# ID: svediakorp-gov110
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1740--1741
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 234,434
# sentences: 7,032
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


! 'Ml
: -V
v-.-;?'-'.:v\■ wt:;.**
■ ■ *■■4.. - ■' :•
M&fk ■ v ,"7’ ’ - • J,‘ ■;
.'‘.'V ’> •' .v’.' *•-. ’■■• . •
SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TOLFTE DELEN
1740 1741
STOCKHOLM, 1890
KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
Enligt uppdrag af Riddarhus-Direktionen och på Ridderskapets
och Adelns bekostnad utgifven af Carl Silfverstolpe.
Innehållsförteckning.
Sid.
Protokoll: (1740 sid. 1—59, 1741 sid. 59—774)  1—774.
Bilagor: A. I Protokollet:
Friherre von Ungern Sternbergs hälsningstal till Ridderskapet
och Adeln
Kanslisten J. Råfelts dictamen ad protocollum angående Sekreta
Utskottets rätt att sammandraga trupper
Majoren N. Lilljehööks Tal om enighet och oegennytta
Öfversten E. Borgs anförande till förmån för hertig Karl
Peter Ulrik
-konungens skrifvelse till Riksens Ständer om uppskjutandet
af sin resa till Finland att deltaga i kriget
Landtmarskalkens afskedstal
B. Särskildt tryckta:
1. Förteckning öfver Adelns ledamöter i Sekreta Utskottet
2. » » » »i Sekreta Deputationen
3. Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition
4. Reservationer och memorial angående Sekreta Utskottets
rätt att sammandraga trupper:
A. Landshöfdingen, frih. C. Rålambs reservation..
B. Löjtnanten, frih. M. A-.son Ulfsparres
C. Lagmannen L. J. Ehrenmalms
D. Kammarherren C. A. Lilljecreutz's
E. Löjtnant B. Stjernstolpes
F. Löjtnant C. M. Lilljehööks memorial
G. Vice-presidenten H. Hammarbergs
5. Sekreta Utskottets Betänkande om de orsaker, som föran
låta
K. Majit att förklara krig emot tsaren af Ryssland
6. Riksens Ständers Svar till H. Maj:t angående hans förslag
att åtfölja armén till Finland
7. Konduktören C. M. von Strokircks memorial angående
det mot honom anhängiggjorda religionsmålet
8. Adelns namnteckningar under Riksdagsbeslutet
Rättelse:
1.
171.
396.
676.
712.
773.
4.
5.
9.
10.
11.
13.
14.
16.
22.
26.
27.
29.
33.
Sid. 16 (Bilagor), råd 17 står: reservation, läs: memorial.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1740—1741.
Frih. von Ungem-Sternbergs helsnings-tal.
I. N. J.
Protocoll hållit hos Ridderskapet och Adelen på 1740
års Riksdag.
Den 8 December.
Sedan uppå K. Maj:ts nådiga kallelsebref af den 14 Aug.
innevarande år, at den 4 i denne månaden til almän Riksdag
här i Stockholm sig infinna, Riksdagen under trumpetblåsande
och pukslående samma dag blifvit publicerad samt R. o. A.
efter vanligheten på förbemälte dag och de följande sig på
Riddarhuset angifvit och sine namn anteckna låtit, församlade
sig R. o. A. efter det dagen förut i god tid giorde anslaget den
8 December klockan 9 förmiddagen på Riddarhussahlen;
Då Frih. Matthias Alexander von Ungern-Sternberg,
såsom fullmäktig för den Greflige Brahiske famillen, hvilken
ibland Grefvarne äger främsta rumet, sedan han bedt R. o. A.
intaga sine säten önskade R. o. A. lycka til des ankomst samt en
lyckelig och välsignad Riksdag, med hemställande ät enligit
Riksdagsordningen måtte giöras begynnelse med Landtmarskalksvahlet,
då Frih. von Ungern således talade:
Til at hålla Riksdag är Högh R. o. A. åter samankomne;
den store och nådige Guden, Han giöre Edert förehafvande
lyckeligit och välsignat, til sin ähra, vår nådigste Konungs
nöje och vårt kära fäderneslands upkomst och välgång. Densamma
nådige Guden, Han uppehälle och Högh R. o. A. vid
hälsa och välmågo.
Som en serdeles den stora Gudens välsignelse skatte vi med
skäl den förmån at få hålla Riksdag, och dymedelst sjelfve
sörja för vårt fäderneslands ytterligare upkomst och förkofring,
samt vår laga frihets bibehållande och befästande.
Sådant bör vårt riksdagsgiöromål vara, det fordrar af oss
vår skyldighet, våra hemmavarandes förtroende, vår egen vältrefnad
och väre efterkommandes välgång.
Adelns Protokoll, 1740—1741. 1
2 (Dec. 8.) Frih. von Ungem-Stembergs helsnings-tal.
Til denna skyldighets fullgiörande är nu Högh R. o. A.
för åttonde gången samlade, da åter tilfälle gifves för Högh
R. o. A. at tillika med de öfrige respective Stånden bli underrättade
huru med vårt fädernesland rätteligen tilstår, huru des
välfärd sedan sista Riksdag blifvit förkofrad, des hushåldning
förbättrad, des styrka och anseende förökt, och hvad förmån
Ständers förra omsorg des medborgare tilskyndat.
Til at med fördel och nytta företaga och afgiöra så angelägna
giöromål är högst angelägit at utur vägen rödjes alt hvad
det kan hindra, och at vi ikläda oss alla dertil högst nödige
egenskaper.
Sakernes befintelige närvarande tilstånd, åtanka af det
framfarne, betraktan af det tilkommande, åhågan för riket och
dess inbyggares vältrefnad, omsorg för alt skadeligts förekommande
fordrar af oss eftertanka, försiktighet, oväldughet, rättrådighet
och enighet.
Eftertankan påminner hvad tilförene händt, som varit
nyttigt eller skadeligt, och nyttjar alt til fördel.
Försiktigheten leder til sådane måtts tagande, som lända
til rikets och dess inbyggares välgång i framtiden.
Oväldugheten gior, at alla förut insmygde och ofta på
falsk grund fattade tankar bli ogillade, och at alt efter dess
egit halt och rätta värde blir ansedt.
Med rättrådigheten följer trygga samveten och almän
säkerhet.
Enigheten förkofrar alt, gior alt arbete lätt, förtager alt
missnöje, formerar förtroligheten, afböjer olyckor, medförer välsignelse,
tilskyndar almän välgång och är et rikes förnämsta
styrka, hvarigenom det vinner anseende, säkerhet och förkofring.
Utan enighet är fara at vårt arbete blir fåfängt, gifve
Gud ej skadeligt.
Enighet är oss nödig. Enighet önskar jag Högl. R. o. A.
uti alt deras förehafvande och jemväl nu til deras efter lag
och vanlighet första giöromål, som är at välja deras Landtmarskalk;
til hvilket jag nu har den ähran at invitera Högl.
R. o. A.
Den stora enighetens Gud, styre och före Han sielf Edert
vahl, så at det måtte falla på den, som näst den stora Gudens
ähra älskar enighet, har böjelse til rättrådighet, ikläder sig
oväldughet och så nyttjar eftertankan af det framfarna, at det
med försiktighet vändes til tilkomande almän nytta och välgång.
Landtmarskalks-val.
3
Den nådige och alsvåldige Guden, Han välsigne alt Högl. R.
o. A:ns företagande och låte alla Högl. R. o. A:ns tilhörige egenskaper
vara det almänna til nytta och fördel. Vare Eder dygd
och gudsfruktan medel til al olyckas afböjande och välsignelses
tilskyndande, lede Edre bepröfvade vitterhets- och förståndsgåfvor
det almänna til högsta välgång; Eder mandom och tapperhet
vare rikets säkra fäste och förkofring; Eder rättrådighet
hålle orättrådigheten uti beständig träldom och Eder enighet
vare medlefvandom en nyttig och hälsosam förebild och af
efterkommande uti beständigt äreminne efterfölgd.
Som R. o. A. häruppå förklarade, det i följe af Riksdagsordningen
innan något företoges R. o. A. bör utnämna sin
Landtmarskalk och at altså straxt med voteringen kommer at
giöras begynnelse; altså satte sig vid Landtmarskalks-bordet at
emottaga voterings-zedlarne:
Gref Putbus fullm. Hr Rutger Barnekow. Frih. Sten Coijett.
Hr Lodes fullm. Hr II. H. Boije. Hr Johan Fridrich
von Didron.
Hr Lars Åkerhielm. Hr Eric Fröberg.
Och begyntes med voteringen då R. o. A. efter upropslistan
upropades och vid det hvar och en af R. o. A. til Landtmarskalks-bordet
framträdde at aflägga sitt votum, undfick i det
samma den så kallade polletten eller Riddarhustecknet, med
Riddarhusets sigill å den ena och åretalet samt famillens numer
och namn och der fullmäktige äro, tillika fullmäktigens namn
å andra sidan, hvilka Riddarhusteckn vid denne Riksdag voro
af grön färg.
Under voteringen emottogos jemväl deras voterings-zedlar,
som i staden närvarande voro och sig till denne Riksdag angifvit
och anteckna låtit, men för siukdom och andre laglige
förfall vid upropet ej kunde vara tilstädes; dock antogos sådane
frånvarandes voterings-zedlar ej på annat sätt, än at de antingen
med deras namn egenhändigt voro underskrefne eller ock
med deras egne sigiller förseglade, då sigillet i de 6 Deputerades
åsyn, som suto vid bordet, blef upbrutit och den inneslutne
voterings-zedlen lagd ibland de öfrige.
Vid upropet anmältes jemväl enligit den i uprops-listan
befintelige annotationen, angående dem, af hvilka vid anteckteckningen
man begärt attester, at de fyllt sine 24 år, hvilken
ålder Riksdagsordningen til Riksdagens bivistande kräfver; och
4 (Dec. 8.) C. E. Lewenhaupt vald till Landtmarskalk.
voro jemväl attesterne til hands at vid påfordran af bemälte
Hrr Deputerade, som suto vid bordet, blifva påsedde.
De, som vid första upropet ej voro tilstädes, antecknades
af tvänne Hrr Deputerade och upropades å nyo då de inlade
sine vota, och somlige dock ej annars än på sätt, som ofvan
förmält är, läto dem genom andre ingifva.
Sedan uplästes voterings-zedlarne af Hr Barnekow med
hög röst, blefvo af de öfrige Hrr Deputerade påsedde och lades
tilsammans serskilt för hvart namn, hvilke voterings-zedlar
sedan med liud röst räknades och hade vota:
Hr Riks-Rådet Gref Lagerberg  et,
General-Lieutenanten Frih. von Diihring — et,
Lagmannen Hr Carl Lilliestierna  et,
Öfverste-Lieutenanten vid Lif-Regimentet, Frih. Matthias
Alexander von Ungern Sternberg
tre,
Praesidenten i K. Camar-Collegio Hr Gust. Palmfelt  siu,
Generalen af Cavalleriet Grefve Charles Emile Lervenhaupt sex
hundrade åttatio tre,
som det af ofvanbemälte Hrr Deputerade underskrefne voteringsinstrumentet
utvisar, hvilket finnes ibland Allegaterne til
detta Protocoll.
Hr Generalen Gref Charles Emile Lewenhaupt, på
hvilken våhlet så enhälleligen fallit, framträdde och förklarade,
at som Riksens Ridderskap och Adel nu andra gången behagat
hedra honom med deras förtroende til detta vigtiga hedersembetet,
så giorde han sig det hoppet, at R. o. A. ej mindre
lära vara försäkrade om des vördsama erkänslan än om dess
upriktiga nit för det almänna bästa; önskade at den store
Guden ville styra rådslagen til fäderneslandets välgång och
bästa, samt R. o. A. och samtelige Riksens Ständer til samdrägt
och enighet, så at denne Riksdag må för riket blifva
så lycksalig och nyttig, sorn des upsåt är upriktigt och redeligit.
Härtil svarades af R. o. A. med ett allmänt handklappande.
Frih. von Ungern framträdde häruppå och vid landtmarskalkstafvens
öfverlefvererande höll til Hr Grefven och Landtmarskalken
följande tal:
Högvälborne Hr Grefve och Landtmarskalk.
Som det af ålder skedt, så händer det ock nu, genom nit
och omvårdnad för det almänna förvärfvas förtroende, som af
Frih. v. Ungern-Stembergs tal till Landtm. Deputation. 5
sig föder kärlek, med hvilken följer myndighet at handhafva
lag och ordning hålla.
Högh R. o. A:ns altid betygade omsorg för fäderneslandets
upkomst och välgång har nu åter värkat det samma; och som
Hr Grefvens och Landtmarskalkens nit för det almänna är
oaflåtelig, så är ock R. o. Arns förtroende och kärlek oföränderlig,
och til et öfvertygande teckn deraf, så har jag den
ähran at nu för andra gången å R. o. Arns vägnar öfverlefverera
landtmarskalksstafven, til hvilkens lyckeliga förande
jag önskar Hr Landtmarskalken den Högstas bistånd och välsignelse.
Och om vi af vare förre Riksdagar ännu intet ernått al
önskad och förväntad värkan, så gifve den nådige Guden, at
stafven af Hr Landtmarskalken ina återlefvereras full af säll—
hetsfrukter, så at enighet, förtrolighet, alman vältrefnad och
beständig välgång aldrig mera måtte saknas, och denna Riksdag
med skäl räknas bland våra värkelige sällheter och in uti
sidsta tider af Svea och Götha män vördas, som grunden til
deras lycka, upkomst och trefnad.
Hvaruppå Hr Landtmarskalken, sedan han emottagit
stafven, aflade Landtmarskalks-eden, som utur Riksdagsordningens
10 § af Riddarhus-Secreteraren förestafvades.
R. o. A. betygade emot Hr Landtmarskalken sin fägnad
öfver våhlet och önskade honom lycka.
Sedan utnämdes följande Deputation at i underdånighet
berätta H. K. Maj:t och Hennes Maj:t Drottningen, det R. o.
A. valdt Hr Generalen Gref Lewenhaupt til Landtmarskalk.
Grefvar:
Hr De la Gardie, fullm. Frih. Wrede. Gref Sparre.
Friherrar:
Frih. Coijett, Sten. Frih. Strömfelt.
Adel:
Hr Silfverhielm. Hr Svenske.
Hr Silfwerbrand. Hr Boije, Hans Hindr.
Hr Gadde. Hr Bärfelt.
Hr Bergengren, Peter. Hr Breitholtz.
Hr Camarherre Ehrencreutz, som uppå R.o.A:ns anmodan
var upgången at i underdånighet förnimma enär Deras Majestäter
i nåder skulle täckas at lemna bemelte Deputation före
-
6 (Dec. 8.) Landtm.s-valets tillkännagifvande. Uppvaktning.
träde, kom tilbaka och berättade, at Deras Majestäter i nåder
sig utlåtit, det Deputationen nu straxt kunde giöra sin underdåniga
up vaktning;
Hvaruppå Deputationen upgick til Deras Majestäter at i
underdånighet aflägga den dem updragne förrättningen.
Och som nu klockan var in emot 3, skildes R. o. A. för
denne gången åt.
Den 9 December.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, gaf Hr Landtm, tilkänna,
at som det plägar vara vanligit at gifva de andre Stånden
kundskap om Landtmarskalks-vahlet genom Riddarhusfiscalen,
hvilket i går ej kunnat ske, emedan Stånden redan varit åtskilde,
så kunde Hr Trejfenhielm i denna förrättning nu afgå;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Frih. Henric Wrede, som i går anfört Deputationen,
hvilken hos Deras Majestäter i underdånighet berättat om
Landtmarskalks-vahlet, gaf R. o. A. tilkänna, at H. K. Majit
uti mycket nådige ordasätt yttrat sitt nöje öfver det vahl, soto
R. o. A. gjordt, samt betygat des nådiga fägnad, at vid detsamma
så mycken enighet förspordts; på lika nådigt sätt hade
jemväl Hennes Majit Drottningen sig utlåtit, och hade begge
Deras Majiter i nåder förklarat, at den vid detta vahl försporde
enigheten fägnat Deras Majiter såsom et godt och behageligit
förebod vid denna nu begynte Riksdagen.
Hr Landtm, förmälte at i följe af Riksdagsordningen
borde R. o. A. och de öfrige Stånden med Deputationer, som
af Landtmarskalken och Talemännen anföras, giöra deras underdåniga
upvaktning hos Deras Majestäter; men som Borgareståndet
i går ej ännu valdt sin Taleman, så hemstältes til R.
o. A. om icke til al förtrolighets bibehållande Stånden emellan
med denna Deputations utnämnande och afgående kan anstå
til des Borgareståndet jemväl fådt sin Taleman, hvilket förmodeligen
i denne förmiddag och törhända innan klåckan
ellofva kan vara giordt.
R. o. A. biföllo i alla delar denna Hr Landtmarskalkens
föreställning.
Hr Landtm, anmälte, at åtskillige af R. o. Arns ledamöter
påminna, det Öfverste-Lieutenanten och Adjutanten vid
Öfv.l. M. Wolbergs o. Kapten W. Schwerins introduktion. 7
K. Majits Lif-Drabanter Hr Wolberg, i följe af R. o. Arns
på förleden Riksdag tagne Resolution ibland R. o. A. må blifva
intagen.
Häruppå uplästes R. o. A:ns Resolution af den 7 April
1739, öfver den då förordnade Riddarhus-Deputationens Memorial,
angående deni, som sig til introduction och naturalisation
angifvit, uti hvilken Resolution vid slutet förmäles, at
R. o. A. sig förenat at på samma Riksdag ingen introduction
blifver, utan kommer allenast Hr Capitain Werner Schwerin
på dess cousins Hr Otto Schwerins numer, och Hr Wollberg
uppå Hr Tungelfelts numer ibland R. o. A. at intagas.
Hr Landtm, förestälte vidare, at sorn vid alle öfverläggningar
är nödigt at underrätta sig om lagens innehåld, så borde
nu afhöras, hvad Riddarhusordningen angående introductioner
stadgar;
Och uplästes altså utur den projecterade Riddarhusordningens
1 Artickel den förste, andre, tredje och femte §,
samt den 2 Articlens 2 §, uti hvilke §§ stadgas hvad som föregå
bör, innan någon på Riddarhuset kan blifva introducerad och
i matrikeln inskrifven.
Frih. Henr. Wrede förestälte, at som detta är en adoption,
genom hvilken ingen numer på matrikeln förökes, och
R. o. A. på förre Riksdagen expresse resolverat, at desse skola
intagas, så kunde samma R. o. Arns Resolution först verkställas,
och sedan, ifall för andre någon introduction kommer
at ske, en serskilt Deputation dertil at förordnas.
Hr Landtm.: R. o. A. kunna härutinnan såsom en
Ståndet enskylt tilhörig sak dispensera; eljest måste jag som
Landtmarskalk påminna, at detta är et afsteg ifrån den af
R. o. A. en gång härom faststäldte lagen, som vi nu hördt upläsas.
Hr Palmstierna: Om Hr Tung eifelt hade en uti sitt
äktenskap aflad son, hvilken hade laga ålder-, så kunde ju densamma
intet förvägras at med en annans fullmakt sittja här
på Riddarhuset; Hr Wollberg är en medelst K. Majits nådige
bifall och R. o. Arns samtycke adopterad son: altså kan jag
ej afse med hvad skäl, då ingen numer derigenom på matrikeln
ökes, honom kan förmenas, sedan R. o. A. samtyckt til dess
intagande, at nu strax niuta samma R. o. Ains Resolution
til goda.
Hr Landtm, uprepade, at så väl med Hr Wollberg som
med Hr Capitain Werner Schwerin voro en particulier casus,
8 (Dec. 9.) Öfv.l. Wolbergs o. Kapten v. Schwerins introd.
uti hvilken R. o. A. kunde dispensera om de så för godt funno;
och om det anses blott som et verkställande af hvad på förre
Riksdagen blifvit resolverat, så tyktes härvid ej vara någon
serdeles svårighet.
Det begärtes af åtskillige, at Hr Landtm, ville giöra propositionen,
och at så väl Hr Werner von Schiverin som Hr
Wolberg ifrån afgifterne til Riddarhuset måtte befrias.
Hr Landtm, frågade häruppå om Hr Wolberg och Hr
Werner von Schwerin nu straxt komma at intagas och ifrån
afgifterne til Riddarhuset at befrias;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Henr. Wrede påminte, at som detta ej voro någon
introduction, då en ny numer och famille blifver i Riddarhuset
och på matrikeln införd, så böra ej eller de, som nu inkommit
(efter det eljest brukelige sättet) igenom Deputerade
emottagas, utan voro bäst at Hr Wolberg möttes vid dören af
Hr Tung eifelt och af honom infördes;
Och fants godt at härmed således förhållas skulle;
I följe hvaraf Hr Tungelfelt vid dören emottog så väl Hr
Wolberg som Hr Werner von Schwerin och förde dem innom
skranket.
Sedan Hr Tungelfelt der aflagt hos R. o. A. en ödmiuk
tacksägelse för det de behagat intaga Hr Wolberg, samt försäkrat
at R. o. A. i honom lärer hafva en ledamot af et redeligit
och patriotiskt hierta;
Framträdde begge desse intagne Herrar, Hr Wolberg och
Hr von Schwerin, då Hr Landtmarskalken tog dem i hand
samt önskade dem lycka.
Hr Otto Wilhelm De Geer påminte, at desse Herrars
befrielse ifrån Riddarhus-afgiften ej må blifva något praejudicat.
Under det at härom discourerades anmälte sig Hr Wulfwens
ti erna at få tala, och sedan Hr Landtmarskalken skaffat honom
liud, förestälte, at det voro betänkeligit at hädanefter aldeles
hämma alla adoptioner; en och annan frälseman kunde giöra
et rikt ofrälse gifte; betogo man honom den friheten at på behörigt
sätt i Adeligit stånd adoptera sin stiufson eller någon
annan nära anhörig, som ej voro Adelsman, så gingo egendomen
utur Ståndet och i ofrälse händer; exempel voro nog
både i äldre och senare tider, at sådane adoptioner varit tillåtne
och voro saken icke eller farlig.
Om Kapten v. Staudens introduktion. Talman i Borg.-st. 9
Hr Landtm, sade detta vara mycket väl påmint, men at
han ej viste någon fråga nu hafva varit om adoptioner, utan
allenast om Riddarhus-afgiften.
Gref Henning Gyllenborg sade frågan ej hafva varit
om adoptioner, utan allenast om Riddarhus-afgiften, och höllö
han hvad den senare angingo för ganska betänkeligit om R.
o. A. härutinnan så skulle binda sig händerne, at ifall någon
välförtient man, som ej voro bemedlad utan i svage vilkor,
ibland R. o. A. kommo at intagas, den samma för Riddarhusafgiften
ej skulle kunna befrias, utan voro bäst at R. o. A.
sig förbehöllo härutinnan efter omständigheterne at förfara, och
at emedlertid hvad R. o. A. i dag i anseende til Hr Schwerin
och Hr Wolberg angående befrielse för Riddarhus-afgiften
behagat resolvera, ej må åberopas som något prejudicat.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
bifölls detta af R. o. A.
Hr Huppenfelt framträdde och sade sig på Hr Capitain
von Staudens vägnar böra påminna, at aldenstund bemälte
Capitain, som voro en käck och braf officerare, på sidsta Riksdag
af Riddarhus-Deputationen til introduction blifvit anmäld,
och för samma Deputation icke allenast vijst sin adelige härkomst
utan ock betalt afgiften så väl til Riddarhuset som
Krigsmans-cassan, hvarpå han hade vederbörandes quittence,
des broder jemväl i Liffland för Adelsman blifvit erkänd,
emedan han der besuto adelige gods, så syntes billigt, at Hr
Capitain von Stauden äfvenväl nu må blifva intagen; han voro
som en vän förbunden at vid detta tilfälle bevaka Hr von
Staudens rätt.
Det sades at annat voro at för sin egen numer introduceras,
och annat at på en annans numer adopteras, hvarmed
denna discours afstadnade.
Uplästes för R. o. A. Regeringsformen.
Vidare uplästes K. Maj:ts nådiga Försäkring.
Ytterligare uplästes Riksdagsordningen til den 17 §.
Hr Landtm, förmälte, at Hr Treffenliielm, som hos de
andre Stånden notificerat Landtmarskalks-vahlet, bragt tilbaka
Ståndens tacksägelser och hälsningar och berättar derjemte, at
Borgareståndet i dag kommit til slut med våhlet af Taleman,
hvartil Justitise-Borgmästaren i Stockholm Aulcewill af Ståndet,
utnämd blifvit.
10 (Dee. 9.) Ordning på Riddarhuset. Om Riksråds-val.
Anmältes Hr Carl Urban Hicemes Memorial, derutinnan
han anhåller at i dag eftermiddagen här på Riddarhus-sahlen
få hålla et tal på svensk vers angående enighetens och samdrägtighetens
nytta och förmån.
Uppå Hr Landtm:ns föreställning fants godt, at innan
frihet härtil lemnäs, talet af tvänne R. o. A:ns ledamöter hos
Riddarhus-Seereteraren igenomses, om i det samma något anstöteligit
torde finnas.
R. o. A. skildes åt.
Den 10 December.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud fortfors med Riksdagsordningens
upläsande ifrån den 17 § och til slutet.
Hr Landtm, förestälte om icke R. o. A. nu sorn på
förra Riksdagen behagade komma öfverens först derom, at ingen
proposition giöres af Landtmarskalken, der icke hvar och en
af R. o. A. är på sitt behörige rum, och för det andra, at ingen
stiger up på sin bänk, som ej anmäler sig at vilja tala.
R. o. A. förenade sig at detta noga efterkomma.
Hr Landtm, berättade sig i går hafva haft sammanträde
med de öfrige Ståndens Talemän uti det vanliga rumet här på
Riddarhuset, hvilket sammanträde förr ej kunnat ske emedan
Borgareståndet ej förr än i går utnämdt sin Taleman; och som
man då öfverlagt om Ståndens underdåniga hälsnings afläggande
hos Deras Majestäter, hvarom Riksdagsordningens 10 §
förmäler, deräst tillika stadgas at vid samma tilfälle om Riksdagens
utlysande anhållas bör, så hade man funnit den i följe
af Riksens Ständers slut på förre Riksdagen utfärdade Förordningen
af den 27 Febr. 1739 vara i vägen, hvilken stadgar
at straxt efter Talemännens vahl förslag til de emellan Riksdagarne
ledige blefne Riks-Råds-embeten skal författas, på det
sadane ledige Riks-Råds-embeten strax vid Riksdagens begynnelse
måge komma at besättjas, emedan, om i följe af samma
Förordning Rådsförslaget skal gå förut, hos K. Maj:t om Riksdagens
utlysande ej kan anhållas innan Rådsförslaget blifvit
författat.
Häruppå uplästes 3 § af nyss bemålte Förordning, hvilken
på sätt som förmält är stadgar om de ledige Riks-Råds-embetens
besättjande strax vid Riksdagens begynnelse.
Om Riksråds-valen.
11
Hr Palmstierna hemstälte om icke i anseende dertil, at
Förordningen tydeligen stadgar, at straxt efter Talemännens
vahl Rådsförslaget bör uprättas, det må skridas til samma
Förordnings verkställighet, och som til förslagets uprättande
visse Deputerade böra utses, hvilke pläga utnämnas af de vanlige
Electorer, men desse af Bänkmännen först böra vara
valde, altså måtte man nu straxt och at ej förlora tiden begynna
med at giöra Bänkmän.
Häröfver upkom hos R. o. A. en vidlyftig discurs och
höll Hr Didron före at som med Riksdagsordningen och bruket
altid enligit varit, at med upvaktningen hos Ofverheten och
med gudstiensten giordts begynnelse, men den upläste § voro
en ny lag, som härtils ej varit practicerad, så kunde man nu
komma öfverens på hvad sätt den i framtiden bör värkställas,
men emedlertid för denna gången blifva vid det som med Riksdagsordningen
och det härtils öflige bruket är enligit.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke något expedient
kunde upfinnas, så at de vanlige Riksdagsceremonierne och
sysslorne ej hindrades och tillika denne nya lagen om RiksRåds-ämbetens
besättjande strax vid början af Riksdagen kunde
salveras; nödvändigheten af det förra voro ögonskenlig, på det
innom tilstundande Julhögtid Deputationerne måge vara satte
och i sitt arbete, och det senare, nemligen Råds-embetets besättjande,
kunde ock utan något serdeles uppehåld vinna sin
fullbordan, om R. o. A. behaga fastställa at innom 8 dagar
Råds-vahlet skal vara giordt; emedlertid kunde upvaktningen
hos Ofverheten och gudstiensten på Riks-sahlen gå för sig.
Hr Lilljestjerna instämde härmed, och sade sig tycka
hela skiljaktigheten R. o. A. emellan bestå uti en liten fråga
om processen; ty om sjelfva lagens obrottsliga hållande, at
strax vid Riksdagens början de ledige Råds-ämbeten skola besättjas,
kunde ingen fråga vara; Hr Lilljestierna sade sig hålla
före, at innan Riksdagen kan sägas hafva tagit början eller
vunnit activitet, tvänne omständigheter böra gå förut, nemligen
at Stånden i underdånighet upvakta Ofverheten och at gudstjensten
förrättas.
Häremot förestältes af Frih. Henric Wrede, Gref Henning
Gyllenborg, Hr Palmstierna och flere af R. o. A. den
åberopade lagen, at Rådsförslaget skal giöras strax efter Talemännens
vahl, vara så klar och tydelig, at man innan sådant
skedt ej något kan företaga; vill man med debatter härom ut
-
12 (Dec. 10.) Om Riksråds-valen.
draga tiden, så kommo man så mycket senare til at upvakta
Ofverheten och bivista gudstiensten, i det stället at om man
sig nu förenade at välja Bänkman, Electorer och Deputerade
til Råds-vahlet, kunde alt innom et pär dagar vara giordt.
Häruppå föll discoursen derhän, om icke en gensägelse
tyckes vara emellan Riksdagsordningen och denne åberopade
Förordning, emedan den förra stadgar, at Riksdagen med gudstiensten
skal begynnas, och denna senare Förordningen tyckes
innehålla, at Rads-vahlet skal gå förut; hvarvid af någre påmintes
at den senare lagen explicerar och förklarar den förra,
ty der står strax efter Talemännens vahl; hade lagens mening
varit at med Råds-förslaget skulle dröjas til des Ständerne
varit på Riks-sahlen, så hade sådant tydeligen varit utsatt;
af andre påmintes at uti § giöres en åtskilnad emellan förslagets
uprättande och Råds-embetets besättjande, det senare
sägs böra ske straxt vid Riksdagens begynnelse, men om det
förra är sol klart stadgat, at det skal ske straxt efter Talemännens
vahl; begärtes altsa af atskillige, at som lagen voro
så klar och man ej kunde komma densamma at verkställa
utan förutgångit vahl af Bänkmän och Electorer, Hr Landtmarskalken
ville giöra frågan om icke man må begynna at
uttaga Bänkmän.
Hr Landtm, frågade om Bänkmännen nu skola uttagas;
Hvartil svarades med Ja;
Men efteråt hördes ropas Nej.
Begyntes altså åter at discoureras och yttrade sig Frih.
Ungern, at angående Råds-vahlets företagande och Deputerades
utnämnande, som det förrätta skola, R. o. A. snart
lära vara förente, men tnågan blifver om de Electores, som nu
utses, skola blifva perpetui och välja til alle Deputationer under
hela Riksdagen; hemställandes Frih. Ungern om icke til at
vinna slut på discourserne R. o. A. skulle behaga at nu straxt
nämna Electorerne til Rads-vahlet, och sedan Riksdagen är
börjad de Electores, som skola blifva perpetui;
Det förmentes af någre det vara tid nog at afgiöra denna
frågan när Bänkmän och Electorer blifvit valde, hvaremot af
andre anfördes, at om då någon ändring sker, så voro persona
lassa.
Hr Didron förestälte at som K. Majit och Rådet äga
handhafva och besörja verkställigheten af al af Ständerne giord
lag, och denne nya lagen först på förleden Riksdag blifvit för
-
Om Riksråds-valen.
13
fattad, så lärer ock K. Majit och Rådet, så snart denne Riksdag
tagit sin början och kommit i activitet, ej underlåta at
gifva Riksens Ständer tilkänna, det sedan sidste Riksdag et
Råds-embete blifvit ledigt, och när sådant skedt höll Hr Didron
före rätta tiden vara at skrida til Rådsförslagets uprättande.
Men häremot påstods af Hr Palmstierna, Frih. Henr.
Wrede och flere af R. o. A. det ej vara nödigt at vänta på
avertissement ifrån Rådet om et giöromål, sorn Ständerne til—
kommer, och hvartil de sig tiden förbehållit, samt at 3 §
af den ofta åberopade Förordningen voro så klar, at ingen
annan fråga kan blifva än om Bänkmännen nu strax skola
väljas.
Häruppå förföll åter discoursen derhän om icke Bänkmäns
väljande voro en sådan Riksdags-syssla, som ej kunde företagas
innan Ständerne varit på Sahlen och Riksdagen kommit
i activitet, af hvilken mening i synnerhet
Gref Dohn a sig förklarade, så väl som Hr Riddercrantz
och Frih. Sten Bielke, anförandes angelägenheten så
i alla tider som vid närvarande conjuncture, at innan något
Riksdags-arbete företages begynna med den högste Gudens anropande
om nåd och välsignelse.
Härtil svarades at Bänkmäns väljande voro en sådan
syssla, som på förleden Riksdag blifvit verkstäld innan Ständerne
varit på Sahlen.
Frih. Ungern uprepade åter sig ej tro frågan så mycket vara
om Bänkmän nu strax skola väljas eller ej, utan fast mera om
de Electorer, som nu skola välja Deputerade til Råds-vahlet,
skola blifva perpetui öfver hela Riksdagen; hemställandes om
icke R. o. A. ville förena sig om en inethode at välja dem, som
komma at förrätta Råds-vahlet, eljest blifva här flere qusestioner.
Hr C. Gustav Boije förestälte at så högt den vid Landtmarskalks-valilet
försporde enigheten honom fägnat, så högt
bedröfvade det honom at nu se skiljaktigheter uti en så klar
sak; alle äro derom enige, at et Rådsförslag strax skal uprättas;
står det fast, så måste den af R. o. A. faststäldte methoden
följas, nemligen at af bänkarne giöres Bänkmän, desse
välja Electorer, hvilka sedan utnämna dem, som komma at
förrätta Råds-vahlet. Skulle något i denne faststäldte methoden
ändras, det voro ganska eftertänkeligit, ty intet kan vara billigare
och säkrare, än at bänkarne välja och de 3 valde lotta;
14 (Dec. 10.) Om bänkmäns- och elektors-val.
Hr Boije lade här til, huru nödigt det voro at betänka conjoncturen
och vara omtänkt om enighetens bibehållande.
Hr Lilljestierna och flere: at aldeles ingen frågan eller
tvifvelsmål voro om den giorde lagens efterlefvande, utan voro
hela skiljaktigheten allenast om tiden til Bänkmäns väljande,
antingen det skal ske nu strax eller sedan Ständerne varit
på Sahlen.
Hr Buhre begärte at det måtte skridas til votering.
Hr Palmstierna: Om lagen skal verkställas, måste första
operationen ske med Bänkman; äro vi enige om ändamålet,
huru kunna vi votera om medlen? Jag hemställer altså at voteringspropositionen
må blifva om icke Bänkmännen strax skola
uttagas och samma Bänkmän sedan utnämna Electores, hvilke
icke allenast välja Deputerade til Råds-vahlet utan ock til
alle de öfrige Deputationerne.
Sedan discourerades en stund hvad propositionen skulle
blifva, hvilken omsidor af
Hr Landtm, blef giord, skrifteligen upsatt och för R. o.
A. upläst, så lydande:
Den som vill at Bänkmän och Electorer skola väljas på
samma sätt som på förleden Riksdag, skrifver Ja.
Den som vill at en annan methode på denne Riksdag skal
brukas, skrifver Nej.
Hr Wulfwenstierna anförde, at på de förra Riksdagar
åtskillige ventilationer varit om en god methods uppfinnande
til Bänkmans-vahl, da jemväl åtskillige Memorialer derom
blifvit ingifne samt projecter giorde, hvilke uti den nya Riddarhusordningen
lära vara införde; hemställandes om icke de
samma kunde upläsas, och propositionen sedan blifva, hvilketdera
af samma projecter R. o. A. täckas bifalla.
Frih. Lillje begärde äfvenväl, at samma projecter måtte
upläsas, så at R. o. A. får höra dem.
Frih. C. W. Cederhielm uprepade på hvad sätt de tvänne
förre Riksdagame med Bänkmans-vahlet blifvit förhållit, nemligen
at hvar bänk genom omröstning utnämdt trenne, hvilke
sedan låttat.
Frih. von Ungern sade så vara förhållit på de tvänne
senaste Riksdagar, men at uti Riddarhusordningen en annan
methode skal vara projecterat, hvilken Frih. Ungern förmente
då vara bifallen.
Om bänkmäns- och elektors-val.
15
Hr 0. W. De Geer yttrade sig, at som samma project
skal utgå på et blott låttande, så voro det för mycket vågat
at vid et så angelägit vahl sättja rikets välfärd på en blind
slump och lycka.
Frih. Carl Otto Hamilton instämde härmed och sade
sig vara af den tankan, at et så angelägit vahl ej bör lemnäs
til lyckan och des sällsamhet; alla äga lika rätt at blifva
Bänkmän, men alla kunna ej äga lika gåfvor; sysslan voro
angelägen, och den, som densamma efter samvete och til rikets
nytta skal förrätta, bör känna folket; tilläggandes Frih. Hamilton
sig önska, at et så vigtigt ärende ej må lämnas til en
slump och likasom tärningekast; lycka och lottning voro god,
men ej annars än när personer förut genom vahl blifvit utnämde.
Uppå åtskilliges begäran uplästes den af Landtmarskalken
giorde propositionen ännu en gång;
Och som densamma med Ja och Nej besvarades;
Begärdes af en och annan at voteringen må gå för sig.
Frih. Gust. Hamilton sade sig kunna märka, at myckenheten
för Ja är ansenligen större, hemställandes om man icke
altså kunde förena sig utan votering, hvilket han förmente
kunna ske om frågan giordes än en gång.
Hr Lilljestierna yttrade sig, at han måste påstå votering
för frihetens skuld.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behaga utnämna dem,
som komma at sittja vid bordet,
Och som härtil svarades Ja,
satte sig vid Landtmarskalks-bordet at emottaga och räkna
voterings-zedlarne:
Gref Liwen. Frih. von Rosens fullm. Hr
./o/(. Maklier.
Hr Carpelan. Hr Isac. Gabr. Silfwerhielm.
Hr Carl Axel Ruthenschöld. Hr Carl Gust. Gyllenspetz.
Hr Landtm, förmälte, at Prästeståndet låtit nu på stunden
notificera, det Ståndet redan utnämdt sine Deputerade til
Råds-vahlets förrättande.
Skreds til votering. R. o. A. upropades efter uprops-listan
och aliade sine vota; absentes annoterades och blefvo sedan
upropade, vota räknades och voro:
Ja, fyra hundrade sextio,
Nej, et hundrade sextioet,
16 (Dec. 10.) Bänkmäns- och elektors-val.
sorn det ibland Allegaterne til detta Protocoll befintelige
votering s-instrumentet utvisar, hvilket för R. o. A. uplästes.
Under påstående votering blef likaledes ifrån Borgareståndet
berättat, at Borgare-ståndet utnämdt sine Deputerade
til Råds-vahlet.
R. o. A. skildes åt.
Den 11 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, förestälte, at som efter
R. o. A:ns i går tagne slut Bänkman och Electores på samma
sätt nu komma at väljas, som på förleden Riksdag, altså kunde
nu åter 1738 års Riksdagsprotocoll upläsas, huru då härmed
är vordet förhållit.
Uplästes altså utur bemelte Protocoll I, sid. 15 och de
följande, huruledes och på hvad sätt vid förleden Riksdag så
väl på bänkarne blef voterat, som sedan för Landtmarskalksbordet
lottat.
Sedan detta var afhört voterades i tysthet på hvar bänk
om de tre, som skulle träda fram och lotta, hvilket skedde
med slutne /edlar;
Och då uppå Hr Landtm:ns giorde frågan var svarat,
at bänkarne med voteringen voro färdige, satte sig vid Landtmarskalks-bordet
at se på lottningen 4 Hrr Deputerade, nemligen:
Gref
Nils Bonde af Biörnö. Frih. Carl Friår. Creutz.
Hr Bengt Lilljehök. Hr Aleph Anrep.
Och framträdde sedan efter bänkarnes numer, hvilke i
sin ordning upropades, de tre, som uppå hvarje bänken fådt
pluraliteten.
Med låttningen gick sålunda til, at efter bänkarnes antal,
som voro 52, voro på 52 zedlar skrefne det ordet »Bänkman»,
och deremot var på 104 zedlar skrifvit »intet Bänkman»; desse
zedlar, som voro ihoprullade, och hvar och en uti en liten
blyring inträdde, på det de intet måtte kunna gifva sig ut,
voro lagde i trenne korgar, 52 zedlar i hvar korg, varandes i
den ena korgen allenast zedlar med ordet »Bänkman» och uti
de andra tvänne zedlar med orden »intet Bänkman». Så fort
nu de 3, som lotta skulle, ifrån hvar bänk efter upropet fram
-
Bänkmäns-val.
17
trädde, togo de Deputerade en zedel utur hvar korg och lade de
samma uti en hatt, deräst zedlarne af Riddarhus-Camereraren
Treffenliielm omskakades och sedan utur hatten, som holts så
högt up, at ingen af de lottande kunde se der in, af de lottande
sielfve uttogos och af dem öpnades, då den, som fådt zedelu
med ordet Bänkman uppå, för Bänkman af samma bänk uptecknades.
Enär de 3 lottande innom balustraden inträdde, upropades
bänkens numer och deras namn för R. o. A. med liud röst;
hvilket och skedde med dens namn, som efter förrättad lått—
ning blifvit Bänkman.
Denna lottning föll således ut, at för bänken
N:o 1 blef Gref Carl Frölich N:o 2 Gref David Frölich,
Bänkman,
N:o 3 Frih.//ans Diedr.Mörner, N:o 4 Frih. Didrich Uxkull,
N:o 5 Frih. Gyllenpistol, N:o 6 Frih. Scheffer,
N:o 7 Frih. Sack, N:o 8 Frih. Carl Mörner,
N:o 9 Frih. Ahr.Leijonhufwud, Nio 10 Hr Henr. Falkenberg,
N:o 11 Hr Hans Henr. Boije, N:o 12 Hr Pehr Stierncrona,
N:o 13 Hr Louis De Geer, Nio 14 Hr Carl Axel Rudenschöld,
N:ol5Hr Pehr Ståhlhammar, N:o 16 Hr Johan Snoilsky,
N:o 17 Hr Henr. Wulfclou, N:o 18 Hr Jean Gabr. Gyllen
panip,
N:o 19 Hr von Post, N:o 20 Frih. Eric Sparre Knuts
son,
N:o 21 Hr Johan Otto Silwer- N:o 22 Hr Otto Joli. Wolfelt,
ström,
Nio 23 Hr Carl Lilljestierna, N:o 24 Hr Carl Cronacker,
N:o 25 Hr Lars Åkerhielm, N:o 26 Hr Ryttm. Adlerberg,
N:o 27 Hr Carl Cederström, N:o28Hr Matth. Soop,
N:o 29 Hr Hans Ankarcrantz, N:o 30 Hr Joli. Gust. Linroth,
N:o 31 Hr Gust. von Schantz, N:o 32 Hr Stierneld,
N:o 33 Hr Olof Ehrencreutz, N:o34Hr Hermelin,
N:o35IIr Råfelt, N:o36Hr Carl Gust. Ehren
crona,
N:o37Hr Olof Sandberg, N:o38Hr Alexander Tham,
N:o 39 Hr Fröberg, N:o 40 Hr Pehr Gyllenswärd,
N:o41Hr Ladow, N:o42Hr Erich Gust. Boije,
N:o 43 Hr Lars Benzelstierna, N:o 44 Hr Gabr. Borgenstierna,
N:o45Hr Jernfeltz, N:o46Hr von Drake,
Adelns Protokoll 1740—1741. 2
18 (Dec. 11.) Bänkmäns-val. Ceremoniel.
N:o 47 Hr Bungencrona, N:o48Hr von Olthoff,
N:o 49 Hr Werner von Schwerin, N:o 50 Hr Anders Gerli. Lillje
stierna,
N:o 51 Hr Krigs-Commissarien N:o 52 Hr Hinr. Gust. Segerön
Lang, baden, Major.
Under lottningen tildrogo sig följande omständigheter:
At Frih. Gyllenpistol, som för bänken N:o 5 med tvänne
andre var deputatus, ej var närvarande; fants altså af R. o.
A. godt, at de tvänne, som för samma bänk framträdt, togo
zedlar då det sig träffade, at den qvarliggande zedeln, på hvilken
ordet Bänkman stod, blef för Frih. Gyllenpistol, och blef han
således Bänkman för samma bänk;
På bänken N:o 7 hade Frih. Bahring och Frih. Sack fädt
lika vota at vara deputati, låttades altså för dem vid Landtmarskalksbordet,
genom hvilken lottning Frih. Sack blef deputatus
för bänken, och som han ej var sielf tilstädes, lottades för
honom på samma sätt som nyss tilförene för Frih. Gyllenpistol,
hvilket så utslog at Frih. Sack jemväl blef Bänkman;
När bänken N:o 40 upropades, kom ej mer än en af dem,
som genom voteringen blifvit deputati, fram til Landtmarskalksbordet,
emedan de andre begge ej voro närvarande; upsköts
altså med lottningen för bemälte bänk och fortfors med de
öfrige intil sidsta bänken N:o 52, och som emedlertid de öfrige
begge deputati voro upkomne, låttades sidst för bänken N:o 40,
då lotten föll på Hr Gyllenswärd at blifva Bänkman;
Och som emedlertid Frih. Gyllenpistol och Frih. Sack
jemväl voro upkomne, altså trädde alle de, som igenom lottningen
blifvit Bänkmän, innom skranket, och blefvo efter den
ofvan anförde förteckningen upropade.
Hr Landtm, fönnälte, at som i följe af den i går skedde
voteringen med Electorernes väljande på samma sätt bör förhållas,
som på förra Riksdagen; altså komma Bänkmännen
nu at träda af til at välja 24 Electores.
Bänkmännen trädde häruppå ned i Secrete Utskotts-rumet
at förrätta våhlet til Electorer.
Vidare förmälte Hr Landtm, at som på förra Riksdagen R.
o. A. blifvit tilsammans til dess Bänkmännen med våhlet af
Electorerne blifvit färdige och med listan upkommit, så kommer
och nu på samma sätt at förhållas.
Emedan Bänkmännen voro neder uti deras förrättning,
uplästes för R. o. A. Ceremoniellet, hvilket Hr Riks-Rådet
Elektors-val. Elektors-eden.
19
och Öfverste-Marskalken Hr Landtmarskalken tilstält, och den
dagen då Stånden träda up i kyrkan och på Riks-sahlen kommer
at i akt tagas; och fördrögde R. o. A. tilsammans til des Bänkmännen
med Electors-vahlet blefvo färdige, då klåckan var in
emot sex eftermiddagen.
Bänkmännen kommo up och trädde omkring Landtmarskalksbordet,
då Gref Carl Frölich aflefvererade förteckningen
på de utvalde Electores, hvilken för R. o. A. blef upläst och
finnes ibland Allegaterne til detta Protocoll.
Sedan uplästes för R. o. A. formuläret til den eden som
Electorerne på 1738 års Riksdag aflagt.
Så lät ock Hr Landtm, utur 1738 års Protocoll I sid. 22
upläsa huruledes Electorerne nu som tilförene hafva at i akt
taga at til ledamöter i Secrete Utskottet utväljes icke allenast
ifrån Stockholm, utan ock af provintzerne och af gräntze-orterne,
samt af något hvar af staterne.
Hr Landtm, förmälte, at han med de tvänne i Råds-vahlet
deltagande Ståndens Talemän öfverenskommit, at de 3 Ståndens
Electores, som komma at välja til det lediga Råds-embetet,
i morgon klockan siu skulle samlas här på Riddarhuset; men
som redan så långt voro lidit på tiden, at i afton innan R. o. A.
skiljas åt desse Råds-Electorer ej kunna vara valde och aflägga
ed; altså måste återbud skickas til bemälte tvänne Stånd, at
deras Råds-Electores ej träda hit up til Riddarhuset för än
klåckan nio, och at emedlertid Electorerne, som nu träda til
sin förrättning, först välja de 24 af R. o. A., som skola förrätta
Råds-vahlet, och sedan ej skiljas åt förr än de valdt
R. o. A:ns ledamöter uti Secrete Utskottet och Secreta Deputationen,
lämnandes listorne förseglade.
Alt detta bifölls af R. o. A. såsom enligit med det som
på förra Riksdagen blifvit i akt tagit.
Electorerne trädde omkring Landtmarskalks-bordet, upropades
och aliade den nyss upläste Electors-eden, som dem
af Riddarhus-Secreteraren förestafvades.
Hr Stobée och Hr Olof von Törne, hvilke ej voro närvarande,
komma samma ed nedre uti Secrete Utskotts-rumet
innan de träda til förrättningen jemväl lifligen at aflägga.
Hr Landtm, förmälte, at anslag sker til i morgon klåckan
åtta, och förestälte R. o. A. at som tiden är högst angelägen,
så begynnes straxt efter 1/4:dels tima med sakernes före
-
20 (Dec. 11.) Val t. Sekr. Utsk., Sekr. Dep. o. Råds-elektorer.
tagande, hafvandes de, sora ej akta på tiden, at skylla sig
sielfve.
Detta bifölls.
R. o. A. skildes åt.
Den 12 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, gaf R. o. A. tilkänna,
at Eiectorerne efter deras undfångne befalning varit tilsammans
och valdt R. o. Arns ledamöter uti Secrete Utskottet och
Secreta Deputationen (Bil. N. 1. och 2.) såsom ock utnämdt
de 24 R. o. Arns Deputerade, hvilka i följe af Regeringsformens
12 § med de öfrige uti Råds-vahlet deltagande tvänne Ståndens
Deputerade komma at sammanträda at uprätta underdånigt
förslag til det nu ledige Riks-Råds-embetet, hvilket
bör besättjas med en man, som tjent til siöss och uti siömanskap
erfaren är; hvilke frenne förteckningar förseglade voro
ingifne; hemställandes Hr Landtm, om icke de tvänne förre,
nemligen listan på Secrete Utskotts och listan på Secreta Deputationens
ledamöterne nu som på förra Riksdagen til vidare
måge blifva liggande under sin försegling, men den tredje, nemligen
listan på Eiectorerne til Råds-vahlet, nu blifva upbruten.
Detta bifölls af R. o. A. och upbröts altså listan på Eiectorerne
til Råds-vahlet; sedan densamma var upbruten anmälte
Hr Landtm, at Eiectorerne, som densamma författat,
gifva vid handen at et förnamn är förskrifvit, och at de begära
tilstånd at få träda af samma misskrifning at rätta;
Hvilket uppå R. o. A:ns härtil gifne tilstånd skedde, och
bestod felet deruti, at i listan var infördt Gref Fredrich Gyllenborgs
namn i stället för Gref Henning Gyllenborgs, som
nu af Eiectorerne blef ändrat.
Sedan uplästes merbemälte lista för R. o. A. så väl som
formuläret til eden, hvilken af desse Deputerade til Rådsvahlet
kommer at afläggas, och finnas begge desse documenter
ibland Allegaterne til detta Protocoll.
Häruppå trädde bemälte 24 Herrar til Råds-vahlet Deputerade
innom skranket, och sedan de efter listan blifvit upropade,
samt befunnits alla vara tilstädes, aliade lifligen förbemälte
ed, hvilken dem af Riddarhus-Secreteraren förestaf
-
Ordning på Riddarhuset; inilitärkommend.; Riksdagens öppn. 21
vades; hvaruppå de gingo ned uti Secrete Utskotts-rumet, deräst
de öfrige begge Ståndens Deputerade redan voro samlade, til
sin förrättning då klåckan var nio, och som af någre frågades
om de ej skulle hafva någon Instruction, svarades deras Instruction
vara utsatt uti 12 och 27 §§ af Regeringsformen.
Hr Landtm, anmälte, at R. o. A:ns Electorer anhålla
om tilstånd at i eftermiddag kl. 4 träda tilsammans, emedan
de något hade at öfverlägga;
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
Uppå Hr Landtm:ns föreställning kommo R. o. A. derom
öfverens, at under denna stränga kölden de, som hafva egne
hår, så väl som de, hvilke bära peruquer, enär R. o. A. är
allena, behålla hattarne på hufvudet, efter hvars och ens behag,
så at antingen man häfver hatten på eller ej, sådant blifver
utan någon betydelse.
Hr Landtm, anmälte at Öfver-Ståthållaren gifver tilkänna,
det något manskap kommer at under gevär sammandragas
nästkommande måndag, emedan en delinquent då kommer
at exequeras, hvilket voro vanligit at gifvas vid handen när
Ständerne äro samlade.
Häremot giordes inge påminnelser.
Hr Landtm, äskade liud för
Hr Håfmarskalken Löwen, hvilken trädde fram vid Landtmarskalksbordet
och sade sig hafva K. Maj:ts nådige befalning
at til R. o. A. anmäla K. Maj:ts nådiga och vänliga hälsning,
och tillika gifva R. o. A. tilkänna, at ehuru gierna K. Majit
skulle se, at gudstiensten vid Riksdagens öpnande efter Riksdagsordningen
samt vanligheten kunde ske uti stadens Stora
kyrka, så voro dock i anseende til den stränga kölden och de
tvänne passioner af sten och podager, med hvilka K. Majit
under tiden besväras, K. Majits nådige åstundan, at gudstiensten
denna gången kunde ske på Riks-salen.
Uppå Hr Landtmins härom giorde frågan, förklarade R.
o. A., at som K. Majits hälsa voro des trogne undersåtare af R.
o. A. högst om hiertat, så voro och R. o. A. i underdånighet
nögde at med H. Majit bivista gudstiensten på Riks-sahlen,
hvilket jemte R. o. Arns underdånige vördnads anmälande Hr
Håfmarskalken anmodades at K. Majit til underdånigt svar
återbringa.
Sedan Hr Håfmarskalken afträdt, förmälte Hr Landtm,
sig hafva förnummit en och annan af R. o. A. vara förebrakt,
22 (Dec. 12.) Råds-förslagets aflemnande.
som skulle Rådsförslaget upbäras innan Stånden genom sine
Deputerade i underdånighet upvakta Deras Majestäter, hvilket
som det ingalunda skulle rima sig, så kunde Hr Landtm, ej
underlåta at gifva R. o. A. tilkänna på hvad sätt Talemännen
emellan härom voro öfverlagt, hvilket hvar och en lofvat i sitt
Stånd at andraga och til Ståndets bifall hemställa; nemligen
at som hos K. Majit Stånden genom Deputerade äga giöra sin
underdåniga hälsning innan hos K. Majit något kan andragas,
så kunde vid det tilfället, då Landtmarskalken och Talemännen
med sine Stånds Deputerade denne underdåniga plikten aflagt,
hos K. Majit i underdånighet föreställas, at som i följe af
Riksens Ständers vid senaste Riksdag skedde förening straxt
efter Landtmarskalkens och de andre Ståndens Talemäns vahl,
Ständerne författa deras underdåniga förslag til de Rådsämbeten,
som emellan Riksdagarne blifvit ledige, så hafva ock
Riksens Ständer et sådant underdånigt förslag uprättat i den
underdåniga förmodan, at K. Majit i nåder lärer täckas samma
förslag sig föredraga låta och en Riks-Råd i nåder utnämna,
på det samma Riks-Råd när Ständerne komma på Sahlen inför
K. Maijts thron må kunna aflägga Råds-eden; och när då K.
Majit här pä i nåder svarat, komma de Deputerade, som hafva
at upbära Rådsförslaget, efter den i nåder utsatte tiden til
K. Majit i sittjande Råd at upgå.
R. o. A. förklarade sig aldeles nögde at på sätt, som Hr
Landtmarskalken nu förmält, förliålles.
Hr Landtm, förmälte, at som det torde behöfvas någre
timar innan de Deputerade til Råds-vahlet med förslaget kunna
blifva färdige, och Deputationen, som hos K. Majit i underdånighet
skal giöra hälsningen, ej kan afgå innan samma förslag
i Stånden varit föredragit, så lärer tiden til alt sådant i
dag ej vara tilräckelig; hemstälte altså om icke R. o. A. nu
behaga skiljas åt, och samlas i morgon klåckan nio;
Hvilket bifölls.
R. o. A. skildes åt.
Den 13 December.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, trädde de Deputerade, sorn
förrättat Råds-vahlet, innom skranket, och framgaf Gref Wasa
-
Råds-förslag. Landsh. Sjöblad undanbeder sig val. 23
bourgs fullmäktig Frih. Conr. Sparre det uprättade förslaget
förseglat, hvilket af Hr Landtm, upbröts.
Förslaget uplästes för R. o. A. och voro derpå upförde:
Hr Landshöfdingen Baron Carl Siöblad.
Hr Ammiralen Wilhelm von Gertten.
Hr Vice-Ammiralen Anthon Wrangel.
Hr Landshöfdingen Frih. Carl Siöblad framträdde och
sade sig med vördnad förnimma at Riksens Högh Ständer nu
andra gången behagat sättja honom på förslag til et så högt
och vigtigt embete, för hvilket gunstiga förtroende han des
aldra ödmiukaste tacksägelse betygade, med försäkran at han
som en redelig svensk skal söka sig intil dödsstunden uti det
samma at bibehålla; men måste dock betyga sine axlar vara
för svage til en så dryg börda, emedan åldren til- men krafterne
aftogo, hvarigenom, jemte flere omständigheter dem han
nu ej kunde uprepa, han funno sig föranlåten ifrån denna höga
värdigheten sig i ödmiukhet at undanbedja och i lika ödmiukhet
anhålla, det Riksens Ständer til densamma någon annan
ville utse, recommenderandes sig i Riksens Ständers gunst och
benägna omtanka, af hvilken Hr Landshöfdingen sade at han
aldrig i verlden genom något felsteg lärer upsåteligen giöra sig
förlustig.
Hr Palmstierna förestälte, at som Hr Landshöfdingen
Baron Siöblad vid detta tilfälle gifver R. o. A. et nytt prof af
dess modestie, så har ock R. o. A. af des kärlek för fäderneslandet
och des nit för det almänna bästa at förmoda, det lärer
Hr Landshöfdingen, om R. o. A. honom derom anmoda, ifrån
detta vigtiga einbetet sig ej undandraga, utan vid detta tilfälle
hafva egendom, lif och hälsa för det almänna bästa osparde.
Men som Frih. Siöblad beständigt sig undanbad, och
så väl af Hr Landtm, som flere afR. o. A. härvid förestältes,
at Frih. Siöblad härutinnan ej kunde tvingas, samt at tiden
hastar och om et nytt förslag skal giöras, Electorerne ju förr
ju häldre å nyo böra sammanträda; yttrade sig
Frih. Henr. Wrede och någre flere, at til tidens vinnande
detta förslag kunde afgå;
Hvaremot af Hr Landtm, påmintes, at et förslag, hvarifrån
en sig undanbedit, ej lagligen kan afgå, emedan på sådant
sätt K. Majit allenast lemnäs tvänne at välja på;
Och fants altså uppå Hr Landtmins giorde föreställning
godt, at de andre Ståndens Electorer til Råds-vahlet straxt
24 (Dec. 13.) C. U. Hjärnes vittra tal. Råds-förslag.
efterskickas at med vare sammanträda til et nytt förslags uprättande;
uti hvilket ärende Hr Treffenhielm til de andre
begge Stånden afgick.
Hr Landtm, anmälte at R. o. A:ns Deputerade sig förfråga,
hvem skal sättjas främst på sådane förslag, antingen
den, som bekläder det förnämare embetet, eller den som fådt
de fleste rösterne. Hr Landtm, lade bärtil at som flere röster
utvisa mera förtroende hos Ständerne, så tyckes ock rösternes
myckenhet härutinnan böra gifva företrädet, hvilket jemväl på
förledne Riksdag voro i akt tagit, och frågade Hr Landtm, om
icke jemväl nu på samma sätt bör förhållas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Electorerne til Råds-vahlet gingo häruppå neder at ändra
förslaget til det ledige Råds-embetet, och uti Landshöfdingen
Baron Siöblads ställe någon annan upföra.
Hr Landtm, anmälte å nyo Hr Carl Urban Hicernes ansökning
om tilstånd at här på Riddarhus-sahlen få hålla et
tal på svensk vers om enighetens och samdrägtighetens nytta,
hvilket tal i följe af R. o. Arns godtfinnande då denna ansökning
förre gången föredrogs, sedermera voro igenomsedt.
R. o. A. samtykte at Hr Hicerne kl. 3 eftermiddagen här
på Riddarhus-sahlen må få hålla förbemälte tal.
R. o. A:ns Deputerade til Råds-vahlet kommo åter up och
trädde innom skranket, då Frih. Conrad Sparre öfvergaf det
nya förslaget til Råds-embetet, hvilket för R. o. A. uplästes,
och voro derpå upförde:
Vice Ammiralen Hr Anthon Johan Wrangel,
Ammiralen Hr Gustaf Wilhelm von Gertten,
Schoutbynachten Hr Wilhelm Gyllenskepp.
Under det at de 40 personer uptecknades, hvilke uti en
Deputation, som af Hr Landtmarskalken sielf anföres, komma
at aflägga Ståndets underdåniga hälsning hos Deras Majestäter,
afsändes
Camarherr Ehrencreutz at i underdånighet förnimma när
samma Deputation kan få företräde; och som Hr Camarlierren
vid des återkomst berättade, at K. Majit i nåder hälsar R. o.
A. och nu strax vill lemna Deputationen företräde, altså blefvo
de andre Stånden härom averterade.
Hr Landtm, förmälte at enligit R. o. Arns redan gifne
bifall lärer denne Deputation i underdånighet andraga, at förslaget
til det ledige Råds-embetet är uprättat, och voro förden
-
Hälsnings-Deputation.
25
skull nödigt, at R. o. A:ns Deputerade, som förrättat Rådsvahlet,
blifva qvar at med förslaget kunna upgå, ifall K. Majit
i nåder skulle täckas til samma lediga Råds-embete ännu i
dag at utnämna.
Detta bifölls och skickades bud til de andre Stånden at
deras Råds-Electorer för denna orsak skuld sig ofördröjeligen
uti Secrete Utskotts-rumet ville inställa.
De 40 Deputerade til hälsningen upropades och trädde
innom skranket och voro:
Grefvar:
Gr. Gyllenstierna, fullm. Frih.
Johan Gyllenstierna.
Gr. Horn, iuWm Air. Adam Ho rn.
Gr. Claes Ekeblad.
Gr. Posse, fullm. Frih. Mauritz
Posse.
Gr. Axel Wrede Sparre.
Gr. Lillg enstedt, fullm. Hr Axel
Gottlieb Reuterholm.
Friherrar:
Frih. Horn af Åminne, fullm. Frih.
Niclas von Ungern-Sternberg.
Frih. Axel Gust. Kurck.
Frih. Axel Macks Dougall.
Frih. Carl
Hagby.
Fridr. Hamilton af
Frih. Carl Sparre, fullm.
Hr Otto Wilh. De Geer.
Frih. Magnus Akesson
Ulfsparre.
Frih. Fromhold Johan
Fagerschöld.
Frih. Carl Gustaf Cronhiort.
Frih. Axel Ericlisson Roos.
Adel:
Hr Gust. Adolph Hård af Segersta. Hr Carl Magnus Ulfsax,
Hr Carl Lillje af Aspenäs. Hr Carl Gust. Finkenberg.
Hr Pehr Stålhammar, Hr Thuro Gust. Båfwerfelt.
Hr Ormstedt, fullm. Hr Lars Ilr Jean Otto Silfwer ström.
Stierneld.
Hr Sven Reenstierna. Hr Carl Fridr. Tunderfelt.
Hr Drommel, fullm. Hr Fri. Frid. Hr Samuel Granatenhielm.
Hicerne.
Hr Gustaf Adolph Witting. Hr Johan Gustaf Linroth.
Hr Anders Gyllenhök. Hr Fridrich Ehrenpreus.
26 (Dec. 13.) Hälsnings-Deput. Råds-förslag aflemnas.
Hr Magnus Starkhufvud. Hr Roxendorf.
Hr Carl Gust. Friedenreich. Hr Biörnbourg, fullm. Hr
Johan Otto Rudbeck.
Hr Ridderborg, Lars. Hr Göthenstierna, David,
fulim. Hr Ståhlman, Jean.
Hr De la Wall. Hr Anrepp, Reinholt, fullm.
för Hr v. Ebbers.
Deputationen afgick, Hr Landtruarskalken förut med landtmarskalksstafven
i handen.
När Deputationen var kommen tilbaka, som ater trädde
innom skranket, berättade Hr Landtm, at K. Maj:t i korta
men för R. o. A. mycket nådige termer sig utlåtit, och då sedermera
Hr Landtm, hade frågat enär H. Maj:t i nåder åstundade,
at Ständerne måtte komma på Riks-sahlen, hade K. Maj:t
på et mycket nådigt sätt svarat, at H. Majit lämnade i Ständernes
skön, at det måtte ske måndagen eller tisdagen; och
som K. Maj:t på så nådigt sätt härutinnan lämnat Ständerne
våhlet, hade Hr Landtm, påmint at som K. Maj:t i går uti
enskylt samtal i nåder nämdt tisdagen, så lära och Riksens
Ständer, om K. Maj:t så behagar, sig då på Riks-sahlen infinna,
hvarmed K. Maj.'t i nåder förklarat sig nögd och än
ytterligare i nåder tillagt, at K. Majit voro sinnad at nu gå
up i Rådet til at bortgifva det ledige Riks-Råds-embetet.
Hennes Majit Drottningen hade ock på lika nådigt sätt
uptagit och besvarat R. o. Arns genom denna deras Deputation
giorde underdåniga hälsning och upvaktning.
R. o. A. betygade öfver alt detta deras underdåniga vördsama
fägnad.
Som K. Majit i nåder förklarat sig nu vilja bortgifva det
lediga Råds-embetet, altså afgick Deputationen med Rådsförslaget
ifrån Riddarhuset, så snart de andre Ståndens Deputationer
hos Deras Majiter i underdånighet aflagt Ståndens
hälsningar och Bondeståndets Deputation sågs komma tilbaka
ifrån slottet. Deputationen, som upgick med Råds-förslaget,
bestod efter vanligheten af samma de 3 Ståndens Deputerade,
som våhlet förrättat.
När R. o. Ains Deputerade voro komne tilbaka och hade
trädt innom skranket, berättade Gref Wasabourgs fullmäktig
Frih. Conrad Sparre, som denna Deputation hade anfört, at
Deputationen til K. Majit uti sittjande Råd i underdånighet
Vice-am. Wrangel utnämd t. Riksråd. Dep. fr. Pr.-St. 27
upbragt det författade Rådsförslaget, och sedan detsamma blifvit
upläst hade K. Majit i nåder utnämdt til Riks-Råd
Vice Ammiralen Wrangel,
med den nådiga utlåtelsen, at K. Majit togo honom såsom den
främste på förslaget, hvilken lärer vara Ständerne kärast,
emedan han haft de mäste rösterne.
R. o. A. betygade sin underdåniga fägnad öfver K. Majits
nådiga utlåtelse och vahl.
R. o. A. skildes åt.
Den 15 December.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud och anmält, at Prästeståndet
genom en utskickad Prästman låtit förnimma om de
nu fingo genom en Deputation giöra sin hälsning hos R. o. A.,
och R. o. A. förklarat sig samma Deputation förvänta;
Ankom en stund derefter samma Deputation, som då den
blifvit anmält, af 6 Deputerade af R. o. A. efter vanligheten
emottogs och til Landtmarskalksbordet beledsagades, bestående
samma Prästeståndets Deputation af 18 Deputerade. Biskopen
i Vesteråhs, Doctor Kalsenius förde ordet, och på et förbinteligit
sätt betygade Ståndets glädje öfver R. o. Ains lyckelige
ankomst; öfver den stora nåden af Gud, at Ständerne
finna sin nådiga öfverhet vid lifvet och hälsa; öfver den förmånen
at Prästeståndet med et så ädelt och vittert Stånd,
som R. o. A., får föra rådplägningar om de angelägna Riksens
ärender, hvarutinnan som Prästeståndets kundskap och erfarenhet
ej går så långt som Ståndets nit och välmening, så förmodar
sig Ståndet af R. o. Ains ädelmodighet, at Ståndets
menlösa enfaldighet med välvilja och benägenhet lärer understödjas
och upmuntras; i hvilken R. o. Ains benägenhet Ståndet
ödmiukast och vördsamast beder at beständigt vara inneslutit.
Sedan Hr Landtm, häruppå svarat med förbintelige ordasätt
och försäkran om R. o. Ains beständiga högaktning och
upriktiga förtroende til det vördiga Prästeståndet,
afträdde denna Deputation och på samma sätt som vid
inträdet skedt utbeledsagades.
28 (Dec. 15.) Tiden för Riksdags-predik ari. Om Riks
Sedan
Deputationen var afträdd, berättade Hr Landtm,
at Biskopen Halsenius på Prästeståndets vägnar hemstält om
icke R. o. A., i anseende dertil, at nu så sent blifver dagar, skulle
finna bäst at med ringningen i morgon ej begyns för än kl. 8,
så at kl. 9 kan ringas samman, hvilket, om det af R. o. A. och
de öfrige Stånden bifalles, kunde Hr Riks-Rådet och OfversteMarskalken
averteras, at denna lilla ändringen sker i morgon
uti det i dag upläste ceremoniellet.
R. o. A. biföllo detta det vördige Prästeståndets hemställande
och kommo öfverens, at R. o. A:ns Deputation, som i
dag hos Stånden gior hälsningen tilbakar, med det samma til
Prästeståndet berättar R. o. A:ns härom tagne slut samt gior
samma föreställning hos de andre begge Stånden, då uppå
deras härtil gifne bifall Hr Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken
igenom Håf-Intendenten Hr Hårleman härom kommer at
averteras.
Kort derefter amnältes Borgareståndets och, sedan densamma
afträdt, Bondeståndets Deputation, bestående hvardera
af 12 personer, hvilka begge Deputationer, sedan de på
samma sätt som Prästeståndets blifvit emottagne och med förbintelige
och bevekelige ordasätt aflagt deras Stånds hälsningar
hos R. o. A. samt lyckönskningar til en för fäderneslandet
lyckelig och välsignad Riksdag, och af
Hr Landtm, på R. o. A:ns vägnar blifvit besvarade; af
samme 6 Deputerade, som dem emottagit, åter blefvo utbeledsagade.
Sedan anmältes och af 6 Deputerade emottogos och inbeledsagades
tvänne af K. Maj:t til R. o. A. nedsände Camarherrar,
hvilka voro Camarherren Hr Olof Ehrencreutz och
Camarherren Hr Erich Gustaf Palmfelt; när the voro framträdde
innom skranket, sade
Camarherren Ehrencreutz: K. Maj:t låter förmäla dess
nådiga hälsning til des trogne undersåtare, Riksens Ridderskap
och Adel, och derjemte lika nådigt antyda at i morgon på
Riks-sahlen sig infinna och efter bivistad Riksdagspredikan
K. Maj:ts nådiga proposition afhöra.
Hr Landtm.: R. o. A. tacka underdånigst för K. Maj:ts
nådiga kallelse och lära i underdånighet densamma hörsama.
Det discourerades om icke i anseende til den ganska stränga
kölden något medel kunde tagas vid handen, at Guardieskarlarne,
hvilke böra stå under gevär, ej måge fara illa; men
dagens öppnande. Deput. till de andra Stånden. 29
sorn det berättades vara vanligit, at vid så sträng köld, när
Stånden gådt förbi, de få byta om och gå bort at värma sig,
altså förblifver det ock nu dervid.
Hr Landtm, anmälte vanligheten vara, at när Stånden
gå på Sahlen al sorg aflägges och brokota kläder brukas; hvilket
R. o. A. jemväl i morgon lära behaga sig påminna.
Häruppå utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilken
kommer at hos de andre Stånden giöra hälsningen och R. o.
A:ns lyckönskan tilbaka; samma Deputation fick jemväl i befallning
at som ofvan förmält är svara Prästeståndet och inhämta
de andre Ståndens yttrande angående tiden til ringningen
i morgon.
Sedan denna Deputation blifvit upropad och trädt innom
skranket, afgick densamma. Gref Brahes fullmäktig Frih. von
Ungern-Sternberg förde ordet.
Uppå Hr C. G. Boijes giorde föreställning och
Hr Landtm:ns derom skedde fråga,
fants af R. o. A. godt at afskrifter af Secrete Utskottets
och Secreta Deputationeus Eder och Instructioner blifva liggande
på bordet i Riddarhus-salen i dag och i morgon, på det
hvar och en af R. o. A., som behagar, må hafva tilfälle at läsa
desse documenter.
Hr Landtm, anmälte at anslag sker för R. o. A. at
samlas i morgon klåckan 8, at extra capita efter vanligheten
samlas i Secrete Utskotts-rumet klåckan half nio och at kl. 9,
då sammanringningen sker, R. o. A. komma at i procession gå
ifrån Riddarhuset.
Frih. Ungern kom med Deputationen tilbakars, sorn varit
hos de andre Stånden at aflägga R. o. A:ns hälsning, och berättade
at Deputationen med mycket vänlige och förbintelige svar
i alle Stånden blifvit bemött, hvilket voro för vidlyftigt at
uprepa, och at samtelige Stånden bifallit det som Deputationen
haft at andraga i anseende til ringningen i morgon.
Hr von Horleman anmodades at berätta denna af Stånden
uti ceremoniellet giorde ändringen til Hr Riks-Rådet och
Ofverste-Marskalken, på det derom behörigen må kunna föranstaltas.
R. o. A. skildes åt.
30 (Dec. 16.) Riksdagens öppnande.
Den 16 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Såsom K. Maj:t yttrat des nådige åstundan at gudstiensten
vid denne Riksdagens öpnande måtte förrättas på Riks-sahlen
emedan K. Majrts hälsa vid denna stränga kölden ej tillät K.
Majit at fara up i Storkyrkan, och Riksens Ständer med samma
K. Majrts nådige åstundan i underdånighet instämt; altså sedan
klåckan åtta med ringningen var begynt och först Bondeståndet,
sedan Borgareståndet hvar efter annan hade begifvit sig up
til Riks-sahlen, begyntes med sammanringningen klåckan nio;
och som det gafs tilkänna at Prästeståndet voro förbi Riddarhuset
och i upgående til Slottet, trädde de tvänne Härolderne
fram til barrieren och begyntes med upropet.
De tvänne Härolder gingo för LancLtmarskalken, hvilken
med samtelige R. o. A., som de efter upropslistan blefvo upropade,
begaf sig up til Riks-sahlen, deräst först gudstjenst
blef hållen och sedan alt förrättat enligit Riksdagsordningen
och det med Riksens Ständer communicerade ceremoniellet.
På K. Majrts vägnar förde Hr Riks-Rådet och Praesidenten
i K. Majrts och Riksens Cantzlie Hr Grefve Carl Gyllenborg
talet til samtelige Riksens Ständer; och uplästes K.
Majrts Almänna Proposition af Stats-Secreteraren vid Inrikes
Civil-Expeditionen Hr Boneauschöld. (Bil. N. 3.)
Riks-Rådet, som K. Majit på denne Riksdag utnämdt,
Hr Anton Johan Wrangel aflade på knä inför K. thronen
Råds-eden, som honom af Hr Riks-Rådet och Prsesidenten i
Cantzliet förestafvades, hvaruppå välbemälte Hr Riks-Råd
framträdde och i underdånighet kyste K. Majrts hand.
Sedan alt på Riks-sahlen var slutit och Hr Landtmarskalken
samt Ridderskapet och Adelen voro åter komne til—
bakars på Riddarhuset, betygade R. o. A. med almän tacksägelse
sitt nöje och fägnad öfver det til K. Majrt uppå Rikssahlen
af Hr Landtmarskalken håldne talet;
Hvaruppå Hr Landtm, dimitterade Härolderne och R.
o. A. skildes åt.
Om tryckning af talen på Rikssalen o. predikan. 31
Den 17 December.
! R. o. A. samlades klåckan nio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det projecterade
I anslaget, som efter vanligheten pa taflan vid Riddarliusporten
I plägar upsättjas, til efterrättelse för dem, som med någre anI
sökningar hos Riksens Ständer vilja inkomma.
Detta project bifölls af R. o. A., samt afsändes strax til
] de andre Stånden, och finnes bland Allegaterne til detta ProI
tocoll.
Frih. Stiernstedt anförde at R. o. A. lära finna billigt
I at hos Hr Landtman skalken tacksägelse erlägges för des på
1 Riks-sahlen håldne tal, hemställandes derjemte om icke här,
1 sorn i Engeland brukeligit är, sådane publique tal, som för sainte1
lige Ständerne hållas, såsom K. Majrts nådiga tal ifrån thronen,
] jemväl ock Riksdagspredikan samt Hr Landtmarskalkens tal
borde igenom trycket blifva almänt kunnige, emedan sådant,
isynnerhet K. Majrts nådiga yttrande ifrån thronen, vordo länI
dande samtelige inbyggarne i landet til underrättelse, hugnad
I och uppmuntran.
Hr Landtm, utlät sig, at det voro en heder och glädje
I för nationen om K. Majrts nådige tal blefvo genom trycket
I öfver hela riket almänt bekant, så hade det och jemväl sin
I nytta och upbyggelse om sådant skedde med den håldne Riksdags-predikan;
men, tilläde Hr Landtm., hvad mitt i underdånighet
håldne tal angår, så beder jag mig i ödmiukhet undan,
at detsamma må komma på trycket, emedan jag ej tiltror
mig så kunna hafva uttryckt R. o. Arns sentimens, som de i
sig sielfve äro och de det förtiena; min högsta åtrå och åstundan
är at så mycket jag förmår visa min upriktiga nit för
mitt kära fädernesland, men i orden är jag ej förmögen det
samma, som jag ville, uttrycka.
R. o. A. förklarade emot Hr Landtmarskalken sin tacksägelse,
samt at R. ö. A. fastän ogierna härutinnan ville foga
sig til Hr Landtmarskalkens yttrade åstundan; men biföllo at
talet, som på K. Majrts vägnar af Hr Riks-Rådet och Prsesidenten
i Cantzliet i går holts på Riks-sahlen, såsom ock den i går
håldne Riksdags-predikan måge blifva tryckte; och sändes strax
bud til de andre Stånden at lemna dem häraf del och inhämta
^ deras bifall.
32 (Dec. 17.) Ansökningars upptagande. Instr. f. Sekr. Utskottet.
Frih. von Ungern förestälte om icke det voro högst
nödigt at Ständerne sig förenade, det inge andre ansökningar
blifva uptagne än de, som gådt igenom Urskilnings-Deputationen.
Härvid påmintes at en och annan particulier casus eller
olyckshändelse, såsom til exempel med Capitain von Kothen,
kunde undantagas; jemväl ock sådane mål, som sig kunna tildraga
sedan terminen för de sökande voro förfluten; och som
det vijstes utur Förordningen af den 6 Oct. 1738 om Riksdagarnes
förkortande 1 §, at förbehåll kan giöras i Urskilnings-Deputationen
för saker, som äro oafgiorde;
Altså stadnade R. o. A. uppå Hr Landtm:ns härom
giorde frågan i det slut, som följande Extractum Protocolli
innehåller, hvilket strax upsattes och för R. o. A. justerades.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 17
Dec. 1740.
Såsom det på förre Riksdagar sig tildragit, at åtskillige
ansökningar, hvilke dels i Urskilnings-Deputationen blifvit
afslagne, dels der ej anmälte, icke desto mindre af Riksens
Ständer blifvit uptagne, hvarigenom Riksdagarne blifvit mycket
förlängde, altså förenade sig R. o. A. at i Ståndet ej något
uptaga, som icke gådt igenom Urskilnings-Deputationen, sådane
saker undantagne, som sedan terminen til ansökningars emottagande
är förbi, sig kunde tildraga; hvilket med de öfrige
respective Stånden, i den förmodan at de härutinnan med R.
o. A. lära instämma, vänligen communiceras. Actum ut supra.
Företogs Instructionen för Riksens Ständer Secrete Utskott,
som först en suite uplästes och sedan punctevis igenomgicks.1
1 § bifölls; allenast at i anledning af
Hr Boijes giorde påminnelse och
Hr Landtmms derpå giorde fråga vid §:ns slut näst orden
»någon felaktighet» tillädes »emot. Regeringsformen och försäkringen»,
och näst orden »af en eller annan» tillädes »eho det
vara må».
Hr Lilljestierna påminte at näst orden »fundamentallagen»
tilläggas måtte: samt laga process; men som härvid af
Hr Boije, Hr Palmstierna och Gref Henning Gyllenborg
anfördes, at härutinnan af Secrete Utskottet ingen annan
laga process kan brukas än den som Riksdagsordningens 13 §
tydeligen föreskrifver;
1 Samma instruktion som vid 1734 års Riksdag. (Del. VIII, sid. 5G1.)
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
33
Fants efter något discourerande och Hr Landtm:ns derom
giorde fråga af R. o. A. godt at uti sidsta raden de orden
»fundamental-lagen och förordningarne» gå ut, och sättes i
stället »efter Riksdagsordningens 13 §».
Uplästes Hr C. F. Klingsporres Memorial jemte de af
Hr Klingsporre vid Secrete Utskottets instruction författade
anmärkningar.
Vid 1 § hade Hr Klingsporre anmärkt at näst ordet
»ärender» måtte införas »enligit Regeringsformens 6 och 7 §§».
Bemelte §§ af Regeringsfonnen uplästes. Och som härvid
förestältes, at desse §§ angå Rådets giöromål så väl i Stän
dernes
frånvaro, som när de äro samlade, och at det voro at
sammanblanda Regeringens och Secrete Utskottets sysslor, om
en sådan tilläggning uti instructionen skulle inflyta; altså blef
denna Hr Klingsporres påminnelse af R. o. A. ej antagen.
Hr Klingsporre anmärker vidare at vid orden »angelägne
deliberationer», tilläggas må »Riksens Råds mening och skrif
telige
utlåtelser».
Det förestältes härvid af Gref Henning Gyllenborg, Hr
Boije och flere, at som uti Secrete Utskottet hålles Protocoll,
så blifver der hvars och ens mening och utlåtelse infördt, samt
at dessutan om någon skrifteligen vill utlåta sig, sådant intet
förvägras; och at en sådan tilläggning altsä voro öfverflödig.
Hr Landtm, giorde frågan,
och blef således denna Hr Klingsporres anmärkning af
R. o. A. icke eller antagen.
Vid slutet af denne § åstundar Hr Klingsporre at följande
mening tilläggas måtte: »Skulle någon vid slike tilfällen finna
sig föranlåten at vända sig til Ståndens plena, må han sig
derom hos dem anmäla och lof dertil bekomma.»
Det discourerades häröfver; en del af R. o. A. funno denna
tilläggning nödig; icke så at hvar och en efter behag skulle
få anmäla saker til plena, eller sådane saker, deräst rikets
säkerhet och välfärd fordrar tysthet, men väl sådane mål, som
antingen kunde angå oeconomica; andragandes
Hr Meijerhelm härvid til exempel, at hvad af cassorne
blifvit utgifvit ej tyckes böra vara en hemlighet, fast summan
som är qvar bör hållas tyst; eller ock om någon blefvo af
pluraliteten ansedd för brottslig, men en ledamot uti sitt samvete
det ej kunde finna, at då i sådane mål en dissentiens må
få lof at begära at af eden blifva uplöst och angifva målet,
Adelns Protokoll, 1740—1741. 3
34 (Dec. 17.) Instruktionen för Sekreta Utskottet.
samt inhämta plenorum godtfinnande om det vidare skal upgifvas
eller ej.
En del af R. o. A. höllö åter före, at en sådan limitation
skulle försvaga Secrete Utskottets instruction och ändemålet
af densamma, at en dylik limitation voro jemväl onyttig,
ty hvad gagnade det at til plena angifva mål, örn hvilka de
sielfve förklarat sig ej vilja eller kunna ingå i detail; at hela
denna frågan genom en klar lag redan voro deciderad, ty Riksdagsordningens
18 §, hvilket ställe af Hr Palmstierna uplästes,
visar klarligen huru långt dissentientes i Secrete Utskottet
kunna ga, nemligen at låta föra sine skäl til Protocollet
eller sine påminnelser skrifteligen inlägga; och voro hvars
ens samvete nogsamt, lättat när han således låtit föra sine skäl
til Protocollet.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
funno R. o. A. at denna Hr Klingsporres anmärkning
icke eller kan antagas.
Uplästes 2 § och Hr Klingsporres dervid giorde anmärkning,
at vid slutet tillägges the orden: »samt thervid niuta lag
och laga process til godo».
Frih. Cederhielm förestälte at med denna tilläggning voro
de, som kunde vara rörde, långt mindre betiente än om härmed
förhålles som härtils vanligit varit, och hvaraf Frih. Cederhielm
androg til exempel hvad som på senaste Riksdag med
Öfversten Carl Johan Wrangel sig tildragit, på hvilken uti
Secreta Deputationen en ohemul klagan var giord; Deputationen
anmälte ärendet hos Ständerne, deräst Öfversten fick en långt
skyndesammare och tilräckeligare satisfaction, än han til äfventyrs
kunnat erhålla om han gådt instantierne igenom.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls § som den var inrättad och anmärkningen antogs ej.
3 och 4 §§ biföllos af R. o. A., och giordes vid desamme
inge påminnelser.
Uplästes 6 § och Hr Klingsporres tilläggning så lydande:
»Hvarvid och inga dispositioner tillåtas öfver de i Banquen insatte
medlen, med mindre Ståndens plena, såsom Banquens
guaranter, dertil gifvit deras bifall.»
Det påmintes härvid at man ej vet något vara händt, som
til en sådan tilläggning kan hafva gifvit anledning, och förestälte
Hr Carl Wennerstedt densamma vara ganska öfverflödig,
ty hvad privatorum medel angå, som stå i Banquen, så vet liela
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
35
verlden, at de aldrig af någon kunna röras, utan stå der til
hvar och en ägares fria disposition; och hvad Banquens egne
medel, som äro des nutriment, angår, så företages med dem
ingen disposition utan med Ständernes samtycke.
Hr Georg Ruthenschöld förklarade detta vara enligit
med förordningarne och de dyra försäkringar, som af alle Regeringar
Banquen äro gifne, hvilke nogsamt visa hvad ömhet både
de regerande och Ständerne haft om Banquens credit, hvilken
gådt så långt, at ock de starkaste placater utgådt endast emot
rykten, som kunde utspridas til Banquens förfång.
Hr Boije och Hr Wennerstedt påminte at en sådan
clausul, som här är föreslagen, voro högst farlig, emedan den
skadar Banquens credit både hos inhemske och främmande, i
anseende til den upmärksamliet, som hvar och en häfver på
detta verket och de gissningar, som kunna giöras.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga,
bifölls § som den är, och anmärkningen blef ej antagen.
Vid detta tilfälle, som ock tilförene var skedt, frågades
efter Hr Klingsporre och som han ej var tilstädes, hemstältes
af
Hr O. W. De Geer om icke den, som ingifver et Memorial,
vid des upläsande må vara tilstädes at gifva nödig uplysning
samt förklara hvad des mening varit när sådant
åstundas.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan
.bifölls detta af R. o. A.
Likaledes blef ock i anledning af Hr Palmstiernas skedde
föreställning och Hr Landtm:ns derom giorde fråga, af R. o.
A. godt funnit, at detta Hr Klingsporres Memorial, i synnerhet
i anseende til denna öma omständigheten, som angår
Banquen, ej må komma utom Riddarhuset eller annorstädes
communiceras.
Uplästes 6 § och Hr Klingsporres påminnelse at tilläggas
må, at utur Ständernes Contoir »ej någre utbetalningar få giöras,
med mindre Ståndens plena dertil gifvit deras samtycke»; och
deremot uteslutes hvad i § om Deputationen öfver Ständernes
Contoir förmäles, at densamma utom Secrete Utskottets vettskap
ej må giöra någre utbetalningar.
Hr Palmstierna anförde, at Riksdagsordningens 18 § och
des första moment, deräst sägs, at hvad riksens almänna styrelse
och oeconomien i landet angår, skal hos Stånden in plenis
36 (Dec. 17.) Instruktionen för Sekreta Utskottet.
föredragas, är härutinnan för Secrete Utskottet en klar lag,
och voro altså öfverflödigt det samina uti instructionen at inrycka;
så voro icke eller tienligit, at hvad om Deputationens
skyldighet i § förmäles skulle gå ut, ty den bör ju utan Secrete
Utskottets vettskap ej giöra något föranstaltande.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
funno R. o. A. godt, at § blifver som den är, och antogs
ej Hr Klingsporres anmärkning.
7 § bifölls af R. o. A., och giordes vid densamme inge
påminnelser;
Likaledes ock den 8 §.
Uplästes 9 §.
Hr Georg Ruthenschöld hemstälte om icke i anseende
til det, som uti bemälte § förmäles, at Secrete Utskottet ej må
lämna någon sin recommendation til K. Majit eller Konungens
embetsmän, för mera tydelighet skuld tilläggas må, at sådane
recommendationer icke eller måge ske til Banquen eller andre
publique verk.
Frih. Henr. Wrede sade sig jemväl finna billigt, at
Secrete Utskottet och Secreta Deputationen ej directe måge
recommendera någon til befordran hos K. Majit eller hos riksens
embetsmän, men at om de befinna någon hafva lidit, de
då referera det til plena.
Hr Landtm, förmälte här vara tvänne propositioner, den
ena, at Secrete Utskottet ej må directe gifva recommendationer
til K. Majit och des embetsmän; den andra, at Secrete Utskottet
och Secreta Deputationen ej må recommendera någon
til Ständerne, som de icke befunnit hafva lidit; hvilket Hr
Landtm, förestälte om det icke således bör förstås, at Ständerne
ej betagit sig at efter befundne omständigheter recommendera
dem, som tiena vid de verken, de der under Ständerne
enskylt höra, såsom Banquen, Ständernes Contoir och Ständernes
enskylte betjente; och at Secrete Utskottet icke allenast
hos Ständerne må anmäla dem, som befinnas hafva lidit, utan ock
dem, som Secrete Utskottet finner vid vissa tilfällen sig serdeles
hafva distinguerat.
Hr Ruthenschöld sade sig för sin del vara nögd i anseende
til det, som Ständerne sielfve angår, och at han allenast
påstodo, det Secrete Utskottet ej må lägga någon recommendation
i vägen vid de verken, som af Ständernq dependera,
hvarigenom då vacancen, sedan Ständerne äro skilde, existerar,
Instruktionen för Sekreta Utskottet.
37
någon annan, som til samma post äfven så väl voro förtient,
kunde komma at förbigås.
Hr Boije förestälte, at han jemväl funno, at det ej skulle
hafva goda påfölgder om Secrete Utskottet directe skulle låta
afgå recommendationer til K. Maj:t, hvilket här i § är förbudit;
men at han ej kunde underlåta R. o. A. at hemställa
om det icke skulle hafva svårare påfölgder om folk, hvilke
giordt det almänna sådane tienster, eller ock ägde sådane gåfvor,
l de der på andre ställen än uti Secrete Utskottet icke så noga
j kunde vara kunnoge eller blifva anmärkte, ifrån al anmälan
til befordran och ifrån vidare upmuntring skulle afstängas;
1 tilläggandes Hr Boije at han i detta målet ingalunda talade
för sig, emedan han ej något begärde, och altid kunde vara
nögd at lefva hos sig innesluten; men han talade för en ädel
ungdom, hvilken, om den ej upmuntras utan förtryckes, torde
afvändas at exponera sig och sedan både söka och finna utvägar
på andre ställen; man viste med hvad möda Sveriges
Konungar i långliga tider sökt at inplanta en ädel ambition
hos oss, och om den undertryckes, blifva vi bönder; varandes
i öfrigit i Regeringsformens 40 § de egenskaper tydeligen uttryckte,
hvilke böra bana vägen til framsteg och befordran.
Hr Meijerhelm: Om sådane välförtjente personer kunna
anmäla sig hos Secrete Utskottet, så kunna de jemväl anmäla
sig hos plena.
Hr Boije sade sin mening vara, at Secrete Utskottet och
Secreta Deputationen dem hos plena måge anmäla.
Frih. C. W. Cederhielm: Plena böra hafva den ähran
och jemväl personerne sielfve, at de hos plena blifva anmälte,
hvilken förmån, om den mig hända skulle, jag skattar för så
stor och högre än alt annat framsteg, som mig eljest kunde
vederfaras.
Hr Landtm, hemstälte om icke saken dermed kunde vara
hulpen, at i § sker följande tilläggning: »Men finner Secrete
Utskottet någon meriterad person, som efter sin förtienst och
skickelighet ej niutit befordran, tå är Secrete Utskottet tillåtit
en sådan välförtient man hos Riksens Ständers plena at
anmäla.»
Denna Hr Landtmilis proposition uplästes ur Protocollet.
Hr Meijerhelm hemstälte om det icke kunde blifva dervid,
at den, som vill söka recommendation, må häldre anmäla sig
hos plena än hos Secrete Utskottet.
38 (Dec. 17.) Instruktionen för Sekreta Utskottet.
Hr Boije sade, at lian detta jemväl gerna skulle bifalla,
men at uti Secrete Utskottet torde finnas sådane tilfällen och
lägenhet at känna folks meriter och gåfvor, som ej på andre
ställen kunde vara så kunnige.
Frih. von Ungern: Här drages fram så sällsame saker,
som jag ej förstår; vi hafva ju klar lag, at den, som efter
förtienst ej finner sig befordrad, kan klaga och niuta uprättelse;
och om någon ej vill klaga, så kan Secreta Deputationen ex
officio nobili taga sig honom an; huru kunna vi om en casus,
som oss ej är kunnig, utlåta oss, vi böra ju hafva kundskap
om målet.
Hr Palmstierna: Hr Boijes mening lärer vara, at vid
besynnerliga omständigheter och tilfällen Secrete Utskottet ej
må vara betagit at recommendera; det lärer ej vara obekant,
hvad en så redelig och braf man, som Sinclair var, är handt
då han var stadd uti riksens angelägna tienst, och vill jag
fråga om han hade kommit derifrån, eller en annan ärlig man
sig hade befunnit uti en dylik händelse, om den ej förtient at
blifva recommenderad..
Frih. von Ungern: Här är ingen lag emot, hvarföre
skola vi nu giöra ny?
Hr Ruthenschöld hemstälte om icke hvar och en först
bör anmäla sig hos plena, då plena sedan, om de så finna,
kunna vidare anmäla hos K. Maj:t.
Hr Boije: Secrete Utskottet må om sadane personer kunna
intyga.
Frih. Cederhielm: R. o. A. tyckes vara ense derom, at
Secrete Utskottet må få recommendera, men ej til K. Maj:t
utan til plena.
Hr Palmstierna: De publique recommendationer äro ej
så farlige som de lönlige; ty igenom de senare hafva flere lidit
än genom de förre.
Hr Lilljestierna: Som ändemålet lärer vara, at de lidande
måge niuta rätt, så tyckes saken kunna hielpas om det sägs,
at Secrete Utskottet anmäler saken men ej personer til recommendation.
Hr Landtm, lät å nyo upläsa den här ofvantil giorde
propositionen, och frågade om densamma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Meijerhelm, Frih. Sten Bielke och Gref Dolma
förklarade detta böra införas uti Secreta Deputationens instruc
-
Instruktionen för Sekreta Utskottet. Om Pasqviller. 39
tion, men ej uti Secrete Utskottets, och at de för sin del ej
funno detta höra til detta senares giöromål.
Uplästes Hr Klingsporres anmärkning vid denne 9 §, at
näst orden »K. Maj:ts Försäkring», må tilläggas »Riksdagsordningen»;
Hvilket
af R. o. A. bifölls.
Men des sidsta anmärkning, at införas må det Secrete
Utskottet noga har at efterlefva de åberopade riksens fundamentale
lagar och 1727 års Reglemente, antogs ej, utan ansågs
såsom öfverflödig aldenstund Secrete Utskottet på intet ställe
ifrån bemälte stadgars efterlefnad blifvit dispenserat.
Sedan nu således Secrete Utskottets instruction var igenomgången,
och de af R. o. A. giorde tilläggningar in margine
anförde, skrefs på densamma: bifallen ut in margine.
Hr Boije begärte lof at tala, och sade sig ej utan största
grämelse och sinnets rörelse kunna anföra hvad oreda i landsorterne
blifvit förorsakad igenom de sedan sidsta Riksdag utspridde
pasquiller; och hemstälte altså om icke nödigt voro
at Secrete Utskottet anbefalles at efterspana uphofsmännen til
sådane skadelige och skändelige skrifter.
Frih. von Ungern: Kanske man kunde begynna at fråga efter
sådane skrifter, som lupo emellan 1734 och 1738 årens Riksdagar.
Hr Boije sade det ej vara nog at beklaga hvad impressioner
sådane skrifter gjordt i landsorterne.
Frih. von Ungern utlät sig, at Hr Boije hade härutinnan
största skäl, ty beklageligen voro sådane rykten utspridde, som
svenske män måge blygas vid, men at anställa inquisitioner på
gissningar voro farligit. Gifve Gud at den, som hade misstroende
til en annan, ville säga honom det i synen. Vi kunna
ej alla hafva lika sentimens, men derföre kunna vi alle vara
lika ärlige och för vårt fädernesland välmenande, jag hoppas
vi alle hålla hvarannan derföre, och önskar at vi häldre på
vänligit sätt med inbördes sämja, enighet och förtroende samt
saktmodighet söka at afgiöra sakerne, än at på något sätt
gifva anledning til skiljakligheter.
Hr Palmstierna: Ingenting kan vara bättre och ädelmodigare
tält än hvad Frih. Ungern nu anfört, nemligen at vi
med inbördes enighet, samdrägt och saktmodighet söka at förena
våra sinnen, men hvad Hr Boije rörde, det var om pasquiller;
kunde icke Secrete Utskottet få tilstånd at om möjeligit voro
utforska uphofsmännen til sådane äreförgätne skrifter?
40 (Dec. 17.) Om Pasqviller.
Gref Henning Gyllenborg: Alle detestere vi äreskändare
och hvar och en vet, at smädeskrifter lupit omkring,
hvarutinnan under diktade namn ärligit och fäderneslandet välförtjent
folk til heder och ähra på et skändeligit sätt blifvit
angrepne; sådane skrifters uphofsmän äro ju ähreskändare;
ingen lärer vara emot at sådane efterspanas, allenast det sker
på et sätt at ej någon spansk inquisition införes.
Hr Liljestierna förestälte at som vid Landtmarskalksvahlet
R. o. A. vijst en så hugnelig enighet, sa ville han på
det aldra bevekeligaste til R. o. A. hafva hemstält, om något
kunde vara fägnesamare och nyttigare, än at R. o. A. framför
al ting ville vara omtänkte om den skadeliga oenighetens
evärdeliga och grundeliga utrotande; bedjandes at R. o. A.
ville taga i rättvist betänkande, at distinguerade namn i en
förbannad stund blifvit satte på svenske män, hvilket så länge
Sverge städt aldrig tilförene är hördt; och om icke altså vårt
första giöromål må blifva at söka efter uphofsmännen til et
så nesligit påfund, samt at sättja det aldra största straff och
vite på dem, som sådane namn nämna, och at vi i Herrans
namn söka upprätta enighet, sämja och förtroende oss emilian.
Hr Landtm, sade at härvid ingen annan proposition lärer
kunna giöras, än at jag förklarar hvad jag menar vara R. o. A:ns
mening, nemligen at hvar och en af R. o. A. vil anse den andra
såsom för sitt fädernesland och det almänna välmenande, fast
man i meningarne ej voro lika; och således i enighet och förtroende
fäderneslandets almänna angelägenheter med hvarannan
afgiöra, lärandes de, om emot al förmodan någre skulle finnas
som hysa någon annan afsikt, nogsamt sig sielfve utmärka.
Denna Hr Landtmarskalkens föreställning uptogs af R. o. A.
med mycket välbehag.
Uplästes eden som vid förra Riksdagen af Secrete Utskottets
ledamöter blifvit aflagd, vid hvilken inge påminnelser
giordes, utan bifölls densamma til alla delar af R. o. A.
Hr Landtm, hemstälte om icke anslag må ske til i morgon
klåckan half tio, samt at R. o. A. då på sattan tid sig ville
infinna, emedan man straxt lärer begynna med sakernes företagande.
R. o. A. samtykte härtil.
R. o. A. skildes åt.
Sekreta Deputationens instruktion.
41
Den 18 December.
R. o. A. samlades klåckan half tio.
Men som då klåckan redan var tio R. o. A. ej ännu til
något serdeles antal sig infunnit, äskade
Hr Landtm, liud och hemstälte om icke, fastän R. o. A.
ej ännu voro synnerligen tahlrike, tiden til dess flere upkomma
kunde nyttjas til K. Maj:ts Almänna Propositions afhörande,
hvilken til följe af Riksdagsordningen i Stånden bör upläsas
sedan de varit på Riks-sahlen.
Vid detta tilfället förenade sig R. o. A. at precise efter
anslaget sig infinna, och at med sakernes företagande ej bör
väntas, hafvandes de, som ej äro tilstädes, at skylla sig sielfve,
emedan i följe af Riksdagsordningens 16 §, det altid blifver
gillt hvad de närvarande slutit.
Emedan K. Maj:ts nådiga Almänna Proposition ej ännu
var inkommen ifrån Cantzliet företogs Secreta Deputations
instruction och uplästes först en suite, sedan punctevis.
1 § bifölls.
2 §. Vid denna § påminte
Frih. Coijett, at hvad på detta och flere ställen uti
denna instruction om Revisions-Protocollerne formäles, lärer
komma at slutas ut, emedan Justitiae-Revisions Protocoller,
enligit Riksens Ständers förordnande på senaste Riksdag, af
Justitiae-Deputationen komma at skärskådas.
Likaledes funno ock R. o. A. godt, at hvad uti denne §
sägs om undersökande af Riksens Herrar Råds mening och
tanka angående förståndet af Regeringsformens 40 § i anseende
til tiensters bortgifvande, nu mera såsom onödigt må gå ut,
aldenstund Riksens Råd på förleden Riksdag härom fädt Riksens
Ständers förklaring til sin efterrättelse.
Gref David Frölich sade sig vid detta tilfälle åstunda
at blifva underrättad om denna Riksens Ständers förklaring
med Regeringsformen voro enlig eller ej, ty om Regeringsformen
skulle stadga et, och denna förklaring skulle stadga
et annat, viste man ej hvarefter man sig hade at rätta.
Frih. Cederhielm, Hr Palmstierna och flere af R. o. A.
förestälte, at denna frågan kunde hafva rum om ofvanbemälte
Förordning voro under skärskådande eller bepröfvande, men at
den ej hörer til Secreta Deputationens instruction, hvars giöro
-
42 (Dec. 18.) Sekreta Deputms instr. De Lavals mern.
mål blifver at efterse huru jemte riksens fundamental lagar
denna och flere förordningar sedan sidsta Riksdag af Rådet
blifvit i akt tagne.
Detta uprepades och förestältes ytterligare af Hr Landtm.,
hvilken å nyo frågade om det icke blifver vid det som redan
faststäldt är, nemligen at ofvanbemälte ställe uti § i anseende
til de anförde skäl kommer at uteslutas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
I öfrigit bifölls nyssbemälte §.
3 § bifölls.
4 § bifölls.
5 § bifölls i öfrigit, allenast at åretahlet uteslutes, emedan
terminus a quo dessutan nog tydeligen är utsatt.
6 § bifölls.
Uplästes Hr Wilh. Claude De la Walls Memorial, hvarutinnan
hemställes om icke Secreta Deputationen må efterse
om någon bättre meriterad voro förbigången, som varit tvänne
gånger på förslag samt om sådant befunnos, til Ständernes ompröfvande
projectera et sådant förordnande, at densamma hädanefter
allena må H. K. Maj:t föreslås, och des nådigste fullmakt
på beställningen erhålla.
En del af R. o. A. höllö före, at detta som et ganska
angelägit mål må remitteras til Secreta Deputationen och med
mycken ömhet dit recommenderas.
Men som härvid af Hr Landtm, anfördes, at detta angår
en lag, som kan giöras, och således ej hörer til Secreta Deputationens
instruction, jemväl och af andre R. o. Arns ledamöter
påmintes at R. o. A. nyligen igenom et Extractum Protoeolli
begärt de andre Ståndens bifall, at alle ärender mage gå igenom
Urskilnings-Deputationen; altså och på det R. o. A. måge vara
sig like, det ock dessutan ingen tvifvel är at UrskilningsDeputationen
detta såsom et angelägit och publict mål lärer
uptaga och til behörig ort remittera;
Ty fants, uppå Hr Landtm:ns härom giorde fråga, af
R. o. A. godt, at detta Memorial går igenom Urskilningen.
Hr Landtm, hemstälte om icke til at des förr des häldre
komma i arbete, Herrar Electorerne kunde anmodas at i dag
utvälja ledamöter uti Urskilnings-Deputationen, och at til den
ändan anslag kunde ske, at Electorerne samlas klåckan 5 eftermiddagen.
Detta bifölls af R. o. A.
K. M:ts Allm. Propos. Sekr. Dep:ns ed o. instr. Talen å Rikssalen. 43
Atskillige af R. o. A. påminte om icke Electorerne jemväl
i dag kunde välja ledamöter til flere Deputationer;
Men som Hr Landtm, hemstälte om han icke härom i
afton med Talemännen kunde öfverlägga;
Altså gaf R. o. A. bärtil sitt bifall.
Uplästes K. May.ts Almänna Proposition.
Uplästes Secreta Deputations-eden;
Hvilken af R. o. A. bifölls.
Sedan uplästes den til följe af R. o. A:ns slut upsatte
Resolutionen angående Secreta Deputationens instruction och
bifölls så lydande:
Resol.: Bifölls, allenast at ordet Revisions, på de ställen,
der det finnes, går ut, emedan Justitia Revisions Protocoller,
enligit Riksens Ständers förordnande på senaste Riksdag, af
Justitise-Deputationen komma at skärskådas. Uti 2 § hvad
som följer på orden »tysthetseden begripes», intil orden »efter
infordrade förslager», går ut, aldenstund en sådan undersökning
om Hrr Riks-Rådens mening i anseende til Regeringsformens
40 § är onödig, sedan Riksens Råd på förleden Riksdag härom
fädt Riksens Ständers förklaring til sin efterrättelse. Uti 5 §
uteslutes årtalet, emedan terminus a quo dessutan nog tydeligen
är utsatt.
Denna Resolution skrefs på sielfva instruction en.
Gref D. Frölich uprepade sin tilförene giorde påminnelse,
at Regeringsformen tyckes vara utesluten och dess efterlefvande
satt i ovisshet, begärandes at denna des påminnelse måtte blifva
förd til Protocollet.
Hr Landtm, anförde å nyo hvad häruppå nyss tilförene
blifvit svarat, tilläggandes at om någon skulle tycka det på
förra Riksdagen något voro faststäldt, som han höllö före ej
vara enligit med Regeringsformen, kan et sådant tvifvelsmål
hos Riksens Ständer medan de nu äro samlade tilkännagifvas,
då det lärer komma i behörigt öfvervägande.
Hr Landtm, förmälte, at Prästeståndet genom en utskickad
låtit gifva tilkänna, det de sig med R. o. A. förent, at K. Maj:ts
nådiga tal ifrån thronen genom trycket må blifva almänt;
likaledes ock at Biskopens Dr Henr. Benzelii Riksdagspredikan
må blifva trykt; och hade isynnerhet bemälte Biskop hos R. o. A.
låtit aflägga en ödmiuk tacksägelse för så benägit omdöme om
des arbete; Borgareståndet hade svarat, at de bifalla R. o. A.
med den tilläggningen, at Landtmarskalkens och de öfrige
44 (Dec. 18.) Sekr. Utsk:s instr. Ordning på Riddarhuset.
Talemånnens tal jemväl måge blifva tryckte; Bondeståndets
utlåtelse hade varit, at de sig härutinnan med de öfrige Stånden
gierna conformerade.
Hr Landtm, gaf tilkänna at om plenum i morgon b lifver
skal derom anslag ske klåckan nio.
Som nu R. o. A. voro åtskilde och gingo bort berättades
at en Deputation af Bondeståndet ankommo, och trädde altså
Hr Landtmarskalken tillika med en stor del af R. o. A. tilbaka
in i Riddarhus-sahlen; men kort derpå gafs tilkänna, at Bondeståndets
Deputation gadt tilbaka emedan de sedt en del af
R. o. A. komma ut ifrån Riddarhuset.
Emedlertid hemstälte Hr Boije om icke R. o. A. skulle
finna nödigt at fatta det slut, at uti Secrete Utskottets instruction
må blifva infört, at den, som en gång utur Secrete Utskottet
blifvit removerad, ej mera må komma dit in.
Det begärtes proposition, hvilken af Hr Landtm, giordes,
och med Ja besvarades.
Men som det påmintes, at R. o. A. redan en gång i dag
varit skilde, och således en stor del bortgångne, som nu ej
kommit tilbaka; ty fants godt at vid nästa sammankomst detta
ärendet kommer å nyo at proponeras.
R. o. A. skildes åt.
Den 19 December.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Hr L andtm. sedan han äskat liud förestälte, at i går
hade nästan et fel sig tildragit, hvilket om det hade skedt,
sade Hr Landtm., så hade skulden varit hans; ty i det samma
R. o. A. i går hade skildts åt och en stor del redan voro utom
Riddarhus-sahlen, blef bådat at en Deputation ifrån Bondeståndet
ankommo, hvarpå Hr Landtm, jemte en del af R. o. A.,
som varit ute och redan på trappan, vändt tilbaka, och under
det at man väntade på Bondeståndets Deputation (hvilken
dock ej upkom aldenstund densamma, sedan den blifvit varse
en del af R. o. A. komma ut ifrån Riddarhuset, hade vändt
om til sitt Stånd igen) voro en föreställning skedd, om hvilken
Hr Landtm, jämväl giordt proposition; men som Hr Landtm,
i det samma blifvit varnad (hvilket Hr Landtm, sade sig med
nöje erkänna) at R. o. A. redan en gång varit åtskilde, så
Om tillägg till Sekreta Utskottets instruktion. 45
hade ärendet til R. o. A. i dag samteligen skulle upkomma
blifvit upskutit; hvarföre Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. A.
sig derom ville förena, at sedan Hr Landtm, proponerat, at
raan skal skiljas åt, och dertil blifvit samtyckt, man intet mera
vänder om och kommer tilbakars.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr C. G. Boije sade, at om något fel voro begångit, så
voro det skedt af honom, dock ej af upsåt utan af en upriktig
nit för Riksdagsärendernes skyndesama och rediga afgiörande,
i hvilket afseende han til R. o. A. hade hemstält om icke uti
Secrete Utskottets instruction måtte inflyta, at en ledamot af
et eller annat Stånd, som en gång utur Secrete Utskottet voro
removerad, ej mera måtte få inträde dit, och at et Extractnm
Protocolli härom til de Stånden måtte affärdas, som hafva ledamöter
i Secrete Utskottet.
Hr Palmstierna och flere sade sig ej se, at man härmed
något risquerade, och begärte åtskillige at propositionen måtte
giöras.
Hr Landtm, giorde frågan om på sätt, som förmält är, et
Extractum Protocolli skal afgå, at i Secrete Utskottets instruction
skal inryckas, det en ledamot, som en gång blifvit removerad,
der ej vidare må få inträde;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det påmintes härvid af Hr Trolle, at om någon af vårt
Stånd voro removerad, så kunde sådant stadfästas; men at vi
ej kunna melera oss med det, som de andre Stånden härutinnan
kunna godtfinna.
Hr Barnekow hemstälte at man måtte få vetta casum
och personen, som det angår.
Härtil svarades, at tystheten tilläto ej at upgifva casum.
ifall någon sådan casus sig skulle hafva tildragit; och at det
ej kunde hetas gå för vida emot de andre Stånden, när R. o. A.
et hos sig tagit slut til deras bepröfvande och bifall hemställer,
hvilket altid Stånden emellan brukeligit är; afseendet voro
allenast at lätta sakernes afgiörande och undvika de öfver
läggningar,
som af en sådan ledamots inträde skulle kunna
förorsakas; varandes saken för öfrigit i sig sielf högst billig och
rättvis; man vill förbigå de ryckten, at Riksdagsmän gratis
skola hafva rest hit, hvilket ej tyckes vara skedt utan afseende.
Hr Landtm, giorde frågan på nytt; hemställandes om icke
et sådant Extractum Protocolli, som förmält är, kommer at afgå,
46 (Dec. 19.) Tillägg t. Sekr. Utsk:s instr. Deputationer.
dock med den ändring, at detta af de 3 Stånden kan fastställas,
utan at det behöfver införas uti Secrete Utskottets
instruction, deräst det egenteligen ej tyckes äga rum.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Upsattes altså följande Extractum Protocolli, hvilket sedan
et och annat ord blifvit jemkat af R. o. A. bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 19
Dec. 1740.
S. D. Fann R. o. A. nödigt til det vördige Prästeståndets
och loflige Borgareståndets bepröfvande och bifall vänligen at
hemställa om icke den ledamot, som et Secret Utskott funnit
skäligt at removera, sedermera uti något Secret Utskott ej bör
få inträde; hvarom R. o. A. redan hos sig öfverenskommit.
Actum ut supra.
Det begärtes af en och annan at detta Extractum Protocolli
med en Deputation til de andre Stånden måtte afskickas;
Men som Hr Landtm, förmälte, at Talemånnen i förmodan
af deras Stånds bifall derom öfverenskommit, at utan
högsta nödvändigheten Stånden med Deputationers afsändande
och emottagande uti Riksdagsarbetet ej måge blifva hindrade,
hvilket R. o. A. jemväl fann vara nyttigt och nödigt; altså
förblef det dervid, at detta Extractum Protocolli på vanligit
sätt med de andre begge Stånden communiceras.
Hr Landtm, förmälte sig i går med de andre Ståndens
Taleman hafva öfverlagt hvilke Deputationer nu i början af
Riksdagen och tils vidare kunde blifva utnämde, och at man
då kommit öfverens, det hvar och en uti sitt Stånd kunde
andraga om icke nu början kunde giöras med följande fem
Deputationer, nemligen Secrete Utskottet, Secreta Deputationen,
Urskillnings-Deputationen, Expeditious-Deputationen och Camar(Economie-
och Commerce-Deputationen, och med flere Deputationers
väljande hafva anstånd til des Ständerne fådt del af
K. Maj:ts nådige Secreta Proposition.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, berättade vidare sig då jemväl hafva tält
om den Secreta Handels-Deputationens väljande, men at då
blifvit påmint at densamma ej kunde väljas innan Camar(Economie-
och Commerce-Deputationen blifvit utnämd, aldenstund
bemälte Deputation, enligit Riksens Ständers förordnande
på förleden Riksdag, nu sorn då kommer at bestå af ledamöter
utur Secrete Utskottet och utur Camar-CEconomie-Deputationen.
Om Manufaktur- och Handels-Deputationen.
47
Uplästes Riksens Ständers Expeditions-JJeputations Extractum
Protocolli af den 7 Junii 1739, innehållandes Riksens
Ständers fattade slut på förleden Riksdag huru och på hvad
sätt Manufactur- och Handels-Deputationen på denne Riksdagen
väljas bör, nemligen at det bör ske i begynnelsen af
Riksdagen och ledamöterne tagas utur Secrete Utskottet och
utur Camar-CEconomie-Deputationens Commerce-Utskott.
Det discourerades häröfver at om desse ledamöter skola
tagas utur Commerce-Utskottet, sä hindras de derigenom så
mycket, at de ej kunna bivista Camar-CEconomie-Deputationen,
hvarigenom i bemälte Deputation ledamöter af R. o. A. uti et
helt Utskott kommo at saknas; anförandes
Frih. Fabian Wrede, at på förleden Riksdag ledamöter
til Manufactur- och Handels-Deputationen blifvit tagne af alle
4 Camar-CEconomie-Deputationens Utskott, emedan eljest och
i brist af et helt Utskott arbetet i Camar-CEconomie-Deputationen
för mycket hade blifvit hindrat; det föreslogs af andre om
icke för denna orsaken skull Camar-CEconomie-Deputationen
med 6 ledamöter kunde förstärkas, sä at den kommo at bestå
af 30 af R. o. A. och så i proportion af de andre Stånden.
Men som härtil svarades, at de andre Stånden, hvilke ej
äro så tahlrike, härigenom för mycket skulle komma at besväras,
emedan i följe af Riksdagsordningen, hvart Stånd bör gifva
hälften emot R. o. A. til alle Deputationer; det ock tyckes vara
indifferent och R. o. Arns pure oeconomicum af hvad Utskott uti
Camar-CEconomie-Deputationen ledamöterne til Secreta HandelsDeputationen
tagas; man ock härutinnan hade förleden Riksdags
bruk för sig;
Altså vardt uppå Hr Landtm:ns giorde fråga af R. o. A.
godt funnit, at Electorerne kunna utur Camar-CEconomie-Deputationen
utan afseende på des Utskott välja ledamöter til
Manufactur- och Handels-Deputationen; til hvilkens, så väl
som de öfrige af Hr Landtm, nyligen uprepade Deputationers
väljande R. o. A:ns Electorer klåckan 4 eftermiddagen uti
Secreta Utskotts-rumet komma at sammanträda.
Hr Landtm, anmälte Secrete Utskottets instruction med
de 2 Ståndens påskrift vara tilbaka kommen.
Uplästes Ståndens påskrefne utlåtelser.
Det vördiga Prästeståndets var af den 18 December, hvarutinnan
Ståndet sig åberopar sitt samma dag utfärdade Extractum
Protocolli.
48 (Dec. 19.) Om Sekreta Utskottets instruktion.
Borgareståndets påskrift var daterad i dag, och bifaller
Borgareståndet instructionen, med de påminnelser, som af R. o. A.
in margine äro giorde, utan någon vidare tilläggning.
Så uplästes ock Prästeståndets åberopade Extractum Protocolli,
hvarutinnan en och annan påminnelse och tilläggning
vid instructionens 1, 2, 3, 5 och 9 § var giord.
Hr Trolle begärde, at detta Extractum Protocolli punctevis
måtte igenomgås och ventileras.
Hr C. G. Boije, Frih. C. W. Cederhielm och Hr Palmstierna
förestälte, at hvart och et af desse momenta, som detta
Extractum Protocolli innehåller, blifvit inoverade, ventilerade
och afgiorde då Secrete Utskottets instruction af R. o. A. blef
skärskådat; at de blifvit afslagne i anseende til de skäl, som
i R. o. Arns Protocoll finnas anförde; och at de således såsom
af R. o. A. en gång fullkomligen afgiorde ej ånyo kunna tagas
i deliberation.
Hr Trolle begärte lof at få tala och, sedan Hr Landtm.
skaffat honom liud, utlät sig på följande sätt:
Uti Secrete Utskottets instruction finnes inrykt, det Secrete
Utskottet til följe af Riksdagsordningens 18 § tilkommer at
utarbeta och afsluta de Secrete Propositioner, som H. K. Majrt
Secrete Utskottet föreställer angående utrikes saker, fredsverket,
någon krigsplan, alliancer och flere sådane ärender, hvarvid
jag för min del icke har något at påminna; dock som Riksdagsordningen
med det ordet krigsplan, efter min oförgripelige
mening ej annat synes påsyfta, än at Secrete Utskottet äger
makt at föreslå och fastställa huru och på hvad sätt et krig,
sedan det antingen af någon utrikes makt emot detta riket
voro begynt, eller ock af Riksens samtelige Ständer beslutit,
skal utföras; men ej synes dermed hafva lämnat Secrete Utskottet
frihet at resolvera til något krigs begynnande, hvilket
samtelige Riksens Ständer uti den faststäldte och besvurne
Regeringsform 6 § allena sig sielfve förbehållit; varande i mitt
sinne en stor åtskilnad emellan det at formera en krigsplan och
resolvera til et nytt krig; ty har jag för min säkerhet härmed
ad Protocollum velat förklara, at jag i denna akt och mening, som
nu anförd är, men ej i någon annan, ansedt och uptagit förberörde
ord uti Secrete Utskottets instruction, såsom med Regeringsformen
och Riksdagsordningen aldeles öfverensstämmande.
Det svarades bärtil, at hvad R. o. A. engång fäststält och
beslutit, igenom detta Hr Trolles påstående, hvilket han för sin
Sekreta Utskottets instr. Reuterholms mein. 49
räkning såsom des reservation må låta föra til Protocollet, ej
kan ändras eller uprifvas, icke eller kan instructionen på sätt
som den nu af tvänne Stånd och således af pluraliteten blifvit
bifallen på något sätt rubbas; i öfrigit som desse Prästeståndets
påminnelser voro äfven de samme, som det af Hr Klingsporre
hos R. o. A. ingifne Memorialet innehöll, ja på månge ställen
ord ifrån ord lika, så voro värdt at efterfrågas om något dylikt
Memorial i Prästeståndet blifvit ingifvit.
Häremot anfördes at detta voro en ovanlig process Stånden
emellan; dessutan voro ej omöjeligit, at ledamöterne i et eller
annat Stånd, antingen af sig sielfve eller genom discourser med
andre kunna hafva fallit på samma och lika tankar.
Hr Landtm, förestälte, at som instructionen af tvänne
Stånd blifvit bifallen, så voro saken afgiord; kunnandes Hr
Trolles reservation blifva införd i Protocollet.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Det begärtes af åtskillige, at listan på ledamöterne i Secrete
Utskottet måtte blifva upbruten; men som härvid förestältes,
at sådant ej väl kan ske innan Secrete Utskottets instruction
blifvit justerad, kommandes samma justering, emedan än ingen
Expeditions-Deputation är förordnad, nu pä samma sätt sorn
på 1734 års Riksdag at förrättas, så at 3 deputerade, en af
hvart Stånd, til den ändan i afton sammanträda, altså upsköts
med bemälte listas upbrytande tils i morgon, då de nämde
ledamöter straxt komma at aflägga Secrete Utskotts-eden.
R. o. A. förenade sig at anslag sker til i morgon klåckan
nio.
R. o. A. skildes åt.
Den 20 December.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Hr Landtm, äskade liud och hemstälte om icke listan
på ledamöterne i Secrete Utskottet kunde upbrytas, emedan
både instructionen och eden redan voro faststäldte och justerade.
Härtil samtycktes af R. o. A.
I det samma framträdde Hr Esbiörn C. Reuterholm
och begärte, at det Memorial som han framgaf måtte upläsas;
samma Memorial uplästes, innehållandes en reservation, at Secrete
Utskottet så mycket mindre til någre effectiviteter och utrust
Adelns
Protokoll 1740—1741. 4
50 (Dec. 20.) Listor på ledamöter i Utsk. o. Dep.
ningar til krig något sluta och anstalta må innan det til plenis
refererat blifver, emedan sådant aldeles strider emot Regeringsformens
7 §, »at under Riksdagarne företagas och slutas inge
sådane ärender utan Riksens Ständers vettskap och bejakande»,
med hvilke ord Hr Reuterholm håller före icke Secrete Utskottet
utan alla 4 Ståndens plena rätteligen förstås böra; hälst
vid en slik consultation afseendet måste hafvas uppå de dertil
nödige omkostnader, hvilke icke Secrete Utskottets ledamöter
allena, utan samtelige Riksens rikare och fattigare undersåtare
kommer at påligga, anhållandes Hr Reuterholm, at desse
des tankar och förbehåll på Flemmingska familjens vägnar i
Riddarhus-Protocollen må inflyta.
Sielfva Memorialet finnes ibland Allegaterne til detta
Protocoll.
Upbröts listan på ledamöterne i Secrete Utskottet, hvilken
för R. o. A. uplästes, men som detta våhlet var gjordt
den 11 December, och dåvarande Vice-Ammiralen Hr Anthon
Jolian Wrangel, hvilken sedermera af Riksens Ständer i
underdånighet blifvit föreslagen och af K. Maj:t kallad til
Riksens Råd, befants vara upförd til ledamot i Secrete Utskottet;
altså fants af R. o. A. godt, at Electorerne strax
träda ned at utvälja en annan ledamot til Secrete Utskottet
i välbemälte Hr Riks-Råds ställe.
Emedlertid och emedan Electorerne voro nedre, lät Hr
Carl Urban Hicerne ibland R. o. A. utdela exemplar af dess
på Riddarhuset håldne tal om Endrägtighetens nytta.
Upbröts och uplästes listan på R. o. A:ns ledamöter uti
Secreta Deputationen;
Likaledes upbröts listan på ledamöterne uti UrskillningsDeputationen;
Jemväl
ock listan på ledamöterne uti Camar-CEconomie
och Commerce Deputationen.
Electorerne kommo up med det giorde våhlet uti Hr RiksRådets
Anthon Johan Wrangels ställe, hvilket för R. o. A.
uplästes; och var på detsamma upförd Hr Sch o utbyn achten
Faeger stråhle.
Hr Landtm, gaf tillkänna orsaken hvarföre Electorerne
i går ej kunnat välja ledamöter til Manufactur- och HandelsDeputationen,
nemligen at Secrete Utskotts-listan ännu ej varit
upbruten, och at de således ej kunnat låta ankomma på blotta
Expeditions-Deputationen. Manskaps sammandragande. 51
minnet, i befarande at til den ena hälften välja någon, som ej
voro Secrete Utskotts-ledamot.
Som Secrete Utskotts-listan nu är upbruten, altså funno
R. o. A. godt, at Electorerne i dag efter middagen välja ledamöter
til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Vidare förestälte Hr Landtm., at ehuruväl på förleden
Riksdag uti Expeditions-Deputationen varit 12 ledamöter af
R. o. A. och i proportion deraf 6 ledamöter af hvartdera af
de öfrige 3 Stånden, så at hela Deputationen bestått af 30
personer, så hade dock på alle föregående Riksdagar densamma
aldrig varit öfver 15 personer stark, nemligen 6 af R. o. A.
och 3 af hvartdera af de öfrige Stånden, hvilket antal tyckes
vara tilräckeligit nog til en sådan art af syssla, deräst myckenheten
ej bidrager til arbetets fortgång; hafvandes äfven vid
öfverläggningen härom med Ståndens talemän, talemännen och
de der närvarande ledamöter af Stånden tyckt den längst
brukade praxin vara den bästa; hemstälte altså Hr Landtm,
til R. o. A. om icke til Expeditions-Deputationen 6 ledamöter
af R. o. A. måge utväljas.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja, och at detta antal
af Hrr Electorerne, som jemväl i eftermiddag lära utnämna
ledamöter til denna Deputation, kommer at iakttagas.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 11 December,
hvarutinnan, i anledning af Riksdagsordningens 21 §,
K. Maj:t gifver Riksens Ständer i nåder tilkänna om et antal
båtsmäns och timmermäns upbådande til nybyggnaders och
reparationers bedrifvande här vid Stockholmske escadren.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga förklarade R. o. A.
sig härvid intet hafva i underdånighet at påminna;
Hvilket R. o. A:ns underdåniga yttrande skrefs på högbemälte
Extractum Protocolli.
Öfversten vid K. Maj:ts Lif-Guardie Hr Reinhold Otto
Wrangel sade sig vid detta tilfälle böra gifva R. o. A. vid
handen, at för nyåret det plägar vara vanligit at sammandraga
regimentet at öfva dem i skiutande til de salvor, som om
Nyårsmorgonen plägar giöras för Öfverheten; hemställandes om
icke femte dagen Jul manskapet til den ändan må dragas til—
samman.
R. o. A. förklarade at härmed kan förhållas efter vanligheten.
52 (Dec. 20.) Sekr. Utsk. Tull-Deputation.
Secrete Utskottets Ledamöter upropades efter listan och
trädde innom skranket och voro absentes:
Hr Magnus Stiernroos, sades Hr Lorentz Stobée.
vara på landet.
Hr Eric Odelström. Hr Albr. Lindcreutz, sades vara
siuk.
Hr von Drake. Hr Löwenhielm.
Hr Cederholm. Hr von Törne.
Hr L^andtmar skalken tillika med de närvarande, som å nyo
upropades, aliade Secrete Utskotts-eden, hvilken dem af Riddarhus-Secreteraren
förestafvades. De frånvarande komma densamma
i Secrete Utskottet at aflägga.
Som klåckan nu var 11 gick Hr Landtman skalken med
ledamöterne i Secrete Utskottet.
R. o. A. skildes åt.
Den 22 December.
R. o. A. samlades klåckan ellofva.
Hr Landtm., sedan han äskat liud förmälte, at vid sidsta
sammankomsten åtskillige af R. o. A. hade åstundat at plenum
måtte blifva i dag, hvilket som Hr Landtm, intet kunnat af
slå,
så voro och anslag giordt, bedjandes Hr Landtm, at om
någon af R. o. A. hade något andraga, de sig derom ville
anmäla.
Hr Wulfclo sade sig ej vara ibland dem, som begärt
plenum i dag, men at han för sin del gierna åstundade blifva
underrättad om icke på denne Riksdag flere Deputationer komma
at sättjas, än de, som redan äro utnämde, och i synnerhet om
icke någon Tull-Deputation kommer at förordnas; betygandes
Hr Wulfclo at han för sitt fäderneslands upkomst genom handel
och manufacturer hyste så mycken ömhet och nit som
någon redelig undersåte äga kunde, och at han på intet sätt
ville hafva riksens inkomster förminskade, men så måste han
dock hos R. o. A. andraga, at ehuru nyttige de uti et och
annat mål giorde författningar kunna tyckas vara, så kunde
dock ingen föreställa sig huru hårdt en del deraf trycka dem,
som bo i provincierne och på landet, ja så at Hr Wulfclo
bedyrade, det han för sin del och utan sitt förvållande i an
-
Tull-Deputation.
53
seende til de för manufacturerne giorde författningar sedan sidste
Riksdag lidit öfver 2000 rdal. skada; hvarföre han til R. o.
Arns behiertande ville hafva hemstält, om icke en Deputation
kunde förordnas, hos hvilken de lidande kunde andraga de
plågar och besvär, som dem trycka, hvilka af Ostindiska Compagniet
och de om tullarne och manufacturerne giorde författningar
härflyta, samt at samma Deputation må bestå af ovälduge,
det är sådane män, som i bemälte verk sielfve ej äro
interesserade eller på något sätt deltagande, utan sådane, som
äro boende i landsorterne och hafva kundskap och känning af
det, som landet således trycker.
Hr Major Witting understödde detta, tillägandes at han
såsom på landet boende, sä väl som flere, kunde af beklagelig
förfarenhet härutinnan intyga med Hr Wulfclo.
Gref Fridr. Gyllenborg sade sig jemväl hålla före en
Tull-Deputation vara nödig, emedan Tull-arrendet innan nästa
Riksdag lärer expirera; och voro han enig med Hr Wulfclo
derutinnan, at inge, som i tullverket kunna anses vara interesserade,
böra sittja uti samma Deputation, samt i följe deraf
alle de, som äro handlande, uteslutas.
Det discourerades härvid, at som alle de, som tro sig vara
lidande, hafva frihet at hos Ständerne sine angelägenheter andraga,
och ej något mål är, som icke til någon af de vanlige
Deputationer genom Urskilningen kan förvisas, så kommo på
det sättet Deputation at sättjas öfver Deputation, hvilket ej
annat kunde än föda oreda af sig; icke eller behöfdes något
sådant restringerat sätt till ledamöters väljande, ty om ärenderne
äro mångahanda, så måste män väljas, hvilke om sådane
serskilte ärender äga insikt och kundskap; och när et mål är
före, hvaruti en ledamot är interesserad, så bjuder Riksdagsordningen,
at han bör taga afträde; och änteligen, om någon
finner sig förorsakad at öfver en Deputations slut sig besvära,
så har ju hvar ledamot i Ståndet frihet det at giöra och andraga
sine påminnelser när Deputationens Betänkande i pleno
skärskådas.
Hr Hellenstierna påminte, at uti Almänna BesvärsDeputation
kunna sådane, et helt stånd, menighet eller landsort
tryckande besvär efter vanligheten andragas.
Hr Landtm, förestälte, at han för någre dagar sedan hos
R. o. A. berättat om den Talemännen emellan giorde öfverenskommelse^
det hvar och en uti sitt Stånd skulle andraga, om
54 (Dec. 22.) Deputationer. Dep. fr. Bonde-Ståndet ang. tullen.
icke de då uprepade och nu redan valde 5 Deputationer och
ej flere nu i början skulle utnämnas, intil dess man sedt hvad
K. Maj:ts nådige Propositioner innehålla, då Stånden i anledning
deraf sig kunde förena om och huru månge Deputationer
ytterligare kunde sättjas; kunnandes Hr Landtm, sig intet annat
påminna, än at R. o. A. då til samma föreställning gifvit sitt
bifall; men skulle R. o. A. finna nödigt, at en Tull-Deputation
ännu blifver satt, så är det en sak, som på R. o. Arns godtfinnande
ankommer och med de andre Stånden kan comrnuniceras.
Efter något discourerande och Hr Landtm:ns giorde
fråga blef godtfunnit, at en Tull-Deputation kommer at förordnas.
Hr Witting påminte, at sådane män til denna Deputation
måge utses, som äro desinteresserade i saken.
Ytterligare blef uppå Hr Landtm:ns föreställning af
R. o. A. godt funnit, at Hr Landtm, vid nästa sammanträde
med Talemånnen ännu närmare öfverlägger om flere Deputationers
väljande, samt at ledamöter til de Deputationer, om
hvilka då öfverenskommes, kunna af Electorerne väljas til nästa
plenum.
Likaledes förenade sig R. o. A. at nästa plenum blifver
sjette dag Jul.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, hvilken aflefvererade och til det bästa
recoinmenderade et Extractum Protocolli af den 20 December;
bemälte Extractum Protocolli blef uppå Deputationens begäran
i des närvaro för R. o. A. upläst, hvarutinnan föreställes den
brist på spannemål och beklageliga hungersnöd, som Almogen
i Osterbottn lider, och begäres at til förekommande af Almogens
undergång tullen på utrikes spannemål må lindras eller
eftergifvas, och til des införssel kan skie de mäst nödlidande
af Almogen antingen utur cronomagazinerne eller pä annat
sätt understödjas; varandes vid bemälte Extractum Protocolli
bifogat Almogens Fullmäktiges Memorial ifrån Österbottn, samt
en förteckning på de landsorter, som uti innevarande år lidit
missväxt och undsättning betarfva.
Sedan Hr Landtm, svarat, at ärendet R. o. A. skal blifva
föredragit och med al ömhet ansedt; afträdde Deputationen.
Hr Ekestubbe påminte, at i anledning af dess vid förre
Riksdagen giorde förbehåld, Deputerade af provintzerne måge
Sekr. Manuf. o. Handels-Dep. Expeditions-Dep. 55
utnämnas at efterse på hvad sätt de sedan den tiden utbetalte
bevillnings-medlen blifvit använde.
Detta sades höra til Secrete Utskottet enligt des undfångne
instruction.
Upbröts och för R. o. A. uplästes listan på. ledamöterne
i Secrete Manufactur- och Handels-Deputationen;
Likaledes och listan på ledamöterne uti Expeditions
Deputationen.
Som för Hr Silwerström förnamnet eller caracteren ej var
utsatt och de äro tvänne bröder, förklarade Gref Fredr. Gyllenborg
såsom Elector at det är Secreteraren Silwerström,
som har sin beställning vid Riksens Ständers Reductions- och
Liquidations-Commission.
Hr Major Stålhammar, som var utnämd til ledamot uti
Expeditions-Deputationen, framträdde och bad sig undan, emedan
angelägenheten af dess välfärd ej tillät honom sig här längre
at uppehålla, och som uppå så väl åtskilliges af R. o. A., som
Hr Landtm:ns giorde anmodan Hr Majoren beständigt förblef
vid sin begäran, blef dertil af R. o. A. beviljat, och komma
Hr Electorerne at til Expeditions-Deputationen utvälja en
ledamot uti Hr Stålhammars ställe.
Hr Landtm, förmälte at Secrete Deputationens ed och
instruction icke ännu ifrån Stånden är tilbaka kommen, så at
Deputationen ej för helgen kan komma at sätt ja sig; hemställandes
at så framt någre af Deputationens ledamöter under
högtiden skulle vilja resa på landet, de til siette dagen ville
vara tilbaka;
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
R. o. A. skildes åt.
Den 30 December.
R. o. A. samlades klåckan ellofva.
Frih. Henric Wrede anmälte at som Secrete Utskottet
nu är församlat, så hade Hr Landtmarskalken anmodat honom
at hos R. o. A. ursäkta, det Hr Landtm, ej kunde vara närvarande,
och tillika R. o. A:ns godtfinnande at hemställa om
icke under Hr Landtm-.ns frånvaro Frih. Wrede kunde föra
directionen på Riddarhuset; hvilket som det af R. o. A. bifölls,
förestältes ytterligare af Frih. Wrede, at Hr Landtm, begärt
56 (Dec. BO.) Deputationer. Tull-Deputationen.
det hos R. o. A. måtte föredragas, at under Hr Landtm:ns
sidsta sammanträde med Talemännen blifvit öfverlagt och
öfverenskomma at på nästa plenidag hvar och en i sitt Stånd
skulle anmäla om icke följande Deputationer med första kunde
förordnas och ledamöter dertil utväljas, nemligen förutan TullDeputationen,
som af R. o. A. redan är bifallen, JustitiseDeputationen,
Landt- och Siö-Militise-CEconomie-Deputationen,
Bergs-Deputationen samt Almänna Besvärs-Deputationen, och
at i anseende til den sidsta, nemligen Almänna Besvärs-Deputationen,
kunde i akt tagas at ingen densamma bivistar, som
ej är ledamot, samt at hvart och et Stånds Almänna Besvär,
innan de i Deputationen ingifvas, af Ståndet först öfverses,
och de puncter, som Ståndet finner öfverflödige, uteslutas.
Det discourerades häröfver och påmintes om icke de öfrige
på förre Riksdagar vanlige Deputationer, såsom Protocolls- och
Reductions- och Liquidations-Deputationen jemväl nu borde
fastställas ooh utnämnas.
Frih. Wrede förmälte, at de tvänne sidstnämde Deputationer,
fast de denna gången ej blifvit anmälte, derföre ej äro
uteslutne, utan kunna framgent när Ständerne det godtfinna
förordnas.
I anseende til Tull-Deputationen förmälte Hr Mannerheim
sig ej se hvad besynnerligit giöromål der kunde förefalla,
emedan hvad ärendet beträffar, Ständerne funnit detsamma
vara det bästa, säkraste och fördelaktigaste sättet at upbära
tullinkomsterne och Stats-Deputationen nogsamt lärer finna
hvad fördel cronan derigenom tilflutit; Stora Siötulls-taxorne
äro jemväl på sidsta Riksdag af Ständerne sielfve öfversedde
och faststälte; Lilla Tull-taxan är efter Ständernes då giorde
förordnande, at värdet af persedlarne hädanefter bör blifva
fundamentet och 1682 års tilökning uphöra, nu under arbete,
som omöjeligen medan Ständerne äro tilsamman lärer hinna
til mognad.
Frih. Lillje sade sig vara af samma tanka, och at om
en Tull-Deputation skal sättjas, densamma uti dess instruction
bör tilbindas at ej röra arrendet, som på sidsta Riksdag af
Ständerne är faststält; utan kunde des giöromål blifva at efterse
huru vida i öfrigit et och annat af Ständerne på förra Riksdagen
giordt slut blifvit verkstäldt, såsom til exempel at inge
afskrifningar på et enda Collegii tilstyrkande, utan at StatsContoiret
och flere Collegier först deröfver hörde blifvit, böra
Tull-Deputationen. Deputationer.
57
tillåtas, likaledes huruvida det hunnit med den af Ständerne
då anbefalte samlingen af de til Tullverket hörande och ännu
i bruk varande Förordningar och Rescripter.
Hr Wulfclo sade sig hafva variten af dem, som åstundat
en Tull-Deputation, men at ej des mening varit, at arrendet
på något sätt skulle röras, utan allenast at tvånget och Förordningarnes
skadeliga uttydande må förekommas, och at han
fördenskull til ledamöter åstundat bofaste män, som hafva
känning af sådan e svårigheter.
Hr Mannerheim yttrade sig, at om någon finner sig hafva
lidit eller at Förordningarne vrångeligen blifvit uttydde, så äro
domstohlar i landet och vederhörige fora, der hvar och en kan
andraga sin nödtorft och niuta rätt.
Frih. Wrede erindrade at hvad qumstio an beträffar, nemligen
om någon Tull-Deputation på denne Riksdag skal förordnas,
så är densamma i sidsta pleno af R. o. A. redan afgiord
och med Ja besvarad; varandes således nu den frågan
allenast öfrig, om instructionen och af hvem densamma kommer
at upsättjas; hemställandes Frih. Wrede om det icke kunde
ske af Deputationen sielf, då projectet sedermera af Ständerne
kommer at öfverses och skärskådas.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Huppenfelt påminte, at inge til ledamöter i TullDeputationen
böra väljas, som i arrendet äro interesserade, eller
deras släktingar.
Härtil svarades at Electorerne åligger at välja efter ed
och samvete och enligit Riksdagsordningen.
Frih. Wrede uprepade de öfrige föreslagne Deputationer,
nemligen Justitise-, Landt- och Siö-Militi® samt öfver Bergsärenderne,
hemställandes om icke de jemväl af R. o. A. bifallas,
och at anslag må ske för Electorerne til kl. 4 eftermiddagen
at välja ledamöter af R. o. A. til desamma.
Detta bifölls af R. o. A.
Likaledes blef ock uppå Frih. Wredes giorde anmälan,
at Gref Carl Bielke och Hr Ståhlhammar undanbedit sig ifrån
Expeditions-Deputationens bivistande, af R. o. A. godt funnit
at i deras ställen tvänne andre ledamöter til bemälte Deputation
af Electorerne utnämnas.
Ytterligare blef af R. o. A. godt funnit, at ledamöter af R.
o. A. til Almänna Besvärs-Deputationen på vanligit sätt blifva
utnämde.
58 (Dec. 30.) Nyårs-uppvaktning. Borg.-Ståndet. Bruks-ägarne.
Frih. Wrede förmälte, at om Nyårsdagen Riksens Ständer,
när de äro församlade, hos Deras Majestäter genom Deputationer,
som af Landtmar skalken och Talemånnen anföras, pläga
aflägga deras underdåniga nyårsönskning, at timan, på hvilken
Ständernes Deputationer aflägga denna underdåniga plikten,
plägar vara klåckan åtta om morgonen, vid hvilka tilfallen
den Deputation, som af R. o. A. bärtil utses, plägar bestå af
24 personer.
R. o. A. förklarade deras underdåniga åstundan och plikt
fordra at på lika sätt nu jemväl förhålles; i följe hvaraf desse
24 Deputerade strax blefvo utnämde, upropade och antydde at
klåckan half 8 Nyårsmorgonen sig i Secrete Utskotts-sahlen
samla, deräst de öfrige 3 Ståndens Deputationer sig jemväl
pläga infinna, at hvar efter annan upträda til Ofverheten.
Frih. Wrede erindrade at Bondeståndet den 22 December
igenom en Deputation ingifvit et Extractum Protocolli af den
20 Dec., angående nödige medel och utvägar til spannemålsbristens
och hungersnödens lindrande i Osterbottn, hvilket Extractum
Protocolli samma gång R. o. A. blef föreläst, hemställandes
om icke detsamma til Secrete Utskottet kunde remitteras;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
17 December angående Riksdags-Fullmäktigen ifrån Calmare
stad Mett, hvilken Borgareståndet i början af Riksdagen ej
ansedt at kunna som ledamot i Ståndet antagas, men honom
sedan i anseende til anförde skäl och omständigheter såsom
Riksdags-Fullmäktig i Ståndet inlåtit, hvartil de öfrige respective
Ståndens bifall åstundas.
Uppå Frih. Wredes giorde frågan
bifölls af R. o. A. Borgareståndets i så måtto yttrade
åstundan.
I anledning af åtskilliges af R. o. A. giorde påminnelse
och föreställning, at nu som på förre Riksdagen bruksägarne
må tillåtas efter skedt anslag sammanträda och öfverlägga om
hvad i anseende til berg- och hammarverkens angelägenheter
i gemen de kunna hafva at andraga, hvarigenom i tiden mycket
kan vinnas och Bergs-Deputationens arbete lättas, saint at desse
ärender ej såsom private kunna anses, och således under Urskilnings-terminen
begripas,
fants uppå Frih. Wredes härom giorde frågan af R. o. A.
godt, at dem et sådant sammanträde efter skedt anslag 14
Listor på ledamöter i Deputationer.
59
dagar efter nyåret må tillåtas, och upsattes följande Extractum
Protocolli:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 30
Dec. 1740.
S. D. Resolverades hos R. o. A., at bruksägarne må
lämnas tilstånd fjorton dagar efter nyåret efter skedt anslag at
sammanträda och om de mål, som de hos Riksens Ständer i
anseende til berg- och hammarverkens angelägenheter i riket
kunna hafva at andraga, öfverlägga, och sedan med de samma
hos Riksens Ständer inkomma; hvilket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Detta Extractum Protocolli uplästes för R. o. A. och
bifölls.
R. o. A. skildes åt.
Anno 1741.
Den 3 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan ellofva.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, upbröts och uplästes listorne
på de af Electorerne utnämde R. o. A:ns ledamöter i följande
Deputationer, nemligen Tull-Deputationen, Landt- och SiöMilitiaä-CEconomie-Deputationen,
Justitise-Deputationen, BergsDeputationen,
likaledes och det af Electorerne giorde våhlet
til tvänne nya ledamöter uti Expeditions-Deputationen, uti
Gref Carl Bielkes och Hr Stålhammars ställe, hvilke uppå
theras anhållan ifrån bemälte Deputations bivistande af R. o. A.
blifvit dispenserade.
Hr Johan Maklier, såsom af Electorerne utnämd ledamot
uti Justitise-Deputationen, tackade för det benägna emot honom
i så måtto hyste förtroende, men som värjan och lagboken
voro tvänne mycket skiljaktige ting, och hans verk intet varit
at sköta den senare, så förmodade han vinna hos R. o. A.
benägen ursäkt, om han sig ursäktade ifrån en sysla, uti hvilken
han ej ägde den insikt och styrka, som svarade emot des åhåga
at väl förrätta hvad honom kan anbefalt blifva.
Det förestältes härvid af en och annan, det R. o. A. anse
Hr Maklier såsom en både nyttig och nödig ledamot i bemälte
t
60 (Jan. 3.) Bonde-St. begär del af Sekr. Utsk:s instr. Dep.
Deputation, hvaräst jemväl mål lära förekomma, som angå
justitise-ärenderne vid armeen, i anseende hvartil förmodas, at
Hr Maklier från det honom pålagde besväret sig ej lärer undandraga.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af innevarande
dato, hvarmedelst Ståndet begärer at fä del af den
instruction, som för Riksens Högl. Ständers Secrete Utskott
vid innevarande Riksdag blifvit upsatt, emedan Ståndet för
åtskillige orsaker skull tykt nödigt vara om innehållet af bemälte
instruction at blifva underrättat.
Uppå Hr Landtm:ns giorde hemställande blef detta Extractum
Protocolli remitterat til Secrete Utskottet at derpå
projectera svar.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at Secreta Deputations-eden
ifrån Stånden tilbaka kommit och blifvit bifallen, hemställandes
at som densamma efter vanligheten här uppe in pleno af ledamöterne
aflägges, sadant jemväl nu kunde ske och til tidens
vinnande Deputationen ju förr dess heldre sammanträda; kunnandes
instructionen, så snart den kommer ifrån Stånden, ifall
dervid inge synnerlige påminnelser skulle vara giorde, af Expeditions-Deputationen
blifva expedierad och Secreta Deputationen
tilställas, och emedlertid eden sålunda förestafvas, at i stället
för orden, »den oss meddelte instructionen», kan sägas, »den instruction
som oss meddelt varder»;
Och som bärtil af R. o. A. samtycktes, upropades R. o.
A:ns ledamöter uti Secreta Deputationen, då de som närvarande
voro trädde innom skranket, och jemte Hr Landtmarskalken
samma ed, hvilken af Riddarhus-Secreteraren på sätt som
förbemält är förestafvades, lifligen aliade.
De frånvarande ledamöter, nemligen Gref Carl Frölich,
Hr Leijonmark, Hr Flach och Hr Hans Olivecrona, komma
efter vanligheten at aflägga eden uti Secreta Deputationen vid
Deputationens första sammanträde.
Emedan R. o. A. funno nödigt at på denne Riksdag en
Reductions- och Liquidations-Deputation, samt en ProtocollsDeputation
bör förordnas, hvarom
Hr L andtm. förmälte med de andre Ståndens Talemän
vara öfverlagt; altså lingö Electorerne befallning at med första
sammanträda och utnämna R. o. Arns ledamöter uti bemälte
tvänne Deputationer.
Hamiltons mern. om förord. Bruksägame.
61
Uplästes Frih. Carl Otto Hamiltons Memorial, derutinnan
han hos R. o. A. anhåller at, i anseende til dess så
hemma som utomlands anlagde studier och i sitt fädernesland
först tilbragte tiensteår, samt sedermera uti H. K. Höghets,
framledne Hertigens af Hollsten genom anförtrodde beskickningar
och flere ombetrodde ämbeten uti civile poster förvärfvade
framsteg, i förmågo af Adelige Privilegiernes 4 § niuta
Högl. R. o. A:ns underdåniga föreskrift til K. Majit at vid
förefallande öpning til någon beskickning utomlands i nåder
blifva ihogkommen.
Det discourerades häröfver, och höllö en del af R. o. A.
före, at detta Memorial kunde remitteras til Secrete Utskottet;
andre at det borde gå til Secreta Deputationen; men som härvid
påmintes, at vid början af denne Riksdagen R. o. A. låtit afgå
et Extractum Protocolli, at inge Memorialer af Stånden skola
uptagas, hvilke ej gådt igenom Urskilnings-Deputationen, hvartil
de andre Stånden jemväl gifvit sitt bifall, och det voro betänkeligit
om R. o. A., som först gifvit anledning til en sådan
förening, skulle vara det första Ståndet, som deri ville förorsaka
ändring;
Altså fants af R. o. A. godt, at detta Frih. Hamiltons
Memorial går igenom Urskilningen, deräst det til sin behöriga
ort lärer förvisas och så mycket mindre kunna afslås, som
ansökningen sker i förmågo af R. o. A:ns Privilegier.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet 6 personer stark; Borgmästaren Renhorn,
som förde ordet, efter aflagd hälsning berättade, at Borgareståndet
bifallit R. o. Arns Extractum Protocolli angående längre
tids förunnande åt bruksägarne at hos Riksens Ständer inkomma
med det, som de i anseende til berg- och hammarvärkens angelägenheter
i riket kunna hafva at andraga; och som Borgareståndet
af andre emellankomne angelägenheter blifvit hindrat
at urskilja de af städernes Riksdagsmän medbragte besvär och
ansökningar, så voro Ståndets vänliga och hörsama begäran,
at städernes Fullmäktige samma tid som bruksägarne må förunnas
sådane mål, som en eller flere städer kunna angå, hos
Riksens Ständer at få andraga.
Sedan Deputationen afträd t, uprepade Hr Landtm, hvaruti
dess begäran bestådt, och funno R. o. A. så mycket billigare
densamma at bifalla, som R. o. A:ns Almänna Besvär
62 (Jan. 3.) Kammarherre Wingeflycht arresterad.
ej ännu blifvit upsatte och faststäldte, kommandes Borgareståndet
genom Extractum Protocolli svar härom at meddelas.
R. o. A. skildes åt.
Den 7 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan ellofva.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, förmälte, at han ej
varit sinnad at som i dag sammankalla R. o. A., men sorn
natten emellan den 5 och 6 hujus med en Riksdagsman, som
jemväl är ledamot af R. o. A., sig tildragit, at han blifvit
arresterad, och Hr Landtm, håller före sin embetes plikt vara
at tilse, det riksdagsfriheten må blifva bibehållen och hvar
Riksdagsman niuta Riksdagsordningen ti) godo; fördenskull hade
Hr Landtm, ej undgå kunnat at giöra anslag til i dag och
detta målet R. o. A. tilkänna gifva, samt til öfvervägande
hemställa, på det en Riksdagsman ej flere dagar må behållas
i arrest ifall det skulle befinnas, at brottet ej voro sådant at
i följe af Riksdagsordningen personen i häktelse bör förblifva.
Häruppå uplästes Camarherren Hr Georg Wingejlychts
Memorial, derutinnan beinälte Camarherre vid handen gifver,
at han tvänne dagar förut om aftonen, då han velat gå hem
til sitt qvarter, skal utan gifven orsak af brandvakten vara
angripen och i arrest förd, och der ännu qvarhållas, anhållandes
at i förmågo af Riksdagsordningen såsom Riksdagsman ifrån
arresten befrias, aldenstund derigenom Brandvakten eller hvem
det vara må icke betages at lika fullt, i fall de finna sig dertil
föranlåtne, lagligen söka honom.
Vidare uplästes Ofver-Ståthållaren Frih. Fuchs Memorial,
hvarutinnan Hr Ofver-Ståthållaren förmäler sig i följe af Riksdagsordningens
23 § ej hafva bordt underlåta at gifva Högl.
R. o. A. tilkänna orsakerne til Hr Camarherren Wingejlychts
arrest, bestående enligit vakthafvandens inkomne rapport derutinnan,
at bemälte Camarherre så på Hötorget, som sedan uti
brandvakts-corps de gardet med ropande och skriande uti svåre
och skympfelige oqvädinsord emot brandvakten utfarit, med
dragen värja vid sidan befunnits, såsom ock emot Hr OfverStåthållarens
person uti smädesama, ohöfviske och sensiblaste
skälsord och utlåtelser oförsynt utbrustit; varandes i så måtto
förbrytelsen, hvarutinnan bemälte Camarherre ä färsk gerning
Kammarherre Wingeflycht arresterad.
63
är vorden tagen, af den beskaffenhet, at han enligit åberopade §
i Riksdagsordningen, så väl som 9 § i 1737 års K. Förordning
angående våldsamheters förekommande, ej lärer kunna undgå
at derföre så länge i förvar hållas, til des saken uti vederbörligit
foro blifvit uptagen och med laga dom afhulpen,
hvarom ofördröjeligen anstalt fogas skal.
Hr Landtm, sade sig ej undgå kunna vid detta tilfälle
at påminna, det af R. o. A. nyligen blifvit faststält, at den,
som ingifver et Memorial, bör vid dess afgiörande vara närvarande,
på det R. o. A. må erhålla den uplysning, som dervid
kunde åstundas.
Det svarades bärtil, at som denna Hr Öfver-Ståthållarens
skrift är et Embets-Memorial och en rapport til Ständerne,
så tyckes densamma under detta R. o. Arns slut ej vara
begrepen.
Frih. Carl Otto Hamilton förestälte, at som han ej
kände Hr Wingejlychts person, så kunde vid detta tilfälle
hvarken hat eller vänskap hos honom hafva rum, men som
han ej funno uti den upläste berättelsen målet med de omständigheter
bemärkt, at en Riksdagsman derföre bör qvarhållas
i häktelse, aldenstund Riksdagsordningen förklarar det
brottet bör vara af den beskaffenhet, at för detsamma dödsstraffet
oundvikeligen bör undergås, och en domare aldrig lärer
låta någon lida döden för det han på ursinnigt vis angripit
en stadsvakt; målet icke eller för någon duell kan anses, så
vida en arresterad person ej kan begå någon duell; man ock
dessutan vet at Riksdagsordningen bör anses såsom en förmur
för den almänna, och hvar och en Riksdagsmans enskylte frihet
under Ständernes sammankomst, samt huru örne andre frie
nationer äro om lagens beskydd härutinnan och i synnerhet
Engeländarne om sin bekante lag habeas corpus; fördenskull
tilläde Frih. Hamilton sig ej annat kunna afse, än at i förmågo
af Riksdagsordningen Hr Wingejlyclit utur arresten bör
entledigas, och sedan de emot honom anförde målen lagligen
afgiöras, hvilket tyckes vara så mycket billigare, som han ej
kan anses som suspectus fugse.
Hr Didron yttrade sig, at hvar och en bör vara man
om at en Riksdagsman må niuta det beskydd, som Riksdagsordningen
honom tillägger, obrottsligen til goda; men när en
Riksdagsman förgriper sig emot en vakt, hvilket är et brott,
hvaruppå dödsstraffet är utsatt, kan han ej undgå at tagas i
64 (Jan. 7.) Kammarherre Wingeflycht arresterad.
arrest; och sådant bör då straxt Landtm ar skalken tilkänna
gifvas, hvilken sammankallar sitt och de öfrige Stånden, som
då utlåta sig om den arresterades brott är af den beskaffenhet,
at han bör blifva i häktelse qvar eller ej; och detta lärer nu
hos R. o. A. komma i öfvervägande. Jag för min del finner
Förordningen om våldsamheters hämmande af år 1737, i hvilken
Krigs-articlarne i anseende til dem, som angripa vakten, åberopas,
så klar, at jag ej annat kan än påminna om nödvändigheten
af des vidmakthållande.
Gref Henning Gyllenborg förestälte Riksdagsordningen
vara ganska tydelig, at ingen Riksdagsman kan qvarhållas i
häktelse, der icke, som orden lyda, han beträdes med någon
så grof missgierning, som dödsstraffet förtienar, eller sig emot
Duells-placatet förser, men sade sig ej finna af det uplästa
Memorialet, at brottet blifvit rubricerat såsom förtienande dödsstraffet
eller såsom et duells-mål.
Frih. Ulfsparre anförde, at uti Memorialet är lagen åberopad,
hvilken dicterar dödsstraffet.
Hr von Drake påminte, at om Hr Öfver-Ståthållaren på
embetes vägnar angifvit målet efter den berättelse, som honom
blifvit giord, så kan han härutinnan på intet sätt anses som
någon part, utan åligger vakten at bevisa hvad de berättat.
Uppå begäran blef Hr Ofver-Ståthållarens ingifne Memorial
å nya upläst.
Hr Palmstierna: Rätta frågan tyckes bestå deri, om
Hr Wingeflycht skal svara på fri fot eller utur häktelset;
härom deciderar Riksdagsordningen, hvaräst uti 23 § tydeligen
uttryckes hurudan missgierningen skal vara, när en Riksdagsman
skal sättjas i förvar, och hurudana omständigheterne böra
vara när han icke skal sättjas i häktelse; til det förra fordras
en så grof missgierning, som förtienar dödsstraffet eller ock
duell; frågan blifver hvad med en dödsstraffs-gierning förstås,
om det är en sådan gierning, der et corpus delicti är och någon
ihiälslagen, så at den skyldige nödvändigt bör lida döden;
eller ock en gierning, för hvilken den brottslige i förmågo af
lagsens loca paralela fuller dömes ifrån lifvet, men dock förmedelst
påföljande leuteration altid detsamma behåller. Jag
håller före, at Riksdagsordningen allenast förstår härunder det
förra slaget; hvad brott emot Duellsplacatet angår, så kan detsamma
jemväl tagas antingen late eller stricte, på det senare
sättet tyckes det här böra tagas, nemligen at i duell den ena
Kammarherre Wingeflycht arresterad.
65
ihiälslagit den andra; ty i annor händelse kunde någon med
flit, at få en Riksdagsman i häktelse, reta honom til hårda ord
eller åthäfvor; hvad den andra omständigheten angår, när en
Herredagsman ej bör sättjas i häktelse, så är det då, enär han
allenast beskylles för någon grof missgierning, ty då, som Riksdagsordningen
stadgar, kan ej häktelse hafva rum för än ransakningen
för sig gådt och domaren det skäligt pröfvat, och
detta tyckes här vara casus; ty vaktens rapport beskyller
Hr Wingeflycht, men han bör derom öfverbevisas. Jag håller
före, at Hr Ofver-Ståthållarens embetes värdighet på alt sätt
bör souteneras, inen frågan är om Wingeflycht skal försvara
sig ex carcere, hvilket jag anser som et ganska farligit prsejudicat,
och häröfver hafva Ständerne sig nu at utlåta.
Frih. Henr. Wrede: Det är klart, at här ej någon
gierning är begången, för hvilken en Riksdagsman bör svara
utur fängelset; ty för förgripelsen emot vakten dömes fuller til
dödsstraffet, men sådant exequeras aldrig; och smädeorden emot
Hr Öfver-Ståthållaren böra Wingeflycht öfverbevisas, men han
bör emedlertid ej vara en fånge.
Hr Didron sade sig instämma härmed, at om allenast
någon beskylles för en gierning, så bör han ej på en sådan
blott beskyllning i häktelse inmanas, men när han gripes å
färsk gierning, kan han ej undgå arresten; dock ville han lämna
den nu förevarande sakens omständigheter och beskaffenhet derhän;
hemställandes om icke R. o. A. ville sig förena om Hr
Wingeflycht utur arresten skal entledigas eller ej.
Hr Ehrencreutz förklarade, at som detta nu är rätta
frågan och här ej är någon död på platsen, eller någon så grof
missgierning, som med lifvet betalas bör, så finner han, fastän
gierningen i sig sielf är ful och med alfvarlig näpst sedan den
är bepröfvad beifras bör, dock ingen omständighet fordra, at
Hr Wingeflycht bör svara utur fängelset.
Hr Lilljestierna sade, at han gierna skulle bifalla Hr
Palmstierna, om han sågo sig i stånd at träda in i saken;
men som meningarne äro skiljaktige om brottets beskaffenhet
och huru högt det anses bör, så tyckes R. o. A. ej väl kunna
ingå i den frågan, om entledigandet utur arresten, innan formel
undersökning gådt förut; man sågo här ej än någon part;
brandvakten har angifvit målet hos Hr Öfver-Ståthållaren och
Hr Öfver-Ståthållaren har i följe af Riksdagsordningen anmält
detsamma hos R. o. A.; vaktens angifvelse voro nog svår, så
Adelns Protokoll 1740—1741. 5
66 (Jan. 7.) Kammarherre Wingeflycht arresterad.
at om den är grundad det voro en lifssak; R. o. A. hade
härom ej någon vidare kundskap, än hvad som relative blifvit
anfört, och som sådant alt ej ännu voro bevist, så kunde deröfver
ej dömas; i anseende til hvilket alt Hr Lilljestjerna höll
före säkrast vara, at målet gingo til sitt behöriga forum; men
skulle R. o. A. finna godt, at Hr Wingeflycht emedlertid undsluppo
arresten, så ville han sig dermed förena; dock at
Advocat-Fiscalen utan uppehåld gior härvid sitt ämbete.
Hr Landtm.: Här äro tvänne serskilte quaestioner; den
ena om Riksdagsordningens förstånd, och den andra om det
enskylta brottets, som nu är angifvit, lagliga ransakande och
dömande; den förra hörer Ständerne ostridigt til och bör gå
förut, den senare hörer til dess laglige forum; om jag får lof,
så beder jag, at desse qusestioner ej blandas.
Frih. Coijett sade sig i ödmiukhet bedja om detsamma;
ty hvad brott angår, så böra de på behörig ort ransakas och
afdömas, de måge begås af hvem det vara må; men det voro
högst angelägit, at lagens mening om riksdagsfriheten blifver
tydelig, och at en Riksdagsman för en vakt ej för mycket är
exponerad; ty lagen bör skydda mig, men ej giöra mig värjeslös.
Gref Dohn a begärte blifva underrättad huru vid slike
tilfällen på förre Riksdagar är vordet förhållit.
Härpå svarades, at som hvar casus har sine serskilte omständigheter,
och under Riksdagarne ingen casus sig tildragit,
som just är lika med denna, så hade man härutinnan ej något
prejudicat.
Frih. Sten Bielke begärte at få underrättelse utur 1737
års Förordning huru sådane mål, som det nu angifne, der
rubriceras, at sedan så mycket tryggare kunna applicera detta
til Riksdagsordningen; här voro tvänne mål upgifne; först
vaktens angripande, hvarvid Krigs-articlarne voro citerade; och
sedan förseelsen emot Hr Öfver-Ståthållaren, hvilket kunde
anses såsom duell; således sade Frih. Bielke sig ej annat kunna
finna, än at lagen stricte bör följas; dock voro han ej deremot,
om R. o. A. i anseende til detta specielle målet skulle behaga
förklara, at Hr Wingeflycht utur arresten bör entledigas.
Gref H. Gyllenborg sade sig åstunda de Herrars utlåtelse
af R. o. A., som äro Jagfarne, om någre andre brott egenteligen
kunna kallas dödssaker, än sådane, der corpus delicti ligger
för ögonen, och för hvilka lifvet bör mistas, men ej sådane
som altid leutereras fast lagen dicterade dödsstraff; och om
Kammarherre Wingeflycht arresterad.
67
icke Riksdagsordningen så bör expliceras, at den bör lända en
Riksdagsman til beskydd; hela verlden vet ju hvad en grof
och döden värd missgierning är.
Hr Didron hemstälte om icke sedan man nu hördt dis—
courserne och alla äro derom enige, at det begångne brottet
lagligen bör blifva ansedt, R. o. A. ville skrida til afgiörande
af den nu förevarande hufvudfrågan, nemligen om Hr Wingeflycht
skal svara ur fängelset eller ej, och om icke Hr Landtmarskalken
ville giöra propositionen.
Efter något ytterligare discourerande och skedd öfverenskommelse
om propositionen giorde
Hr Landtm, frågan om icke R. o. A. finna godt at
Hr Wingeflycht i förmågo af Riksdagsordningen ur fängelset
bör ofördröjeligen lösgifvas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det begärtes af en och annan, at et Extractum Protocolli
til de andre Stånden härom strax må afgå.
Men i anledning af Hr Wulfwenstiernas giorde föreställning,
at det torde vara bäst helt kort genom påskrift på
Hr Ofver-Ståthållarens ingifne Memorial förklara det slut,
hvarutinnan R. o. A. i anseende til de vid detta mål befundne
omständigheter stadnat;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan bifölls;
Projecterades följande Resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst och justerat skrefs på Memorialet så
lydande:
Resol.: R. o. A. funno at Camarherren Wingeflycht ej
bör svara utur fängelset, utan derutur ofördröjeligen lösgifvas,
i fömågo af den säkerhet och trygghet, som Riksdagsordningens
23 § hvar och en Riksdagsman tillägger, varandes sakens omständigheter
af den beskaffenhet, at efter laglig tiltalan hvar
och en i detta mål kan få på bemälte Camarherre den satisfaction,
som lag ocb förordningar stadga.
Och afsändes Hr Ofver-Ståthållarens Memorial med den
påskrefna Resolutionen, jemväl ock Hr Wingeflychts i dag
ingifne Memorial straxt til de andre Stånden.
Hr Landtm, förestälte, at som dylike händelser flere
gånger sig kunna tildraga, så voro nödigt at, i anledning af
hvad som nu händt, Riksens Ständer förklarade af hvad beskaffenhet
de grofva missgierningar böra vara, för hvilka i följe
af Riksdagsordningens 23 § en Riksdagsman kan antastas och
68 (Jan. 7.) Riksdagsmans arresterande.
i förvar sättias, samt huruvida vid upkommit buller emellan
en Riksdagsman och vakten, denna senares vitsord hör mera
gälla än den förras, kunnandes i början af Riksdagarne och
innan Deputationernas arbeten inkomma lätteligen hända at på
en vecka eller två intet plenum hålles, då en Riksdagsman,
som på oförmodeligit vis kommo i handel med vakten, antingen
hela 14 dagar skulle blifva i arrest eller och skulle för en
sadan sak alle Stånden sammankallas i sine plena och Secrete
Utskottets samt andre angelägne Deputationers arbeten
hindras.
Hr Didron förmente, at om en sådan casus hände, kunde
Hr Landtmarskalken begära en oskyldigt arresterad Riksdagsman
lös, utan at plena behöfva sammankallas.
Hr Landtm, förmälte så vara skedt tilförene och sig
jemväl hafva varit sinnad i går, då han fick kundskap om
saken, på samma sätt at förfara ifall det hade varit söcknedag
och Rådet varit tilsammans, ty vid lösgifningen hade ingen
fara varit, aldenstund hvarken död eller blodsutgjutelse timat,
och om den brottslige tagit til flyckten, så tyktes han med
detsamma hafva gifvit satisfaction nog; men som Hr OfverStåthållaren
varit af en annan mening och beropat sig på
1737 års Förordning, hvilken dicterar dödsstraffet, så hade
Hr Landtm, i dag sammankallat Ståndens plena. Emedlertid,
om Hr Landtm, skulle säga sin mening, så kunde han ej annat
finna, än at Riksdagsordningen på alt sätt bör skydda en
Riksdagsman, ty i förtröstan af des hägn bivista Ständernes
ledamöter sine almänne Riksdagar.
Som Hr Lilljestierna begärte nogare blifva underrättad
om denna Hr Landtmar skalkens giorde föreställning, hvilken
han trodde sig ej tydeligen nog hafva fattat, yttrade sig
Hr Palmstierna, at han så förstådt Hr Landtmar skalkens
giorde proposition, som skulle de i Riksdagsordningens 23 § utnämde
gröfre målen, för hvilka en Riksdagsman kan inhäktas,
tydeligare utnämnas. Hr Palmstiernas mening voro denna, at
derunder inge andre gierningar kunna förstås, än sådane, hvaraf
någon ligger död på platsen, och hvarvid någon varit i flock
och farnöte, eller när man i duell dragit värjan; derpå bör
häktelse följa; i mindre mål kan fuller en Riksdagsman å
färsk gerning gripas, men bör strax igen lösgifvas.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke Justitise-Deputationens
Betänkande häröfver kunde infordras; läggandes
Adlerfelts, Mörners o. Cronhawens ans. Deputationer. 69
Hr Didron härtil, at Deputationen vid samma tilfälle
om vaktens vitsord sig kunde utlåta;
Hvilket uppå HrLandtm:ns härom giorde fråga af R. o. A.
bifölls;
Och kommer härom et Extractum Protocolli til de andre
Stånden at afgå.
Uplästes Hr Riks-Rådets Frih. Adlerfelts ingifne Memorial,
hvarutinnan Hr Riks-Rådet anhåller, at en des såsom executor
af framlidne Assessoren Ahllöfs testamente, angående 400,000
dal. kmts insättjande i Läne-Banco, som bemälte Assessor
til pios usus anslagit, hos Riksens Ständer giord ansökning,
hvilken för än den 5 Januarii, då terminen redan var förbi,
ej kommit at ingifvas, icke des mindre i anseende til anförde
skäl och omständigheter, samt at det är en causa publica, i
Urskilnings-Deputationen må blifva emottagen.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga
samtycktes härtil af R. o. A.
Likaledes blef ock, i anledning af Hr Palmstiernas och
Hr Huppenfelts giorde föreställning, at Majoren Gref Mörner
och Commendeuren Hr Cronhawen jemte någre flere, dels för
åkommen siukdom, dels i förmodan at den 4 Januarii, som
var söndag, ej skulle blifva räknad, icke kommit hos Ständerne
at ingifva sine ansökningar, för än den följande dagen, som
var den 5 Januarii, af R. o. A. godt funnit, at deras ansökningar
i Urskilnings-Deputationen komma at antagas, hvarom
et Extractum Protocolli til de andre Stånden afgår.
Hr Lilljestierna påminte, at Almänna Besvärs-Deputa
tionen
må blifva utnämd;
Hvartil af Hr Landtm, svarades, at anslag härtil kan ske
så snart R. o. A. utur länen fått sammanträda och sig om Deputerade
til bemälte Deputation förena; erindrandes Hr Landtm, vid
detta tilfället, at Talemånnen öfverenskomma Stånden at hemställa,
det ingen, som ej är ledamot, bemälte Deputation bivistar;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Likaledes faststältes ock af R. o. A., at en Deputation til
Riddarhussakernes öfverseende, bestående af 12 personer, med
det första af Electorerne kommer at utväljas.
Upbröts och uplästes listan på R. o. A:ns ledamöter uti
Protocolls-Deputationen;
Likaledes ock listan på R. o. A:ns ledamöter uti Reductions-
och Liquidations-Deputationen.
70 (Jan. 7.) Bruksägarne. Wingeflycht. Hemmansbyte.
Så uplästes ock följande Extractum Protocolli och gillades
af R. o. A. så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 3
Jan. 1741.
Såsom det lofl. Borgareståndet hos R. o. A. låtit anmäla
at i anseende til emellankomne hinder Ståndet ej hunnit at
urskilja de å städernes vägnar af deras Fullmäktige medbragte
ärender och ansökningar, och i anledning af R. o. A:ns genom
Extractum Protocolli yttrade åstundan Bruksägarne blifvit tilstånd
lemnat at 14 dagar efter Nyåret få sammanträda och
med sine angelägenheter hos Riksens Ständer inkomma; varandes
således det lofl. Borgareståndets begäran, at samma tid må förunnas
sådane mål, som en eller flere städer kunna angå, hos
Riksens Ständer at andraga; hvilket R. o. A. fan billigt och
skäligt at bifalla; altså varder de öfrige respective Stånden
häraf vänlig del lämnad. Actum ut supra.
Sluteligen resolverades af R. o. A., at så snart Ståndens
utlåtelser inkommit, angående Hr Wingejlychts entledigande
utur arresten, en underdånig expedition derom til K. Maj:t
upgar.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 Jaunarii.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Uplästes Hr Lagmannens Gref Fridrich Gyllenborgs til
K. Maj:t i underdånighet ingifne och af K. Maj:t den 5 Januarii
til Riksens Ständer i nåder remitterade Memorial, hvarutinnan
Hr Grefven och Lagmannen anhåller at emot vederlag af dubbel
ränta få til sig byta de i Memorialet specificerade och i Bergslagen
belägne hemman och lägenheter.
Hr Palmstierna förmente at som de begärte hemmanen
äro belägne i Bergslagen, så kunde Bergs-Deputationens Betänkande
häröfver inhämtas.
Frih. Coijett förestälte det vara enligit med Adelige
Privilegierne, at när en frälseman begärer et byte med cronan
emot jemngodt vederlag, sådant bör beviljas; men at, som
Gref Gyllenborg tilbiuder, dubbel ränta skulle erläggas, det
höllö han för et farligit prsejudicat; likaledes voro ock at taga
i betänkande at här til utbyte begäres hemman, som i Bergslagen
äro belägne.
Hemmansbyte. Exp.-Dep. Protokolls-Depms ed o. instr. 71
Frih. Henr. Wrede yttrade sig at när frälsemannen sielf,
som här skedt, tilbiuder dubbel ränta, hvartil hemmanens belägenhet
ofta kan gifva anledning, synes sådant intet böra förvägras,
i synnerhet som ingen sådane kostsame byten lärer
åstunda, den der icke ser sig af omständigheterne dertil nödsakad;
här voro nu allenast at tala om qusestio an, öfver hvilken
Ständerne sig hafva at utlåta.
Atskillige af R. o. A. förklarade sig af den tankan, at
detta af Gref Gyllenborg begärte bytet kunde beviljas, och som
inge vidare påminnelser giordes, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. til bemälte byte gifva sitt bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref Fredr. Gyllenborg framträdde och aflade hos R. o. A.
sin ödmiuka tacksägelse.
Hr Landtm, anmälte, at Bondeståndet begärt del af det
sedan Ständerne på sidsta Riksdag skildes åt uti Almänna
Expeditions-Deputationen håldne Protocollet.
R. o. A. funno så mycket mindre betänkeligit härtil at
samtycka, som Bondeståndet haft Deputerade i bemälte Deputation.
Giordes begynnelse med upläsande af de vid denna Riksdag
hos R. o. A. håldne Protocoll, och afhördes Protocolleme af
den 8 och 9 sidstl. December, vid hvilke inge påminnelser
giordes.
Sedan uplästes utur 1738 års Riksdags-Registratur den ed
och instruction, som Riksens Ständers Protocolls-Deputation
då varit föreskrifv en.
Gref Henning Gyllenborg hemstälte om icke i anledning
af det, som på förleden Riksdag skal vara förordnat, Collegierne
må påläggas at ordenteligen sig förklara uppå de besvär,
som anföras emot deras til ledige tienster ingifne förslag; och
som detta sades ej egenteligen höra til Protocolls-Deputationens
instruction, förbehöll sig Gref Gyllenborg at vid annat tilfälle
härom hos R. o. A. giöra påminnelse.
Likaledes giorde ock Hr Ekestubbe det förbehåld, at
Magistraterne i städerne må tilhållas at giöra redo och räkning
för städernes medel, hvilka af dem disponeras.
Hr Landtm, frågade om den upläste Protocolls-Deputationens
ed och instruction bifalles, så at Deputationen vid
denna Riksdag efter de samma kommer sig at rätta;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
72 (Jan. 9.) Just.-Dep. Protok.-Dep. Tull-Dep.
Uplästes eden, som Justitiaa-Deputationen på förre Riksdagen
aflagt, hvarvid ej någre påminnelser giordes.
Hr Landtm, påminte, at Justitiae-Deputationen denna
gången äfven som på förra Riksdagen kommer at skärskåda
Revisions-Protocollen, hvilke fördenskull uti Secrete Deputationens
ed och instruction ej blifvit nämde, jemväl ock at TullDeputationen
enligit R. o. A:ns redan tagne slut med forderligaste
må inkomma med project til instruction för sig; hemställandes
om icke angående alt detta et Extractum Protocolli
til Stånden må afgå, at sig med första der öfver utlåta, på det
Deputationerne måge komma i arbete.
Och som detta bifölls, upsattes följande Extractum Protocolli,
hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den
9 Jan. 1741.
Resolverades at Protocolls-Deputationens ed och instruction
hlifver som den var på förra Riksdagen;
At af Justitiaa-Deputationen, hvilken jemväl kommer at
skärskåda Råds-Protocollen, samma ed som på förre Riksdagen
aflägges;
Och at Tull-Deputationen med det forderligaste hos Riksens
Ständers plena inkommer med project til instruction för
sig; hvilket med de öfrige respective Stånden communiceras,
med vänlig begäran at sig häröfver med första utlåta, på det
bemälte Deputationer måge komma med deras arbete at begynna.
Actum ut supra.
Sedan uplästes och efter något jemkande approberades följande
tvänne Extracta Protocolli, hvilka i följe af R. o. Arns
vid des senaste sammankomst tagne slut upsatte blifvit;
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den
7 Jan. 1741.
Såsom i anledning af en sig nyligen tildragen händelse
med en Riksdagsman R. o. A. för nödigt ansedt, at af Riksens
Ständer tydeligare må förklaras, om med de brott och missgierningar,
för hvilka i följe af Riksdagsordningens 23 § en
Riksdagsman kan antastas, i förvar sättjas och derstädes til
dess laga dom och utslag fallit qvarhållas, andre kunna förstås
än sådane, uppå hvilka sielfva dödsstraffet följa plägar; samt
huruvida vid upkommit buller emellan en Riksdagsman och en
patrouillerande, kringgående eller på post stående vakt den
senares vitsord bör mera gälla än den förras; och R. o. A. om
Protokolls-extrakt. Riddarhus-Deputation. 73
hiertat är at Riksdagsordningen, under hvilkens hägn Riksens
Ständer til almän Riksdag samlas, må lända Riksdagsmännen
til behörig trygghet och beskydd; fördenskull stadnade R. o. A.
i det slut, at Justitiae-Deputationen med dess Betänkande til
Riksens Ständer öfver ofvanbemälte mål inkommer; hvilket
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 7
Jan. 1741.
Såsom R. o. A., i anseende til de uti hosgående af Hr
Riks-Rådet Frih. Adlerfelt ingifne Memorial anförde skäl och
omständigheter, bifallit at den af Hr Riks-Rådet såsom executor
testamenti giorde ansökningen angående en af framlidne Assessoren
Ahllöf til pios usus giord disposition, hvilken ansökning
ej förr än den 5 sidstl. Januarii, då terminen var förfluten,
kommit at ingifvas, af Urskilnings-Deputationen måemottagas;
och derjemte lika billigt funnit, at Majoren Hr Grefve Mörner
och Commendeuren Hi Cronhawen jemte någre flere, hvilke i
hopp at söndagen den 4 Januarii såsom en helgedag ej skulle
blifva räknat, dagen derpå den 5 Januarii med Memorialer sig
anmält, som vederbönnde då ej fördristat sig at emottaga,
jemväl måge niuta den förmånen at med sine då anmälte
ansökningar til Urskilnings-Deputationen få inkomma; altså
varder sådant med de öfrige respective Stånden til benägit
bifall vänligen commun cerat. Actum ut supra.
Continuerades med Protocollernes upläsande och afhördes
de hos R. o. A. den 10, 11 och 12 sidstl. December håldne
Protocoller, vid hvilke inge påminnelser giordes.
Upbröts och upläites listan på de af Electorerne valde
ledamöter uti Deputatbnen öfver Riddarhus-sakerne.
R. o. A. skildes åt
Dan 12 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Frih. Matthias von Ungern förmälte at Hr Landtmarskalken,
hvilken fö‘ en åkommen opasslighet i dag måste
hålla sig inne, anmodvt honom at med Högh R. o. Arns tilstånd
vid denna sammmkomst föra directionen på Riddarhuset.
Och som R. o. 1. förklarade sig härmed nögde, äskade
Frih. Ungern liud, di de hos R. o. A. den 13, 15, 16, 17,
74 (Jan. 12.) Hjelmbergs ans. Allm. Besvärs-Dep.
18, 19, 20 och 22 December håldne Protocoll blefvo upläste,
vid hvilke inge påminnelser giordes.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 2 i
denne månaden, hvarmedelst K. Maj:t til Riksens Ständer i
nåder remitterar Johan Hielmbergs underdåniga ansökning
om nådig vedergällning för des faders, framlidne RevisionsSecreterarens
Jacob Hielmbergs i 20 års tid förrättade actorat
och hafde arbete samt giord kostnad vid utförandet af de af
framlidne Yice-Prsesidenten Schönberg och Assessor Tilas påbegynte
actioner, hvilket ärende år 1720 hos Riksens Ständer
blifvit anhängigt giordt, och voro vid högbemälte Extractum
Protocolli bifogade så väl Camar-Gollegii yttrande, som den
sökandes ingifne underdånige Memorialer.
Detta ärendet remitterades til Secrete Utskottet.
Anmältes den af Riksens Ständer förordnade Reductionsoch
Liquidations-Commissionens berättelse angående dess sedan
sidsta Riksdag förrättade arbete, och remitterades til Reductionsoch
Liquidations-Deputationen.
Hr C. G. Boije anförde, at hai varit uti RiddarhusCantzliet,
och der sedt listan på den, som sig til ledamöter
uti Almänna Besvärs-Deputationen anttckna låtit, uppå hvilken
lista han befunnit, at för en och annan provintz de til Deputerade
sig angifvit, hvilke i samma provincier ej ägde den
ringaste fastighet, och som vid samma vahl en stor del af dem,
hvilke i provincierne äro besutne, ej virit tilstädes, emedan de
uppå andre ställen varit sysselsatte, hanstälte Hr Boije om icke
anslag må giöras, at de i länen boente å nyo måge sammankomma
at utnämna Deputerade, och påstod i synnerhet at Adelen
ifrån Östergöthland och Calmare läner filstånd härtil må lämnas.
Frih. Sten Bielke och Hr Ridaercrantz berättade, at i
följe af det giorde anslaget hade åskillige af R. o. A. til
Deputerades väljande för provintzerne här på Riddarhus-sahlen
i dag varit församlade, och at efter vmligheten en lista blifvit
uprättad, så at denne gången härned på samma sätt som
tilförene blifvit förhållit; men om någ-e provintzer voro, hvilka
med det skedde våhlet ej voro nö(de, så kunde de sig om
andre Deputerade förena.
I anledning häraf och uppå Frh. von Ungerns giorde
fråga kommo R. o. A. öfverens at de län, hvilke åstunda
angående nye Deputerades väljande ;ammanträda, kunna til
den ändan efter giordt anslag upkonma här på Riddarhus
-
Bonde-St. Wingeflyeht. Olivecrona. Dep. t. Deras Maj:ter 75
sahlen, och hvad Östergötland och Calmare län beträffar, så
sker derom anslag til i morgon klåckan åtta.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Bondeståndet
af 6 personer, hvilken, sedan den påmint om svar angående
Ståndets begäran at få del af Secrete Utskottets instruction,
at derutur om någre angelägenheter blifva underrättade, samt
återlefvererat R. o. A:ns Extractum Protocolli angående Camarherren
Winge fly chts entledigande utur arresten, hvaruppå Ståndens
utlåtelser voro anteknade, åter afträdde.
Ståndens utlåtelser angående Camarherren Wingeflychts
arrest och des entledigande derutur blefvo för R. o. A. upläste;
och sker anslag, at Expeditions-Deputationen klåckan 3 eftermiddagen
sammankommer til detta ärendets expedierande.
R. o. A. skildes åt.
Den 21 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan 10.
Hr Landtm, äskade liud och gaf tilkänna sig vara anmodad
hos R. o. A. at anmäla det Håfrätts-Rådet Hr Hans
Olivecrona, hvilken varit en ledamot af R. o. A. och Deputerad
i Secreta Deputationen, i går med döden aflidit.
Vidare förmälte Hr Landtm, at tilkommande fredag den
23 Januarii är Hennes Maj:ts vår nådige Drottnings födelsedag;
och som på Deras Majestäters födelsedagar Ständerne genom
Deputationer pläga aflägga sine underdånige lyckönskningar,
så lärer R. o. A. nu behaga utnämna Deputerade härtil, hvilkas
antal efter vanligheten består af 24 personer.
Upteknades altså til denna Deputation:
Gref Horn, Adam.
Gref Liewen.
Frih. Palbitski.
Frih. Fahlström.
Hr Trolle.
Hr Falkengren.
Hr Lilljestierna, Carl.
Hr Hammarberg.
Hr llieme, Erland.
Hr Riddercrantz.
Hr Hielmberg.
Hr Fock.
Gref Wasaborg, fullm. Frih. Sparre.
Gref Sparre.
Frih. Hummerhielm.
Frih. Funck.
Hr Jägerhorn.
Hr von Post, Wilhelm.
Hr von Brömsen.
Hr von Strokirch.
Hr Sparschöld.
Hr Danckwardt, Christian.
Hr Borgenstierna.
Hr von Segebaden.
76 (Jan. 21.) Saltbrist. Om Allmänna Besvären.
En Deputation ifrån Bondeståndet af 6 personer ingaf et
Ståndets Extractum Protocolli af den 12 Januarii, hvarutinnan
uprepas den olägenhet och stora skada, som landtmannen lidit
af den i år sig yppade saltbristen, samt dyrheten af bemälte
vahra, och anhålles at om orsaken til en sådan brist må
undersökas och utvägar tagas så väl til des afböjande, som
ock til et så skäligit pris erhållande hädanefter, hvilket kan
svara emot de handlandes undfångne privilegier och förmåner.
Sedan detta Extractum Protocolli för R. o. A. var upläst
och Deputationen påmint om svar angående den begärte communicationen
af Secrete Utskottets instruction, hvilket
Hr Landtm, försäkrade med första skola gifvas, afträdde
denna Deputation.
Hr Didron erindrade, at bristen och dyrheten på sältet
är jemväl en angelägen punct ibland Krigs-Befehlets besvär.
Ofvanbemälte Bondeståndets Extractum Protocolli remitterades
af R. o. A. til Secrete Utskottet.
Frih. H. Wrede förestälte at ehuruväl R. o. Arns ledamöter
til den Almänna Besvärs-Deputationen redan lära vara
valde, så voro likväl högst nödigt at taga i nogare öfvervägande
om ock R. o. A. på denne Riksdag skola formera någre almänna
besvär; ty förutan det at R. o. A:ns ledamöter i Deputationen,
när R. o. A. ej sielf häfver någre besvär, bättre äro i stånd
at afslå et eller annat petitum, som med den almänna nyttan
voro mindre öfverensstämmande; så är det ock i sig sielf
äfventyrligit at genom ansökningar och besvär, hvilka af vederbörande
Landshöfdingar och embetsmän kunna rättas, sättja
sådane mål och ärender, hvilka ofta i Adelige Privilegierne
äro grundade, under de öfrige trenne Ståndens bifall eller
afslag.
Frih. von Ungern instämde härmed och lade dertil, at på
1727 års Riksdag hade R. o. A. i anseende til de nu anförde
skälen ej velat anföra någre almänna besvär för sitt Stånd;
hvilket haft den goda värkan, at ej allenast Prästeståndet tagit
des redan upsatte besvär tilbaka, utan hade ock de öfrige begge
Stånden sine ingifne besvärs-puncter ansenligen förminskat; dessutan
utviste 3 § uti 1727 års Reglemente til Riksdagarnes förkortande
helt tydeligen af hvad art och beskaffenhet de målen
böra vara, som för almänna besvär skola kunna anses, nemligen
sådane, som röra et helt Stånds, landskaps eller menighets
interesse, och hvaröfver fordras antingen ny lag och förordning
Adelns Besvär. Tiden för ansökningar. Bergm. Troili. 77
eller förklaring öfver de förra; och sådane lärer R. o. A. neppeligen
hafva at andraga.
Men som Hr Ekestubbe härvid påminte, at R. o. A.
torde hafva et och annat mål, hvilket ej annorstädes än hos
Stäuderne kan rättas, at andraga, och at man således ej aldeles
bör betaga sig den förmånen at uppå denna Riksdag med
allmänna besvär inkomma, hvilket af
Hr Lilljestierna, Hr Didron och flere understöddes;
Altså stadnade R. o. A. uppå Hr Landtm:ns härom
giorde fråga i det slut, at ehuruväl R. o. A. på denne Riksdag
ej vilja formera någre almänna besvär, så skal icke dess mindre,
ifall någon af R. o. Arns ledamöter någon angelägen punct
häfver at andraga, som ej på annat ställe än hos Riksens
Ständer kan afgiöras, et sådant mål af R. o. A. skärskådas
och til slut och utslag befordras.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 12
Jan., hvarutinnan Ståndet bifaller så väl then af R. o. A.
för Bruksägarne, som af Borgareståndet för städernes Fullmäktige
åstundade prolongationen at med sådane angelägenheter,
som röra bergs- och hammarverken i riket eller och en eller
flere städer, menigheter, societeter eller ämbeten, ej til then
tid, som private ansökningar är förelagd, vara bundne, förbehållandes
sig Bondeståndet at äfven thess ledamöter må altid
obetagit vara på lika sätt inkomma med the mål, som på et
eller flere häraders eller en menighets vägnar hos Riksens Ständer
the kunna hafva at anmäla.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls af R. o. A. detta Bondeståndets giorde förbeliåld.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 2 Jan.,
hvarmedelst K. Majit lemnar Riksens Ständer nådig del af
Bergmästaren Troili i underdånighet andragne besvär öfver
dess uteslutande utur Borgareståndet; hvarvid K. Majit Riksens
Ständer i nåder föreställer angelägenheten deraf, at den
igenom 1720 års öfverenskommelse emellan Fahlu stad och
Kopparbergslagen åter uprättade enigheten må blifva bibehållen.
Vidare uplästes det lo fl. Borgareståndets angående detta
ärende utfärdade Extractum Protocolli, hvarutinnan skälen
anföres, i anseende til hvilka Ståndet funnit bemälte Bergmästare
såsom ledamot ej kunna antagas.
Ytterligare uplästes Bergmästaren Troilia hos K. Majit i
underdånighet andragne besvär öfver nyssbemälte Borgarestån
-
78 (Jan. 21.) Om Bergmästaren Troilia
dets Resolution; hvarutinnan skälen vidlyftigt och omständeligen
andragas, i kraft af hvilka bemälte Bergmästare påstår
at ifrån säte och stämma i Borgareståndet ej kunna uteslutas
och det i synnerhet i förmago af 9 § uti den år 1720
emellan Stora Kopparbergslagen och Fahlu stad ingångne föreningen,
samt sin deruppå grundade och med de öfrige ifrån
orten gifne aldeles lika lydande fullmakt at vid den nu beramade
Riksdagen vara bemälte stads och Bergslags Riksdagsfullmäktig.
Det discourerades härom, och förestältes å ena sidan, at
vid detta ärendet förefalla tvänne ganska angelägne och vigtige
frågor; den första angår hvart och et Stånds serskilte rättighet
och är pure oeconomicum innom hvart och et Stånd, nemligen
huruvida Ståndet vill anse någon för habile at ibland sig vara
ledamot och Riksdagsman eller ej; hvilken omständighet tyckes
vara ganska öm och granlaga at af de öfrige Stånden vidröras,
på det i dylika fall man ej må underkasta sig de andre
Ståndens utslag i mål, som angå hvart och et Stånds enskylte
rättighet; den andra frågan angår lagens förstånd och application,
nemligen huruvida Borgareståndet i följe af 1720 års förening
kunnat utesluta Bergmästaren Troili utur Ståndet eller
ej; hvilken förening, som den är en lag vederbörande til efterrättelse,
så kunna och Ständerne om dess rätta förstånd och
application sig utlåta; men som det skulle falla både för vidlyftigt
och besvärligit et sådant mål med alle des omständigheter
in plenis immediate at uptaga och skärskåda, så voro
bäst at härmed som med andre saker förhöllos, så at JustitiseDeputationen,
sedan den utarbetat ärendet, med sitt Betänkande
deröfver inkommo, och innan dess kunde R. o. A., som
i en hast om alla omständigheter ej så noga kunde vara underrättade,
uti en så granlaga sak med trygghet sig ej utlåta.
Häremot anfördes å andra sidan, at sedan et helt Stånd
sig redan utlåtit, kunde målet ej väl hänskiutas til en Deputation,
som består af ledamöter utur alla 4 Stånden, kunnandes
Deputationen ej komma til någon slutsatz uti sitt Betänkande,
om allenast et enda Stånds ledamöter biföllo Borgareståndets
redan yttrade mening; skälen tyktes redan så väl uti K. Maj:ts
nådiga remiss, som uti Bergmästaren Troilii underdåniga föreställning
så tydeligen vara anförde, at R. o. A. hade nog lius
i saken; 1720 års Förening voro klar, at den, som väljes af den
förenade societeten, bestående af Fahlu stad och Stora Koppar
-
uteslutande ur Borgare-ståndet.
79
bergslagen och derpå Riksdagsfullmakt erhåller, bör som en
laglig Riksdagsfullmäktig ibland Borgareståndet antagas; desse
omständigheter finnas nu hos Bergmästaren Troili, hvilken
dessutan såsom Borgmästare kan anses, aldenstund han aflagt
Borgmästare-ed och under Borgmästarens frånvaro bestyrer
stadsens oeconomica; dessutan voro härvid isynnerhet at betänka,
hvad K. Majit sielf i nåder lemnat til Riksens Ständers
noga öfvervägande, nemligen Stora Kopparbergslagens angelägenhet
och de fölgder, som en der å orten til befarande oenighet
skulle med sig föra.
Hr Palmstierna, Frih. Coijett och åtskillige af R. o. A.
förklarade, at Riksdagsordningen är den lag, som allena härom
kan decidera, hvars 7 § klarligen säger, at den, som vid Riksdagen
skal vara ledamot i Borgareståndet, bör vara af bemälte
Stånd; och af Borgareståndet kan ingen vara, som icke är
Magistrats-person eller Borgare; och ingendera af bemälte egenskaper
voro lämpelig til en Bergmästare.
Härtil svarades, at som 1720 års Förening är en exceptio
a regula, så är densamma genom Riksdagsordningen ej häfven.
Efter desse förde discourser föreslogs om icke, til at på
det bästa och lättaste sättet komma ifrån denna saken, R. o.
A. i vänlighet och förtrolighet ville lemna Borgareståndet til—
fälle at i anledning af K. Maj:ts nådige yttrande samt Bergmästaren
Troilis underdåniga föreställningar, hvilke Borgareståndet
ej voro bekante då deras Resolution utföll, taga detta
ärendet i närmare öfvervägande; och kunde derjemte förklaras,
at R. o. A. sig härom ej velat utlåta, innan Borgareståndet
haft del af förberörde documenter, hvilket alt såsom teckn af
förtrolighet och betänksamhet at ej för snart ingå i et mål,
som rörer et annat Stånd, ej annat kunde än hafva en god
värkan.
Och som detta uppå Hr Landtm:ns giorde frågan af
R. o. A. bifölls;
Altså upsattes följande Extractum Protocolli, hvilket
sedan det var upläst och gillat straxt renskrefs, och tillika
med Extractet utur Råds-Protocollet samt des bilagor afsändes
til Borgareståndet.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 21
Januarii.
Aldenstund det lofl. Borgareståndet af hosgående H. K.
Majits nådige yttrande, angående Bergmästaren Troili ansök
-
80 (Jan. 21.) Tull-Dep:ns instr. Just.-Dep. Kronotionde.
ning at sorn Riksdagsfullmäktig för Fahlu stad och Bergslagen
i Borgareståndet blifva intagen, såsom och de af bemälte Bergmästare
sedan det lofl. Borgareståndets Resolution utföll ytterligare
anförde föreställningar, ej ännu lärer haft del; ty häfver
R. o. A. högbemälte H. K. Maj:ts nådige yttrande med det
lofl. Borgareståndet i vänlighet och förtrolighet velat communicera,
förväntandes med det första det lofl. Borgareståndets
ytterligare tanka och slut i detta ärendet, innan R. o. A. sig
härom utlåter. Actum ut supra.
Uplästes Tull-Deputationens Extractum Protocolli af
den 20 Jan., hvarvid Deputationen bifogar copia af des vid
förra Riksdagen hafde instruction, med hemställande om icke
han jemväl vid denna Riksdag må ställa sig densamma til
efterrättelse.
Hr von Hökerstedt hemstälte om icke i sådane mål, som
angå tullens förhögande eller förminskande, hvilket är det rätta
medlet, hvarigenom handelen til rikets almänna nytta kan styras
och lämpas, Tull-Deputationen med Manufactur- och HandelsDeputationen
bör öfverlägga.
Frih. von Ungern förmälte, at Tull-Deputationen sådant
af sig sielf lärer i akt taga, och at i öfrigit des faciendum
allenast sträcker sig til generalia.
Hr Ekestubbe höll före, at Deputationen ej med någon
instruction bör bindas, utan henne frie händer lemnäs.
Efter något ytterligare discourerande och uppå Hr
Landtm:ns derom giorde frågan,
stadnade R. o. A. i det slut, at Tull-Deputationen ställer
sig des vid förra Riksdagen hafde instruction til efterrättelse
så vida den til närvarande tider är lämpelig.
Det fants af R. o. A. godt til tidens vinnande, at R. o.
A:ns ledamöter i Justitiae-Deputationen, så snart de öfrige
Stånden angående des ed och giöromål vid denne Riksdag sig
utlåtit, kunna aflägga eden uti Deputationen, utan at behöfva
vänta på någon R. o. A:us sammankomst.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet angående Revisions-Secreteraren
Silfwerschölds underdåniga ansökning om
cronotiondens återvinnande af Gennerups sochn i Malmöhus
län til des sätesgård Heckeberga; hvarvid var bifogat K. CamarCollegii
Betänkande af den 25 sidstl. November, tillika med
Hr Silfwerschölds underdåniga Memorial af den 10 sidstl.
December.
Komm.-Kollegii Protokoll. Spannmåls-hjelp.
81
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 20 Januarii, hvarutinnan Deputationen
hemställer, om icke i anseende dertil, at så väl handelsbalancen,
som det mästa af K. Commerce-Collegii Riksdagsrelation
kommer under des skärskådande, och Deputationen
dessutan vid sine öfverläggningar stundeligen häfver bemälte
Collegii Protocoller nödige, Riksens Ständer skulle behaga förordna,
at Collegii Protocoller, hvilke tilförene af ProtocollsDeputationen
blifvit igenomsedde, af Manufactur- och HandelsDeputationen
måge igenomgås och skärskådas, utfästandes Deputationen
at anmärka och gifva Riksens Ständer tilkänna,
huru K. Commerce-Collegium och dess ledamöter deras embetes
skyldighet, likmätigt instruction, K. förordningar och Riksens
Ständers giorde författning, vårdat och fullgiordt.
Resol.: Bifölls, at uppå denne Riksdag Commerce-Collegii
Protocoller af Manufactur- och Haudels-Deputationen på det
af Deputationen föreslagne sättet komma at igenomgås och
skärskadas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
16 Januarii innehållandes en berättelse om den anstalt Secrete
Utskottet giordt i anledning af det ärbara Bondeståndets til
Secrete Utskottet remitterade Extractum Protocolli af den 20
sidstl. December, at med spannemål understödja den i Osterbottn
nödlidande Almogen; hafvandes til den ändan Secrete
Utskottet af K. Maj:t i underdånighet begärt, det til Almogen
i Osterbottn utur Tavestehus magazin 5000 tunnor råg måge
aflåtas, som af de förmögnare strax och af de öfrige efter handen
med 15 dal. kmt tunnan komma at betalas, samt at 3000
tunnor spannemål än vidare måtte uphandlas och med första
öpet vattn härifrån til Osterbottn afsändas, til sommarföda för
Almogen derstädes; hvarvid Secrete Utskottet i akt tagit sådane
vilkor, som kunna tiena til förekommande af egennyttighet och
underslef vid spannemålens utdelning.
R. o. A. förklarade sitt nöje öfver detta Secrete Utskottets
i så måtto giorde föranstaltande.
Hr Landtm, förmälte sig vilja draga försorg at hos Deras
Majestäter i underdånighet anhålles om tima til Ständernes
Deputationer at i öfvermorgon aflägga lyckönskningen öfver
Hennes Maj:ts födelsedag, och at ledam Sterne af denna Deputationen
hos Riddarhus-Secreteraren kunna blifva underrättade
Adelns Protokoll, 1740—1741. 6
82 (Jan. 21.) Lyckönskn.-Dep. Stud. Nasasf. Bränvins-förbud.
hvad tid de i öfvermorgon hafva at sarala sig uti Secrete Utskotts-sahlen.
Vidare anmälte Hr Landtm., at en Student benämd
Ncecef anhåller om tilstånd at på Hennes Maj:ts födelsedag på
Riddarhus-sahlen få hålla en oration på svensk vers.
R. o. A. samtykte bärtil allenast at des oration först
igenomses; hvartil Frih. Johan Funk, Frih. Alex. Palhitski
och Riddarhus-Secr eter ar en utnämdes.
Sluteligen blef af R. o. A. godt funnit at uti aflidne Håfrätts-Rådets
Hans Olivecronas ställe en annan ledamot uti
Secreta Deputationen af Hrr Electorerne kommer at väljas.
R. o. A. skildes åt.
Den 24 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 22 Januarii, hvarutinnan utur
K. Maj:ts nådiga Secreta Proposition öfver inrikes ärender
orsakerne anföras, som föranlåtit K. Maj:t at genom Förordningen
af den 15 sidstl. Junii förbjuda til vidare bränvinsbrännande
af al slags spannemål, samt huruledes K. Majit
sedermera, i anledning af åtskillige Landshöfdingars berättelser,
ytterligare faststält at med alt bränvinsbrännande til vidare
bör innehållas och de öpnade pannor förseglas, hvilket ärende
med alt hvad dertil hörer til Riksens Ständers Camar-CEconomie-Deputation
blifvit remitterat. Emedlertid som Secrete
Utskottet förnummit at på åtskillige orter i riket et olofligit
bränvinsbrännande skal föröfvas, och at samma sielfsvåld genom
utspridde ryckten, som skulle ofvanbemälte Förordning af Riksens
Ständer blifva ändrad, märkeligen skal hafva tiltagit, at
på marknaderne åtskillige nye bränvinspannor blifvit upköpte;
ty hemställer Secrete Utskottet om icke jemte underdånig tacksägelse
hos K. Majit för des i så måtto betygade nådige omvårdnad
för des trogne undersåtares bästa Riksens Ständer i
underdånighet kunde anhålla om K. Majits ytterligare efterIryckeliga
betalning til alla vederbörande at hålla skarp och
alfvarsam hand öfver det utgångne förbudets noga efterlefvande
til vidare förordnande, samt deras afstraffande, som sig deremot
förbryta; hvartil Secrete Utskottet funnit sig så mycket mera
Om bränvins-förbudet.
83
föranlätit, som Bondeståndet uti deras Extracto Protocolli af
den 20 Dec. med underdånig vördnad erkänt nyttan af högbemälte
förbud och bevekeligen förestält den åtskillige landsorter
tryckande missväxten, varandes äfven på utrikes orter
en lika nöd, så at ingen eller ringa spannemål derifrån kan
förväntas.
Åtskillige af R. o. A. förklarade et sådant föranstaltande
vid närvarande tider, då man har at befara brist på spannemål
til inbyggarnes uppehälle, vara högst nyttigt och nödigt,
och begärtes at Hr Landtmarskalken ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan om Secrete Utskottets upläste
Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Emedlertid hade tvänne ledamöter af Bondeståndet låtit
sig anmäla, til hvilka Riddarhus-Secreteraren utgick, och då
han var tilbaka kommen samt hos Hr landtm, berättat deras
ärende, gaf
Hr Landtm, tilkänna deras andragande hafva varit, at
Ståndet gierna åstundan, det R. o. A. med sakens afgiörande
angående bränvins-förbudet ville lemna et litet anstånd, emedan
Bondeståndet voro sinnat med någre påminnelser dervid at inkomma;
i öfrigt hade desse ledamöter sagt sig vara afsände
emedan enligit den skedde öfverenskommelsen Bondeståndet ej
hade velat besvära eller hindra R. o. A. med en Deputations
afskickande, tilläggandes Hr Landtm, det likväl tyckas vara
nödigt, at sådane afskickade ifrån Stånden hafva Extractum
Protocolli med sig, at man så mycket tydeligare och vissare
må kunna inhämta Ståndets tanka.
Detta senare sades vara mycket nödigt, och påmintes at
som tiden är ganska angelägen, så at om möjeligit voro betalningen
om förbudets obrottsliga efterlefnad med första post
borde afgå, på det emedlertid ansenlige partier spannemål ej
måge til bränvinsbrännande angripas, men igenom Bondeståndets
begärte upskof något hinder härutinnan kunde förorsakas, så
tyckes det vara oundgängeligit, at en Deputation til Stånden
af R. o. A. afgår, som föreställer denna nödvändigheten och
visar, isynnerhet hos Bondeståndet, frågan nu ej vara om bränvinsbrännande
för framtiden skal blifva tillåtit eller ej, utan
allenast om det utgångne förbudets bestånd, intil des Ständerne
annorledes sig derom förena, och hvartil af Secrete Utskottet
så grundelige skäl äro andragne.
84 (Jan. 24.) Bränvins-förbud. Sekr. Utsk:s instr. Sekr. Dep.
Detta bifölls af R. o. A., och utnämdes til detta ärendet
en Deputation af 6 personer, hvilken strax afgick; Frih. Carl
Wilhelm, Cederhielm förde ordet.
Uplästes Hr Stiernstolpes Memorial, hvarutinnan med
moraliske och oeconomiske skäl vidlyftigt vises bränvinets skadeliga
bruk, och den stora nyttan, som följa skulle om des
brännande aldeles förbiudes.
Och resolverades at som detta ärendet är under CaraarCEconomie-Deputationens
utarbetande, så funno R. o. A. desse
välmente föreställningar til bemälte Deputation böra remitteras.
Uplästes det i följe af de trenne Ståndens remiss af Secrete
Utskottet projecterade svaret uppå Bondeståndets begäran at
få del af Secrete Utskottets instruction, hvarutinnan föreslås
at til betygande af de 3 Ståndens beredvillighet och förtroende
det ärbara Bondeståndet må lemnäs copia af bemälte instruction.
Detta bifölls af R. o. A., så at det ärbara Bondeståndet,
äfven som på förre Riksdagen, kommer at meddelas en copia
af Secrete Utskottets instruction, hvarom följande Extractum
Protocolli til Präste- och Borgarestånden blef utfärdat.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 24
Januarii 1741.
S. D. Uplästes det i följe af de trenne respective Ståndens
remiss af Secrete Utskottet projecterade och här bifogade
svaret på det ärbara Bondeståndets begäran at få del af Secrete
Utskottets instruction; hvarutinnan föreslås at til betygande af
de 3:ne Ståndens beredvillighet och förtroende, det ärbara Bondeståndet
må lämnas copia af bemälte instruction; och stadnade
R. o. A. i det slut, at det ärbara Bondeståndet äfven som på
förra Riksdagen en copia af Secrete Utskottets instruction
kommer at meddelas, hvilket med det vyrdiga Prästeståndet och
det lofl. Borgareståndet vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes det af Hrr Electorerne giorde vahl til ledamot
uti Secreta Deputationen i framlidne Håfrätts-Rådets Hr Hans
Olivecronas ställe, hvartil var utnämd Camarherren Hr Gabriel
Falkenberg.
Uplästes Secreta Deputationens Extractum Protocolli af
den 13 Januarii, angående et af Urskilnings- til Secreta Deputationen
remitterat Memorial, som tio officerare vid Hr
Öfversten Zanders regimente underskrifvit, innehållandes besvär,
at de vid tiensters bortgifvande blifvit förbigångne, hvilken
underskrift Deputationen förmenar efter Riksdagsordningens 16
Officerares klagomål. Bränvins-förbud.
85
§ ej kunna anses såsom et Collegii eller Societets, och således
til Riksens Ständer hemställer, huruvida detta Memorialet och
flere af dylika beskaffenhet i anseende til underskriften måge
vid Riksdagar emottagas och afgiöras, jemte förfrågan om icke
imedlertid desse officerare måge niuta theras fatalier til godo,
varandes en ledamots serskilte tanka, at i anseende til de anförde
skäl, klagomålen af Deputationen enligit des instruction
kunde afgiöras, och Memorialet läggas ibland Deputationens
upläste och afgiorde acta.
Efter något discourerande och uppå Hr Landtm:ns giorde
fråga
stadnade R. o. A. i det slut, at inge Memorialer, som utom
Collegier eller Societeter af flere personer än en äro underskrefne,
böra vid Riksdagen emottagas, men at hvad desse
officerare angår, i anseende til de af Deputationen anförde skäl
och omständigheter, Deputationen med de dit remitterade målen
förfarer efter sin instruction; och skrefs samma Resolution på
ofvanbemälte Secrete Deputationens Extractum Protocolli.
En Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer, för
hvilken Handelsmannen Plomgren förde ordet, öfvergaf et Extractum
Protocolli af innevarande dato, hvarmedelst Borgareståndet
icke allenast bifaller Secrete Utskottets giorde föreställning
om ytterligare befallning ifrån K. Maj:t angående noga
handhafvande af det utgångne förbudet om bränvinsbrännande,
utan ock at vederbörande, som verkställandet och efterlefvandet
deraf ej behörigen handhaft eller sig deremot förbrutit, under
behörigt tiltal mage ställas.
Sedan bemälte Extractum Protocolli för R. o. A. var
upläst, afträdde denna Deputationen.
Detta Borgareståndets utlåtande ansågs såsom nödigt och
rättvist, och begärtes at Hr Landtmarskalken ville giöra propositionen
om det bifalles.
Hr Landtm, giorde frågan,
hvilken med Ja besvarades;
Och skrefs R. o. A:ns bifall på Protocolls-Extractet, hvilket
straxt til de andre Stånden afsändes, at ifall det bifalles uti
den underdåniga Expeditionen, som öfver Secrete Utskottets
föreställning kommer at upgå, denna angelägna omständigheten
jemväl må kunna inflyta.
Hr Göös begärte blifva underrättad, aldenstund R. o. A.
faststält at för sitt Stånd uppå denne Riksdag ej formera
86 (Jan. 24.) Besvären. Bränvins-förbud.
någre almänna besvär, men at icke des mindre de provintzer
eller landsorter, hvilke öfver något dem tryckande mål sig hade
at besvära, med sine angelägenheter hos R. o. A. kunna inkomma,
då de på behörig ort til utslag skola blifva befordrade,
om och sådane Memorialer i följe af den i dag tagne Resolutionen
ej af flere än af en måge underskrifvas; varandes ibland
de puncter, som han jemte flere hade at andraga, en som ej
är af ringa angelägenhet, emedan han rörer Privilegierne, nemligen
at för saltpeterjorden skuld en Adelsman är förbudit at
på sin säteri- och frälsejord få fiyttja husen på de ställen, som
han tjenligast och nyttigast kunde finna.
R. o. A. förklarade det vara nog, at sådane Memorialer,
som Hr Göös omförmält, af en allena underskrifves, emedan
de altid på sätt som af R. o. A. faststält är til slut och afgörande
komma at befordras.
Frih. C. W. Cederhielm kom tilbaka med Deputationen
och förmälte, at Deputationen aflagt den henne anbefalte förrättningen
och hos Stånden förestält, at frågan nu ej voro om
hufvudmålet, hvilket är under Camar-CEconomie-Deputationens
utarbetande, utan allenast om förordningars efterlefvande och
handhafvande, som emellan Riksdagarne utkomma; Prästeståndet
hade ännu ej afgiordt detta ärendet, men lofvat så
snart det skedt derom notificera; Borgareståndet hade redan
tagit sitt slut, hvilket med Högh R. o. A. lärer vara communicerat;
Bondeståndet hade företagit saken, men funnit vid
densamma en och annan påminnelse nödig, så at de ej val
viste om de för än nästa plenum med svar kunde inkomma.
Frih. H. Wrede förestälte, at som R. o. A. samt Borgareståndet
sig redan utlåtit, och Prästeståndet innan de skiljas
åt förmodeligen lära yttra sig, och tidens utdrägt vid denna
saken är högst skadelig, emedan hvar dag, som med förbudets
skärpande dröjes, en ansenlig myckenhet spanmål kan upgå til
bränvin; det ock dessutan med alt skäl kan begäras, at när
3 Stånd sig utlåtit, det fierde igenom drögsmål ej må uppehålla
en sak, ty torde ej vara orådeligit at genom en Deputation
å nyo i vänlighet föreställa Bondeståndet huru angelägit
det är, at de ännu i dag skrida til slut.
Ehuruväl en och annan af R. o. A. höllö före det hafva
sine betänkeligheter med sig at vid detta tilfälle så mycket
skynda på Bondeståndet, så bifölls dock at en sådan Deputation
afgår, hvilken tillika gifver Bondeståndet tilkänna, at R. o. A.
Protokolls-Deputationens ed och instruktion.
87
bifallit deras begäran angående conununication af Secrete Utskottets
instruction. Denna Deputation anförde Frih. Henr. Wrede.
Hr Landtm, anmälte R. o. A:ns Extractum Protocolli
af den 9 Jan., angående Protocolls- och Justitias-Deputationernes
eder och göromål med Ståndens påskrefne utlåtelser
vara tilbaka kommit, och hvad Protocolls-Deputationens ed
och instruction angår, R. o. A. faststält det, som på förra
Riksdagen varit brukeligit, men at Prästeståndet uti instructionens
2 § i stället för ordet »åligger», vill hafva infört, at
»hvar ledamot må hafva frihet», samt at i edens begynnelse i
stället för orden: »Jag lofvar och svär vid Gud» etc., må
sättjas: »Jag lofvar och förpliktar mig», och ytterst i stället
för orden: »så sant mig Gud hielpe til lif och själ», denne
förpliktelsen allenast brukas: »så vida jag nu eller vidare vill
varda för en värdig ledamot vid Ridsdagen ansedd»; desse
Prästeståndets ändringar hade jemväl Bondeståndet bifallit,
så at 2 Stånd voro på hvardera sidan.
Det discourerades härom och anfördes å ena sidan, at
Prästeståndets påminnelser vid eden tyktes kunna bifallas;
man viste hvad fara de månge edgånger hafva med sig, och
at igenom dem tystheten, Gud bättre, ej altid så väl blifvit
bevarad; men som å andra sidan förestältes, at man ej kan
finna hvarföre på denne Riksdag Protocolls-Deputationen med
svagare band til tystheten bör vara förbunden än på den förre,
ej eller hvarföre en Deputation skal hafva et så skiljaktigt
formulär ifrån alle andre Deputationer, som aflägga ed;
Af hvilken mening isynnerhet Gref Axel Rutger Sparre
sig förklarade;
Ty stadnade R. o. A. i det slut, at man ej kan afgå ifrån
det uti alla edsformulär brukelige sättet; och at i öfrigit som
Protocolls-Deputationen ej mindre nu än vid förra Riksdagen
bör hafva sin ed och instruction, men Ständerne om förbemälte
ändringar sig ej kommit at förena, så kan R. o. A. ej annat
finna, än at det förblifver vid den på förra Riksdagen för
Protocolls-Deputationen af samtelige Stånden faststälte eden
och instructiouen, hvaraf behörige afskrifter genom ExpeditionsDeputationen
komma at lemnäs til Protocolls-Deputationen.
Och skrefs a tergo på R. o. A:ns Extractum Protocolli
af den 9 Jan. följande Resolution:
Som R. o. A. ej finna, at Protocolls-Deputationen kan
hafva et skiljaktigt formulär ifrån andre Riksens Ständers
88 (Jan. 24.) Professor Ullén. Manufacturisternes besvär.
Deputationer, hvilke afläggia ed; ty kan R. o. A. ej afgå ifrån
det uti alle edsformulär brukelige sättet; och sorn ProtocollsDeputationen
ej mindre nu än vid förre Riksdagar bör hafva
sin ed och instruction, altså ifall Ständerne om de anförde
ändringar sig ej skulle komma at förena, kan R. o. A. ej annat
finna, än at det förblifver vid den på förra Riksdagen för Protocolls-Deputationen
af samtelige Riksens Ständer faststäldte
eden och instructionen, hvaraf behörige afskrifter igenom Expeditions-Deputationen
til Protoeolls-Deputationen komma at aflämnas.
Uplästes et Kxtract utur Råds-Protocollet af den 14
Jan. sidstl., angående Philosophie Professoren Ulléns erhåldne
vahl til Riksdagsfullmäktig af någre sochnar i Helsingeland,
samt des hitresa utom Academiae-Cance11erens vettskap, hvarvid
hela acten igenomdragen var bifogad.
Det påmintes härvid af åtskillige, at af de vid detta ärendet
i Rådet håldne Protocoller borde begäras del, men som R.
o. A. funno godt at denna acten må blifva liggande på bordet,
på det R. o. A. må hafva tilfälle at få nogare kundskap om
saken, altså upsköts jemväl den förra frågan til des ärendet
til afgiörande företages.
Frih. Henr. Wrede kom med Deputationen tilbaka och
berättade, at Bondeståndet lofvat svar innom en half tima angående
förbudet af bränvins-brännande.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den '21
Nov. sidstl., hvarutinnan, i anledning af de besvär, som manufacturisterne,
isynnerhet de, som för Borgare ej kunna anses, deröfver
anfört at de uti städernes Herredagsmansvalil äga mycket
litet del, K. Maj:t til Riksens Ständers öfvervägande i nåder
lemnar, på hvad sätt inanufacturisterne i bemälte vahl må
kunna hafva del, til at så mycket bättre vid förefallande til—
fällen på Riksdagarne kunna bevaka deras angelägenheter.
Det discourerades häröfver och jemväl af en och annan
in meritis, men som det påmintes at saken först närmare bör
vara utarbetad, upkom frågan til hvad ställe detta ärendet bör
remitteras, och ehuruväl en del höllö före, at det förut borde
communiceras med Borgareståndet, emedan det mäst rörer bemälte
Stånd, så fants dock af R. o. A. godt, aldenstund målet
ej gierna af något Stånd lärer til afgiörande företagas innan
det blifvit utarbetat, och inanufacturisterne härvid böra höras,
at det remitteras til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Bränvins-förbud. Glasbruk. Hamiltons mein.
Riddarhus-Secr eter ar en utkallades, och då han var til—
baka kommen samt til Hr Landtm, aflagt berättelse, gaf
Hr Landtm, tilkänna det hafva varit tvänne Bondeståndets
ledamöter, hvilke sagt sig af Ståndet vara afskickade
at bedja, det R. o. A. ej ville uppehålla sig at vänta på Ståndets
svar angående bränvins-förbudet, emedan Ståndet ej lärer
binna dermed i förmiddag.
Det blef bemälte tvänne utskickade uppå R. o. Arns godtfinnande
tilkänna gifvit, at när Ståndet hos R. o. A. vill gifva
något vid handen, at då de utskickade måge hafva et Extractum
Protocolli med sig, eller at det sker igenom en Deputation
ifrån Ståndet.
Uplästes Hr Rutger Barnekoivs ingifne Memorial, hvarutinnan
å Hr Grefve Pudhus vägnar anhålles om tilstånd at
vid sitt gods Wanås i Skåne få uprätta et glasbruk för egen
räkning, samt therå erhålla privilegium, hvilket så mycket
snarare förmodas, som exclusions-terminen til nye privilegier
på glasbruk med denna Riksdags början expirerat, och på bemälte
vahra både brist och dyrhet sig visar.
Detta Memorial remitterades til Manufactur- och HandelsDeputationen.
Uplästes Frih. Carl Otto Hamiltons ingifne Memorial af
innevarande dato, hvarutinnan, i anledning deraf at Urskilnings-Deputationen
des den 3 hujus R. o. A. föreläste Memorial,
angående Adelige Privilegiernes nyttjande, ej som Riksdagsmål
ansedt, bemälte Friherre anhåller, at R. o. A. ville
tilse det et privilegium, til hvilkets nyttjande han ej giordt
sig ovärdig, ej må lända honom til meen och hinder, hälst han
altid städt in nexu fidei et advocationis, och nu beder at des
i förbemälte bilagde Memorial redan giorde petitum måtte
lämpas til den mening han endast haft at blifva hulpen til
någon befordran, serdeles vid utrikes ministere, deräst han
tiltror sig med nytta kunna tiena sitt kära fädernesland.
Inkom en Deputation ifrån Bondeståndet och berättade,
at Ståndet i dag ej kommit at stadna i slut angående Förordningen
om bränvins-brännandet, samt at Ståndet utbeder sig
tid til nästa plenidag. Deputationen afträdde.
Det discourerades angående Frih. Hamiltons ingifne Memorial,
at som han allenast söker niuta Adelige Privilegier, och
ej begärer någon blott recommendation, utan at i anseende til
sin använde flit och förvärfvade kundskap i de stycker, hvar
-
90 (Jan. 24.) Hamiltons mern. Professor Ullén.
utinnan lian tänker tiena fäderneslandet, niuta sin tour och
förvärfvade skickelighet til godo, så voro högst billigt at des
skäliga ansökning på behörigt ställe blefvo skärskådad och
således til Secrete Utskottet remitterad.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan, bifölls af R. o. A.
at Memorialet remitteras til Secrete Utskottet samt at förbemälte
skäl i Resolutionen införas.
Resoh: Emedan Frih. Hamilton ej begärer någon blott
recommendation, utan söker i förmågo af Adelige Privilegierne
at i anseende til sin använde flit och förvärfvade kundskap i
de stycker, hvarutinnan han tänker tiena fäderneslandet, niuta
sin tour och förvärfvade skickelighet til godo, så finner R. o. A.
högst billigt, at dess skäliga ansökning på behörigt ställe blifver
skärskådad och således til Secrete Utskottet remitterad.
R. o. A. skildes åt.
Den 26 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan half tolf.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, gaf tilkänna at
Hiddarhus-Secreteraren, som blifvit utkallad, nu vid sin återkomst
berättar, det Kyrkoherden Doct. Alstrin varit der ute,
hvilken förmält sig hafva varit afsänd at å Prästeståndets
vägnar begära, det R. o. A. ville visa Ståndet den benägenhet
at ej til afgiörande företaga saken angående Professor Ulléns
vahl till Riksdagsman innan Prästeståndet med dess yttrande
fädt inkomma; hvilket Hr Landtm, sade sig nu anmäla, fastän
R. o. A. ej så tahlrikt voro församlade.
Det påmintes härvid, at Prästeståndet uti denna des begäran
så mycket häldre lärer kunna villfaras, som i anseende
til Borgareståndet i et lika mål på samma sätt nyligen är
förliullit.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga, bifölls af R. o. A.
at härmed förfares på samma sätt, som nyligen skedde i anseende
til Borgareståndet.
Uplästes Camarherren Hr Georg Wingeflychts Memorial,
hvarutinnan, näst aflagd tacksägelse til Riksens Ständer för
befrielse ifrån den honom åkomne arresten, bemälte Camarherre
vidlyftigt anförer hvad uti Slotts-Rätten så i anseende
til de emot honom producerade vittnen, som deras aflagde
Kammarherre Wingeflychts arrest.
91
vittnesmål och des dervid anförde jäf förelupit, hvad lindrande
omständigheter han för sig anfört och huruledes han påstådt
sig såsom en Adels- och Riksdagsman emot Adelige Privilegierne
och Riksdagsordningen ej kunna arresteras, och det så
mycket mindre som Riksens Högh Ständer igenom hög-rättvis
Resolution honom ifrån arrest uti detta mål befriat; huruledes
icke dess mindre K. Slotts-Rätten honom med arrest belagt,
hvaremot han fuller missnöje förklarat, men emedlertid den 23
i denne månaden måst under vakt af en Guardes-Corporal
och tvänno gemene gå up för K. Slotts-Rätten de öfrige vittnen
at afhöra; varandes samma dag af K. Slotts-Rätten resolverat,
at han den 27 sig åter skulle inställa flere vittnen at afhöra,
och emedlertid sig om deras frägd underrättad giöra, hvilket
skal falla honom omöjeligit, så länge han under arrest hålles,
hvarigenom han jemväl aldeles skal vara satt utur stånd at
sig rätteligen kunna försvara. Hr Camarherren anhåller fördenskull
at blifva tagen uti Riksens Ständers höga protection
och såsom Riksdagsman ifrån arresten befrias, samt at actionen
emot honom inhiberas må, til des Riksens Ständers utslag
fallit huruvida brandvakten må äga vitsord saint för hvad
orsak en Riksdagsman arresteras må, och han på fri fot sig
försvara, hälst ingen menniska är skadad, mindre någon lifseller
missgierningssak begången, men utan ondt upsåt någre ord
allenast fäldte, och 1737 års Förordning förmodeligen ej lärer
kunna lämpas til någon Adels- eller Riksdagsman, och ifall
den voro lämpelig, så bör i följe deraf den allenast antastas
och derefter anses, som vakter öfverfaller, hvilket här icke
skedt, tilståendes vakten sielf förolämpandet här allenast vara
skedt med någre ord.
Frih. Henr. Wrede begärte lof at få tala och förestälte
at ehuruväl vid första påseende, sedan Camarherren Wingeflycht
efter Domarens bepröfvande nu å nyo blifvit inmant i
arrest, det skulle tyckas som härvid ej annat voro at giöra,
än lemna saken i sin vanliga gång efter almänna lagen, så
voro dock härvid at besinna, at detta ärendet är ganska ömt
och granlaga, aldenstund R. o. A. sielfva i anseende til denne
förefallne casus funnit tvifvelsmål, och at Riksdagsordningen
närmare bör förklaras, samt nödigt aktat at låta JustitiasDeputationen
med Betänkande häröfver inkomma, och tillika
förklarat, at Camarherren Wing ejly elit ej bör svara ex carcere;
dessutan som både Adelige Privilegierne och Riksdagsordningen
92 (Jan. 26.) Kammarherre Wingeflychts arrest.
stadga, at det bör ransakas och dömas innan en Adels- och
Riksdagsman kan inmanas i häktelse, och här allenast en del
vittnen blifvit afhörde men flere återstå, så tyckes at ingen
arrest af Rätten bör påläggas innan alle vittnen blifvit hörde;
hvad förbrytelsen emot Hr Öfver-Ståthållaren angår, så ville
Frih. Wrede hafva hemstält huruvida Hr Öfver-Ståthållaren
kunde förmås at eftergifva sin rätt, hvilket man ej kunde veta,
emedan Hr Öfver-Ståthållaren, sedan des Memorial ingafs, ej
varit närvarande. Men at komma tilbaka til det förevarande
ärendet, så förtiente det et noga öfvervägande, hvad fara en
Adels- och Riksdagsman är underkastad, om han på någre
vaktkarlars vitsord, hvilke med en ringa penning dertil kunde
förmås, skulle kunna sättjas i arrest; fördenskull voro bäst at
stämma i bäcken, och förklarade Frih. Wrede sig giöra den
reservation til Protocollet, at på sådant sätt en rättsinnig man,
som välment talar för det almänna bästa, snarast skulle kunna
komma i arrest.
Hr Didron: Vårt Protocoll lärer visa, at vi en gång
skutit saken ifrån oss til Domarens lagliga afgiörande, och
måste altså Domaren häruti fälla utslag innan vi den kunna
uptaga; och hvad Hr Öfver-Ståthållaren angår, så aldenstund
des ingifne Memorial ej innehöll någon des particuliere sak,
utan var et embetsmål, så behöfde han ej vid des upläsande
vara tilstädes; i öfrigit, så örne vi böra vara om våre Privilegiers
bibehållande, så örne böre vi ock vara om lagens handhafvande,
men om Ständerne förklarat, at denna saken af dem
sielfve och ej af domaren skal afgiöras, så har jag ej något
dervid at säga.
Gref A. R. Sparre hemstälte om icke Camarherren Wingeflycht
kunde höras, och derjemte Slotts-Rättens närmare förklaring
inhämtas, samt des Protocoller upgifvas, af hvilke man
kunde få närmare lius i saken, emedan der torde hafva varit
dissentientes; emedlertid voro billigt, at en arresterad Riksdagsman
i häktelse ej blefvo qvarhållen, ty hvad honom i dag händt,
kunde i morgon vederfaras en annan.
Frih. Sten Bielke sade sig i öfrigit bifalla Gref Sparre,
men som Ständerne sielfve varit i tvifvelsmål om lagens förstånd,
så höllö han före Slotts-Rättens handlingars uphämtande ej
vara nödig, emedan Rätten lärer hafva fölgt bokstafven; utan
höllö han för sin del före, at Hr Wingejlyclit kunde ur arresten
relaxeras til Justitias-Deputationens Betänkande inkommit, i
Kammarherre Wingeflychts arrest.
93
öfrigit trodde han Hr Öfver-Ståthållaren benägen til at visa
generositet, och at Hr Öfver-Ståthållaren på någre sammankomster
ej varit närvarande, dertil hade des hälsas tilstånd,
som förment honom komma utur sitt hus, varit orsaken.
Vid detta tilfälle förmente Hr Landtm, at Frih. Dyring
gifvit Hr Landtm, tilkänna, det Hr Öfver-Ståthållaren, då des
Memorial ingafs, hade upkommit på Riddarhuset om des opasslighet
ej sådant hindrat.
Hr Didron uprepade, at ehuruväl den, som ingifver et
Memorial, vid des afgiörande bör vara tilstädes, så sträcker sig
dock sådant ej til Embets-Memorialer.
Hr Johan Maklier: Emedan Hr Wingeflycht besvärar
sig öfver K. Slotts-Rätten, af hvilken jag är ledamot, så skulle
det intet vara mig svårt at gifva behörig uplysning, men som
sådant ej väl skulle skicka sig, lärer vara bäst at K. SlottsRätten
får lof at inkomma med des förklaring öfver det andragne
besväret; Slotts-Rätten häfver fölgt lagen och K. Förordningarne.
Gref H. Gyllenborg påminte, at som ibland Rättens
ledamöter torde hafva varit dissentientes, så voro nödigt at
Protocollet följer med, och at emedlertid Wingejlyclit lösgifves
utur arresten, aldenstund R. o. A. redan en gång förklarat, at
han ej bör svara utur fängelset.
Frih. Stiernstedt: Emedan det angår R. o. A:ns Privilegier,
voro bäst, som tilförene altid vanligit varit, at någre
Deputerade sammanträda, som igenomgå acterne och sine tankar
ingifva, kunnandes saken, sedan den blifvit utarbetad in pleno,
sä mycket lättare afgiöras.
Hr Hårleman förestälte, at som saken efter R. o. A:ns
en gång fattade slut til behörig ort är hänskuten och der incaminerad
såsom til sin rätta och lagliga domstol, så kunna vi
allena densamma til oss ej upfordra.
Hr Lilljestierna: Innan R. o. A. sig med trygghet kan
utlåta, är nödigt at then til K. Maj:t upgångne expeditionen
upläses, hvarutur man lärer finna nödig uplysning, samt at man
om alla omständigheter får noga kundskap, på det i brist af
tilräckelig underrättelse ej något steg må giöras emot lag och
laga process.
Hr Boije: Så farligit det voro at i något mål eftergifva
Privilegierne, så skadeligit och eftertänkeligit voro det ock at
i anseende til lagen giöra något steg, som man kunde ångra;
94 (Jan. 26.) Kammarherre Wingeflychts arrest.
det är sant at hvad som rm handt kunde hända hvar redelig
Riksdagsman; men som en laglig Rätt, hvarutinnan sittja redelige
och brafve män, pröfvat arresten nödig, så böra vi, som Hr
Liljestierna begärt, angående omständigheterne vara nogare
underrättade innan vi oss kunna yttra.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Bondeståndet,
hvilken, sedan den aflefvererat et Extractum Protocolli, hvarutinnan
Ståndet bifaller Secrete Utskottets hemställande angående
bränvins-bränneri-förebudets bestånd och handhafvande
til vidare, samt låtit bemälte Extractum Protocolli för R. o. A.
upläsa, afträdde; samma Deputation påminte jemväl om svar
angående den begärte communicationen af Secrete Utskottets
instruction.
Hr Hårleman påminte ytterligare om icke R. o. A. ville
stadna vid deras betygade ömhet både för Privilegierne och för
lagen och fastställa at Slotts-Rätten må skynda med dom och
utslag i saken; kunnandes et Stånd allena ej ändra lagen.
Frih. Wrede: Vi vilje ej ändra lagen, utan allenast hafva
honom tydelig innan derefter kan dömas; och som Ständerne
funnit lagen mörk, så är frågan huru Slotts-Rätten kunnat
giöra steg i följe af en lag, om hvilkens rätta förstånd Ständerne
tviflat.
Hr Boije: Som jag nu hörer, så är lagen ej tydelig och
således bör Ständernes explication afväntas samt emedlertid
Hr Wingefiycht såsom en Riksdagsman vara på fri fot. Vår
Riksdagsfrihet är et mycket granlaga och sensibelt ting och
bör noga vårdas; en redelig man, som af välmening talar för
det almänna bästa, kunde eljest för mycket vara exponerad.
Hr Didron sade, hvad detta angår, sig vara enig med
Hr Boije; men hvad det förevarande målet beträffar, så hade
Hr Wingefiycht, som är en Adelsman, besvärat sig öfver SlottsRätten,
han voro nu hörd; uti Slotts-Rätten sittja jemväl
ledamöter, som äro Adelsmän, de böra niuta samma rätt och
äfvenledes höras innan R. o. A. sig utlåter.
Hr Rut heil schöld sade detta vara så mycket nödigare,
sorn Slotts-Rätten torde vara obekant, hvad som til JustitiseDeputationens
utarbetande blifvit af Ständerne remitterat.
Uppå Hr Lilljestiernas och åtskillige fleres ytterligare
giorde påminnelser uplästes den til H. K. Majit ifrån Riksens
Ständer angående Hr Wingefiycht i underdånighet upgångne
expeditionen af den 12 Januarii, hvarutinan Riksens Ständer
Kammarherre Wingeflychts arrest.
95
begära, at Camarherren Wingefiycht utur arresten bör entlidigas,
dock at derigenom intet uppehåld må förorsakas med mindre
han för de emot honom angifne mål lagligen må tiltalas och
dömas samt vederbörande al den satisfaction lemnäs, som Lag
och K. Förordningar stadga och innehålla.
Hr Ehrencreutz yttrade sig, at förra gången blef Hr
Wingefiycht lössläpt emedan man tviflade om brottet var så
groft, at han utan föregången ransakning kunde häfftas; nu har
sedermera Slotts-Rätten pröfvat honom böra undergå arrest;
och som vi böra vara örne så väl om lagen som om Privilegierne,
och Riksdagsordningens 23 § stadgar, at efter domarens
skedde pröfvande arrest kan påläggas, så tyckes domarens förklaring
böra afväntas innan R. o. A. sig kan utlåta.
Gref Axel R. Sparre instämde härmed, isynnerhet som
Hr Maklier, en Slotts-Rättens ledamot, detsamma åstundat,
påminnandes Gref Sparre, at jemte förklaringen alle nödige
documenter måge upgifvas; men at, som saken således kommer
något at hvila och Wingefiycht berättar at han åter i morgon
under arrest lärer blifva upförd, så kunde han nu straxt släppas
på fri fot och Riddarhus-Fiscalen anbefallas at uti SlottsRätten
bevaka R. o. A:ns Privilegier.
Som detta sades vara ovanligit, förmälte Gref Sparre at
på förleden Riksdag Secreterare!! Lagermark niutit RiddarhusFiscalens
biträde inför K. Slotts-Rätten uti et mål, hvarutinnan
bemälte Secreterare såsom Riksdagsman emot en Capitain af
Stads-vakten sig besvärat.
Hr L öwenhielm förestälte, at som R. o. A. af den upläste
expeditionen lära hafva inhämtat, så hafva Riksens Ständer
lemnat Camarherren Wingefiycht med hela des brott i domarens
händer; R. o. A. hafva således aldeles skildt honom ifrån sig
til des domaren giordt sitt embete; finner han sig då vara för
när skedt, så kan han på behörig ort söka ändring; han bör
och må niuta alla beneficia juris in ampiissima forma, men
Ständerne tilkommer ej at öfver honom cognoscera eller ingå
in merita(!) causse innan saken gådt alla sine laga vägar.
Frih. Wrede sade sig ej vara emot lagens gång; men sorn
Ständerne sielfve funnit lagen mörk, och angående de större
brotten samt duells-mål vilja giöra en närmare uttydning, och
Hr Wingeflychts förbrytelse under intetdera af desse namnen
kan begripas, så hade Slotts-Rätten bordt förfråga sig innan
arrest å nyo blef pålagd; ingen lärer kunna säga, at Hr Winge
-
96 (Jan. 26.) Kammarherre Wingeflychts arrest.
flycht förtient dödsstraffet; emedlertid kan en Herredagsman
på sådant sätt komma at sittja 5 eller 6 veckor i arrest innan
han slipper ut.
Hr Lilljestierna sade at Hr Löwenhielm sä laglikiuätigt
sig yttrat, at det voro öfverflödigt lägga något dertil; och hemstälte
huruvida Riksens Ständer vilja giöra sig til domstolar;
Ständerne hade en gång skutit saken ifrån sig; när den gådt
sin lagliga gång och igenom sine behörige ställen, då kan
Hr Wingeflycht klaga hos Ständerne, om lian förmenar sig
dertil vara befogad.
Hr Löwenhielm: I anledning af Frih. Wrede» nyss
giorde påminnelse, är min oförgripeliga tanka, at om någon
vidare säkerhet för Riksdagsmän behöfves, så kunna Ständerne
giöra derom en ny lag; emedlertid bör detta mål afgiöras efter
den lag vi nu hafva, ty en giord gierning kan ej dömas efter
en ännu ogiord lag.
Frih. Stiernstedt: Frågan är ej om han bör undgå lagen,
utan om han bör svara utur fängelset; och Ständerne hafva en
gång resolverat, at han ej bör svara utur fängelset.
Gref A. Sparre: Som Hr Löwenhielm sagt, at Hr Wingeflycht
bör niuta beneficia juris et processus in amplissima forma,
sä ser jag ej huru Slotts-Rätten härutinnan kan döma innan
Ständerne förklarat en lag, vid hvilken de funnit tvifvelsmål,
och som bärtil erfordras tid, så voro eftertänkeligit om en Riksdagsman
så länge skulle hallas i arrest.
Hr Ryttmästar Wolfelt: Yi hafva varit i skiljaktighet
om brottets beskaffenhet eller om det är et duells-mål; och
innan detta är afgiordt, kan jag ej se huru Slotts-Rätten kan
döma i saken.
Hr Mannerheim sade sig finna, at Slotts-Rätten fölgdt
både remissen, R. o. A:ns intention och lagen; och således lärer
Hr Wingeflycht ej kunna ställas på fri fot för än SlottsRätten,
hvilken det nu tilhörer, giordt slut i saken; ty immediate
kunna Ständerne ej uptaga någre Justitise-mål, utan böra sådane
mål först hafva gådt sine laga vägar.
Frih. Carl W. Cederhielm: Här säges, at Slotts-Rätten
ej kan döma öfver målet innan lagen, som man ej ansedt för
nog tydelig, blifvit förklarad, men om man betänker hvad lag
det är, som Slotts-Rätten uti detta mål bör döma efter, så är
det ej Riksdagsordningen utan en K. Förordning angående
Brandvakten, som Ständerne nu vilja närmare skärskåda, ej
Om Kammarherre Wingeflychts arrest. 97
för den orsaken skuld, at samma Förordning icke är tydelig
och klar nog, utan derföre, at densamma i anseende til Riksdagsmän
något må limiteras; ifrån hvilken Förordning, så länge
Ständerne den ej ändrat, domaren icke kan afgå; hvilken satz
Ständerne nyligen befäst, i det de faststält at den utkomne
Förordningen emot bränvins-brännande bör obrottsligen efterlefvas,
intil des Ständerne i densamma giöra någon ändring;
och som Ständerne altid böra vara sig lika, så bör ju på samma
sätt med Brandvakts-Förordningen förhållas; emedlertid kunna
vi ej annat säga, än at mannen bör sittja i arrest; lian är
dertil dömd.
Hr Löwenhielm: Frågan tyckes nu endast vara om
Hr Wingeflycht skal svara utur arresten eller ej. En del af
R. o. A. äro af den tankan, at han bör vara på fri fot, til
dess dom och utslag i saken fallit; men som Slotts-Rätten,
hvilken redan afhördt vittnen, pröfvat skäligt at belägga honom
med arrest til des dom fallit, så voro uuderligit om R. o. A.
sans connoissance de cause ville befria honom; ty derigenom
ändrades 23 § i Riksdagsordningen, deräst klarligen stadgas, at
när ransakningeu öfver brottet skedt, och domaren det för
skäligit pröfvat, då kan han i häktelse sättjas; jag ser ej huru
R. o. A. kunnat annat säga härutinnan än domaren.
Frih. H. Wrede: Jag conformerar mig, men tviflar om
ransakningens fundament; Förordningen är i disput om brottets
beskaffenhet och vakters habilité at vittna; innan det blifvit
afgiordt, kan jag ej se, at en Riksdagsman bör svara ur arresten.
Gref H. Gyllenborg sade sig hafva önskat, at denna
saken ej kommit hit, men som frågan blifvit om Riksdagsfriheten
och R. o. A: lis Privilegier lidit, hvilka å tout prix
böra souteneras, så böra R. o. A. härutinnan taga connoissance
de cause; emedlertid ville Hr Grefven hafva hemstält om icke,
på det man ej må anses at hafva negligerat Privilegierne,
Slotts-Rätten kunde få befalning at skyndesamt afgiöra saken.
Frih. Coijett instämde härmed, och at detta voro så
mycket nödigare på det en Riksdagsman ej länge i arrest må
hållas, och at likaledes Justitise-Deputationen med det forderligaste
med sitt yttrande må inkomma angående närmare uttydning
af hvad med gröfre brott i Riksdagsordningens 23 §
förstås, samt vakters habilité at vittna emot en Riksdagsman,
på det, innan Ständerne skiljas åt, lagen härutinnan må blifva
klar och tydelig.
Adelns Protokoll 1740—1741. 7
98 (Jan. 26.) Wingeflycht. Ullén.
Ätskillige af R. o. A. förklarade sig af samina tanka och
som propositionen begärtes, giorde
Hr Landtm, frågan, om icke R. o. A. vilja låta bero
med det, som nu är skedt, i anseende til lagen, som den nu är,
men at Slotts-Rätten skyndesamt ransakar och dömer, samt
at Justitise-Deputation med det första inkommer med sitt
yttrande öfver de dit remitterade målen.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken justerades och
af R. o. A. bifölls, samt skrefs på Hr Wingeflychts Memorial:
Resol.: R. o. A. funno at Slotts-Rätten bör fortfara med
ransakningen, och tillika få befalning at med aldraförsta fälla
dom i saken, samt at Justitiae-Deputationen med det forderligaste
utarbetar hvad til bemälte Deputation blifvit remitterat,
i anseende til Riksdagsordningens 23 § med mera, och med
sitt Betänkande inkommer, på det Riksens Ständer medan de
äro samlade måge kunna giöra tydelig och klar en lag, som
angår Riksdagsfriheten och R. o. A:ns Privilegier, förmodandes
R. o. A., at de öfrige respective Stånden öfver thetta R. o. A:ns
slut med det första sig lära utlåta.
Det påmintes, at som Prästeståndet i dag igenom en afsänd
ledamot begärt, at R. o. A. ville låta Prästeståndet sig yttra,
innan R. o. A. öfver Professor Ulléns sak sig utlåter, och vid
förre sammankomsten af Bondeståndet blifvit begärt, at när
någon ifrån Ståndet afskickas uti något ärende, den samma
altid må hafva et Extractum Protocolli med sig, om icke
Prästeståndet kunde gifvas tilkänna at altid medgifva den, som
afsändes, et Extractum Protocolli.
Det fants godt at Hr Landtmarsltalken under sammanträde
med Talemännen gifver detta tilkänna, at emedlertid acten
angående Ullén ej afskickas.
R. o. A. skildes åt.
Den 30 Januari.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Frih. von Ungern Sternberg anmälte, at Hr Landtmarskalken,
hvilken för dess åkomne opasslighet måste hålla
sig inne, anmodat honom at med R. o. A:ns tilstånd vid denna
sammankomst föra directionen på Riddarhuset.
Om embets-memorialer. Ulfvenklous mern.
99
Och som R. o. A. förklarade sig härmed nögde, äskade
Frih Ungern liud, då de hos R. o. A. den 30 sidstl. December,
samt den 3, 7 och 9 sidstl. Januarii håldne Protocoll blefvo
upläste, vid hvilke inge vidare påminnelser giordes än at vid
sid. 63, deräst uti Protocollet af den 7 Januarii förmäles, at
den, sorn ingifvit et Memorial, vid dess afgiörande bör vara
närvarande, och at då blifvit påmint, det en åtskilnad voro
emellan andre Memorialer och Embets-Memorialer,
Hr Didron erinrade, at som denna senare frågan ej så
tydeligen voro afgiord, R. o. A. nu ville förena sig om en klar
lag härutinnan.
Det förestältes härvid, at som det tilförene ej skal hafva
varit ovanligit, at, när embetsmän ingifvit Embets-Memorialer,
de vid föredragandet varit närvarande, så tyckes ock sådant
för framtiden kunna fastställas.
Uppå begäran giorde Frih. Ungern frågan om R. o. A.
nu behaga fastställa at hädanefter, enär någon embetsman, som
är innom Riddarhuset, ingifver et Ämbets-Memorial, han vid
des föredragande bör vara närvarande;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Ungern förmälte, at Hr Landtm ar skalken begärt det
hos Ständerne måtte påminnas, at de ville utlåta sig angående
remissen til Justitiae-Deputationen om närmare förklaring af
Riksdagsordningens 23 §, för hvad brott en Riksdagsman må
kunna häftas; jemväl ock öfver Präste- och Bondeståndens
åstundade ändring uti Protocolls-Deputationens ed och instruction;
Riddarhus-Fiscalen
afsändes i detta ärendet til Stånden,
och berättade då han kom tilbaka, at Prästeståndet å nyo afgiordt
det senare målet och redan skickat det til Borgareståndet;
hvad remissen til Justitiae-Deputationen angår, så voro den
redan i alla 4 Stånden afgiord och til Riddarhus-Cantzliet
afsänd.
Uplästes Hr Henr. Wulfclos i dag ingifne Memorial,
hvarutinnan han anförer orsaken, hvarföre des i UrskilningsDeputationen
giorde ansökning at få lossa des skepp vid des
bruk, blifvit afslagen, nemligen at han af förseelse ej andragit,
det han med samma ansökning varit hos Riksens Collegier
och der fädt afslag, hvilket han jemväl hos K. Majit sig förväntat
uti en sak, som strider emot Seglations-ordningen; anhållandes
at des Memorial til Manufactur- eller Tull-Deputationen
100 (Jan. 30.) Ulfvenklou. Uppmuntran till odlingar.
må remitteras, at der må skärskådas huruvida någon förklaring
öfver Seglations-ordningen i visse mål torde vara nödig, hvilket
endast ankommer på Riksens Ständers bepröfvande.
Det discourerades härvid, at som Urskilnings-Deputationen
ej annat kunnat än afslå Hr Wulfclos första Memorial, i brist
af kundskap om de af honom då utelämnade och nu anförde
omständigheter, hvilka äro af den beskalfenhet, at de giöra
ärendet til et Riksdagsmål, och detsamma tyckes höra så väl
til Manufactur- och Handels- som Tull-Deputationen; altså
kunde detsamma til bemälte tvänne Deputationer remitteras.
Frih. Ungern giorde frågan om detta af R. o. A. bifalles;
Hvartil svarades med Ja.
I följe häraf skrefs på Hr Wulfclos Memorial följande
Resolution:
Resol.: Emedan Urskilnings-Deputationen ej annat kunnat
än afslå Hr Wulfclos här bifogade Memorial, i brist af kundskap
om de af honom då utelämnade och nu anförde omständigheter,
hvilka äro af den beskaffenhet, at de giöra ärendet til et
Riksdagsmål; altså remitteras detsamma til Manufactur- och
Handels- samt Tull-Deputationerne.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Bondeståndet,
hvilken lät upläsa et Ståndets Extractum Protocolli af innevarande
dato, angående två §§ af Almogens Almänna Besvär,
hvilke jemväl blefvo upläste och angingo upmuntran til orögd
och stenbunden marks upodlande genom evärdelig frihet, såsom
ock ekeplanteringens befrämjande; anhållandes Ståndet at samma
§§ til Camar-CEconomie-Deputationen kunde remitteras, på thet
the så mycket snarare uti Almänna Besvärs-Deputationen måge
komma under öfvervägande.
Hr C. G. Boije förestälte nödvändigheten och nyttan deraf,
at hvar och en på det kraftigaste må blifva upmuntrad at upodla
eljest onyttig mark, och förbehöll sig at med et Memorial
härom få inkomma.
Uppå Frih. von Ungerns giorde frågan,
bifölls af R. o. A., at bemälte tvänne §§ af Bondeståndets
Almänna Besvär remitteras til Camar-CEconomie-Deputationen.
Vid detta tilfälle påmintes, at man ej fädt någon förteckning
på R. o. A:ns ledamöter i Almänna Besvärs-Deputationen; och
fants af R. o. A. godt, at med första sker anslag, det Deputerade
ifrån länen på Riddarhus-sahlen sig infinna at uprätta en förteckning
på R. o. Arns ledamöter uti Almänna Besvärs-Deputationen.
Lönings-liqvidationema. Ullén.
101
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEcononiie-Deputationens
Memorial af den 14 i denne månaden, hvarutinnan, i
anledning af Krigs-Collegii Riksdags-Relations 8 § samt 19 §
af K. Maj:ts nådige Secreta Proposition beträffande liquidationernes
afslutande för militair-betjenterne af de indelte regimenter,
Deputationen hemställer om icke detta års slut må
utsättjas som en ultimat-termin, efter hvilkens förlopp ej någon
restitution af fatalier tillåtas må til lönings-liquidationers utsökande;
jemväl ock, at alle sådane liquidationer til Junii
månads slut år 1742 böra vara färdige och afslutne; finnandes
Deputationen ytterligare nödigt vara, at af Riksens Ständers
Contoir så månge medel anordnas, som Krigs-Collegium til
liquidationernes ändteliga afslutande pröfvar nödvändigt åtgå
och erfordras, samt det den för Camereraren vid MilitiseContoiret
årligen beviljade arfvodis-lönen för liquidationernes
öfverseende äfven til Junii månads slut år 1742 må bestås,
efter hvilken tid den aldeles bör uphöra.
Frih. Ungern giorde frågan om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Wrede påminte, at denne termin af fatalier aldrig
må förlängas;
Så erindrade ock Hr Wulfwenstierna at civil-betienternes
lönings-liquidationer jemväl härunder begripas;
Hvilke påminnelser af R. o. A. jemväl biföllos.
Resol.: Bifölls, dock at civil-betienternes lönings-liquidationer
jemväl härunder begripas, och at den utsatte terminen
til fatalier aldrig må förlängas.
Hr Boije erindrade at i anseende til den af Prästeståndet
vid R. o. A:ns senaste sammankomst genom en deras hitsände
ledamot giorde begäran, at med sakens afgiörande angående
Professor Ulléns vahl til Riksdagsman, R. o. A. ville upskiuta,
och tillåta at Prästeståndet förut måtte få yttra sig, lärer då
af R. o. A. blifvit faststält, at Prästeståndet genom Extractum
Protocolli skulle anmodas om något skrifteligit härom.
Frih. H. Wrede berättade, at vid senaste sammankomsten
det blifvit discourerat, på sätt som Hr Boije nu förmält, men
som omsidor blifvit godtfunnit, at vid Talemännens sammanträde
Hr Landtmarskalken härom skulle tala med Prästeståndets
Taleman, hvarigenom samma ändemål kunde erhållas,
så hade ifrån R. o. A. ej något Extractum Protocolli härom
kunnat utfärdas. I följe häraf hade och Hr Landtmarskalken
102 (Jan. BO.) Prof. Ulléns val till riksdag sman.
tält med Prästeståndets Taleman, hvilken förklarat at hvad
Hr Dr Alstrin hos R. o. A. anmält, hade varit Prästeståndets
begäran och åstundan, samt at orsaken, hvarföre Prästeståndet
i detta ärendet ej afsändt någon Deputation, utan allenast en
ledamot, varit den vid början af Riksdagen giorde öfverenskommelsen,
at Stånden ej annars än i högst vigtige mål til
hvarannan skulle afsända Deputationer, på det deliberationerne
i Stånden genom Deputationers emottagande ej måtte blifva
afbrutne och hindrade.
Hr Boije påminte at ärendet angående Professor Ullén,
som det rörer Riksdagsordningen, ej länge må blifva oafgiordt;
och voro at betänka det han imedlertid sitter som en ledamot
i Prästeståndet.
Gref Sparre anförde, at Academiens Cantzler jemväl sig
öfver detta ärendet besvärat.
Hr Didron begärte, at af Protocollet blifva underrättad
på hvad sätt i anseende til Borgareståndet, angående jäf emot
en Riksdags-Fullmäktigs antagande, blifvit förhållit, emedan
R. o. A. lära vilja vara sig lika och på enahanda sätt i detta
mål förfära.
Atskillige af R. o. A. begärte, at målet nu måtte afgiöras,
och vijste Frih. Coijett, at han af 6 och 7 §§ af Riksdagsordningen
ej annat kunde finna, än at Professor Ulléns vahl
med denne af Ständerne faststäldte lagen ej voro enligt, ty
som för en ätt af R. o. A. ej kan föras mer än en stämma
på Riddarhuset, fastän familien bestodo af många extra capita,
så kan ej eller i följe af Riksdagsordningen mer än en Prästman
ifrån hvart contract eller probsterie väljas; hvartil ej
blotta kappan gior honom skickelig, utan bör han ock hafva
församling at sköta i samma stift och contract och ej vara från
en aflägen ort; skulle härmed annorlunda förfaras, så kunde
vid en Riksdag fleste ledamöterne i Prästeståndet komma at
bestå af präster, som tiena vid håfvet, i förnäme private hus
och på andre ställen, hvilket torde vara af en eftertänkelig
påfölgd; voro altså bäst, at R. o. A. efter lag afgiorde saken,
samt gofvo Prästeståndet sitt tagne slut tilkänna, hvilket, om
det på vänligit och broderligit sätt skedde, kunde Ståndet ej
finna sig deraf stött.
Frih. Wrede sade, at innan han ingår in meritis ville han
gierna vara underrättad om R. o. A. sig förbundit at afvänta
Prästeståndets tankar, innan saken här skulle företagas.
Ullén. Salanders »Salus publica». Båtsmän. 103
Och sorn det begärtes at härom måtte efterses, uplästes
utur Protocollet af den 26 Januarii huruledes i början af
sammankomsten Prästeståndets genom en deras ledamot giorde
begäran blifvit anmält, hvilken begäran Hr Landtmarskalken
sagt sig ej kunna underlåta at anmäla, fastän R. o. A. då så
tahlrikt ännu ej varit församlade; at R. o. A. då bifallit at
härmed förfaras skulle på samma sätt, som nyligen skedt i
anseende til Borgareståndet; men at vid slutet af sammankomsten,
som ofvan förmält är, påmint blifvit om Extractum
Protocolli utur Prästeståndet, at et sådant upskof åstundes.
I anledning häraf frågades om Prästeståndet igenom Hr
Landtmarskalken kunde hafva fädt någon tilsägelse at R. o. A.
ville upskiuta deras yttrande til des Prästeståndet sig utlåtit,
på hvilken händelse det dervid borde förblifva;
Och åtog sig Frih. Wrede at gå til Hr Landtmarskalken
och giöra sig härom underrättad.
Gref Henning Gyllenborg sade sig vilja förbigå hvad
i anseende til Borgareståndet passerat; det målet hade varit
mörkt, hvilken omständighet varit grunden til remissen, men
här voro lagen klar och ej något stridigt; varandes undran
värdt, at ärender, som angå vår dyra lag, ligga hos oss så länge
oafgiorde; om lagen ej så dyr hålles, at lian med rysning och
fasa påtänkes, utan med lamhet handteras, så kunna vi aldrig
blifva et lyckligt folk.
Frih. Ungern anmälte at Commissarien Salander sammanskrifvit
och låtit uplägga en bok under titul af Salus Publica,
som skal innehålla reflexioner angående medel til rikets upkomst,
och at samma hok är dedicerad til Riksens Ständer,
hvaraf et exemplar, som bemälte Commissarius til Riddarhuset
förärt och i franskt band voro inbundit, framvistes och blef
lagt på Landtmarskalksbordet.
Det sades at Commissarien Salanders välmening och flit
voro at beröma.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEcoriomie-Deputationens
Memorial af den 21 Januarii angående enroullerings-manskapet,
hvarutinnan, i anledning af Ammiralitets-Collegii ingifne
Riksdags-berättelse och 33 § af K. Maj:ts nådige Secreta Proposition,
Deputat.ionen hemställer om icke til at bringa bemälte
manskap at uti fredliga tider öfva sig til siös, årligen på behörigt
sätt må blifva kundgiort, at the enroullerings-båtsmän,
som af sine Compagnie-officerare angifvas at icke flitigt skaffa
104 (Jan. 30.) Om professor Ulléns val
sig öfning til siös, skola til annan krigstienst under Siö-staten
vara förfallne och emedlertid gå deras vartgäl der qvitt, hvarjemte
Deputationen et och annat nödigt medel til handhafvande
af detta förordnande vid handen gifver.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Frih. Henr. Wrede kom tilbaka och berättade, at Hr
Landtmarskalken förklarat, det han emot Prästeståndets Taleman
sig ej vidare utlåtit än angående D:r Alstrins anbringande
ifrån Prästeståndet, och at deröfver blifvit ästundat något
skrifteligit från Ståndet; men at hvad i öfrigit voro förelupit
lärer finnas af R. o. Arns Protocoll.
Hr Didron hemstälte om icke i anseende til det, som man
hördt af Protocollet, och til at visa Prästeståndet samma vänlighet,
som man giordt emot Borgareståndet, Fiscalen kunde dit
skickas med begäran, at Prästeståndet med det första i saken
sig ville utlåta.
Gref Dohna förestälte jemväl huru nödigt det är at bibehålla
vänskap och förtrolighet Stånden emellan och på intet
sätt gifva anledning til missnöje, hvilket altid plägar hafva
obehagelige påfölgder; at således Prästeståndet i vänlighet kunde
påminnas saken med första at företaga, kunnandes icke des
mindre R. o. A. utsättja en viss dag densamma at afgiöra;
hvilken sin mening Hr Grefven begärde mätte föras til Protocollet.
Hr Boije förklarade sig jemväl hålla före det voro högst
angelägit at genom höflighet och deference bibehålla förtroendet
Ständer emellan, dock så, at det ej stadnar i någon dependence.
Atskillige voro af den tankan, at som R. o. A. ej gifvit
något löfte ifrån sig at upskiuta med saken, til dess den af något
annat Stand voro afgiord, och för de redan anförde skäl den
ej bör på tiden utdragas, så kunde R. o. A. nu skrida til des
afgiörande.
Hr Lil 1 jestierna förestälte, at han lämnade derhän huruvida
R. o. A. nu ville ändra sin en gång tagne Resolution at
låta Prästeståndet först yttra sig; men så voro här efter des
tycke ännu flere skäl at med denna sakens afgiörande något
låta anstå, nemligen det emellan Ständerne ej ovanlige öflige
bruket, som jemväl R. o. A. ofta nyttjat, at uti saker, som
angå et Stånd låta samma Stånd först yttra sine tankar, förtroendets
och vänskapens befästande Stånden emellan, och nödvändigheten
at om alle omständigheter nogare få underrättelse,
till ledamot af Preste-Standet.
105
hvartil Prästeståndets förutgående yttrande mycket skulle bidraga.
Frih. Wrede och åtskillige flere anförde, at om man kunde
vara förvissad, at R. o. A. skulle stadna i lika tankar med
Prästeståndet, så kunde et sådant upskof hafva sin goda nytta;
men i annor händelse vordo det större misshag förorsakande,
om sedan Prästeståndet sig utlåtit, R. o. A. blefvo för en annan
mening.
Det discourerades ytterligare med skiljaktighet i meningarne,
hvarvid af Hr Ridderschantz påmintes, at innan man
kan skrida til hufvudmålet bör afgiöras om den förra Resolutionen
skal ändras;
Hvilket af andre sades vara skedt, derigenom at vid slutet
af sammankomsten emot den i begynnelsen tagne Resolutionen
blifvit påminnelser giorde och til en ny begäran samtykt; omsidor
uppå begäran at propositionen måtte ske, giordes af
Frih. Ungern frågan om Professor Ulléns sak nu til afgiörande
skal företagas;
Hvartil svarades med Ja och Nej.
Men efter åtskilliges af R. o. A. giorde föreställningar, at
det nu voro för långt på tiden lidit med en votering härom
sig at uppehålla, och at sedan densamma voro förbi, det dock
torde blifva för sent at i dag afgiöra sielfva saken, förenade
sig R. o. A. i anledning af
Hr Boijes ytterligare giorde föreställning at samlas i
morgon klåckan tio och då straxt detta ärendet företaga; och
at emedlertid til at visa Prästeståndet deference ditskicka någon,
som detta R. o. A:ns tagne slut til Prästeståndet berättar;
i hvilket ärende Riddarhus-Fiscalen på undfången befalning
afgick.
R. o. A. skildes åt.
Den 31 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Frih. Ungern förmälte, at Hr Landtmarskalken, hvilken
ännu för opasslighet måste hålla sig inne, anmodat honom at
jemväl i dag föra directionen på Riddarhuset om R. o. A. så
skulle behaga.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
106 (Jan. 31.) Kapten Klenk. Lilljehööks mern. om sv. språket.
Frih. Ungern anmälte, at Hr Barnekow medbragt et af
Hr Landtmarskalken undfångit Memorial, som Hr G. Hastfehr
underskrifvit, hemställandes om det icke kunde upläsas;
Och som det påmintes, at Hr Hastfehr borde vara närvarande,
trädde han innom skranket, och uplästes Memorialet,
hvilket innehöll den begäran, at et ifrån Strahlsund honom Hr
Hastfehr tilsändt och til Riksens Ständers Secreta Deputation
adresserat Memorial, daterat den 14 Januarii, må blifva emottagit,
emedan den sökande om fatalierne ej så noga torde varit
underrättad.
Det begärtes at Memorialet må skaffas til hands och upläsas,
samt at man måtte få vetta ifrån hvem det voro; och
som det svarades, at det voro af Hr Capitain Klenk, som sig
besvärade öfver förbigående uti avancement ; ty funno R. o. A.
ej nödigt detsamma at afhöra, och biföllo at det af Secreta
Deputationen må emottagas; på Hr Hastfehrs Memorial skrefs
altså följande Resolution.
Resol.: I anseende til de anförde skäl funno R. o. A. billigt
at det omförmälte Memorialet, hvilket skal vara ifrån Capitain
Klenk och innehålla besvär öfver förbigående uti avancement,
af Secreta Deputationen må emottagas.
Uplästes Hr Carl Mauritz Lilljehöks i dag ingifne Memorial,
angående nödvändigheten och nyttan af svenska språkets
upodlande; vid upläsandet trädde Hr Lilljehök innom skranket.
Det fants godt at Memorialet tillika med Hr Lilljehöks
skrifteligen författade tankar om verkställigheten deraf blifva
liggandes på bordet.
Som Gref H. Gyllenborg vid detta tilfälle påminte, at
den som väl skal tala, bör förut väl tänka, hvilket igenom en
god upfostring bör ernås, och Hr Boije på förleden Riksdag
om detta vigtiga ärendets befrämjande ingifvit et mycket angelägit
Memorial, som då ej kommit til verkställighet, ty borde
detta angelägna ämnet vid denna Riksdag af Ständerne ej
lämnas orördt.
Hr Boije tackade för R. o. Arns betygade benägna omdöme
öfver dess då ingifne välmente och på R. o. Arns samt
det almänna bästa endast syftande tankar; vijste deruppå angelägenheten
af ungdomens upfostran, hvilken när den är god
skaffar ämnen til värdige embetsman och lägger grunden til
et folcks sällhet; och påminte ytterligare hvad skada det af
Boijes mern. om uppfostringsverket. Bondes mern. 107
sig föder när blotta ancienneteten följes, då ofta odugeligit folk
komma til tienster och embeten.
Hr Didron erindrade at på förra Riksdagen Ständerne
lemnat ancienneteten företräde, men om härmed ej vahrsamt
omgingos kommo de, som äro skickelige och flitige, at lida och
andre, som allenast väntat och sofvit bort sin tid, blefvo dem
föredragne.
Frih. Coijett: Man bör giöra åtskilnad emellan en meriterad
och skickelig anciennetet, och den, som igenom blotta
tiden är vunnen; ty vid lika skickelighet bör ancienneteten
äga företräde.
Hr Boije sade sig vörda en skickelig ålderdom; men at
han derjemte önskade at en skickelig ungdom behörigen må
blifva upmuutrad, och at en god medelväg härutinnan må
kunna träffas.
Hr Didron sade, at Krigs-Befehlet med någon föreställning
härom lärer inkomma, emedan, om ingen billig medelväg
härutinnan blifver, en välmenande ämbetsman snart kunde få
processer på halsen.
Frih. Coijett yttrade sig, at de böra vara ganska ovelduge
domare, som skola urskilja merite; emedlertid lemnar
1716 års Bref cheferne frihet at på förslaget gå en mindre
skickelig ancienneté förbi.
Gref H. Gyllenborg sade, at om nu tider voro, kunde
han vidlyftigare härom utlåta sig; men ville nu allenast hafva
hemstält om icke förbemälte Hr Boijes Memorial angående
upfostringsverket kunde blifva liggande på bordet.
Frih. Coijett erindrade, at detsamma måtte ske med Gref
Gustaf Classon Bondes på 1734 års Riksdag ingifne Memorial,
angående ungdomens employerande, hvilke genom studier och
resor förvärfvat sig skickelighet.
R. o. A. biföllo at desse begge Memorialer läggas på Riddarhus-bordet.
Företogs efter den i går skedde öfverenskommelsen saken
angående Professor Ulléns vahl til Riksdagsman, och uplästes
först Extractet utur Bads-Protocollet af den 14 Januarii,
hvilket den 14 hujus R. o. A. redan varit föredragit; sedan
begyntes med upläsandet af den bifogade aden, bestående af
Hr Riks-Rådets och Academise-Cantzlerns Gref Gyllenborgs
bos K. Maj:t i underdånighet giorde föreställning detta ärendet
108 (Jan. 31.) Om professor Ulléns val
angående, samt de deröfver i Consistorium i Upsala håldne
Protocoller och skedde voteringar.
Då en stund med läsande var continuerat, anmältes och
inkom en Deputation ifrån Prästeståndet af 4 personer;
Biskopen Doctor Kal senius, hvilken förde ordet, öfvergaf et
Extractuin Protocolli af detta dato, hvarutinnan förmäles at
Ståndet den 26 hujus genom D:r Eric Alstrin begärt at ifall
någon act ifrån K. Majit voro nedkommen, angående explication
af Riksdagsordningen om Riksdagsmäns vahl i Prästeståndet,
then samma, såsom egenteligen rörande Prästeståndet
och thes Riksdagsförfattningar, måtte först blifva Prästeståndet
meddelt, at få theröfver yttra sine tankar; och at ehuru Ståndet
ej gierna vill sig annat föreställa, än at villfaras i en så skälig
begäran, det dock för större säkerhet skull nödigt aktat samma
begäran per Extractum Protocolli at iterera, i then säkra förmodan,
at som Prästeståndet altid låtit sig angelägit och om
hiertat vara at styrka och bibehålla de öfrige respective Ståndens
fri- och rättigheter, så lärer ej eller Prästeståndet gifvas
orsak en slik benägenhet och välvilja hos the öfrige respective
Stånden i något mål at sakna.
Sedan bemälte Extractum Protocolli för R. o. A. var
upläst, sade Doctor Kalsenius sig hafva i befalning at til
det bästa recommendera denna öma saken. Deputationen afträdd
e.
Det discourerades häröfver, och yttrade sig Hr Boije, at
som R. o. A. i går sig förenat at i dag afgiöra det ärendet,
hvartil början är giord och med acternes upläsande begynt, så
kunde sådant på vänligit sätt gifvas Prästeståndet tilkänna,
och at man för bemälte orsaker skuld med sakens afgiörande
måste fortfara.
Hr Didron sade sig intet dervid hafva at påminna, at
ju hvad en gång af R. o. A. är faststäldt bör verkställas;
men som här et helt Stånds föreställning emellan kommer, så
kunde man ju härom närmare öfverlägga.
Gref Dohn a förmälte det i går voro faststäldt at i dag
afgiöra frågan om förståndet af 7 § i Riksdagsordningen;
ty det andra målet, hvarom i Extractet utur Råds-Protocollet
förmäles, nemligen Academiske Professorers subordination under
deras Cantzler, lära Riksens Ständer såsom til dem icke hörande
ej vilja uptaga; men vid det förra såsom riksdagsmål tilkommer
det Riksens Ständer at lägga handen. Nu emedan
till ledamot af Preste-Ståndet.
109
vi äro begrepne i denna öfverläggning yppar sig en ny omständighet,
i det Prästeståndet igenom en Deputation i vänlighet
begärer at få del af acten, och uti et mål, som rörer des
oeconomica, först få yttra sine tankar; hvilket tyckes vara så
mycket eftertänkeligare at afslå, som man kunde gifva de 3
andre Stånden anledning at vid tilfälle jemväl vilja blanda
sig i vårt Stånds oeconomica, hvilket de til äfventyrs gierna
skulle se; hvilket vi på alt sätt böra söka at sättja bomar
före. Hvad Professor Ullén angår, så hörer det Prästeståndet
til at examinera hans fullmakt; så voro ej eller ovanligit at
en prästman varit Riksdags-Fullmäktig för et probsterie, uti
hvilket han ej varit boende, ty på förre Riksdagen hade en
Lector i Linköping varit Riksdagsman för Tiusts probsterie.
Skulle man nu röra Prästeståndet uti et så granlaga mål, som
angår deras Riksdags-Fullmäktige, så torde de en annan gång
vilja giöra oss samma tienst igen, hvartil man på intet sätt
bör gifva någon anledning; i anseende til hvilket alt Hr Grefven
hemstälte om icke R. o. A. skulle finna bäst at vilfara Prästeståndet
uti des begäran, som genom Deputationen blifvit anmäld.
Hr C. G. Boije yttrade sig at R. o. A:ns öfverenskommelse
i går var denna, at i dag skulle afgiöras om Professor
Ulléns vahl til Riksdagsman voro laglikmätigt eller ej; at hvad
frågan om subordinationen vid Academier angingo, så voro han
dermed enig, at Riksens Ständer deri ej lära vilja ingå; at
som i går af R. o. A. enhälligt blifvit faststäldt, det saken
om Professor Ullén i dag skulle afgiöras, så kunde ingen ny
omständighet af en hitsänd Deputation densamma ändra, i synnerhet
som med acternes upläsande redan är begynnelse giord;
at ehuruväl målet rörer en af Prästeståndet emottagen ledamot,
så är det dock en sak, som af Riksdagsordningen bör decideras,
hvilkens handhafvande alle Stånden tilkommer, och hvaröfver
R. o. A. såsom det första Ståndet efter vanligheten sig först
bör utlåta; at i öfrigit med detta målets ändteliga afgiörande
så mycket mindre kan upskiutas, som pluraliteten tyktes ostridigt
vara för des afgiörande i går, och det endast och allenast
för enighetens bibehållande blef utstält til i dag; föreställandes
Hr Boije ytterligare huru örne R. o. A. böra vara om Riksdagsordningens
bibehållande, och uprepade de betänkeligheter, som
i går anfördes, om präster, hvilke ej hafva pastorater utan
tiena vid håf och andre ställen, skulle blifva Riksdagsmän och
Ståndet med sådane Riksdagsmän blefvo upfylt.
110 (Jan. 31.) Om professor Ullene val
Frih. Stiernstedt: Vi gå til particulariteter; här är ej
frågan örn Ullén, utan om lagens förstånd, och härom tilkommer
oss, såsom första Ståndet, oss först at utlåta.
Frih. Coijett: Vi få ej säga at lagen är otydelig, ty 6 §
af Riksdagsordningen uttydes af den 7; och voro det farligit
om lagstiftaren sade lagen vara otydelig, emedan den, som handlade
emot lagen, kunde då skyla sig med den undflyckten;
hvilket Frih. Coijett begärte måtte föras til Protocollet.
Frih. Ungern hemstälte om icke R. o. A. ville först blifva
vid den frågan angående Prästeståndets petitum.
Hr Löwenhielm: Ändemålet, som Högh R. o. A. sig
föresatt, at gifva sitt underdåniga svar til H. K. Maj:t öfver
then förestälte frågan, synes bäst kunna erhållas, om vi först
läsa acten och deraf få kundskap om sakens rätta och egenteliga
förevetande. Då kan man ock aldrabäst finna om det
är nödigt at lemna Prästeståndet tilfälle at först yttra sig; och
är at förmoda det vyrdiga Prästeståndet torde innom sig förekomma
alt vidare öfverläggande om sielfva saken, ifall R. o. A.
jemte communication af acten lämnar Ståndet en vänlig och
förtrolig underrättelse, at thetta Ståndet är af then mening
at med örn sorgfällighet och laggranhet förblifva vid lagens
rätta och otvungna mening.
Hr Boije förklarade til Protocollet, at han ej kunde tillåta
en sak komma i quaestion, som i går varit afgiord.
Hr Lilljestierna yttrade sig at som här tviflas om R.
o. A. nu skulle kunna ändra hvad som i går giordes, så kunde
han ej annat finna, än at som R. o. A. i går behagat ändra
hvad förut varit giordt, så kunde jemväl sådant ske i dag,
isynnerhet som nu et novum emergens sig yppat, och Prästeståndet
på det vänligaste och inständigaste begärt at förut få
del af acten, med bevekelig föreställning, at som de altid vilja
låta vara sig om hiertat at bibehålla och styrka de öfrige
Ståndens fri- och rättigheter, så förmoda de detsamma af Stånden
tilbaka; skulle nu acten först upläsas, så drogos dermed
tiden ut; förklarandes Hr Lilljestierna sig ej finna skäl at
afslå denna Prästeståndets vänliga begäran så i anseende til
de af honom i går til Protocollet giorde föreställningar och då
anförde skäl, som i synnerhet, at den dyra och så högt nödiga
enigheten må emellan Stånden blifva bibehållen; hvilket Hr
Lilljestierna begärte måtte flyta til Protocollet.
till ledamot af Preste-Ståndet.
lil
Hr Boije förestälte at om man i går förutsedt, at i dag
sakens upskiutande skulle påstås, så hade en votering ej kunnat
undvikas, och at det ej kan sättja godt förtroende om man
inbördes ej noga liandhafver sin parole.
Hr Löwenhielm: Min afsikt har ej varit at hindra
sakens företagande; men jag har trodt oss bäst kunna finna,
sedan acten blifvit upläst, om vi vilja then genast afgiöra,
eller ock til förtrolighets bibehållande och at så mycket möjeligit
är menagera vördiga Prästeståndet, som vi redan med et
annat Stånd giordt, lemna Prästeståndet tilfälle at först yttra
sig, i förmodan af theras ej mindre ömhet om lagen än thetta
Ståndets; skulle ock Högh R. o. A., sedan acten blifvit läst,
icke finna nödigt at vidtaga den vägen, utan afgiöra saken, så
står thet i R. o. Arns frihet.
Hr Adlerbeth utlät sig, at när Prästeståndet blifver
underrrättat at frågan är om lagens rätta förstånd, hvilken
fråga ej rörer just något enskylt Stånd, eller af et Stånd allena
kan afgiöras, utan hörer alla 4 Stånden til, då det derpå ej
ankommer, hvilket Stånd sig först yttrar; man ock derhos
genom en vänlig compliment låter dem förstå at aldenstund
redan i går varit af R. o. A. faststäldt samma ärende i dag at
afgiöra, jemväl ock med acternes upläsande begynnelse varit
giord, så lärer Prästeståndet härutinnan väl finna sig.
Hr Palmstierna sade sig ej hafva något at lägga här
til, utan allenast at hemställa, om icke en Deputation, som hos
Prästeståndet gior en sådan vänlig föreställning, ju förr ju
häldre kunde afgå.
Hr Lilljestierna: Emedan frågan egenteligen angår en
explication af lagen och vi således ej komma at utlåta oss
öfver någon enskylt casus, utan öfver 7 § af Riksdagsordningen,
så torde hända at sedan acten blifvit upläst R. o. A. torde
finna nödigt at igenom en Deputation låta utarbeta målet,
hvilket altid vanligit och med Riksdagsordningen enligit är;
altså hemställer jag om icke Justitiae-Deputationens Betänkande
bör inhämtas; i öfrigit conformerar jag mig dermed at på
sätt, som föreslagit är, en Deputation til Prästeståndet afgår.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig at livad sakens hänskiutande
til Justitise-Deputationen angår, så voro der tvänne skäl
emot; först at uti den medgifne acten skälen på ömse sidor
så tydeligen voro anförde, at Justitiae-Deputationen neppeligen
skulle kunna lägga något dertil; och för det andra, som en
112 (Jan. 81.) Ulléns val till riksdagsman.
Deputation ej kail antaga en remiss af et Stånd allena, så
torde Prästeståndet ej bifalla remissen, och emedlertid saken
på längden utdragas.
Det begärtes at Frih. Ungern ville giöra propositionen.
Frih. Ungern sade här nu vara tvänne frågor, den ena,
angående Prästeståndets begäran, om en Deputation skal afgå,
den andra, om den förevarande saken nu skal afgiöras; och
som det begärtes at begge måtte efter hvarannan proponeras;
Altså frågade Frih. von Ungern om med saken skal
continueras;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. von Ungern giorde häruppå den andra frågan, om
på sätt som föreslagit är, en Deputation til Prästeståndet
skal afgå;
Hvilken likaledes af R. o. A. med Ja besvarades.
Fortfors med den påbegynte actens upläsande, och upsattes
emedlertid följande Extractum Protocolli, hvilket Deputationen
kommer at medgifvas.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 31
Jan. 1741.
Såsom det vyrdiga Prästeståndet, igenom en vänlig Deputation
och et bemälte Deputation medgifvit Extractum Protocolli,
behagat förnya dess hos R. o. A. giorde begäran, at den
af K. Maj:t til Riksens Ständers utlåtande communicerade
acten, angående explication af Riksdagsordningen om Riksdagsmäns
vahl i Prästeståndet, såsom egenteligen rörande Prästeståndet
och dess Riksdagsförfattningar, måtte först blifva Prästeståndet
meddelt at få theröfver yttra sine tankar; så skulle
ock R. o. A. hafva giordt sig et besynnerligit nöje at härutinnan
vilfara det vyrdiga Prästeståndets åstundan, der icke i
följe af R. o. A:ns i går skedde öfverenskommelse bemälte
ärende, hvilket tilförene redan tvänne gånger varit under ventilation,
hos R. o. A. redan nu i dag kommit under öfverläggning
och med actens upläsande begynnelse varit giord;
förmodandes R. o. A. at som hufvudfrågan rörer Riksdagsordningens
förstånd och således ej et Stånd allena, utan alle
Stånden äga lika del uti frågors afgiörande öfver en så alman
lag, det ingen åtskilnad kan vara i hvilket Stånd förr eller
senare et sådant ärende afgiöres; och hyser R. o. A. derjemte
den vänliga förmodan, at det vyrdiga Prästeståndet om R. o.
Arns högaktning för Ståndet samt R. o. Arns upriktiga nit
Komm.-Kollegii Protokoll. Ullén.
113
des rättigheter oförkränkt at bibehålla, fullkomligen lärer vara
förvissat, hvaraf vid alle tilfällen R. o. A. ej lärer underlåta
at visa värkelige prof. Actum ut supra.
Sedan detta Extractum Protocolli för R. o. A. var upläst
och gillat, afgick Frih. Henr. Wrede med en Deputation af
6 personer detsamma i Prästeståndet at afgifva, och berättade
vid återkomsten, at Deputationen efterkommit denna förrättning.
Fortfors med actens upläsande til slutet.
Frih. Ungern anmälte, at Manufactur- och HandelsDeputations
Extractum Protocolli af den 20 Januarii, angående
Commerce-Collegii Protocollers skärskådande af bemälte
Deputation, kommit tilbaka med Ståndens utlåtelser, hvarvid
Prästeståndet giordt den tilläggning, at de, som i någor måtto
hafva sig at besvära öfver Commerce-Collegii giöromål, deras
angelägenheter hos Manufactur- och Handels-Deputationen kunna
anföra; samt at hädanefter i K. Commerce-Collegio må föras
a part Protocoll öfver mål, som höra til commercen och manufacturen
och böra vara secrete, hvilken tilläggning Borgareoch
Bondestånden bifallit.
Ståndens utlåtelser uplästes för R. o. A., och biföllo R.
o. A. Prästeståndets giorde tilläggning.
Begyntes at discourera, och yttrade sig Hr Boije at han
af den upläste acten inhämtat det här ankomma på tvänne
frågor, den ena angingo et oeconomicum innom Academien,
huruvida en Professor må resa ifrån sin beställning utan at
tilsäga Academise-Cantzlern, hvarmed Ständerne sig icke lära
vilja befatta; den andra frågan, öfver hvilken K. Majit åstundar
Riksens Ständers underdånige utlåtelse, voro angående förståndet
af 7 § uti Riksdagsordningen och huruvida et contract
eller probsteri kunde välja en Riksdagsman, som voro utom
probsteriet; 6 § säger at han bör väljas af probsteriet och 7
§ säger at Prästerskapet bör vällja sin Fullmäktig i hvart
probsterie; de, som vilja vrida lagen, påstå, at den, som skal
väljas, ej behöfver vara i probsteriet, tvärt emot klara orden
i bemälte 7 §, som biuder at prästerskapet bör välja honom i
probsteriet; och at detta är lagens mening förklaras ganska
tydeligen bättre ned i samma §, deräst om Bondeståndet sägs,
at Almogen i hvart härad väljer sin Riksdagsman af sielfva
Bondeståndet, som innom häradet bor och bofast man är; skälet
dertil är at den, som skall vara Herredagsman, bör vara under
Adelns
Protokoll 1740—1741. 8
114 (Jan. 31.) Om Professor Ulléns val
rättad om orten, hvilket i anseende til Prästeståndet är lika
gällande.
Hr Adlerbet h sade, at uti Professor Beronii voto, hvilket
utur acten blifvit upläst, alla skälen ganska noga och väl äro
uptagne, at en som uti et probsterie ej är boende aldrig kan
eller bör väljas til Herredagsman för samma probsterie; tilläggandes
Hr Adlerbeth sig finna Ulléns vahl så mycket olagligare,
som han icke ens är boende inom stiftet; och kunde
man lätt se orimligheten häraf, om til exempel et probsteri i
Finland ville välja en Stockholms-präst til sin Fullmäktig,
hvilken ej känner orten; slutandes dermed at han höllö sig
vid lagen, och således casserade han Professor Ulléns vahl.
Hr Didron: K. Maj:t åstundar allenast af Ständerne, at
de skola utlåta sig om lagens mening; i hvilket mål jag con
formerar
mig med Hr Boije och håller mig stricte vid lagen,
hvilken ej af något Stånd kan ändras; men hvad Ulléns person
angår, så är det ceconomicum, öfver hvilket jag ej vet om R.
o. A. sig vilja utlåta.
Hr Palmstierna: De, som vilja soutenera Ulléns vahl,
äro sig ej lika uti sin argumentation; ty när 6 § säger at det
skal vara en skickelig man af hvart Consistorio, så taga de
det så, at han skal vara innom Consistorium och Consistorii
ledamot; men til probsterierne applicera de det annorlunda, at
han, när han väljes af probsteriet, behöfver han ej vara innom
probsterierne eller contractet; häraf skulle följa, at hela Consistorium
Philosophicum vid en Academie skulle kunna väljas
til Riksdagsmän när de allenast äro prästvigde; och bifaller
jag således Hr Adlerbeth at Ulléns vahl är olagligit.
Frih. Stiernstedt sade sig bifalla Hr Didron, samt at
Ständerne böra förklara det en Riksdagsman i Prästeståndet
bör vara af contractet och i contractet.
Hr Löwenhielm framträdde och yttrade sig sålunda:
Ärendet, som förehafves, består therutinnan förnämligast, at H.
K. Maj:t igenom thet nedsända Extractum Protocolli begärt
Riksens Ständers underdåniga utlåtande och förklaring öfver
7 § i Riksdagsordningen, hvilken någre ledamöter i Consistorio
Ecclesiastico igenom sine uti thet ther håldne Protocoll yttrade
meningar dragit uti tvifvelsmål. Innan Ständerne kunna sig
theröfver yttra, måste de förut giöra sig kunnige om sielfve målet,
som gifvit anledning at draga lagens förstånd uti tvifvelsmål,
och then therpå fölgde K. Maj:ts nådige fråga, hvilket är thet
till ledamot af Preste-ståndet.
115
vahl, som någre prester fattat för Philosophiae Professoren Ullén.
Af acten har jag inhämtat, at 5 Kyrkoherdar uti Bollnäs probsterie
kallat honom til Riksdags-Fullmäktig, och en annan Pastor,
sorn först voterat på en annan, förändrat samma sitt votum,
och updragit thet sedan åt Hr Ullén, på then händelsen at
Hr Archibiskopen skulle thertil samtycka, men tvänne Kyrkoherdar
uti bemälte Bollnäs contract hafva gifvit sine vota åt andre.
Häraf kan jag ej annat finna, än at Hr Ulléns vahl är olagligit
och emot Riksdagsordningen stridande, i ty at han ej har
så många constituenter som 6 och 7 §§ erfordra; är således
våhlet olagligit, så är han ej Riksdagsman och kan ej eller
admitteras til de sysslor, som Riksdagsmän anförtros, emedan
lagen om fullmakter innehåller, at ogiltigt vara skal alt hvad
emot Riksdagsordningen slutes. Thet synes therföre bäst om
Ilögl. R. o. A. angående frågans besvarande sig utlåter, at
lagen är tydelig och klar, thet åtminstone tvänne eller trenne
probsterier böra af sådane sine medlemmar, som sielfve äga
vahlrättighet och således äfven följakteligen kunna väljas, constituera
en Riksdagsman, ifall flere contracter om en Fullmäktig
ej åsämjas kunna, och at thermed så hädanefter bör
förhållas som härtils blifvit i the fleste orter förfarit. Men
hvad Hr Ullén egenteligen angår, så håller jag före, at thet
målet kan hänskiutas til thet vyrdige Prästeståndets utlåtande
förut, med förmälan, at R. o. A. väl vid actens förehafvande
funnit thervid åtskillige eftertänkeligheter, men likväl funnit
bäst at lämna thet til Ståndets egit afgiörande, innan R. o. A.
sig thermed vidare befattar, i then fasta förmodan, at Prästeståndet
ej lärer underlåta at så i thetta som alle andra mål
ådagalägga theras berömeliga nit för vår fundamentale lags
obrottsliga efterlefvande och bibehållande uti thess fulla kraft
och värkan. Skulle emot al förmodan thetta vänliga upförande,
til förekommande af alt stötande Stånden emellan, ej hafva
then åstundade värkan, så kan Högl. R. o. A. framdeles förena
sig om så vigoureusa stegs tagande, som til lagens beskyddande
ifrån alt intrång kunna tilräckelige pröfvas.
Som det begärtes at detta, som Hr Löwenhielm nu föreslagit,
måtte blifva proposition, och
Frih. Ungern frågade om alla momenta skola uptagas,
hvilket lärer blifva vidlyftigt, förklarade R. o. A. det voro nog
at frågan blifver om Hr Löwenhielms föreställning bifalles;
och giorde Frih. Ungern frågan på bemälte sätt,
116 (Jan. 31.) Om val af ledamöter
hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
R. o. A. funno godt at i anledning häraf et Extractum
Protocolli upsättes, som til Prästestådet kommer at afgå, til
hvilkets justerande R. o. A. om tisdag samlas förmiddagen
klåckan half tolf.
R. o. A. skildes åt.
Den 3 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan half tolf.
Frih. Ungern förmälte at som HrLandtmarskalkens opasslighet
ännu anhöll, så hade Hr Landtmät svalken anmodat
honom at jemväl i dag med R. o. Arns tilstånd föra directionen
på Riddarhuset;
Hvarmed R. o. A. förklarade sig nögde.
Frih. Ungern hemstälte om R. o. A. ville begynna med
de återstående Protocollens afhörande, nemligen det af den 12
Januarii och de följande;
Men som R. o. A. funno tiden sådant i dag ej tillåta,
förklarandes at thet vid senaste sammankomsten håldne Protocollet,
uti hvilket Protocolls-Extractet, för hvilkets justerande
R. o. A. nu sammankommit, sig grundar, må upläsas;
Altså upfästes Protocollet af den 31 Januarii, vid hvilket
inge påminnelser giordes.
Sedan afhördes det i följe af bemälte Protocoll projecterade
Extractum Protocolli så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 31
Jan. 1741.
I anledning af Philosophiae Professorens i Upsala Ulléns
erhåldne vahl af någre sochnar i Helsingeland at vara Riksdags-Fullmäktig
för et probsteri dersammastädes, och den öfver
samma vahl sig yppade skiljaktigheten emellan Consistoriales
i Upsala, om rätta förståndet af den 7 § uti Riksdagsordningen,
har K. Majit i nåder för godt funnit igenom Extract utur RådsProtocollet
af den 14 innevarande månad, at inhämta Riksens
Ständers utlåtande och förklaring öfver samma §, emedan
dylike casus framdeles sig tildraga torde.
Sedan R. o. A. den bifogade acten sig föredraga låtit,
funno R. o. A. det upkomne tvifvelsmålet bestå uti den frågan:
om Prästerskapet uti probsterierne kunna välja til Riksdags
-
i Preste-ståndet.
117
Fullmäktige sådane Prästmän, som i samma probsterie ej äro
väljande ledamöter.
Som nu 6 § i Riksdagsordningen biuder, at en Prästman
af hvarje tvänne eller frenne probsterier skal infinna sig på
Riksdagen, så finner R. o. A. at til et sådant infinnande ingen
annan kan väljas, än den, som är af samma probsterier, hvilke
Fullmäktig sättja; ej eller kunde afses något skäl, hvarföre
7 § vid slutet så liårdt skulle förbiuda den, som vald blifvit,
at han utan laga förfall sig icke må undandraga, der icke han
voro innom probsteriet, ty för en annan Prästman utom probsteriet
voro det ej någon plikt at lyda sådant vahl; hvarföre R. o. A.
öfver bemälte fråga sig ej annorledes kunna yttra, än at den
7 §:s i Riksdagsordningen rätta och otvungna förstånd är detta,
at probsterierne eller contracterne böra af sådane sine medlemmar,
som sielfve äga valrättighet i samma probsterier, utnämna
sine Fullmäktige til Riksdagar.
Men hvad den specielle casus angår, hvilken til frågan
gifvit anledning, nemligen det med Philosophiae Professoren i
Upsala Ullén skedde våhlet til Riksdagsman för et probsterie
i Helsingeland, så har R. o. A. hållit för nödigt at jemte
actens öfversändande i vänlighet och förtroende begära thet
vyrdiga Prästeståndets yttrande öfver samma specielle mål,
innan R. o. A. sig deröfver vilja utlåta, i lika vänlig förmodan,
at det vyrdiga Prästeståndet vid samma måls afgörande
lära ådagalägga theras vanliga beröiueliga nit för
lagens bibehållande i thess kraft och värkan. Actum ut supra.
När detta Extractum Protocolli var upläst, frågade Frih.
Ungern om detsamma af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. funno godt, at så snart detsamma blifvit renskrifva
en Deputation dermed afgår til Prästeståndet.
Hr Didron påminte, at som detta ärende, hvilket af K.
Majit til Riksens Ständer i nåder blifvit remitterat, nu är
afgiordt och en lika nådig remiss ifrån K. Majit nidkommit,
angående en Riksdagsman, som Borgareståndet i sitt Stånd ej
velat inlåta, och hvaröfver R. o. A. upskutit sig at yttra til
dess Borgareståndet sig utlåtit, hvilket ännu ej skedt, ehuru
en god tid förflutit sedan acten gådt härifrån, altså tyktes vara
nödigt at härom hos Borgareståndet påminnelse giordes, på det
med Riksens Ständers underdåniga svar til K. Majit ej för
länge må komma at dröjas.
118 (Febr. 3.) Ordning på Riddarhuset. Boijes mern.
R. o. A. funno godt, at Deputationen, som til Prästeståndet
kommer at afgå, jemväl träder in til Borgareståndet och om
Ståndets utlåtelse i förbemälte mål påminner.
R. o. A. förenade sig at den, som finnes på stora gången
eller i tvärgångarne när något upläses eller enär öfver något
ärende delibereras, erlägger et sex styfvers stycke; och åtog sig
uppå anmodan Frih. Henrich Wrede at härpå hafva inseende,
samt at uttaga böterne af dem, som sig emot denna öfverenskommelse
förse.
TJplästes Hr C. G. Boijes i dag ingifne Memorial, hvarutinnan
til landsculturens befrämjande, som är för riket af en
oskattbar nytta, tvänne medel föreslås, hvilke skulle hafva en
ögonskenlig och ofelbar värkan, nemligen först om efter beskaffenheten
et prsemium blefvo utsatt för hvar och en landtbrukare,
som gior fruktbar åcker och äng af obrukbare måssar,
odugelige kärr och onyttige sandmoras; och för det andra,
om en almän försäkran gofvos, at alle så väl frälse- som
skatteägare, hvilke förbättra sine hemman med ny åcker och
ängs uprödjande, skola i evärdeliga tider få orubbade nyttja
frukten af sitt flitiga och svåra arbete, utan at af någon ny
skattläggning och tiondesättning nu eller i framtiden blifva
oroade.
I anledning af detta Memorial komino åtskillige qusestioner
at moveras.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at som Hr Boije här
föreslår mycket säkre medel til landtbrukets upmuntran, och
Hr Boije på förre Riksdagen påmint om nödvändigheten af
al lags oryggeliga verkställighet, hvaraf en så god inrättning
som denna skal få sin största kraft, så kunde Hr Boije anmodas
at öfver detta sednare målet jemväl inkomma med sine
tankar.
Hr Lilljestierna uprepade hvad i anseende til Hr Boijes
Memorial om executionens befrämjande på förre Riksdagen
förelupit; och huruledes i följe af Riksens Ständers i underdånighet
upgångne expedition, K. Maj:t i nåder infordrat Håfrätters,
Collegiers, executorers och embetsmäns Betänkande;
men at detta vigtiga ändemälet på intet annat sätt kan ernås,
än at hvar och en på sin ort fullgiör sin embetes plikt och
skyldighet; på lagar och förordningar härom feltes intet, ty
de voro redan så månge, at det voro redan et arbete at veta
deras antal.
om landskulturens upphjelpande. Riddare-orden. 119
Gref H. Gyllenborg förestälte, at egen laglydnad voro den
bästa; men som felet bestodo hos executorer och vederbörande
embetsmän, så borde man vara omtänkt om bot derå, anförandes
til bevis, at här i landet funnos processer af 60 års ålder.
Hr Didron hemstälte om icke en serskilt Deputation
kunde förordnas, at allenast efterse hvem sig emot lagen försedt,
så at utan anseende til personen, ehvem som det förtient
må dragas til behörigt straff.
Gref Dohn a sade sig vid det uplästa Memorialet intet
hafva at påminna, utan allenast at tilläggas må, det de, som
uttappa eller afleda sjöar, så at deraf blifver fruktbart land,
jemväl måge niuta de föreslagne förmåner.
Frih. Ungern erindrade vid detta tilfälle, at det voro
både nödigt och rättvist om jemväl sådane författningar giordes,
hvarigenom de, som vid boställens byggnad och cultur använde
flit och bekostnad, behörigen måge blifva skadeslös håldne och
upmuntrade.
Gref Sparre förestälte nödvändigheten, at de, som vilja
upodla landet, ej måge afskräckas igenom fruktan at i stället
för belöning få hålla en knekt eller båtsman; i öfrigit när
saken kommer til Camar-CEconomie-Deputationen, lärer den
bäst der kunna utarbetas.
Gref H. Gyllenborg föreslog om icke ibland annan upmuntran,
jemväl en Riddarorden kunde inrättas, at åt så flitige
och nyttige landets upodlare blifva utdelt.
Andre föreslogo at de med caracterer måtte hugnas och
androg
Gref A. R. Sparre, at Kongen i Preussen samt afledne
Keijsaren tillagt ansenlige caracterer åt sådant folk, som vid
manufacturer och commercen giordt nyttige inrättningar, fastän
de varit främmande; exempel voro jemväl här med Commercerådet
Campbell, och borde ej eller åt andre, som i dylika
saker kunna gagna riket, en sådan förmån förvägras.
Hr Didron förklarade, at hvad caracterer angår, så voro
det emot lagen, och förestälte derhos det inconvenientet, at
bönder torde begära caracterer.
Hr De Geer vijste, at hvad Riddarorden angick, så hade
sådant på förre Riksdagen varit före, men af R. o. A. då ej
blivit antagit för de skäl, som då anförde blifvit; och kunde
en sådan inrättning hafva flere och kanske skadelige påfölgder,
när man det eftersinna!-.
120 (Febr. 3.) Landskulturen. Allm. Besvärs-Dep. Bergslagen.
Hr Boije sade sig i sitt Memorial hafva tält om heder
och belöning til upmuntran; men at efter des tycke en blott
caractere aldrig kan eller bör räknas ibland något sådant
upmuntringsmedel.
Af Hr Lilljestierna föreslogs, at premierne kunde tagas
af landshielpsmedlen, under hvilken titul landet contribuerat
två millioner, kunnandes en sådan hielp för deni, som drifva
smide, hvilken art af manufactur i Sverge är så gammal,
at den ej behöfver nu upmuntras, indragas.
Gref H. Gyllenborg sade at på 6 års tid ingen landshjelp
blifvit upburen, och förmälte
Gref Axel Sparre, at Manufactur- och Handels-Deputationen
med riktig räkning lärer visa hvartil densamma blifvit
använd.
Hr Hestsko påminte at i Finland hindrade bristen på
nödige Landtmätare, at skattemanna ägor ej blefvo behörigen
upodlade.
Sedan således blifvit discourerat, hemstälte
Frih. Ungern om icke R. o. A. finna bäst, at Hr Boijes
Memorial remitteras til Camar-(Economie-Deputationen, dit §
af Bondeståndets Almänna Besvär, som angår samma angelägna
ärende, blifvit remitterat.
Detta bifölls af R. o. A.
Resol.: Såsom detta angelägna ärendet i anledning af en §
af det ärbara Bondeståndets Almänna Besvär til CamarCEconomie-Deputationen
redan är remitterat, altså remitteras
detta Memorial til samma Deputation.
Frih. Ungern förmälte at de andre Stånden påminna om
Almänna Besvärs-Deputationen, at den snart må komma at
sättja sig.
Som åtskillige län, men ej alle, ingifvit namnen på sine
Deputerade i bemälte Deputation, altså fants af R. o. A. godt
det anslag sker, at i morgon samtelige länens Deputerade här
på Riddarhus-salen sig infinna, at uprätta förtekningen på
R. o. A:ns ledamöter uti Almänna Besvärs-Deputationen.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 21 Januarii,
hvarutinnan K. Maj:t med Riksens Ständer i nåder communicerar
så väl Collegiernes och Stats-Contoirets underdåniga skrifvelse
af den 15 sidst!. December, angående tidigt hämmande af
spannemålsprisets alt för höga stegrande för Bergslagen, samt
förekommande at säden icke må dragas ifrån de orter, hvarifrån
Allm. Besvärs-Dep. Adelsfanan.
121
Bergslagen tilförene haft sin spannemåls fournering, som ock
K. Maj:ts egit nådiga yttrande vid hvarje omständighet.
Remitterades til Camar-QEconomie-Deputationen.
R. o. A. skildes åt.
Den 7 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Frih. Ungern anmälte, at Hr Landtmarskalken, hvars
opasslighet ännu anhöll, anmodat honom at med R. o. A:ns
tilstånd vid denne sammankomsten föra directionen på Riddarhuset.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Uplästes de hos R. o. A. den 12 och 21 sidstl. Januarii
håldne Protocollen, vid hvilke inge påminnelser giordes.
Uplästes den uprättade förteckningen öfver R. o. A:ns
ledamöter i Almänna Besvärs-Deputationen.
Vid detta tilfälle ingaf Frih. Coijett någre besvärspuncter
å R. o. A:ns vägnar i Skåne; och fants godt at bemälte
puncter blifva liggande til des de öfrige länen, som någre ansökningar
kunna hafva, med de samma inkommit, då de tilsammans
på en gång R. o. A. kunna föredragas.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 15 sidstl.
Januarii, hvarutinnan förmäles at som i följe af 21 § i Adelige
Privilegierne, R. o. A. för deras ryttare til Adelsfahnan sielfve
skola förskaffa sig monderingen efter det förseglade profvet, som
uti länet förvaras, så hade Krigs-Collegium i underdånighet
hemstält huru om desse prof skal föranstaltas, och om de så
hvad häst- som karlemonderingen samt värjorne och gevähren
angår skola vara lika med de för de andre cavallerie-regimenterne
faststäldte profven af desse persedlar, och derom i underdånighet
utbedt sig K. Maj:ts nådiga förordnande, på det om
någon af R. o. A. skulle vilja förse sig med mondering, de då
måge hafva et modell at rätta sig efter; hvilket ärende K.
Maj:t i nåder godt funnit at lemna til Riksens Ridderskap
och Adel at nu vid innevarande Riksdag sielfve härom öfverenskomma.
Det fants godt at R. o. Arns ledamöter uti Almänna
Besvärs-Deputationen taga de omtalte profven i besiktning;
lärandes R. o. A., då de med berättelser härom inkommit,
taga detta ärende i närmare öfvervägande.
122 (Febr. 7.) Finska Krigsbefälets räntor. Guldverket i Småland.
I följe af R. o. A:ns vid förre sammankomsten tagne slut
utnämdes och afgick en Deputation af 6 personer at i Borgareståndet
påminna om des utlåtelse angående Bergmästaren Troili.
Samma Deputation fick jemväl i betalning at erindra om de
öfrige sakers företagande, som i Borgareståndet kunde vara
oafgiorde. Frih. II. Wrede förde ordet.
Uplästes Landt- och Siö-Militiai-CEconomie-Deputationens
Memorial af den 27 Januarii, angående Krigs-Befehlets
i Finland bortmiste räntor genom ödes och på frihet uptagne
hemman, föreslåendes Deputationen at, sedan den nu innestående
behåldningen af 10,238 dal. smt härtil blifvit använd, då
någon summa i staten må anslås, som Krigs- och CammarCollegierne
pröfva nödigt at til denna förnödenhet requirera,
samt at en viss terminus ad quem til de ifrån tingen nödige
bevisens anskaffande och insändande om hemmanens befintelige
tilstånd vederbörande må föreläggas, nemligen til den 1 Julii
1742; likaledes at Landshöfdingarne 6 veckor sedan bemälte
bevis hos dem inkommit, med deras utslag öfver frihetsåren
til Collegierne inkomma, hvilke dem sedermera til skyndesamt
slut befordra.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande augående then
emellan cronan och the private interessenterne uti Småländske
guldverket inför K. Maj:t ännu liggande oafgiorde tvistigheten;
styrkandes Deputationen Riksens Ständer dertil at i underdånighet
anmoda K. Maj:t at med aldra första låta sig föredraga
thenna angelägenheten emellan cronan och interessenterne,
samt thensamma med slut afhielpa, på thet Riksens
Ständer medan the nu äro församlade sedan må hafva tilfälle
at rådgiöra om bemälte guldverks i stånd sättjande och säkra
upkomst.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militiai-OEconomie-Deputationens
Memorial, hvarutinnan i anseende til den på förra Riksdagen
af Riksens Ständer faststälte jemkningen af Expectanterne
regimenterne emellan, hvilken för mellankomne hinder
och felande underrättelser ej ännu är verkstäld, följande 3 påminnelser
giöras: l:o At de efter möjeligheten måge blifva
satte vid de regimenter, hvartil de sig närmast uppehålla och
äro boende; 2:o at de til tienstgörande skickelige Expectanter
efter möjeligheten således placeras, at de, som tjent vid caval
-
Expektanter vid arméen. Hammarbergs mern. 123
leriet, sättjas vid eavallerie-regimenterne, och at på samma sätt
med dem af infanteriet förhålles; 3:o at vid jemkningen proportionen
emellan regimenterne i så måtto i akt tages, at de regimenter
hvarvid för detta et större antal af Expectanter blifvit
employerade än vid de andre, måge härutinnan hafva så mycket
större lindring.
Härvid giordes en och annan påminnelse, nemligen at
innan om Expectanterne något vidare fastställes rapporterne
ifrån regimenterne böra afväntas; at sådane regimenter, deräst
Regiments-officerare stå med compagnie-officerares indelning,
inge Expectanter borde tildelas; at repartitionen borde ske på
alle regimenter lika, utan afseende hvaräst Expectanterne äro
boende, med mera.
Men i anledning af Hr Gref Spens’ giorde hemställande,
om icke Krigs-Befehlet, som detta mäst angår, härvid måtte
höras;
Fants af R. o. A. godt, at Krigs-Befehlet må inkomma
med hvad de härvid kunna hafva at vid handen gifva; och
upsköts således med detta ärendets afgiörande.
Frih. H. Wrede med Deputationen, som varit hos Borgareståndet,
kom tilbaka, och berättade sig hafva fådt det svaret,
at Ståndet nu hade Troili sak under afgiörande och at af de
öfrige ditkomne ärender ej något voro oafgiordt.
Uplästes Hr Vice-Prsesidenten Hammarbergs Memorial,
hvarutinnan omständeligen och bevekeligen föreställes, huruledes
jemte de omennisklige barnmorden flere onaturlige, grufvelige
och vederstyggelige synder, hvilke tilförene sällan förspordes,
sedan den så kallade pliktepallen blifvit införd, beklageligen
alt för mycket tagit öfverhanden; och som en alt för
bedröfvelig eftertanka häraf, tillika med des embetes plikt
såsom domare, gifvit Hr Vice-Prassidenten anledning Riksens
Högh Ständers christeliga och visa ompröfvande at underkasta,
hvad medel och utvägar häremot voro at vid handen taga, så
hemställer Hr Vice-Prsesidenten om icke detta ärendet kunde
blifva hänskiutit til Riksens Ständers Justitise-Deputation, at
der i K. Lag-Commissionens närvaro, som har sig alle skäl
mot och med bäst bekante, blifva uptagit och bepröfvat, hvarvid
dock giöras följande anmärkningar: först at den uppenbara
kyrkoplikten icke må aldeles blifva uphäfven, utan ännu i vissa
mål, som af Under-Rätterne blifva refererade, bibehållen, när
Ofver-Rätterne så rättvist pröfva; vidare at när någon skal
124 (Febr. 7.) Vice presid. Hammarbergs mern.
undergå enskylt skrift och aflösning, det må ske i någre af
församlingens äldstas närvaro, såsom vittnen til syndarens bekännelse
och lofvade bättring, då ock af de förmögnare något
ansenligare kunde gifvas til kyrkan än lagen innehåller, jemväl
och sochnens fattige ihogkommas; at prediko-embetet vid sådane
tilfällen icke må bindas til något vist formulär, och sidst at
som härtils varit brukeligit på predikstolen må blifva afkunnat,
at en mans- eller qvinsperson, som sig på det eller det sättet
förbrutit, undergådt skrift och aflösning, jemte förmaning til
församlingen at taga sig för sådane synder til vahra, med
mera, som kunde af andre härvid nödigt eraktas.
När Memorialet var upläst sade Hr Hammarberg sig ej
hafva något dervid at tillägga, varandes försäkrad at ärendet
af Justitise-Deputationen och Lag-Commissionen, när så månge
mogne män komma at lägga handen dervid, med al ömhet och
försiktighet lärer blifva utarbetad; nyttan skulle med Guds
hielp sig deri visa, at antalet af de faselige barnemorden skulle
förminskas, af hvilke, om et enda kunde förekommas, det voro
mera värdt än alle pliktepallar.
Frih. Sten Bielke sade sig härvid ej hafva något at tillägga,
men som ingen domare ifrån Finland voro ledamot af
Justitise-Deputationen, och man af de i Abo Håfrätt inkomne
criminalier funnit månge skyldige til den vederstyggeliga tidelagssynden,
hvartil trenne orsaker beklageligen mycket tyckas
bidraga, nemligen pliktepallen, brist af nödig kundskap i christendomen,
som af slike missgierningsmän ofta skal vara tilstådd,
och för det tredje, at ingen inrättning är af barnhus eller ställen
der späda barn, som föräldrarne ej förmå upfostra, kunde blifva
intagne; altså hemstälte Frih. Bielke om icke Justitise-Deputationen
äfven kunde updragas at med Betänkande inkomma
om de medel och utvägar, som härvid kunde vara at taga.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at som straff, när de ej
äro proportionerade efter brottet, mera förvärra än förbättra,
såsom til exempel ärelöshet, hvarigenom ej allenast den brottslige
utan ock dess anhörige lida, och i hvars ställe landsflycktighet
kunde vara drägeligare, så kunde jemväl JustitiseDeputationen
med Betänkande häröfver inkomma; isynnerhet
som ofta straff äro utsatte, hvilke beständigt af öfver-domaren
lindras, hvarigenom ej annars kan hända, än at lagen kommer
i vanvördnad; påminnandes Hr Grefven derjemte, at des vid
förra Riksdagen ingifne Memorial, angående et barnhus inrät
-
om kyrkoplikten m. m. Thomsons mern. 125
tande för hittebarn vid detta tilfälle til. Justitise-Deputationen
må blifva remitterat; sägandes sig vid Hr Hammarbergs ganska
mogna och välgrundade Memorial intet annat hafva at erindra,
än at afkunnandet af predikestolen när någon skall undergå
skrift och aflösning, tyckes kunna uteslutas.
Hr Flach vijste det ej vara utan god nytta, at en quasi
poena ecclesiastica jemte flere nödige medel til lösaktighetens
förekommande må bibehållas, och at ej för mycken frihet
lemnäs, på det hos vår nation, som til procreation nog är benägen,
giftermålen, hvilke ej äro utan besvär, ej måge hindras;
ty at förbigå moraliske och theologiske skäl, så är det för en
republique föga nytta at barn ökas, hvilke ej håfve en viss
fader och gemenligen få en slätt upfostran.
Häruppå föll discoursen derhän, om icke nu förut R. o. A.
skulle vilja afgiöra q mes tio an; samt om icke, i stället för det
af Hr Hammarberg föreslagne sammanträdet, Justitise-Deputationen
kunde härvid höra K. Lag-Commissionen och andre
som med påminnelser kunde inkomma.
Efter något discourerande, och sedan Frih. Ungern uppå
begäran giordt frågan,
stadnade R. o. A. i följande slut, som skrefs på Hr
Hammarbergs Memorial:
Resol.: Remitteras til Justitise-Deputationen, som härvid
hörer K. Lag-Commissionen samt andre, som med påminnelser
kunde inkomma.
Och lemnades Frih. Sten Bielke samt Gref H. Gyllenborg
tilstånd med de af dem anförde påminnelser hos Justitise-Deputationen
at inkomma.
Hr Thomsson ingaf et Memorial innehållandes besvärat
et mål honom angående uti K. Justitise-Revisionen skal blifvit
afdömt, öfver hvilket i Svea Håfrätt ej något utslag fallit,
utan der ännu legat oafgiordt.
Frih. Ungern anmälte, at Hr Thomsson med denna ansökning
varit hos Urskilnings-Deputationen och der fådt afslag,
emedan han ej på sätt, som 1738 års Förordning biuder, sig öfver
Justiti;e-Revisionens dom besvärat.
Och påmintes jemväl af andre, at Hr Thomsson med
samma sak på förra Riksdagen varit hos Justitise-Deputationen,
samt at des klagomål då såsom obefogat blifvit ansedt.
I anseende til desse skäl och omständigheter förklarades
af R. o. A., at detta Hr Thomssom Memorial ej kan antagas,
126 (Febr. 7.) Utr. manuf.-varor. Amir.-Koll. Regits-prester i Finl.
hvilket han också tog tilbaka; men tror sig Hr Thomsson
thertil berättigad, kan han enligit lagen öfver UrskilningsDeputationens
Resolution sig besvära, sorn sig tå theröfver
kommer at förklara.
R. o. A. skildes åt.
Den 16 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes et Extractum
Protocolli utur Rådet af den 13 Januarii, angående en del
städers Borgerskaps sökte uttydning öfver femte § af Förordningen
emot lurendrägerier, som skulle utländske manufacturoch
krahmvahror ej behöfva vara försedde med frakt- och
fohrzedlar vid städernes privilegierade köpingar, hvilket K.
Majit funnit vara stridande emot Förordningens klara innehäld,
och fördenskull til K. Commerce-Collegium dess nådige svar
afgå låtit, at med förpassandet af utrikes manufacturvahror til
köpingarne på samma sätt bör förhållas, som det sker med
samma vahrors förpassande til marknaderne i städerne.
Uppå Hr Landtmins giorde frågan,
förklarade R. o. A. sig härvid intet hafva at i underdånighet
påminna.
Uplästes Extraet utur Råds-Protocollet af den 10 Februarii,
angående K. Ammiralitets-Collegii giorde underdånige
föreställning om kortare tid än 2 månader til förslagens insändande,
när Casseur och Profviantmästare, samt flere sådane
beställningar, som crono-upbörder vidhänga, blifva ledige.
Thetta Extractum Protocolli remitterades til Secreta Deputationen.
Uplästes Extraet utur Råds-Protocollet af den 10 Februarii,
angående General-Lieutenanten Buddenbroks giorde
föreställning för prästerne vid de svenske commenderingarne
och guarnisons-regimenterne i Finland, at som de icke kunna
hafva tilfälle at aflägga prof och förskaffa sig någre vota i församlingarne,
Consistorierne måge hafva frihet at äfven föra
någon af dem på förslag til regale och consistorielle pastorater,
när cheferne dem hos Consistorierne recommendera; hvilket
K. Majit i nåder finner billigt.
Remitterades til Justitise-Deputationen.
Sala silfververks skogar. Finska arméens fördelning. 127
Uplästes Extraet utur Råds-Protocollet af den 6 Febr.,
hvarvid var bifogat K. Bergs-Collegii underdåniga skrifvelse af
den 17 sidstl. Januarii, angående de oloflige och excessive afsalur,
hvilke i denna vinter blifvit föröfvade uppå de under
Sahla silfververk förlagde sochneskogar, hvilket ärende uti 20:de
puncten af K. Majits nådige Secrete Proposition jemväl blifvit
omrördt.
Remitterades til Bergs-Deputationen.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
14 Febr., hvarutinnan förmäles, at Secrete Utskottet i följe af
dess instruetion och i anledning af den i Finland commenderande
General-Lieutenantens giorde föreställningar, efter plägad
öfverläggning med Riksens Herrar Råd, nödigt och nyttigt
funnit hos K. Majit i underdånighet at anhålla om nådig befalning
til bemälte General-Lieutenant så väl om flyttjandet
af en del af det der befintelige Fält-artilleriet til en lägligare
ort, som ock de Svenske samt Kymmenegårds och Savolax
regimenternes något närmare sammandragande, både til landets
desto större trygghet och trouppernes öfning; hvilken giorde
författning, som til ingens offension skedd är eller uttydas kan,
Secrete Utskottet förmäler sig ej underlåta bordt at Riksens
Ständers plena tilkänna gifva.
Gref Carl Frölich påminte at detta Extractum Protocolli
må blifva liggande på bordet til nästa plenum, och det i följe
af Riksdagsordningens 16 §.
Som af åtskillige sades här emot, förmälte
Hr Landtm., at det tyckes vara lika om R. o. A. skulle
vilja at det blifver på bordet eller ej, emedan thet allenast
är en berättelse och notice.
Det begärtes at bemälte Protocolls-Extract å nyo måtte
upläsas, hvilket och skedde;
Hvaruppå Hr von Hökerstedt sig yttrade, at som åtskillige
af R. o. A. begärt, at det må blifva på bordet, så
kunde han ej annat än förklara sig af samma mening, hvilken
på lagen är grundad.
Frih. C. W. Cederhielm förklarade, at när saker äro
före, sorn fordra en öfverläggning, kan et sådant upskof ej
nekas; men som detta ej annat är än en notification, så kan
ej afses, hvarföre et sådant liggande på bordet skulle vara
nödigt.
128 (Febr. 16.) Finska arméens fördelning.
Hr Didron sade sig vara enig med Frill. Cederhielm hvad
den första satzen angår, men som han hos sig ej ännu funno
det tvifvelsmålet uplöst huruvida Secrete Utskottet är i stånd
at låta troupper marchera utan förut erhållit tilstånd af plenis,
så kunde han ej annat finna än at detta Extractum Protocolli
bör blifva liggande på bordet til dess denna frågan blifvit
afgiord.
Hr Ridderschantz sade at han härutinnan aldeles conformerade
sig med Hr Didron.
Hr Ulfsparre likaledes.
Hr Lilliestierna: Det voro betänkeligit at etablera den
principe, som skulle plena ej äga rättighet at skärskåda en
Deputations giöromål; fördenskull måste jag som en redelig
patriot och den om tilståndet i Finland äger kundskap, samt
i anseende til närvarande tiders mycket granlaga omständigheter
och för mitt samvete och säkerhets skuld i framtiden,
giöra det ödmiuka förbehåld at vid nästa plenum med påminnelser
inkomma.
Hr Skytte förmente, at som Secrete Utskottets giöromål
ej kan skärskådas utan omständigheternes upgifvande, och, om
de senare upgifvas, ej någon secretesse mera är, så voro på
sådant sätt onödigt at förordna något Secrete Utskott.
Hr Palmstierna yttrade sig, at som han voro en ledamot
af Secrete Utskottet, så hade han gierna undvikit sig i denna
saken at utlåta; men som quaestionen blifvit giord, huru vida
Secrete Utskottets giöromål sig sträcker, så måste han vid detta
tilfället förklara, at aldenstund Riksdagsordningens 18 § tydeligen
stadgar: »det vara Secrete Utskottets syssla at utarbeta
och afsluta de Secreta Propositioner, som Konungen Secrete
Utskottet föreställer angående utrikes saker, någon krigsplan
etc., och flere sådane ärender, som i anseende til utrikes makter
eller för rikets besynnerliga interesses skuld böra hållas tyste»;
och Secrete Utskottet härvid iakttagit rikets säkerhet, utan at
ådraga detsamma någon olägenhet, hvilket alt skedt i kraft af
denna riksens fundamental lag och Secrete Utskottets derpå
grundade instruction, samt nu inkommit med berättelse om hvad
således i följe af lagen blifvit giordt, sä kunde han ej afse
hvad dermed uträttas skulle, om denna Secrete Utskottets berättelse
aldrig så länge blefvo liggande på bordet, emedan plena
ej lära vilja eller kunna ingå i saker, hvilkas omständigheter
dem ej äro bekante.
Om Sekr. Utsk:s rätt att sammandraga trupper. 129
Frih. Sten Bielke sade sig lemna alt detta i sitt värde,
emedan han nu endast ville blifva vid den frågan, huruvida
emot Riksdagsordningens 16 § det kan afslås, at en sak må
blifva liggande på bordet när sådant begäres och påstås.
Uppå Hr Didrons begäran uplästes 7 § af Regeringsformen,
deräst sägs, at angående afhandlingar om fred etc.
under varande Riksdagar inge sådane ärender företagas utom
Riksens Ständers vettskap och bejakande.
Gref Fr. Gyllenborg och flere yttrade sig denne § ej
angå Secrete Utskottet, utan K. Maj:t och Rådet.
Frih. H. Wrede beklagade, at han, som voro ledamot af
Secrete Utskottet, funno sig nödsakad at tala i denna saken,
och bad R. o. A. ville betänka så väl hvad Secrete Utskottets
instruction som Riksdagsordningen förmår; och at ifall detta
Extractum Protocolli skall tagas ad deliberandum, så kommer
hela vår regeringssysteme at ändras, och den så nödige secretessen
at uphöra; ty vilja Ständerne gå in i detaillen, så gior
ej tilfyllest at taga et enda stycke före, emedan alla saker
hafva sitt sammanhang, och då bör alt upgifvas alt ifrån 1723
huru alt sedan Ständernes plan antingen blifvit fölgd eller
hindrad, eljest voro kundskapen ofullkomlig; och skulle detta
ske, så hade det varit en onödig sak at förordna Secrete
Utskott.
Gref H. Gyllenborg sade sig nu ej tala som ledamot af
Secrete Utskottet, utan som svensk Riddersman, den der voro
öm om friheten; först voro här 16 § af Riksdagsordningen
citerad och detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli ansedt
som et Betänkande; men med et Betänkande voro en hel
annan sak, ty der anföres skäl mot och med; sedan voro liär
7 § i Regeringsformen citerad, men samma Regeringsforms 26
så väl som Riksdagsordningens 21 § visa tydeligen, at hvad
om manskaps upbrott och tåg der förmäles, är allenast at
kringskantza Ständernes frihet, och at Konungen och Rådet
utan Ständernes inhämtade samtycke ej kunna låta upboda
manskap; i öfrigit äro Riksdagsärenderne, som Secrete Utskottet
efter 18 § i Riksdagsordningen anförtros, tvänne slag:
sådane, som böra vara tyste, och som ej böra vara tyste; de
senare böra plenis föredragas, men ej de förra; och således
kunna desse utan at bryta fundamentallagen ifrån Secrete Utskottet
ej evoceras.
Adelns Protokoll 1740—1741. 9
130 (Febr. 16.) Om Sekreta Utskottets rätt
Hr Didron beropade sig på Hr Landtmarskalken sielf
och flere ledamöter, som med honom sutit i förra Secrete Utskott,
at Secrete Utskottet altid gifvit Ständerne tilkänna när
troupper skolat marchera.
Frih. Sten Bielke: Jag tager styrka af Riksdagsordningens
16 §, at alt hvad hos Ständerne anmäles, det må innehålla
rationes pro et contra eller ej, deröfver hafva Ständerne jus
deliberandi; och som detta är en så granlaga och delicat sak,
altså påstår jag i det högsta denna rätten, och gior det förbehald,
at ingen qusestion må företagas innan afgiordt är om
saken skal blifva liggande på bordet eller ej.
Gref Dohna: Det är oförnekeligit, at Secrete Utskottet
sitter i kraft af vår fullmakt och instruction, och vill jag nu
ej ingå i den frågan, om detta Extractum Protocolli skal tagas
under ventilation eller anses såsom endast ad notitiam. Jag
vil jemväl til vidare taga det så an, som voro det ad notitiam;
men gifver oss icke en sådan notice anledning at, om vi så
godt finna, lägga til eller taga ifrån hvad Secrete Utskottet
således giordt, ty i annor händelse kunde vi ju straxt resa bort,
sedan vi förordnat et Secret Utskott; det är, som jag sagt, ofelbart,
at Secrete Utskottet har af plenis sin styrka och varelse,
och denna rättighet böra plena oförändrat bibehålla; at nu
kunna utlåta oss häröfver bör saken ligga på bordet; det må
vara en notice eller ej, vår makt är lika stor.
Hr Palmstierna: Vi kunna lätt komma härifrån om vi
jemnföra loca paralella i vår lag. Hr Palmstierna upläste häruppå
7 § af Regeringsformen, hvilken var giord år 1720; år
1723 giordes Riksdagsordningen, som är en lika fundamental
lag, hvilken klarligen uttrycker när med orden Riksens Ständer
förstås plena, och när med samma ord förstås de 3 Stånden,
som sittja i Secrete Utskottet; ty 18 § utnämner hvad mål
desse 3 Stånds ledamöter i et Secret Utskott kunna afsluta,
men 16 § visar hvilka mål af de 4 Stånden skola afgiöras,
nemligen sådane, om hvilka de kunna hafva fullkomlig kundskap.
Hr Boije: Jag är ock Secrete Utskottets ledamot, men
som fundamental-lagen här röres, och skäl pro et contra anföres,
så måste jag ock säga min mening. Man anförer at
plena äro vare committenter, det är sant; men om man skulle
vilja häfva fundamental-lagen, så säger jag dertil nej, och om
jag än voro ensam. Man talar om landets säkerhet; jag hoppas
at R. o. A. hafva til oss det förtroende, at vi äro derom så
att sammandraga trupper. Bergm. Troili. 131
örne som någon annan, och voro något steg skedt til landets
skada, så voro vi aldrig för vårt fädernesland välsinnade män,
om vi ej gofvo det tilkänna.
Hr Hammarberg sade sig förmärka här vara olika meningar
om fundamental-lagens rätta förstånd, och upläste begynnelsen
af Riksdagsordningens 18 §; der nämnes krigsplaner,
sådane kunna ej formeras utan när krig är, ty i fredliga
tider och när man vil sittja i frid behöfvas de ej; och
bör altså först innan de kunna formeras af Ständerne afgiöras
om krig skal blifva eller frid. Vidare upläste Hr Hammarberg
21 §, och slöt deraf, at som Riksens Ständers godtfinnande bör
inhämtas innan någre marcher kunna ske, så bör detta Secrete
Utskottets Extractum Protocolli af plenis afgiöras, och til den
ändan til nästa sammankomst blifva på bordet.
Hr Palmstierna förklarade at defensiv-planer kunna och
böra giöras af Secrete Utskottet jemväl i fredliga tider; men
detta voro nu ej frågan; och skulle om krig och fred delibereras
in plenis, så voro bättre, at det skedde på samma sätt
som vare förfäder giordt vid Mora stenar; men som ganska
många omständigheter vid sådane tilfällen förekomma, som
böra hållas tyste, så måste härmed på annat sätt förhållas.
Inkom en Deputation ifrån Borgareståndet af 12 personer.
Handelsmannen Plomgren förde ordet och näst aflagd tacksägelse
för communication af Extractet utur Råds-Protocollet,
angående Bergmästaren Troilis ansökning, som Ståndet ej velat
såsom ledamot antaga, öfvergaf han härom Borgareståndets
utlåtelse, med förmälan, at Ståndet giorde sig hopp om R. o.
A:ns biträde, aldenstund Borgareståndet ansågo Bergmästaren
Troilis intagande såsom ej enligit hvarken med Ståndets frihet,
Riksdagsordningen eller 1731 års Förordning. Deputationen
afträdde.
Den förra saken reassumerades, och yttrade sig
Frih. Ungern, at han ej ville ingå in merita(l), som och
sådant nu ej eller voro de tempore; frågan voro om saken skal
blifva på bordet, hvarom han hördt skiljaktige meningar; efter
dess tanka voro det vid alla Riksdagar af Ständerne fölgde
bruket den säkraste lagsens uttydare härutinnan; och i följe
af samma bruk hade aldrig blifvit nekat, at et ärende skulle
blifva på bordet när det blifvit begärt; detta voro jemväl
skedt med blotta berättelser, och giorde ingen ändring i saken
om detta blifver liggande eller ej; men det tyckes at man
132 (Febr. 16.) Om Sekreta Utskottets rätt
lättare kunde komma härifrån, om det fingo ligga på bordet,
emedan sådant är begärt.
Hr Boije sade sig ej kunna afgå ifrån orden i en fundamental-lag,
och underkasta en lagligen afsluten sak någon
ytterligare ventilation, hvilket skulle ske om detta Secrete Utskottets
Extractum Protocolli blefvo lemnat på bordet; doch
ville han jemväl dertil samtycka, at det må ligga på bordet,
allenast at det sker endast ad notitiam, och at det således hela
Riksdagen blifver liggande.
Som härvid åtskilige Nej hördes, fortfor
Hr Boije at om sakens ventilerande åstundas, kunde det
ske strax; dock sågo han ej hvad dermed uträttades uti en
sak, som redan nådt sin fullbordan; hvilken ej kan skärskådas
med mindre alle omständigheter af Secrete Utskottet upgifvas.
Hr Didron uprepade sin förr giorde påminnelse, at om
detta ärendet R. o. A. snart lära vara förenade, allenast den
frågan blifver uplöst, om Secrete Utskottet utan Ständernes
vettenskap kan låta marchera troupper eller ej.
Hr von Hökerstedt instämde härmed och sade sig aldrig
hafva åstundat sakens liggande på bordet i det afseende, at
sådane omständigheter, som fordra tysthet, skulle upgifvas; men
som han haft det begrep örn lagen, at Secrete Utskottet ej
kan låta röra någre troupper utan plenorum tilstånd, så hade
han begäit upskof, på det hvar och en må hafva frihet at häröfver
inkomma med sin mening.
Frih. C. W. Cederhielm, sedan hau uprepat de åtskillige
qusestioner, som blifvit moverade, och vijst at ärendet ej kan
komma under ventilation, utan at tystheten upgifves, lade
härtil at hvad trouppars rörelse anbelangar, så är 7 § af Regeringsformen
hit ej applicabel, emedan den talar om fred och
förbund; i öfrigit som embetsmän under påstående Riksdag,
nemligen Hr Ofver-Ståthållaren och Hr Öfversten af Guardiet,
låtit draga manskap tilsammans, allenast at de gifvit derom
berättelse, så kunde ej afses hvarföre Secrete Utskottet skulle
mindre vara berättigat at giöra et sådant steg då de tilsammans
dragit manskap.
Hr Riddercrantz sade sig ej vara i stånd at tilräckeligen
yttra sig öfver de moverade quaestioner och citerade §§ i Regeringsformen
och Riksdagsordningen; han ville jemväl gå förbi
hvad som blifvit tält om off- och deffensive steg, jemväl och om
osäkerheten; och sade sig jemväl tro Hr General-Lieutenanten
att sammandraga trupper.
133
hafva haft skäl til sine föreställningar, och at Secrete Utskottet
haft god grund til det som giordt är; men som fullmäktig
ifrån Finland kunde han ej underlåta at angifva någre
angelägne omständigheter. Så länge de ständige regimenter
ligga på sine rotar, äro de cronan til ingen last, men när
de skola röras och sammandragas, måste ej allenast roten
gifva dem en månads kost, utan komma de sedan at lefva
på cronans bekostnad; magazinernes tilstånd voro honom ej
bekant; frågan voro huru länge landet utan at alt för mycket
lida skulle kunna tåla en sådan arméens sammandragning;
fördenskull måste han begära, at saken må blifva på bordet,
at han med påminnelser må få inkomma til det landets bästa.
Frih. G. Hamilton sade endaste utvägen at komma ifrån
saken vara denna, at den af Hr Didron giorde frågan afgiöres,
hvilken af Hr Palmstierna så väl voro förklarad, at Frih.
Hamilton för sin del aldrig derifrån kunde afgå.
Hr Lilljestierna: Om frågan nu voro antingen om Secrete
Utskottets myndighet eller om lagens förstånd eller om troupparnes
sammandragning, skulle jag mig deröfver utlåta; men
den angår nu et blott processuale, om saken enligit vår lag
skal få ligga på bordet eller ej; hvilket förra tyckes vara så
mycket svårare at afslå, som ingen kan betagas at få betänka sig.
Häremot sades af åtskillige Nej.
Hr Hestsko yttrade sig, at hvad tilståndet i Finland
angår, derom lära våra medbroder i Secrete Utskottet vara
nogsamt underrättade.
Hr Lilljeberg sade, at man gådt i detail af saken, och
dervid yppat åtskillige quaestioner, hvilke han nu ville förbigå,
som han ej eller funno ännu vara tid at yttra sig om hufvudmålet;
men hvad liggandet på bordet angår, som nu är rätta
frågan, så är 16 § af Riksdagsordningen ganska klar, som säger
at när saken är af större vigt skal Deputationens arbete blifva
på bordet; och som detta är Secrete Utskottets arbete, så påstår
jag i följe af lagen, at det må blifva på bordet, på det hvar
och en med påminnelser må kunna inkomma, sedan få vi öfverlägga
huruvida det tilkommer Ständerne at cognoscera öfver
Secrete Utskottets giöromål; hvilket sitt yttrande Hr Lilljenberg
begärte, at det måtte föras til Protocollet, tilläggandes at
han det sagt i en god mening.
Hr Palmstierna erindrade, at 16 § i Riksdagsordningen
ej talar om Secrete Utskottets, utan om andre Deputationers
134 (Febr. 16.) Om Sekreta Utskottets rätt
arbete; at 18 § lemnar Secrete Utskottet makt ej allenast at
utarbeta utan och at afgiöra sakerna, och at uti lagen man
altid bör se på prtemissa et sequentia.
Gref Dohna förklarade sig blifva vid sitt förra utlåtande,
som han nu uprepade; och sade sig som svensk Riddersman
påstå ad Protocollum den rättighet, som plenis tilhörer, at vid
Secrete Utskottets arbete lägga til eller taga ifrån.
Hr Ehrenmalm: Här giöres många qusestioner; men
frågan, som bör gå förut, är denna, om ärendet skal blifva på
bordet eller ej; lät oss först utlåta oss härom, sedan kunna vi
yttra oss huruvida vi finna Secrete Utskottet til detta steget
varit befogat.
Hr Landtm, sade sig hålla före kortaste vägen vara at
frågan blifver, om Secrete Utskottet varit befogat at giöra detta
steget eller ej.
Frih. Coijett uprepade de redan anförde skälen, hvarföre
detta ej kan komma under ventilation, nemligen, at det ej är
något Betänkande ifrån någon Deputation af alla 4 Stånden;
at et Betänkande bör innehålla skäl mot och med; at om plena
uti detta ärendet vilja lägga något til eller taga något ifrån,
böra alle omständigheter vara dem bekante, hvilket ej torde
kunna ske utan anstöt för riket; och sade sig bifalla, at Betänkandet
blifver på bordet, men at deröfver ej må ventileras
med mindre Secrete Utskottet får gifva up alt hvad som förelupit
sedan år 1723.
Hr Adlerbeth hemstälte om icke för enighetens skull
(ifall ock intet annat skäl voro) ärendet fingo ligga på bordet
ad deliberandum til i morgon.
Frih. Bielke sade sig lägga härtil, at han ej kan se hvarföre
sådant skulle afslås, ty ingen Adelsman kan dock nekas
at förr eller sedan inkomma med sine påminnelser.
Frih. Stiernstedt sade sig nu vara en ledamot af Secrete
Utskottet, en annan gång voro han det ej, och voro i öfrigit
ej mindre öm om plenorum än om det förras rätt; det voro
vist at Ständerne voro constituenter, men de äro lagbundne
constituenter; han biföllo altså, at ärendet blifver på bordet,
men at de påminnelser, som kunna ingifvas, måge anses såsom
reservationer och ej tagas ad deliberandum.
Hr Didron yrkade sitt förra påstående, at rätta qusestionen
voro om Secrete Utskottet kan röra trouppar utan
plenorum vettskap.
att sammandraga trupper.
135
Hr Boije sade det nu länge vara discourerat, och at han
med bedröfvelse deraf mäste sluta något misstroende hysas,
som skulle Secrete Utskottet ej användt al nödig försiktighet;
betygandes inför Gud om sin upriktiga nit för sitt fäderneslands
bästa; och upläste å nyo Secrete Utskottets Extractum
Protocolli, sägandes at det gingo honom högt til sinnes om
här uptäckas skulle alt hvad sedan år 1723 förelupit; eljest
vordo man härutinnan dömandes som en blind om färgor; han
för sin del ville härutinnan hafva tvätt sine händer och vara
oskyldig i alla påfölgder.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at som plena äro Secrete
Utskottets committenter, så är ock riket plenorum, och kunna
plena ej emot sine fullmakters innehåld ändra 18 § af Riksdagsordningen;
frågandes om man vil anse målet af den beskaffenhet,
at det tvärt emot Riksdagsordningen skal kunna
tagas i öfvervägande.
Hr Calling: Om Secrete Utskottets Extractum Proto
colli
skal blifva på bordet, så bör General-Lieutenantens correspondance
och Secrete Utskottets raisonemens ligga der med.
Frih. C. O. Hamilton: Så väl ex analogia legis som
lagens ändamål och i följe af en sund politique, finner jag
Secrete Utskottet hafva haft makt at giöra hvad som är giordt;
ty eljest skulle i vår regering saknas, hvad som aldrig någon
regering i verlden kan vara förutan, nemligen medel at kunna
handtera visse saker med tysthet; det är bedröfligit at se misstroende
ibland oss och at vi frukta för vår egen skugga; låt
oss betänka hvad utrikes makter och grannar om oss skola
fälla för omdömen; en neslig complaisance afhållen ej om något
emot oss är ärnat; ty ehuru rent vatn som flyter ifrån våre
källor, torde det dock anses för grumligt; lät oss anse saken
såsom ad notitiam, hvilket Borgareståndet redan sägs hafva
giordt, ty vilja vi gå längre, så måste alle omständigheter
upgifvas, och hvar blifver då al secretesse?
Hr Hammarberg sade sig vilja gå alla andra qusestioner
förbi, och allenast anföra påfölgderne; ty om det medgifves, at
Secrete Utskottet utom Ständernes vettskap kan röra en del
af arméen, så kan det och röra hela arméen, men som arméen
ej kan röras utan at Ständerne måste contribuera med penningar,
gärder med mera, så synes klarligen, at et sådant steg
är af största vigt, ty sedan man sagt A måste man ock säga
B; det anföres fuller at detta steget endast är defensift, men
136 (Febr. 16.) Oin Sekr. Utsk:s rätt att sammandraga
om så är, så måste någon offension vara at befara, hvilken bör
Riksens Ständer tilkänna gifvas, på det de måge kunna taga
nödige mått, och skulle Secrete Utskottets giöroinål i sådane
vigtige mål, som nu anförde äro, ej komma under plenoruin
skärskådande, så tyckes det vara fåfängt at Ständerne äro
tilstädes.
Frih. Ungern: Här giöras conclusioner, som skulle man
til rikets skada åstunda, at Secrete Utskottet skulle upgifva
hvad som bör vara hemligit; bevare Gud derifrån. Rätta
frågan är örn saken skal blifva på bordet; lät oss komma ihog
at detta är debatterat på sidsta Riksdag i anseende til en
simpel rapport, som jag nu ej vill nämna, och lät oss ej betaga
hvarannan et beneficium, som vi utan at bryta lagen ej
kunna förmena hvarannan.
Hr Palmstierna: Den conclusion om gärder kan ej påbördas
Secrete Utskottet, ty sådant hörer ej til des giöromål
och lärer aldrig komma i dess tankar. Hvad den saken af
förra Riksdagen beträffar, så innehöll densamma tvänne mål,
och i anseende til det senare, nemligen pensionerne, blef det
på bordet; men at komma til det förevarande ärendet, så är
denna sammandragningen föranstaltad för rikets trygghets skuld;
trygghet fordrar defensive mått, och skulle de af Secrete Utskottet
ej kunna tagas utan at avertera plena förut, så voro
alt Secrete Utskottets arbete fåfängt; fördenskull kan hvad i
så måtto giordt är ej tagas ad deliberandum.
Hr von Hårleman: Et bedröfvar mig, at visse främmande
Ministrer lära fägna sig när de se oss så tröge til var
egen defension och säkerhet.
Hr Löwenhielm: Skal ärendet blifva på bordet, så frågas
til hvad ända; är det för den orsaken, at hvar och en må
hafva frihet at til Protocollet giöra sin reservation, så är jag
ej deremot; men skal hvar och en få säga om Secrete Utskottet
giordt väl eller illa, så bör man här hafva samma lius i saken,
som man haft i Secrete Utskottet. Man lärer bäst kunna komma
härifrån om frågan blifver antingen ärendet skal blifva på
bordet ad notitiam, at hvar och en må giöra sine reservationer,
eller til deliberation vid nästa plenum.
Hr Liljestierna förklarade at så öfver detta som alt
hvad eliest blifvit moverat, han ej kan utlåta sig innan ärendet
fädt ligga på bordet; här begäres allenast et simpelt upskof,
hvilket aldrig någon Riksdagsman kan nekas, som det ock
trupper. Bränvins-bränning.
137
skulle vara emot R. o. A:ns generosité och rättvisa; och emedlertid
kunde han ej träda in i någon annan fråga.
Gref Axel R. Sparre förestälte, at Secrete Utskottet
efter plägad öfverläggning med Rådet funnit den giorde författningen
för rikets trygghet nödig; at en af våra medbroder
ligger mördad, hvarom berättelsen är tryckt, och et vist Håf
giordt exculpation; at vår granne förbudit oss spannemålsutförsel
ifrån de orter, som vi äro dertil berättigade; at han
tager al sin säkerhet, och at vi böra giöra så med; om vi vilja
låta oss upgifva alla Secrete Utskottets handlingar, så blifve
vi sielfve Secrete Utskott, och då behöfves ej något annat.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Bondeståndet
af 12 personer. Talemannen förde ordet och ingaf först et
Extraetum Protocolli ifrån Ståndet af den 13 Febr. af innehåld,
at i anseende til foderbristen och på det arbetscreaturen
måge kunna underhallas, de af Almogen, som för hemmansbruk
skattlagde äro, måge i Sverge från den 16 Martii til den 16 April,
och de i Finland från den 1 April til den 1 Maii til ofvannämde
förnödenhet något litet få bränna, hvilket Extraetum
Protocolli, sedan det för R. o. A. var upläst, Talemannen til
et benägit bifall anmälte ju förr ju heldre; och sedan han
ännu afgifvit et annat Extraetum Protocolli af detta dato,
angående den af Secrete Utskottet giorde författningen om
regimenternes sammandragande i Finland, hvilken Ståndet förmenar
ej kunnat fastställas utan dess förutgångne bepröfvande
och samtycke, begärandes at densamma ej må ställas i verket
innan Bondeståndet om grunden och anledningen så väl til
denna commenderingen, som ock til den förr skedde transporten
til Finland blifvit underrättat, då det sig förbehåller at efter
inhämtat nödigt lius i desse delar så väl öfver det ena sorn det
andra sig at utlåta, och Talemannen på detsamma, sedan det
var upläst, om benägit svar anhållit, afträdde denna Deputation.
Hr Boije sade sedan Deputation trädt af: Gunstige Herrar,
här se vi frukten af vår långsamma discours; huru är det
möjeligit at rikets säkerhet kan tagas i akt, eller at välsinnat
folk skola exponera sig för det almänna, när i de klaraste
saker sådant uppehåld giöres? Jag beder för Guds skull, at
saken i enighet och utan tidens längre utdrägt må blifva sluten.
Hr C. O. Lagercrantz: Jag har som ledamot af Secrete
Utskottet saken länge med stillatigande anhört, och hade ej
tänkt deri at tala; men de månge upkomne discourser, moverade
138 (febr. 16.) Om Sekreta Utskottets rätt
qusestioner och giorde inkast tvinga mig bärtil. Gunstige
Herrar, jag beklagar inför Gud vårt bedröfliga och slätta tilstånd,
när jag ser uti en sak, som ej är af större vigt än
denna, tiden så långt utdragas, hvilket om det ej hämmas,
blifva vi til et åtlöje för hela Europa, och alle makter lära
anse oss med förakt; tystheten är siälen af alle författningar.
Vi håfve här i dag gådt in i densamma och det lärer innan
aftonen vara för främmande Ministrers öron. Jag tager Gud
til vittne och vill vara förbannad om jag talar af någon esprit
de partie. Men månne partier och factioner icke finnas ibland
oss? Ja de äro der tyvärr. Huru skola vi förbättra et så
olycksaligt tilstånd? Låt oss sluta doren til och lägga nyckelen
på bordet, och som redelige svenske män säga hvarannan vare
hiertans tankar, behjerta vårt fäderneslands tilstånd och arbeta
på des bästa. Jag beklagar Secrete Utskottets ledamöter; emot
oss måste vara misstroende; men betänken, Gunstige Herrar,
at vi äro svenske män, edre medbroder, åt hvilkom I sielfve
updragit rikets största angelägenheter och at vårda och sköta
dess trygghet; och jag säger: förbannad vare den af oss, som icke
' söker efter yttersta begrep, vett och bästa samvete sitt fäderneslands
välgång. Hvarföre vill man här påstå, at ärendet skal
blifva på bordet? Derom kan ju ej dömas utan at alle omständigheter
upgifvas; skal sådant ske, så måste vi lösas ifrån
vår ed, då är tystheten borta och vår välfärd på språng. Här
sägs at en defensionsplan ej behöfver hållas tyst; jag svarar,
han bör vara äfven så hemlig som en offensiv, ty det är ej
mer än et steg emellan, och begge böra hållas i största tysthet.
Hyses emot oss misstroende, så beder jag at oss må visas det
vi handlat emot Riksdagsordningen eller vår instruction; men
håfve vi rent procederat, som vi inför Gud och på väre samveten
kunna betyga, så lät oss ej sakna Edert förtroende och
ansen oss ej såsom folk af deras samveten och plikt förgätne;
när uti en så ringa ting misstroende vises, hvad skulle väl ske
om vi gingo längre? Viljen I lösa up vår ed, I skolén få se
saker, at håren skola resa sig och huru vår välfärd är handterad.
Hvarföre skal saken hvila? — sådant föröker partiet. Vi kunna
på slutet stadna i största oenighet; men låter häldre alt sådant
förekommas, och unnen oss Edert förtroende; vi skole som
redelige män det aldrig missbruka.
Hr Didron: Jag har ibland andre begärt, at saken må
blifva på bordet, men ej af misstroende til någon, utan i kraft
att sammandraga trupper.
139
af Riksdagsordningen; hade jag emot någon misstanka, så sade
jag honom det i synen; hvad jag på Riddarhuset talar, talar
jag som en Riksdagsman och patriot; och tror jag at om allenast
den frågan jag giordt blefvo upläst, skulle vi snart komma ifrån
denna saken.
Hr Lagercrantz sade at om af dess tal Hr Didron skulle
tagit anledning til des giorde föreställning, så ville han för
hela R. o. A. förklara, at han kände Hr Didron för en man,
som äger både ärlighet och hierta; vijste häruppå at 16 och
17 §§ i Riksdagsordningen tala om sådane ärender, som komma
under Ständernes afgiörande, och at de derom utarbetade Betänkanden
böra, när så begäres, blifva på bordet; men 18 §
talar om sådane ärender, som af Secrete Utskottet utarbetas
och afslutas; tilläggandes derhos, at Ständerne aldrig uptagit
exotica. Om Secrete Utskottet giordt emot sin instruction, så
lät oss straffas, men hysen emot oss inge misstankar.
Gref Dolma: Jag har dicterat til Protocollet, at Ståndens
plena som principaler kunna neka til ogiorde saker; och kan
jemväl det nu giorde steget gifva oss anledning at befalla mer,
om vi så nödigt finna. Här har intet något misstroende rum,
och voro det en slätt svensk, som ej sade til en annan, om
han hade honom misstänkt. Min mening är allenast at bibehålla
plena vid deras makt och myndighet.
Hr Hammarberg: Hittils är quaestionen moverad, huruvida
Secrete Utskottet kan röra troupper utan plenorum samtycke;
jag vill nu gå densamma förbi, och allenast fråga om
defensive steg för Riksens Ständer böra hållas tyste; jag säger
nej, om emellan dem, som rättnu sades, och de offensive ej är
mera än et steg; ty om någon fara gifvit anledning til defensive
steg, böra Riksens Ständer vara derom underrättade, på det de
måge kunna sörja för rikets säkerhet; skal det kunna ske, så
böra plena vetta och bepröfva de mått, som dertil skola tagas.
Hr Lagercrantz yttrade sig, at på sådant sätt skulle
plenorum och Secrete Utskottets giöromål sammanblandas.
Hr Rieben anförde utur Riksdagsordningens 18 § första
momentet, at Secrete Utskottets giöromål är tväggelianda, nemligen
saker som böra hållas tyste, och saker sorn kunna almänt
vara kunnige; när nu Secrete Utskottet förklarar detta vara et
ibland dem, sorn böra hållas tyste, hvarföre skola vi uppehålla
oss härmed en hel förmiddag?
140 (Febr. 16.) Om Sekreta Utskottets rätt
Hr Landtm, sade sig tro, at de Herrar, som begära, at
saken må ligga på bordet, lära, sedan de hördt Bondeståndets
påstående, vara så uplyste och rörde, at de sin begäran ej lära
vilja vidare yrka; förmälandes Hr Landtm, at denna af Bondeståndet
giorde föreställning honom nog rördt; hvarföre han til
R. o. A. ville hafva hemstält, om icke de utan längre tidens
utdrägt ville afgiöra den frågan om Secrete Utskottet uti detta
ärendet giordt efter des instruction; och voro det eftertänkeligit,
om med öfverläggningen angående någre canoners flyttjande och
någre regimenters sammandragande R. o. A. skulle tilbringa en
hel dag, emedan det tyckes visa en svaga hos rikets ädlaste
Stånd.
Hr Hårleman hemstälte om icke R. o. A. ville gifva
hvarannan parole, at hvad som i dag blifvit tält ej må komma
på torget, eller för de främmande Ministrers öron.
Härtil ropades Ja.
Frih. C. W. Cederhielm begärte at til afgiörande af den
af Hr Landtmarskalken giorde propositionen R. o. A. ville
afhöra 18 § i Riksdagsordningen, hvilken han upläste, tilläggandes,
at om han i följe af bemälte § skall utlåta sig öfver
Secrete Utskottets Extractum Protocolli, så finner han at Secrete
Utskottet sig förgådt, emedan de til plena refererat en sak,
som Riksdagsordningen dem autoriserat at afsluta.
Hr Fock begärte at 21 § af Riksdagsordningen måtte
upläsas, hviket skedde.
Frih. C. W. Cederhielm utlät sig, at som Secrete Utskottet
vid detta tilfället hördt Rådet, så är denne § af Secrete
Utskottet efterkommen.
Hr Lagercrantz vijste at denna § endast angår K. Maj:t
och Rådet, och androg vidare at när 1727 Hannowerske
alliancen var sluten, Secrete Utskottet sådant allenast ad no
titiam
refererat, hvarvid då ingen annan påminnelse blifvit
giord, utan at man allenast frågat om Rådet dervid blifvit
hördt.
Hr Boije viste af Riksdagsordningens 21, 22 och 23 §§:s
påfölgd och sammanhang, at bemälte §§ endast äro författade
Riksens Ständer til säkerhet på deras almänna sammankomster.
Härmed instämde Frih. Coijett, och bestyrkte samma
föreställning med Regeringsformens 26 §, deräst rätta orsaken
til denna lagen tilkännagifves, nemligen at förekomma skaddige
stämplingar.
att sammandraga trupper.
141
Hr Ridderschantz yttrade sig, at orsaken, hvarföre då
år 1727 om Hannoverska alliancen notificerades, inge påminnelser
giordes, varit denna, at en Deputation ifrån de 3 Stånden
inkommit, som tilkänna gifvit at Stånden samma alliance bifallit,
men at icke des mindre månge af R. o. A. emot samma
alliances slutande protesterat.
Frih. G. Hamilton förklarade sig vara af den meningen,
at inge regimenter böra marchera utan Ständernes samtycke;
men som Ständerne updragit Secrete Utskottet at afgiöra saker,
som fordra tysthet, fördenskull, när Secrete Utskottet funnit
en marche nödig, som bör hållas tyst, och Secrete Utskottet
til en sådan marche samtykt, så hafva ock Ständerne dertil
samtykt.
Hr Didron: Om R. o. A. fastställa, at Secrete Utskottet
med detta giorde steget ej handlat emot des instruction, så är
med detsamma denna sammandragning af regimenterne faststäld.
Hr Lilljestjerna: Emedan til förtrolighets visande R. o. A.
öfverenskomma at afgiöra frågan, om Secrete Utskottet härutinnan
fölgdt Riksdagsordningen eller ej; så beder jag om til—
stånd at under samma förtrolighet få yttra mine välmente
tankar. Bevare mig Gud ifrån al misstanka, men jag förklarar
på mitt samvete, at när frågan är om trouppers marcherande,
kan jag ej annat finna, än at det är en sak, öfver
hvilken Ståndens plena såsom högsta maktägande böra decidera,
at vid sådane tilfällen Secrete Utskottet ej kan bära namn af
Riksens Ständer, aldenstund dylika rörelser så mycket röra
alla 4 Stånden; jag vil nu allena nämna Bondeståndet; dem
påkommer vid sådane omständigheter den lasten at utgiöra
gärder, skiutsningar med mera, och som dylika besvär enligit
Regeringsformen aldrig kunna påläggas utan samtelige Ståndens
samtyckande och bejakande, så kan jag ej annat afse än at
sedan Secrete Utskottet funnit denna sammandragning nödig,
det fierde Ståndet hade bordt höras, innan saken gådt til verkställighet,
och det efter vanligheten uti den så kallade Stora
Secreta Deputationen, hvilket nu ej skedt; vil man gå längre
och til R. o. A., så kan jag förklara at genom den skedde
transporten, detta Ståndet i bemälte Storfurstendöme jemväl
mycket lidit, och fruktar jag at denna noble demarche, som
Secrete Utskottet nu giordt, ej lärer aflöpa utan at förorsaka
tårar i det landet; R. o. A. bör ej eller gärder utan deras
samtycke påläggas; dock är sådant skedt. Jag för min del vill
142 (Febr. 16.) Om Sekreta Utskottets rätt
ej hindra verkställigheten af det nu tagne steget, men beder
at för mitt öma samvete mig må tillåtas at få inlägga en
reservation; jag förstår ej annat, än at när gärder, skiutsningar
etc. komma at utgiöras, alle 4 Standen förut böra höras.
Hr Palmstierna utlät sig, at hvad gärder angår, lärer
vara tid nog at sig derom yttra, när de begäras, vid detta til—
fället har Seerete Utskottet dem ej åstun dat; men som R. o. A.
lära behaga tro, at nödvändigheten varit för handen, så lära
de ock finna, at om någre svårigheter möta, de ej så noga få
anses; i öfrigit är den giorde författningen at räkna för en
defensiv krigsplan, hvars afslutande Seerete Utskottet igenom
18 § af Riksdagsordningen är updragit.
Hr Boije: Här talas, som voro active steg giorde, och
det är tvärt om; ty regimenterne dragas ej til utan ifrån
gräntzen.
Frih. Ungern förklarade, at hvad commenderingar och
marcher angår, så hade han för sin del altid tagit 21 § i
Riksdagsordningen i den mening, at de ej under Riksdagar böra
ske utan samtelige Ständernes godtfinnande, at sådant jemväl
skedt på förra Riksdagar, nemligen uti Stora Secreta Deputationen;
och hvad Secreta Utskottets makt angår, så lärer man
snart kunna komma ifrån den frågan, när man allenast distinguerar
emellan det som är defensivt och offensivt.
Hr Landtm.: Det distinguerar sig af sig sielft, at vid
offensive stegs tagande böra alla 4 Stånd sig utlåta.
Gref H. Gyllenborg: Lät oss gå förbi denna saken, som
den aldrig voro påtänkt, och förena oss; den tidningen om vår
enighet blifver et af de starkaste beskydd för vårt land, när
det blifver bekant, at vi alle äro som en man.
Frih. C. W. Cederhielm yttrade sig, at Bondeståndet
igenom 18 § i Riksdagsordningen betagit sig kundskapen af de
ärender, som Seerete Utskottet bör afsluta; och at om Finland
lidit något, så är det skedt för des defension skuld och at
landet mer kommo at lida, om regimenterne på rotarne blefvo
enleverade.
Hr Lilljestjerna vijste hvad Finland lidit och hvad det
ännu kan komma at lida; anförandes ibland annat den beklageliga
foderbristen, och at cronoskiutsen der i landet ej
betalas högre än 4 öre sint mihlen.
Hr Landtm, bad at man ville blifva vid den propositionen,
om hvilken R. o. A. redan öfverenskommit.
att sammandraga trupper.
143
Det begärtes af åtskillige, at Hr Landtmarskalken ville
giöra propositionen.
Frih. Bielke: Emedan vi i förtrolighet vilja afgiöra saken
och det är nödigt, at vi som lagbundne Ständer hålla oss vid
lagen, så tyckes det vara säkraste vägen at efterse huru Ständerne
denna lagen tilförene förstådt; och som jag mig påminner,
at vid förra Riksdagen, då äfven denna qusestionen om plenorum
makt at skärskåda Seerete Utskottets giöromål var före, dåvarande
Hr Landtmarskalken giorde et förbehåld i anseende
til den myndighet och makt, som Riksens Ständers plena härutinnan
tilkommer, hvilket förbehåld af samtelige R. o. A. då
bifölls, så beder jag at det då håldne Protocollet må uphämtas
och blifva upläst.
Häruppå discourerades åter med skiljaktighet i meningarne,
då ånyo af åtskillige af R. o. A. begärtes, at Hr Landtmarskalken
ville giöra frågan, på det man må komma til slut
i saken.
Hr Landtm, sade sig vilja ställa frågan sålunda, nemligen
om R. o. A. finna, at Seerete Utskottet efterlefvat sin
instruetion.
Och som det sades at detta är propositionen, giorde Hr
Landtm, frågan på förbemälte sätt,
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Gref Carl Frölich sade at detta ej voro propositionen.
Hr Lilljestierna yttrade sig, at det ej lärer vara någon
betagit at giöra sin reservation til Protocollet.
Hr Riddercrantz och Hr Ridderschantz giorde samma
förbehåld som Hr Lilljestierna.
Det svarades bärtil, at det aldrig kan nekas någon, som
med en sak ej är enig, at giöra sin reservation til Protocollet.
Hr Palmstierna förestälte, at Bondeståndet uti sitt i dag
ingifne Extractum Protocolli giordt en proposition, som han
funno så mycket eftertänkeligare, som Ståndet vid alla Riksdagar
sökt at tränga sig in i Seerete Utskottet, och at de
jemväl utan Hr Landtmarskalkens vettskap nyligen hållit et
plenum och då delibererat på blotta rykten öfver den saken,
som nu varit före; fruktandes at af sådane gnistror kunde
blifva en skadelig eld; det tyktes altså vara nödigt, at Bondeståndet
blefvo beskickat med en ansenlig Deputation ifrån
samtelige de andre 3 Stånden, med en vänlig och tienlig föreställning,
at de ville biträda de 3 Stånden til det almännas
144 (Febr, 16,) Bränvins-bränning.
befrämjande, och ej påstå del i sådane saker, som efter vår lag
på de andre Ståndens afgiörande ankommer.
Frih. Stiernstedt understödde detta, allenast at föreställningen
må ske amiablement och på et ganska försicktigt och
ömsinnigt sätt.
Hr Palmstierna hemstälte om icke Secrete Utskottet
kunde projectera detta svaret.
Hr Landtm, sade sig befara at då för långt ut på tiden
dermed torde ankomma.
Gref Carl Frölich förnyade sitt giorde förbehäld, at ingen
annan proposition kunnat företagas, innan den första frågan,
nemligen om saken angående troupperne skulle blifva på bordet,
blifvit afgiord.
Det sades saken vara afgiord, och begärdes R. o. A. måtte
få skiljas åt.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. nu behaga skiljas åt;
Hvartil svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 19 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, hemstälte om icke
R. o. A. skulle behaga företaga Bondeståndets vid sidsta sammankomsten
ingifne Extractum Protocolli, angående den begärte
friheten at på 4 veckor bränna bränvin til understöd för
creaturen uti närvarande foderbrist, på det Bondeståndet, hvilket
med skäl anser detta för en stor angelägenhet, ju förr des häldre
härpå må erhålla svar.
Ehuruväl en del af R. o. A. åstundade, at det Protocollet,
som vid sidsta sammankomsten holts, måtte upläsas, så förenade
■ sig dock R. o. A. det af Hr Landtmarskalken anmälte ärendet
först at uptaga.
Uplästes altså ofvanbemälte Bondeståndets Extractum
Protocolli angående den begärte friheten, at den skattdragande
Almogen i Sverge ifrån den 16 Martii til den 16 April, och i
Finland ifrån den 1 April til den 1 Maii, til understöd för
deras arbetscreatur, måge få bränna något brännevin.
Det discourerades häröfver och förestälte Frih. C. W.
Cederhielm, at om denna Almogens begäran så aldeles skulle
Bränvins-bränmng.
145
bifallas, torde igenom missbruket större olägenhet och nöd för
riket vara at befara, än man sig i början kan föreställa, och
creaturens underhåld så befordras, at menniskior kunde komma
at lida hunger, hvarföre han tykte bäst vara at ärendet til
Camar-CEconomie-Deputationen remitteras, som saken närmare
utarbetar och med Betänkande så om sättet som tiden inkommer.
Hr C. G. Boije yttrade sig, at den begärte tiden af 4
veckor ej lärer kunna inskränkas utan at Almogen til sine
creatur och följakteligen åckerbruket alt för mycket skulle komma
at lida; och at när rätt hand hålles öfver hvad således kommer
at förordnas, inge missbruk äro at befara.
Hr Adlerbeth påminte, at inge torpare och inhyses folk
denna friheten må tillåtas.
Härtil svarades at Bondeståndets begäran ej inbegriper
sådant folk.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke til förekommande
af alt missbruk med brännande til salu, hvarigenom afsikten
med spannemålens besparande mäst torde komma at lida, i
Resolutionen sägas kunde, at en sådan frihet allenast tillätes
til egen nödtorft.
Hr Landtm, hemstälte om icke i anseende til Bondeståndets
i deras Extracto Protocolli andragne skäl, hvilka
tyckas hafva sin goda grund, deras begäran kunde bifallas,
meri at Camar-G3conomie-Deputationen til nästa plenum med
Betänkande må inkomma, hvad mått i anseende til missbrukens
förekommande kunna vara at i akt taga.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Frih. C. W. Cederhielm sade sig tala emot sitt egit interesse,
medan igenom förbudet af brännande han kommo at
förlora en inkomst, som han i följe af Privilegierne kunde
uiuta; men at han måste hafva sitt afseende på rikets tilstånd.
Samtelige Landshöfdingarne hade i sine ingifne berättelser angående
årsväxten omständeligen tilkännagifvit, hvilken i någre
län varit god, men i de fläste länen hade man haft en beklagelig
missväxt, så at til hielp för sådane nödlidande län
tilsammans öfver 100,000 tunnor spannemål äro requirerade;
de, som hafva correspondencen om händer, kunna vetta at ifrån
utrikes orter vi ej någon spannemål hafva at förvänta, och at
i granskapet utförsslen til oss af denna nödiga vahran blifvit
förbuden; man vet derjemte at förutan hemmansbrukare, som
sielfve hafva utsäde, Bergslagen en ansenlig quantitet behöfver;
Adelns Protokoll, 1740—1741. 10
146 (Febr. 19.) Bränvins-bränning.
i Sverge äro 83 tusen mantahl, och efter de inkomne förseglingslistor
kan man räkna 4 pannor på hvart mantal; at
så mycket mer vara säker på calculationen vil man allenast
räkna 3 pannor på mantalet, hvilket gior 250 tusen pannor,
och som på en panna 2 tunnor säd på en månad kunna brännas,
så kunde på denna tidens förlopp 500 tusen tunnor spannemål
til brännande åtgå, hvilket vid närvarande tiders omständigheter
voro af en alt för eftertänkelig påfölgd; utan voro fast
bättre, at til boskapens underhåld Almogen med hopsyrande
eller på annat nyttigt sätt använde den spanmål, som härtil
kunde umbäras, då, som erfarne hushållare bepröfvat, til boskapens
understöd med 1 tunna spanmål så mycket uträttas
kan, som då den brännes med fyra; tilläggandes Frih. Cederhielm,
at om ändteligen denne åstundade friheten Almogen
skulle lämnas, det ej bör ske utan Almogen tillika sig begifver,
at bränvinsbrännerie-förbudet i framtiden altid må äga
bestånd.
Hr Qvickfelt erindrade at i en sådan brist på spannemål
som nu är, ej så serdeles missbruk kan vara at befara, emedan
en god hushållare härtil ej annat lärer använda än slö- och
sådan säd, som til annat bruk ej är tjenlig.
Frih. von Ungern sade, at de, som äro landthushållare,
lära bäst vetta at vid närvarande foderbrist det lärer behöfvas
3 tunnor säd på et hemman om creaturen skola blifva conserverade;
och som Almogen ej äger öfver alt den kundskap
at på annat sätt än igenom brännande nyttja samma säd,
hvilken eljest med mindre nytta för creaturen skulle blifva
consumerad, så tyckes deras begäran kunna bifallas; allenast
alt krögerie och brännande til annat bruk än detta behörigen
förekommes.
Hr Blix yttrade sig at quaestio an snart kunde vara faststäld,
men hemstälte om icke först af dem, som hafva correspondencen
om händer, kunde begäras at gifva vid handen hvad
vi skola äta i Junii, Julii och Augusti månader.
Hr C. G. Boije sade sig ej ingå i den giorde calculationen
utan ville han grunda sig på praxi och det som genom förfarenheten
han sielfver funnit, hvilket voro det säkraste; han
ville för R. o. A. ej förtiga at brännande förorsakat honom
2,000 dal. srnts skada, sådant skulle tyckas förtjena reproche;
men så måste han tillika gifva R. o. A. tilkänna, at han
nyttjat detta stycket af landthushåldningen på et sätt, sorn
Infordrade Protokoll.
147
intet ländt til afsaknad för det menniskliga lifvets uppehälle,
medelst rena sädens bortslösande; ty som genom dens Högstas
välsignelse samt des flit och möda, des åckrar bragt honom
700 tunnor säd, så hade han til miöhl låtit förmala säden och
utaf kliet låtit bränna; et sådant sätt at med dubbel nytta
använda säden voro ej hvar och en landtbrukare bekant, ej
eller at med fördel bruka densamma til creaturen; fördenskull
som nöden hos Almogen voro stor och påfölgden af creaturens
bortmistande altför eftertänkelig, så voro det både skäligt och
försiktigt at vilfara Almogen uti des begäran.
Hr Adlerbeth sade sig instämma härmed, men erindrade
at detta ej må vara för Almogen allena, utan jemväl för andre
hemmansbrukare på landet, emedan samme skäl äro för dem.
Som detta fants billigt, altså upsattes följande Resolution,
hvilken sedan den efter något jemkande af R. o. A. var bifallen,
skrefs på Bondeståndets Extractum Protocolli:
Resol.: Bifölls af R. o. A., allenast at Camar-CEconomieDeputationen
til nästa plenum inkommer med Betänkande, hvad
mått i anseende til missbruks förekommande kunna vara at i
akt taga, samt at andre hemmansbrukare på landet utom Almogen
härifrån ej uteslutas.
Uplästes JProtocolls-Deputationens Extractum Protocolli
at hos K. Maj:t af Riksens Ständer i underdånighet må anhållas
om betalning til vederbörande utom Stockholm at insända
sine Protocoller.
Hr Vice Presidenten Hammarberg och Hr HåfrättsRådet
Adlerbeth päminte, at som Håfrätterne och de flere
utom Stockholm, hvilke komma at insända sine Protocoller,
ej hafva någre medel anslagne til Protocollens up- och nedsändande,
det täktes Riksens Ständer jemväl härom draga nödig
försorg.
Som detta sades vara billigt, giorde Hr Landtm, frågan
om Protocolls-Deputationens Extractum Protocolli samt förbemälte
påminnelse bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på documentet följande Resolution:
Bifölls, samt at nödige medel til Protocollens up- och ned
sändande
anordnas.
Hr Landtm, hemstälte om icke Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 16 Febr. angående Secrete Utskottets giorde
författning om visse regimenters närmare sammandragande i
148 (Febr. 19.) Infordrade Protokoll. Ordning på Biddarh.
Finland til Secrete Utskottet kunde remitteras at projectera
svar derpå.
R. o. A. svarade härtil med Ja.
Och skrefs på bemälte Extractum Protocolli följande Resolution:
Remitteras
til Secrete Utskottet at projectera svar.
Hr G. Ruthenschöld förestälte, at som nu med Riksdagen
lidit på tredje månaden, och Protocolls-Deputationen
genom Protocollens uteblifvande ifrån orterne i sitt arbete blifvit
hindrad, om icke til förekommande af en sådan olägenhet på
följande Riksdagar det voro nödigt at Riksens Ständer hos
K. Maj:t i underdånighet anhålla om nådig befalning til vederbörande,
at deras Protocoll hädanefter altid vid början af
Riksdagarne til Riksens Ständer böra vara insände.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
blef detta af R. o. A. bifallit;
Och upsattes följande Extractum Protocolli, hvilket af
R. o. A. bifölls:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 19
Febr. 1741.
Såsom uppå denne Riksdag Protocolls-Deputationen uti
sitt arbete derigenom blifvit hindrad, at Protocollen ifrån orterne
straxt vid Riksdagens början ej varit upsände; altså, til förekommande
af en sådan olägenhet på följande Riksdagar, funno
R. o. A. nödigt at hos K. Maj:t i underdånighet må anhållas
om nådig befalning til vederbörande, hvilkas Protocoll af
Protocolls-Deputationen pläga skärskådas, at draga nödig försorg
det deras Protocoll straxt vid början af Riksdagarne
til Riksens Ständer måge vara insände, hvilket med de
öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut
supra.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke til en god ordnings
bibehållande på Riddarhuset, R. o. A. skulle behaga
fastställa, at enär någon talar eller gior någon påminnelse
eller föreställning, det ordasättet vi eller, flere med mig äro
af den tankan, ej må brukas, utan at man säger jag eller jag
för min del; likaledes ock at enär någon tält, den som vill
svara och kan vara af en annan mening, ej addresserar sig
til den som tält, utan til Protocollet.
Som R. o. A. funno detta lända til en god ordning och
redighet vid sakernes afgiörande, giorde
Protokolls-justering.
149
Hr Landtm, frågan, om detta blifver en förening och
aftal R. o. A. emellan;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes det hos R. o. A. den 16 Fehr. håldne Protocollet.
Vid sid. 142, deräst Frih. von Ungerns då giorde yttrande
finnes anfört, i hvad mening han för sin del altid antagit
Riksdagsordningens 21 §, förklarade Frih. von Ungern sig ännu
vara aldeles af samma tanka angående förståndet af bemälte §,
tilläggandes at han beklagade, det öfver en så vigtig punct af
en Riksens Ständer emellan faststäld lag, begrepen skola vara
så skiljaktige; blifver det faststäldt, at bemälte lag skal tagas
i den mening, som Riksens Ständers Secrete Utskott vid detta
tilfälle densamma förstådt, så voro han dermed nögd; men i
annor händelse och der sådant ej blefve faststält, kunde han ej
taga någon del i den giorde författningen; i anseende til hvilket
alt R. o. A. lära finna huru nödigt är, at vissa Deputerade
kunde förordnas til denna frågans utarbetande, på det Riksens
Ständer sig häröfver så måge kunna förena, at aldrig något
tvifvelsmål, hvarken emellan Riksens Ständer eller innom något
Stånd serskilt, häröfver vidare må upkonmia.
Vid sid. 143, deräst förmäles, at när Hr Landtm, giordt
propositionen densamma af R. o. A. med Ja blifvit besvarad,
erindrade
Hr Lilijestierna at åtskillige af R. o. A. sig i detsamma
för Nej förklarat.
Hr C. G. Boije yttrade sig, at han för sin del kunde
betyga det ifall någre Nej skulle blifvit sagde, sådant ej blifvit
bordt hit fram, der han hade sitt säte; men som i öfrigit
i följe af Riksdagsordningen när Landtmarskalken giordt en
proposition och densamma med Ja blifvit besvarad, de, som
dermed ej äro nögde, kunna påstå votering, hvilken aldrig kan
förvägras, och sådant vid detta tilfälle ej skedt, så är den af
Hr Landtmar skalken giorde propositionen af R. o. A. fullkomligen
faststäld.
Sedan fortfors med Protocollets upläsande til slutet, hvarvid
i öfrigit inge påminnelser giordes.
Hr Lagercrantz sade, at i anledning af hvad Frih. Ungern
anfört voro han för sin del väl nögd, at visse Deputerade kunde
sammanträda til mera klarhets erhållande i den åberopade
lagen; men det kunde ännu frågas om sådant voro nyttigt; ty
i'egeln är lex brevis; dessutan förklarade loca paralella nogsamt
150 (Febr. 19.) Om Sekreta Utskottets rätt
detta lagsens rum, i ty at Riksdagsordningens 14 § tydeligen
stadgar en del ärender vara af den beskaffenhet, at de ej hos
Stånden in pleno, utan i et Secret Utskott företagas och afgiöras
böra; desse ärender specificeras uti den påföljande 18 §;
och när man med bemälte §§ jemnförer hvad Secrete Utskottet
uti des upgifne Extracto Protocolli vid handen gifvit, så lärer
man nogsamt finna at Secrete Utskottet til den giorde författningen
på alt sätt varit autoriserat, samt at således i anseende
til denne frågan lagen är klar och tydelig.
Frih. Ungern sade sig vara enig dermed, at en lag bör
vara kort men ock derjemte tydelig; lian voro dermed jemväl
enig, at åtskiliige saker höra Secrete Utskottet så aldeles til,
at de ingalunda böra komma til plena; men som hvad commenderingar
och marcher angår Riksdagsordningen så tydeligen
säger, at Riksens Ständers samtycke förut bör inhämtas, och
Riksdagsordningen altid så noga åtskilnad gior emellan Riksens
Ständer och Secrete Utskottet, så kan han för sin del ej annat
finna, än at til et sådant steg alle 4 Stånden böra samtycka;
hvartil, som våre Riksdagars praxis visat, expedient funnits
utan at saker, som fordrat tysthet, behöft gå til plena; nemligen
at vid sådane tilfällen en stor Secret Deputation blifvit förordnad,
uti hvilken alla 4 Stånden haft ledamöter.
Hr Lagercrantz: 21 § syftar allenast på sådane marcher
som Konungen och Rådet skulle vilja påbjuda, ty orden lyda
at Riksens Ständers samtycke dertil i Rådet måste inhämtas;
och närnnes der ej om marcher och commenderingar, som fordra
tysthet och Secrete Utskottet finner nödige; ty om desse kan,
som redan vijst är, Secrete Utskottet föranstalta och sedan
gifva plena tilkänna en således giord anstalt.
Frih. Ungern: Alle commenderingar och marcher böra af
Konungen befallas, och, när Ständerne äro tilsammans, sedan
deras samtycke i Rådet inhämtat är; men som mitt och fleres
tvifvelsmål deri består, om Secrete Utskottet utan plenorum
inhämtade samtycke kan bejaka eller begära trouppers marcher,
så önskar jag härom en klar och tydelig lag.
Hr Lagercrantz: Man lärer snart kunna förena sig om
man gior åtskilnad emellan marcher, som fordra tysthet, och
sådane, som förut kunna giöras kunnige; de förra höra ostridigt
til Secrete Utskottets dijudication.
Hr Falkengren förklarade, at utan at reprochera sig sielf
kunde han ej med stillatigande låta gå förbi en sak af så stor
att sammandraga trupper.
151
consequence sorn denna; han hade altid ansedt lagen för tydelig,
men som han nu finner meningarne af en så vigtig lag vara
skiljaktige, och at om lagens rätta mening blefvo lämnad i
ovisshet, så kunde deraf giöras missbruk; fördenskull måste han
med Frih. Ungern begära, at Riksdagsordningens 21 § må tagas
under ventilation, emedan tiden, som på en så angelägen sak
användes, aldrig kan anses för ofruktsam; hvilket sitt yttrande
Hr Falkengren begärte måtte föras til Protocollet.
Hr C. G. Boije bad, at R. o. A. ej ville lämna et så
svårt prsejudicat, som det voro at ingå i detail af en redan
afgiord sak; han höllö före, at al explication af lag gofvo
anledning til missbruk; lagstiftarens afseende hade varit det
almänna bästa, hvilket i många mål utan tystheten ej kan erhållas;
och är altså lagen klar, at saker, som kräfva tysthet,
höra til Secrete Utskottets och ej til plenorum skärskådande
och afgiörande.
Gref Dohn a yttrade sig, at han vid förre sammankomsten
giordt det förbehåld at utlåta sig öfver Secrete Utskottets då
förehafde Extractum Protocolli; det samma funno han af den
beskaffenhet, at det hörer alla 4 Stånden til deröfver decidera,
emedan uti fundamental-lagen altid Riksens Ständer och Secrete
Utskottet sä noga äro distinguerade, at när de förre nämnas,
det senare derunder aldrig kan förstås; och som Riksdagsordningens
21 § tydeligen nämner Riksens Ständer och ej Secrete
Utskottet, sä finner han, at aldrig troupper kunna röras utan
alle 4 Ståndens samtycke; hvarföre han ingen del kunde taga
uti denna af Secrete Utskottet giorde författning; men som en
del af R. o. A. förstodo detta lagsens rum annorlunda, så voro
väl at man sig förenade, det lagen på detta rum är tydelig.
Uplästes Lagmannen Hr Carl Wattrangs ingifne Memorial
af innehåld, at ehuruväl han med flere vid sidsta sammankomsten
begärt, at Secrete Utskottets då inkomne Extractum
Protocolli af den 14 Febr. angående regimenternes sammandragande
i Finland måtte blifva på bordet til nästa plenum,
dock som sådant icke blifvit beviljat, utan honom och de flere
af samma mening allenast fritt lemnat at i dag ingifva deras
reservationer; fördenskull för sin person och til sin och sine
efterkommandes säkerhet nu och i framtiden ville han härmed
coram Protocollo förklara, at han, sorn uti ofvannämde författning
om regimenternes sammankallande således ingen del
' ^ o orlo no
152 (Febr. 19.) Memorial om Sekreta Utskottets
påfölgder deraf skulle upkomma, hvarigenom riket kunde sättjas
i osäkerhet eller taga någon skada och afsaknad.
Frih. Cronhiort: Reservationer kunna vara tillåtelige,
men ej sådane, som skudda ansvar på någon annan. Secrete
Utskottet har fölgt sin ed och instruction och har intet at
frukta; men sorn här talas om ansvar, så måste jag påstå, at
ifall någon af Secrete Utskottet intenderad och för fäderneslandet
nyttig sak blifver hindrad, de som varit deremot måge
ställas under ansvar.
Hr Wattrang förklarade, at af des upläsne reservation
aldrig skal finnas, det han talar om ansvar för någon annan
än för sig sielf och de sine.
Frih. Cronhiort: Om utgången blifver lycklig, vil icke
R. o. A. lemna Secrete Utskottet den hugnaden och hedern,
at de, som varit häremot, blifva ansvarige?
Frih. Coijett vijste af Regeringsformens 14 § huruledes
Rådet står under ansvar, nemligen at utgången, som emot ens
förmodan och på skäl grundade mening händer, ej kan tilräknas;
under detta och ej annat ansvar stodo Secrete Utskottet.
Hr C. G. Boije sade, at en billig reservation kan altid
giöras, men det voro eftertänkeligit at här sägs, at hvad en del
af R. o. A. begärt icke blifvit beviljat; så må man ock väl
giöra reservationer för sig men ej för andra; hvarföre han höllö
före, at denna reservation ej kunde komma til R. o. A:ns
Protocoll.
Hr Wattrang förestälte, at ingen kunde neka, det hvad
han och åtskillige flere i sidsta pleno begärt, nemligen at
Secrete Utskottets Extractum Protocolli skulle blifva på bordet,
af pluraliteten ej beviljades; at han giordt reservationen för sig
och sin famille och ej för andra, samt at en Adelsman ej kan
nekas at låta föra sin mening eller reservation til Protocollet.
Hr G. Löwen förklarade, at han sig aldeles conformerade
med detta Hr Wattrangs ingifne Memorial.
Hr Palmstierna sade det vara beklageligit, at för et så
nödigt och oskyldigt af Secrete Utskottet giordt steg, så mycken
rörelse hos R. o. A. skal upväxa. Hvad upmärksamhet skal
icke sådant förorsaka, ej allenast hos våre medbroder i landet,
hos våre vänner, utan ock hos våre fiender, när en så ringa
sak gifver sådane påfölgder. Secrete Utskottet kan Gudi lof
visa, at det redeligen och efter ed och samvete handterat saken;
hvartil äro då sådane reservationer nyttige? Man vet huru
rätt att sammandraga trupper.
153
saken i sidsta pleno passerade, efter denna reservation ser det
ut som vi tvungit hvarannan; jag beder, om reservationer skola
giöras,- at de måge giöras anständige och ej röra pluraliteten.
Hr Wattrang förnyade sin tilförene giorde föreställning,
och at han i sitt ingifne Memorial gådt relative til värka utan
at insimulera någon; at Protocollet lärer visa det deras påstående,
som ville at ärendet skulle blifva på bordet, icke
beviljades; at det blef då tillåtit i dag inkomma med reservationer;
at hans conclusion voro allenast denna, at han ingen
del tager i den giorde författningen, samt at han med ansvaret
ej ment någon annan än sig sielf.
Hr Wattrangs Memorial uplästes ä nyo.
Hr Palmstierna påminte i anseende til orden icke beviljat,
at de synas involvera et tvång.
Frih. Stiernstedt: Om näst desse orden allenast tilläggas
följande, nemligen: för de af pluraliteten i Protocollet anförde
orsaker skull, så är enigheten vunnen och alt hulpit.
Hr Lilljestierna: Om enigheten, som Hr Stiernstedt
berömeligen sagt, skal vinnas, så bör hvar och en fritt få säga
sine tankar. Yi lefve Gudi lof ännu uti en regering, der hvar
och en får fritt tänka och med samma frihet säga hvad man
tänker; pluraliteten har förre gången sagt sin mening, de lära
vara så billige at lemna dem, som varit dissentientes, samma
frihet. Ingen kan sättas i ansvar för sin mening, och om ej
tillåtit voro at anföra skälen mot och med, skulle ofta sanningen
ej så väl framkomma och den uplysning saknas, som genom
skälige contradictioner vinnes; lät oss i grund häraf med tålamod
höra hvarannan; har Gud förlänt den ene större insikt
än den andre, det är en gäfva, som man allena bör tacka
honom före, men deraf följer ej at icke den andras intention
kan vara lika god. Jag finner ej något i Hr Wattrangs Memorial,
som kan uttydas en annan til last, och än mindre at
han för frie och oskyldige tankar bör sättjas under ansvar;
pluraliteten förenade sig om saken, som den är afgiord, hvarvid
han för sin del var af en annan mening, och förbehöll sig
at giöra sin skriftelige reservation; hvilket jag ock för min del,
i följe af mitt i förra pleno skedde förbehåll, nu i sä måtto
gior, at jag ingen del tager uti det skedde beslutet; ty som
jag ej vet ursprunget til den giorde författningen, eller de
hemliga orsaker, som deruti inlöpa, hvilke i anseende til den
erfordrade tystheten plenis ej blifvit kundgiorde, så förmodar
lc>4 (Febr. 19.) Memorial om Sekreta Utskottets
jag och således vara för alt ansvar fri, om emot förmodan omständigheterne
annorlunda utslogo än man gierna önskar; i
öfrigit har jag til pluraliteten den säkra tilförsikt, at de om
mig ej hysa andre tankar än sådane, som jag värkeligen häfver,
nemligen at jag för Secrete Utskottet beständigt hyser all kärlek,
vördnad och högaktning. För öfrigt förenar jag mig med Frih.
von Ungern, at angående 21 § i Riksdagsordningen må blifva
en klar lag, på det alle dylike skiljaktigheter en gång för alle
måge förekommas.
Frih. Anders Koskull och Frih. Stahl von Holstein
conformerade sig aldeles med denne af Hr Lilliestierna giorde
reservation.
Hr Fock sade, at han förenade sig med Hr Lilljestierna
i anseende til des begäran at få 21 § i Riksdagsordningen
klarare.
Frih. Cronhiort hemstälte om icke de ingifne reservationer
böra öfverses.
Hr C. G. Boije sade sig ej vara emot reservationer och
at han ej någonting högre åstundade än den dyrbara enigheten,
men at ordasätten så måge menageras, at ingen derigenom
finner sig rörd; försäkrandes at Secrete Utskottet aldrig lärer
taga någre andre steg, än sådane, som lända til fäderneslandets
upkomst och bästa.
Hr Lilljestierna berättade at Frih. D. Uxkull, som för
opasslighet i dag ej kunde upkomma på Riddarhuset, låtit til—
ställa honom des skriftelige reservation, at densamma ingifva;
åstundandes Hr Lilljestierna blifva underrättad om han samma
reservation fingo ingifva.
Härtil föll intet svar.
Hr Råfelt yttrade sig, at som saken vid förra sammankomsten
blifvit afgiord, så kunde han ej se med hvad grund
sadane reservationer, som nu ingifvas, kunde blifva antagne;
ty den första frågan, om ärendet skulle blifva på bordet, kunde
af Hr Landtmarskalken ej blifva proponerad, såsom stridande
emot lagen, aldenstund ärendet var af den beskaffenhet, at det
ej kunde komma under plenorum dijudication i följe af Riksdagsordningens
14 §, som tydeligen stadgar, at visse mål, hvaribland
detta är, ej i plenis utan i Secrete Utskottet böra
afgiöras; följakteligen kunde det hos plena ej komma under
något öfvervägande, utan som en blott berättelse allenast afhöras;
och hvad reservationer angår, när de innehålla något,
rätt att sammandraga trupper.
155
som i fundamental-lagen ej är grundat, så äro de af sig sielf
intet.
Hr Ehrenmalm framträdde och uprepade innehållet af
dess ingifne Memorial, föreställandes sin upriktige nit och välmening
för det almänna bästa, samt huru nödig den dyra enigheten
är för oss, som alle segla i et skepp; han önskade ingenting
högre, än at riket må kunna förhielpas til sitt förra anseende
och krafter, men ehuru skälig och nyttig en sådan
åstundan kan vara, så måste vi och tänka på möjeligheten.
Frih. von Ungern förestälte, at de månge upkommande
qusestioner alt för mycket utdraga tiden, som är oss så kostbar;
at giöra reservationer kunde ingen förvägras; methoden
och skrifarten ankommo på hvars och ens genie och sätt at
tänka; skulle alle ordasätt så noga critiseras, torde mången
välsint blifva afskräckt at med frihet yttra sine tankar; men
at nu förekomma alt sådant voro bäst at hvar och en, som
förra gången ej varit enig med pluraliteten, angofvo sitt namn
til Protocollet.
Hr Ridderscliantz instämde härmed och sade, at om alle
ord så noga skola vägas, så kan lätteligen den aldra bäst för
sitt fädernesland är sinnad blifva decontenencerad och afskräckt.
Frih. Cronhiort sade sig aldrig hafva velat betaga reservationer,
allenast at ingen derigenom röres.
Gref H. Gyllenborg förklarade, at man snarast kunde
komma härifrån, om R. o. A. ville fastställa, at alla reservationer
böra ske i försiktige och ej anstötelige termer; och
voro angelägnast at skrida til den af Frih. von Ungern i
början förestälte reelle qusestionens afgiörande.
Hr Adlerbeth sade sig beklaga tidens förlust med det
at man så noga critiserar de inkomne Memorialer; Riksdagsordningens
22 § visar klarligen, at det ej skal lända någon til
meen eller förfång, hvad han af redeligit upsåt i samtal, rådslag
och slut beskedeligen kan hafva tält och utfört; af hvilken
beskaffenhet han funno det af Hr Wattrang ingifne Memorialet;
och at således hvar och en må fritt vara at lägga sitt
ingifne Memorial til Protocollet.
Hr von Hökerstedt yttrade sig at hvad reservationer
angingo, så höllö han dem nästan för onödige, emedan ingen
kan sättjas i ansvar för en sak, livartil han ej samtyckt; i
öfrigit när Secrete Utskottet, Riksens Ständers Deputationer
och Riksens embetsman giöra efter sitt bästa vett och sam
-
156 (Febr. 19.) Memorial om Sekreta Utskottets
vete, så äro de efter vår lag för alt ansvar frie; eljest kunde
han hvarken i sitt embete eller här på Riddarhuset såsom
Ridders- och Adelsman fördrista sig at yttra sin mening och
tanka.
Frih. Sten Bielke sade sig vara enig med Hr von Hökerstedt,
at evenements ej böra vara grunden til ansvar, emedan
ofta kan hända at på de bäst öfverlagde och välmente rådslag
ej så önskeligit slut följer, hvaremot illa mente rådslag genom
providencen kunna vändas til lyckeligit slut; så följer likväl
ej deraf at vare almänne rådslag ej skola vara utan ansvar,
emedan ifall någon in plenis, som sielfve äro principaler, skulle
proponera något emot religionen och vår fundamentale lag,
borde han stå derföre til redo; så följer deraf än mer, at de
som äro väre committerade, som genom Riksdagsordningen och
instructionen äro bundne, kunna sig så mycket mindre et skäligt
redogiörande undandraga, som Secrete Utskottet den 14 Julii
1758 förklarat, at det sig för des giöromål et skäligt ansvar
ej vill eller bör undandraga; han ville ej sättja sig emot pluraliteten,
men som hvar och en dömer efter de uti different
mått meddelte lumierer och insikter; altså lika som man skulle
hafva orätt at misstycka en annan, som ej voro af lika ansikte,
så voro ej mer billigt at misstycka en annan för det han
hyser annan mening, när den ej är af ilvilja, och kunde ej
eller allas begrep och tanka vara lika; han förmodade altså
sig vara tillåtit at nu efteråt yttra de sine; han hade vid förra
plenum åstundat, at ärendet måtte blifva på bordet; som sådant
af pluraliteten då ej blifvit bifallit, ville han för denna gången
ej tala deremot; och som han den gången ej yttrat sig angående
Secrete Utskottets makt at röra troupper, för hvilken
mening pluraliteten då var, så förklarade han sig nu, at han
i detta målet varit och är af skiljaktig tanka; viljandes til
R. o. A. hafva hemstält om icke i följe af Frih. Ungerns
föreställning, lageu härutinnan må giöras tydelig, och hvad
reservationerne angår, hvar och en må tilstånd lemnäs at efteråt
hos Riddarhus-Secreteraren sig anteckna låta, at han uti det,
som sidst slöts, varit skiljaktig ifrån pluraliteten.
Hr Landtm, hemstälte om icke hvar och en, som vil giöra
reservationer, må giöra det i dag.
Frih. von Ungern: At som alle, hvilke upsatt Memorialer
lära hafva intenderat en simpel reservation, om icke fördenskull
de kunde underskrifva Hr Wattrangs Memorial.
rätt att sammandraga trupper.
157
Gref H. Gyllenborg: Om icke de, som varit emot, allenast
kunde låta anteckna sine namn i Protocollet, och at de
ej varit enige med pluraliteten.
Hr Meijerhjelm: At hvar och en må reservera huru han
behagar allenast det ej sker på anstöteligit sätt.
Uplästes Landshöfdingens Frih. Clas Rålambs ingifne reservation.
(Bil. N. 4 a.)
Hr Palmstierna begärte at Secrete Utskottet häraf må
få communication.
Frih. Co i j ett sade detta ej vara någon reservation utan
en insimulation.
Hr Palmstierna frågade hvad värkan sådane reservationer
skola giöra til enigheten, och om det är lag likmätigt,
at Secrete Utskottet, sorn handterar sakerne efter ed och samvete,
på sadant sätt skal röras; jemväl och huru de, som ej
äga insikt i sakerne, kunna ingå in meritis.
Gref A. R. Sparre frågade hvad deras ändemål månde
vara, som sluta sine reservationer med afsägande af ansvar för
påfölgderne; och om deras mening är, at i fall ej alt skulle
lyckas angripa Secrete Utskottets ledamöter och pålägga dem
et ansvar, för hvilket de sielfve i evärdeliga tider ville vara frie.
Gref Dohn a förmälte, at Frih. Rålamb vil ändra sitt
Memorial ifall det skulle finnas för vidlyftigt eller och anses
för anstöteligit, samt simplement reservera sig som andre giordt.
Hr Boije sade sådant ej väl låta sig giöra, och voro här
ännu flere Memorialer, hvilka ej kunna nedläggas; upläste deruppå
Frih. Magnus Äkesson Ulf sparres reservation ad Protocollum,
(Bil. N. 4 b.) hvaruti voro åtskillige rader, hvilka Frih.
Ulfsparre sielf dels med blyertz, dels med bleck öfverstrukit.
Som åtskillige af R. o. A. med denna reservation förklarade
sig missnögde, yttrade sig
Frih. Ulfsparre, at han i god mening ingifvit den upläste
reservationen til R. o. A:ns approbation; skulle den emot förmodan
vara något anstötelig, sådant voro honom okärt; emedlertid
hade han som Riksdags- och Riddersman trodt sig befogad
at lemna til Protocollet sine välmente tankar; hvad 21 §
i Riksdagsordningen angår, så hade han ej allenast förre gången
utan ock i dag hördt R. o. A. vara i skiljaktige tankar derom,
hvarpå han med flere åstundade mera klarhet; i öfrigit stodo
honom som en Riddersman fritt att yttra sin mening.
158 (Febr. 19.) Memorial om Sekreta Utskottets
Hr Lagercrantz bad at desse anstötelige Memorialer til
Secrete Utskottet måge blifva remitterade, emedan det samma
alt för mycket voro rördt; och beklagade at för en så ringa
sak, dy like reservationer skola giöras uti et så ädelt Stånd;
de voro pessimi exempli; hvad skola de öfrige Stånden, de här
vistande främmande Ministrer och utrikes makter om sådant
döma; och voro bedröfligit at endast för en defensions-plan en
sådan rörelse skal upväxa hos et Ridderskap; reservationer förbehålla
en rätt; mot hvem förbehålles en sådan rätt, är det
emot Secrete Utskottet eller för hvem fruktar man ansvar?
Fördenskull kunna sådane reservationer aldrig blifva liggande
vid R. o. A:ns Protocoll; och voro fruktan värdt at på sådant
sätt det ej stadnar utan en revolution emellan oss; och R. o.
A:ns heder måste på något sätt souteneras.
Frih. Coijett: Jag uprepar å nyo, at reservationer ej böra
vara insimulationer; om Secrete Utskottet, som Frih. Ulfsparre
förmenar, giordt emot fundamental-lagen, så giören processen
kort och lät oss straffas efter Sveriges lag; jag undanbeder
ej mitt hufvud om jag ej giordt rätt; men äro vi oskyldige,
så lät oss ej lämnas under så obetänkte omdömen; jag
talar för mig; hade jag giordt mig skyldig til et så svårt omdöme,
så skulle jag tro mig skyldig til hardt straff, men är
det ej så, falle det på hans hufvud.
Hr C. G. Boije: För min person trycker mig intet, ty jag
har Gudi lof et rent samvete; men, Gunstige Herrar, låten
sådane saker, som här äro förebragte, ej giöra impressioner i
Edre ädla sinnen; betänken i hvad tilstånd och conjuncturer
vi äro, och huru eftertänkeligit det är, at et så litet steg skal
giöra en så stor rörelse.
Hr Meijerhelm: Alle reservationer härflyta af den ovisshet
vi lefva uti, om transporten blifvit afskickad på Riksens
Ständers befallning eller ej; ty detta steget är en påfölgd af
det förra; i öfrigit gingo de mäst derpå ut at få 21 § i Riksdagsordningen
tydelig och klar.
Frih. Bielke sade sig i början hafva häpnat, när han såg
rörelse öfver Friherrar Rålambs och Ulf sparres Memorialer;
men at han nu glädde sig öfver den ardeur, som vises, at få
vist slut om lagens rätta förstånd.
Hr Ehrencreutz: Desse reservationer röra hvar redelig
man i Secrete Utskottet ; om alle Memorialerne här skola läsas,
så utdrages tiden och torde sättja debatter, derföre voro bäst
rätt att sammandraga trupper.
159
at visse män förordnas, som skärskåda Memorialerne och deröfver
med sine tankar inkomma.
Hr Palmstierna begärte at Secrete Utskottet härvid måtte
höras.
Hr Ulfsparre: Lagen skal visa, at jag varit berättigad
såsom Riddersman at yttra mine tankar; och om någre deputerade
skola sättjas, så böra der vara ledamöter af alle Stånden;
vidare hördes ej Frih. Ulfsparre, emedan af åtskillige tillika taltes.
Sedan åter blifvit liud sade Hr Palmstierna: När Secrete
Utskottet blifvit hördt, då kan komma i quasstion, hvart
Memorialerne skola taga vägen.
Hr Bergman bad at R. o. A. ville erindra sig, at man i
sidsta pleno öfverenskomma det under förtrolighet och enighet
hvar och en skulle få yttra sine tankar; och at fördenskull, om i
Memorialerne något skulle finnas, som voro misshageligit, sådant
ej måtte anses som voro det annat än af god intention, emedan
hvar och en är förbunden at uprätta sin nästa med broderlig
kärlek ifall han skulle fela.
Gref A. Sparre och någre flere: at emedan öfver Frih.
Ulf sparres Memorial delibereras, han ej kunde vara tilstädes.
Andre sade at man härutinnan ej kan anse Frih. Ulfsparre
eller Secrete Utskottet såsom partes.
Frih. Stiernstedt hemstälte om icke til at undvika al
animosité Frih. Ulfsparre skulle vilja taga igen sitt Memorial.
Hr Lilljestierna förklarade, at det voro beklagligit, at
Secrete Utskottet funnit sig rördt af detta Memorial; och at
som Secrete Utskottets ledamöter begärt deraf communication,
sådant må tillåtas; dock lärer ordningen fördra at de andre
Stånden, hvilke der äga ledamöter, jemväl få del häraf.
Uppå Hr Ehrenmalms begäran blef des Memorial upläst.
(Bil. jV. 4 c.)
Likaledes uplästes Hr Carl Axel Lilljecreutzes Memorial.
(Bil. N. 4 d.)
Det anmältes, at Hr Lilljeberg ingifvit et Memorial, men
som det påmintes, at han för åkonunen opasslighet ej voro tilstädes,
och R. o. A. sig förenat at när et Memorial upläses,
den som det undertecknat, bör vara tilstädes, förklarade
Hr Pauli, som hade Memorialet, sig nögd at detsamma
hos sig behålla, och blef det således ej framgifvit.
Efter något ytterligare discourerande giorde Hr Landtm,
frågan om R. o. A. behaga fastställa, at visse Deputerade
160 (Febr. 19.) Memorial om Sekreta Utskottets
skola utväljas, hvilke igenomse de inkomne Memorialerne och
med berättelse inkomma, huruvida de finna dem vara anstötelige
eller ej;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
I det samma begärte Hr Browall och Hr von Kochen,
at Frih. IJxkulls och Hr Stiernstolpes samt Hr Lilljebergs
Memorialer måtte upläsas.
Hr Landtm, berättade livad i anseende til Hr Lilljebergs
Memorial nyligen blifvit aftalt;
Och som ännu yrkades derpå, at Hr Stiernstolpes Memorial
måtte upläsas, altså blef detsamma upläst. (Bil. N. 4 e.)
Det påstods ytterligare at Frih. IJxkulls Memorial mätte
upläsas.
Frih. Ungern hemstälte om icke Frih. Uxkull och Hr
Lilljenberg måge hafva finhet at om de så behaga ingifva
sine Memorialer til ofvannämde Hrr Deputerade;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde fråga
af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, frågade om bemälte Hrr Deputerade skola
vara 12 til antalet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, örn icke desse 12 af Electorerne
komma at utväljas;
Hvartil svarades med Ja och Nej;
Och påminte Hr Lilliestierna med flere, at, som ofta
vanligit varit, desse Deputerade af R. o. A. sielfve medan de
nu äro samlade kunde utnämnas; hvarvid ännu det vunnos, at
Hrr Electorerne, hvilke til en stor del äro ledamöter uti Secrete
Utskottet och andre Deputationer, igenom detta vahl
ifrån annat augelägit Riksdagsarbete ej måtte hindras.
Hr von Blixen instämde härmed och påminte i synnerhet
at som Secrete Utskottet säges härvid vara rördt, en stor del
af Secrete Utskottets ledamöter voro Electores, så kunde han
ej se huru de detta våhlet kunna förrätta; hvilken sin mening
Hr von Blixen begärte måtte föras til Protocollet, förklarandes sig
i öfrigit nögd i hvad slut R. o. A. häröfver skulle behaga stadna.
Hr Silwerhielm sade detta vara den första Riksdagen,
som han bivistade, och ehuruväl han om Riksdagssaker ej ägde
någon serdeles kundskap, sä kunde han dock af naturens lius
finna, at sådane uplyste män, som sittja i Secrete Utskottet, med
al nit och försiktighet lära handterat sakerne, frågandes om
att sammandraga trupper. Riddarhus-dir:s berättelse. 161
han ej fingo giöra sin reservation, hvilket honom såsom en
ledamot af R. o. A. ej kunde förnekas.
Hr Landtm, förmälte at det i dag flere resor blifvit förklarat,
det ingen kan förvägras giöra reservationer; men bad
at R. o. A. ville sig förena, det de, som vilja giöra reservationer,
måge giöra det i dag.
Hr Silwerhielm yttrade sig vidare, at om han ej voro
så bemedlad som månge andre, så ägde han dock som en redelig
patriot, nit och kärlek nog för sitt fädernesland; och at han
för sin del hyste til Secrete Utskottet det fullkomliga förtroende,
at de som redelige och uplyste män aldrig lära giöra
något annat än det, som länder fäderneslandet til nytta och
dem til heder.
Hr von Snoilski sade at han förenade sig med det, som
Hr Ridder schantz i dag påmint.
Hr Landtm, anmälte at uppå den sidsta frågan blifvit
svarat Ja och Nej; hemställandes om han icke å nyo fingo
fråga och då alle ville svara, på det man kunde höra hvar
pluraliteten voro.
Hr Landtm, frågade altså å nyo om Electorerne skola
välja de Deputerade;
Som härtil svarades med Ja och Nej, sade
Hr Landtm, at efter hörslen tyckes pluraliteten vara för
Ja; men som jemväl blifvit sagt Nej, bad Hr Landtm, at R.
o. A. ville sig förena huru härmed skal förblifva.
Hr Lilljestierna förmente, at som meningarne voro så
skiljaktige, lärer ingen annan utväg vara än at skrida til
votering.
Frih. von Ungern förestälte at det nu voro sent lidit
och långt efter middagen, och at det ej lönte mödan öfver
denna frågan at votera, emedan desse Deputerades yttrande
dock sedan kommer under R. o. Arns skärskådande.
Hr Landtm, frågade om de Herrar, som begärt votering,
icke heldre skulle behaga begifva sig ifrån sitt påstående, på
det man må komma ifrån saken.
Hr Lilljestierna förklarade sig ej vilja uppehålla R. o.
A. utan häldre sig begifva.
Som inge flere påminnelser giordes anmälte Hr Landtm.
Hrr Riddarhus-Directeurernes ingifne tvänne berättelser, den
ena angående Barnängs-verket och den andra angående Riddar
Adelns
Protokoll 1740—1741. 11
162 (Febr. 1».) Reservationer äng. Sekr. Utsk:s rätt
husets enskylte angelägenheter, hvilke begge berättelser af R.
o. A. til Deputationen öfver Riddarhus-sakerne remitterades.
R. o. A. skildes åt.
Innan Riddarhus-Secreteraren gick neder af sahlen anmälte
sig til Protocollet:
Hr Meldercreutz, at han förenade sig med Frih. von
Ungern at öfver 21 § Riksdagsordningen må blifva en klar
lag, och med Frih. Coijett derutinnan, at Secrete Utskottet för
utgången ej på annat sätt är ansvarigt än Rådet för sine voteringar
i följe af Regeringsformens 14 §.
Gref Fersen, at han vil taga del i alla de påfölgder,
som denna af Secrete Utskottet giorde författning kan hafva.
Frih. Strömfelt, at som han ej är enig med Secrete Utskottet
i anseende til förståndet af den 21 § Riksdagsordningen,
så gior han denne reservation för sig och de sine.
Hr von Post, at som han ingen kundskap äger om saken,
eller de skäl, hvarpå Secrete Utskottet sig grundat, så tager
han i des afslutande ej någon del.
Hr Lagerstolpe, Frih. von Psilander, Hr Kirstein,
Hr Friedenreich, Frih. Fletwood och Bergman förenade sig
med Hr Lilljestiernas i dag giorde reservation.
Efter middagen anmälte sig hos Riddarhus-Secreteraren:
Hr Major Pfeif, Hr Cederschöld, Hr Leijonbrink,
Hr Öfverst-Lieuten. Lillie, Hr Freudenfelt, Frih. Fahlström,
Hr Ulfsax, Hr Blekert Vitingliof, Hr Carl Vitinghof,
såsom fullm. för Hr Tornerfelt, hvilke alle sig conformerade
med Hr Lilljestiernas i dag giorde reservation.
Hr Ludvig von Böhnen fullm. för Gref Hård, at han
ej annorledes förstodo 21 § af Riksdagsordningen än at när
marcher skola ske, alla 4 Stånden dertil böra samtycka.
Hr Ridderschantz, at ehuru han kunde hafva conformerat
sig med en eller annan, dock til at så mycket tydeligare
sig yttra angående 21 § Riksdagsordningen förbehöll sig at
Frih. von Ungerns härom i dag giorde föreställning må blifva
afgiord.
Hr Ulfelt Ridderschantz, hvad förståndet af 21 §
Riksdagsordningen angår conformerade sig med Hr LJlljestierna.
Hr Gardemin, Hr Pauli, conformerade sig med Hr
Lilljestierna.
att sammandraga trupper. Landtmms föreställning. 163
Frih. Hans von Psilander, fullm. för Hr Reichenbach
reserverade at han ingen del tager, emedan skälen äro honom
obekante.
Härmed conformerade sig Hr Psilanderhielm fullm. för
Hr Riddercreutz.
Hr Stahl von Holstein, Frih. Georg Rosenhane, Gref
Nils Bonde, Frih. Diedrich Uxkull, Hr Hammarfelt, Hr
Grunér conformerade sig med Hr Lilljestierna.
Hr Lilljestierna anmälte at Hr Riddercrantz, som är
siuk, hedt honom å des vägnar förklara, at han conformerade
sig med Hr Lilljestiernas i dag giorde reservation.
Hr Axel Reuterholm, at han förenade sig med Frih.
von Ungern i anseende til 21 § Riksdagsordningen och reserverar
plenorum rätt at öka eller ändra hvad Secrete Utskottet
giordt; vidare kan han ej ingå, faute de connoissance.
Hr Cronhaven och Hr Huppenfelt conformerade sig
med Hr Ridderschantz.
Hr Balser, at han såsom okunnig om skälen och omständigheterne
ej kunde häruti taga någon del.
Frih. Joachim von Duben conformerade sig med Hr
Lilljestierna.
Emedan Riddarhus-Secreteraren klåckan siu var utgången,
hade följande Herrar af R. o. A. velat sig angifva, hvilke insändt
sine skriftelige reservationer nemligen:
Gref Carl Frölich, Gref David Frölich, Hr Meijerhelm,
Hr Henrich Hildebrand, Hr Eric Gustav Boije,
Frih. Niclas von Ungern Sternberg1.
Den 23 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Hr Landtm, äskade lind och förestälte, at som vid senaste
sammankomst han ej utan bekymmersamhet under öfverläggningarne
förmärkt någon vivacité, så fordrade des embetes
plikt, R. o. Arns egit ädelmodiga behjertande at hemställa, huru
nödigt och nyttigt det är, at de angelägna rådplägningar, som
hos et så ädelt Stånd förekomma, med saktmodighet och kallsinnighet
handteras, och lära R. o. A. sielfve finna, at al häftighet
icke allenast hindrar Landtmarskalken uti des embetes
1 Dessa i yttersta korthet affattade reservationer har utg. icke ansett
nödigt att bland de öfriga i Bilagorna upptaga.
164 (Febr. 23.) Försök att lugna sinnena.
förrättning utan ock utdrager sakernes afgiörande och slut,
hvarigenom det almänna bästa, som alle böra söka, kommer
at lida; på et så värdigt ställe som detta böra vi allenast med
skäl öfvertyga hvarannan, och fördenskull, sade Hr Landtm.,
beder jag Högh R. o. A. på det inständigaste, at om någon,
som är mindre kallsinnig skulle fälla något ord, hvilket ej voro
så noga vägt, at då en annan, som äger mera af en under rådplägningar
så nödig egenskap, med vänlighet och saktmodighet
derpå ville svara, och i fall den förra än skulle fortfara, så
lärer det lända honom til nog varning, hvad han derigenom i
omdömet hos en så illustre corps förlorar.
R. o. A. betygade öfver denna Hr Landtmarskalkens
giorde föreställning mycket nöije, och förklarade sig densamma
med mycken tacksamhet uptaga.
Hr Didron sade at han för sin del med tacksamhet erkände
denna Hr Landtmarskalkens genereuse föreställning, och
som hans sinnelag voro at med sitt tal aldrig röra någon, så
giorde han sig försäkrad, at hvar och en ledamot uti sine utlåtelser
lärer bruka den aktsamhet och varsamhet, som Ståndets
heder och värdighet fordrar.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville låta alt framfarit utur
minnet och hädanefter noga efterkomma hvad de så gunstigt
behagat bifalla.
Hr Eric Gustav Boije bad at R. o. A., när de äro tilsammans,
ville komma ihåg Ståndets värdighet, at de hade sitt
ursprung af de gamla Göther, at de voro en ädel corps, samt
på hvad rum de voro samlade; at deras giöromål voro at med
skäl och öfvertygelser föra sine angelägne rådplägningar, och
at således alle svåre och hårde utlåtelser måtte blifva långt
borta, med flit och alfvar på den dyra enigheten arbetas, och
denna dagen altså blifva lika som en bot och bättringsdag,
samt at för meningarnes skiljaktighet skuld den ena om den
andra ej må fälla vidriga omdömen.
Frih. H. Wrede sade sig uti sidsta pleno för åkommen
opasslighet skull ej hafva varit närvarande, men at han med
bedröfvelse förnummit at då varit vive debatter; vi äro alle
födde på en bottn och hafva en almän välfärd; jag för min
del tror, at den, som ej är af en mening med mig, vil fäderneslandet
så väl som jag, och om någon skiljaktighet är, så är
den i meningarne, men ej i ändemålet; vår lag visar klarligen
huru sakerne skola afgiöras och at sedan hvar och en sagt
Belöning för Hjärne. Kapten Hamiltons död. 165
sine skäl det blifver vid pluralitetens slut, fast det och voro
med en enda stämmas öfvervigt; när en sak således är afgiord,
hvarföre skal man sedan sättja sig deremot; hvad enigheten
äger för dyrbare förmåner har en af våre ledamöter Hr Hierne
uti et vackert tal vid början af Riksdagen berömeligen vijst,
för hvilket han ej allenast med beröm, utan ock med något
värkeligit tacksamhetsteckn förtient at ihogkommas.
Hr Gustav Eric Boije bad at alt hvad härtils förelupit
må ställas i förgätenhet och at R. o. A. ville deröfver sig
förena, at hädanefter aldrig med orden gifva hvarannan orsak
til missnöje.
Hr G. Ruthenschöld sade sig vilja gå förbi hvad om
enighetens befästande så berömeligen blifvit bifallit, hvartil
han af alt hierta önskade lycka och den store Gudens milda
välsignelse, och allenast påminna i anseende til Hr Hiernes
håldne vackra tal, at han för des välmening och hafde möda
med någon erkänsla må ihogkommas.
Sedan härom något blifvit discourerat,
bifölls uppå Hr Landtm:ns giorde frågan qusestio an, at
Hr Hierne med någon erkänslan blifver ihogkommen, sedan
Hr Landtm, hördt Hr Hierne, om han torde sielf hafva något
härvid at gifva vid handen.
Hr Palmstierna yttrade sig, at han nyligen med glädje
hört Hr Eric Boijes vackra föreställning om enighetens befästande;
skal sådant vinna en önskelig frukt, så måste vi
förena oss at blifva fäste vid lagen; den samma stadgar, at
slutet af alle våre öfverläggningar ankommer på pluralitetens
decision; densamma yttrar sig på tvänne sätt, antingen på et
enhälligt Ja eller och fastän någre Nej höres, när ingen votering
begäres; det andra sättet är genom ordentelig votering;
när en sak på det ena eller andra sättet är afgiord, står den
ju fast, och lät oss sedan ej vidare röra densamma, på annat
sätt kan enighet ej bibehållas.
Hr Ridderschantz sade sig allenast giöra det förbehåld
at innan någon proposition sker den samma förut skrifteligen
må upläsas.
Hr Landtm, berättade at Majoren af Guardet Frih. Sparre
anmäler det Frih. Malcom Hamilton, som varit Capitaine af
Guardiet och ledamot af R. o. A., med döden aflidit, och at
Hr Majoren efter vanligheten gifver tilkänna det vid des begrafning
manskap kommer at sammandragas at skiuta salvorne.
166 (Febr. 23.) Ordn. på Rid darli. Om tillträde
R. o. A. förklarade det vara nog at detta efter vanlig
heten
hos Ständerne tilkänna gifves, och afskickades Riddarhusfiscalen
detta hos de andre Stånden at anmäla.
Det påmintes at på denne Riksdag af R. o. A. blifvit
faststäldt, at hvar och en som på Riddarhuset vill tala, skal
upståendes tala ifrån sitt ställe.
Hr Didron förestälte, at denna förening aldrig så noga
kan tagas, som skulle hvar och en vara förpliktad at hela
sammankomsten igenom sittja på et rum på bänken, eller at
det skulle vara förvägrat, om man med någon sin vän hade
at tala eller öfverlägga, at gå til en annan bänk, förmenandes
at om man i det samma funno något at påminna eller före
ställa,
det voro både mindre ordenteligit och anständigt at
tränga sig tilbaka til sin bänk.
Hr Landtm, förmälte, at om han fingo säga sin tanka, så
trodde han afseendet ej så mycket vara at hvar och en just
skall sittja på sitt ställe hela dagen, utan at en person ej
Hytter sig omkring och nu talar ifrån et, nu ifrån et annat
ställe på Riddarhuset.
Gref H. Gyllenborg sade här vara tält om enighet och
kallsinnighet, livartil han önskade den stora Gudens milda
välsignelse; men om vi vilja uphäfva al misshällighet, så måste
vi gå til källan, nemligen, at när en sak efter vår lag blifvit
faststäld, böra alle icke allenast under utan jemväl och efter
Riksdagen til den samma cooperera; och bad Grefven at de
äldre, som flere Riksdagar bivistat, ville behierta de yngres
lidande; sielfva riket är satt i skiljaktighet, hvilket giordt rådslagen
vacklande, och minskat både vår makt och anseende;
skal en fast enighet återvinnas, så böra vi gifva hvarannan
parole d’honneur at när en sak en gång är faststäldt vi alle
cooperera til ändemålet, alle vilja vi rikets bästa, men i medlen
och utvägarne kunna vi ej alle vara af lika tankar.
Frih. C. W. Cederhielm sade sig vara enig med det,
som blifvit ventilerat; men som Gref Gyllenborg gifvit anledning
at tänka på vår ungdom, så ville han hafva hemstält om
icke en ungdom, hvars goda egenskaper mångom af R. o. A.
lära vara bekante, nemligen den unga Gref Brahe, hvilken
äger det första sätet här på Riddarhuset och är af den ålder,
at han kommer at öpna nästkommande Riksdag, hvilket utan
rörelse och fruktan ej kan aflöpa, ifall han ej förut får bivista
för unge adelsmän. Protokolls-justering.
en så illustre assemblée, om icke R. o. A. skulle behaga tillåta
honom at få vara inne och åhöra rådslagen.
Det discourerades häröfver och förklarade sig åtskillige af
R. o. A. at det voro ganska nyttigt om ungdom af Adelen,
emellan 16 eller 18 til 24 år fingo vara tilstädes at anhöra
öfverläggningarne, emedan de derigenom kunde vinna öfning
och nödig kundskap uti riks- och riksdagsärender; kunnandes
lagen blifva salverad om en serskilt loge bygges, der de med
stillhet kunde afhöra hvad som förehafves.
Andre af R. o. A. påminte, at detta tyckes strida emot
Riksdagsordningen, som ej tillåter någon inträde på Riddarhuset
förr än man fyllt sine 24 år; at denne fråga på förre
Riksdagen varit före och då af R. o. A. blifvit afslagen, at
om de voio orolige eller vid tilfälle ropade Ja och Nej, sådant
kunde förorsaka oreda under R. o. A:ns deliberationer.
Fördenskull som meningarne voro skiljaktige fants af R.
o. A. godt at inhämta den öfver Riddarhussakerne förordnade
Deputationens tankar öfver detta ärendet.
Upsattes följande Extractum Protocolli härom:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 23
Febr. 1741.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande, huruvida i
Riddarhussahbn en loge eller läktare kunde upbyggas, deräst
ungdom af R o. A. ifrån 18 til 24 år kunde til kundskaps
erhållande om riksdagsärender afhöra rådplägningarne; och fants
af R. o. A. jsodt at häröfver inhämta den öfver Riddarhussakerne
förordnade Deputationens Betänkande. Actum ut supra.
Begyntes med upläsande af det den 19 Febr. hos B. o.
A. håldne Protokollet.
Sedan något dermed var continuerat förestälte Hr Lagercrantz
om icke tl uphäfvande af alt missnöje och den oskattbara
enighetens befästande uti et så ädelt Stånd, R. o. A.
skulle vilja sig fö niia at utur de tvänne sidsta dagars Protocoll
de i anledning vf Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 14 R. o. Ä. emellan förde discourser och tal tillika
med de giorde reseivationer kunde utslutas, hvarigenom icke
allenast innom Stånlet en hugnelig förtrolighet skulle befrämjas,
utan ock säiant så väl uti de öfrige Stånden, som
uti hela riket, hafva ei önskelig och fägnesam värkan.
Hr von Hökerstelt och åtskillige af R. o. A. instämde
härmed.
168 (Febr. 23.) Ytterligare strid om Sekreta
Hr Anders Lilljenberg yttrade sig, at lian aldrig annat
förstådt än at det är en Riddersmans rätt at på Riddarhuset
fritt säga sin mening; han ock aldrig beskyllt någon för det
han med honom icke haft lika begrep, och för sin del deruti
funno sin samvetsfrid och säkerhet, at des mening och tanka
må stå i Protocollet, ej til den ändan at bringa andre til något
bifall utan at bruka den honom som en Adelsman tilkommande
rättigheten och ställa sitt sinne tilfreds; altså kunde han för
sin del ej samtycka at de förde discourser och giorde reservationer
utur Protocollet skola utslutas. Yi äro alle derföre hit—
komne, at under vare sammankomster rådgiöra och i enighet
för hvarannan yppa våre tankar; lät vår enighet bestå deri,
at vi upriktigt yttra våre tankar och ej hate eller förtrycka
dem, som äro af olika mening.
Hr Lagercrantz sade sig i vår lag ej finna grund til
sådane reservationer; han ville lämna derhän hunmda de uti
inrikes ärender kunde tillåtas, samt huruvida prejuäicater, som
i lagen ej äro grundade, kunna åberopas, men det kunde han ej
finna tillåteligit, at uti en reservation man genom raisonemens
går i detail af en sak, som fordrar tysthet; skulle i öfrigit R.
o. A. behaga at Protocollet upläses, så voro han ej deremot.
Hr Fabian Löwen förklarade sig enig mod Hr Lagercrantz,
at i utrikes saker, hvilka höra under tystheten, inge
reservationer kunna giöras, men at i öfrigit Iwar och en må
hafva frihet at yttra sine tankar, utan at det illa uptages.
Hr Palmstierna: Hvad är en reservation? Det är et
förbehåld inför en Rätt, at hvad som är giffdt och slutit ej
må ligga mig i vägen, utan at jag må få saken åter up igen;
sådant kan uti Riksdagsärender ej hafva run^ jag har tilförene
häröfver yttrat min tanka; dess utan äro ock desse reservationer
upkomne, sedan saken var afgiord. Gunstige Herrar,
håfve vi varit i skiljaktighet, låtom oss förena oss, at inga
teckn deraf mer qvarblifva.
Hr Wattrang betygade, at han injpt högre önskade än
enighet och välvilja hos R. o. A., och kunde han taga Gud
til vittne, at han som en redelig man o(fi ej annars än i god
mening giordt sin inlagde reservation; h/artil då saken afslöts,
dem, som voro af annan tanka, frihet /emnades. Secrete Utskottets
Extractum Protocolli talar allenast om trouppers sammandragande
til öfning inne i landet, sådant voro ej något
utrikes ärende; och emedan han s<tfi en svensk Riddersman
Utskottets rätt att sammandraga trupper.
giordt sin reservation, uti hvilken han ingen rördt, så kunde
han aldrig förpliktas at för densamma undergå ransakning.
Frih. Stiernstedt: Afseendet med discoursernes och reservationernes
utslutande ur Protocollet är enighetens uprättande,
hvilket Secrete Utskottets ledamöter jemväl åstunda, til at
vinna et så önskeligit ändemål.
Hr Didron: Jag har altid varit af den tankan, at ingenting
är oss nödigare och nyttigare än enighet och förtroende;
och jag förklarade på förre Riksdagen, at den alliance, som
Sveriges Rikes Ständer på det sättet sin emellan giöra, skulle
vara den lyckeligaste och ansenligaste, som på något ställe
slutas kunde; och säger ännu at som skiljaktigheten härrörer
af olika begrep om Riksdagsordningens 21 §, så är, när den
frågan blifvit afgiord, enigheten återvunnen.
Gref Dohna yttrade sig, at enigheten är frihetens fastaste
stöd; at som vi efter vår lag äro sammanskrefne at rådgiöra
och öfverlägga om rikets angelägenheter, så äga vi ock frihet
hvar och en at yttra vår mening; orden kunna ej altid vägas,
men en svensk mans mening för sitt fädernesland kan aldrig
vara vrång; reservationer voro treggehanda; för en Rätt at
bibehålla beneficia juris et processus; innom en Rätt, när en
ledamot är af annan tanka, hvilket likväl mera är et votum;
och en öfvermans reservation, som är skiljaktig från en clients.
Jag har jemväl sidsta gången reserverat mig, och det kan altid
ske så länge vår lag ej ändras; finnes i ens eller annans reservation
något anstöteligit, sådant kan ju hielpas; om saken kan
jag ej utlåta mig innan R. o. A. igenom en vänlig deliberation
giordt 21 § i Riksdagsordningen tydeligare; tages reservationerne
rätt och uptages som emellan bröder, så kunna de ej
hafva någon skadelig påfölgd.
Hr Fabian Löwen: Jag tillägger til mitt förra det som
Hr Didron sagt, at 21 § Riksdagsordningen må giöras klar.
Hr Hammarberg: Jag har altid hållit reservationer för
onödige, ty när jag under discoursen eller sedan yttrat min
mening, är jag säker nog; lät oss ändra namnet, at det heter
votum eller betänckande; och som jag i mitt tycke håller före,
at ordet ansvar vid sådane tilfällen ej väl kan brukas, så torde
alt vara hulpit om de Herrar, som reserverat, ville ändra tourén
i sine Memorialer och ej betjena sig af det ordet.
Hr Ehrenmalm: Hvad mitt yttrande vid förre sammankomsten
angår, så består det i tvänne omständigheter, först
170 (Febr. 23.) Ytterligare strid om Sekr. Utsk:s
hvad jag til Protocollet sade, hvilket jag mig nu så noga ej
kan påminna, men förmodar likväl, at det ej på något sätt
varit anstöteligit; det andra, som jag skrifteligen ingaf, var et
votum och ej någon reservation; jag yttrade mig deri angående
21 § Riksdagsordningen, hvilket ärende jag flere dagar med
ömhet eftertänkt, och funnit store skäl på både sidor. Vill
man i öfrigit kalla det en reservation, så var det allenast i
anseende til mig och ej til någon annan, ty sådan tanka har
altid varit långt ifrån mig.
Hr C. G. Boije: Jag håller reservationer för farlige; här
sägs at de dagen förut varit tillåtne, men alt hvad i lagen ej är
grundat, sådant måste ju rättas; och huru kan någon, som ej
känner en saks omständigheter, giöra reservationer? Yil man
kalla det vota, huru kunna sådana ingifvas sedan en sak är
sluten? Enigheten är nödig, men när lagen vil uttydas emot
lagstiftarens mening, som är rikets säkerhet, huru kan sådant
tillåtas? Här talas til Secrete Utskottets ledamöter, och de
få för tysthetens skuld icke svara; jag hemställer om icke bästa
utvägen är, at Hr Lagercrantzes föreställning vinner bifall.
Hr Falkengren sade sig ej se, at en reservation kommer
för sent, när den sker strax efter at den af Hr Landtmarskalken
giorde frågan blifvit besvarad; ty man kan ej reservera
sig innan man får se i hvad slut de fleste stadnat.
Hr Lilljestierna: Orden reservation och votum äro alt
et i mitt tycke. När förste dagen var svarat med Ja, förbehöllo
sig in instanti en och annan at få inkomma med reservationer,
hvarföre jag ej kan se, at saken då finaliter varit
afgiord, icke eller kan jag finna, at en blott dissensus kan förorsaka
oenighet; ty man ser i Collegier, Rätter och vid andre
tilfällen, at fast meningarne kunna vara åtskilde och emot hvar
annan, så blifver doch deraf ej någon oenighet; om altså detta
ej är ursprunget til skiljaktigheter oss emellan, så lät oss se
hvadan den härflyter; efter mitt tycke består den deri, at en
del hålla före det Secrete Utskottet i förmågo af Riksdagsordningens
21 § til den giorde författningen varit berättigat,
och andre förmena en sådan författning ej kunna giöras utan
samtelige Riksens Ständers samtycke; och detta olika begrepet
är orsaken til al skiljaktighet; om vi altså vilja häfva grunden
til alt missförstånd, så bör denna lagen blifva klar, då är al
oenighet uphäfven både för denna gången och om hädanefter
flere dylike händelser kunde förekomma. Om R. o. A. så
rätt att sammandraga trupper. Bränvins-bränning. 171
behagade; kunde i anseende til de giorde propositioner Protocollet
afhöras, då de giorde reservationer ej torde finnas så anstötelige,
som man sig kanske föreställer; sedan kan man skrida til den
omtalte qusestionen.
Frih. M. von Ungern: Med alt det, som blifvit raisonerat,
är ännu någon mesintelligence öfrig; det är klart, at pluraliteten
var för Ja, hvaruppå de öfrige förbehölts at få giöra reservationer,
hvilket en Riksdagsman aldrig kan förvägras antingen
han vil giöra det mundteligen eller skrifteligen; ty när jag
sitter på Riddarhuset, vare sig som principal eller som fullmäktig,
bör jag, när frågan derom blifver, gifva tilkänna, at
jag har den eller den idéen om lagen, och som de fleste reservationer
utgingo på 21 § Riksdagsordningen, huru den skal
förstås, så är högst nödigt för framtiden at bemälte § sättes i
sitt rätta lius.
Uplästes Hr Carl Mauritz Lilljeliölcs i dag ingifne Memorial,
hvarutinnan han yttrar sine tankar, at Secrete Utskottet
i följe af 21 § Riksdagsordningen til den giorde författningen
varit berättigat, och at igenom R. o. A:ns gifne
bifall al tvist om bemälte §:s förstånd är sliten; at han för
sin del ej finner sig eller andre befogade at giöra någre reservationer;
önskandes at medel och utvägar måtte finnas, som
kunde utestänga alt misshälle emellan plena och något Secret
Utskott på väre Riksdagar. (Bil. N. 4 /.) Sielfva Memorialet
finnes ibland allegaterne til detta Protocoll.
Inkom en Deputation ifrån Borgareståndet, hvilken, sedan
den låtit upläsa och til benägit bifall recommendera et i dag
daterat Extractum Protocolli, hvarutinnan begäres at städerne
samma frihet må lemnäs som Almogen, at på en månad få
bränna bränvin til creaturens understöd, afträdde.
Hr Råfel t upläste utur papperet följande des dictamen
ad Protocollum:
Uti senaste plenidag hörde jag hos Riksens Högh Ridderskap
och Adel af någre derom talas, om icke, i anledning af
den olika mening R. o. A. var utaf angående 21 §:s rätta
förstånd i Riksdagsordningen, detta skulle vara nödigt, at vissa
Deputerade af Stånden trädde tilsammans och om lagens klarare
uttydning öfverlade. Detta häfver sedermera gifvit mig anledning
at litet närmare se på denna quEestion, hvarföre jag med
Högh R. o. A:ns höga grace utbeder mig den förmån at få
yttra häröfver mine tankar. Det är en onekelig sanning, at
172 (Febr. 23.) Ytterligare strid om Sekreta
Sveriges Rikes Ständer är et fritt men dock lagbundit folk,
så at dess frihet, til hämmande af al licence, fotar och stöder
sig på vår antagne fundamentale lag. Denna Riksens Ständers
lag hafva de, som des frihets endaste och fastaste grundpelare,
på det kraftigaste förbundit sig at noga och skyldigt efterlefva,
så at den ibland dem, som til lagens uphäfvande och förändrande
uti sielfva regeringssättet något hemligen och uppenbarligen förehafva
eller stämpla skulle, bör aktas för den almänna säkerhetens
fiende samt anses och straffas som en från fäderneslandet
afsöndrad ledamot och riksens förrädare. Nu hafva väl
Riksens Ständer förbehållit sig om framdeles någon uttydning
eller förbättring dervid behöfdes, sådant på almän Riksdag at
giöra, men så håller jag för min del före, at man noga i akt
taga bör, det man ej skrider til någon explication på den
fundamentale lagen, hvarigenom regeringssättet på något sätt
kan lida. Factum, som gifvit orsaken til denna qusestion om
lagens rätta förstånd, var Secrete Utskottets berättelse til
samtelige plena om et af dess afgiorde ärender, hvilket ehuruväl
det hos Riksens Högh R. o. A. redan är aldeles afgiordt,
och således kan intet mera komma in quaestione, har det likväl
gifvit mig anledning at eftertänka huruvida Secrete Utskottet
ärender af lika beskaffenhet må kunna afgiöra och i verket
ställa eller ej, eller om i anseende til lagens mörkhet, det skulle
behöfvas at Riksens Ständer någon explication deröfver giöra.
Gunstige Herrar, Riksdagsordningen i dess 21 § förmäler, at
emedan efter Regeringsformens 26 § intet hemförlofvat manskap
må til upbrott och tåg upbodas, utan K. Maj:ts med Råds råde
gifne betalning, så skola mycket mindre under varande Riksdag
någre commenderingar eller marcher ske til siöss eller lands,
innan Riksens Ständers samtycke och godtfinnande uti Rådet
inhämtat är. Denne § föreskrifver uttryckeligen på hvars betalning
manskap bör upbodas til upbrott och tåg, nemligen
som ingen befehlhafvare likmätigt Regeringsformens 26 § har
makt at upbåda något hemförlofvat manskap, utom de vanlige
Regiments- och andre möten, utan K. Maj:ts med Råds råde
gifne betalning; altså har H. K. Maj:t allenast den makten emellan
Riksdagarne, dock med det förbehåll, at det sker med Råds råde,
hälst Riksens Ständer då ej äro tilstädes, utan Hrr Riksens Råd
äro i deras frånvaro Riksens Ständers Fullmäktige, och böra
för sine rådslag vara Riksens Ständer som principaler ansvarige.
Under Riksdagarne åter, som Ständerne äro sielfve närvarande,
Utskottets rätt att sammandraga trupper.
så hafva de förbehållit sig at innan någre commenderingar eller
marcher ske, skal Riksens Ständers samtycke och godtfinnande
derom uti Rådet vara inhämtat. At så är skedt häfver R. o. A.
märkt, hvarföre, och om jag rätt mins för några veckor sedan
et sådant Extract af Råds-Protocollet här in pleno uplästes.
Nu, Gunstige Herrar, kunna trouppers marcher och commenderingar
hafva olika ändamål; när något manskap skal marchera
til eller ifrån Oxdiupet eller Vaxholmen, eller på andra ställen,
hvaräst de skola arbeta eller annan dylik förrättning giöra, så
äro sådane marcher af den beskaffenhet, at de i anseende til
des ändemål kunna almänt kunnige giöras och kunna således
altid in plenis hos Riksens Ständer föredragas; men om H. Maj:t
med Råds råde skulle se at för rikets trygghet och säkerhet i
anseende til des grannar, eller för någon nyttig och landet fördelaktig
desseins utförande skulle finna nödigt at i anledning
af den 21 § Riksdagsordningen inhämta Riksens Ständers ja
och samtycke, om icke något manskap borde i anseende til
förenämde orsaker upbryta och på vissa ställen marchera, blifver
det en sak, som hörer ibland de Secreta Propositioner, som H.
K. Maj:t Riksens Ständer föreställer, efter som det i anseende
til utrikes makter och för rikets besynnerliga interesse skull
bör hållas tyst. Nu säger Riksdagsordningens 14 §, at som en
del ärender äro af den beskaffenhet, at de ej hos Stånden in
pleno nota bene, utan i et Secret Utskott företagas och afgiöras
böra; ty skola til Secrete Utskottet utur de tre Stånden visse
Deputerade utväljas. Den 18 § derpå följande utnämner hvilka
ärender höra Secrete Utskottet til, nemligen som orden lyda:
»Secrete Utskottets egenteliga syssla är at utarbeta och afsluta
nota bene de Secreta Propositioner, som Konungen Secrete Utskottet
föreställer, angående utrikes saker, fredsverket, någon
krigsplan, alliancer och flere sådane ärender, som nota bene i
anseende til utrikes makter eller för rikets besynnerliga interesse
skull böra hållas tyste». Härutaf följer, som en ovedersägelig
sanning at, i anledning af den 14 § i Riksdagsordningen kunna
eller böra ärender af sådan beskaffenhet, som i den 18 § nämdes,
aldeles icke hos Riksens Ständer i plenis föredragas och afgiöras,
utan i Secrete Utskottet. Kunna eller böra sådane
ärender, som äro af sådan beskaffenhet, hos Secrete Utskottet
afgiöras, och ej in plenis föredragas och afslutas, så äger ju
Secrete Utskottet i sådane ärenders afgiörande samma makt
som plena, så at hvad Secrete Utskottet i sådane mål gior,
174 (Febr. 23.) Ytterligare strid om Sekreta
det heter at Riksens Ständer det giordt. Ratio eller orsaken
är den: Ehuruväl Secrete Utskottet är deputerat af de frenne
Ståndens plenis, som böra skärskåda allenast de angelägnaste
hemlige mål, så at Secrete Utskottet ej egenteligen kan sägas
vara Riksens Ständer; dock likväl sorn lagstiftarne eller samtelige
Riksens Ständer hafva funnit, at uti et väl bestält regimente
höra ej ärender af den vigtigaste importance i almänhet vid
Riksdagarne afgiöras, emedan det är sielfva lifvet af en dessein,
at den blifver tyst hållen til dess den kan elfectueras, och en
del ärender äro af den beskaffenhet, at ifall de skulle in plenis
uptagas och der afgiöras, kunde de ej med den tysthet och
secretesse handteras och afslutas som sig bör, och kunde således
den aldra hälsosammaste dessein blifva til intet giord, eller
åtminstone misslyckas, igenom andre makters contracarerande;
fördenskull har Riksens Ständer, til förekommande af alla
sådane inconveniencier, funnit nödigt at allenast i sådane ärenders
afgiörande lemna den makt och myndighet til sine Deputerade
i Secrete Utskottet, som Riksens Ständer sielfve äga.
At detta som lagen faststält äfven blifvit practicerat, är klarligen
at inhämtas af åtskillige vid förflutne Riksdagar förefallne
ärender, och i synnerhet vid 1727 års Riksdag, då Sverige
accederade til det Hannoverska förbundet, då det heter uti
Secrete Utskottets under den 15 Martii 1727 afgifne berättelse
til Riksens Ständers plena, at det, nemligen Secrete Utskottet,
velat Riksens Ständer tilkänna gifva at i anledning af Riksdagsordningen
samt den undfångne instruction har Secrete Utskottet
detta ärende til öfvervägande sig företagit, och sedan det
ex actis skärskådat alle omständigheter, stadnat i det slut, at
styrka och råda H. K. Majit at samtycka til denna accession.
Riksens Ständer hafva sedermera, genom deras förordnade Deputerades
underdånige tal til H. K. Majit af den 20 Martii
samma år, utlåtit sig, at de trygga sig vid det slut Secrete
Utskottet i detta mål giordt, och i Riksdagsbeslutet af samma
år står i den 1 §, at sedan Riksens Ständer tagit i öfvervägande
alla skäl och omständigheter, som vid detta allianceverket
förekommit, fast nota bene Secrete Utskottet det allena
giorde, så hafva de, nemligen Riksens Ständer, funnit för riket
nyttigt at i underdånighet styrka H. K. Majit at accedera til
det Hannoverska förbundet. Nu, Gunstige Herrar, ses ögonskenligen,
at det, som Secrete Utskottet giordt, kallar Riksens
Ständer sitt egit giöromål och beslut, så at således alla de
Utskottets rätt att sammandraga trupper.
ärender, som äro af samma beskaffenhet som 18 § i Riksdagsordningen
dem beskrifver, böra efter min oförgripeliga mening,
i kraft af den af samtelige Riksens Ständer antagne och besvurne
lag, enär de af Secrete Utskottet äro afslutne, aldeles
anses såsom af Riksens Ständer afgiorde och beslutne. Alt
derföre underställer jag ödmiukast Riksens Högh Ridderskaps
och Adels mogna skärskådande, om icke lagen är tydelig i detta
fall, och slutar med den canon: Plus valet legum quarn hominum
auctoritas.
Hr Didron: Vi komma ifrån quaestionen; hvad Hr T Alij ehök
och Hr Råfelt upläst kan vara godt, men det förra
Memorialet gifver anledning at sluta likasom ansågo man
Secrete Utskottet för partes; om vi allenast komma til frågans
afgiörande, så stadnar al stridighet; jag påminner mig at vid
förre Riksdagar uti dylike angelägne mål en Stor Secret Deputation
blifvit förordnad, til hvilken ledamöter af Bondeståndet
jemväl blifvit tagne. Lät oss allenast få en klar lag härutinnan.
Hr Landtm.: Vi lära svårligen komma ifrån saken för
nye qusestioner skull, som altid giöras; och hörer jag jemväl
somlige af Herrarne anse begynnelsen af saken såsom ej ännu
afgiord, hvilken likväl af pluraliteten med Ja besvarades. Vi
hafva nu i 2 timar discourerat, och kommit ifrån frågan om
Protocollet skulle upläsas eller ej, hvilket senare man ansedt
som et medel til sinnens förenande; men som nu Frih. Ulfsparre
och flere påstå, at upläsningen må gå för sig, så lärer
det ej kunna undvikas.
Hr Eric G. Boije sade, at det varit på god väg med
enighetens återställande, men nu tyckes saken röras up igenom
Hr Råfelts yttrande; det voro bäst at angående saken, såsom
nu afgiord, ej något uprepades.
Som det nu af en och annan begärtes, altså uplästes til
slutet Protocollet af den 19 Febr., tillika med deras namn,
som sig anmält, at de sig reserverat, och de Herrars, som sine
reservationer skrifteligen insändt, emedan de den 19 om aftonen
sökt Riddarhus-Secreteraren sedan han var utgången.
Hr Palmstierna yttrade sig, at han nyligen förenat sig
med Hr Lagercrantz, at discourserne och reservationerne utur
detta Protocoll måtte utslutas, hvartil han funnit sig så mycket
mer förorsakat, som han viste reservationer under couvert blifvit
sände til Borgareståndet och til Prästeståndet, hvaraf ej annat
kan slutas, än at någon hemlig eller främmande fiende äfven utom
176 (Febr. 23.) Ytterligare strid om Sekreta Utskottets
oss söker at betjena sig af sådane medel at upväcka oenighet;
han ville altså ännu til R. o. A. hafva hemstält, om icke
Hr Lagercrantzes i dag giorde föreställning kunde vinna bifall.
Hr Meijerhelm begärte, at Hr Palmstierna måtte gifva
vid handen, hvem som under couvert sändt reservationer til de
andre stånden.
Hr Lagman Wattrang sade sig med grämelse höra, at
dem som inlagt reservationer, ibland hvilka han jemväl varit,
tillägges som skulle de sådane reservationer hafva kringsändt
til andre Stånd, eller dervid haft afseende på utrikes makter;
och påstod at om sådant sägs, det ock bör bevisas.
I det samma upväxte på Riddarhuset en besynnerlig häftighet,
så at en del af R. o. A. i hast begofvo sig ifrån sine
ställen och samlade sig på stora gången och på tvärgångarne,
dit Hr Landtmarskalken sig strax skyndade, och igenom föreställningar
stillade denna rörelsen, så at hvar och en åter
förfogade sig på sitt ställe.
När nu R. o. A. hade satt sig på sine rum och alt var
vordet stilla, förestälte
Hr Landtm., at R. o. A. nu haft et ögonskenligit och
eftertänkeligit prof, hvad det kan blifva af när sakerne med
häftighet handteras, lämnandes til R. o. A:ns eftertanka, hvad
påfölgder sådane rörelser kunna hafva. Hr Landtm, bad jemväl
R. o. A. föra sig til sinnes, hvad värkan miner och åtbörder
kunna hafva; de komma ej til Protocolls men utvisa mer än
ord någon tid kunna giöra; och som R. o. Arns sinnen nu så
tyckes vara rörde, at man ej kan vara säker om tranquilliteten,
så hemstälte Hr Landtm, om icke R. o. A. nu skulle vilja
skiljas åt, och öfverlägga huru man med mera tranquillité
härnäst må kunna sammankomma.
Hr Palmstierna: Hvar redelig svensk man lärer med
grämelse sedt en sådan rörelse som denna på vårt Riddarhus;
hvad skola våre medbroder, hvad skola utrikes makter tänka,
när en sådan rörelse upväxer för det man talar om de consequenser,
som reservationer kunna hafva och vid detta tilfälle
haft; och när man utan at röra någon allenast berättar
hvad man hördt? Sägen bröder, har ingen hördt det
mer än jag?
Härtil svarades af åtskillige, at de hördt detsamma.
Vid detta tilfälle talades åter af många på en gång och
då Hr Landtm, åter skaffat liud, fortfor
rätt att sammandr. trupper. Gyllenstierna. Militärkommender. 177
Hr Palmstierna: Jag förlitte mig på vårt i dag så enhälligt
giorde aftal, at vi i enighet och förtrolighet skulle afgiöra
sakerne, och talte til Protocollet; jag har ej adresserat mig til
någon ej eller rördt någon, emedlertid assaillera mig Hr Freudenfelt,
Hr Georg Löwen, Hr Meijerhelm och Hr Wattrang och
vilja jag skall skaffa bevis; jag har tält som en redelig man
och aldrig påtagit mig onus probandi.
Hr Landtm: Hr Palmstierna har ej åtagit sig onus probandi
och flere hafva hördt det; man kan ej exponera så brafve
män någon mezentendu. Få vi nu skiljas åt?
Härtil svarades med Ja;
Och R. o. A. skildes åt.
Den 28 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Hr Landtm, äskade liud och bad at R. o. A. ville hafva
den godheten, at hvar och en efter möjelighet blifver ständigt
på sitt rum, samt at ingen annan upstår än den, som anmäler
sig at tala.
R. o. A. förklarade sig sådant vilja iakttaga.
Hr Landtm, förmälte, at som Baron Johan Gyllenstierna,
hvilken är Riksdagsman, i natt blifvit häftad, så borde det vara
det första at gifva R. o. A. orsakerne och omständigheterne
häraf tilkänna; men aldenstund Secrete Utskottets Extractum
Protocolli om denna saken nu är under renskrifning och straxt
lärer blifva ingifvit, hemstälte Hr Landtm, om icke imedlertid
begynnelse kunde giöras med andre sakers företagande, och som
härvid ej något påmintes;
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 26 Fehr.,
hvarutinnan enligit Riksdagsordningens 21 § Riksens Ständer
tilkänna gifves, at de 145 st. båtsmän af Andra Västernorrlands
Compagniet, livilke til arbete här på Skepsholmen förledit år
upbådade blifvit, komma at gå härifrån til deras hemvister i
landsorten.
R. o. A. förklarade, at de härvid intet i underdånighet
hade at påminna.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
21 Fehr., hvarutinnan Riksens Ständer hemställes om icke för
Wexiö domkyrka, som förledit år genom liungeld blifvit afbränd,
Adelns Protokoll 1740—1741. 12
178 (Febr. 28.) Vexiö domkyrka. Stockhls sluss. Landsh.boställen.
uti 3 års tid tvänne vilkorlige collecter om året kunde beviljas,
samt genom stamböcker medel öfver hela riket samlas, förutan
thet, som the mäst förmögne kyrkor i Wexiö stift kunna
bidraga.
Detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifölls af
R. o. A.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 10 Febr.,
hvarmedelst K. Maj:t med Riksens Ständer i nåder communicerar
Commerce-Collegii infordrade utlåtelse af den 13 Januarii
nästlidne, angående slussens och hambnarnes här i staden i
stånd sättjaude, hvilket Betänkande K. Maj:t i nåder bifallit,
samt i anledning deraf des nådiga befalning til Öfver-Ståthållaren
Baron Fuchs låtit afgå.
Det påmintes, at i anledning af et ifrån Bergs-Deputationen
på förleden Riksdag inkommit Betänkande, Riksens Ständer då
härom en underdånig föreställning til K. Maj:t låtit upgå, och
at fördenskull detta Extractum Protocolli til Bergs-Deputationen
kunde remitteras.
Uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan, remitterades
ofvanbemälte Extractum Protocolli til Bergs-Deputationen.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 13 sidstl.
Januarii, hvarvid var bifogat Camar-Collegii underdåniga skrifvelse
af den 14 November 1740, jemte et projecterat reglemente
för Landshöfdinge-husens byggnader och reparationer, och 3 ritningar
och förslag til Landshöfdinge-residence-husens byggande
af steen, hvaröfver K. Maj:t Riksens Ständers underdåniga utlåtelse
förväntar.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 23 sidstl.
Januarii, hvarvid var bifogat Cammar-Collegii underdåniga Betänkande,
angående Eskilstuna manufactur-verks med de derunder
hörande lägenheters försäljande utom börd, hvilke verk
Öfverstinnan Woynarofska och des son Stanislaus Woynarofski
til Corporalen vid K. Majits Lifcorps Hr Ridderhof och des
broder Brukspatronen Rothof emot en summa af 173,000 dal.
kint vilja försälja, men detsamma i följe af et med CamarCollegium
den 11 November 1731 ingångit contract K. Maj:t
och cronan til inlösen först hembiuda; hvilket inlösande CamarCollegiuin
nu för tiden ej finner nyttigt eller nödigt; hemställandes
til K. Maj:ts nådiga välbehag, om icke oftanämde
egendoms försäljande utom börd må kunna för sig gå; dock
Eskilstuna manuf.verk. Krigsbefälets besvär. Lotsväsendet. 179
at i fall samma egendom sedermera ifrån Brukspatronen Rothof
och dess broder skulle komma utom börd at försäljas, samma
lösningsrätt då må vara K. Majit och cronan förbehållen, sorn
med Öfverstinnan Woynarofska är betingad.
R. o. A. biföllo, at Brukspatronen Rothof med des broder
denna egendom, enligit K. Camar-Collegii afgifne underdåniga
Betänkande, sig måge tilhandla.
Uplästes K. Maj:ts nådiga remiss af den 3 Febr. uppå
Feltmarskalkens Frih. Hamiltons underdåniga Memorial jemte
Krigsbefehlets af de indelte regimenter til häst och fot vid
denne riksdag ingifne besvär.
Krigsbefehlets besvär remitterades til Landt- och SiöMilitise-
CEconomie-Dep utation en.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 17 Febr.,
hvarmedelst K. Majit med Riksens Ständer i nåder communicerar
den omständigheten af Ammiralitets-Collegii Riksdagsrelation,
som angår lotsväsendet, såsom ock de af bemälte
Collegio författade nya lots-taxor.
Remitterades til Landt- och Siö-Militiae-CEconomie-Deputationen.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
27 Febr., hvarutinnan vid handen gifves huruledes Secrete
Utskottet med mycken bedröfvelse måst förnimma hurusom
ganska angelägne och riksvårdande ärender blifvit tid efter
annan til rikets skada utspridde, hvilket föranlåtit Secrete
Utskottet at söka utspana på hvad sätt sådane angelägne
ärender kunde vara utkomne och i otid hos främmande håf
kunnige giorde, och omsidor genom sin försorg kommit i erfarenhet,
at Prsesidents-Secreteraren uti K. Majlis och Riksens
Cantzlie Baron Johan Gyllenstierna åtskillige gånger och serdeles
om onsdags nätterne gådt til Ryska Envoyén Bestucheff,
och omsidor har han om natten emellan den 25 och 26 i denne
månad klåckan half et blifvit, vid det han tillika med den
Meklenburgiska Secreterare!! Köppen kommit utur bemälte Envoyées
hus, angripen och på flyende fot ertappad, och sorn
bemälte Baron Gyllenstierna har chiffern samt många angelägne
riksvårdande ärender sig bekante, och Secrete Utskottet funnit
et sådant med en främmande minister af honom om nattetid
plägat omgänge för ganska eftertänkeligit, straffbart och skadeligit,
i synnerhet som honom utom tilstånd vid tiensts förlust
ej en gång varit tillåteligit at om Husa dagen besöka främ
-
180 (Febr. 28.) Gyllenstiernas häktning. Ursk.Deput. Lön-liqvid.
mande Ministrer; fördenskull har Secrete Utskottet nödgats at
försäkra sig om hans person och skrifter, af hvilke Secrete
Utskottet vidare uplysning lärer inhämta, då Secrete Utskottet
Riksens Ständer skal vid handen gifva, på hvad sätt detta
brott torde komma lag likmätigt at undersökas och afdömas.
Emedlertid som bemälte Baron Gyllenstierna är Riksdagsman
förmäler Secrete Utskottet sig ej underlåta bordt Riksens Högh
Ständers plena sådant at berätta.
Hr Didron yttrade sig, at det är väl, at Secrete Utskottet
kommit under väder med sådane saker, som om de länge fädt
continuera hade kunnat lända riket til största skada.
Vid förbemälte Extractum Protocolli ifrån Secrete Utskottet
giordes af R. o. A. inge påminnelser.
Uplästes den ifrån Urskilnings-Deputationen inkomne förteckningen
uppå de af bemälte Deputation såsom Riksdagsärender
antagne och til sine behörige Deputationer remitterade
ansökningar.
Så anmältes ock den ifrån Urskilnings-Deputationen upgifne
förteckningen öfver de ansökningar, hvilke såsom ej varande
Riksdagsärender af Deputationen icke blifvit antagne. Som det
var något lidit på tiden, kom bemälte förteckning för denna
gång för R. o. A. ej at upläsas.
Hr Landtm, hemstälte, om icke desse Urskilnings-listor
måge blifva tryckte, såsom det uppå förra Riksdagen skedt;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Och alden stund på förra Riksdagen af samtelige Stånden
blifvit faststäldt, at urskilnings-listorne skola tryckas; ty holts
af R. o. A. före det vara nog at Talemännen, som redan öfverenskommit
är, hvar och en i sitt Stånd anmäla at härmed vid
denne Riksdag på samma sätt kommer at förhållas.
Uplästes et Extractum Protocolli ifrån Urskilnings-Deputationen
af den 21 Febr. med et bifogat Memorial af Vicecorporalen
vid K. Maj:ts Lif-Drabanter Hr Pehr Stierncrona,
hvilket han samma dag hos Deputationen ingifvit, angående
restitution af fatalierne til liquidations utbekommande för framlidne
Commendanten Danquarts löningsfordringar, hvilke tillika
med al den egendom han efter sig lemnat Hennes K. Maj:t
genom nådig Resolution af den 15 October 1719 af gunst och
nåde tilerkänt de tvänne omyndige barnen, som uti deras faders
brott ingen skuld eller delaktighet kunnat hafva, förmälandes
Deputationen, at Vice-Corporalen i anseende til de af honom
Truppsaramandragning i Finland. BränvinB-bränniDg. 181
andragne omständigheter icke förr kunnat denna ansökning
hos Riksens Ständer anmäla.
Resoh: I anseende til de anförde skäl funno R. o. A.
billigt at Memorialet antages, och remitterade detsamma til
Secrete Utskottet.
Uplästes det i följe af Riksens Ständers remiss af Secrete
Utskottet projecterade svaret uppå Bondeståndets Extractum
Protocolli af den 16 Febr. angående artilleriets flyttjande och
regimenternes närmare sammandragande i Finland.
I anledning af Frih. von Ungerns föreställning,
funno R. o. A. godt, at bemälte projecterade svar blifver
på bordet til nästa sammankomst.
Föredrogs Borgareståndets Extractum Protocolli af den
23 Febr., angående samma frihet för städerne, som Bondeståndet
begärt, at på en månad få bränna bränvin.
Frih. Henr. Wrede förestälte hvad svår påfölgd det skulle
hafva om en almän frihet skulle lemnäs at i städer och på
landet en månad bränna bränvin i anseende til den knappa
tilgång, som nu är i riket på spannemål, så at man hade at
befara det för en sådan frihets skull folket på många ställen
kunde komma at lida hungersnöd, i synnerhet som man redan
måst undsättja åtskillige landsorter med spannemål, hvarföre
han för sin del höllö före, at ehuruväl R. o. A. bärtil redan
samtykt i anseende til Almogen, dock som Borgareståndet nu
påstå detsamma, så voro bäst at hela saken til Camar-CEconomieDeputationen
remitterades med des Betänkande så väl öfver
qusestionen an som qusestionen quo modo at inkomma; varandes
at förmoda, när Bondeståndets ledamöter i Deputationen behörigen
blifver förestält, hvad svåre påfölgder deras begäran
kan hafva, Ståndet ifrån densamma torde afstå.
Det förestältes af Hr Didron och åtskillige flere, at som
R. o. A. en gång samtyckt til Bondeståndets begäran, så kan
man nu ej väl derifrån afgå.
Efter något ytterligare discourerande och uppå
Hr Landtm:ns giorde fråga, stadnade R. o. A. i det slut,
at detta Borgareståndets Extractum Protocolli remitteras til
Camar-CEconomie-Deputationen, som derpå projecterar svar til
nästa plenum.
Denna Resolution skrefs på documentet, hvilket til at vinna
tiden strax til de andre Stånden afsändes.
182 (Febr. 28.) Urskilnings-Deputationens mern.
Uplästes Urskilnings-Deputationens Memorial, innehål-,
landes berättelse örn dess nu til slut bragte förrättning; och som
någre personer nu återkommit med samma ansökningar, som
tilförene och vid sidsta Riksdag af dåvarande UrskilningsDeputationen
blifvit afslagne, hvarigenom de giordt sig skyldige
til den uti 1738 års Förordning utsatte plikten af 100 dal. sint,
men bemälte personer äro alle uti ganska fattigt och uselt tilstånd,
så hemställer Deputationen om icke de för samma böter
nu kunna förskonas.
Det discourerades häröfver och anfördes å ena sidan huru
nödigt det är, om friheten rätteligen skal vårdas, at lagen noga
och strängeligen handhafves, och at Ständerne, hvilke sielfve äro
lagstiftare, intet öfverse när dem emot brytes, på det igenom prejudicater
och skonsmål folket efter hand ej måge förlora den vördnad
och fruktan man för lagen hafva hör; samt at således desse
ifrån den plikt, hvartil de giordt sig skyldige, ej kunna befrias;
hvarvid å andra sidan förestältes, at ehuru lagen med al
rigueur bör hållas, så voro dock härvid en åtskilnad at giöra,
och voro det ganska ömt at med al stränghet förfara emot
undersåtarne när de vilja klaga sin nöd. Dessutan berättas
desse vara fattigt folk, som ej förmå erlägga böterne och til
äfventyrs om Förordningen ej så noga varit underrättade; man
kunde altså med dem för denna gången öfverse til des förbemälte
lag konnno bättre i gång, isynnerhet som det ibland
händer at plena uptaga Memorialer, de der ej gådt igenom
Urskilningen, hvilket jemväl på denne Riksdagen sig torde
hafva tildragit; hvarföre det ock hos de andre Stånden torde
upväcka upmärksamhet, om med detta fattige och okunnige
folket efter lagens stränghet skulle handlas, men i anseende til
det tilkommande kunde man taga behörige mått.
Hr Landtm, förestälte, at om R. o, A. vid detta tilfälle
efter lagens stränghet skulle förfara och de andre Stånden
skulle falla på förskoning, så hade sådant en sämre verkan;
hemstälte altså om R. o. A. skulle behaga bifalla, at böterne
för denna gången eftergifvas; men på det folket bättre måge
vänja sig til lagens noga efterlefnad, och at af prejudicater ej
giöra sig hopp om förskoning, voro bäst at nödig hand hålles
öfver Executions-verket emellan Riksdagarne; och giorde Hr
Landtm, frågan om icke Urskilnings-Deputationens tankar för
denna gången bifallas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Landshöfd:nes Riksdagsber. Eftergift å kronoutskylder 183
Skrefs altså på Urskilnings-Deputationens Memorial följande
Resolution:
R. o. A. biföllo at böterne för denna gången eftergifvas.
Uplästes Extract utur Cdmar-CEconomie-Deputationens
Protocoll af den 20 Februarii med bifogad förteckning på de
Hrr Landshöfdingar, hvilke med sine Riksdagsberättelser icke
inkommit, hemställandes Deputationen om icke Riksens Ständer
i underdånighet skulle behaga anhålla, det täktes K. Majit
nådigst så förordna, at desse Herrar Landshöfdingar blefvo i
nåder anbefalte sin skyldighet härutinnan ofördröjeligen at
efterkomma.
Detta Extractum Protocolli bifölls af R. o. A.
Uplästes Extract af Almänna Besvärs-Deputationens Protocoll
af den 26 Februarii, hvarutinnan i anledning af 9 §
uti Bondeståndets på denne Riksdag ingifne Almänna Besvär
och den i bemälte § begärte eftergift af crono-utskylderne för
förledit år på tlie orter, ther missväxt varit, Deputationen hemställer,
om icke hos K. Majit i underdånighet kunde anhållas
thet samtelige Landshöfdingarne blefvo anbefalte at beordra
vederbörande crono-betjente, det de med utmätningar hos Almogen
å de orter, der misväxt timat, för förledit års cronoutskylder
antingen aldeles innehålla, eller dermed vahrsamt
förfara, alt efter omständigheterne.
Det discourerades härvid at öfver missväxt ej behörigen
och med ti 1 för 1 åtelighet kan ransakas utan på vintertingen,
hvilka redan äro förbi, och at det voro betänkeligit at lemna
i crono-betjenternes ompröfvande huru med utmätningen hos
bonden skal förfaras; dessutan bör den aktsamhet härvid brukas,
at et sådant begärt upskof och lindring på andre orter ej
tillåtes än der almän missväxt varit, emedan, om det blefvo
generelt, cronan skulle kunna komma at mista en ganska stor
del af sin inkomst; och som Landsliöfdinge-instructionen jemte
flere Förordningar nogsamt visa på hvad sätt med utskyldernes
inkräfvande af Almogen vid timad missväxt förfaras
skal, så tyckes bästa och säkraste vägen vara, at de länen,
som lidit, med denna ansökning hos K. Majit i underdånighet
sig anmäla.
Det påmintes rätta vägen vara, at de, som lidit missväxt,
angifva sitt tilstånd hos Landshöfdingarne, hvarvid erindrades,
at som på det sättet för långt på tiden torde utgå, så voro
bäst, at de län, härader, sochnar och byar, som lidit almän
184 (Febr. 28.) Eftergift å utekylder. Bränvin.
missväxt, hos K. Maj:t sig i underdånighet anmäla, hvilken
igenom Landshöfdingarne härom i nåder lärer förordna.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga,
blef detta senare af R. o. A. bifallit, och skrefs på detta
Almänna Besvärs-Deputationens Extractum Protocolli följande
Resolution:
Dito: Resolverades at de län, härader, sochnar och byar,
som lidit alman missväxt, hos K. Majit i underdånighet sig
anmäla, då K. Majit härom i nåder lärer förordna.
Hr Goes och Hr Ruthenschöld påminte, at de besvär,
som R. o. A. af en och annan provintz kunna hafva at andraga
och redan ingifvit, måtte komma til utarbetande, så at
behörige Resolutioner derå måge erhållas.
Hr L andtm. uprepade hvad i anseende til sådane besvär
vid denne Riksdag faststält blifvit, och hemstälte om icke altså
de ingifne puncter, sedan de af R. o. Arns ledamöter i Almänna
Besvärs-Deputationen blifvit öfversedde, R. o. A. komma at
föredragas, då R. o. A. om de samma sig vidare lärer yttra.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr C. G. Boije förestälte huru högnödvändigt det är, at
af Riksens Ständer behörige mått tages, nu sedan brännande
i riket blifvit förbudit, at icke bränviner utifrån i öfverflöd
införskrifvas, och icke allenast ansenlige penningar dragas utur
landet, utan ock odygden och den gamla inritade vahnan med
denna skadeliga drycken blifver styrkt, hvarom anläggningar
redan torde vara giorde.
Gref H. Gyllenborg berättade at til Camar-(EconomieDeputationen
tvänne Memorialer detta angående blifvit remitterade;
och at altså bemälte Deputation med sitt Betänkande
härom til Riksens Ständer lärer inkomma;
och anmodades Gref Axel Wrede Sparre at i Deputationen
skynda på detta ärendets utarbetande.
R. o. A. skildes åt,
Den 5 Martii.
Emedan Secrete Utskottet i dag varit tilsammans, altså
samlades R. o. A. ej förr än klåckan tio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af detta dato, hvarutinnan Secrete Ut
-
Kommission öfver Gyllenstierna.
185
skottet i följe af dess Extractum Protocolli af den 27 Februarii
gifver tilkänna, huruledes såväl af Baron Gyllenstiernas berättelser
som andre omständigheter befunnits Riksens trygghet
och säkerhet therpå bero, at saken med behörig tysthet blifver
handterad, och fördenskull i följe af Riksdagsordningens 13 §
bör af Secrete Utskottet uptagas, undersökas och afdömas,
hvartil Secrete Utskottet 12 af sine ledamöter utnämdt, kommandes
de flere, som härutinnan kunna blifva delaktige, med
hvad mera som härvid inlöpa kan, på lika sätt och af samma
ledamöter jemväl at uptagas och afdömas; förklarandes Secrete
Utskottet sig vara af den tankan, at alla desse ledamöter vanlig
domare-ed förut böra aflägga, och at med thenna sak sedermera
förfares aldeles efter Sverges beskrefne lag samt then Secrete
Utskottet likmätigt förbemälte 13 § åliggande plikt; och som
nödigt vara vill, at undersökningen med al skyndesamhet blifver
företagen; altså förmäler Secrete Utskottet sig utan upskof
hafva velat gifva Riksens Högl. Ständers plena thetta tilkänna.
Vidare uplästes den bifogade förteckningen på desse tolf
Deputerade, hvilke voro:
Af Ridderskapet och Adelen:
Gref De la Gardies fullm. Frih. Eric Germund Cederhielm,
Frih. Henr. Wrede,
Hr Caspar Gyllenhåth, Hr Olof Ehrencreutz,
Hr Lars Benzelstierna, Hr Carl Gustaf Löwenhielm.
Af Prästeståndet:
Biskopen Henr. Benzelius, Professor Winbom,
Domprobsten Osander.
Af Borgareståndet:
Rådman Bröms, Borgmästaren Sahlin,
Borgmästaren Bonander.
Som inge påminnelser giordes, begärdes af en och annan
af R. o. A. at med andre sakers företagande må begynnas.
Hr Didron förklarade sig af den tankan, at fast inge
påminnelser blifvit giorde, kunde likväl, som vid andre saker
vanligit är, frågan giöras af Hr Landtmarskalken om det, som
nu blifvit upläst, af R. o. A. bifalles.
Hr Landtm, förmälte at som detta allenast är en notification
i följe af Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
186 (Mars a.) Svar till Bonde-st. ang:de trupp
27
Febr., så kunde til R. o. A. ingen fråga giöras, isynnerhet
som vid det nu upläste Protocolls-Extractet inge påminnelser
blifvit giorde.
Uplästes det af Secrete Utskottet projecterade svaret til
Bondeståndet, hvilket project sedan R. o. Arns sidsta sammankomst
legat på bordet, af innehåld, at R. o. A. samt Prästeoch
Borgarestånden tagit i öfvervägande det ärbara Bondeståndets
Extractum Protocolli af den 16 Februarii (hvars innehåld
korteligen uprepas) samt at välbemälte 3 Stånd ej underlåta
bordt det ärbara Bondeståndet til vänligit och förtroligt svar
lemna l:o At Secrete Utskottets giöromål enligit Riksdagsordningens
18 § är at utarbeta och afsluta de ärender, som i
anseende til utrikes makter eller för rikets besynnerliga interesse
skuld böra hållas tyste; 2:o At ehuruväl Bondeståndet vid detta
tilfället åberopat sig Riksdagsordningens 21 §, så finna dock de
3 Stånden orden i samma § tydelige, at sådant endast Rådet
til efterrättelse stadgat är, hvilket ock äfven vid detta tilfälle
blifvit i akt tagit, då K. Majit och Rådet uppå den i Finland
commenderande General-Lieutenantens förfrågan och underställning
om artilleriets flyttjande, icke dervid velat lägga handen,
innan K. Majit deras af Riksens Ständer bifall i nåder inhämtat,
som de secrete ärenders utarbetande och afslutande
enligit fundamental-lagen anförtrodt är; 3:o intyga de förre
Riksdagshandlingar, at Secrete Utskottet icke mer då än nu
upgifvit de ärender, som böra tyste hållas, än mindre at R. o. A.
samt Präste- och Borgarestånden sådant åstundat, eller bifallit
det ärbara Bondeståndets i så måtto giorde begäran; 4:o förbindas
igenom Riksdagsordningen, som ock Riksdags-fullmakterne,
så väl hvart och et Stånd, som hvar och en ledamot
deraf, at ställa sig fundamental-lagen til skyldig efterlefnad
och rättelse; och således förmoda de öfrige Stånden, at det
ärbara Bondeståndet af sig sielf lärer finna, at denna Secrete
Utskottets anstalt icke kunnat med Ståndens plenis communiceras,
innan til rikets säkerhet om thess fullbordan och verkställighet
blifvit föranstaltat. Hvad den til Finland skedde
transporten angår, så äro de 3 Stånden försäkrade, at Secrete
Utskottet i anledning af Regeringsformen och Riksdagsordningen
detta ärendet jemväl behörigen skärskådat; för öfrigit giöra de
3 Stånden sig försäkrade, at Secrete Utskottet, äfvenså hos det
ärbara Bondeståndet som hos dem, äger det förtroende, at vid
alla des giöromål det ställer sig Regeringsformen och Riksdags
-
sammandragniugen i Finland.
187
ordningen til efterlefnad, och således icke utur akt låter at til
Riksens Ständer upgifva alle sådane mål, som i följe af fundamentale
lagen böra och kunna til Ståndens kundskap komma.
Frih. von Ungern förestälte, at som pluraliteten hos R. o. A.
vid detta tilfälle funnit at 21 § af Riksdagsordningen så skal
förstås, som i det nu upläste projectet anfört finnes, så hade
han i anseende til det, som af Secrete Utskottet i anseende til
troupperne föranstaltat blifvit, ej något at påminna, och at han
altså härutinnan biföllo, at detta svaret må blifva som det nu
projecterat är; men ville likväl hafva hemstält, aldenstund icke
allenast en del af R. o. A. utan ock hela Bondeståndet angående
bemälte § haft et annat begrep, om icke i detta nu upläste
svaret tillika kunde inryckas, at om Riksens Ständer hädanefter
skulle finna nödigt at gifva oftabemälte 21 § i Riksdagsordningen
mera lius eller densamma på annat sätt än nu skedt
förklara, Secrete Utskottet då bör ställa sig til efterrättelse,
hvad Riksens Ständer således slutandes varda.
Hr Palmstierna sade sig derutinnan bifalla Frih. von
Ungern, at Secrete Utskottet ej kan undandraga sig at åtlyda
hvad Riksens Ständer fastställa.
Hr C. G. Boije: Jag är jemväl härmed enig; men med
Frih. von Ungerns goda lof vil jag säga, at om en sadan
tilläggning i detta svaret til Bondeståndet sker, så skulle det
hafva det anseende, som contradicerade vi oss sielfve.
Frih. von Ungern sade sig ej kunna tro, at det skulle
anses för någon contradiction när man på sätt, som han vid
handen gifvit, bifaller det som skedt och uti tilläggningen talar
allenast om framtiden; och skulle jemväl Bondeståndet härigenom
fägnas och upmuntras samt finna svaret behageligare,
emedan Ståndet på förberörde sätt förstådt denna Riksdagsordningens
21 §.
Frih. H. Wrede yttrade sig det vara en Riksens Ständer
ostridigt tilliörande rättighet, at Secrete Utskottet bör efterfölja
hvad af dem fastställes; men hemstälte om det nu voro tid
at anse bemälte 21 § för mörk, emedan Bondeståndet deraf
kunde taga styrka i sitt giorde påstående, at den af Secrete
Utskottet giorde författningen om troupparnes närmare sammandragning,
hvilket likväl var et ärende, som då fordrade tysthet,
til dem förut hade bordt refereras.
Frih. Ungern förklarade, at Bondeståndet ej kunde taga
någon styrka i sitt giorde påstående när man, som sagt är,
188 (Mars 5.) Svar till Bonde-st. ang:de trupp
fastställer
det som skedt, och gior tilläggningen allenast i anseende
til framtiden.
Hr Boije sade sig hålla et sådant förbehåld, hvad det
tilkommande angår, för öfverflödigt, emedan uti företalet i
Regeringsformen Riksens Ständer sig förbehållit, at om någon
uttydning eller förbättring dervid behöfves, sådant at giöra;
och när det sker, måste Secrete Utskottet sig aldeles derefter
rätta.
Frih. C. O. Hamilton yttrade sig, at han den föreslagne
tilläggningen väl skulle bifalla, om han ej fruktade at Bondeståndet
då skulle anse lagen för mörk; det voro vist, at en mörk
lag autentice bör expliceras, men at nu anse en lag för mörk,
hvilken igenom 7 Riksdagars praxis blifvit stadfäst och uplyst,
det höllö han för farligit. Pluraliteten har redan gifvit til—
känna huru 6 § i Regeringsformen samt 18 och 21 §§ i Riksdagsordningen
böra concilieras; et rike bör i fredliga tider vara
omtänkt på alliancer och sitt försvar, sådant kan ej ske förutan
behörig tysthet; och hade lagen ej lemnat den utvägen,
at sådane saker skulle hållas tyste, hvilket erhålles genom et
Secret Utskott, så hade det varit det största fel, som in politicis
kan begås, ty då voro ej något moyen, hvarken at taga sin
egen nytta i akt eller at förekomma andras anläggningar; jag
tilstår at om et Secret Utskott aldrig varit til, utan nu voro
in fieri, så skulle jag styrka at des myndighet blefvo sådan,
som pluraliteten nu funnit; ty när andre mäktige stater och
republiquer kunna anförtro äfven så vigtige ärender uti mindre
antal och ofta 3 personers händer, så kunna vi med mera
säkerhet trygga oss til 100 af våre medbroder. Förstånd, käckhet,
ed och samvete gifva den bästa instruction.
Hr Didron: Yi hafva nu 3 månader varit tilsamman
och finna, at genom skiljaktigheter i meningarne Riksdagsärendernes
drift mycket blifvit hindrad; som vi alle hafva god
intention och kärlek för vårt fädernesland, så låtom oss ock
inbördes hafva förtroende til hvarannan och til väre Deputerade,
hvilka ej eller böra förtänka oss, at vi in plenis som
fritt och ärligt folk säga vår mening; för al ting beder jag,
som jag ofta giordt tilförene, at vi under öfverläggningarne med
hvarannan fly alle sensible ord.
Uppå Hr Hammarbergs begäran uplästes des i dag ingifne
Memorial angående detta project til svar åt Bondeståndet,
hvarutinnan på den grunden, at ehuruväl visse mål, som böra
sammandragningen i Finland.
189
hållas tyste, igenom vår lag Secrete Utskottet anförtrodde äro,
och deribland jemväl sådane finnas, hvilke fuller til sine omständigheter
fordra en besynnerlig tysthet, dock i anseende til
sielfva saken almänt kunna blifva uptäkte, hvilkas öfvervägande
och afslutande Riksens Ständer som jura eminentia et summa:
majestatis sig förbehållit, Hr Hammarberg förklarar dess oförgripeliga
mening vara at under de senare commenderingar til
siöss och lands böra räknas, om hvilka uttryckeligen beskrifves,
hvarutinnan den efterrättelse, som Rådet häfver at inhämta, bör
bestå, nemligen uti samtelige Riksens Ständers samtycke och
godtfinnande; hvilket alt Hr Hammarberg förmäler sig ej anföra
at dymedelst vilja giöra den ringaste anmärkning emot
det, som redan blifvit faststäldt och belefvat, isynnerhet som
han vid närmare eftersinnande kunnat sluta, at denna saken
varit af en besynnerlig och granlaga beskaffenhet, som intet
tålt något drögsmål eller vidlyftigt ventilerande, och at derföre
en försiktig general på en gräntzort kunnat och bordt giöra
samma berömeliga föranstaltande, som Secrete Utskottet låtit
verkställa; men som det tyckes vara betänkeligit, at en almän
fundamental-lag skulle blifva af trenne Stånd emot det fierdes
påstående uttydd och förklarad, och det jemväl torde vara
äfventyrligit at fastställa et sådant prejudicat af commenderingar
til siöss eller lands under påstående Riksdagar utom
Riksens Ständers samtycke och godtfinnande, om icke det projecterade
svaret i så måtto kunde jemkas, at som de 3 Stånden
ej funnit sig föranlåtne at giöra någon ändring uti det af
Secrete Utskottet giorde föranstaltande, så förmoda de, at det
ärbara Bondeståndet på samma sätt lärer behaga yttra sin
mening, isynnerhet som de 3 Stånden försäkra, at Riksdagsordningens
21 § ej skal blifva någon annan förklaring underkastad
än den i bokstafven lyder; hvilket alt oförgripeligen
allenast til den ändan föreslås, at å ena sidan bibehålla Riksens
Ständers fri- och rättigheter, och at å den andra bidraga
til inbördes sämja enighet och godt förtroende .{Bil. Å. 4 g.)
Sedan detta Memorial var upläst, tilläde Hr Hammarberg
detta allenast vara des ödmiuka påminnelser, utan at
åstunda någon ändring i det, som af R. o. A. redan är faststält,
och at han allenast begärde, at det må blifva liggandes
vid Protocollet.
Hr Lilljestierna sade sig vara enig dermed, at svaret
må afgå som det är projecterat, emedan det är enligit med det,
190 (Mars 5.) Svar till Bonde-st. ang: de trupp
som
pluraliteten faststäldt; men hemstälte om icke i anseende
til de så väl af Frih. Ungern som Hr Hammarberg anförde
skäl, skulle finnas nödigt, at angående 21 § i Riksdagsordningen
jemkning och öfverenskommelse alle Stånden emellan kunde
ske; ty som olikheten i meningarne om bemälte § icke allenast
ibland R. o. A:ns ledamöter, utan ock hos et helt Stånd varit
endaste orsaken til de skiljaktigheter, hvilke hittils beklageligen
sig yppat, så voro en viss förening härom Stånden emellan
et ofelbart medel til den sälla och högst nödiga enighetens
oryggeliga befästande; hvilke sine oförgripelige tankar Hr Lilljestierna
sade sig endast til den ändan hafva anfört, at de måge
komma til Protocollet.
Hr Hammarberg hemstälte om icke Secrete Utskottet
kunde påse des Memorial.
Hr Hökerstedt sade sig vara af den tankan, at svaret
til Bondeståndet, som det nu blifvit upläst, oförändrat afgår;
kunnandes de skiljaktiges meningar i Protocollet blifva införde,
och vid et annat tilfälle den frågan företagas, om i anseende
til 21 § Riksdagsordningen något ytterligare skal fastställas.
Uplästes Hr Abrahamssom i dag ingifne Memorial af
innehåld, at som Riksdagsordningens 18 § lämnar til Secrete
Utskottets afslutande de ärender, som böra hållas tyste, så
följer häraf at hvad Secrete Utskottet i sådane ärender afsluter,
är at anse som voro det af Ständerne afslutit, samt bör
äga sin effect, med mindre det strider emot lagen; när nu
Secrete Utskottet finner nödigt at draga manskap til gräntzen,
bör det ske med den tysthet, at et sådant föranstaltande ej
blifver fåfängt och gräntzen sättes i osäkerhet; 21 § utvisar
ej annat än at den makt, som Konungen med Råds råde är
lemnad emellan Riksdagar, vilja Ständerne under varande Riksdag
hafva sig förbehållen; men ej finnes det förbehåld giordt,
at om Secrete Utskottet i följe af 18 § finner för rikets säkerhet
angelägit at upbåda och sammandraga manskap til gräntzen,
sådant ej skal hafva någon värkan innan Ständernes samtycke
och godtfinnande uti Rådet inhämtat är, börandes den 21 § ej
så förtydas, at den 18 mister sin kraft, utan böra begge så
förtydas, at hvarthera äger sin egenteliga värkan; och som Riksdagsordningen
härutinnan ej annorlunda kan anses än klar och
tydelig, så synes ock vara säkrast dervid at förblifva.
Frih. C. O. Hamilton sade sig härmed vara enig, ty
fundamentale lagar kunna ej på annat sätt förklaras, än at de
sammandragningen i Finland.
191
sin emellan concilieras. Riksdagsordningen stadgar, at Secrete
Utskottet bör afsluta saker, som fordra tysthet; får det ej stå
fast, så kan med främmande makter aldrig någon negociation
anställas; och ville man i detta fall tillåta någon förtydning,
så borde den snarare vara extensiv; hvarigenom månge, som
vi hafva at negociera med, skulle desapointeras.
Frih. Ungern förmente at man utan uppehåld och svårighet
kunde komma härifrån, om man allenast skiljer måhlén;
efter des tycke voro nu ej frågan huru divulguerande af riksens
arcanis bör förekommas, utan allenast hura man må få lagen
klar och förekomma alla skiljaktigheter i framtiden; blifver
det faststält, at meningen i alla tider skal blifva som den nu
af pluraliteten är tagen, så är på en gång alla skiljaktigheter
afrögde.
Hr Ehrencreutz: Denna frågan kan om R. o. A. så
behaga en annan gång förekomma; men som i anseende til det
upläste svaret alle actus, som Riksdagsordningen fordrar, för
sig gångit, emedan det legat på bordet sedan sidsta plenum
och dissentientes nu sagt sin mening, så är ej annat öfrigit,
än at Hr Landtmät skalken gior frågan om det bifalles.
Hr Boije: Alle kunna ej vara af en mening, man kommer
bäst härifrån när man får höra pluraliteten.
Frih. von Ungern: Pluraliteten har redan deciderat hvad
det förbigångne angår, och det bestrides ej; men om lagen skal
expliceras, böra alla 4 Stånden sig deröfver yttra.
Frih. Henrich Wåede: När 3 Stand finna den fast
stälte
lagen klar, lärer det fierde ej kunna begära någon uttydning.
Som af åtskillige begärdes proposition, förmälte Hr Landtm,
sig vilja giöra densamma, och som häremot ej påmintes, giorde
Hr Landtm, frågan om projectet til svaret åt Bondeståndet
bifalles, som det är upsatt;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron förklarade, at det mycket fägnade honom,
at denne saken så enigt blifvit afgiord, och voro intet säkrare
medel til den sammas jemte en vänlig förtrolighets bibehållande
R. o. A. emellan, än när man på et oryggeligit sätt
öfverenskommer, at den ene ej hindrar den andre i talet eller
på obehageligit sätt svarar.
Hr Landtm, sade, at som detta är et ifrån alla tider
emellan R. o. A. faststält och med Ståndets värdighet aldeles
192 (Mars 5.) Om Uppfostrings-Dep. Exekutions-verket.
enligit aftal, så voro Hr Landtm, försäkrad at R. o. A. detsamma
på det nogaste lära i akt taga.
Hr C. G. Boije erindrade, om icke de Memorialer angående
ungdomens handledande och upfostran, hvilke en tid
legat på bordet, på något ställe til utarbetande kunde remitteras,
hvilket ärende ingen kunde neka vara ibland de angelägnaste,
som af Ständer kunna företagas, emedan et rikes lycksalighet
och styrka på förnuftige och skickelige inbyggare och
embetsmän beror, hvartil en behörig upfostran det mästa bidrager.
Häruppå uplästes afskriften af Hr C. G. Boijes på förra
Riksdagen ingifne Memorial, hvilket efter R. o. A:ns godtfinnande
af den 31 Jan. legat på bordet, angående en UpfostringsDeputations
förordnande af Riksens Ständer.
Hr Ehrenmalm sade sig til alla delar instämma med et
så godt och nyttigt förslag; och at han jemväl uti et til Riksens
Ständer ingifvit Memorial angående Finlands uphielpande
berördt denna angelägna puncten i anseende til ungdomen derstädes;
hvilken voro så mycket angelägnare, som rikets nytta
fordrar skickelige embetsmän, hvilka ej på annat sätt än igenom
en god upfostran kunna erhållas.
Gref II. Gyllenborg förestälte, med hvad ringa nytta
både qvick och flitig ungdom sin ädla tid använder vid Academierne,
och det i brist af god handledning; och sade sig anse
upfostringsverket samt medels utfinnande til lagars och förordningars
efterlefvande för tvänne hufvudmål, vid hvilka uppå
denna Riksdag Ständerne böra lägga handen.
Gref G. Gyllenborg berättade, at hvad det senare målet
angår, nemligen Execu tion s-verkets befrämjande, K. Majit i anledning
af Riksens Ständers underdåniga begäran på förleden
Riksdag i nåder befalt Håfrätter, Collegier och embetsmän med
deras underdåniga Betänkanden inkomma, men at Abo Håfrätt
med svar ännu ej inkommit, och anmält orsaken dertil vara,
at en del af Håfrättens ledamöter äro frånvarande och vid
Riksdagen.
Hr Landtm, hemstälte om icke Justitise-Deputationen,
utan at afvänta bemälte Håfrätts utlåtelse, ärendet om Executions-verket
til utarbetande kunde företaga;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Sedan discourerades angående nödvändigheten och nyttan
af en Upfostrings-Deputations förordnande;
TJppfostr.-Dep. Bränvins-bränning. Sockerbruk. 193
Hvaröfver R. o. A. stadnade i det slut, at i anseende til
detta ärendets stora angelägenhet och nytta en serskilt Deputation
kommer at förordnas, bestående af 6 ledamöter af R. o.
A. och trenne af hvartdera de öfrige Stånden, hvilken Deputation
ärendet angående upfostrings-verkets förbättrande och
ungdomens nogare handledande til nödige och nyttige vettenskaper,
i anledning så väl af Hr C. G. Boijes på förre Riksdagen,
som flere härom ingifne nyttige Memorialer och de
ytterligare påminnelser, med hvilka en och annan vidare torde
inkomma, sorgfälligt utarbetar, och med Betänkande härom til
Riksens Ständers skärskådande inkommer; hvarom et Extractum
Protocolli til de andre Stånden kommer at afgå.
Hos R. o. A. faststältes at desse 6 ledamöter väljas af
Electorerne.
Sedan påmintes at saken angående Bonde- och Borgareståndens
begärte frihet at på en månad få bränna brännevin
til boskapscreaturens understöd, må bringas til slut, emedan
om härmed på tiden utdrages, det ej skulle lända landet til
något gagn fast Riksens Ständer skulle finna nyttigt den giorde
ansökningen at bifalla,
Under det at härom discourerades samt uprepades på hvad
sätt så väl R. o. A., som de öfrige Stånden, i anseende så väl
til Borgerskapets som Almogens ansökningar sig utlåtit, och
at ärendet endast i brist af Borgareståndets yttrande hade
studsat, gaf
Frih. Carl Otto Hamilton tilkänna, at nu på stunden
en ledamot af Borgareståndet honom berättat, det bemälte
Stånd sig i saken utlåtit, så at med säkerhet enär som behagas
anslag kan ske för Camar-CEconomie-Deputationen, hvars
Betänkande, innan Ständerne närmare härvid vilja lägga handen,
blifvit åstundat.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående Handelsmannen Caspar Rodes giorde ansökning
at som andre sockerbruksägare i riket få obehindrad
debitera det socker han vid dess i Norköping anlagde sockerbruk
kan tilvärka, och at således befrias ifrån den inskränkning,
som des erhåldne Privilegium innehåller, tilvärkningen
utomlands at exportera, så vida den innom riket icke skulle
finnas vara nödig. I anseende til anförde skäl och isynnerhet
desse tvänne omständigheter: l:o at sedan Rode sitt Privilegium
undfick 4 nye såckerbruk i riket med oinskränkte Privi
Adelns
Protokoll 1740—1741. 13
194 (Mars 5.) Tjenste-transporter. Årender i Rådet.
legiér blifvit försedde, och 2:o at icke dess mindre sockertilvärkningen
innom riket varit så otilräckelig at tilstånd måst
lämnas til sockers införskrifvande utifrån, styrker Deputationen
dertil, at Modes Privilegium så må förbättras, at han ej mera
än andre dess medundersåtare och anläggare af dylike verk
må vara förbunden til en inskränkt debit; anförandes Deputationen
derjemte, at ehuruväl interessenterne af det andra
sockerbruket i Norköping icke innom den tid, som de vid 1738
års Riksdag utfäst, satt sitt sockerbruk i stånd, sådant drögsmål
likväl icke må lända dem til vidare nachdel, än at de
icke böra vara Rode hinderlige at nyttja et verk, som han
med mycken flit och kostnad allena anlagt och upbragt.
Efter något discourerande bifölls Betänkandet af R. o. A.
i förmågo af de skäl, som Deputationen anfört, och i synnerhet
derföre at oaktat så månge sockerbruk blifvit privilegierade,
man dock måst lemna tilstånd at utifrån förskrifva socker.
Uplästes Secreta Deputationens Extractum Protocolli af
den 13 Februarii angående transporters sökande i militairocli
civil-tienster.
R. o. A. funno godt, at detta Extractum Protocolli blifver
på bordet til nästa sammankomst.
Uplästes Secreta Deputationens Extractum Protocolli
angående mindre måls afgiörande i Rådet.
R. o. A. funno godt, at detta Extractum Protocolli jemväl
blifver på bordet.
Uplästes Secrete Deputationens Betänkande öfver Adjutanten
Carl Liungfelt» och Feltvebeln Lars Borings anförde
besvär emot Öfversten Baron Eberhard Bildstein, hvilke begge,
då de anhållit at på förslag til ledige Fendriks-beställningar
blifva upförde, samt begärt veta hvem som städt på förslaget,
af Öfversten undfådt mycket hårda och förvitelige svar, jemte
undsägelser at aldrig i dess tid blifva befordrade eller föreslagne;
besvärandes sig derjemte Boring, som år 1718 haft
Fendriks-fullmakt, at Öfversten Bildstein skal tilstäldt honom
K. Maj:ts afsked af den 20 Sept. 1719, hvilket han ej skal
begärt, och således år 1727 för meddellöshet skuld sedt sig
tvungen at söka Feltvebels-indelning; hvaröfver Deputationen
sig yttrat, at som Riksens Ständer den 14 Augusti 1734 angående
Adjutanterne vid de indelte regimenter giordt den författning,
at de med Kongl, fullmakt och Under-officerares löner
borde antagas, utan at en sådan befordran bör ligga andre vid
Besvär mot öfverste Bildstein.
195
förefallande öpningar i vägen, och de til Fendriks-tiensterne
sedan år 1738 af Öfversten föreslagne män äro äldre än Liungfelt,
så kan Deputationen icke finna at honom skedt för när,
icke eller at Boring, emot Förordningen af den 6 October 1738
§ 1 och Deputationens instruction, kan klandra hvad år 1719
med Fendricks-afskedet sig tildragit; men som Öfversten på
eftertänkeligit sätt hotat bemälte klagande, at de aldrig så
länge han commenderade regimentet skulle föreslås, hvarigenom
de ej skulle komma at niuta hvad igenom rikets fundamentale
lag dem tilhöra kunde, så föreslår Deputationen l:o at af K.
Maj:t Öfversten alfvarligen må antydas at vid föreslående, så
snart giörligit är, låta Liungfelt och Boring niuta deras förtienst
och skickelighet til godo, vid ansvar at eljest undergå
hvad Riksens Ständer 1734 den 28 September i anseende til
Öfversten Bildstein resolverat; 2:o finner Deputationen med
Duells-Placatet, Justitise-Cancellerns Instruction samt Regeringsformens
41 § enligit, at Justitiae-Cantzlern fordersamast
bör inhämta Öfversten Bildsteins närmare förklaring angående
des bref til Liungfelt och Boring, hvarefter Justitise-Cantzlern
har at fullgiöra hvad lag och saksens beskaffenhet samt des
embete medgifva och fordra.
Hr C. G. Boije påminte, at ehuruväl Deputationen hållit
före, Liungfelt öfver förbigående ej hafva varit befogad at
klaga, emedan de, som blifvit föreslagne, varit äldre än han;
så voro dock i hela verlden på intet ställe practicabelt, at någon,
som voro Under-officerare, kunde tilräkna sig ancienneté eller
komma i competence med Adjutanter at blifva Öfver-officerare;
ja pä de fläste ställen avancerade Adjutanter aldrig til ringare
än Lieutenants-poster; och hemstälte Hr Boije til R. o. A. at
vara omtänkte på sådane medel, at ancienneté ej må förtrycka
skickelighet.
Hr Fabian Löwen sade, at Secreta Deputationen haft et
Ständernes förordnande härutinnan för sig, som Deputationen
måst följa.
Hr Didron: När någon blifver Adjutant, så blifver han
det preferablement för de öfrige Under-officerarne i anseende
til sin skickelighet och nödige egenskaper; han erhåller då K.
fullmakt, hvarigenom han niuter en ostridig preference för alla
Under-officerare; och altså förfaller i anseende til honom,
dessas ancienneté.
196 (Mars 5.) Besvär mot öfverste Bildstein
Hr Palmstierna sade, at om förordnandet angående Adjutanterne
skulle af Öfversten vara tagen i den mening, at ancienneté
emellan Under-officerare skulle räknas, så voro dock
Liungfelt för när skedt, emedan han redan var Sergeant, nälden
andre, som til Hendrick blifvit föreslagen, var Förare.
Hr Ehren creutz påminte, at som Secreta Deputationen
grundat sig på den omtalte Förordningen af 1734, så tyckes
nödigt at R. o. A. om rätta förståndet af bemälte Förordning
sig förena, innan man kan gå vidare.
Frih. During förestälte, at aldrig på någon ort i verlden
anciennete räknas emellan Under-officerare, och om sådant hos
oss skulle införas, voro det emot alla reglor och bruk vid
krigs-metieren, och skulle i arméen hafva mycket skadelige
påfölgder.
Hr O. W. De Geer: Förordningen, som jag menar, lärer
allenast angå föreslående til Majors-beställningar, då ancienneteten
ibland Capitainerne ej altid kan följas, emedan til samma
syssla fordras hälsa, vigueur och andre egenskaper, som giöra
en yngre skickeligare at i samma post tiena riket, hvaremot
de äldre Capitainer vid Öfverst-Lieutenants vacancer framför
den avancerade Majoren kunna föreslås, men huru sådant kan
sträckas til Under-officerare vet jag ej.
Hr Mannerheim: Som Förordningen lemnar til Öfver
starne
at föreslå de skickeligaste ämnen til Adjutanter, hvaruppå
de med K. fullmakt blifva försedde, så vinna ock desse
genom K. fullmakten preferencen för alle Under-officerare.
Hr Didron yttrade sig, at denne omtalte 1734 års Förordning
ej voro honom bekant, men at han vid Dahl-regimentet,
fast han hade en Under-officerare af 60 års ålder, hvilken i
28 år tient, sa hade han dock til Fendrik föreslagit en ung
O O
Adelsman, som fants tienligare til Officerare, och det af den
orsaken, at om annorlunda skulle förhållas, skulle alle gode
och skickelige ämnen blifva trötte och ledsne, innan de kunde
hinna til en Officerare-post.
Uphämtades och uplästes Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse til K. Maj:t af den 29 November 1731 angående
Adjutanters antagande vid de värfvade regimenter, äfven som
vid de indelte blifvit beviljat, hvarutinnan förmäles, at Adjutanterne
med K. fullmakter och vanlig rang komma at benådas,
dock at deras befordran och undfångne Adjutants-caractere ej
bör ligga andre vid förefallande öpningar i vägen.
angående befordringar.
197
Hr Goes yttrade sig, at härmed ej kan syftas på Underofficerare,
utan på de Öfver-officerare, som stå vid regimenterne
med Under-officerare-indelningar.
Hr O. W. De Geer sade, at denna Förordning ej kunnat
gifva Öfversten Bildstein anledning at på Fendriks-förslaget
gå Liungfelt förbi; och voro altså des upförande i hela denna
saken så mycket eftertänkeligare, som vid 1734 års Riksdag,
då Öfversten efter utlofvad bättring erhöll eftergift, tillika
faststältes, at ifall han ytterligare gofvo anledning til klagomål,
det förra skulle stå honom öpit, och at fördenskull lagens
bibehållande tyckes fordra, at han nu ställes under en Commission.
Frih. Coijett instämde härmed; och at då tillika Öfversten
må ställas til ansvar för des giorde hot, at han aldrig
skulle sättja desse klagande på förslag; sådane undsägelser, tilläde
Frih. Coijett, strida tvärt emot vår fundamentale lag, och
kan densamma aldrig svårare van vördas.
Hr Ehrencreutz sade sig nu hafva hördt Förordningen,
men at han ej funno densamma kunna extenderas til någon
ancienneté emellan Under-officerare; men som Deputationen
tyckes hafva tagit densamma i en annan mening, så ville han
hafva hemstält, om icke ärendet kunde remitteras til Deputationen
tilbaka.
Frih. O. Flemming: Om R. o. A. behagar förklara, at
denna 1734 års Förordning ej ligger i vägen, så kan Secreta
Deputationen sig häröfver ä nyo utlåta.
Efter något ytterligare discourerande hemstälte
Hr Landtm, om icke Resolutionen öfver detta Secreta
Deputationens Betänkande på det sättet kunde inrättas, at som
R. o. A. funnit, at Riksens Ständers Förordnande af den 29
November 1734, i anseende til Adjutanternes befordran, och at
deras undfångne Adjutants-caractere ej bör ligga andre vid
förefallande öpningar i vägen, icke kan hafva afseende på
Under-officerare, utan på de Öfver-officerare, som stå vid regimenterne
med Under-officerare-indelningar eller löner, aldenstund
Riksens Ständer i samma underdåniga bref tillägga Adjutanterne
den förmånen at med K. fullmakter och vanlig rang
blifva benådade, hvarigenom de för Öfver-officerare blifvit ansedde,
och således ej med någon annan än sine vederlikar kunna
hafva competence; fördenskull aktade R. o. A. nödigt, at målet
angående Adjutanten Liungf elfs och Feltvebelen Borings (hvil
-
198 (Mars 5.) Besvär mot öfverste Bildstein.
ken senare sedan han år 1718 haft Högstsalig Konung Carl
XII:s fullmakt på Fendriks-beställning, men utan des begäran
år 1719 afsked blifvit tilstäldt, så at han för meddellöshet
år 1727 sedt sig tvungen at söka Feltvebels-indelning)
öfverklagade prejudice til Secreta Deputationen tilbaka remitteras,
at sig häröfver närmare utlåta; men hvad Öfversten
Bildsteins til desse klagande giorde eftertänkelige och emot
fundamental-lagen stridige undsägelser, at de aldrig så länge
han commenderade regimentet skulle föreslås, samt de i dess
bref befintelige hårde och förvitelige ordasätt angår, stadnade
R. o. A. i det slut, at Justitise-Cantzlern vid desse begge
målen lägger handen med den skyndesamhet, at innan Riksens
Ständer skiljas åt de på behörigt ställe måge vara afgiorde.
Detta bifölls af R. o. A., hvarom et Extractum Protocolli
kommer at upsättjas.
Hr Landtm, förklarade sig vilja gifva de andre Ståndens
Talemån tilkänna skälen och orsakerne, hvarföre ofvanbemälte
1734 års Förordnande ej kan eller bör i någon annan mening
förstås, än på sätt som R. o. A. sig i denna Resolutionen yttrat.
Det fants godt, jemte ofvannämde Resolution, Stånden
jemväl tilsändes copia af det åberopade Ständernes Bref af
den 29 November 1734.
Det begärtes likaledes at på behörigt ställe må efterfrågas
om orsakerne, hvarföre de uppå förre Riksdagen angående Öfversten
Ollonberg, General-Auditeuren Suarez och Camarherren
Adlerstedt til vederbörande fora remitterade mål, ännu ej blifvit
afgiorde.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 Martii.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Hr Landtm, äskade liud och förmälte, at svaret uppå
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 16 Februarii, angående
Secrete Utskottets giorde författning med artilleriets
fiyttjande och trouppernes närmare sammandragande i Finland,
af de frenne Ståndens Talemän voro underskrifvit, och således
Bondeståndet nu kunde blifva tilstält, hvilket på det sättet plägar
ske, at en gemensam Deputation ifrån de frenne Stånden afgår,
och det skrifteliga svaret i Bondeståndet afgifver; hemstäl
-
Dep. till Bonde-ståndet. Militär-expektanter. 199
landes Hr Landtm, om icke R. o. A. nu ville utnämna samma
Deputation, hvilken vid sådane tilfällen plägar vara 12 personer
stark af R. o. A. och 6 af Präste- samt 6 af Borgareståndet,
då R. o. Arns Deputerade gå til de bägge Stånden,
hvilkas ledamöter då strax biträda och formera en sådan gemensam
Deputation.
R. o. A. förklarade at härmed efter vanligheten kommer
at förhållas, och uptecknades af Riddarhusfiscalén desse 12
Deputerade, hvilke upropades och efter en liten stund afgingo.
Frih. C. 0. Hamilton förde ordet.
Hr Didron påminte i anseende til Landt- och Siö—Militiae—
(Economie-Deputationens Memorial angående Militair-expectanterne,
hvilket en tid legat på bordet, at detta ärendet noga
bör öfverläggas, emedan det rörer en god ordnings bibehållande
i arméen; och som Krigs-befehlet uti sine besvär samma mål
jemväl omrördt, så ville han til R. o. A. hafva hemstält, om
icke bemälte Memorial ifrån Landt- och Siö-Militiae-CEconomieDeputationen
kunde hvila til dess samma § af Krigs-befehlets
besvär kommer under Riksens Ständers skärskådande samt at
de öfrige Stånden häraf del lemnäs, på det de icke imedlertid
måge afgiöra denna saken.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga, vann detta R. o. Arns
bifall;
Och upsattes följande Extractum Protocolli, hvilket uplästes
och gillades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 9
Martii 1741.
Såsom ibland Krigs-befehlets vid denne Riksdag ingifne
besvär jemväl är en punct berörande Militair-expectanterne;
altså funno R. o. A. nödigt de öfrige respective Stånden vänligen
at hemställa, om icke Landt- och Siö-Militias-CEconomieDeputationens
inkomne Betänkande öfver detta ärendet må
hvila, til des förbemälte § af Krigs-befehlets besvär kommer
under Riksens Ständers skärskådande. Actum ut supra.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns vid förra sammankomsten
tagne slut upsatte Extractum Protocolli, angående en
Upfostrings-Deputations förordnande, hvilket af R. o. A. bifölls
så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 5
Martii 1741.
200 (Mars 9.) Uppfostrings-Deputation.
S. D. Korn hos R. o. A. i öfvervägande af hvad angelägenhet
upfostrings-verket är, och at des förbättring med alt skäl
kan och bör anses för et högt riksvårdande ärende, aldenstund
et rikes trefnad, styrka och sällhet, igenom gudfruktige, skickelige
och flitige inbyggare och embetsman befordras, och desse
dygder och egenskaper igenom en god upfostran och undervisning
böra inplantas och förvärfvas, och som i anseende bärtil
uppå förleden Riksdag af R. o. A. i anledning af Hr C. G.
Boijes ingifne Memorial fants nödigt, at en serskilt UpfostringsDeputation
skulle förordnas, hvarmed et af de respective Stånden
instämde, men de öfrige tvänne, ehuru de ansågo saken för
angelägen, dock åstundade, at densamma på sätt som 1734
års Riksdagsbesluts 13 § förmäler, förut måtte vara utarbetad;
och som således uppå förleden Riksdag detta ärende icke kom
til något utarbetande; altså och på det under nu varande Riksens
Ständers sammankomst med et så vigtigt ärende åtminstone
må giöras en god begynnelse, funno R. o. A. sig föranlåtne
de öfrige respective Stånden å nyo vänligen at hemställa,
om icke en serskilt Deputation bestående af 6 ledamöter
af R. o. A. och ledamöter efter vanligheten af de öfrige respective
Stånden, under namn af Upfostrings-Deputation, med det forderligaste
må förordnas, hvilken sorgfälligt utarbetar hvad til upfostrings-verkets
förbättrande och ungdomens nogare handledning
til nödige och nyttige vettenskaper leda kan, och med dess
Betänkande deröfver til Riksens Ständers skärskådande inkommer,
uptagandes til den ändan så väl ofvanbemälte Hr C. G.
Boijes på förra Riksdagen, som flere härom så tilförene som
uppå denne Riksdag hos R. o. A. angående detta vigtiga ärendet
ingifne nyttige Memorialer, jemte de föreställningar, med hvilke
en och annan til Deputationen vidare torde inkomma. R. o. A.
gior sig om de öfrige respective Ståndens benägna bifall uti et
för riket så angelägit mål så mycket mer försäkrade, som välsignelsen
och nyttan deraf ej allenast sträcker sig til våre, utan
ock efterkommandernes tider. Actum ut supra.
Hr Didron gaf vid handen at uppå 1731 års Riksdag
han ingifvit et Memorial, angående unge Adelsmäns öfningar
och handledande, de der äro sinnade at uti krigstienst tiena
fäderneslandet, och hemstälte om icke jemväl en copia af bemälte
dess Memorial til Upfostrings-Deputationen kunde ingifvas.
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
blef bifallit.
Besvär mot öfverste Bildstein.
201
Uplästes det i följe af R. o. Arns vid förre sammankomsten
tagne slut upsatte Extractum Protocolli öfver Secreta
Deputationens Betänkande angående Adjutanten Liungfelts och
Feltvebeln Borings besvär emot Öfversten Baron Bildstein.
Hr Hammarberg sade sig för sin del ej kunna finna
meningen af den åberopade Förordningen vara at vid yppande
vacancer til Fendriks-beställningar en skickelig Under-officerare
ej skal kunna sättjas på förslag och Adjutanten förbigås; ty
eljest skulle beständigt Adjutanterne avancera de Under-officerare
förbi, som varit äldre i tienst än Adjutanterne när de til samma
syssla antogos.
Det discourerades vidare häröfver och uprepades de vid
förra sammankomsten anförde skäl, at emellan Under-officerare
ej någon ancienneté kan eller bör gälla, och at som Öfverstarne
ej lära taga någon annan af Under-officerarne til Adjutant,
än den, som de finna vara den skickeligaste, så är ock
billigt, at densamme för de öfrige til Fendrick avancerar.
Hr Didron och flere af R. o. A. höllö före, at både krigstjensten
och Under-officerare bäst dermed voro hulpne om desse
til Fendrickar avancerade, och Adjutanterne åter i sin tour
dem förbi til Lieutenanter, då de så mycket längre kunde
blifva vid en syssla, hvarvid både skicklighet och kundskap
i metién förvärfvas;
Men häremot anfördes, at på sådant sätt lider Adjutanten,
hvilken har mästa både omkostnaden och besväret, och niuter
allenast Under-officerare-lön, under det at de, som för honom
blifva Fendrickar, få förmån och tilökning i lönen; efter desse
således förde discourser, påminte
Hr Landtm., at saken på sätt som det upläste Extractum
Protocolli innehåller vid förra sammankomsten af R. o. A.
blifvit afgiord, hemställandes om icke R. o. A. sig detsamma
än en gång ville låta föreläsa; hvilket sedan det var skedt,
frågade Hr Landtm, om bemälte Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 5
Martii 1741.
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga Riksens Ständers Secreta
Deputations Betänkande angående Adjutanten Carl Liungfelts
och Feltvebelen Lars Borings anförde besvär emot Öfversten
Baron Eberhard Bildstein, hvaröfver R. o. A. stadnade
i följande slut:
202 (Mars 9.) Besvär mot öfv. Bildstein. Dep. fr. Borg.-st.
At sorn Riksens Ständers Förordnande af den 29 November
1734, hvaraf copia härjemte följer, i anseende til Adjutanternes
befordran och at deras undfångne Adjutants-earactere ej
bör ligga andre vid förefallande öpningar i vägen, icke kan hafva
haft afseende på Under-officerare utan på de Ofver-officerare,
som stå vid regimenterne med Under-officerare-indelningar eller
löner, aldenstund i samma underdåniga bref Riksens Ständer
tillägga Adjutanterne den förmånen at med K. fullmakter och
vanlig rang blifva benådade, hvarigenom de för Ofver-officerare
äro vordne ansedde, och således ej med någre andre än sine
vederlikar kunna hafva competence; fördenskull aktade R. o.
A. nödigt, at målet angående Adjutanten Liungfelts öfverklagade
prejudice til Secreta Deputationen tilbaka remitteras,
at sig häröfver närmare utlåta, jemväl ock öfver det som Feltvebeln
Boring kan hafva lidit medelst förbigående på förslagen,
med hvilken Feltvebel denna besynnerliga omständighet
är, at han år 1718 haft K. fullmakt på Fendriks-beställning,
men honom år 1719 utan dess begäran afsked blifvit tilstält,
så at han år 1727 för medellöshet sedt sig tvungen at söka
Feltvebels-i ndelning.
Hvad angår Öfversten Bildsteins til desse klagande giorde
eftertänkelige och emot fundamentale lagen stridige undsägelser,
nemligen at de aldrig så länge han commenderade regimentet
skulle blifva föreslagne, samt de i bemälte Öfverstes bref befintelige
hårde och förvitelige ordasätt, så stadnade R. o. A.
deröfver i det slut, at Justitise-Cantzlern vid desse begge målen
lägger handen med den skyndesamhet, at de innan Riksens
Ständer skiljas åt behörigen måge vara afgiorde. Hvilket alt
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Frih. C. O. Hamilton kom med de 12 Deputerade tilbaka
och berättade at R. o. A. jemte Präste- och Borgareståndets
Deputerade varit hos Bondeståndet, och efter betalning
der afgifvit det skrifteliga svaret ifrån de frenne Stånden.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet bestående af 6 personer.
Handelsmannen Kerrman, som förde ordet, näst aflagd
hälsning ifrån Borgareståndet, anmälte at Ståndet, sedan det
af sine ledamöter i Camar-CEconomie-Deputationen förnummit
i hvad tankar Deputationen stadnat i anseende til den af
Bondeståndet åstundade friheten, at bränvins brännande på en
Bränvins-bränning. Gen.-Aud. Svarez. 203
månads tid på landet må tillåtas, för sin del hållit för betänkeligit
någon frihet af brännande at tilstädja, och hälst
skulle se, at förbudet ej rubbades, emedan man vet at en beklagelig
brist på spannemål är på månge orter och man ej är
viss om vårt förråd. Deputationens förslag at samtelige städerne
i riket 3,000 tunnor spannemål til brännande skulle lemnäs,
under den tiden, som förbudet kommo at hvila, hade Borgareståndet
funnit ganska svårt at verkställa, emedan vid repartitionen
häraf så städerne emellan som innom hvar stad serskilt
både oreda och oenighet kunde förorsakas, dock ifall Riksens
Ständer skulle samtycka til fritt bränvins-brännande på en
månad, så förmodade Borgareståndet at härutinnan ej mera
blifva inskränkt än något annat Stånd, aldenstund det ej voro
med billigheten enligit, om en likhet Stånden emellan ej blefvo
iakttagen. Dock, tilläde sluteligen Hr Kerrman, skulle Borgareståndet
hälst önska at med alt brännande må anstå til des den
högste Guden välsignar landet med ymnogare förråd pa säd.
Deputationen afträdde.
Hr C. G. Boije påminte om i anledning af det som sidst
faststältes, någon efterfrågan blifvit giord angående de vid förre
Riksdagen öfver General-Auditeuren Suarez giorde anmärkningar.
Hr Revisions-Secreteraren Silfwerschöld berättade at
saken redan är afgiord, och at expeditionen derom i nästa vecka
til Riksens Ständer lärer inkomma.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande så
väl öfver Borgareståndets til de öfrige Stånden giorde föreställning,
at Städernes invånare måtte tillåtas at på viss tid
få bränna bränvin, som ock de af Deputationen föreslagne
modificationer på den åt Bondeståndet lämnade friheten til
bränvins-brännande på en månads tid för i år; hvaröfver Deputationen
stadnat i det slut, at Stockholms stad efter dess
egit begifvande må få bränna 800 tunnor och de öfrige Städerne
i proportion 2,200, tilsammans 3,000 tunnor til deras
egit husbehof och det innom 14 dagar; varandes terminen, innom
hvilken vederbörande betjente böra upbryta förseglingen på
pannorne och då den tilända lupit åter igen försegla, utsatt
för länen i Svea och Götha rike ifrån den 26 Martti til och med
den 26 April; i Westerbottn den 8 April til och med den 8
Maii samt i Finland och på Gottland den 16 April til och
med den 16 Maii. I öfrigit anförer Deputationen under 12
204 (Mars 9.)
Bran vins-bränning.
puncter de mått och steg, som, intil dess Riksens Ständer härom
något vidare varda förordnande, i gemen finnas nödige til missbruks
och underslefs förekommande.
Frih. C. W. Cederhielm berättade, at uti Deputationen
man nästan varit enig at den begärte friheten at på en månad
bränna ej skulle tillåtas; Borgareståndets ledamöter hade der
giordt samma föreställning, som Ståndets Deputation hos R. o. A.
nyligen giordt, nemligen at det voro ganska betänkeligit vid
närvarande ringa förråd af spannemål at lemna en sådan frihet,
och at, om de andre Stånden ville afsäga sig derifrån,
Borgareståndet ville giöra detsamma; hvartil R. o. A:ns samt
Prästeståndets ledamöter i Deputationen vijst sig nog benägne,
men Bondeståndets hade ej stådt dertil at öfvertalas; icke des
mindre som Borgareståndet ännu är i samma tanka; altså
ifall de hegge Stånden jemväl ville sig afsäga, är til at förmoda
det likaledes Bondeståndet uppå visse skälige vilkor
lärer sig beqväma, hvilket voro högeligen at önska.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke i anledning af
desse skäl R. o. A. skulle finna godt at afsäga sig brännande,
då Präste- och Borgarestånden lära giöra det samma; sedan
kunde ej någon serdeles skada vara at befara, om man lämnade
Bondeståndet frihet at bränna, doch med de restrictioner,
at uti de provintzer, som begärt understöd af spannemål, sådant
ej tillåtes, jemväl ock at tiden något inskränkes för de provintzer,
hvilke få lof at bränna.
Hr Didron sade, at lian härutinnan conformerade sig med
Gref Gyllenborg, men bad at R. o. A. ville taga i öfvervägande,
at man redan en gång bifallit Bondeståndets begäran
at få bränna; de härom utkomne rykten torde hafva gifvit en
och annan af Almogen anledning at bruka samma frihet, och
om de derföre skulle blifva straffade, det tyktes vara något
hårdt.
Det berättades bränvin vara falt öfver alt.
Hr C. G. Boije: När frågan först var före och R. o. A.
gofvo sitt bifall, var ännu sträng vinter, hvarföre jag jemväl
höll för nödigt at Almogen skulle villfaras, emedan jag fruktade
en sehn våhr; jag förestälte mig ej eller at Borgareståndet
då skulle vilja påstå en sak, hvartil de ej igenom något Privilegium
äro berättigade; men som vår Herre sedermera behagat
ändra väderleken, så at vi med Guds hielp kunna hoppas en tidig
Bran vins-bränning.
205
våhr, och man så mycket möjeligit är bör undvika at giöra något
Stånd missnögdt, hemställer jag om icke R. o. A. häldre skulle
vilja foga sig och afsäga sig brännande, då Präste- och Borgarestånden
lära giöra detsamma; Bondeståndet kunde på det sättet
förnöjas at genom Landshöfdingarne lemnades tilstånd, ifall
någon eftervinter skulle komma, at så länge den varar upbryta
pannorne; men skulle våhren blifva lindrig at då ej någon ändring
i förbudet tillåtes; men hvad städerne beträffar, så håller
jag ganska eftertänkeligit at lemna dem någon frihet til brännande,
emedan vid närvarande spannemålsbrist alt för mycken
god säd således skulle komma at förspillas.
Frih. von Ungern yttrade sig at han höllö för betänkeligit
om R. o. A. skulle ändra sitt en gång tagne slut, angående
friheten at på en viss tid få bränna på landet, ty då
skulle åter nya öfverläggningar blifva Stånden emellan, och
innan saken kommo til slut, torde tiden vara förbi, så at man
förfelade det af landtmannen påsyftade ändemålet, som är
boskapscreaturens conservation, hälst man ej kan vara så aldeles
förvissad om en lindrig och tidig våhr; af de redan om
desse deliberationer utspridde ryckten, torde ock en del hafva
tagit anledning at bränna, och skulle således de, som noga
efterlefvat Förordningen, mera komma at lida; om man altså
tilläte friheten på landet och lämnade Borgareståndet, hvilket
torde hafva ansedt repartitionen såsom alt för ringa, ännu frihet
på 1,000 tunnor samt förbödo alt säljande, så voro ingen serdeles
skada at befrukta.
Hr von Hökerstedt anförde det honom voro berättat, at
i vinter 70,000 kannor bränvin hit til staden blifvit införde,
hvaraf kan ses at Förordningen på somlige ställen blifvit efterlefvad
och på andre ej; skulle nu ingen frihet på landet tillåtas,
så hade de sielfsvåldige förmån och de, som lydt lagen, kommo
at lida; härjemte voro ock at betänka, det änskiönt friheten
tillåtes, så skulle doch någon serdeles myckenhet af spannemål
ej kunna åtgå, emedan uti en del län voro brist derpå, andre
län, såsom Gottland och flere, torde innan den lemnade friheten
der blefvo bekant, ej behöfvat, emedan boskapen då redan
torde kunna gå ut på marken och någorlunda föda sig; men
hvad städerne angingo tyktes bäst vara, emedan Borgareståndet
befarar at den til giörande repartition af det utsatte quantum
skal förorsaka oro, at heldre en viss tid för dem utsattes, nemligen
8 dagar.
206 (Mars 9.)
Bränvins-bränning.
Hr C. G. Boije förklarade, at på landet den åstundade
friheten är högst nödig, men at städerne ej hafva fog at påstå
detsamma, emedan de ej behöfvat, ej eller hafva något Privilegium
derpå.
Frih. C. W. Cederhielm påminte at örn R. o. A. förblifver
vid sin förra Resolution, så komma ej någre hemman, hvilka
til hemmantal ej äro lagde, at niuta frihet til brännande; varandes
derigenom städerne uteslutne, emedan deras jord ej är
lagd til hemmantal.
Gref H. Gyllenborg höll före den så nödige spannemålen
aldra häst kunde besparas om R. o. A. samt Prästeståndet
afsade sig alt brännande, då til förmodandes voro at Borgareståndet
skulle giöra det samma; hvilket voro så mycket önskeligare
som denna frihets lemnande til städerne, på hvad sätt
man den ock anser, lärer hafva svåra påfölgder, ty få de et
vist quantum, så gifver det stridighet i deras stånd, ock få de
en viss tid, så kunna städerne igenom stark tilvärkning otroligt
öka spanmåls-bristen; men om på landet friheten med
desse restrictioner lämnades, at visse län såsom Gottland, deräst
den förmodeligen lärer vara onödig, och de län, deräst spanmålsbristen
af sig sielf alt brännande förbjuder, blefvo undantagne,
så blefvo Bondeståndet tilfredsstäldt och hulpit och voro
ej någon serdeles skada at befara.
Frih. C. W. Cederhielm förklarade, at fast han derigenom
något kommer at lida, sä vil han dock afsäga sig alt brännande,
om de öfrige Hrr af R. o. A. ville giöra så med.
Hr Eric G. Boije instämde dermed, at de 3 Stånden måge
afsäga sig, men at Almogen ina lämnas frihet, i anseende til
foderbristen, som hos dem är så stor.
Hr Adlerbeth sade, at det voro eftertänkeligit om R. o.
A. skulle gå ifrån sin en gäng tagne Resolution, nemligen at
alle hemmansbrukare på landet måge hafva frihet at en månad
bränna af slösäd, hvilket förstodo sig af sig sielft; ty ingen
god hushållare lärer härtil bruka ren säd och bränna sig til
skada; och kunde denna friheten, när alt salu och införssel ti 1
städerne förbiudes, ej vara landet skadelig, hvarföre lian ock
för sin del biföllo Camar-(Economie-Deputationens tankar jemte
de föreslagne modificationer; dock hade han dervid at påminna
at ingen åtskilnad må giöras i böterne, emedan på lika brott
bör följa lika straff.
Bränvins-bränning.
207
Frih. Coijett förklarade, det han fruktade at om frihet
at bränna tillåtes, torde vi innan Augusti månad deraf se
( bedröflige påfölgder och at han ej ville vara ansvarig för de
mångå menniskiors lif, som med hunger torde gå til grafven;
; och om nu gifves lof at bränna, så bränues den bästa säden
bort. Detta begärte Frih. Coijett måtte föras til Protocollet,
men hvad i öfrigit pluraliteten slutandes vordo, det skulle
aldeles blifva hans lag.
Frih. C. W. Cederhielm och Hr G. A. Ruthenschöld
sade, at de aldeles conformerade sig med Frih. Coijett.
Frih. Ungern hemstälte, at som quaestio an angående
brännande på landet en gång af R. o. A. blifvit faststäld, om
[ det icke dervid kunde förblifva i anseende til de dertil anI
dragne skäl, och at man nu kunde vara omtänkt at allenast
I jemka med Borgareståndet, hvilket på det sättet kunde ske,
at man antingen lemnade samtelige städerne 4,000 tunnor,
eller och frihet för dem, som hafva åckerbruk och således
samma skäl för sig som Almogen, at 8 dagar få bränna slösäd.
Hr C. G. Boije hemstälte om icke detta af Frih. von
Ungern giorde förslag kunde bifallas, dock med den tilläggning,
at ej något utrikes bränvin må fä införas, vidare än hvad sorn
beliöfves til medicin.
Hr Ridderschantz: at ifall Almogen lemnäs frihet och
Frih. Ungerns föreslagne utväg bifalles, det tilläggas må, at
Borgerskapet må tillåtas at bränna när de inskaffa säd under
18 dal. kint i priset.
Hr Ekestubbe sade sig hafva förmärkt et och annat uti
Camar-CEconomie-Deputationens modificationer, hvilket tyckes
röra R. o. A:ns Privilegier; och höllö han före bättre vara at
ändra den redan tagne Resolutionen angående friheten at bränna
på landet, än tillåta at Privilegierne på något sätt skulle lida.
Hr Ehrencreutz: R. o. A. lära ej gierna kunna ändra
sin en gång tagne Resolution och voro bäst om i anledning af
Frih. Ungerns yttrande, man voro omtänkt om någon jemkning
med Borgareståndet; ty blefvo det aldeles excluderat, kunde
[det] hafva anledning at klaga om olika rätt; hvad förbud på
utrikes bränvin angingo, sade han sig bifalla Hr Boije.
Gref Fridr. Gyllenborg påminte, at friheten på landet
och i städerne aldrig kan sträckas til annan säd än slösäd,
ty annan säd hade Bondeståndet uti sitt Extractum Protocolli,
hvarpå R. o. Arns bifall fölgt, til brännande ej åstundat.
208 (Mars 9.)
Bran vins-bränning.
Hr von Hökerstedt sade sig ej kunna afse möjeligbeten
at hålla hand deröfver, det ingen annan säd än slösäd må
brännas.
Hr Landtm.: Som af R. o. A. nu länge öfver saken
blifvit discourerat, hvarvid icke allenast åtskillige meningar
blifvit anförde, utan ock nye påminnelser tillagde, och jag ej
kan supponera at R. o. A. vilja gå ifrån sitt först fattade slut,
nemligen at tillåta en månads frihet at bränna af slösäd med
visse modificationer, så hemställer jag om icke frågan må blifva
om Camar-QEconomie-Deputationens upläste Betänkande bifalles
eller ej, eller oin något annat sätt at komma, ifrån denne saken
kan vid handen tagas.
Det discourerades vidare, at det tyckes bäst vara, at R. o.
A. blifver vid sin första Resolution at tillåta hemmansbrukare
på landet en månads frihet at bränna af slösäd och at samma
frihet på 8 dagar må lämnas åt städernes inbyggare, som äga
åkerbruk, samt at Stockholms stad, hvaräst på 8 dagar en
stark tilvärkning skulle kunna ske, frihet må lämnas til 800
tunnor slösäds brännande; at alt säljande af svenskt bränvin
så i städerne som på landet blifver förbudit, och de af Camar(Economie-Deputationen
föreslagne modificationer til missbrukens
förekommande bifalles.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan, om icke i anledning
häraf en Resolution kunde projecteras;
Hvilket af R. o. A. bifölls;
Projecterades Resolutionen som för R. o. A. uplästes.
Dervid påmintes, at som på lika brott bör följa lika straff,
så bör pliktandet för brännande och säljande blifva lika, och
ej högre för andre, än sorn för Bondeståndet är utsatt; likaledes
ock at som allenast slösäd til brännande är tillåten, så
böra de, hvilke af annan säd bränna, det vare sig i städerne
eller på landet, plikta med 100 dal. smts böter hvarje gång.
Som desse påminnelser vunno bifall, altså blefvo de
i Resolutionen införde, hvilken sedan å nyo uplästes så lydande
:
Resol.: R. o. A. förblefvo vid sitt en gång gifne bifall at
Almogen och dem, som på landet äga hemmansbruk, må tillåtas
at på en månad bränna bränvin af slösäd; samma frihet,
nemligen at af slösäd bränna, tillåtes på åtta dagar åt städernes
inbyggare, hvilke äga åckerbruk och således härutinnan
hafva samma skäl för sig; Stockholms stad lämnas frihet at
Bränvin s-bränning.
209
bränna åtta hundrade tunnor af förberörde slags säd; alt säljande
af svenskt bränvin så i städerne som på landet blifver
förbudit; de af Camar-CEconomie-Deputationen föreslagne modificationer
til missbrukens förekommande biföllos, men plikten
för brännande eller säljande blifver ej högre än den, som för
Bondeståndet är utsatt; så komma ock de, så på landet som i
städerne, hvilke skulle finnas brottslige at af annan säd än
slösäd bränna, at plikta med et hundrade dal. smts böter
hvarje gång.
Hr Landtm, frågade om Resolutionen som den nu är
upläst bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Ekestubbe hemstälte om icke det voro eftertänkeligit,
at Rätten tillägges en fierdedel af böterne;
Hvartil svarades saken vara afgiord.
Och frågade Hr Landtm, om icke R. o. A. anse saken
för afgiord;
Hvartil af R. o. A. åter med Ja svarades.
Hr Lewin von Blixen framträdde och sade sig nu förnimma
at här existerar et förbud at få sälja bränvin, och som
han ägde et i denna vahra bestickande capital i sine källrar,
hvaraf han al tid ville visa på hvad sätt han blifvit ägare, så
kunde han sig ej annat föreställa, än at han vid denne des
välfångne egendom må niuta den förmån, at en viss tid förelägges,
innom hvilken han må hafva frihet densamma at föryttra.
Hr Landtm, hemstälte om icke detta må upskiutas til
härnäst;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
R. o. A. skildes åt.
Den 12 Martii.
R. o. A. samlades klåckan ellofva.
Hr Landtm, sedan han äskat liud förmälte, at R. o. A.
i dag något sent blifvit sammankallade, men at sådant skedt
på det Deputationerne i deras arbete ej måge hindras; och hade
i dag ej något plenum blifvit, så framt det icke. varit i anseende
til Bondeståndet, at bringa saken, angående friheten at
på en månad för foderbristen skull få bränna, til slut; R. o. Arns
Adelns Protokoll, 1740—1741. 14
210 (Mars 12.) Finska kyrkan. L. v. Blixens meni.
vid förre sammankomsten härom tagne slut voro nu hos de
öfrige Stånden, och väntades deras utlåtelser, hvarföre det voro
nödigt at R. o. A. jemväl voro tilsammans, ifall uti et eller
annat Stånd någre påminnelser skulle giöras, på det Stånden
ännu i dag sig måge kunna förena och ärendet komma til
expedition; hemställandes Hr Landtm, örn icke imedlertid och
til dess Ståndens utlåtelser inkomma, man kunde företaga andre
saker til afgiörande; men at om någon sak skulle vara före
när Ståndens svar inkomma, den då må afstadna och upskiutas
til nästa plenum.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Frih. Fabian Wrede berättade, at på en af de förflutne
Riksdagar en underdånig expedition til K. Majit ifrån Riksens
Ständer upgådt, angående den Finska kyrkan här i staden, och
som angående bemälte kyrkas angelägenhet någre ledamöter uti
de trenne Stånden, hvilka äro ifrån Storfurstendömet Finland,
voro sinnade at igenom en Deputation hos K. Majit giöra en
underdånig påminnelse; hemstälte Frih. Wrede om icke honom
jemte ännu en af R. o. A. ifrån Finland må vara tillåtit
samma Deputation at biträda.
Härtil samtycktes af R. o. A.
Uplästes Hr Leivin von Blixens i följe af des vid R. o.
Arns sidsta sammankomst giorde föreställning upsatte Memorial,
angående en quantitet svenskt bränvin, hvaraf han är ägare,
men den honom efter al lag och billighet tilkommande dispositionen
och nyttjandet af samma sin välfångne egendom derigenom
honom blifvit betagen, at Riksens Ständer alt säljande
af samma vara nyligen förbudit.
Detta Memorial remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen.
Hr Didron påminte at Riksens Ständer måtte giöra någon
billig författning, så at de, hvilke i anledning af de utkomne
ryckten om den nu tillåtne friheten at bränna, och i hopp at
densamma snart få niuta, med bränvinsbrännande sig emot förbudet
kunde hafva försedt, med en skälig förskoning måge ansedde
blifva.
Hr Landtm, hemstälte om icke härmed kunde upskiutas
til des saken om bränvinet kommer före.
Uplästes Extract utur Rådsprotocollet af den 10 Mars,
hvarmedelst K. Majit i förmågo af Riksdagsordningens 21 §
Arbets-kommendering. Ansi. för C. Linnaeus att resa t. Vesterg. 211
Riksens Ständer i nåder tilkänna gifver angående 32 mans
upbådande af Dahlregimentet til arbete på Vaxholms skantz.
R. o. A. förklarade sig härvid intet hafva i underdånighet
at påminna.
Uplästes Manufactur- och IIandels-Deputationens Extractum
Protoeolli af den 13 Febr., hvilket vid handen gifver
huruledes här i riket men i synnerhet på Oland, Gottland och
i visse orter i Vestergöthland, ätskillige örter, växter, jord-och
mineral-arter jemte yr- och skridfä skola finnas, hvilka til
färgerier, manufacturer och den almänna hushåldningen med
fördel, nytta och besparing af rikets capital brukas kunna,
men i brist af behörig kundskap til sin nytta ej äro bekante;
i anseende livartil Deputationen hemställer om icke, för den
almänna här under beroende nyttan skull, Doctor Carl Linceus,
hvilken för des grundeliga insikt och kundskap i dylike vettenskaper
med beröm är bekant, må förordnas at i våhr giöra en
resa til förbemälte orter, och niuta til förplägning af rnanufactur-fonden
3 dal. sint om dagen samt skiuts för 3 hästar,
på det hvad han til det almännas förmån i förbemälte mål
varder uptäckandes, sedan almänt må blifva bekant och folket
på de orter liandledas at vända sig detta til gagn och nytta.
Frih. C. AV. Cederhielm förestälte, at i anseende til
nyttan af denne föreslagne resa samt våhlet af personen ej
voro något at påminna; men at det skulle vara beklageligit
för Doctor Linceus, hvilken nu söker en profession i Upsala,
om lian igenom denna til publici tienst och på betalning til
giörande resa, skulle hindras at bevaka samma angelägenhet,
och således komma at lida til sin lycka; i anseende livartil
Frih. Cederhielm hemstälte om icke hos K. Majit i underdånighet
kunde anhållas, at denne resa ej må lända Doctor
Irinaeus til afsaknad uti dess underdåniga ansökning om den
ledige medicinae professionen i Upsala, eller til lunder i des lycka.
Häröfver discourerades och höll Hr Didron för betänkeligit
en sådan underdånig föreställning at upgå låta, emedan
det altid voro en art af recommendatiou; och kunde man nog
vara försäkrad, at som Lina'i meriter voro nog bekante, det
lära Riksens Herrar Råd ej underlåta at hos K. Majit för
honom til det bästa i underdånighet påminna.
Andre af R. o. A. förklarade, at Liincci frånvaro ej lärer
hindra at K. Majit visar Linceus nåd, om K. A lajl t så skulle
behaga.
212 (Mars 12.)
Carl Linnaeus.
Hr Landtm, bad at R. o. A. behagade utlåta sig om det
upläste Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli, då sedan denna discoursen kan uptagas, och frågade
om bemälte Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Sedan reassumerades discoursen angående Doctor Unceus
och förestälte
Gref H. Gyllenborg at som denna mannens genie och
förvärfvade kundskap är så almänt bekant, at han giordt hela
sin nation heder; men den nu ledige professionen i Upsala ej
är egenteligen den, uti hvilken han kunde giöra publico den
nyttan, som han af honom med skäl kan förvänta, och dessutan
des employerande vid Upsala Academie torde öka den
skiljaktighet, som redan emellan den studerande ungdomen sig
vijst, i anseende til des nya sisteme i botaniquen, hvilket likväl
af de lärdaste män utomlands til Lined största heder är antagit,
hvaremot denne uti så ganska nyttige vettenskaper lärde
mannen på långt nyttigare sätt kunde tiena riket medelst ungdomens
undervisande och sådane nyttigheters uptäckande bär
i landet, som Deputationen nu föreslagit; hvarföre Hr Grefven
hemstälte om icke Manufactur- och Handels-Deputationen må
lemnäs tilstånd sig närmare at utlåta, hvad medel och utvägar
måtte kunna utfinnas, at Doctor Unceus med et tilräekeligit
underhåld och anständig belöning bärtil må upmuntras.
Frih. C. O. Hamilton berättade hvad fördelaktigt och
berömeligit omdöme den vidt bekante Boerhaven fällt om
Doctor Unceus, och huruledes de lärdaste män härutinnan instämde,
så at om man i des fädernesland ej vilie employera
honom, han på andra orter med sin goda fördel skulle blifva
antagen, och at således, om Riksens Ständer för honom giorde
en distinctif demarche, sådant voro i all billighet grundat.
Efter ytterligare discourerande frågade Hr Landtm, om
icke på sätt som förmält är detta ärendet kunde gå til Manufactur-
och Handels-Deputationen, och härom et Extractum
Protocolli til Stånden utfärdas.
Som detta bifölls, upsattes följande Extractum Protocolli,
hvilket för R. o. A. uplästes och gillades.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 12
Martii 1741.
Sedan R. o. A. bifallit Manufactur- och Handels-Deputationens
hemställande angående Doctor Lined resa til ut upsöka
Fabrikernas besigtning. Allmänna husesyner. 213
och bekante giöra örter och andre til manufacturer och det
almänna lefvernet nyttige ämnen, kom hos R. o. A. i billigt
öfvervägande huruledes bemälte Doctor Linaeus, medelst des
förvärfvade och så utom- som innomlands bekante besynnerliga
kundskap i botaniquen samt historia animali et minerali, kan
giöra publico ganska gode och nyttige tienster, i anseende
hvartil R. o. A. nödigt funno de öfrige respective Stånden vänligen
at hemställa, om icke Manufactur- och Handels-Deputationen
sig närmare må utlåta, hvad medel och utvägar måge
kunna utfinnas, at bemälte Doctor Linceus med et tilräekeligit
underhåld och anständig belöning må upmuntras desse vettenskaper
til det almänna bästa och ungdomens nyttiga undervisning
vidare at idka. Actum ut supra.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 6 Martii, hvarutinnan Deputationen
berättar sig hafva besedt och skärskådat alla här i
staden varande fabriquer, til at om deras tilstånd inhämta så
mycket större visshet, och at Deputationen med nöje sedt dem
sedan sidsta Riksdag märkeligen hafva tiltagit och sig utvidgat;
och som Deputationen innan densamma med sin omständeliga
berättelse så om manufacturernes tilstånd i riket som Manufactur-Contoirets
giöromål inkommer, gierna skulle se at de af
Riksens Ständers ledamöter, hvilke dertil hafva tid, ville förut
besiktiga de här i staden befintelige fabriquer, ty följa trykte
förtekningar på hvad ställe i staden de äro belägne.
R. o. A. förklarade häröfver nöje och utdeltes de trykte
exemplaren af Riddarhus-Camereraren Treffenhiebn.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Memorial af den 30 Jan., hvarutinnan Deputationen, i
anledning af Krigs-Collegii Riksdags-berättelse angående boställsverket
och hvad dervid sedan sidsta Riksdag sig tildragit,
tilstyrker Riksens Ständer, at den i staten sedan år 1723 til
slike förnödenheter årligen anslagne summa af 13,000 dal. smt
än ytterligare må continueras; at den ifrån 1734 års Rikdag
bestådde Camarskrifvaren vid Husesyns-verket än vidare må
bestås; bifallandes Deputationen den af Krigs-Collegio giorde
författningen, at af extra betjente, emot arfvodeslön af de vid
1724 års husesyn vederbörande ådömde säteries och husrötemedel,
låta fortfara med de almänna husesyners reviderande;
hemställandes Deputationen om icke Camereraren, hvars arbete
derigenom ansenligen kommer at förökas, at han måste vara
214 (Mars 12.) Husesyner. Åkerbruks-machiner. Årans förlust.
ansvarig at revisionen behörigen blifver förrättad, så länge
detta revisions-arbetet påstår, årligen må bestås 200 dal. smt
arfvodes lön.
Det discourerades häröfver, och som en del af R. o. A.
höllö före den föreslagne tilökningen på Camererarens lön såsom
graverande staten ej kunna bifallas, hälst han för sin ordinarie
lön voro förbunden at förrätta ehvad arbete som förekommer;
hvaremot af andre förestältes, at lian omöjeligen detta
extraordinarie och til dess embete ej egenteligen hörande arbete
kan bestrida, der honom icke något åtminstone til skrifvarehielp
bestås; det dessutan för boställsinnehafvarnes säkerhet i
framtiden voro högst nödigt, at med detta revision s-arbete
kommo til slut, och en viss tid af 2 eller 3 år förelädes, då
de bärtil erfordrade 600 dal. smt ganska väl voro använde;
Och stadnade R. o. A. häröfver i följande slut, hvilket
sedan det för R. o. A. var upläst skrefs på Memorialet:
Resol.: Remitteras til Deputationen tilbaka at med des
yttrande inkomma på hvad sätt revisionen forderligast, säkrast
och med bästa sparsamhet kan förrättas, saint derjemte föreslå
en viss tid, innom hvilken alle inkommande husesyner böra
vara reviderade, på det boställshafvarne således måge vara
säkra för framtiden.
Uplästes S. B. Liungquists Memorial angående trenne
af honom påfundne machiner, som han förmenar vid inbärgning,
tröskning samt i räknande med besynnerlig fördel kunna
brukas.
Detta Memorial remitterades til Camar-(Economie-Deputationen.
Uplästes Gref Henning Gyllenborgs, i följe af R. o. A:ns
den 7 Febr. dertil lemnade tilstånd ingifne Memorial angående
visse brott, hvilka ej tyckas förtiena at med ährans förlust
blifva straffade.
Detta Memorial remitterades til Justiti;e-Deputationen, som
härvid hörer Lag-Commissionen.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Memorial angående laxkiste-ådrans öpnande vid Åhs
klåster i Halland til framflottande af ekevirke för Ammiralitetet
i Götheborg, styrkandes Deputationen dertil at bemälte
öpning ej må ske vid annan tid på året än i Julii eller Augusti
månader, med mindre icke til någon viss byggnad någre
oundgängelige piecer skulle behöfvas, hvilke ej så tidigt städt
Flotta, i Viskaån. Algier-medl. Fyrar. Gyllenstierna. Bränvin. 21o
at erhållas, at de kunnat följa hufvudflottningen åt, samt at
panthafvaren af bemälte laxfiske tillätes at sielf besörja om
öpninger efter förut träffat accord med Ammiralitets-Commissariatet
i Götheborg, hvilket genast betalar omkostnaden af de
til ekevirkes uphandlande, fällande och transporterande i staten
årligen anslagne medel.
Detta Memorial bifölls af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputatio■nens
Memorial angående Algieriska collectmedels-cassan, hvaröfver
räkningen sig utan vidare balance slutar, än allenast et
af Ammiralitets-Collegio giordt och än obetalt lån af 1,587 dal.
9 1/„ öre smt; hvilken summa Ammiralitets-Collegium kunde
få befalning, så snart de dertil destinerade medel inflyta, til
Convoy-Commissariatet at ersättja.
Memorialet bifölls af R. o. A.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Memorial angående fyrbåkarne i riket, hvarutinnan berättas
at öfver fyringarnes efterlåtenhet sedan sidsta Riksdag
ej något klagomål förspordts, samt at den då under byggnad
stående båken vid Gräsön i sidstl. October månad hunnit sin
fullbygnad; och hvad i öfrigit de i åtskillige skärgårdar dels
förstörde dels förfallne träbåkar och kummel, om hvilka Landshöfdingarne
blifvit beordrade at höra städerne, huruvida de
dertil samt jernringars fastsättjande i bergen vilja bidraga,
beträffar, så hemställes om icke til K. Maj:t i underdånighet
lemnäs må, sedan Landshöfdingarnes svar inkommit, härom så
at föranstalta, som omständigheterne kunna fordra, och både
för riket samt de siöfarandes säkerhet nyttigt och angelägit finnes.
Detta Memorial bifölls af R. o. A.
Uppå Hr Landtm:ns giorde anmälan, fants af R. o. A.
nödigt at uti Riksens Ständers Expeditions-Deputation, hvaraf
å R. o. Arns vägnar Baron Johan Gyllenstierna varit ledamot,
en annan i des ställe af Electorerne utväljes.
Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande, angående friheten
at en månad på landet få bränna bränvin, kom med
Ståndens utlåtelser tilbakars; och som de 3 Stånden bifallit
R. o. A:ns resolution, allenast at jemte slösäd tillägges de
orden: »och annan den sämsta de hafva», och at böterne något
annorlunda måge fördelas; altså conformerade sig R. o. A. härutinnan
med de trenne Stånden.
R. o. A. skildes åt.
216 (Mars 17.) Regem:s beklädnad. Gen.-Krigs-o. Leut.-Rätten.
Den 17 Martii.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Uppå Hr Landtm:ns hemställande, at til des R. o. A.
tahlrikare samlas, med de oupläste Protocollers afhörande må
begynnas, uplästes de hos R. o. A. den 24 och 26 Januarii
håldne Protocoll, vid hvilke inge påminnelser giordes.
Uplästes et af Feltnmrskalken Frih. Hamilton å KrigsBefehlets
vägnar til Riksens Ständer ingifvit Memorial angående
uphandlingen och beställningen af regimenternes beklädningar,
at den efter förra vanligheten må ske af Ofverstarne,
och den härom vid sidsta Riksdag giorde författningen i så
måtto ändras.
Remitterades til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 6 Martii
angående åtskillige af General-Krigs- och Leuterations-Rätten
samt General-Auditeuren Suarez begängne förseelser, som Riksens
Ständers Protocolls-Deputation vid sidstl. Riksdag anmärkt,
och hvaröfver Justitias-Cantzlern inlagt sine Embets-Memorialer,
samt vederbörande sig förklarat; finnandes K. Maj:t i nåder i
anseende til anförde mildrande omständigheter det vara skäligt
at låta afstadna dermed, at General-Krigs- och LeuterationsRätten
des ovarsamheter blifva behörigen förestälte, med alfvarsam
åtvarning at framgent taga sig för slike förseelser til vahra;
och hvad General-Auditeuren Suarez beträffar, så ehuruväl des
embets-förseelser et ännu alfvarsamare beifrande förtiena, dock
som K. Maj:t äfven finner at hvad af honom är felat, icke skedt
i någon ond afsikt, utan mera af ovahrsamhet, lian ock för en
del förseelser vid förra Riksdagen blifvit stäld under en CantzlieRätt,
och omgullit med et halft års suspension ifrån tiensteu
samt lönens förlust under samma tid, och så framt desse senare
målen då tillika blifvit angifne, des qvahl och straff på en gång
kunnat slutas, fast det til äfventyrs med något längre suspension
kunnat blifvit ökt, hvartil kominer at han sielf nu mera i
underdånighet om afsked ifrån tiensten anhållit; och som i fall
des embetes-felaktigheter efter lag skulle dömas och straffas,
en domare neppeligen så vida gå kunde at han ifrån tiensten
aldeles skulle removeras; ty pröfvar K. Maj:t skäligt och billigt
at låta dervid bero, at General-Auditeuren Suarez, från det
hit in til beklädde General-Auditeurs-embetet genom afsked
Gen.-Audit. Svarez. Kläde. Krigs-koinmis. Lang. 217
blifver entledigad, och i öfrigit undslipper för des embetes
förvaltning at vidare under tiltal och dom ställas; hvaraf
K. Majit, innan det åstundade afskedet utfärdas, vil lämna
Riksens Ständer kundskap, emedan desse målen vid förra Riksdagen
til K. Majit af Riksens Ständer i underdånighet blifvit
hänskutne.
Det discourerades häröfver och giordes i öfrigit inge påminnelser,
men i anseende til General-Auditeuren Suarez begärde
afsked, och at han medelst des erhållande för alt vidare
tiltal skulle vara befriad, förklarade en och annan af R. o. A.,
at sådant tyckes vara för lindrigt; yttrandes sig
Hr C. G. Boije, at han ej vet hvad utväg det skal taga
om på förseelser ej följer behörigt straff;
Dock som häremot af andre anfördes, at det kunde vara
nog om honom afsked beviljas på det sättet, at han ej vidare
må komma i K. Majits och Riksens tienst, och efter något
ytterligare discourerande begärtes at
Hr Landtm, härom ville giöra propositionen,
hvilken af R. o. A. med Ja besvarades;
Hvaruppå Hr Landtm, vidare frågade, om hvad i Protocolls-Extractet
angående General-Krigs och Leuterations-Rätten
förmäles, bifalles;
Hvartil likaledes svarades med Ja;
Upsattes följande Resolution, hvilken sedan den för R. o. A.
var upläst skrefs på documenteti
Resol.i R. o. A. funno härvid intet i underdånighet at
påminna, dock at hvad General-Auditeuren Suarez beträffar,
at honom afskedet på det sättet meddelas, at lian ej vidare
kan komma i K. Maj:ts och riksens tienst.
Frih. H. Wrede, såsom ledamot af Manufactur- och
Handels-Deputationen, upviste åtskillige prof af sine här i
riket tilvärkade kläden, med utsatte pris derhos, hvilke prof
komma at blifva på bordet, och kunna de af R. o. A., som
behaga något deraf sig tilhandla, fä se sielfva klädesstyckerne,
hvilke ligga uti huset Korpen vid Stortorget.
Uplästes Hr Feltmarskalkens Frih. Hamiltons å KrigsBefehlets
vägnar ingifne Memorial, angående nödvändigheten
at Krigs-Commissarien von Lang til hielp vid dess arbete en
skrifvare med 300 dal. smts lön bestås må, på sätt som åren
1719, 1720 och 1721 skedt.
Remitterades til Secrete Utskottet.
218 (Mars 17.) Landsh. Stael von Holsteins riksdags-relation.
Uplästes General-Majoren och Landshöfdingens Frih. Stahl
von Holsteins i dag ingifne Memorial, hvarutinnan, i anseende
dert.il,
upgifvit, som hade han eftersatt at för länet vid denne Riksdag
insända Relation, Hr General-Majoren och Landshöfdingen
gifver vid handen, at des Riksdags-relation enligit bifogade
attester i October månad förledit år til K. Camar-Collegium
blifvit insänd, och at vid Lands-Cantzliet ingen befallning
finnes, det Relationerne til K. Majit i underdånighet skohla
upsändas, anhållandes Hr General-Majoren och Landshöfdingen
om tilstånd sin oskuld til något des embetes efterlåtande
härutinnan hos de öfrige Stånden at få anmäla.
Det påmintes at i följe af R. o. Anis uppå denne Riksdag
faststälte slut Frih. Stahl von Holstein vid detta des Memorials
föredragande borde vara tilstädes.
Frih. Coijett berättade, at Frih. Stahl voro opasslig och
at han eljest i dag hade varit närvarande vid detta des Memorials
föredragande; erbjudandes sig derjemte Frih. Coijett,
at såsom de voro svågrar taga afträde.
Detta sades ej behöfvas, emedan denne sakens beskaffenhet
ej sådant fordrar; hvarföre ock Frih. Coijett blef qvar.
Det discourerades vidare, och såsom härvid förestältes, at
en åtskilnad bör giöras emellan Landshöfdingarnes vanliga
Relationer til Camar-Collegium och de Riksdags-berättelser, som
i följe af Riksens Ständers vid 1734 års Riksdag fattade slut
til K. Majit vid Ständernes sammankomster böra insändas, så
synes väl af det upläste Memorialet, at den förra blifvit ingifven
men ej den senare, med hvilken Hr Landshöfdingen
icke eller hos K. Majit inkommit, hvarom likväl år 1735 K.
Maj:ts nådiga ordres til alla Landshöfdingar afgådt.
Härtil svarades, at som enligit den bilagde attesten detta 1735
års bref ej finnes ibland handlingarne vid Calmare Lands-Cantzlie,
så lärer samma befallning varit Hr Landshöfdingen obekant.
Hr Landtm, liemstälte om icke Memorialet kunde remitteras
til Camar-CEconomie-Deputationen, at, som ingen Riksdags-relation
til K. Majit blifvit insänd, giöra sig härom närmare
underrättad;
Hvilket bifölls, och skrefs samma Resolution på Frih. Stahls
Memorial.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
16 Martii af innehåld at som Secrete Utskottet genom Extractum
Flottans utrustning. Prosten Serenius.
219
Protocolli af den 14 Februarii gifvit Riksens Ständers plena
tilkänna den til landets trygghet och försvar giorde författningen
om Artilleriets flyttjande och någre trouppers närmare sammandragande
i Finland, och Secrete Utskottet nu på samma grund
nödigt funnit, at en del af hufvudflottan i Carlscrona samt en
del af galererne vid Stockholms escadern med flere fahrtyg så
i stånd sättjas, at de på första ordres kunna gå til siöss, til
hvilkas besättjande nödigt manskap bör upbådas, så har Secrete
Utskottet härom redan nödig anstalt författat och ej underlåta
bordt at gifva Riksens Ständers plena häraf behörig del.
Härvid giordes af R. o. A. inge påminnelser.
Uplästes Manufaetur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 14 Martii, hvarutinnan vid handen
gifves huruledes, då Deputationen vid deliberationen öfver et
vist ärende, som angick en dess ledamot Probsten Sirenius, i
stöd af Riksdagsordningens 14 § i vänligaste måtto anmodat
honom at på en kort stund taga afträde, han likväl ej kunnat
förmås ofvanbemälte § såsom en af samtelige Riksens Ständer
antagen lag härutinnan at åtlyda, utan på et emot lagen vanvyrdigt
sätt satt sig deremot; och som Probsten Sirenius icke
hållit betänkeligit at i förbemälte måtto kränka lagen, hvilket
föranlåtit Deputationen at emedlertid då han är närvarande
åtskiljas, emedan Deputationen ej anstå vill och den sig icke
eller kan fördrista at med en sådan ledamot vidare sammanträde
hafva, som tvärt emot des undfångne fullmakt icke vil
vara bunden til laglydno; ty hemställer Deputationen målet til
Riksens Ständers egit bepröfvande och beifrande, i förmodan
at för den sidvördnad, sorn emot sielfva Deputationen jemväl
således är visad, äfven få niuta behörig och tilständig reparation.
Det discourerades häröfver, och anförde Hr G. A. Rutlienschöld,
at sorn Probsten Sirenius på et så uppenbart sätt
vanvördat lagen och vist emot densamma olydnad, så bör han
ock undergå det straff, som lagen dicterar, och utur Ståndet
uteslutas.
Frih. Alex. Palbitski upläste häruppå slutet af Riksdagsordningens
14 §, deräst stadgas, at hvar och en bör taga
afträde när någon sak skal afslutas, sorn honom enskylt. angar,
tilläggandes utur den 23 § hvad der om säte och stämmas förlust
förmäles. Och som härvid påmintes at den 23 §, hvilken
allenast handlar om hvad emellan Riksdagsmän enskylt kan
förelöpa, ej tyckes vara til detta ärendet länipelig, yttrade sig
220 (Mars 17.)
Om prosten Serenii
Gref H. Gyllenborg, at begge desse lagsens rum vid
denna förbrytelsen böra och kunna combineras och äro här
applicable, ty som det förra, nemligen 14 §, visar hvarutinnan
lagen blifvit bruten, så dicterar den 23 § straffet, och fast der
förbrytelser, som angå hela Deputationer, ej nämnas, utan allenast
när en Riksdagsman den andra förolämpar, så kan dock deraf
ej slutas, at lagen skulle vilja lemna det förra brottet, som är
långt svårare, ostraffat, utan tvärt om af de grader, som i
straffet utsättas, med alt skäl den påfölgden dragas, at som
lagen mera brytes igenom vanvyrdnad emot en hel Deputation
än emot en enskylt Riksdagsman, så måste åtminstone vid et
så svårt brott det utsatte straffet af säte och stämmas förlust
i Ståndet hafva rum.
Hr Didron utlät sig, at som brottets egenteliga beskaffenhet
och omständigheter ej til alla delar voro bekante, så ansågo
han för betänkeligit at om straffet sig yttra innan Deputationen
så om det ena som det andra sig närmare utlåtit, da R. o. A.
efter nogare inhämtad kundskap om saken härom kunde fatta
behörigt slut.
Gref A. R. Sparre sade factum vara klart, at Probsten
Sirenius van vördat lagen och hela Deputationen; hvilket föranlåtit
alle 4 Ståndens der sittjande ledamöter at hos sine plena
anhålla om reparation samt gifva vid handen at de ej vidare
kunna arbeta med en sådan ledamot.
Hr von Hökerstedt förklarade sig ej annat kunna finna,
än at när en hel Deputation i följe af lagen påstår, at en ledamot
skal absentera sig, han då bör lyda, och sade sig hälla
före detta nu allenast vara in quaestione, hvilket sedan det
blifvit faststäldt, kunde denna eller någon annan Deputation
angående straffet sig utlåta.
Hr Ehrencreutz förestälte, at söm om sielfva factum,
hvilket en hel Deputation upgifvit, ej kan tviflas, så voro
ingen annan fråga öfrig än om straffet; emedlertid och intil
dess densamma blifvit afgiord, kunde Deputationen på intet
annat sätt ställas tilfreds, än at Deputationen blifver aldeles
skild vid en ledamot, som visar en så ringa lydnad emot
lagen.
Hr G. A. Ruthenschöld förklarade, at han intet vidare
kan bivista Deputationen innan han får veta om icke Probsten
Serenius så väl bör lyda lagen, som de andre ledamöterne
det giöra.
uteslutande ur Preste-ståndet.
221
Hr Didron påminte, at som detta angår en ledamot af
et annat Stånd, så voro saken granlaga, och at man hade
orsak at se sig före, at man ej kommer at stötas med något
Stånd.
Hr Ehrencreutz yttrade sig, at som alle Stånden böra
hielpas åt at hålla lagen vid makt, så sago han ej någon
svårighet at ju detta ärendet af R. o. A. nu kunde afgiöras.
Gref H. Gyllenborg sade sig instämma härmed, och det
så mycket mer som Probsten Serenius vid detta tilfället ej bör
anses som Präst utan som Riksdagsman; och at således, om
vanvördnaden emot Deputationen med afbön skulle beläggas,
så bör dock lagens upsåteliga öfverträdande excludera honom
at vidare vara Riksdagsman.
Frih. Coijett förestälte at om detta målet ej behörigen
blefvo beifrat, så skulle en ledamot kunna hindra alt Riksdagsarbete,
och at fördenskull exempel bör statueras, på det
hädanefter ej någon ledamot så fräckt må bryta lagen.
Hr Palmstierna lade bärtil, at som alle 4 Ståndens
ledamöter i Deputationen blifvit hederade, så böra ock Stånden
låta dem niuta beskydd och reparation; saken voro i sig sielf
klar emedan Probsten Serien ej haft något deremot at anföra;
i öfrigit om med en ledamot skulle öfverses, som i et mål ej
vill lyda lagen, så kunde han jemväl i flere mål sig undandraga,
och som de öfrige ledamöterne förklarat, at de ej kunna arbeta
med en som vill vara exlex, så tyktes intet billigare vara än
at en ledamot, som vill vara exlex, hvarken nu eller i framtiden
bör vara Riksdagsman.
Häröfver discourerades vidare, och förestälte Hr Landtm.,
at sorn Probsten Sirenius är af et annat Stånd, och ehurudan
personen eller ock målet är, alle Stånden äro lika befogade at
handhafva och beifra lagen, så voro bäst at angående straffet
någon Deputation, deräst alle Stånden förut concurrera, sig
utlåto; emedlertid kunde R. o. A. i anseende til de så väl af
Manufactur- och Handels-Deputationen, som nu under discourserne
anförde skäl, förklara at Probsten Sirenius ifrån Deputationens
bivistande sig bör afhålla.
Detta bifölls och påmintes derjemte, at Probsten Serenius
för samma, skäl skuld ej eller må bivista andre Deputationer,
i hvilka han til ledamot kan vara utnämd, samt at i anledning
af den berättelse, som Manufactur- och Handels-Deputationens
Extractum Protocolli innehåller, Justitia;-Deputationen sig yttrar,
222 (Mars 17.) Serenius. Deputationer. Riksdagsmanna-val.
hvad des begångne fel medelst så väl lagens öfverträdelse sorn
en hel Deputations vanvördande beträffar;
Hvilke påminnelser uppå Hr Landmins giorde frågan
af R. o. A. jemväl biföllos.
Upsattes altså följande Extractum Protocolli, hvilket sedan
det var upläst och gillat, straxt renskrefs och til de andre
Stånden afskickades.
Extract utur Protocollet, sorn holts hos R. o. A. den 17
Martti 1741.
Som Probsten Sirenius så uppenbarligen satt sig emot lagen
och Riksdagsordningen och Ståndens ledamöter i Manufacturoch
Handels-Deputationen förklarat, at de ej med honom kunna
hafva något vidare sammanträde, hvarigenom så angelägne
ärender, sorn denna Deputation til utarbetande updragne äro,
skulle komma at afstadna; ty funno R. o. A. at Probsten
Serenius hvarken denna eller andre Deputationer, i hvilka han
är ledamot, vidare får bivista; men at hvad des begångne fel
medelst så väl lagens öfverträdelse, som en hel Deputations
vanvördande beträffar, Justitise-Deputationen i anledning af den
berättelse, som detta bifogade Extractum Protocolli innehåller,
med des betänkande til Riksens Ständer inkommer. Actum
ut supra.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Prästeståndet
af 12 personer. Hr Biskopen Dr Henric Benzelius förde ordet,
och öfvergaf et Ståndets Extractum Protocolli angående JustitiaeDeputationens
Betänkande öfver K. Majits nådiga Proposition i
Justitiae-ärender, isynnerhet hvad religions-må! beträffar; hvilket
Extractum Protocolli för R. o. A. uplästes, innehållandes Ståndets
bifall til Justitiae-Deputationens yttrade tankar. Sedan
Hr Biskopen recommenderat denna saken, hvilken Prästeståndet
ansåg såsom af högsta vigt, afträdde Deputationen.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Bondeståndet,
hvilken afträdde sedan den afgifvit et Extractum Protocolli
angående Almogens åstundade tilstånd at få köpa skatterättiglieter
på prästestommar i Skaraborgs län, och samma ärende
recommenderat.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 13 Martii,
angående en upkommen oreda vid Riksdagsmans väljande för
Almogen i Säters län.
Remitterades til Justitise-Deputationen at med forderligaste
med des Betänkande häröfver inkomma och bl of straxt afskickat.
Karlskrona kyrkor. Bränvins-brätming. Lappmarkerna. 223
Uplästes K. Maj:ts nådige Remiss uppå Svenska och Tyska
församlingarnes i Carlscrona ansökning om hielp och understöd
til deras kvrkiors fullbyggnad igenom matlagspenningar och
collecter.
Remitterades til Camar-GEconomie- och Commerce-Deputationen,
och blef straxt afskickat.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet angående Camaroch
Commerce-Collegiernes underdåniga svar om förekommande
af brist och dyrhet pa spanmåi, samt bränvins-brännandets
hämmande, hvarvid jemväl var bifogat Hr Ofver-Ståthållarens
förfrågan huruvida destillatorer, som med bränvin äro försedde,
må tillåtas at destillera.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Borgareståndet,
hvilken sedan den låtit upläsa et Extractum Protocolli, at
Carlscrona, Carlshamn och flere städer, hvilke ej äga åckerbruk,
äfven som Stockholm må frihet lemnäs under den tillätne
tiden at bränna til bränvin et vist och för hvarje stad i bemälte
Extracto Protocolli utsatt tunnetal af säd, och detta
ärendet recommenderat, afträdde.
Det discourerades, at emedan Stockholm och alle öfrige
städer i riket fädt frihet på en förelagd tid at bränna, så
fordrade billigheten at desse städer niuta samma förmån.
Gref A. R. Sparre påminte at Götheborg, hvilket jemväl
är en stad utan åckerbruk, tinnes vara utelämnat.
Härtil svarades, at som hvarken Ståndet eller staden härom
giordt någon ansökning, så kunna R. o. A. ej gå vidare än
hvad Ståndet begärt.
Gref A. R. Sparre förklarade, at som stadsens Fullmäktige
i Ståndet ej giordt nödige påminnelser, så kunde han, som jemväl
voro en invånare, ej underlåta at vid detta tilfälle inför
Protocollet förbehålla staden Götheborg des i detta mal til—
kommande rättighet.
Som vidare inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm,
om Borgareståndets upläste Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil svarades af R. o. A. med Ja;
Hvilket bifall straxt påskrefs och afskickades documentet
til de andre Stånden.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 14 Martii,
angående Ecclesiastique-verket i Lappmarkerne, hvarvid Directionens
underdåniga bref och berättelse var bifogad.
224 (Mars 17.) Fårafveln. Åtten von Post. Onslunda kungsgård.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen, sorn med
Justitiee-Deputationen communicerar de dit hörande mål.
Uplästes K. Maj:ts nådiga Remiss uppå K. CommerceCollegii
underdåniga skrifvelse af den 9 Febr. sidstl., angående
en serskilt schäfers förordnande för Cronobergs län.
Remitterades til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Uplästes Secreta JJeputationens Betänkande angående
Ofverst-Lieutenanten Ladaus ansökning om befordran; likaledes
uplästes bemälte Hr Ofverst-Lieutenants härom i dag
ingifne Memorial.
R. o. A. funno godt, at detta Betänkande til nästa sammankomst
blifver på bordet.
Uplästes Manufactur- oell Handels-Deputationens Betänkande
angående godt fåreslags utspridande bland Almogen, hvarutinnan
i anledning af Bondeståndets giorde föreställning föreslås
at til et för manufacturernes förkofring så angelägit ändemåls
erhållande föreslås, at et prsemium må utsättas af en dahl.
smt årligen för hvar gumse af god art, och för hvart gumseoch
tackelamb som födes, första året 16 öre smt, men sedan
för samma slags lamb samt får 8 öre smt årligen, hvilket hvar
och en af meninge Almogen i riket jemte torpare, ryttare,
soldater och båtsmän komma at åtniuta, emot behörig attest
af Provincial-Scheffern, med mera.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
I anledning af Frih. Coijetts giorde hemställande,
fants af R. o. A. godt at Justitiae-Deputationens Betänkande
öfver K. Maj:ts nådiga Proposition i justitiae-ärender
isynnerhet hvad religions-mål beträifar upbrytes och blifver
liggande på bordet.
Anmältes Hr Wilhelm och Hr Adam Richard von Posts
ingifne Memorial om attestatum, at de ifrån Adolph von Post
härstamma, samt af hvilke personer af mans-linien deras famille
här i Sverige nu består.
Remitterades til Herrar Riddarhus-Directeurerne.
Uplästes Hr Cronackers Memorial angående nödigt arbetes
erhållande til Onslunda kongsgård eller och tilstånd at få köpa
skatterättigheten på de fem rusthåld, hvilke tilförene lydt under
bemälte kongsgård, varandes på thet förra tvenne K. Resolutioner
utfallne, hvilke vid förleden Riksdag blifvit ändrade
uppå Rusthallarnes giorde föreställningar, hvarvid Hr Cronacker
ej blifvit hörd, och emot Landt- och Siö-Militiae-CEconomie
Prot.-Dep. Ädelfors bruk. Bränvins-bränning. 225
samt Camar-CEconomie-Deputationens då afgifne Betänkande,
genom en pluralitet af de trenne Stånden.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen, hvilken
hvad nödigt pröfvas med Justitiee-Deputationen communicerar.
Uplästes Protocolls-Beputationens Extractum Protocolli
af den 25 Fehr., hvarutinnan Deputationen begärer til biträde
någon af K. Ammiralitetet, som kan gå Deputationen tilhanda
med uttydande af de uti Ammiralitets-Collegii Protocoller förekommande
termini artis, så länge berörde Collegii Protocoller
komma at förehafvas och under genomläsande äro.
Detta bifölls af R. o. A.
R. o. A. skildes åt.
Den 2 April.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes et Extract utur
Råds-Protocollet af den 4 Martii, hvarutinnan K. Maj:t gifver
Riksens Ständer tilkänna, at i anseende til Riksens Ständers
begäran skulle K. Maj:t gierna sedt, at tvisten emellan cronan
och Ädelfors interessenterne, beträffande ägande-rättigheten til
guldmalmstreken i Småland, med ändteligit slut redan kunnat
afhielpas; dock som uti Ädelfors Directionens sidst inkomne
påminnelser sådane omständigheter förekommit, öfver hvilka
Bergs-Collegium för detta ej blifvit liördt eller haft tilfälle sig
at yttra, och K. Majit funnit nödigt at öfver de samme infordra
berörde Collegii skyndesamma utlåtande, så lärer K. Maj:t
enär Collegium dermed inkommit, detta ärendet til sluteligit
afgiörande åter företaga och dess nådige utslag deröfver med
Riksens Ständer communicera.
Hr Landtm, förmälte at K. Majit härigenom allenast
velat gifva Riksens Ständer i nåder tilkänna orsakerne, hvarföre
detta ärendet, uppå hvilket Riksens Ständer i underdånighet
begärt et fordersamt slut, ej ännu blifvit afgiordt; hvarom, så
snart utslag fallit i saken, K. Majit lärer vidare gifva Riksens
Ständer i nåder tilkänna.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, hvarmedelst K.
Majit med Riksens Ständer i nåder communicerar Hr OfverStåthållarens
Frih. Fuchs i underdånighet giorde förfrågan
angående tiden, uppå hvilken det må vara tillåtit at til bränvin
Adelns Protokoll 1740—1741. 15
226 (April 2.) Bränvins-bränn. i Stockholm. Om rekommendation
bränna de 800 tunnor slösäd, eller af det sämsta slaget, som
Stockholms stad til detta behof blifvit frigifne; hemställandes
Hr Öfver-Ståthållaren om icke en sådan frihetstid til en månad
kunde utsättjas, nemligen ifrån den 2 April til den 2 Maii,
emedan således och när brännandet sker efter hand det föresatte
ändemålet, som är creaturens underhielpande vid närvarande
foderbrist, bäst tyckes kunna erhållas, kunnandes alt
underslef genom behörig bevakning förekommas.
Det discourerades härvid, at som i Stockholm äro 100
stora pannor, uppå hvilka innom 8 dagar de tillåtne 800 tunnor
säd beqvämligen kunna brännas, så tyckes längre tid ej behöfvas;
och at på det sättet alt underslef bäst kan förekommas;
varandes för dranken skull, hvilken länge kan förvaras, icke
eller en så lång frihet nödig.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. finna 8 dagars tid vara
tilräckelig för det för Stockholm anslagne quantum, samt at
pannorne sedan straxt böra förseglas.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Upsattes altsa följande Resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst, skrefs på det ifrån Rådet nedkomne
Extractum Protocolli:
Resol.: R. o. A. funno åtta dagars tid tilräckelig at bränna
det för Stockholm anslagne quantum, hvaröfver noga hand bör
hållas, at det ej öfverskrides, samt i följe af Förordningen
pannorne sedan strax förseglas.
Uplästes Hr Öfverst-Lieutenant Ladaus ytterligare och i
dag ingifne Memorial, hvarutinnan Hr Öfverst-Lieutenanten
anhåller at i anseende til de uti Secreta Deputationens Betänkande
anförde skäl niuta recommendation, isynnerhet som H. K.
Majit förklarat des Öfverst-Lieutenants-beställning vid Estniska
Adelsfahnan böra anses som Öfverst-Lieutenant i armeen.
Hr Öfverst-Lieutenant Ladau framträdde och sade at han
i ödmjukhet giorde sig försäkrad om R. o. A:ns gunstige appuy,
emedan han ej annat begärt än at honom måtte ske justiee,
hvartil han viste R. o. A. af egen ädelmodighet vara inclinerad,
och tog derpå afträde.
Det discourerades öfver saken och förestältes, at til en viss
tienst lärer Hr Öfverst-Lieutenanten ej kunna recommenderas,
yttrandes sig
Frih. Wrede, at om Ständerne härvid skulle lägga handen,
så voro det at utlåta sig om Hr Ladau som Öfverst-Lieutenant
för öfverstelöjtnant Ladau.
227
i armeen kommer at anses, hvilket sedan det voro faststält,
kunde Secreta Deputationen sig närmare yttra, om han med fog
voro förbigången eller ej.
Härtil svarades, at Deputationen uti detta ärendet ej kan
gå vidare än den redan gådt.
Och uplästes å nyo Secreta Deputationens Betänkande angående
bemälte Hr Öfverst-Lieutenant Ladaus hos Riksens Ständer
giorde ansökning om ihugkomst efter tiensteår och meriter;
hvarutinnan Deputationen gifver vid handen sig hafva jemfört
Hr Öfverst-Lieutenantens meriter med deras, som sedan sidsta
Riksdag niutit befordran til de poster, vid hvilke han sig i underdånighet
anmält, samt at Deputationen i Råds- och CabinettsProtocollerne
eftersedt hvad Riksens Hrr Råd dervid påmint,
hvaraf Deputationen befunnit, at en del af de befordrade haft
bättre meriter, och således rätteligen vid de yppade ledigheter
kommit i åtanka, men at likväl vid 2:ne Öfverst-Lieutenantsbeställningars
bortgifvande de kommit at niuta befordran, som
ej förr än åren 1711 och 1716 kommit i rikets tienst, då Hr
Öfverst-Lieutenanten redan Ryttmästare-beställningen innehade;
hvarvid Deputationen hvarken kunnat finna at vederbörande
chefs eller Riksens Herrar Råd annorledes än skedt är, härutinnan
kunnat förfara, i ty de förre hållit sig vid 1716 års
bref och de senare giordt de underdånige påminnelser om så väl
Hr Öfverst-Lieutenantens som andre väl förtiente mäns befordran,
som dem ålegat; Deputationen uprepar häruppå Hr
Öfverst-Lieutenantens tienster och meriter ifrån år 1696, samt
at han år 1720 erhållit Hennes K. Majits nådige Fullmakt på
Öfverst-Lieutenants-beställning vid Estniska Adelsfahnan, hvilken
beställning H. K. Majit förklarat böra anses såsom ÖfverstLieutenant
i arméen, hvaremot en del af dem, som blifvit til
Öfverst-Lieutenanter befordrade, ej funnits så månge tiensteår
äga; hemställer altså Deputationen til Riksens Ständers öfvervägande
på hvad sätt Öfverst-Lieutenant Ladau må komma
sine värkelige giorde tienster at til godo niuta, och huru hädanefter
i slike händelser bör förhållas, kunnandes Secreta Deputationen
utom instruetion om sättet til Hr Öfverst-Lieutenanten
Ladaus. soulagerande sig icke utlåta.
Det discourerades ytterligare och fants billigt, at Hr ÖfverstLieutenant
Ladau hos K. Majit i underdånighet anmäles at niuta
sin tour efter meriter och ancienneté, hvarvid fuller påmintes at
utsättas måtte antingen samma tour skal räknas efter Öfverste
-
228 (April 2.) öfv.-löjtn. Ladau. Landsh. Yxkull.
Lieutenants-fullmakten eller efter indelningen, sorn värkeligen
innehafves; dock som häremot förestältes at i fall Riksens Ständer
på sådant sätt sig skulle utlåta, hade det sine svårigheter med
sig, ty på den förra händelsen hade det det anseende, som skulle
Hr Ladau ej til ringare än til Ofverste-beställning kunna förhielpas,
hvilket ej torde vara des egenteliga åstundan, och
kunde jemväl derigenom andre blifva prejudicerade, och i det
senare fallet torde Hr Ladau komma at lida, i anseende hvartil
det voro bäst at i Resolutionen intetdera nämnes, emedan K.
Maj:t och Rådet då hade yppit at hielpa honom efter billigheten.
Blef altså i följe af Hr Landtm:ns giorde fråga,
som af R. o. A. med Ja besvarades, följande Resolution
upsatt, hvilken sedan den var upläst och af R. o. A. gillad,
skrefs på Secreta Deputationens Betänkande, som strax til de
andre Stånden afskickades:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at Hr ÖfverstLieutenant
Ladau hos K. Maj:t i underdånighet anmäles at
niuta sin tour efter meriter och ancienneté.
Uplästes Secreta Deputationens Betänkande öfverHrBaron,
General-Majoren och Landshöfdingens Uxkulls Memorial, hvaruti
han förestält des mindre benägne lycka, isynnerhet sedan sidsta
Riksdag, i ty at Praesidentskapet i Abo Håfrätt och Lif-Dragoneregimentet,
ehuru han derom hos K. Maj:t i underdånighet anhållit,
honom undangådt; i anseende hvartil så väl som bemälte
General-Major och Landshöfdinges trogna och långliga tienster,
Secreta Deputationen Riksens Ständers ompröfvande underställer,
om icke han hos K. Majit kunde anmälas til nådig
befrielse ifrån des Landshöfdinge-syssla med General-Lieutenants-caracter,
och at niuta indelningen såsom pension i des
lifstid, samt at til Landshöfdinge-tienstens förvaltande någon
annan i orten boende välförtjent embetsman med des förra lön
af K. Majit i Rådet kunde antagas; dock at efter Hr GeneralMajorens
död Landsliöfdinge-tiensten efter ordenteligit förslag
bortgifves.
Hr General-Majoren och Landshöfdingen Uxkull, sedan
han hos R. o. A. förestält sine långlige tienster och deruti
uthärdade svårigheter och sig hos R. o. A. til det bästa recommenderat,
tog afträde.
Hr Landtm, lade härtil, at Hr General-Majorens meriter
nog tala för honom.
Fardag å milit.-boställe. Perlfisk.-uppsyningsm. Ahlberg. 229
Hr Didron anförde, at han haft den ähran at länge känna
Hr General-Majoren Uxkull, isynnerhet uti den sidsta campagnen
i Norrige, då Hr General-Majoren varit commenderat
på Drontheims-sidan; at Hr General-Majoren altid varit känd
för en braf och käck officerare och chef, hvilken i sidsta kriget
lång tid hade haft regimente, som han är 1721 utom sin åstundan
mist, samt at han sedan blifvit Landshöfdinge; voro altså
obilligt om en så välförtjent man ej skulle niuta behörig belöning;
dock sade Hr Didron sig ej kunna bifalla Secreta Deputationens
härutinnan gifne förslag, utan höllö han för bäst
at Frih. Uxkull med General-Lieutenants-caractere och pension
b lefvo benådad och Landshöfdinge-embetet på behörigt sätt
blefvo besatt.
Härtil svarades at sådant skulle lända staten til gravation.
Frih. Coijett sade, at som Hr General-Majoren icke allenast
länge utan ock väl tjent, så bör han och soulageras, allenast
något sätt kunde upfinnas, sorn ej löper emot lagen eller väre
oeconomiske författningar.
Det hemstältes om icke Betänkandet kunde blifva på bordet,
at man emedlertid kunde hafva til fälle at tänka härpå;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 14 Martii,
hvarmedelst, i anledning af Krigs-Collegii bifogade underdåniga
utlåtelse i anseende til den upkomne tvisten om rätta fardagen
på Öfverste-bostället vid Bohus läns Dragone-regimentet, K.
Majit i nåder åstundar Riksens Ständers förklaring antingen,
i följe af 1730 års Boställsordnings 23 §, en afträdande boställshafvare
bör igenom tvänne gode män, lika som en annan
landbo, ifrån bostället upsägas, eller ock om fullmakt, afsked
eller dödsfall skal för laga upsägning anses, och således datum
af fullmakten eller afskedet för upsägningsdagen räknas, hvilket
senare K. Majit i nåder finner sielfva billigheten medgifva.
Remitterades til Landt- och Siö-Militise-CEconomie-Deputationen.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Memorial angående Upsyningsmannen Ählbergs brukande
vid perlefiskerierne i riket, hvarutinnan förmäles at efter Hr
Landshöfdingen Rålambs berättelse denne Ahlberg icke skal
äga den härtil erforderlige vettenskapen, samt at han til pärlefiskeriets
idkande förleden sommar åtniutit 100 dal. sint, men
de af honom upfiskade pärlor allenast til 19 dal. dito mynt
230 (April 2.) Om bergmästaren Troilis
blifvit värderade; i anseende hvartil Deputationen ej finner at
den af K. Commerce-Collegio Ahlberg föreslagne lönen honom
kan beviljas.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes Extract utur Borgareståndets Protoeoll af den
26 sidstl. Januarii, hvarutinnan til svar uppå R. o. A:ns Extractum
Protocolli af den 21 i samma månad, angående den
hos K. Maj:t af Bergmästaren Troili i underdånighet ingifne
supplique öfver det at han, såsom lagligen och i följe af 1720 års
Förening emellan Kopparbergslagen och staden Fahlun för bemälte
Societet vald Riksdagsfullmäktig, i Borgareståndet ej blifvit
antagen, Ståndet de skäl och orsaker andrager, i anseende til
hvilka Ståndet förmenar sig vara befogat at afslå Bergmästaren
Troili at såsom Herredagsman för Fahlu stad och Bergslagen
fa säte och stämma i Borgareståndet.
Sedan R. o. A. något sig emellan discourerat yttrade sig
Hr Lars Benzelstierna, at ehuruväl saken honom ej angi
ngo, måste han likväl vid detta Extractum Protocolli giöra
någre anmärkningar; Borgareståndet säger fuller derutinnan, at
de ej kasta omkull 1720 års Förening emellan KopparbergsBergslagen
och Fahlu stad, samt at K. Majits Resolution af
år 1734 ej röres, men verket utvisar et helt annat, emedan
de utur Ståndet utslutit en i följe af berörde Förordningar lagligen
vald Riksdagsman; föreställandes Hr Benzelstierna häruppå
hvad möda och besvär det kåstat så väl Riksens Ständer
som K. Majit och Rådet at åstadkomma samma Förening,
hvilken til stadens, Bergslagens och publici märkelige nytta och
förmån alt tils nu haft bestånd, och om den skulle rubbas voro
det för riket i anseende til Kopparbergslagens angelägenhet af
en alt för eftertänkelig påfölgd; så voro ock berättelsen om
hvad vid 1731 års Riksdag sig tildragit ej enlig med sakens
förlopp, emedan de tvänne, som sig då til Riksdagsmän angifvit,
ej varit på det sätt, som Föreningen innehåller, valde,
hvarföre ock K. Majit, sedan vederbörande blifvit hörde, förklarat
dem ej vara laglige Riksdagsmän, och således oftabemälte
Förening sin fulla kraft bibehållit; härjemte voro
och af Borgareståndet uti denna saken et eftertänkeligit steg
begånget, i det Ståndet genom Extractum Protocolli anmodat
Konungens embetsman Landshöfdingen i orten nu och under
det at målet ligger under Riksens Ständers afgiörande at skrifva
til orten, det der et nytt vahl anställas måtte, hvilket steg ej
riksdagsmannaskap.
231
äger någon grund hvarken i Regeringsformen eller Riksdagsordningen;
slutandes Hr Benzelstierna dermed, at så framt Bergmästaren
Troili ej får niuta sitt lagliga vahl til goda, han ej annat
kan finna, än at oftaberörde angelägne Förening aldeles är bruten.
Hr Didron förestälte, at om samma Förening, hvilken
kåstat så mycken möda, går öfver ända, tager riket deraf en
alt för stor skada.
Frih. H. Wrede sade sig medgifva, at om Bergslagen
ville anse Föreningen härigenom bruten, hvilket han dock ej
ville sig föreställa, så kunde det hafva skada med sig, men för
sin del kunde han ej se en sådan Förening kraftig nog at ändra
Riksdagsordningen och 1731 års Förordning om Riksdagsmäns
vahl i städerne, livi Ike begge i detta fall tydeligen decidera tor
Borgareståndet; och voro det ganska ömt, när et stånd således
har lagen tydeligen för sig, om de frenne Stånden skulle vilja
röra det fierde uti sine Privilegier och rättigheter; det voro en
ganska granlaga sak at på det sättet och för en mans skull
stöta et Stånd, af hvilket R. o. A. haft et godt biträde.
Hr Benzelstierna sade at härutinnan ej kan sägas det
Föreningen gior ändring i Riksdagsordningen, aldenstund Föreningen
är äldre och var en antagen lag innan Riksdagsordningen
blef faststäld, så finnes icke eller at hon igenom Riksdagsordningen
är uphäfven; det stodo nu hos R. o. A. at härutinnan
sluta, hvad de med billigheten och det almänna bästa
enligast pröfvade; emedlertid hade han ej bordt underlåta at,
efter den kundskap han om Kopparbergslagens angelägenhet
äger, härom välment yttra sine tankar.
Hr Didron förestälte, at som staden är för Kopparbergslagens
skuld, och på den senare en så stor del af rikets almänna
nytta beror, så voro det högst angelägit at härutinnan
se sig noga före, ty skulle Bergslagen, igenom det steg, som
man tagandes varder, anse Föreningen vara rubbad, så lärer
ofelbart den förra villervallan der å orten sig yppa, hvilket
skulle gifva en alt för stor eftertänkelig påfölgd.
Hr Palmstierna sade sig jemväl anse saken såsom af
mycket granlaga beskaffenhet, men at han ej kunde finna, at
et helt Stånds uti Riksdagsordningen grundade rättigheter kunna
rubbas igenom en convention emellan en enskylt stad och en
annan Societet, eller at en sådan Förening kan tränga et helt
Stånd ifrån den rättigheten at niuta Riksdagsordningen til godo.
232 (April 2.) Troili. Stor Sekret Deputation.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig, at Föreningen och Riksdagsordningen
ej äro emot hvarannan, ty Föreningen säger ej
at alle Bergsmän kunna vara Riksdagsmän, och kan altså
blifva fullgiord när en af Societeten väljes, som är Bergsman,
och tillika äger de egenskaper som Riksdagsordningen och 1731
års Förordning kräfva af en Riksdagsman, som skal kunna
blifva ledamot i Borgareståndet.
Gref D. Frölich sade sig som ledamot i Bergsdeputationen
kunna betyga huru angelägit det är at här finnas Riksdagsmän,
som om det angelägna Fahlu-verkets tilstånd och nödvändigheter
äga tilräckelig kundskap och insikt; i afseende
härtil hade Föreningen och K. Maj:ts Resolution af år 1734 tillagt
Societeten, som består af Bergslagen och staden, den rättigheten
at sända en Fullmäktig til Riksdagarne; om nu Borgareståndet
emot Föreningens innehåld ej vill antaga honom, så
frågade Hr Grefven i hvilket Stånd han skal äga säte och stämma.
Gref H. Gyllenborg sade, at en sådan Fullmäktig ej
nekas säte och stämma i Borgareståndet när han är Bergsman
och tillika Borgare af de egenskaper, som Förordningarne stadga.
Hr Liljestierna begärte, at Föreningen må blifva upläst,
emedan densamma om alt lärer gifva fullkomligt lius.
Detta sades ej kunna förvägras.
Hr L andtm. hemstälte om icke detta ärendet, hvilket
tyckes fordra en närmare och längre öfverläggning, nu kunde
upskiutas, emedan det lider på tiden och åtskilige angelägne
mål äro, hvilke i dag böra-föredragas.
Upskiöts altså härmed.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
28 Martii, hvarutinnan Secrete Utskottet gifver tilkänna nödvändigheten
at en Stor Secret Deputation, bestående efter vanligheten
af Secrete Utskottets och Secreta Deputationens ledamöter,
hvilke med 25 ledamöter af det ärbara Bondeståndet
förstärkas, jemväl uppå denne Riksdag förordnas, til sådane
sakers afgiörande, hvilke på annat ställe ej böra eller kunna
skärskådas, åstundandes Secrete Utskottet härtil Riksens Högh
Ständers samtycke och bifall.
Som inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm, om
Secrete Utskottet hemställande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extractuni Protocolli af den
13 Martii, hvarutinnan Secrete Utskottet i förmågo af andragne
Entreprenader. Kommiss. Perment. Krigs-kom. i Finland. 233
skäl til Riksens Ständer hemställer, om icke sådane upliandlingar
och entreprenader, som för rikets högsta angelägenhet
och välfärd skull böra hållas tyste, måge af vederbörande å
cronones vägnar få slutas och af handl as, utan at 2 § af K.
Maj:ts nådige Resolution på Städernes Almänna Besvär af
den 12 April 1739 eller andre hitintil för et eller annat Stånd
utgifne Resolutioner måge dervid såsom hinderlige anses; hvarunder
likväl aldrig sådane uphandlingar eller entreprennader
böra begripas, som böra och kunna vara publique och almänne,
utan at i alle slike mål hvar och en bör utan intrång niuta
hvad igenom förre Resolutioner och Privilegier härutinnan kan
vara stadgat.
Detta bifölls af R. o. A.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet, hvilken berättade at Borgareståndet bifallit
Secrete Utskottets Extractuni Protocolli angående Undersöknings-Commissioneu
i Carlscrona, med den tilläggning, at
sedan domarne i Carlscrona blifvit publicerade, Commissarien
Perment under säkert och anständigt förvar må blifva hitförd,
sin nödtorft, ifall han förmenar sig dertil vara befogad, hos
Riksens Ständer at andraga; hvarpå denna Deputation afträdde.
Uplästes Secrete Utskottets Extractuni Protocolli af den
18 Martii, hvarutinnan vid handen gifves huru högnödigt det
är, at de til Krigs-Commissariatets besörjande i Finland hörande
angelägne sysslor med ali möjelig drift och vaksamhet
måtte skötas och förvaltas, och huru det nu, då troupperne
komma at sammandragas, nästan vill falla den i Finland commenderande
Generalen ogiörligit at derpå hafva en så noga
tilsyn, som K. Maj:ts höga tienst och Rikets derunder beroende
interesse erfordrar, hvarföre ock Secrete Utskottet fallit
på den tankan, at någon skickelig och pålitelig man på sätt
som förr är skedt kunde förordnas at gå den commenderande
Generalen tilhanda med dispositionen af magazinerne och flere
ceconomica vid arméen; och som Secrete Utskottet härtil utsett
Öfversten Baron Fabian Wrede, i anseende til dess almänt
bekante goda egenskaper, såsom ock at han är mäktig det
finska språket och öfveralt der i landet känd och älskad; altså
har Secrete Utskottet velat gifva samtelige Riksens Högh
Ständer sådant tilkänna; varandes Secrete Utskottet af den
mening, at han derföre kunde niuta Öfverste lön och fullmakt,
234 (April 2.) Vice-amir. Rajalins ans. om adelskap.
hvarmed han uppå giord föreställning förklarat sig nögd, och
derjemte försäkrat at härigenom ej vilja préjudicera någon
äldre och mer meriterad i arméen; hvilket Riksens Ständers
vidare bepröfvande och godtfinnande hemställes.
Atskillige af R. o. A. förklarade et sådant förordnande
vara ganska nödigt och nyttigt, och at med detta af Secrete
Utskottet giorde våhlet alle lära vara nögde, och begärdes at
Hr Landtmarskalken ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade om det upläste Secrete Utskottets
Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Lilljestierna sade sig såsom invånare af Finland
vara förbunden at hos R. o. A. aflägga en ödmiuk tacksägelse,
at en så angelägen syssla åt en så braf man och den der i
landet så almänt är älskad, blifvit updragen;
Hvarmed Hr Hestsko och åtskillige flere af R. o. A.
instämde.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 26 Martil,
hvarutinnan K. Maj:t med Riksens Ständer i nåder conununicerar
Vice-Ammiralen Rajalins giorde underdåniga ansökning
at i anseende til dess länglige giorde tienster blifva hugnad
med Adelig sköld; til hvilken begärte nåd K. Maj:t finner
Vice-Ammiralen både värdig och välförtjent, hälst han i riket
dertil giordt sig väl meriterad och för des bekante berömelige
upförande samt nyttige giorde tienster bragt sig til den beställning
han nu bekläder.
Atskillige af R. o. A. talte med beröm om Hr ViceAmmiralen
Rajalins långlige och trogne tienster samt förvärfvade
besynnerliga kundskap både i siöväsendet som ock
styrmanskap, skepsbyggerie och hvad til equipage-verket hörer,
hvaraf bemälte Vice-Ammiral värkelige prof til rikets nytta
aflagt, och således genom en distinguerad merite giordt sig til
den hos H. K. Maj:t i underdånighet sökte nåden värdig;
Berättandes Gref H. Gyllenborg bemälte Hr Vice-Aminirals
förtienster vara hos Riksens Ständer så bekante, at han
vid sidsta Rådsförslagets författande, dä en Riks-Råd som voro
af Ammiralitetet skulle utnämnas, varit i mycket god åtanka
och ganska när at på förslaget blifva upförd.
Och som uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
R. o. A. förklarade sig vid detta af K. Maj:t i nåder nedsände
Extractum Protocolli ej hafva något i underdånighet at
Introd. för atter sorn adlats af Karl XI. Wohlberg. Ridderstedt. 235
påminna, upsattes följande Resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst blef påskrifven.
Aldenstund Vice-Ammiralen Rojalin är en man af en så
distinguerad merite, altså funno R. o. A. härvid intet i underdånighet
at påminna.
Hr Palmstierna hemstälte om icke R. o. A., hvilke med
så mycken justiee och ädelmodighet behagat förklara Hr ViceAmmiralen
för en värdig ledamot ibland sig, icke jemväl skulle
finna billigt at hugna dem med introduetion, hvilkas förtienster
emot fäderneslandet den förmånen och hedersbelöningen tilväga
bragt, at de åf högstsal. Konung Carl XI med Adelig sköld
benådats, men härdis i brist af introduetion måst se sig uteslutne
ifrån hedern och rättigheten at bivista R. o. Arns sammankomster,
hvarvid R. o. A. torde finna sä mycket mindre
svårighet, som de ej äro månge til antalet.
Hr Didron berättade sig hafva afgifvit en ansökning til
Hr Landtmarskalken, hvarutinnan Hr Wolberg anhåller at
som han är barnlös få under sitt namn och numer adoptera
en sin släkting af samma namn, hvilken är Regiments-Qvarteremästare.
Hr 0. W. De Geer sade, at Hr Palmstiernas giorde
föreställning angingo allenast dem, hvilke hafva Konung Carl
den XI:tes sköldebref och således redan äro Adelsmän, och
hvad adopterande angår, at det hos R. o. A. lärer blifva en
serskildt fråga.
Det sades härtil af åtskillige af R. o. A. frågan nu ingalunda
vara om nye Adelsmän.
Frih. C oi j ett yttrade sig at hvad dem angår, som hafva
högstsal. Konung Carl XI:tes [sköldebref], så voro ingenting
billigare än at de niuta introduetion, emedan barnen derföre
ej böra lida, at deras förfäder eller föräldrar genom krig och
andre tilfälligheter blifvit hindrade at söka och niuta introduetion,
hemställandes likväl om icke med detta målets företagande
kunde upskiutas til Riksdagens slut.
Hr Palmstierna sade sig ibland de omtalte isynnerhet
kunna nämna Hr Ridderstedt, hvars faderfader af högstsal.
Konung Carl XI blifvit adlad, och fadren igenom et olyckeligit
skott af vare egne i sidsta krigit på Rugen blifvit skuten.
Denne Hr Ridderstedt har således utan sitt förvållande alt
hitintils ej fädt inträde på Riddarhuset, hvarom han likväl på
förre Riksdagen giordt ansökning, och som då ingen introduetion
236 (April 2.) Finska adelns besvär. Kronoskjuts i Finland.
blef, har han ännu kommit at kännas vid den skadan, at Ständerne9
Contoir ej kan låta honom i anseende til en des salig
fäders lönings-liquidation niuta den förmånen, som Riksdagsmännen
blef tillagd, oaktat han under hela samina Riksdag
sig här i Stockholm uppehållit, hvarföre han ock nu et ödmiukt
Memorial härom til R. o. A. inlagt.
Detta afbröts derigenom at af åtskillige påmintes om icke
til slutet af Riksdagen kunde upskiutas angående deras introduction,
som hafva Konung Carl den XI:tes sköldebref;
Hvilket på Hr Landtm:ns härom giorde fråga,
af R. o. A. jemväl bifölls.
Uplästes et Extract af Protocollet, som hållits hos R.
o. A:ns Deputerade i Almänna Besvärs-Deputation, hvarutinnan
bemälte Deputerade hemställa til samtelige R. o. Arns
godtfinnande om icke en af R. o. A. i Finland projecterad
punct i de Almänna Besvären emot Krigs-Commissariatet derstädes,
hvilken punct ganska nära skal röra R. o. A. i Storfurstendömet
Finland, men ej kunnat af de Deputerade emot
3:die § i 1727 års Förordning som alinänt besvär antagas, må
til Secrete Utskottets besörjande remitteras.
Detta remitterades til Secrete Utskottets besörjande.
Uplästes Almänna Besvärs-Deputationens Extractum
Protocolli af den 8 Martn sidsil., theruthi hemställes om icke
18 § uti Almogens Almänna Besvär vid innevarande Riksdag,
som angår Almogens i Finland betalning för cronoskiutsen å
8 öre sint milen, kunde i anseende til bevekelige skäl bifallas,
och samma betalning åt finska Almogen lika med den öfrige
Almogen i riket godtgiöras; i hvilken händelse äfven hemställes
om icke den författning må giöras, at ofvannämde
Almoge denna förmån skyndesamast må få til godo niuta.
Hr Didron förestälte at så framt Almogen i Finland ej
härutinnan vilfares, de alt för mycket komma at lida;
Härmed instämde Hr Hestsko, at bönderne i Finland
ofta komma at resa 12 ä 13 mihl för en skiutsfärds skull.
Hr Lilljestierna frågade om således och Lagmännen, när
de resa uti embetsärender, skola betala 8 öre smt mihlen. Yid
1727 års Riksdag hade Almogen begifvit sig at skiutsa sine
Domare i deras embets-förrättningar för 4 öre smt milen,
hvilket af Ständerne då blifvit faststäldt, såsom ganska billigt
i anseende til districternes vidlyftighet der i landet.
Kommiss. Perment. Finska kyrkan i Stockholm. Ridderstedt. 237
Hr Wennerstedt sade, at i Vesternorrlands lagsagu sådant
jemväl varit vanligit men at under den tiden han der varit
Lagman, han altid betalt 8 öre smt mihlen.
Hr Lilljestierna förklarade at sedan han blifvit Lagman
han ej eller af ofvanbemälte förening sig betjent utan på alle
sine resor betalt 8 öre smt mihlen, hvarföre han ej eller för
sin del vil påstå någon exception uti hvad som R. o. A. på
denne finska Almogens begäran behaga fastställa.
Hr Landtm, giorde frågan om Almänna Besvärs-Deputationens
hemställande, angående cronoskiutsens betalande til
Almogen i Finland å 8 öre smt mihlen, vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, hvilken gaf tilkänna at Ståndet bifallit
Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående Undersöknings-Commissionen
i Carlscrona, jemte den af Borgareståndet
giorde tilläggniugen angående Commissarien Perments hitförande,
samt at han under vägen blifver under säkert förvar
och niuter anständigt uppehälle, önskandes Bondeståndet at
detta ärendet snart må blifva expedierat. Deputationen afträdde.
Uplästes utdrag af Borgareståndets Protocoll hållit den
9 Martii nästl., hvarutinnan på then här i Stockholm varande
nationelle Finska Församlingens vägnar anhålles thet the öfrige
respective Stånden hos K. Maj:t til nådigt bifall i underdånighet
ville befordra theras ansökning at uti deras härvarande
kyrka äfven svensk gudstjenst måtte förrättas.
Som inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm, om
detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Fabian Wrede framträdde och aflade hos R. o. A.
tacksägelse för det emot honom betygade gunstigaste förtroende,
tilläggandes at han om tvänne ting kunde försäkra R. o. A.,
först at han samma förtroende aldrig skal missbruka, och sedan
at han aldrig skal prejudicera någon ärlig och braf karl.
Gref Axel R. Sparre erindrade, at et Memorial ifrån
Hr Ridderstedt nyligen blifvit anmält, och som jemväl af flere
påmintes, at samma Memorial måtte upläsas;
Uplästes Hr C. H. Ridderstedts Memorial, hvaruti hail
anhåller at i anseende til den rättighet han äger genom det
Adels- och naturalisationsbref högstsal. H. Majit Konung Carl XI
238 (April 2.) Lönings-liqv. Undersökn.-kom. i Karlskrona.
år 1691 dess aflidne farfader för dess trogne giorde tienster
skänkt och gifvit, hvilken förmån och rätt dess fader, som alt
ifrån krigets början 1700 antingen varit i fält eller fångenskap
til 1715, då han olyckeligen blef skuten, icke kunnat bevaka,
det täktes Högh R. o. A. låta honom denna förmån til godo
niuta samt höggunstigast bifalla at han sin aflidne faders lilla
lönings-liquidation til fullo och utan afkortning måtte få betald.
Det anfördes, at som igenom den olyckan Hr Ridderstedt
haft at i sine omyndige år mista sin fader, hvaraf händt, at
introductionen ej kommit at för sig gå och han följakteligen
utan sitt förvållande förlorat den förmånen vid liquidationerne,
som andre Riksdagsmän åtniutit, så voro det billigt sådant
kommo i öfvervägande, och kunde dess ansökning til Secrete
Utskottet remitteras.
Hr Landtm, frågade om hvad liquidationen beträffar det
skal remitteras til Secrete Utskottet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs på Hr Ridderstedts Memorial:
Resol.: Hvad liquidationen angår remitteras til Secrete
Utskottet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
16 Martil, hvarutinnan efter förutgångit uprepande af den på
Riksens Ständers vid sidsta Riksdag underdånige tilstyrkande
i Carlscrona år 1739 förordnade Undersöknings-Commissionens
förrättning i anledning af hvad K. Maj:t genom Extracter utur
Råds-Protocollet af den 3 och 10 sidstl. Januarii härom i nåder
Riksens Ständer tilkännagifvit, Secrete Utskottet förmäler sig
vara föranlåtit at hemställa huruvida Riksens Ständer akta nödigt
at remittera de oeconomiske målen til en Stor Secret Deputation
eller andre Deputerades öfverseende och bepröfvande, och hvad
domsakerne beträffar håller Secrete Utskottet före, at Commissionens
derutinnan affattade utslag och Resolutioner böra i orten
för vederbörande först publiceras innan H. K. Maj:t någre besvär
öfver Commissionen, ehvad de röra merita eller processen, til
bepröfvande kan emottaga; dock at H. K. Maj:t i underdånighet
kunde anmodas de besvär, som emot samma utslag efter processen
tillåtas och i underdånighet andragas kunna, under påstående
Riksdag uti Justitise-Revisionen lagligen afgiöra, på det
de, som uti K. Majits utfallande nådige utslag hos Riksens
Ständer vilja söka ändring, måge hafva tilfälle innan denne
Riksdagens slut sine besvär lag likmätigt at andraga.
Kommissarien Perment.
239
Likaledes uplästes ock de åberopade Extracter utur RådsProtocollet
af den 3 och 10 Januarii, hvilka copialiter voro
bifogade.
Sedan något häröfver var discourerat, hemstältes af en
och annan af R. o. A. om icke Secrete Utskottets yttrade
tankar kunde bifallas, med den tilläggning, som Borgare- och
Bonde-Stånden igenom deras Deputationer gifvit R. o. A. til—
känna.
Hr Mannerheim förestälte, at hvad Commissarien Perment
angår, så kan han, utan at blifva hitförd, njuta alla beneficia
juris et processus tilgodb.
Hr Lagercrants yttrade sig, at detta steget at låta
Commissarien Perment föras hit voro af största vigt och af
en mycket granlaga beskaffenhet; det voro ganska eftertänkeligit,
at för en sådan karl, som voro en uppenbar skälm,
hvilken belugit et helt Collegium och hvilken under ransakningen
om flere grofva stycken blifvit öfvertygad, något afsteg
skulle giöras ifrån det, som en ordentelig och laga process påbjuder;
när domen der nedre blifvit publicerad, kan han, som
vanligit är, hos K. Majit andraga sin nödtorft; derpå fäller
K. Majit utslag i saken; och innan sådant alt gådt förut,
kunna Ständerne på intet sätt sig härmed befatta.
Frih. von Ungern höll före at domen först der nedre
kunde publiceras och Perment sedan blifva hitförd.
Hr Wennerstedt sade, at han der nedre äfven så väl
kan anföra sine besvär, som här.
Frih. Coijett yttrade sig, at det voro et stort vågspel at
låta föra Perment, som ägde en så noga kundskap om vår
Flotta, igenom landet, emedan dess endaste upsåt torde vara
at echappera.
Hr Mannerheim: som domens innehåld ännu är obekant
och ingen kan vetta, om icke Perment torde vara dömd ifrån
lifvet, på hvilken händelse det voro ganska ovanligit at en
sådan fånge skulle upföras, innan K. Majit öfversedt domen;
altså tyckes bäst vara, at lemna i K. Majits bepröfvande om
Perment skal blifva upförd eller ei.
Hr Did ron sade sig vara af samma tanka som hr Lagercrantz,
at Perment voro en skälm, och at således om han
under upförandet skulle echappera, kunde han giöra riket
största skada.
240 (April 2.) Spannmålshjelp för Finland. Wolffelt.
Hr Lagercrantz giorde det förbehåld, i fall man skulle
falla på den tankan, at Perment skal föras up, han då må
föras sluten til händer och fötter, emedan man eliest aldrig
kan vara säker, at han icke torde komma undan, och då gingo
han visserligen til våre grannar.
Hr von Hökerstedt sade sig aldrig vetta något exempel,
at en delinquent blifvit förd til Konungen, der icke för stora
omständigheters skuld K. Maj:t sådant nödigt pröfvat.
Hr Landtm, hemstälte om icke propositionen kunde blifva,
at Secrete Utskottets yttrade tankar simplement bifallas.
Frih. von Ungern förestälte här vara tvänne mål; hvad
oeconomica angingo, kunde de gå til Stora Secreta Deputationen,
och hvad de judicielle beträffar, kunde Secrete Utskottets yttrade
tankar bifallas.
Hr Landtm, frågade, om R. o. A. härmed voro nögde;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på förbemälte Extractum Protocolli ifrån
Secrete Utskottet följande Resolution:
R. o. A. stadnade i det slut, at de ceconomiske målen gå
til Stora Secreta Deputationen och hvad de judicielle angår,
biföllos Secrete Utskottets yttrade tankar.
Uplästes Extract utur Secrete Utskottets Protocoll af den
16 Martii, hvarutinnan Secrete Utskottet gifver vid handen
sig i följe af Riksens Högh Ständers Remiss uppå det ärbara
Bonde-Ståndets Extractum Protocolli af den 20 sidstl. December
angående det nödträngde tilstånd, hvarutinnan Almogen uti
Osterbottn och flere provintzer i riket, som förledit år haft
missväxt, sig befinna, hafva förfogat al möjelig anstalt, hvarigenom
den beträngde Almogen med nödig spannemål til lifsuppehälle
och utsäde med första lärer blifva försedd.
R. o. A. förklarade sitt nöje öfver Secrete Utskottets i så
måtto giorde författningar til den beträngde almogens hielp.
Hr Landtm, gaf R. o. A. tilkänna, at Regiments-Qvarteremästaren
vid Ostgiötha Cavalleriet hr Wolfelt, som varit ledamot
af R. o. A. och riksdagsman på denne riksdag, med döden
aflidit.
R. o. A. skildes åt.
Nyköping. Schäferi. Städers staket. Jemkn.-Kommis. 241
Den 8 April.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan hr Landtm, äskat liud, uplästes de hos R. o. A.
den 30 Januarii samt den 3 och 7 Fehruarii håldne Protocoll,
vid hvilke inge påminnelser giordes.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 14 Martii,
hvarmedelst K. Maj:t med Riksens Ständer i nåder communicerar
den af Nyköpings stad uti 3 § af dess enskylte Besvär på
sidstledne Riksdag giorde underdånige ansökning om et öre
stut af hvart matlag öfver hela riket til understöd för Västra
Kyrkan i berörde stad.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen.
Uplästes K. Maj:ts nådiga Remiss til Riksens Ständer
af den 13 sidstledne Martii uppå K. Commerce-Collegii underdåniga
skrifvelse af den 27 Februarii innevarande år angående
Scheffern Stahls sökte understöd til byggnad at inrätta schefferie
uppå de honom i des lifstid uplåtne tvänne halfva cronohemman.
Remitterades til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Uplästes K. Maj:ts nådiga Remiss til Riksens Ständer
af den 13 sidstledne Martii uppå K. Camar-Collegii underdåniga
skrifvelse af den 20 sidstledne Februarii angående
stacqueternas upbyggande och underhållande af sten i de städer,
sorn ingen andel i Accis- och Bakugns-penningarne äga.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 27 sidstl.
Martii, hvarmedelst K. Maj:t med Riksens Ständer i nåder
communicerar Jemknings-Commissionens uti Skåne inkomne berättelse
af den 11 Martii 1740 med dertill hörande bilagor
under N:o 1, 2, 3 och 4 angående dess der hafde förrättning
til en jemlikhets erhållande emellan klåckarne i spannemålslefverantsen,
samt huru det quantum, som scholarne in natura
är anslagit, må uppå samtelige klåckarne i Skåne proportionaliter
indelas i följe af 69 § af K. Maj:ts nådiga Resolution
på Borgerskapets Almänna Besvär af den 12 April 1739.
Det föreslogs, at detta ärendet må remitteras til Almänna
Besvärs-Deputationen deräst den åberopade § af Resolutionen
på Städernes Almänna Besvär på sidstlidna Riksdag blifvit
utarbetad.
Adelns Protokoll 1740—1741. 16
242 (April 8.) Jemkniugs-Kommiss. i Skåne.
Frih. Coijett förestälte härvid, at denna jemkning alt
ifrån 1720 års Riksdag blifvit påyrkad och sedan så til sägandes
uppå alle Riksdagar både K. Maj:t och Riksens Ständer med
densamma blifvit besvärade; at dermed jemväl för 1738 års
Riksdag så vida varit kommit, at den i framlidne landshöfdingens
von Hyltéens tid var fullkomligen afgiord och inrättad,
doch som då med densamma var för vida gångit, så at invånarne
i Skåne på sidstlidne Riksdag funno sig föranlåtne, at
söka någon ändring, så blef då af Ständerne til en sådan ny
Jemknings-Commission, som den åberopade § innehåller, resolverat,
och har samma Commission på sätt, som dess til K. Maj:t
afgifne underdånige berättelse förmäler, bragt saken til et fulkomligit
slut; och sorn således detta Jemknings-Commissionens
arbete ej annat är, än verkställigheten af det, som Riksens
Ständer, efter noga bepröfvande, på flere Riksdagar funnit nödvändigt
böra ske; så voro det ej annat än at sättia altsammans
i ovisshet, om det nu ånyo skulle remitteras til någon Deputation;
ty man hade prof derpå, at alt som riksdagsmännen af
prästerskapet ifrån Skåne varit sinnade, så hade också besvären
emot eller för en sådan jemkning blifvit utförda, i det de, som
haft klåckare, de der behöft tilökning, varit för densamma, men
de, som haft klåckare, hvilke skulle komma at gifva något ifrån
sig, hafva varit emot en dylik jemkning, hvilken likväl i sig
sjelf är både rättvis och billig, i ty at spannemålen kommer at
användas til deras behof, åt hvilka han ifrån början varit gifven,
och klåckarne, hvilke giöra lika tienst, jemväl derigenom komma
at niuta lika underhäld; i anseende til hvilket alt härvid nu
ej mera tyckes återstå, än at den af Commissionen giorde jemkningen
blifver confirmerad.
Hr Didron förmente, at Commissionens förrättning kunde
remitteras til Allmänna Besvärs-Deputationen; allenast Deputationen
ej gifver anledning til någon ändring uti det, som redan
är faststält.
Hr Wennerstedt och hr von Hökerstedt sade sig finna
Frih. Coijetts föreställning på så gode skäl grundad, at den
lärer kunna bifallas.
Gref G. Gyllenborg instämde härmed, aldenstund Jemknings-Commissionens
förrättning är grundad på Resolutionerne vid
1734 års Riksdag öfver R. o. Arns och vid 1738 års Riksdag öfver
Städernes Besvär, hvilke uppå Riksens Ständers tagne slut af
K. Maj:t i nåder äro utfärdade och nu härigenom kommit i
Adels-fanans mundering.
243
verkställighet, hvarföre nu ej mera öfrigit voro, än at Riksens
Ständer hos K. Maj:t i underdånighet anhålla berörde Commissions
förrättning i nåder at skärskåda och fastställa.
Som inge vidare påminnelser giordes, frågade hr Landtm,
om detta bifalles;
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
I följe häraf upsattes följande Resolution, hvilken skrefs
på förberörde ifrån Rådet nedkomne Extractum Protocolli.
Resol.: Såsom denna Commissionens förrättning intet annat
är, än ett verkställande af 20 § uti Resolutionen på R. o. Arns
Allmänna Besvär vid 1734 års Riksdag och af den 63 § uti
Resolutionen på Städernes Allmänna Besvär vid 1738 års Riksdag,
hvilka Resolutioner af Riksens Ständer äro öfversedde och uppå
Riksens Ständers underdåniga tilstyrkande af K. Majrt utfärdade;
altså funno R. o. A. härvid nu ej mera öfrigit vara,
än at hos K. Majrt af Riksens Ständer i underdånighet anhålles,
det täcktes K. Majrt den giorde jemkningen i nåder
skärskåda och sedan fastställa.
Uplästes Extract af Protocollet hållit hos R. o. A:ns Deputerade
uti Almänna Besvärs-Deputationen den 4 April,
hvarutinnan R. o. Arns Deputerade vid handen gifva sig i
följe af R. o. Arns Remiss af den 27 sidstl. Februarii uppå
Extractet utur Råds-Protocollet af den 15 Januarii hafva tagit
i besiktning den för K. Lifregimentet giorde monderingen, samt
för sin del funnit bäst och nyttigast vara, at profven til karleoch
häste-monderingen vid Adels-fahnan förfärdigas aldeles efter
K. Majrts nådiga Förordning af den 6 December 1727 om utredningen
för de nedre Cavallerie-regimenterne, dock skinn
kyllern
och harnesket undantagande, hvilke 2:ne persedlar de
Deputerade förmena ryttaren kunna umbära. Eliest hafva de
Deputerade tyckt, det råcken för Adels-ryttaren kunde blifva
blå med krage och upslag af samma färg samt chamois foder,
kappan med blått boij underfordrad, västen och byxorne giöras
af bockskinn, altsammans med messingsknappar uti, hatten
med guld-galon, echabaraquet tillika med pistol-strumporne af
blått kläde med en guld camelehårs-galon infattade; hemställandes
derjemte om icke hr Öfversten vid regimentet med någre
Deputerade af R. o. A. kunde höras i K. Krigs-Collegio vid
sielfva profmonderingarnes förfärdigande, som komma til lähnen
i anledning af Adeliga Privilegiernes 21 § at afsändas.
244 (April 8.) Öfversten, frih. Schwerin. Major von Carneli.
Härvid påmintes om icke, i stället för ryttares hållande,
något annat nyttigt förslag til rikets tienst i deras ställe kunde
upfinnas, då
Hr General-Majoren Gref Axel Spens förmälte hvad han
på förre Riksdagar vid handen gifvit, nemligen at i stället fölen
ryttare hållas 2 skyttar til fot, hvarmed både riket och
R. o. A. kunde vara betiente;
och fants godt at detta ärendet blifver liggande på bordet,
på det hvar och en med sine tankar och påminnelser må kunna
inkomma.
Uplästes Secreta Deputationens Betänkande öfver the emot
Öfversten Baron Schwerin af Majoren von Carnat andragne
besvär, hvarutinnan, efter uprepande af Majorens andragne besvär
samt Öfversten Schwerine inkomne förklaring, i förmågo
af andragne skäl och omständigheter, Deputationen til Riksens
Ständer hemställer om icke Majoren von Carnat, til någon ersättning
för des trogne tienster och långvarige expectance, kunde
nu i underdånighet hos H. K. Maj:t anmälas til den ledige
Capitains-indelningen efter Majoren Baron von Ungern.
Frih. Coijett sade sig väl känna hr Majoren Carnat; at
han voro en käck officerare och stark infanterist, hvilken
länge och mycket väl tient, viste alle, och voro således mycket
billigt, at Deputationens yttrande vunno bifall.
Hr Didron berättade, at vid placeringen giugo en del
officerare för deras skull, som kommit utur fångenskapen, ifrån
sine verkeligen innehafvande indelningar tilbaka och en del
fingo expectance; skulle nu vid öpningarne Expectanterne hafva
företräde och de andre, hvilke med besvär och omkostnad alt
ifrån den tiden giordt tiensten, ej komma til sine förr hafde
indelningar, så voro det mycket svårt, och regimenterne kommo
aldrig i den ordning, som tiensten fordrar; härom hade krigsbefehlet
inlagt, men ej erhållit svar.
Frih. Coijett sade at detta ej voro casus här.
Det begärtes at hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Bonde-Ståndet bestående af 6 personer, hvilken påminte om
Ståndets afgifne Extractum Protocolli af den 17 Martii och
recommenderade detsamma til et benägit bifall.
Gällande Förordningar. Flottans utrustning. Ingermanl. farn. 245
Sedan Deputationen afträdt, uplästes berörde Extractum
Protocolli, at åboer på Prästestommar må vara tillåtit at til
sig lösa skatterättigheten af sådane lägenheter, och remitterades
til Camar-CEconomie-Deputationen.
Uplästes Gref Henning Gyllenborgs i dag ingifne Memorial,
hvarutinnan i anseende til både de svårigheter och
missbruk, som de mångfaldige Förordningar, Resolutioner och
Förklaringar äro underkastade, til Riksens Ständers bepröfvande
underställes, om icke någre skickelige män, en af hvarje domstol
och en af hvarje Collegio och verk här i staden, kunde
utses, under hvilkas arbete och inseende et utdrag kunde ske
af alt det, som är i bruk af våre månge Förordningar, och til
nästkommande Riksdag inkomma med hvad härvid kunnat
hinnas och blifvit tilgiordt, så at alt det, som för en ständig
och almän lag bör anses, må under vissa titlar sammandragas
och således en kort och tydelig lag erhållas;
Hr Landtm, giorde frågan om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
3 April, hvarutinnan Secrete Utskottet Riksens Ständer til—
kännagifver, at som Secrete Utskottet nödigt funnit, det så
snart sig giöra låter, så många skepp och fartyg, som af den
ifrån Carlscrona ärnade Defensions- och Observations-Escadern
kunna blifva färdige, måge gå förut och intaga post vid Helsingfors
och de öfrige aldrasidst den 27 uti innevarande månad
vara färdige at lägga ut på redden och giöra sig klara at gå
til siöss, så har så väl härom, som om det på desse skepp
nödige infanteriets commenderande, Secrete Utskottet hos K.
Majit i underdånighet anhållit at dess nådige betalning til
vederbörande afgå låta.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
1 April, hvarutinnan Riksens Ständers godtfinnande hemställes,
om icke uti den vid sidstlidne Riksdag för Ingermanländske
famiiierne fattade Resolutionen, hvarmedelst dem utan liquidation
är vorden tilerkänd ersättning i penningar för theras
bortmiste gods, then ändring kunde giöras, at hvad dem angår,
sorn sig hädanefter anmälandes varda, K. Camar-Collegium
kunde undfå ordres, at theras pretentioner til sin riktighet bepröfva
och ej mindre deröfver, än al annan rikets gäld liquidera
samt dermed så noga, efter förberörde Resolutioners innehåld,
förfara, at Riksens Ständers Contoir sedan ej för annat
246 (April 8.) Sala kyrka. Bo församl. Hert. af Holstein.
har at sörja, än sielfva betalningen til deni, som Camar-Collegium
pröfvar til vara berättigade.
Hr Camar-Råd Wulfwenstierna förestälte, at CainarCollegii
mångfaldiga arbete och sysslor ej väl kunna tåla en
sådan tilökning af arbete, hvilket med mera lätthet uti Reductions-
och Liquidations-Commissionen, hvars giöromål närmare
rörde detta ärendet, tyckes kunna förrättas.
Som härvid inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm,
om Secrete Utskottets hemställande bifalles, dock så, at bepröfvandet
sker af Reductions- och Liquidations-Commissionen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: Bifölls dock så, at bepröfvandet sker af Reductionsoch
Liquidations-Commissionen.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
1 April, hvarutinnan hemställes om icke til Sahla stads afbrände
kyrkas understöd en collect öfver riket genom stamböcker
må beviljas, jemte det at kyrkorne och capellen i stiftet
härtil efter råd och lägenhet något bidraga och sammanskiuta.
Uppå Hr L a n d t ra: n s giorde frågablef detta af R. o. A. bifallit.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, hvarmedelst K.
Maj:t til Riksens Ständer i nåder remitterar dels Bo församlings
i Helsingeland underdåniga ansökning, at som icke allenast
kyrkan utan ock prästegården genom en olyckelig vådeld uti
Februarii månad förledit år upbrände blifvit, det måtte församlingen
blifva hugnad icke allenast med en collect öfver hela
riket utan och at få igenom stamböcker söka hielp och understöd
til kyrkans och de flere afbrände publique husens upbyggande,
så väl som nye klåckors anskaffande; och som sådane
sammanskotts-medel icke så snart erhållas kunna, som angelägenheten
fordrar, så anhålles nu i förstone om något förskott
af statsmedlen samt att 2:ne stycken kyrkan tillhörige
försäkrings-zedlar af 1200 dal. smt måge inlösas och kyrkan
för et under krigstiden til cronan giordt lån om 42 dal. smt
utan något afdrag edler förminskning niuta betalning.
Resol.: R. o. A. biföllo til medels samlande genom en
collect öfver hela riket och stamböcker; men hvad ansökningen
om ett förskott samt försäkrings-zedlarnes och cronolånets
betalning angår, sådant remitterades til Secrete Utskottet.
Hr Landtm, anmälte, at ifrån K. Majit til Secrete Utskottet
blifvit nedsändt et bref til Riksens Ständer ifrån H. D.
Hertigen af Holstein, och at vanligit varit det sådane bref af
Val till Deputationer. Manufaktur-Kontoret.
247
Landtm, och Talernännen til H. Majit först blifvit upburne
och af K. Majit läste, hemställandes om icke nu på samma
sätt kommer at förhållas;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Electorernes giorde vahl til en ny ledamot uti
Expeditions- och en annan uti Protocolls-Deputationen, varandes
til den förra Gref Duker och til den senare Hr Ehrenbill utnämd.
Hr Huppenfelt och Hr Snoilski påminte, at Hr Ehrenbill
voro commenderad at giöra tienst vid Ammiralitetet i Göteborg,
och at han således ej lärer kunna bivista Deputationen.
Hr Landtm, förmälte, at som Hr Ehrenbill nu voro vald,
och intet jäf är emot honom, så lära R. o. A. ej behöfva sig
härom utlåta, så framt icke den commenderande cheffen med
någon föreställning skulle inkomma.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Gref Carl Frölich, som varit
ledamot i Secreta Deputationen, sedan han sig derom hos Hr
Landtm, anmält, är bortrest och lärer på denne Riksdagen ej komma
tilbakars, hemställandes om icke Electorerne kunde få befalning
at i des ställe välja en annan ledamot i Secreta Deputationen;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående Manufactur-Contoirets förvaltning samt
svenska manufacturernes nuvarande tilstånd, hvarutinnan Deputationen
först omständeligen berättar, hvad af ManufacturContoiret,
hvilket på sidstl. Riksdag af Riksens Ständer inrättades,
ifrån den tiden i allmänhet är uträttat och föranstaltat
til manufacturernes befordran och förkofring medelst handtvärkares
införskrifvande, förråds besörjande af rudimaterier,
i synnerhet ulls, sidenväfveriernes uphielpande, likaledes garn-,
linne- och bomulls-spinneriernes, äggsmides-, genom knifsmeden
Engberg, manufacturisternes understödjande med lån emot pant;
vidare gifves vid handen, at Deputationen igenomsedt Manufactur-Contoirets
räkenskaper, och som Contoirets Fullmäktige
så förestådt de dem anförtrodde giöromålen, at det til alla
delar svarar emot Riksens Ständers til dem förklarade förtroende,
så hemställes om icke Riksens Ständer lära finna
billigt, at til desse sine Fullmäktiges välförtiente heder och
säkerhet i framtiden förklara deras gunstiga välbehag och
approbation til Contoirets härtils besörgde förvaltning, hvarjemte
förklaras, at Manufactur-Commissarien Salander giordt
sig til beröm och en gunstig åtanka värdig. Medlen, som Con
-
248 (April 8.) Manufakturerna i riket.
toiret disponerat ifrån des början til 1740 års slut, belöpa sig
in alles til 272,642 dal. smt, hvaremot värdet af de Fabriqueurers
tilvärkningar, sorn häraf niutit understöd, bestiger sig
innom samma tid eller, rättare sagt, innom 5/4 år til 719,114
dal. smt. Men lägger man tilsammans alle manufacturtilverkningar
i riket på bemälte 15 månader, så utgiör deras
värde en summa af 2,207,521 dal. smt, af hvilket alt, när
tredjedelen för rudimaterien afdrages, blifver 5/« års nationelle
besparing 1,471,681 dal. smt och således half tredje tunna
guld mer, än al den landshielp, procentmedel och manufacturfond,
som i Sverge någonsin utgådt och på fabriquerne blifvit
kåstat ifrån första början 1727; ty den summan utgiör til 1740
års slut ingen penning mer än 1,202,044 dal. smt; och vil
man räkna de förutgående årens tilvärkningar, så har riket
desse manufacturmedel fast många gånger återvunnit, hvartil
ännu kommer at 10 å 12,000 personer förutan deras hustrur,
barn och tienstefolk samt åtskillige andre af fabriquerne vinna
näring, förtjenst och rörelse. Vidare föreställes hvad nytta
manufacturer och hvad förlust en skadelig kramhandel förorsaka,
och huru mycket rikets förkofring beror uppå de förras
tiltagande och Riksens Ständers i anseende til dem tagne slut,
i Riksdags-Beslutets 6 § och uti Förordningen af den 21 Maii
1739, om bruket och nyttiandet af det då i riket varande
kramgodset, samt hvad skadelige påfölgder det skulle hafva om
i desse tagne slut och de giorde Manufactur-författningar någon
ändring skulle tillåtas; begiärandes Deputationen, at de samme
af Riksens Ständer å nyo måge stadfästas och bekräftas.
Frih. Coijett yttrade sig, at hvar och en med fägnad
lärer afhört den önskeliga fortgång och förkofring, som til rikets
märkeliga förmån och styrka våre manufacturer sedan sidsta
Riksdag hafft, i anseende hvartil han höll före, at til våre
medbröders hugnad och upmuntran, som äro hemma i landet,
denna berättelse igenom trycket kunde blifva almänt kunnig;
hemställandes derjemte om icke det voro ganska nyttigt, at
manufacturerne, som merändels äro fäste här i Stockholm,
hvilket är en dyr ort, kunde på andre orter i riket, deräst
är bättre köp att lefva, kringspridas, hvarigenom icke allenast
manufacturerne skulle ökas, utan ock vahrorne med mera beqvämelighet
och för lindrigare pris kunna erhållas.
Hr von Hökerstedt berättade det vara afsikten at ifrån
Ahlingsåhs och Stockholm, hvilke såsom moderverk kunna
Manufakturerna. Belöning åt v. Drake.
249
anses, manufacturerne i riket skola kringspridas och at anstalterne
redan äro giorde, om hvilka Manufactur-Contoiret
vidare lärer besörja.
Hr Commerce-Råd von Törne lade härtil, at man med
fägnad ser, det något hvar fattar tycke för manufacturer,
emedan hvarje vecka i K. Commerce-Collegio ansökningar inkomma
om privilegier på goda och nyttiga manufactur-inrättningar.
Hr Lagercrantz förestälte, at som manufacturernes nytta
är så handgripelig, och de äro den resource, hvarigenom riket
skall komma til förmögenhet och styrka, så lärer R. o. A.
finna at de på alt sätt böra souteneras och på dem intet
sparas, hvartil fem-procent-afgiften ej torde vara tilräckelig;
den störste och farligaste fiende de hade, voro den skadeliga
kramhandelen, hvilken kan anses såsom en blodigel för landet
och aldeles bör ruineras, samt alt det lappri, som genom densamma
oss påföres, förbjudas; i öfrigit lärer R. o. A. med nöje
hafva sedt Manufactur-Contoirets nit samt nyttiga och oförtrutna
flit och möda, hvarföre dess ledamöter med tacksägelse
och beröm böra ihogkommas, i synnerhet Hr Under-Ståthållaren
von Drake, hvilken dervid fört directionen och vid detta verket
giordt sitt fädernesland så essentielle och nyttig tienst.
Hr Palmstierna instämde härmed och sade sig i synnerhet
kunna vittna om Hr von Drakes flit, möda och attention
at igenom utrikes correspondence införskaffa skickeligit
folck til manufacturers befordran, i anseende til hvilket alt
Hr von Drake med tacksägelse och belöning af R. o. A. och
af Ständerne förtient at ihogkommas.
Åtskillige af R. o. A. påminte, at angående Manufacturförfattningarnes
bibehållande i Riksdags-Beslutet må införas,
at hvad tryckandet af Betänkandet angår, sådant må lämnas
til Manufactur- och Handels-Deputationens föranstaltande, men
hvad ledamöternes belönande och kramhandelens ytterligare
tvingande beträffar, Manufactur- och Handels-Deputationen med
des tankar deröfver må inkomma.
Hr Landtm, sade sig af discourserne hafva förmärkt
R. o. Arns meningar, i följe hvaraf han ock för mera redighet
skull ville giöra propositionerne hvar efter annan.
Hr Landtm, frågade altså, om Betänkandet bifalles; om
detsamma genom Manufactur- och Handels-Deputationens föranstaltande
skal tryckas; om icke R. o. A. behaga förklara,
at Manufactur-Contoirets ledamöter förtient beröm och Hr von
250 (April 8.) Manuf.-Kontoret. Flygsands-planteringar.
Drake med belöning bör ihogkommas; om icke kramhandelen
ytterligare bör tvingas, samt at, om desse begge senare målen
Manufactur- och Handels-Deputationen med des Betänkande
häfver at inkomma; och om icke uti Riksdags-Beslutet angående
Mauufactur-Författningarnes vidmakthållande kommer at införas;
Hvilka frågor hvar efter annan af R. o. A. med Ja besvarades.
Och skrefs på Betänkandet följande Resolution:
Resol.: Bifölls, och kommer detta Betänkande genom Manufactur-
och Handels-Deputationens föranstaltande at tryckas;
hvarjemte R. o. A. förklarade at Manufactur-Contoirets ledamöter
förtient beröm och at Hr von Drake med belöning bör
ihogkommas, hvarom, så väl som om kramhandelens ytterligare
tvingande, Manufactur- och Handels-Deputationen med
dess Betänkande häfver at inkomma, finnandes R. o. A. jemväl
nödigt at uti Riksdags-Beslutet om Manufactur-Författningarnes
vidmakthållande införes.
Uplästes Bonde-Ståndets Extractum Protocolli af innevarande
dato, hvarmedelst ofvanbemälte Manufactur- och Handels-Deputations
Betänkande af Ståndet bifalles.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående det så kallade margräsets eller
sandhafrans planterande til flygsandens hämmande uti Skåne,
hvarutinnan Deputationen, i anledning så väl af K. CamarCollegii
och Landshöfdingen Silfverschölds til nu varande Riksdag
ingifne Relationer, som fleres ifrån orten infordrade berättelser,
gifver vid handen, hvad anstalter och Författningar
sedan sidsta Riksdag blifvit giorde til den i Skåne mycket
skadelige flygsandens dämpande och fästande: hemställandes
Deputationen til Riksens Ständers godtfinnande
l:o. Om icke, sedan det med danska Inspectoren Röhl
slutne accord om margräsets planterande i Skåne blifvit af
honom ryggat och eftersatt, Lieutenanten Lars Sievers, som
om berörde plantering vijst sig äga god och tilräckelig kundskap,
må antagas, at på sätt, som redan af honom påbegynt är,
continuera med margräsets och sandhafrans planterande i Skåne
til flygsandens hämmande derstädes; samt at til arbetets så
mycket bättre och skyndesamare bedrifvande honom må lemnäs
til hielp en ifrån Dannemark öfverkommen skrifvare benämd
Frick, som om margräsplanteringen äfven skal äga god kundskap
och underrättelse.
Plantering & flygsandsfälten i Skåne.
251
2:o. Hemställes om icke, til redighets och en god ordnings
bibehållande, Landshöfdingen i orten kunde anbefallas at öfver
detta arbete hafva et generelt inseende och hvart 4:dedels år
taga det i ögnesikte samt, efter förrättad besiktning, hvart
fierdedels år til K. Camar-Collegium therom ingifva sin berättelse;
dragandes emedlertid Landshöfdingen försorg derom,
at någon af de när in til planteringen boende Frälse- och
Prästmän hafva på arbetet et vakande öga, samt at utaf närmast
belägne by en upsyningsman förordnas, som noga tilser,
at den giorde planteringen för ohägn blifver vårdad.
3:o. Håller Deputationen för nödigt, at til arbetets befordrande
och lindring i Cronans bekostnader den närmaste
allmogen så väl som Engelholms stad må igenom Landshöfdingen
förmås, at medelst vissa körslor och dagsverken årligen
något bidraga til planteringens befrämjande, hvarjemte för nödvändigt
anses, at invånarne i de näst omkring belägne 3:ne
härader måge för lindrigt pris här til giöra så väl dränge- som
öke-dagsverken.
4:o. Beträffande upbörden och medlens förvaltande föreslås,
at Konungens Befallninghafvande thertil utser en skickelig man,
sorn efter Lieutenant Sievers requisition utur Landtränteriet
emottager penningarne och them til nödige behof utbetalar samt
theröfver månateligen räkningar åter til Konungens Befallningshafvande
inlefvererar.
5:o. Finner Deputationen skäligt, at til planteringens vidmakthållande
och fredande för ohägn 40 mrk smt vite utsättias
för dem, som på något sätt samma plantering förderfvar, hvilka
böter straxt utan vidlyftig rättegång böra af den brottslige
utsökas.
6:o. Synes til planteringens verkställande beforderligit, at
Lieutenant Sievers må utan gensago få bärga och hämta margräs
på de ställen, hvaräst thet finnes och thet til planteringen
beqvämligast faller.
7:o. Är Deputationen af den tanke at, som på de ställen,
hvaräst margräset fädt rota sig, furuskog skal beqvämligen låta
plantera sig, så kunde til samma furuskogs plantering äfven nu
anstalt giöras genom oftanämde Lieutenant Sievers, som thertil
vijst sig benägen och villig.
8:o. Som Lieutenant Sievers sig deröfver besvärat, at han
och hans medhielpare Friek ifrån den 8 December 1739 til
närvarande tid icke fådt hugna sig af den dem lofvade lön och
252 (April 8.) Underhåll för riksdagsfullm. fr. Finland.
vedergällning för det arbete, som de redan til nöje förrättat;
så hemställer Deputationen om icke de måge för den förflutne
tiden hugnas med sine innestående löners utbekommande, och
hädanefter dem bestås viss årlig lön, den förra til 400 dal. sint, de
begärte resepenningar inberäknade, och den senare til 200 dal. smt
årligen, så länge han, Frick, vid planteringen nödig finnes.
Sidst hemställer Deputationen til Riksens Ständers godtfinnande,
om icke, i anseende til den skada och fara, som et
alt för öfverflödigt höstande af liung på et vist stycke land
emellan Rå och Helsingborgs stad skal förorsaka medelst flygsandens
öpnande och uprifvande, detta öfverflödiga liungshöstande
emellan Rå och Helsingborg aldeles må blifva förbudit.
Detta Betänkande bifölls af R. o. A.
R. o. A. skildes åt.
Den 17 April.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes K. Maj:ts nådiga
Remiss til Riksens Ständer af den 11 innevarande månad,
uppå Riksdagsfullmäktigernes ifrån de indelte Regimenter i Finland
underdåniga ansökning, at som både til fram- och återresorne,
när de Riksdagar bivista, mycket längre tid och större
bekostnad erfordras, än för dem i Sverge, de ock medelst tidens
utdrägt i sine angelägenheter mera eftersätta, thet förthenskull
theras åtniutande underhåld må til månadthalet räknas ifrån
den tid, de nödvändigt sig på resan ifrån regimentet begifva
måste, til den tid de böra och kunna ifrån Riksdagen återkomma;
eller ock at för the Finske Regimenternes Fullmäktige
the gemene trenne månader, nemligen 11/2 månad för hit- och
1 */2 månad för återresan böra 2 öre smt månatligen saminanskiuta
förutan the månader, som enligit Circulair-brefvet til
Regimenterne af den 20 Juni 1727 de utgiöra böra, när Riksdagen
längre än 3 månader påstår.
Remitterades til Landt- och Siö-Militise-CEconomie-Deputationen.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Gdconomie-Deputationens
Memorial af den 4 Fehruarii angående General- Förrådsoch
Upbrotts-Cassse-räkningars revision, hvarutinnan berättas
i hvad tilstånd så väl förbemälte som Cavallerie-Regimenternes
Upbrotts-Cassor sig befinna och hvad god värkan de af Riksens
Uppbrotts-kassor. Amiralitets-krigsmans-kassan.
253
Ständer härvid giorde Författningar haft; hemställandes Deputationen
derjemte, om icke hos K. Majit i underdånighet må
anhållas, at det af Krigs-Collegio til K. Majits nådiga approbation
projecterade Reglementet, hvarutinnan nödige mått, så
väl i anseende til förvaltningen, som medlens utlånande, skola
vara i akt tagne, med det första til vederbörandes efterrättelse
må utfärdas och Krigs-Collegium få betalning uti des hit intils
vid detta så angelägna revisions-arbetet vijste berömeliga nit
och sorgfällighet at fortfara.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Gref H. Gyllenborg förestälte vid detta tilfälle, at som
ofta genom Regiments-skrifvarnes försumelse upbörds-restantier
komma at stanna på Rusthållen för flere år tilbaka, hvarigenom
vid sådan egendoms ombytande af ägare, stor oreda och skada
kan härflyta, emedan sådan gäld altid häftar vid fundus; så
voro nödigt at på det strängaste stadgades, det för alle upbördsrestantier,
som äro äldre än 3 år, Regiments-skrifvarne böra
stadna i ansvar och egendomen vara fri; hvarmed åtskillige af
R. o. A. instämde.
Uppå Hr Landtmms giorde frågan fants af R. o. A.
godt, at Gref H. Gyllenborg härom inlägger et Memorial,
hvilket til Landt- och Siö-Militise-CEconomie-Deputationen
kommer at remitteras.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Memorial, angående Amiralitets-Krigsmans-Cassan, hvarutinnan
til at med säkerhet giöra bemälte Cassas medel fruktbare
föreslås, at dermed de ännu återstående crono-förpantniugar
kunde inlösas, doch at General-Förråds-Cassans bärtil
förut erhåldne rättighet och förmån ej på något sätt hindras,
utan bör Amiralitets-Krigsmans-Cassan åtnöja sig med utlösen
af General-Förråds-Cassan, så snart densamma tilstånd dertil
åter kan erhålla och inge flere Crono-förpantningar öfrige äro
til inlösen; åliggandes icke dess mindre Ainmiralitets-Collegium
at söka, igenom de förr upgifne utvägar, bringa bemälde Cassas
medel til fruktbarhet; vidare yttrar sig Deputationen, at med
liqvidationen af Cassans fordringar hos cronan och private
med al flit må fortfaras, och berättar sig hafva förnummit,
at de vid sidsta Riksdag föreslagne årlige afgifter til denna
cassa, Volonteurer, Coopvardie- och Rotebåtsman, lära utan
svårighet cassan kunna tilflyta.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
254 (April 17.) Mil.-kommend. Spanninåls-tull. Cronhawen.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 13 April
angående 129 mans af Dalregimentet jemte nödigt befehls eommenderande
til arbete på Washolmen ifrån den 1 Maii til
den 30 September.
Resol.: R. o. A. förklarade sig härvid intet hafva at i
underdånighet påminna.
Uplästes K. Maj:ts nådiga Remiss uppå Caroar- och
Commerce-Collegiernes samt Stats-Contoirets Betänkande af
den 4 Februarii angående lindring i tullen på utrikes spannemål.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen.
Uplästes Secreta Deputationens Betänkande öfver Commendeuren
Cronhawens anförde klagomål at uti dess befordran
hafva blifvit förfördelad; hvarutinnan anföres så väl Commendeurens
andragne besvär, som på hvad sätt Amiralitets-Collegium
sig deröfver utlåtit, jemte Hr Riks-Rådet Baron Löwens
til Commendeuren lemnade vittnesbörd om des vijste prof af
bravoure; yttrandes sig Deputationen derhän, at som Commendeuren
Cronhawen, genom andras framsteg til Vice-Ammirals
och Schoutbynachts-beställningar, kommit at lida och han genom
sitt tappra upförande i sidsta krig förvärfvat sig högstsalig
konung Carl XII:s besynnerliga nådiga ihogkomst. samt äfven
upvist Hr Riks-Rådet Löwens, under hvars commando han då
stod, pålitelige vit nesbörd öfver des uti sidsta örlog beviste
tapperhet och berömeliga förhållande samt at han synnerligen
i krig kan giöra riket nyttige och gode tienster, det fördenskull
Commendeuren Cronhawen på sådant sätt må tilfredsställas,
at han vid första öpning af Vice-Ammirals tienst thertil
föreslås och hos K. Majit til samma tiensts erhållande i underdånighet
anmäles samt emedlertid, såsom ofta förbigången, med
Vice-Ammirals fullmakt enligit Regeringsformens 42 § benådas.
Hr C. G. Boije förestälte, at af det upläste Betänkandet
lärer R. o. A. finna, det en braf och välförtient officerare,
hvilken af en stor Konung för sin vijste tapperhet blifvit
hedrad och belönt, länge har måst stå tilbaka och varit i
lidande, och at om Riksens Ständer ej taga sig sådane män
an, lärer det lända dygd celi tapperhet til föga upmuntran;
Och som ingenting voro svårare än at de, som genom förtienster
förvärfvat sig af sielfva öfverheten heders- och nådebelöningar,
skola se sig af andre förbigås och stå tilbaka, så
voro ingenting billigare än at Commendeuren Cronhawen, jemte
det, som af Deputationen föreslås, til sin hugnad och uprättelse
Kommendören Cronhawen. Dep. till Konungen.
niuter ancienneteten för de Vice-Ammiraler, som honom för
bigådt.
Som inge vidare påminnelser giordes, frågade Hr Landtm,
om Deputationens Betänkande, jemte den af Hr Boije föreslagne
tilläggningen, bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det påmintes härvid, at som Commendeuren Cronhawen
nu allenast kommer at niuta caracteren af Vice-Ammiral til
dess öpning blifver, så voro det ovanligit, at en, som blott häfver
caractere, skulle taga företrädet för dem, som värkeligen äga
tiensten.
I anledning hvaraf Hr Boije förklarade, at som des
mening aldrig annan är, än at följa lagen, så har det ock nu
varit, nemligen at Hr Cronhawen då först, när han blifver
värkeligen Vice-Ammiral, kommer at niuta den omtalte ancienneteten.
Hr Landtm, frågade om icke detta är jemväl R. o. Arns
mening;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken skrefs på Secreta
Deputationens Betänkande.
Resol.: Betänkandet bifölls, samt at Commendeuren Cronhawen,
enär, efter skedd öpning, han värkeligen kommer at
blifva Vice-Ammiral, til sin hugnad och uprättelse niuter ancienneteten
för de Vice-Ammiraler, som honom förbigådt.
Hr Cronhawen framträdde och aliade hos R. o. A. sin
ödmiuka tacksägelse, försäkrandes at, när tilfälle gifves, han
för sitt fädernesland lif och blod skal hafva ospart.
Hr Landtm, förmälte at i dag är K. Maj:ts höga födelsedag
och at Riksens Ständer, när de äro samlade, genom Deputerade
pläga hos Deras Maj:ter aflägga deras underdåniga
lyckönskning; då R. o. Arns Deputerade, som af Landtm, anföras,
äro 24 til antalet.
Desse 24 Deputerade uptecknades af Riddarhus-Camereraren
Treffenhielm och voro följande:
Gref Johan Gyllenborg. Frih. Kurck.
Gref Liewen. Frih. Palbitski.
Gref Putbus, Fullm. Hr Barne- Frih. Cronhiort.
kow.
Frih. Coijett. Frih. Cederhielm.
256 (April 17.) Ekon.prof. i Upsala. Lagskipningen.
Hr Carl Gustaf Boije. Hr Rääf, Fullm. Hr Silfver
ström.
Hr Carpelan. Hr Falckenclo.
Hr Christian Barnekow. Hr Fröberg.
Hr Hammarschöld. Hr Gripenborg, Major.
Hr Ofverst-Lieut. Båhr. Hr Sprengtport.
Hr Thomsson. Hr Flach, Assessoren.
Hr Ehrenpreus, Friedrich. Hr von Döbeln.
Hr De Besche, Johan Jacob. Hr Stierncrantz.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående (Leo nomi® och Commerciorum Professionen
vid Upsala Academie, hvarutinnan efter förutgångit uprepande
af det, som vid och efter sidstlidne Riksdag detta ärende angående
är tilgiordt, Deputationen hemställer om icke i anseende
til anförde skäl, Riksens Ständer skulle täckas pröfva
godt och nödigt, at öfverlemna til Deputationen at få til Riksens
Ständer utnämna den person, hvilken Riksens Ständer
sedermera lära täckas i underdånighet anmäla hos K. Maj:t
til at varda nu första gången i nåder befullmäktigad och förordnad
til oftabemälte CEconomise och Commerciorum Professors
beställning; blifvandes Academien icke betagit, at i framtiden
til denna profession uprätta förslag; hemställandes derjemte
Deputationen, om icke så väl föreläsningarne som de
under bemälte Professor skieende Disputationer böra ske uti
svenska språket.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Gref Henning Gyllenborgs i dag ingifne Memorial,
hvarutinnan, efter förut giord föreställning både af nödvändigheten
och nyttan, Riksens Ständer underställes, om the
skulle behaga hänskiuta til Justitiae-Deputationen at tilse, på
hvad sätt alle gamle saker kunde med et skyndesamt slut afhielpas,
antingen genom de högre domstolars fördelande i flere
divisioner eller förstärkande af flere ledamöter på en viss tid,
samt at vår besvurne Lag och Regeringsform vid domare- och
de til domstolen hörande embetens besättjande må hädanefter
på det kraftigaste handhafvas.
Remitterades til Justitiae-Deputationen.
Hr Palmstierna förestälte detta vara så mycket angelägnare,
som åtskillige mål och actioner, hvilka dels i följe af
Riksens Ständers tagne slut på förleden Riksdag dels af vedei
-
Hastigare afgörande af ingifna mål.
257
börande Embetsmän sedan blifvit incaminerade i Håfrätten,
Cantzlie-Rätten och General-Krigs- och Leuterations-Rätten
ännu ligga oafgiorde, varandes nödigt, innan Riksens Ständer
skiljas åt, at uti sådane saker giöres slut, på det Ständerne
måge vetta hvilke äro skyldige eller oskyldige.
Gref H. Gyllenborg sade ännu et klart exempel häraf
vara, at CEconomiae och Commerciorum Professionen i Upsala,
som Ständerne på förre Riksdagen velat haft inrättad, in til
denna tiden icke blifvit besatt, och at fördenskull Secreta och
Protocolls-Deputationerne härom borde efterse.
Hr Råfelt berättade, at Protocollen för år 1740 ifrån
Upsala Academie ännu icke inkommit.
Det sades, at Secreta och Protocolls-Deputationerne härutinnan
lära giöra sitt embete.
Gref H. Gyllenborg hemstälte, om icke hos K. Maj:t i
underdånighet kunde anhållas, at vederbörande domstolar med
skyndesamhet måge afgiöra de mål, som ifrån Ständerne blifvit
dit remitterade.
Hr Palmstierna sade detta vara så mycket angelägnare,
som de emot Hr Adlerstedt, Hr Ulfsparre, Hr Boneauschöld
påbegyte actioner ännu uti vederbörande domstolar ligga oafgiorde
och nödigt vill vara, innan Ständerne skiljas åt, at
vetta, om de äro skyldige eller ej.
Hr Landtm, frågade om, i anledning af Hr Palmstiernas
giorde föreställning, et Extractum Protocolii til de andre Stånden
kommer at afgå;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes altså följande Eoetractum Protocolii, hvilket för
R. o. A. uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 17
April 1741.
Aldenstund R. o. A. finna det vara högst angelägit, at de
mål och actioner, hvilka dels i följe af Riksens Ständers på
förre Riksdagen tagne slut, dels uppå vederbörandes angifvande
emot en eller annan uti Svea Håfrätt, Cantzlie-Collegio
och General-Krigs- och Leuteration s-Rätten incaminerade blifvit,
nu, innan Riksens Ständer skiljas åt, måge komma til behörigt
slut; ty aktade R. o. A. nödigt at hos K. Majit i underdånighet
anhålles, det täktes K. Majit dess nådiga betalning til ofvanbemälte
domstolar afgå låta desse ärender med et fordersamt
slut at afgiöra, emedan det är angelägit at Ständerne innan
Adelns Protokoll 1740—1741. 17
258 (April 17.) Assessoren Adlerstedts sak.
de skiljas åt, känna hvars och ens skuld eller oskuld. Hvilket
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Advocat-Fiscalen i Svea Håfrätt Hr Flach berättade, at
hvad Hr Adlerstedts sak angår, så är skriftväxlingen förbi,
med hvilkens upläsande begynnelse är giord, och lärer dertil
ännu tvänne dagar behöfvas, samt at slut lärer sedan snart
kunna utfalla.
Gref Liewen gaf tilkänna at Håfrätts-Rådet Rosenstolpe,
hvilken varit uppe i Manufactur- och Handels-Deputationen,
sagt sig ej kunna vetta om denna saken ännu under
påstående Riksdag kunde komma til slut, emedan densamma
voro myckit vidlyftig.
Gref Axel Sparre yttrade sig, det Hr Adlerstedt ej bestyrkt
sin talan med annat än med copior och voro at betänka
det länge i Håfrätten kan utdraga innan reconventionsmålet
kan blifva afgjordt, emedlertid saknar Commerce-Collegium en
ledamot och lönen är icke dess mindre nu i tvänne års tid
blifven utbetalt.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Memorial
angående Camarherren och Assessoren i K. CommerceCollegio
Rars Jacob Adlerstedt, hvarutinnan Deputationen
gifver vid handen sig af K. Commerce-Collegii Protocoller, hvilkas
skärskådande Riksens Ständer Deputationen updragit, hafva
inhämtat, det i följe af Riksens Ständers förordnande vid förliden
Riksdag bemälte Cainarherre och Assessor på intet sätt
skriftligen eller munteligen, directe eller indirecte skulle befatta
sig med de svenske manufacturerne eller hvad dem angå kan,
utan brukas vid de sysslor, hvartil han mera skickelighet och
böjelse äga kunde, samt at Advocat-Fiscalen i Svea Håfrätt
emot honom skulle anställa och lagligen utföra sin embetes
talan, så vida han funno sig hafva causam agendi; och som
således bemälte Camarherre och Assessor ej kunnat bivista
sessionerne i K. Cominerce-Collegio, aldenstund Collegii ämbets-sysslor
äro af den beskaffenhet, at manufactur-saker icke
kunnat skiljas ifrån de öfrige, och bemälte Camarherres och
Assessors säte uti K. Coinmerce-Collegio, hvarifrån han vid
sidsta Riksdag blifvit removerad, aldeles ingen gemenskap häfver
med den i Svea Håfrätt liggande fiscaliske action, så at utslaget,
hurudant det ock blifva månde, på intet sätt rörer merbemälte
Camarherres och Assessors säte i berörde K. Collegio;
Assessoren Adlerstedts sak.
259
ty hemställer Deputationen til Riksens Ständers ompröfvande,
om icke Ständerne skulle täckas i underdånighet anhålla hos
K. Maj:t det den efter berörde Camarherre och Assessor ledig
varande Assessors-beställning i K. Commerce-Collegio må nu
besättjas med en sådan man, som äger de egenskaper, hvilke
Regeringsformens 33 § innehåller. Beträffande det fiscaliska
tiltalet i Svea Håfrätt, hvarom ej kan förvissas någon termin,
innom hvilken den samma skulle kunna bringas til slut, förnämligast
för de skäl, at saken icke kunnat, i anseende til
Ledamöternes ringa antal, företagas uppå någon division utan
in pleno; ty underställer Deputationen om icke denna saken
kunde företagas af en division i Håfrätten, som så länge och
intil dess utslag deruti fäller, borde hvarje dag både för- och
eftermiddag med intet annat sig befatta, och saken dermedelst,
innan Riksens Ständer skiljas åt, vinna utslag; men på det
andre criminelle och civile saker ej måge komma at afstadna,
kunde under den tiden, som den ena divisionen arbetar uti förberörde
action, de öfrige Hofrättsledamöterne, i fall deras antal
eljest icke voro tilräckeligit, adjungera sig någre andre skickelige
män, hvilke så snart oftaberörde fiscaliske action voro til
ända, åter komnio at afträda förberörde domare-embete, hvilket
icke är så ovanligit, utan vid visse tilfällen uti andre Collegier
plägar prakticeras.
Gref A. R. Sparre förestälte, at myckenheten och angelägenheten
af de i K. Commerce-Collegio förekommande mål
ej kunna tillåta, at der en ledamots arbete beständigt skal
saknas, i synnerhet som en annan ledamot uti embetsförrättningar
snart kommer att anträda en resa, andre igenom sjukdom
kunna blifva hindrade.
Hr Wennerstedt sade, at ehuru härmed må vara, så är
det vår lag likmätigt, at Adlerstedt bör dömas, innan hans
tienst kan honom ifrån tagas.
Gref A. R. Sparre yttrade sig, at Riksens Ständer på
förleden Riksdag honom ifrån sysslorne i Commerce-Collegio
removerat, och at han altså til någon annan tienst, som han
ägde skickelighet til, kunde förhielpas.
Gref IL Gyllenborg utlät sig, at Betänkandet gifver anledning
til tvänne frågor; hvad den första angingo, så voro det
i lagen grundat, at ingen kan mista sin tienst utan förutgängen
dom; men som Riksens Ständer äro den högsta domstolen och
de förklarat Adlerstedt för oskickelig at befatta sig med sådane
260 (April 17.) Assessoren Adlerstedts sak.
sysslor, som i Collegio dageligen förekomma, så är han ju ifrån
samma embetsförrättning utesluten, hvilket altså med en annan
bör besättjas, fast han behåller lönen in til dess han ifrån den
samma blifver lagligen dömd; den andra frågan vore på hvad
sätt saken i Håfrätten med största skyndesamhet kunde blifva
afgiord, hvilket bäst tyckes kunna erhållas, om dermed fortfares
på samma sätt som begynt är, ty som skriftväxlingen
är redan förbi, lärer til afgiörandet så lång tid ej mera behöfvas.
Hr Wennerstedt: Jag plaiderar ej för någon person,
utan för vår lag; är det så, som här sägs, at Riksens Ständer
removerat Adlerstedt ifrån sitt embete, så blifver det dervid;
men om det är en blott suspension, så kan dess tienst ej besättias,
innan han ifrån densamma blifvit dömd, och kan emedlertid
ej annat än en vicarius förordnas, vid hvilken mening
jag förblifver.
Gref H. Gyllenborg hemstälte, om icke hvad tienstens
besättiande angår, aldenstund saken i Svea Håfrätt innom 14
dagar lärer kunna vara afgiord, R. o. A. skulle godtfinna, at
med den frågans afgiörande så länge upskiuta, och emedlertid
Håfrätten få befalning saken med al skyndesamhet, på sätt
som Betänkandet innehåller, at afgiöra.
Hr Landtm, giorde frågan om detta af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja, och at et Extractum
Protocolli härom kommer at afgå.
Upsattes altså och afgick följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 17
April 1741.
S. D. F öredrogs Manufactur- och H andels-Deputationens
Memorial, angående Camarherren och Assessoren i K. CommerceCollegio
Lars Jacob Adlerstedt; och bifölls af R. o. A. Deputationens
yttrade tankar angående fiscaliska actionens skyndesamma
afgörande i Svea Håfrätt, men hvad Assessors-tienstens
besättjande i K. Commerce-Collegio beträffar, deröfver upsköt
R. o. A. sitt yttrande. Actum ut supra.
Som nu klåckan var half ellofva anmälte Camarherren
Frih. Frisendorff det vara timan, uppå hvilken Deras Maj:ter
vilja i nåder lemna R. o. A:ns och sedan de öfrige Ståndens
Deputationer företräde at aflägga deras underdåniga lyckönskan
til K. Maj:ts höga födelsedag.
Dep. till Deras Maj:ter. Val till Deput. Krono-utskylder. 261
R. o. A:ns 24 Deputerade blefvo upropade och trädde
inom skranket och gick Hr Landtmarskalken med stafven i
handen för Deputationen up til Deras Majestäter.
När Hr Landtm, med Deputationen var tilbaka kommen,
berättade Hr Landtm, at hos Deras Majestäter han betygat R.
o. A:ns underdåniga vördnad och fägnad, hvartil denne dagen
gifver tilfälle, och at Deras Majestäter på et ganska nådigt sätt
sig förklarat och om deras K. nåd och huldhet försäkrat, hvarvid,
ibland flere nådiga utlåtelser, K. Majit i nåder sig yttrat, at
för rikets bästa vilja hafva lif och blod ospardt, och jemte
sin fägnads betygande öfver enigheten emellan Riksens Ständer,
önskat des beständiga bibehållande, til hvilken at bidraga voro
K. Maj:ts högsta nöje.
R. o. A. förklarade häröfver sin underdåniga och fägnesama
vördnad, tacksamhet och erkänslan.
Under den tiden Deputationen var borta, uplästes Secreta
Deputationens Betänkande angående Assessoren Hoffsten, med
hvilkets afgiörande upsköts til nästa sammankomst.
Uplästes Electorernes giorde val til Ledamot i Secreta
Deputationen i Gref Carl Frölichs ställe, som bortrest, hvartil
var utnämd Gref Axel Wrede Sparre, hvilken i Deputationen
kommer at aflägga eden.
Uplästes Extract utur Bondeståndets Protocoll af innevarande
dato, hvarutinnan vid handen gifves, at för Ståndet
ogiörligit är, enligit de trenne respective Ståndens utlåtelser
på Almänna Besvärs-Deputationens Extractum Protocolli af
den 26 Februarii, angående inhibition af utmätningar för innestående
crono-utskylder, at upgifva de län, härader, sochnar
och byar, som lidit allmän missväxt, och fördenskull hemställes,
om icke hos K. Majit den underdåniga föreställning kunde
giöras, det samtelige Landshöfdingarne varda anbefalte, at
igenom Crono-betjenterne ej allenast nu i tid noga låta undersöka,
hvilke af almogen, så igenom missväxt som andre til—
stötte svåra olyckor, råkat i sådan lägervall, at til deras samt
hemmanens räddande en oundgängelig eftergift af crono-utskylderne
för nästlidet år nödig är, utan ock at emedlertid med
utmätningen af theras egendom för samma innestående utskylder
skuld må innehållas, samt de nödlidande, sedan undersökningen
för sig gådt, en skälig eftergift måge få til godo niuta.
Hr C. G. Boije yttrade sig, at hvad Bondeståndet här
begärer voro mycket billigt.
262 (April 17.) Brukspatron Ström. Pension åt
Det påmintes härvid, at missväxten eller andre tilstötte
olyckor böra likväl vid tingen verificeras på det Crono-betjenterne
efter godtyckio och egen vilja härutinnan ej måge förfara.
Hr Landtm, frågade, örn Bondeståndets begäran bifalles,
dock så, at missväxten eller andre tilstötte olyckor vid tingen
böra verificeras;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Bondeståndets Extractum Protocolli följande
Resolution:
Bifölls; dock så at missväxten eller andre tilstötte olyckor
vid tingen verificeras.
Upbröts Justitise-Deputations Betänkande angående de besvär,
som någre af Bruks-Patronens Hans Olssons Ströms creditorer
anfört öfver det honom lemnade anståndsbref; och blifver
på bordet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
7 April, hvarutinnan anföres huruledes hos Secrete Utskottet
Hr Riks-Rådet Baron Carl Sparre bevekeligen låtit föreställa,,
det må honom, som nu ligger och väntar på sin sidsta stund,
den grace af Riksens Högh Ständer vederfaras, at des Grefvinna
kunde nu, emedan han lefver, af Riksens Högh Ständer
niuta den benägna försäkring, at efter des död ej sakna sitt
nödiga uppehälle och blifva tvungen at hos sine landsmän söka
sitt bröd, sedan dess herre i Sveriges rikes tienst ti Isatt des
egendom, hvilken anhållan Secrete Utskottet tagit i behörigt
öfvervägande; och som Hr Riks-Rådet Sparre tilsatt sin Grefvinnas
egendom i riksens tienst och för sin person upfört sig,
både som soldat och Minister, med den distinction och försiktighet,
at han vid de granlagaste conjoncturer ej ur ögnesikte
lemnat alt det, som ålegat en redelig och förståndig svensk
man, samt des Råds-embete så förvaltat, at intet finnes af
honom i Råds-Protocollerne, som ej utmärker en ren och oförskräckt
nit för det almänna bästa, erfaren försiktighet uti rådförande
och oförtruten flit at i verket ställa Riksens Ständers
beslut; så finner Secrete Utskottet i anseende til sådant alt sig
föranlåtit, i följe af den i Regeringsformen faststälte grundreglan,
at dygd och förtienster böra belönas, styrka Riksens
Högl. Ständer til at försäkra Hr Riks-Rådet Sparre, det Riksens
Högl. Ständer vilja efter hans död draga försorg för des Grefvinna
och barn; hvilket märkeliga prof af Riksens Ständers
ömhet för väiförtiente män skulle lända Hr Riks-Rådet Sparre
Riksrådinna!! Sparre.
263
til en sensibel hugnad på des dödssäng och upmuntra andra at
för rikets tienst villigt uppoffra hälsa, krafter, lif och egendom.
Det påmintes, at som Secrete Utskottet ej nämdt något
vist, summan måtte af R. o. A. utsättjas.
Frih. C. O. Hamilton anförde, at som Hr Riks-Rådet
vid utrikes beskickningar, til at giöra riket heder, ej allenast
tillsatt hvad riket honom bestått, utan ock sin Fru Grefvinnas
egendom, så voro ingenting billigare, än at riket drogo försorg
det efter hennes herres död hon ej må komma at lida.
Hr Lagercrantz sade det vara onödigt at här vidlyftigt
uprepa Hr Riks-Rådets trogne tienster och välmening för riket,
hvarom icke allenast det upläste Protocolls-Extractet utan ock
Råds-Protocollen til Hr Riks-Rådets märkelige beröm intygade,
samt at des upförande varit sådant, at Riksens Ständer med
skäl kunua och böra lemna Hr Riks-Rådet, som nu ligger på
sin dödssäng och tor hända innan aftonen aflider, denna sidsta
marquen af deras välvilja, at des Fru Grefvinna, för hvilken
Hr Riks-Rådet så mycken ömhet hyser, må efter sin herres
död vara försäkrad om sin anständiga utkomst och ej nödgas,
til rikets vanheder, söka densamma utom riket hos sine
landsmän; kunnandes til Secrete Utskottet lemnäs at utsättja
summan.
Frih. Co i j ett sade sig til det, som Hr Lagercrantz anfört,
ännu med skäl kunna tillägga, at Fru Grefvinnan är här
i landet en främmande, utan anhörige, af hvilka hon kunde
hafva hielp och understöd, och som hon för rikets heder och
af kärlek til sin herre satt sin egendom i sticket, så voro det
obilligt, om hon skulle lemnäs utan hielp.
Atskillige af R. o. A. förklarade det vara bäst at Riksens
Ständer sielfve utsatte summan, hvilken i anseende til de anförde
besynnerlige och bevekelige omständigheter kunde årligen
blifva halfparten af Riks-Rådslönen.
Hr Landtm, hemstälte om han fiugo giöra propositionen,
och som här föreslås summan 1/2 Riks-Rådslön, at den då årligen
blifver 3,000 dal. sint, hvilket, som det bifölls,
frågade Hr Landtm, om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles och at årlige summan blifver 3,000 dal. smt;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Tungelfelt yttrade sig, at man kunde lemna til Secrete
Utskottet at determinera summan, emedan man således
undgingo at lemna något proejudicat.
264 (April 17.) Riksrådiunan Sparre. Deput.
Det svarades härtil saken vara afgiord och förestälte Frih.
C. W. Cederhielm, at som omständigheterne vid detta tilfället
äga sin enskylta beskaffenhet i det Fru Riks-Rådinnan här i
landet ej häfver egendom eller anhörige och rikets heder ej
kan tåla, at hon måste söka sin utkomst hos sine landsmän,
så kan detta aldrig dragas til något prsejudicat med mindre
omständigheterne äro like, hvilket sällan lärer hända.
Hr C. Gust. Boije sade sig som anförvandt af Hr RiksRådet
Sparre vara förbunden, at hos R. o. A. aflägga en ödmiuk
tacksägelse för den ynnest, heder och benägenhet de behagat
vid detta tilfälle visa och med et så ädelmodigt och rättvist
förfarande upmuntra dygd och nit för det almänna bästa.
Uplästes til justerande den utsatte Resolutionen på Secrete
Utskottets Extractum Protocolli, hvilken sedan, i anledning
af Hr Lars Akerhielms påminnelse, de orden af säkre
medel blifvit tillagde, af R. o. A. gillades, så lydande:
Resol.: Bifölls och funno R. o. A. at Fru Grefvinnan och
Riks-Rådinnan, efter Hr Riks-Rådets död i anseende til de af
Secrete Utskottet anförde besynnerlige och bevekelige omständigheter,
årligen uti sin lifstid kommer at niuta tre tusende
dal. smt af säkre medel.
Samma Resolution skrefs på documentet och fants af R.
o. A. godt, at en Deputation af 6 personer afgår detta ärendet
hos de andre Stånden at anmäla, och tillika gifva tilkänna det
Extractum Protocolli ifrån R. o. A. lärer ankomma angående
de fiskaliske actioners skyndesamma afgiörande, hvilke i följe
af Riksens Ständers tagne slut vid senaste Riksdag eller eljest
af vederbörande embetsmän blifvit incaminerade. Denna Deputation
afgick och anfördes af Frih. Henrick Wrede.
Uplästes Camar-CEcanomie-Deputationens Betänkande angående
den projecterade durchfarten ifrån sion Wettern genom
Motala Ström til Saltsjön uti Ostergiöthland, hvarutinnan efter
forutgången berättelse hvad vid detta ärendet sedan sidsta
Riksdag blifvit tilgiordt och hvad Deputationen sielf, sedan så
väl Lieutenanten Wergin som K. Ammiralitets-Collegium och
flere härvid hörde blifvit, i öfvervägande tagit, Deputationen
sig derhän yttrar, at det är både nyttigt och nödvändigt at
fartens inrättande ifrån sion Wettern til sion Roxen, hvartil
efter undersökningen och de upgifne förslagen skal ungefärligen
erfordras 21,200 dal. smt, må gå för sig uppå publici bekåstnad
Kanalbyggnad i Östergötland.
265
och med första som giörligit är bringas til värkställighet och
fullbordan; men at med den projecterade canalens uttagande
ifrån sion Roxen til Söderköpings stad må anstå til vidare
och emedlertid på samma sätt som vid Motala Strömmen redan
skedt, undersökas huruvida den ifrån sion Roxen genom sion
Glan til Saltsiön vid Norköping löpande strömmen må kunna
uprensas; at ifrån Westerbotn med första som ske kan någre
så kallade strömfarare til Ostergiöthland må försändas at
undervisa invånarne icke allenast at fara strida strömmar up
och utföre, utan ock at bygga dertil tienlige båtar; at arbetet
med sprängning och stens bortrensande, samt de så kallade
bomståckarnes förfärdigande med hvad dertil hörer, må ske af
commenderat manskap och krigsfolk, men förut in loco undersökas
om någre olaglige fisken i strömmarne blifvit anlagde
eller de laglige qvarnar och fisken för långt utsatte, hvilket bör
ändras, så at kongsådran blifver öpen; innehafvarne af åhlfisken
bör man söka at förmå, at i stället för kistor bruka lahnor; at
strömfararne [användas?] så vid undersökningen, som vid begynnelsen
och fortfarandet af uprensningen, emedan de kunde
gifva et och annat vid handen til besparande af omkostnaderne;
at bomståckarne för första gången af cronan påkåstas, men
at Undersöknings-Commissionen sig utlåter på hvad sätt de
med cronans minsta bekostnad måge underhållas; och som
Lieutenanten Wergin medelst K. Maj:ts nådiga bref til CammarCollegium
af den 8 Maii 1739 är lofvat vedergällning, och Deputationen
funnit honom med mycken flit, accuratess och pålitelighet
den honom anbefalte undersökningen hafva förrättat,
samt dervid giordt ansenlig omkostnad til nödige instrumenters
upköpande och haft mycket arbete med den ingifne deductionens
och de dervid bifogade chartors förfärdigande, hvarföre
han ej mer niutit än 2 dal. smt om dagen i 2 månaders tid,
så tycker Deputationen, at af Riksens Ständer honom til ersättning
och vedergällning för der giorde arbete och omkostnad
kunde bestås 600 dal. smt, hvilket skulle lända ej allenast
honom utan ock andre til upmuntran at vid förefallande dem
anbefalte förrättningar visa samma flit.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
R. o. A. skildes åt.
266 (April 22.) Häradshöfding Stjerneroos.
Den 22 April.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Som Hr Landtm, efter en stund upkom, ursäktade Hr
Landtm, drögsmålet, förmälandes at han blifvit hindrad, och
bad tillika, aldenstund R. o. A. ej ännu til något serdeles
antal voro samlade, at de hädanefter på den tid, som anslaget
utvisar, sig talrikare ville infinna, på det man tidigt må kunna
begynna och efter en half, högst tre fierdedels timars förlopp
företaga almänna angelägna ärender, hvilket alt, ehuru det
med Riksdagsordningen enligit är, ville Hr Landtm, dock ej
underlåta nu å nyo at anmäla, på det R. o. A. derom måge
vara underrättade och sakernas afgiörande befrämjas; och som
de almänna ärender hindras när enskylte tränga sig emellan,
så lärer vara bäst, at de förre gå förut och de senare efter
hand afhielpas.
R. o. A. förklarade alt detta vara ganska väl och med
Riksdagsordningen aldeles enligit.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 15
sidstlidne April angående Häradshöfdingen Stiernroses underdåniga
ansökning at, i anseende til des hälsas och sinnens
svåra tilstånd, des måg Lands-Secreteraren i Södermanland
Lundborg til des tiensts förrättande må substitueras och med
K. Maj:ts nådige Fullmakt derå förses, på det Häradshöfdingen
Stiernroos, jemte lönens och boställets behållande under sin
öfriga lifstid, må niuta sin dotters och mågs vård och skötsel;
hvaröfver K. Maj:t i nåder inhämtat så väl Svea Håfrätts,
som Landshöfdingens i orten underdåniga yttrande, finnandes
K. Maj:t i anseende til de härvid sig företeende bevekande
omständigheter och Häradshöfdingen Stiernroos långlige och
trogne tienster samt altid viste flit och skickelighet uti dess
embetes förrättande, jemte des använde omkostnad til boställets
upbyggande, honom vara värdig at med den begärte nåden
hugnas; men som 1723 års Förordning jemte Riksens Ständers
underdåniga Bref af år 1734 äro aldeles emot alle cessioner
af tienster, vill K. Maj:t i nåder hafva inhämtat Riksens
Ständers tankar om de K. Maj:t bärtil i underdånighet styrka.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at ehuru angelägit det är
at Lagar och Förordningar på det nogaste efterlefvas, så bör
ock derjemte hafvas afseende på deras ändemål, hvilket jemväl
Dödsfall. Sjö-milisen.
267
lärer hafva föranlåtit H. Maj:t at låta detta ärendet komma
til Riksens Ständer; varandes de anförde lagar af Riksens
Ständer i den hälsosama afsikt författade, at gunst eller rikedomar
ej må förtrycka förtienst och skickelighet, men som i
denna casu helt andra och derjemte ganska bevekande omständigheter
äro, så lära Riksens Ständer finna, at bemälte lagar
ej äro i vägen at låta en redelig undersåte niuta den hugnad
och understöd, hvartil dess trogne tienster och beklagelige tilstånd
giordt honom värdig.
Frih. Stiernstedt yttrade sig, at de i Protocolls-Extractet
anförde skäl äro så bindande och bevekande, at om ansökningen
bifalles, deraf aldrig något missbruk kan vara at befara; hvarmed
åtskillige af R. o. A. instämde och begärtes at Hr Landtm.
ville giöra proposition.
Hr Landtm, frågade, om det upläste Extractet utur
Råds-Protocollet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, gaf tilkänna, det Lieutenanten de la Wall
anmäler, at en under-officerare vid K. Lif-Guardiet blifvit död
och som enligit Förordningen vid begrafningen skjutes, så kommer
nödigt manskap til den ändan at sammandragas, hvilket
efter vanligheten hos Ständerne plägar anmälas.
Vidare förmälte Hr Landtm, at, sedan R. o. A:ns sidsta
sammankomst, Lagmannen Hr Carl Silfverschöld och Häradshöfdingen
Hr Peter Abrahamsson med döden aflidit, hvilke begge
varit ledamöter af R. o. A. och Riksdagsmän vid denne Riksdag.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-(Economie-I)eputationens
Memorial, angående Siö-Milicen, til vissa delar, hvarutinnan
i anledning af Amiralitets-Collegii Riksdags-berättelse,
Deputationen vid handen gifver l:o sig finna betänkeligit at i
anseende til de indelte båtsmäns i Blekingen och Södermöre
giorde ansökning at in natura niuta de 2 tunnor spannemåhi
och det ena lass höö, som dem under deras lön bestås, styrka
til någon ändring uti det, som vid förre Riksdagen härom blifvit
faststäldt; 2:o hvad någre i Blekingen oroterade hemman beträffar,
at Camar-Collegium hörer Landshöfdingen i orten och
deruppå med des underdåniga utlåtande inkommer, hvarefter,
sedan Ammiralitets-Collegium af altsammans fådt del och tilfälle
des underdåniga tankar at yttra, K. Maj:t i nåder lärer
behaga detta ärende efter förefallande omständigheter så afgiöra,
som K. Maj:t bäst och nyttigast pröfvar; 3:o at hvad Säters
268 (April 22.) Värfvadt infanteri.
stads båtsmäns-praesterande angår, städernes Fullmäktige, som
nu här äro församlade, utan vidare upskof om någon närmare
jemkning sig så tidigt förena, at densamma innan denne Riksdags
slut kan blifva afgiord och faststäld, dock så, at härigenom
ingen minskning må ske af fulla båtsmans-antalet efter
Roteringsverket, samt at det emedlertid förblifver vid K. Maj:ts
nådiga Resolution af den 21 Februarii 1738, dock at afgiften
allenast betalas för det året, som värkelig upfordring sker;
4:o gifves tilkänna at Almogens eller Rotehållarnes i Halland
ansökning i anseende til saltsjöfiskeriet uti Camar-CEconomieDeputationen
är under utarbetande; 5:o hvad Rotehållarnes i
åtskillige provintzer vid åtskillige general-mönstringar andragne
besvär angår, så hemställes, i anseende til anförde skäl och
omständigheter, om icke sådant alt til K. Maj:ts vidare nådiga
besörjande, sedan vederbörande med deras underdåniga yttrande
inkommit, må lemnäs, med nådigt slut afhielpa, som både för
riket och båtsmanshållet nödigt och nyttigt finnes, och utan
båtsmanstahlets förminskning sig giöra låter.
R. o. A. biföllo Deputationens tankar.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af innevarande
dato af inneliåld, at som Secrete Utskottet tagit i
öfvervägande huruledes det på hvarjehanda sätt länder cronan,
Almogen och landet i gemen til besvär och tunga at guarnizonerne
här i Sverge besättias med manskap af de indelte
regimenterne; så är Secrete Utskottet af desse och flere considerationer
blifvit styrkt i den tankan, at för riket bäst voro
genom capitulation låta uprätta et Infanterie-Regimente om
et tusend man gemene, helst Secrete Utskottet förmodar, det
så drägelige och fördelaktige vilkor torde stå at betingas, at et
sådant regimente skulle med föga gravation för cronan kunna
uprättas, men innan Secrete Utskottet kan skrida til något
försök härutinnan, har Secrete Utskottet detta til Riksens
Ständers benägna godtfinnande och bifall skolat hemställa.
Åtskillige af R. o. A. förklarade detta vara både ganska
nyttigt och nödigt, och begärtes at Hr Landtm, ville giöra
propositionen.
Hr Landtm, frågade om detta Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secreta Deputationens Extractum Protocolli af
den 21 April, hvarutinnan Deputationen vid handen gifver,
Stats-sekr. Boneausköld. Oafgjorda mål.
269
at de vid Lagmans-tienstens besättjande i Upland efter vice
Praesidenten Hr Hammarberg förelupne omständigheter, hvilka
gifvit anledning til en actions anställande emot Stats-Secreteraren
Boneauschöld vid en Cantzlie-Rätt, äro af den beskaffenhet
och sammanhang, at öfver någonthera serskilt Deputationen
icke kan lemna sitt yttrande, innan de stridigheter, som
äro anmälte i Cantzlie-Rätten, blifvit beviste och afgiorde,
samt at det målet, som angår Stats-Secreteraren Boneauschölds
upförande vid Bibliothekarie-sysslans besättjande i Lund, äfven
i samma Cantzlie-Rätt är anhängigt giordt.
Hr Landtm, förmälte, at detta är allenast en berättelse
om sakens närvarande tilstånd, och at härom nu ej någon vidare
öfverläggning läi'er behöfvas, emedan vid sidste sammankomsten
R. o. A. genom Extractum Protocolli til de andre Stånden sig
yttrat, at hos K. Maj:t i underdånighet må anhållas, om des
nådiga befalning, så väl til Cantzlie-Rätten, som flere domstolar,
at med denne samt de sakers afgiörande, som uppå
Riksens Ständers godtfinnande incaminerade blifvit, må skyndas
til slut.
Hr Palmstierna sade sig härom hafva giordt påminnelser
i sidsta pleno, af det skälet, at Ständerne innan de
skiljas åt måge få kundskap, hvilke äro skyldige eller ej;
ty är någon skyldig, så är angelägit, at sådant, medan Ständerne
äro tilsammans, blifver bekant; och om någon är oskyldig,
så bör han niuta den hugnaden at för Riksens Ständers ögon
des oskuld blifver bekant; i öfrigt tyckes det gå temmeligen
långt ut, at med en saks afdömande, som på en half timas tid
förelupit, det på en tid af 12 månader skal utgå.
Hr Stats-Secreteraren Celsing förestälte, at som ledamot
af Cantzlie-Rätten måste han gifva Högh R. o. A. vid handen,
det ingen tima är eller skal blifva försumad, at få på saken et så
skyndesamt slut, som Sverges lag och process tillåter, hvilken,
ehvem som kommer at svara för en Rätt, i alla delar bör
til godo niuta, och at Cantzlie-Collegium, så mycket som
någon annan corps, derom hyser ömhet, at ej hafva ibland sig
någon skyldig, och om något skabbigt får skulle finnas, at
skilja sig dervid.
Det discourerades härvid, at som åtskillige mål, öfver hvilka
R- o. A. sig för en lång tid yttrat, hos de andre Stånden ännu
ligga oafgiorde, hvaribland uprepades hvad i anseende til Professor
Ulléen, Probsten Sirenius och Doctor Linceus blifvit
270 (April 22.) Militär-tjensters besättande. Truppers
resolverat, så voro nödigt, at de andre Stånden påmintes öfver
desse och flere hos dem oafgiorde mål sig at utlåta; och fants
godt at Riddarhus-Camereraren Treffenhielm afgår til Stånden
at härom påminna, så väl som om Krigsbefehlets ingifne Memorial
angående betingningen med regimenternes beklädande,
i hvilket ärende Riddarhus-Camereraren strax afgick.
Gref A. R. Sparre berättade, at då Deputationen vid förra
sammankomsten var hos de andre Stånden med Secrete Utskottets
Extractum Protocolli, angående de årlige 3,000 dal. smt
för Hr Riks-Rådet Carl Sparres grefvinna, efter des herres död,
Borgar-Ståndet begärt at R. o. A. til afgiörande ville företaga
Bergmästaren Troilis påstående om säte och stämma i BorgareStåndet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
16 April, hvarutinnan i anseende til nödvändigheten, at de
Officerare-beställningar, som äro vacante vid de nu commenderade
regimenter, genast må besättjas, och at det för långt
på tiden skulle utdragas om vederbörande cheffer vid armeen
i Sverge och Finland, enligit Förordningen af den 9 Maii 1739,
ej förr än efter 2 månaders förlopp sine förslager kommo at
insända, til Riksens Ständer hemställes, om icke vid detta
tilfälle och så länge desse commenderingar pasta, den uti bemälte
Förordning utsatte tiden kunde förkortas och chefferne
lemnäs frihet at ingifva behörige förslager pä de nu varande
eller existerande vacanser vid regimenterne, utan at Förordningarne
derutinnan må ligga dem i vägen; dock så at de af
chefferne ingifne förslagen måge 14 dagar blifva oföredragne
i Cantzliet liggande; kommandes den vanlige besparingen nu
som tilförene utan ändring att observeras. ✓
Som inge påminnelser härvid giordes, frågade Hr Landtm,
om detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja,
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 April, hvarutinnan i anledning af 50 § af Almogens Almänna
Besvär vid innevarande Riksdag, hvilken ifrån BesvärsDeputationen
til Secrete Utskottet blifvit remitterad, Secrete
Utskottet förklarar sig hafva skäligt funnit, at Almogen i
Finland bör lika rätt niuta, som Almogen i Sverge, och således
undfå riktig betalning för den proviant och fourage, som til
milicens förnödenhet hädanefter lefvereras, efter en af Landshöfdingen
i Almogens och flere vederbörandes närvaro författad
proviant. Gen.-löjtn. Buddenbrock. Riksrådinna!! Sparre. 271
och efter hvarje orts beskaffenhet lämpad taxa, såsom vid årliga
markegångstaxans uprättande brukeligit är, men hvad beträffar
de klagomål, at Almogen för deras gärdes-hö och bafra ännu
icke skolat niutit betalning, så håller Secrete Utskottet för sin
del bäst vara, at i orten undersökes, huru mycket deraf verkeligen
är obetalt och hos hvem skulden är, samt at Almogen
derefter må förhielpas til promt och skälig betalning.
Hr E. Ekestubbe påminte, at hvad almogen i Finland
redan lefvererat, må likaledes efter en sådan taxa betalas,
emedan de eljest för mycket skulle komma at lida.
Härtil svarades, at som här sägs, at de skola niuta skälig
betalning, så kunna de intet komma at lida, och begärtes at
Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 April, hvarutinnan förmäles huruledes General-Lieutenanten
Baron Buddenbrock til något understöd, då han gick öfver til
Finland at der antaga commando, af K. Maj:t och Rådet 2,000
dal. smt på det sättet blifvit tillagde, at det skulle ankomma
på Riksens Ständers egit godtfinnande, huruvida desamme på
dess felttractamente och lön måge afräknas, styrkande Secrete
Utskottet i anseende til anförde skäl Riksens Ständer dertil,
at bemälde 2,000 dal. smt måge lemnäs General-Lieutenanten
utan afräkning på dess lön och felttractamente, hvilket ofelbart
lärer lända honom til vidare upmuntran at upoffra dess yttersta
krafter til rikets tienst.
R. o. A. förklarade detta vara mycket billigt och begärtes
propositionen.
Hr Landtm, frågade om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Riddarlius-Secreteraren androg, at uti R. o. Arns Resolution
angående Fru Riks-Rådinnan Sparres årlige 3,000 dal.
sint, hvilken Resolution sidsta plenidag hos de öfrige Stånden
blifvit upläst och bifallen, de orden af säkre medel äro vid
ren skrifningen igenom förseelse förbigångne och utelemnade,
hemställandes, om icke R. o. A. ville tillåta at et Extractum
Protocolli til Stånden afgår, hvarigenom detta begångne felet
kunde blifva rättat.
272 (April 22.) Kämnersrätten i Vesterås. Frih. Yxkull.
Sorn uppå Hr Landtm:ns härom giorde fråga detta bifölls;
altså upsattes följande Extractum Protocolli, hvilket för R. o. A.
uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet, sorn holts hos R. o. A. den 22
April 1741.
Såsom uti R. o. A:ns utlåtelse uppå Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 7 innevarande månad, hvilken hos
de öfrige resp. Stånden blifvit upläst och bifallen, den omständigheten,
at de Fru Grefvinnan Sparre uti dess lifstid
årligen tillagde tre tusende dal. smt af säkre medel komma
at anordnas, vid renskrifningen igenom förseelse är förbigången
och utelemnad; altså funno R. o. A. nödigt, de öfrige resp.
Stånden sådant igenom Extract utur Protocollet at tilkänna
gifva, i den säkra förmodan, at de resp. Stånden benägit lära
samtycka, at samma omständighet, hvilken uti det lemnade
bifall redan är inbegripen, uti Expeditionen, som härom kommer
at afgå, jemväl inflyter. Actum ut supra.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
2 April angående 70 dal. smt årlig tillökning på lönen för
Praesidis-sysslan vid Kämnarsrätten i Westeråhs stad, så at
årlige lönen för bemälte Praesidis-syssla må ifrån innevarande
års början blifva 150 dal. smt, hvilket Ståndet förklarar sig
gerna skola se och hos de andre Stånden til et benägit bifall
recommenderar.
Häröfver discourerades och anfördes å ena sidan, at sorn
summan af den begärte tilökningen är så ringa och Praesidissysslan
ej utan tilräckelig lön kan förrättas, så tyckes Borgareståndets
begäran väl kunna bifallas; men som å andra sidan
förestältes, at flere dylike ansökningar redan äro i Camar(Economie-Deputationen
under utarbetande och desse medel
komma at tagas af Ständernes Ofverskotts-medel, hvilka til de
publique husens bygnad och uprätthållande användas böra, samt
at det således lärer vara nödigt, at ärendet förut i CamarCEconomie-Deputationen
skärskådas, på det skälen mot och med
måge kunna blifva anförde; altså stadnade R. o. A. i det slut,
at detta Borgareståndets Extractum Protocolli remitteras til
Camar-CEconomie-Deputationen.
Uplästes ånyo Secreta Deputationens Betänkande, angående
General-Majoren och Landshöfdingen Baron Uxkull,
hvilket den 2 April R. o. A. blifvit föredragit och hvars innehåld
uti samma dags Protocoll sid. 228 anteknat finnes.
Gen.-Majoren och Landsli. Frill. Yxkull.
273
Uplästes Hr Abrahamssons den 7 April härom ingifne
Memorial, hvarutinnan vises, at löner ej böra eller kunna til
pensioner användas.
Vidare uplästes Hr General-Majorens och Landshöfdingen»
Baron Uxkulls egit ingifne Memorial af den 17 April,
hvarutinnan Hr General-Majoren och Landshöfdingen förklarar
des mening aldrig hafva varit at begära afsked utur K. Maj:ts
tienst, och än mindre om någon pension at anhålla, utan at han
ifrån Landshöfdinge-sysslan må blifva entledigad, och emedlertid
åtniuta des indelte lön, til des han framdeles med någon
fördelaktigare beställning blefvo hugnad; varandes Hr Lagmannen
Ehrenmalm nögd Landshöfdinge-sysslan med des härtils
innehafde lagmans lön och vilkor at förrätta; hvilket, om det
ej skulle vinna bifall, är Hr General-Majoren och Landshöfdingen
sinnad at än vidare sielf förrätta Landshöfdingesysslan
med samma flit och trohet, som han det härtils giordt,
och efter yttersta förmågo och vett.
Det discourerades härvid, at som Hr General-Majoren och
Landshöfdingen Uxkull länge och väl tient, så voro önskeligit
at han kunde recompenseras och icke allenast med den begärte
caracteren utan ock med pension, om dertil voro tilgång, blifva
hugnad; men som det föreslagne entledigandet ifrån Landshöfdinge-embetets
förrättande samt lönens åtnjutande under det
at en annan gior tiensten, icke allenast skulle förorsaka oreda
utan och är stridande emot Lag och Förordningar, Hr Landshöfdingen
jemväl sielf uti det upläste Memorialet förklarat sig
nögd at blifva vid Landshöfdinge-sysslan och den förrätta i
fall det förra ej skulle vinna bifall, så tycktes bäst vara at
låta dervid bero.
Som R. o. A. uppå Hr Landtm:ns giorde frågan förklarade
sig bärtil samtycka; altså upsattes följande Resolution,
hvilken för R. o. A. uplästes och gillades:
Resol.: Emedan Hr General-Majoren och Landshöfdingen
Baron Uxkull igenom hosgående Memorial förklarat sig nögd
at än vidare sielf förrätta Landshöfdinge-sysslan, ty kommer
det ock dervid at förblifva, til dess Hr General-Majoren och
Landshöfdingen igenom befordran ihogkommes.
Gref A. R. Sparre påminte, at Bergmästaren Troili sak
vid nästa sammankomst til afgiörande må blifva företagen.
Uplästes Secreta Deputationens Betänkande angående Majorens
Baron Johan Adam von Ungern-Sternbergs i DeputaAdeln.
i Protokoll, 1740—1741. 18
274 (April 22.) Majoren, Frih. v. Ungern-Stemberg.
tionen giorde anhållan om Ofverste-Lieutenants-caractere, hvarutinnan
i anseende dertil at Stora Secreta Deputationen senaste
Riksdag under den 18 April 1739 uti underdånighet gifvit H.
Maj:t vid handen des åstundan vara, at Baron von Ungern
blefvo vid förefallande öpning, så vida ingen äldre dermed
prasjudicerades, med Ofverste-Lieutenants indelning benådad,
i anseende til des långa och trogna tienster samt al erfordrad
skickelighet, Deputationen tilstyrker Riksens Ständer, at i anseende
til Stora Secreta Deputationens Ultimat sidsta Riksdag
17 och 20 §§, samt Regeringsformens 42 §, i underdånighet
anhålla, H. Maj:t behagade i nåder benåda Baron von Ungern
med den sökte Öfverste-Lieutenants-caracteren och tour framför
Ofverst-Lieutenant Swartzer samt sedermera til OfverstLieutenants
indelning värkeligen befordra vid förefallande öpning
så vida ingen äldre dermed prmjudiceras, när han sig i underdånighet
anmäler, hälst af de ifrån Öfversten Baron Schwerin
insände Merite-Listor behn nes, at Öfverst-Lieutenant Swartzer
först år 1707 kommit i Konungens tienst och blifvit Fourier,
men Baron Ungern, efter des ingifne Merite-Lista, redan år
1704 varit Sergeant.
Hr Hestsko förestälte, at som Frih. von Ungern och Hr
Ridderborg uti Ultimatet på senaste Riksdagen til ÖfverstLieutenants
indelningar äro anmälte, så böra de sådant til godo
niuta och Ständerne soutenera sitt en gång tagne slut; emedan
uti en af Riksens Ständer faststält sak aldrig någon ändring
bör tålas.
Hr Didron sade det vara oförnekeligit, at hvad Riksens
Ständer faststält, bör sättjas i verkställighet ; pä senaste Riksdagen
hafva Ständerne genom Ultimatet förklarat, at de, som
deruti anmälte blifvit, böra hielpas, dock utan någons prsejudice,
eller at den, som bättre voro meriterad, derigenom skulle
komma at lida; och som detta är grundat i vår fundainentallag
och Regeringsformen, så lära Riksens Ständer, hvilke altid
böra vara sig like och om lagen örne, nu stadna i samina slut
som da.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig, at frågan här endast
lärer vara om Öfverst-Lieutenants-caracteren.
Hr G. A. Ruthenschöld: Det är billigt at Frih. Ungern
och Hr Ridderborg soulageras, men som de flere, hvilke hafva
högstsalig Konung Carl XII:s Fullmakter, hafva samma skäl
för sig, så hemställer jag om icke de böra niuta lika justiee.
Frih. v. Ungern-Stemberg. Hr Ridderborg. 275
Hr O. W. De Geer förestälte hvad besvär och oreda det
uti tiensten och i Armeen skulle förorsaka, om så månge nye
caracterer skulle blifva utdelte, och sade sig altså ej kunna tro,
at R. o. A. sådant lära vilja tillåta.
Hr C. G. Boije: På förre Riksdagen biföllo Ständerne at
Frih. von Ungern och Hr Ridderborg, hvilke man ansett som
de endaste ohulpne af dem, som fölgt högstsalig Konung Carl
XII, skulle med Öfverst-Lieutenants-beställningar hugnas, så
snart det kunde ske utan någons prmjudice; och tyckes altså
ingeh svårighet vara at dem caracteren förunnas, til des de
komma at niuta verkställigheten af det, som i sidsta Ultimatet
dem blifvit tillagt.
Hr Kaulbars anförde, at han länge tient och i högstsalig
Konung Carl XII:s tid varit General-Adjutant; at månge, som
då kriget slöts, voro i tiensten yngre än han, sedan avancerat
honom förbi, hvilke han ej kunde se huru de under varande
fred kunnat förvärfva flere meriter än han, men at han likväl
aldrig velat klaga.
Hr Palmstierna sade, at Ständerne aldrig lemnat någon
ohulpen, som sig med besvär hos dem anmält; Friherre Ungern
och Hr Ridderborg voro de endaste af dem, som varit med
i Bender, hvilke ännu ej blifvit hulpne; och at fördenskull det
voro högst obilligt, om de ej skulle niuta til goda hvad Riksens
Ständer på förre Riksdagen dem tillagt.
Hr Christian Barnekow yttrade sig, at månge flere af
dem, som varit med i Bender, ej ännu niutit befordran.
Hr O. W. De Geer hemstälte, om icke R. o. A. skulle
behaga förklara, at Frih. von Ungern och Hr Ridderborg
måge blifva befordrade på sätt, som Ständerne vid förre Riksdagen
faststält, då de af K. Maj:t och Rådet, när tilfälle
blifver, väl lära ihogkommas.
Öfverst-Lieutenanten Hr Fröberg anmälte, at han länge
tient, varit med i Turkiet, at andre, som med honom varit
Ryttmästare, nu hafva regimenter, at han ännu sitter med
Ryttmästare-indelning; och sade sig altså förmoda, at R. o. A.
jemväl lära vilja göra honom justiee.
Majoren Hr Didron anförde, at han tient sedan år 1695,
at han varit Capitain i Saxen och jemväl varit med i Bender,
at Frih. Adam Ungern varit Fendrick vid dess compagnie,
hvarföre han jemväl anhöll at med Öfverst-Lieutenants-caractere
blifva hugnad.
276 (April 22.) Förord för Frill. v. Ungern
Majoren
Hr Sprengtport sade sig ej vilja gå i någon
detail af sine giorde tienster, eller vara emot det, som angående
Frill, von Ungern och Hr Ridderborg kunde blifva faststält;
men som han redan i högstsalig Konung Carl XII:s tid varit
Major, hvilken post han nu uti 23 års tid innehaft, så bad han,
at om andre sker justiee, honom den samma jemväl må vederfaras.
Hr G. A. Ruthenschöld sade sig bifalla Hr Palmstiernas
föreställning, dock med det förbehåld, at alle andre, som lidit,
måge niuta samma förmån.
Öfversten Hr Palmstruck sade sig ej eller kunna undgå
at påminna det honom jemväl må ske justiee, emedan han
28 års tid varit Major, och huru han i tiensten och vid krigstilfällen
sig förhållit, derom kunde han åberopa sig Hrr Generalernes
och jemväl Hr Landtmarskalkens egit vittnesbörd, och
som han jemväl hade orsak at klaga öfver praejudice, så hemstälte
han, om han icke med det första regimente, som blifver
vacant, kunde ihogkommas.
Hr Riddercrantz yttrade sig, at han ej voro emot hvad
angående Friherre Ungern och Hr Ridderborg kunde blifva
faststält, men at han måste til en lika justiee anmäla Hr
Capitain Rode vid Lif-Dragonerne, hvars tienster, merite och
skickelighet voro nog bekante.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at om hvar och en af
så väl förtiente officerare, som här på Riddarhuset finnas, vil
gå i detail af sine och andras meriter, så skulle hela Riksdagen
ej blifva tilräckelig at alt skärskåda; hvarföre Hr Grefven
hemstälte, om icke R. o. A. ville blifva vid den i Deputationens
Betänkande innehåldne qusestionen och densamma med
Ja eller Nej besvara, eller och bifalla hvad Frih. Ungern och
Hr Ridderborg angår och at de öfrige Herrarne, som kunna
hafva lidit, anmäla sig i Stora Secreta Deputationen.
Hr Landtm, förmälte, at som åtskillige väl förtiente män
sig nu anmält och detta således är en öfverläggning, uppå
hvilken R. o. A. ej varit beredd, hvilken jemväl tyckes fordra
längre tid, än i dag öfrig är, så torde R. o. A. falla på de
tankar at härmed til en annan gång upskiutes och at det
förevarande Secreta Deputationens Betänkande nu afgiöres.
Hr G. A. Ruthenschöld hemstälte om icke Deputationens
Betänkande kunde bifallas och de öfrige, som lidit, sig i
Secreta Deputationen anmäla, hvilken öfver deras anförde besvär
på samma sätt, som nu skedt, med Betänkande inkommer.
Sternberg och Hr Ridderborg.
277
Hr F. F. Flach yttrade sig, såsom ledamot af Secreta
Deputationen, at om detta bifalles, måste han, som användt sin
tid på Lagboken och vid domare-sysslor, och altså ej voro
skickelig at urskilja officerares meriter, i ödmiukhet anhålla
at til Secreta Deputationen en annan ledamot i dess ställe utväljes.
Frih. Alex. Palbitski anhöll, att som han ej eller voro
af soldat-ståndet, det honom samma grace må vederfaras, som
Hr Flach begärt.
Hr O. W. de Geer sade sig tro, at Frih. Ungern sielf
torde afstå ifrån det, som Deputationen föreslagit; ty som flere
lidit och alle böra niuta lika rätt, så voro lätt at afse, at om
Frih. Ungern får Öfverst-Lieutenants-caractere, de öfrige böra
niuta samma förmån, hvarigenom en stor oreda i arméen vid
tienstgiörandet skulle förorsakas, när den med caracteriserade
officerare blefvo upfyld.
Hr Ruthensparre: Jag begärer jemväl niuta justiee när
öpning blifver, så at lön dervid följer och förbehåller mig at
niuta min rätt, när vid förefallande öpning jag mig anmäler.
Hr E. Ekestubbe: Vi kunna ej afgå ifrån det, som
Ständerne pä förre Riksdagen resolverat, lät oss blifva faste
dervid.
Hr O. W. De Geer sade sig vara här med enig, at Frih.
Ungern, när Öfverst-Lieutenants vacance blifver, sig anmäler,
och at han befordras när derigenom ingen annan prejudiceras,
men at honom emedlertid Öfverst-Lieutenants-caractere ej må
tilläggas.
Det begärtes, at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr C. G. Boije hemstälte om icke Hr Ridderborg under
samma proposition jemväl kunde begripas, emedan deras
ansökningar äro af enahanda beskaffenhet och Secreta Deputationen
uti sitt Betänkande, angående Hr Ridderborg, sig på
samma sätt yttrat, som för Frih. von Ungern.
Hr Landtm, giorde frågan, om R. o. A:ns mening är,
at Frih. Ungern, på sätt som Stora Secreta Deputationen vid
förra Riksdagen sig yttrat, när vacancer existera, utan at prejudicera
någon bättre förtient, til Öfverst-Lieutenant befordras;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Sorn i detsamma påmintes angående Hr Ridderborg, frågade
Hr Landtm, om icke R. o. A. äro af samma tankar,
i anseende til Hr Ridderborg;
278 (April 22.) Frih. v. Ungern-Sternberg. Hr Ridderborg.
Hvartil likaledes svarades med Ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken, sedan den för
R. o. A. var upläst och blifvit gillad, skrefs på Secreta Deputationens
Betänkande angående Frih. von Ungern:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at på sätt som Stora
Secreta Deputationen vid förre Riksdagen sig yttrat, Majoren
Frih. von Ungern hos K. Maj:t i underdånighet anmäles, at,
när Öfverst-Lieutenants vacancer existera, i nåder blifva ihogkommen,
doch utan någons prejudice.
Samma Resolution skrefs mutatis mutandis på Secreta
Deputationens Betänkande angående Ryttmästaren Carl Ridderborgs
ansökning om ytterligare befordran, hvarutinnan Deputationen,
på lika sätt och för samma orsaker skull, som then
i anseende til Majoren Frih. von Ungern Stemberg, tilstyrker
Riksens Ständer, at hos H. K. Majit i underdånighet anmäla
Ryttmästaren Ridderborg til Ofverste-Lieutenants caracteres
erhållande in til thess han til värkelig indelning kan, utan
äldres prejudice, blifva i nåder befordrad, besynnerligen som
han med then förra ej allenast äger lika förtienst och fullmakt,
utan ock med en och samma recommendation blifvit vid sidsta
Riksdag ansedd.
Hr Landtm, anmälte, at angående de öfrige Herrarne,
som besvärat sig hafva lidit, vid nästa sammankomst kan
blifva företagit.
R. o. A. skildes åt.
Den 29 April.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Gref Johan Gyllenborg anmälte, at Hr Landtm., som
på en liten stund voro hindrad, anmodat honom at när R. o.
A. något, voro samlade, låta begynna med Protocollernes upläsande,
hvilket som det af R. o. A. bifölls, altså
Uplästes de hos R. o. A. den 28 Februarii och <5 Martii
sidstlidne håldne Protocoll, vid hvilke inge påminnelser giordes.
Under desse Protocolls upläsande upkom Hr Landtm.
Sedan uplästes Extract utur Råds-Protocollet angående
Borgmästaren Pihls giorde ansökning, at tobak, nopkens och
andre vid Helsingborg bärgade vahror i riket måge qvarblifva
Bergade varor. Pappersbruk, v. Ungern. Hert. af Holstein. 279
och en almän Förordning huru med dylika vahror förhållas
skall blifva utfärdad.
Remitterades til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, angående Capitain
Svanströms ansökning om 6,000 dal. kmts lån af Landshielpsinedlen
til des pappersbruks uphielpande.
Remitterades til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, angående saltsiöfiskeriet
i Halland.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen.
Uplästes Frih. J. A. von Ungern Sternbergs Memorial,
innehållandes påminnelser i anseende til dem, hvilke uti sidsta
Pleno, då Secreta Deputationens Betänkande angående Frih.
von Ungern blef afgiordt, giorde sine förbehåld af längre tiensteår
och förr häfd tour; anhållandes derjemte Frih. von Ungern, at
Riksens Ständer ville täckas vist determinera, huruledes förtienster
äro til at förstå; samt at R. o. A. ville meddela honom
det benägna utslag, at han enligit Secreta Deputationens Betänkande
må niuta befordran.
Det begärtes af en och annan af R. o. A., at detta Memorial
måtte remitteras til Stora Secreta Deputationen, hvilket,
uppå Hr Landtmms giorde frågan, af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, förmälte at i följe af R. o. Arns gifne bifall,
hvilket jemväl de andre Ståndens Talemän af sine stånd inhämtat,
at Hans Durchl. Hertigens af Holsten til Riksens
Ständer ankomne bref af Landtm, och Talemännen til H. K.
Majit skulle upbäras och af K. Majit blifva läst, hade Hr
Landtm, tillika med Ståndens Talemän aflagt denna dem updragna
förrättning, och lärer nu detta Hans Durchlis bref til
Secrete Utskottet komma at remitteras.
Frih. Fabian Wrede och Hr von Borg hemstälte om
icke R. o. A. behaga detta Hans Durchlis bref sig föreläsa
låta, hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan bifölls.
Uplästes Hans Durchl. Hertigens af Holsten bref til
samtelige Riksens Ständer, daterat Kiel den 15 December 1740,
hvarutinnan Hans Furstl. Durchl. önskar Riksens Ständer til
deras nu varande sammankomst den Store Gudens ymniga
välsignelse; anbefallandes sig som et fader- och moderlöst och
under främmande förtryck suckande barn uti Riksens Ständers
högt skattade hägn och beskydd, och näst betygad erkänslo
för den ynnest och välvilja, som Riksens Ständer H. K. H.
280 (April 29.) Hertigens af Holstein bref. Aflidna Riksråd.
dess salige Herr Fader altid bevist, förklarar Hans Furstl.
Dnrchl. at som han af honom ärft al den högaktning och vördnad
han hyst för Riksens Högh Ständer och det fasta förtroende
han stadigt satt uti deras ädelmodighet, så åstundar
Hans Durchl. ock ingenting högre och skulle anse för des största
lycksalighet, at blifva af Riksens Ständer värdigad med samma
gunstiga försorg, som dess salige Herr Fader i sin lifstid så
mycket haft at berömma; hvilket Hans Durchl. förmodar Riksens
Ständer ej lära neka honom, när de täckas besinna, hvadan
den olyckan tagit sin början, hvarunder des Furstl. hus
nu i 27 samfälte år vanmäktas och hvilkens börda af sielfva
tidens längd alt jemt och dageligen blifver odrägeligare.
Hr Natt och Dag förestälte, at som han voro försäkrad
om Högh R. o. Arns ädelmodiga hiertelag och at ingen ibland
R. o. A. lärer vara, som icke hyser al ömhet och huldhet för
Hans Furstl. Durchl., så ville han hafva hemstält om icke
R. o. A. skulle vilja hugna Hans Durchl. med samma förmån,
som H. K. H. des sahlige Herr Fader åtniutit.
Det påmintes at vanligit varit, det Hans K. Höghets,
Hans Durchhs Herr Faders bref, sedan de in plenis blifvit upläste,
til Secreta Utskottet blifvit remitterade, och giorde Hr
Landtm, frågan, om nu på samma sätt kommer at förhållas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Hans Durchhs bref, hvilket til de andre
Stånden kommer at afskickas, at det hos R. o. A. blifvit upläst
och til Secrete Utskottet remitterat.
Hr Landtm, anmälte, at sedan R. o. Arns sidsta sammankomst
tvänne Herrar Riksens Råd, nemligen Hr Riks-Rådet
och Öfverste-Marskalken Gref De la Gardie och Hr RiksRådet
Frih. Carl Sparre med döden aflidit.
Frih. Fabian Wrede förestälte det vara at beklaga, at
Riket måste sakna så väl förtiente, uplyste och för Rikets
välfärd nitälskande Herrar och mäns mogne och försiktige rådslag;
och som Riksens Ständer för Hr Riks-Rådets Sp arres
änkegrefvinna dragit den öma och benägna försorg, som med
[Riksens] Ständers ädelmodighet öfverenskommer, och framledne
Hr Riks-Radet Gref De la Gardie, jemte des trogne riket
viste tienster, dess höga embete til rikets heder och med det
desinteressement förvaltat, at han sin egendom dervid ej förökt,
dess änkegrefvinna jemväl är i de vilkor och af det sinnelag,
at hon Riksens Ständer ej på något sätt lärer falla besvärlig,
Förord för Grefve A. De la Gardie.
281
så voro det icke allenast med en billig erkänslan för Hr RiksRådets
och Öfverste Marskalkens emot fäderneslandet viste
trogne tienster enligit, utan skulle jemväl lända enkegrefvinnan
til en besynnerlig fägnad, om R. o. A. på något sätt sin välvilja
och ynnest emot framledne Hr Riks-Rådets hus och famille
ville förklara, hemställandes Frih. Wrede, om icke på
samma sätt som vid 1731 års Riksdag med Hr Riks-Rådets
och då varande Landtmarskalkens Gref Horns son skedde,
R. o. A. skulle behaga hos H. K. Maj:t fälla et underdånigt
förord, at Gref Adam De la Gardie, hvilken är Underofficerare
vid K. Lifguardiet, med Fändricks fullmakt vid K. Guardiet
må benådas, lärandes bemälte Grefve ej begära lön för än vid
nästa vacance.
Som R. o. A. förklarade sig härtil benägne, giorde
Hr Landtm, frågan, om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det påmintes härvid at detta må ske på samma sätt, som
vid 1731 års Riksdag med Gref Adam Horn och utan prejudice
för den, som står på det nu uprättade Fendricks-förslaget.
Frih. Fabian Wrede förklarade dess mening jemväl så
hafva varit, och at Gref Adam De la Gardie ej kommer at
niuta lön för än vid nästa Fendricks-vacance.
Eftersågs uti 1731 års Protocoll på hvad sätt då blifvit
förhållit, och som deraf befants, at då varande Öfversten af
Guardiet af R. o. A. blifvit anmodad hos K. Maj:t i underdånighet
at anmäla R. o. A:ns underdåniga åstundan, det Gref
Adam Horn måtte benådas med Fendricks fullmakt vid Gardiet
och få den först vacant blifvande Fendrikslönen; altså
anmodades Öfversten vid K. Lifguardiet Hr Otto Reinhold
Wrangel at nu hos K. Maj:t i underdånighet andraga, det
R. o. A. i underdånighet önska, at Gref Adam De la Gardie
samma nåd må vederfaras, doch utan at prejudicera den, som
står på förslaget,
Hr Öfversten Wrangel upgick til K. Maj:t.
Hr Landtm, anmälte sig jemväl vara anmodad at gifva
R. o. A. tilkänna, det Praesidenten i K. Majrts och Riksens
Commerce-Collegio, som varit en ledamot af R. o. A., med
döden aflidit.
Anmältes, ock på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, hvilken öfvergaf et Extractum Protocolli,
282 (April 29.) Bränn-torf. v. Schantz’s Geneal. Tabeller.
hvarutinnan Ståndet bifaller det uti Bergs-Deputationens Betänkande
af den 18 Martii upgifne senare alternativet, nemligen
at Hrr Soedenstiemome til belöning för det de påfunnit
at til jernsmältning och smide nyttia torf och torfkohl, dem
och theras arfvingar må lemnäs 3,000 skeppund stångjerns
utsmide fritt och utan någon afgift och hammarskatt til cronan
nu eller i evärdeliga tider, dock at samma smide sker med torf
och torfkohl med mera; hvilket alt Deputationen til et benägit
bifall recommenderade; Deputationen afträdde.
Uplästes Fru Maria Aurora Brenners Memorial, hvarutinnan
hemställes, om icke R. o. A. skulle behaga prenumerera
på des salige mans, framledne Assessoren Carl Ludvig
von Schantzes författade genealogiske tabeller öfver de mäste
nu i Sverge florerande adelige familier, blifvandes exemplaret,
som kommer at blifva öfver 600 ark, lemnat åt dem, som prenumerera,
för 60 dal. kint, och anhålles derjemte, at de af R. o.
A., som så behaga, ville hos Directeuren Momma, hvilken
verket kommer at uplägga, detsamma öfverse och gifva vid
handen de förändringar med avancementen, giften eller dödsfall,
som sedan framledne Assessorens död kunna vara timade;
vid Memorialet var bifogat et alfabetiskt register öfver de adelige
familier, om hvilke genealogier äro författade, jemte en
scheme til tabellerne och vapneritningen tagen af Hr Öfversten
De la Walls famille.
R. o. A. funno godt, at detta Memorial bl ifver på bordet,
på det hvar och en af R. o. A., som behagar prenumerera,
sig kan anteckna.
Gref H. Gyllenborg höll före det vara nödigt för R. o.
Anis heder, at samma verk blifver accurat och nitid tryckt,
hvartil mycket skulle tiena, om det tryckes med vackra latinska
bokstäfver.
Öfversten vid K. Guardiet Hr Otto Reinhold Wrangel
kom tilbaka och berättade, at K. Majit låtit anmäla dess
nådiga helsning til R. o. A., och jemte betygat nådigt nöje
öfver den benägenhet, som R. o. A. för Gref Adam De la
Gardie vijst, hade K. Majit i nåder förklarat, at K. Majit
redan varit sinnad, at giöra honom den af R. o. A. begärte
nåden, hvilken K. Majit på sätt, som R. o. A. begärt, vill låta
honom vederfaras.
R. o. A. betygade härvid sin underdånigsta vördnad och
erkänslan.
Frih. Stael v. Holsteins mern. om manufakturerna. 283
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
så väl angående General-Majoren och Landshöfdingens
Frih. Stahl von Holsteins til Riksens Ständer ingifne Memorial
om svenska manufacturierne, som ock den under Hr GeneralMajoren
och Landshöfdingens bestyrelse i Callmare varande
fabrique; hvarutinnan Deputationen först uprepar innehållet af
förbemälte Frih. Stahls Memorial, gåendes derpå ut, at som
ändemålet af fabriquer är invånarnes allmänna nytta, och likväl
både inrikes manufacturerade valiror och alt köpmansgods
stigit til et ganska högt pris, den inrikes tilverkningen icke
eller är tilräckelig, så föreslås til undvikande af större olägenhet
för invånarne i gemen moderation i tullen på de ouadgängeligaste
och högstnödige vahror, samt at manufacturisterne
måge förplicktas, så vida de sine Privilegier erhålla vilja, at
sälja sine vahror til et skäligt och billigt pris, hvartil, i anseende
til de månge dem till agde förmåner, de med alt skäl
synas vara förpliktade; vidare anförer Deputationen manufacturisternes
emot ofvanbemälte Memorial ingifne förklaring och
påminnelser, samt hvad Frih. Stahl vid denne manufacturisternes
skrift haft at erindra; och sedan Deputationen så öfver
det eua som det andra yttrat sine tankar, underställes Riksens
Ständers godtfinnande och Resolution följande mål: l:o Huru
Riksens Ständer behaga anse, at Hr General-Majoren och
Landshöfdingen såsom en Konungens embetsman icke satt
Förordningen af den 7 Junii 1739 om den almänna haspeln i
execution vid Calmar fabriquen, icke eller verkstält Hallordningen,
samt inkommit med hvarjehanda oriktige berättelser
uti och angående manufactur-väsendet; och som Hr GeneralMajoren
och Landshöfdingen uti des Memorial yttrat oriktige
och skaddige tilmälen om de svenska fabriquerne, som ofelbart
skolat medföra et skadeligit rubbande och inbrott uti innehållet
och syftemålet af fundamentale stadgan af den 21 Maii
1739 angående bruket och nyttjandet af det i riket varande kramgodset,
och General-Majoren och Landshöfdingen således handlat
emot det i samma Förordning för hvarjom och enom tydeligen
utsatte förbudet, vid K. Majits onåde och 1,000 dal. smts vite,
at uti samma Förordning söka eller tilstyrka någon ändring;
äfven ock emot 35 § i Manufactur-Privilegierne, sorn strängeligen
förbiuder hvarjom och enom vid K. Majits onåde och
straff efter sakens beskaffenhet, at emot desse Privilegier eller
andre stadgar och manufacturerne förunte rättigheter i någor
284 (April 29.) Frih. Staél v. Holsteins
måtto tilfoga dem skada eller förfång, olägenhet eller vedervilja,
samt följakteligen emot sidsta Riksdagsbeslutets 6 §, uti
hvilken samme Förordningar införlifvade äro; så underställer
Deputationen Ständernes egit godtfinnande om icke Hr GeneralMajoren
och Landshöfdingen giort sig skyldig til then i oftabemälde
Förordning af den 21 Maii 1729 utsatte plikten,
emot hvilken Förordning så väl som Manufactur-Privilegierne
han sig i förenämde måtto förbrutit; påminnandes Deputationen
om nödvändigheten at detta målet nu vid Riksens
Ständers sammanvaro definitive afslutes, på det at derutinnan
icke må hända, at en Deputations til Riksens Ständer sielfve
afgifne Betänkande råkar at dragas under någon annans än
Riksens Ständers egen skärskådan och decision och äfven derigenom
sielfva målet på tiden utgå, som med Cammarherrens
och Assessoren Adlerstedts vid sidsta Riksdag förehafde sak
händt är. 2:o Hemställes om icke de upliämtade Calmare
fabriquens tilvärkningar, måge til General-Majoren och Landshöfdingen
återlemnas emot des revers, at de samma innan de
föryttras skola blifva til Calmar nedsände och derstädes vid
hallen, likmätigt Hallordningen, behörigen stämplade, så at det
dugelige och odugelige blifver med sine behörige stämplar tecknat
och at igenom K. Commerce-Collegii försorg Hallrätten i Calmare
bringas til en rätt och Hallordningen likmätig inrättning.
3:o Undergifves Riksens Ständers välbehag, om icke
Manufactur-Contoiret och K. Commerce-Collegium måge anbefallas,
at hvardera uti sine giöromål besörja det hvad den nu
varande Calmare-fabriquen och de dertil försträckte publique
medlen angår, så det ena som det andra ställes på den fot,
under Commerce-Collegii, Manufactur-Contoirets och Hallrättens
inseende, som är likmätig K. Brefvet af den 23 September
1735, och hvad deruti om fabriquens disponerande til stadens
och Borgerskapets nytta samt sättet dertil föreskrifvet är, så
at de af Landshielps-Deputationen och Manufactur-Contoiret
uthekomne 44,129 dal. 17 öre kmt insättes uti Landtränteriet
för Manufactur-Contoirets räkning och derefter på berörde sätt
och til berörde behof användes, och tyckes skäligit at denna
Hr General-Majorens och Landshöfdingens fabrique bör icke
des mindre fortsättjas, eftersom publici medel med flere til
manufacturernes upmuntran leranade förmåner blifvit dertil
redan så länge niutne och nyttjade.
memorial om manufakturerna.
285
Sedan Betänkandet var upläst, sade Frih. Sten Coijett,
at som han är svåger med Frih. Stahl von Holstein, och
således i följe af Riksdagsordningen straxt kommer at taga
afträde, så ville han likväl förut R. o. A. hafva hemstält, om
icke hvad Frih. Stahl i sitt Memorial anfört, snarare tyckes
vara consilii loco, än at des upsåt skulle varit at skada eller
kullkasta våre Manufacturer, och honom ej mera et skadeligit
och vrångt upsåt kan tilläggas, än et helt Stånd, hvilket uti
sine vid denne Riksdag ingifne Städernes Almänna Besvär uti
17 § giordt samma ansökning, nemligen at förbudet på utrikes
tilvärkade vahror må limiteras, så at the vahror, hvilka nödige
och oundgängelige äro, men här i riket antingen icke tilvärkas
eller ock icke til then myckenhet, som erfordras, måge hädanefter
få införas emot tulls erläggande, in til thes fabriquerne
komma i sådant stånd, at tilverkningen svarar emot consumtionen;
tilläggandes Frih. Coijett igenom denna föreställning
sig ej tala på Deputationens giöromål; hvaruppå Frih. Coijett
afträdde.
Hr C. G. Boije hemstälte, om icke detta Betänkande
kunde blifva på bordet.
Frih. von Ungern berättade, at Hr Landshöfdingen Stahls
Memorial, hvilket gifvit anledning til detta Betänkande, gådt
igenom Urskilnings-Deputationen och som det ej befunnits anstöteligit,
blifvit til Manufactur- och Handels-Deputationen
remitterat; och som Manufactur- och Handels-Deputationens
vijste zele för våre manufacturers upkomst voro at beröma,
så förmodade han ock, at Urskilnings-Deputationen giöres den
justiee, at den ej öfverträdt våre Riksdagslagar, enär hon
uptagit detta Memorial, såsom ej innehållande något anstöteligit
eller skadeligit och det som et Riksdagsärende ansedt, hvilket på
sitt behöriga ställe borde blifva utarbetat; livartil Urskilningen
haft så mycket större skäl, som det voro ganska farligit, om
et gifvet förslag til en nyttig ändring uti ceconomiska förordningar
skulle anses såsom et inbrott uti vår fundamental-lag,
ty som vår frihet det tillåter och hvar och en Riksdagsmans
skyldighet det fordrar at gifva vid handen, hvad han förmenar
lända til det almänna bästas befrämjande, så tyckes det ej
böra lända någon til last, om han ej råkat på det bästa medlet
dertil; ej eller kail sådant vara riket skadeligit, emedan alt
sadant kommer under Ständernes skärskådande och bepröfvande;
i anseende til hvilket alt Frih. von Ungern sade sig ej kunna
286 (April 29.) Manufakturerna.
finna, at en Riksdagsman för et välment Memorial, serdeles
in ceconomicis, med böter bör beläggas, oell det så mycket
mindre, som vår heligaste och dyrt besvurne lag, sielfva Regeringsformen,
utan vår frihets skada eller at någon som dertil
gifvit anledning med plikt är vorden belagd, in ceconomicis är
blifvit ändrad, hvaraf at anföra exempel man kunde sig påminna,
at Riksens Råds antal på en gång til 24 blef förökt,
fastän Regeringsformen tydeligen förklarar detsamma ej böra
öfverstiga 16.
Hr O. W. De Geer sade sig ej kunna se huru plena
kunna entrera häruti, emedan Deputationen hemställer om icke
en undersökning bör ske och en Commission häröfver sättias.
Frih. von Ungern: Det första målet om en Riksdagsman
den friheten skal betagas, at in ceconomicis fritt yttra sine
tankar, bör af Ständerne sielfve decideras; ty uti et sådant
mål kan ingen Riksdagsman underkasta sig någon annan domstol.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig, at den grundsatzen voro
fast, at friheten at in ceconomicis upgifva sine tankar ingen
Riksdagsman kan betagas; men här voro at betänka, det riket
alt in til 1738 års Riksdag legat under et odrägeligit tryckande
krämareok, och at då Riksens Ständer til at uti evärdeliga
tider förtrampa det samma, uti sitt Riksdagsbesluts 6 § stadfäst
den hälsosamma lagen, som samma § innehåller; hvartil
uti begynnelsen af bemälte § principen och grunden anföres,
nemligen väre manufacturers bestånd; hvaraf följer, at den, som
gifver anledning til samma grunds rubbande, den förser sig ock
tillika emot Riksens Ständers beslut.
Frih. Ungern: Ingen lärer neka manufacturernes nytta
eller vilja hindra deras upkomst i gemen; men om en i
riket nödig och oundgängelig vahra, antingen ej nog tilräckeligen,
eller ock för omständigheternes skull, ej utan både
manufacturistens och köparens ansenliga skada här skulle kunna
tilvärkas och tillika med en alt för dryg tull voro belagt;
månne en Riksdagsman skulle vara straff underkastad, för det
han sådant tilkännagifver, med hemställande om derutinnan
någon nyttig ändring kunde giöras.
Hr C. A. Ruthenschöld sade sig finna, at Frih. Stalds
Memorial innehåller föreställningar, som äro stridande emot
Förordningarne.
Gref H. Gyllenborg förklarade sig medgifva, at in casu
particulari kunna ändringar uti våre ceconomiske författningar
De la Gardie. Kommendör Cronhawen.
287
både begäras och beviljas; men at han ansågo de uti Frih.
Stahls Memorial anförde principier directe löpa emot Riksens
Ständers föresatte ändemål til rikets upkomst.
Hr Liljestierna begärte, at, enligit Riksdagsordningen,
Betänkandet må blifva på bordet; priliminaire qusestionen voro
denna, om en Riksdagsman bör straffas för det han til Ständerne
inkommit med sine tankar, som han förment lända til
Rikets bästa; i öfrigit, när saken kommer at afgiöras, bör
Frih. Stahl efter Sverges lag och process härvid först höras
och hafva tilfälle sig at förklara.
Hr Landtm, hemstälte, om icke, som det nu tvänne gånger
blifvit begärt och sådant jemväl med Riksdagsordningen är
enligit, Betänkandet til nästa sammankomst blifver på bordet.
Härtil svarades, at som detta är med lagen enligit, altså
bör så ske.
Gref Axel Wrede Sparre framträdde och sade sig af
Hr Riks-Rådets Gref De la Gardies enke-grefvinna vara anmodad,
at hos R. o. A. anmäla des ödmiuka erkänslan och
tacksägelse, för den ynnest R. o. A. i dag behagat visa des son.
Hr Landtm, anmälte de i Hr Cronhavens sak inkomne
Memorialer nu komma at upläsas.
Uplästes altså Hr Cronhavens ingifne Memorial, hvarutinnan,
efter aflagd tacksägelse för den af R. o. A. uti sidsta
pleno honom betygade ynnest och rättvisa, Hr Cronhaven förklarar
sig hvarken nu eller framdeles åstunda någon ancienneté
eller förmån för Vice-Ammiralen Rojalin, med förmälan sig
likväl på samma sätt ej kunna procedera med en del andre
af des camrater.
Hr von Utfall yttrade sig, at som Hr Cronhaven uti detta
Memorial tillägger Hr Vice-Ammiralen Rojalin des väl förtiente
beröm och förklarar sig vilja lemna honom, som är den
yngste Vice-Ammiralen, företrädet, så förmodar han, at när de
äldre Vice-Ammiralers Memorialer blifvit upläste, hvarutur en
billig jemföring emellan deras och Hr Cronhavens både tiensteår
och tienster lärer inhämtas kunna, R. o. A. gunstigast och
rättvisligen lärer låta vederfaras dem den justiee, som Hr Cronhaven
yttrat för Hr Vice-Ammiralen Rojalin, hvilket Hr von
Utfall förmälte sig nu bordt andraga, emedan, sedan des ödmiuke
Memorial blifvit upläst, han kommer at taga afträde.
Uplästes Hr Ankarcronas, Hr von Utfalls och Hr Ridderstolpes
Memorialer, hvarutinnan, jemte anförande af deras under
-
288 (April 29.) Befordringar vid Flottan.
dåniga trogna tienster, de i ödmiukhet anhålla, at vid deras genom
K. Fullmakter erliåldne tour och ancienneté blifva bibehåldne.
Likaledes uplästes Hr Leijonankars Memorial, hvarutinnan
han, såsom Fullmäktig för Ammiralitetet i Carlscrona, säger
sin skyldighet fordra at vid handen gifva, thet tå högstsalig
Konung Carl XII den TeT Augusti 1715 någre och tiugu Capitainer
vid Ammiralitetet på en gång til Commendeurer avancerade,
kom Commendeuren Cronhaven, såsom then yngste och
hvilken kort förut blifvit Capitaine, at stå nederst ibland the
andre; huru vida Commendeuren Cronhaven någre månader förut
giordt tienst såsom Commendeur, voro Hr Leijonankar, hvilken
den tiden varit fången i Dannemark, obekant; men som icke
allenast Hr Vice-Ammiralen Rajalin, utan ock Hrr Schoutbynachterne
Siöstierna och Gyllenskepp voro ibland the tå
blefne Commendeurer och alle 3 mycket äldre officerare än
Commendeuren Cronhaven, så skulle the så väl til theras ålder
i tiensten, som til erliåldne senaste Fullmakter komma at lida
i fall Hr Cronhaven nu skulle avancera directe til ViceAmmiral,
och på then grunden at han varit then förste, som
giordt tienst under en så kallad Commendeurs standart eller
distinctions-vimpel, skulle få någou anciennetets förmån för
de andre, som med honom på en dag blifvit Commendeurer;
hvilket alt til R. o. A:ns rättvisa öfvervägande lemnäs.
Hr Lagercrantz sade, at som den dagen, som saken afgiordes
hos R. o. A., de nu giorde påminnelser ej blefvo anförde,
emedan Ammiralitets-officerarne ej voro tilstädes, utan på Slottet
at aflägga lyckönskningen til K. Maj:ts födelsedag, och R. o. A.
således då ej hade det lius härutinnan, som nu, så skulle det
mycket bedröfva honom, om igenom den då tagne Resolutionen
så månge brafve officerare skulle få orsak at föra klagomål
och besvär; Hr Cronhaven hade redan cederat Vice-Ammiralen
Rajalin, hvilken voro den yngste Vice-Ammiralen, och tyckes
således ej väl kunna påstå företräde för de andre tvänne äldre
Vice-Ammiralerne, hvilket ock skulle gifva en alt för stor
oreda; hemställandes Hr Lagercrantz, om icke Hrr Flaggmännen
och officerare kunde sammanträda och gifva något förslag vid
handen, hvarigenom Hr Cronhaven, utan at förorsaka någon
oreda, samt utan någon annans förolämpande kunde komma
at åtniuta det, hvartil han kan vara berättigad; eljest torde
hända at än flere med besvär inkommo, hvilke kunde visa
at de varit Capitainer, när Hr Cronhaven var Under-officerare.
Om befordringar inom Flottan.
289
Hr Ehrencreutz yttrade sig, at i anseende til den redan
af R. o. A. tagne Resolutionen, voro han enig med Hr Lagercrantz,
så at någon billig jemkning härutinnan må ske, hvilket
på det sättet torde sig bäst giöra låta, at Hr Cronhaven fingo
Vice-Ammirals-caracteren, men ej fullmakt på samma beställning
för någon äldre.
Hr Didron: Som alle caracterer äro förbudne, så tyckes
detta ej väl låta giöra sig, i synnerhet som på samma grund
de nuvarande Schoutbynachterne, hvilke nu värkeligen äga företrädet
för Hr Cronhaven, en lika caractere ej skulle kunna förnekas,
hvarigenom vid Ammiralitetet mycken oreda skulle förorsakas,
emedan alle Flaggmän voro Vice-Ammiraler.
Gref H. Gyllenborg: Om res voro integra, voro saken
lätt at hielpa; men här bör tagas en cur, och den kan ej
annan blifva, än palliative; det föreslagne sammanträdet torde
ej hafva den förmån med sig, som man åstundan, och torde
altså vara bäst at bifalla Hr Ehrencreutz' tankar, samt at
R. o. A. förklarar, det Hr Cronhaven efter des egit begifvande
blifver den yngste Vice-Ammiralen. Et sade Hr Grefven sig
härjemte önska, nemligen at vår alvarsama och käcka nation
måtte mindre giöra reflexion på caracterer, emedan i de samma
ej är någon realité.
Frih. Stiernstedt: Fast Hr Cronhaven sig begifvit at
blifva den yngste Vice-Ammiralen, så tyckes dock hvad Schoutbynachterne
beträffar, hvilke således skulle gås förbi, börd
komma til Stora Secreta Deputatiouen.
Hr Natt och Dag hemstälte, om då icke en gång hvad
Secreta Deputationen til de lidandes uprättande föreslagit, bör
komma til verkställighet.
Hr Leijonankar sade sig såsom fullmäktig för Ammiralitets-Staten
i Carlscrona med vördnad böra påminna, at
sådane utvägar måge blifva tagne, det Schoutbynachterne der
nedre, hvilke varit äldre Commendeurer än Hr Cronhaven, ej
måge komma at lida; i öfrigit hade han i sitt Memorial ej
velat nämna, men måste nu gifva R. o. A. tilkänna, det han
och flere Ammiralitets-officerare med honom redan varit Capitainer,
när Hr Cronhaven var underofficerare.
Frih. von Ungern: Som Hr Cronhaven begärer justiee,
men lärer dermed ej vilja prejudicera någou annan, så lärer
saken bäst uti Stora [Secreta] Deputationen kunna företagas.
Adelns Protokoll 1740—1741. 19
290 (April 29.) Om befordringar inom Flottan.
Hr C. G. Boije sade sig blifva vid Gref H. Gyllenborgs
tankar, ty sorn Cronhaven velat cedera Rajalin, torde han
visa honom samma déference igen; kunnandes R. o. A. ej gå
ifrån sin en gång faststälte Resolution.
Hr Didron: Ehuru en Resolution kan vara faststält, bör
dock justicen vara R. o. A. aldra angelägnast.
Hr Carl Wennerstedt sade sig vörda R. o. Arns tagne
slut; men förestälte consequencerne, om R. o. A. skulle vilja
här in pleno examinera anciennetet och fullmakter; en lidande
bör af Ständer hielpas, dock på det sätt, at han får den första
tienst, som han är en passe til.
Hr von Horleman sade sig ej tro, at R. o. A. lära vilja
vara så jaloux om en i hast tagen Resolution, som fast mera
på afseendet, som R. o. A. dervid haft, nemligen at en deras
ledamot må niuta sådan justiee, så at andre dervid ej lida.
Hr Landtm, sade sig böra gifva tilkänna, det R. o. A.
härutinnan häfver så mycket friare händer, som bemälde Resolution
med de andre Stånden ej ännu blifvit communicerad.
Hr C. G. Boije: Vi märka at vi ibland kunna förhasta
oss; kunde icke saken gå til Stora Secreta Deputationen?
Som inge vidare påminnelser giordes, frågade
Hr Landtm, om saken skall remitteras til Stora Secreta
Deputationen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes altså följande Extractum Protocolli, hvilket til
de andre Stånden kominer at afgå:
Extraxt utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 17
och 29 April 1741.
Sedan R. o. A. låtit sig föredraga Riksens Ständers
Secreta Deputations Betänkande af den 26 Martii sidstledne
öfver Commendeuren Hr Cronhavens anförde klagomål at uti
des befordran hafva blifvit förfördelad, och ytterligare i öfvervägande
tagit bifogade, så väl Commendeurens Hr Cronhavens
som Vice-Ammiralernes Hr Ankarcronas och Hr von Utfalls,
Schoutbynachten Hr Ridderstolpes samt Holm-Majorens vid
K. Ammiralitetet i Carlscrona Hr Leijonankars sedermera ingifne
Memorialer, stadnade R. o. A. i det slut, at detta ärende
til Stora Secreta Deputationen remittera; hvilket med de öfrige
respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr C. G. Boije yttrade sig, at när meriter ingifvas de
böra vara documenterade.
Prot.-Dep. Riker. De la Gardiee begrafning. 291
Hr Landtm, anmälte et Extractum Protocolli utur Protocolls-Deputationen
hvarmedelst begäres en ny ledamot uti Baron
Duwalls ställe, hvilken til Finland blifvit commenderad.
Som det sades, at Baron Duwall ännu voro qvar, altså
upsköts detta til en annan gång.
R. o. A. skildes åt.
Den 2 Maii.
R. o. A. samlades klåckan half et.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, förmälte sig hafva
varit föranlåten at besvära R. o. A. med en sammankomst,
dock allenast på en kort stund, til at efter vanligheten anmäla,
at som Hr Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken Gref De la
Gardie i dag eftermiddagen kommer at begrafvas och för välbemälte
Hr Riks-Råd, efter Förordningen, med stycken at
skiutas, så kommer det härtil nödige manskapet, som blifver
af Guardiet och Artillerie-regimentet tilhopa 300 man, at
sammandragas; hvarjemte som Hr Landtm, och de andre
Ståndens Taleman voro anmodade at bivista processen, hade
Hr Landtm, ej underlåta bordt sådant vid handen gifva, och
R. o. Arns samtycke härtil at inhämta.
R. o. A. förklarade sig härvid intet hafva at påminna.
R. o. A. skildes åt.
Den 6 Maii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtm, äskade liud, hemställandes om icke hädanefter
precis efter anslaget med Protocollets upläsande må begynnas,
och ifall Hr Landtm, skulle vara hindrad at ej så
straxt kunna komma, det emedlertid den äldste af Grefvarne,
som är närvarande, må föra klubban.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Uplästes de hos R. o. A. den 9 och 12 Martii håldne
Protocoll, vid hvilke inge påminnelser giordes.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Memorial, angående
Chartae-Sigillatae-afgiftens erläggande för lysnings-zedlar
til äktenskap, af innehåld at, som uti publicationen af den
292 (Maj 6.) Chartae-sigillatse-afgift. Karlskrona kyrkor.
10 Maii 1739, hvarigenom 1736 års Chartse-Sigillatae-Förordnings
17 § förklaras, ej annat tienstefolk än Almogens är
nämdt, så finner Deputationen billigt, at Adelens, Präste-,
Borgare- och andre Ståndspersoners drängar, hvilke icke brukas
til gårdsbruk, jemväl under samma publication böra begripas,
och som de äro af bättre vilkor för sine lysnings-zedlar ererlägga
sexton öre smt.
Memorialet bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, hemstälte, om icke et Extractum Protocolli
til de andre Stånden kunde afgå, angående den gunst, som
R. o. A. vid förre sammankomsten förklarat emot Gref Adam
De la Gardie;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande
öfver Kyrkio-Föreståndarnes af Svenska och Tyska Församlingarne
uti Carlscrona stad giorde ansökning om undsättning til
desse tvänne kyrkiors upbyggande och iståndsättjande, hemställandes
Deputationen, i anseende til anförde skäl och omständigheter,
om icke til byggnadens fortsättande på Svenska
kyrkian, på hvilken i brist af undsättning den härtils giorde
ansenlige byggningsbekostnaden fruktlöst skulle vara använd,
R. o. A. samt Präste- och Borgarestånden skulle behaga at
på et års tid bevilja 2 öre smt, och det ärbara Bondeståndet
et öre smt af hvart matlag öfver hela riket, dock som en frivillig
gåfva utan något tvång eller pålaga, samt at trenne
collecter kunde beviljas öfver hela riket, så at tvänne blefvo
samlade andra och en det tredje året, dock utan at samma
bevillning må blifva något prsejudicat för de öfrige under
byggnad och reparation varande kyrkior i riket; finnandes
Deputationen nödigt att behörigen efterfrågas bör, huruvida de
til Carlscrona Svenske kyrkobyggnad upburne collecter riktigt
blifvit ifrån vederbörande aflefvererade och til kyrkans nytta
rätteligen använde; til slut anförer Deputationen, at som för
Tyska kyrkan i Carlscrona ej finnas samma bevekande skäl
som för den Svenska, emedan samma byggnad merendels är
färdig, undantagandes at den ej är ännu med koppar aldeles
betäckt; altså kan Deputationen ej styrka Riksens Ständer
at til den samma bevilja något sammanskott, hvartil ännu
kommer, at om den föreslagne bevillningen emellan bägge
kyrkorne skulle delas, ingendera af dem då voro dermed serdeles
hulpen.
Karlskrona kyrkor. Förestående R&dsval.
Hr Roxendorf påminte, at hvad de 2 öre smt beträffar,
ehuru det tycktes vara ringa, så voro det dock eftertänkeligit
at lemna et sådant prejudicat, emedan flere dylika ansökningar
för understöd til kyrkor til Camar-CEconomie-Deputationen
äro inkomne, hvilke då med skäl skulle kunna påstå detsamma,
och när en sådan afgift, ehuru liten den ock är, på et år flere
gånger skal utbetalas, blifver den svår och tryckande för änkor
och folk af ringa förmögenhet, som näppeligen sielfve hafva
sin utkomst.
Gref G. Gyllenborg anförde, at det är betänkeligit för
våre frånvarande medbroder til någre dem tryckande utgifter
at samtycka, uti en tid då hvar och en med nog dryge ut
lagor
är belastad.
Men som häremot förestältes, at afgiften är ganska ringa,
och, som Betänkandet förmäler, ankommer på hvars och ens
behag, utan något tvång, denna kyrka jemväl häfver de omständigheter
för sig, som andre kyrkor ej kunna andraga, samma
afgift jemväl ej sträcker sig längre än för et enda år, och det
begärtes at Hr Landtmarskalken ville giöra propositionen; altså
efter något discourerande giorde
Hr Landtm, frågan, om detta Camar-CEconomie-Deputationens
Betänkande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, förmälte, at som nu tvänne Råds-embeten
äro ledige och ibland R. o. Arns Deputerade, som vid begynnelsen
af Riksdagen Rådsvahlet förrättat, en med döden afgådt
och åtskilige äro bortreste, så lärer vara nödigt, at R. o. A:ns
Electorer träda tilsammans at i deras ställen utvälja andre, på
det R. o. A:ns Deputerade, som skola förrätta våhlet, måge
vara af det antal, som Regeringsformen föreskrifver.
R. o. A. funno detta nödigt samt at [de] tvänne öfrige i
Rådsvahlet deltagande Stånden härom averteras, på det de
jemväl måge kunna utnämna fullt antal af sine Deputerade,
i fall en eller annan af dem skulle vara bortrest eller af sjukdom
hindrad.
Det påmintes af en och annan af R. o. A., at som på förleden
Riksdag den lagen af Ständerne blifvit giord, at straxt
vid Riksdagens början alle ledig-varande Råds-embeten skola
besättias, och följakteligen under sielfva Riksdagen desse höga
embeten ej eller länge böra stå ledige, så mycket mindre som
rikets tienst och ärendernes angelägenhet och myckenhet fordra
294 (Maj 6.) Råds- och PresidentS-val. Serenius.
at Rådet är fullsatt, så lärer det jemväl vara nödigt, at med
sielfva Rådsvahlet ej länge fördröjes, och at dertil skrides så
snart Electorerne med det anbefalte våhlet af Deputerade til
Rådsvahlet färdige blifvit.
Som häremot inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm,
om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uppå anmodan, åtog sig Hr Cedercrona at gifva de
tvänne öfrige i Rådsvahlet deltagande Ståndeu tilkänna, hvad
således i anseende til Rådsvahlet af R. o. A. blifvit faststält,
saint avertera dem, at deras Deputerades antal til bemälde
vahls förrättande må blifva upfylt, i fall någon af dem skulle
vara bortrest eller igenom sjukdom hindrad.
Hr G. A. Ruthenschöld erindrade, at jemväl et Presidentskap,
nemligen uti K. Commerce-Collegio, nu voro ledigt,
hvilken öpning, som den sig tildragit under Riksens Ständers
närvaro, så lära ock Ständerne, äfvensom på 1723 års Riksdag
skedde, deras underdåniga förslag til samma ledighets besättjande
ingifva.
Det discourerades at på 1723 års Riksdag så skedt, men
at senare prejudicater visa, det härmed annorledes och på sätt
som i Regeringsformens 40 § stadgat finnes, blifvit förhållit,
hvaremot anfördes, at som saken är granlaga, emedan vid de
ledige Presidentskaps besättjande, i synnerhet hvad CommerceCollegium
angår, hvars giöromål til våre angelägnaste och nyttigaste
författningar sig sträcker, skickeligheten mera än rangen
bör anses, hvilken princip, ehuru nyttig den ock är, Riksens
Hrr Råd ej kunna följa, aldenstund de kunna befara remarquer,
så lärer vara nödigt, at Ständerne sielfve, nu på samma
sätt som vid 1723 års Riksdag skedde, uprätta förslaget, lärandes
af samma Riksdags acter nogsamt finnas hvad skäl
och anledning Riksens Ständer då dertil haft.
Men uppå R. o. A:ns godtfinnande upsköts med denna
discours til en annan gång.
Hr Landtm, förmälte, at Probsten i Nyköping Magister
Sirenius författat et Svenskt och Engelskt Dictionnaire, hvilket
Hr Probsten til samtelige Riksens här nu församlade Ständer
dedicerat, och var et i franskt band inbundit Exemplar til
hands, hvilket Hr Probsten förärt til Riddarhuset; hvarutur
på en och annan af R. o. Arns begäran Dedicationen uplästes.
Serenii engelska ordbok.
295
Hr Palmstierna yttrade sig, at detta HrProbstens vackra
arbete gior heder åt den Svenska literatören, och är så mycket
mera at beröma, som det icke allenast är det första, som i
den arten utkommit, utan ock har den nyttan at icke allenast
främmande kunna se at vi äro måne. om vårt språk, utan ock
våre medborgare, som ej idka studier utan andre nyttige näringsmedel,
hafva derigenom tilfälle at utan stor möda lära sig
engelskan, i hvilket språk så månge gode böcker i commerce,
manufacturer och landtliushåldning äro uplagde; fördenskul som
R. o. A. altid pläga visa ynnest emot vett och snille, så skulle
det lända icke allenast Hr Probsten Sirenius, hvilken Hr Palmstierna
sade sig böra tilstå ej vara i allas tycke i publiquen,
utan ock andre til upmuntran, om R. o. A. skulle behaga
hedra honom med någon erkänslan, som mera hade afseende
på hedren än nyttan.
Gref F. Gyllenborg hemstälte, om icke Probsten Serenius
kunde föräras tvänne af de öfver K. Majit präglade medailler
i guld eller silfver.
Hr C. G. Boije yttrade sig, at sorn Probsten Serenius
kan hafva felat, men han deröfver sedan visat ånger, så är
med R. o. Arns ädelmodighet enligit at sådant förgätes, och at
des vett och snille, hvilket man måste tilstå vara ogement och
sådant at han i ganska nyttiga mål kan giöra fäderneslandet
gagnelig tienst, med beröm och belöning ihogkommes, och i
anseende härtil sade Hr Boije sig bifalla Hr Palmstierna.
Gref H. Gyllenborg sade sig instämma härmed, och det
så mycket mer, som R. o. A. bör hafva Probsten Serenius
dubbel obligation, emedan han inom en kort tid gifvit R. o. A.
anledning at i verket visa tvänne et så ädelt Stånd tilhörige
egenskaper, rättvisa och ädelmodighet, den förra uti des begångne
fels beifrande och den senare uti des lärdoms, flits och
snilles belönande; hemställandes Hr Grefven altså, om icke
Probsten Serenius med trenne Medailler i guld kunde blifva
behedrad af dem, som äro slagne öfver Academierne, hvilke
igenom Hrr Academiae-Cantzlerernes försorg honom kunde tilstälte
blifva, hvarvid hedern voro mera än värdet, emedan de äro
små och hvar och en i vigten ej stiger högre än til tio Ducater.
Som åtskillige af R. o. A. härmed instämde och propositionen
begärtes, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifalla, at Probsten Serenius
kommer at begåfvas med et sådant literairt prsemium;
296 (Maj 6.) Jurisdiktionen vid Hof-erabeten. Löjtn. Palmgren.
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och kommer härom et Extractum Protocolli til de andre
Stånden at utfärdas.
Hr von Horleman förestälte, at som R. o. A. altid älska
god ordning, men emellan Ofverste-Marskalks-, Ofver-Ståthållare-
och Ofver-Intendents-Embeten vid K. Håfvet, som
oftast conflictus jurisdictionum sig yppa, om hvilkas afböjande
medelst Instructionernes jemkande han inlagt et underdånigt
Memorial, och nu då Öfverste-Marskalks-Embetet är ledigt,
sådant lägligast tyckes kunna rättas; ty ville han til R. o. A.
hafva hemstält, om icke hos K. Maj:t i underdånighet kunde
anhållas, at detta anhängigt giorde målet med det forderligaste
måtte bringas til slut; hvilket Hr von Horleman sade sig af
ingen annan orsak andraga, än til god ordnings erhållande och
på det vederbörande betiente måge vetta, hvem uti det ena
eller andra målet de hafva at åtlyda, samt at oreda och skada
för cronan må afböjas.
Detta sades vara mycket väl påmint och at nu, då ÖfversteMarskalks-Embetet
är ledigt, det voro härtil den lägligaste
tiden. Som propositionen begärtes,
Frågade Hr Landtm, om Hr von Horlemans giorde föreställning
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja; och kommer härom
til Stånden et Extractum Protocolli at afgå.
Hr Cedercrona kom tilbaka och berättade, at han i följe
af R. o. A:ns befalning varit hos de tvänne Stånden; at Prästeståndet
svarat, det hos dem uti antalet af Deputerade til Rådsvahlet
ingen fattas, at af Borgareståndets Deputerade någre få
saknas, i hvilkas ställen de ofördröjeligen lära utnämna andre,
och at begge Ståndens Deputerade, så snart Stånden derom
blifvit tilsagde, med R. o. A:ns Deputerade til Rådsvahlets
förrättande lära sammanträda.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 April, angående Lieutenanten vid K. Ammiralitetet Palmgren,
hvilken uti des undfångne permission tillika fådt befalning
at resa på galere-vetenskapen, och som han til den ändan uti
15 månaders tid i Marseille, som är en ganska dyr och kostsam
ort, sig uppehållit, och Secrete Utskottet anser såsom angelägit,
at de unge Sjö-officerare på alt sätt upmuntras at lägga
sig på denne vettenskapen; ty styrker Secrete Utskottet dertil,
at Lieutenant Palmgren må beviljas något understöd, sorn
Ärendenas gång. Stael v. Holsteins mein. om lindring i tull. 297
kunde proportioneras efter den tid han til rikets tienst på
denna vettenskapens inhämtande utom lands användt och det
som årligen blifvit bestådt dem, som tilförene på publici bekostnad
til samma ändamål rest.
Hr Palmstierna påminte, at om Lieutenant Palmgren
til denna för rikets tienst nödige vettenskapens fullkomligare
inhämtande skulle ännu gå til Malta eller Venedig, at R. o. A.
lära finna billigt det då understödet derefter proportioneras.
Det sades, at Protocolls-Extractet ifrån Secrete Utskottet
gifver detta tilkänna och begärtes propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan, om Secreta Utskottets Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, förmälte, at ehuru R. o. A. kommit öfverens
det med de publique ärenders afgiörande bör skyndas, och at
de böra gå förut, så händer det dock som oftast, at medelst
påyrkande particuliere mål komma at gå förut, ty när derom
påminnes och R. o. A. sådant ej afslå, kan Hr Landtm, ej
väl giöra deruti något hinder; hemställandes altså Hr Landtm,
om icke R. o. A. vilja sielfve derom var angelägne, at de publique
målen altid få företrädet.
R. o. A. förklarade detta vara billigt och af R. o. A.
redan faststält.
Uplästes Hr General-Majoren och Landshöfdingens Frih.
Stahl von Holsteins i dag ingifne Memorial i anledning af
Manufactur- och Handels-Deputationens öfver des vid Riksdagens
början om tullens lindrande på visse utrikes vahror
med mera i Urskilningen ingifne skrifteliga föreställning, samt
bemälde Hr Landshöfdinges i Calmare uprättade fabrique ingifne
betänkande; förklarandes Erih. Stahl i detta des nu upläste
Memorial, och bedyrar på det högsta, at med des i Urskilningen
ingifne skrift, hvilken han nu beder at R. o. A. sig
å nyo ville föreläsa låta, des upsåt på intet sätt hafva varit,
at hindra de Svenske manufacturers upkomst, och at han den
föreslagne lindringen i tullen på de oundgängeligaste och högstnödige
vahror ej annorledes ansedt, än som riket gagnelig för
det almänna välståndet och dyrhetens förekommande; tilläggandes
derjemte Borgmästaren Beckmarks attest, at straxt efter
sin ankomst til Calmare, han tilbudet Borgerskapet derstädes
sin anlagde fabrique tillika med de landshielpsmedel, som då
til understöd förväntades, hvartil likväl ingen af de handlande
298 (Maj 6.) Om Stael v. Holstein» memorial ang. lindring
sig anmält för än vid 1738 års Riksdags slut, då någre köpmän
om publict förskott til en af dem anlagd yllefabrique anhållit;
de undfångtie landsbielpsmedel til den af honom anlagde ylle—
fabriquen, förmäler Frih. Stahl sig til Fabriqueurerne dervid
hafva förskutit, och at han med samma medel såsom en ärlig
man handlat; hvarföre hos R. o. A., han om den modificationen
uti Manufactur- och Handels-Deputationens afgifne Betänkande
anhåller, at han för samma medel må få giöra redo och räkning
och visa säkerhet på samma sätt, som andre manufacturister,
och äfven så länge som de få behålla det åtniutne
förskottet; at K. Förordningarne om haspeln och Hallrätten ej
til fullo blifvit värkstälte, kommo mera på Magistratens, til
hvilken han härom behörige befallningar utfärdat, än på des
ansvar, i synnerhet som han dels varit sjuk, dels til generalmunstringars
förrättande eller med K. Majris nådige permission
för egne angelägenheters skull ifrån orten frånvarande; de vid
dess manufactur-vahrors stämplande begångne felen kommo
betieningen at svara före; doch om vahrorne lemnäs honom
tilbakars, vil han om deras behörige stämplande och hallande
draga försorg. Beträffande Manufacturisten Pauli och dess
gesällers qvarhållande anförer Hr General-Majoren och Landshöfdingen
sig kunna betyga, at han giordt bemälde Manufacturist
mera tienst än otienst och at det är et enskylt mål, som
Pauli har frihet at utföra; angående upgifvandet af tullens
stegrande i det Eiderstedtska igenom en utskickad ifrån Ahlingsåhs,
beklagar Frih. Stahl at Hr Commerce-Rådet Ahlström
deraf funnit sig rörd, emedan han redan förklarat, at samma
berättelse ej ansågo Ahlingsåhsverket eller dess Direction och
at han det härom undfångne brefvet ej annorlunda upgifvit,
än han det undfådt, men om det rätt voro berättat eller ej
voro honom obekant; uuderkastandes sig sluteligen Frih. Stahl
Riksens Ständers välbehag, hvars ädelmod, höga rättvisa och
omtanka för honom, såsom en medlem, hvilken öfver 40 års tid
stådt i Rikets tienst och hägn, samt sig så upfört, som Riksens
Ständer sielfve vid 1723 års Riksdag betygat, nu lära
täckas dels anse des välmening, dels icke låta honom andras
fel umgälla utan des förklaring, hvilken så är upgifven, som
han inför Gud vil bestå, gunstigast uptaga.
Sedan uplästes de copialiter bifogade allegater, nemligen
det Memorialet, som Frih. Stahl vid Riksdagens början ingifvit,
hvilket gifvit anledning til det af Manufactur- och Han
-
i tullen för utrikes varor.
299
dels-Deputationen ingifne Betänkandet, och den åberopade Borgmästaren
Beckmarcks attest.
Gref A. R. Sparre påminte, at köpmännernes i Calmar
giorde ansökning om landshielps åtniutande til fabriquers inrättande
jemväl borde vara til hands.
Frih. Stahl yttrade sig, at som han i sitt nu upläste
Memorial redan anfört, och som attesten af Borgmästar Beckmark
utvisar, hade ingen i Calmar velat anlägga fabriquer, när
han det tilbudit, men sedermera och år 1738 hade någre handlande
begärt landshielp, då han, Frih. Stahl, ej haft någre
sådane medel at dem lemna; hvaruppå Frih. Stahl än ytterligare
munteligen förklarade, at han med dess vid Riksdagens
början inlagde Memorial haft en god och upriktig mening för
det almänna bästa och ej något annat afseende, än fäderneslandets
nytta, at i hvad som honom tilkommer han sitt embete
ej eftersatt, anhållandes, at om vederbörande, hvilkom verkställigheten
af des utfärdade ordres ålegat, felat, de derföre
behörigen måge anses; och at i öfrigit R. o. A., des goda och
redeliga upsåt så ville anse, som han kunde bedyra det i sielfva
verket hafva varit; samt at honom må tillåtas des nu upläste
förklaring jemväl hos de öfrige Stånden at ingifva.
Detta senare sades Frih. Stahl vara tillåtit och at det
aldrig plägar förvägras.
Frih. Stahl afträdde.
Frih. Coijett sade sig som svåger af Frih. Stahl ofördröjligen
komma at taga afträde; at han likväl förut måste
lemna Manufactur- och Handels-Deputationen des välförtiente
beröm för des öma nit och omvårdnad om våre manufacturers
beskydd och befordran; at hvad Frih. Stahls i Calmar uprättade
manufactur angår, så kunna de Hrr Deputerade, hvilka
varit der nedre, väl hafva tagit i ögnesikte des då befintelige
utvärtes anseende, men som åtskillige omkostnader kunna vara
giorde med handtvärkares och materialiers införskrifvande med
mera, om hvilket alt under Frih. Stahls frånvaro, hvilken var
såsom Riksdagsman här i staden, en så noga redo och underrättelse
ej kunnat inhämtas, så ville Frih. Coijett hafva hemstält,
om icke Frih. Stahl kunde lemnäs tid och råderum om detta med
mera at gifva nödig uplysning, hvartil ej öfver 14 dagar skulle
behöfvas; tilläggande» Frih. Coijett, at han ej åtogo sig at försvara
en annans giöromål eller mening, men at han til R. o.
A. ödmiukast ville hafva hemstält, at hvad Frih. Stahl til
300 (Maj 6.) Bergm. Troili. Leijonanckers mern.
sitt försvar så munteligen som skrifteligen andragit, hos R. o.
A. må komma uti rättvist och benägit behiertande; hvaruppå
Frih. Coijett tog afträde.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Borgareståndet;
Borgmästaren Renhorn förde ordet och recommenderade Borgareståndets
Extractum Protocolli, angående Bergmästaren Troili,
til et skyndesamt afgiörande och benägit bifall; likaledes ock
at ärendet, angående Städernes båtsmans-cassa, må blifva afgiordt,
och sedan han afgifvit tvänne Extracta Protocolli ifrån
Ståndet, det ena angående Carlscrona stads kyrkas ansökning,
det andra angående crono-tiondens af Romeland och
Karreby sochnar åtniutande af nuvarande Kyrkoherden i Kongelf
under des lifstid, afträdde Deputationen.
Sedan reassumerades den förra discoursen, och
Uplästes Hr Leijonankars i dag ingifne Memorial, hvarutinnan,
i anledning af Hr General-Majorens och Landshöfdingens
Frih. Stahls om inrikes fabriquers förbättrande eller
förkastande, efter förutgången föreställning om manufacturers
nytta, Hr Leijonankar til et skäligt pris erhållande på vahrorne
med våre manufacturisters bestånd gifver det förslaget,
at den tilvärkade vahran bör säljas för det pris, som hon
skulle komma at kåsta om vahran utifrån voro införskrifven och
tullen på den samma voro inberäknad, men at fabriqueuren i
10 års tid niuter följande prsemium af Manufacturfonden, nemligen
första året 20 procent och sedan hvart år 2 procent
mindre, men för dem, som redan niutit förskotter af samma
fond, betalas allenast hälften i contant, andra hälften afräknas
på förskottet.
Detta sades ej röra den förevarande saken, och som Hr
Leijonankar sielf förklarade des upsåt allenast hafva varit
at visa manufacturernes nytta, jemte et förslag på hvad sätt
köparen utan manufacturistens skada, för et billigt pris dem
må kunna erhålla;
Altså remitterades detta Hr Leijonankars Memorial til
Manufactur- och Handels-Deputationen.
Vidare uplästes utur Manufactur- och Handels-Deputationens
Betänkande, hvars innehåld uti Protocollet af den 29
April sid. 283 anfört finnes sielfva slutet, som innehåller de 3
momenta, hvilka Deputationen, i anseende til Frih. Stahl, Riksens
Ständer understält och i förbemälde Protocoll samma sida
läsas kunna.
Inrikes manufakturerna.
301
Frih. von Ungern förestälte, at i anseende til detta af
Deputationen afgifne yttrande, tvänne hufvudfrågor komma at
afgiöras; först om Frih. Stahls vid Riksdagens begynnelse ingifne
och af Urskillningen remitterade Memorial något otilla—
teligit innehållit; för det andra huru Frih. Stahls i Calmar
inrättade manufactur bör anses.
Hr C. G. Boije anhöll, at innan man går vidare i discoursen,
så väl de til manufacturernes hägn och bestånd vid 1738
års Riksdag författade alvarsame Förordningar, som hvad sjelfva
Riksdagsbeslutet härom innehåller, jemte de hos R. o. A., då desse
angelägne ärender förevarit, håldne Protocoll måge blifva upläste.
Hr Palmstierna förestälte, at ehuru en Riksdagsman
äger fullkomlig frihet at yttra sine tankar och dem Riksens
Ständers ompröfvande underställa, bör likväl, som Riksdagsordningen
stadgar, sådant ske i tillåtelige mål; vägaren Riksdagsman
något häremot, så underkastar den samma sig det
straff, som lagen utsätter, i följe hvaraf, om Frih. Stahl sökt
ändring i det, som Förordningen af den 21 Maii 1739 om
nyttiandet af utrikes tyger tydeligen stadgar, så är han ju
underkastat det i bemälde Förordnings 7 § utsatta straff, nemligen
1,000 dal. smts vite och K. Maj:ts onåde, icke mindre
än de, som hos Riksens Ständer anföra ohemula besvär öfver
K. Maj ris Justitise-Revisions domar med förbemälde och högre
vitén och straff i följe af Förordningen af den 22 November
1738, likaledes och de, som uti Indelningsverket söka eller
styrka någon ändring med samma vite af 1000 dal. smt komma
at anses; varandes för den orsaken skull sådane stränge domar
lagde, at högst angelägne och för riket nyttige inrättningar
emot skadelige försök måge vara hägnade, hvilket alt voro
fåfängt, om hvar och en skulle utan näpst få fresta dem; lärer
altså första frågan blifva om Deputationens Betänkande i anseende
til desse momenter bifalles, och följa sedan de andra
hegge om embetsförseelserne och Manufacturverkets omständigheter
i Calmar.
Frih. Ungern yttrade sig at de andragne vitén för dem,
som föra besvär öfver Justitiae-Revisions domar eller söka ändring
i Indelningsverket, ej synas vara lämpelige til det, hvarom
nu frågan är, ty dylika ansökningar giöras af privatis, hvilke
om de underkasta sig någon fara, så hafva de ock enskylt
gagn deraf, om för dem lyckas, men Frih. Stahl har skrifvit
sitt Memorial såsom en Riksdagsman. Ingen lärer vara, som
302 (Maj 6.)
Inrikes manufakturerna.
icke med Frih. Stahl finner dyrheten af vare manufacturvahror,
ty den känna vi alle; jag vill ponera den skulle än mera tiltaga,
skulle man deremot på Riksdagar aldrig få söka någon
ändring eller hielpemedel, så hade Riksens Ständer alt för
mycket bundit sig. Alle älske vi manufacturer, men vi böra
tilse, at de ej blifva oss skadelige, och hvad i anseende til de
vid dem giorde författningars ändrande eller förbättrande stadgat
är, kan ej angå Riksdagsmän och Ständer; Frih. Stahl har
denna gången andragit, hvad han tyckt böra hielpas, men
månge äro med honom af samma tanka, det medel och utvägar
böra påtänkas at förekomma dyrheten.
Hr Lagercrantz förestälte, at hvad dyrheten beträffar,
så lärer, enär man anser vårt mynts förhögning och både materialiers
och ätande vahrors nu varande höga pris, befinnas, at
manufacturisterne eller manufacturerne ej äro dertil skuld; vil
man klaga öfver dyrhet, så bör man specificera, hvilket kan vara
tillåteligit, men at giöra generale föreställningar emot lagar och
författningar, som RiksensStänder förklarat för oföränderlige och
med så stränga förbud och höge vitén befästat, kan aldrig vara
någon tillåtit; det voro fåfängt at uprepa manufacturers förmån
och nytta; Englands och Hollands stora rikedom och makt viste
det ögonskenligen; Sverige har deremot ständigt måst sakna en så
ömnig källa til välstånd och rikedom, emedan utrikes makters
slughet och konster och de inrikes blodiglare-krämarne på alt
uptänkeligit sätt hindrat våre manufacturers upkomst; vill man
se på deras öde i våra tider, så var det vid 1727 års Riksdag
som Ständerne med något eftertryck vände ögonen på en så
angelägen sak, men hvad motstånd den samma fann af våre
kramhandlande och sådane föreställningar, som de Frih. Stahl
nu ingifvit, visa den tidens Riksdagshandlingar öfverflödigt,
dock lades således den gången grunden. Vid 1731 års Riksdag
arbetades emot dem på alt sätt, dock blefvo de redan tagne
författningar bestående; på 1734 års Riksdag försöktes at försvaga
dem, men de blefvo af Ständerne, genom en och annan
god och nyttig författning, styrkte och befästade; men på förleden
Riksdag spändes de yttersta krafter an, at giöra dem
förhatelige och at aldeles kasta dem öfver ända; då sågo Riksens
Ständer ingen annan utväg at skydda manufacturerne för
så otidige och farlige försök, än at igenom en skarp lag på
en gång afskära och förekomma sådane högst skadelige förslag
och sine giorde författningar igenom sielfva Riksdagsbeslutet
Inrikes manufakturerna.
303
för en helig och oryggelig lag at förklara, och utsatte i de då
utkomne Förordningar de starkaste vitén emot öfverträdarne,
hvilke om de blifva upläste R. o. A. snart lärer finna, om
Frih. Stahl kan undgå den der utsatte plikten och straffet
eller ej. Det är sant, at Riksdagsordningens 22 § skyddar en
Riksdagsman för des rådslag, utlåtelser och yttrade meningar;
men på hvad sätt? När han tält i tillåtelige mål, beskedeligen
och för det almänna båsta; och således säger samma § kan
en Riksdagsman uti sammankomster, Deputationer och deli—
berationer tala, föreslå, contradicera utan något ansvar; men
at angripa en af Ständerne faststäld oryggelig lag, at med et
sådant Memorial gå til Urskilningen, hvilket sedan bör komma
til Riksens Ständer och af dem enligit lag och Förordningar
afgiöras, — månne sådant kan och bör ske utan ansvar?
Memorialet tyckes i förstone ej lyda hardt, dock som Gud
allena kan döma om upsåtet, så kunna vi menniskior ej
annars döma, än efter facta och lag; ty ser man närmare på
samma Memorial, så styrkes derutinnan til tullens förminskande
på utrikes fabricerade vahror, hvilket ej annat kan än
vara för våre manufacturer skadeligit; Ständerne hafva förklarat
manufacturerne för riket högst nyttige, Memorialet anser
dem såsom betungande och skadande; Ständerne hafva igenom
en sträng lag och straff velat förekomma alla emot dem skadelige
försök; i Memorialet föreslås ändringar, som äro dem högst
skadelige; härtil kommo ännu de begångne embetsförsumelser,
hvilke på behörig ort komma at afdömas; och ehuruväl
nu lofvas, at alt i framtiden skal förbättras, så är dock eftertänkeligit
at sedan sådane felsteg emellan Riksdagarne blifvit
begångne, vid Riksdagen et Memorial inlägges, som stöter grundvalen
af våre manufactur-författningar; tilläggandes Hr Lagercrantz
sig häraf ej vilja giöra någon elak conelusion, emedan
Frih. Stahl voro en man, som ägde merit och för hvilken han
hyste estime, dock måste han hemställa R. o. A., at som Deputationen,
hvilken upgifvit våre manufacturers tilstånd vara
så godt, som möjeligheten och den på dem använde tiden och
omkostnaden kan tillåta, samt at deras uprätthållande och förkofring
är rikets högsta välstånd, ej kan undgå tiltal, i fall
des berättelse och tilstyrkan skulle vara felaktig, så kan icke
eller Frih. Stahl, i fall des andragande om våre fabriquers
slätthet, dyrhet och skadelighet för det almänna ej voro grundat,
undvika det straff, som en så alfvarlig och oföränderlig lag
304 (Maj fi.) Inrikes manufakturerna.
påbiuder, hvilken lag, om den skal äga bestånd och för vidare
anfäktningar befredas, bör den brottslige ej lemnäs onäpst.
Frih. von Ungern: At alle manufactur-vahror blifvit dyre
är ostridigt; orsaken dertil lemnäs derhän, men at dyrheten är
der, det medgifver jemväl Deputationen; frågan är fördenskull,
om någon kan förtänkas, för det han andrager hvad han förmenar
lända til en sådan olägenhets förekommande, hvilket
följakteligen ökar kärleken och tycket för vare manufacturer
hos det almänna; man supponerar, at någon föreslogo förhögning
i tullen för utrikes tilvärkade vahror, hvilket jemväl voro en
förändring i de redan giorde författningar; månne sådant jemväl
med straff skulle anses?
Hr Lagercrantz: Detta senare voro til våre manufacturers
upkomst, och sådane förslag böra med begge händer
emottagas; men huruvida den af Frih. Stahl föreslagne förminskningen
leder til et sådant ändemål, är lätt at döma;
Frih. Stahl angriper våre manufacturer på det ömaste och
tilskrifver dem at vara orsaken til de nödige vahrors dyrhet,
men hvad som förorsakat dyrheten har jag redan sagt.
Frih. Ungern: Stahl talar allenast om oundgängelige
vahror, hvilka, om de falla för dyre, trycka det almänna; i
öfrigit ser man at tullens förhögning ej hindrar vahrors införsel,
som man ser exempel af sidentyger, hvilke, ehuru hög
tull på dem är, dock komma in och säljas; voro altså et
absolut förbud fast bättre.
Hr Lagercrantz förklarade, at icke allenast alt utländskt
kram bör förbjudas, utan ock när våre egne tilvärkningar
blifva tilräckelige, hvad då än kan vara qvar bör upbrännas;
Frih. Stahl tillägger våre fabriqueurer at de rikta sig; men hvar
äro desse rike fabriqueurer? Länder icke sådant at giöra våra
fabriquer förhatelige?
Frih. Stiernstedt sade, at hvad Riksens Ständer på
4 Riksdagar ventilerat och omsider med så svåra vitén fastställt
och bekräftat, väl kan anses såsom en fundamental lag,
men som Frih. Stahl åstundar at än ytterligare få förklara sig,
så kunde han vidare blifva hörd.
Gref A. R. Sparre androg, at Frih. Stahl uti Deputationeu
nogsamt blifvit hörd och der haft tilfälle at anföra alt
hvad han ment kunna tiena til sitt försvar.
Hr C. G. Boije sade frågan nu ej vara om manufacturernes
befästande, emedan sådant redan af Ständerne är skedt
Inrikes manufakturerna.
305
på et så oryggeligit sätt, at en sådan fråga ej mer kan komma
under ventilation; och voro altså ej mera öfrigit än at R. o. A.
ville låta sig föredraga hvad härom på förleden Riksdag så
alvarligen stadgat blifvit.
Uplästes altså utur R. o. A:ns Protocoll af den 4 April 1739,
XI, sid. 306 samt utur Förordningen af den 21 Maii 1739 om
utrikes klädens och tygers nyttjande 7 §, hvaräst 1,000 dal. smts
vite jemte K. Maj:ts onåde utsättes til straff för dem, som i
de giorde Författningar tilstyrka någon ändring; likaledes utur
1739 års Manufactur-Privilegiers 35 §, deräst vid K. Maj:ts
onåde och straff förbiudes at i någor måtto tilfoga manufacturerne
skada, förfång, olägenhet eller vedervilja, och utur 1739
års Riksdagsbeslut den 6 §, hvarmedelst Ständerne hvad der
anfört är för en almänt vedertagen och oryggelig lag förklara.
Hr C. G. Boije tilläde, at den nu upläste 6 § binder lasset.
Det begärtes at Hr Landtniarskallcen ville giöra propositionen
om Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
bifalles.
Hr LilIjestierna förestälte, at det förevarande Betänkandet
innehåller tvänne mål: det första angår Frih. Stahls
til Urskillningen ingifne Memorial, det andra beträffar des i
Calmar inrättade fabrique; hvad det första angingo, så hade
Frih. Stahl i dag för R. o. A. både skrifteligen och munteligen
förklarat, at des mening och upsåt aldrig på något annat syftat,
än det almänna bästa, och kan jag, fortfor Hr Liljestierna,
för min del uti Frih. Stahls til Urskillningen ingifne Memorial
ej finna någon intention at skada våre manufacturer; fördenskull,
som upsåtet bör anses såsom grunden til all rättvis dom,
hvilket jemväl våre domare-reglor bekräfta, hemställes i ödmjukhet,
om icke Frih. Stahl, hvilken så länge och trogit tient
riket, och i länet, som honom anförtrodt är, vist prof af vaksamhet,
flit och rättvisa, samt förvärfvat sig inbvggarnes kärlek
och högaktning, den grace kunde vederfaras, at för denna gången
det beror vid det, som skedt är, emedan det voro hårdt at vid
sådane omständigheter ej gå den lindrigaste vägen; bedjandes
Hr Lilliestierna, at detta des välmente yttrande ej obenägit
måtte uttydas, emedan han altid voro mera benägen at hielpa
än at stielpa; och hvad Calmare manufakturverk beträffar,
aldenstund Frih. Stahl begärt en undersökning derom i orten
på egen bekostnad, så tyckes detta vara en så bedröflig förmån,
at den ej lärer kunna nekas.
Adeina Protokoll 1740—1741. 20
306 (Maj 6.)
Inrikes manufakturerna.
Gref H. Gyllenborg sade sig beklaga, at han måste
glömma hvad Hr Liljestierna upmuntrar R. o. A. til, och
endast se på lagens bibehållande, hvilken ögonskenligen blifvit
bruten, hvarföre lian för sin del ej annat kunde än bifalla
Deputationens Betänkande, så at l:o embetsförseelserne igenom
Justitise-Cantzlerens försorg behörigen måge blifva påtalte; 2:o
det i anseende til det första Memorialet föreslagne vitet och
straffet undergås emedan samme Memorial uppenbarligen innehöllo
de skadeligaste krämareprinciper; och 3:o manufacturen
i Calmar sättas under bättre disposition; varandes al vidare
undersökning vid samma värk både oanständig och öfverflödig,
sedan Ständernes Deputerade sjelfve samma verk öfversedt.
Frih. During förklarade, at örn han angående Frih. Stahls
första Memorial hade samma begrep, som en del af R. o. A.
nu behagat yttra, så skulle han stadna med dem i lika mening,
men som han på sin salighet kunde betyga sig ej finna i bemälte
Memorial något, som hade afseende på at skada våre
manufacturer, så måste han ock efter sitt samvete falla på en
lindrigare mening.
Gref Dohn a yttrade sig, at Frih. Stahl uti sitt Memorial
ej gådt vidare än at han föreslagit ändring uti en oeconomisk
Förordning, hvilket ej kan vara förbudit, när man ej angriper
fundamentet til våre Manufacturförfattningar; alla goda dithörande
medel kunna ej strax påtänkas; förmenar någon sig
hafva funnit någre sådane, hvar skall han dem annorstädes
anmäla än hos Riksens Ständer och det på Riksdagarne; skulle
någon i god mening hafva påtänkt något sådant förslag, men
ej haft den lyckan at råka på det bästa, så böra vi gå den
lindrigaste vägen och öfverse med hvarannan, detta är min
oförgripeliga mening.
Hr Palmstierna: Ingen nekar en almän frihet at in
oeconomicis yttra sine tankar; men när lagen utsätter straff på
visse propositioner, så underkastar den sig straffet, som med
desamma framkommer. Ingen kan säga at Frih. Stahls Memorial
länder til våre fabriquers upkomst; och skall hvar och
en saklöst få angripa dem, hvar blifver då deras bestånd?
Det begärtes at Hr Landtmarskalken ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan om Manufactur- och HandelsDeputationens
Betänkande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Protokolls-justering. Grefve A. De la Gardie. 30/
Men som af Frih. During, Hr Christian Barnekow
och Gref Dohn a hördes Nej, sades ingen annan utväg vara,
än at skrida til votering.
En del af R. o. A. förmente ingen votering vara af nöden,
emedan den ej voro begärd, då
Frih. von During och Gref Dohna förklarade sig begära
votering.
Hr Landtm, hemstälte altså, om icke med voteringen må
giöras begynnelse, då efter något ytterligare discourerande
Frih. During, Hr Ch. Barnekow och Gref Dohna förklarade,
at de begifva sig ifrån den begärde voteringen.
Hr Landtm, frågade, om icke altså saken nu är afgiord,
emedan de Herrar, som begärt votering, sig ifrån den samma
begifvit;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 8 Maii.
R. o. A. samlades klåckan tio.
Greflige De la Gardieske famillens fullmäktig Frih.
Henrich Wrede, såsom äldst nu närvarande af grefvarne,
anmälte, at i följe af R. o. Arns förening vid förra sammankomsten,
begynnes nu med Protocollets upläsande til dess Hr
Landtmar skalken kommer up.
Uplästes det hos R. o. A. den 17 Martii håldne Protocollet,
vid hvilket inge påminnelser giordes.
Hr Landtm., som emedlertid var upkommen, äskade liud,
och uplästes til justerande följande efter R. o. Arns den 29 April
och 6 Maii tagne Resolutioner upsatte Extracta Protocolli,
hvilke biföl los, så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 29 April
och 6 Maii 1741.
S. D. Anmältes hos R. o. A. at Hr Riks-Rådet och OfversteMarskalken
Gref De la Gardie med döden aflidit, och som i
anseende til välbemälte Hr Riks-Råds riket viste trogne tienster,
R. o. A. förklarade sig gierna skola se, at des efterlemnade
med något teckn af Riksens Ständers välvilja kunde blifva
hugnade, så at framledne Hr Riks-Rådets vid K. Lif-Guardiet
såsom Under-officerare stående son, Gref Adam De la Gardie,
308 (Maj 8.) Serenii eng. ordbok. Ärendenas påskyndande.
hos K. Maj:t i underdånighet må anmälas, at med Fendricks
fullmakt vid K. Guardiet benådas, dock utan någon löns åtniutande
för än öpning blifver; altså funno R. o. A. nödigt,
sådant med de öfrige resp. Stånden vänligen at communicera,
i den säkra förmodan, at de til en lika välviljas betygande
lära härtil lemna deras benägna bifall. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den
6 Maii 1741.
S. D. Anmältes at Hr Probsten i Nyköping Magister
Jacob Sirenius utarbetat en Dictionnaire på Svenska och
Engelska språken och uplästes utur det til Riddarhuset afgifne
exemplaret dedicationen, hvilken Hr Probsten stäldt til samtelige
Riksens Ständer; och som R. o. A. funno detta Hr Probstens
arbete icke allenast giöra heder åt Svenska språket, utan ock
at i desse tider, då commerce, manufactur och åokerbruk med
större drift än tilförene til rikets upkomst idkas, samma verk
kan lända til mycken nytta, emedan uti engelska språket ganska
månge grundelige böcker och skrifter, som desse nödige och
närande vettenskaper angå, äro utkomne; fördenskull aktade
R. o. A. nödigt de öfrige resp. Stånden vänligen at hemställa,
om icke Hr Probsten Serenius til välförtient hedersbelöning
för des snille, vettenskap och flit, med trenne af de öfver
riksens Academier slagne medailler i guld, hvardera af tio
ducaters vigt, på publici omkostnad kunde begåfvas, hvilke
medailler igenom Hrr Academise-Cantzlerernes föranstaltande
honom kunde tilstälde blifva. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den
6 Maii 1741.
Såsom R. o. A. är vid handen gifvit, at emellan OfversteMarskalks-,
Ofver-Ståthållare- och Ofver-Intendents-Embetet
vid K. Håfvet åtskillige conflictus jurisdictionum vid et och
annat tilfälle sig skola yppa, til hvilkas afböjande och förekommande
et underdånigt förslag skal vara ingifvit; altså funno
R. o. A. nödigt de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa,
om icke hos K. Maj:t i underdånighet kunde anhållas
om detta ärendets forderliga afgiörande, under nu varande
vacance af Öfverste-Marskaiks-Embetet, medelst Instructionernes
jemkning och giöromålens urskiljande. Actum ut supra.
Uplästes Gref Henning Gyllenborgs ingifne Memorial angående
angelägenheten deraf, at Riksens Ständer sielfve ville
binda sig med en lag, at intet mål eller ärende, som uti et
Landsh. Sjöblad. Skol-ordning och akad. konstitutioner. 309
Stånd enligit Regeringsformen och Riksdagsordningen voro afgiordt,
skulle få uti hvart och et af de andre ligga öfver
tvänne plenidagar oafgiordt, hvilket ifall det ej blefvo verkstäldt,
skulle saken lika fullt, när hon af tvänne Stånd voro
afgiord, expedieras.
Detta Memorial remitterades til Stora Secreta Deputa
tionen.
Och fants godt, at en Deputation af 6 personer afgår, som
detta jemte de trenne i dag justerade Extracta Protocolli hos
de öfrige Stånden til fordersamt afgiörande anmäler; Frih.
Conrad Sparre anförde denna Deputation och afgick.
Uplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli, hvarutinnan
Secrete Utskottet i anseende til anförde skäl och omständigheter
styrker dertil, at Landshöfdingen Baron Carl Siöblad
jemväl caractere af Ammiral må tilläggas.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets yttrade tankar.
Uplästes Prästeståndets Extr actum Protocolli af den 29
sidstledne April, hvarutinnan i anledning af R. o. A:ns Extractum
Protocolli af den 5 sidstledne Martii, angående en
Upfostrings-Deputations förordnande på innevarande Riksdag,
Prästeståndet sig derhän yttrar, at som i anledning af Riksens
Ständers underdåniga skrifvelse af den 18 April 1739 om
the förre Scholse-ordningars och Academiske constitutionernes
genomseende och förbättrande, K. Maj:t den 9 Januarii innevarande
år anbefalt Herrar Academiernes Cantzlerer, at så ofta
the ther til tid hafva, bivista then Deputation, som nu kommer
at genomse och förbättra the förre Scholae-ordningar och Academiernes
constitutioner, som ock låtit ordres afgå til Kongl.
Cantzlie-, Camar- och Commerce-Collegierne, at hvar för sig
ther til utnämna någon af thess ledamöter, och Prästeståndet
finner Riksdagsärenderne ej tillåta, at nu någon serskilt Ständers
Deputation här til skulle förordnas; ty håller Ståndet före,
at emellan Riksdagarne et sådant och enskylt tid fordrande
sammanträde kunde ske, hvaruti genomsågos så väl hvad redan
ifrån Consistorierne och Academierne härom tid efter annan
inkommit och uti Kongl. Cantzlie-Collegio förvaras, som ock
öfverlades, hvad som kunde finnas för publique upfostringsverket
nyttigt och practicabelt, hvarefter, sedan ofvanbemälte Scholasordningar
och Academiske constitutioner kunde komma at rättas;
förmenandes Ståndet den private uppfostringen ej kunna til alla
delar föreskrifvas och påbiudas genom någon stadga och för
-
310 (Maj 8.) Skol-ordning och akademiska
ordning, men väl genom erfame mäns mogna råd och betänkande
vid handen gifvas; kunnandes ofvanbemälde Deputerades
arbete, hvad den publique undervisningen för ungdomen angår,
vid nästa Riksdag til Riksens Ständers gillande och fastställande
hemställas.
Gref H. Gyllenborg sade sig förmärka denna vigtiga och
högst angelägna saken med mycken kallsinnighet liandteras,
emedan uppå R. o. A:ns härom den 5 Martii afgångne Extractum
Protocolli svaret ej förr än nu inkommit; tilläggandes,
at om upfostrings- och undervisnings-sättet med vår ungdom
ej ändras och förbättras, lärer riket ofelbart sakna embetsmän,
som med skickelighet kunna sköta de allmänna sysslor; fördenskull
som nu, då redan med Riksdagen så långt lidit, en
serskilt Deputation ej lärer hinna et så vigtigt mål behörigen
at utarbeta, lärer ej annat medel til at dock få saken i gång
öfrigit vara, än at hos K. Maj:t i underdånighet anhålles, det
til den Deputationen, som i följe af K. Maj:ts nådiga skrifvelse
af den 9 Januarii innevarande år, kommer at igenomse
och förbättra the förre Scholse-ordningar och Academiske constitutionerne,
K. Maj:t, utan afseende på stat eller stånd, i
nåder täktes utnämna sådane män, som uti et så graniaga och
angelägit verk, som ungdomens tilbörliga och nyttiga upfostring
och undervisning är, äga ali nödig och tilräckelig kundskap,
hvilke ärendet til nästa Riksdag utarbeta, at det då må komma
under Riksens Ständers skärskådande.
Det begärtes, at Hr Landtmarskalken i anledning häraf
ville giöra propositionen;
Och frågade Hr Landtm, om denna af Gref H. Gyllenborg
giorde föreställningen bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och upsattes följande Extractum Protocolli, som til de
andre Stånden kommer at afgå:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 8
Maii 1741.
S. D. Uplästes det vördiga Präste-Ståndets Extractum
Protocolli af den 29 sidstledne April, angående en UpfostringsDeputations
förordnande; och som R. o. A. jemväl funno, det
nu, då Riksdagen redan så länge påstådt, tiden ej torde tillåta,
at detta målet igenom en Deputation behörigen blifver utarbetat
och af Riksens Ständer öfversedt, dock på det vid nästkommande
Riksdag detta så angelägne ärendet må kunna bringas
konstitutioner. Bergmästaren Troili.
311
til et önskeligit slut, höllö R. o. A. för nödigt de öfrige resp.
Stånden vänligen at hemställa, om icke hos K. Maj:t i underdånighet
kunde anhållas, det til den Deputation, som i följe
af K. Maj:ts nådiga skrifvelse af den 9 Januarii sidstledne
kommer at igenomse och förbättra the förre Scohlse-ordningar
och Academiske constitutionerne, K. Maj:t i nåder ville täckas
utnämna sådane män, utan afseende på stat eller stånd, hvilke
uti et så graniaga och angelägit verk, som ungdomens tilbörliga
och nyttiga upfostring och undervisning är, äga al nödig och
tilräckelig kundskap, då vid näste Riksdag deras arbete kan
komma under Riksens Ständers skärskådande. Actum ut supra.
Föredrogs å nyo Extrac.tet utur Råds-Protocollet af den
2 Januarii sidstledne, angående Bergmästarens Troili, såsom
Riksdags-Fullmäktig för Stora Kopparbergslagen och Fahlu stad,
deröfver i underdånighet andragne besvär, at Borgareståndet ej
velat inlåta honom til säte och stämma, hvilket ärende med
Bergmästaren Troilis underdåniga besvär samt Borgareståndets
härom utfärdade Extracta Protocolli den 21 Januarii och den
2 April hos R. o. A. varit under öfvervägande.
Frih. Carl O. Hamilton yttrade sig, at som Föreningen
emellan staden och Bergslagen ej kan eller bör försvaga Riksdagsordningen,
hvilken är en almän fundamental lag, och den
åberopade 9 § i berörde Förening, hvilken visar Bergsmännens
rätt, nemligen at tillika med Borgerskapet concurera uti Riksdagsmansvahlet,
derjemte uti början tydeligen förbehåller staden
des stadsrättighet aldeles oförkränkt, hvilken ock staden nu
6 Riksdagar å rad nyttjat, så at Borgmästare eller Borgare,
hvilke äga de uti Riksdagsordningen föreskrefne egenskaper,
til Riksdagsmän blifvit valde, och Bergsmännen låtit desse
6 Riksdagar gå förbi, utan at påstå det någon, som voro utom
Borgareståndet, måtte väljas; dessutan uti vårt Regeringssätt
ett Riksdagsmansvahl är af större angelägenhet, än at hvad
Riksdagsordningen derom stadgar igenom en Societets-förening
må kunna rubbas; ty förklarade Frih. Hamilton, at han efter
bästa vett och samvete ej annat kunde än conformera sig med
det slut, som Borgareståndet härutinnan tagit.
Hr Didron förestälte angelägenheten af enighetens bibehållande
emellan staden och Bergslagen, hvaruppå begges och
i synnerhet det senares välstånd beror, samt hvad stor del
Publicum tager uti Fahlu Bergslags uprätthållaude; och huru
til den ändan samt al skadelig osämjas afböjande, en kostsam
312 (Maj 8.) Bergmästaren Troilia
Commission under Hr Gref Lagerbergs praesidio med otrolig
möda och arbete bragt värket i den goda ordning och sämja,
som sedan alt tils nu til Rikets märkeliga gagn haft bestånd,
fördenskull som samma Förenings bibehållande är en för rikets
nytta så örn och granlaga sak, kunde han för sin del til
Borgareståndets fattade slut ej annorlunda gifva sitt bifall,
än så vida samma Förening derigenom ej kommer at rubbas.
Hr Bergs-Råd Bergenstierna förklarade, at han härvid
intet enskylt afseende kunde hafva, men för den stora angelägenhet
skull, som riket häfver i Fahlu Bergslag, måste han
påminna, at staden och Bergslagen til en Societet och en kropp
äro förenade, och at således med Fahlu stad i detta anseende
ej är samma beskaffenhet, som med andra städer i riket; ty
här äro Borgare och Bergsmän sammanfogade och förente,
deras bergsrätt är melerad och består af ledamöter af bägge;
Bergmästaren aflägger tillika Borgmästare-eden och är således
en Magistrats-person der å orten, hvilken enligit Riksdagsordningen
är skickelig at vara Riksdagsman; i följe hvaraf,
som Bergmästaren Troili lagligen och ordenteligen är vald,
tyckes han böra våhlet tilgodo niuta; varandes at befara, at
igenom des uteslutande, den ingångne Föreningen rubbas, ny
oreda och misshällighet der å orten torde sig yppa, riket,
Fahlu stad och hela landet omkring, hvars rörelse på Stora
Kopparbergslagen beror, til en altför kännbar och dryg skada;
hemställandes Hr Bergenstierna, om icke det expedientet kunde
vid handen tagas, at på denne Riksdag det kunde bero vid det,
som af Borgareståndet giordt är, men at Societeten, som består
af Bergslag och stad, den rätt, som Föreningen stadgar, vid
nästa Riksdag förbehålles.
Hr C. G. Boije sade, at Föreningen pä intet sätt rubbas,
men at Kopparbergslagen ej tager den samma i sin rätta
mening.
Gref H. Gyllenborg: Riksdagsordningen determinerar
tydeligen hvad egenskaper en Riksdagsman af Borgareståndet
skal äga, och på densamma har Borgareståndet grundat sitt
utslag.
Hr Palmstierna: Föreningen röres ej, emedan nu endaste
frågan är om Troilii person, huru vida han kan vara Riksdagsman.
Frih. Coijett: Föreningen kan ej kullkasta et helt Stånds
uti Riksdagsordningen grundade rättighet, och böra vi vara örne
riksdagsmannaskap. Vagnpenningar.
313
om de andre Ståndens rättigheters oförkränkte bibehållande,
då kunna vi altid vara försäkrade om samma ömhet och rättvisa
hos dem igen.
Hr Didron: Hvad Troili person angår, så vida han ej
är Borgmästare eller Borgare, kan han ej blifva ansedd som
Riksdagsman.
Hr Hi ärne sade här vara tvänne qusestioner, den ena
angående Troili person, den andra angående Bergslagens rättighet;
hvad den förra angingo, ville han ej entrera i det, som
kunde röra Borgareståndets Privilegier; men i anseende til
Bergslagen ville han hafva i ödmiukhet påmint, at så framt
Föreningen och 1734 års K. Bref skola äga bestånd, så böra
de, som giöra den största bekostnaden, jemväl äga de fleste
rösterne; men om staden härefter allena skal välja Riksdagsfullmäktig,
så bör ock Bergslagen ifrån des underhållande befrias.
Det begärtes, at Hr Landtmarskalken ville giöra propositionen,
om Borgare-Ståndets Extractum Protocotli bifalles.
Hr Landtm, giorde samma fråga;
Hvilken af R. o. A. med Ja blef besvarad.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Bonde-Ståndet,
hvilken afträdde sedan den aflefvererat och til benägit bifall
anmält et Ståndets Extractum Protocolli af den 29 April,
hvarutinnan i anseende til den stora och ofta fåfänge besvärlighet
och omkostnad, som Almogen medelst vagnars och kärrors
med sig förande til hållskiutsen, vidkännas måste, Bondeståndet
begärer, at utom den i Gästgifvare-ordningen bestådde
8 öre smts-betalningen för hästelegan på mihlen, en viss och
skäligen proportionerad vedergällning för vagnar, slädar, kärror
och sadlar, när Almogen med sådan fordenskap skiutsar, må
blifva bestådd.
R. o. A. funno detta billigt, men at Camar-QEconomiteDeputationen
med sine tankar inkommer, huru mycket för
milen betalas bör.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken skrefs på Bondeståndets
Extractum Protocolli:
Resol.: R. o. A. funno billigt, at Almogen när de vid
hållskiuts skiutsa med egne vagnar, slädar, kärror eller sadlar,
måge de jemte hästelegan niuta någon viss och skäligen proportionerad
vedergällning, om hvilken, huru stor den må blifva,
Camar-G2conomiaB-Deputationen med des Betänkande til Riksens
Ständer häfver at inkomma.
314 (Maj 8.) Deput. till Rådsval. Bränntorf.
Upbröts och uplästes Electoremes lista på de i dag af
deni utnämde 6 Deputerade til Rådsvahlets förrättande uti de
frånvarandes och afgångnas ställe; men som Frih. Jöran Fleming,
hvilken var ibland de i dag valde Deputerade, berättades
vara bortrest; altså anbefaltes Electorerne at träda ned och
välja någon annan i dess ställe, hvilket straxt skedde, och då
Electorerne kommo tilbaka, var i Frih. Jöran Fleminge ställe
Gref Clas Stromberg på listan upförd.
Desse 6 Deputerade trädde inom skranket och aflade samma
ed, som de öfrige aflagt, hvilken deni af lliddarhus-Secreteraren
förestafvades.
Frih. Conrad Sparre koni med Deputationen, som varit
hos de 3 Stånden, tilbaka och berättade, at Prästeståndet redan
bifallit alle 3 R. o. A:ns medgifne Extracta Protocolli och at
de öfrige begge Stånden jemväl lofvat sig deni vilja strax
företaga.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande angående Hrr
Svedenstiernornes sökte ersättning för then möda och omkostnad
the användt vid inrättandet af torf och torfkohls nyttjande til
jernsmältning och smide, anförandes Deputationen, huruledes
Commissarien Salander först til K. Bergs-Collegium ingifvit et
project angående torfs nyttjande til kohl efter Saxiska sättet,
och at Collegium, genom circulairt bref til Bergmästarne af den
11 April 1738, giordt samma project almänt kunnigt; at Capitain
Hr Eric Svedenstierna varit den förste, som i Collegio anmält
sig härmed hafva giordt försök, hvilket jemväl i smärre prof
samt vid ståhls värmande funnits äga bestånd, hvarföre ock,
uppå Collegii underdåniga tilstyrkan, bemälte Capitains i anseende
bärtil giorde ansökning blifvit bifallen i så måtto, at
honom efterlåtit blifvit, at i stället för then ena privilegierade
kniphammaren vid Fröäng, på then andras liiulståck upsättia
en lyfthammar jemte en härd och thervid utsmida så mycket
af finare jernsorter, som han af torfkohl allena kan åstadkomma
och ej hinner i manufacturer uparbeta; likaledes och
för samma orsaker är Brukspatronen Hr Pehr Svedenstierna
förledit år til någon förmån för honom tilstånd lemnat, at vid
Sverkestad hammare et eller annat år til vidare försök af
torfkohlen drifva stångjernssmidet så högt, som han af torfkohl
åstadkomma kan; dock at vid hvarje års slut angifves,
så väl huru stort quantum af torfkohl tilvärkat blifvit, som
ock huru mycket stångjern theraf kunnat utsmidas, hvaraf
Bränntorf vid bruksrörelse.
315
hammarskatt kommo at betalas; vidare har Capitainen Svedenstierna
genom inlagt Memorial til Deputationen, til en belöning
sökt, at Hrr Svedenstiernorne, deras barn och efterkommande
til en evärdelig nyttjande rättighet kunde förunnas Hellefors
silfververk med underliggande skog, med frihet at på samma
verks ägor få upsättja tväune stångjernshamrar och 4 härdar,
viljandes jemte skogen nyttja de på ägorne befintelige mossar,
samt på alt möjeligit sätt uparbeta silfvergrufvan, och ej allenast
erlägga årlig afgift långt mer än cronan nu deraf niuter, utan
ock, efter frihetsårens förlopp, hammarskatt betala samt undervisa
alle Sverges inbyggare, som them theroin anlita, huru
torfven och torfkohlen til jernsmältning och smide rätteligen
skola beredas och nyttjas; och som Hrr Svedenstiernornes
industrie, flit och omsorg för den allmänna nyttan härigenom
af dem nogsamt blifvit ådagalagd; de ock, så vida K. BergsCollegio
är bekant, (the) varit the förste, som giort försök at
tliermed smida jern, och på sådant sätt skogarne i riket mycket
kunna besparas; ty finner Deputationen dem hafva förtient at
af cronan på något sätt blifva belönte; men hvad sättet angår,
så, ehuru Deputationen ej kunnat uptaga ansökningen angående
Hellefors silfververk, emedan den ej gådt igenom Urskillningen,
har Deputationen dock derom öfverlagt, men stadnat uti ser
skildte
meningar.
R. o. Arns samt Prästeståndets ledamöter hafva stadnat i
den tankan, at när Bergs-Collegium framdeles efter förrättad
undersökning bepröfvat, huruvida Hrr Svedenstiernornes inrättning
kan visa den förväntade nyttan vid bergverken, samt om
deras torftäkt är beständig och tilräckelig, de antingen med
penningar eller en viss tilökning i smidet, så vida ingen annan
therigenom på något sätt förfördelas, kunde belönas;
Men Deputationens ledamöter af Borgare- och Bondestånden,
och i anseende dertil, at en skyndesam belöning mera upmuntrar
och at ingen säker fond lärer gifvas til belöning med penningar,
stadnat i det slut, at Hrr Svedenstiernorne tillåtas måtte at
upsättia hammarsmedjor til 2 å 3000 skep:d stångjernssmide
.på de orter, der tilgång på tienlige måssar til torfkohl finnes,
sedan derom behöringen blifvit undersökt och de vijst sig med
jordägarne af torftäkten hafva öfverenskommit, och thet antingen
med evärdelig befrielse för hammarskatt, eller ock på visse år.
Trenne ledamöter hafva funnit, at sedan nyttan af thenne
inrättning behörigen blifvit bepröfvad och torftäktens bestän
-
316 (Maj 8.) Bränntorf. Frih. v. Döbeln.
dighet är befunnen, de böra niuta en recompence af 20,000
dal. smt, hvartil Ständerne vid nästa Riksdag kunde utse någon
fond, hälst af then inkomst, som cronan genom thesse torfkohls
bruk, i anseende så väl til smidet, som hammarskatt, tiondetackjern,
tull och contributioner, tilflytandes varder, men at
emedlertid Hrr Svedenstiernorne kunde lemnäs frihet så til
hammarskatt, som andre theraf flytande onera, på then hammare,
som redan är upsatt och funderad på torfkohl.
Likaledes uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli
af den 22 April, hvarmedelst bifalles, at Hrr Svedenstiernorne
må lemnäs 3000 skeprd stångjernssmide fritt för hammarskatt,
med förbehåld, at utsmidet sker med torfkohl; med tilstånd,
at om de sielfve ej skulle hafva någon tilgång, samma frihet
på andra med lika rätt och förmån at transportera.
Som en och annan af R. o. A. det begärte, blifver Betänkandet
på bordet, at man må hafva tid angående de föreslagne
alternativerne sig at betänka.
Uppå Hr Ernst Fridr. von Döbelns anhållan uplästes
des Memorial, hvarutinnan han beklagar sin vidriga lycka,
samt at mindre förtiente blifvit honom föredragne, fast han
2 gånger til Lands-Secreterare och lika många gånger til
Häradshöfdinge varit föreslagen; besvärandes sig i synnerhet
deröfver, at han för en tid sedan på förslaget til Dahls jurisdiction
af Göta Håfrätt ej blifvit upförd, hvaröfver hos K. Maj:t
han sig i underdånighet besvärat; anhållandes om R. o. Arns
beskydd at af mindre meriterade hädanefter ej blifva prejudicerad,
med mera.
Hr O. \V. De Geer: Detta synes innehålla et klagomål
emot Håfrätten och tyckes ej här kunna uptagas, emedan det
ej gådt igenom Urskillningen.
Hr Assessor Flach sade sig böra gifva R. o. A. tilkänna,
det Hr von Döbeln med sitt klagomål varit hos K. Maj:t och
at detsamma, sedan Götha Håfrätt blef hörd, för ohemult vardt
förklarat; i anseende hvartil Hr Flach anhöll at så framt
R. o. A. skulle behaga uptaga detta Hr von Döbelns andragne
besvär, det jemväl K. Götha Håfrätts förklaring i saken hos
R. o. A. må blifva upläst.
Det discourerades af Hr Palmstierna, Gref H. Gyllenborg
och Gref A. R. Sparre, at denna saken voro granlaga,
emedan ej allenast Hr von Döbeln, utan flere af R. o. A.,
som användt flit, möda och bekostnad, ofta och länge måste
Om Rådsvalet. Boring. Kronofordran. Råds-protokoll. 317
se sig ohulpne, och at man borde vara omtänkt at härvid
upflnna någon tienlig utväg.
Gref Gust. Gyllenborg gaf tilkänna, at ibland R. o. A:ns
Besvär vid denne Riksdag [finnes något], som egenteligen härom
rörer;
Och som Hr Landtm, häruppå förestälte, om icke R. o. Arns
Besvär vid nästa sammankomst komma at företagas;
hvilket af R. o. A. bifölls;
Altså stadnade härmed denna discours.
Sedan förenade sig R. o. A., at i morgon kl. 9 samlas
Ståndens Deputerade til Rådsvahlet i Secreta Deputations-rumet,
det samma at förrätta, hvilket kommer at ligga förseglat, i fall
tiden ej skulle tillåta, at det til K. Maj:t upbäres; jemväl ock
at nu äfven, som på förre Riksdagen, ej mer än til et ledigt
Råds-embete hvarje gång förslag uprättas.
Och blef afskickat at härom avertera de andre begge i
Rådsvahlet deltagande Stånden.
Så fants ock godt, at Secreta Deputationens Betänkande
angående Feltvebeln Boring i nästa pleno kommer at företagas.
Uppå Gref Carl Stenbocks anhållan blef thess ingifne
Memorial [upläst], at af dess saliga fadermoders Fru Grefvinnan
Christina Catharina De la Gardies hos cronan ägande fordringar,
såsom ersättning för Kida-godsets bortmiste räntor,
hvilken sak beror på liquidation i Camar-Collegio, niuta den
honom testamenterade åttonde-delen af hufvudstolen, viljandes
deraf cedera räntan.
Det discourerades, at som saken är illiquid, lärer R. o. A.
öfver densamma sig ej kunna yttra; men at Gref Stenbocks
mästa afseende lärer vara at i sine knappe vilkor med något
understöd hugnas, och föreslogs om icke detta des Memorial
kunde remitteras til Secrete Utkottet.
Hr Landtm, giorde frågan, om Gref Stenbocks Memorial
kommer at remitteras til Secrete Utskottet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Justitice-Deputationens Extractum Protocolli af
den 7 Maii, af innehåld, at när sakernes beskaffenhet det
fordrar, Secreta Deputationen må tillåtas at til Justitise
Deputationen
utlemna de Råds-Protocoll, som uti Inrikes Camarsaker
håldne äro, lofvandes Justitise-Deputationen, at samma
Protocoll så försikteligen skola blifva förvarade, at de, hvarje
318 (Maj 8.) Truppsammandragning.
gång Referens eller Deputation sig af dem betient, skola blifva
förseglade, och intet missbruk dervid vara at befara.
R. o. A. biföllo detta Justitise-Deputationens hemställande.
R. o. A. skildes åt.
Den 19 Maii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Grefliga De la Gardieska familiens fullmäktig, Frih.
Henrich Wrede, såsom äldst nu närvarande af Grefvarne,
anmälte, at i följe af R. o. Arns förening, begynnes nu med
Protocollets upläsande til des Hr Landtrnarskalken kommer up.
Uplästes det lios R. o. A. den 2 April håldne Protocollet
til sid. 234 och det stället, som angår Hr Vice-Ammiralen
Rajalins underdåniga ansökning om Adeligit stånd.
Hr Landtm., som emedlertid var upkommen, äskade liud,
och efter giordt hemställande, om icke med Protocollets vidare
upläsande kunde hafvas anstånd til nästa sammankomst,
hvilket af R. o. A. bifölls;
Anmälte Hr Landtm., at K. Maj:t i nåder voro sinnad
at se det til staden ankomne manskap af Infanteriet, hvilket
är commenderat på de galerer, som nu först komma at utgå,
och som bemälde manskap til den ändan på Skepsholmen i dag
förmiddagen komma at sammandragas, hvilket, aldenstund det
ej sker för embarqueringens skull, som i dag ej försiggår, bör
sådant i följe af Riksdagsordningens 21 § hos Riksens Ständer
tilkännagifvas.
R. o. A. förklarade sig vid sammandragandet af detta
manskap, hvilket sker för den orsaken skull, som Hr Landtmarskalken
förmält, intet hafva at i underdånighet påminna,
och som vid detta tilfället, då tiden det ej eller annorlunda
tillåter, det tyckes vara nog at saken hos de öfrige Stånden
anmäles, utan at derom något skrifteligit expedieras; altså blef
af R. o. A. Hr Cedercrona i detta ärendet afskickad.
Hr Landtm, anmälte vidare, at K. Majit i nåder anmodat
honom at vara K. Majit til Holmen följaktig, dit K.
Majit til at bese manskapet klåckan tio sig lärer begifva;
kunnandes icke des mindre under Hr Landtmins frånvaro med
sakernes föredragande fortfaras och Directionen på Riddarhuset
så länge föras af Frih. H. Wrede; dock hemstälte Hr Landtm.,
Om Rådsvalet.
319
i fall vid någon sak skiljaktighet i meningarne sig skulle yppa,
at med den sammas afgiörande må upskjutas til en annan gång,
då Hr Landtm, är närvarande.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Ytterligare förmäl te Hr Landtm., at ehuruväl R. o. A.
vid deras sidsta sammankomst den 8 Maii öfvereuskommit, at
Rådsvahlet den följande dagen skulle förrättas och blifva förseglat
liggande, så hade dock sådant ej kunnat ske, emedan
Borgareståndets Deputerade förklarat sig ej vara af sitt Stånd
autoriserade at skrida til något vahl, med mindre förslaget, på
sätt, som vid Riksdagarne altid brukeligit varit, til K. Majit
straxt i underdånighet upbäres, sedan det förut enligit Regeringsformens
12 § uti de i Rådsvahlet deltagande Ståndens plenis
blifvit föredragit, och som den 9 Maii, som var Pingstafton,
til Secrete Utskott var anslagit, och plena således den dagen
ej kunde komma tilsammans, så måste med det ärendet för den
gången upskiutas. Emedlertid, fortfor Hr Landtm., voro tvänne
af R. o. Arns Deputerade til Rådsvahlet, nemligen Frih. G.
Leijonhufvud och Hr Trolle, bortreste, hvilke lenmat sine vota
förseglade, och voro nu således frågan, om sådane förseglade
voteringar vid et nytt sammanträde til Rådsvahlets förrättande
kunna antagas, aldenstund i annor händelse våre Electorer i
de afreste Deputerades ställen böra välja andre; hvad förseglade
voteringars efterlemnande af bortreste Deputerade beträffar, så
tyckes lagen ej dertil gifva anledning, och voro ännu flere inconveniens
dervid, ty som Regeringsformens 12 § stadgar, at
Ståndens Deputerade til Rådsvahlet böra träda tilsamman,
öfverlägga, rådgiöra och sig förena, och derjemte personernes
antal utsätter, så böra, då förrättningen sker, alle vara närvarande,
kommandes i annor händelse det Ståndet, hvars Deputerade
firo frånvarande, at förlora så många röster.
R. o. A. förklarade, at, i anseende til desse skäl, förseglade
vota ej kunna antagas, och at fördenskull i deras
frånvarande Deputerades ställen andre af Electorerne böra
väljas; men som härvid påmintes, at Majoren von Grot,
hvilken då första Rådsvahlet skedde, var Deputerad och då
aflagt eden, men då sidsta suppleringen förrättades ej var
i staden, nu åter kommit tilbaka, ty kommer han nu at
upfylla det stället, som igenom Hr Trolles bortresa blifvit
ledigt, men i Frih. G. Leijonhufvuds ställe kommer en annan
af Electorerne at väljas.
320 (Maj 19.) Gen.-audit. Svarez. Tvist om fardag.
Vidare faststältes af R. o. A., at som Rådsvahlet bör förrättas
när Ståndens plena äro samlade, så kommer nästa plenidag
at giöras anslag för Deputerade til Rådsvahlet til klåckan
sju och för R. o. Arns Plenum til klåckan nio; hvilket hos
de andre begge Stånden kommer at anmälas.
Uplästes Frih. Joli. Gabr. Sacks i dag ingifne Memorial,
hvarutinnan vid handen gifves, huruledes R. o. A. samt Borgareståndet
bifallit General-Auditeuren Suarez begärte afsked, dock
at han hädanefter ingen vidare tienst må bekläda; men Prästeoch
Bondeståndet förklarat sig ej vidare kunna gå i detta mål,
än at det förblifver vid K. Maj:ts nådige Resolution uti det
om detta ärendet utfärdade Extracto Protocolli utur Rådet,
vid hvilken mening de tvänne sidstnämde Stånden förblifvit,
fastän man förmått Expeditions-Deputationens ledamöter af
bemälde resp. Stånd saken i sine Stånd å nyo at föredraga.
Härvid discourerades, at som i fall Stånden ej sin emellan
skulle jemka sig, K. Maj:ts giorde frågan til Riksens Ständer
skulle blifva obesvarat, och emedlertid hvarken dom eller afsked
för General-Auditeuren Suarez utfalla, och om Präste- och
Bondeståndets mening af etthera af the andre begge Stånden
skulle bifallas, bemälde General-Auditeur ej allenast skulle
undvika dom i de mål, för hvilka han är anklagad, utan ock
niuta den förmån at efter således erhållit afsked vid förefallande
öpning til något bättre ställe blifva befordrad; fördenskull
voro bäst, at än en gång försöka om icke någon jemkning
Stånden emellan kunde härom åstadkommas, til hvilken
ända Hr Landtmarskalken anmodades, at med de andre Ståndens
Talemän, uti tvänne ledamöters närvaro af hvart Stånd,
härom öfverlägga, och förbemälde skäl, uppå hvilke R. o. A.
sig grundar, föreställa, och utnämdes Frih. C. W. Cederhielm
och Frih. Sack at vid detta sammanträde vara tilstädes.
Hr Ernst Fridr. von Döbeln anhöll, at med det Memorialet,
som han vid sidsta sammankomsten hos R. o. A. ingifvit,
hos de öfrige Stånden sig få anmäla;
Hvartil af R. o. A. honom tilstånd lemnades.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomiai-Deputationens
Memorial, angående den emellan General-Majoren och
Landshöfdingen Baron Axel Roos, samt Öfversten Tungelfeldt
upkomne tvist om rätta fardagen på Öfverste-bostället Castellegård
vid Bohusläns Dragone-Regimente, i anledning hvaraf, så
väl som Krigs-Collegii giorde hemställande, K. Maj:t i nåder
Fardag. Öfverste Tungelfelts mern.
321
godtfunnit igenom Extract utur Råds-Protocollet af den 14
sidstledne Martii, inhämta Riksens Ständers närmare förklaring,
om en afträdande boställshafvare bör genom tvänne gode
män som en landbo ifrån bostället upsägas, eller ock om fullmakt,
afsked eller dödsfall skal för laga upsägning anses, samt
i den senare händelsen datum af fullmakten eller afskedet för
upsägningsdagen räknas, hvilket senare K. Maj:t finner med
sielfva billigheten vara enligit, och hvaruppå i anseende til den
generale quaestionen, Deputationens tankar jemväl utgå, jemte
hemställande, om icke til en jemlikhets erhållande Thomae dag
til upsägningsdag för samtelige boställen i riket kunde utsättjas;
men hvad det serskilte tvistemål emellan General-Majoren och
Landshöfdingen Baron Rosen och Öfversten Tungelfelt beträffar,
förmenar Deputationen det samma til Justitiae Deputa
tionen
böra remitteras.
Vidare uplästes Hr Öfversten Tungelfelts i dag ingifne
Memorial, hvarutinnan visas, hvad oreda det skulle förorsaka,
och huruledes det hända kunde, at en avancerad officerare
2y„ år efteråt skulle få nyttja et boställe til sin efterträdares
stora afsaknad, om sådane upsägningar ej skulle räknas efter
afsked, dödsfall eller avancement, utan på sätt, som emellan
landbo och jordägande brukeligit är, af tvänne goda män förrättas,
anförandes Hr Öfversten derjemte, at om på en sådan
grund Frih. Roos än et år skulle få behålla samma boställe,
honom en dubbel båtnad af tvänne boställens besittjande skulle
tilflyta, men Öfversten vid regimentet emot al billighet lida
en dubbel och nästan odrägelig skada.
Hr Öfversten Tungelfelt, sedan han förklarat sig hysa
den fasta tilförsikt, at Högh R. o. A. detta för alle boställshafvare
och vid detta tilfället för honom i synnerhet angelägna
ärendet med vanlig rättvisa lära behaga afgiöra, begärte til
stånd
at med detta des Memorial få gå til de andre Stånden,
hvilket honom beviljades.'' Hr Öfversten tog häruppå afträde.
Hr G. A. Ruthenschöld sade, at han af Frih. Roos,
hvilken för opasslighet i dag ej kunde vara på Riddarhuset,
blifvit anmodad, i fall denna saken skulle förekomma, at begära
det den måtte blifva på bordet.
Det begyntes at discoureras öfver saken, och anfördes huruledes
det aldrig varit i praxi grundat, eller et sådant påstående
härtils hördts, at en boställsinnehafvare, såsom en landtbo, af
tvänne gode män skulle blifva upsagd, ty fast boställsordningen
Adelns Protokoll 1740—1741. 21
322 (Maj 19.) Fardag. Truppsammandragning.
stadgar, at upsägning skal ske efter lag, så följer ej deraf at
den altid bör ske af tvänne gode män, såsom til exempel när
adelig änka är död, behöfves ej vidare någon upsägning af
morgongåfvogodset, icke eller när någon är dömd ifrån en
gård, ty lagen gior sielf vid sådane tilfällen upsägningen, och
vid boställen sker sådant värkeligen af possessor fundi, som är
cronan, i ty at en, som får fullmakt til en ny beställning, derigenom
afsäges från den förra.
Hr Landtm, sade sig ej kunna giöra frågan, fastän R.
o. A. behagat discourera öfver saken, aldenstund det blifvit
begärt, at ärendet måtte ligga på bordet.
Gref H. Gyllenborg upläste utur Riksdagsordningens
16 §, at om saken ej är af större vigt, sådant ej kan påstås,
utan bör då samma dag afgiöras, och hvad denna saken angingo,
så voro den af sådan beskaffenhet, at den ej bör uppehålla
R. o. A. 1/i timma.
Atskillige af R. o. A. instämde härmed, och förklarade
Hr G. A. Ruthenschöld, at han för sin del ej eller påstodo
någon tidsens utdrägt för denna sakens skull, men at
han ej bordt underlåta hos R. o. A. at anmäla hvad Frih.
Roos honom ombudit.
Hr Landtm, giorde altså frågan, om icke Hr Tungelfelts
ansökning bifalles och om icke fullmakt, afsked eller dödsfall
äro rätt upsägning af boställen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes strax Resolutionen, hvilken sedan den för R. o.
A. var upläst skrefs på Betänkandet.
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at fullmakt, afsked
och dödsfall är rätt upsägning af boställen.
Hr Landtm, förmälte at klåckan nu voro tio, då K.
Maj:t ärnar begifva sig til Skepsholmen at bese det sammandragne
manskapet, dit Hr Landtm, blifver K. Maj:t följaktig;
hvaruppå Hr Landtm, med R. o. A:ns tilstånd lemnade klubban
til Frih. H. Wrede, at under des frånvaro föra directionen på
Riddarhuset.
Hr Cedercrona kom tilbakars och berättade, at han hos
de öfrige Stånden efter undfången hefalning anmält, det infanterie-manskapet,
som kommer at blifva på galererne, i dag på
Skeppsholmen sammandragas, aldenstund K. Maj:t i nåder är
sinnad at bese bemälde manskap, och at Stånden förklarat sig
härvid intet hafva at i underdånighet påminna.
Adjut. Ljungfelt. Fältväb. Boring. Öfv. frih. Bildstein. 323
Hr Öfversten Tungel fel t framträdde och aflade hos R.
o. A. tacksägelse för rättvist och gunstigt utslag.
Uplästes utdraget af Secreta Deputationens Protocoll
under den 9 April, angående de af Riksens Ständer til Secreta
Deputationens närmare utlåtande åter remitterade mål, beträffande
Adjutanten Liungfelts och Fältvebeln Borings öfverklagade
lidande, medelst uteslutande ifrån förslagen til ledige
Fendricks-indelningar; hvarutinnan Deputationen, hvad det förra
målet med Adjutanten Liungfelt angår, håller före, at som
1734 års Förordnande om Adjutanters antagande och deras befordrande
framför äldre Underofficerare til ledige Fendricksbeställningar
tilförene ej varit tydeligt och klart, men nu blifvit
af Riksens Ständer til dess rätta mening uttydt, det kan således
Öfversten Baron Bildstein efter denna Förordning icke
såsom felaktig anses; utan underställer Deputationen, om icke
af den förklaring, som Riksens Ständer nu behagat giöra, angående
Adjutanters föreslående til Fendricks-beställningar framför
Underofficerare, alla Regiments-befalningshafvande tillika
med Öfversten Bildsten måge erhålla behörig del, så at han,
hvad Adjutanten Liungfelt beträffar, sådant vid förefallande
Fendricks-öpningar sig likaledes til efterrättelse [ställa] kan.
Men hvad det andra målet med Feltvebeln Boring anbelangar,
så emedan det, som i denna sak angelägnast är, af
Deputationen ej kunnat utrönas, om Boring sielf begärt afsked
ifrån Fendriks-sysslan eller intet, men likväl för Boring synes
likt vara, det han ej sökt afsked, efter han ej kunnat bestå
utan tienst, och Öfversten den åberopade ansökningen ej kunnat
bevisa; ty har Deputationen hållit före, at ock detta mål angående
afskedets sökande må lemnäs til Justitise-Cancellerens
påtal och utrönande, jemte det öfriga, som til honom hänskutit
blifvit, hvarefter med säkerhet kan dömas, om sedan 1719 vid
yppade ledigheter Boring skedt för när eller intet; hvarjemte
Deputationen understält, om icke för Boring kunde afgå en
underdånig föreskrift, at han efter des giorde ansökning icke
måtte få någon ny, utan sin 1719 erhåldne Fendriks-fullmakt
med deraf följande tour i regimentet tilbakars.
Öfversten Baron Bildstein ingaf et Memorial, hvarutinnan,
i anledning af Secreta Deputationens yttrande om dess ansvar
för Justitise-Cancelleren, Hr Öfversten anhåller, at enligit
Sverges fundamental-lag få vara sine egne ords uttydare, samt
324 (Maj 19.)
Fältväbeln Boring.
at dess 50 års trogne tienster må komma i gunstigt öfvervägande;
Hvarpå
Hr Öfversten afträdde.
Frih. Cron hiort förestälte, at som R. o. A. nogsamt lärer
finna på hvad sensibelt och svårt sätt Boring, hvilken är en
käck och braf karl, lidit, och at han fördenskull med högsta
skäl förtient den uprättelse, som Deputationen föreslagit, så
lärer R. o. A. likaledes behaga behierla den svåra afsaknad,
som en så ärlig och käck karl, under en svår fattigdom måst
vidkännas, i det han under detta sitt svåra lidande måst sakna
den lön, som han bordt niuta, så framt honom emot dess vett
och vilja afskedet icke blifvit tilskyndat, hvarföre ock R. o. A.
lära finna högst billigt, at för den tid, som Boring varit aldeles
utan tienst, honom Fendriks-expectance, och för den tiden han
varit Feltvebel, differencen eller den vanlige tilökningen, som
alle genom placeringen tilbaka gångne Öfver-officerare åtniutit,
må tilläggas och af Ständernes Contoir blifva betalt.
Som propositionen begärtes
Frågade Frih. H. Wrede, om Secreta Deputationens Extraetum
Protocolli tillika med Frih. Cronhiorts angående Boring
giorde föreställning bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Secreta Deputationens Extractum Protocolli
följande Resolution:
Bifölls; hvarjemte R. o. A. funno högst billigt, at Feltvebelen
Boring, i anseende til des svåra lidande, i ty han utan
sitt förvållande måst sakna både tienst, lön och expectance,
jemväl må hugnas med den uprättelse, at honom af Riksens
Ständers Contoir Fendriks-expectance för den tiden han aldeles
varit utan tienst, och för den tiden han varit Feltvebel,
intil des han kommer at niuta Fendrikslön, differencen eller
den vanlige tillökningen, som de genom placeringen tillbaka
gångne Öfver-officerare åtniutit, må utbetalas; hvartill R. o.
A. så mycket mera förmoda de öfrige resp. Ståndens benägna
bifall, som det i sig sielft är rättvist och Borings fattiga tilstånd
förtienar medlidande.
Hr C. Wennerstedt och Gref H. Gyllenborg förklarade
sig aldeles enige med det slut, hvaruti R. o. A. behagat stadna
i anseende til Boring, hvilket i al rättvisa voro grundat, men
at de måtte hemställa til R. o. A., at vid andre tilfällen
Komm.-Kollegium. Finska kyrkan. Bakugns-penningar. 325
med anvisning på Ständernes Contoir sparsamt må handlas,
emedan detta verket med svåra utgifter voro belastat.
Uplästes Manufactur- och HancLels-Deputationens Extractum
Protocolli, hvarutinnan hemställes, om icke i anseende
dertil, at Commerce-Collegii och Manufactur-Contoirets sysslor
äga med hvarannan så mycken gemenskap och at dervid en
och annan jemkning är nödig, hvilken så länge Praesidentskapet
är vacant bäst sig giöra låter, R. o. A. skulle finna
nödigt, at hos K. Maj:t i underdånighet anhålles, det med bemälde
ledige Praesidentskaps besättjande ännu något må hvila.
R. o. A. biföllo Manufactur- och Handels-Deputationens
yttrade tankar.
Uplästes Majorens Carl Hindr. Sprengtports Memorial,
hvaruti andrages, at emedan vid förra Riksdagen samtelige
Riksdagsmännen ifrån Finland hos H. Maj:t uti underdånighet
begärt, at ej allenast en svensk predikan i bemälde kyrka finge
hållas, utan ock vid prästeval Kyrko-rådet, såsom Finlands
Fullmäktige, måtte äga lika stor rättighet, som den öfriga församlingen,
hvaröfver hos H. K. Maj:t ej ännu något utslag
skal fallit, varandes emedlertid af Riksens Ständer redan afgiordt
om förra delen, nemligen om svensk predikan, och som
det senare skal stödia sig på samma grund samt hafva dermed
en oskiljaktig gemenskap; altså hemställer Majoren Sprengtport
til R. o. Arns samt de öfrige resp. Ståndens ompröfvande,
om icke Kyrkio-råden i förberörde kyrka måge vid prästeval
äga på Finlands vägnar hälften af röster och församlingen den
andra hälften, i anseende dertil, at kyrkan för nationell är förklarad,
til hvars upkomst landet bidragit och än bidraga lärer,
samt at få skickelige och förtiente präster, våhlet både blifver
säkrare och ordenteligare, när Kyrko-rådet, hvilke äro såsom
Fullmäktige för hela Finland, på sätt som bemält är få del i
våhlet, i synnerhet som härtils församlingen merändels bestådt
af ringa arbetsfolck.
R. o. A. funno denna ansökning billig och välgrundad
och biföllo Memorialet.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Extractum Protocolli af den 13 April 1741, angående 6 §
af Präste- och 2 § af Borgareståndens vid nu påstående Riksdag
andragne Almänna Besvär öfver K. Maj:ts den 26 Junii förledit
år utfärdade nådige taxa om bakugns-penningarnes erläggande
i städerne, hvilka §§ Riksens Ständers Almänna Be
-
326 (Maj 19.) Mil.-kommend. Ärenden från Just.-Dep.
svärs-Deputation med förenämde Deputation communicerat; och
som tvifvelsmål sig yppat om rätta förståndet af de orden, som
finnas vid slutet af 17 § uti K. Maj:ts Resolution på Städernes
Almänna Besvär vid 1734 års Riksdag, så har Deputationen,
innan något vist härutinnan kan fastställas, funnit sig föranlåten
til Riksens Ständers egit godtfinnande at hemställa,
om ock huru vida de omförmälte orden böra förstås så väl om
Präste- och Civil-Ståndet, som Städernes Borgerskap, och således
iakttagas vid taxeringen af alle Stånden i gemen; varandes
Deputationen af den tankan, at til bibehållande af jemlikhet
Stånden emellan alla betiente så af Präste- som Civil—
Stånden, af högre eller mindre värde, som icke ifrån denne
afgift äro frikallade, böra, til följe af berörde 17 § uti 1734
års K. Resolution betala uti bakugnsskatt en half procent af
lönen, och at således med de omförmälte orden allena lärer
förstås städernes Borgerskap, som i annor händelse jemte de
ringare betjente alt för mycket skulle lida, i anseende til den
lika proportion, som uti den nya taxan befinnes emot cronones
och andre publique verks betjente af högre anseende och
större lön.
R. o. A. biföllo detta Camar-CEconomim-Deputationens
giorde hemställande.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, hvarmedelst i
anledning af Riksdagsordningens 21 § Riksens Ständer tillkänna
gifves om 91 mans af Cronobergs regimente med tilhörigt
befehls upbrott, som kommer at läggas på siö-castellerne vid
Carlscrona.
Påskrefs at R. o. A. härvid intet hafva at i underdånighet
påminna och afskickades straxt til de andre Stånden.
I anledning af Gref G. Gyllenborgs giorde föreställning
om nödvändigheten, at när ärender förekomma, som JustitiaeDeputationen
haft til utarbetande, R. o. A. förut om omständigheterne
samt skälen mot och med behörigen måge vara
underrättade;
Fants af R. o. A. godt, at följande ifrån Justitise-Deputationen
inkomne och ännu oupbrutne Betänkanden, nemligen
om Handelsmannen Molins sak, om pliktepallen och om ringningar
i klockorne efter Adelige personer, skola upbrytas och
alla dagar blifva liggande på bordet, til hvilken ända bemälde
Betänkanden upbrötos, sedan deras rubriker voro upläste.
Glasbruk. Ref- o. skattläggn. på Gotland. Landtm.-Kontoret. 327
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, angående Controlleuren
Kellstedts giorde ansökning om tilstånd til et glasbruks
anläggande vid Edsbo säterie i Nyland.
Remitterades til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Uplästes Riksens Ständers Camar-CEconomie och Cornmerce-Deputations
Memorial och Betänkande, angående
skattläggningsverket på Gottland, samt hvad anstalt blifvit
förfogad om verkställigheten af den derstädes nödig befundne
nya ref- och skattläggningen, så väl i anseende til sättet, hvarvid
Uplands-methoden blifvit fölgd, som 4 landtmätares afsändande
til Gottland, at befordra et så nyttigt verk til så mycket
skyndesamare slut; och som Deputationen ej haft något härvid
at påminna, utan önskar, at detta verket måtte, i anseende
til cronans härunder beroende höga interesse, så fort som möjeligit
är, vinna dess fullbordan; så hemställes til Riksens Ständers
godtfinnande, om icke hvad härutinnan föranstaltat blifvit,
må approberas och fastställas, dock således, at så fort refningen
öfver någon sochn är värkstäld, bör skattläggningen
derpå skyndesamligen följa och til K. Camar-Collegii approbation
varda insänd, hvilken ofördröjeligen och så snart rnöjeligit
är, bör sedan komma til behörig efterlefnad i orten.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande, angående Öfver-Directeurens Nordencreutz ansökning
om 2:ne ordinarie Landtmätares bestående vid Landtmäteri-Contoiret
här i Stockholm, utom den förra der vid
varande betjeningen, med 400 dal. smts årlig lön för hvardera;
uti hvilket Betänkande, efter uprepande af de mångfaldige sysslor
och giöromål, som Contoiret åligga och omöjeligen af den ringa
betiening, som nu bestås, med tilbörlig skyndesamhet kunna
förrättas, Deputationen funnit sig föranlåten at til det bästa
anmäla detta Öfver-Directeurens Nordencreutz giorde förslag,
med hemställande, om icke de tvänne begärte Landtmätare
måge vid Landtmäterie-Contoiret, utom den förre dervid varande
betieningen, bestås och til lön i staten upföras.
Äfven uplästes härvid et utdrag af bemälde Camar(Economie-Deputations
Protocoll med serskilt yttrande af en
ibland Deputationens ledamöter uti denna sak, deruti han berättar
sig af Öfver-Directeurens andragande icke hafva funnit
til hvilka sysslor de begärte 2:ne ordinarie Landtmätare egenteligen
skola vara nödige, med mera; hvarföre samma ledamot
328 (Maj 19.)
Landtm ät eri -Kontoret.
för des del icke kunnat samtycka, at då inga medel äro at
tilgå til denna betjenings aflönande, emot 31 § af Regeringsformen
styrka Riksens Ständer at bifalla denna af OfverDirecteuren
Nordencreutz giorde ansökning.
Det discourerades härvid, at som i Finland, på Gottland
och flere ställen, deräst på ganska månge orter hemman, som
stå för lika utskylder, til ägor äro så aldeles olike, at det ena
omöjeligen kan bära sig, utan måste ständigt niuta afskrifning,
och det andra åter har en altför ringa ränta, det för cronans
inkomsters både förökande och säkerhet är högst nödigt, at
igenom behörig ref- och skattläggning en sådan olikhet blifver
rättad, hvilket utan tilräckeligit antal af arbetare vid Landtmäterie-Contoiret
ej låter sig giöra, K. Maj:t jemväl i nåder
funnit, i anseende til anförde skäl, bemälde betiening böra blifva
förstärkt, så är en sådan tilökning i staten ej emot utan med
den åberopade 31 § i Regeringsformen, hvaräst stadgas, at
staten, när rikets tienst och bästa sådant erfordrar, kan förökas,
och begärtes altså, at propositionen må giöras om Betänkandet
bifalles.
Frih. H. Wrede giorde frågan om detta Camar-CEconomise-Deputationens
Betänkande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at som Riksens Ständers
giöromål är at på Riksdagar taga i öfvervägande och befrämja
alt, hvad som för det almänna nyttigt och angelägit vara kan,
hvaribland embetens och tiensters besättande med skickelige
personer kan räknas ibland de vigtigaste, aldenstund nyttan af
alle lagar och författningar uppå handhafvandet och verkställigheten
ankommer, och ibland tiensterne Dänds-Secreteraresysslan
är af den vigt, at en hel provintz kan hafva känning
deraf, om en sådan beställning af en skickelig eller odugelig
person förvaltas, men föreslåendet til samma tienst här tils
endast på Landshöfdingens tycke och välbehag ankommit, hvarvid
således missbruk kunde förelöpa samt gunst och godtycke
mera gälla än skickelighet och förtjenst, så torde det hafva
sin stora nytta, om Protocolls-Deputationen blefvo anbefalt at
med sitt yttrande inkomma på hvad sätt alle härvid til befarande
missbruk bäst voro at förekommas.
Efter något discourerande hemstälte Frih. Wrede om icke
bäst voro, at Gref Gyllenborg med dess tankar skrifteligen
Dep. fr. Bonde-st. och Borgare-st. Ekbark.
inkommo, på det R. o. A. då måge kunna taga denna saken
i öfvervägande;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, hvilken öfvergaf Ståndets Extracta Protocolli
angående målets om bränvins brännande skyndesamma afgiörande
af Camar-QEconomise-Deputationen, angående laxfisket i Cumo
eif, angående 4, 13, 15 och 34 §§ af Almogens Almänna Besvär
och angående en viss dags utsättjande til Riksdagens
slutande; Deputationen afträdde, sedan uppå des begäran det
sidstnämde Protocolls-Extractet blifvit upläst.
Straxt derpå anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation ifrån Borgareståndet; Handelsmannen Plomgren
förde ordet och öfvergaf följande Ståndets Extracta Protocolli,
nemligen angående friare bruk af sammet och felp, angående Lilljenhoffska
saken, at den åter må uptagas och å nyo til JustitiaeDeputationen
hel och hållen remitteras, angående något längre
anstånd med betalningen af consumtions-accisen för de handlande
af Borgerskapet, angående städernes befrielse för afgift
til Båtsmans-Förråds-Cassan, och sidst angående Borgmästarens
i Upsala Herkepcei förgripelige utlåtelser om de ärender, som
vid Riksdagen varit före, och emot et helt Stånd, hvarföre han
lagligen kommer at tiltalas, och dess uteslutande utur Ståndet
til dess denna saken lagligen blifvit afgiord; detta sidsta Extractum
Protocolli blef uppå Deputationens begäran för R. o.
A. upläst.
Sedan anmälte Handelsmannen Plomgren Deputationen
hafva i befalning at gifva tilkänna Borgareståndets mening och
tanka vara, at med Rådsvahlet kunde upskiutas til Riksdagens
slut, dels på det nu Riksdagssysslorne härigenom ej måge hindras,
dels och på det man emedlertid bättre må lära at känna de
Herrar och Män, som böra komma på förslaget. Deputationen
afträdde.
Uplästes Camar-GLconomice- och Commerce-Deputationens
Betänkande, angående medel til ekebarks samlande för
lädergarfverierne i riket, hvarutinnan sedan anfördt blifvit, hvad
anstalt K. Commerce-Collegium genom afgångne circulaire-bref
til samtelige Landshöfdingarne härutinnan giordt, samt huru
bemälde Commerce-Collegium hos K. Maj:t giordt underdånig
föreställning i detta ärende, så vida af ekehygget til cronans
skeppsbyggerier, genom vederbörande Ammiralitets-Collegii och
330 (Maj 19.) Ekbark. Inrikes tillverkad sammet och felb.
Ammiralitets-Commissariaters försorg och anstalt, ansenlig myckenhet
bark til garfveriernes behof förmodas kunna erhållas;
så håller Deputationen före, at nödigt voro det igenom en
alman Förordning blefvo fastställt, at alla ekar, som til skepsoch
byggningsvirke eller til något annat behof fällas, icke måge
huggas af stubben, förr än de samma förut i rättan tid varit
afskalade; hvarvid Deputationen äfven tyckt den methode böra
i akt tagas, at om vinteren förut kundgiöres Landshöfdingen i
orten, i hvilkens län utsyning och huggning kommer at ske,
at igenom allmän publication öfver hela länet utvisa ort och
ställe, hvaräst sådant hygge kommer til cronans behof at anställas,
men på frälsejord åligger dem, som der hugga ekar, at
sielfve förut tilsäga garfvarne i de näst belägne orter derom, då
garfvarne sielfve eller deras commissionärer i städerne böra
med landtmannen, på hvars egor hugget sker, om barkens afskalande
och betalande öfverenskomma.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufartur- och Handels-Deputations Betänkande
öfver 38 § af K. Maj:ts nådiga Secreta Proposition,berörande
friare bruk af inrikes tilvärkade sammeter och felper, än K.Maj:ts
nådige Förordningar af den 8 November 1731 och den 28 September
1736 förmå och innehålla, hvaruti Deputationen vidlyftigt
anförer hvad så väl sidenmanufacturisterne här i Stockholm
förledit år hos K. Maj:t i underdånighet föredragit, angående
minskning i debiten af deras sammetstilverkningar, förmedelst
vederbörande fiscalers och upsyningsmäns på vist folk
giorde åtal öfver sammets- och felps-bruket i riket emot de
utgångne Kongl. Förbuder och Ordningar, som hvad Ständernes
Manufactur-Contoir och Commerce-Collegium uti deras til K.
Maj:t häröfver infordrade underdåniga Betänkande vid handen
gifvit samt K. Maj:t i des nådiga Secreta Proposition låtit
Riksens Ständer härom meddela; underställandes Deputationen
i anseende til alla andragne skäl och omständigheter, Riksens
Ständers bepröfvande, om icke på lika sätt, som för år 1731
skedde, då hvar och en, som råd och lägenhet hade, fick efter
egit behag köpa och bruka utländskt sammet, hädanefter och
tils vidare kunde hvarjom och enom af hvad stånd han vara
må, tillika med deras hustrur och barn frihet lemnäs at til
klädnad eller någon del deraf få betjena sig af inrikes sammeter,
felper eller andra inrikes sidentyger, emedan Deputationen finner
nu för tiden betänkeligit i anseende til fabriquernes uphiel
-
Alingsås-verket. Muréens Disp. Hesselii parentation. 331
pande, om emellan Stånden någon skilnad härutinnan skulle
giöras; hvilken Deputationens tanka och mening, som den til
alla delar skal vara öfverensstämmande så väl med intentionen
och afsikten af 1731 års Förordning, som 1736 års Förklaring
och alla öfrige af Riksens Ständer vid 1734 ochl738årens
Riksdagar tagne författningar til inrikes manufacturernes tilväxt
och förkofran; så förmodar ock Deputationen, det Riksens
Ständer lära finna, at alla fiskaliske tiltal uppå dem, som
brukat inländske sammeten och felper, böra aldeles afstadna.
Äfven uplästes härvid en Deputationens ledamots serskilte
mening, som varit af den tanka, at emedan vid förre
Riksdagar Riksens Ständer visligen varit omtänkte at igenom
hälsosamme Förordningar afskaffa utur riket yppighet och
öfverflödighet; så bör samma lagstiftande makt til respectens
bibehållande så mycket mindre uphäfva sådane om yppighets
och öfverflödighets afskaffande utgångne Förordningar, som de
samma äfven i anseende til ändamålets nyttighet snarare böra
skärpas i detta stycket.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 8 Maii,
hvarmedelst til Riksens Ständer aflemnas Commerce-Collegii
skrifvelse af den 21 Februarii jemte Direktionens berättelse
angående Ahlingsåhs-verket.
Remitterades til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Frih. H. Wrede anmälte, at Philosophiae Adjuncten Muréen
skrifvit en Disputation De cura principis circa educationem
juventutis, för hvilken han sjelf praesiderat och framledne RiksRådet
Gref Strömfelts son, Gref Carl Johan Strömfelt med
mycket beröm i Upsala responderat, at Praeses samma disputation
til Riksens Ständer dedicerat och deraf et exemplar,
hvilket nu var tilhands, til Riddarhuset ingifvit.
Den skrifteliga ansökning, som Andreas Hesselius Americanus
giordt, at på Riddarhussalen få parentera på svensk vers
öfver framledne Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken Gref
De la Gardie, bifölls i så måtto, at honom tilstånd härtil
lämnas lögerdags eftermiddagen, sedan parentationen af 2 R.
o. A:ns ledamöter blifvit igenomsedd. Gref H. Gyllenborg och
Frih. C. W. Cederhielm anmodades at påtaga sig denna mödan.
R. o. A. skildes åt.
332 (Maj 29.) Guldmalmsstreck. Vice-presid. frih. Thegner.
Den 29 Maii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocollet af
den 2 April til slutet; hvarvid inge påminnelser giordes.
Uplästes Extract utur Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 16 Maii sidstledne med afskrift af K. Maj:ts Resolution
daterad den 22 nästlidne April, öfver de besvär, som Directeurerne
för Interessentskapet uti Adelfors-verket andragit uti
saken angående de guldmalmstreck, hvilka år 1738 uti Småland,
Jönköpings län och Alseda pastorat först äro uptäckte
och sedan til en del för K. Maj:ts och cronans räkning och
til en del af privat interessentskap drefne.
Remitterades til Bergs-Deputationen.
Uplästes Secreta Utskottets Extractum Protocolli af den
20 sidstledne April, hvarutinnan anföres, huruledes VicePraesidenten
Baron Johan Tegner ifrån 1711 samt således i
många år och under sidsta svåra krigstider vid åtskillige til—
fällen ådagalagt märkelige prof af des besynnerliga nit, trohet
och omvårdnad för det angelägna Banco-verket, hvaräst han
varit R. o. Arns Fullmäktig, men som dess höga ålder ej lärer
tillåta honom så ofta som härtils at bivista de der förefallande
angelägenheter, ty hemställes om icke bemälde VicePrsesident,
i anseende til dess långlige förtjenster så inom som
utom Banco-verket, bör behålla sitt årliga honorarium för fullmäktigskapet
i Banquen, och honom obetagit vara at bivista
Banco-Fullmäktiges conferencer och sammankomster, enär han
sådant åstundar samt dess krafter och hälsa det tillåta; föreslåendes
R. o. Arns ledamöter af Secrete Utskottet til ofvanberörde
Fullmäktig-syssla Lagmannen Gref Fridrich Gyllenborg,
såsom en både habil och förtient samt för det almänna
bästa välmenande man, som dock i Vice-Prsesidenten Baron
Tegners lifstid ej kommer at undfå det vanliga honorarium för
Fullmäktigskapet, utan det samma först efter bemälde VicePrsesidents
dödeliga afgång honom tilfaller; hvilket alt R. o.
Arns egit godtfinnande underkastas.
Hr C. G. Boije förestälte, at som å ena sidan intet voro
billigare, än at långlige och trogne tienster belönas, och at
således Hr Yice-Prsesidenten Thegner, hvilken vid det ange
-
Honorarium för Vice-presid. frih. Thegner.
333
lägna Banco-verket vijst så stora prof af tro och ömhet för
samma verk, så länge han lefver med det vanliga honorarium
hugnas, så är ock ej mindre billigt, at den, som värkeligen har
besvär och arbete, hvarvid ofta ens egne angelägenheter eftersättjas,
ej bör tiena för intet, och at altså Gref Fridr. Gyllenborg,
fastän Hr Baron Thegner sitt så länge han lefver behåller,
jemväl niuter årligen det honorarium, som för R. o. Arns
Banco-Fullmäktige vanligit är.
En och annan af R. o. A. förmente, at Frih. Thegner
såsom en förmögen man ej torde vilja behålla bemälde honorarium;
men som härvid anfördes at vid belöningars utdelande
ej rikedom eller fattigdom, utan dygd och förtienst böra anses,
och Hr Vice-Prsesidenten Baron Thegner, jemte des i så månge
år ej allenast uti dess embete, utan ock vid ganska månge
andre angelägne förrättningar vijst riket trogne och nyttige,
men i synnerhet kan sägas at han giort Banquen store och
essentielle tienster i de tider och tilfällen, då samma angelägna
verk lopp stor fara, så är och intet billigare, än at han detta
honorarium, hvarvid hedern är det mästa, uti sin lifstid behåller,
och som härjemte påmintes, at Gref Fridr. Gyllenborg,
hvilken nu kommer at blifva Fullmäktig i Banquen, ej kan
eller bör påläggas et sådant besvär och möda, med mindre han
niuter samma årliga vedergällning, som de öfrige, samt begärtes
at propositionen härom må ske;
Altså giorde Hr Landtm, frågan, om Secreta Utskottets
Extractum Protocolli, i anseende til Vice-Prsesidenten Thegner,
bifalles, och om Gref Fridr. Gyllenborg såsom R. o. Arns
Fullmäktig i Banquen kommer årligen at niuta det vanliga
honorarium;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Secreta Utskottets Extractum Protocolli
följande Resolution:
I anseende så väl til de långlige och trogne tienster, som
Vice-Prsesidenten Baron Thegner så i des embete som månge
andre angelägne förrättningar emot rijket vijst, och i synnerhet
den nytta det angelägna Banco-verket haft af bemälde Hr
Vice-Presidents försiktighet, ömhet och nit för samma verks
uprättliållande och bästa, jemväl vid grannlaga tider och omständigheter,
funno R. o. A. högst billigt, at Vice-Prsesidenten
Baron Thegner, jemte det vanliga årlige honorarii åtniutande under
sin öfriga lifstid, ifrån Fullmäktigskapet i Banquen entledigas;
334 (Maj 29.) Lagm. gr. Gyllenborg. Öfv. Kidderschantz.
dock på sätt, som Secrete Utskottet föreslagit; men som intet
mindre billigt är, at den, hvilken således i Frih. Thegners ställe
nu kommer at blifva R. o. A:ns Fullmäktig i Banquen, samma
syssla, hvilken häfver besvär och möda med sig, ej utan vedergällning
må förrätta; altså funno R. o. A., at Lagmannen Gref
Fredr. Gyllenborg, uuder den tiden han Fullmäktigskapet förträder,
jemväl kommer årligen at niuta det vanliga honorarium
i Banquen.
Gref Fredr. Gyllenborg framträdde och aflade hos R. o. A.
sin ödmiuka tacksägelse för R. o. A:ns emot honom viste förtroende
och ynnest.
Öfversten af K. Lifguardet, Hr Otto Reinhold Wrangel,
anmälte, at K. Maj:t i nåder behagat avancera någre officerare
vid regimentet, hvilke tilkommande tisdag böra föreställas,
och som til den ändan någre compagnier böra sammandragas,
har han ej underlåta bordt i följe af Riksdags-Ordningens 21 §
sådant hos Riksens Ständer at tilkänna gifva.
R. o. A. förklarade uppå Hr Landm:ns giorde frågan
härvid intet vara at påminna.
Uplästes Stora Secreta Deputationens utdrag af Protocollet,
hållit den 25 April sidstledne, hvaruti förmäles huruledes
Öfversten Ridderschantz åter vid denna Riksdag anhållit
at honom Öfverste-expectance 750 dal. smt lemnäs måtte, efter
han icke mera än 300 dal. d:o mynt i pension åtuiutit. Och
emedan Stora Secreta Deputationen vid sidsta Riksdag haft
den mening, at Ridderschantz skulle få expectance-lön såsom
pension, oansedt vederbörande uptagit ordelagen för enkel pension
eller 300 dal. smt; ty hemställes Riksens Ständers välbehag,
om icke Ridderschantz kunde få expectance-lön 750
dal. smt årligen i Ständernes Contoir, med de vilkor at ej
träda i tienst innan Riksens Ständer sådant för det allmänna
nödigt pröfva.
Som inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm, om detta
Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secreta Deputationens Betänkande öfver Capitainens
Johan Löwenhults anförde besvär för det han vid
Majors-beställningens under Biörneborgs Regimente til fot föreslående
blifvit förbigången; pröfvandes Secreta Deputationen
rättvist at Capitaine Löwenhult, som hade bordt hos H. K. Maj:t
til den ledige Majors-beställningen föreslås, må af Öfversten Lode
Pension för kaptenen Löwenhult.
335
få ersättning af then skilnad, som är emellan Capitains- ochMajorslönerne
ifrån then dag Majors-Fullmakten för Major Gripenberg
utföll, intil dess Löwenhult til bättre indelning kan blifva förhulpen
och at Löwenhult må hos H. Maj:t anmälas til Majors
caracteres erhållande framför Major Gripenberg samt vid öpning
af Öfverste-Lieutenants-bestälning för Gripenberg föreslås och
i nåder befordras. Dock är en ledamot af den tanka, at Öfversten
genom K. Majit allenast må ske åtvarning för det han i förslaget
icke omständligen anfört hvad Capitain Löwenhult i dess
ansökningsskrift til Öfversten andragit.
Capitain Löwenhult framträdde och bad, at R. o. A. ville
hos sig i gunstigt öfvervägande komma låta dess långliga och
uti 39 års tid giorde trogne krigstienster, under hvilken tid
han med högstsalig Konung Carl XII varit i Turkiet och der
hos H. Majit en lång tid ensam och med mycken fatigue förrättat
Adjutants-tienst, de blessurer han i kriget undfådt, hade
lemnat honom en trött och siuklig kropp jemte et stadigt darrande
med hufvudet, hvilken olägenhet han hvarken kunde eller
ville förtiga; hvaruppå Hr Capitain Löwenhult, sedan han sig
hos R. o. A. ytterligare recommenderat, tog afträde.
Hr Lagercrantz förestälte, at som Hr Capitain Löwenhult
så länge och väl tient och nu befunno sig vid en sjuklig
kropp, så torde bemälde Capitain vara nögd, om han, som en
af fatiguer och blessurer uttröttad och utmattad man, för hvilken
således Majors-sysslan skulle falla altför besvärlig, med pension
och förbättring på caracteren fingo i ro tilbringa sine än öfrige
dagar, och Hr Gripenberg, hvilken äger både förtienst och al
erfordrad skickelighet til Majors-tiensten, med den samma blifvit
benådad, så voro begge bäst hulpne och blefvo på bästa sättet
al oreda och missnöje förekommit, om Löwenhult med pension
och förbättring på caracteren blefvo hugnad, hvarigenom jemväl
Öfversten Lode, hvilken alle känna för en redelig och desinteresserad
man och en braf officerare, hvilken altid tient med
distinction, och man ej annat kan säga, än at han vid förslagets
uprättande efter ed och samvete procederat, för chagrin
och tiltal kunde befrias.
Hr C. G. Boije sade, at detta tyckes vara högst billigt
emedan Öfversten Lode i sitt uprättade förslag haft det rätta
afseendet, som äro de til sysslans förrättande nödige egenskaper,
när dertil kommer förtienst och skickelighet och at således
Öfversten för sitt förslag ej bör lida; men som Löwenhult är
336 (Maj 29.) Kaptenen Löwenhult.
en af krigstienst och blessurer til hälsa och krafter försvagad
man, så kunde han til desto större soulagement med ÖfversteLieutenants
pension och afsked hugnas, hvilken förhögning på
caractere vid afskedet i det anseende honom kunde beviljas,
at han kunnat vara Major, om han på förslaget blifvit upförd.
Hr Witting påminte, at Capitain Löwenhult först måtte
höras, om han ock härmed är nögd.
Och som en och annan af R. o. A. förklarade, at i anseende
til sin krops sjukliga tilstånd, Hr Löwenhult härmed
lärer vara nögd, men at han icke dess mindre först bör höras,
frågande
Hr Landtm, om i fall Capitain Löwenhult finner sig dermed
nögd, R. o. A. bifalla det, som förestält blifvit, så väl
angående Öfverst-Lieutenants afskedet och pensionen för Capitainen
Löwenhult, som Öfversten Lodes befriande för tiltal,
samt at i Resolutionen införes skälet, hvarföre en grads högre
afsked, än tiensten som Löwenhult sidst innehaft, föreslås;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det påmintes, at som pensioner skola vara olika, så voro
bäst at summan determinerades, och at densamma til 200 dal.
smt årligen utsattes;
Hvartil, uppå Hr Landtm:ns giorde frågan, af R. o. A.
likaledes samtycktes.
Capitain Löwenhult inkom och sade sig vara underrättad
om det gunstiga slut, som R. o. A. i anseende til honom tagit,
hvarmed han förklarade sig nögd och aflade derföre sin ödmiuka
tacksägelse.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken skrefs på Secreta
Deputationens Betänkande:
Resol.: Aldenstund Capitain Ljöwenhult för R. o. A. förklarat
sig nögd, örn han med afsked och pension blefvo hugnad;
altså funno R. o. A. det bemälde Capitain, hvilken länge, trogit
och väl tient riket, samt nu befinner sig vid aftagande hälsa,
i anseende til dess långlige tappre och trogne tienster hos
K. Maj:t, efter den förhögning af caracter han kunnat vid afskedet
åtniuta, så framt han vid Majors-förslaget ej kommit at
förbigås, til Öfverst-Lieutenants afsked och 200 dal. smts årlig
pension i underdånighet må anmälas; samt at derjemte Hr
Öfversten Lode, hvilken länge och med distinction tient och
altid haft vitsord af en redelig och desinteresserad man, för alt
tiltal i anseende til det uprättade förslaget befrias.
Militära befordringar. Fardag.
337
Det discourerades härvid, at som af det nu upläste Betänkandet
klarligen är at se, hvad inconvenients Öfverstarne
och Chefferne äro underkastade vid förslagers uprättande til
Majors-beställningar, aldenstund de å ena sidan böra anse, at
tourén bör följas, och å den andra, at til denna syssla fordras
de krafter, den krops-hälsa och de egenskaper, som hos de
äldre i tourén, fäst de eljest kunna vara käcke, brafve och
välförtiente officerare, ej altid finnes, hvarföre ock högstsalig
Konung Carl XII i anseende til sådane omständigheter ofta
giordt en yngre Capitain til Major, men vid Öfverst-Lieutenantsvacancen
låtit den äldre Capitainen niuta sin förra tour til
godo, men häruppå ej voro någon viss lag, så voro väl, til
förekommande af al ovisshet härutinnan, at en viss lag til
ständig efterlefnad kunde fastställas, samt at detta ärendet af
Stora Secreta Deputationen togos i öfvervägande, hvilken med
sine tankar härom til Riksens Ständer kunde inkomma, varandes
jemväl samma beskaffenhet med Regiments-Quarteremästaretjensten.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
vann detta bifall, och kommer et Extractum Protocolli til
Stånden härom at utfärdas.
Uplästes General-Majorens och Landshöfdingens Frih. Axel
Roos Memorial, med hemställande huru han sig förhålla skal
med fardag emot dem, som komma at afträda ladugården, som
Landshöfdingen i Elfsborgs län är anslagen, emedan R. o. A.
förklarat dödsfall, afsked och avancement för upsägning, och
han således nu kommer til Hr Öfversten Tungelfelt at afträda
Öfverste-bostället vid Bohusläns Dragoner.
Det discourerades, at som den generale frågan om rätt
upsägning af boställen, af R. o. A. är afgiord, så hörer denne
specielle ej hit, utan om man änteligen vill lemna General
Majoren
Roos något svar på den samma, så kunde på des
Memorial skrifvas, at Hr General-Majoren och Landshöfdingen
har at rätta sig efter lag och förordningar.
Som uppå Hr Landtm:ns giorde fråga, detta bifölls af
R. o. A.;
altså skrefs uppå Frih. Axel Roos Memorial förbemälte
Resolution.
Uppå Gref Axel R. Sparres och fleres af R. o. A. föreställning,
fants godt, at uti nästa plenum R. o. A:ns Allmänna
Besvär på denne Riksdag skola företagas.
Adelns Protokoll 1740—1741. 22
338 (Maj 29.) Kommissariat. Figeholms köping.
I anledning af Hr Ekestubbes giorde påminnelse om slut
uppå R. o. A:ns i Finland anförde besvär emot Coniinissariatet
derstädes, sade
Hr Landtm., at det skal efterfrågas, om icke detta
ärendet är i Secreta Utskottet anhängigt; i annor händelse och
der det voro hos Stånden, skal derom påminnas i det Ståndet,
der saken nu kan ligga oafgiord.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputations
Betänkande öfver Riksdags-Fullmäktigens ifrån Calmar, Borgmästaren
Bengt Beckmarks samt Riksdags-Fullmäktigens ifrån
Westerviks stad, Borgmästaren Knut Månsson Eneroths hvar
för sig ingifne Memorialer, angående Figeholms köpings nyttjande;
hvaröfver Deputation, sedan den noga öfvervägat hvad af Calmare
och Westerviks städer blifvit andragit, och K. CoinmerceCollegium
med des utlåtande deröfver inkommit, stadnat i de
tankar, at Calmare och Westerviks städer böra hädanefter och
alt framgent hafva frihet at jemte och tillika med hvarannan
nyttja denne köping och lastageplats Figeholm, samt til Riksens
Ständers förordnande hemstält, at hvilkendera af desse tvänne
städer hädanefter, antingen hos H. K. Majit eller Riksens Ständer
och K. Collegier, om denna Figeholms köping inkommer med besvär
och derigenom uprifver eller ställer saken in quaestione och
söker ändring, bör vara förfallen til 1000 dal. smts plikt, hvilken
summa utan upskof til Spinnhuset der i länet kommer at anslås.
Det anmältes, at Calmare och Westerviks städer ingifvit
hvar sitt Memorial i denna saken; men som härtil svarades,
at på förre så väl som på denne Riksdagen, desse städer i
Deputationen andragit alla de documenter och skäl de hafva
för sig, hvilke alle i Deputation äro uptagne och skärskådade,
samt begge desse städer således redan öfverflödigt hörde, så
voro det allenast en fåfäng utdrägt af tiden desse Memorialer
nu at upläsa; dessutan voro i Betänkandet alt så omständeligen
anfört samt Deputationens yttrande så billigt och väl grundat,
saken jemväl på förre Riksdagen afgiord, så at endast nu
återstodo, at Hr Landtmarskalken ville giöra frågan om detta
Camar-CEconomiae-Deputationens Betänkande bifalles.
Hr Landtm, giorde frågan
och svarades til den samma af R. o. A. med Ja.
Uplästes Protocolls-Deputationens Extractum Protocolli,
at en ny ledamot af R. o. A. i Hr Stierncrantz ställe, som är
bortrest, må utnämnas.
Om Rådsvalet. Fördubblings-båtsmänner.
Frih. Coijett påminte, at jemväl en af R. o. Arns Deputerade
til Rådsvahlet är bortrest, nemligen Frih. G. Leijonhufvud,
och at likaledes en annan i des ställe bör väljas,
emedan uti antalet af 24, som Regeringsformen föreskrifver
vid förrättandet af Rådsvahlet, ej någon bör fattas.
Hr Landtm, förmälde, at vid sidsta sammankomsten
R. o. A. stadnat i det slut, at Rådsvahlet på den förste påföljande
plenidag skulle gå för sig, men som Borgareståndet än
samma dag, innan R. o. A. skilts åt, genom en Deputation
förklarat Ståndets mening vara, at med Rådsvahlet til Riksdagens
slut kunde upskiutas, så hade härmed måst hafvas
anstånd, til des de i Rådsvahlet deltagande Stånden om tiden
sig förenat.
Efter något discourerande härom stadnade R. o. A. i det
slut, at som på förleden Riksdag Riksens Ständer faststält,
at de ledige Råds-embeten straxt vid Riksdagens början böra
besättjas, hvilket jemväl på denne Riksdagen skedt, och nu
under varande Riksdag tvänne Råds-embeten blifvit ledige,
hvilke, i förmågo af samma skäl, som föranlåtit Riksens Ständer
at fastställa ofvanbemälde lag, ej längre böra lemnäs obesatte,
altså komma igenom Extractum Protocolli de öfrige begge i
Rådsvahlet deltagande Stånden at anmodas, det de med R. o. A.
sig således ville förena, at deras til Rådsvahlet Deputerade
nästa plenidag efter vanligheten i Secreta Deputations-rumet
med R. o. Arns Deputerade sammanträda, på det efter förrättat
vahl Rådsförslagen, det ena först och sedan det andra, efter det
på förre Riksdagen brukade sättet, K. Majit til nådigt utväljande
i sittjande Råd måge kunna föredragas.
Herrar Electorerne anbefaltes at välja en ny Deputerad til
Rådsvahlet uti Frih. G. Leijonhufvuds och en ny ledamot
uti Protocolls-Deputationen i Hr Stierncrantz ställe.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli
af den 25 Maii, hvarutinnan tilkännagifves, at som manskapet
af det ständiga Båtsmanshållet är nu mera så nära
användt til besättningen på de redan til siö-expeditionen utrustade
skeppsgalerer och fartyg, at til flere fartygs utredande
samt de månge arbeten vid skepsvärfven fast ringa tilgång
finnes, och för de redan faststälte mått til rikets försvar och
säkerhet nödigt är at man tidigt är betänkt på vidare författningar
äfven til siöss; så kan ej undgås, at fördubblingsbåtsmännerne
måge innan kort och så fort möijeligit är up
-
340 (Maj 29.) Konsumtions-accis. Gyllencrona.
rättas, jemväl ock Ammiralitets-Collegium antydas at upbiuda
enrollerings-manskapet, varandes jemväl nödigt, at det hemmavarande
manskapet af Calmare och Cronobergs regimenter
commenderas at gå til arbete vid värfvet i Carlscrona; vid
hvilket alt Stora Secreta Deputationen skal söka at lämpa
verkställigheten efter omständigheterne.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
nödvändigheten af en consumtions-accis, jemte det bifogade
projectet til en Förordning härom, som ock den nya
projecterade Taxan til consumtions-accisen.
Projectet til Förordningen bifölls af R. o. A.
Vid sielfva Taxan påminte Gref A. R. Sparre, at hvad
det poudresåcker angår, som vid svenska såckerbruken til
raffinerande upbrukas, och således vid det tiifället kan och bör
anses såsom en rudemateria för våre manufacturer och ej för
någon til öfverflöd tienande vahra, så bör det i denna Taxa
så mycket mindre med accis beläggas, som sådant länder R. o. A.
sielfve til last.
Men bärtil svarades, at som den egentelige rudematerien
för våre sockerbruk är mascovaden, och poudresåckret redan en
half manufacturerad vahra, så kan den för consumtions-accisen
ej befrias.
I öfrigit stadnade R. o. A. öfver consumtions-accis-taxan,
i anledning af de dervid giorde påminnelser, i följande slut,
som skrefs på sielfva documentet:
Resö].: Bifölls, undantagandes den utsatte consumtions
accisen
på bränviner, liqueurer och viner, hvaröfver R. o. A.
framdeles sig vilja yttra; så fants ock nödigt til al irrings
förekommande, at vid denne taxa den varning blifver tryckt,
det oaktat på de til införsel förbudne vahror consumtionsaccis
finnes utsatt, samme vahror icke dess mindre, undantagande
för privilegierade personer, til införsel förbudne blifva.
Hr Landtm, sade sig vara anmodad hos R. o. A. at anmäla,
det Hof-Camereraren Joli. Gabr. Gyllencrona den 19
Maii med döden aflidit, som varit den sidste mansperson af
famillen; och som framlidne Hr Gyllencrona vid Riksdagens
början och alt sedan varit sjuk, så hade dess Fullmäktig vid
Riksdagen varit Capitainen vid Amiralitetet Jöran Wallrave,
hvilken nu är utcommenderad med galleijorne.
Uplästes ånyo Borgare-Ståndets Extractum Protocolli af
den 29 April, hvilket den 19 Maii R. o. A. blifvit föredragit
Borgm. Herkepsei förgripliga utlåtelser.
och hvars innehåld i samma dags Protocoll anfört finnes, angående
Borgmästarens i Upsala Herkepcei förgripelige utlåtelser
om de ärender, som vid Riksdagen varit före, med mera; förklarändes
Ståndet sig hafva uteslutit bemälde Borgmästare så
väl utur Ståndet som utur alle Deputationer, til des saken är
utförd och han gittat visa sin oskuld, med hemställande i hvad
foro, antingen i någon Commission eller Håfrätten, målet, hvilket
rörer Riksens Ständer, skal uptagas.
Frih. Coijett anförde härvid af hvad farlig påfölgd det
skulle vara, om Riksens Ständers giöromål, deras författningar
och beslut så oförsynt och utan näpst och straff skulle få
påtalas och belackas; ty som under en souverain Herre det är
det största brott honom och des befalningar at vanvörda, så är
ock hos frie nationer ingen ting straffbarare, än at sättja sig
emot och missfirma de beslut, som i följe af regeringssättet
blifvit tagne; at nu på publique ställen yttra sig med förakt
om Ständer och deras giöromål, hvad kan sådant annat förorsaka
än misstroende til ärligit folk, som efter ed och samvete
arbeta på det almänna bästa, dem högeligen bedröfva, och
hvad som farligare är, upväcka inbördes oro och en rebellion
i riket; fördenskull voro ingenting rättvisare och nödigare än
at dylika förgripelser på det alfvarligaste näpste och straffade
blifva.
Hr Palmstierna sade, at Borgmästaren Herkepceus sielf
anstält förhör i denna sin egen sak, och hvad eliest de brott
och förgripelser angå, som ske emot Riksens Ständer, så böra
de af Ständer sielfve igenom dertil förordnade Commissioner
uptagas, skärskådas och afdömas, aldenstund ej allenast deras
beskaffenhet sådant fordrar, utan ock på det de under Ständernes
sammanvaro måge komma til behörigt slut, hafvandes
man exempel huru långsamt det tilgår när sådane mål til de
vanlige fora hänvisas, af de i Håf-, General-, Krigs- och
Leuterations-Rätten samt Cantzlie-Collegio än oafgiorde mål,
om hvilka, at de skyndesamt och innan Ständerne skiljas åt
måge bringas til slut, redan en underdånig föreställning upgådt.
Frih. Coijett hemstälte, om icke Borgmästarens Herkepcei
sak af Justitise-Deputationen kunde uptagas och der straxt
afgiöras; det voro ganska beklageligit, at folk resa omkring
landet och som värre är jemväl Ridders- och Adelsmän, hvilke
på gästgifvaregårdar och i öpne samqväm med illvilja tala om
Ständer och deras giöromål vid Riksdagen; sådane, när de
342 (Maj 29.) Borgmästaren Herkepaus.
öfvertygas, böra aldrig skonas, utan androm til varning alfvarligen
straffas.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at sorn här är et crimen
laesae, så bör det ock med rätta ögon anses ock af Riksens
Ständer utan upskof beifras, på det missbruk i så höga och
granlaga saker sig ej må inrita och eländige karlar sig fördrista
at utan vördnad och försyn tadla Ständer och deras
giöromål; sakens uptagande af Justitiae-Deputationen låto ej
väl giöra sig, ty vid sådane mål bör en Actor vara och domareeden
af vederbörande afläggas; voro altså bäst at en Ständers
Commission förordnas, hvars ledamöter af vårt Stånd Electorerne
utvälja, hvilken ofördröjeligen förfogar sig til orteu,
aldenstund både vittnens afhörande och andra omständigheter
sådant fordra, och der, efter aflagd domare-ed, saken uptager
och skärskådar samt med project til domen hos Riksens
Ständer inkommer.
Sedan något ytterligare blifvit discourerat, frågade Hr
Landtm, om i anseende til de anförde skäl och på sätt, som
föreslagit är, en Ständers Commission til orten kommer at afgå;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Advocat-Fiscalen i Svea Häf-Rätt Hr Flach berättade,
at til underdånigt följe af K. Maj:ts til Håfrätten ankomne
nådige bref, hvarvid Hr Justitise-Cantzlerens utlåtelse, så väl
som Fiscalens skrift i Upsala och det lofliga Borgare-Ståndets
Extractum Protocolli varit bifogade, och uppå Hr JustitiajCantzlerns
begäran, at ransakningen in loco må föregå, innan
quaestionen om foro afgiöres, hade Kongl. Svea Håfrätt redan
beordrat Häradshöfdingen Scheffer at med associerade bisittjare
en sådan undersökning i orten förrätta.
Som R. o. A. redan förklarat, at denna saken af en Ständers
Commission bör uptagas, altså och på det denne af Håfrätten
anbefalte undersökning, hvilken således är öfverflödig,
ej må begynnas, och för bästa expedientet- härtil ansågs, at
ingen Actor förordnas, ty fants godt at Hr Justitiae-Cantzlern
anmodas, at ej förordna någon Actor til Upsala, och åtog sig
Hr Flach at härom avertera Hr Justitite-Cantzlern.
Det påmintes, at Commissionens ledamöter sielfve måge
utse sig en Actor;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Upsattes följande Extractum Protocolli, hvilket, sedan det
för R. o. A. var upläst, bifölls, så lydande:
Borgm. Herkepaus. Armeens beklädnad. 343
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 29
Maii 1741.
S. D. Uplästes det lofliga Borgare-Ståndets Extractum
Protocolli, angående Borgmästarens i Upsala Herkepcei på
alman Rådstugu fälte utlåtelser om de ärender, som vid Riksdagen
förevarit, och hvarmed han skal rördt Riksens Ständer
och i synnerhet det vördige Prästeståndet samt någre des
ledamöter i Upsala stift; och som R. o. A. funno de förgripelser,
hvilke under varande Riksdag af en Herredagsman
emot Riksens Ständer begås, ej vid något vanligit forum, utan
af en Riksens Ständers Commission böra uptagas, ransakas
och afdömas; altså stadnade R. o. A. i det slut, at en Commission
af ledamöter af alle 4 Stånden, beståendes af 4 af
R. o. A. och tvänne af hvartdera af de öfrige 3 respective
Stånden, förordnas, jemte en Actor, som ledamöterne sielfve
utse; hvilken Commission ofördröjeligen til Upsala sig förfogar
och efter aflagd domare-ed saken uptager, skärskådar och med
project til domen hos Riksens Ständer inkommer, samt at
således den af Svea Håfrätt förordnade undersökningen må
afstadna. Hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående 54 § Krigs-befehlets vid denne Riksdag
ingifne besvär, samt Hr Baron och Feltmarskalken Hamiltons
til Riksens Ständer ingifne Memorial, angåeude inrättningen
med arméens beklädning, hvaröfver Deputation följande project
til Riksens Ständers approbation hemstält:
l:o. At vid armeens beklädning Krigs-Collegium besörjer
alt hvad bemälde K. Collegio enligit dess Instruction af den
16 Oktober 1723 åligger;
2:o. At Cheferne nu som förr skedt, ett år förut böra
beställa och contrahera om beklädningen och så tidigt i K.
Krigs-Collegio derom reqvirera, at lefveranten niuter förbemälte
termin;
3:o. Böra profmonderingarne i K. Krigs-Collegio upvisas
och gillas, och hvar Ofverste för sitt regimente besörja, at
vederbörande Collegier så tidigt utassignera halfva beklädningssumman,
at den vid contractets underskrift til fabriqueuren kan
utbetalas i banco-zedlar eller contante penningar, men ej med
assignationer och anvisningar på orterne, och den andra hälften
när godset är färdigt. Klädet och boijet bör hallas, och en
344 (Maj 29.) Armeens beklädnad.
Regiments-officerare med K. Krigs-Collegii deputerade besiktiga
och stämpla de förfärdigade monderingarne och tilhörige persedlar
efter K. Krigs-Collegii Instructions 3:dje §:s 11 :te punct;
4:o. Vid de värfvade regimenter, som hvart 3:dje år beklädas,
utlefvereras klädet och boijet in natura med tilhörande
små persedlar och arbetspenningar af Cheferne til Capitainerne,
som låta monderingarne förfärdiga. Monderingarne för de indelte
regimenter låter Öfversten antingen hos fabriqueuren eller
någon annan efter beqvämlighet förfärdiga;
5:o. Fabriqueuren, hos hvilken klädet och boijet beställes,
betalar för omkostnaden dervid til Chefen 5 procent och
Regiments-Qvarteremästaren 1 procent af contractets summa.
Ingen Chef må mera fordra eller emottaga, ej eller måge
fabriqueurer mera gifva, eller söka genom högre anbud at til
sig draga en annan fabriqueurs lefverantz vid vite af 1000 dal.
sint. Manufactur-Contoiret, Krigs- och Commerce-Collegiernes
Deputerade öfverlägga årligen om priset på commiss-godset;
dock måge manufacturisterne ej uppehållas, och vid prisets
utsättjande komma alla vid commissgods-tilvärkningar och lefverantzerne
följande gravationer at considereras och beräknas;
6:o. Manufactur-Contoiret författar, sedan K. Krigs-Collegium
i tid låtit veta, hvilka regimenter skola beklädas, repartition
verken emellan; efter denna repartition, som af K. Maj:t
fastställes och Krigs-Collegio til efterrättelse tilsändes, komma
Cheferne at contrahera med de manufacturister, på hvilka hvart
och et regimentes beklädning blifvit reparterad, och manufacturisterne
tilhållas af Manufactur-Contoiret at lefverera godt
och försvarligit gods efter profven;
7:o. Om lefveranten genom dödsfall eller andre förändringar
i dess beställnings fullgiörande hindras, utnämner
Manufactur-Contoiret hos K. Majit hvilken af manufacturisterne
är berättigad til lefverantz i den bristandes ställe.
Äfven ock tillåtes, med Manufactur-Contoirets och Regi
ments-Chefens
bifall, den ena fabriqueuren accordera med en
annan om participation uti, eller ock afstående af någon tilslagen
lefverantz.
Sidst förmäler Deputation, at den förening, som är emellan
cronan och Rusthållarne, och förra derom af K. Majit faststälte
författningar härigenom ej rubbas; dock tillåtes Rusthållarne
intet sämre kläde til monderingen beställa, än til det
priset K. Majit och cronan sielf utsätter och betalar, men väl
Oafgjorda måls påskyndande.
345
måge de beställa bättre och finare kläde af inrikes tilvärkning,
efter Manufactur-Contoirets repartition, som dem ock är obetagit
at efter åberopade förening genom vederbörande om deras
beklädningar föranstalta.
Betänkandet bifölls af R. o. A. allenast at på det stället, derest
de värfvade regimenter nämnas, K. Drabanterne jemväl införas.
Som härvid påmintes, i fall denne författning af Ständerne
bifalles, at K. Guardiet, hvars beklädning ej ännu är uttagen,
bör niuta samma douceur, som här alle öfrige regimenter tillägges;
altså fants af R. o. A. godt at med detta Betänkandet
och Resolutionens afsändande til de andre Stånden innehålles,
til dess R. o. A. härom närmare fådt öfverlägga.
Af Hr Palmstierna och åtskillige flere af R. o. A. påmintes
än ytterligare, at de i K. Cantzlie-Collegio och flere
Rätter anhängige målen, om hvilka Ständerne förklarat sin
åstundan at se dem under sin sammanvaro til slut bragte,
ännu til en del voro oafgiorde; hvarjemte hemstältes, om icke
hos K. Majit i underdånighet må anhållas om K. Majits ytterligare
nådige ordres til vederbörande härom, samt at Riksens
Ständer lemnäs del af de härutinnan utfallne och under deras
sammanvaro utfallande domar, och emedlertid med bemälde
domars verkställande hafvas anstånd.
Och som, efter något discourerande, uppå Hr Landtmms
härom giorde fråga,
detta vann bifall;
Altså upsattes följande Extractum Protocolli, hvilket för
R. o. A. uplästes och bifölls:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 29
Maii 1741.
Såsom R. o. A. förnummit en del af de mål, om hvilke
Riksens Ständer under den 24 sidstledne April hos K. Majit
i underdånighet anhållit, at de af vederbörande domstolar med
et fordersamt slut måge afhulpne blifva, skola med dom vara
afgiorde, men en del ännu återstå; altså funno R. o. A. nödigt
de öfrige respective Stånden vänligen at anmoda, om icke hos
K. Majit i underdånighet kunde anhållas om ytterligare ordres
til vederbörande, at de oafgiorde målen med skyndesamt slut
måge afhielpas, samt at Riksens Ständer af de redan fäldte
och hädanefter under Riksens Ständers sammanvaro fallande
domar må lemnäs del, och emedlertid med bemälde domars
värkställande hafva anstånd. Actum ut supra.
346 (Maj 29.) Kapt. Löwenhult. Frih. Hamilton.
Utnämdes en Deputation af 6 personer, hvilken fick i befallning
at gå til de andre Stånden och der afgifva desse tvänne
i dag utfärdade Extracta Protocolli; samt tillika berätta, i
hvad slut R. o. A. stadnat angående Capitain Löwenhult,
och det ärendet recommendera, jemväl ock påminna om slut
angående R. o. A:ns i Finland Besvär emot Krigs-Commissariatet
derstädes, samt uti General-Majorens och Landshöfdingens
Stahls sak.
Uplästes Secreta Utskottets utdrag utur Protocollet af
den 20 Maii sidstledne, derutinnan Secrete Utskottet dertil
styrker, at Baron Hamilton, som i främmande tienst sig väl
och berömeligen förhållit och för sin skickelighet varit af
Holstenska Regeringen anmodad at med större förmån blifva
qvar i tiensten, enligit Adelige Privilegiernes innehåld, må
blifva brukad i rikets tienst; och at Baron Hamilton, til at
giöra sig mera underrättad om rikets politiska interesse, må,
efter aflagd ed, tillåtas at i Cantzlie-Collegio vara tilstädes,
samt at Collegium efter inhämtad kundskap om dess skickelighet
och vid tilfälle honom på förslag til någon beskickning
som Ministre har at upföra.
Frih. Frisendorff hemstälte om detta skal vara en recommendation,
då det härutinnan ankommer på R. o. A:ns
välbehag; men i annor händelse måste han påminna, at alla
de, som skola kunna komma på Ministre-förslagen, pläga gå de
vanlige grader igenom.
Gref H. Gyllenborg sade, at Frih. Hamilton gådt graderne
igenom, i det han giordt de första stegen här i vårt
Cantzlie, och sedan i utrikes tienst värkeligen varit Minister;
i öfrigit tycktes vara billigt, at som Frih. Hamilton nu kommer
at vara inne i K. Cantzlie-Collegio til at än mera giöra sig
underrättad om rikets politiska interesse, det honom så väl
som de öfrige, hvilke hafva samma tilstånd och ej äro ledamöter,
må lemnäs en stohl at sittja på.
Hr C. G. Boi j e påminte, at de måge sittja, dock ej vid bordet.
Hr Landtm, hemstälte om det icke voro nog, at han,
såsom detta är et blott oeconomicum innom Cantzliet, talar
med Hr Riks-Rådet och Praesidenten, at så väl Frih. Hamilton
som Cantzlie-Junkrarne, när de äro i Collegio, må lemnäs at
sittja, fast ej vid bordet; frågandes i öfrigit om Secrete Utskottets
Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Klagomål mot öfversten Frih. von Schwerin. 347
Uplästes Secreta JDeputationens Betänkande angående
Expectance-Lieutenantens Carl Otto von Bornemans anförde
besvär emot Öfversten Hr Baron Schwerin om prejudice vid åtskillige
förslagers uprättande, hvaruti Deputationen, i anseende
dertil, at bemälde Lieutenant äger både til tour, ancienneté
och förtienster efter merit-listorne långt större och mera meriter,
än de, som blifvit honom föredragne, stadnat i det slut, at
Baron och Öfversten Schwerin, som tvärt emot K. Maj:ts
nådigste Bref och expresse befalning af den 24 Julii 1733
intet efter tour och meriter föreslagit Lieutenant Borneman
vid tienlige öpningar, utan oskäligen gådt honom förbi, bör ej
allena betala och ersättia bemälde Lieutenant bristen emellan
full Lieutenants lön och dess nu innehafde Lieutenants expectance-lön,
ifrån den tiden Lieutenanten Tarnowski efter Öfverstens
förslag den 4 Junii 1740 erhölt Lieutenants lön samt
indelning, och ända intill dess Lieutenant Borneman kommer
at värkeligen åtniuta Lieutenants-indelning och lön, utan at i
kraft af Regeringsformens 41 § desse Lieutenant Bornemans
besvär öfver prsejudicier och Öfverstens embetes-förseelser dervid
til Justitiae-Cancelleren remitteras, och vid hvilket tilfälle
Lieutenant Borneman, om honom så godt synes, kan sitt fordrade
skadestånd och ersättning angifva och söka, samt JustitiasCancelleren
vid nästa Riksens Ständers sammankomst och Riksdag
berätta Riksens Ständer förloppet af des embetes giöromål
härutinnan.
Hr Wolfelt påminte, at innan Ständerne härvid lägga
handen, Öfversten Schwerin bör höras.
Härtil svarades, at sådant redan skedt, och at Öfverstens
inkomue förklaring i Betänkandet är anfört.
Som Gref Liewen erindrade, at en äfven lika sak, angående
en Regiments-Ovarteremästare, som vid samma regimente
klagat öfver praejudice ifrån Secreta Deputationen, lärer vara
inkommen, altså
Uplästes Secreta Deputationens Betänkande angående Regiments-Qvarteremästaren
Sven Aspegrens öfverklagade praejudice
emot Hr Baron och Öfversten von Schicerin, hvaruti förmäles,
det Öfversten Schicerin vid förslagers uprättande bemälde Q,varteremästare
Aspegren intet efter des tour, meriter och skickelighet
föreslagit, finnandes Deputationen, i anledning af 41 §
uti Regeringsformen, detta mål och Aspegrens anförde besvär
böra til Justitiae-Cantzlern förvisas, som lärer så väl härutinnan,
348 (Maj 29.) Klagomål mot öfversten frih. von Schwerin.
sorn ock at Öfverste Schwerin vid förslagets uprättande den
5 Junii 1740 efter framlidne Majoren Aminoff, gådt förbi den
vid regimentet enda stånde Majoren von Carnal med expectance-lön,
och föreslagit von Schwardzer såsom yngre både
med Öfverste-Lieutenants-caracter och Capitains-indelning, förfara
efter dess embetes instruction.
Det discourerades härvid, at så framt Betänkandet om
Borneman skulle bifallas, och han således vid först förefallande
öpning komma til Lieutenants lön, så skulle Aspegren, hvilken
redan är Regiments-Qvarteremästare, men än ingen Lieutenants
lön innehafver, komma at lida, och af Borneman, för hvilken
han i anseende til sin fullmakt och caractere har företrädet,
blifva prejudicerad.
Härtil svarades, at som Aspegren genom Bornemans befordran
til Lieutenants lön ej mister sin tour, ty den behåller
han lika fullt för Borneman, så är saken bäst hulpen, om
Betänkandet angående Borneman, så väl som Betänkandet
angående Aspegren bifalles, med den tilläggning vid det senare,
at Regiments-Qvarteremästaren Aspegren, sedan saken är bragt
til slut och han då befinnes utan skäl vara förbigången, kommer
at vid förefallande öpning niuta sin tour til goda.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
bifölls detta af R. o. A.
Och skrefs på Betänkandet angående Borneman, at det
blifvit bifallit;
Och på Betänkandet angående Aspegren följande Resolution
:
Bifölls: Kommandes Regiments-Qvarteremästaren Aspegren,
sedan saken är bragt til slut och han då befinnes utan
skäl vara förbigången, at vid förefallande öpning niuta sin tour
til goda.
Frih. C. W. Cederhielm kom med Deputationen, som
varit hos de andre Stånden, tilbaka och berättade, at Deputationen
efterkommit des undfångne befallning, så väl i anseende
til de medgifne tvänne Extracta Protocolli, som angående
Capitain Löwenhult, R. o. A:ns ifrån Finland Besvär emot
Commissariatet derstädes, som ock General-Majoren och Landshöfdingens
Frih. Stahls sak; angående Besvären emot Finska
Commissariatet, så voro det ärendet af Borgareståndet och
Bondeståndet redan afgiordt; angående Borgmästaren Herhepcei
sak hade Stånden lofvat at utan drögsmål sig utlåta; i öfrigit
Brott mot utskeppningsförbud i Finland.
hade Borgareståndet påmint om någre af dem til R. o. A. ingifne
Protocolls-Extracters benägna och skyndesamma af
giörande.
Frih. C. O. Hamilton framträdde och aflade hos R. o. A.
en ödmiuk tacksägelse för den emot honom vijste ynnest.
Uplästes Extract af Råds-Protocollet af 27 innevarande
Maii, innehållandes, at som H. K. Majit af Utrednings-Commissionens
underdåniga skrifvelse, daterat den 26 Maii, förnummit
huruledes General-Lieutenanten Baron Buddenbrock
anmält, det Borgerskapet så väl som en del ståndspersoner
jemte Almogen i Finland skola hit öfversända hvarjehanda af
de til utskepning fcirbudne varor, i synnerhet mjöl och kiött,
med hemställande om icke til förekommande häraf den författning
kunde göras, at berörde varor vid ankomsten til Vaxholmen
måtte blifva anhåldne och confiscerade. Och som K.
Maj:t funnit af ofvan anförde skrifvelse, at åtskillige victualieperzedlar
skola tvärt emot K. Majits förbud blifva utpractiserade,
så har väl K. Majit varit i nåder sinnad genom en
Förordning af trycket at stadga, det eho, som således hemligen
och utan Krigs-Commissariatets tilstånd, befinnes från
Finland, Osterbottn såsom tilförene undantagit, utföra någre
förbudne victualier, skal vara desamma förlustig och bemälde
vahror confiscation underkastade; dock har K. Majit velat förut
i nåder häröfver inhämta Riksens Ständers yttrande och samtycke.
Detta Extract utur Råds-Protocollet remitterades til Secrete
Utskottet.
Och som Hr Hestsko och Hr Riddercrantz påminte, at
som å ena sidan ingen af invånarne i Storfurstendömet Finland
lärer undandraga sig at der til armeens behof sälja sine vahror,
när de skäligen blifva betalte, så voro det ock ömt och granlaga,
om i fall de ej til skäligit pris blifva betalte, eller och
Commissariatet dem ej behöfde, det skulle vara förbudit at
dem hit til Sverige öfverföra, eller om en taxa skulle vara
giord, som det vill förliuda, med hvilken ägaren ej kunde finna
sin räkning.
Hr Landtm, förmälte sig vara obekant, at någon taxa
blifvit giord, och [hemstälde] om icke Hr Capitain Riddercrantz
och de af R. o. A. från Finland, som något hafva at påminna,
til Secreta Utskottet, dit saken blifvit remitterad, med sine
350 (Maj 29.) Herkepaus. Armeens beklädnad.
påminnelser kunde inkomma, kunnandes saken sedan komma
til plena igen;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
R. o. A. skildes åt.
Den 1 Junii.
R. o. A. samlades klåckan half tolf.
Hr Landtm, äskade liud och förmälte orsaken, hvarföre
R. o. A. i dag blifvit sammankallade, vara den, at de öfrige
Stånden måge kunna uttala sig angående Borgmästarens Herkepcei
sak, på det i fall de jemväl skulle stadna i det slut, at
en Ständers Commission härom bör förordnas, sådant snart må
kunna verkställas och Riksdagen derigenom ej utdragas, jemväl
ock R. o. A., så väl som de öfrige Stånden, ännu i dag
hafva tid at låta välja sine ledamöter til samma Commission;
Och som det fants godt, at någon til de andre Stånden
afgår och påminner angående förbemälte ärende, altså af
skickades
til den ändan Riddarhus-Camereraren Treffenhielm
til Stånden.
Det påmintes, at sidst blifvit faststäldt, det Manufacturoch
Handels-Deputationens Betänkande angående regimenternes
beklädande, hvilket R. o. A. då bifallit, til de andre Stånden
ej skulle afsändas, innan hos R. o. A. närmare blifvit öfverlagd
på hvad sätt K. Guardiet, hvars mondering sedan sidsta
Riksdag, efter den då giorde Förordningen, at klädet skulle
tagas utur K. Krigs-Collegii hand, bestäld blifvit, men lefverantzen
af beklädningen ännu ej skedt, ej må komma at mista
den douceur, som alle de öfrige regimenter, för än samma Förordning
utkom, altid niutit och härefter komma at niuta.
Det discourerades härom och förestältes, at det ej voro
billigt, om K. Guardiet skulle vara det endaste regimentet, som
igenom den på sidsta Riksdagen giorde författningen med beklädningen,
skulle komma at lida; frågan voro allenast hvar
medlen til de 6 procent af beklädnings-summan skulle tagas,
emedan manufacturisten, som af K. Krigs-Collegio, efter det
betingade priset, hvilket i det nogaste blifvit utsatt, redan lärer
hafva niutit sin betalning, desse 6 procent utan sin stora känning
ej skulle kunna återbära; hvarföre ingen annan utväg
lärer vara, än at af publico, som af de efter al möjelighet utsatte
lindrige prisen haft fördelen, desse medel utbetalas; emed
-
Heckeberga sätesgård.
351
lertid voro bäst, at Manufactur- och Handels-Deputationens
vid sidsta sammankomsten af R. o. A. bifallne Betänkande
genom en Deputation af 12 personer hos de andre Stånden
blefvo anmält och at sedan, hvad Guardiet angår, et serskilt
Extractum Protocolli, som innehöllo en tienlig föreställning
ifrån R. o. A. til de andre Stånden, blefvo afskickad, enär
Stånden bifallit detta Manufactur- och Handels-Deputations
Betänkande, hvarmed Deputationen nu afgår.
Uppå Hr Landt.m:ns giorde frågan
bifölls detta af R. o. A.;
Och afgick med förbemälde Manufactur- och HandelsDeputationens
Betänkande til de andre Stånden en Deputation
ifrån R. o. A. bestående af 12 personer. Gref Posses
fullmäktig, Frih. Mauritz Posse, förde ordet.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande,
angående så väl Revisions-Secreterarens Silfverschölds ansökning
om cronotiondens återvinnande af Generups sochn til
Heckeberga sätesgård, som flere i dylika mål inkommande ansökningar,
hvaruti, sedan anfört blifvit, hvad Revisions-Secreteraren
til bestyrkande af sin påstådde rättighet sig åberopat
samt hvad K. Maj:t i anledning af Camar-Collegii underdåniga
Betänkande häröfver i nåder resolverat, Deputationen stadnat
i det slut, at som för Revisions-Secreteraren Silfverschöld aldeles
lika skäl och omständigheter äro vid des ansökning, som
possessorerne af Bollerups gods i Skåne vid sidsta Riksdag
för sig andragit, då cronotionden vid Bollerups kyrka deni blef
tilerkänd; så lärer äfven Revisions-Secreteraren uppå samma
skäl uti des ansökning om cronotiondens återvinnande til des
sätesgård Heckeberga villfaras; dock at hvad i så måtto beviljat
blifver, icke anses för en almän lag, utan at hvart mål
af dylik beskaffenhet hos K. Majit anmäles och, sedan CamarCollegium
theröfver behörigen undersökt, saken tå lemnäs til
Riksens Ständers egit afgiörande.
Hr Landtm, frågade om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron påminte, at denna Resolution, som nu tages,
ej bör sträcka sig til den förflutna tiden.
Härtil svarades at sådant förstår sig af sig sjelft.
Uplästes följande tvänne Extracta Protocolli, hvilke i
följe af R. o. A:ns vid senaste sammankomst fattade slut, upsatte
blifvit, och biföllos.
352 (Juni 1.) Milit, befordringar. Om Rådsvalet. Duell.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 29
Maii 1741.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande, huruledes Majorsoch
Regiments-Qvarteremästare-beställningarne äro af den beskaffenhet
och fordra sådane egenskaper samt den hälsa och
kropskrafter, at om samma beställningar rätt skola blifva skötte,
vid förslagers uprättande tourén ej altid kan följas, hvarföre
ock af högstsahlig Konung Carl XII ofta yngre Capitainer
blifvit giorde til Majorer, men vid Öfverst-Lieutenants-vacancen
den förbigångne, äldre Capitainen framför den för honom
avancerade Majoren blifvit ihogkommen; och funno R. o. A.
nödigt, at Stora Secreta Deputationen detta ärendet tager i
öfvervägande samt med dess tankar härom til Riksens Ständer
inkommer, på det någon viss lag til ständig efterlefnad
må kunna häröfver fastställas; hvilket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 29
Maii 1741.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande, huruledes, i följe
af Riksens Ständers vid förleden Riksdag fattade slut, de vid
Riksdagens början ledige Råds-embeten då strax komma at.
besättjas, hvilket jemväl på denne Riksdagen skedt, och som
sedermera under Riksens Ständers nu varande sammankomst
2:ne af Riksens Herrar Råd med döden aflidit, samt i förmågo
af samma skäl, hvilke vid förra Riksdagen föranlåtit
Riksens Ständer at taga ofvanbemälde slut, R. o. A. funno,
at desse tvänne nu under Riksdagen ledige vordne Riks-Rådsembeten
ej längre böra lemnäs obesatte; altså aktades af R.
o. A. nödigt de öfrige i Rådsvahlet deltagande respective tvänne
Stånden vänligen at anmoda, det de jemväl härom sig ville
förena, så at deras til Rådsvahlet deputerade nästa plenidag
efter vanligheten i Secreta Deputationsrumet med R. o. A:ns
Deputerade måge sammanträda, på det efter förrättat vahl,
Rådsförslagen, det ena först, och sedan det andre, efter det på
förre Riksdagen af Riksens Ständer brukade sättet, K. Majit
til nådigt utväljande i sittjande Råd i underdånighet måge
kunna föredragas. Actum ut supra.
Uplästes Extract utur liåds-Protocollet, angående Lieutenant
Wedman, hvilken för duell blifvit dömd til landsflyktighet
och nu är tilbaka kommen, at han må niuta expectance-lön.
Barik-fullmäktig. Lands-staten.
353
Detta bifölls, och blef R. o. A:ns bifall skrifvet på Protocolls-Extractet,
med hvilket, uppå begäran, Hr Cedercrona
afgick til Prästeståndet.
Hr Calling och Hr 0. W. De G-eer frågade, om i anledning
af det, som af R. o. A., i anseende til fullmäktigskapet
i Banquen, för Lagman Gref Fridr. Gyllenborg blef resolverat,
han beständigt kommer at blifva R. o. A:ns Fullmäktig i
Banquen.
Hr Wennerstedt svarade, at R. o. A. pä sidsta Riksdag
faststäldt det af deras Fullmäktige i Banquen den, som längst
der sutit, skall vid hvar Riksdag entledigas och en annan i
dess ställe väljas.
Uplästes Gref H. Gyllenborgs Memorial, hvaruti vill visas
angelägenheten deraf, at en Landshöfdinge äger tilräckelig kundskap
i de stycken des embete tilhöra, men i den händelse, at
något deri saknas, skal det ostridigt vara, at många städers,
folkets, ja hela länets välgång och sällhet dependera-af LandsSecreteraren,
hvarföre Grefven förmenar, at til så angelägna
sysslor, som Lands-Secreterare så väl som Auditeurs-beställningar
vid regimenterne äro, inga andra H. K. Majit af vederbörande
måge föreslås, än de, som til desse sysslor äga en behörig
kundskap och erfarenhet; varandes härvid Grefvens mening,
at alla Landshöfdingar och Cheffer vid regimenterne ej
böra äga frihet at föreslå någon til förenämde sysslor, som
icke antingen värkeligen sitter uti någon beställning, som med
de samma häfver mycken gemenskap, eller ock af något Collegio
äger vitzord om sin skickelighet och erfarenhet uti de til sådane
sysslor hörande stycken; och böra vederbörande för desse
sine förslager vara Riksens Ständer ansvarige, i fall något
missbruk der vid voro förelupit, samt berörde förslager derföre
lemnäs til Riksens Ständers Secreta Deputations öfverseende.
I anledning häraf upkom en vidlyftig discours, hvarutinnan
å ena sidan anfördes, at detta tyckes vara något nytt, och at
Landshöfdingar och Cheffer sielfve lära vara nog måne om at
få skickelige Lands-Secreterare och Auditeurer, emedan de
sielfve af desse betienters försumelser, fel och oskickelighet
hafva at befara både förtret, besvär och ansvar, och at altså
med denna saken kunde hafvas anstånd, emedan ProtocollsDeputationen
hade jemväl något härom under arbete; å andra
sidan förestältes, at detta målet är af större angelägenhet än
Adelns Protokoll 1740—1741. 23
354 (Juni 1.) Rev.- o. Prot.-Sekreterare. Medels
det vid första påseende synes, emedan desse betiente gemenligen
söka Häradshöfdinge-embeten, hvartil fordras skickeligit
och förfarit folk, emedan de komma at döma öfver sine medborgares
lif och välfärd; at fördenskull et så angelägit ärende
på denne Riksdagen ej borde lemnäs oafgiordt; hvilket i Memorialet
med så goda skäl voro vijst, at det strax kunde bifallas,
om Hr Landtmarskalken ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade om Memorialet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli,
angående Revisions- och Protocolls-Secreterares i Rådet
föreslående af Riksens Råd hädanefter.
Som Gref G. Gyllenborg och Hr Didron påminte, at
detta är stridande emot den i Regeringsformen faststäldte methoden,
och begärte at med denna saken til en annan gång
må upskjutas;
altså fants godt, at detta Extractum Protocolli blifver på
bordet.
Frih. Mauritz Posse kom med Deputationen tilbaka och
berättade, at Stånden lofvat med första företaga och afgiöra
Betänkandet om regimenternes beklädningar.
Uplästes Utdrag af Secrete Utskottes Protocoll, hållit
den 24 April sidstledne, berörande Riks-Rädets Hr Baron Adlerfelts
Memorial, och hemställande, om icke en summa af 350,000
dal. kint, som afledne Assessoren Ahllöf til pios usus testamenterat,
kunde i Läne-Banquen på evärdelig tid intagas emot
4 7 procent årlig ränta, i så måtto, at räntan vid hvart halft
år slås til capitalet, til dess det årligen kati kasta af sig 20,157
dal. 6 öre, som skal behöfvas til testamentets fullkomliga verkställande;
jemväl om icke 50,000 dal. kint, som bemälde Assessor
Ahllöf til nödlidande officerares understöd testamenterat,
kunde på lika ränta emottagas i fall hälften af testatoris egendom
äfven til denna summan skulle finnas tilräckelig.
En dylik ansökning har ock Doctoren och Professoren
Melander å Upsala stifts vägnar giordt, om 3,000 dal. kmts
fruktbart capitals insättiande i Läne-Banquen, til oförmögne
prästmäns understöd; likaledes har Biskop Doctor Eric Benzelius
samt Domprobsten Doctor Rhy zelius, å Linköpings stifts
vägnar, anhållit, at 2:ne små carolin-capitaler för Wadstena
och Söderköpings hospitaler måtte til sine fulla summor få
stå qvar i Läne-Banquen; äfvenledes Directeurerne af Enke
-
insättande i banken. Hypotek af jern. Postväsendet. 355
cassan, at de medel, som för bemälde cassa redan influtit eller
hädanefter inflyta kunna, måtte emot vanlig afkomst i Läne
Banquen
få insättjas;
Ofver hvilka ansökningar Secreta Utskottet stadnat i de
tankar, at ofvanberörde capitaler kunna i Läne-Banquen antagas,
dock icke på högre än 3 procent ränta; men håller för
öfrigit för betänkeligit, at uti Läne-Banquens attester på sådane
capitaler expresse låta inrycka det vilkoret af evärdelig tid.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets yttrade tankar.
Uplästes Utdrag utur Secrete Utskottets Protocoll af den
2 Maii 1741, angående det at åtskillige Magistrater uti upstäderne
tagit procents afgift för alt jern, som til Banquens
säkerhet emot giordt lån blifvit pantsatt och upvägit, då den
låntagande velat derpå behörig vågattest erhålla, hvilket skall
lända både de låntagande til märkelig tunga, som ock hindra
Bergslagens upkomst, som varit ändamålet af Riksens Ständers
giorde författning vid sidsta Riksdag om sådane lån uppå jern;
varandes städernes Magistrater til sådan V« procents tagande
så mycket mindre berättigade, som de undfå dessutan ståndoch
vågpenningar för alt ankommande jern; hvarföre och emedan
Bergslagens angelägenhet härunder beror, Secrete Utskottet
funnit sig föranlåtit Riksens Ständer at hemställa, om icke
efter en viss och billig taxa ofvanberörde vågattester i upstäderne
måge betalas med 9 dal. kint, antingen den pantsatte
jernposten voro större eller mindre, och det så mycket mer,
som K. Maj:ts taxa för domare och executorer utsätter allenast
2 dal. smt för bevis och attestata, som på andre orter
komma at upvisas.
R. o. A. biföllo likaledes detta Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
Cantzlie-Rådets och Ofver-Post-Directeurens von Schantz
ingifne berättelse om Postväsendet sedan sidsta Riksdag; hvarvid
Secrete Utskottet funnit nödigt, at hos samtelige Riksens
Ständer anmäla
l:o. Hvad angår den för samtelige Postbetjente i riket
författade nya stat, med en tillökning til deras ringa löner
och expenser af 4,790 dal. smt, har Secrete Utskottet pröfvat
skäligt at styrka Riksens Ständer til samma nya Poststats
fastställande på denna Riksdag, så at betjeningens aflöning
och expenser framgent må dem efter denna stat beräknas.
356 (Juni 1.) Post-väsendet. Kanslirådet v. Schantz.
2:o. Men hvad vidkommer Cancellie-Rådet och Öfver-PostDirecteurens
von Schantz ansökning at för sig undfå 1 procent
af hela postinkomsten, på sätt som des antecessor sådant varit
beviljat; så har väl Secrete Utskottet intet nu mera än vid
1738 års Riksdag sådant kunnat bifalla; dock har Secrete Utskottet
tlierhos i anseende til Ofver-Post-Directeurens von
Schantz vijste synnerliga flit och sorgfällighet til postintäktens
förbättrande, funnit sig föranlåtit at styrka Riksens Ständer
dertil, at för den tilkommande tiden ifrån 1741 års början
honom må förunnas 4 procent af hela den summan, som postrevenuerne
ifrån och med 1738 til och med 1740 formerats,
samt för de 10,000 dal. smt, som desamma deröfver vidare
upbringas, 5 procent, och så vidare i proportion af hvarje 10,000
dal. smt, som postupbörden förökes; hvarigenom hans förbättring
på lönen förmodas snart skola upbringas til lika med hvad
hans antecessor åtniutit; hållandes Secrete Utskottet äfven före
at med Ofver-Post-Directeurens sökte lönings-förbättring för
de 3:ne sidst förflutne åren, det må förblifva vid det, som han
i förinågo af Riksens Ständers på sidsta Riksdag giorde författning
redan åtniutit.
3:o. Beträffande den af Cancellie-Rådet och Öfver-PostDirecteuren
begärte skrifvarehielp samt tillökning på expenser,
har Secrete Utskottet hållit före, at i anseende til arbetets
myckenhet honom kunde bestås de för en copist begärte 200
dal. smt, samt tillökning i expenserne 50 dal. smt på prof til
nästa Riksdag, då Riksens Ständer om nyttan häraf närmare
kunna blifva underrättade.
Sidst, hvad angår den af Post-Camereraren äfven begärte
tilökning i betjeningen til posträkenskapernes nogaste reviderande
och nagelfarande samt postinkomstens dymedelst formerande,
har Secrete Utskottet varit af den mening, at i stället
för de begärte 4 å 500 dal. smts tilökning, utom den skrifvarehielp
han nu häfver, honom kunde ifrån 1741 års början på
Post-staten dertil bestås 200 dal. smt, samt at i betraktande
af de skäl, som angående Öfver-Post-Directeurens procenter
förestälte blifvit, Camereraren kunde tilläggas 1 procentum af
hvad postinkomsten ifrån 1738 års början tiltagit, och än vidare
förkofras emot det, hvartil berörde medel förut sig bestigit;
hvilken procent och tilökning i skrifvarehielp för Camereraren
Secrete Utskottet äfven håller före kunna allenast på prof til
nästa Riksdag beviljas.
Förråd å Skeppsholmen. Kommission öfver Herkepaus. 357
Hr Didron sade sig efter Riksdagsordningen nu komma at
taga afträde, emedan detta angingo des svärfader, men at han
förut ej kunde undgå at bedja R. o. A., hvarom han jemväl
voro försäkrad, det ifall des svärfader Hr Cantzlie-Rådet von
Schantz giordt väl, han med ynnest och benägenhet må anses,
men i annor händelse, han och hvem det vara må, som giordt
illa, med näpst och straff ej förbigås, hvarpå Hr Didron afträdde.
Som inga påminnelser giordes, frågade Hr Landtm, om
Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
2 Maii, angående et partie grofva kläden af brun och grå
färg, tillika med åtskillige båtsmans-tröjor och byxor, som i
många år skola varit liggande uti et cronans på Skeppsholmen
belägit hus, och vid et visst tilfälle af någre Secrete Utskottets
ledamöter nyligen blifvit anmärkte, utan at någon vetat besked
om, när och huru de dit kommit samt hvem de tilhöra; hvarvid
Secrete Utskottet fallit på de tankar, at som ingen velat
förberörde vahror vidkännas och dem vårda, det kunde Riksens
Ständers Contoir lemnäs tilstånd dem at disponera och
för sin räkning igenom auction försälja låta, dock at til förekommande
af lurendrägeries öfvande här under, desse kläden
böra stämplas och på Hallen under Hall-Rättens inseende för
auctioneras; hemställandes derjemte Secrete Utskottet, om icke
vidare efterfrågan må ske, igenom hvars förvållande och efterlåtenhet
desse vahror blifvit i sä lång tid handlöst leinnade.
Detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifölls likaledes
af R. o. A.
Hr Didron, som nu åter var inkommen, framträdde och
sade sig på sin svärfaders Hr Cantzlie-Rådet von Schantzes
vägnar hafva den äran at hos R. o. A. aflägga en ödmiuk
tacksägelse.
Det anmältes, at R. o. A:ns Extractum Protocolli angående
en Commissions förordnande öfver Borgmästarens i Upsala
Herkepcei förgripelser, med de 3 Ståndens påskrefne bifall, voro
tilbaka kommit; och ansades altså Hrr Electorerne at i eftermiddag
träda tilsammans at utvälja 4 ledamöter af R. o. A.
til bemälde Commission samt en ny Deputerad til Rådsvahlet
och en ny ledamot uti Protocolls-Deputation.
358 (Juni 1.) Krono-restantier. Kommis, öfver Herkepaus. Val.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
tiden til praescription af crono-restantier, samt til observationers
utfärdande på cronans upbördsmän, och som i anseende
til den senare puncten en och annan af R. o. A förklarade
det vara ganska eftertänkeligit at betaga cronan emot
sine otrogne upbördsbetiente at utsöka sin rätt, enär ock sådant
först kunde yppas, varandes för Camar-Revisionen, med mindre
den samma med större betiening förstärkes, omöjeligit at på
så kort tid revidera de vidlyftiga och mångfaldige cronones årlige
räkenskaper, samt således begärdes, at detta Protocolls-Extract
må blifva på bordet; altså fants godt at det blifver på bordet.
Hvarmed R. o. A. skildes åt.
Den 2 Junii.
R. o. A. samlades klåckan half et.
Hr Landtm, äskade liud och anmälte orsaken hvarföre
Ståndens plena i dag på en liten stund samlas, nemligen på
det constitutorialet för den af Riksens Ständer öfver Borgmästaren
Herkepcei förgripelser förordnade Commissionen, hvilket
i Stora Secreta Deputationen blifvit projecterat, af Ständerne
må kunna öfverses och fastställas, och samma Commissions
ledamöter, utan tidens utdrägt, anträda resan och begynna
sitt arbete.
Bemälde Konstitutorial, hvilket i Riksens Ständers Stora
Secreta Deputation blifvit upsatt och der gillat, uplästes och
blef af R. o. A. bifallit.
Sedan upbröts och uplästes Hrr Electorernes vahl på de
til bemälte Commission af dem nämde R. o. A:ns ledamöter,
hvilke voro:
Gref Cronhielms af Hakunge fullm., Frih. Carl Wilhelm,
Cederhielm, Frih. Ankarstiernas fullm., Hr Georg Adolph
Ruthenschöld, Hr Carl Lagerberg, Hr von Christierson.
Likaledes uplästes Hrr Electorernes vahl til Deputerade
vid Rådsvahlet i Frih. G. Leijonhufwuds ställe, som är bortrest,
hvartil var utnämd Frih. Erich Germund Cederhielm.
Äfvenledes uplästes Hrr Electorernes vahl til ledamot uti
Protocolls-Deputationen uti Hr Stierncrantz ställe, som efter
betalning var afrest til Finland, hvartil var utnämd Hr Ollongrens
fullmäktig, Gref Fridrich Gyllenborg.
Ekon. profession i Upsala. Galerer.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 6
Mait, angående Handels- och Manufactur-Deputationens Betänkande
om (Economise- och Commerciorum-Professionens besättjande
vid Upsala Academie, hvarutinnan de orsaker tilkännagifvas,
hvilke föranlåtit Prästeståndet at som mycket
betänkeligit anse det föreslagne sättet til bemälde Professions
besättande; hvarjemte påminnes at den, som til bemälde Profession
skal föreslås, ej må vara så okunnig i det latinska
språket, at han ju med tilbörlig heder och nytta må kunna förvalta
A c a de m i ;e-R e c to ra te t och Facultets-Decanatet när ordningen
honom träffar.
Det förestältes härvid, at som R. o. A. öfver förbemälde
Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande sig redan
en gång yttrat, och det samma bifallit, så lärer det ock bäst
vara, at dervid förblifver;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde fråga
af R. o. A. bifölls.
Och skrefs altså på bemälde Protocolls-Extract, at R. o. A.
förblifver vid det på Betänkandet gifne bifallet.
R. o. A. skildes åt.
Den 6 Junii.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, förmälte, at i följe
af de i Rådsvahlet deltagande trenne Ståndens fattade slut,
det vid nästa plenidag Rådsvahlet skulle ske, hade Hr Landtm,
i går eftermiddag klåckan 4 låtit giöra anslag, at de 3 Ståndens
Deputerade til Rådsvahlet i dag klåckan 8 på vanligit
ställe här på Riddarhuset sig ville infinna, men som Hr Landtm,
sedan fådt vetta, at H. Maj:t voro sinnad at se de galerer
under rodd, som under Hr Majoren Ruuths commendo i dag
förmiddagen komma at gå här utur hamnen, och H. Maj:t således
ej lärer vara i Rådet, hade Hr Landtm, befalt, at förbemälde
anslag skulle tagas bort, aldenstund om Råds-förslaget
skulle blifvit giordt i dag, så hade det dock icke för K. Maj:ts
frånvaro skuld i Rådet kunnat blifvit upburit, hvilket hade
varit emot det slut, hvarom Stånden sig förenat, nemligen at
samma dag, som de Deputerade giort Rådsförslaget, det ock
til K. Maj:ts nådiga utnämnande bör i Rådet upbäras. Sedan
360 (Juni 0.) Tid för Rådsvalet. Allm. Besvär. Thomsson.
hade Hr Landtm, i går aftons haft tilfälle at i underdånighet
upvakta K. Maj:t, då II. Maj:t sig nådigst yttrat, at i fall
Ständerne som i dag skulle vilja inkomma med Rådsförslag,
ville H. Maj:t vara i Rådet, hvaruppå då Hr Landtm, svarat,
at i fall detta voro K. Majits nådiga behag, ville Hr Landtm,
ännu i afton, emedan det voro så sent, at ingen lärer se efter
något anslag, genom bud beskicka Deputerade til Rädsvahlet
at i dag samlas; men H. Maj:t hade häruppå förklarat, at således
torde vara bättre, at med Rådsvahlet upskiutes til i
morgon och företages när Ständerne det godt finna, då K. Maj:t,
när sådant blifvit ifrån Ständerne anmält, den dagen vill vara
i Rådet; tilläggandes Hr Landtm, sig förmoda, at R. o. A.
ej med obehag uptaga lära den således med anslaget giorde
ändringen.
R. o. A. förklarade hvad Hr Landtmarskalken således
föranstaltat, vara med Ständernes intention enligit, och mycket
väl giordt.
Uplästes det af R. o. A:ns Deputerade i Almänna Besvärs-
Deputationen upsatte projectet til R. o. A:ns Almänna
Besvär på denna Riksdag; och fants godt at det blifver på
bordet.
Som en och annan af R. o. A. påminte, den om et, en
annan om et annat ärende, at det til afgiörande måtte företagas,
hvaribland jemväl åtskillige mål voro, som röra particuliere
personer; altså förenade sig R. o. A. at i nästkommande
vecka en viss dag kommer at utsättjas, på hvilken
sådane mål, som röra particuliere personer, komma at företagas.
Frih. Coijett påminte, at af sådane mål, som angå particuliere
personer, de, som uti någon Deputation blifvit utarbetade,
först til afgiörande måge företagas;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan af R. o. A.
bifölls.
Hr Thomsson begärde, at et Memorial, som han hade til
hands, måtte blifva upläst eller ock lemnäs på bordet;
Men som här vid frågades, om detta icke angingo det
samma målet, hvilket han vid Riksdagens början i Urskillnings-Deputationen
ingifvit, men der fådt afslag, hvilket Hr
Thomsson ej nekade; så förklarades af R. o. A. detta Hr
Tliornssons Memorial hvarken böra emottagas, upläsas eller
blifva på bordet liggande.
Lax- och sik-fisket i Kumo eif.
361
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputations
betänkande, angående crono-lax- och sikfisket i Cumo eif uti
Abo och Björneborgs län, hvaraf K. Maj:ts och cronans inkomst
ansenligen tiltagit, sedan K. Majit uppå Camar-Collegii
och Stats-Contoirets underdåniga föreställning genom skrifvelse
af den 19 Julii 1737 lemnat arrendatoren tilstånd at fiska uti
Björneborgs-viken, om fiskeverken i Cumo eif blefvo af vattunöd
så utförde, at ingen kunde giöra sig nytta af den fisk, som
i fiskeleketiden upstego; deremot har Almogen i Cumo och
öfverbyggarne i Ulfsby sochnar uti 25 § af Almogens i Wemo
och Nedre Satagunda härader, samt Abo och Björneborgs län
sidstlidne Riksdag hos K. Maj:t i deras enskylte Besvär anhållit
om K. Maj:ts stadfästelse på K. Commissions förbud af
den 15 Februarii 1727, at hvarken arrendatoren eller någon
annan, då högt eller lågt vattn är, må under konungs-tiden
fiska i Björneborgs-viken med not, nät, katsor eller annan
fiskeredskap; hafvandes jemväl Camar-Collegium uti förbemälde
dess betänkande af den 6 Junii förledit år gifvit K. Maj:t vid
handen, hvad angående detta fisket för detta förelupit, förlagt
Almogens andragne skäl til K. Majits och cronans til detta
fisket ägande regale rättighets bestridande, och vijst at K.
Maj:t och cron an af ålder haft och än har rättighet at ifrån
den 12 Junii til den 8 September allena låta fiska i elfven
och Björneborgs-viken; men som 2:ne importante nothvarp, då
Ryssarne landet innehade, blifvit så fördärfvade, at de ej kunna
brukas, har K. Camar-Collegium fallit på den tankan, at denne
sandbank genom mudderskopor kunde borttagas och derföre til
K. Majit insändt vid des Betänkande af den 6 sidstledne Junii
den af Stads-Architecten Carlberg dertil upgifne ritning och
beskrifning om des bruk, samt hemstält, om icke 5 å 600 dal.
smt til upbagringen i staten kunde uptagas och til LandsContoirets
redogiörande utassigneras af avancen detta arrende
af sig kastar, samt at Almogen och Björneborgs stads innevånare
af Landshöfdingen kunde förmås til arbetet och muddrets
afförande, och arrendatoren, til dess upbagringen blir fullbordad,
emot arrendet af 1,267 dal. smt bibehållas vid K. Majits
bref af den 19 Julii 1737, men sedan arrendatoren och alle
andre förbiudas at fiska i viken. K. Majit har ock i 4 § af
des nådiga Proposition angående rikets hushåldning förklarat
denna upbagringen nödvändig, och at jemte den reqvirerade
summan än 100 dal. smt kunde af arrende-summan anslås,
362 (Juni 6.)
Fisket i Kumo eif.
samt befalt Landshöfdingen at sielf eller genom fullmäktig
höra öfverbyggarne och flere vederbörande, som härtils ej skedt,
på det K. Majit detta målet til afgiörande kunde företaga.
Deputation är äfven af den tanka, at K. Maj:t af Riksens
Ständer anmodas at låta inhämta vederbörandes klagomål och
skäl mot och med, samt at til denna upbagring, om den finnes
nödig och ej hindra laxfisket eller skada andra undersåtares
välfångne Privilegier och rättigheter, anslå 6 å 700 dal. smt
och at angående detta cronofiske förordna, som för K. Maj:t
och cronan bäst och nyttigast pröfvas.
Afven uplästes Extract af Bondeståndets Protocoll under
den 6 Maii sidstledne, deri Ståndet bifaller Deputations utlåtelse,
at hos K. Maj:t åter må anhållas om dess nådiga ordres
itererande til Landshöfdingen at vederbörandes klagomål och
anförde skäl emot och med skyndesamt insända, så at denna
saken, innan fiske-tiden in Junio infaller, kan vara afgiord,
samt begärer, at Landshöfdinge-embetets gifne utslag, hvaröfver
öfverbyggarne hos K. Maj:t sig besvärat, måtte hvila; hvarjemte
Ståndet förmenar, at stadens invånare, som af upbagringen
niuta förmån, måge sielfve bestå omkostnaden, utan at
Almogen och öfverbyggarne dervid med arbete måge varda
besvärade.
Hr Riddercrantz giorde en vidlyftig föreställning af hvad
angelägenhet denna saken är för alla dem, som vid bemälde
ström äga strand, och att härutinnan ej allenast åtskillige skattehemmans
ägare, utan ock rusthåld, officerare-boställen och
säterier äro interesserade, hvilka dels för fisket äro skattlagde,
dels det samma på lönen hafva indelt, dels ock i anseende til
sin frälse-egendom dertil äro berättigade; ingen af dem vill på
något sätt förminska cronans rätt, utan åstunda de allenast
vid sin egendoms nyttjande samt erhåldne domar och resolutioner
blifva handhafde, och som de ej ännu tilfyllest voro
hörde, fast Landzhöfdingen redan i förleden November månad
fådt befalning deras ytterligare utlåtande at inhämta, så hemstälte
Hr Riddercrantz, om icke Bondeståndets yttrande kunde
vinna bifall, då saken efter lag behörigen kommo at blifva afgiord;
den föreslagne muddringen, hvartil Almogen skulle komma
at giöra dagsverken, kunde ej hafva den påsyftade nyttan med
sig, emedan elfven voro bred och hade många ränlar, hvilke
det ena året på et, och et annat år på et annat ställe,
upkastade sandbankar.
Ans. om lindring i straff. Fältm. Hamiltons gen.-majors-lön. 363
Häremot anfördes af åtskillige af R. o. A., at Betänkandet
äfven innehåller hvad af Hr Riddercrantz och af Bondeståndet
åstundas, nemligen at alle vederbörande böra höras, innan
saken afgiöres; och at hvad muddringen beträffar, det slut,
hvarutinnan Deputationen stadnat, är at anse både för nödigt
och nyttigt så väl för fisket, som segel farten; och begärtes
at Hr Landtmarskalken ville giöra propositionen, om icke
Betänkandet bifalles.
Hr Landtm, giorde häruppå frågan om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, förmälte, at en soldat af Guardiet hos
Riksens Ständer vill söka lindring uti en honom öfvergången
dom, hvarom han först ärnar söka Bondeståndet, såsom det
närmaste dit han sig kan vända, frågandes Hr Landtm, om
R. o. A. bärtil lemna honom lof.
Hr Didron yttrade sig, at han för sin del ej voro häremot,
men det förbehåld borde härvid giöras, at sådant ej må lända
til praejudicat, emedan det voro en granlaga sak, at en delinqvent,
som fådt sin dom, skal få vända sig til Riksens Ständer.
Gref Fridrich Gyllenborg anförde, at som brottet skal
vara emot Bondeståndet sielf, så kan det ock af Bondeståndet
uptagas och hos de andre Stånden anmälas.
Hr Landtm, förnyade häruppå den nyss härom giorde
frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Uplästes Extract af Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 18 Maii sidstledne, hvarutinnan Secrete Utskottet kundskap
lemnäs, at Feltmarskalken Baron Hamilton genom Memorial
afsagt sig den honom härtils tillagde General-Majorslönen
af cavalleriet, på det General-Majoren Spens måtte
komma at åtniuta en så väl förtient lön, hvarjemte Feltmarskalken
anhåller at framgent fä åtniuta de 3000 dal. smt
taffelpenningar, som K. Majit uppå Riksens Ständers tilstyrkande
vid sidsta Riksdag honom tillagt, hvarå K. Majit resolverat,
det bref til K. Stats-Contoiret afgår at låta Gref Spens, som
äldsta General-Majoren af cavalleriet utom lön, undfå denna
General-Majors lön, som Feltmarskalken härtils åtniutit och sig
nu afsagt; kunnandes han trygga sig vid at framgent få niuta
de af K. Majit uppå Riksens Ständers vid sidsta Riksdag
giorde underdånige föreställning tillagde 3000 dal. smt taffelpenningar.
364 (Juni 6.) Rådsvalet. Hemmansbyte. v. Schantz’s geneal.-verk.
R. o. A. förklarade sig härvid intet hafva at i underdånighet
påminna.
Hr Landtm, hemstälte, at som en af R. o. A. til Rådsvahlet
utnämd ledamot fattas, om icke anslag kunde ske, at
R. o. A:ns Electorer om måndags morgon kl. 7 kunde komma
tilsammans at välja en annan i des ställe, men för de 3
Ståndens Deputerade til Råds-vahlet anslag ske til klåckan
åtta, och på samma tid för plenum, på det våhlet då må kunna
gå för sig, och förslaget, sedan det blifvit plenis föredragit, til
K. Maj:t i sittjande Råd upbäras.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Uplästes Camar-CEconomiai- och Commerce- samt BergsDeputationernes
gemensamma Betänkande öfver Lagmannens
Grefve Friår. Gyllenborgs ansökning at emot dubbel frälseränta
få til Baggå frälsebruks understöd utbyta någre hemman
uti Skinnskattebergs Bergslag och sochn; hvilken ansökning,
ehuru den befunnits vara emot Förordningarne stridande, K.
Maj:t likväl, i anseende til den erbudne dubbla vederlagsräntan,
i nåder behagat til Riksens Ständer remittera; hvaröfver sedan
Bergs-Collegium thess påminnelser afgifvit och Lagmannen
Gref Gyllenborg äfven ytterligare haft tilfälle sin angelägenhet
at andraga, Deputationerne för sin del hållit före, at i anseende
til åtskillige i Betänkandet andragne omständigheter, kunde
Hr Lagmannen beviljas det åstundade bytet, doch med förbehåld,
at det af Hr Grefven och Lagmannen anbudne dubbla
vederlaget gifves uti Upland och Stockholms län, samt at ingen,
eho han vara må, bör hädanefter sig detta til praejudicat
åberopa och emot Förordningarne söka at draga under sig
något bergsmanshemman, antingen igenom bytes erbiudande,
eller på något annat sätt, utan at en slik ansökning utom
afslag med ett tusende dal. smts plikt bör anses och beläggas.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Anmältes Fru Maria Aurora Brenners Memorial, hvarutinnan
orsaken anföres, hvarföre des sahl. mans, framledne Assessoren
von Schantz genealogiska verk öfver de Svenska Adeliga
familierne med latinske bokstäfver, enligit en del af R. o. Arns
yttrade åstundan ej kan komma at tryckas, och tillika anhålles
at de af R. o. A., som på samma verk vilja subscribera, på de
bifogade öpne listorne ju förr dess heldre sine namn ville antekna,
på det med upläggningen snart må kunna giöras begynnelse.
Rådsvalet. Galmeje- och zinkmalmsstreck i Dalarne. 365
Det fants godt, at bemälde Memorial tillika med listorne
blifver på bordet, på det hvar och en af R. o. A., som behagar
subscribera, der kan antekna sitt namn.
Som en stor del af R. o. A. förklarade sig gierna vilja se
galererne, hvilke nu lära gå här utur hambnen, och tillika
hemstälte, om icke man nu kunde skiljas åt, emedan om måndag
klåckan 8 åter blifver plenum;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan bifölls,
Altså skildes R. o. A. för denna gången åt.
Den 8 Junii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Gref Strömberg, såsom den äldste närvarande
Grefve, äskat liud, uplästes det hos R. o. A. den 8 April
håldne Protocollet, vid hvilket inge påminnelser giordes.
Under Protocollets upläsande upkom Hr Landtmarskalken.
Uplästes Herrar Electorernes giorde vahl til Deputerade
vid Rådsvahlet i Hr Gustav von Grots ställe, hvartil var
utnämd Hr Pehr Kalling.
Som det berättades, at Präste- och Borgareståndens Deputerade
til Rådsvahlet nu voro samlade härnedre på Riddarhuset;
altså nedgingo R. o. Arns Deputerade til Rådsvahlet
at träda med dem tilsammans at förrätta Rådsvahlet.
Uplästes Riksens Ständers Bergs-Deputations Betänkande
om gallmeije och zinkmalmstreckens i Rättviks sochn och OsterDalarne
bearbetande och behörige i gång hållande; och som
Deputationen af K. Bergs-Collegii underdåniga Riksdags-Relation
intagit, at ehuru bemälde Collegium til befordran af
thesse ädle och kostsame arters uptagande sökt förmå messingsbruksegarne
i riket til något sammanskott i penningar, så hafva
the thet dock icke högre giordt än til 200 dal. sm t, såsom ock
ej eller något visst faststält om en skickelig arbetares införskrifvande
utifrån; altså tycker Deputationen säkrast vara,
at Riksens Ständer tilstyrka H. K. Maj:t at låta thess nådiga
befalning til K. Bergs-Collegium afgå, thet al eftertryckelig
och skyndesam anstalt fogas til thesse malmstreckens uptagande,
hvartil, i fall messingsbruksägarne inom en viss them
förelagd tid sig icke ville beqväma låta samt bråtten i behörig
gång hålla, tå thesse gallmeije- och zinkmalmsstreks-brått genom
366 (Juni 8.) Fardag. Bergslags-skogarna.
almänne publicationer å predikostolarne til andre kunde hembiudas.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Hr Landtm, förmälte, at Expeditions-Deputationen stadnat
i tvifvelsmål öfver expeditionen af Ständernes Resolution, at
afsked, dödsfall och avancement äro rätt upsägning af boställen,
antingen sådant om den af- eller tilträdande skulle förstås;
Expeditions-Deputationen hade tyckt det vara rimligast, at
detta lämpades til den afträdande, och voro expeditionen derefter
inrättad, hvilken expedition blef upläst och af R. o. A.
bifallen.
Uplästes Bergs-Deputations Betånckande om vårdandet
af the skogar, som innom Bergslagarne äro belägne, hvilket
Deputation håller före bäst kunna ske, om alla Bergmästare i
riket blifva anbefalte at uti hvarje sochn i theras Bergmästaredömen
förordna visse Upsyningsmän, som noga böra tilse, om
något svedjande uppå Bergslagskogarne föröfvas emot Skogsordningen
af den 12 December 1734 och förklaringen theröfver
af den 5 April 1739, samt tå förbrytarne lagligen tiltala;
hvarjemte Bergsmännen och Almogen, som hafva bergverk och
bruk underlagde skogar, kunde vid 10 dal. smts vite förbiudas
at svedja eller afbränna toppar, ris och qvistar innan de Upsyningsmännen
derom tilkännagifvit, kommandes på Upsyningsmännens
hårda ansvar, om desse K. Förordningar icke blifva
efterlefvade, eller Almogen af them på något sätt betungas
och uti thef, som tillåteligit är, hindras.
R. o. A. funno vid Betänkandet intet at påminna, allenast
at jemväl för Upsyningsmännen, i stället för de orden: »hårdt
ansvar», utsättes 50 dal. smts böter, och at i brist af böter
plikta med kroppen.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken skrefs på betänkandet:
Resö!.
: Bifölls; dock at för Upsyningsmännen, i stället för
de orden: »hårdt ansvar» utsättes femtio dal. smts böter, eller
at i brist af böter plikta med kroppen.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
åtskillige af factoren vid Jönköpings Gevärsfactorie Fridric
Ehrenpreuss genom Memorial giorde föreställningar om factoriets
nu varande tilstånd och beskaffenhet, efter den inrättning,
som der blifvit giord, på samma sätt, som den för år 1716 var;
hvarjemte factoren Ehrenpreus anhållit:
Jönköpings gevärs-faktori.
367
l:o. At efter förra vanligheten niuta postfrihet uti alla
brefväxlingar, som röra factoriet och dess förvaltning;
2:o. At utur närmaste Landtränterierne få växla så mycket
plåtar och nödigt skiljemynt emot baneo-transport-sedlar, som
til handtverkarnes aflöning behöfves;
3:o. At factorie-liandtvärkarne måge ifrån all contribution
och afgift samt annan borgerlig tunga, af hvad namn
den vara må, blifva befriade, så framt de ingen borgerlig
näring idka;
4:o. At alla gevährsmästare i Jönköpings stad och vid
Husqvarns bruk måtte för sine hemmavarande barn och döttrar
slippa betala lön- och betalningsafgiften samt slotts- och almänna
försvarshielpen. Ofver hvilket alt Secrete Utskottet sig
yttrat, nemligen:
l:o. Hvad angår postfriheten, at den kunde honom beviljas
uti den brefväxling med Krigs-Collegio och Regiments-Cheferne
vid de indelte regimenterne til häst, som rörer några embetes
ärender;
2:o. At hos K. Maj:t i underdånighet kunde anhållas om
betalning til de af Factoren nämde Landtränterier, at med
plåtar och skiljemynt betala de anordningar, som til gevährsfactoriets
bedrifvande kunna blifva utfärdade;
3:o. At ej allenast mästare och gesäller, utan och lärodrängar
och gassar böra såväl ifrån lön- och betalningsafgiften,
som slottshielpen och riksdagsbevillningen samt alla contributioner
och pålagor, hvad namn de hafva kunna, vara befriade,
tull och accis undantagande, til hvilken ända och på det inge
crono-utlagor måge gevährs-factoriernes handtvärkare af vederbörande
påföras, Secrete Utskottet funnit nödigt, atet kort sammandrag
af gevährs-factoriernes confirmerade Privilegier må författas.
4:o. Hvad angår gevärs-mästarnes sökte befrielse för sine
döttrar at betala lön- och betalningsafgiften, har Secrete Utskottet
tykt, at så vida bemälde handtverkare äro boende i
städerne, äro deras döttrar berättigade til samma frihets åtniutande,
som private handtverkares barn i städerne äro förundte;
men gevährs-handtverkarnes döttrar har Secrete Utskottet icke
ansedt kunna under Manufactur-Privilegierne begripas.
För öfrigit hemställer Secrete Utskottet til Riksens Ständers
godtfinnande, om icke, i anseende thertil, at Jönköpings
gevärs-factorie är thet största och ansenligaste i hela riket,
samt i betraktande af flere andragne omständigheter, then som
368 (Juni 8.) Landtmäteriet. Klädes-Manufakturen.
gevährs-factoriet i Jönköping förestår, nu och framdeles kunde
få niuta caracter af Ofver-Directeur vid bemälde factorie.
R. o. A. biföllo detta Extractum Protocolli.
Uplästes Utdrag af Secrete Utskottets Protocoll under
den 11 April sidstledne, hvarutinnan vid handen gifves, at
som Ofver-Directeuren Nordencreutz anmält, det de vid nästlidne
Riksdag utsatte åren för de då til en general-chartas
författande öfver Finland beviljade 3:ne Landtmätare, icke
skola vara nog tilräckelige til detta verks fullkomliga utförande,
utan at längre tid dertil skal erfordras; altså styrker Secrete
Utskottet Riksens Ständer dertil, at enär den utsatte tiden
til ända gådt, samma tid på 3:ne år må förlängas, och lönen
bestås åt de 3:ne antagne landtmätare, på det detta nyttiga
och med mycken flit och accuratesse påbegynte arbete, hvaraf
en concept-charta öfver åtskillige orter i Finland för Secrete
Utskottet blifvit upvist, må kunna bringas til slut.
R. o. A. gåfvo likaledes bärtil sitt bifall.
Uplästes Utdrag af Secrete Utskottets Protocoll, hållit
den 7 Maii sidstlidne, hvarutinnan til Riksens Ständers bepröfvande
hemställes, om icke manufacturisterne, så länge ullen
gäller 21 gyllen per sten, kunde bestås 6 dal. 19 öre kint för
hvar aln commisskläde och i proportion för Under-officerarnes
kläde och boij, hälst manufacturisterne, om dem ej blifver
bestådt 7 dal. kmt för commissklädet, 9 dal. kmt alnen för
Under-officerares kläde, 4 dal. för de fina friserade boij och
3 dal. alnen för det grofva, föregifva sig dervid på hvart stycke
kläde skola förlora 31 dal. kmt; dock måste K. Krigs-Collegium,
då ullen faller i priset, draga försorg, at priset på commissklädet
derefter proportioneras, så at det efter hand kan komma
til det vanliga priset.
Det påmintes, at jemte Krigs-Collegium, Manufactur-Contoiret
bör draga försorg om prisets proportionerande på commissklädet,
när ullen faller.
Hr Landtm, frågade, om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli med den giorda påminnelsen bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: Bifölls, med den tilläggning, at jemte Krigs
Collegium,
Manufactur-Contoiret bör draga försorg, at priset
på commissklädet, när ullen faller, derefter proportioneras.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
öfver 41 § af de Besvär, som Krigs-befehlet vid de
Uniforuiskläde. Förbud mot jernutförsel. Tegel-leverans. 369
ständige regimenter til häst och fot vid denne Riksdag ingifvit,
angående l:o tilräckelige klädesvahrors anskaffande för officerare
emot billigt pris och 2:o at hvar och en må få företaga sådane
manufactur-inrättningar; och håller Deputationen före, hvad
det förra målet angår, at tilgång på hvarjehanda til kläder
nödige vahror hos fabriqueurer och manufacturister är, samt
at det senare på sätt, som Manufaetur-Privilegierne och Hallordningen
med flere Förordningar förmå och innehålla, kan skie.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Camar-CEconoinie- och Commerce-Deputationens
Betänkande, öfver K. Maj:ts den 6 Junii 1739 förnyade stadga
och förbud emot svenskt tack- och ossmunds-jerns samt jernmalms
utförande til främmande orter, hvaröfver Deputation
håller före, enligit Seglationsordningen af år 1724, den förklaring
höra giöras, på det ingen oskyldigt må umgälla en lagbrytande
skepsägares eller skeppares förbrytelse, at om en
reddare och befrachtare eller någon annan kan med fulla skäl
öfvertygas hafft kundskap, at desse til utförsel förbudne malmsorter
i skeppet varit inlastade, bör en sådan vara sin andel
af det öfriga godset förlustig, utom den i samma Förordning
utsatte plikt af 3000 dal. smt, men i annat fall fri för alt
tiltal.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, hållit den 28
Martii nästlidne. hvarutinnan K. Majit i nåder tilkännagifver,
huru som vid Slotts-Deputationens Relation och flen § sem
angår tegellefverantzerne blifvit anmärkt, at arrendatorerne, som
äro förbundne at lefverera vissa tegelsummor, sin skyldighet
derutinnan så eftersatt, at Deputationen blifvit förorsakad emot
contante penningar eller annorstädes giöra tegeluphandlingar,
hvarföre K. Majit funnit sig föranlåten at anbefalla dess och
Riksens Camar-Collegium, det de pä det alfvarsamaste tilhålla
vederbörande at ofördröjeligen prsestera det ännu på deras contracter
återstående tegel, samt at Collegium nu genast inkommer
med orsakerne, hvarföre arrendatorerne sä lång dilation
blifvit lemnad med sine tegellefverantzer.
Remitterades til Secrete Utskottet.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet angående en ansökning,
som staden Ystedt ibland sine Besvär vid denne
Riksdag angifvit, at Borgmästaren Sack må niuta samma för
Adelns
Protokoll, 1740—1741. 24
370 (Juni 8.) Borgm. Sack. Införsel af jernvaror. Kammar-Koll.
man af tractaments- och gästnings-penningar, sorn Borgmästaren
Pihl i Helsingborg tillagde blifvit.
Remitterades til Secrete Utskottet.
Hr Landtm, anmodade dem af R. o. A., som uti Deputationerne
föra ordet, at de jemte en ledamot om torsdag
eftermiddag kläckan fem hos honom behagade sig infinna och
hafva med sig förteckningar pä alla af Deputationerne afgiorde
och oafgiorde mål, lärandes då jemväl Ståndens Talemån vara
hos Hr Landtmarskalken.
Detta lofvades at efterkommas.
Uplästes Extract utur Protocollet, hållit i Råd-Camaren
den 11 sidstledne Aprilis, hvarigenom H. K. Maj:t med Riksens
Ständer communicerar 1 § af det handlande Borgerskapets i
Boråhs stad vid 1738 års Ridsdag ingifne enskylte Besvär,
hvarutinnan Borgerskapet anhåller, at införssel af jern och
stålgrytor til Halländske och Skånske orterne utrikes ifrån
aldeles måtte förbiudas, efter desse handlande med jernvaror
deraf i sin näring lida skada och mistning; hvarföre och som
tilvärkningen häraf är sä stor, at den öfverstiger inrikes consumtionen,
samt jemngod eller bättre än den utrikes, så pröfvar
K. Maj:t godt, det jerngrytor måge under de til införssel förbudne
utländske vahror begripas; och har K. Maj:t dess nådige
ordres til Commerce-Collegium derom afgå låtit, jemte betalning
at noga tilse, det priset på de inrikes jerngrytor derigenom ej
stegras, emedan K.. Majit då detta förbud genast vill uphäfva.
R. o. A. förklarade sig härvid intet hafva at i underdånighet
påminna.
Uplästes Extract ur Protocollet, hållit i Råd-Camaren
den 2 Mati sidstledne, hvarjemte H. K. Majit med Riksens
Ständer i nåder communicerar Cammar-Collegii underdåniga
skrifvelse och svar af den 13 Aprilis sidstledne angående 5:te
och 6:te extraordinarie Camar-Rads-lönernes indragande efter
handen, då nu varande Camar-Råden afgå eller flyttas, hvarom
Secrete Utskottet vid 1738 års Riksdag påmint, men hvilka
Camar-Råds-löner Collegium anhåller måtte ännu qvarblifva,
sä länge myckenheten af sysslorne varar; dock har H. K. Majit,
efter Camar-Collegii ledamöter icke ännu kunna förminskas, så
länge Collegium är öfverhopat med så månge vidlyftige och
angelägne ärender, fallit på de tankar, at, då desse 2:ne CamarRäds-embeten
och löner blifva ledige, tre Assessorer, som första
Camar-väsendet, måge i stället förordnas af de skickeligaste
Titlar. Malmö spinnhus. Öfverste Nieroths enka. 371
Camererare under Camar-Collegium, så at Collegii ledamöter
blifva åtta til antalet, på det Collegium må kunna sittja i två
divisioner.
Remitterades til Secrete Utskottet.
Uplästes Utdrag af Protocollet hållit i Råd-Camaren
den 5 Maii sidstledne med Bergs-Collegii föreskrift af den
24 Februari sidstledne, angående Bergs-Rådet Leijels ansökning
om afsked, och at i sin lifstid få behålla sin hafde lön och
benådas med landzhöfdinge-caracter och heder, hvarvid deras
Excellenzier funnit nödigt til Riksens Ständers godtfinnande
hänskjuta, huruvida en förordning kunde författas, på hvad sätt
gamla eller siuklige betjente, som länge och väl tient och hos
K. Majit anhålla om afsked, kunna jemte begärd förbättring på
caracteren niuta deras fulla eller halfva löner i lifstiden; dock
finner K. Majit, at hälften af den lön de tilförene innehaft,
jemte caracters-förbättringen, kunde dem beviljas, emedan successorerne
eljest komma alt för länge at umbära full lön för
den tiensten de tilträda.
Remitterades til Stora Secreta Deputationen.
Uplästes Extract utur Protocollet hållit i Råd-Camaren
den 8 Maii 1741, hvarmedelst K. Majit til Riksens Ständers
godtfinnande remitterar Commerce-Collegii skrifvelse af den 30
December förledit år, angående anticipation af Manufacturfonden
til Malmö Spinhus-inrättning, hvilket Landzhöfdingen i
orten Collegium förestält vara angelägit och nyttigt, efter vederbörande
eljest ej förmå bringa verket i stånd, samt föreslagit
sättet til denna anticipations återbetalning jemte mått och utvägar
til Spinhusets årlige inkomsters förökande.
Remitterades til Manufactur- och Handels-Deputationen.
Uplästes Extract af Protocollet hållit i Råd-Camaren
den 15 Maii sidstledne med afledne Öfversten Nieroths enkas
Sara Feifs underdåniga ansökning om resepenningar hit hem
til Sverget ifrån keijserliga residencestaden Wien, samt om
nödtorftigt underhåll för sig och dess barn efter hitkomsten;
hvilken ansökning K. Majit med Riksens Ständer i anseende
til de serskilte här vid varande omständigheter, samt den själavåda
bemälda Öfverstinna med dess barn kan uti råka, communicerar,
på det hon med något tilräckeligit må kunna blifva
understödd.
Remitterades til Secrete Utskottet.
•L2 (Juni 8.) Vestra kyrkan i Nyköping. Adels-rustning.
Uplästes Carnar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande öfver Nyköpings stads Riksdags-Fullmäktiges
Baltzar Hofflers ansökning om et öre smt af hvart matlag
öfver hela riket til västra kyrkans i bemälde stad uphielpande
och i stånd sättjande, hvartil Deputation ej vil styrka, som
denna lilla pålaga mäst skulle gravera Almogen och de fattige,
utan håller före at församlingen, sedan Landshöfdingen och
Consistorium i orten undersökt, om kyrkan behöfver så ansenlig
reparation och står i så stor skuld, som föregifves, kan hos K.
Maj:t om collect til dess uphielpande och i stånd sättjande anhålla.
R. o. A. biföilo Deputationens yttrade tankar.
Afven uplästes Extract utur Carnar-CEconomie- och
Commerce-Deputationens Protocoll af den 20 sidstlidne Mait,
öfver den genom Borgmästaren Peter Boillet, såsom Nyköpings
stads Fullmäktig, för staden vid sidsta Riksdag andragne enskylte
Besvärs 3:dje punct, giorde ansökning om 1 öre smt af
hvart matlag öfver hela riket, til understöd för västra kyrkan
i berörde stad, och åberopar Deputation sig dess öfver denne,
genom Hoffler, förnyade ansökning afgifne Betänkande under
den 3 Februarii sidstledne.
Detta bifölls äfven väl af R. o. A.
Uplästes General-Majorens Gref Axel Spens Memorial,
hvarutinnan han underställer högloflige R. o. A., om de icke
skulle behaga uti stället för det en adelsrustning tilförene
utgjordt en ryttare, densamma nu utrustade 2:ne skyttar til fot,
visandes Hr Grefven, at sådant vid allahanda tilfällen skulle
vara fördelaktigare och så väl cronan som sielfva Adelen förmån
och nytta härigenom tilflyta.
R. o. A. funno godt, emedan detta ärendet är af den beskaffenhet,
at det behöfver en närmare öfverläggning och utarbetande,
det 2:ne deputerade af hvart län, de der sielfve äga
rustnings-ränta, sammanträda, och med sine tankar häröfver
til R. o. A. inkomma, til hvilken ända anslag kommer at ske,
det R. o. A. af länen nästkommande torsdag förmiddagen här
på Riddarhus-sahlen samlas at utvälja desse 2:ne Deputerade
för hvart län.
Uplästes Carnar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande, angående ödeshemmanens i riket uphielpande,
hvaröfver Deputationen i det slut stadnat:
l:o. At H. K. Maj:ts til Camar-Collegium och samtelige
Landshöfdingarne angående ödeshemmanens uptagande aflätne
Ödeshemmans upphjelpande.
373
bref af den 9 Junii 1735 borde tryckas och årligen å predikostolarne
publiceras til allas kundskap och efterrättelse;
2:o. At Laudzhöfdingarne låta uppå ödeshemmanen uprätta
förteckningar, hvilka uti höfdingedömet och angräntzande tracten
af nästbelägne län å predikostolarne årligen och tid efter annan
upläsas, samt desse hemman til uptagande ifrån ödesmål utbiuda;
börandes ock Landshöfdingarne vid jordransakningar detta verkställa,
pä det sätt Kongl. Brefvet föreskrifver;
3:o. Enär någon sig anmäler til ödeshemmans uptagande,
bör Landzhöfdingen betinga de bästa, vilkor för cronan samt
til processers undvikande låta. landtmätaren urskilja hemmanets
ägor och lägenheter, samt charta deröfver uprätta, som til
Landtmäteri-Contoiret insändes;
4:o. Ar Deputation af den tanka, at på Landzhöfdingen
von Ditmers förfrågan om rätta förståndet af frälsemanna rätt
och rättighet, såsom yttersta medlet til ödeshemmans uptagande,
och hvarom i högstbemälde K. Brefs 20 punct är förordnat,
må svaras, at med frälsemanna rätt uppå et hemman ej annat
förstås, än den förmån och rättighet, som frälsehemmanen åtföljer,
men ej den personelle förmån, som frälsehemmanen bestås,
och ti Iflyter cronan ändå någon förmån deraf, skiönt han mister
räntan;
5:o. Förmenar Deputationen, at Julita jernbruk i Södermanland,
som uti 19 puncten af K. Maj:ts Bref omförmäles,
utur cronones jordeböcker och räkenskaper bör utgå, samt denna
punct utelåtas utur brefvet, om det skal tryckas, hälst af
Camar- och Bergs-Collegiernes handlingar beflnnes, at bruket
1663 för brist på skog blifvit ödelagt och bruksplatsen til
frälse utbytt;
6:o. Kommer 3/m:dels mantal i Piteå uti cronones räkenskaper
at afskrifvas, såsom Piteås kyrkovall underlagt;
7:o. De ödeshemman i Skåne, hvarom Stats-Deputationen
i dess Extractum Protocolli af den 4 nästlidne Januarii och
Landshöfdinge-embetet i Malmöhus län förmält, böra genom
Landzhöfdingarnes i Malmöhus och Christianstads län försorg
med åboer besättias;
Kunnandes Riksens Ständer hos K. Maj:t anhålla om
undersökning och efterfrågan in loco, om orsakerne til så
många ödeshemman i Skåne, hvarföre de ej kunnat uptagas,
hvilken härtil varit orsaken och huru de snarast kunna utur
ödesmål uphielpas, med mera, som bör och kan efterfrågas.
374 (Juni 8.) Ödesbemmans upphjelpande.
8:0. Böra Landshöfdingarne utom deras årlige berättelser
til Camar-Collegium om ödeshemmanen uti deras relationer
nästa Riksdag tydeligen berätta, huruvida Kongl. Brefvet af
år 1735 blifvit efterkommit.
I anledning af detta Betänkande, och serdeles i anseende
til preferencen och frälsefriheten på ödeshemman, som uptagas,
upväxte åtskillige frågor och discourser, nemligen om R. 0. A.
böra vara närmast, när et ödeshemman med frälsefrihet kommer
at uptagas, eller och den, som sig först anmäler, sedan trenne
upbud skedt; om icke, när et sådant hemman af Landtmätaren
skal utbrytas, de med grannarne upkommande tvister genom
Landshöfdingens försorg och ej af uptagaren böra utföras; örn
icke tydeligare bör utsättjas på hvad sätt crono-skatte- och
frälse-ödeshemman kunna och böra uptagas; örn icke tydeligen
bör stadgas, at inge andre än R. 0. A. bör tillåtas at uptaga
frälseödeshemman samt precaveras at frälsejord, som ifrån
hemmantal til äng blifvit utlagd, ej för ödeshemman må anses;
om icke determineras kunde, at på inge andre hemman frälsefrihet
tillåtes, än på sådane, som äro urminnes öde, så at
allenast blotta namnen på dem i jordeböckerne igenfinnes,
hvarvid i synnerhet påmintes, at ödeshemmanen, serdeles i
Finland, ofelbart och til en myckenhet skulle blifva uptagne,
allenast åboen fingo sittia fri och orubbad in til dess ny refoch
skattläggning för sig gådt, hvartil orsaken voro denna, at
när hemman, hvilke blifvit öde för det de för högt varit skattlagde,
af nye åboer på frihetsår blifvit uptagne, så påföres
efter frihetsårens förlopp hemmanet den gamla höga räntan,
hvilket så utarmar åboen, at han måste gå ifrån hemmanet och
lemna detsamma öde. Såsom desse och flere discourser tycktes
för långt utdraga tiden, och saken är angelägen;
Altså fants uppå Hr Landtm:ns giorde hemställande godt,
at någre Deputerade utnämnas, hvilke träda tilsammans och
projectera Resolutionen på förbemälde Betänkande om ödeshemman
;
Hvartil af R. 0. A. utnämdes Gref Axel Rutger Sparre,
Frih. Johan Funk, Hr Wulf renstierna, Hr Roxendorf, Hr
Löwenhielm, Hr von Döbeln.
Uplästes Camar-CEeonomice-Deputationens Betänkande om
skogarne i riket;
Hvilket i anledning af Hr Borgenstiernas begäran, blifver
på bordet.
Rådsförslag. Tessin undanbeder sig val. 375
Frih. Conrad Sparre och de öfrige R. 0. A:ns Deputerade
til Rådsvahlet upkommo, och hade med sig det i dag uprättade
Råds förslag et, hvilket för R. 0. A. uplästes, och voro på detsamma
upförde:
Öfverhåf-Intendenten Gref Tessin.
Öfversten Hr Nils Palmstierna.
Öfverst-Lieutenanten Gref Johan Gyllenborg.
Hr von Ilorleman sade sig på Hr Öfver-Intendenten
Gref Tessins vägnar kunna och böra aflägga en ödmjuk tacksägelse
för Riksens högloflige Ständers vid et så vigtigt tilfälle
emot bemälde Hr Grefve nu åter viste gunst och förtroende,
men at han ock tillika måste beklaga, det Hr Gref Tessin,
så i anseende til des helsa, som des domestique affairer, ej är
i stånd at för denna gången nyttja det emot honom beviste
benägna förtroendet, och et så högt och värdigt ämbete, i fall
af K. Maj:t han dertil i nåder skulle utnämnas, antaga; det
voro R. 0. A. och Riksens Ständer ej obekant, i hvad tilstånd
dess domestique affairer, medelst det at bemälde Hr Grefve uti
rikets tienst åtskillige beskickningar haft och vid desamma
mera til rikets heder än sin egen fördel sig upfört, blifvit försatte,
så at de icke allenast af Riksens Ständer behöfva underhielpas,
utan ock han sielf måste hafva någon tid at uppå
deras någorlunda i stånd sättjande arbeta.
Frih. Coijett yttrade sig, at hvad Hr von Horleman i
anseende til Hr Gref Tessin anfört, voro personelt och af den
beskaffenhet, at det altid kunde hielpas, men Ständers förtroende
och det gagn och nytta en sådan Herre kunde giöra i
Rådet, rörde det almänna och voro af så hög vigt och angelägenhet,
at Frih. Coijett sade sig ej [annat] kunna förmoda
af Hr Gref Tessins vanliga och bekanta nit för sitt fädernesland,
än at han härutinnan lärer preferera det almänna, dessutan
borde dess egen hand uti en så angelägen sak kunna visas.
Hr von Horleman sade sig härom kunna visa Gref
Tessins egenhändiga bref.
Hr Calling: Gref Tessin lärer åtminstone ej undandraga
sig Råds-embetet til nästa Riksdag, i hvilket embete han i
synnerhet vid desse tider kan giöra så godt gagn.
Gref H. Gyllenborg: Riksens Ständer torde ock emedlertid
finna utväg at häfva Gref Tessins excuse medelst suble
-
376 (Juni 8.) Frågan om Tessins val.
Hr Didron förmente förslaget böra gä up, emedan Gref
Tessin hos Hr Landtman skalken eller plenum sitt undanbedjande
ej anmält.
Hr Horleman sade, at Gref Tessin sådant ej kunnat giöra,
emedan det hade marquerat en art af vanité.
Det discourerades ytterligare, at förslaget måtte gå up och
at Ständerne kunde vara omtänkte på utvägar emot det hinder,
som Hr von Horleman i anseende til Hr Gref Tessin andragit,
hvarom Gref Tessin kunde blifva averterad.
Hr Landtm, sade sig ej kunna skrifva Hr Grefven desse
discourser til, men at han af sine vänner kunde härom underrättas;
tilläggandes sig tro, det Hr Grefven, när han härom
blifver instruerat, ej lärer undanbedja sig ifrån Råds-embetet.
Det begärtes propositionen om icke altså Rådsförslaget
skal ga up;
Hvilken sedan den af Hr Landtm, blifvit giord,
af R. o. A. med Ja besvarades.
Hr Palmstierna förklarade at, ehuru han med upriktig
nit för det almänna under Ständernes sammankomster sökt at
förvärfva sig det goda omdöme af en redelig och sitt fädernesland
älskande man, så öfvergingo dock den heder och det förtroende
Riksens Ständer honom vid detta angelägna tilfälle
behagat visa, al thess väntan; han viste vid thenna omständigheten
ej, hvarmed han skulle visa mästa modestien; men
sorn han funno dess förmåga ej svara emot et så stort förtroende,
sa kunde han ej annat än i ödmiukhet sig undanbedja.
HartiI svarades, at förmågan kommer ofvanefter och när
Riksens Ständer fattat förtroende, bör man det följa; samt
begärtes, at Deputerade med Rådsförslaget måtte afgå.
Frih. Conrad Sparre och de öfrige R. o. Arns Deputerade
gingo altsa neder at tillika med de öfrige tvänne Ståndens
Deputerade, som väntade dem i Secreta Deputationsrumet, upbära
Förslaget til K. Maj:t i sittjande Råd;
Och afgick Camarherren Ehrencreutz at i underdånighet
hos K. Maj:t anmäla, det Deputationen med Rådsförslaget lärer
upkomma.
Företogs å nyo Bergs-Deputationens Betänkande, angående
Hrr Swedenstiernornes upfinning at bränna kohl af torf och
dermed smida stångjern, hvars innehäld uti Protocollet af den
8 Maii sid. 314 finnes infört, och uplästes Betänkandets slut,
Understöd för Hrr Swedenstierna. Bränntorf.
377
som innehåller frenne alternativer til belöning för Hrr Sweden
stiernorne
för denna deras upfinning.
Sedan uplästes Hr P. Schönströms Memorial, hvarutinnan
anföres, huruledes at af torf giöra kohl och dermed smida, ej
är något nytt påfund, utan redan längesedan bekant, samt at
det voro eftertänkeligit at på det af Bondeståndet föreslagne
sättet öka jernsmidet i riket.
Sä uplästes ock Bondeståndets Extractum Protocolli,
hvarutinnan föreslås privilegium för Hrr Swedenstiernorne at
årligen med torfkohl smida 3,000 skep:d stångjern och om de
sielfve ej skulle hafva lägenhet til bemälde tilvärkniugs-quantum,
de då måge hafva tilstånd samma frihet til andre at
försälja.
Hr P. Schönström framträdde och förestäite, at Hrr
Swedenstiernorne ej äro de förste, som här i Sverge vist bränna
kohl af torf, emedan Hr Ryttmästaren Skytte redan i tio års
tid kohlat torf; ändemålet med torfkohl bör vara skogarnes
besparing, men ej at öka jernsmidet; skulle Hrr Swedenstiernorne
3,000 skep:d stängjernssmide öfver rikets vanliga tilvärknings-quantum
årligen tillåtas, så måste ju skogarne til
blasningen af de dertil erfordrade 3,000 skep:d tackjern så
mycket hårdare angripas; i öfrigit voro bekant, at smide med
torfkohl ej håller ut i längden, hvaraf man haft exempel i
Saxen, deräst en Adelsman Carlovitz vid namn, för 30 år
sedan, för Konung August giorde prof på någre timar at smida
med torfkohl, men kunde i längden ej practiceras dag och dygn
och år från år.
Det begyntes häröfver at discoureras, at som ingenting
voro billigare än at den, som något nyttigt för publicum påfunnit,
af publico bör belönas, så böra ock Hrr Swedenstiernorne,
hvilke härigenom gifvit en nyttig anledning til skogarnes
besparing i riket, ej blifva utan vedergällning, men frågan voro
hvaruti den samma skal bestå; at det skedde med reda penningar
voro det kortaste, men hade vid närvarande månge utgifter
stor svårighet med sig; och vid den föreslagne friheten på 3,000
skep:d stångjerns smide årligen voro jemväl åtskillige betänkeligheter,
emedan vi noga måste tilse, at med vår jerntilvärkning
ej gå för långt, och med öfverflödigt smide sättja vårt
jern i vanpris; igenom en högre stångjernstilvärkning måste
priset på tackjernet stiga och giöra vårt stångjern dyrare, hvarigenom
andre nationer den förmån kunde tilskyndas at oss
378 (Juni 8.)
Bränntorf.
uti jerrihandeln undersälja, så blefvo ock igenom denna til—
ökningen af 3,000 skep:d stångjernssmide årligen, ordningen
i Bergslagarne samt den fördelning, som af tackjernet til de
redan uprättade och priviligierade bruk giord är, rubbad, på
hvilket sätt de värken, hvilke på vissa Bergslagor i anseende
til tackjernet äro anviste, kunde komma at lida; dessutan voro
den af Bondeståndet föreslagne friheten, at Hrr Swedenstiernorne
skulle få dela sine Privilegier och dem åt andre försälja,
af den beskalfenhet, at en, som fädt någon del af samma
Privilegier, kunde anlägga sitt verk vid et äldre, hvilket derigenom
blefvo förfördelat; voro altså bäst, at om Hrr Swedenstiemome
något hammarsmide skall tillåtas, dertil ej annat
tackjern må tillåtas, än sådant, som med torfkohl är tilvärkat,
och at de med samma Privilegier ej fingo gå vidare än i den
Bergslags-districten, innom hvilken de äro; hvarjemte af andre
föreslogs, at de sielfve borde uptaga nye grufvor och derutur
taga malmen til blåsningarne; hvilken omständighet likväl
befants vara alt för svår och nästan omöjelig. Så påmintes
ock at både blåsningen och smidet endast bör ske af torfkohl,
utan någon tilsatz af träkohl.
Sedan discourerades om tiden, på hvilken samma tilvärkning
och smide af 3,000 skep:d utan tionde och hammarskatts
afgift bör vara fri, och förmentes af somlige den samma kunna
blifva 50, andre 20, andre 30, förenandes sig R. o. A. at den
samma måtte blifva 30 år; häremot blef af andre af R. o. A.
anfört, at på sådant sätt Hrr Swedenstiernorne als ingen belöning
vordo kommandes at åtniuta, emedan at tilvärka tackjern
med torfkohl ej ännu voro försökt, de ej eller voro ägare
af någre masugnar, icke eller utan skada eller åtminstone stor
hazard skulle kunna förmå någon bergsman at försöka blåsning
med torfkohl; så voro icke eller visst, om vid masugnarne
just måssar funnos, hvarföre det expedientet, som någre ledamöter
i Deputation föreslagit, at ifall torfkohl-smidet väl
lyckas, så at cronan i tull för mera utgående jern vinner, af
samma vinst 20,000 dal. smt Hrr Swedenstiernorne kunde
tilflyta; men som de förre motsägelser åter uprepades, utredde
Hr Landtm, frågorne, hvilke sedan de blifvit giorde,
och af R. o. A. med Ja besvarade,
upsattes följande Resolution, hvilken för R. o. A. uplästes
och gillades.
Tessin nämnd till Riksråd. Ledsunds bro. 379
Resol.: Hrr Swedenstiernorne lemnäs uti 30 års tid frihet
at med torfkohl smida 3,000 skep:d stångjern, dock ej af
annat tackjern än det, som äfvenledes med torfkohl är tilvärkat,
för hvilket smide och tackjernstilverkning, de under
förbemälde trettio frihetsår slippa at betala tionden och hammarskatten,
börandes både til blåsningarne och hammarsmidet endast
torfkohl utan någon tilsatz af träkohl brukas, som dem
icke eller kan tillåtas någon del af desse Privilegier til andre
at försälja.
Under det at discourserne om förbemälde sak påstodo,
kom Frih. Conrad Sparre med R. o. A:ns Deputerade til—
baka och berättade, at de 3:ne Ståndens til Rådsvahlet Deputerade
i underdånighet upbragt Rådsförslaget til K. Majit i
sittjande Råd; K. Maj:t hade til Riksens Ständer låtit anmäla
des nådiga hälsning, och til Riksens Råd i nåder utnämdt
Öfver-Intendenten Gref Tessin, samt tillika i nåder förklarat
des åstundan at med det andra Rådsförslagets upgifvande til
i morgon måtte upskjutas.
R. o. A. förklarade et besynnerligit nöje öfver detta K.
Maj:ts nådiga vahl.
Hr Landtm, anmälte, at således blifver plenum i morgon
kl. 8, dä efter aftal sådane saker, som röra particuliere personer,
komma at företagas;
H varmed R. o. A. förklarade sig nögde.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 Junii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R.o.A.
den 11 April liåldne Protocollet, vid hvilket inge påminnelser
giordes.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputations
Betänkande öfver Camarherren Louis De Geers ansökning
om befrielse för den pålagde broafgiften vid Ledsunds bro uti
Börstills sochn och Stockholms län, hvilken ansökning Deputation
öfvervägat, och funnit billigt, det K. Majit genom vederbörande
infordrar Cammarherren De Geers påminnelser härutinnan,
hälst han vid de af Fullmäktigens Ijars Ohlssons
ifrån Stockholms län och Frödsåckers sochn vid 1734 års Riks
-
380 (Juni 9.) Milit, koramend. Rådsförslag. Skuldfordringsm&l.
dag andragne enskylte Besvär icke blifvit hörd och deröfver
med sin förklaring och påminnelser fädt inkomma; hvarefter
H. K. Maj:t sedan efter saksens omständighet lärer täckas sig
häröfver utlåta.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 8 Junii,
angående femtio mans upbådande jemte nödigt befehl af Jönköpings
regimente til raserings-arbetet på Jönköpings slott.
R. o. A. förklarade sig intet hafva at härvid i underdånighet
påminna.
Frih. Conrad Sparre upkom med R. o. Arns Deputerade
och öfvergaf det i dag uprättade Rådsförslaget, hvilket för
R. o. A. uplästes, och voro på det samma upförde:
Öfversten Hr Nils Palmstierna.
Öfverste-Lieutenanten Gref Joli. Gyllenborg.
Underståthållaren Hr Anders von Drake.
Frih. Conrad Sparre och R. o. Arns Deputerade gingo
nid uti Secreta Deputations-rumet, der de tvänne i Rädsvahlet
deltagande Ståndens Deputerade voro samlade, at efter vanligheten
formera den Deputationen, som til K. Maj:t med Rådsförslaget
upgår, och upgick, uppå R. o. Arns anmodan, Camarherren
Frih. Frisendorf at i underdånighet hos K. Majit anmäla,
det Deputationen lärer upkomma.
Uplästes Justitie-Deputationens Betänkande, angående
Handelsmannen Mårten Molins anförde besvär emot K. Majits
under den 19 Januarii 1737 gifne utslag uti en emellan honom
och framlidne Landt-Majoren Magnus Sundström i lifstiden,
men sedermera dess enka hustru Elisabeth Gene varande skuldfordringsskrift,
hvarutinnan Molin icke allenast erhållit Radstugu-Rättens
i Hernösand dom år 1725, som pålägger Sundström
at betala til Molin 5,344 dal. 10 öre kint för sammanhafd
compagniehandel med mera, och 900 dal. expenser, samt
Hafrättens dom, som förklarat sielfva hufvudsaken för desert,
och upskutit Sundströms besvär öfver nulliteter til framdeles
afgiörande, utan ock Riksens Ständers föreskrift vid 1727 års
och senare Riksdagar til K. Majit at blifva handhafd vid
Landshöfdinge-embetets i Gefle Molin meddelte ExecutorialResolution,
som af K. Majit blifvit uphäfven.
Detta alt med mera, som om denna saks förlopp vidlyftigt
uprepas, har Deputationen skärskådat och stadnat i det slut,
at Molin uti dess besvär varit obefogad, hälst Svea Håfrätt
Handelsmannen Molins besvär.
381
genom domb af den 6 Julii 1728 för begångne felaktigheter i
Rättegången uphäfvit. Rädstugu-Rättens i Hernösand 1725
emellan Molin och Sundström fälte utslag och dom, och hvilket
Håfrättens slut K. Majit genom Resolutionen af den 19 Januarii
1737 stadfästat, hvarigenom samma Rådstugu-Rättens
dom ingen executive värkan med sig föra kunnat, och alt derföre
sakfält honom til 1,000 dal. smts böter, eller uti brist
af botum, plikta med tre veckors fängelse vid vattn och bröd.
Sluteligen är Deputationen af den tankan, at Riksens
Ständer kunde styrka K. Majit at återställa Molin den af honom
försutne tiden, så at han inom de föreskrefne 6 månader ifrån
kundgiörelsen härom må kunna begära en extraordinarie Rådstugu-Rätt,
som denna skuldfordringssak emellan honom och
Sundströms sterbhus och arfvingar å nyo lagligen uptager och
afgiör.
Afven uplästes Handelsmannen Molins nu til Riksens
Ständer ingifne Memorial, hvarutinnan han uprepar förloppet
af den emellan honom och Landt-Majoren Sundström varande
skuldfordringstvist, och anhåller at för de böter och plikt, som
JustitiaB-Deputationen honom sakfält til, blifva förskont, och
at Riksens Ständer ville tilstädja honom den vid förra Riksdagar
beviljade rättighet af fordringssummans deposition och
lyftande emot caution.
Det förestältes härvid, at vid Betänkandet voro intet at påminna,
dock som Molin, af den Resolution, som Riksens Ständer
uppå förleden Riksdag honom lemnat, at vid denne Riksdagen
med sitt besvär få inkomma, haft anledning, at nu å
nyo falla Riksens Ständer besvärlig, och han dessutan skal
vara af et enfaldigt begrep, så tyckes billigt och christeligit
vara, at han för de ålagde 1,000 dal. sint förskonas och at
samma böters eftergifvande til K. Majits nådige välbehag i
underdånighet hemställes.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga bifölls detta af R. o.
A. och skrefs pä detta Justitiae-Deputations Betänkande följande
Resolution:
R. o. A. biföllo Betänkandet, hemställandes til K. Majits
nådige välbehag de Molin pålagde 1,000 dal. smts böters eftergifvande.
Hr Landtm, förmälte, at sorn en Feltvebel af Guardiet
i dag kommer at begrafvas, så drages compagniet tilsamman
at efter vanligheten skjuta för honom; hvilke sammandrag
-
382 (Juni 9.) M. Ramels skånska gods.
ningar af manskap med gevär hos Riksens Ständer, när de
äro tilsammans, altid pläga tilkännagifvas.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputations Betänkande
öfver Hr Malthe Rammels giorde ansökning, angående dess
tio halfva uti Skåne, Rönebergs härad, Sirköpings sochn och by
samt Hvidelycke belägne insochne hemmans befriande ifrån den
emot Malmö recess och Adelige Privilegierne dem ålagde kongseller
terminskatten; hvaröfver Deputation stadnat i det slut, at Hr
Malthe Rammel i kraft af den genom Konung Fridrich den
3:s öpna bref af den 10 Julii 1650 gifne stadfästelse på det
af Jungfru Sophia Ramel med Hr Tage Tott ingångne köp
om Sirköpinge hufvudgård och gods, samt i stöd af Roschildske
fredsfördraget 1658, Malmö Recess 1662 och Adelige
Privilegierne 1723, är berättigad at niuta sine insochne hemman
uti Sirköping, som äro belägne uti samma sochn och by
som sätesgården, frie för kongs- eller terminskatten, men ej
atniuta ersättning för hvad deraf blifvit utbetalt, hvarifrån han
sig sielf begifvit. Och som terminskatten på desse hemman
är indelt til augment vid rusthåld i Skäne, så förmenar Deputation,
at indelningshafvaren lättare kan få vederlag, som denne
räntan erlägges i penningar och ej i persedlar.
Dock hafva 2:ne ledamöter varit af den tankan, at desse
hemman ifrån terminskattens erläggande icke böra befrias utan
densamma utgiöra, på lika sätt, som de oköpte räntorne af
köpegodsen i Sverige, i synnerhet som 1686 års Reglementes
§ 2 och 1682 års Stadgas 2 och 3 §§ och samma års K. Resolution
uppå R. o. Arns svar öfver frågan, huru vida de, som
tid efter annan hafva tilhandlat sig gods utaf cronan, kunna
eller böra vara berättigade til flere eller större räntor, än uti
hvarje tids köpe-uträkning äro specificerade och nämde, dertil
gifver anledning, hvaraf likväl denna ränta, som på militien
indelt, kunde utbytas.
Frih. Coijett förestälte, at ehuru väl skälen, som bestyrka
pluralitetens mening i Deputationen, äro uti Betänkandet så
grundeligen anförde, at de ej behöfva någon uplysning eller
tilläggning, så kan han dock ej underlåta hos R. o. A. än
ytterligare at uprepa, at det laga köp, som med Konungen i
Dannemark angående desse hemman är ingångit, igenom solenne
fredstractater är confirmerat; skulle nu et tvifvelaktigt må, som
af den sedermera åkomne terminskatten vil införas, vara kraftigt
nog at omkullkasta laga köp, fredsfördrag och Kongl. Reso
-
J. Gyllenborg nämnd till Riksråd. Reg.qv.m. Wolffelt. 383
lutioner, så voro ju aldrig någon om sin egendom säker; man
viste under reductionstiden, när inge andre skäl voro at tilgå,
så påhittades at fråga efter oköpte räntor och när Cronofogdar
gofvo terminskatten namn af en kronoskatt, så drogs deraf den
påfölgden, at frälsehemman, som densamma betalt, borde anses
för crono; hvarföre Frih. Coijett hemstälte om icke R. o. A.
lära finna billigt at bifalla Deputationens mogna och på goda
skäl grundade Betänkande.
Som inge vidare påminnelser giordes, frågade Hr Landtm,
om Betänkandet bifalles;
Hvarti 1 af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Conrad Sparre kom med R. o. A:ns Deputerade til
Rådsvahlet, tilbaka och berättade, at de trenne uti Rådsvahlet
deltagande Ståndens Deputation til K. Majit uti sittjande Råd
i underdånighet upgifvit det i dag uprättade Rådsförslaget, samt
at K. Majit låtit förmäla til Riksens Ständer dess nådige
hälsning och til Riksens Råd i nåder utnämdt Hr OfverstLieutenanten
Gref Johan Gyllenborg.
R. o. A. förklarade sitt nöje öfver K. Majits i nåder
giorde vahl.
Uplästes Hr Fältmarskalkens, Frih. Hugo Johan Hamiltons
i dag ingifne Memorial, hvarutinnan hemställes, om icke
framledne Regiments-Qvarteremästarens vid Östgiötha Infanterie,
hvilken under varande Riksdag såsom varande Riksdagsman
med döden aflidit, Hr Wolfelts uti slätta vilkor efterlemnade
enka och barn, i anseende til de anförde bevekande
skäl och omständigheter, med någon årlig liielp och understöd
kunde blifva hugnade.
Hr Ehrencreutz, Hr Palmstierna och Hr C. Wennerstedt
hemstälte, at som alle de, hvilka kändt framlidne Regiments-Qvarteremästaren
Hr Wolfelt, kunde lemna honom det
beröm, at han varit en redelig man, käck och skickelig officerare,
samt en värdig och välsinnad medlem af Ståndet,
hvartil ännu kommo de bevekelige omständigheter, som uti Hr
Feltmarskalkens Memorial finnas uprepade, men uppå pensionsstaten
nu för tiden ingen öpning voro, det fördenskull Memorialet
til Secrete Utskottet måtte remitteras, at strax af visse
medel utse någon årlig hielp och understöd för enkan, saint
ärendet med recommendation hos de öfrige Stånden må blifva
anmält.
384 (Juni 9.) Reg.qv.m. Wolffelt. Bruksp. Ströms kreditorer.
Sorn propositionen härpå begärdes, hvilken sedan den af
Hr Landtm, var giord, af R. o. A. bifölls;
Altså upsattes följande Resolution, hvilken, sedan den
var upläst och gillad, skrefs på Memorialet, som strax til de
andre Stånden afsändes.
Resol.: I anseende til framledne Regiments-Qvartere
mästaren
Wolfelts bekante, redelige och upriktiga upföraude
i det almänna lefvernet, skickelighet och altid viste flit uti
dess tienst, samt å daga lagde egenskaper af en välsinnad
svensk man och Riksens Ständers medlem, hvilkas nuvarande
sammankomst han jemväl såsom Riksdagsman bivistat, men i
synnerhet i betraktan af de slätte vilkor, uti hvilke des efterlemnade
fru och barn, som ej af dess egit förvållande, utan
af de i Hr Feltmarskalkens Memorial anförde omständigheter
och den olyckeliga vådeldshändelsen timat, äro stadde, funno
R. o. A. högst billigt, at detta Memorial til Secrete Utskottet
remitteras, hvilket häfver at tilse på hvad sätt änkan, utan
at afvänta någon öpning på pensions-staten, nu strax med
årlig hielp och understöd af visse medel må kunna hugnas,
förmodandes R. o. A. härutinnan de öfrige resp. Ståndens benägna
bifall.
Uplästes Justitiai-Deputationens Betänkande, angående
Handelsmannen Johan Bedoires och Auditeuren Barkenbohms
giorde ansökning och förde besvär öfver det at de af Brukspatronen
Hans Olson Ström, hvilken på 1734 års Riksdag
erhållit Riksens Ständers anståndsbref, ej åtniutit interessen;
likaledes dissentientium mening och Ströms ingifne Memorial.
Det discourerades härvid något i saken, at Ström i följe
af anståndsbrefvets vilkor är förbunden at betala sine creditorer
årlige interessen, och at således, i fall han deri brister,
han antingen bör ställa caution til creditorernes säkerhet eller
vara sitt anståndsbref förlustig: at de gamle creditorer böra
hafva bättre rätt i egendomen, än en sedermera tilkommen
förläggare, hvars rättighet ej kan sträcka sig vidare än til den
igenom des förlag giorde tilverkningen; hvaremot af andre anfördes,
at tvisten om bättre rätt hörer til domarens utslag, at
det voro en öm och gfanlaga sak at uphäfva anståndsbrefvet
med mera; och som R. o. A. ansågo detta målet af den beskaffenhet,
at det fordrar en närmare och nogare öfverläggning,
altså fants godt at Betänkandet blifver på bordet.
Gr. Sparres o. Frih. Hamiltons tillträde till Kansli-Koll. König. 385
Uplästes Grefve Axel Rutger Sparres Memorial til Riksens
Högh Ständer, hvarutinnan Grefven anhåller at honom på samma
sätt och med samma förmån, som Baron Carl Hamilton nyligen
blifvit beviljat, måtte tilstånd lemnäs at, så ofta och när honom
behagar, få så vid deliberationer, consultationer, som andre förefallande
sysslor sig i Cantzlie-Collegio infinna, hvaräst han nu
på ellofte året varit extraordinarie Cancellist och sig beflitat
sin tienst så at förrätta, at han sig deröfver sine förmäns
vittnesbörd kan med tryggt samvete åberopa.
Gref Axel Sparre förestälte, at om Kongl. Cantzlie-Collegium
kunnat bevilja honom denna dess giorda ansökning,
skulle han med den samma Riksens Ständer ej hafva besvärat,
bedjandes at dess 11 års tienst må komma i benägen åtanka;
han begärde ej någon recommendation, utan voro des åstundan
at härigenom förvärfva sig mera skickelighet och af dem, som
komma at uprätta förslag til de tienster, uti hvilka han tänker
tiena sitt fädernesland, blifva bättre känd; och som af en och
annan hemstältes, om icke detta Memorial kunde remitteras til
Secrete Utskottet, anhöll Hr Grefven, at R. o. A. ville visa
honom den gunsten och sielfve saken afgiöra.
Hr Nils Lilljehök sade, at ingen lärer neka en så skälig
begäran åt folk, som sig om dygd och vettenskap beflita.
Hr von Hökerstedt anförde, at Gref Sparre, til at förvärfva
kundskap i handelssaker, giordt en resa til Ost-Indien
och lärer med nytta kunna tiena sitt fädernesland, och som
flere härmed instämde,
giorde Hr Landtm, frågan om Gref Sparres begäran
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Hr Lagmannens Christian Königs ingifne Memorial
af innehåld, at som han redan för 2:ne år sedan anhållit
om den efter aliedne Professor Wallrave i Upsala ledig
vordne Professor Juris beställningen, men Riksens Ständer sedermera
godtfunnit, at en serskilt profession inrättas skulle, hvilken
jemte jurisprudencen commercien och oeconomien tracterade,
hade han uppå Consistorii Academici anmodan, enligt Constitutionerne,
til at erhålla samma profession den 14 sidstledne
Martii i Upsala publice disputerat om medel at förekomma
spannemålens dyrkande och dyrhet; och som han förnummit,
at Riksens Högh Ständer til en så angelägen profession sielfva
nu vilja föreslå, så anhåller han at ehuru efter 30 ars tienster
Adelns Protokoll 1740—1741. 25
386 (Juni !).) Lagm. Königs ansökan om profession.
här i riket och sedan han nu i 18 års tid beklädt en post,
ifrån hvilken han med skäl befordran och framsteg kunde förvänta,
at på förslaget til samma profession blifva upförd, emedan
han uti bemälde profession mera än uti någon annan förmenar
sig kunna vara sitt fädernesland nyttig, hvilket at i sielfva
verket, som är det starkaste vittnesbörd, visa han giordt et
utkast af en inledning til ungdomens upfostran, hvilken fölgde
med Memorialet, och förmodar at til nästa Riksdag förmå framställa
någre af ungdomen, som des upsät lära kunna besanna,
aldenstund han på then almänna nyttan enkannerligen har sitt
afseende at använda des öfriga lifstid at plantera och efter
sig lemna en schola af ungdom, som i nödig kundskap af sådane
för riket nyttige ärender, som Ständerne påsyfta, behörigen är
undervijst.
Hr Wennerstedt sade det vara sällsamt, atén, som äger
en högre tiänst, åstundan en lägre, och at Hr Lagman König,
som så länge sutit vid den posten, at han med skäl kunde
giöra sig hopp om befordran til et ansenligare embete än det
han innehafver, bemödar sig om en academisk profession; och
som Hr König voro en man af mycken kundskap i desse och
flere saker, hvarmed han kunde tiena riksens ungdom och
upamma nyttige ämnen för rikets tienst, så hemstälte Hr
Wennerstedt om icke denna ansökning til Manufactur- och
Handels-Deputationen, hvilken häfver ärendet om Commerciorum-professionen
under händer, kunde remitteras.
Gref Liwen berättade, at Deputationen af Riksens Ständer
begärt at få giöra förslag på en skickelig person til detta
Professors-stället, hvartil Riksens Ständer gifvit deras bifall,
så at saken således voro afgiord, emedan det nu allenast
berodde på expedierandet af denna Riksens Ständers tagne
Resolution igenom Expeditions-Deputationen.
Hr Mannerheim sade sig vara bekant, at således blifvit
resolverat, men at härvid voro den omständighet, at Prästeståndet
förklarat et sådant föreslående röra de Acadeiniske
Constitutionerne, hvilke uti Prästeståndets Privilegier äro stadfästade;
härtil kommo ännu, at en Adelsman, som innehafver
en hederlig post, vill gå et steg tilbaka af åstundan at undervisa
riksens ungdom och giöra dem til skickelige och nyttige
medlemmar; Hr König hade vijst prof af sin skickelighet
härtil, i det han med beröm vid Academien disputerat så, at
de der med honom voro nögde; och som Adelen på alle ställen
Lagmannen Königs ans. om profession. Dep. fr. Borg.-st. 387
blifva hindrade, så böra vi sielfve ej underlåta at hielpa hvarannan
när tilfälle gifves; i anseende til hvilket alt bäst voro,
at Hr Lagman Königs Memorial til Manufactur- och HandelsDeputationen,
hvilken kommer at uprätta förslaget, blefvo
remitterat at der tagas i behörig consideration.
Hr Palmstierna: På det vi ej måge giöra om hvad en
gång är giordt och Ständernes afsikt är, at en i de saker
skickelig person förordnas, så kunde denna ansökning til
Manufactur- och Handels-Deputationen remitteras.
Hr Carl Urban Hi er ne anförde, at Lagman König voro
en väl studerat man, hvilken väl rest och uti de härtil nödige
vettenskaper inhämtat mycken kundskap, voro jemväl äldre
Secreterare i K. Cantzliet, än en och annan, som nu bekläda
höga embeten; han söker nu på sin ålderdom en tienst, ej för
framsteg skull, utan at tiena riksens ungdom, voro altså intet
billigare än at des ansökning til Camar-CEconomise-Deputationen
remitteras, at han vid förslagets uprättande må blifva
ihogkommen.
Hr Adlerbeth: R. o. A. har redan faststält, at Deputationen
skal föreslå; Hr Königs ansökning, som då var obekant,
är et novum emergens; och som Deputationen vid förslagets
uprättande ej lärer kunna undgå at nämna 3, enligit Regeringsformen,
så kan ansökningen dit remitteras at der komma i
consideration.
Hr Lagercrantz hemstälte, om icke denna Hr Königs
ansökning kunde remitteras til Manufactur- och HandelsDeputationen,
deräst densamma lärer komma i behörigt öfvervägande;
och när saken kommer derifrån, lärer R. o. A. söka
at hielpa honom.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: Remitteras til Manufactur- och Handels-Deputationen,
at vid förslagets uprättande til den ledige (Economiseoch
Commerciorum-professionen komma i behörigt öfvervägande.
Anmältes och inkom en Deputation från Borgareståndet
af 6 personer; handelsmannen Plomgren förde ordet, och ingaf
Ståndets Extracta Protocolli, l:o angående Camar-CEconomiaeDeputationens
Betänkande om Slaktare-Embetets månadstaxor;
2:o angående upfostringsverket; 3:o angående ConvoyCommissariatet
i Götheborg; berättandes derjemte, at Ståndet
bifallit så väl Camar-tEconomias-Deputationens Betänkande,
388 (Juni 9.) Frih. Friensendorffs tillträde till Kansli-Koll.
angående tilökning i lönen för Prseses vid Tiemners-Rätten i
Westeråhs, som Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
Secreterare-rang för Notarien i Kongl. Commerce-Collegio
Hökerstedt, dock at han ej derpå må erhålla någon K. fullmakt,
utan allenast en K. Resolution; hvilket alt Borgareståndet
til et benägit bifall hos R. o. A. anmälte. Deputationen
afträdde.
Camarherren Frih. Frisendorff framträdde och sade sig
hafva förnummit, at Högh R. o. A. behagat bevilja Gref Axel
Rutger Sparre den förmånen at få bivista deliberationerne uti
Kongl. Cantzlie-Collegio, hvarvid han nu ej kunde eller borde
något påminna, emedan, då saken slöts, han ej var närvarande,
ej eller ville han ingå i någon discussion om andras eller sine
meriter; men i förtröstan på R. o. A:ns öma hjertelag om
justicens bibehållande emot hvar och en, fördristade han sig
ödmiukast at anhålla om samma gunst och förmåns åtniutande,
som Gref Sparre i dag vederfarits, antingen R. o. A. skulle
behaga til samma des ödmiuka begäran nu at samtycka, eller
ock tillåta honom med skriftelig ansökning inkomma; han ville
altid vara den sidste at tala om någon förtienst, dock kunde
han anföra, at han 10 år varit vid Cantzliet och jemväl haft
den ähran at stå på förslaget til Ministre-beställningen i Berlin;
hvad honom til denna ansökning föranlät, voro åhågan at giöra
sig skickelig til rikets tienst, hvarutinnan, om andre öfverträffade
honom i förmågo, så kunde han dock ingen i godt upsåt
och god vilja eftergifva.
Hr Lagercrantz sade, at något hvar af R. o. A. hafva
sig Hr Baron Frisendorfs meriter och goda egenskaper bekante.
Frih. Carl Otto Hamilton förestälte, huruledes han för
17 år sedan haft inträde i Cantzeliet, såsom Cancellist gådt
år 1727 med svenske Ambassaden til Petersburg, sedermera
begifvit sig i Furstlig Holstensk tienst, deräst han såsom Envoyé
Extraordinaire uti åtskillige beskickningar blifvit brukad och
derstädes sedermera blifvit Conference-Råd; han hade fördenskull
uptagit det af Riksens Ständer honom lemnade tilståndet
at bivista deliberationerne uti Cantzlie-Collegio såsom en nåd;
han hade eliest kunnat pretendera General-Lieutenants rang,
hvilken han haft såsom Conference-Råd, samt kunnat åberopa
sig Adelige Privilegierne, dem andre, hvilke såsom Officerare
sig utrikes evertuerat, åtniutit; skulle fördenskull den grace,
som Riksens Ständer honom bevijst, vara af den beskaffenhet,
Grefve Barcks tillträde till Kansli-Kollegium.
at hvar och en Canzlist af samma förmån kunde blifva delaktig,
så ville han häldre den samma sig undanbedja.
Camarherren Gref Nils Bark framträdde och utbad sig
hos R. o. A. at som til Gref A. R. Sparres och Frih. Frisendorffs
begäran blifvit samtyckt, honom, som hade samma skäl
för sig, lika ynnest och justiee af Högh R. o. A. gunstigast
måtte vederfaras.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at när åt en någon grace
och förmån sker, månge flere kunna hafva fog och rätt at
begära detsamma; hvarföre högst nödigt voro, at härutinnan
togos et redigt fundament; ty om alle de, som uti Cantzliet
tient, skulle få bivista deliberationerne i Collegio, så skulle de
blifva altför månge, och tyckes ingen en sådan förmån med
skäl kunna begära, som ej fullgiort hvad Cantzlie-ordningen
förmår, hvarföre det voro bäst, at sådane ansökningar til
Secrete Utskottet remitterades, hvilket efter omständigheternes
bepröfvande et vist antal determinerade.
Det begärtes, at de trenne i dag giorde ansökningar til
Secrete Utskottet måtte remitteras.
Härtil svarades, at Gref A. R. Sparres ansökning af R. o. A.
redan är bifallen.
Frih. Cronhiort yttrade sig, at R. o. A. visar en jemnlikhet,
om på sätt, som föreslagit är, alle ansökningarne til
Secrete Utskottet remitteras, hvilket härvid hörde hvad CantzlieCollegium
kunde hafva at påminna.
Här vid påmintes åter, at det lärer förblifva vid det, som
redan afgiordt är.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke i anseende dertil,
at för Gref Sparre redan är beviljat, R. o. A:ns Resolution
kunde blifva denna: at Gref Sparres ansökning bifalles; men
de Heres, som sig anmält, remitteras til Secrete Utskottet, som
hörer Cantzlie-Collegium så väl om antalet, som personerne,
hvilke på sådant sätt Collegii deliberationer kunna komma at
bivista.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga,
bifölls detta af R. o. A., och skrefs på Gref Sparres Memorial
följande Resolution:
Resoh: Camarherren Gref A. R. Sparres ansökning bifölls
af R. o. A.; och som Camarherren Frih. Frisendorff och Gref
Nils Bark om samma förmåns åtniutande hos R. o. A. sig
anmält; altså remitteras deras ansökning til Secrete Utskottet,
390 (Juni 9.) Hemmans-byte. v. Döbelns memorial.
sorn hörer Cantzlie-Collegium så väl örn antalet, som personerne,
hvilke på sådant sätt Collegii deliberationer kunna komma at
bivista.
Uplästes utdrag af Protocollet, hållit i Råd-Camaren
den 26 Maii sidstledne, hvarigenom K. Maj:t med Riksens
Ständer communicerar Camar-Collegii berättelse af den 6 Martii
förledne, angående Lagmannen Johan Franks byte af Johannislunda
med flere hemman och lägenheter i Södermanland; hvilket
byte Collegium för andragne orsaker ej kunnat afsluta, erbjudandes
Lagman Franc sig at svara för dagsverken vid kongsgården;
eljest äro vid detta byte sådane omständigheter anförde, som
giöra någon limitation uti de generale K. Resolutionerne derom.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputation.
Hr Ernst Fri dr. von Döbeln framträdde och påminte
om sitt Memorial, hvilket hos R. o. A. redan för en tid blifvit
upläst, då han fådt tilstånd at med lika lydande gå til de
andre Stånden, hvilke deröfver ej ville resolvera, innan R. o. A.
sig utlåtit, hafvandes Allegaterne, som bestodo uti testimoniis
academicis, förteckningar pä dess hafde förrättningar och tid
efter annan giorde ansökningar nu til hands och begärte, at de
måtte blifva upläste; han klagade öfver ingen, men som han
nu voro uti sitt 40 år, samt på allt sätt sökt giöra sig til ihogkommelse
förtient, men aldrig någon grace åtniutit, så recommenderade
han sig hos R. o. A., emedan han ser at andra
blifva soulagerade.
Det discourerades härvid, at om allas besvär skola här
uptagas, så blifver aldrig någon ända på private ansökningar;
å andra sidan voro det ganska svårt, at man viste månge,
hvilke om befordran sig bemödat, ej blifvit hulpne eller niutit
Adelige Privilegierne til godo; voro altså bäst, at antingen uti
någon § af R. o. A:ns Besvär eller eljest en general Resolution
kunde blifva, at alla de, som förmena sig dertil befogade, hos
K. Maj:t sig i underdånighet kunde anmäla til at niuta hvad
Regeringsformen och Adelige Privilegierne förmå.
Hr Cedercrona upläste Landshöfding ens i Halmstad til
Hr von Döbeln uppå thess ansökning at på förslaget til Landsecreterare-tiensten
derstädes blifva upförd, aflåtne skrifvelse
hvarutinnan det svaret lemnäs, at en sådan beställning voro
för Hr von Döbelns förtienster för ringa.
Hr Adlerbeth förestälte, at hvad den nu förde discoursen
beträffar, så voro Håfrätterne mycket embarrasserade vid sine
Förslag till tjenster. v. Bysing. Hertigens af Holstein bref. 391
förslags uprättande; der anmäla sig Borgmästare i städerne
samt Auditeurer, hvilke på sine tienste-år sig beropa, men deras
skickelighet är Håfrätterne obekant, åtskillige af R. o. A., hvilke
användt både flit och bekostnad at blifva skickelige, och hvilkas
skickelighet til domare-sysslor Håfrätterne bepröfvat, anmäla
sig likaledes; när sådane föreslås, få Håfrätterne anmärkningar
pä sig och blifva af JustitiaB-Cantzlern tiltalte, som det Götha
Hafrätt händt i anseende til Baron Ollonberg, hvilken likväl
genom studier, resor och gode aflagde prof vid domare-sysslan
giordt sig til ihogkommelse förtient; den grunden voro den
säkraste och hvarvid man hälst borde förblifva, at om en
Adelsman äger skickelighet och deraf vijst prof, han då är
berättigad til befordran, men eljest ej.
Efter ytterligare discourerande fants bäst, at härom något
i generale termer antingen i R. o. A:ns Besvär eller eljest hos
K. Majit i underdånighet förmäles.
Uppå en och annans af R. o. A:ns begäran upbx-öts Secreta
Deputationens Betänkande angående Hr von Bysing, hvilket
blifver på bordet.
R. o. A. skildes åt.
Den 1*7 Junii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan R. o. A. något voro samlade och emedan Hr Landtmarskalken
ej ännu var upkommen, begyntes enligit R. o. A:ns
härom giorde förening med Protocollernes upläsande, och uplästes
de hos R. o. A. den 22 och 29 April samt den 2 och
6 Maii håldne Protocoll, vid hvilke inge påminnelser giordes.
Under Protocollens upläsande upkom Hr Landtm ar skalken,
och när dermed var kommit til slut, sade
Hr von Borgen, at som uti et af de i dag upläste
Protocoll finnes förmält, at H. F. D. Hertigens af Holsten bref
til Riksens Ständer, hvilket här in pleno är vordet upläst, til
Secrete Utskottet blifvit remitterat, så åstundade han blifva
underrättad, om icke Secrete Utskottet med dess yttrande härom
til plena häfver at inkomma, på hvilken händelse det voro
önskeligit, at sådant med det forderligaste ske kunde, emedan
Riksdagen snart tyckes böra skrida til slut.
Hr Landtm, berättade, at Riksens Ständer ej directe
pläga svara, utan at svaren ske igenom K. Majit, på hvilket
392 (Juni 17.) Akademi-sekreterare. Not. Hökerstedt.
sätt, sorn det äfven nu lärer komma at förhållas, sade Hr
Landtm, sig vilja härom i Secrete Utskottet påminna.
Uplästes Extract utur Protocollet, hållit i Råd-Cammaren
den 27 Maii sidstledne, hvarutinnan på Hrr Riks-Rådens och
Academise-Cancellerernes Nordenstråhles och Cederströms underdåniga
skrifvelse om tvänne skickelige personers bestående
med 400 dal. smts årlig lön, som de uti de mångfaldige Academiernes
angelägenheters bedrifvande kunna såsom Secreterare
betjena sig af, emedan de sådant ej sielfve för de trägna rådsplägningar
och extra commissioner nu ej vidare åstadkomma
kunna, K. Maj:t i nåder funnit nödigt och skäligt, at ofvannämde
Riksens Råd hvardera en Secreterare må bestås, med
den för dem projecterade vedergällning; hvilket dock K. Maj:t
med Riksens Ständer i nåder velat communicera.
Remitterades til Secrete Utskottet.
Uplästes Utdrag af Secrete Utskottets Protocoll den 20
nästlidne Maii, angående Notarien i Kongl. Commerce-Collegio
Gust. Hindr. Hökerstedt, som vid sidsta Riksdag betient Manufactur-Contoiret
med Protocolls förande och Expeditionernes författande,
och bemälte Manufactur-Contoir nu hemstält, om icke
han til dess upmuntring och i anseende til dess nedlagde arbete,
flit och skickelighet samt månge tiensteår, kunde komma at
niuta lika ärebelöning med andre betiente vid Riksens Ständers
publique verk; i anledning hvaraf, samt at Notarien Hökerstedt,
som både til K. Commerce-Collegio och vid åtskillige
Riksdagar hos Riksens Ständer vist prof af flit och skickelighet,
kunde gå Manufactur-Contoiret med uplysning tiihanda, Secrete
Utskottet til Riksens Ständers godtfinnande hemstält, om icke
på samma sätt, som vid sidsta Riksdag skedt med Secreteraren
vid Riksens Ständers Contoir, Notarien Gust. Hind. Hökerstedt
nu kunde blifva Secreterare vid Manufactur-Contoiret,
med den heder och rang, som Secreterarne i Collegierne åtniuta,
dock utan at sådant må lända äldre och mera meriterade
betjente i Commerce-Collegio til förfång.
Hr Landtm, frågade om detta Secrete Utskottets Protocoll
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr G. A. Ruthenschöld hemstälte, om icke Secreteraren
i Banquen, hvilken jemväl är vid et Riksens Ständers verk,
samma förmån kunde vederfaras, hvarom Prästeståndet med et
Extractum Protocolli lärer inkomma.
Om rangordningen.
393
Och som härtil svarades, at härom kan komma at öfverläggas,
när Prästeståndets Extractum Protocolli inkommer, samt
af någre förmentes saken angående Notarien Hökerstedt ej vara
afgiord, sade
Hr Landtm., at dess härom giorde fråga med Ja blifvit
besvarad; dock som en del af R. o. A. det ej torde hafva hördt,
ville Hr Landtm, den än en gång uprepa, hvilket skedde,
då R. o. A. åter svarade med Ja.
Det påmintes vid detta tilfälle, at Häradsliöfdingarne, hvilke
hafva en besvärlig och ansvarig syssla, jemväl med högre rang
borde hugnas.
Hr Bergenstierna hemstälte, om icke Bergmästarne,
hvilkas embete är icke mindre besvärligt och ansvarigt och
tillika mödosamt och farligit, emedan de i visse sine embetssysslors
förrättande måste våga lif och lemmar, då på lika sätt
måtte blifva hugnade.
Hr Ernst Fridr. von Döbeln anhöll, at som Hökerstedt
med förbättring på rangen blifvit ihogkommen, han, som
ännu aldrig någon befordran kunnat komma at åtniuta, må få
caractere och rang til dess han kan blifva hulpen.
Hr von Horleman hemstälte, om icke R. o. A. skulle
finna bäst at afsäga sig al rang, emedan rang i sig sielf voro
en fåfänga och hos en fri nation hade mer skada än gagn
med sig.
I anledning häraf upkom en vidlyftig discours angående
rangordningens uphäfvande, eller åtminstone at R. o. A. al
rang sig måtte afsäga; hvarvid
Hr Palmstierna sig yttrade det vara beklageligit, at nu,
då man bör tänka på Riksdagens slut, tiden genom private
ansökningar och de dervid förefallande discourser så kommer
at utdragas; dock som denne frågan, angående al rangs uphäfvande,
nu voro upkom men, kunde han ej underlåta at förklara
sig för den meningen, at al parallel rang måtte uphöra,
dock at innom Collegier och vid regimenterne det förblifver
så väl vid en viss ordning emellan tiensterne, som vid den så
nödige subordinationen; kunnandes Collegierne vid deras sammanträden
taga rang efter deras ålder i anseende til fundationen.
Frih. C. 0. Hamilton sade, at sådant vordo ländande til
frihetens bibehållande; i England viste man ej af någon rang;
en Statsminister och en General, när de ej voro i deras embetes
394 (Juni 17.) Om rangordningen.
förrättning, frågade aldrig efter något vist rum eller ställe,
och rang voro der i arméen ej annorstädes til finnande, än under
flygande fahna; blefvo samma inrättning här hos oss, så skulle
man ej se så månge fika efter tienster.
Frih. Coijett höll före Rangordningen så mycket mera
böra afskaffa», som han ansågo densamma som en souverainitets-principe.
Hr O. W. De Geer utlät sig, at om ingen rang voro,
skulle månge intriguer blifva borta.
Hr Ruthensparre påminte at om Rangordningen uphäfves,
så bör ock Duellsplacatet uphäfvas.
Hr G. A. Ruthenschöld utlät sig, at om Rangordningen
uphäfves, hvarmed han för sin del väl voro nögd, så bör ej
eller någon skilnad giöras emellan nyare eller äldre familier.
Hr Löwenhielm hemstälte huruvida R. o. A. en sak af
sådan beskaffenhet, som denna, skulle vilja afgiöra, då så månge
af R. o. A. äro frånvarande, och om icke frågan torde blifva,
huruvida R. o. A. härutinnan skulle vilja decidera, innan så
månge deras ledamöter, som härutinnan taga del, jemväl sig
fådt yttra.
Ätskillige flere af R. o. A. och ibland dem Frih. Cronhiort,
Hr Wennerstedt, Gref H. Gyllenborg, Hr Adlerbeth
och Hr Wulfwen stierna yttrade sig, at det voro fägnesamt
at höra samt med R. o. A:ns ädelmod likmätigt, at ej
anse rang och caractere för någon realité; dock som denne
upkomne qusestionen voro rå, och vid den samma finnas skäl
både mot och med, så voro bäst at den samma lemnades någre
Deputerade til utarbetande och at af dem en och annan svårighet,
som vid sakens närmare påseende sig torde yppa, förut
undanrögdes; tilläggandes Hr Wulfwenstierna, at detta ärendet
på förre Riksdagar noga varit ventilerat och väl förtiente at
man gingo tilbakars uti Riddarhusacterne och eftersågo hvad
då förelupit; hvarvid Hr Adlerbeth förklarade, at som Rangordningen
bibehåller en viss regel och ordning emellan dem,
som förträda riksens ämbeten och publique beställningar, så
väl vid deras embetens förrättande, som uti ansökningar om
befordring, så skulle, i fall den samma tout d’un coup uphäfdes,
frågan blifva hvad ordning och rättesnöre skulle blifva vid
avancementer; och som han befarade det et sådant steg, som
detta, skulle förorsaka mera oordning än ordning, samtelige
Riksens Ständer jemväl uti denna regering faststäldt, at Rang
-
Dep. fr. Bonde-st. Lagercrantz’s tal om allm. ärend:s vigt. 395
ordningen skal öfverses och förbättras, så kunde han för sin
del til dess uphäfvande sig ej begifva.
Ätskillige af R. o. A. instämde härmed, at ärendet kunde
gå til en Deputation af R. o. A:ns ledamöter och der först
utarbetas, fast en och annan förmente, at qusestio an först
kunde afgiöras.
Hr Adlerbeth sade sig för sin del ej kunna samtycka,
at qusestio an förut skal afgiöras.
Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. A. skulle finna
godt, at ibland R. o. A. någre Deputerade kunde utnämnas,
hvilke uptaga och anföra så väl de inconveniencer, som de fördelar,
hvilke i anseende til den upkomne qusestionen sig kunna
förete.
Gref A. R. Sparre yttrade sig, at första qusestionen lärer
blifva om denne frågan, angående Rangordningens afskaffande,
skal uptagas eller ej.
I det samma anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation ifrån Bondeståndet, bestående af 6 personer,
hvilken öfvergaf Ståndets Extracta Protocolli, angående förbud
på victualiepersedlars utförsel från Finland; angående Commissarien
Perments ansökning at antingen mot personell caution
få slippa ut eller och få niuta civil arrest, och angående
Bergs-Deputationens Betänkande öfver Weddö och Häfrö skepslagers
besvär i anseende til kolillefverantsen vid Ortala bruk;
sedan påminte Deputationen at R. o. A. sig til afgiörande
ville företaga Ståndets Extractum Protocolli angående en Deputerad
för Bondeståndet uti Slottsbyggnads-Deputationen,
Resolutionerne på Bondeståndets Allmänna Besvär vid denne
Riksdag, samt Camar-CEconomise-Deputationens Betänkande,
angående prästestomars försäljande til skatte.
Sedan denna Deputation afträdt, bad Hr Lagercrantz,
at R. o. A. med gunst och ömt behiertande ville anhöra en
föreställning, til hvilken ej något annat än kärlek för fäderneslandet
och ömhet för vår almänna välfärd honom tvingade,
fortfarande sedan: Gunstige Herrar. Jag beder eder betänka at
vi til en extraordinarie Riksdag och för högst vigtige samt
högst riksvårdande ärender, hvilke angå eder och alles vår välfärd,
äro sammankallade, men hvad nytta håfve vi under hela
denna vår sammanvaro giordt för riket och för det almänna
i dag? Är icke tiden med private saker och deraf upkomne
discourser tilbragt? Vilja vi på det sättet fortfara, vi skola
396 (Juni 17.)
Lilljehööks tal
hålla Riksdag til juhl och för det almänna föga kunna uträtta;
det är förskräckeligit; när private saker förekomma, då
reser sig hvar och en, då är hvar och en upmärksam, de publique
aktas som stoft, då är minsta delen, som gifver aktning
på hvad som före är. Jag beder för kärlekens skuld til fäderneslandet,
för alles vår välfärds, för Christi skull, lät oss en gång
för alla lemna de private saker, och med flit, aktsamhet och
åhåga träda til de publique, dem företaga och afgiöra, då giöre
vi det, som Gudi behageligit och vårt fädernesland nyttigt är,
då skola våra hemmavarande medbroder och väre efterkommande
tacka och välsigna oss, at vi förrättat våre sammankomster
som rätt svenske män, då skola under Guds välsignelse
våre Riksdagar lända oss och dem til nytta.
Hr Nils Lilljehök upstod och sade, at detta Hr Lagercrantzes
ädla tal bör röra hvar redelig svensk man, bedjandes,
at R. o. A. jemväl ville läna benägna öron til det, hvad han
af ren välmening hade upsatt och nu ville föredraga, hvarpå
Hr Lilljehök upläste följande tal:
Gunstige Herrar!
Så länge det, hvad en oföränderlig naturens lag kräfver,
ja hvad så lägres som högres lycksalighet befrämja kan, är,
som det vara bör, syftemålet af al makt, frihet, lag, privilegier
och författningar uti regeringskroppen och et borgerligit
samhälde, så länge mår et folk väl och lefver med trygghet
och välsignelse i sine hyddor; men deremot så snart en oordentelig
egenkärlek får leda viljan ifrån den oföränderliga lagens
föreskrift i samvetet til begärlighet och utöfvande af högmod,
egennytta, vällust, hat och afvund och således vil betiena sig
af makt, frihet, lag, privilegier och författningar såsom af medel
at befrämja sine lustar och enskylte afsikter, änskönt med
andras förakt och förtryck; så snart uplöses ock enighetsbandet
mellan medlemmar. När nu enighetsbandet är uplöst, så står
ock hela regeringskroppen på yttersta trappsteget at falla öfver
ända, ehuru godt sielfva regeringssättet om det rätteligen handhafdes
och brukades, i sig sielft vara månde; alt detta gior alla
tiders förfarenhet med tusende efterdömen trovärdigt och är en
sanning, som sielfva motståndarena i sine samveten måste erkänna.
Sveriges Rikes Högh R. o. A. gior sannerligen en dyr
del i Svea och Götha regeringskropp. 0, at ibland deras leda
-
om enighet och oegennytta.
397
möter enigheten aldrig saknas måtte! Om enighet och broderlig
kärlek grundat på naturens lag, befästat med riksens lag,
öfverensstämmande med Guds beskrefne lag, är borta utur
denna delen, hvad godt vill man då förmoda kunna uträttas
vid Ständernes sammankomster och rådplägningar?
Sveriges Rikes Högh R. o. A. såsom det yppersta och på
Riksdagar det tahlrikaste Ståndet, är på den högsta trappan
upstält, at vara et ögnemål, icke allenast för alle de öfrige Stånden,
utan ock för de utrikes makter, så at af des åtbörder
och förhållande taga de förre sig lätteligen en eftersyn och de
sednare giöra ock derefter sine uträkningar.
Är enighet och broderlig kärlek, ädelmodighetens sannskylliga
frukter, borta utur det ädlaste Ståndet, ach! huru
lätteligen kunna icke då Sverges och dess nyttas ilviljare fatta
mått och steg, ja formera sig vissa förslag til hela rikets och
regeringens undergång sig til fördel!
Ädle Herrar! låtom oss i Herrans namn lägga detta i tid
på hiertat, innan oenighetskräftan (det Gud förbiude) får så
vida fräta omkring sig, at ingen läkedom mer hielpa vilh
Yi underkasta oss et svårt öde, om vi på intet annat sätt
än genom vår makts, frihets, lags, regerings, och i följe deraf,
vår och våre barns skada och undergång kunna vise och kloke
varda, eller förmene oss ej annorlunda kunna stå at hielpas
och uprättas.
Undergång och [o: af?] makt, frihet, lag och regering äroundvikelig
der enighet och kärlek ej sammanknyter medborgarenas
hiertan. Derpå äro alle förfallne republiquers fotspår i minnesböckerne
sannfärdige bevis nog; gifve Gud, at Sveriges rike
aldrig måtte af efterverlden på denna längden finnas upfördt.
Ännu äro bland Sveriges Riddersman månge, ja val månge,
Gudi lof, de der innerligen med åtrå och suckan längta, önska
och ilfänas at kunna få sine medbroder med sig uti et rätt
enighetsband och broderlig kärlek förknippade til hela rikets
välfärd. Förlåter mig, Gunstige Herrar, at jag icke fördristar
mig at säga, det alla äro så sinnade. Ty voro alle af det
sinnet, så kunde de åtskillige begrep om saker, som finnas i menniskiohufvuden,
aldrig förmå någon enda at gå in uti söndring,
partier, afvund och misstankar emot den andra, då nemligen,
när grunden i hiertat voro stäld på Guds ähra och rikets sannfärdiga
nytta utan vidare statistiska uträkningar.
398 (Juni 17.)
Lilljehööks tal
At föregifva, det icke månge redelige och det almänna
bästa fram för alt sökande bland oss ännu finnas, voro så
visst en dierfhet utan orsak. Men at smickra sig med almän
samdrägt til et ändamål, så länge sielfva förfarenheten vittnar
om vederspelet, voro en dröm utan sanfärdighet.
Här gäller sannerligen intet at jemka omkring bråddarne
utan här bör gås til sielfva bottn och der börja.
Unner mig, Gunstige Herrar, at få fritt tala som en ärlig
svensk, Gud röre våre hiertan! Anställom i förtolighet et oveldugt
prof på en liten stund.
Man har på vårt Riddarhus användt så mången stund
med discourser af en hel tima, om det, som kunnat på 1/i tima
afgiöras, deräst en rätt ordning och enighet bland oss varit.
Denna lilla stunden, som til et slikt pröfvande användes, lärer
förmodeligen med den Högstas tilhielp intet illa användas.
Anse vi nu först tilståndet innom vårt Riddarhus, så
frågar jag i ödmjukhet, ja af en hiertinnerlig kärlek, månne
det är prof af ordning och kärlek at icke gifva vår ovelduga
Landtmarskalk liud at först få säga sin mening och huru han
fattat hvad upläst är, utan hvar och en, alt som han är talträngd
til, honom förekommer. Månne det är prof af ordning
och kärlek, at sättja sig här och der utom sine bänkar och
nummer, at löpa nu hit nu tit och sorla, och at stå uppe när
man bör sittja. Man har ju andre ställen, der man kan råkas
och tala med sine vänner och andre om hvad man eljest vill;
men här är det stället, hvaräst riksens ärender böra vårdas;
rumet är så heligt som hela rikets välfärd är helig. Handtere
vi denna saken cavalierement, så blir en sådan oordning mäktig
nog at hindra enigheten från vårt pleno. Månne derigenom
at så mycket talas blir ock mycket uträttat? Jag fruktar
snarare, at dermed uträttas mindre, at förtiga en fördubbel,
längre utdrägt af tid och månge flere ris papper af Protocoller,
än om alt gingo til med ordning och enighet.
Detta hvad jag nu sagt, är allenast et litet prof. Gå vi
än vidare in pä saken, så må man fråga: hvad må man anse
de kärleks- och enighets-betygelser före, som å ena och andra
sidan som oftast giorde äro, enär oenigheten straxt derpå utbrustit
i liusan låga, än för tomt och verklöst ordaprål? Hvad
gagna oss sådane complimenter utan verkställande? Gud har
af tolamod och långmodighet bégynt at visa oss in på källan
af det i vår regeringskropp insmygne förgiftet, af hvilken källa
om enighet och oegennytta.
399
eller des bäckar kan hända mången med behag härtils druckit
i ovettenhet, at vattnet sprungit ur en förgiftat ådra.
Gud har med sin barmhertighet förekommit oss och låtit
många hiertans tankar uppenbarade varda. Gud har genom
sin rättfärdighet gifvit oss en del af våre och riksens sannfärdige
nyttos ilviljare i händer, at således få skilja efter handen
någre skadelige missväxter utur det almänna samhäldet.
Ach! käraste vänner och medbroder, efter nu Gud behagar
gå med oss de vägar, som vittna så väl om Hans tolamod
och långmodighet, som om Hans barmhertighet och rättfärdighet,
så låtom oss icke vara de samme, sorn en slik Hans
toiamods och långmodighets rikedom förakta; låtom oss icke
deremot med upsåteliga synder emot Honom, i högmod, egennytta,
köttslig vällust, hat och afvund emot vår nästa samka
oss sielfvom vrede på vredenes dag, ja störta vårt arma rike i
almänna landsplågor och komma våre egne barn at ropa ve
öfver oss! Jag beder för Guds skull, hvad är oss nu annat at
giöra, då alt i verlden icke långt til tor stå i liusan låga, då
vårt rike genom en enda vink af den rättfärdige hela verldenes
Regent kan vara uti yttersta nöd och älände, än at med
samnad hog förena oss om den sanna Gudens rätta dyrkan i
andanom och sanningene, och om enighet och broderlig kärlek
inbördes.
O! at alt, alt, alt, hvad enighet och broderlig kärlek förstöra
kan, måtte från detta nu och framgent af alt hvad
svenskt heter såsom en förbannelse anses, undflys, utränsas
och förkastas. Bortläggom i Jesu namn alt misstroende! Opnom
hvarandra vårt hierta! Samlom oss uti et sinne! Trädom tilhopa
i förtroende! Håfve vi et ändamål, hvarföre må vi icke
då komma uti vägarue och medlen öfverens, om den ena lemmen
fogar sig efter den andra? Gånge hvar och en til sitt
egit hierta, pröfve sig inför den alvetande och alt dömande
Guden, om antingen egen ähra eller Guds ähra, antingen egen
nytta eller landsens nytta, antingen ömhet om enskylt vältrefnad
eller ömhet om almän vältrefnad tillika, om kärlek
eller hat, om misstanka eller förtroende varit driffiädren af
hans politiske urverk. Hvar och en anställe då först striden
emot sig sielf.
Om våre mått och steg tagne til rikets trygghet äro aldrig
så väl grundade, om vår fundamental-lag och regeringssätt på
samtelige Riksens Ständers makt, frihet och vältrefnad är
400 (Juni 17.)
Lilljehööks tal.
aldrig så väl syftande och riksens invånare deremot icke allenast
lefva i uppenbara köttsens gierningar, utan ock i misstankar
och misstroende, så kan det ändå aldrig annars gå med
oss än illa på slutet; ty Guds straff med olyckelig utgång på
de bäst mente rådslag och anstalter, är ju endast en påfölgd
af våre synder och ondsko.
Vilja vi nu undvika påfölgden, så måste vi låta uphäfva
orsaken. Hvar och en, som har svenskt hierta i bröstet och
svenskt blod i ådrorna, träde fram inför Herranom och ifrån
denna dagen vare och blifve i sanning, i siäl och hierta, i ord
och gierning genom Guds nåd en uprigtig Christen, en redlig
svensk och en kär broder. Alle stå som en man, alle vare
färdige at med krafter, lif och egendom gripa vårt arma
Svea och Götha under armarne! Ingen bortkaste hoppet och
förtröstan til Gud, ingen förlåte sig på rörstafvar! Hvar och
en hålle sig til lefvande Gud, hvar och en sköte sin syssla i
Herrans fruktan och broderlig kärlek. Si då, ja rätt då skola
vi förnimma, at våre ovänner utom oss, som eljest torde flattera
sig med svenska mäns lättsinnighet, skola i sine förslag til
skam varda, enär de förnimma den äkta svenska arten åter
för en dag komma; då skole vi i sanning röna det sielfver
Herren Zebaoth skal strida för oss utom, hielpa vår almänna
välfärd up innom, så vist som vi här til dags varit i mångas
ögon en föraktad lampa, men derhos en fet stek för utlänningar,
som de väl haft lust at biska på så länge, at intet
mer blifvit öfrigt än bara been och knokor. Då skal Herren
uplvsa oss at vi kunna se Hans fotspor som drypa af fetma,
ge oss förstånd at påfinna hvad nyttigt är, förläna frid och
nåd at nyttja det goda i landelia utan missbruk til Hans
heliga namns lof, pris och ähra.
Frih. Cronhiort yttrade sig, at Hr Lagercrantzes och Hr
Lilljehöks vackra tal lära hafva rördt alla; men som til et
samfunds bestånd justicen är icke mindre nödig än enigheten,
så bör ibland oss af en eller annan icke någon grace utdelas,
hvilket hörer Ofverheten och ej oss til.
Hr Palmstierna: Ingenting är angelägnare än at hvar
och en sker justiee; vi se huru under Riksens Ständers frånvaro,
och jemväl nu under deras sammanvaro den samma är
utdelt; det sägs, at i Stats-Secreteraren Boneauschölds sak dom
skal vara fäld; felsteg äro begångne, men huruvida domslutet
med lagsens rum är enigt, finner man ej; Riksens Ständer
Domars kommunikation. Banken.
401
hafva begärt del af domen, och hemställer jag oin icke den
samma bör gå til Justitise-Deputationen.
Hr Maklier sade sig som ledamot af General-Krigs-och
Leuterations-Rätten, i anledning af Hr Palmstiernas giorde
påminnelse, böra, hvad den Ulfsparriska saken beträffar, vid
handen gifva, at den samma ej ännu, ehuru dervid ej något
blifvit försumat, kunnat bringas til slut, hvartil orsakerne varit
sakens vidlyftighet, de månge vittnen, af hvilke åtskillige varit
frånvarande, och det ringa antal af betjente, hvilke dessutan
med månge andre sysslor äro öfverhopade.
Hr Landtm, förmälte, at det berättas, det R. o. A:ns
Extractum Protocolli, angående det at de utfallande domar uti
visse Rätter öfver de der anhängige mål med Riksens Ständer
måtte communiceras, af Bondeståndet ej ännu skal vara afgiordt,
och at således ingen expedition härom til K. Majit ännu
kunnat upgå.
I anledning häraf fants godt, at Riddarhus-Camereraren
Treffenhielm går til Bondeståndet och om detta ärendet påminner,
hvarjemte honom anbefaltes, at uti alle 3 Stånden påminna,
angående Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
om regimenternas beklädande, at chefferne hädanefter
derom komma at contrahera.
Uplästes Extract af Secrete Utskottets Protocoll den 10
i denne månad, hvarutinnan förmäles, det Secrete Utskottet
funnit rådsamt, at ej allenast en ytterligare tredjedel, eller
hälften af de sedan förra afbetalningen uti Läne-Banquen återstående
caroline-capitaler, måtte nu straxt upsägas och utbetalas,
utan ock något längre fram äfven en tredjedel af de
öfrige capitalerne, i ducater, riksdaler och courant silfvermynt,
som icke til pios usus eller annan publique nytta äro testamenterade;
dock at de, som för den upsägande trediedelen uti
sidstberörde myntesorter vilja låta sig benöja med 3 procent
interesse, skola få hafva dem i Läne-Banquen qvarstående,
äfven som ock hvad de uti caroline-sorten uttaga borde, deräst
de vilja låta omsättja dem til courant silfvermynt eller riksdaler,
ducater och kopparmynt samt benöja sig med 3 procent
interesse.
Hr Landtm, frågade om detta Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Adelns Protokoll 1740—1741. 26
402 (Juni 17.) Om nederlagsfrihet för salt.
Uplästes utdrag af Manufactur- och Handels-Deputationens
Protocoll af den 11 hujus, angående den af bemälde
Deputation tilstyrkte nederlagsfriheten för inkommande salt, i
anledning af Borgareståndets Almänna Besvärs 8 §; och på
det samma nödiga ändamål ina så mycket säkrare vinnas,
underställer Deputationen Riksens Ständers bepröfvande, om
icke rederierne i alla stapelstäder böra förpliktas, at uppå
nederlag uplägga åtminstone 1/g:del af hvarje utrikes ifrån inkommande
laddning salt, hvilket ej bör få af ägarne utskeppas
innan förut et lika quantum nederlagssalt blifvit i stället uplagt;
och om detta bifalles, kunde til K. Commerce-Collegium
lemnäs, at, sedan skieps-rederierne här i Stockholm blifvit
hörde, i underdånighet hemställa til H. K. Maj:ts nådige förordnande
de författningar, som til denna inrättning nödige
pröfvas; berättandes Deputationen derjemte, at efter sidsta
fredsslutet Stockholms stads handlande så märkeligen utvidgat
sin siöfart, at de, som vid slutet af sidsta kriget hade allenast
någre få brukbare fartyg, äga nu för tiden, förutan månge
smärre fartyg, 93 skepp, alla, enligit bifogad förteckning, ifrån
50 til 300 svåra läster, samt föra större delen ifrån 16 til 30
canoner, som utom den tienst de kunna giöra riket til dess
defension, äfven kunna införa 185,000 tunnor salt, och således
öfver inrikes consumtionen, som här tils ej öfverstigit 120,000
tunnor om året.
Som härvid påmintes, at et annat Betänkande ifrån samma
Deputation, nemligen angående bristen och dyrheten på salt,
jemväl voro inkommit, altså
uplästes Manufactur- och Handels-Deputations Betänkande
öfver den brist och dyrhet på salt, som här i riket uti
förledit år befunnits och hvaröfver det ärbara Bondeståndet
genom utdrag af Protocollet den 12 Januarii sidstledne sig besvärat;
anförandes Deputationen orsakerne til samma brist och
dyrhet på salt ej härröra af rederierne, utan af conjuncturerne
i Europa, samt den dageliga förändring, hvilken så i anseende
til denne, som andre vahror handeln är underkastad, inköpsprisets
förhögande i Portugal!, frachters, hyrors och victualiers
stegrande förledit år, tullens förhögning med meia, men i synnerhet,
at minuthandlarne vid utsälgningen så högt upsatt priset.
Och ehuruväl til förekommande af en dylik olägenhet och brist
på salt, åtskillige städer föreslagit at få hämta salt ifrån de
vid Östersjön belägne utrikes hamnar och at 1731 års För
-
Om nederlagsfrihet för salt.
403
ordning om salthandelen på desse orter måtte uphöra; dock som
med denna Förordning förekommes det, med rikets större förlust
i inköps-capitalet, saltet ej må hämtas utur andra och
tredje handen, och dessutom på saltet uti desse orter äfven ej
kan vara tilgång, som förledne höst skedde, då desse hamnar
ej hade saltet för bättre pris än svenske rederierne; så finner
Deputation at ändamålet igenom denna Förordnings afskaffande
icke erhålles, utan anser för säkraste medlet hvad BorgareStåndet
uti 8 § af deras Almänna Besvär andragit, at en
ständig nederlagsfrihet på salt må tilstädjas stapelstäderne i
riket, på det sätt, som K. Förordningen af den 16 Martii sidstledne
påbjuder om spannemål; och som minuthandlarne äro
de samma, som stegra de ene och andre vahror, så förmenar
Deputation, at Riksens Ständer kunde hos K. Majit anhålla
om betalning til Commerce-Collegium och flere embetsmän at
igenom Magistraterne tilse, at priset i minut otilbörligen ej må
stegras. Icke eller måste saltet få, som förledit år skedde, föras
utur riket, då det der behöfves; och derföre måste på alt i riket
årligen inkommande salt, ifrån alla Sjötulls-Camrar månateligen
förslag insändas til Stora Siötulls-Contoiret i Stockholm at
lefvereras til Kongl. Commerce-Collegium, som åligger at bepröfva,
om saltförrådet är tilräckeligt eller icke, och huruvida
saltets utförssel kan tillåtas.
Efter åtskillige i anledning af detta Betänkande förde
discourser, hvarvid af en del af R. o. A. anfördes besvär, dels
öfver den försporde bristen på salt, så i Sverge som Finland,
hvilket förorsakat invånarne så i anseende til deras slacktning,
som vid fiskerierne en odrägelig skada, dels öfver dyrheten, at
saltet, serdeles i Finland, stigit til 30, 40 å 45 dal. tunnan,
der det tilförene ej gullit mer än 16 eller 18 dal.; men af
andre af R. o. A., til förekommande af sådane hela landet så
hårdt tryckande olägenheter i framtiden, föreslogs, at en viss
billig taxa, grundad på inköpsprisen och de, til dess saltet i
stapelstäderne kommit i grosshandlarens hand, giorde umgälder
i tull, fracht, med mera, för alla dem, som med salt handla i
minut, årligen borde uprättas och genom trycket almänt kunnig
blifva; eller ock at stapelstäderne, vid deras stapel rättighets
förlust, borde påläggas med tilräckeligit förråd af denne angelägne
vahra altid vara försedde; eller ock, at när dyrhet på
samma vahra infaller, almän frihet til des införssel må lemnäs,
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut, och upsattes
404 (Juni 17.) Eiksr. gr. Meijerfelts tjenstledighet.
Resolutionen, hvilken, sedan den för R. o. A. blifvit upläst
och jemkad, bifölls så lydande:
ResoL: Betänkandet bifölls, dock at Commerce-Collegium
gifver Ofver-Ståthållaren och Landsliöfdingarne tilkänna priset,
som saltet i stapelstäderne efter utrikes inköpet, med de derpå
giorde omkostningar, kan kåsta, på det minutpriset så i Stockholm
som alle öfrige städer i riket derefter må reguleras, och
en taxa uprättas, hvilken i alle län och städer genom trycket
hvart halft år bör almänt kunnig giöras: samt at K. Maj:t
i underdånighet anmodas, när brist på salt befaras, at då med
Råds råde, sedan vederbörande blifvit hörde, införsslen deraf
tillåta på sätt, som angående införssel af spannemål genom
Förordningen af den 12 Februarii innevarande år är föranstaltat.
Sedan frågade Hr Landtm, om det nyss upläste Extractum
Protocolli ifrån Manufactur- och Handels-Deputationen angående
en åttonde-dels upläggande på nederlag af hvarje inkommande
saltladdning, bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Hr Riks-Rådets Gref Meijerfelts Memorial af
innehåld at, sedan Hr Grefven och Riks-Rådet nu trädt uti
sitt 77 ålders år och öfver 60 år tient fäderneslandet både
ut- och innom liket med al tro och redlighet samt i fält utstådt
månge besvär och krafterne icke vilja nu mera som förr
altid stå bi, utan krämpor och sjuklighet som oftast sig infinner;
fördenskull anhåller Hr Grefven och Riks-Rådet om tilstånd
at vara på landet, när dess hälsas skötsel sådant fordrar och
dess embetes angelägenhet det kan tillåta; hvartil Hr Grefven
och Riks-Rådet väl skal hafva H. K. Majis nådiga tilstånd,
men begär nu Riksens Ständers bifall härutinnan, på det han
ej må behöfva falla dess nådiga öfverhet så ofta besvärlig med
tidige ansökningar. Hr Grefven och Riks-Rådet vil ej undandraga
sig at vara tilstädes uti dess anförtrodde gouvernemente
och när nödigt pröfvas biträda rådslagen samt äfven, då han
i Sverge vistas och hälsan tillåter, i Rådet sig infinna.
Hr Landtm, berättade, at detta Memorial i Secrete Utskottet
blifvit upläst, hvaräst man ej funnit något dervid at
påminna, och frågade om det samma af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, förmälte, at som i anseende til GeneralAuditeuren
Suarez begärte afsked, R. o. A. samt Borgareståndet
tillagt det vilkoret, at bemälde General-Auditeur ej
Gen.aud. Svarez. Öfv.l. Kuthensparre. Värfvadt regemente. 405
vidare må komma i K. Maj:ts och Riksens tienst, men Prästeoch
Bondestånden afskedet utan vilkor bifallit, hvarigenom händt,
at detta ärendet ej kunnat expedieras, så hade Hr Landtm,
med Talemännen uti någre ledamöters närvaro härom öfverlagt
och fallit på det expedientet, at om uti Riksens Ständers
underdåniga expedition de uti Rådets Extractum Protocolli
anförde skäl och omständigheter, hvilke föranlåtit K. Majit at
bifalla det begärte afskedet, inryckas, samt härom et Extractum
Protocolli ifrån R. o. A. til de andre Stånden afgår, saken bäst
lärer kunna blifva hulpen.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Upsattes följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 17
Junii 1741.
Emedan utaf Ståndens utlåtelser öfver General-Auditeurens
Suarez hos K. Majit i underdånighet giorde ansökning om afsked,
ej någon pluralitet kunnat samlas, och följakteligen detta
ärendet ej skulle komma til någon expedition i fäll Riksens
Ständer om något vist härutinnan sig ej skulle komma at
förena; altså funno R. o. A. nödigt de öfrige resp. Stånden
vänligen at hemställa, om icke General-Auditeuren Suarez det
begärte afskedet på sätt, som Extractet utur Råds-Protocollet
af den 6 sidstledne Martii innehåller, kunde beviljas, samt de
uti berörde Extractum Protocolli anförde skäl och omständigheter,
hvilke föranlåtit K. Maj:t at i nåder bifalla det begärte
afskedet, uti Riksens Ständers härom upgående underdåniga
expedition inflyta. Actum ut supra.
Uplästes Ofverst-Lieutenanten Ruthensparres Memorial,
hvarutinnan han anförer huruledes han hos Secrete Utskottet
til capitulationen vid det på värfvad fot uprättande regimentet,
som kommer at förläggas i Skånske garnizonerne, sig anmält,
och til den ändan först ingifvit et project med de nogaste
vilkor han kunnat ingå, samt ytterligare under den 12 Junii
sidstledne vid handen gifvit dess fulla upsåt vara at ingå
samma vilkor, som någon annan, med förmodan at då i anseende
til merit och ancienneté framför de yngre dertil få niuta
prioriteten; underställandes Riksens Ständers gunstiga välbehag,
om icke capitulationen af detta nya regimente, såsom
et ceconomiskt mål, hvilket ingen tysthet borde vara underkastat,
jemte hvars och ens af de öfrigas anbud ifrån Secrete
Utskottet kunde infordras innan något visst slut deruti fastställes.
406 (Juni 17.)
Varfvadt regemente.
Hr Öfverst-Lieutenant Ruthensparre framträdde och förestälte,
at sorn detta rörde honom så när och så månge andre
kommit til bröd, så giorde han sig det hopp och jemväl ödmiukast
bad, at R. o. A. ville låta dess lidande komma hos
sig i benägen och rättvis åtanka, så at när vilkoren befinnes
lika, honom prioriteten til denna capitulation och regimente
framför dem, som mindre tient, tilläggas må.
Hr Ruthensparre afträdde.
Frih. G. Hamilton sade, at så framt Hr Ofverst-Lieutenant
Ruthensparre vid ultimatet tilbudit så fördelaktige vilkor
som någon annan, så är billigt, at han, som äger tourén och
ancienneteten, blifver närmast til capitulationen; men om en,
som yngre är i tiensten, budit bättre vilkor, så bör dervid förblifva,
eljest skulle det gå in infinitum. Frih. Hamilton afträdde.
Hr G. A. Ruthenshöld: Emedan Hr Öfverst-Lieutenant
Ruthensparre är min svärfader, altså påminner jag, innan jag
tager afträde, at jag ej tror härutinnan någre fatalier kunna
gifvas; och som detta är et oeconomiskt mål, hvilket efter
Riksdagsordningen hörer til plena; altså lärer första frågan
blifva, om icke först af plenis bör skärskådas, hvem som budit
the bästa vilkoren.
Frih. G. Hamilton, i det han afträdde, begärte, at plenorum
remiss til Secrete Utskottet angående capitulationen
matte upläsas.
Hr G. A. Ruthenschöld: Med reservation af den rätt,
hvilken Riksdagsordningen såsom principal mig tillägger, tager
jag afträde.
Hr Hastfehr sade sig ock hafva begärt at få capitulera
om detta regimentes upsättjande, men sade sig ej ambitionera
det för dem, som hafva tourén för honom. Afträdde.
Uplästes Expeditions-Deputationens Extractum Protocolli
af den 9 Mati, hvarmedelst Riksens Ständer bifalla Secrete
Utskottets Extractum Protocolli af den 22 April angående et
infanterie-regimentes uprättande af 1000 man gemene, genom
capitulation, och sådant Secrete Utskottet tilkänna gifva med
förmälan, at Secrete Utskottet om verkställigheten deraf lärer
draga behörig försorg.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at Secrete Utskottet redan
härom skulle inkommit, men at expeditionen ej ännu voro
färdig.
Varfvadt regemente.
407
Gref A. R. Sparre sade: Min fråga blifver, huruvida
Ständerne vilja uptaga en sak, som de en gång til Secrete
Utskottets verkställande hänskutit.
Hr Palmstierna yttrade sig, at han jemväl til R. o. A:ns
öfvervägande måste hemställa, om de vilja draga til sig et
ärende, hvilket samtelige Riksens Ständer en gång lemnat til
Secrete Utskottet at dermed föranstalta, som för cronan nyttigast
funnos; hvilket icke eller nu mera lärer kunna gå til Stånden,
så framt icke alle 4 Stånden förut förklara sig deruti vilja ingå.
Som här til sades detta vara et oeconomicum, hvilket bör
och kan komma til Ståndens plena, utlät sig
Gref A. R. Sparre, at på det sättet skulle flere mål
under det namnet, at de voro ceconomica, kunna upfordras utur
Secrete Utskottet, hvilket voro emot Riksdagsordningen, som
lemnar ganske månge ceconomiske mål under Secrete Utskottets
afgiörande.
Hr Bi örn berg sade sig ej vetta om meningen varit, at
Secrete Utskottet skulle bortgifva en Öfverste-beställning, hvilket
hörer Öfverheten til.
Hr Landtm.: Fullmaktens utgifvande hörer K. Maj:t til
i sittjande Råd; men som Riksens Ständer bifallit, at capitulationen
skulle träffas med den, som ingingo för riket fördelaktigaste
vilkor, så har Secrete Utskottets göromål varit at
bepröfva vilkoren.
Frih. Cronhiort: Qusestionen efter mitt tycke lärer vara,
om icke Ruthensparre, såsom äldst, bör vara närmast när han
budit så goda vilkor, som någon annan, och kan jag ej föreställa
mig detta såsom en auction eller en capitulation utan
afseende på ancienneté.
Hr Löwenhielm: Qusestionen, som Hr Ruthensparre
moverar, är om saken af Ståndens plenis skal uptagas.
Efter något ytterligare discourerande begärtes, at Hr Landtmarskalken
ville giöra propositionen.
Hr Landtm, förmälte sig ej kunna giöra någon annan
proposition, än om det skal förblifva vid det, som Ständerne
en gång härom resolverat och til Secrete Utskottet remitterat.
Det begärtes än ytterligare proposition.
Hr Landtm, frågade, om det förblifver vid R. o. A:ns
första Resolution;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
408 (Juni 17.) Ramela ansökning. Kobolt-streck.
Resol.: R. o. A. förblefvo vid sin Resolution pä Secrete
Utskottets Extractum Protocolli af den 22 April.
Det pamintes, at Hr Ruthensparre begärt, at med detta
des Memorial få vända sig til de andre Stånden;
Hvartil svarades, at sedan denna R. o. Arns Resolution
blifvit påskrifven, afskickas, som vanligit plägar vara, detta
Hr Ruthensparres Memorial til de andre Stånden.
R. o. A. skildes åt.
Den 25 Junii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Emedan Hr Landtmarskalken ej var upkommen, äskade
Gref David. Frölich, såsom den äldste närvarande ibland
Grafvarne (i följe af R. o. A:ns härom vid denne Riksdag
skedde öfverenskommelse), liud til Protocollens upläsande;
Och uplästes de hos R. o. A. den 8 och 19 Maii håldne
Protocoll, vid hvilke inge påminnelser giordes.
Under Protocollens upläsande begärte Frih. Coijett R.
o. A:ns tilstånd at hos de andre Stånden påminna om slut
öfver Reductions- och Liquidations-Deputationens Betänkande
angående Hr Malte Rammels ansökning om visse frälsehemmans
återvinnande i Siirköping, samt om helgonskyldssaken.
Til denna Frih. Coijetts begäran samtycktes af R. o. A.
Hr Landtmarskalken upkom.
Uplästes Riksens Ständers Bergs-Deputations Betänkande
af den 27 sidstledne Martil angående det i Färile sochn och
Loos Finmark nyligen uptäkte coboltstrekets upkomst och i gång
bringande; hvaröfver Deputationen sig yttrat, at som det är
otvifvelaktigt, at riket igenom detta coboltverket åtskillige förmåner
tilflyta, så tilstyrker Deputationen, at sådane mått och
utvägar måtte tagas, som tiena til detta verks upkomst, hvartil
mycket skal bidraga om Assessoren Kalmeter finge til skatte
köpa någre fintorp i orten, eller och dem emot återvundne
frälseräntor utbyta til brukets betjening med körsslor och
försslor; såsom ock håller Deputationen angelägit vara, at
Assessoren Kalmeter lemnäs tilstånd at under tiden sielf vara
vid verket, hälst han dymedelst förmodas tilskynda cronan så
stor nytta, som igenom andre embetesförrättningar, och dessutan
åtskilligt vid en sådan inrättning skal förefalla, som hans när
-
Om ekplantering.
409
varelse och biträde fordrar; och sluteligen, at Assessoren bör
få hugna sig af de friheter och förmåner, som H. K. Maj:ts
speciale Privilegium af den 19 Augusti 1673 tillägger dem,
som i Finland och Norrlanden eller Lappmarken nya verk
inrätta.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Camar-GEconomie-Deputationens Betänkande
öfver Bondeståndets gifne förslag til ekars planterande och
förökande i riket; hållandes Deputationen före, at samma förslag,
bestående deruti, at hvar och en både skatte- och cronobonde,
som finnes hafva aktat och vårdat sådane eketelningar
i deras ängjar och intäckter, må med des arfvingar och efterträdare
på hemmanen äga hälften af den upväxande ekeskogen,
kunde bifallas, dock at uppå cronones bekostnad alle på hemmanens
ägor befintelige stora och gamla ekar, såväl som de,
hvilka synas vara öfver 10 år, böra räknas, och förteckningen
derpå vid Lands-Contoiret förvaras, och enär desse ekar äro
uthuggne, skola alla de öfrige, som ifrån denna tiden planteras
eller nu äro under 10 år, til hälften höra åboen på hemmanet
til; hvarjemte det skal åligga Jägerie-betjenterne, när åboen
någre ekar planterat, dem samma på dess begäran at upteckna,
samt skrifteligit devis deröfver meddela.
Det påmintes härvid, at som å ena sidan man befinner, at
de härtils utgångne Förordningar om ekars återplanterande ej
haft den påsyftade värkan, i brist af tilräckelig upmuntran för
den härvid nödige mödan och omvårdnaden, och å andra sidan
det här gifne förslaget med alle ekars räknande och urskiljande
i framtiden icke allenast tyckes vara impracticabelt utan ock
ganska stort missbruk och underslef underkastat, samt tillägga
crono- och skattebönder en större förmån och rättighet än dem
efter lag och förordningar tilkommer, så voro bäst, aldenstund
länen och orterne i riket äro af skiljaktig beskaffenhet, at det
härmed förblifver efter förre förordningar, och at Landshöfdingarne
til nästa Riksdag med förslag inkomma til ekeplanteringens
upmuntrande hvar och en i sitt län.
Som uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
detta af R. o. A. bifölls;
Altså upsattes följande Resolution, hvilken skrefs på Betänkandet:
Resol.
: Som det föreslagne räknandet och urskiljandet af
ekar både nu och i framtiden store svårigheter och underslef
410 (Juni 25.) Spannmålspriset i Bergslagen.
tyckes vara underkastat; altså funno R. o. A. betänkeligit, at
på detta sättet någon ändring giöres uti de förre Förordningar,
men at likväl hos K. Maj:t i underdånighet anhålles at anbefalla
Landshöfdingame til nästa Riksdag med sine tankar
inkomma, på hvad sätt de förmena, hvar och en i det honom
anförtrodde länet, ekeplanteringen bäst kunna befordras och
upmuntras.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Memorial af den 4 förvekne April öfver et och annat förslag
til förekommande af spannemålens stegrande i priset vid Bergslagen,
hvilken angelägenhet H. K. Majit behagat med Riksens
Ständer communicera, och hvaröfver Deputationen stadnat öfver
hvart och et mål i följande slut:
l:o. Angående at säden icke måtte dragas ifrån de orter,
hvarifrån Bergslagerne med spannemål blifvit fournerade; så är
Deputationens tanka enahanda med H. K. Maj:ts nådige utlåtande,
at ej något tvång eller inskränkning härutinnan kan
ske uti den frihet hvar äger at sälja sin afvel det bästa han kan,
utan må Bergslagerne sielfve med vederbörande i samma orter
contrahera och sluta om deras spanmål det bästa de kunna;
2:o. Beträffande bruksägarnes anhållan, at de handlande i
stapelstäderne ej måtte få giöra uplag af inrikes tilhandlad
spannemål, så har Deputationen intet at påminna vid K. Maj:ts
nådiga yttrande härutinnan, at de handlande emot HandelsBalken
samt städernes erhåldne Privilegier och Resolutioner
ej böra uti denne handel med inrikes spannemål hindras;
3:o. Vidkommande tullfrihet på utrikes ifrån inkommande
spannemål, så förmenar Deputationen denna omständighet vara
afgiord genom K. Maj:ts utgångne påbud af den 12 nästledne
Februarii angående tilstånd för alla utländske och inhämske
at til viss tid få med främmande skepp införa spannemål emot
den tull svenska fartyg erlägga;
4:o. Angående bränvinsförbudets contiuuerande, at derigenom
bringa spannemålen uti billigt pris, så vil Deputationen,
utom hvad redan härom är förordnat, vidare uti dess Betänkande
om bränvinsbrännandet i gemen sig häröfver utlåta; och
5:o. Beträffande markegången på spannemålen til lindrigare
pris, så är Deputationen af samma mening, som H. K. Majit
behagat i nåder förklara, nemligen at dermed ej annorledes
kan förhållas, än derom uti Landshöfdinge-Instructionens 39 §
samt Resolutionen af R. o. A:ns Almänna Besvärs vid 1731 års
Odlingar i Vesterbotten.
411
Riksdag 8 § och 3 § af Almogens Besvär vid 1734 års Riksdag
är förordnat.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående et stycke lands uptagande och upodlande
uppe i Westerbottn, hvilket stycke land efter Landshöfdingen
Gyllengrips Riksdagsberättelse til dess fördelaktiga
belägenhet och flere omständigheter beskrifves, och til hvilkets
upodlande Landshöfdingen förmenar något af publico kunde
påkostas, men som rikets vilkor sådant icke tål, har Deputationen
fallit på de tankar, at man i hela riket skulle kundgiöra,
det en sådan tract, af et så härligit land i Wästerbottn
fins, som til åker och ängs uprödjande tienligit är, och at den,
som något deraf ville upodla, skulle få i evärdeliga tider niuta,
äga och besittja detsamma under frälsemanna rätt, af hvad
stånd de hälst vara måge, samt i 10 års tid vara med alt sitt
folk frie för al personlig afgift, och dessutan i 50 års tid frie
för al hemmansafgift, jemte evärdelig frihets åtniutande för
krigsfolks underhållande, värfning och utskrifningar; men efter
förenämde 50 års förlopp, skola de allenast utgiöra de utkylder,
som följa frälsehemmans natur och beskaffenhet efter, och skola
de, som blifva hågade at uptaga något af bemälte ödemark, sig
hos K. Majit i underdånighet anmäla, då de med al Kongl, nåd
ej allenast lära anses, utan komma ock på ofvannämde vilkor
at emottaga sine frihetsbref.
Det discourerades härvid, at de i Wermeland vid Norrska
gräntzen vistande finnar til detta landets uptagande kunde
brukas, emedan på de orter de nu äro, de ej annat giöra än
med svedjande utöda skogen, som de ock på sådant sätt bäst
kunde bringas ifrån det vilda lefverne de nu föra, samt at
R. o. A., som på denna orten vilja upodla land, med desse
finnars samtycke dem der kunde nedsättja.
Hr Roxendorff förmälte, at om desse finnar et serskilt
Betänkande ifrån Camar-CEconomie-Deputationen lärer inkomma.
Hr Landtm, frågade om Betänkandet, jemte det som angående
finnarne i Wermeland blifvit anfört, bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Frih. C. W. Cederhielms ingifne Memorial, hvarutinnan
han i följe af det upläste Betänkandet om något ödeslands
upodlande i Wästerbottn, förklarar sig vara sinnad at
någon del deraf uptaga, hvarjemte han utbeder sig den ynnest,
412 (Juni 25.) Odlingar i Vesterbotten.
at något af det han således uptager måtte få säteries frihet
och förmån, samt at til dess och flere andras upmuntran, han
må niuta säteriesfrihet på en tiondedel, som efter de tillagde
frihetsårens förlopp han kan visa sig redan hafva uptagit;
utfästandes sig, ifall han härutinnan vinner bifall, at innevarande
sommar vilja resa dit up och bese landet, samt sedan, så snart
möjeligit är, giöra anstalter til arbetares ditflyttande och landets
upbrukande; jemväl ock at vilja vid handen gifva et project
til landets peuplerande samt folk och arbetares anskaffande,
utan at de skulle flyttjas annorstädes ifrån och publicum således
sakna mycket manskap eller de personelle afgifter; men
som detta torde pröfvas, i anseende til åtskilige omständigheter,
fordra at hållas tyst, så öfverlemnar Frih. Cederhielm,
detsamma nu förseglat til Secrete Utskottet.
R. o. A. biföllo denna Frih. Cederhielms ansökning,
och som Frih. Cronhiort om samma förmån anhöll, hvilken
honom likaledes beviljades,
funno R. o. A. bäst, at en sådan förmåns åtniutande blifver
alman för alla dem af R. o. A., hvilke på ofvannämde ort i
Westerbottn land upodla.
Frih. Cederhielm framträdde och efter aflagd tacksägelse
för den gunst R. o. A. honom vijst, förklarade sig vilja än gå
vidare, i det han efter de 50 frihetsårens förlopp vil låta de af
honom uptagne frälsehemman undergå rotering, dock med det
förbehåld, at milicen derigenom blifver förökt.
Frih. Cronhiort förklarade sig til detsamma.
R. o. A. förklarade, at på lika sätt alle hemman, som på
den orten blifva uptagne, komma at undergå rotering.
Hr Öfversten Didron anmälte sig til samma förmåns åtniutande
som Frih. Cederhielm och Frih. Cronhiort blifvit
beviljad, med begäran, at des namn jemväl i Resolutionen må
blifva infördt;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
I följe häraf skrefs på Camar-CEconomie-Deputationens
Betänkande, at det blifvit bifallit på sätt, som R. o. A:ns
Resolution på Frih. Carl Wilhelm Cederhielms hosgående
Memorial innehåller.
Och på Frih. Cederhielms Memorial skrefs följande Resolution:
Resa).
: R. o. A. biföllo denna Frih. Cederhielms ansökning;
och som Frih. Cronhiort jemte Hr Öfversten Didron til
Halländska saltsjöfisket.
413
samma förmåns åtniutande sig jemväl anmälte, så funno R. o. A.
icke allenast billigt at til en sådan deras begäran likaledes
lämna sitt samtycke, utan ock at alle af R. o. A., som på
den orten uptaga och upodla jord, uppå tiondedelen af sådan
uptagen jord i evärdeliga tider åtniuta säteries frihet, hvilket
R. o. A. anse för et kraftigt medel och upmuntran at befrämja
et för det almänna så nyttigt företagande, som fordrar både
flit, möda och bekostnad; och som R. o. A. jemväl förklarat
sig vilja til krigsmaktens styrka och tilökning låta de öfrige
hemman, som de på den orten uptaga, efter de femtio frihetsårens
förlopp undergå rotering; altså finna R. o. A. både billigt
och för riket nyttigt, at en sådan rotering blifver almän och
kommer efter bemälte 50 frihetsårs förlopp at sträcka sig til alle
hemman, som på förbemälte ort blifva uptagne; finnandes R. o. A.
jemväl nyttigt, at de i Wermeland på skogarne vistande finnar
med deras frivilliga samtycke til detta landets besättjande brukas.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-D eputationens
Betänkande angående saltsjöfiskeriet i Halland, hvaruti Deputationen
berättar sig i anledning så väl af Landshöfdingeembetets
ifrån Halland til nu påstående Riksdag ingifne relation,
som Almogens äfven vid denne Riksdag andragne Almänna
Besvärs 27 § hafva sökt at om saltsiöfiskeriets i Halland nuvarande
tilstånd och beskaffenhet inhämta fullkomlig kundskap
och underrättelse, då Deputationen befunnit, at sedan uppå et
vid 1734 års Riksdag ingifvit project detta fiskeriet blifvit
inrättat genom en viss del af rotebåtsmännerne i länet och
K. Maj:t genom Resolution uppå Almogens vid 1738 års Riksdag
andragne Almänna Besvär och dess 80 § förklarat, at detta
för det almänna mycket angelägna saltsiöfiskerie borde efter
et vist therom utgående reglemente til Michaelis-tideu 1740
fortsättjas, hvarunder Landshöfdingen i orten med tilförlåtelige
berättelser om beskaffenheten häraf hade at inkomma, tå inrättningen
sedan efter omständigheterne kunde rättas och lämpas,
skal med hela detta ärendet så väl hos K. Maj:t som vederbörande
Camar-Collegium kommit at afstadna, förnämligast af
then orsak, at the ifrån orten härom ankomne berättelser och
föreställningar, tillika med thet projecterade reglementet och
instruction ej blifvit af Stats-Secreteraren Boneauschöld K.
Maj:t föredragne och til verkställighet befordrade; hvaraf skal
händt, at K. Maj:t och cronan på den giorde saltsiöfiskerieinrättningen
stor skada och förlust lidit. Och emedan Stats
-
414 (Juni 25.) Halländska saltsjöfisket.
Secreteraren Boneauschöld, då han i Deputationen häröfver
hörd blifvit, skal med åtskillige förevände hinder och orsaker
sökt leda skulden ifrån sig til detta måls uppehåld, ty har
Deputationen funnit sig föranlåten at Riksens Ständer hemställa;
l:o Huru det hör anses, at et så angelägit verk kommit
at hvila, och at med fiskeriet ej blifvit, til följe af 80 § K.
Maj:ts Resolution på Almogens Almänna Besvär, sedan sidsta
Riksdag fortfarit, hvarigenom det almänna på åtskilligt sätt
haft skada och afsaknad och cronans fiskeredskap til en stor
del blifvit förderfvad; styrkandes Deputationen för sin del Riksens
Ständer dertil, at hos K. Maj:t i underdånighet kunde
anhållas, det täktes K. Maj:t låta vederbörligen undersöka
hvem som varit orsaken dertil, at med anstalterne til detta fiskets
idkande så långt på tiden kommit at anstå, och sedan låta
den skyldige ställas under behörigt tiltal och ansvar för den
härvid sig tildragne skada och afsaknad;
2:o. Hvad saken i sig sielf angår, huruvida det för cronan
nu kan vara nyttigare, at samma fiskeri fortsattes .efter
det förra dertil gifne förslag, eller efter Directeurens, Lieutenanten
Paulins project til en mindre inrättning inskränkes
eller och aldeles uphäfves, i hvilken senare händelse båtar
och fiskeredskap kunde igenom auction försäljas, til någon ersättning
för cronans härå giorde ansenliga omkostnad til 24,000
dal. smt; så har Deputationen för sin del funnit bäst, at detta
saltsiöfiskerie antingen på den förr projecterade foten, och efter
Lieutenanten Paulins förslag, til en mindre inrättning inskränkes
och sedan på prof til nästa Riksdag fortsättes, eller ock
för en för cronan något fördelaktig arendesumma til en eller
flere bortarenderas, då vid nästa Riksdag sedan härom vidare
kan föranstaltas; hållandes Deputationen för öfrigt nödigt, at
til fiskeriet antages och brukas siövant manskap, så mycket
möjeligit är, och ifall fiskeriet under cronans egen betjening
kommer at fortsättjas, at då lönerne för betjeningen dervid
efter inrättningen proportioneras och ej flere betjente brukas
än nödvändigt är.
Sedan Hr Landtm, uprepat Deputationens giorde hemställande,
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut, som
skrefs på Betänkandet:
Resol.: R. o. A. biföllo Betänkandet och funno för cronan
nyttigast, at detta fiske, på sätt som Deputationen föreslagit,
bortarrenderas.
Halländska saltsjöfisket. Lerkärlsfabrik. 415
Hr Löwenhielm, Hr Didron, Hr Cederhielm och
Gref H. Gyllenborg påminte i anledning af den skada, som
cronan derigenom lidit, at detta ärendet om saltsiöfisket i
Halland ej blifvit föredragit i Rådet, at som man således befinner,
det de private målen blifva föredragne och de publique
liggande, så tyckes nödigt vara, at en Ständernes Ombudsman
blifver förordnad, som härvid häfver inseende; förmenandes
Gref H. Gyllenborg detta höra til Justitiae-Cantzlern, som en
eller flere gånger om månaden kunde gå uti Stats-Secreterarnes
Contoir och efterse om de almänne ärender med behörig drift
blifvit föredragne; ty om Ständerne således hade en viss man,
til hvilken man sig kunde hålla, så voro man säker om verkställigheten
af det som beslutes. Och höll Hr Didron före at
den med förlust af tiensten bör straffas, som försumar at föredraga
almänna ärender;
Och som R. o. A. efter något discourerande stadnade
häröfver i det slut, at Secreta Deputationen med sitt Betänkande
häröfver bör inkomma; altså upsattes följande Extractum
Protocolli, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 25
Junii 1741.
Såsom R. o. A. utaf Camar-CEconomie Deputationens Betänkande
angående saltsiöfiskerierne i Halland förnummit, at
detta ärendet blifvit försumat at föredragas, hvaraf riket haft
en ansenlig skada; altså och på det de almänne ärender för
enskylte ansökningars skuld ej måge komma at blifva liggande
och i Rådet ej föredragne, funno R. o. A. nödigt, at Secreta
Deputationen med Betänkande inkommer på hvad sätt vederbörande
til sin plikts efterkommande med sakernas föredragande
i Rådet tienligen måge kunna tilhållas, och med hvad
straff den, som sig härutinnan förbryter, bör anses; hvilket med
de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut
supra.
Uplästes Manufactur- och IIandels-Deputationens Betänkande
af den 21 sidstl. Maii öfver Porcelaine Fabriqueuren
Hungers ansökning om nödige förmåners erhållande til en
manufacturs inrättande af en rödbrun lera, som han här i
riket funnit och sielf förstår preparera; hvaröfver Deputationen
i anseende til anförde omständigheter och det af Hunger upviste
och godtkände prof af bruna lerkäril sig yttrat, at den
ej kan finna med mindre denne Hunger kunde få tilständ at
416 (Julli 25.) Porslinsfabrikören Hunger. Brännvins-accis.
anlägga en sådan fabrique, samt at i stöd af Manufactur-Privilegierne
få niuta 10 års tid, innom hvilken ingen annan må
få af sådan composition tilvärka sockerformar och apothekarekrukor
samt andre käril; dock at Hunger vid förlust af detta
Privilegio förpliktas innom 1742 års slut hafva fabriquen inrättad
samt dervid undervisa infödde svenske, och at denne
fabrique icke må anläggas i Stockholm eller på de orter, hvaräst
consumtion kan förorsaka brist och dyrhet på ved, utan
på en sådan ort, sorn har ymnog skog omkring sig, samt vahrornes
transporterande kan siöledes ske. Imedlertid och intil
dess det i verket vises, at sådane sockerformar och apothekare-burkar
med mera, vara (!) af Hunger giorde til den fullkomlighet
som vederbör, håller Deputationen före, at intet
förbud på utrikes dylika käril må tils vidare beviljas.
Resol.: Bifölls; kommandes Cominerce-Collegium och
Manufactur-Contoiret at tilse det Röstrands porcellains-bruk
emot des undfångne privilegier härigenom ej må lida någon
skada.
Uplästes Stora Seereta Deputationens Betänkande och
förslag, angående en consumtions-accis erläggande i städer och
å landet för bränvinsbrännande af säd, bestående af 13 §§,
af hvilke den 1 § angår Stockholms stad; 2 § de öfrige städer
i riket; 3 § krögarne i städerne; 4 § brännande til husbehof
på landet af R. o. A., Prästerskapet och ståndspersoner; 5 §
brännande til husbehof på landet af andre, som äro hemmansåboer,
och nödige précautioner med nye bränvinspannor; 6 §
beträlfar brännande af dem, som idka bergsbruk och manufacturer;
7 § gästgifveriers, krogars, värdshus taxerande på landet,
försälgning emellan städer och landet förbuden, resandes
provision; 8 § taxering när Landshöfdingen sielf ej kari vara
närvarande; 9 § hvilke personer bränvinsbrännande förbjudes;
10 § bevakningen af denna Förordning och böternes fördelning;
11 § upbörden af denna consumtions-accis i städer och på
landet samt betalningsterminerne; 12 § priset i salu på svenskt
och franskt bränvin hädanefter; 13 § consumtions-accis på de
öfrige utländske bränviner och dyrbarare viner; ytterligare om
säkerheten vid förseglingen, jemväl deras betalning, som densamma
förrätta.
Det begyntes häröfver at discoureras, och påmintes först,
at vid pannornes förseglande tyckes falla svårt och nästan
omöjeligit om Crono-betjenterne 4 gånger om året skola resa
Konsumtions-accis å brännvin.
417
i hvar gård; så tyckes ej eller säkerhet nog vara vid hattarnes
förseglande, emedan hattar kunna giöras af trä eller andre
underslef dervid brukas; vidare yrkades derpå, at det tyckes
vara ovant och betänkeligit, at säterier och ståndspersoners
hemman i denna afgift skola betala mer än af crono och skatte,
som bönder åbo och innehafva, erlägges; at hvad det franska
bränvinet angår, antingen friheten detsamma at införskrifva
bör inskränkas, eller och så hög accis derpå sättjas, at kannan
åtminstone bör kosta 20 dal. kint med mera; i anseende hvartil
en och annan af R. o. A. begärte, at Betänkandet måtte
blifva på bordet. Men som å andra sidan förestältes, at hvad
säkerheten med förseglingen angår i Betänkandet är föreslagit,
at K. Camar-Collegium härom närmare kommer at öfverlägga,
och at hvad säteriernes större afgift beträffar, R. o. A. så
mycket mera härigenom tyckas böra upmuntra Almogen til
denna accis antagande, som Prästeståndet gådt härutinnan högre
än Almogen och lika med R. o. A., nemligen til 3 dal. smt
tunnan, hvilket jemväl alle andre ståndspersoner på landet är
pålagt; men hvad franska bränvinet angår, detsamma uti den
almänna consumtions-accisen, hvaräst om franskt bränvin ej
ännu något är faststält, behörigen kan komma at blifva belagt;
at i öfrigit, som man nogsamt kan afse af hvad nytta
och vigt denna projecterade bränvins-accisen är för riket, så i
anseende til sädens besparande, som rikets inkomsts årliga förökande
til et ganska ansenligit, och Ståndens ledamöter i Stora
Seereta Deputationen, deräst saken med al flit och mogenhet
blifvit utarbetad, på sätt, som nu upläst blifvit, sig härom förenat,
det ock lätteligen torde hända, at om de öfrige Ståndens
plena skulle förnimma, at hos R. o. A. härutinnan svårigheter
giordes, de jemväl snart nog och kanske snarare än man bör
önska skulle falla på förändringar och limitationer, som kunde
giöra et så hälsosamt project antingen helt onyttigt eller åtminstone
föga tilräckeligit at ernå det dermed påsyftade ändemålet;
varandes hela Betänkandet sammanhängande som en
kadja, hvaraf, om en länk rubbades, voro det riket til en alt
för stor skada, samt til befarandes at hela projectet gingo aldeles
öfverända, hvartil en stor del af Almogen, med hvilka
man i Stora Seereta Deputationen haft möda nog, ej torde
vara obenägne, på hvilken händelse, och ifall Ständerne skulle
finna sig nödsakade at vara omtänkte på andre medel til
penningars samlande at bestrida de almänne nödige utgifter,
Adelns Protokoll 1740—1741. 27
418 (Juni 25.)
Brännvins-accis.
torde sådant lända R. o. A. i synnerhet til större last och
tunga än de någon tid af detta project kunde komma at känna;
hvarföre aldrabäst voro detta project utan någon vidare ändring
eller tilläggning aldeles at bifalla; och begärtes at Hr
Landtm ar skalken härom ville giöra propositionen; och som
samma begäran en och annan gång uprepades;
Frågade Hr Landtm, om detta Stora Secreta Deputationens
Betänkande angående en consumtions-accis på bränvinsbrännande
til alla delar bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron hemstälte om icke Hr Landtmarskalken
kunde anmodas at å R. o. A:ns vägnar aflägga til samtelige
ledamöterne af Stora Secreta Deputationen tacksägelse för det
de så väl utarbetat et så nyttigt och hälsosamt project;
Hvilket af R. o. A. fants billigt och kunna lända sa
mycket mer at upmuntra de andre Stånden at uti projectet
ej åstunda någre ändringar.
Uppå R. o. A:ns godtfinnande afsändes Riddarhus-Camereraren
Treffenliielm at gifva de öfrige 3 Stånden tilkänna,
det R. o. A. aldeles bifallit detta Stora Secreta Deputationens
Betänkande angående bränvins-accisen.
Frih. Johan Funk gaf tilkänna, at en ledamot af Bondeståndet
gifvit honom et promemoria, innehållandes Ståndets
påminnelser vid Stora Secreta Deputationens Betänkande angående
bränvins-accisen, hvilke Ståndet åstundat, at de R. o. A.
i förtrolighet måtte blifva föredragne innan de med de öfrige
Stånden communiceras.
Samma promemoria, sedan Hr Landtm, anmält hvad
Frih. Funk således vid handen gifvit, uplästes, förmenandes
Ståndet at det ordet »lån» i 5:te §, deräst försälgning och förbytning
af bränvin på landet för Almogen förbiudes, af förseende
influtit; vid 6 § påminnes at i början de orden: »äfvensom
med ståndspersoner at förhållas», synas böra gå ut, emedan
eljest bergsmän derunder kunde komma at förstås, som ej
annorlunda böra considereras än Almoge; sidst begäres at uti
7 § i stället för »långväga resande» må sättas »resande».
Bemälte promemoria, som ej var underskrifva, finnes
ibland allegaterne til detta Protocoll.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. i det slut,
at som det skulle kunna gifva anledning til stort underslef
om uti 5 § det ordet »lån» skulle uttagas, altså blifver det i
Remisser till Sekr. Deput. Konsumtions-accis. 419
bemälte § stående. Vid 6 § funno R. o. A. för tydeligheten
skull vid slutet kunna införas, at de bergsmän, som äro af
Bondeståndet, härutinnan på samma sätt som Bondeståndet
komma at anses, och at uti 7 § näst orden »reseprovision»
högst en kanna tillägges, blifvandes de för långväga resande
ansedde, som komma utur et annat län.
Det påmintes at för siöfarande jemväl något vist må utsättjas;
men härtil svarades det vara omöjeligit at uti en Förordning
ingå uti en sådan detail; och voro dessutan, hvad utrikes
siöfarande angår, om deras reseprovision redan i Tullförordningarne
stadgat.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken skrefs på Stora
Secreta Deputationens Betänkande angående bränvins-accisen:
Resol.: Bifölls till alla delar och således jemväl hvad om
lån uti 5 § anfort är, men för mela tydelighet skull funno R.
o. A. vid slutet af 6 § kunna införas följande ord: »kommandes
de bergsmän, som äro af Bondeståndet, härutinnan pä samma
sätt som Bondeståndet at anses»; och at uti 7 § näst orden
»reseprovision högst en kanna» tillägges, »blifvandes de för
långväga resande ansedde, som komma utur et annat län.»
Uplästes Hr Stiemelds i dag ingifne Memorial, hvarutinnan
han anhåller at som dess broder, hvilken är utomlands
och uti fransösk tienst, igenom et nyligen uprättat förslag blifvit
prejudicerad, och samma casus existerat nu sedan Urskilnings
terminen är förbi, så at inge fatalier kunna sägas vara försumade,
det fördenskull detta målet af Secreta Deputationen
må uptagas och skärskådas.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Hr Ernst Fred. von Döbeln begärte at i anseende til
des ingifne Memorial, hvarom han så ofta påmint, honom samma
grace må vederfaras, at detsamma til Secreta Deputationen
blifver remitterat;
Hvartil af R. o. A. likaledes bifölls.
Uplästes utdrag af Borgareståndets Protocoll den 17 i
denne månad, angående en tilräckeligare tid än projectet innehåller,
ifrån hvilken Förordningen om en consumtions-accis på
visse utrikes ifrån inkommande vahror kommer at taga sin begynnelse,
på det Stånden emedlertid må kunna äfven utlåta
sig om consumtions-accisen på viner och bränviner, och denne
afgift tillika uti berörde Förordning blifva införd; bifallandes
Borgareståndet för öfrigit R. o. Arns utlåtande, med erindran,
420 (Juni 25.) Prot.-Dep. Löjtn. Bratt. Om Riksdagens slut.
at hvitt papper kunde uti taxan införas til 2 öre smt skålpundet.
Resol.: Bifölls i öfrigit, och hvad tiden angår, då denna
nye consumtions-accisen skal taga sin begynnelse, funno R.
o. A. i anseende dertil, at seglationen och införslen i desse
sommarmånader är som starkast, densamma ej längre kunna
upskiutas än til medio Julii.
Uplästes Protocolls-Deputationens Extractum Protocolli
af den 20 Junii, hvarutinnan uti et förekommit mål begäres
tilstånd til sammanträde med Camar-CEconomie-Deputationen.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Uppå begäran af en och annan af R. o. A. fants godt at
Justitiaä-Deputationens Betänkande uti saken emellan Lieute
nanten
Bratt och Erasmi upbrytes och blifver liggande på bordet.
Uplästes utdrag utur Prästeståndets Protocoll af innevarande
dato, hvaruti Ståndet anförer, at det, i anledning af
Bondeståndets giorde påminnelse om Riksdagens slut, funnit
sig föran låtit i anseende dertil, at det vil falla för de härvarande
Fullmäktige ganska besvärligit och kostsamt at i denna
dyra tiden sig här längre uppehålla, til de öfrige resp. Stånden
at hemställa, om icke nu viss dag til denna Riksdags afslutande
kunde utsättjas och så fastställas, at den igenom någre ytterligare
förekommande ärender ej öfverskridas må.
Hr Didron sade sig hysa det säkra förtroende til Secrete
Utskottet, deräst de angelägnaste riksvårdande ärender äro
under utarbetande, at det lärer skynda til slut så fort någon
tid sakerne lära tillåta, och at det således voro fåfängt at utsättja
någon dag, ty så snart de ärender, för hvilka Ständerne
blifvit sammankallade, äro afgiorde, lära de skiljas åt.
Gref Axel Sparre och flere påminte om icke oftare plena
kunna hållas, på det de månge ärender, hvilke Deputationerne
utarbetat och hvarpå mången undersåtes välfärd beror, måtte
af Ständerne innan de skiljas åt blifva afgiorde; i annor händelse
ville han ödmiukast hafva hemstält, om icke desse således
utarbetade mål måge blifva de förste, hvilke Ständerne vid
nästa Riksdag sig företaga.
Hr Landtm, förklarade at som R. o. A. är bekant, så
är denne Ständernes sammankomst ej för oeconomiska mål, af
hvilka man likväl, så vida de äro angelägne, så månge sora
möjeligit är lärer söka at afgiöra; med de öfrige riksvårdande
ärender lärer man i gior lia as te måtto skynda til slut, hvaraf
Värfvadt regementes uppsättande.
421
Riksdagens slutande af sig sielf följer. Skulle R. o. A. vilja
fastställa, at oftare plena skola blifva, så lärer Hr Landtm,
rätta sig derefter, men derigenom befordras ej Riksdagens slut,
emedan på andre angelägne ärender så mycket mindre arbetas,
hvilket jemväl varit orsaken, at plena denne gången ej i samma
ordning och sätt som på förre Riksdagar kunnat hållas; och
hvad dags utsättjande angår til Riksdagens slutande, så voro
bekant at ju mindre derom talas och öfverläggas, ju mera befordras
det åstundade slutet.
Atskillige af R. o. A. förklarade, at som det tilkommer
Hr Landtman skalken at utse målen, hvilke förtjena först at
föredragas, så väl som tiden, när plena behöfva sammankallas,
så lärer Hr Landtman skalken härom besörja som omständigheterne
och sakernes vigt det fordra;
Hvarmed denna discours afstadnade.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets Protocoll den 13
i denna månad, angående et värfvat regimentes uprättande
af 1000 man genom capitulation, hvarom Riksens Ständer
befalt Secrete Utskottet til dess verkställande draga behörig
försorg; til följe hvaraf Secrete Utskottet sökt at dervid betinga
för K. Majit och c ron an de lindrigaste och drägeligaste
vilkor, dem Baron Gustaf Hamilton erbudit, och Secrete Utskottet
derföre med honom slutit om et sådant regimentes uprättande,
hvarom det äfven med första til H. K. Majit dess
underdåniga skrifvelse lärer låta afgå.
Frih G. Hamilton framträdde och sade: De vilkor jag
lemnat cronan, hafva föran låtit Secrete Utskottet at capitulera
med mig, men mitt upsåt vid denne capitulation har varit
at til rikets tienst upoffra egendom, lif och blod, och mitt ändemål
rättvisan, hvilken om jag befinnes öfverträda, så begärer
jag at exemplariter blifva straffad.
Hr G. Rutensparre: Jag begärer se capitulationen,omFrih.
Hamiltons anbud har varit bättre än mitt; ty jag vet ej annat
än jag budit så gode vilkor som han, emedan förutan manskapet
jag budit hela lifmonderingen och gifvit förslag på hvad
sätt cronan med minsta bekostnad kunde få remtyget och geväret.
Hr Landtm, förmälte at om R. o. A. förklara, at
capitulations-vilkoren skola upgifvas, så lärer det kunna ske.
Som häruppå ej föll något svar, yttrade sig Hr Rutensparre,
at ifall ej någon af R. o. A. förutan honom det åstundar,
så begifver han sig ock.
422 (Juni 25.) Värfvadt regementes upp
Hr
Palmstruk sade, at om vilkoren ej upgifvas, torde
sådant förorsaka missnöje i armeen, hvilket han höllö för farligit,
tilläggandes sig ej kunna se någon orsak hvarföre capitulationen
ej måtte upgifvas.
Frih. Coijett: Som Riksens Ständer anbefalt Secrete Utskottet
at ingå capitulation med den, som skulle bjuda de bästa
vilkoren, så har ock Secrete Utskottet en sådan betalning utan
något annat afseende faststält, men har dervid ej vijst sig partisk
utan endast trodt sig böra lyda, och om derom tviflades
samt capituiations-vilkoren åstundas, så är Secrete Utskottet
beredvilligt dem at upgifva.
Hr Roxendorff sade, at som denna saken af samtelige
Stånden är besluten och nu tvänne gånger af R. o. A. faststäld
och afgiord, så kuude han ej annat finna, än at hon för
denna gången endast voro upkommen ad notitiam; skulle densamma
nu ånyo tagas up, så böra de, som derutinnan äro
interesserade, taga afträde; i öfrigit i hvad slut R. o. A. härutinnan
behaga stadna, lära dock capituiations-vilkoren ej kunna
upgifvas, innan samtelige Riksens Ständer det så godt funnit.
Hr G. A. Ruthenschöld sade sig hafva til Secrete Utskottet
alt ödmiukt förtroende, men at han ej kunde se hvarföre
icke capitulations-puncterne kunde upgifvas; och hvad det
angingo, at saken skal vara afgiord, så voro ej ovanligit at
efter nogare öfvervägande et Stånd ändrar sin en gång tagna
Resolution, hvilket hos R. o. A. jemväl nyligen skedt uti Hr
Cronhavens sak.
Frih. Cronhiort hemstälte om det icke kunde upgifvas
til at justifiera Secrete Utskottet.
Hr Landtm.: Det är som R. o. A. behaga, men sam
telige
Ständernes Constitutorial för Secrete Utskottet är redan
en gång upläst, och om ärendet nu åter af plenis skal uptagas,
så bör samtelige Stånden dertil samtycka.
Hr G. A. Ruthenschöld: Lät oss se Protocollet, då af
R. o. A. först härtil resolverades, och Secrete Utskottets första
Extractum Protocolli. Huru expeditionen skedt vet jag ej; men
i sidsta pleni Protocoll giordes förbehåld at vi måge få se
conditionerne.
Hr Rutensparre: Jag tilbjuder mig at upsätta en batalion
af 400 man af egne medel och skänka cronan, allenast
at intet regimente på detta sättet uprättas, som kan förorsaka
jalousie i armeen.
sättande genom kapitulation.
423
Gref A. R. Sparre: Sedan Secrete Utskottet efter undfången
betalning af samtelige Riksens Ständer afgiordt en sak,
så blifver frågan, om vi deruti vilja giöra ändring, hvilket härutinnan
så mycket mindre lärer kunna ske, som vi saken tvänne
gånger faststält, och om vi vilja se saken, bör en species facti
uprättas.
Hr G. A. Ruthenschöld: Utan at visa misstroende,
kunna vi icke få se capitulationen?
Gref A. R. Sparre frågade om meningen då voro at giöra
derutinnan någon ändring.
Hr G. A. Rutlienshöld sade: som principal bör jag få
påminna.
Uppå begäran uplästes R. o. A:ns Protocoll af den 22 April,
deräst Secrete Utskottets ingifne Extractum Protocolli angående
et regimentes uprättande igenom capitulation af R. o. A. bifalles.
Vidare uplästes detta förbemälte Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Hr Ruthensparre: Jag desisterar ifrån al vidare talan,
at ej längre uppehålla Hr Landtmarskalken och R. o. A.
Hr G. A. Ruthenschöld förklarade detsamma.
Hr Ehrencreutz: Som jag af discourserne och de upläste
acter begripit saken, så hafva Riksens Ständer befalt Secrete
Utskottet at med de drägeligaste vilkor för cronan capitulera
om et regimentes uprättande; denna betalning har Secrete Utskottet
fullgiordt; sielfva capitulationen är ej någon hemlighet,
men enda frågan blifver om R. o. A. vilja begära up densamma
utan de andra Ståndens samtycke.
Hr Palmstruk sade, at Hr Ruthensparre dervid ej tilfyllest.
torde vara hörd.
Hr Landtm.: Det voro hardt om sådant skulle sägas, och
beder jag, at hela saken heldre må upgifvas, än at det skal
sägas det vi ej velat höra en af våre medbroder.
Gref A. R. Sparre frågade til hvad ända det skal
komma up.
Frih. Cronhiort: Då kan Secrete Utskottet justificera sig.
Gref A. R. Sparre: Om Secrete Utskottet skal justificera
sig, så bör någon säga at Secrete Utskottet ej giordt rätt.
Frih. Cronhiort: Emedan Hr Ruthensparre påstår sig
hafva budit de bästa vilkoren, och Secrete Utskottet säger, at
det varit Frih. Hamilton, så får Secrete Utskottet då tilfälle
at visa sig hafva antagit de fördelaktigaste.
424 (Juni 25.) Värfvadt regementes upp
Gref
A. R. Sparre: Då förbehåller jag mig at döma
emellan Hr Ruthensparre och Secrete Utskottet.
Hr Ruthenschöld: Hvem skal då ställas under inquisition;
intet kan en redelig man för det han fritt säger sin
mening på Riddarhuset och begärer en underrättelse, til hvilken
i förmågo af 18 § i Riksdagsordningen han tror sig vara befogad,
derföre ställas under inquisition; och der ingen anklagare
är, der är ej eller någon domare.
Hr Ruthensparre uprepade än ytterligare, at han begifver
sig med det förbehåld, at Frih. Hamilton ej må prejudicera
honom i des tour och ancienneté.
Hr Landtm.: Vilja Herrarne tala om saken, så lära de
Herrar, hvilka deruti äro interesserade, taga afträde.
Det sades at som Hr Ruthensparre afstådt, lärer al vidare
deliberation härom vara onödig.
Hr Landtm.: Då är saken förbi.
Frih. Hamilton: Jag pretenderar ej tour för Hr Rutensparre.
Det begärtes, at de interesserade i saken ville träda af.
Hr Landtm, sade des skyldighet vara at berätta huru
saken gådt, hvarpå Hr Landtm, uprepade dess förlopp; och
uplästes utur Protocollet af den 17 Junii hvad sig tildragit,
då Hr Rutensparres samma dag hos R. o. A. ingifne Memorial
var före.
Hr von Hökerstedt: Om vi nu röra vid saken, så
upptaga vi den ånyo.
Hr Hastfehr: Det lärer vara Hr Rutensparres mening,
at om han budit lika vilkor med Frih. Hamilton, då i anseende
til sin tour vara närmast til capitulationen, hvilket torde vara
nödigt at komma i öfvervägande, emedan tourén i en armée är
en så öm och granlaga sak; och måste jag vid detta tilfälle
beklaga, at i staden blifvit sagt, det, ifall jag skulle söka
capitulationen, Frih. Hamilton dertil skulle vara mera berättigad
än jag; det är sant, at jag ej är född svensk, men
liffländare; dock är jag likväl född svensk undersåte och är
både mitt hierta och mine tienster för Sverges rike så gode
som någon annans.
Frih. Coijett: Skulle sådant blifvit sagt i staden, så
kommer jag dervid at lida så mycket som Hr Hastfehr, ty
jag har jemväl tient längre än Frih. Hamilton.
sättande genom kapitulation.
425
Hr von Hökerstedt: Här är ingen qusestion mera sedan
alle desisterat.
Det sades at likväl förbehållet angående tourén kunde
uptagas.
Hr Landtm.: Ingen kan ingå en capitulation för intet
och utan den ringaste förmån; om denna saken skal förorsaka
desunion emellan R. o. A., så voro bättre, at intet regimente
blefvo uprättat.
Frih. Cronhiort hemstälte om icke en föreställning til
Stånden ifrån Secrete Utskottet kunde afgå, at ej något regimente
blifver uprättat.
Hr Landtm.: Det jag proponerade var at föreställa nödvändigheten
af enighet och förtroende R. o. A. emellan, men
nu hemställer jag om man för jalousie skull vil hafva et
regimente mindre i riket*
Frih. C. W. Cederhielm: Som Hr Rutensparre sig begifvit,
så har ock qusestionen om capitulations-vilkoren ifrån
Secrete Utskottet skola hit upgifvas, förfallit.
Hr Riddercrantz sade at både som ledamot af R. o. A.
och som Regiments-Fullmäktig kunde han sig yttra och sine
tankar andraga; men saken voro honom för hög; och hade han
til Secrete Utskottet det förtroende, at de giordt justiee, så at
ingen i armeen lärer hafva fog at klaga öfver prejudice.
Hr Landtm.: Al capitulation gifver tour, och är af
högstsalig Konung Carl XII genom capitulation jag sielf ifrån
Capitaine i Holstensk tienst blifven Öfverst-Lieutenant; men
aldrig har någon disputerat mig min tour såsom ÖfverstLieutenant
ifrån min fullmakts datum. När nu R. o. A., som
så väl känna sådant, tillåtit capitulation, så följer ock at de
beviljat tourén.
Gref A. R. Sparre: Angående Secrete Utskottets Ex
tractum
Protocolli lärer ej kunna giöras någon proposition,
emedan saken en gång är bifallen och faststäld.
R. o. A. skildes åt.
Den 3 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan R. o. A. något voro samlade och emedan Hr Landtmarshalken
ej ännu var upkommen, begyntes, enligit R. o. Arns
426 (Juli 3.) Lands-sekr. o. auditörer. Fårsjuka. Tillträde
härom giorde förening, med Protocollernes upläsande, och uplästes
de hos R. o. A. den 29 Mati, den 1, 2 och 6 Junii
håldne Protocoll; då vid Protocollet af den 1 Junii och det
stället, deräst om Gref H. Gyllenborgs Memorial angående
Lands-Secreterares och Auditeurers föreslående förmäles,
Hr Didron erindrade, at han vid det tilfället sig yttrat,
det Ofverstarne ej kan betagas den rättighet, som Regeringsformen
dem tillägger, at föreslå Auditeurer;
Hvartil Gref H. Gyllenborg svarade, at des härom ingifne
Memorial ej gifver någon anledning dertil, at den rättighet,
som Regeringsformen vid förslags uprättande en eller annan
tillägger, dem skal betagas; i öfrigit giordes vid förberörde
Protocoll inge påminnelser.
Sorn Hr Landtm, under Protocollens upläsande var upkommen,
altså föredrogs nu för R. t». A. Bondeståndets Extractum
Protocolli angående et recept för fåhresiuka, som skal
vara befunnit af mycken god och säker värkan, at innehafvaren
deraf i Camar-(Economie-Deputationen må blifva hörd
och bemälte recept sedermera genom trycket almänt kunnigt
giöras.
Detta Bondeståndets Extractum Protocolli bifölls af R. o. A.
I anledning af Gref Axel Rutger Sparres giorde föreställning,
at som des Memorial och ansökning om tilstånd at
bivista deliberationerne i K. Cantzlie-Collegio, vunnit R. o. A:ns
ovilkorliga bifall, men i Resolutionen på samma Memorial om
Frih. Frisendorfs och Gref Barks giorde ansökningar om en
lika förmån, hvilke til Secrete Utskottet remitterades, infört
blifvit, hvilket hos de öfrige Stånden den irring torde förorsaka,
at de des ansökning, som likväl hos R. o. A. redan fädt et
rent bifall, tillika med de tvänne nyssnämde til Secrete Utskottet
torde remittera, och at honom fördenskull et serskilt
Extractum Protocolli på hvad sätt des begäran blifvit bifallen
kunde lämnas samt til de andre Stånden afgå, samtycktes af
R. o. A. til följande Extractum Protocolli, hvilket för R. o. A.
uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A' den 3
Julii 1741.
S. D. Beviljades Gref Axel Rutger Sparre Extract utur
R. o. A:ns Protocoll, at des ansökning angående tilstånd at på
samma sätt som Frih. C. 0. Hamilton få tilträde uti K. Maj:ts
och Riksens Cantzlie-Collegio af R. o. A. blifvit bifallen, så
t. Kansli-Koll. Schäferi vid Köping. Extra bevillning. 427
at samma ansökning til Secrete Utskottet ej skulle remitteras.
Actum ut supra.
Uppå begäran upbröts Camar-Deputationens Betänkande,
angående skatterättigheters försäljande på präste-stomar, och
blifver på bordet.
Uplästes utdrag af Manufactur- och Handels-Deputationens
Protocoll af den 7 Maii sidstl., hvarutinnan til Riksens
Ständers godtfinnande hemställes, om icke Brukspatronen
Strang och Rådmannen Vretmark emot 150 dal. sints årlig
afgift må uplåtas den vid Köping belägne diurgården, til et
schäferies underhållande derpå af goda får, samt at de derstädes
efter deras egen utfästelse ofelbart måge inrätta och
fortsättja en yllefabrique, varandes med Håf-Jägmästaren Baron
Fletivod, som om denna diurgård förut med K. Camar-Collegio
contraherat men nu är benägen densamma at afstå, samt
Brukspatronen Strang öfverenskommit, det merbemälte diurgärd
vid midfastotiden nästkommande ar 1742 kommer at afträdas
och emottagas.
R. o. A. biföllo detta Manufactur- och Handels-Deputationens
Extractum Protocolli.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli,
hvarutinnan Deputationen förklarar rikets behof och tarfvor
fordra understöd och at fördenskull Stora Secreta Deputationens
ledamöter sig förenat at ifrån och med innevarande 1741 års
början til och med 1744 års slut erlägga och betala en sådan
bevillning, som på 1734 års Riksdag af Riksens Ständer under
namn af försvarshielp antogs; kommandes likväl i anseende til
befundne bevekelige omständigheter det ärbara Bondeståndet
för innevarande år 1741 och nästkommande år 1742 i samma
bevilning ej mer än hälften at erlägga, men för de påföljande
tvänne åren fullt ut; hvilken lindring så väl som R. o. A:ns
frivilliga begifvande, at deras frälsebönder emot Adelige Privilegiernes
innehåld i denna afgift komma med skatte- och cronobönder
lika at anses, aldrig vid bevillningars ingående bör
åberopas eller lända något Stånds välfångne Privilegier til förfång;
hvilket alt Stora Secreta Deputationen til samtelige
Riksens Ständers bepröfvande hemställer.
Som härvid ingen annan påminnelse giordes, än at frälsebönderne
expresse måge nämnas, på det de, igenom någon
oriktig förtydning, ifrån den lindring, som Bondeståndet för de
tvänne förste åren blifvit beviljad, ej måge uteslutas;
428 (Juli 8.) Domen öfver Stats-sekreteraren
Altså giorde Hr Landtm, frågan om Stora Secreta Deputationens
Extractum Protocolli angående bevillningen bifalles,
och at den giorde påminnelsen i Resolutionen införes;
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken, sedan den för
R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på documentet:
Resol.: Bifölls, allenast at i stället för de understrukne orden:
»det ärbara Bondeståndet», sättes: crono-skatte- och frälsebönder.
Uplästes Hr Daniel Cedercronas i dag ingifne Memorial,
hvarutinnan, i anseende til anförde skäl och omständigheter,
hemställes, om icke hos K. Maj:t i underdånighet kunde anhållas,
at sedan K. Maj:t i Rådet öfversedt Cantzlie-Rättens
öfver Stats-Secreteraren Hr Boneauschöld fälte dom, samma
dom til Riksens Ständer må blifva nedsänd.
Hr Didron yttrade sig, at det voro ovanligit, at Ständerne
skulle til sig begära en dom, öfver hvilken ej någon fördt besvär;
och som sådant ej voro i lagen grundat, lära Riksens Ständer,
hvilka sielfve giordt lagen och honom bibehålla böra, ej vilja
densamma öfverskrida. Skulle vid Cantzlie-Rättens dom något
vara at påminna, lärer vederbörande actor ej underlåtit at gå
med saken til Justitise-Revision, och sedan den der blifvit
afgiord kunna Riksens Ständer på nästa Riksdag i anledning
af Råds-Protocollen densamma närmare skärskåda.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at saken hörer til denne
Riksdag, emedan Secreta Deputationen dervid redan lagt handen;
och som hvarken actor eller den svarande sökt ändring uti
Justitias-Revisionen, så tilkommer det Riksens Ständer at efterfråga
och efterse på hvad sätt densamma blifvit afdömd.
Hr C. Wennerstedt sade sig ej vilja ingå uti en eller
annan fråga, som härvid kunde förefalla; men det voro Sverges
lag och process likmätigt, at när 8 dagar äro förbi och ingen
öfver en dom sig besvärat, så har domen vunnit laga kraft.
Frih. C. W. Cederhielm utlät sig at häraf skulle följa,
at Riksens Ständer straxt skulle taga domen til sig til skärskådande,
men at det voro redigare på sätt som i Memorialet
föreslås, at densamma först gingo til Justitise-Revisionen.
Hr Wennerstedt sade, at han ej kunde vara enig med
Frih. Cederhielm uti den af honom giorde conclusionen.
Hr Palmstierna anförde, at saken för Riksdagen varit
begynd, och at densamma innan Riksdagens begynnelse kunnat
vara sluten, hvilket, om det skedt, hade den i anledning af
Boneausköld. Dep. till de andra Stånden.
429
Protocollerne ofelbart kommit under Ständernes skärskådande
på denne Riksdagen; och ehuruväl ingen öfver domen sig besvärat,
så voro dock frågan om Riksens Ständer dermed kunna
vara nögde; här voro en embetsman genom dom på 6 månader
suspenderat ifrån sin tienst för embetesförseelse skuld i föredragandet,
men som i Regeringsformens 28 § om sådane förseelser
stadgas, så är nödigt, at Riksens Ständer, innan de
skiljas åt, efterse om bemälde § til detta målet varit applicable;
och när Riksens Ständer giöra et sådant petitum, kan det ej
anses för något olagligit steg.
Hr Didron sade sig ej annat hafva vist, än at enthera
parten vändt sig til Justitise-Revisionen.
Gref H. Gyllenborg förestälte ytterligare, at hvad här om
vires rei judicatse förmäles, sådant kan hafva rum uti et privat
tvistemål enskylte personer emellan; men som här en riksens
embetsman af rikets Ombudsman för embetsförseelse blifvit tiltalt,
så ville han fråga om det icke tilkommo Riksens Ständer
en sådan sak närmare at efterse, hvilket voro så mycket nödvändigare,
som i annor händelse en flat actor skulle kunna
släppa den aldra brottsligaste, och en oskyldig igenom en hård
och svår actors förvållande ganska mycket komma at lida.
Frih. C. W. Cederhielm förklarade, at om han voro i
et sådant embete och i sådane omständigheter, skulle han sielf
önska at Riksens Ständer, innan de skiljas åt, om hans skuld
eller oskuld blefvo underrättade.
Det begärtes, at Hr Landtmarskalken ville giöra propositionen
om Memorialet bifalles eller ej.
Hr Landtm, giorde frågan om Hr Cedercronas Memorial
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Hvilken Resolution straxt påskrefs;
Och fants godt, at en Deputation af 6 personer afgår til
de andre Stånden med Memorialet, at om möjeligit voro detta
ärende jemväl hos dem i dag blefvo afgiordt, på det Riksdagen
härigenom ej må komma at utdragas. Samma Deputation fick
jemväl i befallning at taga med sig Stora Secreta Deputationens
Extractum Protocolli angående bevillningen, och likaledes om
detta angelägna ärendets skyndesamma afgiörande påminna.
Deputationen afgick, och förde Frih. C. W. Cederhielm ordet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, hvilken til et skyndesamt afgiörande och
430 (Juli 3.) Dep. fr. Bonde-st. Kommissionens dom
benägit bifall recommenderade följande ifrån Ståndet inkomne
Extracta Protocolli, nemligen angående Riksdagens slut af detta
dato; angående Commendeuren Cronhaven at nied Vice-Ammirals-caractere
blifva hugnad, emedan sedan et sådant rykte
blifvit utspridt, det skulle vara för honom alt för sensibelt om
deruti skulle ske ändring; angående Commissarien Perments
befrielse utur häktelse; angående en Fullmäktig för Bondeståndet
uti Slotts-Deputationen, hvartil Ståndet utsedt Handelsmannen
Siöberg; angående gardieskarlen Stierna, — hvilket ProtocollsExtract
Deputationen nu öfvergaf; så påminte ock denna Deputation
om Ståndets Almänna Besvär, och afträdde, sedan
uppå dess begäran Protocolls-Extractet om dags utsättjande til
Riksdagens slut för R. o. A. blifvit upläst.
Hr Landtm, anmälte, at Riksens Ständers förordnade
Commissions dom öfver Borgmästaren i Upsala Herkepaus nu
voro til hands, och at bemälte Borgmästare til Hr Landtm,
i dag ingifvit et Memorial med ödmiuk begäran, at R. o. A.
jemväl detsamma sig ville föredraga låta.
Efter något discourerande om hela domen, hvilken var nog
vidlyftig, elier och allenast domslutet skulle afhöras och sedan
antingen til vissa Deputerade af R. o. A., til Justitiee-Deputationen
eller til Stora Secreta Deputationen remitteras, som
med sine tankar öfver saken til plena hade at inkomma, fants
af R. o. A. godt at nu låta hela domen sig föreläsa.
Uplästes altså Riksens Ständers Commissions dom öfver
Borgmästaren Herkepaus, afsagd i Upsala den 23 Junii sidstl.,
hvarmedelst bemälte Borgmästare pålägges 3 veckors fängelse vid
vatten och bröd, samt at giöra Riksens Ständer muntelig och
skriftelig afbön.
Sedan uplästes Borgmästarens Herkepcei böneskrift til
Riksens Ständer, hvarutinnan han säger sig ej vädja emot
Commissionens dom utan allenast begära et nådigt skärskådande
och christeligit medlidande.
Frih. C. W. Cederhielm kom med Deputationen tilbaka
och berättade, at Stånden lofvat med första afgiöra angående
bevillningen, och hvad Hr Cedercronas Memorial berörande
Stats-Secreteraren Boneauschölds dom angingo, så hade Prästeståndet
lofvat, om de lingö Memorialet tilbaka, öfver detta
ärendet ännu i dag, om möjeligit voro, sig at utlåta, och tillika
påmint om slut hos R. o. A. öfver Justitiae-Deputationens
Betänkande angående religions-målen; Borgareståndet hade be
-
öfver borgmästaren Herkepaus. Boneausköld. 431
gärt, at Deputationen något ville dröja, och sedan Deputationen
inkommit förklarat, at de bifallit Memorialet; Bondeståndet
hade yttrat sig, at om de kunde fä Memorialet tilbaka, skulle
R. o. A. ännu i dag få svar härom; häruppå hade Deputationen,
sedan Memorialet således gådt igenom Stånden, Iefvererat
detsamma til Prästeståndet.
I anledning häraf fants af R. o. A. godt at afsända
Riddarhus-Camereraren Treffenhielm til Prästeståndet at, sä
snart öfver Memorialet der blifvit resolverat, bära det samma
til Bondeståndet.
Sedan begyntes discoureras om Ständernes Commissions
dom öfver Borgmästaren Herkepaus;
Och yttrade sig Hr Didron, at ifall saken skal blifva på
bordet, ville han sig nu derom ej utlåta, men i annor händelse
hade han at påminna, det de tvänne angifvelser, hvilke varit
grunden til hela saken, vid den inkomne acten saknas.
Hr Landtm, förmälte, at här jemväl saknas Bondeståndets
utlåtelse uti Stora Secreta Deputationen; vetandes Hr Landtm,
ej af hvad händelse detta blifvit efterlåtit, men at icke des
mindre alle desse stycken til R. o. A. skola blifva upgifne.
Hr Fabian Löwen hemstälte om icke hela saken kunde
eftergifvas.
Frih. Carl W. Cederhielm yttrade sig, at när domen
legat på bordet, lärer man få se i hvad slut R. o. A. härom
behaga stadna, och hvad angifvelserne vidkommo, så voro en
underskrifven berättelse Hr Justitiae-Cantzlern tilhanda kommen,
hvilken Hr Justitiae-Cantzlern hade sändt til Stads-Fiscalen i
Upsala, och då denne gifvit vid handen hvad han härom kunnat
förnimma, hade Hr Justitiae-Cantzlern vändt sig til Borgareståndet,
Borgareståndet hade sedan gifvit de andre Stånden
härom del, hvarigenom saken kommit i sin rätta och ordenteliga
gång. Protocollens renskrifning fordrade någre dagar, sedan sade
Frih. Cederhielm sig önska, at R. o. A. genom Deputerade ville
låta gå alle acterne igenom til at efterse om Commissionen i
sin dom fölgt acta och probata, hvilket ledamöterne hade orsak
at begära för sin egen säkerhet skull, och tyckes vara så
mycket mera nödigt, som Borgmästaren Herkepcei Memorial
tyckes något röra Commissionen.
Frih. During förklarade, at som den angifvelsen, hvilken
Hr Justitiae-Cantzlern blifvit tilsänd, ej varit underskrifven, så
kunde han ej anse densamma för annat än för et charteque
432 (Juli 3.) Herkepaus. Subordinations-brott.
i öfrigit voro des fråga om alt hvad Fiscalen angifvit voro
öfverbevijst; voro det ej skedt, så blifver Fiscalen för sine
giorde angifvelser, dem lian ej kunnat bevisa, ansvarig.
Frih. C. W. Cederhielm sade at Fiscalens berättelse
nästan ord från ord varit lika med det underskrifne, som Hr
Justitise-Cantzlern blifvit tilsändt, dock hade Fiscalen anfört
flere omständigheter, nemligen at af Borgmästaren tal blifvit
förde på källaren och andre ställen i staden, och som i constitutorialet
Commissionen blifvit anbefald at efterfråga och
ransaka om alt hvad om Ständernes giöromål af Borgmästaren
blifvit tält, så hade och Commissionen samma sitt constitutorial
i alla delar efterfölgt; och hvad reconvention angingo,
så torde, enär Deputerade Protocollen och alle vittnesmål noga
igenomgådt, utan at tala partiskt, nogsamt finnas här ingen
anledning vara til någon reconvention.
Hr Fabian Löwen sade, at Commissionen fölgt sitt constitutorial
och giordt väl; men felsteget voro skedt i begynnelsen,
i det et charteque blifvit antagit; tilläggandes Hr Löwen,
at om honom et sådant ounderskrifvit papper til handa kommit,
hade han detsamma upbrändt.
Frih. Cederhielm: När en sådan skrift var kommen til
Justitise-Cantzlern, var det hans skyldighet densamma ej at
nedlägga.
Det påmintes at R. o. A. nu tyckes gå in meritis uti en
sak, hvarom acten ej är complett, och hemstältes om icke
domen tillika med Frih. Cederhielms berättelse, och de flere
til denna saken hörande actor, böra blifva på bordet;
Hvilket, på Hr Landtm:ns härom giorde fråga,
af R. o. A. bifölls.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 25
Junii nästl., hvarutinnan til de öfrige respective Stånden hemställes,
om icke det straff, som gardes-soldaten Johan Stierna,
för det han satt sig emot brandvakten samt utbrustit i hårda
utlåtelser såväl emot Riksdagsmannen från Helsingland, Erich
Jöransson, som sine Hrr officerare, och hvarföre han blifvit
dömd ifrån ähran och siu gånger gatulopp, i så måtto kunde
lindras, at det jemte varning för andra, måtte tjena honom
sielf til förbättring, och han således ej giöras til alt sitt
timmeliga förlorad och derjemte som en onyttig lem i hela
dess lifstid blifva menigheten til last.
R. o. A. biföllo detta det ärbara Bondeståndets hemställande.
Drotting nidag. Tal o. musik på Riddarb. Ljungqvists mach:r. 433
Hr Landtm, förmälte at i morgon är Hennes Majit Drottningens
namnsdag, och som på Öfverhetens namnsdagar inge
Deputationer, såsom på Deras Majestäters födelsedagar ske plägar,
ifrån Stånden upgå, utan aflägger Landtmarskalken och Talemännen
allenast en underdånig kompliment, så hemstälte Hr
Landtm, om icke nu på samma sätt kommer at förhållas;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes C hr. Hamels ansökning at i morgon, som är den
4 Julii och vår allernådigste Drottnings namnsdag, få på Riddarhuset
til glorvyrdigst i åminnelse Gustavi den l:stes åminnelse
hålla en oration, angående at högstbemälte Konung låtit för
200 år sedan anno 1541 den Heliga skrift pä svenska språket
öfversättja och aftrycka.
Härtil samtycktes af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte at en af K. Capellet benämd Brandt
hos R. o. A. anhåller at nästkommande torsdag få upföra en
musique på Riddarhus-sahlen.
R. o. A. gofvo likaledes härtil deras samtycke.
Uplästes Camar-(Economie- och Commerce-Deputationens
Betänkande af den 2 nästvekne Junii, angående någre af
Studenten ljungquist inventerade och förfärdigade machiner
eller redskap, såsom l:o tvänne redskap eller machiner til
sädens inbärgning så väl som dess uttröskande och förvarande;
2:o en räknings-machin; 3:o en ullberednings-machin; viljandes
Liungquist, så snart hans tilstånd medgifver at kunna betala
handtvärkare, framkomma med et och annat, som han redan
til större delen skal vara i stånd at visa; hvaröfver Deputationen
stadnat i följande slut, nemligen hvad först angår de
tvänne af Studenten Liungquist giorde machiner til sädens
inbärgning med mera, så finner Deputationen för sin del ganska
skäligt och billigt, at Liungquist bör tilläggas 2000 dal. sint
för den flit och genie han vid desse tvänne machiner ådagalagt,
som ock i anseende til inventionen och den deraf förmodade
nyttan; kunnandes Liungquist, sedan han fådt desse penningar,
derefter ofördröjeligen upgifva den af honom omförmälte mäijemachinen;
dessutan hade Deputationen gierna velat tillägga
Liungquist någon apart vedergällning för dess påfundne räkenmachine;
men som rikets tilstånd ej tål några stora extra
utgifter, och berörde machine torde uti Banquen med nytta
och fördel kunna brukas, så torde ock Banquen finna utväg
til någon belöning för denne machine. Och beträffande ull—
Adelns Protokoll 1740—1741. 28
434 (Juli 3.)
Ljungqvists machiner.
berednings-machinen, så har Deputationen communicerat dess
tankar med Manufactur- och Handels-Deputationen, som lemnat
det svar, at för berörde machine, såsom endast hörande til de
giöromål, hvilka under bemälte Deputation lyda, vilja vara
omtänkt huru ljungquist framdeles med något encouragement
må kunna ihogkommas. Hvad åter angår de flere machiner
och påfund, som Liungquist berättar sig vara sinnad
at framgifva, så är Deputationens tanka, at han för hvart och
et bör niuta serskilt belöning efter den nytta, som hvarje påfund
pröfvas skafln. Och som för öfrigt desse af Studenten
Liungquist påfundne machiner utmärka dess besynnerliga genie
och böjelse för mechaniquen, så, på det han i brist af nödig
utkomst ej må åsido sättja någre nyttige speculationer och
försök, eller begifva sig til utrikes orter, finner Deputationen
billigt, det Liungquist til dess upmuntring bör få caractere af
Mechanique-Directeur samt rang och heder med dem, som stå
under 40 numern på rangordningen, såsom ock uti årlig lön
600 dal. smt til nästa Riksdag; kunnandes Liungquist imedlertid
i underdånighet upte sine påfund och machiner för H.
K. Maj:t, då H. Maj:t i nåder behagade anbefalla K. Vettenskaps-Academ
ien här i staden at med ritning och beskrifning
giöra dem til almänt behof för hela riket kunnoge.
Hr Landtm, anmälte tvänne af Liungquist ingifne subscriptionslistor,
den ena til dess räknings-machine, den andra
til dess bergnings- och tröske-machiner, hvilke begge subscriptionslistor
komma at blifva på bordet.
Så anmälte ock Hr Landtm., at Hr Commerce-Råd
Polhems tröske-machine kommer i dag eftermiddagen at blifva
ståendes här uppe på sahlen, på det de af R. o. A., som
behaga, kunna bese densamma.
Hr Bergenstierna påminte, at Hr Polhems trösk-machine
redan öfver 16 år med nytta blifvit brukad, hemställandes om
icke en så stor och nyttig mau af Riksens Ständer bör ihogkommas.
Sedan discourerades öfver Liungquists machiner, hvilke
för deras nytta skull berömdes, hvarvid anfördes, at vid tröskmachinen
voro ännu en nytta, hvilken upfinnaren tiläfventyrs
sielf ej tänkt uppå, nemligen at igenom densamma hindras
det inge frön af ogräs kunna komma ibland säden, och således
å nyo blifva utsådde; och at altså Ljungquist med skäl förtjent
den af Deputationen föreslagne belöningen;
Ljungqvists machiner. Öfv. frih. v. Schwerins mern. 435
Hvarvid Hr Didron påminte, at som R. o. A. i dag påtagit
sig bevillningen och för någre dagar sedan bränvinsaccisen,
til at hålla defensions-verket i ständ, man ock vet, at
de ordinarie inkomster ifrån the behof, til hvilka the anslagne
äro, ej kunna umbäras, så höllö han betänkeligit til någre
sådane utgifter, som desse, at samtycka;
Men som häremot förestältes, at den nyttan, som tröskmachinen
gior medelst den sädens besparande, som eljest skulle
förspillas, på et år kan gagna riket månge resor mer än desse
2000 dal. smt, samt at mannens snille, möda och omkostnad
ej bör lemnäs obelönt, på det andre qvicke ämnen ej måge
afskräckas at med flit, möda och omkostnad uptänka något,
som kan vara det almänna nyttigt, och ingen recompense är
billigare än den, som sker med penningar, aldenstund ingen
derigenom prejudiceras; altså begärtes at Hr Landtm, ville
giöra propositionen, om den i Betänkandet föreslagne belöningen
af 2000 dal. smt och den ärliga lönen af 600 dal. smt bifälles;
men hvad caracteren af Mechanique-Directeur och rangen angingo,
sä tycktes sådant kunna afslås, emedan det voro mindre
nödigt och jemväl hade sine betänkligheter med sig.
Hr Landtm, giorde altså frågan om Betänkandet bifalles,
dock utan den föreslagne caracteren och rangen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs på Betänkandet följande Resolution:
Bifölls, undantagande den föreslagne caracteren och rangen.
Uplästes Ofverstens Frih. von Schiverins ingifne Memorial
under den 27 nästl. Junii, hvarutinnan, i anseende til anförde
omständigheter samt på then grunden, at aldrig uti sine förslager
hafva velat någon prsejudicera, utan endast haft afseende på
lagen, rättvisan och rikets sannskylliga tienst, Hr Öfversten
[anhåller] ej allenast för vidare fiscaliskt tiltal angående Expectance-Lieutenanten
von Bornemans, så väl som RegimentsQvarteremästaren
Sven Aspegrens öfverklagade prejudice at
blifva frikallad, utan ock befriad ifrån tilökningens betalande
på Lieutenant Bornemans lön.
Hr Lagercrantz förestälte, at så nödigt det å ena sidan
är, at ingen chef må onäpst begå någre injusticer, så angelägit
är det ock, at cheffer för deras ingifne förslager, fast en och
annan dermed kan vara missnögd, ej oskyldigt måge komma
at lida. Här kommo nu Hr Öfversten Schwerin, som alle viste
vara en braf och desinteresserad man, hvilken derhos sitter på
436 (Juli 3.) Kaptenen Klenks besvär.
en gräntzort och har främmandes ögon på sig, och anförer skäl,
hvilka tyckas förtjena reflexion; hvarföre, som detta voro et
novum emergens, Hr Lagercrantz hemstälte om icke Memorialet
kunde remitteras til Stora Secreta Deputationen.
Hr Landtm, förmälte, at om det kommer at remitteras,
det tyckes bäst vara, at remissen sker simpliciter, och utan
någon omständighets tilläggande;
Hvilket af R. o. A. bifölls, och skrefs altså på Hr Öfversten
Frih. Schwerins Memorial följande Resolution:
Remitteras til Stora Secreta Deputationen.
Uplästes Secreta Deputationens utlåtande öfver Capitainen
Burchard Klenks anförde besvär öfver förbigående uti avancemente
vid sidstvarande Majors-vacance under Öfverstens Baron
Schwerins regimente; och ehuruväl Capitain Klenk har någre
få manaders äldre Capitains-fullmakt än Baron von Ungern,
som undfådt K. Maj:ts fullmakt på bemälte Majors-beställning,
dock som Major von Ungern redan 1704 varit Sergeant i
Sveriges tienst och sedan stedse med al distinction, tro och
tapperhet tient, samt vid sidsta Riksdag fädt Riksens Ständers
underdåniga föreskrift til K. Majit om befordran til OfverstLieutenants-indelning,
men Capitain Klenk deremot först år
1711 kommit i svensk tienst; altså kan Deputationen icke finna
at honom härigenom någon prsejudice skedt; hemställandes til
Riksens Ständers plena, huruvida för Capitain Klenk någon
underdånig föreskrift kan hafva rum, hälst utaf merite-listorne
befinnes, at han så väl i inrikes som utrikes krigstienst sig
mycket hurtigt och tappert förhållit, månge actioner bevistat,
tvänne gånger varit fången samt uti 24 år varit Capitain.
Hr O. W. De Geer sade sig ej kunna se huru detta kan
gå til Stånden, emedan ingen härvid voro prejudicerad.
Frih. Adam Ungern förestälte, at fastän Capitain Klenk
säger sig vara äldre Capitain, så hade likväl han, Frih. von
Ungern, altid i vakter och commenderingar haft tourén för
honom, hvilket Capitain Klenk honom aldrig disputerat.
Hr II as t fehr sade, at Klenk lärer ignorerat at han varit
äldre Capitain.
Frih. Ungern: Placeringen är fundamentet, hvilket jemväl
Klenk erkänt, i det, då en commendering skulle ske ifrån
Strahlsund, han påstod at tourén hörde mig för honom til.
Frih. Cronhiort: Det lärer vara onödigt at här disputera
om ancienneté, emedan Deputationen utrönt densamma.
Inlösen af krono-förpantnings-hemman.
437
Vidare discourerades, at det voro betänkeligit at lemna
Capitain Klenk någon recommendation til Majors-beställning,
ty fast han är äldste Capitainen i detta regimentet, så kunna
dock i armeen vara äldre Capitainer, livilke således prejudicerades;
dessutan hade Klenk stådt på förslaget, och som enligit
Regeringsformen K. Majit tagit en annan, har Capitain Klenk
ej orsak at klaga öfver någon prejudice; fördenskull hemstältes
om icke detta ärende kunde anses som det aldrig varit
före, och at således R. o. A. finna dervid ej något kunna
åtgiöras;
Hvilket, uppå Hr Landtmilis giorde frågan,
af R. o. A. bifölls;
Och skrefs på Secreta Deputationens utlåtande:
Resol.i R. o. A. funno härvid ej något vara at åtgiöra.
Uplästes utdrag af Manufactur- och Handels-Deputationens
Protocoll den 1 i denne månad, angående Generalens och
Landtmarskalkens Gref Lewenhaupts hos bemälte Deputation
anmälte ansökning at til förkofring af det på dess gods i Skåne,
Öfvids Kloster kallat, anlagde chefferie, samt, til mera utväg
för nödig betesmark, få inlösa någre små crono-förpantningsliemman,
alla belägne i Malmöhus län, vid namn Skartofta och
Skåtthusa; i anledning hvaraf, som ock i anseende dertil, at
K. Majit och cronan äger en ostridig rättighet til at inlösa
desse förpantningshemman, Deputationen til Riksens Ständers
godtfinnande hemställer, om icke så väl til berörde chäfleries
förkofring, som plublici derunder beroende nytta, åt Hr Grefven,
Generalen och Landtmarskalken må uplåtas den rätt, som publicum
äger til desse hemmans infriande, så at han må dem
af nuvarande förpantningsinnehafvaren inlösa samt sedermera
under förpantningsrättighet nyttja och innehafva, til dess cronan
finner för riket nödigt densamma sielf at inlösa.
Hr Landtmarskalken afträdde ehuru Hr Landtmarskalken
af R. o. A. anmodades at blifva qvar; och begärtes af Frih.
Conrad Sparre, hvilken i Hr Landtmarskalkens frånvaro trädt
til klubban, at han ville giöra propositionen.
Frih. Coijett och åtsk il lige flere af R. o. A. förklarade
härvid så mycken mindre svårighet vara, som Deputationen
vijst, at ingen härigenom sker för när, och bemälte förpantningshemman
ej på nyttigare sätt för riket kunna innehafvas, än
när fåhreskötslen, hvaruppå våre manufacturers upkomst så
mycket beror, befordras.
438 (Jnli 3.) Tillträde t. Kansli-Koll. Hertigens af Holstein bref.
Frih. Conrad Sparre giorde frågan om detta Manufacturoch
Handels-Deputationens Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, kom tilbaka och tackade R. o. A.
Uplästes Hr C. Norden fly elits Memorial, hvarutinnan i
afseende at jemväl i K. Cantzlie-Collegio få bivista deliberationerne,
han anhåller at i betraktan til dess 18-årige, så hos
utrikes Ministrer som hemma använde flit och möda, få tilstånd
at lika med Camarherrarne Baron Frisendorf och Gref Bark
dess meriter och skickelighet Secrete Utskottet at underställa.
Det påmintes, at Hr Nordenflycht är antagen i K. CantzliCollegio
såsom ordinarie Cancelliet; och ehuruväl Hr Nordenflycht
gaf tilkänna sig ännu ej niuta någon lön, så erindrades
dock, at det hade sin olägenhet med sig om Canzelisterne uti
Collegierne skulle bivista deliberationerne, hvarföre och detta
Memorial ej tyckes kunna remitteras til Secrete Utskottet.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 8 Ju lii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Emedan Hr Landtm, ej ännu var upkoinmen, altså begyntes
enligit R. o. Arns härom skedde öfverenskommelse med
Protocollens upläsande, och uplästes de hos R. o. A. den 8
och 9 Junii håldne Protocoll, jemväl och Protocollet af den
11 Junii til det stället sid. 402 derest om Manufactur- och
Handels-Deputationens Extractum Protocolli angående nederlagsfriheten
på salt anfört finnes.
Vid begynnelsen af Protocollet af den 17 Junii, deräst
om Hr von Borgens föreställning förmäles, angående Hans
Furstlige Durchlaut Hertigens af Holsten bref til Riksens
Ständer, hvilket til Secrete Utskottet blifvit remitterat och
hvarom han då begärt blifva underrättad om icke Secrete
Utskottet med des yttrande til plena hade at inkomma, samt
at sådant med det forderligaste ske kunde, erindrade nu
Hr von Borgen sig ej hafva nämdt Hertigen med titul
af Furstlig Durchlaut, utan med titul af K. Höghet, hvilken
titul des salige Hr Fader af Riksens Ständer blifvit tillagd,
Hertigen af Holstein.
439
och Hr von Borgen således trodde den nu regerande Hertigen
jemväl tilkomma.
I öfrigit giordes vid bemälte Protocoll inge påminnelser.
Som Hr Landtmarskalken emedlertid var upkommen, framträdde
Hr
von Borgen och anhöll om R. o. A:ns tilstånd at få
giöra en föreställning, hvilket, som det beviljades, upläste han
densamma utur papperet, med begäran, at den uti R. o. A:ns
Protocoll må införas, så lydande:
Hr Grefven och Landtmar skalken tillika med Högl. R. o. A.
behagade sig gunstigast påminna hurusom redan för några månader
sedan H. K. Höghets Hertigen af Schlessvig Hollstens
skrifvelse til Högh Riksens Ständer hos H. K. Maj:t blifvit
insinuerat, samma ock den 29 sidstl. Aprilis in pleno af Hr
Grefven och Landtmar skalken Högl. R. o. A. föredragit, men
sedermera til Secrete Utskottet afgådt, utan at deröfver, som
vid förra Riksdagarne skedt, Riksens Högl. Ständer sig närmare
kunnat explicera.
Sedermera har man redan tvänne gånger påmint, at högstbemälte
Herres bref ifrån Secrete Utskottet til plenorum vidare
decision måtte blifva föredragit, som doch alt hittils ännu intet
kunnat ernås.
Man har härvid, mine gunstige Herrar, haft det säkra
hoppet det Högl. Riksens Ständer, af medfödd böjelse och benägit
sinnelag för billigheten, ingalunda ogunstigt uptaga lära,
at en olyckelig och å alla sidor förfölgd Printz af det Kongl.
Gustavianske och Carolinske blodet, den honom af sielfva naturen
förlänte connexionen samt dess egen medfödde högaktning
för den ädelmodiga svenska nationen fölgde, sig til densamma
vände, samt aldeles i dess armar kastade och hos densamma
sin endaste tilflyckt sökte. Detta är ju honom, mine gunstige
Herrar, igenom vare fundamental lagar äfven så litet förbudit,
som det kan vara hvar och en ren och ädelmodig
svensk i anledning af samma lagar betagit at åtaga sig des
andragande nöd; hvilket ock alt härtils på et högst berömvärdt
sätt skedt är;
Hvarföre ock Högl. Riksens Ständer ingalunda lära förneka
det icke högstbemälte Hertigs bref för deras ögon och til
deras vidare gracieuse öfvervägande läggas måtte, serdeles som
des innehåll et mål beträffar, som af ingen annan än Riksens
Högl. Ständer des behörige utslag undfå kan.
440 (Juli 8.) Hert. af Holstein. Ekon.-profession.
Högvälborne Herr Grefven och Landtmarskalken jemte
Högh R. o. A. täktes fördenskull intet ogunstigt uptaga om
jag ännu, ytterligare ansökning gior, det hos Riksens Högl.
Ständers Secrete Utskott sålunda begås måtte, at samma H.
K. Höghets bref med det första och fordersamaste, som altid
tilförene vanligit varit, Riksens Högl. Ständer åter föredragas,
och som sielfva sakens natur och beskaffenhet det fordrar, til
deras ädelmodige och beliagelige afgiörande hemstält varder.
Hr von Borgen anhöll sedan at med denna föreställning
få gå til de andre Stånden.
Hr Landtm, förmälte, at han ej så noga kunde påminna
sig hvad vanligheten varit i anseende til besvarandet af framlidne
H\ K. Höghets Hertigens af Holsten til Riksens Ständer
aflåtne bref, men at derom kan efterses.
Gref H. Gyllenborg förestälte, at som saken blifvit remitterad
til Secrete Utskottet, så lärer ock Secrete Utskottet
til K. Maj:t i underdånighet upgifva hvad, som bör komma til
K. Maj:t, och til plena låta upkomma hvad, som hörer til
Riksens Ständers plena.
Hr Palmstierna sade, at som ärendet är hos Secrete
Utskottet, så lärer ock Secrete Utskottet snart härom med sitt
yttrande inkomma.
Hr Landtm, frågade om icke R. o. A. behaga samtycka
til Hr von Borgens begäran at med dess här giorde föreställning
få gå til de andre Stånden;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
I anledning af Frih. H. Wredes giorde föreställning, at
expeditionen angående föreslående til ceconomias et commerciorum
professionens besättjande i Upsala blifvit hindrad derigenom,
at Lagman Königs Memorial, hvilket af R. o. A. til Manufactur-
och Handels-Deputationen blifvit remitterat, än ligger
i Stånden, fick Camereraren Treffenhielm, betalning at gå til
Prästeståndet och påminna, det Ståndet ville ifrån sig sända
bemälte Memorial.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 Junii, angående utlåningarnes lättande i Banquen, hvarmedelst
Förordningarne af den 18 Febr. 1735 och den 8 Maii
1739 på följande sätt äro ändrade och förbättrade, nemligen
at på frälsegods i Upland, Ostergiötland, Södermanland, Wessmanland
och åtskillige flere landsorter, hvilke hafva en ansenlig
förvandling på deras spannemål och öfrige ränta, Banquen bör
Lån i Banken.
441
låna utan värdering och borgen 3/4 af den summa, som godset
utgiör, när räntan i jordeboken utföres efter cronovärdie, och
så uträknas til penningar at 4 giöra 100; men med frälsegods
som ligga i de län, hvaräst ingen serdeles förvandling är, skal
förhållas efter 6 § i 1739 års Förordning. Yid the gamle frälsesäterier,
hvilke icke äro i jordeboken til någon ränta utsatte,
tages til fundament den ränta, som crono- och skattehemman
i neigden gifva efter landsortens undervisning, och uträknas
låningssumman emot hvart säterie-hemman på lika sätt, som
angående frälsehemmanen här ofvantil är förmält, och sedan
tillägges 1/3 för säteries-friheten; sålunda kunna på förberörde
sätt til nästa Riksdag på prof ofvanbemälte lån beviljas;
frälse- och skattebruk, som med vederbörlige bevis kunna intyga,
at de hafva egen skog och andre tilägor af den tilräckelighet,
at åtminstone hälften af thet tillåtelige smidet med egne
kohl tilvärkas, måge utan värdering och borgen af Banquen
niuta 1500 dal. sint lån på hvart skeppund hammarskatt; men
de bruk, som drifvas med köpekohl af the them tilslagne recognitions-skogar,
utom caution och värdering, ej mer än 1000 dal.
smt på hvart skeppund hammarskatt; vid desse senare bör ock
låntagaren, jemte det han i alt öfrigit fullgiör de omständigheter,
som 1739 års Förordning innehåller, tillika anskaffa Bergmästarens
attest, at intet ädlare metall, så vida vitterligit är,
uti neigden af samma bruk är upfunnit, eller hos honom til
arbetande anmält, åliggandes låntagaren at innom 3 års tid
betala sielfva lånet, och den årlige räntan vid hvarje förfalledag;
skulle efter sådane 3 års förlopp ytterligare lån åstundas, så
skal nytt bevis af Bergmästaren anskaffas, och Banquen lika
fullt niuta sin inteckningsrätt framför alle andre til goda, efter
then med första lånet skedde inteckningen; Bergmästaren bör
genast gifva Banquen tilkänna om något ädlare malmstreck i
neigden upfinnes, på thet Banquen, utan at afvakta then vid
lånets utgifvande beviljade terminen, strax må kunna infordra
sitt utlånte capital af låntagarens egendom; låntagaren måste
ock upte Bergmästarens bevis, at skogen vid bruket är så til—
Täckelig, at det efter hammarskatteu tillåtelige smidet årligen
kan tilvärkas, och ifall sedan år 1720 ingen undersökning skedt
om den under bruket hörande skogen, bör sådan undersökning
förrättas innan Bergmästaren förenämde bevis utgifver; skulle
låntagaren åstunda större summa än efter hammarskatten, så
bör bruket värderas likmätigt Förordningen af den 8 Maii 1739,
442 (Juli 8.) Lån i Banken. Krigs-Kom. Perment.
och therå lemnäs så stort lån, soin i samina Förordning finnes
förmält. Til lånens ytterligare lättande föreslår Secrete Utskottet,
at Banquen emot pant i läne-banco-attester på guldoch
silfvermynt, som komma at lämnas i Banquens förvar, skal
hädanefter utlåna fulla summan i kopparmynt, 1 ducat beräknad
til 18 dal., 1 rdal. til 9 dal., 1 dal. caroliner til 4 dal.
22 öre och 1 dal. courant til 3 dal. alt i kopparmynt, betalandes
Banquen inge interessen för the läne-banco-attester, på
hvilke lån giöres til fulla summan, så framt låntagaren ej
tillika i rätt tid betalar interesset för sitt uptagne lån; men
om 3 år förbigå och til Banquen inge interessen betalas, afskrifves
lånet jemte capitalet, hvarå et sådant lån varit giordt.
För lån på läne-banco-attester betalas til Banquen ej högre
interesse än 4 procent, likaledes för lån emot guld- och
silfvermynt 4 1/2 procent; för lån emot koppar, messing, stål,
teen och bly 5 procent; för lån emot jern likaledes 5 procent,
med de vilkor, som Förordningarne af den 18 Febr. 1735 och
8 Maii 1739 innehålla; för lån på bruk likaledes 5 procent,
jemväl ock för lån på frälsegods och säterier 5 procent; för
alle öfrige lån betalas til Banquen 6 procents interesse årligen,
så länge Banquen ej kan förminska sine utbetalande interessen
ifrån 4 1/2 til 3 procent.
Som inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm, om
detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifalles;
Ilvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Lagercrantz förestälte, at ehuru ogierna vid R. o.
A:ns öfverläggningar han ville vara hinderlig med någon saks
andragande, så måste han dock utbedja sig R. o. A:ns gunstiga
tilstånd at anmäla et ärende, hvilket som det voro publict
och ej privat, förmodade han så mycket mer R. o. Arns
benägna tålamod; det voro bekant i hvad stånd Krigs-Commissarien
Perments sak voro, och at han på en förordnad Commissions
lagliga bepröfvande måst svara ex carcere, samt at samma
Commission emot honom afsagt. dom, at han på Ständernes
godtfinnande under arrest blifvit hitförd, men som icke dess
mindre tvänne Stånd sig skola yttrat, at han emot personel
caution kunde lös gifvas eller och niuta civil arrest, och sådant
icke allenast voro emot den vanlige processen, utan ock ganska
farligit, emedan bemälte Perment om de vigtigaste och hemligaste
oeconomiske författningar vid vårt Ammiralitet ägde en
ganska noga kundskap, isynnerhet hvad den kostbara ekevirks
-
Krigs-Kornmiss. Perment. Grefve Tessin. 443
handelen angår, och der han kommo at undvika och gå til
vare grannar eller annorstädes, han riket en stor och obotelig
skada skulle kunna tilfoga, fördenskull sade Hr Lagercrantz
sig hafva härom upsatt et Memorial, hvilket han bad R. o. A.
ville sig föredraga låta.
Uplästes Hr Lagercrantzes ingifne Memorial, hvarutinnan
med atskillige skäl vises, at i det stånd saken nu är
Riksens Ständer med Krigs-Commissarien Perments ansökning
om arrestens undslippande sig icke kunna befatta.
Atskillige af R. o. A. förklarade det vara betänkeligit,
och hvarken med lagen eller praxi enligit, at Perment, som af
en förordnad Commission är dömd, skulle släppas utur arresten,
innan K. Maj:t öfversedt domen, anförandes isynnerhet
Hr Flach i korthet förloppet af saken ifrån förleden
Riksdag, samt i hvad ständ densamma nu är, hvarom Stora
Secreta Deputationen innan kort med berättelse til Riksens
Ständer lärer inkomma, slutandes dermed, at som det är vår
lag enligit, at den, som cognoscerar om saken, bör ock cognoscera
om arresten, sä voro det farligit om Riksens Ständer in
antecessum öfver arresten sig skulle utlåta; och det så mycket
mer, som en vigtig omständighet sig yppat, nemligen at på
förleden Riksdag 30 sexterner af Ammiralitets-Collegii Protocoil
angående ekevirkeshandelen blifvit afskrefne, hvilke Perment
haft under sitt förvar, men nu saknas, och at det voro farligit
om sådane saker skulle vara i Perments eller någon utlännings
hand.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut, hvilket, sedan
det blifvit upläst och af R. o. A. gillat, skrefs på Hr Lagercrantzes
Memoria]:
Resol.: R. o. A. kunna så mycket mindre utlåta sig om
ändring uti arresten, som hufvudsaken, hvaraf arresten dependerar,
hos H. K. Maj:t ännu oafgiord ligger.
Hr Lagercrantz begärte at med Memorialet få gå til
Prästeståndet;
Hvilket af R. o. A. beviljades.
Sedan sade Hr Lagercrantz, at R. o. A. lära påminna
sig huruledes, då Råds-förslaget, uppå hvilket HrGrefTessin
var upförd, hos R. o. A. blef upläst, den föreställning giordes,
at välbemälte Hr Grefve, hvilken uti beskickningar til rikets
tienst och heder ansenligen af sin egendom tilsatt, och i anseende
til de omständigheter, hvarutinnan dess domestique affai
-
444 (Juli 8.) Officerares liqvidation, öfv.l. Brandenburg.
rer härigenom blifvit försatte, som dess annalkande ålder och
hälsas tilstånd, torde finna sig föranlåten ifrån et så högt embete,
hvars värdighet fordrar et deremot svarande utvärtes upförande,
sig i underdånighet at undanbedja; vid hvilket tilfälle
hos R. o. A. mycken åstundan förklarades, at riket på et så
angelägit ställe måtte nyttja Hr Grefvens bekante nit för fäderneslandets
bästa samt gåfvor och vid riksens vårdande sysslors
skötande viste skickelighet och förfarenhet, och at til den
ändan Riksens Ständer borde vara omtänkte at hos Gref Tessin
förekomma den excuse, som des domestique omständigheter skulle
kunna gifva honom anledning at giöra; hemställandes altså Hr
Lagercrantz om icke det ärendet til Secrete Utskottet kunde
remitteras, hvilket hade at tilse på hvad sätt utan gravation i
staten Hr Gref Tessin således må kunna blifva understödd.
Hr Landtm, giorde frågan om detta af R. o. A. bifalles,
och om icke et Extractum Protocolli til de andre Stånden
härom kommer at afgå;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
Iiquidation med de officerare, som år 1707 stådt vid
armeen i Finland.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets yttrade tankar.
Sedan förenade sig R. o. A. at i morgon blifver plenum
klåckan ätta, da under Hr Landtmarskalkens frånvaro, hvilken
ifrån 8 til kl. 11 kommer at bivista Secrete Utskottet och
sedan den Stora Secreta Deputationen, allenast Justitise-Deputationens
Betänkanden, som angå förde besvär emot K. Maj:ts
Justitiae-Revisions domar, komma at företagas, jemväl och
Betänkandet om pliktepallens afskaffande.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets Protocoll den 4 sidstl•
Junii, angående Chefen för Carelske Dragone-regimentet, Ofverste-Lieutenanten
Brandenburg, som ganska länge och väl tient,
men nu skal vara kommen til så hög ålder, at lian ej äger
den drift och vigeur, som cronans tienst vid närvarande con
juncturer
af en Regiments-chef synes fordra; i anseende hvartil
med mera Secrete Utskottet hemställer, om icke ÖfversteLieutenanten
Brandenburg, ifall han skulle finna sig kraftlös
til K. Majits tienst, han då kunde hos H. K. Majit til nådigt
afsked med Ofverste caracter i underdånighet anmälas, samt
at på staten årligen få åtniuta 600 dal. smts pension.
Gen.fälttygmästare. Arméen i Finland.
445
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets, Protocoll under
den 23 Junii, hvaruti anföres huruledes H. K. Majit behagat
i nåder communicera med Riksens Ständer Krigs-Collegii
underdåniga föreställning angående det, at altsedan GeneralFälttygmästaren
Siöblads tid ingen Fälttygmästare varit, som
haft så tilräckelig kundskap om artillerie-metien, som GeneralFelttygmästare-embetet
fordrar, hvarigenom K. Majits och rikets
tienst blifvit mycket hindrad och uppehållen, hafvandes H. K.
Majit väl varit sorgfällig at innan Riksens Ständers sammankomst
besätta detta embetet med en värdig och skickelig man,
men den svårighet dervid mött, at ingen af dem, som äro närmast
i pas och tourén, sig dertil anmält; hvaröfver Secrete
Utskottet fallit på de tankar, at deräst ingen af Generalspersonerne
skulle sig til ofvanberörde beställning i underdånighet
anmäla, och H. Majit med Råds råde således föranlåtas
densamma anförtro åt någon af mindre rang, som äger tilräckelig
kundskap om artillerie-väsendet, bör en sådan niuta
den värdighet och de förmåner, som Regeringsformen embetet
tillägger; dock at H. Majit derjemte i nåder förordnar, at den,
som således utom pas och tour avancerar, må förblifva innom
sitt verk och icke brukas vid armeen.
Detta Extractum Protocolli ifrån Secrete Utskottet bifölls
likaledes af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
fördubblings-officerare vid armeen i Finland.
Hr Öfverst-Lieutenant von Knorring begärte, at detta
Extractum Protocolli må blifva på bordet.
Hr Riddercrantz yttrade sig, at hvad förbubblings Lieutenanter
vid armeen i Finland angingo, hade han deremot intet
at påminna; men som Fullmäktig för Lif-Dragone-regimentet
måste han andraga, at som i regimentet voro Cornetter, hvilke ägde
både skickelighet och bravour, och til en del redan 20 år stådt
vid samma beställning, så tycktes dem ske för när om de af
fördubblings Lieutenanter, hvilke mindre tid kunde hafva tient,
skulle blifva commenderade; och at de fördenskull heldre til
Lieutenants-tienstens förrättande kunde brukas; så voro der
ock hurtigt folk af Under-officerare, Öfverstars och Generalers
söner, hvilka på sådant sätt kunde giöra Cornetts-tienst, men
446 (Juli 8.) Banken. Ständernas Kontor.
1 annor händelse och der fördubblings Lieutenanterne tagas
utom regimentet skulle komma at lida.
R. o. A. funno godt, at detta Secrete Utskottets Extractum
Protocolli blifver på bordet.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets Protocoll den 21
Junti angående ombyte med Ståndens Fullmäktige vid Ständernes
Contoir på samma sätt, som det sker med Banco-Fullmäktige;
varandes Secrete Utskottet af den tanka, at fullmäktigskapet
vid Ständernes Contoir ej mera än i Banquen må anses
för någon ständig tienst, utan hvart fjerde år, när Riksdag hålles,
ombytas, dock ej alla på en gång, utan at åtminstone 1 eller
2 af de gamle borde til Riksdagen derefter qvarblifva; hemställandes
för öfrigt om icke vid någon Fullmäktiges afgång
emellan Riksdagarne våhlet af en annan må ske på det sätt,
som om Banco-Fullmäktiges vahlen vid förra Riksdagen faststält
är, undantagandes Bondeståndets Fullmäktig, med hvars
tilsättjande måste anstå til Riksdagen derefter.
Frih. H. Wrede framträdde och begärte, om R. o. A.
skulle behaga fastställa quaestionen an, at sedan fä giöra en
ödmiuk föreställning.
Hr Landtm, frågade om R. o. A., hvad deras Fullmäktig
i Ständernes Contoir angår, bifalla Secrete Utskottets hemställande;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs på förbemälte Extractum Protocolli: Bifölls
af R. o. A. hvad deras Fullmäktig i Riksens Ständers Contoir
angår.
Sedan förestälte Frih. Henr. Wrede, at som R. o. A. nu behagat
bifalla, det ombyte skal ske med deras Fullmäktig i
Ständernes Contoir, och i fall på något annat ställe härtil
skulle föreslås, sådant dock kommer til R. o. A:ns fastställande,
så kunde R. o. A., om de så behagade, nu strax utnämna samma
Fullmäktig, hvarvid, om han fingo lof at yttra sine tankar,
trodde han, at detta Ständernes verk med Hr Camarherren och
Assessoren Elirencreutz väl skulle vara betient, hvars skickelighet
och gode egenskaper voro R. o. A. nogsamt bekante.
Härom begärtes proposition.
Hr Landtm, frågade om Hr Elirencreutz på R. o. A:ns
vägnar blifver Fullmäktig i Ständernes Contoir;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Traktamente för garnison. Kadetter. Flottan.
Och kommer härom et Extractum Protocolli för Hr Camarherren
och Assessoren Elirencreutz at utfärdas.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets Protocoll under
den 23 nästl. Junti, hvaruti Secrete Utskottet tilstyrker en
tilökning af garnizons-tractainente för Under-officerare, trumslagare
och profosser vid de uti garnizon förlagde indelte regimenter
samt af de gemenas vid samma commenderingar månadtelige
underhåld, så at vid närvarande dyra tid dem måtte
beviljas lika underhåld med det värfvade manskapet vid garnizons-regimenterne
i Sverge och Finland, utom hvad de af
rotarne niuta, och det ifrån instundande Julii månads början
til slutet af nästkommande October månad.
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets Protocoll den 23
nåstförvekne Junti, angående informations bättre inrättande
för Artillerie-Cadetterne, hälst de författningar, sorn sidsta
Riksdag härom blifvit giorde, svårligen skola stå at bringas
til åstundad verkställighet så länge bemälte Cadetter äro
på alla compagnierne fördelte, at deras informator ej kan
hafva öfver dem et nog specielt inseende; hvarföre Secrete
Utskottet fallit på det förslag, at samtelige Cadetterne, til antalet
120 stycken, måge bringas under et serskilt compagnie
och af Capitaine-mechanicus, såsom deras Compagnie-chef, dageligen
disciplineras, samt efter deras skickelighet i vissa classer
fördelas under Regiments-chefens öfverinseende; hafvandes Secrete
Utskottet ej något i underdånighet at påminna vid H.
K. Maj:ts föranstaltande om expense-medlens anordnande til
berörde inrättning.
R. o. A. biföllo likaledes Secrete Utskottets härom yttrade
tankar.
Uplästes utdrag af Stora Secreta JJeputationens Protocoll
den 18 sidst!. Junti, beträffande såväl Commendeuren
Cronhaven som Vice-Ammiralernes Ankarcronas och von Utfalls
samt Schoutbynachten Ridderstolpes och Holm-Majoren Leijonankars
ingifne Memorialer, i anledning hvaraf Riksens Ständer
detta ärendet angående Commendeuren Cronhaven til bemälte
Stora Secreta Deputation remitterat; styrkandes nu större delen
af samma Deputatious ledamöter, i anseende til andragne omständigheter
samt til förekommande af oenighet och missförstånd
vid Ammiralitets-verket, Riksens Ständer dertil at låta
448 (Juli 8.) Kommend. Crdnhaven. Sala silfververk.
underdånig föreskrift til H. K. Maj:t afgå, det Commendeuren
Cronhaven nu straxt måtte Schoutbynachts fullmakt erhålla,
samt til lön och annan befordran varda förhulpen efter dess
tour och ancienneté; men några af Deputationens ledamöter
hafva funnit, at ehvad caracter Cronhaven tillägges, bör vid
sökande af verkelig tienst han dock icke stå tilbaka för dem,
som blifvit Commendeurer med senare fullmakt än han.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut, hvilket, sedan det för R. o. A. var upläst och
bifallit, skrefs på förberörde Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli:
Resol.: R. o. A. biföllo, at Commendeuren Cronhaven hos
K. Maj:t i underdånighet amnäles at nu erhålla Schoutbynachts
fullmakt samt den först ledig blifvande Schoutbynachts-lönen,
och, vid befordran til Vice-Ammirals tienst, atniuta sin tour framför
de Schoutbynachter, hvilke varit yngre Commendeurer än han.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande angående Sahla
silfvervärks transporterande på Bergslagen, tillika med projectet
til sielfva transporten, som under K. Maj:ts höga namn kommer
at utfärdas.
Det discourerades härom och anfördes å ena sidan af
Frih. Eric Cederhielm, at som Sahla grufva af urminnes
tider hördt cronan til, så voro det betänkeligit cronans rätt
härutinnan at bortgifva, emot en så ringa afgift, sorn tionden är,
hvilken hvar och en particulier, som grufvor uptager, är skyldig
til, utan at niuta den ringaste förmån, der likväl denne Bergslag
efter detta projectet store och ansenlige förmåner med cronans
mistning och afsaknad tillägges, hvarföre han begärde, at saken
må blifva på bordet, pä det han med et Memorial härom må
inkomma; å andra sidan af
Hr Wennerstedt, Hr Bergenstierna och flere förestältes,
at man klarligen funnit, det på sätt, som Sahla silfververk nu
drifves, cronan och publicum har skada och ej något gagn; at
om en sådan transport sker, Bergslagen mera kan våga på försök
än nu skedt, och således silfver framkomma til rikets styrka,
som eljest aldrig skulle utur jorden upkomma; at i detta project
de mått äro tagne det ju mera Bergslagen profiterar, des mera
vinner och cronan med mera.
Och som meningarne blefvo skiljaktige, alltså fants godt,
at detta Bergs-Deputationens Betänkande jemte projectet til
transporten blifver på bordet.
Lurendrejeriers hämmande.
449
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående någre ytterligare nödige författningar til
lurendrägeriers hämmande i riket, hvarutinnan, efter inhämtad
underrättelse af General-tull-arrende-Societetens Fullmäktige
så väl om de sedan sidsta Riksdag uptäkte lurendrägerier, som
hvad utvägar bemälte Fullmäktige förment ytterligare kunna
tagas vid handen til sädane lastbare underslefs hämmande,
Deputationen funnit sig föranlåten at, utom hvad i 1739 års
K. Förordning härom stadgat blifvit, följande författningar til
Riksens Ständers godtfinnande hemställa, nemligen;
l:o. Om icke skepparnes och styrmännens edsformulair
om deras märkrullors riktighet kunde få den tilökning, at de
efter yttersta möjelighet skola draga försorg om utlastningens
riktighet, och at de al vitterlig oriktighet sielfve skola angifva;
2:o. At uti connoissementet bör vara infört orten, dit
skeppet är destinerat, och ingalunda tillåtas at hafva connoissementer
stäldte både til utrikes och inrikes orter;
3:o. At skepparne vid deras ankomst til Tull-Camaren på
märkrullorne upteckna de innehafvande vahror så til deras
märken som quantité och valirans beskaffenhet, så mycket derom
vetas kan;
4:o. At de skeppare, som äro destinerade til tvänne inrikes
orter, vid ankomsten til den första orten upgifva under
samma eds plickt hvad och huru mycket til hvarje ort destinerat
är;
5:o. At vägare, packare, mätare och flere slike städernes
betjente böra, vid straff som i 1739 års Förordnings 3 § om
lurendrägerier stadgas, så mycket hos dem står, söka at uptäcka
och hämma lurendrägerier ehvaräst de kunde förmärkas;
6:o. At de om Tullbetjenternes handräckning af K. Maj:t
och cronans högre och lägre civil- och militair-betjente utgångne
påbud måge genom serskilte alfvarlige bref til samtelige
befehlhafvare förnyas och giöras eftertryckelige; samt at
Ammiralitets-officerarne, som föra fartyg, ej måge undandraga
sig den til lurendrägeriers förekommande påbudne eden;
7:o. At genom vederbörande Lotsrlnspector lotsarne årligen
måtte föreläsas de puncter i Seglations-Ordningen, som dem
angå, ej mindre än Lurendrägerie-Förordningen, samt de åtvarnas
at ej lemna medhåll til någon oriktighet;
8:o. At vid inladdningen hvarje packa eller fastage, liten
eller stor, bör läggas för sig sielf och på märkrullan antecknas,
Adelns Protokoll, 1740—1741. 29
450 (Juli 8.) Lurendrejeriers hämmande.
men inga smärre packor eller fastager uti större fat och embaliager
inläggas;
9:0. Finner Deputationen i anledning af vigtige orsaker sig
oundgängeligen föranläten at styrka Riksens Ständer dertil, at
vid 9 § uti Förordningen om lurendrägerier må giöras den förklaring,
det förbudne vahror, som inkommit i riket och blifvit
uptäckte samt confiscerade antingen genom Tullbetjenternes eller
andre beslagares eller och Dykerie-Societeternes åtgiärd, måge
försäljas genom auction med vilkor at få förblifva och disponeras
här i landet, dock Förordningen om bruket af utrikes kläden
och tyger aldeles oförkränkt; hvarvid Deputationen äfven funnit
nödigt, det bör 2 § uti merbemälte Förordning om lurendrägeriers
hämmande, hvad beslagare-andelen vidkommer, likmätigt samma
§:s egenteliga förstånd så förklaras, at eho det vara må, genom
hvilkens första åtgiärd eller föranlåtande något påsyftat lurendrägerie
först uptäekes, densamma bör derföre åtniuta den i
Förordningarne utsatte beslagare-andelen af den påföljande confiscationen,
och al oreda och missförstånd således i detta mål
förekommas;
10. Synes angelägit at et sådant stämplings-sätt på inhemske
manufactur-vahror utfinnes och fastställes, som för
fabriquerne är minst kostsamt, men derjemte för lurendrägare
svart at igenom förfalskande häraf och under namn af inländskt
gods inpracticera främmande vahror;
ll:o. Föreslår Deputationen at hos K. Maj:t i underdånighet
kunde anhallas, det alla vederbörande, vid hardt ansvar
til giörande, med största alfvar och möjeligaste skyndesamhet
verkställa de til säkerhet vid tulltäckten och manufacturerne
utkomne eller utkommande Förordningar och befallningar.
Vid 9 § giordes af Hr Löwenhielm den påminnelsen, at
om efter bemälte §:s innehåld utrikes confiscerade vahror skulle
få blifva qvar i riket, kunde Ständernes fattade slut och förbud at
bruka utrikes gods aldrig komma til verkställighet, ty hvem kunde
sedan i kläder skilja åt hvad som voro inrikes eller utrikes gods.
Häremot förestältes at efter 1742 få inge kläder af något
utrikes tyg mera bäras, sorn ej äro redan stämplade; at ingen
annan utväg är at förekomma de grufvelige lurendrägerierue,
emedan nu, då hvar och en skal föra sådane vahror utur riket,
ingen dem köper på auctionen, utan lurendrägaren sielf för et
ganska ringa inropar, och således vågar at än en gang practicera
dem i riket igen;
Tvist mellan löjtnanterne Bratt och Erasmi. 451
Hvilket Gref A. R. Sparre berättade i Götheborg vara
händt med et stycke sammet, hvilket således tvänne gånger
blifvit confisquerat; hvartil ännu kommo, at när godset skal
föras ut igen och således på auctionen stiger så litet, beslagareandelen
blifver så ringa, at den ej lönar mödan, med mera.
Som efter något ytterligare discourerande det begärtes at
Hr Landtm, ville giöra propositionen om Betänkandet vinner
bifall, frågade
Hr Landtm, om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 Juli i.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Gref De la Gardies fullmäktig Frih. H. Wrede anmälte,
at som i dag, då först Secrete Utskottet och sedan Stora
Secreta Deputationen komma at vara tilsammans, Hr Landtm.
der måste vara tilstädes, altså hade Hr Landtm, anmodat
honom at med R. o. Arns tilstånd vid denna sammankomsten
föra directionen pa Riddarhuset.
Som R. o. A. förklarade sig härmed nögde, äskade Frih.
Wrede liud, och
uplästes Justitice-Deputationeus Betänkande angående de
besvär, som Lieutenanten Anders Bratt Gustafsson deröfver
anfört, at H. K. Maj:t genom dom af den 23 October 1740
uti saken emellan Bratt och dess svåger Lieutenanten Gotskalk
Erasmi icke bifallit hans påstående at förutan det vederlag,
som K. Götha Håfrätt genom dom af den 28 November 1733
tilerkändt Bratt in natura uti Jonsbols bruk, emot den fasta
egendom, som Bratt tilförene af sitt fädernesarf til Erasmi
afstådt, denne senare måtte äfvenväl til Bratt öfverlåta de
andelar uti berörde bruk, som det honom tilerkände vederlag
deruti öfverskiuter, påståendes Bratt: l:o sig i förmågo af de
emellan honom och Erasmi den 27 Julii 1723 och 31 December
1735 uprättade contracter eller afhandlingar icke allenast til
vederlaget och et slikt öfverskott vara berättigad, för et lika
pris och proportion, som han sitt fäderne til Erasmi afstådt
och möderne äfven skal komma at uplåta, utan ock 2:o för
samma billiga köp äga lösningsrätten til de andelar, som Erasmi af
framlidne Brukspatron Lotsboms enka, sedermera Majorskan fru
Elisabeth Bratt uti samma bruk inbördat; 3:o at Erasmi måtte
452 (Juli 9.) Tvist mellan löjtnanterne Bratt och Erasmi.
förpliktas at medelst räkning och redogiörande ersättja Bratt
hvad han af berörde egendom obeliörigen nyttjat och vunnit,
ifrån den tiden han samma egendom godvilligt bordt afstå,
hvaremot Bratt behörigt interesse för köpe- eller bördeskillingen
erlägga vil, samt för det 4:de och sidsta, at des förorsakade
rättegångsomkostnad och tidsspillan honom af Erasmi måtte
blifva ersatt; öfver hvilket alt Justitim-Deputationen sig således
yttrat, at som hela saken skal ankomma på tvänne hufvudfrågor,
den ena, om sedan Götha Håfrätts dom år 1733 utföll,
hvilken H. K. Majit år 1736 stadfäst och Lieutenanten Bratt
låtit vinna laga kraft, hufvudsaken nu mera må skärskådas,
eller Bratt deruti hafva någon talan öppen; och den andra
frågan är om genom Håfrättens senare förklaringsdom af år
1738, hvarå förledit år fölgde K. Majits stadfästelse, Bratt är
vordet fråndömd något af det, som honom i de förra domar
tilerkändt är, så at han deraf kunnat haft anledning denna
gången at klaga; så finner Deputationen hvad förra frågan
vidkommer, at i anseende til andragne skäl och omständigheter
sielfva hufvudsaken och det, som genom Håfrättens laga
kraft vundne dom af år 1733 och H. K. Majits derå fölgde
stadfästelse af år 1736 en gång lagligen är slutat och afgiordt,
på intet sätt nu mera kan vidröras eller å nyo giöras tvistigt,
utan åligger Bratt så väl de samma, som Tingsrättens utslag
af den 11 October 1731 och 29 Martti 1732 samt urtima Lagmansrättens
dom af den 15 Marti i 1733, ställa sig i alla delar
til rättelse och efterlefnad; och beträffande den senare frågan,
så finner Deputationen, det Bratt äfven uti denna puncten har
större orätt och på intet sätt varit befogad öfver högstberörde
H. K. Majits nådigste utslag klagomål hos Riksens Ständer
at andraga; pröfvandes derföre skäligt, det Lieutenanten Bratt,
som således utan fog och fullgiltige skäl klagat öfver K. Majits
dom, bör i förmågo af K. Majits Förordning den 22 November
1738 och dess 5 § böta 2,000 dal. smt, eller i brist af botum
sittja en månad i fängelse vid vatten och bröd, giöra K. Majit
och dess Justitim-Revision offentlig afbön samt ersättja sin
svåger Erasmi den nu förorsakade rättegångsomkostnad med
100 dal smt; hvaremot trenne af Deputationens ledamöter varit
af den mening, at Bratt kunde denna gången blifva för de i
Förordningen utsatte böter eller fängelse befriad, och i det stället
alfvarligen åtvarnas at ej i oträngt mål domare, Öfverhet och
Riksens Ständer besvära.
Tvist mellan löjtnanterne Bratt och Erasmi. 453
Sedan anmältes Lieutenant Bratts i dag ingifne Memorial,
hvarvid af en och annan af R. o. A. den frågan giordes, om
samma Memorial kunde antagas och upläsas, men som bärtil
svarades, at sådant ej plägar förvägras och til exempel androgs,
at äfven vid denne Riksdag uti en lika casu Molins Memorial
blifvit afhört, samt at sådant på förre Riksdagar likaledes
blifvit tillåtit, altså funno R. o. A. godt, att detta Memorial
jemväl må upläsas.
Uplästes altså Memorialet, hvarutinnan Lieutenanten Bratt
i synnerhet sig deröfver besvärar, at Justitise-Deputation ej
skärskådat hufvudsaken eller velat gå in uti merita causae,
och derföre anhåller, det Riksens Ständer täktes honom nu til
dess rätt i hufvudsaken förhielpa.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig, at det är förm ätit af
Bratt, at han uti detta Memorial ingår in meritis sedan han
af Justitiae-Deputationens Betänkande, deräst hela saken så
tydeligen är uptagen och utredd, nogsamt kunnat se sitt påstående
hafva varit ogrundat; och som på ena sidan vägen ej
bör stängas för dem, som hos Riksens Ständer vilja söka sin
rätt, så böra ock å andra sidan Ständerne vara örne om sine
lagars vidmakthållande, at den, som ohemult klagar öfver
Konungs dom, för det derå utsatte straff ej skonas. Här finner
man en trätedryg och djerf part, hvilken, sedan han öfver alla
domar och sielfva Konungens Justitiffi-Revision sig besvärat,
ej drager försyn at jäfva ledamöter af sielfva Stånden och
ännu öfver en Ständers Deputation sig oskäligen at besvära.
Hr G. A. Ruthén schöld sade, at Bratt likväl tyckes haft
anledning til sitt besvär, af den skiljaktighet, som varit uti
Göta Håfrätts domar.
Gref H. Gyllenborg svarade bärtil, at K. Majits JustitiseRevisions
senare dom uttyder denna omständighet så klart, at
Bratt sitt ofog nogsamt hade kunnat begripa; i öfrigit är nogsamt
bekant, hvad contracter angår, at de, som äro tydelige,
böra vara strictissimi juris, men de, som äro mörke och otydelige,
böra efter billigheten uttydas; och hvad denna saken angingo,
som den gådt alla domstolar intil den högsta igenom, och dervid
så klare domskäl äro anförde, så voro mycket eftertänkeligit
uti et pleno, der omständigheterne omöjeligen så noga kunna
skärskådas, densamma at ändra; hvarföre Gref Gyllenborg sade
sig bifalla Betänkandet, dock med den tilläggning, at som
samme embetsman, hvilken saken i Hofrätten öfvervarit, den
-
454 (Juli 9.) Löjtn. Bratts memorial. Kyrkoplikt.
samma uti Justitife-Revision föredragit, at Justitiae-Deputationen
härom efterser och med sitt yttrande til Riksens Ständer inkommer;
likaledes ock at Bratt, för det han öfver JustitimDeputationens
Betänkande sig besvärat, gior Deputationen offentlig
afbön.
Som häremot inge påminnelser giordes, utan åtskilige af
R. o. A. härmed instämde, giorde
Frih. H. Wrede i anledning häraf frågorne,
hvilke sedan de af R. o. A. med Ja blifvit besvarade,
upsattes följande Resolution, hvilken för R. o. A. blef upläst
och gillad:
Resol.: R. o. A. biföllo Betänkandet; och som Lieutenant
Bratt, sedan af detta Justitias-Deputationens Betänkande han
kunnat vara öfvertygad om sitt ofog at klasa öfver K. Majrts
dom, icke dess mindre ej haft betänkande med hosgående eftertänkelige
Memorial, hvarmedelst han rördt Deputationen, Riksens
Ständer at besvära; altså pröfvade R. o. A. rättvist, at
Lieutenant Bratt bör giöra Justitiee-Deputationen offentelig afbön.
Hvarjemte som det befinnes, at samme embetsman, som
i Håfrätten saken öfvervarit, densamma uti K. Maj:ts JustitiaeRevision
föredragit; altså fants af R. o. A. nödigt, at JustitiseDeputationen
med dess Betänkande och yttrande häröfver til
Riksens Ständer inkommer.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande öfver VicePraesidentens
Välborne Hr Hinr. Hammarbergs Memorial, angående
uppenbara skrift- och kyrkiopliktens til någon del inskränkande,
och i anseende til visse brott aldeles afskaffande,
efter den skal gifva mycken anledning til en del grofva missgierningar,
men i synnerhet grufvelige barnemord, hvilka nu
för tiden mera än förr här i fäderneslandet föröfvas, med mera,
som anfört blifvit. Och har Deputationen stadnat i det slut,
at pliktepallen afskaffas, på det sätt, at uti 6 år hädanefter
och intil den derpå följande Riksdag den, som med lönskeläge
eller enfält hor sig förser, befrias ifrån uppenbara kyrkoplikt
och aflösning, och efter 55 cap. 5 § Missgiernings-Balken gifver
mannen fyra och qvinnan två dal. smt til kyrkan, men den
som ej förmår betala, bör det med arbete aftiena; den förmögnare
kan Prästerskapet söka förmå at frivilligt gifva något
ansenligare til kyrkan än lagen innehåller, til kyrkans och
sochnens fattiges underhållande, hielp och understöd. Doch bör
den brottslige icke tillåtas församlingens gemenskap innan han
Om pliktpallens afskaffande.
455
i sacristian, eller der den ej finnes, i sielfva kyrkan, efter
formulairet i handboken undergådt enskylt skrift och aflösning
uti 3 å 4 af de äldstes i församlingen närvaro, dem Kyrkoherden
eller den aflösningen förrättar utväljer, hvilket kan ske
före eller efter gudstiensten, på sön- eller helgedagar, å landet
och i städerne, eller då vanlig gudstienst i veckan förrättas,
dock må den brottslige icke längre än högst en månad sedan
han fullgiordt domarens utslag angående verldslige straffet med
aflösningen upskiuta, med mindre Prästerskapet skulle behöfva
längre tid til den brottsligas undervisning i christendomen.
Sedan aflösningen skedt bör uppå följande sön- eller högtidsdag
af predikostolen afkunnas at en man eller qvinna, som
dock icke få nämnas til person eller hemvist, har för begångit
brott emot 6:te budordet undergådt hemlig skrift och aflösning,
kommandes et vist formulaire härtil at inrättas, som ej får
öfverskridas eller tilläggas.
Eljest håller Deputationen före, at Prästerskapet til DomCapitlet,
och Under-rätterne til Håfrätterne vid årets slut
böra insända förteckningar på de personer, som för enfält
hor eller lönskeläge blifvit dömde och straffade och undergådt
hemlig skrift- och aflösning, och deraf et sammandrag för alla
6 åren af Håfrätter och Consistoriel' vid Riksdagen efter desse
6 års förlopp afgifvas, jemte förteckning på de tidelag, barnemord
och andre af otucktslasten härflytande missgierningar
och brått i Håfrätterne årligen blifvit refererade och afgjorde,
såsom ock en jemnförelse och uträkning på slike brott under
de 6 åren pliktepallen varit utur bruk, emot samma slags brott
för 6 år näst för pliktepallens afskaffande, på det utrönas må om
pliktepallen varit orsaken til slike missgierningar, eller om det
påsyftade ändemålet genom des afskaffande kunnat erhållas.
Det discourerades häröfver, hållandes en del af R. o. A.
före bäst vara, at Betänkandet aldeles bifalles, emedan man
uti Justitiae-Deputationen haft största möda at bringa de andre
Stånden och isynnerhet Prästeståndet så långt, som nu skedt,
och voro fördenskull at befara, ifall någon tilläggning eller
ändring skedde, at sielfva Betänkandet hos de andre Stånden
ej vunno bifall, hvarigenom man förfelade hela ändamålet, som
är at igenom pliktepallens afskaffande förekomma månge grofve
och vederstyggelige synder.
Häremot anfördes af andre af R. o. A., at om tvänne omständigheter,
som i Betänkandet föreslagne finnas, nemligen de
456 (Juli 9.) Om pliktpallens afskaffande.
4 vittnens närvaro vid aflösningen och afkunnandet af predikostolen
näste sön- eller högtidsdag deruppå ej borttages och
ändras, skulle man likaledes förlora ändemålet, emedan blygden
och nesan, hvilken anses för en af de störste orsaker til de
härtils begångne barnemord och flere grufvelige synder, likaledes
befaras af 4 vittnens åsyn, och at det sedan fruktas at flere
kunna få derom kundskap; samma värkan skulle ock afkunnandet
af predikostolarne hafva, emedan personen strax
skulle blifva efterfrågad, som i de mindre städer eller på landet
ej skulle kunna blifva dölgd. Det föreslogs altså af en del af
R. o. A., at der tilgång voro, antingen en eller flere prästmän,
förutan den, som aflösningen förrättar, kunde vara närvarande
eller och der ej mer än en präst är, at den, som aflösningen
undergå skall, sielf utnämner antingen sine föräldrar, anhörige
eller någon annan, som lian sig tilförtror at vara tilstädes.
Omsidor och efter ytterligare discourerande stadnade R. o. A.
häröfver i följande slut, hvilket, sedan det var upsatt, för
R. o. A. uplästes och gillades:
Resol.: R. o. A. biföllo i öfrigit Betänkandet, i förmodan
at igenom det här föreslagne sättet til aflösningen, genom
Guds nåd månge svåra och vederstyggeliga synder ej så ofta
som härtils beklageligen skedt, skola förspörjas, til hvilka den
befruktade almänna skammen torde hafva gifvit största anledningen;
och som i fall vid aflösningen 4 personer såsom vittnen
skulle vara tilstädes, samt näste sön- eller högtidsdag af
predikostolen et afkunnande ske, de brottslige särdeles i de
smärre städer och på landet ej mindre än tilförene torde befara,
at deras begångne fel blefvo mera bekant, och de således ej
kunde undgå en almän blygd och nesa, hvaremot, om aflösningen
skedde inför deras siälesörjare allena utan något afkunnande
efteråt, de med mera sinnesro och andakt sin syndabekännelse
kunde giöra och aflösningen undfå; altså höllö
R. o. A. före, at sedan de brottslige erlagt de uti lagen utsatte
böter til kyrkan, böra de af sine siälesörjare uti christendomen
förhöras, undervisas och derefter undergå en sådan aflösning
uti sacristian, efter thet nu brukelige formulair, som för dem
utsatt finnes, hvilkom med 100 dal. smt från den uppenbara
kyrkjoplikten tillåtit är sig at lösa.
Det discourerades om med denna Resolution en Deputation
til de andre Stånden skulle afgå, men fants bäst at densamma
efter vanligheten bortskickas.
Jus patronat™ till Näshulta pastorat. 457
Uplästes Justitiae-Deputationens Betänkande öfver jus
patronatus til Nässhulta församling uti Osterrekarne härad och
Södermanland, som Consistorium i Strängnäs bestrider framlidne
Riks-Rådet Baron Knut Kurks arfvingar, och H. K. Maj:t
den 14 October 1740 resolverat, at denne tvist bör i behörigt
foro lagligen afgiöras, samt Consistorium imedlertid förse församlingen
med pastor, hvaröfver Riks-Rådet Kurks aflidne sons
enka, Friherrinnan fru Anna Berner med besvär til Riksens
Ständer vid denne Riksdag inkommit och Consistorium efter
erhållen communication deraf sig förklarat, och har JustitiaeDeputationen
af skriftväxlingarnes innehåld ej annat kunnat
finna, än framlidne Riks-Rådet Baron Knut Kurk, om han
intet efter sine förfäder ärfdt jus patronatus til Nässhulta
församling, dock igenom kyrkans å nyo upbyggande år 1677
sig det förvärfvat, samt des efterkommande, såsom Hedensö
possessorer, det obehindrat exercerat, och Consistorium således
intet haft fog efter den sidsta kyrkoherdens flyttning til annat
pastorat, giöra detta jus patronatus för Riks-Rådet Kurks
barnebarn stridigt, hvilket icke ens år 1692 uti högstsalig
Konung Carl XI:tes tid, då förteckningar på pastoraten ifrån
alla orter äro infordrade, eller år 1722 af den då håldne Commission
blifvit påtalt, och förmenar Deputationen derföre, det
Riksens Ständer hos K. Maj:t kunna anhålla, at H. K. Maj:t,
utan afseende på det til Consistorium i Strängnäs den 14
October 1740 afgångne bref, täktes bibehålla Friherrinnan
Bemer å des barns vägnar vid det af deras farfader RiksRådet
Baron Kurk år 1677 förvärfvade och nästan ifrån den
tiden af Hedensö possessorer nyttjade jus patronatus i Nässhulta
församling, så at hon efter 1723 års Adelige Privilegiers
7 § må kalla kyrkoherde i den til annat pastorat transporterade
kyrkoherden Eric Liungs ställe, samt lemna Grefvinnan
Hedvig Sture frihet at i behörigt foro lagligen utföra,
om hon finner sig befogad å sine barns vägnar än vidare påstå
dem med Friherrinnan Berner i denna rättighet böra vara
deltagande.
Frih. Coijett yttrade sig, at af skälen, hvilke pro et contra
blifvit anförde, klarligen synes det Hedensö possessorer til detta
jus patronatus äro berättigade; och voro han af den tankan,
at när Consistorierne emot en, som häfver så klara skäl, begynna
giöra des jus patronatus stridigt, borde de ersättja de derigenom
förorsakade omkostnader.
458 (Juli 9.) Bonde-ståndets mern. om vargerings-manskap.
Härom discourerades ej vidare, utan begärtes at propositionen
måtte giöras om Betänkandet bifalles.
Frih. H. Wrede giorde frågan örn Betänkandet vinner
bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, upkom utur Stora Secreta Deputationen och
sade sig hafva med sig et Memoria], som det ärbara Bondeståndets
Deputerade uti Stora Secreta Deputationen der i dag
ingifvit, tillika med et bref, som i anledning af förbemälte
Memorial blifvit projecterat och af K. Majit til samtelige Landshöfdingarne
kommer at utfärdas; hvilke begge, så väl Memorialet
som projectet til brefvet, i dag i Stora Secreta Deputationen
blifvit bifallne.
Uplästes detta det ärbara Bondeståndets Memorial, hvarutinnan
Ståndets Deputerade sig yttra, at som de finna ej
mindre til rikets almänna förmån och säkerhet, än Rust- och
Rotehållarnes egen beqvämlighet lända, at i tid vara betänkte
på nödigt reserve-manskaps och vargierningskarlars anskaffande,
så vilja de af den rättskaffans undersåteliga nit och ömhet,
hvilken de för det almänna hysa, härmed hafva förklarat, at
ehuru ock 1739 års Tienstehions-ordnings 2 artikel uti den 3 §
blott nämner om vargierningskarlar såsom en tillåtelig ting, de
nu likväl vid närvarande rörelse åtaga sig sielf at så fort som
någonsin giörligit är sådant manskap anskaffa, och det så
mycket iner, som vid förefallande fiendtligheter Almogen sielf
af en upriktig kärlek för fäderneslandet ej lärer undandraga
sig, der nödvändigheten sådant skulle fordra, at jemte des
egendom hafva lif och blod ospart. Detta Memorial var å
Ståndets Deputerades vägnar af Ståndets Taleman Olof Håkansson
underskrifvit.
Likaledes uplästes projectet af K. Maj:ts bref til Landshöfding
arne, af innehåld, at som Bondeståndet godvilligt åtagit
sig at så fort som någonsin giörligit är anskaffa vargierningseller
reserve-karlar, så skal härtil någon Rust- eller Rotehållare
ingalunda tvingas, utan det på deras egen beqvämlighet ankomma
äfven som det och ej så noga bör anses, at den, som
til vargierningskarl antages, är något minderårig, giörandes sig
K. Majit i nåder försäkrad, at som Bondeståndet godvilligt
åtagit [sig] detta besvär, de ock efter yttersta förmåga lära söka
at verkställa hvad de sålunda til rikets almänna säkerhet af
en berömelig nit funnit vara nyttigt.
Jus patronatus till Norra Vi och Tirserum.
459
R. o. A. förklarade mycket nöje öfver detta det ärbara
Bondeståndets Deputerades fattade slut, hvarutinnan de vijst
så mycken nit, kärlek och ömhet för fäderneslandets anseende,
trygghet och säkerhet, bifallandes så väl Memorialet som projectet
til brefvet; och på det et så berömeligit och hälsosamt
slut ännu i dag må kunna gå igenom Stånden at bifallas och
stadfästas, fants godt at en ledamot afgår med Memorialet och
brefvet til Borgare- och Bondestånden, hvilke nu äro samlade;
kunnandes detsamma i morgon hos Prästeståndet, hvilket då
lärer samlas, komma at föredragas.
Hr Capitain Mannerheim åtog sig at med desse documenter,
på hvilka R. o. Ains bifall voro påskrefne, nu gå til Borgareoch
Bondestånden, och anmodades at tillika hos Bondeståndet
förklara R. o. Arns erkänslan och tacksägelse för Ståndets härutinnan
viste berömeliga beredvillighet och kärlek för fäderneslandet.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande angående
Ryttmästarens Frih. Johan Leijonhielms besvär öfver K. Majits
Bref til Consistorium i Lindköping af den 11 October 1740, berörande
jus patronatus til Norra Vi och Tidersrums församlingar,
hvilket mål Deputation funnit bäst vara, at K. Majit låter sig
å nyo föredraga, och då tilser huruvida Tidersrums församling
må hvarannan gång ensam välja kyrkoherde, och i så måtto med
patrono alternera, aldenstund denne icke skal kunna til välla
sig större förmån än R. Majits Resolution af den 18 Junii 1689,
som endast nämner om Norra Vij pastorat, men icke annexan
Tidersrum, hvilken aldrig samtyckt dertil, at patronus vid Norra
Vij församling skulle exercera det pretenderade jus för annexan,
och än mindre giordt afstånd ifrån dess rättighet at äfvensom
andra annexer vara delaktig uti kyrkoherdevahl, hafvandes
icke eller detta mål bordt i Rådet af Camar-Expedition blifva
föredragit, utan i K. Majits Justitiae-Revision, hälst Tidersrums
församling med dess underdånige ansökning öfver Giötha Håfrätts
Resolution om alternerande i prästevahlet vändt sig til K. Majit.
Hr Wulfwenstierna sade sig vid det föreslagne alternerandet
ej hafva at påminna, nemligen at när någon äger jus
patronatus til moderkyrkan, men ej til annexen, han då den
ene gången kallar kyrkoherde, och annexen den andra, ty sådant
är i praxi och billigheten grundat; men hvad sättet angar, när
således alterneras skal och til annexen väljas, nemligen om
patronus af moderkyrkan då ensam skal representera hela
460 (Juli 9.) Vargerings-manskap. Jus patronatus
moderkyrkans församling, eller ock allenast äga så månge vota,
som svara emot des i församlingen belägne egendom, eller ock
om moderkyrkan då aldeles skal vara utesluten, hvilken sidsta
fråga Deputationen til K. Majrts nådiga afgiörande hänskutit,
sade Hr Wulfwenstierna sig hålla före, at samma fråga af
Riksens Ständer bör uptagas och afslutas, emedan den rörer
R. o. Arns Privilegier; och voro des mening, at, när tourén af
väljandet kommer til annexen, begge församlingarne då välja,
men at patronus den gången ej äger flere röster än som svara
emot dess egendom, emedan i annor händelse ej allenast andre
Adelsmän, som i moderkyrkans församling äga säterier och
hemman, ifrån den rätt, som vid prästevahl Privilegierne R. o. A.
tillägga, utan ock de öfrige ledamöter ifrån sin rättighet at
välja kyrkoherde skulle uteslutas.
Hr Mannerheim kom tilbaka och berättade sig efter undfången
befallning hafva med Memorialet och det projecterade
brefvet angående vargierningskarlarne varit hos Borgare- och
Bondestånden; Borgareståndet hade straxt gifvit sitt bifall,
och hos Bondeståndet hade han, som honom befalt varit, på
R. o. Arns vägnar tackat och betygat R. o. A:ns nöje och
erkänslan öfver det redeliga Bondeståndets i så måtto fattade
berömelige och til fäderneslandets anseende och trygghet ländande
slut, samt försäkrat, at det ärbara Bondeståndet uti detta
och alle mål, af hvilka fäderneslandet kan hafva gagn och
styrka, skola af R. o. A. hafva et trogit biträde. Talemannen
hade på Ståndets vägnar tackat och lofvat, at Memorialet och
brefvet i Ståndet strax skulle företagas samt sedan ofördröjeligen
med Ståndets påskrift blifva tilbaka sändt.
Sedan reassumerades discoursen om jus patronatus, då af
Hr C. A. Ruthén schöld, Hr Carl Wennerstdt, Gref Dohna
och åtkillige flere anfördes, at som egenskapen af jus patronatus
är at välja kyrkoherde til moderkyrkan, hvilken då tillika
och med det samma blifver kyrkoherde uti annexan, så är
intet skäl, hvarföre den ena gången mer än den andra, då
ledighet blifver, annexan skal kunna betaga patrono af moderkyrkan
des tilständiga jus vocandi, hvarom åtskillige exempel
androgos, at patronus af moderkyrkan altid väljer kyrkoherde,
som i förmågo af dess vahl får begge församlingarne, utan at
med annexan alterneras.
Vidare föreföllo åtskillige discourser, nemligen om patroni
och församlingarnes rättigheter, och isynnerhet annexens vid
till Norra Vi och Tirserum. Nordenflycht.
461
capellaners tilsättjande, om annexens rätt at alternera när i
moderkyrkan är jus patronatus och likaledes jus patronatus i
annexen, hvaraf exempel skola vara, men som det öfriga fants
dependera af förbemälte fråga, nemligen at annexen aldrig vid
något tilfälle kan eller bör betaga patrono af moderkyrkan des
jus vocandi, och at hvad capellanernes vahl angår, det är en
fråga, som nu ej hörer hit, samt at när hufvudfrågan är afgiord,
Frih. Leijonliielms besvär tillika är deciderat; altså förenade
sig R. o. A. om följande slut, hvilket, sedan det var upsatt,
för R. o. A. uplästes och gillades, samt kommer at skrifvas
pä Betänkandet.
Resol.: R. o. A. funno med naturen och egenskapen af
jus patronatus enligit, at den, som detsamma i moderkyrkan
äger, vid kyrkoherdars tilsättjande aldrig en sådan rättighet
kan betagas, och at annexen således aldrig är berättigad med
patrono af moderkyrkan at alternera, så framt icke någon i
annexen äger jus patronatus, då patroni med hvarannan enligit
1693 års Bref alternera.
Gref G. Gyllenborg förklarade sig härmed ej kunna instämma,
emedan annexen, så framt den af patrono i moderkyrkan
med välgierningar ej är öfvervunnen, ej kan betagas
des naturliga rätt at välja kyrkoherde, samt således med patrono
af moderkyrkan at alternera, varandes för annexan et nog stort
tvång, at en sådan rättighet genom en annans välgierningar
til moderkyrkan så blifvit inskränkt, at densamma ej oftare
än vid livartannat kyrkoherdevahl kan utöfvas.
Hr Ehrencreutz aflade hos R. o. A. sin ödmiuka tacksägelse
för R. o. Arns emot honom viste förtroende och ynnest,
i det de behagat utnämna honom til R. o. A:ns Fullmäktig
vid Ständernes Contoir.
Hr Carl Nordenflycht anhöll om tilstånd at med sitt
Memorial om tilträde vid deliberationerne uti Cantzlie-Collegio
få gå til de andre Stånden;
Hvilket honom beviljades.
R. o. A. skildes åt.
Den 15 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Emedan Hr Landtm, var nedre i Secrete Utskottet, altså,
i följe af R. o. A:ns skedde öfverenskommelse, äskade
462 (Juli 15.) Protokolls-justering. Grefvinnan Posses besvär.
Gref David Frölich liud, såsom den äldste närvarande
af grefvarne, til Protocollens upläsande, och uplästes hvad som
återstod af Protocollet af den 17 Junii ifrån sid. 402, deräst
förmäles om Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli angående nederlagsfriheten för inkommande salt, til
slutet, tillika med de hos R. o. A. den 25 Junit och 3 Julii
liåldne Protocoll.
Vid Protocollet af den 3 Julii påminte Hr Didron vid
des der anförde yttrande, at han den gången ännu tillagt, at
som bevillningen och de flere til försvarsverkets uprätthållande
antagne utlagor til andre behof ej få användas, så böra ock
officerarne deraf niuta sitt fullt ut, och at således af desse
medel til andre ej något kan bortgifvas.
Uti samma dags Protocoll sid. 436 påminte likaledes Hr
Didron sig hafva sagt, at Capitain Klenk ej kan klaga öfver
prejudice, aldenstund lian stätt på förslaget och i följe af
Regeringsformen K. Maj:t äger makt at så väl vid militairsom
civil-förslager nämna någon utom förslaget, och som Råden
vid sådane ti [fällen måge votera, om någon bättre förtient
skulle dervid lida, så är ingen sedan befogad at klaga öfver
prejudice.
Uplästes Protocolls-Deputationens Betänkande uti saken
angående Fru Grefvinnan Christina Flemminge uti K. Svea
Håfrätt afgiorde förmånstvist emellan henne och dess afledne
mans Grefvens och Capitainens Knut Posses borgenärer; vid
hvilken sak Deputationen funnit sådane omständigheter, i anseende
sä til det olika förstånd Håfrättens ledamöter haft vid
11 cap. 3 § Giftermåls-Balken, såsom ock de svåra vilkor
Enkegrefvinnan pålagde blifvit genom den ansenlige giorde
depositionen innan saken af K. Maj:t kunde uptagas, livilke
skulle förökas om med sakens afgiörande i K. Justitise-Revision
utdrogos, at Deputation varit föranlåten Riksens Ständer hemställa
om icke hos K. Majit i underdånighet kunde anhållas,
at thenna saken för thess granlagenhet utom den vanlige ordningen
til skärskådande och afgiörande företaga.
Bifölls af R. o. A.
Uplästes Extract af Protocolls-Deputationens Protocoll,
hållit den 10 sidstl. Julii, hvarutinnan Riksens Högh Ständers
förordnande hemställes, om icke Protocolls-Deputationen med
des svar til Stora Secreta Deputationens Utskott på den i dess
Extractum Protocolli under den 1 sidstl. i denne månad begärte
Protokolls-Deputationen. Grefve Tessin.
463
underrättelse: l:o om et i Protocolls-Deputationens namn vid
1738 års Riksdag utfärdat utdrag af Protocollet under den 9
Januarii 1739, angående et partie ifrån Götheborg K. Aminiralitets-Collegio
anbudne Vermelands master, voro enligit med
det Protocollet, som ibland Protocolls-Deputationens handlingar
förvarades; 2:o om en vid namn Rahmn, som samma Protocoll
underskrifva, varit af Deputation förordnad til Protocollist och
bemälte utdrag af Protocollet extraderat, (hemställandes Deputationen
om icke med svaret til Stora Secreta Deputations Utskott)
kan innehålla(s) til des Protocolls-Deputation förut fådt ransaka
och undersöka hvilken understådt sig at vid Rahms namn giöra
någon ändring, varandes likväl desse ofvannämde Extracta Protocolli
med Protocolls-Deputationens handlingar lika lydande befundne.
Detta Protocolls-Deputationens Extractum Protocolli bifölls
likaledes af R. o. A.
Uplästes Extract af Protocolls-Deputationens Protocoll,
hållit den 26 Februarii 1741, hvarutinnan Protocolls-Deputationen
Riksens Högh Ständer hemställer, om icke anmärkningar
måge giöras vid Collegii ledamöters voteringar, som kunde finnas
vara emot lag stridande, samt theröfver vederbörandes förklaringar
inhämta[s], och om sedan befinnes, at giöromålet vidare
tiltal förtjenar, (sin) berättelse til Riksens Ständer therom afgifva[s],
hvarom Protocolls-Deputationens instruction intet ut
tryckeligit
innehåller.
R. o. A. biföllo likaledes Protocolls-Deputationens härutinnan
yttrade tankar.
Uplästes det Extractum Protocolli, som i följe af R. o. A:ns
den 8 Junii angående Gref Tessin tagne och den 8. Julii stadfästade
slut upsatt blifvit, hvilket af R. o. A. gillades så
lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 8
Junii 1741.
S. D. Föredrogs det af Riksens Ständers Deputerade uprättade
Råds-förslaget, hvarvid, i anseende til Hr Ofver-Intendenten
Gref Tessin, hvilken på första rumet var upförd, hos
R. o. A. påmintes, at de hos välbemälte Hr Grefve annalkande
senare åren, des hälsas tilstånd och dess igenom de omkostnader,
som utrikes beskickningar medfölja, mycket försämrade
enskylte omständigheter och vilkor, torde gifva Hr Grefven
skälig anledning ifrån denna värdigheten vid detta tilfälle sig
464 (Juli 15.) Grefve Tessin. Fullm. i Rikets Ständers Kontor.
at undanbedja i fall af K. Maj:t han dertil i nåder skulle
utnämnas.
R. o. A. förklarade härvid, at som Hr Grefvens förtienster,
altid viste nit för fäderneslandet och uti Riksens både ut- och
inländske högstvårdande ärender bepröfvade mogna kundskap
och förfarenhet hos Riksens Ständer det förtroende vunnit, at
han til et så högt och vigtigt riksens embete blifvit föreslagen,
så förmoda R. o. A., at så länge Hr Grefvens år och hälsa
det tillåta, han sig ej undandraga lärer dem til fäderneslandets
tienst at öfverlemna; hvarjemte R. o. A. funno högst billigt,
at som Hr Grefven vid des utrikes beskickningar för rikets
heder och nytta haft sin egendom och medel osparde, at til
Secrete Utskottets öfvervägande och föranstaltande lemna på
hvad sätt, utan de ordinarie statsmedlens gravation, Hr Grefvens
uti Riksens tienst til des enskylte välfärd tagne förlust så må
kunna lindras och uprättas, at densamma uti det utvärtes upförandet,
som Råds-värdigheten fordrar, ej må falla Hr Grefven
altför känbar. Hvilket med de öfrige resp. Stånden vänligen
communieeras. Actum ut supra.
Hr von Horleman anhöll om tilstånd, at så snart detta
Extractum Protocolli blifvit expedierat, dermed gå til de andre
Stånden; hvilket af R. o. A. beviljades.
Som den 8 Julii Hr Ehrencreutz blifvit af R. o. A. utnämd
til R. o. A:ns Fullmäktig uti Riksens Ständers Contoir;
altså uplästes det härom upsatte Extractum Protocolli, hvilket
bifölls.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 8
Julii 1741.
Sedan R. o. A. stadnat i det slut, at med R. o. A:ns Fullmäktig
uti Riksens Ständers Contoir hädanefter på samma sätt
ombyte skal ske, som på förre Riksdagen i anseende til R. o. Arns
Fullmäktige i Banquen faststält blef, och at dermed vid denne
Riksdag skal giöras begynnelse, föreslogs och utnämdes, såsom
ägande de til en sådan förrättning nödige egenskaper och hos
R. o. A. et godt förtroende, Camarherren och Assessoren Hr
Ehrencreutz til Fullmäktig på Ståndets vägnar uti Riksens
Ständers Contoir, uti Stats-Secreteraren Hr Falkers ställe, och
befaltes, at härom utdrag utur R. o. Arns Protocoll skulle utfärdas.
Actum ut supra.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande af den 28
Maii uti innevarande år, angående besvär, som Håfbrodeuren och
Pärlstickaren Leys besvär.
465
Pärlestickaren Tobias Ley hos Riksens Ständer anfört emot
K. Maj:ts Justitise-Revisions den 4 Augusti 1738 och 28 Februarii
1739 utfallne Resolutioner, beträffande Leys hos K. Maj:t giorde
ansökning at återfå dess hustrus i Sachsen boende och med
döden afgångne mostrars, hustru Anna Magdalena och Jungfru
Anna Sara Scheviers år 1712 af K. Svea Håfrätt för caduques
förklarade och cronan tilerkände arfslotter efter deras år 1707
här i Stockholm afledne broder, Handelsmannen Hans Peter
Scheffler; utaf hvilka arfslotter K. Maj:t medelst högstberörde
Resolutioner af gunst och nåde eftergifvit Ley de til cronan
indragne 2/3:delar; men emedan den öfriga tredjedelen eller
tertialen, som tilfallit då varande Advocat-Fiscalen, nu mera
Justitiae-Cancelleren och Landshöfdingen Baron Johan Cederbielke,
hvilken cronans rätt til detta arf angifvit och påtalt,
ej blifvit honom, Ley, tillagd jemte interesse för den tid arfvet
honom utur händerne varit, samt valvation och förhögning på
myntet så väl som skadestånd för rättegångskostnad och ersättning
för den skilnad, som skal vara emellan arfvets värde
in natura och den summa, hvarföre det blifvit af cronan til
Handelsmannen Schefflers enka, hustru Catharina Grill öfverdragit
och transporterat; så anhåller Ley, at sådant alt, enligit
Riksens Ständers den 13 December 1734 til K. Majit afgångne
underdåniga skrifvelse, få til godo niuta; öfver hvilket mål
Justitiffi-Deputationen stadnat i det slut, at Pärlestickaren Ley
de jure samt efter lag och förordningar ej haft någon rätt til
ofvannämde des hustrus mostrars arfsandelar, eller at K. Majit
uti dess nådige Resolution af den 7 Martii 1733 någon ändring
i Håfrättens laga kraft vundne utslag af den 21 Junii 1712
kunnat giöra, och Ley således til intet arf varit berättigad,
utan sådant skedt af K. Majits blotta gunst och nåd, likmätigt
förberörde K. Majits Resolutioner af den 4 Augusti 1738 och
28 Februarii 1739, hvaröfver Ley ej skal haft någon giltig
orsak eller skälig anledning at klaga, derföre ock Deputationen
ansedt honom skyldig til det uti K. Förordningen af den 22
November 1738 5 § utsatte straff, at erlägga 2,000 dal. smts
böter och dessutan giöra K. Majit och dess höga JustitiaeRevision
offentelig afbön; vid hvilket Betänkande tvänne af
Deputationens ledamöter varit uti skiljaktig mening, hållandes
bemälte ledamöter före, at som Riksens Ständer vid 1734 års
Riksdag funnit någre omständigheter af Ley anförde, som syntes
förtiena något närmare eftersinnande, hvarföre de ock hos H.
Adelns Protokoll 1740—1741. 30
466 (Juli 15.) Pärlstickaren Leys besvär.
K. Majit då anhållit, det H. K. Majit täktes i nåder denna
sak sig företaga och tilse huru vida berörde omständigheter
skulle kunna värka någon ändring uti K. Majits den 7 Martii
1733 fäldte Resolution, så voro saken således af Riksens Ständer
restituerad, och dein öppet lemnat at nu bepröfva af hvad värkan
merberörde Leys andragne omständigheter kunna vara, hvarföre
och som här existera tvänne arfskap, hvilka Ley påstår sig
tilkomma, det ena efter Anna Magdalena Scheffler, som blef
död 1712, och det andra efter Anna Sara Scheffler, som år
1735 afledit, hvilka arfskap synas vara af någon skiljaktighet;
och har H. K. Majit, hvad det förra arfskapet angår, blifvit
af Leys anförde skäl bevekt at genom dom af den 4 Augusti
1738 af gunst och nåde tillägga honom och hans hustru af de
til cronan indragne summor, 20,819 dal. 11 öre kmt samt
3,338 dal. 20 öre interesse-penningar, (återfå) hälften deraf eller
Y4:del af ofvannämde hufvudsummor, hvilket slut desse Deputationens
ledamöter dock hålla före i anseende til anförde
skäl icke allenast vara grundat på nåd utan ock på rättvisan,
så at actor ej haft fog at bestrida Ley sin tilständiga del af
arfvet, utan hade han bordt det oafkortat tilbaka få, hvarföre
ock Ley nu varit befogad at hos Riksens Ständer härutinnan
söka ändring uti K. Majits Resolution af den 28 Febr. 1739,
som honom en slik rättighet betagit. Men hvad arfvet efter
den andra mostren Anna Scheffler angår, så, emedan han hvarken
sielf inkommit, eller genom fullmäktig sökt detta arf återvinna,
utan nu öfver 20 år stilla tegat, så kunna desse Deputationens
ledamöter icke finna Ley vara de jure til detta arf
berättigad, utan hvad honom genom högstberörde K. Resolution
blifvit tillagt, härröra af Kongl, gunst och nåde, samt actor
således icke betagas deraf des tilständiga tertial. Och som Ley
haft anledning uti ofvan högstberörde K. Resolution at söka
någon ändring, så förmena bemälte Deputations ledamöter, at
han icke eller giordt sig skyldig til det uti Förordningen utsatte
straff för dem, som utan fog besvära sig öfver K. Majits fälte
domar.
Hr Bergengren, Gref Dohna, Gref A. R. Sparre och
Hr von Hökerstedt uptogo de af disentientes anförde skäl
och sade sig i anledning deraf ej annat kunna finna, än at Ley
i följe af Riksens Ständers Resolution på 1734 års Riksdag
haft fog til dess på denne Riksdag förde besvär, isynnerhet
som om man rätt vil skilja tiderne åt, han til arfvet efter den
Majoren Taubes besvär.
467
ena Schefflers syster varit berättigad och således varit lidande;
det ock dessutan vid sådane tilfällen altid är tryggare at lindra
än skärpa, vi och derjemte på sådant sätt böra handtera saken,
at om våre medborgare skulle i Saxen hafva slika ansökningar,
det slut, som nu tages i detta ärendet, ej må ligga dem i vägen.
Som häremot inge påminnelser giordes, utan begärtes at
propositionen måtte ske;
Frågade Hr Landtm., hvilken emedlertid var upkommen,
om dissentientium mening bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Riksens Ständers Secreta Deputations svar uppå
Majorens Hr Jacob Rudolph Taubes deröfver insinuerade besvärsskrift,
at han åtskillige gånger vid ledige tiensters besättjande
blifvit prejudicerad och förbigången; hvilken ansökning
Secreta Deputationen i öfvervägande tagit, och som Majoren
vid regimentets indragande blifvit tienstlös utom sitt förvållande
ifrån år 1719, och alt sedan uppå månge giorde ansökningar
icke blifvit befordrad til anständig beställning efter des meriter
och skickelighet, har Deputationen funnit skäligt at styrka
Riksens Ständer hos K. Majit i underdånighet at anmäla
Majoren Taube såsom berättigad til någon ledig compagnieindelning
vid något regimente, utan bättre meriterades förfång.
Det discourerades härvid, at om Majoren Taube således
åter kommer i tiensten och blifver Capitaine, så tyckes han
enligit Förordningen, at den, som söker en ringare tienst bör
aflägga den högre caracteren, ej kunna behålla Majors-caracteren,
emedan eljest vid befordrans sökande ej allenast andre kunde
prejudiceras, utan ock vid tienstgiörandet innom regimentet de
andre Capitainerne för des erhåldne caracter skull komma at
lida, hvaremot anfördes, at som Majoren Taube ej begärt afsked,
utan detsamma utan sin åstundan, då regimentet indrogs, undfick,
han ej eller sökt Majors-caracteren, hvilken vid afskedets undfående
år 1719 honom blef tillagd, och han voro en god officerare,
men dess slätta vilkor nu tvingade honom at söka tienst,
så voro svårt om han för den erhåldne caracteren skuld ifrån
tiensten skulle utestängas, eller ock at han skulle tvingas sig
densamma at afsäga; varandes ingen prejudice at befara, om
han behåller sin ancienneté som Capitaine och vid tienstgiörandet
innom regimentet roullerar med de andre Capitainer.
Som, uppå Hr Landtmins giorde proposition, detta senare
vann bifall;
468 (Juli 15.) Häradsh. v. Christerssons memorial.
Altså upsattes följande Resolution, hvilken för R. o. A.
uplästes och gillades:
Resol.: Betänkandet bifölls, och behåller Majoren Taube sin
Majors-caractere, men niuter ancienneteten efter sin Capitainsfullmakt
och roullerar innom regimentet med de andre Capitainerne
vid tienstgiörandet,
Uplästes Hr Häradshöfdingens von Christierssons Memorial,
hvarutinnan i anseende til sine långlige tienster och flere anförde
bevekande skäl Hr von Christiersson anhåller at få afträda
sitt uti 28 års tid förvaltade Häradshöfdinge-embete til sin son,
hvilken efter aflagde studier och förvärfvad erfarenhet uti domaresysslor
detsamma åtskillige gånger redan förrättat.
Hr von Didron sade sig vara berättat, at Hr von Christiersson
skal vara en meriterad man och hafva en tahlrik
famille, och at sådant alt kunde förtiena en billig reflexion;
men som han härutinnan beropar sig på prejudicat, ville han
til R. o. A. hafva hemstält om icke omsidor med sådane ansökningar
kunde komma långt, så at jemväl någon kunde
åstunda at til sitt barn få afträda et regimente.
Frih. C. 0. Hamilton sade, at utan [at] här behöfves åberopas
prejudicater, så voro här äfven så bevekelige omständigheter,
som för Häradshöfdingen Stiernroos, hvilken en sådan grace
nyligen af Riksens Ständer vederfarits; här voro en man, som
uti 28 års tid Häradshöfdinge-embetet väl och berömeligen förvaltat,
hvilken hade en famille af 11 barn och nu, igenom
arbete til hälsa och krafter försvagad, åstundade det samma
at öfverlemna åt en son, hvilken ägde den merite, at han dessutan
om en sådan posts erhållande kunde giöra sig skäligt hopp;
hvad om tiensters ärfdtelighet kunde anföras, behöfver ej anses
at vara af någon farlig påfölgd, ty som Ständerne kunna giöra
nåd, och således visa, at det står hos dem at giöra exceptiones
a regula när bevekande skäl och omständigheter sig förete, så
kunna de äfvenväl, ifall andre skulle begära hvad Hr Stiernroos
och Hr von Christiersson i detta fall blifvit beviljat,
sådant äfvensåväl afslå som de sökande det kunna begära.
Hr G. A. Ruthenschöld lade härtil, at om R. o. A.
behagat bevilja en sådan förmån åt Hr Stiernroos måg, som
ej var innom Ståndet, så lära de detta åt en sin ledamot ej
vilja afslå.
Propositionen begärtes om Hr von Christierssons ansökning
bifalles.
Lilljenhofska arfvingaraes besvär. 469
Gref Wasabourgs fullmäktig, Frih. Conrad Sparre, hvilken,
emedan Hr Landtmarskalken nu åter var nedgången i
Secrete Utskottet, hade trädt til klubban, frågade om Hr von
Christierssons giorde ansökning vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes framlidne Assessorens Joachim Potter Lilljenhofs
arfvingars genom Håfrätts-Advocaten Klingström ingifne Memorial
til Högl. R. o. A., hvarutinnan Lilljenhofske arfvingarne
uprepa sine vid sidstl. Riksdag andragne besvär deröfver, at de
blifvit pålagde taga lösen för et bolags-capital i sockerbruket,
som icke y4:del svarar emot des värde, och 5 procent årlig
ränta för 20 a 40 procent, som egendomen af sig kastat, och
hvilken sak deraf afstadnat, at tvänne Stånd giorde et i hufvudmålet,
men det tredje skiljaktigt, och af Expeditions-Deputationen
enligit dess instructions 3 § ej [blifvit] vidrörd utan efter
1 § til denne Riksdagen upskuten, och anhålla derföre Lilljenhofska
arfvingarne, at denne sak på lika sätt, som vid domstolarne
sker vid ombyte af ledamöter, å nyo helt och hållen
af denne Riksdags Justitise-Deputation må uptagas och skärskådas,
så mycket mer som Borgareståndet ansedt denna saken
för ganska öm, gran laga och rörande grunden af al bolags- och
compagnie-handel, samt bolagsmäns almänna välfärd och säkerhet,
och således är mera publique än enskylt.
Uplästes utdrag af Borgareståndets Protocoll, hållit den
8 Maii sidstl., hvarigenom Borgareståndet hos de öfrige respective
Stånden anmält framlidne Assessorens Joachim Potter Lilljenhofs
arfvingars ingifne Memorial och anhållan, at theras hos
Riksens Ständer på sidstl. Riksdag anförde, dock ännu oafgiorde
besvär öfver K. Maj:ts dom af den 4 December 1735, angående
bemälte Assessors för thetta tilhöriga andel uti sockerbruket
här i staden, som framlidne Directeurens Johan Lohes sterbhusinteressenter
skola innehafva, måtte för andragne skäl och
orsaker skull til en ny undersökning uti Justitise-Deputationen
och rättvist utslag befordras. Hvilken ansökning Borgareståndet
förmenar å nyo böra uptagas af Justitise-Deputationen vid denne
Riksdag, emedan tlierå ingen expedition vid sidsta Riksdag skedt,
efter Ståndet deröfver då ej stadnat uti vist slut, med mera.
Uplästes Loheske arfvingarnes Memorial til Riksens Högl.
Ständer, angående Lilljenhofske arfvingarnes ansökning, som
af lofl. Borgareståndet genom Extractum Protocolli under den
8 Maii sidstl. til uptagande å nyo af Justitise-Deputation blifvit
470 (Juli 15.) Lilljenhofska arfvingarnes besvär.
hos de öfrige respective Stånden anmält, uti 11 serskilte puncter,
[men] påstås nu ej kunna vidröras eller til Justitise-Deputatioiis
vid denne Riksdag skärskådande och afgiörande remitteras.
Riddarhus-Secreteraren berättade, at saken på förra
Riksdagen varit före, och at Justitiae-Deputationen med sitt
Betänkande då inkommit, hvilket af tvänne Stånd blifvit bifallit;
et Stånd hade bifallit dissentientium mening i Deputationen,
och et Stånd hade stadnat i paria vota; i anseende til
den sidsta omständigheten, nemligen huru vid expeditionen förhållas
skal, när et Stånd stadnar i paria vota, hade R. o. A:ns
ledamöter uti Expeditions-Deputationen hos R. o. A. sig förfrågat,
men R. o. A. hade ansedt samma fråga för så örn och
granlaga, at R. o. A. funnit betänkeligit sig öfver densamma
at utlåta; i anledning häraf voro angående samma Betänkande
ingen expedition til K. Majit upgången; eljest hvad sådane mål
beträffar, sorn på den ena Riksdagen af et eller annat Stånd
äro afgiorde, och öfver hvilka et eller flere Stånd sig då ej
utlåtit, så voro af Riksens Ständer på förre Riksdagen faststäldt,
at en Expeditions-Deputation aldrig kan samla pluralitet
af Ståndens utlåtelser, som på serskilte Riksdagar utfallit, utan
kommer då et sådant Betänkande å nyo i hvart Ständ at företagas,
då Ståndet sig yttrar om det vill förblifva vid sitt på
förre Riksdagen tagne slut eller ej.
Hr Calling frågade huru saken nu å nyo kan uptagas
sedan den på förleden Riksdag varit hos alla 4 Stånden och uti
3 Stånd blifvit afgiord.
Hr Wulfwenstierna yttrade sig, at som på förleden Riksdag
2 Stånd förklarat, at det bör förblifva vid K. Majits
Justitise-Revisions dom, et Stånd stadnat i det slut, at samma
dom kommo at ändras, och et Stånd stadnat i paria vota, så
at ifall det Ståndet, hvilket stadnat i paria vota, jemväl hade
bifallit domens ändring, densamma dock blifvit stående; altså
höllö han i sitt sinne saken för aldeles afgiord hos Riksens
Ständer, och således numera ej kunna uptagas, ty här voro
K. Majits dom befästad igenom Deputationens Betänkande,
som tvänne Stånd bifallit och lialfparten af det tredie Ståndet.
Dessutan som en sådan saks uptagande å nyo giorde egendoinsbesittning
osäker, så ansågo han för betänkeligit om den nu
å nyo skulle vidröras.
Hr Landtm, sade, at meningen af et halft Stånd lärer
ej kunna uptagas i denne räkningen, och vill man taga det så,
Lilljenhofska arfvingarnes besvär.
471
at 2 Stånd äro för en mening och 2 för en annan, så blifver
saken in statu quo.
Uppå Hr Bilbergs begäran uplästes å nyo slutet af
Borgareståndets Extractum Protocolli, at saken vid denne
Riksdag af Justitias-Deputationen å nyo må uptagas.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig, at som af Ståndens utlåtelser
på tvänne Riksdagar ingen pluralitet kan samlas, och
en sak, som på en Riksdag af en Deputation blifvit utarbetad,
i Stånden förehafd och af et eller flere Stånd afgiord, på en
annan Riksdag ej kan eller bör en Deputations skärskådande
underkastas; altså kan Borgareståndets härom giorde hemställande
ej bifallas, utan kommer nu saken, enligit Ständernes
öfverenskommelse på förre Riksdagen, å nyo at löpa genom
Stånden, då hvart och et Stånd sig utlåter om det förblifver
vid sitt på förre Riksdagen giorde yttrande eller ej.
Det begärtes at detta måtte blifva propositionen.
Hr Landtm, frågade om denna Gref H. Gyllenborgs giorde
föreställning vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Wulfwenstierna sade sakens å nyo uptagande af
Stånden ej behöfvas, emedan den på förre Riksdagen i Stånden
blifvit afgiord.
Hr Landtm.: Frågan lärer nu allenast blifva om R. o. A.
förblifva vid sin då yttrade mening.
Uppå begäran uplästes R. o. A:ns Resolution af den 23
Martii 1739, på Justitiae-Deputationens Betänkande angående
Lilljenhofska saken, af innehåld at R. o. A. bifallit dissentientium
mening.
Hr Landtm, sade sig vilja giöra frågan, om R. o. A. nu
förblifva vid samina sin Resolution.
Hr Wulfwenstierna förmente frågan lärer blifva om
denna saken nu å nyo af Riksens Ständer skal uptagas och
de sig öfver densamma utlåta.
Hr De Geer sade detta redan uppå Hr Landtmarskalkens
giorde frågan af R. o. A. vara bifallit.
Som en och annan af R. o. A. formente detta ej vara
bifallit, sade
Hr Landtm, sig hafva giordt frågan, och som densamma
med Ja blifvit besvarad, kan ej annars sägas, än at densamma
är afgiord, så framt ej någon af R. o. A. påstår votering.
472 (Juli 15.) Lilljenhofska arfvingarnes besvär.
Hr 0. W. De Geer förklarade, at då med Ja svarades
inge Nej blifvit hörde, och at då icke eller någon votering
blifvit begärd.
Hr Landtm, sade sig å nyo vilja giöra frågan angående
Gref H. Gyllenborgs giorde föreställning, om R. o. A. anse
densamma för bifallen och afgiord.
Och som sedan frågan var giord, dertil med Ja och Nej
blef svarat, sade
Hr Landtm., at det nogsamt kan höras hvad pluraliteten
är, men om Herrarne begära votering, bör votering ske.
Hr Wulfwenstierna begärte blifva underrättad hvad
meningen voro;
Hvartil svarades, at öfver Justitiffi-Deputationens Betänkande
på förre Riksdagen hvart Stånd sig nu ånyo yttrar.
Hr Landtm, sade sig å nyo vilja proponera, och bad at
R. o. A. då antingen ville svara med et almänt Ja eller begära
votering.
Som det begärtes, at propositionen först måtte upsättas och
upläsas, altså upsattes följande proposition och uplästes för
R. o. A.
Proposition: Bifaller R. o. A., at som saken på förre
Riksdagen ej kommit til expedition, och en pluralitet af Ståndens
utlåtelser ifrån tvänne Riksdagar ej får samlas, det fördenskull
R. o. A. öfver Justitise-Deputationens då afgifne Betänkande
sig nu å nyo yttrar?
Hr Landtm, giorde frågan om den upläste propositionen
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm.: Nu kommer den andre frågan, om R. o. A.
vilja förblifva vid sin utlåtelse om saken på förre Riksdagen.
Hr Wulfwenstierna förmente, at den redan besvarade
frågan först kunde gå igenom Stånden, emedan, om man ville
gå in meritis, Betänkandet först borde upläsas.
Härtil svarades, at den första frågan redan på förre Riksdagen
af Ständerne är afgiord; och som i anseende til JustitiseDeputationens
Betänkande R. o. A. fönnodeligen nu ej lära
vilja ändra sin då tagne Resolution, så lärer detsamma ej
behöfva at upläsas.
Det begärtes at Hr Landtmarskalken ville proponera den
sidst giorde frågan.
C. U. Hjärnes oration. Allmogens besvär. 473
Hr Landtm, frågade om R. o. A. förblifva vid sin på förre
Riksdagen öfver Justitise-Deputationens Betänkande yttrade
mening;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken skrefs på Borgareståndets
Extractum Protocolli:
Resol.: Som saken på förre Riksdagen ej kommit til
expedition och en pluralitet af Ståndens utlåtelser ifrån tvänne
Riksdagar ej får samlas; altså yttrade sig nu R. o. A. å nyo
öfver Justitise-Deputationens då afgifne Betänkande, och förklarade
sig förblifva vid sitt til dissentientium mening då gifne
bifall.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Carl Urban Hierne hos
R. o. A. om tilstånd anhåller at nästkommande lögerdag här
på Riddarhus-sahlen få hålla en oration;
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
R. o. A. skildes åt.
Den 17 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Emedan Hr Landtm, ej var upkommen, äskade Gref De la
Gardies fullmäktig, Frih. H. Wrede, liud och uplästes de
hos R. o. A. den 8 och. 9 Julii håldne Protocoll, vid hvilke
inge påminnelser giordes.
Hr Landtmarskalken upkom.
Företogos de uti Almänna Besvärs-Deputationen projecterade
Resolutioner på Almogens Almänna Besvär vid denne
Riksdag:
4 §, angående fri inqvartering och tilräckeligare underhåld
för båtsmans-parat-manskapet under upfordringstiden.
R. o. A. biföllo § i öfrigit, men hvad underhållets förbättrande
igenom inqvarterings-penningarne beträffar, så kunde
R. o. A. dertil ej samtycka, emedan samma inqvarteringspenningar
ej kunna eller böra dragas ifrån thet bruk, hvartil
de anslagne äro; och angående de 2 öre smts tilökning om sönoch
helgedagar, så bifölls densamma af R. o. A. til nästa
Riksdag, då fönnodeligen profviants-persedlar för lättare köp
lära stå at erhållas.
13 §, angående städernes brobyggnad, bifölls.
474 (Juli 17.) Allmogens besvär.
15 §, angående en viss distance til hvarje mutzedels innehåld,
bifölls.
34 §, huruvida Almogen i Småland vid öfverfahrten til
Oland til visse färjekarlar må vara förbunden, bifölls.
Resolutionen på 4 § infördes in margine, och skrefs på
documentet, som innehöll föregående §§: resolverat ut in margine.
Ytterligare föredrogos följande §§ af de projecterade Resolutioner
på Bondeståndets Almänna Besvär vid denne Riksdag:
I §, angående lagsökningen för Almogens obetalte cronoutskylder,
och at sidsta upbördsstämman hädanefter i alle län
blifver Thomasmässotiden, bifölls.
3 §, angående utmätning och anstånd för dem af Almogen,
som lidit missväxt, och eftergift för dem, som sådant vid tingen
kunna verificera, bifölls.
Hr von Hökerstedt påminte, at undersökningen härom ej
kan ske af Cronobetienterne, utan bör vid tingen förrättas,
emedan eljest både oreda och missbruk härvid skulle förelöpa.
Likaledes erindrade Hr Öfverste-Lieutenanten von Knorring,
at någon å regimentets vägnar vid slike undersökningar
bör vara tilstädes.
Härtil svarades ingen ändring i § i så måtto kunna ske,
emedan den til alla delar är enlig med den expedition, som
nyligen ifrån Riksens Ständer härom är upgången.
II §, at miöl hädanefter skal säljas efter vigten, bifölls,
allenast at i stället för de understrukne orden: för en tunna
miöl blifvit erlagt, sättes: för en tunna råg blifvit erlagt.
14 §, angående tilstånd at hålla getter i Bergslagen. I
anseende til den stora skada, som på skogarne i Bergslagen är
at befara, ifall tilstånd lämnades at derstädes hålla getter,
funno R. o. A. uti 17 § af 1739 års förklaring öfver Skogsordningen
ingen ändring kunna tillåtas.
23 §, angående befrielse för efterräkning på lön och
betalningsafgiften, bifölls.
28 §, angående the närmast til Stockholm belägne båtsmans-compagniers
upbådande til handräckningar, bifölls.
29 §, angående befrielse för afgift til reserve-cassan, som
Rusthållarne i visse län sökt, at det ej kan beviljas, bifölls.
35 §, angående the begge Skånske regimenternes sökte
likhet uti afgiften til upbrotts-cassan, bifölls.
Och skrefs på documentet, som innehöll desse §§: resolverat
ut in margine.
Krigsbefälets besvär.
475
Frih. Coijett anhöll, at en Deputation måtte afgå at hos
de andre Stånden giöra föreställning angående Lilljenhofska
saken, och at Stånden härutinnan ville se på en fattig enka,
som är fru De Besche, at hon i sin rätt ej må lida.
Som Hr Landtm, förestälte, at igenom Deputationer Stånden
i sitt arbete hindras, fants godt, at Frih. Wrede och Frih.
Coijett til de andre Stånden afgå, at giöra den begärte föreställningen.
Föredrogs det uti Landt- och Siö-Militiae-CEconomie-Deputationen
upsatte projectet til K. Maj:ts nådige Resolution på
Krigs-befehlets til lands och siöss vid denne Riksdag ingifne
besvär:
1 §, angående Resolutioners erhållande så snart giörligit
är på regimenternes enskylte besvär, bifölls.
2 §, angående Reglementets utfärdande för cavalleriet,
bifölls.
3 §, angående jemkning på skiuts och dagtractamente
emellan militair— och civil-staten, bifölls.
4 §, angående en samling af alle militien rörande Förordningar,
bifölls.
5 §, angående boställens, som icke äga säteriesfrihet, befrielse
ifrån prästegårds- och tingshus-byggnader.
En och annan af R. o. A. förmente, at som de andre
Stånden detta torde afslå, så voro bäst, at R. o. A. häldre
härutinnan dem förekommo, och at § således gingo ut; anförandes
til skäl at i annor händelse Almogen torde begära
detsamma, och att i öfrigit i församlingar, där få mantal äro
och flere boställen, ifall de ej skulle hielpa understödja prästegårds-
och tingshus-byggnaden, det skulle falla Almogen odrägeligit.
Men som förutan de i § anförde skäl af 1684 års Reglemente,
som boställen härifrån befriar, och at detta är en oeeonomisk
Förordning och Privilegium, hvilket, som företalet i
nya Lagen visar, igenom nya Lagen ej är uphäfvit, ännu ytterligare
af åtskillige af R. o. A. och isynnerhet af
Hr Riddercrantz förestältes hvad svår byggnad, utom den,
som lagen på et hemman kräfver, boställen äro underkastade,
och at om ännu prästegårds- och tingshus-byggnad dem påläggas
skulle, boställsinnehafvarne aldrig dermed skulle uthärda,
biföllo R. o. A. §, och kommer Hr Riddercrantz, när Resolutionerne
til de andre Stånden afskickas, at härom hos Stån
-
476 (Juli 17.) Krigsbefälets besvär.
den giöra föreställning, på det de så mycket bättre om alle
skälen, hvarföre boställen med en sådan byggnad ej kunna
eller böra besväras, måge vara underrättade.
6 §, angående officerares, som utom ansökning fådt caractere,
Capitain-Lieutenanters och Adjutanters med Underofficerare
indelning, lön och betalningsafgift, bifölls.
7 §, angående eftergift af innestående contribution för boställs-hemman.
Det discourerades härvid at som en del betalt samma contribution
och andre intet, så voro obilligt, at de, som varit
villige, skulle lida och de tröge slippa.
Och resolverades altså öfver denne §, at R. o. A. en sådan
almän eftergift ej kunna bifalla, emedan derigenom den olikhet
skulle förorsakas, at de, som med betalningen varit tröge, vunno
en förmån för dem, som varit villige.
8 §, angående boställens upbyggande för ryttare, dragoner
och soldater.
Resol.: Härutinnan hafva vederbörande contracter och
reglementer at rätta sig efter.
9 §, om ryttares och soldaters arbete vid caractersbyggningar
på boställen emot betalning, bifölls.
10 §, angående de indragne mönsterskrifvare-löner, bifölls.
11 §, .angående en almän Förordning om alt hvad til rusttiensten
hörer, bifölls.
12 §, angående skiut- och sidogevärens beställande af
chefferne vid rytteri- och dragone-regimenterne, bifölls.
13 §, angående lands- och farvägarnes förbättrande i Finland,
Jemteland och Bohuslän.
Resol.: Som häruppå är lag och förordningar, funno R.
o. A. denne § öfverflödig och böra gå ut.
Och som af en och annan påmintes nödvändigheten at
vägarne i Finland blifva förbättrade, lofvade
Hr Landtm, at hos K. Maj:t och Rådet härom giöra
föreställning;
Och anmodades Hr Gös, som om landets beskaffenhet äger
kundskap, at härom förut gå Hr Landtmarskalken med nödig
underrättelse tilhanda.
14 §, angående afskrifter vid regimenterne af indelningsransakningarne,
bifölls.
15 §, angående dragonernes förplägning lika med cavalleriet,
bifölls.
Krigsbefälets besvär.
477
16 §, angående skallande och skadediurs samt roffoglars
utödande i Finland.
Påmintes at om roffoglar ifrån Camar-CEconomie-Deputationen
et Betänkande är inne.
Resol.: Går ut, emedan om skallande i lagen är stadgat,
och hvad roffoglars utödande angår, lärer K. Maj:t derom i
nåder serskilt förordna.
Hr Landtm, förestälte om icke i anseende dertil, at Ständerne
så ofta besväras med ansökningar i besvären, hvilke
blifvit af Riksens Ständer afslagne, af Riksens Ständer den
Förordning innan de skiljas åt kunde giöras, det vid förelagt
straff ingen med besvär må inkomma, hvilke en gång äro afslagne;
Hvilket
af R. o. A. bifölls; och kommer RiddarhusSecreteraren
at härom påminna Hr Landtmarskalken innan
Riksdagens slut.
17 §, at ryttare och soldater, när de ej sielfve bruka sine
torp, äro frie för de 12 öre smt til Prästerskapet, bifölls.
18 §, angående tractamente för officerare, som äro på posteringar,
bifölls.
19 §, angående dagsvärken til officerare-boställen vid
Skånska regimenterne af häste- och fördels-hemmanen innom
2 mihl.
Det påmintes härvid, at man bör se sig före at härigenom
ej stötes emot 1685 års Förklaring, och upsköts altså med
denne §:s afgiörande, hvarvid Hr Camar-Råd Wulfwenstierna
anmodades at efterse hvad härom kunde vara stadgat.
20 §, angående bakugnars upmurande vid ryttare-boställen
i Skåne;
Bifölls med den tilläggning, at detta bör ske så i Skåne
som de öfrige ställen.
21 §, angående de små hemmansdelars afhysande vid rusthållen
i Skåne när de äro under fjerdedelar.
Hr Christian Barnekow sade, at detta i anseende til
slättbygden kan bifallas.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke med det, som således
redan är aflyst, dervid kunde förblifva; men at det voro
mycket betänkeligit om frihet skulle lämnas til et sådant afhysande,
ty på sådant sätt blefvo landet mindre bebodt och
brukat och riket miste uti sine inkomster.
478 (Juli 17.)
Krigsbefälets besvär.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig, at som vid en så liten
del bör hållas plog, hvartil månge dragare fordras, så kan densamma
omöjeligen bära sig utan måste blifva öde, och at det
således voro obilligt om en sådan afhysning jemväl för framtiden
ej skulle tillåtas.
Hr Landtm, frågade om § bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
22 §, angående gatehusmän, som höra under officerareboställen
i Skåne, huruvida de ifrån utskrifningspenningar befrias,
bifölls.
23 §, angående utskrifningspenningars quitterande i Skåne,
bifölls.
24 §, angående jorddiken i Skåne och huruvida en Commission
derom må förordnas, bifölls.
25 §, angående gamle och välförtiente officerares bibehållande
vid deras löner.
Hr Didron påminte at denne § uti Krigsbefehlets Besvär
helt annorlunda varit inrättad, emedan deruti blifvit begärt,
som ock högst billigt är, at lönerne måge blifva innom armeen
för de tienstgörande, och de, som för ålder ifrån tienstgiörande
äro frie, af andre medel niuta gratialer.
Samma § uplästes utur Krigsbefehlets Besvär, varandes
af et sådant innehåld, som Hr Didron förmält.
R. o. A. funno detta vara billigt, och resolverades altså,
at denne § bifalles, såsom den uti Krigsbefehlets Besvär finnes
införd.
26 §, angående gode hingstars anskaffande för cronans
medel och deras utdelande ibland invånarne i Skåne, sorn äga
säterier.
Som detta ärendet til Secrete Utskottet är remitterat och
af Riksens Ständer särskilt kommer at afgiöras, altså fants
godt at vid denne § skrifves, det K. Maj:t härom i nåder sig
serskilt lärer yttra.
27 §, angående general-mönstringars förrättande af Generalens
hädanefter, bifölls.
28 §, angående vattnverks och andre lägenheters förblifvande
under boställen dit de höra, och at de ej måge försäljas
til skatte, med mera, bifölls.
Vidare fortfors ej denna gången med projectet til Resolutionens
på Krigsbefehlets Besvär.
Vagnpenning. Tessin mottager rådsemb. Red. o. Liq.-Kommiss. 479
Uplästes Extract af Protocollet, liållit hos Bondeståndet
den 3 sidstl. Julii, hvarutinnan Ståndet anhåller å nyo om de
öfrige respective Ståndens bifall dertil, at Almogen må få niuta
i vedergällning för en vagn 2 öre sint, och för en kärra, släda
och sadel et öre dito mynt, enär de resande dermed tilhandagå
vid skiutsande, och hvaraf inge andre än inkommande främmande
personer komma at hafva någon liten känning, emedan
de inländske mäste delen resa med egne vagnar, slädar, kärror
och sadlar.
R. o. A. stadnade efter något discourerande härom i följande
slut:
Resol.: Bifölls; dock som gästgifvarne visse förmåner äro
tillagde, altså komma de för vagnar, kärror och sadlar, som af
de resande brukas, ingen serskilt betalning at åtniuta.
Hr Landtm, förmälte sig hafva tilskrifvit Hr Gref Tessin,
at sedan Riksens Ständers Deputerade til Råds-vahlet välbemälte
Grefve på förslaget upfört, K. Maj:t Hr Grefven til Riksens
Råd i nåder utnämdt; och som Hr Gref Tessin uti et
mycket förbinteligit svar förklarat sig ej kunna eller böra et
sådant af Riksens Ständer förklarat förtroende och ynnest på
annat sätt än igenom en skyldig och hörsam tacksamhet och
lydnad besvara, så hade Hr Landtm, ej underlåta bordt sådant
Riksens Ridderskap och Adel tilkänna gifva.
Uppå R. o. Arns begäran uplästes Hr Riks-Rådets Grefve
Tessins til Hr Landtman skalken aflåtne skrifvelse, daterad
Paris den 3/i4 Joli i innevarande år, som var af förbemälte
innehåld och finnes ibland allegaterne til detta Protocoll.
Och förklarade R. o. A. sitt nöje deröfver, at riket således
vid et så högt och vigtigt embete kommer at nyttja den
nit för det almänna bästa och mogna förfarenhet både uti inoch
utrikes almänna ärender, hvaraf Hr Grefven och RiksRådet
både utom och innom riket och hos Riksens Ständer
aflagt så månge öfvertygande och berömelige prof.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputations Memorial
af den 4 Junii sidstl., hvarutinnan Deputationen Riksens
Högh Ständer vid handen gifver, at Reductions- och
Liquidations-Commissionen den 17 sidstl. Martti hos Deputation
genom Memorial anmält nödvändigheten af en viss termins
utsättjande för dem, som öfver Commissionens utslag antingen
vela anföra besvär eller deruti söka förklaring, hvilken termin
Deputation til sex veckor utsätter, räknat ifrån den dagen, då
480 (Juli 17.) Artilleri. Konsumtions-accis. Sekr. Engelke.
Commissions utslag den sökande tilställes och innom hvilken
tid den, som vil sig besvära eller förklaring söka, bör sine
besvär til Commissionen aflemna, på det Commission straxt må
kunna förklaringen upsättja och färdig hafva, at vid Riksens
Ständers nästa sammankomst jemte den klagandes besvär öfverlefverera;
hvarom en almän publication eller Förordning kunde
utgå, med antydan at eho, som hos Riksens Ständer vil söka
ändring i Commissions utslag, bör noga i akt taga förenämde
termin, emedan i vidrig händelse slike besvär och ansökningar
hos Riksens Ständer ej lära blifva emottagne.
Detta Memorial bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 Julii angående en bataillons artillerie manskaps uprättande
igenom capitulation, bestående af 400 man, til försvarsverkets
förökande på Gottland.
Uppå Hr Biörnbergs och Heres af R. o. A. begäran,
fants godt, at detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli
blifver på bordet.
Uplästes utdrag af Borgareståndets Protocoll den 17
Julii sidstl., anhållandes Ståndet derutinnan, at terminen til
consumtions-accisens upbärande för viner och bränviner måtte
utsättas til den 15 nästkommande Augusti, emedan Förordningen
härom omöjeligen för kan blifva expedierad, eller efter
Högl. R. o. A:ns samt Högvyrdige Prästeståndets bifall och
utlåtelse taga sin begynnelse medio Julii.
Hr Landtm, förestälte, at som härvid en och annan omständighet
är at öfverväga, så torde vara nödigt at uti Secrete
Utskottet först någon öfverläggning härom sker, och at
således detta ärendet til nästa plenum kunde upskiutas;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets Protocoll den 27
sidstl. Junii, angående Secreteraren och Registratoren Otto
Friedr. Engelkes hos H. K. Majit i underdånighet giorde ansökning
at i anseende til dess långlige giorde trogna tienster,
samt at H. K. Majit har täkts hugna honom med nådig fullmakt
på Secreterare-beställningen vid H. K. Majits enskylte
hofaffairer, hvarföre han både chartae sigillatas och Krigsmanshusafgifterne
erlagt och samma syssla utan någon lön förrättat, nu
blifva på lika sätt ansedd vid expeditionen och at honom dervid
någon förmån måtte i nåder tilläggas; hvilken ansökning
H. K. Majit i nåder behagat til Secrete Utskottet remittera;
Sekreterarne Engelke och Arnell.
481
hvaröfver ock Secrete Utskottet sig yttrat och tilstyrkt Riksens
Ständer, det måtte H. K. Majit i underdånighet anmodas
at i nåder confirmera Secreteraren Engelke vid den af H. K.
Majit år 1733 honom nådigst gifne fullmakt at vara K. Secreterare,
och at på lika sätt vid expeditionen vara ansedd; och
hvad den begärte förmånen angår, så har Secrete Utskottet i
behiertande af Engelkes knappa vilkor och tahlrike famille
för sin del funnit skäligt at honom utom det, som bestås för
Registrators-sysslan, kunde tilläggas årligen och ifrån detta årets
början 600 dal. sint af de under Riksens Ständers Contoirs
disposition lemnade expectance-medel, til dess han vid förefallande
öpning med nådig befordran af H. K. Majit ihogkommes.
Sedan uplästes Extract af Bondeståndets Protocoll den
3 innevarande månad, hvaruti Ståndet leinnar sitt bifall til
Secrete Utskottets hemställande, angående Secreteraren Engelke,
samt recommenderar sådant hos de andre respective Standen
til et gunstbenägit samtycke.
Ytterligare uplästes Secreteraren Carl Arnells Memorial,
hvaruti han, efter uprepande och jemnförande af sine förtienster
emot Secreteraren Engelkes, anhåller at blifva bibehållen vid
den tour och framsteg han altid haft för bemälte Secreterare.
Hr Riddercrantz förestälte, at som Secreteraren Arnell
har varit Protocolls- och nu är Secreterare vid Krigs-Expeditionen
uti K. Majits och riksens Cantzlie, så kan och bör
Secreteraren Engelkes fullmakt, hvilken allenast för håf-affairerne
skal honom blifvit gifven, ej lända Arnell til prejudice.
Hr Carl Ehrenkrok sade, at sorn Engelkes Secreterarefullmakt
är af den beskaffenhet, at derpå ej något förslag uprättas,
ej eller genom K. Majits och riksens Cantzlie blifvit
expedierat, så kan deraf ej räknas någon ancienneté emot en
värkelig K. Secreterare-fullmakt sådan som Arnell innehafver.
Hr C. O. Lagercrantz sade, at som Engelke voro en
meriterad man och ägde en tahlrik famille, så hade Secrete
Utskottet funnit billigt, at han på något sätt blefvo hugnad,
men som de omständigheter, hvilke Secreteraren Arnell för sig
nu andragit, varit Secrete Utskottet obekante, så kunde de
begge vara liulpne om Engelkes ancienneté såsom K. Secreterare
ifrån den tiden räknas, då Ständernes expedition härom
utfaller.
Hr D. Göthenstierna anförde, at Secreteraren Engelke
likväl varit et år för i tienst i Cantzliet än Arnell.
Adelns Protokoll 1740—1741. 31
482 (Juli 17.) Sekreterarne Engelke och Arnell.
Härtil svarades at likväl, som Arnell i sitt Memorial anfört,
Registrators-fullmakten för Engelke blifvit innehållen til
dess för Arnell blefvo öpning, på det Arnell måtte behålla
den tour och ancienneté, som han hade för Engelke.
Hr Landtm, förmälte, at hvad han ville säga voro ej at
gifva någon impression hvarken för den ene eller den andre
i den förenämde saken, men at i högstsalig Konung Carl XII:s
tid den principen altid gullit och tourén blifvit räknad efter
den senaste fullmakten.
Efter något ytterligare discourerande begärtes, at propositionen
måtte blifva på sätt, som Hr Lagererantz förestäldt.
Hr Landtm, frågade altså om Hr Engelke såsom K.
Secreterare skal äga tour ifrån detta dato, emedan således
Secreteraren Arnell kommer at behålla sin tour;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref A. R. Sparre yttrade sig, at som denna saken nu
således voro afgiord, hade han dervid intet at påminna och voro
Hr Engelke en braf man, dock som han härvid åberopat sig en
particulier fullmakt, hvilken ej gådt igenom K. Maj:ts och
riksens Cantzlie, så ville Hr Grefven til R. o. A. hafva hemstält
om icke en gång för alla kunde blifva faststält, at ehvem
sig dylike particuliere fullmakter utvärkar dermed aldrig bör
kunna prejudicera någon annan.
Hr Landtm.' sade, at igenom R. o. Arns nu tagne slut,
tyckes detta vara faststält, men at icke dess mindre denna
precaution kan inflyta i R. o. Arns Protocoll.
Hr Carl Ehren krok påminte, at som R. o. A. nu behagat
ihogkomma en man, som länge tient, det ock des broders
K. Protocoll-Secreteraren Ehrenkroks långlige tienster måge
komma i benägen och rättvis åtanka, hvilken som han så månge
gånger blifvit förbigången, så voro et Betänkande om honom
ifrån Secreta Deputationen inkommit.
Härpå föll intet svar.
Sedan uppå Hr Landtm:s giorde frågan om R. o. A.
nu ville skiljas åt, en del af R. o. A. gådt bort, frågades af
en och annan om de för Secreteraren Engelke årligen föreslagne
600 dal. smt af Ständernes Contoir af R. o. A. blifvit
bifallne.
Det sades, at som frågan härom ej blifvit giord, lärer
densamma vid nästa sammankomst förekomma.
R. o. A. skildes härpå åt.
Sekr. Utsk:t förstärkes m. 25 af Bonde-St. för beslut om kriget. 483
Den 21 Julii.
R. o. A. samlades klåckan tolf.
Hr Landtm, upkom tillika med R. o. Arns ledamöter uti
Stora Secreta Deputation, hvilke der sedan klåckan 11 varit
tilhopa.
Hr Landtm, sedan han äskat liud förmälte, at et Extractum
Protocolli utur Secrete Utskottet hos R. o. A. nu kommer
at föredragas, hvilket, ehuru det voro mycket kort, så voro det
dock af stor angelägenhet; tilläggandes Hr Landtm, sakens
beskaffenhet vara sådan, at han ansågo för öfverflödigt genom
någon vidlyftig föreställning at visa huru nödigt det är, at deröfver
tages et skyndesamt slut.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli dateradt
i dag, af innehåld at sedan Secrete Utskottet i noga och ömsint
öfvervägande tagit närvarande tiders granlaga beskaffenhet,
har Secrete Utskottet efter ed och samvete samt medfödd
plikt för fäderneslandet funnit sig föranlåtit hos Riksens Ständer
at anhålla om tilstånd, at sedan K. Majit och Rådet äro
hörde och befinnas skulle, det rikets trygghet, välfärd, heder
och upkorast skulle kräfva värkeligheter, Secrete Utskottet med
25 Deputerade af det ärbara Bondeståndet må fullkomligen
vara autoriserat dem at besluta och dertil träda.
Sedan R. o. A. något sin emellan öfverlagt och inge påminnelser
giordes, frågade Hr Landtm, om han får giöra
propositionen;
Och som härtil af R. o. A. jakades;
Giorde Hr Landtm, frågan om det upläste Secrete Utskottets
Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det begärtes at Hr Landtm, än vidare ville proponera at
R. o. A., som nu äro närvarande, vid deras adelige ord ville
lofva hvarannan at för ingen innom Ståndet, som nu ej varit
närvarande, ej eller för någon annan omtala, utan aldeles tyst
hålla hvad som nu föredragit och beslutit blifvit.
Hr Landtm, giorde denna proposition;
Hvilken af R. o. A. med upräkte finger och et enhälligt
Ja besvarades.
Sedan R. o. A:ns bifall var skrifvit på ofvanbemälte Secrete
Utskottets Extractum Protocolli, åtog sig på R. o. Arns
484 (Juli 21.) Krigsförklaring mot Ryssland.
anmodan Frih. Otto Flemming at med detsamma gå til de
andre Stånden, hvilke för detta ärendets skull nu jemväl äro
samlade, at derpå inhämta deras påskrifter och tillika berätta
hos de andre Stånden R. o. A:ns giorde öfverenskommelse om
tystheten.
R. o. A. skildes åt, och gick Hr Landtmarskalken tillika
med Secrete Utskottets ledamöter åter ned i Secrete Utskottet.
Den 27 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Extract utur
Protocollet som hos Riksens Ständers Secrete Utskott och de
25 Deputerade af det ärbara Bondeståndet den 25 i denne
månaden blifvit hållit, af innehåld at som Riksens Ständer
igenom beslut af den 21 uti innevarande månad autoriserat Secrete
Utskottet, sedan K. Maj:t och Rådet blifvit hörde och befinnas
skulle det rikets trygghet och välfärd, heder och upkomst
kräfva värkeligheter, med biträde af 25 Deputerade af det
ärbara Bondeståndet dem at besluta och dertil träda; altså har
Secrete Utskottet öfver et så vigtigt ärende i underdånighet
begärt och erhållit K. Maj:ts nådiga mening och tanka jemte
Riksens Hrr Råds trogne och välmente råd och tillika med de
25 Deputerade af Bondeståndet, efter et noga och ömsint öfvervägande,
funnit rikets trygghet, välfärd och heder samt de af
Ryska håfvet tid efter annan uti fredsfördrag, förbindelser, al
folksrätt och naturens lag öfvermodigt och våldsamligen giorde
inbrott, gifva K. Majit och Sveriges rike rättmätig orsak at
under anropande af den store Gudens bistånd gripa til vapn
och emot Czaren i Ryssland förklara krig. Detta i Herrans
namn och på förtröstan af hans hielp fattade slut, til hvilkets
fullföljande de vid slike tilfällen vanlige plägseder komma at
i akt tagas, och om alle nödige författningar at föranstaltas,
förmäler Secrete Utskottet med de 25 Deputerade af det ärbara
Bondeståndet, i förmågo af sin åliggande plikt, ej hafva underlåta
bordt Riksens Ständer at tilkänna gifva, med en trogen
önskan och uti den fasta tilförsikt, at den store Guden K.
Maj:ts rättmätiga vapn således lärer välsigna, at utgången må
blifva, näst Guds heliga namns ära, en med K. Maj:ts och
rikets heder och säkerhet enlig samt således beständig frid.
Orsakerna till kriget mot tsaren. Sinclairs memorial. 485
I anledning af Frih. Coij etts giorde påminnelse,
förenade sig R. o. A. om samma tysthet i anseende til
detta vigtiga ärendet, som R. o. A. vid senaste sammankomsten
den 21 Julii inbördes hvarannan lofvade.
Uplästes de utaf Secrete Utskottet upsatte orsaker som
föranlåta K. Maj:t at förklara krig emot Czaren af Ryssland,
hvilket document den 24 Julii i Rådet blifvit upläst. {Bil. N. J.)
Hr Landtm, liemstälte om icke altså han, tillika med
Ståndens Talemån i dag kommer at upgå til K. Majit och i
underdånighet anhålla, at i morgon kundgiörelsen om kriget
emot Czaren af Ryssland pa vanligit sätt må ske.
R. o. A. önskade til hvad, som beslutit blifvit, den store
Gudens kraftiga bistånd och hielp samt milderika välsignelse.
Med ofvanberörde tvänne documenter, sedan uppå desamma
var skrifvit, at de hos R. o. A. blifvit upläste, afsändes Gref
Henning Gyllenborg til de andre Stånden, hvilka nu jemväl i
sine plenis voro församlade.
Hr Camarherren Ehrencreutz afgick at hos K. Majit i
underdånighet anmäla, om icke K. Majit i nåder skulle behaga
at i Rådet til klåckan half tolf fördröija, emedan Ständerne
igenom Landtmarskalken och Talemånnen något i underdånighet
komino at andraga.
Uplästes Hr Hindr. Gideon Sinclairs, Capitain i firansösk
och Fendrick i svensk tienst, til R. o. A. ingifne Memorial,
hvarutinnan han anförer, at såsom des broder Majoren
Malcom Sinclair för rikets tienst och för sin trohet sä illa
medfaren och omsidor så grufveligen mördad blifvit, han jemväl
hyser en lika tro för riket och til dess tienst samt at hämnas
sin broders död är redebogen at upoffra lif och blod, men härtils
måst uthärda med knappa vilkor och en vidrig lycka, det
ville fördenskull R. o. A. hos H. K. Majit til en nådig befordran
vid yppande lägenhet honom i underdånighet anmäla
och recommendera.
Hr Wennerstedt, Frih. Coijett och Hr Palmstierna
yttrade sig at i anseende til de för Hr Sinclair stridande bevekelige
skäl och omständigheter, han hos K. Majit til det
aldra första ledig blifvande compagnie kunde anmälas.
Men som en sådan recommendation tyktes vara för ampel
och general, och jemväl kunde vara prejudicerlig för andra
officerare, så stadnade omsidor R. o. A. häröfver i följande
486 (Juli 27.) Riddarhus-sekreteraren von Otter.
Resolution, hvilken, sedan den för R. o. A. blifvit upläst
och gillad, skrefs på Hr Sinclairs Memorial:
Resolverades at Capitain Sinclair hos K. Maj:t i underdånighet
anmäles at med det första ledige compagnie, som
brukas i Finland, blifva benådad.
Som Hr Landtm, anmälte här vara et Extractum Protocolli
ifrån Secrete Utskottet angående Riddarhus-Secreteraren
von Otter;
Altså afträdde Riddarhus-Secreteraren von Otter, sedan
han hos R. o. A. aflagt en ödmiuk tacksägelse för al den ynnest
och godhet Högh R. o. A., under de 10 åren han haft den äran
at vara deras Secreterare, honom så gunstigt behagat visa, och
som han nu kommit til de åren, uti hvilka man ej mera kan
räkna på de minnets och kropsens krafter, som vid en med så
mycken trägen möda, omsorg och stundelig eftertanka förknippad
syssla nödvändigt behöfves, så anhöll han i diupaste
vördnad, det Högh R. o. A. desse omständigheter benägit och
gunstigast ville behierta och uti sin vanliga gunst och bevågenhet,
hvarigenom under alt hans trägna och besvärliga arbete
han endast blifvit hugnad och upmuntrad, låta honom beständigt
vara innesluten.
Hr C. Wennerstedt trädde til Protocollet.
Häruppå uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolliaf
den 20 Julii af innehåld at, ibland andre angelägne förrättningar,
Secrete Utskottet också efter sin skyldighet igenomsedt CantzlieCollegii
Protocoller, beträffande tiensters bortgifvande och förslagers
uprättande, då Secrete Utskottet funnit, at RiddarhusSecreteraren
Baron von Otter åtskillige resor men fåfängt och
utan värkan sig anmält at blifva upförd på de tid efter annan
författade förslag til ledige Cantzlie-Råds tienster, hvaröfver
Secrete Utskottet infordrat Cantzlie-Collegii förklaring, och
ehuruväl Secrete Utskottet öfver det, som Cantzlie-Collegium
uti des aflemnade svar anfört i anseende til åtskillige omständigheter,
hvilke ännu ej blifvit af Riksens Ständer så fullkomligen
förklarade, icke velat härmed gå vidare, så har likväl
Secrete Utskottet härvid eftersinnat, å ena sidan det svåra öde
de betjente sväfva under, hvilka äro utom Collegierne, och å
den andra den förbindelsen, hvilken Riksens Ständer äro uti,
at antaga sig dem af sine betjenter, hvilke til deras befordran
uti någon tienst ej äga något annat hinder, än at theras syssla
är serskilt ifrån the andre förrättningar uti cronans tienster,
Sekreteraren Ehrenkrook.
487
och de utom successions-ordningen försatte, hvartil äfven kommer
den oförtrutna möda och flit, den bepröfvade skickelighet och
månge tiensteår, hvarmed Baron von Otter giordt sig til en
ytterligare anständig lycka värdig; fördenskull och i betraktande
af alt detta har Secrete Utskottet pröfvat billigt at styrka
Riksens Ständer hos K. Maj:t i underdånighet anhålla, at Riddarhus-Secreteraren
Baron von Otter må vid den första CantzlieRåds
vacance blifva ihogkommen, men desförinnan äga säte
och stämma som Cantzlie-Råd i Collegio, varandes den föresatz,
som Riksens Högh Ständer faststält, at ej besvära II. K. Maj:t
med någre recommendationer, intet lämpelig til en deras egen
betjent, hvilkens befordran endast bör ankomma på deras förord,
förutan hvilket sådane betjenters öde voro det svåraste och
olycksaligaste och tiente til ingen upmuntran af flit, trohet
och skicklighet, hvilke egenskaper vid Riddarhus-Secreteraresysslan
från hvarandra äro oskiljaktige; hvilket dock Secrete
Utskottet Riksens Högh Ständers egit bepröfvande och godtfinnande
underkastar.
Sedan detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli var
upläst, förestälte Hr Carl Ehrenkrok, Lieutenant vid K.
Maj:ts Lif-Gardie, at des broder K. Protocoll-Secreteraren Hr
Olof Ehrenkrok vid en svår och trägen post ganska länge
tient, och voro en redan til åren kommen man samt befunnits
af den skickelighet, at han 9 gånger på vederbörandes förslag
til avancement blifvit upförd, utan at härtils hafva blifvit
hulpen; hvarföre han ej kunde underlåta et sådant sin broders
vidriga öde til Högh R. o. Arns öina behiertande i ödmiukhet
at andraga; och som Secreta Deputationen angående des broder
K. Protocoll-Secreteraren afgifvit et Betänkande, så bad han
at detsamma, innan denna saken afgiöres, för R. o. A. må
blifva upläst.
Uplästes Riksens Ständers Secreta Deputations berättelse
och utlåtande af den 4 April sidstl., angående Secreterarens
vid Råds-Protocollet Olof Ehrenkroks förde besvär at vid åtskillige
öpningar, fast han flere resor varit nämd på vederbörandes
förslag, andre, som haft mindre tiensteår, honom blifvit
föredragne, så at han ej kommit at niuta befordran; i anledning
af hvilke skäl, jemte flere som anföras, Deputation styrker
Riksens Högh Ständer at på sådant sätt hos K. Majit til befordran
och nådig ihogkommelse anmäla Protocolls-Secreteraren
Ehrenkrok, som åtskillige gånger blifvit förbigången och öfver
488 (Juli 27.) Ehrenkrook. von Otter.
34 års tid tient, at lian vid första honom anständig öpning må
blifva förliulpen och befordrad.
Det discourerades, at begge voro välförtiente män, som borde
blifva liulpne, och kunde man altså först skrida til afgiörande
med Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående von Otter.
Hr Carl Ehrenkrok påstod, at Secreta Deputationens
Betänkande angående des broder först måtte blifva afgiordt,
emedan i annor händelse han måtte begära, at Secrete Utskottets
Extractum Protocolli angående von Otter må blifva
liggande på bordet til en annan gång;
Hvaruppå Hr Carl Ehrenkrok afträdde.
Riddarhus-Secreteraren von Otter tilsades at komma in,
hvilken, sedan han framträdt, sade sig med diupaste vördnad
och i al ödmiukhet kunna betyga det honom aldrig något obehageligare
skulle kunna hända, än om Högh R. o. A. uti sine
angelägne öfverläggningar skulle blifva uppehåldne och hindrade
för en sak, som honom enskylt angingo, och dertil den aldra
minsta tid, sorn för högre och riksvårdande ärender så angelägen
är, användas. Han hade förnummit, at det blifvit begärt,
at Secrete Utskottets Extractum Protocolli honom angående
måtte blifva liggande på bordet; den endaste ödmiuka bön, som
i förtröstan på al den ynnest, gunst och godhet, hvarmed Högh
R. o. A. under den tiden han haft den äran at vara deras
Secreterare honom behagat omfatta och hugna, han sig nu
fördristade at giöra, voro denna, at med en sak, sorn honom
angingo, ej någon vidare tid måtte förloras samt at Högh R.
o. A. derutinnan, medan densamma nu är före, ville giöra et
höggunstigt och rättvist utslag; emedan uti hvad slut Högh R.
o. A. härutinnan behagar stadna, han dermed skal vara fullkomligen
nögd och detsamma med diupaste tacksamhet och
erkänslan al sin lifstid vörda.
Riddarhus-Secreteraren von Otter afträdde.
Discoursen reassumerades, och föreslogs,at begge kunde blifva
liulpne, så at en blefvo Krigs-Råd, emedan enligit Regeringsformen
vid närvarande conjuncturer flere Krigs-Råd komma at
förordnas. En och annan af R. o. A. förmente, at som von Otter
lagt sig på Cantzlie-saker och varit Commissions-Secreterare,
samt således vid Ministeren utomlands blifvit brukad, K. Secreteraren
Ehrenkrok til först ledig blifvande Lagmans-embete i
underdånighet kunde anmälas, hvarvid af andre påmintes, at
vid Justitiae-staten äro de, som Ständerne lära hafva orsak vid
Ehrenkrook. von Otter.
489
sådane öpningar i underdånighet at anmäla, såsom Hr Assesorerr
Frih. Cederhielm, Hr Lagmannen Hederhielm och kanske flere.
Hr Palmstierna heinstälte om icke utan at blanda sakeme
den ena först och den andra sedan kunde företagas.
Hr Landtm, förmälte at det blifvit begärt, at den ena
saken måtte blifva på bordet.
Hr Palmstierna yttrade sig, at det voro väl om begge
sakerne nu på en gång kunde blifva afgiorde, på det tiden må
vinnas, och ej behöfvas at de än en gång hos R. o. A. företagas,
hvilket kunde ske om Hr Ehrenkrok ifrån sitt giorde
påstående sig ville begifva, då Secreta Deputationens Betänkande
angående des broder straxt derpå kunde företagas och
med samma ömhet för honom afslutas.
Hr Carl Ehrenkrok inkallades, hvilken uppå Hr
Landtm:ns giorde frågan ifrån sitt påstående sig begaf, med
förbehåld, at Secreta Deputationens Betänkande angående K.
Protocoll-Secreteraren Ehrenkrok jemväl innan någon annan
sak förekommer må företagas och afgiöras.
Hr Landtm, giorde frågan om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli angående Riddarhus-Secreteraren Baron von
Otter bifalies;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke til at hugna K..
Protocoll-Secreteraren Ehrenkrok, honom Cantzlie-Råds caractere
kunde tilläggas af lika dato med Baron von Otters CantzlieRåds
fullmakt, och han hos K. Maj:t i underdånighet anmälas
at til den första honom anständiga syssla i nåder blifva hulpen.
Hr Landtm, frågade om detta af R. o. A. bifalies;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst och gillad skrefs på Secreta Deputationens
Betänkande:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at Secreteraren
Ehrenkrok tillägges Cantzlie-Råds caractere af lika dato med
Baron von Otters Cantzlie-Råds fullmakt, och hos K. Majit i
underdånighet anmäles at til den första honom anständige
syssla i nåder blifva hulpen.
Riddarhus-Secreteraren von Otter inkallades och sedan
Hr Landtm, behagat antyda honom, at R. o. A. bifallit
Secrete Utskottets hemställande uti des i dag upläste Extracte
Protocolli honom angående, aflade hos Högh R. o. A.
490 (Juli 27.) Boneausköld. Allmogens besvär. Enskilda mern.
Riddarhus-Secreteraren von Otter sin ödmiukaste tacksägelse,
och satte sig åter til Protocollet.
Uplästes Hr D. Cedercronas Memorial angående StatsSecreteraren
Boneauschölds af Cantzlie-Rätten afdötnde sak,
hvarutinnan Hr Cedercrona anförer de skäl, i förmågo af hvilke
han påstår berörde sak vara af den beskaffenhet, at som actor
ej förklarat missnöje emot Cantzlie-Rättens dom, densamma
nu af Ständerne bör uptagas och skärskådas.
Som inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm, om
Memorialet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Inkom en Deputation från Bondeståndet. Talemannen
förde ordet, och ingaf någre Extracta Protocolli ifrån Ståndet
samt åtskillige §§ af Almogens Almänna Besvär, hvilke jemte
de redan ingifne §§ han til et skyndesamt och benägit afgiörande
recommenderade, isynnerhet den 14, som angår getters hållande
i Bergslagen, hvilket voro för den der boende fattige Almogen
mycket angelägit, i anseende dertil, at desse creatur kunde
underhållas med en ringa föda, och en fattig bonde af miölken
och skinnet häfver god hielp både til kläder och föda.
Sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A. lärer så snart
giörligit är sig desse det ärbara Bondeståndets angelägenheter
til afgiörande företaga, afträdde denna Deputation.
Uppå R. o. A:ns godtfinnande afgick en Deputation af 6
personer med Hr Sinclairs och Hr Cedercronas i dag bifallne
Memorialer. Frih. Coijett förde ordet.
Anmältes Majoren Hr Pihlliielms Memorial at i anseende
til des Ofver-Adjutants fullmakt blifva fördubblings ÖfversteLieutenant;
med hvilkets företagande upsköts til en annan gång.
Gref A. R. Sparrre påminte, at när sidst af R. o. A.
angående Secreteraren Engelkes ansökning resolverades, R. o. A.
sig ej yttrat angående de 600 dal. sint, som Secrete Utskottet
föreslagit, at bemälte Secreterare årligen måtte niuta af Ständernes
Contoir, emedan R. o. A. åtskildts innan frågan härom
blifvit giord. Se sid. 482.
Hr Landtm, frågade om Secrete Utskottets yttrande angående
600 dal. smt årligen för Secreteraren Engelke utur
Riksens Ständers Contoir af R. o. A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
I följe af hvad som således den 17 Julii och i dag öfver
Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 27 Junii an
-
Fördubblings-offieerare.
491
gående Secreteraren Engelkes giorde ansökning blifvit resolverat,
upsattes följande Resolution, hvilken för R. o. A. uplästes och
gillades, samt skrefs på berörde Extractum Protocolli ifrån
Secrete Utskottet:
Resol.: I anseende til de uti hosgående Secreteraren Arnells
Memorial anförde omständigheter resolverades, at Secreteraren
Engelke skal äga sin tour ifrån detta dato emedan således
Secreteraren Arnell kommer at behålla sin tour; bifallandes jemväl
R. o. A. hvad angående de 600 dal. smt årligen af Ständernes
Contoir uti Secrete Utskottets Extractum Protocolli är förmält.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
23 Junii, angående fördubbling af officerare vid armeen i Finland,
hvilket sedan den 8 Julii legat på bordet.
I anledning häraf upkom en vidlyftig discours i anseende
til Lif-Drabanterne, igenom hvilkas intagande i regimenterne,
om de skulle få Lieutenants-fullmakter, åtskillige af R. o. A.
förmente, at Cornetter och hurtige Under-officerare, så af Adel
som andre, hvilke endast i hopp at blifva Ofver-officerare länge
redan tient, skulle prejudiceras; hvaremot åtskillige andre af
R. o. A. förestälte, at som endaste afsikten är at få dubbla
officerare, hvilket som hvar och en vet gifver en aimée mycken
styrka, så tyckes til et så nyttigt ändemåls erhållande den utväg,
som Secrete Utskottet härtil föreslagit, vara den bäste och lättaste,
nemligen at sådane officerare härtil brukas, som tilförene hafva
lön på staten, hvilka, när fred blifver, gå til sine förra löner
tilbaka, hvaremot, om Under-officerare med Ofver-officerarefullmakter
skulle blifva försedde, de samme efter krigets slut
skulle blifva staten til last, om emedlertid ej öpning för dem
blifvit til ständige poster.
Hr Landtm, förmälte det vara honom okärt at innan örn
detta ärendet, som nu är före, R. o. A. kommit til något slut,
han dermed måste afstadna, emedan klåckan nu voro ellofva,
då han tillika med de andre Ståndens Talemån mäste vara
uppe hos H. K. Maj:t; bedjandes at under des frånvaro någre
andre saker måtte företagas; hvarpå Hr Landtm, förfogade sig
up til K. Maj:t.
Under Hr Landtman skalkens frånvaro förde Gref De la Gardies
fullmäktig, Frih. Henric Wrede directionen på Riddarhuset.
Frih. Coijett kom med den afsände Deputationen tilbaka
och berättade, at Deputationen hos Stånden recommenderat til
et skyndesamt utlåtande de medgifne Hr Sinclairs och Hr
492 (Juli 27.)
Sala silfververk.
Cedercronas Memorialer; Prästeståndet hade deremot recommenderat
Justitim-Deputationens Betänkande om religions-målen,
bakugns-taxan och deras Almänna Besvär, hvilke allenast bestodo
af 5 puneter.
Uplästes å nyo Riksens Ständers Bergs-Deputations Betänkande
om Sabla silfververks transporterande uppå Bergslagen,
hvarutinnan anföres huru som sedan K. Majit år 1717 lemnat
Bergslagen frihet på hela silfverutmyntningen, dock at förhögningen
på myntet kommit K. Majit och cronan til godo samt
ifrån 1720 til den 26 Jan. 1738 Bergslagen densamma efterlåtit
och förundt, så har K. Bergs-Collegium i underdånighet
understält, om icke, sedan nu denna utmyntningsfriheten til ända
lupit, i fall Sahla Bergslag ej skulle beviljas utmyntningfrihet
på 900 eller 1,000 marker af silfvertilvärkningen, them kunde
efterlåtas under perpetuelt contract, så at Bergslagen til cronan
erlade hvar 10:de mark, som tilvärkas; hvaröfver K. Majit
infordrat K. Camar-Collegii och Stats-Contoirets utlåtande och
det samma med Secrete Utskottet communicerat, jemte et af
bemälte K. Collegio och Stats-Contoir författat project til et
nytt contract, jemväl och genom utdrag ur Råds-Protocollet
förmält sig finna betänkeligit, at bemälte contract må blifva
perpetuelt, och at grufvan fördenskull med silfververket kunde
uplåtas Bergslagen på 15 års tid. Thetta alt tillika med projectet
til et contract hafva Mynt- och Bergs-Deputationerne,
hvarthän detta til utarbetande blifvit öfverlemnat, i öfvervägande
tagit, och funnit bäst vara til silfververkets uphielpande
och Bergslagens upmuntran, at grufvan och silfvervärket uppå
Bergslagen til evärdeligit nyttjande må varda transporterat.
Bergs-Deputationen har ock på det nogaste igenomgådt ofvannämde
project, och öfver de mål, som pröfvats nödige i contractet
at inflyta, inhämtat K. Bergs-Collegii ytterligare tankar, jemväl
gifvit Bergmästaren i orten tilfälle at å Bergslagens vägnar
härvid giöra thess påminnelser. Finnandes Deputationen at
K. Majit och cronan å ena samt Bergslagen å andra sidan
bästa nyttan häraf hafvandes varda, om Riksens Ständer samtycka,
at grufvan och silfvervärket på sätt och vijs, som det
hosgående projectet iunehåller, hvilket nu jemväl uplästes med
de vilkor, som deruti under 17 serskilte puneter andragas, uppå
Bergslagen transporteras och öfverlåtes.
Det påmintes härvid, at då detta Betänkandet första gången
företogs, Frih. Germ. Cederhielm andragit et och annat skäl
Bergverken. Kommers-Kollegium.
493
emot en sådan evärdelig transport, och at han lofvat med et
Memorial härom inkomma, samt at Hr Lagercrantz jemväl
voro sinnad angående detta ärendet ingifva et Memorial; men
sorn härtil svarades, at R. o. A. uti sakernes afgiörande ej kan
låta hindra sig derigenom, at desse Memorialer uteblifvit, til
hvilkas inlefvererande nog tilräckelig tid blifvit lämnad, och
propositionen begärtes om Betänkandet bifalles, giorde
Frih. Henrich Wrede frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
I anledning af Hr Wulfwenstiernas giorde påminnelse,
fants af R. o. A. godt, at pelarne i grufvan böra cronan förbehållas;
och upsattes altså följande Resolution, hvilken, sedan
den för R. o. A. var upläst, skrefs på Betänkandet:
Resol.i Bifölls, dock at pelarne i grufvan K. Majit och
cronan förbehållas.
Uplästes Hr Louis De Geers Memorial, hvarutinnan begäres,
at Hr Majoren Lilljehöks uppå förre Riksdagen ingifne
Memorial om en fonds eller bergshielps beviljande af undersåtarne
i riket, dem til hielp och undsättning, som vela uptaga
och i gång bringa hvarjehanda bergverk af de ädlare metaller,
vid denne Riksdag å nyo måtte företagas och til godt slut
bringas hos det lofl. Borgare- och ärbara Bondeståndet, som sig
deröfver icke skola hafva utlåtit, såsom Högh R. o. A. samt
Högvyrdige Prästeståndet det da benägit giordt.
Som inge påminnelser giordes, frågade Frih. Henric Wrede,
om R. o. A. förblifver vid sitt på förleden Riksdag öfver Majoren
Hr Lilljehöks Memorial fattade slut.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja;
Och skrefs altså berörde Resolution på Hr De Geers upläste
Memorial.
Frih. H. Wrede hemstälte til R. o. Arns öfvervägande,
huruledes uti Commerce-Collegio, deräst så angelägne ärender
som handelen, siöfarten och manufacturerne dageligen skola
skötas, hvilkas öma och granlaga egenskap ej tål upskåf eller
tidens utdrägt, sakernes lopp derigenom kunde komma at hindras
och studsa, at ledamöternes antal ej är tilräckeligit. Assessoren
Kolmeter hade fädt tilstånd at resa til arbetets inrättande vid
et nyss upfunnet coboltstrek, och Camarherren och Assessoren
Adlerstedt kunde efter Ständernes vid förleden Riksdag fattade
slut ej bivista sessionerne, emedan manufactur-ärenden der
494 (Juli 27.) Kommers-Kollegium. Sockerbruk.
stundeligen förekomma; Manufaetur- och Handels-Deputationen
hade uti et til Riksens Ständer härom ingifvit Memorial, hvilket
R. o. A. redan blifvit föredragit, denna angelägenheten omständeligen
vijst, hvaröfver R. o. A. då allenast til en del sig
yttrat, men ej angående Assessors-tienstens besättjande efter
AdlerstecLt, hvarföre det nu tyktes ganska nödigt vara, at
R. o. A. jemväl öfver detta senare målet sig vilja utlåta.
Uplästes altså å nyo Manufaetur- och Handels-Deputationens
Memorial, angående Camarherren och Assessoren i Commerce-Collegio,
Hr Adlerstedt, hvars innehåld finnes i Protocollet
af den 17 April, sid. 258;
Hvaröfver, sedan något blifvit discourerat, R. o. A. stadnade
i följande slut, hvilket, sedan det var upläst och justerat,
skrefs på Manufaetur- och Handels-Deputationens Memorial.
Resol.: Aldenstund i följe af Riksens Ständers vid förre
Riksdagen tagne slut Camarherrn och Assessoren Adlerstedt
uti Commerce-Collegio, deräst manufactur-ärenden stundeligen
förekomma, ej kan bivista sessionerne; altså stadnade R. o. A.
i det slut, at Commerce-Collegium hos K. Maj:t i underdånighet
inkommer med ordenteligit förslag til Assessors-tiensten; kommandes
den, som af K. Maj:t i nåder dertil blifver förordnad,
at förrätta tiensten med den lön han tilförene innehafver, intil
dess Assessors-lönen efter Camarherren och Assessoren Adlerstedt
blifver ledig.
Uplästes Manufaetur- och Handels-Deputationens Betänkande
af den '24 sidstl. April, angående Götheborgs och
Halmstads Riksdags-Fullmäktiges hos Riksens Ständer, samt
Madame Anna Maria Schutzes hos H. K. Maj:t giorde underdånige
ansökningar angående nya sockerbruks anläggande i
berörde städer; hvaröfver Deputationen sig yttrar, at i anseende
til andragne omständigheter, den ej för sin del kan finna det
Götheborgs och Halmstads Riksdags-Fullmäktige samt Madame
Schutz skulle nu för tiden kunna vinna bifall til de omförmälte
nya sockerbruksanläggningar i Götheborg och Halmstad, hälst
medelst utvidgning af det gamla Sahlgrenska verket, så väl som
det nu tilkommande nya Sahlgrenska sockerbruket, Götheborg
och de kringliggande orter kunna förmodeligen med nödigt socker
varda försedde, kunnandes Deputationen för öfrigt icke styrka
Riksens Ständer at lemna bifall til utländskt sockers införssel
i riket, emedan både Riksens Ständer sielfve längst för detta
funnit införsslen häraf onödig, som ock skola de numera tilökte
Sockerbruk. Kouungen erbjuder sig att gå i fält. 495
inrikes sockervärken kunna nogsamt bota och afhielpa den
öfverklagade sockerbristen.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Riksens Högl. Ständers Manufaetur- och HandelsDeputations
Betänkande angående sockerbruken i riket, livi Ike
för tiden äro 9 til antalet, och förmodeligen i stånd at årligen
tilvärka öfver 2 millioner skålpund, hvaremot och som de förra
åren, då utrikes socker fådt införas, ej mer årligen inkommit
än ohngefehr 350,000, högst 400,000 ft, förutan hvad hemligen
kunnat blifva inpracticerat, så förmenar Deputationen, at sockertilvärkningen
här i riket är tilräckelig och svarar emot consumtionen,
och at til nästa Riksdag intet Privilegium eller tilstånd
til sockerbruks anläggande må förunnas, undantagandes der
någon i Finland sig anmälte om et sockerraffinaderies inrättande
der, hälst ganska store penningesummor, som til andre
manufacturverks uprättande bättre behöfvas, dertil upgå; dock
bör K. Commerce-Collegium deröfver noga upsikt och hand
hålla, at sockerbruken icke oskäligen stegra deras socker til
invånarnes otilbörliga betungande emot inköpsprisen på det
rå sockret, tilvärkningsomkostnaden samt en skälig förtienst.
Detta Betänkande bifölls likaledes af R. o. A.
Hr Landtmarskalken kom tilbaka och hade med sig K.
Maj:ts nådige skriftliga utlåtelse, som K. Maj:t sielf i nåder
gifvit Hr Landtm, i händer, hvilken för R. o. A. uplästes och
var daterad i dag, samt af K. Majit med egen hög hand underskrifven.
K. Majit förklarar derutinnan i nåder huruledes K.
Majit redan för någre dagar sedan emot Riksens Ständers Secrete
Utskott sig yttrat at, så framt til någre activiteter emot Ryssland
beslutas skulle, K. Majit sig i nåder då offererade at
följa med armeen, och at i alt fall sacrifiera dervid sitt lif;
Riksens Ständers Secrete Utskott voro och dermed så vida
ingångit, at det K. Majit derföre i underdånighet betackat;
men som efter Regeringsformen Konungen ej må resa utur rike
sino och des landamärom utom Ständernes samtycke och bejakande,
så anmodar K. Majit i nåder Hrr Talemännen denna
des åstundan hvar och en i sitt Stånd anmäla, och dervid så
begå, at Riksens Ständer dertil så mycket medel utse, som
behöfvas kunna.
R. o. A. förklarade en underdånig vördsam tacksamhet och
fägnad öfver K. Majits faderliga och öma kärlek för des rike
och trogne undersåtare, hvaraf aldrig något större och dyrare
496 (Juli 27.) Krigs-Kollegiets förstärkande.
prof kan gifvas, än det som K. Maj:t igenom denna dess så
nådiga förklaring behagat lemna; och i anseende til de uti
hvar och en trogen undersåtares sinne härvid förekommande
öma, granlaga omständigheter, höllö R. o. A. för bäst at remittera
detta vigtiga ärendet til Secrete Utskottet.
Uplästes Hr Christian Barnekows Memorial, hvarutinnan
Riksens Högh Ständers välbehag underställes, at som i följe
af Regeringsformens 24 § K. Krigs-Collegium i krigstider bör
förstärkas med tvänne Krigs-Råder, H. K. Maj:t kunde anmodas
at til detta embetet taga sådane Regiments-officerare,
som stå i värkelig tienst och för ålder eller svag hälsa åstunda
at komma i mera rolighet, hälst sådane män i det värket äga
al förfaren kundskap och tvänne välförtjente undersåtare, som
efter önskan ej orka i fält, ändå få visa fäderneslandet sin
trogna nit och blifva K. Maj:t och riket nyttige.
Hr Maklier och Hr Biörnberg påmiute, at fast i Memorialet
allenast nämnes om Regiments-officerare, så kunna
dock andre, hvilka ej haft den lyckan at hinna til det steget,
til et Krigs-Råds embete vara äfven så väl förtjente och
skickelige. Alle kände Hr Capitain Pipers vid Gardet förtjenster
och skickelighet, hvilken, förutan det at, såsom Capitain
af Gardiet, han som Regiments-officerare kan anses, aldenstund
det närmaste och vanliga steget derifrån är til ÖfversteLieutenant,
ännu äger den förmån at jemte förfarenhet i krigsväsendet
besittja andre vackre vetenskaper, hvarföre de understäldte
om icke Hr Capitaine Piper vid detta tilfälle med en
underdånig föreskrift ifrån R. o. A. kunde blifva understödd.
Frih. Co i j ett lade bärtil, at som i krigstjensten Hr Capitain
Piper tagit den skada til sine fötter, at han ej är i stånd at
g;å i fält, för hvilken orsak skull högstsal. H. K. Maj:t, intill
dess han vidare kunde blifva befordrad, i nåder gifvit honom
det compagniet af Gardiet, sorn, då regimentet gick ut, skulle
blifva qvar här i Stockholm, så voro, jemte Hr Capitain Pipers
bekante meriter och skickelighet, detta lika som et bindande
skäl, at R. o. A. ej kunde undgå at lemna honom sin underdåniga
föreskrift.
Uplästes Hr Capitainens G. A. Pipers Memorial och ansökning
at hos K. Maj:t af Riksens Ständer blifva recommenderad
til et Krigs-Råds ställe, deräst K. Krigs-Collegium i
följe af Regeringsformens 24 § vid yppande krig skulle komma
ät förses med fyra Krigs-Råder; hvarom Capitainen gior sig
Kaptenen Piper. Konsumtions-accis. Gotlands försvar. 497
så mycket mera försäkrad, som högstsal. K. Maj:t Konung
Carl den XII:te för 25 år sedan placerat honom vid Stockholmscompagniet
af K. Gardet, endast at undslippa til fot tjena i
fält, til dess anständig öpning funnos, och Capitainen jemväl
äger de egenskaper, som Krigs-Råds-embetet fordrar.
Hr von Hökerstedt erindrade, at qusestio an här kunde
afgiöras, men at förslagets uprättande lärer tilkomma K. KrigsCollegium;
Hvartil
svarades, at fast Krigs-Collegium uprättar förslaget,
sådant ej kan hindra, at R. o. A. med en underdånig föreskrift
för en så välförtjent man inkommer.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande Resolution, hvilken, sedan den var upläst och gillad,
skrefs på Hr Barnekows Memorial:
Resol.: Remitterades til Secrete Utskottet tillika med Hr
Capitaine Pipers hosgående Memorial, finnandes R. o. A., at
Hr Capitaine Piper vid detta tilfälle som Regiments-officerare
kommer at anses.
Inkom en Deputation från Borgareståndet. RiksdagsFullinäktigen
ifrån Stockholms stad, Handelsmannen Plomgren,
förde ordet och ingaf 3 Extracta Protocolli, nemligen:
l:o angående 40,000 dal. kmts eftergift, som til Hr Riks-Rådet
Gref Tessin af Ahlingsåhs-verket blifvit lånte; 2:o angående
consumtions-accisens begynnelse den 15 Augusti, och 3:o om til—
ökning i rangen för Magistrats-personer i Stockholm och rang
för de öfrige Borgmästarne i städerne; påminnandes derjemte,
at R. o. A. til benägit afgiörande ville företaga angående
bakugns-taxorne i städerne och angående consumtions-accisens
begynnande den 15 Augusti.
Sedan Deputationen afträdt, uplästes Borgareståndets Extr
octan, Protocolli angående consumtions-accisens begynnande
den 15 Augusti;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets Protocoll under den
11 uti innevarande månad angående Gottlands sättjande uti
bättre försvarsstånd, hvilket Secrete Utskottet funnit bäst låta
sig giöra på det sättet, at til de redan der varande 60 man
artillerie-manskap, igenom capitulation uprättades 340 man, så
at hela corpsen kommo derstädes at bestå af 400 man artilleriemanskap,
som incorporeras med artillerie-regimentet och com
Adelns
Protokoll 1740—1741. 32
498 (Juli 27.) Artilleri till Gotlands försvar.
menderas af en Major; viljandes Secrete Utskottet draga försorg,
at denna inrättning med cronans minsta omkostnad
må ske.
Uplästes Majorens G. Hastfehrs Memorial, hvarutinnan
anföres, at förutan det Gottland ej skal kunna nog säkert försvaras
med en bataillon artillerie, sä skal samma bataillons
uprättande och underhållande falla cronall kostsammare än
infanterie-manskap, hvarföre Hr Hastfehr håller före, at landets
defension skulle bäst erhållas derigenom, om invånarne tilöfvades
at handtera gevär, hvarigenom de innan kort kunde vara i stånd
til hela landets försvar; kunnandes en sådan undervisning med
mindre kostnad för cronan förrättas af infanterie-manskap.
Uplästes Majorens Hr Gabr. Dahlcronas Memorial, hvarutinnan
hemställes, om icke til enighets bibehållande vid armeen
och innom regimentet, samt til förekommande af prejudice för
äldre officerare, den föreslagne artillerie-bataillons uprättande
genom capitulation kunde i det stället efter vanligheten af cronan
sielf värfvas och uprättas; eller i fall sådant oundgängeligen
måste ske genom capitulation, densamma då under drägelige
vilkor först tilbjudas måtte den i tourén til Majors-beställningen
varande Capitainen och, om han ej mäktar densamma
ingå, sedan til de andre i tourén varande Capitainer innom
regimentet successive.
Uplästes Lieutenantens C. von Bysinge Memorial, hvaruti
han söker styrka dertil, det förberörde artillerie-bataillons uprättande
måtte häldre ske genom värfning, än genom capitulation;
och deräst sådant på senare sättet skulle fullbordas, at
capitulations-puncterne då i pleno måtte upläsas och Öfversten
Gyllengranat meddelas, som dem sedan samtelige officerarne i
regimentet til communication lemnar.
Häruppå upkom en vidlyftig discours, hvarutinnan å ena
sidan de uti Memorialerne befintelige skäl emot en sådan capitulation,
och å andra sidan nödvändigheten af Gottlands försvar
anfördes, hvilket vid de stora utgifter, som kriget fordrar,
ej på drägeligare sätt än igenom en capitulation kan åstadkommas;
och at hvad angående prejudice af äldre officerare,
hvilke til en sådan capitulation ej skulle hafva håg eller ämne,
andragit blifvit, sådant ej tyckes hafva ruin, emedan här ingen
ordinarie öpning voro, och öfver hela verlden aldrig någon
officerare trodde sig vara prejudicerad, enär igenom capitulation
någon annan vinner steg för honom, hvarföre ock de utur våre
Gotland. Arméens vakanser. Holmeri gjuteri. 499
fundamental-lagar emot capitulationen andragne rum hit ej voro
lämpelige.
Under denna discours, och då Hr Landtm, omsidor hade
frågat om Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifalles,
påstod Hr Biörnberg votering, men (som) efter ytterligare
discourerande, hvarvid ibland annat af
Hr Palmstierna förestältes hvad anseende det skulle
hafva, om, sedan et krig blifvit declarerat, et ärende, som angår
en hel provinces försvar och krigsmaktens förstärkande, hos et
Stånd, som består af R. o. A., igenom votering skulle blifva
afgiordt, begaf sig Hr Biörnberg ifrån den påstådde voteringen.
Hr Landtm, giorde altså frågan, om det upläste Secrete
Utskottets Extractum Protocolli angående en bataillons vid
artilleriet uprättande igenom capitulation til Gottlands försvar
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 29 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Emedan Hr Landtm, ej ännu var upkommen, förde Frih.
Henric Wrede, fullmäktig för Grefl. De la Gardiske familien,
directionen.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
25 i denne månad, hvaruti hemställes om icke Riksens Ständer
skulle, i anseende til närvarande conjoncturer finna rådeligit,
at utom den förkortning i tiden, sorn Riksens Ständer genom
underdånig skrifvelse til K. Majit af den 18 Maii sidstl. redan
giordt angående vacancernes besättjande vid armeen, Cheferne
må lemnäs frihet at nu genast ingifva förslager på de ledigvarande
eller existerande vacancer i hela armeen, samt at
K. Majit i underdånighet må anmodas dem utan uppehäld at
besättja.
Resol.: R. o. A. biföllo denna af Secrete Utskottet giorde
föreställning.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående Matth. Holmeri sökte Privilegium exclusivum
til inrättande af et skriftsnideri och giuteri, hvarutinnan Deputationen,
i betraktande af Holmeri på utrikes orter för
-
500 (Juli 29.) Stilgjuteri. Manufaktur-verk i Borås.
värfvade goda kundskap om en sådan inrättning och theraf
här i riket redan upviste nöjaktige prof, hemstält om icke
Holmerus det begärte Privilegium exclusivum pä 12 års tid
kunde undfå at utan någons intrång idka tliet af honom påbegynte
stvlsnideri och giuteri; hvarjemte Deputationen hemstält
om icke den lilla summa penningar, som en student vid
namn Holmewall af publique medel bekommit såsom förskott
til en dylik inrättning, hvilken lian ej skal förmå at bringa
i stånd, må i anseende til hans fattigdom afskrifvas.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående Riksdags-Fullmäktigens från Boråhs stad, Handelsmannen
Johan Halls giorde ansökning om någre författningar
til manufacturernes befordran uti och omkring Boråhs,
hvaröfver Deputationen sig utlåtit:
l:o det synes Boråhs stad böra efter begäran få tilstånd
at anlägga et manufactorie af ylle och linne, och thervid åtniuta
alla de förmåner, som Manufactur-Privilegierne medgifva,
samt at de ylle- och linnevahror, som igenom Borgerskapets
förlag varda af Almogen tilvärkade, böra vid införslen til
Boråhs, hvaräst de vidare komma at beredas och förfärdigas,
vara för Lilla tullen frikallade. Men hvad vidare handel och
försälgning af desse eller andre af landtmannen upköpte vahror
angår, at thervid Lag och Manufactur-Privilegierne samt serskilte
undfångne Resolutioner iakttagas;
2:o finner Deputationen icke det Boråhs stad kan efter
åstundan tillåtas, at sielf ifrån utrikes orter införskrifva de
rudematerier, som til fabriquen äro nödige, utan at denna införskrifning
må besörjas af stapelstads handlande, då utom
provision til commissionairen, för vahran betalas allenast
'/8 procent recognition til cronan;
3:o tycker Deputationen billigt vara, det de af staden begärdte
tvänne skickelige mästare eller geseller, som förstå ullsorteringen
med mera, tillika med tvänne spinnmästarinnor
måge genom Manufactur-Contoirets föranstaltande på publici
bekostnad dit til orten sändas, at med undervisning gå Borgerskapet
och Almogen tilhanda;
4:o håller Deputationen nödigt, at en förfaren linneväfvare
må til folkets undervisande der underhållas, och i fall pä skickelige
blekare innom riket ej voro tilgång, at til den vetenskapens
inhämtande och vidare utspridande någon kunde försändas utom
-
Spinnhuset i Kalmar. Salt. Skråen i Stockholm. 501
lands, som samma vettenskap med sig i landet inbragte, eller
ock någon deri förfaren person utifrån införskrifvas; viljandes
Deputationen
5:o framdeles utlåta sig om det til en sådan blekeriinrättning
begärte förskott af 5 a 6,000 dal. kint.
Detta Betänkande bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående General-Majorens och Landshöfdingens Stael
von Holsteins sökte ersättning för förskutne medel til spinhusbyggnaden
i Calmar, hvaröfver Deputationen yttrat des tanka
vara, det bör General-Majoren och Landshöfdingen Stael von
Holstein til sin betalning för de förskutne penningar åtniuta
öfverskottet af de til Calmare Spinbus anslagne medel, som
årligen kan blifva öfrigt, sedan afdragit blifvit hvad som til
Spinnhusets och de dit inbragte personers underhåll upgår.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
öfver 8 § af Borgareståndets Almänna Besvär, angående
nederlagsfrihet på salt, theruti Deputationen, til de
handlandes encouragement berörande salthandelen, funnit bäst
och säkrast vara, at på alt med svenska skepp och för svenska
undersåtares räkning ifrån första handen inkommande salt må
beviljas et ständigt nederlag på samma sätt, som K. Förordningen
af den 16 Martii innevarande år om nederlagsfriheten
på spannemål innehåller, hvarom äfven en almän Förordning
kunde genom trycket utkomma.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående Embets-Societeternes i Stockholm ingifne besvär
öfver intrång af Hall- och Manufactur-Rätten; hvaröfver
Deputation inhämtat Hall-Rättens förklaring och funnit, det
des förhållande med någre Embetens och Embets-mästares antagande
icke varit stridande hvarken emot Skråordningen eller
Manufactur-Privilegierne och Hallordningen. Dock på det Embeterne
icke måge få anledning at klaga, det de genom flere
Skråmästares antagande och skyddande under ManufacturPrivilegierne
blifva med större pålagor betungade, så hemställes
om icke de handtvärkare, som ej äro uti Manufactur-Privilegierne
och Hallordningen uttryckeligen nämde och för contributioner
frikallade, måge, då de efter genomgångne läroår och aflagde
prof samt vunnit burskap blifva af Hall-Rätten för Mästare
502 (Juli 29.) Fårafvel. Tessin. Vedbrist i Stockholm.
förklarade, vara undergifne samma pålagor, som andre Skråmästare;
oell at med gesällers och lärlingars antagande ifrån
Skråmästare förhålles efter Hallordningen. Men hvad angår
Embeternes ansökning om deras stämpelbara vahrors besiktning
och stämplande vid accisen, håller Deputationen före bäst vara,
det måge alla sådane tilvärkningar besiktigas och stämplas vid
Hall-Rätterne.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli med en
af Manufadur-Deputationen pr o jeder ad Förordning, angående
vissa prsemier pa fullgoda får af Engelsk och Spansk art.
Den projecterade Förordningen bifölls af R. o. A.
Uplästes Manuf adur-Deputationens Extractum Protocolli
af den 23 Junii, hvaruti i anseende til the åtskillige roärkelige
tienster och besynnerlige prof af nit för rikets välfärd, som
Hr Riks-Rådet Gref Tessin vid thess både utom- och innomlands
hafde vigtige förrättningar betygat och ådagalagt, Deputationen
hemställer om icke Riksens Ständer skulle finna
billigt, i anseende til Hr Riks-Radets vid ofvannämde til fä Ilen
tagne skada til sine enskylte vilkor, at skänka honom de 40,000
dal. kmt, som han varit nödsakad af Ahlingsåhs reserve-capital
låntaga, och til rikets heder och tienst af Hr Riks-Rådet
använde blifvit;
Hvarjemte Borgareståndets Extractum Protocolli, hvarmedelst
Ståndet bifallit Manufactur- och Handels-Deputationens
yttrande, uplästes.
R. o. A. gofvo med nöjes förklarande bärtil sitt bifall.
Uplästes Manufactur-Beputationens Betänkande angående
den hos Riksens Ständer förde klagan öfver brist och dyrhet
pä ved i Stockholm, til förekommande hvaraf Deputationens
mening och tanka är, at här i Stockholms stad så väl som på
landsbygden omkring Stockholm och i skiärgårdarne hädanefter
inga sådane manufacturer och fabriquer måge anläggas, som
betiena sig af mycken ved, utan at sådane fabriquer måge
inrättas på de orter, hvaräst tilräckelige skogar äro.
Efter något discourerande och en och annan giord påminnelse,
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut, hvilket, sedan
det var upläst och gillat, skrefs på Betänkandet:
Resol.: Med manufacturers och fabriquers anläggande, så
i Stockholm som på andre orter, förhålles efter Lag, Adelige
Privilegier och förr utgångne Förordningar.
Glasbruk i Finland. Svar på Konungens förslag att gå i fält. 503
Uplästes Manuf adur-Deputationens Betänkande angående
Controlleuren Kiellstedts ansökning om et glasbruks inrättande i
Finland, hvilken inrättning Deputationen tykt kunna Kiellstedt
så mycket mera tillåtas, som i Finland är en ymnoghet af den
dertil nödige skogen, och en sådan glasbruksinrättning kan
upmuntra flere der i orten at tänka på andre nödige manufacturanläggningar
derstädes; dock at ägaren af detta nya glasbruk
förbjudes taga andre arbetare ifrån de förre värken, än de
som interessenterne sielfve förafskeda, samt at tilsvidare inga
bouteiller måge til de andre brukens förfång vid Kiellstedts
glasbruk förfärdigas.
I anledning af Hr Göös och åtskillige fleres giorde påminnelse,
at det tyktes vara liårdt om detta glasbruk skulle
förbjudas tilvärkning af bouteiller, samt at invånarne i Storfurstendömet
Finland, som en sadan vahra skulle behöfva, densamma
dyrare måste betala, om bouteillerne ifrån de i Sverge
uprättade glasbruken skulle ditföras, giorde
Hr Landtm., som imedlertid var upkommen, frågade om
Betänkandet tillika med den giorde påminnelsen bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes och uplästes samt gillades följande Resolution,
hvilken skrefs på Betänkandet:
Resol.: Bifölls, med frihet at jemväl på detta glasbruk
tilvärka bouteiller.
Uplästes det uti Secrete Utskottet upsatte project til et
underdånigt svar uppå R. Maj:ts nådige skriftelige yttrande
at med armeen vilja gå öfver til Finland. (Bil. A. 6.)
R. o. A. biföl lo berörde project, förklarandes dervid ej
något vara at påminna. Och hemstälte en och annan af R. o. A.,
om icke sedan detsamma godt igenom Stånden, en ansenlig Deputation
ifrån alla 4 Stånden dermed kunde upgå, och detsamma
til K. Maj:t i underdånighet afgifva.
Men som af Hr General-Majoren och Capitain-Lieutenanten
vid K. Lif-Drabanterne Gref Dohn a vid handen gafs K. Maj:t
hälst se, det Riksens Ständer nu, då tiden är så angelägen,
ej måge hindras uti sine vigtige rådplägningar genom Deputationers
afsändande;
Altsa anmodades Hr Landtmarskalken at, efter förut gångit
öfverenskommande med de andre Ståndens Talemän, i morgon
tillika med dem detta Riksens Ständers underdåniga svar til
K. Maj:t i sittjande Råd i underdånighet at afgifva.
504 (Juli 29.) Om kriget. Sinclair. Bränvins-accis.
Frih. C. 0. Hamilton förestälte, at som Riksens Ständer
fattat et så vigtigt beslut, at förklara et krig, til hvilkets utförande
å ena sidan en tilräckelig myndighet är nödig, men å
andra sidan man ej mindre bör vara omtänkt om frihetens
fullkomliga bibehållande, och uti en så granlaga sakernes belägenhet
omständigheter sig torde yppa, hvarom uti Regeringsformen
ej så noga och tydeligen voro stadgat, som saken det
fordrade, ty höllö han före et mål af en så hög vigt ganska
väl förtiena Riksens Ständers noga öfvervägande, hemställandes
om icke Secrete Utskottet kunde updragas något härom at
projectera.
Hr Landtm, förmälte, at Secrete Utskottets ledamöter
kunna tänka härpå.
Hr Capitaine Sinclaire framträdde och aflade sin ödmiuka
tacksägelse för den ynnest R. o. A. vid deras senaste sammankomst
behagat honom visa, igenom en så gunstig Resolution
på des giorde ansökning.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli med några
vid Stora Secreta Deputationens Betänkande och förslag til den
nya bränvins-accisen giorde påminnelser af följande innehåld:
l:o at de uti Betänkandets 1 § Bryggare-Embetet enskylt tiI—
lagde böterne af confiscationerne, som kunna förefalla vid verkställigheten
här i Stockholms stad, böra i följe af Resolutionens
på Städernes Almänna Besvär vid 1739 års Riksdag § 40 så
fördelas, at Bryggare-Embetet niuter 2/'j:delar theraf och stadens
fattige '/gidel, och i the öfrige städerne, at ingen del af böterne
må tilfalla domaren, utan at, i förmågo af nu nämde Resolution,
tredjedelen af böterne ina blifva städerne tildelt; 2:o at Stockholms
stad må af bränvins-accisen niuta en fjerdepart, sedan
1686 års förhögning blifvit afdragen, och at de öfrige städerne
efter Privilegier och K. Resolutioner förbehålles deras andelar
uti salu-accisen oafkortade och oförrykte, såsom inbegrepne uti
consumtions-accisen; 3:o at contractet öfver denna accis utgiörande
må slutas i Stockholms stads Magistrats när- och öfvervaro,
och 4:o at i anseende til åtskillige af Bryggare-Embetet
andragne skäl bemälte Embete må fä accisa och bränna, under
bevakning af cronans betjening, så mycket som hvar och en ser sig
afsättning för, utan afseende på mer eller mindre tunnetal årligen,
samt derhos niuta fri minutering, och det emot en af BryggareEmbetet
anbuden accis af 9 dal. smt för hvarje tunna säd, som
förbrännes, dock at Embetet ej må äga tilstånd at bränna mera
Frih. Cronstedts o. gen.m. Wrangels fälttraktamente. 505
än med 100:de pannor, samt at ingen Bryggare får angifva
til förbränning hvarje gång under 5 tunnor, men väl deröfver.
Sedan öfver hvarje punct blifvit discourerat, stadnade R. o. A.
i följande slut, hvilket straxt blef upsatt, för R. o. A. upläst
och gillat:
Resol.: R. o. A. biföllo then första påminnelsen angående
böternas fördelning, jemväl och den tredje at i Stockholm vid
contractets slutande Magistraten må vara närvarande; men den
andra och herde påminnelsen kunde R. o. A. ej bifalla, emedan
derigenom en alt för stor minskning och osäkerhet uti denna
bränvins-accis, som alle Stånden för rikets almänna behof ej
utan känning sig åtagit, skulle förorsakas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
Presidenten Baron Carl Cronstedts giorde ansökning om fälttractamentes
beräknande och tilordnande ät honom af det, som
ännu återstår a 700 dal. smt månadteligen, för den tiden han
varit commenderande General en Chef i Finland, samt om
equipage-penningar, som åtskillige af samma caractere blifvit
beviljade, när de i fält varit commenderade; hvilket tractamente,
a 700 dal. smt månadteligen, Secrete Utskottet funnit billigt,
i anseende til Presidenten Cronstedts besynnerliga förtienster
af riket, honom böra beräknas ifrån den dagen han fick K.
Maj:ts nådiga ordres om inqvarteringens besörjande för de
commenderade regimenterne i Finland, til den månadens slut,
i hvilken han commando aflefvererade; och at honom dessutan
i proportion af des caractere bör bestås i equipage-penningar
4,000 dal. smt; finnandes Secrete Utskottet vid GeneralMajoren
Wrangels i lika måtto giorde ansökning om fälttractamentes
åtniutande efter gamla staten, äfven skäligt, det
må General-Majoren Carl Hindr. Wrangel, som år 1739 blef
utom ordningen commenderad til Finland och derstädes förrättat
Öfver-Commendants-embetet i Fridrichshamn, Vilmanstrand
och Nyslott, beviljas fälttractamente efter gamla staten
a 210 dal. smt om månaden, ifrån den dag han til OfverCommendant.
blef förordnad.
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Uplästes Extract af Protocollet, hållit i Råd-Camaren
den 23 Julii, tillika med Presidentens Baron Carl Cronstedts
til Riksens Ständer ingifne Memorial, hvaruti han anhåller
thet ville Riksens Ständer bevilja honom at, emot fullkomligit
506 (Juli 29.) Heminansbyte. Belöning och rekommendation
vederlag af någre dess i Yessmanland belägne frälsehemman,
få af K. Maj:t och cronan utbyta tvänne likaledes i Yessmanland
belägne cronohemman, som äro cronobetjenterne på
lön indelte, om hvilket bytes afslutande och fastställande, sedan
alt thervid lagligen föregådt och K. Maj:t med Camar-Collegio
ej funnit något härvid at påminna, Presidenten anhåller thet
täktes Riksens Ständer genom underdånig skrifvelse K. Majit
anmoda.
R. o. A. gofvo sitt bifall til den af Presidenten Baron
Cronstedt uti Memorialet giorde ansökningen.
Uplästes Manujactur-Deputationens Betänkande angående
Under-Ståthållaren von Drakes belöning för thess om svenska
manufacturernes uphielpande betygade nit och åhåga; hvilken
belöning, sorn Riksens Ständer sielfve funnit Hr Under-Ståthållaren
hafva giordt sig värdig och välförtjent af, Deputation
för des del tykt bäst kunna Under-Ståthållaren von Drake
vederfaras, om han til det i Commerce-Collegio nu ledig varande
Presidentskapet blefve befordrad, til hvilket vigtige embetes
förvaltande han jemte andre nödige egenskaper äfven vore försedd
med tilräckelig kundskap och insikt i manufactur-väsendet,
samt för detsamma ägde kärlek och böjelse.
Hr von Hökerstedt förklarade Hr Under-Ståthållaren
von Drakes skickelighet och nit så i andre stycken, som i synnerhet
för de svenske manufacturers upkomst, vara så almänt
bekante, at Hr von Drake ostridigt förtienar med besynnerlig
belöning ihogkommas; dock sade han sig af R. o. A:ns ädelmodighet
förmoda, at samma belöning ej må sträckas til andras
prejudice, samt at således ej något må läggas i vägen, at enligit
Regeringsformen K. Maj:t må nämna en af de 3, som af Rådet
på förslaget blifva upförde.
Hr N. Lilljehök sade sig vid det, som Hr von Hökerstedt
andragit, ej något hafva at påminna, men som Ständerne
redan faststält, at Hr von Drakes skickelighet och vijste prof
af nit för väre manufactur-inrättningar böra belönas, och anbefalt
Manufactur- och Handels-Deputation med des tankar
om sättet at inkomma, kunde han ej finna någon svårighet
dervid, om Riksens Ständer med en underdånig föreskrift
inkommo för en man, som både förstår och älskar våre manufactur-författningar,
och at således Deputationen gådt en
tillåtelig väg, hvartil R. o. A. med god grund kunde gifva
sitt bifall.
för underståthållare!! von Drake.
507
Hr C. A. Ruthenschöld sade, at han conformerade sig
med Hr Liljehök.
Gref A. R. Sparre yttrade sig, at han ej funno det Deputationen
lagt något hinder i vägen, at icke det ledige Presidentskapet
i Commerce-Collegio enligit Regeringsformen kunde
bortgifvas, och hvad sielfva belöningen angingo, så viste man
väl at Hr von Drake ej skulle eller kunde åstunda en sådan,
som bestodo i penningar, och vordo altså R. o. A. sielf anseendes
en underdånig föreskrift för honom til K. Maj:t både
som tienligare och hederligare, hafvandes jemväl Bondeståndet
redan fallit på de tankar om et underdånigt anmälande vid
det nu ledige Presidentskapet.
Hr Lage rcrantz förestälte, at likväl en underdånig föreskrift,
när den kommer ifrån Riksens Ständer, äger en ganska
stor vigt, sora det ej eller annars kan vara, och at således
andre välförtiente män i riket, hvilke til et så ansenligit
embetes erhållande ägde både erfordrad skickelighet och fortienst,
på sådant sätt kunde bedröfvas; hvarjemte ännu i noga
öfvervägande borde tagas, det til et så vigtigt embete ej allenast
en god och fullkomlig insikt i manufactur-saker, utan jemväl
ock besynnerligen uti handelen och dess generale lopp öfver
hela verlden voro högst nödig.
Gref Henning Gyllenborg uptog de anförde discourser
och sade sig tycka begge meningarne kunna concilieras, enär
et ordenteligit förslag i Rådet uprättas på 3 candidater, af
hvilke efter egit nådigt behag och godtfinnande K. Maj:t utnämner
en, och på det likväl Hr von Drake må niuta någon
värkan af Riksens Ständers emot honom förklarade ynnest,
Rådet må tilstånd lemnäs honom jemväl på förslaget at upföra,
hvarvid eljest Riksens Herrar Råd skulle finna svårighet,
i anseende dertil, at efter den härtils iakttagne ordning vid
tiensters sökande, en viss rang erfordras at på förslag til sådane
embeten kunna blifva upförd.
Hr Carl Ehrenkrok sade sig så mycket mera kunna
bifalla detta, som Hr von Drake af Riksens Ständer uppå
Rådsförslagen blifvit upförd.
Som ej någre vidare påminnelser giordes, frågade Hr
Landtm, om Gref H. Gyllenborgs hemställande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
508 (Juli 29.) Majoren, gr. Mörners besvär. Ständernas Kontor.
Upsattes följande Resolution, hvilken, sedan den förR. o. A.
blifvit upläst och gillad, skrefs på Manufactur- och HandelsDeputationens
Betänkande:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at när förslaget til
det i Commerce-Collegio ledige Prsesidentskapet enligit Regeringsformens
40 § i Rådet uprättas, Herrar Riksens Råd i
anseende til Under-Ståthållaren von Drakes hos Riksens Ständer
vijste prof af ömhet för manufacturerne och dervid använde
flit och möda samt ägande kundskap, honom på förslaget kunna
upföra.
Uplästes Secreta Deputationens Betänkande angående Majorens
Gref Gustav Mörners anförde besvär öfver prejudice
vid Majors-indelningens vid Östgiötha. cavallerie förgifvande til
Majoren Baron Axel Wachtmeister år 1739; hvaröfver Deputationen
efter Fältmarskalken Hamiltons och Herrar Riksens
Råds inhämtade förklaringar stadnat i det slut, at som Majoren
Grefve Mörner vid regimentet varit äldre Ryttmästare än Baron
Wachtmeister och verkeligen haft tour framför honom intil dess
Baron Wachtmeister igenom dess tidigare hemkomst ifrån Ryska
fångenskapen om sidor kommit at med äldre Majors-fulimakt
blifva benådad, och Majoren Gref Mörner dessutan fattas ingen
skickelighet, så finner Secreta Deputation billigt at vid förefallande
ledighet af Öfverste-Lieutenants-beställningen Majoren
Gref Mörner må framför Major Wachtmeister niuta sin tour
och imedlertid innom regimentet vara fri för tienstgiörande vid
des nu innehafvande compagnie.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
Lands-Camererarnes giorde ansökning om någon belöning för
deras besvär med Riksens Ständers Contoirs medel och räkenskaper,
hvarföre de nu i hela 20 års tid ingen den ringaste
erkänsla niutit; hvilken belöning Secrete Utskottet tykt kunna
af Fullmäktige i Riksens Ständers Contoir, alt efter LandsCamererarnes
mer eller mindre arbete och flit med Contoirets
räkenskaper, dem utan någon viss och almän regul under titul
af discretion tildelas, til och med 100 dal. smt, dock ej deröfver,
men väl derunder, hvarigenom ingen tilökning i staten
sker, och Lands-Camererarne likväl härigenom kunna upmuntras
at så mycket mera om Contoirets räkenskapers tidiga ingifvande
sig beflita.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets yttrade tankar.
Officers-enkor. Bön under kriget. Religions-mål. 509
Uplästes et af Hr Carl Urhan Hierne ingifvit Memorial
angående fond til underhåld för officerares enkor.
Efter något discourerande, antyddes Hr Hierne, at han med
sine ytterligare tankar och förslag til sielfva fonden hos Riksens
Ständer kan inkomma.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli, med hemställande
om icke vid närvarande tids omständigheter och i anseende
til det påbegynte kriget, Prästerskapet kunde af K. Maj:t
efter en af Riksens Ständer underdånig giord föreställning anbefallas
at vid den tilstundande 4:de bönedagens texters afhandlande
upmuntra åhörarna til bön och åkallan om välsignelse
för K. Maj:ts rättmätiga vapen.
R. o. A. förklarade detta af det vördiga Prästeståndet
vara mycket christeligen och väl påmint, och at man visserligen
med trogna böner bör anropa den stora Guden om hielp,
bistånd och välsignelse vid et så vigtigt verks företagande.
R. o. A:ns bifall skrefs på Protocolls-Extractet, hvilket
straxt til de andre Stånden afsändes.
Uplästes Justities-Deputationens Betänkande angående
justitise-ärenderne vid K. Maj:ts Justitise-Revision och i synnerhet
det, som religions-målen angår, hvaruti, sedan Deputationen
anfört hvad som hos K. Maj:t sedan sidsta Riksdag
blifvit förehaft, l:o angående Yedefogden vid Andrarums alunbruk,
Olle Norman; 2:o angående Conducteuren Carl Michael
von Strokirch och en student vid namn Sven Rosén, samt
någre flere här i Stockholm vistande; 3:o angående ÖfversteLieutenanten
Grefve Bengt Frölich, hvilka alla för irriga meningar
och villfarelser i religionen varit anklagade och til en
del blifvit efter redan föregångne ransakningar så ansedde,
som lag och målens beskaffenhet erfordrat, så hemställer Deputationen,
om icke Riksens Ständer skulle finna nödigt at hos
K. Maj:t i underdånighet anhålla, det måtte i anseende til
Conducteuren Strokirks skadeliga förehafvande under des resor
til ätskillige orter i riket honom betagas at vara på fri fot
och han hållas under behörig opsyn, til dess den nedre i orten
öfver honom anbefalte undersökningen äfven är förrättad och
öfver de emot honom andragne mål sluteligen kan blifva dömdt;
hvarjemte Deputationen funnit nödigt, det må K. Svea Håfrätt
anbefallas at noga giöra sig underrättad om tvänne för villfarelser
der anklagade, men ännu icke lagligen förhörde personers,
nemligen Christian Eberhardts och pigan Christina
510 (Juli 29.) Grefve Frölichs m. fl:s religions-m&l.
Knutsdotters vistande, lefverne och tilstånd, och så snart theroin
säker kundskap erhålles, med them så förfara som omständigheterne
fordra. I lika måtto hemställer Deputationen om icke
i anseende thertil at något långt på tiden kommit at utgå med
det religionsmåls afgiörande, som med Öfverste-Lieutenanten
Gref Bengt Frölich förevarit, af den orsak at om utspridandet
af hans villfarelser ännu ej blifvit fullkomligen undersökt,
Riksens Ständer skulle finna rådeligit at hos K. Maj:t anhålla,
det måtte denna sak än ytterligare företagas och dervid tilses
om icke den utan vidare undersökning må kunna afgiöras;
hälst Deputationen tykt, at denna omständighet, bestående uti
utspridande, ej behöfts at qualificera Grefvens förbrytelse, emedan
han det oaktat verkeligen skal fallit af ifrån vår rätta evangeliska
lära, och således gjordt sig skyldig til det straff, som i
Missgiernings-Balkens 3 och 4 §§ stadgat är.
För öfrigt har Deputationen tykt angelägit vara at hos
K. Maj:t i underdånighet begära, det den samling af Religionsstadgarne,
som Riksens Ständer vid förre Riksdagar åstundat,
må efter K. Majrts nådige tilsägelse snart och ofördröjeligen
komma til verkställighet och fullbordan; äfvensom ock Deputationen
funnit samtelige Öfverrätterne och Consistorierne, et enda
undantagit, böra anbefallas at til följe af K. Förordningen den
20 Martii 1735 § 6 årligen til K. Maj:t insända förteckningar
på de religions-saker, som hos dem äro anhängige, eller deräst
inga existerat, lika fullt om dem afgifva berättelse.
Sedermera uplästes ock Hr Abrahamssons, Frih. Sten
Coijetts och Hr Mich. von Strokirks Memorialer vid detta
Justitias-Deputationens Betänkande om religions-målen, jemte
det Extractum Protocolli, som Prästeståndet öfver detta ärendet
låtit insinuera.
Häröfver discourerades ganska vidlyftigt och förestältes å
ena sidan med hvad ömhet irrande och uti anfäktning stadde
samveten böra anses och vårdas; huru stor plikt siälesörjare
åligger at vid sådane omständigheter visa yttersta tålamod
och den aldra nogaste omsorg; huru svårt det skulle vara om
af sådane anfäktade personers upriktiga och efter deras samvete,
enär de af vederbörande blifvit förekallade, giorde bekännelser
dem något vidrigt skulle tilfogas, enär de eljest ej
kunna beträdas sine meningar hafva utspridt, med mera.
Hvaremot å andra sidan anfördes, at med en christelig
Ofverhets plikt och våre besvurne fundamental-lagar enligit är,
Grefve Frölichs m. fl:s religions-mål. 511
at, tilse, det igenom irrige lärosatsers utspridande den rena läran
ej må löpa fara, och den borgerliga sammanlefnaden sättas i
oreda och oro, hvilket til at förekomma, icke allenast sunda
förnuftet, utan ock både gudomlig och verldslig lag tillåta at
bruka tienlige verldslige medel; til dess omsidor R. o. A. i
anseende til det upläste Betänkandet om följande slutsatzer
sig förenade: at hvad de mål beträffar, som lagligen äro undersökte,
ransakade och dömde, det dervid förblifver; men de, som
ej ännu äro fullkomligen ransakade och undersökte, böra med
möjeligaste skyndesamhet laglikmätigt afhielpas; alle religionsmål
uti Justitife-Re vision en framför alt annat uptagas och afgiöras;
ingen i religions-mål misstänkt eller anklagad person
innan förutgången ransakning och dom med arrest beläggas;
ej eller någon på något sätt förolämpas eller för rätta dragas,
som icke af egit bevåg och oaktat förutgången varning villomeningar
yttrat och utspridt.
Under den förutgående discoursen yttrade sig Gref A. R.
Sparre, at denna öfverläggningen voro visserligen af en mycket
öm och granlaga beskaffenhet, och fordrade en noga aktsamhet;
och ehuruväl han enligit Riksdagsordningen kunde påstå, at
Hr von Strokirk, hvilken är närvarande oaktat en del af Betänkandet
honom angår, borde taga afträde, så ville han dock,
at visa med hvad ömhet man vid sådane tilfällen sine medbroder
handterar, des afträde ej begära. Han ansågo för ganska
farligit at låta häkta någon för serskildte meningar i religionen
innan fullkomligen öfver målet blifvit ransakat, men hvad Gref
Frölich angingo, funno han des upförande så faseligit, at han
ej bör vara på fri fot, utan så innehållas, at han sine farlige
villomeningar ej kan utsprida; varandes af Gref Frölich sådane
ordasätt brukade, at man dervid kunde rysa; hvarföre
Gref Sparre tilläde, at han än ytterligare måste påstå, at Gref
Frölich må inmanas i häktelse, men at tillika des sak skyndesamast
må blifva afgiord.
Frih. During conformerade sig härmed.
Hr G. A. Ruthenschöld förklarade sig ej kunna bifalla
arresten innan ransakning gådt förut; men at denna senare
måtte ske med al skyndesamhet, det voro jemväl hans tanka.
Gref H. Gyllenborg yttrade sig at angående arresten
väl af domaren, men ej (om sakerne skola gå i sin ordning)
på et Riddarhus något beslut kan tagas.
512 (Juli 29.) Religions-mål. Lotsverket.
Frih. Coijett: Jag måste fastän ganska nödigt säga, at
Gref Fröliclis sinnen äro i et svagt tilstånd.
Hr Cari Mich. von Strokirk yttrade sig, at som det
är befunnit skäligt, at ingen ohörd bör arresteras, och at den,
som ej något utspridt, icke bör undergå ransakning och dom,
så ville han för sin del hafva hemstält, om ock de, som ej
något utspridt, skola utan at veta deras anklagare vara pligtige
at inför et Consistorium svara på blotta misstankar, hvilket
han sade med sig och andre vara skedt; samt at de blifvit
fordrade för Consistorium blott för en mantahls-listas skuld,
der de likväl af Prästerne hade först bordt höras; han hade i
Consistorio åberopat sig 1735 års Förordning, och af de svar
han gifvit i Consistorio hade man velat taga skäl emot honom,
sedan det ej gittat bevisas, at han med utspridelser sig förbrutit,
som Håfrättens ransakning skal visa, at han aldrig
varit någon utspridare; voro altså des frågan, huruvida man
uti et förhör, dit man på misstankar kallas, är pliktig at svara,
eller huruvida af sådane aftvungne svar någre skäl skola kunna
tagas emot en, som i öfrigit ej något utspridt.
Det svarades, at man här hos Ständerne ej kan gå i några
particularia, och at den, som förmenar sig ej hafva niutit en
laga process til goda, kan på behörig ort andraga besvär samt
sedan i sin rätta ordning komma både til Konung och Ständer.
Hr Landtm, frågade om icke i följe af de af R. o. A.
faststälte puncter en Resolution kommer at projecteras, hvilken
vid R. o. A:ns nästa sammankomst til justerande företages.
Detta bifölls af R. o. A.
R. o. A. skildes åt.
Den 30 Julii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtmarskalken var i Secrete Utskottet och Frih.
Henrich Wrede förde directionen.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-QVconomie-Peputationens
Betänkande angående lotsväsendet i riket, hvaruti Deputationen,
i anledning så väl af et til Riksens Ständer remitterat
Extract utur Råds-Protocollet, som Ammiralitets-Collegii
insände Riksdagsberättelse, tillika med de nya författade Lotstaxor,
berättar sig hafva tagit denna sak i öfvervägande, och
livad de under numeris 3, 4, 5 och 6 upgifne taxor i synnerhet
Lotsverket. Inspectores och Kanslers-sekr. i Upsala. 513
angår, intet haft dervid at påminna, utan hemställer om icke
desamma kunde af Riksens Ständer nu approberas och fastställas,
men derjemte, och som hela detta verkets inrättande
i gemen ännu skal bero uppå någre serskilte författningar, så
väl angående de emellan Norrländske, Vester- och Österbottniske
samt Finske städerne gående fartygens lotsafgift, som
Lots-statens aflönande och Ammiralitets-inquarterings-cassans
andelar af lots-medlen efter förhögningen, med mera, hvilka
omständigheter icke kunnat vid innevarande Riksdag bringas
til riktigt slut, så har Deputationen hållit före bäst och rådeligast
vara at lemna det ena med det andra til K. Maj:ts
nådige afgiörande til nästa Riksdag, då Riksens Ständer kunna
hafva närmare anledning at sig öfver altsammans utlåta.
Resol.: Upgifves til K. Maj:ts nådige afgiörande med Råds
råde, utan at Deputationens tankar ligga i vägen.
Uplästes Protocolls-Deputationens Betänkande angående
Inspectorers väljande för de studerande nationer vid Academien
i Upsala, hvaruti Deputationen i anledning af en i Consistorio
Academico den 12 Maii 1731 fattad Resolution, som på vist
sätt inskränkt friheten för nationerne at til Inspector utvälja
af Professorerne hvem de hälst behaga, hemstält om icke til
förekommande af al oreda vid sådane tilfällen den studerande
ungdomen kunde lemnäs frihet at af Professoribus välja sig
inspectores, til hvilka de sielfve hafva mästa förtroende, och
at Consistorium tå endast thervid lägger handen, när nationerne
sig emellan blifva therom stridige, vid hvilket tilfälle Consistorium
Academicum altid bör bifalla the fleste nationens
ledamöter och then, som the nämna, blifva Inspector; hvaremot
dock Professorerne förbehålles at undandraga sig inspectionen
öfver flere landskaper, när theras sysslor ej kunna tillåta at
så mångfaldigt besvär sig åtaga.
Och som Deputationen härjemte vid Academiske Protocollernes
genomläsande funnit hvad stor omsorg Cancelleren
måste hafva för Academiens angelägenheter i ganska många
mål, hvilken utan en ständig brefväxling icke aflöpa kan, så
har Deputationen hemstält om icke til Cancellerens nödiga
betjening vid Upsala Academie medelst correspondencens förande
och the til Academien hörande handlingars förvarande och i
ordning hållande må bestås en Secreterare med 400 dal. smts
årlig lön af Academiens besparingsmedels inflytande interessen,
och at på lika sätt the öfrige Herrar Academiae-Cancellererne
Adelns Protokoll, 1740—1741. 33
514 (Juli 30.) Lönings-liqv. Strokirchs religionsmål.
en Secreterare med lika lön må bestås, så vida thertil tilgång
är utan statens gravation.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Hr Pehr Stierncronas af Riksens Ständer til Secrete Utskottet
remitterade ansökning, at öfver des aflidne svärfaders Commendanten
Hindrich Dankwardts innestående löner döttrarne måge
utbekomma liquidationer, hvarutinnan i anseende til anförde
omständigheter och skäl Secrete Utskottet hemställer, om icke
hos K. Maj:t i underdånighet kunde anhållas, at sterbhuset en
sådan nåd må vederfaras och af Camar-Collegio öfver aflidne
Commendanten Dankwardts innestående lön ifrån 1700 til
1719 behörig liquidation med giörligaste skyndesamhet uprättas.
Detta Protocolls-Extract bifölls af R. o. A.
Uplästes Hr Carl Michael von Strokirks Memorial vid
thet som i Justitiae-Deputationens Betänkande om religionsmålen
anföres {Bil. N. 7.), hvaruti han, såsom i samma Betänkande
för villfarelser i religionen isynnerhet omrörd, gior berättelse om
thet, som med honom så i Consistorio Holmensi som vid verldslige
domstolar förelupit, hvarvid han förmenar olaglige steg
vara begångne; anhållandes derjemte, at som vid the öfver
honom håldne ransakningar och undersökningar hans oskuld
uti the honom giorde beskyllningar nogsamt skal vara ådagalagd,
thet ville R. o. A. rättvisligen bifalla thet, som the fleste
af K. Svea Håfrätts ledamöter om honom sig utlåtit, at han
borde lemnäs på fri fot, och ej styrka til det, som JustitimDeputationen
om haus arresterande föreslagit, samt at den
författning i gemen må giöras, det förloppet af de förhör och
mogna undervisningar, som Prästerskapet i följe af 1735 års
K. Förordnings 4 § åligger at anställa med de för vilfarelser
misstänkte personer, ej må sedermera vid sakens fullföljande
på ensidiga berättelser ankomma.
Häröfver blef ej discourerat, emedan hela saken sades i
går vara afgiord; doch lemnades Hr von Strokirk frihet at med
Memorialet gå til de andre Stånden, hvilken Resolution skrefs
på Memorialet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 i denne månad angående Commissarien Urlanders giorde
ansökning at blifva befriad och entledigad ifrån den inteckning,
hvarmed des i Norrköping hafvande yllemanufacturie blifvit
för undfångne förskotter af publico behäftat; hvaröfver Secrete
Eftergift af inteckn. i manuf.-verk. Bergnings-societeten. 515
Utskottet i betraktande af åtskillige skäl och omständigheter
sig yttrat, at som publicum utom den skedde inteckningen ändå
äger fullkomlig säkerhet uti Commissarien Urlanders pantförskrefne
verk och egendom, så har Secrete Utskottet funnit
billigt vara, det må den för publici räkning tagne inteckning
uti Commissarien Urlanders egendom uphäfvas och til intet
giöras; hvarjemte, och som med Rådman Kocks ägande manufacturverk
är samma omständigheter, så håller Secrete Utskottet
före, det bör han äfven slippa den å des bruk och derunder
lydande lägenheter skedde inteckningen för de af publico undfångne
förskotter, hälst ingen af de öfrige manufacturisterne i
riket nu mera är med en sådan inteckning besvärad.
Det begärtes at proposition måtte giöras.
Frih. H. Wrede frågade om det upläste Secrete Utskottets
Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Bergengren förklarade, at han fuller couformerade
sig, men med det förbehåld, at detta ej må lända til prejudicat
för andre.
Uplästes Protocolls-Deputationens Betänkande och anmärkning
öfver en uti K. Götha Håfrätt afdömd sak emellan
befraktarne af Engelska skeppet Thomas Haylay och Svenska
Dykerie-societeten, hvaruti Deputationen i anseende til the
skiljaktige uttydningar och tillämpningar, som förberörde Håfrätts
ledamöter giordt af the Dykerie- och Bärgnings-societeten
förundte Privilegier, understält om icke Riksens Ständer skulle
täckas härom, såsom et mål, hvilket rörer både K. Maj:ts och
cronans rätt, i anseende til then förbindelse, hvaruti Societeten
står til cronans fartygs bergande utan vedergällning, så väl som
tryggheten och säkerheten af et välfångit Privilegium, hos K.
Majit, hvaräst denna sak nu är anhängig, i underdånighet begära,
thet ville K. Majit- i nåder låta detta, så väl som flere
dylike Bergnings-societetens belöning l-örande mål, som antingen
nu äro eller framdeles kunna hos K. Majit blifva anhängige,
såsom andre siörätts-mål, utom vanliga ordningen blifva til
skärskådande företagne, och ifall Dykeri-societeten blifvit oskäligen
för rätta dragen, then en tilräckelig ersättning tillägga.
Häröfver stadnade R. o. A. i följande slut:
Resol.i R. o. A. gå ej in merita; utan biföllo allenast at
underdånigt promotorial til K. Majit upgår om skyndesamt
slut i denna saken.
516 (Juli 30.) Ryttm. Schaeijs tjenstebyte. Häradsh. v. Döbeln.
Uplästes Ryttmästaren P. II7. Schaeys Memorial, theruti
han beskrifver et svårt och odrägeligit lidande, som sedan år
1722 på åtskilligt sätt honom skal öfvergådt, då han haft den
olyckan, at den Ryttmästare-indelning vid Bohusläns Dragoneregimente,
sorn han i tio års tid innehaft, blifvit honom ifråntagen;
anhållandes Ryttmästaren Schaey bevekeligen at til sitt
någorlunda soulagement under sin öfriga lifstid antingen få
byta beställning med K. Lif-Drabanten Borgenstierna, eller
at honom må förunnas uti sin öfriga lifstid de 250 dal. smt,
som Capitaine Pinello för detta åtnjutit.
Det frågades om detta Memorial gådt igenom Urskilningen.
Frih. Henric Wrede berättade något der hafva varit
anhängigt, men at detta voro en serskilt ansökning.
Hr F. F. Flach yttrade sig, at Ryttmästaren Schaey ingifvit
besvär, som varit före i Secreta Deputationen, men som
samma besvär härrördt ifrån äldre tider, så at åtskillige Riksdagar
sedan gådt förbi, och hvad Pinellos pension angick,
samma ärende nu låg under K. Maj:ts utslag, så hade Secreta
Deputationen hvarken vid det ena eller det andra kunnat lägga
handen; voro altså ej något i vägen at icke om det sökte bytet
af R. o. A. kunde resolveras.
Åtskillige af R. o. A. begärte at proposition må göras,
och förestältes, at det tyktes vara mycket billigt, det en officerare,
som så länge tient och måste se sig så ofta förbigången,
uti des höga ålder med bifall på en så skälig ansökning må
blifva hugnad.
Frih. Henr. Wrede giorde frågan om bytet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst skrefs på Memorialet:
Resol.: I anseende til Ryttmästaren Schaeys långlige och
trogne tienster samt tiltagande ålder, och at han så ofta blifvit
förbigången, samtykte R. o. A. til det begärte bytet.
Uplästes Secreta Deputationens Extractum Protocolli,
angående thet af Vice-Häradshöfdingen F. E. von Döbeln ingifne
Memorial om befordran, hvaruti Deputation berättar sig
ingen anledning äga af the under händer hafvande RådsProtocollerne
at se och förnimma, huruvida Vice-Häradshöfdingen
von Döbeln vid et eller annat tilfälle må vara skedt
för när, utan at sådant af K. Götha Håfrätts Protocoller när
-
Schäferi vid Eskilstuna. Bergs-fiskal i Sala. Krigs-prester. 517
mare kunde intagas, vid hvilken Håfrätt han sig til befordran
isynnerhet skal anmält.
Resol.: Bifölls; hafvandes Protocolls-Deputationen härom
så skyndesamt at efterse, at des Betänkande härom innan
Riksdagens slut kan inkomma.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli, angående Assessorens Eric G. Cederhielms
och Camarherrens samt Assessorens Ehrencreutz sökte arrende
af Eskilstuna Kungsladugård, til inrättande och underhållande
af et schäfferie derstädes, hvilken ansökning, såsom grundad i
13 § af de Almänna Manufactur-Privilegierne och för det almänna
nyttigt, Deputationen för sin del funnit billig och at
then förtjenar Riksens Ständers bifall.
R. o. A. biföl lo det upläste Extractum Protocolli.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande, angående en
Bergs-Fiscals förordnande vid Sahla silfververk, hvaruti, sedan
Deputationen visat nyttan och nödvändigheten af en sådan betjening,
Deputationen föreslår til dess aflönande 400 dal. smt
åhrligen af någre odisponerade cronohemmans räntor i Väsby
län, och at denna Bergs-Fiscal må så väl som Bergs-Fiscalen
vid Stora Kopparberget efter Bergs-Collegio förslag med K.
fullmakt förordnas och niuta heder med Auditeurer vid regimenterne.
Det påmintes, at lönen ej må blifva högre än 400 dal. smt,
förvandlingen inberäknad, och bifölls Betänkandet med berörde
tilläggning.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst skrefs på Betänkandet:
Resol.: Bifölls; allenast at lönen ej blifver mer än fyra
hundrade dal. smt i penningar, när förvandlingen är inberäknad.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande, angående
regiments-prästers befordrande til ledige pastorater, i anledning
af General-Lieutenantens von Buddenbrocks til K. Maj:t therom
insände underdåniga skrifvelse och K. Maj:ts igenom utdrag af
Råds-Protocollet then 10 Febr. sidstl. til Riksens Ständer theröfver
giorde yttrande; föreslåendes Deputation then limitation
och förklaring uti K. Förordningen om präste-vahl af den 5
Junii 1739, som i anseende til krigs-prästers befordran, när
de äro skickelige och förtjente, men derjemte ifrån de ledige
pastorater vidt afskilde, synes kunna och böra iakttagas, nemligen:
-
ol8 (Juli 30.) Krigs- och legations-prester. Religionsmål.
l:o at Biskopen och Consistorium, sä snart de finna någon
krigs-präst vara til befordran förtjent och skickelig, låta thensainma
undergå pastoral-examen och om lägenhet gifves giöra
prof-predikan, då med des föreslående och befordrande sedan
förfares efter Förordningen;
2:o at ifall krigs-prästen voro med regimentet commenderad
innom eller utomlands, utan at hafva undergådt examen,
bör sådan examen då förrättas af Fält-Consistorio, eller då
krigsmakten är innomlands, af det närmast belägne Consistorio,
och theröfver riktigt Protocoll med Consistorii vitnesbörd insändas;
3:o
at vid profpredikningarnes anställande til en ledigvarande
lägenhet, missivet för den frånvarande krigs-prästen
14 dagar för våhlet på predikostolen upläses, och då orsakerne
til hans uteblifvande, men dock befundne lärdom och skickelighet
tilkänna gifves;
4:o at vid sielfva våhlet samma missive å nyo upläses,
med tilsägelse om frihet at äfven på honom få votera;
5:o at på lika sätt bör förhållas med the prästers föreslående,
som förestå Svenska församlingarne uti America eller
med utrikes sändebud äro i Constantinopel, London eller på
andre främmande orter vistande.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Justerades den i följe af R. o. A:ns vid sidsta sammankomsten
faststälte puncter projecterade Resolutionen uppå
Justitise-Deputationens Betänkande öfver religions-målen, hvilken
Resolution efter någre giorde påminnelser af R. o. A. gillades,
sä lydande, och skrefs sedan på Betänkandet:
Resol.: Bifölls i öfrigit; och hvad de irrande personer
angår, stadnade R. o. A. i det slut, at som någre mål lagligen
äro undersökte, ransakade och vid behörige domstolar samt i
K. Maj:ts Justitise-Revision afdömde, det ock dervid bör förblifva;
och som i någre mål ej fullkomlig ransakning och undersökning
skedt, at hos K. Majit i underdånighet anhålles anbefalla
vederbörande domstolar at med al den skyndesamhet,
som möjelig är, icke allenast de i Betänkandet anförde, utan
ock flere sädane mål, som sig sedan kunna hafva yppat, uptaga,
skärskåda och afdöma, samt at alle religions-mål uti K.
Majits Justitiae-Revision framför alt annat uptagas och afgiöras;
jemväl ock at ingen för villfarande meningar i religionen misstänkt
eller anklagad person, innan ransakning och dom förut
-
Majoren Ulfvenklous salt-import. Kol till Schebo bruk. 519
gådt, med arrest må beläggas, ej eller någon, som icke af egit
bevåg och oaktat förutgången varning villomeningar yttrat och
utspridt, på något sätt må förolämpas eller för rätta dragas.
Uplästes Manufaotur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående Majorens II. Wulfclous ansökning, at de
med fiske-salt, för des saltsiuderie utrikes ifrån inkommande
fartyg måge directe få lägga an vid Skäggenäs, uti hvilket
mål Deputationen funnit följande utväg kunna tiena så väl til
lindring för Majoren Wulfclous saltsiuderiverk, som säkerhet
för K. Majit och cronan, nemligen at Majoren Wulfclou bör
uti så god tid förut notificera Tull-Arrende-Societetens Fullmäktige
om hvart fartyg han til Calmar införväntar med fiskesalt,
at bemälte Fullmäktige kunna hafva tid och råderum at
föranstalta om bevakning, då på den händelsen, at antingen
sträng vinter inföllo och fartyget dymedelst stodo i fara at
blifva i Calmar infrusit, eller ock några omständigheter skulle
sig yppa, som, ifall fartyget i Calmar skulle lossa, kunde förorsaka
fartyget eller laddningen någon skada, det borde vara
General-Tull-Arrende-Societetens Fullmäktige tillåtit at låta
skeppet eller fartyget efter förrättad visitation i Calmar under
bevakning af nödige Tull-betjente, som derföre böra af Majoren
Wulfclou undfå underhåld på fram- och återresan, afsegla til
Skäggenäs, at derstädes i Tull-betjenternes närvaro utlossa det
inneliafvande salt. I annor händelse håller Deputationen före,
at det aldeles förblifva bör vid Seglationsordningens 4 §. För
öfrigt har ock Manufactur-Deputationen varit af den tankan,
at den frihet, som Rösiöholms såpe- och oljebruks interessenter
år 1735 undfådt at utlasta deras rudematerier vid Båstad, borde
til förekommande af prejudicat för andre uti dylika ansökningar
samt til lurendrägeriers hämmande med mera, blifva
restringerat på samma sätt, som för Majoren Wulfclou är föreslagit.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande öfver Herredagsinannens
Mats Olssons på Väddö och Häfverö skepslags
vägnar giorde ansökning om befrielse ifrån 600 lästers kohls
utgiörande til Lappgrufvan, som igenom en K. Bergs-Collegii
utfärdade Resolution uppå Agenten Bachmanssons ensidiga
begäran, utan at Almogen blifvit deröfver hörd, dem skal vara
pålagt, och af K. Majit genom Resolution af den 20 Augusti
nästl. år 1740 stadfäst, men berörde Almoge pastådt vara emot
520 (Juli 30.) Agenten Bachmansson.
förre Resolutioner och isynnerhet 51 § af Resolutionen på Almogens
Almänna Besvär vid nasti. 1738 års Riksdag stridande,
och at the förthenskull ifrån en så ovanlig utlaga til innehafvaren
af Schebo frälsebruk borde vara befriade, hvaröfver,
sedan Bergs-Collegium blifvit hördt och sig förklarat, Deputation
funnit sig föranlåten at styrka Riksens Ständer thertil,
thet måge Väddö och Häfverö sochnars Almoge, utan at BergsCollegii
Resolution af den 11 Martii 1740 samt K. Maj:ts theruppå
utfärdade stadfäst.else-resolution af den 20 Aug. samma
år må ligga dem i vägen, aldeles få tilgodo niuta then förmån,
som 51 § i K. Resolution på förberörde Almogens Almänna
Besvär af år 1739 them tillägger; i följe hvaraf them fritt står,
sedan thet til Ortala cronobruk lefvererat 3,200 läster kohl,
at til Stockholm afföra så mycket ved och kohl, som the med
skogarnes bestånd i längden tilvärka kunna; hvarvid noga tilses
bör, at inga kohl, som höra Ortala cronobruk til, måge til
Schebo bruk eller andre usus therifrån dragas.
För öfrigt och som Deputation vid acternes igenomläsande
i thenna sak förnummit, thet Agenten Bachmansson på ganska
eftertänkeligit sätt utlåtit sig så väl emot Lagmannen Grefve
Fredric Gyllenborg som Herredagsmannen Matths Olsson, så
underställer Deputationen om icke samma acter måge lemnäs
til Justitiae-Cancellerens embetes vidgiörande och åtal.
Allegaterne, hvilke Deputationen föreslår, at de til JustitiaeCantzlern
måge lämnas, fants ej nödigt at låta upläsa. Berörde
allegater voro et af Agenten Bachmansson til Bergscollegium
ingifvit Memorial samt Extracter af Bergs-Collegii
Protocoll af den 24 och 26 Januarii och den 14 och 18 April
innevarande år.
Så uplästes ock Agenten Bachmanssons til Riksens Ständer
ingifne Memorial denna saken angående.
Gref Fridric Gyllenborg yttrade sig, at han ej voro
man om reconvention, han hade aldrig varit någon part emot
Agenten Bachmansson fast han tillika med honom begärt en
skatterättighet, och ehuruväl bemälte Agent ganska ohemult
inför Bergs-Deputationen angripit honom, som hade han upviglat
Almogen, hvilket ej voro hans sak utan tilkommo Riksens
Ständer pa behörigt sätt at anse, när en Riksdagsman
blifver förolämpat, så ville han likväl til R. o. A. hafva hemstält,
om icke honom må vara tillåtit för denna gången at härutinnan
eftergifva.
Belöning för aktuar. Silfverström. Fabrikören Hamréns lotteri. 521
Som inge vidare påminneRer giordes, frågade Frih. Henrich
Wrede om icke Betänkandet bifalles, samt reconventions^
målet, i anseende til Gref Gyllenborg, hvilken sielf sin talan
eftergifvit, må afstadna; ankommandes på Bondeståndet sig at
yttra öfver det, som Herredagsmannen Matts Olsson beträffar.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja;
Och upsattes följande Resolution, hvilken sedan den var
upläst och gillat skrefs på Betänkandet:
Resö!.: R. o. A. biföllo Betänkandet; men hvad Agenten
Bachmanssons tiltalande igenom Justitise-Cantzlern angår, så
aldenstuud Lagmannen Gref Fridric Gyllenborg, hvilken är
målsägande, förklarat sig det vilja eftergifva, vill R. o. A.
jemväl dervid låta bero; tilkommandes det ärbara Bondeståndet
sig at yttra i anseende til Herredagsmannen Matts Olsson.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Actuarien och Notarien vid Commissionen öfver Reductionsoch
Liquidations-verket Georg Silfiverström, hvilken Deputationen
öfver Ständernes Contoir och Banco-verket anmält hafva
i 22 års tid med al tro och flit tient K. Maj:t och Riksens Ständer,
men härtils icke haft af någon serdeles förmån sig at hugna,
hvarföre berörde Deputation tykt honom vara värdig at af
Riksens Ständer nu ytterligare ihogkommas; hållandes alt derföre
och i betraktande deraf Secrete Utskottet för skäligt, det
må Notarien Bilf werström til dess han kan blifva befordrad
få, jemte de 700 dal. smt, som han härtils haft, åtniuta de
250 dal. smt, som varit tillagde R. o. Arns Fullmäktig i Ständernes
Contoir såsom större honorarium, men nu komma at
derifrån dragas, samt at honom må förunnas caractere af Secreterare
och rang med dem, som stå uppå n:o 37 i Rangordningen,
jemväl ock at föreskrift til K. Maj:t om befordran för
honom må afgå.
Detta Extractum Protocolli bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufactur-Deputationens Betänkande angående
Yice-Actuariens och Fabriqueurens Olof Hamréns giorde ansökning
om Privilegium til inrättande af et lotteri, hvaraf han
försäkrat at vilja använda avancen til en och annan manufacturinrättning;
hvilken ansökning Deputationen funnit billig och
förtiena Riksens Ständers bifall, således at Vice-Actuarien
Hamrén af den vid des lotteri på 12,000 lotter inrättat och
fördelt i tvänne classer, fallande avancen må under ManufacturContoirets
inseende anlägga nödige klädesberedningsverk och
522 (Juli 30.) Landshöfding Lovisins arfvingars kronofordran.
blekeri på de ställen, som Manufactur-Contoiret godt och nyttigt
pröfvar.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Reductions-Deputationens Memorial angående
Presidenten Hr Gust. Palmfelts, på framlidne Landshöfdingen
Lovisins arfvingars vägnar giorde ansökning om vederlags undfående
för 119 dal. 21 öre 10 3/10 penningar smts hemmansränta
in natura, som bemälte arfvingar enligit K. ReductionsCommissionens
år 1707 afslutne räkning skola hos K. Maj:t
och cronan hafva at fordra för för mycket afstådde köpegods i
Södermanland; hvilken fordran af hemmansränta in natura,
ehuru K. Brefvet til Reductions- och Liquidations-Commissionen
af den 4 Sept. 1739 biuder, det alt vederlag för sådane fordringar
borde til Reductions-verkets fullkomliga afslutande så
för den ena som den andra innehållas, Deputationen dock hållit
före nu straxt både kunna och böra til Lovisinska arfvingarne
så mycket mera utbetalas och dem genom Camar-Collegii föranstaltande
godtgiöras, som deras hela fordran sig bestigande
til 169 dal. 2 öre 10 3/10 penningar smts ränta redan år 1707
varit liquid och faststäld, och en del deraf, nemligen 49 dal.
13 öre sint, år 1719, förr än Riksens Ständers Corn mission
förordnades, blifvit betald, och Presidenten Palmfelt dessutan
försäkrat at vilja eftergifva de bortmiste räntor med uplupit
interesse til 6,579 dal. 14 öre 19 penningar sint, som annars
likmätigt Förordningarne icke långt härefter skulle tillika med
sielfva hemmans-räntan in natura komma at betalas.
R. o. A. biföl lo Betänkandet.
Frih. Henr. Wrede berättade, at Hr Landtmarskalken
honom anmodat R. o. A. at hemställa, om icke til et desto
skyndesamare sluts erhållande på Riksdagen, Deputationerne i
öfvermorgon, som är den 1 Augusti, med sitt arbete kunde
uphöra, Secrete Utskottet och Manufactur- och Handels-Depution
undantagne.
Detta bifölls af R. o. A., och upsattes följande Extractum
Protocolli, hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 30
Julii 1741.
S. D. Resolverades hos R. o. A., at til befordran af den
nu så länge påstående Riksdagens slut Deputationerne med sitt
arbete i öfvermorgon, som är den 1 Augusti, böra uphöra, undantagandes
Secrete Utskottet och Manufactur- och Handels-Depu
-
Riksdagens påskyndande. Indragning af helgdagar. 523
tationen; hvilket med de öfrige respective Stånden til et benägit
bifall vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande öfver det af
Majoren Frih. Henr. Wrede til Riksens Ständer ingifne Memorial
angående sabbathens tilbörliga helgande, och deremot
Apostle- samt andre mindre helgedagars inskränkande och afskaffande,
hvaruti Deputationen, efter vidlyftigt och omständeligit
andragande af desse mindre helgedagars första upkomst,
vidare bibehållande samt sedermera försporde beskaffenhet och
verkan, så i anseende til upbyggelsen i christendomen, som den
verldsliga hushåldningen, funnit sig föranlåten at styrka Riksens
Ständer, det måga, förutan sabbathsdagen, som i högsta
helgd hållas bör, de 3 stora högtider Juhl, Påsk och Pingst
samt Nyårs-, 13:de- oall Kyndelsmässodagen, Marise-bebodelsedag,
Långfredagen, Christi himmelsfärdsdag, Johannis DöparensMichaelis-
och All-Helgonedagen liögtideligen firas; men deremot
de öfrige helge- och högtids-dagar, såsom Marise-besökelsedag,
Skärtorsdagen, begge gångdagarne, tredjedagarne i de 3
stora Högtiderne samt alle Apostledagarne anses såsom andre
söclmedagar, så at ingen predikan på dem må förrättas i städer
eller på landet, utan hvarjom och enom då tillåtas at bruka
sin loflige näring, handtverk och handtering; blifvandes vid 10
dal. smts vite förbudit geseller och andre arbetare at på sådane
dagar afhålla sig ifrån arbete, och om the derhos skulle befinnas
uppehålla sig på krogar och källare, straffas de äfven
derföre. På landet användes någon del af förmiddagen på sådane
mindre helgedagar til catechismi förhör med barn och
ungdom, dock utan at efter förra vanligheten dagen förut
ringes til helgsmål; åliggandes Biskoparne och Consistorierne
at öfverlägga och bepröfva huru undervisningsverket i christendomen
må på något bättre och upbyggeligare sätt kunna inrättas,
än hittills skedt, hvarom de til nästa Riksdag böra med
sine förslag och påminnelser inkomma. Och hvad angår bönedagarnes
firande här i riket, är Deputationen af den tankan,
at the samma skulle vinna mera pris och värde, oin deras
vissa antal och firande årligen såvida inskränktes, at i stället för
4 bönedagar allenast tvänne, nemligen en bönedag om våhren och
en tacksägelsedag om hösten, blefvo firade; och för öfrigit. lemnades
til Höga Öfverhetens godtfinnande och välbehag at tillägga
en eller flere, när besynnerliga tilfällen så kunde fordra.
Äfven håller Deputationen före at uti de landsorter, deräst
524 (Juli 80.) Auditör Seréen. Juridiska handlingars karterande.
ifrån gamla tider varit en rättighet för menige man at på visse
Apostle- eller mindre helgedagar hafva sammankomster och
marknader, må icke förmenas at på en sådan dag genom en
kort predikan hålla gudstienst. Öfver alt förklarar JustitiseDeputation
sluteligen des tanka och afsikt med sådan inrättning
gå derhän, at sabbathsdagen samt andre store högtidsoch
helge- samt bönedagar, måtte efter the förr utkomne K.
Förordningar ställas uti större helgd och frid än härtils skedt,
och at then, som häremot bryter, må utan anseende alfvarligen
blifva straffad; om verkställigheten hvaraf Riksens Ständer
ville hos K. Maj:t i underdånighet anhålla.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Camar-tEconomie Deputationens Betänkande
angående de Förordningars, Resolutioners och Rescripters med
mera samlande, som höra til Camarverket, hvaruti Deputationen,
i anledning af General-Lieutenanten Dilrings ingifne
Memorial och giorde föreställning om 2,500 dal. smts vedergällning
til Auditeuren Seréen för den af honom påbegynte och
än vidare under händer hafvande samlingen i desse saker, hemstält
om icke det arbete, som Auditeuren Seréen härvid enskylt
haft, må uphöra, i anseende til det förslag, som Camarherren
Gref H. Gyllenborg härtil sedermera ingifvit och Riksens
Ständer nu bifallit, och at Auditeuren Seréen emedlertid må
för des författade alphabetiske register öfver Förordningarne
ifrån 1728 til 1737 efter Camar-Collegii förslag och bepröfvande
tilläggas 376 dal. 18 a/3 öre sint.
R. o. A. biföl lo Betänkandet.
Uplästes Hr J. G. Billberga Memorial, theruti han underställer
om icke, til förekommande af thet missbruk, som isynnerhet
vid Under-Rätterne skal förelöpa medelst ocharterade
domars och resolutioners extraderande, med mera, K. Majit
kunde i underdånighet anmodas at antingen genom en ytterligare
Förordning eller Circulaire-bref anbefalla alla embetsmän
at ej, vid hardt ansvar eller tienstens förlust, gifva ut
någon expedition, som med charta bör vara belagd, innan then
blifvit påskrifven; och at efter förrättade Lagmans- och Häradsting
en lista kunde af domaren ingifvas til Landshöfdingen,
på dem, som sin skyldighet fullgiordt med chartas erläggande
vid näst påföljande ting eller intet, då i brist af betalning
den brottslige kunde lagforas och til ytterligare plikt dragas
för sin försumelse, men imedlertid alle ocharterade docu
-
Lifgardets beklädnad. Klädesmakare-embetet. 525
menter, som likväl bordt vara stämplade, för chartequer
anses.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut, hvilket sedan
det var upläst och gillat skrefs på documentet:
Resol.: Bifölls undantagandes hvad om listorne, som af
Lagmännen och Häradshöfdingarne skulle uprättas, samt om
straffet för embetsman förmäles.
Som i anledning af det, som R. o. A. den 29 Maii och
1 Junii sidstl. resolverat, angående den vanlige förmånens åtniutande
vid K. Lif-Guardies sidsta beklädning, et Extractum
Protocolli blifvit upsatt, altså uplästes detsamma för R. o. A.
och gillades så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 29
Maii och 1 Junii 1741.
Sedan R. o. A. bifallit Manufactur- och Handels-Deputationens,
i anledning af 4 § af Krigs-befehlets besvär vid denne
Riksdag, afgifne Betänkande om inrättningen vid armeens beklädning,
kom hos R. o. A. i öfvervägande, at som K. LifGardets
beklädning sedan sidsta Riksdagen efter den då giorde
författningen, at klädet och boijet skulle tagas utur KrigsCollegii
hand, blifvit bestäld, och regimentet således kommit
at mista den förmån, som, innan berörde Förordning giordes,
vanlig varit och de öfrige regimenter icke allenast tilförene
åtniutit, utan ock hädanefter i anledning af 5 § uti ofvanberörde
Betänkande komma at åtniuta, och R. o. A. ej funnit
billigt, at K. Lif-Guardiet, hvilket ligger på en dyr och kostsam
ort, i anseende til den på förleden Riksdag giorde författningen
mera bör stadna i mistning än andre regimenter i
riket; och tillika i betraktande kom, at manufacturiet, som af
K. Krigs-Collegio efter det faststäldte priset, hvilket i det
nogaste blifvit utsatt, redan til större delen lärer hafva niutit
betalningen, sådane 6 procent af lefverantzsumman ej utan
stor känning och skada skulle kunna återbära; altså ansågs
af R. o. A. för den billigaste utväg härutinnan, at af cronan,
som af de efter al möjelighet utsatte lindrige prisen haft fördelen,
desse medel utbetalas. Hvilket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Manufactur-Deputationens Betänkande, öfver
Klädemakare-Embetets til en del här i Stockholm sökte ändring
uti Hallordningens 4 art. och 7 § angående förlager, uti
hvilket mål Deputationen funnit Hallordningen vara tydelig
526 (Juli 30.) Pottaske-raffinaderierna.
och klar samt väl grundad, i följe hvaraf de besvärande klädemakare
ej kan tillåtas at stundom af egne förlager drifva sitt
arbete och understundom thermed betjena fabriqueurerne.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufactur-Deputationens Betänkande angående
pottaske-raffenaderierne i riket, underställandes Deputationen
therutinnan om icke til denna för riket nyttiga handteringens
upöfvande medelst pottaske-bränningen och siudningen, Landshöfdingarne
i orterne kunde förmås at upmuntra Almogen, och
til deras undervisande härutinnan skickelige personer til de
tjenlige orter afsändas, om hvilkas underhåld ManufacturContoiret
borde föranstalta. I lika måtto underställes om icke
til pottaskans luttrande och calcinerande här och der i orterne
verk kunde anläggas, och at för den gemena lösaskan, som til
förarbetande utomlands försändes, kunde utom den vanliga tullen
erläggas 4 öre smt ska, sammaledes och för den oluttrade
pottaskan, hvilken afgift skulle tilkomma Manufactur-fonden;
men at för den calcinerade pottaskan betalas vid utförsslen
allenast x/g procent recognition. I öfrigt hemställes om icke
Lagman Lilljestierna kunde för sitt i Abo län anlagde pottaske-siuderiverk
undfå Privilegium exclusivum på 10 a 12 år,
och ersättning för giord omkostnad til en mästares införskrifvande
af 700 dal. kmt, samt skatteköp på et eller flere hemman,
som med tilräckelig skog äro försedde, men ej at Almogen
må tvingas at endast til des anlagde verk (at) föra deras aska;
varandes äfven billigt at för den inrikes calcinerade pottaskan
Lilla tullen allenast en gång erlägges.
Som det påmintes, at Hr Lilljestierna sielf bör utlåta sig
om han åstunder Privilegium exclusivum;
Och Hr Lilljestierna häruppå förklarade detta vara et
encouragement, hvarmed de, som först begynna et verk, pläga
hugnas, och jemväl desse nyss inrättade verk väl behöfde, men
i öfrigit inge påminnelser giordes;
Altså frågade Frih. Henric Wrede om Betänkandet bifalles;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Om konungens förslag att gå i fält.
527
Den 1 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan tolf.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes K. Maj:ts nådiga
svar af den 31 Julii uppå Riksens Ständers genom Hr Landtmarskalkens
och de öfrige Ståndens Talemän underdånigst
giorde anhållan, at K. Majit under detta påstående kriget ville
hugna des trogne undersåtare med des nådiga närvarelse i riket;
i hvilket nådiga svar K. Majit i nåder sig yttrat at nu vilja
giöra Riksens Ständer uti deras underdåniga trogna åstundan
et nådigt nöje, men tillika nådigst förklarar sig hågad och
beredvillig at i våhr i egen hög person vara närvarande vid
armeen i Finland.
R, o. A. betygade nu som förra gången sin underdånigste
vördnad och erkänslan för K. Majits hieltemodiga och faderliga
kärlek för des trogne undersåtare, finnandes sakens höga vigt
och angelägenhet fordra, at densamma til Secrete Utskottet
remitteras.
Uplästes å nyo Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 23 sidstl. Junii angående fördubblings-officerarne vid
armeen i Finland, tillika med Capitain Riddercrantz Memorial,
hvaruti han såsom Fullmäktig vid Riksdagen på LifDragone-regimentets
vägnar anhåller, at Cornetterne vid berörde
regimente måtte vid detta tilfälle med Lieutenants-caractere
hugnas och stå med sine förra löner som fördubblings-Lieutenanter,
hälst desamma skola vara både gamla officerare och
alla väl förstå deras metié, samt at sedan i deras ställen til
Cornetter befordras måtte sådane Under-officerare af regimentet,
som länge och väl tient och dertil äga skickelighet och merite,
hvarefter de öfrige Under-officerare successive kunde befordras
samt tils vidare vid sin förra lön hvar och en bibehållas; förhoppandes
bemälte Capitain, at dessas befordran lärer efter
vanligheten ankomma på Öfverstens underdåniga förslag, om
hvilken regimentet hyser det goda förtroende, at han desamma
efter Regeringsformens och 1716 års Förordning inrättar. För
öfrigit anhåller äfven på regimentets vägnar Capitain Riddercrantz,
at om någre främmande officerare skulle för någon orsak
komma at stå å la suite i regimentet, desamma icke måtte få
befatta sig med hushåldningen och tienstgiörandet innom regi
-
528 (Aug. 1.) Bankens medel. Just.-ärendena. Notarien Röök.
mentet, så länge någon af de ordinarie officerare är tilstädes
och samma tienst försvarligen förrättar.
Uppå Hr Landtm:ns hemställande
fants godt at Protocolls-Extractet går tilbaka til Secrete
Utskottet, och at Capitain Riddercrantz Memorial följer med.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets Protocoll under
den 31 sidstförvekne Julii, angående det at Bancoverket under
de förflutne fredsåren genom den Högstas välsignelse kommit
til den förmögenhet, at det af sin avance nu kan aflåta en
million dal. smt, eller 10 tunnor guld i plåtar; och som cronan
behöfver ansenliga medel til det påbegynte krigets utförande,
och Riksens Ständer äga frihet disponera Banquens vinst til
K. Maj:ts och rikets heder och nytta, så hemställer Secrete
Utskottet om icke sådane 10 tunnor guld måge af Banquen
til cronan föräras, med förbehåld, at de til intet annat än
krigets utförande och en önskelig freds återvinnande användas
måge.
Riksens Ständer bifollo detta Riksens Ständers Bancos
tilbud med besynnerligit nöjes förklarande.
Uplästes . Tu s tit i ce-D e/p u t atio n ens Betänkande af den 17
Julii, angående justitiae-ärenderne uti K. Maj:ts Justitise-Revision,
samt huru desamma med större skyndesamhet hädanefter
måge blifva afgiorde; föreslåendes Deputationen bland annat,
at Mindre Revision kunde til arbetets bättre bedrifvande samt
de gamle sakers skyndesamma afgiörande förstärkas med tvänne
Revisions-Secreterare och en Registrator, samt lönen härtil
tagas af öfverskottet på Lagmans- och Häradshöfdings-räntan,
och bristen fyllas af de saköres-medel, som uti K. Maj:ts och
cronans Ränterie til anordning inflyta.
Med detta Betänkandets afgiörande upsköts til en annan
gång.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, hållit den 31
Julii, angående Ofverstens vid Lif-Gardet Otto Reinh. Wrangels
genom Memorial giorde underdåniga hemställande, om icke
Notarien Johan Röök må för tienstgiörandet skull under commenderingen
af Lif-Gardet til Finland genom fullmakt förordnas til
Auditeur vid Gardet och niuta samma stat och tractamente,
som Auditeuren bestås, med des förra lön; hvaröfver H. K.
Maj:t resolverat, at ehuruväl K. Maj:t voro i nåder benägen
at tillägga honom, Röök, den caractere, som han vid detta
tilfälle kommer at giöra tienst före, likväl som Caracters
-
Ekonomie-professionen i Upsala. 529
Förordningen ligger K. Maj:t härutinnan i vägen, så remitteras
detta til Riksens Ständers Secrete Utskott.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. härtil gifva sitt bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
af den 24 Julii, angående et tjenligit ämne til
CEconomise- och Commerciorum-Professionen vid Academien i
Upsala, hvartil Deputationen föreslagit Extraordinarie Notarien
i K. Commerce-Collegio, Anders Berch, i anseende så väl til
dess vid Academien lagde goda grund uti de studier, som til
berörde Profession tiena, som ock den kundskap han inhämtat
och visat uti sådane vettenskaper, som angå handelen och
manufacturerne, med mera, som hörer til almänna liushållningsverket,
utom det han skal vara mycket flitig och arbetsam uti
dess nuvarande bästa ålder, så at genom desse omständigheter,
ändamålet med denne Profession til rikets nytta skal kunna
vinnas.
Uplästes Utdrag af Protoeollet, hållit hos Prästeståndet
den 6 Maii uti innevarande år, angående (Economiae- och Commerciorum-Professionen
vid Upsala Academie, hvaruti Prästeståndet
förmenar för anförde orsaker skull vara betänkeligit
at bifalla det vid handen gifne nya maner til dess besättjande,
hälst det af Riksens Ständer påsyftade ändamål med denne
Professions inrättande ändå skal kunna erhållas; hvarföre Prästeståndet
håller före den bästa utväg vara, at den person, som
utaf Manufactur- och Handels-Deputationen är föreslagen, får
sig hos Consistorium Academicum anmäla och igenom någon
publique disputations ventilerande bekant giöra, hvarefter han
med de flere vid förslagets uprättande kunde komma hos bemälte
Consistorium uti behörig consideration. För öfrigit påminner
Prästeståndet vid föreläsningarnes och disputationers
hållande i denna Professionen på svenska, at sådant ej må
dragas så långt, at ju icke latinska språket må under tiden
brukas när så godt synes, och at den, som antages til samma
Profession, bör vara latinska språket så mäktig, at han med
heder och nytta kan förvalta Academise-Rectoratet och FacultetsDecanatet,
när tourén til honom kommer.
Frih. H. Wrede förestälte, at i detta Extracto Protocolli
tyckes Privilegiernes och Academiske Constitutionernes mening
tagas uti et alt för vidlyftigt begrep, och til detta målet ej
fullkomligen vara lämpelige; dessutan voro redan af Riksens
Adelns Protokoll 1740—1741. 34
530 (Aug. 1.) Borgmästares m. fl:s rang.
Ständer faststäldt at de senare skola öfverses och förbättras;
det vigtiga ändamål, sorn Deputation med denna Professions
inrättning för ögonen haft, voro at i god tid kärlek för manufacturer
och kundskap om dem hos ungdomen måtte blifva inplantat;
trenne Stånd hade ock redan samtykt, at Deputationen
til en så angelägen Profession måtte föreslå en skickelig och
tienlig man, hvilket nu voro skedt, och på förslaget en man
upförd, hvilken i Upsala de utilitate commerciorum med beröm
disputerat, sedermera 10 år varit i Commerce-Collegio, och
således vid sådane saker blifvit upammad, voro nu i sine bäste år
och altså på alt sätt värdigt kunde upfylla det stället, hvartil
han utnämd blifvit.
Hr P. Silfwerschöld sade sig ej finna, at Privilegierne
eller Constitutionerne härvid lida, men at på detta sätt K. Majit
ej kommo at välja ibland 3.
Åtskillige af R. o. A. påminte, at om saken ej vidare
behöfver discoureras, emedan af R. o. A., Borgare- och Bondestånden,
och således af 3 Stånd redan är faststält, at Deputationen
med förslag skal inkomma, hvilket, som det nu vero
skedt, så voro ingen annan fråga öfrig än om detta af Manufactur-
och Handels-Deputationen giorde förslaget bifalles, hvarom
begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan om det upläste Manufacturoch
Handels-Deputationens Betänkande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Utdrag af Borgareståndets Protocoll under den
17 Julii, angående rang för Borgmästare och tilökning af heder
och rang för Magistraten här i Stockholm; föreslåendes Ståndet, i
anledning af et Herredags- och Handelsmannens ifrån Carlscrona
Joli. Önert Grans hos dem ingifvit, Memorial, at Borgmästarne
i Stockholm måge anses under lika heder med Lagmän, Rådmännen
i Stockholm lika med Assessorer i K. Collegierne,
Borgmästarne i stapel- och de större upstäder, der CiemnersRätter
äro, med Häradshöfdingar, och Borgmästare uti de mindre
stapel- och upstäder, der inga Ciemners-Rätter äro samt Justitiarier,
med Lands-Secreterare och Lands-Camererare; uti
hvilken heders och rangs åtniutande Borgareståndet så mycket
mera förmodar de öfrige respective Ståndens benägna bifall, som
Rådstugu- och Lagmans-Rätterne äro lika at considerera och
Rådstugu-Rätterne dessutan med åtskillige andre publique sysslor
dageligen äro sysselsatte och besvärade.
Riksdagsfullmäktige för fabrikörerne i Stockholm. 531
R. o. A. funno godt at detta Extractum Protocolli blifver
på bordet.
Hr Thomsson anmälte et af honom författat Memorial
angående en sak, som han haft i K. Majits Justitias-Revision,
och blef af R. o. A. tillåtit at samma des Memorial jemväl må
få ligga på bordet.
R. o. A. skildes åt.
Den 3 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtman skalken var i Secrete Utskottet och Frih.
Henric Wrede förde directionen, såsom fullmäktig för Gref
De la Gardie, och således äldst af närvarande grefvar.
Uplästes Justitiee-Deputationens Betänkande af den 30
Junii uti innevarande år öfver fabriqueurernes här i Stockholm
giorde ansökning at få deras egne serskilte classer,
Electorer och Riksdagsmän, samt Borgerskapets af Handelsoch
Embets-Societeterne sökte ändringar i K. Förordningen af
den 23 Aug. 1731 angående Riksdags-Fullmäktiges-vahlen för
städerne; hafvandes Deputationen häröfver stadnat i det slut,
det fabriqueurerne och manufacturisterne här i staden måge
hädanefter hafva en Riksdags-Fullmäktig af deras ledamöter,
och i det stället en af Magistratens 4 ledamöter at afgå, såsom
ock at de i 1731 års Förordning utsatte 48 classer och Electorer
ökas med tvänne classer och lika många Electorer för
fabriqueurer och manufacturister til 50 classer och Electorer,
dock allenast vid Riksdagsmans-valilen, men det förra antalet
vid alla andra tilfällen i akt tagas; och hvad för öfrigt den
sökte ändringen i 1731 års Förordning angår, så har Deputationen
uti serskilte puncter sig deröfver yttrat, såsom tjenande
til en förklaring öfver berörde Förordning; hvarjemte fölgde
en ledamots serskilte votum, hvilket likaledes uplästes.
Emedan Frih. H. Wrede befann sig opasslig och måste gå
bort, trädde Gref Wasabourgs fullmäktig, Frih. Conrad Sparre,
såsom närmast i ordningen, fram til bordet at föra directionen.
Hr Fabian Löwen hemstälte om icke detta Betänkande
kunde blifva liggande til en annan gång.
Hr Lagerfelt och åtskillige flere yttrade sig det vara
angelägit, at detsamma nu afgiöres, emedan det skal tiena til
rättesnöre på nästa Riksdag.
532 (Aug1. 3.) Pihlhjelms mein. Dykeri-kornpaniet.
Som häruppå begärtes, at propositionen må giöras om Betänkandet
vinner bifall, giorde
Frih. Conrad Sparre frågan om det upläste JustitiseDeputationens
Betänkande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Majorens Hr Johan Pihlliielrns Memorial, hvaruti
han anförer de skäl, som han förmenar både lända til uplysning
uti dess hos Riksens Ständer ingifne besvär öfver liden
prejudice vid Majors-förslagets upsättjande vid Carelska Dragoneregimentet,
såsom ock värka ändring uti Secreta Deputationens
deröfver fattade slut; anhållandes derföre bemälte Major at ej
allenast få den tour, sorn han efter dess Öfver-Adjutants-fullmakt
ägdt framför Major Sahlo, vid ledig blifvande ÖfversteLieutenants-beställning,
utan ock nu blifva til fördubblings
Ofverste-Lieutenant vid Carelska Dragone-regimentet befordrad.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut, hvilket, sedan det blifvit upläst och gillat, skrefs
på Memorialet:
Resol.: R. o. A. funno billigt, at hos K. Maj:t Majoren
Pihlhielm i underdånighet anmäles vid förefallande öpning niuta
sine fullmakter efter tour och ancienneté til godo.
Major Pihlhielm framträdde och aflade hos R. o. A. en
ödmiuk tacksägelse.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputationens Betänkande
i anledning så väl af General-Majorens Baron Stael von
Holsteins som det här i staden inrättade Assecurance-Compagniets
hos Riksens Ständer ingifne Memorialer, angående
någre föreslagne och sökte ändringar uti inrättningen af Dykerioch
Bärgningsverket; varandes Deputationens mening i anseende
til andragne omständigheter, sorn ock at Dykeriet och Bergningsverket
är af mycken angelägenhet, at Dykeri- och Bergningsverks-Compagnierne
icke allenast må til alla delar blifva orubbade
vid deras välfångne Privilegier, utan ock Förordningen om
Dykeriet, dat. den 18 November 1734, med den derå fölgde
förklaringen af den 6 Martii 1739, til alla delar noga efterlefvas,
och ingen hädanefter tillåtit vara derutinnan någon
ändring föreslå eller söka, samt vid vite af 1,000 dal. smt
förbjudas at utan lagligit skäl och bevis hos Riksens Ständer
anföra klagomål, som kränka och angripa Dykeri- och Bärgningsverkets
Privilegier och interessenter; och för öfrigt tilstyrker
Deputationen, at det af Norra Dykeri- och Bärgnings
-
Lif-drabant-kårens inqvartering.
533
Societeten til processens afkortande vid deras rättigheters utsökande
i underdånighet föreslagne expedient af H. K. Maj:t
i nåder må bifallas, och til vederbörandes efterrättelse kundgiöras.
Hvad angår det af General-Majoren Baron Stael von
Holstein emot Secreteraren Rautell anförde besvär, så hemställes
om icke hos K. Majit kunde anhållas om nådig befallning
til Commerce-Collegium, at samma ärende såsom der först anhängigt
giordt, skyndesamligen afgiöra.
Efter vidlyftigt discourerande stadnade R. o. A. häröfver
i följande slut:
Resol.: Bifölls i öfrigit; dock at uti dykeri- och bergningstvister
ifrån Under-Rätterne såsom i andre siörätts-saker kommer
at vädjas til Håfrätterne och ej til Commerce-Collegium. Det
föreslagne vitet af 1,000 dal. smt bifölls jemväl af R. o. A.,
dock med det förbehåld, at et lika stort vite af Riksens
Ständer utsättes och fastställes för alle dem, som sig fördrista
at söka ändring och rubbning uti erhåldne Privilegier, antingen
de för et helt Stånd, en Societet eller enskylte personer äro
lagligen utfärdade.
Uplästes utdrag af Borgareståndets Protocoll den 29 Julii,
angående at Ståndet vid sidsta Riksdag 1739 icke kunnat öfverenskomma
om sammanskottet til städerne Arboga och Köping för
K. Maj:ts Lif-Drabante-corps inqvartering derstädes, i anseende
til den emellan stapel- och upstäderne upkoinne tvistighet om
och hvilka städer denna afgift rätteligen erlägga borde samt
dess rätta quantum, med mera; hvaröfver Ståndet då blifvit
föranlåtit hos K. Majit i underdånighet at begära, det IJ. K.
Majit täktes detta mål i nåder låta sig til afgiörande föredraga,
sedan samtelige stapel- och upstäderne förut deröfver blifvit
hörde; och ehuruväl sedermera til sielfva hufvudmålet icke
vidare blifvit tilgiordt, än at det med dertil hörande acter
blifvit til K. Krigs- och Camar-Collegiernes underdåniga utlåtande
remitterat, så skola dock icke dess mindre ordres och
circulair-bref af den 17 sidstl. Februarii til samtelige Landshöfdingarne
afgådt at ofördröjeligen hos städerne uttaga berörde
afgift för åren 1739 och 1740, efter den år 1727 vilkorligen
skedde repartition; fördenskull och på det städerne icke måtte
alt framgent med execution blifva besvärade innan hufvudmålet
med dess qusestio an et quomodo är vordet afgiordt, altså hemställes
til de öfrige respective Ståndens benägna bifall om icke
H. K. Majit kunde i underdånighet anmodas at låta innehålla
534 (Ang. 3.) Lif-drabant-kåren. Just.-Revisionen.
med denna afgifts vidare utmätning för innevarande och de
följande åren, til dess sielfva hufvudmålet sluteligen afgiordt
blifvit; såsom ock at vederbörande K. Collegier anbefallas
måtte med deras underdåniga utlåtande ofördröjeligen at inkomma,
samt de städer, som ej ännu erlagt den dem efter 1727
års reparation åliggande contingent, genom Landshöfdingarne
antydas at densamma för de förflutne åren utan vidare drögsmål
til Arboga och Köping utbetala.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut:
Resol.: Som R. o. A. kunde ej bifalla at med desse inqvarterings-penningars
upbörd och utmätning skal afstadna,
emedan på det sättet denne fond skulle aldeles komma at
saknas och K. Maj:ts Lif-Drabanter mista inqvarteringen, som
de i alla tider åtniutit, samt tiden ofelbart längre utdragas
innan städerne om repartitionen sig skulle komma at förena;
altså funno R. o. A. både nödigt och billigt at hos K. Maj:t
i underdånighet anhålles, det K. Maj:t i nåder ville anbefalla
vederbörande Collegier med deras underdåniga utlåtande skyndesamast
at inkomma, samt at de hos visse städer innestående
restantier forderligast måtte indrifvas.
Uplästes ånyo Justitice-Deputationens Betänkande angående
sakernes skyndesamare afgiörande i K. Maj:ts Justitise-Revision,
och arbetets förstärkande med ännu tvänne Revisions-Secreterares
och en Registrator förordnande, hvilket Betänkande den
1 Aug. hos R. o. A. redan blifvit upläst, som i samma dags
Protocoll anfört finnes.
Under upläsandet inkom Hr Landtrnarskalken.
Frih. C. 0. Hamilton yttrade sig, at han vid det nu upläste
och ganska mogit och väl författade Justitice-Deputationens
Betänkande ej annat hade at påminna, än at som en almän
nödvändighet kräfver, at ännu tvänne Revisions-Secreterare böra
förordnas, så är ej eller någonting billigare, än at desamma
med et almänt förtroende nämnas; och på den grunden lärer
R. o. A. med skäl kunna nämna Hr Häradshöfdingen Löwenhielm,
hvars redelighet och skickelighet almänt är bekant.
Hr N. Lilljehök: Som saken är nödvändig, så äro ock
brafve män vid et så vigtigt embete ej mindre nödige; fördenskull
hvad Hr Löwenhielm angår, conformerar jag mig med
nöje med Frih. Hamilton; och lägger ännu bärtil Hr Häradshöfdingen
Lagerfelt, hvilken alle känna, at han är en stilla,
Revisions-sekreterare-tjenster.
535
gudfruktig och förfaren man, och torde dessutan i anseende til
andre, som gådt honom förbi, hafva lidit.
Frih. Coijett: Man vet, at Hr Lagerfelt funnit sig nödsakad
at hos Ständerne inkomma med besvär, för det han på
uprättade förslag blifvit förbigången.
Hr C. Wennerstedt: Jag hade trodt at qusestio an först
skulle företagas, men som den hos R. o. A. redan upkomne
discoursen om personerne et bifall til den förra frågan tyckes
inbegripa, så instämmer jag för min del aldeles dermed, at Hr
Lagerfelt och Hr Löwenhielm måge nämnas, emedan jag inge
ärligare och til detta embetet skickeligare känner; detta måste
jag ännu lägga til, at om här voro öpning til ordinarie
tienster, och sådane som i Regeringsformen äro utnämde, så
borde vederbörande sättja tre på förslag; men som desse tvänne
nya Revisions-Secreterare-tienster allenast för en tid och på
prof af Riksens Ständer äro faststäldte, så kunna ock Riksens
Ständer utse personerne dertil, och dem hos K. Maj:t i underdånighet
anmäla. Jag conformerar mig i öfrigit med Betänkandet;
det finner jag likväl dervid at påminna, at det mycket
skulle hindra deliberationerne i Rådet samt kunde hafva obehagelige
påfölgder om Herrar Riks-Råden uti Justitise-divisionen
skulle vara förpliktade at sig yttra och uti sitt Protocoll anteckna
låta, antingen sammanträdet varit nödigt eller ej, enär
de dertil af den andre divisionen i Rådet kallade blifvit.
Som detta senare af åtskillige af R. o. A. understöddes,
frågade Hr Landtm, om det kommer at gå ut, hvad som i
Betänkandet förmäles, at när Justitise-divisionen til sammanträde
med den andra divisionen i Rådet varit kallad, i Justitisedivisions-Protocollet
skal antecknas om et sådant sammanträde
varit nödigt eller ej, och om i öfrigit Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om hos K. Maj:t Hr Lagerfelt
och Hr Löwenhielm til desse tvänne nye Revisions-Secreterare-beställningar
i underdånighet komma at anmälas;
Hvartil af R. o. A. likaledes svarades med Ja.
Det påmintes, at uti Resolutionen skälet måtte anföras,
hvarföre Ständerne til desse tvänne Revisions-Secreterare-tienster
personerne i underdånighet anmält, samt at ifall Riksens Ständer
framdeles skulle finna nödigt, at berörde tienster skola blifva
beständige, med föreslåendet vid yppande vacancer på sätt, som
Regeringsformens 40 § innehåller, kommer at förfaras,
53b (Ang. 3.) Revisions-sekreterare-tjenster.
Hvilket uppå Hr Landtmilis giorde fråga af R. o. A.
bifölls.
Resol.: Betänkandet bifölls i öfrigit, men R. o. A. funno
betänkeligit at när Herrar Riksens Rad, som sittja i Justitiseärenderne,
til sammanträde med samtelige Rådet blifvit utkallade,
då uti Justitise-divisionens Protocoll skulle antecknas
om et slikt sammanträde varit nödigt och oundgängeligit eller
icke, emedan lätteligen är at afse hvad svåre och obehagelige
påfölgder en sadan inrättning skulle med sig föra, om en del
af Rådet skulle förbindas at fälla omdöme om den andras
giöromål. I öfrigit, som sakens nödvändighet och samtelige
riksens inbyggares angelägenhet och välfärd föranlåtit R. o. A.
detta Justitiae-Deputationens väl utarbetade och nyttiga Betänkande
at bifalla, så ansågs af R. o. A. för ej mindre nödigt,
at de tvänne nye Revisions-Secreterare-beställningarne med
sådane män måge besättjas, hvilke jemte skickelighet och förtienst
äga almänt och hos Riksens Ständer sielfve et välförtient
förtroende och godt omdöme; och som R. o. A. desse egenskaper,
jemte et almänt vitsord om redelighet, desinteressement
och flit hos Häradshöfdingarne Hrr Lagerfelt och Löwenhielm.
befunnit, altså fants af R. o. A. så mycket mindre betänkeligit,
til de öfrige respective Stånden vänligen och i billig förmodan
af deras benägne bifall at hemställa, om icke hos K.
Majit af Riksens Ständer i underdånighet kunde anhållas, desse
välförtjente tvänne män med dess nådige fullmakter på desse
tvänne nye Revisions-Secreterare-beställningar at benåda, som
desse tvänne beställningar förr ej varit på staten och nu
allenast pä prof äro inrättade, samt således vid et sådant ti 1—
fälle som detta, ej tyckas nödvändigt på det sätt böra anses,
som Regeringsformen eljest föreskrifver; kommandes likväl, ifall
Riksens Ständer framdeles skulle finna nödigt, at de skola blifva
beständige, vid yppande vacancer med deras föreslående på sätt
som Regeringsformens 40 § innehåller, at förfaras.
Hr Lagerfelt och Hr Löwenhielm framträdde och aliade
hos R. o. A. en ödmiuk tacksägelse för den ynnest och förtroende,
som R. o. A. emot dem så gunstigt behagat betyga;
försäkrandes at med ärlighet, desinteressement och flit, hvilket
voro det, som de endast kunde lofva, sig så skicka, at de til
det pa dem kastade förtroende aldrig skola linnas ovärdige.
Såsom Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 23
Junii sidst!., angående fördubblings-oflicerare vid armeen, hvilket
Fördubblings-officerare. Drabanter. Bränvins-accis. 537
den 1 Augusti til Secrete Utskottet blef tilbaka gifvit, nu äter
var inlefvererat jemte et i Secrete Utskottet upsatt project til
Resolution derpå, altså uplästes samma project, vid hvilket
inge påminnelser giordes, utan länts godt at R. o. Arns til utfärdande
Resolution på ofvanberörde Extractum Protocolli derefter
kommer at inrättas.
I följe häraf upsattes samma Resolution, så lydande:
Resol.: Bifölls i öfrigit; dock at Drabanterne efter ancienneté,
förtjenst och skickelighet måge i regimenterne til tjenstgörande
employeras, så at någon bättre förtient dymedelst ej må praejudiceras.
Och som de af Drabanterne, hvilke tilförene ej haft
någon annan rang, i följe af K. Majits nådige Resolution af
år 1727, äga lika rang med Cornetter och Fendrickar; ty finner
R. o. A. skäligt, det H. K. Majit i underdånighet må anmodas
dem med des nådige fullmakter at förse, samt at med deras
föreslående hädanefter må förfäras pa samma sätt, som med andre
officerare enligit Regeringsformen. Och ifall uppå Öfverstarnes
underdånige förslag någre Drabanter skulle komma i regimenterne
at employeras, sa åligger Cbeffen för K. Majits Drabante-corps
til de ledigblifvande Drabante-bestäliningar at föreslå
skickelige och välförtiente Under-officerare ifrån regimenterne,
pä det K. Majits Drabante-corps med förtjente och skickelige
ämnen må blifva försedd, och inge oförtjente dertil dragas, som
med deras caractere sedan kunde komma at prejudicera någon
bättre förtjent i regimenterne.
Uplästes utdrag af Manufactur- och Handels-LJeputationens
Extractum Protocolli af den 3 i denne månad, angående
consumtions-accisen på bränviner, liqueurer och viner,
och at efter Riksens Ständers öfverenskommelse alt franskt
bränvin bör beläggas med så hög consumtions-accis, at det altid
blifver åtminstone dubbelt dyrare är, det svenska bränvinet;
äfven ock at alla öfrige utländske bränviner jemte de dyrbarare
viner och liqueurer komma at beläggas med en drygare
consumtions-accis, hvaröfver Deputationen sig yttrat, at då alle
umgälderne noga beräknas, som til bränvins tilvärkande efter
en tunna spannemål a 30 dal. kint, samt 12 kannor efter tunnan,
erfordras, kommer det svenska bränvinet at stiga til 2 dal. smt
kannan; i anledning hvaraf, och då inköpet samt umgälderne
och omkostningarne för hvar kanna franskt bränvin räknas,
kostar hvar kanna deraf nu för tiden 7 dal. 16 öre knit, och
enär consumtions-accisen derpå 3 dal. kint med Gross- och
538 (Aug. 3.) Bränvins-accis.
Minuthandlarnes avance jemte tapperians-accisen dertil lägges,
kan en kanna franskt bränvin icke säljas under 12 dal. knit,
som är dubbelt emot det svenska. På samma sätt och fundament
har Deputationen uti bifogat project utsatt consumtionsaccisen
för de öfrige sorter bränviner, liqueurer och dyrbarare
viner; påminnandes för öfrigt, at vid slutet at taxan en sådan
mening må införas, at oaktat på åtskillige i denne taxa specificerade,
men eljest til införssel förbudne vahror, consumtionsaccis
finnes utsatt, bör införsslen deraf icke dessmindre, undantagande
för privilegierade personer, lika fullt vara förbuden.
Härvid giordes inge vidare påminnelser, än at consumtionsaccisen
på franskt bränvin ej voro nog högt utsatt i proportion
emot det svenska, hvaraf den påfölgden voro at befara, det
hela det påsyftade ändamålet med bränvins-accisen skulle slå
felt, emedan då allenast skulle blifva afgång på franska bränvin
och de lätta franska viner, som med rikets reelle effecter
betalas, och aldrig någon skulle vilja eller kunna antaga sig
bränvins-brännande med accis; i anseende hvartil R. o. A.
funno nödigt, at i stället för de af Manufactur- och HandelsDeputationen
projecterade 2 dal. kmt på kannan, hvar kanna
franskt bränvin med 3 */2 dal. kmt uti consumtions-accis bör
beläggas; stadnandes således R. o. A. öfver detta Manufacturoch
Handels-Deputationens Extractum Protocolli och den dervid
bifogade taxan i följande slut:
Resol.: Bifölls i öfrigit, tillika med hosgående projecterade
taxa til consumtions-accis på bränviner, liqueurer och viner; men
som Riksens Ständer sig redan derom förenat, at det franska
bränvinet bör blifva åtminstone dubbelt dyrare än det svenska,
och samma ändemål ej kan erhållas, om consumtions-accisen på
franskt bränvin ej skulle blifva högre än 21 V3 öre sint kannan,
altså funno R. o. A., at til en närmare proportions ernående,
det franska bränvinet med 3 */2 dal. kmt eller en dal. 5 och
et 3:djedels öre smt på kannan uti denna consumtions-accis
bör beläggas.
R. o. A. skildes åt.
Den 4 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtm, var i Secrete Utskottet och Frih. Henrich
Wrede förde directionen.
Reglering af Torsångs socken.
539
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande, angående de
besvär, som Torssångs sochns invånare genom Riksdags-Fullmäktigen
Johan Pehrsson i Tuna sochn och Kopparbergs län
anfördt deröfver, at uppå Consistorii i Vesterås underdåniga
föreställning K. Maj:t genom nådigt rescript af den 10 December
1739 tillåtit, det måtte någre Torssångs församlings ledamöter,
som eljest äro boende uti Aspeboda sochn, efter åstundan få
skilja sig ifrån Torssång och tillika med en del af Fahlu församling
sig sammanfoga och en serskilt församling under egen
Kyrkoherdes vård inrätta; i följe hvaraf den dåvarande Capellanen
i Aspeboda skulle undfå rättighet at af förberörde
Torssångs församlings ledamöter åtniuta pastoralierne, och desamma
Aspeboda församling tilläggas; vid hvilken saks öfvervägande,
som Justitise-Deputationen af alla omständigheter funnit,
det den delen af Aspeboda sochn, som sökt åtskilnad ifrån
Torssångs församling, til denna sidstnämde församling med rätta
hörer och emot urgamla öfverenskommelse!- och stadfästelser
icke kan ifrån Torssång skiljas utan förminskning af moderkyrkans
förmån och Kyrkoherdarnes rättigheter, hvilken förändring
emot alla Förordningar voro stridande; fördenskull och
som Torssångs församling icke eller, då öfver denna ändring
blifvit resolverat, hos K. Majit blifvit hörd och haft tilfälle
sin angelägenhet i detta mål at försvara; ty håller Deputationen
för des del före vara billigt och rättvist, det berörde del af
Aspeboda bör hädanefter så väl som altid tilförene lyda under
Torssång, samt til Kyrkoherden derstädes utgiöra de rättigheter,
hvartil de efter K. Förordningar äro skyldige, men hvad de
öfrige '^idelar af Aspeboda vidkommer, som lyda under Fahlun,
så emedan samma del består mäst af fattige invånare och
grufve-arbetare, som icke förmå, sedan en del af sochnen blifvit
Torssångs församling åter tillagd, at sielfve underhålla en egen
Kyrkoherde, ty finner Deputationen icke orådeligit, det måtte
hela denna Aspeboda församling blifva moderkyrkan Torssång
såsom en annexe tillagd, då begge församlingarne kunde samhälligt
och med desto större kraft bidraga både til byggnad och
prästernes underhåld. Hvilket ärende Deputationen tycker K.
Majit kunde i underdånighet anmodas at sig ytterligare företaga
och sedan Dom-Capitlet i Vesteråhs samt vederbörande
församlingars utlåtande om en sådan förening blifvit infordrat,
i nåder så förordna, som til Torssångs och de 2/3:delarnes
af Aspeboda församling nytta bäst kan lända, dock at den
540 (Aug. 3.) Kyrkoherden i Kongelf. Klagomål mot
V^delen, som lydt til Torssång, nu straxt blifver samma församling
tillagt.
Så uplästes ock Bondeståndets Extractum Protocolli detta
ärendet angående.
R. o. A. biföllo Justitiae-Deputationens Betänkande.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande, angående Riksdags-Fullmäktigens för Kongelf stad,
Gunne Månssons hos Riksens Ständer giorde ansökning, det
måtte Kyrkoherden derstädes, Magister Andr. Tranchelius, få
niuta cronotionden af Rommelands och Karreby sochnar, som
dess antecessorer för honom innehaft, men K. Maj:t genom
Resolution af den 4 Februarii 1739 förordnat böra Gymnasiioch
Scliolse-staten i Götheborg tilläggas, hvilken samma tionde
af ålder varit på lön tilslagen; öfver hvilket mål Deputationen
stadnat i det slut, at som förbemälte cronotionde varit den
nuvarande Kyrkoherdens i Kongelf antecessor personelt förund,
och Riksens Ständers Secrete Utskott den 31 Julii 1723 pröfvat
rättvist det borde detta, så väl som andre Prästerskapet förundte
personelle gratialer af tiondespannemålen, cronan hemfalla,
samt Gymnasii- och Scholm-betjenterne til ersättning för
bristande lön efter 1652 års Scholae-stat uplåtas, så har Deputation
funnit denna ansökning icke kunna villfaras, utan at det
förblifva bör vid K. Maj:ts härom giorde nådige förordnande.
Så uplästes ock Borgareståndets Extractum Protocolli
denna saken angående samt Gunne Månssons ingifne Memorial.
R.o. A. biföllo Camar-GCconomie-Deputationens Betänkande.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande öfver Häradshöfdingens
Sten Cederfelts hos Riksens Ständer andragne besvär,
det skal K. Maj:t, genom bref til dess och Riksens Götha Håfrätt
af den 17 October 1739, förordnat, at laga undersökning
af en ojäfaktig domare med uthäradsnämd måtte förordnas
öfver de af bonden Lars Hansson Wall å Almogens vägnar emot
bemälte Häradshöfdinge Cederfelt anförde klagomål, igenom
hvilket förordnande Häradshöfdingen berättar sig et ganska svårt
lidande medelst den anstäldte undersökningen aldeles oskyldigt
hafva måst undergå, som af förloppet och utgången med ransakningen
nogsamt skal blifvit ådagalagt, hvarföre han anhållit
det måtte han, som i många år skal ordinarie Domare-embetet
troligen förestådt, niuta en sådan public reparation, som honom
til soulagement för des lidande och billig belöning för des trogna
tienster lända kan. Hvilket Häradshöfdingen Cederfelts andragne
häradsh. Cederfelt. Palmfelts öfvers, af Virgilius. 541
besvär, som han sielf påstådt, egenteligen röra förelupne felaktigheter
i processen och rättegången, Justitiae-Deputationen tagit i
behörigt öfvervägande; och aldenstund Deputationen således nu
icke kunnat omedelbarligen ingå uti något bepröfvande af sielfva
hufvudmålet, eller de af bonden Lars Hansson Wall på Almogens
vägnar emot Häradshöfdingen Cederfelt förde klagomål,
hvilka klagomål, sedan en ytterligare undersökning theröfver
blifvit af H. K. Maj:t begärd, ännu bero uppå det utslag, som
framdeles i saken falla kan, utan har Deputationen ansedt dess
skyldighet vara at allenast tilse huru vida något fel kan uti
K. Maj:ts Justitiae-Re vision vara derutinnan begångit, at de
klagandes besvär blifvit af K. Maj:t uptagne och de angifne
målen til en laga undersökning hänviste; fördenskull och som
Justitiae-Deputationen vid noga skärskådande af alle härvid
varande skäl och omständigheter funnit, det Häradshöfdingen
Cederfelt utan ringaste anledning och orsak ej allenast klagat
öfver högstberörde K. Maj:ts nådige förordnande med den anbefalte
undersökningen, at dervid fel i rättegången skulle vara
begångne, och i så måtto giordt sig skyldig til den näpst, som
K. Förordningen af den 28 November 1738 § 5 i dy mål utsätter,
utan har ock på et ganska anstöteligit och svårt sätt
sine klagomål inrättat; ty har Deputationen för des del pröfvat
skäligt, det bör Häradshöfdingen Sten Cederfelt för denna sin
förbrytelse plikta med 1,000 dal. smts böter, samt giöra K.
Maj:t och dess Justitiae-Revision offentelig afbön.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes och justerades de hos R. o. A. den 3 Augusti
tagne Resolutioner, och biföllos på sätt, som de uti samma dags
Protocoll under hvart och et mål antecknade finnas.
Frih. H. Wrede upviste den af Hr Praesidenten Baron
Palmfelt giorde öfversättningen af Virgilii Ecloger eller Herdaqväden
på svensk vers. Åtskillige af R. o. A. talte om detta
arbete med mycket beröm, och såsom ländande til vårt språks,
men serdeles den svenska poesiens besynerliga heder; och uplästes
på begäran den til K. May.t ståldte tilskriften, då
R. o. A. öfver de deruti på et så ädelt sätt utförde lyckelige
tankar mycket nöje och behag förklarade, finnandes R. o. A.
et så vackert arbete väl förtjena at des vittra uphofsman med
et offenteligit betygande af Riksens Ständers deröfver upfattade
nöje hedras, och at til et teckn samt åminnelse deraf tvänne
öfver deras K. Maj:ter och en öfver Riddarhuset i guld slagne
542 (Aug. 4.) Rev.-sekr.Hjeknbergs sterbhus. V.häradsh. v. Döbeln.
medailler honom på tjenligit sätt igenom Secrete Utskottets
försorg böra tilstälte blifva, hvarom til de öfrige Stånden et
Extractum Protocolli kommer at utfärdas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
Hr Jacob Hielmbergs sökte vedergällning för des faders, aflidne
R e vi s i o n s - Secrete rare n s Jacob Hielmbergs i 20 års tid förrättade
actorat och thervid hafde arbete och omkostnad, hvilken vedergällning
sonen Hielmberg påstådt at få åtniuta til samma
summa, som dess aflidne faders antecessorer för honom undfådt,
nemligen 10,000 dal. smt; finnandes Secrete Utskottet vid
detta måls öfvervägande skäligt, det må Revisions-Secreterarens
Hielmbergs sterbhus til des prastentions förnöjande i et för alt
tilläggas 5,000 dal. smt, de 400 dal. smt oberäknade, som år
1720 blifvit til sterbhuset betalte, hvilka 5,000 dal. kunde på
den så kallade skuldfordringslistan upföras och theraf något
vist årligen af den summan utbetalas, som til åtskillige creditorers
förnöjande efter vanligheten lärer blifva anslagen.
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Hr E. F. von Döbeln anmälte, at han utarbetat et verk
om skattehemmans natur och egenskap, hvilket arbete han förmodade
skola lända R. o. A. til nytta och nöje. Han åstundade
för sin möda ingen belöning i penningar, utan blott en föreskrift,
at han i anseende til sitt långliga lidande och at så
månge andre gådt honom förbi, vid någon anständig öpning
måtte blifva hulpen.
Hr Didron sade sig altid hafva varit emot recommendationer
ifrån Ständerne, emedan ofta hända kan, at andre
derigenom blifva prejudicerade.
Härmed afstadnade denna discours.
Uplästes Protocolls-Deputationens Betänkande angående
Vice-Häradshöfdingens von Döbelns anförde besvär öfver prejudice
vid et Häradshöfdinge-förslags uprättande af Giötha Håfrätt,
hvarutinnan Deputationen, i anseende til Hr von Döbelns
befundne lidande, i det han för längst giordt sig til Domareembetet
skickelig och meriterad, och i följe deraf blifvit på
förslager til ledige beställningar åtskillige gånger för detta
upförd, men nu nyligen åter blifvit af Giötha Håfrätt aldeles
förbigången, hemställer om icke Giötha Håfrätt må af H. K.
Majit i nåder anbefallas, at i kraft af K. Majits nådige skrifvelse
af den 18 April 1739 samt Adelige Privilegiernes 2 §
upföra Vice-Häradshöfdingen von Döbeln på dess underdåniga
Arméens vakanser. Kommerse-råds-befattning.
543
förslag til Häradshöfdinge, til des han verkeligen blifver befordrad.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
30 nästl. Julii, angående ledigheternes vid regimenterne besättande
i fält, hvarutinnan, i betraktande af den stora olägenhet
och hinder, som vid krigsoperationerne skulle förorsakas,
om alla ledigheters besättjande skulle efter det, som i fredstider
varit vanligit, medelst förslagers ingifvande hos K. Majit
anmälas, Secrete Utskottet hemställer om icke på sätt, som i
förre Konungars, besynnerligen uti glorvyrdigst i åminnelse
Konung Carl den XIIis tid brukeligit varit, tå Generalspersoner,
som commenderat någon armée, hvilken ifrån Konungen vida
afskild varit, haft frihet at sielfve tilsättja officerare uti theras
ställen, som kunnat afgå, then vid arméen nu commenderande
Generalen en Chef, sedan Öfverstarne med sine förslager inkommit,
må tilsättja officerare ifrån och med Ofverste-Lieutenanter
til och med alla af mindre rang, som K. fullmakter åtniuta,
och thet alt til K. Majits vidare nådige ratification;
hvarvid Generalen en Chef noga tilse bör, at ej mindre en
hvar efter förtienst, ancienneté och tour vid arméen, än som
eljest efter något besynnerligt aflagt prof af mandom och tapperhet
må genom anständig befordran niuta sin belöning.
R. o. A. biföllo thetta Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Uplästes Secrete Deputationens Betänkande, angående
Assessorens von Hofstens andragne besvär öfver prejudice
vid Commerce-Råds-beställningens bortgifvande efter nuvarande
Landshöfdingen von Hökerstedt, hvaruti Deputationen funnit
sig föranlåten, i anseende til Assessorens von Hofstens befundne
lidande dymedelst, at dåvarande Assessoren Broman
blifvit til den ledige Commerce-Råds-beställningen honom föredragen,
at hemställa Riksens Ständers godtfinnande om icke
Assessoren von Hofsten må i anledning af Förordningen af
den 20 Sept. 1723 § 6 samt Regeringsformens 42 § vara berättigad
at jemte Commerce-Råds caracter återfå des säte framför
Commerce-Råden Broman och Ahlström, hvilken sednare
blifvit af H. K. Majit utnämd til Extraordinarie CommerceRåd
samma dag, som den förra erhölt ordinarie Commerce-Rådsbeställningen,
intil dess von Hofsten kan komma at åtniuta
lönen.
544 (Aug. 4.) Lands-kulturens förbätirande.
Ätskillige af R. o. A. förestälte härvid, at sorn Assessor
Hofsten på förslaget blifvit upförd, och K. Majit enligit Regeringsformen
och sin höga rätt med Commerce-Råds-beställningen
benådat en af de 3 på förslaget upförde personer, så
har Assessoren Hofsten ej varit befogad at klaga öfver prejudice,
och at altså härutinnan ingen ändring kan ske.
Frih. H. Wrede giorde frågan om altså R. o. A. stadna
i detta slut öfver det upläste Secreta Deputationens Betänkande;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes följande Resolution, hvilken sedan den för R.
o. A. blifvit upläst och gillad skrefs på Betänkandet:
Resol.: Som lagen blifvit fölgd, funno R. o. A. härvid ej
något vara at åtgiöra.
Uplästes Camar-GEconomie-Deputationens Betänkande,
angående landsculturens förbättrande i gemen til erhållande af
et ymnigare förråd på brödkorn och spannemål i riket, hvilken
förbättring Deputationen tyckt bäst och beqvämligast kunna
åstadkommas på det sättet, om uti hvarje sochn utvaldes en
eller flere bepröfvade och förnuftige landthushållare, som kunde
råda och styrka de öfrige sochnens innevånare uti det, som
bäst och nyttigast pröfvas til landsculturens uphielpande och
förbättrande; hvilka landthushållare, om så behagades, sedan
kunde årligen ombytas, alt som sochnemännen therom öfverenskomma;
huru desse af hvarje sochn utvalde hushållare yttermera
borde efter skedd kundgiörelse, en eller flere af hvarje
härad, på en viss dag hos Landshöfdingen sig infinna och therunder
sig utvälja fyra eller flere personer, som man af erfarenhet
funnit vara the bästa hushållare vid sine egne gårdar och
hemman, hvilka skulle efter the ifrån hvarje sochn inhämtade
underrättelser gifva Landshöfdingen vid handen huru de befunnit
tilståndet och beskalfenheten med åkerbruket och ängarne,
och hvad tliervid kunde vara at förbättra, samt huru desse
hushållare än vidare horde med egne exempel föregå och undervisa
sochnemännen om nyttan och nödvändigheten af handskäror
vid sädens inbärgande, til undvikande af den skadeliga
meijningen, om ängars rödjande, om skogars vårdande och löfträns
planterande, om stengårdars och jordvallars anläggande
samt häckars planterande, om boskapsskötsel och schäfferier
med mera; biläggandes Deputationen sluteligen et författat project
til en så kallad Byordning, hvarigenom Deputationen för
-
Byordning. Kammar-Revisionen. Landskulturen. 545
modat ej allenast al god ordning uti byarne kunna handhafvas
och bibehållas, utan ock et och annat vid handen gifvas, sorn
för en landtman är nyttigt at inhämta, men hvad ej skulle
finnas til alla orter lämpeligit, kunde efter hvarje orts beskaffenhet
samt bygrannarnes öfverenskommande jemkas och
rättas.
R. o. A. biföllo til alla delar den projecterade Byordningen.
Uplästes Camar-CEconomie och Commerce- samt Protocolls-IJeputationernes
gemensamma Betänkande, angående en
instructions projecterande för Advocat-Fiscalen uti K. CamarRevision,
hvaruti Deputationerne i anseende til det binder och
skada, som K. Majit och cronan måste vidkännas förmedelst
de många hos Upbördsmännen innestående balancer, hvilkas
indrifvande skal bero uppå Advocat-Fiscalens i Camar-Revision
embetes-giöromål och utförande, hemställa om icke bemälte
Advocat-Fiscal, som härtils endast haft at rätta sig dels efter
Justitiae-Cancellerens instruction, dels ock någre til CamarRevisionen
ankomne K. Bref och Rescripter, kunde genom en
fullkomlig instruction undervisas om de styc.ker, som til dess
embetes iakttagande egenteligen höra; hvartil Deputationerne
et project til Riksens Ständers bepröfvande bifoga, hvilket
project likaledes för R. o. A. uplästes.
Efter något discourerande fants godt, at detta Betänkande
blifver på bordet at vid nästa sammankomst til afgiörande
företagas.
Upbröts Camar-CEconomie- och Protocolls-Deputationernes
Betänkande om Cammar-Revisions-verkets förbättrande och
blifver likaledes på bordet.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande,
angående landsculturens förbättrande genom måssars och kärrs
samt annan oländig marks upodlande, föreslåendes Deputationen
therutinnan til Riksens Ständers vidare bepröfvande hvad som
kunde förordnas och iakttagas vid et sådant upodlande:
l:o uppå härads- och sochne-almänningar, hvaräst al sådan
härtils obrukad mark kunde delas hemmanen emellan, til deras
hemma vid gården belägne åckrars hielp och förbättring, med'
mera;
2:o uppå byemark och oskift skog, hvilka böra grannarne
emellan så fördelas, at alla hemman i byn få lika god del både
i bergaktig, stenig och sidländig mark, med mera;
Adeina Protokoll 1740—1741. 35
546 (Aug'. 4.) Förbättrad linnefabrikation.
3:o uppå städernes ut- eller byemark, hvilken marks fördelande,
på sätt sorn första punc.ten förmäler, städernes Magistrater
hafva at föranstalta.
Likaledes uplästes Bondeståndets öfver detta ärendet ingifne
Extracturn Protocolli.
R. o. A. biföl lo detta Betänkande.
Uplästes Manufactur- och Uandels-Deputationens Extr
ac turn Protocolli, angående linneblekeriernes förbättrande i
riket, hvaruti Deputationen gifver Riksens Ständer vid handen,
hurusom Directeuren af Kettestad linnemanufactorie Abraham
Hedman, hvilken vid sidstl. Riksdag til Riksens Ständer upgaf
en af honom inventerad dubbel eller tvåhändig spinnrock, har
numera gifvit Deputationen tilkänna, det skal han efter åtskilliga
anstälte rön och försök påfunnit et sådant blekningssätt, som utan
miölk och såpa skal giöra lärofterne lika hvita med de hvitaste
utländske linneväfnaderne, och det med 6 högst 12 öre kmts
kostnad för en hel väf, utan at dertil bruka kalk eller något
annat, som kan giöra väfnaderne sköra och til bruket mindre
hållfäste, förutan flere förmåner, som vid det af honom påfundne
nya blekningssättet skola vara at erhålla; anhållandes
Hedman at för detta nya påfund, ifall det af publico skulle begiäras
at blifva almänt kunnigt, undfå den belöning, sorn han
vid sidstl. Riksdag för dess då upgifne machiner påstådt til
10,000 dal. sint. Nu som Deputationen berättar sig, oaktadt
alla giorde föreställningar, icke hafva kunnat förmå Hedman
til denna vetenskapens uptäckande emot en ringare vedergällning
än den han påstådt, och Deputationen likväl af anstäldt
försök funnit, det samma blekningskonst häfver sin riktighet,
och altså ganska mycket kan befordra linnefabriquernes upkomst
i riket, samt fördenskull förti enar at antagas och giöras
kunnigt; ty hemställer Deputationen om icke Hedman för des
nya bleknings-invention, när han gior densamma almänt kunnig
och den befinnes hafva den utlofvade nyttan med sig, må undfå
eftergift och afskrifning på det förskott, som han til dess linnefabrique
ätniutit til 8,000 dal. sint; underställandes Deputationen
ytterligare, om icke Manufactur-Contoiret kunde undfå
befallning at i anseende til Kettestad linnefabriques ansenliga
tilväxt och goda drift, vidare understödja Directeur Hedman
med något förskott af publico, efter som billigt och nödigt
pröfvas, hvilket förskott dock framdeles bör af honom återbetalas.
Spannmåls-magasiner. Sala stad.
547
R. o. A. biföl lo detta Manufactur- och Handels-Deputationens
Extracturn Protocolli.
R. o. A. skildes åt.
Den 8 Augusti.
R. o. A. samlades kläckan åtta.
Frih. Coijett upkom och gaf tilkänna, at Hr Landtm.
anmodat honom til R. o. A. at hemställa om icke med sakernes
företagande måtte giöras begynnelse, til dess Hr Landtm, sielf
kunde upkomma, och imedlertid den äldste närvarande af
Grefvarne föra directionen.
Gref David Frölich trädde altså til bordet, och uplästes
Camar-CEconomie- och Commerce-Heputationens Betänkande
af den 2 sidstl. Junii om förrådshus inrättande af spannemål
uti landsorterne, hvarutinnan Deputationen uti 9 serskilte puncter
vid handen gifver så väl huru de inkast och svårigheter kunna
förekommas, som emot sådane förrådshus anläggande invändas
och anföras, såsom ock huru desamma både uti serskilte sochnar,
som hvarje province och Landshöfdinge-döme uprättas böra och
kunna; anförandes Deputationen hurusom åtskillige sochnar
uti Abo och Biörneborgs län frivilligt förenat sig om sochnemagaziners
uprättande, äfven som ock Orkesta sochu i Stockholms
län och Sämminghundrad härad giordt, hvilket ock skedt
på Gottland; och som sådane frivillige spannemåls-magaziners
inrättande äro för landet ganska nyttige, så styrker Deputationen
dertil, at H. K. Majit lemnar des nådige stadfästelse
på alle slike frivillige föreningar, som antingen redan äro giorde
eller hädanefter giöras kunna.
Resol.: R. o. A. biföllo 2, 4, 5 och 6 §§, de öfrige lemnäs
til K. Maj:ts nådiga afgiörande med Råds råde, utan at Betänkandet
ligger i vägen.
Gref D. Frölich hemstälte om icke Camar-GCconomieoch
Bergs-Deputationernes gemensamma Betänkande angående
en Commissions förordnande til Sahla stad kunde upbrytas och
blifva på bordet;
H vartil af R. o. A. samtyktes.
Gref A. R. Sparre påminte, at när berörde Betänkande
förekommer, Ombudsmannen Ekmans dictamen ad Protocollum
jemväl bör upläsas.
548 (Aug1. 8.) Krigsbefälets besvär. Landshöfdmes Riksdags-ber.
Hr Didron herastälte om icke i anseende til det, som R.
o. A. redan resolverat angående 5 § Krigs-befehlets Besvär, beträffande
boställens befrielse ifrån prästegårds- och tingshusbyggnaden,
(se sid. 475) et Extractum Protocolli til de andre
Stånden kunde afgå, och i samma Extractum Protocolli tillika
föreställas, at den 25 §, som angår gamle välförtjente officerares
belönande, på sådant sätt måtte bifallas, som Krigs-befehlet
berörde punct i sielfva Besvären inrättat.
Detta bifölls, och upsattes följande Extractum Protocolli,
hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 8
Aug. 1741.
S. D. Funno R. o. A. nödigt at med de öfrige respective
Stånden vänligen communicera hosgående af Landt- och SiöMilitise-CEconomie-Deputationen
projecterade Resolution på 5
§ af Krigs-befehlets vid denne Riksdag ingifne Besvär, i den
säkra och vänliga förmodan, at de öfrige respective Stånden
ofvanbemälte §, som han upsatt och projecterad är, benägit
lära bifalla, icke allenast i anseende til de deruti anförde och
på förordningar och billighet grundade skäl, utan ock i betraktan
af det försvar, nytta och fördel, som riket, sedan det
blifvit nödtvungit at emot Ryssland förklara krig, af Krigsbefehlets
trogne och tappre tienster under Guds milda välsignelse
har at förmoda; likaledes och i anseende til samma
skäl, recommenderar R. o. A. hos de öfrige respective Stånden,
at den 25 § af Krigs-befehlets Besvär, på sätt, som den härhos
i afskrift följer, benägit må bifallas. Actum ut supra.
Det fants godt, at en Deputation med detta Extractum
Protocolli til de andre Stånden afgår.
Uplästes och justerades de hos R. o. A. den 4 Augusti
tagne Resolutioner, och biföllos på sätt, som de uti samma
dags Protocoll under hvart och et mål antecknade finnas.
Uplästes Camar-(Economie- och Commerce-Deputationens
Betänkande huru Landshöfdingarne hädanefter böra inrätta
deras Riksdags-berättelser; varandes den härtil föreslagne methoden
fördelt uti 15 §§ och hvar § i vissa puoeter; Deputationen
är för öfrigt af den mening, at desse relationer böra insändas
något för hvar Riksdags början, samt vara bestyrkte
med så väl Landshöfdingens egen som Lands-Secreterarens och
Lands-Camererarens underskrift, jemväl folierade och registrerade;
men dessutan böra Landshöfdingarne efter förra vanlig
-
Adels-rustningen.
549
heten vid hvart års början til K. Camar-Collegium inkomma
med berättelse hvar för sig om länets tilstånd och beskaffenhet
för det förflutne året. Sluteligen är ock Deputation en af den
tanka, at hos H. K. Maj:t i underdånighet anhålles, det vid
Lands-Secreterare- och Camererare-beställningars besättjande
de sökandes mogenhet, kundskap, skickelighet och böjelse förnämligast
ina komma i consideration, så at desse embeten altid
måge med behörig drift och nytta blifva förvaltade.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut:
Resol.: Hvad den 1 § om balancerne och behåldningarne
i Ränteriet angår, emedan detta löper in i Stats-verket, som
ej så almänt kan eller bör kunnigt giöras, funno R. o. A. bäst
at den berättelse, som samma § fordrar, separat til K. Maj:t
insändes, och kommer sedan i följe af Riksdagsordningen til
Secrete Utskottet; i öfrigt bifölls Betänkandet.
Uplästes Gref Friår. Gyllenborgs ingifne Memorial, deruti
han hemställer, at som tiden nu ej tyckes tillåta R. o. A. at
taga det af Hr General-Majoren Gref Axel Spens ingifne Memorialet,
angående tvänne monderade skyttars til fot prsesterande
i stället för en Adelsryttare, uti så noga öfvervägande,
som sig bör, om icke fördenskul R. o. A. i betraktande så väl
af närvarande tiders granlaga conjuncturer, som hvad möda
och besvär det är med hästars och karlars med det meras anskaffande,
ville stadna i det slut at årligen så länge kriget
påstår afgifva något vist för hvarje rustningsmark, som til 16
öre sint på marken kunde determineras, hvilket gior 250 dal.
smt eller 750 dal. kmt för hvarje häst, då vid et sådant tiI—
fälle, som detta är, ingen sig ifrån denna afgift må undandraga,
som Privilegierae eljest derifrån befria, emedan Privilegier
ej kunna sägas vara brutne, när de, som dem äga, finna
godt af god vilja och kärlek för det almänna, samt sin egen
dervid hängande säkerhet, at dem vid något besynnerligt til—
fälle och til någon tid åsidosättja; hvilket R. o. A:ns beviljande
til en summa af 150,000 dal. smt årligen sig skulle bestiga,
hvaraf följande nytta voro at förvänta:
l:o at när de andre Stånden sago R. o. A. så beredvillige
icke allenast at upoffra lif och blod samt egendom, utan ock
at åsidosättja sine Privilegier för rikets och sine medbröders
säkerhet, samt at draga fäderneslandet utur det fruktande ok,
det härtils en tid legat under, så torde icke allenast det vyr
-
550 (Äng. 8.) Adels-rustningen.
diga Prästeståndet, hvilket vid infällande krig plägar utgiöra
800 dragoner, uti penningar årligen betala 200 dal. smt för
hvarje dragon, utan kommo ock de, som efter vanligheten pläga
utgiöra Stånds-dragoner, hvilkas antal plägar vara 500, för
hvarje dragon en lika summa årligen at betala, på hvilket sätt
cronan til Präste- och Stånds-dragonernes uprättande kunde
erhålla 260,000 dal. smt årligen, hvilke penningar tils vidare
kunde inflyta i den almänna cassan til krigets utförande;
2:o. Ifall Ständerne skulle finna nödigt at föröka armeen,
så kunde [man] af denna fond, som bestiger sig årligen til 4 tunnor
guld och 10,000 dal. smt, låta Öfversten af Adelsfahnan, efter
förutgången capitulation med cronan, uprätta 1,500 dragoner,
hvaraf cronan den förmån tilflöt, at samme stab med en tilökning
af 4 Capitainer, 4 Lieutenanter och 4 Cornetter med
de tilhörande Under-officerare kunde anföra 1,500 man, som
eljest allenast hade til at commendera 400 Adelsryttare.
Hr Didron yttrade sig, at som riket kommit i krig, så
är ingenting nödigare än at på medel och författningar til des
utförande vara omtänkt, hvaribland han räknade detta förslag,
hvilket han för ganska nyttigt ansåg.
Frih. Coijett sade sig med nöje vilja häruti ingå, men
hemstälte til R. o. A:ns rättvisa betänkande, om icke i anseende
dertil, at den Skånska rustningsordningen är dubbelt så
dryg som den här uppe i Sverge, en billig proportion i så
måtto bör blifva iakttagen.
Hr Ekestubbe förklarade sig ej mindre villig än någon
annan at bidraga til rikets försvar och krigets utförande, men
som han höllö för ganska farligit at gå ifrån Privilegierne, så
kunde han härtil ingalunda samtycka, utan protesterade deremot
på det högsta.
Frih. Cronhiort: at projectet voro vackert och at han ej
ville undandraga sig, om andre med lika känning af lasten jemväl
til det almänna verket ville bidraga, på hvilken händelse han
jemväl ville gifva dubbelt af hvad här föreslås. R. o. A:ns
fasta egendom ligger öpen för allas ögon, och besväras altså
altid först vid alla tilfällen när landets inbyggare komma at
giöra sammanskott, men de, som äga redbara penningar och
banco-capitaler, undgå bördan, hvarföre til en jemnlikhets erhållande
ingenting kunde vara billigare, än at desse, i anseende
til en sådan fruktbar egendom, jemväl med en proportionerad
Adels-rustniDgen.
551
afgift understödde det almänna, och at derom et godt och til—
räckeligit project blefvo utarbetat.
Gref Fr. Gyllenborg sade frågan nu ej vara om någon
contribution utan om rusttiensten, hvilken R. o. A. är skyldig
at uppehålla; och höllö han före at af detta projectet R. o. A.
skulle känna mindre last, ty häst och karls upsättjande skulle
vid nuvarande omständigheter komma at kosta nu straxt och
på en gång 1,500 dal. kint, hvaremot på detta sättet til denna
summas betalande 2 års tid lemnäs, hvarigenom cronan kommo
at hafva större förmån och R. o. A. större lisa.
Hr Didron: Til contribution samtycker jag gierna, men
uti Adel srustningen kan jag, som icke eger gods, ej något bidraga.
Hr Carl Wennerstedt: Förslaget tyckes vara godt, men
x/i dal. smt på rustningsmarken är för drygt, och bör en sådan
proportion tagas, at vi kunna hålla ut dermed.
Hr Lagercrantz sade, at ingen redelig svensk man lärer
undandraga sig til det almännas understöd efter förmågan at
bidraga, och bad at i billigt betraktande må komma huru svår
den Skånska rusttienstordningen är i ty för sielfva säterierne
och insokne godsen måste rustas; skulle det fördenskull kunna
dertil bringas, at för hvarje tunna hart korn betalas 1/2 dal.
smt, och at de andre Stånden til någon skälig afgift i proportion
häraf kunde förmås, så kunde de provintzer, hvilka efter
hart korn rusta, jemväl i detta förslag ingå, men eljest ej.
Hr Wulfwenstierna förestälte saken vara af stor vigt.
Hvar och en voro villig til det almännas understöd at bidraga,
men det kunde hafva sine betänkeligheter om R. o. A. sig någon
ny bevillning under namn af Adelsrustningen skulle åtaga;
sådant blefvo för R. o. A. allena en ny last, uti hvilken de
andre Stånden ej vordo tagande någon del; så voro ock härvid
at betänka, at denna afgift voro nog dryg, nemligen 250 dal.
smt om året för hästen så länge kriget påstår; hvaremot, när
häst och karl en gång voro upsatte, man med mindre afgift
årligen kunde utkomma.
Härvid förestältes, at ryttarens årliga lön, hästens föda,
afskickandet til gräntsen, de vid sammansättningen sig yppande
besvärligheter likaledes förde både kostnad och besvär med sig.
Hr C. Wennerstedt föreslog om icke til at få de andre
Stånden at jemväl något bidraga R. o. A. kunde sig åtaga i
stället för rustningen 8 öre smts erläggande årligen för hvar
o52 (Au£. 8.) Dep. ang. Adels-rustn. Dep. fr. Borg.-st. Ulricehamn.
rustningsmark, och ännu 8 öre smt såsom en frivillig gåfva til
krigshielp, med det vilkor, at de andre Stånden jemväl uti en
sådan krigshielp en proportionerad andel antaga.
Efter något ytterligare discourerande fants af R. o. A.
godt, at 8 Deputerade sig det upläste Memorialet företaga och
med sine tankar til R. o. A. inkomma.
Til Deputerade utnämdes:
Frih. Cronhiort. Frih. Coijett.
Hr iV. Lilljehök. Hr Ekestubbe.
Hr Wennerstedt. Hr Wulfwenstierna.
Hr Piper. Hr Borgenstierna.
Gref A. R. Sparre sade, det voro önskeligit, at Hrr Deputerade
kunde upfinna något annat fundament til almänt sammanskott
än A delsrustningen, emedan han för sin del aldrig
kunde gå ifrån Adelige Privilegierne; på alt annat sätt vill
han af alt hierta bidraga.
Hr Ekestubbe sade sig aldeles instämma härmed, at rustningen
ej må tagas til fundament, emedan han ifrån Adelige
Privilegierne på intet sätt kunde afgå.
Inkom en Deputation ifrån Borgareståndet. Borgmästaren
Pihl, som förde ordet, berättade, at Ståndet bifallit R. o. A:ns
slut angående ärendernes skyndesamare afhielpande uti Justit.iseRevisionen
och ännu tvänne Revisions-Secreterares förordnande,
hafvandes Ståndet i anseende til de nämde tvänne personerne
nemligen Hr Lagerfelt och Hr Löwenhielm med R. o. A.
jemväl instämdt; och recommenderade Ståndet til benägit afgiörande
de insände Extracta Protocolli angående rang för Borgmästarne
i städerne samt städernes bakugns-penningar. Häruppå
ingaf Borgmästaren Pihl et Extractum Protocolli angående
Commissionen i Sahla stad och sedan
Hr Land m. svarat, at R. o. A. desse ärender efter giörligheten
til afgiörande lära företaga, afträdde Deputationen.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande af den 31 Julii öfver Riksdags-Fulimäktigens
ifrån staden Ulricehamn, för detta Bogesund kallad, Borgmästarens
Anders Lundins Memorial angående alnemåls samt
oxehandelen der i orten; hvaröfver Deputationen sig yttrat, at den
ej kunde styrka til någon ändring uti K. Maj:ts nådige Resolution
på Ulricehamns stads postulater af den 7 April 1739,
utan at densamma kunde til alla delar fastställas, jemte var
-
Allmogens AHmäima Besvär.
553
ning för berörde stad at med slik ansökning Riksens Ständer
(icke) vidare besvära.
R. o. A. biföl lo Betänkandet.
Företogos de projecterade Resolutioner på Bondeståndets
Almänna Besvär;
26 §, angående interims förmedlade hemman, bifölls;
30 §, angående Almogens på Gottland frihet at inrikes få
handla med bondevahror, bifölls;
38 §, angående kongsådran vid Elfkarleby, bifölls;
41 §, om tilstånd för Almogen i Skåne, som är alunbruket
underlagd, at få hålla getter, upsköts;
45 §, at i Helsingeland och Gestrikeland, när soldaten är
i fält, hustrun må niuta det så kallade hemkallet, bifölls;
2 §, angående theras friheter, som upodla orögd och obrukad
mark, bifölls;
3 §, angående ekeplanteringens upmuntrande;
Resol.: R. o. A. förblefvo vid sin Resolution på CamarG5conomie-Deputationens
Betänkande angående ekeplanteringen.
5 §, angående Almogens contributioner och extraordinarie
utlagor, bifölls;
6 §, angående bränvins brännande, bifölls;
7 §, angående skiljemynt i landsorterne, bifölls;
12 §, angående Herredags-penningars erläggande af äboerne
på Vadstena Krigsmanshus-hemman, bifölls;
19 §, angående mantals-penningar af rustnings-augmenter
etc. i Kymmenegårds län, bifölls;
21 §, angående dikning och husens flyttjande i anseende
til saltpeter-siuderiet;
Resol.: Med dikningen förblifver efter thet, som förordnat
är, på de ställen densamma är möjelig, och hvad husens flyttjande
angår, bifölls §, allenast at et år förut saltpetersiudarne
derom tilkänna gifves, på det saltpeter-jorden må kunna nyttjas.
22 §, angående Almogens i Finland ansökning om besittningsrättens
erhållande pä theras åboende hemman.
I anledning af de vid denne § giorde föreställningar och
påminnelser stadnade R. o. A. i följande slut:
Resol.: Som Almogen ej begärt annat än besittningsrätten
och de i följe af Förordningar, hvilkas noga efterlefvande K.
Maj:t alle vederbörande härmed alfvarligast anbefaller, kunna
vara nog säkre at blifva vid hemmanen odrefne, så länge de
prsestera prsestanda; altså funno R. o. A. så mycket mera,
554 (Aug. 8.) Allmogens Allmänna Besvär.
at hvad örn skatterättigheters lösn för 3 års ränta i denne §
förmäles, bör utgå, soin eljest icke allenast en mistning blefvo
i Ständernes Contoirs fond, utan ock förre välgrundade Förordningar
kommo at rubbas, förutan flere betänkelige påfölgder,
som härvid sig skulle förete.
24 §, huruvida vid jordetvister emellan til militien indelte
och andre hemman någon Fullmäktig å regimentets vägnar bör
vara tilstädes, bifölls;
25 §, huruvida för Al mogens tilvärkade jern- och stålsmide
ej högre laudttull än efter vigten och råmaterien erläggas
må, bifölls;
43 §, angående byordningens stadfästande, bifölls;
46 §, angående Oster- och Västerbottniske samt Västernorrländske
städernes friare seglation, varandes uti Almänna
Besvärs-Deputationens projecterade Resolution en sådan friare
seglation åt berörde städer lemnad.
Som i anledning häraf en vidlyftig discours med skiljaktighet
i meningarne upkom, hvarvid å ömse sidor de skälen mot
och med yrkades, som på förre Riksdagen för den ena och andra
meningen andragne blifvit, altså funno R. o. A. godt at låta
uphämta det vid förleden Riksdag liåldne Protocollet (del. X.),
hvarutur ifrån sid. 467 uplästes hvad detta ärendet angående
discourerat blifvit, samt i hvad slut R. o. A. dä stadnat, vid
hvilket slut R. o. A. sig förenade at nu jemväl förblifva; och
skrefs altså i brädden af § följande Resolution:
Resol.: Hvad seglationen ifrån Öster- och Vesterbottn
samt Vesternorrland angår, förblefvo R. o. A. vid deras den
20 Jan. 1739 tagne Resolution, nemligen at städerne böra niuta
frihet at med trävirke segla til Skåne och Östergöthland, på
det samme provintzer med nödigt trävirke måge kunna hielpas
til byggnad och rijors inrättande, och desse städer deremot afhämta
spannemål; dock at af sådant trävirke, emedan det
allenast för landets förnödenhet tillåtes, ej någon uplaga i
städerne, mycket mindre någon exportation til utrikes orter
må ske.
51 §, angående Almogens i Finland besvär at för det
gärdeshö och den hafra, de förledit år til det inqvarterade manskapet
lefvererat, Almogen dels skal niutit för ringa, dels ingen
betalning.
Resol.: Bifölls, dock at härunder ej begripes om i räntepersedlar
något blifvit lefvererat.
Kaptenen Sinclair. Frih. J. Cronhjelm. 555
52 §, huruvida Almogen i Finland må få lösa sitt skattehö,
bifölls;
8 §, angående bruksägares deltagande i kyrko- och prästegårdsbyggnader
för theras hammarhärdar.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. öfver thenne §
i följande slut:
Resol.: R. o. A. funno ej skäligt, at bruks-smeder nu mera
än tilförene med kyrko- och prästegårdsbyggnad böra besväras,
följakteligen kunna bruksägarne ej förpliktas at för dem låta
giöra dagsvärken; och hvad qvarnarne angår finner R. o. A.,
så vida det rörer deras frälseqvarnar, ehvaräst de måge belägne
vara, at emot Privilegiernes innehåld, hvarken denna eller någon
annan ny tunga dem kan påläggas, samt at skatte- och cronoqvarnar
emot lagens och förra förordningars innehåld med en
sådan ny och ovanlig last icke eller böra eller kunna besväras.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
7 Augusti, hvarutinnan Capitainen vid Östgiötha Infanterie
David Sinclair, hvilken förledet år med transporten til Finland
öfvergick, men sedermera igenom en mycket svår åkommen
miältsiuka, så at om des återställande föga hopp är, blifvit
satt utur stand at giöra tienst, i anseende til des medlidan
värde tilstånd hos Riksens Ständer til en årlig pensions åtniutande
af 400 dal. sint af Riksens Ständers Contoir af de til
expectanterne anslagne medel bevekeligen anmäles, med hemställande
om icke bemälte Capitain Sinclair imedlertid kunde
stå qvar vid armeen, ifall han skulle återvinna sin hälsa, niuta
sin tour och merite vid förefallande öpning til goda.
Atskillige af R. o. A. intygade, at Capitain Sinclaire voro
en braf och käck officerare, men uti et medömkansvärdt tilstånd,
och begärtes propositionen;
Då uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets hemställande.
Uplästes Lieutenantens Baron J. Cronhielms Memorial,
hvaruti bemälte Baron andrager, det han af en siukdom, som
giordt honom oskickelig at marchera i fält, blifvit tvungen at
taga afsked; och som detta intet härrördt af brist på de egenskaper,
som en officerare tilhöra, och han vid regimentet tient
uti samfälte 25 år, så anhåller han at blifva befordrad til
någon sådan beställning, som han utan hinder af sin siukdom
til K. Maj:ts och rikets tienst här hemma kan förrätta, på det
556 (Aug. 8.) Frih. J. Cronhjelm. Kaptenen Wrangels enka.
han, som så lång tid tient, icke må i sin öfriga lifstid lida
någon brist på uppehälle.
Atskillige af R. o. A. förestälte, det Hr Lieutenantens
Baron Cronhielms berömelige upförande uti des tienst är något
hvar bekant, och at allenast af et ädelt upsåt at ej vara
andre i vägen, hvilkas hälsa tillåter krigsfatiguerne i fält at
utstå, han resolverat sig at begära afsked, hemställandes om
icke den skickelighet och kundskap han i tiensten äger, kunde
blifva för riket nyttig, och han tillika komma at niuta et
välförtjent understöd, om han hos K. Maj:t til något ledigt
blifvande Commendantskap i underdånighet kunde anmälas. Men
som härvid anfördes, at Frih. Cronhielm ej sielf om något
Commendantskap anhållit, och det voro altså bäst at bifalla des
ansökning, som han den sielf giordt, med recommendation til de
andre Stånden; altså upsattes följande Resolution, hvilken, sedan
den för R. o. A. var upläst och gillad, skrefs på Memorialet:
Resol.: Bifallit af R. o. A. och recominenderas vänligen
hos the öfrige respective Stånden til et lika benägit bifall.
Frih. J. Cronhielm framträdde och aliade hos R. o. A.
en ödmjuk tacksägelse för den benägna reflexion R. o. A. behagat
giöra på dess ansökning och trogna tienster.
Uplästes Grefvinnans Charlotta M. Stenbocks Memorial,
deruti hon sig deröfver beklagar, at hon, jemte den afsaknad
och sorg hon haft af dess afledne mans, Capitain vid K. Gardet
G. Wrangels dödelige afgång, nu nödgas finna sitt bo fördiupadt
uti mer än 100,000 dalers skuld; och som bemälte
hennes säl. man ej skal genom någon slösaktighet deruti råkat,
utan under sine öfver 30 års tid giorde tienster tilsatt både
sin och hennes egendom, och således til nödigt underhåld måst
fördiupa sig i berörde skuld; altså anhåller Grefvinnan Stenbock,
at i betraktande af alt sådant, henne til sitt understöd
någon pension beviljas måtte.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut:
Resol.: R. o. A. funno billigt, at hos K. Majit Grefvinnan
Charlotta M. Stenbock i underdånighet anmäles med en til—
Täckelig pension med det första at blifva försedd, hvilket hos
de öfrige respective Stånden til et benägit bifall vänligen recommenderas.
Uplästes och bifölls det i följe af R. o. A:ns den 4 Augusti
tagne slut angående Presidenten Palmfelts behedrande med
Frih. Palmfelt. Frih. v. Höpken. Klädes-leverans. 557
trenne guldmedailler, i anseende til des på svensk vers så
lyckeligen och väl träffade öfversättning af Virgilii Ecloger
eller Herdaqväden, upsatte Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 4
Augusti 1741.
S. D. påmintes hos R. o. A. om Hr Prsesidentens Baron
Palmfelts öfversättning af Virgilii Ecloger eller Herdaqväden
på svensk vers, och uplästes den til K. Majit författade til—
skriften. Om sielfva öfversättningen såsom ländande til svenska
språkets heder och upodlande blef med beröm tält, men i synnerhet
förklarade R. o. A. öfver den upläste tilskriften behag
och nöje; R. o. A. funno altså godt at til de öfrige respective
Stånden vänligen (at) hemställa, om icke genom Secrete Utskottets
försorg, jemte betygande af Riksens Ständers öfver et
så vittert arbete upfattade nöje, til et teckn deraf tvänne af
de öfver Deras Majestäter slagne medailler, jemte den, som
öfver Riddarhuset sidst blifvit giord, Hr Praesidenten Baron
Palmfelt i guld komma at tilstälde blifva. Actum ut supra.
Hr Lagercrantz förestälte at R. o. A. ej lärer vara
obekant, at framlidne Prsesidenten i Commerce-Collegio, Baron
Höpken, hvilken giordt riket långlige och trogne tienster, förlorat
ansenlige summor, hvilka han i de svenske manufacturer
til deras fortkomst och andras upmuntran instuckit, hvarigenom,
jemte den omkostnad han haft ospard at upfostra sine barn
til nyttige medlemmar i riket, dess enkefru blifvit lemnad i
svaga vilkor; hemställandes Hr Lagercrantz om icke i anseende
til desse skäl en underdånig föreskrift til K. Majit för henne
kunde upgå, at med den först ledig blifvande pension af n:o 2,
som är för Fältmarskalks, Öfver-Ståthållares och Prsesidents
enkor,
blifva benådad.
Detta bifölls af R. o. A., och kommer härom et Extractum
Protocolli til de andre Stånden at afgå.
Uplästes utdrag af Borgareståndets Protocoll, hållit den
17 Junii sidstledne, angående det hemställande Secrete Utskottet
giordt, om icke manufacturisterne vid den klädes- och
boij-lefverants för regimenterne, som i år sker, och så länge
ullen gäller 21 gyllen per sten, må bestås 6 dal. 19 öre kint
för hvar aln commisskläde och i proportion för Under-officerares
kläde och boij; hvilket Ståndet funnit skäligt at bifalla i anseende
til det kläde, som tilvärkat är af den dyra ullen, eller
ock är under arbete til regimenternes behof; men som priset
558 (Aug\ 8.) Hemmansbyte. Rofdjur.
på ullen nu ansenligen skal fallit, och manufacturisterne således
kunna förse sig med ull för bättre köp, så är Ståndet af de
tankar, at den tilvärkning af comiss- och Under-officerares
kläden samt boijer, som sker af den ull, hvilken hädanefter
inköpes, priset derå efter ullens inköp må lämpas, hvarom K.
Krigs-Collegium jemte Manufactur-Contoiret häfver at draga
gemensam försorg.
R. o. A. funno detta mycket billigt, och biföllo Borgareståndets
Extractum Protocolli.
R. o. A. förenade sig uppå Hr Landtm:ns giorde hemställande,
at om måndag anslag blifver til plenum klåckan siu.
R. o. A. skildes åt.
Den 10 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan siu.
Hr Landtm, var uti Secrete Utskottet.
Gref David Frölich, såsom äldst närvarande af Grefvarne,
förde directionen.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputation»
Betänkande af den 31 Julii, hvarutinnan förmäles, at ehuruväl
Riksens Ständer lemnat sitt bifall, at det af Lagmannen Franc
i underdånighet sökte byte med K. Maj:t och cronan af Johannislund
med flere lägenheter i Södermanland, emot annat jemngodt
vederlag, skulle af Deputationen få uptagas och utarbetas, så
lärer doch tiden ingalunda tillåta Deputationen at sig detta mål
nu mera företaga, hälst som den merendels fulländat sitt arbete
med alla dit hän remitterade Riksdagsärender och således är
i begrep at skiljas åt; hemställandes fördenskull om icke berörde
sökte byte kunde hänskiutas til H. K. Maj:t, så at det
vid Riksens Ständers nästa sammankomst til deras vidare
approbation må komma.
R. o. A. bifölle detta Camar-CEconomie-Deputationens hemställande.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande af den 18 Junii, angående rof- och skadefoglars
utödande; Deputationen berättar, at som någon ytterligare Förordning
detta mål beträffande, om hvilken likväl Riksens Ständer
igenom Memorial af den 18 Martii 1739 anhållit, ännu icke finnes
vara projecterad, så är Deputationen af den tankan, at för målets
angelägenhet skull hos H. K. Majit om 1664 års Förordnings
Kammar-Revisions-verkets förbättrande.
559
öfverseende å nyo i underdånighet påminnes, hvarjemte Deputationen
et med Betänkandet följande project til en sådan Förordning
Riksens Ständer til vidare ompröfvande öfverlemnar.
Häröfver resolverades af R. o. A. således:
Resol: Bifölls; dock at ingen under förevändning at skiuta
roffoglar må bära bössa på frälseägor.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce- samt Protocolls-Deputationernes
Betänkande af den 30 Julii, angående
Camar-Revisions-verkets förbättrande, hvilket Deputationerne,
sedan de noga öfvervägat och befunnit högsta nödvändigheten
häraf, tro alldra bäst kunna ske pä följande sätt:
l:o. At alle Commissarierne vid Camar-Revisionen efter
hand indragas och de i staten dem bestådde löner användas til
5 Revisorer och 10 Camarskrifvare, de förra med 400, och de
senare med 280 dal. smts årlig lön;
2:o. Som pa fulla lönerne för alle desse antagande betjente
ej kan blifva tilgäng förr än alla Commissarierne afgå eller
befordrade blifva, sä kan dock det projecterade antalet af Revisorer
och Camarskrifvare ända genast blifva fullt, om de
nuvarande Revisorer, sorn någon tid bortåt undfådt 100 dal.
smts augment af statsmedel, hädanefter komma at niuta sådant
af observationsmedel, hvarigenom i staten bespares 500 dal. smt,
hvilka nu i början til 5 Camarskrifvares aflönande kunna användas;
3:o.
När någon Commissarie-lön blifver ledig, bör genast
en Revisor antagas, som tilsvidare allenast åtniuter 200 dal.
smt statsmedel och 100 dito af observationsmedel; de öfrige
200 dal. af stats- och 300 af observationsmedel delas emellan
de 10 Camarskrifvare, 50 dal. til hvardera;
4:o. De nuvarande Coinmissarie-Contoiren komma efter
berörde beställningars indragande emellan sielfva ledamöterne
i Camar-Revision at reparteras, så at en Revisor och en Camarskrifvare
under någon ledamots inseende arbetar;
5:o. Räkenskaperne delas således emellan betjenterne, at
Revisorerne få under händer de angelägnare räkenskaper, såsom
lands- och hufvudböcker, men Camarskrifvarne de öfrige räkningarne.
De nuvarande Commissarierne komma, så länge de
äro qvare, jemväl at revidera lands- och hufvudböcker, och
hädanefter aldeles frikallas ifrån sessioner;
6:o. På det Domstolen må vara fullsuten der någon ledamot
af laga förfall voro hindrad, bör Bokhållaren sittja i stället
560 (Aug. 10.) Kammar-Revisions-verkets förbättrande.
för den frånvarande, finnandes Deputationerne skäligit, at Bokhållaren
må få Camererare-fullmackt och caractere, dock utan
tilökning i lönen. Skulle tvänne ledamöter vara hindrade,
biträder Secreteraren K. Revision såsom ledamot och någon
af Notarierne förrättar dess syssla.
7:o. Enär Vice-Prsesidenten afgår och således 6 ledamöter
blifva i Camar-Revisionen, kan den ena af dem tildelas så mycket
flere fiscaliske actioner eller referents-saker. K. Camar-Revision
tilser at alla betjenterne få lika drygt arbete, och at de angelägnaste
saker först företagas.
8:o. På det betjenterne med de äldre årens räkenskapers
öfverseende ej måge för mycket hindras, kunna de anförtros
andre skickelige personer, som komma at undfå 50 procent af
de medelst deras observationer inflytande medel.
9:o. På det Commissarie-lönerne måge så mycket förr
blifva ledige, hålla Deputationerne nödigt, at Commissarierne
vid tjenlige öpningar til annor befordran komma i consideration;
likaledes Revisorerne, isynnerhet til Lands-Camererare-beställningar;
10:o.
Finna Deputationerne angelägit vara, at års- så väl
som Riksdagsrelationerne blifva omständeligare och tydeligare,
samt efter den methode inrättade, som Advocatfiscalen igenom
et detta Betänkandet bifogat Memorial vid handen gifvit och
derå vunnit Deputationernes bifall, såsom ock
liro at uti Camar-Revisionens Riksdagsrelationer ej allenast
berättas summan af de sedan föregående Riksdag afdömde poster,
utan ock dervid bifogas en af Bokhållaren uprättad specification
pä utfärdade Domar och Resolutioner; likaledes en förteckning
med columner inrättad så väl på de influtne som oindrefne
medel;
12:o. Sidst pröfva Deputationerne högst nödvändigt vara,
at Hrr Landshöfdingarne med behörig färdighet och skyndesamhet
uti executions- och andre mål gå K. Camar-Revision
tilhanda. Enär sådant icke sker, händer ej allenast, at K. Majit
och cronan kommer at lida i des inkomster, utan ock de Revisions-betjente,
som hafva at ätniuta lön af observations-medel,
råka deraf i mistning, eller ock alt för långvarig väntan, som
ock värkeligen för åtskillige betjente skal brista i deras löner
af slike medel öfver 13,000 dal. kint. Deputationerne underställa
fördenskull Riksens Ständer om icke, när någon handräckning
af Landshöfdingarne begäres, dem en til fullgiörandet
RestantierB indrifvande.
561
deraf tillämpad termin må föreläggas, samt at de hvart fjerdedel
år hos vederbörande Collegier sine berättelser ingifva, huruvida
slike å K. Maj:ts vägnar dem gifne befallningar blifvit
fullgiorde, hvilka relationer sedan med Advocatfiscalen communiceras,
som vid 100 dal. smts vite den försumlige tiltala bör.
Efter en vidlyftig discours och i anseende til de märkelige
ändringar, som af Deputationen föreslås uti hela Camar-Revisonsverket,
hvilket med mycken öfverläggning blifvit inrättat och
sedermera i Regeringsformen är faststäldt, stadnade R. o. A.
häröfver i följande slut:
Resol.: Upgifves til K. Majit, utan at Betänkandet ligger
i vägen, at sedan berörde Collegier hörde blifvit et förslag til
Camar-Revisions-verkets förbättrande til Riksens Ständers skärskådande
på nästa Riksdag författas må.
Uplästes Secrete Utskottets Ecctractum Protocolli af den
9 Mait, hvarutinnan Secrete Utskottet sig på följande sätt yttrar
angående någre inkomne förfrågningar beträffande en viss tid
til restantiers infordrande:
l:o. At det förblifver vid K. Maj:ts Resolution på Almogens
Besvär vid sidstl. Riksdag, dat. den 16 Martii 1739, at
efter 3 års förlopp inga observationer och efterräkningar måge
Almogen til last komma; hvaremot åter de, som igenom försumelse
til en sådan mistning för cronan varit vållande, höra
densamma ersättja;
2:o. At de 3 åren beräknas praecise ifrån det årets slut,
för hvilket räntan eller upbörden bordt utfalla;
3.0. At samma förmån bör i stöd af åtskillige K. Förordningar
äfven sträcka sig til de andre Stånden, samt at
härvid ingen skilnad Upbördsmän eller räntor emellan giöres;
4:o. På det vederbörande Upbördsmän eller deras cautionister
icke eller måga in perpetuum stå i fara för observationer
öfver deras räkningar, så förmenar Secrete Utskottet en tid af
8 år kunna vara tilräckelig, innom hvilken deras räkenskaper
på behörige orter måste vara reviderade, och Upbördsmännen
efter föresagde termins förlopp för alt ansvar vara befriade; om
hvilket alt Secrete Utskottet önskar at H. K. Majit i nåder
täktes en Förordning igenom trycket utgå låta.
Uplästes Hr Jolian von Wallwiks Memorial af den 22
Junii, hvarutinnan han föreställer den skada, som cronan kunde
tilflyta, om efter någon viss tids förlopp alle Upbördsmän och
räkningsgiörare blefvo frikallade från alt vidare åtal.
Adelns Protokoll 1740—1741. 36
562 (Aug. 10.) Kammar-Rev.-verket. Sala stad.
Uplästes Hr Ekestubbes Memorial af den 8 Junii; häruti
påminnes, at innan vederbörande Upbördsmän efter någon viss
tid kunna giöras frie från ansvar för deras räkenskaper, bör
först möjeligheten vara klar, at Camar-Revisionen kan innom
en viss tid hinna med alla räkenskapers genomseende. At nu
sådant vid Camar-Revisions-verkets närvarande situation är
omöjeligitjVil uti Memorialet isynnerhet bevisas af den myckenhet
oreviderade böcker, som ännu återstå, förutan det at cronans rätt
skulle då synas blifva sämre än en privat persons, enär densamme
innom en så kort tid af 8 år skulle inskränkas.
Sedan öfver förberörde Secrete Utskottets Extractum Protocolli
samt de uti Memorialerne anförde skäl och betänkeligheter
blifvit discourerat, stadnade R. o. A. i följande slut:
Resol.: De tvänne första momenta biföllos af R. o. A.,
men hvad det fierde angår, om tiden huru länge Upbördsmän
til ansvar böra vara förbundne, funno R. o. A. tryggast och
bäst vara, at derom ej något vist stadgas, innan på nästa
Riksdag Camar-Revisions-verkets förbättrande af Riksens Ständer
kommer at företagas, hvarom R. o. A. uppå CamarCEconomie-
samt Protocolls-Deputationernes betänckande om
nyss bemälte ärende uti deras i dag tagne Resolution sig
yttrat.
Uplästes och justerades de hos R. o. A. den 8 Augusti
tagne Resolutioner och biföllos på sätt, som de uti samma dags
Protocoll under hvart och et mål anteknade finnas.
Frih. Cederbielke anmälte et af honom upsatt Memorial
angående det inkomne Betänkandet om Sahla stads Commission,
anhållandes om R. o. A:ns tilstånd at med berörde sitt Memorial
få gå til de andre Stånden;
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
Gref H. Gyllenborg upkom och berättade, at Secrete Utskottet
haft i öfvervägande huru nödigt det voro, at så väl
Riksdagsmännen, som de commenderade officerare måge få til—
växla sig courant silfvermynt; Secrete Utskottet hade för sin
del tykt, at anstalt i VexGbanquen fogas kunde, at emot 2
procents lage Riksdagsmännen måge fä til växla sig 50,000 dal.
smt och de commenderade officerare en lika stor summa, dock
hvar enskylt person ej tillåtas högre summa än 100 dal. smt
emot des egenhändiga requisition och quittence; hvilket Hr
Landtmarskalken och Secrete Utskottet anbefalt honom hos
R. o. A. at anmäla, och tillika hemställa, i fall detta vunno
Myntet. Tjenstefolks afvikande. v. Bysings besvär. 563
R. o. A:ns bifall, om icke et Extractum Protocolli härom til
de andre Stånden afgå kunde.
Som R. o. A. förklarade sig härmed nögde, upsattes följande
Extractum Protocolli, hvilket sedan det var upläst och
gillat utgafs til renskrifning at strax kunna bortskickas:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 10
Augusti 1741.
Aldenstund nödigt är, det så väl Riksdagsmännen som de
commenderade officerare måge få tilväxla sig courant silfvermynt,
ty hemställes af R. o. A. til de öfrige respective Stånden, om
icke i Vexelbanquen den anstalt förfogas må, at femtio tusend
dahl. courant silfvermynt utsättes för Riksdagsmännen, och en
lika summa för de commenderade officerare, at emot 2 procents
lage emot kopparmynt sig få tilväxla, dock at hvar enskylt
person ej tillätes högre summa än 100 dal. smt emot dess egenhändiga
requisition och quittence. Actum ut supra.
Frih. Jöran Flemming upkom och sade sig af Secrete
Utskottet vara anbefalt hos R. o. A. at anmäla, det Secrete
Utskottet i anseende til närvarande krigsconjonctur funnit nödigt
at begära, det Camar-CEconomie-Deputations ingifne Betänkande,
angående förekommande af tienstefolks afvikande utur riket,
dit måtte remitteras.
Som R. o. A. bärtil gofvo sitt bifall, altså remitterades
berörde Betänkande til Secrete Utskottet, tillika med Bondeståndets
öfver samma mål ingifne Extractum Protocolli.
Uplästes Secreta Deputationens Betänkande af den 6 April
angående Lieutenantens vid Artilleriet von Bysings besvär öfver
den medelst Baron Grönstedts befordran honom tilfogade prejudice.
Deputationen förmäler huruledes Baron Cronstedt tvänne
gånger blifvit honom föredragen, nemligen först vid Regimentsqvarteremästare-beställningens
besättjande och sedan vid den
igenom Prsesidentens Hr Baron Cronstedts afträde ifrån regimentet
existerade Capitains-vacancen vid Lif-compagniet, då
under von Bysings frånvaro förslag af Öfversten blifvit ingifvit
14 dagar förr än rätta tiden varit, hvaröfver Öfversten Gyllengranat
blifvit hörd, som til sitt försvar anfört, at han förmenar
sig härutinnan så mycket mindre hafva felat, som Cronstedt,
innan lian regimentet emottog, redan varit Regiments-qvarteremästare,
och han således ej annat kunnat än upföra honom på
förslaget til Capitain, men at berörde förslag något innom den
564 (Aug. 10.) Löjtnanten von Bysinge besvär.
eljest vanliga tiden blifvit ingifvit, derutinnan berättar Öfversten
sig hafva åtlydt K. Maj:ts nådige bref och befallning; men
emedan Lieutenanten von Bysing framför Cronstedt ägt både
meriter och tour, så finner Deputationen skäligt, det böra de
officerare, framför hvilka Baron Cronstedt blifvit föredragen,
hädanefter successive föreslås til compagnier framför Cronstedt,
samt at Hr Öfversten Gyllengranat må blifva påmint at hädanefter
vid slike tilfällen bruka mera accuratesse.
Discourerades öfver detta Betänkande och yttrade sig
Hr Hastfehr, at som Baron Cronstedt erhållit K. Maj:ts
nådige fullmakt, utan at deremot påminnelser i Rådet blifvit
giorde, och således lagligen kommit til den beställning han
innehafver, så kan aldrig honom des tour med rätta betagas;
man borde och derhos billigt taga i betraktande des Hr faders,
Prsesidentens i Krigs-Collegio bekante meriter och trogne tienster
emot fäderneslandet, hvilken omständighet både på andre orter
och här plägar i akt tagas, och at allenast nämna et exempel,
så vet man at i anseende til framlidne Hr Kongl. Rådets och
Feltmarskalken Gref Stenbocks meriter, des son vid placeringen
behölt sitt compagnie cavallerie, fast äldre officerare til detsamma
kunnat haft prastension; och hvad förslagets ingifvande
innom den vanliga tiden angår, så hade Hr Öfversten Gyllengranat
derutinnan K. Maj:ts ordres för sig, och kan altså aldrig
i verlden derföre få något tikal.
Hr Didron sade, at för någre plena äfven en dylika sak
af R. o. A. med al billighet och rättvisa blifvit afgiord; det
anfördes då, at när K. Majit af 3, som städt på förslaget, utnämner
en, de andre bägge aldrig kunna hafva orsak at klaga;
äfvenså när K. Majit utom förslag behagar nämna någon, och
af Rådet emot person ej något påmint blifvit, har han lagligen
fädt tiensten, och ingen kan klaga. Härom är Regeringsformen
tydelig och klar. Hemstältes altså om icke på detta Betänkande
bör blifva samma Resolution, som på Secrete Deputationens Betänkande
angående Assessor Hofstens förde besvär.
Hr Lagercrantz förklarade, at han biföllo Hr Didrons
mening. Hade Hr Generalen Cronstedt på andre ställen giordt
de tienster, som han giordt här, des son hade längesedan haft
större framsteg; Hr Öfversten Gyllengranat har haft K. Majits
bref för sig, som han och alle Cheffer fölgt, och kan altså ej
få något tiltal; von Bysing kan hielpas emedan nu äro vacancer,
och gå för dem, som cederat sin tour.
Majoren Hastfehrs botemedel mot fårsjukan. 565
Gref Fri dr. Gyllenborg: at månge äro för Bysing, sorn
ej cederat sin tour.
Hr 0. W. De Geer sade sig finna billigt, at von Bysing
bör hafva tourén för dem, som sig begifvit.
Sedan något ytterligare blifvit discourerat, stadnade R. o.
A. i följande slut:
Resol.i R. o. A. kunde icke bifalla Betänkandet utan
stadnade i det slut, at Lieutenant von Bysing hos K. Majit i
underdånighet anmäles at vid förefallande öpningar efter sin
skickelighet och tour blifva ihogkommen; kunnandes Öfversten
Gyllengranat så mycket mindre för sitt förslags skyndesama
ingifvande blifva tiltald, som han härutinnan haft K. Majits
i anseende til dåvarande conjoncturer utfärdade befallning at
åtlyda.
Det fants af R. o. A. godt, at Almänna Besvärs-Deputationens
Extractum Protocolli angående 22 § af Almogens Besvär
skulle skickas til de andre Stånden, på det de deraf så mycket
bättre måge kunna finna skälen til den af R. o. A. öfver
samma § tagne Resolutionen.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande af den 1 Augusti, angående recept för fårsiukan.
Deputationen förmäler, at som Bondeståndet vid handen gifvit
huruledes Majoren Hastfehr skal äga et med mycken nytta
på åtskillige ställen brukat recept emot fårsiukan, och förberörde
Major äfven efter Riksens Ständers åstundan häröfver
af Deputationen blifvit hörd, samt vid det tilfälle medelst
attester intygat, at detta recept haft en fullkomlig och souverain
värkan, så kan Deputationen ej annat än styrka dertil,
at Majoren Hastfehr måtte anmodas at giöra detta medlet
almänt bekant, samt at, enär den utlofvade nyttan deraf igenom
Herrar Landshöfdingarnes bevittnande i landsorterne förspörjes,
han då til en skälig vedergällning för et så nyttigt påfund må
undfå 4,000 dal. srnt.
Sedan något blifvit discourerat resolverades af R. o. A.
häröfver sålunda:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at Majoren Hastfehr
på prof til nästa Riksdag kunde låta förfärdiga pulvren och
efter förutgången kundgiörelse i landsorterne dem för billigt
pris til salu hålla, då vid nästa Riksdag, om på sätt som
Deputationen föreslagit, det är bevist, at det haft den påsyftade
värkan emot fårsiukan, Riksens Ständer Majoren Hastfehr
566 (Aug. 10.) Om getters uppfödande.
icke allenast med den här utsatte, utan ock med en större belöning
emot receptets upgifvande lära ihogkomma.
Hr Hastfehr anhöll, at R. o. A. et af honom upsatt Memorial
sig ville föredraga låta och taga detsamma i benägen
consideration.
Uplästes Majoren Hastfehrs Memorial, deruti han anhåller
at emot säkerhet få lyfta de 4,000 dal. smt, som honom
til belöning blifvit tilsagde, ifall dess recept för fårsiuka skulle
finnas vara almänt godt och nyttigt, erbjudandes sig samma
summa i vidrig händelse at återbetala.
Men som R. o. A. förblefvo vid sin redan tagne Resolution,
bad Hr Hastfehr at honom måtte lemnäs tilstand at
med samma sitt Memorial gå til de andre Stånden, hvilket
honom beviljades, och skrefs på des Memorial:
Resol.: R. o. A. förblefvo vid sin uppå Camar-CEconomieDeputationens
Betänkande tagne Resolution.
Företogos til afgörande de oafgiorde §§ af Almogens Besvär,
och som Bondeståndet giordt föreställning huru nödigt Ståndet
ansågo för den fattige Almogen i Bergslagen, at de kunde få
hålla getter, enligit den projecterade Resolutionen på 14:de §
i Almogens Besvär, uppå hvilken § den 17 sidstl. Julii hos
R. o. A. fallit en afslags-resolution, altså uplästes nu ånyo
berörde 14 §.
Och som härvid förestältes, at emedan Bondeståndet så
enständigt yrka, at med visse vilkor och på vist sätt getters
hållande i Bergslagen må tillåtas, så tyckes vara billigt at
härutinnan så mycket möjeligt är villfara Almogen, allenast
at nödige inskränkningar dervid fastställes, så at skogarne af
desse creatur ej måge lida skada, och discourerades häröfver,
då R. o. A. öfver berörde 14 § samt öfver den 41 §, som angår
getters hållande i Skåne, stadnade i följande slut:
Resol.: R. o. A. biföl lo, at denne § til nästa Riksdag
ställes på prof, doch så at Bergmästaren med Bergstings-rätten
bepröfvar huru stort antal getter hvar och en, som efter §:ns
innehåld dertil berättigad blifver, tillåtas må, samt alt skogfällande
och topphuggande til getters föda vid det uti 1734
års Skogsordning utsatte straffet blifver förbudit. Dock hindras
härigenom ej det rödjande, som 1739 års förklaring öfver
Skogsordningen innom hägnader tillåter; ej eller blifva säterier,
som i Bergslagen äro belägne, et sådant Bergstings-rättens
bepröfvande underkastade. Men hvad Skåne angår, hvarom
Allmogens Allmänna besvär.
567
uti 41 § förmäles, funno R. o. A. i anseende til de der befintelige
nyttige eke- och bokeskogar betänkeligit at samtycka
til getters hållande i berörde landsort.
§ 16, angående förekommande af saltets dyrhet, bifölls;
§ 11, angående mindre växte karlars approberande vid
recruteringar, bifölls;
§ 31, angående Almogens på Gottland ansökning at til
utskeppning få sälja bräder under 7 alnars längd och 10 tumbs
bredd i lilländan, bifölls;
§ 32, angående Almogens i Österbottn ansökning at, sedan
de antagit en ständig knekterotering af 1,200 man, befrias ifrån
andre besvär vid Uleåborgs fästning med mera, bifölls;
§ 33, angående Almogens ansökning i Carelen och Savolax,
at thet förbud, som någon tid varit at få handla på Österbottn,
må uphäfvas, bifölls;
§ 26, angående Skånske Almogens ansökning om ändring
i Stoordningen;
Resolution: R. o. A. funno betänkeligit at tillåta någon
ändring i 1735 års af Riksens Ständer efter noga öfvervägande
författade Stoordning.
§ 40, angående Almogens i Jemteland samt södre delen
af Österbottn ansökning, at behåldningen af cronospannemålen
ej må bortföras, bifölls;
§ 42, angående Almogens i Skåne ansökning, at Nämdemännerne
der måge niuta en dräng fri för utskrifning samt
utstämpling til bränsle på cronones skogar;
Resol.: Såsom thetia ofta tilförene är afslagit, i anseende
til den afsaknad cronan uti sin inkomst häraf skulle känna,
samt skogarne therigenom komina at lida, altså kunde tlienna
ansökning nu icke eller bifallas.
§ 44, angående Rusthällarnes i Skåne sökte befrielse för
the 10 dal. smts årliga erläggande i monderingspenningar, upsköts,
emedan ingen af Hrr officerarne vid berörde regimenter
nu var uppe, som kunde gifva nödig underrättelse om denna
ansöknings beskaffenhet;
§ 49, angående Almogens ansökning om befrielse för Lille
tullen af den fisk, som rikets invånare på vilda hafvet fånga
och färsk införa, bifölls;
§ 50, angående skattläggningens verkställande i Carelen,
samt et vist pris utsättjande på utskylderne i persedlar.
568 (Aug. 10.) Om sorgdrägter. Polhems hetsman.
Resol.: Bifölls at skattläggningen innom 3 år skall blifva
verkstäld; imedlertid finner R. o. A. mycket betänkeligit och
ovanligit om något pris på utskylderne skulle utsättjas, innan
Landshöfdingen och Camar-Collegium hörde blifvit.
§ 53, angående Almogens klagomål om öfverlopp och tvång
i städerne, när the med sine vahror til salu dit inkomma, bifölls;
§ 39, angående Almogens ansökning i Blekinge at med
penningar lösa theras cronotionde, upsköts emedan thet berättades,
at thenna ansökning i Secrete Utskottet voro anmäld.
R. o. A. skildes åt.
Den 11 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan siu.
Hr Landtmarskalken var uti Secrete Utskottet.
Gref David Frölich såsom äldst ibland de närvarande
Grefvarne förde directionen.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande,
angående Förordningen af den 19 Maii 1739 med förbud mot
svarta kläders gifvande åt tienstefolk samt svarta vagnars brukande
vid sorgers anläggande, hvilken Förordning Deputationen
nu öfversedt och funnit både nödig och nyttig, samt at den
förtienar blifva til ständig lag och efterlefnad i Riksdagsbeslutet
införd, föreslåendes Deputationen än ytterligare et och
annat medel, som til det härvid påsyftade ändamålets erhållande
äfven kunde komma at i akt tagas.
Resol.: Bifölls i öfrigit, allenast at uti camaren, der liket
står, ej klädes med svart utan med hvitt, samt at efter fjermare
hel- eller halfsläkt än här utnämd finnes, ej tillåtes at
bära sorgedrägt.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande,
angående de uti K. Förordningen af den 29 Maii 1739 om matt
och vigt omförmälte betsmar och tabeller, samt om den svenska
måttstockens eller så kallade visir-stafvens almänna brukande
til utrönande af hvarjehanda tullbare kärils rymd och innehåld,
hvarutinnan, i anledning af Camar-Collegii til nuvarande
Riksdag ingifne Relation detta mål angående, så väl som Gabr.
Polhems hos Deputationen giorde föreställning om de af honom
inventerade jernbetsmars tilförlåteliga accuratesse och riktighet,
samt deras försäljande til et mycket billigt pris a 12 eller 13
dal. krut stycket, enär han med nådigt Privilegium så väl uppå
Bränvins-accis. Räfsnäs kungsgård.
569
desse betsmars justerande, som förfärdigande kunde allenast
blifva försedd, Deputationen funnit sig föranläten at styrka
Riksens Ständer, det må hos K. Maj:t anhållas om det begärdte
Privilegium för Polhem, at på vissa år allena fä förfärdiga
de af honom inventerade jernbetsmar, samt at et vist vite utsättes
för den, som under samma tid skulle understå sig dem
at tilvärka och eftergiöra, såsom ock at honom må förunnas
den förmån, at sielf besörja om deras justering och cronostämpelens
påsättjande; finnandes Deputationen för öfrigt intet
at påminna vid de författningar, som blifvit giorde til the uti
Förordningen omförmälte tabellers tryckande samt then svenska
måttstockens eller så kallade visir-stafvens almänna bruk och
nyttjande.
Resol.: Bifölls, kommandes uti Hr Gabriel Polhems Privilegium
at inryckas det vid samma Privilegii förlust, han för
de bäste betsmän ej får taga mer än 12 dal. kmt.
Uplästes Bondeståndets Extraetum Protocolli med hemställande
om icke uti Förordningen om consumtions-accisens
erläggande för bränvinsbrännande i riket, kunde inflyta den
afgift, hvarmed Riksens Ständer nu äfven belagt de utrikes
ifrån inkommande viner och liqueurer, hvilka afgifter skola med
hvarannan hafva gemenskap och således på en gång underrättelse
så om det ena som det andra erhållas.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes utdrag af Manufactur-Deputationens Protocoll
angående Commerce-Rådet von Törnes giorde ansökning om
perpetuelt arrende af Räfsnäs kongsgård i Södermanland och
Gripsholms samt Eskilstuna läner, hvilken kongsgård CommerceRådet
sedan år 1728 under arrende innehaft, och theruppå ansenlig
bekostnad til melioration skal nedlagt, samt berättar sig
nu mera hafva giordt början til et schäfferies anläggande derstädes;
underställandes Deputationen om icke Commerce-Rådet
von Törne, i anseende til de tienster, som han giordt, samt den
patriotiska zele, hvilken han äfven isynnerhet för manufacturinrättningarne
i riket ådagalagt, må uppå kongsgården Räfsnäs
med des tilhörigheter undfå perpetuelt arrende emot den
obligation, l:o at han vid kongsgården framgent underhåller
samt så mycket giörligit är utvidgar det derpå begynte schäfferie,
och 2:o at Commerce-Rådet hädanefter som hittils årligen prenumererar
arrendesumman.
570 (Aug. 11.) Borgmästarne i Hudigsvall och Söderhamn.
R. o. A. biföllo detta Manufactur- och Handels-Deputationens
hemställande.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande,
angående Borgmästarens i Hudvigsvald Johan Bobergs sökte
tilökning i lönen til 100 dal. smt årligen af stadens årliga besparings-
och öfverskottsrnedel, hvilken tilökning Deputationen för
des del tykt kunna blifva Borgmästaren Boberg tillagd, hälst
vid statens inrättande för berörde stad år 1723 Borgmästaren
derstädes ingen tilökning undfadt öfver det, som 1696 års stat
honom tillägger til 200 dal. smt, och stadens besparings- eller
öfverskottsrnedel, sedan de publique husens byggnad med mera
blifvit efter Regeringsformens 51 § besörgd, skola dessutan til
denna tilökning af 100 dal. smt vara tilräckelige, så at staten
dermed på intet sätt hvarken nu eller i framtiden graveras.
Hr von Blixen sade sig ej kunna bifalla, at de medel,
som til städernes publique byggnader äro ansi agne, til förökande
af Magistraternes löner skola användas.
Hr Ekestubbe vttrade sig, at han härtil ej kunde samtycka,
med mindre R. o. A. tillika gior det förbehald, at R.
o. A. med afgift til de publique byggnader i städerne ej besväras.
Som R. o. A. förklarade, at med detta vilkor den begärte
tilökningen kunde bifallas, altså upsattes följande Resolution,
hvilken för R. o. A. uplästes och gillades:
Resol.: Bifölls, dock förbehåller sig R. o. A , aldenstund
städernes publique medel härigenom förminskas, at med afgift
til de publique byggnader i städerne ej besväras.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande
öfver Borgerskapets i Söderhamns stad giorde ansökning om 100
dal. smts tilökning i lönen för Borgmästaren derstädes, hvilken
ansökning i anseende til de för Borgmästaren varande bevekelige
skäl, besynnerligen at han af den honom härtils bestådde
200 dal. smts lön omöjeligen skal kunna sub'istera, Deputationen
hållit för ganska billig, och at den förtienar Riksens
Ständers bifall, så at i följe deraf Borgmästaren i Söderhamns
stad må komma ifrån innevarande års början at af stadsens
besparings- och öfverskottsrnedel niuta den begärdte tilökningen
af 100 dal. smt, hvarmedelst årliga lönen för samma Borgmästare-beställning
hädanefter och framgent blifver 300 dal.
smt, hvaremot Borgerskapet sig erbudit at vilja stå i säkerhet
och ansvar, det hvarken cronones eller de inkomster, hvarmed
Rådman i Vesterås. Kammar-verkets förbättrande. 571
de publique husen böra underhållas, skola härigenom i ringaste
måtto graveras.
Som detta ärendet var af enahanda beskaffenhet med det
nyss föregående, altså stadnade R. o. A. häröfver i lika slut,
och skrefs på detta Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande
samma Resolution, som på det nyss förutgående.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande
öfver Borgareståndets hos Riksens Ständer giorde föreställning om
70 dal. smts tilökning i lönen för den Rådman, som prsesiderar uti
Ciemners-rätten i Vesterålis; hemställandes Deputationen therutinnan,
om icke i betraktande af den ringa lön, som för Prsesidis-sysslan
vid Ciemners-rätten i Vesterähs härtils varit bestådd,
allenast til 80 dal. smt om året, hvilken emot det trägna
arbete och upvaktning, som samma syssla vid närvarande tider
fordrar, ingalunda är svarande, den nuvarande Rådmannen och
alla de, som efter honom föra presidium vid Ciemners-rätten i
Vesteråhs, måga ifrån innevarande års början och hädanefter
framgent undfå den begärdte tilökningen af 70 dal. smt, hvarmedelst
årliga lönen för samma beställning numera förblifver
150 dal. smt; hållandes Deputationen för troligit, det stadens
besparings- och öfverskottsrnedel äro til den begärdte tilökningen
nog tilräckelige.
Som detta ärendet var af enahanda beskaffenhet med de
tvänne nyss föregående, altsa stadnade R. o. A. häröfver i lika
slut, och skrefs således pä detta Betänkande samma Resolution
som på de tvänne nyss förutgående.
Uplästes Camar-CEconomie- samt Protocolls-Deputationernes
Betänkande, angående Cainar-verkets förbättring, hvaruti,
sedan Deputationerne anfört tlie olägenheter, som the förmena nu
för tiden hindra riksens Hushaldnings- och Camar-verks rätta
skötsel och drift, föreslå, at af Riksens Ständer en serskilt Commission
utnämnas må, hvilken thetta angelägna ärendet, som förnämligast
angar skattläggnings-, upbörds- och räkenskapssättets
förbättrande, noga kunde öfverlägga och af grunden utreda, til
hvilken Commission Deputationerne föreslå Hr Riks-Rädet
Gref Lagerberg at föra ordet, och til ledamöter 8 stycken i
Camar- och Indelnings-verket samt räkenskaperne förfarne
Herrar och Män, hvilkas giöromål Deputationerne äfvenväl uti
4 serskilte puncter uprepat; hemställandes Deputationerne för
öfrigit om icke til lön för trenne betjenter, som vid CamarCommission
skola vara oumbärlige, kunde anslås någon viss nödig
572 (Aug'. 11.) Bank-tjenstemäDs rang.
summa af extra-utgifts- eller andre medel til nästa Riksdag
eller på 3 år, äfvensom Deputationerne ock hålla rådeligit, det
måtte någon skickelig person försändas utomlands, isynnerhet
til de Churfurstelige Hannoverske länderne, at inhämta kundskap
om det der brukelige goda, rediga och beqvämliga räkenskapssättet,
samt densamma Camar-Commissionen vid handen
gifva, hvilken resande kunde i tvänne års tid uiuta underhåld
a 900 dal. smt årligen.
Efter något discourerande stadDade R. o. A. öfver detta
Betänkande i följande slut:
Resol.: Bifölls, och lämnas til K. Maj:t med Råds råde at
utnämna ledamöterne i denna Commission och betjenterne dervid.
Uplästes och justerades de hos R. o. A. den 10 Augusti
tagne Resolutioner och biföllos som de uti samma dags Protocoll
under hvart och et mål antecknade finnas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protoeolli, angående
Banco-Fiscalens Georg Adolph Ruthenschölds giorde
ansökning om caractere af Banco-Advocat-Fiscal, samt lika
rang och heder som Advocat-Fiscalerne i Riksens Collegier
niuta, hvaruti Secrete Utskottet hemställer om icke Banquens
ordinarie Fiscal må i anseende til de för honom anförde skäl hos
K. Majit i underdånighet anmälas at undfå caracter af AdvocatFiscal
samt lika rang och heder med Advocat-Fiscalerne i
K. Majrts och Riksens Collegier.
Bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protoeolli, hvarutinnan,
i anledning och stöd af det, som vid 1720 års Riksdag
blifvit förehaft om Banco-Commissariernes och Secreterarens
heder och anseende, Secrete Utskottet hemställer om icke
bemälte Banquens Commissarier och Secreterare måge få åtniuta
den rang och hedersförmån, som de K. Maj:ts och cronans
betjente, hvilka under 37 numern i K. Rangordningen äro begrepne,
och det så mycket mera som Riksens Ständer vid förre
Riksdagen i lika måtto hugnat Secreteraren vid Ständernes
Contoir; i anseende hvartil Secrete Utskottet ock håller för
billigt, at Commissarien vid sidstnämde Riksens Ständers Contoir,
som äfven är et publiqvt och angelägit verk, må under
samma vilkor inbegripas, hälst de skäl, som för ofvannämde
riksens betjente varit gällande, äro til större delen til honom
lämpelige.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Hemmans-byte. Skatteköp af preste-stommar. 573
Uppå Hr Francs anhållan at nu strax få niuta immission
uti det byte, hvartil uppå Camar-CEconomie-Deputationens
Betänkande R. o. A. i går behagat gifva sitt samtycke,
fants godt at uti R. o. Arns Resolution, som på berörde
Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande kommer at utfärdas,
tillägges: at när Camar-Collegium utarbetat och afslutit
bytet, Lagman Franc niuter immission, til Riksens Ständers
ytterligare öfverseende och approbation.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande,
angående Prästerskapets tildelnings-stommars försäljande til
skatte, hvarutinnan Deputationen, efter noga jemförande och
öfvervägande af hvad Bondeståndet genom Extractum Protocolli
andragit til de sökte skatteköpens verkställande och fullbordande,
emot det, som Prästeståndet å sin sida anfört til
bevis, det skola sådane begärte skatteköp af Prästerskapets tildelnings-stommar
vara stridande emot åtskillige K. Resolutioner
och Prästerskapets välfångne Privilegier, stadnat i det
slut, det kan Deputationen icke finna, at Bondeståndets ansökning,
som grundar sig på 1723 års K. Förordning om skatteköp,
är i ringaste måtto emot Prästeståndets Privilegier stridande;
i följe hvaraf och i fall Deputationens tanka skulle
vinna Riksens Ständers bifall, Deputationen hemställer om icke
K. Majit kunde i underdånighet anmodas at anbefalla CamarCollegium
at skyndesamligen enligit Skatteköps-Förordningen
afgiöra de redan uppå sådane hemman och stommar sökte och
til Collegium inkomne skatteköp.
Sedan uplästes Prästeståndets Extracta Protoeolli af den
2 April och 3 Julii detta ärendet angående, med de dervid
bifogade Magister Kempes och Magister Odmans Memorialer.
Det discourerades härvid, at alle de af Prästeståndet uti
de upläste Extracta Protoeolli och Memorialerne anförde skäl
jemväl uti Deputationen blifvit anförde och der i öfvervägande
tagne, men som det befunnits, at Prästerskapet jemte räntans
upbärande velat tilegna sig en fullkomlig disposition öfver desse
hemman, hvilken disposition likväl ingen annan än cronan
sielf, som är jordägare, tilkommer, så hade Deputationen uti
en sak, öfver hvilken är så klar lag och så uttryckelige Förordningar,
ej kunnat stadna i något annat slut, än det, som
för R. o. A. nu blifvit upläst.
Hr Leijonmark hemstälte om icke det kunde efterses
i hvad slut R. o. A. vid 1738 års Riksdag öfver detta ärende
574 (Augr. 11.) Hemmans-byte. Öfversten, frih. Sparres mern.
stadnat, samt om någre nye skäl nu voro til den då tagne Resolutionens
ändrande.
Hr G. A. Ruthenschöld berättade, at Konung Johans
bref, uti hvilket dispositionen af berörde hemman cronan expresse
förbehålles, då ej varit Riksens Ständer bekant, hvilket
bref sedermera af en Riksdags-Fullmäktig af Bondeståndet,
Joseph Hansson vid namn, blifvit framskaffat;
Hvaruppå efter något ytterligare discourerande R. o. A.
biföllo Betänkandet.
Uplästes Lagmannens Grefve Fredr. Gyllenborgs Memorial,
hvaruti han anhåller, det måtte han så snart K. CaraarCollegium
afslutit det byte, som Riksens Ständer behagat bevilja
honom af någre hemman i Bergslagen, utan uppehåld
niuta i samma hemman immission, ehuru bytet ej förr än vid
nästa Riksdag kan af Riksens Ständer komma at approberas.
Denna ansökan bifölls af R. o. A.
Uplästes Secreta Deputationens utlåtelse, angående Ofverstens
Baron Conrad Sparres genom Memorial giorde ansökning
at i anseende til sine långlige tienster och utståndne hvarjehanda
besvär och svårigheter antingen få ersättning för ansenlig
liden skada vid sin innestående löns utbekommande i mynteteekn
til 2,569 stycken, några dagar förr än the blefvo afslagne,
som ock at niuta befrielse ifrån den dryga caractersafgiften,
med hvilken han skal blifvit graverad sedan han med
Ofverste-caracter blifvit ifrån sin Öfverste-Lieutenants-beställning
vid Hallandske regimentet afskedad, eller ifall han härutinnan
ej skulle kunna villfaras, at honom må tillåtas at åter
träda i tienst igen och niuta sin för 22 år sedan innehafde
Öfverste-Lieutenants-fullmakt til godo; hvaröfver Deputationens
tanka är, det förtjenar Öfversten at på något sätt blifva uti
sine ansökningar af Riksens Ständer hulpen; i synnerhet hvad
angår Öfverstens begäran at åter komma i tjenst igen, tycker
Deputationen det 1723 och 1735 arens Caracters-Förordningar
icke kunna ligga honom i vägen at niuta sin förr innehafde
Öfverste-Lieutenants-fullmakt til godo, aldenstund Öfversten
vid regimentets indragande utan sin begäran erhållit caracteren
såsom en belöning för sine månge trogne tjenstår.
Likaledes uplästes Hr Öfverstens Frih. Conrad Sparres
härom ingifne Memorial.
Sedan häröfver blifvit discourerat, stadnade R. o. A. i
följande slut:
Majoren Tilas. Utförsel-förbud i Finland. Prestersk. besvär. 575
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at Öfversten Baron
Sparres undfångne Öfverste-caractere ej bör ligga honom i
vägen at åter träda i tienst som Öfverste-Lieutenant; kommandes
Öfversten Baron Sparre, sedan han blifvit employerad,
at gå dit han commenderas.
Uplästes Majorens Hr Olof Tilas Memorial, theruti han
anhåller at vid the tvänne nya Krigs-Råds-embetens besättjande
blifva efter förtjenst och skickelighet befordrad; hvarom
han gior sig så mycket mera hopp, som han i 32 års tid med
al trohet tient K. Maj:t och riket i fält, och therander blifvit
af ålder til kroppskrafterne mycket utmärglad; förklarandes
K. Resolutionen på Krigsbefehlets Almänna Besvär, det vil K.
Majit vid civile sysslors besättjande icke mindre ihogkomma
sine trogne undersåtare af Militairståndet, som dertil äro skickelige,
än them, som ifrån början sin tid vid civile förrättningar
användt.
Remitterades til Secrete Utskottet,
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli, at när angående
förbudet om victualiepersedlars utförande ifrån Finland
uti Secrete Utskottet kommer at företagas, 25 Deputerade af
Bondeståndet måge vara närvarande.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Företogos til afgiörande de i Almänna Besvärs-Deputationen
projecterade Resolutioner på Prästerskapets Besvär vid
denne Riksdag:
§ 1, angående biblars tryckande på finska språket, bifölls;
§ 2, angående förbud för savoyarer, lijndantsare, comoedianter
och annat sådant löst folk at fara kring landet, bifölls;
§ 3, angående det at Häfrätterne måge lemna Consistorierne
del af alle utkommande universaler samt extracter af
sakörslängderne öfver the sakören, som höra til kyrkor, hospitaler
och fattige; jemväl ock at vederbörande i städer och på
landet vid hvart års slut til Kyrkoherdarne måge upgifva hvad
vid arfsskiften eller eljest fallit til the fattige, med mera,
bifölls;
§ 4, angående en viss termin för alle, som stå under Consistoriernes
inseende och hafva någre publique medel eller
räntor at upbära, at efter trenne års förlopp ifrån thet årets
slut, för hvilket upbörden beräknas, the för observationer och
restantier måge vara frie.
576 (Aug. 11.) Presterskapets besvär. Sala stad.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. öfver thenne
§ i följande slut:
Resol.: Bifölls, dock så at Domkyrko-räkningarne innom
den 1 Junii det följande året böra vara inne, och then för
Lands-Camererarne til räkningarnes öfverseende utsatte tiden,
i anseende til theras mångfaldige andre sysslor, utsattes til
3 år.
§ 5, angående Prästerskapets ansökning i Skaraborgs län
at niuta theras vederlag oafkortat til 1 l/. tunna spannemål
emot hvarje tunna, som i Reductions-Commissionens förteckning
af år 1702 hvart pastorat påföres, enligit K. Maj:ts nådige
bref af den 20 Augusti 1739, bifölls.
Det påmintes, at i går tvänne §§ af Bondeståndets Almänna
Besvär blifvit upskutne.
Berörde §§, hvilka voro den 44 och den 39, företogos altså
nu til afgiörande.
Hvad den 44 § angår, beträffande Rusthållarnes i Skåne
sökte befrielse för the 10 dal. smts ärlige erläggande i monderings-penningar,
så aldenstund
Hr General-Lieutenanten Frih. During, hvilken är Chef
för det ena af berörde regimenter, vid handen gaf, at år 1731
Rusthållarne sielfve begärt at årligen til monderingarne af hvart
rusthåld samla 10 dal. smt, så at thet kan vara cronan lika
mycket om the med thetta sammanskott årligen fortfara eller
ej, emedan the altid äro för monderingen ansvarige;
Ty funno R. o. A. ingen betänkelighet at bifalla berörde
44 f
Och som i anseende til den 39 § angående Almogens i
Blekinge giorde ansökning at med penningar på sätt och vid
the tilfällen, som i § förmäles, få lösa theras cronotionde, jemväl
vid handen gafs, at berörde ansökning uti Secrete Utskottet
varit under öfvervägande och ther vunnit bifall;
Altså biföllo R. o. A. berörde § 39.
Uplästes Camar-CEconomie- och Bergs-Deputationernes
gemensamma Betänkande öfver Riksdags-Fullmäktigens för
Sabla stad giorde ansökning om en Commissions anställande
i orten, beträffande den af Landshöfdingen Cederbielke föreslagne
och af K. Maj:t faststäldte men af en del invånare nu
mera öfverklagade stadens utvidgande, hvaruti Deputationerne
berätta sig af actis hafva inhämtat, det en ganska stor misshällighet
och oreda skal ibland invånarne i Sahla stad
Kommission angående Sala stads utvidgande.
577
vara upkommen förmedelst ofvanberörde inrättning af en ny
tomtedelning och stadens försökte utvidgande, hvilken oreda
och misshällighet, som den igenom Landshöfdinge-embetets
handräckning nu mera ej skal kunna dämpas, och de klagande
invånarne tilfredsställas, sedan de öfver des giöromål vid denna
saken ganska eftertänkelige besvär anfördt; fördenskull och som
detta ärendet är af mycken vigt och angelägenhet, hvarpå Sahla
ortens välfärd eller undergång til en ansenlig del beror, ty
hafva Deputationerne icke kunnat undgå at styrka Riksens
Ständer, det K. Maj:t i underdånighet måtte anmodas at i
nåder utse och förordna en Undersöknings-Commission i orten
af ovelduge och i saken aldeles intet deltagande män, hvilken
uppå requirenternes förskott och de succumberandes bekostnad
komrner in loco uti alla vederbörandes närvaro at lagligen uptaga
och undersöka om alt hvad så väl af de klagande som å
de andras sida varder anfördt, samt til den ändan edeligen afhöra
de vittnen, som på den ena eller andra sidan kunde åberopas
til styrka uti det, som vid tomtedelningen och stadens
utvidgande förelupit, med mera, som härutinnan kan tiena til
uplysning, utan at K. Maj:ts Resolution af den 26 Maii 1737
i någor måtto härigenom må rubbas; hållandes Deputationerne
yttermera före, det böra undersöknings-protocollen och acterne
sedan til K. Maj:t ingifvas och detta mål derefter af K. Maj:t
sluteligen afgiöras, alt som omständigheterne och sakens befundne
beskaffenhet föranlåta.
Uplästes Hr Landshöfdingen Cederbielkes angående detta
ärendet ingifne Memorial, derutinnan Hr Landshöfdingen anförer,
at en del af invånarne i Sahla stad skola öfverträdt lag
och Konungens embetsmäns befallningar; at de med våld skola
satt sig i possession af de åkertegar, som de en gång emot erhållit
vederlag frivilligt afstådt, med mera, och at således på
sådane ohörsame och upstudsiges begäran Konungens embetsman
och Bergs-rätten, hvilka öfver desse besvär ej blifvit hörde,
icke tyckas böra sättas under en Commission.
Hr Cedercrona sade sig anse för nödigt, at det dictamen
ad Protocollum, som Ombudsmannen Ekman giordt inför Deputationen,
för R. o. A. må upläsas.
Hr Leijo nmark yttrade sig, at om det skal ske, bör
Hr Cederbielke af samma skrift få communication, på det han
må hafva tilfälle at sig deröfver förklara.
Adelns Protokoll, 1740—1741. 37
578 (Aug. 11.) Sala stad. Landshöfding Cederbielke.
Hr Carl Wennerstedt: Om en sådan sak af Ständer
skal uptagas och afgiöras, så behöfves dertil 2 månader; beskaffenheten
är sådan, at den til K. Maj:t i underdånighet bör
upgifvas.
Hr Cedercrona påminte, at saken gådt igenom Urskilningen.
Hr Cederbielke anförde, at som saken hos K. Maj:t ännu
ligger oafgiord, så lära Riksens Ständer densamma ej vilja uptaga,
och voro des ödmiuka begäran, at Ombudsmannen Ekmans
dictamen ad Protocollum jemväl til K. Maj:t må upgifvas, på
det han, Hr Cederbielke, måtte hafva tilfälle öfver detsamma
sig at förklara, tilläggandes at om han befinnes skyldig, han
ej vil undandraga sig straffet, men är han oskyldig så hoppas
han at niuta et rättmätigt beskydd.
Hr Cedercrona: Det säges af somlige, at saken hos K.
Maj:t är afgiord, men sådant sträcker sig ej vidare än til den
anbefalte jemkningen; och det är just öfver samma jemkning
som det klagas och igenom hvilken de klagande påstå sig
hafva lidit.
Hr Palmstierna: Om icke Hr Cederbielke kunde nu andraga
hvad han hade at påminna och sedan enligit Riksdagsordningen
taga afträde.
Hr Cederbielke hemstälte om icke R. o. A. skulle finna
nödigt, at han en stund voro närvarande at gifva uplysning om
så behöfves; när det kommo til afslutandet, viste han sin skyldighet
vara at taga afträde, som han vordo giörande; och hvad
den anbefalte jemkningen vidkommo, så hade vid dess verkställande
befunnits oundgängeligit at conservera Bergslagstomterne,
hvarom alle omständigheter böra vara noga bekante,
om saken rätteligen skal kunna bepröfvas; fördenskull, om målet
til K. Maj:t remitteras, kan hvar och en få tilfälle at til—
räckeligen förklara sig, varandes sakens beskaffenhet sådan at
Ständer i densamma ej kunna ingå.
Hr Scheffer erindrade, at Hr Cederbielke enligit Hr Palmstiernas
giorde påminnelse lärer komma at taga afträde.
Hr Palmstierna hemstälte om icke Ombudsmannen Ekmans
dictamen ad Protocollum först bör upläsas.
Begyntes med upläsandet af berörde skrift, som i Deputationen
var dicterat til Protocollet den 18 Julii, och när en
stund var fortfarit, hemstälte
Kommission angående Sala stads utvidgande.
579
Frih. C. O. Hamilton om icke med läsandet kunde afstadna
aldenstund R. o. A. dock ej vordo dömande i saken.
Hr Cederbielke sade sig punctevis kunna vederlägga alt
hvad i berörde skrift anfört är, när det kommo på sitt behöriga
ställe, nemligen hos K. Majit; skulle då K. Majit ej finna nog
lius, lärer K. Majit sielf i nåder förordna en Commission til
orten.
Hr Palmstierna erindrade, at ifall Hr Cederbielke ej
något mera hade at andraga, han ville taga afträde.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli i saken
af den 4 Augusti.
Hr Cederbielke berättade, at som han först i lögerdags
fådt se Betänkandet, så har Borgareståndet ej ännu kunnat
hafva part af des upsatte Memorial, anhållandes om tilstånd
at få ingifva afskrifter deraf til de andre Stånden;
Hvilket beviljades.
Hr Cederbielke tog afträde.
Hr Hestsko påminte om någon är tilstädes, som varit
ledamot i Bergs-rätten, at den jemväl må taga afträde; emedlertid
om saken så förevetter som det upgifves, voro det bedröfligit;
hade de klagande blifvit tilfredsstäldte, de hade aldrig
gådt så långt; men som med delningen lärer vara gådt för
vida, så tyckes Deputationen haft goda skäl; man hade at
besinna huru svårt det är at vara i lidande och at uti sitt egit
fädernesland stötas utur sin fasta egendom; och som justicen
aldrig någon bör afskäras, så tyckes en Commission i orten
vara nödig, der hvar och en bäst kan andraga sine besvär.
Hr Natt och Dag: Med Commissionen är tid nog när
K. Majit i saken sig yttrat.
Hr Palmstierna: Vi kunna ej ingå i en så vidlyftig
och traslig sak; men frågan blifver huru K. Majit skal sättjas i
stånd at döma, dertil behöfves en föregående undersökning i orten,
hvilket bäst kan ske igenom en Commission, som med sin berättelse
inkommer, hvaruppå K. Majit afdömer saken.
Hr Wennerstedt sade sig instämma härmed; saken voro
granlaga och bör icke eller en Konungens embetsman exponeras
för någre orolige hufvuden, utan tagas dervid skälige
och billige mått.
Gref A. R. Sparre, Hr von Hökerstedt och åtskillige
flere förklarade sig af den tankan, at som saken ännu ligger
hos K. Majit oafgiord, så voro bäst och säkrast at i fall, sedan
580 (Aug. 11.) Ecklesiastik-verket i Lappmarken.
alle vederbörandes förklaringar voro inhämtade, K. Majit ej
skulle finna desamma tilräckelige, då en Commission til orten
förordnades, dock icke på cronans utan på requirenternes bekostnad.
Hr Ekestubbe yttrade sig, at som de klagande begärt en
Commission, hvilket dem blifvit afslagit, och altså vändt sig
til Ständerne, så bör enligit Betänkandet dem sådant ej afslås;
voro altså des begäran, at proposition giöres om Betänkandet
bifalles.
Efter något ytterligare discourerande begärtes än vidare at
proposition måtte giöras.
Gref D. Frölich frågade om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 12 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtmarskalken var i Secrete Utskottet,
Gref David Frölich såsom äldst närvarande af Grefvarne
förde directionen.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande af den 28
Julii öfver det, som sedan sidsta Riksdag vid Ecclesiastiqueverket
i Lappmarken tilgiordt blifvit. Deputationen förklarar
sig nögd med den vid Directionen skedde tilökning af tvänne
nya ledamöter, nemligen Prseses Consistorii Doctor Alstrin och
Lagmannen Malmer, hvilken senare såsom en i räkenskaper
ganska förfaren man förmodas kunna vara Directionen til mycken
nytta, och hvad sielfva verket angår, så har
l:o. Directionen uptedt nöjaktig räkning för alla aflåtne
Lappmarks kyrko- och scholaemedel, och Deputationen vid det
tilfället funnit sig föranlåten at styrka til verkställande af H.
K. Maj:ts nådigste godtfinnande, at hädanefter alla böter, hvilka
genom lagen icke äro fördelte, måge til detta verk anslagne
blifva, och at frivillige gåfvors insamlande aldra beqvämligast
kunde ske igenom collecter;
2:o. Bifaller ock Deputationen den för anförde orsaker
skull giorde författning at til kyrko- och scholae-betienterne i
Lappmarken må vid hvart års början anordnas hela det
årets lön;
Ecklesiastik-verket i Lappmarken.
581
3:o. Finner Deputationen vid sielfva omvändelses- och
undervisnings-verket al berömelig och möjelig flit af Directionen
vara använd, kunnandes ej annat än gilla de til samma ändamål
än ytterligare föreslagne medel, såsom at en Docens i
lappska språket må vid Trivial-scholan i Hernösand tilsättjas
och Lectorerne under deras ferier brukas til missionarier, samt
at någon del af stipendiis regiis må dem förbehållas, som vinlägga
sig örn lappska språket, med mera, som Betänkandet
bredare förmäler;
4:o. Är Deputationen af den mening, at enligit H. K.
Maj:ts nådige gifne tilstånd tvänne förpantningar i Hernösands
stift, bestående begge af 778 dal. smt, må af kyrko- och
scholae-inedlen få inlösas, såsom ock
5:o at Lappmarkeme måge efter handen genom landtmätare
aftagas och de ställen, som til åker och äng finnas vara dugelige,
åt Almogen uplåtas, som kunde hafva lust sig der at nedsättja,
hvilket på vist sätt äfven kunde befrämja Ecclesiastique-verket;
6:o. At alla de, som vid berörde verk giöra tienst, måge
frikallas för centonal och bevillningar;
7:o. At 60 dal. 8 öre smt, som Lappmarks schöl se-medlen
igenom för detta Räntemästaren Daniel Svensson kommit til
korta, måge af restantier ersatte blifva;
8:o. At den skatt, hvarmed nybyggare i Lappmarken efter
frihetsåren beläggas, må på behagelig tid anslås til kyrkjors
och scholashusens byggnader, och at
9:o crono-andelen af sakören och böter, som i Lappmarkerne
kunna falla, äfven här til kunde användas. Deputationen
styrker sluteligen til verkställigheten af alt detta såsom
ock at 1738 års bevillning å 1 öre smt af hvart matlag och 1
dal. smt af hvar kyrka öfver hela riket må åtminstone til
nästa Riksdag förlängas.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes utdrag af Camar-CEconomie- och ComrnerceDeputationens
Protocoll den 31 Julii. Deputationen bifaller
härutinnan de medel och utvägar, sorn Directionen öfver Ecclesiastique-verket
i Lappmarken i des berättelse til befrämjandet
deraf föreslagit;
Hvilket likaledes af R. o. A. bifölls.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande,
angående flere Landmätares antagande i orterne.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
582 (Äng. 12.) Presidenten von HöpkeDS enka. Husesyner.
Frih. Coijett påminte om icke hvad angående framlidne
Praesidenten Höpkens enkefru hos R. o. A. för någre dagar
sedan blifvit resolverat, til de andre Stånden blifvit utfärdat.
Uplästes altså det härom upsatte Extractum Protocolli,
hvilket af R. o. A. gillades så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R.o. A. den8Aug. 1741.
S. D. Kom hos R. o. A. i billigt öfvervägande huruledes
framledne Praesidenten i K. Maj:ts och Riksens CommerceCollegio
Baron von Höpken icke allenast med långlige och
trogne tienster gådt riket tilhanda, utan ock igenom ansenlige
summors förlust, hvilke han i de svenske manufacturer til deras
fortkomst samt at upmuntra andre instuckit, til sin egendom
lidit ganska stor skada, hvarigenom jemte den kostnad han
haft ospard at upfostra sine barn til nyttige medlemmar i
riket, des efterlemnade enkefru blifvit lemnad i nog försvagade
vilkor; och som R. o. A. ansågo ofvanberörde omständigheter
af den beskaffenhet, at de förtiena Riksens Ständers benägna
omtanka, altså fants nödigt til de öfrige respective Stånden
vänligen at hemställa om icke, til en hugnad och understöd för
framlidne Hr Prsesidentens enkefru, hos K. Maj:t i underdånighet
kunde anhållas, at henne den först ledig blifvande pension
af n:o 2, som för Fältmarskalkars, Ofver-Ståthållares och
Praesidents-enkefruer utsatt är, må tildelt blifva; hvilket med
de öfrige respective Stånden til et benägit bifall vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconornie-Deputationens
Memorial af den 16 Junii, angående de almänna husesyners
revision. Deputationen är af den tankan, at som vid
Husesyns-Contoiret ännu finnes 900 stycken oreviderade syningsinstrumenter,
så lärer för anförde orsaker skuld til deras revision
ej kortare tid än 4 år utsättjas; och på det af- och til—
trädes synings-instrumenterne, som kunna författade varda sedan
de almänna reviderade blifvit, äfven må med skyndesamhet
kunna öfverses, håller Deputationen för nödvändigt, at ännu
en Camarskrifvare med 300 dal. smts lön af de genom revisionen
inflytande medel vid Contoiret hädanefter måtte bestås.
R. o. A. biföllo hvad Deputationen således vid handen gifvit.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
20 Julii, hvarutinnan hemställes om icke Commissions-Secreteraren
Morian, som igenom den vid 1738 års Riksdag med
honom giorde författning kommit i förlust af 6,000 dal. smt,
Sekreteraren Morjans understöd. Kattuns-tryckerier. 583
må af hädanefter ledig blifvande lifstidsförläningar eller dylikt
niuta ersättning för denna summa, samt honom imedlertid tilläggas
400 dal. smt af pensions-staten, utom hvad han redan
niuter, såsom ock at H. K. Maj:t i underdånighet om des befordran
anmodas.
Hr Ekestubbe sade sig hålla för betänkeligit at bifalla
om kongsgårdsarrende, eller at af statsmedlen något här til
tages, emedan landet sådant ej kan tåla.
Hr Hestsko, Hr Blomfelt och Hr N. Lilljehök förestälte
at man bör betänka, det Secreteraren Morian voro en braf och
skickelig man, hvilken i Ryssland med mycken tro och flit sin
syssla förrättat och i rikets tienst tilsatt en så ansenlig del af
sin egendom, och at han således til andras upmuntran af riket
bör hållas skadeslös.
Som häruppå propositionen begärtes, giorde
Gref D. Frölich frågan om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Westfelt: Jag beder ock at få något, emedan jag
jemväl tilsatt min egendom i rikets tienst.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
af den 11 Martii angående cattuns-tryckerierne. I
anledning af Secreta Propositionens 44 §, som til denna Deputation
blifvit remitterad, så väl som interessenternes af Sickla cattunstryckerie
giorde ansökning om prolongation af det dem förundte
Privilegio exclusivo, utlåter sig Deputationen, at tryckningen
af utrikes väfnader kunde ännu, så länge de inrikes manufacturerne
ej kommit til fullkomlig mognad, för tryckerierne i
Stockholm och Götheborg tillåtas, dock så at den innom et vist
quantum inskränkes, nemligen för det förra til 10,000, och för
det senare til 5,000 stycken årligen, hvarvid dock iakttages,
at detta quantum årligen förminskas så snart större ymnoghet
på inrikes väfnader förspörjes, på det omsidor de utrikes måge
aldeles afskaffas, til hvilken ända Deputationen och håller för
nödigt, at främmande cattuners bruk igenom stränga förordningar
blifver inskränkt samt at vid 1,000 dal. smts vite inga
flere än de tvänne sidstnämde tryckerier af Ostindiske eller
andre utländske cattuner måge få inrättas.
R. o. A. biföllo Betänkandet,
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
4 Augusti, hvarutinnan Secrete Utskottet berättar sig hafva
584 (Äng. 12.) Licent-taxor. Stockholms sluss.
öfversedt och förbättrat de förut utkomne Licent-taxorne, på
sätt, sorn det medföljande projectet utvisar, hvilket Riksens
Ständers ompröfvande underställes.
R. o. A. biföllo thet bifogade projectet til en ny Licenttaxa
jemte the thervid bifogade momenta angående upbördens
åtskilnad emellan svenske och främmande, i anseende til skepp
och varor och deras straff, som skepp eller gods oriktigt upgifva,
med mera.
Uplästes och justerades de hos R. o. A. den 11 Augusti
tagne Resolutioner, och biföllos som de i samma dags Protocoll
under hvart och et mål antecknade finnas.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande af den 15 Julii
om södra slutsens i stånd sättjande här i Stockholm. Deputationen
förmäler omständeligen huruledes den af Commerce-Collegio
berättelse, Hr Ofver-Ståthållareus samt Byggnings- och EmbetsCollegii
yttrande, så väl som vederbörandes ingifne räkningar
noga giordt sig underrättad om de författningar, som hittils
blifvit giorde, samt hvad fond til detta angelägna verk blifvit
anslagen, med mera. Och ehuruväl Capitainen och Architecten
Carlberg, som häröfver blifvit hörd, förslagsvis yttrat
sig på huru lång tid samt med hvad kostnad slussen skulle
kunna i det stånd sättjas, at den äfven til genomfart för större
fartyg voro brukbar, så finner dock Deputation detta förslag
så drygt och vidt utseende, at enär Hr Commerce-Rådet Polheims
til slutssbyggnaden giorde project och anbud i öfvervägande
kommer, Deputationen ej annat kan än styrka dertil,
at detta verk må anförtros bemälte Hr Commerce-Råd, som
för des höga ålder skull må adjungera sig sin son Stipendiaten
Polheim, och begge under den tiden med nödig förplägning
förses, som Deputationen förmenar kunna blifva för den förra
5 och för den senare 3 dal. smt om dagen. Deputationen
pröfvar ock för andragne orsaker skull skäligt, at Stockholms
Magistrat bör så väl återbetala 51,977 dal. 22 öre 16 penningar
smt, des vid 1727 års Riksdag giorde requisition öfverskiutande
och igenom samma års bevillning til stadsens slussbyggnaders
förbättrande värkeligen influtne medel, som ock 12,687 dal. 14
öre 20 penningar smt, som slussen finnes vara mindre påkostad
än dertil blifvit anslagit. Hvad medlens disposition samt materialiers
anskaffande til slussverket angår, så tycker Deputationen
sådant hädanefter kunna lemnäs til Bergs- och Commerce-Collegiernes
besörjande, hemställandes för öfrigit om icke
Bångs geneal. verk. Kanal. Adelsrustning. 585
1727 års bevillning til nästa Riksdag må continueras, och Commerce-Rådet
Polheim, sedan des förslag blifvit verkstäldt, med
någon belöning ihogkommas.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Jonas Bångs Memorial, hvaruti han anhåller
om fritt tilträde uti riksens Archiver, Collegier, Bibliothequer
och Kyrkor, til fullbordan af des under händer hafvande arbete
om de Adelige familiernes genealogie och stamgods, med mera,
anhållandes härjemte så väl om vederbörande familiers som
Hrr Landshöfdingarnes och Biskoparnes benägna biträde til
det, som härvid kan tjena til uplysning.
Hr Didron sade härvid intet vara at påminna, allenast
det arbete, som framlidne Assessor Schantz uti de svenske
familiers genealogie förfärdigat, derigenom ej kommer at lida.
Som inge flere påminnelser giordes, frågade Gref D. Frölich
om Memorialet bifalles;
Hvartil svarades med Ja.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
ytterligare Betänkande af den 11 Junii angående den projecterade
durchfarten ifrån sion Vettern igenom Motala ström,
hvarutinnan Deputationen förmäler sig til följe af Präste-,
Borgare- och Bondeståndens godtfinnande häröfver hafva hördt
Hr Domprobsten Doctor Rhyzelius, hvars tankar merendels
stämma öfverens med denne Deputationens förut under den 20
Februarii afgifne Betänkande, som utgår på nyttan samt verkställandet
af en slik genomfart, och kan Deputationen således
ej annat än blifva vid des redan yttrade mening, dragandes
til Hr Domprobsten det förtroende, at han vid den i orten til
hållande besicktningen lärer gifva Synings-Commissionen vid
handen hvad han til detta verks utförande förmenar lända
kunna.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Gref Dohna begärte blifva underrättad om de Deputerade
med sine tankar öfver Gref Fridr. Gyllenborgs Memorial angående
Adelsrustningen ännu ej inkommit, förklarandes til
Protocollet sig intet kunna samtycka til någon ändring uti det,
som Privilegierne härom stadga; varandes en ganska öm sak
at tillåta någon ändring i Privilegierne.
Hr Didron: Kriget är declarerat, då enligit Privilegierne
R. o. A. böra prsestera rusttiensten. Gref Friedr. Gyllenborgs
Memorial gifver et förslag vid handen, som tyckes vara fördel
-
586 (Aug. 12.) Adelsrustning. Schäferi. Skråen.
aktigt både för cronan och för R. o. A. Jag är ej bland de
rustande, men som patriot påminner jag, at Adelsfahnan ofördröjeligen
må blifva upsatt, och hemställer altså om icke R.
o. A. detta ärendet utan uppehåld sig vilja företaga.
Hr Roxendorf: Secrete Utskottet är i dag tilsammans
och således äro våre ledamöter i Secrete Utskottet alle frånvarande;
vid en sådan öfverläggning bör R. o. A. vara i fullt
antal.
Det fants godt, at Riddarhus-Secreteraren skulle gå ned
i Secrete Utskottet til Hr Landtmarskalken, at förnimma när
sakerne kunde tillåta, at plenum blefvo utan at tillika Secrete
Utskottet samlades.
När Riddarhus-Secreteraren var tilbaka kommen, berättade
han Hr Landtmarskalken, jemte sin vördsama helsnings
anmälande, hafva svarat, at i morgon Secrete Utskottet nödvändigt
måste vara tilsammans, men at i öfvermorgon anslag
skal ske allenast för Plena, då sådane saker hos R. o. A.
kunna företagas, som fordra samtelige Herrarnes närvaro.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli, hvarutinnan hemställes om icke Borgmästaren
i Norkiöping Ekermans ansökning, at Bråborgs diurgård
emot ärende och under anbudne nyttige vilkor för det
almänna honom til schäfferies inrättande uplåtas måtte, hos
Riksens Ständer kunde vinna bifall, hvartil Deputationen för
sin del i anseende til Borgmästarens betygade nit och osparde
möda för Manufacturernes tilväxt finner skäligt at styrka.
R. o. A. biföllo detta Deputationens hemställande.
Uplästes Extract af Borgareståndets Protocoll under den
j17 Julii, angående Manufactur- och Handels-Deputationens
Betänkande öfver Embets-Societeternes Besvär, at dem tilfogas
intrång af Hall- och Manufactur-rätten, i det geseller få angifva
sig hos Hall-rätterne at blifva Mästare, med mera. Ståndet
är af den tankan, at de, som hafva sine serskildte skråer och
icke äro uti Manufactur-Privilegierne och Hallordningen specifice
nämde, måge icke dragas under Hall-rätterne, dock vissa
konstnärer härifrån undantagne.
R. o. A. funno denna af Borgareståndet giorde påminnelsen
billig och biföllo densamma.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
11 Julii, uti hvilket föreställes huruledes icke nog tilgång i
Banquen torde finnas til tredjedelens utbetalande af de i riks
-
Silfvermynt. Målaren Lemke. Boneausköld. 587
daler och courant silfvermynt bestående capitaler; hemställandes
fördenskull Secrete Utskottet til Riksens Ständers godtfinnande,
om icke Banquen kunde tillåtas at införskrifva silfver och det
i en härtil erforderlig proportion förmynta låta, utan at graveras
med myntarelön eller besparing.
R. o. A. biföllo detta Secreta Utskottets giorde hemställande.
Uplästes utdrag af Secrete Utskottets Protocoll under
den 4 Augusti. Secrete Utskottet förmäler sig hafva funnit
skäligt, at Bataille-målaren Lemkes arfvingar måge undfå 4,700
dal. smt för visse af berörde Lemke förfärdigade och på Drottningeholm
befintelige målningar; och som denna fordran ej äger
någon numer uti Reglementet för Ständernes Contoir, så underställer
Secrete Utskottet om icke densamma af Stats-Contoiret
kunde utbetalas.
R. o. A. biföllo likaledes detta Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Hr Hestsko påminte, at Cantzlie-Rättens dom öfver StatsSecreteraren
Hr Boneauschöld må blifva upläst; och som han
jemväl i anseende til denna saken uti et Memorial giordt någre
påminnelser, sa bad han, at R. o. A. samma Memorial sig sedan
ville föredraga låta.
Uplästes altså K. Cantzlie-Rättens dorn uti de af actore
officioso, Protonotarien Johan Rhodin emot Stats-Secreteraren
Hr Gustav Boneauschöld [gjorda påståenden] angående de
embetes felaktigheter, som af Stats-Secreteraren Boneauschöld
den 29 och 30 April samt 10 Julii förledit år skola vara begångne
vid förslagens föredragande och fullmakternes expedierande til
Lagmans-tiensten i Uplands lagsagu samt Bibliothekarie-beställningen
vid Lunds Academie, afsagd i Stockholm den 6 Junii
1741; pröfvandes K. Cantzlie-Rätten, det bör Stats-Secreteraren
Hr Boneauschöld för sitt vid ofvanberörde tilfällen ådagalagde
oförsvarlige förhastande och begångne felsteg i embetet ifrån
Stats-Secreterare-tienstens förvaltande uti et halft års tid afhålla^
och för den tiden vara des lön förlustig; blifvandes derjemte
åtvarnad at hädanefter med större och vederbörlig vahrsamhet
sitt anförtrodde embete förrätta.
Sedan uplästes Hr Hestskos Memorial af den 11 Augusti,
hvaruti Hr Ilestsko underställer huruvida Stats-Secreteraren
Boneauschöld, som igenom Cantzlie-Rättens dom på 6 månader
ifrån sitt embetes förvaltande blifvit suspenderad, må
588 (Augr. 12.) Stats-sekreteraren Boneausköld.
hädanefter hos Riksens Ständer samt hvar och en isynnerhet
kunna äga det förtroende och anseende, som ifrån en sådan
embetsman böra vara oskiljaktige; i anseende hvartil Hr Hestsko
förklarar sin mening vara at hos H. K. Maj:t i underdånighet
måtte anhållas om en annan Stats-Secreterares antagande med
sin förra lön, til dess uti följande inål, hvilka berörde StatsSecreterare
til last ligga, men ännu icke uptagne äro, kunde
ransakat och dömt blifva, såsom
l:o angående uppehållande af saken om saltsiöfiskeriet i
Halland;
2:o. Angående Sabla stads angelägenheters föredragande,
som äfven blifvit eftersatt;
3:o. Om det, som vid en ansökning om jure patronatus
förelupit, då den ena partens defensionalia skola blifvit företagne;
4:o.
Vid Rådmannen Rockes ansökning skal äfven StatsSecreteraren
försumat at gifva Rådet nödig uplvsning;
5:o. Flere förseelser af samma beskaffenhet, hvarom Hrr
Riksens Råd lära kunna intyga;
6:0. Angående en bondes förolämpande innom borgen;
7:o. At Stats-Secreteraren nekat til et för honom justerat
Protocolls riktighet, hvilket väl Cantzlie-Rätten omförmält men
sig ej deröfver yttrat.
Hr Hastfehr yttrade sig, at hvad de af Hr Hestsko sidst
andragne omständigheter beträffar, derom kunde undersökning
ske, men hvad om en ny Stats-Secreterares förordnande förmäles,
sådant hörde ej Ständerne til.
Hr Hestsko: Lagen bör hvar och en skydda och styrka,
eljest är densamma död; och här i domen svarar ej conciusum
emot prsemissa.
Hr Didron: Alle desse förbrytelser, om de så befinnas, böra
straffas, men dermed bör lagligen tilgå, och saken altså remitteras
til den ort, der den kan lagligen skärskådas och afdömas.
Gref Fridr. Gyllenborg påminte, at de, som efter lag
böra taga afträde, det ville göra.
Hr von Hökerstedt: Det lärer behöfva tagas i öfvervägande
om intil dess öfver de siu anförde målen blifvit ransakat
och dömt, Stats-Secreteraren Boneauschöld ifrån sitt
embetes förrättande skal blifva afstängd.
Frih. Joh. Funk: Emedan Stats-Secreteraren Boneauschölds
fru är mitt syskonebarn, måste jag gifva tilkänna, at
Stats-sekreteraren Boneausköld.
589
efter lag jag ej är jäfaktig, och följakteligen nu ej bör taga
afträde, hvilket jag icke eller giordt uti Secrete Deputationen
uti et mål, som angick Stats-Secreteraren Boneauschöld; skulle
R. 0. A. nu vilja utlåta sig öfver Cantzlie-Rättens dom, så
beder jag, at Secreta Deputationens yttrande, om det som i
anseende til Hr Capitaine Ridderstråhle der varit före, må
blifva upläst.
Hr Palmstierna: Jag häfver altid härtils åstundat klarhet
i denna saken, nu har jag hördt Cantzlie-Rättens dom;
uti en dom bör conciusum svara emot prsemissa; här namngifvas
målen at vara oförsvarligit förhastande och begångne
felsteg i embetet, och straffet stadnar i en suspension af 6
månader; Regeringsformens 28 § stadgar, at expeditionerne böra
ske jemlikt Protocollerne, och huru har expeditionen här kunnat
vara jemlik, hvilken skedt innan Protocollet blifvit justerat?
De af Hr Hestsko anförde 7 puncter förtiena mycken upmark -  sanihet, hälst hos R. 0. A., som mäst äro exponerade; jag hemställer
altså om icke de böra hänskiutas til en Cantzlie-Rätt och
de andre Stånden föreställas, at skyndesambet härvid är nödig,
och at intil des de blifvit afdömde Stats-Secreteraren ej bör
återträda til embetet, emedan innan des han ej kan äga det
förtroende, som vid et så vigtigt embete erfordras, derutinnan
conformera!' jag mig med Hr Hestsko.
Hr Didron: Desse senare målen förtiena mera at beifras
än det förra.
Uplästes 28 § af Regeringsformen.
Hr Palmstierna: Här talar lagen om tvänne brott; först
när sakerne icke jemlikt Protocollen expedieras, och sedan när
hos K. Majit allena föredrages och utfärdas hvad som med
Råds råde hade bordt afgiöras; domen yttrar sig allenast om
det senare, begge brotten äro dock lika svåra och på dem lika
straff utsatt.
Hr Didron: Jag påminner mig, at R. 0. A. förr yttrat
sig om actore och domarena, men kunde nu utlåta sig om
sielfva domen.
Hr O. W. De Geer: Jag conformerar mig härmed, samt
at Cantzlie-Rätten lagligen bör tiltalas om den sig försedt.
Hr Hestsko: Cantzlie-Rätteu kan ej leutrera.
Hr Stierneld: Cantzlie-Rätten har varit mycket försiktig.
Hr P. Silfwerschöld: Jag har varit ledamot af CantzlieRätten,
och har efter bästa vett och samvete dömdt, som jag
590 (Ang. 12.) Stats-sekreteraren BoneaiiBköId.
inför Gud och hvar redelig man kan försvara. Af alle rättsinnade
domare bör factum med des omständigheter pröfvas och
lagen dertil lämpas; Rätten har ej funnit sig kunna gå högre.
Gref H. Gyllenborg: Jag vill ej fälla något omdöme, hvad
skäl ledamöterne i deras sinnen kunna haft at häldre mitigera
än följa Regeringsformens 28 §, vet ej eller om de alle härutinnan
varit af en mening, eller om de alle vid domare-sysslor
äro så mycket vahne; men i mitt sinne skulle jag svårligen
vara för mitigantier, när en klok man gior flere felsteg och ej
blifver aktsamare, då han redan befunnit sig uti obehagelige
omständigheter, som bordt giöra honom varsamare, hvilket alt
jag nu vil gå förbi, och allenast säga, at uti en republique är
ingenting nödigare än lagens noga handhafvande, och at de
högre embetsmän äfvensom de mindre böra frukta sig densamma
at öfverträda; actor är en betjent, han lemnar saken
och går ej vidare; skola då Ständer ej äga samma förmån,
som en enskylt medborgare at vidare fullfölja sin sätt? En
vigoureus Resolution är visserligen nödig; skulle en actor visa
vårdslöshet eller fruktan, som voro hos honom en olaglighet,
så kunna Ständer åter en sådan sak lagligen uptaga, hvartil
ännu kominer, at de, som förträda de högre embeten och så
månge nödlidandes angelägenheter komma at föredraga, böra
vara rene som guld och äga almänt förtroende. Yi kunna med
al trygghet förklara til de andre Stånden, at Stats-Secreteraren
ej kan admitteras til sitt embete innan alle emot honom anförde
mål lagligen blifvit afgiorde, och at i alt fall R. o. A.
hos K. Majit i underdånighet lära förklara sig til personen ej
kunna hysa förtroende innan berörde mål til des befriande lagligen
blifvit afgiorde.
Gref A. R. Sparre påminte, at de, som sutit i Rätten
eller äro släkt, böra taga afträde.
Hr P. Silfverschöld sade sig träda af emedan han varit
ledamot af Cantzlie-Rätten, och tog afträde.
Hr Palmstierna hemstälte om icke jemväl til de andre
Stånden angående domslutet borde införas.
Hr Didron sade sig vara enig med Gref H. Gyllenborg,
men at R. o. A. härutinnan skulle giöra något steg utan de
andre Stånden, deruti voro han af annan tanka.
Gref H. Gyllenborg: R. o. A. kunna förklara sig ej äga
förtroende och hemställa det öfriga til de andre Stånden. 1
öfrigit har Cantzlie-Rätten ännu gådt et förbi, som lagen for
-
Stats-sekreteraren Boneausköld.
591
drar; domen hade ej bordt publiceras innan sådant til högre
ort blifvit understäldt; och som nu R. o. A. sielfve funnit saken
böra gå vidare, så kunna de ock sielfve nämna en actor.
Hr Palmstierna: Vi hafva på åtskillige ställen både i
Cantzlie-, Håf- och General-Krigs- och Leuterations-Rätter
beklagelige spår, at actores ej med den ifver och alfvar, som
deras embeten fordra, fullfölgt sakerne, och är altså högst nödigt,
at Ständerne utnämna en actor, hvilken är behiertad och äger
skickelighet och drift samt almänt godt förtroende.
Af åtskillige nämdes Hr Löwenhielm.
Hr Lilljestierna: Här är 2 vägar om vi vilja följa en
ren process, antingen at uphäfva Cantzlie-Rättens dom och
förordna en ny Rätt och en annan actor, eller at saken efter
lag och vanlig process går til K. Majit; ty detta är den vanliga
vägen ifrån alle högre domstolar, livartil som actor tyckt sig
nu ej vara befogad, kunde vi säga et fel vara förelupit, och
som actoris fel eller försumelse ej bör hindra sakens fortgång,
at densamma hos K. Majit af en annan actor fullföljes.
Gref H. Gyllenborg sade sig bifalla det första, nemligen
at en ny Rätt och en ny actor förordnas.
Hr Lilljestierna: Jag kan ej ingå in meritis, förr än
saken varit vid sidsta domstol.
Såsom efter något ytterligare discoureraude R. o. A. uti
meningarne sig tyktes förena, altså projecterades på befallning
följande Extractum Protocolli, hvilket sedan det under upläsandet
i anledning af de giorde och bifallne påminnelser
blifvit inrättat, å nyo uplästes och af R. o. A. gillades så
lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 12
Aug. 1741.
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga hosgående CantzlieRättens
öfver Stats-Secreteraren Boneauschöld i anseende til
de emot bemälte Stats-Secreterare angifne embetsfelaktigheter
den 6 sidstledne Junii afsagde dom, tillika med hosgående Hr
Hestskos Memorial; och som R. o. A. funno at ehuruväl actor
ej gådt vidare, de emot Stats-Secreteraren Boneauschöld angifne
målen likväl äro af den beskaffenhet, at saken af K. Majit
och Rådet vidare bordt skärskådas och afgiöras, då ifall Riksens
Ständer dervid funnit något at påminna, ärendet kunnat
komma under deras ompröfvande medan de ännu äro tilsammans;
altså och på det denna saken må komma til et ändteligit och
592 (Äng. 12.) Förbud mot guld- o. silfvermynts utförsel. Polhem.
laglikmätigt slut, förenade sig R. o. A., at en ny och af Riksens
Ständer förordnat actor, hvartil R. o. A. för sin del kastat
förtroende på Hr C. G. Löwenhielm, bör förordnas, hvilken hos
K. Maj:t sine Besvär öfver denne Cantzlie-Rättens dom andrager,
och dessutan Stats-Secreteraren Boneauscliöld för de
uti hosgående Memorial omrörde mål inför en förordnad CanzlieRätt
lagligen tiltalar; kunnandes R. o. A. i anseende til StatsSecreterare-embetets
öma och granlaga beskaffenhet, i ty at af
en sådan man så månge undersåtares välfärd handteras, hvarken
finna tryggt eller tienligit, at innan förberörde actioner sluteligen
af K. Majit blifvit afgiorde, Stats-Secreteraren Boneauschöld
til Stats-Secreterare-beställningen och embetets förrättande tillätes
; i öfrigit anse R. o. A. af högsta angelägenhet, at förbemälte
actioner med möjeligaste skyndesamhet begynnas, fullföljas
och afslutas; hvilket med de öfrige respective Stånden
i förmodan af et benägit bifall och et så skyndesamt svar, som
sakens vigt fordrar, vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
20 Julii, hvarutinnan, i anledning af Mynte-Commissionens påminnelse,
hemställes om icke guld- och silfvermynts nedsmältande
samt utförsel utur riket, utom et vist dem resandom
tillåtit quantum, må igenom ytterligare stränga förordningar
förekommas, och straffet derå i gemen blifva materiens confiscation,
fyradubbla böter af värdet eller i brist af botum kropsplikt
och sedermera landsflyktighet.
I anledning af de giorde föreställningar huru högst skadeligit
et så groft öfverträdande af de förut härom utgångne
Förordningar är för riket, stadnade R. o. A. häröfver i följande
slut:
Resol.: Bifölls och remitterades til Secrete Utskottet at
utse ännu tilräckeligare utvägar til förekommande af guld
och
silfvermynts nedsmältande.
Hr Gabr. Polheim, jemte en ödmiuk tacksägelses afläggande
för R. o. A:ns gunstige bifall til Privilegii erhållande
uppå de af honom inventerade betsmän, förestälte huruledes
han sådane betsmän af det bästa slaget, i anseende til den bekostnad,
tid, möda och accuratesse, som dertil fordras, omöjeligen
til det pris, som R. o. A. behagat honom förelägga, kan försälja
eller utan sin skada för ringare än 13 dal. kint stycket
kan aflåta, som han sig ock för den sorten aldrig til ringare
pris begifvit.
Utmål. Utö grufvor.
593
Efter något discourerande funno R. o. A. i anseende til
de af Hr Polheim anförde skäl billigt, at han berörde betsmän
af det bästa slaget, med det utstuckne alne- och tummemålet,
til 13 dal. kmt stycket må försälja; hvilket pris vid förlust
af Privilegierne af honom ej får öfverskridas; hvarom et Extractum
Protocolli til de andre Stånden kommer at afgå.
R. o. A. skildes åt.
Den 13 Augusti.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtmarskalken var i Secrete Utskottet.
Gref D. Frölich såsom äldst närvarande utaf Grefvarne
förde directionen.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande om en viss Förordnings
utfärdande angående grufvors utmål och det mera, som
til befordran af bergvärkens upkomst och drift länder; til—
styrkandes Deputation, at denna Förordning, hvartil K. Bergscollegium
ingifvit underdånigt project, hvilket Deputationen nu
skärskådat och derutur den omständigheten om någon ändring
uti 1723 års Förordnings 5 § funnit skäligt at utesluta, må
under K. Maj:ts höga namn igenom trycket utgå och til nästa
Riksdag gälla, på det Riksens Ständer då måge se livad nytta
samma Förordning visar och huru densamma til alla landsorter
i riket lämpas kan.
Resol.: Upgifves i underdånighet til K. Majit, at För
ordningen
utfärdas och ställes på prof til nästa Riksdag.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande angående tiondeafgiften
af de masugnar, som i Finland och Väster-Norrland äro
belägne och på Utö jernmalm funderade, så ock om malmpriset
vid Utö grufvor; hvaruti Deputationen i anseende til andragne
skäl och omständigheter stadnat i det slut, at de bruk i Finland
och Vester-Norrland, som äro funderade på malm ifrån
Utö jerngrufvor, enligit åberopade K. Privilegier och Förordningar,
icke kunna undergå någon ny tiondesättning och förhögning
uti tiondejerns-afgiften, utan böra ägarne deraf denna
afgift efter förra vanligheten erlägga, och den til lika pris, som
til denna tiden betala; men om någon af bruksägarne skulle
finna sig föranlåten at nu eller framdeles söka lindring uti
sådane afgifter, så kan sådant honom icke förvägras; och beträffande
ansökningen om förekommandet deraf, at malmpriset
Adelns Protokoll 1740—1741. 38
