden innan R. o. A:ns Deputerade til Råds-vahlet kommit
neder, så hafva de andre Ståndens Deputerade begärt at med
Råds-vahlet måtte upskiutas til i morgon.
R. o. A. funno bäst, at man söker öfvertala de andre Ståndens
Deputerade at i dag förrätta våhlet.
Emedlertid inkom Gref Piper och berättade, at Electorerne
i Assessoren Benzelstiernas ställe valdt Hr Standaerhielm,
hvilken altsä nu blef efterskickad och tillika med Hr
Georg Löwen aflade eden och gingo derefter neder til de öfrige
Deputerade.
Hr Landtm, berättade åter, at de andre Ståndens Deputerade
mycket inclinera at skiuta up med Råds-vahlet tils i
morgon, hälst de förmena nödigt vara, at en och annan qusestion
först afgiöres af Stånden, såsom huruvida til de ledige
tvänne Råds-embeten skal väljas af civil- eller militair-staten.
Gref H. Gyllenborg: Sidsta Riksdag, då jag hade den
äran at vara Deputerad, blef samma quaestion ventilerad, men
plena lämnade til de Deputerade at välja sådane män, som de
funno bäst kunna vårda rikets styrssel.
Hr Landtm, frågade om det nu jemväl får bli dervid
och at de andra Ståndens Deputerade så vida möjeligit är söka
at öfvertalas at i dag förrätta våhlet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm.: Behagar nu R. o. A. skiljas åt och atjag
i morgon får taga någon tima til förslagets upläsande, alt efter
som det öfrige arbetet och sysslorne kunna tillåta;
Hvarmed R. o. A. förklarade sig nögde.
R. o. A. skildes åt.
Den 10 September.
R. o. A. samlades klåckan 10.
Gref Piper upkom ifrån Secrete Utskottet och berättade
at Hr Landtm, derstädes ännu voro något hindrad, och beder
derföre, at R. o. A. imedlertid ville begynna med Protocollets
justerande.
Frih. C. 0. Hamilton förde altså directionen under Hr
Landtm:ns frånvaro;
Ny valdt riksråd behåller sin plats i Sekr. Utsk. 67
Och uplästes Protocollet af den 28 och 30 Aug., hvarvid
inge påminnelser giordes.
Någon stund derefter upkom Hr Landtmarskalken.
Hr Jacob Wennerstedt var upskickad af de Deputerade
til Råds-vahlet och gaf vid handen, at förslaget til det ena
lediga Råds-embetet nu var färdigt, men at en ledamot vore
borta, så at Deputerade dermed ännu ej kunna upkomma.
Det fants bäst at Deputerade lika fult upkomma med förslaget,
lärandes den af deras ledamöter, som nu felas, innan
förslaget upbäres til H. K. Majit väl komma tilstädes.
Frih. During begärte, at R. o. A. sig ville utlåta huruvida
ifall de, som i dag af H. K. Majit blifva nämde ti! RiksRåder,
vore ledamöter i Secrete Utskottet eller någon Deputation,
på sådan händelse kunna blifva i Secrete Utskottet
qvarsittjande.
Gref Piper anförde huru härmed förhållits vid sidsta
Riksdag.
Jemväl berättade Riddarhus-Secreteraren hurusom det
vid 1727 års Riksdag blifvit faststäldt, at de, som vid den
Riksdagen voro kallade til Riks-Råder, skulle lika fullt sittja
qvar i Secrete Utskottet eller de Deputationer, hvaruti de voro
ledamöter. På samma sätt är ock procederat vid 1738 och
1740 års Riksdag; och när II. K. Majit vid något serdeles
tilfälle funnit nödigt at öfver högt angelägne ärender höra hela
Rådet, har II. K. Majit igenom en Stats-Secreterare låtit hos
R. o. A. sådant anmäla, då de, som sidst blifvit kallade til
Riksens Råd, jemväl sig infunnit, men likväl ej tagit rätt inträde
i Rådet förr än efter Riksdagens slut.
Hr Landtm, frågade om nu på samma sätt kommer at
förhållas, så at ifall någon blefvo kallad til Riks-Råd, som är
ledamot i Secrete Utskottet, han icke dess mindre blir derstädes
qvarsittjande;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
De Deputerade til Råds-vahlet upkommo och trädde innom
skranket.
Gref Horns fullmäktig Hr Mak lier förde ordet, och berättade,
at Deputerade til följe af Högh R. o. Arns befallning
uprättat förslag til det första lediga Råds-embetet, hvilket förslag
han nu jemväl öfverlefvererade.
Berörde förslag uplästes och voro derpå följande Herrar
och Män upförde:
68 (Sept. 10.) Råds-förslag. Ursk.-deputationens förteckningar.
Prsesidenten uti K. Maj:ts och Riksens Cammar-Coilegio
Hr Gustav Palmfelt.
Praesidenten uti K. Cammar-Revisionen Frih. Herinan
Cedercreutz.
Landshöfdingen uti Fahlun och Kopparbergs län Hr Albrecht
lAndcreutz.
Innan de Deputerade til Råds-vahlet afträdde, öfveriades
på hvad sätt och med hvad rubrique berörde förslag skulle
upgifvas til H. K. Maj:t;
Och som Gref H. Gyllenborg, Frih. Conrad Sparre
och flere berättade huru de upgifne förslag vid sidsta Riksdag
varit stäldte, nemligen: Underdånigt förslag til H. K. Maj:t
uppå det lediga Råds-embetet; så funno R. o. A. bäst at samma
methode nu i akt tages och följes.
Continuerades med Protocollets uplåsande af den 3 September,
hvarvid inge påminnelser giordes.
Frih. Strömfelt gaf vid handen, at de andre tvänne Ståndens
Deputerade nu jemväl voro samlade, och frågade derföre
Hr Landtm, om Deputerade nu få bära up förslaget til
H. K. Maj:t;
Hvilket som det bifölls, så anmodades Camarherren Baron
Horn at i underdånighet notificera H. K. Maj:t deras ankomst.
Hr Landtm, berättade at Secreta Deputationens ed och
instruction äro återkomne ifrån de andre Stånden, sä at Secreta
Deputations ledamöter nu kunna aflägga eden, antingen
R. o. A. behaga at det skal ske här in pleno eller nedre i
Deputation.
R. o. A. funno bäst, at den efter vanligheten aflägges här
uppe in pleno.
Derpå uplästes förteckningen af den 8 Sept. på de af
Riksens Ständers Urskilnings-Deputation antagne och remitterade
mål och ärender.
Likaledes uplästes förteckningen på de mål och ansökningar,
som af Riksens Ständers Urskilnings-Deputation ej
blifvit för Riksdags-ärender antagne, af den 8 Sept.
Frih. H. Wrede: Sedan R. o. A. genom deras almänna
förtroende valdt Hr Baron Ungern til Landtmarskalk, sorn
varit Fullmäktig för Gref Brahe, så hemställer jag R. o. A.
om icke Gref Brahe, som nu är til de åren, at han såsom den
äldsta Grefven vid nästa Riksdag lärer komma at öpna vårt
Riddarhus, kunde lemnäs frihet at gå up på Riddarhuset och
Grefve Brahes tillträde till Riddarhuset. Palmfelt riksråd. 69
til sin öfning höra de discourser, som förefalla, och huru sakerne
handteras; lärandes bemälte Grefve ändå bruka den modestie,
at han ej voterar innan han hunnit til den ålder, som Riksdagsordningen
föreskrifver.
Hr Billberg: Gref Bralies skickelige och alfvarsamma
upförande är almänt bekant, så at ingen lärer vara, som ej
gierna skulle vilja tillåta honom at komma in på Riddarhuset;
men som Riksdagsordningen ligger oss härutinnan i vägen, så
kan jag för min del ej samtycka dertil, utan håller före, at vi
ej böra gå ifrån Riksdagsordningen.
Härtil svarades, at efter Riksdagsordningen en Adelsman
då först får säte och stämma på Riddarhuset när han är 24
år gammal; men Gref Brahe lemnäs allenast fritt tilträde;
och begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade altså om Gref Brahe får komma in
på Riddarhuset utan at der likväl äga votum;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Lagerhielm påstod at samma förmån måtte förunnas
flere af andre familier, sora ännu ej fylt sine 24 år;
Men häruppå föll intet svar.
Deputerade til Råds-vahlet kommo ned ifrån H. K. Maj:t
och trädde innom skranket; berättandes
Hr Mak lier, at R. o. Arns tillika med de andre tvänne
Ståndens Deputerade til Råds-vahlet hafva efter undfången
befallning varit uppe och til H. K. Maj:t i sittjande Råd aflefvererat
Riksens Ständers underdåniga förslag til det första
lediga Råds-embetet, då H. K. Maj:t straxt i nåder behagat
förklara, at han utnämner den, som står först på förslaget,
nemligen
Hr Praesidenten Gust. Palmfelt
til Riks-Råd. H. Maj:t lät derjemte förmäla sin nådiga hälsning
til R. o. A., och sade, at Riksens Ständer giordt godt
vahl i de trenne Herrar och män, sora på förslaget blifvit
upförde.
De Deputerade gingo åter ned at uprätta det andra förslaget.
Emedlertid upkom Gref Brahe och hos R. o. A. aflade
sin ödmiuka tacksägelse för den gunst de i dag behagat visa
honom, hvilken han med diupaste vördnad erkänner, och skal
lända honom til upmuntran at giöra sig deraf mer och mer
värdig.
70 (Sept. 10.) Råds-förslag. Cedercreutz riksråd. Finske flyktingar.
Efter någon stund kommo åter de Deputerade til Rådsvahlet
up och berättade, at Ståndens Deputerade varit tilhopa
och completterat Riks-Råds-förslaget, hvilket uplästes och
voro derpå upförde:
Pnesidenten i K. Camar-Revision Frih. Herman Cedercreutz.
Landshöfdingen Lindcreutz.
Landshöfdingen Baron Wilhelm Taube.
De Deputerade gingo åter neder och trädde sedan med de
andre tvänne Ståndens Deputerade up til H. K. Maj:t i Rådet
at afgifva berörde underdåniga förslag; hvarifrån de straxt återkoinmo
med berättelse, at H. Maj:t utnämdt
Pnesidenten Baron Cedercreutz
til Riks-Råd, och hade i öfrigit H. K. Maj:t nu jemväl hedt
förmäla sin nådiga hälsning, och lika som förra gången sagt
at Riksens Ständer giordt godt vahl.
Secreta Deputations ledamöter upropades och trädde innom
skranket, hvarefter de aflade eden, som dem af RiddarhusSecreteraren
förestafvades.
Frih. Knorring och Hr Lilljenberg voro icke tilstädes,
utan komma at aflägga eden i Deputationen.
R. o. A. skildes åt.
Den 16 September.
R. o. A. samlades klåckan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocollet af
den 6 September, hvarvid inga påminnelser giordes.
Hr Landtm, anmälte et af åtskillige ifrån Storfurstendömet
Finland underskrifvit och til Riksens Ständer ingifvit Memorial,
hvaruti de såsom flyktige undan fienden hitkomme på hela
menighetens vägnar anhålla det måtte dem tillåtas at til deras
besvärs upsättjande och sammandragande få hålla några sammanträden
med hvarannan, och til den ändan giöra anslag
uppå taflan vid Riddarhusporten, på samma sätt som thet vid
the förra Riksdagar varit tilåtit för Krigs-befehlet, Lif-regiments-rusthållarne
och samtelige Brukspatronerne.
Frih. Cronhiort höll betänkeligit, at desse invånare af
Finland skulle få giöra sådant anslag och på det sättet hos
Riksens Ständer med sine ansökningar inkomma, emedan hos
Finnarnes ensk. sammanträde, Riddarhus-dep. 11
Riksens Ständer inga nya och ovanliga vägar böra öpnas, hvarigenom
på slutet kunde hända at hvart regimente för sig serskilt
ville komma tilhopa och sine besvär andraga.
Hr Brunow sade, at invånarne af Finland ganska mycket
lidit, som almänt bekant är, och vore således med dem en hel
annan beskaifenhet, ity at deras besvär icke äro enskylte utan
röra alla undersåtarne i Finland, hvarom de också gemensamt
böra öfverlägga.
Frih. H. Wrede föreslog, at som hvar provintz i Finland
olika lidit, den ena mer och den andra mindre, så kunde det
lemnäs dem tilstånd, at invånare af hvar provintz efter skedt
anslag för sig finge sammanträda och sine besvär upsättja på
lika sätt som härtils skedt med provintzerne i Sverige.
Frih. Cronhiort förklarade sig intet vara häremot, allenast
det sker på sätt som förr vanligit varit.
Hr Landtm, förestälte hurusom invånarne i Finland lära
hafva ganska många besvär hos Riksens Ständer at andraga;
och kunde det altså hafva sin goda nytta om dem lämnades
tilstånd at giöra anslag på Riddarhusplanket, emedan inge
andre anslag böra utsättjas på sielfva taflan än de, som ske
för Riksens Ständer, hvarigenom invånarne af Finland kunde
kallas tilhopa, och då så mycket bättre reglera deras besvär,
som sedan til Urskilnings-Deputation böra ingifvas; kunnandes
termin, som nu snart är til ända, för dem ännu prolongeras
14 dagar.
Detta bifölls af R. o. A. och kommer härom et Extractum
Protocolli til de andre Stånden at upsättjas.
Derpå upbröts och uplästes Electorernes giorde vahl til
den förordnade Riddarhus-Deputationen.
Som Hr Lieutenanten Georg Pauli, hvilken äfven var
nämd til ledamot i Riddarhus-Deputation, nu berättades vara
bortrest, men Hrr Electorerne sade sig härom ej hafva haft
någon kundskap, aldenstund han sig vid afresan icke angifvit
och i upropslistan för bortrest anteckna låtit, så faststältes af
R. o. A., at hvar och en, som bortreser, bör sig förut hos
Riddarhus-Secreteraren angifva.
Hr Landtm, erindrade at R. o. A. faststält, at Riddarhus-Deputation
borde få en instruction, hvarefter den sig har
at rätta vid de ansökningars företagande, som angår introduction;
hemstälte altså Hr Landtm, om icke Deputation sielf
kunde samma instruction projectera;
72 (Sept. 16.) Kompletterings-val. Finske riksdagsmän.
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Frih. H. Wrede påstod, at de 3, hvilka hafva lika skäl
och omständigheter för sig som Hr Engelhardt och Hr Wrangel,
icke matte begripas härunder.
Efter något discourerande föreslog Hr Landtm., at Riddarhus-Deputation,
da den inkommer med project til en instruction,
tillika kunde upgifva hvilka de 3 äro och hvad skäl
och omständigheter de för sig hafva.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Electorernes giorde vahl til en ledamot i Secrete
Utskottet efter Frih. Creutz, som derifrån efter dess begäran
blifvit licentierad.
Jemväl uplästes Electorernes giorde vahl til en ledamot i
Justitiae-Deputation efter Hr Mumterhielm, hvilken äfven för
des svaga hälsa skull uppå begäran blifvit derifrån dispenserad.
Uplästes et ifrån Secrete Utskottet til Riksens Ständers
plena upgifvit Extract ur Råds-Protocollet under den 7 Sept.
näst!., therutinnan K. Majit, uppå Prästerskapets Fullmäktiges
ifrån Borgo stift samt Landshöfdingen Gyllenstiernas för 3
stycken ifrån Nylands län härvarande Fullmäktige af Bondeståndet
giorde underdånige ansökning om tilräckeligit underhäld
under nu påstående Riksdag, i nåder funnit godt och
skäligt, at desse Fullmäktige, som til fienden måst öfverlemna
deras hus och egendom och hafva ifrån orten ringa medbragt
til sitt underhåld, böra isynnerhet dermed understödjas och
hielpas, och at til den ändan Biskopen kunde tilläggas 5 dal.
smt om dagen under påstående Riksdag, en Probst eller Lector
3 dal., en Kyrkoherde 2 dal., en Capelian 1 dal. 8 öre och
hvarje Fullmäktig af Bondeståndet 24 öre smt i dageligit underhåld;
hvaröfver K. Majit dock i nåder velat inhämta Secrete
Utskottets underdåniga utlåtande.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. bifalla detta Extractum
Protocolli, då det kunde remitteras til Secrete Utskottet
at utse medel bärtil;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, berättade vidare, at Biskopen ifrån Abo stift
giordt en lika ansökning för de öfrige Prästerne ifrån Finland.
Hr Adlerbeth holt före, at de af Prästerskapet och Bönderne,
som komma at niuta något understöd, böra upgifva hvad
de redan undfädt af deras hemmavarande medbroder, at sådant
häruppå mä kunna afräknas til statens lisa.
Stjernstolpes memorial angående kriget. 73
Hr Brunow tykte det vara skäligt, at de af Bondeståndet,
sorn äro från Finland, måtte få någon hjelp, men at Prästerne
skulle niuta sådant understöd, dertil sade Hr Brunow sig ej
kunna samtycka.
Frih. Gyllenstierna, såsom Landshöfdinge ifrån orten,
intygade jemväl at Bönderne ej äga det ringaste til uppehälle,
utan hafva derföre varit hos honom och på det högsta begärt
skyndesam hielp och undsättning.
Hr Landtm, frågade om det upläste Extractum Protocolli
af R. o. A. bifalles med den af Hr Adlerbeth giorde
tilläggning;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså uppå berörde Extractum Protocolli:
R. o. A. funno skäligt at Prästerskapets Fullmäktige ifrån
Finland, så väl som de ifrån berörde ort härvarande Riksdagsmän
af Bondeståndet, böra niuta underhåld så länge Riksdagen
påstår, hvartil Secrete Utskottet har at utse medel, dock bör
först upgifvas hvad hvar och en af sine hemmavarande medbroder
åtniutit, på det sådant til statens lisa kan afräknas.
Uplästes det af Hr Stiernstolpe ingifne Memorial, theruti
han i anseende til närvarande tider och rikets beträngda til—
stånd framlägger åtskillige frågepuncter och påminnelser til
Ridderskapets och Adelens närmare skärskådande, såsom:
l:o At alla de i denna korta krigstiden tagne steg, hvarigenom
ögonskenligen en bedröfvelig undergång skal synas
riket förestå, måge behörigen af Riksens Ständer undersökas,
samt derefter utan anseende belöningen inrättas;
2:o frågas hvarföre krigsdeclarationen giordes innan armeen
var sammandragen;
3:o frågas hvarföre icke en del af armeen blifvit satt öfver
gräntsen i Ryske gebietet, och Willmandstrandske fästningen
efter alt krigsbruk lemnad til rygga, så at den ej som et rof
blifvit för fienden utsatt;
4:o hvarföre icke armeen straxt inrykte och fattade posto
i Ryska gebietet, therigenom vår egen grund något kunnat
blifva skonad för den tyngsta krigsbördan;
5:o hvarföre den tappre Generalen Wrangel vid Willmanstrand
intet blef med hielp undsatt, och hvarföre honom gafs
en så liten makt emot en så mäktig fiende;
6:o i hvad afsikt det svåra fäldttåget i förleden December
månad företogs;
74 (Sept. 16.) Stjernstolpes memorial ang. kriget.
7:o hvarföre tråsshästarne, som kostat enman otroliga penningar,
lemnades at gå ute på marken til den 5 November,
hvaraf de sedan dödde, och enär regimenterne skulle röra sig
ingen skiuts vidare var at tilgå;
8:o hvarföre vid et offensivt krig icke et endaste offensivt,
utan ständigt defensive steg äro vordne giorde;
9:o hvarföre det förderfveliga fälttåget giordes i Martii
månad, dä hela armeen sammandrogs, hvaruppå fölgde ändteligen
hela landets grufveliga undergång;
10:o hvarföre til början af vårt undanflyende det förträffeliga
passet Mendolax så plötsligen öfvergafs, som ingen fiende
under 10,000 mans förlust kunnat sig bemäktiga;
ll:o hvarföre icke til underdånigt följe af K. Maj:ts nådige
bref armeen inrykte i fiendens länder och der formerade theatrum
belli efter alt krigsbruk;
12:o hvarföre fästningen Friedrichshamn utan ringaste motstånd
samt utan något fiendteligit angrep blef öfvergifven,
hvilken likväl kostat cronan många års arbete och otroliga
penningar, och hvarföre allenast husen i staden afbrändes, men
sielfva fästningsverket lemnades i godt stånd;
13:o hvarföre de öfrige passen til antalet 8 stycken och
alla til deras förmåner förträffelige så plötsligen hvar efter annan
öfvergofvos utan tilbörligit motstånd;
14:o hvad grund var til den giorde capitulationen, och hvem
som földt armeen til den nödvändighet då den var öfver 9,000
man stark;
15:o hvilken sielfva och rätta grundorsaken varit til den
första transporten åt Finland då ännu frid var, och på hvad
grund alliancer, soutiens, planer och sielfva kriget blifvit anlagdt;
16:o
af hvad orsak denne Riksdag i så farliga tider intet
utsattes i Martii månad, innan alt hopp var aldeles ute;
l7:o at förloppet af alt föregående nu må på det alfvarsamaste
beifras och nationens samt armeens förlorade heder
åter upbielpas igen;
18:o utbeder sig Hr Stiernstolpe, at officerarne vid armeen
må hafva frihet at vid undersökningen inkomma med deras
påminnelser;
19:o beder Hr Stiernstolpe om gunstig tilgift ifall han
något felat emot statsprocessen, emedan han ej är någon statist
utan en trogen soldat och undersåte.
Stjernstolpes memorial angående kriget. 75
Vid upläsandet af 15:de puncten, som innehåller at efterfrågas
må, hvarföre den första transporten skedde, samt hvad
som varit rätta grunden och orsaken til det påbegynte kriget,
begärte Hr Stjernstolpe lof at tala, och recommenderade
denna saken hos Högh R. o. A., at den på det nogaste måtte
undersökas.
Enär Hr Stiernstolpes Memorial var läsit til slut, sade
Hr Didron at han i går voro hit til staden ankommen,
och fägnar sig at nu få höra det Riksens Ständer denna saken
vilja efterfråga, önskandes at noga måtte undersökas och ransakas
hvem som har skulden, på det den oskyldiga härigenom
ej måtte Iida.
Frih. H. Wrede utlät sig, det han så mycket mer hade
orsak at beröma Hr Stiernstolpes Memorial, som han sielf hos
Riksens Ständer tänkt andraga detsamma, om Hr Stiernstolpe
honom härutinnan icke förekommit. Men som Hr Stiernstolpe
icke lärer kunnat påminna sig alla omständigheter, som härvid
inlöpa, och således något torde vara förglömt, så begärte Frih.
Wrede, at detta Memorial måtte blifva liggande på bordet, så
at han med flere andre få tillägga hvad de finna nödigt och
kunna sig erindra.
Hr Lilljehök instämde härmed, och föreslog at Memorialet
kunde 8 dagar blifva liggande på bordet.
Andra åter tykte vara nog om det ligger på bordet til
nästa plenidag.
Hr Landtm, gaf vid handen, at det mäst lärer gå ut 8
dagar innan R. o. A. komma tilhopa, aldenstund ännu intet
är något annat at giöra.
Frih. During påminte, at Hr Stiernstolpes Memorial nu
straxt måtte gå til de andre Stånden och sedan blifva liggande
gå bordet.
Frih. H. Wrede sade, at det ej kan nekas Hr Stiernstolpe
at med sitt Memorial gå til de andre Stånden, sedan
han detsamma hos sitt egit Stånd anmält, men som R. o. A.
redan antagit det ad deliberandum, så tykte han för sin del
bäst at det nu blifver liggande på bordet til nästa plenum,
och sedan går til de andre Stånden.
Hr Landtm, gaf vid handen, at Hr Stiernstolpe dermed
också förklarat sig nögd;
Hvarföre uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan R. o.
A. detta biföllo.
76 (Sept. 16.) Ridd.-direktionens inem. Cederfelts sak.
Hr Landtm, anmälte at Hrr Riddarhus-Directeurerne
ingifvit tvänne Memorialer, det ena angående Riddarhusets enskylta
angelägenheter, det andra angående Barnängs- och
Leijonankarske manufacturverken, hemställandes Hr Landtm,
huruvida desse Memorial nu skola upläsas eller ock til Riddarhus-Deputation
remitteras.
R. o. A. funno bäst, at berörde Memorialer nu remitteras
til Riddarhus-Deputation, eftersom de ändå framdeles skola
upläsas när Deputation deröfver inkommer med sin berättelse.
Hr Landtm, erindrade hurusom vid R. o. A:ns förra
sammankomst Hr Cederfelts sak blifvit upskuten; och frågade
Hr Landtm, om Revisions-Secreteraren Lagerfelt nu voro til—
städes, så at han kunde gifva uplysning om saken sedan blifvit
II. Maj:t föredragen.
Men som Hr Revisions-Secreteraren Lagerfelt ej var här
uppe på Riddarhuset, så berättade
Hr Revisions-Secreteraren Ehrenmalm, det han til den
ändan i förgårs blifvit upkallad i revision och jemväl i gårsigöfver
denna saken utlåtit, men at den då ej ännu varit i det stånd,
at den kunnat föredragas H. K. Majt doch vil han tro at
dermed ej långt på tiden lärer utgå och at den kanhända ännu
i dag torde blifva afgiord.
Hr Landtm, hemstälte altså om icke Hr Cederfelts sak
ännu kunde upskiutas, och Hr Revisions-Secreteraren få befallning
at i underdånighet påminna det denna saken med
första måtte blifva afgiord.
Hr Lagerhielm påstod at saken nu måtte företagas eftersom
i anledning af förra Protocollet R. o. A. icke behöfva
vänta til dess hos H. K. Majt saken blifvit afgiord.
Hr Eric Gustaf Boije föreslog at genom Deputation
hos H. K. Majt i underdånighet kunde begäras, at H. K.
Majt denna saken med första i nåder ville afgiöra.
Frih. Cron hiort sade at sådant voro et ovanligit steg.
Hr Eric Gust. Boije tilläde, at om sådant voro et ovanligit
steg, så voro detta ock en ovanlig process.
Efter något vidare discourerande härom, blef Hr Landtm:ns
giorde proposition
af R. o. A. bifallen.
Til slut anmälte Hr Landtm, tvänne af UrskilningsDeputation
til Riksens Ständers plena remitterade Memorialer,
det ena af Hr Reuterschöld om arrendet af Eskilstuna kongs
-
Keuterskölds o. J. Erikssons mern. Finske r.-män. Eidd.-dep. 77
ladugård, det andra af Herredagsmannen Jolian Ericksson i
Stahlbo, angående de under Sahla silfvervärk lydande sochnars
sökte befrielse för åtskillige dem åliggande onera, hvilket
senare Hr Landtm, tykte kunna företagas, efter det ej är så
vidlyftigt som det andra.
Men emedan klåckan nu var öfver half 12 och anslag
var giordt för Secrete Utskottet at til den tiden komma tilhopa,
så skildes R. o. A. åt.
Den 27 September.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine säten, uplästes Protocollet af den 9 September, hvarvid
inge påminnelser giordes.
Vidare justerades följande t vänne Extracta Protocolli,
hvilka i följe af R. o. A:ns den 16 September tagne Resolutioner
blifvit upsatte så lydande:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 27
Sept. 1742.
Emedan hos R. o. A. åtskillige ifrån Storfurstendömet
Finland begärt, at til deras besvärs upsättjaude igenom anslag
få sammanträda på sätt som thet vid förra Riksdagar varit
tillåtit för Krigsbefehlet, Lif-regiments-rusthållarne och samtelige
Brukspatronerne; altså har R. o. A. lämnat dem tilstånd
at på Riddarhusplanket giöra anslag och derefter få sammanträda,
til at så mycket bättre kunna reglera sine almänna
besvär, som til Urskilnings-Deputation böra ingifvas innan den
10 nästkommande October; hvilket med de andre respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 27
Sept, 1742.
Sedan R. o. A. utnämdt och förordnat en Deputation at
öfverse Riddarhusets oeconomica, hos hvilken de sig kunna
anmäla, som söka introduction; så har R. o. A. jemväl för godt
funnit, at berörde Deputation til R. o. Arns vidare approbation
bör för sig upsättja en til dess giöromål lämpelig instruction,
samt at bemälte Deputation tillika upgifver, hvilka af dem
som söka introduction hafva lika skäl och omständigheter för
sig som Hr Engelhardt och Hr Wrangel. Actum ut supra.
78 (Sept. 27.) Generalernes arrest. Vedevåg. Besvärs-dep.
Derefter justerades den Resolution, som kommer at skrifvas
på det til Riksens Ständer nedsände Extractum Protocolli
ifrån Rådet angående understöd för de härvarande RiksdagsFullmäktige
af Präste- och Bondeståndet i Finland, hvilken
Resolution redan är införd i Protocollet af den 16 sidstledne,
då denna saken hos R. o. A. förehades och blef afgiord.
Hr Landtm, anmälte det H. K. Maj:t gifvit Secrete Utskottet
deraf nådig del, at som hela Finland med större delen
af armeen blifvit förlorad, så hade H. K. Maj:t med Råds
råde blifvit föranlåten at låta arrestera begge Herrar Generalens
vid deras ankomst til staden, samt förordnat en Krigsrätt
til undersökande om deras förhållande.
Eliest berättade Hr Landtm, det Wedevågs jern- och
ståhl-manufacturie, efter det af Riksens Ständer vid sidsta
Riksdag fattade slut om berörde verk, i dag kommer på Stadshuset
at försäljas genom offentelig auction, hvilket Hr Prsesidenten
von Drahe bedt Hr Landtm, så väl som de andre
Ståndens Talemän hvar i sitt Stånd anmäla, på det sådant
måtte blifva almänt bekant ifall någon af Riksens Ständers
ledamöter voro hågad samma verk sig at tilhandla, blifvandes
jemväl i dag en hop yllne vahror på hallen genom auction
försålde.
Hr Landtm, continuerade vidare, at Bondeståndet mycket
yrkat på Besvärs-Deputations utnämnande; hemstälte altsä Hr
Landtm, om icke de af R. o. A. ifrån provintzerne med första
kunde sammanträda at efter vanligheten utvälja sine Deputerade
til Almänna Besvärs-Deputation;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Frih. H. Wrede framträdde och sade, at R. o. A. vid
deras sidsta sammankomst lemnat honom gunstigt tilständ at
inkomma med hvad han kunde hafva at tillägga Hr Stiernstolpes
ingifne Memorial, i anledning hvaraf han ock upsatt sine
tankar, dem han nu ville upläsa, och bad at R. o. A. dervid
måtte anse des välmening, som är at befrämja enighet oss
emellan, men ur vägen rödja alt det som kan upväcka oenighet,
hvilken är skadeligare än någon utrikes fiende.
Frih. Wrede upläste derpå sielf berörde sitt Memorial,
hvaruti han berättar sig hafva blifvit föranlåten af the föreställningar,
som Hr Stiernstolpe vid sidsta plenum den 16 i
denna månad uti åtskillige fråge-puncter til R. o. A. giordt
angående rikets nuvarande beträngda och mörka tilstånd, at
Frih. Wredes memorial angående kriget.
79
tillägga och bifoga någre frågor til deni, som Hr Stiernstolpe
af berömvärd nit då framgifvit, af hvilkas rena uttydning,
sammanknippad med de förres, Frih. Wrede förmenar et fullkorn
ligit lius uti det, som vårt fäderneslands nuvarande tilstånd
angår, kunna erhållas; således frågas:
l:o Hvarföre rikets så dyrbart utrustade örlogs-flotta ej
så tidigt i år utlupit, at fiendens esquadrer kunnat instängas
och dymedelst des landt-armée al tilförssel afskäras, samt
följakteligen des inträngande i Finland afhållas;
2:o hvad orsakerne månde vara til den nästan öfvernaturliga
afgång på manskap, som på örlogsflottan förspordts, då
galere-escadern från slik afgång varit befriad;
3:o hvadan den klagan härrörer, som almänt utaf hemkomne
officerare skal föras, at örlogsflottan och galere-escadern esomoftast
genom des hastiga bortgång nödgat landtarmeen at öfvergifva
des fördelaktiga poster;
4:o hvarföre de J 0,000 man dels infanterie dels cavallerie,
som i följe af K. Maj:ts ordres til de här i landet liggande
regimenter blefvo förleden vinter tilsagde at hålla sig marchefärdige
och efter almänt rykte varit ärnade til en diversions
åstadkommande, sedermera aldeles uteblifvit;
5:o hvarföre så många utaf Herrar Regiments- och Bataillons-Cheferne
uti Finland erhållit tilstånd at lemna de dem
anförtrodde angelägna befehl i armeen, just då den var stadd
uti fulla krigs-operationer;
6:o om de åtskillige officerare, hvilka under varande campagne
begärt och erhållit afsked, ej torde dertil ägt så trängande
orsaker, hvilka så framt de icke uptäckas, kunde på lika
sätt tvinga andre välsinte undersåtare at draga sig ur rikets
tienst när deras nit bäst behöfdes;
7:o om de skäl, som föranlåtit Generalen Gref Lewenhaupts
hemkallande ifrån des commando, ej existerat för än
armeen stod uti Helsingfors, eller om desförinnan ingen oreda
spordts, som dertil kunnat gifva anledning;
8:o hvarföre de nu fängslige Generalerne Lewenhaupt och
Buddenbrock icke blifvit arresterade i Finland, då de ifrån
deras commando hemkallades;
9:o hvadan de rykten kommit, som blifvit utspridde om
vår gallere-escadres ledne totale nederlag af den ryska, och
hvilka föranlåtit K. Maj:t at til sitt rikes räddande ifrån
fiendens hotande anfall låta utgå sådane ordres til des under
-
80 (Sept. 27.) Frih. Wredes memorial ang. kriget.
sätare, som satt hela landet i bestörtning och föran låtit hela
städer til deras egendoms bortflyttning;
10:o hvarföre den ordinaire posten, som år 1741 den 11
Aug. skulle gå öfver hafvet åt Finland med högst angelägna
bref och ärender så ifrån K. Maj:t som Krigs-Collegium til
Generalen vid armeen, blef först härifrån afsänd til Wennersborg,
och ej förr än den 26 påföljande hit återkom, och ändå
sedan här fördrögde samt uppehölts til den 28 innan den affärdades
rätta postvägen åt Finland.
Desse omständigheters undersökande aktar Frih. Wrede
för sin del oundgängelige, til at erhålla det af Ilr Stiernstolpe
och förmodeligen af alla med honom gemensamligen päsyftade
ändamål.
Men aldenstund Hr Stiernstolpe uti de af honom giorde
föreställningar äfven ibland annat har uti den andra puncten
erindrat: »hvarföre antydandet af kriget giordes innan krigsmakten
först var sammandragen», och uti den 15:de, hvilken
rätta grundorsaken varit til den första transporten, som skedde
1739; så emedan desse af Hr Stiernstolpe begärte undersökningar
såsom rörande sielfva krigsplanen och anläggningarne,
hvilke af Riksens Ständers Secrete Utskott vid förre Riksdagarne
varit föreliafde och i anseende til de dem bekante
orsaker blifvit afgiorde samt af Riksens Ständer genom theras
Riksdagsbeslut faststäldte, ej skola hafva någon gemenskap
med then lamhet uti verkställigheten, hvilkens beifrande Hr
Stiernstolpe eljest uti thess Memorial påsyftat; finnandes Frih.
Wrede dessutan at en sådan begärt undersökning öfver Riksens
Ständers och deras Fullmäktiges i Secrete Utskottet vid
förre Riksdagar förehafde giöromål är i anseende til högsta
myndighetens öfverända kastande ej mindre äfventyrlig och
för framtiden farlig, än then samma i anseende til sättet är
nästan omöjelig och medförer ouphörliga svårigheter; ty underställer
Frih. Wrede för öfrigt om icke i betraktande af de af
honom andragne vigtige skäl den 2:dra och 15:de puncterne i
Hr Stiernstolpes Memorial böra ifrån de öfrige, med hvilka
de ingen gemenskap hafva, söndras och undantagas, då sedan
alt hvad om verkställigheten af kriget blifvit erindrat kunde
til aldranogaste och ofördröjeligaste skärskådande företagas.
Sättet til denna undersökning öfverlemnar Frih. Wrede til
R. o. A:ns egit godtfinnande, dock håller han för sin del före
bäst vara, at ledamöter thertil af alla 4 Stånden kunde för
-
Om memorialen angående kriget.
81
ordnas, på det således orsakerne til vår olycka måtte i riket
almänt kunnige blifva.
Enär detta Memorial var läst til slut tilläde Frih. Wrede,
det han hoppas at R. o. A. detsamma så benägit uptaga som
han inför Gud betygade sig det i en god mening hafva skrifvit.
I öfrigit begärte Frih. Wrede at härmed få gå til de andre
Stånden.
Men åtskillige påstodo, at Frih. Wredes Memorial måtte
blifva liggande på bordet, likasom det med Hr Stiemstolpes
sked t.
Frih. Carl Otto Hamilton: Hvad så väl Hr Capitain
Stiemstolpes som Baron Wredes nu upläste articlar beträffar,
så anser jag dem som nödige ämnen til en alfvarsam undersökning;
doch i anledning af den sistnämdes påminnelse vid
den 15:de puncten af Hr Stiemstolpes Memorial, som talar
om de första 6,000 mans öfverskickande åt Finland och om
grunden til anlagde alliancer med mera, är jag af den mening
at denne artikel ej måtte confonderas utan fast häldre aldeles
uteslutas, emedan orimeligit voro, at de steg, som Konung och
Råd haft anledning eller funnit nödigt at taga i anseende til
transporten, skulle ånyo censureras och stå sitt kast at blifva
så mycket af nu sammankallade Ständer beifrade, sorn de
blifvit gillade af de förrige.
Gud tröste den rådgifvare, som ingen tids prescription
lemnäs emot påtal.
Om det är farligit at vid de angelägnaste tilfällen öpna
sin välmente tanka, lärer ingen vilja gifva råd.
Om utgången blifver proberstenen til godheten af et project,
man kan då äfven låta lycka och hazard förrätta de förnuftigaste
sysslor.
Hvad alliancers efterfrågande beträffar, så står det vårt
Secrete Utskott fritt at taga deraf hvad notice och uplysning
de behaga; men plena böra ej åstunda hvarken publique eller
particuliere censure öfver hemliga giöromål, som blifvit lemnade
åt hvar och ens med ed förbundne samvete och begrep.
Lät oss ej för mycket röra dervid, på det främmande
makter ej måge komma på den tankan, at deras giorde eller
tilgiörande hemliga propositioner och alliancer ej hvila trygge
emot almän curiositet eller hafva pålitelig grund til bestånd
och varaktighet.
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 6
82 (Sept. 27.) Ruthenskölds tillägg till mern. ang. kriget.
Lät oss jemväl ej införa den vana, at Ständer skola döma
Ständer, det vore etablera statum in statu och utvisa et obehageligit
perspectiv til lika öde för närvarande Secrete Utskott,
och giöra ändteligen folket ledsne vid vårt regeringssätt.
Alliancer slutas ej så lätt som de behöfvas och åstundas, de
födas och fostras af conjuncturer eller mutuelt interesse, men
då de äro fästade, står det ej i den ena contrahentens vahl at
uppenbara deras grundafsikt och omständigheter. Om vi det
giöra, lära främmande makter ej inlåta sig med oss och i alt
fall ej lita derpå, ja törhända ej giöra sig samvete at bedraga
bedragare.
Hr Fabian Löwen, Frih. Sten Bielke och flere andre
begärte å nyo at Frih. Wrede» Memorial måtte blifva liggande
på bordet.
Uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan
svarade R. o. A. med Ja.
Och som Frih. Wrede förbehölt sig at sedermera få gå
dermed til de andre Stånden, så blef uppå
Hr Landtm:ns giorde frågan äfven af R. o. A. härtil
samtykt.
Hr Ruthenschöld anmälte det han äfven upsatt någre
påminnelser at bifogas Hr Stiernstolpes Memorial, hafvandes
doch Frih. Wrede uti sitt nu upläste Memorial förekommit
honom i tvänne hufvudpuncter, nemligen at efterfrågas må
hvarföre icke flottan tidigare utlupit, samt hvad orsak varit
til den så väl vid armeen som hufvudflottan sig inritade siukdomen;
hvilka puncter Hr Ruthenschöld altså nu ville förbigå
och allenast underställa R. o. A. huruvida de andre förtjena
någon attention och efterfrågan.
Derpå upläste Hr Ruthenschöld följande puncter ur papperet:
2:o
Igenom hvars förseende det härrördt, at den enda
prisen, som lyckan under hela det årets sjö-expedition til—
skyndade hufvudflottan, ej på bättre sätt förvarades, än at
densamma med hela besättningen och svenska vakten til rikets
vanheder gick sin väg ifrån dem ända til Danzig;
3:o Hvad som föranlåtit Hr Vice-Aminiralen Cronhaven
at låta Ryssarnes stora transport fritt och obehindrat gå til
Wiborg, utan at åtminstone bjuda til densamma at i ringaste
måtto hindra eller förekomma;
Åtskilliga memorial angående kriget.
83
5:o För hvad orsak skull hufvudflottan, då hon innevarande
år lade sig vid Aspön och ännu icke lidit någon den ringaste
afgång på manskap genom siukdom, låg derstädes med cronans
stora bekostnad uti 6 veckors tid fåfäng och stilla, utan at
thet ringaste företaga emot fiendteliga flottan, intil dess siukdomen
omsidor tilstötte och hon måtte draga sig tilbakars til
Hangöudd;
6:0 Om ock hufvudflottan vid begge års sjö-expeditioner
genom creutzning bevakat de förnämsta inloppen och farvattnen,
hvaräst några priser kunnat erhållas, emedan posttidningar
och rapporter ifrån sundet altid omrördt de många
handelsfarare, som varit destinerade til fiendtelige kusterne, och
man nästan aldrig erfarit at någre priser blifvit upbragte;
7:o Hvarföre med en så ansenlig flotta, hvars utredning
kåstat cronan millioner, under förflutne tvänne sjö-expeditioner
icke det ringaste vitterligen blifvit emot fiendtelige flottan försökt
mindre uträttat.
Hr Landtm, frågade om de af Hr Rutlienschöld upläste
puncter äfven skola ligga på bordet;
Hvartil R. 0. A. svarade med Ja.
Derpå framgaf Hr Mannerfelt et Memorial, som nu uplästes,
hvaruti han i anledning at det, som Hr Stiernstolpe
den 15 i denne månad ingifvit, såväl som de flere nu giorde
frågepuncter, förbehåller sig at å behörig ort, theräst domsakerne
komma at uptagas, få vid undersökningen yttra sine
tankar och embetes anmärkningar i det sorn honom anstår
efter hvarje saks omständigheter, hvilket härtils icke skal låtit
sig giöra.
Ehuru Hr Landtm, sade sig finna detta Memorial af
någon annan beskaffenhet än de föregående, så hemstälte dock
Ilr Landtm, om det icke jemväl kunde blifva liggande på
bordet;
Hvilket af R. 0. A. bifölls.
Vidare uplästes et af Frih. Carl Leonhard Leijonhufwud
ingifvit Memorial, hvaruti han omrörer the åtskillige svåre
händelser, som snart innom 9 månaders tid tilstött riket, vårt
kära fädernesland, och satt thet i så farliga omständigheter,
som han trodt röra både Ständernes frihet och den almänna
välfärden. Och aldenstund Riksdagsordningen tydeligen skal
förmå, at vid sådane infallande oförmodelige händelser Riksens
Ständer böra til almän Riksdag ofördröjeligen sammankallas,
84 (Sept. 27.) Öfverläggning om
ty hemställer Frih. Leijonhufwud om icke til följe häraf nu
först bör företagas och afgiöras huru det skal anses at Ständerne
ej förr än nu blifvit til Riksdag kallade, hälst emedan
den bedröfveliga catastrophe, som nu nyligen existerat både
med armeen och Finland, hade förmodeligen då kunnat förekommas
och mötas, så framt tidigare mått thertil blifvit tagne.
Detta Frih. Leijonhufwuds Memorial kommer likaledes
efter R. o. A:ns godtfinnande at blifva liggande på bordet.
Hr Stiernstolpe berättade huruledes han vid sidsta Riksdag
lagt in et Memorial, som pekar på den olycka oss sedermera
handt och öfvergådt, hvilket Memorial Hr Stiernstolpe
nu begärte måtte upläsas och få följa med til de andre Stånden.
Hr Hårleman bad at R. o. A. ville tala förtroligt med
hvarannan. Jag har med ängslan hördt, sade Hr Hårleman,
huru de upläste Memorialerne innehålla jemmer och klagan;
hvad förakt skal det icke upväcka hos främmande för oss?
Ingen är, som tänker på huru vår utiråkade olycka må förekommas,
eller dertil gifver något förslag, utan vi uppehålla oss
med efterfrågan hvem som varit orsaken dertil. Om intet R.
o. A. innehålla med sådane klagomål öfver det förflutne, lära
de andre Stånden, sorn tillägga R. o. A. mycken del i det
riket nu öfvergådt, blifva deraf uppäggade til at på slutet
exterminera al Adel.
Hr Hestsko förestälte hvad invånarne i Finland lidit
och huru många af upriktig trohet och kärlek emot sin rätta
öfverhet öfvergifvit sin egendom och tagit sin tilflykt hit til
Sveriget i förhoppning om en lyckelig ändring. Skulle vi nu
taga oss sådane saker före, at efterfråga hvem som varit orsaken
och skulden til vår olycka, så drogos tiden ut och kunde
de hit flycktade ännu nästkommande våhl- blifva stängde ifrån
sine hemvister; det vore fördenskull högst angelägit, at vi lemna
det framfarne och tänka på sielfva hufvudsaken at rädda riket
under den förestående faran, eljest torde medan vi uppehålla
oss med det förra den komma, som skiljer trätan åt.
Hr 0. W. De Geer: Det är ej utan at hvad Hr Hårleman
och Hr Hestsko anfördt är grundat på goda skäl, men
så är ock billigt och angelägit at vi få veta hvadan vår olycka
härkommit och hvem som varit orsaken til det, som blifvit
försummat och eftersatt, så at vi kunna skilja oss vid dem,
som deruti hafva någon del.
undersökningar angående kriget.
85
Hr C. G. Boije: Jag har nu hördt åtskillige utlåtelser,
at det borde efterfrågas hvem som varit skulden til vårt utiråkade
släta tilstånd. För min del är jag ej eller deremot,
utan finner det vara en högst angelägen sak, men vi behöfva
sannerligen intet mycket fråga derefter; vår oenighet har
altid varit och är ännu skulden til vår olycka. Låtom oss
derföre rödja den ur vägen och skaffa enighet oss emellan.
Frih. Bielke: Hvad Hr Hårleman andragit, at vi såsom
Adelsmän ej böra uppehålla oss med klagomål öfver det förflutna,
i anseende til den upmärksamhet, som de andre Stånden
emot R. o. A. hafva, hvilken de skulle önska at exterminera,
så skulle jag för min del äfven vara af samma mening
som Hr Hårleman, om jag considerade mig och de öfrige R.
o. Arns Herrar ledamöter endast såsom Adelsmän, hvilkas serskilte
interesse vi nu egenteligen hade at befordra; men när
jag tillika anser oss samtelige såsom rikets genom trohetsed
förbudne undersåtare, så måste jag i denna delen vara ifrån
honom uti en skiljaktig tanka.
En läkare vinner icke i siukdoms helande sitt ändamål
med mindre han söker at utröna siukdomens rätta grund och
ursprung; likaledes håller jag de Herrarnes upsåt och möda
för vårt rike nyttigt och hälsosamt, som igenom de uti deras
Memorialer förestälte frågor, hvilka jag icke för klagoskrifter
för min del kan anse, äfvenså söka at utröna ursprunget och
grunden til rikets nu utiråkade olyckor i den akt och mening
at derigenom sedan kunna upfinna botemedel och säkerhet för
framtiden. Hvad det vidkommer, som Hr Hårleman saknar,
at inga Memorialer inkommit med projecter huru vårt rike
skulle kunna åter uphielpas, så tviflar jag ingalunda uppå de
Herrars redelighet, upmärksamhet, flit och åhåga, som äro våre
Deputerade uti Secrete Utskottet, at icke de, som sig alla
dertil nödige omständigheter hafva kunnige, lära ock i al
möjelig måtto vara deruppå betänkte, hvartil vi andre uti
Ståndens plenis i brist af nödig kundskap svårligen genom
förslager lära kunna något bidraga, ägandes dock efter mitt
tycke hvar och en, som förmenar sig dertil nog uplyst vara, at
sig der såsom rätta stället dertil, men icke in plenis, tit sådant
icke hörer, med sine uptänkte råd och utvägar at anmäla.
Hr Boije tilläde at sådane saker ej kunna ventileras in
plenis.
86 (Sept. 27.) Öfverläggning om
Hr Landtm.: Nog hörer man tala om enighet, den är,
om den nånsin varit, vid närvarande tider för oss högst
nödig och oundgängelig, men beklagligt, at den hos oss så mycket
saknas och det ordet enighet så ofta utan tankar och mening
blir missbrukat, at det snart förlorat både betydelse och värkan,
och i stället at önskad välmening och upsåt skulle följa med
orden, så måste man med bedröfvelse finna at gierningarne ej
svara deremot, utan tvärt om allehanda steg, sorn för uppenbart
intyga at ord och gierningar ej hos alla likna hvarandra.
Här utsprides allehanda elaka rykten och försökes at insmyga
enighets förstörande impressioner och sentiments til misstroendes
upväckande oss emellan och jemväl til Secrete Utskottet.
Låtom oss besinna vår nu saknande välfärd och vårt närvarande
bedröfliga tilstånd; vi hafva uppenbara fiender, som
hafva vakande öga på alt vårt företagande; vi hafva grannar
och skeenbara vänner, hvilka med upmärksamhet anse alt vårt
företagande, och hvem vet om ej vår inbördes oenighet torde
hos dem upväcka skadeliga tankar emot oss til våre olyckors
formerande. Ja vi hafva så mycket mera orsak at undfly misshällighet
och at med förknippade sinnen arbeta på enighets
erhållande innom oss, som de andra Stånden och hela landet
anse vårt Stånds oenighet sorn grunden til hela rikets olycka.
Jag får intet beskrifva, som jag borde, vårt närvarande in- och
utvärtes beklagelige tilstånd och bistra utseende, men jag är
viss at när hvar och en det hos sig sielf rätt betraktar, så
lärer finnas at utan inbördes enighet och förtrolighet är med
oss platt ute; lät fördenskull, gunstige Herrar, ingen kunna
förhindra enighet och förtroende Eder emellan; komma sådane
skadelige hemligheters upsnappare, som med dylika förderfveliga
försök vilja gie skadeliga impressioner, lät dem vara hos
Eder som enighetsförstörare utmärkte.
Högh Ii. o. A. hafva giordt mig ovärdig den äran och
vijst mig det förtroende och kalla mig til deras Landtmarskalk;
har jag intet giordt mig ovärdig til deras ytterligare förtroende,
så visen mig den ynnest och sägen mig eller någon annan af
Secrete Utskottet när sådane enighets- och förtrolighetsförstörande
rykten Eder bli bibragte, jag försäkrar at vi skola
underrätta hvar och en om sakernes sanna tilstånd så mycket
vi kunna och oss är tillåtligt, och om det ej är tilräckeligit,
så vilja vi begära lof af Secrete Utskottet at oss ytterligare
utlåta, ty det är bättre at några hemligheter bli uppenbara
undersökningar angående kriget.
87
och hvarjehanda omdömen och misstroende förekommes, än at
ilviljare skulle under sken af upsnappade hemligheter förmå
förstöra vår inbördes så högt nödiga enighet. Yi äro ju et
folk och böra hafva et ändamål, fast meningarne ofta kunna
vara olika; låtom oss öpenhiertadt tala med hvarandra, det
finnes altid utvägar och medel at förena meningarne när vi
uti vänlighet och förtrolighet med hvarandra öfverlägga; vilja
Herrarne giöra mig den äran och komma til mig, eller låta
mig veta hvaräst de behaga komma tilsammans och talas vid,
när sådant skiljaktigt är å färde, jag skal gierna altid infinna
mig, och är viss at sådant yppenhiertadt och vänligit samtal
skal altid föra med sig enighet och förtrolighet.
Lät, gunstige Herrar, min hörsamma bön hos Eder vara
gällande, och lät Eder egen välgång, vare medbröders lidande,
våre vänners önskan, ja fasa för efterkommandes och egne
barns försmädande på våre griffer, bringa Eder til en upriktig
enighet.
Hr Nils Lilljehök sade sig jemväl hafva den äran at
vara en ledamot af Secrete Utskottet, och betygade at han
med mycken smärta hördt de många vidriga omdömen, som
fällas om Secrete Utskottet, och til hvilka han bad at R. o.
A. ej ville sättja någon tro, utan häldre följa vår Hr Landtmarskalks
himla-råd, talas vid i vänlighet, säga hvarandra
sin mening och således beflita oss om kärlek, inbördes enighet,
och intet hysa något misstroende til någon, emedan högsta
nöden nu är för handen och vårt tilstånd så farligit, at elden
sitter i alla knutar, den vi gemensamt böra söka at släcka,
och genom enighet skaffa välsignelse i alla våra förrättningar
och sällhet för våra efterkommande. Hr Lilljehök tilläde vidare,
at han gierna önskade blifva dispenserad ur Secrete Utskottet,
om någon hyste til honom det misstroende, at han ej
som en rättsint och värdig ledamot hade til ögnemärke Guds
ähra och fäderneslandets välgång.
Frih. Coijett: Det är så mycket svårare med rykten,
som utspridas om Secrete Utskottets giöromål, som en Secrete
Utskotts ledamot, när han hörer sådant, ej får för tystheten
skull sig deröfver förklara. Vi böra ej reflectera på sådane
rykten utan anse dem för oenighets frö, som utströs oss emellan.
Hvad i öfrigit de upläste Memorialerne angår, så är eftertänkeligit
at vi gie oss så blötte in plenis, och voro det fast
bättre at dylika Memorialer gingo til Secrete Utskottet.
88 (Sept. 27.) Öfverläggning om
Frih. H. Wrede förestälte det sådane rykten, som utspridas
om Secrete Utskottet, voro ganska skadelige och kunna
jemväl upväcka mycken oenighet; men at det som påsyftas i
2:dra och 15:de puncterne af Hr Stiernstolpes Memorial kunde
gifva långt större anledning dertil, ty det voro just den ormen,
som lage i gräset förborgad och gofvo oenighets stygn ifrån
sig. Hvart skulle det väl taga vägen om en pluralitet, som
regerar den ena Riksdagen, skulle vid den nästpåföljande ställas
under ansvar. Hvem skulle då kunna sättja tro til Riksens
Ständers beslut; och om det ena Secrete Utskottet skulle få
lof at öfverse och skärskåda det andra Secrete Utskottets
giöromål, så följer ju deraf at vid nästa Riksdag äfven detta
Secrete Utskottets giöromål skulle komma under et dylika skärskådande,
hvilket i längden ej kunde annat af sig föda än
oenighet och förderf.
Frih. Cronhiort: Här talas om huru angelägit det är at
vi rödja ur vägen alt misstroende och skaffa enighet oss emellan;
men om vi släppa up den dören at undersöka om förra Secrete
Utskottets giöromål, då giöra vi först oenighet oss emellan.
Lät oss fördenskull skaffa bort alt hvad som kan gifva ämne
dertil, gripa hvarannan under armarne och befrämja enigheten,
ty derigenom vinna vi styrko och blifva mäktige emot både
fiender och ovänner.
Frih. C. O. Hamilton: Rörd af den zele, förvissad af
den upriktighet, med hvilken Hr Landtmarskalken förmant oss
til at hafva väre hiertan och sinnen förenade, til at aflägga
alt misstroende, lånte eller förutfattade meningar, kan jag ej
underlåta at medelst så god anledning yttra den tankan jag
har, at ingen tid af vår ålder mer fordrat at vi tänka på et
lika sätt, så väl för det almänna bästa, som för hvars och
ens i synnerhet; det ena följer säkerligen af det andra; anse
vi en den andra såsom medbroder, lära vi ej vara obenägne
at giöra hvarjom och enora til viljes, och således följas til et
och samma ändamål; hvilket lärer finnas ej kunna åstadkommas
genom pock, skryt och intriguer, som altid föda oenighet af
sig, mer farlig i detta land än någor annorstädes, och som
oftast plägar giöra rådslagen darrande och executionen lam.
Gunstige Herrar, främmande makters undersåtare gifva
upmärksamt öga til vårt upförande, de åstunda at se om förfäders
exempel gior någon impression, om vi äro födde at blifva
fritt folk och om vi sielfve finna at rikets ömma tilstånd
undersökningar angående kriget.
89
kräfver förenad styrko och hielp. Vare tankar lära säkerligen
ditvändas, om hvar och en besinnar, at den stund han
träder i våra sanctuarier och i detta rum, har han at bekläda
et angelägit ämbete i riket och at ansvaret måtte gifvas inför
en rättvis Gud, egit samvete, alle medborgare, upväxande ungdom
och en oskyldig posteritet; gifva vi ej vår enda omsorg
åt det almänna, förena vi oss icke til beständig sannings emottagelse
och beskydd, lärer dock deras suckar förente mötas
inför den Högstas domstol, som utsatt til första principe af
al societet Herrans fruktan, inbördes kärlek, oförtruten hielp
och rättvisans vidmakthållande; lät oss fördenskull icke röra
up utan förgäta det förbigångne, sådant påstående lärer mer
reta sinnen och förvirra verket än bättrat; vi knnna lika fullt
finna på billigt och behageligit expedient til particuliert nöje
och tilfredsställande, utan til at oroa och antasta den Högsta
eller des delegerade makt, hvilket voro jemlikt den mannens
mening, som trodde kunna nederbryta grundvahlen och sehn
byggningen stå fast lika fullt.
Frih. Bielke: Hvad anbelangar det, som Hr Baron Wrede
nyss anförde om betänkeligheten at det ena Secrete Utskottet
skulle få lof at öfverse och skärskåda det näst förut varande
Secrete Utskottets giöromål, hvaraf den inconvenience skulle
vilja följa, at vid nästa Riksdag äfven detta Secrete Utskottets
giöromål skulle komma under en dylika skärskådan, så betygar
jag at för mig skulle ingenting önskeligare vara än at detsamma
mätte för nu och framtiden komma uti en ständig och obrottslig
öfning. Secrete Utskottet är af des principaler, Riksens samtelige
Ständer, icke allenast genom instruction utan ock genom
ed bundit til fundamental-stadgarnes och andre föreskrefne
reglors iakttagande; sådane reglor och band hafva nödvändigt
i följe med sig förpliktelse til redogiörande. Olyckeligit voro
visserligen det rike, hvaräst impunitet eller säkerhet för ansvar
vid högstvårdande äreuders handterande, antingen för någon
embetsman serskilt, eller det som ännu äfventyrligare vore, för
någon corps af medundersåtare, skulle etableras; hvarföre och
min högsta önskan är, at Secrete Utskottet altid och framgent
måtte veta at det skydd, sorn hemligheter och tysthet vid den
ena Riksdagen dem gifva, icke skal den nästföljande mera
kunna skydda deras rådslag, då hemligheten uphördt och Riksens
Ständer nästa gången derefter sammankomma.
90 (Sept. 27.) Öfverläggning om undersökningar
Rätt och sanning, som uti mogna oell välgrundade rådslag
befinnas, förändra sig aldrig til deras egenskap, så at det
ej lärer vara äfventyrligit om pluraliteten af de efter hvarannan
följande Riksdagar skulle begära uplysning om de skäl
och omständigheter, uppå hvilka Secrete Utskotten grundat
deras giöromål, emedan pluraliteten består altid af Ständernes
ledamöter, hvilkas rättighet, ja äfven skyldighet det är, när de
blifva underrättade, at rätta i fall något til rikets skada uppå
falsk eller otilräckelig grund hade någon gång blifvit författat.
Hvad nu åter de omständigheter beträffar, angående anledningens
upgifvande til kriget, så är jag så mycket mera af
lika tankar med Hr Capitain Stiernstolpe, som det almänt
bekant är huruledes ogrundade rykten, sqvaller, lögner och
calomnier en tid bortåt förvillat rikets inbyggare, uprördt menigheten
och försatt den ena medundersåtaren i misstroende emot
den andra; hvilket alt jag för min del håller före på icke
något annat sätt för framtiden kunna botas och utrotas, än
om menigheten finge blifva underrättad om grunden til detta
krig, som bragt oss i så mångfaldig olycka, hvarigenom de då
sielfva kunde få se hvad som til detta eländet varit vällande
och skulden.
Hr Carl G. Boije: Jag har redan sagt hvad som är skulden
til vår olycka, nemligen vår oenighet, den minskas ock ingalunda
derigenom at här påstås det förra Secrete Utskottet bör giöra
redo. Hvar ärlig man, som deruti varit ledamot, lär ej frukta
för någonting, men det går ej an, at det ena Secrete Utskottet
skulle undergå censur af det andra. Likväl och som jag har
et rent samvete, hvaröfver Herren vare min domare, så begär
jag för min del at få giöra redo, och som många saker äro de
der fordra tysthet, men många andra deremot äro af den beskaffenhet,
at de kunna blifva uptäkte, så önskar jag at det
måtte komma fram som kan blifva uptäkt.
Frih. H. Wrede: Baron Bielke har extenderat min mening
vidare än den i sig sielf var, mitt samvete är trygt, så at jag
intet fruktar för något redogiörande.
I det samma anmältes en Deputation ifrån Bondeståndet,
och blef således Frih. Wrede föranlåten at afbryta sitt tal;
berörde Deputation emottogs på vanligit sätt.
Taleman Olof Håkansson förde ordet och, sedan han
aflagt Ståndets vördsamma hälsning, berättade at Bondeståndet
gifvit honom med de nu Deputerade in comissis at i al öd
-
angående kriget. Dep. fr. Bonde-st. om bränvin abränning. 91
miukhet med Högl. R. o. A. communicera et Extractum Protocolli,
hvaruti Bondeståndet anhåller at som våhrseden genom
en svår väderlek merendels öfveralt blifvit skämd, så at de
se sig deraf ingen nytta kunna giöra med mindre de få bränna
brännevin af densamma, det måtte dem fördenskull sådant tillåtas
utan någon afgift eller consumtions-accis.
Taleman framgaf derpå detta Extractum Protocolli, som uplästes,
hvaruti Bondeståndet, i anseende til den å de fläste orter i
riket timade olyckan at ärter, korn, blandsäd och hafra dels af en
bittida infallen frost, dels ock af et bergningen hindrande regnväder
blifvit förderfvade och aldeles onyttige, så framt de icke
til bränvin och drank kunna blifva förvandlade, hemställer
om icke alla hemmansbrukare ifrån consumtions-afgiftens erläggande
för bränvinsbrännande af säd hädanefter aldeles måtte
befrias, hvilken frihet at således förvandla den bortskämde
säden til bränvin skal vara så mycket nödigare, som Almogen
utom dess ej skal kunna framföda den boskap och creatur, som
de til at ersättja 1740 och 1741 årens lidne afgång på sin
afvel hafva nödgats pålägga.
Detta mål recommenderade Taleman, at det ju förr dess
häldre må blifva befordrat til slut, emedan om den förskämde
säden längre blifver liggande, kan den til ingenting användas;
Bondeståndet önskade således, at R. o. A. nu ville afgiöra denna
deras begäran, ty ifall den eljest skulle remitteras til utarbetande
af någon Deputation, gingo dermed ändå öfver 14 dagar
ut pä tiden, hvarmedelst ändamålet giordes onyttigt och
fruktlöst.
Hr Landtm, lofvade at saken nu straxt skal blifva R.
o. A. föredragen och tagas i öfvervägande;
Hvarmed Deputation afträdde.
Enär Deputation var borta continuerade Frih. Hindric
Wrede at han aldrig tänkt undandraga sig ansvar och vore
så mycket mindre deremot, at de saker, som ej röra utrikes
alliancer eller eljest fordra någon tysthet, måtte giöras kunnige,
som Baron Bielke förmenar, at igenom visse hemligheters uppenbarande
enigheten kunde åstadkommas. Det torde ock vara
månge som tykt, at de med sine allierade lidit något, och vore
således nödigt at orsakerne och skälen dertil blifva almänt
kunnige, hvilket aldrabäst kunde ske om R. o. A. skulle behaga
at plenum plenorum blefvo och sådant då toges up; hvarmed
Frih. Wrede, som sielf sutit uti den af Riksens Ständer
92 (Sept. 27.) Stjernstolpe» mein. från förra riksdagen.
vid sidsta Riksdag förordnade Commissionen, förklarade sig
mycket nögd.
Hr Carl Wennerstedt påstod, at alla sådane saker, som
nu mera kunna uppenbaras, måtte skiljas ifrån dem, som för
rikets välfärd skull ännu måtte hållas tyste, och de förre upgifvas
samt blifva liggande på bordet, emedan enigheten derigenom
mycket skulle åstadkommas, at hvar och en om deras
rätta beskalfenhet och sammanhang blefvo fullkomligen underrättad.
Som Hr Stiernstolpe begärte at dess vid förra Riksdagen
ingifne och här förut omtalte Memorial måtte upläsas, hvarpå
jemväl flere andre af R. o. A. yrkade, så giorde
Hr Landtm, frågan om berörde Memorial nu åter skal
upläsas;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes altså en afskrift af samma Memorial, hvaruti
Hr Stiernstolpe föreställer samma fråga, som Bondeståndet
genom en Deputation til R. o. A. giordt, för hvad orsak och
i hvad afsikt krigsfolk til Finland blifvit öfverfördt, hälst intet
något fiendteligit anfall på Ryska sidan förspordts, utan tvärt
om i följe af freds- och aliiance-tractater fred och säkerhet;
och som denna oförmodeliga rörelsen ej allenast torde hafva
angripit det almänna förrådet utan ock upväcka åtanka til
derpå följande örlog, så finner Hr Capitaine ej orådeligit vara,
om detta företagande intet blefve fördoldt, på det de tveliugsne
sinnen då måtte kunna tilfredsställas och intet emellan hopp
och fruktan vankande blifva; och til förekommande häraf förmenar
Hr Capitaine det denna saken kunde af Secrete Utskottet
publico så tydeligen föreläggas, at inga tvifvelaktiga
meningar derom skäligen hysas borde och hvarigenom den farliga
och ochristeliga skiljaktigheten aldra bäst skulle blifva til
et fast väsende förvandlad; hvarjemte det förbehåld giöres, at
inge krigsonera, ehvad namn de hafva kunna, måge påläggas
innan grund- och rättmätiga orsaker dertil med al varsamhet
blifvit förebragte, och der det skulle finnas nödigt, erbjuder
Hr Capitaine sig för öfrigt vilja ådagalägga många angelägenheter
Sverige och Ryssland angående, som han af långlig erfarenhet
har sig väl bekant, men nu imedlertid med stillatigande
för vissa orsaker skull ej vill omröra. Hr Stiernstolpe
förestälte vidare, at som vår oenighet til en stor del härrördt
af kriget, så skulle den ock mycket försvinna, om alle blefve
Lagerhjelms promemoria ang. undersökningarna om kriget. 93
underrättade på hvad grund, skäl och orsaker det samma blifvit
begynt.
R. o. A. funno godt, at detta Hr Stiernstolpes Memorial
jemväl skulle blifva liggande på bordet.
Hr Eric Gust. Boije: Vi se at den store Guden tagit
vredenes rijs och straffat oss med; hvarföre skola vi sielfve
störta oss i vidare förderf och oenighet? Kunna vi icke låta
det blifva publiqt, som kan uppenbaras och nu mera ej fordrar
någon tysthet, såsom et kraftigt medel, hvarigenom enigheten
kan erhållas. Det är en oförnekelig rättighet, som ti 1—
hörer Riksens Ständer, när någon klagande eller lidande sig
hos dem anmäler, at då efterse i hvad mål honom skedt för
när; och som hela riket genom de af Secrete Utskottet vid
sidsta Riksdag giorde författningar kommit at lida, så böra ock
Riksens Ständer äga makt at nu om deras giöromål och anlagde
planer sig underrätta. Jag har den äran at vara ledamot
i Secrete Utskottet och vill aldrig undandraga mig ansvar
och redogiörande när Riksens Ständer det påfordra, utan vil
altid gifva Gudi det Gudi tilhörer och Keijsarenom det Keijsarenom
tilhörer.
Derpå framgaf Hr Lagerhielm et Promemoria, hvilket
han begärte måtte upläsas och i Protocollet införas, så lydande:
Hvad Hr Stiernstolpes Memorial beträffar, så består det
af tvänne differente mål, det ena angår ministéren, det andra
krigshushåldningen, hvilket senare synes oförgripeligen til en
del af hafva gemenskap med sielfva ministeren, och som Hr
Stiernstolpe bland andra sina goda råd tilstyrker at man N.B.
borde upsöka första ådran, så skulle man derigenom få erfara
des grenar och påfölgder; alt derföre understår jag mig inför
Högh R. o. A. min enfaldiga mening härvid at andraga sålunda:
at altsammans härrörande utaf sielfva ministéren, som
til närvarande tid passerat, kunde blifva remitterat til Secrete
Utskottets utarbetande, hvilket utaf de secrete acternes igenomletande
häfver tilfälle at gifva plena vid handen af hvad beskaffenhet
sakerne äro eller kunde hafva sitt ursprung, hvarefter
man finge afvakta et paginatum, som förmodeligen kunde
gifva svar på the hälsosamma frågor, hvarefter samtelige Riksens
Ständer finge förena sig om utväljandet af trogne och
skickelige män til sådane ärenders vidare undersökande och
afgiörande, hvilket til plena sedermera synes kunna remitteras.
Berörande Hr Stiernstolpes andra mål, som til krigshushåld
-
94 (Sept. 27.) Frih. Cronbjorts mern. ang. generalerne
ningen hörer, hvarvid så många felsteg upräknas, så lärer
ofelbart så mycket som til Krigsrätt hörer och Krigs-articlarne
medgifva dervid kunna ransakas och afhielpas, samt sedan
det igenomgådt sine behörige fora komma såsom det förra til
plena.
Förberörde Hr Lagerhielms Promemoria blef efter R. o.
A:ns godtfinnande bifogat de andre Memorialerne, som komma
at ligga på bordet.
Frih. Cronhiort framgaf et Memorial, som uplästes, af
innehåld at som Generalernes Leivenhaupts och Buddenbrocks
arresterande skal gifva anledning at tro, det bemälte Herrar
på et ganska eftertänkeligit och förgripeligit sätt emot riket
sig upfördt, hvilket ej annars kan än röra alles vår välfärd,
så voro ganska väl at alla til Riksdagen församlade härom
blefvo underrättade; påståendes fördenskull at Råds-Protocollerne
och voteringarne vid detta tilfälle måtte nederhämtas och
til hvars och ens nödiga lius och underrättelse härutinnan in
plenis upläsas.
Frih. Cronhiort androg vidare at som här löpa så många
rykten om Generalernes brott, så är nödigt at Riksens Ständer
blifva underrättade om orsakerne til deras arresterande, hvilket
aldrig bättre kan ske än om Råds-Protocollet blifver nidhämtat
och för Riksens Ständer upläst, då hvar och en kan blifva
satisfait. Dessutan begärte Frih. Cronhiort at med detta sitt
Memorial gå til de andre Stånden.
Hr E. G. Boije: Jag finner ej huru denna saken nu kan
komma in quasstione hos Riksens Ständer, emedan här ej är
något klagomål ifrån Generalerne sielfve, ej eller någon befullmäktigad
at å deras vägnar hos Riksens Ständer andraga besvär,
utan som H. K. Majit med Råds råde låtit dem arrestera och
redan förordnat en Krigsrätt, som skall undersöka om deras
förhållande, så bör saken gå sin lagliga gång, och vi således,
som jag nyss sade, gifva Gudi det Gudi tilhörer och Keijsarenom
det Keijsarenom tilhörer; hörandes H. K. Maj:ts och Rådets
giöromål icke så fritt af hvar och en få påtalas.
Hr Swinhufwud conformerade sig härmed.
Frih. Cronhiort förklarade sig härvid ej hysa något misstroende
til Herrar Riksens Råd, men som i anseende til de
olika rykten om Generalernes brott ej alla kunna vara af lika
mening, så har han underkastat Riksens Ständers godtfinnande
om icke Råds-Protocollet kunde hämtas neder, hvilket han för
Lewenhaupts och Buddenbrocks arresterande.
95
sin del funnit nödigt, på det alla måtte derom få kundskap
och underrättelse.
Hr E. G. Boije: Det är så mycket mindre nödigt at
Råds-Protocollet efter Baron Cronhiorts mening skulle til vår
underrättelse hämtas neder, som vi nogsamt få veta hvaruti
Generalernes brott består när Krigsrätten deröfver ransakat
och dömdt och saken sedan kommer ifrån H. K. Maj:ttil Riksens
Ständer, och böra vi således nu intet befatta oss dermed,
utan kan Baron Cronhiort och den, som är af samma tanka
med honom, låta föra sin mening til Protocollet, på det at kunnigt
må blifva hos menigheten af hvad tanka hvar och en härutinnan
varit, så at vi ej alla må skäras öfver en kamb.
Hr Fabian Löwen understödde detta, tilläggande at
Generalernes brott voro al mänt bekant, hela Finland är borta
och större delen af armeen förlorad.
Frih. H. Wrede: Jag tilstår, at Generalernes arresterande
giordt mycken omtanka, och at det isynnerhet kommit en hvar
underligit före hvarföre de intet straxt togos i arrest när de
rappellerades, utan at de då först när de kommo 3 fjerdingsväg
ifrån Stockholm blefvo arresterade på et sällsynt och hårdt
sätt, så at i början hvarken barn eller anhörige lingö tala med
dem, der likväl altid skilnad plägar giöras emellan dem, hvilka
för fel i commendering eller som traiters blifva arresterade;
och som ordspråket lyder hodie mihi eras tibi, så böra vi alle
vara måne om at få veta orsakerne til sådant deras arresterande;
varandes det intet ovanligit at Riksens Ständer til sin
uplysning begära nid Råds-Protocollet.
Frih. Gustav Hamilton sade sig ej hafva något dervid
at påminna, at Generalerne först här vid staden blifvit tagne
i arresten, ty om sådant skedt vid armeen, hade påfölgden
deraf kunnat vara farlig. Och hade H. Maj:t Konung Carl
XII:te, fast han var en souverain Konung, sielf haft betänkande
at vid armeen låta arrestera en commenderande General.
Men hvad det angår at i början ingen fädt tala med
Herrar Generalerne, så är det icke vanligit at någon som är
arresterad för dylika fel hålles så hårdt, utan plägar allenast
officeraren, som tilsagt arresten, bruka al försiktighet til dess
han får ordres huru dermed förhållas skal; varandes det äfven
utomlands sålunda brukeligit.
Frih. C. W. Cederhielm: Här sägs vara nödigt at RådsProtocollet
nedhämtas til vår uplysning, men jag förstår intet
96 (Sept. 27.) Frih. Cronhjorts mein. ang. generalerne
hvartil det kan tiena innan saken blifvit afgiord i Krigsrätten,
och derifrån kommit til H. K. Maj:t samt sidst til Riksens
Ständer.
Hr Jacob Wennerstedt instämde härmed och holt före,
at när saken varit hos H. Maj:t och Generalerne klaga, den
då först kan komma til Riksens Ständer.
Gref David Frölich påstod at Frih. Cronhiort, som i
sitt Memorial nämner det han med flere begära at Råds-Protocollet
måtte hämtas neder, bör angifva hvilka de flere äro; i
öfrigit förestälte Gref Frölich, at den som hos Riksens Ständer
vil klaga öfver något, bör efter Förordningarne giöra det cum
suo periculo, när saken hos H. K. Majit först blifvit afgiord.
Frih. Cronhiort sade sig hafva ingifvit sitt Memorial til
Högl. R. o. A. och underkastat det deras bepröfvande, men
at han icke begärt Gref Frölichs uttydning deröfver.
Ilr Landtm, frågade om Räds-Protocollet angående Generalernes
arresterande skal hämtas neder och läsas i alla 4
plena;
Hvartil ropades Nej.
Och som åtskiliige Ja äfven hördes, begärte Frih. H.
Wrede, Frih. Cronhiort med flere votering.
Men häremot sades at Riksdagsordningen tydeligen stadgar
det ingen sak bör komma til Riksens Ständer innan den först
hos IL K. Majit blifvit afgiord, och at det fördenskull voro
emot lagen at votera häröfver.
Hr Er. Gust. Boije holt före at rätta qusestion bör
blifva huruvida Frih. Cronliiorts Memorial hos R. o. A. skal
komma i ventilation.
Hr Lilijehök biträdde detta, och tykte at saken då får
sin rätta ordning.
Hr Adlerbeth: Här har nu blifvit ventilerat om Generalernes
arresterande, och huruvida Råds-Protocollet deröfver skal
nidhämtas, hvartil uppå Hr Landtmarskalkens giorde proposition
R. o. A. svarat med Ja och Nej. När en sak gådt alla
sine laglige vägar igenom och hos H. K. Majit blifvit afgiord,
får den, som finner sig dertil befogad, vända sig til Riksens
Ständer och hos dem andraga sine besvär. På annat sätt
hafva Riksens Ständer uti Riksdagsordningen och de senare
Förordningar förklarat, at de ej vilja befatta sig med justitiaemål;
och som här nu saknas Generalernes egen klagan, så är
tid nog, at när målsäganden sielf klagat, vi då svara.
Lewenhaupts och Buddenbrocks arresterande. 97
Frih. H. Wrede yttrade sig at här ej voro någon viss
målsägande, utan at denna saken rörde honom och hvar svensk
Adelsman.
Som häremot ropades af åtskillige, at ingen deruti lärer
vilja taga del, så explicerade sig
Frih. H. Wrede at det intet på det sättet rörer hvar och
en Adelsman, at vi commenderat i Finland och derföre kunna
ställas til ansvar, men at det i anseende til Privilegierne,
hvaruti vi alle taga del, rörer oss gemensamt, och böra vi
fördenskull vara måne om at af Råds-Protocollet få uplysning
huru Privilegierne vid detta tilfälle äro iakttagne.
Frih. Wrede påstod ånyo votering i denna saken.
Hr Er. Gr. Boije anförde, at Herrar Generalerne intet äro
arresterade som Adels- mindre som Riksdagsmän, efter de intet
varit antecknade vid Riksdagen, utan de hafva blifvit arresterade
som Generaler för deras commendering och dervid begångne
felsteg.
Hr Ehrenmalm: Här äro tvänne qusestioner: den första
om Baron Cronhiorts Memorial bör komma i ventilation, hvaröfver
jag conformerar mig med Hr Adlerbeth, at målsäganden
sielf bordt klaga om det skal uptagas hos Riksens Ständer;
den andra frågan är huruvida Råds-Protocollet skal hämtas
neder til at deraf inhämta uplysning om orsaken til Generalernes
arresterande; det tyckes öfverflödigt, ty om vi skulle
cognoscera saken, så borde alla Generaiernes ordres, hela
correspondencen med det mera som dertil hörer gås igenom,
och dertil äro vi ej i stånd och skulle aldrig komma derifrån.
Hr Adlerbeth: Baron Wrede har förestält det vi böra
vara måne at bibehålla väre Privilegier, men jag menar ej at
Generaiernes arresterande på något sätt strider emot Privilegierne;
der sägs i 5:te § at ingen Adelsman skal inmanas i
fängelse innan han til någon grof missgierning öfvertygad är.
Nästa § intil står: »Med dem af R. o. A. som låta brnka sig
i krigstjenst förhålles efter Krigs-articlarne»; i Krigs-articlarne
åter sägs at »alla i gemen och hvar och en isynnerhet skal
rätta sig efter berörde articlar och taga sig til vahra för det
deruti utsatte straff1» med mera »efter som ingen får sig deremot
åberopa några Privilegier, prmeminentz eller någon annan
rättighet, så länge han vår sold och lön niuter, som en krigsman
får och upbär». Här är riksens annee förstörd, retirader
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 7
98 (Sept. 27.) öfverläggning i anledning af
skedde utan at se fienden i synen, det ena passet efter det andra
öfvergifvit, en hel provintz förlorad, sielfva residence-staden
Stockholm giord til en gräntzeort, så at här tyckes vara nog öfvertygande
skäl och omständigheter til Generalernes arresterande.
Frih. Cronhiort: Jag har redan förklarat det jag genom
mitt Memorial ej viser misstroende, at det vore orätt som skedt,
utan min afsikt dermed har endast varit at blifva öfvertygad
om rätta sanningen, efter här talas om så många orsaker, hvarföre
de blifvit tagne i arrest, och til den ändan har jag begärt
at Råds-Protocollet måtte hämtas neder.
Hr Carl Wennerstedt mente at R. o. A. väl kunde
komma ifrån denna saken utan votering och beropade sig på de
skäl Hr Adlerbeth så väl som Hr Ehr enmalm redan an förd t,
och i anseende til hvilka han funno aldeles onödigt at RådsProtocollet
öfver Generalernes arresterande nu skulle nedhämtas,
emedan Riksens Ständer ej äro i stånd at raisonnera om
Generalernes brott, utan sådant tilhörer dem som förstå metien,
och Riksens Ständer dessutan framdeles, när saken blifvit afgiord
hos H. K. Maj:t och kommer til Ständerne, då kunna
kalla neder så väl Råds-Protocollet som de öfrige acterne at
deraf giöra sig fullkomligen underrättade om det, som de finna
nödigt och til denna saken hörer, på hvilket sätt alt kan gå
i sin rätta och riktiga ordning, ty Riksens Ständers giöroinål
är ej at skärskåda gerningar men väl at ändra det, som ej
annorstädes än hos dem kan rättas.
Hr Swinhufwud påminte, at Baron Cronhiort vore allierad
med Generalen Gref Lewenhaupt; i anseende hvartil han med
flere på bänkarne näst omkring honom sade sig ej veta huruvida
Baron Cronhiort får taga sig denna saken an, eller om
han icke borde taga afträde.
Frih. Cronhiort: Jag har ej tält som en släktinge af
Generalen utan som en Riksdagsman. I lagfarne män af Högl.
R. o. A. lära således bäst kunna dömma huruvida jag vid
detta tilfälle bör taga afträde, Edert ompröfvande underkastar
jag det; varandes jag på det sättet med Gref Lewenhaupt
allierad, at jag har Generalens cousine til hustru.
Hr Ehren malm förklarade at Frih. Cronhiort nu väl
kunde vara tilstädes, då frågan är om Rådets Extractum Protocolli
skal hämtas neder, men at han efter lag för des nära
släktskap ej kan vara domare eller tilstädes när det kommer
at raisonneras om Generalens person och upförande.
gen. Lewenhaupts och Buddenbrocks arrest. Dep. fr. Borg.-st. 99
Frih. Cronhiort utlät sig det han hördt at mäst alle med
sine utlåtelser pekat på en Krigsrätt, men han holle för sin
del före, at som en hel provintz blifvit förlorad, och det intet är
en mans eller en dags arbete at undersöka hvem som varit
skulden och orsaken dertil, så kunde en Krigsrätt det ej eller
fullkommeligen giöra, emedan hela saken med alla omständigheterne
ej lära komma til dess kundskap utan allenast styckevis,
hvilket han bad at R. o. A. ville besinna.
Hr Ehrenmalm: Vi måste giöra en skilnad emellan lagstiftande
och lagskippande makten. Efter Regeringsformens 4 §
tilkommer det Riksens Ständer at författa och giöra ny lag, men
efter 2 § i Regeringsformen tilhörer det H. Maj:t med Råds råde
at utdela lag och rätt emellan sine undersåtare, och i kraft häraf
har H. K. Maj:t remitterat saken til en Krigsrätt, hvarpå vi
således intet kunna tala. Hvad angår Generalernes arresterande,
så kan derigenom ej sägas något inbrott vara skiedt i våra
Privilegier, ty Privilegierne säga uttryckeligen at med dem af
R. o. A. som äro stadde i krigstienst förhålles efter Krigsarticlarne,
och som lagen och Krigs-articlarne emot hvarandra
äro olika, i det efter Krigs-articlarne mindre brott ofta äro
belagde med svårare straff än eljest efter lagen, ty den, som
sofver på sin post eller tager det ringaste ifrån sin camerat,
dömes efter Krigs-articlarne til döden, så är ock processen
dervid olika, at efter Krigs-articlarne en kan tagas i arrest
på prsesumtioner, men efter Privilegier får ingen inmanas i
arrrest med mindre han varder uti någon uppenbar grof missgierning
och lifssak, bär och å färsk gierning eller å flyende
fot tagen.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 12 personer. Handelsmannen Plomgren
förde ordet och näst aflagd hälsning ifrån Ståndet öfvergaf
et Extract af Borgareståndets Protocoll under detta dato,
som uppå Plomgrens begäran strax uplästes, hvaruti Ståndet i
betraktan af åtskillige skäl och omständigheter, som förekommit
angående de i riket ännu oförsålde utrikes krahmvahror,
för hvilka the Krahmhandlande efter the them gifne
försäkringar böra hållas skadeslöse, har för sin del funnit
skäligt det må dem handlandom lämnas frihet at de nu för
tiden hos dem befintelige och med behörig stämpel försedde
utrikes krahmvahror, utrikes brokota sidentyger undantagne, föryttra
och sälja, sedan vahrorne med Magistratens eller Hall
-
100 (Sept. 27.) Kramvaror. Generalernes arrest.
rättens sigill och stämpel blifva behörigen stämplade och tecknade
aldra sidst innom 6 månader eller så snart giörligit är,
dock utan at någon afgift therföre må betalas; hvilka vahror
af köparne sedan måge fritt nyttjas och bäras samt såsom inrikes
tilvärkade anses.
Handelsman Plomgren sade vidare, at Borgareståndet gior
sig försäkrat det R. o. A. i anseende til de anförde skäl lära
taga denna saken i ömsint behiertande och bifalla at the handlande
af Borgerskapet på thet omförmälte sätt hållas skadeslöse.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
til Borgareståndet och lofvade at saken med första skal företagas,
då R. o. A. lära bifalla Borgareståndet i alt hvad just
och billigt är.
Deputation afträdde och blef af R. o. Arns Deputerade
beledsagad til dörren.
Hvarefter Hr Landtm, uprepade innehållet af Borgareståndets
Extractum Protocolli, som denna Deputation hade
med sig.
Hr Fabian Löwen tykte at Borgareståndet med detta
mål bordt gå til Urskilnings-Deputation.
Men bärtil svarades at när et helt Stånd antager sig någon
sak behöfver Ståndet ej gå dermed til Urskilnings-Deputation.
Hr Landtm, föreslog at detta ärendet kunde remitteras
til Manufactur- och Handels-Deputation;
Hvilket bifölls.
Och giorde altså Hr Landtm. frågan om icke Manufacturoch
Handels-Deputation med första kan väljas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Derefter reassumerades de förra discourserne, och hemstälte
Hr Landtm, om han å nyo skal giöra frågan;
Då uppå skedd föreställning Frih. Cronhiort och Frih.
Wrede begåfvo sig ifrån sitt påstående om votering, hvarmed
denna saken afstadnade.
Dock frågade Hr Landtm, om det blir dervid at RådsProtocollet
intet hämtas ned;
Hvilken fråga R. o. A. med Ja besvarade.
Hr C. G. Boije utlät sig, det han uti denna saken härtils
ej velat tala, eftersom han voro anförvandt med Generalen
Gref Lewenhaupt, men sedan R. o. A. nu afgiordt densamma,
funne han sig likväl föranlåten at underställa om icke GeneralKrigsrätten
kunde anbefallas med första som ske kan afgiöra
Bondeståndets extr. prot. ang. bränvinsbrännmg. 101
saken, så at den måtte vara slutad innan Riksens Ständer
skiljas åt.
Frih. Coijett begärte at i anledning af Baron Cronhiorts
Memorial ventileras måtte huruvida någre af hvart Stånd kunde
bivista Krigsrätten.
Frih. Cronhiort: Jag vet ej huru vi kunna begära H.
Maj:ts befalning til Krigsrätten om skyndsamt slut, när vi ej
vilja befatta oss med hufvudsaken.
Häruppå föll intet svar, utan uplästes å nyo Bondeståndets
i dag ingifne och här förut anförde Extractum Protocolli, om
tilstånd at af deras förskämde våhrsäd få bränna bränvin utan
at derföre erlägga någon afgift.
Gref H. Gyllenborg förestälte hurusom vid sidsta Riksdag
ändemålet med bränvin sförbudet varit sädens sparande,
hvilket väl ännu kunde vara nödigt; men så voro dock vid
närvarande tider ganska ömt at afslå Bondeståndet denna deras
begäran, hvarigenom de, som under varande krig haft mycken
last och tunga, litet kunde tilfredsställas; dertil med hade största
missbruket blifvit föröfvat af inhyseshion, med flere sådane, som
bo i backestugor; och höllö altså Hr Grefven för sin del före,
det alla hemmansbrukare kunde lemnäs tilstånd at bränna utan
någon comsumtions-afgifts erläggande; doch med den apostille,
at hos H. K. Majit i underdånighet måtte anhållas om dess
nådige ordres til samtelige Landshöfdingarne at hafva noga
upsikt det Förordningen emot fyllerie och dryckenskap til alla
delar efterlefves.
Hr Carl G. Boije var af den mening, at Bondeståndets
begäran af R. o. A. straxt kunde bifallas på sätt som Gref Gyllenborg
föreslagit, emedan om saken skulle remitteras til utarbetande
i Camar-Oeconomie-Deputation, drages det ändå ut på
tiden, så at ändamålet med den förskämda sädens nyttjande
på den händelsen icke vunnes; och sade i öfrigit Hr Boije det
han, som nyss kommit ifrån landet och hördt hvarjehanda tal
och utåtelser ibland Almogen, kan försäkra R. o. A., at det
är högst nödigt at vi dem på alt sätt menagera.
Hr Swante von Böhnen instämde härmed, och betygade
at han jemväl nu vid dess upresa af Almogen hördt dierfva
utlåtelser.
Hr Rieben föreslog at til betygande af R. o. A:ns vil-‘
lighet emot Bondeståndet, kunde dem beviljas at bränna utan
någon afgift, men R. o. A. kunde derföre betala.
102 (Sept. 27.) Bergs-Deputation. Bruksegarnes besvär.
Hr E. G. Boije påminte at tilsättjas måtte det R. o. A.
vid sine säterier jemväl få bränna utan någon afgift.
Samma påminnelse giordes ock för hyttebrukare i Bergslagen.
I anledning häraf upsattes följande Resolution, hvilken,
sedan den för R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på Bondeståndets
Extractum Protocolli:
Resol.: R. o. A. biföllo at alle hemmansbrukare, af hvad
Stånd de vara måge, men inga andra, få bränna til husbehof
utan afgift af deras förskämde säd; men finna derjemte nödigt
at samtelige Landshöfdingarne måtte anbefallas hafva noga
upsikt, at Förordningen emot fylleri och dryckenskap til alla
delar efterlefvas.
Frih. H. Wrede hemstälte örn icke en Deputation nu måtte
afgå til Bondeståndet hvarigenom dem mera vänlighet vistes.
Detta bifölls af R. o. A., och utnämndes härtil en Deputation
af 6 personer.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Jacob Wennerstedt å
samtelige Bruksägarnes vägnar ingifvit Memorial, hvaruti anhålles
at en Bergs-Deputation måtte förordnas, såsom ock at
Bruksägarne måtte lemnäs prolongation af terminen til deras
besvärs ingifvande hos Urskilningen; hvilken termin Hr Landtm,
holt före kunde blifva 14 dagar, lika som undersåtarne af Finland
är beviljat.
Som detta af R. o. A. bifölls, så upsattes härom följande
Extractum Protocolli til de andre Stånden, hvilket för R. o.
A. uplästes och gillades:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 27
Sept. 1742.
S. D. Fant R. o. A. nödigt at en Bergs-Deputation måtte
förordnas; och som derjemte å samtelige Bruksägarnes vägnar
ansökning blifvit giord om prolongation på then til besvärs
ingifvande utsatte terminen, och rikets angelägenhet ganska
mycket beror uppå berg- och hammarverkens uprätthållande,
hvarom Bruksägarne nu behöfva öfverlägga; altså är R. o. A.
af den mening at dem ännu 14 dagars tid kunde lemnäs til
sine besvärs ingifvande hos Riksens Ständer; hvilket med de
öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut
•supra.
Hr Landtm, gaf vid handen, at Franska Ambassadeuren
åter varit hos honom och vid samma tilfälle jemväl bedt at
Främmande ministrar o. Sekr. Utsk. Häradsh. Brehmer. 103
Hr Landtm, tillika med Secrete Utskottets ledamöter någon
middag ville spisa hos honom; och som Hr Landtm, måst
giöra en visite tilbaka, så har Hr Landtm, sådant hos R. o.
A. velat anmäla och R. o. A:ns utlåtelse häröfver inhämtat.
Hr N. Lilljehök: Yi veta nogsamt, at vår Landtmarskalk
går som en gill man hvart han går, men som Riksdagsordningens
18 § förbiuder Secrete Utskottets ledamöter at under
varande Riksdag pläga samtal och umgänge med främmande
Ministrer, så finner jag bäst at berörde § efterlefves, och at
Secrete Utskottets samtelige ledamöter sig derifrån afhålla,
med mindre Hr Landtm, eller någon af ledamöterne skulle af
Secrete Utskottet blifva committerat at uti något vist ärende
tala med Ambassadeuren.
Hr Landtm, frågade altså om Secrete Utskottets ledamöter
böra sig härifrån afhålla;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men sedermera påmintes, at Hr Landtman skalken ej bör
begripas härunder, och at det skulle komma Ambassadeuren
främmande före, om Hr Landtm, ej nu så väl som vid sidsta
Riksdag skulle få fara til honom; hvaröfver någon discours
upkom, doch blef ej slut, utan upsköts härmed til nästa plenum.
Sluteligen hemstälte Hr Landtm, om icke de upläste Memorialer
blifva liggande på bordet til nästa plenum, som blir
i denna veckan;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
R. o. A. skildes åt sedan klåckan var et slagen.
Den 2 October.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocollet af deri
10 och 18 September; hvarvid inge påminnelser giordes.
Hr Landtm, anmälte at Häradshöfdingen Brehmer, hvilken
varit ledamot af Högh R. o. A., nyligen med döden afgådt.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 24 September
nästlidne, som ifrån Secrete Utskottet til Riksens Ständers
plena blifvit upgifvit, angående General-Majorens och
Landshöfdingen Uxkulls underdånige giorde ansökning at vid
det honom i Westerbottn updragne commendo få niuta någon
förbättring på dess vilkor saint blifva med behörige equipage
-
104 (Okt. 2.) Gen.-major Yxkulls traktamente.
penningar försedd; hvilken ansökning K. Majit, hvad förbättringen
på caracteren angår, lemnat til Secrete Utskottets ompröfvande
huruvida General-Majoren och Landshöfdingen Uxkull
nu, då ingen General-Lieutenants-beställning i arméen är ledig,
må med General-Lieutenants caractere kunna hugnas, hälst
han förutan en sådan förmån skal i anseende til dess meriter
och ancienneté ej kunna sig förberörde commando antaga,
kommandes i fall han med caractere blefve benådad fälttractamentet
derefter för honom at proportioneras; och hvad de begärte
equipage-penningar vidkommer, har K. Majit i nåder hållit
före at honom kunde tilläggas 2,000 dal. sint, hvarom K. Majit
jemväl i nåder velat inhämta Secrete Utskottets underdåniga
utlåtande.
Hr Didron påminte at längst för detta hos Riksens Ständer
voro afgiordt det den, som en gång gådt ur arméen til
andre beställningar, ej bör sedermera dervid niuta någon vidare
befordran, såsom ock at de på staten bestådde Generals-löner
böra förblifva innom arméen och ej förgifvas til andra än dem,
som verkeligen äro i stånd at kunna giöra tienst; i anseende
hvartil Hr Didron höll före, at någon annan Generals-person
borde til Westerbottn commenderas.
Hr Lagerhielm understälte jemväl huruvida det kan vara
nyttigt at updraga Hr General-Major Uxkull commando i
Westerbottn, hvilket han för dess höga ålder skull ej torde
med den drift kunna utföra, som han sielf gierna önskade.
Hr Didron tilläde at Hr General-Major Uxkull redan
innehar några och sjuttio år och således icke kan äga nog
krafter och styrka at giöra en så rude compagne.
Hr C. G. Hamilton: Hr General-Major Uxkull lärer
aldrig hafva emottagit detta commando om han funne det des
ålder lågo honom härutinnan i vägen. I öfrigit är Hr GeneraiMajor
Uxkull en man af mycken experience, och har vid alla
tilfällen vijst prof af mandom och tapperhet.
Det erindrades at H. Majit redan utnämdt Hr Generalen,
och at Riksens Ständer allenast hade at utlåta sig om dess
tractamente och equipage-penningar.
Hr Landtm, förestälte det Hr Generalen Uxkull äger
bästa kundskapen om landet, som består af vidlyftig skiärgård,
och lärer således bäst kunna döma huru defension der skal
inrättas, dertil med så behöfvas någre af de andre Hrr Genera
-
Kristianstads tullhus. Salt- och vinlast bestämd till Finland. 105
lerne här a consiliis, någre åter til försvarsvärket på andre
orter och ställen i riket.
Hr Landtm, frågade 0111 Rådets Extractum Protocoili bifalles;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Men uppå vidare föreställning och Hr Landtmilis härom
giorde frågan,
bifölls detsamma af R. o. A.
Uplästes et Utdrag af Råds-Protocollet, hållit den 20
September, hvarmedelst K. Majit funnit godt at med Riksens
Ständer communicera Kammar-Collegii och Stats-Contoirets
insände underdåniga skrifvelse af den 25 Junii sidstledne, angående
en å Christianstad stads vägnar giord ansökning om
befrielse för tullhus hyrande dersammastädes med mera; hvilken
ansökning skal grunda sig på 51 § af 1734 års Resolution på
städernes almänna besvär, som uppå Riksens Ständers begäran
är vorden utfärdad, och fördenskull beror på Riksens Ständers
vidare godtfinnande härutinnan.
Detta remitterades til Camar-Oeconomie-Deputationen.
Uplästes et af Biskopen Doctor Daniel Justenius och
Handelsmännen Hareman och Baer underskrifva Memorial,
theruti the berätta hvad som förelupit med et ifrån S:t Ubes
ankommit och til Äbo destinerat skepp, lastat med salt och
vin, Handelsmannen i Äbo Jobst Niclas Schultz tilhörigt, dymedelst
at berörde skepp, som för motvind och eljest befarad
osäkerhet i sjön sedt sig föranlåtit at löpa in uti Svenska
skären vid Sandhamn, har uppå Skepparen Thomssons giorde
underdåniga ansökning hos K. Majit om vidare fri resa och
resepass härifrån til Äbo, blifvit igenom K. Majits utfärdade
nådige Resolution aldeles förbuden at med skepp och laddning
afgå härifrån, utan at han borde dermed komma hit in til
Stockholm; hvarföre och som Biskopen Juslenius med de flere
ofvannämde skola blifvit af Reddaren Handelsmannen Schultz
ombuden at uti detta mål på alt giörligit sätt bevaka hans
angelägenhet, til hvilken ända han ock gifvit vid handen at
den delen af laddningen, som består uti vin, skal i Finland
vara til communion-vin oumbärlig, då intet annat nu för tiden
derstädes skal vara til finnande, förutan the fler omständigheter
som Memorialet innehåller; så anhålla Biskopen Juslenius
och Handelsmännen Hareman och Baer, det täktes Riksens
106 (Okt. 2.) Till Finland bestämdt fartyg lösgifves.
Ständer tillåta Skepparen Thomsson at än i höst få med sitt
skepp och laddning afsegla til Abo.
Hr C. G. Hamilton tykte de andragne skälen ej vara
tilräckelige til samma fartygs lösgifvande, emedan undersåtarne
i Finland ändå lära kunna ifrån Riga och Revel få så mycket
vin de behöfva til Herrans nattvards begående.
Frih. Fabian Wrede berättade at den omnämde Reddaren
af skeppet, Jobst Niclas Schultz, voro en mycket braf man,
som vid åtskillige tilfällen giordt arméen god tienst med nödige
vahrors fournerande til billigt pris, och hade han jemväl sedan
våre magaziner kommit i fiendens händer skaffat oss kiött,
miöl och flere oundgängelige victualie-persedlar, så at utom
andre considerationer vi åtminstone par reconnoissance böra
gifva detta skeppet löst.
Hr Hästsko styrkte äfven härtil och intygade at han
sedt det contract, som med Handelsman Schultz äruprättatat
fournera kyrkorne med mässevin.
Gref C. Frölich holt före at et så stort fartyg ej bör
lemnäs fienden i händer och at det fördenskull ej bör lösgifvas;
men vinet kunde för des angelägenhet skull på något annat
mindre fartyg öfverskickas; dock trodde Gref Frölich at invånarne
i Finland nu så väl som tilförene kunde få mässevin
utan at hämta det härifrån. Eljest berättade Hr Grefven huru
en skeppare, som skulle öfverföra Hr Grefvens saker hit til
Sverige, då han under vägen fädt höra at invånarne af Ryssarne
ej blifvit illa handterade, begifvit sig tilbaka både med
skepp och de innehafvande sakerne.
Frih. Coijett och Hr Carl G. Boije förklarade sig af den
tankan at detta skeppet bör lösgifvas, besynnerligen som vi
ännu lefva i det hopp at få igen Finland, och således böra
med al ömhet handtera invånarne derstädes, och visa det vi
ännu för dem hysa et godt hiertelag.
Hr Landtm, föreslog, at detta skeppet kunde lösgifvas med
reservation at det ej sker med flere.
Som detta bifölls, giorde Hr Landtm, frågan,
hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Skrefs altså på sielfva documentet följande Resolution:
R. o. A. biföllo at detta skeppet allena må gifvas löst,
hvarom en underdånig föreställning til H. K. Majit afgår.
Ursk.-Dep:ns förteckn. Kana] t. Göteborg. Fru Nordencreutz. 107
Derpå uplästes förteckningen af den 11 September på de
af Riksens Ständers Urskilnings-Deputation antagne och remitterade
mål och ärender.
Likaledes uplästes förteckningen på de mål och ansökningar,
som af Riksens Ständers Urskilnings-Deputation ej
för Riksdagsärender antagne blifvit den 11 September.
Gref Gust. Stenbock, som anfördt sidsta Deputation til
Bondeståndet, aflade nu sin berättelse, at han med den utnämde
Deputation efter R. o. Arns befalning varit hos Bondeståndet och
öfvergifvit R. o. A:ns svar på Ståndets begäran at af den förskämde
säden få bränna til husbehof utan någon afgift. Bondeståndet
hade bedt förmäla deras vördsamma hälsning och tackat
för R. o. A:ns dem härutinnan viste benägenhet, försäkrandes
at Ståndet det altid med ömt hierta skal veta erkänna.
Uplästes et utdrag af Råds-Protocollet, hållit den 15
September nästlidne, hvarjemte K. Maj:t velat med Riksens
Ständer communicera Camar-Collegii underdåniga skrifvelse af
den 30 Aug. innevarande år tillika med de förordnade undersökningsmännens
berättelse, chartor, beskrifning och Memorial
om genomfarten ifrån Wenern til Götheborg.
Oppa Hr Landtm:ns giorde frågan remitterades berörde
Extractum Protocolli til Riksens Ständers Camar-OeconomieDeputation.
Hr Landtm, anmälte, at H. Maj:t remitterat til Riksens
Ständer en Fru Nordencreutz' ingifven supplique om tilräckeligare
pension; och som R. o. A. för detta lärer vara bekant
hvad olycka henne öfvergådt, i det hennes salig man OfverstLieutenant
Nordencreutz på et faseligit och grymdt sätt af
Cosaquerne blifvit massacrerad, så lärer ej sielfva suppliquen
behöfva upläsas.
Uplästes altså allenast sielfva remissen.
Frih. H. Wrede: Det är allom bekant på hvad för et
tyranniskt sätt Ofverst-Lieutenant Nordencreutz af fienden
blifvit dödad, och således billigt och christeligit at dess efterlemnade
enka, som med många barn är stadd uti stor fattigdom,
blifver hugnad med tilräckeligare pension.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. bifalla at Fru Nordencreutz
i anseende til de andragne bevekande skiäl med en tilräckeligare
pension måtte blifva hugnad, hvilket remitteras til
Secrete Utskottet.
R. o. A. biföllo detta.
108 (Okt. 2.) Dep. fr. Bonde-st. Krigs-kom. Perment.
Hr Landtm, bad at hvar och en af R. o. A. ville blifva
på sine ställen; hvarefter Hr Landtm, hemstälte om R. o. A.
behaga at de Memorialer, som legat på bordet, nu få företagas,
varandes äfven någre flere i dag ingifne.
I det samma anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation från Bondeståndet af 6 personer. Jan Pehrson
ifrån Tuna förde ordet och, näst aflagd vördsam hälsning ifrån
Bondeståndet, berättade at Ståndet lemnat desse sine Deputerade
in comissis at öfvergifva tvänne Extracta Protocolli, det
första af den 27 Sept. om Krigs-Commissarien Perment, som
uppå begäran nu uplästes, hvaruti erindras det som Ståndet
vid sidstledne Riksdag understält om icke Krigs-Commissarien
Perment kunde emot personelle caution utur des arrest lösgifvas,
hvartil Borgareståndet då jemväl skal gifvit des bifall
och samtycke, men har hos de öfrige respective Stånden för
andre angelägenheters skull kommit at lemnäs oafgiordt; och
som bemälte Commissarie Perment ännu skal innehållas i en
svår arrest, så hemställer Bondeståndet ytterligere om icke
deras för Perment yttrade tanka må vinna gunstigt bifall, så
at han på friare fot kunde des sak utföra.
Det andra innehölt allenast Ståndets lemnade bifall och
tilstånd för de handlande at få sälja de utrikes förbudne vahror,
som de kunna hafva.
Enär desse tvänne Extracta Protocolli voro upläste, sade
Jan Pehrsson ifrån Tuna det Bondeståndet vid sidsta Riksdag
giordt samma föreställning om Perment, men at saken då
kommit at afstadna och emedan säkerheten nogsamt tyckes
kunna vinnas igenom den erbudne caution, så recommenderade
Bondeståndet detta til R. o. A:ns öma behiertande;
Hvarmed Deputation afträdde, och blef på samma sätt utbeledsagad
som den emottogs.
Hr Landtm, uprepade innehållet af det upläste Extractum
Protocolli.
Derefter uplästes Frih. von Knorrings Memorial, uti hvilket
han velat underställa sine tankar isynnerhet öfver then frågan,
som af Hr Stiernstolpes och Frih. Wredes Memorialer med
hvarannan jemförde skal härflyta, huruvida Secrete Utskottets
sysslor och utarbetade slut må kunna skärskådas. Sedan Frih.
von Knorring i thet hänseendet vijst, at Riksens Ständer i
följe af Regeringsformens 45 § äro maktägande Ständer, som
vid hvarje Riksdags slut ej kunna sägas til sin varelse få en
Frih. v. Knorrings mern. ang. Sekr. Utsk. v. Böhnens mern. 109
ändalykt, at the kunna samråda och besluta om rikets trygghet,
gagn och bästa, at the kunna förordna et Secret Utskott och thet
samma til efterlefnad föreskrifva och meddela instruction, utom
hvilken Secrete Utskottet ej kan eller bör sträcka sitt giöromål,
så härleder Frih. Knorring af thenna Riksens Ständers
ständiga makt å ena sidan, och Secrete Utskottets skyldighet
å andra sidan, then slutsatz och påfölgd, som skal vara aldeles
enlig Riksdagsordningens 13 §, at Riksens Ständer böra bland
annat, som the finna nödigt, fråga efter huru Secrete Utskottet
til Rikets gagn och säkerhet fullgiordt och efterfölgt then them
meddelte instructionen och til sitt ögnemål haft 18 § af Riksdagsordningen,
eller huruvida Secrete Utskottet kan hafva företagit
något, som them ej blifvit anförtrodt och instructionen
ej medgifver, utan hörer til Ståndens afgiörande in plenis.
Skulle ock under then Secrete Utskottet anbefalte tystlåtenheten
och edsplikten någon vilja påstå, at en större makt och
friare händer voro Secrete Utskottet lemnade än then föreskrefne
instructionen elliest tillåter, så visar Frih. von Knorring
vidare, det sättet at under en sådan tysthetsed låta rikets
vårdande ärender afgiöras utan afseende på instruction, obligation
eller ansvar, voro både orimmeligit och kunde hända
för liufvudmännerne, Riksens Ständers plena, högst skadeligit;
utan skal tysthetseden förnämligast hafva sitt afseende at med
större skickelighet kunna förrätta de angelägna sysslor, som
Secrete Utskottet genom instruction blifvit anförtrodde; äfven
som ock Riksens Ständer ej skola med skäl kunna sägas hafva
i theras Riksdagsbeslut faststält så väl hvad Secrete Utskottet
giordt enligit instruction, som hvad thet kunde finnas hafva
giordt utan instruction; varandes Frih. von Knorring sluteligen
af den tankan, det ej någon af Riksens Ständers ledamöter vid
Riksdagarne lärer så fördt sine rådslag, at han ju vid et så
kundbart Rikets tilstånd, som nu är, [ej heldre] skulle se sin
patriotiska zele uptäkt än i det fördolda nedtystad.
Derpå uplästes Hr Svanthe Caspar von Böhnens Memorial,
therutinnan han i betraktande af Rikets närvarande tilstånd
och i anledning af the föreställningar, som Hr Stiernstolpe
och Frih. Wrede genom Memorial theröfver redan giordt,
underställer R. o. A. sine härvid fattade tankar. Således erindrar
Hr von Böhnen först det han i anseende til de tvänne
hufvuddelar i Hr Stiernstolpes Memorial, af hvilka den ena
rörer sielfva planen och grunden til kriget och den andra verk
-
110 (Okt. 2.) Hr von Böbnens o. Hr Grundelstjernas
ställigheten deraf, är aldeles af den mening, at desse begge
mål, såsom vida ifrån hvarannan skilde, ej böra tilhopa blandas.
Den första anser Hr von Böhnen vara af den beskaffenhet, at
det under ingen annan jurisdiction hörer än Riksens Ständer
sielfva, men det andra skal efter lag och ordning först böra
til sitt behöriga forum hänskiutas, hvilket och blifvit af K.
Maj:t verkstält medelst en General-Krigsrätts förordnande. Til
närmare lius och kundskaps erhållande uti detta senare mål,
som rörer sielfva krigsoperationerne, tycker Hr von Böhnen at
desse frågor kunde ännu tilläggas dem, som härom blifvit R.
o. A. förut nnderstälte, nemligen:
l:o Hvarföre lägret vid Mattila, då Generalen Wrangel
nödgades bryta up derifrån til at möta fienden, ej blef bättre
bevarat än at det på få dagar derefter blifvit spolierat, utan
at någon fiende var derstädes på många månader synlig, och
hvarföre General-Lieutenanten Buddenbrock, som var nära
der intil, det icke intagit, hvaraf både cronan och privati skola
haft stor skada;
2:o af hvad nödvändighet magazinerne vid Mendolax blifvit
upbrände och det uti fästningen Fridrichshamn upgifvit och
spolierat, änskönt ingen fiende på 7 mil när kunnat förmärkas,
och
3:o hvarföre de uti actionen vid Willmanstrand på vahlplatsen
liggande döda menniskiokroppar blifvit en så lång tid
ofvan jord lemnade vilddiuren til rof.
Men hvad vidare angår sielfva planen och grunden til
krigsanläggningen, så ehuruväl Frih. Wrede uti des Memorial
velat med många skäl föreställa orimligheten deraf, at Ständer
skulle kunna skärskåda hvad Ständer eller deras befullmäktigade
Secrete Utskott en gång beslutit och faststält, dock
aldenstund under et sådant hemlighets försvar alt det förderfveliga
misstroende, som ibland R. o. A. förspordts och öfver
land och rike blifvit kringströdt, skal hvila och hafva sitt fäste;
ty yttrar Hr von Böhnen äfven härutinnan des redeliga tankar
och välmening vara, at en sådan inbördes oenighet och misstroende
skal aldrig kunna uphöra så länge folk och land lemnäs
uti et ovist och misstroligt mörker om rätta grunden och orsakerne
til kriget samt then therefter giorde planen och anläggningen,
hvarutinnan de hitintils varit stadde.
At således Riksens Ständer vid denne Riksdagen skulle
kunna til öfverseende och skärskådande företaga Ständernes
mern. om undersökningar ang. kriget. lil
giöromål vid en annan Riksdag, besynnerligen uti publique
affairer och rikets almänt gällande angelägenheter, det finner
Hr von Böhnen hvarken vara sällsamt eller obilligt, hälst det
är menniskligit fela, och försigtighet för framtiden skal vinnas
derigenom at man af det framfarne antingen tager efterdöme
til klokhet eller blifver bevarad för felsteg, hvilket alt icke
skal kunna ske utan genom undersökande och skärskådande
af det framfarne. En sådan undersökning förmenar Hr von
Böhnen at et rent och obefläckat samvete aldrig skal frukta
före, emedan den, som icke misstror sig sielf, han skal ej eller
misstro andra. Skulle under vår frie och i sig sielf lyckelige
regering någon ondska och arghet finnas hos en eller annan
hysas, håller Hr Böhnen före, at densamma aldrig kan under
vår lagbundna frihet vinna hägn och beskydd, utan at thensamma
som en frihetsförstörare bör anses. Blir altså sluteligen
Hr von Böhnens tanka det, at til alt misstroendes dämpande
alle råds och anslags grund och afsikt böra uptäckas, i anseende
til det påbegynte kriget; hållandes före bästa sättet
härtil vara, at Secrete Utskottet utaf de omhänder hafvande
handlingar upgifver en utförlig berättelse om grundorsakerne
til transporten samt den derpå grundade krigsplan, och at intet
utelemnas, som icke efter nuvarande tiders beskaffenhet bör
tysthällas.
Vidare uplästes Hr Carl Hindr. Grundelstiernas ingifne
Memorial, hvarutinnan i anledning af det, som Hr Stiernstolpe
uti thess til R. o. A. för detta ingifne Memorials 2 och 15:de
§§ omrördt, angående sielfva grunden och orsakerne til det påbegynte
kriget, samt Frih. Henric [Vredes dervid giorde anmärkningar
och föreställningar, at en undersökning therom af
Riksens Ständer nu mera hvarken kunde eller borde företagas,
Hr Grundelstierna underställer om icke til dämpande af al
oenighet och misstroende, som under okunnoghet om rätta grunden
och orsakerne til kriget sig velat både ibland Riksens
Ständer och uti landsorterne inrota, Secrete Utskottet kunde
anmodas på sätt, som Hr Lagerhielm i des ingifne Promemoria
föreslagit, at så mycket som möjeligit är vid närvarande conjoncturer
så väl af Råds-Protocollerne som Secrete Utskottets
handlingar eftersöka och sammandraga hvad som kunde gifva
uplysning om det, som Hr Stiernstolpe uti förberörde dess 2
och 15 §§ desidererat och det sedan til Riksens Ständers plena
upgifva, som thermed vidare kunde förfara eftersom de nödigt
112 (Okt. 2.) Frih. Coijetts mern. om en Dep. ang. kriget.
finna. För öfrigt underställer Hr Grundelstierna om icke uti
tlien omständighet, som Frih. Wrede uti sitt Memorial andragit,
rörande officerares afskedstagande ifrån armeen, en åtskilnad
hör giöras emellan the officerare, som utan fog tagit
afsked, och dem, som af vigtige och laga skäl thertil varit föranlåtne
eller ock til en del tvungne.
Frih. Coijett ingaf et Memorial, hvaruti han äfven beklagar
det olyckliga tilstånd, uti hvilket riket sedan sidsta
Riksdag råkat, och förklarar sig vara af enahanda tanka och
upsåt med dem, som vid en så oförinodelig sakernes utgång
åstunda at få veta de omständigheter, hvilka giordt det påbegynte
kriget så ganska olyckeligit. Then författning, som K.
Majit til then ändan giordt, medelst tvänne de förnämsta Befehlhafvarnes
vid arméen i Finland ställande under ransakning
ich redogiörande vid en förordnad General-Krigsrätt, anser Frih.
Coijett såsom et prof af K. Maj:ts försorg för rikets bästa, men
som han för sin del ej finner at denna utväg är nog tilräckeiig
til alla orsakers utletande och uptäckande, som giordt vårt land
så olyckeligit, hälst emedan General-Krigsrättens giöromål ej
längre skal kunna sträcka sig än at undersöka om begge Generalernes
conduite såsom commenderande officerare, samt afdöma
de förseelser och brott, som de vid armeens förande torde
begådt, deremot om vid undersökningen sådane omständigheter
skulle yppas, hvarigenom en eller annan högre eller lägre embetsman
utom Krigsbefehlet kunde på något sätt giöras delaktig
i brottet, äfvensom ock om någon efterlåtenhet skulle
flottan tilvitas med mera, General-Krigsrätten då antingen
måste afstadna eller fatta et ofullkomligit slut, så vida den
icke kan gå utom sin jurisdiction; så underställer Frih. Coijett
om icke Riksens Ständer skulle tycka bättre och rådeligare
vara, at vissa Deputerade af alla 4 Stånden, såsom lika deltagande
af den olyckeliga utgången, och hvilka äga makt at
fordra räkenskap af hvar och en utan invändning och undanflykt,
måga och böra företaga sig undersökningen i et sä granlaga
och riket almänt rörande mål, hvilken undersökning til
allas desto mera öfvertygelse om rätta orsakerne och sammanhanget
förmenas böra ske vid öpna dörrar. Sluteligen och på
det sakerne såmedelst ej måge synas vilja dragas ifrån deras
rätta fora, så förklarar Frih. Coijett des mening vara, at efter
skedd undersökning Deputationen borde remittera hvars och
ens befundne brott til det forum, hvarunder detsamma sorterar,
Vennerstedts yttrande om undersökning ang. kriget. 113
och det, som ej af någon annan kan afgiöras, refereras til Riksens
Ständers plena.
Med detta Memorial begärte Frih. Coijett lof at gå til
de andre Stånden, sedan han nu i följe af Riksdagsordningen
det först hos sitt egit Stånd ingifvit;
Hvilket beviljades.
Hr Carl Wennerstedt sade sig i anledning af de uti
sidsta pleno upläste Memorialer så väl som de då förde discourser,
om huruvida Ständer kunna undersöka örn Ständers giöromål,
nu hafva upsatt för bättre minne skull des tankar skrifteligen,
dem han med R. o. A:ns tilstånd upläste, så lydande:
Denna qusestion förekommer mig som den aldra gran lagaste
och ömaste vi ännu framfört på vårt Riddarhus sedan
vårt frihetsväsende upkom. Afgiörandet lärer bana vägen för
oss och väre efterkommande til en säll och lyckelig eller bedröfvelig
lefnad.
Om jag med Ehrt benägnaste tilstånd, Gunstige Herrar, fårlöf
yttra mig huru jag i detta mål förstår vare besvurne och
antagne lagar, så vil jag i korthet det giöra, men utbeder mig
den ynnest, at ifall jag skulle fela i min omtanka och begrep,
at jag af Ehr gunst får rättelse, så skal jag med al eftergifvenhet
lyda densamma. En stor åtskilnad lärer blifva då
man talar om Ständer emot Ständer, hvarom jag icke vet
någon qusestion existera, utan tyckes mig här rätta och egenteliga
frågan blifva om Ständer icke äro och intil de aldra
sidsta tider böra blifva maktägande och såmedelst berättigade
at efterfråga deras befullmäktigades giöromål, hvilka de försedt
med ed och instruction, alle derutinnan instämmande, at
Sverges lag, Regeringsform och Riksdagsordning böra leda dem
i alla deras giöromål och öfver hvilka de aldrig böra eller
kunna få skrida. Skulle nu någre Deputerade få den makt
at fritt giöra och låta alt hvad dem behagade, och Ständer
aldrig hafva rätt sådant efterfråga, så sättja ju Ständer något
öfver sig med mer myndighet än de sjelfve äga, hvilket voro
i mitt sinne det aldra farligaste, som någonsin kunde upkomma
i en fri regering.
Jag underställer ock med vyrdnad om en Deputation eller
et Secret Utskott kan räknas och någonsin tros vara infallibel;
står det således fast, at så länge menniskior äro, så kunna
de fela, hvaraf jag slutar at i fall sådant skedt, synes Rik
Adelns
Protokoll 1742—1742. I. 8
114 (Okt. 2.) Öfverläggning om undersens
Ständers makt, rättvisa och billighet det antaga, öfverse
och rätta böra.
Ra tio politica, sorn jag ock hördt talas om, hvarefter man
menar i vissa mål dömas kan, finner jag nu och så länge jag
lefver aldrig tilräckelig nog at taga af någon det våre besvurne
lagar befalla den eller de at behålla, intil dess man öfvertygat
af lagen des billiga kraf sig underkasta måste; och således
begier jag mig aldrig ifrån Sverges lag i mine domslut, ehvar
jag och blifver befalt utöfva dem; jag frågar således med vördnad
om ratio politica är perpetuel eller temporel, det första
lära alla med mig neka henne aldrig kunna vara, det senare
lärer då blifva des rätta tilhörighet, hvarutaf billigt slutes den
snart och ofta samt hastigt försvinna, då det heter cessante
causa cessat quoque effectus. I anseende af alt detta finner
jag at maktägande Ständer kunna när och på hvar tid de för
godt akta fordra redogiörande af sine Deputerade.
Hr Didron: När uti sidsta pleno de ingifne Memorial
uplästes, påstod jag at noga måtte undersökas hvem som har
skulden i de olyckor, som handt, hvarom jag nu ytterligare
beder, och at sådant på det alfvarsammaste måtte blifva beifrat,
så at hvar och en, som begådt någon förseelse, måtte
sådant få umgälla. Om jag med min camerat Hr GeneralMajor
Bousqxiet, som nu är här, deruti hafva någon del, så
straffa oss, Gunstige Herrar, sorn vi förtjent och ha intet medlidande
med oss.
Hr Swinhufwud mente, at det interesserade alla de ifrån
Finland hemkomne officerare at påstå en sådan undersökning.
Frih. H. Wrede förklarade at des mening af Hr Lagman
Wennerstedt icke rätteligen blifvit uptagen, ty han nekade ej
det Riksens Ständer såsom högsta maktägande hafva rätt at
efterfråga och undersöka Secrete Utskottets giöromål, som äro
deras constituenter; men at sedan Riksens Ständers plena vid
hvar Riksdag igenom deras Riksdagsbeslut authoriserat Secrete
Utskottets giöromål, det då voro at sättja Ständer öfver Ständer,
om vid påföljande Riksdagar skulle undersökas hvad Ständer
vid de förre gillat.
Angående det Hr Wennerstedt vidare behagat anföra om
den giorde skilnaden emellan ratio politica och rationes judiciales,
så står det fast, at en domare måste grunda sitt utslag
på fullkomliga skäl och bevis; men derföre behöfva intet Riksens
Ständer vid alla omständigheter sådant iakttaga, utan
sökningar angående kriget.
115
måste mera hafva afseende på rikets välfärd och säkerhet.
Och som det heter, at en och annan på det sättet oskyldigt
lidit och at den tystheten, hvarunder deras brott skyles, mycket
skal vara skulden til vår oenighet, så har mitt påstående redan
varit, det Riksens Ständer in pleno plenorum ville låta sig
föreläsa den vid sidsta Riksdag förordnade Commissions handlingar,
då Riksens Ständer om rätta sammanhanget och beskaffenheten
häraf kunna blifva underrättade; såsom det ock
skulle vara högst nyttigt om Riksens Ständer efter Baron
Coijetts Memorial ville förordna en Deputation til at undersöka
de vid krigsoperationerne begångne felaktigheter, på det
alting som sig bör måtte komma fram i dagsliuset, hvilket vid
en Krigsrätt näppeligen lärer kunna ske.
Hr Landtm, erindrade at här äro trenne qusestioner; den
första om undersökande och ransakande af alle de vid krigsoperationerne
begångne felaktigheter; den andra at rätta grunden
och orsakerne til kriget måtte skärskådas och undersökas;
den tredje huruvida efter Baron Coijetts Memorial en Ständernes
Deputation må undersöka de upgifne målen rörande
krigsoperationerne, och dem til sine vederbörlige fora remittera.
Hr Landtm, bad altså at R. o. A. nu ville afgiöra den
första frågan.
I detsamma upsteg Gref Carl Sparre och sade det han
i de upläste Memorialer hördt omröras hurusom flottan i förledit
år ej skal giordt riket den nytta och tienst, som vederbordt,
men det säges ej hvad orsaker dertil varit, och borde
altså efterfrågas hvem som commenderat ut flottan, som den
tiden var i sämre tilstånd än då kriget slöts; hvem som satt
en sådan Chef för flottan, den der, ehuru god siöman han ock var,
likväl aldeles intet förstod oeconomien, utan har igenom en elak
disposition samt den skadeliga hamn han lopp in uti til större
delen varit orsaken at så mycket manskap creverat. Likaledes
bör efterfrågas hvarföre kriget declarerades då vi hade så litet
manskap qvar, at vi ej kunde hissa våra ankar, hvarom Hr
Ofverste Kaulbars, sorn öfverbragte krigs-declaration, bäst kan
intyga. Icke desto mindre skulle vi blocquera Wiborg, taga
in Cronslott och Petersburg, dem vi doch aldrig kominit närmare
än på 10 mihl, eller någonsin fådt se annars än på chartan;
men när någon ville föreställa flottans tilstånd, blef han
med arrest hotad.
116 (Okt. 2.) Öfverläggning om under
Hr
O. W. De Geer tilläde at efterfrågas må hvem som
insändt den rapport, at flottan varit i så godt stånd.
Hr Hästsko: R. o. A. synas derom vara öfverens, at en
undersökning skal ske, men huru och på hvad sätt den skal
verkställas, antingen af en Commission eller af Krigsrätten,
är ännu intet afgiordt; för min del skulle jag tro, at sådant
bäst låto sig giöra igenom Commission.
Hr Didron utlät sig, at som R. o. A. redan afgiordt, det
alla saker, hvilka passerat vid armeen, skohla undersökas, så
är bäst at til mera uplysning hvar och en säger hvad han
derom vet.
Gref Sparre begärte lof at ännu få lägga en omständighet
til hvad han nyligen anförde, nemligen at flottan legat 11
veckors tid utan at få svar på åtskillige hit affardade skrifvelser
och remonstrationer.
Som utaf de discourser häröfver vidare blefvo förde, tyktes
at R. o. A. voro för en general undersökning, så frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifalla, at en general undersökning
sker om alla de mål, som redan äro upgifne eller
hädanefter vidare kunna upgifvas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm.: Häruppå följer nu rätteligen den frågan i
hvad foro det skal ske, fast den var den 3:die i ordningen.
Gref D. Frölich höll före at efter Baron Coijetts mening
hvad som angår krigsoperationerne til siöss, bör skiljas ifrån
det som rörer operationerne til lands.
Hr Landtm, erindrade at det i sidsta pleno blifvit ventilerat
och faststält, det den af H. K. Maj:t förordnade Krigsrätten
bör undersöka och döma öfver Generalernes conduite
vid krigsoperationerne; men hvad den af Frih. Coijett omrörde
Deputation angår, så tyckes dermed afseende hafvas på målens
urskiljande.
Frih. C. W. Cederhielm sade det han ännu ej fattat
redigt begrep til hvad ända sakerne skola dragas ifrån Krigsrätten,
hvart de rätteligen höra, emedan Generalerne äro arresterade
såsom embetsmän, såsom officerare, och derföre böra
af Krigsrätten dömas för deras embetsförseelser. Skulle dervid
något hemligit inlöpa, så lärer Krigsrätten ej underlåta at hänvisa
det til H. Maj:t och Riksens Ständer hvad til dem hörer,
på hvilket sätt alt går i sin rätta ordning.
sökningar angående kriget.
117
Frih. Dyring understödde detta, med tilläggning, at Generaler
för förseelser vid deras commendering ej kunna dömas
hos Riksens Ständer.
Hr Hestsko förestälte, at det voro betänkeligit lemna en
sådan sak, som rörer hela riket, under en Krigsrätt; i anseende
hvartil, och som Riksens Ständer då de varit församlade altid
antagit sig sådane store saker, han tykte at desse mål böra
undersökas vid en Deputation af alla 4 Riksens Ständer, hälst
alla 4 Stånden äga häruti lika del och rättighet dem at efterfråga,
men Krigsrätten består endast af R. o. A:ns ledamöter;
och proponerade Hr Hestsko votering härom.
Frih. H. Wrede sökte at visa huru ogiörligit det är för
Krigsrätten at kunna gå in i alla saker, som förekomma då
de skola censurera Generalernes conduite, ty de lära straxt
anföra hvad hinder, som dem härvid mött både ifrån Ministéren
och eljest; i öfrigit åberopade sig Frih. Wrede til prasjudicat,
huru som år 1723 en Krigsrätt öfver General-Major
Stael von Holstein var förordnad och jemväl redan begynd,
men Riksens Ständer sedan utnämdt en Commission.
Hr Eric Gust. Boije: R. o. A., som är första Ståndet
i riket, måste härutinnan se sig väl före, så at de andre Stånden
ej få något at criticera varandes fördenskull bäst, at vi
låta sakerne bli vid Krigsrätten, hvilken kan urskilja och remittera
hvart och et mål til sitt behöriga forum.
Hr Adlerbeth: Här giöres qusestion huruvida antingen
Krigsrätten eller en Deputation må urskilja målen; dervid
finner jag nödigt at erindra, det en Deputation efter Riksdagsordningen
gier allenast sitt Betänkande öfver en sak, och går
det sålunda intet an at dra under en Deputation ärender af
den beskaffenhet, at resolutioner måste deröfver fällas; dessutom
hafva Riksens Ständer förklarat, at de intet vilja befatta
sig med justitise-mål, och är det en stor åtskilnad för en part
at sistera för en Deputation eller en Krigsrätt, som är en ordinair
domstol, och hvars ledamöter äro förbundne med ed och
stå under ansvar. Skulle ock, som sägs, något i Krigsrätten
förekomma, som rörer Ministéren, lärer Krigsrätten, som til
tysthet är förbunden, visa det ifrån sig.
Frih. C. O. Hamilton: Vi hafva intet alla lika sätt til
at tänka, derutaf kommer det ock, at den ena har mer och
den andra mindre misstankar. Jag vill säga rent ut, folket
fruktar at någre få personers gunst eller flathet torde förqväfja
118 (Okt. 2.) öfverläggning om under
eller
relevera sakerne, och at således de, som torde hafva del
i hvad som handt, kunna undgå ansvar, derföre vilja de intet
låta det ankomma på en Krigsrätt utan önska at sakerne af
Riksens Ständer måtte afgiöras, hälst det nästan är ogiörligit
at saker, som hafva sådan connexion med hvarandra, skola afdömas
på så många differente ställen. Exempel härpå hafva
vi i Engeland och Holland, hvaräst, då Generaler sig försedt,
altid några uhr hvar province blifvit tagne at deröfver ransaka
och dömma.
Hr Ruthenschöld: Om en sådan Deputation skulle undersöka
och remittera sakerne, så måste den ofelbart förut taga
fram alla ordres, krigs-conseiller och det mera; och då går ju
Deputation in i saken och drager den ifrån Krigsrätten, hvaräst
R. o. A. sidst faststäldt at saken skal afgiöras.
Hr Landtm, påminte äfven hurusom det redan är afgiordt,
at Krigsrätten skal afdöma saken.
Hr Carl Gust. Boije: Krigsrätten är rätta forum, hvaräst
saken skal afdömas, men som publiquen bör ställas tilfreds
och alla käcka och brafve män, hvars honneur lidit, böra få
veta hvem som är skulden at det gådt så illa, så kunde vi
förena oss at sakerne hos Krigsrätten handterades vid öpne
dörar, hvarigenom äfven de misstankar förekommas, at somlige
kunna dömas och åter somlige frias.
Hr Adlerbeth anförde det desse målen ej kunna undersökas
af någon Deputation, ty när vittnen skola höras och flere processualia
förekomma, är Deputation ej i stånd at låta parterne
niuta beneficia juris, utan skulle straxt i början blifva confusion.
Gref Carl Frölich instämde härmed, och förestälte derjemte
huru det skulle gå långt ut på tiden om en Deputation
först skulle undersöka; i anseende hvartil Gref Frölich holt
före, at efter Hr Capitaine Bolmens Memorial det, som hörer
til Secrete Utskottet, bör gå dit, och alt det öfriga straxt gå
til Krigsrätten.
Hr Didron bad, at R. o. A. ville betänka det vi nu äro
stadde i krig. Skulle de omtalte ärender först undersökas af
en Deputation och sedan gå til Krigsrätten, så drogos dermed
långt ut på tiden; och som större delen af officerarne vid
armeen utan tvifvel komma at höras vid en sådan undersökning,
så sättes de ur stånd at kunna giöra tienst när riket
den bäst behöfver.
sökningar angående kriget.
119
Hr Carl Wennerstedt: Jag vet ej til hvad ända en
sådan Deputation skulle förordnas, ty Krigsrätten kan ju aldra
bäst när den får målen til sig urskilja hvad som hörer dem
til och förvisa det öfriga til behörig ort.
Frih. Cronhiort utlät sig, at sådane mål härvid kunna
inlöpa, som aldeles intet höra under Krigsrätten, utan en del
allenast hos Riksens Ständer böra afgiöras.
Frih. Gust. Hamilton förklarade det han i början varit
för den omtalte Deputationen, men örn Krigsrätten får den instruction,
at så snart något vid ransakningen löper in, som ej
hörer dem til, sådant då strax bör anmälas hos H. Maj:t eller
förvisas til sin behöriga ort, voro han ock dermed för sin del
nögd, allenast Krigsrätten så snart giörlighet är afgiör saken,
så at dermed ej drages ut på tiden.
Frih. Coijett: Det tilstånd vi nu råkat uti rörer hvar
inbyggare i riket; de veta hvad författningar vid sidsta Riksdag
giordes til krigets fortsättjande; huru en tahlrik armée utskickades,
så väl utrustad och försedd med alla tilhörigheter,
at näppeligen forna Sverges Konungar, som fördt krig, någonsin
haft des like. När nu denna expedition slagit olyckeligen ut,
så böra ju alla undersåtare, som deri taga del blifva underrättade
om orsakerne dertil, samt få se huruvida något fel är
begångit vid utförandet och verkställigheten, eller hvad den
Högstas hand oss til straff behagat pålägga.
Hr Landtm, föreslog, at som alla discourserne gå derpå
ut, huru de vid krigsoperationerne begångne felaktigheter måtte
blifva kunnige och publiquen ställas tilfreds, så kunde derom
vid öppna dörar af Krigsrätten ransakas.
Hr Justitiee-Cantzlern Silfwerschöld förestälte likaledes
at den emellan R. o. A. nu upkomne skiljaktighet i meningarne
består mäst deruti huru vi skola almänt få veta de fel,
som äro begångne vid krigsoperationerne, hvilket på det sättet
kan hjelpas, at Krigsrätten derom ransakar vid öpna dörar,
samt at den med Sekreta Utskottet communicerade relationen
om krigets förlopp nu strax och sedermera sielfva skriftväxlingen
tillika med alla domarne för Riksens Ständer in plenis
upläsas.
Frih. Cronhiort: Krigsrätten kan intet gå längre med
sin undersökning än til det, som passerat i Finland; men om
undersökningen skal blifva fullkomlig, bör alt, som härtil hörer,
120 (Okt. 2.) Öfverläggning om under
komma
i dagsliuset, och då böra jemväl Secrete Utskottets
planer vid sidsta Riksdag tagas fram.
Härtil svarades, at hvad angår Secrete Utskottets vid sidsta
Riksdag författade planer huru kriget skulle utföras, så blifver
derom en annan quaestion.
Det begärtes, at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Men Frih. Bielke begärte lof at ännu få anföra något
och sedan Hr Landtm, skaffat honom liud, yttrade sig Frih.
Bielke: Hvad Baron Cronhiorts utlåtelse angår, det Krigsrätten
allenast kan skärskåda hvad som passerat i Finland, och at
således undersökningen skulle blifva ofullkomlig när intet Krigsrätten
får del af alt, som hörer til saken eller kan vara secret,
så förekommes ju den olägenheten derigenom, at Krigsrätten
remitterar hvad som är secret til Secrete Utskottet, och det
öfriga remitteras til annan behörig ort.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behagar at han skal
formera quaestion, huruvida någon Deputation skal sättjas til
at undersöka och urskilja de vid krigsoperationerne i Finland
begångne felaktigheter.
Häremot ropades af åtskillige, at de ej vilja hafva någon
Deputation;
Och frågade fördenskull Hr Landtm, om R. o. A. då behagar
at de omnämde saker af General-Krigsrätten skola vid
öpna dörar ransakas och undersökas;
Hvilket af R. o. A. med Ja och Nej besvarades.
Begärtes altså votering.
Frih. Cronhiort påstod, at propositionen måtte giöras,
huruvida det skal förordnas en Deputation til at undersöka de
omtalte målen, eller ock om Krigsrätten skal giöra det.
Hr Landtm, sade det honom i följe af Riksdagsordningen
ålågo så inrätta propositionen, at den med ja eller nej kan
besvaras.
Hr Wennerstedt begärte blifva underrättad om denne
Deputations giöromål skal sträcka sig så långt at Krigsrätten
skal uphöra.
Gref H. Gyllenborg holt betänkeligit, at propositionen
efter Frih. Cronhiorts påstående skulle innehålla tvänne alternativer.
Imedlertid blef propositionen skrifteligen upsatt och uplästes
nu för R. o. A. så lydande:
sökningar angående kriget.
121
Den som vil at de omnämde saker skola af GeneralKrigsrätten
vid öpna dörar ransakas och undersökas, skrifver
Ja;
Den som det ej vill skrifver Nej.
Hr Ruthenschöld bad, at R. o. A. ville öfverlägga
huru det kan verkställas, at en Deputation skal förrätta en
sådan undersökning; ty som ingen får ohörd dömas, så måste
hvar och en förut i Deputationen höras innan något, som honom
angår, kan remitteras til forum, och då förefalla nödvändigt
processualia, som vid en Deputation ej kunna observeras.
Hr Carl Gust. Boije förklarade sig lika nögd antingen
sakerne komma at undersökas vid en Krigsrätt eller ock af
en Deputation, aldenstund ändamålet, som är at få alting fram
i dagsliuset, ändå kan vinnas derigenom at undersökningen sker
vid öpna dörar.
Hr Landtm.: När ransakningen sker i Krigsrätten för
öpna dörar, så blifva alla underrättade om sakernes rätta sammanhang.
Och hvad angår at Krigsrätten ej kan döma öfver
mera än det som efter processen hörer den til, så lärer Krigsrätten
som sagt är förvisa sådana mål til sine behörige fora.
men en Deputation är aldeles otilräckelig til desse sakers afgiörande.
Corn missioner åter hafva Riksens Ständer aldeles
förbudit, och lärer dessutan hos hvar och en det namnet injagat
sky och fasa.
Frih. Cron hiort yttrade sig at han icke eller voro för
Commission, men at han trodt det en Krigsrätt aldrig skulle
få det angelägnaste fram, utan at en Deputation bäst skulle
kunna undersöka desse saker och remittera dem til sine fora.
Hr Didron uprepade sin förra föreställning, huruledes
igenom sådan undersökning af en Deputation, en stor del Hrr
officerare torde komma at ställas sub reatu, hvarigenom riket
kunde af dem sakna den tienst som behöfves.
Frih. Cronhiort holt före at igenom sådan undersökning
ingen kan ställas sub reatu, emedan Deputation allenast remitterar
hvart och et mål til dess forum, och ingen kan sägas
stå sub reatu innan det bevises at han begådt något fel.
Hr N. Lilljehök upläste 12 § i Riksdagsordningen, och
sade det lagen på intet ställe föreskrifver at någon Deputation
skal undersöka dylika mål.
Men som häremot anfördes de orden utur samma 12 §,
at sorn saken är af sådan beskaffenhet, at den ej allom kunnig
122 (Okt. 2.) Ransakning angående kriget
blifva kan, bör den uti Secrete Utskottet, men eljest af någon
Deputation eller ock serskilt Commission, som Ständerne förordna
kunna, behörigen undersökas och afdömas»;
Så förklarade sig Hr Lilljehök, det lagstiftarens mening
aldrig kan hafva varit annorlunda, än at när sakerne gådt
igenom sine rätta fora och kommit til Ständerne, de då efter
beskaffenheten af dem kunna undersökas och afdömas, antingen
i Secrete Utskottet eller någon Deputation; hvilken dess mening
Hr Lilljehök mente bestyrkas af den frågan om medan Riksdagen
påstår regeringen cesserar.
Och som härtil svarades Nej, frågade Hr Lilljehök vidare
huru vi då nu med skäl kunna draga denna saken ifrån den af
K. Maj:t constituerade Krigsrätten, som är rätta forum, hvaräst
den bör uptagas, undersökas och afdömas.
Hr Ruthenschöld sökte än ytterligare at visa det de
omnämde mål ej kunna ransakas af en Deputation, emedan
des ledamöter ej aflagt domare-eden, och ehuru en sådan Deputation
ej skulle döma, så blefve likväl den, hvars actioner der
konnno at undersökas, på vist sätt stäld sub reatu; i anseende
hvartil en hvar vid det tilfället lärer förbehålla sig at ej få
någon til domare, som ej aflagt eden.
Hr Lilljehök instämde härmed, tilläggandes, at som detta
vore en nyhet i lagen, så vore han aldeles deremot.
Atskillige af R. o. A. yrkade på at voteringen måtte gå
för sig, och uplästes fördenskull proposition å nyo.
Men Frih. Cron hiort påstod enständigt at proposition
sålunda måtte inrättas: Den som vil at de omnämde saker skola
af General-Krigsrätten vid öpna dörar ransakas och undersökas
skrifver Ja, men den som vil at de af en Deputation
skola undersökas skrifver Nej.
Hr Landtm, förklarade, at det kommo på et ut, ty vinner
Ja, så gå alla de saker som röra krigsoperationerne i Finland
til Krigsrätten; men faller voteringen ut för Nej, så faller deraf
at berörde saker först undersökas af en Deputation och af den
förvises til sine behöriga fora, blefvandes Krigsrätten på den
händelsen lika fullt stående, emedan densamma redan af R.
o. A. är faststäld och quaestion nu allenast är om en tilräckelig
undersökning.
Frih. Coijett och Frih. Scheding begärte, at proposition
måtte blifva som Baron Cronliiort föreslagit.
skall af General-Krigsrätt företagas. 123
Gref B. Gyllenborg tykte det vara lika mycket på
hvilketdera sättet proposition giöres sedan den reservation
kommit til Protocollet, at om voteringen faller ut för Nej,
Deputation då kommer at undersöka målen.
Hr Lagerflycht tykte, at den upsatte proposition voro
något mörk, i det at om voteringen faller ut för Nej, kunde
det så tagas, at Krigsrätten lika fullt bör undersöka de omnämde
sakerne, men at sådant ej bör ske vid öpna dörar.
Uplästes altså ä nyo den upsatte proposition.
Hr Carl Wennerstedt anförde det åtskilige redan voro
nedgångne, som lämnat sine voterings-zedlar ifrån sig efter den
redan formerade proposition, hvarföre densamma nu ej borde
ändras.
Bärtil svarades, at Riksdagsordningen är klar, och få de,
som gådt bort innan saken kommit til slut, skylla sig sielfva.
Det discourerades vidare om propositions formerande; och
blefvo til bestyrkande af nödvändigheten, at en Ständernes
Deputation borde undersöka de omnämde sakerne, åtskillige
skäl af Frih. Cronhiort anförde och af Hr Ehrenmalm besvarade.
Omsider uppå Hr Landtm:ns giorde frågan, vardt den
upsatte proposition gillad, och uplästes nu å nyo för R. o. A.;
Hvarpå det skreds til votering, och satte sig til bordet at
emottaga voteringssedlarne:
Gref Stenbock. Frih. Carl J. Creutz.
Hr Christ. F. Klingsporre. Hr Otto W. Lode.
Hr Pehr Franc. Hr H. H. Fock.
Som Hr Landtmarskalken för dess opasslighet skull gick
neder, så bivistade i des ställe Frih. Carl Otto Hamilton voteringen.
R. o. A. upropades och lade sine sedlar på bordet; absentes
annoterades och upropades deras namn å nyo, då de som
kommit tilstädes aflade sine vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro tvåhundrade femtiotvå,
Nej voro ethundrade tjugufyra;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befindtelige
voterings-instrumentet utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes klåckan 6 om aftonen.
124 (Okt. 9.) Preste-st:s mern. ang. religions-friheten.
Den 9 October.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocollet af
den 21 Sept. in til sid. 93, hvarvid inge påminnelser giordes.
Under upläsandet af Protocollet anmäites och på vanligit
sätt emottogs en Deputation ifrån Prästeståndet af 12 personer.
Biskopen Doctor Jacob Benzelius förde ordet, och
sedan han aflagt Ståndets hälsning ingaf et Memorial, hvilket
han sade innehålla et mål, som ligger Prästeståndet högt om
hiertat samt rörer deras embete och kall.
Biskop Benzelius upläste derpå sielf berörde Memorial,
hvaruti the erindra hurusom straxt efter sidstledne Riksdags
slut blifvit genom K. Maj:ts utfärdade tryckte publication en
fri religionsöfning förunnad åt alla them, som äro af then
engelska och reformerte kyrkian, på sätt som samma publication
innehåller; och aldenstund af denna H. K. Maj:ts nådigste
kundgiörelse förmärkes, det samma frihet blifvit faststäld uppå
Riksens Ständers inrådande, hvarutinnan likväl Prästeståndet
ingen del häfver, utan skal enligt the hos respective Stånden
befintelige Protocollen Prästeståndet deremot hafva ådagalagt
sin mening skrifteligen och tydeligen; fördenskull, och utan at
nu omröra den hufvudsakeliga skilnad, som skal vara emellan
den vid sidstledne Riksdag tillåtne religionen och vår evangeliska,
underställer Prästeståndet för denna gången the öfrige respective
Ståndens öfvervägande:
l:o Om förberörde religionsfrihet skäligen kan sägas här
i riket hafva bestånd så länge K. Maj:ts Försäkring, Regeringsformen,
Präste-Privilegierne och Sverges allmänna lag äga
theras fulla kraft och värkan;
2:o om icke så framt tlienna frihet skulle bibehållas,
Konunga-eden, Riks-Råds, Embetsmäns och then vid Riksdagarne
föreskrefne Landtmarskalks- och Talemans-eden nödvändigt
behöfver ändras;
3:o om icke them af främmande religion, hvilka thertil
tienlige äro, en öpen väg är lernnad at tiena sig up uti militaire-
och civile-ståndet til och med Riks-Råds-embetet äfvensom
ock uti det ecclesiastique, samt at blifva Riksdagsmän
med mera;
Preste-ståndets mern. ang. religionsfriheten. 125
4:o hvad trygghet kan vara vid välfångne Privilegier om
3:ne Stånd kunna emot Riksdagsordningen efter behag kullkasta
thet, som i et annat Stånds Privilegier tydeligen stadgat är;
5:o hvartil thet föreskrefne formuläret til Riksdagsfullmakter
är nödigt, om Riksdagsmännen äga makt at efter godtyckio
föreställa och bifalla thet, som strider emot K. Försäkringen
och Regeringsformen;
6:0 om icke hvart Stånd för sig är förbundet, äfven så
väl som Urskilnings-Deputation, at förkasta sådane propositioner,
som strida emot fundamental-lagen, hvilket ock Landtmarskalks-
och Talemans- samt Bondeståndets Secreterareederne
erfordra;
7:o hvilket skal äga mera kraft, antingen thet om religionsfriheten
insinuerade inrådande, eller Riksens Ständers vid sidsta
Riksdag författade beslut, emedan thet förra är af 3:ne Stånd
utfärdat och tillåter en sak, som här altid varit förbuden, och thet
senare är faststält af samtelige Ständerne och underskrifva, af
innehåld at samtelige anse enighet och renhet i gudstiensten
för grundvalen af et samdrägtigt och varaktigt regimente;
hvilket ock skal vara enligit med Kyrkolagen, äldre och senare
Religions-Placater, Iv. Försäkringen, Regeringsformen, PrästePrivilegierne
och Riksdagsordningen.
Thessa och flere skäl skola hafva förmådt Prästeståndet
att vid nuvarande Riksdag med al sorgfällighetan hålla om the
öfrige Ståndens biträde til ändring af then vid sidstledne Riksdag
gifne religions-frihet; förmodandes Prästeståndet sig icke
behöfva tvifla, at ju denna högt trängande angelägenheten
vinner benägit bifall.
Enär detta Memorial var läst til slut, öfvergaf Hr Biskopen
det tillika med et trykt »Utdrag af Sverges Rikes lag och
några Theras K. Maj:ters Försäkringar, Religion s-stadgar och
Bref, Regeringsformer, Riksdagsbesluter etc. om Evangeliska
religions enighet uti Sverige»; recommenderandes thetta mål
på thet högsta för thess angelägenhet skull.
Hr Landtm, försäkrade at R. 0. A. med första lära sig
denna saken företaga och den med så mycken ömhet handtera
at Prästeståndet dermed lära vara nögde.
Hvarpå Deputation afträdde och vardt af R. 0. A:ns Deputerade
utbeledsagad.
Hr Landtm, uprepade korteligen innehållet af Prästeståndets
andragande.
126 (Okt. 9.) Om val till Deputationer. Öfverste Lagercrantz.
Sorn Frih. Coijett begärte at Memorialet å nyo måtte
upläsas innan det afgiöres;
Svarade Hr Landtm, at denna saken i dag ej lärer kunna
företagas och kan imedlertid Memorialet blifva liggande på
bordet;
Hvilket bifölls.
Hr Landtm, anmälte det Öfversten Sinclair genom bref
begärt blifva licentierad ur Secrete Utskottet och måste väl
altså Electorerne välja en annan i dess ställe.
Vid detta tilfälle anholt jemväl Gref Douglas at blifva
entledigad ur Camar-Oeconomie-Deputationen, emedan han ärnade
sig at resa på landet.
Hr Landtm, förmälte vidare, at när Ståndens svar om
Bergs-Deputation inkommer, kan den jemväl af Electorerne
utväljas.
Det påmintes, at Manufactur- och Handels-Deputation med
första måtte blifva vald.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. behaga at Electorerne
med första träda tilsammans at utvälja ledamöter til
Manufactur- och Handels- samt Bergs-Deputationerne, så väl
som en ledamot til Secrete Utskottet i Öfverste Sinclairs
ställe;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron hemstälte om icke nu sedan sidsta votering
slagit så ut, at General-Krigsrätten kommer at ransaka och
undersöka de begångne felaktigheter vid krigsoperationerne i Finland,
Öfverste Lagercrantz' sak, som härmed äger någon gemenskap,
jemväl kunde uptagas af Krigsrätten.
Hr Landtm, gaf vid handen det Secrete Utskottet ännu
ej hunnit til den saken, men at Secrete Utskottet lärer framdeles,
när den förekommer, taga sådant i öfvervägande.
Hr Didron förestälte, at saken ej vore hemlig utan hade
den öfver hela Finland varit bekant, och tyckes så mycket
mer höra til General-Krigsrättens afgiörande som Krigsrätten
nu har hos sig de håldne Protocoller vid Krigs-Conseillerne,
hvaruti samma sak omröres.
Hr Landtm, tilläde at Secrete Utskottet ej eller lärer
giöra någon hemlighet af denna saken när det kommer dertil.
Uplästes listan på de valde ledamöter til Almänna Besvärs-Deputation.
Deputerade för försvarets ordnande.
127
Hr Ruthén schöld anmälte det Öfverste Rutliensparre
begärer, at han ej måtte upföras til ledamot i Besvärs-Deputation.
Likaledes åstundade Frih. Gyllenstierna och Frih.Creutz
at andre ledamöter i deras ställen måtte väljas i Almänna
Besvärs-Deputation; anförandes Frih. Gyllenstierna såsom laga
ursäkt för sig, at han nu hade fådt sitt Lands-Cantzlie hit
ifrån dess län, så at han dageligen voro sysselsatt.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan, bifölls at R. o. A.
ifrån de provinzierne, för hvilka berörde Herrar varit nämde,
kommer at välja andre ledamöter i deras ställe.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
6 Oct., hvaruti gifves vid handen hurusom Secrete Utskottet
kommit at öfverväga angelägenheten deraf, at Riksens Ständer
äro i tid omtänkte på medel och utvägar til rikets oundgängeliga
försvar. Och som inga tilräckeliga mått therutinnan skola
kunnat tagas, med mindre Riksens Ständer efter alla tiders
bruk och vanlighet vid dylikt tilfälle åtaga sig sådane bevillningar,
som efter hvars och ens krafter och förmåga jemkade
och drägelige äro, så underställer Secrete Utskottet om icke
någre få dertil skickelige och förståndige män måge af hvart
Stånd utses och förordnas, som om detta angelägna mål skyndesamligen
öfverlägga och med sine tankar derom inkomma; til
hvilken ända hvar och en, som tror sig kunna några nyttiga
förslag härutinnan upgifva, lemnäs frihet at sig hos desse Deputerade
dermed skrifteligen anmäla, och thet antingen med eller
utan namns undersättjande.
Hr Landtm, frågade om detta Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil svarades med Ja;
Och faststältes at Electorerne skola utvälja 6 personer,
de der äga bästa kundskapen om hvad härtil hörer.
Gref H. Gyllenborg utlät sig det han i anledning af
hvad som i framfarne tider händt nu finner nödigt at den
principe måtte föreskrifvas berörde Deputerade, at ibland alla
utvägar de intet måtte projectera någon afgift af lönerne, emedan
intet voro orimmeligare än at en hushållare först lofvar
sin betjent en viss lön, men sedan drager deraf ansenligit.
Hr Ruthenschöld: Om det skulle fastställas, torde det
blifva svårt at hitta på någon utväg huru en Prästman, som
til äfventyrs ej äger en stake, men likväl har 1000 plåtars
128 (Okt. 9.) Sekr. Utskottets Extr. prot. om försvaret.
årlig inkomst af sitt pastorat, skulle komma derefter at gifva
något.
Hr Löwenhielm tyckte det vara bäst at lemna dem fria
händer, emedan om några reglor skulle föreskrifvas, så afgiöres
hufvudsaken redan förut.
Hr Landtm, frågade således om saken simplement remitterades
til deras utarbetande;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och afsändes Riddarhus-Fiscalen Cedercrona til de andre
Stånden med berättelse, at R. o. A:ns Deputerade blifva 6.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli, hållet i
närvaro af 25 Bondeståndets Deputerade den 4 Oct., hvaruti
til Riksens Ständers plena berättas the anstalter, som Secrete
Utskottet efter föregångit öfverläggande med K. Maj:t och Rådet
funnit nödigt at vid närvarande omständigheter giöra til
rikets skyndesamma och nödiga försvar, således:
l:o at til Vesterbottns försäkrande emot fiendtelige anfall
och ströfvande partier, äro såväl nödige troupper med behörigt
artilleri och ammunition, som bevärade fartyg utsedde och
commenderade, samt nödigt förråd af victualier, bröd, spannemål
och fourage-säd anskaffat och til större delen redan afsändt;
2:o skal Equipagemästaren Falkengren vara anbefald at
til Alands och des skiärs betäckning qvarblifva med galereescadern
der, så länge det farvattnet är öppet;
3:o berättas at K. Maj:ts nådige och alfvarlige befallningar
afgådt til vederbörande om landt- och siö-milicens skyndesama
recruterande til des fulla styrka samt örlogsflottans och
galerernes behöriga utredande at i våhr kunna gå til siöss, och
4:o skola alla möjeliga mått och utvägar vara tagne til
de ifrån armeen, flottan och galererne öfverkomne siukas behöriga
skötsel och förplägning samt hemförskaffande til sine
rotar så snart hälsan och krafterne tillåta.
Imedlertid och på det til fredsnegotiationens entamerande
och befrämjande ej något måtte utur akt låtas, skola på lika
sätt efter plägat samråd med K. Maj:t och Rådet 2:ne Plenipotentiarier
blifvit af K. Maj:t förordnade til en fredsnegotiations
begynnande, samt 2:ne orter utnämde at efter ömse öfverenskommande
congressen på enthera af them må kunna anställas.
Hr Didron frågade hvad anstalt blifvit giord om svenska
cavalleriet, som gådt norr omkring, emedan förutan annat, som
felats, de icke eller haft stöflar när de gådt ifrån Helsingfors.
Extr. af Rådsprot. ang. kontraband. 129
Hr Landtm, berättade al möjelig anstalt vara giord til
deras räddande, men at den svårigheten dervid mött, at man
icke vetat hvaräst man skulle dem anträffa.
Gref Spens berättade vidare en och annan anstalt, som
härvid blifvit giord.
Uplästes et Extract af Råds-Protocollet hållit den 1 Oct.
nästledne, hvaruti förmäles hurusom af de med K. Maj:t och
riket i förbund och vänskap stående makter, Frankrike, Danmark
och Holland, blifvit föreställningar giorde, det uti Reglementet
för K. Maj:ts örlogsskepp och comiss-farare af den 28
Julii förledet år och förklaringen deröfver af den 24 derpå
följande Augusti, skola åtskillige vahror såsom contrabande
anses, der likväl aldrig skal kunna med rätta förbjudas mer
än hvad som i alla tider varit genom Commerce-Tractater förklarat
för contrabande, såsom allehanda slags gevehr och ammunition,
men at salt och klädes-, jemte lifs- och näringsvahrors
införsel uti oinstängde hamnar aldrig hafva varit förbudne.
Och aldenstund någre Holländske fartyg blifvit af K.
Maj:ts örlogsskepp upbragte och til följe af det utfärdade reglementet
med sine innehafvande laddningar af salt och andre
vahror vid vederbörande rätter för priser förklarade, men desse
mål sedan dels genom skepparnes anförde underdåniga besvär
öfver de fäldte domar, dels ock igenom Envoyéeus Rumphs
härom ingifne Memorialer kommit under K. Maj:ts skärskådande,
fördenskull och på det genom förberörde reglementes
noga handhafvande riket ej måtte flere fiender tilskyndas, ty
har K. Maj:t förr än desse prise-saker til afgiörande företagas
velat inhämta Riksens Ständers yttrande om det vid sidsta
Riksdag utkomne reglementes efterlefvande, huruvida någon ändring
therutinnan, efter de skedde föreställningar, må giöras
eller ej, hemställandes K. Maj:t i fall Riksens Ständer skulle
finna at grofva kläden, salt och proviant-persedlar ej böra för
contrabande förklaras, om icke de victualie-vahror, som finnas
på sådane upbragte fartyg böra, om de ifrån confiscation befrias,
här i riket försäljas.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 12 personer; Rådman Schening förde
ordet och efter aflagd hälsning ifrån Ståndet öfvergaf et
Extractum Protocolli af innevarande dato, angående frihet för
samtelige Städerne i riket at få bränna bränvin utan någon
afgift; hvilken ansökning Borgareståndet velat recommendera
Adelns Protokoll 1742—1743. 1. 9
] 30 (Okt. 9.) Bränvins-bräiming. Krigskom. Perment.
hos R. o. A. til et gunstbenägit bifall, med förmodan at R.
o. A. så mycket mer lära gynna Borgareståndet uti en rättighet,
hvilken androm redan är förund, som R. o. A. förmodeligen
altid funnit prof af deras beredvillighet at vid alla tilfällen
bispringa riket.
Eljest påminte ock Deputation om Krigs-Commissarien
Perment, hvars tilstånd voro ganska slätt och uselt, så at
Ståndet af medlidande funnit skäligt det antingen et underdånigt
promotorial ifrån Riksens Ständer måtte upgå til H. K.
Maj:t om skyndesamt slut i saken, eller ock han Perment nu
imedlertid slippa arresten emot den erbudne caution.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns hälsning och lofvade
at desse ärender med första skola företagas;
Hvarmed Deputation afträdde, beledsagad af R. o. A:ns
Deputerade, som densamma emottog.
Frih. Coijett erindrade, at Borgareståndet jemväl vid
sidsta Riksdag giordt samma föreställning om Perments entledigande
ur arresten, men at sådant dä hos R. o. A. blifvit
afslagit.
Riddarhus-Secreteraren berättade, at så väl Borgaresom
Bonde-stånden vid sidsta Riksdag resolverat, det Perment
borde slippa ur arresten, hvilket R. o. A. i anseende til de af
Hr Öfversten Lagererantz uti et Memorial andragne omständigheter
funnit högst betänkeligit, och derom hos Prästeståndet
giordt en tjenlig föreställning, som ock med Högl. R. o. A.
häröfver stadnat i lika slut, så at på det sättet tvänne Stånd
varit emot de andre tvänne.
Hr Brunow begärte at Perments Memorial nu måtte upläsas;
Men R. o. A. ville bärtil ej samtycka utan företogs Rådets
Extractum Protocolli angående reglementet för comissfararne;
Hvilket
Gref H. Gyllenborg förmente böra remitteras
til Secrete Utskottets utarbetande.
Hr Wennerstedt holt före, at som caperie-reglementet
innehåller judicielle mål, så kunde det remitteras til JustitiaeDeputation.
Hr Landtm, berättade, at Secrete Utskottet förehaft saken
och deröfver upsatt et pro memoria, men at den ej är af Secrete
Utskottet fullkomligen utarbetad.
Hr Löwenhielm: Här är ingen ny lag, som skal giöras,
utan saken går mera derpå ut huru denne temporelle lagen så
Pensioner för fruarna Du Rietz och Nordencreutz. 131
måtte inrättas, at vi derigenom ej måtte reta främmande makter
på oss, i anseende hvartil målet ej kan remitteras til JustitiseDeputation,
utan hörer endast och allenast til Secrete Utskottets
afgiörande.
Hr Landtm, frågade altså om saken åter skal remitteras
til Secrete Utskottet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Derpå justerades Resolution för fru Nordencreutz, hvilken
uti Protocollet af den 2 October redan är införd.
Frih. Stael von Holstein ingaf en af Ofverste Durietz
enkefru Ebba Catharina Horn hos H. K. Maj:t inlagd supplique
om tilräckeligare pension, hvilken H. K. Maj:t remitterat til
Riksens Ständer.
Uplästes altså H. K. Maj:ts nådige remiss på berörde
supplique.
Hr Landtm, föreslog, at denna ansökning måtte remitteras
til Secrete Utskottet.
Gref Gyllenborg hemstälte om icke Resolution på denna
suppliquen kunde blifva lika som för Fru Nordencreutz, så at
den bifalles och remitteras til Secrete Utskottet.
Hr G. Rutenschöld sade sig finna ganska billigt, at
sådane änkor, hvars män klädt blodige skiortor för fäderneslandet,
måtte på alt sätt blifva hugnade, och at fördenskull
fru öfverstinnan Durietz för des mans tappra och redelige förhållande
måtte hugnas med någon pension, men som flere andre
torde vara, de der hafva lika omständigheter för sig, så voro
bäst at denna ansökning simplement remitteras til Secrete
Utskottet, som lärer tilse, at vi intet taga så diupt i pungen
för den ena, at det sedan tryter för den andra.
Hr C. G. Boije anförde, at det lärer vara stor åtskilnad
emellan dem, som kunna söka pensioner, och få gifvas, som
dem så väl förtient; varandes det bekant, at salig Öfversten
Durietz, då han stupat i actionen vid Willmanstrand, stådt på
knä och til sidsta andedrägten fäktat emot fienden.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. bifalla Fru Öfverstinnan
Durietz ansökning på samma sätt, som det är resolverat
för Fru Nordencreutz;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs således på suppliquen: R. o. A. bifalla at Fru
Öfverstinnan Horn i anseende til de andragne bevekande om
-
132 (Okt. 9.) Fru Blomfelt. Hr Ehrenirialms och
ständigheter må blifva hugnad med tilräckeligare pension; hvilket
remitteras til Secrete Utskottet.
Hr Christian Barnekow anmälte Majorskan Blomfelt
til samma förmåns åtniutande;
Men härpå föll intet svar.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville blifva sittjande på
sine ställen och hälla sig emellan en god ordning, så at ingen
annan stiger up än den, som vill tala. Det återstodo nu, i
anledning af Memorialerne, som legat på bordet, den 3:dje
qusestion, huruvida Secrete Utskottet skal upgifva rätta grunden
och orsaken til den skedde transporten så väl som det påbegyndte
kriget; hvaröfver Hr Landtm, berättade at Hr Ehrenmalrn
samt Frih. Sten Bielke ingifvit Memorialer.
Uplästes altså först Hr Ehrenmalms Memorial, hvilket
han under des opasslighet låtit inlefverera, öfver den yppade
frågan om och huruvida Secrete Utskottet är efter lag bundit
til redo och ansvar för des giöromål, enär Riksens Ständer
sådant skulle fordra; theruti han för sin del tykt, at samma
fråga bör med ja besvaras, yttrandes dervid sin välmenta
tanka vara:
l:o At som Riksens Ständer äro allena maktägande så
äro alle öfrige, som hafva med rikets vårdande ärender under
Riksdagen at giöra, lagbundne, och Ständerne för sine giöromål
ansvarige;
2:o skal af Secrete Utskottets natur och egenskap klarligen
skönjas, at samma ej mindre än andre Deputationer är
til redogiörande förbundit, i ty at Secrete Utskottet ej har sin
existence af sig sielf, utan af samtelige Riksens Ständer; at
thet til visse reglor och föreskrefven instruction är lagbundit;
at thet genom ed sig förpliktat til de föreskrefne reglors efterlefnad,
och at thet tvärt om är förbudit utom instruction efter
egit behag disponera riksens medel, med mera, samt ändteligen
at thet ej är tillåtit omgänge med främmande Herrskaps Ministrer
eller samtal med dem; af hvilket alt des skyldighet til
redogiörande nogsamt skal kunna inhämtas, kunnandes deremot
den anbefalte tystheten ej lösa Secrete Utskottet ifrån
sit ansvar, efter som thet hålles före at vara lagbundet och
intet vara skyldig til någon redo, eljest skulle vara emot hvarandra
stridande egenskaper;
3:o finner Hr Ehrenmalm at, enär Secrete Utskottets
giöromål och deras beskaffenhet anses, hvilka röra rikets ange
-
frih. Bielkes meni. ang. Sekr. Utskotts ansvarsskyldighet. 133
lägnaste och vigtigaste ärender, så skal sielfva försiktigheten
och nödvändigheten fordra, at Secrete Utskottet är och bör
vara skyldigt til redogiörande enär Riksens Ständer sådant
fordra. I annor händelse skulle den saken hafva mycket
äfventyr med sig både nu och i framtiden, om Secrete Utskottet
ej voro bundit til redo för de ärender, som de under
händer haft, hvarpå rikets och undersåtarnes lycka eller olycka
sig grundar.
Vidare uplästes Frih. Sten Bielkes Promemoria, theruti
han anförer sine välmente oförgripelige tankar öfver den qusestionen,
som af Frih. Wrede vid nästförledit plenum blifvit yrkad,
huruvida fastställandet genom et Riksdagsbeslut skulle kunna
uti denna Riksens Ständers erkända rättighet värka någon
ändring; härvid gior Frih. Bielke en skilnad emellan de mål, som
kunna, och de mål, som icke kunna komma under skärskådande,
hållandes före, at Secrete Utskottet hvarken nu eller i framtiden
böra eller kunna ställas til ansvar för de giöromål, uti hvilka de
efter instruction ägt makt at efter omständigheterne samt efter
hvars och ens ägande begrep tänka, handla och sluta; men at en
annan beskaffenhet är med sådane mål, uti hvilka klar lag och instruction
icke tillåta at arbitrera och efter godtycke handla, utan
kräfja allenast lydnad och efterlefnad, om hvilka mål Riksens
Ständer i följe af den Secrete Utskottet föreskrefne eden och
instruction altid hållas före vara berättigade at inhämta kundskap
och underrättelse. Thenna rättigheten at äska uplysning och
redo bestyrker Frih. Bielke med flere skäl, liknelser och omständigheter,
och en sådan kundskap och redogörelse förmenes
äfven at det förre Secrete Utskottets ledamöter icke sielfve
lära vägra sig at afgifva, hälst et redeligit, af dem hyst upsåt
at förvara samvetets goda vitnesbörd, at följa lag och at efterkomma
sin skyldighet, skal giöra al billig redogörelse lätt och
alt ansvar utan fruktan. Hvad altså egenteligen den nu uptagne
frågan angår, huruvida denna Ständernes rättighet kan
sägas undergå någon ändring sedan deras fullmäktiges giöromål
blifvit genom Riksdagsbeslut faststäldt, så yttrar Frih. Bielke
des tanka vara, at som Secrete Utskottets giöromål består uti
sådane ärender, som för dåvarande hemlighets och nödig tysthets
skull icke kunna Riksens Ständer uti deras plenis föredragas,
så skola ock Riksens Ständer för den orsaken skull,
och så länge hemligheten ännu valmar, väl icke annat kunna
til befordran af verkställigheten, än i Riksdagsbesluten stad
-
134 (Okt. 9.) Öfverläggning angående
fästa fullmäktigarnes dera ännu obekandte giöromål; men deremot,
sedan hemligheten af visse politiske författningar försvunnit
och de genom tiden afklädt sig alt både namn och egenskap
af hemlighet, så at de uti aviser och tryckta skrifter blifvit
öfver hela verlden ryktbare, så synes intet skäl vara, hvarför
icke Ständerne efteråt skulle kunna nyttja de rättigheter, som
de uti Riksdagsbeslutet aldrig hafva sig afsagt. Hvad häremot
kunde invändas, besvarar och vederlägger Frih. Bielke med åtskilige
skäl och bevis, och isynnerhet at äfventyrligheten härvid
i anseende til främmande makters Secrete Utskottet anförtrodde
hemligheter altid kunde förekommas med förbehåld af
sådane ärender, som ännu fordra vidare tysthet, men at tvärt
om det voro en svår contradiction om man väl ville medgifva
at Ständerne äro berättigade at skärskåda deras fullmäktiges
giöromål, doch ifall något voro felat, at sådant icke des mindre
vore genom Riksdagsbeslutet skyddat för alt åtal och helgat
til evärdelig efterrättelse lika med de andre giöromålen; äfven
som thet ock skulle hafva långt svårare påfölgd och större
äfventyr med sig, om under en fri regering ibland oss Riksens
Ständer skulle genom deras rättigheters eftergifvande tillåta at
innom deni sielfva en annan makt uti medundersåtares händer
sattes öfver deras egen, och at genom en redofri myndighet,
som eljest ingen i hela riket äger, under en ständig tysthets
skydd, banades vägen til frihets förtryck, til tygellöst välde
öfver egna medbroder och til en oinskränkt makt, hvilken vi
alle afsvurit.
Sluteligen, och sorn de af Frih. Bielke således yttrade
tankar skola rördt Ständernes rättigheter i gemen, samt haft
sitt förnämsta afseende på framtiden, så gior han ändteligen i
anseende til det närvarande et gemensamt påstående med Hrr
Stiernstolpe och von Bolmen, hemställandes om icke til menighetens
tilfredsställande samt för flere andragne orsakers skull
af Secrete Utskottet måtte begäras en berättelse i anledning
af befindtelige Handlingar och Protocoller, om grunden, anledningen
och orsakerne til detta kriget, med hvad mera, som
kunde finnas böra til Riksens Ständers kundskap komma, hvarvid
dock må brukas den försiktighet, at icke något i samma
berättelse införes, som efter nuvarande tiders beskaffenhet kunde
fordra någon ytterligare tysthet.
Frih. H. Wrede sade sig ej neka, det Riksens Ständer äro
högsta maktägande och Secrete Utskottet deras fullmäktige;
Sekret Utskotts ansvarsskyldighet.
135
doch kunde lian ej finna huru nuvarande Secrete Utskott,
hvilket äfven består af ledamöter, som äro Riksens Ständers
fullmäktige, skal kunna cognoscera förra Secrete Utskottets
giöromål, som haft lika myndighet och instruction med detta;
sådant kunde icke annat åstadkomma än oenighet, hälst det
hade afseende som ville man ställa förra Secrete Utskottets
ledamöter under ansvar för det deras förde rådslag efter dåvarande
systeme nu ej vunnit en lyckelig utgång. Men som
alles vårt ändamål bör vara at etablera enighet, så föreslog
Frih. Wrede et medium, nemligen at visse fogelige män måtte
tagas så väl af nuvarande som förra Secrete Utskottets ledamöter,
hvilka kunde träda tilsammans och söka jemka sakerne
samt upgifva den åstundade underrättelsen, så at publiquen
dermed kan ställas ti Ifreds.
Hr And. Lilljeberg: Hvad den generele frågan angår,
huruvida et Secret Utskott kan vid nästpåföljande Riksdag
vara förbundit til redogiörande, så står det fast at samtelige
Riksens Ständer äro allena högsta maktägande; de kunna intet
fordra redo af hvarandra, men vi böra distinguera emellan
principaler och fullmäktige; de förra kunna, som sades, ej äska
redo af hvarandra, ty tvänne personer, som äro lika delaktige
i en egendom, de hafva ingendera jus eminentia öfver den
andra, men en fullmäktig kan aldrig, om den ena principalen
dör bort, vägra den andra redo; hvaraf jag således sluter, at
Riksens Ständer såsom principaler och altid högsta maktägande
kunna af Secrete Utskottet, när så godt synes, fordra redo, hälst
Secrete Utskottet
l:o fådt instruction, hvilken voro onödig om Secrete Utskottet
voro lika maktägande som principalerne, ty en principal
kan ej förbindas genom instruction;
2:o är Secrete Utskottet förbundit til efterlefnad af des
instruction, ty Riksens Ständer hafva förklarat, at om några
gratificationer voro skedde emot instruction, de då böra indragas;
3:o voro det högst betänkeligit om Riksens Ständer ej
skulle kunna efterfråga hvad grund Secrete Utskottet haft
til dess giorde författningar, utan desamma altid skylas under
tysthet; ty då kunde Secrete Utskottet gifva bort en hel provintz,
och när Riksens Ständer vid nästa Riksdag frågade derefter,
kunde det svaras, at omständigheterne ej ännu tillåta
sådant at uppenbara.
136 (Okt. 9.) Perment. Öfverläggning angående
Riksens samtelige Ständer, som bestå af 4 Stånd, kunna
icke eller bortgifva ifrån sig åt et Secret Utskott, hvaruti allenast
äro 3 Stånd, den makt och myndighet de sielfve äga.
Riksens Råd och alla embetsman äro förbundne til redogiörande,
huru kan då Secrete Utskottet, som äro Riksens
Ständers embetsmän, sig derifrån undandraga?
Hvad Frih. Wrede i öfrigit föreslagit, at någre fogelige
män så väl af förra som nuvarande Secrete Utskott måtte
utses, tyckes onödigt, emedan här begäres intet annat än at
Secrete Utskottet måtte gifva plena underrättelse om de i
Memorialerne omnämde målen, hvarigenom ingen skiljaktighet
kan upkomma, som behöfver jemkas dem emellan, hälst rikets
välfärd lärer både vid detta och andra tilfällen ligga hvar
ärlig man om hiertat, och vare den förbannad, som densamma
ej söker.
Hr Carl G. Hamilton: Här lärer ej behöfvas någon congress
at jemka något emellan förra Secrete Utskottet och detta,
utan har Baron Wrede föreslagit denna utväg til at befrämja
enigheten oss emellan, hvilken vi alla böra söka.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet. Joseph Hanson ifrån Elfsborgs län
förde ordet, och sedan han aflagt Ståndets vördsamma hälsning
recommenderade Krigscommissarien Perments sak, at han måtte
slippa ur arresten, hvarom Bondeståndet jemväl vid förra Riksdagen
hos de öfrige respective Stånden giordt föreställning.
Deputation afträdde, och uprepade Hr Landtm, hvad
Bondeståndets Deputerade haft at andraga.
Hr Didron: Här talas om förlikning, men jag vet ej at
någon ännu beskyllt den andra.
Hr Landtm, förestälte at här ej voro någon quasstion
om congress eller förlikning, utan hade i Memorialerne den
frågan blifvit ventilerad, huruvida Riksens Ständer kunna af
Secreta Utskottet begära redo för deras giöromål.
Sedan upkom något tal emellan Hr Lilljeberg och Frih.
C. G. Hamilton om den af Frih. Hamilton nämde congressen.
Hr Löwenhielm: Sedan så månge Herrar behagat yttra
sine tankar om nödvändigheten theraf, at Secrete Utskottet bör
vara underkastat redogiörande och ansvar för sin förrättning,
så förekommer mig betänkeligit at yttra mine tankar thärom,
serdeles som jag sielf haft den äran at vara en ledamot theraf
Sekret Utskotts ansvarsskyldighet.
137
vid sidsta Riksdag — endast betänkeligit i befarande af det
omilda omdöme, at jag skulle tala af fruktan och vilja förekomma
ansvaret om jag talade något theremot. Men som jag
ej bör tro at bos en så noble och illustre corps misstankar och
omilda omdömen kunna få rum, hvarom jag ock med al förtröstan
och vördnad beder, och jag, hvad mig enskylt angår, ej
vet mig hafva något giordt, som jag kan eller bör frukta före,
utan genom Guds nåd mig så skickat, at jag til redogiörande
för mig färdig är; ty med Högh R. o. A:ns gunstiga tillåtelse
gifver mig then frihet at vid thenne förevarande deliberation
vyrdsamast påminna följande:
Secrete Utskottets giöromål äro efter Riksdagsordningen
af tvännehanda beskaffenhet; en del angå utrikes- och statssaker
och then andra delen inrikes författningar. The senare,
såsom af ganska olika beskaffenhet med the förre, äro nu icke
qusestionis utan the förre, och besynnerligen, örn jag fattat saken
rätt, är nu frågan om grundorsaken til transporten, som skedde
1739, och orsakerne til kriget, samt på hvad grund, alliancer,
soutiens och planer sielfva kriget blifvit anlagt.
Huru ovigt thet nu synes vara at ransaka om orsakerne
til kriget, sedan Riksens Ständer thet beslutit, Konungen theras
beslut gillat och offenteligen kundgiöra låtit, med mera, som
härvid passerat, så vil jag doch för min del ej vara theremot
at therom til plena så mycken underrättelse upgifves, som giörligen
ske kan. Men thervid lärer vara svårt at nu innan
kriget är slutit upgifva the grunder och omständigheter, som
ledt Secrete Utskottet til et sådant ändamål. Högh R. o. A.
taktes med gunst och benägit omdöme låta hos sig i öfvervägande
komma, at alle sådane giöromål, som angå utrikes
makter, krig, frid, med mera, måste hafva sine afsikter och
ögnemärken på framtiden — en framtid, som för alla menniskiors
ögon är fördold och endast och allenast är uppenbar
för Honom, som uti sin härlighets sken ser al ting närvarande.
The klokaste ibland oss och alle inenniskiors släkter kunna
väl igenom flere possibiliteters och probabiliteters sammanläggande
tycka sig hafva god grund til et eller annat sluts fattande;
men ho kan neka at större delen af öfverläggningar
0111 tilkommande ting äro idel gissningar, understödde af flere
eller färre möjeligheter och sannolika grunder, som af förbigångne
och närvarande tiders skick och händelse äro sammanletade,
och för sådane rådplägningar och öfverläggningar, som
138 (Okt. 9.) Öfverläggning angående
angå framtiden, kunna inge fullkomligen lämpelige reglor föreskrifvas,
utan then bästa gissningen är klokaste rådet. Rådslagens
eller the fattade slutens verkställighet ankommer på
Guds bistånd och välsignelse och måste utföras af menniskior,
men kunna ock efter Guds behag hindras och förekommas af
andre menniskior, mot hvilka the stäldte äro. Missräkningen
på en antagen möjelighet, et försummadt ögneblick, et oförmodat
dödsfall, ovänners förening och tusende andre tilfälligheter,
som af dödelige menniskior uti thenna ofullkomligheten
ej kunna förutses, kasta dageligen öfverända the klokaste anslag.
Och fast beklageligen enligit förfarenheten et rådslags
godhet oftast, men altid utan rätt och skäl, mätes af utgången,
så synes thet dock ej vara rättvist at ställa någon til ansvar
och redogörelse uti sådane mål, ther ingen regel kan föreskrifvas,
utan en hvar, som en ärlig man, efter yttersta och
hästa förstånd sökt fäderneslandets bästa, på thet sätt som
han efter sitt begrep tykt thet säkrast kunna erhållas. Skulle
ansvar på sådane rådslag följa, så lära något hvar taga sig
til vara för at taga del i almänna saker och at gifva råd,
ther råda så farligit är. Hvad^ vil ock theraf annat följa, än
at eho, som får then hedren af sine medbröders förtroende at
i almänna saker brukas, strax och tillika sättes uti en nödvändighet
at uptänka allehanda mått til sin conservation, ifall
hans medbroder skulle efteråt behaga anse eller finna hans
rådslag mindre än the förmodat goda, kloka eller lyckelige.
Utaf tiltalets beskaffenhet, ansvarets ovissa påfolgder, flyter
sedan meningarnes häftiga försvarande och theraf kommer
vidare oenighet, at nu förtiga det personerne ofta giöras misstänkte
igenom sanningens förolämpande, hvilket alt ej kan
annat än skada thet almänna. Mera vil jag ej säga härom,
utan som nu, efter hvad man kan sluta vara Högh R. o. Arns
åstundan, thet förra Secrete Utskottet kommer at för nuvarande
Riksens Högh Ständers plena giöra redo för sin förvaltning,
och til en begynnelse theraf erfordras en berättelse om then
til Finland 1739 skedde transport och orsakerne til kriget, så
underställes Högh R. o. Arns godtfinnande, om icke förra Secrete
Utskottet måtte få befallning at sammanträda och then
åstundade berättelsen, som i sig sielf ej annat är än en begynnelse
til redogörelsen, författa och til Högh plena ingifva;
hvarunder them en obehindrad tilgång til Acterne och Protocollerne
lemnäs bör. Skulle emot förmodan något tvifvelsmål
Sekret Utskotts ansvarsskyldighet.
139
om troheten af samma berättelse upkomma, så kan then af
nuvarande Secrete Utskott emot Acterne controlleras, och således
Högh Ständernes plena få om thet the åstunda et så
tilräckeligit lius, som tystheten kan medgifva; hvilket jag förmodar
Högh R. o. A. så mycket mera lära finna skäligt och
billigt, som ingen kan betagas at för sig sielf och sine egne
gierningar giöra redo, och nuvarande Secrete Utskottet ej kan
besväras med at giöra redo för thet förra Secrete Utskottets
giöromål, ty berättelse och redogörelse är härutinnan et och
thet samma; och när thenna berättelsen eller redogörelsen inkommer,
kunna Riksens Högh Ständer vidare föranstalta om
ansvaret, om the thet nödigt, nyttigt, skäligit och giörligit
finna; förbehållandes mig at vid then deliberation, som therom
lärer komma at hållas, vidare yttra mine tankar och hvad
betänkeligheter jag för min del finner vid Ständers ställande
til ansvar för Ständer.
Hr Bergengren påminte, at den, som talar, måtte giöra
det i sitt egit namn och intet bruka den expression, at vi alla
här på bänkarne äro af den meningen.
Hr Hastfehr holt onödigt, at någre af [förra] Secrete Utskottets
ledamöter skulle nämnas at träda tilhopa med detta Secrete
Utskott, emedan der nu sittja åtskillige, som varit ledamöter
förra gången, hvilka altid kunna gifva uplysning. Eljest voro
det äfven så obilligt, at någon skulle ställas til ansvar för
des rådslag när utgången blifvit olyckelig, såsom det i sig sielft
är orätt, at den, som vid et eller annat tilfälle varit af olika
mening emot andre, blifvit förfölgd och måst undergå persecutioner.
Men som hela landet efter de utgifne fullmakterne kan
fordra redo af Ständerne, så kunna ock Riksens Ständer af
Secrete Utskottet fordra redo och uplysning när så nödigt finnes.
Hr Carl G. Boije: Jag har varit den första, som til—
budit mig at giöra redo; men som hvar och en, den der blir
anklagad eller beskylles för någonting, äger rätt at få försvara
sig, så påstår jag det förra Secrete Utskottet sådant ej måtte afslås,
utan oss lemnäs tilgång til Acterne och tilstånd at sielfve
fä giöra redo för oss.
Hr Didron erindrade at här ej beskylles någon, utan begäres
allenast uplysning om sakerne; skulle då något finnas vara
giordt emot instruction, så kommer det först til redogörande.
Hr Lilljeberg biträdde detta, tilläggandes, at som den
begärte underrättelsen måste grundas på Acterne och Proto
-
140 (Okt. 9.) Öfverläggning angående
collen, så kunde detta Secrete Utskott äfven så väl som det
förra upgifva densamma, och ifall det kommo dertil, at vidare
besked och x-edogörande skulle fordras, kunna andre utvägar
då tagas.
Gref Dohna: R. o. A. har nu kommit ifrån ämnet;
rätta frågan är om Secrete Utskottet, som äro Ständernes fullmäktige,
böra giöra redo när Ständerne det åstunda; det lärer
i anseende til de uti Memorialerne anförde skäl och omständigheter
numera ej kunna bestridas. Derpå följer den frågan
om sättet huru det skal ske, hvarvid det inkast är giordt, at
Secrete Utskottets förnämsta giöromål har afseende på tysthet
och går ut på framtiden. Yil Högh R. o. A. befalla nuvarande
Secrete Utskott at lägga handen dervid, så är det förbundit
med en och samma tysthetsed, som förra Secrete Utskottet,
och således är ingen fara at något kan uppenbaras, som kan vara
riket skadeligit, hvilket voro högst straffbart, om det skulle ske.
Hr Landtm.: Så mycket jag finner, bestrides numera ej
den rättighet Ständerne hafva at fordra underrättelse af Secrete
Utskottet; men frågan är på hvad sätt den skal upgifvas,
antingen af detta Secrete Utskottet eller ock af visse ledamöter
af förra så väl som nuvarande Secrete Utskott; derom kunde
ju R. o. A. sig förena, ty det kommer på et ut, så vida Acterne
ändå altid måste följas.
Hr C. G. Boije berättade huruledes, då han vid sidsta
Riksdag blef vald til ledamot i Secrete Utskottet, han til at
erhålla så mycket bättre lius om sakerne tagit sig före at läsa
igenom alla Secrete Utskottets Protocoller ifrån 1719, hvilket
kåstadt honom mycken möda och arbete; men han kunde försäkra
R. o. A., at om någon berättelse skal upgifvas, bör det
ske ifrån den tiden, och då lära R. o. A. få se hvar hunden
ligger begrafven.
Gref H. Gyllenborg: Ändamålet af R. o. A:ns rådplägning
är uplysning i sakerne, och sanning är det endaste, som
bör sökas och af dem sökes; träder man til des utletande med
önskan, skiljaktig ifrån sakens sammanhang, förutfattade tankar
eller vidrige omdömen, löper man fara at bedraga sig och sanning
sökes fåfängt.
Det är ömt at våga et yttrande uti sådane grundreglor som
denna, men Högh R. o. A:ns équité och mitt vördsamma upsåt
upmuntrar mig at vid detta tilfälle framgifva min idée om denna
saken.
Sekret Utskotts ansvarsskyldighet.
141
Al sammansättning af rikskroppar härrörer af hela menighetens
fria begifvande; at rådpläga om regeringssätt mäste ju
nödvändigt utväljas Deputerade; de äro de, som hära namnet
af Riksens Ständer, alle befullmäktigade och följakteligen alle
underlagde ansvar. Sådan är naturen af alle, som til följe af
H. Maj:ts nådiga kallelse och medborgares fria vahl inställa
sig til Riksdagen; desse äro redan i förmågo af en almän vedertagen
lag fördelte i tvänne kroppar, den ena, som efter bästa
vett och samvete handterar de saker, som för rikets nytta skull
böra hållas tyste, den andra åter afsluter med lika makt alla
de saker, som almänt kunna blifva kunnige. När alla saker
således äro afhandlade, förena samtelige sig om et Riksdagsbeslut,
som stadfäster så de tysta som almänna giöromålen,
hvilket väl efter tidernes skiften kan ändras, men aldrig af
någon öfvermakt påtalas.
Hvad nu den qusestion angar, huruvida et Secret Utskott
vid nästpåföljande Riksdag kan ställas til redogiörande och
ansvar, så bestrider jag densamma helt och hållet; först af den
orsak, at hvad sielfva Secrete Utskottet angår, afskildt ifrån
personerne, handteras deruti tyste saker, som intet kunna komma
til någon annans connoissance än äfven til et Secret Utskotts,
hvilket aldrig kan få någon öfvermakt öfver det förra;
för det andra, i anseende til personerne, hos hvilka, om
man skulle supponera et inbilladt redogiörande ifrån sakernes
fullkomliga kundskap, borde sådant ske hos och inför samma
personer, som dem constituerat.
Frih. C. G. Hamilton förklarade det han jemväl anser
Secrete Utskottet såsom Riksens Ständers constituerade, de
der, hvad inrikes saker angår, äro bundne vid instruction, men
i anseende til de utrikes ärender, som fordra tysthet, representera
Riksens Ständer.
Hr E. G. Boije tykte, at R. o. A. kommit för långt in
i saken, ty rätta frågan voro huruvida detta Secrete Utskottet
bör upgifva en relation om förra Secrete Utskottets giöromål,
men ej huruvida det kan ställas till ansvar.
Hr Carl Wennerstedt: Angående första quaestion huruvida
Riksens Ständer, som äro maktägande, kunna af Secrete
Utskottet fordra redo, deröfver har jag redan yttrat mine tankar
til Protocollet. Och beträffande det ansvaret, som här omtalas,
sa vet jag ej at uti de upläste Memorialer påstås det förra
Secrete Utskottet skal ställas til ansvar, utan här begäres
142 (Okt. 9.) Öfverläggning angående
allenast underrättelse om sakernes rätta sammanhang, hvilket
nuvarande Secrete Utskott i anledning af Acterne och Protocollen
rätt så väl kan upgifva som det förra Secrete Utskottet.
Skulle någon sedan tvifla om riktigheten deraf, så äro ju Protocollen
och Acterne at tilgå, som kunna läggas för ögonen.
Frih. Sten Coijett conformerade sig med Hr Boije derutinnan,
at den af Secrete Utskottet til upgifvande berättelsen
bör taga sin början ifrån 1719, om den skal blifva fullkomlig;
i öfrigit påstod Frih. Coijett, at förra Secrete Utskottet måtte
få upgifva denna berättelse, hvilket Frih. Coijett begärte måtte
uti Protocollet observeras.
Hr Stjernstolpe: Gunstige Herrar, saken är enfaldig
och förtienar ej så mycken motsägelse; här begäres allenast
at få veta rätta orsaken til första transporten. Ingen må undra,
at olyckeligit folk frågar efter sourcen til dess olycka.
Frih. H. Wrede bad, at R. o. A. ville considerera hvad
impression det lärer gifva hos menigheten, at vi hysa sådant
misstroende til hvarandra. Den åstundade uplysningen kunde
väl Secrete Utskottet snart upgifva, om saken dermed voro
hulpen, men här inlöpa flere omständigheter, hvaribland de
åtskillige klagande äro, som til Riksens Ständer inkommit och
tro sig hafva lidit. Sådant alt kunde på det sättet aldra bäst
applaneras, om efter des förslag någre fogelige män så väl af
förra som detta Secrete Utskottet nämdes, och då kunde Riksens
Ständer få bästa lius om sakerne.
Hr C. G. Boije: Det voro alt för sensibelt om vi, som
varit ledamöter i Secrete Utskottet vid sidsta Riksdag, nu
skulle beröfvas det förtroende at sielfve få gie up den åstundade
berättelsen om vårt giöromål. Den största missgierningsman
äger den friheten at sielf få försvara sig. I öfrigit, om
Högh R. o. A. så behagar, vil jag nu med några ord besvara
Hr Stiernstolpes frågan om orsaken til den skedda transporten,
at 1720 års Riksdag är skulden dertil.
Hr Anders Lilljeberg: Om frågan voro om redogiörande
och ansvar, skulle jag vara af lika mening med Hr Boije och
Hr Löwenhielm, at förra Secrete Utskottets ledamöter böra få
giöra redo för sig sielfva; men som här nu ej äro några beskyllningar
emot Secrete Utskottet, utan begäres allenast en relation
om de upnämde målen, hvaröfver Secrete Utskottet en gång icke
skal afgifva något Betänkande, så finner jag det så mycket mindre
nödigt, som Secreta Deputation fordrar redo af Herrar Riksens
Sekret Utskotts ansvarsskyldighet. 143
Råd och de likväl ej nedkallas och höras, utan blifva anmärkningar
på dem giorde efter Acterne och den anledning deraf tages.
Hr Löwenhielm: Med Råds-Protocollernes öfverseende
är en annan beskaffenhet; i Rådet måste en hvar sig tydeligen
utlåta öfver thet förekomne målet, och utnämna skälen, hvarpå
hans mening sig grundar. Acterne, som höra til hvar sak, äro
hvar för sig sammanhäftade. The mål, som ther förekomma,
äro alle inrikes saker, som böra afgiöras efter vissa föreskrifne
reglor, så at man förut se kan om the äro med lag enlige,
men om therom något tvifvelsmål upkommer, eller något finnes
mycket mörkt, så communiceras påminnelsen med Riksens Råd
och theras svar inhämtas, och om et sådant förfarande har
man beskrefven lag. Men utom thet at ingen beskrifven lag
är, som stadgar at Secrete Utskottet skal ställas til ansvar
eller at theras Protocoller skola nagelfaras, så är bekant, at
ther ofta skie voteringar genom sedlar. Sakerne afgiöras med
Ja och Nej uppå the giorde propositioner, och således kan ingen
annan än Secrete Utskottet, som afgiordt sakerne, giöra theröfver
någon fullkomlig redo eller berättelse. Men om Högh
Ständerne nu vilja fastställa at så skal förfaras med Secrete
Utskottets Protocoller, som med Rådets, så lärer thet bli en
lag, som Secrete Utskottet får ställa sig nu och framdeles til
efterrättelse.
Frih. Cronhiort tilläde, at Riksens Råd äro satte at förvalta
rikets styrssel uti Ständernes frånvaro och kunna således,
när Ständerne det påfordra, icke undandraga sig at giöra derföre
redo, varandes fördenskull härutinnan hel annan beskaffenhet
med Secrete Utskottet.
Hr Landtm, föreslog, at nuvarande Secrete Utskott kunde
få befalning at upgifva berättelse om de i Memorialerne upnämde
målen, men at de på sätt, som Hr Löwenhielm föreslagit,
förut höra förra Secrete Utskottets ledamöter deröfver.
Hr Löwenhielm: Min mening var icke at gifva något
förslag huru Ständer böra examinera Ständers giöromäl, hvarvid
jag för min del ganska många betänkeligheter finner, utan
endast at berätta huru i Secrete Deputation med Råds-Protocollen
förfares och at visa olikheten af Rådets och Secrete
Utskottets sätt at afgiöra saker; thessutom är nu icke frågan
om annat än hvilketdera af Secrete Utskotten, som skal giöra
then åstundade berättelsen. Jag, som anser berättelsen för et
och thet samma med redogörelsen, kan ej annat finna, än at
144 (Okt. 9.) Öfverläggning angående
thet Secrete Utskottet, för hvilkets giöromål skal giöras redo,
bör samma redogiörelse sielf författa, ty fast thet af en och
annan kallas en simpel berättelse, så är thet docli i sig sielft
icke annat än en redogiörelse och thet för the angelägnaste giöromål,
som i sidsta Secrete Utskott förefallit, nemligen om granden,
hvarpå kriget blifvit anlagt, samt på hvad alliancer, soutiens
och planer thet skedt; är icke thet alt hufvudsakeligaste giöromålet?
Jag kan ej tro, at Högh R. o. A. bortkastat alt förtroende
för sine ledamöter, som förledit år voro i Secrete Utskottet;
och man bör komma iliog, at the andre tvänne Stånden
torde äfven tycka sig icke böra slutas ifrån redogiörelsen
för egen gierning, om redogiörelsen finnes nödig. Hvad vinnes
och thermed, om nuvarande Secrete Utskott skulle giöra then
så kallade berättelsen, och ledamöterne af förra Secrete Utskottet
vid thess föredragande anmälte sig hafva et och annat
thervid at påminna, tå kan them ju ej betagas at gå til Acterne
och formera sin berättelse sådan, som the tro then böra
vara. Theraf följer contestation emellan båda Secrete Utskotten,
och när thet enas eller andras berättelse drages uti tvifvelsmål,
hvilken skal skilja trätan åt? Naturligen måste plena
giörat, och då måste Acter och Protocoller upgifvas med mera.
Skulle man säga, at samma inconvenience är at befara örn förra
Secrete Utskottet skulle giöra berättelsen, så kan jag thet ej
se, när förre Secrete Utskottet gior en trogen berättelse, som af
nuvarande Secrete Utskott emot Acterne jemföres, och på then
händelsen får saken ej thet anseende, som hade man satt Ständer
at inquirera öfver Ständers giöromål, hvilket gier et alt
för underligit och skadeligit utseende samt oro och inbördes
oenighet innom oss sielfva.
Gunstige Herrar, jag utber mig at få tala rent ut fast
ämnet är bedröfveligit. Vi veta ju, at et almänt rykte är så
innom som utom riket, och Gud gifve at ej sanning lågo therunder,
at rikets invånare äro fördelte i tvänne partier, som
täfla om öfvervigten. Skulle nu thet blifva utropat, at Secrete
Utskottet skal granska och öfverse hvad förre Secrete Utskottet
giordt, och sidstnämde Secrete Utskottet ej en gång
betros at giöra redo för sig sielft eller berättelse om sine giöromål,
så lärer thet allestädes blifva ansedt såsom et bevis om
partiers varelse. Hvad vil thet gifva för utseende hos främmande,
at vi under vår olycka af et brinnande krig ändå rifvas
och kifvas inbördes om Ständers redogiörelse och ställande til
Sekret Utskotts ansvarsskyldighet.
145
ansvar för Ständer, thet kan ej annat än skilja oss ifrån alla
makters förtroende, såsom et tvedrägtigt, oroligt och therigenom
förakteligit folk.
Hr Adlerbeth: Första quaestion är huruvida Riksens
Ständer kunna fordra redo af Secrete Utskottet, hvarutinnan
R. o. A. tyckas vara enige, at Secrete Utskottet skal upgifva,
en berättelse om de saker, som kunna uppenbaras och numera
ej fordra någon tysthet. Den andra quaestion är om sättet,
antingen förra eller nuvarande Secrete Utskott skal upgifva
samma berättelse. Den måste af hvem den ock giöres grunda
sig på Acterne och Protocollen, och således är jag för min del
lika nögd hvilketdera R. o. A. behagar fastställa; varandes nu
i Secrete Utskottet 8 eller 9 ledamöter, som förra gången sutit
der, hvilka härtil kunna brukas.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Hr C. G. Boije påstod, at proposition måtte giöras, antingen
förra eller nuvarande Secrete Utskottet skal upgifva den
omtalte berättelsen;
Men häremot ropades Nej af åtskillige.
Hr Hårleman: Det är fåfängt at vi smickra oss dermed,
at icke oenighet är ibland oss; vi tala om orsakerne til transporten
och kriget, at Secrete Utskottet skal inkomma med
berättelse derom; men deruti inlöpa sådane saker, som för rikets
välfärd skull och i anseende til utrikes makter ej böra giöras
kunnige. De öfrige Secrete Utskottets giöromål, som äro oeconomica,
de kunna altid utan någon fara för riket uppenbaras.
Vilja Riksens Ständer ock veta de förra, så lös up vår ed,
dä skola vi snart vara i stånd at säga orsakerne både til den
skedde transporten och krigets börjande.
Frih. Cron hi ort: Här sägs, at Secrete Utskottet allenast
skal upgifva en berättelse, men uppå berättelsen följer sedan
redogiörande. Jag påstår fördenskull än ytterligare, at förra
Secrete Utskottet måtte gifva up denna berättelse.
Det begärtes å nyo at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Uppå Hr Landtm:ns anmodan taltes R. o. A. vid huru
proposition skulle giöras;
Och i anledning af de ibland R. o. A. då förde discourser
frågade
Hr Landtm, om icke R. o. A. äro enige, at en berättelse
skal upgifvas om hvad som i Memorialerne omröres;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Adelns Protokoll 1742—1743. 1. 10
146 (Okt. 9.) Beslut att denna riksdags Sekreta Utskott
Derpå formerade Hr Landtm, följande frenne frågor, dem
han för R. o. A. uprepade, och gaf derjemte til känna, at han
nu ej begärte deröfver något svar:
l:sta frågan: om nuvarande Secrete Utskott skal upgifva
den faststäldte berättelsen;
2:dra frågan: om vissa Deputerade af förra tillika med
visse Deputerade af detta Secrete Utskott skola upgifva samma
berättelse;
3:die frågan: om förra Secrete Utskottet allena skal upgifva
denna berättelsen.
Enär Hr Landtm, desse frågor å nyo uprepat giorde Hr
Landtm. l:sta frågan och begärte deröfver R. o. A:ns utlåtelse;
Hvilken
af R. o. A. med Ja och Nej besvarades.
Vidare giorde Hr Landtm, andra frågan;
Hvilken likaledes med Ja och Nej besvarades.
Och emedan således til den första frågan blef svarat med
Ja och Nej, så funno R. o. A. onödigt, at Hr Landtm, skulle
giöra den 3:die, som derigenom förfaller;
Utan begärtes af ätskillige votering öfver den första.
Hr Boije föreslog, at nuvarande Secrete Utskottet måtte
upgifva berättelsen, men at förra Secrete Utskottets ledamöter
dervid först måtte höras.
Häröfver upkom åter någon vidare discours.
Hr Ruthenschöld sade, at som förra Secrete Utskottet
uphörer och numera ej representerar något Utskott, så kunde det
icke eller remitteras til dem at höra deras utlåtelse, varandes
det icke vanligit, at om något til Riksens Ständer inkommer
vid denna Riksdagen, som vid sidsta Riksdag blifvit utarbetat
i Camar-Oeconomie-Deputation, det då remitteras til de ledamöter,
som vid sidsta Riksdag sutit derstädes, utan blifver sådant
remitterat til den nu förordnade Deputation, och i öfrigit kunna
förra Secrete Utskottets ledamöter, när den omtalte berättelsen
inkommer til plena, dervid giöra sine påminnelser.
Hr Löwenhielm yttrade sig at hvad Secrete Utskottet
angår, sä hade aldrig vid någon Riksdag deras giöromål blifvit
på det sättet, som nu, efterfrågat, utan voro det en ovanlig sak,
som aldrig förr varit hörd, och kunde hvar och en väl finna
at efter berättelser följer ansvar.
Hr Ruthenschöld berättade, at han vid sidsta Riksdag varit
ledamot i Manufactur-Deputation; och ehuruväl des giöromål
skall afgifva berättelse om orsakerna till kriget. 147
derstädes ej kunna förliknas emot Secrete Utskottets, så vore
han dock säker, at om de nu efterfrågades, skulle Protocoller
och Acter bestyrka, det han giordt hvad en ärlig karl bör giöra;
skulle ock något emot honom anföras, så lingö han då tilfälle
sig at förklara. Samma skäl voro nu med förra Secrete Utskottets
ledamöter, som ej lära hafva något misstroende det
berättelsen icke blifver enlig med Acterne.
Hr Löwenhielm betygade det han ej hyser något misstroende
til Secrete Utskottets ledamöter.
Som många af R. o. A. yrkade at voteringen måtte gå
för sig, så upsattes och uplästes för R. o. A. proposition så
lydande:
Den som vill, at nuvarande Secrete Utskott skal upgifva
den faststäldte relationen om de i Memorialerne omrörde målen,
skrifver Ja;
Den som det ej vill skrifver Nej;
Hvilken proposition uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls.
Hr Löwenhielm begärte blifva underrättad ifall voteringen
slogo ut för Nej, hvad deraf följer.
Hr Landtm, svarade härtil, at då följer andra frågan,
hvaröfver kommer at voteras.
Derpå skreds til votering och satte sig til bordet at emottaga
voterings-sedlarne:
Gref Ekeblad, fullm. Frih. C. Frih. von Meng den.
Fr. v. Höpken.
Hr C. Fr. Klingsporr. Hr Ramsay.
Hr A. Morath. Hr Frantz Ehrenstrald.
R. o. A. upropades och lade sine sedlar på bordet; absentes
annoterades och upropades deras namn å nyo, då de,
som kommit tilstädes, aliade sine vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro tvåhundrade fyratioet;
Nej ethundrade nitton;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befintelige
votering s-instrumentet utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes klåckan 7 om aftonen.
148 (Okt. 13.) Justering af R. o. A:ns beslut angående
Den 13 October.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud oell bedt R. o. A. intaga
sine säten, uplästes Protocollet af den 21 Sept. ifrån sid. 93
til slutet, hvarvid inga påminnelser giordes.
Justerades det i anledning af R. o. A:ns fattade slut den
27 Sept., 2 och 9 October [angående] upläste Memorialer nu
upsatte Extractum Protocolli til de andre Stånden, så lydande:
Extract utur Protollet, hållit hos R. o. A. den 27 Sept.
samt 2 och 9 Oct. 1742.
Sedan R. o. A. låtit sig föredraga följande Memorialer,
nemligen l:o Hr Capitain Stiernstolpes, 2:o Hr Majoren Baron
Hind. Wredes, 3:o Hr Bancofiscalen Ruthenschölds, 4:o Hr
Ofverst-Lieutenanten Baron Carl Leonhard Leijonhufiuuds,
5:o Hr Lieutenant Lagerhielms och 6:o Hr Grundelstiernas,
stadnade R. o. A. i följande slut, at hvad de i berörde Memorialer
omnämde felaktigheter vid krigsoperationerne i Finland
angår, sä kommer af General-Krigsrätten, som H. K. Majit
med Råds råde öfver Generalen Grefve Lewenhaupt och GeneralLieutenanten
Baron Buddenbrock förordnat, icke allenast therom,
utan ock hvad vidare kan upgifvas vid öpna dörar at
undersökas, ransakas och afgiöras hvad til Krigsrätten hörer;
men thet öfriga af General-Krigsrätten at förvisas til sitt behöriga
forum.
Hvad åter then begärte underrättelsen om the målen, som
2, 15 och 16 §§ i Capitain Stiernstolpes Memorial innehålla,
beträlfar, tillika med det, som i de andra Memorialerne anföres
och rörer förra Secrete Utskottets giöromål, så althenstund
Stånden in plenis äro maktägande Ständer och kunna när
the så godt och nödigt finna fordra uplysning och besked om
the mål och ärender, som i Secrete Utskottet förevarit, och på
hvad grund och skäl the ther tagne mått och författningar
fotade varit, som tydeligen i hosföljande Memorialer sub numeris
9, 10, 12, 14, 15 visat är, hvilken makt och rättighet
R. o. A. nu och i framtiden håller betänkeligit at låta sig bestridas;
fördenskull finner R. o. A. för godt och nödigt thet
Secrete Utskottet bör öfver the i Memorialerne i så måtto omrörde
mål och omständigheter med sin berättelse til Riksens
de upplästa memorialen. Främmande ministrar. Rysk fånge. 149
Ständers plena inkomma öfver alt thet, som theraf för rikets
säkerhet och i anseende til utrikes makter nu mera kan uppenbaras;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras;
följandes härjemte de hos R. o. A. upläste Memorialer
ifrån N:o 1 til och med N:o 15. Actum ut supra.
I anledning af den vid slutet af berörde Protocoll införde
discoursen, huruvida Hr Landtmavskalken må fara til Franska
Ambassadeuren, förestälte
Frih. Carl Gust. Hamilton, at det skulle se sällsamt
ut, om det ej skulle tillåtas Hr Landtmarskalken at fara til
Ambassadeuren nu vid denne Riksdag, hvilket likväl altid skedt
vid de förre.
Som det almänt begärtes at Hr Landtm, härom ville giöra
proposition, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behaga lemna honom tilstånd
at fara til Ambassadeuren;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Swanthe von Böhnen påstod at härutinnan ej måste
giöras någon skilnad med de öfrige Ministrerne, utan Hr
Landtmar skalken likaledes få fara til dem.
Härpå svarades at sådant förstår sig af sig sielft.
Frih. Carl G. Hamilton erindrade vidare huruledes de
svenske officerarne, sorn blifvit fångne i Ryssland, niutit derstädes
mycken höflighet, och voro således väl om den anstalt
kunde fogas, at den ryska fångne knesen kunde blifva honett
handterad.
Hr Landtm, berättade sig redan härom hafva tält med
H. Excellence Gref Carl Gyllenborg, och lofvade än vidare
härom draga försorg.
Hr Landtm, anmälte det Frih. Wrede ingifvit et Memorial,
hvilket han begärt måtte upläsas, samt at honom sedermera
måtte tillåtas dermed få gå til de andre Stånden.
Hr Adlerbeth frågade om Hr Landtm, igenomläst det
Memorialet och hvad det angingo.
Ätskillige andre påminte, at Frih. Wredee Memorial ej
borde emottagas efter det ej gådt igenom Urskilnings-Deputation.
Hr Landtm, berättade innehållet af Frih. Wredes Memorial
;
Och som det begärtes at Memorialet måtte upläsas, giorde
Hr Landtm, härom frågan;
150 (Okt. 13.) Frih. Wrcdes mern. att tronföljare
Hvilken med Ja besvarades.
Upläste altså Frih. Wre de sielf berörde sitt Memorial, hvaruti
han förer Riksens Ständer til sinnes then sällhet, som et
rike äger uti en välgrundad regerings bestånd, och huru Svea inbyggare
fördenskull ifrån långliga tider med al försiktighet sökt
befästa tlieras Kongl, thron genom arfsrätt til cronan, under hvilken
the både niutit ro innom sig samt vunnit anseende hos theras
grannar. Hvad lycksalighet riket och sedermera åtniutit sedan
arfsrätten uphördt i det vi utan tvång fädt anförtro den
Konungsliga spiran i vår nuvarande allernådigste Konungs
händer, det påminner äfven Frih. Wrede såsom en sak, den vi
med tacksamt hierta böra erkänna, och derföre fälla de trognaste
förböner för H. K. Maj:ts dyra lifstids förlängande. Men
som de tiltagande åren och naturens vissa lopp skal betaga
oss det hoppet at framgent få behålla en så oskattbar himmelens
skänk, så anser Frih. Wrede för nödigt, at vi i tid vända
våre tankar på en så bedröfvelig omväxling, som oss härutinnan
måste öfvergå, och erindra oss hvad vi så väl oss sielfve som
våre efterkommande skyldige äro i anseende til then Kongl,
thronens återbesättjande igen. Vår aldra första omsorg härvid
hålles således före det böra vara, at vid et förestående regimentsskifte
sättja vår rena evangeliska läras fria bekännelse utur
den fara, som den eljest vid et sådant tilfälle löpa kunde. Til
erhållande häraf finner Frih. Wrede nu förut böra stadgas och
beslutas, at vid vår Konungsliga throns ledighet icke någon
må kunna densamma anträda, som ej är född och upammad
uti vår rena evangeliska Lutherska religion; thetsamma bestyrker
Frih. Wrede ytterligare med flere i Memorialet andragne
motiver och omständigheter. Och ifall någon skulle tycka, at
nödvändigheten icke ännu fordrade at genast något vist faststältes
i detta mål, så lägger Frih. Wrede härtil de orsaker,
som synas giöra denna nödvändighet otvifvelaktig, emedan som
l:o ingen den ringaste olägenhet afses kunna härröra af et
tidigt föranstaltande i denna sak; 2:o altid skal vara farligit
at öfverlemna dylika mål tiden och händelsernes ovissa spel;
3:o rikets nuvarande tilstånd lätteligen skulle kunna gifva främmande
makter anledning at under et sken at vilja förskaffa
oss fred, taga större eller mindre del uti vår uprättande succession,
hvarigenom 4:o ofelbart skulle sökas at draga våre sinnen
snarare uppå et dem anständigt vahl, än uppå det, som kunde
vara största delen af vår nation behageligit och angenämt.
bör tillhöra den lutherska läran.
151
Detta alt beder Frih. Wrede, at Riksens Ständer ville
taga uti benägit öfvervägande, uprepandes å nyo, at des upsåt
härvid intet annat är, än den lärans beskydd, sorn vi alle bekänna
och för hvilkens befästande framgent han aktar oundgängeligit
vara utan upskof at fastställa, det ingen må kunna
bestiga Sveriges Konungsliga thron, som icke är född och upammad
i den sanna Lutherska religion, försäkrandes äfven
Frih. Wrede sluteligen at gierna vilja låta rätta sig, ifall detta
steget skulle vara stridande antingen emot vår lag eller emot
rikets sannskylliga förmån och bästa.
Hr Christian Barnekow sade det han ej annat kan
minnas, än at denna qusestion vid 1723 års Riksdag varit före
och blifvit ventilerad sidsta dagen när Riksdagen slöts, men
at då blifvit afgiordt, at den ej vidare skulle röras.
Hr Carl Wennerstedt: Jag vil förbigå at yttra mig i
denna saken, som jag finner vara vid närvarande omständigheter
den aldra granlagaste vi någonsin haft på vårt Riddarhus,
utan beropar mig allenast på Hr Barnekow, at denna
saken vid 1723 års Riksdag varit före, och at då blifvit faststäldt,
at queestion ej skulle röras förr än casus existerar.
Som Frih. Wrede å nyo begärte lof at med detta Memorial
gå til de andre Stånden, frågade
Hr Landtm, om det beviljas;
Hvartil svarades Ja.
Frih. H. Wrede afgick ock straxt derpå med berörde Memorial.
Hr Estenberg: När en sådan sak skal tagas före, bör
det förut giöras almänt bekant, så at alla Sveriges rikes undersåtare
kunna taga sine mesurer och til den påföljande Riksdagen
kunna derefter inrätta de fullmakter, som utgifvas.
Hr Ridder schantz och flere andre frågade om Frih. Wrede
fädt lof at gä med detta Memorial til de andre Stånden.
Frih. Gyllenstierna holt före, at Baron Wrede ej bordt
härmed få gå til de andre Stånden, utan saken först remitteras
til Secrete Utskottet.
Som åtskillige påstodo at få höra huru denna qusestion
vid 1723 års Riksdag blifvit afgiord;
Så förklarade sig Frih. Carl Otto Hamilton nögd dermed,
at saken må hvila til dess sådant blir eftersedt, allenast
at härmed ej upskiutes långt på tiden, så at andre utom oss få
tilfälle at blanda sig deruti.
152 (Okt. 13.) Öfverläggning i anledning af
Hr Swanthe von Böhnen hemstälte, at en Deputation
måtte afskickas til de andre Stånden, med begäran, at de ej
ville förhasta sig i denna saken, utan först afvänta R. o. A:ns
utlåtelse deröfver.
Hr Wulfwenstiern a bad at få giöra sin välmenta påminnelse
uti denna saken, som helt oförmodeligen förekommit
och han rätt häpnat vid. Sade derpå, at här talas om at
gifva bort en crona; men den första omsorgen voro at tänka
huru vi skola försvara cronan och sättja den i säkerhet. Det
voro vid nuvarande Sveriges svåra tilstånd icke en så lätt sak,
utan åligger oss at bidja Gud om des nådiga hielp och bistånd
derutinnan, och handtera väre Riksdagsärender med den försiktighet,
som sig bör, så at en så granlaga sak, som denna är,
ej må i otid förekomma. Vi hafva ännu lång tid igen af vår
Riksdag, och är nödigt at vi först blifva underrättade hvad
vid fredsnegotiationen kan förekomma. Om främmande makter
skulle vilja giöra oss någon tienst i hopp af succession, så
kunna vi väl tåla at de lägga sig ut för oss, men sådant
binder oss likväl icke, när vi intet gifva dem någon anledning,
mindre försäkran derom, hvilket icke ens tilkommer Secrete
Utskottet, utan är et mål, som i sinom tid hörer til Riksens
Ständers plena, och ingen annan vid det straff, som Regeringsformen
innehåller, bör blanda sig uti. Men skulle vi fastställa
någon sådan qu test ion, som nu före varit, torde visse makter
uttyda det til sin förmån och andra til sin nachdel. Han
hade öfverlefvat sin mästa tid, men beklagade posteriteten om
man icke först söker rikets fred och säkerhet, hvarefter man
sedan bättre kan sörja för thronens besättjande än nu vid vårt
afmattade tilstånd. I öfrigit trodde Hr Wulfwenstierna at när
tid blir at företaga denna qumstion, det Riksens Ständer-, som
alle hafva rikets välgång til ändamål, lära lätteligen kunna
förena sig, och at om någon skulle dervid vilja konstla, vi ändå
lära få den Gud oss beskärt.
Hr C. G. Boije: Så oförmodeligen Baron Wredes Memorial
kommit mig före, så oförmodelig anledning har det ock
gifvit til de discourser örn succession, hvarom Memorialet intet
rörer. Ingenting kail vara angelägnare än at sörja för vår
rena evangeliska läras befästande. Yi hafva nogsamt rönt
hvad farlige påfölgder omskiften af regeringar med sig fördt,
och forne exempel bära derom vittnesbörd. När man nu har
sedt det, hur må man undra, at en Riddersman sträcker sin
frih. Wredes mern. i afseende på tronfölgden.
153
nit och omsorg derhän, at någon författning må blifva giord,
så at när casus existerar vi åtminstone kunna vara försäkrade
om vår religions bibehållande. Gunstige Herrar, låtom oss betänka
angelägenheten häraf. Den Högsta Guden gifve at vi
sent måtte sakna den Herren, som nu besitter vår thron, men
vi kunnom på honom ej giöra lång räkning. Försicktigheten
råder oss således at ej upskiuta längre härmed, och främmande
makters upmärksamhet bör ej hindra oss at verkställa hvad
vår egen välfärd kräfver. Den sena årstiden förhindrar dem
ock at kunna utföra sine skade!ige afsikter, eller tilfoga oss
något meen, om de härutaf skulle vilja taga sig anledning
dertil.
Hr Wulfwenstierna anförde vidare, at det voro skade
ligit
at nu röra vid denna saken, och önskade at inga skrifter
eller Memorialer härom vidare hos R. o. A. inkomma måtte.
Hr C. Wennerstedt förestäldte äfven huru farligit det
är, at vi uti den aldra svåraste rikets belägenhet, då vi ännu
ej hafva fred eller säkerhet på någon sida, skulle entamera
sådane saker, som kunna giöra oro innom oss och skaifa oss
fiender af väre grannar, som uti detta mål hafva på oss al
upmärksamhet, och som alle Fullmäktige äro förbundne til
efterlefnad af deras fullmakter, hvilka beropa sig pa Regeringsformen
och väre öfrige fundamentallagar,hvaruti sägs atsuccession
ej skal vidröras för än casus existerar, så förklarade Hr Wennerstedt,
det han som fullmäktig aldrig går ifrån hvad i dy
mål stadgat är.
Hr C. G. Boije påminte det R. o. A. igenom de upkomne
discourser gådt in i en sak, som uti Baron Wredes Memorial
intet omröres, och bad derföre, at R. o. A. ville blifva
vid den nu förevarande qusestionen.
Hr Didron beropade sig på hvad 1723 års Riksdag i
detta mål passerat och skal ligga förseglat, hvilket Hr Didron
begärte måtte uphämtas, då R. o. A. lära få se huru denna
saken blifvit afgiord.
Hr Hårleman: Jag har hördt det åtskillige af R. o. A.
ej tagit Baron Wredes mening rätt. Här är ingen frågan om
succession, utan Baron Wrede har allenast understält om icke
Riksens Ständer skulle finna nödigt at nu förut genom en almän
act fastställa, det ingen må bestiga den Kongl. Svenska thronen
när den blifver ledig, som icke är upfödd i den rena evangeliska
Lutherska läran. Och hvad det angår, at vår förevarande
154 (Okt. 13.) Öfverläggning i anledning af
fredshandling derigenom på något sätt skulle hindras, eftersom
vi af främmande makter då mera ej skulle hafva at förvänta
något biträde; så bevare Gud, at vår fredsunderhandling skulle
byggas på succession, och oss sådane lagar dervid föreskrifvas,
at vi på det sättet ej skulle kunna disponera om vår religionsfrihet.
Hr Adlerbeth sade detta vara en sak, hvaraf hela vår välfärd
dependerade. Tiderne vore nu mycket granlaga, och alla
utrikes makter gifva mycken upmärksamhet på oss. Så länge
vi intet förklarat oss för någon, kunna vi af den ena eller den
andra vänta någon hielp, den vi uti vårt nu afmattade tillstånd
alt för väl behöfva, och fördenskull conformerade sig Hr
Adlerbeth med Hr Camar-Rådet Wulf reenstierna, at denna saken
nu aldeles icke bör vidröras.
Gref H. Gyllenborg förestälte angelägenheten deraf, at
denna saken måtte hållas tyst, sä at intet derom discoureras
med andre än Riksdagsmän, på det at en okunnig myckenhet
ej må draga något deraf, som kunde hafva äfventyrliga påfölgder.
Ämnet af denna vår deliberation bör ej blifva om saken i sig
sielf, utan allenast huruvida den nu bör afgiöras eller upskiutas.
Memorialet rörer väl intet succession, men bereder ostridigt
vägen dertil. Vår belägenhet i anseende til främmande makter
kan under denna rådplägning aldrig lemnäs ur ögnamärke.
Al den vigt Sverge gifvit åt de almänna sakerna i Europa är
helt och hållit at tilskrifva nationens mandom och fermeté.
Sverges crona blifver aldrig med indifferente ögon af främmande
makter ansedd, deras olika interessen så i anseende til
religion som statssaker komma dem at agera skiljaktigt vid
detta tilfället; önskandes voro, at främmande interessen ej hade
någon influence i vare rådplägningar. Rätta frågan blifver
här, hvilket i anseende til vårt nuvarande tilstånd är nyttigare
för riket och hederligare för nationen, antingen at med vaklande
och ingenting betydande vänskapsförsäkringar smeka alla
nationer om munnen och fästa vänskap med ingen, eller ock
taga fernia och upriktige mått med Sveriges naturliga vänner
och vänner af en Luthersk succession, så at hela verlden kan
se hvad vi föra i skölden. I den förra händelsen är jag emot
Memorialet, såsom vid en sådan sakernes belägenhet äfventyrligit,
men i den senare är jag derföre, såsom en Ständer
tilkommande rättighet och såsom en grundval för ofvannämde
makter at taga med oss fasta och gemensama mått.
frih. Wredes memorial i afseende på tronfölgden. 155
I anledning af Gref Gyllenborgs nyss giorde föreställning
om angelägenheten deraf, at denna saken hålles tyst, kommo
R. o. A. öfverens och försäkrade med upräkte finger vid deras
trohetsed at härom ej tala med någon utom Riddarhuset.
Hr Didron önskade, at denna qurestion vid nuvarande
ömma och granlaga tider ej blifvit rörd, men om den skal
blifva ansedd som hade den varit före hos R. o. A., så påstod
Hr Didron, at det förseglade Protocollet vid 1723 års Riksdag
måtte uptagas.
Hr Adlerbeth: Baron Wredes Memorial rörer merita,
huru den skal vara qualificerad, som skal komma på thron,
nemligen at han skal vara upfödd i vår rena evangeliska
Lutherska religion; men rätta qusestion, hvarom nu bör ventileras,
är huruvida nu kan vara tid at företaga något derom;
och förklarar jag å egne, så väl som mine cameraters vägnar
här nedre på bänkarne efter deras begäran, at det ej bör
tagas före.
Hr C. G. Boije tykte det ej vara betänkeligit at fastställa
en sak, som är enlig med vår lag och öfrige fundamentale
stadgar.
Hr C. Wennerstedt: Jag vet derföre ej til hvad ända
denna qusestion nu blifver ventilerad, ty om vår omsorg går
endast derpå ut at bibehålla vår rena Lutherska lära, så är
den ju redan försiktigt befästad i alla väre lagar och Riksdagsbesluter,
som stadga, det ingen får komma på thron, den der
icke är af Lutherska religion.
Hr And:s Lilljenberg gaf vid handen, det han nyss
voro upkommen, och hade således ej hördt Baron Wredes upläste
Memorial, som skal gå derpå ut at befästa vår rena lära,
derigenom at nu förut bör fastställas det ingen bör komma
på thron, som ej är född och upammad i den evangeliska
Lutherska läran.
Hvad nu först angår succession, som han hördt omtalas,
så ifall derom uti Memorialet något skulle röras, förklarar
1720 års Förening och Regeringsformen huru och på hvad tid
den skal omtalas.
Hvad åter Frih. Wrede håller nödigt at fastställas til
stadfästande af vår religion, så veta vi, at efter Regeringsformen
ingen kan komma på thron, som icke har den Lutherska
läran, hvilket tyckes vara nog säker mur för vår religion; och
156 (Okt. 13.) Öfverläggning i anledning af
finner jag fördenskull ej hvarföre vi nu behöfva något nytt
beslut härom.
Frih. C. O. Hamilton: Baron Wrede har uti sitt Memorial
ej tält om någon succession, utan har han allenast underkastat
Riksens Ständers ompröfvande, om icke det bör fastställas,
at ingen må komma på den Kongl. Svenska thronen
som icke är född och upammad i den rena evangeliska Lutherska
läran. Om detta hade varit påtänkt för 20 år sedan, så tror
jag den fruktan varit häfven, som vore något ständigt i rörelse,
hvarigenom den rena Lutherska läran och gudstjensten ej torde
efter vår nu regerande Kongs dödeliga frånfälle ifrån Kongl,
thronen niuta en oförfalskad bekännelse, och det nitfulla beskydd,
hvarmed förrige Sveriges Konungar riket til upkomst,
heder och välsignelse varit densamma tilgifne.
Det sälla och bekanta exempel undantagandes, hvilket vi
sielfve som en särdeles nåd af högden kunna anföra, har man
sällan eller aldrig hördt, at afsägelse ifrån en religion til en
annan varit upriktig och pålitelig. Fast mera visar förfarenheten
at de, som bytt deras religions principier, sedan de en gång
väl blifvit fästade på den tilträdde thronen och fädt makten
i liänderne, hafva de antagit de gamla, sökt giöra dem almänt
smakelige samt låtit upföda deras printzar uti skiljaktig mening
med församlingen, hvaraf på slutet inbördes hat, oro och undergång
varit oundvikelig påfölgd.
Men förena vi oss uti detta, som gifver säkerhet och styrka
för vår religion i framtiden, så lärer al vår förriga oenighet i
evig glömska begrafvas; allas hiertan och sinnen lära då förenas
til sådane måtts tagande, som kunna förekomma den öfverhängande
faran. Främmande makter lära då ej fatta hog och
lust at inmänga sig i et så angelägit verk, och törhända icke
hafva betänkande at afvänta vårt ytterligare försvagande til
deras anslags desto lättare påtvingande. Nation kan då ock
giöra sig det dem tilhörande hopp och räkning at utan förförelse
och tvång vid conjoncturens ändring följa deras medfödda
inclination til et beliageligit vahl.
Hr Wulfwenstierna holt nödigt at Frih.
morial måtte remitteras til Secrete Utskottet, emedan det voro
svårt för R. o. A. in pleno, sorn intet har kundskap om de
secrete sakerne och alla deras omständigheter, at se hvad påfölgder
et sådant steg kan med sig föra. Så länge vi intet
determinerat oss til något vist, måste våre fiender och illviljare
frih. Wredes memorial i afseende på tronfölgden. 157
frukta derföre, at vi kunde vända oss til en sådan makt, som
kan i så måtto blifva dem formidable, oell derföre lemna oss
bättre vilkor än eljest. Men Riksens Ständer lära, när casus
förefaller, ändå intet giöra annat än hvad med Regeringsformen
enligit är och de giöra böra.
Hr Landtm, hemstälte örn icke denna saken, som är angelägen
och fordrar tysthet måtte remitteras til Secrete Utskottet
;
Men Frih. C. O. Hamilton och Hr C. G. Boije påstodo,
at den ej bör remitteras til Secrete Utskottet, aldenstund,
hvad den af Baron Wrede moverade quaestion angår, den
i sig sielf ej är hemlig, och farligit är at giöra hemligheter af
sådane saker, som ej äro af den beskaffenheten, hvaraf vi med
det som passerat sidsta Riksdagar haft prof.
Sedan discourerades om denna saken och påmintes af en
och annan at uptagas må hvad som vid 1723 års Riksdag
passerat, hvaremot anfördes, at då ej blifvit ventilerat huruvida
den, som skulle komma på timmen, borde vara född och
upammad i den Lutherska religionen, och voro således hvad
då passerat ej compatibelt med den quaastion, som nu är före.
Frih. Hamilton sade det han sig nu kan påminna, at
denna saken vid 1723 års Riksdag blifvit ventilerad och hade
då jemväl blifvit tillagt, at den Printz, som skulle komma på
thronell, jemväl borde hafva en Luthersk Printzessa.
Hr Didron höll före, at denna saken ej bör omtalas förr
än casus existerar. Yi hafva ännu en nådig Konung, hvars
år den Högste Guden af sin nåd ännu kan förlänga, och när
framdeles cronan blir ledig få vi väl friare til den bruden.
Hr C. G. Boije: När ock den olyckan oss händer, at de
ögonen en gång läggas ihopa, då lärer al vår olycka begynnas
om vi nu ej i tid derpå tänka och den söka at förekomma.
Hr Grundelstierna utlät sig, at enigheten vid närvarande
svåra omständigheter, hvaruti Riket sig nu befinner, voro för
oss högst nödig, hvilken torde kunna vinnas så väl ibland
R. o. A. sorn de andre Stånden, om denna saken nu företagas,
emedan så många rykten äro utspridde om anläggningar
til succession.
Frih. Coijett: Baron Wrede liar uti sitt Memorial intet
annat omrördt än at den, sorn skal komma på vår thron, bör
vara född och upammad i den evangeliska läran, hvilket som
det är enligit med väre lagar, så håller jag före, at det bör
158 (Okt. 13.) Om frih. Wredes memorial. Öfverste
fastställas, och lägger det jemväl dertil, at som forna tiders
exempel, dem Baron Coijett upräknade, visa hvad fara vårt
rike och vår religion haft, då Sveriges Konungar haft gemåler,
som varit af annan religion, så bör jemväl den förordning
giöras, at ingen får väljas til Kong, som icke har en Luthersk
Prinsessa til gemål.
Hr Didron: Här sägs at Baron Wredes proposition går
allenast derpå ut at befästa vår rena evangeliska lära. Men
om det intet gifvit anledning til annat än hvad Prästeståndets
Deputation sidst androg om enighet i religionen, så vet jag ej
huru vi kommit at tala så mycket om succession.
Som det begärtes, at Baron Wredes Memorial måtte blifva
liggande på bordet til nästa plenidag, så giorde
Hr Landtm, härom frågan,
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Och blef öfverenskommit at nästkommande lördag blifver
plenum.
Hr Christian Barnekow yrkade på at Deputation til
de andre Stånden måtte afskickas, med begäran, at de ej ville
företaga Baron Wredes Memorial innan R. o. A. sig deröfver
utlåtit;
Hvilket uppå Hr Landtmms giorde frågan likaledes af
R. o. A. bifölls och utnämdes härtil 6 ledamöter af R. o. A.
Frih. C. D. Hamilton förde ordet.
Samma Deputation fick jemväl i befallning at berätta de
andre Stånden R. o. A:ns skedde öfverenskommelse at hålla
denna saken tyst, hvilket R. o. A. förmoda, at de andre Stånden
äfven lära finna nödigt.
Hr Lagercrantz utlät sig, at des opasslighet hindrat
honom at härtils bivista plena, men at honom blifvit berättat,
det Hr General-Major Didron i förledit pleno påmint om det
målets afgiörande, för hvilket han af Generalen Gref Lewenhaupt
är vorden angifven, gripen och under arrest hit til Sverge
förd. Jag förmodar, sade Hr Lagercrantz, at Hr Generalen
af vanlig vänskap för mig behagat at giöra denna påminnelse,
och i följe deraf har den äran at tacka honom derföre, med
försäkran, at jag vid första tilfälle skal vara redebogen sådant
på lika sätt at aftiena.
Hvad sielfva målet angår, så står jag derföre i ingen
fruktan, hvilket jag har den äran så väl R. o. A. i gemen
Lagercrantz’s yttrande ang. målet mot honom.
159
som honom i synnerhet at försäkra. Saken har varit före i
Rådet, H. Majit har förordnat deröfver en Commission, som
saken skulle uptaga och skärskåda. Samma K. Commission
har, hvad arresten angår, inkommit til H. Majit med sitt Betänkande,
i följe hvaraf H. K. Majit mig i nåder från arresten
befriat. Nu, ehuruväl liufvudsaken definitive icke är afgiord,
så är jag likväl vederredo inför hvad domstol det är, ja inför
Riksens Ständer sielfva stå til ansvar, samt at visa min oskuld
och svåra lidande, emedan jag uti det ärende mig som en ärlig
man comporterat, och har ej mera giordt än jag både för Gud
och menniskior kan försvara. Jag önskar allenast, at jag vid
min afskickning til Muscou varit i det stånd satt, at jag efter
min redeliga intention så hade kunnat tjena riket som min
åstundan varit, så kanhända en stor del af de olyckor, som oss
sedermera öfvergådt, hade kunnat förekommas. At sådant intet
skedt är ej min skuld, och i det fallet beropar mig på Hr
Baron och Landtmcirskalken, som har sig saken bekant. Hvad
angår, at General-Major Didron påstådt, at detta emot mig
angifne mål borde remitteras til den af H. K. Majit förordnade
General-Krigsrätten öfver krigsoperationerne, så lärer Hr
General-Majoren sig icke erindra, at de emot mig angifne målen
icke inneliöllo något embetes-brott eller förseelse i tiensten,
och således icke hörer til det forum eller under Krigsarticlarne.
Jag defierar eho den vara må at kunna mig något dylikt til—
vita eller påbörda, at jag icke med al exactitude, trohet och
fermeté exequerat och fullgiordt alla de commenderingar och
mål, som mig af Hr Generalen en Chef varit ombetrodde och
anbefalte, hvarom Hr Generalen sielf lärer lemna mig justiee.
Om jag hade försedt mig i handtverket eller i commando-saker,
hade jag satt mig emot befehl eller deremot raissonnerat, eller
derutinnan giordt hinder och svårigheter; hade jag brukat cronans
folk til min egen och mitt equipages conservation och
deremot försummat den omvårdnad jag om mitt underhafvande
manskaps och de siukas conservation bordt hafva; hade jag
förluppit de mig anförtrodde commenderingar och troupper, så
at jag örn deras tilstånd ej kunnat lenina något besked; hade
jag styrkt och tilrådt bättre vara för riket at conservera armeen
och flottan til Sveriges ytterligare säkerhet än at slåss med
fienden, då hade sådane grofve förseelser hördt under en GeneralKrigsrätt
och jag dersammastädes bordt stå til ansvar; men
sådant skal aldrig någon redelig man mig kunna tilvita.
160 (Okt. 18.) Öfverste Lagererantz. Krigskom. Perment.
För öfrigt anhåller jag i ödmiukhet hos Högh R. o. A. at
saken til skyndesamt afgiörande måtte företagas, på det at et
ogrundat angifvande ej måtte ligga mig i vägen at kunna efter
mitt ringa pund något til publici tienst bidraga och hafva den
äran at tala et ord med i laget.
Hr Didron: Då jag sidst här på Riddarhuset hörde omtalas,
at alle målen rörande krigsoperationerne borde remitteras
til Krigsrätten, har jag äfven påstådt, at den saken angående
Hr Öfversten Lagercrantz måtte blifva dit remitterad, så at
den kunde blifva afgiord, emedan det öfver alt varit bekant,
at Hr Öfversten Lagercrantz blef under arrest hitförd, men
sedan ingen hördt huru med saken hängt tilhopa. Jag bar
således i detta mål ej tält som actor emot Hr Öfversten Lagercrantz,
hvilket mig icke tilkommer, utan som en ärlig och
redelig man, den der önskat, at den saken så väl som alt det
öfriga måtte blifva för publiquen bekant, på det at den, som i
någor måtto sig försedt, måtte blifva straffad, men deremot den,
som giordt väl, derföre niuta al heder och belöning.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke en underdånig
skrifvelse til H. K. Majit kunde afgå med begäran, at saken
med första måtte blifva afgiord.
Hr Landtm, berättade, at saken redan af H. K. Majit
voro remitterad til Riksens Ständer.
Gref H. Gyllenborg: Jag finner på det sättet ingenting,
som hindrar Hr Öfversten Lagercrantz at vara med i deliberationerne.
Denna discours afstadnade derpå;
och uplästes et af Krigs-Commissarien Perment utur
arresten insändt Memorial, theruti han omrörer sine med besynnerlig
nit och trohet riket giorde tienster under den tid
han ifrån år 1727 förestådt Upsyningsmans-embetet vid nybyggnaden
i Carlscrona samt the ganska fördelaktiga och högt
gällande vittnesbörder, som han theröfver tid efter annan skal
erhållit, och beklagar deremot det svåra lidande, som honom
vid samma des trogna upförande skal mött och påkommit,
besynnerligen i det han under varande Commission i Carlscrona
år 1739 blifvit med inför Coiumissionen framhafd, anklagad,
dömd och uti en svår arrest nu inpå 3:die året fasthållen,
hvilket förfarande med honom, så väl som hvad eljest
Undersöknings-Commissionens giöromål varit, ännu skal bero
uppå K. Majits vidare nådige skärskådande och afgiörande.
Krigskommissarien Perment.
161
Och som Perment imedlertid, i anseende til sin betygade oskuld
i det som honom öfvergådt, skal vid sidstledne 1740 års Riksdag
vunnit hos lofl. Borgare- och ärbara Bondeståndet det medlidande,
at de funnit billigt det kunde han emot den erbudne
personelle caution utur arresten lösgifvas, men saken ej då
kommit hos Högh R. o. A. til hans fördel at afslutas; så anhåller
nu Krigs-Commissarien Perment, det täktes R. o. A.
äfven bevisa honom samma christeliga medlidande, och emot
den af honom erbudne samt i K. Nedre Revisionen legitimerade
cautionen honom ifrån des långlige och svåra arrest entlediga.
Frih. Coijett berättade hurusom i anledning af Krigs-Commissarien
Perments angifvelser emot Ammiralitets-Collegium
Riksens Ständer vid 1738 års Riksdag tilstyrkt H. K. Majit at
förordna en Commission, hvilken kåstat cronan några 1000:de
plåtar; men då Commission sedermera in loco undersökt Aminiralitets-verket,
har det funnits, at Perment farit med osanfärdiga
berättelser. Riksens Ständer, som vid 1741 års Riksdag
igenomgådt Corn missions vidlyftige handlingar, hafva ock
pröfvat thetsamma; i anseende livartil, och som denne Perment
äger kundskap om de aldra hemligaste inrättningar vid flottan,
R. o. A. tillika med Prästeståndet då funnit betänkeligit at
efter des giorde ansökning släppa honom ur arresten emot
caution, hvilket icke eller nu lärer kunna beviljas, emedan
caution uti criminelle mål ej har rum.
Hr Hästsko: Jag vil ej gå i detaille af sielfva hufvudsaken,
men det vet jag, at Riksens Ständer vid 1738 års Riksdag tillagt
honom 1,200 dal. sint för des upförande, men sidsta Riksdag,
då Protocolls-Deputation ville närmare efterse saken, voro intet
Ammiralitets-Collegii Protocoller til hands, och funnos jemväl
ibland Protocolls-Deputations acter documenter angående Ammiralitetet,
som voro förfalskade.
Hr Brunow påminte at här nu ej voro frågan om sielfva
hufvudsaken, utan allenast om arresten, huru han derifrån må
entledigas til at så mycket bättre kunna utföra sin process.
Hr Didron: Utaf det, som Hr Öfversten Lagercrantz vid
sidsta Riksdag genom des då ingifne Memorial och jemväl Hr
Baron Coijett nu anfördt, finner jag betänkeligit, at Perment
skulle släppas på fri fot, emedan han då kunde taga flykten
och sedan uptäcka hela ti Iståndet af alla inrättningarne vid
vårt Ammiralitet, hvilket voro för riket högst skadeligit.
Adelns Protokoll 1742—1743. 1. 11
162 (Okt. 13.) Krigskommissarien Perment.
Gref Carl Sparre androg hurusom Krigs-Commissarien
Perment hade för någre år sedan haft en process med salig
Ammiral Feif, som ländt honom til föga heder, emedan bemälte
Ammiral vist huru Perment förvaltadt dess Proviantmästare-syssla
så at han måtte gå derifrån. Likaledes hade
Gref Sparre en gång blifvit varse hurusom en Perments Skrifvare,
hvilken varit ifrån Köpenhamn, ritat af skeppsvarfvet i
Carlscrona, som funnits så mycket mera misstänkt, som bemälte
Skrifvare straxt derpå åter rest til Köpenhamn.
Perment har ock vidare, då han sutit vid Protocollet i
Riksens Ständers Defensions-Deputation, sökt at förleda trenne
betjente vid Ammiralitetet at giöra dem olyckelige; at stryka
äran af Equipage-mästaren Leijonankar, och änteligen tillagt
Ammiralitets-Collegium grofva och ärerörige beskyllningar, som
dock sedermera både hos H. K. Maj:t och Riksens Ständer
funnits ogrundade; utaf hvilket alt, med det mera, som kunde
andragas, R. o. A. lärer finna huruvida han förtienar at slippa
utur arresten, då saken ännu ligger til afgiörande hos H. K.
Maj:t, hvilket voro högst betänkeligit, emedan han så väl kände
hela vårt Ammiralitets-verk som en scholgåsse vet donaten.
Hr Lagman Soop, som prassiderat i den förordnade Commission,
berättade korteligen sakens beskaffenhet, at Commissions
giöromål så väl af H. K. Maj:t som Riksens Ständer
blifvit gillat och at saken nu lågo hos H. Maj:t til ändteligit
afgiörande.
Hr Lagerflycht frågade om Perment hos H. K. Maj:t
sökt befrielse från arresten.
Det berättades, at han vid sidsta Riksdag redan giordt
samma ansökning, men at H. K. Maj:t densamma då afslagit.
Hr Lagerhielm holt före at Riksens Ständer kunde pröfva
huruvida den erbudne caution voro tilräckelig.
Uppå åtskilliges begäran uplästes Ii. o. A:ns Resolution
uppå Perments ansökning vid sidsta Riksdag, hvaruti förmäles
det R. o. A. ej kunde utlåta sig om ändring uti arresten, efter
hufvudsaken, hvaraf arresten dependerar, då ännu lago oafgiord
hos H. Maj:t.
Hr C. G. Boije: Saken är i samma stånd som vid sidsta
Riksdag och lärer således R. o. A. nu ej mer än då kunna
utlåta sig om arresten; men et underdånigt promotorial kunde
afgå til H. Maj:t om skyndesamt slut i saken.
Hr Landtm, frågade om han derom skal giöra frågan;
Häradshöfdingen Cederfelts memorial.
163
Men Hr Branow begärte at Hr Landtm, ville formera
frågan om R. o. A. bifalla Perments begäran och de tvänne
Ståndens utlåtelser, at han slipper ur arresten mot caution.
Hr Landtm, giorde altså frågan på det sättet;
Hvartil af R. o. A svarades med Nej.
Hr Landtm, frågade vidare om då et underdånigt promotorial
skal upgå til H. K. Maj:t om skyndesamt slut i
saken;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Perments supplique:
R. o. A. kunde ej samtycka til then sökte befrielsen ifrån
arresten; men funno godt at igenom underdånig skrifvelse til
H. K. Maj:t må begäras, det H. Maj:t sielfva hufvudsaken
med et skyndesamt slut i nåder täckes afhielpa.
Hr Landtm, anmälte det Häradshöfdingen Cederfelt ingifvit
et nytt Memorial, och frågade Hr Landtm, om dess sak
får företagas, efter saken nu hos H. Maj:t voro afgiord;
Hvartil R. o. A. samtykte;
Och uplästes H. K. Maj:ts nådigste utslag i denna saken,
daterat den 1 i innevarande månad.
Derpå begyntes med upläsande af slutet i Håfråttens dom;
Men Gref Gyllenborg påstod, at hela domen mätte upläsas,
emedan dessförinnan ingen voro i stånd at utlåta sig i
saken.
Hr Flach tykte äfven at som H. Maj:t confirmerat Håt -  rättens dom, så borde densamma först och sedan Häradshöfdingen
Cederfelts Memorial upläsas.
Hr Cederfelt bad, at R. o. A. först ville höra dess Memorial,
emedan Håfrättens dom sedan ej torde behöfva läsas.
Med R. o. Arns tilstånd upläste Hr Cederfelt berörde
Memorial, theruti han berättar det skal H. K. Majit genom
utslag af den 1 i denne månad hafva afgiordt de besvär, hvilka
Advocat-Fiscalen i K. Svea Håfrätt, såsom actor uti den öfver
Hr Cederfelt anbefalte ransakningen, hos K. Majit giordt anhängige,
uti hvilket utslag K. Majit til alla delar skal i nåder
behagat gilla och fastställa Svea Håfrätts för Hr Häradshöfdingen
Cederfelt utfärdade befrielses dom, som han med the in
originali insinuerade domar närmare velat intyga och vid handen
gifva; i anseende hvartil och som nu mera ingen quaestion
eller tvifvel skal kunna vara om Häradshöfdingen Cederfelts
oskuld til det honom öfvergångne svära lidande, varandes samma
164 (Okt. 16.) Häradsh. Cederfelts memorial
hans lidande, så vida det skedt nomine publico eller uppå Riksens
Ständers Secrete Utskotts befalning, af den beskaffenhet
at han sedt sig nödsakad taga sin tilflykt til publicum, til at
derutinnan erhålla en publique uprättelse; så lefver Hr Cederfelt
i den säkra förhoppning, at Riksens Ständer med christelig
vahrkundsamhet lära anse det usla tilstånd, uti hvilket han
med hustru och 11 små barn oskyldigt blifvit försatt, då hans
vid ordinarie domare-sysslan uti aderton fulla år giorde trogna
tienst skal en annan belöning hafva förtjent, och at Riksens
Ständer fördenskull lära gunst-rättvisligen söka at uprätta
then, som af et så bistert afvundsöde blifvit liksom i stoftet
nedertryckt.
Enär Memorialet var läst til slut, tilläde Hr Cederfelt:
at Högh R. o. A. under tlieras almänna bekymmersamhet så
ofta blifva föroroade med en sak, hvarutinnan jag måste
vara ämnet til deras besvär, thet kan ej annat än hos mig
öka then sorg och ängslan, hvarmed mine sinnen och kropskrafter
redan af thet mig öfvergångne svåra lidande äro
öfverlastade; dock, en sådan oro har aldeles ingen misströstan
i följe med sig, ty jag erkänner mig vara värd en fast större
olycka än then mig redan öfvergådt, om jag understodo mig
at draga något tvifvelsmål om Högh R. o. A:ns höga gunst
och hielpsamhet, utan häfver jag fast större orsak at tacka
mine fiender för tlie mig tilfogade oförrätter, då jag inför et
så högt uplyst och välmenande Ridderskap och Adel får gifva
min nöd och lidande tilkänna. Jag vil ingalunda med någon
ledsnad, som vidlyftigheten kan hafva med sig, förspilla Högh
R. o. A:ns höga gunst och ynnest. Jag vil therföre intet
omröra mitt lidandes beskaffenhet och the moln, hvarifrån the
mig öfvergångne olycksstormar upvuxit; jag vil intet omröra
the många oförrätter, som (mig) på hvarjehanda sätt genom the
emot mig tagne publique steg blifvit mig tilfogade, hvarigenom
jag til sorg och saknad för hustru och månge barn ej allena
förspillt min egendom och välfärd, utan och lidit til min heder
och goda namn och rykte, samt tilsatt min hälsa och lifs—
krafter, ther likväl then högste Guden och hvar redelig man,
som mitt väsende rätteligen känner, vet at mitt upförande
sådant icke förtjent. Jag vil ej eller, och thet vare långt
ifrån mig, igenom tiletta mitt tal eller the af mig ingifne Memorialer
på något sätt åter upväcka någon orosbölja, som kunde
slå al min förhoppning öfverända, utan önskar jag fast häldre
angående målet mot honom.
165
af et trofast hierta, at the kan hailda än ibland oss varande
olika sinnelag måge igenom en samhällig tysthet och förgätenhet
af hvad som framfarit är åter til alla delar blifva förenade.
Men, Hög- och gunstige Herrar, jag som uti et grufveligit
afvundssvalg så diupt blifvit nedsänkt, at jag aldrig utan
Eder hielp kan blifva therutur räddad och til min heder och
välfärd återstäld i thet stånd, som jag förr varit, räcker nu
med sorgbundne ögon Eder handen och beder om Eder milda
hjelpsamhet. Jag tviflar ingalunda therom, utan i en oaflåtelig
förhoppning innesluter mig uti Högh R. o. A:ns höga gunst,
samt med diupaste vördnad försäkrar, at jag til min yttersta
andedrägt framhärdar Högh R. o. A:ns ödmiukaste tienare.
Hr Cederfelt förestälte vidare huruledes R. o. A. i anseende
til innehållet af dess Memorial nu lära finna onödigt
at upläsa hela Håfrättens dom; likväl på thet R. o. A. måtte
få se, det Håfrätten jemväl befriat honom ifrån the honom
tillagde svåra beskyllningar, upläste han slutet af Håfrättens
dom och recommenderade sig än ytterligare i Högh R. o. A:ns
gunst och benägenhet, hvarmed han afträdde.
Frih. Hamilton återkom med Deputation, som varit hos
de andre Stånden, och berättade, at de andre Stånden lofvat
afvänta R. o. A:ns utlåtelse öfver Baron Wredes Memorial;
likaledes hade de lofvat följa R. o. A:ns exempel at hålla den
saken hos sig tyst.
Gref H. Gyllenborg förklarade, at som han trodt det
Häradshöfdingen Cederfelts Memorial gådt ut på reconvention,
så hade han påstådt det Håfrättens dom skulle upläsas, inen
sedan han nu hördt des innehåld, funno han det onödigt.
Och som högst billigt är, at han för des lidande på något
sätt må niuta reparation, hvilken han i Memorialet tycks hafva
utmärkt, då han anfördt huru länge han redan sutit Häradshöfdinge,
så kunde någre personer utnämnas at träda tilhopa
med de andre Ståndens Deputerade och öfverlägga på hvad
sätt han en billig reparation niuta må.
Hr C. O. Hamilton tykte, at Häradshöfdingen Cederfelt,
som lidit publiqt, torde äfven få publique reparation, och derjemte
de omkostningar honom ersättjas, hvaruti han blifvit
försatt medelst denne honom påförde processen.
Frih. Sten Bielke understödde detta tilläggandes, at utom
hvad Hr Cederfelt enskylt angår, vore här äfven en sak, som
rörer gemensamt Riksens Ständer, i det Häradshöfdingen Ceder
-
166 (Okt. 13.) Häradsh. Cederfelts memorial.
felt, då han vid sidsta Riksdag var Riksdagsman, blifvit stäld
under denna process. Och aldenstund II. K. Maj:t svurit sine
undersåtare säkerhet til lif, välfärd och egendom, hvilket ock
vi svurit hvarannan inbördes, så holt Frih. Bielke nödigt at
en publiq actor måtte förordnas at tiltala den, som varit hans
angifvare, på det at Hr Cederfelt sielf i stället för reparation
derigenom ej måtte ställas i vidare omkostnad och besvär.
Hr Landtm.: Första frågan lärer blifva om icke Häradshöfdingen
Cederfelt för des lidande bör niuta reparation;
Hvartil uppå Hr Landtm :ns å nyo härom giorde frågan
R. o. A. svarade med Ja.
Hr Landtm.: Andra frågan lärer blifva på hvad sätt
han en sådan reparation niuta må, hvarom jag skulle tro bäst
vara, at någre Deputerade af R. o. A. efter Gref Gyllenborgs
förslag öfverlägga med de andre Ståndens Deputerade.
Hr And. Lilljeberg sade det vara högst billigt, at
Häradshöfdingen Cederfelt borde för sitt lidande niuta reparation,
men han holle derjemte före, at den almänna saken med
lika ömhet bör handteras, och fördenskull remitteras til Secrete
Utskottet eller Justitiae-Deputation at deröfver inkomma med
sitt Betänkande.
Det discourerades vidare om hvad reparation Häradshöfdingen
Cederfelt borde få och föreslogs, at honom kunde tilläggas
Assessors eller Lagmans caractere tillika med en
summa penningar til ersättningar för de oinkostningar han härigenom
haft.
Hr Didron sade det ej vara ovanligit, at någon summa
penningar tillägges dem, som på det sättet lidit; ty vid 1723
års Riksdag, då Hr General-Majoren och Landshöfdingen Stobée
hade den svåra processen, blef honom en viss summa penningar
af Riksens Ständer tillagd.
Hr Wennerstedt påstod, at Hr Cederfelt måtte blifva
hugnad med någon värkelig tienst, hvarvid han kommo at niuta
lön, emedan han igenom en caractere, som är blott väder, ej
kan vara hulpen uti des svaga vilkor.
Häremot förestältes, at om R. o. A. nu straxt skulle tillägga
Hr Cederfelt en sådan caractere och någon viss summa
penningar, torde de andre Stånden, som ej gierna samtycka til
penninge-utgifter eller caracterer, ej så lätt bifalla R. o. A.
härutinnan; voro altså bäst at någre Deputerade af hvart Stånd
först öfverlade härom.
Öfverklagadt val inom Borgareståndet. 167
Hr Lanndtm. frågade altså om R. o. A. behaga utnämna
några Deputerade, som taga sig denna saken före, och
tillika med de andre Ståndens Deputerade öfverlägga på hvad
sätt Häradshöfdingen Cederfelt för sitt myckna lidande må
niuta billig reparation til sin heder och egendom;
Hvilket af R. o. A. bifölls;
Och utnämdes altså härtill
Gref De la Gardies fullmäktig Frih. Frih. Sten Bielke.
Hamilton.
Hr Eric Gustav Boije. Hr Adlerbeth.
Hr Landtm, anmälte det Riksdagsfullmäktigen ifrån Norrköping
Johan Kiellmang hos Riksens Ständer andragit besvär
emot Commissarien Urlander, som på et olagligit sätt äfven
skal vara vald til Riksdagsfullmäktig ifrån samma stad, hvarom
lian, Kiellmang, först anmält sig hos Borgareståndet; men som
Ståndet ej velat härutinnan giöra någon ändring, så har han
blifvit föranlåten at med desse besvär vända sig til de andre
Stånden; och hemstälte Hr Landtm, örn icke til bibehållande
af förtrolighet Stånden emellan, Hr Landtm, med de öfrige
Ståndens Talemän först kunde söka at jemka denna saken, om
något dervid står til at giöra.
Detta bifölls af R. o. A.
R. o. A. skildes åt.
Den 16 October.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
uplästes Protocollet ad den 2 October intil sid. 119, hvarvid
inge påminnelser giordes.
Derpå uplästes den Resolution, som kommer at skrifvas
på Häradshöfdingen Sten Cederfelts sidsta Memorial, hvilken
af R. o. A. gillades så lydande:
R. o. A. hafva låtit sig föredraga Häradshöfdingen Sten
Cederfelts hosföljande tvänne Memorialer, samt i anseende
dertil, at han erhållit så väl H. K. Maj:ts som Svea Håfrätts
befrielsedommar, och således igenom de emot honom tagne pubique
steg til dess heder och egendom lidit, för skäligt pröfvat,
det bör bemälte Häradshöfdinge niuta en deremot svarande
168 (Ofet. 16.) Riksdagsfiillm. för Norrköping. Post
-
publique reparation; varandes af R. o. A:ns ledamöter 4 stycken
utnämde til at med de öfrige Ståndens Deputerade sammanträda
och öfverlägga om sättet dertil.
Enär berörde Resolution var upläst, framträdde Häradshöfdingen
Cederfelt och med et kort tal hos R. o. A. aflade
sin ödmiuka tacksägelse för R. o. Arns honom betygade ynnest
och benägenhet.
Uplästes och af R. o. A. gillades det i följe af R. o. A:ns
tagne Resolution angående Riksdagsfullmäktigens Johan Kiellmangs
besvär til de andre respective Stånden upsatte Extractum
Protocolli så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 16
Oct. 1742.
Anmältes de af Riksdagsfullmäktigen ifrån Norrköping
Johan Kiellmang angifne besvär beträffande Riksdagsmansvahlet
derstädes, och funno R. o. A. bäst, at Hr Landtmarskalken
med de andre respective Ståndens Hrr Talemån träda
tilsammans, och tilse huruvida denna saken kan biläggas innan
den hos Stånden in plenis föredrages. Actum ut supra.
Vidare uplästes et Utdrag af Råds-Protocollet hållit den
5 Oct., hvarutinnan K. Maj:t uppå Cantzlie-Collegii underdånige
giorde föreställningar uti någre mål rörande postväsendet
i nåder sig utlåtit: l:o at (hvad) angående tyska postens förande
af Postilloner til befordrande af des skyndesammare gång, hvarom
Ofver-Post-Directeuren giordt påminnelse, så finner K. Maj:t
det tyska posten hädanefter kunde, sorn för detta sked t, af Postilloner
föras, och de på sådan händelse niuta deras fulla lön,
men Postföraren allenast den mindre tilökningen a 1 öre sint
milen af postmedlen; 2:o beträffande en Ombudsmans eller
Fiscals förordnande vid Post-verket til allehanda oredors afskaffande
och intradernes förökande, så har K. Maj:t i betraktande
af Cancellie-Collegii härvid andragne skäl samt i anseende
(hertil, at Post-Secreteraren Reijman sig tilbudit at utan
lön vilja samma syssla förestå, allenast at han med K. fullmakt
blifver försedd, ansedt den föreslagna sysslan för både
nödig och nyttig, förmodandes at then på samma sätt celi
med samma vilkor framgent kan blifva förrättad; 3:o vidkommande
det project, som blifvit författat til en åtvarning för
samtelige Post-Inspectorer och betjente i riket angående deras
skyldighets fullgörande, så lämnar K. Maj:t thet jemte thet
öfriga til Riksens Ständers närmare öfverseende och gillande,
väsendet. Vedevåg och Qvarnbacka. Kapten Wergin. 169
och 4:o, hvad angår Öfver-Post-Directeurens vistande i des
embetshus, til följe af Riksens Ständers Secrete Utskotts åstundan
vid sidstledne Riksdag, så skal K. Majit funnit godt i
anseende til den föregifne bofällighet på K. posthuset at låta
med Öfver-Post-Directeurens ditflyttning hafvas anstånd; och
at emedlertid den på stora posthuset nödige reparation kunde
utbjudas til entreprenade, samt derom slutas med den, som bästa
köpet vil sig åtaga; hvilket alt K. Majit velat med Riksens
Ständer communicera.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan,
remitterades detta til Secrete Utskottet.
Hr Hastfehr påminte at efterfrågas måtte huruvida så
måuge private bref någon tid bortåt blifvit upbrutne.
Men härpå föll intet svar.
Hr Landtm, anmälte, at Riksens Ständers ManufacturContoir
til Secrete Utskottet inkommit med et Memorial angående
Wedevågs och Qvarnbacka manufactur-verk, hvaruti
Manufactur-Contoiret gifvit vid handen, det bemälte verk uppå
den sidsta auction icke gådt så högt, at det utan cronans alt
för stora skada kunnat säljas, och har fördenskull måst inropas;
underställandes Manufactur-Contoiret hvad utvägar med
berörde verk nu skal tagas; och som Riksens Ständer ännu
torde finna nödigt, at verket til någon viss summa skal säljas,
hvilken på sådan händelse bör hållas tyst, sä voro bäst, at
detta Memorial remitterades til Manufactur- och HandelsDeputation.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes et Extract ur RådsProtocollet hållit den 2
October, hvaruti K. Majit i anledning af Stats-Commissionens
inkomne underdånige berättelse velat gifva Riksens Ständer vid
handen, hurusom sedan Riksens Ständer vid nästledne Riksdag
faststäldt at til durclifarts inrättningen ifrån sion Wettern til
Roxen 21,200 dal. sint skulle af visse medel i staten anslås, så
väl som 600 dal. sint vedergällning för Fortifications-Capitain
Wergin, och K. Majit låtit therom thess nådige betalning til
vederbörande afgå, har K. Stats-Commission sedermera inkommit
med thess underdånige yttrande, at af the föreslagne medel ej
allenast ingen tilgång voro, utan ock at för Stats-verkets medellöshet
skull ingen annan utväg til detta behof nu voro för handen;
doch hvad angår the 600 dal. smt för Capitain Wergin,
skal K. Majit hafva anbefalt Stats-Contoiret at dem af extra
-
170 (Okt. 16.) Om understöd för rusthållare,
utgiftsmedlen förnöja, på lika sätt som de för honom förut
til undersökningen anordnade rese- och underhålds-penningar;
fördenskull och i anseende til förberörde brist af medel til
fullföljande af Riksens Ständers fattade slut angående durchfarts-inrättningen
ifrån Wettern til saltsiön, har K. Maj:t
velat i nåder öfverlemna detta til Riksens Ständers egit vidare
godtfinnande.
Hr Landtm, förestälte, at den projecterade durchfahrten
väl kunde vara nödig och nyttig, men som riket nu ej är i
det ständ, at de harti 1 requirerade medel kunna aflåtas, så
måste härmed til vidare anstå.
Skrefs altså på berörde Extractum Protocolli följande
Resolution:
R. o. A. funno den projecterade durehfarten både nödig
och nyttig, men som vid rikets närvarande medellösa tilstånd
de härtil requirerade medel ej kunna aflåtas, så måste dermed
til vidare anstå.
Uplästes Hr C. G. Wennerstedts Memorial, hvaruti han
erindrar then förlust, som the ifrån Finland hemkomne Cavallerie-Regimenter
haft både på hästar och manskap, och föreställer
therhos nödvändigheten theraf, at samma afgång måtte
til rikets förvar blifva ersatt. Och som igenom denna efter
Hr Wenner stedts mening oundvikeliga skyndesama recrutering
en del rustande, hvilka förlorat både karlar och hästar, torde
aldeles blifva oförmögne at kunna fullgiöra hvad dem tilkommer,
så framt icke någre mått och utvägar påtänkas at underhielpa
them härutinnan, så tycker Hr Wennerstedt, at theras
börda härutinnan kunde på det sättet lättas, at de rustande,
som haft den förmån at äga sine hästar och karlar hemma i
landet, bidrogo til de af begge delar vacante och antogo en
lämpad lika del uti ersättningen, hvartil ofta någon grund skal
varit påtänkt, men aldrig kommit til stadga; underställandes
Hr Wennerstedt om icke de här vid Riksdagen närvarande
respective rustande kunde träda tilsammans och med hvarannan
rådpläga huru ändamålet härvid bäst och lämpeligast
kan vinnas.
Hr Didron erindrade at detta voro en sak, som ankommer
på Rusthållarne sielfva, hvilka hafva sine föreningar at hålla
sig vid.
Hr Wennerstedt sade, at det väl ankommer på dem
sielfva, men han hade i det afseende ingifvit det upläste Memo
-
som lidit förluster under kriget.
171
rialet, at han tykt vara skäligt och billigt om de, som i Finland
förlorat sine hästar och karlar, kunde niuta något understöd
af de andre Rusthål larne, som haft dem hemma.
Gref H. Gyllenborg föreslog, at Hr Lagman Wennerstedts
Memorial, som syftar på almän nytta, måtte remitteras til
Landt- och Siö-Militise-Deputation, hvilken Deputation kunde
upkalla samtelige Rusthållarne och härom giöra dem tienlige
föreställningar samt sedan dermed inkomma; lärandes på annor
händelse det blifva svårt at få Rusthållarne tilhopa och kunna
bringa dem under en hatt.
Hr Didron praecaverade, at indelnings-verket härigenom
ej måtte rubbas, berättandes Hr Didron hurusom de af Rusthållarne,
livilke uti denna campagne mist sine hästar, fådt
tilstånd at til någon lindring anskaffa sig hästar, som allenast
hålla dragone-mål, men torde icke dess mindre framdeles blifva
befalte at skaffa sig ryttare-hästar, hvilket då blifver dem en
dubbel kostnad.
Hr Löwenhielm: Det voro önskeligit om alle Rusthållare
vid hvart regimente ville förena sig at hielpa dem, som förlorat
sine hästar eller karlar; dock lära Riksens Ständer nu vid
Riksdagen ej kunna pålägga dem sådant, ty här i staden äro
ganska få Rusthållare emot dem, som äro boende i landsorterne,
hvilka senare här ej eller hafva någon Fullmäktig,
utan voro fördenskull häst om Riksens Ständer igenom en
underdånig skrifvelse af H. K. Maj:t ville begära, det H. Maj:t
täktes utgifva en almän publication til Rusthållarne i orterne,
at de sammanträda och härom öfverlägga, hvarefter de sedan
kunde inkomma til H. K. Maj:t med berättelser huruvida de
i detta mål med hvarandra träffat någre föreningar.
Hr Wennerstedt holt före, at de härvarande Rusthållare
kunde sammankallas och dem giöras föreställning om en sådan
förening; han vore sielf i cas och hade häst, sä at han intet
åstundade något, utan kommo snarare härigenom i utgift, men
han tykte det vara ochristeligit, om de, som varit commenderade
i rikets tienst och måst tilsättia en, ja ibland 2 hästar
efter hvarandra, ej skulle niuta någon hielp och understöd af
dem, som haft både häst och karl hemma.
Hr Olivecrona berättade, at Rusthållarne vid Lif-regimentet
förledit år uprättat projecter til sådane föreningar sinsemellan,
men at de ej kommit derom öfverens, utan har dermed
afstadnat. I öfrigit tykte Hr Olivecrona vara bäst, at detta
172 (Okt. 16.) Riddarhus-, Bergs- o. Bevillniugs-dep.
lemnäs til Rusthållarne sielfve, hvilka alla samtelige efter Hr
Löwenhielms project kunde höras i Landsorterne.
Hr Roxendorf berättade likaledes, at Rusthållarne vid
Östgiötha Cavallerie redan ingådt sådan förening, och förbehölt
sig, at den på intet sätt måtte rubbas eller dragas här under.
Hr Landtm, föreslog, at detta ärendet kunde hvila och
de härvarande Rusthållarne först lemnäs frihet at få sammanträda
och sielfve öfverlägga härom;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Hr C. G. Boije yttrade sig at härmed ändå föga lärer
vinnas, ty de Rusthållare, som äro boende i landsorterne, lära
ej vara nögde med hvad de här i staden vistande i detta mål
besluta.
Upbröts och uplästes det af Riddarhus-Deputation upsatte
project til instruction för samma Deputation.
R. o. A. funno godt, at detta project blifver liggande på
bordet til igenomläsande.
Uplästes listan på Electorernes giorde vahl til en ledamot
i Secrete Utskottet efter Öfversten Sinclair, samt til en ledamot
i Camar-Oeconomie-Deputationen efter Grefve Douglas.
Likaledes uplästes listan på de vahlde ledamöter til en
Bergs-Deputation.
Gref Gust. Bonde, hvilken var nämd til ledamot i samma
Deputation, begärte blifva derifrån dispenserad, efter han innan
kort arnar åter begifva sig på landet.
Hr Landtm, uppå R. o. A:ns vägnar anmodade Hr Grefven
at blifva qvar ännu någon tid.
Ytterligare uplästes listan på de valde ledamöter til Bevilnings-Deputation.
Hr Hastfehr holt före, at de Herrar och män, som komma
at sittja öfver bevilnings-verket, böra taga i öfvervägande på
hvad sätt de handlande samt handtverkare och embetsmän med
flere af Borgerskapet, som igenom kriget och den rörelse dervid
varit mäst förtjent, måtte derefter skäligen bidraga något til
understöd för det almänna.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine ställen,
och hemstälte om R. o. A. nu ville åter företaga sig Baron
Wredes Memorial, som legat på bordet.
Hr Hastfehr påminte, at sidsta Protocollet nu först måtte
upläsas, så at man finge höra huru hvar och en då fört sine
discourser.
Öfverläggning om tronföljares religion. 173
Gref H. Gyllenborg sade sig intet vara häremot, men
at sådant skulle taga för mycken tid bort för R. o. A.; dessutan
sade Hr Grefven det han ej skulle tro, at någon voro,
som ville taxera en Riddersmans här på Riddarhuset förde ord.
Hr Hastfehr påstod, at Protocollet måtte upläsas; han
hade i det nu upläste Protocollet hördt talas om hotelser för
dem, som giordt behörige föreställningar örn flottans tilstånd
med mera, och kunde äfven hända at uti sidsta Protocoll något
dylikt voro infört.
R. o. A. förklarade, at saken nu borde företagas och med
Protocollet anstå til dess det i sin ordning kommer at upläsas.
Uplästes å nyo Baron Wredes Memorial, hvars innehåll
finnes anfört uti Protocollet af den 13 hujus.
Hr Stiernstolpe ingaf et Memorial denna saken angående,
hvilket nu uplästes, hvaruti han äfven betygar sin kärlek för
Frih. Wrede och fägnad öfver det af honom til sidsta plenum
ingifne Memorial; och ehuru han är försäkrad, at om alla
kunde i den hemlighet, sorn der omröres, öpna sine hiertan,
skulle enhälliga tankar theruti finnas förborgade; doch som
sielfva saken, then Frih. Wrede tagit til ämne, skal ännu vara
et lion ens, så tycker han vara svårt och nästan ogiörligit at
öfver en sak, som intet är, utöfva sina förborgade hiertans tankar.
En alt för stor försiktighet skal ock under tiden vara en
källa til then största farlighet och olycka; fördenskull och
oansedt Hr Stiernstolpe tiltror sig at som politicus äfven kunna
gifva något vid handen i denna saken, likväl och emedan landsens
grundlagar förbjuda honom at tala, så tilstår han sig
gierna hafva sedt, at detta ärendet blifvit i det fördolda, och
at täcket af detta ämnet ej blifvit öpnat förr än den alt uppenbarande
tiden låtit det komma i dagsliuset. Hvad utrikes
makter vid detta alt för öma tilfället skulle kunna företaga,
det lemnar Hr Stiernstolpe til hvars och ens mognare eftertanka.
Imedlertid yttrar Hr Stiernstolpe sin oförgripeliga tanka
vara, at then quaestion huruvida therina sak i anseende til
Rikets nu varande in- och utvärtes tilstånd skulle til en annan
lägligare tid upskiutas och hvila eller ej, kunde remitteras til
Stora Secrete Deputations utlåtande och Betänkande, theräst
jemväl Rådet i samma del skulle höras. Sluteligen recommenderar
Hr Stiernstolpe vid detta måls förehafvande åtankan af
efterkommanderne, at all ting måtte med inbördes kärlek företagas.
174 (Okt. 16.) Öfverläggning i anledning af
Hr Didron berättade det han vid sidsta plenum ej varit
tilstädes, då Baron Wredes Memorial blifvit upläst, varandes
han nogsamt försäkrad, at Baron Wrede i god mening giordt
denna föreställning, men så bad likväl Hr Didron, at R. o. A.
ville betänka, at H. K. Majit nu sammankallat Riksens Ständer
til at sättja riket i stånd och frälsa det ifrån den förestående
fara och undergång, hvilket således först och främst
boide påtänkas, och när det skedt, lärer väl sedan denna saken
och hvad deraf följer komma at företagas. Imedlertid och
som den af Baron Wrede omrörde qusestion voro af mycken
vigt och ganska angelägen, så holt Hr Didron nödigt, at den
efter Hr Stiernstolpes förslag måtte remitteras til Stora Secrete
Deputation, at der öfverläggas med Rådet, och när Stora Secrete
Deputation sig häröfver yttrat, vi aldrabäst som vänner
lära komma ifrån hvarandra. I öfrigit tykte Hr Didron, at
ingen borde tala i denna saken, som häfver pension af någon
främmande makt.
Frih. Gust. Hamilton gaf tilkänna, det han af Konungen
i Frankrike igenom giorde krigstienster väl hade pension och,
som des ord lydde, med värjan i hand densamma sig förvärfva!,
men betygade, at den kärlek han äger för sitt fäderneslands
välgång derigenom ej skal förminskas, utan han som en ärlig
och för sitt fädernesland välsinnad man altid på det högsta
söka at bidraga hvad han finner lända til des välfärd och
bästa.
Hr Didron förklarade, at han härigenom ej velat gifva
anledning til någons ofFension, varandes ej något dervid at påminna,
då någon igenom krigstienster och des vijste mandom
och tapperhet hos en främmande puissance förvärfvat sig
pension.
Hr Landtm, bad at R. o. A. med kallsinnige ord ville
tala om den förevarande saken, och intet bruka någre utlåtelser,
som kunde upväcka bitterhet dem emellan.
Frih. Wrede: Jag hoppas at R. o. A. lära finna, det
både mitt och Hr Stiernstolpes Memorial äro så stäldte, at
derigenom ej bör upkomtna någon aigreur oss emellan, tvärt
om vil jag förmoda at mitt Memorial gifver anledning til en
ting, som tyckes lända oss til enighet. Ja, de skiljaktige tankar,
som varit oss emellan, torde längesedan hafva varit combinerade
om den saken för detta blifvit påtänkt och afgiord, at
ingen bör komma på thron, som icke är född och upammad i den
memorialen ang. tronföljares religion. 175
lutherska läran, så at vi samtelige för framtiden hade sedt
säkerhet för vår religion, närden olyckan oss händer, at thronen
blifver ledig. Jag är ock förvissad derom, at ehuru våre meningar
nu kunna derutinnan vara något skilde, at en del af oss tycker
at med denna saken bör upskiutas, andra åter med mig tycka
at vi härmed drögt för länge, så lärer likväl hvar och en af
oss aldrig intendera annat än fäderneslandets bästa och välgång,
likasom tvänne bröder, de der äga et gods tilhopa, men
föra sin oeconomie och söka deraf sin nytta på olika sätt.
Det står nu hos Högh R. o. A. at afgiöra denna saken huru
dem behagar, och när quaestio an blifvit afgiord, kan qumstio
quomodo sedan remitteras hvart R. o. A. behagar; men lät
oss, Gunstige Herrar, härutinnan söka enighet och til den ändan
afhålla med spitsiga ord oss emellan.
Hr Stiernstolpe: Jag begriper ej hvad som gifvit anledning
til denna matieren, ty hvem skulle väl ibland oss
tänka at taga en Printz til Konung, som intet voro luthersk,
och hvarföre skolom vi med en ny lag stadfästa det, hvartil
alla våre förrige fundamental lagar oss förbinda. Det kommer
mig fördenskull så före, som vi sielfve ville besluta antingen
vi skola vara lutherske eller ej.
Frih. Coijett betygade inför Gud, at han finner högst
nödigt at det, som Baron Wrede i sitt Memorial anfördt, nu
måtte fastställas, hvilket tilhörer Riksens Ständer at afgiöra,
men ingen annan, och voro fördenskull onödigt, at målet skulle
remitteras til Stora Secreta Deputation.
Frih. C. O. Hamilton: Jag tviflar icke, at hvar och en
af oss lärer nu mera rätt fattat meningen af Hr Baron Wredes
Memorial, så at denne stunds qusestion och omsorg blifver allenast
at gifva nu och i framtiden styrko och säkerhet åt vår
religion och rena lutherska gudstienst, hindra främmande makters
inmängande i anseende til succession, at förvirra och förbistra
alla mäktige competitorers anslag, så at nationen vid
conjoncturernes ändring må hafva frihet at följa egen medfödd
inclination, styrka och gifva närmaste hopp åt den, som blifver
beständig i dess förfäders trosbekännelse samt följer deras
exempel af vänskap, kärlek och tilgifvenhet för Sverges rike.
Emot sådane och bättre skäl har jag ej hördt andra inkast
än at man måste först försvara en crona, förr än man
gifver henne bort;
176 (Okt. 16.) Öfverläggning i anledning af
at om en reformerter antager den lutherska läran, bör
han hållas för lutheraner;
och at ratio status och hemliga afsikter kunna tilråda at
kasta strålar af hopp til at således interessera främmande
makter til vårt försvar.
Hvad bortgifvelsen angår, så är derom aldeles ingen fråga,
men då försvaras bäst en crona, när igenom en förnuftig inrikes
författning springådran til stadig oenighet och misstanka
blifver aldeles dämmad. Då försvaras en crona med glädje
och förente armar, då man giordt alt hvad förnuft och samvete
anråda; då man är förvissad, at hon kommer en gång at
bäras af den, som är mäst älskad, som är af samma religion
och ej har at strida med ungdoms prejugé och gamla religionsprinciper.
Det är en serdeles nåd af Gud när en reformerter blifver
en god lutheraner, at vår thron nu beprydes med et illustert
vedermäle. Hvem vet icke at vår dyra Konungs egen insikt,
ädelmodighet och kärlek til sanning, näst Gud, värkat stadfästelsen!
Hvem tviflar at icke den stora Drottningens böner
och öfvertygelse, som vi nu sakna, mäst i förstone understödt
hvad som fordrat hielp och undervisning!
Hvad kan förmodas om ej i tid förhindras at både Konung
och Drottning finnas hafva varit upammade uti skiljaktig lära?
Exempel tala, lära och utmärka ödet! För det öfriga den
politique, den ratio status, de hemliga afsikter, som låssa underhålla
eller gifva något hopp åt en, gifver rättighet åt alla,
serdeles åt den mäst biudande och mäktigaste at omfamna
bruden. Skal vår crona sättjas på samma fot som den Polska?
Jag är säker, at ingen hyser den tankan, den Högste afvände
henne. Skal tilkommande Konung mer kunna tilskrifva sin
uphögelse åt inbillad egen politique och konstlande, än åt folkets
kärlek? Är balancen i Norden ej mera det endaste sensiblaste
objectum, utan afsikter, som vissa nationer föga anse och för
obeständiga hålla, så är säkrast at hielpa til vår ytterligare försvagelse;
et afstympat rike är bättre än als intet. Mån vår
gamle allierade, hvilkens enda vilja gifver vigt och gäng åt
des rörelser, vil lämna oss hielplöse, hvilken synes nu mera
hafva satt sig i stånd at snarare gifva lag än taga, som altid
haft och har gemensamt intresse med oss, om dess verk skal
hafva bestånd? Väre sinnens förening lärer ej mindre nu än
vid förra tilfällen gifva styrko til vårt försvar. Yi böra mena
-
memorialen ang. tronföljares religion. 177
gera alla, men finnes någon granne, som har jalousie, gif honom
än mera positive garantie af des besittningar, dess Printsessa
kan blifva svensk Konunga-moder; begge riken kunna och
böra nu anse hvarandra på samma sätt som Engelland och
Holland hvarandra ansedt nu mera än 100:de år til inbördes
gagn och välfärd.
Hr Wn Ifwe n sti erna: Som Baron Hamilton uptagit i
sin giorde föreställning några af mig förra gången brukade
skäl, då jag välment styrkte at låta den upkomne quaestion
hvila, och han deruti inblandat et och annat vidare än mine
ord då lydde, så kan jag ej underlåta at förklara, det jag väl
förestält, at man borde först sättja sig i det stånd, at man
kan försvara Sveriges crona innan man vil disponera om hvilken,
som henne bära skal, af hvilken mening jag ännu är,
hållandes före at om elden är upkommen i et hus, bör man
först söka at släcka samma eld innan man kan gifva bort
huset. Men intet yttrade jag mig thet jag håller före vara
lika mycket om vi få en successor, som är uppföd i vår lutherska
lära eller sedermera dertil trädt, ty när det kommer der til at
våhlet skal ske, tror jag, at hvar redelig svensk man lärer
härutinnan utvälja det, som säkrast är och med vare lagar och
förordningar närmast öfverenskommer; ej eller sade jag, at man
skulle kasta några strålar eller gifva andra makter hopp om
succession til den svenska thronen, utan jag sade, at andre
makter måge smickra sig med det hoppet, och vi kunna gierna
tåla at de söka tjena til fredens erhållande; men sådant binder
oss intet, hälst man intet hopp gifvit dem om sådant, ej eller
thet i Secrete Utskottets makt står, utan är en rättighet, som
samtelige Ståndens plena tilhörer, hvarutinnan om någon skulle
giöra något ingrep, så äga Riksens Ständer sådant på det
alfvarsamaste at anse och afstraffa. Och hvad det har til at
betyda, at man gior et steg i otid, det visar nogsamt den
krigsdeclaration, som förledet år skedde, och de främmande förekasta
oss såsom för bittida skedt. För min del kan jag och
säga at jag så mycket mindre plågat mig med speculationer
om succession, som jag intet vetat om jag kunde lefva til den
tiden, då casus existerade, ej eller om den då kunde vara i
lifvet, som troddes kunna komma under våhlet; och är mitt
välmenta råd, at man låter fredsverket hafva sin gång och
afbidar hvad ther förekommer, men eljest är jag ej ther emot,
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 12
178 (Okt. 16.) öfverläggning i anledning af
at Baron Wredes Memorial går til Stora Secreta Deputation,
som har at inkomma med sin utlåtelse och betänkande therom.
Frih. Sten Bielke talte med beröm om Frih. Wredes
Memorial och förklarade, at den consideration han altid haft för
Baron Wrede nu mycket tiltagit i anseende til den nit han ådagalagt
för vår rena läras befästande. Frih. Bielke sade vidare,
at han har samma tanka med hvar svensk undersåtare, det
ingen bör komma på thronell, som icke har lutherska religionen,
meri frågan vore om igenom en ny act nu behöfves fastställas
hvad som i alla våre äldre fundamentale lagar redan för detta
är stadgat och beslutit, hvilket lärer finnas ibland de här vid
Riddarhuset varande acter af år 1650, om berörde års act
upläses.
Frih. Coijett upläste 17 § i Försäkringen, tilläggandes
at denna lagen voro den nyaste, och at hvad Baron Bielke
sig åberopat af år 1650 intet kullkastar den upläste nyare lagen.
Hr Landtm, påminte at R. o. A. måtte blifva vid materien
och intet gå längre med discourserne.
Gref H. Gyllenborg: Våra deliberationer böra ej sträcka
sig vidare än det oss för ögonen lagde ämnet gier anledning
til. Syftemålet af Frih. Wredes Memorial är, at et beslut nu
måtte tagas, det nu och hädanefter i evärdeliga tider ingen
må kunna bestiga den svenska tron, som ej är född och upfödd
i lutherska läran, samt at et sådant beslut må altid äga kraft
af Riksens fundamentale och oryggelige lagar. Ostridigt är
det, at vi deruppå hafva 200 års gällande lagar, hvilka äro
nog tydelige; men äfven så ostridigt och alla rikets inbyggare
är det bekant, at Riksens Ständer hafva dispenserat i sådane
lagar. Hvad nu en gång är skedt, det kan än ske flere gånger,
hälst då, när ingen ny stadga följer uppå en slik dispensation.
Ty hvad 1 § af K. Maj:ts Försäkring angår, så stadgar den
allenast, at K. Maj:ts lifsarfvingar, som den högste Guden H.
K. Maj:t med vår högstsaliga Drottning förlänandes vordo,
skulle uti den lutherska religion upfostras. Bedröfveligit är,
at detta lagsens rum hos oss nu mera intet äger någon tillämpning,
och således förfaller det inkastet, at onödigt är giöra lag
på det man har lag förut.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra proposition och
föreslog
Hr O. W. De Geer at proposition måtte giöras om Baron
Wredes Memorial remitteras til Stora Secreta Deputation;
memorialen ang. tronföljares religion. 179
Men som häremot ropades af åtskillige med Nej, så tilläde
Hr De Geer at om intet R. o. A. skulle komma öfverens
om den qusestion, kunde andra frågan blifva om saken skal
antagas eller ej.
Frih. Wrede påstod, at denna saken rörer Ständerne i
gemen, samt således af dem bör afgiöras, och icke af Stora
Secreta Deputation tillika med Rådet, hvilka äro vare Fullmäktige,
men quaestio quomodo kunde sedermera remitteras dit.
Hr Er. G. Boije: Vi äro alle af lika mening med Baron
Wrede, at den, som skal komma på den Kongl, thron, bör
vara af luthersk religion, dertil förbinda oss ock våre fundamental-lagar.
Men som i anseende til vår närvarande belägenhet
och den upmärksamhet alle puissancer härutinnan
gifva på oss, det tyckes farligit at nu tala något härom, så
bör frågan blifva om Baron Wredes Memorial nu skal uptagas.
Hr Adlerbeth: Baron Wredes Memorial innehåller intet
farligit i anseende til oss sielfva, ty det är och bör blifva en
afgiord sak, at ingen får komma på thron, som icke har lutherska
läran, men så snart vi härom giöra något nytt öfverenskommande,
veta straxt främmande makter hvart ut vi vilja,
och då förlora vi den hielp vi eljest af dem kunna hafva at
förvänta, så länge de kunnat flattera sig af något hopp. Hr
Adlerbeth önskade vidare at honom voro tillåtit säga alla de
öma och granlaga omständigheter, som härifrån råda, men det
kunde han betyga, at om denna saken antages, löper riket den
fara, at våra indifferente grannar kunna derigenom upretas at
blifva våre fiender.
Gref H. Gyllenborg: Hade jag haft mig bekant de hemliga
sakernes tilstånd, hade jag ock törhända varit af samma
tanka med de värda män, som för mig talat. Hade Frih. Wrede
med mig öfverlagt innan han ingaf sitt Memorial, hade jag
törhända styrkt honom at dermed ännu något dröja; men
stenen är redan kastad, för sent är den at återhämta. Alla
främmande skåda oss nu an med upmärksama ögon; alla medel
lära brukas, ja alla krafter anspännas at influera uti Riksens
Ständers beslut. Jag lämnar til Högh R. o. Arns egit eftersinnande
om intet upskof eller skiljaktighet uti en sak, som
behöfver och som tål ingendera, skulle marquera mera faiblesse
än fermeté, mera räddhåga än försiktighet. Anfäktningar och
konstgrep må vi vara försäkrade blifva brukade til den minuten
180 (Okt. 16.) Öfverläggning i anledning af
saken blir afgiord, jag vil ej tro innom detta hus, doch säkert
utom oss.
Frih. Bielke utlät sig det alle steg af consequence äro
äfventyrlige om de ej noga förut öfvervägas; i anseende dertil
voro och föreslagit at Baron
teras til Stora Secreta Deputation, men som det intet gouterat,
bad Frih. Bielke om lof at få upläsa et Memorial, hvaruti han
berömmer then omtanka, som Frih. Wrede igenom thess sidst
ingifne Memorial behagat ådagalägga til then rena lutherska
lärans säkerhet för framtiden. Men som ändamålet af samma
hans välmening redan skal igenom väre fundamental så äldre
som nyare stadgar och lagar vara ernådt och stadfästat och
thet icke kan sägas, at vår rena lutherska lära nu för tiden
sväfvar i någon fara, så tycker Frih. Bielke thet torde vara
bäst at för thenna gången låta blifva vid then lag och the
förordningar, som vi redan hafva och under hvilkas skydd han
hoppas, at religionen lärer hafva alt nödigt lugn.
Dernäst anförde Frih. Bielke huru betänkeligit det bör
vara at utan tvingande nödvändighet uti en fri regering vidröra
den fundamental-lag til ändring eller förbättring, hvilken
bör anses så öm som en ögonsten. Tiletta skola Riksens Ständer
i the nästförflutne 20 fredsåren hafva iakttagit. Huruvida
nu under et brinnande krig och så många ihlande stormar
grundvalarne af vår regering kunna utan äfventyr i ringaste
måtto vidröras, jemkas och extenderas, thet underställer Frih.
Bielke Riksens Ständers skärskådande. Om så skulle ske, at
Riksens Ständer nu ville sig Regeringsformens förklarande i
detta mål företaga, förmenas det vara ovist huru långt sådant
kunde gå, om icke lagen i denna farliga erisi kunde undergå
en äfventyrlig brytning genom flere uttydningar, emedan det
icke skulle kunna förnekas androm at äfven inkomma med
the påminnelser, som the i lika god afsikt skulle finna nödige
til lagens förbättrande. I öfrigit, och i fall desse anförde skäl
oaktat någon förklaring öfver vår fundamental lag skulle ytterligare
vilja påstås, så, emedan Riksens Ständer i Regeringsformen
sig förbehållit at sådant samteligen få pröfva och företaga,
så påstår Frih. Bielke på det kraftigaste, at förr än then
uti Frih. Wredes Memorial giorde propositionen kan komma
under Ståndens ventilation, then frågan må förut af samtelige
Riksens Ständer afgiöras, huruvida Riksens Ständer vid närvarande
conjoncturer vilja företaga sig något fundamental
-
memorialen ang. tronföljares religion. 181
lagens förklarande; vid hvilket tilfälle Frih. Bielke sig förbehåller
at få inkomma med någre vigtige föreställningar i
andre ej mindre nödige mål.
Hr C. G. Boije förestälte at R. o. A. måtte blifva vid
quaestion, då han holt före, at ingen olikhet kunde blifva i
meningarne, ty som hvar och en vet, at religionen är grunden
til vår regering, så lära ock alla söka at förekomma det den
ej må rubbas. Främmande makter kunna aldrig undra derpå,
at et folk, som är ömt om sin frihet, den på alt sätt söker at
befästa, hvartil intet kraftigare medel är, än då sådane bommar
äro lagde för säkerheten af vår religion. Skulle och någon
främmande makt stöta sig härpå och för den orsaken skull
ej vara lika redebogen at lemna oss den hielp han eljest ärnat,
så är bättre at vi intet sköta om en sådan hielp, än at försumma
det andra.
Hr Carl Wennerstedt: Yi äro alla för sielfva hufvudsaken,
men hvarföre skal en så liten omständighet skilja oss
emellan, at vi intet först kunna låta den gå til Stora Secreta
Deputation, hvaräst de, som hafva sig utrikes sakerne bekante,
bäst kunna öfverväga om nu för tiden är nyttigt at entamera
den af Baron Wrede anförde qusestion.
Hr C. G. Boije holt onödigt, at denna saken skull remitteras
til Secreta Deputation, aldenstund dervid ej voro någon
hemlighet; och om någon utrikes makt derföre ville angripa oss
för det vi giöra et beslut, som länder til befästande af vår
lutherska lära, så såge ju hela verlden, at han deruti hartort.
Gref H. Gyllenborg: Ofverläggningen är nu intet om
saken i sig sielf, ty den är simpel och erkännes af oss alla
för god, men roullerar nu derpå, huruvida de största betänkligheter
äro antingen at straxt afgiöra saken eller ock den at
upskiuta. De betänkligheter, som sig yppa at nu straxt afgiöra
den, bestå i det lius vi dymedelst skulle gifva om vår intention
i anseende til en efterträdare til svenska cronan åt de
främmande makter, hvars intressen kommer dem at med oss
äfven i denna punkten hafva skiljaktigt sinnelag. Jag tilstår
at samma betänklighet förtjenar reflexion, men vi hade bordt
betänka det innan vi så hopetals yttrat oss vara för sielfva
saken. Främmande makter ignorera det intet, och således har
det redan giordt hos dem den eflect och gifvit dem samma lius
uti vår intention, som om vi verkeligen hade giordt af saken.
182 (Okt. 16.) Om frih. Wredes memorial
Yid sakens upskiutande framter sig åter en betänklighet,
sorn ännu äger rum och vi äro i stånd at förekomma, nemligen
främmande makters arbetande så utom som innom oss at
hindra et steg, som skulle afskära dem tilfälle at bruka sine
konster. Troen säkert, Gunstige Herrar, at de få dagar denna
saken ligger oafgiord lära de söka remuera himmel och giord,
hvar och en til sine afsikters utförande och befrämjande.
Frih. Bielke: Det är en vanlig process vid Riksdagen,
at de mål, som hos Riksens Ständer inkomma, altid remitteras
til utarbetande i vederbörande Deputationer. När nu sådant
iakttages vid de aldra minsta mål, huru mycket mer bör det
icke ske uti vigtigare och sådane, som röra vår fundamentale
lag. Dylika saker kunna aldra bäst mognas hos dem, hvilka
hafva sig alla omständigheter bekante, som in plenis ej äro
kunnige.
Hr Grundelstierna tykte det vara så mycket mindre
betänkeligit at samtycka til Baron Wredes Memorial, som hvad
derutinnan anföres stämmer öfverens med hvad uti väre fundamentale
lagar förut stadgat är, och gifver dessutan ingen anledning
til rubbning uti de för detta skedde öfverenskommelse!-  med våre grannar och bundsförvandter, utan styrker dem snarare
i den tankan, at vi nu ej ingå i några mått med dem, som
tilförene bedragit oss.
Det begärtes, at Hr Landtm, ville giöra proposition, sä at
man finge skrida til votering.
Hr Landtm, önskade, at R. o. A. ville förena sig at man
uti denna saken kunde undgå votering.
Som det vidare yrkades på proposition, frågade
Hr Landtm, om Baron Wredes Memorial skal remitteras
til Stora Secreta Deputation at der med Rådets biträde utarbetas;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Frih. H. Wrede begärte, at Hr Landtm, ville giöra frågan
om dess Memorial skal antagas.
Hr Landtm, förklarade, at Memorialet då redan voro
antagit, när det remitteras til Stora Secreta Deputation;
Men som Frih. Wrede än ytterligare härpå yrkade, giorde
Hr Landtm, frågan på det sättet;
Hvilken likaledes af R. o. A. med Ja besvarades.
Gref H. Gyllenborg: Hvar och en Riksdagsman har frihet
ingifva Memorial, och så vida deruti ej något är infördt, som
angående tronföljares religion.
183
strider emot lag, bör det aldrig sättjas in quaestione om et
Memorial skal antagas.
Discourerades vidare om proposition, och begärte nu Frih.
Wrede, at Hr Landtm, ville giöra proposition om dess Memorial
får bifall eller ej;
Men härom kommo ej eller R. o. A. öfverens.
Hr Adlerbeth påminte, at det tilhörde Hr Landtm, at
af discourserne reconciliera meningarne och derefter inrätta
propositionerne, men om hvar och en skulle få föreslå propositioner,
skulle vi aldrig komma ifrån hvarandra.
Hr Carl Wennerstedt melite at R. o. A. väl kunde
komma härifrån utan votering, emedan ingen af oss här på
Riddarhuset lärer vara, som är deremot; men frågan voro om
nu är tid den at företaga och fastställa, hvilket Stora Secreta
Deputation aldra bäst kan säga.
Hr Lars Åkerhielm: Den skiljaktighet, som är emellan
R. o. A., består deruti huru proposition skal inrättas, om Baron
Wredes Memorial straxt skal uptagas eller om det först skal
remitteras til Stora Secrete Deputation med Rådets biträde.
Jag underställer R. o. A. huru vi här in pleno kunna taga
up och utlåta oss öfver en rå sak, hvilken på intet ställe
blifvit utarbetad, och likväl är af så mycken angelägenhet som
denna.
Frih. Coijett påstod, at proposition måtte giöras om Baron
Wredes Memorial får bifall, sedan kunde det remitteras til
Stora Secreta Deputation.
Hr Granatenhielm understödde detta;
Men af åtskillige audre ropades häremot med Nej.
Gref H. Gyllenborg: Jag hemställer til Högh R. o. A.
hvad ändamålet kan vara at remittera denna saken til en Stor
Secret Deputation, hvaruti Deras Excellenciers tankar äfven
skola höras. Alt det lius vi någonsin kunna få i sielfva saken
äga vi redan, ty här har intet skilnaden emellan quaestio an
och quasstio quomodo rum. Til hvad ända skal då Rådet
höras. Månne ej deras tankar uti saker, som röra succession,
äro aldra nyttigast för oss när de gömmas hos dem sielfve?
Saken är vår ensak och afgiöres bäst hos och emellan oss sielfve.
Hvad kan väl Stora Secreta Deputation säga oss? Ager saken
inga betänkeligheter, så hafva vi fåfängt utdragit tiden. Ager
den betänkligheter, så äro de hemligheter och hela vårt slut
stadnar ändå i hemliga betänkligheter.
184 (Okt. 16.) Om frih. Wredes memorial
Hr C. G. Boije: Gunstige Herrar, hvarföre skola vi vara
skiljaktige i meningarne om denna saken? Lät oss gå til sourcen
deraf; skolom vi deliberera om hvad religion vi för framtiden
vilja utvälja, om vi vilja blifva turkar, mahometaner eller
hedningar? Så litet som det bör komma hos oss under disput,
äfven så litet hör och det om vi skola fastställa, at ingen skal
komma på thron, som icke är af lutherska läran.
Hr Wulfwenstierna frågade hvad religion då Finland
och des inbyggare skola hafva, efter det står derpå om vi
någonsin få det mera tilbaka igen; och sammalunda beror hela
successions-verket och hvem vi skola få til Konung derpå, at
vi sättja riket i trygghet och säkerhet, så at det ej må löpa
fara af en öfvermakt.
Gref Dolma: Här har redan alt för länge blifvit ven
tilerat
huru proposition skal inrättas. Yi hafva hördt Baron
Wredes Memorial och finna det alla godt, men innan vi kunna
resolvera deröfver, böra vissa curialier gå förut, nemligen at
saken på något ställe först utarbetas; och som vi det altid
iakttagit vid saker af minsta värde, så är ju så mycket angelägnare,
at samma process följes vid denna saken, som jag
anser af mycken vigt, men vil förmoda, at då den kommer
redigt fram ifrån Stora Secreta Deputation ingen af oss lärer
motsäga.
Hr O. W. De Geer föreslog ånyo, at det måtte voteras
om proposition, huru den skal blifva.
Hr Eric Gust. Boije, Gref D. Frölich, Hr Åkerhielm,
Frih. Sten Bielke, Hr Wulfwenstierna och Frih.
Carl L. Leijonhufwud anförde hvar för sig å nyo de skäl,
i anledning hvaraf de förmente, at proposition borde blifva, om
saken skal remitteras til Stora Secreta Deputation eller ej, efter
det som et processuale borde gå förut.
Frih. Posse af Säby begärte at Baron Wredes Memorial
ännu något måtte blifva liggande på bordet.
Gref H. Gyllenborg androg häremot, at det likmätigt
Riksdagsordningen ej bör nekas när någon begär at en sak
skal blifva liggande på bordet, hvilket som det ock redan
skedt med detta Memorialet, så kunde det ej nu mera med
skäl begäras.
Härpå discourerades emellan R. o. A. om proposition.
Men som R. o. A. sig ej kunde förena, antingen saken
straxt skulle afgiöras här in pleno, eller ock om den på sätt
angående tronföljares religion.
185
som föreslagit är skulle remitteras til Stora Secreta Deputation
utarbetande med Rådets biträde;
Utan blefvo begge desse af Hr Landtm, giorde frågor med
Ja och Nej besvarade;
Så kommo R. o. A. öfverens at derom votera och upsattes
altså följande
Proposition: Den som vill at saken straxt skal afgiöras in
pleno skrifver Ja;
Den som det ej vill skrifver Nej;
Hvilken proposition för R. o. A. uplästes och af deni
gillades.
Det giordes til Protocollet det förbehåld, at om Nej vinner,
går saken til Stora Secreta Deputations utarbetande med Rådets
biträde;
Hvilket gillades, och kommer nu lika som vid sidsta voteringen
skedde för underrättelse skull at skrifvas under sielfva
proposition på det vanliga anslaget vid dörren.
Frih. Coijett förbehölt sig, at saken på den händelsen
den går til Stora Secreta Deputation, der ej ändteligen måtte
afgiöras.
Härtil svarades, at denna saken hörer til Riksens Ständers,
men ej til Stora Secreta Deputations afgiörande.
Gref H. Gyllenborg frågade Hr Landtm, om icke plenum
kunde blifva om måndag;
Hvilket Hr Landtm, sade vara ogiörligit, men om tisdag
ville Hr Landtm, tilse at plenum blifver.
Frih. Peter Scheffer begärte blifva underrättad om i
anledning af det ordet strax, som i proposition influtit, Baron
Wredes Memorial i dag efter sluten votering skal afgiöras.
Hr Landtm, förklarade at ingalunda så kan förstås, ty
då skulle R. o. A. dröija här på Riddarhuset hela natten.
Derpå skreds til votering, hvarförinnan likväl proposition
å nyo uplästes, och uppå Hr Landtmilis giorde frågan af R.
o. A. åter bifölls.
Til at emottaga voterings-sedlarne och hafva inseende på
voteringen satte sig vid bordet:
Gref Gustaf Stenbock. Frih. C. Fr. Scheffer.
Hr Carl Ribbing. Hr Pehr Franck.
Hr Joli. W. Nordenfelt. Hr Wolden i. Anthon Kir stein.
186 (Okt. 16, 20.) Frih. Wredes memorial. Krabbe.
R. o. A. upropades och lade sine sedlar på bordet, absentes
annoterades, och upropades deras namn å nyo, då de,
som kommit tilstädes, aflade sine vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro tvåhundrade trettio nio;
Nej voro tvåhundrade trettio siu;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befintelige
votering s-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
Vid voteringen tildrog sig följande omständighet, at under
andra upropet några af Högh R. o. A. framkommo, sedan deras
namn voro förbi, och ville inlägga deras voterings-sedlar, men
desamma blefvo ej emottagne, utan lades serskilt til des upropet
var förbi, då
Frih. Carl Otto Hamilton, hvilken uti Hr Landtm:ns
frånvaro bivistade voteringen, innan med sedlarnes upropande
begyntes, frågade om R. o. A. behagar at med desse sedlar
nu som tilförene skal förhållas, så at de ej emottagas;
Hvilket bifölls.
R. o. A. skildes åt då klockan var efter siu.
Den 20 October.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud intogo R. o. A. sine
ställen.
Vid det at Protocollet skulle upläsas, gaf Hr Wulfwenstierna
tilkänna at han nu såge här på Riddarhuset en, som sig
kallar Krabbe, men ej är Adelsman, emedan den adeliga familien
af det namnet, som härstammar ifrån Westergöthland,
längst för detta voro utgången, hvilket åtskillige härvarande
Riksdagsmän ifrån den orten lära kunna intyga; berättandes
Hr Wulfwenstierna at under den tiden han haft den äran at
vara Högh R. o. Arns Secreterare, skal denne Krabbe härvid
Riddarhuset skrifvit för betalning, men då aldrig fördristat angifva
sig för Adelsman.
R. o. A. betygade mycket missnöje deröfver, at sådan oreda
här på Riddarhuset skal förelöpa, och som denne Krabbe redan
hade förfogat sig bort straxt han hörde Hr Wulfwenstierna
begynte at härom tala, så anbefaltes Riddarhus-Fiscalen at
Krigs-kom. Perment. Kanal. Urskilln.-Dep. 187
angifva detta lios den förordnade Riddarhus-Deputation, på det
härom må undersökas.
Det berättades, at denne Krabbe i början af Riksdagen
låtit sig anteckna och jemväl uttagit pollet, men som man
sedermera fädt höra, det han ej voro Adelsman, har RiddarhusFiscalen
tagit poletten af honom tilbaka, och jemväl varnat
honom at afhålla sig ifrån Riddarhuset.
Derpå uplästes Protocollet ifrån sid. 119 til slutet af den
2 October, hvarvid inga påminnelser giordes.
Vidare uplästes och af R. o. A. gillades Resolution på
Krigs-Com missari en Perments Memorial, så lydande:
R. o. A. kunde ej samtycka til then sökte befrielsen ifrån
arresten, men funno godt at igenom underdånig skrifvelse af
H. K. Maj:t må begäras, det H. K. Majit sielfva hufvudsaken
med et skyndesamt slut i nåder täckes afhielpa.
Likaledes uplästes och af R. o. A. gillades Resolution,
som kommer at skrifvas uppå Rådets Extractum Protocolli
angående durchfarten ifrån Wettern til sion Roxen, hvilken
uti Protocollet af den 16 redan är införd.
Hr Carl G. Boije förestälte nyttan af denne durchfarten
och holt före at det bör blifva et ibland de första mål, som
bör påtänkas, när riket en gång kommer i stånd.
Hr Landtm, sade at Riksens Ständer uti deras underdåniga
skrifvelse til H. Majit redan förklarat, at den omförinälte
durchfarten bör så snart rikets tilstånd sådant medgifver
påbegynnas; varandes samma arbete utbudit til entreprenade,
men ingen velat sig det åtaga.
Uplästes förteckningen på de mål oell ansökningar, sorn
af Riksens Ständers Urskillnings-Deputation ej för Riksdagsärender
blifvit antagne den 28 September och 1 October.
Jemväl uplästes förteckningen på de mål och ärender,
sorn under berörde datis af Riksens Ständers UrskilningsDeputatioji
blifvit antagne och remitterade.
Uplästes et Utdrag af Borgareståndets Protocoll den 2
October, hvarmedelst Ståndet velat gifva sitt bifall til then
af R. o. A. fattade Resolution angående underhåld för thet
Finska Prästerskapets och Almogens härvarande Riksdagsfullmäktige,
doch med thet förbehåld, så vida städernes Riksdagsfullmäktige
ifrån Finland och Osterbottn, hvilka äfvenväl
måst öfverlemna til fienden theras hus och egendom, kunna få
niuta et slikt understöd efter thet med theras medbroder i
188 (Okt. 20.) Underhåll för finske riksdagsmän.
orterne träffade accord, och at therpå afgår hvad the redan
undfådt. Til then ändan gifver Borgareståndet ytterligare vid
handen, hvilka thesse ifrån Finland härvarande Ständernes
Riksdagsfullmäktige äro och hvad accord blifvit med dem ingådt,
samt hvad the af theras underhåld redan åtniutit: hållandes
Borgareståndet före, at alt hvad the Finske Riksdagsfullmäktige
således af cronans medel komma at undfå, bör
efter en önskelig freds återställande, då Finland och Österbottn
förmodeligen återkomma under Sveriges crona, af städerne
derstädes til cronan ersättjas och återbetalas, så vida deras
tilstånd då sådant skulle tillåta, så at de desse underhållsmedel
såsom et förskott komma at upbära.
Hr Wulfwenstierna: R. o. A. har redan beviljat de
ifrån Finland härvarande Riksdagsfullmäktige af Präste- och
Bondestånden dylikt understöd, och lärer det altså vara svårt
at förneka Borgareståndets Fullmäktige hvad de andre niutit,
men sorn det utsatte dagtractamente a 4 och 5 dal. smt för
en del städers Fullmäktige tyckes vara något för drygt, sä
kunde det af Secrete Utskottet modereras.
Hr Landtm, frågade om Borgareståndets Extractum Protoeolli
skal remitteras til Secrete Utskottet at jemka och moderera
det utsatte dagtractamente efter som skäligit kan pröfvas;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Upsattes altså härom följande Resolution, hvilken sedan den
för R. o. A. var upläst och af dem gillad, skrefs på förbemälte
Extractum Protocolli:
Resol.: R. o. A. biföllo at de i detta Extractum Protocolli
upnämde Finska och Österbottniska städers Fullmäktige
måge af cronan niuta et skäligit understöd, hvilket af Secrete
Utskottet kommer at determineras.
I anledning häraf påminte Hr Carl G. Boije, at nödig
anstalt måtte förfogas, så at de redan hitkomne och än vidare
ankommande flycktingar måtte få qvarter; varandes högst billigt
at vi hysa al ömhet för desse väre fattige medbroder, som nu
mist al deras egendom och hafva intet, hvarunder de kunna
luta sine hufvuden.
Vid detta tilfälle kom äfven på tal om de siukas härbärgerande
och nödig anstalt til deras bättre skötande, så väl
som den inqvarteringen för någon tid sedan blifvit R. o. A.
och samtelige löntagande pålagd, af hvilken åtskillige af R.
o. A. funno sig mycket graverade.
Inqvartering. Perlstickaren Leij. Sorgdrägt. 189
Gref H. Gyllenborg föreslog at Hr Landtm, kunde anmodas
föredraga desse målen i Secrete Utskottet, då Secrete
Utskottet ej lärer underlåta at härom foga nödig anstalt.
Hr Landtm, berättade at hvad de siukas herbergerande
och bättre skötande angår, så har Secrete Utskottet derom
redan fogat al möjelig anstalt.
Hr Brunow bad, at R. o. A. ville vara omtänkte på någon
hielp och understöd för honom och des medbroder ifrån Finland,
sorn måst lemna al deras egendom i fiendens händer,
och nu ej äga det ringaste til deras lifsuppehälle.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan, lemnades Hr Brunow
och de flere tilstånd at härom inkomma med et Memorial.
Sedan blef åter tält om den dryga inqvarteringen, hvarmed
R. o. A. blifvit besvärade, och utlät sig
Hr Wulfwenstierna at riket nu är i det tilstånd, at vi
intet få vara så ömtålige, utan måste alla hielpas åt at draga
lasten sedan det kommit så långt, åtminstone kunna vi ej med
skäl undandraga oss at härbärgera dem, som skola försvara
riket.
Frih. Gust. Hamilton förbehölt sig, at det inbrott, som
nu skedt uti R. o. A:ns Privilegier medelst den ålagde inqvarteringen,
ej måtte en annan gång åberopas til prejudicat.
Det sades, at Privilegierne härutinnan äro klare.
Hr Landtm, anmälte Håfpärlestickaren Tobias Leijs ingifne
besvär emot Urskilnings-Deputationen, hvilke remitterades
til bemälte Deputation at häröfver inkomma med sin utlåtelse
och förklaring.
Uplästes det med Riksens Ständer communicerade Utdrag
af Råds-Protocollet hållit den 11 October sidstledne, hvarutinnan
H. Maj:t i nåder gifvit tilkänna, det sorgedrägten efter
Högstsalig Hennes K. Majit Drottningen, glorvyrdigst i åminnelse,
kommer den 24 nästinstundande Novembris månad at
afläggas, då et år efter Hennes Majits högst beklageliga dödsfall
är förflutit, om hvilket alt H. Majit under förberörde dato
låtit afgå des nådige bref til Öfver-Ståthållaren i Stockholm
och samtelige Landshöfdingarne och Consistorierne at låta sådant
almänt knndgiöra, hvarjemte H. Majit yttrat sig ej kunnat
undgå at under denna Riksens Ständers sammanvaro giöra til
dem en nådig föreställning om Högstbemälte Hennes Majits
höga begrafningsact samt förnimma deras underdånige tankar,
hvad tid och sätt de för deras delar dertil lägligast finna
190 (Okt. 20.) Om drottningena begrafning.
kunna; vetandes H. Majit ganska väl det ingen bland Riksens
Ständer finnes, som icke utan anseende til närvarande svåra
tider med alla uptänkeiige underdånige ärebetygelser vil vid
et sådant tilfälle vörda denna oförlikneliga Drottningens graf,
hvilket H. Majit ock skulle anse för en lindring i des diupa
sorg, at denne för H. K. Majit högst bedröfveliga act kunde
ske med de största solenniteter, som til denna stora Drottningens
och rikets dermed förknippade heder åstadkommas
kunna; men K. Majit har dock derhos för des och Riksens
trogne och käre Ständer ej dölja kunnat, det Högstsalig Hennes
Majit kort för sin död förklarat des nådige vilje vara, at begrafningen
fuller må skie med likpredikan öfver den text, som
Hennes Majit sielf dertil utvaldt, men at den minsta pompe som
ske kan brukas må; för öfrigit har H. Majit låtit foga den
anstalt, at de vid bisättningsacten förfärdigade zirater och
sorgeanstalter hållas i förvar til at vid begrafningsacten äfven
kunna nyttjas.
Hr Landtm, berättade, at Secrete Utskottet hördt OfverHåf-Intendenten
Hårleman, som yttrat sig ej förr än til den
1 nästkommande December kunna blifva färdig med de til
begrafningsacten hörande anstalter.
Frågade altså Hr Landtm, om R. o. A. bifalla at det
skal blifva vid den termin;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare berättade Hr Landtm, at med det upläste Extractum
Protocolli följer project til et circulair-bref til Hr OfverStåthållaren
och samtelige Landsböfdingarne angående sorgens
afläggande den 24 November; men som begrafningen nu upskiutes
til den 1 December så måste väl med sorgens bärande
til den tiden continueras; varandes bäst at lämna så väl detta
sorn de flere anstalter bärtil höra, om ringning och likpredikningar
i alla kyrkor öfver hela riket med mera, til H. K.
Majits nådige förordnande.
Detta bifölls af R. o. A.
Gref H. Gyllenborg erindrade at klädedrägten måtte
jemväl blifva så reglerad, at diupare sorg än hittils är dragen
ej må anläggas när begrafningen sker, på det en hvar af Riksens
Ständers ledamöter måtte kunna bivista begrafningsacten;
Hvilket Hr Landtm, åtog sig at besörja.
Uplästes et Utdrag af Borgareståndets Protocoll den 13
Oct., theruti Ståndet, i anledning af en ifrån aflidne Artillerie
-
Enkefru Åberg. Sekr. Utskottet och tronfölgden. 191
Capitainens Lars Åbergs enka, fru Brita Aberg inkommen
supplique, angående pension och underhåld i anseende til mannens
uti rikets tjenster viste bekante tro och tapperhet besynnerligen
vid Willmanstrandske actionen nästlidne år och
enkans nuvarande mycket torftige och hielplöse tilstånd på sitt
80:de ålders år, funnit skäligt thet bör bemälte Capitains-enka,
på lika sätt, som thet för aflidne General-QvarteremästareLieutenantens
Nordencreutz enkefru blifvit beviljat, niuta någon
tilräckelig årlig pension, så länge hennes öfrige korta lifstid
ännu kan vara, hvilken pension Borgareståndet hållit före
kunna tilläggas meranemde Åbergs enka årligen til 100 dal.
smt, och at Magistraten i Landscrona, hvaräst hon nu är
vistande, kunde anbefallas at på det nogaste besörja det sådant
understöd må komma henne så til nytta, at hon til nödtorftigt
uppehälle och skötsel ej lider brist.
Detta bifölls af R. o. A. och remitterades til Secrete Utskottet.
Uplästes et Utdrag af Secrete Utskottets Protocoll af
den 19 October, hvaruti Secrete Utskottet berättar sig vara
föranlåtit, i anseende til åtskillige sig nyligen yppade och rikets
säkerhet och välfärd nära rörande omständigheter, at likmätigt
sin skyldighet föreställa Riksens Ständer och på det kraftigaste
försäkra, det ehuru Secrete Utskottet funnit nödigt och ange
lägit
at i underdånighet styrka K. Maj:t til at nyttja åtskillige
makters bona officia til fredens erhållande med Ryssland, så
skal dock Secrete Utskottet derigenom eller eljest på något
sätt hvarken directe eller indirecte gifvit ringaste anledning
til något, som successionen til Svenska thronen rörer, och således
icke eller giordt eller tänkt giöra ingrep i denna Riksens
Ständer sielfve tilhörige rättigheten; förmodandes alt derföre
Secrete Utskottet, det Riksens Ständers plena lära draga til
det samma det skäliga förtroende, hvilket de såsom redelige
svenske män och med en dyr ed förbundne böra äga, samt låta
sakerne med K. Maj:ts och Riksens Råds råde af Secrete Utskottet
så skötas, som rikets närvarande angelägenhet fordrar; hvilket
ock skal vara så mycket angelägnare som Secrete Utskottets
samtelige ledamöter skola uppå deras aflagde ed kunna betyga,
at af den innocenta qusestion, som hos Riksens Ständers plena
anmäld är, redan skälig orsak til fruktan för något oförtänkt
äfventyrligt sig visat; hvarom Secrete Utskottet ej skal kunnat
undgå at Riksens Ständer välment underrätta.
192 (Okt. 20.) Sekr. Utskottet och tronfölgden.
Hr E. Gust. Boije beklagade de rykten, som blifvit utspridde,
at Secrete Utskottet skulle lägga an planer til succession,
och bedyrade med aldra kraftigaste contestationer, at Secrete
Utskottet aldrig giordt eller tänkt giöra något steg angående
succession, hvilket endast och allenast tilkommo Riksens
Ständer, utan vore sådant aldeles ogrundat och af elacka
och äreförgätne belackare til den ändan upspuunit at derigenom
sättja Secrete Utskottet i misstroende hos Ståndens
plena, men kunde på det sättet bäst förekommas, om Riksens
Ständer ville licentiera Secrete Utskottets ledamöter ifrån deras
ed och pålägga dem at säga om något företages angående
succession.
Hr Carl G. Boije: Jag vet ej hvarifrån sådane rykten
komma; vi hysa alt förtroende til Secrete Utskottet och äro
nogsamt försäkrade, at ingen af oss eftergifver den andra i
kärlek och nit om fäderneslandet och des välgång. Det som
har varit före här på Riddarhuset kan på intet sätt sägas innebära
något misstroende til Secrete Utskottet; men är likväl ej
underligit, at den af Baron Wrede i des Memorial omrörde
saken blifvit ansedd af mycken vigt och angelägenhet. Ja, jag
tilstår, at den varit mig så öm och så sensibel som mitt egit
lif, ty et brändt barn fruktar elden.
Hr Hästsko tykte det nu intet vara til at tala om de
rykten, som kunna utspridas om Secrete Utskottet, utan böra
vi tänka på de författningar, som skola giöras och huru vi
skola få Finland igen, varandes jemväl en mycket angelägnare
sak, som legat på bordet och nu bör afgiöras.
Hr Hastfehr förklarade äfven missnöje öfver sådane
rykten, som utspridas om Secrete Utskottet, hvarifrån de likväl
borde vara förskonte när de som ärlige män efter bästa vett
och samvete handtera sakerne.
Frih. Fabian Wrede: Här talas om rykten, som utspridas
om Secrete Utskottet. Det är gement af den, som gior det, och
enfaldigt af den, som tror dem. Men jag kan intet neka at
jag hördt talas så väl om förra som detta Secrete Utskottets
giöromål. Så länge vi hafva den olyckan at vara delte i
tvänne partier, så kunna vi ock aldrig annat föreställa oss
än at de tala illa om hvarandra. Jag är af intet partie och vet
ej hvem som har rätt, men här sägs. å ena sidan vara farligit
at nu företaga vissa saker, å andra åter sägs at vi underkasta
oss ännu större fara om vi längre dermed upskiuta. Lät oss
Frih. Gedda. Freds-kongressen.
193
derföre gå tilsammans på 3:die stället, höra hvars annars raisoner
och öfverlägga härom, så lära vi väl komma öfverens.
Frih. H. Wrede, som för en stund sedan hade anmält
sig at tala, fölgde nu först i ordningen, och då Hr Landtm.
skaffat honom liud, sade han sig ej stort hafva at tillägga des
broders yttrande, utan ogillade han äfven de rykten, som utspridas
om Secrete Utskottet; men så vore ej eller underligit,
at sådane rykten utkomma, ty när för några dagar sedan Presidenten
Baron Gedda, hvilken är utnämd til at gå som Plenipotentiaire
til Ryssland, blifvit tilfrågad huru snart hau skulle
begifva sig härifrån, skal han, som berättas, i åtskillige personers
närvaro sig utlåtit det svar väntas ifrån Engelska Ministern
i Petersburg, som skal utsättja ställe til congressen, hvarutaf
man således fädt anledning at tro det någon närmare
sammansättning voro å färde emellan England och Sverge,
emedan, om Engelands bona officia allenast blifvit requirerade,
det skäligen ej tyktes tilkomma den Engelska Ministern i
Petersbourg at utnämna ort och ställe til congressen.
Frih. During: Det är nu första gången jag vid denna
Riksdagen har den äran at tala här pä Riddarhuset, och önskar
jag mig blifva fördömd om jag någonsin förr har hördt hvad
Baron Wrede nu säger, nemligen at Secrete Utskottet lenmat
åt Engelska Ministern at nämna ut ställe til congressen; men
väl är det lemnat Ryssland at välja hvad ort dem hälst behagar.
Hr Hastfehr utlät sig at hvad Plenipotentiairen Baron
Gedda sagt, det vore för hans egen räkning, som han sielf får
förklara sig öfver.
Hr Wulfwenstierna: R. o. A. hafva nu hördt den försäkran,
som Secrete Utskottet i sitt Extracto Protocolli gifvit,
at successions-puncten ej blifvit rörd i Secrete Utskottet, ej
eller tänkes på at röras, såsom dit ej hörande, och deraf lära
de kunna dömma i sine sinnen huru ogrundade de rykten varit,
som gådt therom. Skulle Högl. R. o. A. vilja härom än vidare
vara försäkrade, kunna R. o. A. nämna vissa Deputerade til
at derom underrätta sig utur Secrete Utskottets handlingar,
och beder jag välment, at intet hinder måtte läggas i vägen,
som kan besvära fredsnegotiationen eller eljest sättja riket i
äfventyr, sorn Secrete Utskottet i förberörde Extracto Protocolli
intygat redan hafva visat sig; ty ehuruväl vi hålla det
som skedt för et mycket innocent steg, så vet man doch efter
den bekante gamla distinction, at förargelse är antingen gifven
Adelns Protokoll 1742—1743. 1. 13
194 (Okt. 20.) Frih. Gedda. Sekreta Utskottet.
eller tagen, och dependerar således af främmande makters egit
omdöme men ej af vårt, huruvida de finna sig theraf offenderade.
Uti hvad tilstånd, som riket nu är och armeen, det
kunna Riksens Ständers plena väl finna; men hvad ansenlige
penningesummor, som kriget redan kostat riket, och hvad til—
gång, som kan vara til försvarsvärkets iståndsättjande, det
kunna Riksens Ständers plena icke så noga veta, derföre är
bäst at de lemna Secrete Utskottet sitt förtroende och låta
dem sorn redelige svenske män, the ther på sin ed sittja, handtera
sakerne eftersom rikets tien,st och angelägenhet thet fordrar.
Et steg i otid giordt kan ofta helt och hållet skämma
en god sak, och giöra vi någon annan declaration än den vi
äro i stånd at försvara och handhafva, så hielper sådant ingenting,
ty derpå hafva vi ju exempel af Pohlen, at Konungen,
som der blifvit utropad och krönt samt haft sine allierade, måst
öfvergifva land och rike, och oaktat han sedermera haft mäktigare
alliance än förr, har dock ej kunnat soutenera sig på
thronen.
Hr Ramsay begärte at efterfrågas måtte til hvem Baron
Gedda sagt det, som Baron Wrede berättat.
Hr Landtm, tykte det vara onödigt, emedan som detta
blifvit sagt publiquement här på Riddarhuset, så lärer det väl
blifva Baron Gedda kunnigt, och han sig deröfver får explicera.
Gref H. Gyllenborg: Jag hemställer vördsamt til Högh
R. o. A., det de behaga eftersinna med hvad granlaga ömhet
denna quaestion förtjenar at handteras. Gifve Gud at Secrete
Utskottet i framfarne tider ägt det förtroende, som det bordt
äga, så at det, som blifvit giordt innom, ej blifvit contraminerat
utom, vi hade då kanske saknat månge af de olyckor, som nu
hänga oss öfver hufvudet. Men jag förbigår gierna det framfarne.
Jag tilstår upriktigt, at jag hyser dilferente tankar med
många, som nu sittja i Secrete Utskottet, ty jag känner dem,
men den Högste är mitt vittne at jag aldrig för mig sielf gådt
så långt i mina tankar, at jag trodt dem vara så äreförgätne
af sin plikt och skyldighet, at de på det sättet vidrörde succession,
at Ständernes rättighet derigenom kränktes. Vi hafva
desse dagar giordt innocente steg til steg af consequence, saken
var i sig sielf innocente men blef och är nu af consequence,
sedan vi gådt in i detaille af de delicateste saker och här
agerat Ministrer. Samma sak är med Secrete Utskottets innocente
tagne steg. Jag känner sakernes beskaffenhet och just
Trupp-transport. Frih. Wredes memorial. 195
derföre talar jag som jag gior. Steg som intet nu äro farlige,
nej som äfven synas nyttige, kunna genom falska vänners och
fienders sammansättning blifva farlige, om denne qusestion upskiutes;
kan detta låta sig giöra, som jag ock tror lärer skie,
så fordrar högsta angelägenheten, at saken nu strax afgiöres.
Detta betygar jag vara min upriktiga och fasta tanka; men
skulle någon af nuvarande Secrete Utskotts ledamöter kunna
och vilja gifva mig bättre uplysning, skal jag vörda densamma,
och det, som deruti tyst vara bör, på min förr aflagde tysthetsed
intil min död hos mig i tysthet behålla.
Frih. During föreslog at R. o. A. måtte talas vid efter
Baron Wredes förslag;
Och som detta bifölls, öfverlade R. o. A. sins emellan
härom någon stund, hvarefter, sedan Hr Landtm, äskat liud,
anmälte sig
Frih. Coijett til at tala, men
Hr Landtm, berättade först, at han af Secreteraren Arnell
blifvit utkallad, då bemelte Secreterare gifvit vid handen, det
nödvändigheten fordrade at 400 soldater och 100 båtsmän
måtte öfverskickas til Flisseberg på Aland, hvaräst Schoutbynachten
Falkengren ännu ligger med några galerer, hvilket H.
K. Maj:t i anledning af Riksdagsordningens 21 § hos Riksens
Ständer förut befalt anmälas innan berörde manskap commenderas.
R. o. A. hade härvid ej något at i underdånighet påminna.
Derpå reassumerades de förra discourser.
Frih. Coijett påstod, at saken nu til följe af sidsta votering
bör utan vidare ventilation genom votering afgiöras, hvilket
des påstående han begärte måtte i Protocollet anföras.
Hr Hästsko understödde detta, tilläggandes at vid alla
Riksdagar härtils varit brukeligit at afgiöra de förevarande
saker med Ja eller Nej, men när det ej låter sig giöra, sker
det genom votering, hvilken Hr Hästsko ock nu begärte måtte
för sig gå.
Frih. Fabian Wrede förklarade des mening ej hafva
varit, at R. o. A. skulle talas vid om des broders Memorial
nu skal företagas eller ej, emedan det igenom sidsta votering
redan blifvit afgiordt, utan hade han allenast trodt, at R. o.
A. i förtrolighet kunde rådgiöra om det öfriga, som berörde
Memorial gifvit anledning til at tala om.
196 (Okt. 20.) Öfverläggning i anledning af
Hr Didron sade sig så hafva tagit Frih. Fab. Wredes
mening, at til förekommande af misshällighet 10 eller 12 personer
å hvardera sidan kunde träda tilsammans, öfverlägga
med hvarannan och gifva sine skäl mot och med, huru den i
Memorialet omrörde saken nu straxt skal afgiöras, hvilket han
för sin del funno mycket väl, och höllö altså nödigt, at de ju
förr dess heldre måtte utnämnas tillika med någre af Secrete
Utskottets ledamöter, sorn kunna gifva vid handen de hemliga
betänkligheter härvid äro. I öfrigt bad Hr Didron, om R. o.
A. nu skulle vilja discourera om saken, at hvar och en på det
högsta ville menagera sine ord och ej med sitt tal gå längre
än den nu förevarande saken gifver anledning til.
Frih. Carl Otto Hamilton utlät sig at han förmärkt,
det en eller annan trodde, at han med sitt tal gådt för långt,
men hvar och en, som ville höra det med eftertanka när Protocollet
justeras, skulle finna at deruti ej voro något anstöteligit,
hafvandes lian til den ända hedt Riddarhus-Secreteraren pä
det nogaste införa des ord. Han tilläde vidare, det han alt
för mycket sedt verlden för til at intet veta hur han af publiqt
ställe dess tal kunde framföra.
Frih. H. Wrede: Mitt Memorial innehåller ingenting mer
än at efter H. K. Maj:ts dödelige frånfälle ingen må kunna
bestiga Sveriges Konungsliga thron, som icke är född och upammad
i den sanna lutherska religionen. Ofver den qusestion
bör nu voteras, men angående den andra qusestion, som emellan
kommit, så är bäst, at efter min brors förslag någre kunde
träda tilhopa och derom med hvarandra öfverlägga.
Hr Brandt ropade flere gånger, at R. o. A. först böra
skaffa enighet sig emellan och sedan afgiöra qusestion, mera
kunde ej höras.
Hr Adlerbeth: R. o. A. hafva sidst voterat, antingen
saken straxt skulle afgiöras här in pleno eller om den skulle
remitteras til Stora Secreta Deputations utarbetande med Rådets
biträde. Då blef af pluraliteten beslutit, at saken skulle afgiöras
här in pleno. Samma beslut bör nu först communiceras
de andre Stånden innan R. o. A. skrida til sielfva hufvudsakens
afgiörande, ty eljest kunde det lätteligen hända, at de
andre Stånden nu ej torde finna det vara tid at företaga denna
saken, eller ock torde remittera densamma til Stora Secreta
Deputation, hvarigenom R. o. A:ns honneur alt för mycket skulle
lida, at vi afgiordt hufvudsaken och stadnat in prseliminaribus.
frill. Wredes memorial om tronföljares religion. 197
Frih. C. O. Hamilton erindrade, at R. o. A. i början
skickat til de andre Stånden och begärt, at de ej ville afgiöra
saken innan R. o. A. sig deröfver först utlåtit, hvilket de lofvat.
Således bör nu R. o. A. afgiöra hufvudsaken och communicera
deni sitt slut innan de sig densamma kunna företaga. Skulle
de sedan ej afgiöra hufvudsaken, utan remittera den til Stora
Secreta Deputation, står sådant dem fritt, men vi giöra det
vi vilja.
Hr Ruthenschöld biträdde så mycket mer Frih. Hamilton
som efter en ren process et prseliminare och hufvudmålet altid
bör följas åt.
Hr Landtm, uprepade huru som i anledning af sidsta
votering qumstion nu blifver om utan upskof fastställas skal,
det ingen må bestiga Sveriges Konungsliga thron, som icke år
född, och upammad i den sanna lutherska religionen; hvilka
ord Hr Landtm, upläste utur Frih. Wredes Memorial.
Hr Landtm, frågade om han nu får giöra proposition;
Hvilket bifölls.
Frih. Coijett påminte det han i sidsta pleno tillagt det
ej eller någon bör blifva Drottning i Sverige, som icke är född
och upammad i lutherska läran.
Hr Landtm, förestälte det han med propositionen ej kan
gå längre än sidsta votering gifver anledning til.
Frih. Coijett förklarade det han ej begärte at nu qusestion
skulle giöras, utan förbehölt sig allenast til Protocollet at framdeles
derom få ingifva et Memorial.
Frih. During: Men om den, som blifver Konung i Sverige,
intet vil gifta sig, så behöfves ej en sådan lag.
Hr Landtm, giorde proposition, om nu skal fastställas
det ingen må kunna bestiga Sveriges Konungsliga thron, som
icke är född och upammad i den sanna lutherska religionen;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Och upsattes om detta R. o. A:ns fattade slut följande
Extractum Protocolli til de andre Stånden, hvilket för R. o.
A. uplästes och af dem gillades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 20
Oct. 1742.
R. o. A. har låtit sig föredraga Baron Wredes Memorial,
och i anledning deraf för sin del faststäldt, det ingen framdeles
må kunna bestiga Sverges Konungsliga thron, som icke är
född och upammad i den sanna evangeliska lutherska religionen;
198 (Okt. 20.) Om voteringen å Riddarhuset.
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
I anledning af det, som vid sidsta votering sig tildrog med
några af Högl. R. o. A:ns Herrar ledamöter, sorn kommo tilstädes
under andra upropet sedan deras namn voro förbi, men lingö
ej ingifva sine vota, hemstälte
Hr Landtm, om icke något vist kunde förordnas huru
härmed förhållas skal, emedan praxis varit olika, i ty at vid
de förra Riksdagar ibland skedt 3 och ibland allenast tvänne
uprop.
Hr Wulfwenstierna utlät sig det han ej trodde, at någon
lärer vilja tala på den sidsta voteringen. Dock holt han nödigt,
at någon viss regel måtte fastställas til hvars och ens efterrättelse.
Under den tiden han haft den äran at vara här vid
Riddarhuset, hafva alle, som kommit tilstädes, så länge voteringen
påstådt fått ingifva sine vota, intil des at början blifvit
giord med sedlarnes öpning. På samma sätt skal det ock vara
projecterat i nya Riddarhusordningen, och tyckes dessutan vara
svårt om R. o. A. skulle förbindas at så punctuelt sig inställa.
Hr Eric G. Boije anförde, at han vid de sidsta voteringar
sedt åtskillige blifva upropade, de der efter alt anseende
ej varit komne til den ålder, som Riksdagsordningen kräfver
innan man kan äga stämma på Riddarhuset; hvarföre och som
desslikes oredor förspordts vara förelupne med fullmakterne, så
tykte Hr Boije, at Riddarhus-Deputation kunde anbefallas at
gå igenom uprops-listan, efterse de ingifne fullmakterne, undersöka
huruvida de, som sig angifvit, fyllt sine 24 år, samt låta
besvärja de inlefvererade attester, så at al oreda på vårt Riddarhus
och omtalt missbruk med fullmakter må kunna förekom
mas och afskaffas.
R. o. A. tyktes vara härmed mycket nögde, och frågade altså
Hr Landtm, om detta vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om efter förra praxis hvar
och en har frihet at votera så länge upropet varar;
Hvartil likaledes svarades med Ja.
Men Frih. Coijett holt före at den, som försummar andra
upropet, har förlorat sitt votum.
Frih. Cronhiort instämde härmed, emedan som vi alla
äro skyldige at vid upropet vara tilstädes, så tyckes det obilligt,
at den, som sig försummar, skal efteråt få sticka in sin sedel.
Frih. Wredes memorial och Preste-ståndet.
199
Sedan häröfver något vidare var discourerat frågade åter
Hr Landtm, om hvar och en har frihet at ingifva sitt
votum så länge upropet påstår och intil dess at Hr Landtm,
eller den, som i dess ställe bivistar voteringen, gifver tilkänna
at med sedlarnes öpnande giöres begynnelse;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Hr C. G. Boije hemstälte om icke genom en Deputation
de andre Stånden kunde notificeras i hvad slut R. o. A. stadnat
öfver Baron Wredes Memorial.
Frih. Wrede tykte det vara sä mycket nödigare, som R.
o. A. begärt at de ville uppehålla med saken til dess R. o. A.
sig deröfver yttrat.
Andre åter påstodo, at ingen Deputation måtte afsändas,
varandes det nog at R. o. A:ns Extractum Protocolli skickas
til Stånden, hvarutaf de lära tinna i hvad slut R. o. A.
stadnat.
Hr Landtm, giorde frågan om någon Deputation skal afskickas
til de andre Stånden;
Hvilken med Ja och Nej besvarades.
Som Frih. Cronhiort med flere andre yrkade enständigt
på Deputations afskickande til de andre Stånden, frågade
Hr Landtm, å nyo om Deputation skal afsändas til de
andre Stånden;
Hvilket bifölls.
Emedlertid at Deputation skulle utnämnas, ankom och
uplästes et Extractum Protocolli ifrån Prästeståndet, hvaruti
Prästeståndet gifver tilkänna sig aldeles vara enigt med Baron
Wredes til Riksens Ständer ingifne Memorial, theruti at Ståndet
med al uptänkelig sorgfällighet til följe af riksens fundamental-lagar
styrker och bidrager til alt thet, som kan lända
til befästande af vår evangeliska lutherska religion; men at
Prästeståndet ej finner någon trängande orsak at nu genast
inlåta sig i någon deliberation om det, som samma Memorial
vidare innehåller, utan befruktar fast mera at sådant kan sättja
riket i et uppenbart äfventyr.
Enär berörde Extractum Protocolli var upläst, sade
Hr And. Lilljenberg, at Prästeståndet härigenom nu vist
oss vägen, och trodde han således at R. o. A. ej eller bör afskicka
någon Deputation, utan allenast Extractum Protocolli
til de andre Stånden. Härigenom upkom ytterligare skiljaktighet
huruvida Deputation skulle gå til de andre Stånden.
200 (Okt. 20.) Generalen, grefve Lewenhaupts
Men omsider begofvo sig härutinnan de Herrar af Högl.
R. o. A., som varit häremot;
Och afgick altså denna Deputation. Frih. Carl Otto Hamilton
förde ordet.
Det giordes det förbehåld, at Deputation allenast skulle
anmäla Ståndets hälsning och afgifva R. o. A:ns Extractum
Protocolli utan något vidare tal.
Vid utnämnandet af Deputation påstod Frih. During at
de, som skola gå i Deputationer, hädanefter måtte uttagas af
bänkarne men ej af Fiscalen;
Hvilket bifölls.
Uplästes Generalen Gref Lewenhaupts Memorial theruti
han gifver Riksens Ständer tilkänna hurusom vid sin återkomst
ifrån Finland han blifvit belagd med en så eftertänkelig arrest,
at han til sin förklarings afgifvande til then förordnade GeneralKrigsrätten,
uppå Justitise-Cantzlerens honom communicerade
embets-memorial. icke skal haft ringaste tilfälle at underrätta
sin fullmäktig om saken, annorlunda än i vakthafvande officerarens
närvaro, fast mindre at han efter begäran fådt dervid
betjena sig af the officerares biträde, som hållit journalerne,
och eljest flere, hvilka om campagnen kunna med nödig underrättelse
gå honom tilhanda, utan at hela Fält-cantzliet blifvit
Generalen ifråntagit, och bemälte officerare honom oåtspordt
anbefalte at från sig lemna journalerne och krigs-conseillerne,
som likväl skola vara honom aldeles tilhörige och tiena honom
til försvar at ordenteligen framlägga rätta beskaffenheten af
det olyckeliga kriget; skolandes imedlertid General-Krigsrätten,
oaktat Generalens i förberörde måtto sökte ledighet och til—
falle at giöra sig färdig, icke desto mindre förelagt honom
en ultimat termin at inkomma med den af honom fordrade
uplysningen och förklaringen. Vid sädane omständigheter, som
nu för handen äro, förmäler Generalen Lewenhaupt des tanka
ingalunda vara at undvika redogörelse för sitt befehl eller
undangömma sanningen af the orsaker, som giordt Riksens
Ständers fattade hälsosamma upsåt fruktlöst; men thet skal
ej annars kunna än innerligen smärta honom, at fienders falska
tungor, thet svåra vanrykte han blifvit satt uti, hans sällsamma
arresterande och the honom tilhörige documenters ifråntagande
skola giöra honom sä criminell, at han ej skal fä niuta
lag och Regeringsform til godo; genom hvilka sällsamma medfarter
Riksens Ständer ock tillika skola betaga sig sielfve samt
memorial i anledning af sin arrest.
201
hela publicum then rätt the äga at sättja sig i en grundelig
uplysning om hela sakens förlopp. Riksens Ständers välbehag
underställer fördenskull Generalen Grefve Lewenhaupt
huru och på hvad sätt the täckas taga sig sanningens och hans
forsvar til hiertat, och huru han må sättjas i stånd thertil
utan at blifva öfverilad med svåra omöjeligheter; skolandes
thet vara Hr Grefven lika mycket på hvad ställe och inför
hvem han får aflägga sin redogiörelse, doch skulle thet tyckas
bäst låta sig giöra på then ort, ther alla omständigheter in
militaribus et politicis kunde med lika säkerhet föredragas.
Sluteligen erbjuder sig Generalen Lewenhaupt at til Riksens
Ständer inkomma med en omständelig relation til alla plena
öfver kriget och thess olyckeliga aflopp, jemte alla sannskylliga
orsaker thertil, om Riksens Ständer skulle täckas honom sådant
anbefalla och honom thertil tilräckelig tid, lägenhet och utväg
förunna.
Gref Dohna sade sig vara ledamot uti den af H. K.
Maj:t öfver Generalen Grefve Lewenhaupt förordnade Krigsrätten,
så at han om denna saken äger någon kundskap och
kunde gifva Högh R. o. A. al nödig uplysning. Generalens Gref
Lewenhaupts til Riksens Ständer ingifne Memorial, — fullfölgde
han vidare, —• rörer til en del General-Krigsrättens, til en del ock
Riksens Ständers egit förordnande. Hr Generalen begär at
honom måtte tillåtas giöra redo på then ort och ställe, ther
alla omständigheter af militaribus et politicis kunna med säkerhet
företagas, hvarigenom Hr Generalen gifver anledning til
ändring uti det, som hos R. o. A. redan är afgiordt och faststält,
hvilket ingalunda kan tillåtas, ty igenom ordentelig votering
är en gang beslutit, at den af H. K. Majit förordnade
Krigsrätten skal vid öpna dörrar undersöka och ransaka om
de vid krigsoperationerne i Finland begängne felaktigheter, och
hvad til dess giöromål ej hörer förvisa ifrån sig til behörigt
forum.
Hvad åter angar Generalens besvär emot Krigsrätten,
at han ej ensam får rådgiöra med sin fullmäktig eller flere
andre af officerare, som földt journalerne, utan måste sådant
ske i den vakthafvande officerarens närvaro, så har H. Majit
i anseende til de härvid förekomne skäl och omständigheter
gillat Krigsrättens härutinnan fäldte utslag. Men at Hr Generalen
klagat theröfver, at alla papperen blifvit honom ifråntagne,
thertil har Hr Generalen ingen skälig anledning, ty han
202 (Okt. 20.) Generalen, grefve Lewenhaupts
äger fri och obehindrad tilgång til alla journaler, krigs-conseiller,
correspondence och alt det öfriga, samt får til öfverflöd
afcopiera alla documenter, som han hälst behagar.
Frih. Gust. Hamilton intygade jemväl, at Generalen får
intet allenast läsa utan också låta afcopiera alla acter och
documenter. Men beträffande det, at Hr Generalen ej får tala
med siu fullmäktig eller de af Hrr officerarne, som hållit jour—
nalerne, så aldenstund H. K. Maj:t derutinnan redan i nåder
behagat resolvera, fördristade han sig ej at härom fälla något
omdöme utan understäldte sådant R. o. Arns mognare ompröfvande.
Hr Ehrenmalm: Generalen bör ske al rätt och justiee,
men R. o. A. lära derjemte vara måne om at bibehålla ordning
och efterlefva hvad Riksens Ständer en gång faststäldt
och beslutit, således skulle jag tro, at R. o. A. nu ej kunna
uptaga Generalens här anförde besvär, utan bör Hr Generalen
til följe af 1738 års Förordning angående dem, som hos Riksens
Ständer vilja anföra några besvär öfver H. K. Maj:ts
domar och Resolutioner, therined först vända sig til H. K.
Maj:t och dem der ingifva, då Deras Excellencier Herrar
Riksens Råd deröfver författa sine anmärkningar, hvarefter
altsammans sedan kommer til Riksens Ständers bepröfvande.
Hr Er. Gust. Boije påminte, at desse Generalens besvär
bordt gå igenom Urskilnings-Deputation.
Hr De Geer: Så snart R. o. A. upläst Memorialet, hafva
de redan entrerat i saken, och är jag för min del af den tankan,
at Generalen kunde tillåtas at allena få tala och rådgiöra
med siu fullmäktig samt de officerare, hvilka fördt journalen.
Den vakthafvande officeraren kunde ändå altid vara i
rummet näst intil, så at al säkerhet voro om dess person.
Hr Er. G. Boije påstod, at Generalen med sine besvär
bör gå de laglige vägar, som Hr Ehrenmalm uprepat.
Hr Silfverschöld: Generalens nu upläste besvär innehålla
tvänne ting, det första at honom blifvit vägrat at enskylt
få tala och öfverlägga med sin fullmäktig eller de Herrar officerare,
som hållit journalerne; deröfver har Krigsrätten och
sedan H. K. Maj:t i nåder resolverat; varandes Hr Generalen
tillåtit at i vakthafvande officerarens närvaro tala med hvem
han behagar, och kan Generalen med så mycket mindre skäl
begära at enskylt få tala med sin fullmäktig, som honom efter
lag ej annorlunda är tillåtit at betjena sig af fullmäktig än
memorial i anledning af sin arrest.
203
quo ad processualia, hvilket ej är någon hemlighet, men in
meritis får han ej hruka fullmäktigen.
Det andra Hr Generalens besvär går derpå ut, at alla
documenterne blifvit honom ifråntagne, hvarigenom han sålunda
skal blifvit satt utur stånd at lagligen försvara sig och ordenteligen
framlägga rätta beskaffenheten af vårt olyckeliga krig.
Dervid är til at märka, at berörde documenter ej varit
Hr Generalens egne eller honom sielf tilhörige, utan alle de i
Fält-Cantzliet varande papper, så väl som de af Krigsrätten
infordrade journaler äro publique och cronan tilhörige, dem Hr
Generalen icke en gång bordt taga med sig hit, utan snarare
lemna ifrån sig til General-Majoren Bousquett, som efter honom
emottog commando. Emedlertid äro alla desse documenter behörigen
inventerade, och honom på intet sätt betagit at derutur
få al den uplysning, som han åstundar. Ja, han har icke allenast
fri tilgång at få läsa* utan jemväl at få låta afcopiera
hvad document han sielf behagar.
Således lära Högh R. o. A. bäst finna hvad grund desse
Hr Generalens besvär äga, hvilka han efter 1738 års Förordning
och en redig process först bör ingifva hos H. K. Maj:t,
sä at Riksens Råd dervid få giöra sine nödige påminnelser
innan de hos Riksens Ständer kunna företagas.
Frih. Coijett framgaf et Memorial, som nu uplästes, hvaruti
han uprepar huru Generalen en Chef Gref Lewenhaupt är vid
des ankomst ifrån Finland arresterad; huru under samma arrest
honom blifvit betagen al lägenhet at få underrätta sin fullmäktig
om sin saks beskaffenhet, samt at sielf få af journalerne
och de officerare, som äga kundskap om krigets förlopp,
erindra sig de omständigheter, som til hans defension aldeles
äro oundgängelige, och huru han så väl hos General-Krigsrätten
sorn hos K. Maj:t sökt at fä ändring uti detta hårda
bevakningssätt, men på begge ställen fädt afslag, och dertil
med blifvit af General-Krigsrätten öfverilad med en ultimat
termins föreläggande, at lika fullt vara färdig med sitt svar
och förklaring, som vid sådane omständigheter skal vara honom
omöjeligit. Och emedan efter Sveriges lag och Regeringsform
ingen undersåte bör uppå et löpande rykte, som ock torde
hafva osanning och fiendskap til grund, angripas och condemneras,
utan bör i följe af samma vår lag hvar och en niuta
lägenhet, tid och råderum at så mycket hos honom står sig
utreda och fullkomligen förklara; förthenskull och på thet man
204 (Okt. 29.) Generalen, grefve Lewenhaupts
igenom de med Generalen Grefve Lewenhaupt tagne steg ej
måtte åsamka sig Guds hämd, samvetets förkränkelse och svåra
landsplågor, så anhåller Frih. Coijett det R. o. A. ville å
vederbörlig ort utvärka och skaffa underrättelse hvarföre Generalen
Gref Lewenhaupt är vorden arresterad, huru om des bevakande
och af hvem det är disponerat, samt befordra, at han
får den begärte ledigheten til sitt svars och förklarings afgifvande.
För öfrigt hemställer Frih. Coijett om icke detta Memorial
må genom en Deputation communiceras de öfrige respective
Stånden til en så vigtig angelägenhets desto snarare afgiörande,
äfvensom han ock påstår, at samma Deputation måtte
anmoda de öfrige Stånden at hos sig skyndesamligen afgiöra
hvaräst Generalen Gref Lewenhaupt skal aflägga sin redogörelse,
antingen inför General-Krigsrätten eller en förordnad
Commission af alla 4 Stånden.
Under upläsandet af detta Memorial återkom Deputation
och när Memorialet var läst til slut, berättade
Frih. C. O. Hamilton, som fördt ordet, at Deputation
allenast träffat Prästeståndet, men de andre Stånden hade
redan varit åtskilde.
Gref H. Gyllenborg: Denna saken bör så mycket nogare
öfvervägas, som den å ena sidan rörer en mans ära och välfärd
och å andra sidan angår vår lag och bibehållande af en
redig process. Men, Gunstige Herrar, jag håller före at vi gå
rättaste vägen när de första målen, nemligen om papperen, som
blifvit Hr Generalen ifråntagne, samt dess sökte tilständ at
enskylt fä tala. med des fullmäktig, gå på det sättet til H. K.
Maj:t, at Riksens Ständer genom underdånig skrifvelse begära
det H. K. Majt deröfver i nåder täckes infordra Krigsrättens
förklaring, samt den sedermera jemte Herrar Riksens Råds påminnelser
med Riksens Ständer communicera, då vi först äro
i stånd at utlåta oss om sielfva saken.
Hvad den andra omständigheten beträffar, at Hr Generalen
måtte få ingifva til Riksens Ständers plena en fullkomlig relation
om kriget och thess olyckeliga aflopp, jemte alla sannskyllige
orsaker dertil, så finner jag det högst nödigt, på det
Riksens Ständer måtte få derom fullkomligt lius och de skyldige
skiljas ifrån de oskyldige.
Det påmintes, at ingen ändring bör giöras med GeneralKrigsrätten,
hvilken til följe af det hos R. o. A. genom en
memorial i anledning af sin arrest.
205
ordentelig votering tagne slut bör undersöka och ransaka målen;
lärandes väl General-Krigsrätten sedan til Riksens Ständer
upgifva en sådan berättelse om krigets förlopp.
Gref H. Gyllenborg och Hr Ruthenschöld förklarade,
at ändamålet härmed aldrig är at uprifva hvad som en gång
är beslutit om General-Krigsrätten, at den bör undersöka de
vid krigs-operationerne i Finland begångne felaktigheter; men
at Generalen Gref Lewenhaupt kunde lika fullt, äfven sorn
alle andre embetsmän, ingifva siu berättelse til H. K. Maj:t
och den sedermera remitteras til Riksens Ständer.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. bifaller, at GrefLewenhaupt»
deröfver förde besvär, at des papper honom blifvit ifråntagne
samt at honom blifvit vägrat at enskylt få öfverlägga
med sin fullmäktig eller de Herrar officerare, som hållit journalerne,
skola gå til H. Maj:t, som deröfver i nåder lärer
täckas infordra Krigsrättens utlåtelse och sedan altsammans
med Riksens Ständer i nåder communicera;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om R. o. A. behagar at
Gref Lewenhaupt lika som alle andre embetsmän ingifver til
H. Maj:t en fullkomlig berättelse om hela krigets förlopp,
hvilken sedan remitteras til Riksens Ständer.
Detta bifölls likaledes.
Frih. Cronhiort: R. o. A. har nu faststält, at Gene
ralen
Gref Lewenhaupt skal ingifva den omtalte berättelsen;
men det angelägnaste, som är at han bör få igen sina papper,
hvarmed han skal styrka samma berättelse, är ännu ej afgiordt.
Härtil svarades at det begripes under de första momenta.
Gref Dohna uprepade ännu en gång, at Generalen Gref
Lewenhaupt får läsa, låta läsa och afcopiera alla documen
terne,
så at han intet i det fallet har at klaga.
Gref H. Gyllenborg: Vi kunna nu intet resolvera antingen
han skal få papperen igen eller ej, förr än H. K. Majit
hördt Krigsrätten och saken derefter kommer ifrån H. Majit
til Riksens Ständer tilbaka:
Frih. Coijett bad at Hr Landtm, ville tala med de andre
Ståndens Talemän, at de andre Stånden utlåta sig öfver den
hos dem liggande quaistion 0111 General-Krigsrätten;
Hvilket Hr Landtm, lofvade.
R. 0. A. skildes åt.
206 (Okt. 23.) Drottningens begrafning. Inqvartering
Den 23 O c to b er.
R. o. A. samlades klåckan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Protocollet af den
9 October til sid. 143, hvarvid inge påminnelser giordes.
Hr Landtm, anmälte, det Öfversten Tholin, hvilken varit
ledamot af Högh R. o. A., med döden afgådt.
Derpå uplästes och af R. o. A. gillades et Extractum
Protocolli til de andre Stånden, angående Högstsalig Hennes
K. Maj:ts Drottningens begrafning så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 20
Oct. 1742.
S. D. Uplästes hosföljande Extract utur Råds-Protocollet
af den 11 hujus, hvarutinnan H. K. Maj:t behagat giöra Riksens
Ständer en nådig föreställning angående Högstsalig Hennes
K. Maj:ts vår i lifstiden allernådigsta Drottnings höga begrafningsact,
samt tillika förnimma hvad tid och sätt Riksens
Ständer för sina delar dertil lägligast finna kunna.
R. o. A. hafva af underdånig lydno för deras nådigste
Konungs befallning och under en förnyad åtanka af denna
smärtefulla och hela riket så hårdt tryckande förlust af en
oförliknelig Drottning sig häröfver utlåtit, at Högbemälte begrafningsact
må ske den 1 nästkommande Decembris, emedan
efter vederbörandes utsago hvad som dertil erfordras förr ej
kan blifva färdigt, lämnandes R. o. A. i underdånighet til H.
K. Maj:t at i nåder förordna om the anstalter, som härtil höra;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Vidare uplästes och af R. o. A. gillades den Resolution,
som kommer at skrifvas på Borgareståndets Extractum Protocolli
angående understöd för de Finska och Österbottniska
städernes härvarande Riksdags-Fullmäktige, hvilken Resolution
redan är införd i sidsta dags Protocoll.
Hr Landtm, anmälte det Hr Brunow i anledning af R.
o. A:ns honom lämnade gunstiga tilstånd nu ingifvit et Memorial,
hvaruti han anhåller om fri inqvartering för de ifrån
Finland hit flyktade invånare af R. o. A., aldenstund de icke
allenast med qvarter, utan ock med al annan deras egendom
bisprungit then svenska armeen i Finland; hvilken ansökning,
som den i sig sielf är mycket billig, så hemstälte Hr Landtm.
för finske flyktingar. Grefve Lewenhaupts memorial. 207
om icke den kunde bifallas och H. K. Majit i underdånighet
anmodas at härom draga nödig försorg;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Hr Brunows Memorial:
Resol.: R. o. A. bifalla at H. K. Majit igenom under
dånig
skrifvelse anmodas at härom draga nådig försorg.
Uplästes det i följe af R. o. Arns Resolution upsatte Extractum
Protocolli til de andre Stånden, angående Generalen
Gref Lewenhaupts besvär så lydande:
Utdrag af Protocollet hållit hos R. o. A. den 20 Oct.
1742.
S. D. Uplästes Generalens Hr Grefve Lewenhaupts Memorial,
hvaruti han sig besvärar, at de papper och documenter,
som han skal behöfva til sitt försvar, blifvit honom ifråntagne,
samt honom vägrat at annorlunda än uti vakthafvande officerarens
närvaro och öfvervaro få giöra sin fullmäktig om saken
underrättad, eller thervid betjena sig af the officerares biträde,
som hållit journalerne, och eljest flere, hvilka om campagnen
kunna med nödig underrättelse gå honom tilhanda. Och funno
R. o. A. bäst vara, at H. K. Majit öfver desse besvär infordrar
General-Krigsrättens förklaring, hvilken sedermera jemte de
Herrar Riksens Råds utlåtelser, som saken öfvervarit, tilställes
Riksens Ständer.
Men hvad Hr Generalens Gref Lewenhaupts begäran angår
at få inkomma med en omständelig relation til Riksens Ständers
plena öfver kriget och thess olyckeliga förlopp, jemte alla
sannskylliga orsaker thertil, så pröfvade R. o. A. skäligt, at
Hr Grefven och Generalen lika sorn andre af K. Majit förordnade
höga embetsman må ingifva en dylik relation til H.
K. Majit, som sedermera lärer i nåder täckas densamma med
Riksens Ständer communicera.
I öfrigit förblifva R. o. A. i alla delar vid sin yttrade
mening genom Extractum Protocolli af den 13 i denne månad,
angående General-Krigsrätten och dess giöromål; hvilket med
de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Frih. Coijett holt före, at Krigsrätten ej bör fortfara med
des giöromål innan desse Hr Generalens besvär blifvit afgiorde,
emedan det voro omöjeligit för Hr Generalen at giöra redo
för sig innan documenterne blifvit honom återstälte, hvilka,
ehuru de sägas vara publique och cronan tilhörige, så är likväl
208 (Okt. 23.) Om generalen, grefve Lewenhaupts
vanligit, at hvar och en chef vid et regimente rår örn de documenter,
som dess regimente angå.
Hr Eric Gust. Boije sade at R. o. A. i deras sidsta
pleno faststält, det dessa Hr Generalens besvär borde efter
1738 års Förordning gå til H. K. Maj:t, som deröfver infordrar
Krigsrättens förklaring och den, jemte Riksens Herrar
Råds anmärkningar deröfver, med Riksens Ständer communicerar;
och hvad angår de ifrån Generalen tagne papperen, så
voro Hr Boije ej annat bekant, än at alla papper och documenter
blifvit tagne ifrån dem, som sidsta Riksdag arresterades,
utan at hafva blifvit dem til deras försvar återstäldte,
fast det var deras egne private men ej publique papper.
Hr Didron: När Hr Generalen Buddenbrock emottog
commando i Finland efter Hr Prsesidenten Baron Cronstedt,
undfick denne senare H. Maj:ts befallning at lemna ifrån sig
hela Fält-Cantzliet och alla de öfrige documenterne til Generalen
Baron Buddenbrock, hvilken ock sedermera tilstäldte dem
Gref Lewenhaupt vid dess öfverkomst; och hade Gref Lewenhaupt
sammaledes bordt lemna dem ifrån sig til den, som efter
honom emottog commando, samt således icke med skäl nu kan
begära at få behålla de documenter, som äro publique, men
väl bör han til dem få fritt tilträde och om någre deribland
finnas, som äro hans private, böra de honom återställas.
Frih. Co i j ett: Hvad Hr General Didron nu berättat,
at President Cronstedt först lämnat documenterne til Baron
Buddenbrock och han åter til Generalen Gref Lewenhaupt,
finner jag vara rätt. Men General Buddenbrock, då han gaf
ifrån sig documenterne, var intet stäld til ansvar, och således
är nu en hel annan sak med Gref Lewenhaupt, hvilken bör
få behålla desse documenter, som äro hans reelleste defen6ionalia,
ty på dem skal han grunda sin förklaring, men sedan
han dem nyttjat, böra de af honom återställas.
Frih. H. Wrede: Med de publique documenterne är en
annan sak, men Generalens egne copior af hans ordres så väl
som hela correspondencen bör honom ej fråntagas, utan blifva
i hans egna händer. Eljest tilstår jag, at det kommit mig nog
underligit före, den tysthets-eden, som blifvit giord af de vakthafvande
officerare, och voro väl om Högh R. o. A. ville höra
Generalens fullmäktig, hvad han härvid kan hafva at andraga,
och huruvida han igenom denna anstalt finner sig hindrad uti
de consultationer, som han har af nöden med Generalen.
memorial i anledning af sin arrest.
209
Gref H. Gyllenborg: Om R. o. A. aldrig så länge häröfver
discourera, så gior det intet til saken. Här sägs å ena
sidan, at documenterne äro Hr Generalen ifråntagne, deremot
anföres å den andra, at Generalen har fri tilgång at icke allenast
läsa utan ock låta afcopiera dem. Alt detta är blotta
dicentes, hvaruppå R. o. A. intet kan grunda något slut, utan
bör derföre Krigsrättens förklaring infordras, och när den jemte
Herrar Riksens Råds anmärkningar sedan kommer ned til oss, då
äro vi först i ständ at med säkerhet kunna yttra oss häröfver.
R. o. A. har ock redan på det sättet resolverat; gå vi derifrån,
så kränka vi en ren process och giöra et otidigt steg.
Men nu är rätta frågan om General-Krigsrätten skal uphöra
til dess först H. Maj:t och sedan Riksens Ständer sig utlåtit
öfver Generalens anförde besvär; af hvilken tanka jag så
mycket mer är, som ifall General-Krigsrätten skulle fortfara med
sitt giöromåi, derutaf händer, at Generalen då måste til den
förelagde ultimate termin inkomma med sin förklaring, hvilken,
så länge han intet fådt alle åstundade documenter, ej kan blifva
fullkomelig, och står således saken för honom sedermera intet
at redressera, ej eller vinna Riksens Ständer sitt påsyftade
ändamål at få tilräckeligit lius om sakernes rätta och egenteliga
sammanhang.
Hr Silfverschöld: Som det står fast, at Generalen Gref
Lewenhaupts tiltalan är en rättegångs-sak, så bör efter 4 §
16 cap. i Rättegångsbalken detta preliminare, hvaröfver Gref
Lewenhaupt sig nu besvärar, följa med hufvudsaken til Ofverdomaren;
hvarföre och som R. o. A. ej är i stånd at härutinnan
kunna gå ifrån lagen och processen, så finner jag ej det
Krigs-rätten bör imedlertid uppehålla med des giöromåi, emedan
saken också derigenom mycket skulle utdragas, hvartil R. o. A.
ej bör gifva någon anledning, ty som största skulden i det
olyckeliga kriget tillägges vårt Stånd, så kunde det hafva anseende
som ville man skydda någon när det kommer til ansvaret.
Generalen tyckes ej hafva skäl at klaga deröfver, at
documenterne blifvit honom ifråntagne; de tilhöra honom ej
utan äro publique, och honom är dessutan tilstånd lemnat at
få läsa och afcopiera hvad documenter han hälst behagar. I
öfrigit sade Hr Silfverschöld, det han ej nu talade som tilförordnad
actor emot Hr Generalen och försäkrade, at han ej
skal giöra annat påstående emot honom än han efter ed och
samvete finner sig befogad til; men hemställer dock til R. o.
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 14
210 (Okt. 28.) Generalen, grefve Lewenhaupts
A:ns egit bepröfvande om icke acterne, af hvilka han måtte
formera capita accusationis, böra vara in loco neutro, deräst
både actor och reus kan til dem hafva fri tilgång.
Hr Didron: De publique documenterne kan Generalen
ej få behålla, men journalerne äro hans egne.
Gref Spens: Om Generalen insändt til H. K. Majit
fullkomlige journaler, så kan han få behålla sin egen, men
eljest ej.
Hr E. G. Boije holt före, at vi böra söka förekomma
det Krigsrättens giöromål ej drages långt ut på tiden, emedan
ingen lärer vilja påtaga sig contributioner til vårt förfallne
verks uprättande innan vi få redo på hvem, som varit skulden
dertil. Hvad documenterne angår, så kunna de ej lemnäs i
private eller dens händer, som criminelt är anklagad, ty om
de skulle raderas eller blifva förlorade igenom eldsvåda, hvem
skulle för dem då vara ansvarig?
Häröfver discourerades något vidare och erindrade
Hr Landtm, at hvad angår Generalen Gref Lewenhaupts
besvär om documenterne, så väl som at enskylt få tala med
sin fullmäktig, så hade R. o. A. det i sidsta pleno afgiordt och
i följe deraf är också det upläste Extractum Protocolli upsatt.
Men beträffande Krigsrättens uphörande til des samma besvär
förut blifvit afgiorde, så har Generalen nu i dag derom ingifvit
et Memorial, hvilket kommer at upläsas.
Hr Landtm, giorde altså frågan om det upläste Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Uplästes Generalen Gref Lewenhaupts Memorial, hvaruti
han berättar sig hafva förmodat, at the vid sidsta plenum af
honom giorde föreställningar angående then stränga bevakning
och besynnerliga upmärksamhet, under hvilken han efter sin
återkomst från Finland blifvit satt, skulle hos Riksens Ständer
hafva värkat den ynnest och bevågenhet, at the svåra hinder
som honom dymedelst i vägen lågo til at hos General-Krigsrätten
inkomma med sin förklaring öfver Justitise-Cantzlerens
honom communicerade Embetes-Memorial skulle blifvit af vägen
skaffade, och han satt i stånd at utan vakthafvandes närvaro
få lägenhet, tid och tilfälle at bereda sig i saken och låta
författa sin relation til samtelige plena. Men som GeneralKrigsrätten
dock detta oaktat skal med de begynte steg af
terminers föreläggande til hans förklarings afgifvande fortfarit
memorial i anledning af sin arrest.
211
och honom å nyo pålagt at til den 26 nästkommande October
ofelbart dermed inkomma, hvilket i anseende til de andragne
hindrande omständigheter honom skal vara omöjeligit, altså
anhåller Generalen Grefve Lewenhaupt nu ytterligare, det täktes
Riksens Ständer uti de med honom tagne sällsamma procedurer
giöra en högrättvis ändring, så at vakthafvande officeraren
må antydas at vara utur hans rum, så länge han med
sin fullmäktig och General-Adjutanterne öfverlägger och påminner
sig saken med dess förlopp, at han återbekommer FältCantzliet
och får behålla sine journaler och krigs-conseiller,
jemväl och at General-Krigsrätten förmås at innehålla med
något vidare åtgiörande i saken til dess Riksens Ständer gemensamt
sig utlåtit öfver de af Grefven och Generalen giorde ansökningar,
så väl som hvar rätta forum blifva skal för denna
sak och ransakning.
Häruppå begyntes åter at talas om Generalens papper och
tilstånd för honom at med sin fullmäktig och de officerare,
som fördt journalerne, få öfverlägga utan at den vakthafvande
officeraren dervid må vara tilstädes. Derifrån föll discoursen
på Generalens senare begäran, det måtte Krigsrätten aldeles
innehålla med något åtgiörande vid saken til des Riksens Ständer
gemensamt sig utlåtit öfver des förra ansökningar.
Och anfördes härvid at om Krigsrätten lika fullt skulle
fortfara med saken, voro det sedermera fåfängt at Riksens
Ständer deröfver något resolvera, emedan Generalen imedlertid
måste ingifva sin förklaring, hvilken då ej annars kunde
än blifva otilräckelig; at 1738 års Förordning bärtil intet voro
applicabel, emedan den angår allenast civile mål, men härunder
verserade publici rätt at få fullkomlig uplysning och
berättelse om sakernes egenteliga förlopp och sammanhang;
hvaremot åter androgs at detta vore et processuale, som bör
följa med sielfva hufvudsaken til öfverdommaren; at lagen
intet gior någon åtskilnad emellan criminele och civile mål;
at Gref Lewenhaupt med alla undersåtare bör niuta lag och
rätt til godo, men at han icke eller kan begära någon exception
emot lag, som hvarken han eller någon annan undersåte
är berättigad til. I betraktande hvaraf med det mera som
Hr Adlerbeth förestälte, at R. o. A. emot 1738 års Förordning
ej kunna gå in i saken förr än Gref Leijonhufwud
med denne senare begäran jemväl varit hos H. K. Maj:t, och
den derifrån kommit til Riksens Ständer;
212 (Okt. 23.) Om generalen, grefve Lewenhaupts memorial.
Så blef uppå Hr Landtmilis härom giorde frågan
af R. o. A. godt funnit, at Hr Grefven och Generalen
med denna sin ansökning om anstånd med sakens åtgiörande
hos General-Krigsrätten, til dess öfver hans förra besvär blifvit
resolverat, bör först vända sig til H. K. Majit och der afvakta
nådigt utslag innan Riksens Ständer sig häröfver kunna utlåta;
Hvilket R. o. Arns fattade slut skrefs på Gref Lewenhaupts
Memorial.
Under discourserne om Gref Lewenhaupt utlät sig Hr
Carl Gust. Boije, det han nu intet ville gå i detaille derom,
huruvida Gref Lewenhaupt voro skyldig eller oskyldig; men
det kommo honom nog underligit före, at 2 personer allena
skulle kunna vara orsaken til al vår olycka, der vi likväl vete
namn på flere, som häri hafva del och icke dess mindre gå
frie på gatorne.
Som häröfver upkom något sorl och åtskillige påstodo at
få veta hvilka de äro, så explicerade sig
Hr Boije det Krigs-Fiscalen Mannerfelt, som varit med
armeen i Finland, bäst lärer hafva sig bekant hvad der sig
tildragit, och hemstälte han altså om icke Hr M anner felt borde
vara med vid Krigsrätten och giöra sin tienst, då man lärer
få se et och annat komma i dagsliuset, som ännu lago förborgat.
Det, som bringat mig til detta, fullfölgde Hr Boije
vidare, är at en hoper ärlige och brafve män, hvars honneur
härigenom alt för mycket lidit, kunde, när alt fullkomligen
blifver efterfrågat och undersökt, skiljas ifrån sådane rötägg, som
eftersatt sin skyldighet.
I anledning häraf tillika med det som Hr Stierneld och
flere andre påminte om Krigs-Fiscalen Mannerfelt, hvilken
skal äga god kundskap om hvad sig i Finland tildragit, funno
R. o. A. godt at bemälte Krigs-Fiscal måtte af H. K. Majit
anbefallas at jemte Krigs-Fiscalen Lemoine bivista den af
General-Krigsrätten til anställande undersökning om de vid
krigsoperationerne i Finland begångne felaktigheter; hvarom et
Extractum Protocolli kommer at utfärdas til de andre Stånden.
Hr Landtm, berättade det han mäst för den orsaken
skull i dag kallat R. o. A. tilhopa, at den projecterade instructionen
för Riddarhus-Deputation måtte upläsas, hvilket dock
icke kunde låta sig giöra efter Gref L,ewenhaupts Memorial
tagit bort för mycken tid, utan anmälde Hr Landtm, et af
Capitain Löfwing ingifvit Memorial jemte en journal, hvilket
Kapten Löfvings memorial.
213
Memorial tillika med journalen Hr Landtm, holt före at Capitain
Löfwing bordt ingifva hos H. Maj:t.
Frih. Carl O. Hamilton, hvilken sidsta plenidag anförde
Deputation til de andre Stånden, men ej träffade Borgare- eller
Bondestånden, som redan voro åtskilde, afgick nu med Deputation
til välbemälte Stånd.
Som åtskillige af R. o. A. begärte höra Capitain Löfwings
Memorial, så uplästes nu detsamma, hvaruti han betygar sin
fägnad deröfver, at han emot al förmodan ganska underligen
och med stort äfventyr återkommit til Stockholm, föredragandes
Riksens församlade Ständer huruledes han, som så väl nu
under den sidsta campagnen i Finland som under förra ofreden
i Högstsal. H. Maj:ts Konung Carl den XII:tes tid har uti
åtskillige de äfventyrligaste tilfällen med besynnerlig trohet til
rikets tjenst vågat både lif och blod, skal på et grufveligit
sätt emot Sveriges lag och al billighet blifvit efter Generalens
Grefve Lewenhaupts ordres på sin gård i Finland gripen, uti
band och bojor satt, til händer och fötter sluten och uti största
elände til Tavastehus slott bortförd samt der uti 20 veckors
tid i det hårdaste fängelse qvarhållen, som den grofvaste missgierningsman,
utan at Löfwing hos sig sielf varit om något
brott öfvertygad, eller at han af vederbörande blifvit förut
therom tiltald och anklagad, vidare än det han berättar sig
på en viss dag hafva medbragt tidning om fiendens annalkande,
med hvilken rapport Hr Grefve H. Gyllenborg dock
några dagar förut honom skal förekommit. Och aldenstund
Capitaine Löfwing således, då han utan ringaste vedergällning
och lön af en eller annan, blott af redelig trohet och nit til
rikets tienst upoffrat egendom, lif och blod, skal för afvund
skull blifvit på et oerhördt sätt med yttersta lidande och nöd
belönt, hvaröfver han framför alla andra skal hafva största
skäl och orsak sig hos Riksens Ständer at besvära; ty hemställer
bemälte Capitaine, om icke Generalen Grefve Lewenhaupt
för detta emot honom öfvade hårda och svåra förfarande
må lagligen tiltalas, och han, Löfwing, för des utståndne svåra
plågande, fängslande, skympf och vanheder med mera hugnas
med en tilräckelig uprättelse, hvilken han lämnar til Riksens
Ständers egen gracieusa discretion.
Gref H. Gyllenborg sade sig hafva Capitain Löfwing
mycken obligation, som nu gifvit honom tilfälle at för Riksens
Ständer aflägga berättelse om detta mål, som honom så ganska
214 (Okt. 28.) Grefve Gyllenborgs anförande i
nära rörer, emedan både vid armeen i Finland så väl som här
i Sverige et rykte blifvit utbragt, det hade han genom berättelser,
dem utgången vijst vara falske, förledt Hr Generalen
at i otid och utan orsak sammandraga regimenterne, hvarigenom
han följakteligen förmenes vara hufvudorsaken til alt det armeen
och landet lidit genom den först i våhras skedde marchen
så af cavallerie som infanterie.
Rätta sammanhanget deraf, sade Gref Gyllenborg, är sådant,
at jag först i December månad förledit år blef af Grefven
och Generalen skickad ifrån armeen i Finland; straxt derpå
beordrade H. K. Maj:t mig at resa til Frankrike och knapt
var jag hemkommen för än K. Maj:t i nåder anbefalte mig at
resa til Petersbourg, vid hvilka tilfällen jag var instruerad at
i möjeligaste måtto underrätta mig om det, som uti dåvarande
sakernes belägenhet kunde tjena mitt fädernesland. Huruvida
jag skickat mig som en förnuftig man anstådt under mitt
varande i Petersburg, lemnar jag Secrete Utskottet, som har til—
fälle at igenomse min relation, den jag til K. Majt afgifvit, at
domina. Åtminstone har jag orsak at tro det jag varit så
lyckelig och giordt det til min nådige Konungs och Herres nöje.
Hvad min berättelse om fiendens desseiner angick, så giorde
jag den til Hr Grefven och Generalen i närvaro af dem, som
voro ombetrodde at veta det hemligaste; och var den sådan,
at jag upläste et skrifteligit promemoria om fiendens förmente
styrka, antal af Generaler, desseiner til siöss och lands, gående
derpå ut, at fienden hade någon dessein i sinnet, som äfven
tyktes bestyrkas af det besynnerliga sätt, hvarpå stilleståndet
förklarades skulle uphäfvas. Huru jag det undfådt samt hvad
trovärdighet det kunde äga, finnes bredare utfördt uti min hos
K. Maj:t ingifne relation. Jag lade dock Hertil, at jag intet
sedt en enda man i marche på hela vägen ifrån Petersburg
och til vår gräntz; det jag intet sedt några magaziner af fourage
eller proviant uprättade; det alla de hästar, som sågos i Petersburg,
voro i slätt stånd; at Printzessan Elisabeths håfstat i
brist på hästar ej kunnat följa med henne strax til Moscou
och at hela landet från Petersburg til svenska gräntsen, sä
mycket jag kunde se och utforska, var obebodt och öde, utom
några små posteringar af soldater, som lago i gästgifvaregårdarne.
Detta var mitt utlåtande, det jag utom Generalen och
dem, som jemte honom hade kundskap om de hemligaste ärenden,
behöit för mig i tysthet, och när jag trenne dagar efter
anledning af kaptenen Löfvinge memorial.
215
min ankomst blef sänd til H. K. Maj:t at afgifva min underdåniga
berättelse, och under resan blef af invånarne i landet
utspord 0111 fiendens annalkande, sökte jag aldeles at betaga
dem en sådan tanka. Mot detta mitt upförande har et från
al sanning afskildt och af vederstyggelig arghet upspunnit och
utspridt rykte svarat. Hade jag med falska och osanfärdige
berättelser sökt at förleda Hr Grefven och Generalen, hade
jag fördoldt för honom något af det jag viste, hade jag uti
armeen utbragt det, som borde hållas lönt och tyst, hade jag
med skryt af fiendens öfvermakt och hotande af annalkande
samt oundvikelig fara sökt giöra gemene man modfält, hade
jag genom sanna eller osanna berättelser sökt sättja skräck i
landet och giöra invånarena tvehugse, så hade jag förtient det
rykte, som sig utbredt, då hade jag förtjent at ställas til ansvar,
ja jag hade med rätta bordt afstraffas som illsinnad eller anses
som en oförnuftig menniskia.
Huru högt det grämt mig at höra arga menniskior få skiuta
skuld af en stor olycka på mig, ovälduga genom almänt rykte
blifva satte uti tvekan om mitt ärliga upförande, ja mine bästa
vänner frukta det en oförsvarlig oförsiktighet bragt mig at giöra
slike grofva felsteg, är lättare at tänka än beskrifva.
Den tysthet jag trodt mig böra bevara alt detta uti, har
satt mig ur stånd at försvara mig, och jag har til denna dagen
väntat på den stund jag skulle få tysta utstuderad osanning med
ofärgad sanning. Understödd af et rent samvete dristar jag
mig at trotsa lögn och vet vist det ingen ärlig man skal gifva
mig härutinnan någon dementi.
Jag binder detta på den eller de obetänksamma menniskiors
samveten, som sådant diktat och utspridt, samt utbeder
mig ödmiukast af Riksens Högh Ständer den justiee, at sedan
jag uti trenne månader undergådt natt och dag alla inöjelige
fatiguer, åtskillige gånger varit stadd i uppenbar lifsfara, min
enda lön för redligt upsåt och oförtruten möda ej må bli at
skälmska insinuationer skola kunna stiäla äran af en redelig
man. Misstanka af en enda af Riksens Högh Ständer skulle
vara mig svårare än döden.
Hr Didron: Hvad Capitain Löfwing angår, så lärer väl
finnas när detta blir ransakat hvarföre han är tagen.
Frih. Fabian Wrede: Capitain Löfwing har mycket omständeligen
och på bevekeligit sätt beskrifvit sitt lidande. Det
upväcker ömhet för honom och kallsinnighet emot Generalen,
216 (Okt. 23, 20.) Löfvings och Wredes memorial.
men när hans rapport blir examinerad, lärer det finnas hvad
skäl Generalen haft at låta arrestera honom, och vil jag tro
det Generalen ej gifvit ordres at han på det sättet skulle gripas
och fängslas.
Hr Landtm, hemstäldte om icke Capitaine Löfwing ined
denna sin berättelse bör vända sig til H. K. Maj:t;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, anmälte det en vid namn Twist begärt R.
o. Arns gunstiga tilstånd at nästkommande torsdag här pä
Riddarhuset få hålla en oration på svensk vers.
R. o. A. gåfvo härtil sitt samtycke, och i anledning af
Hr Did rons påminnelse befalte, det Riddarhus-Secr eter aren
tillika med någon af R. o. A. skulle igenomse samma oration,
huruvida deruti finnes något anstöteligit.
Frih. Carl Otto Hamilton, som varit hos de andre
Stånden med Deputation til at afgifva R. o. Arns Extractum
Protocolli om Baron Wredes Memorial, återkom nu och berättade,
at de begge Stånden, hos hvilka Deputation i dag varit,
låtit anmäla deras hälsning til R. o. A. och tackat för communication.
Eljest berättade Baron Hamilton det Bondeståndet
rätt nu lärer komma med en Deputation til R. o. A.
Uppå tilfrågan om Bondeståndet begärt at R. o. A. ville
afbida samma Deputation, svarade
Frih. Hamilton at Ståndet det icke begärt, utan hade
honom allenast af några bönder neder vid dörren blifvit sagt
at en Deputation ifrån dem voro til förväntande;
Hvarföre och som klockan redan var et, så skildes R.
o. A. åt.
Den 26 October.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Hr Landtm, äskade liud och bad R. o. A. intaga sine
ställen.
Vid det at med Protocollets upläsande skulle giöras begynnelse,
anmälte sig Hr Didron til at tala, men ätskillige
påstodo, at Protocoliet först efter vanligheten borde upläsas
innan med någre discourser begynnes; likväl som
Hr Didron enständigt påstod at allenast få andraga någre
ord, blef Protocoliet nu ej upläst, utan yttrade sig Hr Didron,
Hr Boijes anförande ang. kriget.
217
det Hr Boije, som i sidsta pleno sagt, at han kände några,
som äro skulden til vår olycka men ännu gå frie och ledige,
borde nämna ut hvilka de äro, emedan det för R. o. A., som
är en så illustre corps, ej är anständigt at hafva sådane i sitt
sällskap, utan borde de skiljas derifrån.
Hr Carl Gust. Boije sade sig i sidsta pleno så hafva
tält, at ingen sig derpå med skäl kunde stöta. Han hade vid
det til fället at Generalen Grefve Lewenhaupts Memorial varit
under ventilation förklarat, det han uti Gref Leijonhufwuds
sak ej togo sig någon del, vidare än at han hoppades det tiden
lärer uptäcka huruvida han varit capable at gifva åt det hederliga
namnet han bär någon dementi. Men skulle det vid en
rättvis undersökning finnas det han sig annorlunda förhållit
än han bordt, så blifver det hans affaire. Dock sågo det något
underligit ut, at 2 personer allena skulle vara orsaken til denna
expeditionens olyckeliga utgång, som betagit riket tredjedelen
af des styrka, beröfvat nationen dess forna heder och beröm
samt bragt en stor del af vare medbroder om al deras välfärd
och förmågo.
På den tiden han lärdt handtverket var det altid brukeligit
at vid alla angelägna tilfällen hålla Krigs-Råd. Om nu
detta skedt i Finland, hvarom han ej tviflade, så måste ju
nödvändigt pluraliteten af dem, som bivistat rådslagen, när
något skadeligit är händt och skedt, eller de, som uti commando
saker sin plikt åsidosatt, vara medskyldige, fastän man
dageligen ser dem gå löse och ledige på gatorne utan at de i
ringaste måtto blifva tiltalte. Sådant tykte han för sin del
borde efterfrågas och det för tvänne orsaker skull, först at
dermed kringskola vår frihets grundpelare i det vi straffa
odygden och belöna dygden, samt för det andra, at sådane
rötägg, som förgätit sin plikt, måge blifva urskilde ifrån de
käcka och bra män, som efterkommit deras skyldighet, under
hvilkas commando han skulle hafva skattat för en lycka at sta
som subaltern, oaktat den caractere han nu ägde.
Denne discours afstadnade sedan derigenom at Hr Landtm,
bad at R. o. A. ville låta sakerne gå efter den faststäldte
ordningen och inga andra discourser eller ärender måtte företagas
än dem Hr Landtm, averterade, emedan hvarjehanda
oreda eljest derutaf skulle härflyta.
R. o. A. funno detta högst billigt.
218 (Okt. 26.) Deput. från Borgare- o. Bonde-st. ang.
Och uplästes altså Protocollet af den 9 Oct. ifrån sid.
143, hvaräst sidst stadnades.
Vid sid. 153 och det stället, hvaräst Hr Didron tält om
det år 1723 förseglade Betänkande, erindrade
Hr Didron nu det han jemväl samma Betänkande underskrifvit.
I öfrigit giordes inga påminnelser.
Anmältes och af 12 R. o. A:ns ledamöter emottogs en
Deputation ifrån Borgare- och Bondeståndet bestående af 24
personer.
Rådman Kierrman förde ordet, och sedan han förmält
såväl Borgare- som Bondeståndens hälsning, berättade at bemälte
tvänne Stånd gifvit desse Deputerade befallning at hos
Högh R. o. A. aflefverera et af begge Stånden bifallit Extractum
Protocolli, hvilket han begärte måtte upläsas.
Uplästes altså samma Utdrag af Borgareståndets Protocoll
under den 23 October, hvaruti berättas hurusom i anledning
af et ifrån det hedervärda Bondeståndet genom 48 Deputerade
öfverlemnat Memorial, hvilket af Riksdags-Fullmäktigen
ifrån Wäster-Norrland Lars Pehrsson varit underskrifvit och
til sidstnämde Stånd ingifvit, angående successionens til then
Kongl. Svenska thronen updragande til H. K. Höghet Hertigen
af Hollsten Gottorp efter vår nuvarande allernådigste
Konungs dödeliga frånfälle, Borgareståndet har kommit at öfverväga
huruvida Riksens Ständer måge äga rättighet at et så
högvigtigt mål nu företaga och therutinnan något vist sluta.
Härvid skal Borgareståndet sig erindrat hurusom K. Försäkringen
af den 22 Martii 1720 §§ 6 och 17 innehåller, det
Riksens Ständer äga rättighet at giöra om sig och riket sådane
stadgar och beslut, sorn til theras sällhet och trygghet i framtiden
kunna tjena, samt at the äga frihet utnämna, ther the
så nödigt pröfva, hvilken the förmena böra komma til cronan
efter Theras Maj:ters död, enär inga inanliga bröstarfvingar
finnas at tilgå, hvilket Borgareståndet funnit i ingen annan
afsikt vara infört än förekomma then fara och äfventyr, som
riket skulle underkastas ifall man med successors utnämnande
skulle låta anstå til thess then Kongl, thronen blefve ledig;
hvarjemte Borgareståndet kommit at eftersinna, at enär samtelige
Riksens Ständer sig uti et så högt och angeiägit mål förenat,
torde alt missförstånd sedan efter handen aldeles försvinna
och inbördes enighet och förtrolighet styrkas och be
-
hertig Karl Peter Ulriks val till tronföljare. 219
främjas; skolandes thet utom thess lända riket til ingen ringa
förmån, om then, som skal bestiga then Svenska thronen, får
vistas i riket och, medan thess sinnen äro ledige ifrån then
tunga regeringsbördan, giöra sig om folkets seder och rikets
beskaffenhet underrättad med mera; förthenskull i betraktande
af desse och flere omständigheter, har Borgareståndet hållit
före, at sedan H. K. Maj:t vår nådigste Konung nu hunnit til
hög ålder, fordrar tiden och angelägenheten at äfven nu utnämna
den, som på Svenska Kongl, thronen honom efterträda skal.
Och aldenstund hos hvar svensk undersåte en obeskrifvelig
kärlek skal vara inplantad til then store och glorvyrdige Gustavianiske
Konunga-ätten, hvilken vårt rike til thess ädlaste
flor och lycksalighet häfver upbragt, så har ock Borgareståndet
icke kunnat utnämna någon annan til successor på then Kongl.
Svenska thronen, än then, som af samma höga Kongl, familie
härstammar, nemligen H. K. Höghet Hertigen af Hollstein
Gottorp Carl Peter Ulric, hälst för högstbemälte H. K. Höghet
äro thessutom the ganska besynnerlige skäl, at H. K. Höghet är
född och upfödd i vår evangeliska lutherska lära, at hans högstsal.
Herr fader är upfödd här i Sverige och en Svensk Konungadotters
son, samt at dess Herr faderfäder för Sveriges rikes fiender
sitt lif tilsatt.
Härjemte har Borgareståndet ansedt angeläget vara at
följande omständigheter iakttagas:
l:o At thenna Ståndets hierteliga önskan hos H. K. Maj:t
med diupaste vördnad anmäles;
2:o At Riksens Herrar Råd måge höras och theras utlåtande
inhämtas, huru och på hvad sätt föregående slut med
Ryska håfvet, så snart som någonsin giörligit är, genom visse
Ständernes Deputerade må kunna communiceras, samt nödige
mätt tagas så väl ti! Konungsliga höghetens bevarande som
Riksens Ständers frihets bibehållande, jemväl ock i anseende
til vänskapens och förtrolighetens stadfästande med nästgräntsande
makter; til hvilken ända Borgareståndet hållit före thet
en Större Secret Deputation således kunde formeras, at Secrete
Utskottet jemte de 25 Deputerade af Bondeståndet förstärkes
med et lika antal ledamöter af alla 4 Stånden;
3:o At antingen någon beskickning nu genast afgår til K.
Danska håfvet eller ock Ministren Palmstierna instrueras at
försäkra thet samma om Riksens Ständers fullkomliga upsåt at
underhålla en beständig vänskap med H. K. Maj:t af Dannemark.
220 (Okt. 26.) Öfverläggning angående hertig
Detta Borgareståndets Protocolls-Extract var påskrifvit, at
det i dag hos Bondeståndet blifvit upläst. och af dem bifallit.
Enär Extractum Protocolli med Bondeståndets påskrift var
upläst, tilläde
Hr Kierrman at Borgare-och Bondestånden ansedt denna
saken af den högsta vigt och angelägenhet at vid denne Riksdagen
afgiöras, som R. o. A. lära hafva intagit af de skäl,
som i Extracto Protocolli äro anförde, och recommenderade
altså intet allenast sielfva saken utan och tiden til dess skyndesamma
afgiörande.
Hr Landtm, sade at R. o. A. lära med den ömhet härom
öfverlägga, som sakens vigt och angelägenhet fordrar;
Hvarmed Deputation afträdde beledsagad af R. o. A:ns
deputerade, som dem emottogo.
Och continuerades med Protocollets upläsande ifrån sid.
153 til sid. 162, hvarvid inge påminnelser giordes.
Sedan bad Hr Landtm, at R. o. A. ville intaga sine
ställen och hålla god ordning vid den angelägna saken, som nu
kommer at företagas, och då skranket och gångarne voro ledige,
anmälte Hr Landtm, det
Hr von Post ingifvit et Memorial denna saken angående,
hvilket nu uplästes, hvaruti han för sin del önskar at vid den
företagande successions-saken våhlet enhälligt må falla på
Hans Durchlauchtighet Hertigen af Hollsten, sedan nödige
författningar och vilkor til rikets säkerhet, styrka, en fördelaktig
freds samt de påsyftade fördelars ernående och besynnerligen
frihetens oförkränkta bibehållande blifvit tagne och
betingade; hemställandes Hr von Post om icke sädane författningar
och vilkor af Secrete Utskottet, förstärkt med 12
ledamöter af R. o. A. samt proportionaliteter af de andre
Stånden, under biträde af samtelige Herrar Riksens Råd måtte
utarbetas til samtelige Riksens Ständers vidare approbation och
fastställande såsom laglig grund til höga Kongl, successionsvalet.
Frih. Coijett: Såsom de begge respective Stånden uti
det Extracto Protocolli, hvarmed deras Deputation nu inkommit,
icke allenast bifallit, at den, som skal bestiga den Kongl.
Svenska thronen, skal vara född och upammad i lutherska
religionen, utan ock lagt det thertil i följe af 17 § i Försäkringen,
at de för sin del pröfva nödigt at utnämna successor
til den Kongl. Svenska cronan efter H. K. Maj:ts vår aller
-
Karl Peter Ulriks val till tronföljare. 221
nådigste Konungs dödeliga frånfälle, hvarmed den nådige Guden
länge fördröje; fördenskull håller jag äfven före, at dermed
nu på tiden ej bör utdragas, sedan de tvänne Stånden giordt
detta steg, utan bör R. o. A. jemväl nu afgiöra om icke de
finna nödigt at en successor utnämnes, på det sedermera ej
må kunna tilskrifvas et eller annat Stånd, at de bärtil utnämdt
en Herre, på hvilken vi likväl haft afseende uti det
Memorial, som dem här ifrån R. o. A. blifvit communicerat.
Och voro således nödigt at anmoda de andre Stånden om plenum
plenorum til i morgon, och tillika Deras Excellencier
Herrar Riksens Råd kallas neder då man genom frågan ståndsvis
kunde inhämta hvart och et Stånds utlåtelse öfver denna
angelägna saken om Hans Durchlauchtighet Hertigen af Hollstein
Gottorp Carl Peter Ulric, och vid samma tilfälle äfven
fastställas at den, sorn skal blifva Drottning här i Sverige, bör
vara en i lutherska religionen född och upammad Printzessa,
hälst igenom en sådan förmälning vårt rike kunde komma i
det närmaste förbund med des grannar.
Gref Carl Frölich: Denna saken är af största vigt och
angelägenhet, ty deruppå beror både vår och våre efterkommandes
välfärd och sällhet, det är fördenskull så mycket angelägnare
at den noga öfverväges, och går alting lagligen til
om den af Stora Secreta Deputation med Herrar Riksens Råd
först utarbetas och sedan af Stånden in plenis afgiöres.
Hr Kaulbars instämde härmed.
Hr Landtm, sade sig finna denna saken mycket betänckelig
i anseende til sielfva tiden, men ej i anseende til H. K.
Höghets person, och hade Hr Landtm, häröfver inhämtat åtskilliges
utlåtelse, som tykt at proposition på det sättet bäst
kunde inrättas, at qusestio an af R. o. A. nu bifalles, hvars
verkställighet ankommer på quoestio quomodo, som utarbetas
af Stora Secreta Deputation med Rådets biträde.
Hr Löwenhielm: Gunstige Herrar, thet ämne, som gifver
anledning til then öfverläggning Högh R. o. A. sig nu företagit,
är thet ömaste och mäst granlagade eller åtminstone et
ibland them, som nånsin kommit under deliberation pä vårt
Riddarhus på mer än 200 års tid.
Högh R. o. A. behöfver ej någon upmuntran at med ömaste
sorgfällighet taga thetta mål i betänkande och öfvervägande.
Sakens vigt svarar emot R. o. Arns eftertanka och erfordrar
thensamma fullkomlig. Man kunde upräkna många omstäu
-
222 (Okt. 26.) Öfverläggning angående hertig
digheter, som härvid borde iakttagas, och man kunde uprepa
många betänkligheter, som härvid kunna anföras, om ej tiden
voro för kort at omtala them alla. Men en hvar lärer medgie
at om nånsin försiktighet varit nödig och angelägen, så är
then sannerligen nu och serdeles vid thetta ärende.
Af thet, som nu kommer at afgiöras, måste riket vårt kära
fädernesland i framtiden finna sin väl- eller vantrefnad, sin
lycka eller olycka, sin upkomst eller undergång, ingalunda i
anseende til then af tvänne Stånd redan utnämde Durchläuchtigste
Hertigens höga person, hvilkens dels medfödda, dels under
ombytelige tideskiften men en ständig god upfostran befåstade
höga dygder och personlige högst förmånlige egenskaper, ej
mindre än hans nära blodsförbindelse med väre store och glorvyrdigste
Konungar förorsakat honom en alman kärlek, ti 1-  gifvenhet och högaktning i riket, utan i anseende til the inveklade
beskaffenheter, som närvarande tid och sakernes belägenhet
innom och utom oss med sig föra. Omständigheterne
innom oss kunna vi någorlunda veta, men omständigheterne
utom oss äro för största delen okunnoge. Vi håfve al orsak
i verlden at fägna oss öfver vår nådigste regerande Konungs
hulda och milda regering; vi kunna ej annat än troligen önska,
at then nådige Guden ville giöra thensamma så lyckosam och
segersäll som then varit och är rättvis, mild och liuflig, och
at then dagen må vara långt borta, på hvilken vi thensamma
sakna skola. Men som alla menniskiors lyckeligaste öde är
at en gång blifva skilde vid thetta nedriga, mödosamma och
obeständiga, så lärer thet ej falla underligit om Riksens Ständer
under fruktan för then sorgeliga dagens ovisshet äro betänkte
at förekomma the påfölgder, som efter infallen händelse
torde utbrista af långt förut betänkte råd, och innom 30 dagars
frist fatta sådan rot, som Ständers rätt, frihet och makt ej
förmådde sedan uprycka.
Jag tror therföre, at vår nådigste Konung, som så troligen
beskyddat vår frihet i lifstiden, äfven gierna ser sådane mått
tagas, at then kan hållas efter hans död, then Gud nådeligen
länge fördröje. I then fasta förtröstan och med thet förbehåld
at vårt giöromål ej misshagar vår nådigste Konung understår
jag mig at närmare gå in til sielfva saken.
Thet är väl långt öfver mitt pund at kunna råda i så
höga saker och uti et så vittert samfund. Men med Eder
gunstiga tillåtelse, Högloflige Ridderskap och Adel, yttrar jag
Karl Peter Ulriks val till tronföljare. 223
mine enfaldiga do eli trogit välment» tankar, at som ingen af
oss kan vara obekant hvad alman kärlek och tilgifvenhet, som
i hela riket för Hans Durchlauchtighet Hertigen af Hollsten
Gottorp hyses, så håller jag och före, at Högh R. o. A. kan
och bör bifalla the andre tvänne Stånden, at utnämna Hans
Durchlauchtighet för successor til then svenska Kongl, thronen
när then ledig blifver, om thet finnes för honom behageligit
och angenämt och för vårt kära fädernesland nyttigt och gagneligit,
tå thet förmodeligen lärer lända then stora Konungarnes
Konung til ära; til hvilken ända thetta granlaga målets
vidare utforskande och noga öfvervägande, så angående tid som
sätt och flere omständigheter til thess kundgiörande, kunde
lämnas antingen til Secrete Utskottet eller någon så formerad
Secret Deputation som Stånden gifvit anledning til, och Ständerne
sedan erhålla fullkomlig kundskap om alt hvad hos Secrete
Utskottet eller Deputationen om thetta mål kunnat förekomma
och til almän kundskap hörer, samt om the steg, som härutinnan
vidare komma at tagas.
Hr Swanthe von Böhnen: Jag har haft den äran åt
skilige
gånger för Ridderskaps illustre män här på detta rummet
at tala, men aldrig med sorgbundnare hierta och större
bedröfvelse än nu. Icke för det at Hans Durchlauchtighet
Hertigen af Hollstein Gottorp Carl Peter Ulrich är nu i dag
utan något förut öfverläggande af samtelige Riksens Ständer
vorden af det lofl. Borgare- och ärbara Bondeståndet förklarat
och utnämd til succession af Sveriges rikes crona, emedan jag
emot dess höga person bär som en svensk man, dock mig okänd,
den vördnad och submission, som af mig åstundas kan. Men
den ed jag min aldranådigste fromma och milde Konung giordt,
den kraftiga Sveriges lag igenom Riksens Ständers förening af
den 24 Martii 1720, hvarpå Regeringsformen af den 2 Maii
1720 uti 45 § sig åberopar, den jag med alla andra Riksens
inbyggare besvurit, och uttryckeligen innehåller, at successionsordningen
ej uphörer för än vid den sidsta af våra Konungsliga
höga personers frånfälle, har aldrig lämnat mine tankar
så frie, at jag om någon successor til Sveriges rike bordt påtänka
så länge min nädigste Konung och Herre lefver, hvarföre
jag nu Riksens Högh Ridderskaps och Adels rättmätiga
slut mig härutinnan underkastar.
Hade tiden, sättet och proceduren af et sådant successions
utnämnande blifvit R. o. A. communicerat innan det lofl.
224 (Okt. 26.) Öfverläggning angående hertig
Borgare- och ärbara Bondeståndet sig i dag i vårt pleno så
positive derom utlåtit och om giöromålet deciderat skulle, jag
lättare mig härvid finna, men et olyckeligit och i krig hastigt
förfallit fädernesland med flere dertil stötte och i långa tider
oboteliga olyckor har gifvit mig mera eftertanka om des uphielpande
än något annat.
Försiktigheten at försvara Riksens välfärd och sannskylliga
förmån jemte lagens oförkränkte bibehållande, samt rikets
heder och undersåtarnes sällhet, fordrar af alla riksens inbyggare
al mennisklig vahrsamhet och et mogit öfverläggande,
som Riksens Ridderskap och Adel väl vet och dem allom om
hiertat är; hvarföre jag och med Hr Revisions-Secreteraren
Löwenhielms nu på stunden här yttrade mening mig förenar,
at i den nu förevarande successions-saken qusestionen quomodo
med alt menniskeligit snille och vett bör af en Stor Secret
Deputation skärskådas, bepröfvas och inrättas, så at qusestio
an aldeles af quasstione quomodo bör och skal dependera.
Jag beder altså, I riksens gamle, redelige och förståndige
män, I som mycken förändring af tiden belefvat och under
edra grå hår ägt fäderneslandets förmån för et stadigt ögnemärke;
Eder beder jag, an vänden igenom Guds kraft al ehr
visdom och vitterhet at uphielpa och i stånd bringa et olyckeligit
fädernesland. I qvicke och raske riksens ungdom, Iandsens
prydnad och styrka, Eder beder jag, låten eder ungdoms
naturliga hetta, eller en häftighet för närvarande smickrande
förmåner, hvilka äfven så lätt som det sidst häftigt begynte
kriget kunna misslyckas, icke förleda Eder at se på det närvarande
så mycket som på det tilkommande. I kommen sielfva
at upbära frukten och nyttan af det I nu utsåån.
Jag som gammal aflefver ej den tiden, men önskar af alt
hierta at hvad nu föreliafves til edert och hela rikets fromma
och sällhet måtte aflöpa. Lagen sä at edra hustrur och barn
icke varda förderfvade; besinnen de många tusende själar med
enkjor, faderlösa och i vaggan liggande barn, hvilka igenom
detta hastiga kriget blifvit olyckeliga, och tillika med hela
vårt oförskylt ruinerade rike om sitt uprättande Eder anropa
och tillita; låten häftigheten och hastighet Eder icke föra så
lätt som til krigets börjande, hvarpå en så ynkelig utgång
fölgt, ej eller til en svårare påfölgd Eder förleda.
Nej, jag förtalar mig och bör tala mera än för mig sielf,
docli menar jag R. o. A. i Skåne, vi måste undergå hvad den
Karl Peter Ulriks val till tronföljare.
225
Högste oss pålägger. Emedlertid är bandet emellan en huld
och mild Konung samt et ömt och kärt fädernesland ej så lätt
brutit som man sig föreställer; den som det belefvat eger bästa
känningen. Vi Skånes inbyggare och på en frontiere-ort stadde,
vandra således i ovissheten om vår timeliga välfärds bibe
hållande,
den vi dock af redeligit hierta til vårt fädernesland
upoffra.
Jag, hvad mig serskildt vidkommer, har i det begynte
kriget ej haft någon del, min siäl är fri och mitt samvete derutinnan
rent, hvarföre jag nu och i framtiden reserverar mig
och mina, hvad olycka, föderf och skada riket redan tagit och
genom det nu så hastigt tilgiorde steget ännu kanskie tagandes
varder, fri ifrån alt ansvar.
Denna reservation begärte Hr von Böhnen måtte ord ifrån
ord til Protocollet föras.
Hr Hästsko utlät sig det han skulle vara af samma
tanka med Hr Capitain von Böhnen, om vi nu voro i samma
tilstånd som förr, men sedan vi förlorat Finland, utom hvilket
vi ej kunnom hafva bestånd, sorn Hr Hästsko med åtskiliige
upräknade skäl och omständigheter bestyrkte, så böra vi ock
vara omtänkte på hvad sätt vi kunna få det åter tilbaka,
hvartil de andre Stånden nu liksom vijst oss genaste vägen;
och höllö han således för sin del före, at både qusestio an och
quaestio quomodo straxt och utan vidare uppehåll bör fastställas,
emedan om vi härutinnan skulle gå ifrån de andre
Stånden, han anser denna saken af samma beskaffenhet med
en rapide ström, som ändå skaffar sig väg; hvilken des mening
Hr Hästsko begärte måtte föras til Protocollet.
Hr Didron: Jag beder at R. o. A. härutinnan ej ville
öfverihla sig. Yi offerera den Kongl. Svenska cronan åt en,
utan at veta örn han densamma vil emottaga — et steg, hvaraf
vår och väre efterkommandes välfärd dependerar, och fördenskull
så mycket angelägnare at det öfverlägges af Stora Secreta
Deputation på sätt som Hr Löwenhielm föreslagit.
Hr Wulfwenstierna: Den påminnelsen, som RevisionsSecreteraren
Löwenhielm giordt, at uti en Stor Secret Deputation
måtte efterses hvad rikets heder och säkerhet i detta
fället fordrar, håller jag före vara essentiell, men betänkeligit
at lägga Borgare- och Bondeståndens slut til grund för R. o.
Arns bifall, hälst emedan den processen, som härvid blifvit
brukad, at bemälte tvänne Stånd haft beskickningar sins emellan
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 15
226 (Okt. 26.) öfverläggning angående hertig
och utnämdt successor til thronell innan samtelige Stånden
kommit öfverens at successions-saken skulle företagas, kan
anses som ville de skrifva R. o. A. lag före och på sådant
sätt R. o. A:ns fri- och rättigheter med tiden stå i fara.
Frih. H. Wrede: Ju flere propositioner här giöras dess
flere skiljaktigheter yppas oss emellan, derföre är bäst at vi
hålla oss vid Hr Landtmarskalkens proposition, hvilken är
både fullkomlig och lärer af oss alla bifallas; ty hvad qusestio
an beträffar, så kan dermed ej längre upskiutas. De tvänne
Stånden hafva redan gådt så långt, at det på slutet eljest
torde få anseende som voro vi tvungne at giöra med dem et;
men hvad qusestio quomodo angår, så är bäst at den utarbetas
af Stora Secreta Deputation, så at vi först giöra oss assurerade
huruvida Hertigen vil emottaga de propositioner, som honom
kunna giöras.
Hr Löwenhielm förklarade at han funno alt hvad han
nyss andragit försiktigt vara inneslutit i den af Hr Landtm.
giorde proposition, hvilken han fördenskull holt före kunde
bifallas.
Hr Adlerbeth förestälte, at denna saken, som nu förehades,
voro den angelägnaste, som någonsin varit under öfvervägande,
och önskade således at qusestio quomodo måtte öfvervägas på
det af Hr Landtm, föreslagne sättet.
Som det begärtes at Hr Landtm, ville giöra proposition,
uprepade
Hr Landtm, proposition, hvilken i anledning af de skedde
påminnelser sålunda inrättades:
Proposition: At för Hans Durchlauchtighet Hertigen af
Hollstein Gottorp, Carl Peter Ulric qusestio an bifalles, hvars
verkställighet ankommer uppå qusestio quomodo, som af en
Stor Secret Deputation formerad, som de tvänne Stånden det
projecterat, dock efter vanlig proportion efter Riksdagsordningen
kommer i närvaro af Riksens Råd at utarbetas til plenorum
vidare bifall.
Sedan Hr Landtm, denna proposition först af papperet
för R. o. A. upläst, uprepade Hr Landtm, densamma ånyo och
begärte deröfver R. o. A:ns utlåtelse;
Hvartil af R. o. A. enhälligt svarades Ja, med anropande
af den högsta Gudens milderika nåd och välsignelse til detta
af R. o. A. nu i Herrans namn giorde vahl.
Karl Peter Ulriks val till tronföljare.
227
Upsattes altså härom följande Extractum Protocolli til
de andre Stånden, hvilket likaledes för R. o. A. uplästes och
af dem gillades:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 26
Oct. 1742.
S. D. Uplästes det loflige Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 23 i denne månad, hvilket det ärbara Bondeståndet
jemväl i dag bifallit, rörande successionen til den Kongl,
svenska thronen efter H. K. Maj:ts vår nuvarande allernådigste
Konungs dödeliga frånfälle, hvarmed Gud nådeligen länge fördröje,
och beslöts af R. o. A., at för Hans Durchlauchtighet Hertigen
af Holstein Gottorp Carl Peter Ulric qusestio an bifalles,
hvars verkställighet ankommer uppå qusestio quomodo, som af
en Stor Secret Deputation formerad, som de tvänne Stånden
det projecterat, doch efter vanlig proportion efter Riksdagsordningen
kommer i närvaro af Riksens Råd at utarbetas til
plenorum vidare bifall; hvilket med de andre respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Stierneld påminte, at Stora Secreta Deputation bör
taga nödige mått i anseende til Dannemark.
Hr Landtm, svarade, at Stora Secreta Deputation ej
lärer underlåta at med al försiktighet vara derpå omtänkte.
Derpå resolverades at en Deputation af 24 personer med
detta Extractum Protocolli skulle gå til de andre Stånden; och
blefvo til samma Deputation utnämde:
Gref De la Gardies fullmäktig Frih. Carl Otto Hamilton,
hvilken förde ordet,
Gref Bielke, Carl. Gref Horn, fullm. Hr Makeler,
Johan Adolph.
Gref Tessin, fullm. Frih. Ha- Gref Ekeblad, fullm. Frih.
milton, Gustav. von Höpken, Carl Fredrick.
Friherrar:
Frih. Wrede, Fabian. Frih. Crentz, Carl.
Frih. Taube, fullm. Frih. Ha- Frih. Stackelberg, Wolter Her
milton,
Carl Fredrich. man.
Adel:
Hr Lilljehök, Nils. Hr Natt och Dag, Joh. Gustav.
Hr Schildt, Hindr. Gustav. Hr Ekestubbe, Carl Gustav.
228 (Okt. 26.) Sammandragning af manskap. Cederfelt.
Hr Plan, Gustav. Hr Sierncrantz, Crister Adrian.
Hr Gerner, fullm. Frih. Stiern- Hr Berghman, Hans Hindric,
stedt, Wilh.
Hr De Besche, Joli. Jacob. Hr Cameen, Daniel.
Hr Lilljesivärd, Magnus. Hr Granfelt, fullm. Hr Natt
och Dag, Nils Georg.
Hr Adlerstierna, fullm. Gref Hr Kuhlhielm, fullm. Ur PalmBark,
C. Gust. felt, Gust.
Hr Kyhl, fullm. Frill. Scheffer, Hr Fagerhierta, fulim. Hr RudPeter.
bech, Joh. Olof.
Enär välbemälte Herrar blifvit upropade afgick samma
Deputation.
Emedlertid fördrögde R. o. A. tilhopa til dess Deputation
skulle återkomma.
Hr Landtm, gaf tilkänna at Secrete Utskottet i morgon
förmiddagen klockan 9 kommer tilsammans utan anslag, och
bad fördenskull, at R. o. A:ns ledamöter af Secrete Utskottet
sig då ville infinna.
Vidare anmälte Hr Landtm, at något manskap blifver
commenderat at skiuta för Ofverste Thollin, jemväl kommer
något manskap af Artilleriet, at brukas til styckens lossande
för en underofficerare af Artillerie, som blifvit död;
Hvarvid R. o. A. ej hade något at påminna.
Ytterligare berättade Hr Landtm, at den, som fådt R. o.
A:ns tilstånd at orera här på Riddarhuset i dag, genom bref
af Hr Landtm, begärt at om lördag få hålla samma oration.
R. o. A. lemnade härtil sitt bifall.
Hr Landtm, bad at de Herrar, som äro utnämde at reglera
bevilningsverket, måtte träda tilhopa, emedan angelägit voro at
dermed ju förr dess häldre komino til slut.
Likaledes påminte Hr Landtm, at de af R. o. A:ns ledamöter,
som äro utnämde öfver Häradshöfdingen Cederfelts sak,
ville träda tilsammans.
Hr Didron påstod at i följe af Riksdagsordningens 5 §
de främmande Ministrerne böra afvisas härifrån staden, hvilket
des giorde förbehåld han begärte i Protocollet måtte införas.
Härtil svarades, at Riksdagsordningen innehåller det de
främmande Ministrer då allenast skola afvisas, när thron är
vacant och et nytt Konunga-vahl skal ske, dertil med voro
det nu för sent sedan Riksens Ständer redan förklarat Hans
Urskilln.-Dep. Kriget. Kapten Ehrenstolpe. 229
Durchleuchtighet Hertigen af Hollstein Gottorp för successor
til den Kongl, svenska thronen.
Uplästes tvänne förtekningar på de mål och ärender, som
af Riksens Ständers Urskilnings-Deputation för Riksdagsärender
blifvit antagne och remitterade.
Likaledes uplästes förtekningen på de mål och ansökningar,
som af Riksens Ständers Urskilnings-Deputation ej för Riksdagsärender
antagne blifvit.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns i sidsta pleno tagne
Resolution upsatte Extractum Protocolli om Krigs-Fiscalen
Mannerfelt, hvilket af R. o. A. gillades så lydande:
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 23
Oct. 1742.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande hurusom KrigsFiscalen
Mannerfelt, hvilken varit med armeen i Finland,
torde kunna gifva god uplysning om hvad som derstädes förelupit,
och höllö fördenskull R. o. A. nödigt, at bemälte KrigsFiscal
måtte anbefallas at jemte Krigs-Fiscalen Lemoine bivista
den af General-Krigsrätten til anställande undersökningen
om de vid krigs-operationerne i Finland begångne felaktigheter,
hvarom en underdånig skrifvelse til H. K. Majit kunde afgå;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Vidare uplästes och af R. o. A. gillades de Resolutioner,
■sorn i följe af R. o. A:ns sidst tagne slut komma at skrifvas
på Hr Generalens Gref Lewenhaupts Memorial, angående at
Krigsrätten måtte uphöra med des undersökning til dess öfver
Hr Grefvens och Generalens förra besvär blifvit resolverat, så
väl som och på Hr Brunows Memorial om fri inqvartering
för de ifrån Finland hitkomne flyktingar af R. o. A., hvilka
Resolutioner redan i berörde dags Protocoll under hvart och
et mål äro införde.
Hr Landtm, anmälte, det Borgareståndet inkommit med
et Extractum Protocolli angående tilstånd för samtelige städerne
i riket at få bränna bränvin utan någon consumtionsafgift, på
samma sätt som det för Bondeståndet blifvit beviljat; och som
detta ärendet väl först måtte utarbetas, så hemstälte Hr Landtm,
om icke det kunde remitteras til Camar-Oeconomie-Deputation;
Hvilket bifölls.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Ofverste Thomsson ingifvit
Memorial om begrafningshjelp för Capitain Ehrenstolpe.
230 (Okt. 26.) Enskildes memorial. Dep. fr. Pr.-st.
Sorn det gafs vid handen det Riksens Ständer vid 1731
års Riksdag faststält, det ingen begrafningshjelp af statsmedlen
vid tilkommande Riksdagar får bestås, hvaröfver et Extractum
Protocolli til hvart och et Stånd af Expeditions-Deputationen
då blifvit utfärdat til rättelse i framtiden, altså kunde R. o.
A. til Hr Tliomssons begäran nu icke samtycka.
Hr Landtm, anmälte det Hr Öfverste-Lieutenant Rotkirk,
Hr Major Schultz, en Lieutenant vid namn Rääf och en Lieutenant,
som heter Stichceus, ingifvit Memorialer, hvaruti de på det
bevekeligaste sätt anhålla om någon hielp och understöd uti
deras beträngde tilstånd.
Men som härtil ej är någon utväg hvarken af statsmedlen
eller af andra cassör, så fants bäst at desse Memorialer blifva
liggande på Riddarhus-bordet, så at R. o. A:ns ledamöter efter
egit behag något för dem kunna sammanskiuta.
Hr Landtm, blef utkallad af tvänne Deputerade af Borgareståndet,
och då Hr Landtm, åter inkom, berättade Hr
Landtm, det berörde Deputerade å Ståndets vägnar begärt at
plenum i morgon måtte hållas.
R. o. A. kommo öfverens at anslag blifver för plenum
tils i morgon kl. 11, hvilket gafs de andre Ståndens Taleman
tilkänna.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 18 personer. Biskopen ifrån Westeråhs
Doctor Kalsenius förde ordet, och näst aflagd hälsning ifrån
Ståndet, berättade at aldenstund den högst vigtige och angelägne
frågan, angående huruvida rätta tiden nu må vara inne
at utnämna en successor til den Kongl, svenska thronen, blifvit
förebragt af det lofliga Borgare- och ärbara Bondeståndet, så
har Prästeståndet under anropande af den stora Gudens nrilderika
nåd och välsignelse härom öfverlagt och befalt desse sine
Deputerade at berätta Högh R. o. A. det Prästeståndet med
sitt vahl fallit på Hans Durchlauchtighet Hertigen af Hollsten
Gottorp Carl Peter Ulrich at tilträda den K. Svenska thronen
efter H. K. Maj:ts vår nu regerande Konungs dödeliga frånfälle,
hvarmed den högsta Guden ännu i mänga år nådeligen
täktes fördröja, hafvandes Prästeståndet hvad quaestio quomodo
angår nästan på lika sätt som Högh R. o. A. conformerat sig
med Borgare- och Bondeståndet, at den hänskiutes til en Stor
Secret Deputation.
Karl Peter Ulriks val till tronföljare. 231
R. o. Arns Deputation återkom ifrån de andra Stånden
och berättade Frih. Carl Otto Hamilton, at Deputation fullgiordt
R. o. A:ns befalning och hos de andre Stånden afgifvit
det medbragte Extractum Protocolli. Prästeståndet hade förklarat
sig hafva stadnat ungefehrligen i samma slut med R.
o. A.; Borgare- och Bondestånden hade betygat mycken fägnad
och tackat för R. o. Arns förtrolighet och enighet med deras
beslut, då Frih. Hamilton deraf tagit sig tilfälle at med några
ord låta dem märka, det R. o. A. igenom Baron Wredes Memorial
velat gifva de andre Stånden anledning at declarera
sig för Hans Durchlauchtighet Hertigen af Hollsten.
Häruppå skildes R. o. A. åt.
Den 27 Octoher.
R. o. A. samlades klåckan 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine säten, anmälte Hr Landtm, det han efter R. o. Arns åstundan
i dag giordt anslag til plenum och lärer således nu komma
at regleras hvad som hörer til quffistio quomodo af R. o. Arns
sidst tagne slut angående Hans Durchläuchtighets Hertigens
af Hollsten declarerande til successor på den Kongl, svenska
thronen, nemligen huru stark den Större Secreta Deputation
vara skal, samt om Electorerne skola utvälja de ledamöter,
hvarmed den skal förstärkas.
Eljest berättade Hr Landtm, det i dag under discourserne
i Secrete Utskottet förekommit huru och på hvad sätt de mått
och utvägar, som höra til quasstio quomodo, skyndesamast kunde
utarbetas;
Och har i anledning deraf Secrete Utskottet upsatt et Extractum
Protocolli, hvilket nu uplästes, deruti Secrete Utskottet
hemställer om icke de mått och utvägar, som angå queestionem
quomodo, berörande Hans Durchläuchtighets Hertigens af Hollsten
Gottorp Carl Peter Ulrichs förklarande til successor på
Kongl, svenska thronen, måtte til sakens desto grundeligare utredande
först gå til K. Maj:ts och Riksens Cancellie-Collegii
utarbetande, sedan til Riksens Råds serskilte öfvervägande
samt dernäst til Större Secreta Deputations jemte Riksens Råds
närmare skärskådande, och ändteligen med alla sina omständigheter
Riksens Ständers plena til fastställande föredragas;
232 (Okt. 27.) Tronföljare-valet.
hvarigenom Secrete Utskottet förmodar et skyndesamare slut
härutinnan kunna träffas än om saken i Större Secreta Deputation
outarbetad skulle ventileras.
Hr Landtm, frågade om det får bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Men Hr Hästsko begärte at först blifva underrättad om
det ordet närmare utarbetande, som sägs i detta Extracto Protocolli,
rör qusestio an.
Härtil svarades at berörde utlåtelse så mycket mindre
kan angå qusestio an, som den af samtelige Riksens Ständer
redan enhälleligen är afgiord.
Efter någon vidare skedd påminnelse af Frih. Cronhiort,
hvarifrån han sig doch sedermera begaf;
Blef uppå Hr Landtm:ns giorde frågan om R. o. A. bifaller
at qusestio quomodo på det sättet skal utarbetas, som
Secrete Utskottet föreslagit,
härtil af R. o. A. svarat med Ja.
Gref H. Gyllenborg förestälte, hurusom det ännu något
på tiden lärer utgå innan H. K. Maj:ts notifications-bref til
Hertigen af Holsten kan komma at afgå; hvarföre och på det
avisorne först icke måtte frambringa desse tidningar, så hemstälte
Hr Grefven om icke Riks-Rådet och Prsesidenten Gref
Gyllenborg kunde anbefallas at nu strax skrifva Administratören
af Hollstein til och notificera honom, det Riksens Ständer
förklarat Hans Durchlauchtighet Hertigen af Holstein til successor
på den Kongl, svenska thronell, samt tillika försäkra at
H. K. Maj:ts notifications-bref härom så snart giörligit är och
med första lärer ankomma til Hertigen; kunnandes detta bref
med en express afsändas och Hertigen derutinnan K. Höghets
titul tilläggas.
Hr Wulfwenstierna berättade at Holsteinska Ministern
Pechelin redan afskickat sin son til Petersbourg med notification
härom, så at det intet lärer behöfvas; jemväl har Franska
Ambassadeuren härom afskickat tvänne expresser, en til Petersburg
och den andra til Frankrike. Dessutan hade Secrete Utskottet
fogat anstalt at våre utrikes vistande Ministrer och i
synnerhet Ministern Palmstierna blifvit härom instruerade.
Gref H. Gyllenborg sade sig väl kunna tro at Secrete
Utskottet härom låtit instruera våra utrikes Ministrer, men
tykte icke des mindre at Administratören formeligen borde
not-ificeras, samt K. Höghets tituln tilläggas Hertigen.
Större sekret Deputation.
233
Frih. Fabian Wrede yttrade sig det han nu hoppades
at vi alla äro enige och tänka lika sedan denna point är
förbi, hvaruti vi varit något skiljaktige i meningarne om tiden.
Han bad altså at R. o. A. nu först sins emellan ville öfverlägga
huruvida det kan vara rådeligit at skrifva til Administratören
så länge Hertigen är i en annans land, dernäst holt han
nödigt at Riksens Ständers slut med första måtte notificeras
H. K. Majit, för det tredie och som de, hvilke sutit i Secrete
Utskottet, ehuru de om personen varit enige, differera t om tiden
och deras skäl torde hafva varit så goda som väre, men vi ej
haft någon, som deröfver kunnat vara domare, emedan vi sielfve
döma oss emellan, så recommenderade Frih. Wrede at Electorerne
vid ledamöters utväljande til Större Secreta Deputation
måtte til befrämjande af vidare enighet jemväl taga dertil
af dem, som varit på andra sidan.
Hr Landtm, svarade at Electorerne lära sådant i akt taga.
Sedan R. o. A. något sins emellan talts vid, fants bäst
at ännu låta anstå med notifications-brefvet til Administratören
af Holstein.
Likaledes faststältes af R. o. A. at Större Secreta Deputation
skal bestå af Secrete Utskottet allena, som förstärkes
ännu med 50 af R. o. A. samt 25 af hvardera af de andre
Stånden.
Hr Hästsko holt före, at hvar bänk kunde utnämna den
Bänkmannen han hade mästa förtroende til;
Men häremot ropades, at Electorerne böra välja ut desse
ledamöter;
I anledning hvaraf Frih. Cronhiort påstod, at Electorernes
vahl måtte komma til R. o. Arns approbation.
Häremot anfördes af Hr De Geer och flere andre at til
följe af Riksdagsordningen böra alla vahl ske af Electorerne
och at man således nu ej eller bör vika ifrån lagen och det,
som altid varit brukeligit, kunnandes Electorernes vahl intet
underkastas någon censur, utan bör det blifva vid det, som
de giöra.
Efter något öfverläggande härom blef uppå HrLandtmms
giorde frågan
af R. o. A. bifallit, at Electorerne välja ut 50 ledamöter
til förstärkande af en Större Secret Deputation, hvarvid de
följa den gamla och vanliga methoden och proportion af Grefvar
234 (Okt. 27, 28.) Dep. från Bonde-ståndet.
Friherrar och Adelsmän, kommandes Electorerne til den ändan
efter skedt anslag i morgon förmiddag at sammanträda,
Vidare koinmo R. o. A. öfverens at en Deputation af 48
personer i morgon upgår til H. K. Majit och notificerar H.
Majit Riksens Ständers fattade slut, til hvilken ända plenum
kommer at hållas i morgon klockan 11, hvarom de andre Stånden
nu igenom en utskickad averteras.
Riddarhusfiscalen Cedercrona fick befalning at til samma
Deputation utskrifva tvänne af hvart län, som böra vara svartklädde.
Denna Deputation kommer at anföras af Hr Landtmarskalken
sielf, och des tal här på Riddarhuset för R. o. A.
förut at upläsas.
Sluteligen anmälte Hr Landtm, det Camarherren och
President-Secreterare!] Olthof ifrån H. Majit notificerat at
sedan Praesidenten Baron Gedda, som var nämd til första
Plenipotentiairen, sig derifrån undanbedt för des svaga hälsa
skull, har H. K. Majit med Råds råde utnämdt härtil RiksRådet
Baron Cedercreutz;
Hvarmed, sedan de af R. o. Arns ledamöter som i morgon
komma at gå i Deputation efter listan blifvit upropade, R. o.
A. skildes åt.
Den 28 October.
R. o. A. samlades klåckan 10.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protoeollet af den 13 October ifrån sid. 162,
hvaräst sidst stadnades.
I detsamma anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation ifrån Bondeståndet af 6 personer. Jan Pehrsson
ifrån Tuna förde ordet och näst aflagd hälsning ifrån Ståndet
berättade, at Bondeståndet låtit sig föredraga Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 27 October, hvaruti Secrete Utskottet
hemstält om icke de mått och utvägar, som angå quaestionem
quomodo berörande Hans Durchlauchtighet Hertigens af
Holstein Gottorp Carl Peter Ulrichs förklarande til successor
på den Kongl, svenska thronen, måtte til sakens desto grundeligare
utredande först gå til K. Majits och Riksens Cantzelie
-
Landtinms tal till konungen om tronföljarevalet. 235
Collegii utarbetande, sedan til Riksens Råds serskilte öfvervägande
samt dernäst til Större Secreta Deputations jemte
Riksens Råds närmare skärskådande och ändteligen med alla
sine omständigheter Riksens Ständers plena til fastställande
föredragas; hvilket Extractum Protocolli Borgare- och Bondestånden
bifallit med någon giord tilläggning, som Bondeståndets
Deputerade nu jemväl recommenderade af Högl. R. o. A. måtte
bifallas.
Samma tilläggning bestod deruti, at Större Secreta Deputation
genast bör sättja sig och genom det af Cantzlie-Collegio
och Riksens Råd til infordrande Betänkande ej på något sätt
hindras.
Hr Landtm, svarade, at R. o. A. bifallit Secrete Utskottets
Extractum Protocolli i den tanka, at igenom den af
Secrete Utskottet föreslagne methode tiden så mycket snarare
skulle vinnas, försäkrandes at R. o. A. lära med denna högst
vigtige och angelägna saken i möjeligaste måtto skynda;
Hvarmed Bondeståndets Deputation afträdde beledsagad af
R. o. Arns Deputerade, som densamma emottog.
Det discourerades häröfver, och tyktes härutinnan ej vara
stor skilnad emot det, som R. o. A. sig utlåtit öfver förbemelte
Secrete Utskottets Extractum Protocolli, nemligen at härvid
al skyndesamhet brukas bör.
Contiuuerades med Protocollets upläsande til sid. 165,
hvarvid iuge påminnelser giordes.
Hr Landtm, berättade, at han efter R. o. Arns befallning
satt up et underdånigt tal til H. K. Majit, önskandes at
han i en så granlaga matiere måtte hafva träffat R. o.
Arns mening samt så kunna hafva uttryckt R. o. Arns underdåniga
vördnad och zele för H. K. Majits dyra person som
han nogsamt är försäkrad at R. o. A. det åstunda. Emedlertid
giorde Hr Landtm, sig det hopp, at R. o. A. dermed
lära vara nögde när han giordt alt hvad han efter des förmåga
på så kort tid kunnat åstadkomma.
Hr Landtm, upläste derpå berörde tal så lydande:
Den undersåteliga och kärleksfulla vördnad, hvarmed Eders
K. Majits trogne undersåtare, samtelige Riksens Ständer altid
nalkats Eder K. Majit är vid detta tilfälle med sorg bemängd.
Med så upriktig fägnad, som de besinna Eders K. Majits
dyra lifstid, dess fäderliga ömhet för Svea rike, dess nåd och
mildhet emot den minsta af sine undersåtare och de Konungsliga
236 (Okt. 28.) Landtm:ns tal till konungen
egenskaper, under hvilka de kunna glädja sig af frihet och välstånd,
med så stor ängslan besinna de nu Eders K. Maj:ts tiltagande
ålder, och at deras enda hugnad på thronen intet kan vara
evärdelig; de besinna med bedröfvelse och häpnad at de engång,
hvarmed doch den nådige Guden i längsta fördröje, skola sakna
en så huld och nådig Konung, hvars mildhet i våre och vare
efterkommandes hiertan och minnen aldrig skal utslockna.
Kunde vi, Allernådigste Konung, smickra oss med det,
som våre sinnens böjelser af undersåtelig kärlek åstunda, nemligen
at Eders K. Maj:ts dagar öfver natursens ordning förlängdes,
så skulle vi skatta oss och våre efterkommande för
lyckeligt folk.
Men den Högstas faststäldte och oundvikelige beslut öfver
alla menniskior gior vår önskan omöjelig och tvingar oss med
bäfvan til en annan omtanka. Vår egen och vår efterverlds
välgång fordrar af oss at nu medan vi äga tid och råderum
samt Eders K. Maj:ts dyra lifstid, under hvilken vi kunna
fägna oss af vår ädla frihet, i Herrans namn sörja för framtiden
och med enighet vara omtänkte huru med oss och Svea
rike skal gå när den Aldrahögste en gång behagar kalla Eders
K. Maj:ts dyra person från en timelig och förgängelig regering.
Riksens Ständer hafva derföre i anledning af deras i Eders
K. Maj:ts höga försäkring nådigst erkände frihet enhälleligen
på sätt, som de hos sig faststäldt, förklarat til efterträdare på
den K. svenska thronen efter Eders K. Maj:ts dödelige frånfälle,
hvilket den nådigste Guden i långa tider afvände, Hans
Durchlauchtighet Hertigen af Holstein Gottorp Carl Peter
Ulric, med den underdånige och säkra förhoppning, at detta
deras vahl, sorn den alsmäktige Guden täktes med sin välsignelse
gilla, och hvilket de nu finna sig förbundne i diupaste
underdånighet hos Eders K. Majit at anmäla, måtte äfven
vinna Eders K. Maj:ts behag och nöje.
Konungar och throners öden äro i den Högstas hand, Han
stadgar och hvälfver dem efter sitt outransakeliga råd, som så
oundgängeligen öfvergår alla menniskiors beslut.
Om vi nu, Allernådigste Konung, vid detta tilfälle endast
utföre Hans verk och nådige vilja, så giöre vi oss försäkrade
at det länder til Eders K. Maj:ts fägnad och vårt fäderneslands
bästa.
Men med hvad sinnens rörelse det sker, at vi af Eders
K. Majits ensamhet och år nödgas til en så hisnande försik
-
om tronföljarevalet; deputation. 237
tighet, kan af trogna undersåtare, som altid älskat sin milda
Konung, aldrig nog uttydas.
De erkänna den sällhet och huldhet de vid det förbigångna
åtniutit; de förbindas af undersåtelig kärlek för det närvarande
säkra goda; de anse med mennisklig ovisshet det tilkommande,
och deras bekymmer för framtiden, som blandar sig med deras
erkänsla för Eders K. Maj:ts nåd och välgierningar, kan intet
annat än qvälja deras hiertan när de af försiktighet ledas til
denna författning.
Icke dess mindre, Allernådigste Konung, som en billig och
skyldig omsorg för Svea rikets bästa varit i denna öma sak
vårt endaste ögnemärke, så fordrar och vårt närvarande af oss
en lika underdånig och beständig huldskap och kärlek för Eders
K. Maj:ts dyra person, hvarmed vi äro färdige at följa Eders
K. Majit i sielfva döden; och skal en evärdelig vördnad och
kärlek i alla svenske mäns hiertan oföränderligt hos efterverlden
befästa Eders K. Maj:ts dyra äreminne vid Svea thron.
R. o. A. betygade häröfver mycket nöje och tackade Hr
Landtmarskalken för sitt härvid hafde besvär.
Samma tal afskickades sedan til de andre Stånden, efter
det gemensamt å alla Ståndens vägnar kommer at hållas.
Någon stund derpå gafs tilkänna, at de andre Ståndens
Deputerade redan voro samlade nedre i Secrete Utskottet, och
upropades altså R. o. Arns ledamöter, som til denna Deputation
voro utnämde:
Grefvar:
Gref Lewenhaupt, Casimir. Gref Stenbock, Gustav.
Gref Nieroth, fullm. Frih. Flem- Gref Horn, fullm. Hr Maklier,
ming, Otto. Joh. Ad.
Gref Cronhielm, Lars. Gref Sparre, Axel Wrede.
Gref Bonde, Gustav. Gref Tessin, fullm. Frih. Ha
milton,
Gust.
Friherrar:
Frih. Bielke, Sten. Frih. Creutz, Carl.
Frih. Gripenhielm, fullm. Gref Frih. Ugla, fullm. Hr Lager
Bonde,
Nils. hielm, Gust.
Frih. Gyllenpistohl, Adolph. Frih. Strömfelt, Carl Harald.
Frih. Coijett, Sten. Frih. Bildstein, Eberhardt.
238 (Okt. 28.) Deputation. Konungens svar angående
Adel:
Hr Ribbing, Carl.
Hr Karplan, Wilhelm.
Hr Bergengren.
Hr Lind, fullm. Hr Pauli.
Hr Schildt, Uindr. Gust.
Hr Krusenstierna, fullm. Hr
Silfwersparre, Wolm.
Hr Brunow, Adam.
Hr Silfwerström, Georg.
Hr Kyhlenstierna, Wilhelm.
Hr Silfwerstråhle, Carl Ludwig.
Hr Adelborg, Theodor Johan.
Hr Göthenstierna, David.
Hr Tilas, Olof.
Hr Pihlhielm, Johan.
Hr Nordenfelt, Joh. Wilhelm.
Hr Adelswärd, Johan.
Hr Tott, fullm. Hr Bech,
Joachim.
Hr Hammarschöld, Lars.
Hr Ugla.
Hr Jägerhorn, Joh. Anders.
Hr Gyllenpalm, fullm. Hr
Bierne, Gust. Ad.
Hr Kalmberg, fullm. Hr Braun.
Hr Nassokin, Carl Otto.
Hr von Vicken.
Hr Weidenhielm, fullm. Gref
Bark, Ulric.
Hr Lagerflycht, Johan.
Hr Ridderstråhle, Sven.
Hr von Döbeln, Joh. Jacob.
Hr von Ehrenclou.
Hr Carlheim, Svanthe.
Hr Lilljehorn, fullm. Hr
Wrangel, Fredric Ulric.
Hr Nordenadler, Theodor.
Denne Deputation anfördes af Hr Landtman skalken sielf
med stafven i hand och fördrögde R. o. A. tilhopa til dess
den återkom, då
Hr Landtm, berättade, at Riksens Ständers Deputation
efter undfången betalning aflagt dess commission hos H. K.
Maj:t. H. K. Maj:t hade bedt förmäla sin nådiga hälsning til
samteliga Riksens Ständer och utom andre mycket nådige och
förbintelige expressioner, som H. K. Maj:t vid detta tilfälle
brukat, låtit upläsa et mycket nådigt svar, som H. K. Maj:t
sielf med egen hög hand upsatt och Hr Landtm, blifvit til—
stäldt så lydande:
Riksens Ständer, som behaga gifva mig tilkänna at de
til successionen uppå den Kongl, svenska trolmen och uppå
vissa vilkor tänka til at antaga Hertigen af Holstein såsom
en nära blodsförvandt med det Kongl, huset, lära jemväl hafva
sig bekant, at alt hvad de til rikets upkomst och bästa giöra
kunna mig altid ganska kärt och angenämt är. Jag önskar af
alt mitt hierta, at min efterträdare måtte stedse för detta riket
tronföljarevalet. Större sekret Deputation. Hamiltons fordran. 239
hysa et så ömt och välmenande sinnelag, som jag det haft och
häfver, samt at han så för alles eder frihet sörja måtte som
jag mig låtit derom angelägit vara. Min högsta vinning har
varit at uti det nogaste efterlefva rikets fundamental lagar
och min en gång giorde Konunga-ed samt at til rikets bästa
bidraga alt hvad mig efter Regeringsformen tilständigt varit.
Riksens Ständer kunna vara försäkrade, at jag med nöje skal
upoffra mit lif och blod om rikets välgång derigenom befrämjas
kunde. Den högste Guden stå oss uti desse vidt utseende
conjuncturer bi och läte alt til rikets både nytta och heder
utslå. Jag har til honom det säkra förtroende, at när vi honom
om des nådiga hielp flitigt och med alfvare anrope, samt lefve
i förtroende och enighet tilsammans, lärer han allas edre rådslag
med en lyckelig utgång välsigna. För öfrigt och som jag
för samtelige Riksens Ständer bär en upriktig faderlig kärlek,
så är ock, på det jag må nögder kunna både lefva och dö,
deras vänskap det endaste, som jag mig deremot af dem utbeder.
R. o. A. betygade häremot sin underdåniga vördnad och
erkänsla.
Eljest anmälte Hr Landtm, det Borgmästar Aulcewill
tillika med Bondeståndets Taleman hvar å sitt Stånds vägnar
begärt at Större Secrete Deputation i morgon måtte sammanträda,
men som i morgon är utrikes postdag, och således augelägit
at Secrete Utskottet måtte komma tilhopa, så hade det
blifvit aftalt at Secrete Utskottet samlas i morgon klåckan 9
utan anslag, och at anslag sker för Större Secreta Deputation
til kl. 11.
Gref Piper upkom med Electorernes giorde vahl til de
ledamöter, hvarmed Secrete Utskottet kommer at förstärkas til
en Stor Secret Deputations formerande; hvilken förteckning
uplästes. (Bil. N. 4.)
Frih. Carl Otto Hamilton, som härtil äfven var nämd,
sade sig erkänna med vördnad det förtroende, som honom vid
detta tilfälle är vijst, berättandes at han såsom Minister i 11
års tid varit i tienst hos framledne H. K. Höghet Hertigen af
Holstein, men ej niutit derföre någon lön, utan undfådt en
försäkrings-sedel på 6,000 Rdal. för hvad han således haft at
fordra, och när han sedermera vid dess återkomst ifrån England
efter H. K. Höghets död hos Administratören giordt ansökning
om sin betalning, har han då ej eller fädt några
240 (Okt. 28, 30.) Bränvinsbränning. Lewenhauptska
penningar, utan honom blifvit tilsagt 500 Rdal. årligen i afräkning
härpå, hvilka jemväl uteblifvit; Och hemstälte således
Frih. Hamilton nu, huruvida detta kan giöra något obstacle
för honom at bivista rådplägningarne i Stora Secreta
Deputation, på hvilken händelse han gierna ville sig derifrån
undandraga, förklarandes derjemte at han desse 500 Rdal.
aldrig vil begära.
Häruppå svarades af åtskillige, at detta icke kan anses
som pension utan voro en ren fordran;
Men så fants dock af R. o. A. bäst at detta uptages och
ventileras i Större Secreta Deputation.
R. o. A. skildes åt.
Den 30 October.
R. o. A. samlades klåckan 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine ställen, anmälte Hr Landtm, det Borgareståndets Extractum
Protocolli om tilstånd at få bränna brännevin utan at derföre
betala någon afgift efter sidsta förordningen, hvilket R.
o. A. den 20 sidstledne October remitterat til Camar-Oeconomie-Deputations
utarbetande, nu är vordet bifallit af de andre
frenne Stånden och måste således i följe af de trenne Ståndens
pluralitet expedieras, fast R. o. A. sig icke öfver sielfva
saken utlåtit.
Hr Wulfwenstierna erindrade det samtelige Collegierne
fädt H. K. Maj:ts nådige befalning at då de styrka til någon
eftergift, de jemväl straxt skola gifva förslag på hvad sätt den
skal ersättjas och den derigenom timade bristen upfyllas; och
voro väl om Riksens Ständer detsamma hos sig ville fastställa.
Men aldenstund de trenne Stånden redan bifallit Borgareståndets
begäran, så fant R. o. A. nu godt, uppå
Hr Landtm:ns giorde frågan, at dertil äfven lemna sitt
bifall.
Hr Landtm, berättade det Hans Excéllence Riks-Rådet
Elirenpreus, som praesiderar i Riksens Ständers ReductionsCommission,
tilstält Hr Landtm, et bemälte Commissions Memorial
til Riksens Ständer angående Grefvinnan Ebba Lewenhaupts
Herrar arfvingars giorde ansökning om ersättning för
någre bortmiste gods i Östergiöthland; och frågade altså Hr
arfvingarnes gods i Östergötland. Hert. Karl Peter Ulriks titel. 241
Landtm, om R. o. A. behaga at samma Memorial skal upläsas
eller om til denna sakens utarbetande en Reductions-Deputation
skal utnämnas, varandes ännu et dylikt mål hos Riksens
Ständers Urskilnings-Deputation anmält.
Hr Wennerstedt föreslog at det kunde remitteras til
Camar-Oeconomie-Deputation, emedan han funno onödigt at
en Reductions-Deputation skulle utnämnas allenast för et eller
tvänne mål skull.
Hr Wulfwenstierna holt före, at detta mål kunde remitteras
til Stats-Deputation, hälst det ankommer på ersättning,
då efterses kan huruvida något är at gifva af.
Hr Landtm, gaf vid handen det Hans Excellence RiksRådet
Ehrenpreus trodt nödigt vara at denna saken af Riksens
Ständer måtte afgiöras, aldenstund arfvingarne begifvit sig
til et för cronan fördelaktigt accord, nemligen at de vilja afstå
åtskillige års bortmiste räntor om de vid innevarande Riksdag
blifva förhulpne til slut i denna deras ansökning.
Sedan häröfver något vidare var diseourerat, beslöts uppå
Hr Landtmins härom giorde frågan, at detta Memorial
remitteras til Reductions-Deputation, hvilken til den ändan
med första af Electorerne kommer at väljas.
Uplästes den Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af den 29 October, hvaruti underställes huruvida Hans
Durchlauchtighet Hertigen af Holstein Gottorp Carl Peter Ulric
i anseende til Riksens Ständers fattade slut at förklara honom
til successor på Sveriges Kongl, thron, på sätt som framdeles
förordnat varder, nu mera må tilläggas titul af K. Höghet,
hvilket mål Större Secreta Deputation funnit endast tilhöra
samtelige Riksens Ständers plena at sig deröfver utlåta.
Hr Didron berättade at Borgare- och Bondestånden uti
Större Secreta Deputation hafva påstådt, at K. Höghets tituln
för Hans Durchlauchtighet Hertigen af Holstein af deras Ständ
aldeles blifvit faststäld; men som hos Högh R. o. A. samt
Prästeståndet derom ej något blifvit ventilerat, så har Större
Secreta Deputation, ehuru dervid eljest ingen svårighet varit,
likväl funnit säkrast at på sätt, som nu skedt, föredraga det
Ståndens plenis.
Hr Ruten schöld betygade det han hyste så mycken
vördnad och kärlek för Hans Durchläuchtighets Hertigens person,
som nu blifvit utnämd til successor på den Kongl, svenska
thronen, men som ovist är huruvida han det emottager, så
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 16
242 (Okt, 30.) St. Sekreta Deputationens instruktion.
tyckte lian för sin del bäst at denna titul ej på annat sätt
tillägges Hertigen än dess salig Hr fader, så at honom ej må
beviljas K. Höghets titul af Sverige.
Hr Didron instämde härmed.
Härtil svarades at denna titul ej på annat sätt beviljas
Hertigen än Keijsare och flere andre puissancer det redan giordt;
varandes det allenast en titulus honorarius, sorn ej medförer
något jus ad rem.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
beviljade R. o. A. Hans Durchlauchtighet Hertigen af
Holstein Carl Peter Ulric K. Höghets tituln med det förbehåld,
som redan anfördt är.
Skrefs altså på Större Secreta Deputations Extractum
Protocolli:
Upläst hos R. o. A. den 30 Oct. 1742 och bifallit til K.
Höghets tituln; hvarpå detta Extractum Protocolli straxt afskickades
til de andre Stånden.
Sedan uplästes det af Större Secreta Deputation upsatte
project til instruction för samma Deputation; (Bil. N. 5.)
Hvilket å nyo igenomgicks punctevis, och blef uppå Hr
Landtmilis giorde frågan öfver hvar punct, om den af R. o.
A. bifalles,
dertil af R. o. A. för hvar punct serskilt med Ja besvarat.
Enär alla puncterne i berörde instruction således voro
igenomläste och af R. o. A. approberade, påminte
Hr Ruthenschöld och Frill. Wrede at om någon ledamot
i Deputation skulle vara dissentiens, han då måtte hafva
frihet at vända sig til plena och gifva sine tankar tilkänna
och at fördenskull sådant i den upläste instruction måtte inryckas.
Hr Landtm, sade sig finna detta så mycket angelägnare,
som af de andre 3 Stånden allesammans merendels äro ledamöter
i Större Secreta Deputation, men deremot ej mer än
en femtedel af R. o. A.
Som detta understöddes af åtskillige, så projecterades ännu
en § at införas uti instructionen, hvilken blifver den 7:de i
ordningen,
Och tillädes jemväl i anledning af Hr Lagerflychts påminnelse,
at Deputation, enär den utarbetat sakerne, dermed til
Ståndens plena bör inkomma.
Om val af tronföljare.
243
Gref Carl Sparre utlät sig, at alting här i verlden voro
så stäldt, at hvar och en får giöra redo och räkning för sig,
och efter döden följer en svår räkenskapsdag för oss allesammans.
Han, sorn hade den äran at vara Fullmäktig för Ammiralitets-staten
i Carlscrona, och uti sin undfångne fullmakt voro
förbunden til efterlefnad af Regeringsformen samt vare öfrige
fundamentale lagar, måste ock vid sin hemkomst visa huru
han efterkommit hvad honom i så måtto blifvit föreskrifvit.
Ätankan deraf bringar honom således at nu inför Högh R. o.
A. förklara, at hvad Baron Wrede» Memorial angår, har han
funnit det samma så väl skrifvit som bläck och penna någonsin
kunnat föda af sig, dess derutinnan betygade omsorg för vår
välgång i framtiden försiktig, samt dess nit och ömhet för vår
rena läras bibehållande berömelig. Dock som anledning derutaf
blifvit tagen at nu utnämna H. K. Höghet Hertigen af
Holstein til successor på den Kongl, svenska tlironen, hvarvid
han för sin del als intet haft at påminna i anseende til H. K.
Höghets person, utan har derutinnan varit af lika mening med
Högh R. o. A., nemligen at högbemelte Herre vore dertil närmast,
efter IT. K. Maj:ts dödeliga frånfälle, hvarmed han önskade
at den högsta Guden länge ville fördröja, och at H. K.
Maj:t må hädanefter lefva med mera nöje än de tvänne sidst
förflutne åren; men i anseende til tiden sade Gref Sparre sig
hafva varit skiljaktig, emedan lian tykt vara något äfventyrligit
at giöra det steget nu straxt; altså reserverade han sig
til Protocollet, ifall riket härigenom någon olycka skulle åkomma,
det han derutinnan ej tager någon del; hvaröfver Hr Grefven
begärte at honom måtte beviljas et utdrag af Protocollet, försäkrandes
derjemte, at han vore hvarken af det ena eller andra
partiet, som Baron Cronhiort sidst omtalt, utan at han fölgde
sitt samvete och den ed han i Secrete Utskottet aflagt. Men
som det heter i landsorterne, at R. o. A. giordt kriget och
följakteligen varit skulden til vår olycka, så ville han med
det begärte Extractum Protocolli öfvertyga sine camerater af
Ammiralitets-staten, det han sin undfångne fullmakt til ingen
del öfverträdt eller är delaktig i hvad som nu skedt, om det
til äfventyrs illa skulle utslå.
Frih. Cronhiort: Om jag af Protocollet får höra när
jag tält om partie, vil jag strax svara Gref Sparre derpå.
Frih. Wrede: Jag har uti mitt Memorial ej gifvit någon
anledning at fixera tiden til en successors utnämnande på den
244 (Okt. 30.) Om val af tronföljare.
Kongl, svenska thronen, utan har derutinnan allenast tilstyrkt
at vi i tid måtte vara betänkte huru vi kunnom få riksstyrelsen
i sådane händer, at vår rena lutherska lära måtte
derigenom blifva befästad. Men de andre begge Stånden hafva
dermed gådt längre; orsaken dertil har varit det missförstånd,
som är oss emellan, til en del ock de rykten, som blifvit utspridde,
som ärnade man Printzen af Birkenfelt til successor,
hvarföre H. K. Höghet Hertigen af Holstein nu blifvit nämd
til förekommande deraf, at ingen må inbilla sig det man, som
sägs, pekar åt et, men skiuter åt något annat, Hvad angår at
consequencen deraf skal vara farlig, så kan ingen menniskia
svara för utgången, men när vi grunda vare beslut på förnuftige
skäl och uträkningar samt bedja Gud om nåd och välsignelse
i våra rådslag, då måste vi hoppas det bästa och
lemna utgången til den Högstas skickelse, som efter sitt alvisa
behag kan vända, de klokas råd til galenskap. Och således
sade Frih. Wrede sig ej finna hvartil Gref Sparres nu giorde
reservation tienar.
Gref Sparre: Jag har ej sagt det Hr Baron Wrede i
sitt Memorial rördt om succession; men hoppas i öfrigt vara
så god lutheran som han, och önskar ingenting högre än at
vi få mötas åt i himmelen.
Uppå Gref Sparres vidare begäran om Extractum Protocolli,
svarades det sådant emot Riksdagsordningen så väl som
förra vanligheten honom ej kan beviljas.
Derpå upläste Hr Landtm, et af honom upsatt project
til 7 § i instruction för Större Secreta Deputation så lydande:
7 §. Sedan Deputationen alt enligit föregående instructions
§§ öfverlagt och sins emellan afgiordt, föredrages det samtelige
plena til theras gillande och ytterligare fastställande, då
ock jemväl tillåtes, om någon af Större Secreta Deputations
respective ledamöter skulle finna sig föranlåten, at få med sine
serskilte meningar hos plena inkomma.
Hr Adlerbeth understälte huruvida den, som är dissentiens,
bör äga frihet at gå til plena med sådane saker, som ej
böra giöras kunnige, utan fordra någon tysthet i anseende til
främmande makter.
Hr Landtm, svarade bärtil det han höllö före at ingen
får gå til plena med andre saker än sådané, hvarutinnan han
är dissentiens emot Deputations afgifne Betänkande, och när
sielfva liufvudsaken kan föredragas plenis, kan också den, som
Bonde-st. anhåller om sorgkläder.
245
är in contrario voto, säga sin mening utan at lsedera tystheten.
Detta gillades af R. o. A.
Hr Adlerbeth påstod, at den, som vil vända sig til plena
med sin mening, förut bör mäla det an i Secreta Deputation;
Hvilket fants skäligit.
Sedan giorde Hr Landtm, frågan om 7:de § sådan som
den är projecterad och upläst af R. o. A. bifalles;
Hvartil svarades med Ja.
Skrefs altså på instruction: Upläst hos R. o. A. den 30
Oct. 1742. Bifölls med den giorde tilläggning.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
af Bondeståndet. Talman Olof Håkansson förde orden
och näst aflagd hälsning ifrån Bondeståndet öfvergaf et Extractum
Protocolli, berättandes huruledes sedan hos Bondeståndet
i en örn och sorge åtanka blifvit erindrat om högstsalig
Hennes K. Maj:ts Drottningens begrafning vid den faststäldte
tiden, har Bondeståndet i anseende til den ogemena
kärlek de i Hennes K. Maj:ts lifstid hyst för hennes dyra
person funnit sin skyldighet fordra at vid samma höga begrafningsact
betyga sin innerliga sorg öfver denna oskattbara
förlust af en sä mild och nådig Drottning; hvarföre Ståndet
blifvit föranlåtit til den begäran, som uti Extracto Protocolli
omförmäles.
Berörde Extractum Protocolli uplästes, hvarutinnan Ståndet
efter betygad innerlig diup sorg öfver Hennes högstsalig Maj:ts
vår i lifstiden allernådigste Drottnings dödeliga frånfälle hemställer
om icke vid then snart tilstundande höga begrafningsacten,
då Bondeståndet äfven med de öfrige respective Stånden
kommer at vara det Kongl, liket til grafven följaktig, hvar och
en af Bondeståndets ledamöter kunde med en svart klädning
uppå publici kostnad begåfvas, eftersom anständigheten vid
processionen förmenas fordra en likhet uti klädedrägten, och
Bondeståndets oförmögenhet ej tillåter dem at i så måtto eljest
betyga deras vördnad och fullgiöra sin undersåteliga plikt och
skyldighet; förmodandes Bondeståndet at härutinnan vinna de
öfrige respective Ståndens så mycket benägnare bifall, som Almogen
til publicum så mycket bidragit och än vidare bidraga
måste, men deremot hvarken med pensioner eller benådningars
sökande är staten til gravation, och den summa, som til före
-
246 (Okt. 30.) Hertigens titel. St. Sekr. Dep:ns ed.
nämde förnödenhet upgå kan, ej skal giöra i den almänna
cassan någon känbar förminskning.
Enär detta Extractum Protocolli var upläst säde Taleman
vidare, at Bondeståndet utbeder sig härutinnan benägit och
gunstigt bifall med försäkran at det varit Ståndet ganska ömt
at besvära publicum med denna ringa utgift, utan skulle de
fast gierna haft denna omkostnaden ospard af egne medel om
deras förmögenhet velat det tillåta.
Eljest gaf Taleman vid handen, at Bondeståndet redan
bifallit K. Höghets tituln för Hans Durchlauchtighet Hertigen
af Holstein.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns hälsning til det
ärbara Bondeståndet och tillika berätta det R. o. A. jemväl
redan bifallit Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
angående K. Höghets tituln för Hertigen af Holstein, och, hvad
Bondeståndets nu medbragte Extractum Protocolli angår, lofvade
Hr Landtm, at strax låta det föredraga R. o. A., som lära
visa Bondeståndet al vilfarighet i denna deras begäran;
Hvarmed Deputation afträdde och vardt af samma Deputerade,
som den emottog, beledsagad til dörren.
Sedan Hr Landtm, uprepat hvad Bondeståndets Deputation
haft at andraga,
Uplästes projectet til eden för Större Secreta Deputation;
Hvilken
uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
af R. o. A. gillades.
Hr 0. G. Boije uprepade slutet af denna eden så lydande:
»Skulle ock Större Secreta Deputation tillåta at giöra vissa
mål kunnige; tå skal jag ej eller vidare gå med mine discourser
och berättelser än oss emellan uti Större Secreta Deputation
på ofvannämde sätt aftalt är.» Hvilken mening Hr
Boije holt före nu borde rättas efter den uti instructionen införde
7 §, hvaruti sägs at »om någon af Större Secreta Deputations
ledamöter skulle finna sig föranlåten, tillåtes den samma
at få med sin serskilte mening inkomma til plena»; emedan
detta eljest skulle innebära någon contradiction.
Hr Wulfrvenstierna påminte det en åtskilnad bör giöras
när Större Secreta Deputation berättar plena någon anstalt
eller författning, som Deputation funnit nödig och hvaraf ej
alla omständigheter kunna uptäckas för plena, i hvilken händelse
ingen får gå längre med sine discourser än förut i Depu
-
St. Sekr. Dep:ns ed. Bonde-st:s sorgkläder. 247
tation aftalt och öfverenskoramet är; men när sielfva hufvudsaken
föredrages Ståndens plenis, då får i anledning af instruction
den, sorn är dissentiens, jemväl med sin mening inkomma.
Efter något vidare discourerande häröfver blef näst orden:
än oss emellan på ofvannämde sätt aftalt är, tillagt: och instruction
förmäler.
Hvarpå sedan Hr Landtm, ånyo giordt frågan
den upläste eden med förenämde tilläggning af R. o. A.
gillades, och påskrefs, at den af R. o. A. var bifallen med
den in margine giorde tilläggning.
Samma påskrift uplästes för R. o. A. och afskickades
straxt både instruction och eden til de andre Stånden.
Atskillige af R. o. A. begärte, at Hr Landtmms tal til
H. K. Maj:t angående H. K. Höghet Hertigens af Holstein förklarande
til successor på timonen, måtte blifva tryckt, så väl
som H. K. Maj:ts nådige svar derå;
Och hemstälte fördenskull Hr Landtm, huruvida K. Höghets
tituln uti samma tal Hertigen skal tilläggas;
Men som Riksens Ständer då ännu ej lemnat sitt bifall
til K. Höghets tituln när samma tal til H. K. Majit var hållit,
så fants bäst at K. Höghets tituln derutinnan ej eller brukas.
Företogs Bondeståndets i dag giorde begäran om sorgek
läder.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke detta Extractum
Protocolii kunde remitteras til Secrete Utskottet euin toto effectu.
Hr Hårleman tykte at Bondeståndet så mycket mindre
behöfva svarta kläder, som deras drägt ändå anses som uniform;
Men som åtskillige voro derföre at Bondeståndets begäran
måtte vilfaras, giorde
Hr Landtm, frågan om R. o. A. bifaller Bondeståndets
begäran om svarta kläder och qusestio quomodo remitteras til
Secrete Utskottet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, anmälte det Håfrätts-Rådet von Lindheim
afsagt sig Större Secreta Deputation, och måste väl altså en
annan af Electorerne i dess ställe utväljas;
Hvilket bifölls.
Vidare hemstälte Hr Landtm, om icke eden af R. o. A:ns
ledamöter i Större Secreta Deputation kunde afläggas;
Hvarmed R. o. A. förklarade sig nögde och skildes åt.
248 (Jior. 6.) Instruktion för Riddarhus-dep.
Den 6 November.
R. o. A. samlades klåckan 11.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och hedt R. o. A. intaga
sine ställen, hemstälte Hr Landtm, om icke med Protocollets
justerande kunde upskjutas til en annan gång, eftersom R. o.
A. i dag hade så sent kommit tillropa;
Hvarmed R. o. A. förklarade sig nögde.
Hr Landtm, anmälte det honom blifvit vid handen gifvit,
at Lieutenant Thil af Artilleriet blifvit död, för hvilken styckeskott
kommer at lossas och något manskap til den ändan at
sammandragas.
R. o. A. hade härvid ej något at påminna.
Uplästes den projecterade instruction för Riddarhus-Deputation,
hvilken andra gången punctevis R. o. A. vardt föredragen.
1 §, angående öfverseende af Riddarhusets oeconomiska
affairer, bifölls.
Yid 2:dra §, som innehåller at Deputation skal öfverse
den delen af Riddarhus-Ordningen, som ännu ej finnes vara
faststäld, erhindrade
Hr Landtm, at det vordo tagandes för mycken tid bort
för R. o. A. om Riddarhus-Ordningen skulle öfverses, emedan
några §§ väl blifvit vid en Riksdag approberade, men åter vid
den påföljande Riksdagen aldeles uphäfne; likväl och som visse
articlar deraf vore högst nödige, så kunde Deputation anbefallas
at draga ut dem samt deröfver författa sine anmärkningar,
hvilke sedermera kunde blifva liggande på bordet til
hvars och ens igenomläsande, och, om tiden så vill tillåta,
innan R. o. A. skiljas åt fastställas.
Hr Fabian Löwen påminte at Deputation då tillika bör
öfverlägga huru och på hvad sätt de oredor och missbruk, som
vid inskrifningarne härtils förspordts vara förelupne, måtte förekommas.
Gref David Frölich föreslog at puncten måtte blifva
som den är, så at de articlar af Riddarhus-Ordningen, hvilka
tiiförene äro faststäldte, intet vidröras utan at Deputation allenast
må öfverse de öfrige.
Och som åtskillige af R. o. A. härmed instämde giorde
Hr Landtm, frågan om det af R. o. A. bifalles;
Instruktion för Riddarhus-deputationen.
249
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes 3:die § af instruction, angående introductioner.
Frih. Coijett holt före, at örn Deputation jemväl skulle
anmäla them til introduction, som nu therom varda giörandes
ansökningar, skulle R. o. A. blifva besvärade af alt för många,
som samma förmån begära; hvarföre och som detta sträcker
sig för vida, tykte Frih. Coijett, at de orden böra gå ut, och
at Deputation allenast bör anmäla dem, som hafva förra Konungars
sköldebref.
Frih. G. Hamilton sade at denna meningen blifvit införd
i anledning af R. o. A:ns egen Resolution vid sidsta
Riksdag.
Vidare påmintes vid denne §, at fastigheter ej bör befordra
någon til Adelskap, med mindre den, som deraf är ägare, äfven
har tilräckeligare meriter.
I anledning häraf hemstälte Hr Landtm, om icke i stället
för ordet eller kunde sättjas och, då meningen sålunda kommer
at lyda, at de, sorn igenom tilräckelige förtjenster giordt sig
värdige til Adeligit stånd och äga ansenlige fastigheter innom
riket, måge en sådan förmån efter bepröfvande til godo niuta.
Hr Fabian Löwen påstod at tilläggas måtte: enligit 44
§ Regeringsformen.
Hr Didron: Vi måste se oss före, at ej alt för många
komma in på Riddarhuset, ty vi äro redan tämmeligen manstarke.
Men så voro det ock obilligt at vi skulle afskära androm
den förmån vi och våre förfäder sielfve ägt och således
sluta dörren til för någon meriterad man af civil- eller militairståndet,
som genom dygd och ära giordt sig värdig af en sådan
belöning.
Frih. Coijett: Det är skäligt, at ingen bör utestängas,
som igenom besynnerlige förtienster giordt sig dertil värdig;
men derföre at någon äger ansenlige fastigheter, bör han ej
blifva Adelsman, utan bör dermed förhållas efter 44 § i Regeringsformen.
Hr Lagerhielm förklarade sig af enahanda mening med
Hr Didron, at de, som äro meriterade, ej böra utestängas, hållandes
han före at någre andre af R. o. A:ns ledamöter kunde
utväljas til skärskådande af deras meriter, som söka introduction.
Frih. Coijett upläste 44 § i Regeringsformen, hvaraf han
sökte visa at den, som äger meriter, ej är stängd ifrån denne
250 (Nov. 6.) Instruktion för Riddarhus-dep.
förmån, och vore allenast härvid at i akt taga det inga andra
böra komma bärtil än de, sorn genom märkelige tjenster för
riket giordt sig deraf värdige, ty mången beropar sig på meriter,
som den ej äger.
Hr Hastfehr understödde detta, tilläggandes at någon
utväg borde tagas, hvarigenom kunde förekommas at ej säterier
och frälse egendom gå i ofrälse händer, ty så snart ofrälse män
blifvit ägare deraf, beropa de sig derpå och söka straxt at blifva
Adelsmän, varandes nu för tiden åtskilige moyens upfundne at
genom förpantningar och eljest komma til frälse egendom.
Hr Didron: Yi hafva ännu krig; om någon vore, som på
besynnerligt sätt sig distinguerade, bör han efter hvad som i
hela verlden hos alla puissancer brukeligit är recompenceras.
Penningar dertil fattas oss och således är detta den enda belöning
vi hafva at utdela.
Hr De Geer påminte at skilnad bör giöras emellan dem,
som redan äro Adelsmän och hvilka ej kan nekas introduction.
Hr Adlerbeth hemstälte til R. o. A:ns godtfinnande om
icke härmed nu kunde förhållas lika som vid förra Riksdagar
skedt, at R. o. A. utnämna et vist antal men ej personerne,
ty det hörer H. K. Majt til efter Regeringsformen, hvilken
vi alla besvurit, men sedan tilkommer det R. o. A. at skärskåda
hvars och ens meriter och hvem de vilja introducera
eller ej.
Frih. H. Wrede: Jag är ej af den mening at någon, som
igenom dygd och förtienst giordt sig värdig til Adelskap, bör
utestängas derifrån, ty vi böra unna andra den förmån, som
våra förfäder niutit. Jag är ock ense med Hr Adlerbeth at
det tilhörer H. Majt utdela Adelskap; men, Gunstige Herrar,
här äro redan så mångå nobiliterade at vi ej kunna intaga
dem alla; vi måste derföre härutinnan se oss före, ty denna
saken kan åstadkomma mycken aigreur oss emellan, och finner
jag för min del bäst at Riddarhus-Deputation kommer in med
berättelse härom, då vi snarast lära komma härifrån.
Hr Adlerbeth uprepade sitt förra yttrande at något vist
antal måtte utsättas, hvarefter och sedan H. K. Maj:t dem
adlat R. o. A. kunna intaga hvem de behaga.
Hr C. G. Boije holt betänkeligit at något vist antal skulle
utsättjas, emedan mycken oenighet derom skulle upkomma; ty
hvar och en hade då sine vänner, dem de sökte at befordra;
vore altså bäst at Riddarhus-Deputation, såsom ovälduge män,
Instruktion för Riddarhus-deputationen. 251
skärskåda hvilke de finna dertil förtiente, saint derom med
sin berättelse inkommer, men at densamma ej förr än vid
Riksdagens slut företages.
Det begärtes at Hr Landtmarskalken ville giöra proposition.
Hr Landtm, föreslog at § så måtte inrättas: »Jemväl at
de af militiae- och civil-staterne, sorn igenom tilräckelige förtjenster
giordt sig värdige til Adeligit stånd och äga ansenlige
fastigheter innom riket, äfven måge en sådan förmån efter bepröfvande
enligit 44 § i Regeringsformen til godo niuta.»
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls § på det sättet.
Hr Palmcreutz mente at om § blifver sålunda, uteslutas
de, som igenom arf kommit til någon ansenlig egendom efter
sine förfäder, men ej kunna hafva synnerlige meriter.
Hr Hastfelir svarade bärtil, at de ej kunna sägas vara
uteslutne, aldenstund §:n innehåller at de, som hafva meriter
och egendom, skola af Deputation anmälas.
Hr Landtm, giorde altså å nyo frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Hr von Döbeln yrkade derpå, at de, som hafva ansenlige
gods, måtte intagas, emedan Adelsståndet derigenom vunno mer
styrka.
Hr C. G. Boije: Det är ingenting annat än dygd, ähra
samt riket giorde besynnerlige tienster, som kan förvärfva någon
Adelskap. Bevare Gud at sådaue egenskaper skulle hos oss
vara i sa ringa värde at den, som allenast äger gods och egen
dom,
skulle af sådan belöning blifva delaktig. Mången lumpen
hund kan per fas et nefas sammanskrapa ansenlige egodelar.
Det påmintes at § redan af R. o. A. voro bifallen och at
den således intet vidare bör omröras.
Hr C. G. Boije begärte lof at tillägga något, som han för
sin del funno nödigt at införas uti instructionen, och då
Hr Landtm, skaffat honom liud, continuerade
Hr Boije således: Gunstige Herrar! Ehr heder har altid
varit och är mig högst om liiertat. R. o. A., som är en sä
illustre corps och det förnämsta Ståndet i riket, böra vara försäkrade
at ingen skamfläck ibland oss finnes. Jag hemställer
fördenskull om icke Riddarhus-Deputation kunde få i befalning
at efterfråga huruvida någon kan vara, som har en ärerörig
252 (Nov. G.) Riksr. gr. Bjelkes memorial.
process, den der redan genom dom är afgiord, ännu ligger under
afgiörande eller ock genom förlikning är afgiord.
Detta fants vara mycket nödigt;
Men som Hr Boije begärte at Hr Landtm, ville giöra
propostion om det icke kunde blifva 4:de § i Deputationens
instruction, frågade
Hr Landtm, örn det af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Derpå uplästes Hans Exceliences Riks-Rådet Gref Thure
Bielkes af Urskilnings-Deputation til Riksens Ständers plena
remitterade Memorial, hvaruti han erindrar hurusom vid förleden
1738 års Riksdag Riksens Ständer behagat förklara
deras misstroende emot honom i anseende til des uti Rådet til
Protocollet afgifne Rådslag, samt förthenskull honom då ifrån
Råds-embetet licentierat. Vidare förmäler Hr Grefven och
Riks-Rådet äfven hurusom detta misstroende skal hos Riksens
Ständers Secrete Utskott vid sidstledne Riksdag blifvit genom
någre af honom begångne mindre valirsamma steg mycket förökt,
och huru Hr Riks-Rådet tå yttermera jemte förlust af sin
hafde pension blifvit anbefalt at afhålla sig från K. residencet
och håfvet med mera; och emedan Hr Grefven och RiksRådet
vid Gud och sitt samvete ej skal kunna begripa hvaruti
the eftertänkeliga felsteg månde bestå, som af honom skola
vara begångne och som detta misstroende skola förorsakat,
han ej eller til sin öfvertygelse härom eller ock til sin oskulds
ådagaläggande fådt niuta de rättigheter och förmåner til godo,
som Sveriges lag alla både höga och låga tillägger, hvarom
han likväl i synnerhet vid det, som under sidstledne Riksdag
med honom förelopp, på det högsta skal påstådt; varandes
imedlertid Hr Grefven och Riks-Rådet genom the honom til—
lagde svåra tilvitelser, samt genom the författningar, som med
honom blifvit giorde, på et ganska sensibelt och för honom
hedröfveligit sätt til sitt ärliga namn och rykte förolämpad;
ty anhåller Hr Riks-Rådet Grefve Bielke högeligen, det ville
Riksens Ständer tillåta at des i god mening och upsåt til
rikets bästa förde rådslag, såsom ock at thess föregifne sedermera
begångne men ännu obeviste mindre vahrsamma steg
måge af ovälduge män antingen i Secrete Utskottet eller eljest
lagligen uptagas, skärskådas och afdömas, och han således få
tilfälle sig at förklara, samt sedan ifall antingen af brottslighet
eller oskyldighet blifva så ansedd med straff eller er
-
Dep. o. mern. fr. Bonde-st. äng. tronföljarevalet. 253
sättning til heder och ära, som hans upförande kan finnas det
förtiena.
Frih. Coijett: Jag finner ej huru för Ständer kan klagas
öfver en sak, sorn af Ständer blifvit afgiord och dömd. På
det sättet voro Riksens Ständers giöromål sämre än en Ciemnersrätts.
Om efter det förslag jag tilförene gifvit, alla Commissions^acter
uphämtas och läsas in pleno plenorum, lära
derutaf jemte hvad mera som Secreta Deputation anmärkt tillika
med det, som vid 1738 års Landtmarskalks-vahl sig tildragit,
väl finnas hvad skäl och anledning man haft til det
som giordt är; men om Ständer skulle döma öfver Ständers
giöromål, hvad vil deraf på slutet blifva och hvem skulle väl
då exequera?
Hr Seulen berg: Men skola då Ständer giöra orätt?
I det samma anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation ifrån Bondeståndet af 12 personer. Otto Olofsson
ifrån Nerike och Wermeland förde ordet och näst aflagd
hälsning ifrån Bondeståndet berättade, at Ståndet gifvit deni
in commissis at med R. o. A. communicera tvänne Memorialer,
som Ståndets ledamöter inlagt och Ståndet bifallit, hvilka han
begärte nu måtte upläsas, eftersom för tidsens korthet skull Extractum
Protocolli häröfver ej kunnat upsättjas.
Uplästes altså det första Memorialet, som Herredagsman
Maths Olofsson ifrån Stockholms län i Ståndet ingifvit och
Ståndet i dag bifallit, hvaruti han förmäler hurusom af säker
underrättelse skal vara bekant det Hans Excellence Riks-Rådet
Baron Cedercreutz skal vara utnämder och innom 8 dagar
färdig at resa til Finland at sluta freden med Ryssland. Och
emedan detta fredsverket mäst skal stödja sig på den nu utnärnde
successoren på svenska thronen, så är Maths Olssons
tankar at nu först en ansenlig Deputation af alla 4 Stånden
bör utnämnas och afiärdas til at notificera H. K. Höghet om
det som skedt är, och at sedan denna Deputation äfven bör
vara försedd med fullmakt at sluta freden med Ryssland på
sätt, som kan vara både för riket och successoren fördelaktigt
och hederligit. Härigenom förmenas en ansenlig besparing vara
för riket at vinna, enär en Deputation afgiör tvänne saker,
som ej skola böra ifrån hvarandra skiljas eller i någon måtto
på tiden utdragas. Derjemte förmenas at fredsverket, som är
af så stor angelägenhet, är i de säkraste händer när det af
Riksens Ständer sielfve skötes; hållandes Maths Olsson för
254 (Nov. 6.) Mern. fr. Bonde-st. ang. tronföljden.
öfrigt före, at til en sådan Riksens Ständers affärdande Deputation
ingen bör blifva vald, sorn på något sätt giordt sig delaktig
af det Engelska stats-systema, och at den dyra tiden
i detta mål ej må förspillas.
Sluteligen föreställes hurusom den gamla Svenska lagen
i anledning af Baron Wredes Memorial å nyo må utan upskof
stadfästas, at aldrig någon Printz bör tilträda den svenska
cronan, som ej är född och upfostrad i den lutherska läran,
och den, som söker befordra någon annan dertil, bör anses som en
fäderneslandet högst skadelig ledamot och des välfärds förstörare.
Uplästes likaledes Herredagsmannens ifrån Linköpings län
Pelli' Nilssons til Bondeståndet ingifne Memorial, hvaruti han
föreställer then fara, som vår rena vedertagne lära skulle igenom
främmande makters försök råka uti samt tliet buller, oenighet
och krig, som riket äfven skulle tilskyndas ifall Riksens Ständers
nu fattade eniga och hierteliga beslut angående H. K. Höghets
Hertigens af Holstein förklarande til successor på then Kongl,
thronen skulle genom oförmodeligit mellankommande dödsfall
eller andra hinder icke kunna ernäs; finnandes Herredagsmannen
Pehr Nilsson vid eftersinnande häraf för sin del rådeligit,
at det beslut, som Riksens Ständer enhälligt stadnat uti
öfver Majorens Baron Hindr. Wredes Memorial, at ingen, som
icke är född och upammad i den rena evangeliska och lutherska
läran, må bekläda Sveriges Kongl, thron, borde genom trycket
almänt utkomma, på det samtelige Riksens inbyggare måtte
varda kunnige om de värn och försvar, som äro lagde til samma
vår läras befästande, och sedan upmuntras at uti al frestelse
för densamma hafva lif, blod och egendom ospard; hvilken
sak Pehr Nilsson ock håller före fordra äfven så stor skyndsamhet
til des fastställande som sielfva hufvudmålet.
Herredagsmannen Otto Olofsson, som anförde denna
Deputation, tilläde vidare at hvad det sidsta Memorialet beträffar,
så voro väl redan af samtelige Riksens Ständer beslutit,
det ingen får komma på den Kongl. Svenska thronen,
som icke är född och upammad i den rena lutherska läran,
men Bondeståndets mening voro allenast at det igenom trycket
må blifva almänt kundgiort. I öfrigit recommenderade han
begge desse ärender til et benägit bifall hos Högh R. o. A.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns hälsning til det
ärbara Bondeståndet och försäkrade at R. o. A. lära taga berörde
mål i öfvervägande;
Öfverläggning ang. riker. gr. Bjelkes memorial. 255
Hvarmed Deputation afträdde och blef af R. o. Arns Deputerade,
som dem emottog, beledsagad til dörren.
Enär Deputation var ute uprepade Hr Landtm, hvad
Bondeståndet haft at andraga.
Derefter reassumerades discourserne om Hans Excellence
Riks-Rådet Gref Bielke, och utlät sig
Frih. During: Jag finner äfven som Baron Coijett något
betänkeligit at Ständer skulle dömma öfver Ständer; men fast
jag varit ledamot i Secrete Utskottet vet jag docli aldrig at
Hans Excellence Gref Bielke blifvit dömd, med mindre sådant
skedt efter någon ny och ovanlig lag, som det bifogade Extractum
Protocolli innehåller, uppå så kallade liknande skål.
Ingenting är farligare i et land och rike än at ej låta hvar
och en niuta et kraftigt beskydd af den almänna lagen. Hvad
Hans Excellence Gref Bielke nu begärt, kan och bör ej nekas
den minsta torpare; huru kunna vi då vägra honom des begäran
at lagligen blifva dömd? Hans Excellence är min vän
och kan jag betyga at han är en man, som bär al vördnad
för sin öfverhet och kärlek för sitt fädernesland, saint hyser
alla de honetta sentimens, som en redelig svensk äga bör.
Olyckan har träffat honom och hvad med honom nu skedt kan
vid annat tilfälle hända en annan; lät oss derföre visa hela
verlden, at vi ej vilja neka honom lag och rätt; conjuncturen
är nu helt annorlunda än han var sidsta Riksdag.
Hr Hästsko tilläde, at det upläste Extractum Protocolli
tydeligen visar, det Hans Excellence Gref Bielke aldrig har
blifvit dömd utan är först af Connnission och sedan igenom
Secrete Utskottets tilstyrkande hos H. K. Majit försatt i lidande;
men nu begärer han at lagligen blifva dömd.
Frih. Coijett sade sig ej hafva tält emot Hans Excellence
Gref Bielkes meriter; men som det heter at han lidit
orätt, så höllö han före at Commissions acter jemte det öfriga
han redan omtalt bör upläsas för alla 4 Stånden, så at de
måtte blifva öfvertygade derom, at honom skedt för när.
Hr Carl Wennerstedt: Riksens Ständers rättvisa lärer
vara så stor at aldrig vilja förneka den minsta medborgare
lag och rätt. Hans Excellence klagar deröfver, at honom skedt
orätt, och begär at blifva lagligen dömd; det kan aldrig nekas
honom, dertil är han berättigad efter Sveriges lag, ty af Commissions
Extractum Protocolli finnes han ej vara dömd. Lagens
handhafvande är den ömaste grundpelare af vår regering och af
256 (Nov. 6.) Om riker. gr. Bjelkes memorial.
vår frihet. Yi böra altså vara måne om at skydda hvar och
en vid lag och straffa den sig försedt efter lagen.
Hr A. Morath påminte, at Baron Coijett ej horde tala
i denna saken, efter som han vid sidsta Riksdag varit ledamot
i Secrete Utskottet och således är delaktig uti det öfver Hans
Excellence Gref Bielke fäldte utslaget.
Frih. Coijett anförde häremot det han intet varit ledamot
uti den af Riksens Ständer förordnade Commissionen, men väl
i Secrete Utskottet, och kunde han derföre ej mista sitt votum
här på Riddarhuset.
Hr Svanthe von Böhnen: Hvad Hans Excellence Gref
Bielkes stora meriter angår, så behöfver jag dem intet omtala,
de äro hela Riddarhuset bekante; de procedeurer, som blifvit
brukade, äro också något hvar kunnige, at jag ej eller dem
vill omröra; men bevare Gud at lagen skulle förnekas honom.
Vi hafva färska spår i det som händt med Häradshöfdingen
Cederfelt och uti hvad lidande lian blifvit försatt, samt huru
han, då de skedde angifvelser lagligen blifvit undersökte, funnits
oskyldig, så at honom måste tilläggas något af publico. Lät
oss derföre noga akta oss för sådant; Hans Excellence begärer
at blifva lagligen dömd om han är skyldig; alla de Herrar af
R. o. A., som äro lagfarne män, lära kunna säga om det är
något steg emot lagen när man tager lagen til sitt beskydd.
Frih. H. Wrede: Gunstige Herrar, denna saken är sensibel
och förtjenar at vi dervid bruka al försiktighet och moderation.
Ingen af oss är så ochristelig at vilja förneka Hans
Excellence Riks-Rådet Gref Bielke lagen, men ingen lärer
deremot vilja påbörda Secrete Utskottet at hafva giordt orätt;
vi önska alla at den, som något lidit, må niuta uprättelse, och
skilnaden oss emellan består allenast deruti antingen han skal
blifva hulpen genom douceur eller processualiter; sker det pä
senare sättet, så giöres genom det steget 100:de andra lidande,
som i detsamma förklaras hafva giordt orätt; derföre och som
enigheten är oss högst angelägen och härigenom sökes at främjas,
så är bäst at det sker genom fredsamt biläggande, eljest
föranlåtes förra Secrete Utskottets ledamöter i det högsta at
påstå det des giöromål härutinnan måtte skärskådas ingalunda
af dem, som ej äro mera authoriserade än de varit, utan på
sätt, som Baron Coijett föreslagit, af samtelige Riksens Ständer
sielfve.
Om riksrådet gr. Bjelkes memorial.
257
Hr Svanthe von Böhnen: Til at undfly vidlyftighet vil
jag ej uprepa Baron Wredes raisonnement, sorn jag finner
mycket just, men så länge den ena klagar at han lidit orätt,
den andra åter försvarar sitt giöromål, vinnes ej enigheten.
Lät oss utan at gå vidare in i sakerne taga alla dem, som lidit,
och sättja dem i sin förra authoritet igen, och dermed i Herrans
namn ur vägen rödja och bortkasta alt det, som kan gifva anledning
til hat och bitterhet oss emellan.
Hr L. Blixen hade anmält sig at tala, men då ordningen
kom til honom och Hr Landtm, skaffat honom liud, sade
han det Hr Baron Wrede samt Capitain Böhnen nu så mycket
tält om enighetens befrämjande oss emellan, at han vill innehålla
med hvad han tänkt anföra i anseende til processen med
Gref Bielke.
Hr Didron: R. o. A. hafva i anledning af Hr Boijes
påminnelse nyss faststäldt, at Riddarhus-Deputation bör undersöka
hvem, som kan hafva någon process. Och bör fördenskull
Gref Bielkes sak afgiöras, eljest kunde han derunder begripas.
Frih. Cronhiort: Så öma vi äro at skaffa den lidande
rätt, så måne böra vi ock vara at befreda dem, som varit
domare. Här sägs nu at Gref Bielke lidit och at til befrämjande
af enighet oss emellan han bör niuta reparation. Men
derigenom upväckes snarare oenighet, at man tillägger Secrete
Utskottet sådane beskyllningar at hafva giordt orätt. Jag beder
derföre R. o. A. ville lemna förra Secrete Utskottets ledamöter
den justiee at ej blifva dömde förr än alt sammans blifver
uphämtat och för R. o. A. upläst.
Hr Svanthe von Böhnen: I det upläste Extractuin Protocolli
står at Gref Bielke ej kunnat lagligen tilbindas, således
kan ingen sägas derigenom komma något at lida om vi rätta
det som är olagligit, annat namn vet jag ej at gifva det, och
starkare bevis kan ej eller dertil fordras än Secrete Utskottets
egit Extractum Protocolli.
Hr Lagerhielm: Jag har hördt de discourser, som å ömse
sidor blifvit förde, och finner at vi mäst äro ense om qusestione
an, at den som lidit bör niuta rätt; skilnaden oss emellan består
altså uti sättet. Jag för min del bär al vördnad för Hans
Excellences person och hyser derjemte al god omtanka för
Secrete Utskottet, men jag tycker at det ej är någon fullkomlig
satisfaction at undslippa straffet, utan bör hans oskuld fullkomligen
blifva ådagalagd.
Adelns Protokoll 1742—1743. I. 17
258 (Nov. 6.) Om riksr. gr. Bjelkes memorial.
Frih. Cronhiort: Efter här i anledning af Extractum
Protocolli namnes at Secrete Utskottet ej lagligen kunnat til—
binda Riks-Rådet Gref Bielke visse mål och omständigheter,
så påstår jag än vidare, at acterne måtte uptagas och för Riksens
Ständer upläsas, då Riksens Ständer lära få se om intet
Secrete Utskottet haft skäl til sitt giöromål.
Hr von Böhnen: Huru har han kunnat dömas när honom
lagligen ej något kunnat öfverbevisas; vi äro alle undersåtare,
oss bör alla ske lika rätt, alla hafva vi ock besvurit lagen
och efter den men ej uppå sanningen liknande skäl böra vi
dömas.
Frih. Cronhiort svarade härtil, at Secrete Utskottet ej
dömdt utan allenast berättat omständigheterne til plena, som
gillat Secrete Utskottets giöromål.
Frih. During: Jag vil intet säga, at Secrete Utskottet
giordt orätt, men det är vist, at nu är conjoncturen aldeles
ändrad emot det han den tiden var, så at vår systeme är helt
annorlunda.
Hr Löwenhielm sade at det voro onödigt för Högh R.
o. A. at uprepa hvad uti denna saken redan alt för mycket
är tält, och hade han altså nu endast at tillägga, at så länge
discourserne gå derpå ut, det Gref Bielke lidit, vil contrarieteten
at Secrete Utskottet giordt orätt, och så länge contrarieteter i
meningarne finnas hos oss, kunna vi aldrig komma öfverens.
Yi böra derföre intet taga denna saken så indiscriminatim, at
när vi säga det vi hafva al god omtanke för Gref Bielke, som
lidit, derutaf skal följa at Secrete Utskottet giordt honom orätt,
utan om ändamålet, nemligen enighets befrämjande oss emellan,
skal vinnas, måste vi utse et annat medel, som hielper Gref
Bielke, men ej störter Secrete Utskottets ledamöter utur det
förtroende och goda omdöme de hos Riksens Ständer skäligen
äga böra, ty eljest, så snart vi säga at han lidit, smeta vi med
samma en skamfläck på Secrete Utskottet och underkasta deras
giöromål hvarjehanda ridicule omdömmen; Riksens Ständer
kunde fördenskull i anledning af hvad, som anföres uti det upläste
Extracto Protocolli: »at visse förekomne mål ej kunnat
Gref Bielke lagligen öfverbevisas, ehuru de äro nära liknande
sanningen», jemväl ock i anledning af vår lag och 31 Domareregien,
hvaräst står: »nu är saken så blind, at nämden säger
sig hvarken kunna värja eller fälla», och strax derpå: »men
thet är icke rätt, förty om the icke kunna fälla honom så är
Om riksrådet gr. Bjelkes memorial.
259
han varder nog, och bör gifvas lös, ty then, som icke kan bindas
till saken, han skal vara fri;» i anledning häraf, säger
jag, kunde något expedient utfinnas at hielpa Gref Bielke, utan
at decriera Secrete Utskottet.
Hr Landtm, berättade at här voro et Memorial angående
denna saken, som nästan instämde med Hr Löwenhielms nu
yttrade tankar; hemställandes Hr Landtm, om icke berörde
Memorial nu får upläsas.
Som R. o. A. bärtil lemnade sitt bifall;
Uplästes Hr Georg Löwens Memorial, hvaruti han yttrar
sine tankar öfver de procedurer, som vid 1738 och 1740 års
Riksdagar med högbemälte Hr Riks-Råd blifvit brukade, och
jemförer desamma med det goda beröm, de synnerliga meriter
och det almänna förtroende, som Hr Riks-Rådet Gref Bielke
för detta så väl i Högstsalig H. Maj:ts Konung Carl den XII:tes
tid sig förvärfvat, som ock sedermera vid alla til t allen uti alla
des giöromål til rikets sannskylliga gagn och nytta sökt bibehålla;
föreställandes Hr Löwen, at emedan Hr Riks-Rådet Gref
Bielke hos Riksens Ständer anhållit det måtte han få niuta
laga ransakning och dom til godo til des oskulds bevisande,
hvilket ej lärer kunna vägras, och en sådan ransakning och
undersökning på hvad sätt Riksens Ständer ville therom föranstalta,
ofelbart skulle medföra många olägenheter samt allmän
oro och upmärksamhet så på den ena sidan som på den andra,
om icke Riksens Ständer vid så fatte omständigheter och i
anseende thertil, at Hr Riks-Rådets Grefve Bielkes välmenande
och redelige rådslag til Rikets uprätthållande är genom alla
påfölgder nogsamt justifierat, skulle behaga i stället för det til
Hr Riks-Rådet fattade misstroende på tjenligit sätt förklara
deras upriktiga och välmenande förtroende samt i stöd af et
sådant förtroende återkalla Hr Riks-Rådet hit til Kongl, hofvet
och residencen til des Riks-Råds-embetes förvaltande med alla
de förmåner och rättigheter, som merbemelte Hr Riks-Råd ifrån
des afträde utur Rådet till denna dag enligit Råds-embetet
tilhörige äro.
Frih. Cronhiort yttrade sig, at det nu upläste Memorialet
ej kan befordra enigheten, emedan derutinnan sägs at Hans
Excellence ej niutit lag och rätt til godo, och höllö han fördenskull
bäst at alla acterne härom upläsas, då det lärer visa
sig om honom för när skedt.
260 (Not. 6.) Om rikar. gr. Bjelkes memorial.
Hr Ehrenmalm förestälte huru högst nödig enigheten oss
är, til erhållande hvaraf samt til at förekomma slika vidlyftigheter,
som i anseende til de öfrige lidande, hvilka sig hos
Riksens Ständer besvärat, yppas lära, Hr Ehrenmalm föreslog
at R. o. A. ville utse några ledamöter, som kunde träda tilsammans
och öfverväga på hvad sätt alla de, som äro lidande,
måge hielpas.
Gref H. Gyllenborg: Yi hafva ännu discourerat på olika
grund om denna saken. En del håller före at den bör handteras
strictissimi juris, en del åter til befrämjande af enigheten,
at den bör afgiöras par douceur; skal det förra ske, så
påstår jag at alt sammans måtte komma up til plena, så at
vi få höra huruvida de rykten, som gått, äro sanne eller ej.
Innan vi fördenskull afgiordt huru och på hvad grund vi vilja
anse saken, så är det fåfängt at utnämna någre deputerade;
men behagar R. o. A. förklara alt förtroende til Secrete Utskottet
och vil derjemte för enigheten skull hielpa Gref Bielke,
så conformerar jag mig med Hr Ehrenmalm.
Hr Hårleman: Jag vördar Hans Excellence Gref Bielkes
person och des många förtienster, men denna saken hörer alla
4 Stånden til och böra vi fördenskull så mycket mer betänka
oss på hvad sätt vi den vilja afgiöra.
Atskillige begärte at Hr Landtm, ville giöra proposition, då
Hr Landtm, sade sig ej annorlunda kunna giöra propotion
än efter Gref Bielkes Memorial;
Och som än vidare yrkades på proposition, upläste
Hr Landtm, slutet af Gref Bielkes Memorial så lydande:
»Och gior jag mig försäkrad det laga defensionalia samt laga
ransakning och dom öfver mine förde rådslag och conduite icke
vägras eller afslås kunna; hvarföre jag ock i det högsta påstår
saint ödmiukt anhåller, det jag från desse mig tillagde svåra
tilvitelser antingen må frias eller fällas, samt at nu under
denna varande Riksdag detta såsom et Riksens Högh Ständers
välfärd i gemen men mig allena och enskylt til heder och ära
så eftertänkeligen rörande mål må företagas och til laglig
ändskap bringas.»
Hr Landtm, frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja och Nej.
Gref H. Gyllenborg androg, at slutet af Gref Bielkes
Memorial intet voro så stält, at det kan satisfiera begge de
förut omtalte idéer; men om R. o. A. vil komma öfverens på
Om riksrådet gr. Bjelkes memorial.
261
hvad grund saken skal afgiöras, lärer proposition snart derefter
kunna formeras. Jag vil nu intet gå in, tilläde Gref
Gyllenborg, vidare om de rykten som blifvit utspridde, det
Hans Excellence Gref Bielke olagligen och utan skäl kommit
at lida hvad honom öfvergådt, utan tror vara bättre at vi falla
på den andra utvägen, som Hr Löwenhielm föreslagit.
Frih. Sten Bielke utlät sig det han ej arnat tala i denna
saken, efter som han buro samma namnet och voro släkt med
Hans Excellence Riks-Rådet Gref Bielke samt således skulle
kunna tros härutinnan ej tala oväldugt. Men som han nu
hördt discourserne roul lera på hvad grund saken skal afgiöras,
antingen til at befrämja enigheten eller at den lagligen skal
undersökas, hvarigenom en del mena at oenighet skulle upväckas,
så ville han, som aldrabäst kände Hans Excellences
ädla sinnelag och stora egenskaper, samt vid et eller annat
tilfälle hördt Hans Excellences utlåtelser, inför R. o. A. förklara
Hans Excellences mening, at som han någon tid lefvat i
förnedringsstånd, lärer hans enda och högsta åstundan vara at
hos Riksens Ständer blifva återsatt i det fulla förtroende, som
han tilförene ägt; varandes nogsamt försäkrad, at Hans Excellence
förr skulle vilja lefva och dö utan någon reparation
än at upväcka eller gifva minsta anledning til oenighet emellan
R. o. A., en så illustre corps, och tager jag mig fördenskull
den friheten at föreslå hvad Hr Löwenhielm nyss proponerat.
Som en stor del af R. o. A. härmed instämde och begärte
at Hr Löwenhielm ville uprepa sin förra utlåtelse, samt at
proposition i anledning deraf måtte giöras, så anförde
Hr Löwenhielm: Då jag nyss hade den äran at yttra
mine tankar, lade jag til grund at Riksens Ständer måtte förklara
alt förtroende til förra Secrete Utskottet och hemstälte
tillika om icke i anledning af det, som uti Extracto Protocolli
förmäles, at visse mål ej kunnat Hans Excellence Gref
Bielke lagligen öfverbevisas, samt i anledning af de åberopade
orden i Domare-reglorne R. o. A. nu skulle finna godt at försättja
Hans Excellence ur det lidande han vid sidsta Riksdag
kom uti.
Gref Gyllenborg erinrade jemväl at basis bör blifva
sådan i den Resolution, hvilken härom kommer at upsättjas,
at R. o. A. derutinnan utmärker alt förtroende til förra Secrete
Utskottet, samt önskar at Gref Bielke nu måtte blifva restituerad.
262 (Jfov. 6, 18.) Om riksr. gr. Bjelkes memorial.
Frih. Cronhiort begärte at någre Deputerade måtte uttagas
til at upsättja denna Resolution, som han funno vara angelägen.
I anledning af föregående upsattes nu följande:
Proposition: Behagar R. o. A. at en Resolution af vissa
Deputerade projecteras, hvarutinnan Secrete Utskottets giöromål
uti alt menageras, samt Gref Bielke tillika befrias och
försäkras om återställande af Riksens Ständers fullkomliga
förtroende;
Hvilken proposition Hr Landtm, för R. o. A. upläste;
Men blef ej eller af R. o. A. gillad.
Hr Swinhufwud: Det misstroende vi, som äro inbyggare
i provincierne, hafva til Gref Bielke, det hysa vi til vår död.
Och påstår jag i anseende til de många rykten, som blifvit
utspridde, at Gref Bielkes sak efter dess egen begäran lagligen
måtte blifva undersökt, hvilket aldra bäst kan ske om visse
Deputerade af provincierne härtil uttagas, på det vi måtte blifva
fullkomligen öfvertygade om rätta beskaffenheten. Är han
oskyldig, bör han niuta tilräckelig reparation; har han åter
giordt illa, hvarföre skola vi fria honom? Det vet jag at om
jag skulle begå något fel, blefve jag med rätta derföre straffad
och mig tillädes ingen pension.
Hr Löwen: Här äro tvänne alternativer, antingen, at
söka alman enighet och sämja, at restituera Hans Excellence
in integrum, som han förr varit, eller ock at låta honom niuta
lag och laga ransakning til goda, i hvilken händelse Memorialet
väl måste gå til Secrete Utskottet.
Häröfver upkom någon ytterligare discours, hvarföre och
som klåckan redan var half 2 så begärte
Frih. Wrede och flere andre at Memorialet måtte blifva
liggande på bordet til nästa sammankomst, yttrandes sig Frih.
Wrede, at han då lärer nödgas säga hvad han eljest ej ärnat;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan beviljades.
Och skildes således R. o. A. för denna gången åt.
Den 13 November.
R. o. A. samlades klåckan 9.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och bedt R. o. A. intaga
sine ställen,
Uplästes Protocollet af den 16 Oct., hvarvid inge påminnelser
giordes.
Försvars-verket.
263
Hr Landtm, berättade, at lian tillika med de andre Ständens
Talemån i Secrete Utskottet fädt in commissis at hemställa,
huruvida H. Maj:ts nådiga secreta Relation om krigets
förlopp i Ståndens plenis måtte upläsas.
R. o. A. funno högst nödigt at denna Relation för Ståndens
plena upläses.
Frih. G. Hamilton, i anledning af det, som nu taltes om
Relation öfver krigets förlopp, frågade hvad Defensions-Deputation
avancerar med defensions-verket.
Hr Landtm, beklagade at för andre mellankomne ärender
Secrete Utskottet och Defensions-Deputation ganska litet eller
als intet härtils fådt arbeta.
Frih. Hamilton sade det han förmärkt, at Generalitetet,
som blifvit befalt at träda tilsammans och öfverlägga om
defensions-verket, ganska sällan kommer tilhopa.
Hr Ruthenschöld förestälte nödvändigheten deraf at alla
nödige mesurer måtte tagas til vårt defensions-verks iståndsättjande,
emedan det snart lider til den tiden at krigs-operationerne
begynnas, hörandes vi nu med al makt söka at släcka
den upkomne elden i huset men intet uppehålla oss med at
efterfråga huru den kommit lös.
Hr Landtm.: De hvarjehanda hinder, som härtils vid
alla tilfällen blifvit i vägen lagde, hafva giordt uppehåld i de
aldra nödigaste författningar för riket, och nödgas jag fördenskull
at förnya min förra begäran, det Högh R. o. A. ville
tillåta mig at så dirigera arbetet, som jag finner nödigt; i
vidrigt fall afsäger jag mig alt ansvar för alla äfventyrliga
påfölgder. Tiden går oss utur händren, och det aldra angelägnaste,
hvarföre vi af H. Maj:t blifvit sammankallade, blifver
försummat, oss och hela riket til en obotelig skada.
Frih. H. Wrede föreslog at nu på sätt, sorn vid förra
Riksdagar skedt, plena kunna hållas och Secrete Utskottet
lika fullt komma tilhopa at fortfara med sitt arbete; aktandes
Frih. Wrede för sin del beskickningen til H. K. Höghet ibland
de aldra angelägnaste ärender, och förklarade således högst
nödigt vara, at densamma med aldra första måtte försiggå.
Hr Ruthenschiöld: Det är ej allenast beskickningen til
H. K. Höghet, hvarigenom vi blifvit hindrade at tänka på vårt
defensions-verk, utan de andre Stånden och isynnerhet Bondeståndet
påstå altid at blifva underrättad om orsakerne til kriget
och des förlopp, hvarförinnan de aldeles neka at recrutera
264 (Jior. 13.) Dep. fr. Borg.- o. Bonde-st. ang. ransakningen
eller påtaga sig någre bevilningar til vårt förfallne verks uprättande.
Hr Landtm, tykte fördenskull at relation om krigets förlopp
först kunde upläsas hos Bondeståndet;
Hvilket bifölls.
Hr Landtm, gaf tilkänna at trenne personer sig hos honom
anmält och begärt tilstånd at här på Riddarhuset få orera när
Högstsal. Hennes Maj:ts Drottningens begrafning sker.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en gemensam Deputation
ifrån Borgare- och Bondestånden bestående at 24
personer tillropa. Justitiarien Sandelin förde ordet och näst
utlagd hälsning ifrån berörde tvänne Stånd berättade, at Stånden
i anledning af de ifrån R. o. A. komne Memorialer om
undersökandet af krigets förlopp samt de tid efter annan af
Gref Lewenhaupt hos Riksens Ständer ingifne besvär tagit
denna saken i öfvervägande, och deröfver stadnat i det slut,
som Borgareståndets Extractum Protocolli utvisar, hvilket Justitiarien
Sandelin nu öfvergaf, och af Bondeståndet var bifallit,
med begäran at det för R. o. A. måtte upläsas.
Uplästes altså berörde Extractum Protocolli af den 6 i
denne månaden, hvaruti Ståndet i anledning af de til Riksens
Ständer inkomne Memorialer om krigets olyckeliga förlopp uti
Finland och then theröfver anställande ransakningen, samt R. o.
Arns såväl som Prästeståndets härom afgifne yttrande, det borde
den af K. Maj:t öfver Generalen Gref Lewenhaupt och GeneralLieutenanten
Baron Buddenhrock förordnade General-Krigsrätten
samma ransakning förrätta, jemväl och i anledning af
trenne ifrån Generalen Gref Lewenhaupt inkomne serskilte
Memorialer tagit denna saken i öfvervägande; och har i betraktande
af alla härvid förekomne skäl och omständigheter,
hvilka Borgareståndet i detta nu ingifne Utdrag af Protocollet
vidlyfteligen andragit, Borgareståndet stadnat i det slut, at i
stället för den förordnade General-Krigsrätten en Riksens Ständers
Commission af de 4 respective Ståndens ledamöter med
aldraförsta må förordnas, hvilken Commission har til Riksens
Ständers vidare öfverseende och fastställande summario processu
at uptaga och efter Sveriges beskrefna lag och laga stadgar
afgiöra hvad så väl emot Generalen Grefve Lewenhaupt kan
vara angifvit, såsom ock alt det mera, som emot en eller flere
af hvad stånd, embete och värdighet the vara måge, antingen
är eller hädanefter blifver anmält, eller ock eljest på et eller
om kriget. Grefvinnan Lewenbaupts arfvingar. Reduktions-dep. 265
annat sätt med ofvannämde mål kunde äga någon gemenskap
och sammanhang; åliggandes berörde Commission at efter aflagd,
domare-ed, så snart som någonsin giörligit är, infordra behörigt
redogiörande af Generalen Grefve Lewenhaupt med de flere;
hållandes Borgareståndet derjemte före, at til desto skyndesamare
sluts erhållande härutinnan ofvannämde Commission
utan ringaste uppehåld med ransakningen bör fortfara, och
ledamöterne uti then samma ej af någre andre Deputationers
giöromål hindras.
Enär berörde Extractum Protocolli var upläst, bad Hr
Landtm, förmäla R. o. A:ns hälsning och derjemte berätta
at R. o. A. med första lära taga denna saken i öfvervägande;
Hvarmed Deputation afträdde, och sedan densamma af
R. o. Arns Deputerade, som den emottog, var utbeledsagad,
uprepade
Hr Landtm, innehållet af Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Uplästes et i följe af R. o. A:ns den 30 sidstlidne October
tagne Resolution upsatt Extractum Protocolli til de andre
Stånden angående en Reductions-Deputations utnämnande, hvilket
af R. o. A. gillades så lydande;
Utdrag af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 30
Oct. 1742.
S. D. Uplästes hosföljande Reductions-Commissions Memorial
af den 22 Sept. sidstledne, angående framledne fru
Grefvinnan Ebba Lewenhaupts Herrar arfvingars giorde ansökning
om ersättning för deras bortmiste gods i Östergöthland;
och aldenstund Commission derutinnan styrkt Riksens Ständer
at vid denne Riksdag låta arfvingarne niuta det vederlag, hvartil
de finnas berättigade, hälst arfvingarne på den händelsen vilja
afstå åtskillige års bortmiste räntor med derpå uplupne interessen,
och utom detta ännu et annat mål hos Riksens Ständers
Urskilnings-Deputation blifvit anmält, af sådan beskaffenhet,
at det til en Riksens Ständers Reductions-Deputation bör
förvisas; fördenskull funno R. o. A. bäst at en ReductionsDeputation
med första utnämnes til at utarbeta förenämde med
flere dithörande mål; hvilket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Vidare uplästes den i följe Hr Boijes giorde påminnelse
projecterade § uti instruction för Riddarhus-Deputation, angående
at Deputation må efterfråga huruvida någon til inne
-
266 (Nov. 13.) Riddarhus-deputationen. Ceremonielet
varande Riksdag sig angifvit eller anteckna låtit, som har en
ärerörig process, den der redan genom dom är afgiord, ännu
ligger under afgiörande eller ock genom förlikning kan afgiord
vara.
Hr Ruth en sch öld förestälte omöjeligheten för RiddarhusDeputation
at kunna verkställa detta, ty antingen skulle Deputation
upkalla hvar och en Riddersman och fråga om han har
någon dylik process, eller ock skulle alla Rätter upgifva förteckningar
på de hos dem anhängige mål, hvilket blefvo för
vidlyftigt.
Härtil svarades af Hr Carl G. Boije och Frih. Cronhiort
at Riddarhus-Fiscalen aldrabäst sådant lärer utforska
och hos Riddarhus-Deputation ingifva.
Hr Ruthenschöld holt onödigt at härom något i instructionen
skulle införas, emedan det ändå voro Riddarhus-Fiscalens
skyldighet at giöra sig härom underrättad, och om han kommo
i erfarenhet deraf då anmäla sådant hos den förordnade Deputationen.
Hr Landtm, föreslog at § på det sättet kunde ändras,
at örn sådant hos Deputation blifver anmält, bör den fråga
derefter.
I anledning häraf rättades § pä det sättet:
Skulle hos Deputation blifva anmält det någon til innevarande
Riksdag sig angifvit eller anteckna låtit, som har en
ärerörig process, den der redan genom dom är afgiord, ännu
ligger under afgiörande eller ock genom förlikning kan afgiord
vara, så kommer Deputation sådant at efterfråga.
Af det, som Hr Swinhufwud vid detta tilfälle påminte,
upkom någon discours örn dem, som ej fyllt sine 24 år, men
likväl finnas här på Riddarhuset, då
Hr August Smitt tilböd sig at utvisa åtskillige, som
ännu ej kommit til den åldren, om R. o. A. så skulle behaga.
Det erindrades at Riddarhus-Deputation fädt in commissis
at både examinera fullmakterne och jemväl undersöka om deras
ålder, som förmenas ej fyldt sine 24 år.
Uplästes det projecterade Ceremoniellet til Högstsalig
Hennes Maj:ts Drottningens begrafningsact;
Hvarvid Frih. Cronstedt först erindrade, at Artilleriet
då med styckerne bör skiuta när Hennes Maj:ts lik jordfästes,
men ej, som i Ceremoniellet sägs, när det föres i grafven.
Detta blef i Ceremoniellet straxt ändrat.
för drottningens begrafning.
267
Vidare påminte Hr Didron at i Ceremoniellet ej omtalas
något angående Hrr Generalerne, som altid pläga vara med
vid dylike solenne acter.
Samma påminnelse giorde Hr Grafman för cheferne vid
Ammiralitetet.
Hr Kaulbars anförde at efter förra vanligheten borde
han, som hos H. K. Maj:t är vakthafvande General-Adjutant,
vara med.
Hr Landtm, förmälte at detta Ceremoniell voro aldeles
enligit med hvad som förr brukeligit varit och bestode skilnaden
allenast deruti at tilförene R. o. A. allena men ej de
andre Stånden fölgt med i processen, och då hade Hrr Generalerne
och flere gådt i sorgställe; eljest nämnes nu uti Ceremoniellet
Krigs-befehlet i gemen.
Under upläsandet af Ceremoniellet och den omständigheten
at 50 af R. o. A. samt 25 af de andre Stånden komma at gå
med i processen, frågade
Hr Landtm, om detta af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, berättade at då Ceremoniellet för honom och
de andre Ståndens Talemån blifvit upläst, har Hans Excellence
Riks-Radet och Ofverste-Marskalken hemstält huruvida Riksens
Råd måtte hafva svarta kappor, jemväl ock huruvida någon
crona skal giöras at sittja på locket af den Kongl, likkistan,
emedan ingen finnes, som dertil kan brukas, börandes denne
crona vara öppen ofvantil, hvilket betecknar evighets-cronan.
R. o. A. funno anständigt, at Herrar Riksens Råd vid
denne höga act draga svarta kappor; och hvad beträffar den
omtalte cronan, tykte R. o. A. det, ifall tilgång ärpåjouveler
och tiden det tillåter, en sådan evighets-crona kunde förfärdigas,
men i annor händelse någon annan crona dertil brukas.
Upsattes altså härom följande Extractum Protocolli til
de andre Stånden, hvilket för R. o. A. uplästes och af dem
gillades, så lydande:
Extract af Protocollet, som holts hos R. o. A. den 13
Nov. 1742.
S. D. Uplästes Ceremoniellet til Högstsalig Hennes K.
Maj:ts begrafningsact, hvilket af R. o. A. gillades, och beträffande
de hos Hans Excellence Riks-Rådet och Ofverste-Marskalken
giorde påminnelser, då berörde Ceremoniell för Hr
Landtm, och Hrr Talemånnen uplästes, så funno R. o. A.
268 (Nov. 13.) Försvars- verket. Hr Boijes
godt at det upsatte antalet af livart och et Stånd blifva H.
K. Maj:t i underdånighet följaktige i kyrkan; at Riksens Råd
komma at draga svarta kappor och at 0111 tilgång är på jouveler
til den omtalte evighets-cronan och tiden det tillåter, den
då förfärdigas, men at i annor händelse någon af de andre
cronorne brukas på locket af Kongl, likkistan; hvilket med de
öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut
supra.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 kajus, hvarutinnan förmäles, at sedan Riksens Ständer utsedt
Deputerade, som skulle inkomma med Betänkande och förslag
angående sättet til en almän bevilning, hvilken kunde
blifva til rikets försvar någorlunda tilräckelig samt efter hvars
och ens förmåga lämpad och drägelig, så har hos Secrete Utskottet
och Bondeståndets Deputerade i öfvervägande kommit
angelägenheten af armeens och flottans tidiga iståndsättjande
samt tilgång på medel, som til författningarnes skyndesamma
bedrifvande erfordras, och at de Deputerade öfver berörde bevilningsverk
med detta deras arbete och giöromål ej ännu
hunnit blifva färdige, tiden ock til sådane medels inflytande
torde gå långt nog ut innan man deraf kunde giöra sig förslag
eller hafva deraf någon hielp at förvänta til de oundgängelige
behof samt dryga och ansenlige utgifter, sorn imedlertid
til författningarnes i gång bringande nödvändigt betarfvades,
hemställandes alt derföre Secrete Utskottet och Bondeståndets
Deputerade til Riksens Ständers godtfinnande, om
icke Secrete Utskottet jemte de 25 Deputerade af Bondeståndet
må äga makt och frihet på Riksens Ständers garantie upnegotiera
nödige medel emot säkerhet för långifvaren och på det
sätt, som Secrete Utskottet och Bondeståndets Deputerade finna
för riket nyttigast vara, på det man derigenom kunde vinna
tiden, som intet tål något upskof, och anstalterne i brist af
medel ej aldeles må komma at afstadna.
Uppå Hr Landtmms giorde frågan
bifölls detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Uplästes Hr C. G. Boijes Memorial, uti hvilket han med
åtskillige vigtige skäl och författningar ådagalägger then kraftiga
influence och värkan, som religionen häfver uti then verldsliga
regeringen, och huru länders och rikens lycka eller olycka
theruppå beror, at religionen antingen med ömhet skötes eller
ock vårdslöst handhafves och åsidosattes. Hvad tilståndet i detta
memorial äng. tronföljarens gemåls religion. 269
vårt Svea rike vid närvarande tid angår, så föreställer Hr
Boije detsamma med sådane omständigheter, at nu mera än
någonsin tilförene nödigt vara vil at uplyfta ögonen och taga
alla de mått och steg til den rena och sanna Guds-dyrkans
vidmakthållande, som möjelige äro. Thet beslut, sorn Riksens
Ständer nyligen stadnat uti, at ingen må bestiga Sveriges
Kongl, thron, som ej är född och upammad i then rena evangeliska
läran, gifver ock nogsamt vid handen Riksens Ständers
sorgfällighet i thetta mål. Men som al ting äro omskiften
underkastade och de aldra heligaste beslut ofta skola för illsinte
menniskiors egne afsikter kunna ryggas och uphäfvas, så
tycker Hr Boije det al aktsamhet och försiktighet i så angelägit
mål icke skal kunna anses för öfverflödig och onödig.
Det underställer fördenskull Hr Boije Riksens Ständers ompröfvande,
om icke ganska nödigt vore at jemväl fastställa, det
den Princessa, som en gång skal blifva vår tilkommande Konungs
gemål, också skal i anseende til religionen vara af samma beskaffenhet
som han; samt at sedermera öfver begge desse ärender
utfärdas et almänt af Riksens Ständer underskrifvit beslut,
som nu ock i alla tider för en fundamentallag gälla borde, til
hvilkens oryggeliga hållande alla embetsmän med liflig ed sig
förplikta skulle; af hvilken författning Hr Boije förmenar åtskilige
hugneliga frukter skola riket tillflyta.
Hr Hastfehr utlät sig at hvad Hr Boije i detta Memorial
anfört, om den Princessa, som skal blifva vår tilkommande
Konungs gemål, vore af honom mycket väl påmint; men som
Memorialet innehåller något mera, hvilket tyckes höra til den
undersökning, som skal anställas, så begärte Hr Hastfehr, at
detta Memorial måtte blifva liggande på bordet.
Detta bifölls af R. o. A.
Som Hr Boije begärte lof at härmed gå til de andre
Stånden;
Så blef uppå Hr Landtm:ns giorde frågan Hr Boije
sådant beviljat.
Frih. During sade det vi uppehålla oss så länge med
private Memorialer, at både religion och frihet gå förlorade,
emedan vi genom dylika qusestioner, som hos Riksens Ständer
anmälas, alt för mycket hindras i våre angelägne öfverläggningar
om defensionsverket.
Frih. von Otter holt före at detta förorsakade uppehåld
med beskickning til II. K. Höghet, efter som H. K. Höghet
270 (Nov. 13.) Deputation till hertigen af Holstein.
nödvändigt på en gång bör få del af denna condition jemte
de öfrige, eljest kunde H. K. Höghet framdeles säga at denna
omständigheten varit honom obekant.
Hr Boije förklarade dess mening ej vara at härigenom
hindra eller uppehålla den förra saken.
Hr Silfwer schöld påminte at Hr Boije med detta Memorial
ej borde få gå til de andre Stånden, förr än det hos
R. o. A. blifvit afgiordt.
Men som det fants vara enligit med Riksdagsordningen,
at när en ledamot först anmält Memorialet i sitt egit Stånd,
får han dermed vända sig til de andre;
Så afgick nu Hr Boije.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en gemensam Deputation
ifrån Borgare- och Bondestånden bestående af 12
personer tilhopa. Borgmästaren Boberg ifrån Öregrund förde
ordet och näst aflagd hälsning berättade, at förbemälte tvänne
Stånd förehaft Större Secreta Deputations Extractum Protocolli
af den 12 hujus, angående de personer, som nu i förstone
komma til H. K. Höghet Hertigen af Holstein at öfverföra
det uti H. K. Maj:ts höga namn projecterade handbref angående
högbemelte H. K. Höghets utväljande til successor uppå
den Kongl, svenska thronen; hvaröfver Stånden stadnat i det
slut, som deras påskrift på Större Secreta Deputations Extractum
Protocolli utvisar, hvilken nu uplästes, af innehåld at som
de begge Ståndens Deputerade uti Större Secreta Deputation
härt i 1 utnämdt Conference-Rådet Baron Hamilton och Cammarherren
Baron Scheffer, så förblifva Stånden vid bemelte deras
Deputerades härom yttrade mening.
Hr L andtm. bad förmäla R. o. A:ns hälsning och derjemte
berätta at R. o. A. straxt lära sig denna saken företaga.
Hvarmed Deputationen afträdde, och blef på lika sätt som
den emottogs utbeledsagad.
Enär Deputation var ute läto åtskillige af R. o. A. förspörja
sitt missnöje deröfver, at förbemälte tvänne Stånd nu i
dag andra gången kommit til R. o. A. med en gemensam Deputation
och liksom velat skrifva R. o. A. lag före uti de af
dem efter öfverenskommande afgiorde målen.
Hr Hästsko holt nödigt at efter Frih. Durings utlåtelse
de angelägnaste saker, hvaruppå rikets välfärd och säkerhet
beror, skyndesamast måtte afgiöras, hvarföre och som Beskickningen
til Ryssland med största skäl kan räknas deribland, så
Deputation till hertigen af Holstein. 271
bad Hr Hästsko at den med aldra första kunde gå för sig, och
at R. o. A. ville taga i ömsint behiertande alles vår gemensamma
men i synnerhet de Finska invånarnes härunder beroende
angelägenhet.
Hr Landtm, begärte at R. o. A. först ville åhöra Större
Secreta Deputations Extractum Protocolli angående de personer,
som komma at afskickas til Ryssland.
Och som R. o. A. förklarade sig nögde, så uplästes Större
Secreta Deputations Extractum Protocolli, hvaruti gifves vid
handen huru som sedan Cancellie Collegii förslag til K. Maj:t
uppå de personer, som komma at öfverföra K. Maj:ts handbref til
H. K. Höghet Hertigen af Hollsten, angående des utväljande
til successor på then Kongl, svenska thronen, blifvit jemte
Rådets votering häröfver och K. Majits egit nådigste yttrande
i detta mål Större Secreta Deputationen föredragit, 2:ne Stånd
i bemälte Större Secreta Deputation ej haft något at påminna
vid de personer, som H. K. Majit med Råds råde härtil utnämdt,
nemligen Landshöfdingen Grefve Nils Bonde och Camarherren
Frih. Carl Fridric Scheffer, men at lofl. Borgare- och
ärbara Bondestånden häröfver stadnat uti skiljaktig mening
och för sina delar hållit före at i stället för Landshöfdingen
Gref Bonde, Conference-Rådet Frih. Otto Hamilton til denna
beskickning borde utses; i anseende til hvilken skiljaktighet
och til följe af den undfångne instruction Större Secreta Deputation
funnit sig föranlåten at detta mål til Riksens Ständers
plena berätta.
Camarlierren Baron Scheffer, hvilken af H. K. Majit och
Rådet blifvit utnämd at gå med til Ryssland, ingaf vid detta
tilfälle et Memorial, hvaruti han betygar en vördsam erkänsla
af then heder och förmån, som honom är vederfaren, i det han
blifvit af H. K. Majit i nåder ihogkommen til den beskickning,
som til H. K. Höghet Hertigen af Holstein kommer at
afgå; men som vid det skedde utnämnandet en person skal
saknas, hvilken en stor del ibland Riksens Ständer önskat se
til denna beskickning utvald, så anhåller Frih. Scheffer för
sin del at så mycket mer blifva derifrån entledigad, som derigenom
torde gifvas tilfälle at förena allas åstundan.
Hr During: Emedan min svåger Gref Nils Bonde blifvit
utnämd at gå til Ryssland, och nu derom kommer at ventileras,
så vil jag taga afträde, men förut hemställer jag Högh R. o.
A. huruvida vi kunna befatta oss med denna saken, hvilken efter
272 (Noy. 13.) Deputation till hertigen af Holstein.
lagen och Regeringsformen tilkommer H. Maj:t; derjemte finner
jag för min del ganska betänkeligit, at de tvänne Stånden,
nemligen Borgare- och Bondeståndet, så sättja sig tilhopa och
likasom vilja skrifva oss lag före den ena gången efter den
andra, och voro på det sättet rätt så godt för oss at gå
härifrån.
Frih. Coijett: Det kan ej contribuera til enighet Stånden
emellan, at vi uptaga det illa om de andre Stånden afgiöra en
sak och lemna oss deröfver sine utlåtelser, när vi söla dermed
för länge.
Som häröfver upväxte något sorl, explicerade sig Frih.
Coijett, at de andra Stånden enligit Regeringsformen och Riksdagsordningen
äga lika rättighet med R. o. A. at afgifva sine
påminnelser och utlåtelser öfver hvar och en sak.
Hr Blix tykte det vara emot R. o. A:ns heder och värdighet
at de tvänne Stånden, som äro sidst i ordningen, sättja
sig tilhopa, afgiöra sakerne och sedan komma med deras utlåtelse
til R. o. A., som är det förnämsta Ståndet, och hvilka
efter al ordning först böra utlåta sig öfver de vid Riksdagen
förekommande mål och ärender, samt sedan lemna de andre
Stånden del af deras fattade slut.
Hr Hastfehr anförde at det enligit Regeringsformen tilkommo
H. Maj:t med Råds råde men ej Riksens Ständer at
utnämna dem, hvilka skola brukas som sänningebud til främmande
makter; och som nu ingenting med skäl lärer vara at
påminna emot de personer nu blifvit nämde, så bör det ock
förblifva vid det som H. Maj:t härutinnan giordt.
Frih. Cronhiort: Riksens Ständer hafva remitterat quaestio
quomodo angående H. K. Höghets utnämnande til successor
på den Kongl, svenska thronen med alt hvad deraf dependerat
til Större Secreta Deputation, och vet jag således ej huru H.
K. Maj:t och Rådet kommit at uprätta förslag på de personer,
som skola skickas til H. K. Höghet, hvilket äfven är en omständighet,
som hörer til quasstionem quomodo och af Större
Secreta Deputationen hade bordt verkställas. Jag håller före
at den Ständerne hafva förtroende til, den bör gå åstad; och
efter de tvänne Stånden förklarat sig för Baron Hamilton,
hvarföre kunna vi då inte gå in med dem och undvika at härutinnan
stöta dem?
Hr Didron berättade, at Riksens Ständer uti instruction
förbundit Större Secreta Deputation at öfver alt det, som hörer til
Deputation till hertigen af Holstein. 273
verkställigheten af qusestione quomodo höra Cantzlie-Collegium
och Herrar Riksens Råd; i följe hvaraf och då Större Secreta
Deputation infordrat Cantzlie-Collegii Betänkande, har CantzlieCollegiutn
uprättat behörige förslager på de personer, som skulle
afskiokas; hvaröfver sedan af Herrar Riksens Råd blifvit voterat,
och sorn de fleste af Herrar Riksens Råd utnämdt Gref
Nils Bonde och Camarherren Baron Scheffer, har H. Majit
varit sä nådig och bifallit pluralitetens mening, på det, ifall
detta ej efter Riksens Ständers önskan utslogo, H. Majit derutinnan
ej måtte hafva någon del. Nu som Gref Bonde, för
det han är mäktig ryska språket, länge varit i H. K. Höghets
Herr fäders tienst samt väl känd hos åtskiIlige förnäma familier
i Ryssland, blifvit bärtil af H. Majit med Råds råde
utsedd och förordnad, så kunna vi emot Regeringsformen ej
nämna någon annan.
Frih. C. O. Hamilton utlät sig det han redan velat taga
afträde, om han allenast förr hos R. o. A. fädt anföra någre
ord. Det förtroende, fullfölgde Baron Hamilton vidare, som
mig vid detta til fälle är visat, uptager jag med skyldig erkänslan;
jag beropar mig pä R. o. Arns ledamöter i Större
Secreta Deputation, om de af de andre Stånden i går bordt at
jag begärt blifva nämd, tvärt om betygar jag, det jag sedermera
afrådt dem derifrån, aldenstund egenkärlek hos mig ej är så
stor, at jag ju må tro det andra kunna uträtta denna commission
så väl som jag;
Hvarpå Frih. Hamilton afträdde.
Frih. H. Wrede uprepade hurusom Större Secrete Deputation
förehaft angående de personer, som skulle utskickas,
hvaröfver Cantzlie-Collegii utlåtelse blifvit infordrad, och då
Collegii förslag kommit til Rådet, hafva Riksens Råd aldeles
gådt derifrån samt H. Majit bifallit pluralitetens mening, hvarefter
sedermera i Större Secreta Deputation åter 2 Stånd stadnat
emot de andra 2:ne, och således har saken måst gå til plena.
Hvad de utnämde personer angingo, så förklarade sig Frih.
Wrede ej hafva något emot dem, men som de 2:ne Stånden
hafva förtroende til Baron Hamilton, sä föreslog Frih. Wrede
det expedient at utom Gref Bonde och Baron Scheffer, Baron
Hamilton jemväl kunde afskickas.
Uppå åtskilliges begäran uplästes Extractum Protocolli
af den 12 hujus, som innehåller Riksens Råds votering.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra frågan.
Adelns Protokoll 1742—1743. 1. 18
274 (Not. 13.) Deputation till hertigen af Holstein.
Hr Landtm, underställe altså om icke frågan bör blifva
huruvida R. o. A. behagar bifalla H. K. Maj:ts efter Regeringsformen
giorde vahl, vid hvilket Hr Landtm, berättade, at R.
o. A. tillika med Prästeståndets ledamöter i Större Secreta
Deputation i går ej haft något i underdånighet at påminna.
Atskillige af R. o. A. begärte, at proposition måtte formeras
efter det som Baron Wrede föreslagit.
Frih. Cronhiort: Om vi bifalla Baron Wredes mening,
så gå vi intet ifrån H. Maj:ts förslag och stöta ej eller de andre
tvänne Stånden; voro altså bäst at vi på detta sättet förena oss.
Hr Stierneld understödde detsamma.
Atskillige andre påstodo at det måtte blifva vid Hr
Landtm:ns giorde proposition.
Hr Landtm, giorde altså frågan om R. o. A. bifalla det
vahl, som H. Maj:t efter Regeringsformen giordt.
Men en del af R. o. A. yrkade än vidare derpå, at proposition
måtte giöras om Baron Wredes förslag får bifall.
Hr Landtm, förestälte, athan efter al ordning måste hålla
sig vid den förevarande saken, och at i följe deraf första frågan
altså nödvändigt blifver om B. Maj:ts giorde vahl bifalles eller
ej; sedan följer den andra i ordningen om Baron Wredes expedient
vinner bifall.
Frih. Oron hiort uprepade sin förra mening, hållandes
före, at H. Maj:ts giorde vahl kunde gillas och Baron Wredes
förslag derjemte bifallas.
Hr Stierneld frågade om Nej emporterar, hvad deraf då
följer, om nytt vahl skal blifva.
Hr Landtm.: Vinner Nej, så följer deraf at alla 3 skola
gå åstad, hvilket förbehåld, på sätt som förr skedt, kan införas
i Protocollet.
Gref H. Gyllenborg: Jag håller före at vi ännu intet
tagit denna saken rätt; ty i anledning af vårt faststäldte regeringssätt
hörer det IL Maj:t til at utnämna personerne. Par
consequense bör det ock blifva vid det, som H. Maj:t redan
giordt; men här är ännu en omständighet, som intet rörer
regeringen utan Riksens Ständer, nemligen Riksens Ständer
förklara förtroende emot Baron Hamilton och åstunda at han
måtte gå med til Ryssland. Par consequence blifver quasstion
sålunda, hvilket kommer på et ut med Baron Wredes förslag,
om H. Maj:ts i stöd af Regeringsformen giorde vahl gillas och
Baron Hamilton utnämnes til tredie person vid beskickningen.
Deputation till hertigen af Holstein.
275
Detta är i mitt sinne det enda moyen, hvarigenom vi kunna
förena oss; och lemnar jag Högl. R. o. A. at döma om ifall
quaestion giöres på annat sätt och Nej skulle vinna, vi då icke
giöra et steg emot regeringen.
Hr Ruthenschöld: Ehvad slut R. o. A. behagar stadna
uti, sä är angelägit at det sker snart, på det saken härigenom
ej må uppehållas, emedan Större Secreta Deputation med sitt
Betänkande snart lärer blifva färdig.
Hr Wulfwenstierna: Jag kan ej underlåta at gifva
Högl. R. o. A. vid handen, det H. Majit i tractamente utsatt
10 rdal. för den första och 7 rdal. banco för den andra af de
Herrar, som skola resa; kommer nu den tredie här til, Olifver
utgiften för riket så mycket drygare.
Hr Hårl eman: Så angelägit det är at vi å ena sidan
vörda H. Maj:ts giorde nådige vahl, så nödigt är det ock å
andra at vi härutinnan söka jemka oss med de andre Stånden,
som giordt oss den äran och härtil utnämdt en af våre ledamöter,
eljest torde det hafva den påfölgden at de vilja skicka
en af sina.
Hr von Blixen: Kostnaden, som derigenom förorsakas
at den tredie utnämnes, vil intet säga för riket; men jag finner
betänkeligit at vi just skola föllja de tvänne Ståndens behag
och af dem låta skrifva oss lag före; vi hafva nu sedt huru
de först sammansatt sig at uphäfva den af H. K. Majit förordnade
och af R. o. A. redan faststälde Krigsrätten; straxt
derpå hafva de ogillat det vahl, som H. K. Majit i kraft af
Regeringsformen giordt med desse personer, och de i det stället
utnämdt Baron Hamilton. Det är således tid at vi förekomma
sådant och at vi nu säga nej dertil; och är intet at frukta,
det de sända någre Deputerade af sine ledamöter, ty hvad betieningen
och slike beskickningar angår, så tilkommer den R.
o. A., Prästen tilhörer at predika, Borgaren at idka sin handel
och Bonden at drifva sitt åkerbruk.
Hr C. G. Boije förestälte at tiden nu voro oss angelägnare
än at vi böra hindra och uppehålla oss med personer, ty
om denna beskickning ej snart kommo at gå för sig, kunde
alla våra goda anslag försvinna genom bagateller. Och hvad
det angingo, at vi nu borde säga de andre Stånden nej, så
tykte Hr Boije at vi hade bordt giöra det i tid, men nu vore
det för sent, sedan de märkt vår svaga; varandes det således
klokare at vi nu söka dölja den samma än stöta dem för
276 (Nov. 13.) Deputation till hertigen af Holstein.
hufvudet; hälst ändå andra steg och utvägar lära gifvas at
återtaga vår tilbörliga heder.
Hr Hårleman föreslog, at R. o. A. måtte bifalla H. Maj:ts
vahl och frågan sedan kunde blifva om den tredie, nemligen
Baron Hamilton skal gå med.
Som en stor del af R. o. A. instämde härmed, frågade
Hr Landtm., om R. o. A. bifalla H. Maj:ts giorde nådige
vahl til Deputerade;
Hvartil R. o. A. svarade med Ja.
Hr Hårleman: R. o. A. har nu fullgiordt en skyldighet
i det de fölgt H. Maj:ts giorde vahl. Lät oss nu visa vår
beredvillighet at foga oss til vare medbroder.
Hr Landtm.: Sedan nu R. o. A. afgiordt det första och
bifallit H. Maj:ts vahl, blifver andra frågan om R. o. A. vill
finna sig deruti, at den tredie, nemligen Baron Hamilton, skal
följa med.
Som häremot ropades Ja och Nej samt begärtes votering;
Så projecterade Hr La ndtm. följande proposition, hvilken
för R. o. A. uplästes:
Den som vil at utom de tvänne, som af H. Maj:t redan
blifvit utnämde, ännu den tredie skal följa med, skrifver Ja;
Den som det ej vil, skrifver Nej.
Gref H. Gyllenborg: R. o. A. hafva genom första frågan
bifallit Rådets Extractum Protocolli, nu blir altså den andra
om R. o. A. bifaller de tvänne Ståndens utlåtelser, at Baron
Hamilton skal gå med.
Hr Hårleman understödde detta, tilläggandes at Hr Wulfwenstiernas
andragne skäl snart förfaller om den påfölgden
anses, at de andre Stånden torde välja någon af deras ledamöter,
hvarföre det voro bäst at härutinnan foga sig til dem.
Hr Didron: Om vi säga Ja til den tredie, som de nu
begärt, torde de straxt derpå begära den fierde til.
Hr Christian Barnekow påminte atom R. o. A. bifaller
de tvänne Ståndens begäran, en Deputation til dem måtte
skickas, som berättar at R. o. A. til bibehållande af enighet
Stånden emellan härutinnan sig med dem conformerat.
Hr Svante von Böhnen: Uti Större Secreta Deputation,
hvaräst denna saken med al ömhet blifvit handterad, hafva
mäst alla af R. o. Arns ledamöter samt Prästeståndet enhälligt
bifallit H. Maj:ts nådiga vahl; sådant oaktat vil jag gierna
vara för enigheten om den härigenom vinnes. Men, Gunstige
Deputation till hertigen af Holstein.
277
Herrar, I kunnen aldrig föreställa Eder hvad bitterhet de andre
Stånden visa oss dermed. Jag måste tilstå at Ehr heder lider
och kanske på slutet blir undertryckt; derföre beder jag at vi
måtte vara enige innom oss och blifva innom lagens gräntsor.
Hvarföre skola vi giöra en ny quasstion och dermed gifva de
andre Stånden anledning at gå emot lagen.
Hr Fabian Löwen holt. före at R. o. A. derföre härutinnan
ej något bör eftergifva, utan stricte hålla sig vid lagen;
varandes nu så godt som en annan gång at afslå de andre
Stånden deras begäran.
Frih. Cronhiort: Yi äre måne om at intet eftergifva
något, men vi måste derjemte betänka at de äro Stånd rätt
så väl som vi och äga lika rättighet at utlåta sig öfver de
förekommande mål och ärender så länge de intet gå emot lagen;
skedde det, så voro jag den första, som skulle til Protocollet
säga min mening deremot.
Gref Joli. Cronhielm conformerade sig med Hr Löwen,
sägandes at R. o. A. nog jemkat sig til de andre Stånden, men
de aldrig til oss.
Hr Lagerhielm förmente at mästa delen af de andre
Stånden äro ledamöter af Större Secreta Deputation, och är
fördenskull så mycket angelägnare, at R. o. A. soutenera sine
Deputerades mening.
Frih. H. Wrede sade at han med flere andre svarat ja
til den förste frågan med det förbehåld at til den tredie personen
vid beskickningen, som de andre begge Stånden föreslagit, jemväl
skulle samtyckas; föreställandes Frih. Wrede än ytterligare
hvad påfölgd det kan hafva örn uti denna saken, som anses af
så mycken angelägenhet, tvänne Stånd skulle stadna uti olika
mening emot de öfrige tvänne och Stånden på det sättet sins
emellan komma at stötas. Dertil med vore detta et extraordinairt
mål, och som det varit Ständernes ensak at afgiöra
qusestionem an, så kunde Ständerne med lika rätt utnämna
de personer, som härvid böra brukas.
Hr C. F. Klingsporre: Man kan ej med skäl säga at
de andre Stånden stötas, när vi grunda våre sentiments på
lagen.
Hr Svante von Böhnen: De andre Stånden soutenera
på alt sätt sine Deputerades giöromål i Större Secreta Deputation
när det kommer til plena, men så går ej med oss; vi
sittja der med möda och arbete och hafva en liten soulage
-
278 (No v. 13.) Deputation till hertigen af Holstein.
ment hos vårt plenum, hvilket ej annars kan än innerligen
bedröfva oss.
Gref Dohn a: R. o. A. hafva nu giordt et steg til lagens
styrka; derom hafva de blifvit påminte genom tvänne af de
andre Ståndens i dag giorde försök. Vi äro 4 Stånd lika
myndige, och lika som emellan 4 personer i et samhälle, de
der ingendera råda öfver hvarandra, ej på annat sätt kan
skiljas än genom lagen, så måste ock lagen skilja oss åt, emedan
vi til des efterlefnad samtelige äro förbundne. Ingen af oss
lärer således vilja giöra emot vår antagne lag och Regeringsform,
hvarefter det tilhörer H. Maj:t at bortgifva tjenster och
utnämna de personer, som skola skickas i dylika värf. Dervid
måste det ock förblifva, om allenast et Stånd vore med, ty
eljest skulle vår välfärd och säkerhet blifva satt på det hala.
Hvad nu Baron Hamilton angår, så har han förklarat sig
lika nögd och nästan afsagt sig, hvilken des modestie förtjenar
beröm. Lät oss nyttja den och se huruvida han anmäler
sådant på vederbörlig ort, då går alt lagligen och vi
rifva intet åt oss, det oss ej tilhörer.
Det påmintes at denna beskickning ej kan anses såsom
någon tienst.
Hr Hårleman sade det vara billigt, at R. o. A. ej låta
tvinga sig til något af de andre Stånden, och kunde derföre
efter Hr Barnekows förslag en Deputation sändas til dem med
berättelse, at R. o. A. nu samtykt til deras begäran, samt tillika
giöra dem någon tjenlig föreställning.
Efter något vidare discourerande begärtes af åtskillige votering
häröfver och upsattes altså följande proposition, hvilken
för R. o. A. uplästes och gillades:
Proposition: Den som vil at Baron Hamilton skal blifva
tredie person med beskickningen, skrifver Ja;
Den som det ej vil, skrifver Nej.
Derpå skreds til votering och satte sig til hordet at emottaga
voterings-sedlarne och hafva inseende på voteringen:
Gref David Frölich. Frih. Sten Bielke.
Hr C. F. Klingsporr. Hr Carl Gust. Gyllenspetz.
Hr Pehr Franc. Hr T. G. Rudbeck.
Uti Hr Landtmilis ställe bivistade Gref Casimir Lewen
haupt
voteringen, men innan Hr Landtm, afträdde påminte
Deputation till hertigen af Holstein.
279
Hr Landtm, at vid voteringen måtte iakttagas hvad R.
o. A. sidst faststält, nemligen at hvar och en får ingifva sin
sedel så länge til dess andra upropet är förbi; at inga andra
sedlar, som upskickas af de frånvarande, emottagas än de, som
äro underskrifne, med mera.
R. o. A. upropades och lade sine sedlar på bordet, absentes
annoterades.
Och upropades deras namn å nyo, då de, som kommit til—
städes, aliade sine vota på bordet.
Sedan upropades voterings-sedlarne och räknades med
liud röst.
Ja voro tvåhundrade aderton;
Nej voro tvåhundrade femtiofyra;
Som det ibland allegaterne til detta Protocoll befindtelige
votering s-instrument utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
Under voteringen tildrog sig följande omständighet, at
tvänne sedlar blefvo ingifne, den ena underskrifven af Hr Carl
Wilhelmsens och den andra af Hr Bonde, varandes den förra
emottagen af Hr Pehr Franc och den senare af Hr Carl Gust.
Gyllenspetz, hvilka begge nu suto med vid bordet och vid upropet
framgåfvo berörde voterings-sedlar, samt tillika upviste
poletterne. Men som Hr Bonde af åtskillige berättades vara
bortrest, förenamnet på denne sedel icke eller var skrifvit, så
at någon med säkerhet kunde veta af hvem den samina var
skrifven och inlagd; ty blef berörde voterings-sedel så väl som
Hr Wilhelmsens, med hvilken var nästan samma beskaffenhet,
förutan det at förenamnet var utskrifvit, lagde å sido til dess
voteringen var förbi;
Då uppå Gref Lewenhaupts giorde frågan, huruvida förberörde
sedlar skola komma med i räkningen,
R. o. A. funno godt at de ej böra läggas til de öfrige
voterings-sedlarne utan öfverlemnas til den förordnade Riddarhus-Deputation,
som har at undersöka huruvida något missbruk
härmed må vara förelupit. Och blefvo til den ändan
samma sedlar af tvänne Högh R. o. A:ns ledamöter, som sutto
vid bordet, förseglade och Riddarhus-Secreteraren tilstälte.
Hvarefter R. o. A. skildes åt om aftonen klåckan åtta.
280 (No v. 17.) Manufaktur- och Handels-Deputation.
Den 17 November.
R. o. A. samlades klåckan 10.
Hr Landtm, äskade liud och bad R. o. A. intaga sine ställen.
Emedan R. o. A. nu så sent kommit tilhopa upskiöts med
Protocollet til en annan dag.
Uplästes project til instruction för Manufadur- och Handels-Deputation.
Likaledes uplästes eden för bemälte Deputation.
Frih. H. Wrede begärte at denna instruction måtte blifva
liggande på bordet til nästa plenum, emedan han funno en och
annan påminnelse dervid nödig.
Frih. During holt nödigt at instruction nu måtte blifva
faststäld, eftersom Riksdagen redan stadt i 3 månader, men
Deputation ännu intet kommit i arbete, lärandes så mycket
mindre något essentielt vara vid instruction at påminna, som
densamma aldeles är enlig med den instruction Manufacturoch
Handels-Deputation vid sidsta Riksdag hade.
Hr Fabian Löwen instämde härmed, tilläggandes at de
andre Stånden begärt det instruction i dag måtte blifva approberad,
så at Deputation får begynna sitt arbete.
Frih. H. Wrede påstod lika fullt at instruction skulle
blifva liggandes på bordet, och tykte Frih. Wrede at förteckningen
på de til Manufactur-Deputation valde ledamöter här
in pleno bordt upläsas innan ledamöterne trädt tilhopa, som
likväl skal vara skedt.
Frih. During berättade at härmed så olika förhållits, i
ty at vid en Riksdag är förteckningen på de til denna Deputation
valde ledamöter upläst, men vid en annan ej.
Hr Landtm, anmälte, at förteckningen på de af Secrete
Utskottet til denna Deputation valde ledamöter nu voro här
til hands och längesedan kunnat upläsas om R. o. A. så åstundat;
men som Camar-Oeconomie-Deputation ännu ej upgifvit
någon lista pä dem, som af dess ledamöter härtil äro utsedde,
så hade Hr Landtm, tykt bäst at låta anstå til dess R. o. A.
fingo höra dem på en gång.
Hr E. G. Boije gaf vid handen, at Manufactur-Deputation
väl varit tilhopa, men intet annat giordt än antagit en
Notarius och öfversedt instructionen.
Hr Landtm, frågade om eden och instruction skal blifva
liggande på bordet;
Häradshöfdingen Cederfelts sak.
281
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. During giorde det förbeliåld at den vid nästa plenum
ofelbart måtte afgiöras;
Hvilket bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte at Borgareståndet igenom en utskickad
begärt del af Rådets votering angående de tvänne personer, som
blifvit utnämde at gå til Ryssland; och som deruti äro några
arcana, hemstälte Hr Landtm, om icke Hr Franc, hvilken renskrifvit
Rådets Extractum Protocolli, kunde, likasom han hos
R. o. A. det giordt, upläsa för Borgareståndet och jemväl för de
tvänne andre Stånden hvad deraf är publiqt.
Uplästes de Deputerades Betänkande uti Häradshöfdingen
Sten Cederfelts sak, hvarutinnan de efter inhämtad kunskap
om sakens rätta beskaffenhet samt theröfver til Riksens Ständers
plena nu afgifven berättelse staduat i det slut: l:o hvad
reparationen til heder vidkommer, så emedan Häradshöfdingen
Cederfelt, hvilken med almänt loford på 19 året beklädt sin
innehafvande domare-syssla, har förmedelst detta ställandet
under ransakning och dom kommit til sitt namn och reputation
mycket at lida; ty hemställa Deputerade, om icke han
som en redan gammal och välförtjent domare kunde blifva
hugnad med Lagmans-caractere och rang, doch med förbeliåld,
at samma caractere vid förefallande öpningar icke skal ligga
andra mera förtiente i vägen, utan at han til samma beställning
allenast bör niuta befordran efter ägande tiensteår i embetet;
2:o och hvad sedan beträffar reparationen til egendom
och dess soulagerande, i anseende til kostnad och skadestånd,
så hafva Deputerade i betraktande af förekomne skäl och omständigheter
hållit före det Häradshöfdingen Cederfelt i denna
delen ej mindre summa kan anslås til ersättning än 4000:de
plåtar, hvilken summa de tykt kunna af Riksens Ständers
Contoir strax utbetalas af de under händer hafvande medel.
Hr Didron förestälte huru billigt det voro at Häradshöfdingen
Cederfelt, som igenom de emot honom tagne publique
steg mycket lidit både til sin heder och egendom, måtte derföre
äfven niuta en skälig reparation.
Hr Lagerflycht begärte, at Betänkandet måtte blifva liggande
på bordet, emedan han ej voro i Stånd at häröfver utlåta
sig förr än han fådt läsa K. Håfrättens befrielsedom, som
i Betänkandet åberopas.
282 (Nov. 17.) Gen.-löjtnanten During.
Härtil svarades at K. Håfrättens dom redan för R. o. A.
blifvit upläst då Cederfelts Memorial förehades, och begärtes
at Hr Landtm, ville giöra proposition.
Hr Landtm, frågade altså om Deputerades Betänkande
angående Häradshöfdingen Cederfelt af R. o. A. bifalles;
Hvartil svarades med Ja.
Frih. During utlät sig at han fast ogierna ville upehålla
Riksens Ständer med någre private saker, nu då Riksens Ständer
äro öfverhopade med så månge andre angelägne och högst
riksvårdande mål och ärender. Men han nödgades likväl at
berätta Högh R. o. A. hurusom, då han vid slutet af sidsta
Riksdag blef förordnad at vid Rådmansöö mönstra det manskap,
som derifrån transporterades, har han för samma des förrättning
fädt en Commission öfver sig, hvarigenom han til sin
heder och reputation mycket lidit, och derföre nu til Riksens
Ständer ingifvit et Memorial, som af Urskilnings-Deputation
til Riksens Ständers plena blifvit remitterat, hvilket Frih.
During altså begärte nu måtte upläsas, tilläggandes at han
begärte hvarken penningar eller caractere utan allenast reparation.
Gref H. Gyllenborg förklarade sig ej vara deremot, at
General During borde niuta satisfaction om han något lidit,
men lian tykte at man nu ej borde uppehålla sig med private
saker, utan skiöta dem, som långt angelägnare voro, och sådane,
hvarå rikets vård och säkerhet ligger.
Frih. During sade sig förmoda, at dess conduite altid
varit sådan at den ej med skäl af någon skal kunnat tadlas
och voro i öfrigit för honom, som innehade den caracteren och
värdighet han äger, ganska sensibelt at hafva blifvit stäld under
en Commission til redogiörande och ansvar för ofvannämde
förrättning, uti hvilken Commission likväl sedermera funnit,
det han til alla delar sin plikt och skyldighet fullgiordt.
Gref H. Gyllenborg uprepade sin förra utlåtelse at
General-Lieutenanten borde ske justiee, men han understälte
Hr General-Lieutenanten sielf, som sitter öfver de hemliga och
angelägnaste ärenderne, om icke dess private och enskylte sak
kunde tåla något upskof, och de andre lämnas företräde.
Uppå Hr Landtmrns til Hr General-Lieutenanten During
skedde föreställning begaf sig
Frih. During med förbehåld, at dess sak måtte blifva
ibland de första, som företagas sedan de publique gådt förut.
Utv axling af fångar.
283
Hr Lagerflycht begärte blifva underrättad om Hr Cederfelts
sak redan voro afgiord;
Och sora härtil svarades Ja, reserverade sig
Hr Lagerflycht til Protocollet at han för sin del funnit
nödigt at först höra K. Håfrättens dom innan han kunnat sig
häröfver utlåta; til hvilken ända han ock begärt, at Betän
kandet
måtte blifva liggande på bordet.
Uplästes et Extract utur Råds-Protooollet, hvaruti föreställes
huruvida til at giöra then Ryska nationen vid närvarande
omständigheter och sakernes belägenhet så mycket
fogeligare och benägnare emot Sverge, thet skulle vara nyttigt
at ställa then förleden sommar tilfånga tagne Ryska Knesen
och någre Cadetter af Ryska Ammiralitetet på fri fot, och låta
thesamma nu gå öfver til Ryssland tilbakars med the personer,
som K. Maj:ts handbref til Hennes Czariska Maj:t och H. K.
Höghet Hertigen af Holstein komma at öfverföra; hafvandes
II. K. Majit uppå underdånigt hemställande härtil gifvit sitt
nådiga bifall.
Hr Seulenberg holt betänkeligit at den Ryska Knesen
med de öfrige i detta Extracto Protocolli omnämde Ryska
fångar skulle gifvas löse, hälst ingen annan nytta och påfölgd
deraf voro at förvänta, än at de vid deras hemkomst skulle
afmåla och beskrifva vår oenighet och vårt svaga tilstånd;
anförandes Hr Seulenberg vidare hurusom Generalen Gref
Lewenhaupt lösgifvit några och tiugu Ryska fångar sedan han
dem med kläder försedt och begåfvat, men deremot har ifrån
Ryska sidan ingen benägenhet förspordts, at någon enda af väre
fångar blifvit lösgifven.
Frih. Coijett yttrade sig, at han finner K. Maj:ts nådige
beslut grundat på god politique, vil också förmoda, at det skal
hafva med sig god och nyttig värkan, doch påminte Frih.
Coijett at någon utväg måtte påtänkas, huru man under handen
så kunde bedrifva, at våre svenska fångar slippa lösa.
Hr Didron tykte nödigt vara, at cartel blefvo uprättat
emellan Sverige och Ryssland, hvarom Krigsbefehlet vid sidsta
Riksdag innan krigets början påmint, och hvilket voro nu så
mycket angelägnare som kriget ännu påstår.
Hr Landtm, berättade, at om fångarnes lösgifvande å behörig
ort och ställe blifvit i akt tagit.
Derpå giorde Hr Landtm, frågan örn R. o. A. bifalla at de i
förberörde Extracto Protocolli omtalte Ryska fångarne gifvas löse;
284 (Not. 17.) Dep. fr. Bonde-st. ang. dess oförmåga att
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Rådets Extractum Protocolli, at det hos
R. o. A. blifvit upläst och bifallit.
Hr Cederfelt framträdde och sedan han något tält vid Hr
Landtm., berättade
Hr Landtm., at Hr Cederfelt hos Högh R. o. A. aflägger
sin ödmiuka vördnad och tacksägelse för R. o. A:ns honom
viste ynnest och benägenhet; och förbehåller sig at en annan
gång sielf betyga sin ödmiuka erkänslan, hvilket des nu hafvande
svära bröstvärk honom icke tillåter efter dess önskan
at utföra.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer. Joseph Hansson ifrån
Elfsborgs län förde ordet och sedan han aflagt Ståndets vördsamma
hälsning berättade at Ståndet förehaft Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 11 innevarande, angående til—
stånd at på Riksens Ständers egen guarantie få upnegotiera
medel til nödige anstalters och författningars utförande och i
verket ställande; hvaröfver Bondeståndet stad nät i det slut, som
deras medgifne Extractum Protecolli utvisar;
Hvilket uppå begäran nu uplästes;
Deruti Bondeståndet, i anledning af den föreställning, som
Secrete Utskottet genom Extractum Protocolli den 11 i denne
månad giordt, angående nödige medels negotierande uppå Riksens
Ständers garantie til visse oundgängelige behof, besynnerligen
armeens och flottans istånd sättjande, beklagar sin
stora oförmögenhet at numera kunna contribuera och bidraga
något vidare til en ny armees utrustning sedan then i the näst
förledne åren med Almogens nästan odrägeliga omkostnad
skedde utrustningen blifvit så onyttigt använd; förhoppandes
likväl deremot, at de öfrige respective Stånden, som äro af
förmögnare vilkor och mindre känning haft af det olyckeliga
kriget, vordo ersättjandes den brist, som vid så beskaffat Bistånd
hos Almogen finnes, och på deras egen garantie vordo
upnegotierandes de medel, som nödige äro, hvilken skuld de
sedan med deras inflytande tilräckelige bevilning kunde lösa.
I fall Bondeståndet på sådant sätt får erfara de öfrige respective
Ståndens nitiska bidragande til rikets försvar och säkerhet
och äfven med det första kan blifva underrättat huru de til
krigets utförande sammanskaffade, så subsidie- som andre medel
rätteligen blifvit använde, samt hvad orsaken månde vara til
bidraga till rustningen. Dep. t. hertigen af Holstein. 285
den oförmodeliga och obeskrifveliga förlust, sorn riket lidit både
på manskap och reputation under den Finska campagnen; så
torde Bondeståndets hemmavarande medbroder, sedan de om
detta blifvit underrättade, visa sig villige at af sine ringa öfverlefvor
bidraga til det almännas understöd, men dessinnan och
förr än de blifvit behörigen ansedde, sorn mer eller mindre
varit vållande til krigets olyckeliga utgång, har Bondeståndet
ej sedt sig kunna samtycka hvarken til någon contributions
åtagande eller vara garant för något publiqt lån.
Enär berörde Extractum Protocolli var upläst och Hr
Landtm. Iofvat at R. o. A. med första deröfver lära sig utlåta,
afträdde Deputation och blef af R. o. A:ns Deputerade,
som den emottog, til dörren beledsagad; då
Hr Landtm, uprepade hvad Bondeståndet haft at andraga.
Hr Thure Rudbeck frågade om den förra saken angående
Ryska fängarne blifvit afgiord, utan någon condition
at någre af väre fångar i Ryssland deremot skola slippa lösa.
Det svarades at Rådets Extractum Protocolli simplement
blifvit bifallit och at saken redan är afgiord.
Hr Landtm, anmälte at förnämsta orsaken, hvarföre han
i dag kallat R. o. A. tilhopa har varit det han trodt, at Större
Secreta Deputations Utskott skulle hafva blifvit färdigt med
Större Secreta Deputations expedition, så at den kunnat blifva
Riksens Ständer föredragen, och med den saken således kommit
til det slut och ändskap, at de bärtil utnämde fädt anträda
resan; men oförmodeligen hade Hr Landtm, fädt förnimma at
då Utskottet efter det i Större Secreta Deputation skedde aftal
sammanträdt til at upsättja bref til H. K. Maj:t om befallning
til dem, som blifvit utnämde at giöra sig resefärdige, samt
om penningars utassignerande til dem, har ingen af Bondeståndets
ledamöter i Utskottet kommit tilstädes, de åter af
Borgareståndets ledamöter, som sig infunnit, hafva ej velat
underskrifva expeditionen, utan påstådt at i anledning af deras
tillika med Bondeståndets gifne utlåtelse Baron Hamilton måtte
fara åstad, hvarigenom således åter något hinder uti denna
saken emellankommit, som förorsakat upskof, och hade fördenskull
Utskottet härom upsatt et Extractum Protocolli, hvilket,
ehuru det är stäldt til Större Secreta Deputation, nu för R. o.
A. kunde upläsas om R. o. A. så behaga; varandes dock
samma Extractum Protocolli af det innehåld, som Hr Landtm,
nu berättat. Hr Landtm, hemstälte altså hvad utväg R. o. A.
286 (Nov. 17.) Dep. t. hertigen af Holstein. Vedevåg.
härutinnan vilja taga och beklagade at med denna angelägna
saken så långt på tiden skal komma at utdragas.
R. o. A. funno onödigt at upläsa förberörde Extractum
Protocolli efter Hr Landtm, redan berättat innehållet deraf.
Frih. C. 0. Hamilton gaf vid handen, det han jemte
Praesidenten von Drake, som i Utskottet varit tilstädes, med
al flit sökt at öfvertala Borgareståndets Deputerade at låta
expeditionen gå fort, men at de ej på något sätt dertil kunnat
förmås; hvarföre Utskottet på sätt, som Hr Landtm, nu förmält,
funnit nödigt igenom Extractum Protocolli Större Secreta
Deputation sådant at berätta.
Atskillige af R. o. A. ropade, at denna saken genom votering
redan är afgiord, hvarifrån de sig ej begifva.
I anledning af de skedde påminnelser, at de andre Stånden
ännu ej fådt veta i hvad slut R. o. A. stadnat öfver Större
Secreta Deputations Extractum Protocolli angående de tvänne
personer, som af H. K. Maj:t med Rads råde i näder blifvit
utnämde at öfverföra H. K. Maj:ts handbref til Ryska Käijsarinnan
samt H. K. Höghet Hertigen af Holsten, uplästes nu
den Resolution, som til följe af det genom sidsta votering utfallne
slut kommer at skrifvas på förberörde Större Secreta
Deputations Extractum Protocolli, hvilken Resolution af R. o.
A. gillades så lydande:
Resol.: R. o. A. bifalla i underdånighet H. Maj:ts giorde
nådige vahl.
Härmed afstadnade denna saken.
Och anmälte Hr Landtm, det General-Majoren Gref Axel
Oxenstierna inkommit med besvär emot Urskilnings-Deputation
öfver et mål rörande någon fordran uti Wedevågs manufacturverk,
som cronan sig åtagit at betala och nu af Urskilningen
blifvit afslagit, men han förmenar hade bordt antagas för
Riksdagsärende; hvilket besvär Hr Landtm, tykte kunde remitteras
til Urskillnings-Deputation at deröfver inkomma med
sin utlåtelse, varandes fördenskull onödigt detsamma nu at
upläsa.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes et Utdrag af Borgareståndets Protocoll hållit
den 16 Oct. sidstledne, hvaruti erindras hurusom bemelte Stånd
vid sidsta Riksdag hos de öfrige respective Stånden genom
Utdrag af Protocoliet den 7 Februari 1741 giordt föreställning
om en Förordnings utfärdande angående landsköp; hvilket
Landsköp. Frih. Goijets mern. om undersökningen ang. kriget. 287
angelägna mål, som det vid den Riksdagen ej kommit til afgiörande
at företagas, så anhåller Borgareståndet, at thet nu
måtte komma under skärskådande och at thet til then ändan
kunde til Justitise-Deputation förvisas.
Detta remitterades til Riksens Ständers Camar-Oeconomiesamt
Justitise-Deputationer.
Vidare anmälte Hr Landtm, et Utdrag af Borgareståndets
Protocoll angående någre Handlandes giorde ansökning om til—
stånd at til Osterbottn få afskicka spanmål, salt och vin med
mera; men som årstiden nu redan är förbi, så at inga fartyg
kunna gå dit och fienden jemväl innehafver landet, så fants
godt at härmed til vidare innehålla, och kommer altså Borgareståndets
Extractum Protocolli at hvila.
Uplästes Frih. Sten Coijets Memorial, theruti han föreställer
then skiljaktighet, som befunnits respective Stånden
emellan uti thet för några veckor sedan här på Riddarhuset
förehafde och afgiorde målet, rörande undersökningen öfver then
olyckeliga campagnen i Finland, hvilken undersökning R. o.
A. funnit böra ske af then förordnade General-Krigsrätten vid
öpna. dörar, vyrdiga Prästeståndet äfven bifallit böra af GeneralKrigsrätten
förrättas, doch med then essentiel le förändring utan
öpne dörar, och at thervid Ständernes Deputerade skulle vara
tilstädes, men the öfrige tvänne Stånden theröfver stadnat uti
thet enhälliga slut, at thetta ärendet bör af en Riksens Ständers
Commission uptagas och afdömas, likmätigt thet grundeliga
Betänkande, som Borgareståndet therom skal ingifvit. Efter
thet slut, som tvänne Stånd således enhälligt fattat, förmenar
Frih. Coijet, at denna vigtiga och angelägna saken, för hvilken
Riksens Ständer denna gången kommit tilsammans, bör skyndesamligen
expedieras, hvilket ock skal vara enligast med then afsikt
och rättighet, som Ständerne äga at immediate och utan
omgånger taga en ren och ofärgad insikt uti the orsaker, som
giordt den öfverståndne campagnen olyckelig och fruktlös. I
annor händelse förmenas at litet eller als intet af sakens rätta
beskaffenhet kan komma för Riksens Ständers ögon, och at
målet icke utan äfventyr kan lemnäs under en General-Krigsrätt,
hvarvid sådane omständigheter torde förekomma, som af
Riksens Ständer enskylt borde ses och handteras.
Om nu R. o. A. skulle täckas närmare finna sig och foga
et rent bifall til det beslut, hvaruti Borgare- och Bondeståndet
stadnat, så förmenar Frih. Coijett at både publicum och hvar
288 (Nov. 17.) Ceremonielet vid drottningens begrafning.
rättsinnad ledamot sker et serdeles nöje. Men ther sådant ej
ville bifallas, så påstår Frih. Coijet icke thesto mindre at
expeditionen måtte ske til Commission, likmätigt 17 § af Riksdagsordningen
och instructionen för Expeditions-Deputation,
eftersom slutet af the begge respective Stånden til Commission
är rent, tydeligit och enahanda, men theremot Prästeståndets
utlåtande uppå R. o. A:ns mening innehåller en sä ansenlig
förändring, hvarigenom essentiale af thet förra slutet aldeles
förfaller; hvilket Frih. Coijet til R. o. A:ns närmare bepröfvande
hemstält, med begäran at thenna hans erindring måtte
til Protocollet föras.
Hr Landtm, sade, det han vore föranlåten at komma
emellan med et mål, som voro angelägit, deruti bestående at
Borgareståndet genom Extractum Protocolli giordt någon påminnelse
vid Ceremoniellet til Högstsalig Hennes K. Maj:ts
höga begrafningsact, hvilket ju förr dess heldre bör komma
på trycket.
Uplästes altså detta Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 13 i denne månad, hvarutinnan Ståndet berättar sig
hafva vid Ceremoniellets upläsande til Högstsalig Hennes K.
Maj:ts begrafningsact funnit nödigt thervid erindra, at som
therutinnan förmäles thet Borgerskapets Cavallerie skulle sedan
K. Gardet och Jemtelands regimente gifvit sine salvor, efter
dem äfven låssa sine gevär, hvilket de förmena vara stridande
emot hvad så väl i framfarne tider vid slike och andre solenne
acter brukeligit varit, som ock vid Högstsalig H. Maj:ts Konung
Carl den XII:tes begrafningsact sig tildragit, då Borgerskapets
Cavallerie skutit sine salvor näst efter K. Lif-esquadronen och
således förr än både K. Gardet och andre regimenter det giordt,
hvilket det på trycket utkomne Ceremoniellet af den 20 Febr. 1719
skal utvisa; altså och emedan Borgareståndet tycker vara billigt,
at denna rättigheten och förmån nu vid detta sorgeliga tilfället
äfven som tilförene dem må förunnas, ty har Ståndet funnit godt
at i Ceremoniellet hvad thenna omständigheten angår kunde
ske then ändring, at Borgerskapets Cavallerie skiuta näst efter
salvorne med styckerne; hafvandes för öfrigit ej något vidare
vid berörde Ceremoniel at påminna, utan bifalla R. o. A:ns
therom utfärdade Extractum Protocolli af den 13 i denne månad.
Uppå Hr Landtm:ns härom giorde proposition
funno R. o. A. bäst at hemställa detta til H. K. Maj:ts
nådige reglerande efter vanligheten;
Om undersökningen angående kriget.
289
Hvilket skrefs på Borgareståndets Extractum Protocolli.
Derpå begyntes med discourserne om Frih. Coijets Memorial.
Och utläto sig Gref Dohna och flere andre, det Prästeståndets
ändring voro så liten, at R. o. A. väl kunde foga sig
til dem.
Frih. Cron hi ort förmente tvärt om, at Prästeståndets
giorde ändring hvad General-Krigsrätten beträffar voro så hufvudsakelig,
at föga mera fattades til en Ständernes Commission
än ledamöternes utnämnande.
Frih. Coijett: Riksdagsordningens 17 § och instruction
för Expeditions-Deputation deciderar huru och på hvad sätt
Riksens Ständers fattade slut skola expedieras; och som Prästeståndet
giordt en sådan tilläggning, hvarigenom hufvudsaken
ändras, och således tvänne Stånd gådt in partes, så bör til
följe af förenämde § i Riksdagsordningen, så väl som den åberopade
instruction, expeditionen ske efter de tvänne enige Ståndens,
nemligen Borgare- och Bondeståndets utlåtelser. Men
skulle antingen Högh R. o. A. eller ock Prästeståndet vilja foga
sig til dem, voro det ganska väl; hvartil jag för min del finner
sä mycket mera skäl, sorn denna saken så ganska nära rörer
oss alla i gemen men isynnerhet Riksens Ständer, samt derföre
är likmätigt deras authoritet at de sielfve välja ut ledamöter
til at undersöka härom.
Hr Eric Gust. Boije: Prästeståndet har aldeles gifvit
sitt bifall til Krigsrätten; det samma är ock hos Högh R. o.
A. genom en ordentelig och laga votering afgiordt och bör ej
mera komma in qusestione, utan det endaste, som nu kan ventileras,
är huruvida R. o. A. på samma sätt som Prästeståndet
finna nödigt at utnämna några ledamöter, sorn ständigt äro tilstädes
och höra huru sakerne af General-Krigsrätten blifva
handterade.
Som ätskillige begärte at få höra Prästeståndets utlåtelse,
så berättade
Riddarhus-Secreteraren at R. o. A:ns Extractum Protocolli,
som gådt til de andre Stånden angående General-Krigsrätten,
hvarpå Prästeståndet skrifvit deras utlåtelse, ännu ej
återkommit, men at detsamma uti Borgareståndets Extracto
Protocolli voro ord ifrån ord uptagen.
Hr Wennerstedt och Hr Svante von Böhnen påstodo
at härmed måtte upskiutas til des Prästeståndets ut
Adelns
Protokoll 1742—1743. I. 19
290 (Not. 17.) Om undersökningen ang. kriget.
låtelse inkommer, så at man med säkerhet får veta af hvad
innehåld den är.
Frih. von Otter föreslog at samtelige Ståndens utlåtelser
måtte efter vanligheten gå til Expeditions-Deputation, då Deputation
lärer expediera saken om den finner sig dertil i stånd,
och i annor händelse inkomma med de dubia, som härvid
kunna vara.
Frih. Cron hiort sade sig ej vara emot detta project såsom
tjenande til redighet och uplysning i saken, men han hemstälte
huruvida Krigsrätten imedlertid kan fortfara med des giöromål
och försäkrade, at han med Commission ej hade annat afseende
än at den skyldige måtte blifva dömd som han förtjent
och den oskyldige fri, emedan han trodde at om en Riksens
Ständers Commission blefvo förordnad til at undersöka om altsammans,
sanningen då bäst skulle komma fram i dagsliuset.
I öfrigit påstod Frih. Cronhiort, at Expeditions-Deputation
snart måtte inkomma med sin utlåtelse härom.
Frih. Scheiding giorde det förbehåld at ExpeditionsDeputation
til nästa plenum måtte inkomma med svar härom.
Sedan upkom åter någon discours huruvida Krigsrätten
skal fortfara med des giöromål, hvarvid anfördes huru måne
de andre Stånden äro at få en Ständernes Commission, och
at de desförinnan enligit deras utlåtelser ej lära påtaga sig
hvarken bevillning eller recreuteringar.
Men härvid afstadnade denna discoursen derigenom at
Hr Wulfwenstierna förestälte hurusom Riksens Ständer
vid de förra Riksdagar författat en instruction för ExpeditionsDeputation,
hvarefter den sig har at rätta, och är vanligit at
Riddarhus-Secreter aren insamlar Ståndens utlåtelser, då Expeditions-Deputation
sedan förfarer enligit instructionen; på hvilket
sätt Hr Wulfwenstierna tykte at nu äfven förhållas bör.
Hr Landtm, frågade om Ståndens utlåtelser angående
General-Krigsrätten skola gå til Expeditions-Deputation;
Hvart.il
Uplästes et af åtskil 1 ige invånareifrånFinlandunderskrifvit
Memorial, hvaruti de beklaga det svåra lidande och nöd, som
them dels i förstone genom then Svenska armeens hårda medfart,
dels ock sedermera genom fiendteliga öfverväldet och mäst
al deras egendoms förlust öfvergådt; anhållandes desse flyktige
finske invånare:
Invåuarnee i Finland memorial.
291
l:o At the, som hafva prsesterat någre giärder och lefverantser
eller annat til armeens förnödenhet och ännu äro bevisligen
för the samme obetalte, måtte derföre med aldra första
skäligen blifva förnögde;
2:o At vid landets önskeliga återvinnande igen en undersökning
derstädes ina få anställas, hvad hvar och en til sin
fasta egendom och eljest har kommit til korta och the sedermera
i proportion therefter med frihetsår eller andre förmåner
blifva hulpne och understödde; men at the, hvilkas egendom
blifvit under armeens retraite upbränd och aldeles förstörd,
mätte, såvida the gitta skadan fulltyga, niuta straxt en skälig
ersättning;
3:o At imedlertid R. o. A. så väl som the öfrige ifrån
Finland, hvilka fast egendom therstädes innehaft, måtte til sin
hielp och understöd fä niuta årlig pension eller underhåld, som
svarar emot then inkomst och ränta, som the kunna bevisa sig
årligen af egendomen hafva
4:o At the, som embeten och tienster i Finland beklädt,
måtte sina löner så mycket mera oafkortade få åtniuta, som
the thessutom genom flycktningen en nog odrägelig skada lidit;
och at the, som haft sine löner indelte i landet, måtte få niuta
dem med en skälig förhögning i penningar, äfvensom ock at
the, som pensioner i Finland ätniutit, måtte them här återfå,
så väl som Präster, de der ifrån sine församlingar skilde äro,
med nödigt underhåld förses;
5:o At de Handlande med flere af Borgareståndet måge
obehindrat och utan borgerlig tunga få bruka sine näringsmedel
samt alle flyktande i gemen få niuta de förmåner, som
under förra flykten dem varit beviljade;
6:o At samtelige Bruksägare och Fabriqueurer måge likaledes
få upgifva sin bevisliga skada och them theremot tilläggas
sådane förmåner, som kunna vara tilräckelige them at uphielpa
och åter i stånd sättja, samt at de imedlertid och tils detta
skedt måga få niuta årligit understöd til den summa, som hvars
och ens verk kunnat af sig kasta;
7:o At som de förundte collecte-medlen för alle fattige
flyktande intet äro tilräckelige til uppehälle, det måtte de af
Finska Almogen hitkomne få söka sin föda med sådant arbete,
som de lärdt, och at om de öfrige fattiges underhåld en tidig
försorg må dragas;
292 (Not. 17.) Invånarnes i Finland memorial.
8:0 At af Riksens Ständer visse Deputerade måge förordnas,
som kunde emottaga och skärskåda de Finska flyktige
invånarnes besvär, sedan de uti deras sammankomst blifvit
öfversedde och reglerade, samt med Betänkande theröfver til
Riksens Ständer inkomma;
9:o At til de tarfvor» förnöjande, som här omförmälte äro,
någon tilräckelig fond och utväg måtte anslås, hvarutinnan de
flyktige tilförse sig hos Riksens Ständer al benägen försorg och
ömt medlidande;
10:o At til någon lindring och lisa för publicum the, som
i Finland beklädt någre tienster af militair-, civil- eller ecclesiastique-staten,
måtte til sådane eller jemngode tienster och
ställen med aldra första employeras, som de tilförene innehaft,
hvartil de uppå Riksens Ständers underdåniga anhållan kunde
af K. Maj:t utan förslag befordras.
Sluteligen giöra samtelige de flyktige Finske invånarne
sig et så mycket säkrare hopp om at uti desse deras ansökningar
niuta en benägen vilfarighet, som medlidande och lemmarnes
i en regimentskropp inbördes conservation skal vara
ändamålet af verldsliga sambäldens första inrättning, och christendomens
plikter dessutan en sådan hielpsamhet besynnerligen
kräfjer.
Frih. Hamilton berättade, at mera än 20 Memorialer i
Riksens Ständers Urskilnings-Deputation blifvit ingifne af
Finska flyktingar, hvilka alla blifvit upskutne til dess man
skulle få se til hvad ort och ställe Riksens Ständer ville remittera
detta Memorial; och aldenstund så väl detta som de
flere i Urskilnings-Deputation ingifne och nu omförmälte Memorialer
innehålla åtskillige besvär, de der icke kunna förvisas
til de redan utnämde Deputationer, så lärer vara nödigt at
vissa Deputerade af hvart Stånd utnämnas til desse besvärs
skärskådande och utarbetande.
Frih. Stiernstedt påminte, at de Finska officerare måtte
beviljas något til understöd emedan en stor del af dem lida
nöd och trångmål för deras viste trohet emot sin öfverhet samt
kärlek til fäderneslandet.
Åtskillige intygade, at en del af de Finske officerare
värkeligen lida brist på nödigt lifsuppehälle.
Hr Landtm, gaf tilkänna det Secrete Utskottet vore i
begrep at utfinna något moyen til deras räddande, och lärer
dermed skynda så mycket giörligit är, men största svårigheten
Dep. fr. Borg.-st. angående krigshjelpen. 293
är hvarifrån man skal kunna få medel, emedan icke ens någre
äro at tilgå til de aldra angelägnaste tarfvor och behof.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer. Rådman Kierman förde
ordet och näst aflagd hälsning berättade, at Borgareståndet förehaft
Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 11 November
så väl som thet ärbara Bondeståndets theröfver afgifne
utlåtelse, hvarutinnan bemälte Stånd andrager hurusom thet
hvarken kan åtaga sig någon med the öfrige respective Stånden
gemensam garantie för the medel, hvilka til rikets förnödenhet
skulle komma at upnegotieras, ej eller utgiöra något
manskap och contributioner innan the fullkomligen blifvit
underrättade om orsakerne til krigets olyckeliga utgång i Finland,
samt vederbörande, som thertil iner eller mindre vållande
varit, behörigen blifvit ansedde med mera. Och som Borgareståndet
å ena sidan nogsamt finner, at rikets nuvarande til—
stånd fordrar en skyndesam hielp och räddning, men på then
andra äfven anser det ärbara Bondeståndets förberörde utlåtande
vara af så mycket större vigt som Riksens Högh Ständer
innan en fullkomlig ransakning öfver the i thetta krig
redan förelupne felaktigheter förutgådt, ej kunna veta i hvilkas
händer krigsmakten til lands och vattn hädanefter med trygghet
må kunna anförtros; altså är Ståndet nu som tilförene af
then mening, at en så noga och skyndesam uplysning i thelina
angelägna sak, som förenämda orsaker kräfja, icke står at erhållas
utan igenom en Riksens Ständers egen Commission; och
föranlåtes fördenskull hos Högh R. o. A. hörsam-tiensteligen
at begära, thet Ståndets i detta mål afgifne Extractum
Protocolli af den 6 sidstledne November måtte til benägit öfvervägande
och utlåtande ju förr dess heldre blifva företagit.
Hr Landtm, lofvade, at denna saken med första skal
blifva företagen;
Hvarmed Borgareståndets Deputation afträdde, beledsagad
af R. o. A:ns ledamöter, som deni emottogo.
Derpå reassumerades discoursen om de Finska undersåtarne
och officerarne.
Hr Svante von Böhnen bad at R. o. A. vilie vara omtänkte
huru desse vare medbroder på något sätt måtte soulageras;
han ville för sin del heldre contribuera om det vore
aldrig så mycket, än han skulle se dem lida nöd, som utom
det ringaste sitt förvållande, vidare än at de varit Sverges
294 (Nov. 17.) Finske officerarne. Lewenhaupt.
crono undergifne och med oss i inånga år dragit gemensam
last och börda, nu råkat i detta älände; hvilket Hr Böhnen
sade sig tro hos något hvar kunna upväcka ömt behjertande
och christeligit medlidande.
Hr Landtm, berättade at den i Secrete Utskottet förevarande
saken angar allenast de Finska officerarnes tredie
quartal samt de på Finska staten stående pensionairer, hvarom
et Extractum Protocolli ifrån H. K. Maj:t nidkoinmit; hvad
eljest de Finska officerarnes så väl som de öfrige Finska undersåtarnes
lidande i gemen angår, så måste väl derom en serskilt
deliberation blifva uti den nu tilförordnade Deputation.
Hr Landtm, frågade derpå om en Deputation skal utnämnas
at utarbeta Finska invånarnes vid denne Riksdag ingifne
besvär;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, huru stark denna Deputation
skal blifva.
Det fants godt at bemälte Deputation skal bestå af 12
personer af R. o. A. samt en vanlig proportion af de andre
Stånden; kommandes ledamöter bärtil af Electorerne at utväljas;
Hvarom
et Extractum Protocolli til de andre Stånden
upsättes.
Hr Hästsko begärte, at någre af Finska invånarne måtte
väljas med til ledamöter i denna Deputation.
Hr Landtm, förestälte at sådant ej kunde låta sig giöra
efter som de ej kunde blifva domare i sin egen sak; lärandes
Deputation ej underlåta, när omständigheterne så fordra, at
höra dem.
Hr Hästsko begaf sig altså ifrån detta dess giorde påstående.
Hr Eric Gust. Boije hemstälte om icke den upläste
libellen emot Generalen Gref Leijonhufwud samt sedermera
hela skriftväxlingen måtte blifva trykt til underrättelse för
invånarne i provincierne.
Frih. Cronhiort tykte at det voro för bittida at ännu giöra
denne proposition""; han önskade sä högt som någon annan at
denna saken måtte komma i dagsliuset, men ej förr än Gref
Leijonhufwud inkommit med sin exception och hela saken
fullkomligen blifvit undersökt, at publiquen kan få se den i
sine rätte färgor.
