# ID: svediakorp-gov109
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1738--1739
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 217,984
# sentences: 7,450
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
ELFTE DELEN
1738-1739
III
STOCKHOLM, 1889
KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
Enligt uppdrag af Riddarhus-Direktionen och på Ridderskapets
och Adelns bekostnad utgifven af Carl Silfverstolpe.
Innehållsförteckning.
Sid.
Protokoll: (från den 17 Febr. till den 26 April 1739) 1—542.
Bilagor: A. I Protokollet:
Landtm, gr. C. G. Tessins tal vid början af öfverläggningarna
om Rådsherrarnes licentierande  67.
Frih. W. Bennets memorial om samma sak  69.
Ofverste J. F. v. Didrons d:o d.-o... .
71.
Hofrättsrådet G. Adlerbeth\s d:o d:o
72.
Lagmannen H. Hammarbergs d:o d:o
75.
Majoren N. Lilljehööks d:o d:o
80.
Kaptenen L. Riddercrantz's d:o d:o
98.
Ofverstelöjtnanten C. O. Lagercrantz’s d:o d:o *)  115.
Landtm, gr. C. G. Tessins afskedstal till R. och A. vid Riksdagens
slut.
516.
Frih. von Ungern Stenbergs tal till Landtm, vid samma tillfälle
518.
B. S ärskildt tryckta:
15. Riksrådet grefve G. Bondes afskeds-supplik —
59.
16. Riksrådet grefve T. G. Bielkes d:o — 60.
17. Riksrådet grefve E. J. Creutz's d:o  62.
18. Riksrådet grefve S. Barcks d:o
64.
19. Riddarhus-Deputationens memorial angående dem, som
denna Riksdag sig anmält att blifva naturaliserade 65.
20. Kammarherren, grefve H. Gyllenborgs memorial om
tryckfrihet
71.
21. Adelns namnteckningar under Riksdagsbeslutet
72.
') Dessutom äro i Protokollet till största delen ordagrant refererade:
Sekreta Utskottets Extractum Prot. d. 26 Febr. om samma sak  65.
De fem Rådsherrarnes svaromål, d. 3 Mars..
68.
Presteståndets Extractum Prot. d. 7 Mars om samma sak
131.
Borgareståndets d:o d:o d. 8 Mars d:o d:o
149.
De fern Rådsherrarnes memorial d. 5 Mars
165.
Rådsprotokoll d. 12 Mars ang. Rådsherrarnes afskeds-suppliker
165.
Sekreta Utskottets förslag till svar till K. Maj:t om d:o
180.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1738—1739.
III.
17 Febr.—36 April 1730.
Adelns Protokoll, 1738—1739. lil.
1
Anno 1739.
Den 17 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Frih. von Ungern berättade at Hr Landtmarskalken,
hvilken för åkommen opasslighet i dag måste hålla sig inne,
anmodat honom at med R. o. Arns tilstånd vid denna sammankomst
föra directionen.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Hr Hellenstierna anholt om tilstånd at hos de öfrige
Stånden påminna om slut angående de roterade Ofver-officerare-boställens
vid Skaraborgs län befriande ifrån knektebesväret.
Hr Bergenstierna gjorde samma anhållan i anseende til
Bergs-Deputationens af R. o. A. redan afgiorde Betänkanden,
angående Harbo och Huddunge sochnars vid denne Riksdag
giorde ansökningar.
Uplästes det hos R. o. A. den 14 Fehr. håldne Protocollet,
hvarvid inge påminnelser giordes.
Likaledes uplästes följande Extractum Protocolli, hvilket
i följe af R. o. Arns vid förre sammankomsten tagne Resolution
upsat blifvit, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 14
Febr. 1739.
Såsom hos K. Maj:t Riksens Ständer på förra Riksdagen
i underdånighet andragit, det af innehafvarne af Dahlby och
Flyinge Kongsgårdar, i följe af det med K. Cammar-Collegio
ingångne contractet, en Stallmästare och 6 ridhästar i staden
Lund böra håldne blifva, på det den vid Academien studerande
ungdomen må hafva tilfälle at i ridkonsten få undervisning,
men samma inrättning förnimmes ej ännu vara kommen til
4 (Febr. 17.) Ridskola i Lund. Sala grufva.
verkställighet, skolandes detta ärende uti K. Camar-Collegio
nu ligga under afgiörande; altså fannö R. o. A. nödigt de
öfrige respective Stånden vänligen at hemställa om icke hos
K. Majit i underdånighet kunde anhållas om nådig betalning
til Camar-Collegium, at denne saken ofördröijeligen blifver afgiord.
Actum ut supra.
Sedan uplästes Justitice-Deputationens Extractum Protocolli,
innehållandes Bergs- och Justitise-Deputationernes utlåtande
angående den af K. Majit med Riksens Ständer til
öfverseende och antagande communicerade Förordningen om
tiufnader och snatterier vid Bergverken.
Vidare uplästes sielfva Förordningen, bestående af 8 §§;
Hvilken af R. o. A. til alla delar bifölls.
Hr Hellenstierna och Hr Bergenstierna förnyade deras
giorde anhållande, at hos Stånden få påminna om de här ofvanföre
omförmälte målen.
Frih. Ungern sade detta til Protocollet redan vara anmärkt.
Hr Boije yttrade sig, at det är väl och försiktigt giordt,
at desse Herrar sig anmält om tilstånd at gå til de andre
Stånden.
Hr Didron sade det intet skada, at man visar höflighet
och deference för sitt Stånd, men om någon efter förra vanligheten
utan anmälande ville hos de andre Stånden påminna uti
någon sin angelägenhet, bör sådant ej illa uttydas.
Uppå Hr Bergenstiernas föreställning, at Harbo och
Huddunge sochnarnes ansökning rörer Sahla grufva, som är et
publiqt verk, fick Riddarhusjiscalen befallning at härom hos
de andre Stånden påminna.
Uplästes Landt- oell Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
ytterligare Memorial angående skattläggningens förrättande
i Carelen af den 29 sisth Januarii, derutinnan Deputationen,
i anledning af et ifrån samtelige Riksens Ständer til
Deputationen remitterat extract utur Råds-Protocollet af den
3 sidstl. October, sig derhän yttrar, at med roteringen i Carelen,
enligit Riksens Ständers underdåniga skrifvelse til K.
Majit af den 11 sidstl. September, synes böra förblifva så at
densamma uphörer, men finner betänkeligit i anseende til andragne
skäl, at skattläggningen, hvilken Riksens Ständer funnit
derstädes böra försiggå genom Landshöfdinge-Embetets
föranstaltande, af Häradshöfdingen förrättas; hållandes före
Skattläggning i Karelen.
5
bäst och nyttigast vara, at samma ref- och skattläggning under
Krigsrådet Nigrells prsesidio försiggår och honom, i stället för
Camereraren och Arrendatoren Printz, til medledamot lämnas
Ryttmästaren och Ofver-Auditören Costian, med mera, som
om de flere ledamöters otjenlighet til denna förrättning, samt
den häraf för riket tilförväntande nyttan förmäles; 2:o styrker
Deputationen dertil, at fast roteringen i Carelen afstadnar, de
öfrige Commissionen anbefalte angelägne ärender, såsom indelningsjämkningen
i Kymmenegårds län och dragone-stomarnes
inroterande uti åtskillige län, icke böra uphöra; 3:o at om besvärens
afgiörande, hvilke de Carelske Riksdagsfullmäktige i
anseende til roteringen med mera andragit, K. Majit i underdånighet
må anmodas; och 4:o at hos K. Majit än ytterligare
i underdånighet må anhållas, at de i Carelen varande förpantningshafvare
efter handen och sa fort någon utväg til nödige
medel gifves måge blifva utlöste, hvarvid anföres den för cronan
häraf tilförväntande nyttan.
Hr Nordencreutz holt före det skola blifva för kostsamt
för cronan om Commissionen i Carelen så länge skulle
underhållas til des ref- och skattläggningen der blifvit förrättad,
emedan ej mera än tvänne Landtmätare til detta vidlyftiga
arbete brukas och det således långt på tiden skulle ankomma.
Frih. Ungern sade, at det mästa af mätningen redan
lärer vara förrättat, och som roteringen ej kommer at gå för
sig, lärer för Commissionen ej så särdeles lång tid behöfvas,
serdeles som Commissionens nuvarande ledamöter om sakerne
redan äro underrättade, hvilket alt Betänkandet, med flere skäl
til Commissionens bestånd, utvisar.
Hr Lilljestjerna sade sig ej finna någre nye skäl här
anförde, som kunna förorsaka förändring i det som Ständerne
angående Commissionens uphörande redan resolverat. Hvad
Krigsrådet Nigrell om Printzarne och Crono-betienterne anfört,
voro ej ännu bevijst; emedlertid skulle det blifva en altför
dryg omkostnad för cronan om Commissionen skulle continuera;
Nigrell allena niuter 5 dal. sint om dagen, och så i proportion
de öfrige. Landtmätarne lära på 2 år ej hinna med arbetet,
emedlertid skulle Commissionen niuta tractamente och ej
hafva syssla; det voro altså bäst, at refningen och skattläggningen
af Landshöfdingen, som sig bifogar förståndige och ovälduge
män, blefvo förrättad.
6 (Febr. 17.) Skattläggning i Karelen. Vadstena krigsmanshus.
Det anfördes härvid af Hr Ekestubbe och Hr G. Ruthenschöld,
huruledes desse Landsbetiente Printzarne, hvilke jemväl
til en del äro Arrendatorer, slagit under sig til arrende
åtskillige håfläger, hvaraf de någre angifvit för x/2 tunnas utsäde,
deräst likväl 10 tunnor skola utsås, och at de på alt
sätt söka hindra skattläggningen samt Commissionens vidare
fortfarande.
Efter något ytterligare discourerande frågade Frih. von
Ungern om Memorialet i öfrigit bifalles, samt om icke Commissionen,
på det densamma emedan refningen i Carelen påstår
ej må vara fåfäng, må förrätta indelningsjemkningen i Kymmenegårds
län, med det mera som Commissionen är anbefalt.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Lagerflycht påminte om icke, som förr varit resolverat,
Landshöfdingen kunde adjungera sig andre ledamöter än
ofta berörde Printzar och således en så kåstsam Commission
blifva indragen;
Men härtil svarades saken redan vara afgiord.
Skrefs altså på Landt- och Siö-Militiae-CEconomie-Deputationens
Memorial följande Resolution:
Memorialet bifölls i öfrigit, kommandes Commissionen under
den tiden refningen i Carelen försiggår at förrätta indelningsjemkningen
i Kymmenegårds län, med det mera som
Commissionen är anbefalt.
Uplästes Justitice-Deputationens Extractum Protocolli
angående det projecterade Reglementet för Wadstena Krigsmanshus.
Sedan uplästes sielfva Reglementet bestående af 19 §§;
Och bifölls samma projecterade Reglemente af R. o. A.
til alla delar.
Uplästes Cammar-CEconomie-Deputationens Betänkande
angående en Notaries antagande vid K. Cammar-Collegium förutan
den der redan bestådde Referendarien, hvilken omöjeligen
skal medhinna att föra Protocollet uti et Collegium, som på
tvänne divisioner för- och efter-middagarne arbetar, kunnandes
ej eller samma protocollsarbete af extraordinarier med fullkomlig
säkerhet och pålitlighet förrättas; i anseende hvartil
Deputationen styrker til ännu en Notaries antagande med 450
dal. smt årlig lön.
Det discourerades häröfver, hvarvid å ena sidan af Hr von
Hökerstedt de uti Betänkandet förestälte skälen anfördes
Notarie i Kammar-Kollegium.
7
och tillädes af Hr Cammar-Råd von Groth, at om Collegio
ej tilräckelig betiening bestås, Collegium ej eller kan vara ansvarigt
om sysslorne komma at studsa, och at Protocolls-Deputationen
nogsamt lärer funnit, hvad drygt arbete Collegium
sedan sidsta Riksdag haft.
Hr Wulfclo förmente en sådan betjent så mycket häldre
böra bestås, som eljest i brist af nödig betjening de, som i
Camar-Collegio hafva ansökningar, til sin skada så mycket
längre skulle blifva uppehåldne innan de kunna blifva expedierade.
Men häremot påstodo Hr Didron och Hr Boije, at detta
är emot 1696 års stat, som ej får öfverskridas, och at de således
til denna tilökning i staten ej kunna samtycka, emedan
eljest på slutet Riksens Ständer beständigt måste draga contributioner
blott til statens underhåld.
Frih. C. W. Cederhielm lade härtil, at enär på 1727 års
Riksdag flere Cammar-Råder blefvo och arbetet på 2 divisioner
deltes, då ingen ny Notarius blifvit begärd, ej eller alt sedan
förr än nu, samt at Cammar-Collegium är inrättat at vara
omtänkt om besparing, och at i öfrigit de åt Collegium bestådde
tvänne Camar-Junkrar detta protocollsarbetet väl kunde
förrätta.
Hr Adlerbeth uprepade hvad å ömse sidor blifvit andragit
och yttrade sig vidare, at om R. o. A. ej vilja bifalla
at än en Notarius antages, hvilket likväl i anseende til de anförde
skälen synes nödigt, så bör uttryckeligen sägas, at CamarJunkrarne
böra förrätta denna sysslan, emedan det är långt
säkrare när för en sådan syssla någon viss är ansvarig; och
skall man bruka andre betiente härtil med deras förra lön, så
kommo altid den nedersta betjenten at arbeta utan lön.
Frih. Ungern giorde frågan om då den föreslagne Notarien
ej kommer at bestås och om Cammar-Junkrarne komma
at föra Protocollet och sysslan sin emellan at fördela.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja;
Och skrefs på Betänkandet följande Resolution:
R. o. A. stadnade i det slut at med en Notaries antagande
staten ej kan förökas, utan böra Cammar-Junkrarne förrätta
denna notarie-sysslan och densamma sin emellan fördela.
Frih. C. W. Cederhielm höll för mycket nödigt at påminnas
må det med tull-taxorne må komma til slut emedan
bevillningen och statsverket ej förr lära kunna afgiöras och slutas.
8 (Febr. 17.) Dep. fr. Bonde- o. Borgare-Stånden.
Hr Rammel sade detta vara så mycket nödigare som
spannemåls-tullen ofördröjeligen bör vara reglerad, på det behörig
publication må kunna ske innan öpit vatn blifver.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Bondeståndet
8 personer stark. Taleinannen förde ordet och recommenderade
på det högsta til et skyndesamt afgiörande samt benägit
bifall hos R. o. A. följande §§ af Almogens Besvär, nemligen
den 10, angående finska seglationen, den 6, angående
Upsala Academiae-hemmans Herredagspenningar, den 100, angående
huggen ved från Norge, jemte tvänne nyligen ingifne
Bondeståndets Extracta Protocolli, det ena angående 77 § af
Almogens Besvär om cronoskiutsen i Södermanland och det
andra angående Halländska fiskeriet.
Sedan Frih. Ungern svarat, at R. o. A. desse ärender
med det första til afgiörande lära företaga, afträdde Deputationen.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet. Handelsmannen Kerrman förde ordet,
hvilken, sedan han låtit upläsa Borgareståndets Extractum
Protocolli angående en af Rådmannen Koch ifrån Uddevalla
på Sätra hemmanets /ägor begärd och af Borgareståndet beviljad
hammar-byggnad på stångjernssmide, detta ärendet hos
R. o. A. til det bästa recommenderade.
Frih. Ungern svarade at R. o. A. lära taga saken i en
just och benägen reflexion, och bad anmäla R. o. A:ns vänliga
hälsning, hvaruppå Deputationen afträdde.
Uplästes Justities samt Cammar-CEconomie Deputationernes
gemensamma Betänkande angående en del af Almogens i
Finland anförde klagomål öfver oförrätt, som dem af cronobetjenterne
derstädes skall tilfogas, hvarutinnan i anledning
af det ärbara Bondeståndets til Riksens Ständer ingifne Extractum
Protocolli af den 9 sidstl. September och de i samma
Extractum Protocolli med bedröfvelige ordasätt anförde svåre
klagomålen, om hvilkas rättande för framtiden allenast anhålles,
emedan hvad beifrandet angår hvart mål för sig på behörig
ort bör angifvas och lagligen afgiöras, Deputationerne
dertil styrka, at klagomålen K. Maj:t i underdånighet kunde
tilkänna gifvas, på det vederbörande Konungens Befallningshafvande,
på den ort, deräst sådane missbruk förelupit, måge
behörigen låta undersöka och draga de brottslige til vederbörligit
stralf. Vidare hålla Deputationerne före, at Landshöf
-
Allmogens i Finland klagomål mot kronobetjenterne. 9
dingarne kunde efter förutgången publication resa omkring i
länen och uptaga sådane klagomål samt dem rätta; likaledes
ock at Häradshöfdingarne kunde anbefallas vid hvarje tingstermin
kundgiöra, at hvar och en, som vet sig på förberörde
sätt hafva lidit och är i stånd det at bevisa, sådant hos
Häradsrätten angifvet, som vidare kunde lämna Landshöfdingen
häraf notification med mera.
Frih. Coijett yttrade sig, at härutaf kan nogsamt ses
huru högst angelägit det är, at lagen ej blifver en död bokstaf,
utan med al allvarsamhet och stränghet handhafves, och
at således desse med flere olagligheter och missbruk aldrig
kunna utrotas och förekommas, med mindre de, hvilkas ämbetens
plikt sådant kräfver, uppå lagens efterlefnad hafva et
skarpt inseende.
Hr von Hökerstedt uprepade Camar-CEconomie-Deputationens
gifne förslag, at inbyggarne i landet af Adelen och
Prästerskapet jemte andre ståndspersoner hos Landshöfdingen
kunde gifva tilkänna när de förnimma någre olagligheter af
Cronobetjenterne emot Almogen föröfvas, emedan bonden af
fruktan för Cronobetjenterne torde blifva afskrämd at klaga
sin nöd.
Frih. Ungern: Om andre än de lidande sielfve gifva sådane
försporde missbruk simplement vid handen, så kan det
så vara; men at autorisera hvar och en at blifva delator utan
något ansvar, det tyckes vara eftertänkeligit, emedan det således
skulle blifva en art af ovanlig inquisition.
Frih. Coijett: Hålles god hand öfver det som i anledning
af Rättegångs-B 1 :ns 10 cap. 27 § stadgat finnes uti 17 §
af R. o. Arns besvär vid denne Riksdag, så at Almogen inför
Häradsrätten får anklaga Kronofogden för liden oförrätt, så är
alt detta hulpit; eljest blifver Almogen trög både vid sine utlagor
och contributioner, om den oförrätt, som Cronobetienterne
giöra, ej behörigen botas och afstraffas.
Frih. von Ungern: Begge Deputationerne äro enige derutinnan,
at Landshöfdingen reser omkring i länet samt uptager
och afhielper klagomålen, hvilket förutan det, som i öfrigit af
Justitias-Deputationen föreslagit är, tyckes vara tilräckeligit.
Hr Ekestubbe berättade huruledes när mantalsskrifningen
sker, Cronobetienterne sättja et fat på bordet, deruti de af
Almogen låta för sig samla penningar, och förmente nödigt
vara, at en almän publication sker, det slike missbruk ej skola
10 (Febr. 17.) Om ärendenas föredragning.
talas, emedan eljest den enfaldige Almogen ej kan vetta hvad
honom olagligen för när sker.
Frih. von Ungern: När de i Betänkandet föreslagne medel
i akt tagas, så lärer Almogen härutinnan tilfyllest vara hulpen.
Hr Lagerflycht hemstälte om icke R. o. A. skulle finna
nödigt at Landshöfdingarne, när de resa kring länet, af ståndspersoner
och andre giöra sig underrättade om af Cronobetjenterne
någre missbruk föröfvas, jemväl ock at Hrr Landshöfdingarne,
örn de då förnimma at Häradshöfdingarne något
eftersatt af sin skyldighet at hielpa Almogen til sin rätt, de
då sådant hos Håfrätten tilkänna gifva.
Som inge vidare påminnelser giordes, frågade Frih. von
Ungern om Betänkandet bifalles med den sidsta Hr LagerJlyclits
tilläggning;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: Betänkandet bifölls; doch hvad angifvandet af
andre än de lidande sielfve angår, at det förblifver vid Justitiae-Deputationens
yttrande, samt at Landshöfdingarne, om de
under kringresandet i länen förnimma det Häradshöfdingarne
uti något eftersatt sin skyldighet at förhielpa Almogen til sin
rätt, de då sådant hos Håfrätten tilkänna gifva.
Frih. Henr. Wrede förestälte at som han voro ledamot
uti Stora Secreta Deputationen, hvarest et och annat ärende
voro, som hade gemenskap med de målen, hvilke uti Proto
colls-Deputationen
varit anhängige och derifrån til Riksens
Ständer redan upgifne, hvaribland de målen voro, som angingo
Commendeuren Printz och Capitain Krusenstierna, sa ville han
til R. o. A. hafva hemstält om icke samma Betänkanden ifrån
Protocolls-Deputationen nu kunde blifva företagne.
Frih. Ungern berättade, at Talemännen pläga komma
öfverens om de ärender, som andra dagen komma att företagas,
och at Hr Landtmarskalken lämnat honom listan på det som
i dag lärer förekomma, hvilken jemväl efter vanligheten härpå
Riddarhuset är anslagen, och at om R. o. A. så skulle behaga
han gierna densamma ville följa, på det de som varit
uppe, och sedan de läsit listan kunna vara nidgångne, ej måge
hafva anledning at sig besvära, det ärender blifvit föredragne,
om hvilka de ej haft någon kundskap.
Som åtskillige af R. o. A. förklarade, at förbemälte Betänkanden
ifrån Protocolls-Deputationen nu måge blifva föredragne
och afgiorde, altså blefvo desamma framtagne.
Helsinge reg:tes möte. Amir. Kollegii instruktion.
Hr Lagerflycht påminte at vid detta tilfälle ProtocollsDeputationens
Betänkande angående Åbo Håfrätts förslager
jemväl måtte blifva afgjordt.
Frih. Buddenbro ck anmälte et Memorial, som Hr ÖfverstLieutenanten
Skog, hvilken nu commenderar Helsinge regimentet,
honom i händer lämnat, med begäran at detsamma
R. o. A. må blifva föredragit.
Uplästes bemälte Memorial, hvarutinnan Hr ÖfversteLieutenanten
Skog tilkänna gifver huruledes uti Almogens
Almänna Besvär på den 87 § en Resolution skall vara projecterad,
at Helsinge regimentet i stället för det liärtils vanlige
och med contractet enlige årlige regimentsmötet, hädanefter
allenast hvart tredje år skulle hålla regimentsmöte, hvilket
som det voro icke allenast för regimentets redan förvärfvade
färdighet uti exercitierne och des vidare öfning högst skadeligit,
utan ock emot Almogens contract med cronan aldeles
stridigt, så giorde Hr Öfverst-Lieutenanten på regimentets
vägnar den reservation at sådant ej måtte vinna bifall.
Secreteraren berättade at hos R. o. A. denne § af
Almogens Besvär blifvit afslagen men hos de andre 3 Stånden
bifallen.
Frih. Buddenbrock förestälte altså det vara mycket
angelägit, at en Deputation ifrån R. o. A. med detta Memorial
til de andre Stånden afgår.
Frih. von Ungern frågade om Memorialet bifalles med
recommendation, samt at en Deputation dermed til de andre
Stånden afgår;
Härtil svarades af R. o. A. med Ja;
Och skrefs på Memorialet följande Resolution:
Bifallit, och recommenderas för des angelägenhet skuld
hos de öfrige respective Stånden.
Hr Rammel hemstälte om icke Deputationen, som härmed
afgår, hos de andre Stånden kunde påminna om slut uti
de hos dem ännu oafgjorde §§ af R. o. Arns Besvär.
Samma påminnelse gjorde Hr Falkengren i anseende
til Instructions-Deputationens Betänkande angående K. Ammiralitets-Collegii
instruction.
Hr Didron förestälte at som Landt- och Siö- MilitiseDeputationens
Betänkande, angående officerarnes af Dahlregimentet
rättighet at sjelfve disponera sine kohlräntor, hvilket
i sig sjelf voro den billigaste sak i verlden, af tvänne Stånd
12 (Febr. 17.) Dep. till de andra Stånden. Kommendör Printz.
blifvit afslagit, så at deruppå ingen expedition kan ske, så
ville han härom med et Memorial inkomma, och begärte at
detta, som en så ganska billig sak, genom en Deputation ifrån
R. o. A. må blifva understödd.
R. o. A. förklarade at Hr Didron med Memorial härom
kan inkomma.
Utnämdes en Deputation af 6 personer, för hvilken Frih.
Eric Cederhielm förde ordet, hvilken afgick med Hr Skogs
Memorial och fick therjemte befallning at tillika recommendera
til slut de oafgiorde §§ af R. o. A:ns Besvär samt InstructionsDeputationens
Betänkande angående Ammiralitets-Collegii instruktion.
Frih. E. Wrangel berättade at af de 6 Deputerade Betänkandet
angående det hos Prästeståndet den 1 Febr. giorde
anmälandet nu vore författat, hvilket Frih. Wrangel lade på
landtmarskalksbordet.
Uplästes Protocolls-Deputationnes Betänkande angående
Commendeuren Printz' förde besvär öfver förbigående vid förslags
upsättjande af Ammiralitets-Collegio til den efter ViceAmiralen
von Utfall ledige Schoutbynachts-beställningen, hvarutinnan
Deputationen, efter förutgångit uprepande så väl af
Commendeuren Printz' klagomål, som Ammiralitets-Collegii
deröfver ingifne förklaring, hvilken Deputationen ej funnit
tilräckelig, til uprättelse för bemälte Commendeur, Riksens
Ständer föreslår l:o om icke så vida Schoutbynachts-lönen efter
Vice-Ammiralen von Utfall redan är vorden til en annan
bortgifven, Commendeuren Printz måtte förordnas til värkelig
Schoutbynacht med sin förra anciennetet samt bristen emellan
des nu inehafde Commendeurs-lön och den som en Schoutbynachts-beställning
i staden tillägges, honom behörigen ersättjas
ifrån den 1 Sept. 1737 af de K. Ammiralitets-Collegii
respective ledamöter, genom hvilkas votering han är prsejudicerad;
2:o K. Ammiralitets-Collegium få en tienlig påminnelse
och åtvarning at hädanefter vid föreslående til ledige tienster
se sig bättre före och ställa sig Regeringsformen och Förordningar
til närmare efterrättelse; 3:o At Commendeuren Printz
må lämnas communication af hvad i denna sak förelupit, i
synnerhet af Ammiralitets-Collegii inkomne och honom så nära
rörande förklaring med tilstånd sig ifrån den tillagde tilvitelsen
lagligen justificera, hvarjemte Deputationen anmärkt at et
af Ammiralitets-Collegio utvärkat K. Rescript af den 31
Kommendör Printz’s klagomål.
13
Maij 1736 mycket öpnat vägen til faveur vid tiensters föreslående.
Sedan R. o. A. häröfver något sin emellan discourerat
yttrade sig
Frih. C. W. Cederhielm, at han för sin del finner Betänkandet
kunna bifallas, och at han härvid intet afser något
som til Stora Secreta Deputationen kunde remitteras, om icke
det som här förmäles om det K. brefvet af den 31 Maii 1736.
Det begärtes at propositionen måtte giöras.
Frih. Eric Wrangel sade at han för sin del tycker
conclusionen ej aldeles instämma med praemissa, emedan Commendeuren
Printz lämnas tilstånd at sig ifrån de af Collegio
honom tillagde tilvitelser lagligen justificera, ock icke des
mindre innan sådant skedt påläggas de Collegii ledamöter, som
funnit honom ifrån förslaget böra uteslutas, at ersättja honom
differencen emellan Shoutbynachts- och Commendeurs-lönen,
hvilket ej väl tyckes kunna ske innan det andra, nemligen
justification ifrån tilvitelserne gådt förut.
Frih. Stiernstedt: Hvad reconventions-målet emot Collegii
ledamöter angår, så är det personelt och har ingen gemenskap
med felet i förslaget, som är en public sak, hvilken Deputationen
på det förslagne sättet funnit böra rättas.
Som propositionen å nyo åtskillige gånger begärtes, frågade
Frih. von Ungern om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Palmstierna: Betänkandet är med rätta bifallit; men
angående Rescriptet af den 31 Maii 1736 är nödigt at af
Secrete Deputation efterses huru det blifvit utvärkat, huru det
lyder och om det skall hafva bestånd.
Frih. C. W. Cederhielm: Om Riksens Ständer härtil
gifva befallning, kan det ske; eljest vet jag ej huru vida
Secreta Deputationens ledamöter äro i Stånd at sig härom
utlåta.
Frih. von Ungern frågade om Hr Palmstiernas föreställning
angående Rescriptet bifalles och uti Resolutionen
jemväl kommer at inflyta;
Hvartil af R. o. A. likaledes med Ja svarades.
Uplästes Protocolls-Deputationens Betänkande och anmärkning
deröfver, at Skeps-Capitainen Schlyter vid förslagers
upsätjande den 28 Sept. 1737 til de då ledige varande Ammiralitets-Capitains
tienster blifvit förbigången, hvarutinnan, efter
14 (Febr. 17.) Kapten Schlyters klagomål.
Ammiralitets-Collegii inhämtade förklaring, vid hvilken uppå
erhållen communication Capitain Schlyter giordt des påminnelser,
Deputationen förklarar at Ammiralitets-Collegium ej haft skälig
anledning vid förbemälte förslager at gå Capitain Schlyter
förbi, och hemställer således til Riksens Ständers rättvisa
bepröfvande om icke Schlyter, hvilken uti 41 års tid tient vid
Ammiralitetet och under de 22 år han varit Skeps-Capitaine
af åtskillige yngre och mindre förtiente blifvit prejudicerad,
bör niuta sin tour och anciennetet til goda, framför dem, hvilke
til Aminiralitets-Capitains beställningen för honom avancerat,
jemväl ock niuta ersättning för bristen och mistningen uti
lönen ifrån den 28 Sept. 1737, då han blef förbigången och
bordt på förslag upföras, samt at Ammiralitets-Collegium,
hvilket så väl uti förslaget som uti des til Deputationen afgifne
förklaring sökt at slätt annotera Capitain Schlyter såsom
den der icke skulle kunna giöra skäl för mer än den tiensten
han beklädde, et sådant des upförande alfvarligen må förhållas,
med åtvarning at icke utan giltige skäl utesluta någon
ifrån förslagerne och des lyckas befordran, som han efter
skickelighet och förtienst kan vara berättigad til.
Hr Mannerheim sade sig beklaga dem, som sortera under
K. Ammiralitets-Collegio, om de på et sådant sätt skola handteras,
och at han för sin del tyckte, at en Commission borde
sättjas öfver detta af Ammiralitets-Collegio begångne felet.
Hr Otto Wilh. De Geer förklarade sig på samma sätt.
Frih. Stiernstedt sade sig i Betänkandet ej finna utsatt
hvem som skall ersättja Schlyter differencen i lönen til des
han blifver Ammiralitets-Capitain.
Hr Björnberg, såsom ledamot af Protocolls-Deputationen,
sade at det förstår sig af sig sjelf, at Ammiralitets-Collegium
bör ersättja denna differencen.
Hr Hastfehr sade sig jemväl finna mycket billigt at en
Commission förordnas, som om Ammiralitets-Collegii upförande
härutinnan undersöker, på det i fall Collegium utan orsak
insimulerat Schlyter, skälig och tilbörlig näpst derpå följa må,
men om Collegium finnes oskyldigt och at cronan skulle
haft otjenst af Schlyters avancement, at ock Collegium må
niuta rätt.
Frih. von Ungern: Som i Betänkandet är utelämnat
hvem som skall ersättja differencen i lönen, så är frågan om
icke det skall ske af Ammiralitets-Collegio äfven som i det
Klagomål vid tjensters tillsättande.
15
förra betänkandet var föreslagit, och om icke med denna tilläggning
detta Protocolls-Deputationens Betänkande angående
Capitain Schlyter bifalles.
Härtil svarades med Ja.
Hr Ekestubbe påstod at en Commission öfver Ammiralitets-Collegii
förfarande i desse begge målen bör förordnas.
Frih. Eric Cederhielm kom med Deputationen tillbaka
och berättade sig hos de andre Stånden efter befallning hafva
anmält och recommenderat: l:o Hr Skogs medgifne Memorial,
hvilket i Ståndet blifvit upläst; 2:o de oafgjorde §§ af R. o.
A:ns Besvär; 3:o angående Instructions-Deputationens Betänkande
om Ammiralitets-Collegii Instruction, hvarjemte och
blifvit anmält angående Dahl-regimentets ansökning om kohlräntorne,
och hade Stånden lofvat alle desse ärender med
första til afförande at företaga och hvad R. o. A:ns
O O
besvärspunkter beträffar, så voro desamme i Bondeståndet
redan afgjorde.
Hr Didron sade Protocolls-Deputationens Betänkande nu
vara afgjordt men bad at det måtte eftertänkas huru svårt
det blifver för Collegiér och Chefer at föreslå om allenast skal
hafvas afseende på åldren i tiensten, hvarvid de som äro yngre
af åren men äga mera skicklighet måst komma at lida; så
voro ock at ihugkomma det mången kan vara gammal och
jemväl tilförene hafva väl tient, men derföre nu för tiden icke
så tienlig til avancement som en yngre; fördenskull om det
sker en gammal prejudice af Collegier eller cheffer med skadelig
afsikt, bör det straffas, men är ingen afsikt utan cronans tienst,
så böra Collegier och cheffer snarare derföre berömmas än
tiltalas.
Hr Boije: Det är angelägit för riket at tiensterne med
skickelige ämnen blifva besatte; det är ock angelägit för justicen
skuld, at de som länge och väl tient, ej sker någon orätt, och
efter mitt tycke är desse män för när skedt. Här giöres dem
sådane imputationer af Collegio, så at om de kunna dem bevisas,
böra de straffas; men äro de dertil oskyldige, så böra
de ock niuta al satisfaction. Bör altså efter mitt tycke först
efterses om de dem giorde beskyllningar äro bevislige.
Hr Hammarberg: Hvad Hr Boije nu behagat säga är
aldeles enligit med Frih. Wrangels utlåtelse. Reconventionsmålet
bör gå förut; befinnes då Collegium oskyldigt, hvarföre skola
då emedlertid des ledamöter betala desse differencer i lönerne?
16 (Febr. 17.) Klagomål vid tjensters tillsättande.
Sådant tyckes vara at begynna ab executione eller sorn man
plägar säga at spänna vagnen för hästarne.
Hr Boije: Min mening är kanske ej rätt begripen. Jag
har sagt at efter mitt tycke är desse officerare skedt för när;
men som en så illustre corps ej bör förhasta, så hemställer
jag örn icke til Ammiralitets-Collegium bref kunde afgå at
nämna rent ut hvad de hafva emot dem.
Frih. Wrangel: När reconventions-målet gådt förut, då
kan man först se om desse förbigångne officerare til de dem
giorde tilvitelser varit skyldige eller ej; skulle de då befinnas
skyldige, så skedde Ammiralitets-Collegium orätt om de emedlertid
skulle betala differencen i lönerne.
Frih. C. W. Cederhielm: Om Ammiralitets-Collegium
ej skulle betala differencen förr än reconventions-målet blifvit
afgiordt, så skulle dermed alt för långt på tiden utdraga,
hvaraf vi hafva exempel uti Hr Marcks von Wurtembergs och
Hr Pihlhiehns sak.
Hr Didron: Hvad Schlyter angår, dervid är ej så mycket
at påtala, men det förklarar jag til Protocollet, at mången
kan hafva tient riket til des han hunnit til 60 år, och skulle
en sådan blott för det han så länge tient avancera, det håller
jag ej nyttigt för riket,
Hr Adlerbeth: Som hvar och en äger frihet at efter
bästa vett och samvete här säga sin mening, så vill jag ock
efter mitt bästa begrep yttra mine tankar. AmmiralitetsCollegium
har gådt desse officerare uti förslagen förbi och dertil
gifvit sine skäl i generale termer vid handen, då Collegium
til äfventyrs sig ej förestält at med saken skulle gå så långt,
som nu skedt; hade Collegium sådant trodt, så hade det tvifvelsutan
väl närmare yttrat sig; skulle nu Collegium när det
kommer til undersökning kunna öfvertyga dem om sämre
conduite eller mindre skickelighet, så sker Collegium för när
om det dömes til något innan det til fullo fådt anföra sine
skäl, och afskäres et riksens Collegium den förmån och rättighet,
som Sverges lag hvar och en riksens inbyggare tillägger;
hvilket jag för mitt samvetes befrielse skuld ej underlåta bordt
at andraga.
Hr Falkengren, som med Deputationen varit borta, sade,
at som under dess frånvaro desse Memorialer varit före, så
hade han om deras innehåld giordt sig underrättad; han kunde
ej vetta huru vida Collegium til sine utlåtelser öfver desse
Klagomål mot Amiralitets-Kollegium.
17
officerare varit befogat, och at altså i orten om deras sjömanskap
och skickelighet borde inquireras, hvarjemte han höllö för
nödigt at när Collegium vill upsända et förslag, samma förslag
i orten först borde kundgiöras, på det de, som mena sig
med ofog vara förbigångne, kunde sig anmäla och begära
undergå examen; el iest voro i siömanskapet månge grader; en
kan vara en god och braf siöman som intet förstår rangerordning
eller at föra et skepp uti en linie de bataille; och
hade han kändt tvänne Capitainer Grund och Klick, hvilke
eljest voro duktige siömän, men aldrig tiente til at cominendera
et rangskepp.
Hr Rammel sade at om Prints är redan afgiordt.
Hr Boije: Frågan lärer nu allenast vara om Schlyter-,
och borde altså Collegium tilskrifvas at sig utlåta hvad som
giordt honom sämre sedan de tvänne gånger satt honom på
förslag.
Hr Hammarberg: Sådant tyckes draga ut på tiden; mig
tyckes at et Collegium eller en chef bör lämnas vitsord til dess
contrarium bevises.
Hr Huppenfelt: Collegium kan ej sägas hafva giordt
orätt förr än de närmare blifvit hörde.
Hr Palmstierna: Collegium har nog haft vitsord i det
Schlyter genom uteslutandet blifvit förbigången; nu tilhörer
det en Commission eller Justitias-Cancellern at efterfråga och
undersöka om Collegium haft rätt eller ej.
Hr Wulfclo sade sig känna åtskillige officerare vid
Ammiralitetet, hvilke länge och väl tient och blifvit förbigångne;
kommo en Commission til orten, så kunde desse officerare
jemväl sig dervid angifva.
Frih. von Ungern: Det debatteras nu allenast huruvida
reconventions-målet skall gå förut; kanske R. o. A. behaga
falla på den tankan at Collegium tillåtes med laglige skäl
intyga sitt föregifvande emot desse tvänne officerare, och om
Collegium deruti skulle brista, at då efter Betänkandet procederas.
Det sades at om Commendeur Printz är redan afgiordt.
Häruppå discourerade R. o. A. sin emellan.
Hr Ekestubbe: Emedan Ammiralitets-Collegium uti åtskillige
mål felat, i det det först förklarat Commendeuren
Printz för oskickelig at vara Schoutbynacht och sedan föreslagit
honom til en vigtig expedition med et ansenligit örlogs
Adelns
Protokoll 1738—1739. lil. 2
18 (Febr. 17.) Klagomål mot Amiralitets-Kollegium
skepp, så tyckes Collegium inför en Commission eller Stora
Secreta Deputationen böra sättjas til ansvar och straffas efter
41 § uti Regeringsformen.
Hr Ehrenpreus: Queestionen är nu allenast huruvida
de lidande nu strax skola hjelpas och uprättas, hvilket som
Frih. Cederhielm sig yttrat tyckes böra ske nu straxt, emedan
i annor händelse, när en subaltern skall tvista med sin förman,
han gemenligen alt för länge kommer at blifva lidande.
Det begärtes at denne propositionen måtte giöras.
Frih. Ungern frågade om icke då begge målen härunder
begripas.
Hr Biörnberg sade at angående Commendeuren Printz
det redan är afgiordt.
Frih. Wrangel: Som begge målen äro aldeles lika, så
bör uti enahanda sak vara lika dom.
Frih. Ungern frågade om de förbigångne officerare skola
nu straxt komma i possession af det som Deputationen dem
tillagt; hvilket om Collegium kan öfvertyga dem, de giorde
tilvitelser gå tilbaka, men eljest blifver det vid Deputationens.
betänkande.
Hr Wulfwenstierna: Uti en tvistig sak är det at gå
för långt at begynna ab executione, och är altså billigast at
intil des reconventions-målet är afgiordt alt blifver in statu
quo; ty om Commissionen sedan skulle finna, at de giorde
tilvitelser äro grundade, hvar skall då Collegium få sine utlagde
penningar igen.
Hr Hammarberg: Qusestionen tyckes lika som roullera
derpå om först skall dömas och sedan bevisas eller ej; at
förekomma det befarade hindret för de lidande genom tidens
utdrägt, voro bäst at Collegium 6 månader förelädes at för
Commissionen bevisa de giorde tilmälen.
Frih. H. Wrede yttrade sig, at denna saken nu tämmeligen
länge blifvit ventilerad; at han höllö med det ab executione
ej bör begynnas när felakligheterne ej äro befundne; men
som Collegium hade bordt inrätta sine förslag enligit 1716 års
Bref och således anföra skälen, hvarföre de gådt desse officerare
förbi, hvilket ej skedt, som doch varit bättre at de rent ut
sagt felen, man ock derhos vet, som nyligen af Hr Ehrenpreus
anfördt blifvit, at när en subaltern skal träta med sin superieur
det går in infinitum; så finner han för sin del ingen
svårighet dervid vara at ju Collegium kan påläggas at betala
i afseende på befordringar.
19
til desse officerare differencen til des de bevist dem de giorde
tilvitelser, då Collegium kan få dem igen; i annor händelse
blifver det alt framgent dervid efter Betänkandet.
Frih. Coijett: Hvad jag efter lag innehafver kan mig
aldrig ifråntagas. Collegium har betagit desse officerare den
rätten de efter sine förtienster ägde at komma på förslag,
altså böra de nu åter insättas i den rätten igen, at passera
för skickelige officerare, som de äro, och tillika niuta de förmåner,
som dem i följe deraf bordt tilkomma.
Hr Wulfwenstierna: Min mening med statu quo var,
at Collegium så länge skulle deponera difference-penningarne
til des reconventions-målet blifvit afgiordt, hvilka emellertid
desse officerare emot caution kunde få lyfta, eljest har Collegium
ingen säkerhet.
Hr Palmstierna: Här är ej quasstion om penningar utan
om mer eller mindre frägd, och Commendeur Printz kan få
attestatum om sin frägd, så framt det honom här nekas, vid
det Danska Ammiralitetet.
Frih. Ungern frågade om R. o. A. behagar at han gior
propositionen i anledning af Hr Ehrenpreus föreställning.
Häruppå giorde Frih. von Ungern frågan om de förbigångne
officerare skola sättjas i possession af det som Deputationen
dem tillagt til des Collegium med giltige skäl dem
lagligen öfvertygat.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Frih. von Ungern: För säkerheten skuld frågar jag, at
som bägge Betänkanden äro af enahanda beskaffenhet, om icke
altså begge begripas under denna Resolution?
Härtil svarades likaledes med Ja;
Och ehuruväl Hr Biörn berg härtil sade nej, begaf han
sig likväl sedan.
Frih. Ungern: Här påminnes at Ammiralitets-Collegium
ej kan blifva forum utan at saken bör gå til Hofrätten eller
Revisionen.
Hr Ehrenpreus: Genaste vägen är til K. Maj:t och
Rådet och at Justitise-Cancellern gior sitt embete.
Upsattes Resolutionen på Protocolls-Deputationens Betänkande
angående Capitain Schlyter, hvilken under justeringen
således blef inrättad som följer:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at Justitise-Cancellern
anbefalles härvid giöra sitt embete och tiltala K. Ammiralitets
-
20 (Febr. 17.) Tvist om föredragningen.
Collegium, för det at Skepps-Capitainen Schlyter blifvit förbigången
vid förslagens uprättande, men at emedlertid bemälte
Skepps-Capitaine ofördröjeligen kommer at åtniuta hvad som
Deputationen til des ersättning föreslagit.
Samma Resolution kommer mutatis mutandis at skrifvas
på Protocolls-Deputationens Betänkande angående Commendeuren
Printz, tillika med det som angående 1736 års K.
Rescript redan är faststäldt.
Det begärtes at de 6 Deputerades Betänkande, som Frih.
Wrangel i dag ingifvit, nu måtte företagas.
Frih. von Ungern berättade, at som tiden redan tycktes
vara förliden, så voro Frih. Wrangel bortgången, hvilken tagit
Betänkandet med sig.
Hr 0. W. De Geer sade sig ej veta huruvida et document,
sedan det blifvit anmält och en gång lagdt på Landtmarskalksbordet,
kan borttagas.
I det samma kom Frih. Wrangel tilbaka och hade Betänkandet
med sig, hvilket han berättade sig nu hafva varit
ute och förseglat, ty som han sedan det så långt lidit på tiden
begynt tvifla om det i dag skulle kunna komma före, så hade
han emot vanligheten ej velat lämna det samma öpit på bordet.
Frih. von Ungern frågade om det nu skall upbrytas och
upläsas;
Härtil svarades Ja och Nej.
Hr Didron: Tiden är förbi, en gång proponerades vi skulle
skiljas åt, då gingo månge bort, hvilke kunde säga sig ej vist
eller trodt at et sådant ärende nu skulle förekomma.
Hr De Geer hemstälte om icke samma Betänkande kunde
upbrytas och upläsas och blifva liggande på bordet til nästa
plenum.
Hr Lilljestierna begärte detsamma.
Af andre af R. o. A. hem ståltes om man icke nu kunde
skiljas åt;
Hvilket uppå Frih. Ungerns giorde frågan med Ja besvarades.
Resolution uppå Protocolls-Deputationens Betänkande angående
Commendeuren Printz förde besvär:
R. o. A. stadnade i det slut at Justitise-Cancellern anbefalles
härvid giöra sitt ämbete och tiltala K. AmmiralitetsCollegium
för det at Commendeuren Printz blifvit förbigången
vid förslagens uprättande; men at emedlertid bemälte Conunen
-
Rådman Köchs ansökning. Kapten Schlyter. 21
deur ofördröijeligen kommer at åtniuta hvad som Deputationen
til des ersättning föreslagit; kommandes jemväl af Secrete
Deputationen at efterses huru K. Rescriptet af den 31 Maj
1736 blifvit utvärkat, huru det lyder och om det skall hafva
bestånd.
R. o. A. skildes åt.
Den 21 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Emedan Hr Landtmarskalken befann sig opasslig, altså
förde nu som förra gången efter Hr Landtmarskalkens anmodan
och med R. o. A:ns tilstånd Frih. von Ungern
directionen.
Uplästes det hos P. o. A. den 17 Febr. håldne Protocollet.
Vid det stället sid. 8, deräst om Borgareståndets afsände
Deputation med Extractum Protocolli angående det af
Rådman Koch sökte tilståndet til en stångjern shammares upbyggande
förmäles, androg
Riddarhus-Secreteraren at som uti Rådman Köchs
ansökning skählen allenast på ena sidan blifvit anförde, och
samma ansökning likväl tyckes nog röra både publicum och
privatos, altså hade han til närmare uplysning i saken upsatt
et Memorial, hvilket vid sakens företagande han hos R. o. A. i
ödmiukhet ville andraga, anhållandes nu om tilstånd at emedlertid
hos de andre Stånden samma Memorial få anmäla, på
det de derutinnan anförde omständigheter ej måge vara de
öfrige respective Stånden obekante, ifall de detta ärendet innan
R. o. A. sig deröfver yttrat skulle företaga.
Uppå Frih. von Ungerns giorde fråga samtyckte R. o. A.
til denna af Riddarhus-Secreteraren giorde ansökning.
Vid Resolutionens upläsande på Protocolls-Deputationens
Betänkande angående Skepps-Capitainen Schlyter, erinrade
Hr Didron det vara en granlaga sak, ty som AmmiralitetsCollegium
enligit R. o. Arns fattade slut lagligen kommer at
tiltalas för det så väl Commendeuren Printz som Capitain
Schlyter vid förslagens uprättande blifvit förbigångne; och
hvad Commendeuren Printz angar han hos Riksens Ständer
andragit besvär, så at i fall Ammiralitets-Collegium skulle
finnas med skäl honom hafva förbigådt Collegium på honom
22 (Febr. 21.) Om föredragningen. Kammar-Revisionen.
kunde få regress, men som Capitain Schlyter ej klagat, utan
Protocolls-Deputationen ex nobili officio uptagit saken, så blifver
frågan hvaräst Ammiralitets-Collegium, i fall det härutinnan
skulle kunna justifiera sitt giöromål, skall söka och få satisfaction,
emedan Schlyter emot, Collegium ej anfört något
klagomål.
Frih. Coijett och åtskillige flere sade det vara nog örn
Ammiralitets-Collegium kan härutinnan försvara sitt upförande,
emedan Riksens Ständer ej äro et Collegium någon satisfaction
skyldige, enär en dertil förordnad Deputation, efter den anledning,
som Protocollerne medgifva, uptagit en sak.
Hr Ridderschantz yttrade sig at han ej tror det Capitain
Schlyter lärer åstunda, at orsakerne, hvarföre Collegium
gådt honom förbi, skola blifva beviste.
Sedan fortfors med bemälte Protocolls upläsande til slutet.
I anledning af hvad i slutet af oftabemälte Protocoll förmäles
hemstälte Hr Ridderschantz om icke R. o. A. skulle
behaga fastställa, at sedan klåckan är et slagen ingen ny sak
hos R. o. A. må blifva företagen.
Hr Nils Lilljehök höll före, at det voro eftertänkeligit
om R. o. A. härutinnan skulle praescribera någon viss tid,
emedan sakerne kunna hafva det sammanhang och connexion
at de ej kunna separeras, och at vid sådane tilfällen man mera
bör hafva afseende på sakernes afslutande än at binda sig til
någon viss tid.
Frih. Coijett yttrade sig at sedan Landtmarskalken giordt
proposition om R. o. A. vilja skiljas åt och den samma är
bifallen, kan ingen ny sak företagas.
Härmed afstadnade denna discours och företogs
Cammar-QLconomie och Commerce-Deputationens ytterligare
Betänkande angående någre betjenters löner vid K.
Camar-Revisionen, huruvida af de 3 Commissariers löningar,
som efterhand komma at indragas, antingen 8 nya Cammarskrifvare
straxt skola antagas och til lön befordras på sätt
som K. Camar-Revisionen det föreslagit, eller ock de öfrige
gamle Commissarier och Cammarskrifvare derstädes, som ej
ännu kommit at åtniuta deras rätta löner, af de ledigblifvande
kommissarie-löner först och framför någon annan få sin fylnad,
hvilket K. Maj:t i anledning af Cammar-Revisionens giorde
underdåniga föreställning, genom utdrag af Råds-Protocollet, i
nåder behagat med Riksens Ständer communicera; hållandes
Kol-räntorna vid Dal-regementet.
23
Deputationen för des del aldeles för betänkeligit at styrka til
någon inrättning, hvarigenom gamla och trogne betjenter i K.
Maj:ts och riksens tienst skulle ske för när, utan har det varit,
sorn ock nu är, Deputationens tanka i denna sak at af de
ledig blifvande commissarie-löner i Cammar-Revision de öfrige
Commissarier och Cammarskrifvare först niuta sin fyllnad i
det som uti deras rätta löners erhållande härtils brustit, då
sedan de antagande nya Camarskrifvare efter hand kunna til
lön befordras; lärandes väl emedlertid skickelige ämnen sig
anmäla at blifva Cammarskrifvare, som tils vacance existerar
utan lön vilja arbeta.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Hr Didron ingaf det Memorialet, hvartil vid förre sammankomsten
han erhållit R. o. Arns tilstånd, och uplästes
samma Memorial, theruti Öfversten med tacksägelse erkänner
R. o. A:ns lämnade bifall til Landt- och Siö-Militise-Deputationens
ingifne sidsta Betänkande angående indelningshafvarnes
fria disposition af deras kohlräntor vid Dahl-regimentet;
anhållandes på detta regimentets vägnar än ytterligare, at som
Präste- och Borgarestånden vid detta måls afgiörande stadnat i
den mening at med Dahl-regimentets kohlränta bör förblifva
efter K. Collegiernes år 1733 giorde författning, hvarigenom en
del indelningshafvare ganska mycket skola komma at lida, det
ville R. o. A. genom en Deputation hos de begge förenämde
Stånden detta ärende så recommendera, at tvänne stånd ej
måtte vara emot 2, utan at Regimentet enligit Deputationens
Betänkande måtte vid dess indelning efter förra vanligheten
bibehållas, eller at Landt- och Siö Militise-Deputationens senare
alternatif, nemligen at regimentet i stället för Afwestad
kohlräntor kunde få ersättning af Strömsholms oindelte spannemål,
måtte bifallas.
Frih. Coijett förklarade at som Indelningsverket i anseende
til roteringen och manskapet ej får rubbas, så bör ock
detsamma i anseende til löningarne, des räntor och persedlar
aldeles blifva orördt, och hvar och en oförryckt åtniuta samt äga
fri disposition öfver det, som Indelningsverket honom tillägger.
Hr Bergenstierna sade sig nogsamt vetta, at officerarnes
indelning vid Dahl-regimentet är knapp, och at altså billigheten
fordrar det de på något sätt hugnas och understödjas,
för hvilken orsaks skull Bergs-Collegium föreslagit at de måge
niuta spanneinål ifrån Strömsholm, emedan det utan skada för
24 (Febr. 21.) Dep. till Med-Stånden. Hemmans-byten.
Kopparbergslagen ej lärer låta giöra sig, at desse kohl blefvo
förde til jernverkeu.
Efter något ytterligare discourerande frågade Frih. von
Ungern om Hr Didrons uti Memorialet gjorde ansökning
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron hemstälte om icke R. o. A. skulle behaga
genom en Deputation til de andre Stånden understödja och
recommendera detta ärendet;
Och som R. o. A. bärtil samtyckte, utnämndes en Deputation
af 6 personer, för hvilken Frih. Coijett kommer at föra
ordet. Samma Deputation fick jemväl i betalning hos de andre
Stånden at påminna om benägit bifall til den af Hr
Majoren Lilljehök föreslagne nyttiga bergshielpen, likaledes
och at Stånden sig ville yttra angående de inroterade Öfverofficerare-boställens
vid Skaraborgs län befrielse ifrån knektehållet.
Hr Ekestubbe ingaf et Memorial, hvaruti han anhåller
thef måtte Riksens Ständers nu nyligen fattade beslut, at inga
utbyten af någre på militien indelte hemman vidare måge beviljas,
ej ligga honom i vägen til fullföljande af den ansökning,,
som han hos K. Maj:t i underdånighet giordt, angående utbyte
af skatterusthållet Eriksby i Nyland, Raseborgs västra härad
och Tenola sochn, emot vederlag af något des säteri inom compagniet
belägit; hvaraf han försäkrar det skal K. Maj:t och
cronan samt Indelningsverket större nytta tilflyta, än som af
det nu til utbyte begärte Eriksby-hemmanet kan praesteras.
Sedan Memorialet var upläst berättade Hr Ekestubbe,
at R. o. A., då han sig härom anmälte, funnit godt, at han med
denna ansökning hos K. Maj:t sig i underdånighet skulle angifva;
men som emedlertid den af Ständerne vid denne Riksdag
tagne Resolution, at inge byten utur Indelningsverket skola
beviljas, blifvit expedierat, så hade ock K. Majit til ansökningen
ej kunnat gifva des nådiga bifall.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. i det slut, at
Memorialet bifalles och recommenderas hos de öfrige respective
Stånden, emedan ärendet innan Riksens Ständers Resolution
vid denne Riksdag blef tagen, hos R. o. A. blifvit anmält.
Denna Resolution skrefs pä Hr Ekestubbes Memorial, och
fick uppå Hr Ekestubbes giorde anhållan Deputationen, med
hvilken Frih. Coijett nu afgick, befallning at jemte Hr Didrons
Åbo-rätts transporterande. Riks-jägm. Hårds sterbhus. 25
taga detta Memorial med sig och detsamma hos Standen recommendera,
jemväl och att påminna om de Ingermanländske
famillernes angelägenhet.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående Capitain Wahlbergs ytterligare
giorde ansökning om den honom på Fyrby hemmanet i Södermanland
förundte åbo-rättiglietens transporterande til någon
annan, hvarutinnan Deputationen funnit billigt at tilstyrka
Riksens Ständer det kunde Capitain Wahlberg, som på förberörde
cronoheinman ansenlig kostnad användt, tillåtas at få
den af Riksens Ständer honom förlänte åbo-rättigheten til någon
annan öfverlåta, doch at af vederbörande cronobetjente tilses,
at hos den, som hemmanet kan tilträda, K. Majit och cronan
för hemmanets tilbörliga häfd och byggnad må hafva all
säkerhet.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputationens
Betänkande angående framlidne Riks-Jägmästaren Hårds förpantning
uti Skaraborgs län, Kåkinds härad och Fogelås sochn
belägne, öfver hvilket mål Öfverst-Lieutenanten Thure Leijonstolpe
vid denne Riksdag med Memorial til Deputationen å
nyo inkommit, hållandes Deputationen före at som denna saken
redan blifvit vid sidstledne Riksdag såvida afgiord, at allenast
liquidationens förfärdigande då återstod, och Ofverst-Lieutn.
Leijonstolpe uti des nu sedermera ingifne Memorial äfven begifvit
sig til någre för cronan fördelaktige vilkor, så kunde
Öfverst-Lieutenanten med de öfrige Riks-Jägmästaren Hårds
arfvingar vid så beskaffade omständigheter, och när cronogravationerne
på det erbudna sättet äro clarerade, med forsta
som sig giöra låter, återbekomma de til K. Majit och cronan
ifrån sterbhuset indragne eller sequestrerade hemman, sä vida
de intet äro indelte, eller i den händelsen derföre niuta vederlag
til så stor ränta, som de efter sluten liquidation kunna i
underdånighet få at fordra.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes utdraget af Camar-CEconomie- och CommerceDeputationens
Betänkande i anledning sa väl af 9 § i K.
Majits Secreta Proposition, som åtskillige handlandes och fabriqueurers
vid denna Riksdagen giorde föreställningar angående
utrikes tryckte cattuners införssel och cattuners bruk i riket,
hvarutinnan Deputationen efter noga inhämtad kundskap om
26 (Febr. 21.)
Tullen å kattuner.
detta ärendets beskaffenhet samt i betraktande af åtskilige
förekomne vigtige skäl, funnit sig föranlåten at, i stället folden
af K. Maj:t nådigst påbudne förhögning i tullen på de
utrikes trykte cattuner til 25 procent, styrka Riksens Ständer
til at numera låta förbiuda al vidare införssel deraf. Docli
på det cronan genom denna författning icke må känna någon
afsaknad i tullinkomsterne, så underställes Riksens Ständers
godtfinnande om icke för de inkommande otrykte cattuner eller
så kallade ostindiske guinées bör vid införslen betalas, såsom
en stämpelafgift, 6 öre kint för alnen til cronan enskylt, jemte
>/, recognition, hvilken stämpelafgift, i fall af de här trykte
cattuner kunde giöras exportationer til utrikes orter, Deputationen
hållit för billigt at cattunstryckerierne vid deras vahrors
utförsel borde få återbetalte. Kommandes emedlertid Commerce-Collegium
at hafva upsikt det igenom denna gravation,
cattunerne ej måge oskäligen stegras af tryckeri-interessenterne.
Sidst och som besvär blifvit anförde öfver cattuners öfverflödigare
bruk än the therom utkomne Förordningar tillåta, så
har Deputationen funnit nödigt at til förekommande häraf
Förordningarne på det nogaste efterlefvas, hvilket på vederbörande
Fiscalers och Upsyningsmäns ansvar i annan händelse
bör ankomma.
Likaledes uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens
Extractum Protocolli af den 3 Jan., hvarmedelst i
anseende til anförde skäl Manufactur- och Handels-Deputationen
tilstyrker Riksens Ständer at i stället för de af Camar(Economie-Deputationen
föreslagne 2 öre smts afgift på hvar
aln af otrykte cattuner som i riket inkomma, samma afgift til
4 öre kmt alnen må modereras, samt af bemälte 4 öre knit
et öre tilslås Manufactur-fonden.
Hr von Hökerstedt anförde orsakerne, hvarföre Camar(Economie-Deputationen
tilstyrkt 2 öre smts afgift på hvar aln
inkommande otrykte cattuner, nemligen at cronan således må
niuta någon ersättning för den minskning uti tullinkomsterne,
som genom förbudet på de trykte cattuners införsel kommer
at förorsakas, och hvad mäst är at anse, så är et cattunstryckeri,
hvarmedelst ej mera än blotta tryckarelönen i riket
besparas, ej af den nytta och förmån för landet som ylle- och
linnefabriquer, hvarvid så mångfaldige personer kunna födas
och uppehållas och alle de månge arbetslönerne äro en nationele
vinst; i anseende hvartil Hr von Hökerstedt höll före, at det
Om skydd för inhemska kattuns-tryckerier.
27
vid de af Cammar-CEconomie-Deputationen på hvar aln inkommande
otrykt cattun föreslagne 6 öre kint eller 2 öre smt
bör förblifva.
Härmed instämde Hr von Blixen tilläggandes, at cattunstryckeriet,
så vida både de hvita cattunerne som och sielfva
färgorne utifrån måste förskrifvas och penningar gå utur landet,
ingalunda i anseende til nyttan är at förlikna emot ylle- och
linnefabriquer, och när vid det förra ej mer än 10 personer
hafva sitt uppehälle, sa föder en ansenlig yllefabrique 5 ä 600
menniskior.
Hr Leijonankar sade at uti et land, som sielf ej äger rudimaterien,
är cattuners bruk förderfveligit, hvarföre och Konungen
1 Preussen, som är en så god hushållare, i sitt land förbudit
cattuners bruk.
Frih. H. Wrede förestälte at om det föreslagne onus af
2 öre smt på alnen ej lägges på cattun stryckeriet, så qväfver
det samma väre inrikes yllefabriquer, och ehuruväl nye inrättningar
böra understödjas, så böra de doch ej vara sådane som
skada andre nödige och nyttige fabriquer.
Hr Boije lade bärtil, at som öfverflöden med cattuners
brukande hos det gemena folket så mycket tiltagit, til största
meen för våre både ylle- och linnefabriquer, sa böra cattunstryckerierne
ej för mycket faciliteras.
Hr Carl Wennerstedt anförde at cattunstryckeriet, som
nu är i sin barndom och första början, bör understödjas, på
det de, som det anlagt och deruti redan instuckit 60,000 dal.
smt, ej måge för sitt välmente upsåt taga skada.
Hr Boije: Alla värk böra understödjas i proportion af
den almänna nytta och gagn, som de tilbringa riket, och de
mindre nödige vika för de angelägnare, och i anseende bärtil
böra ylle- och linnefabriquerne souteneras framför cattunstryckeriet.
Frih. Ungern frågade om han fingo giöra propositionen
om Cammar-CEconomie-Deputationens Betänkande bitalies, och
at det blifver 6 öre kmt på alnen, hvaruppå frågan giordes;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Uplästes Bergs-Deputationens Memorial angående then
af K. Maj:t med Riksens Ständer communicerade Förordningen
om hämmande af tack- och ossmundsjerns utförsel utur riket,
hvilken förordning Deputationen funnit nödig at på det sättet
ändra, som et härhos ingifvit project utvisar, underställandes
28 (Febr. 21.) Jern-utförse], Tull-taxorna.
Deputationen begge i detta mål projecterade Förordningarne
Riksens Ständers närmare bepröfvande, hvilkenthera til ändamålets
erhållande tilräckeligast synes;
Och bifölls den af Bergs-Deputationen projecterade Förordningen
af R. o. A. til alla delar.
Hr Rammel förestälte af hvad skadelig påföljd det voro
at Stora Siötulls-taxan, hvarom så ofta är påmint, ännu til
Ständerne ej är inkommen; man viste i hvad lågt pris
spannemålen i landet voro, och huru nödigt det är at med
spannemålstullen tages nödige mått; emedlertid och under det
at saken utdrages hafva vi innom någre dagar åter öpet vattn,
då någre tusende tunnor spannemål lära inkomma och således
de härvid tilgiörande författningar komma för sent.
Hr Lagerfelt, såsom ledamot i Tull-Deputationen, berättade
at Deputationen ej förr än i dag fådt bemälte Stora Siötulls-taxa
ifrån Camar-CEconomie-Deputationen tilbaka och at
densamma til nästa plenum ifrån Tull-Deputationen skall inkomma.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 16 Febr.,
hvarmedelst, i anledning af den til Tull-taxornes öfverseende
förordnade Commissionens bifogade underdåniga skrifvelse, K.
Majit Riksens Ständers underdåniga mening och godtfinnande
i nåder åstundan, om icke Extractet på de persedlar, som uti
Landt-tull-taxan komma at inflyta, ma tryckas och til Landshöfdingarne
insändas, hvilke med visse adjungerade utmärka
vid persedlarne et sådant värde, som i landsorterne gängse är,
hvilket sedan til et vist medium kunde jemkas och til 32 penningen
utsättas; då sedan berörde Landt-tull-taxa i Commissionen
blifvit projecterad och af K. Majit med Råds råde blifvit
gillad, densamma til nästa Riksdag kunde ställas i verket.
Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna androg orsakerne,
hvilke föranlåtit Commissionen at gifva detta underdånige förslag
K. Majit vid handen, nemligen at uti den nu varande
Landt-tull-taxan atskillige persedlar ej finnas specificerade, til
hvilkas värde Tullbetjenterne således ej hafva något vist fundament,
så at det mycket på angifvarens behag tyckes ankomma;
nu hafva fuller visse af Borgareståndet dertil Deputerade
vid denne Riksdag projecterat et vist värdie på persedlarne
i Landt-tull-taxan, men det samma tyckes vara altför
lindrigt och ej svara emot det i landsorterne gängse priset, i
Kammar-Ekon. Depins betänk, om hemmans-byten. 29
anseende hvartil man fallit på detta expedient såsom det billigaste
och säkraste.
Frih. von Ungern frågade om Rådets Extractum Protocolli
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Coijett kom med Deputationen tilbaka och berättade,
at de anbefalte ärenderne, nemligen Hr Öfversten IJidrons
Memorial, såsom ock angående bergshielpen, angående de inroterade
officerare-boställen vid Skaraborgs regimente, Hr Ekestubbes
Memorial samt de Ingermanländske famillers angelägenhet
hos de öfrige respective Stånden af Deputationen blifvit
anmälte och til det bästa recommenderade.
Uplästes utdraget af Cammar-CEconomie-Deputations
Betänkande angående byten samt deras afgiörande, hvarutinnan
til afböijande af de hinder, som härtils vid de ifrån 1680 intils
år 1723 beviljade bytens fullkomlige afslutande kunnat möta,
samt dem til ändteligit slut at befrämja, Deputationen finner
nödigt at hemställa:
l:o. Om icke på alla til cronan afstådde vederlagshemman,
som än äro oskattlagde och någon extraordinarie stat
förläute, räntan måtte upföras uti byten, såsom den finnes uti
cronones jordeböcker och räkenskaper uptagen och på samma
stater anslagen;
2:o. Likaledes at de utbytte cronoheniman, der de ej äro
behörigen refvade och skattlagde och frälsemannen vill låta
dem stå i bytet för den ränta de hade i cronones jordebok då
bytet beviljades, kunna dervid förblifva, med mindre efter skedd
besiktning det för des stora ägor och tilhörigheter skulle finnas
at det borde förhögas;
3:o. Der inge ref- och skattläggningar redan skedt, och
något hemman i byen finnes sedan 1688 års bytes-methode
utkom genom vederbörlig ref- och skattläggning vara utfördt
til sin ränta, tyckes byteshemmanet derefter proportionaliter
kunna utsättjas til en viss ränta;
4:o. Angående de byten, som hädanefter sökas, hemställer
Deputationen om de icke borde slippa at undergå ny ref- och
skattläggning, hvarigenom de kunde afskattas, emedan lv. Majit
och cronan så väl som frälsemannen derigenom komma at lida,
om et hemman, som under hela krigstiden kunnat utgiöra sin
ränta, skulle nu för byte skull medelst skattläggning ringare
komma at anses, utan håller före at det utan formel skatt
-
30 (Febr. 21). Om hemmans-byten.
läggning, bör med sin gamla ränta, som det står före i jordeboken
beräknas, doch sä at öfver sådane hemmans ägor lagligen
ransakas huruvida de måge få utbytas eller tåla någon
högre ränta än de förr utgjordt, då en formel ref- och skattläggning
ske kan.
Och hvad angår vederlagshemmanen, förmenar Deputationen
at öfver dem, som äro gammalt frälse, icke kan undvikas refoch
skattläggning, emedan man på dem eliest icke har någon
ränta i cronones jordebok, men köpegods-hemmanen kunna med
sin ränta efter jordeboken emottagas, såvida ingen förmedling
å dem skedt.
Beträffande de hinder, som vid bytens afslutande i anseende
til vederbörande betjente kunnat varit, har K. Cammar-Collegium
vid handen gifvit, at enär de erfordrade documenter inkommit,
hafva de altid blifvit til utarbetande företagne, som
ock at det ingalunda skal underlåta efter al möjelighet de oafgiorde
byten til slut at befordra, varandes til den ändan uti
hvartthera Provincie-contoiret vissa Bytesskrifvare under den
derstädes varande Camererarens inseende härtil utsedde. Doch
som med sådane bytens afgiörande nog länge på tiden ankommer,
är Deputationen af den mening at hos K. Majit i
underdånighet kunde anhållas, det vederbörande Camererare til
de inkomne och hädanefter inkommande bytens afgiörande en viss
och efter omständigheterne lämpelig tid vid vite må föreläggas.
I öfrigit erindrar Deputationen huru som vid förra Riksdagen
et och annat hemman utur Militiae-indelningarne blifvit
til utbyte beviljade, hvilke til Riksens Högh Ständers vidare
approbation vid denne Riksdag borde vara fullkomligen afslutne;
men som sådant icke skedt, hvilket hvarken utaf bytesmännen
eller vederbörande betjente skall härrördt, som dessutan
med andre bytens afslutande dageligen varit sysselsatte,
så håller Deputationen för sin del före, at desse tilförene beviljade
byten måge vinna sin framgång.
Likaledes uplästes Frih. Otto Flemmings i anledning af föregående
Betänkande ingifne Memorial, at i anseende til de anförde
skäl på de ifrån 1680 til 1723 begärte byten de på bytesbristen
uplupne räntor, det vare sig å cronans eller privatorum sida,
måge eftergifvas, så framt den, hvilken bytesbristen upfylla bör,
ej äger någon fordring, då skuld emot skuld qvittas så långt det
räcker och det öfrige afskrifves, som sielfva Memorialet, hvilket
finnes ibland allegaterne til detta Protocoll, närmare utvisar.
Om hemmans-byten. Amiralitetet i Karlskrona. 31
Hr Wulfwenstierna yttrade sig, at hvad uti det upiäste
Betänkandet föreslagit är ganska mycket skulle bidraga til at
en gång få slut på de ifrån år 1680 til år 1723 ingångne byten;
så tyckes ock hvad Frih. Flemming uti des ingifne Memorial
vid handen gifvit hafva god grund, emedan på sådant sätt bemälte
byten så mycket snarare skulle komma til slut, hvilket
voro en stor förmån så väl för cronall som den bytande, och
gofvo den senare säkerhet och för den förra redo och riktighet.
Här förbehålles i detta Memorial at af cronans jord eller ränta
in natura ingenting får eftergifvas, hvilket både uti rättvisan
och riksens fundamental-lag är grundat, och länder R. o. A.
sielf til säkerhet både nu och i framtiden, at uti byte cronan
får fullt gen fullo; men at den af en sådan bytesbrist härflytande
och genom en långlig tid högt uplupne årlige räntan
kan eftergifvas, är uti Memorialet vijst, och aldenstund Riksens
Ständer eftergifvit restantier, som hos öfrige Stånden
innestå, så kunna ock Ständerne eftergifva R. o. A. sådane
innestående restantier af obetalte bytesräntor, allenast bytet
fullgiöres så at cronan får jord för jord til fullo; tilläggandes
Hr Wulfwenstierna sig vid detta tilfälle tala såsom Riddersman
och således för sin del bifalla Frih. Flemmings upiäste
Memorial; i öfrigit voro honom, såsom varande vid Caminarvärket,
bäst bekant hvad svårigheter, som möta vid desse gamle
bytens afgiörande, hvilke på det uti Memorialet så väl som
Betänkandet föreslagne sättet aldrabäst och lättast kunde häfvas
och förekommas.
Efter något ytterligare discourerande giorde Frih. von
Ungern frågan om Cammar-CEconomie-Deputationens Betänkande
jemte Frih. Flemmings ingifne Memorial bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref Ekeblad anmälte hos R. o. A. sig af Gref Piper
vara anmodad at gifva Högl. R. o. A. tilkänna, det Frih. Carl
Sture, som varit en ledamot af R. o. A., med döden aflidit.
Uplästes Protocolls-Deputationens Betänkande angående
tvänne vid Ammiralitetet i Carlscrona bortgifne volontaircompagnier.
Hr Falkengren hemstälte om icke, i anledning af Deputationens
Betänkande, någon viss lag och reglemente om sådane
volontair-compagniers bortgifvande kunde författas, emedan
häruppå tilförene aldrig varit någon lag, hvilket likväl voro
nödigt.
32 (Febr. 21). Amiralitetet i Karlskrona.
Frih. Coijett: Fast volontair-compagniers bortgifvande
uti Regeringsformen ej med expresse ord finnas nämde, så är
dock klart at vid en sådan förmåns utdelande ibland officerare
förtjenst och skickelighet bör anses, och 1716 års bref, som uti
Regeringsformen åberopas, bör följas; och skulle vi nu först
säga at en lag härom bör giöras, så befriades med det samma
Ammiralitets-Collegium för de härvid begångne förseelser, och
som vid föreslåendet til alle tienster och förmåner Regeringsformens
40 § noga bör efterlefvas, så bör Ammiralitets-Collegium
för dess förhållande härutinnan ställas til ansvar, aldenstund
sådane compagnier ibland äro bortgifne efter ancienneté,
ibland i faveur af utvärtes anseende, hurtighet och vigeur,
hvilka senare omständigheter Collegium tyckes hafva giordt sig
lika som til en grundsatz vid föreslående til befordring.
Hr Didron sade ingen express lag häruppå hafva varit,
och när ingen uttryckelig lag är, der följes gammalt bruk och
valina, som Collegium jemväl giordt vid förslags uprättande til
ledige volontair-compagnier; hvilket bruk ej eller tyckes vara
ogrundat, aldenstund mången braf och käck gammal siö-officerare
kan vara, hvilken dels ej kan hafva lust, dels och ej vara
fallen til infanterie-exercitier, som vid desse volontair-compagnier
nu måste brukas; och som aldrig förr än uppå denne Riksdagen
någon observation är giord öfver desse compagniers bortgifvande,
så lärer det vara nog om nu en viss lag och förordning
giöres, Collegium til efterrättelse, och om den samme
hädanefter ej följes, då kan Collegium med skäl tiltalas.
Det sades at Regeringsformen, hvilken härutinnan är klar,
af Collegio hade bordt efterlefvas.
Frih. Stiernstedt hemstälte om icke detta kunde remitteras
til Stora Secreta Deputationen, deräst något redan härom
är anmärkt, så kunde det ena läggas til det andra.
Gref J. Gyllenborg gaf vid handen at tilförene vid
desse volontair-compagnier ej varit någon serdeles douceur, för
än år 1734, då dem 16 frikarlar lämnades.
Hr Riddarschantz: Emedan det är föreslagit at Betänkandet
skall gå til Stora Secreta Deputationen, så begärer jag
til min underrättelse få veta om icke målet kommer sedan hit
tilbaka igen, på hvilken händelse jag mig förbehåller at gifva
R. o. A. härom närmare uplysning, och at mig då härom utlåta.
Hr Major Ruth uprepade de 3 slags compagnier, som af
Ammiralitets-officerare förestås, nemligen värfvade, hvilke bestå
Amiralitetet i Karlskrona.
33
af volontairer eller så kallade coopvaerdie-båtsmän, indelning
och rotering, jemte de vid hvarje slag af desse compagnier så
i förre som senare tider befintelige större eller mindre förmåner,
åberopandes sig härutinnan Frih. von Rosen, som en
tid fört directionen vid Ammiralitetet och således härom äger
noga kundskap; och som hvad volontairerne angingo, de måste
förstå och öfvas både uti artilleriet och infanterie-exercitier,
men ibland siö-officerarne somlige mera til siömanskap än
infanterie-exercitier voro hågade och skickelige, så hade Collegium
vid sådane compagniers bortgifvande tyckt sig giöra bäst
för riksens tienst at på det senare mäst hafva afseende, isynnerhet
som ingen lag eller regel til denne dag varit föreskrifven;
doch voro nödigt, at en lag härom för framtiden stadgades,
hvilket Collegium jemväl sielf gierna skulle önska; och som
Deputationens Betänkande gifver här anledning til, hemstälte
Hr Major Ruth om icke detsamma kunde bifallas.
Frih. von Rosen sade det ej vara frågan hvad douceurer
vid bemälte compagnier nu för tiden äro eller tilförene varit,
utan huruvida hvar och en bör niuta Regeringsformen samt
förtienst och skickelighet til godo.
Frih. H. Wrede förestälte det vara lätt at begripa, at
det är en stor åtskilnad emellan indelnings- och roterings- samt
volontair-compagnier; vid de förra såsom vidt omkring i landet
belägne voro mera last än förmån, så at inkomsten knapt hinte
til resepenningar; vid de senare voro oförnekelige och reelle
förmåner, och sådane compagnier borde altså efter meriten utdelas,
så at den så kallade hurtigheten ej må förfördela dugtighet;
och hvarföre skulle icke en käck siö-officerare kunna
kommendera och förestå et sådant compagnie? ■— exercitierne voro
ej så svåre at lära, och kan han härvid hafva mycken hielp
af en braf Lieutenant. Om sådane förmåner hädanefter som
härtils skola utdelas efter behag til personer och ej efter förtienst,
så går våld för rätt och blifver aldrig någon harmonie
vid Ammiralitetet; bör altså saken om ny lag härutinnan aldrig
sättjas in qusestione, emedan lagen är klar.
Hr Boije: Är icke saken redan hänskuten til Stora
Secreta Deputationen, hvarföre skole vi uppehålla oss härmed?
Det begärtes at propositionen härom må ske.
Hr Hupp en felt berättade at framlidne General-Ammiralen
Gref Wachtmeister tillika med Collegio tilförende ägde makt
at tilsättia och gifva fullmakter til officerarne vid Håttan ända
Adelns Protokoll, 1738—1739. lil. 3
34 (Febr. 21.) Mern. äng. en adelsmans begäran hos Pr.-st.
intil Capitainer, och således ännu mycket mer at bortgifva
desse compagnier; men sedan den tiden at officerare under
Capitainer med K. fullmakter blifvit försedde, har ock Collegium
om desse compagnier K. Majit i underdånighet tilskrifvit.
Uppå ytterligare begäran at propositionen må ske om detta
Protocolls-Deputationens Betänkande skall remitteras til Stora
Secreta Deputationen;
Giorde Frih. von Ungern frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Denna Resolution skrefs strax på Betänkandet, hvilket
Riddar husjiscalen anbefaltes at strax bära til Prästeståndet.
Hr Rammel påminte at Ammiralitets-Collegii Protocoller
måge följa med.
Härtil svarades at Stora Secreta Deputationen dem sielf
lärer affordra, om de til uplysning beliöfvas.
Hr Ridderschantz: Jag frågar til min underrättelse om
icke detta målet kommer sedan til plenum tilbaka; eljest förbehåller
jag mig nu at gifva R. o. A. härom närmare lius och
underrättelse.
Uplästes de 6 Deputerades Memorial angående det hos
Prästeståndet den 1 Februarii giorde anmälande, hvarutinnan
hemställes om icke en Commission af alla 4 respective Stånden
kunde förordnas, hvilken såsom en annan domstol med detta
mål procedera kunde, då en slik Commission torde instrueras
at behörigen utleta hvem den personen varit, som en sådan
anmälan giordt, hvad anledning han dertil haft samt hvilke
flere som uti denna beskickningen kunna vara invecklade.
Hr von Hökerstedt frågade om denne Commissionen
skal ransaka och döma.
Hr Meijerhielm hemstälte om icke samma Commission
kunde få i befalning at undersöka om de förr och under Riksdagen
utspridde pasquiller.
Hr Didron frågade om Riksdagen skall slutas, som nu
är hopp om, och om icke den samma på sådant sätt kommer at
utdragas och förlängas; hemställandes i öfrigit om det icke är
et noga betänkande värdt, innan man til en Riksens Ständers
Commission samtycker.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke Deputationen kunde
få befalning at gifva en närmare anledning, emedan härtils
saken på intet annat roulerar än en simpel berättelse om en
anmälan, som är giord under 4 ögon til Notarien af Präste
-
om uppskof med mern. rörande anm. öfver Rådsprot. 35
ståndet; och sade sig giöra den reservation, at Notariens berättelse
må gifvas R. o. A. vid handen, emedan då bäst lärer
finnas huruvida en Ständernes Commission kan förordnas öfver
et mål, som är passerat under 4 ögon; och voro i öfrigit at betänka
hvad påfölgder en sådan process skulle med sig föra. Om
någon missbrukat R. o. A:ns namn och den kan igenfinnas, så
bör saken behörigen beifras, men finnes ingen sådan, bör Notarien
och Dr Arnell vara väre män; skall den som fädt en
sådan klick på sig ej få reconvention?—• och tyckes innan något
vidare härutinnan resolveras Notarien böra höras, emedan han
bör blifva angifvare.
Hr Boije sade sig höra talas om utdrägt af tiden och
consequenser, hvilket han intetdera kunde finna vara at befara;
varandes at förundra, at Hr Lilljestierna härutinnan vill
vara procureur, hvilken redan, som Protocollet lärer visa, så vida
lagt sig i saken, at han härutinnan ej vidare tyckes böra tala.
Frih. von Rosen: Om det så befalles, kan efter Hr
Lilljestiernas begäran gifvas närmare uplysning.
Hr Lilljestierna sade at han kastar sig uti R. o. A:ns
armar och til deras fötter, och bad at R. o. A. ville ause på
hvad sätt Hr Boije honom handterat, som inför Protocollet
gifvit honom namn af procureur och advocat, der han likväl
som en Riddersman tält enligit både med Lag och Regeringsform;
hemställandes om han förtient på sådant sätt at handteras
för det han til äfventyrs ej hade den lyckan at behaga
en eller annan; R. o. A. lärer gunstigast påminna sig, at på
förre Riksdagar han jemväl haft den lyckan at behaga, och
skulle han nu för det han misshagar en eller annan på sådant
sätt blifva bemött, så ville han häldre afhålla sig ifrån sammankomsterne;
R. o. A. ville för deras generosite och rättvisa förmå
Hr Boije at innehålla med sådaue tilmälen emot honom, som
voro R. o. A:ns ringa tienare, och anhöllo om deras protection;
R. o. A. ville ömsinnigt kasta ögonen på vårt arma fädernesland
och den dyra enighetens bibehållande, emot hvilken dageligen
läggas nye stötestenar; han tilstodo gierna at han voro
en svag menniskia, som hade sine fel, men förmodade af R.
o. A:ns ädelmodighet, at de en gång för alla ville låta alle
stötestenar blifva borta.
Hr Boije sade at det toucherade honom om Hr Lilljestiema
skulle tro at des person honom misshagade; han hade
vid detta tilfälle allenast tält om saken, hvilken så när rörer
36 (Febr. 21.) Mern. ang. en adelsmans begäran hos Pr.-st.
R. o. A. och des heder, om hvilken han voro så öm, at han
för den samma alt ville upoffra, och hade afseendet af des tal
varit på en ren process; hemställandes derjemte om R. o. A.
vilja tåla at sådane dierfve och lättfärdige steg skola begås
för deras ögon och om öfver sådant ej bör inquireras; samt
om han giordt illa när han bedt Hr Lilljestierna ej tala i den
saken, som sig den samma en gång så när antagit, att om han
derutinnan på sådant sätt sig förhastat, hade han aldrig i den
saken mera velat tala; han voro Hr Lilljestiernas vän och
ville än ytterligare hafva bedit at R. o. A. vid detta tilfälle
ville vara örne om sin egen heder, hvilken skulle lida om
ej med undersökning efter den, som et så dierft steg begådt,
fortfares.
Hr Lilljestierna underkastade sig R. o. A:ns rättvisa
omdöme, bedjandes at för all imputation befrias; hvad emellan
Hr Lagercrantz och honom förelupit voro en sak som ofta
emellan tvänne brafve män kan hända, och på et ädelmodigt
sätt afgiord och hade härmed ingen gemenskap; icke des mindre
voro i landet utspridt, som voro han, Hr Lilljestierna, redan i
arrest, hvarföre han nu för Protocollet förklarar at om han kan
få underrättelse om den, som et så ogrundat rykte utströdt, skall
den blifva des man efter lagen; reserverandes til Protocollet
at honom des fria votum som Adelsman aldrig kan betagas,
samt at om sielfva händelsen nogare må efterfrågas innan til
någon Commission resolveras.
Hr Palmstierna förestälte at som här är et klart factum,
fast personen som det begådt än är obekant, så kan ju densamma
lagligen blifva eftersökt och efterfrågad, som det plägar
ske uti obekante dråp och andre dylike saker, hvarföre han
voro af den tankan, at en Commission bör förordnas, hvilken
bör hafva frie händer til at undersöka om personen, som et så
dierft steg begådt.
Hr von Hökerstedt betygade at han hyste en så fullkommen
nit för Högl. R. o. Arns anseende som någon ledamot
det kunde giöra; han funno det giorde steget indignt och som
personen, hvilken det begådt, är förklarad för indigne at vara
ibland en så illustre corps, så hade samme person redan domen
på sig sielf. Nu tyckes frågan vara om Notariens berättelse
angående en sak, som passerat under 4 ögon, är tilräckelig at
derpå förordna en Riksens Ständers Commission, innan Notarien
bevijst hvad han sagt; fördenskull voro väl at blifva under
-
om uppskof med mern. rörande anm. öfver Rådsprot. 37
rättad om de Deputerade, som det nyligen sades, härom erhållit
något närmare lius.
Frih. von Ungern: Qusestionerne tyckes kunna skiljas
åt; den första, at en Commission skall sättjas, tyckes hos en
stor del af R. o. A. vinna bifall; den andra angår processen,
hvarom sedan får öfverläggas vid instructionens reglerande.
Hr Didron sade sig ej vara emot at Betänkandet må
bifallas, men reserverade til Protocollet at om til samma Commission
andre ärender skulle dragas, som til exempel det som
nyligen om utkomne pasquiller nämdes, så voro han aldeles
deremot; man hade ofta funnit at när quasstio an blifvit bifallen
sakerne sedan gådt vidare än man i förstone trodt; men
hvad denna R. o. Arns beifran angingo, så voro den ganska
rättmätig, emedan ingen bör sig understå at missbruka en particuliers,
mycket mindre et helt så illustert Stånds namn.
Hr von Blixen: Jag har hördt at en person en particulier
skall hafva tält med Notarien; när man får höra hvad
densamma sagt, lärer man kanske lätt nog kunna komma
härifrån.
Hr N. Lilljehök: Emedan jag är en af de Deputerade
vill eller bör jag härutinnan ej mycket tala; men at här säges
det vi med en kännbar berättelse skola inkomma, dertil äro
vi ej i stånd, ty ingen comparerar, och exciperas altid at vi
ej äro någon domstohl; och om vi ej sättjas i stånd at bruka
laga steg, så beder jag heldre at ifrån Deputationen dispenseras.
Efter något ytterligare discourerande giorde uppå begäran
Frih. von Ungern frågan om de 6 Deputerades Betänkande
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Wrangel gaf vid handen, at han härtils ej velat
undandraga sig ifrån denna anbefalte förrättningen, hvilken
tyckts blifva kort, men som densamma ej ännu kunnat bringas
til slut och han uti Handels- och Manufactur-Deputationen
med et ganska ömt och grannlaga arbete voro sysselsatt, hvilket
fordrade all des tid och eftertanka, så anhöll Frih. Wrangel at
blifva dispenserad ifrån denna senare honom updragne förrättningen
angående efterfrågan af det i Prästeståndet giorde anmälandet.
Ätskillige af ledamöterne i Handels- och ManufacturDeputationen
förklarade Frih. Wrangels tidiga närvaro derstädes
vara högst nödig och nyttig, och at altså önskeligit voro
38 (Febr. 21.) Frih. Wrangel. Spannmåls-tull.
at Frih. Wrangel genom annat arbete ifrån bemälte Deputations
bivistande ej blefvo afhållen.
Frih. von Ungern giorde frågan om Frih. Wrangels begäran
bifalles och til de 6 Deputerade en annan ledamot i
des ställe väljes;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
I anledning af Hr Boijes föreställning, funno R. o. A.
godt at en Deputation til de andre Stånden afgår med de 6
Deputerades Memorial angående en Commissions förordnande
at undersöka om den i Prästeståndet giorde anmälan.
Samma Deputation utnämdes 6 personer stark och kommer
Hr Carl Gustaf Boije at föra ordet.
Deputationen afgick til de andre Stånden.
R. o. A. skildes åt.
Den 24 Februarii.
Var Matthias dag och samlades R. o. A. efter sluten gudstienst
klåckan tijo.
Emedan Hr Landtmarskalken ännu var opasslig, altså
förde nu som förre gången efter Hr Landtmarskalkens anmodan
och med R. o. A:ns tilstånd Frih. von Ungern directionen.
Uplästes det hos R. o. A. den 21 Februarii håldne Protocollet,
vid hvilket inge påminnelser giordes.
Sedan Protocollet var upläst berättade Hr C. Gr. Boije,
at han i följe af R. o. A:ns vid senaste sammankomst gifne
befallning med den dertil utnämde Deputationen varit hos de
trenne Stånden och gifvit tilkänna i hvad slut R. o. A. stadnat
öfver de 6 Deputerades Memorial angående en Commissions
förordnande at undersöka om den i Prästeståndet den 1 Februarii
giorde anmälan, öfver hvilket förgripeliga steg de 3
Stånden betygat missnöje, samt förklarat sig vilja efter förmåga
bidraga til det, som kan lända til en sådan persons uptäckande.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce- samt TullDeputationernes
gemensamma Betänkande angående den af
K. Tull-Commissionen projecterade Siötullen på utrikes ifrån
inkommande spannemål, derutinnan bestående at samma tull
skulle betalas lika hög med then som efter 1667 års taxa
Spannmåls-tull.
39
blifvit erlagd; men som Deputationerne funnit, atén sådan tull—
förhögning skulle föra med sig åtskillige eftertänkelige påfölgder,
besynnerligen i anseende til de under Sveriges crono
hörande Pommerske orter, hvilka i förmågo af deras så äldre
som senare undfångne Resolutioner och Privilegier äro frikallade
för alle tullafgifters erläggande af deras hit til Sverge
ankommande spannemål, enär allenast licenten vid utgående
blifvit erlagd; altså berätta Deputationerne sig ej kunna styrka
til någon ändring härutinnan. Och ehuruväl den projecterade
högre tullen således endast skulle komma at erläggas af den
ifrån Riga, Revel och de flere vid Ostersiön belägne samt andre
utrikes orter inkommande spannemålen, som dock för des godhet
at länge förvaras aldraminst kan umbäras; likväl och
emedan densamma då skulle stiga til et så odrägeligit pris, at
den här i landet ej mera kunde afsättas, hvaremot den Pommerska
spannemålen, som icke är ritorr, ifall den til årlig
consumtion skulle förslå, ej i magaziner och til oundgängeligit
förråd kan upläggas, hvartil kommer at cronan genom tullens
förhögande på den rijtorre och endast tubbare spannemålen
skulle känna en ansenlig mistning i Siötullen och andre deraf
hängande afgifter; ty berätta Deputationerne sig ej eller kunna
styrka Riksens Ständer til den utrikes ifrån inkommande
spannemålens beläggande med så hög tull som Tull-Commis
sionens
project innehåller. Doch äro Deputationerne af den
tankan, at Siötullen på all utrikes ifrån inkommande spannemål
(hvarunder den Pommerska ej kommer at begripas) må
sålunda utsättas nämligen:
1 tunna hvete til 12 sk.,
1 tunna råg til 6 sk. och
1 tunna korn likaledes til 6 sk.
Men Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationen förmäles
hafva hållit före at til landsculturens befordran den
Lifländska spannemålen i råg och korn må enligit 1667 års
Tulltaxa helfri beläggas med 7 6/g sk. för hvarje tunna, samt at
äfven al annor sådan från utrikes orter ankommande spannemål
derunder bör begripas. Doch hafva tvänne Stånds ledamöter
i nästbemälte Deputation varit af den tankan at på den
händelsen inrikes spannemålen skulle förfalla i vanpris, då til
H. K. Maj:t i underdånighet må lemnäs at således jemka tullen
som markgången i provincerne, hvaräst ymnogare sädesväxt
faller, kan gifva anledning til; hvaremot åter tvänne Stånds
40 (Febr. 24.)
Spannmåls-tull.
ledamöter hållit före at vid infallande missväxt må lämnas
til H. Maj:t förberörde åsatte tull at lindra.
Hvad den öfriga spannemålen beträffar, så hafva begge
Deputationerne derom öfverenskommit, at
1 tunna malt utsättes til 6 sk.,
1 tunna hafra til 3 sk. och
1 tunna ärter til 6 sk.
Likaledes uplästes Tull-Deputationem Betänkandet bifogade
Extractum Protocolli af den 22 i denne månad, af
innehåll at åtskillige Tull-Deputationens ledamöter varit af den
tankan, at den af Tull-Commissioneu projecterade förliögningen
i tullen på utländsk spannemål häfver sin goda grund, och
länder så väl til befrämjande af cronones inkomster som landsculturens
förbättring.
Det discourerades af R. o. A. häröfver länge och mycket
vidlyftigt, i det en del såsom
Frih. Coijett, Hr Wulfwenstierna och flere förklarade
sig af den tankan, at tullen på utrikes ifrån inkommande
spanmål ansenligen borde förhögas och väl (om möjeligit voro
at förmå de andre Stånden dertil) så högt som Tull-Commissionen
projecterat; ty förutan den förmån, som cronan igenom
tullinkomstens förbättring deraf skulle finna, voro det et ofelbart
medel at bringa den inrikes spannemålen i et sådant pris,
at landtmannen dervid kunde hafva sin utkomst och til åckerbruket
upmuntras.
Härvid förestälte Frih. Eric Wrangel, Hr von Hökerstedt
och de flere af R. o. A., hvilke varit ledamöter i CammarCEconomie-Deputationen,
at ehuruväl R. o. Arns ledamöter,
hvilke nogsamt inse nyttan af en sådan författning, detta vid
Deputationens sammanträde påstått, så hade de öfrige Ståndens
ledamöter dertil icke kunnat förmås, isynnerhet Bondeståndet,
hvilket härvid ej begriper sin egen nytta, lärer ej eller bärtil
samtycka, aldenstund flere ledamöter i Bondeståndet äro köpare
af säd än säljare, i det de fleste provincier ej äro semenanter
och Bergslagen såsom tätare bebygd skickar flere Riksdagsmän.
Ja man hade haft möda at i Deputationen bringat derhän det
Liffländske spannemålen måtte sättjas så högt som då landet
hörde oss til; ty som tullen på Pommerska spannemålen, hvilken
är slög och svag, i förmågo af provintzens Privilegier ej får
förhögas, så finna Stånden betänkeligit at uphöija tullen på
den Liffländska, emedan således samma strida och goda spanne
-
Spannmåls-tull.
41
mål, hvilken, förutan det at den är rijtorr, uti invärtes värde
håller x/4 mer än den Pommerske, antingen skulle blifva odrägelig
dyr eller och aldeles intet kunna hitföras, samt således
den slöga och svaga säden utestänga den, som voro strid och god.
Vidare discourerades om icke den Pommerska spannemålen
jemväl i tullen kunde förhögas, både i anseende dertil, at densamme
är så slög och svag, isynnerhet maltet, hvilket Hr von
Blixen berättade til 50 procent utmältas, som ock at ifrån
Pommern och Wismar mycken Preussisk och Meeklenburgisk
säd, hvilken ej är bättre än den Pommerska, under samma
lindrige tull oss skulle kunna påföras, men som detta fants
betänkeligit i anseende til provintzens erhäldne Privilegier, så
voro bäst til förekommande af den senare olägenheten at i
Pommern och Wismar en ansenlig tull lades på al den spannemål,
som i bemälte provintz inkommer. I öfrigit som detta
ärendet är af en så stor angelägenhet, hemstälte åtskillige af
R. o. A. om icke bäst voro genom en Deputation söka förmå
de andre Stånden derhän at hemställa til K. Maj:t och Rådet
med tullen på utrikes spannemålen så at föranstalta, at å ena
sidan dyrhet och å andra sidan vanpris på spannemålen i landet
må förekommas;
Och stadnade omsider R. o. A. häröfver i följande slut,
hvilket strax uti et Extractum Protocolli författades och för
R. o. A. uplästes, så lydande:
Extract utur Protocollet sorn holts hos R. o. A. den 24
Februarii 1739.
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga Camar-CEconomiesamt
Tull-Deputationernes Betänkande angående Siötullen på
inkommande utrikes spannemål, och stadnade R. o. A. efter
noga och ömt öfvervägande af detta gra niaga och högst angelägna
ärendet i följande slut, at H. K. Majit i underdånighet
må hemställas efter omständigheterne så reglera tullen på den
utrikes ifrån inkommande spannemålen, at å ena sidan ingen
brist på den til lifsens uppehälle så nödige säden sig må yppa,
och al skadelig dyrhet förekommas, och å andra sidan inrikes
spannemålen ej komma i det vanpris, at landets cultur skulle
lida och landtmannen ej få sitt arbete och omkostnad betald,
emedan således åkerbruket efterhanden til landets alt för stora
skade och en befarande beständig dyrhet på säd torde aftaga
och förminskas, kommandes derjemte K. Maj:t i underdånighet
at anmodas taga nödige mått till förekommande deraf, at främ
-
42 (Febr. 24.) Dep. fr. Borg.-st. Sparmmåls-rnagasin.
mande spannemål igenom Pommern och Wismar, under namn
af bemälte provintzes och stads egen, i riket ej må kunna införas.
Actum ut supra.
Sedan bemälte Extractum Protocolli för R. o. A. var upläst
och justerat, utnämdes en Deputation af 12 personer, hvilken
med detsamma til de andre Standen afgick at igenom tienlige
föreställningar ärendets angelägenhet hos dem understödja. Hr
C. G. Boije anförde denna Deputation.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet 6 personer stark. Borgmästaren ifrån
Upsala Stoltz, som förde ordet, anmälte Ståndets åstundan at
ärendet angående städernes staqueter af R. o. A. ej må blifva
afgiordt innan Ståndet med föreställning härom fädt inkomma,
emedan saken så nära rörer deras undfångne Resolutioner.
Deputationen afträdde.
Uplästes Hr Mannerheims Memorial angående spannemålsmagaziners
eller förrådshus inrättande i orterne, hvarigenom
den inrikes spannemålen skulle altid kunna hållas i skäligt
pris och dyrhet i landet förekommas.
Det discourerades at ingenting kunde vara nyttigare och
hälsosammare än detta förslag, men svårigheten bestodo uti
verkställigheten, hvilket ock varit orsaken at på förra Riksdagen
det i brist af nödig fond måst afstadna; i öfrigit voro
och tiden för kort denna saken på denne Riksdag at utarbeta;
Och
fants altså godt at härmed til nästa Riksdag upskiutes;
Hvarmed
Hr Mannerheim jemväl förklarade sig nögd.
R. o. A. skildes åt.
Den 28 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Bondeståndets
Extractum Protocolli af den 12 Januarii angående kongsocli
ladugårdars förvandlande til bonde- och skattehemman,
hvarutinnan Ståndet, efter förut skedt uprepande af alt hvad
angående kongsladugårdarne sedan år 1723 vid Riksdagarne
förelupit samt åtskillige anförde skäl, förnyar dess uti Protocolls-Extractet
af den 16 sidst], Aug. giorde hemställande
Kungs- o. ladugårdar. Allmogens allm. besvär. 43
angående cronoladugårdars, säteriers och lägenheters, hvad acker
och äng samt dertil proportionerad utmark vidkommer, försäljande
til skatte eller och besättjande med bönder, som dem på
bondevis emot en viss uträknad ränta bruka kunde.
Hr Landtm, förmälte at Cammar-CEconomie-Deputationen
vid denne Riksdag med Betänkande örn detta ärendet inkommit,
hvarutinnan Deputationen i anseende til anförde skäl afstyrker
Riksens Ständer ifrån en sådan förändring med kongs- och
ladugårdarne, hvilket Betänkande hos R. o. A. den 20 Januarii
är bifallit; och at således Bondeståndet nu med en ny föreställning
härom inkommit.
Åtskillige af R. o. A. förklarade at som Camar-CEconomieDeputationens
på goda skäl grundade Betänkande redan är bifallit,
så lärer bäst vara at dervid förblifva; och begärtes at
Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde propositionen;
Hvilken med Ja besvarades;
Och skrefs altså på förbemälte Bondeståndets Extractum
Protocolli följande Resolution:
R. o. A. förblefvo vid det som den 20 sidstl. Jan. uppå
Camar-CEconoinie-Deputationens härom afgifne Betänkande af
R. o. A. är resolverat.
Företogos de §§ af Almogens Almänne Besvär vid denne
Riksdag, öfver hvilka til en del R. o. A. sig ännu ej utlåtit,
dels och nya påminnelser och projecter ifrån Bondeståndet inkommit.
Uplästes altså Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 20 Jan. med et bifogat project til 60 § af Besvären, angående
saltsiö-fiskeri-inrättningen i Halland, hvilken § som
den är upsatt enligit Ståndens utlåtelser uppå Camar-CEconomie-Deputationens
detta ärendet angående den 30 sidstl. Nov.
afgifne Betänkande, Bondeståndet til et benägit bifall recommenderar,
på det samma § ibland de öfrige af Almogens Besvär
må kunna införas.
Sedan uplästes det bifogade projectet til bemälte §, nemligen
at sedan et reglemente blifvit författat, med bemälte
fiskeri på prof skal fortfaras til Michaelis 1740, och Almogen
emedlertid så för vidare husbyggnad til detta behof som och
för recrutering af de härvid afgående båtsmän befrias.
Hr Landtm, förmälte at R. o. A. bifallit Deputationens
härom afgifne Betänkande, allenast med den förändring at med
44 (Febr. 28.) Allmogens allmänna besvär.
proffiskningen fortfaras skulle til nästa Riksdag, hvilket ej
vunnit de andre Ståndens bifall, emedan § nu efter Ståndens
pluralitet är inrättad.
Frih. Bennett yttrade sig, at om bemälte fiskerie efter
detta anstälte profvet ej skulle finnas kunna bära sig, så voro
billigt at det samma uphörer; men sade sig hålla före at om
det rätt skötes, skal det väl löna mödan, och voro det blott
en caprice af Almogen, som til en så nyttig sak fattat vedervilja;
reserverandes sig emedlertid ifall verket skulle blifva
uphäfvit, at vara fri ifrån alt ansvar, emedan vid des inrättning
lian fölgdt de Resolutioner, som på Riksdagen blifvit tagne.
Det påmintes at som § efter pluraliteten af Ståndens utlåtelser
blifvit inrättad, så lärer det vara fäfängt at sig härmed
längre uppehålla.
Hr Landtm, frågade altså om 60 § som den nu är inrättad
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och skrefs bifallit på det bifogade projectet til bemälte §.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 25
Nov. tillika med det bifogade projectet til en definitif Resolution
på 33 § uti Ståndets Almänna Besvär, angående lindring
i tullen på visse ifrån Norge inkommande fiske-vahror
igenom Dufveds tull til Vester-Norrland, varandes bemälte
project grundat på Tull-Deputationens härom inkomne Betänkande.
Det bifogade projectet bifölls af R. o. A.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 5
Febr. angående 100 § af Almogens Besvär, hvarutinnan Ståndet
åtskillige skäl andrager, at Almogen vid Norrska gräntzen på
sätt som aldra först uti Besvärs-Deputationen blifvit projecterat
må til Norge få försälja toppar och vindfällen icke allenast
af gran och tall utan och af ahl och biörk; anförandes
ibland annat at så väl Landshöfdingen i orten som K. Commerce-Collegium
härvid ej funnit någon betänkelighet.
Som bemälte § af R. o. A. den 25 Nov. 1738 blifvit bifallen,
men sedermera den 24 sidstl. Jan. blifvit resolverat, at
det härmed aldeles skulle förblifva efter 84 § af Resolutionen
på Almogens Besvär vid 1734 års Riksdag, altså upkom häröfver
en vidlyftig discours, hvarutinnan å ena sidan anfördes,
at medelst et sådant lofgifvande på toppar och vindfällen af
ahl- och biörkved, icke allenast våre i Bohuslän belägne städer
Allmogens allmänna besvär.
45
och i synnerhet Strömstad skulle känna brist på desse vahror
och de Norrske städer dermed riktas, utan ock allehanda missbruk
med bielkars och spirors utförssel, och til äfventyrs med
tullens försnillande föröfvas; hvartil ännu kommo at skogen
på desse ställen skulle blifva utödd och under namn af toppar
och vindfällen bortförd, med mera;
Hvaremot å andra sidan androgs: at det äro allenast 3
socknar, som häraf sig kunna betiena; at i bemälte sochnar
är så god tilgång på skog, så at om desse vindfällen således
ej kommo at användas, de skulle rutna bort; at desse soknar
så långt ifrån Strömstad äro belägne, at det ej lönar mödan
föra sådan slags ved til bemälte stad; at om Almogen vill
föröfva missbruk, det på lika sätt kan ske under pretext af
det tilståndet de redan äga at föra öfver gran och tall; at
änskönt det förbiudes, bemälte Almoge, som gräntzar så när til
Norge, lika fullt kan bruka denne handel med ahl och biörk;
och ändteligen, at så väl Landshöfdingen som Commerce-Collegium
härvid ej funnit någon svårighet.
Och stadnade omsidor R. o. A., uppå Hr Landtm:s giorde
frågan häröfver i det slut, at bemälte Almoge tillåtes at til
Norge öfverföra vindfällen af ahl och biörk, doch at det ej
sker städerne til förfång, samt at cronobetjenterne hafva noga
upsikt at härvid ej något underslef föröfvas;
Hvilken Resolution skrefs på Bondeståndets Extractum
Protocolli.
Hr Boije berättade at han med Deputationen, som R. o.
A. vid senaste sammankomsten utnämdt at hos de öfrige Stånden
anmäla R. o. Arns fattade slut angående utrikes-spannemålstullen,
den updragne befallningen efterkommit; at Stånden
lofvat taga denna af R. o. A. giorda föreställning i öfvervägande.
Hos Prästeståndet tycktes densamma behagas, men
ej så väl hos Borgareståndet, hvilke til en del låtit sig förmärka,
at ingen genare väg kunnat tagas än denna til at
vinna det af R. o. A. härvid påsyftade ändemålet.
En Deputation ifrån Bondeståndet inkom och påminte
om de oafgiorde §§ af Almogens Besvär;
Hvilken Deputation, sedan Hr Landtm, svarat at bemälte
§§ nu äfven voro under afgiörande, afträdde.
Fortfors med de oafgiorde §§ af Almogens Besvär, och
uplästes 6 § angående Herredagspenningars erläggande af Upsala
Academiae-hemman, af innehåld at de af högstsal. K. Gustaf
46 (Febr. 28.) Akademi-privilegierna. Akademi-hemman.
Adolph donerade hemman höra erlägga Herredagspenningar,
tillika med de af Bondeståndet bifogade documenter.
Vidare uplästes Prästeståndets härom ingifne Extractum
Protocolli af den 22 Nov., hvarutinnan Ståndet, i anseende
dertil at högbemälte Konung samina hemman af arf och egne
til Academien skänkt, och at samma donation genom senare
Privilegier är confirmerad, gör sig försäkrad om Riksens Ständers
ömhet för samma Privilegiers bibehållande.
Hr Landtm, förestälte detta ärende vara så mycket mera
ömt och granlaga, som jemväl decisionen af den frågan angående
Academim-hemmans försäljande til skatte mycket kommer
at bero på det slut, uti hvilket R. o. A. öfver den nu förevarande
frågan lärer stadna.
Uplästes Hr Abrahamssom öfver förbemälte 6 § ingifne
Memorial, hvarutinnan i anledning af anförde skäl slutes, at
oftabemälte Academise-hemman för cronohemman äro at anse.
Vidare uplästes, såsom ägande gemenskap med den nu
förevarande qusestionen, Prästeståndets Extractum Protocolli
af den 27 Januarii angående Academiae-hemmans försäljande
til skatte, hvarutinnan skälen at bevisa förbemälte hemmans
frälse natur vidlyftigt andragas.
Gref Henning Gyllenborg yttrade sig at som det voro
både onödigt och öfverflödigt sedan desse acter äro upläste at
vilja bevisa det desse gods varit Konung Gustaf Adolpbs arf
och egne och af honom med frälserättigheten til Academien
skänkte, så tyckes ingen annan fråga vara öfrig än denna, om
icke tvänne de aldra heligaste ting, nemligen testamenten och
privilegier, böra blifva orubbade; man har ej mer än et enda
prejudicat häremot, hvilket skedt under souverainitetstiden, men
sådant bör under vår fria och sälla regering ej tillåtas.
Hr Adlerbeth anförde at som donationen är giord af arf
och egne gods så kan hemmanen deras frälse natur så mycket
mindre betagas, som de lika med andre frälsehemman betalt
contribution, och Academien och Prästeståndet des rätt och
Privilegier under denna regeringen äro confirmerade; kunnandes
det ena Ståndet ej häfva det andras Privilegier, i följe
hvaraf de hemman som äro pure frälse ej böra betala Herredagspenningar,
men der bonden äger skatterättigheten böra
de betalas.
Frih. C. W. Cederhielm sade det ej vara frågan, huruvida
Academien må niuta frälsemannarätten, utan huruvida
Akademi-privilegierna. Allmogens seglationsfriliet. 47
bönderne densamma måge niuta; ifrån hvilket senare Academien
tyckes hafva begifvit sig, som låtit bönderne betala contributionerne,
hvilken eljest frälsemannen för sine landboer plägar
erlägga; ej eller lider Academien härvid, ty bonden och ej
Academien betalar desse Herredagspenningar, hvartil bemälte
Academie-bönder så mycket mera synas förplicktade, som Bondeståndet
talar för dem på Riksdagen, men för frälsebönderne
svarar R. o. A. sielfve.
Det sades at Prästeståndet och Upsala Consistorii-Fullmäktige
tala för desse Academie-bönder på Riksdagarne.
Hr Wulfwenstierna sade det vara sant, at desse gods
äro gifne af Konung Gustaf Adolphs arf och egne, men at han
för sin del höllö för betänkeligit ex hoc fundamento förklara
dem för frälse, aldenstund, som Hr Abrahamsson anfördt, de
konungslige skyldemän då skulle kunna giöra åtal på de öfrige
med cronan incorporerade Gustavianske godsen, utan hade högbemälte
Konung såsom Konung af Sverige gifvit Academien
bemälte gods dem med frälserätt at besittja; andragandes Hr
Wulfwenstierna til exempel härvid Riddarhus-godsen, hvilke
Gyldenhielm förärde til Riddarhuset och sedan blefvo reducerade,
men af Konung Carl den XI med frälserätt til Riddarhuset
återskänkte; desse gods betala contributioner men slippa
rusttiensten. Voro altså bäst om R. o. A. ej yttrade sig härom
vidare utan allenast förklarade, at som desse gods äro med
frälserättighet Academien gifne, så böra de befrias för Herredagspenningar,
men af de hemman, der bonden äger skatterättigheten,
böra Herredagspenningar erläggas.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs altså i brädden af § följande Resolution:
Uplästes hos R. o. A. den 28 Febr. 1739 tillika med de af
det vyrdiga Präste- och ärbara Bondeståndet ingifne handlingar,
och funno R. o. A. at de af högstsal. Konung Gustaf Adolph
til Academien gifne arf och egne godsen, emedan de med frälserättighet
äro gifne, ej böra erlägga Herredagspenningar, doch
kunna de hemman, uppå hvilke bonden äger skatterättigheten,
derföre ej befrias.
Uplästes 10 § angående Almogens seglations-frihet i
Finland och Osterbottn. Vidare uplästes Borgareståndets
härom afgifne Extractum Protocolli af den 21 sidstl. Oct.,
hvarutinnan hemställes om icke angående detta målet, hvilket
48 (Febr. 28.) Jernkontor. Utskeppning af hummer.
Ständerne en gång til K. Maj:t i underdånighet hänskutit och
nu jemväl sedan undersökningarne inkommit ligger under afgörande,
K. Maj:ts nådige utslag med Råds råde bör afvaktas,
och vederbörande emedlertid rätta sig efter förr undfångne
Resolutioner.
Så uplästes ock Bondeståndets Extractum Protocolli af den
25 Nov., hvarutinnan Ståndet begärer at § må bifallas som
den uti Besvärs-Deputationen blifvit projecterad, åberopandes
sig derutinnan åtskillige K. Resolutioner.
Hr Landtm, förestälte at Präste- och Borgarestånden
hänskutit målet til K. Maj:ts nådige afgörande, men Bondeståndet
begärer at § må bifallas, som den uti Besvärs-Deputationen
är projecterad. Bifaller nu R. o. A. Bondeståndet, så
kan § ej expedieras, och bifalles Präste- och Borgareståndets
mening, så blifver en pluralitet, hvilken ej kan skada, ty saken
kommer af K. Maj:t at afgiöras och vederbörande å ömse sidor
at niuta Förordningar och Resolutioner til godo.
Efter något discourerande biföllo R. o. A. Präste- och
Borgareståndens in margine skrefne utlåtelser, hvilken R. o. A:ns
Resolution i brädden af förbemälte 10 § antecknades.
Hr Landtm, förmälte at Hr C. G. Ruthenschöld ingifvit
et Memorial angående et Jern-Contoirs uprättande, hvilket,
som det är et ärende af mycken vigt och angelägenhet, Hr
Landtm, hemstälte om det icke til Handels- och ManufacturDeputationen
kunde remitteras.
Detta bifölls af R. o. A. och sedan remissen var påskrifven
gafs Memorialet til Riddarliusfiscalen at dermed gå til de
andre Stånden.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 23
sidstl. Febr. angående Borgarens i Uddevalla Strandbergs ansökning
at i anseende til des igenom vådelden tagne skada få
tilstånd at med tvänne Holländske hukare utskeppa hummer.
Remitterades til Camar-CEconomie-Deputationen.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Bergengren ingifvit Memorial
angående Riddarhusmedlen och des capitaler, at efterses
må på hvad sätt de liitintil blifvit disponerade och hädanefter
med största nytta måge fruktbare göras; och gaf Hr Landtm,
vid handen at så väl Riddarhus-Directeurernes som R. o. A:ns
Deputerades berättelser om Riddarhus-sakerne äro inkomne,
hemställandes om icke desse Riddarhusets oeconomica aldrabäst
och beqvämligast efter Riksdagens slut då R. o. A. någre
Tull-arrendet.
49
gånger til slike ärenders afgiörande pläga sammankomma, kunde
företagas.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
26 Febr., hvarutinnan föreställes nödvändigheten af Tullarrende-sakens
skyndesamma afgiörande, på det anordningarne
til betieningens första quartal, livartil vid denna tiden af Tullarrende-Societeten
plägar prenumereras, ej måge komma at
studsa.
Hr Landtm, berättade at Tull-arrende-sakens afgiörande
af Ständerne derigenom kommit at studsa, at sedan R. o. A.
samt Prästeståndet bifallit arrendets continuation men ej det
af Borgareståndet giorde förbehållet, at cronans 1000 lotter
skulle lämnas til Borgerskapet, är Borgareståndet med et nytt
Extractum Protocolli under den 31 Januarii inkommit, hvarutinnan
Ståndet ändrat sin förra utlåtelse angående arrendet,
och vill at tullarne under inseende af någre Ståndens Deputerade
åtminstone på et års tid på prof skola förvaltas.
Hr Wulfwenstierna förestälte nödvändigheten, at detta
ärendet beträffande Tull-arrendet utan ringaste tidens utdrägt
hos Ständerne blifver afgiordt, emedan, om det hädanefter skall
blifva under arrende, et nytt contract uti nästkommande månad
bör slutas; och om det skal blifva betjening, tullhus, jachter
med mera böra inventeras, at förtiga mångfaldige flere anstalter
som böra giöras, hvarmed så mycket mera bör skyndas, som
inom någre veckor siöfarten åter öpnas.
Hr von Hökerstedt yttrade sig at det tyckes lända til
cronans inkomsters förökning, mer än des 1000 lotter af sig
kasta, om bemälte lotter til privatis blefvo öfverlåtne, emedan
ju flere delägare äro i arrendet, ju starkare blifver upseendet
och bevakningen, och tullindrägten följakteligen ansenligare.
Hr Ehrenpreus: Det tyckes vara angelägit, at Borgareståndet
uti des begäran på något sätt villfares, emedan de eljest
svårligen lära kunna förmås at samtycka til arrendets continuation;
men så är ock å andra sidan icke mindre nödigt at cronan
behåller Fullmäktige i Societeten, först på det man må hafva
tilgång på folk, som uti et så angelägit verk äga tilförlåtelig
insikt, och sedan, när sådane ärender, som angå tullen, devolveras
til Collegierne, gå sakerne så mycket fortare när ledamöterne
om dem äga behörig kundskap förut. Begge ändamålen
tyckes kunna vinnas om cronan behöllo 5 a 600 låtter.
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 4
50 (Febr. 28.)
Tull-arrendet.
samt för bemälte lotter hade sine Fullmäktige i Societeten, och
lämnade sine öfrige låtter til Borgerskapet, hvilke i anseende
til dem jemväl kunde sättja Fullmäktige; men at Borgareståndet
allena skulle hafva Fullmäktige i Societeten och cronan
inge, det voro betänkeligit.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af innevarande
dato angående tullarnes förvaltande hädanefter, hvarutinnan
i anseende til åtskillige anförde skäl Ståndet hemställer
om icke, enär Tull-arrendet med detta årets utgång uphörer,
tullinkomsterne hädanefter på en och samma fot med thet nuvarande
betjenings- och upbördssättet, under någre af Riksens
Ständer sielf valde och förordnade Fullmäktiges disposition
ifrån den 1 Aprilis nästkommande och sedan åtminstone 1 års
tid ifrån then tiden nya Tull-taxorne til upbörd och efterlefnad
utkomma, måge för K. Maj:ts och cronans egen räkning
förvaltas; kunnandes, så framt Ståndet härutinnan får bifall et
Reglemente för sådane Fullmäktige af Tull-Deputationen författas
til Riksens Ständers vidare bepröfvande och gillande.
Hr Didron hemställe om icke Stats-Deputationen borde
efterse hvad cronans inkomster år 1696 sig bestego samt huru
mycket de sedan äro förminskade, då man lärer finna en ansenlig
brist, af hvilken brist Borgareståndet har den största
förmånen.
Hr Mannerheim sade sig ej annat vetta än at quaestionen
an, det tullarne skola blifva under arrende, redan är
faststäld; frågandes hvad säkerhet cronan skulle hafva för en
så ansenlig revenue, om den blefvo under betjening; och om
icke ifall Borgareståndets project biföllos tullinkomsterne til
äfventyrs med flit torde förminskas, til at derigenom få grund
och anledning til et så mycket ringare och lindrigare arrende
i framtiden.
Hr Wulfwenstierna: Det voro mycket eftertänkeligit
at introducera den methoden, at cronans reveniier af Ståndens
Deputerade skulle skötas. Sådane försök giordes vid de förste
Riksdagarne uti det nuvarande regerinssättet, då någre Stånd
begärte representanter i alle Collegier; lärer altså vara tryggast
at afslå en sådan begäran, jemväl och om de 1000 låtter, eller
åtminstone at ej gå längre än Hr Elirenpreus föreslagit.
Hr Landtm, sade sig ej tro, at R. o. A. lära vilja rubba
quffistionen an, emedan man har prof i häuderne, at cronan vid
arrendet haft på et år 6 a 7 tunnor guld mera inkomst af
Tull-arrendet.
51
sine tullar än under betjeningen; och voro altså för mycket at
låta en så ansenlig cronans inkomst och förmån ankomma på
et vågspel; tyckes altså frågan blifva om icke Hr Ehrenpreus'
förslag bifalles, så at cronan behåller 500 låtter och 500 lämnas
til Borgareståndet.
Gref Dohn a frågade hvarföre cronan skal mista desse
låtter.
Gref Lewenhaupt: Cronan mister ej mycket härvid,
emedan capitalet betalas henne tilbaka, och cesserar allenast
den härtils hafde avancen.
Hr Boije: Det är ostridigt at tullarnes arrenderande är
tor cronan högst nyttigt. Detta gagneliga ändemålet lärer
svårligen kunna erhållas om vi icke någorlunda foga oss, så
at vi lämna Borgareståndet 500 af de begärte låtter; den lilla
afsaknad cronan af den eljest för samma låtter fallande vinsten
kommer at känna blifver igenom arrendets bestånd rikligen
ersatt.
Hr Mannerheim: Cronan mister härigenom ej mer än
1500 dal. sint årligen, hvilket ej kan räknas för någon stor
skada, men vinner långt mer om Borgareståndet härigenom kan
obligeras at samtycka til det straff, som af Tull-Deputationen
på lurendrägerier är projecterat, eller och at städerne kunna
förmås at sielfve hålla sine staqueter.
Frih. Coijett: Cronan vinner sitt äudemål at hafva
Fullmäktige qvar, när hon behåller de öfrige 500 låtterne.
Hr von Blixen: Om borgare skola sittja som Fullmäktige
uti Societeten, sådant torde vara prejudicerligit för andre deras
medborgare, ty som vid alle nye författningar angående förbud
på vahror med mera til våre fabriquers uprättande, Tull-Societeten
förut plägar höras, så få de som der sittja et lius til sin
handels styrande framför andre sine medborgare.
Det discourerades härvid at som cronan igenom desse 500
låtters afstående andre förmåner kommer at niuta, hvilke til
äfventyrs eljest ej så väl skulle kunna erhållas, så tyckes deremot
ej vara något at påminna.
Hr Landtm, giorde frågan om R. o. A. behagar bifalla
at 500 låtter af cronans til Borgareståndet lämnas, och cronan
behåller de öfrige samt i proportion deraf sine Fullmäktige uti
Societeten.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
52 (Febr. 28.) Örn Rådsherrarnes licentierande.
Resol.: R. o. A. förblefvo vid sitt förra yttrande at tul
larne
böra blifva under arrende och ej komma under betjening,
men på det igenom flere deltagare uti arrende upsikten må
blifva så mycket almännare, til tullinkomsternes förmodeliga
förkofring, funno R. o. A. nyttigt, att af de 1000 låtter, som
cronan innehafver, Borgareståndet må få til sig lösa 500 låtter
och i anseende til dem hafva 2 eller 3 Fullmäktige i Societeten;
kommandes cronan för de förbehåldne 500 låtter nu som tilförene
at hafva sine Fullmäktige i bemälte Tull-arrende-Societet.
Hr Landtm, anmälte at projectet til consumtionsaccisen
nu voro inkommit;
Och fants af R. o. A. godt at samma project blifver liggande
på bordet til genomläsande, så at saken, när den förekommer,
må vara R. o. A. så mycket bättre bekant.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine säten,
emedan et ganska angelägit Extractum Protocolli ifrån Secrete
Utskottet kommer at upläsas, hvilket förtienar med al ömhet
at handteras.
Uplästes altså Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 26 Febr., angående 5 af Riksens Herrar Råd, hvilke,
i anledning af de uti Råds-Protocollen öfver utrikes ärender befundne
omständigheter, Secrete Utskottet funnit ifrån deras
Råds-embeten böra licentieras.*)
Sedan bemälte Extractum Protocolli var upläst, bad Hr
Landtm, ytterligare at R. o. A. ville blifva sittjande på sine
ställen och med al saktmodighet uti detta graniaga ärendet
tala och öfverlägga.
Hr Didron: Jag tviflar intet at ju Secrete Utskottet
detta vigtige ärendet ganska mogit öfverlagt, hvartil det haft
god tid, och begärer altså at R. o. A. jemväl mä få tid til
nästa plenum sig häröfver at betänka, då jag ock skrifteligen
med mine tankar häröfver vill inkomma.
Som åtskillige flere af R. o. A. härmed instämde,
Giorde Hr Landtm, frågan om detta Secrete Utskottets
Extractum Protocolli til nästa sammankomst skal blifva liggande
på bordet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
17 Jan., hvarutinnan Secrete Utskottet hemställer om icke til
fortsättjande af det för cronan så nyttige reluitions-verket i
') Finnes ordagrant infördt i Protokollet för den 3 Mars; se sid. 65—66.
Reluitions-verket i Pomern. Dep. fr. Borgare-st. 53
Pommern, Banquen emot Riksens Ständers derföre lämnade
guarantie mä aflåta nödige medel til 6 procent årligit interesse.
Hr Landtm, förestälte nödvändigheten och nyttan af bemälte
reluitions-verk, berömandes Hr Camar-Rådets Lindencreutz
uti denna förrättningen vijste flit och försiktighet.
Som åtskillige af R. o. A. detta än ytterligare vijste, samt
at Banquen innan en kort tid lärer kunna vara betalt och
propositionen begärtes;
Frågade Hr Landtm, om detta Extractum Protocolli ifrån
Secrete Utskottet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
En Deputation ifrån Borgareståndet af 12 personer, för
hvilken Handelsman Plomgren förde ordet, öfvergaf trenne
Extracta Protocolli ifrån Ståndet, nemligen angående Barnhusets
fordring, angående 10 § af Prästeståndets Besvär, och
det tredie, at de städers Borgmästare, hvilka med K. fullmakter
äro försedde, jemväl under duells-placatet måge begripas, hvilka
ärender jemte 66, 13 och 59 §§ af Borgareståndets Almänna
Besvär Deputationen til et benägit bifall recommenderade och
deruppå afträdde.
I anledning af Hr Biörnbergs och åtskillige Heres giorde
påminnelser angående Riddarlius-Deputationens efter befallning
inkomne yttrande, hvilket sedan sidsta pleuidag legat på bordet;
Företogs och uplästes bemälte Deputations Memorial och
Betänkande öfver de 3 til Deputationen remitterade frågor i
anledning af Stads-Secreteraren Joel Brehmers hos K. Maj:t
giorde och med Riksens Ständer communicerade ansökning at
ifrån det Adelige Ståndet blifva undantagen, hvarmed des fader
Hoppmannen Johan von Brehmer blifvit benådad; uti hvilket
Memorial Deputation sig l:o yttrat öfver den frågan, huruvida
man i gemen kan afsäga sig adelskap, at som sådant så väl
synes röra sielfva Ofverhetens höga makt och myndighet, som
Ståndets heder och värde, så synes ock at ingen kan sig sitt
adelskap afsäga, utan at sättja sig i lika anseende med dem,
som genom förviteligit förhållande giordt sig sitt adelskap förlustige;
2:o och hvad den frågan angår, huruvida man för sine
barn kan afsäga adelskap, så är Deputationens tanka at här i
Sverige, hvaräst adelskap är ärfdteligit, en fader icke kan afsäga
sine barn det_ adelskap, som de redan i och med aflelsen och
födelsen bekommit, och emedan sådant härrördt af Ofverhetens
54 (Febr. 28.) Om Stads-sekr. Brelimers
nåd, och således ej under en faders egenvilliga disposition lyder;
varandes Deputation 3:o i anseende til den frågan, huruvida
man för sin egen person kan afsäga sig adelskap när man ej
sielf utan fadren en sådan förmån förvärfvat, äfven af den
tanka, at et sådant adelskaps afsägande än mindre kan hafva
rum, emedan utom det et slikt adelskaps afsägande synes som
ofvan förmält är röra höga Öfverhetens nåd och visa förakt
emot et så lustert Stånd, detsamma jemväl visar förakt emot
sin faders förtienster, som är tvärt emot den naturliga lagen,
i förmågo af hvilken et välsinnat barn förbindes at fast mer
uprätthålla och förbättra än nedlägga och förringa sine förfäders
heder och förtjenster.
Äfven uplästes tvänne ledamöters i Deputationen serskilte
mening och yttrande angående denna saken, hvilka väl tyckt
at vid vissa andragne tilfällen och omständigheter man kan
undanbedja sig et erhållit adelskap utan at thermed visa någon
vanvyrdnad och förakt på et eller annat sätt, men at en fader
ej kan för de barn afsäga adelskap, som blifvit födde under
varande adelskap.
R. o. A. discourerade något häröfver sin emellan.
Hr Didron sade sig tro det ej kunna skada om denna
saken blefvo liggande pä bordet til den sidsta Riksdagen.
Hr Landtm.: Saken är mycket örn och häfver sine betänkligheter,
isynnerhet som hvad nu härom fastställes blifver
en lag för tilkommande tider, i anseende hvartil det voro väl
om saken något kunde hvila.
Hr Lilljestierna sade härvid vara granlaga omständigheter
på ömse sidor, hvilka förtiena et noga öfvervägande; och
at han i ödmiukhet Högh R. o. A. måste tilkänna gifva, det
Stads-Secreteraren Brehmer i går aftons varit hos honom och
inständigt hedt at han hos Högl. R. o. A. ville frambära bemälte
Secreterares aldraödmiukaste bön, at med denna sakens
afgiörande et litet anstånd må förunnas, emedan han förhoppades
innom någre få dagar kunna gifva Högl. R. o. A. sådane omständigheter
vid handen, at han förmodade det R. o. A. ej
skulle behöfva med denna saken blifva bemödde; hvilken commission
Hr Lilljestierna sade sig fast ogerna hafva antagit,
men i anseende til Secreteraren Brehmers trägna begäran ej
undgå kunnat hörsammast at anmäla.
Hr von Blixen förestälte, at som Hr Brehmer besitter
Stats-Secreterare-tiensten i Stockholm, hvilken är mycket in
-
afsägelse af adelskapet. Kadett-skola.
55
drägtig, så skulle det lända honom til meen och lidande om
lian skulle nödgas träda utur Borgareståndet; förutan det at vid
en annan tiensts sökande han, som en man den der länge tient,
skulle komma at vara någon tienstsökande af Adelen i vägen;
hvartil ännu kommer at han sielf aldrig sökt adelskapet, utan
des broder landshöfdingen Brehmer, en man af mycken merit,
hvilken, som eljest är rart, dragit ansenlige penningar, som
han utomlands förtjent, in i landet och tillagt sig här frälseegendom.
Frih. C. W. Cederhielm sade sig ej vetta om vi härutinnan
kunna ändra Borgareståndets Privilegier; emedlertid
om Brehmer blifver vid adelskapet, kommer han derföre ej at gå
ifrån sin tienst, emedan han i borgerligit ämbete var employerad
innan 1719 års Resolution på Städernes besvär utkom. I öfrigit
är det ej någon skada för Adelsståndet at bemedla de ledamöter
der blifva intagne.
Det påmintes at som Secreteraren Brehmer häfver en
myndig son, at densamma bör höras, emedan fadren för honom
ej kan afsäga adelskapet.
Sedan något ytterligare blifvit discourerat, hemstälte Hr
Landtm., at som mycken försiktighet härvid är nödig, emedan
en lag för alla tilkommande tider kommer at fastställas, och
hvad Secreteraren Brehmer angår, hvilket är en casus specialis
som K. Maj:t i nåder til Ständer remitterat, han säges hafva
en myndig son, hvilken bör höras, om icke altså med detta
ärendet må hvila til des Riddarhusfiscalen häröfver inhämtat
sonens utlåtelse.
Detta bifölls af R. o. A.
Gref Leivenhaupt giorde härvid det forbehåld at detta ej
må lända til något prejudicat, så at sedan en sak en gång
legat på bordet och hvilat, när densamma andra gången förekommer,
då åter må påstås at densamma å nyo skall hvila.
Hr Landtm.: Detta upskofvet är allenast skedt för den
omständigheten skull med sonen.
Ätskillige sade at Brehmer emedlertid, och til des sonen
blifvit hörd, anses för Adelsman.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 Januarii sidstl., hvarutinnan gifves Riksens Ständer vid
handen hurusom Secrete Utskottet funnit et af Hr GeneralLieutenanten
Cronstedt ingifvit förslag til en Cadett-scholas
inrättande vid Artilleriet på det sättet, at til hvart compagnie
56 (Febr. 28.) Magasins-verket. Barnhusets
här i Stockholm skulle läggas 10 cadetter, tilsammans 120
man, af ungt folk och sådane, som sielfve kunde vara i stånd
at underhålla sig och igenom undervisning i theorien och practiquen
giöras skickelige så väl til Artilleriets betiening, som
flere af Hr General-Lieutenanten upgifne sysslor, för ganska
nyttigt och angelägit; varandes detta förslag äfven hos H. K.
Majit til nådigt befrämjande och värkställighet af Secrete Utskottet
redan i underdånighet anmält.
Ätskillige af R. o. A. förklarade denna inrättning vara
ganska nödig och nyttig.
Hr Landtm, sade detta vara allenast en notice til Riksens
Ständer, emedan staten härigenom ej graveras.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 Dec. 1738 angående inseendet öfver Magazins-verket i
Sverige och Finland, hvilket Riksens Ständer vid sidst!. Riksdag
K. Krigs-Collegio anförtrodt, hvarvid som Secrete Utskottet
funnit, at Camereraren Schlyter utom des ordinarie beställning
haft at syssla med alla förråds-magazins-förslagens
öfverseende, så underställer Secrete Utskottet nu Riksens Ständers
godtfinnande om icke bemälte Camererare för des i så måtto
giorde tienst til nästl. års slut förtient en vedergällning af 100
dal. smt årligen; hvarjemte Secrete Utskottet hållit före at
honom kunde pä staten bestås en Camarskrifvare med 300 dal.
smts lön til de ifrån 1728 oreviderade magazins-räkningarnes
öfverseende, då Camereraren Schlyter sedermera blifver K. Majit
och cronan ansvarig för alt hvad som vid berörde räkningars
reviderande bordt observeras.
R. o. A. biföllo förbemälte Extractum Protocolli.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Barnhus-Directeurernes här i Stockholm vid nuvarande Riksdag
giorde ansökning at för Barnhusets liquiderade crono-fordringar
til en summa af 38,671 dal. */ öre smt, som uti Riksens
Ständers Contoir blifvit til betalnig utstäld, dels under 11
numera, dels under den 10, dels och til K. Stats-Contoirets
förnöjande blifvit hänvist, undfå transport och invisning på
någon numer uti Reglementet för Ständernes Contoir, hvarigenom
Barnhuset snarare kunde under des nu utblottade och medellösa
tilstånd komma til sin betalnings erhållande; hvilken ansökning
Secrete Utskottet tagit i öfvervägande och i anseende
til anförde skäl til Riksens Ständers välbehag hemstält, om
icke Barnhuset med någon anticipation i numera för des fordran
krono-fordringar. Richardsons Inledn. till Krigsvet. 57
kunde på det sättet vederfaras någon hielp och understöd, at
dess under nio 10 classificerade fordran må blifva transporterad
til den 8:de och den summan, som under nio 11 är upförd,
flytta til den 9 numera, samt at nödige medel i staten utses,
hvarmed de 13,000 dal. smt, som af Stats-Contoiret komma at
betalas, måge efter handen blifva til Barnhuset förnögde.
Likaledes uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 20 Febr., som innehöll et bifall och recommendation
til Secrete Utskottets yttrande angående desse Barnhusfordringar.
Åtskillige af R. o. A. förklarade det vara et mycket
christeligit och nyttigt verk, at Barnhuset på det föreslagne
sättet blifver liulpit.
Hr Landtm, giorde frågan om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli angående Barnhusfordringarne bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Bennett anhöll at Malmö Barnhus samma förmån
må tilläggas.
Hr Landtm.: När det målet kommer in, behagar Hr
Generalen härom påminna, då man får se huru vida ornständigheterue
med det, som angående Stockholms Barahus nu blifvit
resolverat, quadrera.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
et af Assessoren uti K. Antiquitets-Collegio Richardson ingifvit
Memorial, theruti han anhåller at til befrämjande af des
påbegynte verk, under titul af Inledning til Krigsvettenskapen,
blifva med 2000 dal. smt af publique medel understödd; hvaröfver
Secrete Utskottet stadnat i det slut, det kunde denna
Assessor Richardsons ansökning i underdånighet anmälas hos
K. Majit, som i anseende til Assessorens vid detta vackra och
nyttiga arbete hafde möda och omkostnad lärer i nåder låta
honom den begärte summan af extra utgiftsmedlen tildelas.
Hr Richardsons härvid använde flit och möda, såsom
nyttig för den svenska ungdomen, hvilka ärna slå sig til krigsväsendet,
berömdes af Hr Didron och flere;
Tilläggandes Hr Landtm., at jemväl Hrr Generalerne,
som äro ledamöter uti Secrete Utskottet, ansedt detta verket
at kunna hafva sin goda nytta.
Propositionen begärtes, och frågade Hr Landtm, om detta
Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
58 (Febr. 28.) Adlercrantz. Om votering. Tull-arrendet.
Hr Landtm, sade sig vara anmodat at anmäla det en
ledamot af R. o. A. nemligen Hr Adlercrantz, som varit Politi—
och Byggnings-Borgmästare här i Stockholm, genom döden
aflidit.
R. o. A. skildes åt.
Hen 3 Mart i i.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 28 Febr. liåldne Protocollet.
Hr Cedercrona påminte at i anseende til den 100 § af
Almogens Besvär, angående huggen veds förande til Norge, han
och någre med honom begärt votering.
Hr Landtm, sade, at ehuruväl votering af någre blifvit
begärd, så hade de dock utan at vidare härpå yrka, sedan den
af Hr Landtm, angående denne § giorde propositionen af R.
o. A. blifvit bifallen, låtit andra saker företagas, hvilket ej
annars anses kunde än som et teckn, at de ifrån den påstådde
voteringen sig begifvit. I öfrigt när votering begäres och enständigt
påstås, kan densamma aldrig någon förnekas, ty det
är uti Riksdagsordningen ganska tydeligen stadgat.
Atskillige af R. o. A. förklarade, at det altid vanligit
varit, at när en eller annan begärt votering, men sedan ej
vidare det påstådt utan låtit komma til andre sakers afgiörande,
så är sådant ansedt för et begifvande ifrån den påstådde voteringen.
Sedan fortfors med Protocollets upläsande, då vid Resolutionen
på Borgareståndets Extractum Protocolli af den 31
Jan. angående tullarnes förvaltning,
Hr Boije erindrade om icke jemväl derutinnan bör nämnas,
at Borgerskapet, i anseende til de 500 låtter, sorn dem af cronans
hitintils innehafde 1000 låtter komma at öfverlåtas, måge
hafva Fullmäktige uti Arrende-Societeten.
Efter något discourerande funno R. o. A. detta vara billigt,
samt at i anseende til förbemälte latter de måge hafva 2 eller
3 Fullmäktige; blef altså uti Resolutionen näst orden »500
låtter» följande mening införd: »och i anseende til dem hafva
2 eller 3 Fullmäktige i Societeten.» Sedan uplästes ånyo Resolutionen
med denna tilläggning och bifölls af R. o. A.
Hallordning. Nederlagsfrihet på spannmål.
59
Fortfors med Protocollets upläsande til slutet, vid hvilket
i öfrigit inge påminnelser giordes.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående en Hallordning och Manufacturie-rätt, hvilket
som det var vidlyftigt blifver liggandes på bordet til igenomläsande,
tillika med Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande
angående Hallordningens utfärdande.
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande angående
nederlagsfrihet på spannemål.
Hr von Blixen yttrade sig, at hvad en sådan oinskränkt
nederlagsfrihet beträffar, så höllö han före detta vara en nyttig
maxime för et land, som af sig sielf ingen tilgång häfver pa
spannemål. Med Sverige voro en annan sak, livaräst om åkerbruket
rätt blefvo drifvit invånarne af landets växt skulle kunna
föda sig; och skulle altså här, om en sådan nederlagsfrihet
blefvo tillåten, vårt åckerbruk derigenom hindras uti sin upkomst,
emedan utlänningarne och deras expediter, som utifrån
kunna hafva penningar til låns emot 3 procent, beständigt
skulle hafva store förråder på spannemål under en sådan nederlagsfrihet
här liggande, och hålla den svenska seden i vanpris;
och voro så mycket nyttigare om den inrikes spannemålen beständigt
förblefvo uti et skäligt och sig någorlunda lönande
pris, som, förutan det at åckerbruket derigenom upmuntrades,
intet annat medel är at Tiensteliions-ordningen kan blifva
efterlefvad och lättingar drifvas til at taga tienst, än at brödet
ej är til altför ringa köp.
Frih. Co i j ett instämde härmed, tilläggandes at om intet
priset på inrikes spannemålen någorlunda blifver upliulpit, lärer
han och månge andre se sig nödsakade at anlägga sine åkrar,
hvilke de härtils sä mycket påkostat, til ängar at kunna drifva
boskapsskötsel, enär de se at med åkerbruket ej annat är än
skada; och at han altså en sådan nederlagsfrihet ej kunde
bifalla.
Gref Fredr. Gyllenborg yttrade sig at en sådan nederlagsfrihet
kan als intet skada, allenast at hög tull blifver satt
på den utrikes spannemålen.
Hr Rammel utlät sig at om en sådan nederlagsfrihet
tillåtes, lära de utländske altid skicka ansenlige partier spanmål
in, som beständigt hålla den svenske i vanpris.
Hr Wulfwenstierna förestälte at tilförene en sådan
nederlagsfrihet allenast på et år blifvit tillåten, hvilket skedt
60 (Mars 3.) Spanmnåls-magasin. Hummer-export.
på goda skäl, och nu begäres den samma utan inskräkning af
någon tid, hvilket tyckes hafva sine betänkeligheter; hemstälte
altså om icke med detta målets afgiörande kunde upskiutas
til des Borgareståndet sig utlåtit, deräst til äfventyrs stapelstäderne
torde vara för en sådan nederlagsfrihet, men upstäderne
deremot.
Hr Landtm, frågade om detta Betänkande angående nederlagsfrihet
på spannemål skal hvila til des Borgareståndet sig
derom utlåtit;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Coijett erindrade at om det af Hr Capitain Mannerheim
sidst ingifne Memorialet, angående spanmåls-magaziners
nprättande i landsorterne, biföllos, skulle riket derigenom bättre
vara hulpit än igenom denne begärte nederlagsfriheten.
Hr Mannerheim berättade at Bondeståndets Taleman sig
skal hafva utlåtit, det Ståndet vill gå i förskott til sådane
magaziners inrättande.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke, emedan det ankommer
på en fond, Hr Mannerheims Memorial kunde remitteras
til Secrete Utskottet.
Hr Landtm, frågade om Hr Mannerheims Memorial, angående
magaziners uprättande i landsorterne, skal remitteras
til Secrete Utskottet;
Hvartil af R. o. A. svarade med Ja.
Hr Landtm, anmälte at Expeditions-Deputationen upgifvit
Rådets Extractum Protocolli angående den af Borgaren i Uddevalla
Strandberg sökte friheten at med tvänne Holländske
hukare få utskeppa hummer, hvilket ärende R. o. A. til CamarCEconomie-Deputationen
remitterat, Prästeståndet til K. Maj:ts
nådige afgiörande hänskiutit, men de öfrige begge Stånden bifallit,
i anseende dertil at hvarken Landshöfdingen i orten ej
eller Commerce-Collegium, som häröfver blifvit hörde, emot
Strandbergs ansökning giordt någre påminnelser, utan i underdånighet
styrkt dertil, at den begärte utskeppningen må honom
tilstädjas.
R. o. A. conformerade sig härutinnan med Borgare- och
Bondestånden, och skrefs altså på Protocolls-Extractet utur
Rådet följande Resolution:
R. o. A. biföllo det lofl. Borgareståndets och det ärbara
Bondeståndets mening.
Snörinakare-embetet. T obaks-odling.
61
Uplästes Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande
angående Snörmakare-Embetets hos Riksens Ständer anförde
besvär emot Gulddragare-Societeten, yttrandes sig Deputationen,
i anseende til anförde skäl och åberopade K. Förordningar och
Resolutioner, derhän at Snörmakarne ej kunna undandraga sig
at til förfärdigande emottaga det arbete och materialier af guld,
silfver och tilhörigt silke, som Gulddragarne dem tilställa; samt
at Snörmakarne ej kan tillåtas at föryttra det arbete, som af
Gulddragarne hos dem kan beställas, utan at det härutinnan
bör förblifva vid den ordning och skilnad, som emellan desse
begge ämbeten redan är författad och så väl af denne stadsens
Magistrat år 1715, som af K. Commerce-Collegio år 1716 gillat
och stadfästat.
Likaledes uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens
Extractum Protocolli af den 3 Jan., instämmandes
Deputationen aldeles med Camar-(Economie-Deputationens afgifne
Betänkande.
R. o. A. biföllo Camar-(Economie-Deputationens Betänkande.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputations Betänkande
angående befordran och uphielpande af tobaksplanteringen
i riket, hvarutinnan, sedan Deputationen vijst både
möjeligheten och nyttan, at landet sielf denna vahran fournerar,
såsom hvarigenom åhrligen 3 millioner dal. knit i riket skola
kunna besparas, til Riksens Ständers ompröfvande hemställes
om icke til befordran af debiten på de här växte tobaksblader
skulle godt finnas: l:o at hvart spinneri-bord måtte förpliktas
at uparbeta 4000 Lu svenske tobaksblader, enär så stor
quantitet deraf finnes, men i förstone så mycket som är at
tilgå, vid vite af spinneri-privilegiernes förlust; 2:o at CommerceCollegium
häröfver må hålla alfvarsam hand och insikt samt
draga försorg om skickelige arbetares och plauterares införskrifvande,
och 3:o at tobaksfrö med alla til des plantering
brukelige instrumenter måtte antingen tullfrie passera eller
med en ringa recognition beläggas.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
14 Febr. öfver Manufactur- och Handels-Deputationens förra
i detta ärendet afgifne Extractum Protocolli under den 17 sidstl.
Jan., af innehåld at Ståndet finner, det med spinnerierne må
förblifva som liärtils, och hvad planteringen angår städernes
utlåtelser til nästa Riksdag inhämtas oell emedlertid plantagen
62 (Mars 3.) Oskiftade fäladsmarker. Kronofordran.
i städerne encourageras med någre dal. smt för hvart L&
blader och spinnerierne förpliktas at betiena sig af inrikes
blader, så vida de äro at få, jemväl och de blader, som en
stad planterat och der ej kunna blifva spundne, tullfrie til
andre orter få transporteras.
Hr von Hökerstedt påminte at uppå bemälte af Manufactur-
och Handels-Deputationen angående tobaks- lijns- och
hampeplanteringen i riket ingifne Extractum Protocolli af den
17 sidstl. Jan. R. o. A. resolverat, at hvar stad skulle påläggas
at plantera et vist quantum tobak i proportion af tunnelandet,
som staden äger. Städerne vilja gierna sig härifrån
undandraga, men om någon ändring skulle ske uti den redan
af R. o. A. tagna Resolutionen, lärer tobaksplanteringen i
städerne vinna ganska liten framgång.
Hr Landtm.: Detta Betänkande rörer ej om någon fördelning
på städerne til tobaksplanteringen, utan gifver andra
encouragemens vid handen, som härmed ej hafva någon gemenskap
och tyckas hafva sin goda nytta. Frågade altså Hr
Landtm, om detta Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 1
Febr., hvarutinnan hemställes om icke Förordningen af den
30 Augusti 1731, angående oskiptade fäladsmarkers uptagande,
jemväl i Riksdagsbeslutet må införas och fastställas;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af den 24
Jan. angående Kyrkoherden Tellboms på Handelsmannens
Harrje Classons arfvingars vägnar giorde tilbud at vara nögde
med V4 af bemälte Classons underdånige fordran och de öfrige
3/4 jemte de ifrån år 1683 uplupne interessen afstå, samt taga
betalning quartalsvis på någon viss tid, hvilket accord Prästeståndet
för kronan finner nyttigt och var vid Prästeståndets
Extractum Protocolli bifogat Tellboms vidlyftige Memorial med
des allegater.
Detta ärendet remitterades af R. o. A. til Secrete Utskottet.
Uplästes Justities-Deputationens Betänkande öfver Justitiae-Borgmästaren
Ekeboms ingifne Memorial, huruvida testamenten
och morgongåfvor, som voro utgifne innan den nye
lagen utkom, efter den samma eller den nye lagen afdömas
böra; hällandes Deputationen i anseende til de anförde skäl
Om Nya Lagens tillämpning på äldre testamenten. 63
betänkeligit at styrka Riksens Ständer til at nu öfver denna
frågan utfärda någon allmän förklaring, utan säkrast vara at
K. Maj:t, sedan Håfrätterne och Lag-Commissionen blifvit
hörde, täktes i anledning deraf sin nådiga förklaring härutinnan
utfärda.
Vidare uplästes et bifogat Extractum Protocolli innehållandes
någre ledamöters serskilte och skiljaktige mening
detta ärendet angående, livilke ledamöter i förmågo af anförde
skäl hålla före, at rättegångstvister angående sådane testamenten,
som någon tid eller et år för än den nye lagen almänt
blef vedertagen äro giorde och för domstolarne eller arfvingarne
upviste, böra efter förra lagen och Testament-stadgans
grund afgiöras, och at med morgongåfvor på samma sätt förhålles,
doch så at i anseende til det senare domaren uti alt
hvad förre lagen icke är tilräckelig eller något vist determinerar
må rätta sig efter nya lagens innehåld.
Sidst uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 2 Dec., hvarutinnan dissentientium mening bifalles.
Hr Wulfwenstierna yttrade sig, at orsaken til denna
ansökning om en förklaring torde vara den, at nya lagen är
alt för klar och torde ligga somliga i vägen, hvilket deraf bäst
kan skönjas, at Håfrätterne, hvilkom det tilkommer när de
finna lagen mörk at deröfver begära förklaring, ej ännu med
någon förfrågning härom inkommit; och skulle parter lämnas
tilstånd at begära förklaringar öfver lagen, så skulle på sådane
ansökningar aldrig blifva någon ända; dessutan som det-en
gång afgiordt är, at när casus under den nya lagen existerat,
det målet efter samma nya lag bör afdömas, så bör det ock
dervid förblifva, emedan eljest ännu i 50 års tid tvister häröfver
skulle existera; i anseende til hvilket alt det tyckes vara
bäst och säkrast at bifalla Deputationens Betänkande.
Frih. Stiernstedt sade frågan här ej vara om någre
specielle casus utan om sielfva fundamentet i dömande, varandes
ingenting naturligare, än at sådane laga actus som testamenten
och morgongåfvor blifva afdömde efter den lag, under
hvilken de blifvit giorde och författade.
Hr Adlerbeth yttrade sig, at fast af Håfrätterne inge
förklaringar ännu härom äro begärde, så är ej orsaken dertil,
at sådane tvister icke der äro anhängige, eller at icke i Håfrätterne
tvifvelsmål härom är upkommit, utan at sakerne ännu
ej kommit til den mognaden, at förfrågningar härom kunnat
64 (Mars 3.) Om Nya Lagens tillämpning på äldre testam.
giöras; ibland annat gofvos bärtil anledning deraf, at viss egendom,
som i gamla lagen blifvit ansedd för lösöron, är i nye lagen
förklarad för fastighet; han för sin del höllö altså en förklaring
för nödig, hvartil skälen uti dissentientium mening nogsamt
äro anförde, men hemstälte til R. o. A:ns godtfinnande om
Riksens Ständer sielfve behaga giöra samma förklaring eller
ock i underdånighet anmoda K. Maj:t, sedan vederbörande
blifvit hörde, den samma at utfärda låta.
Frih. Coijett sade här ej så mycket vara frågan om testamenten,
emedan i anseende til dem emellan den gamle och nye
lagen ej är så serdeles åtskilnad, men hvad morgongåfvor beträffar,
så tyckes en hustru böra få niuta den förmån til goda,
som mannen under den gamla lagen och samma lag likmätigt
henne tillagt; varandes ej billigt, at en ny lag skal kunna
uphäfva en afhandling, som emellan partieuliere personer enligit
den lagen, som alla då borde efterlefva, är ingången och uprättad.
Hr Wulfwenstierna sade det vara bekant, at den nye
lagen förklarar bruk för fastigheter, hvilket fuller uti den
gamla lagen ej så tydeligen finnes utsatt, men at icke des
mindre sådan egendom uti månge sterbhus för fastighet blifvit
ansedd, och det i anseende til samma goda skäl, hvaruppå den
nye lagen i detta målet sig grundar, nemligen at jorden, uppå
hvilken sådane verk stå, och strömmens bruk, sorn cronan emot en
ringa afgift lämnat, är det minsta, men de öfrige vid et sådant
bruk hängande och derifrån oskiljaktige rättigheter äro långt
mera at skatta, hvilka om de skulle räknas för lösöron, så
voro det icke allenast obilligt utan skulle jemväl deraf mycken
oreda förorsakas; så funnos icke eller uti den gamla lagen
något ställe, hvarigenom bruk förklaras för lös egendom, varandes
ej hit lämpeligit hvad den gamla lagen om hus, som
äro bygde på almänningar, stadgar, emedan det är en altför
stor och handgripelig åtskilnad emellan et på en almänning
bygdt torp och et med Privilegier och mångehanda rättigheter
försedt och indrägtigt hammarverk eller jernbruk.
Hr Adlerbeth förmente at äfven denna stridigheten gior
en förklaring härom så mycket nödigare.
Hr Landtm.: Den skiljaktigheten i meningarne, som en
Lag-Commissionens och en Håfrätts ledamot hysa, visar nogsamt
en förklaring vara nödig; den samma synes ordenteligast
kunna åstadkommas örn K. Maj:t, sedan Håfrätterne och Lag
-
Sekr. Utsk:s Extr. Prot. om R&dsherrarnes licentierande. 65
Commissionen blifvit hörde, den utgå låter; skulle sedan någon
ändring finnas nödig så kan den samma ske vid nästa Riksdag,
och frågade Hr Landtm, om icke altså Justitise-Deputationens
Betänkande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine säten, och
gunstigast komma ihog deras benägna löfte at med al saktmodighet
sin emellan öfverlägga och höra hvar annans tankar
och skäl, emedan den saken, som sidst upsköts, nu kommer at
företagas.
Sedan R. o. A. intagit sine ställen, uplästes Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 26 Februarii af innehåld,
at sedan Secrete Utskottet, i anledning så väl af K. Maj:ts
nådiga Secreta Proposition, som Råds-Protocollerne öfver utrikes
saker och alle dertil hörige acter, med al sorgfällighet
och oväldug nit skärskådat och examinerat hvad sedan sidsta
Riksdag i dylike angelägne och riksvårdande ärender förelupit,
samt dervid i öfvervägande tagit huru högst nödvändigt det är
för rikets fri- och säkerhet, at Hrr Riksens Råd, hvilke Ständerne
lämna efter sig såsom deras Fullmäktige emellan Riksdagarne,
måste för alting äga Riksens Ständers fullkomliga
förtroende, har Secrete Utskottet vid fem af Hrr Riksens Råds,
nämligen Grefvar Bondes, Barks, Hårds, Bielkes och Creutz
upförande och rådslag i utrikes ärender funnit sådane felsteg,
som icke annat kunnat än hos Secrete Utskottet förminska
och förtaga et sådant förtroende til desse Hrr Riksens Råd;
hvarföre och Secrete Utskottet, sedan det af alle härvid förekomne
omständigheter, och til följe af des eds plikt, enligit
den 13 § i Riksdagsordningen, så väl sorn des undfångne instruction,
icke kunnat undgå at detta ärendet til afgiörande
företaga, ändteligen stadnat i det slut, at förbemälte Hrr Riksens
Råd nu ifrån deras Råds-ämbeten licentieras, hvartil skäl
nog uti Secrete Utskottets handlingar, Protocoller och vidlyftige
deliberationer finnas för närvarande och tilkommande tider,
fast Secrete Utskottets af samtelige Riksens Ständer thy pålagde
tysthets-ed icke tillåter at dem kunnige giöra. Imedlertid
har Secrete Utskottet icke bordt underlåta, at detta des fattade slut
samtelige Riksens Högh Ständer hörsammast vid handen gifva.
Men som Secrete Utskottet, sedan förenämde ändamål vunnit j
är och til öfvertygande prof at Secrete Utskottet ej kan hysa
någon ovilja til personerne, utan endast ifver emot saken, icke
Adelns Protokoll, 1138—1739. lil. 5
66 (Mars 3.) Om Riksrådens licentierande. Dep. fr. Borg.-St.
annars kan än med ömsinte hiertan önska hvars och ens af
förbemälte Hrr Riksens Råds enskylte välfärd, så väl i anseende
til deras för detta giorde trogna tienster som familier, så förmenar
Secrete Utskottet at ej allenast härigenom ingenting bör
afgå af hvars och ens rådsvärdighet och dertil hörande heder,
hvilken hvar och en af dem än vidare behåller och orubbad
nyttjar, utan finner sig jemväl föranlåtit at styrka samtelige
Riksens Ständer til en pensions beviljande för samme Hrr
Riksens Råd til 3 a 4000 dal. smt för livarthera, på det de i sin
hushåldning til sin och sine anhöriges nödvändiga understöd
icke måge lida melin; hvilket senare mål til Riksens Högl.
Ständers vidare välbehag och godtfinnande hemställes.
Sedan bemälte Extractum Protocollf var upläst sade Hr
Landtm.: De Hrr, som äro så nära med desse Riksens Hrr
Råd i skyldskap, at de enligit lagen ej kunna vara tilstädes,
lära sielfve träda af. Jag har ej den ähran at vetta hvilke
de äro.
Gref Dohna sade sig träda af, emedan des Grefvinna
voro systerdotter af Hr Riks-Rådet Gref Bielkes Grefvinna,
och afträdde.
Gref Arwid Posse gaf tilkänna at Hr Riks-Rådet Gref
Bielkes Grefvinna tilförene haft til man des frus cousin.
Gref Axel Wrede Sparre sade sig med Hr Riks-Rådet
Gref Bielke lika när vara besvågrad.
Det sades at Gref Posse och Gref Sparre i följe af lagen
ej behöfva träda af.
Hr Georg Löwen påminte at the som hafva processer
med någonthera af desse Hrr Riksens Råd jemväl böra träda af.
En Deputation ifrån Borgareståndet 6 personer stark
anmältes och inkom. Handelsmannen Kerrman förde ordet
och öfvergaf et Extractum Protocolli angående städernes staqueter,
hvilket ärende såsom rörande Ståndets Privilegier lian
på det högsta reeommenderade; påminnandes derjemte, at R.
o. A. til afgiörande sig ville företaga 10 § af Prästeståndets
Besvär samt 66, 13 och 59 §§ af Borgareståndets Besvär. Deputationen
afträdde.
Hr Landtm.: Här är påmint, at de, som hafva processer
med Riksens Hrr Råd, komma at taga afträde.
R. o. A. förklarade sådant vara billigt och lag likmätigt.
Landtmarsk:ns tal vid frågan om Rådsherrame. 67
Hr Öfversten Gref Creutz gaf tilkänna sig med Hr RiksRådet
Gref Creutz så nära vara skyld, at Hr Riks-Rådet voro
syskonebarn med Hr Öfverstens afledne Hr fader.
Det sades at efter lagen behöfver ej Hr Öfversten Gref
Creutz taga afträde; blef altså Gref Creutz qvar.
Hr Otto Wilh. De Geer påminte, at Hr Öfverst-Lieutevanten
Frih. Matthias von Ungerns Grefvinna voro cousine af
Hr Riks-Rådet Gref Bonde.
Frih. Ungern: Lagen jäfvar mig ej uti en domsak.
Hr Landtm, frågade om mannen kan jäfvas efter lag när
hustrun är cousine.
Härtil svarades Nej.
Hr Landtm.: Riksdagsordningen excluderar ej vidare än
lagen.
Frih. von Ungern blef inne.
Hr Landtm.: Jag borde nu ånyo föreställa huru nödig
saktmodighet och ordning är vid detta tilfället, men 9 månaders
Riksdag har giordt mig tungan svår; jag beder altså om
tilstånd at få dictera til Protocollet en ödmiuk föreställning
som jag skrifteligen upsatt. Hr Landtm, dicterade häruppå til
Protocollet följande tal:
Riksens Högl. Ridderskap och Adel lärer vid detta tilfället
tillåta, at jag til minnes förer den dyra ed jag aflagt
vid landtmarskalksstafvens emottagande at ibland annan mig
åliggande börda söka befordra enighet och ordning. Tilfället
är nu ömt och i anseende dertil min nit så mycket större.
Ehuruväl uti et väl bestält rike lagens kraft bör vara
enahanda emot högre och lägre, likvist gior den naturliga böjelsen,
at jag ej må säga svagheten, deruti den åtskilnad at ju
ädlare ämnet är, ju ömare blifver värkan.
Rådsvärdigheten räknas billigt för högsta och ansenligaste
ämbetet i riket, hvilket rum Hrr Riksens Råd uti Regeringsformen
tilerkändt är, och bör altså å ena sidan med al vördnad
handteras.
Riksens Högl. Ridderskap och Adel lärer åter å den andra
tvifvelsutan til deras förordnade och edbundne Utskotts-ledamöter
hysa det gunstiga förtroende, at de sadan omständighet
ej utur akt låtit och ärendet med ömmande samveten öfverlagt.
Som nu således målet å begge sidor grannlagat är, ty
synes högst nödigt at derifrån afsöndra al partialitet och al
sinnets förut fattade drift. Jag bedyrar heligt at i fall någon
68 (Mars 3.) Rådsherrarnes memorial.
af R. o. A. skulle omtro mig at härvid äga andre än obesmittade
afsikter, at jag då gierna vid detta tilfället öfverlämnade
min hedersstaf åt någon annan, som oväldugare skattas
kunde.
Ovädersägeligen och upriktigt bör och skal jag bekänna,
at desse fem Hrr Riksens Råds välfärd i gemeen mig högst
om hiertat är, hvilket en skyldig erkänslan emot många ertedde
ynnest-prof ständigt och heligt hos mig förvara skal,
men isynnerhet är jag tvänne af dem mera skyldig än min
tunga förmår uttolka. Örn och hiertrörande är således min belägenhet,
som nu klubban förer. Den kan ej annorledes någorlunda
lättas än i fall R. o. A. täckes et ovanligt vigtigt ärende
med besynnerlig ordning handtera och vårda.
Yi äro alle Ridders- och Adelsmän; detta enda ährenamnet
är nogsamt mäktigt at påminna det skäl och ej tvång
böra ibland oss och på vårt Riddarehus gälla; dymedelst hedra
vi oss sielfve behålla en klarnad dag innom våra murar och
gifva tilkommande verlden hugneliga lägenheter at emellan sig
åberopa vårt efterdöme och våra tider. Den bästa sak kan
igenom bitterhet blifva elak och är altid äfventyrligit at i en
eller aunan mening vid granlaga tilfällen genom ord eller åthäfvor
upelda sinnena. Emot rikets hätske fiender vele och
böre vi kyla vapn och mod, men med väre vänner, våra bröder
och våre med-undersåtare vele och böra vi bruka rena skäl
och saktmodiga föreställningar.
Förer jag mig ej uppå denna och flera dagar så som mitt
dyra kall och embete äskar, så vare jag på vårt Riddarhus
den ende, som förtjene Ridderskapets och Adelens ifver samt
en rättmätig plikt. Jag vill den villigt bära ifall min sidsta
anblick får skåda enige Riksdagsmän och försonade hiertan.
Hr Landtm, anmälte at desse 5 Riksens Hrr Råd låtit
tilställa honom et Memorial.
Uplästes Riksens Hrr Råds, Grefvar Bondes, Barks,
Hårds, Bielkes och Creutz til Riksens Högh Ständer under
detta dato ingifne Memorial, hvarutinnan välbemälte Hrr Riksens
Råd förklara, at de med besynnerlig sinnets rörelse måst
förnimma utaf Riksens Högh Ständers Secrete Utskotts in
plenis förleden onsdag ingifne Extracto Protocolli, at de haft
den olyckan at så misshaga Högh Secrete Utskottet, at Secrete
Utskottet ej mera kan hafva något förtroende tli deras rådslag
( i utrikes ärender och fördenskull behagat ifrån Rådsembetet
Om Rådsherrarnes licentierande: frill. Bennets mern. 69
dem licentiera; at de bära för Riksens Högh Ständers Secrete
Utskott större vördnad, än at de nu skulle i någon contestation
sig vilja inlåta, men at de efter ed och bästa förstånd
rådt och styrkt til det, som de förment kunna befordra rikets
säkerhet och bästa, förekomma des äfventyr och fölgdt deruti
Riksens Högh Ständers Secrete Utskotts vilja och tanka, efter
som de tyckt deras egne ord lyda, det säga Hrr Riks-Råden
Gud och deras samveten aldra bäst vetta; at Riksens Ständers
uti deras sidsta Riksdagsbesluts 3 § tydeligen förklarade högsta
åstundan at bibehålla frid och vänskap med rikets grannar
och andra främmande Herrskaper uti deras rådslag varit förnämsta
ändemålet; at de förmoda sig det gunstiga och rättvisa
vittnesbörd så väl af Riksens Högh Ständers Secrete Utskott
sielf, som af hvar ärlig man den dem känner, at något det
minsta upsåt til deras fäderneslands publique eller någon des
inbyggares private skada och förfång hvarken för slem vinning
eller egen fördel, gunst eller ogunst, väld eller oväld hos dem
aldrig blifvit funnit, eller med Guds hielp så länge de lefva
finnas skal; de lämna sig fördenskull aldeles uti Riksens Högh
Ständers gunstiga behiertande.
Uppå Hr Lagercrantzes begäran blef bemälte Memorial
ännu en gång upläst.
Frih. Bennett ingaf det här uti Protocollet insererade
Memorialet, hvilket för R. o. A. uplästes:
Ödmjuckt Memorial.
Mina höggunstige Herrar! Det skall Gud vara mit vitne
till att mig ingenting mehra om hiertat ligger än rijkets välfärd
och vår edle frijhet. Jag tror ochså att här eij äre rätt
många iblandt oss, som i förstone lagt handen derved och
giort det första steget till vår nu varande frijhets ernående,
ty [i] general itetet, som den tiden var och än en del lefva, hade
jag den lyckan att först yttra mina tankar i detta måhl; Gudi
vare lof det lyckades, och här tills med stor fägnat för alle
undersåteres nöije continuerat; mit lif och blod skall ochså
härefter vara ospart det samma att bibehålla. Men mina gunstige
Herrar, tänck sielfva mogit efter varuti vår edle frijhet
består; är det icke i enighet och kärlek under oss sielfva, — det
starkaste band, den ädlaste klenot och perla, hvarmed vij oss
det samma i långa tijder för oss och våra efterkommande
kunna conservera och bibehålla. Mina gunstige Herrar, tänker
70 (Mars 3.) Om Rådsherrarne: frih. Bennets mern.
nu sielfva som redelige patrioter och förnemsta Ståndet i rijket,
hvad enighet här vill bli af, när vij vill på en gång ändra
hela Ministerium, afsätta största dehlén af våra Ricks-Råder,
som vij sielfve för en tid och för theras meriter samt länge
giorde trogna tienster utvalt och uphögt; störste delen har
också then lyckan att theras förfäder af urminnes tider giort
sit fädernesland ansenlige och trogna tienster. Vij äre alla
menniskior och kunna fehla, men är intentionen och afseendet
redligt och upricktigt, bör förbrytelsen milldare och gunstigt
anses. Mina gunstige Herrar, det fördömmelige missförståndet
och den oenighet, som under oss beklageligit nu i några åhr
opvuxit, är en fördömmelig rot, som ej annat från sig aflar än
vår och våra efterkommandes förderf och undergång.
Jag är en gammall mand och har Gudi lof med heder ifrån
barndomen tient rijket och fäderneslandet; min tid är nu förbij
och kan hvarken profittera af ett eller annat, men mina gunstige
Herrar, ni som yngre ären och komma att nyttia tiden
mera och längre, lät oss för Guds skull och i Jesu namn afskaffa
och afstå med ali oenighet, sorn iblandt oss Gudi klagat
upvuxen är, tala, svara och höra varandra med saktmodighet
och tålamod; hårda, styfva och bittra ord gior ej annat än
förarga och förbittra sinnen, och aflar intet gått af sig. Jag
förmodar att vij alle äre af ett reddeligit och trogit hiertelag,
och syfte eij annat än att rijket och fäderneslandet jemte vår
nådige öfverhet må altid gå vähl; lät oss och så nu öfverenskomma
och eftergifva, tillika hos oss utslåckna de felacktiglieter,
som en del af våra Ricks-Råder skola hafva begått och
förset sig uti. Jag för min delli kan ej annat se och finna,
än att theras intention måst ha varit god och till rijkets
ländande nytta, hälst Gudi lof sedan sidste Riksdagen inte
ondt i rijket förefallit, ocontrert(!) rijket Gudi lof sig märkeligit
förkofrat. Alla små fehl har jo på de föregående 6 Riksdagar
blifvit eftergifne och förglömt, hvarföre icke nu så! Men
för den tillkommande tiden, lät oss nu sätta starka lås och
ryglor, förebygga alla de anledningar, som någon sig betiena
kan och här till har skiedt, att träda öfver Ständernes mening,
stadgar och beslut med mehra.
Jag förmehnar mina gunstige Herrar och hoppas, att therigenom
vår enighet och goda förstånd märkeligen skulle återställas
och vij som för trogna vänner och bröder komma att
skiljas från hvarandra, hvaraf rijket, hvar man och under
-
Om Rådsherrarne: frih. Bennets o. Didrons mern.
71
såte skulle hafva sin märkelige nytta och nöje, jemte vår ädle
frijhet med starkare rötter befästat. Jag tror helt säkert att
tesse Herrar Ricks-Råder, som nu så hårdeligen äre i klämma,
härefter mycket lära se sig före och ackta sig att skrida öfver
Ständernes stadgar och påbod, ty det viltet, som en gång varit
för skytt och jägare, är svårare att fälla än de, som intet känna
jägaren; de lära och med så mycken större nit och ömhet tiena
rijket och fäderneslandet, medan de sielfva hafva ansenlig egendom
och många anhörige, finna och att Ricksens Ständer grandeligen
undersöka var och ens giöremåhl, straffa öfverträdaren
hårt och befordra tern, som väl giordt. Jag vill och förmoda
att Högl. Ridderskapet och Adelen mina välmente tankar och
mehningar lär höggunstigt uptaga, ty jag försäkrar at alt hvad
jag här frammanföre andragit, är af et trogit och reddeligit
hierta utgångit. I öfrigit beder jag och att denne min tahlan
må för min räckning blifva til Protocolls infördt.
Stockholm den 2 Martii 1739.
W. Bennet.
Hr Didron ingaf et Memorial som likaledes för R. o. A.
uplästes och liär uti Protocollet insererat finnes:
Ödmiukt Memorial.
Det är en ovedersägelig sanning, att Secrete Utskottet haft
mycken möda ospard att nu vid denne Riksdagen utarbeta det
aldra angelägnaste riksvårdande ärende, som detsamma varit anförtrodt.
Jag är och fullkommeligen öfvertygad, att både Secreta
Utskottet och Secreta Deputation lärer hafva alt på det nogaste,
likmätigt deras ärhållne instruction samt efter sitt bästa samvete
och dyra ed, de öfver Herrar Riksrådens giöromål skedde
remarquer skjärskådat.
Mig fägnar härjemte eij ringa, att förseelserne ej äro så
svåra befunne, som det utkomne rycktet dem afmålat. Enär
förhållandet ej svårare rubrique förtienar, än att belöning detsamma
äfven väl kommer at åtfölja, så lärer det ej eller annars
än för en förseelse kunna ansees. Ar det en förseelse, så blifver
då frågan om den med afsättjande från ett så dyrt ämbete
och tjänst bör straffas, och om icke den lindrigare vägen tagas
bör. Brott och straff tyckes mig efter hvarannan böra lempas
och efter des befunne omständighet jemnkas.
Gunstige Herrar och mine k. medbroder, det dyraste clenod
vij kunna äga och böra vara högst månne om att bibehålla och
72 (Mars 3.) Om Rådsherrarne: Didrons o. Adlerbeths mern.
conservera, den är enigheten. Enigheten den är och densamma,
som land och folk lycksaligt gior och håller regements-kroppen
i en beständig styrkjo och vältrefnad. Henne till att underhålla
ärfordras i en välbestäld regering att lindrigaste vägen
i riksvårdande måhlén och folks vällfärd rörande altid tages.
Tyckes mig fördenskull, att som riket ingen af consequence
varande skada genom Riksrådens upförande timat, det denne
sak med en ämbetes värdighet anständig föreställning så kunde
afgiöras, att Riksråden vid deras ämbeten bibehållas, samt sedan
författningar skie, hvarmedelst alt tilfälle till någon uttydning
betages, som man och ej bör tvifla, att Herrar Riksråden
sielfve lära vara högst monne om.
Utom alt detta voro det ej gagneligt, att vära grannar
försporde det någon misshällighet oss emellan voro. Jag för
min del önskade fast gjärna att densamma häldre från deras
sida skulle rönas, då säkerligen Sverge däraf mera profitera
torde, än att vij, Sverges barn och inbyggare, igenom någon
oss sielfva högst skadelig tvedräckt, skulle vara de första, som
gåfvo dem anledning att sig däraf emot oss kunna betjäna.
Men där emot all förmodan denne lindrige väg ej skulle
behagas, utan alt i svåraste måtto skjärpas och Riksråden
således ifrån sine ämbeten sättjas samt en ovedersäglig split,
tvedräckt och illvilja, i stället för en högst önskad enighet
dymedelst existera, så förbehåller jag och mig nu och i till kommande
tider att därutinnan ingen del hafva utan att all den
häraf för mitt kjära fädernesland timande olägenhet och kan
hända nog äfventyrliga påfölgd må komma at stadna för dens
eller deras räkning, som härtill vållande varit, hvilket alt jag
som en rättsint och mot fäderneslandet välmenande patriot
till Högh Riksens Ständers mogna ompröfvande i ödmiukhet
underställer.
Stockholm den 3 Martii 1739.
J. F. von Didron.
Frih. Ulfsparre förklarade sig af samma mening med
Hr Didron.
Hr Adlerbeth ingaf likaledes sine uti et Memorial författade
skriftelige tankar, hvilket Memorial för R. o. A. uplästes
och finnes här uti Protocollet insererat:
Odmiukt Memorial.
Af Riksens Ständers Secrete Utskåts utdrag af Protocollet
har jag icke utan sinnets rörelse erfarit, at Secrete Utskåttet
Om Rådsherrarnes licentierande: Adlerbeths mern.
73
för deras dehl befunnit de däruti utnämde Excellentier Hrr
Grefvar och Riksens Råds förde rådslag af den beskaffenhet,
at Riksens Ständer framdeles til dem intet förtroende hafva
kunna, och därföre dem från deras embeten licentierat, med
underställande om icke de i anseende till deras förut giorde
nyttige tiänster med en åhrlig pension kunde understödias, med
deras embetes värdigheets bibehållande.
Jag tillstår gärna at gifva bifall till et hårt slut uti et
måhl, hvarutinnan man ingen grundelig kundskap äger, är svårt
och tviflacktigt, och således äfventyrligit; äfvenledes håller jag
de omdömmen, som fota sig på löpande berättelser och lösa
ryckten om redelige och edsvurne Herrar och mäns giöremåhl,
för välduge och mindre grundade, emädan de med sårgfälligheet,
ömhet och alla omständigheeters iackttagande måhlén efter
deras ricktigheet hanterat; i anseende hvartil jag icke på något
sätt annorlunda än med heder och högacktning anseer dät slut,
som Riksens Ständers Secrete Utskott för sin dehl funnit sig
befogade at giöra; ty dät voro en slätt belöning at för troget
arbete efter yttersta förstånd, blifva svåra och omogne omdömmen
underkastad.
Jag är vähl därföre öfvertygad, at människlige felacktigheeter
äro vid desse deras Excellentiers rådslag befundne af
dem, som Riksens Ständer dem anförtrodt at pröfva, men därbredevijd
nogsampt försäkrad, at deras Excellentier äfven i
sijne samveten varit öfvertygade, at deras rådslag varit efter
deras yttersta begrepp och förstånd de bästa för vår nådigste
Öfverhet och kiära fädernesland, och således icke härört af en
upsåtelig och emot bätre vettande skadelig grund; aldenstund
om så varit befunnit, jag svårligen mig föreställa kan, desse
Herrar tillijka hos Riksens Ständer blifvit anmälte til en så
hederlig åhrlig pension; som man ej häller försport effecten af
deras rådslag för fäderneslandet varit så farlig, at rijket råkat
uti någon olycka eller lantfördärfvelig rörelse; fördenskull
tyckes mig Regeringsformens 14 § bör kämma deras Excellentier
till godo, som förmår, at ingen olyckelig utgång, som hända kan
emot Riksrådens votering, förmodan, tanka och på skäl grundade
mening, dem må tillräknas. Den stora Guden vare evinnerlig
ärad, at vårt Svea rijke ej öfvergått medelst deras rådslag
någon skadelig efterfölgd och olycka.
Rådslag och fattade anlägningar med utrijkes makter, ehuru
försiktige de tyckas den ena tiden vara tagne, förbyta sig ofta
74 (Mars 3.) Om Rådsherrarne: Adlerbeths mern. Wredes yttrande.
och snart nog efter en annan tijds omständigheter och beskaffenheet;
den människliga försiktigheten går däruti så långt som
hennes förstånds lius henne leder, men Guds försyn styrer alt
och gior då honom behagar de klokaste rådslag till intet, särdeles
när Gud sig föresatt at straffa et land och fålk. Jag
drager intet tvifvelsmåhl, at Secrete Utskåttet, som funnit fehl
vid rådslagen, haft bätre uplysning, skarpare insicht i sakerna,
underhulpne af fleres fria meningar, understödde af Riksens
Ständers dem gifne myndigheet, härutinnan slutat hvad de för
sin dehl funnit med vår stats nytta vara eenligit; dock har
jag ännu ingen grundelig anledning at tro, med mindre desse
Deras Excellentier med säkerheet vid deras embeten kunna bibehållas,
och har den tanka, at de med all varsamheet lärer framfara
hädanefter i rådslagen, särdeles som genom desse och andre
anmärkningar deras sinnen blefvit nog ängslade och bedröfvade.
Jag frucktar elliest för min dehl större fara af deras licentierande
från deras embeten, än jag förmodar någon skada af
deras bibehållande, af sådana skähl, som jag lämnar till hvar
och ens eftertanka, och således nyttigare at de giöra riksens
tiänst för sin löhn, än at draga genom pension utur riksens(!)
20,000 dal. smt åhrligen.
Till min ringa mening handledes jag af den naturliga
billigheeten att all gärning bör skärskådas efter upsåtet och
icke som hon skedt, at människliga svaghetsfehl och meningar
är säkrare och ädellmodigare med lindriga medel at förekåmma
och rätta, än med strängheet och hårdheet, särdeles hoos dem
som maktägande äro, hvarigenom sinnen mehra förbittras och
äggas än förbätras och upbyggas.
Jag önskar at den allrådande Guden ville styra och regera
Högl. Ständernas hiertan til dät som nyttigast är; och slutar
min enfaldige och oförgripelige mening med dän slutsats, att
därstädes torde fattas i framtijden gode rådgifvare, när stoor
fara är at råda.
Frih. Henr. Wrede sade denna saken mycket öma honom
och gå honom ganska nära, emedan det angår fem af Riksens
Hrr Råd, hvilke så väl sielfve som deras förfäder i riket varit
älskade, och hvilkas meenlösa upsåt voro at enskylla fast de
af ovarsamhet kunde hafva handlat emot statskonsten och den
af Riksens Ständer dem förelagde planen; men som hvad saken
angår Secrete Utskottet densamma med mycken tid och mogenhet
utarbetat och jag ej kan vetta de skäl, hvaruppå Secrete
Om Rådslierrarnes licentierande: Hammarbergs mern. 75
Utskottet, til hvilket vi desse saker anförtrodt, sitt utslag
grundat, hvilke skäl rikets säkerhet icke eller tål, at de böra
blifva almänt bekante, så finner jag i förmågo af Riksdagsordningens
13 §, at det vid Secrete Utskottets härutinnan fäldte
utslag aldeles bör förblifva; ty som en fri regering aldrig kan
äga bestånd, utan at lagen heligt vid makt hålles och lagen
är den, som hos et fritt folk bör vara souverain, och vi på alle
Riksdagar des rigeur kringskantsat, så böra ock våre Fullmäktige
Riksens Råd, ifall de emellan Riksdagarne skyddat
vår lag, anses för rätte Fullmäktige och äro evigt beröm och
heder värde; men befinnes contrarium, och at någre af dem sig
sammanbundit at nedbryta desse vår frihets förmurar, så måste
jag upoffra den vördnad jag eljest Riksens Hrr Råd är skyldig
och endast vända min afsikt på rikets och frihetens bibehållande,
emedan jag härutinnan både för mig, vare bortovarande
medbroder och för posteriteten är ansvarig; och förklarar jag
at om vi ej taga de steg, som erfordras til vår lags försvarande
och befästande, så äro vi aldrig säkre om vår dyra frihet.
Hr Hammarberg sade sig hafva upsatt sine tankar skrifteligen,
anhållandes om R. o. A:ns gunst och tolamod de samma
at anhöra.
Uplästes altså Hr Hammarbergs skrifteligen författade
tankar, hvilke här uti Protocollet insererade finnas:
Med mycken sinnets rörelse har jag af den berättelse, som
Riksens Högl. Ständers Secreta Utskott under sista pleno låtit
ingifva, förnummit huruledes femb stycken af Hrr Riksens Råd
sedan sidsta Riksdag skola så fördt deras rådslag och begådt
slike felsteg, at Riksens Högl. Ständer til dem ej mera skulle
kunna draga något förtroende, utan de fördenskull licentieras
ifrån desse deras högst angelägne ämbeten.
Jag kan väl af alt sådant icke annat sluta, än at Secreta
Utskottet med mycken flit och sorgfällighet igenomgådt och
bepröfvat de riket högst vårdande ärender, som dem blifvit
anförtrodde, hvarföre jag ock för min del alt sådant med beröm
och skyldig tacksamhet bör erkiänna. Men som jag härjemte
förmodar mig med goda skäl i mitt sinne kunna fastställa, at
händerne härvid varit bemälte Riksens Högl. Ständers Secreta
Utskott i följe af deras undfångne instruction och på densamma
aflagde dyra ed liksom bundne, så at desse Hrr ledamöter ej
annat til deras ömme samvetens befrielse kunnat giöra än
stanna i ett sådant slut, som redan är omrördt, så lefver jag
1 6 (Mars 3.) Om Rådsherrarne: Hammarbergs mern.
i den ödmiuka förtröstan, at Riksens Högl. Ridderskap och
Adel icke ogunstigt lärer förmärka om jag nu fördristar mig
i ödmiukhet förklara, at saken, sedan den blifvit deras såsom
öfverdomares uplyste milde och ovälduge ögon underkastad,
iklädt sig liksom en annan natur och beskaffenhet.
Det ankommer derföre nu, Gunstige Herrar, på Ehrt mogna
och rättvisa bepröfvande att antingen vid detta tillfälle följa
lagens stränghet eller ock taga sådane mått, som I kunnen
finna vara med edra ömme samveten och med vårt kära
fäderneslands sanskylliga bästa enlige. Jag uprepar, Gunstige
Herrar, desse bägge mig förekomne granlaga omständigheter
efter mitt egit bästa förstånd och samvete och understår mig
lägga dertil, at om land och rike skola styras med någon lycka
och välsignelse, så böra dessa bägge hufvudreglorne förnämligast
i acht tagas och efterlefvas.
Enär derföre först frågas, hvad som kan vara med samvetslagen
enligit, så möta dervid förnämligast tvenne omständigheter,
saken nemligen och personerna. Anser man nu sielfva
saken, så kan den considereras först sådan som den befinnes
i sig sielf och sedan i anseende til de vid den samma förelupne
omständigheter, eller tydeligare tahlat, i hvad acht och
mening den sig tildragit. Hvad åter personerne vidkommer, så
kunna vid deras bepröfvande förefalla mågahanda betänkeligheter,
som torde nu til en del blifva för vidlöftige dels ock icke
aldeles anständige at uprepa, utan vil jag allenast hålla mig
vid den ena regien, som alla välbetänckte och ädelmodige Konungar
och Regenter iachttagit, at nemligen anse och bepröfva
personernes förra giorde tienster och uti republiqven hafvande
meriter, och sedan alt sådant emot det i qvsestione varande
fehlsteget lika som på en vichtskål jämföra, tå lätteligen lärer
kunna finnas på hvilkendera sidan som öfvervichten stadnar.
Nu, Gunstige Herrar, tilstär jag gärna, at det lärer falla
både Eder och mig ganska svårt at efter våra samveten skärskåda
och bepröfva sielfva saken, så vida alla de dervid före
lupne
omständigheter äro oss obekanta, och kunna ej heller
blifva oss til alla delar uptächte. Jag nekar dock icke, at
jag ju, såsom den där haft den ähran at sidstledne Riksdag
vara en ledamot uti Secreta Utskottet, til en del, åtminstone
hvad sielfva roten och uprinnelsen angår, är om denna angelägenheten
underrättad; men det är mig hvarken lofligt eller
anständigt at taga mig af något sådant anledning til detta mitt
Om Rådsherrarnes licentierande: Hammarbergs mern. 77
oförgripeliga och ödmiuka yttrande, utan håller mig häller vid
det, som är allom kunnogt eller ock af goda och tilförlåteliga
conseqvenser kan slutas.
Jag förmodar tå i ödmiukhet ej kunna feida om jag i
mitt sinne fastställer at icke det ringaste sken til något förräderije
eller upsåt at i sielfva värket skada vårt kära fädernesland
härvid kan hafva rum; ty på slik händelse hade Secreta
Utskottet måst stadna i ett långt svårare slut och aldeles icke
gifva anledning, som nu skiedt, att på ett vist sätt och vis
belöna Deras Excellentiers förra giorde trogna tienster.
Det andra, som åter hos mig kommer härvid uti billigt
öfvervägande, är det at de förde rådslagen, och för hvilka Deras
Excellentier nu i synnerhet lijda, icke haft för riket, så vida
mig vitterligit är, någon skadelig påfölgd, som vid alla slike
tilfällen plägar förtiena ett gunstigt och bevågit omdöme.
Jag vänder mig nu, Gunstige Herrar, sedan jag således i korthet
ansedt sielfva måhlet och dess beskaffenhet, til personerne, tå
jag utom alt tvifvelsmål gior mig försäkrad, at jag lärer finna
edert rättvisa och benägna bijfall derutinnan, at desse Hrr
Riksens Råd hafva ifrån deras ungdom tient deras nådige
Konungar och kära fädernesland med all trohet och distinction.
De hafva til en del ifrån första graden under krigsmachten
tient sig upp, dervid varit oförtrutne, slitit mycket ondt, klädt
blodiga skiortor, tilsatt deras lemmar och hälsa och bära derutaf
ännu känneteckn för allas edra ögon.
De hafva ock jemte de andra Deras Excellentier, som nu
med dem äro lika öde underkastade, blifvit brukade i rikets
högst vårdande och anseenlige ärender, dervid upfördt sig til
rikets heder och nytta fastän med deras egen stora olägenhet.
De andre åter af Deras Excellentier hafva sedan de användt
med beröm sina ungdoms åhr på studier, andra loflige
vettenskaper och resor, vid alla tillfällen sig sålunda upfördt
och förhållit, at de vunnit edert allmänna bifall, hvartil jag
förmodar ej kunna åberopa mig något kraftigare bevis än edert
egit omdöme, tå I, Gunstige Herrar, föllo på den tanckan at
nämna dem för vår nådiga Öfverhet til det dyra embete, som
de hitintil beklädt; ty större förtroende och allmännare approbation
gifves intet i vårt kära fädernesland.
Nu, Gunstige Herrar, läggen alt detta, som jag enfaldigt
dock välmänt anfördt, på edra samvetens vichtskålar, och jämfören
det emot detta angifne och oss allom ändteligen hvad
78 (Mars 3.) Om Rådsherrarne: Hammarbergs mern.
sielfva hufvudmålet angår nog kunnoge förseende; tå jag aldeles
icke tviflar at ju alla ovälduge och ädelmodiga sinnen
lära linna en ganska stor och märkelig åtskillnad; betäncken
derjemte gunstige Herrar, at desse Hrr Riksens Råd hafva
aldrig vid deras embetens förvaltande gifvit det ringaste sken
eller misstanka til någon egennytta, ty den justicen måste man
dem lämna; det går ock utom dess, som ordspråket lyder, syn
för saga, hvilket vid deras timande dödsfall deras familier sm
ö
til största olägenhet en gång ock lära befinna.
Sedan jag således oförgripeligen mig yttradt om det, sorn efter
samvetslagen tyckes härvid böra komma i billigt öfvervägande,
återstår om och huruvida detta fattade slut kan vara vårt kära
fädernesland nyttigt eller ej, hvaröfver jag mig, til at icke altför
mycket missbruka edert tohlamod, Gunstige Herrar, i all möijelig
korthet vil utlåta. Men måste likväl härjemte beklaga
at mig åter härvid möter den svårheten, at alla de betänckeligheter,
som jag efter mit lilla pund kunde vara i stånd at
anföra, äro til större dehlén af den beskaffenhet, at de icke
uti en så stor sammankomst och på ett så allmänt ställe som
vårt illustra Riddarhus kunna utan äfventyr och hvarjehanda
omdömes underkastande blifva omrörde; jag måste derföre benöija
mig med det, som allmänt kan sägas och allmänt är
kunnogt.
Jag bör tå til en begynnelse icke undgå at vidkännas den
allmänna regien, at så angelägit som det är, at goda och hälsosamma
lagar i ett välbestält regimente blifva författade, så
nödvändigt och under tiden jemväl oumgängeligit är det äfven
ock at de måga blifva efterlefvade; men jag hoppas intet fehla
om jag lägger der til eller åtminstonne gior den exceptionen, at
det bör skie med mycken och granlaga försicktighet när tiderne,
personerne och omständigheterna så fordra; ty eljest vinnes
icke lagstiftarens hafde ändemåhl, som utom alt tvifvelsmål är
och bör vara det allmänna bästa.
ISär detta nu står fast, så åligger det mig, Gunstiga Herrar,
at gifva vid handen om detta nu i qusestione varande måhlet kan
vara rijket nyttigt eller ej. Då jag redan har förklarat, at jag icke
får säga alt hvad jag kunde säija, utan måste lämna den förnämsta
kiärnan til edert egit mognare och uplyste bepröfvande, efter
som klok man, som man plägar säga, förstår väl halfqvädin
visa, och i stället holla mig til skalen, tå jag allenast tycker
mig utan någon fahra kunna mig yttra så mycket, at om
Om Rådsherrarnes licentierande: Hammarbergs mern. 79
detta nu i qvsestione varande beslut blifver til alla delar gillat
och faststält, är det stor fara värdt, at det så väl utom som
innom riket kan til allas vår största skada och otienst föda
i framtiden många och svåra påfölgder utaf sig. Jag behöfver
dertil intet annat skähl och bevis, än det som så väl
i de förrige som senare tijderne i vårt kära fädernesland sig
tildragit, som til en dehl är oss allom ännu i friskt minne,
och vill derföre sluta denna min oförgripeliga mening med den
Hålländiske republiqvens utvalde och väl grundade symbolo:
concordia res parvse crescunt, discordia maximse dilabuntur.
Men uppå det jag, Gunstige Herrar, af alt detta må til Edert
mogna och mera uplyste bepröfvande kunna draga någon slutmening,
så understår jag mig ödmiukeligen at hemställa om
detta alles vår välfärd så nära rörande ärende icke sålunda
må kunna för denna gången blifva bilagt och afslutadt, at
Riksens Högh Ständer bibehålla desse Hrr Riksens Råd vid
deras höga embeten och lämna sedan til Secreta Utskottet at
i följe af Stora Secreta Deputationens för en tid sedan giorde
utlåtande taga til rikets säkerhet nödige författningar för framtiden,
med det mera, som af Secreta Utskottet vid samma til—
fälle kan nödigt pröfvas.
På sådant sätt förmodar jag, Gunstige Herrar, at vij lära
kunna vinna vårt härvid hafvande ändemåhl utan at tillika
giöra någon af våre förnämste ämbetsmän jemte deras familier
och vänner missnögde och bedröfvade; men om jag emot förmodan
skulle i desse mina enfaldige begrep fehla, så hoppas
jag at I, Gunstige Herrar, lären vara så ädelmodige och giöra
mig den justicen och lämna mig det milda omdöme, at det aldeles
icke skedt för några enskylte afsickter, hvilka i all min
tijd varit och skola än vidare igenom Guds nåd så länge jag
lefver blifva långt ifrån mig, utan snarare af min naturliga
böijelse, som jag giärna tilstår vara mera benägen tilathielpa
än stiälpa, tå besynnerligen, när jag efter bästa förstånd och
samvete ej annat kan finna, än at lindriga utvägar icke allenast
kunna hafva rum, utan ock äro med samvetslagen och
rikets sanskyllige bästa aldeles förknippade.
Jag underkastar nu sluteligen, Gunstige Herrar, alt detta,
som jag uti et välmenande och samvetsgrant upsåt anfördt, til
edert mycket mognare och mera uplysta bepröfvande, önskandes
af et troget hiärta, at den högste Guden, som har alla menniskiors
hiertan i sina händer och boijer dem såsom vattu
-
80 (Mars 3.) Om Rådsherrarne: Lilljehööks mern.
bäckar, ville så styra och välsigna edra rådslag, at de måge
lända oss och vare efterkommande til gagn och upkotnst; hvarmed
jag innesluter mig uti edert milda och gratieusa omdömme
jemte upricktig försäkran, at jag så länge jag lefver skal icke
allenast veta en sådan eder gunst och bevågenhet (som är mig
långt kärare än all annor förmohn i hela verlden) med al uptänckelig
vördnad at erkiänna, utan ock i högsta måtton mig
vinlägga at vid hvarjehanda tilfällen kunna giöra mig samma
eder gunst och förtroende alt mer och mer värdig.
Hr Majoren N. Lilljehök höll häruppå följande tal, hvilket
han utur papperet sielf upläste och här uti Protocollet insererat
finnes:
Jag behöfver intet beropa mig på den frihet, som hvar och
en Riddersman har at här få yttra sine tanckar, när jag eftersinnar
det gunstiga tolamod som Riksens Högh Ridderskap och
Adel tvänne gånger för detta visat min välmening. Jag förmodar
at äfven denna gången få röna samma bevågenhet, aldenstund
riksens vårdande högmålssaker, hvaruppå hela rikets
välfärd sig grundar, nu äro uti våra öfverläggningar; så tillåten
mig, Gunstige Herrar, at föra oförgripeligen til minnes huru hvar
och en bör vara fatt; jag vet at alla ädla sinnen det i sine
samveten gillar. En ärlig och ifrån ensidiga afsickter ren
svensk man har först Guds ähra til sitt ändamål, hvarifrån
all egen kitslan och äregirughet är utesluten, sedan sitt fäderneslands
välfärd; hans ömhet om Konungens höghet och Ständernes
frihet och säkerhet uttyder sig mer i sielfva värcket än
i orden; han är mild, spakfärdig och menlös, men nitisk, alfvarsam
och försicktig; han är hugad för alla nyttiga saker til
landsens upkomst och har dervid aldrig någon egennyttig afsickt;
han bortlägger sitt egit bästa, när han skiärskådar det
allmännas; han anser hela riket som voro det hans egit, när
han öfverlägger om dess nytta, men har lif och egendom osparde
för des tienst och vårdar den minste medborgares vältrefnad;
han har et obefläckat samvete; han står här intet som et utrop
för andras meningar eller et värcktyg för en gynnares vilja;
han står här icke eller på sine egne vägnar, utan på Guds,
Konungens och fäderneslandets, deras fullmäcktig är hvart och
et ärligt svenskt hierta; han hatar ingen person, han vaknar
aldrig ur sin sömn med agg och vrede, han baktalar ingen,
han tror sig sielf mycket lätt kunna fela, han misstror ingen
innan saken är lagligen afhörd och dömd och framrusar intet
Om Rådsherrarnes licentierande: Lilljehööks mern. 81
obetänksamt med sina omdömen; korteligen, en ärlig svensk
man, en rätt medlem af detta ädla Ståndet, är en tolck af
Guds vilja, en trogen undersåte af sin öfverhet, en stödjestaf
för friheten, en glädje för sine landsmän, så att äfven de vrångsinte
och förvillade, kort sagt alla hans ovänner måste vörda
honom i sina sinnen. Nu, Gunstige Herrar, om hvar och en af
oss är så sinnad, om nu en sådan fogeiighet och oveldighet regerar
ibland oss, hvarom jag intet tviflar, så kan ju ingen så svår sak
upkomma, hvarmed vij icke lätteligen kunna gå i land. Då förstå
vij hvarannan, då möta vij hvarannan på halfva vägen, då äro vij
alle som en och en som alla. Vij vete, Gunstige Herrar, at ingen
kan ha de tre grundsatserne, som äro oskiljacktige ifrån en rätt
svensk, nemligen en ren kärlek til Gud, til sin Öfverhet, til
sitt fäderneslands välfärd, som intet är öm om lagens helighet.
Lagen bör vara vårt rättesnöre, vårt beskärm och vår
envåldsherre; när hon förtydes, missvårdas och nedtrampas, så
undergår snart vår frihet samma öde. Äro vij laglöse, så äro
vij snart värnlöse och i vårt rike faller snart hus på hus. Vår
milda Öfverhets höghet grundar sig therpå och vår kära frihet har
deraf sitt lif. Stadgom nu derföre lagen med den eftertancka, den
mogenhet och den alfvarsamhet, at han i alla tider kan vara
vår mur och vår fasthet. Befästom vår dyra lag med et orörligt
eftertryck, at alla riksens inbyggare i gemen må niuta sin frihet
under lagens beskydd. Lät oss intet smickra med straffet mot
den, som lagen öfverträder och ringa acktar, icke eller förgäta
at löna den, som värkställer och vandrar uti lagens helighet,
på det at ähran, frid och kärlek må grönskas innom Svea
rikes portar, på det at den fattige och förtryckte må skie rätt
i landena, på det at hela verlden må skatta oss för et klokt och
ädelmodigt folck. Sant är väl det, at lag och lag är intet et och
det samma; hushåldningslagar, som endast flyta af lagstiftarens
fria vilja, som rättas efter omständigheterne och som giöra
til orätt den ena tiden hvad i en annan tid kan vara rätt,
sådane lagar, säger jag, tåla uttydning när lagstiftaren så
pröfvar nödigt, men den lag jag talar om är en lag, som grundar
sig i den stora lagstiftarens höga väsende, i hans uppenbarade
ord, i vår naturliga och många tusende års förfarenhet, som
aldrig kan vara sig olik i rätt och orätt, som fredar vår
sammanlefnad och befäster vår säkerhet, som är en regel för
riksens styrelse och lyser den högste som ringaste undersåtaren
til lydnad och rättelse. Den lagen menar jag, som finnes
Adelns Protokoll 1738—1739. III. 6
82 (Mars 3.) Om Rådsherrarne: Lilljehööks mern.
beskrifven uti Svea rikes vedertagne och besvurne fundamentale
lag, uti Regeringsformen, Konungens dyra och höga försäkran,
Riksdagsordningen etc. etc., bör vara en bäfvan för alla illviljare
och intet värckställas med flathet. Den lagen bör vara
vår jordiska helgedom, för den lagen är jag skyldig och beredd
at lefva och dö. Yi böra likväl, Gunstige Herrar, besinna at
vij sittja här som den högsta Gudens armar på jorden, det är
intet vår ensak vij drifva, det är Hans. Vi svara för så många
tusende siälars välfärd, som här och der i Svea rike i alla
vinklar andas. Det står intet i vår mackt til at giöra och
låta som vij vilja i denna oföränderliga lagens skippande. Den
Högstas lag och väre samveten stafva för oss vår plickt. Vi
måste lyda i det vij befalla och befalla i det vij lyda. En
annan sak är det med de laga författningar, som jag nyligen
nämde; i dem få vij efterfölja den Högsta fullkomlighetens nåd
och mildhet, liksom vij i grundlagen skola efterfölja Hans rättfärdighet.
Lät oss derföre, Gunstige Herrar, nu så sluta vår
Riksdag, at när Riksens Högh Ständer härnäst samlas, de då
må finna Riksens högst vårdande ärender af deras trogna embetsman
så sorgfält och laglikmätigt afgiorde, at de ej behöfva
utdraga tiden til sakernes utredande och rättande, utan för
fäderneslandets sälla frihet och välstånd i framtiden genast få
taga mogna steg och mått. Då hoppas jag Riksdagarne eij
behöfva stå längre än 3 månader. Mycket ondt finner man
väl ibland et fritt folck, hvaremot ingefi lag kan stiftas eller
och som gierna smyger sig undan al lags ransakning, men delden
beskrefne lagen tryter, der bör hvar ärlig mans invärtes
lag taga vid. Til exempel de oenighets källor och svall,
hvars gny vij en tid hördt, som dölja sig i mörkret, men fuckta
vårt land med förgift, the äro intet synlige för lagens ögon, de
kunna intet lagbindas och derföre äro de så mycket skadeligare.
Men, Adle Herrar, om nu hvar och en med mig vil
låfva inför Gud och fäderneslandet, för hvilcka vij nu stå, at
altid i sitt sinne ha en fasa och en afsky för sådane vår freds
och frihets förstörare och misstro dem, som framkomma med
smickrande nyheter, som lukta af hat, illgrep och ensidiga afsickter;
låtom oss lämna Gudi härndén i alt hvad sådane i
hemlighet stämpla, men tagom oss til vara at vij intet orena
oss i deras nedrighet, på det vij en gång må stå med rena
händer inför vår Gud, vår älskelige Konung, våra egna samveten,
våra barn och barnebarn och vår kära efterverld.
Om Rådsherrarnes licentierande.
83
Hr Palmstierna: Den öma och ädelmodiga declaration,
som Hr Landtmarskalken giordt, bringar mig äfvenledes här
för R. o. A. at förklara, det jag för desse Hrr Riksens Råd
hyser så mycken ömhet och vördnad som någon; och det så
mycket mer som jag aldrig haft orsak öfver någon af Deras
Excellencier mig at beklaga, utan tvärt om ibland dem finnas
de, hvilkas oskuld jag gierna ville köpa med hälften af mitt
blod; men som en Riksdagsmans skyldighet ej är at tänka på
sin enskylta reconnoissance, när lagen står i fara, utan för des
beskydd och vid makt hållande det käraste at upoffra, och jag
mig än ytterligare påminner Hr Landtmarskalkens vid et annat
tilfälle yttrade ädla tanka, at när det gäller lagens handhafvande
ej vilja skona om det voro des egne fader, så ehuru
mitt hierta härvid blöder, måste jag nu i anseende til desse
Herrar åsidosättja al den förbindelse jag för min person dem
är skyldig, och til at komma til sielfva saken förklara at Secrete
Utskottets giöromål härutinnan ej kan vidröras, utan at rubba
Regeringsformen och Riksdagsordningen; men hvad det öfriga,
hvilket Secrete Utskottet til Riksens Ständer hemstält, angår,
så har Secrete Utskottet, sedan det med desse 5 Herrars licentierande
sörgt för riksens säkerhet och densamma förskaffat,
vijst prof af ädelmodighet medelst de för bemälte Herrar föreslagne
förmåner, och härutinnan kunna vi gifva bifall. Til
det som eljest nyligen anfördt är: concordia res parvae crescunt,
svarar jag: salus populi suprema lex. I öfrigit uprepar jag
än en gång, at första momentet af Secrete Utskottets Extractum
Protocolli angående licentierandet kunna vi ej röra, men
det senare, hvad til desse Herrars enskylte välfärds befrämjande
är föreslagit, kunna vi bifalla med tacksägelse för Secrete
Utskottets härutinnan hafde möda samt viste sorgfällighet och
nit för rikets säkerhet samt ädelmodigt betygade ömhet för
desse Herrar Råds enskylte välfärd.
Hr von Hökerstedt sade, at det lärer vara svårt för hvar
och en i denna saken sig at utlåta, emedan man om den samma
icke har, ej eller i anseende til riksens constitutioner, som
biuda at för rikets välfärd skull visse mål med tysthet böra
handteras, kan få tilräckeligit lius; ingen kan eller bör tvifla om
Secrete Utskottets yttrande, at icke Secrete Utskottet dertil
varit högst föranlåtit, och jemväl innan det skridit til den
extremiteten påmint sig, at alt straff bör tiena til förbättring,
samt å andra sidan at uti Riksvårdande ärender ingen flathet
84 (Mars 3.) Om Rådsherrarnes licentierande.
får brukas; docli sorn des hierta och sinnelag al tid mera är
inclinerat til lindring, ville han af välment upsåt R. o. A.
ödmiukast hafva hemstält, som han ock af alt hierta önskade, om
icke R. o. A. skulle behaga at falla på den lindrigare meningen,
som en och annan af R. o. Arns ledamöter förklarat, nemligen
om det icke kunde tillåtas, at desse Herrar blefvo vid sine
Rådsembeten, ty förutan de prof riket tilförende haft af deras
trogne tienster, voro visserligen at förmoda, sedan de haft så
svåre remarquer och deröfver utstådt så mycken bedröfvelse
och ängslan, de ock nogsamt vetta, at om de en annan gång
med någon förseelse skulle beträdas, detta då så mycket svårare
skulle stå dem öpet, så lära de i framtiden med så mycken
större aktsamhet och försiktighet taga sig uti sine rådslag til
vahra och söka at giöra sig värdige Riksens Ständers goda
förtroende; på hvilket sätt jemväl den dyra enigheten ibland
oss ganska mycket skulle befordras.
Frih. Coijett sade det vara onödigt, sedan saken så noga
blifvit ventilerad och tillika vijst, at man ej på något sätt kan
röra vid hufvudmålet, derom något vidare at andraga, doch
måste han ännu förklara, at som han besvurit den lagen, hvilken
lämnar til Secrete Utskottet sådane måls afgiörande, så blifver
han ock beständigt dervid; men som någre af Secrete Utskottets
föreslagne modificationer vilja taga anledning at sluta, det
desse Herrar Riks-Räd skulle vara mindre brottslige, så ville
han härmed hafva förklarat, at saken på det sättet ingalunda
kan eller bör anses; ty sielfva domen har Secrete Utskottet
efter ed och samvete afsagt, men modificationerne har Secrete
Utskottet af ömhiertighet och i anseende til andre skäl föreslagit,
hvilke altså på den grunden, som skulle Secrete Utskottet
funnit desse Riksens Råd mindre coupable, Frih. Coijett
sade sig aldrig kunna eller vilja antaga, men om bemälte modificationer
anses såsom en värkan af Secrete Utskottets ömhiertighet,
ville han dem väl bifalla.
Hr Hammarberg sade sig ej på något sätt hafva utlåtit,
som skulle Secrete Utskottet icke haft skäl til det slut, hvaruti
det stadnat, utan allenast hafva velat inferera, at Riks-Rådens
brott ej kan hafva varit så groft som förräderie eller något
sådant.
Gref Lewenhaupt bad at Secrete Utskottets Extractum
Protocolli än en gång med attention måtte anhöras, så torde
månge contestationer, hvilke til äfventyrs deraf kunde här
-
Om Rådsherrarnes licentierande.
85
flyta, at en hvar om detsammas rätta innehåll ej har så noga
begrep, förekommas.
Hr Didron: Gunstige Herrar, jag begärer allenast uplysning
uti en fråga; jag häfver aldrig i mina dagar annat
förstådt, än at enär et Betänkande ifrån en Riksens Ständers
Deputation, hvilken det och vara må, inkommit, plena ju då
äga makt at yttra sig om de detsamma bifalla eller ej; och
frågar altså om vi icke öfver detta Secrete Utskottets Extractum
Protocolli oss likaledes kunna utlåta.
Hr Landtm.: Utan at bryta tystheten menar jag mig
kunna berätta Högh R. o. A., at Secrete Utskottet företagit
sig saken i kraft af des instructions 1 §, som biuder at inge
felaktigheter få nidläggas utan at med dem efter fundamentale
lagen bör förfaras, hvilken 1 § Hr Landtm, upläste. Riksdagsordningens
13 § stadgar, at Secrete Utskottet äger makt sådane
mål ransaka och döma, och til behörigt straff och bot befordra,
hvilket ställe af berörde § Hr Landtm, likaledes upläste. Häruppå
har Secrete Utskottet grundat sitt giöromål och gifvit sitt
fattade slut Riksens Ständer tilkänna; men efter Secrete Utskottet
viste, at Ständerne, hvilke vilja hafva tystheten obruten,
ej skulle vilja ingå i någon leuteration, fördenskull har Secrete
Utskottet anfördt de mildrande omständigheterne; detta alt sade
Hr Landtm, sig allenast andraga relative, samt at sättja saken
i lius i anledning af det som Hr Didron påmint; och lärer
altså första frågan blifva huruvida modificationerne bifallas.
Frih. Steen Bielke bad at R. o. A. med gunst och tålamod
ville uptaga at han, som nogsamt viste sig ej ännu äga
den mogenhet och förfarenhet, som vid så angelägna och granlaga
öfverläggningar äro nödige, sedan så månge vittre och förfarne
män sig utlåtit, jemväl fördristade sig at yttra sine til
äfventyrs ofullkomlige, doch med nit och kärlek för fäderneslandet
och friheten upfylte tankar. Han vördade likaledes
hvad Hr Landtmarskalken nu behagat til sakens uplysning så
välgrundat andraga, dock förekommo honom dervid et dubium;
han funno lagen aldeles likmätigt, at Secrete Utskottet härutinnan
dömt, men des tvifvelsmål bestodo deruti, at Secrete
Utskottets instructions 1 § biuder, at sådane befundne felaktigheter
skola afgiöras efter fundamental-lagen, och samma fundamental-lag,
som är Riksdagsordningen, stadgar uti 13 § at
sådant skal ske antingen genom någon serskilt Commission
eller igenom Secrete Utskottet.
86 (Mars 3.) Om Rådsherrarnes licentierande.
Hr Landtm.: När saken fordrar tysthet, häfver detta
alternativ ej runi, ty orden i § äro klare: »Är saken af den
beskaffenhet, at den ej almänt kunnig blifva kan, bör den uti
Secrete Utskottet, men eljest af någon annan Deputation etc.
ransakas och afdömas.»
Frih. Steen Bielke: Ar 1723 giordes Riksdagsordningen;
det första prejudicat efter denne lagen var på 1727 års Riksdag
med Gref Wellingk, hvilken sak ej af Secrete Utskottet,
men af en serskilt förordnad Commission blef afgiord och domen
af Ständerne leutererad. Jag beder R. o. A. om tilstånd at få
tala liknelsevis; som jag anser Ständerne som principaler och
Secrete Utskottet såsom deras fullmäktige, så förmodar jag
mig ej fela om jag liknar de senare vid underdomare och de
förre vid öfverdomare; aldenstund nu en öfverdomare kan utlåta
sig om alle omständigheter af en under-rätts dom, så
tyckes mig at jemväl R. o. A:ns plenum om begge målen,
som Secrete Utskottets Extractum Protocolli innehåller, sig kan
utlåta.
Hr Landtm.: Det står fast och kan aldrig bestridas, at
icke plena äro Secrete Utskottets constituenter, men de kunna
fördela sin makt i åtskillige grenar; hade Ständerne uti Riksdagsordningen
förbehållit sig at öfvermål, som fordra tysthet,
cognoscera, så hade aldrig någon fråga härom kunnat upkomma;
men som plena för tystheten skull lämnat sådane sakers afdömande
til Secrete Utskottet, och tystheten samt Secrete Utskottets
ed ej tillåter at upgifva alla omständigheterne, utom
hvilkas noga kundskap man aldrig om en sak med grund kan
döma, så ses klart af det andragne lagsens rum, at plena vid
sådane sakers afdömande aldeles velat trygga sig vid deras förordnade
Secrete Utskotters dom och utslag. I öfrigit, ju mera
vi komma in uti bifrågor, ju benigare blifver denna saken;
voro icke altså bäst, at frågan blefvo om Secrete Utskottets
modificationer bifallas? Besvaras den med ja, så är saken afgiord;
besvaras den med nej, så står saken öpen.
Hr Didron: Det är nödigt för vår säkerhet at vetta om
vi aldeles bortgifvit den makten at öfverse Secrete Utskottets
fäldte utslag och om vi icke äro i stånd detsamma at ändra.
Hr Liljestierna: Jag ville gierna vara den sidste at
yttra mig uti denna mycket öma och granlaga saken, ty på
ena sidan är den af et autoriserat samt af mogne, vittre och
redelige män bestående Secret Utskott efter ed och samvete
Om Rådsherrarnes licentierande.
87
afgiord, hvilket alt uti mitt sinne är ostridigt, och entrerar jag
altså ej i den queestion, at icke Secrete Utskottet haft makt
at giöra det som är giordt; å andra sidan äro här 5 värdige
Riksens Herrar Råd, hvilkas förfäder så väl som de sielfve
giordt riket nyttige och bekante tienster; desse granlaga omständigheter
hafva altså försatt mig uti en stor tvikan, hvilken
ehuru länge den varat, har jag dock omsidor måst determinera
mig, och har jag såsom domare funnit tryggast at i detta mål
hålla mig vid domare-reglorne, livilke råda at uti mörka mål
man altid heldre bör hielpa än stiälpa; och som saken med
des omständigheter mig ej är så noga kunnig, så kan jag för
mitt samvete ej annat än bifalla den leuteration, som åtskillige
föreslagit, nemligen at desse Riksens Herrar Råd måge förblifva
vid sine Rådsembeten. Jag contesterar för Gud at jag ej annat
tror, än at Secrete Utskottet giordt hvad des plikt och det
förtroende vi til dem böra hysa likmätigt är, och at jag talar
nu allenast af et ömt samvete, och reserverar således til Protocollet
at för mitt samvetes skull och för enighetens bibehållande
jag ej annat kan än bifalla den lindrigaste vägen.
Gref Lewenhaupt: Det är sant at den lindrigaste vägen
är bäst och altid när det ske kan bör följas; men R. o. A.
kunna ej vetta om icke Secrete Utskottet redan gådt samma
lindrigaste väg, så vida rikets säkerhet någon tid kunnat tillåta,
hvilken framför alt af Ständer, som äro örne om sitt fädernesland
och frihet, bör i akt tagas.
Frih. H. Wrede: Yi håfve förtrodt riksens säkerhet, hvad
utrikes saker angår, uti Secrete Utskottets vård; är saken mörk
för oss, så är den ej mörk för dem. Jag är ej någon Secrete
Utskottets ledamot, men som ledamot uti Secreta Deputationen
har jag uti inrikes saker funnit, at desse Herrar så förgådt sig
emot lagen, at jag til dem ej skulle kunna applicera hvad här
utur domare-reglorne anfördt är.
Hr Hammarberg: Man begynner emot förmodan röra
merita causse, der likväl först tyckes böra afgiöras om R. o. A.
är betagit jus aggratiandi och at skärskåda domen. Fast Riksdagsordningen
är klar, at Secrete Utskottet får ransaka och
afdöma, så finnes dock ej af densamma at Ständerne, sedan
en sådan ransakning och dom skedt, betagit sig des öfverseende
och jus aggratiandi; och om vi härutinnan ej äro försiktige
kunna vi skada oss sielfve; ty som uti Secrete Utskottet
ståndsvis och ej per capita voteras, och der äro 50 ledamöter
88 (Mars 3.) Om Rådsherrarnes licentierande.
af R. o. A. och 25 af hvartdera af de öfrige begge Stånden,
så kan det hända at 26 vota öfvervinna 74 och 13 Präster
och 13 Borgare giöra en pluralitet, så at det sluteligen kan
ankomma allenast på tvänne vota, och voro et sådant prejudicat
farligit. Hr Landtmarskalken har tilförene ibland behagat omförmäla,
at sakerne enhälligt blifvit afslutne, och voro önskeligit
om man nu jemväl kunde blifva underrättad om här ingen
dissensus varit i Secrete Utskottet.
Hr Landtm, sade at när ifrån Secrete Utskottet en sak,
som der blifvit afgiord, upkommit, tillåto des ed och instruction
ej at yppa huru och på hvad sätt den blifvit afgiord.
Hr Huppenfelt: Secrete Utskottets utslag får ej röras,
men som Råden tilstå sig hafva felat och påstå ej rätt utan
bedja om nåd, så är jag af den tankan at de böra skonas så
mycket möjeligit är.
Hr Didron begärte at hvad Hr Hammarberg nyligen sagt
utur Protocollet måtte upläsas, emedan en del af R. o. A. detsamma
ej torde hafva liördt.
Hr Landtm, uprepade häruppå Hr Hammarbergs nyss
anförda utlåtelse.
Hr Palmstierna: Secrete Utskottet har fullgiordt sin ed
och instruction, ity de afgiordt hvad de funnit rikets säkerhet
fordra; och hvad de tyckt kunna lindras sedan detta stora
ändamålet, som Ständerne deras försorg anbetrodt, var vunnit,
det hafva de til Ständernes godtfinnande hemstält; hvad här
eljest anföres om Ständernes jus leuterandi, så lät vara man
medgofvo at Secrete Utskottet vid detta tilfället skulle anses
såsom första instansen, jag vill då fråga huru Ständerne kunna
leuterera utan at hafva alla omständigheter och acta sig bekante;
ingen, som äger sundt förnuft, kan tvifla derpå at icke Ständerne
äro högste maktägande, men härutinnan hafva de sielfve
giordt sig til lagbundne Ständer och betagit sig den makten
i anseende til arcana regni; blifver altså ingen annan qusestion
öfrig än om modificationerne.
Frih. Steen Bielke: De omständigheter, som Hr Hammarberg
anfördt, förefalla mig äfvenledes ganska betänkelige, och
skulle sådane prejudicater blifva mycket farlige. Jag declarerar
upriktigt en fullkomlig vördnad för Secrete Utskottet och en
hög tanka om deras nit för det almänna bästa, men, Gunstige
Herrar, lät oss betänka, at 26 personer kunde en annan gång
decidera om folks välfärd; kunde icke då hända at en ärlig
Om Rådsherrarnes licentierande.
89
man, som suto uti en tienst, hvilken des ovän honom missunnade,
lätteligen skulle kunna supplanteras; hvad olyckelige påfölgder
skulle af sådant i framtiden icke kunna upväxa, och om starke
trän kunna blåsas omkull, huru vill det gå med agnarne? Lät
oss betänka, som Hr Palmstierna nyligen sagt, at salus populi
suprema lex. Jag hemstälte nyligen frågevis, men gior nu den
slutsatzen, at det voro alt för betänkeligit om vi som Ständer
skulle betaga oss jus aggratiandi.
Hr Landtm.: Min skyldighet är at andraga alt hvad
som kan lända til redighet och ordning vid sakernes afgiörande
och befordra dem til et skyndesamt, godt och enigt slut. Jag
vet ej om den frågan nu hörer hit, hvad i framtiden et passionerat
Secret Utskott, som man dock aldrig vill förmoda, skulle
kunna giöra. Frågan är här om den lagen som nu är, och
hvad Secrete Utskottet angår, så kan vid en annan Riksdag des
instruction så inrättas som Riksens Ständer det kunna pröfva
nödigt.
Hr von Blixen: Som jag hörer at desse Herrar äro
brottslige befundne icke allenast uti Secrete Utskottet utan och
uti Secreta Deputationen, och Sverges lag stadgar at brott skola
läggas tilsammans, så frågar jag huru de kunna dömas innan
Secreta Deputationens yttrande om dem inkommit; jag hemställer
altså om icke detta målet kunde remitteras til Stora
Secreta Deputationen.
Frih. G. von Rosen: Jag önskar och beder Högh R. o. A.,
at alle dubieuse inkast måge å sido sättjas, ty de kunna gifva
dubieuse impressioner; men finner ganska eftertänkeligit och
farligit at utan tilräckelige skäl kullkasta hvad et autoriserat
Secret Utskott efter ed och samvete, mycken använd tid och
möda samt noga och granlaga undersökning dömt och faststält.
Vi kunna om et slikt angelägit och vigtigt Secrete Utskottets
giöromål ej undersöka utan at sättja en Commission öfver en
Deputation, hvilket voro at tillika med våren inrätta en drifbänk
för de skadeligaste oenighetsfröen, och skulle föra med
sig de farligaste påfölgder för rikets säkerhet. Lät oss ihogkomma
hvad vi svurit, så skola vi lätt kunna komma ifrån
hvarannan. Jag beder R. o. A. ville sig gunstigt til sinnes
föra hvad jag har af zele och ren kärlek för mitt fädernesland
haft den ähran at föreställa.
Frih. Coijett: Om vi vilja skärskåda Secrete Utskottets
giöromål, ty eljest kunna vi aldrig med skäl eller grund som
90 (Mars 3.) Om Rådsherrarnes licentierande.
rättvise och försiktige Ständer anstår leuterera, så böra vi ock
vetta minutissima, och sådant kan utan den angelägna tysthetens
kränkande ej ske; i öfrigit kunna vi i anseende til det
som här säges örn 26 vota ej ändra vår redan faststäldte lag; ty
om vi begynna dermed, så nederbryta vi förmuren af vår frihet.
Hr Hammarberg: Om jag funno lagen så tydelig som
andre, så ville jag ej säga et ord. Jag finner väl at Secrete
Utskottet har makt at döma, men finner ej på något ställe at
Ständerne afsagt sig jus aggratiandi. I öfrigit är saken en gros
ej så aldeles obekant, fastän des omständigheter ej äro så fullkomligen
kunnige; fördenskull tycker jag at vi väl kunna utlåta
oss. Jag finner, sorn jag redan sagt, det skulle vara mycket
eftertänkeligit at 13 Präster och 13 Borgare, om de ville sig
samsättja, skulle kunna afsättja hela Rådet; och efter saken
är så granlaga, ty begäres votering.
Hr Didron: Jag påstår och blifver fast dervid, at om
desse Riksens Råd begådt det största crime i verlden och
Riksens Ständer enhälleligen vilja pardonera dem, at Ständerne
det kunna giöra.
Hr Palmstierna: Hvad Hr Hammarberg och Frih. Bielke
anfört, om de 26 vota uti et Secret Utskott, är ej i sig sielf
så farligit som det i början låter; ty härt il fordras månge
suppositioner, som ej så lätt kunna åstadkommas eller böra
förmodas; de böra vara skälmar, meenedare och ähreförgätne,
de böra åtminstone hafva en plausibel prsetext med mera; och
innan vi vilja öfverlägga om sådane suppositioner måste vi
först afböja den närvarande faran. Vi hafva nu Gudi lof uti
Secrete Utskottet redelige män, desse förklara på sitt samvete
och ed, at rikets säkerhet fordrar, det de 5 Herrar böra utur
Rådet licentieras; jag frågar om för en tillkommande supponerad
fara vi skola vetandes och viljandes kasta oss uti den
för handen varande.
Frih. Steen Bielke: Jag hoppas sielf at desse supposi
tioner
aldrig skola existera; men som man vet at intet regeringssätt
är hastigare förändringar underkastat än republiquer, så
bör man ock uti dem vara så mycket mera försiktig. Jag för
min del skulle hålla för en förmätenhet af mig om jag sade,
at sådant aldrig kunde ske, men jag hoppas at det aldrig skall
ske; icke eller finner jag den närvarande faran så stor, ty
Secrete Utskottet tillägger dem ej förräderi eller dolus malus;
och håller jag altså för enighetens skull bättre vara, at desse
Oiu Rådsherrarnes licentierande.
91
5 Rådsherrar bibehållas vid sine embeten, emedan man kan
förmoda at de hädanefter lära bruka mera försiktighet och
vahrsamhet, emedan, som ordspråket heter, brändt barn fruktar
altid elden.
Hr Palmstierna: Alle rikens och republiquers största
säkerhet består i lagens hägn och bibehållande, ty derigenom
och ej på något annat sätt kan enigheten befästas. Hvad desse
5 Hrr Riksens Råd beträffar, så kan til deras oskuld ej argumenteras
af Secrete Utskottets föreslagne mitigantzer. Man kunde
här säga: hvij ser du så onder ut, at jag så goder är; och
efter här begäres votering, så påstår jag at voteras må om
Secrete Utskottets mitigantzer vinna bifall eller ej.
Hr von Hökerstedt: Allenast för processens skuld måste
jag berätta huru det på 1727 års Riksdag förhölts; då refererade
Secrete Utskottet om Riks-Rådens afsättjande til plena; och
har jag aldrig annat förstådt än at Ständerne kunna utlåta
sig om de hvad således refererat blifvit bifalla eller ej.
Hr Landtm.: Här är nu 3 timar discourerat, utan at
R. o. A. kunnat komma til något slut; det tyckes närmaste
vägen vara att komma dertil, om frågan blifver angående modificationernes
bifallande, ty besvaras den med ja, så är saken
afgiord, och svaras nej, så står saken öpen.
Hr Hammarberg: Denna frågan är et accessorium, och
bör först fastställas at domen skal stå fast; förr kunna vi ej
utlåta oss om denna senare frågan, ty om Ständerne skulle falla
på grace, behöfves densamma ej; och som detta angår Ständernes
jus aggratiandi, hvilket är en angelägen sak, så begärer
jag deröfver votering, ty med det samma at lofgifvit är raisonera
öfver den saken, är och tillåtit at deröfver votera.
Gref Lewenhaupt: Om Herrarne allenast behaga komma
ihog at de ej äro i stånd at leuterera uti en sak, af hvilken
omständigheterne ej äro dem bekante, så lärer denna frågan
vid detta tilfället finnas öfverflödig. Här talas om riglar för
vår frihet; det böra Riksens Råd under vår frånvaro vara;
fördenskull, när vi til en eller annan af dem ej mera kunna
hafva förtroende, böra vi taga andre i stället.
Hr Falkengren: Jag finner af åtskillige Herrar ganska
mogit anfört hvad jag ärnat säga; fördenskull vill jag såsom
fullmäktig för mine medbroder härmed hafva förklarat, at jag
aldeles conformera* mig med Frih. Bennetts och Hr Didrons
uti deras Metnorialer anförde meningar.
92 (Mars 3.) Om Rådsherrarnes licentierande.
Hr Boije: Fast jag mig föresatt såsom ledamot af Secrete
Utskottet uti denna saken ej at tala, dock som jag, det Gud
vet, med bedröfvelse och grämelse måste förmärka at här tyckes
vilja giöras inbrott i lagen, så kan jag ej annat, Gunstige Herrar,
än för er betyga, det vi med ängslan och bekymmersamhet uti
en så lång tid sutit på det stället och saken efter ed och samvete
med al försiktighet, med al den omsorg, som vi rikets
säkerhet och den ömhet, som vi desse Herrar Riksens Råd,
hvilke äro vare medborgare och medlemmar, skyldige äro,
handterat, hvilket jag inför Gud och här för R. o. A. heligt
betygar. Gunstige Herrar, pröfven noga vare ord; I lären finna
at vi ej understält eder det förra utan allenast det senare.
Alsken I eder egen välfärd, så giören I aldrig någon ändring
härutinnan; detta säger jag af ren kärlek för mitt fädernesland
och för eder.
Frih. Steen Bielke: Jag kan ej ingå i något innan afgiordt
blifvit om Stånden äga jus aggratiandi, hvilket är en
Riksens Ständer tillhörig rättighet, ifrån hvilken jag mig aldrig
kan begifva; och som vi här församlade Ständer äro fullmäktige
för de rätta Ständerne, nemligen hela Sveriges rike, så står det
icke eller i vår makt at begifva oss ifrån samma rättighet;
jag förklarar således än en gång at jus aggratiandi Ständerne
aldrig kan betagas, hvilken min mening jag begärer må föras
til Protocollet.
Hr Didron: Jag förklarar mig aldeles af samma mening.
Hr Ridderschantz: Jag begifver mig aldrig derifrån, at
Ständerne, hvilke äro legislatores, jemväl äga jus aggratiandi.
Hr Palmstierna: Just för det som Frih. Bielke anfört
at vi äro fullmäktige för de rätta Ständerne, nemligen hela
Svea och Göta rike, så kunna vi ej gå ifrån den af dem vidkände
lagen, och efter behag, utan kundskap om saken, sedan
vi af vårt Secrete Utskott, som haft saken under händer, äro
varnade, lämna riket i osäkerhet. Hr von Hökerstedt beropar
sig på 1727 års prejudicat, men det voro saker, som i följe af
Riksdagsordningens 13 § kunde giöras kunnige; detta kan ej
giöras kunnigt och bör altså efter bemälte 13 § af Secrete Utskottet
afdömas, ifrån hvilken uti Riksdagsordningen faststäldte
lag vi såsom fullmäktige för hela Svea och Göta rike ej
kunna afgå.
Frih. Coijett: Det är klart at Ständerne äro legislatores;
men Ständer, som komma tillsammans, kunna ej uphäfva de
Om Rådsherrarnes licentierande.
93
en gång besvurne fundamentale lagarne, hvilke Ständernes här
församlade fullmäktige noga böra efterlefva, emedan deras fullmakter
förklara för null och af intet värde alt hvad de deremot
skulle giöra och sluta.
Hr Didron: I begynnelsen af Riksdagen närén viss fråga,
nemligen angående förklaring öfver 20 och 40 §§ Regeringsformen,
var före, sades at vi kunde ändra lagen, nu säges tvärt om.
Hr Wulfwenstierna: Jag abstraherar ifrån den frågan
huruvida här lindring kan tillåtas eller ej; men uti den quaestionen,
huruvida Secrete Utskottet bör erkänna plena för sine
principaler, och följakteligen underkasta sine slut plenorum ompröfvande
och skärskådande, vill jag med skäl visa, at Secrete
Utskottet sig ej derifrån kan undandraga. Hr Wulfwenstierna
upläste häruppå utur Riksdagsordningen 18 § hvad Secrete
Utskottets giöromål är, tilläggandes at uti Riksdagsbeslutet
måste plenorum approbation tagas på alt det, som af Secrete
Utskottet är giordt; upläste vidare utur 13 § »är saken af sådan
beskaffenhet etc., här sammanbindes Secret Utskott, Deputation
och Commission». Jag frågar huru det skolat gå om saken varit
hos en Commission eller Deputation; hade den icke då kommit
til plenorum bifallande eller afslående? På samma sätt bör
det gå med detta Secrete Utskottets utlåtande.
Hr Landtm.: Den satzen vetta de Herrar, som äro domare,
bättre än jag, at omöjeligit är leuterera uti en sak der man
ej kan taga kundskap om omständigheterne; skulle alla ornständigheterne
här blifva bekante, så måste Secrete Utskottet
förut förklara, at sådant voro högst skadeligit, dessutan kan
sådant ej ske, utan at först alla 4 Stånden måste lösa Secrete
Utskottet ifrån des tysthetsed. I öfrigit om denna frågan om
jus aggratiandi kommo före, skulle månge biquaestioner dervid
upväxa. Jag har redan hemstält om icke öfver modificationerne
fingo voteras; om då nej emporterar, är saken sedan lika öpen,
i annor händelse upkomma alt för många prseliminair-quaestioner.
Hr Didron: Första frågan, som bör afgiöras, är om Ständerne
äro maktägande at leuterera.
Hr Landtm.: At Ständerne äro maktägande och lag
stiftare,
derom är aldrig något tvifvelsmål, ty ingen annan kan
varat; men sedan lagen är giord, hafva Ständerne bundit sig
dervid, och gå aldrig ifrån densamma innan de funnit nödvändigheten
af des ändring.
94 (Mars 3.) Om Rådsherrarnes licentierande.
Hr Didron: Secrete Utskottet har afgiordt saken berömeligen
och med al flit; men jag gior det förbehåld, at Ständerne
såsom maktägande kunna pardonnera för denna gången, doch
at nödige precautioner tagas för säkerheten i framtiden.
Hr Ridderschantz: Jag supponerar at Ständerne ville
skärpa detta utslaget, äro de icke maktägande dertil? På samma
sätt kunna de och lindra Secrete Utskottets utslag, ty hvarken
Secrete Utskottet eller någon annan Deputation äger decisionen.
Frih. Bielke sade sig ej varaden endaste, som härutinnan
ej finner Riksdagsordningen så aldeles klar, at icke Secrete
Utskottets giöromål plenorum decision böra underkastas; hvarutinnan
han så mycket mera styrktes som på 1727 års Riksdag
alliance-verket, hvilket jemväl var en sak, som fordrade tysthet,
plenorum bifall blef underkastat; hvaraf fölgde at detta målet
ej mer än förberörde alliance-verk ifrån plenorum ompröfvande
kunde undantagas; hvarjemte vid detta tilfället och torde vara
nödigt at vetta om enhälligheten varit uti detta Secrete Utskottets
slut eller om någon dissensus varit.
Hr Landtm.: Hvad Hanoverske alliance-verket beträffar,
så berättades detsamma plenis ad notitiam och utan något
hemställande. I öfrigit beder jag at mig ej mer påläggas må
än jag är i stånd at efterkomma; jag vet mig aldrig hafva
nämdt om Secrete Utskottets slut varit enliällige eller ej utan
ordres dertil af Secrete Utskottet, och voro emot min ed at
säga huru voteringar der aflupit; nog är det klart at om ej
pluraliteten stadnat i detta slut, hade det aldrig kunnat komma
hit up.
Frih. Bielke sade sig ej vara så förmäten at begära vetta
huru dissensus kan hafva varit uti Secrete Utskottet, utan
Secrete Utskottets tilstånd; och förmente at som dissentientium
vota pläga följa med til plena utur andre Deputationer, så
kunde det ock ske på samma sätt ifrån Secrete Utskottet.
Hr Landtm.: Ifrån Secrete Utskottet kunna ej gierna
dissentientium meningar gå med, emedan för tystheten skull
skälen ej få anföras.
Hr Palmstierna: Stadfästa vi, at vi kunna kullkasta
Secrete Utskottets slut, så skulle de store Ständerne, nemligen
hela riket, visserligen kullkasta et sådant vårt Riksdagsbeslut.
Hr Mannerheim: Det är svårt för oss här in pleno
at tala om målet, ty vi äga ej den bärtil nödige kundskapen.
När vi valde Secrete Utskottet, lämnade vi til detsamma vårt
Om Rådsherrarnes licentierande.
95
fullkomliga förtroende så uti detta som de öfrige riksens angelägnaste
ärender; huru skola vi nu kunna betyga något misstroende
emot det slut, som Secrete Utskottet stadnat uti? Här
sägs tydeligen at man til desse 5 Herrar Råd ej kan hafva
det förtroende, at de skola blifva qvar i Rådet; med hvad skäl
kunna vi, som ej äge kundskap om saken och des omständigheter,
säga at de skola blifva qvar?
Hr Liljestierna: Här moveras qutestion om Ständerne
skola kunna ändra hvad en Deputation eller Secret Utskott
giordt; jag vet aldrig en sådan Deputation skulle kunna sättjas,
hvars giöromål Riksens Ständer icke skulle äga frihet at skärskåda
och bepröfva; sådant bör aldrig sättjas i qusestion, ty
alle Riksdagsbeslut visa at innan någon Deputations eller Secret
Utskotts giöremål kan få vim legis, bör det af Riksens Ständer
fastställas; frågan blifver altså nu om detta Secrete Utskottets
Extractum Protocolli vinner bifall eller ej, och deröfver bör
voteras.
Gref Henning Gyllenborg: Emedan Secrete Utskottet
förklarat riket ej hafva sin säkerhet med mindre desse 5 Hrr
Riksens Råd licentieras, så måste antingen Secrete Utskottet
hafva giordt en felaktig rapport, eller, om den är riktig, så
kunna vi ej öfver något annat votera, än om riket skal hafva
sin säkerhet eller ej.
Hr Ridderschantz: Om Secrete Utskottets utslag skulle
bifallas utan vidare skärskådande, och när vi komma tilbaka
i provintzerne man frågar oss hvad de 5 afsatte Riks-Rådens
förseelse varit, så måste vi svara: vi veta det intet.
Häruppå discourerades emellan R. o. A., och som dervid
någon häftighet tycktes upväxa, sade
Hr Gref Lewenhaupt: Yi äro ju öfverenskomne at
drifva saken med al saktmodighet, och bibehålla den dyra
enigheten så väl emellan oss som emellan Ständerne; hvad
hielpa oss alla de öfrige frågorne? Secrete Utskottet gifver oss
ju tilkänna, at rikets säkerhet är ej bevarat med mindre desse
Råden licentieras; sedan rikets säkerhet på det sättet är nämd,
lärer ingen votering om densamma kunna tillåtas, och ingen
låter sig den påtvinga.
Hr Hammarberg: Pluraliteten i Secrete Utskottet torde
hafva varit ringa nog, och til äfventyrs ej så särdeles stor i
anseende til antalet af personerne; härjemte kommer ock at
betraktas, at Secrete Utskottet ej tyckes kunna licentiera Riksens
96 (Mars 3.) Om Rådsherrarnes licentierande.
Råd emedan det dem ej kan tilsättja, ty Råden äro Riksens
Ständers Fullmäktige och ej Secrete Utskottets.
Frih. Stiernstedt: När vi reste til Riksdagen så viste
våre medbroder ej af någon annan lag än Riksdagsordningen;
skulle nu vi som plena entrera uti saker, som höra vara tyste,
så gingo vi emot samma lag, der likväl våre hemmavarande
medbroder hafva förklarat alt hvad som sker emot Riksdagsordningen
för ogiltigt; sedan blifver frågan huruvida man kan
mitigera uti et mål, när de, som lagligen dertil blifvit autoriserade,
förklarat riket ej hafva sin säkerhet.
Gref Lewenhaupt: Huru kan man fråga efter hvad och
hurudan pluralitet det varit, när man ej kan gå in i sakens
omständigheter? Jag ville önska at de til plena kunde upgifvas.
Riksens Ständer skulle då finna at Secrete Utskottet grundat
sitt utslag på acta et probata. Huru och på hvad skäl vilja
plena utan tilräckelig kundskap om saken ändra et sådant
utslag?
Frih. Steen Bielke begärte at det måtte föras til Protocollet,
at han aldeles conformerar sig med det som Hr Liljestierna
sidst anfördt. Secrete Utskottet säger, vi kunna ej
hafva förtroende til desse Råden; men när principalen säger,
jag kan hafva förtroende, hvem vill sådant hindra?
Gref Lewenhaupt: På hvad grund?
Frih. Bielke: På den grund jag nyligen sagt, at brändt
barn fruktar altid elden.
Hr Landtm.: Här är nu 5 timar discourerat; samtelige
R. o. A. hafva förklarat, at Secrete Utskottet giordt hvad des
plikt likmätigt varit, jemväl och at det dertil varit autoriserat;
altså blifver väl nu rätta frågan den, som Secrete Utskottet
upgifvit, nemligen om modificationerne; besvaras den med nej,
så står ju de andre öpne.
Hr Didron: Först går förut om Ständerne äro makt
ägande.
Hr Landtm.: Deröfver, at Ständerne äro maktägande, kan
aldrig voteras, ty ingen kan draga det i tvifvelsmål.
Hr Adlerbeth: Jag har grundat min mening derpå, at
Secrete Utskottet ej citerat någon lag emot Riksens Råd eller
rubricerat huru brottslige de äro, och derjemte recommenderat
dem til pension; och begifven jag mig aldrig derifrån, at icke
Ständerne äga jus aggratiandi et leuterandi.
Om Rådsherrarnes licentierande.
97
Hr Landtm.: Det är aldrig något tvifvel at icke Stän
derne
äga jus leuterandi et aggratiandi, men frågan är huruvida
et Stånd kan autorisera at gifva al til leuteration nödig
uplysning.
Hr Palmstierna: Man kan ej tournera Ständernes jus
aggratiandi derhän, at de skulle vilja bruka det samma til sin
egen skada och tysthetens förkränkande. Här sades nyligen,
at om man kommer hem i provintzerne och blifver frågad
hvarföre de 5 Råden äro afsatte, at man måste svara man vet
intet; et sådant svar behöfves ej, ty man kan säga, och det
med skäl, orsaken vara, at riket til dem ej kan hafva förtroende.
Men lät oss tagat på andra sidan; vi komma hem til våra
medbroder, de fråga oss, hvarföre äro 5 Råd af Ståndens plenis
bibehåldne, til hvilka likväl Secrete Utskottet, som skärskådat
saken, förklarat Ständerne ej kunna hafva förtroende; då häfver
man aldeles intet skäl at andraga, utan måste svara: Jag
vet intet.
Hr Ridderschantz svarade at månge i provintzerne veta
ej hvad Secrete Utskottet är.
Hr Didron hemstälte om icke til at engång komma ifrån
saken, propositionen kunde giöras om Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles eller ej.
Hr Lill j esti erna: Frågan blifver om de ifrån sine Rådsembeten
skola licentieras eller ej.
Gref Lewenhaupt: Vi håfve härtils undgådt at votera
öfver lagen, hvarföre skola vi nu votera med mindre man icke
hyser den tankan, som jag doch aldrig kan föreställa mig, at
Secrete Utskottet skulle vijst partialité. Desse Herrar, som
jag eljest vördar, böra ej så högt skattas, at de skola sättja
oenighet ibland oss och riket i osäkerhet.
Hr Meijerhielm: Jag kan ej se huru vi kunna komma
härifrån förr än vi få vetta pluraliteten i Secrete Utskottet;
lät oss upskiuta saken och begära Ståndens tilstånd härtil.
Hr Landtm.: Det voro mycket ovanligit at begära få
vetta ledamöternes mening uti et Secret Utskott,
Gref Lewenhaupt: När vi ej kunna förena oss om någon
proposition, måste vi väl lämpa oss efter den propositionen, som
Hr Landtmarskalken först giordt, hvilken var om modificationerne
bifallas eller ej.
Hr Palmstierna: At komma härifrån, lät oss votera om
vi skola votera öfver modificationerne eller ej.
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 7
98 (Mars 3.) Om Rådsherrarne: Riddercrantz’s mern.
Hr L andtm. förestälte nödvändigheten, at R. o. A. behaga
komma öfverens om en proposition; eljest är naturligit at första
voteringen blifver öfver substrata materia, som äro modificationerne.
Hr Didron: Om vi skola utan längre upehåld komma
ifrån hvarannan, så måste vi votera om Secrete Utskottets
Extractum Protocolli bifalles eller ej.
Hr Adlerbeth: Om öfver modificationerne voteras och
det blifver nej, så behålla desse Hrr Riks-Råd hvarken pension
eller rådsvärdigheten.
Hr Landtm.: Behagas ej desse modificationer af R. o. A.
så kunna ju andra giöras.
Frih. Bennett: Ingen tviflar at ju Secrete Utskottet giordt
väl och efterkommit sin plikt; men kan icke nu frågan blifva
om Råden skola niuta grace eller ej?
Grefve Lewenhaupt: Saken är nu länge omtalt, så at
ingenting kan nu mera sägas, som icke redan är sagt och besvarat,
och voro väl om det som Frih. Bennett anfördt kunde
sättjas i quaestion; men huru kan detta blifva frågan sedan
Secrete Utskottet förklarat, at vi dervid ej kunna hafva vår
säkerhet; det voro dyra Råd om riksens säkerhet för dem
skulle vågas.
Hr Landtm.: Jag för min del ville aldrig vara Råd om
jag intet ägde alle Ståndens fullkomliga förtroende; de lära vara
så gode patrioter, at de lära evitera alt hvad som kan komma
Ständerne at stötas, och deras fädernesland lärer vara dem
kärare än alt annat.
Hr Riddercrantz upläste sine skrifteligen upsatte tankar,
hvilke här uti Protocollet insererade finnas:
Hr Grefve och Landtmarskalk! Hos Högh Ridderskapet
och Adeln anhåller jag i ali ödmiukhet at vid detta tilfälle
äfven få ytra mina oförgripeliga och välmente tankar, dem jag
för min siuklighet och bätre ordning mig til minnes fattat.
Jag för min del finner Högh Secrete Utskåttet ganska
moget och vähl erhindra och förklara oumgängeligit samt för
rijkets frijhet och säkerhet högst nödvändigt vara, at Deras
Excellencier måge ega Riksens Högh Ständers fullkomliga förtroende;
jag är ock af den säkra tanckan, at Secrete Utskåttet
ofelbart lährer med all ömsinnighet oväldugt Deras Excellencers
upförande och rådslag öfvervägat. Tet vet jag ock at ju gemen
-
Om R&dsherrames licentierande: Riddercrantz’s mern. 99
sammare förtroendet är, ju mindre disputer, tvedrägt och skiljaktighet
röner man i publicum och följachteligen alt större
lycksalighet uti ten borgerliga omgängelsen, höga Ofverheten til
nöije och riket till gådt bestånd. Men, Gunstige Herrar, betänk
vähl om 5 af Deras Excellencer, hvilcka i all sin lifstijd intils
nu haft et alment gådt beröm och derföre hvarit af allom högt
älskade, skulle nu för rådslag skull i utrikes ährender stötas
utuhr Rådet, så fruchtar jag at tet jembvähl ofelbart skulle
hos riksens grannar upväcka eftertänckelig upmärksamhet, och
om det just nu vore apropo för rijket, des förmån och säkerhet,
teri kan jag icke finna mig; at härmed förtijga all vidare
olägenhet, jalousie och eventur, som igenom sådant hända torde;
ty hemställer jag i ödmjukhet til Högh R. o. A:ns högt mogna
öma behiertande, om icke desse Deras Excellencer, hvilckas
upförande icke förtient afsätning ifrån embeten, och hvilckas
nog bekante tienster bracht Secrete Utskåttet at anmähla dem
til pensions åtniutande, måge kunna anses vara nog skarpt
påminte och rättade genom närvarande Secrete Utskåttets slut
för det dhe i någon måtto fehladt, samt förtenskull thesto mehra
för all vidare medfart förskonas, som jag och månge med mig
lähra vara af den fasta tanckan det Deras Excellencer ofelbart
fört sine rådslag utan orena afsichter i gådt upsåt och vählment
ändamåhl, af hvilcka rådslag och rijket Gudi låf finner
sig i frid, säkerhet och förtrolighet med sine grannar, så at
Deras Excellencer eij lährer emot den 14 § af vår besvurna
dyra Regeringsforme nu tilräknas något för deras vählsinte
voteringars skull. Och som nu skrides til votering, så är mitt
jemte fleras påstående, at terom voteras måtte antingen desse
Deras Excellencer skola afsättas eller ej, så at frågan blifver
den, at dhe, som vilja at högvälbemälte Deras Excellencer skola
efter Secrete Utskåttets utsagu licentieras ifrån deras embeten,
skrifva Ja, och dhe, som vilja dem för denna gången befrija,
skrifva Nej; hvilcket alt jag til min reservation i framtijden ej
undgå kunnat at härmed anföra. Den 3 Martii 1739. —
Och begärte Hr Riddercrantz votering om Råden skola
befrias eller ej.
Gref Lewenhaupt: Det voro väl at hvad som en gång
är besvarat ej ånyo uptogs; den argumentationen, at Råden sig
ej så högt förbrutit emedan man föreslagit dem pension, är i
Secrete Utskottets Extractum Protocolli nog besvarat.
Det begärtes Hr Landtm, ville giöra propositionen.
100 (Mars 3.) Om voteringen rörande Rådsherrame.
Hr Landtm.: Får jag giöra propositionen om modifica
tionerne
bifallas?
Härtil svarades Ja och Nej.
Gref Lewenhaupt: Om vi vilja vara skälige emot hvarannan,
kunna vi ej annars än votera om detta skal blifva
propositionen eller ej.
Hr Didron: På det sättet få vi 20 voteringar.
Hr Hammarberg: Om uti propositionen allenast ordet
först tillägges är jag nögd.
Hr Landtm, upläste pr oj edet til voteringspropositionen,
så lydande:
Den som vill at det skall voteras öfver den frågan, om
de af Secrete Utskottet föreslagne modificationer få bifall,
skrifver Ja;
Den som det intet vill, skrifver Nej;
Men härtil ropades ännu Ja och Nej.
Hr Landtm.: Det är ju Riksdagsordningen enligit, at när
votering begäres det ej kan vägras.
Hr Lilljestierna: Det hålles före vara en multiplicatio
entium med så månge voteringar; principal-frågan tyckes först
böra afgiöras, om desse Hrr Riksens Råd skola removeras eller ej.
Hr Landtm.: Huru vilja vi komma härifrån, innan genom
votering blifvit afgiordt, hvilkendera af de frågor, som man är
stridig om, skal komma under votering.
Frih. Bielke: Om en dubbel votering skal blifva, så
tyckes propositionen böra blifva denna, öfver hvilkendera puncten
af Secrete Utskottets Extractum Protocolli först skal voteras.
Frih. G. von Rosen: Yi måste på något sätt skiljas åt
och komma til slut; til den ändan at få slut i saken äro vi ju
sammankomne, och det kan aldrig ske om icke vi följa Riksdagsordningen,
så at Landtmarskalken får giöra propositionen.
Hr Meijerhielm: Vi böra vara enige om propositionen
innan det kan voteras.
Hr Landtm.: Den första propositionen jag giorde varom
modificationerne skulle bifallas eller ej; härtil svarades med Ja
och Nej och begärtes andre propositioner; då är ju vår lag
likmätigt at voteras skal om öfver den proposition, som giord är,
skal voteras eller ej, och när den voteringen är förbi, får man
se om det skal blifva vid den först giorde propositionen eller
någon annan.
Om voteringen rörande Rådsherrarne.
101
Hr von Blixen sade sig hålla före rätta propositionen
vara om Secrete Utskottets dom skal äga bestånd eller ej.
Härtil ropades Ja och Nej, och at det intet tilkommer
någon annan at giöra propositionen än Hr Landtmarskalken.
Gref Lewenhaupt: Vi hafva begärt votering öfver den
propositionen, som är giord af Hr Landtmarskalken, det kan
oss ej nekas.
Hr Didron: Den första frågan var om Secrete Utskottets
Extractum Protocolli bifalles.
Det sades Ja, nemligen den delen, som derutinnan til
Riksens Ständer är hemstält och angår modificationerne.
Hr Ehrenpreus: Gunstige Herrar, jag vet ej hvaruti
detta skal stadna om vi ej vilja förena oss. Vi välja en
Landtmarskalk, honom gifva vi den autoriteten at dirigera sakerne
och formera qusestionerne; vi hafva orsak at gratulera
oss icke allenast öfver en oväldug Landtmarskalk, utan ock
som söker med al ordning och redighet alla möjelige utvägar,
at vi måge komma til slut i väre öfverläggningar; lät oss följa
vår gamla berömeliga vana, at låta Hr Landtmarskalken giöra
propositionerne. Vinner den nu giorde propositionen, så votera
vi sedan öfver modificationerne, vinner den ej, så få vi förena
oss om någon annan proposition.
Hr Landtm.: Det är ju lag och bruk likmätigt, at när
votering begäres kan den ej nekas; behagar Herrarna nämna
dem, som skola sättja sig vid bordet.
Hr Didron: Om vi skola votera, bör propositionen vara
så tydelig, at inge consequencer deraf kunna dragas.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke propositionen
kunde blifva, om öfver hufvudmålet först skal voteras eller ej.
Hr Ridderschantz: Om voteringen öfver modificatio
nerne
faller på Nej, så äro ju lika fullt Råden igenom en sådan
votering ifrån sine Rådsembeten afsatte, så framt oss ej tilllåtes
at votera öfver hufvudmålet.
Hr Boije: Gunstige Herrar, lät oss ej vara så ogene, at
vi icke blifva vid lagen; här är en votering begärd, hvilken ej
kan afslås utan at bryta lagen; lät oss soutenera lagen; vi
kunna ju ej gå ifrån densamma utan vår fara och vanheder.
Om böner något kunna förmå, så beder jag på det aldra
ödmiukaste, at vi härutinnan måge komma til slut,
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke hvar och en
kunde skrifva på sin zedel den proposition han åstundan
102 (Mars 3.) Om voteringen rörande Rådsherrarne.
Hr Landtm.: Efter Riksdagsordningen bör al votering
ske med Ja och Nej, sedan blifva andre frågor öpne.
Hr N. Li!ljehök: När frågan var om Vice-Ammirals
caractererne,
begärte Hr Lilljestierna och [Hr] Ridderscliantz
votering, och den blef dem intet nekad.
Hr Lilljestierna: At votering skal ske, derom äro vi
alle enige, men ej om propositionen.
Hr Landtm.: Derföre är ju denne senare propositionen
upsat, at vi måge få vetta hvaröfver vi skola votera.
Frih. H. Wrede sade sig hafva varit 2 timar borta emedan
han voro opasslig, och som den lagen, hvilken finnes i vår besvurne
Regeringsform och Riksdagsordning, bör souteneras, ville han
fråga om här begäres någon votering öfver lagen, hvilken aldrig
kunde tillåtas; öfver modificationerne kan voteras men ej öfver
Secrete Utskottets giöromål i hufvudsaken; en sådan votering
sade Frih. Wrede sig coram Protocollo förklara för olaglig;
och voro här ingen annan status qusestionis eller något annat
at votera öfver än modificationerne.
Hr Landtm.: Det är det som nu i 5 timar är debatterat.
Behagas at de utnämnas, som skola sittja vid bordet.
Hr Wulfwenstierna begärte at den naturliga ordningen
må följas, och icke begynnas med modificationerne, ty om på
dem faller Nej, måste sedan om hufvudsaken voteras.
Hr Landtm.: Jag menar at al votering bör ske om materia
substrata, eller och om öfver densamma skal voteras eller ej.
Propositionen uplästes å nyo och satte sig vid bordet:
Gref Axel Wrede Sparre. Frih. Steen Bielke.
Hr Hammarberg. Frih. C. W. Cederhielm.
Hr Gröninger. Hr Segebaden.
Det sades at man ej kan skrida til votering, emedan man
ännu ej voro enig om propositionen.
Hr Meijerhelm: Yi begära vetta om Ja emporterar,
hvad det betyder, och om Nej emporterar, hvad det betyder.
Hr Landtm.: Emporterar Ja, så voteras sedan om modificationerne
bifallas, men emporterar Nej, så stå alle quaestionerne
öpne som intet voro voterat.
Discourerades något.
Hr Landtm, sade sedan: Här frågas örn suiten af denna
votering, hvarpå jag har den äliran at svara, at om Ja emperterar,
så äro Raden licentierade med pension; blifver det Nej,
så är saken öpen och som ej hade varit voterat.
Om voteringen rörande Rådsherrarne.
103
Hr Ridderschantz: Huru öpen?
Hr Landtm.: Den står så öpen som om den aldrig varit
ointalt. Hr Landtm, frågade om icke med upropet får begynnas;
Men härtil svarades med Ja och Nej.
Hr Lilljestierna förklarade til Protocollet at han för sin
del bifaller om, när Ja emporterar, Råden på sätt som nu sagt
är äro fäldte, men at de äro frie om Nej emporterar.
Hr Riddercrantz sade at han härutinnan conformerar
sig med Hr Lilljestierna.
Hr Landtm.: Det är sagt at om Nej emporterar, blifver
saken öpen, och då kan R. o. A. om måndag komma öfverens
om en ny proposition.
Vidare frågade Hr Landtm, om icke det är rena processen,
at sedan en proposition är giord och explicerad, votering
då bör ske, emedan i annor händelse någre personer skulle
kunna hindra alla voteringar på Riddarhuset.
Gref Lewenhaupt sade at med intet skäl en laglig votering
nu längre kan hindras, begärandes at med upropet måtte
begynnas, då de, som äro emot voteringen, kunna nämna sig til
Protocollet.
Hr Didron sade sig ej finna någon proportion i denna
voteringen, emedan om Ja vinner, så hafva de som äro af den
meningen vunnit alt, och blifver det Nej, så vinna de som äro
af den meningen ingenting.
Hr Landtm.: De vinna så mycket, at saken kommer i
det stånd, som den aldrig varit före.
Hr Lilljestierna begärte at propositionen måtte blifva
decisiv.
Hr Landtm.: Riddarhusacterne lära visa at ofta 2 gånger
blifvit voterat, at få slut i en fråga.
Gref Lewenhaupt frågade hvarföre en del af Herrarne
vilja vara så hårde och uppehålla de öfrige ifrån laglig votering.
Hr Landtm, bad för den inbördes vänskapen och enigheten
och för rikets almänna bästa, at R. o. A. ville förena
sig, så at man må komma til votering och slut.
Gref Lewenhaupt: När upropet begynnes kan ingen
hindra oss, som vilja votera, at gå fram och aflägga vare vota,
den som ej vill gå fram det står i hans behag.
Hr Ridderschantz och Hr Didron åberopade sig Riksdagsordningen,
at votering bör ske, så at man kommer ifrån
saken med Nej eller Ja.
104 (Mars 3.) Om voteringen rörande Rådsherrarne.
Efter något ytterligare discourerande och som R. o. A. sig
ännu ej kunde förena;
Sade Hr Landtm.: Så är då ingen annan utväg öfrig,
än at man voterar om den nu så länge ventilerade propositionen
skal voteras öfver, eller öfver någon annan.
Upsattes altså propositionen på följande sätt:
Den som vill at det skal voteras öfver den frågan, om
de af Secrete Utskottet föreslagne modificationer få bifall,
skrifver Ja;
Den som det intet vill, skrifver Nej.
Ytterligare proposition:
Den som vill at det skal voteras på ofvanstående sätt,
skrifver Ja;
Den som vil hafva en annan proposition, skrifver Nej.
Hela denna propositionen uplästes för R. o. A. och bifölls.
Hr Landtm, påminte at Fullmäktige, som votera, böra visa
sitt Riddarhusteckn örn det begäres, at ingen går fram til votering,
som ej fyllt 24 år, och at ingen, som häfver process med
någon af desse Hrr Riksens Råd, voterar.
Propositionen uplästes å nyo.
R. o. A. upropades; absentes annoterades, hvilke sedan
blefvo upropade. Sedan vota blifvit räknade befunnos:
Ja, tvåhundrade nittjofem.
Nej, ethundrade siuttioåtta.
Voteringsinstrumentet uplästes, hvilket finnes ibland allegaterne
til detta Protocoll.
R. o. A. skildes åt då klåckan var 10 om aftonen.
Den 5 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocolls-Deputationens
Memorial och Betänkande, angående Consistorii
Academici i Abo håldne Protocoller, hvaröfver, sedan Deputationen
utfärdat någre anmärkningar rörande en och annan förelupen
oordning vid förslagers uprättande til ledige Professorsembeten
och vederbörandes förklaringar theröfver blifvit inhämtade,
hvilka för nog tilräckelige ej kunnat anses, Deputationen
funnit nödigt at hos Riksens Ständer giöra den föreställning,
om icke Consistorium Academicum i Abo kunde påminnas och
Granskning af embetsverks Protokoll. 105
åtvarnas at vid förslagers uprättande hädanefter bruka mera
försiktighet och ställa sig Regeringsformen, Förordningar och
Academiske Constitutionerne til noga efterlefnad.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse öfver K.
Camar-Revisionens inkomne Protocoller sedan sidsta Riksdag,
hvilka Deputationen funnit i behörig redighet och ordning, så
at tliervid ej varit något at påminna; åberopandes sig Deputationen
för öfrigit thess tillika med Cammar-CEconomie- och
Commerce-Deputationernas til Riksens Ständer redan förut ingifne
gemensamma Betänkande och förslag til revisions-arbetets
lättande och skyndesammare befordrande hädanefter til K.
Maj:ts och cronans tienst, hvarutinnan förmodas Riksens Ständers
bifall och samtycke.
Som detta var allenast en berättelse utan något hemställande;
altså sade Hr Landtm, sig häröfver ej kunna giöra
någon fråga.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse angående
K. Krigs- och Ammiralitets-Collegiernes samt AmmiralitetsÖfver-rättens
til denna Riksdag inlefvererade Protocoller, hvarutinnan
Deputationen förmäler sig vid K. Krigs-Collegii och
Ammiralitets-Öfver-rättens Protocoller intet haft at påminna,
utan at the samma blifvit med Deputationens goda nöje genomsedde;
men hvad Ammiralitets-Collegii Protocoller angår, så
skola utom the til Riksens Ständer therom förr afgifne Betänkanden,
sielfva Protocollerne för öfrigit varit på månge ställen
mycket vitieust skrefne och i så slätt tilstand, at Deputationen
ej utan möda kunnat sig af dem betjena; hemställandes Deputationen
om icke Ammiralitets-Collegium kunde tilsägas, at hvad
som härtils felat hädanefter låta behörigen rätta och bättra.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Protocolls-Deputationens Betänkande angående
någre mål uti General-Krigs- och Leuterations-rättens Protocoller.
Hr Landtm, uprepade innehållet gåendes derpå ut, at som
åtskillige felsteg uprepas, hvilka General-Auditeuren Svanétz
skall hafva begådt, det Justitise-Cancellern dervid må giöra
sitt embete.
Hr 0. W. De Geer och åtskillige flere påminte, at den
af Cantzli-rätten öfver General-Auditeuren Suarez fäldte domen
hos Ständerne borde notificeras.
106 (Mars 5.) Gen.-aud. Svarez. Konsistorie-Protokoll.
Gref G. Gyllenborg sade sådant ej vara vanligit, och
voro desutan Cantzlie-rättens utslag ej obekant.
Hr Lilljestierna begärte blifva underrättad om GeneralAuditeuren
Suarez öfver de här anförde målen uti ProtocollsDeputationen
blifvit hörd.
Frih. Cronhiort sade sig härom ej äga kundskap, emedan
han ej voro af det Utskottet, deräst detta ärendet blifvit utarbetat;
men som Protocolls-Deputationen ex nobili officio uptagit
desse målen, så tycktes vara nödigt at en Ständernes
Commission häröfver förordnades.
Hr Lilljestierna sade at Riksdagsordningen visar hvilke
mål af Ständers Commissioner böra afdömas, och at detta ej
voro ibland dem, hvilke efter laga process böra gå til sitt lagliga
forum.
Efter något ytterligare discourerande,
Bifölls uppå Hr Landtmms giorde frågan Betänkandet,
och skrefs på detsamma följande Resolution:
Bifölls, så at Justitise-Cancellern må lämnas desse mål i
händer at dervid giöra sitt embete.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse öfver Upsala,
Stockholms, Lindköpings, Stregnäs och Skara Consistoriers
Protocoller, vid hvilka alla Deputationen funnit behörigt nöje,
det undantagande at Upsala, Stregnäs och Skara Protocoller
icke varit med behörige register försedde och af Notarierne
underskrefne, samt at Upsala Consistorii-Protocoller för år 1737
ej blifvit til denna Riksdag inlefvererade, i hvilka mål Deputationen
förmodar det vederbörande lära för framtiden efterkomma
deras skyldighet, enär the therom tilsagde och påminte
blifva.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse angående
K. Commerce-Collegii Protocoller, hvarutinnan Deputationen
gifver vid handen det skola väl åtskillige anmärkningar theröfver
blifvit författade och til vederbörandes förklaring communicerade;
doch som berörde anmärkningar dels blifvit til
nöje förklarade, dels ock för öfrigit äro Riksens Ständer redan
förut med målens omständigheter refererade, och Collegium för
öfrigit lofvat at någre vid sielfva Protocollerne giorde anmärkningar
för framtiden behörigen rätta, så har Deputationen för
thenna gången thervid låtit bero; hemställandes likväl Riksens
Ständers ompröfvande om icke någre Collegii ledamöter, som
Ränte-Kammarens böcker. Hof-Rätterna.
107
af Protocollerne förspordts utan anmälte laga förfall oftast
hafva ifrån Collegium sig afhållit, en sådan deras embetes försummelse
kunde i Collegio tjenligen förehållas, och AdvocatFiscalen
derstädes anbefallas at hädanefter vid slike och andre
tilfällen des embetes-skyldighet nogare i akt taga.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial, hvarutinnan
Riksens Ständers godtfinnande hemställes om icke K. RänteCamarens
böcker och räkenskaper, som af Cammar-Revisionens
Protocoller ännu befunnits vara altsedan år 1719 oreviderade,
måtte framför alt til redighet och säkerhet bringas, i synnerhet
at åtminstone til nästa Riksdag framlidne K. Räntemästaren
Råfelts räkenskaper måge blifva öfversedde, hälst det förliudas
vill det skola Råfeltske sterbhus-interessenterne af K. Majit
och cronan påstå återbetalning för någon i framledne K. Räntemästarens
tid af honom giord öfverlefverering.
Gref Henning Gyllenborg yttrade sig, at som desse räkningar
långe sedan bordt varit reviderade, så borde en kortare
termin än den Deputationen föreslagit Cammar-Revisionen föreläggas,
och aldra högst 2 år; och voro i öfrigit ej billigt at
räkningar så sent reviderades, aldenstund emedlertid papper och
documenter, som skola tiena til förklaring, i sterbhusen kunna
förkomma, så at arfvingarne ej hafva något at försvara sig med.
Hr C. G. Ruthenschöld anförde at om betjeningen uti
Camar-Revisionen ej ansenligen förökes, är det en pur omöjelighet
at de mångfaldige der inkommande räckningar kunna
blifva reviderade.
R. o. A. biföllo Betänkandet, hvarutinnan tiden, innom
hvilken desse Råfeltske räkningar skola vara reviderade, til
nästa Riksdag utsättes.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial angående en
extraordinarie Notarii antagande vid Criminal-Protocollet i K.
Götha Håfrätt, samt en Amanuensis i Advocat-Fiscals-Contoiret
derstädes, hvilken begärte förökning uti betjeningen utan
någon statens gravation Deputationen funnit så mycket billigare
at samtycka och Riksens Ständer tilstyrka, som AdvocatFiscals-embetets
vidlyftighet i K. Götha äfven så väl som i
Svea Håfrätt sådant understöd i betjeningen oundgängeligen
erfordrar, så framt sysslorne skola behörigen blifva skötte och
förvaltade, och samma tilökning för öfrigt efter Håfrättens gifne
förslag ej kommer staten til någon gravation.
108 (Mars 5.) Pension f. Kärner. Singelmans dotter. Rigas fordran.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Secrete Deputationens Memorial af den 17 Nov.
1738, hvarutinnan, i anseende til det för cronan nyttiga arbete,
sorn framlidne Camar-Förvandten Singelman giordt vid Rigiska
fordringens utarbetande och utredande, samt det slätta tilstånd
hvaruti han lämnat sine arfvingar, Riksens Ständer hemställes
om icke des dotter Anna Elisabeth Singelman kunde benådas
med en årlig pension af 100 dal. smt til dess hon kan blifva
försörgd; samt om icke för sakens angelägenhet skuld någon
annan skickelig, förståndig och pålitelig man kunde utses til
at antaga sig utarbetandet af det som än uti Rigiske saken
kan vara oafslutit.
Hr Abrahamsson förmente den föreslagne pensionen vara
för ringa, och at dottren tyckes böra hafva större soulagement,
emedan igenom fadrens möda och oförtrutna flit den Rigiska
ansenliga pretensionen aldeles försvunnit.
Hr Lilljestierna: Som fadren i lifstiden för sitt besvär
fådt någre 1000 dal. smt, så tyckes des möda vara väl belönt;
ej eller är den föreslagne pensionen så ringa, emedan månge
hederlige änkor måste nöja sig med mindre; och som man ej
kan vetta om riksens stat tål sadane generositeter, tyckes bäst
vara at detta remitteras til Secrete Utskottet.
Hr Didron instämde härmed, at det går til Secrete Utskottet,
med den tilläggning, at Secrete Utskottet tilser om
Camera- Singelmans dotter kan få större pension utan andre
fattiges förfång.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga
bifölls detta af R. o. A.
Hr Landtm, sade at här ännu voro en omständighet uti
Betänkandet, nemligen om en skickelig persons antagande at
vidare utarbeta Rigiska fordringen.
Hr Wulfwenstierna förmente bäst vara at låta denna
saken hvila så länge staden Riga sig ej rörer, emedan då kan
vara tid nog at på et sådant arbete giöra bekostnad.
Hr Landtm, hemstälte om icke til K. Majit i underdånighet
kunde hänskiutas at efter omständigheterne utse om
och enär någon behöfs til Rigiska sakens vidare utarbetande.
Bärtil svarades af R. o. A. med Ja.
Och skrefs på Secreta Deputationens Betänkande följande
Resolution:
Om voteringen rörande Rådsherrame.
109
Bifölls til pension för Camereraren Singelmans dotter, och
remitterades til Secrete Utskottet at tilse om samme pension
utan andre fattigas förfång kan blifva något större än de föreslagne
100 dal. smt; och hvad Rigiska saken beträffar hemställes
K. Majit i underdånighet at efter omständigheterne pröfva,
om och enär någon serskilt person til bemälte saks vidare utarbetande
behöfver antagas.
Uplästes votering s-instrumentet af den votering, som vid
senaste sammankomst den 3 Martii skedde.
Hr Landtm.: Som i följe af den sidsta voteringens utslag
nu kommer at voteras öfver den här upläste propositionen, så
lära Herrarne behaga nämna Deputerade, som komma at sättja
sig vid bordet.
Uppå Hr Didrons och Hr Lilljestiernas begäran uprepade
Hr
Landtm, ännu en gång propositionen, öfver hvilken
nu kommer at voteras.
Hr Didron: På det sättet om Nej nu vinner, så står
saken öpen; men vinner Ja, så voteras härnäst om modificationerne.
Hr Falkengren begärte at til Protocolls måtte föras, at
om öfver något skulle voteras, hvarigenom plenorum makt skulle
hindras, så protesterar han deremot å egne och sine committenters
vägnar.
Hr Riddercrantz: Månge veta ej om Nej emporterar,
huruvida saken står öpen.
Gref Lewenhaupt: De quaestioner, som nu giöras, äro
vid förra sammankomsten nogsamt besvarade och discourerades
då så länge til des det kom till votering; då emporterade Ja,
at detta skulle blifva propositionen. Yi begära nu ej annat
än at niuta samma votering til godo.
Hr Lilljestierna: Vi äro alle enige derom, at denna
votering kommer nu at gå för sig; men en del af oss åstunda
allenast at blifva underrättade, huruvida saken skal stå öpen
om Nej vinner.
Hr Landtm.: Jag måste ännu uprepa detsamma, som jag
så ofta haft den ähran at säga, nemligen om Ja vinner, så
voteras sedan om modificationerne, men vinner Nej, så kommer
R. o. A. at förena sig om någon annan proposition.
Det begärtes at detta skrifteligen i Protocollet må antecknas.
110 (Mars 5.) Om voteringen rörande Rådsherrarne.
Hr Wulfwenstierna: Jag tror aldrig at R. o. A. lärer
bestrida den satzen, at det tilhörer plenis at approbera Secrete
Utskottets Betänkanden och giöromål; men här är frågan om
R. o. A. vid detta tilfälle vill bruka den makten och deröfver
kan voteras; fördenskull hemställer jag om nu Nej skulle vinna,
om vi icke härnäst få votera deröfver om vi vid detta tilfälle
villja bruka den rättigheten at approbera Secrete Utskottets
giöromål.
Hr Landtm, förestälte huru vidlyftigt vid förra sammankomsten
blifvit discourerat om plenorum mackt och rättighet,
och huru ofta och tydeligen då blifvit förklarat, at den rättigheten
ostridigt dem tilkommer både at stadfästa och ändra
Secrete Utskottets giöromål, så ofta som plena kunna eller vilja
taga fullkomlig kundskap om sakerne med alla deras omständigheter,
och at ingenting kunde vara längre ifrån Secrete Utskottet,
än at ens tänka at en sådan makt plenis kan bestridas;
men så voro ock derjemte vijst at om plenis skulle behaga i
detta mål leuterera, så borde de ock lösa Secrete Utskottet
ifrån des tysthetsed och taga hela saken til sig, hvilket kunde
hafva svåra påfölgder; så länge det ej sker voro Secrete Utskottets
instruction och Riksdagsordningens 13 § i anseende til
det förevarande ärendet ganska klare.
Gref Lewenhaupt hemstälte om icke Herrarne skulle behaga
at uphöra med discourserne och skrida til votering; ty
ehuruväl ingen på Riddarehuset kan betagas at andraga sin
mening och om sakerne discourera, så voro doch, hvad denna
saken angår, at ihogkomma det i går igenom en laglig votering
afgiordt blifvit, at detta i dag skulle blifva propositionen, hvaröfver
voteras skall, och at de 295 vota, som då vunno, i dag
böra niuta sin vundne votering til godo.
Frih. Ungern: Ingen tviflar at icke hvad i går igenom
pluraliteten faststält blifvit i dag ju bör vinna sin verkställighet;
man begärer allenast få höra propositionen utur Protocollet.
Uplästes propositionen, öfver hvilken nu kommer at voteras,
så lydande:
Den som vill at det skal voteras öfver den frågan
om de af Secrete Utskottet föreslagne modificationer få bifall,
skrifver Ja;
Den som det intet vill, skrifver Nej.
Om voteringen rörande Rådsherrarne.
lil
Häruppå satte sig til landtmarskalksbordet at emottaga
voterings-zedlarne:
Gref Liicen. Frih. Kurk.
Hr Fock. Frih. C. W. Cederhielm.
Hr Segebaden. Hr Stierncrantz.
Hr Landtm, anmälte at Hr Axel Reuterholm och Hr
Didron ingifvit Memorialer.
Hr Lilljestierna giorde til Protocollet det förbehåld at
när voteringen är förbi desse och flere Memorialer, som kunna
blifva ingifne, måge upläsas, och at vid voteringen må observeras,
det ingen som är i rättegång med någon af desse Hrr Riksens
Råd må votera, icke eller någon, som icke fyllt sine 24 år, och
at de, som äro Fullmäktige, när det påfordras, böra upvisa sine
poletter.
Hr Landtm.: Detta lära de Herrar, hvilka sittja vid
bordet, nu, som det vid alle voteringar ske plägar, gifva akt
uppå; förklarandes än ytterligare Hr Landtm., at om Ja denne
gången emporterar, så voteras härnäst endast öfver modificationerne,
men om Nej vinner, står saken öpen til nye propositioner.
Begyntes med upropet.
Frih. von Ungern i det han gick fram til bordet sade:
Jag lägger in mitt votum, men förbehåller mig at få veta hvad
det ordet »endast» har at betyda.
Hr Landtm, frågade om anslag får ske för R. o. A. at i
morgon klåckan åtta åter komma til sammans in pleno, och
om icke R. o. A. för denna gången så snart voteringen är
sluten behaga skiljas åt.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Gen.-Majoren Frih. G. von Rosen förklarade, at som
Hr Riks-Rådet Gref Creutz låtit påminna, at han emot Hr
Riks-Rådet hade en process, så ville han hafva den ähran at
gifva Högh R. o. A. tilkänna sakens sammanhang, hvilket
deruti bestodo, at det angingo säkerheten af et arfskap, hvilket
Hr General-Majorens son tilfaller, men Hr General-Majoren
tilbudit välbemälte Hr Riks-Råd under Hr Riks-Rådets lifstid
at besittja, allenast at det sedan ograverat des son må tilfalla;
uti et sådant tilbud trodde Hr General-Majoren ej vara någon
ovänlighet; tilläggandes at ehuruväl lian således efter lag ej
funno sig förpliktad at ifrån voteringen sig afhålla, så ville
112 (Mars 5.) Votering. Kronoskjuts. Krono-bergsmans-hemman.
han likväl, til at undvika all, ja och den ringaste misstanka,
ej votera.
Fortfors med upropet, absentes annoterades, hvilke sedan
hlefvo upropade.
Vota räknades;
Ja voro tvåhundrade åttatiosex.
Nej voro ethundrade siuttioet.
Voterings-instrumentet underskrefs och uplästes för R. o. A.
R. o. A. skildes åt.
Den 6 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Bondeståndets
Extractum Protooolli angående 77 § af Almogens Besvär, beträffande
de större crono-skiutsers fördelning emellan Stockholms
län och Södermanland.
Häruppå föll efter något discourerande följande Resolution:
R. o. A. stadnade i det slut, at detta målet til K. Maj:t
i underdånighet hänskiutes, at igenom Landsliöfdingarne, sedan
vederbörande blifvit hörde, en ny jemkning sker länen emellan.
Uplästes Justitia}- och Bergs-Deputationernes Betänkande
tillika med den projecterade Förordningen angående
fatalier til klander vid crono-bergsmans-hemman.
Denna af Deputationerne projecterade Förordningen bifölls
af R. o. A. til alla delar.
Anmältes och blefvo inlåtne tvenne Deputerade ifrån
Borgareståndet, Borgmästaren Renhorn och Notarien Ekman;
och sade Borgmästaren Renhorn, näst aflagd hälsning ifrån
Ståndet, sig hafva befallning at ödmiukast begära del af det
slut, uti hvilket Högh R. o. A. behagat stadna angående
Secreterare)) Brehmers adelskaps afsägande, emedan detta voro
en sak, som rörde Ståndets ceconomica, den de äfven nu för
händer hade, och altså om R. o. A:ns härutinnan fattade slut
gierna önskade vara underrättade, på det Borgareståndet förbemälte
sak enligit Resolutioner och Privilegier må kunna
afgöra.
Desse Deputerade trädde af, och vid deras återkomst antyddes
dem af
Dep. fr. Borgare-standet. Stadssekret. Brehmer. 113
Hr Landtm., i följe af R. o. Arns öfverenskommande, at
R. o. A. ej kunna yttra sig om Secreteraren Brehmers entledigande
ifrån Adels-ståndet, innan des son blifvit hörd.
Borgmästaren Reenbom utlät sig at egentliga frågan,
om hvilken Borgareståndet hörsammast anhöllo at blifva underrättade,
voro denna, om Secreteraren Brehmer emedlertid och
til des sonen blifvit hörd anses för Adelsman.
De Deputerade afträdd e;
Och discourerades häröfver, då Hr von Blixen sade at
om Brehmer r.u bär förklaras för Adelsman, så lärer han ej
kunna komma på förslaget til den efter Hr Adelcrantz ledige
Borgmästare-tiensten här i Stockholm, hvartil våhlet i dag sker.
Frih. C. W. Cederhielm och åtskillige flere förklarade, at
sidst, då saken var före, ansågs det hos R. o. A. för hel fast
at Brehmer emedlertid och intil des sonen blifvit hörd ej
annars kan än anses för Adelsman;
Och som uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
R. o. A. biföllo at detta svaret skulle lämnas de Deputerade,
blefvo de äter inlåtne, då Hr Landtm, lämnade dem
det svaret at R. o. A. finna, det Secreteraren Brehmer ej
annars än för Adelsman kan anses, intildes han ifrån adelskapet
blifvit entledigad.
Sedan de Deputerade anhållit at härom få R. o. A:ns
Extractum Protocolli, trädde de åter af.
Hr Landtm, frågade om Extractum Protocolli härom skal
meddelas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes altså följande Extractum Protocolli, hvilket för
R. o. A. uplästes och bifölls samt sedan det var renskrifvit
och undertecknat til de Deputerade utskickades.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 6
Martii 1739.
S. D. Yttrade sig R. o. A. uppå det lofl. Borgareståndets
igenom tvänne Deputerade giorde förfrågan sålunda, nemligen
at Stads-Secreteraren Brehmer ej annars än för Adelsman kan
anses, intil des bemälte Stads-Secreterare ifrån adelskapet blifvit
entledigad. Actum ut supra.
Hr Didron sade sig ej väl kunna vetta huruvida Brehmer
för Adelsman kan anses, så vida han aldrig tilägnat sig någon
adelig förmån, utan såsom Borgare beständigt erlagt alle Bor
Adelns
Protokoll, 1738—1739. lil. 8
114 (Mars 6.) Stads-sekr. Brehmers adelskap.
gareståndet tilhörige onera, för hvilke han kunnat vara fri, om
han som Adelsman hade sökt eller velat blifva ansedd.
Hr von Wallwijk: Fadrens Adelsbref är daterat 1705,
men blef aldrig extraderat; förnyades 1731, då des begge bröder
blefvo introducerade, men han begärte upskof och liar sedan
ej antagit Adeligit stånd.
Det sades at som brefvet är stäldt på fadren, sä kan ja
aldrig annars vara, än at icke sonen är Adelsman.
Hr von Blixen: Detta Extractum Protocolli gior honom
i dag en disrecommendation hos Borgerskapet i Stockholm vid
Borgmästare-förslaget; och hade varit en lycka för Brehrner>
om dermed kunnat upskiutas til des våhlet varit förbi.
Hr Landtm.: Det kan väl vara, men som II. o. A. ej
varit porterad at lägga honom detta i vägen, utan hela Borgareståndet
begärt denna underrättelsen, så hade det varit svårt at
neka et svar, hvilket det ena Ståndet ej plägar det andra förvägra.
Hr Didron sade sig ej vilja enständigt pasta någon mening,
men som K. Maj:t härom begärt Riksens Ständers utlåtelse,
tyckes det underdåniga svaret på denna frågan hafva bordt
gå förut.
Hr Landtm.: Om Borgareståndet hade begärt svar på
sielfva hufvudmålet angående adelskaps afsägande, så hade
aldrig någon annan process än den, hvarom Hr Didron nu
påmint, kunnat följas; men Borgareståndets fråga gick ej längre
än huru Brehmer til des hufvudmålet blifver afgiordt kommer
at anses.
Härmed stadnade denne discours.
Hr O. W. De Geer hemstälte om icke en Deputation til
de andre Stånden kunde afgå, at påminna om ledamöter af
deras Stånd til den begärte Deputationen öfver dem, som i det
bekante ärendet varit hos Prästeståndet.
Åtskilliga af R. o. A. erindrade, at de månge Deputationers
afsändande och emottagande hindra Stånden uti deras
öfverläggningar; och fants altså godt at Itiddarhusfi.scalen til
de andre Stånden afgår härom at påminna.
Hr Landtm, bad at R. o. A. behagade intaga sine säten
och blifva sittjande på sine rum, på det efter deras gunstiga
löfte den granlaga saken, som nu kommer at företagas, med
al god ordning och enighet må blifva afgiord.
Uplästes voterings-instrumentet af den i går skedde voteringen.
Om Rådsherrarnes licentierande: Lagercrantz’s mein. 115
Hr Landtm.: I följe af denna votering skulle nu voteras
om modificationerne bifallas; men om R. o. A. behagade enhälligt
sig förena, kunde vidare votering förekommas, och tiden
vinnas til at företaga andre angelägne saker, hvarigenom denne
så länge påstående Riksdagen til slut kunde befordras. Det som
sidst förorsakade de mäste discourserne var angående plenorum
jus aggratiandi; då blef å alla sidor tydeligen vijst at detsamma
plenis ostridigt tilhörer, när de vilja ingå i saken och
alla des omständigheter; behagar altså R. o. A. at jag får
giöra frågan om modificationerne bifallas?
Hr Lilljestierna: Emedan i går genom votering faststält
blef at öfver denna frågan i dag skall voteras, så lärer
densamma ej annars än igenom votering kunna afgiöras.
Hr Carl Otto Lagercrantz, sedan han begärt tiistånd
at tala och Hr Landtm, för honom äskat liud, höll följande tal:
Gunstige Herrar! Sorn jag har den ähran at vara en ringa
ledamot af Riksens Högh Ständers Secrete Utskått, och således
i detta dess utslag, som angår Hrr Riksens Råds licentierande,
som domare suttit, har jag härtills icke velat på detta stället
mig deröfver utlåta. Men som jag nu helt oförmodeligen selir
mig vara tvungen, så til mit egit som till hela Secrete Utskåttets
försvar, at tala, uthbeder jag mig ödmiukast Riksens
Högh Ridderskaps och Adels benägne öron.
Riksens Högh Ridderskap och Adel täcktes höggunstigt i
betracktande taga den långa tid och den oförtrutna möda, som
Secrete Utskåttet måst använda till utharbetande af de riksvårdande
ärender dem varit anförtrodde; hela 10 månader hafva
icke kunnat tillräcka att bringa detta till ett önskeligt och
ändteligt slut. All den möda och besvär, som Secrete Utskåttets
ledamöter dervid haft ospardt, förmår jag icke att utföra; många
af dem hafva dervid användt nätter och dagar, hälsa, tid och
egendom, icke i afseende på någon egen och enskylt förmohn,
utan at dermedelst kunna tiena Eder alla, riket och fäderneslandet,
samt att bevaka dess frij— och rättigheter. Sakerna,
som dem ålegat att utarbeta, hafva varit satte i ett sådant
mörker och så varit invecklade, ihopblandade och med dylike
färgor afmålade, att man haft största möda och svårighet att
finna i dem lius och sanning; när man nu därtil lägger alle
de svårigheter, inkast och contradictioner, som man Secrete
Utskåttet i vägen lagdt till att hindra ehrnåendet af dess föresatte
ändainåhl, så må man billigt stanna i förundran, at
116 (Mars «.) Om Bädslierrarne: Lagercrantz s mein.
Secrete Utskåttet änteligen kunnat under denna tillbrackte
tiden hinna så långt sorn skedt är. Att Secrete Utskkttet
dervid brukat all oväldughet, redlighet och rättvisa, samt i alt
stricte fölgdt dess samvete, ed, instruction, lag och förordningar,
sådant lärer deni icke kunna disputeras. Secrete Utskåttet
har dock icke aldeles velat följa lagsens stränghet
emot de begångne och befundne felstegen; det liar i alt, sedan
vederbörande fullkomligen [äro] blefne hörde och öfvertygade,
tagit den mildaste utväg och beslut till att undvika det icke
hielpemedlet och läkedomen måtte blifva värre än det onda;
det liar i alt haft till sitt ögnemärcke rikets almänna frijliet
och säkerhet, samt bibehållandet af Riksens Ständers autorité
och myndighet; det har sökt att taga alle möijelige precautioner
emot de inbrott, som däremot giorde äro och framgent
giöras kunna; en sådan impartialisk conduite, moderation och
mildhet hade billigen bordt föranlåta dem af Hrr Riksens Råd,
som felachtigheter emot rikets sanskyldige interesse och bästa
begådt och hvilke sielfve förut uti Secrete Utskkttet munteligen
och skrifteligen tillstådt sig af mensklig svaghet hafva
felat, att därutinnan inför Riksens Ständers plena äfven i detta
deras Memorial continuera och sine redan bekände fel der vidgå
och om tillgift att anhålla; men jag måste däremot för min
ringa del med största bedröfvelse utaf Deras Excellencers bälin
plenis ingifne Memorial erfahra, att Deras Excellencer tvärt
emot deras förra utlåtande tvätta sine händer i oskyldighet,
beklagandes fuller att de misshagat Secrete Utskkttet, liksom
hade det till deras personer haft något misshag och vidrighet,
och att Secrete Utskåttet i följe deraf icke ansedt saken utan
personerne, ty annan mening kan af ett sådant föreburit misshag
ej dragas, men Herren, som hiertan ransakar, vet bäst, att
man deras personer icke liatadt utan älskat, och att man med
största bedröfvelse, ja med tårar gådt in i en sak, från den
man hierteligen önskadt vara befrijad; hade saken varit vår
enskylte, emellan dem och oss, de hade sannerligen skolat
finna oss till all försoning redebogne, men saken är emellan
dem och riket. Vår dyra ed och våra samveten häfver förbundit
oss att giöra det vij bordt; det milde och moderate
beslut, hvarutinnan Secrete Utskåttet stannat, hade bordt öfvertyga
Deras Excellencer örn våre ömme hiertan för deras personer;
de lindrige ordasätten och termer, hvarutinnan beslutet
är författadt och livilcka Secrete Utskåttet liksom med en
Om Rådsherrarnes licentierande: Lagercrantz’s mern. 117
vicktskål vägdt till Deras Excellencers menagement, gifva äfven
detta vid handen; men Gudi klagat, vij måste med smärta
förnimma, att Deras Excellencer samt en del af våre egne
medbroder missbrukat denne vår lindrighet, oss till last och
till en dementies gifvande. Deras Excellencer införa äfven i
detta deras Memorial, att de icke vilja entrera i någon contestation
med Secrete Utskåttet; hvad vill en sådan expression
annat säija, än att de ännu äro i stånd att visa sin oskuld,
så framt de derom ville med Secrete Utskåttet contestera och
träta? De betyga sig hafva giordt efter eed och samvete, att
hafva fölgdt Riksens Ständers plan efter deras klara ord och
föreskrift, så sorn Hrr Riksens Råd dem förstådt; de anföra
vidare till sitt ursäcktande, att de i följe af förra Riksdagsbeslutets
3 § uti sine rådslag haft till ögnemärcke och förnämste
ändamåhl att bibehålla fred och vänskap med rikets
grannar och andre främmande härskaper; härunder ligger mehra
gift än jag som en Secrete Utskåttets ledamot, den under tysthetseed
sitter, får lof att uptäcka; den anmärkningen nödgas
jag dock härmed göra, at Secrete Utskåttet härigenom en svår
och obevijslig beskyllning tillägges, nemligen at oachtadt desse
Hrr Riksens Råd således fördt sine rådslag samt till ändemåhl
haft rikets säkerhet och fredens bibehållande, har dock Secrete
Utskåttet dem ansedt och oskyldigt dömt; hvad heder och ähra
en så ohemul beskyllning, då den ibland nationer och kring
riket utsprides, för et Secret Utskått kan med sig föra, lämnas
till hvar redlig och rättsint menniskias omdöme. Af alt det,
som Hrr Riksens Råd således behagat anföra, kan ej annat
slutas än att Secrete Utskåttet emot ed och samvete, emot acta
och probata Hrr Riksens Råd handteradt och dömt. Sannerligen
man hade förmodat det Deras Excellencer änteligen behagat
bekänna sine fel samt kasta sig uti Riksens Ständers armar
och anhålla om förskoning och grace. Månne ett Memorial,
som sa nära rörer Secrete Utskåttets heder och ähra, kan
värcka mildhet och eftergift, och månne Secrete Utskåttets
emot Hrr Riksens Råd tagne milde steg förtiena en så stark
insimulation. Aro Hrr Riksens Råd så oskyldige och menlöse,
som de i sitt Memorial föregifva, så förtienar Secrete Utskåttet
all ressentiment.
En sådan vist opiniatreté och hårdhet i det tillstånd Hrr
Riksens Råd sig nu befinna, den visar sannerligen ej annat än
vrede, hat och bitterhet samt en starck hämdelusta. Jag be
-
118 (Mars (>•) Om Rådsherrarne: Lagercrantz’8 mern.
tygar här inför den allvetande Guden och inför Eder alla, att
jag gärna (vore det ock med min egen och största skada) skulle
se Deras Excellencer utur all förtret och vidlyftighet, jag hade
ock till deras befrijande med nöije användt all min ringa förmågo,
därest Deras Excellencer, som jag dock billigen hade
förmodat, velat i andra termer och expressioner vända sig till
Riksens Högh Ständer och till plena, men jag måste tilstå att
detta deras Memorial så rört mitt sinne och hierta, att jag det
icke förmår utföra.
Gunstige Herrar! Straff och belöning äro de 2 faste pelare,
hvaruppå en säll regering sig grundar, och som vi alle af naturen
äro onda och till det onda inclinerade mehr och mindre,
så håller jag det vara ett långt mindre statsfel att glömma
det goda och det icke belöna, än att lämna det onda ostraffadt,
ty igenom det förre felet blifver den goda allenast trögare, men
igenom det senare blifver den onde ännu värre.
Den nu i 4 års tid i Rådet befintelige pluralité har liksom
sammansatt sig att igenom et förnuftigt anlagd, väl tillredd
och combinerad systeme arbeta emot rikets bästa; denna pluralité
har änteligen till dess enskyllan ej andra skiähl och
ursäckter framdraga gittadt, än okunnoghet om Riksens Ständers
rätta tancka och mening, mensklig svaghet och ett förment
godt upsåt. Herren allena dömmer menniskiors uppsåt,
men de mäste döma efter hvars och en giärningar. Hrr Riksens
Rad hafva i mitt sinne medelst denna förklaring ej vidare
kunnat förbättra en elack sak, än att de dermed insinueradt,
det straffet borde för dem lindras, hvarutinnan de äfven redan
ernådt sin åstundan. Men att en pretenterad och förmigobegripelig
ignorance och okunnoghet kan giöra dem vidare tienlige
och skickelige till hela rikets styrsel, sådant vore äfven så eftertänckeligit
att försvara, som att vilja authorisera sjelfva förbrytelserna
emot lagen. Den rättmätige compassion, som man
bör hysa för sådane, som af mensklig svaghet irra och fela,
finner här intet rum; här är mer än svaghet och här giäller
det rikets trygghet och säkerhet.
Gunstige Herrar, jag har förleden lördags med smärta
hördt och förnummit att en del af väre medbroder, förståndige
och lagfarne män. hafva här uppenbarligen velat soutinera en
sak tvärt emot Riksdagsordningens Et och 18 §§.
Riksens Ständer, hvilcka våra principaler och plena representera,
äro maclitägande Ständer men dock lagbundne Ständer.
Om Rådsherrarnes licentierande: Lagercrantz’s meni. 119
Uti Riksdagsordningens 13 § är faststält, att då en sak är af
den beskaffenhet, att den ej allmänt kunnog blifva kan, bölden
uti Secrete Utskåttet, men eljest af någon annan Deputation
eller särskilt Commission, som Ständerne deröfver förordna
kunna, behörigen undersökas och afdömas. Häraf är klart att
skillnad giöres emellan de saker, som kunna kunnoge giöras,
och dem, som ej kunna kunnoge giöras. De som kunna kunnoge
giöras höra till någon Deputation eller särskilt Commission
att undersökas och afdömas. Samma ordsak, hvarföre vissa
saker ej måge förut kunnoge giöras, är ock att de ej heller
efteråt och sedan saken blifvit undersökt och afdömd måge
kunnoge giöras, ty där det senare skulle tillåtas, vore det förra
fåfängt stadgat och den allmänt vedertagne Riksdagsordningen
utan värckan.
Skulle nu Secrete Utskåttets utslag ställas under plenorum
leuteration, så är oförnekeligit att hela saken måtte giöras allmänt
kunnog, ty utan tillräckelig underrättelse kan ingen leuteration
skee, och på det sättet har Riksdagsordningen förlorat
sin kraft; — till förtigande hvad efterfölgd det må kunna med
sig hafva, att det, som ej må giöras allmänt kunnogt, på sådant
sätt blir allmänt kunnogt giordt.
Riksdagsordningens 18 § dicterar, att uti hvad slut Secrete
Utskåttet tyckes stanna, bör Landtmarskalken tydeligen utsäja
huru han finner deras mening vara, hvilcken, om den bifalles,
bör den för ständigt slut anses, i Protocollet införas samt
expedition derefter skee.
Att Riksens Ständer äro machtägande och äfven äga jus
agratiandi, det disputerar ingen, men i de måhl, hvilcka en
särdeles tysthet fordra och för rikets välfärd och säkerhet ej
kunna allmänt kunnoge giöras, hafva de sielfva sin rätt cederat,
ty det är en galenskap och ganska orimmeligit att vilja pretendera
någon leuteration hos dem, som hvarcken sielfva vilja
eller kunna gå in meritis eller äga någon connoissance de cause.
100 personer hafva nu i 10 månader på ed och samvete
detta undersökt och utarbetat, de samma låta på ed och samvete
deras plena veta, att någre af Hrr Riksens Råd ej vidare kunna
äga Riksens Ständers fullkomliga förtroende, och att de för
rijkets frijhet och säkerhet skull böra utur Rådet licentieras.
Våra Herrar contradicenter påstå, utan att hafva den ringaste
kundskap i saken, att igenom en blind votering af Neij och
Ja sättia rikets frijhet och säkerhet på ett sådant vågspel,
120 (Mars 6.) Örn Rådsherrarne: Lagercrantz'» mern.
allenast att kunna conservera 5 personer med förlust af det
förra; om sådant är patriotiskt lämnas därliän; detta är ett
det farligaste påstående som giöras kan, och torde en tid med
sig föra svåra conseqvencer. Man afmålar det i Secrete Utskåttet
vanlige voteringssättet, som sker per ordines, sorn ganska
farligit och eftertänckeligit, och man besinnar intet, att man
genom en påstådd blind votering in plenis uti dylika vicktigt
måhl sätter hela rikets välfärd på vågspel, i ty att en pluralité
af några röster äfven där formerar ett decisurn.
Vidare afmålar och föreställer man de feel, som af Hrr
Riksens Råd giorde äro, som ganska ringa och af ingen conseqvence
eller skada för riket, ty l:mo säger man att intet
förräderije varit på färde; sådant tillstår jag fuller på vist sätt,
men jag vill derhos fråga, om icke der gifvas manga grader af
stora brott emellan crime de haute trahison och emellan de
mindre felsteg, och om icke straffet därefter äfven har sina
grader; det förra straffas hårdeligen igenom förlust af lif, ähra
och gods, men så finnes dock brott af mindre grader näst efter
högmålsbrott, som äfven äro capitale.
2:do. Föregifver man att brottet icke måtte vara stort,
emedan Secrete Utskåttet föreslagit en sa ansenlig pension;
här må man väl säija: hvij ser tu sa onder ut, att jag så
goder är? Sannerligen, Gunstige Herrar, man har svårt att
giöra myckenheten till lags. Följer man lagsens stränghet,
heter det suminum jus summa injuria, går man åter medelvägen
och inclinerar in partein mitiorem, heter det man har
icke kunnat öfvertyga den skyldige något brått och derföre har
man varit så lindrig.
3:o. Statuerar man att brottet är litet eller ringa, emedan
riket ingen skada deraf tillflutit; Gunstige Herrar, hade jag
min ed uppgifven, jag vore i ständ så väl att visa felets egenskap,
des svåra påfölgder och den obotelige skada, som riket
deraf tagit, ännu tager och taga lärer; ja jag vore capable,
Gunstige Herrar, att visa Eder tydeligen de svåra conseqvencer,
som desse begångne feelstegen i desse dagar för riket med sig
fört. Myckenheten och gemene man fägna sig altid af de
storas fall, drefne därtill af missunsamhet och afvund, men ett
så gement sinne vare långt ifrån hvar redlig Adelsman och
äfven ifrån mig, som är den ringaste ibland Eder, mine Gunstige
Herrar; jag beklagar tvärt om med innerlig bedröfvelse,
att så skall vara händt, och att så store män, män af stor
Om Rådsherrarnes licentierande: Lagercrantz’» mern. 121
härkomst och förtienst, ja mina välgierningsmän och gynnare,
ett så svårt öde skola undergå, och jag vet huru sensibelt det
dem är; men, Gunstige Herrar, lagen är giord för stora och
små, rikets trygghet och säkerhet vill här ingen impunité tillåta,
det skulle lämna ett allt för farligit och svårt prejudicat
begångit af lagstiftaren sielf, hvilken sin lags helighet bör bibehålla.
Väre samveten, den ed och plickt, under hvilken vi här
samlade äro, rikets säkerhet och den obligation, uti hvilcken
vi i följe af lag och vare fullinackter hos våra hemmavarande
medbroder sta, fordrar detta af oss; lagsens helighet och Ständernes
authorité och myndighet kräfver det jämväl oemotsäijeligen.
Gunstige Herrar, uti desse tanckar lefver och dör jag, och
om änteligen åtanckan af mitt förra lefverne kunde förebrå
mig månge begångne fel och galenskaper, sä skall dock åtminstone
igenom ett tillstyrckande af någon obillig och för riket
högst skadelig impunité, efterverldens förbannelse ej drabba på
min döda mull och på mitt ringa namn; mitt samvete skall
altid vittna med mig, att jag oförkränckt försvarat sanningen,
vår lag och vår frihet, och att jag icke af menniskio-anseende
eller af fruchtan, icke heller för att vinna passagere förmåhner,
låtit mig i detta mitt rena uppsått irra eller störa.
Och som Hrr Riksens Råders här nu insinuerade Memorial,
hvarutinnan de sin oskuld betyga och således Secrete Utskåttet
en dementie gifva, blifver ad acta lagdt, och efterverlden,
hvaraf minsta delen till Secrete Utskåttets acter får
lof att recurera, torde deraf taga sig tillfälle att öfver detta
nuvarande Secrete Utskåttet ett omildt omdöme fälla, så declarerar
jag härmedelst och inför Protocollet, att Secrete Utskåttet
uppenbarligen funnit Hrr Riksens Råd fehlachtige och
skyldige, att Hrr Riksens Råd sielfva detta vidgått, att Secrete
Utskåttet efter ed och samvete med Hrr Riksens Råd förfarit,
dock icke efter lagsens stränghet och förtienst, utan efter de
mildrande skiäl, som de vid undersökande för sig funnit. För
det öfriga sluter jag med dessa orden: den sin synd bekänner
och ångrar, dem varder hon förlåten, men den, som den nekar,
honom varder hon behållen.
Sedan Hr Lagercrantz slutit sitt tal, sade
Hr Landtm.: Emedan här är begärd votering måsteden
väl gå för sig;
122 (Mars 6.) Om Rådsherrarnes licentierande.
Hvaruppå propositionen uplästes så lydande:
Den, sorn bifaller Secrete Utskottets föreslagne modificationer,
skrifver Ja;
Den, som deni intet bifaller, skrifver Nej.
Frih. von Ungern förestälte at sorn Hr Landtmarskalken
nyligen proponera!, örn man icke amiableraent kunde komma
öfverens om moditicationerne, så voro väl om man något häröfver
discourerade, emedan man således förmodeligen utan någon
vidare votering sig härom skulle kunna förena.
Hr Hammarberg: Emedan Hr Landtmarskalken varit
så gunstig och förestält at om modificationerne simpliciter och
utan vidare votering biföllos, det voro mycket väl, i det tiden
således kunde vinnas; altså förenar jag mig jemväl härmed,
ifall Hr Landtmarskalken behagar giöra propositionen och den
med Ja besvaras, ty således vinna vi en hel dag til andre
angelägne sakers afgiörande.
Hr Didron: Den saken är klar, at om någon påstår
votering, kan votering ej vägras, men om vi utan votering
kunna förena oss, så vinna vi dermed i tiden en hel dag.
Kommer det til votering, så säger jag rent ut, at jag ej voterar
med, ty vi hafva nu sedt 2 dagar i rad at vi tappat.
Hr C. G. Boije: Gunstige Herrar, Gud vet at jag med
blödande hierta nu i 2 dagar sedt de ibland oss sig yppade
stridigheter uti en sä klar sak, och gifve Gud at jag nu något
kunde bidraga til enighetens och förtroendets återställande ibland
oss, jag skulle sannerligen räkna denne för den lycksaligaste
dagen som jag belefva!; jag talar, Gunstige Herrar, af et redeligit
och nitfullt hierta för det almänna bästa och alles vår
välfärd, och kan försäkra at döden skal vara mig kärare än
at förlora en prick af Edert benägna förtroende. Kunde vi
nu utan någon vidare votering enhälleligen förena oss, så tror
jag med Guds hielp, at den härtils beklagligen saknade enigheten
och förtroligheten skulle återvinnas. Yi gå ej in uti
Secrete Utskåttets giöromål, utan, som ädle sinnen altid hysa
medlidande, så låtom oss af medlidande bifalla modificationerne;
kunna vi på det sättet enhälleligen oss förena, så at saken
härmed aldeles är afgiord, och at ingen vidare qusestion hvarken
på et eller annat sätt härom moveras, så begifver jag mig
gierna, eljest och i annor händelse upoffrar jag mig af godt
hierta för lag och frihet, vid hvilka jag vill lefva och dö.
Om Rådeherrarnes licentierande.
123
Hr Adlerbeth: Här är redan tvänne gånger voterat, en
ytterligare votering synes vara onödig, emedan jag ej märkt
någon bestrida modificationerne; jag conformera!- mig altså med
pluraliteten fast den är emot min mening.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke til at komma
ifrån denna långsamma saken honom må vara tillätit at föreslå
följande expedient: nemligen at, aldenstund den frågan, om
hvilken största skiljaktigheten har tyckts vara, nemligen angående
plenorum rätt at skärskåda och stadfästa Secrete Utskottets
giöromål, af Hr Liandtmarskalken så tvdeligen blifvit
uplyst och förklarad, om icke altså den nu giorde propositionen
kunde inbegripas under den votering som skedde i går.
Hr Palmstierna sade sig under denna sakens öfverläggande
och i synnerhet vid de af Hr Landtmarskalken, af
Frih. von Ungern och af Hr Boije giorde föreställningar hafva
förmärkt R. o. Arns genereusa böjelse för mildrande och lindring,
hvilket, ehuru ädelmodigt det bör anses emellan particuliere
personer, så måste doch af Ständer uppå Riksdagar förnämsta
afseendet vara at sättia riket i säkerhet; det har Secrete
Utskottet giordt, som förklarat desse 5 Hrr Riksens Råd böra
licentieras, och sedan föreslagit desse mildrande modificationer,
hvilka, om de bifallas, bör det ej ske af en blott generosité,
utan af det förtroende, som R. o. A. hyser til Secrete Utskottet,
at de som redelige samvetsmän skärskådat saken och på ed
och samvete funnit sig kunna styrka til desse modificationer;
om R. o. A. på den grunden behaga enhälligt bifalla modificationerne,
är jag gierna dermed ense, och vill äfven vara den
förste at råda dertil samt derom ödmiukast bedja.
Hr 0. W. De Geer sade at han gierna sig bärtil ville
begifva, om Hrr Riks-Räden icke med et sådant Memorial inkommit,
som de giordt, hvarutinnan de likasom aldeles vilja
giöra sig oskyldige.
Frih. Steen Bielke bad at R. o. A. gunstigast ville ursäkta,
at han ännu missbrukar deras tålamod; han fördristade
sig at tala fritt, emedan han hade deu ähran at tala för Riddersman.
Yi hafva, fortfor Frih. Bielke, nu i tvänne dagar
funnit en ständig pluralitet, och som, enligit Hr Boijes berömligen
giorde föreställning, det mycket skulle bidraga til enighetens
och förtrolighetens uprättande, at vi utan votering oss
enhälleligen förena, så håller jag för min del betänkeligit at
nu skrida til votering sedan i tvänne dagar å rad pluraliteten
124 (Mars 6.) Om Rådsherrarnes licentierande.
emporterat, och tror saken lättast vara hulpen om modificationerne
bifallas; doch förmodar jag det ej skola misstyckas om
någon sedan modificationerne äro bifallne låter föra sin mening
til Protocollet.
Hr Landtm.: Om meningen härmed är, at någon forsin
person vill låta föra en reservation til Protocollet, så är sådant
ej ovanligit, men skulle tankan vara, at sådant som en ny
proposition skulle anses, så vinnes ej ändamålet, ty när jag
proponerade om et almänt bifall til modificationerne, at således
undgå vidare votering, var afseendet at saken på det sättet i
enighet och vänlighet aldeles skulle vara afgiord och inge vidare
qusestioner moveras. I öfrigit äro, så mycket jag förmärkt,
emot hufvudmålet inge påminnelser giorde; R. o. A. har giordt
Secrete Utskottet den justiee och förklarat sig vara försäkrade,
at saken af Secrete Utskottet efter ed och samvete med all
ömhet är handterad, och på et sätt som fullkomligen svarar
emot det af Riksens Ständer Secrete Utskottet tillagde förtroende.
Det endaste, som ömat en del af R. o. Arns ledamöter, har varit
det tvifvelsmålet, som skulle Riksens Ständers plenis jus aggratiandi
vilja bestridas, hvilket jag med frygt samvete kan försäkra
aldrig kommit uti Secrete Utskottets tankar; ty det står
ju ovedersägeligen fast, at maktägande Ständer kunna bornera
en Deputations giöromål, evocera til sig en sak och densamma
hel och hållen uptaga, cognoscera och afgiöra; men örn sådant
skal skie med saker, som fordra tysthet, bör Secrete Utskottet
lösas ifrån sin ed och alla omständigheter upgifvas; denna
eftertänkeligheten gior at Standens plena ej vilja gä in i sådane
mål; de Herrars mening, sorn anfördt och påstådt plenorum jus
aggratiandi, är af ingen vorden bestridd; och må jag för min
del bekänna, at fast jag nu har den ähran at vara både Landtmarskalck
och Secrete Utskottets ledamot, så är jag så väl på
denne som ock lärer blifva på flere Riksdagar, om Gud unnar
mig lifvet, så örn och målin som någon annan at försvara det
Riksens Ständers plenis ostridigt tilkommande jus aggratiandi,
hvilken förklaring i vårt Protocoll bör inflyta och der beständigt
förvaras, så at hvad i denna saken skedt ej i framtiden på,
något sätt må kunna anses eller uttydas samma Riksens Ständers
höga rättighet til ringaste meen, hvilken de vid detta til—
fälle i följe af deras faststäldte lag ej velat eller kunnat bruka.
Hr Didron: Denna vår Hr Landtmarskalks förklaring
är så rättvis, så patriotisk, sä full med nit för Ständernes höga
Om R&dsherrarnes licentieråiide.
125
rättighet och dem tilkommande makt, och sä rättsinnig, som
den af någon Landtmarskalk skal kunna giöras; jag förklarar
mig nu altsä nögd at bifalla modificationerne, emedan altid sä
munteligen som skrifteligen mitt påstående varit, at Riksens
Ständers plenis såsom maktägande ej kan betagas at giöra
grace, när de det nödigt och nyttigt finna.
Hr Landtm.: Äro R. o. A. nögde med denne af mig
giorde förklaringen, så at när jag nu giordt frågan, och pä
densamma fädt bifall, inge propositioner efteråt måge ske?
Hr Bi örn berg beklagade at honom den gåfvan ej voro
meddelt at så ådagalägga sin redeliga och väl intentionerade
mening uti denna illustre sammankomst, som han det åstundade,
hvarföre han allenast med få ord ville betyga, at den
nit, som han uti denna sak funnit sig förpliktad at visa, som
Gud bekant är, ej härflyter af den ringaste rancuue för Deras
Excel lenzier, utan af ren och oförfalskad kärlek för friheten
och fäderneslandet.
Hr Landtm.: Alla känna Hr Biörnbergs nit och genereuse
hiertelag, och derom lärer ingen ibland R. o. A. tvifla.
Hr Hammarberg: Om den af Hr Landtmarskalken nyligen
giorde declarationen fastställes, sä är jag nögd, at sedan
frågan blifvit besvarad inge propositioner efteråt ske.
Frih. Coijett: Yi böra med de öfrige Stånden communicera
den i dag af Hr Lagercrantz giorde föreställningen, pä
det de jemväl måge se Secrete Utskottets oskuld, hvilket efter
ed och samvete med saken rätteligen förfarit.
Hr Didron: Om det skal ske, sä begärer och påstår jag,
at alla i saken ingifne Memorialer böra följa med til de andre
Stånden.
Hr Lilliestierna: Om enighet skall blifva, så böra sedan
frågan är besvarad alle qumstioner, ehvad namn de hafva måge,
uphöra.
Hr Landtm, frågade om han fingo giöra propositionen
och som häremot ej påmintes, fortfor
Hr Landtm.: Behagar R. o. A., at saken angående de
fem Riksens Hrr Råd på det sättet afgiöres, at i stället för
votering, som i går faststäldtes, R. o. A. sig nu enhälleligen
förena at härutinnan ej upröra någon vidare qutestion, utan
bifalla Secrete Utskottets Extractum Protocolli med des modificationer?
Härtil
svarades med et almänt och enhälligt Ja.
126 (Mars t>.) Om Rådsherrarnes licentierande.
Sedan förenade sig R. o. A. at hvad pensions-summan,
hvilken Secrete Utskottet med alternatif til 3 eiler 4000 dal.
sint utsatt, beträffar, det til Secrete Utskottet må lämnas densamma
til etdera af bemälte alternativer, efter som staten kan
draga, at utsättja.
R. o. A. funno godt, at en Deputation af 24 personer utnämnes,
som strax går til de andre Stånden och gifver dem del
af det slut, uti hvilket R. o. A. öfver denna saken stadnat.
I följe häraf upsattes följande Extractum Protocolli,
hvilket för R. o. A. uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 6
Marti i 1739.
Sedan R. o. A. latit sig föredraga Secrete Utskottets Extractum
Protocolli af den 26 Februarii, angående fem af Riksens
Herrar Råd, hvilke, i anseende til de anförde skäl, Secrete
Utskottet funnit ifrån deras Råds-embeten böra licentieras,
förmenandes Secrete Utskottet för de anförde mildrande omständigheter
skull välbemälte Herrar Riks-Råd härigenom ingenting
bör afgå af hvars och ens rådsvärdighet och dertil hörande
heder, hvilken hvar och en af dem än vidare behåller och
orubbad nyttjar, som ock Secrete Utskottet vidare styrker Riksens
Ständer til en pensions beviljande för samme Hrr Riksens
Råd til 3 a 4000 dal. sint årligen för hvardera, funno R. o. A.
enhälleligen i anseende til det fullkomliga förtroende, som R.
o. A. hyser til Riksens Ständers Secrete Utskott, hvilket denna
saken efter ed och samvete handtera!, ej vidare något härvid
at påminna, utan biföllo de af Secrete Utskottet föreslagne
modificationer, lämnandes til Secrete Utskottet hvad pensionssumman
beträffar densamma, efter som staten kan draga, til 3
eller 4000 dal. sint at utsättja. Actum ut supra.
Deputationen upropades och tog Gref Lewenhaupt, som
forde ordet, förbemälte R. o. Arns Protocolls-Extract til sig
samt afgick med Deputationen at gifva de öfrige Stånden del
af R. o. A:ns således fattade slut.
Uplästes Justitia- och Bergs-Deputationernes Betänkande,
angående utmätning hos gäldbundne Bergsmän, hvarutinnan, til
förekommande af al irring och skada både för Bergsmän och
förläggare, Deputationerne styrka dertil at med fordringar, som
äro et rätt förlag, aldeles efter Rättegångs-Bl. 10 cap 17 §
samt förr utgångne Förordningar bör förfaras, samt at alle
förläggare låta inskrifva sine förlagtagare vid Bergstings
-
Oin bergsmäns gäld. Filipstad. Polhems hetsman. 127
rätten; at för andre fordringar gäldenären vid Häradstinget
bör sökas; at der sådane skulders natur noga bör utletas
och hvad sorn är rätt förlag til Bergstings-Rätten förvisas;
at hädanefter uti obligationerne bör utsättas, hvaraf skulden
härflyter, och at des ständighet och natur af domaren bör bepröfvas
innan execution må sökas, samt then, som thervid begådt
svek, vara sin fordran förlustig; at the förläggare, som
nödgas lagsöka sine gäldenärer, straxt och för än Bergstinget til
tvänne gode män, som liquidera, böra blifva förviste; at vid
utmätning 17 cap. Handels-Bl. bör följas, doch med den billighet
och försiktighet at tilvärkade kohl, malm med mera,
Bergsmannen ej ifråntages, som derigenom skulle komma för
mycket at lida; samt at med fast bergsman s-egendoms utmätande
efter förutgångne Förordningar och Resolutioner bör förfaras.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte at Expeditions-Deputationen upgifvit
expeditionen angående numer-ordningen i Philipstad; uti
hvilket ärende Borgare- och Bondestånden vid Betänkandet
tillagt, at Philipstadhs invånare skulle få besittja icke allenast
den bergsmans-egendom de redan innehade, utan ock den de
hädanefter för skuld antaga måste, men Prästeståndet hade
allenast nämdt om den bergsmans-egendom, sorn bemälte invånare
redan kunde innehafva.
Hr Bergenstierna förmälte det vara aldeles stridande
emot Bergsordningarne om Philipstadhs-boerne skulle hädanefter
få inkräckta sig bergsmans-egendom.
Hr Landtm, giorde altsä frågan om Prästeståndets utlåtelse
härutinnan bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Hvilket pä sielfva conceptet til expeditionen blef antecknat.
Uplästes Hr Gabriel Polhems Memorial, at en art af
honom upfundne accurate betsmän måge uti den nya utkommande
Förordningen om mått och vigt fastställas få komma i
bruk samt honom på deras förfärdigande Privilegium meddelas
på 10 a 12 år, erbiudandes sig ej allenast deraf anskaffa en
tilräckelig myckenhet til almänt behof, utan ock för deras
accurate justerande at svara.
Efter något discourerande,
bifölls af R. o. A. denna art af betsmän för deras accuratesse
och säkerhet skull, men at angående Privilegium K.
Maj:t i underdånighet bör anmodas.
128 (Mars 6.) Lilljenhoffsfee arfv. Tjenstehjons-stadgan.
Skrefs altsä på Hr Polhems Memorial Viljande Resolution:
R. o. A. approberade denna art af hetsman, och kommer
om Privilegii utfärdande härå K. Majit i underdånighet at anmodas.
Justitise-Deputationens Betänkande uti saken emellan Lohiska
huset och Lilljenhofska arfvingarne upbröts och blifver
liggande på bordet; men de senares fullmäktigs Klingströms
ansökning at af bemälte Betänkande få del, afslogs såsom
ovanligt och ej anständigt, at en particulier skal få communication
af Riksens Ständers Deputationers Betänkanden.
Gref Lewenhaupt kom med Deputationen tilbaka och
berättade, at Stånden, näst aflagd hälsning och tacksäjelse för
den förtroliga communicationen, lofvat med första företaga
ärendet och med svar til R. o. A. inkomma.
R. o. A. skildes åt.
Den 7 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Frih. Matthias von Ungern berättade, at Hr Landtmarskalken,
som för åkommen opasslighet i dag måste hålla
sig inne, anmodat honom at med R. o. Ains tilstånd vid denna
sammankomst föra directionen.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Uplästes Bondeståndets ytterligare Extractum Protocolli
af den 22 Jan. angående Tienstehionsordningen.
Det discourerades härvid, at sorn R. o. A., dä Tienstehionsordningen
var före, densamma i noga öfvervägande tagit, sä
lärer vara bäst at dervid förblifva;
Och som detta uppå Frih. von Ungerns giorde frågan
bifölls;
Skrefs på förbemälte Bondeståndets Extractum Protocolli
följande Resolution:
R. o. A. förblefvo vid sitt förra utlåtande uti ProtocollsExtractet
af den 16 sidstledne Januarii.
Uplästes Bondeståndets ytterligare Extractum Protocolli
af den 14 Fehr., angående skattläggningen och roteringen i
Carelen, tillika med Herredagsmannens Maths Uerkainens bifogade
Memorial och föreställning, at skattläggningen i Carelen
med cronans äfven så fullkomliga säkerhet, men större be
-
Skattläggning i Karelen.
129
sparing af de ordinarie betjente, än igenom en kostsam Commission
skal kunna förrättas; hållandes Ståndet för bäst och
nyttigast vara, at hvad Carelska roteringen och skattläggningen
samt knekteroteringen i Kymmenegårds län vidkommer, thet aldeles
må förblifva vid 65 och 44 §§ af Bondeståndets Almänna
Besvär vid denna Riksdag, hvilke §§ redan äro faststäldte.
Frih. von Ungern sade sig såsom ledamot af Landt-och
Siö-Militim-Deputationen kunna gifva R. o. A. uplysning om
saken och uprepade hvad under denna Riksdagen härutinnan
förelupit, samt at, uppå Landt- och Siö-Militise-Deputationens
sidste härom ingifne Betänkande, R. o. A. resolverat, at under
den tiden refningen i Carelen för sig går Commissionen häfver
at förrätta indelningsjemkningen i Kymmenegårds län, med det
mera som Commissionen är anbefalt.
Hr Nordencreutz förestälte, at det skulle falla cronan
alt för kåstsamt at igenom en Cornmission, til hvilken dageligen
et ansenligt tractamente måste bestås, låta förrätta en så
vidlyftig skattläggning, kunnandes en sådan skattläggning med
långt mindre bekostnad och lika säkerhet på annat sätt blifva
lika värkstäld.
Atskillige af R. o. A. instämde härutinnan med Hr Nordencreutz,
i anledning hvaraf
Frih. von Ungern hemstälte om icke K. Majit i underdånighet
kunde anmodas at häröfver höra Landshöfdingen, och
om då skulle finnas at bemälte skattläggning på et mindre
kåstsamt sätt kunde förrättas, låta Commissionen uphöra.
Detta bifölls af R. o. A., och skrefs altså på Bondeståndets
Extractum Protocolli följande Resolution:
Resol.i R. o. A. stadnade i det slut, at i fall K. Majit,
sedan Landshöfdingen i orten blifvit hörd, i nåder skulle finna,
at skattläggningen och roteringen i Carelen och Kymmenegårds
län på et för cronan mindre kåstsamt sätt än igenom den förordnade
Commissionen kunde förrättas, K. Majit derom i nåder
ville draga försorg, samt låta Commissionen uphöra.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
16 Fehr., angående Uddevalla stads ansökning om full och
oafkortad betalning för en så kallad Ständernes obligation af
den 1 Oct. 1718 på et af staden giordt almänt lån af 822 dal.
sint, som ock 1255 dal. 20 öre sint för en fiorton öre smts
försäkrings-zedel, som staden på des egit namn innehafver,
hvilken ansökning Secrete Utskottet, i anseende til det medAdelns
Protokoll 17.38—•1739. lil. 9
130 (Mars 7.) Uddevalla stads fordran.
lidande staden för den olyckeligen öfvergångne branden förtjenar,
hos Riksens Ständer til et benägit. behjertande anmäler.
Det discourerades härvid, at ehuruväl i anseende til den
olycka, sorn staden öfvergådt, betalning kunde tillåtas för den
Ständernes obligation, sorn staden innehafver, så voro det mycket
eftertänkeligit och et prejudicat af ganska svår påfölgd, om
med 14 öre zedlar, hvilka ej uti Reglementet äga någon numer
och til hvilkas indragande Riksens Ständer en annan utväg
utsedt, Ständernes Contoir skulle belastas.
Gref Fridrich Gyllenborg: Det är ej obekant, at staden
en olyckelig brand öfvergådt och at den behöfver hielp och
understöd, i anseende hvartil Secrete Utskottet detta ärendet
hos Riksens Ständer anmält i den förmodan at vinna bifall,,
och hvad 14 öre zedeln angår, så är summan så ringa, nemligen
ej mer än 1255 dal. smt, at den ingen känning kan
giöra uti Ständernes Contoirs cassa, ej eller kan deraf någon
påfölgd vara at förmoda, när uti Resolutionen införes, at detta
ej skal lända til prejudicat.
Hr Carl Silfwerschöld sade at Borgerskapet och städerne,
när dem någon olycka öfvergår, altid på cronans och
publici depens söker och får uprättelse och ersättning, men om
dem af de andre Stånden någon skada vederfars, niuta de ej
en sådan förmån.
Gref Fridr. Gyllenborg: Denna hielp, som Uddevalla nu
begärer, är ej för någre particuliere eller des Borgare, utan til
stadens publique byggningar.
Hr Didron sade at han gierna sågo staden hulpen, men
at han aldrig kunde samtycka til någon rubbning uti Reglementet
för Ständernes Contoir.
Hr Boije och åtskillige af R. o. A. yttrade sig derhän,
at Secrete Utskottet kunde få befallning at til 14 öre zedelens
afbetalning utse andre medel än af Ständernes Contoirs fond.
Frih. von Ungern frågade om R. o. A. bifalla obligationens
inlösande af Ständernes Contoir, och at, som R. o. A.
ej kunna tillåta rubbning i Reglementet, R. o. A. gierna skulle
se at Secrete Utskottet finner utvägar at hielpa staden af
andre medel för den summan, som försäkrings-zedeln innehåller^
Härtil svarades Ja;
Men Hr Hammarberg och Hr Hellenstierna förklarade,
at de för prejudicatet skuld härtil icke kunde samtycka..
Häruppå discourerades åter något.
Förordu. om mått m. o. vigt. Pr.-st:s Extr. Pr. om Bådsherrarne. 131
Frih. Ungern frågade ånyo om den giorde propositionen
bifalles;
Hvartil svarades med Ja.
Skrefs altså på Borgareståndets Extractum Protocolli följande:
Resolution:
R. o. A. biföllo, at den omförmälte Ständernes
obligation inlöses af Ständernes Contoir; men som R. o. A.
funno betänkeligit at samtycka til rubbning i Reglementet för
Ständernes Contoir med inlösande af 14 öre srnts försäkringszedelen,
så skulle R. o. A. gierna se, at Secrete Utskottet
kunde finna utvägar at hielpa staden med samma summa af
andre medel.
Uplästes Bondeståndets ytterligare Extractum Protocolli
af d. 14 Febr., angående Förordningen om mått, måhl och vigt.
Åtskillige af R. o. A. förklarade at som då bemälte Förordning
hos R. o. A. var före, densamma med noga öfverläggande
igenomgicks, så lärer bäst och tryggast vara at vid
det som då resolverades förblifva.
Uppå Frih. von Ungerns giorde frågan,
bifölls detta af R. o. A., och skrefs på Bondeståndets Extractum
Protocolli följande:
Resolution: R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution af den
14 sidstl. Dec. angående Förordningen om mått, mål och vigt.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet 24 personer stark. Ilr Biskopen Doctor
Schröder förde ordet, hvilken, efter aflagd hälsning ifrån
Ståndet, lät upläsa Prästeståndets Extractum Protocolli daterat
i dag, angående fem af Riksens Hrr Råds licentierande, hvarutinnan
Ståndet sig derhän yttrar, at ehuruväl Ståndet icke
tviflar, at ju Secrete Utskottet kunnat hafva skäl och anledning
til des härutinnan fattade slut, likväl som Secrete Utskottet
icke låtit förmärka, det besagde felsteg varit upsåteligen
emot bättre samvete begångne, til någon rikets skada och
vanheder, hvilket äfven derutaf så mycket mera tyckes kunna
slutas, som Secrete Utskottet sielf tillika styrkt Riksens Ständer
at ej allenast låta förberörde Herrar niuta sin förra Riks-Råds
heder och värdighet orubbad, utan ock at tillägga dem 3 a 4000
dal. smts årlig pension hvardera; merbemälte Hrr Riksens Råd
jemväl uti deras til Riksens Ständer ingifne Memorial högeligen
contesterat sitt meenlösa upsåt; så emedan detta Hrr
Riksens Råds licentierande ifrån deras embeten förekommer
132 (Mars 7.) Pr.-st:s Extractum Prot. cm Bådsherrarne.
Ståndet ganska högt och betänkeligit, så väl i anseende til
deras för detta riket giorde trogna och långliga tienster, sorn
ock at derigenom den för hela riket högst angelägna enigheten
ej torde vinnas, ty finner Ståndet i följe häraf och i förmågo
af det jus aggratiandi, hvilket samtelige Riksens Ständer såsom
högste maktägande tilkommer, at med förenämde Hrr Riksens
Råd må härutinnan lindrigare förfaras, emedan Ståndet gior
sig den förhoppning, at när Secrete Utskottet genom en tienlig
föreställning förehåller desse Hrr Riksens Råd hvad som i
någon måtto kan vara felat, de då lära upmuntras at med så
mycken större nit och åhåga framgent förvärfva sig Riksens
Ständers fullkomliga förtroende, och så betämja sine rådslag
efter sin rådsplikt och Riksens Ständers författningar, at de
samma måge lända til Guds namns ähra samt vårt kära
fäderneslands välfärd, trygghet och säkerhet, och det så mycket
mer som de i annor händelse så för detta som annat komma
inför Riksens Ständer at vara ansvarige;
Tilläggandes Hr Biskopen Schröder, sedan bemälte Extraxtum
Protocolli var upläst, at som Prästeståndets plikt och
skyldighet är at förelysa uti alt det som til kärlek och enighet
lända kan, så voro och Ståndets hörsamma begäran och tilförsikt,
at Högh R. o. A. desse välmente tankar gunstigt ville
uptaga och explicera;
Hvaruppå, sedan Frih. Ungern svarat, Deputationen afträdde.
Uplästes Camar-CEconomie- samt Protocolls-Deputationernes
Betänkande angående en viss tid til observationers och
gravationers formerande.
1 § bifölls.
2 §. I anledning af denne §, öfver hvilken Deputationerne
stadnat uti skiljaktige tankar, upkom hos R. o. A. en vidlyftig
discours, i det
Hr Rammel, Frih. Coijett, Hr Ekestubbe och åtskillige
flere påstodo, at Protocolls-Deputationens yttrande må bifallas,
och en viss tid utsättjas til observationers och gravationers formerande,
emedan eljest undersåtarne aldrig kunna vara säkre, dominia
rerum blefvo incerta, och högsta obillighet tyckes vara at månge
år efter sedan förfäderne äro döde samt documenter och papper
genom tiden och vådelige händelser förskingrade, at efterkommanderne
skola anfäktas med gravationer och observationer,
dem de i brist af nödige bevis ej kunna förklara, och således
Viss tid för gravationers framställande.
133
oskyldigtvis betala det som hade lätteligen kunnat förklaras,
om i tid derpå blifvit tält, samt för andras försumelse, hvilke
i tid slike gravationer hade bordt formera, men det icke giordt,
gå ifrån sitt goda och egendom.
Hr Wulfwenstierna sade det vare högst önskeligit at
på sådane gravationer och observationer en gång blefvo et slut,
och at fördenskull som åtskillige familier i cronans räkenskaper
stå annoterade, en riscontre blefvo giord med dem, som på cronan
hade någon fordring, och at sedan blefvo en general eftergift
för det som privati til cronan kunde vara skyldige; men at
giöra en general lag, hvarigenom cronan den rättigheten, som
alle privatis tillåten är, nemligen at qvitta skuld mot skuld,
blefvo betagen, tycktes icke allenast vara emot billigheten utan
ock af en högst eftertänkelig påfölgd, emedan riket derigenom
uti en gäld skulle komma at fördiupas, som man aldrig skulle
förmå at betala, aldenstund alt ifrån år 1632 praetensioner på
cronan formeras; månge hade uti förra tider skaffat sig generale
decharger, men deras räkningar böra visa huru de giordt cronan
rätt; man hade af erfarenheten funnit, at de med en och samma
post uti serskilte räkningar graverat cronan, hvarvid til exempel
androgs den Adlersalviska räkningen, med mera som Hr
Wulfwenstierna vidlyftigt anförde; slutandes dermed, at om
privati ville eftergifva alle sine fordringar, så kunde cronan
giöra detsamma, och om en sådan mutuel eftergift skedde, voro
han ej deremot.
llr Rammel påstod at om ingen termin til gravationers
formerande utsattes, blifver ingen undersåte om sin egendom säker.
Frih. Coijett lade här til, at sådant är enligit med
Regeringsformens 34 §, upläsandes der utur hvad angående
räkenskaperne stadgas, at de til en viss förelagd tid böra ernå
sin ofelbara riktighet, och ingen sedermera vidare tiltalas.
Hr Wulfwenstierna sade, at hvad här stadgas, angår
allenast lands- och hufvudböckerne.
Efter något ytterligare discourerande sade
Frih. von Ungern, at sorn här äro alternativer, och R.
o. A. äro af skiljaktige meningar, så måste han giöra begge
frågorne; frågade altså om Cainar-tEconomie-Deputationens
yttrande vid 2 § bifalles;
Härtil svarades med Nej.
Vidare frågade Frih. von Ungern om Protocolls-Deputationens
yttrande antages;
134 (Mars 7.) Viss tid för gravationers framställande. Kammar
-
Härtii svarades med Ja.
Hr Adlerbeth reserverade til ProtocoIIet at i anseende
til de grundelige skäl, som Camar-Revisionen anfört och i Betänkandet
finnas uprepade, lian efter sitt samvete ej annat kan
än bifalla Camar-CEconoinie-Deputationens mening, emedan han
ej annars finna kan, än at i annor händelse en alteration blifver
i alla våra Camar-Förordningar.
Hr Wulfwenstierna förklarade för sin del, at han är
af samma tanka med Hr Adlerbeth.
Det påmintes at de orden angående »confirmations tagande
af K. Maj:t och Riksens Ständer», som stå uti Protocolls-Deputationens
nu bifallne utlåtelse, kunna gå ut, emedan sådant
allenast skulle förorsaka en onödig möda ej allenast för vederbörande,
som erhållit lagligit slut och utslag uti dylika räkenskapsmai,
utan ock för K. Maj:t och Riksens Ständer.
Detta bifölls af R. o. A.
3 §. Hvad som angående 24 Cammarskrifvares antagande
i Camar-Revisionen föreslås, funno R. o. A. betänkeligit at
bifalla, emedan Stats-verket en sådan tilökning ej tål; likaledes
bifölls och at räkningarne för år 1719 måge lämnas
oreviderade; doch giordes af R. o. A. den tilläggning, »med
mindre någon serdeles orsak eller omständighet en sådan revision
fordrar»; öfver de öfrige åtskillige puncter uti denna vidlyftiga
§ samt 4 § stadnade R. o. A. i det slut som följande
Resolution innehåller, hvilken skrefs på förbemälte Camar(Economie-
samt Protocolls-Deputationernes Betänkande:
Resol.: R. o. A. biföllo 1 §. Vid 2 § bifölls Protocolls-Deputationens
mening, dock komma (de understrukne) orden: »samt
K. Maj:t och Riksens Ständer dem confirmerat» at gå ut. 3 §.
För stats-medlens knapphet skull kunde R. o. A. ej samtycka
til de, förutan de vid denne Riksdag bestådde, af Deputationerne
föreslagne 8 nye Camarskrifvare. At de äldre årens
räkenskaper intil och med år 1*719 kunna lämnas oreviderade,
bifölls, med mindre någon serdeles orsak eller omständighet en
sådan revision fordrar. At den första revisionen i orterne må
eftertrvckeligare ske, bifölls, tillika med det som om Balancerätter
förmäles. Hvad angående betieningens och statens tilökning
i Cammar-Revisionen är anfördt, förfaller, emedan de
8 senare nye Camarskrifvare ej komma at antagas. Hvad
tiden beträffar, innom hvilken de igenom observationer påtalte
saker böra vara sluteligen afgiorde, så kommer den at utsättas
Revisionen. Konsumtions-accisen.
135
til 3 år, räknandes ifrån den tidén som förklaringarne och alla
acta inkommit. Hvad om personligit sisterande för CammarRevisionen
med mera förmäles, när reelle observationer äro
giorde som til 500 dal. smt och deröfver sig bestiga, bifölls.
At Camar-Revisionen utsätter terminen til förklaringarnes ingifvande,
bifölls. At Lands-Camererare, Contoirskrifvare med
100 dal. smts lön på staten måge bestås, bifölls på prof til
nästa Riksdag. 4 § bifölls.
Anmältes Expeditionen angående Reglementet til upbördens
säkra förvaltning, hvarvid in margine var anmärkt de tillägg—
ningar, som vid projectet til bemälte Reglemente af Borgare■och
Bondestånden blifvit giorde.
Ad § 1. Borgare- och Bondeståndens första tilläggning
bifölls, men ej den senare, nemligen de orden: »der sådant låter
sig giöra»; icke eller biföllos desse begge Ståndens tilläggningar
vid den 2 och 8 §§, men tilläggningen vid 10 § bifölls; och
hvad den 12 §, eller Protocolls hållande af Lands-Secreterarne
beträffar, vid visse tilfällen som angå räkenskaperne och medlens
riktighet, sä förblefvo R. o. A. vid sin förra Resolution
af den 13 September 1738.
Uplästes Camar-CEconomie- och Tull-Deputationernes Betänkande
beträffande consumtions-accisen, hvarutinnan bemälte
Deputationer för nödigt anse: l:o at al införssel af främmande
spunnen tobak bör förbiudas, som ock at efter et års
förlopp ej någon med sådan förbuden vara må handla; 2:o
hemställes om icke visse härtils förbudne franske viner til införssel
må tillåtas; 3:o at upbörden af consumtions-accisen må
ske på det af K. Tull-Commissionen föreslagne sättet, och uti
förekommande händelse framför al annan gäld betalas; 4:o
styrka Deputationerne dertil, at ifall Riksens Ständer skulle
bifalla consumtions-accisen tillika med tullförhögningen på det
sätt, som nu blifvit reglerat, Riksens Ständer ville lämna Secrete
Utskottet frie händer at til K. Maj:t i underdånighet afgifva
sin utlåtelse, huruvida på en eller flere vahror, så väl den pålagde
accisen, som sielfva Siö-tullen, kunde tåla någon ändring
eller minskning i anseende til något handelsförbund, som med
en eller annan utrikes makt torde komma at träffas;
Hvilket Betänkande af R. o. A. til alla delar bifölls.
Hr Palmstierna sade sig hafva förnummit, at en Deputation
ifrån det vördiga Prästeståndet i dag varit hos R. o. A.
med et Extractum Protocolli, och som han med åtskillige flere
136 (Mars 7.) Om Rådsherrarnes licentierande.
af R. o. A., livilke då ej varit tilstädes, ej fådt anhöra samma
Extractum Protocolli, så begärtes at det nu å nyo må upläsas.
Uplästes altså å nyo Prästeståndets i dag ingifne Extractum
Protocolli, angående fem af Riksens Hrr Råds licentierande.
Hr Palmstierna sade sig häraf finna, at det vördiga
Prästeståndet fattat en annan idé om denna saken än R. o. A.
giordt, som i anledning af Secrete Utskottets, hvilket denna
saken efter ed, lag och samvete på det ömaste handterat, giorde
yttrande förklarat sig til desse 5 Hrr Riksens Råd ej kunna
hysa det förtroende, at de skulle blifva qvar i Rådet; men om
de i följe af detta det vördige Prästeståndets yttrande skola
blifva qvar i Rådet, så vill ju på sådant sätt förtroendet til
desse Hrr Riks-Räd R. o. A. liksom påtvingas; hvarföre högst
nödigt voro, at en anseulig Deputation til Prästeståndet strax
afskickas, som på tienligit sätt förklarar at R. o. A. ej kan
gå ifrån sitt redan tagne slut, och det billiga förtroende, som
R. o. A. för Secrete Utskottets ömhet om lagens och frihetens
bibehållande hyser, samt at samma Deputation vidare går til
Borgareståndet och jemväl föreställer angelägenheten at uti
ärendet vår dyra lag uti sin kraft och värkan bibehållas; hvarvid,
om vi ej noga se oss före, sättja vi oss visserligen i stort
ansvar för alle våre medbroder i hela riket.
Hr Didron begärte at det i går håldne Protocollet må
upläsas, emedan deraf lärer finnas, at R. o. A. enhälligt kommit
öfverens derom, at om denna saken, som dä aldeles afgiord
blef, ej något vidare skulle röras; hvarjemte om R. o. A. behaga
låta sig föreläsa Hr Landtmarskalkens vid samma til—
fälle giorde declaration angående det Riksens Ständers plenis
ostridigt tilhörande jus aggratiandi, lärer man strax kunna
komma ifrån denna nu upkomne frågan.
Frih. Stiernstedt: Den propositionen, som nu giöres, är
ej på något sätt emot det som i går blef aftalt, emedan ändemålet
härvid ej annat är än at bibehålla lagen, vårt egit Stånds
heder samt enigheten Stånden emellan.
Hr Lagercrantz sade, at han i går sig nogsamt yttrat
angående desse Hrr Riks-Råds ingifne Memorial, hvarmedelst
de velat giöra sig oskyldige och lika som tillägga Secrete Utskottet
et alt för strängt förfarande emot dem; och nu har det
vördiga Prästeståndet behagat utlåta sig öfver saken på et sätt,
hvaraf tyckes kunna dragas samma slut, hvilket föreföllo honom
Om RådBherrarnes licentierande.
137
sä mycket oförmodeligare, som hälften af Ståndet äro ledamöter
i Secrete Utskottet, och således om sakens beskaffenhet
äga nog uplysning; och höllö han således i anseende härtil så
mycket nödigare, at enligit Hr Palmstiernas föreställning en
beskickning til de andre Stånden afgår, som R. o. A:ns i
lagen grundade slut bör souteneras.
Frih. von Ungern sade at som han uppå Hr Landtmarskalkens
anmodan och med R. o. A:ns gunstiga tilstånd
under Hr Ijandtmarskalkens frånvaro hade den ähran at denna
gången vara vid klubban, så trodde han sin plikt likmätigt
vara at påminna om alt hvad som kan bidraga til enighet
Stånden emellan.
Frih. Wrede frågade om icke högst angelägit är, när
Stånden uti vigtige och riksvårdande ärender stadna i skilj—
aktige meningar, at då alle medel och utvägar tagas vid handen
at bringa dem til at förena sig om et för det almänna
bästa nyttigt slut, och voro härtil intet lämpeligare sätt än beskickningar
och tienlige föreställningar, hvarföre han ej annat
kunde för sin de! afse, än at en Deputation bör gå til de
andre Stånden, ty denna saken är af högsta vigt; och lärer
R. o. A., som häfver lagen med sig, härutinnan ej kunna låta
påbörda sig något emot lag; och när Secrete Utskottet förklarat
misstroende emot desse Hrr Riks-Råd, så kunna hvarken
vi eller våre medbroder i landsorterne hafva til dem förtroende;
och om oordningen så tiltagit, at de, som böra vårda
lagen och vår frihets förmurar, sig så förhållit, at de ej mer
kunna äga vårt förtroende, hvad skulle icke kunna hända om
de blefvo qvar och således i stånd, om de voro af et sådant
sinnelag, at skaffa sig clienter; jag fruktar vår frihet torde löpa
fara, och det kunde hafva sådaue effecter, som vi häldre skulle
önska hos våre fiender sig yppa, än at, det Gud nådeligen afvände,
vi dem ibland oss skulle belefva.
Hr Hammarberg: Det gior mig ondt, at jag nu å nyo
mäste tala i denna öma och granlaga saken, emedan det kanske
torde stöta någre af mine Gunstig? Herrar och Medbroder,
men nöden drifver mig härtil. Jag har hållit denna saken
för aldeles afgiord, emedan vid des ändteliga afslutande det
vilkoret enliälleligen betingades, at uti densamma aldrig någon
vidare qumstion skulle omröras; och om vi nu skulle uprifva
hvad en gång så samhälligt af oss faststäldt är, det voro af
en farlig påfölgd i framtiden; hade jag då, saken således var
138 (Mars 7.) Om Rådsherrarnes licentierande.
sluten, fördristat mig at tala om nåd för desse Herrar, så hade
jag visserligen fådt stor gensägelse, och det med rätta; nu
tyckes samma skäl vara emot dem, som å nyo vilja uptaga
och movera qucestioner uti en så aldeles afgiord sak. Det
tyckes, Gunstige Herrar, vara ganska eftertänkeligit, som Hr
Didron nyligen mycket väl anfört, at nu mera igenom något
nytt steg gifva de andre Stånden anledning att tro som ville
man giöra det dem tilhörige jus aggratiandi stridigt, eller som
ville man betaga dem deras frihet uti rådplägningarne, eller
som ville R. o. A. vara mera rådande än de; dessutan kan
jag ej eller afse, at vi kunna afskicka någon Deputation om
denna saken så länge vi alle derom ej äro enige, ej eller kunna
vi härom votera, ty vid sakens afgiörande blef enhälleligen faststäldt,
at om densamma ingen vidare qusestion skulle moveras,
hvilket af det i går liåldne Protocollet klarligen lärer finnas,
och voro altså högst nödigt at detsamma blefvo upläst och
justerat.
Gref Lewenhaupt sade sig ej hafva förmärkt någons
mening vara at påtvinga de andre Stånden det aldra ringaste,
utan allenast at i vänlighet, som Stånden emellan plägar
brukeligit vara, afskicka en Deputation, hvilken med lämpelighet
och i sådane termer, som på intet sätt kunna choquera
Stånden, genom vänlig föreställning söker at förmå dem at
blifva vid en mening, som R. o. A. funnit för riket nyttig och
des säkerhet fordra; hvad jus aggratiandi angår, så är detsamma
Stånden aldrig bestridt, men man kan aldrig föreställa
sig at Stånden lära vilja aggratiera uti en sak, om hvilken
de ej äga vidare kundskap än hvad en eller annan ofullkomlig
berättelse kunde gifva anledning til, enär deras laglige Deputerade
uti Secrete Utskottet, hvilke fölgdt acta et probata och
efter ed och samvete saken skärskådadt, förklarat rikets säkerhet
löpa fara; Stånden kunna sielfva cognoscera saken, om de
vilja, men så länge det ej skett, kan man aldrig tro at de lära
vilja sättja fem Hrr Riks-Råds bibehållande i jemvigt emot
hela Riksens välfärd; och i anseende til alt sådant bör och
kan intet förvägras, at en Deputation på sätt som sagt är til
de andre Stånden afgår.
Frih. C oi j ett sade sig så mycket mer bifalla Gref Lewenhaupts
mening som pluraliteten förklarat, at Riksens Ständer
til desse fem Hrr Riks-Råd ej kan hafva förtroende; frågandes
om friheten är bevarad, och huru Ständerne skola kunna luta
Om Rådsherrarnes licentierande.
139
hufvuden til sådane Rådspersoner, hvilka ej äga deras förtroende.
Frih. Steen Bielke: Af discourserne förmärkes nogsamt,
at quasstionen är mycket örn och granlaga, och som vi alle til
Frih. von Ungern hysa fullkomligit förtroende, så hoppas jag
han ej eller på annat sätt uptaga lärer om jag til R. o. Arns
gunstiga godtfinnande hemställer, at denne vigtiga saken, hvilken
under vår Hr Landtmarskalks närvaro är begynt at drif—
vas och til slut är bragt, til nästa plenum, då vi åter lära
hafva den lyckan at hafva vår Hr Landtmarskalk hos oss,
kunde upskiutas.
Hr Boije sade at med så stor fägnad han i går förmärkt,
at des upriktige och välmente föreställning, angående enighetens
bibehållande och ett godt sluts erhållande uti denna angelägna
saken, af R. o. A. med gunstigt välbehag blifvit uptagen, så
högt smärtade det honom at sådant nu annorledes vill uttydas;
alle voro då enige och biföllo Secrete Utskottets Extractum
Protocolii, med det förbehåld at inge vidare inkast skulle ske,
nemligen af de af Herrarne, som då voro emot; hvarföre vill
man nu giöra ändring uti en sak, som då så enhälleligen var
faststäldt? Då samtycktes ju utan någons gensägelse til modificationerne;
det andra var redan afgjordt och kunde ej vidröras.
Jag beder för Guds skull, at R. o. A. vilja soutenera
hvad en gång så lagligen är slutadt och afgiordt.
Hr Didron: Vårt Protocoll lärer visa at då enhälligt
aftalt blef, at denna saken hvarken på et eller annat sätt
vidare skulle röras. Hr Landtmarskalken giorde ock den tydeliga
declarationen, för hvilken jag jemväl honom tackade, at
ingen kan betaga Stånden jus aggratiandi; Prästeståndet har
sig nu häröfver yttrat, som de funnit saken; vi lära altså ej
vidare kunna giöra härmed, ty om vi skola bibehålla vår frihet,
beder jag at intet Stånd må trängas i sin fria mening.
Hr Hammarberg: Nu sedan saken efter almänt bifall,
hvartil jag jemväl mig conformerat, är afgiord, är jag ej i
stånd at vidare yttra mig i hufvudmålet, hvaröfver vi fattat
et enhälligt slut, hvilket jemväl til de andre Stånden är expedierat.
Huru kunna vi nu gå härmed vidare? Lät oss
anse sourcen til denna lilla debatt; härrörer icke den deraf, at
sedan Prästeståndet med sitt yttrande inkommit, så vilja vi
söka at bringa Stånden til vår mening, hvilket jag anser i
mitt sinne, som et farligit prejudicat; och om til den ändan
140 (Mars 7.) Om Rådsherrarnes licentierande.
en Deputation til de andre Stånden utan almänt bifall skulle
afskickas, så håller jag före mig ej otillåteligit voro at gifva
de andre Stånden tilkänna, det om en sådan Deputations afsändande
R. o. A. ej varit aldeles enige.
Gref Lewenhaupt: Vi begära ej något tvång, ej något
nytt, ej eller något ovanligit, utan allenast hvad som dageligen
sker, nemligen at det ena Ståndet gior en vänlig föreställning
hos det andra til riksens almänna nytta.
Hr L i lije stier na sade sig för sin del mycket häldre
vilja samtycka til en Deputations afskickande än at en sådan
quaestion skulle förorsaka någon skiljaktighet R. o. A. emellan,
varandes en Deputations afskickande eller innehållande på
intet sätt at förlikna emot den dyrbara enighetens bibehållande;
och voro han för sin del aldeles nögd, at en Deputation afgår,
men som R. o. A. i går besökt de andre stånden med en Deputation,
och sedermera ej mer än et Stånd med des utlåtelse
inkommit, ville han til R. o. A:ns godtfinnande hafva hemstält,
som icke med någon ytterligare Deputations afsändande
kunde liafvas anstånd til des jemväl de öfrige Stånden med
deras utlåtelser inkommit.
Hr Nils Lilljehök: Jag kan ej afse hvarföre vi uti en
så ringa fråga skola vara stridige; en particulier Riksdagsman
får ju hos de andre Stånden invigilera sin sak; hvarföre skal
då et helt Stånd vara förment at hos et annat Stånd i kärlek
och enighet få giöra föreställning för det almänna bästa.
Hr Didron: Om denna Deputationen går till Prästeståndet,
och Ståndet förklarar sig blifva vid sin en gång yttrade
mening, så frågar jag hvad vi härmed hafva uträttat.
Det begärtes at Frih. von Ungern ville giöra propositionen
om en Deputations afskickande.
Frih. Coijett: Det är ej längesedan, at Deputationer härifrån
afgådt med föreställningar at Stånden ville giöra ändring
uti de redan af dem tagne Resolutioner; så skedde det nyligen
angående kohlräntorne vid Dahlregimentet och angående en §
i R. o. Arns Almänna Besvär.
Hr Hammarberg: Om saken af alle Stånden voro afgiord,
kunde det hafva sin nytta at en Deputation afgick; men
som vi i går voro hos dem med en Deputation i detta ärendet,
och de sig deröfver ännu ej utlåtit, torde de uptaga en sådan
i dag förnyad beskickning som hade man det upsåtet at lika
Om Rådsherrarnes licentierande.
141
som vilja böja dem til vår mening, och torde hafva en contrair
effect emot den man påsyftar.
Hr Falkengren yttrade sig, at som Prästeståndet genom
en Deputation lämnat oss des utlåtelse, så lärer ej någon
vidare Deputation kunna afgå, innan de öfrige Stånden på
samma sätt med svar inkommit.
Häruppå discourerades af R. o. A. och jemväl med någon
häftighet om Deputationens afskickande, och begärtes propositionen.
Frih. von Ungern giorde frågan om en Deputation til de
andre Stånden skall afgå;
Och som häruppå svarades med Ja och Nej;
Upväxte hos R. o. A. en ovanlig häftig rörelse, så at en
stor del af R. o. A. med en hast funnos samlade i choret och
på stora gången, hvilke rum nyss tilförene voro ledige. Detta
varade en stund, under hvilken tid
Frih. von Ungern åtskillige gånger fåfängt äskade liud,
bedjandes at R. o. A. i kärlek och sämja sig ville förena,
hvarjemte
Gref Lewenhaupt och åtskillige flere gjorde samma föreställningar,
och bådo R. o. A. ville intaga sine säten.
Som häruppå de af R. o. A., hvilke hade varit ifrån sine
ställen, desamma åter intogo, så at gången och choret åter
blefvo frie och ledige och hvar och en var på sitt rum, sade
Gref Lewenhaupt: Det tagnar mig at Gud ske lofHerrarne
äro calmerade. Jag hemställer om de icke enhälligt
behaga samtycka, at en Deputation må afgå. Det begäres ej
härmed något nytt, eller sådant som kan hos Ständerne förorsaka
missnöije, utan allenast at med sämja och enighet
förmå dem at soutenera hvad jemte Secrete Utskottet R. o. A.
finna vara för rikets säkerhet nödigt. Bifalles det at Deputationen
må afgå?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Det fants godt at samma Deputation blifver 24 personer,
och anmodades Hr Gref Lewenhaupt at föra ordet.
Hr Didron: Gunstige Herrar, Gud är mitt vittne, at jag
menar mitt fädernesland väl; vi tinna at pluraliteten är för en
Deputations afskickande, jag vil ej eller vara deremot, men jag
beder eder gunstigast betänka at om sakerne på sådant sätt,
som nu af hastighet kan vara skedt, skulle drifvas, så löper
visserligen vår frihet fara.
142 (Mars 7.) Dep. ang. Rådsherrarnes licentierande.
Gref Lewenhaupt bad at R. o. A. ej ville tilräkna
honom för någon vanité, at han ännu ödmjukast hemstälte om
icke R. o. A. skulle behaga, emedan Deputationen är borta,
taga något annat ärende före, och så snart Deputationen kommo
tilbaka strax skiljas åt, isynnerhet som tiden redan voro förliden.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Under det at Deputationen, som kommer at afgå, upropades,
upkom
Hr Landtm, och berättade sig med största häpenhet hafva
förnummit den rörelse, som ibland R. o. A. sig yppat, och
kommo han nu hel siuk up utur sin säng, endast at på det
aldra ödmjukaste och bevekeligaste bedja at för den inbördes
vänskapen och enigheten, för fäderneslandets almänna bästa
och at ännu tillägga det aldra bevekeligaste skäl, hvilket eljest
egentligen det Andeliga Ståndet tilkommer at anföra, för
Dens skuld, hvars lidandes åminnelse vid denna tiden begås,
R. o. A. med saktmodighet, med kallsinnighet med inbördes
kärlek och enighet ville afgiöra Riksens vårdande angelägenheter.
Gref Lewenhaupt afgick med Deputationen;
Hvaruppå, i anledning af Landtmms giorde fråga, om icke
R. o. A. nu behaga skiljas åt och i morgon åter vid vanlig
tid komma tilsammans,
R. o. A. skildes åt.
Den 8 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landt m., sedan han äskat liud, förmälte at som i går
Betänkandet angående consumtions-accisen och des upbörd blifvit
afgiordt, så återstår nu sielfva taxan.
Uplästes altså den af K. Tull-Commissionen projecterade
taxan til en consumtions-afgifts eller accis upbärande; och som
vid bemälte taxa Camar-CEconomie- och Commerce- samt TullDeputationerne
giordt ändringar och anmärkningar, blefvo samma
ändringar och anmärkningar vid de ställen, dit de hörde, upläste,
och stadnade R. o. A. i följande slut:
l:o) bifölls den af K. Tull-Commissionen projecterade
taxan, så at det förblifver vid den på hvar och en persedel
Konsumtions-accisen.
143
der utsatte accisen, alla de persedlar likväl undantagne, hvilke
uti Camar-CEconomie samt Tull-Deputationernes vid förbemälte
taxa giorde ändringar och anmärkningar finnas upförde.
2:o) På de persedlar, hvilke uti Camar-G5conomie och
Tull-Deputationernes ändringar och anmärkningar finnas specificerade,
blifver consumtions-accisen så stor som densamma uti
merbemälte anmärkningar utsatt är;
Hvarvid likväl R. o. A. funno följande böra i akt tagas,
nemligen:
At Rhenskt och Franskt brännevin bör betala et öre smt
kannan i accis;
At hvad kläden angår, för alla 12 sorterne bör betalas
den uti K. Tull-Commissionens project utsatte accisen, likaledes
för ratti ner;
At mascovade, såsom en rudimateria, för consumtions-accis
bör befrias;
At för en aln fint damast bör betalas i accis fyra öre smt;
för bilder af alabaster och gips tio procent;
At för sago et halft öre smt accis på skålpundet är nog;
At för en kanna Neapolitanskt och Italienskt vin ej
mer än fyra öre smt i accis bör erläggas, och för en kanna
Franskt vin, Bayoner, Piccardon, Vin de Graf och Pontac, et
öre smt.
Så höllö ock R. o. A. för nödigt, at K. Maj.t i underdånighet
anmodas igenom vederbörande låta taga de mått och
utvägar, at de med desse vahror handlande i anledning af
denne accis ej måge samma vahror öfver proportion dyrka och
stegra.
Hvad inkommande hampa beträffar, som för densamma ej
någon inkommande tull kommer at betalas, utan allenast 1L
procents recognition, funno R. o. A. skäligt at för den samma
20 öre smt skeppundet i accis betalas bör, hvilket uti Accistaxan
kommer at inryckas; men den hampa, som til buldansväfveriernes
behof inkommer, erlägger allenast */ procents recognition
och befrias ifrån bemälte accis.
Beträffande the, så kommer det som ifrån Holland eller
annorstädes hitföres, som alt anses för andra handen, at betala
12 öre smt skålpundet i accis; men angående det the, som
hitkommer med väre svenske ostindiske skepp directe ifrån
China, förbehåller sig R. o. A. framdeles och när ärendet angående
Ostindiska handelen förekommer sig at utlåta.
144 (Mars 8.) Om Rådsherrarnes licentierande.
I öfrigit funno R. o. A. jemväl billigt at för utrikes tilvärkade
bohvete- korn- och hafregryn en dal. sint tunnan i
accis bör betalas.
Sluteligen höllö R. o. A. jemväl nödigt at uti den angående
consumtions-accisen utkommande Förordningen eller
Taxan tydeligen införes, det samma accis allenast för de deri
utnämde vahror, som utifrån inkomma, bör erläggas.
Gref Lewenhaupt berättade, at i följe af R. o. A:ns
befallning han i går med den afsände Deputationen sökt de
trenne andre Stånden, men at Präste- och Bondestånden då
redan varit åtskilde, Borgareståndet, hvilket ännu varit tilsammans,
hade lofvat at så mycket möjeligit är lämpa sig til
R. o. A.; och frågade Hr Grefven om icke Deputationen nu
kommer at afgå til de begge Stånden, hos hvilka Deputationen
i går ej kommit at aflägga sin förrättning.
Hr Landtm, giorde til R. o. A. en mycket bevekelig
föreställning, at R. o. A. ville tilse det al collision emellan
Stånden och ali häftighet och bitterhet emellan R. o. A. sielf
må afböjas och förekommas, hvarom Hr Landtm, såsom en
svensk man och såsom Landtmarskalk sade sig på det ödmiukaste
och inständigaste anhålla, samt at i dag innom Riddarhuset
må vara lugn och stillhet och om denna saken ej vidare
talas, och som i morgon blifver Secret Utskott, kan i öfvermorgon
saken med den sämja och förtrolighet, som emellan
svenske män vara bör, blifva afgiord; frågandes Hr Landtm,
om icke R. o. A. härutinnan vilja fägna honom med et gunstigt
Ja.
Men som i det samma af Hr Morath sades at sådant
som i går sig tildrog ej kan gifva anledning til stillhet och
saktmodighet, upväxte åter i hastighet en stor rörelse på Riddarhuset,
så at åtskillige af R. o. A., hvilke sig ifrån sine
rum begifvit, voro samlade på store gången och begge tvärgångarne,
och en besynnerlig häftighet och missnöje förmärktes;
Hvilken rörelse igenom Hr Landtmins på et bevekeligit
och ömt sätt giord föreställning blef stillad; då Hr Landtm.,
sedan alt blifvit tyst och hvar och en åter intagit sitt säte,
sade sig ej nogsamt kunna tacka Herrarne, som uppå des
redeliga och välmente föreställning behagat giöra en så gunstig
reflexion, hvarföre han dem evigt voro förbunden, förklarandes
sig häldre vilja blifva et offer och dö på det stället han hade
den ähran at nu beträda, än att des ögon skulle se oenighet
Dep. ang. Rådsherrarnes licentierande. Tull-arrendet. 145
uti det ädlaste och förnämsta Ståndet i Riket; han hade upsatt
en föreställning, som af Deputationen kunde giöras til
Prästeståndet, och förmodade at, näst Guds hielp, om saken
med saktmodighet och inbördes sämja handteras, at Riksens
Ständer i förtroende och kärlek skola komma ifrån densamma.
Häruppå uplästes förbemälte föreställning och bifölls af
R. o. A. så lydande:
Ehuruväl R. o. A. nogsamt är försäkrad, at det Högvyrdige
Prästeståndet vid deras utlåtelse öfver Secrete Utskottets
Extractum Protocolli, angående fem af Hrr Riksens
Råds licentierande, ägt des förnämsta afsikt på en Ståndet
anständig christelig saktmodighet; men emedan R. o. A. jemväl
af månge prof öfvertygade äro om det Högvyrdiga Prästeståndets
billiga ifver för lagens fulla kraft och värkan, såsom
grunden til vår välfärd och bestånd; ty har R. o. A. ej undgå
velat at deröfver medelst denna deras Deputation giöra vänlige
föreställningar, såsom de der Stånd emellan vanlige och anständige
äro, i den vissa förmodan, at det Högvyrdiga Prästeståndet
jemte de öfrige Riksens respektive Ständer lära högst
vinlägga sig om at Riksens Ständer i enighet, sannskyldig
upriktighet och förtroende sins emellan vid öpen Riksdag
öfverenskomma om rikets sanna nytta och lagens fulla bestånd,
efter de åtskillige §§ i Riksdagsordningen, såsom den 10, 13
och 11, hvilket ärende R. o. A. med al förtröstan och vänskap
öfverlämnar til det Högvyrdige Prästeståndets närmare
bevågne öfverläggande.
Gref Lewenhaupt med Deputationen, sorn var 24 personer
stark, tog conceptet til sig och afgick dermed til de andre
Stånden.
Hr Landtm, påminte huru angelägit det är at Tull-arrende
saken må blifva afgiord, för första quartalets Iöningar skull,
hvilka på arrende-summan pläga assigneras;
Och fants godt at Riddarhusfiscalen Treffenhiehn til de
andre Standen afskickas om denna angelägenhet at påminna.
Uplästes Tull-Deputationens Betänkande angående den
af K. Tull-Commissionen under varande Riksdag projecterade
nya Siö-tulls-taxan på inkommande vahror, innehållandes Deputationens
vid bemelte taxa giorde påminnelser;
Öfver hvilket Betänkande R. o. A. stadnade i följande slut:
Bifölls i öfrigit; men på rijs och pärlegryn blifver efter
K. Tull-Commissionens project en half schilling skålpundet
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 10
146 (Mars 8.)
Sjötull-taxan.
helfri tull, och så i proportion; hampa betalar ingen inkommande
tull utan allenast 1/g procent recognition, dock betalas
för den inkommande hampan, som til buldansväfverierna ej
brukas, tiugu öre smt skeppundet i accis, hvarom R. o. A. uti
ProtocolIs-Extractet af den 7 och 8 Martii angående consumtions-accisen
sig närmare yttrat. Tullen på kläden blifver efter
den af Tull-Commissionen projecterade taxan; tullen på Portugisiskt
salt blifver 24 sch. tunnan och på det Franska och
Medelländska 12 sch., enligit R. o. Arns utlåtelse af den 12
December. Nederlagsvahror betala tullen efter den tull-taxa,
som då gäller enär de til försäljande uttagas.
Skälet, hvarföre den inkommande hampan ej med någon
tull, utan allenast med 1/g procents recognition vid inkommandet
blef belagd, var detta, at samma vahra til vår siöfahrt
och manufacturier är mycket nödig och således på alt möjeligit
sätt bör lindras, men på det icke des mindre cronan häraf
uti sine inkomster ej må känna en alt för stor afsaknad,
fants godt at en consumtions-accis af 20 öre smt lägges på
skeppundet, hvilket uti Accis-taxan kommer at inryckas, på
hvilket sätt hela denna afgift kommer att tilflyta cronan, i
stället före at om af hampan inkommande siö-tull skulle betalas,
samma vahra igenom Ståndens tolag och andre med Store
Siö-tullen följande afgifter för mycket hade blifvit besvärat.
Under det at ofvanbemälte Betänkande var före, kom
Gref Lewenhaupt med Deputationen tilbaka och näst de bägge
Ståndens hälsning, berättade at Prästeståndet låfvat taga denna
R. o. A:ns föreställning i vänligt öfvervägande, samt at Bondeståndet
försäkrat sig skola vara måne om at taga rikets säkerhet
i akt.
R. o. A. skildes åt.
Den 10 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocollet af
den 3 Martii, hvarvid i öfrigit inge påminnelser giordes, utan
sade allenast
Hr Didron, at han än en gång för R. o. A. upriktigt
ville bekänna, at som vid 1727 års Riksdag Secrete Utskottet
inhämtat Ståndens bifall til den Hannoverska alliancen, så
Riksråds-saken. Konsumtions-accisen.
147
hade han ock aldeles varit af den tankan, at det tilkommer
Ståndens plenis at bifalla och autorisera Secrete Utskottets
giöromål och häruppå hade han grundat sine uti nyssbemälte
Protocol! yttrade tankar.
Likaledes yttrade sig ock Frih. Henric Wrede, at hvad
det i förbemälte Protocoll anförde skälet angår, at uti Secrete
Utskottet 26 röster kunna formera en pluralitet, så kan det
samma så mycket mindre gälla, som det eljest skulle kunna
brukas emot hela vårt regeringssätt och emot omröstningen
emellan sielfva Stånden, ty R. o. A. kommer til Riksdagen
öfver 800 personer och de andre frenne Stånden giöra ej tilsammans
300 personer, således kunna likaledes in plenis ethundrade
och någre och femtijo personer decidera emot 800.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns angående consumtionsaccisen
den 7 och 8 Martii tagne Resolutioner upsatte Extractum
Protocolli, hvilket bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 7 och
8 Martii 1739.
R. o. A. läto sig föredraga Camar-CEconomie och Commerce-
samt Tull-Deputationernes gemensamma betänkande af
den 29 sidst!. Jan. angående consumtions-accisen, hvarutinnan
Lo) Deputationerne för högst nödigt ansedt, at al införssel af
främmande spunnen tobak bör förbiudas, som ock at efter et
års förlopp ej någon med en sådan förbuden vahra må handla;
2:o) hemställes om icke i anseende til anförde skäl de hitintils
förbudne dyrare Fransöske viner emot vanlig tull och afgifter,
dock visse af bemälte vinsorter ej annars än uti fastager, til
införssel måge tillåtas; 3:o) at upbörden af denne consumtionsaccis
må ske på det af K. Tull-Commissionen föreslagne sättet,
förmenandes likväl Camar-CEconomie-Deputationen, at denne
consumtions-afgift uti al förekommande händelse framför al
annan gäld bör betalas; styrkandes 4:o) begge Deputationerne
dertill, at i fall Riksens Ständer skulle bifalla consumtionsaccisen
tillika med tullförhögningen på det sätt som nu blifvit
reglerat, Riksens Ständer täktes lämna des Secrete Utskott
frie händer at til K. Maj:t i underdånighet afgifva sin utlåtelse,
huruvida på en eller flere vahror så väl den pålagde
accisen som sielfva Siö-tullen kunde tåla någon ändring eller
minskning, i anseende til något handelsförbund, som med en
eller annan utrikes makt torde komma at träffas; och biföllo
R. o. A. förbemälte Betänkande til alla delar.
148 (Mars 10.) Konsumtions-accisen.
Vidare uplästes den af K. Tull-Commissionen projecterade
taxan, hvarefter consumtions-accisen kommer at upbäras, tillika
med Riksens Ständers Tull-Deputations vid förbemälte
taxa projecterade ändringar, och stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut:
l:o) Bifölls den af K. Tull-Commissionen projecterade
taxan, så at det förblifver vid den på hvar och en persedel
der utsatte accisen, alle de persedlar likväl undantagne, hvilke
uti Camar-CEconomie samt Tull-Deputationernes vid förbemälte
taxa giorde ändringar och anmärkningar finnas upförde;
2:o) På de persedlar, hvilke uti Camar-CEconomie- och
Tull-Deputationernes ändringar och anmärkningar finnas specificerade,
blifver consumtions-accisen så stor, som densamma
uti merbemälte anmärkningar utsatt är;
Hvarvid likväl R. o. A. funno följande böra i akt tagas,
nemligen: at Rhenskt och Franskt brännevin bör betala et öre
smt kannan i accis; at hvad kläden angår, för alla 12 sorterne
bör betalas den uti K. Tull-Commissionens project utsatte accisen;
likaledes för rattiner; at mascovade, såsom en rudimateria,
för consumtions-accis bör befrias; at för en aln fint damast
bör betalas i accis fyra öre smt; för bilder af alabaster
och gips tio procent; at för sago et halft öre smt accis pä
skålpundet är nog; at för en kanna Neapolitanskt och Italienskt
vin ej mera än fyra öre smt i accis bör erläggas, och
för en kanna Franskt vin, Bayoner, Piccardon, Vin de Graf
och Pontac et öre smt.
Så höllö ock R. o. A. för nödigt at K. Maj:t i underdånighet
anmodas igenom vederbörande låta taga de mått och
utvägar, at de med desse vahror handlande i anledning af
denne accis ej måge samma vahror öfver proportion dyrka och
stegra.
Hvad inkommande hampa beträffar, som för densamma ej
någon inkommande tull kommer at betalas, utan allenast 1/g
procents recognition, funno R. o. A. skäligt at för densamma
tiugu öre smt skeppundet i accis betalas bör, hvilket uti Accistaxan
kommer at inryckas; men den hampa, som til buldansväfveriernes
behof inkommer, erlägger allenast 1js procents recognition,
och befrias ifrån förbemälte accis.
Beträffande the, så kommer det som ifrån Holland eller
annorstädes hitföres, som alt anses för andra handen, at betala
12 öre smt skålpundet i accis, men angående det the, som
Dep. fr. Borg.-st. ang. Rådsherrarne. Duells-plakatet. 149
hitkommer med väre svenske ostindiske skepp directe ifrån
China, förbehåller sig R. o. A. framdeles och när ärendet angående
Ostindiska handelen förekommer sig at utlåta.
I öfrigit funno R. o. A. jemväl billigt at för utrikes til—
värkade bohvete-, korn- och hafregryn en dal. smt tunnan i
accis bör betalas.
Sluteligen höllö R. o. A. jemväl nödigt at uti den angående
consumtions-accisen utkommande Förordningen eller
Taxan tydeligen införes, det samma accis allenast för de deri
utnämde vahror, som utifrån inkomma bör erläggas; hvilket
alt med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Likaledes uplästes den i följe af R. o. A:ns den 8 Martii
tagne slut, angående Tull-Deputationens Betänkande öfver Siötulls-taxan
på inkommande vahror, upsatte Rosolutionen, och bifölls
så lydande som den i samma dags Protocoll antecknad finnes.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet 24 personer stark. Handelsmannen ifrån
Stockholm Plomgren förde ordet och öfvergaf Extractum Protocolli
af den 8 Martii, af innehåld at sedan Ståndet tagit i
noga och ömsint öfvervägande såväl Secrete Utskottets Extractum
Protocolli af den 26 sidstl. Fehr., som R. o. A:ns af den
6 och Prästeståndets af den 7 uti innevarande månad angående
fem Riksens Hrr Råds licentierande ifrån theras Rådsembeten,
tillika med välbemelte Hrr Riksens Råds til Riksens
Ständer ingifne Memorial af den 3 hujus; altså och som Ståndet
til Secrete Utskottet hyser thet fullkomliga förtroende at
thet efter ed och samvete themia sak handterat, ransakat och
afdömt, så har ock Ståndet vid Secrete Utskottets utslag ej
något vidare at påminna, än at Secrete Utskottet lämnas frihet
jemte den årliga pensionens determinerande til en viss
summa, äfven utse om och huruvida någon lindrigare utväg
eller modification tagas kan i anseende så väl til förbemälte
Hrr Riksens Råds för thetta riket giorde trogne och långlige
tienster, som flere för en eller annan bevekande omständigheter,
som kunna komma i consideration, allenast säkerheten för riket
och des välstånd nu och framdeles tilförlåteligen erhålles, hvaraf
Secrete Utskottet sedan meddelar Ståndens plenis behörig
del; ytterligare påminte Handelsmannen Plomgren om R. o. A:ns
benägna utlåtelse angående Borgmästarnes begripande under
Duells-placatet, hvaruppå Deputationen afträdde.
150 (Mars 10.) Sjötull-taxan. Sjömäns rätt till lägre tull.
Hr Landtm, förmälte at vid senaste sammankomsten R.
o. A. bifallit Siö-tulls-taxan på inkommande vahror, på sätt
som den då tagne och i dag för R. o. A. uppläste och justerade
Resolutionen innehåller, men som Manufactur- och Handels-Deputationen,
medelst et ingifvit Extractum Protocolli af
den 26 sidstl. Jan., vid bemälte Siö-tulls-taxa giordt åtskillige
påminnelser, hvarmed Tull-Deputationen uti et ytterligare Memorial
af den 15 Febr. dels instämdt, dels ock förblifvit vid
sin förra tanka, och det skulle in plenis blifvit et långt och
mödosamt samt månge svårigheter underkastat arbete bemälte
påminnelser för deras antal och vidlyftighet skull samt mångfaldige
dermed förknippade omständigheter at nagelfara och
skärskåda, ty hemstälte Hr Landtm, om icke begge Deputationernes
påminnelser til R. Maj:t i underdånighet kunde upgifvas,
at härom med Råds råde sedan vederbörande blifvit
hörde til rikets bästa och manufacturernes upkomst förordna.
Detta bifölls af R. o. A., och skrefs på Manufactur- och
Handels-Deputationens Extractum Protocolli följande Resolution:
Såsom R. o. A. funno at det skulle falla alt för vidlyftigt
desse mångfaldige så väl af Handels- och ManufacturDeputationen,
som af Tull-Deputationen andragne påminnelser
hvar för sig at skärskåda; altså stadnade R. o. A. i det slut,
at begge Deputationernes påminnelser til K. Majit upgifvas,
med underdånig anhållan det täcktes K. Majit, sedan vederbörande
blifvit hörde, med Råds råde häröfver så förordna,
som med rikets bästa och de svenska manufacturers upkomst
enligast pröfvas kan.
Uplästes Tull-Deputationens Betänkande angående K.
Tull-Commissionens projecterade förtekning uppå den föring,
som sjöfarande hädanefter böra niuta, tillika med sielfva förtekningen
och de dervid af Tull-Commissionen projecterade
reglor; hvilket alt Tull-Deputationen finner lämpa sig efter
beskaffenheten af svenska seglationen vid närvarande tid, och
grunda sig på goda skäl, men påminner allenast at then föreslagne
afkortningen på föringar för fahrkostar, som ifrån Nordsiön
och Canalen segla på stapelstäderne i Bohuslän och Halland,
ej väl tyckes kunna hafva rum, emedan den ene undersåtaren
bör niuta lika förmån med den andra; jemväl och at
skeppspojkarne ifrån förings ätniutande ej böra uteslutas, utan
utsättjas lika hög som för en båtsman, alt i proportion af de
fyra classer, hvaruti den utrikes siöfarten är fördelad.
Bevi Ilningen.
151
Resol.: R. o. A. biföllo i öfrigit Betänkandet; men hvad
afkortningen på föringen för the fahrkostar beträffar, som
ifrån Nordsiön och Canalen segla på stapelstäderne i Bohuslän
och Halland, biföllos af R. o. A. K. Tull-Commissionens
tankar.
Hr Landtm.: Aldenstund R. o. A. angående consumtionsaccisen
kommit til slut, så kommer nu enligit deras tagne slut
bevillnings-verket at företagas.
Uplästes altså Prästeståndets Eoctractum Protocolli af
den 18 sidstledne November, hvarutinnan förmäles at ehuru
Ståndet genom Extractum Protocolli af den 18 sidstl. Oct. bifallit
Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande angående en
viss afgift af bränvins brännande i riket, doch som Borgare- och
Bondestånden bärtil ej kunnat förmås, utan förklarat sig häldre
vilja til nästa Riksdag antaga halfparten af 1734 års bevillning,
altså förenar Prästeståndet sig härutinnan med välbemälte
tvänne Stånd, på det vid Försvars-verket ej må brista
på nödigt understöd och Riksdagens slutande igenom öfverläggning
om ny bevillnings-methode ej hindras.
Uplästes Borgareståndets Extracta Protocolli af den
28 Oct. och den 12 Dec. 1738; uti thet förra anföres huruledes
Ståndet ej kunnat åtaga sig bränvins-accisen, men för
nödvändigheten skull af försvars-verket samtycker til hälften
af 1734 års bevillning, på sätt och för the skäl skull, som i
Protocolls-Extractet bredare förmälas; det andra innehöll allenast
en påminnelse at de öfrige respective Stånden angående
bevillnings-verket sig ville utlåta.
Sidst uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 11 November, hvarutinnan, i stället för den tilförene antagne
tredjedelen af 1734 års bevillning, Ståndet på sätt som
förmäles til halfparten af bemälte bevillning samtycker.
Vidare anhördes utur 1734 års Bevillnings-instrument
hvad R. o. A. sig då åtagit.
Sedan R. o. A. något sin emellan discourerat, sade
Frih. C. W. Cederhielm sig ej vetta om R. o. A. vilja
blifva vid en bränvins-accis, eller den modum contribuendi, som
på 1734 års Riksdag antogs, förbehållandes sig på den senare
händelsen at få andraga hvad han vid sidst nämde bevilningsmethode
hade at påminna, och begärte at K. Brefvet af den
27 Oct, 1735, hvarutinnan åtskillige frågepuncter öfver 1734
års bevillning finnas förklarade, måtte uphämtas.
152 (Mars 10.) Bevillningen.
Hr Cammar-Råd Lindcreutz lofvade at skaffa detta
K. Brefvet til hands.
Frih. Dyring yttrade sig, at det voro obilligt om fattige
skärkarlar och de, som bo på klippor i hafvet samt äro af
ganska slätte vilkor, ej skulle slippa at i denna bevillning
bidraga.
Hr Palmstierna sade at han ännu måste förnya sin vid
1734 års Riksdag giorde påminnelse, at fattige änkor ifrån
denna afgift böra undantagas, och det för samma skäl som då
anfördes.
Hr Ekestubbe hemstälte om icke det voro nog, at R. o.
A. denna gången antogo en fierdedel af 1734 års bevillning.
Hr Landtm.: Om R. o. A. sig skulle undandraga och
påstå minskning, så lära de andre Stånden giöra detsamma,
emedan hvad de samtyckt är vilkorligit och så vida samtelige
Stånden vilja blifva i den proportion som 1734 antogs; hvaraf
voro at befara, at det så högt angelägna försvars-värket i brist
af medel aldeles skulle komma at ligga neder.
Hr Ekestubbe sade sig sa gierna och villigt contribuera
som någon annan, men at tilståndet hos Almogen i Finland
ej tål någon hög bevillning.
Hr Landtm, upläste utur 1734 års Bevillnings-instrument,
at Almogen i Finland niuter ansenlig lindring emot Almogen
i Sverige.
Hr Ekestubbe hemstälte om icke Adelen i Finland på
lika sätt bör niuta lindring emot Adelen i Sverige, emedan
Adelen härutinnan har samma skäl för sig som Almogen.
Hr Mannerheim förestälte at som uti 1734 års bevillning
ingen proportion är i afgiften af lönerne emellan R. o. A.
och de andre Stånden, ty det som en Biskop, en Kyrkoherde
vid et stort pastorat eller en Borgmästare uti en stor stad af
deras indrägtige löner betala, är ganska ringa emot det, som
en i slätta vilkor stadd officerare af sin lön måste erlägga, så
borde ännu försökas om icke Bondeståndet kunde förmås til
bränvins-accisens antagande, hvilket voro et långt billigare och
jämnare bevillningssätt.
Härtil svarade Hr Landtm., at det hade varit önskeligit
om de andre Stånden hade kunnat förmås at af lönerne något
tilräckeligare bidraga, men som detta ankommer på en öfverenskommelse,
så kan man ej komma vidare när Stånden uppå de
bevekeligaste föreställningar, som dem häröfver värkeligen giorde
Bevillningen.
153
äro, sig ej vilja begifva; i synnerhet sade Hr Landtm, sig
kunna berätta at, hvad bränvins-accisen angår, Bondeståndet
emot densamma på denne Riksdagen vist så mycken vedervilja,
at med de bindigaste föreställningar, som dem hela dagarne
igenom uti Stora Secreta Deputationen äro giorde, ej någonting
kunnat uträttas.
Hr Didron hemstälte om icke i anseende dertil, at Försvars-värket
är af en oundgängelig nödvändighet, och 3 Stånd
redan til 1734 års halfva bevillning samtyckt, R. o. A. jemväl
skulle vilja foga sig härtil; ty om hos oss giöres någre ändringar
eller minskningar, lära säkert de andre Stånden giöra
så med.
Hr Landtm, sade det nödvändigt lära följa, at om R.
o. A. giöra någon ändring i bevillningssättet, lära de andre
Stånden ej blifva vid det de nu antagit, då det ankommo på
nya öfverläggningar Stånden emellan, hvilka man ej vetta kan
när och huru de skulle kunna bringas til slut; kunde altså
första frågan blifva huruvida 1734 års halfva bevillning af
R. o. A. nu antages; sedan den voro afgiord kunde de påminnelser,
som af en och annan äro giorde, komma i öfvervägande.
Hr Mannerheim sade sig för sin del samtycka til halfva
bevillningen, allenast de löntagande kunde slippa at betala
remisslagen och få penningarne på orten der de giöra tiensten,
ty samma remisslage är drygare än sielfva bevillningen.
Hr Rammel förklarade at ehuru han kunde så väl som
någon annan hafva orsak at åstunda en lindrig contribution, aldenstund
hvad han ägde mäst bestodo i fastigheter, dock som de
3 Stånden redan samtyckt, så höll han före vara bäst til at
vinna tiden, at R. o. A. sig dermed confonnerade.
Hr Landtm, frågade om lian fingo giöra propositionen.
Hr Mannerheim sade sig bifalla med den conditionen, at
lönerne måge betalas på den orten, der man tienar, utan remisslages
betalande.
Hr C. Wennerstedt: Påståendet är billigt men omöjeligit,
ty det kostar cronan för mycket at låta föra penningarne
landvågen, och sjövägen är för stor fara med.
Hr Landtm.: Om vi först fä en fast grund och methode,
så kunna vi sedan tala om exceptionerne.
Hr Mannerheim: Om qusestio an först fastställes, så
torde sedan blifva så mycket större svårighet med exceptionerne,
och
154 (Mars 10.) Bevillningen.
med något förslag på hvad sätt löningarne utan något remisslage
kunde blifva utbetalte.
Hr von Blixen: Det svåra remisslaget trycker alle undersåtarne
i hela riket, och vet jag emellan Christianstad och här
6 procent, men häremellan och Finland 7 procent vara betalte,
hvilket bäst kunde afhielpas om i stället för det svåra kopparmyntet,
silfvermynt blefvo gängse.
Hr Mannerheim hemstälte om icke til löningarnes betalning
Stats-Contoiret kunde taga penningar i Banquen, på samma
sätt som Ständernes Contoir denna gången giordt vid löningsliquidationernes
utbetalande; varandes bättre at cronan liderdenna
lilla afsaknad, än de fattige betjenterne.
Hr Landtm, förestälte, at hvad remisslagen och myntväsendet
beträffar, dervid så mångfaldige och grannlaga frågor
förelöpa, at det lärer vara nödigt det Secrete Utskottets yttrande
deröfver inhämtas; och frågade häruppå om grunden til
R. o. A:ns bevillning för denna gången blifver hälften af det
som år 1734 beviljades.
Härtil svarades med Ja,
Men af Hr Ekestubbe och någre andre sades Nej,
Men sedan Hr Landtm, efter något discourerande åter
uprepat samina fråga med den tilläggning, at man sedan om
påminnelserne kommer at öfverlägga,
blef densamma aldeles med Ja besvarad.
Frih. Coijett och åtskillige flere påminte, at som R. o. A.
på förre Riksdagen samtyckt, at deras bönder skulle betala
lika med crono- och skatte- i denna bevillningen, och således den
gången frivilligt begifvit sig ifrån Privilegiernes nyttjande, med
den uttryckeliga reservation, at sådant ej skulle lända Privilegierne
til förfång, så kan R. o. A. för denna gången ej mer
bevilja för deras bönder än hälften emot crono- och skatte-,
emedan eljest de andre Stånden altid torde påstå detta såsom
et tyst begifvande, och R. o. A. således alt framgent af denna
puncten i Privilegierne ej hafva någon nytta.
Detta understöddes af Frih. C. W. Cederhielm och åtskillige
flere, med den tilläggning, at som detta är en af de
essentielleste förmåner i R. o. A:ns Privilegier, aldenstund om
den förlorades man näppeligen skulle få åboer på hemmanen,
så bör ock densamma med så mycket större ömhet och aktsamhet
handhafvas, och voro bättre at R. o. A. i alt annat
Bevillningen.
155
begåfvo sig til större afgift, än at härutinnan til Privilegiernes
så märkeliga förfång eftergifva.
Hr Landtm, giorde altså frågan om R. o. A. enligit
Privilegierne vilja at i denna bevillning deras bönder betala
hälften emot crono och skatte;
Härtil svarades med Ja.
Hr Landtm.: Som här är vordet påmint om lindring för
R. o. A. i Finland, hvilke sägas hafva samma skäl för sig som
Almogen der sammastädes, så blifver detta den andra frågan.
Hr Riddercrantz sade R. o. A. i Finland härutinnan hafva
större skäl för sig än Almogen, ty när Adeler, vid fiendens öfvervälde
retirerade sig ifrån sine gårdar, blefvo de samma för den
orsaken skull i grund ruinerade, trä- och humlegårdar förstörde,
skogen uthuggen, åker och äng genom campements och hambnarne
genom pålning med flit förderfvade, hvilke våldsamheter
dem af Almogen, hvilke blefvo vid deras hem, ej tilfogades.
Hr Lilljestierua sade at desse bedröflige omständigheter
voro honom jemväl nog bekante och bad at ädelmodige och
medlidande ögon måge blifva kastade på et land, som så illa
är medfarit.
Efter något discourerande begärtes at Hr Landtmarskallcen
ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. i Finland, för
hvilke äro samma skäl som för Almogen, i samma proportion
komma at lindras;
Hvartil med Ja svarades.
Vidare discourerades på hvad sätt betjenterne, hvilke blott
af sine ringa löner måste lefva, måge kunna slippa det dem
alt för dryga remisslaget;
Och stadnade R. o. A. i det slut, at Secrete Utskottet
må updragas at utfinna medel och utvägar til förekommande,
at de, som niuta lön eller expectance, med et så svårt remisslage
ej måge besväras, men at Under-officerare och de gemene
til lands och siöss, som stå på värfvad fot, för des erläggande
aldeles böra befrias.
Hr Cammarherr De Geer påminte, at de egendomar och
bruk, sorn för långliga tider af Sveriges Konungar erhållit expresse
Privilegier at vara eximerade ifrån alla contributioner
och Riksdags-bevillningar af hvad namn de vara måge, och
vid hvilken förmån de jemväl under starkaste souverainitetstiden
oryggeligen blifvit bibehåldne, ocliså hädanefter vid sådane
156 (Mars 10.) Bevillningen. Drabanterne.
deras välfångne Privilegier och rättigheter af Riksens Ständer
måge blifva conserverade.
Hr C. Wennerstedt frågade hvad detta voro för bruk,
emedan alla bruk vid deras första inrättning blifvit privilegierade.
Hr De Geer sade härmed förstås sadane bruk, hvilka
expresse och specialement ifrån alla Riksdagsbevillningar blifvit
igenom serskilte Privilegier eximerade, såsom til exempel Finspångs
bruk, deräst enligit erhåldne Privilegier sielfva grunden
och bruket på sätt, sorn förbemält är, är befriat, fast betienterne
och hemmanen ifrån dylika afgifter ej äro undantagne, och
hade han i förmågo af samma Privilegier på vederbörlig ort
härom påmint, men ej til denna stund fått niuta dem til godo.
Hr von Blixen yttrade sig at som desse således privilegierade
bruken äfven så väl niuta försvars-verket til goda som
andre, så kunna de ifrån den dertil beviljade afgiften sig ej
undandraga, isynnerhet som R. o. A. sielf när det på bevill—
ningar ankommit ofta af sine Privilegier eftergifvit,
Hr Bergenstierna: Den af Hr De Geer giorde skilnaden
på privilegierade bruk är riktig och har Finspång denna förmånen
ej utan gravation, ty contractet är pä den grunden
til cronans så mycket större fördel inrättat och arrendet derefter
proportionerat.
Frih. Coijett: Sådane erhåldne Privilegier och contracter
böra mainteneras, och kan ingen något deremot påläggas utan
des frivilliga samtycke.
Sorn detta af åtskillige af R. o. A. understöddes;
Altså frågade Hr Landtm, om de bruk, som hafva sådane
Privilegier, hvarvid de jemväl i souverainitetstiden blifvit bibehåldne,
icke böra dem vid denna bevillning jemväl til godo
niuta;
Hvartil svarades med Ja.
Uplästes Hr General-Majorens och Capitain-Lieutenantens
vid K. Maj:ts Lif-Drabanter Gref Dohnas Memorial, hvarutinnan
i anseende til anförde skäl anhålles, at Drabanterne
ifrån den bevillning, som Riksens Ständer skulle vilja antaga,
måge befrias.
Frih. C. W. Cederhielm sade sig gierna härtil samtycka
allenast at officerarne vid K. Maj;ts Lif-guardie, som likaledes
här på en kåstsam ort med ringa lön sig måste uppehålla,
måge niuta samma douceur.
Bevillningen.
157
Hr Didron och åtskillige flere förestälte, at ehuru gierna
man ville villfara Drabanterne uti deras skäliga ansökning så
voro det dock eftertänkeligit i anseende til den anledning de
andre Stånden sig kunde taga at jemväl giöra vissa förminskningar,
hvarigenom det så högt angelägna försvarsverket skulle
komma at känna en för riket ganska farlig afsaknad.
Hr Lieutenanten af Drabanterne Tungelfel t: Vi påtaga
oss gierna, allenast at inge bruk eller någon annan sig undandrager.
Hr Landtm, förklarade at Drabanterne således ej mera
än andre af Militair-staten sig ifrån denna bevillning undandraga.
Som K. Brefvet af den 27 Oct. 1735, hvarutinnan åtskillige
frågepuncter öfver 1734 års bevillning finnas förklarade,
nu var til hands, uplästes på Frih. Carl Wilh. Cederhielms
begäran den 18 §, och begärte han at densamma måtte giöras
tydeligare, emedan vederbörande deraf tagit sig anledning Adelsmän,
som ej äro i tienst och de der betala för sine frälsehemman
efter rusttiensten, för deras säterier jemväl at taxera,
der likväl säterier i sielfva bevillningen ej finnas med någon
afgift belagde.
Hr Tungelfelt: Jag kan ej se hvarföre vid sådane omständigheter
en Adelsman, som på intet annat sätt contribuerar
och kan äga ansenlige säterier, icke til bevillningen bör bidraga;
och om desse sig undandraga, så påstår jag at Drabanterne
måge slippa, ty de hafva jemväl tilförene genom K. Resolutioner
ifrån Riksdags-bevillningar varit befriade.
Frih. Cederhielm bad at man ville påminna sig, at R.
o. A. i dag en gång kommit öfverens at med ömhet bibehålla
Adelige Privilegierne och vijst deraf et alfvarsamt prof i anseende
til bevillningen för deras frälsebönder.
Hr Wulfwenstierna: När 1734 års bevillning antogs,
kom man öfverens om den grunden, at hvar och en, som äger
förmögenhet, til det angelägna försvars-värket skäligen skulle
bidraga; då påtogo sig bruken och de nye förpantningsägare
at betala et vist, oaktat de senare igenom K. Bref hade försäkring
at deras förpantningar aldrig med någon afgift skulle
besväras, och i sielfva bevillnings-instrumentet är af Ständerne
vid slutet faststält, at Landshöfdingarne vid ansvar skola tilse,
det ingen, som äger någon förmögenhet, ifrån en så almän afgift
sig må undandraga; nu funno Landshöfdingarne at folk, som
158 (Mars 10.) Bevillningen. Embetsverks Protokoll.
ej voro i tienst och således för lön ej något
icke eller ägde månge frälsehemman, och således efter rustningsmarkerne
ganska litet eller så godt som als intet kommo at betala,
kunde vara egare af ansenlig fast egendom på landet och i
städerne, såsom säterier och hus. Om nu desse, hvilke kunde
vara ganska förmögit folk, ej för mera än efter de ringa rustningsmarkerne
skolat contribuera, sådant hade varit obilligt,
fördenskull förfrågade de sig hos Camar-Collegium, och CamarCollegium
hos K. Maj:t, hvaruppå denna förklaringen fölgde,
hvilken ej annars kan anses än för billig och skälig.
Frih. Cederhielm sade sig ej tala om det förbigångna,
utan allenast nu begära, at hädanefter säterier, hvilke efter
Privilegierne ej något böra betala, ej måge komma i räkningen
med til denna bevillning, och frågade hvarföre en Adelsman,
som ej sitter i tienst, skal ej få niuta Privilegierne til goda
och äga sitt säteri fritt, äfven så väl som en annan, hvilken
har den förmånen at niuta lön af staten; hvartil ännu kommer
at mången, som eljest torde taga afsked, härigenom derifrån afhålles,
och hvar och en lika som tvingas at genom tienstsökande
blifva staten til last.
Efter något ytterligare discourerande och på Hr Landtmilis
giorde frågan,
fants af R. o. A. godt, det 18 § af 1735 års K. Bref i
Secrete Utskottet nogare kommer at skärskådas, och kommer
alt hvad R. o. A. angående bevilningen i dag resolverat uti et
Extractum Protocolli at sammanfattas, at vid nästa sammankomst
blifva justerat.
R. o. A. skildes åt.
Den 13 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Protocollet af
den 5 Martii, hvarvid inge påminnelser giordes.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse angående
General-Krigs- och Leuterations-Rättens Protocoller, hvilka
Deputation förmäler sig, utom de deröfver anmärkte och hos
Riksens Ständer andragne vigtiga mål, för öfrigit hafva funnit
uti ganska slätt och illa conditionerat tilstånd; hållandes Deputationen
för ganska nödigt at til mera uplysning om de der
Forum i militära mål.
159
förekommande sakers handterande, General-Krigs-Rätten kunde
förses med någre sextern genomdragit, folierat och förseglat
papper ifrån K. Justitiae-Revision, theruti alla förekomne rättegångsmål
riktigt böra uptagas och införas, hvilka Protocoller
och Domböcker böra sedan hvart halft år inbindas och registreras,
och therutinnan ingen rasur eller ändring tillåtas, utan
något begångit fel vid renskrifningen med en mening in margine
rättas.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse och Betänkande
öfver Cammar-Collegii Protocoller sedan sidsta Riksdag,
hvilka Deputationen merendels i godt skick funnit, så at thervid
intet serdeles varit at påminna, förutan thet som Deputationen
genom serskilte Betänkanden Riksens Ständers ompröfvande
förut understält; lämnandes Deputationen nu allenast til
Riksens Ständers godtfinnande hvad medel och utvägar kunde
tagas vid handen til at befordra the til K. Camar-Collegium
hörande sakers skyndesammare afgiörande, samt huru och på
hvad sätt vederbörande Landsbetjente måge kunna tilhållas at
utan drögsmål öfver den föresatte tiden, likmätigt mångfaldige
therom giorde påminnelser, Lands- och Hufvud-böckerne til K.
Camar-Collegium i rättan tid insända.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut:
Resol.: Bifölls, samt at K. Majit med Råds råde i nåder
ville utse utvägar, at Lands- och Hufvud-böckerne til den uti
Förordningarne föreskrefne tiden til K. Cammar-Collegium måge
blifva insände.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 28 Fehr.
sidstl., hvarutinnan K. Majit i anledning af General-Krigsoch
Leuterations-Rättens giorde underdåniga förfrågan om forum
för Ofver-officerare uti embetesmål, enär the äro ofrälse män,
antingen thet skal vara General-Krigs-Rätten eller RegimentsKrigs-Rätt,
i nåder velat lämna til Riksens Ständers godtfinnande,
om icke, enligit Lag-Connnissionens i förberörde mål
gifne underdåniga Betänkande, Krigsbefehlets utlåtande häröfver
kommer at inhämtas.
Resol.: R. o. A. funno nödigt at härom inhämtas Krigsbefehlets
tankar.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående manufacturisternes förde besvär öfver Lilla
tullen på inrikes tilvärkade vahror, uti hvilket Betänkande
160 (Mars 13.)
Lilla Tullen.
Deputationen, i anseende til det först andragne besväret, om
de vahror, som här hemina kunna tilvärkas, men icke til det
quantum som rikets behof erfordrar, finner högst nödvändigt
at instämma med Camar-CEeonomie- och Tull-Deputationernes
i denna sak för afgifne Betänkande, som med denna Deputation
nu communicerat blifvit, så at sådane hemma tilvärkade
vahror måge så väl uti manufacturistens egen som des afnehmares
hand för Lilla tullens erläggande befrias, enär bevis
om inrikes tilvärkningen uptees. 2:o Hvad angår de vahror,
som i riket kunna tilräckeligen förfärdigas och eljest til införssel
utifrån äro förbudne, så är Deputationen äfven af samma
tanka med Cammar-CEconomie- och Tull-Deputationerne i detta
mål, at Lilla tullen allenast må erläggas en gång. Eljest beträffande
de vahror, som af jern, stål, messing och flere metaller
här i riket tilvärkas, kan Deputationen icke styrka dertii,
at någon tull tages af det arbete, som en konstnär eller fattig
handtvärkare användt på sådane metallers förädlande, innan
han dermed hunnit til den fullkomlighet som de utländske;
utan hemställer Deputationen om icke alla tilvärkningar, som
inrikes ske uti metaller, måge, utan afseende antingen de äro
grofve eller finare, efter vigten förtullas, och proportionen för
jern och stålsmide räknas efter det som för stångjern eller
oarbetat stål betalas bör, och de andre metaller äfvenledes efter
vigten af deras råämnen. I öfrigit och hvad 3:o vidkommer de
o o
bevis, hvarmed vederbörande böra vara försedde til undvikande
af flere förtullningar af en och samma vahra, såsom ock angående
Lilla tullens erläggande för utrikes ifrån inkommande
vahror, så förenar sig Manufactur-Deputationen med CamarCEconomie-
och Tull-Deputationerne i dessa mål, och har vid
deras häröfver ingifne Betänkande intet at påminna.
Hr Landtm, uprepade at ehuruväl R. o. A., uppå CamarCEconomie-Deputationens
örn detta ärendet afgifne Betänkande,
den 29 sidstl. November förklarat, at de inrikes manufacturtilvärkningar,
som til införssel äro tillåtne, men här ej tilräckeligen
kunna tilvärkas, skola allenast en gång betala Lilla tullen
sedan de äro utur manufacturistens hand, och at de, som inrikes
tilräckeligen kunna tilvärkas, nu som tilförene skola betala
Lilla tullen i hvars hand de äro, så hade likväl icke allenast
Camar-CEconomie-Deputalionen uti förbemälte Betänkande, utan
ock äfven nu Manufactur- och Handels-Deputationen styrkt dertii,
at det förre slags tilvärkningar aldeles för Lilla tullen måtte
Mag. Huss’ besvär mot Hernösands konsistorium. 161
befrias, och de senare densamma allenast en gång erlägga;
hemställandes Hr Landtm., huruvida R. o. A. finna de af
Deputationerne anförde skälen kunna förmå någon ändring i
det, som R. o. A. tilförene behagat fastställa.
Det discourerades, at som Riksens Ständer nu taga alla
uptänkeliga mått til de inrikes manufacturers uphielpande, och
ingenting mera kan vara emot deras upkomst än debitens qväfjande,
hvilket ofelbart sker om vahran ofta med tull besväras,
altså tyckes detta Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
med skäl kunna bifallas.
Som Hr Landtm, häruppå giorde frågan,
hvilken med Ja besvarades, skrefs uppå Betänkandet följande
Resolution:
Ehuruväl R. o. A. den 29 sidstl. Nov. sig häröfver yttrat,
så bifölls dock nu i anseende til de anförde skäl detta Betänkande
af R. o. A.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial och Betänkande
öfver Prästmannens Mag. Joli. Laurent Huss hos Riksens
Ständer andragne besvär theröfver thet skal Consistorium
i Hernösand til en i stiftet ledis blifven Kyrkoherde-lägenhet
ej utfärdat behörige missiver för frenne Prästmän at ther til
prof låta höra sig, utan allenast nämdt tre män, uppå hvilka
församlingen kunde votera, och sedan, utan något föregångit
vahl, förslag til thet ledige embetet til K. Majit insändt, hvarifrån
Magister Huss aldeles skal blifvit utesluten, oaktat at
större delen af församlingen skal hafva honom, Huss, såsom
den fierde på förslagit begärt; öfver hvilket besvär Deputationen
inhämtat Consistorii förklaring, och funnit hurusom Consistorii
förfarande härutinnan ej allenast varit stridande emot K. Maj:ts
nådige Resolution på Prästerskapets besvär af år 1731 § 9,
utan ock emot K. Maj:ts Circulaire-bref til alla Consistorielaf
år 1735; hemställandes Deputationen til Riksens Ständers
egit godtfinnande huru et sådant Consistorii förfarande vidare
anses bör.
Likaledes uplästes bemälte Mag. Huss Memorial, derutinnan,
efter giord jemnföring emellan sine och Magister Ulléns
meriter, som fådt Pastoratet, han förklarar sig ej söka någon
ändring i hvad som skedt är, utan säger sig allenast som en
välment undersåte hafva velat gifva vid handen de felaktigheter
han ment vid samma Prästegälds besättjande vara före.
upne.
Adelns Protokoll, 1738—1739. lil. 11
162 (Mars 13.) Göta Hofrätts personal. Konstapel Lundbergs
Ytterligare uplästes Borgareståndets i denna saken afgifne
Extractum Protocolli af den 24 sidstl. Febr., hvarutinnan
förklaras at Ståndet för sin del håller före, at Magister Huss
vid detta tillfälle mindre lidit än församlingen, men som Consistorium
icke efterlefvat hvad Förordningarne i sådane fall
påbiuda, utan thet utur akt låtit, ty förmenar Borgareståndet
at hos H. K. Majit i underdånighet kunde anhållas thet bemälte
Consistorio et slikt förfarande alfvarsamt måtte föreT
hållas, med åtvarning at en annan gång se sig före, eftersom
thetta i annor händelse skal öpit stå; och at i fall församlingen
anfört eller anförandes varder sine besvär, the tå til
laga afgiörande måge vederbörligen företagne blifva, samt Huss
på anhållan undfå missiver til ledige församlingar intil thess
han hulpen varder.
Resol.: R. o. A. biföllo det lofl. Borgareståndets Extractum
Protocolli af den 24 sidstl. Febr. detta ärendet angående.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial, angående
någon vid Giötha Håfrätts Protocollers skärskådande befunnen
ändring uti betjeningen vid Cancelliet derstädes, i så måtto at
til Notarii-sysslornes behöriga skötande tvänne extraordinarie
Notarier utom staten blifvit jemte de tvänne ordinaire antagne,
hvilka undfådt lön i stället för Cancellister i Cancelliet,
då deras arbete skolat af Auscultanter utan lön förrättas,
hvaraf händt at i synnerhet vid Riksdagsrelationernes renskrifvande
K. Håfrätten nödgats, i brist på tilräckelig betiening, i
Cancelliet betiena sig af sextern-skrifvare för serskilt betalning,
som blifvit tagen af Håfrättshusets reparationsmedel.
Och som Deputationen funnit en sådan ändring vara emot
K. Majits för Giöta Håfrätt inrättade och faststäldte stat, så
hemställes Riksens Ständers ompröfvande, om icke samma giorde
ändring bör sättjas i det stånd, som ordinarie staten innehåller,
på det betjenterne i Cancelliet, sorn eljest äro tilräckelige til
arbetets bedrifvande, enär de niuta sin riktiga lön, måge utan
tilhielp af andra kunna tilhållas deras sysslor behörigen at
förrätta; dock Håfrätten obetagit at vid tilstötande myckenhet
af arbete vid Notarii-bordet taga beskedelige Auscultanter til
hielp emot vedergällning af de derföre fallande accidentier.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial angående
Constapelns vid K. Ammiralitetet Anders Lundbergs hos Riksens
Ständer anförde besvär, det skal han, som i långlig tid
besvär. Fadderskap hos danske min. Manufaktur-fonden. 163
med al trohet tient K. Majit och riket, ej haft at hugna sig
af någon befordran, änskönt andre des camerater och äfven
mycket yngre än Lundberg blifvit långt fram för honom avancerade;
hvaröfver Deputationen inhämtat K. AmmiralitetsCollegii
förklaring, och i anseende til Lundbergs befundne
lidande stadnat i det slut, det bör han ihogkommas, lämnandes
dervid at K. Ammiralitets-Collegium, efter des i den ingifne
förklaringen giorde lofven, låter honom sin förtjente befordran
til godo niuta.
Häröfver resolverades, at R. o. A. förmodar, det Ammiralitets-Collegium
efter sin lofven lärer låta Lundberg des förtjente
befordran til godo niuta, och finner altså härvid ej något
vidare at åtgiöra.
Hr Landtm, sade sig hos R. o. A. böra anmäla det han
af K. Danska Ministern Gref Linnar blifvit buden til fadder,
och som Hr Landtm, funnit de andre Ståndens Taleman vid
samma act tilstädes, så tycktes som lärer Ministerns mening
hafva varit, at de representerade Stånden, ehuruväl den som
biudningen förrättade, hos Hr Landtm, angående Ståndets
representerande ej något nämdt.
Vidare anmälte Hr Landtm, at Praesidenten i K. StatsContoiret,
Frih. Casten Feif med döden aflidit, och at således
samma Friherrlige famille utgådt.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Berättelse
angående Manufactur-fonden, hvarutinnan, sedan förmält
blifvit huru mycket under de förflutne åren til manufacturiernes
understöd blifvit samlat, dels under namn af almän landshielp,
som ifrån 1727 til 1731 inclusive öfver hela riket utgådt til
266,018 dal. 17 öre smt, dels under namn af procentmedel, som
alt sedan September månad samma år 1727 blifvit betalte af
visse utrikes vahror i tullarne, intil slutet af år 1737 til en
summa af 746,807 dal. 18 pgr, tilsammans 1,012,825 dal. 17
öre 18 pgr smt, eller 10 tunnor guld och 12,825 dal. 17 öre
18 pgr smt, Deputationen sedermera gifver Riksens Ständer
utförligen vid handen pä hvad sätt berörde medel blifvit af
K. Commerce-Collegio och den dertil förordnade LandshielpsDeputationen
förvaltade, huru stor försträckning hvart och et
verk, sä väl the äldre som nyare, therutaf fädt, hvad säkerhet
the therföre praesterat och til huru stora summor tilvärkningarne
vid hvarje fabrique sedan sidsta Riksdag sig bestiga;
hafvandes Deputationen vid jemnförande och skärskådande af
164 (Mars 13.) Manufaktur-fonden. Öfv.dir. Nordencreutz.
alt detta befunnit at, enär af ofvannämde fond af 10 tunnor
guld och 12,825 dal. 17 öre 18 pgr. smt afdragas först
Landshielps-Deputationens stat och expence-penningar, tillika
med vissa K. Commerce-Collegii ledamöters underhålds- och
rese-omkostningar vid verkens besiktigande i orterne, hvilka
penningar ej skola kunna anses såsom uti fabriquerne instuckne,
til en summa af 27,627 dal. smt, och sedan äfvenväl afdrages
hvad som uti de med desse medel inlöste liquidationer under
n:o 8 räknade til 75 procent nu skal kunna anses såsom til
Riksens Ständer återbetalt, sig bestigande til 87,383 dal. smt,
bl ifver för öfrigt rätta summan af alt hvad publicum på 10
års tid ifrån 1727 til 1737 års slut til manufactur-verken förskutit,
och til den tiden icke fådt återbetalt, ej fyllest 9 tunnor
guld, eller 897,815x) dal. smt; hvaremot åter då det rescontreras,
som af de upgifne tilvärkningssummorne allena på 3 års tid
sedan sidsta Riksdag Deputationen med säkerhet kunnat anse
och uptaga för en ren besparing för landet, och sig belöper til
986,160 dal. smt eller 9 tunnor guld och 86,160 2) dal. smt,
blifver på desse 3 åren allenast landets vinning 88,345 dal.
smt mera, än det manufacturierue verkeligen i 10 års tid af
publico undfått och icke ännu återbetalt; i anseende til hvilket
alt, med hvad mera som anfördt är, Deputationen tiltror sig
med al välgrundad probabilité kunna intyga, det hela landshielps-
och procent-summan, om den ock af landet fullt utgådt
och til manufactur-verken blifvit utdelt, äntå redan til publicum
betalt sig med 2 a 3 capitaler, utom det at publicum för des
förskott häfver sådan säkerhet, som Riksens Ständer på förra
Riksdagarne sielfve för god kändt hafva; hvarjemte ock af
Deputationen hemställes om icke Riksens Ständers tanka och
mening lärer vara, at de för Mälare-chartan inflytande medel,
til hvilkens samt flere chartors förfärdigande Öfver-Directeuren
Nordencreutz undfådt förskott af landshielps-medlen, ej böra
gå utur Manufactur-fonden.
Hr Landtm.: Det öfriga i detta Memorial är en berättelse,
men angående de för Mälare-chartan inflytande medel, frågar
Deputationen om icke de skola gå til Manufactur-fonden tilbaka.
Detta bifölls af R. o. A. och skrefs altså på Manufacturoch
Handels-Deputationens Berättelse följande Resolution:
*) I Protokollet slutar summan oriktigt med 9.
2) I Protokollet står oriktigt 861,695; här införda rättelser öfverensstämma
med sjelfva Berättelsen.
Dep. fr. Bonde-st. ang. Rådsherrarne. Rådsherrarnes mern. 165
Resol.: R. o. A. biföllo at de medel, som för den af
Öfver-Directeuren Nordencreutz förfärdigade Mälar-chartan
komma at inflyta, ej böra gå utur Manufactur-fonden, utan
gå til Landshielps-Deputationen tilbaka.
Under upläsandet af förbemälte Manufactur-Deputationens
Berättelse anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet 12 personer stark; den som förde ordet
gaf tilkänna, at Ståndet tagit i noga öfvervägande den öma
saken angående fem Riksens Hrr Råds licentierande och deröfver
stadnat i följande slut. Öfvergaf deruppå Ståndets Extractum
Protoeolli af den 10 Martii, hvilket för R. o. A.
upiästes, af innehåld at ehuruväl Bondeståndet derom är försäkrat,
at Riksens Ständers1 Secrete Utskott haft orsak til förberörde
fattade slut, så skulle likväl til de öfrige Högrespective
Stånden i all ödmiukhet hemställas, om icke med välbemälte
Hrr Riksens Råd må lindrigare förfaras, i anseende til de uti
Riksens Ständers Secrete Utskotts Extracto Protoeolli anförde
mildrande omständigheter, samt hvad det Högvyrdige Prästeståndet
i sitt Protocol ls-Extract af den 7 Martii anfördt, i betraktande
af Riksens Ständers jure aggratiandi, samt välbemälte
Deras Excellenziers för detta giorde långlige och trogne tienster.
Deputationen ifrån Bondeståndet afträdde.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine ställen.
Sedan det skedt anhördes Riksens Hrr Råds, Grefvar
Bondes, Barks, Hårds, Bielkes och Creutz den 5 Martii
daterade och den 12 dito uti Secrete Utskottet upläste Memorial,
hvarutinnan välbemälte Hrr Riksens Råd säga sig hafva
förnummit at någre utlåtelse]’ uti deras sidsta Memorial skal
hafva förorsakat upmärksamhet hos åtskillige Riksens Högh
Ständers Secrete Utskotts Hrr ledamöter, hvilket dem ganska
okärt är, hvarföre de än ytterligare bedja om tilstånd härmed
få förklara, at deras minsta intention derutinnan ej varit at
på något sätt gifva någon menniskia, långt mindre Riksens
Högh Ständers Secrete Utskott, för hvilket de så länge de
lefva al vördnad bära, minsta tilfälle til missnöje öfver sig,
utan at endast bedyra, det hvad de såsom menniskior hafva
felat, genom orätt förstånd af Riksens Högh Ständer Secrete
Utskotts dem vid förre Riksdagen efterlämnade tankar och
mening, ej skedt af ondt eller föresatt upsät at skada vårt
k. fädernesland, för hvilket de hysa och evärdeligen hysa skola
al nit, kärlek och ömhet, med hvilken försäkran de sig uti
166 (Mars 13.) Rådsherrarnes afskeds-suppliker.
Riksens Högl. Ständers Secrete Utskotts gunst och bevågenhet
hörsammast recommendera.
Vidare uplästes et i Rådet den 12 Martti hållit Protocoll,
af innehåld at Deras Excellencier Grefvar Bonde, Bielke
och Creutz upstådt och aflefvererat hvar för sig en underdånig
supplique til H. K. Maj:t, samt tagit derpå afträde; at bemälte
suppliquer tillika med en supplique från H. Excellence
Hr Gref Bark, hvilken för sin opasslighet skull ej kunnat
vara tilstädes, blifvit derpå af Stats-Secreteraren Baron Cederström
upläste, hvarutinnan välbemälte Hrr Riksens Råd, i anseende
til de derutinnan andragne omständigheter, i underdånighet
anhålla om et nådigt afsked, på sätt som hvar och
en af dem för sig i underdånighet‘anfort; hvarvid H. K. Maj:t
i nåder sig utlåtit, at som denna sak är hos Riksens Ständer
anhängig, så ville H. K. Maj:t i följe af des nådiga Försäkrings
9 § icke blanda sig i Riksens Ständers deliberationer,
utan i nåder remittera desse ansökningar til Riksens Ständer,
och hade Deras Excellencer förklarat sig, at de ej eller annorlunda
kunde H. K. Maj:t i underdånighet tilstyrka, hvarföre
befalt blifvit at Protocollet tillika med ofvannämde 4 suppliquer
strax til Riksens Ständer skulle upgifvas.
Häruppå uplästes för R. o. A. ofvanbemälte Hrr Riksens
Råds Bondes, Bielkes, Creutz oell Barks til K. May.t i underdånighet
ingifne suppliquer, hvarutinnan välbemälte Hrr Riksens
Råd förklara, at sedan de ifrån sin ungdomstid med al
trohet och nit sökt at tjena sin Öfverhet och kära fädernesland,
ingenting högre kan gå dera til sinnes, än det at Riksens
Högl. Ständers Secrete Utskott gifvit tilkänna at til dem ej
mera kan hafvas förtroende; hvaröfver sorn Riksens Ständers
plena stadnat i skiljaktige meningar, altså til at afböja alla
häraf til befarande obehageligheter Stånden emellan, undergifva
sig oftabemälte Hrr Riksens Råd Secrete Utskottets fattade
utslag och anhålla hos K. Maj:t i underdånighet deras Rådsembeten
at få nedlägga; betygandes Hr Riks-Rådet Gref Bark
sig hysa til K. Maj:t och Riksens Ständer den underdåniga
och hörsamma tilförsikt, at han med des tahlrika famille uti
sin höga ålder ej må lida nöd; och anhåller Hr Riks-Rådet
Gref Creutz om K. Maj:ts nådigste recommendation, at han i
anseende til des omständigheter och vilkor uti des öfriga korta
lifstid med den i staten bestådde lönen må hugnas, hvilket alt
Bevillningen.
167
sielfva suppliquerne, som finnas ibland allegaterne til detta
Protocoll, vidlyftigare innehålla. (Bil. N. 15—18.)
Hr Landtm.: Af hvad nu blifvit upläst lärer Högl. R. o. A.
hafva inhämtat desse Riksens Hrr Råds hos K. Maj:t underdånigst
giorde ansökning at få nidlägga sine Rådsembeten, hvilket ärende
K. Maj:t til Riksens Ständer nidsändt, med nådigt åberopande
af des K. Försäkrings 9 §. Jag underställer R. o. A:ns mogna
bepröfvande mitt oförgripeliga förslag, om icke detta til Secrete
Utskottet kunde remitteras, at med des yttrande och project
skyndesammast inkomma; hvilket jag skulle hålla före vara
bästa medlet, emedan sådane sakers debatterande in plenis pläga
gifva rörelser.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen,
hvilken, sedan den af Hr Landtm, var giord,
af R. o. A. med Ja besvarades.
Och skrefs altså på det nidsände Råds-Protocollet följande
Resolution:
Remitterat til Secrete Utskottet, at skyndesammast med
des yttrande och project inkomma;
Hvarmed Riddarhus-Fiscalen Treffenhielm strax til de
andre Stånden afskickades.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns angående bevillningen
tagne slut upsatte Extractum Protocolli, hvilket bifölls så
lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 10
Marti i 1739.
Sedan R. o. A. låtit sig föredraga det vyrdiga Prästeståndets,
det lofl. Borgareståndets och det ärbara Bondeståndets
Extracta Protocolli, af den 18 Nov., 28 Oct. och 12 Dec., samt
den 11 Nov. sidst!., hvarutinnan välbemälte respective Stånd
til det högst angelägna försvars-verkets behöriga i stånd sättjande
förklara sig hälften af den bevillning, som hvart Stånd
för sig vid 1734 års Riksdag antog, på samma fot och vilkor
som då skedde til nästa Riksdag vilja utgiöra, togs af R. o. A.
detta Riksvårdande ärendet i noga öfvervägande. Och ehuruväl
R. o. A. gierna skulle sedt, at tiden velat tillåta et jämnare,
och dem af Riksens undersåtare, som under deras svåre och
trägna tienst, endast af den ringa lönen sig måste uppehålla,
mindre tryckande bevillningssätt hade kunnat upfinnas, så ville
dock R. o. A., til at visa sin kärlek för fäderneslandet samt
redebogenhet at uti alla mål lämpa sig til sine medbroder, de
168 (Mars 13.) Bevillningen.
öfrige respective Stånden, häldre åtaga sig ofvanbemälte R. o.
A. i synnerhet besvärlig fallande bevillning til nästa Riksdag,
än låta det härutinnan på nye öfverläggningar ankomma, hvarigenom
denne nu så länge varande Riksdagen til samtelige
Ständernes dryga känning ännu längre på tiden skulle komma
at utdragas; hvarvid likväl, så i anseende til de nedan anförde
skäl, som i synnerhet at den antagne consumtions-accisen mäst
kommer at stadna på R. o. A., hvilka den ansenligaste delen
dervid komma at bidraga, R. o. A. sig föranlåtne funnit at
giöra följande förbehåld:
l:o. Ehuruväl vid 1734 års Riksdag R. o. A. samtyckt,
at trälsebönderne uti den då antagne bevillningen skulle betala
lika med skatte och crono, så komma dock nu enligit R. o.
A:ns Privilegiers 10 § de R. o. A. tilhörige frälsehemmans
åboer uti thenna bevillning ej at betala mer än hälften emot
cronoskatte, frälseskatte och cronohemman;
2:o. At R. o. A. i Finland, i anseende til de landet af
fiendteligit öfvervåld, missväxt och boskapssiuka öfvergångne
svårigheter, för deras egendom och tienstefolk niuta samma
lindring som Almogen i Finland emot Almogen i Sverige, så
at R. o. A. i Finland för deras egendom och tienstefolk betala
hälften emot R. o. A. i Sverige;
3:o. Aldenstund afgiften af lönerne är den kännbaraste
och svåraste, i synnerhet som för betienterne desutan igenom
remisslaget et mycket ansenligit afgår, altså fnnno R. o. A.
nödigt at Secrete Utskottet må updragas, at utfinna medel och
utvägar til förekommande at de, som niuta lön eller expectance,
med et så svårt remisslage ej måge besväras, men Underofficerare
och de gemene til lands och siöss, som stå på värfvad
fot, böra för remisslagets erläggande aldeles befrias;
4:o. At de egendomar och bruk, som för långliga tider af
Sveriges Konungar erhållit expresse Privilegier at vara eximerade
från alla contributioner och Riksdagsbevillningar, af hvad
namn de vara måge, och vid samma förmån under souverainitetstiden
blifvit bibehåldne, sådane Privilegier och rättigheter
i anseende til denna bevillning jemväl måge til godo niuta;
5:o. At 18 § af K. Brefvet af den 27 Oct. 1735, hvarutinnan
åtskillige frågepuncter öfver 1734 års bevillning finnas
förklarade, af Secrete Utskottet nogare skärskådas; hvilket med
de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Banken.
169
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
16 Fehr. nästl., hvarutinnan Riksens Ständer vid handen gifves
huru som Secrete Utskottet ibland andre anstalter Banquen
angående för nödig ansedt Banquens skulds afbetalning efter
hand; finnandes Secrete Utskottet rådsamt, at nu til en början
Läne-Banquen til nästa förfalledag upsäger en tredjedel af alla
på interesse insatte carolin-capitalex-, undantagandes dem, som
til pios usus eller annan publici nytta äro testamenterade,
hvilka härunder ej komma at begripas.
Hr Adlerbeth frågade om man ej kunde få vetta skälen
til en sådan författning.
Hr Carl Wennerstedt sade, at man för sakens omständigheter
skull ej kunnat gå härom i en nogare detaille än
skedt är, men som Banquen finnes i stånd at betala V3-del
af carolin-lånen, så voro orimmeligit at samma medel der skulle
ligga ofruktbare och emedlertid interessen til Banquens creditorer
betalas.
Hr Didron yttrade sig, at om publicum härvid vinner, så
lida likväl privati i anseende til beqvämligheten och säkerheten
at få sine penningar fruktbare, för hvilke omständigheter
skull de i Läne-Banquen nögdt sig med 4 x/2 procents interesse,
der de eliest kunde haft sex. Han hade i Banquen ej någre
capitaler, men om han dem hade, skulle han tycka at det voro
mycket svårt at mista en af Ständerne garanterad säkerhet;
och förmente Hr Didron at Sverges Banque på detta sättet
torde komma at förlora det anseende och den credit, den samma
i alla tider både in och utomlands haft.
Hr Carl Wennerstedt förestälte, at det snarare tyckes
styrka vår Banques credit utomlands, när densamma kan giöra
så ansenlige afbetalningar; så voro detta icke eller något nytt,
aldenstund man häraf haft exempel i Engeland, deräst med
publici nytta creditorerne betalning blef tilbuden, hvilke med
afslag på interesset begärt at capitalet måtta blifva stående;
i öfrigit voro ingenting orimeligare än at en Banque cumulerar
capitaler, som ligga ofruktsame.
Hr von Blixen sade, at det bör fägna alle Riksens inbyggare,
at Sverges Läne-Banco är i stånd at giöra en så ansenlig
afbetalning; det voro sant at Läne-Banco-capitaler voro
en mycket beqväm och säker egendom, men‘ så måste man ock
besinna, at härigenom ansenlige summor ligga stilla, hvilke
med rikets osägeligen större fördel til åkers och bergsbruks
170 (Mars 13.) Målare-akademien. Alingsås manuf.-verk.
samt handels och manufacturers förkofring kunde roullera, och
voro således denna Secrete Utskottets författning ganska nyttig
och berömelig.
Som detta af åtskillige flere understöddes, frågade
Hr Landtm, om Secrete Utskottets Extractum Protocolli
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, berättade, at de mål och ärender, som angå
Banquen, ej pläga gå til Bondeståndet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
500 dal. smts anslående af stats-medlen årligen til den här i
Stockholm påbegynte Målare-Academiens vidare uphielpande,
under Öfver-Intendentens disposition; hvilket Secrete Utskottet
funnit sig så mycket mera föranlåtit at tilstyrka, som man
erfarit at infödde svenske härigenom kommit til den perfection,
at de vid nya Slottsarbetet kunna äfven så väl som främmande
mästare för långt mindre betalning brukas.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets härutinnan yttrade
tankar.
Uplästes Munufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående silkesredaren vid Ahlingsåhs manufacturverket
Peter Smith, hvilken Cammarherren och Assessoren
Adlerstedt under sitt vistande vid manufactur-verket skal med
14 dagars permission til sig tagit, men sedan honom, Smith,
med sig til Stockholm fördt och ifrån des tienst och verkstad
i Ahlingsåhs öfver et års tid qvarbehållit, manufactur-verket
til en märkelig skada och afsaknad; hvaröfver directionen af
berörde verk så i K. Slåtts-Cancelliet, som hos denne Riksens
Ständers Manufactur- och Handels-Deputation sig besvärat,
varandes Deputationen af den tanka och mening, at som Ahlingsåhs
manufactur-verket genom denna silkesredares längre
umbärande än mera skulle komma at lida, och det ej mindre
emot de almänne Handtvärkshus-Privilegierne, än värkets enskylte
Privilegier är stridande at utom principalernes vilja och
samtycke bortlåcka, studsig giöra och afhålla en betjent eller
mästare ifrån verket och des sysslas skötande, så lära Riksens
Ständer antingen sielfve täckas härutinnan giöra den författning,
hvarmedelst oftabemälte Smith förpliktas at ofördröjeligen
begifva sig 'neder til verket, eller ock lämna K. SlottsCancelliet
fria händer at härutinnan förfara på sätt, som lag
och des embetes skyldighet föranlåta kan.
Professorers afsked. Lönings-fordran. 171
Efter något discourerande biföllo R. o. A. det senare alternativet,
nemligen at K. Slotts-Cancelliet lämnas frie händer
at härutinnan förfara på sätt, som lag och des embetes
skyldighet föranlåta kan;
Hvilken Resolution skrefs på Betänkandet.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli
angående Riks-Rådens och Academise-Cancellerernes,
Herrar Grefvar Gyllenborgs, Bondes och Creutz hos K. Maj:t
i underdånighet giorde hemställande, om icke enär vid Academierne
hända kunde, at en Professor för ålders skull ej mera
voro i stånd at med information tilbörligen betjena den studerande
ungdomen, samma Professor då måtte ifrån des embete
aldeles erhålla afsked och efter des förtjenst med Professorslönens
åtnjutande i sin öfriga lifstid benådas, samt i des ställe
en annan af de mäst skickelige personer til den ledige beställningen
föreslås, som af de öfrige professionen tilhörande förmåner
hade sig at hugna; öfver hvilket förslag Stora Secreta
Deputationen efter erhållen del häraf sig yttrat, det kunde
denna sak til K. Maj:ts nådige afgiörande hemskiutas, sedan
vederbörande blifvit hörde; hållandes Stora Secreta Deputationen
för des del före, at i slikt fall prsebende-hemmanen jemväl
böra räknas under Professorernes löner.
R. o. A. biföllo Stora Secreta Deputationens yttrade tankar.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Krigs-Commissarien Carlings dit remitterade ansökning att i
stället för liquidation öfver des innestående lönings-fordringar
antingen undfå en discretion eller tilräckelig årlig expectance-lön
utur Ständernes Contoir; hållandes Secrete Utskottet före at, i
anseende til Krigs-Commissariens i långlig tid med godt loford
giorde tienster, des utståndne fångenskaper och åtskillige genomgångne
svårigheter, honom kunde i Riksens Ständers Contoir
tilläggas 50 dal. sint årlig expectance-lön.
Detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifölls af R. o. A.
Hr Didron hemstälte om icke i anledning af det nyss
tilförene upläste Extractum Protocolli ifrån Stora Secreta Deputationen
angående de Professorers underhåld, som ej förmå med
föreläsningar vidare betjena ungdomen, något medel och utväg
skulle kunna utfinnas, at jemväl andre, som länge och väl tient
riket, på sin ålderdom med något underhåld måge kunna hugnas,
hvarom Hr Didron förbehöll sig at med en skriftelig föreställning
hos R. o. A. få inkomma.
172 (Mars 13.) Krigs-Kollegium. Frih. Cederhjelms besvär.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
K. Krigs-Collegii giorde föreställning om tilökning på lönen för
Casseuren i bernelie Collegio til 200 dal. sint, samt skrifvarehielp
för honom til 150 dal. samma mynt; hvilken tilökning
til Casseurens förr hafde lön af 300 dal. smt, samt skrifvarehielp
af 150 dal. smt, Secrete Utskottet i anseende til de af
K. Krigs-Collegio andragne skäl och omständigheter väl funnit
skiäligt at samtycka och bevilja, men underställer likväl sådant
Riksens Ständers bepröfvande, emedan härigenom någon förhögning
i staten kommer at giöras.
Hr Didron påminte, at en sådan tilökning länder staten
til gravation.
Häremot förestältes af Hr von Hökerstedt, at det vill
falla Krigs-Collegium ogörligit at bestrida så store summor, och
för Casseuren at hålla redo och riktighet med mindre så mycken
lön årligen bestås, at en säker och tilförlåtelig man kan antagas
och honom nödig arbetshielp tillägges; då efter något
ytterligare discourerande och på
Hr Landtm:ns giorde frågan förbemelte Extractum Protocolli
ifrån Secrete Utskottet
af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, anmälte JustitiaB-Deputationens Betänkande
öfver de besvär, som Assessoren och Häradshöfdingen Baron
Eric Cederhielm anfördt emot K. Maj:ts dom af den 6 April
1737, uti saken emellan bemelte Assessor å den ena, och Hr
Riks-Rådet och Cancellie-Rådet samt Academise-Cancelleren
Grefve Gustav Bonde på framlidne Generalens och Gouverneurens
Baron Bernhard von Lievens sterbhus vägnar å andra
sidan, angående någre af Assessoren på sin frus, Friherrinnan
Catharina Ebba Carlsdotters vägnar giorde arfspretentioner
efter des halfbroder Johan Gabriel Carlsson, hvarföre han
påstådt det måtte Generalens Baron von Liewens arfvingar
vara honom ansvarige. Vid hvilken vidlyftiga saks utredande
och skärskådande Deputationen ej annat kunnat finna, än at
K. Maj:ts, desse parter emellan, den 6 April 1737 afsagde
dom, som gillar K. Götha Håfrätts dom af den 11 Dec. 1732,
är derutinnan på goda skäl grundad, at Baron Cederhielm ej
kan eller bör äga makt at uprifva eller tala på det, som igenom
1699 års i Linköping skedde arfsförening är afgiordt, hälst den
igenom Götha Håfrätts laga kraft vundne Resolution af den
10 April 1703 blifvit confirmerad.
Städernas staket.
173
Men hvad angår den jemkning, som nästnämde 1703 års
Resolution förklarat böra ske arfvingarne emellan och ännu
icke försiggådt, så finner Deputationen, at K. Maj:ts samt Götha
Håfrätts i saken gifne domar och utslag ej ligga Assessoren
i vägen, at ju han för des frus andel må vara deruti delaktig
enär samma jemkning til värkställighet blifver befordrad, hemställandes
Deputationen ändteligen om icke Assessoren Cederhielm
i anseende til anförde skäl och omständigheter må för
böters erläggande blifva befriad; hvarvid var bifogat tvänne
ledamöters tanka, som varit af skiljaktig mening.
Detta Betänkande blifver liggandes på bordet, och berättade
Frih. Erik Cederhielm, at saken til en stor del blifvit häfven
igenom den emellan Gref Bonde och honom sedermera ingångne
förlikningen.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce- samt TullDeputationernes
gemensamma Betänkande af den 5 sidstl. Dec.,
angående de städers erhåldne befrielse ifrån stacqueternes underhållande,
hvilke ingen andel äga uti accisen och bakugnspenningarne,
hvarutinnan Deputationerne anföra alla the omständigheter,
som kunna härutinnan tiena til uplysning; men som
Deputationernes ledamöter af Borgareståndet beständigt åberopat
sig de i detta mål uppå Städernes almänna besvär vid
1727, 1731 och 1734 årens Riksdagar undfangne K. Resolutioner,
så berätta Deputationerne at the sig häröfver ej vidare
kunna utlåta;
Hvarjemte uplästes så väl Tull-Deputationens som Borgareståndets
serskilte Extractum Protocolli af d. 3 Martii
detta ärendet angående.
Frih. Eric Wrangel: Borgareståndet gifver åt de Resolutioner,
hvilke de på sine besvär vid Riksdagarne utvärka, namn
af Privilegier, men frågan är om samma Resolutioner på lika
sätt af de andre Stånden anses.
Hr Wulfwenstierna berättade, at på 1727 års Riksdag
Borgerskapet utvärkat sig den åberopade första Resolutionen
utan at Cainar-Collegium blifvit hördt, eller at Ständerne då
blifvit vid handen gifvit, at 1695 års Resolution, som af Konung
Carl XI senare är utgifven, uphäfver 1686 års Resolution, på
hvilken städerne härutinnan sig mäst stödja; det svåraste härvid
voro, at om cronan än skulle påtaga sig sådane stacqueters
hållande, så blifva de samme af Borgerskapet sielfve förstörde
och til vedbrand använde, och gingo altid Borgareståndet långt
174 (Mars 13.) Städernas staket. Duhres besvär.
med sine påståenden; öfverskotts-medlen, som tilförene hördt
cronan til, hafva de användt til at förhöga Magistraternes
löner, och nu vilja de at cronan skal hålla deras stacqueter.
Frih. Eric Wrangel: Ingen kan styrka dertil, at cronan
skal hålla städernes stacqueter; de smärre städer kunna hålla
stengärdsgårdar; det högsta man kunde gå voro det at cronan
bygde för de städer, hvilka ej niuta andel i accisen och bakugnspenningarne,
men at när stängsel en gång af cronan är upbygdt,
det samma sedan alt stadigt af staden underhålles.
Hr Mannerheim förmente, at goda gärdesgårdar kring
de små städer voro bättre än stacqueter, för säkerhetens skull
af tullarnes bevakning.
Frih. C. W. Cederhielm höll före bäst vara, at städerne,
de der innehafva så mycken cronans jord, höllö stengärdsgårdar,
hvartil de, som bo på landet, kring deras ägor äro förbundne;
i öfrigit beklaga sig städerne altid öfver fattigdom, men
när det ankommer på tilökning i Magistraternes löner, då föregifves
altid at der är tiigång nog.
Efter något ytterligare discourerande hemstälte
Hr Landtm, om icke så i anseende til quasstionen som
til sättet, det må gå tilbaka til Deputation erne.
Resol.: Remitterat tilbaka til Deputationerne, at så väl angående
qusestionen som sättet med närmare utlåtande inkomma.
Uplästes Justitice-Deputationens Extractum Protocolli,
angående Anders Gabr. Duhres hos Riksens Ständer andragne
besvär deröfver, at honom vid 1731 års Riksdag skal uppå Hr
Landshöfdingen Brauners giorde föreställning Ultuna Kungsladugård
blifvit ifråntagen, hvilken han sedan år 1723 för
arrende innehaft, och til berörde Hr Landshöfdinge uplåten;
hvarföre Duhre nu påstådt at antingen blifva insatt i det
honom föraccorderade arrendet igen, eller niuta ersättning för
al härvid häfd skada och omkostnad; hvilket Deputationen
alt öfvervägat och befunnit, det har Duhre medelst des entledigande
ifrån arrendet icke lidit någon oförrätt eller haft fog
at söka ändring uti den författning, som Riksens Ständer vid
1731 års Riksdag med berörde ladugård giordt; hemställandes
om icke alt det, som Duhre anfördt om ersättning af publico,
och mera dylikt, äfven rättvisligen bör försvinna;
Och som derjemte berättades denne Duhre sedermera med
döden vara afgången, altså kommer detta Justitiae-Deputationens
Extractum Protocolli at läggas ad acta.
Akademi-hemman.
175
Uplästes Hr
seende til anförde skäl, han hos Riksens Ständer om understöd
anhåller.
Bemälte Memorial remitterades af R. o. A. til Secrete
Utskottet.
R. o. A. skildes åt.
Den 15 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes de Resolutioner,
som den 13 Martii blifvit tagne hos R. o. A. öfver de då förehafde
ärender, och biföllos så lydande som de vid hvart och
et mål uti samma dags Protocoll antecknade finnas.
Uplästes Cammar-CEconomie-Deputationens Betänkande
angående Academie-hemmans försäljande til skatte af den 1
sidstl. December, hvarutinnan, i anledning af Hr Erland Fridrich
Hicernes remitterade Memorial, Deputationen berättar
sig detta ärendet hafva företagit; häruppå vederlägger Deputationen
de af Consistorio Academico anförde skäl, förmenandes
i förmågo af anförde skäl bemelte hemman ej för frälse kunna
anses, och styrker Riksens Ständer dertil, at som detta ärende
hos K. Majit redan är anhängigt, detsamma cum toto effectu
må refereras K. Majit at med Råds råde sluteligen afgiöras.
Sedan uplästes Prästeståndets Extractum Protocolli af
d. 27 Januarii, hvarutinnan, i anledning af föregående, Ståndet
söker med autentique documenters åberopande at bevisa: l:o
det Gustavianiska Donationen til Upsala Academie aldrig bestådt
af någre cronogods och hemman, eller ock arf och egne gods,
som med cronans varit incorporerade, utan at the donerade
godsen varit af pur frälse natur, som alt therintil blifvit af
then K. familien besutne såsom arf och egne, och med samma
sin urgamla frälsemanna-rätt kommit i Konung Gustaf Adolphs
händer, och så vidare med samma rätt til Academien blifvit
donerade; hvaraf 2:o skal följa, det Academiens ägande frälserättighet
til desse gods nu mera aldrig skal med något grundat
skäl kunna dragas i tvifvelsmål, eller quaestionen om deras
försäljande til skatte, likmätigt Deputationens yttrade tanka
och mening, böra lämnas til K. Majits sluteliga afgiörande;
giörandes Prästeståndet sig om Riksens Ständers fasta upsåt
176 (Mars 13.) Akademi-hemman. Underhåll vid afsked.
at bibehålla välfångne Privilegier så i detta som flere mål
aldeles försäkrat.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 18
Dec. nästl. år, hvarutinnan Ståndet på det sättet lämnar sitt
bifall til Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande angående
Academiae-hemmanens försäljande til skatte, at samma mål cum
toto effectu må lämnas til H. Maj:ts nådiga afgiörande, och alla
de uti Betänkandet anförde skäl och omständigheter til samma
hemmans försäljande til skatte i brefvet til H. K. Maj:t införas.
Sedan häröfver något var discourerat med skiljaktighet i
meningarne, påmintes at uppå den § af Almogens Almänna
Besvär vid denne Riksdag, som angår Herredagspenningars erläggande
af Academise-hemman, R. o. A. sig redan yttrat, at
de af K. Gustaf Adolph til Upsala Academie gifne arf och egne
godsen, emedan de med frälserätt äro gifne, ej böra erlägga
Herredagspenningar.
Gref Henning Gyllenborg lade bärtil, at det voro skada
för Academien om des hemman skulle försäljas til skatte,
emedan aldrig gerna skatteköp begäres på andre hemman än
sådane, som antingen hafva god och ymnog skog eller andre
fördelaktige omständigheter.
Hr Leijonmark förestälte,at hela frågan om desse hemmans
försäljande til skatte uti 1723 års Förordning om skatteköp
tydeligen och fullkomligen är afgiord, hvarutur Hr Leijonmark
upläste 6 §, med hemställande om icke R. o. A. finna
bäst, at det dervid förblifver;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde frågan bifölls;
Och skrefs altså på Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande:
Resol.
: R. o. A. stadnade i det slut, at det förblifver vid
1723 års Förordning angående hemmans försäljande til skatte.
Uplästes Hr Didrons i dag ingifne Memorial, af innehåld
at gamle och orklöse betiente af Militair- och Civil-ståndet
måge kunna taga afsked och behålla lönen i sin lifstid, och
andre giöra deras tienst med den lön de innehafva,
hvilket Memorial R. o. A. funno godt at remittera til
Secrete Utskottet.
Hr von Gröninger giorde det förbehåld at härvid inge
accorder måge tillåtas.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial angående
Consistorii Academici i Upsala hos Riksens Ständer anförde
Upsala Akademis besvär mot Kammar-Kollegium. 177
besvär theröfver at K. Camar-Collegium icke skal enligit
K. Maj:ts nådige Bref af den 20 Maii 1735 entledigat det
skatteköp, som Collegium den 19 Dec. 1722 om Academisehemmanen
Gåsnäsboda, Qvarnbacka och Backa samt Clemetzboda
i Orebro län och Lindesbergs sochn belägne, med OfverDirecteuren
Ehrenpreus slutit och ingådt, utan i stället at
befrämja verkställigheten deraf stäldt saken uti ny vidlyftighet
och Academien i förlust af den rättighet och förmån, som
K. Majit och Riksens Ständer Consistorio Academico tilerkändt;
hvaröfver Deputationen inhämtat K. Cammar-Collegii Förklaring,
och i anseende til de å Academiens sida befundne
skäl och omständigheter hemstält Riksens Ständers ompröfvande,
om icke Academien ovägerligen må tilgodo niuta de
af desse ofvannämde hemman återstående räntor med halfva
förhögningen ifrån sidst!. Riksdag räknat, samt bibehållas vid
sin tildöinde fria disposition af berörde hemman, så vida icke
någotthera af dem, isynnerhet Qvarnbacka och Backa, vore för
Vedevågs manufactur-verket oundgänglige, tå the under nytt
skatteköp med ofvannämde vilkor kunde manufacturverket uplåtas;
jemväl ock K. Camar-Collegium påminnas, at hädanefter
uti det, som af K. Majit och Riksens Ständer tydeligen blifvit
faststält, icke genom hvarjehanda uppehåld förorsaka hinder,
the sökande til meen uti theras tilständiga förmån och rätt.
Likaledes uplästes ock Prästeståndets Extractum Protocolli
af den 8 Dec., hvarutinnan Deputationens yttrande aldeles
bifalles, och Qvarnbacka-hemmanet til nytt skatteköp under
Vedevågs manufacturie på vissa vilkor utbiudes.
Hr Landtm, frågade om det förblifver vid Riksens Ständers
tagne slut på 1734 års Riksdag;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Hvarjemte, i anledning af Gref Fridrich Gyllenborgs
giorde föreställning, at orsaken til Camar-Collegii dröjsmål
varit, at vederbörande, som härvid bordt höras, med deras förklaringar
ej inkommit, fants godt at K. Camar-Collegium för
tiltal bör befrias.
Resol.: R. o. A. förblefvo vid detta af Riksens Ständer
på 1734 års Riksdag angående desse Academie-hetnman tagne
slut, finnandes derjemte K. Camar-Collegium för påminnelse i
anseende til denna saken böra befrias, emedan orsaken til
drögsmålet varit, at alle nödige underrättelser til bemelte
Collegium icke inkommit.
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 12
178 (Mars 15.) Salpeter-sjuderi. Rangordning.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 14
Martii, hvarutinnan Ståndet uti den projecterade 73 § af
Resolutionerne på Almogens Almänna Besvär vid denne Riksdag,
angående saltpetersiuderiet i Skåne, Blekingen och Halland,
följande tilläggning til et benägit bifall anmäler, nemligen at
näst efter orden: »At Almogen i förberörde orter» tilläggas må:
»med thetta saltpetersiuderi hädanefter ej vidare må besväras
än på andre orter i riket, utan komma the allenast emot
samma betalning» etc.
Hr Landtm, berättade at afseendet med denna begäran
är, at de således slippa dagsvärken.
R. o. A. biföllo förbemälte Extractum Protocolli ifrån
Bondeståndet.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
28 sidstl. Febr., hvarutinnan Ståndet förnyar sin hos de öfrige
respective Stånden vid sidstl. 1734 års Riksdag giorde vänlige
föreställning, at de af bemelte Stånds ledamöter, som ined K.
Maj:ts fullmakter bekläda thet dyra Domare-embetet, nu måge
blifva til någon viss rang upförde eller åtminstone, til thess
den projecterade nya Rangordningen kan blifva vederbörligen
öfversedd, under Duells-Placaterne varda ansedde, hvarom
Ståndet gior sig så mycket mer försäkrat, som the endast och
allenast til sine angelägne embetens thesto bättre drift och
utförande thenna ansökning giöra.
Likaledes uplästes thet åberopade och hifogade Borgareståndets
Extractum Protocolli af den 4 Dec. 1734 angående
rang för Borgmästarne i städerne.
Hr Landtm, förmälte, at som Rangordningen på denne
Riksdag ej kommit at företagas, så lärer den qusestionen om
Borgmästarne någon rang skal tilläggas ej väl kunna komma
under öfvervägande.
Gref Henning Gyllenborg yttrade sig at Borgmästarne
i de små städerne til sitt beskydd behöfva Duells-Placatet.
Hr Adlerbeth sade at det förekommer honom contradictoirt,
at Borgareståndet å den ena sidan häfver det Privilegium,
at ingen Adelsman kan blifva Borgmästare, och vilja icke
des mindre å andra sidan niuta Adelige Privilegier tilgoda, ty
den, som äger rang, är under Duells-Placatet begripen.
Frih. Coijett: Det beskydd, som de åstunda af Duells
Placatet,
tyckes böra lämnas dem, om ej för personernes skull
dock för embetets värdighet.
Svea Hofrätt. Rådsherrarnes afskeds-suppliker. 179
Hr Adlerbeth: Dock tyckes en åtskillnad böra vara
emellan en Borgmästare i Stockholm, Carlscrona och de större
städer, och en Borgmästare uti en liten upstad.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade om Borgmästarne skola begripas
under Duells-Placatet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: R. o. A. funno billigt at Borgmästarne i städerne
under Duells-Placaterne komma at begripas.
Uplästes Justities-Deputationens Betänkande, angående
Svea Håfrätts til denne Riksdag ingifne Riksdagsrelation, hvarutinnan
Deputationen, sedan den anfört huru månge saker
sedan sidsta Riksdag af Håfrätten afgiorde blifvit, til Riksens
Ständers bepröfvande hemställer en och annan omständighet,
som hädanefter vid Riksdagsrelationens inrättande af Håfrätten
kunde i akt tagas, med mera.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, bad at R. o A. ville intage sine ställen,
och efter gunstigt löfte vid den angelägna och granlaga öfverläggningen,
sorn nu åter förekommer, bruka al moderation.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
14 Martii af innehåld, at i anledning af Riksens Ständers
Remiss det Secrete Utskottet skyndesammast med des yttrande
och project hade at inkomma til et underdånigt svar uppå
H. K. Maj:ts remiss angående Hrr Riksens Råds Grefvar
Bondes, Barks, Bielkes och Creutz hos H. K. Maj:t giorde
underdånige ansökning om et nådigt afsked, på sätt som hvar
och en af dem för sig i underdånighet anfört, har Secrete Utskottet
samma underdånige svar til samtelige Riksens Ständers
gillande sålunda projecterat, som then hosföljande afskriften
utvisar. Och som Hrr Riksens Råd denna deras underdåniga
ansökning ej förr än nu vid slutet anmält, så har Secrete Utskottet
ej kunnat finna, at välbemälte Hrr Riksens Råds sökta
dimission något til enigheten eller denna sakens vänliga afgörande
bidragit, hvarföre Secrete Utskottet ej eller kunnat
styrka at them uppå annat sätt än hosgående project utvisar
thet begärte afskedet meddelas. Secrete Utskottet har ej eller i
anseende til det lofl. Borgare- och ärbara Bondeståndets yttrande
kunnat finna någon skälig anledning at uti modificationerne
för en eller annan af Hrr Riksens Råd gå längre än
Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den 26 Febr. vid
180 (Mars 15.) Sekr. Utsk:s förslag till svar till K. Maj:t
handen gifver, emedan Secrete Utskottet deruti gådt redan de
lindrigaste vägar i saken, som theras ed och samveten tillåta
kunna.
Vidare uplästes thet bifogade projectet til et underdånigt
svar til K. Majit angående välbemälte Herrar Riksens Råds
giorde underdåniga anhållan om et nådigt afsked ifrån theras
Rådsembeten, hvarutinnan efter underdånigst aflagd tacksägelse
för K. Maj:ts så vid detta som andre tillfällen nådigst betygade
ömhet om des gifne Försäkrings oryggelige bibehållande,
ytterligare i underdånighet vid handen gifves, at Riksens
Ständer hafva tagit förenämde Riksens Hrr Råds ansökning i
noga öfvervägande; och som Secrete Utskottet redan gifvit
Riksens Ständer genom utdrag af Protocollet, hvaraf afskrift
bifogas, vid handen at det för åberopade skäl och omständigheter
skull icke annat kunnat än stadna i det slut, at desse
Hrr Riksens Råd så väl som Hr Riks-Rådet Grefve Hård
måge ifrån deras Rådsembeten liceutieras; så hafva Riksens
Ständer nu så mycket mindre något at här tillägga, utan finna
i underdånighet at i anledning af bemelte Extracto Protocolli
dem deras afsked i nåder må lämnas; hvarjemte Riksens
Ständer äfvenväl i underdånighet gifva sitt bifall dertil, at
bemelte Hrr Riksens Råd i anseende til deras för detta giorde
trogne och långlige tienster behålla och orubbad nyttja Rådsvärdigheten
med dertil hörande heder, samt at til understöd
för dem och deras anhörige och familier hvartdera af them en
årlig pension af 4,000 dal. sint måtte tilläggas, på thet tlie
så mycket mera måge varda öfvertygade om Riksens Ständers
ömhet för theras välfärd, så vida Rikets fri- och säkerhet det
någonsin tillåta kan; hvilket alt sielfva projectet til detta
underdåniga bref, som finnes ibland allegaterne til detta Protocoll,
vidlyftigare innehåller.
Hr Didron sade at han redan både muntligen och skrifteligen
förklarat, at Secrete Utskottet vid detta riksvårdande
ärendets utarbetande haft al möda ospard, och at han voro
öfvertygad at Stora Secreta Deputationen på det nogaste och
efter des instruction och ed skärskådat remarquerne; men som
det nu kommit så vida at projectet til sielfva expeditionen för
R. o. A. är upläst, så ville han än en gång och innan densamma
fastställes til R. o. Arns öma behiertande hafva lämnat,
om icke i anseende til de mildrande skäl, som här finnas,
Riksens Ständer vid detta tilfälle skulle behaga utöfva det
angående Bådsherrarnes afskeds-suppliker.
181
dem tilständiga jus aggratiandi, och i synnerhet hvad Hr RiksRådet
Gref Bielke beträffar, hvilken för fäderneslandets tienst
altid haft egendom, lif och blod ospart, låta des trogne giorde
tienster komma i den åtanka, at han vid Rådsembetet blifver
bibehållen.
Hr Palmstierna: At Ständerne äga jus aggratiandi,
det är redan så ofta anfort och vijst, at ingen derom kan hafva
det ringaste tvifvelsmål; men frågan är när och vid hvilka
omständigheter Riksens Ständer vilja bruka samma makt.
Här har Secrete Utskottet förklarat at til desse Hrr Riksens
Råd ej mera kan hysas det förra förtroende, och vid en sådan
omständighet, huru vill man bruka jus aggratiandi? Alle hysa
vi kärlek för desse Hrr Riksens Råd, och lärer ingen vilja
deras värsta, men när et så stort alternatif, som nu, är på färde,
nemligen Ständernes förtroende eller misstroende til Riksens
Råd, så kan jag för min del ej ingå i den propositionen, som
Hr Didron nu giordt.
Frih. Coijett hemstälte om det icke kunde förblifva vid
halfva Rådslönen til pension, emedan det voro drägeligare för
staten, och contributionerne des utan äro nog dryge.
Hr Landtm.: Emedan Riksens Ständer remitterat til
Secrete Utskottet at determinera summan, antingen til 3 eller
4000 dal. sint, så är derom delibererat; och som man haft
afseende på desse Hrr Riks-Råds förre trogne tienster och
deras til en del tahlrika familier, har man hälst blifvit vid
den större summan, hvarom som de andre Stånden varit ense,
så lärer R. o. A., sorn är det första Ståndet, ej vilja densamma
förminska.
Frih. Coijett sade at han aldeles conformerade sig med
Hr Palmstierna, men om man ville tala om mildrande omständigheter,
så voro Hr Riks-Rådet Gref Hård en herre,
hvilken på sin kropp berömeligen bär märke, at han väl och
trogit tjent sitt fädernesland.
Hr Landtm.: Om man skulle specialicera, så äro de
alle män, som hafva militerande (!) skäl för sig.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, förmälte at Secrete Utskottet uti detta
underdåniga brefvet sökt at bruka de lindrigaste termer, och
tykt at man ej kunde visa nog underdånig tacksamhet och
erkänslan för K. Majrts nådigst betygade ömhet om des nådiga
Försäkrings oryggeliga bibehållande.
182 (Mars 15.) Eådsherrarne. Pfeifs ans. Bank-lån.
Häruppå uplästes Protocollet ånyo.
Och frågade Hr Landtm, örn han fingo giöra propositionen,
hvaremot som inge påminnelser giordes, frågade Hr
Landtm, om detta underdåniga missive til K. Maj:t bifalles;
H vartil af R. o. A. svarades med Ja.
Sedan R. o. Arns bifall var påskrifvit, afskickades strax
Riddarhus-Fiscalen dermed til de andre Stånden.
Hr Ekestubbe frågade om desse Hrr Riks-Råd, aldenstund
de blifva i fullkomlig besittning af Rådsvärdigheten,
sielfve kunna sittja på Riddarhuset;
Men härpå föll intet svar.
Hr. Landtm, anmälte Justitise-Deputationens Betänkande
öfver Secreteraren Pfeifs ansökning at af asrario publico
niuta ersättning för en sin hos engelska manufacturisten Smitt
hafvande skuldfordran, emedan han förmedelst et K. Maj:ts
beskärmelsebref, som Smitt för sine creditorer erhållit, skall
blifvit hindrad at genom laga medel få samma sin fordran
betald.
Betänkandet blifver liggandes på bordet.
Uplästes Seerete Utskottets Extractum Protocolli af den
12 Martii sidstl., hvarutinnan Seerete Utskottet berättar huru
som i anledning af de vid denne Riksdag inkomne besvär öfver
Banco-verkets ringa nytta samt de svårigheter, som derstädes
möta när någon sig anmäler at giöra lån, Seerete Utskottet
varit omtänkt at kunna ur vägen rödja sådane svårigheter och
försättja Banco-verket i den almänt efterlängtade rörelsen, som
Riksens Ständer vid des första inrättning påsyftat men under
sidsta kriget kommit at afstadna; utförandes vidare huru och
på hvad sätt Banco-utlåningarne hädanefter med verkets säkerhet
måge kunna faciliteras, til befordran af den almänna
rörelsen i handel och vandel samt Bergslagens understöd; i
anledning hvaraf Seerete Utskottet äfven härom låtit projectera
en almän Förordning, som bifogas och Riksens Ständers mognare
bepröfvande och fastställande underkastas.
Sedan uplästes projectet til förbemelte Förordning bestående
af 13 §§, öfver hvilket R. o. A. stadnade i följande
slut, hvilket skrefs på projectet:
ResoL: Bifölls, allenast at uti 1 § i stället för ordet
»tingstima», sättes ordet »häradsting»; och at uti den 2 § på de
anteknade ställen införes ordet »bofaste»; hvarjemte af R. o.
A., i anseende til den för riket så högt angelägne Jern-Bergs
-
Leijonhufvuds mern. Ersättning för öfv. Sparres oriental, resa. 183
lagens bestånd, upkomst och förkofring, för högst nödigt ansågs,
at Seerete Utskottet efter detta vigtiga ärendets noga
bepröfvande med des yttrande inkommer, huruvida lån på jern
i Banquen måge kunna ske til ringare än 6 procent årligit
interesse.
R. o. A. skildes åt.
Den 20 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes de Resolutioner
som den 15 Martii blifvit tagne hos R. o. A. öfver de då förehafde
ärender, och biföllos så lydande som de vid hvart och
et mål uti samma dags Protocoll anteknade finnas.
Uplästes Frih. Carl Leonhard Leijonhufvuds ingifne
Memorial, innehållandes åtskilliga moraliske och politiske
reflexioner.
Detta Memorial kommer at förvaras ibland acterne, och
finnes ibland allegaterne til detta Protocoll.
Uplästes Öfverstens Frih. Conrad Sparres ingifne Memorial,
hvarutinnan han berättar huruledes efter lyckeligen fulländad
resa til Orienten han tillika med des resecamerater
Öfverstarne Loos och Gyllenskiepp vid återkomsten til Bender
skal af högstsal. H. Maj:t Konung Carl den XILte undfådt nådig
tilsägelse om en vedergällning af 1000 riksdaler för hvartdera,
men Hr Öfversten allena samma Kongl, nåd och försäkran
för sin del alt sedan ej åtniutit, oaktadt förberörde begge des
resecamerater hvar sine andelar til fullo utbekommit; anhållandes
Hr Öfversten bevekeligen det måtte lian, som uti
rikets tienst ganska många svårigheter igenomgådt, af Riksens
Ständer nu blifva hugnad med den förmån at få tilgodo niuta
det som en så stor Konung honom tilsagt och hans resecamerater
långt för detta åtniutit.
Resol.: R. o. A. biföllo at Hr Öfversten niuter betalning
för desse af högstsal. Konung Carl XII i nåder låfvade 2000
dal. sint.
Uplästes Hr Moraths och Hr von Gröningers ingifne Memorial,
hvarutinnan de med tacksamhet erkänna Riksens Ständers
emot de Ingermanländske familierne betygade ynnest och
bevågenhet, tliymedelst at dem blifvit af Riksens Ständers Contoirs
medel tillagde 90 dal. sint för hvarje deras uti Ingerman
-
184 (Mars 20.) Ing ermauländska familjerna. Fru Nordenflycht.
land bortmiste hemman eller obs; men som vid närmare eftersinnande
af det vilkor, hvarmed Riksens Ständer behagat
emot dem en sådan benägenhet förklara, berörde Ingermanländske
familier funnit, det skulle den dem ålagde förbindelsen
at med de undfängne penningar i Finland upodla ödesland,
mera lända desse lidande familier til skada än förmån, så anhålla
de än ytterligare bevekeligen, det täcktes Riksens Stän.-  der utse några lättare och drägeligare medel, hvarigenom de
kunde utan skada och äfventyr komma til åtnjutande af Riksens
Ständers emot dem förklarade välvilja och bevågenhet.
Efter något discourerande, hvarvid anfördes at såsom
Riksens Ständer igenom den förra Resolutionen velat hugna
och någorlunda uprätta desse lidande familier, så bör en sådan
välgierning ej vara förknippad med något besvär, hvarigenom
densamma blefvo dem onyttig, stadnade R. o. A. häröfver
i följande slut:
Resol.: Aldenstund i anseende til de andragne skäl och
omständigheter den al Riksens Ständer de Ingermanländske
familier, som bortmist sine gods, tillagde förmåner dem mera
til skada än gagn skulle lända, i fall de deremot sig reversera
skola til obebygde tracters upodlande i Finland, Öster- och
Västerbottn, altsa funno R. o. A. billigt at de utan någon
sadan revers de dem tillagde 90 dal. sint för hvar bortmist
obs måge utbekomma, och i deras frihet lämnas efter lägenhet
och tilfälle de på förbemälte ställen obebygde tracter at upodla.
Hr von Gröninger giorde det förbehåld at i fall Ingermanland
ater kommer under Sveriges lydno desse undfångne
90 dal. sint per obs ej måge hindra desse familier at träda
hvar och en til sine förr innehafde gods, emot den nu undfångne
summans återbetalande til cronan.
Detta sades vara billigt, men fants betänkeligit uti en
alman Ståndets Resolution at inflyta låta, utan är nog at
ofvanbemälte förbehåld finnes i Protocollet.
Uplästes Fru M. C. Nordenjlychts af K. Majit til Riksens
Ständer remitterade Memorial, derutinnan hon anhåller at, som
des framlidne man Advocat-Fiscalen Harkepasus fördt räkning
för de K. Commerce-Collegio til visse behof årligen anslagne
landshielps-mede], 2 procent af summan för bemelte räkningshållande
måge bestås.
Detta Memorial remitterades til Manufactur- och HandelsDeputationen.
Dr Linnaei o. öfv.-jägm. Hillethans ans. Hulten. 185
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Medicinae Doctorens Carl Linncei hos Secrete Utskottet
giorde ansökning at af de Capitainen Triewald för detta uppå
K. Bergs-Collegii extraordinarie stat af stats-medlen bestådde
600 dal. smt undfå et årligit gratial, til des någon tienlig
beställning för honom kunde yppas, hvaremot han sig utfäst
at til ungdomens nytta och undervisning vilja hålla föreläsninaar
uti botaniquen, med mera; hemställandes Secrete Utskottet
til Riksens Ständers godtfinnande om icke i anseende
til then nytta, som af Doctor Linncei nog bekanta lärdom
ungdomen kunde t i 1 fly ta, honom uppå K. Bergs-Collegii stat
et gratial af 600 dal. smt årligen ma tilläggas, likasom Triewald
det åtniutit; hvartil Secrete Utskottet så mycket mera
styrker Riksens Ständer, som igenom de nu giorde författningar
K. Bergs-Collegium undslipper at til ordinarie konst-statens
underhållande i Fahlun något ytterligare bidraga.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets yttrade tankar.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Öfver-Jägmästaren Hillethans giorde ansökning om befordran
til Öfver-Jägmästare-lön, på sätt och vijs som Öfver-Jägmästaren
det sielf igenom uptedt förslag vid handen gifvit,
hvilket Secrete Utskottet i öfvervägande tagit och befunnit at
med det ingifne förslaget staten ej kan graveras; hållandes
Secrete Utskottet i det stället före at, til någon hugnad för
Öfver-Jägmästaren Hillethan för des riket med godt loford
giorde tienster, honom kunde för den expectance-lön, som lian
nu på staten niuter af 150 dal. smt, tilläggas dubbel expectance,
som då blir 300 dal. smt.
Detta bifölls af R. o. A..
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Öfver-Krigs-Commissarien Hyltena bibehållande vid des ad
interim efter Landshöfdingen Friesenheims död hafde upsikt
öfver förråds-magazinerne i Finland, samt åtniutande af den
för samma syssla i staten bestådde lön til 610 dal. smt, hvarvid
Secrete Utskottet i öfvervägande tagit huruvida bemelte
Öfver-Krigs-Commissarius derjemte må behålla des förra expectance-lön
af 450 dal. smt; hållandes Secrete Utskottet före,
at på det Hulténs vilkor igenom des upförande på en ständig
stat ej måge blifva sämre än då han sysslan vid Magazinsverket
interimsvis förrättat, och tillika behållit des expectancelön,
det må Hulten vid denna syssla tilläggas den lön af 900
186 (Mars 20.) Just.-Kan8lerei>8 berättelse. Öfv. v. Bradke.
dal. smt, som han vid des förra Öfver-Krigs-Commissariebeställuing
hade, förr än den til statens lisa blef indragen,
och at differencen emellan den vid Magazinsverket bestådde
lönen af 610 dal. och des förra lön af 900 dal. sint, som är
290 dal. smt, må honom af expectance-staten tilläggas.
R. o. A. biföllo likaledes detta Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande öfver Justitiae-Cancellerens
och Landshöfdingen Cederbielkes Riksdagsberättelse
angående des Justitiaa-Cancellers-embetes förvaltning
sedan sidstledne Riksdag, hvaröfver, sedan Deputationen funnit
sig föranlåten at infordra Hr Justitise-Cancellerens förklaring,
i synnerhet hvad angår den öfver Daniel Svenssons balance
af K. Majit nådigst anbefalte undersökningens verkställande,
som ej skal efter sakens nödvändighet nogsamt blifvit befordrad,
och Hr Justitiae-Cancellern och Landshöfdingen uti des ingifne
förklaring til sin enskyllan vid detta drögsmål anfördt
dels sakens vidlyftighet, dels andre honom åliggande embetes
hinder och sysslor, dels ock i synnerhet hälsans svaghet, som
ej tillåtit Hr Justitias-Cancelleren och Landshöfdingen at så
trägit som sig vederbordt och han sielf gerna åstundat, des
mångfaldige vigtige sysslor (at) bevaka, så har Justitise-Deputationen
ansedt denna Hr Justitise-Cancellerens och Landshöfdingens
förklaring för tilräckelig, och at honom i detta mål
ingen försumelse eller fel tilräknas må; varandes för öfrigit
af K. Majits Justitise-Revisions Handlingar och Protocoller, så
väl som ofvannämnde Riksdagsrelation befunnit, det Hr Justitise-Cancelleren
och Landshöfdingen så mycket hälsan och tiden
kunnat tillåta har sitt embete i möjeligaste måtto efter instruction
och skyldighet berömeligen förrättat.
Som detta allenast var en berättelse utan något vidare
hemställande, så lägges den ad acta.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande, angående
femte-penningen af Öfversten von Bradkes hushyror i Christianstad,
tillika med dissentientium mening, hvilka begge documenter
den 25 sidstl. Oct. R. o. A. blifvit föredragne och uti
samma dags Protocoll del X, sid. 114 til deras innehåld införde
finnas tillika med de då å ömse sidor anförde skäl, hvilka til
en del nu å nyo uprepades, stadnandes omsidor R. o. A. häröfver
i följande slut:
Om Tobaks-införsel. Landshöfdinge-embetena. 187
Resol.: R. o. A. funno nödigt, at K. Majit i underdånig
het
anmodas igenom Landshöfdingarne inhämta så väl R. o.
Arns som städernes i Skåne närmare yttrande på hvad sätt
den åberopade 1647 års Förordning kan blifva ansedd, på det
ärendet vid nästa Riksdag af Riksens Ständer sluteligen må
kunna afgiöras; förbehållandes sig emellertid R. o. A. at 12 §
af Adelige Privilegierne oförkränkt må bibehållas.
Uplästes Camar-CEconomie- samt Tull-Deputationernes
gemensamma Betänkande angående tobaks införsel öfver Norska
gräntzen, hvilket Betänkande den 23 sidstl. Aug. R. o. A.
blifvit föredragit och uti samma dags Protocoll del IX, sid.
393, til des innehåld infört finnes;
Och bifölls bemelte Betänkande, såsom enligit med det
af Riksens Ständer sedermera tagne slutet, at al spunnen tobak
til införssel skal vara förbuden.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande angående
sysslornes förrättande af Landshöfdinge-ämbeten, hvilket den
15 och 22 sidstl. Julii hos R. o. A. varit före och til des
innehåld uti detta Protocoll del IX, sid. 195 införd! finnes;
Så uplästes ock Hr Landshöfdingen Gyllengrips Memorial
angående Protocollers hållande vid Landshöfdinge-embetet;
Öfver hvilke begge mål R. o. A. stadnade i följande slut,
som skrefs på Justitiae-Deputationens Betänkande:
Resol.: R. o. A. biföllo Betänkandet samt at K. Majit i
underdånighet anmodas anbefalla des och Riksens Hofrätter
at i fall genom försumelse eller felaktige Resolutioner bemelte
Betiente sig skulle förse, enär de under Landshöfdingens frånvaro
embetet förvalta, sådant efter brottets beskaffenhet saint
lag och förordningar behörigen och utan skonsmål må beifras;
finnandes R. o. A. derjemte nödigt, at när Landshöfdingen på
någon längre tid kommer at vara frånvarande, K. Majit efter
omständigheternes bepröfvande förordnar någon Adelsman i
länet, som emellertid Landshöfdingens vices förträder, med det
ansvar, som embetet vidhänger; och hvad Hr Landshöfdingen
Gyllengrips bifogade Memorial beträffar, så aldenstund Protocoll
vid Landshöfdinge-embeten ej kunna hållas med mindre
en serskilt betjent dertil bestås, hvilken tilökning staten ej tål,
funno R. o. A. bäst vara at K. Maj:t i underdånighet anmodas
des nådiga befalning afgå låta, at enligit Landshöfdinge-instructionens
44 § riktige diarier och registraturer och på enahanda
metliode af vederbörande måge liåldne blifva.
188 (Mars 20.) Hofmarskalkinnan v. Duben. Dep. fr. Bonde-st.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Hoffmarskalkinnan von Dubens hos K. Majit bevekeligen giortle
underdåniga ansökning om pensions åtniutande, til någon lindring
och understöd för sig och sine många anhörige uti det
släta tilstånd, hvari bemälte fru sig nu skal befinna; hemställandes
Secrete Utskottet til Riksens Ständers godtfinnande
på hvad sätt fru Håfmarskalkinnan uti denna des angelägenhet
någon hielp må vederfaras, emedan på pensions-staten nu för
tiden ingen ledighet är, och likväl K. Maj:t denna ansökning
til Secrete Utskottet i nåder remitterat, samt Hennes Maj:t vår
allernådigsta Drottning i nåder åstundat, at fru Hoffmarskalkinnan
må komma at niuta något understöd.
Resol.: R. o. A. funno billigt, at fru Håfmarskalkinnan
Duben af extra utgiftsmedlen niuter årligen så stor pension, som
för Håfmarskalkars änkefruar af Riksens Ständer är faststäldt,
intil des öpning blifver på pensions-staten, då fru Håfmarskalkinnan
der kommer at upföras.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 12 personer, hvilken öfvergaf et i dag
daterat Ståndets Extractum Protocolli angående Riksdagens
slutande den 13 nästkommande April, hvilken termin Ståndet
anhåller måtte af de öfrige Riksens Ständer så mycket mer
blifva faststäld, som Stora Secreta Deputationen förmodas nu
redan hafva i anseende til des giöromål funnit möjeligheten
häraf, och det för öfrigit på åtskilligt sätt faller Bondeståndet
alt för svårt at sig här längre uppehålla.
Sedan bemälte Extractum Protocolli för R. o. A. var
upläst, och den som förde ordet des innehåld til et benägit
bifall recommenderat, afträdde denna Deputation.
Frih. von Ungern anmälte, at uti K. brefvet af den 28
sidstl. November, angående Vadstena Krigsmanshusverket, den
meningen, deräst sägs, at den officerare, sorn nu är uti tienst
och tager afsked, ej må bekomma underhåld Krigsmanshuset
til last, K. Krigs-Collegio tvifvelaktig förekommit, likasom
skulle en officerare, den der nu tager afsked och i öfrigit efter
reglorne til underhåld voro berättigad, derifrån uteslutas, hvilket
förmodeligen ej lärer hafva varit Riksens Ständers tanka; fördenskull
och som ofvanhögbemälte K. bref aldeles är enligit
med Riksens Ständers i underdånighet upgifne expedition, hvilken
på detta stället ej lärer hafva varit nog tydelig, hemstälte
Frih. von Ungern om icke hos K. Maj:t i underdånighet kunde
Krigsmanshuset. Om Riksdagens slut.
189
anhållas at gifva K. Krigs-Collegium i nåder til känna, det
förbemälte mening ej sträcker sig vidare än til sådane officerare,
som ej kunna begripas under de til Krigsmanshus underhålds
njutande föreskrefne reglor.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan vann detta R. o. A:ns
bifall;
Och kommer härom et Extractum Protocolli til Stånden
at upsättjas.
Hr Landtm, berättade, at Secrete Utskottet och Secreta
Deputationen i går varit tilsamman, och at då öfverlagt blifvit
om icke man nu kunde vara i stånd at hos Riksens Ständer anmäla
terminen til Riksdagens slutande. Stora Secreta Deputation
en hade då funnit sakerne i det stånd at, efter Riksens
Ständers härtil erhåldne samtycke, Talemännen til K. Majit
kunde upgå och i underdånighet gifva vid handen, at Ständerne
kunna vara färdige at den 13 April gå up på Rikssahlen;
skälen, hvarföre man fallit på den tankan at utsättja en viss
dag, hade varit desse, först at efter alt anseende alla riksvårdande
ärender til bemälte tid kunna vara afgiorde, och när
en viss dag är satt både i Deputationerne och plenis starkare
arbetas; hvartil ännu kommer at Bondeståndet så enständigt
påstår en viss dag, så at det ej lärer vara tilfreds om det icke
härutinnan villfares, och om man det låter ankomma på föreställningar
och beskickningar härom Stånden emellan, den dyrbara
tiden förspilles och Riksdagen således ofelbart öfver den
tiden kommer at utdragas, innom hvilken den eljest hade kunnat
slutas.
Hr O. W. De Geer sade sig hålla före bäst vara at ej
någon viss dag utnämnes, emedan man ej kan vara försäkrad
om intil dess alla riksvårdande ärender af plenis blifvit afgiorde.
Hr Landtm.: Stora Secreta Deputationen hade ej före
slagit
någon termin, om man icke afsedt möjeligheten häraf.
Frih. Conrad Sparre: Det angelägnaste arbete, som nu
återstår, är Manufactur- och Handels-Deputationens, hvilket
för rikets derunder beroende nytta och förkofring Ständerne
ingalunda kunna lämna oafgiordt; och som ledamöterne i samma
Deputation förklarat, at de inom 14 dagar med sitt arbete kunna
vara färdige, så kunde Riksdagsterminen utsättjas til 6 dagar
efter sedan Manufactur- och Handels-Deputationen slutit des
arbete.
190 (Mars 20.) Om Riksdagens slut.
Hr Palmstierna: Som R. o. A. altid böra vara sig like,
och vi en gång sagt at när Stora Secreta Deputationens arbete
är til slut bragt och hos Ständerne afgiordt, Riksdagen 14
dagar derefter skal slutas, så lät det ock blifva dervid, och at
til den ändan Stora Secreta Deputationen ju förr ju heldre
med sin berättelse inkommer.
Hr Didron: Det är en gång faststält at när alle riks
vårdande
ärender äro afgiorde, skal Riksdagen slutas. Stora
Secreta Deputationen föreslår nu den 13 April, lät oss hafva
det förtroendet til Deputationen, at den ej utan skäl styrkt til
en viss dag.
Frih. Coijett: Jag skulle önska, at Riksdagen ännu förr
och innom den 13 kunde slutas, men utsättes en viss dag, hvem
vet om icke de vigtigaste ärender i Stånden på tiden kunde
blifva utdragne, och til äfventyrs blifva oafgiorde.
Gref Lewenhaupt sade sig ej hafva något emot de anförde
skälen; men den olägenhet voro härvid at befara, at om
Standen häröfver komma i skiljaktighet och öfverläggningar,
blifver tiden ännu längre utan nytta utdragen, och hos nationen
upväckes en osmak för Riksdagar när de så länge vara. Manufactur-
och Handels-Deputationen kan ju taga sådane mått,
at de angelägne målen så tidigt kunna vara utarbetade, at de
innom den 13 kunna vara igenomgångne hos Stånden.
Hr Landtm.: Jag bör föreställa, at om vi ej sättja en
viss termin, så råka vi i underhandling med de andre Stånden,
hvartil kanske 14 dagar torde utgå med föreställningar och
beskickningar, och om Deputationer skola gå Stånden emellan,
så är bättre at det skier i saker än i qusestioner; för öfrigit
är det ej ovanligit eller Ständerne betagit, när Riksens vårdande
ärender det fordra, at förlänga en utsatt Riksdagstermin.
Hr Didron förmente den föreslagne terminen vara til—
Täckelig nog, om Deputationerne precis klåckan åtta sittja i
arbete, om R. o. A. tidigt och endrägtigt när plenum är sig
infinna, och sig med discourser ej länge uppehålla, samt at på
alle ställen flitigt arbetas.
Frih. Eric Wrangel betygade det vara fägnesamt at höra
at så mycken attention giöres på det angelägne arbete, som Manufactur-
och Handels-Deputationen har under händer, och sade
sig hoppas, at Deputationen dermed innom den föreslagne tiden
skal vara färdig, så framt de ledamöter, hvilke äro utur Secrete
Om Riksdagens slut. 191
\
Utskottet, ifrån sessionerne der blefvo dispenserade och beständigt
fingo sköta manufactur- och handelsärenderne.
Hr 0. W. De Geer: När Manufactur- och HandelsDeputationen
med sitt arbete är färdig och de nye Råden valde,
kan terminen utsättjas.
Hr Didron: Emedan vi hela Riksdagen vijst förtroende
til Secrete Utskottet och Stora Secreta Deputationen, som denna
termin föreslagit, lät oss blifva dervid.
Hr 0. W. De Geer: Alle hafva förtroende til Stora
Secreta Deputationen, men Stora Secreta Deputationen kan ej
svara för Ståndens plena, huru sakerne der kunna blifva afgiorde
och huru snart.
Frih. Eric Wrangel hemstälte om icke til at blifva säker
om alle riksvårdande ärenders afgiörande och at tillika visa
villfarighet för de andre Stånden, hvilke så mycket yrka på
Riksdagens slut, man kunde förklara at R. o. A. för sin del
beslutit at til förbemälte tid alla riksvårdande ärender hos R. o. A.
skola vara afgiorde, och vilja de andre Stånden hvart för sig
giöra samma förklaring, så bifaller R. o. A. at Riksdagsterminen
blifver den 13 April.
Hr Palmstierna påminte at tilläggas må det R. o. A.
på det kraftigaste sig förbehålla, at i fall til förbemälte dag de
riksvårdande ärender ej skulle vara afgiorde, Rikdagsterminen
då förlänges.
Och som uppå Hr Landtm:ns giorde frågan desse föreställningar
vuono bifall;
Altså upsattes följande Extractum Protocolli, hvilket för
R. o. A. strax uplästes och bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 20
Martii 1739.
S. D. Uplästes det ärbara Bondeståndets Extractum Protocolli
af detta dato, angående en viss termins utsättjande til
Riksdagens slut, den 13 nästkommande April; och som R. o. A.
ej mindre än de öfrige respective Stånden högeligen åstunda
på denne nu så länge påstående Riksdagen et önskeligit slut,
fördenskull, til et så åstundat ändemåls erhållande, förenade
sig R. o. A. at med den drift på de riksvårdande ärenders afgiörande
arbeta, at de samma til förbemälte tid kunna vara
afgiorde; i hvilket afseende och den säkra förmodan, at de
öfrige respective Stånden härutinnan med R. o. A. lära sammanstämma,
så at sådane riksvårdande ärender likaledes af dem
192 (Mars 20.) Om Rådsvalet. Bruksp. Brauer.
innom den tiden måge afslutne vara, R. o. A. til förbemälte termin
af den 13 April samtycka; dock med det kraftiga förbeliåld,
at i fall emot al förmodan ofvan utsatte termin riksvårdande
ärender ännu skulle vara bos något af de respective Stånden
oafgiorde, Riksdagen ej må slutas för än samma riksvårdande
ärender afgiorde blifvit; hvilket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Landtm, förmälte, at et af de angelägnaste riksdagsärender,
som ännu återstodo voro Rådsvalet; och hemstälte
om icke ännu i dag dermed kunde giöras begynnelse, så
at Electorerne kunde träda tilsammans och utnämna dem, som
samma val komma at förrätta.
Hr Palmstierna påminte at som trenne af de vanlige
Electorer äro borta, så at de numera ej äro flere än 21 til
antalet, om icke de närvarande kunde välja trenne andre i
deras ställen, som ej äro tilstädes.
Hr Landtm.: Det är väl at denna påminnelsen nu är
skedd på det sedan til tidens utdrägt härom ej må giöras förfrågning;
men här berättas at på förra Riksdagen vid äfven
samma tilfälle någre Electorer varit frånvarande, och at då i
deras ställen inge andre blifvit valde; skal det och denna
gången på samma sätt förhållas?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Landtm, frågade häruppå om Electorerne i eftermiddag
komma at träda tilsamman at utnämna dem, som komma at
förrätta Rådsvahlet;
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial i anledning
af K. Commerce-Collegii håldne Protocoll den 8 Octobris 1734,
angående Brukspatronen Brauers sökte föreskrift til H. K.
Majit om extraordinarie Assessors heder och caractere, vid
hvilken ansökning, som Deputationen funnit at K. CommerceCollegium
icke haft anledning emot 1723 års Förordnings tydeliga
innehåld hos H. K. Majit Brukspatron Brauer med någon
föreskrift at biträda, utan vid detta tilfället Collegium synts
berörde Förordning hafva utur akt låtit, så har Deputationen
trodt des plikt vara sådant hos Riksens Ständer anmäla.
Hr von Hökerstedt förestälte huruledes det i alla tider
både här i riket och i andra länder brukeligit och vanligit varit
at igenom sådane små douceurer in läcka bemedlade samt om
handel och manufacturer kunnige främmande, med deras egen
-
Bruksp. Brauers titel. Utländske expediter.
193
dom och vettenskaper; bedyrandes at Collegium härvid ej annat
afseende haft än detta. I öfrigit hade Brouwer förklarat, om
så skulle behagas, at vilja nidläggia den erhåldne caracteren
och gå til sitt fädernesland tilbaka.
Hr C. 0. Lagercrantz anförde at denne Assessor Brouwer
voro af god släkt ifrån Hålland och i nära förvandtskap med
den bekante och käcke Hållandska Schoutbynachten Scliryver,
och at det voro eftertänkeligit at stöta främmande, som voro
af hederligit folk och med sine medel ville flytta in i riket,
på sådant sätt för hufvudet; och hade Hr Brouwer gifvit honom
et Memorial til Högh R. o. A., hvilket han nu ej hade hos
sig, emedan han ej vist at denna saken i dag skulle komma före.
Hr Adlerbeth påminte at Brouwer til extraordinarie
Assessor blifvit recommenderad, hvilket ej voro enligit med
Regeringsformens 43 §.
Det sades at han hvarken äger säte eller stämma.
Hr Boije: Lagen syftar på oss som äro infödde; men om
vi vilja befordra våre nyss uprundne manufacturer, böra vi ej
så noga se deruppå om främmande, som med capitaler i riket
inflytter, en sådan liten förmån tillägges.
Hr Landtm.: Det är ej eller utan exempel at våre egne,
hvilke med nyttig handel samt manufacturers inrättande giordt
sig om det almänna förtjente, med en dylik förmån androm
til upmuntran blifvit hugnade.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke det voro bäst at
abstrahera ifrån det tilkommande och förklara, at hvad denne
speciale casus beträffar, det förblifver vid det som skedt är.
Hr Landtm, frågade om då saken lämnas som den är;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och skrefs samina Resolution på ofvanbemälte ProtocollsDeputationens
Memorial.
Uppå Hr Landtm:ns giorde föreställning,
fants af R. o. A. godt at på vissa dagar plena komma at
hållas, uti hvilke inge andre än justitise-saker företagas, på det
Secrete Utskottet under samma tid äfven må kunna vara tilsammans
och bringa de der återstående angelägne ärender til slut.
Vidare hemstälte Hr Landtm, om icke 59 § af Städernes
Almänna Besvär, som angår de främmande expediters handel
här i riket, til Secrete Utskottet kunde remitteras, emedan
åtskillige grannlaga omständigheter i anseende til främmande
makter dervid inlöpa, hvilka in pleno ej väl kunna debatteras;
Adelns Protokoll 1738—1739. III. 13
194 (Mars 20.) Om privilegierade
Och sorn detta af R. o. A. bifölls, skrefs uppå Borgareståndets
härom ingifue Extractum Protocolli följande Resolutioner
:
I anseende til de vid detta ärendet inlöpande grannlaga
omständigheter, funno R. o. A. bäst vara, at denne § til Secrete
Utskottet remitteras, som med des yttrande häröfver hos Riksens
Ständer häfver at inkomma.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce- samt BergsDeputationernes
gemensamma Betänkande angående Cammarherren
Baron Frisendorfs hos Riksens Ständer giorde ansökning
om förklaring öfver vissa privilegierade hemmans natur
och rättigheter i Sahlbergs län, huruvida sådane hemman kunna
til någre onera under Sahla Bergslag förbindas; hvilken sak
Deputationerne förmäla sig med al ömhet hafva skärskådat,
och för skäligt funnit sig at yttra, at som ej afses kan det
silfververket och Bergslagen derigenom något det minsta lider,
at de i Betänkandet omrörde och Bergslagen ej med rätta tilhörige
få frälse- och andre hemman bibehållas vid theras välfångne
Privilegier, utan skulle tvärt om desse hemman, i anseende
til deras belägenhet, så väl cronan som jordägarne
til skada gå under, om de til prassterande af sådane onera,
som äro grufvedrängshielp, storstockskörsel, graf- och dammbyggnad,
mantal- och knekteved, med mera, skulle tvingas; ty
tinner Deputationerne, i betraktande af alla härvid förekommande
skäl och omständigheter, icke annat än at i kraft af
Ståndens almänna Privilegier, frälse- och prästebord, sätesgårdar,
berustade säterier och rustningsstammar, jemte de i
Betänkandet specificerade knektefrie hemman i Sahlbergs län,
ifrån alla onera til Sahla Bergslag frikallade äro, samt i följe
deraf sine skogar och egendom efter Privilegier och K. Förordningar
nyttja och bruka måge.
Hr Carl Wennerstedt sade detta vara en mycket angelägen
öfverläggning, emedan man å ena sidan borde vara öm
om Adelige Privilegiernes och andre undersåtares välfångne
rättigheters bibehållande, och å andra sidan hade man at noga
se sig före det et gammalt och så ädelt bergverk som Salberget
ej må lida eller sättjas i äfventyr; men ehuru mån han
är om Privilegierne, så kunde han dock ej afse at desse frälseoch
öfrige hemman med skäl sig kunna undandraga ifrån det
de alt hitintil varit våline och pliktige til Sahlbergs grufva at
prestera, aldenstund bemälte frälsehemman til ersättning för
hemman i Sala Bergslag.
195
denna lasten niuta en ansenlig lindring i roteringen emot andre
hemman i riket, och om de skulle befrias ifrån det de til
silfververket böra utgiöra, detsamma skulle gå under, så framt
i desse hemmans ställen andre icke blefvo verket tilslagne.
Frih. Frisendorf yttrade sig at begge satzerne hafva sin
riktighet, men som ibland 1100 hemman i länet ej mera än
25 äro, om hvilka här nu tvistas, hvilka om de befriades Sala
silfververk deraf ej skulle känna så synnerlig afsaknad, så voro
det mycket betänkeligare och af större påfölgd om desse hemman
längre skulle undergå et besvär, hvarifrån de igenom
Privilegierne äro frikallade.
Uplästes Hr Bergenstiernas detta ärendet angående ingifne
Memorial, hvarutinnan Hr Bergsrådet med anförde skäl söker
visa, at desse hemman ej böra befrias ifrån thet the härtils
varit våline til Sahlberget at utgiöra.
Frih. Frisendorf sade at hemmanen niutit så lindrig
rotering, ej för Sala silfververk, utan för det at samma hemman
äro mycket svage.
Hr Bergenstierna förestälte angelägenheten at et tusende
är gammalt silfververk, som Sahlberget är, ej må ställas i fara
af undergång, och uprepade vidare hvad han i förbemelte sitt
Memorial anfört, nemligen at Sahlbergs soknarne i äldre tider
underhållit verket med kohl och ved utan betalning, hvaremot
de niutit frihet för utskrifning och knektehåld intil år 1680,
då de blifvit roterade på et så lindrigt sätt, at 3 hemman
blifvit om en knekt, i stället före at på andre ställen 2 hemman
måst utgiöra en knekt, och dess förutan niuta desse hemman
den förmånen, at cronan består*dem 18 dal. kmt om året
och kläder til soldaten, alt i afseende på silfververkets bestånd;
uprepandes derhos at om någre hemman få frihet at sälja kohl
och storvirke til jernvärken, är omöjeligit at hindra det icke
samma missbruk öfver alt föröfvas, och silfververket omsidor
i brist på skog och kohl undergår, ehuru rik tilgång på malm i
grufvan sig skulle yppa.
Frih. Frisendorf upläste et Bergs-Collegii bref af den
8 Martil 1721 til Bergmästaren Sivedberg, hvilket han hade
til hands, hvarutinnan Collegium allenast förbiuder afsalur af
cronans och skatteskogar, men ej af egne, och at hvad således
nu anfört blifvit ej kan eller bör dragas frälsehemmanen til
förfång emot Privilegierne.
196 (Mars 20.) Sala Bergslag. Krigsmanshuset.
Uplästes Hr Cedercronas Memorial i denna saken, gåendes
derpå ut at frälse- och prästebordshemman emot Privilegiernes
klara innehåld ingalunda under Sala silfververk längre böra
betungas, med mera, hvilket alt som det af Deputationen i
sielfva Betänkandet omständeligen och klarligen är vijst, så
voro ingenting billigare, än at samma Betänkande bifalles.
Likaledes uplästes Hr Stiernelds ingifne Memorial, hvarutinnan
de emot ofvanbemälte Deputationers Betänkande giorde
inkast besvaras, och R. o. A. hemställes om icke i anseende
til Adelige Privilegierne och de af Deputationerne grundeligen
anförde skäl Betänkandet bör bifallas.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen om
Betänkandet bifalles;
Och som Hr Landtm, efter något ytterligare discourerande
giorde frågan om Betänkandet bifalles;
Blef densamma af R. o. A. med Ja besvarad.
R. o. A. skildes åt.
Den 21 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes de hos R. o. A.
den 20 Martii tagne Resolutioner öfver de dä förehafde ärender,
och biföllos så lydande som de uti samma dags Protocoll
under hvart och et mål antecknade finnas.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns i går tagne Resolution,
angående K. brefvet om Vadstena Krigsmanshus, upsatte Extractum
Protocolli och bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 20
Martii 1739.
S. D. Anmältes hos R. o. A. at uti K. Maj:ts i anledning
af Riksens Ständers vid denna Riksdag giorde underdåniga
föreställning til K. Krigs-Collegium aflåtne nådige skrifvelse
af den 28 Nov. 1738, angående Vadstena Krigsmanshus-verket,
följande mening: »som ock at någon officerare, högre eller lägre,
som nu är uti tienst och tager afsked ej må bekomma underhåld
Krigsmanshuset til last», skal förefalla K. Krigs-Collegio
tvifvelaktig, i så måtto at de officerare, som enligit de föreskrefne
reglor til underhåld äro berättigade och nu taga afsked,
ifrån en sådan förmån tyckas uteslutas; i anseende bärtil funno
Kaptenen Skrufs mern. Von Erfits mern.
197
R. o. A. nödigt de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa,
om icke hos K. Majit i underdånighet kunde anhållas
at gifva K. Krigs-Collegium i nåder tilkänna, det förbemälte
mening ej sträcker sig vidare än til sådane officerare, som ej
kunna begripas under de til Krigsmanshus underliålds niutande
föreskrefne reglor. Actum ut supra.
Uplästes Capitain Skruufs ingifne Memorial, hvarutinnan
han, i anseende til sine långlige giorde tienster, utståndne fångenskap
och nu under des ålderdom utiråkade stora fattigdom,
bevekeligen anhåller, det ville Riksens Ständer så förordna, at
han til sin och sin hustrus och barns nödtorft kunde återfå den
expectance-lön, som han år 1727 vid des löningsfordringars utbekommande
til hälften måste afstå och umbära, eller ock at den
då cederade hälften af des lönings-fordringar måtte blifva honom
återbetald.
Hr Ridderschantz berättade at denne Capitain SJcruuf
varit en braf officerare, den der väl tient och uti Siberien varit
mycket hjelpsam emot sine fångne camerater, hvilken dessutan
i anseende til des höga ålder och många barn förtiente
medlidande och med någon hielp at hugnas.
R. o. A. funno godt at Capitain Skruuf som expectant af
Riksens Ständers Contoir ifrån detta års början årligen kommer
at åtniuta sextio dal. sint; och skrefs altså på des Memorial
följande Resolution:
Resol.: I anseende til Capitain Skrufs långliga och trogna
tienster samt utståndne svåra fångenskap funno R. o. A. honom
förtjena medlidande, och på det han i sin höga ålder ej må
komma at lida nöd, at han som expectant af Riksens Ständers
Contoir ifrån detta års början årligen kommer at åtniuta sextio
dal. smt.
Uplästes von Erjfts Memorial, hvilken berättar sig vara
en Österrikisk Adelsman som trädt ifrån den Påfviska läran til
den Evangeliska, och som han i sitt fädernesland mäst öfvergifva
sin egendom, altså anhåller lian om något understöd här.
Det resolverades, at Memorialet blifver liggandes på bordet,
på det hvar och en af R. o. A. jemte sitt namn kan anteckna
huru mycket han behagar sammanskiuta;
Och anbefaltes Riddarhusfiscalen Treffenliielm at emottaga
penningarne och dem denne von Erfft tilställa.
Uplästes Mamifactur- och Handels- samt Pommerske och
Wismarske Deputationernes gemensamme Betänkande, an
-
198 (Mars 21.) Wismars ans. örn nederlagsfrihet.
gående den af staden Wismar sökte nederlagsfrihetens återbekommande,
hvarutinnan, sedan vidlyfteligen anfört blifvit
hvad så väl de ifrån staden Wismar hit deputerade hos K.
Majit härom andragit, som hvad K. Camar- och CommerceCollegierne
samt Stats-Contoiret i deras häröfver infordrade
underdåniga Betänkande pröfvat nödigt at vid handen gifva,
jemväl ock hvad manufacturisterne och de handlande i Stockholm
efter erhållen del häraf vid denna sak haft at påminna, hvilket
alt K. Majit i nåder behagat med Riksens Ständer communicera,
Deputationerne funnit förberörde K. Collegiers i denna
sak yttrade tanka och mening på så goda skäl grundad, at
Deputationerne tyckt den til alla delar förtjena Riksens Ständers
benägna och rättvisa bifall; hållandes Deputationerne i
anseende til alla de härvid förekomne och i Betänkandet andragne
skäl och omständigheter oförgripeligen före, det denne nederlagsfriheten,
som förra Sveriges Konungar af en sorgfällig nådig
ömhet för staden Wismars upkomst, förbättring och flor i des
handel och handtering, såsom et perpetuelt Privilegium hafva
förundt staden, och hvaröfver den jemväl år 1724 uppå Riksens
Ständers enhälliga åstundan och underdåniga anhållan
undfådt K. Majits nådiga confirmation, måtte återställas staden
Wismar på samma sätt som 1724 års Resolution förmår och
innehåller; hvartil K. Majit äfven uti det til Riksens Ständer
med denna ansökning nedsände Extract af Råds-Protocollet
förklarat sig i nåder så mycket mera benägen, som K. Majit
funnit denna ansökning mycket skälig och nyttig.
För öfrigit hemställa Deputationerne til Riksens Ständers
godtfinnande, om icke til at befordra värkställigheten häraf,
til begges både de Wismarskes och Svenskes reciproque nytta
och fördel, K. Majit i underdånighet kunde anmodas at, sedan
vederbörande Collegier och stapelstäder blifvit hörde, i nåder
låta utfärda et Reglemente til de handlandes rättelse å ömse
sidor, dock at staden Wismar den nu förunnande nederlagsfriheten
efter 1720 års Resolution fullkomeligen til godo niuter.
R. o. A. funno de i Betänkandet anförde skäl af den
vigt, samt denne staden Wismars nederlagsfrihets återbekommande
för riket så nyttig, at icke allenast Betänkandet bifölls,
utan fants jemväl godt at et ansenligit vite bör utsättjas för den,
som nu eller i framtiden med något förslag emot samma nederlagsfrihet
skulle inkomma, samt at en Deputation af 6 personer
afgår, hvilken detta ärende hos de andre Stånden recommenderar.
Hall-ordning och Manufaktur!-rätt.
199
Upsattes altså följande Resolution:
Resö!.: R. o. A. biföllo Betänkandet; finnandes R. o. A.
denna i följe af Fredsfördrag, Privilegier och Resolutioner staden
Wissmar med al rätt tilhörige och tillika til svenska handelens
och manufacturernes upkomst bidragande nederlagsfriheten af
den angelägenhet, at R. o. A. ej underlåta kunna ärendet til
et benägit bifall hos de öfrige respective Stånden på det bästa
recommendera, isynnerhet som den af en transporthandel flytande
nytta häldre våre egne undersåtare, än främmande städers
inbyggare bör til godo komma; och på det staden samma fri—
och rättighet framgent oanfäktat må få besittja, at et ansenligit
vite må utsättjas för den, som nu eller i framtiden med
något förslag eller ansökning emot denna förunta nederlagsfriheten
skulle inkomma.
Sedan denna Resolution för R. o. A. var upläst och approberad,
skrefs densamma på Betänkandet, hvilket Frih. Coijett,
som anförde den utnämde Deputationen, til sig tog och afgick
til de andre Stånden.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande, angående en förnyad Hallordnings utfärdande samt
en Factorie-rätts inrättande, hvarutinnan, sedan anfört blifvit
på hvad sätt så väl sielfva Hallordningen bör författas, som
ock huru Factorie-rätten bör stadgas, Deputationen dertil styrker
at hos K. Majit i underdånighet må anhållas at anbefalla des
och riksens Commerce-Collegium at ofördröjeligen projectera
och til K. Majits nådige approbation insända så väl de härtil
nödige serskilte reglemente!-, som en general Hallordning.
Vidare uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens
Betänkande, angående en Hallordning och Manufacturie-rätt
af den 30 sidstl. Januarii, hvarutinnan Deputationen, efter förutgånget
uprepande af den nytta, sorn en sådan lag och inrättning
til inrikes manufacturernes upkomst och följakteligen til handelsbalancens
återvinnande med sig föra lärer, säger sig med Camar(Economie-Deputationen
angående nödvändigheten af den förra
Hallordningens förnyande samt en Manufactorie-rätts skyndesamma
inrättande aldeles instämma, men hvad tiden angår,
dermed finner Manufactur- och Handels-Deputationen för sin
del ej kunna liafvas anstånd, utan at denna Förordning nu
strax behöfves til den plans verkställande, med hvilken Manufactur-
och Handels-Deputationen til fullbordan af Riksens
Ständers vid denne Riksdag fattade genereuse upsåt, angående
200 (Mars 21.) Hallordning. Bevillning.
undervigtens hämmande i svenska handelen, arnar inkomma;
och bifogar altså Deputationen et project til oftabemälte Hallordning
och Manufactorie-rätt.
Uplästes sielfva projectet, hvilket var stalt i form af en
Förordning, under följande rubrique:
K. Maj:ts utfärdade Hallordning och almänna Factorierätt
för alla Manufacturister uti silke, ull och linne samt
handtvärkare och flere, som icke egenteligen under Skrå-ordningen
böra begripas; gifven Stockholm i Råd-Camaren etc.
Förbemälte project, bestående af 8 articlar, den Irsta om
sielfva Hall-rätten och des ledamöter, den 2:dra om politi- och
oeconomie-mål, den 3:die om civile och criminelle mål, den 4:de
om förläggare och mästare, den örte om mästare och geseller,
den 6:te om lärodrängar, lärogåssar och alle andre åtskillige
slags arbetare, som under Hall-rätten lyda, den 7:de om arbetarnes
plikt vid tilvärkningen, den 8rde om besiktning och
stämpling; varandes hvar artikel i sine serskilte §§ fördelt;
Bifölls til alla delar af R. o. A.
Frih. Coijett, hvilken med Deputationen angående Wis
marske
nederlagsfriheten varit hos de andre Stånden, kom til—
baka och berättade, at Stånden låfvat taga detta angelägna
ärende uti noga och ömt öfvervägande.
Uplästes Prästeståndets Extractum Protovolli af den 15
Martil, hvarmedelst Ståndet, i anledning af de uti R. o. Arns
Protocolls-Extract af den 10 i samma månad vid 1734 års
halfva bevillnings antagande giorde förbehåld, förklarar sig befara,
at de andre tvänne Stånden jemväl torde vilja tänka på
någon ändring och jemkning i förbemälte bevillning och således
hela saken skulle komma at uprifvas och dragas under nye
öfverläggningar, hvarigenom icke allenast Riksdagen skulle förlängas,
utan ock det angelägna försvars-värket til äfventyrs
minskas och försvagas; hemställandes fördenskull Prästeståndet
til R. o. A. huru desse svårigheter måge bäst kunna afhielpas;
i öfrigit bifaller Ståndet R. o. Arns yttrande angående remisslagen,
samt at 18 § af 1735 års Bref, som innehåller förklaring
öfver 1734 års bevillning, af Secrete Utskottet nogare skärskådas.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut:
Resol.r R. o. A. funno bäst vara, at Deputerade af alle
Stånden sammanträda, hvilke angående bevillningen närmare
Elektors-ed vid Råds-valet. Förberedelser till Råds-val. 201
öfverlägga, och med deras utlåtande så skyndesamt som möjeligit
är til plena inkomma; hvartil som R. o. A. redan utnämdt
6 Deputerade, nemligen: Gref Carl Frölich, Frih. Sten
Coijett, Hr Ekestubbe, Hr Wulfwenstierna, Hr Leijonmark
och Hr Lindcreutz, så är R. o. Arns vänliga begäran, at de
öfrige respective Stånden theras Deputerade med thet forderligaste
behagade utnämna.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine ställen.
Sedan det var skedt uplästes formuläret til eden, hvilken
af dem, som skola förätta Rådsvahlet, kommer at afläggas.
Frih. Coijett förestälte at som enligit Regeringsformens
44 § ej någon i anseende til tiensten eller caracteren med
Friherre- och Grefve-värdighet bör behedras, och desutan uti et
land, der rikedom ej öfverflödar, sådane värdigheter ofta mera
blifva en börda än förmån för efterkommanderne, så torde det
vara nödigt, innan Råden väljas och innan de öfrige högre
tienster bortgifvas, det hos K. Majrt af Riksens Ständer genom
Hr Landtmarskalken och Talemännen i underdånighet anhöllos,
at de Herrar och Män, hvilke til Riks-Råd af K. Majrt
i nåder komma at utnämnas eller til de öfrige högre embeten
kunna komma at befordras, måge vid det förra stånd och värdighet,
som de i bland R. o. A. äga, förblifva.
Detta vann R. o. Arns bifall, och kommer härom et Extractum
Protocolli til de andre Stånden at uprättas.
Hr Landtm, anmälte at Electorerne afgifvit förteckningen
på de R. o. Arns ledamöter, hvilka komma at förrätta det förestående
Rådsvahlet, och at samma förteckning är förseglad och
nu til hands.
Hr C. G. Ruthenschöld hemstälte om icke denna förtekning
må blifva liggande förseglad, til des Stora Secreta
Deputationen med des ännu återstående arbete inkommit.
Åtskillige ledamöter tillika med Hr Landtm, förklarade,
at Stora Secreta Deputationen är i stånd i tilkommande vecka
med sitt arbete at inkomma;
Och frågade Hr Landtm, om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Cronhiort påminte at Stora Secreta Deputationen
med alle remarquerne må inkomma, på det R. o. A. sielfve måge
kunna yttra sig, om de finna samma remarquer små eller store.
Härtil svarades at af Stånden redan faststält är, hurn
med remarquernes upgifvande bör förhållas; tillägandes,
202 (Mars 21.) Förberedelser till Råds-val. Elektorer.
Hr Landtm, at när Stora Secreta Deputationens arbete
kommer up, det lärer vara tid nog at giöra påminnelser, om
derutinnan något skulle saknas.
Hr Ekestubbe hemstälte om icke jemväl de öfrige Deputationer,
hvilke giordt någre remarquer, kunde upgifva personerne.
Det sades at alle de öfrige Deputationers Betänkanden,
hvilke giordt någre remarquer, redan äro inkomne.
Frih. Henric Wrede: Jag beder Högh R. o. A. gunstigast
ville påminna sig at tiden är kort och at vi således
böra undvika alt hvad som kan gifva anledning til des utdrägt;
at Stora Secreta Deputationens arbete ej förr än nästa
vecka kan inkomma, det bör ej hindra Råds-vahlet, ty de
som komma at förrätta detsamma, känna ju de personer som
kunna hafva remarquer, i öfrigit vet man redan hvad tid med
sådane mellankommande qusestioner utgått; först blef faststäldt
at allenast rubriquerne skulle upgifvas, det afslogs af de andre
Stånden, sedan bifölls af samtelige Stånden, at allenast de remarquer,
hvilke ej tålde lindrige hielpemedel, skulle til plena refereras,
men de som voro af ringare vigt och allenast såsom
svaghetsfel kunde anses, borde ej upgifvas, på det den almänne
vördnaden ej måtte minskas för Riksens Hrr Råd, de der eljest
om riket voro väl förtjente och ännu kunde giöra detsamma
nyttige tienster; häruti kan nu ingen ändring giöras utan de 3
Ståndens samtycke, hvilket på nye beskickningar och tidens
utdrägt ankommer. Jag för min del skulle häldre se at Stånden
kunde förmås at samtycka det alt upgifves, än at emot Deputationens
ledamöter skal hysas något misstroende, och ville
heldre låta stycka mig, än at emot mitt samvete något förtiga.
Frih. Cronhiort sade sig ej hysa något misstroende, utan
allenast påstå at om någon ledamot viste något mål, hvilket
han funno emot sitt samvete at förtiga, at han detsamma må
upgifva.
Härmed afstadnade denna discours och upbröts samt uplästes
förteckningen på dem, som komma at föråtta Rådsvahlet,
nemligen:
Grefvar:
Oxenstiernas fullmäktig, Frih. Göran Fleming,
Wachtmeisters fullmäktig, Hr A Ib. Schönström,
Johan Gyllenborg, Hans Hindrich von Lieven.
Elektorer till Råds-valet. Om Råds-valet. 203
Friherrar:
Augustin Leijonschöld, Pehr Siöblad,
Adolph Gyllenpistol, Eric G. Cederhielm.
Adel:
Nils Lilljehök, Malte Rammel.
Gustaf Lagerfelt, Carl Biörnberg,
Carl Ridderborg, Samuel Stierneld,
Gustav Mannerheim, Major Sprengport,
Assessor Gustav Ruuth, Olof Ehrencreutz,
Hindrich Wrede, Häradshöfding Löwenhielm,
Carl Ridderstolpe, Håfrätts-Råd Gyllenbåth,
Assessor Benzelstierna, Isaac Olivecrona.
Hr Landtm, frågade om man icke får låta de andre
begge i Rådsvahlet delägande Stånden veta, at R. o. A. redan
utnämt sine Electorer.
Hr Didron: Skal icke fastställas, at Electorerne ej skiljas
förr än våhlet är giordt?
Hr Landtm.: Det är vanligit.
Frih. Cronhiort : Det är ock nödigt at man förut öfverenskommer
på hvad sätt förslagen skola afgå; antingen til alle
nu ledigvarande Råds-embeten på en gång, eller til et i sänder.
Hr Didron: Yi hafva härutinnan prsejudicat vid 1727
års Riksdag, då til de 10 Råds-vacancerne 30 candidater utnämdes.
Frih. Coijett: Prsejudicater kunna härutinnan ej väl decidera,
ty vid 1723 års Riksdag hafva vi et annat praejudicat,
då voro tvenne Råds-embeten ledige, men föreslogs af Ständerne
förste gången ej mera än til et, och K. Maj:t tog alle
3 de Herrar, som uti bemälte förslag voro namngifne.
Hr Liljestierna sade sig ej eller härutinnan anse prsejudicater,
utan klara lagen, ifrån hvilken han til en prick ej
kunde afgå; och begärte at 12 § af Regeringsformen måtte
blifva upläst.
Uplästes 12 § af Regeringsformen.
Frih. Coijett: Här står klart in singulari »förslaget.»
Hr Boije: Vi kunna härutinnan ej vidare gå än Rege
ringsformen
stadgar; och voro det at binda Electorernes samveten,
om man dem härutinnan något skulle föreskrifva.
204 (Mars 21.) Om Råds-valet.
Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. Arns med de öfrige
begge Ståndens Electorer kunna sig förena, at så många förslag,
som de efter ed och samvete finna sig kunna komma up
med i sömder, med så många komma de up.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Lilljestierna sade sig ej vilja vara häremot, men
at han reserverade til Protocollet, at som plenis tilkommer at
stadfästa förslagen, så måste ock plena sedan fastställa huru
mänga förslag tillika böra upgå.
De til Rådsvahlet utnämde ledamöter upropades efter förteckningen
och trädde innom skranket, af hvilka Frih. Pehr
Siöblad och Assessoren i K. Bergs-Collegio Hr Benzelstierna
ej voro tilstädes; de öfrige aflade den i dag upläste eden, som
af Riddar hus-Secreteraren dem förestafvades, och komma förbemälte
tvänne nu frånvarande ledamöter samma ed hos Electorerne,
när sammanträdet sker, at aflägga och underskrifva.
Hr Lilljestierna: Vid sådane tilfällen hafva altid Electorerne
strax gådt ned til sin förrättning.
Hr Landtm.: Det är rätt och enligit praxi.
Hr Didron påminte at altid blifvit i akt tagit det halfparten
af civil- och halfparten af militair-ståndet til Rådspersoner
blifvit föreslagne.
Uppå R. o. Arns godtfinnande afsändes Riddarhus-Fiscalen
til Präste- och Borgarestånden med eds-formularet, samt at
tillika berätta, det R. o. A:ns dertil utsedde Electorer nu äro
redo at strax träda neder uti Secreta Deputations-rumet, och
skrida til Rådsvahlet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet bestående af 4 personer. Handelsmannen
Kerrman ifrån Stockholm förde ordet och öfvergaf tvänne
Ståndets Extracta Protocolli, det ena angående justerare af
måhlkäril uti städerne, det andra angående de siöfarandes föring.
Sedan bemälte Extracta Protocolli för R. o. A. blifvit upläste,
afträdde Deputationen.
Hr Landtm, anmälte et af Hr von Segebaden ingifvit
Memorial angående Magistratens i Strahlsund adelskap, hvarutinnan
begäres at efterses må, huruvida hvar serskilt ledamot
af bemälte Magistrat kan hafva fullständig rätt at tilägna sig
adel ige förmåner.
Detta Memorial remitterades til Riddarhus-Deputationen.
Reuterskölds mern. om lotterier. Tull å lärfter. 205
Uplästes et af Hr A. Reuterschöld ingifvet Memorial,
hvarutinnan han efter den honom, des moder och samtelige
syskon öfvergångne svåra olyckan, medelst fadrens för detta
K. Räntmästaren Lagersparres begångne embetes-förseelsers
afstratfande, på et ganska ömt sätt föreställer deras nuvarande
betryckta tilstånd och lägenhet; anhållandes ödmiukeligen det
ville Högh R. o. A. til at rädda en bedröfvad och förolyckad
familie ifrån yttersta nöd och undergång gunstigast tillåta honom
at få inrätta och draga 2 eller 3 lotterier, af hvilkas fallande
vinster dem kunde tilflyta någon hjelp och understöd, samt at
R. o. A. lika benägit ville tillåta honom at denna ansökning
hos de öfrige respective Stånden anmäla.
Häröfver stadnade R. o. A. i följande slut:
Resö].: Såsom denna ansökning hos R. o. A. blifvit anmält
innan Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande angående
lotterier hos R. o. A. blef föredragit, och för denna bedröfvade
familien så ganska bevekelige omständigheter äro, altså funno
R. o. A. af billigt medlidande sig föranlåtne til et lotteries inrättande
af trenne dragningar at samtycka, med kraftigt förbehåld
at sådant ej må lända til något prejudicat; förmodandes sig
R. o. A. härutinnan af de öfrige respective Stånden et benägit
bifall.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli, i anledning
af Borgmästaren Stillmans til Ståndet ingifne Memorial
angående Lilla tullens modererande på inrikes tilvärkade lärfter
och väf, hvarutinnun hemställes om icke nu strax och förr än
den nya Landt-tullstaxan utkommer, som för långt på tiden
torde utgå, inrikes lärftstilvärkningen, hvilken i brist af tilräckelige
titlar i 1686 års Tull-taxa härtils dragit alt för dryg
och svår tull, kunde på det sättet lättas och lindras, at samma
vahra såsom andre persedlar utsattes i tullen til 32 penningar
af värdet, på det sättet at lärft finskt och svenskt til 10 2/3
öre smts värde betalar 2 sexlingar, dito sämre til 5 1js öre smts
värde 1 sexling, blaggarn, säcke-buldan, Helsinge-väf och smal
foderväf 5 alnar a 10 2/g öre smt 2 sexlingar, förmodandes
Borgareståndet at om Riksens Ständer täckas gifva härtil sitt
bifall, lära invånarne i riket varda upmuntrade at med mera
sorgfällighet beflita sig om lärftstilvärkningen än skedt är och
tilförslen af denna vahra utrikes ifrån således förekommas.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke detta ärendet til
K. Maj:t i underdånighet kunde upgifvas, at om med Lilla
206 (Mars 21.) Högre embetsman» adels-värdighet.
Tull-taxans utfärdande något på tiden skulle ankomma, K.
Maj:t i nåder häröfver hörer Tull-Commissionen och härom
sedan förordnar.
Detta bifölls af R. o. A. och upsattes följande Resolution:
R. o. A. stadnade i det slut, at detta ärende til K. Maj:t
i underdånighet upgifves med underdånig anhållan at, i fall
med Lille Tull-taxans utfärdande något på tiden skulle ankomma,
K. Maj:t sedan Tull-Commissionen blifvit hörd härom
i nåder täckes förordna.
R. o. A. skildes åt.
Den 22 Martii.
Emedan i dag Secrete Utskottet varit tilsamman, samlades
R. o. A. ej förr än klåckan ellofva.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes de Resolutioner,
som den 21 Martii blifvit tagne hos R. o. A. öfver de då förehafde
ärender, och biföllos så lydande, som de vid hvart och
et mål uti samma dags Protocoll antecknade finnas.
Likaledes uplästes det i följe af R. o. Arns i går tagne
Resolution upsatte Extractum Protocolli angående de Herrar
och Mäns förblifvande uti deras förra stånd och värdighet,
sedan de til Riks-Råd blifvit valde, eller til de öfrige högre
embeten blifvit befordrade, hvilket af R. o. A. bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 21
Martii 1739.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande huruledes uti et
rike, derest ansenlige gods och rikedom hos private ej så ymnigt
finnes och deräst ännu med al sorgfällighet och möda derhän
måste arbetas, at landets almänna förmögenhet må kunna til—
taga och förökas, ärfdtelige högre värdigheter ofta blifva mera
en börda än en förmån för dem och deras efterkommande, som
dermed benådade blifvit, i anledning hvaraf R. o. A. sig förenade
til de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa,
om icke genom Hr Landtmarskalken och de respective Ståndens
Talemän hos K. Majit å Riksens Ständers vägnar underdånigst
kunde anhållas, det täcktes K. Majit de Herrar och
Män, som til Riksens Råd af K. Majit komma at utväljas,
eller och vid de öfrige högre embeten hos K. Majit i nådig
åtanka komma kunna och befordrade blifva, vid det förra stånd
De två första Råds-förslagen. Gr. Tessin.
207
och värdighet, som de ibland Riksens Ridderskap och Adel
äga, enligit Regeringsformens 44 § i nåder förblifva låta.
Actum ut supra.
Riddarhus-Secreteraren blef utkallad och, då han kom
tilbaka, berättade at Prästeståndet igenom en utskickad ledamot
åstundat veta tiden, när de af Electorerne giorde Råds-förslagen
til K. Majit i underdånighet komma at upgifvas.
Hr Landtm, förmälte at Electorerne ingifvit förslag til
tvänne ledige Råds-embeten, och hemstälte om icke hos K.
Majit af Riksens Ständer i underdånighet kunde anhållas, at
kallelse-brefven ej måge utfärdas innan alle Råden blifvit
nämde, på det hvar och en af de Hrr Riksens Råd, som til
samma höga ämbete nu blifva kallade, måge komma at niuta
deras förra ancienneté til godo.
Detta bifölls af R. o. A.
Upbröts och uplästes det af Electorerne ingifne förslaget
til tvänne ledige Råds-embeten.
På det första förslaget voro upförde:
Landtmarskalken Hr Gref Tessin,
Presidenten Frih. Åkerhielm,
Landshöfdingen Frih. Eric Wrangel.
På det andra förslaget:
Generalen Frih. Axel Löwen,
General-Lieutenanten Frih. Carl Cronstedt,
General-Majoren Frih. Gust. Frid. von Rosen.
Hr Landtm, sade sig med skyldig vördnad erkänna det
af Ständernes Hrr Electorer emot honom vijste benägna förtroende,
men bad at R. o. A. ej ogunstigt ville uptaga des
ödmiuka anhållan at ifrån detta hedersställe blifva eximerad,
och som han nogsamt erkände sin inferiorité både i naturens
gåfvor och förtienster i anseende til de begge Hrr, jemte hvilke
han hade den ähran at på förslaget vara upförd, så kunde,
ehuru stor orsak han hade at tro det K. Majit i nåder snarare
vordo låtandes falla sitt nådige vahl på någonthera af them,
Hr Landtm, i alt fall ej underlåta at för R. o. A. upriktigt
betyga det han hos sig saknar de til et så högt ämbete nödige
egenskaper. R. o. A. ville ock gunstigast sig påminna huruledes
han redan tilförene til deras bifall hemstält, at det måtte blifva
208 (Mars 22.) Tessin undanbeder sig Råds-embete.
en beständig lag det ingen Landtmarskalk på samma Riksdag
han det embetet bekläder må blifva Riks-Råd; och härtil
kommo ännu i anseende til honom de örne och granlaga omständigheter,
först at på denne Riksdagen, som han haft den
ähran at föra Landtmarskalks-stafven, en stor förändring skedt
i Rådet, hvilken varit honom ganska sensibel, emedan han der
haft välgierningsmän, och skulle han nu pä denne Riksdagen
flyttias til Rådsvärdigheten, vordo ej felandes på omdöme, hvilke
skulle falla honom alt för sensible; och sedan at han vid Landtmarskalks-embetets
tilträdande giordt inför Gud et oryggeligit
löfte at derifrån gå tilbaka til det embete, som han genom K.
Maj:ts nåd innehafver; i anseende til hvilket alt Hr Landtm,
inständigast bad ifrån et så högt ställe, det han ej nog värdigt
kunde upfylla, at få sig undanbidja.
Frih. Coijett: Jag för min del finner mig skyldig at
med vördnad tacka Hr Landtmarskalken för des giorde genereusa
proposition, at ingen Landtmarskalk på samma Riksdag
må blifva Riks-Råd, hvartil så väl som den honom sielf til—
budne värdighetens undanbidjande, honom ingenting annat kan
hafva bragt, än det ädelmodiga afseendet at en Landtmarskalk
aldrig bör hafva någon annan afsikt än at til fäderneslandets
bästa skiöta det honom anförtrodde dyra embetet.
Hr Did ron: Hr Landtmarskalkens upsåt och nu giorde
förklaring äro noble och högst berömelige. Men som kloke och
vittre män på alle ställen, men i synnerhet i Rådet, kunna
gagna fäderneslandet, så kan jag som patriot ej annat än bidja
Hr Landtmarskalken at han sig ifrån Råds-embetet ej vill
undandraga.
Hr Landtm, uprepade til en del sin nyligen giorde föreställning,
tilläggandes des högsta åstundan altid vara at efter
alla krafter och förmågo tiena sitt fädernesland; at han derjemte
voro långt ifrån at vilja välja tienster, och än mindre voro
den förmätenhet hos honom, at ej med al vördnad anse et så
högt ämbete, men som så månge andre vittre, skickelige och
välförtiente män voro at tilgå, utbad Hr Landtm, sig som en
grace af R. o. A., at härom ej mera blifva anmodad, i synnerhet
som den declaration Hr Landtm, redan giordt, och ifrån
hvilken han ej kunde afgå, skulle blifva mindre anständig
sedan förslaget upgådt, än den nu är.
Hr Adlerbeth: Vi böra tacka Hr Landtmarskalken för
des öpenhiertiga och patriotiska yttrande, och som han giordt
Tessiu undanbeder sig R&ds-embete.
209
en så alfvarlig declaration, först om des giorde löfte och sedan
at ingen Landtmarskalk på samma Riksdag må blifva RiksRåd,
voro obilligt om Hr Landtmar skalkens så ädelmodiga och
patriotiske föreställningar ej skulle villfaras.
Hr Lilljestierna: Vi borde villfara vår ädelmodige Hr
Landtmarskalk, ty des giorde föreställning härflyter af modestie
och kärlek för fäderneslandet; men orsakerne, som Hr Grefven
anfört, äro just de, som efter mitt tycke böra föranlåta oss at
bifalla Electorernes giorde vahl; ty nu sedan fem Hrr utur
Rådet blifvit licentierade, behöfves sannerligen Rådsherrar af
de egenskaper, som Hr Landtmarskalken äger; vi vete at natur
och flit idkeligen ersatt hvad i tiensteåreu brister, och voro jag
ej någon god patriot om jag ej styrkte Hr Landtmarskalken
at antaga den värdigheten, som han med så godt skäl kan bära.
Det giorde löftet är berömeligit och bör stå i våra tänkeböcker;
hvad den i Rådet skedde ändringen beträffar, så voro förut
ledige Råds-embeten, och om Hr Grefven aldrig hade varit
Landtmarskalk, så äro des egenskaper af den beskaffenhet, at
de lika fullt förvärfvat honom rum på detta förslaget. Min
Grefve, se uppå den tro och den tienst I kunnen giöra ehrt
fädernesland uti edre nuvarande bästa år; hvarföre viljen I
dröja? Gud skal stå Er bi och lät ej ert löfte hindra Er at
upoffra den lifstid, som ni ärnat ert fädernesland til des tienst,
och lät förslaget i Herrans namn gå fort. Vi och hela fäderneslandet
skohla tacka Er och den högsta Guden skal ej undandraga
Er sitt bistånd när I fullgiören den förbindelse, hvartil
de af naturen Er meddelte gåfvor, fäderneslandet och alles vår
åstundan Er förplicktar. Jag betygar at jag nu mindre talar
som Hr Grefven s vän och upriktige tienare, än som en svensk
Adelsman.
Härtil ropades et almänt Ja.
Hr Landtm, försäkrade, at han voro villig at tiena sitt
fädernesland så långt des förmåga och lifstid tilräcka; bidjandes
at R. o. A. ville bespara så mycken benägenhet och välvilja
til en annan gång; det voro för honom ännu tid nog, emedan
han ej hade högre ålder än 44 år. Det altför benägna sätt,
hvarmed R. o. A. sig behaga emot honom yttra, lider han vid,
emedan honom tillägges gunstigare omdömen än han förtient.
Hr Didron: Jag säger upriktigt, at al den kärlek och
förtroende, som R. o. A. emot Hr Landtmarskalken betygat,
ej annat kan än fägna honom och oss alle. Men om vi rätt
Adelns Protokoll, 1738—1739. lil. 14
210 (Mars 22.) Tessin undanbeder sig Råds-embete.
älska vår Landtmarskalk, så böra vi villfara honom uti des
begäran och ej tvinga honom.
Frih. Coijett: Jag uptager Hr Landtmarskalkens giorde
föreställning som den är, at vara af fullt och oskrymtat
alfvar, och säger som Hr Didron, at om vi hafva kärlek för
honom, så böra vi ock lämpa oss efter des åstundan, och det
så mycket mer, som den största ambition kan vara bornerad
igenom et så stort och almänt betygat förtroende.
Hr N. Lilljehök: Det är ej mindre ädelmodigt at bifalla
Hr Landtmarskalken uti des inständiga begäran än om vi
approbera förslaget; och som han hela Riksdagen sig upfört
som en ädelmodig och ärlig man, hvarföre skola vi icke visa
honom samma ädelmodighet igen? Lät oss i Herrans namn
alle säga Ja.
Härtil ropades et almänt Ja.
Hr Lilljestierna: Jag kan aldrig härtil samtycka, och
ville jag at jag kunde det giöra, men ingen consideration kan
komma emot det, som fäderneslandet inspirerar mig.
Hr Landtm.: Som R. o. A. behagat bifalla min ödmjuka
begäran, aflägger jag derföre min skyldigste och vördsama
tacksäjelse och skal min tacksamhet ej slutas utan med
min lifstid; hvarjemte för tilkommande tider jag til Protocollet
förklarar, at om, sedan en så stor benägenhet mig är vederfaren,
jag ej efter yttersta krafter söker at tiena riket, mitt
kära fädernesland, så bör jag ej skattas värdig det förtroende
och den ynnest R. o. A. mig bevijst; och som de öfrige begge
Ståndens Electorer äro församlade nedre i rumet, hemställer
jag om icke dem får gifvas vid handen, at de upföra någon
annan på förslaget.
Hr Palmstierna, Hr Didron, Hr Lilljestjerna och
åtskillige flere påstodo, at som Hr Landtmarskalken en gång
varit nämd, så bör honom ske den hedern, at förslaget går up
til K. Majit som det är, och at man icke des mindre kan låta
de andre Stånden veta, at Hr Jjandtmarskalken sig härifrån
undanbedit.
Men uppå Hr Landtm:ns giorde föreställning, at et förslag,
ifrån hvilket en sig undanbedit, ej skulle vara enligit med
Regeringsformen, hvilken stadgar at der bör vara 3, ibland
hvilke K. Maj:t i nåder kommer at välja, och at han desutan
således skulle blifva nödsakad hos sielfva Höga Öfverheten sig
i underdånighet at undanbidja,
Råds-förslag. Dep. till K. Maj:t.
211
Samtycktes af R. o. A. at förslaget må ändras, och at
de öfrige begge Stånden tilkännagifves, at Hr Landtmarskalken
sig undanbedit.
R. o. Arns Electorer gingo altså nid och togo förslaget
med sig detsamma at ändra.
Emedlertid anmodades Corporalen af K. Maj:ts Drabanter,
Hr Browald, at hos K. Maj:t i underdånighet förnimma när
K. Maj:t vill tillåta, at Electorerne med Råds-förslagit måge
upkomma.
Efter en liten stund upkom Gref Oxenstiernas Fullmäktig,
Frih. Jöran Fleming, såsom den förste ibland R. o. Arns
Electorer, och hade med sig det nya förslagit, som för R. o. A.
uplästes, uppå hvilket Stats-Secreteraren Frih. Cederström uti
Hr Landtmarskalkens ställe var upförd.
Hr Landtm, gaf til känna at Electorerne af alle 3
Stånden nu äro församlade, af hvilke den Deputationen plägar
formeras, som i underdånighet upgifver Råds-förslagen, och at
K. Maj:t lämnat des nådiga tilstånd, at samma Deputation
strax må komma up.
Hr Didron hemstälte om icke Deputationen må i underdånighet
berätta til K. Majit, at Hr Landtmarskalken varit
nämd på förslaget, men sig derifrån undanbedit; och fortfor
Hr Didron: Som Hr Landtmarskalken par modestie ej vill giöra
propositionen, så frågar jag, Gunstige Herrar, om detta bifalles?
Hvartil svarades af R. o. A. med Ja.
Uppå R. o. A:ns anmodan upgick Camarherren Frih.
Frisendorff at i underdånighet berätta K. Majit, det Deputationen
med Råds-förslaget strax lärer komma up.
Frih. Jöran Flemming gick neder at med Deputationen
upbringa Råds-förslaget.
Hr Boije: Det smärtar mig at vår Landtmarskalk sig
undanbedt, vi veta des capacité och huru väl han behöfs; men
som vi denna gången emot des giorde löfte ej kunna tvinga
honom, så hemställer jag om icke vid någon emellan Riksdagarne
sig yppande vacance Hr Landtmarskalken kunde komma
i Rådet.
Detta sades vara önskeligit, men ej enligit med det, som
Regeringsformen angående Råds-embetens besättjande stadgar.
Hr Boneauschöld: Hr Boijes föreställning blifver öfverensstämmande
med lagen, om på Riksdagen et formelt förslag
giöres och lämnas förseglat.
212 (Mars 22.) Oafgjorda Betänkanden. Landtmarskalk
Hr Landtm, vijste at som någon af de 3 på förslaget
nämde kan emedlertid med döden afgå, eller vid des öpnande
sig undanbidja, så blefvo et sådant förslag ofullkomligit.
Härmed afstadnade denne discours.
Hr Landtm, anmälte huruledes i anledning af et Hr
Lilljebergs i begynnelsen af Riksdagen ingifvit Memorial
Stånden resolverat, at de af Protocolls-Deputationen vid 1734
års Riksdag ingifne Betänkanden, som hos Riksens Ständer då
ej kommit at föredragas, på denne Riksdag skulle blifva företagne
och afgiorde men som tiden härtils sådant ej tillåtit och
det än mindre härefter lärer kunna ske i anseende til den
ännu öfrige korta tiden samt månge andre återstående angelägne
ärender, hvilke af Riksens Ständer innan de skiljas åt
böra afgiöras, hemstälte Hr Landtm, om icke R. o. A. skulle
vilja falla på det slut, at alle förbemält^ Betänkanden til K.
Maj:t i underdånighet kunde upgifvas på det Justitiae-Cancellern
emot dem, som kunna hafva begådt felaktigheter, må giöra
embetstalan.
Detta bifölls af R. o. A. och kommer härom Extractum
Protocolli til de andre Stånden at afgå.
Hr Didron förestälte at som vi nu på tvänne Riksdagar
haft exempel at Landtmarskalken ej blifvit Riks-Råd, och vår
nuvarande Hr Landtmarskalk berömeligen föreslagit, at detta
må blifva en faststäld lag, sä voro väl om R. o. A. ville taga
samma ärende i öfvervägande.
Hr Landtm.' Vi hafva nu en önskelig regering, men
vid andra tider torde en sådan lag vara ganska nyttig och
hälsosam för riket. Får jag lof at giöra propositionen?
Hr Ehren preus: Det tyckes allenast böra gälla när
någon första gången blifver Landtmarskalk; men när R. o. A:ns
förtroende faller tvänne gånger på en och samma person, så
bör sådant snarare befordra til Rådsvärdigheten än derifrån
utestänga.
Hr Landtm.: Jag tror at R. o. A. torde finna betänke
ligit
at välja en och samma person til Landtmarskalk på tvänne
Riksdagar, emedan det skulle gifva alt för stor credit uti et
sådant regeringssätt som vårt är; och tyckes altså bäst vara
at abstrahera ifrån denna qusestionen och blifva vid den förra.
Behaga R. o. A. fastställa, at den, som är Landtmarskalk,
samma Riksdag ej kan komma på Rådsförslaget?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja;
ej valbar till Rådsherre. Pr.-ståndets besvär.
213
Och kommer Extractum Protocolli härom til de i Rådsvahlet
delägande Stånden at afgå.
Hr Lilliestierna hemstälte om icke R. o. A. jemväl
finna både billigt och nyttigt, at den, som hos Riksens Ständer
vunnit det förtroende at på Rådsförslaget blifva upförd, ifrån
samma höga och för riket angelägna ämbete sig ej må afsäga.
Detta vann uppå Hr Landtnr.ns giorde fråga äfvenledes
bifall, och kommer i samma Protocolls-Extract, hvartil nyss
resolverat blifvit, at inflyta.
Hr Boije yttrade sig, at vi, som äro et fritt folck, ej böra
lägga sådant band på hvarannan, och at på det sättet mången
braf och nyttig man torde afhålla sig från Riksdagarne.
Men R. o. A. förblefvo vid den tagne Resolutionen.
Hr Landtm, upläste de 3 Ståndens påskrifter på Prästeståndets
Extractum Protocolli af den 15 Martii angående bevillningen,
hvarutinnan Stånden utnämna de ledamöter, hvilke
med R. o. Arns Deputerade komma at sammanträda och närmare
öfverlägga om detta angelägna ärendet; och kommer anslag
at ske i dag til sammanträdet.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
den projecterade 10 § i Prästeståndets Almänna Besvär vid
denne Riksdag, beträffande Prästerskapets hus i städerne, hvilke
Borgareståndet förmenar ifrån visse stadsens onera ej böra vara
frie, och at Prästeståndet ej så långt kan sträcka sine Privilegier.
Så uplästes ock Prästeståndets Extractum Protocolli i
samma sak, hvarutinnan Ståndet åberopar sig Privilegierne,
och påstår at de måtte blifva bibehåldne.
Vidare uplästes sielfva förbemälte 10 §, hvilken R. o. A.
med den af Prästeståndet giorde tilläggningen redan bifallit.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. i det slut,
at det bör förblifva vid den redan tagne Resolution, och
giordes i brädden af oftabemelte 10 § följande påskrift:
Denne 10 § uplästes hos R. o. A. å nyo den 22 Martii
1739 tillika med det lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 17 Februarii och det vyrdiga Prästeståndets Extractum
Protocolli af den 13 Martii; och förblef R. o. A. vid
sitt til denne § så väl som det vyrdiga Prästeståndets tilläggning
redan gifne bifall.
Frih. Jöran Flemming med .R. o. Arns ledamöter, som
varit med Deputationen at upgifva Rådsförslaget, kommo til—
baka och berättade Frih. Flemming, at Ständernes Deputation
214 (Mars 22.) Rådsval. Protokolls
-
berörde förslag i sittjande Råd til K. Maj:t i underdånighet
afgifvit; at K. Majit låtit i nåder hälsa Riksens Ständer och
förklarat sig i nåder nögd med så brafve män som på förslaget
blifvit upförde, och hvilke H. Majit önskade at få alle i Rådet,
samt sagt sig förmoda at jemväl finna dem på de följande
förslagen. För denne gången hade H. Majit i nåder utnämt
til Riksens Råd Hr Prassidenten Frih. Åkerhielm och Hr Generalen
Frih. Löwen.
Vidare, fortfor Frih. Jöran Fleming, berättade jag i
underdånighet orsaken, hvarföre det i dag något på tiden ankommit
innan Deputationen förbemälte underdåniga förslag
kunnat upgifva, nemligen at Hr Landtmarskalken, som på
första förslaget varit nämd, sig ifrån förslaget undanbedit. H.
Majit betygade i nåder sig gierna skola sedt at Hr Landtmarskalken
blifvit qvarstående. Sidst anmälte jag ock Riksens
Ständers underdåniga åstundan, at kallelse-brefven ej måge
utfärdas för än K. Majit i nåder utnämdt alle Råden, på det
hvar och en må niuta sin ancienneté til goda, hvilket K. Majit
nådigt biföll.
R. o. A förklarade sin underdåniga fägnad och nöije öfver
alt detta.
Och som tiden var förliden skildes R. o. A. åt.
Den 23 Martii.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes följande Protocolls-Extract,
hvartil af R. o. A. i går blef resolverat; hvilket,
sedan efter förutgångne discourser och R. o. Arns nu i dag tagne
slut, den meningen var tillagd och införd, at hvilken ifrån
Rådsembetet sig vil afsäga, bör sine skäl och omständigheter
förut, innan förslaget til K. Majit upgår, hos Riksens Ständer
andraga, så framt han icke är i landsorterne stadder och således
frånvarande, af R. o. A. bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 22
Martii 1739.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande, om icke fastställas
bör, at en Landtmarskalk uppå samma Riksdag til
Rådsperson ej föreslås må; och som R. o. A. funno et sådant
förordnande ganska nyttigt, altså resolverades til de öfrige uti
justering. Molins irrlärighet.
215
Rådsvahlet deltagande respective Stånden vänligen at hemställa!
om de icke jemväl med R. o. A. härutinnan skulle behaga
instämma, så at en resolution härom må kunna utfärdas, til
efterrättelse för de Deputerade, hvilke Rådsvahlen hädanefter
komma at förrätta; hvarjemte R. o. A. jemväl aktade nödigt
och hvar och en trogen undersåtares plikt likmätigt, at ehvem
som hos Riksens Ständer vunnit det förtroende at til Rådsperson
blifva föreslagen och af K. Majit dertil utnämnes, ifrån
samma höga och riksvårdande embetes antagande sig ej må
undandraga, utan bör hvar och en sine skäl och omständigheter
förut, innan förslaget til K. Majit upgar, hos Riksens
Ständer andraga, så framt han icke är i landsorten stadder
och således frånvarande; hvilket de begge respective Stånden
til et benägit bifall likaledes vänligen communiceras, på det
til K. Majit en underdånig expedition härom må kunna upgå.
Actum ut supra.
Likaledes uplästes och bifölls det i följe af R. o. Ains i
går tagne Resolution upsatte Extractum Protocolli angående
Protocolls-Deputationens Betänkanden vid 1734 års Riksdag,
som då ej blefvo afgiorde:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 22
Martii 1739.
S. D. Resolverades hos R. o. A. at alle Protocolls-Deputationens
vid 1734 års Riksdag författade Betänkanden,
hvilke af Riksens Ständer ej blifvit afgiorde, til K. Majit i
underdånighet komma at upgifvas, med underdånig anhållan,
at K. Majit i nåder täckes anbefalla Justitiae-Cancellern emot
de personer, hvilke i anledning af förbemelte Betänkanden befinnas
hafva begådt felaktigheter, enligit des instruction laglig
åtalan giöra eller giöra låta; hvilket med de öfrige respective
Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes et af aresterade studenten Eric Molin underskrifvet
Memorial, hvarutinnan han anhåller det måtte honom
lämnas del af et uppå K. Majits befallning i vissa mäns närvaro
öfver någre des angifne vilfarande meningar och religionssatser
hållit förhörs-protocoll, hvilkets utbekommande K. Svea
Håfrätt uppå liög-kongl. befallning honom vägrat och afslagit;
föregifvandes Molin berörde Protocoll vara honom nu så mycket
angelägnare, som til följe af K. Majits höga befallning och
Svea Håfrätts therå grundade Resolution, honom blifvit antydt
at innom 14 dagar resa utur riket, utan hopp at någonsin
21b (Mars 23.) Landsh. Wolffelt. Bergin. Lybecker.
komma liär in igen. så framt icke han sina vid förhöret ådagalagde
villfarande meningar behörigen rätta och ändra vill, hvartil
de i Protocollet emot honom anförde bevis skulle tyckas
mycket kunna uträtta och bidraga.
Efter något discourerande remitterades bemelte Memorial
til JustitiaB-Deputationen.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Landshöfdingen Wolfelts hos K. Maj:t giorde underdånige ansökning
om 300 dal. smt tilökning i hushyra, hvilken ansökning
K. Maj:t til Secrete Utskottet i nåder behagat remittera;
hemställandes Secrete Utskottet om icke Landshöfdingen Wolfelt,
som jemnlikt de andre Landshöfdingarne i riket ej häfver
något af publico honom bestådt residence-hus, och med den
honom på staten bestådde 400 dal. smts hushyra ej synes utkomma
til nödige både vånings- och embetes-rums anskaffande,
måtte i hushyra få en tilökning af 200 dal. smt.
Detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifölls af
R. o. A.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial, angående
hvad uti K. Bergs-Collegio förelupit, vid dåvarande Bergmästarens,
sedermera Assessoren Lubeckers sökte entledigande
ifrån des Bergmästare-beställning med förbättring på caracteren
och åtniutande af des förra lön, samt vid förslagets uprättande
til den efter honom ledig blifvande beställningen; samt huruledes
Bergmästaren Lybeckers på förberörde sätt giorde ansökning
om afsked blifvit af Collegio med föreskrift til K.
Maj:t på den tid understödd, då Bergmästaren ännu stod
under anklagande och ransakning för begångne embetes-felaktigheter
vid des Bergmästare-döme i Nya Kopparbergs Bergslag,
hvarifrån Deputationen tyckt, at han förut bordt sig utreda,
och at med förslags uprättande til den beställning, som
ej ännu var blifven ledig, så skyndesamt tilgådt, at tvänne
dagar efter sedan Lybeekers ansökning om afsked i Collegio
blifvit insinuerad, har Collegii föreskrift för honom med förslaget
til beställningen til K. Maj.t upgådt, uppå hvilket äfven
Auscultanten Detlof Heike, som Lybecker sielf begärt til
efterträdare, i 3:die rumet blifvit nämd, andre äldre och mera
meriterade betienter så innom som utom verket til prsejudice
och förfång; hemställandes Deputationen til Riksens Ständers
ompröfvande, om icke dessa mål måge lämnas Justitise-Cancellern
i händer at tilse om han finner sig föranlåten thervid
Bergmästaren Lybecker.
217
något embetes åtal at giöra; samt om icke Bergs-Collegium
inä anbefallas den emot Lybecker angifne och ännu oafslutne
sak forderligast efter thess beskaffenhet samt lag och K. Förordningar
likmätigt at afgiöra.
Hr Bergs-råd Bergenstierna uprepade, at Memorialet
innehåller tvänne omständigheter; den första angingo de öfver
Assessor Lybecker anförde klagomålen; härom sade Hr Bergenstierna,
at han tillika med Assessor Swedenborg fådt af Collegio
befalning at inhämta underrättelse, då det befans at en
förbittring emellan Lybecker, som då var Bergmästare, och
Bergslagen sig yppat, såsom ock at någre af honom förbudne
orter kunde lösgifvas; hvilket då til Collegium berättat blifvit,
som - deröfver resolverat; men angående förbittringen skulle
vidare undersökas; sedan hade Lybecker fådt in förgift, hvaraf
han blifvit lam, hvilket nödsakat honom at anhålla om afsked;
den andra omständigheten angingo K. Bergs-Collegii förslag,
hvartil Collegium blifvit föranlåtit af Lybeckers siukliga tilstånd,
hvarmedelst han var satt utur stånd at längre tiena.
På förslaget hade efter förordningen frenne varit upförde, och
ibland dem Heike, hvilken, efter mogne anlagde studier vid
Academien, genom 5 års utrikes resor i Tyskland och Ungern
förvärfvat sig al til samma beställning nödig skickelighet.
Collegium, hvilket bör vara sorgfälligt om skickelige ämnen,
kunde ej altid följa tiensteären, emedan ofta en yngre kan vara
både flitigare och skickeligare än en äldre; och som Collegium
efter bästa vett och samvete satt dem på förslagit, som Collegium
funnit skickeligast och tienligast, hemstälte Hr Bergenstierna
huruvida R. o. A. skulle finna at Collegium förtjent tiltal.
Hr Carl Wennerstedt sade sigvara boendes i orten, och
at han således kunde intyga, det Heijke äger almänt beröm
för sin skickelighet och är der mycket älskad.
Hr Ruthenschöld: Ehvad goda partier Heike kan hafva,
så kan jag dock ej annat finna, än at Collegium ej hade bordt
låta förslag upgå innan tiensten var blifven ledig.
Hr Lagerflycht: Betänkandet rörer ej eller Heikes
person, utan går allenast ut pä felaktigheten uti processen och
vid förslaget.
Hr Adlerbeth anförde af hvad orsak saken blifvit liggande,
nemligen at Actor ej funnit causam agendi, och utan
klagande kunde Collegium ej döma, at Lybecker under den
tiden han sökt sitt afsked städt sub reatu kan ej eller sägas,
218 (Mars 23.) Kåds-förslag. Lilljenhoffske
så vida honom ingenting var öfverbevijst, och det är lag och
billighet likmätigt, at för en illviljares blotta angifvande skull
ej någon bör räknas sub reatu; hvad förslaget angår så kan
man ej vetta huru vida någre skickeligare äro förbigångne,
innan sådant blifvit bepröfvat; emedlertid tyckes vara skäligast
at tro, det Collegium efter ed och samvete inrättat sitt förslag,
och altså för tiltal af Justitiae-Cancellern böra förskonas.
Hr Ruthenschöld: Deruti bestod felet, at förslag afgick
innan den andra fädt sitt afsked, och således förr än tiensten
var ledig.
Hr Wulfclo: Fischer, som är en habil karl, suckar och
klagar at han ej kan blifva hulpen; orsaken til alt sådant är,
när missbruk vid förslagen förelöpa.
Hr Adlerbeth: Fischer har på detta förslag varit upförd.
Hr Lars Benzelstierna: Såsom ledamot af K. Bergs
Collegio,
är jag rätt nögd at saken kommer under en så braf
man joni Justitise-Cancellern, och at Collegium således får til—
fälle sig at försvara. Hvad Fischer angår, så har han ofta
varit föreslagen, och ankommer det sedan derpå, hvem af de
3 föreslagne K. Maj:t med tiensten behagar benåda.
Hr Landtm, frågade om då Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upbröts och uplästes det i dag af Electorerne ingifne förslaget
til tvänne ledige Riks-Råds-embeten;
På det första voro upförde:
Genera 1-Lieutenanten Frih. Carl Cronstedt,
General-Majoren Frih. Gast. Frid. von Rosen,
General-Majoren Frih. Pehr Adlerfelt;
På det andra:
Landshöfdingen Frih. Eric Wrangel,
Stats-Secreteraren Frih. Olof Cederström,
JustitiaB-Cancellern Hr Olof Nordenstråhle.
Anmodades Camarherren Frih. Frisendorf at hos K.
Maj:t i underdånighet anmäla Deputationen, som med förbemelte
Rådsförslag nu kommer at upgå.
Hr Landtm, förmälte at han något måste vara borta,
och hemstälte om icke R. o. A. vilja tillåta, at Frih. Ungern
under des frånvaro förer directionen.
Härtil samtycktes af R. o. A.
Uplästes Justitiae-Deputationens Betänkande öfver de besvär,
som framlidne Assessorens Joachim Potter Lilljenhofs
arfvingarnes besvär.
219
erfvingar anfördt emot K. Maj:ts dom af den 4 Dec. 1735
och förklaring af den 17 Febr. 1737, emellan de Lilljenhojfske
arfvingarne å den ena, och Lohiska sterbhusinteressenterne å
andra sidan, angående en uti sockerbruket här i Stockholm
omtvistad andel; hvilka förberörde K. Maj:ts dom och förklaring
Lilljenhoffska arfvingarnes fullmäktig, Auscultanten
Klingström förmenar til deras ändemål och värkan vara emot
hvarannan stridande, och at, vid den incaminerade quaestionen
om egendomens verkliga återbekommande, uti K. JustitiaeRevisionen
utan anledning blifvit dömt om lösen, som då aldrig
skal varit in quasstione; hvaröfver pluraliteten i Deputationen
efter sakens noga öfvervägande stadnat i det slut, at enär
sammanhanget af begge Kongl, utslagen rätteligen fattas, skal
ingen annan mening deraf skäligen kunna dragas, än at
Assessor Lilljenhofs andel i Socker-rafenaderie-Compagniet
såsom et deruti instuckit capital förklarat är, hvilket Lilljenhofske
arfvingarne böra med det derå räknade interesse återtaga;
hållandes Deputationen i anseende til de förekomne skäl och omständigheter
före, det Klingström på Lilljenhofska arfvingarnes
vägnar varit aldeles obefogad at annorledes uttyda K.
Maj:ts domar, än de rätteligen förstås böra; hvarföre och
ehuruväl Klingström för sådant obefogadt besvär bordt anses
med den plikt, som lagen therom förmår och innehåller, har
likväl Deputationen, i anseende thertil at K. Justitise-Revisionens
dom icke är i sig sielf aldeles klar, tyckt det må
Klingström ifrån plikt i så beskalfat mål befrias.
Likaledes uplästes någre ledamöters uti Deputationen
serskilte mening i denna sak, som igenom utdrag af JustitiaeDeputationens
Protocoll blifvit jemte Betänkandet til Riksens
Ständer upgifvit, hvilka ledamöter funnit med billighet och
rättvisan enligast, det Lilljenhofske arfvingarne, som i anseende
til de härvid för handen varande oemotsägeliga omständigheter,
och i synnerhet de i K. Maj:ts dom anförde grundeliga skäl,
äro rätta ägare til ofta berörde sockerbruks-andel, böra ock
densamma med des tilhörigheter och förmåner in natura til—
träda och possidera; varandes äfven desse ledamöters tanka
och mening, hvad revenuen af deras andel beträffar, at de
Lilljenhofske arfvingarne böra efter böckernes edeliga upgifvande
niuta, i proportion af deras capital eller andel, al den
afgäld, som detta socker-raffenaderie-bruk årligen af sig kastat
ifrån fru Lilljenhofs dödstima, dock utan interesse på samma
220 (Mars 23.) Gen.-l. Cronstedt undanbeder sig Råds-embete.
inkomst, sa framt icke bevisligit är, at någon del af inkomsten
blifvit slagen, til brukets bättre drift, til capitalet, då samma
tilökning bör komma rätta ägaren, nemligen de Lilljenhofske
arfvingarne, til godo.
Under det at förbemelte Betänkande uplästes, upkom Hr
Nils Lilljehök ifrån Electorerne, och sade sig hafva i befallning
at hos Högh R. o. A. berätta, det Hr General-Lieutenanten
Cronstedt igenom underdånigt ingifvit Memorial hos K.
Maj:t undanbedt sig at blifva Riks-Råd, och at Electorerne
altså i merbemelte Hr General-Lieutenants ställe på förslaget
upfördt General-Lieutenanten Frih. Gabriel Ribbing.
Detta sades vara väl, och gick Hr Lilljehök äter ned til
Electorerne.
Hr Didron påminte, emedan Hr General-Lieutenant Ribbing
är frånvarande, at öfverläggas må huru förhållas skal,
på den händelsen at han jemväl skulle undanbidja sig Rådsembetet;
Och
ehuruväl somlige af R. o. A. förmente, at det voro
bäst at Hr General-Lieutenant Ribbing ej på något Rådsförslag
upföres, innan man blifver förvissad om han sig vill
undanbidja eller ej;
Dock som Hr Krigs-Rådet Gref Mörner, efter aflagd
tacksägelse för det emot des Hr svärfader General-Lieutenanten
Ribbing betygade förtroende och beviste heder at nämna honom
på Rådsförslaget, tilböd sig at innom 4 dagar anskaffa merbemelte
Hr General-Lieutenants utlåtelse;
b ants af R. o. A. godt, at det förblifver vid det til Hr
Liilljehök nyss lämnade svaret, och at Radsförslaget, uppå
hvilket Hr General-Lieutenant Ribbing är upförd, til K. Maj:t
i underdånighet upgifves; kunnandes, i fall Hr General-Lieutenanten
sig skulle undanbedja, då en annan i des ställe föreslås.
Frih. Jöran Flemming med R. o. Arns Electorer til
Råds-vahlet kom up och berättade, at han med de öfrige begge
.Ståndens Deputerade varit uppe och til K. Maj:t uti sittjande
Råd i underdånighet afgifvit det i dag författade förslaget til
tvänne ledige Råds-embeten; at K. Maj:t til Riks-Råd i nåder
utnämdt de tvänne, som städt på främsta rumen i förslagen,
nemligen General-Majoren Frih. Rosen och Landshöfdingen
Frih. Wrangel, och at i öfrigit jemte nådig hälsning til Stånden
K. Maj:t i nader förklarat, det K. Maj:t gierna skulle se
det i dag flere förslager kunde upkomma; hvartil Frih. Jöran
Råds-val. Om Rådsförslagen.
221
Flemming berättade sig i underdånighet hafva svarat, at han
befarade det i dag tiden ej lärer vara tilräckelig, emedan
klåckan redan voro emot et.
Hr Lliljestierna begärte blifva underrättad, hvad sorn
hindrade at K. Maj:ts nådiga åstundan härutinnan icke kan
ske et önskat nöije.
Frih. Henric Wrede sade at Electorerne sig ej förestält,
det Hr General-Lieutenanten Cronstedt sig skulle undanbedja;
icke eller at General-Majoren Gref Spens skulle begära at på
förslag til Riks-Råd ej blifva upförd, hvilket han giordt uti
et til Electorerne ingifvit Memorial; sådant alt hade hindrat,
at Electorerne med flere förslag i dag ej kunnat blifva färdige;
i öfrigit voro de andre Ståndens Deputerade redan åtskilde, så
at i dag förmiddagen ej något vidare sammanträde kunde ske;
och som Electorerne voro anförtrodt at efter ed och samvete
förätta Råds-vahlet, så kunde dem ej gierna något vidare härutinnan
föreskrifvas; varandes desutan med Regeringsformen
enligit, at månge förslag på en gång ej böra ingifvas.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke Electorerne kunde
giöra den författning, at de i morgon förmiddagen med flere
förslag kunde vära färdige.
Hr Lilljehök: Emedan R. o. A. förtrodt oss denna för
rättning
på ed och samvete, skole vi använda vår yttersta flit
at i morgon i god tid med Rådsförslagen vara inne.
Hr Landtm, inkom och hemstälte om R. o. A. behagar
at i morgon skal blifva plenum, eller om Stora Secreta Deputationen
kan då komma tilsamman.
Det påmintes at åtskillige Stora Secreta Deputationens
ledamöter äro tillika Deputerade eller Electorer vid Rådsvahlet
och förenade sig altså R. o. A. at i morgon blifver plenum på
det Rådsvahlet ej må hindras.
Hr Didron påminte at med de angelägna saker precis
klåckan half nijo må begynnas, på det den nu sä länge varande
Riksdagen må kunna bringas til slut; och at den, som
ej tidigt vill vara tilstädes, har at skylla sig sielf.
Sedan fortfors med upläsandet af Justitise-Deputationens
Betänkande uti Lilljenhofska saken och af dissentientium dervid
bifogade mening.
Frih. von Ungern anmälte at de Lilljenhofske arfvingar
ingifvit et vidlyftigt Memorial i saken och begärt at det måtte
blifva upläst.
222 (Mars 23.) Lilljenhoffske arfvingarnes besvär.
Hr Carl Wennerstedt förestälte at om detta Memorial
upläses, så kunna Lohiska arfvingarne begära detsamma, och
blefve således en ordentelig skriftväxling parter emellan inför
Riksens Ständers plena, hvilket hvarken borde eller kunde
tillåtas; och lärer desutan R. o. A. nogsamt vara i stånd at
utlåta sig om saken, i anledning af hvad så väl Deputationen
som dissentientes så omständeligen anfört och för R. o. A. nu
upläst blifvit.
R. o. A. stadnade i det slut, at det anmälte Memorialet
ej kommer at upläsas, så mycket mer som vederbörande haft
tilfälle uti Justitiae-Deputationen at andraga, hvad de förment
kunna tiena til bestyrkande af deras påstående.
Frih. von Ungern påminte at när saken kommer under
ventilation de lära afträda, som deruti äro interesserade.
Häruppå begyntes discourserne; och sade Hr C. G. Boije,
at det voro önskeligit, at domsaker ej kommo under Riksens
Ständers skärskådande, men som det med denna saken så vida
kommit och han genomläst acterne, hade han ej annat kunnat
finna, än at här rätta frågan blifver om Lilljenhofska erfvingarne
skola anses för bolagsmän i anseende til sockerbruket,
eller ej. Och som det förra, at de varit och äro rätta bolagsmän,
stodo fast uti des sinne, och efter al lag och billighet
bolagsmän böra niuta lika andel i liuft och ledt, så kunde
efter bästa vett och samvete han ej annat än bifalla dissentientium
mening.
Hr von Hökerstedt sade sig aldeles instämma med Hr
Boije.
Frih. Henric Wrede: Jag bifaller Hr Boije så mycket
mer som alt bolag går ut på vinst och förlust; och så litet
som Lilljenhofska arfvingarne hade kunnat påstå någon ersättning
af Lohiska huset ifall med sockerbruket ej hade lyckats,
så obilligt voro det om Lohiska huset skulle niuta al
fördelen allena, sedan verket så stor, nytta af sig kastat; desutan
blifver det ock i alla tider fast, at aldrig någon emot des
vilja kan påbördas at taga lösen för sin egendom.
Hr Carl Wennerstedt sade sig vara enig med Hr Boije
och Frih. Wrede; och at som Lilljenhof instuckit i sockerbruket
17,000 dal. kmts capital under bolagsrätt, så kan des
arfvingar en proportionerad andel i sielfva verket och all deraf
härflytande nytta aldrig betagas; så mycket mer som LJlljenhof,
då han det borttestamenterade, dervid lade det onus
Lilljenhoffske arfvingarnes besvär. 223
de non abalienando, och således änkan det aldrig kunde försälja.
Gref Henning Gyllenborg förestälde, at om man ej
noga ser sig före, kan man här snart giöra et farligit prsejudicat,
och sade Hr Grefven sig ej vilja röra merita, men bad
at R. o. A. ville taga i et noga och rättvist öfvervägande at
i Håfrätten är allenast dömt om praescriptionen, och at det ej
är enligit ined processen, hvilken alla böra til godo niuta, at
sedermera uti Justitise-Revisionen merita blifvit uptagne, då
allenast det preliminaire målet der blifvit anhängigt giordt.
Frih. Coijett sade sig bifalla Hr Boije och Hr Wennerstedt,
och allenast vilja tillägga, at olaga fång aldrig kan
värka prescription, ty änkan var ej i stand at föryttra denna
bolagsandelen.
Hr Wulfwenstierna sade sig ej gierna vilja tala i denna
saken, emedan han ej hade sig alla des omständigheter bekante,
men sade sig hålla före, at man ej aldeles kan anse et inanufacturverk
såsom et bruk, eller såsom en annan fast egendom;
ty uti et manufacturvärk är merendels grunden och åbyggnaden
af hus det minsta, hvaremot uti inrättning, verktyg,
redskap och materialier et ganska stort förlag kan fordras.
Om nu .Lilljenhof i begynnelsen allenast insatt nödige penningar
til det förra, men brustit i sammanskottet och insättningen
när längre fram på tiden til det senare långt större
summor erfordrades, så voro ej billigt at hans arfvingar skulle
niuta frukten af andras flit, möda, arbete och risque samt i
verket sedan stuckne penningar.
Hr Hammarberg sade sig som ledamot af JustitiaeDeputationen
til uplysning i det tvifvelsmål, som Hr Gref
Gyllenborg anfört, böra gifva vid handen, at i CiemnersRätten
har första stämningen, hvaruppå hela processen sig bör
grunda, varit angående äganderätten; men at sedermera uti
Håfrätten saken kommit at tournera på quaestionen om praescriptionen,
hvilket föranlåtit K. Justitia-Revisionen at i domen
jemväl uptaga den senare frågan, nemligen om prescriptionen,
men hufvudfrågan hade ifrån början varit om sielfva egendomens
och den deraf flutne nyttans vindicerande.
Frih. Henric Wrede: Här menas at Lilljenhof ske arf
vingarne
kunde hafva brustit i det nödiga förlaget, men som
såckerbruket årligen af sig kastat en vinst til 30 a 40 procent,
så har aldrig behöfts at sticka nye förlag deruti.
224 (Mars 23.) Lilljenhoffske arfvingarnes besvär.
Hr Schönström: Emedan penningame ej äro utgifne
på ränta, utan i bolag insatte, så böra ju interessenterne hafva
redo och räkning för dem. Ständerne äro nu som mäst begrepne
at inrätta och upmuntra manufacturer; skulle bolag vid
sin rätt ej blifva bibehåldne, det voro, både i anseende til
rättvisan och de nu angående manufacturvärken under händer
varande författningar, et alt för farligit prejudicat.
Gref Henning Gyllenborg: Man skal aldrig finna at
frågan om ägande-rätten i Håfrätten är anhängig giord eller
vidrörd. Jag begärer at denna preliminair-qumstionen, om en
ren process är i ackt tagen, först må afgiöras, sedan kan man
tala om merita.
Hr Lilljestjerna sade sig instämma härmed, ty om fel
äro begångne i processen, böra de rättas innan man går til
merita; men här finnes klart af K. Maj:ts höga dom, at uti
processen ej något fel är begångit. Hr Lilljestjerna upläste
häruppå utur K. Maj:ts dom i saken af den 4 Dec. 1735,
hvaraf han hade et tryckt exemplar til hands, följande ord:
och således liar denne preliminaire tvist om 20 års prescription
kommit igenom instantierne at följa med hufvudsaken,
och nu blifvit af Håfrätten tillika afgiord, etc. Som nu,
fortfor Hr Lilljestierna, häraf är klart at hufvudsaken är afgiord,
och qufestionen om praescriptionen allenast medfölgdt
såsom et accessorium, så är saken quoad processualia uti sitt
riktiga stånd.
Hr Riben: At här gå in meritis drager för mycken tid.
Deputationen har utarbetat saken; der hafva varit dissentientes,
äfven som här nu äro ibland oss; vi lära ej kunna komma
härifrån utan votering.
Gref H. Gyllenborg: Den rätta qusestionen, om fru
Lilljenhof var domina eller ej, är aldrig hos K. Maj:t incami
nerad.
Hr Lilljestierna: Lohiska huset kan ej begära ändring
in processualibus, ty det har deremot ej anfört besvär vid denna
Riksdagen.
Gref H. Gyllenborg: Jag reserverar til Protocollet, at
beneficia juris et processus ej någon må afskäras.
Frih. H. Wrede: Mitt samvete är så ömt som någon
annans, men det säger jag til Protocollet, at det voro alt för
svårt, om uti en så klar sak och laga kraft vunnen konunga
-
Lilljenhoffske arfvingarnes besvär. 225
dom ändring skulle ske för en eller annan liten omständighet
i processen.
Hr Palmstierna sade sig ej vara jurist, utan allenast
döma ex sequo et bono. Dominia rerum böra vara certa; K.
Maj:ts dom tillägger Lilljenhof ska arfvingarne andel i sockerbruket,
i förmågo af bolagsrätten; står nu domskälet fast, så
står ju domslutet med. Vi få på en Riksdag ej ingå i de små
chicaner af processen, och böra Riksens Ständer snarare ex aequo
et bono afgiöra sakerne, än efter alle pointiller i processen.
Hr Carl Wennerstedt: Vi håfve icke eller här at
utlåta oss öfver Håfrättens dom, utan öfver Jestitise-Revisionens
dom.
Gref H. Gyllenborg: Jag säger som Riddersman inför
Protocollet, at genom hufvudsakens uptagande i .Tustitise-Revisionen
äro Lohiska huset beneficia juris betagne; och för det
de velat mista västen hafva de mist råcken med.
Hr Abrahamsson sade sig uti Justitias-Revisionens dom
ej finna något fel i processen.
Frih. von Ungern: Får jag giöra frågan?
Som häremot ej påmintes, frågade Frih. von Ungern om
dissentientium mening bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref H. Gyllenborg begärte votering; och som R. o. A.
begynte gå ned, bad
Frih. von Ungern dem åter intaga sine rum, til des saken
fullkomligen voro afgiord, emedan här voro votering begärd;
Men som Gref Gyllenborg begaf sig ifrån den begärte
voteringen;
Frågade Frih. von Ungern å nyo om saken är afgiord;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 24 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Emedan Hr Landtm, låtit veta at lian ännu på en stund
intet kunde komma up och begärt, om R. o. A. så skulle behaga,
at emedlertid måtte begynnas, trädde med R. o. Arns
samtycke Gref Lewenhaupt fram til bordet, at i Hr Landtm:ns
ställe föra directionen.
Adeina Protokoll 1738—1739. lil. 15
226 (Mars 24.) Riksråden Rosen oell Wrangel.
Hr Didron anmälte, at sorn Riksens Ständer funnit nödigt
at inhämta Krigs-befehlets tankar angående et ifrån Rådet
nidsändt Extractum Protocolli, beträffande forum för Ofverofficerare,
som ej äro frälsemän, när de begå embetsförseelseiv
och Frih. Rosen, som härtils varit ledamot af Krigs-befehlet,
nu mera af K. Maj:t til Riksens Råd blifvit utnämnd, så voro
frågan om icke Hr Riks-Rådet til des denna saken blifvit
afgiord kunde bivista Krigs-befehlets sammanträden.
R. o. A. förklarade at Hr Riks-Rådet von Rosen härom
kan anmodas.
Hans Excellence Hr Riks-Rådet Frih. Eric Wrangel
framträdde och efter aflagd tacksägelse för det benägna förtroende
Riksens Ständer honom behagat visa, at föreslå honom
til et så vigtigt ämbete, hvartil K. Maj:t sedan i nåder honom
behagat kalla,' och hvartil Hans ”Excellence önskade sig den
stora Gudens milda hielp och välsignelse, hemstälte Hans Excellence
til R. o. A:ns välbehag, om icke Hans Excellence ännu
kunde blifva qvar i Manufactur- och Handels-Deputationen
til des de angelägne ärender, hvilka uti bemelte Deputation äro
under händer, blifvit utarbetade.
Atskillige af Deputationens ledamöter förklarade deras
högeliga åstundan, at Deputationen, til des sakerne blifvit utarbetade,
må nyttja Hans Excellences mogna råd och goda biträde;
anmodades altså Hr Riks-Rådet at än vidare bivista
Manufactur- och Handels-Deputationen, och jemväl när tiden
tillåter vara tilstädes på Riddarhuset.
Hr C. Wennerstedt påminte om icke de andre Stånden
härom böra averteras.
Detta sades vara onödigt emedan det är enligit med förra
praxi, och at på 1727 års Riksdag de då utnämde Riksens
Råd blefvo qvar i Deputationerne til Riksdagens slut.
Uplästes Justities-Deputationens Betänkande angående
Secreterarens Johan J. Pfeifs hos Riksens Ständer giorde ansökning,
at af aerario publico niuta ersättning för en sin hos
engelska Manufacturisten John Peter Smith ägande skuldfordran,
hvilken fordran genom et K. Maj:ts för Smith utfärdat
beskärmelsebref honom skal blifvit förment at hos sin
gäldenär genom laga medel utsöka; hvarom Deputationen af
Acter och Råds-Protocollerne samt Smiths ingifne förklaring
giort sig fullkomligen underrättad; yttrande sig Deputationen
häröfver sluteligen, at som af det öfverklagade béskärmelse
-
Sekr. Pfeifs besvär mot fabr. Smith. Dep. t. K. Maj:t. 227
brefvets innehåld klart och bevisligit är, det samma bref icke
sträcker sig längre än til Smiths person och fabrique, i förmågo
af K. Förordningen af är 1693, men icke til des öfrige
egendom och effecter, hvaraf Secreteraren Pfeif icke är betagit
at, som han påbegynt, sin rätt vidare utsöka, så finnes för
Secreteraren Pfeif als intet skäl at begära af publico ersättning
för sin hos Smith hafvande enskylte fordran, utan är
Deputationens tanka och mening, at Secreteraren Pfeif bör
K. Maj:ts Resolution af den 22 Martii förledit år ställa sig
til underdånig efterlefnad, och i följe deraf i vederbörliga foris
sin rätt af Smith och hans egendom, andras bättre rätt oförkränkt,
lagligen utsöka det bästa han gitter.
Afven uplästes någre ledamöters i Deputationen serskilte
mening i denna sak, hvilka hållit före at til den almänna
creditens bibehållande och til förekommande af missbruk med
det sökte beskärmelsebrefvet, Smith borde föreläggas en viss
tid af 6 år, inom hvilken tid honom åligga skulle sina creditorer
at betala det de hos honom rättmäteligen kunna hafva
at fordra.
Likaledes uplästes Secreteraren Pfeifs ingifne Memorial
bestående af 38 puncter, hvarutinnan Secreteraren Pfeif sine
besvär emot Smith, och sitt lidande i anseende til det utvärkade
jernbrefvet, omständeligen anförer, påminnandes i
synnerhet at til jernbrefvet intet uti Justitim-Revisionen, deräst
sådane saker pläga föredragas, utan af en annan expedition
och utan communication med K. Slotts-Cancelliet, ärendet
föredragits och deröfver resolverat blifvit.
Under upläsandet upkom Hr Landtm, och hemstälte om
icke hos K. Maj:t i underdånighet kunde förnimmas livad
tima K. Maj:t i nåder behagar at lämna Deputationen företräde,
som kommer at upbära Rådsförslaget.
Camarherren Hr von Carlsson anmodades härom, hvilken,
då han kom tilbaka, berättade at K. Maj:t i nåder är beredd
at klåckan ellofva emottaga Deputationen.
Begyntes at discoureras angående det upläste JustitiseDeputationens
Betänkande.
Frih. Coijett yttrade sig, at han ej annat kan finna, än
at järnbref äro både obillige och af en skadelig påfölgd, hvaraf
man nu åter hade bedröfveligit exempel med Secreteraren
Pfeif; och voro altså ingenting skäligare än at antingen dissentientium
mening bifalles, så at Smith pålägges innom 6 års
228 (Mars 24.) Smiths jernbref. Råds-förslag.
tid at betala, eller och at Secreteraren Pfeif på annat sätt
giöres skadeslös.
Hr von Gröninger instämde härmed, beklagandes sig
at som Smith jemväl af honom hade lånt 20,000 dal. kint, för
hvilka han ej kan komma til sin betalning, så blefvo han
en ruinerad man, om Smith skal få skydda sig under des
järnbref.
Hr C. G. Ruthenschöld yttrade sig at som å ena sidan
oförnekeligit voro, at Secreteraren Pfeif mycket lidit, men å
andre sidan denne Smith, för des förfarenhet och kundskap
om manufactur-saker, förtjente at giöras reflexion uppå, altså
ville han til R. o. A. hafva •hemstält, om icke til Manufacturoch
Handels-Deputationen må updragas med något förslag at
inkomma, på hvad sätt Smith kunde blifva conserverad och
Secreteraren Pfeif tilfredsstäld.
Hr Rammel yttrade sig at järnbref ruinera al credit och
förtroende ibland folk.
Hr Adlerbeth påminte at saken icke blifvit föredragen
på det ställe hon bordt, nemligen uti Justitiae-Expeditionen;
och liemstälte således om icke den samma å nyo af K. Majit
kunde uptagas, och det uti Justitise-Revisionen, dit hon rätteligen
hörer, samt der sluteligen afgiöras.
Hr von Drake sade sig ej bestrida creditorernes rätt;
men som Smith voro en mycket snabb karl och ägde en besynnerlig
kundskap uti sidenväfnad och stålbränning, och således
vid våre til inrättande manufacturer skulle kunna giöra mycken
nytta, så kunde, om R. o. A. så behaga, med denna saken
något anstå, och emedlertid af Manufactur- och Handels-Deputationen
något medel och utväg vid handen gifvas til hans conservation
och Secreteraren Pfeifs förnöjande.
Hr Landtm, uprepade denna Hr von Drakes föreställning,
och frågade om densamma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upbröts och uplästes det i dag författade förslaget til
tvänne ledige Rådsembeten;
På första förslaget voro upförde:
General-Majoren Frih. Pehr Adler felt,
General-Lieutenanten Frih. Gabriel Ribbing,
General-Majoren och Landshöfdingen Frih. Carl Sparre;
Råds-förslag. Mått, mål och vigt.
229
På det andra:
Stats-Secreteraren Frih. Olof Cederström,
Justitiae-Cancellern Hr Olof Nordenstråhle,
Under-Ståthållaren Hr Anders von Drake.
Hr Didron: Jag har ej at säga på detta förslaget, men
frågar til min underrättelse om icke Electorerne böra följa 12 §
uti Regeringsformen, så at ingen prejudiceras.
Hr O. W. De Geer: Vid Rådsvahlet kan ej sägas at
någon prejudiceras, när Ständerne hafva förtroende til någon
af mindre caractere, ty Riks-Råden anses såsom Ständernes
fullmäktige, och är ej eller härpå någon lag, utan ankommer
det på skickelighet och förtroende hos Ständerne.
Hr Didron: Yi hafva förtroende til alla redelige män;
men lät oss betänka, om på andra sidan K. Majit skulle säga
sig hafva förtroende til en Fendrick at commendera et regimente.
Hr Landtm, sade Råds-embetet ej kunna anses såsom en
annan tienst, på hvilken Collegier och cheffer uprätta förslager;
vid det upläste förslaget hade Ständernes Electorer varit öfverens,
och voro nu allenast frågan, om icke det samma kommer
at upgå.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Frih. Jöran Flemming gick ned at med Deputationen gå
up til K. Majit och i underdånighet öfvergifva förslaget.
Hr Landtm, afträdde at bivista en Deputation, och trädde
med R. o. A:ns tilstånd Frih. von Ungern til klubban.
Hr Adlerbeth sade at han härtils på Rådsförslagen saknat
Gref Leivenhaupt, hvilken så väl der förtienar et ställe.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
13 § i Förordningen om mått, mål och vigt, hvarutinnan hemställes
om icke, i anseende til det befarade hinder och uppehåll
vid målkärilens justering, om then af Landtmätarne i orterne
endast skulle förrättas, the städer, som sielfve thet åstunda,
kunde tillåtas at underhålla theres egne edsvurne justerare, samt
at i förberörde 13 § fördenskull näst efter orden: »tilförlåtelige
personer som slike tiärtunnor justera», tillägges: börandes i alle
städer, som redan hafva eller vilja underhålla sine egne justerare,
för samma städers Borgerskap justeringen förrättas
af sådane theras antagne och edsvurne justerare, hvilka ock
thervid noga hafva at i akt taga hvad nu therom är stadgat
vordet; Tunnebindare-Embetet äfven obetagit, ther sådant
230 (Mars 24.) Målkärlsjustering. Råds-val. Råds
-
brukeligit varit, at igenom sine thertil af Magistraten förordnade
och edsvurne embetes-medel låta justera alla af them
förfärdigade spilträdstunnor, halfva och fierdedelar, til theras
lagliga mått, och sådant med behörigt bränmärke kröna och
teckna, förmodandes Borgareståndet at, i anseende til andragne
skäl, härutinnan vinna the öfrige respective Ståndens bifall.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut:
R. o. A. stadnade i det slut, at uti Förordningen tilläggas
må, det stapelstäderne kunna hafva sina egne edsvurne justerare,
som de sielfve löna; dock at sådane personer i LandtmäteriContoiret
först böra examineras och godkännas, samt sedan
äfven som Landtmätarne för justeringen ansvarige blifva; men
at Tunnbindare-Embetet justering skulle tillåtas, finner R. o. A.
betänkeligit, och lärer så mycket mindre behöfvas, som stapelstäderne
på förbemelte sätt kunna hafva egne justerare.
Uplästes et Extract utur liåds-Protocollet, hvarutinnan K.
Majit i nåder åstundar Riksens Ständers utlåtande, huruvida
Landsfiscaler, som icke hafva lön, måge då de varda förordnade
at å embetes vägnar utföra någon sak, niuta rättegångs-omkostnad,
med mera.
Resol.: Remitterades til Justitise-Deputation, hvilken tillika
häfver at utlåta sig angående reconvention så väl på Fiscalen,
som den der honom beordrar, när den lagförde finnes
oskyldig.
Frih. Jöran Flemming kom med R. o. A:ns Electorer
up och berättade, at Deputationen på vanligit sätt i underdånighet
afgifvit det i dag författade Råds-förslaget, samt at
K. Majit til Riksens Råd i nåder utnämdt Justitim-Oancellern
Hr Nordern,stråhle och General-Majoren Frih. Adlerfelt, hvarvid
K. Majit i nåder tillagt sig ännu vilja behålla StatsSecreteraren
Cederström något hos sig.
Vidare berättade Frih. Jöran Fleming ännu et förslag
af Electorerne i dag vara författat, hvilket upbröts och för
R. o. A. uplästes.
På första förslaget voro upförde:
General-Lieutenanten Frih. Gabriel Ribbing,
General-Majoren och Landshöfdingen Frih. Carl Sparre,
General-Majoren, Landshöfdingen och Ofver-Commendanten
Frih. Bengt Ribbing;
förslag. Krögare-embetet. Stämpel-afgift för kattuner. 231
På det andra:
Stats-Secreteraren Frih. Olof Cederström,
Under-Ståthållaren Hr Anders von Drake,
Vice Praesidenten Hr Jöns Nordenhielm.
Gref Piper sade sig på sin svågers General-Majoren och
Landshöfdingen Bengt Ribbings vägnar aflägga en ödmiuk tacksägelse
för det emot honom betygade förtroende; och bad at
honom gunstigast må lämnas tilstånd och tid, ifall han denna
heder sig skulle vilja undanbedja.
Frih. von Ungern berättade at sora Electorerne igenom
Secreteraren Heland strax lära få svar om K. Majit i dag
vill gifva ytterligare företräde, så lära de på den händelsen
strax upgå med det nu upläste förslaget.
Hetta bifölls af R. o. A.
Uplästes Extract af Borgareståndets Protocoll, hvaruti
förmäles huruledes Krögare-Embetet här i Stockholm med Memorial
inkommit, angående förfång uti thess näring af andre
medborgare utom Embetet; anhållandes Krögare-Embetet om
ändring härutinnan, hvilket Borgareståndet i öfvervägande tagit,
och funnit at Krögare-Embetet för sådane deras hos Riksens
Ständer anförde besvär, utan at hafva på vederbörliga ställen
sig dermed förut anmält, väl borde med plikt efter lag anses,
men vill dock i anseende til vissa omständigheter hafva Embetet
för thenna gången förskont;
Hvarvid jemväl Krögare-Embetets til Riksens Ständer ingifne
Memorial anmältes, men blef ej upläst.
Resol.: R. o. A. biföllo, at Krögare-Embetet befrias ifrån
böter, dock kan Embetet ej betagas med sin ansökning och
tilbud vända sig til vederbörlig ort.
Frih. Jöran Flemming kom up och gaf tilkänna, at Secreteraren
Heland brakt K. Majits nådiga svar, at K. Majit nästkommande
måndag vill afvänta Råds-förslaget.
Uplästes Extract af Borgareståndets Protocoll, i anledning
af Camar-CEconomie- och Commerce- samt ManufacturDeputationernes
förehafde Betänkande och utlåtelse, angående
utrikes tryckte cattuner och cattuners bruk i riket, hvarutinnan
Borgareståndet bifaller Manufactur-Deputationens tanka angående
stämpel-afgiften, samt Camar-CEconomie-Deputationens
Betänkande i det öfriga; allenast at Husbönderne ej påläggas
at vara deras tienstefolcks angifvare, ifall de efter undfången
åtvarning och tilsäjelse skulle bruka något som förbudit är.
232 (Mars 24.) Nordenhjelm undanbeder sig Råds-euib. Spinnhus.
Resol.: R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution af den
21 Febr., finnandes derjemte at Husbönderne angifvandet af
deras tienstefolck ej bör påläggas, om det hända skulle, ac de
senare med bärande af det, som til kläder dem förbudit är, sig
skulle förse.
Uplästes Hr Yice-Prsesidenten Nordenhielms Memorial,
hvarutinnan han sig Råds-embetet undanbeder, med anhållan
at en annan i des ställe må sättjas pä förslaget.
Hr Nordenhielms modestie berömdes, och fants godt at
Memorialet lämnas til Electorerne, hvilket och Frih. Jöran
Flemming til sig tog.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli i anledning
af Camar-CEconomie- och Manufactur-Deputationernes ingifne
Betänkande, angående Spinnhus-inrättningar i riket, och
Spinnhus-fondens fördelande visse städer emellan; hållandes
Ståndet therutinnan för thess del oundgängeligit, at så vida
efter Rikens Ständers vid denna Riksdag tagne mätt med utrikes
vahrors förbiudande hvarje stad nu måste vara omtänkt at vid
egne anläggande fabrkpier tilvärka det som til kläder nödigt
är; så bör och hvarje stad sielf få behålla then ther redan
fallne och än vidare fallande andel af Spinnhus-fonden til
nödige spinneriers inrättande, om någon sig thertil skulle anmäla,
och ej samma fond dragas ifrån then ena staden til en
annan, med den förras skada och förfång; bifaller altså Borgareståndet
med förberörde vilkor Camar-CEconomie-Deputationens
Betänkande samt then projecterade fördelningen af Spinnhusmedlen,
allenast at någre anmärkningar thervid giöras angående
Abo, Upsala, Carlshamn och Göteborgs Spinnhus-inrättningarne.
Som uti den af Deputationerne föreslagne och af R. o. A.
redan faststäldte fördelningen af denne fond, de städer, deräst
manufacturer med någon fortgång kunna drifvas, ej äro förbigångne,
och i de mindre städer föga liknelse är, at de skola
kunna underhålla spinnhus, dessutan ock samma fond genom
en alt för stark fördelning skulle blifva onyttig; altså funno
R. o. A. ingen ändring häruti kunna tillåtas; och skrefs på
Borgareståndets Extractum Protocolli följande Resolution:
R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution af den 3 sidstledne
Februarii.
R. o. A. skildes åt.
Militär-kommendering. Båtsmans-rekryter. 233
Den 26 Martii.
R. o. A. samlades ej förr än klåckan ellofva, emedan
Secrete Utskottet til den tiden varit tilsammans.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Extract af RådsProtocollet
under den 9 Martii sidstl., hvarutinnan, i anledning
af Riksdagsordningens 21 §, K. Majit i nåder velat lämna
Riksens Ständer del af Krigs-Collegii giorde underdåniga föreställning,
angående commenderingens af Västgiötha-Dahls Regimente
aflösning på Carlstens fästning genom manskap af Elfsborgs
Regimente, hvartil K. Majit gifvit des nådiga samtycke.
R. o. A. förklarade sig härvid intet hafva i underdånighet
at påminna, och skrefs detta R. o. Arns yttrande på ProtocollsExtractet.
Uplästes Extract af Bondeståndets Protocoll af den 17
Febr., angående recruteringen af det under vägen til Constantinopel
med skeppet Sverge förolyckade siö-manskapet; anhållandes
Bondeståndet härutinnan bevekeligen thet ville the
öfrige respective Stånden i anseende så väl til den starka indelningen
i Blekinge och Södermöre, deräst halfva, tredjedels
och mindre hemman utgiöra en karl, såsom ock til den Blekingske
Almogen öfvergångne olyckan, at 1738 års gröda til största
delen på sielfva åckren af råttor och ohyra blifvit afskuren och
förtärd, lämna sitt bifall, at the rusthållare eller rotebönder,
som igenom thet olyckeliga skepsbrottet förlorat sine båtsmän,
måge therföre bekomma ersättning igenom then försäkring, som
å skepp, gods och manskap berättas vara giord; i synnerhet at
the til karlars anskaffande vid vacante rotar utsatte månader,
måtte til et helt år förlängas, och rotebönderne emedlertid
niuta then til båtsmannen anslagne lön til en annan karls anskaffande.
Det discourerades at i anseende til en sådan tvefalt denne
Almoge öfvergången olycka, både med deras manskap och
årsväxt, det voro högst billigt at de på alt möijeligit sätt lindrades
och liielptes, men som å andra sidan contracterne med
cronan dem til recrutering förbinda, så voro betänkeligit, innan
omständigheterne blifvit skärskådade, at fastställa något vist,
emedan man lätteligen skulle kunna gå för vida och lämna et
praejudicat, som en annan gång uti olägligare tider kunde åberopas;
och voro altså bäst at, sedan Ammiralitets-Collegium
234 (Mars 20.) Tull-arrendet. Råds-förslag.
blifvit hördt, K. Maj:t härom i nåder föranstaltar som för
Almogen drägeligast pröfvas kan.
Detta bifölls, och skrefs på Bondeståndets Extractum
Protocolli:
llesol.: R. o. A. funno bäst vara, at til K. Maj:t i underdånighet
hemställes, sedan Ammiraliets-Collegium blifvit hördt,
härom i nåder så föranstalta, som för Almogen drägeligast
pröfvas kan.
Hr Landtm, förm alte at vid expedierandet af Tullarrendesaken,
tvifvelsmål i Deputationen upkommit om tiden när
Borgareståndet kommer at tilträda de dem lämnade 500 låtter
af de tusen, hvilke cronan tilförene innehaft, emedan öfver
denna omständigheten af tiden, Ständerne sig ej så tydeligen
yttrat;
Och som af R. o. A. förklarades, at Borgareståndet nu
strax böra niuta denne dem lämnade förmånen, altså skrefs i
bredden af Expeditionen n:o 293 följande Resolution:
Anmält hos R. o. A. den 26 Martii 1739, och bifölls at
Borgareståndet nu strax få niuta Resolutionen angående de 500
cronans låtter til godo.
Frih. Jöran Flemming ingaf det i dag af Electorerne författade
förslaget til tvenne af ilie ledige Ilådsembeten, hvilket
upbröts och uplästes.
På första förslaget voro upförde:
General-Lieutenanten Frih. Gabriel Ribbing,
General-Majoren och Landshöfdingen Frih. Carl Sparre,
General-Majoren, Landshöfdingen och Ofver-Commendanten
Frih. Bengt Ribbing;
Pa det andra:
Stats-Secreteraren Frih. Olof Cederström,
Underståt hål laren Hr Anders von Drake,
Håfrätts-Rådet Hr Carl Ehrenpreus.
Hr Ehrenpreus betygade sig vara stadd uti en så stor bestörtning,
at han ej viste på hvad sätt uti et för honom så ganska
oförmodeligit tilfälle han sig skulle yttra. Han erkände sin
ofullkomlighet, i anseende hvartil han sig ifrån et så högt och
vigtigt embete borde undanbedja, men fördristade sig ej dertil
af fruktan at blifva ansedd, som skulle han tro det ibland så
månge vittre och välförtiente män K. Maj:ts vahl skulle falla
på honom; utan underkastade han sig Guds försyn; och som
Gamla eller nya lagens användande. Skogs-ordnmgen. 235
han hoppades, det K. Maj:t lärer låta sitt nådiga vahl falla
på dem, som til detta höga embetet äro skickeligare än han, så
borde han likväl aflägga sin ödmiuka tacksägelse för det gunstiga
förtroende och den aldrig af honom förmodade hedren, som
Riksens Ständers Deputerade behagat honom visa, hvilken til
sin dödsstund, med ouphörlig vördnad, tro och nit för det almänna
bästa, han skal söka at erkänna.
Emedan K. Maj:t genom Cammarherren Hr Cederström,
som til den ändan varit upskickad, låtit vetta sig vara i RådCammaren
och i nåder beredd at emottaga Ständernes Deputation
;
Altså gick Frih. Fleming ned at åter anföra Deputationen,
som kommer at upbära det nyss upläste Rådsförslaget.
Hr Landtm, begärte tilstånd at gå uti en Deputation,
uti hvilken des närvaro voro nödig, hemställandes tillika om
icke, i anseende dertil at med Rådsvahlet i dag lärer komma
til slut, Stora Secreta Deputationen nu et pär dagar å rad må
komma tilsammans, på det Riksdagen så mycket snarare må
kunna bringas til slut;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Gref De la Gardies fullmäktig, Hr Carl Silfverschöld
trädde med R. o. A:ns tilstånd til klubban och berättade, at
Expeditionen n:o 300, huruvida de om testamenten och morgongåfvor
upkomne tvister efter nya eller gamla Lagen böra afgiöras,
har i följe af Riksdagsordningen måst expedieras efter
de 3 Ståndens utlåtelser, hvilke varit emot det slut, som R.
o. A. i denna saken fattat; och sade Hr Silfverschöld sig detta
allenast för den orsaken skull anmäla, at R. o. A. måge vara
underrättade om en så essentiel ändring uti den nya Lagen.
Frih. Sten Bielke, såsom ledamot af Expeditions-Deputationen,
gaf likaledes vid handen at uti 15 § af den vid denne
Riksdag giorde förklaringen öfver Skogsordningen, genom pluraliteten
af 3 Stånd, Almogen i Vester-Norrland, i följe af förre
K. Resolutioner och en del Almoges vida aflägenliet ifrån residencet,
blifvit efterlåtit at om svedjande hos Tings-Rätten giöra
ansökning och der tilstånd dertil erhålla, hvarifrån ansökningen
vidare hos Landshöfdingen anmäles; likaledes hade
ock i samma § ordet »oförändrade», hvilket Bondeståndet velat
skulle gå ut, blifvit stående.
R. o. A. conformerade sig härutinnan med Ståndens pluralitet.
236 (Mars 26.) Post-porto. Borg.-ståndets besvär.
Anmältes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
13 § af Städernes Besvär, berörande post-porto på utrikes
bref; hvaröfver af R. o. A. resolverades:
At hvad utrikes post-porto beträffar, hålla R. o. A. för
tryggast vara, at K. Majit, sedan Cantzlie-Collegium blifvit
hördt, härom i nåder förordnar.
Uplästes Borgareståndets project til Resolution på 66 §
af deras vid denne Riksdag andragne Almänna Besvär, angående
den andra Borgare-tullens erläggande af vahror, som
föras igenom Bergsstäderne til andre orter, marknader och Bergslager
at försäljas, med hvilken tull, så länge godset är uti en
och samma mans hand och för des räkning vidare afsändes,
Borgareståndet ej mera än som Brukspatronerne i Bergslagen
och andre undersåtare i riket skola böra graveras, enär med
riktig tullsedel intygas at Borgare-tullen är vorden erlagd;
föreslåendes äfven Borgareståndet i detta project medel och
utvägar til förekommande deraf, at säd, som i Bergsstäderne
köpes af landtmannen och Almogen, ej må såsom i Borgarens
hand för den itererade tullen befrias.
Vid samma tilfalle anmältes et af Hr Cedercrona underskrifva
Memorial af innehåld at som uti 1668 års K. Resolution
på Borgareståndets Almänna Besvär 11 § en viss tid
om året blifvit utsatt til nederlagsfrihetens nyttjande för Bergsstäderne,
innom hvilken de för andra Borgare-tullens erläggande
skulle vara befriade, och samma inskränkning til en viss tid
sedermera år 1721 genom en K. Camar-Collegii Resolution
blifvit aldeles uphäfven, men under nu påstående Riksdag skal
af General-Tull-arrrende-Societeten genom ordres til vederbörande
Tull-betjente åter å nyo vara antagen, hvarigenom så
väl R. o. A., som the öfrige respective Stånden i gemen, och
Bergslagen i synnerhet, skal komma at lida, så hemställes om
icke detta mål, angående en viss nederlagstids observerande i
Bergsstäderne, må til Bergslagens och bergverkens conservation
behörigen ändras, och, för än den 66 § i Almänna Besvären
om nederlagstiden sluteligen blifver afgiord, saken hos de öfrige
Stånden så recomtnenderas, at hvarken R. o. A. eller andre
måge blifva belastade med mera än en tulls erläggande, så
länge vahran är i ens och samma mans hand.
Efter något discourerande och i anseende dertil, at cronan
uti des tullinkomster eljest alt för mycket skulle komma at
Råds-val. Råds-förslag. Råds-val.
237
lida, skrefs vid sielfva §, som i Besvärs-Deputationen varit
inrättad och lupit igenom Stånden, följande Resolution:
Uplästes å nyo den 26 Martii, och förblefvo R. o. A. vid
sin förra Resolution af den 12 sidstl. Dec. uppå denne 66 §.
Frih. Jöran Flemming kom med Electorerne tilbaka
ifrån K. Maj:t, och berättade at K. Maj:t til Riks-Råd i nåder
utnämt Stats-Secreteraren Frih. Cederström och General-Lieutenanten
Gabriel Ribbing, samt at K. Maj:t i nåder förklarat
sig vilja ännu i dag afvänta det sidsta förslaget.
Upbröts altså och uplästes Electoremes förslag til tvänne
af de ledige Rådsembeten.
På första förslaget voro upförde:
General-Majoren och Landshöfdingen Frih. Carl Sparre,
General-Majoren, Landshöfdingen och Ofver-Commendanten
Frih. Bengt Ribbing,
Öfversten Frih. Henric Falkenberg;
På det andra:
Under-Ståthållaren Hr And. von Drake,
Håfrätts-Rådet Hr Carl Ehrenpreus,
Håfmarskalken Gref Carl Gustaf Spens.
Frih. Jöran Flemming afgick at anföra Deputationen,
som kommer at i underdånighet upgifva detta Rådsförslaget til
K. Majit, och då han med Electorerne åter korn tilbaka, berättade
at K. Majit til Riksens Råd i nåder utnämdt GeneralMajoren
och Landshöfdingen Frih. Carl Sparre och HåfrättsRådet
Hr Ehrenpreus; hafvandes K. Majit i anseende til Hr
Riks-Rådet Ehrenpreus i nåder tillagt, at Hr Riks-Rådet fölgdt
Högstsal. Konung Carl XII. H. K. Majit hade i öfrigit låtit
anmäla des nådiga hälsning til Riksens Ständer, och önskat
at Ständerne måge vara nögde med de personer K. Majit til
Riksens Råd i nåder utnämdt.
R. o. A. betygade sin underdåniga vördsamma erkänslan för
K. Majits så nådige utlåtelser och förklarade sig mycket nögde.
R. o. A. skildes åt.
Den 30 Martii.
R. o. A. samlades ej förr än klåckan tio, emedan til den
tiden Stora Secreta Deputationen varit tilsamman.
238 (Mars 30.) Råds-förslag. Ribbing och Wrangel
Hr Landtm., sedan lian äskat liud, berättade at K. Maj:t
nidsändt Hr General-Lieutenanten Baron Gabriel Ribbings
underdåniga Memorial, hvarutinnan hemelte Hr General-Lieutenant
sig ifrån Rädsembetet undanbeder.
Detta Memorial uplästes för R. o. A.;
Och sade Hr Landtm., at sorn detsamma i går til Stora
Secreta Deputationen blifvit nidsändt, så hade de 3 Ståndens
Talemän, til at vinna tiden, sub spe rati, låtit anmoda Electorerne,
eller de Deputerade til Rådsvahlet, at träda tilsamman
och uprätta et nytt förslag.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Upbröts och uplästes det i dag af Electorerne giorde förslaget,
sedan Hr General-Lieutenanten Baron Gabriel Ribbing
sig ifrån Riksrådsembetet undanbedit;
Uppå hvilket förslag voro upförde:
General-Majoren, Landshöfdingen och Ofver-Commendanten
Frih. Bengt Ribbing,
Öfversten Hr Hinr. Falkenberg,
General-Majoren Frih. Carl Hindr. Wrangel.
Hr Landtm, sade vidare at han detta förslag hos K. Maj:t
i underdånighet låtit anmäla, och at K. Majit i nåder svarat, det
Deputationen med detsamma klåckan half tolf kunde upkomma.
Härom kommer Riddarhus-Fiscalén at avertera de andre
begge Stånden.
Hr Landtm, hemstälte, som nu alle förslagen äro inne,
om icke K. Majit i underdånighet kunde anmodas at låta utfärda
kallelse-brefven, hvilka blifva under et och samma datum,
på det hvar och en af Hrr Riks-Råden må komma at niuta
sin rang och ancienneté til goda; kommandes icke des mindre
de nu nämde Hrr Riksens Råd at til Riksdagens slut blifva qvar
uti Secrete Utskottet eller andre Deputationer, deräst de äro
ledamöter.
Detta bifölls af R. o. A., och anbefaltes RiddarhusFiscalen
at gifva de andre Stånden häraf del.
Hr General-Majoren Frih. Carl Hindr. Wrangel framträdde
och sade sig nu vid sin upkomst pä Riddarhuset hafva
förnummit den höga hedern, som honom vederfarits, at vara nämd
på Rådsförslaget, för hvilket gunstiga förtroende och stora grace
han på det aldra ödmiukaste tackade; men som des vilkor ej
voro tilräckelige at soutenera värdigheten af et så högt embete,
och han desutan uti sin första ungdom, och då han ej var mer
undanbedja sig Råds-embete. Taubes afskeds-supplik. 239
än 15 år gammal, trädt i krigstienst samt således ej kunnat
hafva tilfälle at förvärfva sig nödig kundskap och skickelighet
i de mångfaldige stycken, de der hos en så hög ämbetsman
erfordras, så voro des fasta upsåt och tillika des aldra ödmiukaste
bön at vid arméen och soldate-väsendet, hvarvid han
al sin håg och möda samt större delen af lifstiden an vändt, få
förblifva; varandes beredd at derutinnan til sitt kära fäderneslands
tienst alla krafter och förmågo, samt lif och blod hafva
ospardt; recommenderandes sig i öfrigit i Högh R. o. A:ns
beständiga gunst och benägenhet.
Hr Landtm, förmälte at som Hr General-Majoren sig
undanbedit och således detta förslag ej kan upgå, samt det
redan är för långt lidit på tiden at af Electorerne något nytt
förslag skulle kunna giöras, så lärer vara nödigt at hos K.
Majit i underdånighet berättas orsaken, hvarföre i dag ej något
Rädsförslag i underdånighet kan upgifvas.
Cammarherren Gref Henning Gyllenborg anmodades detta
hos K. Majit i underdånighet at anmäla.
Så afskickades ock til de andre begge Stånden, dem härom
at avertera; och at fördenskull i morgon Electorerne klåckan
siu kunde samlas til at uprätta et nytt förslag.
Uplästes et ifrån Rådet nedsändt Protocoll af den 19
Martil angående Hr Riks-Rådet Grefve Taubes insinuerade
underdåniga supplique om nådigt afsked ifrån Rådsembetet;
hvilken ansökning K. Majit i anseende til the therutinnan andragne
bevekelige orsaker, i nåder velat med Riksens Ständer
communicera.
Likaledes uplästes den underdåniga bifogade suppliquen,
hvarutinnan Hr Riks-Rådet i underdånighet anförer, at ehuruväl
sedan honom det stora förtroende och dyra nåden vederfarits,
at til Rådsembetet blifva kallad, han som en trogen
undersåte och redelig sinnad svensk man sökt befrämja K.
Majits nytta och gagn, samt Riksens Ständers nöje och välbehag,
jemväl och hyst den ständiga åhågan at, så länge
krafter och förmågo vilja medgifva, upoffra sin öfriga lifstid til
rikets tienst; dock som igenom des öfver 42 år giorde trogna
tienster, dervid hafde omkostningar och tagne skador serdeles
af den entreprenade han år 1721 på K. Majits egen nådiga
persuasion, då ingen annan dertil kunde förmås, på lindrige
vilkor til escaderns utprofviantering sig påtog, och hvarvid han
öfver 60,000 dal. smt tilsatt, des vilkor blifvit så försvagade,
240 (Mars 30.) Om Riksr. Taubes afskeds-supplik.
at i anseende til des tahlrika famil le och hushålds-omständigheter,
han utan sin undergång icke längre skal kunna uthärda
vid Rådsembetet, med de dervid til värdighetens uppehållande
erfordrade utgifter; ty anhåller Hr Riks-Rådet i diupaste underdånighet
Rådsembetet at få nidlägga, och derifrån et nådigt
afsked erhålla; bönfallandes i lika underdånighet at för de
andragne omständigheter med fulla Råds-lönen uti des öfriga
lifstid hugnas, hvartil Ammiralitets-Krigsmans-cassan kunde
vara i stånd någon del at afgifva, emedan Hr Riks-Rådet al
des tienstetid vid Ammiralitetet tilbragt.
Hr Landtm, berättade at sorn K. Majit för några dagar
detta Extract utur Rads-Protocollet tillika med denne Hr
Riks-Rådets underdåniga ansökning til Stora Secreta Deputationen
nedsändt, så voro ock des yttrande häröfver inkommit.
Uplästes altså Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli af den 27 Martil, af innehåld, at ehuruväl Stora
Secreta Deputationen varit i begrepp öfver de anmärkningar,
som uppå Hr Riks-Rådet Taube uti inrikes mål blifvit giorde,
des Betänkande til Riksens Ständer at upgifva, doch, som
denna Hr Riks-Rådets ansökning om nådigt afsked emellankommit,
så har Stora Secreta Deputation til den angelägna
tidens vinnande, Riksens Ständers välbehag underställa bordt,
om icke Hr Riks-Rådet med lika pension, som de fem nyligen
licentierade Hrr Riksens Råd, efter des begäran i nåder licentieras
må.
Hr Landtm, frågade om han fingo giöra propositionen.
Hr Ekestubbe sade sig ej finna någon betänkelighet at
bifalla Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli; och
som de 5 Hrr Riksens Råd, hvilke i utrikes saker haft så
svåre remarquer, 4000 dal. smts pension är lämnad, så kan
icke eller Hr Riks-Rådet Taube pension förnekas, hvilken i
utrikes sakerne sig ej försedt.
Hr Didron förklarade sig jemväl bifalla Stora Secreta
Deputationen; dock kunde det af Hr Riks-Rådet andragne
skälet af den vid entreprennaden tagne skadan i des sinne ej
gälla, emedan det var en sak, som ankom på vinst och förlust;
och hvad det af Ammiralitets-Krigsmans-cassan begärte understödet
beträffar, så aldenstund Hr Riks-Rådets förfäder och
han sielf tient al sin tid vid flottan, liemstälte Hr Didron om
icke K. Majit i underdånighet kunde anmodas at häröfver höra
Ammiralitets-Collegium.
Om Riksr. Taubes afskeds-supplik.
241
Hr Palmstierna instämde med Hr Didron, at Stora
Secreta Deputationens yttrande kunde bifallas och Ammiralitets-Collegium
höras angående understödet af Krigsmanscassan.
Frih. Coijett påminte at nu äfven vid Riksdagen faststält
blifvit, at Ammiralitets-Krigsmans-cassan på intet sätt
får röras, och icke ens om någon afgift anmodas.
Hr Majoren Ruut sade sig tro, at Ammiralitets-Collegium,
i anseende til de för Hr Riks-Rådet Taube stridande
skäl, sig ej lärer undandraga at låta honom något, understöd
tilkomma.
Hr Landtm.: Som Krigsmans-cassan består af et fri
villigt
sammanskott af dem, som tjena vid Ammiralitets-staten,
så står i deras godtfinnande at deraf gifva något, men emot
deras vilja kan sådant dem ej påläggas.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr O. W. De Geer sade sig ej veta huruvida R. o. A.
behaga bifalla Stora Secreta Deputationens tankar, aldenstund
Deputationen berättar, at Hr Riks-Rådet uti inrikes mål häfver
anmärkningar på sig, och som de inrikes målen ej fordra tysthet,
lärer vara nödigt at man först om anmärkningarne blifver
underrättad, ty äro de af den beskaffenhet, at de et hårdt förfarande
ej förtjena, så kunde Hr Riks-Rådet anmodas at
blifva qvar i Rådet; i annor händelse lärer frågan blifva, om
Hr Riks-Rådet hårdare eller lindrigare än de licentierade 5
Hrr Riksens Råd kommer at anses.
Hr von Gröninger förklarade sig af samma tanka, aldenstund
anmärkningarne äro öfver inrikes ärender, hvilke ej
behöfva hållas tyste.
Hr Major Falkengreen: Emedan vi en gång lämnat
til Stora Secreta Deputationen det förtroende at afgiöra de
anmärkningar, som tåla lindrige hielpemedel, så tyckes ej vara
nödigt at vi häruti ingå; kunnandes vi altså än vidare förtro
oss til Deputationen och des yttrande bifalla samt at, hvad
understödet af Ammiralitets-Krigsmans-cassan beträffar, Collegium
deröfver höres. Det är vist at Hr Riks-Rådet af hela
Ammiralitets-staten lärer regretteras.
Hr Didron instämde, at hvad Stora Secreta Deputation,
til hvilken Ständerne i anseende til de inrikes remarquernes
afgiörande en gång förklarat deras förtroende, härutinnan
Adelns Protokoll 1738—1739. III. lf>
242 (Mars 30.) Om Riksr. Taubes afskeds-supplik.
föreslagit må bifallas, på det Riksdagens önskelige slut så
mycket mera må befordras, och man i sämja och enighet må
skiljas åt.
Hr Landtm, berättade at innom 1L tima lärer Stora
Secreta Deputationens yttrande angående anmärkningarne öfver
inrikes saker vara uppe, och at om Deputationen härutinnan
funnit större förseelser hos Hr Riks-Rådet Gref Taube, än hos de
andre Hrr Riksens Råd, skulle sådant ej blifvit förtegat; det
voro fuller ifrån Ammiralitets-staten i anseende til befordringar
klagomål iniupne, men sorn Stora Secreta Deputationens ledamöter
ej hade sig hvarken Siö-officerarnes personer eller deras
förtjenster egenteligen bekante, hade man så noga häruti ej
kunnat ingå; hafvandes Hr Majoren Falkengren ingifvit et
Memorial, som innehåller gode och nyttige förslag huru vid
Siö-staten hvar och en må niuta sin dugelighet och skickelighet
tilgoda, hvilket nu äfven voro til hands, och i fall det bifalles,
skulle det vara mycket tienligit at förekomma al oordning
för framtiden.
Hr Palmstierna: På vist sätt kan jag ej gå ifrån Hr
De Geers föreställning, nemligen at plena om de inrikes anmärkningarne
böra blifva underrättade; men i anseende til
tidens dyrbarhet, i det Påskhälgen snart instundar, då Ständerne
förut lära åstunda at skiljas åt, samt at riket innan
des bör sättjas i säkerhet, hemställer jag om icke detta sålunda
kunde jemkas, at Stora Secreta Deputationens yttrande
angående Hr Riks-Rådet Taubes afsked och pension kunde
bifallas; angående understödet af Krigsmans-cassan til Ammiralitets-Collegium
remitteras, och hvad inrikes anmärkningarne
beträffar, at Stora Secreta Deputationens acta dervid må upgifvas,
på det Ständerne måge kunna sättja rätta stämpelen på
hvars och ens förhållande. I öfrigit förbehåller jag mig at
med första få inkomma med et välment Memorial angående
Ständernes jus aggratiandi.
Hr De Geer: Efter det säges, at Hr Riks-Rådet ej så
mycket felat, torde man kanske falla på den tankan, at igenom
en Deputation anmoda Hr Riks-Rådet at vid Rådsembetet
blifva qvar.
Frih. von Dyring: Hr Riks-Rådet har ju sielf på det
bevekeligaste sätt om afsked i underdånighet anhållit.
Hr De Geer: Staten kommer at belastas igenom pen
sionen,
och voro ju altså bättre at Hr Riks-Rådet ej togo af
-
Om Riksr. Taubes afskeds-supplik.
243
sked; på annat sätt kan jag mig ej utlåta, så länge anmärkningarne
äro mig obekante.
Hr von Gröninger: Det voro altså bäst at härmed låta
anstå til des Stora Secreta Deputationens arbete inkommit.
Det påmintes at de, som äro Hr Riks-Rådet Taube så
nära anhörige, at de efter Riksdagsordningen ej kunna vara
inne, ville träda af.
Hr Didron: Hvad en Deputations afskickande til Hr
Riks-Rådet beträffar, vill jag allenast påminna, at ehuru mycket
jag vördar Riksens Hrr Råd, så bör, enär någon begärer afsked, ej
igenom Ständers Deputationer anmodas at blifva qvar, ty det
skulle hafva det anseende, som voro en sådan herre omistelig,
och lika som voro i riket en alt för stor brist på tienlige ämnen
til de höga embeten.
Hr Falkengren förestälde hvad ansenlig skada Hr RiksRådet
lidit genom siöskador vid den antagne entreprennaden,
hvarvid icke des mindre folket niutit god proviant, så at de
aldeles varit nögde; hvilket satt Hr Riks-Rådet, som länge
tient, utur stånd at uppehålla Rådsvärdigheten; hemställandes
altså om icke R. o. A. skulle behaga villfara honom uti des
begäran.
Hr N. Lilljehök: Jag har tilförene för min del giordt
det förbeliåld, at utur Stora Secreta Deputationens arbete blifva
underrättad om hvad som kunde vara en eller annan af Riksens
Herrar Råd til last; hvad afskedet angår, finner jag det
för min del ej böra nekas, ty jag tror at Hr Riks-Rådet i
anledning af remarquerne varit dertil obligerad; men angående
pensionen kan närmare öfverläggas; och hvad i öfrigit aila
acters upgifvande af Stora Secreta Deputation angår, så aldenstund
vi lämnat til deras ed och samvete at afgiöra de mindre
målen, förtror jag mig aldeles til dem, at de lära upgifva alt
hvad de finna lända til rikets säkerhet.
Hr De Geer: Jag kan ej veta huruvida, sorn Hr Lilljehök
sagt, anmärkningarne gifvit Hr Riks-Rådet anledning at
begära afsked, utan förblifver vid Hr Landtmarskalkens utlåtelse,
at felen ej lära vara stora. Kanske Hr Lilljehök har
härom någon närmare kundskap.
Hr Lilljehök: Jag har ingen närmare kundskap än
någon annan, men af alt anseende finner jag mig föranlåten
at tro, det anmärkningarne kunna hafva gifvit Hr Riks-Rådet
anledning til afskedets begärande.
244 (Mars 30.) Om Riksr. Taubes afskeds-supplik.
Hr Palmstierna: Jag bifaller Hr Didron så mycket
mer som Ständerne i anseende til de 5 Hrr Råden tagit den
lindrigaste vägen; och när vi erhålla rikets säkerhet, är det
icke nog? Hemställer altså om icke Hr Landtm, ville giöra
propositionen.
Hr De Geer påstod at en Deputation til Hr Riks-Rädet
må afgå.
Hr Palmstierna: Vi håfve tilförene giordt sådane steg,
lät oss ej giöra dem mer.
Hr von Hökerstedt bad at R. o. A. utur det upläste
Extractum Protocolli ifrån Stora Secreta Deputationen ville
påminna sig at rätt som anmärkningarne skulle upgifvas, är
begäran om afsked emellan kommen, hvartil Stora Secreta
Deputationen jemväl styrkt; och hvarföre skulle man icke härutinnan
visa Stora Secreta Deputationen samma förtroende,
som man i dylika mål vist Secrete Utskottet, begärandes at
Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Schechta: När vi fädt höra Stora Secreta Deputationens
arbete, som innom 1j9 tima lärer vara här, torde det
blifva lättare at oss härom utlåta.
Hr Lagercrantz: Utaf tidens utdrägt vid detta enda
målet lärer R. o. A. kunna döma huru det skulle gå om hela
Stora Secreta Deputationens arbete i anseende til inrikes anmärkningarne
skulle läggas på bordet. Jag, som en ledamot,
kan utan tysthetens förkränkande så mycket säga, at samma
anmärkningar ej äro så svåre, at de röra rikets säkerhet, ej
eller så lätta, at de med stillatigande aldeles kunnat gås förbi,
emedan de angå den justiee, som enskylte personer vid sin befordran
böra niuta; i samma sak, hvad Ammiralitetet beträffar,
hafva vi ej kunnat ingå, emedan vi ej känna folket personellement.
Skola vi gifva up alle små felsteg, så kommer
Riksdagen ännu at vara 4 månader; som ärligit folk hafva
vi lagt grunden til den almänna säkerheten både uti utrikes
och inrikes mål; hvarföre skola vi nu med desse mindre målen
utdraga tiden; det utrikes, som rörer fäderneslandets säkerhet,
hafva vi ressenterat, och det på lindrigaste sätt; hvarföre skola
vi härutinnan bruka mera rigeur?
Hr Landtm, frågade om han fingo giöra propositionen,
Hr Schechta: Vi lära först behöfva se Stora Secreta
Deputationens arbete.
Om Riksr. Taubes afskeds-supplik.
245
Hr Landtm.: Med Stora Secreta Deputationens tilstånd
kan jag berätta, at angående Hr Riks-Rådet Gref Taube ingen
speciele retnarque är nämd.
Hr Palmstierna: Här äro tvänne mål, hvilka ej be
höfva
blandas; det första angående afskedet med de vidhängande
vilkor kunna vi ju bifalla, emedan vi tilförene redan
tagit den lindrigaste vägen; det andra angående acternes och
alle målens upgifvande af Stora Secreta Deputationen kunna
vi ju ock bifalla på det uppå hvar och ens förhållande må
kunna sättjas den stämpel som bör.
Frih. Coijett: Kan icke Hr Landtmarskalken giöra
tvänne frågor; den första om afskedet, den andra om underhållet?
Hr
Palmstierna: Min tanka var annorlunda, så at
första frågan måtte blifva om afskedet med des vilkor, och den
andra om målens upgifvande, at de måge få sin rätta stämpel.
Hr Landtm, liemstälte om han lingö giöra propositionerne,
och frågade först om R. o. A. samtycka at Hr Riks-Rådet
Taube uppå des begäran får et nådigt afsked.
Harti 1 svarades af R. o. A. med Ja.
Sedan frågade Hr Landtm, om R. o. A. samtycker at
Hr Riks-Rådet tillägges den föreslagne pensionen af 4000
dal. smt;
Men bärtil svarades med Ja och Nej.
Hr Landtm.: Här är svarat Ja och Nej, och somlige
begära votering.
Hr Didron: Mig tyckes at Ja äro flere än Nej; men
lät oss blifva oss lika; Stora Secreta Deputationen har ju härtil
styrkt, kunna vi icke densamma enhälligt bifalla, i synnerhet
som de inrikes anmärkningarne i följe af Hr Lagercrantzes
utlåtelse ej äro så svåre.
Hr O. W. De Geer: Vi vilja tillägga Hr Riks-Rådet
6000 dal. smt.
Hr Schechta: Yi mäste först se målen; fä vi då der
th
anledning, skal jag ej vara emot at Hans Excellence Gref
Taube större pension än de andre Hrr Riksens Råd, som
blifvit licentierade, tillägges.
Hr Hammarberg: Uppå åtskilliges begäran har Hr
Landtmarskalken skildt propositionerne; i mitt sinne tycker jag
det hade varit bättre, at de blifvit tilsamman, ty om nu igenom
votering föllo nej på den senare frågan, så blefvo emot Hr
246 (Mars 30.) Om Riksr. Taubes afskeds-supplik.
Riks-Rådet Gref Taube hårdare förfarit än emot de licentierade
Hrr Riks-Råden, i det han fingo afsked men ingen pension.
Hr C. G. Ruthenschöld sade sig vara af den tankan at
som Hr Riks-Rådet Gref Taube säges vara mindre brottslig än
de öfrige Hrr Riks-Råden, så bör honom fulla Rådslönen i
pension tilläggas.
Hr Ekestubbe: Emedan Hr Riks-Rådet Gref Taube efter
Hr Landtmarskalkens nylige utlåtande ej så synnerligen felat,
så bör han niuta dubbelt emot de licentierade Råden, hvartil
de Råden, hvilkas fel uti inrikes saker kunna befinnas vara
större, kunde bidraga.
Hr Landtm.: Emedan min utlåtelse af en och annan
åberopas, lärer R. o. A. tilstädja mig at uprepa hvad jag sagt,
nemligen at innom '/2 tima lärer Stora Secreta Deputationens
arbete komma up; at deruti på Hr Riks-Rådet Gref Taube
ej någon serskilt anmärkning finnes; at Stora Secreta Deputationen
anmärkt det vid befordran til tienster under Ammiralitetet
irregulariteter förelupit, hvilke Deputationen ex nobili
officio uptagit, men som ledamöterue ej så väl kändt officerarne
vid Siö-staten, och således ej funnit sig i stånd at tilförlåteligen
urskilja huruvida alle förbigångne kunna sägas vara prmjudicerade,
så har Deputationen trodt sådant för framtiden bäst
kunna rättas och botas, örn i anledning af Hr Majoren Falkengrens
förslag, hvilket Stora Secreta Deputationen bifallit, de
sökande kommo at undergå examen. Mera sade sig Hr Landtm,
ej hafva sagt, ej eller at han någon något tillagt, hvilket
honom ingalunda anstodo, utan hade Hr Landtm, allenast
giordt blott en berättelse på sätt som förmält är.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm.: Jag vill nu fråga om Stora Secreta Depu
tationens
Extractum Protocolli, at Hr Riks-Rådet Gref Taube
får des begärte afsked tillika med den föreslagne pensionen,
bifalles?
Härtil svarades med Ja och Nej.
Efter en liten stund sade Hr La ndtm.: Emedan åtskillige
af Herrarne förklara at de vilja begifva sig, vill jag än en gång
giöra frågan. Och som Hr Landtm, häruppå förnyade den
nyss giorde frågan;
Blef densamma af R. o. A. med Ja besvarad;
Och skrefs altså på Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli, at R. o. A. detsamma bifallit.
Om Riksr. Taubes afskeds-supplik. Bevillning. 247
Hr Landtm, anmälte at Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli, angående anmärkningame öfver Råds-Protocollen
uti inrikes ärender, nu voro upkommit.
Förbemelte Extractum Protocolli, som var daterat den 29
Martil; blef för R. o. A. upläst, varandes målen derutinnan skilde,
såsom dels af mindre, dels af större vigt och angelägenhet. 1)
Gref Henning Gyllenborg hemstälte om icke hvad
Öfver-Jägmästare-beställningen i Halland och Cainererare-tiensten
i K. Commerce-Collegio beträffar, dermed kunde upskiutas
til des Landshöfdingen i orten och K. Commerce-Collegium
härom blifvit hörde.
Frih. C. W. Cederhielm: Stora Secreta Deputationen
har funnit at desse tienster ej uti lag och förordningar hafva
någon grund; men vilja Riksens Ständer at sådane tienster
skola vara och bestås, det är en annan sak, ty då sker det i
sin ordning och lagligen.
Hr Scheclita: Som jag nyligen mig förbehöll at ej yttra
min mening innan jag hördt anmärkningame, så conformerar
jag mig nu med pluraliteten i anseende til Hr Riks-Rådet
Gref Taubes afsked och pension.
Hr Laridtm.: Här begäres, at Stora Secreta Deputationens
anmärkningar öfver Råds-Protocollen uti inrikes ärender,
til måndagen måge ligga på bordet.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, förestälte, at det voro önskeligit at R. o. A.
ville förena sig angående bevillningen, på det Secrete Utskottet
må kunna sluta Stats-verket.
Gref Carl Frölich berättade huruledes uti det hafde
sammanträdet med de öfrige Ståndens Deputerade, angående
bevillningen och de af R. o. A. dervid giorde förbehåld, han
på eftertryckeligaste sätt förestält huru mycket R. o. A. uti
sine Privilegier dervid skulle komma at lida, om frälsebönderne
i denna afgift skola anses lika med crono- och skatte-;
och at de andre Ståndens Deputerade vid det tilfället blifvit
til sinnes fördt, på hvad sätt R. o. A. af kärlek för fäderneslandet,
och at upmuntra de andre Stånden, i alla tider sig ej
undandragit at jemväl med sin stora afsaknad understödja den
almänna nödtorften, ja ock sielf med sine välfångne Privilegiers
eftersättjande; i detta afseende hade R. o. A. antagit knektehållet
och jemväl tillåtit frälse-lieminans besittjande utom
J) Se härom vidare under d. 2 April.
248 (Mars 30.)
Bevillning.
Ståndet; skulle nu frälse-bönderne, emot Privilegierne och alla.
tiders bruk, i bevillningar giöras lika med crono- och skatte-,
sa blefvo icke allenast Privilegierne så til sägandes onyttige,
utan voro det och stridigt emot Adelens med deras frälsebönder
ingångne contract, hvilka frälse-mannen lofvar skydda,
när de utgiöra sin skyldighet och ränta; och ville R. o. A.
häldre åtaga at för rustningen betala äfven så mycket som vid
1734 års Riksdag beviljades. Dock hade man med desse alle
och flere alfvarlige föreställningar hos de öfrige Ståndens Deputerade
ej förmått något uträtta.
Hr Silfverschöld: Adelens gods blifva aldeles öde, om
vare bönder skola betala lika med crono- och skatte-.
Hr Wulfvenstierna anförde, at Hr Gref Frölich jemväl
förestält, det under starkaste souverainitets-tiden frälset ej
betalt mer än halfparten emot crono- och skatte-, men at ehuru
man andragit bade Privilegier och andre gällande skäl, hade
dock med de öfrige Ståndens ledamöter ej något kunnat uträttas,
hvilke beständigt sig derpå aberopat, at de pa intet sätt bestrida
R. o. A:ns Privilegier, och at igenom denna bevillning
Adelige Privilegierne på intet sätt röras, hvilke altid R. o. A.
oförkränkt nyttjat; ty när crono- och skatte-hemmanen betalt
5 dal. sm t i contribution, hade af frälse-hemmanen ej betalts
mer än hälften deremot; och sorn detta voro en personelle afgift,
så kunde densamma aldrig sägas vara emot Privilegierne, isynnerhet
när R. o. A. af egit behag dertil samtycka; och hade
Almogens Deputerade sig utlåtit, at 0111 R. 0. A. i stället ej
mera ville antaga än förleden Riksdags fulla rustningsafgift,
så fruktade de, at försvarsverket voro dermed ej hulpit, emedan
samma rustnings-bevillning ej mera utgiordt än 19,000 dal.
smt; hvaremot, när efter förra vanligheten för frälse-hemmanen
contribuerades, summan deraf til 100,000 dal. smt sig bestiger;
och kunde således i fall R. 0. A. vid 1734 års bevillningssätt
ville giöra någon ändring, deras Stånd ej annat än giöra så
med; och bådo de oss hos R. 0. A. föreställa, at Riksdagen
nu lider til slut och at tiden ej vill tillåta, at Ständerne nu
om et nytt bevillningssätt sig förena, hvilket plägar fordra
langvarige öfverläggningar, emedlertid konnno det angelägna
försvarsverket för mycket at lida. Vi tilbödo sub sperati hela
rustningsbevillningen och 8 öre af hvar frälse-bonde, men detta
ville de ej eller ingå; hvaruppå de hemstälte örn icke R. 0. A.
heldre skulle behaga sielfve betala den ena hälften för sine
Bevillning.
249
bönder; hvartil vi svarade, at sådant voro alt för svårt och
tillika eftertänkeligit; och slöto de med begäran, at vi ville
söka förmå R. 0. A. til 1734 års bevillningssätt, emedan eljest
voro at befara, det man med bevillningsverket ej vordo kommandes
til slut.
Hr Ekestubbe: När R. 0. A. betala 19,000 dal. smt
efter rusttienstmarkerne och 70,000 dal. smt i procent för lönerne,
det gior 89,000 dal. smt; det voro eftertänkeligit om
R. 0. A. altid skulle tvinga sig af de andre Stånden; ej eller
kan man gierna samtycka til en ny bevillning, förr än man
får se huru den förra blifvit disponerad, och bör man akta sig
at ej gifva flere prejudicater emot Privilegierne.
Hr Palmstierna: Om vi ej akta oss för prejudicater, så
går det härmed äfven såsom med frälse-hammar-skatten, hvilken
R. 0. A. i begynnelsen allenast til hälften beviljade, men nu
lika med ofrälse måste betala.
Hr Ekestubbe uprepade sin nyligen giorde föreställning.
Hr Landtm.: R. 0. A. kan ej låta tvinga sig, och aldra
minst emot Privilegierne; men de andre Stånden säga äfven sä
när det ankommer på bevillningar; de förklara at om R. 0. A.
förblifva vid halfparten af 1734 års bevillning, så blifva de
ock dervid; i annor händelse vilja de ock vara omtänkte på
ändring. R. 0. A. finna sielfva nödvändigheten af et sammanskott,
eliest kommer försvarsverket at lida.
Hr Ekestubbe förmente det vara bättre at R. 0. A. antogo
bränvins-accisen, och påstod i öfrigit, at man bör få se
räkning för den förra beviliningen.
Hr Landtm, förmälte at, i anledning af Bondeståndets
enständiga begäran, en Deputation utur Secrete Utskottet
blifvit förordnad at öfverse desse räkningar; detaillen kunde
in plenis ej upgifvas, emedan det rörer flottan och fästningarne,
dock kunde så mycket berättas, at vid dispositionen af
Krigs-Collegio och af begge escadrerne fullkomlig riktighet är
befunnen, men at vid hufvud-verket i Carlscrona ännu fattades
et och annat bokslut.
Frih. C. W. Cederhielm: Hvad bevillningssättet angår,
så var vid denne Riksdag i början pä god väg med bränvinsaccisen;
samma indrägtiga och skäliga bevillningssätt gick
igenom Bondeståndets fermeté på 1734 års Riksdag öfverända;
det voro altså ej mer än billigt, at ock en gång de andre
250 (Mars 30.)
Bevillning.
Stånden foga sig efter oss; ty eljest, om vi intet se oss före,
blifva vare Privilegier oss onyttige.
Frih. Coijett: R. o. A. contribuera ej litet, när man betänker
hvad Riksdagarne kosta oss; skola nu väre bönder betala
mer än halfparten emot crono-, så kan frälse-mannen ej bestå,
ty des arbete förfaller; och är nödigt at man en gång blifver
fast vid Privilegierne, ty at vi vid förre Riksdagen eftergofvo,
det brukas nu til skäl emot oss, och är bättre at man förenar
sig om något annat at fylla bristen med.
Hr Lagercrantz: Allt detta är skäligt och väl grundat,
men lät oss betänka at vi nu äro vid slutet af Riksdagen, och
heldre samtycka men med kraftigt förbehåld, at det aldrig skal
lända til prejudicat.
Frih. Cederhielm: Yi behöfva ej eftergifva något i Privilegierne;
och äro de andre Stånden angelägne örn slut på Riksdagen,
så lära de foga sig efter oss.
Hr Ruthenschöld föreslog bränvins-accisens antagande.
Hr Lagercrantz: Om vi nu stöta oss med de andre
Stånden, torde de gå tilbakars til tredjedelen af bevillningen.
Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. A. kunde förena
sig at fylla bristen på et annat sätt och under et annat namn,
så at det ej hade det anseende at Privilegierne röras.
Gref Carl Frölich: Emedan R. o. A. beviljat de andre
Stånden at få besittja frälse-hemman, och vid Riksdagar R.
o. A. så mycket måste kosta på sig, så voro billigt at ofrälse
män de åren, som Riksdagar hållas, betalte räntan af sådane
hemman til cronan, til bristens fyllnad i bevillningen.
Hr Didron: Emedan vi i begynnelsen af Riksdagen samtyckt
til 1734 års halfva bevillning för innevarande år, så lät
oss, til at fa slut på Riksdagen, för denna gången dermed fortfara,
med det kraftiga förbehåld at sådant aldrig mer i evighet
skal tillåtas.
Frih. C. W. Cederhielm: Bättre är at bränvins-accisen
antages; med 1734 års bevillningssätt gå våre hemman aldeles
under. Den som har fast egendom vet bäst hvad det likar;
fingo jag låta bränna bränvin för de kringliggande socknar, så
ville jag betala accisen för dem.
Hr Wulfwenstierna: Man får ej länge dagtinga med
Bondeståndet för än de uphäfva hela bevillningen.
Spinnhuset i Stockholm.
251
Som tiden var förliden och R. o. A. ej kunde komma
at förena sig om något slut, upsköts detta ärendet til nästa
sammankomst.
R. o. A. skildes åt.
Den 31 Martii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Manufactur- och
Handels-Deputationens Betänkande angående Spinnhuset i
Stockholm, hvarvid, som Deputationen funnit högst nödigt, at
någon nyttig ändring sker i anseende til den nuvarande inrättningen
så väl med des dryga lönings- och underhåldsstat, som
arbetsvilkoren för Spinnhus-folket, til verkets bättre upkomst
och i stånd sättjande, så har Deputationen hos Riksens Ständer
följande medel velat föreslå, hvilka bärtil mycket tyckts bidraga,
såsom:
l:o. At betjeningen blifver lindrig och icke för verket
så kostsam som den nu är;
2:o. At ingen jemn spisordning eller matredning för husets
egen räkning hålles åt arbetsfolcket, utan at de siuke skötas
och spisas och de friske sig sielfve födan och annor nödtorft
förtjena;
3:o. At intet arbetshjon bör dömas til Spinnhuset på viss
tid, öfver hvilken det nödvändigt måste der qvarhållas, utan
på et vist emot tiden uträknat arbetes quantum, efter hvilkets
förfärdigande, men icke förr, det må komma på fri fot igen;
4:o. At någon åtskilnad må giöras på dem, som med arbetesstraff
komma at anses, så at vederbörande domare til tuckthuset
förvisa grofva missgiernings-inenniskior, men til Spinnhuset
dem, som med mindre brott sig försedt. Hållandes Deputationen
äfven för nödigt at den besparing, som således igenom hushåldningens
bättre inrättning kunde erhållas, borde användas
til husets utvidgande och flere rums tilredande, at efter omständigheterne
kunna åtskilja manfolk ifrån qvinfolk, tienstlöse
och lättingar ifrån otuktige och liderlige, de siuka ifrån
de friska, med mera, hvarigenom en oordentelig sammanlefnad
kunde förekommas.
För öfrigit, i fall detta förslag vinner Riksens Ständers
samtycke, hemställer Deputationen om icke värkställandet häraf
251 (Mars 31.) Kramvarors stämplande. Riksr. Taube.
kunde underkastas K. Maj:ts nådige godtfinnande, antingen det
beqvämligast kan ske genom betjening eller om Spinnhuset
lämnades under entreprennade, hvartil någre enligit de vid Betänkandet
upgifne förslager bos Deputationen sig anmält.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufactur- och IIandels-Deputationens Betänkande,
angående et nytt sätt til kramvahrors stämplande,
hvarutinnan Deputationen, i betraktande af thet försporde ganska
store missbruk med oförtullade vahrors inpracticerande och den
härtils brukelige packhusstämpelens eftergiörande och påsättjande,
för nödigt funnit at föreslå Riksens Ständer et dubbelt
stämplingssätt med tvänne serskilte stämplar; hemställandes
Deputationen för öfrigit til Riksens Ständers godtfinnande, ifall
desse föreslagne stämpelsätten vinna bifall, om icke inrättningen
bärtil och äfven stämplandet af alla de redan i riket
varande kramvahror, som skal vara ganska nödig, måtte i förstone
ske uppå publici bekostnad, men at detta sedan underhålles
af städernes egne medel och stämpelpenningar, hvilka
penningar i anseende til deras nuvarande ringhet Deputationen
tyckt på det sättet kunna förhögas, at utrikes silke-, ylle- och
linnekrahmvahror betala i stämpelafgift 1 procent, då det inrikes
godset efter nya Hallordningen derföre betalar en fjerdedel.
R. o. A. biföl lo Betänkandet.
Hr Ridderschantz begärte blifva underrättad på hvad
sätt R. o. A:ns tagne Resolution, angående Hr Riks-Rådet Gref
Taubes sökte afsked blifvit expedierat.
Hr Landtm, förmälte at det efter vanligheten skedt
igenom påskrift på Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli, hvilket af R. o. A. var bifallit.
Hr Ridderschantz påminte om icke jemväl blifvit resolverat,
angående det af Hr Riks-Rådet begärte understödet af
Ammiralitets-Krigsmans-cassan.
Hr Landtm, berättade at R. o. A. lära erindra sig at härom
fuller blifvit discourerat, men ingen proposition blifvit giord.
Hr Ridderschantz hemstälte om icke til K. Majit något
underdånigt svar bör lämnas öfver detta målet, aldenstund
detsamma uti Hr Riks-Rådets underdåniga supplique, hvilken
K. Maj:t med Riksens Ständer i nåder communicerat, jemväl
var inbegripit.
Frih. Coijett sade sig i går hafva förestält, at Krigsmanscassan
hörer Ammiralitetet in specie til, och således af ingen
Införsel-förbud. Införsel-afgift.
253
annan kan disponeras, hvilket jemväl af Riksens Ständer uppå
denna Riksdag ytterligare blifvit faststält och bekräftat.
Hr Huppenfelt: Cassan hörer under Ammiralitetets
disposition, och emedan Hr Riks-Rådet så länge tient vid
staten, lärer honom ej nekas understöd deraf.
Frih. Coijett: Härom bör då Hr Riks-Rådet vid Ammiralitetet
sig anmäla, och ej hos K. Maj:t, ty det senare blefvo
för Collegium en befallning.
Hr Landtm, hemstälte at som K. Maj:t något underdånigt
svar bör lämnas, om icke R. o. A. sig på det sättet
kunde yttra, at hvad det af Ammiralitets-Krigsmans-cassan
sökte arlige understödet beträffar, R. o. A. sig ej derom kunna
utlåta, utan at sådant ankommer på K. Ammiralitets-Collegii
samt Ammiralitets-statens egit godtfinnande.
Detta bifölls af R. o. A., samt at Extractum Protocolli
härom strax kommer at upsättjas och til de andre Stånden
afskickas, på det denna omständigheten uti den til K. Maj:t
i underdånighet upgående expeditionen må komma at inflyta.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående förbud emot vissa vahrors införande i
riket, samt Taxa, hvarefter afgiften til Manufactur-fonden
hädanefter kunde upbäras, med mera, hvarutinnan Deputationen
i betraktande af de inländske fabriquernes nuvarande tilstånd,
och til erhållande af Riksens Ständers vid denna Riksdag fattade
upsåt, för nödigt ansedt, at utan de genom K. Förordningen
af den 21 Martii 1735 til införssel förbudne vahror, ännu åtskillige,
som härtils varit tillåtne, måge enligit en af Deputationen
upgifven förteckning under Lit, A. äfven til införssel
numera förbiudas; hemställandes Deputationen til Riksens Ständers
godtfinnande, om icke så väl denne som den förre utkomne
Förbodslistan af år 1735 måga uti en ny Förbuds-Förordning
^sammandragas, och på sätt som Deputationens project Lit. B
föreslår til almän efterrättelse utfärdas. I lika måtto har ock
Deputationen, vid öfverseende af den vid förre Riksdagarne
författade Taxan til Manufactur-fondens erläggande af visse
utrikes ifrån inkommande vahror, för nödigt funnit at jemka
och utföra denna afgift efter de nu giorde författningar, således
som et project under Lit. C. vid handen gifvet, hvilken Taxa,
så framt den vinner Riksens Ständers bifall, Deputationen
önskat så tidigt kunna til trycket befordras, at verkställigheten
deraf måtte den 1 nästkommande Maji kunna taga sin början.
254 (Mars 31.) Införsel-afgift. Införsel-förbud. Riksr. Taube.
För öfrigt underställer Deputationen Riksens Ständers
mogna ompröfvande om icke sådane väfverie-manufacturvahror,
som vid hallarne komma at besiktigas och stämplas, måga tils
vidare, änskönt dylike vahror äro til införssel förbudne, för al
Landt-tulls erläggande befrias, så väl i fabriqueurens eller til—
värkarens egen hand, sorn eljest hos hvem de finnas måge,
emedan desse tilvärkningar emot andre manufacturvahror, serdeles
de utländskas, ännu ej annorlunda kunna anses än uti
deras späda början, hvilka med någre afgifter ej få besväras,
så framt icke deras tilväxt eliest skulle blifva förqvafd och
hinder i Riksens Ständers påsyftade hälsosamma ändamål förspörjas.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Vidare uplästes de åberopade allegater:
Nemligen Lit. A: Förteckning efter alphabetet på de utrikes-vahror
och persedlar, sorn hit intil emot en viss afgift
varit tillåtne at i riket inkomma, men nu til inforssel aldeles
förbiudas.
Lit. B, som var likaledes en alphabetisk förteckning på
de utrikes vahror och perzedlar, hvilka til införande i riket,
dels för detta varit förbudne, dels ock hädanefter komma at
förbiudas.
Lit. C eller Taxa, hvarefter ifrån den 1 Maii 1739 visse
utrikes vahror, sorn här i riket inkomma, skola erlägga afgift
til Manufactur-fonden.
Desse förteckningar biföllos af R. o. A.; allenast at på
förteckningen Lit. A fants betänkeligit vid gräntze-orterne förförbiuda
Ryskt valmars införande, emedan de af Almogen ej
väl kunna umbära samma vahra; skrefs altså på bemelte förteckning
följande:
Resol.: Bifölls i öfrigit, men Ryskt vallmar blifver til
Almogens behof vid gräntze-orterne tillåtit at införas.
Det upsatte Extractum Protocolli, angående hvad i svaret
til K. Majit, om det af Hr Riks-Rädet Gref Taube sökte
understödet af Ammiralitets-Krigsmans-cassan, kommer at införas,
uplästes för R. o. A. och bifölls sa lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 31
Martii 1739.
S. D. Påmintes hos R. o. A. at ehuruväl Stora Secreta
Deputationens Extractum Protocolli angående Hr Riks-Rådet
Gref Taubes sökte afsked ifrån Riks-Råds-embetet i går blifvit
Öfver-jägmästare-beställning i Nerike o. Vermland. 255
bifallit, så hade dock R. o. A. sig ej yttrat öfver den omständigheter,
om Hr Riks-Rådet af Ammiralitets-Krigsmanscassan
någon årlig understöd jemte pensionen kommer at åtnjuta;
öfver hvilket mål, såsom uti den med Riksens Ständer
af K. Maj:t i nåder communicerade Hr Riks-Rådets supplique
inbegripit, K. Majit underdånigt svar bör lämnas. R. o. A.
stadnade häröfver i det slut, at uti den til K. Maj:t i underdånighet
upgående expeditionen angående Hr Riks-Rådet Gref
Taubes licentierande kommer at inflyta, det beträffande det af
Hr Riks-Rädet af Ammiralitets-Krigsmans-cassan sökte årlige
understödet, R. o. A. sig derom ej utlåta kunna, utan at sådant
ankommer på K. Annniralitets-Collegii och Ammiralitetsstatens
egit godtfinnande; hvilket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer, hvilken, sedan den afgifvit
och recommenderat et Memorial angående Bergstullarne, afträdde.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 24 i denne
månad angående Ofver-Jägmästare-beställningen i Nerike och
Vermeland, hvartil efter framledne Ofver-Jägmästaren Carl
Åkerhielm, til K. Maj:t underdånigt förslag skal vara inkommit;
och emedan denne beställning icke skal varit upförd på
någon stat, utan des förvaltare tid efter annan allenast blifvit
bestådd, jemte åklagarens del, K. Maj:ts andel i saköron; fördenskull,
och som 1723 års Förordning om caracterers förbjudande
förmår, det inga titlar eller caracterer med eller utan
lön måge inrättas och förgifvas utan Riksens Ständers godtfinnande,
så har K. Majit öfver denna beställning, som ej på
staten är upförd, i nåder velat inhämta Riksens Ständers utlåtande.
Hr Hellenstjerna sade sig hålla före, en sådan beställning
vara nyttig til skogarnes och almänningarnes conservation.
Hr Carl Wennerstedt lade här til, at emedan en sådan
beställning tilförene uti Högstsal. Konung Carl XII:tes tid
varit inrättad, så kan densamma så mycket heldre continuera,
som staten deraf ej graveras, och i fall den skulle uphäfvas,
alle storvärksträn innom någre år skulle vara uthuggne.
Hr Löwenhielm: I Vermeland kan tilsvn behöfvas, men
der har aldrig någon Ofver-Jägmästare synts; och voro altså
bättre at allenast en Jägmästare förordnades, som stodo under
Landshöfdingens inseende.
256 (Mars 31.) Öfver-jägm. i Nerike o. Vermland.
Hr C. Wennerstedt: En Öfver-Jägmästare har större
autoritet, och under honom är upsikten öfver skogarne skarpare.
Hr Löwenhielm: I Nerike kan det så vara, men i Vermeland
in i Bergslagen äro inge Skogs-betjente och der äro Bergsbetienterne
och Bergslagens egit interesse, det som bäst conserverar
skogarne.
Frih. von Ungern sade sig hafva bodt i Nerke uti Åkerhielm»
tid i 9 år, och at då skogarne olika bättre blifvit
conserverade än tilförene.
Hr Landtm.: Skilnaden emellan R. o. A. tyckes allenast
vara om caracteren, och om han skall heta Öfver-Jägmästare
eller Jägmästare.
Frih. C. W. Cederhielm förestälte nödvändigheten at
han bör niuta lön, om han skal kunna sköta samma syssla,
så at det skall lända landet til nytta.
Härtil svarades, at staten ej får graveras, och at han
kommer at niuta saköron.
Hr Anrep anhöll, at R. o. A. honom til denna beställning
i underdånighet ville recommendera, emedan han sökt
förvärfva sig den dertil nödige kundskapen, och gierna ville
tiena riket dermed, samt vara nögd med de saköron, som kunna
falla.
Hr Westfelt påminte, at ibland de afgångne JägeriBetiente
voro månge brafve män, som detta väl förstå, och
jemväl äga K. fullmakter, hemställandes om icke någon af
dem vid detta tilfälle kunde blifva hulpen.
Det sades, at hvad personen angår, sådant ankommer på
K. Maj:ts nådiga godtfinnande.
Efter något ytterligare discourerande, och sedan
Hr Landtm, giordt frågorne,
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut:
Resol.: R. o. A. funno nödigt, at någon förordnas, som
emot K. Maj:ts andels åtniutande af sakören, häfver upsikt på
skogarne i Nerke och Vermeland, med Öfver-Jägmästare caractere,
dock at staten aldrig med någon lön för en sådan beställning
må graveras.
Frih. Bennett: Emedan uti anmärkningarne öfver RådsProtocollen
uti inrikes ärender, hvilke för R. o. A. i går blefvo
upläste, jemväl deröfver är giord en remarque, at uti Halland
en Öfver-Jägmästare blifvit förordnad, så måste jag gifva Högl.
R. o. A. vid handen, at som under den tiden jag var Lands
-
Hall-ordning. Lane- och transport-sedlars förnyelse. 257
hofdinge der i länet, af vargar mycken skada skedde och der
ingen fans, som förstod at omgås med vargnät, altsa nödsakas
jag hos K. Maj:t i underdånighet at anhålla det måtte någon
förordnas, som härom ägde kundskap och kunde hafva upsikt
deröfver, at sådane skadediur måtte utödas, livartil Hr Silfwerschöld
af mig blef föreslagen; och som jag härmed haft afseende
pa landets nytta, så hoppas jag Högl. R. o. A. det på
samma sätt anse lärer, och at förbemelte remarque således försvinner;
hvilket jag begärer måtte föras til Protocolls.
Det sades, at när anmärkningarne komma at föredragas,
lärer R. o. A. sig öfver denna jemväl yttra.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
Camar-CEconomie- och Commerce- samt Manufactur- och Handels-Deputationernes
Betänkande om den projecterade Hallordningen,
vid hvilken Förordning Ståndet för des del funnit
nödigt at påminna:
1 Art. 2 §. At meningen näst efter the orden: ordinarie stat,
på thet sättet rättas: kommandes at niuta heder och förmån
til befordran efter ålder i tiensten och ägande skickelighet lika
med the andre stadsens Rådmän;
6 §. At Protocollerne böra insändas ifrån Hall-Rätten
til den tid, som Rättegångs-Bl. innehåller;
10 §. At näst orden stämpelpenningarne i Stockholm,
tillägges: eller andre städer, livaräst the ej til staten äro anslagne;
4
Art. 4 §. At i stället för ordet: sitt, sättes thet;
5 §. At orden sättjas i thenna ordning: Och honom
öfvertygas thet med flit och upsåt bedrägeligen vara tilvärkat;
8 Art. 7 §. At stämpling på tyget bör ske på begge
ändarne.
R. o. A. biföllo föregående af Borgareståndet giorde påminnelser.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
23 Oct. 1738, hvarvid var bifogat project til en Förordning
om hvad som hädanefter kommer at i akt tagas vid LäneBanco-
eller Transport-zedlars renovation, då de på ett eller
annat sätt deras rätta ägare kunna vara ifrån komne; förklarandes
Secrete Utskottet at för sin del hafva funnit en
sådan Förordning nödig och nyttig, hvarföre oek Secrete Ut
Adelns
Protokoll, 1738—1739. lil. 17
258 (Mars 81.) Hamiltons mein. om half lön vid afskedstagande.
skottet förbemelte project til samtelige Riksens Ständer öfverläninar,
med hemställande om icke hos K. Majit i underdånighet
kunde anhållas, det täktes H. K. Majit denna Förordning
til almän efterrättelse under des höga namn utfärda
låta.
Sielfva projectet uplästes bestående af 9 <§§;
Hvilket af R. o. A. til alla delar bifölls.
Uplästes Hr Feltmarskalkens Frih. Hamiltons ingifne
Memorial af den 30 Martil, hvarutinnan hemställes om icke
til hugnad och lisa för åldrige och siuklige samt trötte betiente,
hvilke gierna i ro skulle tilbringa sin öfriga lifstid, så kunde
föranstaltas, at i fall någon högre eller mindre betjent godvilligt
och utan tvång vid des annalkande ålderdom eller sinkliga
tilstånd skulle begära at få afsked, densamma då värkeligen
kunde få niuta halfva lönen uti sin öfriga lifstid oafkortad,
och den, som då är närmast i tourén at avancera och
den förras tienst tilträder, kunde tiena för halfva den afgåendes
lön och derhos tillika få niuta halfva sin förut hafde lön,
deräst han någon lön haft, och det successivement den ena
efter den andra, då den sidsta och ringaste tiensten allenast
kommo at förblifva vid half lön, men hos de öfrige en liten
afsaknad i full lön blifva skulle; hvilket Hr Feltmarskalken
förmodar skola hafva den nyttan med sig, at tiensterne i riket
kunde med rörigare folk til Rikets almänna nytta och gagn
besatte blifva, och de af fatiguer och ålderdom uttrötte, utan
landets och publici gravation i staten, komma at niuta underliåld.
Det discourerades häröfver, och som åtskilige påminnelser
giordes angående de olägenheter och missbruk, som kunna stå
at befaras af et sådant afskedstagande med halfva lönens behållande,
dels derigenom at folk, hvilkas ålder och krafter ännu
kunde tillåta dem at tiena, för sin beqvämlighet skuld torde
taga afsked, och utan at giöra riket någon tienst niuta half
lön androm til förfång, dels och at angående tourén, om den
allenast skal räknas innom eller och jemväl sträcka sig utom
regimentet, ätskillige svårigheter sig skulle yppa, dels och derigenom,
at på sådant sätt man innan kort skulle komma at
sakna en myckenhet af gamle och förfarne officerare uti armeen;
altså fants godt at någre Deputerade utnämnas, hvilka detta
ärendet närmare utarbeta och med deras tankar deröfver hos
R. o. A. med första inkomma.
Deputation. Råds-förslag. Om högre embetens tillsättande. 259
Härtil utnämdes såsom Deputerade:
Gref Brahes Fullmäktig Frih. von Ungern Sternberg,
Gref Dolma, Frih. Fridrich Sparre,
Frih. Henrich Wrede, Frih. Gustav Hamilton,
Hr C. G. Boije, Hr Carl Otto Lagercrantz,
Hr Falkengren.
Gref H. Gyllenborg giorde det förbehåld, at detta ej må
sträcka sig til Civil-staten.
Hr Landtm, förmälte, at K. Maj:t i nåder låtit.vetta,
det K. Maj:t klåckan ellofva lärer vara i Rådet; frågandes
Hr Landtm, om icke det i dag giorde Råds-förslaget kunde
nu upbrytas och upläsas, och den vanlige Deputationen dermed
upgå.
Detta bifölls;
Och upbröts altså Rådsförslaget, hvilket för R. o. A,
uplästes; derpå voro nämde:
General-Majoren, Landshöfdingen och Öfver-Commendanten
Frih. Bengt Ribbing,
Öfversten Hr Hindrich Falkenberg,
General-Majoren och Öfversten Gref Arwid Posse.
Innan Frih. Jöran Flemming gick neder at anföra den
vanliga Deputationen, som i underdånighet kommer at upgifva
Rådsförslaget, påmintes at samma Deputation tillika må anmäla
Riksens Ständers underdåniga åstundan, at kallelsebrefven
nu måge utfärdas, på det de valde Hrr Riksens Råd, som ej
sittja i Secrete Utskottet eller i någon Deputation, måge kunna
bivista rådslagen; hvilket är så mycket angelägnare, som ock
åtskillige tienster äro ledige, hvilke i sittjande Råd pläga besättjas.
Frih. Henric Wrede erindrade at Stora Secreta Deputationens
Betänkande, angående 40 § af Regeringsformen, snart
må komma in, emedan nu så månge af de högre tienster äro
ledige.
Hr Landtm, gaf tilkänna Stora Secreta Deputationen
härmed kunna vara färdig, om dem måndags förmiddagen
lämnas.
Fants altså godt at om måndag förmiddag blifver anslag
för Stora Secreta Deputationen til klåckan siu, och för R. o. A.
til klåckan ellofva.
Hr Boije hemstälte om icke hos K. Maj:t i underdånighet
kunde anhållas, at de ledige högre embeten ej bortgifva^ innan
260 (Mars 31.)
Bevillning.
Riksens Ständer angående 40 § i Regeringsformen sig i underdånighet
yttrat.
Detta bifölls af R. o. A.; och afsändes Riddarhusfiscalen
at härom avertera de andre Stånden.
Hr Landtm., sedan han hedt R. o. A. intaga sine ställen,
förestälte huru R. o. A. i går ej kommit til slut angående
bevillningen, och at så länge detta angelägna ärendet är oafgiordt,
Stats-verket ej kan slutas, hvilket föranlåtit StatsDeputationen
at hos Secrete Utskottet härom påminna; och
måste således Secrete Utskottet giöra detsamma hos Riksens
Ständers plena.
Häruppå discourerades af R. o. A. ganska vidlyftigt
och länge, då de tilförene i anseende til afgiften för frälsebönderne
andragne skälen å ömse sidor å nyo uprepades, jemväl
af en och annan R. o. A:ns ledamot åtskillige förslag vid
handen gofvos at enligit Privilegierne allenast antaga hälften
för frälsebönderne emot crono- och skatte-, och bristen på
något annat sätt, antingen i proportion efter rustningsmarkerne
eller eljest, at upfylla;
Intil dess omsider, sedan
Hr Landtm, i anledning af discourserne försökt åtskillige
propositioner;
Och efter åtskillige af en och annan bevekeligen giorde
föreställningar om oundgängeligheten af en bevillning, så framt
det sä högt angelägna riksens defensionsverk ej aldeles skal
blifva nidliggande, hvilket för vare hemmavarande medbroder
ej voro försvarligit; at omöjeligit voro, med mindre Riksdagen
alt för långt på tiden skulle komma at utdragas, om et nytt
bevillningssätt nu öfverenskomma; at Privilegierne ej kunna
sägas vara rörde, när R. o. A. af fritt bevåg sig förena dem
vid et eller annat tilfälle af kärlek för det almänna bästa at
låta hvila; at härvid kan giöras den aldra kraftigaste reservation,
det hvad nu R. o. A. behagat samtycka aldrig må dragas
til exempel eller prejudicat;
R. o. A. til slut enhälligt sig förenade at med förbemelto
kraftigaste reservation hälften af 1734 års bevillning, på samma
fot och vilkor, som Bevillnings-instrumentet af den 12 Dec.
samma ar förmår och innehåller, til nästa Riksdag at erlägga ;
förblifvandes i öfrigit R. o. A. vid det, som uti ProtocollsExtractet
af den 10 hujus, angående remisslaget, och den 18 §
af 1735 års K. Bref förmäles, samt at på nästa Riksdag vid
Råds-val. Dep. fr. Borg.-st. Stångjernshammare. 261
räkningarnes öfverseende för desse bevillningsmedel, någre af
R. o. A. ifrån provintzerne böra blifva utnämde; öfver hvilket
alt uti eftertryckelige termer et Extractum Protocolli til de
andre Stånden kommer at afgå.
Frih. Jöran Flemming, hvilken med Electorerne välkommen
tilbaka, berättade at Deputationen med Rådsförslaget
varit uppe hos K. Maj:t, och at K. Maj:t til Riksens Råd i
nåder utnämdt:
General-Majoren och Öfversten Gref Arwid Posse.
Inkom och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Borgareståndet af sex personer; sedan Handelsmannen Kerrman,
som förde ordet, afgifvit och til det bästa recommenderat
et Ståndets Extractum Protocolli, angående oxetullen,
afträdde denna Deputation.
Riddarhusfiscalen kom tilbaka och berättade, at de
öfrige trenne Stånden förklarat sig af samma tanka med R.
o. A., at med de ledige tiensters besättjande kunde anstå, til
des Riksens Ständer angående 40 § af Regeringsformen sig yttrat.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
Rådmannens i Uddevalla Jöns Köchs sökte tilstånd at fa upbygga
en stångjernshammare vid Sätra hemmanet i Skaraborgs
län, Vasbo härad och Undenäs sockn.
Hr Falkengren förestälte, at som den för riksens flotta
så högt angelägne och på Fägermo almänning samt sielfve
Sätra hemmanet befintelige kostbare masteskogen igenom et
sådant jernverks anläggande skulle löpa alt för stor fara, så
kunde han ej annat än på Ammiralitets-Collegii vägnar giöra
det kraftiga förbeliåld, at en sådan hammarbyggnad ej må tillåtas.
Hr Carl Otto Lagercrantz sade denna ansökning, i anseende
til cronans dyrbara masteskog, vara af stor consequence
och et dristigt steg at gå vederbörande förbi och subreptitie 1)
söka Ståndens bifall uti et mål, som är förknippat med så granlaga
omständigheter.
Som tiden var redan förliden, upsköts denna saken til en
annan gång, och R. o. A. skildes åt.
Den 2 April.
R. o. A. samlades klåckan ellofva emedan til den tiden
Stora Secreta Deputationen varit tilsamman.
J) I originalet står felaktigt: obreptitie.
262 (April 2.)
Bevillning.
Sedan Hr Landtm, askat liud, uplästes de hos R. o. A.
den 31 Martil tagne Resolutioner öfver de då förehafde ärender,
och biföllos så lydande, som de uti samma dags Protocoll
under hvart och et mål antecknade finnas.
Uplästes det i följe af R. o. Arns vid förra sammankomsten
fattade slut, angående bevillningen, upsatte Extracturn
Protocolli, och bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 31
Mart i i 1739.
S. I). Kom hos R. o. A. åter i öfvervägande nödvändigheten
af en alman bevillning til det så högt angelägna försvarsverkets
uuderstöd; och ehuruväl R. o. A. funno sig med högsta
fog och rätt kunna förblifva vid det uti R. o. Arns Extracto
Protocolli af den 10 i denne månad, angående frälseböndernes
afgift giorde förbeliåld, hvilket uti R. o. Arns Privilegier sin
oryggeliga och fasta grund äger; så förenade sig likväl R. o. A.
at för denna gången antaga 1734 års bevillningssätt, och hälften
af den bevillning, til hvilken af Riksens Ständer då samtycktes,
på samma fot och vilkor, som sielfva Bevillnings-instrumentet
af den 12 December samma är förmår och innehåller,
til nästa Riksdag erlägga. Och som således R. o. A. vid detta
granlaga tilfället endast af kärlek för fäderneslandet och at
medelst öfverläggningar om ett nytt bevillningssätt ej uppehålla
sine medbroder af de öfrige respective Stånden ifrån et skyndesamt
slut på denne nu så länge varande Riksdagen, jemväl
för denna gången sine välfångne rättigheter och Privilegier
velat åsidosättja och hvila låta; så finner sig ock R. o. A.
högst befogad at giöra det aldra kraftigaste förbeliåld, det
sådant aldrig, hvarken nu eller i framtiden, af eho det vara
må, nämnas eller andragas bör såsom et prejudicat til något
inbrott uti R. o. Arns Privilegier, hvilkas orubbade nyttjande
och hägnande R. o. A. oaflåteligen om hiertat är. I öfrigit
förblifver R. o. A. vid det, som uti ofvanbeinelte Extracto
Protocolli af den 10 sidstl. angående remisslagen och angående
18 § af K. Brefvet daterat den 27 October 1735 förmält är;
och som vid nästa Riksdag för desse bevillningsmedel inför
Riksens Ständer af vederbörande kommer at giöras behörig
redo och räkning, så skola jemväl några af R. o. Arns ledamöter
ifrån provincierne til samma räkningars öfverseende utnämde
blifva; hvilket alt med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Cederhielm mot Liewens sterbh. Hamiltons o. Gröniugers meni. 263
llr Landtm, anmälte Justitise-Deputationens Betänkande,
angående de af Assessoren och Häradshöfdingen Baron Eric
Cederhielm emot K. Majrts dom af den 6 April 1737, uti
saken emellan bemelte Assessor och framlidne Generalens och
Gouverneurens Bernhard von Liewens sterbhus hos Riksens
Ständer anförde besvär.
Men som Frih. Eric Cederhielm, tillika med Hr Lagmannen
Gref Carl Bonde, emot hvilkens Hr fader, Hr RiksRådet
Gref Gustav Bonde, såsom å Liewiska sterbhusets vägnar
svarande, saken blifvit förd, nu förklarade denna tvist dem
emellan vara förlikt;
Altså funno R. o. A. härvid ej något vidare vara at åtgiöra;
hvarom Extracturn Protocolli til de andre Stånden
kommer at afgå.
Vidare gaf Hr Landtm, tilkänna, at anslaget för de vid
förre sammankomsten utnämde Deputerade, hvilke i anledning
af Hr Feltmarskalkens Frih. Hamiltons da ingifne Memorial
med sine tankar hafva at inkomma, angående siuklige och
trötte betjenters afsked med behållande af halfva lönen, kommer
at ske på taflan, och som det ej nödigt är, at just alle skola
veta hvad giöromålet är, när R. o. A. förordna någre Deputerade
til en saks utarbetande, så är bemelte anslag på följande
sätt vordet inrättad, nemligen: at de Herrar, som den 31 Martii
til et vist ärende innom Riddarhuset äro utnämde, samlas, etc.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Sedan uppå Hr Landtmrns begäran R. o. A. intagit sine
säten, frågade Hr Landtm, om R. o. A. behaga sig företaga
Stora Secreta Deputationens Extracturn Protocolli, angående
anmarkningarne öfver Råds-Protocollerne uti inrikes ärender,
hvilket för någre dagar sedan uplästes, men då blef upskutit;
Men som Hr von Grön inger anhöll at des ingifne Memorial
först måtte afhöras;
Altså uplästes samma Memorial, hvarutinnan Hr von
Gröninger, på det de, som vid tienstsökande kunna hafva lidit,
ej fåfängt måge hafva bevistat Riksdagen med så stor kostnad,
om de utan satisfaction skulle resa härifrån, för sin del påstår
och begärer, at hela relationen öfver Råds-Protocollerne tillika
med vota dissentientia uti den ordning och författning, som
Secreta Deputationen den Större Secreta Deputationen sådant
alt communicerat, måge til Riksens Ständers plena upgifvas
at igenomses, på det Ständerne måge få et klart lius och insikt
264 (April 2.) Om anmärkningarna vid Råds-protokollen.
uti de inrikes affairer, som ingalunda äro eller kunna heta et
arcanum regni, och således förhielpa de lidande til deras rätt;
kunnandes den invärtes jalousien, härrörande deraf, at så månge
trogne undersåtare förmena sig ej hafva ernådt [det,] hvartil
de efter Regeringsformens 40 § tro sig vara berättigade, på intet
annat sätt afhielpas och försvinna, än at de, hviike varit orsak
och vållande til deras förtryck, utan flat barmhertighet straffas,
och de lidande ofördröjeligen til deras rätts åtnjutande förhielpas;
förmenandes Hr von Gröning er sluteligen, at Hr Baron
Hinr. Wrede torde intet undandraga sig at gifva R. o. A. ännu
någon närmare underrättelse i anseende til den relation han
för en tid sedan på Riddarhuset aflagt.
Sedan detta Memorial var upläst, sade Frih. Henr. Wrede:
Emedan mitt namn här nämnes och en af mig giord relation
åberopas, så måste jag berätta, hvilket ock hos Högh R. o. A.
nogsamt lärer vara erinnerligit, at jag såsom Adelsman och
ledamot af Secreta Deputationen ibland uti generelle termer
mig yttrat, utan at gå i någon detail, om den liga, som funnits
i Rådet; och lärer hela Stora Secreta Deputationen med mig
kunna besanna, at deras upförande uti inrikes ärender (fastän
de nu för andre och större mål blifvit licentierade) varit sådant
både uti den bekante saken med Vice-Ammirals-caractererne,
såsom ock vid åtskillige andre tilfäilen, at utan afseende på
deras förseelse uti utrikes saker, de hade kunnat och bordt
ifrån deras Rådsembeten licentieras; hvarom jag jemväl varit
sinnad med mine tankar utur Secreta Deputationen i förmågo
af vår vid begynnelsen af Riksdagen undfångne instruction at
inkomma; men sorn Riksens Ständers plena sedermera tvänne
gånger hänskutit saken til Stora Secreta Deputationen, til at
upgifva de större målen, samt at bota och rätta hvad i mindre
mål kan vara förelupit och med lindrige hielpemedel kan rättas,
hvilket senare constitutorial eller befallning större delen af
Stora Secreta Deputationens ledamöter, fastän en del varit af
en annan tanka, så ansedt, at derigenom Secrete Deputationens
instruction i denna punct af Ständerne blifvit ändrad, och i
förmågo af denna Riksens Ständers senare befallning uti förbemelte
constitutorial Stora Secreta Deputationen afgiordt de
mindre målen, så kan jag, som en ledamot af Secreta Deputationen,
med mine enskylte tankar ej gå til plena. Det kan
jag säga, at en del af ledamöterne hållit före de lindrige hielpemedel
vara de bästa, emedan uti regeringskroppen då mindre
Om anmärkningarna vid Råds-protokollen.
265
rörelser förorsakas; andre åter hafva varit för et strängare förfarande;
och lägger jag ännu bärtil, at om R. o. A. vilja hafva
up alle målen, större och mindre, så lärer til deras skärskådande
en oändelig tid beliöfvas. Vill R. o. A. allenast
uptaga visse större mål och dervid se pluralitetens och dissentientium
meningar, det står i R. o. Arns behag. Jag för min
del har varit af den tankan, at de, som med orätta och andras
prejudice kommit til tienster, böra mista dem, ty sädane oordenteligheter
böra, som Regeringsformen säger, ändras och rättas.
Hr De Geer sade sig ej vetta när det i begynnelsen af
Riksdagen tagne slutet, at Secrete Deputationens ledamöter
måge med deras serskilte meningar ga til plena, blifvit ändrat.
Hr Ehrencreutz bad at man med denna biqusestionen ej
måtte uppehålla sig, emedan det voro klart at Riksens Ständers
plena igenom det för Stora Secreta Deputationen den 5
sidst!. Febr. utfärdade constitutorialet uphäfvit förbemelte punct
af Secrete Deputationens instruction, och at man således heldre
ville blifva vid den frågan om alle målen skola upgifvas eller ej.
Hr Landtm, uprepade sakens förlopp, och at skälen
h ärt il varit, at af de mindre målen, hviike lindriga hjelpemedel
tola kunde, rörelser ej måtte förorsakas och Ständerne
dermed uppehållas, samt de Hrr Riksens Råd, hviike i öfrigit
sine rådslag väl och berömeligen fördt, medelst sådane mindre
måls upgifvande omdömen blifva underkastade, och hädanefter
med bedröfvelse sine dyre embeten förrätta. Hvad den frågan
angingo, om en dissentiens med sine enskylte tankar kunde gå
up til plena, så hade pluraliteten i Stora Secreta Deputationen
varit deremot, grundandes sig på det ofta anförde constitutorialet,
hvarvid ännu det skälet kommit i öfvervägande, at som
Deputationen består af 156 personer, och vid hvar sak någon
enda dissentiens kunde vara, så hade på det sättet alle sakerne,
ehuru stor pluralitet vid hvar och en hade varit deremot, kunnat
dragas til plena; vilja Ständerne ändra det senare constitutorialet,
sådant står i deras behag; de större inrikes målen äro
ej obekante, varandes Vice-Ammirals-saken här in pleno upläst;
och skulle frågan vara om de Radens conduite, hviike i
densamma äro delaktige, så är Secreta Deputationens yttrande
härom R. o. A. redan vordet föredragit; men som Secrete Utskottet
funnit samma Hrr Riks-Råds förseelser uti utrikes
saker af den beskaffenhet, at de sedermera ifrån deras Rådsembeten
blifvit licentierade, så har Stora Secreta Deputationen
266 (April 2.) Om anmärkningarna vid Båds-protokollen.
trodt, at Riksens Ständer ej vilja slå två slag på et ställe, och
detta är orsaken hvarföre man med de inrikes amnärkningarne
ej velat gå svårare til värka; beträffande de mindre inrikes
målen, så äro de af Stora Secreta Deputationen efter möjeligheten
botade och rättade. Man vet at personelle debatter in
plenis angående avancementer och meriter altid gifva starke
och obehagelige rörelser; det är vist at igenom licentierandet
de Hrr Riks-Råd, som hafva inrikes remarquer på sig, ej kunna
sägas vara befriade; men skulle Ständerne nu vilja uptaga
alle inrikes målen och dem nagelfara, så bortgingo en odrägelig
tid med anmärkningar, förklaringar och debatter i Ståndens
plenis; tilläggandes Hr Landtm, at han ej kan underlåta at
för R. o. A. yttra sin stora sorg och bedröfvelse öfver de omdömen
han i denna granlaga ock öma saken varit underkastad,
oaktat han under en så lång och besvärlig Riksdag upoffrat
tid, hälsa och krafter och efter ed och samvete som en redelig
man förrättat den honom anförtrodde svåre och vigtige Landtmarskalks-sysslan,
hvarutinnan Gud och hans egit samvete
voro des vittnen.
Hr von Gröninger: De Råden, som sig försedt, äro
licentierade; men andre, som med deras ingifne förslager
gifvit anledning til förseelser och oordentligheter, äro ej upnämde;
om en Ofverste går en bättre förtient officerare på sitt
förslag förbi, huru skal man få rätt på honom; jag för min
del har hvarken sökt eller klagat, ehuru jag uti 32 års tid
sutit vid Lieutenants-indelning, men mitt samvete och kärleken
för mine medbröders rätt och välfärd drifva mig at härom
påminna.
Hr Palmstierna: Om R. o. A. skulle behaga at allenast
upkalla visse saker, såsom angående Major Hastfehr, Ammiralitets-Capitainerne
och flere af en sådan beskaffenhet, så är
jag nögd at mitt ingifne Memorial ej blifver upläst.
Frih. Stiernstedt hemstälte om icke det nu förevarande
Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli kunde upläsas,
då kunde man om hvar sak discourera, och de målen
upfordras, sorn R. o. A. finna nödige at uphämta.
Hr Landtm, berättade at alle de större målen, som
kommit til Stora Secreta Deputationen, på fä när blifvit upgifne,
och at desse senare serskildt lära komma at upgå uti
Secreta Deputationens ultimat; hemställandes om icke Stora
Secreta Deputationens arbete kunde upläsas, då Iedamöterne
Om anmärkningarna vid Råds-protokollen.
267
kunna gifva alt det lius, som deras ed tillåter, och då de mål,
öfver hvilke R. o. A. åstunda närmare uplysning, upfordras.
Hr 0. W. De Geer yttrade sig, at det vore nödigt at man
fingo veta uti hvilke mål dissentientes blifvit öfvervoterade;
tilläggandes at efter des tanka hade Stora Secreta Deputationen
kunnat förfråga sig, hvilken instruction de hade at följa, antingen
den förra eller den senare.
Frih. Coijett: Til at vinna tiden, lät oss höra Stora
Secreta Deputationens nu inkomne arbete och i anledning deraf
yttra oss; då kan R. o. A. utnämna de målen, öfver hvilka
mera uplysning astundas.
Hr Didron begärte af Hr Lancltmarskalken at blifva
underrättad om de fem Hrr Riks-Råden för ut- eller inrikes
saker blifvit licentierade;
Och som Hr Landtm, häruppå svarade at uti Secrete
Utskottets Extracto Protocolli nämnes allenast om förseelser
uti utrikes ärender, samt at sedan de blifvit licentierade man
ifrån en sådan ventilation abstraherat, varandes i öfrigit deras
förseelse uti Vice-Ammirals-saken ej obekant, sade
Hr Didron: Altså äro de för inrikes saker ej licentierade?
Hr Palmstierna: Jag kan ej se huru Stora Secreta
Deputionens ledamöter behöfva här svara på en sådan fråga;
det kan jag säga, at Vice-Ammirals-saken är af den beskaffenhet,
at ehuru man ej kan vetta med hvad straff den hade blifvit
ansedd ifall desse Hrr Riks-Råd ej varit licentierade, så är
dock ofelbart, at detta var et mycket eftertänkeligit steg; och
anförde Hr Palmstierna vidare innehållet af des i dag ingifne
Memorial angående Stora Secreta Deputationens arbete öfver
inrikes amnärkningarne och de vid tiensters förgifvande begångne
felsteg och irringar emellan begge Riksdagarne, nemligen
at alt hvad som sker emot lag och förordningar eller
sielfva billigheten til enskyltas förtryck, af Ständer aldrig kan
anses som peccatiller, ty fast de ej tyckas kunna räknas med
de brott, som ske emot rikets almänna bästa och nytta, så tåla
de likväl för efterfölgdens skuld ej at ursäktas, änskönt man deni
af nåd kunde eftergifva; hela nationen har varit och är af den
tankan, at månge sådane emot lag och förordningar stridande
steg emellan begge Riksdagarne blifvit giorde, samt giordt sig
det hopp at på denne Riksdag få se kraftige prof af Riksens
Ständers rättvisa och alfvarsamhet vid de begångne felstegens
beifrande, samt tilräckelige författningar til deras förekommande
268 (April 2.) Om anmärkningarna vid Råds-protokollen.
i framtiden; den instruction, som i begynnelsen af Riksdagen
Secreta Deputationen meddeltes, är häraf et kraftigt bevis.
När Secreta Deputationen förleden sommar med anmärkningar
upkom, blefvo de til den så kallade Stora Secreta Deputationen
remitterade, at emellan sig och Rådet afgiöra de mindre målen,
samt upgifva de större til plena; som nu Stora Secreta Deputationen
en så ansenlig tid til målens utarbetande användt, så
stadnar publiquen i den tankan, at flere mål blifvit bragte
ifrån Secreta Deputationen til Stora Secreta Deputationen än
derifrån til plena blifvit upgifne, hvilken omständighet likväl
ej anföres til den ändan at i minsta måtto kränka förtroendet
til Stora Secreta Deputationen, eller at rubba hvad i kraft af
lämnat tilständ emellan Stora Secreta Deputationen och Rådet
redan är afgiordt, än mindre til at ådraga de Hrr Riksens
Råd, hvilke uti brotten torde varit delaktige, någon ytterligare
olägenhet sedan Riksens Ständer på sätt som skedt är ansedt
dem uti vigtigare målen samt licentierat dem ifrån deras Rådsembeten,
utan är afseendet allenast at man vid den eftertänkeliga
invärtes situation, uti hvilken vi nu stadde äro, vid
detta granlaga målets afgiörande må finna någon sådan utväg,
hvarigenom publiquens förväntan någorlunda må blifva upfyld,
hvilket kunde ske på det sättet, at Stora Secreta Deputationen
til Riksens Ständers plena upgofvo namn och rubriquer på
hvart och et förehaft mål, tillika med des egen berättelse hvad
steg så til de lidandes någorlunda förnöjelse, som til förekommande
af alt missbruk och oförrätt i framtiden giorde äro.
Således kunde l:o publicum få se om det öfver alt löpande
ryktet angående så många förelupne olagligheter är grundat
eller ej; 2:o skulle derigenom alla här in plenis ofta nog yttrade
misstankar om felstegens ringa importance å den ena,
samt Secrete Utskottets hårda förfarande på den andra sidan
aldeles förfalla, alla orätta begrep och omdömen betagas, och
nationen sättjas i full öfvertygelse om sakens rättvisa och
domarens oväldughet, hvarigenom grunden lades til enighetens
återbringande i riket; hvarvid utan at lägga sten på börda
eller at föröka de obehagelige omständigheter, uti hvilka deras
Excellencier Hrr Riksens Råd sig redan befinna, Hrr Deputerade
til Secrete Utskottet och Stora Secreta Deputationen,
såsom nitiske män om rikets heder och almänna säkerhet, lära
taga sådane mått, hvarigenom billigheten och rättvisan af deras
alfvarsamma giöromål lägges så mycket möjeligit är för hela
Om anmärkningarna vid Råds-protokollen. 269
nationens ögon, så at 3:o det öfver Riksens Hrr Råd redan
faststäldte beslutet må anses för et desto större prof af Riksens
Ständers mildhet uti straffet, samt at vare hemmavarande
medbroder, sä väl som sielfva efterverlden, må röna at det
allenast skedt af nåd och mildhet, at man lämnat och utsatt
för dem visse pensioner, och ej derföre at man af deras ringa
förseelser varit dertil föranlåten, enär det bevises, at, utom
hvad tyst och hemligit hällas bör angående utrikes ärenden,
det vara nogsamt uti de inrikes målen, som förtient et sådant
om ej större beifrande, och at desamma, som uti det ena varit
brottslige, befunnits lika uti alt det öfriga; 4:o skulle Ständerne
blifva öfvertygade at Secreta Deputationens samt Stora
Secreta Deputationens giöromål värkeligen svarat emot det til
dem hyste förtroendet; 5:o de lidande få öfvertygande prof af
Riksens Ständers Deputerades föröfvade oväldughet; 6:o Riksens
Ständer få et behageligit tilfälle at ihogkomma desse Hrr
Deputerade med et välförtjent loford för deras vijste oförskräckta
nit och redlighet, hvilket är en ganska angelägen
omständighet, på det andre måge upmuntras at ej undandraga
sig ifrån så dryga och oangeneina sysslor.
Hr Didron: Emedan Riks-Råden för utrikes mål äro
licentierade, sä förfaller det mindre af sig sielf, eljest blifva
tvänne slag på et ställe.
Frih. Coijett: Vi gå ifrån ändemålet, som är at få underrättelse
om sielfva sakerne.
Hr Landtm.: Hufvudfrågan är ej nu om de fem Hrr
Riks-Råden, antingen de kunna finnas mer eller mindre brottslige,
emedan för deras uti utrikes mål befundne förseelser de
redan äro licentierade, utan voro orsaken, hvarföre nu en nogare
underrättelse åstundas, at få se hvad fel vid förslagen til tienster
kunna vara; hemställandes Hr Landtm, om icke på försök
det nu förevarande Stora Secreta Deputationens arbete kunde
upläsas och, der vid visse mål uplysning kunde finnas nödig,
Stora Secreta Deputationen anbefallas dermed at inkomma, och
sedan så väl Stora Secreta Deputationen, som Secreta Deputationen
upgifva rubriquerne på de öfrige mål, som hos dem
varit anliängige giorde.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes altså Stora Secreta Deputationens Extracturn
Protocolli af den 20 Martil, hvarutinnan Deputationen vid
handen gifver sig nu mera hafva igenomgådt de af Secreta Depu
-
270 (April 2.) Stora Sekreta Deputationens
tationen öfver Råds-Protocollerne uti inrikes ärenden communicerade
anmärkningar, och i kraft af Riksens Ständers meddelte
instruction af den 25 sidstl. Februarii, med all flit och sorgfällighet
berörde mål öfvervägat och skärskådat, samt således
funnit sin skyldighet med följande berättelse til Riksens Högl.
Ständer inkomma. Hvad altså Riksens Hrr Råd angår, och
deras uti desse mål förde rådslag, så emedan de anmärkningar,
som härutinnan författade varit, til större delen röra de fern
Hrr Riksens Råd, som uppå Secrete Utskottets fattade slut
ifrån Rådsembetet redan iicentierade äro, ty ser Stora Secreta
Deputationen i anseende til dem sig icke kunna något vidare
ätgiöra. Beträffande målen i sig sielfve och i afseende på deras
beskaffenhet, har Stora Secreta Deputationen funnit sig föranlåten
dem at anse, dels som af mindre, dels ock af större
vigt och angelägenhet. De af det förra slaget har Stora Secreta
Deputationen, i stöd af ofvannämde des instruction, efter samvete,
ed och billighet botat och rättat, samt sökt i framtiden
förekomma hvad utan laga ordning kan vara förelupit; såsom:
l:o. Emedan vid Generals-sysslans i Finland förgifvande,
General-Lieutenanterne von Zulich och Cronstedt samt GeneralMajoren
Fuchs blifvit förbigångne, så har Stora Secreta Deputationen
funnit billigt, at berörde General-Lieutenanter och
General-Major, hvilken senare isynnerhet des utan alt sedan
år 1727 äger Riksens Ständers underdåniga föreskrift, måge
vid de redan existerade eller först existerande öpningar til
något bättre befordras.
Hr Landtm, frågade om denne § bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron påminte at i fall en Generals-person commenderas
til Finland, eller någon annan ort, han ej bör få säga
sig af, utan bör lian följa ordres.
Detta sades vara rätt när det är et commendo, men ej
när det anses som et avancement.
Hr Didron: Det vare med eller utan avancement, så bör
Finland såsom en gräntzeort anses för commando.
2:o. Hvad angår at Håfrätts-Rådet Hans Olivecrona,
Baron och Assessoren Cederhielm samt Secreteraren Lindstedt
blifvit förbigångne, och at de tvänne senare ej niutit Riksens
Ständers underdåniga föreskrifter til godo, så berättar Stora
Secreta Deputationen sig hafva faststäldt at dem i underdånighet
hos K. Majit til nådig åtanka anmäla, så at de
anmärkningar vid Råds-protokollen.
271
tvänne senare värkeligen må komma at åtniuta Riksens Ständers
underdåniga föreskrifter.
Hr O. W. De Geer begärte at detta målet måtte upgifvas,
på det man må kunna se om inge dissentientes varit.
Hr Bergengren: Någre åstunda vetta, hvilke som varit
orsaken, at desse prejudicerade lidit.
Frih. Eric Cederhielm: Emedan Stora Secreta Deputationen
behagat giöra anmärkning deröfver, at jag är vorden
prejudicerad, så erkänner jag en sådan justiee och grace med
vördnad och tacksamhet, och lefver i det underdåniga hopp, at
K. Majit mig i nåder lärer ihogkomma; och finner mig i öfrigit
ej hafva orsak at in specie klaga öfver hvad denna sidsta
gången mig handt, emedan i anseende til åldren i Domareembetet,
jag kunde säga mig vara prejudicerad af alle Lagmän
i riket.
Frih. Cronhiort: Om Frih. Cederhielm vill eftergifva
sin talan, så bör likväl målet af Ständerne nogare efterses och
omständigheterne upgifvas, så at man får vetta huru meningarne
härom varit i Stora Secreta Deputationen.
Hr Lilliestierna sade sig ej vetta om han rätt förstådt
Frih. Cederhielms sidsta ord, men at han ej trodde sig hafva
prejudicerat honom, ty om Frih. Cederhielm varit nögd med
Savolax Lagmansdöme, hade han ej prejudicerat honom.
Hr Nils Lilljehök: At Frih. Cederhielm för sin person
vill afstå sin talan är väl; men Ständerne böra vara underrättade
hvad med förslagen förelupit, til at vinna ändemålet,
sorn är at oordentligheter och missbruk måge ändras och rättas,
och bomar sättjas at i framtiden sådane felsteg ej måge begås.
Hr Lagman Silfversparre: Jag har ej eller preju
dicerat
Frih. Cederhielm, ty jag hade Konung Carl XII:s fullmakt
på Assessors-beställningen i Götha Håfrätt, och den beklädde
jag i 12 år innan jag blef Lagman.
Hr Palmstierna: Ständernes egentelige giöremål härvid
är at ändra och rätta, som uti Riksdagsordningens 13 § sägs,
om hvilket ändrande och rättande alla ej tyckas hafva samma
begrep. Min oförgripeliga tanka är at en sak, som af K. Majit
med Råds råde är afgiord, ej på annat sätt kan ändras än at den
prejudicerade blifver befordrad, men ej at fullmakter kunna tagas
ifrån den ene och gifvas til den andra, ty då kunde det vist
heta summum jus summa injuria; ty den som lagligen angifven
sig til en tienst och erhåller densamma, kan derföre at en
272 (April 2.) Stora Sekreta Deputationens
annan derigenom blifvit prejudicerad ej straffas, med mindre
han genom en falsk berättelse förledt den, som skulle giöra
förslaget; och består altså Ständernes rättande deruti at de
straffa dera, hvilke vid förslagens uprättande missbruka den
dem tillagde myndigheten; skulle detta rättande annorledes
förstås, så voro aldrig någon säker om sin tienst för än den
andre Riksdagen voro förbi; i öfrigit håller jag oförgripeligen
före, at den prejudicerade så bör hielpas, at han kommer i
sin naturliga ordning igen, såsom til exempel om någon vid et
Assessors-embete voro prejudicerad, bör lian sedan han blifvit
Assessor niuta säte för den, som honom förbigådt.
Hr Landtm, frågade huru det blifver med den andra
puncten.
Frih. Cronhiort och Hr Cedercrona: Det skulle vara
nog om R. o. A. fingo se Secreta Deputationens arbete och
tankar häröfver.
Hr Lagman Hammarberg: Jag hade ej ärnat tala i en
sak, som rörer mig, men efter Frih. Cronliiort begärer at omständigheterne
skola upgifvas, vill jag til at vinna tiden strax
gifva dem vid handen. Jag kom på förslag efter framlidne
Lagman Stedt, då K. Maj:t i nåder behagade utnämna en
annan, hvaröfver jag mig ej besvärar, sedan II. K. Maj:t behagat
benåda mig med Uplands Lagmansdöme efter framlidne
Lagman Gyllencreutz; och tror jag mig ej hafva prejudicerat Frih.
Cederhielm, emedan jag varit Regements-Qvartere-mästare och
Ryttmästare, och således altid haft steget för honom, och har
äldre Lagmans caractere än han Assessors.
Hr Lagman C. Wennerstedt: Jag tror ej Frih. Cederhielm
ment mig, emedan såsom officerare jag altid haft steget
för honom.
Hr C. Silfverschöld sade sig vid denna andra puncten
ej annat hafva at påminna, än at han åstundade veta om
Secreteraren Lindenstedt voro recommenderat til Lagman, eller
och at avancera efter sin tour och förtjenst; ty på den förra
händelsen kommo andre, som hade steget före Lindenstedt,
at lida.
Hr Bergengren påstod, at denne puncten til sine omständigheter
måtte gifvas up.
Hr Nils Lilljeliök liemstälte om icke denne puncten
kunde förblifva, som den af Stora Secreta Deputationen är
afgiord.
anmärkningar vid Råds-protokollen.
27J
Hr Mannerheim lade bärtil, at som i denna saken ingen
klagande är, sä är der ej eller någon domare.
Hr Hellenstierna sade sig hysa til Stora Secreta Deputationen
alt fullkomligt förtroende, och at han fördenskull
voro nögd med det, som af Deputationen giordt är, så vida det
uti alt dervid får förblifva, men om allenast et eller annat
mål skulle bär in pleno ytterligare uptagas, så voro des påstående,
at det bör ske med alla målen, som under hela Riksdagen
i Secreta Deputationen varit före.
Hr Landtm, förestälte at som sådant ej kan ske utan
de andre Ståndens samtycke, hvilke utan uppehäld yrka på
Riksdagens skvndesama slut, hvarom jemväl i dag deras ledamöter
uti Stora Secreta Deputationen enträgit påmint, sä torde
det blifva svårt at erhålla deras bifall; och om plena skulle
vilja skärskåda hela Secreta Deputationens arbete, hvartil af
Deputationen så månge månader äro använde, så kunde man
ännu på sex månader omöjeligen komma til slut med Riksdagen;
dessutan äro ätskillige anmärkningar sa väl förklarade, at hela
Stora Secreta Deputationen enhälleligen med förklaringarne
varit nögd.
Hr Didron: Emedan vi under hela Riksdagen vijst för
troende
til Stora Secreta Deputationen, och densamma efter ed
och samvete desse saker handterat, samt nu med sin sluteliga
berättelse inkommit, och derjemte enhälligt åstundas slut på denna
långa Riksdagen, så hemställer jag til R. o. A:ns ompröfvande,
om icke Stora Secreta Deputationens arbete kunde upläsas, och
vid des yttrande förblifva; kunnandes de, sorn dervid något
hafva at påminna, giöra sine reservationer til Protocollet.
Frih. Cronhiort: Deras instruction går ej vidare än at
plena böra giöra slutet i sakerne; fördenskull är jag af den
tankan, at Secreta Deputationens arbete bör komma up.
Gref Lewenhaupt hemstälte om det icke voro bättre at
begära up visse mål än alla, emedan i annor händelse det
oförnekeligit är at Riksdagen ännu någre månader kommer at
utdragas.
Gref Dolma förklarade sig af den tankan, at om en
remarque tages up til plena, så bör det ske med alle.
Hr Landtm.: Det voro omöjeligit at här uptaga och
skärskåda alle remarquer, ty tiden hinner ej til; dessutan voro
och sådant emot al praxis, ty väl förklarade remarquer kunna
och böra ej komma up til plena; men vilja R. o. A. hela
Adelns Protokoll 1738—1730. lil. 18
274 (April 2.) Stora Sekreta Deputationens
denna vecka komma för- och eftermiddagarne tilsammans,
til des det nu förevarande Stora Secreta Deputationens arbete
samt angående 40 § af Regeringsformen blifvit afgjordt, så kan
man snart derpå komma at sluta Riksdagen, emedan sedan
allenast Manufactur- och Handels-Deputationens arbete återstår.
Frih. Cronhiort sade des mening ej vara at alle remarquerne
skola upkomma, utan allenast de, som Secreta Deputationen
funnit af den beskaffenhet, at de böra beifras, på det
man må blifva underrättad huru och på hvad sätt samma mål
af Stora Secreta Deputationen sedermera blifvit ansedde.
Gref Dohna: Jag gior än ytterligare det förbeliåld, at
om någon remarque kommer up, så bör det ske med alla.
Frih. Cronhiort: Först måtte Stora Secreta Deputationens
arbete, hvilket nu är för händer, punctevis afgiöras, ty
det är redan af R. o. A. så faststält; och sedan kan angående
Gref Dohnas nu giorde föreställning öfverläggas.
Frih. H. Wrede: Emedan en gång faststält är at detta
punctevis skal afgiöras, så lärer det dervid förblifva. Hvad
denne 2 § angår, tror jag ej någon dissentiens hafva varit.
Frih. Cronhiort: Emedan Stora Secreta Deputationens
ledamöter, hvilke sittja på sin ed, förklara sig nögde med denne
punct, så begifven jag mig jemväl dertil.
Sorn inga vidare påminnelser giordes, fragade Ilr Landtm,
om den 2 § är bifallen och afgiord;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
3:o. Berättar Stora Secreta Deputationen huruledes medelst
det at en Corporals-syssla vid K. Maj:ts Lif-Drabante-corps
blifvit bortgifven, utan at någon vacance varit eller vederbörande
förslag ingifvit, Corporalen Gref Axel Cronhielm funnits
vara förfördelad, då en sådan syssla strax derefter ledig blef;
och som bemelte Gref Cronhielm nu mera är med döden afgången,
så har Stora Secreta Deputationen, i anseende til des
enkefrus slätta och medellösa tilständ, af christeligit medlidande
beslutit at hos H. K. Maj:t i underdånighet henne til begrafningshjelp
och pensions åtnjutande anmäla, på det hon med
des barn dymedelst soulageras matte.
Denne punct bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, frågade om han fingo låta avertera de andre
Stånden, det R. o. A. sig förenat at, i anseende til inrikes
anmärkningarne, Stora Secreta Deputationen, så väl som Secreta
anmärkningar vid Råds-protokollen.
275
Deputationen komma at upgifva omständigheterne uti de mål,
om hvilka R. o. A. närmare uplysning åstundar.
Hr Lilljestierna sade sig förblifva vid Gref Dohnas, Hr
Hellenstiernas och Hr Didrons härom giorde reservationer,
men efter något ytterligare discourerande,
bifölls af R. o. A. Hr Landtnuns giorde proposition, och
afskickades i detta ärendet Riddarhusfiscalen til de andre
Stånden.
4:o. Gifver Stora Secreta Deputationen vid handen, at
Advocat-Fiscalen Lagerjlycht vid Abo Håfrätt, som til et ledigt
Assessorat derstädes varit föreslagen, har ock måst se sig ohulpen,
i ansende hvartil Stora Secreta Deputationen för skäligt
pröfvat, til någon reparation för des bortmiste tour och säte i
K. Håfrätten, det berörde Advocat-Fiscal i underdånighet må
hos K. Maj: t anmälas at erhålla den nu i Äbo Håfrätt lediga
Assessorsbeställning och dei'vid följande lön.
Frih. Cronhiort: Man ser at mannen lidit, men ej hvem
som varit orsak dertil eller huru den derföre bör anses, altså
tyckes nödigt at Secreta Deputationens arbete, detta målet angående,
upgifves.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. åstunda närmare underrättelse
i denna saken;
Hvartil svarades med Ja.
5:o. Som Capitainen vid Elfsborgs Regimente Georg von
Drenteln och Lieutenanterne vid Björneborgs Infanterie Olof
Krusell samt Berndt Adrian Klick vid åtskillige öpningar
blifvit förbigångne, så har Stora Secreta Deputationen i anseende
til deras besynnerlige förvärfvade förtienster framför
dem, för hvilkas skull de kommit at blifva tilbakasatte, för
rättvist och billigt aktat at hos H. K. Maj:t dem i underdånighet
anmäla, så at Capitain von Drenteln vid första vacance innom
regimentet efter skickelighet och anciennete blifver i nåder
befordrad til Capitain-Lieutenants-, Regements-Qvarteremästareeller
Capitains-indelning, och at de tvänne senare likaledes
efter skickelighet och förtienst åtnjuta befordran vid första
blifvande öpningar innom regimentet.
R. o. A. förklarade, at omständigheterne af denna anmärkning
jemväl böra upgifvas.
6:o. Förmäler Stora Secreta Deputationen, at då en Lieutenants-bestälining
år 1736 utom förslag vid Savolax Regimente
blifvit förgifven, så hafva åtskillige Officerare kommit at lida,
276 (April 2.) Stora Sekreta Deputationens
hvilke på samma sätt, som förbemält är, hos H. K. Majit i
underdånighet böra anmälas til nådig befordran efter deras tilständiga
tour och ägande skickelighet.
Frih. Cronhiort hemstälte om icke denna anmärkning
med des tilhörande omständigheter jemväl bör upgifvas.
Frih. H. Wrede berättade, at hvad desse uti 5 och 6 §§
omförmälte anmärkningar beträffar, sa hafva Ofverstarnes förslag
varit riktige, men at K. Majit vid förbemelte tilfällen i
nåder behagat utnämna andre utom förslagen, och nådigst befordrat
någre af de officerare, hvilke varit i Dantzig och
ifrån förledne Riksdag haft Riksens Ständers underdåniga föreskrift,
i anseende hvartil Deputationerne härvid ej annat funnit
at åtgiöra, än at de förbigångne efter sin tour måge befordras.
Frih. Cronhiort: Således är ej något fel af vederbörande
härvid begått.
Hr Palmstierna: Ständernes giöromäl är at en general
efterse, det undersåtarne måge niuta förtienst och skickelighet
til goda, och när således Ofverstens förslag varit riktigt, men
K. Majit i nåder behagar nämna någon utom förslaget, hvilken
Rådet ej kan gifva votum exclusivum, sä är dervid ej något
at påminna.
Hr Didron: Emedan Riksens Ständer tilkommer at efterse
hvad emellan Riksdagarne förelupit, straffa olagligheter och
med beröm ihogkomma hvad väl är giordt; här jemväl nu af
en Secreta Deputationens ledamot berättas, at förslagen varit
ricktige, men K. Majit i nåder behagat utnämna andre, emot
hvilke Raden ej kunnat påminna; och K. Majit vid desse tilfällen
haft nådigt afseende på Riksens Ständers för de Danzigske
officerare upgångne underdånige recommendation, så håller
jag före, at hos K. Majit antingen skrifteligen eller igenom Hr
Landtmarskalken en underdånig tacksägelse bör afläggas.
Efter något ytterligare discourerande frågade Hr Landtm,
om den 6 § bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Coijett päminte at Ständernes recommendation för
Danziger-officerarne efter dess tanka således bör förstås, at
andre mera förtjente ej måge komma at lida.
7:o. Som Protocolls-Deputationen Riksens Ständers godtfinnande
hemstält huru med den nya Camererare-beställningen
i K. Commerce-Collegio skal förhållas, så har Stora Secreta
Deputationen öfver samma mål sig icke vidare yttra kunnat.
anmärkningar vid Råds-protokollen.
277
än at en tienlig föreställning ti! Hrr Riksens Råd upgår, med
påminnelse at emot 3 § uti 1723 års Caracters-Förordning icke
tilstyrka det någre nye beställningar emellan Riksdagarne måge
uprättas och förgifvas, hvarken med eller utan lön.
Om denne § åstundade R. o. A. at Deputationerne måge
gifva mera uplysning.
8:o. Af samma beskaffenhet har Stora Secreta Deputationen
funnit den uti Halland sedan sidste Riksdag förordnade
Ofver-Jägmästare-beställningen som en ny tienst, hvilken Stora
Secreta Deputationen pröfvat skäligt åter böra indragas, hvara
likväl Riksens Högh Ständers vidare yttrande hörsamst afvaktas.
Frih. Bennett påminte, at han redan förre gången gifvit
Högh R. o. A. härom underrättelse, och at han uti Stora Secreta
Deputationen häröfver ej blifvit hörd, uprepaudes nu å nyo, at
som skadediuren i Halland mycket tiltagit, och i samma provintz
tilförene varit Ofver-Jägmästare, hvilken beställning Hr
Öfversten Lundblad sidst innehaft; altså hade han för landets
conservation, til denna syssla föreslagit Hr Silf’werschöld, hvarutinnan
Frih. Bennett sade sig så mycket mindre kunna tro
hafva felat, som en sadan beställning tilförende varit, och staten
för densamma med ingen lön är graverad.
Frih. C. W. Cederhielm: I förmågo af Caracters-Förordningens
3 § är ej tillåtit at emellan Riksdagarne föreslå til
någre nye tienster, vare sig med eller utan lön.
Frih. H. Wrede yttrade sig, at i följe af Caracters-Förordningen
har Secreta Deputationen ej undgå kunnat at giöra
anmärkningen; angående omständigheterne hade Deputationen
giordt sig underrättad, hvarvid befunnits at Lundblad aldrig
varit tilsatt til Ofver-Jägmästare i Halland in specie, samt
at han Öfver-Jägmästare-beställningen efter Riksens Ständers
förordnande mast afträda.
Frih. Cronhiort hemstälte om icke angående detta målet
af Deputationerne närmare underrättelse kan inhämtas;
Hvilket uppå Hr Landtmilis härom giorde fråga,
af R. o. A. bifölls.
Stora Secreta Deputationen yttrar sig vidare, at hvad för
öfrigit vidkommer de mål, som synas vara af större vigt och angelägenhet,
hvilka Stora Secreta Deputationen til samtelige Riksens
Högl. Ständers godtfinnande bordt hemställa, så är väl deribland:
1 :o. At tvänne af Ammiralitets-staten blifvit med ViceAmmirals-caracterer
benådade, men som förbemelte Hrr Riksens
278 (April 2.) Stora Sekreta Deputationens
Råd, til hvilka Stora Secreta Deputationen raästadels haft fog
härutinnan sig at vända, redan sorn sagt är ifrån sine embeten
blifvit licentierade, och bemelte Vice-Ammiraler nu sedermera
redan i deras rätta tour avancerat, så at ingen derigenom är
prejudicerat, så ser Stora Secreta Deputationen intet at något
rättande eller ändrande härutinnan kan hafva rum.
Vid denne § giordes inge påminnelser, och blef densamma
uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
af R. o. A. bifallen.
2:o. Vid Öfversten Baron Ollonbergs uprättade förslag
til den ledige Majors-beställningen vid Vestgötha-Dahls Regimente,
som til Ryttmästaren Hastfehr blifvit förgifven, har
Stora Secreta Deputationen erfarit, at bemelte Öfverste vid
förslagets ingifvande väl nämdt den i tourén stående Capitain
Frank, men ej honom föreslagit, och det utan at emot honom
hafva anfört något laga skäl, som 1716 års Förordning fordrar,
hvaröfver bemelte Öfverstes förklaring blifvit infordrad; och
aldenstund Öfversten Ollonberg såväl deruti, som uti et des
sedermera ingifne Memorial, sökt tillägga Frank et och annat,
som skal hafva föranlåtit Hrr Öfversten Capitain Frank vid
förslagets inrättande at förbigå, hvaröfver nödvändigt bör undersökas
om och huruvida Hr Öfversten dertil haft laga skäl och
orsak, eller och i vidrig händelse Frank åtniuta den reparation,
sorn honom af Hr Öfversten med rätta bör tilkomma; så
har Stora Secreta Deputationen för sin del funnit oundgängeligit
at styrka dertil, at hos H. K. Maj:t i underdånighet anhålles,
det i fall Frank sådant åstundan H. K. Majit i nåder
täckes anbefalla General-Krigs-Rätten öfver detta mål behörig
och skyndesam ransakning at anställa, samt saken med forderligit
slut afhielpa; och så framt Capitain Frank skulle linnas
af Öfversten Ollonberg oskyldigt vara angripen, at H. K. Majit
da af nåd och ömhet för rätt och rättvisa täckes lata honom,
Capitain Frank, vid regimentet niuta des tour til godo, så at
han vid förefallande öpning af Öfverste-Lieutenants-beställningen
framför Majoren Hastfehr må blifva promoverad; och
ehuruväl det synes eftertänkeligit, at Major Hastfehr med
fördel afstådt sin vid Lif-Regimentet innehafde Ryttmästarebeställning,
och i stället tilbytt sig Cornetts-indelning, den han
ock lämnat med tilstädjelse at niuta des tour i armeen såsom
Ryttmästare, hvaruppå han sedermera til ofvannämde Majorsindelning
blifvit befordrad; kan dock Stora Secreta Deputationen
anmärkningar vid Råds-protokollen.
279
för hvarjehanda considerationer skull icke vidare dervid giöra
än hvad nu sagt är.
Hr Didron: K. Brefvet af år 1716 är den lagen, hvilken
Cheferne vid förslagens inrättande böra efterlefva; samma Bref
tillåter chefen at gå den närmaste i tourén förbi, enär han til
den ledige tiensten ej är så skickelig som en annan, dock böra
skälen anföras, hvarföre den äldre gås förbi. När nu en Chef
af rent upsåt för rikets tienst och för regimentets bästa vid
en öpning på förslaget går en äldre förbi, och föreslår någon
som skickeligare är, samt anförer skälen til förbigåendet, bör
han ifrån ansvar och process med en sådan förbigången officerare
vara fri. Detta är en gammal lag och praxis, och om
den skall ändras, bör det ske igenom en ny lag.
Frih. Henr. Wrede sade detta hafva sin riktighet, och
om Hr Öfversten Ollonberg på sådant sätt som här säges hade
procederat, så hade Secreta Deputationen ej haft fog saken at
omröra, men uppå förslaget voro inge skäl emot Capitain Frank
anförde, utan hade Öfversten uti sin förklaring för Secreta
Deputationen först angifvit, at Frank ej voro i stånd at utan
bok commendera; ifrån en sådan beskyllning har Secreta Deputationen
funnit skäligt at Frank sig lagligen må befria, och
om han är oskyldig niuta reconvention; emedlertid och under
alt detta hade den tredie, nemligen Hastfehr, emporterat
Majors-beställningen, hvilken ej hade lika meriter med Frank,
fast de voro större än Focks.
Hr Didron sade sig hafva commenderat regimentet, och at
han länge kändt Capitain Frank, men om han ännu den tiden
haft regimentet, hade han icke föreslagit Capitain Frank til Major.
Hr Capitain Franks Memorial uplästes för R. o. A., hvarutinnan
Hr Capitain Frank, efter förutgångit uprepande af
sine alt ifrån år 1700 giorde krigstienster, Hr Öfverste Ollonbergs
förfarande vid förslagets uprättande samt Stora Secreta
Deputationens öfver målet yttrade tankar Riksens Högh Ständers
öma behiertande underställer, om icke i anseende dertil,
at förmedelst det af Stora Secreta Deputationen föreslagne
hielpemedlet, han skulle sättjas i en kostsam och långvarig
process med sin Öfverste och förman, och under samma process
varande tilfället honom voro betagit, at igenom K. Majits nåd
vid någon honom anständig öpning kunna avancera, Riksens
Ständer icke skulle skäligt pröfva, at för des sensible lidande
honom, såsom andra vid denne Riksdag, den reparation må
280 (April 2.) Stora Sekreta Deputationens
ske, at han må komma at niuta någon honom anständig befordran,
antingen innom eller utom regimentet, och dessutan
en billig ersättning för des skadestånd; anhållandes at honom
icke des mindre part må lämnas af Hr Öfversten Ollonbergs
angifvelser, bemelte Öfverste derföre vederbörligen at lagsöka.
Sedan Memorialet var upläst framträdde Hr Frank och
sade, at som Hr Didron inför R. o. A. förklarat, at han ej
skulle velat föreslå honom til Major, hvilket voro honom mycket
sensibelt, at det inför samtelige R. o. A. blifvit sagt, så begärte
han at derför få reparation.
Frih. Cron hiort sade sig hoppas at en Öfverste aldrig
skal taxera en officerares merit.
Hr Didron uprepade hvad han angående 1716 års Bref
nyligen sagt, och at i följe deraf den, som til Majors-tiensten
är skickeligast, dertil skal föreslås, och fast Hr Frank eljest
voro en skickelig officerare, som länge tient, så ägde han ej
derföre de til Majors-sysslan nödige egenskaper.
Frih. Cronhiort: En Öfverste bör visa den officerarens
fel, som han vill förbigå.
Hr Didron sade sig par modestie hafva tegat, men at
journalerne lära visa felen.
Hr Nils Lilljehök sade ingenting vara svårare, än at
inför en sa illustre assemblé taxeras at ej förstå sin tienst.
Hr Didron sade frågan här vara at första och vara
fallen til Majors-tiensten, hvilken fordrar sine serskilte egenskaper,
och kunde mången i öfrigit vara en käck och braf
officerare, fast han til Major ej voro tienlig, hvilket Högstsal.
Konung Carl XII igenom 1716 ars Bref nogsamt förklarat och
jemväl uti verket vijst, i det han avancerat de yngre Capitainer
til Majorer, fast de äldre sedan fädt sin tour igen vid avancemente
til Öfverst-Lieutenant.
Hr Landtm, frågade om 2 § skal komma up;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
3:o. Berättar Stora Secreta Deputationen sig ej hafva
bordt obemält lämna, at vid ledige tjensters förgifvande vid
Ammiralitets-staten åtskillige äldre officerare blifvit förbigångne,
dels efter Ammiralitets-Collegii underdåniga förslag, dels ock
utom förslagen; men emedan Stora Secreta Deputationen icke
sedt sig vara i stånd at tilförlåteligen urskilja huruvida alle
förbigångne skulle kunna sägas vara prejudicerade, så är Stora
anmärkningar vid Råds-protokollen.
281
Secreta Deputationen af den tankan, at den i detta fall erfordrade
ändring och rättande lämpeligast skulle kunna ske efter
den af Majoren Falkengren projecterade metliode til förslagens
kundgiörande, med mera, hvilken til Riksens Ständers vidare
skärskådande och antagande Stora Secreta Deputationen igenom
et serskilt Extractum Protocolli vill upgifva,
Frih. Cronhiort hemstälte om icke nödigt voro at R. o.
A. blefvo underrättade på hvad sätt Secreta Deputationen detta
malet ansedt.
Sedan något var discourerat, frågade Hr Landtm, om
denne § skal upgifvas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
4:o. Förmäler Stora Secreta Deputationen af Råds-Protocollerne
hafva erfarit, at K. Cammar-Collegium år 1735 til
H. K. Maj:t med underdånig berättelse inkommit, at sä väl
framlidne Riks-Radet och Praesidenten Gref Carl Gyllenstierna
såsom ägare af Steninge alt sedan är 1708, som ock da varande
General-Majoren, nu mera Riks-Rådet Baron Löwen såsom
ägare af Rosersberg, sökt at köpa skatterättigheten på cronohemmanet
Krokstad, som under Ekliolmssunds kongsgård är
belägit, hvaröfver K. Camar-Collegium sig icke kunnat utlåta,
innan H. K. Majit, under hvilkens enskylta disposition Ekholmssund
med alla des tilhörigheter höra, i nåder sig utlåtit
om detta hemman til skatte må försäljas eller ej; och då H.
K. Majit lämnat des nådiga yttrande och tilstädjelse för RiksRadet
Grefve Creutz, som Riks-Rådets Baron Löwens rättsinnehafvare,
at samma hemman få til skatte inlösa, hafva de
närvarande Hrr Riksens Råd bifallit Hr Riks-Rådet Gref
Creutzes ansökning; men som frågan då endast var om Krokstad
hemmanet kunde til skatte försäljas, men ej hvem i sådan
händelse til bemälte skatteköp voro närmast berättigad, som
til K. Camar-Collegii decision bordt remitteras, fördenskull
har Stora Secreta Deputationen funnit billigt, så framt RiksRådets
Grefve Carl Gyllenstiernas rättsinnehafvare om preferencen
til berörde hemmansskatteköp underdånig ansökning
giöra skulle, at H. K. Majit i underdånighet må anmodas detta
mål til den ort, som vederbör, då i nåder remittera, at Lag och
K. Förordningar likmätigt, sedan parterne å ömse sidor blifvit
hörde, afgiöras, utan at förbemelte H. K. Majits nådiga Resolution
i vägen ligga må.
Vid denne § giordes inge påminnelser;
282 (April 2.) Stora Sekreta Deputationens
Och blef densamma uppå Hr Landtm:ns giorde frågan
af R. o. A. bifallen.
Frih. Cronhiort: Emedan R. o. A. funnit nödigt at om
visse mål inhämta närmare kundskap, så hemställer jag om icke
Secreta Deputationen kunde anbefallas at gifva en förteckning
på alle der anhängige giorde mål, och i korthet berätta huru
och på hvad sätt de blifvit afgiorde, på det R. o. A. må om
dem få kundskap.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. bifaller, at Secreta
Deputationen med en sådan kort förteckning och berättelse inkommer;
Hvart!
1 svarades med Ja.
Ytterligare frågade Hr La ndtm, om icke de i dag ingifne
Memorialer, nemligen Hr von Gröning ers, Hr Palmstiernas, Hr
Franks och Hr Lilljenbergs, hvilket ej blifvit upläst men är
af det innehåld, at Secrete Deputationen måtte påläggas at til
plenum afgifva alt dess under händer hafde arbete, jemväl til
Stora Secreta Deputationen komma at afgifvas;
Hvilket af R. o. A. likaledes bifölls.
Hr Landtm, förmälte at anslag sker til i morgon klåckan
åtta, bedjandes at R. o. A. sig då tidigt och enhälligt ville
infinna.
R. o. A. skildes åt.
Den 2 April.
R. o. A. samlades kläckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det i följe af R.
o. A:ns i går fattade slut upsatte Extractum Protocolli, angående
anmärkningarne öfver inrikes ärender, och bifölls så
lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 2
April 1739.
S. D. Föredrogs å nyo hos R. o. A. Riksens Ständers
Stora Secreta Deputations Extractum Protocolli af den 29
Martii angående de af Secreta Deputationen öfver Råds-Protocollerne
uti inrikes ärender communicerade anmärkningar, öfver
hvilka, i kraft af Riksens Högh Ständers den 5 sidstl. Febr.
meddelte instruction, Stora Secreta Deputationen uti ofvanbemelte
Extractum Protocolli sin berättelse och yttrande af
-
antn. vid E&ds-protokollen. Tull-förhöjning. 283
gifvit; och biföllo R. o. A. i öfrigit oftabemelte Stora Secreta
Deputationens Extractum Protocolli, men ibland de mindre
målen funno R. o. A. följande §§, nemligen den 4:de angående
Advocat-Fiscalen Lagerflycht, den 5:te angående Capitain von
Drenteln och Lieutenanterne Krusell och Klick, den 7:de angående
den nya Camererare-beställningen i K. CommerceCollegio
och den 8:de angående den sedan sidsta Riksdag
förordnade Ofver-Jägmästare-beställningen i Halland, af den
beskaffenhet, at af R. o. A. om förbemelte mål närmare och
nogare uplysning och underrättelse åstundas. Likaledes ansågo
och R. o. A. ibland de målen, hvilka Stora Secreta Deputationen
förklarat vara af större vigt och angelägenhet, den 2 §
beträffande det uprättade förslaget til den ledige Majors-beställningen
vid Yestgiöta-Dahls Regimente, som til Ryttmästaren
Hastfehr blifvit förgifven, och den 3:die § angående ledige
tiensters tongifvande vid Ammiralitets-staten, af den egenskap
at desamma med deras omständigheter nogare böra blifva bekante;
R. o. A. stadnade altså i det slut, at Riksens Ständers
Stora Secreta Deputation med det forderligaste til Riksens
Ständers plena häfver at upgifva de här ofvanföre upnämde,
så mindre som större målen, med alle deras omständigheter,
och at derjemte Secreta Deputationen med en förteckning på
alle der anhängige giorde mål inkommer, och tillika i korthet
berättar huru och på hvad sätt desamma afgiorde blifvit.
I öfrigit aktade R. o. A. nödigt, at hosgående Hr von Gröningers,
Hr Palmstiernas, Hr Lilljenbergs och Hr Capitain Gustaf
Franks i dag ingifne Memorialer til Stora Secreta Deputationen
komma at afgifvas; hvilket alt med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes et af Riksdags-Fullmäktigen uti Bondeståndet
Erik Johansson Wijk underskrifvit och af Ståndet bifallit
Memorial, hvarutinnan, i anledning af K. Commerce-Collegii
afgifne Memorial angående Bergs-Almogens förde besvär öfver
tullens samt parts förliögningens erläggande, med mera,
för deras til husbehof upköpte vahror, åtskillige skäl anföras
at visa, det för de vahror, som Almogen ingen Lille-tull betalar,
icke eller någon fierdeparts-förhögning bör erläggas.
Likaledes uplästes det bifogade och af Tull-Deputatiouen
bifallne Commerce-Collegii Memorial af innehåld at i följe af
Resolutionerne bör J/4 parts-förhögningen betalas af alt det,
som til husbehof upköpes och passerar Bergs-tullarne, fastän
284 (April 3.) Banken. Ox-tull.
samma gods ifrån Lille-tulis-afgiften är befriat, och om Almogen
af Tullbetjenterne häremot något för när skedt, böra
casus speciales upgifvas, då deruppå behörig bot och rättelse
följa kan.
Resol.: R. o. A. biföllo Tull-Deputationens samt K. Commerce-Collegii
bifogade yttrande.
Uplästes Prästeståndets utlåtelse öfver Secreta Utskottets
til Riksens Ständer ingifne Extractum Protocolli, angående
Banquens skulds afbetalning och caroline-capitalernes upsäjande
til en tredjedel vid nästa förfalledag; hvarvid af Prästeståndet
påminnes, at Secrete Utskottet må foga den anstalt, det i’agie
på carolinerne härigenom icke faller så lågt, at detta goda
myntet til publici skada må gå utur landet bort, samt at de
creditorer, som således nödgas uttaga deras fruktbara carolinecapitaler,
måga, om det åstundas, få pä interesse åter i Banquen
insättja så stor summa i annan myntesort; hvilket Prästeståndet
håller före både med billigheten och den likhet, som
bör vara Banquens creditorer emellan, såsom ock med sielfva
Läne-Banquens natur och des inrättning enligast.
Hr Landtm, berättade, at Secrete Utskottet redan tagit de
mått, at lagen(!) pä carolinerne ej kan falla så lågt, at carolinerne
tor den orsaken skull skulle kunna gä utur landet.
Det påmintes, at som denne Secrete Utskottets författning,
efter förutgången ventilation då saken var före, på goda skiäl
af R. o. A. är vorden bifallen, och då jemväl de här anförde
skäl varit under öfvervägande, sa tyckas de ej eller nu kunna
åstadkomma någon ändring uti R. o. Arns häröfver redan fattade
slut.
Detta bifölls, och skrefs altsa pä Prästeståndets utlåtelse:
R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
31 Martii, i anledning af Riksdags-Fullmäktigarnes ifrån
Stockholm, Jönköping, Vexiö, Boråhs, Ekesiö, Bogesund och
Vimmerby andragne besvär öfver oxe-tullens erläggande efter
vigten och lispundtalet, som af Tullbetjeningen i de sidst förflutne
åren skal blifvit fordrad och påstådd, hvarutinnan Borgareståndet
i stöd af åtskillige anförde skiäl funnit billigt, at intil
des den nya projecterade Tull-taxan blifver til efterlefnad utfärdad,
bör et medium til oxe-tullens erläggande tagas vid handen,
sålunda at alle från Småland, Vestergötland och Halland,
samt flere landsorter i riket, hvaräst mindre boskap gifves, til
Tull-taxor.
285
Stockholm eller andre orter ankommande oxar måge vid aftullningen
hälften för käflings-oxar och den andra hälften för
stutar antagas, men åter the skånske drifterne, såsom större,
öfver alt för käflings-oxar anses.
Hr Mannerheim berättade, at denna Borgareståndets ansökning
varit före i Tull-Deputationen, deräst den blifvit afslagen,
och at i öfrigit om någon ändring eller lindring i oxetullen
skulle vilja tillåtas, en sådan sak för cronans härunder
beroende rätt och inkomster skull närmare bör utarbetas, innan
man med trygghet sig kan utlåta.
R. o. A. stadnade altså häröfver i följaude slut:
Resol.: Emedan R. o. A. den 21 sidstl. Febr. bifallit at
värdiet på alle persedlarne i Lille Tulls-taxan af K. Maj:t,
sedan Landshöfdingarne med visse adjungerade det i orten
gängse priset utmärkt, til et vist medium kommer at jemkas,
så funno R. o. A. tryggast vara, at med Lille Tullens utsättjande
på oxar på samma sätt förfares.
Hr Landtm, hemstälte om icke i morgon anslag kunde
ske för Secrete Utskottet til klåckan 6, Stora Secreta Deputationen
kl. 9 och til plenum kl. 10, dä Handtverkshus-Privilegierne
af R. o. A. til afgiörande kunna företagas.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
Tull-Deputationens Betänkande om den projecterade nya SiöTulls-taxan
på utgående vahror, hvarvid Ståndet för des del
funnit nödigt at giöra en och annan påminnelse, rörande i
synnerhet den utsatte tullens förminskning på spik, stångstål
och stål i fat, samt tiära och masteträn; finnandes Borgareståndet
för des del äfven, at som den nu innevarande Martii
månad i desse dagar lider til slut, så bör denna taxa taga sin
början den 1 Junii nästkommande.
Resol.: R. o. A. biföllo den föreslagne lindring i utgående
tull på spik, stål och tiära; men om master skulle tillåtas at
utskeppas, blifver tullen på desamma 50 procent; och hvad
terminen, på hvilken thenne taxa bör taga sin begynnelse, beträffar,
finner R. o. A. bäst vara, at then blifver den 1 Maii
nästkommande, på thet cronan må hafva någon fördel af then
ansenliga utskepning, som i thenne sommar-månad plägar ske.
Hr Landtm, anmälte, at uti expeditionen n:o 333, angående
Lotsinrättningen i riket, Expeditions-Deputationen hemstält
om icke, i anseende til den åt inrikes fartyg lämnade
286 (April 3.) Tull. Assekurans-kontor.
friheten at taga lots eller ej, samt den på främmande fartyg
alagde tilökningen i lotspenningarne, följande tilläggning kunde
inryckas: »Hvilket om det ej skulle ske, så vilja Riksens Ständer
öfver den nu beviljade friheten för de inrikes gående fartyg at
få taga lotsar eller ej, med mera, som lotsafgiften rörer, sig
närmare vid nästa Riksdag utlåta.»
Denna tilläggning bifölls af R. o. A.
En Deputation utnämdes och afgick til de andre Stånden
at påminna och til bifall recommendera Betänkandet angående
visse hemmans natur i Sahlbergs län, och deras befriande ifrån
visse onera til Sahla Bergslag; såsom ock 0111 Bergshielpens
antagande; Frih. Coijett förde ordet.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli i anledning
af K. Tull-Commissionens och Riksens Ständers TullDeputations
inkomne Betänkande och förslag til den fria förning,
som de sjöfarande hädanefter böra niuta; hvarvid Borgareståndet
funnit nödigt at giöra påminnelse huruvida fri föling
för fahrtyg af 10 läster storlek hädanefter må bestås, samt at
för öfrigit fölingen för siöfolket kunde efter K. Maj:ts Bref
af den 21 Maii 1695 beräknas och godtgiöras på sådant sätt
och efter det project, som Borgareståndet under trenne serskilte
classer af siöfarande föreslagit; ifrån hvilken frihet likväl
Borgareståndet hållit före, at de främmande och utländske
aldeles böra vara uteslutne, emedan vare ingen sådan fri förning
på främmande orter til godo niuta.
Resol.: R. 0. A. förblefvo vid sin Resolution af den 10
sidstl. Martii på Tull-Deputationens härom afgifne Betänkande,
men biföllo at al frihet pä förning för främmande bör indragas,
emedan våre siöfarande ingen sådan förmån på främmande
orter niuta.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
Manufactur- och Ilandeis-Deputationens ingifne Betänkande
om et Assecurance-Contoirs inrättande här i Stockholm, samt
R. 0. A:ns theröfver igenom Extractum Protocolli yttrade tanka
och mening, vid hvilket sidstnämde R. 0. Arns giorde yttrande
Borgareståndet intet vidare haft at påminna, utan at hvad som
vid 3:die § blifvit påmint, angående subscribenternes obligation
til större capital än för hvilket de tecknat, kunde uteslutas
och orden i berörde § blifva stående, som de blifvit af Deputationen
inrättade.
Förordn. om lön- och betalnings-afgift
287
Emedan Borgareståndet, hvilket tiletta ärendet mäst rörer,
förmenar at på förbemelte sätt förtroendet sa hos främmande
som inhemska mera skal styrkas;
Altså bifölls af R. 0. A. förbemelte Borgareståndets Extractum
Protocolli.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
projectet til Förordningen om lön- och betalnings-afgiftens
erläggande, hvilken Förordning Borgareståndet tillika med the
af R. 0. A. thervid giorde påminnelser bifaller, dock med the
förbehåld at uti företalet tillägges, det denna afgift betalas til
1742 års slut, och at Borgareståndet för öfrigit ej begifver sig
til någon ändring af the uti 1723 års Förordning utsatte grader
samt thervid anförde ordasätt, i förmågo hvaraf Borgerskapet,
så the handlande som embetsmän, uti stapel- och större upstäder
samt medelmåtige och mindre städer komma efter sin näring
och förmögenhet, så hädanefter som tilförene, at taxeras; varandes
äfven utom dess vid berörde förordning en och annan påminnelse
af Borgareståndet giord och med de öfrige respective
Stånden communicerad.
Sedan häröfver blifvit discourerat och förestält, at de af
Borgareståndet påstådde ändringar skulle förminska Ständernes
Contoirs fond, hvilken fond genom den lindring, som Almogen
på denne Riksdag är lämnad, kommer at känna nog afsaknad,
stadnade R. 0. A. i följande slut:
Resol.: R. 0. A. förblefvo vid sin Resolution af den 14
sidstl. Februarii, och hyser R. 0. A. til det loll. Borgareståndet
det billiga förtroende, at det loth Borgareståndet den projecterade
Förordningen om lön- och betalnings-afgiften, såsom
billig och ländande til någon förbättring af Ständernes Contoirs
fond samt den publique gäldens så mycket skyndesamare
afbördande, jemväl utan förbehåld lärer bifalla.
Vidare uplästes Prästeståndets utlåtelse, som var skrifven
på sielfva projectet til Förordningen om lön- och betalningsafgiften,
innehållandes jemväl någre förbehåld, som Prästeståndet
giordt, at niuta lindring i förbemelte afgift.
Emedan saken var enahanda, altså kommer föregående
Resolution mutatis mutandis at skrifvas pä förbemelte Prästeståndets
utlåtelse.
Frih. Coijett kom med Deputationen tilbaka och berättade,
at Stånden lofvat med forderligaste sig utlåta öfver de begge
ärender, örn hvilka Deputationen haft i befallning at påminna;
288 (April 3.) Hästesko contra Hierta.
Borgareståndet hade derjemte erindrat at 10 § af Prästeståndets
Almänna Besvär hos R. o. A. til afgiörande må blifva företagen.
Uplästes et utdrag af Protocollet hållet vid Justiticeoch
Protocolls-Deputationernes förordnade sammanträde, angående
reconventionsmålet emellan för detta Drabanten Hr Lars
Hindrich Hestsko och Hr Praesidenten Johan Gierta, öfver
hvilket mål, sedan sielfva conventions-målet blifvit af K. Maj:t i
nåder afgiordt och af Deputationerne förthenskull nu orördt
lämnat, men detta reconventionen angående blifvit til uptagande
och afgiörande efter almän lag remitterat, pluraliteten af Deputationerne
ändteligen stad nät i det slut, at som Hr Presidenten
Gierta och Hr Öfversten Stiemroos i anseende til theras förhållande
emot Hästsko ingen reconvention kunnat tilerkännas,
men Hcestsko deremot genom utstånden långlig arrest
och en honom öfvergången svår dödsdom mycket lidit, utom
det han en lång tid varit tienstelös efter det öfverklagade afskedandet,
så hemställa Deputationerne til Riksens Ständers
godtfinnande, om icke Hcestsko antingen må niuta lön på extra
stat såsom Drabant utan tienstgörande, til des han vid något
regimente kan blifva befordrad, eller ock at han hos K. Majit
i underdånighet recommenderas at vid första öpning befordras
under något regimente i Finland; hållandes Deputationerne
therhos för nödigt, at i anseende til General-Krigs- och Leuterations-Rättens
vid denne sak begångne eftertänkelige felsteg
Justitise-Cancelleren anbefalles at så väl emot berörde rätt
som General-Auditeuren uti K. Maj:ts Justitise-Revision, anställa
sin embetes talan och sitt påstående derstädes lagligen
utföra. Sidst gifva ock Deputationerne vid handen någre ledamöters
serskilte och skiljaktige meningar i denna sak, hvilka
alla Riksens Ständers bepröfvande underkastas. Vid hvilket
alt Deputationerne hvar för sig giordt det förbehäld, at om
thenna nu öfverenskomne och träffade slutmening ej vinner
bifall, förblifva the vid theras redan för thetta ingifne serskilte
Betänkande.
Frih. Cronhiort påminte, at thetta gemensama Betänkande
ej är unanimiter bifallit, utan genom öfverröstning.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen om
pluralitetens mening i thetta Betänkande bifalles.
Hr von Blixen sade sig förmoda, at ehuruväl Hestsko
ägde des stiufdotter til fru, R. o. A. dock ej ogunstigt lärer
Hästesko contra Gierta.
289
uptaga om han i ödmiukhet til R. o. A:ns öma behiertande hemställer,
om icke Hr Hestsko i anseende til des myckna lidande,
hvilket alle 4 Ståndens plena funnit honom hafva undergådt,
den grace och justiee måtte vederfaras at icke allenast hädanefter,
ty dermed voro han ej hulpen, utan ifrån den tiden han
på et ej ordenteligit sätt blef förafskedad, niuta Drabantelönen;
hvaruppå Hr von Blixen afträdde.
Hr Hestsko, efter aflagd tacksägelse, at R. o. A. så ömsint
behagat behierta des oerhörda och i så många år utståndne
lidande, hvarigenom lian til al sin egendom blifvit utblottad
och i gäld och skuld fördiupad, sade sig hysa det ödmiuka
hopp, at R. o. A. til någon uprättelse och hugnad lära tillägga
honom den ringa Drabante-lönen, så för den förflutne, som til—
kommande tiden; viljandes han i öfrigit ej påstå någons skada,
eller räkna de svåra omkostningar han på en så långsam process
måst använda.
Hr Hestsko afträdde.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra Propositionen.
Hr Didron påminte, at Justitise-Cancellern bör föra sin
embetes-talan, ej emot General-Krigs- och Leuterations-Rättens
ledamöter, utan emot General-Auditeuren, hvilkens plikt är
at der vårda processen, och hade honom ålegat at skiuta saken
ifrån sig til Håfrätten, såsom rörande en svensk adelsmans
välfärd. *
Frih. H. Wrede: At Hestsko lidit är bekant; icke des
mindre håller jag före, at de Generals- och Militair-personer,
som beklädt General-Krigs- och Leuterations-Rätten, ifrån
tilta! böra befrias, och at ansvaret för de i processen begångne
felaktigheter bör stadna på General-Auditeuren, hvilken hade
bordt giöra påminnelser härvid; hade de emot des påminnelse
giordt något felsteg, sä hade de förtjent tiltal, men nu äro de
af honom förledde, hvarföre, så framt man ville gå strängt til
värka, General-Auditeuren borde påläggas at hålla Hestsko
skadeslös; men som Hestsko förklarat sig ej åstunda någons
ofärd, och at han vill vara nögd med en någorlunda skälig
uprättelse, så tyckes ingen svårighet vara at honom den föreslagne
Drabante-lönen tillägges. I öfrigit, som det är mycket
lätt för en förman at trycka sin underhafvande och den som
står under subordination, böra vi se oss före, det de högre ej
förtrycka de nedrigare, ty vi äro alle svenske män, och böra
niuta lag och rätt lika. Jag lägger ännu til, at Hestsko til
Adelns Protokoll 1738—1739. III. 19
290 (April 3.)
Hästeskos sak.
sin uprättelse til befordran under något regimente bör recornmenderas.
Hr Landtm, frågade om pluralitetens mening i Deputationerne
bifalles.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Didron: Jag finner at General-Krigs- och Leuterations-Rätten
af Justitise-Cancellern ej bör tiltalas, utan allenast
General-Auditeuren; hade det variten näfrätt, som består
af lagfarne män, det voro en annan sak.
Hr Landtm.: Om Justitise-Caucellern ej finner causam
agendi emot General-Krigs-Rättens ledamöter, så blifver ej
något tiltal.
Hr Lilliestierna: Emedan K. Maj:t genom en alfvarsam
föreställning til General-Krigs-Rätten beifrat des begångne fel,
så frågar jag huru General-Krigs-Rätten nu mera på något
sätt kan tiltalas, och om icke detta voro at fälla 2 domar i
en sak.
Frih. H. Wrede: Hr Lilljestiernas påminnelse har mycken
grund; men hvad Hestsko beträffar, så emedan Ständerne ex
nobili officio uptagit saken, så bör den lidande hafva reparation
ex sequo et bono, och ställas klagolös.
Hr Ekestubbe hemstälte om icke Hr Hestsko bör muta
Drabante-lönen ifrån afskedstiden, och til des han blifver ernployerad.
Hr Landtm.: Bifalles det, at ifrån den tiden Hr Hestsko
blef förafskedat han niuter Drabante-lönen?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr O. W. De Geer: Hvar skal det tagas, kunde icke
General-Auditeuren påläggas detta at betala?
Gref Piper påminte, at denna utbetalning må ske af
Ständernes Contoir, emedan det kan anses såsom en löningsfordring;
Hvilket
a.f R. o. A. bifölls.
Resö).: R o. A. biföllo pluralitetens mening; och som Hr
Hestsko genom en så långvarig rättegång en stor del af sin timmeliga
välfärd måst tilsättja, funno R. o. A. billigt, at han
til någon uprättelse och hugnad för des lidande må af Riksens
Ständers Contoir niuta lön såsom Drabant utan tjenstgörande
ifråu den tiden han af Hr Baron och Prsesidenten Gierta blef förafskedad;
hvilket hos de öfrige respective Stånden til et benägit
bifall recommenderas.
Dahlman. Sekreta Propositionerna. Dep. fr. Borg.-st. 291
Hr Mannerheim berättade, at en Under-officerare vid
Artilleriet, Dahlman benämd, med döden aflidit, som vid des
begrafning efter vanligheten kommer at niuta 2 styckeskott;
hvilket Hr Mannerheim sade sig för den orsaken skull anmäla,
at för styckenens handterande skull vid detta tilfälle något
manskap af regimentet kommer at sammandragas.
Härvid giordes inge påminnelser.
Hr Hestsko inkom och aliade tacksägelse för R. o. A:ns
gunstiga Resolution, begärandes at en liten Deputation må afgå,
ärendet hos de andre Stånden at recommendera.
Som det påmintes, at de månge Deputationers afsändande
äro Stånden uti deras öfverläggningar hinderlige; altså fick
Riddarhusfiscalen befallning at gå til Stånden och på R. o.
A:ns vägnar recommendera Hr Hestskos sak.
Hr Cantzlie-Rad Celsing inkom och berättade sig af K.
Majit uti sittjande Råd undfått befallning at anmäla til R.
o. A. K. Maj:ts nådiga hälsning, samt tillika tilkännagifva,
det K. Majit i nåder är sinnad at i morgon låta sammankalla
samtelige Riksens Hrr Råd, til at afhöra Riksens Ständers
underdåniga svar på K. Maj:ts nådiga Secreta Propositioner,
då sedan de Hrr Riks-Råden, hvilka äro ledamöter af Secreta
Utskottet eller af någon Riksens Ständers Deputation, lära gå
neder til sitt förriga ridsdagsarbete, och de öfrige blifva qvar
i Rådet.
R. o. A. förklarade sig härvid intet i underdånighet hafva
at påminna, och bad Hr Landtm, det ville Hr Cantzlie-Råd
Celsing jemte detta underdåniga svaret hos K. Majit anmäla
R. o. Arns underdånigste vördnad.
Hr Celsing afgick til de andre Stånden.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet. Handelsmannen Kerrman förde ordet;
sedan han afgifvit et Ståndets Extractum Protocolli daterat i
dag, at Riksdagsterminen måtte blifva den 30 innevarande
månad, jemte tvänne Memorialer, livilke Fullmäktigarne ifrån
Christianstad och Visby i Ståndet ingifvit, berörande det förra
Öfversten Bradkes hushyror och det senare kalktunnorne på
Gottland, samt påmint om R. o. A:ns utlåtande öfver Borgerskapets
förut ingifne Extracta Protocolli, så väl angående sågqvarnarne
i Nyland, som Rådmannen Koclis ifrån Uddevalla
begärde hammarbyggnad, afträdde denna Deputation.
292 (April 3.) 40 § R.F. Oin Riksdagens
Uplästes Stora Secreta Depntationens Extractum Protocolli
angående 40 § af Regeringsformen, tillika med Stora
Secreta Deputationens häröfver yttrade tankar, som i concept
voro bifogade, emedan tiden til nödige exemplars renskrifvande
ej varit tilräckelig, och bestodo i 15 puncter, jemte en tilläggning
vid 14 §, som var skrifven på et serskilt blad.
Emedan åtskillige af R. o. A. begärte at detta måtte
blifva liggande på bordet, förenade sig R. o. A., at detta
ärende i öfvermorgon precise klåckan 8 skal företagas, blifvandes
anslag til klåckan 7, då den, som ej är tilstädes, liar
at skylla sig sielf.
Hr Palmstierna: Emedan Borgareståndet igenom deras
i dag ingifne Extractum Protocolli åstunda at Riksdagen ej
förr än den 30 April må slutas, så lärer frågan blifva i hvad
slut R. o. A. häröfver behaga stadna, och om man icke härutinnan
kunde bifalla Borgareståndet.
Härtil sades af åtskillige Nej.
Hr Landtm, föreställe at som Påskehälgden infaller den
22 April, och den 30 är måndagen af den påföljande veckan,
så vunno man med desse 9 dagar ej mer än 3 arbetsdagar;
alla ledamöterne af Stora Secreta Deputationen kunde nogsamt
intyga huru inständigt och nästan med otolighet Bonde- och
Prästestånden der yrkat på Riksdagens slut, samt redan idkeligen
påmint, at anstalt måtte giöras om skiutz til Påsk; desse
Stånden lära altså mycket högt räkna sådane 9 dagar, och således
neppeligen til denne af Borgareståndet nu föreslagne terminen
kunna förmås. Om R. o. A. så skulle godt finna, voro bäst
at man i morgon uti Stora Secreta Deputationen så kunde
söka at begå med de öfrige Stånden, at terminen til Riksdagens
slut til Påskhelgen kunde utsättjas.
Frih. von Ungern sade sig ej kunna se hvarföre man i
anseende til et Stånds påstående skal ändra den redan af 3
Stånd faststälte terminen til den 13 April, isynnerhet som
Stora Secreta Deputationen förklarat sig til den tiden med de
mäst riksvårdande ärender kunna vara til slut, och 2 Stånd
så enständigt påstå at få slut på Riksdagen.
Hr Palmstierna: Jag måste änuu giöra det förbeliåld,
at Riksens Ständer ej kunna skiljas åt innan alle riksvårdande
ärender äro afgiorde.
Frih. Coijett: Vi kunna ej just säga, at Riksdagen den 13
April skal kunna slutas, men väl at det kan ske til Påsk, om
afslutande.
393
allenast arbetet på alla ställen flitigt fortsattes, och får intet
hielpa, at man ju någre dagar i dymelvekan kommer at arbeta.
Åtskillige af R. o. A. påstodo, at terminen må blifva
den 13 April, som en gång faststäldt varit.
Hr N. Lilljehök: Lät oss ej til slut vara stridige och
trötta vår Landtmarskalk. Jag säger, som jag redan för Protocollet
förklarat, at innan alle riksvårdande ärender äro afgiorde
går jag ej bort; kan sådant ske til den 13 April, och om det
voro förr, så är det väl; åtminstone vill jag hoppas, at om vi
med enighet allenast arbeta på sakernes afgiörande, skola vi,
som Frih. Coijett sagt, til Påsk kunna sluta Riksdagen.
Gref Lewenhaupt hemstälte om icke, som Hr Landtrnarskalken
proponerat, uti Stora Secreta Deputationen kunde
öfverläggas, at terminen til Riksdagens slut utsättes til Påsk.
Hr Lilljestierna sade sig för sin del jemväl hålla före
detta vara det bästa, allenast at vid samma tilfälle Borgareståndets
ledamöter i Stora Secreta Deputationen föreställes, at
de andre Stånden lära afgiöra sakerne, och om Borgareståndet
ej med samma flit vilja arbeta, så at hos dem riksvårdande
ärender då ännu äro oafgiorde, sådant ej kan hindra Riksdagens
slut, emedan det ej voro billigt, at för et Stånds skull
de öfrige trenne skulle blifva uppehåldne; hvilket Hr Lilliestierna
sade sig solenniter ad Protocollum reservera.
Frih. Sten Bielke frågade om det skulle vara nödigt at
uti Stora Secreta Deputationen någon vidare öfverläggning
härom sker; samma Deputation hade ju redan förklarat sig
med sitt angelägna arbete vara färdig; af anmärkningarne återstodo
nu allenast hos plena de inrikes afgiörande, hvilke Hr
Lagercrantz nyligen förklarat ej vara af den angelägenhet,
som de utrikes, de der redan äro afgiorde; terminen voro en
gång faststäld til den 13 April, och tycktes ej någon tvingande
orsak vara at med des ändrande et Stånd til behag giöra två
O o
Stånd missnögde, aldenstund innom förbemelte tid manufactursakerne,
hvilke näst anmärkningarne voro de angelägnaste, som
ännu återstodo, jemväl kunde vara afgiorde.
Hr Landtm, förmälte orsaken, hvarföre man föreslagit
at öfverläggningen om Riksdagens slut til Stora Secreta Deputationen
måtte hänskiutas, vara denna, at uti Ståndens utlåtelser
angående Riksdagens slutande til den 13 April är någon
skilnad, hvilken bäst kan jemkas uti en Deputation, der ledamöter
af alle 4 Stånden uti et ansenligit antal äro tilsamman;
-94 (April 3.) Dep. fr. Pr.-ståndet. Agenten
ty om saken skal in plenis och igenom beskickningar handteras,
går dermed mycket längre tid ut.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Prästeståndet 6 personer stark. Hr Biskopen D:r Schröder
förde ordet och näst aflagd hälsning betygade Ståndets fägnad,
at R. o. A. til bevilningen behagat samtycka; Prästeståndet
hade för sin del och samtyckt til Bergshielpen, samt sig förenat
at med al flit arbeta på de återstående riksvårdande ärenders
afgiörande, så at til den 13 April denne så länge påstående
Riksdagen i Herrans namn må vinna et önskeligit slut; och
voro Ståndets högsta åstundan och tiensteligaste begäran, at
Riksdagen ej en enda dag deröfver må utdragas, varandes förutan
andre skäl, på hvilka Prästeståndet haft afseende, församlingarne
dem isynnerhet om hiertat, ifrån hvilka de nu så
länge måst vara borta.
Sedan Hr Landtm, svarat och tackat för bifallet til
Bergshielpen,
afträdde Deputationen.
Hr Landtm, förestälte at ju längre emellan plena angående
Riksdagens slut öfverlägges, ju mera drages tiden ut,
och frågade om man icke i morgon uti Stora Secreta Deputationen
får söka at om den kortaste terminen öfverenskomma,
dock at Påsk ingalunda öfverskrides.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Upbröts Riddarhus-Deputationens ingifne Betänkande, angående
dem, som om naturalisation och introduction sig anmält,
och blifver liggande på bordet,
Upiästes Protoeolls-Deputationens Memorial och Berättelse
om någre i K. Commerce-Collegii Protocoller anmärkte
mål, rörande: l:o Agenten Bachmanssons giorde ansökning om
ersättning för 10622 dal. kint såsom en återstående rest på
summan 19622 dal., som han berättat sig ifrån år 1728 til
1731 hafva upnegotierat och uti riksens tienst tilsatt, hvaraf
9000 dal. kint i anledning af K. Cancellie- och CommerceCollegiernes
underdåniga Betänkande af den 1 Julii 1731 blifvit
honom godtgiorde; 2:o bemelte Agents påstående om förnöjelse
för de utgifter och omkostningar bestigande til 20372 dal. knit,
som han til den anbefalte Spanska resan skal på sin lön upnegotierat,
öfver de til samma resa honom bestådde 6000 dal. kmt,
hvilken praetenderade summa Collegium tyckt böra modereras
til 14000 dal. dito mynt, och 3:o Bachmanssons insinuerade
Bachmanssons fordran. Intrång på adl. priv. 295
ansökning om rapell ifrån sin Agents-beställning, med halfva
lönens åtniutande såsom Agent, til des han vid förefallande
vacance til någon beställning kunde befordrad blifva, hvilken
ansökning äfven K. Commerce-Collegium hos K. Maj:tmeddes
tilstyrkande understödt; öfver hvilka anmärkte mål, sedan
Collegium haft tilfälle sig härutinnan behörigen at förklara,
Deputationens tanka och yttrande är: At som H. K. Maj:t
sielf i nåder behagat ansenligen moderera Agenten Bachmanssons
i förberörde måtto giorde prsetensioner, och numera ingen
ändring derutinnan kan ske, så hemställes' om icke CommerceCollegium
må undfå den åtvarning och påminnelse at hädanefter
sparsamare umgå dermed at styrka H. K. Majit til så
ansenlige utgifter af publici och cronones medel; och hvad i
synnerhet angår Agenten Bachmanssons erliåldne 500 dal. smts
halflön, som K. Commerce-Collegium til styrkt men på intet
sätt kunnat förklara, håller Deputationen före, at en så onödig
utgift kunde för cronan åter indragas och besparas.
Resol.: Bifölls i öfrigit, men hvad Agenten Bachmanssons
500 dal. smts halflön angår remitteras til Secrete Utskottet,
Upiästes R. o. A:ns ledamöters uti Secreta Deputationen
serskilte ingifne Memorial, hvarutinnan berättas, det vid
igenomläsandet af Råds-Protocollerne på åtskillige ställen är
befunnit, huruledes ofrälse-män Adelige Privilegiers och förmåners
nyttjande bevilljade blifvit, hvarigenom emot Adelige
Privilegiernes 27 § ej allenast de för deras egne personer utan
ock deras erfvingar i evärdeliga tider få besittja och således
Adelen undandraga ansenlige sätesgårdar; och som bemelte
ledamöter funnit sin skyldighet vara, at andraga sielfva saken,
fast dem ej lärer tillåtit vara at upnämna de fundne casus,
så hemställes til R. o. A. at vara omtänkte på utvägar, hvarigenom
må kunna hindras och förebyggas, at sådane personelle
benådningar ej måge lämnas til barn och efterkommande, eller
til så månge utdelas.
Resol.: Bifölls; och kommer härom til K. Majit en underdånig
föreställning ifrån R. o. A. enskylt at upgå,
Upiästes Secreta Deputationens Memorial och Berättelse
om thess vid denna Riksdag hafde mödosama arbete med the
vidlyftige Råds-Protocollens igenomläsande och skärskådande;
hemställandes Deputationen Riksens Ständers godtfinnande, om
icke rådeligit voro at fastställa det, til lindring uti arbetet och
tidens mera vinnande, Secreta Deputationen vid nästkommande
296 (April 3.) Sekr. Dep. Förordningars publicerande.
och följande Riksdagar ej må vara pliktig at bemöda sig med
alla Råds-Protocollernes igenomläsande in pleno Deputationis,
som hittils skedt, utan at Deputationen då fördelas i trenne
utskott, som hvart och et igenomgår vissa Råds-Protocoller,
dock at inga anmärkningar utfärdas förr än the af hela Deputationen
varda skärskådade och faststälte.
R. o. A. biföllo Secreta Deputationens härutinnan yttrade
tankar.
Uplästes et af Hr Gustaf Lagerfelt ingifvit Memorial,
hvarutinnan han, i anledning af Riksens Ständers nu giorde
författning at til nästa Riksdag låta samla och sedan genom
trycket utfärda alla de K. Förordningar, som angå Tullverket
och nu efterlefvas, hemställer til Riksens Ständers ompröfvande,
om icke äfven angelägit är at hos K. Maj:t i underdånighet
anhålles, det täcktes H. K. Maj:t i nåder utnämna
Och anbefalla någre i Camar-saker förfarne män at samla alle
til Camarverket hörande Resolutioner, bref och rescripter, och
anmärka om någre äro emot hvarannan eller emot den almänna
lagen stridande, hvilken samling sedan kunde af Riksens Ständer
vid nästa Riksdag blifva öfversedd, och de, som böra efterlefvas,
genom trycket til hvars och ens efterrättelse almänne giöras.
Detta Memorial bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens ytterligare
Betänkande angående CEconomiae- och Commerciorum
Professionen uti Upsala, hvarutinnan Deputationen berättar sig
med fägnad hafva förnummit huru som R. o. A. uppå Frih.
Carl W. Cederhielms ingifne Memorial och förslag til en
CEconoinise och Physices experimentalis Professions inrättande
i Upsala i stället för Poeseos Professionen resolverat om värkställigheten
af en sådan Professors tilförordnande; til hvilken
ända, (och på det den studerande ungdomen äfven måtte få
inhämta principia et theoriam commerciorum) som Deputationen
redan för någon tid sedan ingifvit des välmenta Betänkande
huru sadant beqvämligast måtte kunna ske af den, som juris
Romani Professionen haft at sköta och vårda, så gior Deputationen
sig äfven härutinnan försäkrad om Riksens Ständers
benägna bifall; åberopandes sig härvid för öfrigit det, som uti
Deputationens förra Betänkande anfördt är.
Efter något discourerande, hvarvid Frih. Sten Bielke
förestälte nödvändigheten deraf at mechanica ad artes applicata
ungdomen må föreläsas;
Upsala Akad. Inrikes klädes-fabriker.
297
Stadnade R. o. A. i följande slut, som skrefs på Betänkandet
:
Resö!.: R. o. A. biföllo at i stället för Juris Romani
Professionen, en Professor (Economije et Physicse experimentalis,
som tillika drifver mechanicen ad artes applicatam, vid
Upsala Academie förordnas; och förmoda R. o. A. i anseende
til den oskattbara nytta, som desse angelägne vettenskapers
behöriga idkande et land och folk tilskynda, at de öfrige respective
Stånden en så hälsosam inrättning benägit lära bifalla.
R. o. A. skildes åt.
Den 4 April.
R. o. A. samlades ej förr än klåckan tio, emedan Secrete
Utskottet ifrån klåckan 6 och Stora Secreta Deputationen ifrån
klåckan 9 varit tilsammans, och som Hr Landtm, utur Stora
Secreta Deputationen lät ursäkta sig at han ännu på en stund
ej kunde komma up, förde Frih. von Ungern med R. o. Arns
tilstånd så länge directionen; sedan han äskat liud,
uplästes de hos R. o. A. den 3 April tagne Resolutioner
öfver de då föreliafde ärender, och biföllos så lydande, som
de uti samma dags Protocoll under hvart och et mål antecknade
finnas.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputations plan til
verkställande af Riksens Ständers fattade heslut at framdeles
icke annat bruka til kläder ån inrikes tilverkningar,
hvarutinnan, sedan å ena sidan blifvit anmärkt, hvad hinder
och svårigheter härtils legat de i riket inrättade fabriquer i
vägen til deras rätta upkomst, och landets theraf flytande sannskyldiga
nytta och fördel, och å andra sidan förestält huru
intet kraftigare medel af Riksens Ständer kunnat upfinnas, til
erhållande af det med manufacturiers anläggning påsyftade
ändamål, än det af Riksens Ständer nu med serdeles ädelmodighet
fattade beslut, enär thet med lika alfvarsamhet och
beständighet blifver fullfölgt, och med någre til befrämjande
häraf oundgängelige författningar understödt, Deputationen i
gemen vid handen gifver hvilka mått och författningar synts
vara af den beskaffenhet, at de ej til någon del kunnat efterlåtas
utan at giöra hela detta ärendet, manufacturerne angående,
osäkert och studsande, och hvilka fördenskull Deputationen
298 (April 4.) Manuf. och Handels-Deputationens
antingen redan genom serskilte Betänkanden och projecterade
Förordningar Riksens Ständers bepröfvande understält, eller ock
än vidare tänker at upgifva; varandes berörde författningar af
Deputationen vid detta tilfälle omförmälte och upräknade som
följer, nemligen:
l:o. Angående tiden huru länge i riket ännu skal vara
tillåtit at köpa och sälja utrikes tyg;
2;o. Förbudslistans och procent-taxans jemkande;
3:o. Lilla Tullens indragande på de inrikes tilvärkningar;
4:o. Lurendrägeriers förekommande och förbudne vahrors
lnpracticerande;
5:o. Stämpelsättets ändrande och förnyande;
6:o. Wismarske nederlags-frihetens restituerande;
T:o. Hall- och Manufactorie-Rättens förordnande;
8:o. Almänna Manufactur- och Handtverkshus-Privilegiernes
förbättrande;
9:o. Scliäferiernes upbringande;
10:o. Garnspinneriernes utvidgande och Spinnhusinrättningarnes
förmenande;
ll:o. Manufactur-fondens förvaltande;
12:o. Banquens assistence med nödige medels utlänande;
13:o. Procentmedlens reparterande och fördelande;
14:o. Et Riksens Ständers Manufactur-Contoirs inrättande,
och des instruction;
15:o. Reglementes utfärdande för bemelte Contoir;
16:o. Lönings-liquidationernes inlösande, som af fabriqueurerne
för undfången landshielp blifvit pantsatte;
l7:o. Upmuntring för städeme til fabriquers anläggande;
18:o. Föreställning til de Kramhandlande;
19:o. Scholae-ordningarnes och de Academiska constitutionernes
öfverseende;
20:o. GCconomiens och commercens föreläsande i Upsala;
Vid hvilka alla författningar Deputationen ansedt det för
aldra angelägnaste, at Riksens Ständer nu sig emellan afgiöra
och fastställa, at framdeles aldrig någon ändring må sökas
eller giöras vid eller emellan Riksdagarne uti detta Riksens
Ständers fattade slut at bruka inrikes tyger til kläder, vid
bote af 1000 dal. sint för hvem det vara må, och at sådant
för den skull uti Riksdagsbeslutet, såsom en almänt vedertagen
nu och framgent oryggelig lag, hvarjom och enom til
efterrättelse må införas.
plan angående inrikes klädes-fabrikernas skydd. 299
Deputationen bifogar i öfrigit för denna gången följande
Betänkanden och projecter, nemligen under Lit. A et Betänkande
tillika med project til en Förordning, angående det som
vid bruket och nyttjandet af de i riket varande utrikes giorde
kläder och tyger bör i akt tagas; uti hvilket Betänkande Deputationen
isynnerhet vid handen gifver hvad som föranlåtit
Deputationen at i den projecterade Förordningens 3 § gå ifrån
det, som Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationen uti des
uppå Manufacturisternes andragne besvär öfver förbudne vahrors
införssel afgifne Betänkande föreslagit, nemligen at de, som
sedan den sidsta Junii 1741 utom sitt hus brukade kläder af
förbudne tyger giorde, borde derföre plikta 500 dal. smt; hvaremot
Manufactur-Deputationens tanka och förslag är, at de
kläder, som innom den tillåtelige tiden at få köpa och sälja
utrikes tyger blifvit förfärdigade, böra få utslitas och brukas
det längsta de kunna, emedan i annor händelse mången skulle
sättjas uti en ny och märkelig kostnad, och Riksens Ständer,
då de äro i begrep at hämma öfverflöd och befordra sparsamhet,
ej lära vilja skada någon person i des enskylta hushåldning;
dock at sådane kläder blifva stämplade; hållandes Deputationen
före bäst vara at hos K. Maj:t i underdånighet anhålles,
det taktes K. Maj:t, sedan Commerce-Collegium blifvit
liördt, fastställa tilföriåtelige stämplar, som bärtil brukas kunna.
Skulle denna projecterade Förordningen vinna bifall, så anser
Deputationen för en besynnerlig nödvändighet, at densamma
ju förr ju heldre blifver utfärdad och i verket stäld.
Projectet til Förordningen, som innehöll 7 §§, hade följande
titul: »K. Maj:ts nådiga Förordning angående bruk och nyttjandet
af de i riket varande utrikes kläden och tyger, samt
hvad som vid sådane utrikes vahrors vidare införskrifvande
bör i akt tagas.»
R. o. A. biföllo såväl förbemelte project, som de uti det
dertil hörige Betänkandet af Deputationen giorde föreställningar.
Manufactur- och Handels-Deputationen bifogar än ytterligare
vid ofvanbemelte plan under Lit. B project til en Förordning
emot lurendrägerier, med följande titul: »K. Maj:ts
nådiga Förordning til hämmande af lurendrägerier och inpracticeringar
af utrikes vahror», innehållandes 11 §§, öfver hvilket
project R. o. A. stadnade i följande slut:
Resol.: Bifölls i öfrigit, men R. o. A. funno derjemte
nödigt, at som vid rikets gräutzor och i skärgårdarne luren
-
300 (April 4.) Manuf. o. Handels-Dep:ns förslag. -
drägerierne mäst äro at befara, det uti 1 § näst orden: »miste
sin borgerliga rätt oell näring», tilläggas bör: »och om han är
skatteägare eller hemmansbrukare, miste skatterättigheten, eller
gånge från hemanet.» Uti 8 § komma orden: »ehvar det vara
må» at gå ut, och sättes i stället: »som med skäl för intagit
gods misstänkas kunna.» Så hålla ock R. o. A. före at obefogade
undersökningar kraftigare kunna förekommas och afböjas
om i stället för den sidsta slutmeningen i denne 8 §,
»inför domstolen ed gånga» etc. och til paragraphens slut, följande
mening införes: »bör angifvaren anses med kroppsplikt
eller arbitralt penninge-straff efter omständigheterne och personen.
»
Det tredje allegatet, som Manufactur- och Handels-Deputationen
under Lit. C oftabemelte plan bifogat, var projectet
til et Constitutoria! ock Instruction för Manufactur-Contoiret;
hvilket project af R. o. A. til alla delar bifölls.
Allegatet Lit. D var project til et Reglemente under följande
titul: »K. Maj:ts nådiga Reglemente angående utlån af
Riksens Ständers Manufactur-Contoir, til Manufacturister och
Fabriqueurer.»
Detta project bestående af 8 §§ bifölls af R. o. A. til
alla delar.
Det sidsta allegatet Lit. E, var project til en föreställning,
hvilken under K. Maj:ts höga namn af trycket kunde komma
at utfärdas, at dymedelst upmuntra de Krahmhandlande at
välvilligt finna sig i desse Riksens Ständers författningar och
at med alle andre undersåtare söka jemväl uti deras handel
rikets almänna gagn och nytta, med mera.
Förbemelte föreställning bifölls likaledes af R. o. A. såsom
den af Manufactur- och Handels-Deputationen blifvit projecterad.
Under desse ärenders upläsande och afgiörande upkom Hr
Landtm, och förmälte at K. Majit i nåder lämnat Talemännen
tima til klåckan half tålf, då i följe deraf, at de öfrige
Stånden med R. o. A. instämt och sig förenat om följande
tvänne underdånige föreställningar hos H. K. Majit, Hr Landtm,
i underdånighet lärer andraga och anhålla, först at K. Maj:t
de Herrar och Män, som til Rikens Råd af K. Majit komma
at utväljas eller och vid de högre embeten hos K. Majit i
nådig åtanka komma kunna och befordrade blifva, vid det
förra stånd och värdighet, sorn de bland Riksens Ridderskap
Högre embetsmäns adels-värdighet. Riksdagens slut. 301
och Adel äga, enligit Regeringsformens 44 § i nåder täktes förblifva
låta; hvarvid Hr Landtm, berättade sig i underdånighet
vilja anföra de skäl, som uti R. o. Arns härom utfärdade och
af de andre Stånden bifallne Extractum Protocolli af den 21
sidstl. Martii inrykte finnas; för det andra at i underdånighet
bedja K. Majit, det de ledige tiensterne ej måge förgifvas
innan Riksens Ständer med deras underdåniga yttrande öfver
20 och 40 §§ af Regeringsformen inkommit.
Hr Landtm, berättade ytterligare at man i dag uti Stora
Secreta Deputationen öfverlagt om en viss dag til Riksdagens
slutande, och at ledamöterne stadnat i den enhälleliga tankan, at
den 18 April, som är onsdagen för Pask, Riksens Ständer med
deras arbete kunna vara färdige; hvilket Talemännen åtagit
sig hvar och en uti sitt Stånd at tilkänna gifva, och tillika
hemställa om icke Landtmarskalken och Talemännen, vid det
de nu hafva den nåden K. Majit i underdånighet at upvakta,
tillika kunde begära Riksdagens aflysande på förbemälte dag.
Hr O. W. De Geer liemstälte om icke med någon viss
dags utnämnande ännu kunde anstå, aldenstund R. o. A. sig
härom ej annorlunda förenat, än så vida alle riksvårdande ären
der
äro afgiorde.
Hr Landtm, förmälte at Präste- och Bondeståndets ledamöter
uti Stora Secreta Deputationen åter i dag på sine Stånds
vägnar enständigt påstått at en viss dag til Riksdagens slutande
må fastställas, samt at hos K. Majit i underdånighet må anhållas
om nådig befallning til vederbörande at angående skiut—
sen för Riksdagsmännen til deras hemresa må giöras anstalt.
Hr Palmstierna: Vår Hr Landtmarskalk kan bäst säga
om de riksvårdande ärender til den utsatte dagen kunna vara
utarbetade och afgiorde; och kunna vi härutinnan anförtro oss
til honom.
Hr Landtm, förestälte, at han ej just med ofelbar visshet
kunde försäkra, at alle ärender til den 18 April kunna vara
utarbetade och afgiorde, emedan han ej allena arbetar; dock hade
han al skälig orsak och anledning det at tro. De angelägnaste
saker, som ännu återstodo, voro de ännu oafgiorde anmärkningar
öfver inrikes Råds-Protocollen, — med dem lärer Stora
Secreta Deputationen i morgon inkomma; 20 och 40 §§ i Regeringsformen,
— samma ärende kunde R. o. A. likaledes i morgon
til afgiörande företaga; hvad sedan återstod voro Manufacturoch
Handels-Deputationens arbete, hvarmed Deputationen innom
302 (April A.)
Om Riksdagens
8 dagar lärer kunna vara färdig; och voro ibland dem visse mål,
de der nödvändigt af Ständerne sielfve måste afgiöras, hvaribland
Vedevågs- och Ahlingsåhs-verken, såsom mycket angelägne
kunde anses; och voro det senare verkets Direction
beskyld at ej kunna visa redo för 3 tunnor guld landshielpsmedel,
vid hvilket verk Hr Landtm, sade sig jemte flere hafva
fördt directionen, hvarföre han ock bad at samma ärende på
det nogaste må blifva skärskådat, och efter befundne omständigheter,
de som fört directionen, om de befinnas brottslige, på
det alfvarligaste straffas, eller ock, der de befinnas oskyldige,
ifrån så förvitelige tilmälen på det eftertryckeligaste befrias.
För öfrigit voro ej flere oafgiorde saker hos plena, än de få,
som nu ligga på bordet. Uti Stora Secreta Deputationen är ej
eller nu mera något ärende, som länge skulle kunna uppehålla
Riksens Ständer; och hvad uti Secrete Utskottet återstår, lärer
uti 6 eller 7 sammankomster kunna vara afgiordt, til hvilken
ända Secrete Utskottet kl. 6 hvar morgon vill sammankomma,
och om så behöfves öfver middagen arbeta. Sidst hade man
ock uti Stora Secreta Deputationen funnit, at om Riksdagens
slut efter Borgareståndets begäran skulle utsättas til den 30
April, så blifva derigenom flere dagar förlorade än vundne,
aldenstund de 3 sidsta dagar i dymel veckan, på h vi Ike månge
torde resa utur staden, fruktlöst bortgingo.
Åtskillige af Stora Secreta Deputationens ledamöter förklarade,
at man i Deputationen enhälleligen funnit, at Riksdagens
slut med al trygghet och säkerhet kan fastställas til
den 18 April.
Hr Palmstierna påminte, at Secrete Utskottet ej ännu
inkommit med berättelse til plena om uppå Cancellie-Collegium
någre anmärkningar blifvit giorde, icke eller angående Fraes identskapets
besättjande i bemälte Collegio.
Ilr Landtm, förmälte at hvad anmärkningarne öfver
Cantzlie-Collegii Protocoller beträffar, som desamma Secrete
Utskottet enskylt äro anförtrodde, så äro de ock der redan
afgiorde; och hvad Praesidentskapets besättjande i Cantzliet
angår, så lärer Stora Secreta Deputationen med des tankar och
yttrande derom med det aldra första inkomma.
Gref Lewenhaupt förestälte, at om R. o. A. förena sig
at Riksdagen den 18 April må slutas, så vinnes derigenom
mycken tid, hvilken eljest skulle bortgå med beskickningar och
föreställningar Stånden emellan.
afslutande. Öfverflöds hämmande. Hamiltons mern. 303
Hr N. Lilljehök: Jag har tilförene giordt den reservationen,
som bekant är; men som jag nu hörer vår Hr Landtmarskalk
och Stora Secreta Deputationens ledamöter försäkra,
at man til den tiden med de riksvårdande ärender kan komma
til slut, ser jag ej hvad som kan hindra oss at sluta Riksdagen
den 18 April, när vi flitigt arbeta.
Hr Biörn berg: Jag förblifver vid min en gång förklarade
mening, at alle riksvårdande ärender först böra vara afgiorde,
doch begärer jag häröfver ej någon votering, utan gior allenast
detta förbehåld til Protocollet.
Hr Ekestubbe: Jag conformerar mig aldeles med Hr
Biörnberg.
Hr Palmstierna påminte om icke Secrete Utskottet åtminstone
med en berättelse i generale termer angående CantzlieCollegium
kunde inkomma.
Hr Landtm, sade sådant ej vara vanligit.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra frågan angående
Riksdagens slutande.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. bifalla, at terminen
til Riksdagens slut blifver den 18 April.
Harti 1 svarades af R. o. A. med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om icke, såvida de öfrige
Stånden härmed instämma, han tillika med Talemännen detta
til H. K. Maj:t i underdånighet kommer at berätta.
Ilärtil svarades likaledes med Ja.
Och afträdde Hr Landtm, at tillika med Talemännen upgå
til K. Maj:t.
Emedan Hr Landtniarskalken var borta, hemstälte Frih.
Coijett om icke i anledning af de liälsosama och nyttiga slut,
som i dag til hämmande af utrikes öfverflöds och yppighets
införssel och bruk blifvit tagne, man jemväl på inrikes sparsamhet
och fåfänga omkostnaders förekommande kunde och
borde vara omtänkt, och om icke således fastställas kunde, at
den onödiga och för mången ganska olägliga depense, som vid
dödsfall plägar ske med tienstefolkets beklädande i svart och
svarta vagnars anläggande, hädanefter må varda afskaffad.
Uppå Frih. von Ungerns giorde frågan,
bifölls detta af R. o. A., och kommer härom et Extractum
Protocolli til de andre Stånden at upsättjas.
Frih. von Ungern anmälte, at de 8 Deputerades Betänkande
inkommit, angående Hr Feltmarskalk Hamiltons ingifne
304 (April 4.) K. Maj:ts svar till Talemännen. Man. o. Hand.-Dep.
Memorial beträffande gamle och siuklige officerares afskedstagande
med behållande af halfva lönen.
Detta Betänkande blifver liggandes på bordet.
Hr Landtm, upkom och berättade, at han med de öfrige
Ståndens Taleman varit uppe hos K. Majit och å Riksens
Ständers vägnar i underdånighet andragit de trenne ärenden,
hvilke Hr Landtm, haft i befallning, hvaröfver K. Majit förklarat
des nådiga välbehag; och hvad det första beträffar sig
nåder yttrat at ej vilja tillägga de Herrar och Män, hvilke
til Råds-embetet blifvit kallade, eller och med de högre tienster
kunna blifva benådade, Grefve- eller Frilierre-värdigheten, innan
Riksens Ständer sig häröfver ytterligare utlåtit; angående tiensternes
förgifvande hade K. Maj:t jemväl i nåder förklarat at
dermed låta anstå, til des Riksens Ständer med deras underdånige
tankar öfver 20 och 40 §§ af Regeringsformen inkommit.
; hvarvid K. Majit på et ganska nådigt sätt önskat, at en
god methode måtte upfinnas, hvarigenom alt missnöje kunde
förekommas, varandes K. Majits högsta åstundan at giöra alla
sine trogne undersåtare justiee; likaledes hade ock K. Majit
förklarat et nådigt nöje öfver Riksdagens annalkande slut, och
önskat at detsamma måtte blifva endrägtigt, godt och hugneligit.
R. o. A. betygade öfver alt detta deras undernåniga fägnad.
Sedan reassumerades det i dag förehafde Manufactur- och
Handels-Deputationens Betänkande angående planen til verkställandet
af Riksens Ständers fattade slut at framdeles icke
annat bruka til kläder, än hvad som i riket är förfärdigat;
Och uprepade Hr Landtm, at förutan de upläste och af
R. o. A. redan bifallne projecter, Deputationen til Riksens
Ständers bifal jemväl hemstält följande momenta, nemligen:
At vederbörande, som framdeles pa Ständernes vägnar
komma at disponera manufactur-medlen, tilstånd må lämnas,
enär nödvändigheten til befordran och värkställande af Riksens
Ständers påsyftade ändemål så oundgängeligen fordra, få giöra
lån i Banquen emot vanligit interesse, som betalas af procentmedlen,
och at i stället för pant Banquen häfver sin säkerhet
i sielfva Manufactur-fonden och den förmånsrätt, som publicum
häfver i de värken, som af densamma fädt försträckningar,
hvilket Secrete Utskottet uppå Deputationens hemställande
redan haft i öfvervägande och för sin del funnit skäligt at bifalla;
At i anseende til de af Fabriqueurerne sedan 1734 pantsatte
lönings-liquidationer under nio 8, och på det desamma
Manufactur- o. Handels-Depins förslag.
305
intil år 1742 ej måge ligga döde och onyttige, emedan af låntagarne
ingen betalning fås kan för än när liquidationerne af
Ständernes Contoir varda inlöste, Manufactur-fonden när berörde
liquidationer til inlösande praesenteras må niuta samma
förmån, som Riksens Ständer förunt Riksdagsmännerne för
deras egne liquidationer, at nemligen nu allena behöfva cedera
15 procent, samt emedan desse medel til et för hela landet så
högst nyttigt behof äro anslagne, jemväl 1742 resten kunde
utbekommas til fulla summan; gifvandes Deputationen vid
handen, at deräst desse liquidationer icke voro at tilgå, så viste
Deputationen ingen utväg för det nödvändigaste til Ständernes
påsyftade ändemåls ernående;
At K. Majit i underdånighet kunde anmodas at igenom
en af trycket utfärdad nådig och eftertryckelig skrifvelse anmana
och upmuntra isynnerhet upstäderne i riket, at i anseende
samt proportion så väl til de dem fördenskull förundte Privilegier
och förmåner, som för deras egen bättre och hederligare
utkomst och förkofring ändra deras hittils merendels öfveralt
brukade landtmans- och andre för städer och Borgerskap mindre
anständige näringssätt, och i des ställe anlägga allehanda för
landet nyttige och nödige och för dem sielfve indrägtigare
fabriquer och manufacturverk samt plantager, hvar och en
stad efter des förmåga, belägenhet och bästa beqvämlighet;
At, til ungdomens anförande uti oeconomiske och andre
reelle vettenskaper, i underdånighet kunde anhållas, at K. Majit
i nåder ville utse och förordna någre skickelige män at med
det forderligaste igenomse och förbättra de förre Scholse-ordningar
och Academiernes constitutioner, och sedan öfver de förändringar,
som deruti finnas nödige at giöras, Consistoriel- och
Academierne i riket blifvit hörde och med deras utlåtande inkommit,
utarbeta deras project til Riksens Ständers egit ompröfvande
och gillande vid deras nästa sammankomst; vid hvilket
til fälle Deputationen jemväl hemställer om icke Juris Romani
Professoren i Upsala hädanefter må förordnas at föreläsa den
studerande ungdomen fundamenterne til commerce- och manufactur-författningar,
som en ansenlig del af jure publico, hvilken
just utgiör sielfva prudentiam ceconomicam; hvilket förslag, om
det ej blandas med någon annan qumstion, så sker derigenom
hvarken uti Academiens constitutioner eller faculteterne emellan
den aldra minsta rubbning;
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 20
.506 (April 4.) Kapellm. Roman. Assessor Biörner.
At ock änteligen, til at lägga sidsta handen vid denna
saken, Riksens Ständer ville sättja sig sielfve före så fast och
oryggeligen at framgent förblifva vid deras nu giorde beslut
om inrikes tygers bärande til kläder, at de derutinnan aldrig
vilja tillåta någon rubbning, utan almänneligen stadga och förbjuda
at ingen, eho den vara må, vid 1000 dal. smts vite,
hvarken vid eller emellan Riksdagarne tillätes at ingifva eller
föredraga någon ansökning, som häremot oförmärkt eller uppenbarligen
strider, samt at alt sådant uti Riksdagsbeslutet, såsom
en almänt vedertagen, nu och framgent oryggelig lag, hvarjom
och enom til efterrättelse införes.
Föregående momenta, sedan Hr Landtm, vid hvart och
et serskilt giordt frågan,
blefvo af R. o. A. alle bifallne.
Hr Landtm, anmälte Camar-CEconomie- och CommerceDeputationens
Betänkande angående Manufacturisternes besvär
öfver förbudne vahrors införssel, och at detsamma igenom R.
o. A:ns i dag tagne Resolution öfver 3:die § af Förordningen
om bruk och nyttjandet af de i riket varande utrikes giorde
kläden och tyger är afgiordt.
R. o. A. skildes åt.
Den 5 April.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, förmälte at Capellmästaren
Roman anhåller om R. o. Arns tilstånd at nästkommande
söndag få upfcira en musique här på Riddarhus-sahlen;
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
Likaledes gaf och Hr Landtm, tilkänna at Assessoren
och Translatoren i K. Antiquitets-Archivo, Eric Julius Biörner,
til Riddarhuset förärt et i franskt band inbundit exemplar af
des nyligen utgifne tractat om guldringar, dem man fordom
burit på armar, händer och fingrar.
Upliistes Grefvinnan Ebba Maria Sparres på Skyttisha
arfvingarnes vägnar ingifne Memorial, hvarutinnan föreställes,
at som berörde arfvingar vid det af Riksens Ständer dem til—
erkände vederlagets undfående för deras bortmiste ränta i
Strömsrums gods, som til cronan blifvit afstådt, torde blifva
hänviste til sädane orter i riket, som i anseende til arfvingarnes
Skytteåka arfv:s mein. Öfverflöds-förordning. 307
öfrige egendom voro för dem alt för mycket aflägsne och följ—
akteligen ganska litet nyttige, så anhålla arfvingarne i ödmiukhet,
och i anseende til de vid denna saken befintelige specielle
och för cronan ganska fördelaktige omständigheter, derom at
antingen dem sielfve eller andre af rikets undersåtare, som
hafva uppå en sådan behållning arfvingarnes transport, ma tillåtas
oafkortat derföre at få utbyta andre dem til lägenhet
liggande hemman och räntor, emot det qvantum, som de af
denna ränta upgifvandes varda.
Hr Didron och åtskillige af R. o. A. förklarade denna
ansökning, såsom grundad uppå ganska essentielle skäl och
omständigheter, hvilka Memorialet innehåller, vara mycket
billig.
Hr Landtm, berättade at han i denna saken voro interesserad,
ehuru väl ej til någon ansenlig summa, emedan det
voro ej mer än 16 dal. smts ränta; förklarandes Hr Landt.
sig vilja afträda;
Men som Hr Landtm, anmodades blifva qvar, gjorde Hr
Öfversten Gref Creutz propositionen om Memorialet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes de hos R. o. A. den 4 April tagne Resolutioner
öfver de då förehafde ärender och biföllos så lydande
som de uti samma dags Protocoll under hvart och et mål an
tecknade
finnas.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns i går fattade slut angående
svarta kläders för betjente och svarta vagnars afskaftande
vid sorgers anläggande upsatte Extractum Rrotocolli,
hvilket, sedan nu deruti blifvit tillagt angående svart foder
och stoffering samt vitet af 200 dal. sint, af R. o. A. bifölls
så lydande:
Extract utur Protoeollet, som holts hos R. o. A. den 4
April 1739.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande, at ehuruväl
åtskillige hälsosamma Förordningar redan äro giorde til öfverflödighetens
hämmande och en nyttig sparsamhets befordrande
hos riksens inbyggare, så finnes likväl ännu vid sorgers anläggande
efter nära anhörige en föga nödig bekostnad användas
på tienstefolkets klädande i svart samt svarte vagnars brukande,
och som en sådan utgift ej allenast med skäl kan
skattas för öfverflödig, utan ock för mången nog besvärlig, altså
funno R. o. A. nödigt de öfrige respective Stånden vänligen
308 (April 5.) Förordning om prestval.
at hemställa, om icke hos K. Majit i underdånighet kunde
anhållas, at genom en alman Förordning må förbjudas, det
vid sorgers anläggande hädanefter ingen må kläda sine betjente
eller tienstefolk i svart, eller gifva dem svart foder eller stoffering,
eller bruka svarte vagnar, vid 200 dal. smts vite. Actum
ut supra.
Hr Landtm, anmälte Stora Secreta Deputationens Extr
actum Protocolli med et bifogat project til en Förordning
angående Prästevahl, hvilke begge stycken, som den 4 sidstl.
Dec. R. o. A. blifvit föredragne och alt sedan legat på bordet,
nu å nyo blefvo uppläste.
Förbemälte project bestående af 13 §§ bifölls af R. o. A.
til alla delar.
Vidare uplästes Stora Secreta Deputationens bifogade
mening och tanka, som jemväl den 4 sidstl. Dec. R. o. A.
blifvit föredragne, innehallandes et förslag huruledes vid ledige
Prästeembetens besättjande, til åtskillige missbruks förekommande,
torde bäst och säkrast vara, at om personerne så väl
til profpredikningarne, som til förslaget och vidare, ifall K.
Majit i nåder så skulle behaga, til sielfva lägenhetens erhållande
låttades, jemte sättet til en sådan lottnings förrättande.
Hr Landtm, förmälte at framlidne Biskopen i Lund
Doctor Rydelius uti thet Memorial, som lian vid sin upresa
til Riksdagen uti Onsby prästegård kort för sin död låtit författa,
jemväl förklarat sig af den tankan, at de vid Prästeembetens
sökande förelöpande missbruk på intet bättre sätt
än igenom lottande kunde förekommas;
Samma Hr Biskopens Rydelii Memorial, hvilket var til
hands skaffat, uplästes för R. o. A. innehållandes åtskillige
momenta, som Hr Biskopen varit sinnad vid Riksdagen at
andraga, til den förfallne kyrkodisciplinens och christendomens
förbättring, deras som vilja bekläda kyrkoembeten nogare bepröfvaude
til lära och lefverne, lottning vid Prästeembetens
besättjande och en nogare upsikt vid ungdomens handledande,
med mera.
Härvid var bifogat Probstens och Kyrkoherdens i Carlshamn
Magister Trägårds Betänkande öfver ecclesiastique
tiensters besättjande, hvarutinnan Probsten Trägård söker visa
thet apostlarnes exempel med lottande, utan at sådant skulle
kunna heta en immediat kallelse, jemväl i thesse tider kan
följas, föreslåendes härvid den metliode, som han oförgripeligen
Förordning om prestval. Dep. till Stånden.
309
håller före vara bäst och tryggast; hvilket Betänkande för
R. o. A. likaledes uplästes.
Hr Hammarberg förestälte at som det lärer vara svårt
at kunna bevisa den satzen, det i desse tider en sådan lottning
igenom Guds försyn omedelbarligen skulle styras och församlingarne
uti sitt jus vocandi, jemväl och R. o. A., hvilke äga
jus patronatus, uti sine Privilegier härigenom skulle komma
at lida, sa tyckes detta förslag om lottning fordra en ganska
noga öfverläggning och mycket betänkande innan man sig
deröfver kan utlåta.
Hr Rammel förklarade sig af den tankan, at som en
sådan lottning in primitiva ecclesia blifvit för nödig ansedd,
och då är brukad, så tycks densamma in prsesenti ecclesise
statu vara långt nödigare.
Hr W ulfvenstierna yttrade sig at han voro af samma
mening : om Hr Hammarberg, och uprepade de af honom
anförde skäl, tilläggandes at til en sådan lottning man ej
tinner i skriften någon Guds befallning. I öfrigit om man ville
taga detta förslag i öfverläggning, så kunde sådant ej ske nu i
en hast vid Riksdagens slut, utan voro bäst at dermed upskjuta
til nästa Riksdag, då Kyrko-ordningen kommer före, så at man
emedlertid kan hafva råderum at betänka sig.
Efter något ytterligare discourerande med skiljaktighet i
meningarne, hemstälte
Hr Landtm, om icke denna frågan om lottningen til
nästa Riksdag vid Kyrko-ordningens öfverseende kunde up
skiutas
och emedlertid den nu upläste Förordningen om Präste
val
utfärdas och til nästa Riksdag efterlefvas.
Detta bifölls af R. o. A.; och skrefs altså på projectet
til Förordningen om Prästevahl följande Resolution:
Bifölls, kommandes denna Förordning at utfärdas och til
nästa Riksdag at efterlefvas, då hos Riksens Ständer vid Kyrkoordningens
öfverseende detta ärendet kommer at tagas i närmare
öfvervägande.
Uppå R. o. Ains godtfinnande afsändes en Deputation af
6 personer, hvilken Frih. Coijett anförde, at hos de andre
Stånden påminna om slut: l:o) angående Camar-CEconomie
Deputationens
Betänkande och Frih. Otto Flemminge Memorial
beträffande byten; 2:o) de inroterade säterier i Skaraborgs
lahn, och 3:o) de hos de andre Stånden än oafgiorde puncter
af R. o. A:ns Besvär vid denne Riksdag.
310 (April 5.) Dep. fr. Bonde-st. Om rätta
När Frih. Coijett med denna Deputation kom tilbaka
berättade han, at Stånden lofvat de anmälte ärender med det
forderligaste til afgiörande företaga.
Vid detta tilfälle giorde Hr Scheclita det förbehåld at i
anseende til inroterade säteriers befrielse ifrån knektehållet
andre provintzer måge niuta samma rätt och förmån, som för
sådane säterier i Vestergötliland vid denna Riksdag kan blifva
beviljat.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer, hvilken afträdde sedan den
afgifvit och låtit upläsa samt til benägit bifall recommenderat
Ståndets Extractum Protocolli af den 26 Martii, angående
Landt- och Siö-Militise-Deputationens Betänkande om saltpetersiuderiet,
hvarutinnan Bondeståndet begärer at enligit så
väl 1723 års Förordning om saltpetersiuderierne i riket, som
ock Resolutionerne på R. o. A:ns och på Bondeståndets Almänna
Besvär vid 1734 års, som ock nu påstående Riksdag,
den som äger skog men ingen saltpeterjord må befrias at utan
betalning framskaffa veden.
Förbemelte Extractum Protocolli bifölls af R. o. A.
Sedan uppå Hr Landtm:ns begäran R. o. A. intagit
sine ställen,
uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli
af den 2 April, hvarutinnan Deputationen vid handen gifver
sig efter Riksens Ständers befallning hafva under noga skärskådande
tagit de påminnelser, hvilka åtskillige Hrr ledamöter
af Riksens Ridderskap och Adel ingifvit, rörande ordningen
och inrättningen af de förslager, uppå hvilka de mindre beställningar
efter rätta ordaförståndet af den 20 § i Regeringsformen
förgifvas, samt i anledning deraf uppå någre få ställen
giordt de tilökningar, hvilka härmedelst Riksens Ständers
närmare ompröfvande underkastas; men hvad de högre tiensters
bortgifvande i sittjande Råd angår, berättar Stora Secreta
Deputationen för des del hafva bäst aktadt at lämna det aldeles
ute, dels emedan åtskillige påminnelser inkommit, hvilka
sökt ådagalägga den fara och äfventyr en mångordig lag vidhänger,
dels emedan man vid ytterligare jemnförande med de
ingifne Memorialer funnit 40 § i sig sielf tilfyllest redig och
klar uti det förstånd, som Hrr Riksens Råd tilföreue efter
noga skedd öfverläggning, isynnerhet åren 1723 och 1727, densamma
fattat och efterfölgt, och hvarvid Riksens Ständer då
ordaförståndet af 20 § R1 ■
311
eller sedermera intet haft at påminna, hvarföre Stora Secreta
Deputationen funnit bemälte punct icke behöfva någon förklaring,
utan böra Hrr Riksens Råd densamma efter sielfva
ordaförståndet efterfölja.
Hr Palmstierna förestälte at ju flere förklaringar man
gior öfver lag och förordningar, ju mörkare blifva de omsidor;
och som Stora Secreta Deputationen funnit 40 § i Regeringsformen
tydelig och klar, så är ock den 20 §, enär den af K.
Maj:ts nådiga rättvisa och et rättvist Råd understödjes, klar
nog; varandes i öfrigit, som en klok statsman ej långesedan
sagt, bättre at en gång straffa än at giöra tijo lagar.
Hr Didron instämde härmed, och at Regeringsformen härutinnan
är aldeles tilräcklig och ej behöfver hvarken ändring
eller tilökning, allenast at noga iakttages, det ehvem som til—
kommer at ingifva förslag, dem så bör inrätta, at lian det
för Riksens Ständer kan försvara eller bör han ock exemplariter
straffas.
Frih. Cronhiort sade des mening ej vara at Regeringsformen
i ringaste måtto skal ändras eller rubbas; men som
Stora Secreta Deputationen inkommit med des yttrande öfver
sådane mål, som satt oenighet ibland oss, så voro väl at man
gingo puncterne igenom.
Hr Lilljestierna: Jag är enig med Hr Palmstierna
och tillägger at när Cantzlie-ordningen therjemte noga efterlefvas,
så behöfvas ej flere förordningar härom; myckenheten
af förordningar och förklaringar, igenom hvilka man velat förklara
lagen, har ofta gjort densamma mörkare, och hinner
aldrig något minne til at behålla dem alla. Blifver allenast
Regeringsformen af hvar och en efter des innehåld efterfölgd,
så behöfves i denna regering ej någon förklaring öfver densamma.
Hr Rammel förestälte at om puncterne ånyo ej blifva
upläste och igenomgångne, så har Stora Secreta Deputationen
härvid sin flit och möda fåfängt användt.
Frih. G. Hamilton: 20 § i Regeringsformen så välsom
detta Betänkande syfta derpå, at Öfversten bör sättja den äldste
på förslaget, men mig tyckes at hvars och ens meriter, skickelighet,
flit och hurtighet i tiensten jemväl böra komma i consi
deration.
Hr Didron: Hvad Frih. Hamilton anfört är enligit med
1723 års bref, efter hvilket cheffen åligger föreslå den, som
31- (April 5.) Om rätta ordaförståndet
han efter ed och samvete vet riket vara betient med; och om
lian det ej gior, är han ej värd at vara chef.
Hr Palmstierna upläste 1723 års bref, som han hade
til hands; tilläggandes at om detsamma rätt och noga efterlefves,
lärer ej mera behöfvas.
Frih. Cronhiort: Här åberopas et bref, hvarutinnan sägs
at Öfversten kan föreslå utom regimentet; men jag frågar huru
en Öfverste så noga kan känna de officerare, som äro utom
regimentet, eller huru lian kan gå dem, som äro innom regimentet,
förbi. Ingenting är mera just, än at K. Maj:t och
Rådet dömer 0111 våra meriter, dertil underkastar jag mig gierna,
men ej under någon annans censur; och som puncterne äro
utarbetade, hemställer jag om icke de måge företagas och hvar
efter annan gås igenom.
Hr Riddercrantz: Regeringsformen citerar 1716 års
bref, hvilket tillika med brefvet af år 1723 utvisar på hvad
sätt förslagen vid militair-tienster böra inrättas; och när K.
Majit i nåder vill ga ifrån förslaget, så visar Regeringsformen
tydeligen huru då skal förhållas; fördenskull tyckes det vara
onödigt at med öfverläggningar om ytterligare förklaringar utdraga
tiden.
Hr von Grönn inger: Jag för min del skulle gierna
åstunda, at något vist blefvo stadgat, huru ålder i tiensten skal
förstås, antingen det skal räknas från den tiden man begynt
at tjena, eller ifrån den sidsta fullmaktens datum. Deras fullmakter,
sorn sedan Pultaviska actionen, och utan at förut
så serdeles länge håfve tient, blefvo Capitainer, ligga dem i
vägen, som fölgdt med ifrån begynnelsen af kriget, men haft
den olyckan at råka i ryska fångenskapen.
Hr Didron: Denne specielle frågan hafva Ständerne på
denne Riksdag afgiordt emellan Gyllenpamp, som tient alt
sedan år 1706, och Hager, som senare begynt at tiena, men
hade äldre Ryttmästare-fullmakt; ty åldern ansågs efter den
äldre Ryttmästare-fullmakten, och för den orsaken skull blef
Öfversten Frenden/elt, som på förslaget gådt Hager förbi,
pålagt at betala honom årligen differencen i Rvttmästarelönen.
Frih. Cronhiort: Om vi oss emellan här på Riddarhuset
vilja väga hvars annans meriter och tienster, så fruktar
jag, at det ej har goda påfölgder. Lät oss blifva dervid, at
Konungen och Rådet derom dömer och upprätta enigheten oss
af 20 § RF. Falkengreiis mera.
313
emellan, och fastställa at ingen erhållen caractere bör anses
med mindre K. Maj:t för andre skäl och omständigheter skull
derpå i nåder skulle behaga reflectera. När det ankommer på
K. Maj:ts och Rådets omdöme, det underkastar jag mig gierna,
fast jag ock i al min tid skulle blifva Major, sorn jag nu är.
Frih. von Ungern: Jag styrkes at gå förbi alt, endast
at bibehålla enigheten; och hemställer om icke bäst är at uphöra
med desse discourser.
Frih. Cronhiort: Lät oss evitera alla discussioner emel
lan
oss och de Hrr Officerare, som varit fängne, samt at utan
vidare röra härvid i enighet skiljas åt.
Såsom detta af åtskillige af R. o. A. understöddes samt
begärtes at propositionen måtte ske, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behagar at desse af Stora Secreta
Deputationen utarbetade puncter skola blifva liggande
och at man blifver simplement vid rätta ordaförståndet af 20
§ i Regeringsformen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes följande Resolution, hvilken skrefs på Stora Secreta
Deputationens Extractum Protocolli:
Resol.: R. o. A. funno öfverflödigt, at någon förklaring
giöres öfver 20 och 40 §§ i Regeringsformen, hvilke §§ äro
tydelige och efter deras lydelse böra efterlefvas, i anseende
hvartil det bifogade projectet til en Förordning härom kommer
at afstadna.
Riddarlius-Fiscalen fick i befallning at gå til de andre
Stånden och berätta, det R. o. A. finna öfverflödigt, at någon
förklaring giöres öfver 20 § i Regeringsformen, och at således
Stora Secreta Deputationens härom afgifne Betänkande kommer
at afstadna, hvilken underrättelse fants nödig at lämna
de andre Stånden, på det de samma ärende ej måge afgiöra,
utan at lämna R. o. A. deraf del.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli
angående et af Holm-Majoren Falkengren ingifvit Memorial,
sorn nu äfven blef föredragit, hvarutinnan Hr Majoren
anförer, at som det ej allenast skal lända til rikets sannskylliga
gagn och nytta, utan ock til förekommande af prejudieer
vid Ammiralitets-staten för framtiden, at en hvar efter erfarenhet
och förtjenst blifver befordrad, och at til ledige tienster
allenast värdige och skickelige ämnen utses, så har ock
314 (April 5.) Falkengrens meni. Bevillnings-medleus
Hr Falkengren för des del hållit för nödigt at så väl här,
som uti andra riken, examen och förhör af vederbörande Ammiralitets-officerare
och Flaggman öfver de officerare anställes,
som til lediga tienster komma at föreslås, hvaraf deras mera
eller mindre skicklighet kan utrönas; hvilket Secrete Utskottet
i öfvervägande tagit, och funnit at värkställigheten af et sådant
förslag ofelbart skulle hafva sin goda nytta med sig;
hemställandes Stora Secreta Deputationen detta alt, som Memorialet
vidlyftigare innehåller, til Riksens Ständers närmare
bepröfvande.
Efter något discourerande resolverades af R. o. A. häröfver
pä följande sätt, och skrefs Resolutionen på Stora Secreta
Deputationens Extractum Protocolli, så lydande:
Resö!.: R. o. A. stadnade i det slut, at K. Ammiralitets
Collegium
adjungerar sig någre Flaggmän, jemte Hr Majoren
Falkengren, och i anledning af det bifogade Memorial projecterar
et Reglemente, hvilket, under K. Maj:ts nådiga approbation,
til Riksens Ständers öfverseende vid nästa Riksdag, imedlertid
komme at efterlefvas, och hvad den årliga resan til
Carlscrona af den Riksens Råd, som tjent sig up vid Ammiralitetet,
beträffar, finner R. o. A. bäst vara, at en sådan resa
ej oftare skier än K. Maj:t med Råds råde finner, at nödvändigheten
fordrar, det Ammiralitets-verket i Carlscrona tages i
besiktning.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli
af den 4 April innehållandes en berättelse om bevillnings-medlens
disposition ifrån år 1735, och huru de blifvit
använde; hafvandes Stora Secreta Deputationen funnit, at de
summor, som Krigs-Collegium och begge Escadrerne undfått, til
intet annat behof blifvit nyttjade, än det, hvartil de af Riksens
Ständer blifvit anslagne; men som vid liufvudvärket i Carlscrona
böckerne dels ännu ej äro slutne, dels ock contradictioner
existerat i anseende til de skedde uphandlingar, så har
Deputationen fallit på den tankan at til H. K. Maj:t i underdånighet
upgifva omständigheterne, på det, sedan en noga ransakning
förutgådt, K. Maj:t med Råds råde saken i nåder må
afgiöra och vid nästa Riksdag Riksens Ständer om alt få en
noga och omständelig kundskap.
Det påmintes fuller af Hr Ekestubbe, at soin desse äro
Ständernes enskylte medel, så borde ock til undersökningen
Deputerade af Riksens Ständer förordnas;
användning. Dep. fr. Borg.-st. Hamiltons meni. 315
Men som härvid förestältes, at en sådan [Riksens] Ständers
Deputation dels skulle förorsaka mycket upseende, dels ock falla
mycket kåstsam, och hvad som eftertänkeligit voro, Ständerne,
som äro den högsta domstolen, således blifva likasom första
instantien;
Altså bifölls af R. o. A. Stora Secreta Deputationens uti
förbemälte Extractum Protocolli yttrade tankar.
En Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer, som
Borgmästaren ifrån Upsala Stoltz anförde, öfvergaf et Extractum
Protocolli angående 10 § af Prästerskapets Besvär vid
denne Riksdag, och recommenderade bemälte Extractum Protocolli,
såsom på Förordningar och Resolutioner grundat, til et
benägit bifall.
Samma Deputation afträdde.
Uplästes Feltmarskalkens Frih. Hugo Johan Hamiltons
på Krigs-befehlets vägnar ingifne Memorial och yttrande uppå
K. Lag-Commissionens med thv communicerade Betänkande
angående forum för Ofver-officerare, enär the äro ofrälsemän,
och komma för angifne embetes-förseelser at ställas til rätta;
uti hvilket Memorial Krigs-befehlet förklarat sig af samma
tanka med de ledamöter uti K. Lag-Commissionen, som, hvad
ransakande och dömande öfver Regiments-officerares begångne
brott och fel angår, hållit före, at thet bör ske endast och allenast
vid General-Krigs-Rätten; men beträffande Ofver-officerares
embetes-brott och förseelser, större och mindre, har Krigsbefehlet
i anseende til de andragne skäl funnit sig föranlåtit
at hemställa om icke K. Lag-Connnissionens i det afgifne Betänkandet
senare mening häröfver kunde vinna Riksens Ständers
bifall, sa at alle mål utan åtskilnad, som angå en officerares,
vare sig frälse- eller ofrälseman, embete och förseelse,
ehvad thet ankommer på remotion, suspension eller penningeböter,
hädanefter bör af Regiments-Krigs-Rätten ransakas men
af General-Krigs-Rätten, sedan ransakningen dit inkommit,
afdömas.
R. o. A. biföllo desse Krigs-befehlets yttrade tankar, och
afgick en Deputation af 6 personer til Stånden detta ärendet
til bifall at anmäla.
Uplästes å nyo Hr Feltmarskalken Frih. Hamiltons Memorial
angående tiensters afstående emot halfva lönens behållande
af gamle och trötte betiente, hvilket Memorial förut den
31 Martii R. o. A. varit föredragit, och hvaröfver de dertil
31b (April 5.) Hamiltons mein. Trupp-transport.
förordnade Hrr Deputerade nied sine tankar nu inkommit,
hvilka uti trenne serskilte Memorialer voro författade och för
R. o. A. blefvo upläste.
Uti det första af bemelte Memorialer föreslås de reglor,
sorn af chefferne vid sådane tilfällen böra iakttagas;
Uti det andra projecteras en viss fond, hvaraf de afskedstagande
kunde få sin halfva lön, hvartil alle tienstgiörande
Ofver- och Under-officerare i Armeen 2 procent af lönen årligen
skulle betala, och hvar och en, som hädanefter avancerar,
lämna för des ernådde befordran en månad af sin lön;
Uti det tredje, hvarifrån namnet var undanklipt, anföres
uti 8 puncter de inconvenientier, som en sådan inrättning skulle
med sig föra.
Häröfver discourerades, och som så väl på den händelsen
at den afskedstagande skulle behålla halfva lönen, som ock
ifall en serskilt fond bärtil skulle inrättas, ganska stora svårigheter
anfördes, emedan på den förra händelsen den succederande
kommo at niuta en ganska otilräckelig lön, samt eljest
mycken oreda och irring vid lönernes upbörd skulle förorsakas,
och på den senare händelsen hela Krigs-befehlet. skulle åtaga
sig en contribution, hvilken voro starkare än bevillningen, och
hvartil at skill ige af Krigs-befelilets närvarande ledamöter förklarade
sig icke kunna samtycka;
Altså stadnade, uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
R. o. A. i det slut, at denna qumstion lämnas oafgiord.
Hr Landtm, anmälte Ammiralitets-Commissariatets i
Stockholm underdåniga skrifvelse af den 29 Marti i angående
132 mans bort- och 195 mans hit-transporterande til arbetet
här vid Escadern, hvilket K. Majit, i anseende til manskaps
upbådande under Riksdagarne, enligit Riksdagsordningens 21 §
med Riksens Ständer i nåder communicerat.
R. o. A. förklarade sig härvid i underdånighet ej hafva
något at påminna.
R. o. A. skildes åt.
Den 7 April.
R. o. A. samlades klackan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes de hos R. o. A.
den ö April tagne Resolutioner öfver de då förehafde ärender
Tjänsters tillsättande. Adl. privil. Kåds-protokollen. 317
och biföllos så lydande, som de uti samma dags Protocoll under
hvart och et mål antecknade finnas.
När Resolutionen på Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli af den 2 April, angående en projecterad Förordning
om hvad vid förslagers uprättande til ledige tienster
i akt tagas bör, var upläst, uti hvilken Resolution R. o. A.
förklarat, at bemelte project kommer at afstadna, påminte
Frih. Cronliiort, at som merbemälte project innehåller
åtskillige puncter, hvilke kunna tiena vederbörande til efterrättelse
när förslag skola uprättas, så torde det hafva sin goda
nytta med sig, at bemälte puncter af Riksens Ständer blifva
faststälte.
Men som Hr Landtm, härvid anförde at angående de fel,
som vid förslagers uprättande kunna finnas vara förelupne, uti
Stora Secreta Deputationens ultimat lärer komma at förmälas,
och derjemte påmintes, at saken i går af samtelige R. o. A.
blifvit afgiord, på sätt som den upläste Resolutionen innehåller,
altså afstadnade härmed denne discours.
Uplästes den i följe af R. o. A:ns den 3 April fattade
slut upsatte Expeditionen, hvilken til K. Majit ifrån R. o. A.
enskylt kommer at upgå, angående dem, som utom Adelståudet
K. Majit med ansökningar besvära om Adelige förmåners åtniutande
och om t ilstånd at få besittja sådane gods och gårdar,
hvilka enligit Adelige Privilegiernes 27 § ingen utom Adelståndet
tilkommer at äga; samma underdåniga Expedition
bifölls som den var uppsatt, och finnes conceptet ibland allegaterne
til detta Protocoll.
Hr Landtm, anmälte at de puncter af Stora Secreta
Deputationens anmärkningar öfver inrikes Råds-Protocollen,
hvilke af R. o. A. sidsta gången blefvo upskutne, och om
hvilkas omständigheter R. o. A. åstundat närmare lius och
kundskap utur Stora Secreta Deputationens och Secreta Deputationens
handlingar, i dag ej kunna förekomma, emedan Borgareståndet
sig ej ännu yttrat om den begärte förteckningen på alla
de mål, som uti Secreta Deputationen varit före, til plena skal
upgifvas.
Uplästes Rådets Extractum Rrotocolli angående Collegii
Medici inkomne underdånige förklaring öfver drögsmålet med
Medicinal-taxans öfverseende och jemkande, til följe af K.
Majits nådiga Resolution uppå Städernes Almänna Besvär vid
1734 års Riksdag; vid hvilken förklaring, som Collegium
318 (April 7.) Medicinal-taxan. Manuf. o. Handtverks
-
Medieum nu tillika fullgiordt sin skyldighet och til K. Maj:t
inlefvererat underdånigt project til en ny Medicinal-taxa, så
har K. Majit- i nåder för godt funnit, at alt detta med Riksens
Ständer communicera.
Sielfva den projecterade Medicinal- eller Apothekare-taxan
funno R. o. A. onödigt at låta upläsa, emedan de deruti upförde
mångfaldige speciers pris och värde är en vettenskap,
som R. o. A:ns ledamöter är obekant; men som vederbörande,
nemligen Apothekarne, härvid blifvit hörde och haft tilfälle at
giöra sine påminnelser, samt Collegium Medicum approberat
bemälte taxa;
Altså bifölls densamma af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte Collegii Medici bifogade underdåniga
berättelse, uprepandes des innehåld, nemligen at Collegium
Medicum först förklarar sig och gifver orsakerne vid handen,
hvarföre förbemälte project til taxan ej förr kunnat blifva
färdigt; sedan at Collegium begärer 150 dal. sint til husrums
hyrande för des sammankomster, och at en Fiscal måtte förordnas
utan någon gravation i staten, kommandes des lön at
bestå i tertialen af de fallande böter.
I anseende til berättelsens vidlyftighet och tidens korthet,
hvilken til sä månge andre angelägne ärenders afgiörande sä
väl behöfves, funno R. o. A. ej nödigt berättelsen at afhöra,
och biföllo Collegii Medici ansökningar såsom skälige och billige.
Skrefs altså på Rådets Extractum Protocolli:
Resol.: R. o. A. biföllo den bifogade Medicinal-taxan, finnandes
derjemte nödigt at för Collegium Medicum 150 dal. smt
til husrums hyrande för des sammankomster hädanefter på
staten årligen böra bestås, samt at bemälte Collegio en Fiscal
tilordna.s, dock utan någon gravation i staten, emedan han ej
kommer at niuta någon annan lön än tertialen af de fallande
böter.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående de Almänna Manufactur- och Handtverkshus-Privilegierne,
hvilka Deputationen nu öfversedt och til närvarande
tiders omständigheter lämpat, på sätt som det til
Riksens Ständer härhos upgifne project uttrycker och innehåller;
hallandes Deputationen före, at desse nu projecterade
Privilegier så mycket mera lära vinna Riksens Ständers bifall,
som the intet annat innehålla, än hvad sorn är grundat i 1668
urs Privilegier och the sedermera tid efter annan om manu
-
hus-privil. Frölichs besvär. Tal i ani. af Rads-valen. 319
facturier utkomne Förordningar, samt hos andre nationer med
god nytta giorde författningar; hvarjemte Deputationen äfven
giordt sig försäkrad det Riksens Ständer lära med så mycket
större skyndesamhet denna saken företaga och afgiöra, som
angelägenheten det fordrar, at desse Privilegier blifva ju förr
ju heldre faststäldte, och äfven för främmandes skull på åtskilige
språk genom trycket utfärdade.
Vidare uplästes sielfva projectet under följande titul: K.
Maj:ts förnyade Almänna Manufactur- och HandtverkeriPrivilegier,
innehållandes bemälte project 35 §§;
Ofver hvilket project R. o. A. stadnade i följande slut,
hvilket skrefs på sielfva projectet;
Resol.: Bifölls i öfrigit allenast at vid slutet af 1 § näst
ordet dock, tillägges: »Adelige Privilegiernes 19 § aldeles oförkränkt,
och» etc.; 6 § ifrån orden: »ej eller för någon annan
gierning» går aldeles ut, och sättes i stället : »ej eller för mindre
brott i häktelse qvarhållas, enär verkets principal för honom
vill gå i borgen;» 9 § i stället för orden: »Commerce-Collegium
eller vederbörande Hall-Rätt,» sättes »Commerce-Collegium
genom vederbörande Hall-Rätter tilse;» 30 § näst orden:
»Ombudman förordna* som» sättes »under Commerce-Collegii
inseende.»
Hr Landtm, anmälte Justitiae-Deputationens inkomne Betänkande
angående Hr Gref David Frölichs hos Riksens Ständer
förde besvär öfver K. Maj:ts Justitiae-Revisions dom uti
saken emellan honom och Ryttmästaren Eberhard.
R. o. A. funno godt at Betänkandet blifver på bordet,
kommandes enligit R. o. A:ns skedde öfverenskommelse detta
ärende såsom et justitiae-mål serskilt på en eftermiddag til afgiörande
at företagas.
Hr Landtm, förmälte, at K. Majit til Riksens Ständer
nedsändt Hr Riks-Rådets Frih. Akerhielms underdåniga tal til
K. Majit å egne och samteiige de nyligen utnämde Riks-Rådens
vägnar vid deras första inträde uti Rådet den 4 April 1739,
tillika med H. K. Majits nådiga svar.
Sedan så väl detta Hr Riks-Rådet Akerhielms tal, som
K. Maj:ts nådiga svar, blifvit upläste, förklarade R. o. A.
sin underdåniga fägnad och aldra vördsamste tacksägelse folden
mildhet och nåd, kärlek och öma rättvisa H. K. Majit
emot des trogna undersåtare och hela riket så altid i sielfva
320 (April 7.) Riddarhus-Depms memorial.
verket, som ock uti detta en så stor Konung värde svaret låtit
påskina; tilläggandes
Hr Palmstierna, Hr Didron och åtskillige flera at annat
supplement behöfver ej vår Regeringsform, och bättre uplysning
kan des 20 § aldrig fa, än hvad detta Kongliga svaret
innehåller;
H varuppå R. o. A. sig förenade, at Hr Landtmarskalken
tillika med Talemännen komma at upgå at hos K. Maj:t aflägga
en underdånig tacksägelse, och i lika underdånighet at
anhålla om K. Maj:ts nådiga tilstånd, at högbemelte K. Majtts
nådiga svar til alla des trogna undersåtares hugnad genom
trycket almänt må få blifva bekant.
Riddarhus fiscalen afsändes til de andre Stånden at gifva
tilkänna detta R. o. A:ns tagne slut.
Uplästes Riddarhus-Deputationens ingifne Memorial daterat
den 12 sidst!. Febr., angående dem, som vid denne Riksdag
sig anmält at blifva naturaliserade (Bil. N. 10.)', hvarutinnan,
sedan Deputationen anfört de skäl, som hvar och en af de naturalisation
sökande för sig andragit, samt berättat huruvida en
och annan af dem prsesterat prestanda til det lofl. Riddarhuset,
hvilket varit det enda, som Deputationen haft in commissis;
Deputationen förmäler sig likväl vilja allenast nämna,
det månge flere sig hos Deputationen med ansökningar anmält;
häruppå fördelar Deputationen ansökningarne under visse titlar,
anförandes under hvar och en titul deras namn, som sig anmält,
nemligen til introduction ibland Grefvar, til introduction ibland
Friherrar; de som ifrån Högstsal. Konung Carl XI:tes til närvarande
tid erhållit Kongligt sköldebref, men för emellan kommande
hinder skuld ej kommit at ibland R. o. A. blifva introducerade;
och sluteligen de, som undfådt K. Maj:ts nådiga
försäkran år 1734, med vilkor at, ifall vid dåvarande Riksdag
någre skulle blifva nobiiiterade, de jemväl af en slik K. nåd
skulle blifva delaktige; sidst berättas at Assessor Brouwer sig
anmält at hafva erhållit Adelige Privilegier på sin egendom
och at åtskillige ibland de sökande erbudit för introduction
ansenlige summor til Riddarhuset.
Ibland de naturalisation sökande berättar Deputationen
först angående Hrr von Stauderne, uprepandes hvad vid 1731
års Riksdag i anseende til dem förelupit och at då af R. o. A.
resolverat blifvit at med deras introduction skulle hvila, til des
de anskaffat sig K. Maj:ts nådiga remiss, hvilken de ock den
angående introduktion å Riddarhuset.
321
4 Maii 1733 erhållit; bifogandes Deputationen Extracter af
Liffländske Comiuissionens acter, uti hvilka documenter de
ibland kallas Stut och Stuten, ibland von Stauden.
Hr von Borgen berättade at von Stauderne uti Deputationen
fuller upvijst en genealogie af 32 ahnor, men som farfadren
Matthias, genom hvilken de uti bemälte genealogie til
stammen förknippas, uti et Konung Gustav Adolphs bref af
år 1632 kallas Matthias Stut, så hade denna omständigheten
förorsakat tvifvelsmål uti Deputationen.
Hr Huppenfelt: Om Capitain von Stauden ej voro en
född Adelsman, har han dock then förtienst af riket, at han
ibland R. o. A. bör intagas.
Frih. Coijett understödde detta, tilläggandes det vara nog
bekant med hvad distinction och tapperhet Hr Capitain von
Stauden fäcktat vid det olyckeliga til fället då lian blef til—
fångatagen, och at Czaren en så berömelig tapperhet så förtrutit,
at han på Capitain von Stauden, sedan han blifvit
des fånge, med slag lagt handen, til hvilket senare Frih. Coijett
sade sig hafva varit et åsyna vittne.
Hr Didron: Emedan uti Deputationen tvifvelsmål upkommit
om Hr von Staudens bevis af des Adelskap och han
är en så käck och braf officerare, så kan lian hos K. Maj:t
om nobilitation i underdånighet anhålla, och sedan ibland R.
o. A. blifva intagen.
Frih. H. Wrede: Således, och som Deputationen ej ansedt
bevisen för fullgiltige, lärer vara rätta tiden at tala om Hr
von Staudens introduction, liär frågan angående de nobiiiterade
förekommer.
Hr Landtm.: Som nu allenast öfverläggningen sker om
dem, hvilke sökt naturalisation, så lärer vid detta tilfälle rätta
frågan vara om R. o. A. anse Hrr von Staudernes anförde
bevis för så tilräckelige, at de såsom naturaliserade kunna introduceras.
Hr Didron: De åberopade attester tyckas ej vara til
räckelige
at bevisa det Hrr von Stauderne äro gamle Adelsmän;
fördenskull finner jag dem ej på den foten kunna intagas.
Härmed instämde åtskillige af R. o. A.;
Då efter något discourerande Hr Landtm, giorde frågan
om R. o. A. finna, at Hrr von Stauderne böra skaffa närmare
bevis, så framt de såsom naturaliserade åstunda at introduceras;
Harti] svarades af R. o. A. med Ja.
Adelns Protokoll 1738—1739. UI. 21
322 (April 7.) Riddarhus-Dep:ns memorial
Angående Capitainen vid Lif-Gardet Hr Werner Detlof
von Schwerin berättar Deputationen, at lian sig anmält med
K. Maj:ts nådige samtycke til naturalisation och remiss til
Ridderskapet och Adelen, samt attester at han är af Schwerinska
familien, och at han anhåller på des cousins Hr Capitain
Otto von Schwerine numer blifva införd; åstundandes ej
något särskilt säte eller stämma för sig.
Hr Landtm.: Med Capitain Schwerin lärer ingen svårighet
hafva, emedan alla veta honom vara af den Schwerinska
familien. Jag frågar altså om han under sin cousins numer
får införas?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Capitain af Dahl-Regimentet Hr Wilhelm Gustav Wrangel
söker jemväl naturalisation med samma omständigheter, som
om Capitain Schwerin äro förmälte, allenast at han såsom
Caput familise af stamhuset Fall åstundar blifva intagen.
Hr von Borgen hemstälte om icke Capitain Wrangel
på någon numer af de Wrangelske familier, hvilke redan äro
innom Riddarhuset, kunde blifva intagen, äfven som det nyligen
i anseende til Hr Capitain Schwerin blifvit beviljat.
Hr Didron yttrade sig at som nogsamt är bekant, det
Hr Capitain Wrangel är af den uråldriga Wrangelska familien,
och man ej veta kan om de grenarne, hvilka redan äro introducerade,
vilja tillåta at någon på deras numer intages, aldenstund
de sielfva hafva descendenter, och denne Hr Capitain
Wrangel är en välförtjent man samt erhållit K. Maj:ts nådige
tilstånd at blifva naturaliserad, så tyckes ingen svårighet vara
enär han til Riddarhuset prsesterat prestanda, at han niuter
introduction.
Hr Landtm.: Om R. o. A. vilja förblifva vid det redan
fattade slutet, så blifver nu frågan: Om icke Hr Capitain
Wrangel, såsom den der bevijst at han är af en Adelig famille,
kan niuta naturalisation.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Didron anförde huruledes, då ryssarne giorde anfallet
vid Stäket, Hr Capitain Wrangel sig distinguerat, och at om
inge andre omständigheter för honom voro, så hade han allenast
igenom en sådan action förtjent at ibland R. o. A. blifva
introducerad.
Hr Landtm.: Frågan om introduction lärer i sin tid
komma före; varandes den naturliga ordningen, som R. o. A.
angående introduktion & Riddarhuset.
323
lära finna den bästa, at först afgiöres om bevisen, sedan om
introduction, vidare om personernes antal och sidst hvilke som
komma at introduceras.
Fortfors med Riddarhus-Deputationens Betänkande.
Capitain Wilhelm Gerhard von Engelhart;
til de omständigheter, som Deputationen anfördt, lade ännu
Frih. Coijett, at i Liffland varit Härmästare af denna
släkten.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. finna de anförde bevisen
tilräckelige;
Hvartil svarades med Ja.
Major Molirmans söner Joli. Holger och Isac;
Frih. Coijett berättade sig utom det, som Deputationen
anfört, kunna betyga, at Mohrmcennerne äro af en uråldrig
adelig släkt, hvilken både nu och då »Skäne kom under Sverge
ägt adelige gods i samma provintz.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. finna at Hrr Mohrmcennerne
hafva fulltygande skäl om sitt Adelskap och således
til naturalisation äro berättigade.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Rapholt;
förutan det som Deputationen andragit, förmälte
Hr Wulfclo, at fast documenterne til des Adelskaps
bevisande äro förkomne, så står dock Rapholtska vapnet i Orby
kyrka i Skåne.
Hr Rammel lade härtil, at des fader varit Major och
bodt i Skåne, samt der af alle blifvit ansedd för Adelsman.
Sorn R. o. A. ej funno de anförde .skälen tilräckelige,
frågade
Hr Landtm, om Rapholt skall skaffa sig tydeligare bevis,
at han är af den Adelige Rapholtske familien, innan han til
naturalisation kan vara berättigad.
Härtil svarades med Ja.
Hr Capitain Pinello;
R. o. A. förklarade at han bör skaffa närmare bevis, at
han är af den Adeliga Pinelliska familien i Genua.
Hrr Bernhard och Carl von Göken;
Frih. von Ungern påminte, at tilförene de, som här sökt
naturalisation, altid hafva måst skaffa sig bevis antingen ifrån
öfverheten eller af den Corps de Noblesse, ifrån hvilken de sagt
sig vara, at de af Adelige hus varit härstammande.
324 (April 7.) Riddarhus-Dep:us memorial
Hr Landtm.: De 4 naturalisations-sökande, om hvilka
R. o. A. sig redan utlåtit, har samtelige R. o. A. funnit vara af
Adelige hus härstammade; giöres om dem något vidare tvifvelsmål?
Härtil svarades med Nej.
Hr Mannerheim anmälte at Capitain Cunningliam vid
Artilleriet är af en Adelig famille i Skottland, hemställandes
om han icke jemväl kunde blifva naturaliserad.
Det sades at när Hr Cunningliam på behörigt sätt sig
anmäler, lärer des ansökning tagas i öfvervägande.
Riddarhusjiscalen framtedde von Göbernes ingifne bevis,
hvilket var et skrifvit utdrag af Mushards tryckte genealogiske
verk om de Brehmiske familierne, hvaruppå af någre Brehmiske
Adelsmän med hand och sigill var attesterat at Berthold von
Goben, hvilken flyttjat til Ingermanland, är af samma famille;
Och som Hr Sprengport så väl som Hr von Gröninger
intygade desse von Göber vara descendenter af bemälte Berthold
von Goben;
Altså, uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
förklarade R. o. A. deras bevis vara tilräckelige at niuta
naturalisation.
Hr Kunow;
Deputationen berättar, at han genom vidimerad attest utur
Churfurstliga Brandenburgiska Cancelliet vill bevisa, at han
är af Adelig härkomst.
Hr Ekestubbe sade at med Hr Kunow voro samma beskaffenhet
som med de förre; berättandes Hr Ekestubbe sig hafva i
händerne originalet af den Brandenburgiska attesten jemte tilräckelige
bevis, at denne Hr Kunow är descendent af samma famille.
Det påmintes at redan en famille af det namnet von
Cunowen här på Riddarhuset år 1727 är introducerad, nemligen
Majoren Christian Didrich von Cunowen, som af den
trykte Matrikelen vijstes.
Vid så fatte omständigheter resolverades af R. o. A. at
denne Hr Kunow, som i Finland är boende, bör bevisa det
han ej är af den redan här på Riddarhuset introducerade von
Conoivske famillen, på det en och samma famille ej må komma
at äga tvänne numror.
Hr Öfver-Jägmästaren Gustaf von Horst;
om honom förmäler Deputationen, at han vill bestyrka
sin Adeliga härkomst utur Tyskland, genom et af Gref Freitag
utgifvit attestatum.
angående introduktion & Riddarhuset.
325
Som det berättades Hr Öfver-Jägmästaren von Horst numera
igenom döden vara afliden;
Altså funno R. o. A. onödigt sig häröfver at utlåta.
I anledning af Hr Klingsporres giorde föreställning at
Hrr von Stauderne hafva R. o. A:ns Resolution för sig af
1731 års Riksdag, det de skola niuta introduction så snart de
blifvit benådade med K. Maj:ts nådiga1 remiss och de icke allenast
erhållit en sådan nådig remiss af K. Maj:t, utan ock til
Riddarhuset praesterat prestanda, begyntes åter at discoureras
om de icke nu böra niuta introduction, aldenstund saken kan
anses såsom på en Riksdag fullkomligen afgiord.
Men som häremot anfördes, at de ej kunna introduceras
såsom naturaliserade, aldenstund R. o. A. i dag funnit dem
ej hafva tilräckelige bevis, och de icke begärt eller erhållit
nobilitation; altså afstadnade denna discours.
Hr Landtm.: Här stadnar nu Deputationens berättelse
angående dem som sökt naturalisation; och lärer altså efter
ordningen af R. o. A. komma at öfverläggas om på denna
Riksdag någon introduction skal ske.
Häruppå discourerades af R. o. A. ganska länge och vidlyftigt
med skiljaktighet i meningarne, om på denne Riksdag
någon introduction skal blifva eller ej. Men som härvid åtskilige
och inångehanda frågor sig yppade, både om personernes
antal och omständigheter, i det en del allenast söka naturalisation,
en del hafva i förra och senare tider af Konungen erhållit
sköldebref, en del hafva allenast vilkorlige remisser, med
mera; förestälte
Hr Landtm, at som med desse frågors ventilerande och
afgiörande 4 cessioner skulle bortgå, hvilket af detta prof man
nu i dag haft, nogsamt kan slutas, och Riksdagens annalkande
slut gior tiden ganska dyrbar, så torde R. o. A. heldre behaga
sig derom förena, at på denne Riksdag ingen introduction
blifver; frågandes Hr Landtm, om detta bifalles;
H vartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, sade sig vidare för säkerheten skull än en
gång vilja fråga, om icke det lika fullt förblifver vid det, som
af R. o. A. redan i dag är faststält och beviljat, nemligen at
Hr Capitain Schiverin intages under sin cousins numer.
Hr Tungelfelt yttrade sig at han härtil ej kan samtycka
så framt icke Hr Öfverst-Lieutenanten och Adjutanten af K.
Maj:ts Lif-Drabanter Mat tinas Wollberg, hvars bekante meriter
326 (April 7.) Riddarhus-Dep:ns memorial
och trogne tienster Hr Tungelfelt sade sig ofta tilförene hafva
andragit, jemväl niuter den hedern och välförtjente belöningen
at ibland R. o. A. blifva intagen.
I anledning häraf upväxte åter hos R. o. A. en ganska
vidlyftig discours i det häremot sades, at hvad Capitain Schwerin
angår, des intagande under des cousins numer af R. o. A. med
et almänt Ja redan är bifallit, hvilket utan en almän votering
ej kunde ändras eller omkullkastas; af andre åter anfördes,
at Capitain Schwerine intagande bifölls då qusestionen, om någon
introduction på denne Riksdag skulle ske eller ej, aldeles var
in suspenso, och at den således allenast varit conditionell, samt
at i öfrigit nu då klåckan redan är in emot tu, och då så
månge af R. o. A. redan äro nedgångne, ej rådeligit voro at
anställa någon votering, med mera; intil des omsidor, uppå
Hr Tungelfelts föreställning, at Hr Wollberg på des
numer måtte blifva intagen, hvilket kunde ske utan at säten
eller stämmor på Riddarhuset blefvo förökte, emedan Hr Tungelfelt
sielf voro en man af 58 och Hr Wollberg en man af
60 år och begge utan barn;
R. o. A. sig omsidor förenade, at som på denne Riksdag
ingen introduction blifver, så kommer allenast Hr Capitain
Werner Schwerin på des cousins Hr Otto Schicerins numer,
och Hr Ofverst-Lieutenanten och Adjutanten vid K. Maj:ts
Lif-Drabanter Matthias Wollberg uppå Hr Tungelfelts numer
ibland R. o. A. at intagas; och skrefs altså på RiddarhusDeputationens
Memorial följande Resolution:
Resol.: R. o. A. funno at Hrr von Stauderne böra skaffa
närmare bevis, så framt de såsom naturaliserade åstunda at
introduceras; likaledes Hr Rapholt, at han är af den Adeliga
Rapholtske familien; sammaledes Hr Pinello, at han är af
Pinelloske familien i Genua; så kommer och Hr Kunow at
bevisa, det han ej är af den redan här på Riddarhuset introducerade
von Conowska familien, på det en och samma famille
ej må komma at äga tvänne numror; Hr Capitain Werner Detlof
von Schwerin, såsom almänt bekant vara af den Swerinska familien,
likaledes ock af samma orsak Capitain af Dahl-Regimentet
Hr Wilhelm Gustav Wrangel, som skrifver sig af
huset Fall, Hr Capitain Wilhelm Gerhard von Engelhardt,
Hr Majoren Mormans söner och Hrr Bernhard och Carl von
Goben funno R. o. A. hafva nog giltige bevis, at de af Adelige
hus härstamma, och således kunna natural iserås. I öfrigit
angående introduktion å Riddarhuset.
327
förenade sig R. o. A. at på denne Riksdag ingen introduction
blifver; utan kommer allenast Hr Capitain Wemer Schwerin
på des cousins Hr Otto Schwerine numer, och Hr OfverstLieutenanten
och Adjutanten vid K. Maj:ts Lif-Drabanter
Matthias Wollberg uppå Hr Tungelfelts numer ibland R. o.
A. at intagas.
R. o. A. skildes åt.
Den 9 April.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes de hos R. o. A.
den 7 April tagne Resolutioner, och biföllos så lydande, som
de uti samma dags Protocoll under hvart och et mål antecknade
finnas.
Hr Ekestubbe, hvilken vid förra sammankomsten giordt
det förbehåld at för R. o. A. få framte bevisen til den i Finland
boende Ofverst-Lieutenanten Hr Gustav von Konoivs
Adelskap, upviste nu in originali en attest ifrån Churfurstliga
Brandenburgiska Cancelliet daterat Colin den 4 September 1690,
at familien är utur Hinter-Pommern, och et annat original
document, daterat Narva den 22 Junii 1683, hvarmedelst intygas
at samma famille sutit uti Ingermanland, hvarvid var
bifogat afritning af denna families vapn, hvilken förer 3 röda
Pålska mössor i blått fält, hvaremot de redan här på Riddarhuset
introducerade von Cunower föra i vapnet tvänne ekeblad
och en crona.
R. o. A. funno godt at i denne dags Protocoll antecknas
Hr von Konows bevis om thes Adeliga härkomst hafva befunnits
riktige, samt honom i följe af R. o. Arns Resolution
af den 7 April kunna naturaliseras.
Hr Landtm, hemstälte om icke Electorerne til Rådsvahlet
i morgon kunna sammanträda at uprätta förslag til det
ledige Rådsembetet, som med en siöman bör besättjas;
Hvilket af R. o. A. bifölls;
Och afsändes Riddarhusfiscalen at gifva detta tilkänna
hos de uti Rådsvalilet deltagande tvänne Stånden.
Uplästes Hr Lagmannen Carl Wattrangs ingifne Memorial
derutinnan, i anseende til anförde skäl och omständigheter,
samt at R. o. A. vid förra sammankomsten behagat bevilja
328 (April 9.) Förslag till adoptioner.
Hr Öfversten Tungel/elt at på sitt namn få adoptera Hr
Öfverst-Lieuten. Wollberg samt Hr Capitain Schwerin at uptagas
på then Schwerinska famillen, Hr Lagman Wattrang
anhåller at på des famille och namn få adoptera des inåg
Advocat-Fiscalen uti Svea Håfrätt Johan Gerdes.
Hr Palmstierna sade, at ehuruväl Hr Advocat-Fiscalen
Gerdes almänt är känd för en braf och skickelig man, och
ehuru gierna man skulle åstunda at giöra Hr Lagman Wattrang
nöje, så voro dock omständigheterne med Schverin och Wollberg
ganska olike; den ene voro en född Adelsman, som under
sin familles numer blifvit intagen, den andra en gammal officerare,
som tjent hela kriget igenom, och han så väl som Hr
Tung eif elt, hvilken honom på sin numer intagit, voro utan
barn, så at ingen irring i släkterne igenom des antagande under
Tungelfeltska numern voro at befara; och tyckes vara tid nog
at tala om introduction enär Hr Gerdes af K. Maj:t med
Adeligit stånd blifvit benådad; i annor händelse, och så framt
adoptioner skulle blifva tillåtne, torde innan kort antalet af
R. o. A. igenom adoptioner otroligen blifva förökt.
Hr Lagman Wattrang anförde, at sådane adoptioner svärföräldrar
tilförene varit tillåtne; at Advocat-Fiscalen Gerdes
i anseende til des ämbete förut är Adelig vederlike, och jemväl
erhållit K. Maj:ts nådige försäkran at blifva nobiliterad; at
han är possessionatus och med honom i närmare förbindelse
än Hr Wollberg med Hr Tungelfelt.
Frih. Coijett: Om adoptioner skola tillåtas, hvilket jag
likväl anser såsom stridande emot grunden af Riddarhus-inrättningen,
ity at släkterne på sådant sätt blifva confunderade, sä
utbeder jag mig den gracen at på mitt namn få intaga Hr
Majoren Wallengren, hvilken tjent ifrån begynnelsen af sidsta
kriget och uthärdat det svåra Ryska fångenskapet, varit med
i fem actioner, åtskillige belägringar och partier samt 2 månader
för actionen vid Pultava vid et tilfälle varit den förste,
som begynt uprifva fiendens spanska ryttare, hvilket högstsal.
Konung Carl XII:te så högt behagat, at han på platsen Wallengren
Adeligit stånd och värde i nåder tilsagt, hvilket månge
af de Hrr officerare, som då varit tilstädes och ännu lefva,
lära kunna intyga.
Hr General-Majoren Frih. Buddenbrock sade det vara
almänt bekant, at Major Wallengren åtskillige hufvud-actioner
och belägringar bivistat. och altid med mycken distinction tient.
Förslag till adoptioner.
329
Hr Öfverst-Lieutenanten Simon Wennerstedt sade sig
kunna intyga detsamma, emedan han på en tid tjent uti en
armée med Wallengren, och at de begge tilsammans bivistat
actionen vid Saladen år 1703.
Hr Major Falkengren: Om R. o. A. behaga giöra en
välförtient Landt-officerare någon grace, så utbeder jag detsamma
för en braf och uti siöväsendet mycken kundskap ägande
Siö-officerare nemligen Hr Equipagemästaren Rojalin, hvars
förtjenster vid Ammiralitetet äro nog bekante.
Hr Carl Wennerstedt hemstälte om icke Major Wallengren,
i anseende til högstsal. Konung Carl XILtes nådiga löfte
och egne meriter, för egen räkning ibland R. o. A. kunde blifva
intagen.
Hr Palmstierna sade at hvad adoptioner angår kan han
för sin del dertil ej samtycka, emedan således entia pr aeter
necessitatem multipliceras, utan om någre skola blifva Adelsmän,
bör en sådan förmån vederfaras dem, som det sielfve förtjent,
och efter Regeringsformens 44 §:s innehåld, hvilken §
Hr Palmstierna upläste, och på den foten kunde Wallengren
hos H. K. Maj:t til sköldebrefs erhållande i underdånighet
recommenderas.
Hr Ekestubbe: Om nu någre skola blifva intagne, så
beder jag i ödmiukhet för Öfverst-Lieutn. Konow; men jag
håller före bäst vara, at R. o. A. förblifver vid sin redan tagne
Resolution, at på denne Riksdag ingen introduction må ske.
Frih. Coijett: Hr Hammarhielm begärer at Ryttmästaren
Reuter på des numer må blifva intagen; och som han är en
officerare, hvilken väl och trogit tient, så beder jag för honom
ifall någon introduction kommer at ske; men i mitt sinne håller
jag före det vara bäst, at vi härutinnan aldeles hålla oss vid
Regeringsformens 44 §.
Hr Landtm.: Jag får ej undgå at nämna, at här äro
flere ansökningar om adoptioner inkomne.
Uplästes altså Hr Stiernblads Memorial, hvarutinnan han
anhåller, i förmågo af sin stjuffaders framlidne Ofver-KrigsCommissarien
Stiernblads genom testamente giorde adoption,
så til at bära des namn såsom ock at besittja des i Skåne
belägne fasta egendom, samt K. Maj:ts nådigste remiss, at ibland
R. o. A. blifva intagen.
Vidare anmälte Hr Landtm. Hr Capitain Laurius ingifne
Memorial, hvarutinnan han anhåller at under Härads
-
330 (April 9.)
Om introduktion
höfdingen Olivestiernas numer blifva intagen; anförandes de
skäl och omständigheter, som sielfva Memorialet, hvilket jemte
de öfrige finnes ibland allegaterne til detta Protocoll, vidare
utvisar.
Hr Ekestubbe hemstälte om icke de, som R. o. A. funnit
hafva tilräckelige bevis at kunna naturaliseras, deröfver måge
få attestatum af Riddarhus-Secreteraren.
Hr Landtm, sade at härvid lärer ej vara någon svårighet.
Hr Wulfclo: Om vi uti Riddarhus-Deputationen hade
understådt oss at recommendera någon til introduction, så hade
vi ofelbart nämdt Major Wallengren, så väl i anseende til
högtsal. Konung Carl XII:tes honom nådigt giorde löfte om
Adelskap, som til des egne förtienster.
Frih. Stiernstedt sade sig hafva kändt Majoren Wallengren
för 30 år sedan, då högstsal. K. Majit för des bravoure
avancerade honom til Capitaine samt lofvade honom i nåder
Adeligit stånd.
Hr Rammel: R. o. A. lära ej väl kunna gå ifrån sin
redan tagne Resolution, at på denne Riksdag ej någon introduction
skal ske.
Hr Landtm.: Om mig voro lofgifvit at tala för någon,
så talte jag för Majoren Wallengren, Hr Capitain Laurin och
Hr Secreteraren Stenhagen, hvilken häfver K. Maj:ts ovilkorliga
nådiga Resolution at blifva Adelsman, och des utan vid
denne långsama Riksdagen haft det svåra och trägna arbetet
at föra Protocollet uti Riksens Ständers Secrete Utskott, och
samma svåra syssla berömeligen och väl förrättat; men som
R. o. A. en gång resolverat at på denne Riksdag ingen introduction
skal blifva, kan jag härom ej giöra någon proposition.
Hr Didron: Sidst faststäldtes af R. o. A. at på denne
Riksdag ingen introduction skal ske; men sedan åtskillige voro
nedgångne hörer jag, at det blifvit resolverat, at Hr Wollberg
på Hr Tungelfelts numer skal blifva intagen, och som vi således
uti et mål gådt ifrån det redan faststäldte slutet och
R. o. A. böra vara sig like, samt hvad den ene sökande beviljas
en annan sökande ej bör afslås, enär omständigheterne
äro like, altså anhåller jag at Capitain Wrangel på en af
Wrangelske numrorne, samt at Major Wallengren, som häfver
högstsal. Konung Carl XII:tes löfte, ibland R. o. A. måge
blifva intagne.
å Riddarhuset.
331
Det begärtes at proposition må ske angående Major Wallengren;
men härtil svarades med Ja och Nej.
Gref Henning Gyllenborg förestälte, at som det ej voro
utan exempel, at vid slutet af Riksdagarne någon enda välförtjent
person uppå R. o. A:ns underdåniga anhållan af K. Majit
med Adeligit stånd blifvit benådad och ibland R. o. A. strax
derpå intagen, emedan sådant på 1731 års Riksdag skedt med
då varande Lieutenanten vid K. Lif-Gardiet Hr Törne, så
kunde han ej undgå at hos R. o. A. til en gunstig ihogkommelse
anmäla Secreteraren Stenhagen, hvilken ej allenast uti
29 års tid tient och redan uti månge år med en distinguerat
skickelighet uti Rådet fört Protocollet, utan ock under denne
Riksdagen samma besvärliga och mycken både redelighet och
skickelighet kräfvande syssla uti Secrete Utskottet, hvartil altid
Adelsmän blifvit brukade, berömeligen förrättat, samt vijst prof
at han hyser et rätt ädelt hierta och sinnelag; bedjandes Hr
Grefven at R. o. A. ville giöra deras ledamöter uti Secrete
Utskottet den gracen, at en så skickelig och välförtjent man,
som hos dem med så mycken tro och flit arbetat, ibland R.
o. A. nu måtte blifva intagen, eller om sådant i anseende til
den redan tagne Resolutionen at för denne gången ingen introduction
skal blifva, ej skulle kunna beviljas, det, så väl i
anseende til de redan anförde skäl, som K. Maj:ts för Stenhagen
gifne nådige ovilkorlige Resolution, en underdånig föreställning
til K. Majit mätte upgå, at diploma eller sköldebref
för honom må blifva utfärdat; tilläggandes Hr Grefven at R.
o. A. vid denne Riksdagen vijst prof af ömhet och omsorg för
deras belöning och befordran, de der med trohet, distinction och
fermeté tient under Ständernes ögon; och hade sannerligen vid
den förrättning, som Hr Stenhagen haft uppå en sådan Riksdag
som denne varit, behöfts både redelighet, fermeté och arbetsamhet.
Häruppå begyntes äter med skiljaktighet i meningarne at
discoureras, om hos K. Majit, af R. o. A. någre til Adeligit
stånds erhållande i underdånighet skulle recommenderas eller
ej; då åter af enoch annan om Major Wallengren och Capitain
Wrangel, Ryttmästare!! Reuter, Hafrätts-Rädet Herlin, Assessoren
Wellstadius samt flere påmintes; vid hvilket tilfälle
Majoren Wallengrens ingifne förteckning på des tiensteår
och meriter blef upläst; vidare upkom frågan om något vahl
härutinnan kunde ske ibland dem, som giordt ansökning, och
332 (April 9.) Mariuf. o. Hand.-Dep. Krigsbefälets mein.
huru svårt det skulle blifva et sådant vahl at anställa; eller
oek at utsättja et vist antal med mera; intil des omsidor af
R. o. A. förklarades, at det förblifver vid det i lögerdags tagne
slutet, at uppå denne Riksdag ingen introduction kommer at
ske; och hvad de sökte adoptioner beträffar, förenade sig R. o.
A., at som sådane adoptioner utan K. Majits nådigt dertil
gifne bifall ej kunne beviljas, så måste de sökande i underdånighet
vända sig til K. Maj:t, då de som K. Majit i nåder
utser och finner til en sådan Kongl, nåds åtniutande vara förtiente
och enligit Riksens Ständers underdåniga skrifvelse af
den 16 Oct. 1723 dertil berättigade, vid nästa Riksdag om introduction
hos R. o. A. sig komma at angifva; hvarom en
underdånig föreställning til H. K. Majit ifrån R. o. A. enskylt
kommer at upgå.
Uppå Hr Landtmins föreställning om nödvändigheten och
angelägenheten, at ingen del af Manufactur- och HandelsDeputationens
arbete må blifva lämnad oafgiord eller indecist,
emedan hela verket som en kadja sammanhänger, och man
förnummit, at försök til samma nyttiga plans hindrande ej
skola fela;
Fants af R. o. A. godt at en Deputation af 24 personer
til de andre Stånden afgår at härom giöra en tjenlig föreställning,
samt tillika påminna, at Stånden öfver Stora Secreta
Deputationens arbete angående 20 och 40 §§ af Regeringsformen
* sig ville yttra, om de bifalla R. o. Arns tankar eller ej, varandes
angelägit at Ständerne häröfver sig utlåta, på det med
de högre tiensters bortgifvande, hvilke redan länge städt ledige,
ej längre på tiden må ankomma. Denna Deputation anfördes
af Gref De la Gardies fullmäktig Hr Carl Silfwerscliöld.
Uplästes Feltmarskalkens Frih. Hugo Jolian Hamiltons
på Krigs-befehlets vägnar ingifne Memorial angående befrielse
ifrån prästegårds- och tingstufvubyggnaden, hvilken befrielse
Krigs-befehlet uti 6 § af deras vid denna Riksdag hos K. Majit
underdånigst andragne besvär sökt, men K. Majit enligit lag,
6 cap. 2 § Bygg.-BI., ej kunnat Krigs-befelet bevilja; hemställandes
Krigs-befehlet härutinnan Riksens Ständers ompröfvande,
om icke i anseende til åtskillige åberopade skäl och omständigheter,
med rättvisan är enligit, at officerare sä väl ifrån
the vid prästegårdar bestådde 7 laga husens byggande, som ifrån
tingstufvubyggnad varda befriade, hälst och i synnerhet som denna
byggnad uti 1684 års Reglemente ibland andre therstädes för
om befrielse fr. vissa byggnader. Anm. vid Råds-protokollen. 333
officerare-boställen utsatte onera icke finnes upräknad. Skulle
Krigs-befehlet uti denna ansökning icke kunna vid nu påstående
Riksdag vinna Riksens Ständers bifall, utbeder sig Krigsbefehlet
den förmån, at K. Majits uppå förberörde besvärs 6
§ fattade Resolution ej må intil nästa Riksdag ställas i verket,
och imedlertid lända Krigs-befehlet til last.
Efter något discourerande biföllo R. o. A. Krigs-befehlets
ansökning, och kommer ärendet til de andre Ståndens bifall
på det bästa at recommenderas.
Resol.i I anledning af de anförde grundelige skäl funno
R. o. A. både billigt och rättvist, at officerare-boställen ifrån
prästegårds- och tingstufvubyggnad befrias; och förmodar sig
R. o. A. härutinnan så mycket mera de öfrige respective Ståndens
benägna bifall, som det skulle lända det utom des i nog
svaga vilkor stadde Krigs-befehlet til en alt för stor last, och
följakteligen indelningen til skada, om officerarne emot 1684
års Reglemente, hvilket så i detta som andre mål voro ganska
eftertänkeligit at rubba, med en sådan härdis ovanlig byggningslast
skulle besväras.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine ställen,
emedan Stora Secreta Deputationens arbete, angående anmärkningarne
öfver Räds-Protocollen uti inrikes saker, nu kommer
at företagas,
Sedan R. o. A. intagit sine rum, förmälte Hr Landtm,
at ibland de mindre målen, öfver hvilka R. o. A. åstundat
närmare och nogare uplysning och underrättelse, voro jemväl
den 5:te § af Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli,
daterat den 29 Martii, hvilken § angår Capitain von Drenteln
och Lieutenanterne Krusell och Klick, och at de vid åtskillige
öpningar blifvit förbigångne;
Uplästes altsä Secreta Deputationens til Stora Secreta
Deputationen härom ingifne Memorial och sedan nyss bemälte
5 § af Stora Secreta Deputationens Extracto Protocolli.
Frih. Cron hiort sade at Secreta Deputationens Betänkande
går närmare än Stora Secreta Deputationens; ty den
förre föreslår, at hvad som til de lidandes meen förelupit bör
strax ändras och rättas, och den senare gifver allenast anledning
at de lidande vid först blifvande öpningar måge blifva
hulpne; det lärer altså nu komma i öfvervägande hvilketdera
alternativet R. o. A. behaga bifalla.
334 (April !).) Anni. vid Råds-protokollen.
I anledning häraf discourerades af R. o. A. ganska länge
och med skiljaktighet i meningarne i det en del af R. o. A.
såsom
Frih. Cronhiort, Frih. Coijett, Frih. C. W. Cederhielm,
Hr Ekestubbe och Hr von Gröninger jemte flere, förklarade
sig af den tankan, som Secreta Deputationen varit, nemligen
at hvad til desse lidande officerares förfång förelupit strax bör
ändras och rättas, emedan de i annor händelse ännu tiläfventyrs
länge kunde komma at vänta, innan de blefvo hulpne och
uprättade, ja ock kanske emedlertid med döden afgå, aldenstund
någre af dem äro redan til åren; en del, såsom isynnerhet
Hr von Gröninger hemstälte om de icke kunde ifrån
tienstgiörande befrias, til des de åter i sin tour blefvo befordrade;
hafvandes man exempel at sådant tilförene skedt, när yngre
blifvit äldre föredragne; men som häremot å andre sidan af
Frih. Malcom Hamilton, Gref Dohna, Hr Palmstierna,
Hr Lillj estierna och åtskillige flere förestältes, at det voro
ganska betänkeligit om detta ändrande och rättande på det sättet
skulle verkställas, at K. Fullmakter ifrån någon, sorn dem ordinaria
via erhållit, skulle återtagas, hvarigenom ingen om sitt
ämbete skulle vara säker, för än han genom en påföljande
Riksdag derå lika som ernådt fasta; at uti indelningen för
dem som lidit och dem sorn avancerat dem förbi är ingen åtskilnad;
at den föreslagne tienstfrilieten skulle förorsaka oreda
och irring vid tienstgiörandet i regimentet; at, som
Hr Lilliestierna tilläde, om et sådant prejudikat nu
fastställes, oändeliga besvär skulle giöras hos Ständerne vid
nästa Riksdag, hvarvid ännu flere skäl kunde anföras, hvilke
skulle förorsaka största upmärksamhet, och på hvilka tvifvelsutan
Stora Secreta Deputationen lärer haft afseende, stadnade
omsidor R. o. A. häröfver i följande slut:
At R. o. A. biföllo Stora Secreta Deputationens yttrande
uti 5 § af de mindre målen, beträffande Capitaiu von Drenteln
och Lieutenanterne Krusell och Klick, dock at Klick in specie
til indelning vid första öpning recommenderas; hvarjemte R.
o. A. funno nödigt, at Riksens Ständer giöra det förbehåld och
förklaring, at om någon hädanefter skulle befinnas hafva utvärkat
sig någon fullmakt androm til prejudice, så kommer
sådant enligit Riksdagsordningens 13 § at ändras och rättas.
Hr Carl Silfverschöld kom med Deputationen, som varit
hos de andre Stånden, tilbaka och berättade at Prästeståndet
Dep. t. Stånden. Kommers-Kollegium.
335
svarat sig redan hafva haft åtskillige af Manufactur- och
Handels-ärenderne före; at fuller Krämarne af Borgareståndet
begärt med samma ärenders afgiörande något upskof, men at
Prästeståndet för sin del ej lämnat dem längre tid än til i dag
at inkomma med påminnelser, om de dervid någre hade at
giöra; hvad 20 och 40 §§ af Regeringsformen beträffar, så hade
Prästeståndet för sin del funnit et och annat, som Stora Secreta
Deputationen dervid föreslagit, nyttigt at både Rådet
och de, som det til kommer at uprätta förslag til tienster, måtte
deraf få del och til nästa Riksdag efterlefva, då Ständerne
närmare härvid kunde lägga handen; Borgareståndet hade förklarat,
at de med Handels- och Manufactur-ärendernes afgiörande
nu voro i verket begrepne, och hvad §§ af Regeringsformen
vidkommer, hade Ståndet varit af den tankan, at samma
ärende kunde nedläggas; Bondeståndet hade svarat, at större
delen af Handels- och Manufactur-ärenderne der redan voro
afgiorde, och at Ståndet angående §§ af Regeringsformen sig
lärer utlåta.
Fortfors med den för händer varande saken, och uplästes
Secreta Deputationens til Stora Secreta Deputationen
afgifne yttrande angående den nya Camererare-beställningen i
K. Commerce-Collegio, hvilken beställning Secreta Deputationen
anser för onödig samt emot 1723 års Caracters-Förordning,
och at densamma således efter Regeringsformens 13 § samt
Riksdagsordningens 13 § bör uphäfvas, ändras och rättas.
Vidare uplästes Stora Secreta Deputationens yttrande
härom, uti 7 § af de mindre målen, uti förbemälte des Extracto
Protocolli, af innehåld, at som Protocolls-Deputationen
uti et Betänkande Riksens Ständer understält huru med bemälte
Camererare-beställning skal förhållas, så har Stora Secreta
Deputationen öfver samma mål sig icke vidare yttra kunnat,
än at en tjenlig föreställning och påminnelse til Riksens Råd
upgår.
Hr Landtm, berättade, at Riksens Ständer uppå denne
Riksdag i anledning af Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande
angående Spinnhus-inrättningen i riket förklarat denne
uppå Commerce-Collegii underdåniga föreställning förordnade
Camererare-beställning til Spinnhus-räkenskapernes besörjande
vara nödig, frågandes om icke således Stora Secreta Deputationens
yttrande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
336 (April 9.) Öfv.-Jägm. beställn. i Halland. Anni. vid Råds-prot.
Resol.: Ehuruväl R. o. A. redan bifallit at en sådan
Camererare-tienst skal blifva vid K. Commerce-Collegium, så
kommer icke des mindre den af Stora Secreta Deputationen
föreslagne påminnelsen til Hrr Riksens Råd at upgå.
Hr Landtm, anmälte at Protocolls-Deputationen 0111 denna
Camererare-beställning ingifvit et Memorial.
R. 0. A. förklarade, at samma Memorial, emedan Ständerne
i saken sig redan utlåtit, kominer at nedläggas.
Uplästes Secreta Deputationens yttrande öfver den nya
Jägmästare-beställningen i Halland, såsom och 8 § af Stora
Secreta Deputationens Extractum Protocolli, hållandes begge
Deputationerne före, samma tienst böra indragas.
Men uppå åtskillige af R. 0. A:ns ledamöters föreställning,
at denne tiensten är nyttig för landet, ity at sedan uti Halland
igenom skallande et ansenligit antal vargar skola vara utödde,
och kan altså, såvida densamma ej på något sätt graverar staten,
väl hafva bestånd, stadnade R. 0. A. häröfver i följande slut:
At denna Ofver-Jägmästare-beställningen i Halland, såsom
för landet nyttig, kan hafva bestånd, dock utan gravation i
staten; i öfrigit upgår härom en äfven sådan föreställning til
Hrr Riksens Råd, som uti 7 § är omförmält.
Hr Landtm, anmälte, at den 4 § af de mindre målen,
om hvilka R. 0. A. begärt närmare uplysning, angingo Hr
Advocatfiscalen Lagerflyclit, hvilken stådt på förslag til et ledigt
Assessorat i Abo Håfrätt men måst se sig ohulpen; hemställandes
huruvida R. 0. A. skulle behaga låta sig alle omständigheter
häraf föredraga eller ej, aldenstund Frih. Åkerhielm,
som den tiden var President i Abo Håfrätt, och Frih. Cederström,
som den tiden var Stats-Secreterare, och hvars son af
K. Majit den gången med Assessorat blef benådad, igenom
Riksens Ständers vahl til Råds-embetet nyligen blifvit föreslagne
och af K. Majit, dertil i nåder kallade; berättandes Hr
Landtm, at Stora Secreta Deputationen til reparation för Hr
Lagerflyclit för des bortmiste tour och säte i K. Håfrätten,
föreslagit at han i underdånighet hos K. Majit må anmälas at
erhålla den nu i Äbo Håfrätt ledige Assessors-beställningen
med dervid följande lön.
Hr J^agerflycht förklarade at han sielf begärt, at detta
målet skulle komma up; och ehuruväl han lidit, så voro lian
dock til at befordra enighet både hos Ständer och i K. Håfrätten
nögd med Stora Secreta Deputationens yttrande, allenast
Malen i Sekreta Deputationen.
337
honom den gracen vederfares, at han ifrån nästkommande Junii
månads början må komma att niuta Assessors-lönen, emedan
förslaget alt sedan December månad varit inne, och den vanlige
nädårsbesparingen således redan är innehållen.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan,
bifölls detta af R. 0. A.
Resol.: R. 0. A. biföllo Stora Secreta Deputationens yttrande
med den tilläggning, at som förslaget til den ledige
Assessors-beställningen i Äbo Håfrätt redan i förleden Decembris
månad varit inne, så kommer Hr Lagerflyclit ifrån nästkommande
Junii månads början, aldenstund den vanlige nådårsbesparingen
då redan är innehållen, at niuta Assessors-lönen.
Hr Landtm, anmälte den begärte förtekningen af Secrete
Deputationens arbete nu jemväl vara til hands, hvarutinnan
serskilt för sig är upfördt hvad mål Secrete Deputationen i
anledning af de klagandes inkomne besvär och hvilke mål
Deputationen sielf ex nobili officio uptagit; tilläggandes Hr
Landtm, det månge i följe af Ständernes lämnade tilstånd med
det vilkor torde hafva sig besvärat, at deras namn skulle
förtigas.
Frih. Cronhiort sade det vara billigt, at deras namn, som
det åstunda, måtte förtigas.
Frih. H. Wrede instämde härmed emedan i annor händelse
en annan gång mången, som lidit och torde frukta för mäktige
förföljare, torde afskräckas at klaga sin nöd för Ständerne.
Hr Didron sade sig ej tala på det, som nu vid detta
tilfälle kan blifva godtfunnit, men at han ville hafva giordt
den reservation til Protocollet, at en annan Riksdag ej någon
må få klaga i Secreta Deputationen utan sitt namns undersättjande,
aldenstund i annor händelse mången med ohemula
angifvelser skulle kunna blifva oroad, utan hopp af reconvention.
Frih. Cronhiort förklarade sig häremot, såsom en sak
stridande emot den härtils vanlige praxis.
Som Hr Landtm, ytterligare förmälte, at denna Secreta
Deputationens förteckning ej innehåller andre mål än sådane,
på hvilka förklaringarne funnits tilräckelige, varandes alle de
öfrige uti Stora Secreta Deputationen förehafde, och komma
uti det upgående ultimatet at omförmälas;
Altså funno R. 0. A. onödigt samma förteckning sig at
föreläsa låta; hvilken Resolution jemte de förra uti det ytter
Adtlns
Protokoll 1738—1739. lil. 22
338 (April 9.) Dep. fr. Borg.-st. Stud. Molin.
ligare R. o. A:ns Extractum Protocolli, som angående inrikes
anmärkningarne skal utfärdas, kommer at inryckas.
Under ofvanbemälte öfverläggningar anmältes och inkom
en Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer. Handelsmannen
Kerrman förde ordet och öfvergaf et Extractum Protocolli
af innevarande dato angående en bifogad af Studenten
Molin giord ansökning at ställas på fri fot, under den condition
som Borgareståndet tilförene föreslagit, hvilken ansökning Borgareståndet
för sin del bifallit.
Sedan bemälte Extractum Protocolli för R. o. A. blifvit
upläst, tilläde Hr Kerrman, at Ståndet detta ärendet i
bästa måtto til et benägit bifall recommenderar, hvarvid så
mycket mindre fara voro, som om Molin imedlertid skulle afvika,
så voro domen, hvarmedelst han giöres til landsflycktig,
fullbordad; dessutan ansågo Ståndet detta mål såsom af en
ganska örn och grannlaga beskaffenhet, isynnerhet höllö Ståndet
före det vara en ganska farlig sak i anseende til de nu för
händer varande författningar til manufacturernes uphielpande,
at drifva folk utur riket, som der redan voro medlemmar;
hafvandes Molin derjemte tvänne Håfrättens domar för sig.
Vidare tackade Hr Kerrman R. o. A. på Ståndets vägnar för
R. o. A:ns ansenliga Deputation, som i dag påmint om Manufactur-
och Handels-ärendernes afgiörande, hvilke angelägne
författningar jemväl Borgareståndet högst om hiertat äro, så
at Ståndet om deras skyndesama afgiörande för fäderneslandets
derunder beroende nytta på det högsta lärer vara omtänkte;
hvaruppå denna Borgareståndets Deputation afträdde.
Hr Ehrenbill sade sig jemväl uti Urskillnings-Deputationen
hafva inlagt besvär deröfver, at han vid de under Ammiralitets-staten
skedde avancementer blifvit förbigången; dock
klagade han ej öfver sine förmän, emedan han hyste det säkra
hopp at vid förefallande vacancer komma på förslag och då
niuta sin tour och anciennete til godo, så mycket mer som der
lärer finnas Collegii vittnesbörd af år 1737 om des förhållande,
at det varit oförviteligit.
Hr Ehrencreutz såsom ledamot af Secreta Deputationen
berättade denna saken vara ibland dem, som komma up i ultimatet,
och ibland de större målen, nemligen dem, som angå de
under Ammiralitets-staten sedan sidsta Riksdag förgifne tienster.
R. o. A. skildes åt.
Om adoptioner.
339
Den 10 ApriI.
R. o. A., samlades ej förr än klåckan nio, emedan til den
tiden Secrete Utskottet varit tilsammans.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes den i följe af
R. o. A:ns vid förre sammankomsten tagne Resolution upsatte
expeditionen angående adoptioner, hvilken til K. Maj:t ifrån
R. o. A. enskylt i underdånighet kommer at upgå; ‘samma
expedition bifölls som den var projecterad, och finnes conceptet
ibland allegaterne til detta Protocoll.
Uplästes de hos R. o. A. den 9 April tagne Resolutioner,
och biföllos så lydande, som de uti samma dags Protocoll under
hvart och et mål antecknade finnas.
Hr Didron påminte i anseende til expeditionen om adoptioner,
at ingen, som icke sielf är Adelsman, på någon familles
numer borde få intagas, utan allenast på den familiens, af hvilken
han härstammade, emedan i annor händelse stor oreda ibland
släkterne med tiden skulle upkomma, och om detta skulle få
öfverhanden, det omsidor torde stadna i en handel. Hvad
Advocat-Fiscalen Gerdes angingo, så voro han en mycket braf
man, men vid des intagande under Hr Lagman Wattrangs
numer voro det inconvenientet, at han på det sättet innom
Riddarhuset kommo at stiga fram för et stort antal af familier,
som redan länge varit introducerade, der han likväl i annor
händelse bör taga sitt säte under den famille, som aldra sidst
blifvit introducerad.
Hr Landtm, förmälte, at denna underdåniga expedition
innehåller allenast en blott berättelse, det en och annan vid
denne Riksdag sökt adoption; och som til en sådan förmåns
erhållande, såsom rörande K. Maj:ts höga rätt, des nådiga
bifall och samtycke erfordras, så går R. o. A. härutinnan ej
vidare än at R. o. A. förklarar, det desse sökande, som sig
nu anmält, böra i underdånighet vända sig til K. Maj:t; och
som här vidare åberopas Riksens Ständers underdåniga bref
af den 16 Oct. 1723, så har R. o. A. sig härutinnan ej til
något nytt begifvit, emedan efter samma brefs innehåld ingen
tillåtes at intagas på en annans numer, som ej äger så mycken
förtjenst, at han såsom chef af egen famille ibland R. o. A.
kunde blifva intagen.
Härmed afstadnade denna discours.
340 (April 10.) Råds-förslag. Manuf.-kontoret. Socker
-
Hr Landtm, anmälte förslaget vara inkommit til det
lediga Riks-Rådsembetet, som med en siöman bör besättjas;
hvilket upbröts och uplästes och voro deruppå upförde:
Ammiralen Hr Gust. Wilh. von Gertten,
Vice-Ammiralen Hr Anders Siöstierna,
Landshöfdingen Frih. Carl Siöblad.
Frih. Ungern ingaf et Memorial, hvilket han sade honom
vara af Hr Landshöfdingen Siöblad i händer stalt at, på den
händelsen Hr Landshöfdingen uti Rådsförslaget skulle blifva
nämd, hos R. o. A. i ödmiukhet insinuera.
Samma Memorial uplästes, och som Hr Landshöfdingen
derutinnan i anseende til andragne skäl ifrån detta höga och
vigtiga ämbetet sig undanbeder;
Altså hemstälte Hr Landtm, om icke Präste- och Borgarestånden
häraf må lämnas del, på det deras tillika med R. o.
A:ns til Rådsvahlet deputerade med första måge sammanträda
och uprätta et nytt förslag til förbemälte lediga Rådsämbete.
Detta bifölls af R. o. A.
Hans Excellence Hr Riks-Rådet Frih. Eric Wrangel
förestälte angelägenheten atvid början af Manufactur-Contoirets
inrättning en om sådane angelägne saker god kundskap ägande
Fullmäktig å R. o. A:ns vägnar utses; och som Manufactur
och
Handels-Deputationen funnit Hr Under-Ståthållaren von
Drake, hvilken nu i tvänne Riksdagar å råd sådane vigtige
ärender med oförtruten flit och möda skött och handterat, icke
allenast äga mycken kundskap och insikt uti manufactur-saker,
utan jemväl för sådane nyttige inrättningar hysa mycken ömhet
och kärlek, samt almänt är bekant honom vara en man af
mycken probité; altså hemstälte Hans Excellence, om icke R.
o. A. skulle behaga utnämna och anmoda Hr von Drake at
antaga sig detta besväret.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
förklarade sig R. o. A. härmed mycket nögde, och kommer
et Extractum Protocolli at utfärdas til at autorisera Hr von
Drake at vara R. o. A:ns Fullmäktig vid Manufactur-Contoiret.
Frih. Henric Wrede anmälte Handelsmannens ifrån Norköping
Caspar Henr. Dödes Memorial och ansökning om Privilegium
på ännu et såckerbruks anläggande uti bemelte stad.
Efter något discourerande, hvarvid ä ena sidan anfördes, at
på sådant sätt de andre såckerbrucken skulle sättjas i emulation
at tilvärka godt gods och alt oskäligit stegrande af denna
bruk. Presidentskapet i Kansli-Kollegium. 341
vahran förekommas, samt exportationen af denna tilvärkning
utomlands befordras, men å andra sidan påmintes, at redan i
Norköping visse interessenter erhållit Privilegium til et såckerbruks
anläggande, och at de således härigenom kunde komma
at lida, funno R. o. A. godt:
At remittera bemelte Memorial til Maiiufactur- och HandelsDeputationen
at skyndesamligen med des utlåtande häröfver
inkomma.
Sedan Hr Landtm, bedt R. o. A. intaga sine ruin,
uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Praesidentskapets besältjande i K. Maj:ts och Riksens CantzlieCollegio,
hvarutinnan, i anledning af de vid 1723 års Riksdag
passerade acter och handlingar angående föreslåendet och utnämnandet
til då ledige Presidentskaper i de öfrige Riksens
Collegier, Secrete Utskottet hemställer til Riksens Ständers
ompröfvande och förklarande, om i anseende til embetets vigtighet
en allenast til Presidentskapet i K. Cancellie-Collegio
nu skal nämnas och föreslås, eller om thertil, såsom med de
andre Praesidentskaperne skedt, trenne skola utnämnas och
sättjas på förslag, hvilket uti Secrete Utskottets vid förberörde
1723 års Riksdag härom afgifne Betänkande icke finnes nog
tydeligen utsatt; underställandes Secrete Utskottet likaledes
Riksens Ständers välbehag, huruvida Secrete Utskottet vid detta
förslags uprättande må höras, som i anledning af de utrikes
Protocollerne, med mera, om hvars och ens egenskaper til detta
angelägna embete äger bästa kundskapen.
Sedan uplästes den åberopade expeditionen angående
Presidentskapernes besättjande, som ifrån Secrete Utskottet och
Secreta Deputationen under namn af Stora Secreta Deputationen
den 10 Aug. 1723 til K. Maj:t i underdånighet upgick.
Hr Landtm, förmälte at då detta ärendet nu uti Secrete
Utskottet varit före, hade vid det tilfället honom tillika med
Präste- och Borgareståndens Talemän af Secrete Utskottet blifvit
updragit hvar och en sitt Stånds ompröfvande at underställa,
huruvida Prsesidenten uti Cancelliet och den Riksens Råd,
hvilken der är bisitjare, måge i Rådet öfver de ärender votera,
hvilke uti Cancellie-Collegio utarbetade blifvit.
Frih. Lillje hemstälte om icke på samma sätt kunde
förhållas enär Hrr Riksens Råd uti Stats-Commissionen eller
andre Commissioner fördt presidium eller varit bijsittjare.
342 (April 10.) Presidentskapet i Kansli-Kollegium.
Hr Landtm, sade detta vara en ny fråga, men at det
förra uti Secrete Utskottet voro öfverlagt och der för nödigt och
nyttigt ansedt; tilläggandes Hr Landtm, at i anseende til detta
senare, som Frih. Lillje nu föreslagit, denna betänkligheten
voro, at om någon gång en ansenlig Commission blefvo utnämd
öfver högst angelägna och vigtiga saker, och til densamma 7
eller 8 af Hrr Riks-llåden kunde komma at blifva utnämde,
och af de öfrige Hrr Riksens Råd ej mer än 5 eller 6 voro
närvarande, sä kunde hända, at Rådet ej voro fullsutit öfver
saken at decidera, ifall de förre ifrån des sluteliga afgiörande
skulle excluderas.
Och som härjemte af åtskillige R. o. A:ns ledamöter förestältes,
at det voro mycket betänkeligit at utsluta de Hrr Riksens
Råd, hvilke i Stats-Commissionen uti conferencer med
Ministrerne eller andre angelägne Commissioner fört presidium
eller varit ledamöter, ifrån votum i Rådet, när saken der förekommer,
aldenstund de icke allenast kunna gifva god uplysning,
utan ock med angelägne och nödige påminnelser gå de
öfrige Hrr Riksens Råd tilhanda, då det ofta uti expeditionen
på et enda ord ankommer;
Altså frågade Hr Landtm, om des giorde proposition bifalles,
så at den ej sträcker sig vidare än til Cancellie-Collegium;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det påmintes, at härigenom Prsesidenten och Riks-Radet,
som är bisittjare i Cancellie-Collegio, ej lärer vara betagit at
förut och innan det kommer til decision i Rådet gifva al nödig
uplysning.
Hr Landtm, giorde härom frågan,
hvilken likaledes med Ja besvarades, och kommer härom
et Extractum Protocolli til de andre Stånden at afga.
Hr Landtm.: Nu återstår den andra frågan, angående
förslaget til Prsesidentskapet uti Cancelliet. Man har uti Riksdagshandlingarne
låtit efterse, hvad vid 1723 års Riksdag förelupit,
då quaestionen var om til Prsesidentskaperne 3 eller en
skulle föreslås, och befunnit at saken hos R. o. A. igenom
votering blifvit afgiord, hvilken så utföll, at för ens nämnande
voro 114, för tvennes 34 och för trennes nämnande 191 vota;
de öfrige 3:ne Stånden stadnade uti det slut, at på hvart Praesidents-förslag
allenast tvänne borde nämnas, men fogade sig sedan
med R. o. A., at det skulle blifva 3, då den tredje i deras
plenis utnämdes och på förslaget tillädes.
Presidentskapet i Kansli-Kollegium.
Uplästes å nyo slutet af ofvanbemelte 1723 års underdåniga
expedition angående President skåpets besättiande i
Cancelliet, hvartil Ständerne sig förbehållit at utnämna, samt
at samma ämbete i händelse af ledighet emellan Riksdagarne
til Ständernes nästa sammankomst bör stå öpit.
Det påmintes, at man häfver prejudicat af år 1720, då
ej mer än en til Prsesidentskapet i Cancelliet blef föreslagen.
Hr Didron: Hvad som den gången hände med Hr RiksRådet
Gref Horn är ej hit applicabelt. Hr Riks-Rådet tog
afsked år 1719 och blef år 1720 Landtmarskalck, då Hr RiksRådet
uppå Riksens Ständers anmodan åter tillträdde sine
förre ämbeten, och således tillika Prsesidentskapet i Cancelliet,
hvilket han tilförene beklädt.
Hr Palmstierna: Mig tyckes Ständernes tanka hafva
varit at til Cantzlie-Presidentskapet utnämna den eller en,
som de hafva mäst förtroende til.
Hr Didron: Då var ej någon vacance; men som ämbetet
nu är ledigt och et förslag bör uprättas, af hvilket K. Majit
tilkommer at välja en, och i följe af Regeringsformen til hvart
Rådsembete trenne af Riksens Ständer i underdånighet föreslås,
sådant jemväl med de öfrige Prsesidentskaperne skedt då Riksens
Ständer dertil giordt förslag, så bör ock på förslaget til Prsesidentskapet
i Cancelliet tre upföras.
Hr O. W. De Geer: Som jag altid haft lagen för ögnemärke,
och Regeringsformen uti des 18 § angående Prsesidentskapernes
besättjande beropar sig på den 12 §, deräst i anseende
til de förslagen, som der omtalas, stadgas at trenne på
hvart förslag skola nämnas, så är ju lagen klar, och behöfves
härom ej disputeras, så framt Cancellie-Collegium jemväl härunder
skall förstås; men hafva Ständerne giordt en åtskilnad
emellan Prsesidentskapet uti Cantzeliet och uti de öfrige Collegier,
så kunna de sig nu förena, om de en eller tre vilja föreslå.
Hr Palmstierna: Vi finna af den nu upläste expeditionen,
at Ständerne giordt en ganska stor åtskilnad emellan Prsesidentskapet
i Cantzliet och uti de öfrige Collegier, i det de sig förbehållit
at til det förra sielfve utnämna, och at i deras frånvaro
samma höga ämbete ej får besättjas; när de sig således
förbehållit at sielfve uprätta förslaget, så kommer ock det på
dem an at angående sättet til samma förslags uprättande sig
förena, och om de allenast vilja föreslå en, kan sådant ej sägas
344 (April 10.) Presidentskapet i Kansli-Kollegium.
vara stridande emot Regeringsformen, hvilken stadgar at Öfverstarne
uti sine förslag ej måge nämna flere än en.
Hr Ekestubbe: Jag förenar mig med Hr Palmstierna.
Frih. C. W. Cederhielm: Sielfva Regeringsformen gior
en märkelig åtskilnad emellan Prsesidentskapet uti CantzlieCollegio
och de öfrige; ty det förra bör besättjas med en President
innom Rådet, och de öfrige Presidenter få ej vara Rådspersoner.
Hr Didron: Det är sant at Chefferne vid regimenterne
upföra allenast en på förslaget; men så kan ock K. Maj:t afgå
ifrån deras förslag. Uppå de skäl jag redan anfört, förblifver
jag vid min förra mening, och om vi oss ej kunna förena,
begärer jag votering.
Som häruppå åtskillige af R. o. A. begärte votering, upsattes
propositionen, hvilken för R. o. A. uplästes och bifölls
så lydande:
Proposition:
Den som vill at Riksens Ständer skola utnämna en, skrifver
på sin zedel En;
Den som vill at tre skola utnämnas, skrifver Tre.
Utnämdes följande Deputerade, hvilke satte sig vid Landtmarskalks-bordet
at emottaga voterings-zedlarne:
Gref Clas Ekeblad, Frih. Sten Coijett,
Hr Ridderstråhle, Hr Carl A. Ruthensehöld,
Hr Christ. Friedr. Klingspor, Hr von Blixen.
Hr Landtm, förmälte at han måste vara tilsammans med
någre Ståndens Deputerade och begärte at R. o. A. ville tilstädja
det i des ställe Frih. von Ungern må bivista voteringen;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Så fants ock uppå Hr Landtm:ns giorde hemställande,
af R. o. A. godt, at en Deputation til Stånden afgår med
Krigs-befehlets Memorial angående 6 § af deras besvär vid denne
Riksdag, beträffande prästegårds- och tingstugubyggnad, samma
ärende at recommendera.
Denne Deputation bestående af 6 personer anfördes af
Gref Dohna.
Hr 0. W. De Geer heinstälte til R. o. Arns ompröfvande
om de vid denne Riksdag utnämde Hrr Riks-Råd, som ännu
äro inne på Riddarhuset, kunna votera med.
Uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan, förklarade
R. o. A. at bemälte Hrr Riks-Råd ej kunna votera.
Dep. fr. Borg.-st. Presidentskapet i Kansli-Kollegium. 345
Begyntes med upropet och voteringen.
Under påstående votering anmältes och inkom en Deputation
ifrån Borgareståndet af 12 personer. Handelsmannen
Plomgren, som förde ordet, efter aflagd hälsning berättade,
at Ståndet öfver Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
Prsesidentskapets besättjande i Cancelliet, stadnat i det
slut, at en allenast af Hrr Riksens Råd til Prassidentskapet i
Cancellie-Collegio II. K. Maj:t i underdånighet må föreslås, och
at Secrete Utskottet med förslag på en til Riksens Ständer
inkommer.
Sedan Deputationen afträdt fortfors med voteringen, absentes
annoterades och upropades sedan, då de, som voro til—
städes komne, ingofvo sine zedlar.
Zedlarne räknades och voro för den meningen, at en skall
sättjas på förslaget,
199 vota;
För den meningen, at tre skola sättjas på förslaget,
156 vota;
som det ibland allegaterue til detta Protocoll befinteliga
voterings-instrarnentet, hvilket för R. o. A. blef upläst, utvisar.
R. o. A. skildes åt då klåckan var 3 eftermiddagen.
Den 11 April.
R. o. A. samlades ej förr en klåckan nio, emedan til den
tiden Secrete Utskottet varit tilsamman.
Hr Landtm, lät anmäla, at han uti en angelägen Deputation
måste vara närvarande, begärandes at icke des mindre
med sakernes företagande måtte giöras en begynnelse, då om
R. o. A. så behagade, den äldste af Grefvarne, som voro til—
städes, emedlertid och intil des Frih. Ungern, hvilken Hr
Landtm, nu som de förra gånger derom anmodat, voro upkommen,
uti Hr Landtm:ns ställe kunde föra directionen på Riddarhuset,
Detta bifölls af R. o. A. och trädde således Gref Wasabourgs
fullmäktig Frih. Conrad Sparre til Landtmarskalksbordet.
Sedan Frih. Conrad Sparre äskat liud, uplästes de hos
R. o. A. den 10 April tagne Resolutioner och biföllos så
lydande, som de uti samma dags Protocoll under hvart och et
mål anteknade finnas.
346 (April 11.) Om Kansli-presid:ns votum i Rådet.
Uplästes följande Extracta Protocolli, som i följe af R.
o. A:ns i går fattade slut upsatte blifvit:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 10
April 1739.
Emedan R. o. A. för nödigt och nyttigt anse, at Prsesidenten
i Cancelliet och den Riksens Råd, hvilken i bemelte
Collegio är bisittjare, öfver sådane mål och ärender, som varit
under Cantzlie-Collegii skärskådande och utarbetande, vid sakens
sluteliga afgiörande i Rådet ej komma at votera, ehuru de
förut vid öfverläggningen kunna gifva al nödig uplysning; altså
funno R. o. A. nödigt at härom til K. Majit en underdånig
föreställning upgår, hvilket med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Hr Didron yttrade sig at som R. o. A. i går stadnadt
i detta slut, at Prsesidenten och det Riks-Rådet, som är bisittjare
i Cancellie-Collegio, ej böra äga votum, när sådane
mål, som i bemelte Collegio blifvit utarbetade, til sluteligit afgiörande
i Rådet komma at företagas, så ville han, i anseende
dertil at det är stridande emot Regeringsformen, at et eller
flere Riksens Råd deras votering i Rådet skulle betagas, R.
o. A. hafva hemstält om icke enär R. o. A. sig tahlrikare
samlat kunde i öfvervägande tagas, at häldre Cantzlie-Collegium
med en serskilt Prsesident utom Rådet blefvo försedt,
ty på sådant sätt blef ingen Rådsperson des votum i Rådet
betagit.
Härtil svarades at saken i går på sätt som ProtocollsExtractet
innehåller blifvit afgiordt, och som et Riks-Råd ej
kunde vara bisittjare enär någon utom Rådet voro Prsesident
i Cantzlie-Collegio, så skulle på sådant sätt tvärt emot Regeringsformens
innehåld de tvänne Riks-Råden, som der böra
hafva säte, ifrån bemälte Collegio blifva uteslutne.
Härmed afstadnade denna discours.
Gref Fridrich Gyllenborg påminte at uti ProtocollsExtractet
i stället för orden »förut vid öfverläggningen gifva
al nödig uplysning», måtte införas: »då voteringen sker gifva
al nödig uplysning.»
Hr von Hökerstedt sade at det voro betänkeligit om
påminnelser skulle få giöras under den tiden voteringen påstår.
Frih. von Ungern, som emedlertid var upkommen och
hade trädt til klubban, frågade om det upläste Protocolls
-
Fullm. i Manuf.-kont. Råds-förslag. Eberhard. Cederhielm. 347
Extractet bifalles, såsom det är upsatt och nu R. o. A. blifvit
föreläsit;
Hvartil svarades med Ja;
Vidare uplästes
Extractet utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 10
April 1739.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande huru nödigt det
är at til det af Riksens Ständer på denne Riksdagen förordnade
Manufactur-Contoiret sådane Fullmäktige utses, hvilke
jemte redelighet, flit och god kundskap äga kärlek för sådane
nyttige inrättningar; och som Hr Under-Ståthållaren von Drake
nu på tvänne Riksdagar för Riksens Ständer vijst nöjaktige
och nyttige prof af desse til et så angelägit verks behöriga bedrifvande
så ganska nödige egenskaper, ty förklarade R. o. A.
til Hr von Drake det förtroende, at de honom til R. o. Arns
Fullmäktig vid Riksens Ständers Manufactur-Contoir utnämde.
Actum ut supra.
Protocolls-Extractet bifölls och giordes thervid inge påminnelser.
Upbröts och uplästes det i dag af Electorerne författade
förslaget til thet ledige Rådsämbetet af Ammiralitets-staten;
Hvaruppå voro upförde:
Ammiralen Hr Gustaf Wilh. von Gertten,
Vice-Ammiralen Hr And. Siöstierna,
Ammiralen Hr Gustaf Grubbe.
Cammarherren Hr Ehrencreutz upskickades at i underdånighet
förnimma när K. Majit i nåder behagar lämna Deputationen,
som detta förslag kommer at upbära, företräde.
Gref David Frölich anhöll at med et Memorial angående
saken emellan honom och Hr Ryttmästaren Eberhard få gå
til de andre Stånden, hvartil af R. o. A. Hr Grefven tilstånd
lämnades.
Uplästes det Extractum Protocolli, sorn i följe af R. o.
Arns den 2 April fattade slut blifvit upsatt:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 2
April 1739.
Företogs til afgiörande Riksens Ständers Justitiae-Deputations
Betänkande angående de af Assessoren och Häradshöfdingen
Baron Eric Cederhielm emot K. Maj:ts dom af den 6
April 1737, uti saken emellan bemälte Assessor och framlidne
Generalens och Gouverneurens Bernhard von Liewens sterbhus,
348 (April 11.) Grefvinnan Windischgrätz.
hos Riksens Ständer anförde besvär; och som Hr Assesoren
Baron Cederhielm tillika med Hr Lagmannen Gref Carl Bonde,
emot hvilkens Hr fader Hr Riks-Rådet Gref Gustaf Bonde,
såsom å Liewiska sterbhusets vägnar svarande, saken blifvit
förd, inför R. o. A. förklarade denna tvist dem emellan nu
vara förlikt; altså funno R. o. A. härvid ej något vidare vara
at åtgiöra; hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra;
Hvilket Extractum Protocolli af R. o. A. bifölls.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
26 Fehr. angående Grefvinnans Anna Elisaheth Windischgrastz
hos K. Maj:t underdånigst insinuerade och til Secrete Utskottet
sedan remitterade ansökning, at öfver den af Högsalig
H. Maj:t Konung Carl den XII henne nådigst förundte och
tilordnade, men sedan under krigsåren oftast innehäldne pension
af 600 dal. smt årligen, nu undfå behörig liqvidation samt
betalning under den 8 numera; hvilken ansökning Secrete Utskottet,
i betraktande af åtskillige bevekelige omständigheter,
ej kunnat undgå at hos Riksens Ständer til ett benägit bifall
anmäla.
Frih. Ungern giorde frågan om detta Secrete Utskottets
Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, kom in och berättade, at K. Maj:t i nåder
lämnat Deputationen, som med Rådsförslaget kommer at upga,
tima klåckan ellofva;
Riddarhus-Fiscalen afsändes at gifva de tvänne i Rådsvahlet
deltagande Stånden häraf del.
Vidare förinälte Hr Landtm, at som af R. o. A. genom
votering i går blifvit faststält at til Prsesidentskapets besättjande
uti Cancelliet af Riksens Ständer allenast en person
skal utnämnas, så återstodo allenast nu den puncten, nemligen
om icke Secrete Utskottet skal utnämna den ena. Hr. Landtm,
giorde häruppå förbemälte fråga;
Hvilken af R o. A. med Ja besvarades.
Hr Landtm, gick åter bort i den Deputation, som han i dag
häfver at bivista.
Gref Henning Gyllenborg sade sig i anledning deraf,
at en Riddersman nyligen låtit trycka et Memorial, hvilket
hos R. o. A. blifvit upläst och ej blifvit ogillat, hafva fådt
tilfälle at närmare eftertänka en sak, hvilken han höllö före
Om tryckfrihet. Kalkhandeln på Gotland. 349
vara af det värde, at den förtjent» af R. o. A. blifva i närmare
öfvervägande tagen;
Hvaruppå Hr Grefven upläste et Memorial, therutinnan
nyttan och nödvändigheten, at hos et fritt folk ett fritt tryck
bör tillåtas, föreställes; samma Memorial, som ej var underskrifvit,
men gafs til Protocollet, understödde Hr Grefven med
en ytterligare föreställning, at detta skulle vara et kraftigt
medel så til frihetens bibehållande, som til okunnighetens fördrifvande;
och at vid Riksdagar, ifall man i visse afsikter ej
skulle vilja tillåta fritt tryckande af stats-raisonnements, Riksdagsmännerne
likväl in oeconomicis kunde få nödig uplysning,
om hvad til fäderneslandets upkomst och förkofring kunde
vara tienligit, med mera. (Bil. N. 20.)
Efter något discourerande, hvarvid en och annan betänkelighet
emot en sådan tryckfrihet anfördes, funno R. o. A. detta
ärendet af den beskaffenhet, at det fordrar en närmare öfverläggning,
hvilken Riksdagens nu annalkande slut ej vil tillåta;
hvarvid likväl af R. o. A. nödigt aktades at hos K. Maj:t i
underdånighet anhålles, det iustructionen för Censor librorum
kunde med första öfverses och mindre blifva inskränkt än den
härtils varit, hvarom et Extractum Protocolli til de andre
Stånden kominer at utfärdas.
Hr Capitain Franc begärte tilbakars des emot Hr Öfversten
Didron nyligen ingifne Memorial, hvilket Memorial af Riddarhus-Secreteraren
honom återstältes.
Uplästes et af Riksdags-Fullmäktigen ifrån Wisby stad,
Secreteraren Abraham Lange, insinuerat Memorial, theruti han
itererar sin igenom Memorial under den 6 sidstl. Marti! giorde
anmälan angående kalktunnornes justerande på Gottland af
Tunnbindare-Embetet derstädes, som demsamma förfärdiga; vid
hvilken Secreteraren Langes förr giorde föreställning, emedan
det som varit hans hufvud-afseende härvid, nemligen jemte
likheten i måttet, kalkhandelns uphielpande och TunnbindareEmbetets
conserverande, ej skal så egenteligen af Riksens
Ständer blifvit observerat, tymedelst at hvarje stad blifvit
tillåtit at hålla sine egna edsvorne justerare; så anhåller Lange
nu ytterligare thet, i anseende til de af honom anförde skiäl,
uti den förnyade Förordningen om mått och vigt, TunnbindareEmbetet
i Wisby må tillåtas at sielfve kröna de af dem förfärdigade
kalktunnor, utan någon justerare-lön; skolandes kalkhandelen
på Gottland i annan händelse ej tåla den utsatte
350 (April 11.) Kalktunnors justering. Krigsbefälets
juste rare-lönen a 2 öre smt för tunnan, utan såväl cronan sorn
landet deraf en nog kännbar skada tilfogas.
Hr Landshöfdingen von Hökerstedt förestälte at om denna
ansökning, hvilken är på ganska goda skäl grundad, ej bifalles,
skulle på Gottland handelen med osläkt kalk, som är en af
provintzens starkaste retour-vahror, til invånarnes stora skada
och afsaknad alt för mycket komma at lida; i öfrigit voro al
annan justering så mycket mindre nödig, som kalktunnorne
med vatn accurat kunna mätas.
Frih. Coijett giorde samma förebehåld i anseende til Provincen
Skåne, och andre för flere provintzer i riket.
Frih. Ungern giorde frågan om det bifalles öfveralt, hvad
för provintzen Gottland är begärt;
Härtil svarades af R. o. A. med Ja;
Och skrefs på Memorialet:
Resol.: Bifölls, samt at kalktunnor på de öfrige orter i
riket på samma sätt justeras.
Gref Dohna berättade, at han i följe af R. o. A:ns befallning
med Deputationen angående 6 § af Krigs-befehlets besvär
varit hos Stånden och samma ärende til det bästa anmält;
Stånden hade lofvat detsamma med det forderligaste til afgörande
företaga, och hade isynnerhet Bondeståndet ej vijst
sig obenägit; Borgareståndet hade vänligen påmint om svar
uppå Ståndets Extracta Protocolli, angående 10 § af Prästeståndets
Besvär och angående tullen för oxar.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 5
uti innevarande April månad, hvarutinnan Ståndet itererar
dess genom utdrag af Protocollet under den 17 sidstl. Febr.
med R. o. A. communicerade tankar och påminnelser vid 10
§ af Prästeståndets Almänna Besvär, angående Prästerskapets
och deras enkiors befrielse för tunga och besvär, som deras i
städerne ägande hus och gårdar vilja påläggas; anhållandes
Borgareståndet det måtte des i detta målet giorde påstående,
såsom grundande sig på lag, städernes välfångne Privilegier och
K. Resolutioner, af Riksens Högh Ridderskap och Adel med
et rättvist och gunstbenägit bifall understödjas och befordras.
Vidare uplästes Borgareståndets project huru bemälte 10
§ af Prästerskapets Besvär bör inrättas.
Ytterligare uplästes 10 och 7 §§ af Prästeståndets Privilegier
samt 11 § af Resolutionen på Prästeståndets Almänna
Besvär vid 1731 års Riksdag.
och Preste-ståndets besvär. Presidentskapet i Kansli-Koll. 351
Atskillige af R. o. A. förestälte, at det voro eftertänkeligit
at röra Prästerskapets Privilegier, hvilke härutinnan äro tydelige
och klare, och hade dessutan R. o. A. redan tvänne gånger
bifallit § på sätt, som den uti Almänna Besvärs-Deputationen
blifvit inrättad.
Frih. von Ungern giorde altså frågan om R. o. A. förblifva
vid sin förra Resolution;
Hvartil med Ja svarades;
Och skrefs altså uti det ifrån Besvärs-Deputationen ingifne
projectet til Resolutionen på Prästerskapets Almänna
Besvär vid bemälte 10 § följande Resolution i brädden:
Resol.: Denne 10 § förehades å nyo hos R. o. A. den 11
April 1739; och sorn Prästeståndets Privilegier äro härutinnan
ganska klare, funno R. o. A. sig på intet sätt kunna gå ifrån
den Resolution, som den 22 sidstl. Martii af R. o. A. häröfver
blef fattad.
Emedan klåckan nu var ellofva, afgingo Electorerne at
med de andre tvänne Ståndens Deputerade til K. Maj:t i
underdånighet upgifva det i dag författade förslaget till det
lediga Rådsembetet af Ammiralitets-staten.
Såsom Prästeståndet igenom en utskickad begärt del af
R. o. A:ns fattade slut angående Prsesidentskapets besättjande
i Cancellie-Collegio, altså upsattes härom et Extractum Protocolli,
hvilket til justerande uplästes.
Hr Lilljestierna sade det vara en afgiord sak, at af Ständerne
ej mer än en skal nämnas, men frågan blifver om Secrete
Utskottet hos Ständerne ej skal föreslå mer än en, hvilket
tyckes hafva sine store betänkligheter med sig; ty om Secrete
Utskottet nämner allenast en, så tyckes densamma blifva rörd
om af plenis någon annan skulle nämnas; men föreslår Secrete
Utskottet trenne, så kunna plena utan någons förolämpande
genom votering utnämna en af dem.
Hr Didron instämde härmed, tilläggandes sig finna betänkligheter
dervid, om Secrete Utskottet ej skulle föreslå mer
än en, och voro bättre at Secrete Utskottet, som haft tilfälle
at lära känna hvars och ens ämne, föreslogo 3 eller åtminstone
2, då plena sedan med så mycket större trygghet kunna utnämna
en.
Hr Palmstierna: Om Secrete Utskottet skulle få tilstånd
at utnämna flere än en, hvartil voro då vår i går skedde
votering nyttig? Hr Landtmät skalken häfver i dag giordt en
352 (April 11.) Presidentskapet i Kansli-Kollegium.
klar proposition at af Secrete Utskottet en allenast skal utnämnas,
hvilken med Ja blifvit besvarad, och är således en
redan afgiord sak.
Hr Lilljestierna sade sig ej hafva hördt Hr Landtmarskalkens
härom giorde proposition, och at han höllö före
saken ännu vara integra. Om Secrete Utskottet skulle förbindas
at allenast nämna en, så hindrades det at giöra flere
af Riksens Hrr Råd den justiee, som de vid et sådant tilfälle
kunde hafva orsak at tro sig böra ske; hvartil ännu kommo,
at om allenast en af Secrete Utskottet skulle nämnas, så blefvo
densamma för mycket exponerad, om det in plenis skulle komma
til en votering.
Frih. Coijett: Om Secrete Utskottet skulle stadna i paria
vota, så kunna två nämnas, men eljest allenast en; och då
behöfves ingen menniskiofruktan, när man om en sådan person
på anständigt sätt sig yttrar; och är det ej någon tort at icke
just vara skickelig til at vara President i Cancelliet.
Det begärtes at uti Protocolls-Extractet för mera tydelighets
skull vid slutet, sedan Secrete Utskottet blifvit nämdt,
de orden måge tilläggas: »som således utnämner en.»
Denna tilläggning infördes och uplästes för R. o. A.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke det kunde sättjas:
en eller flere.
Hr O. W. De Geer: Vi kunna ej giöra någon sådan
tilläggning angående flere, sedan Hr Landtmarskalken i dag
giordt propositionen, at en allenast af Secrete Utskottet skal
nämnas, och samma proposition af R. o. A. blifvit bifallen;
sker nu någon ny fråga härom, och densamma med Nej och
Ja tillika skulle besvaras, så kunna vi ej skiljas utan genom
votering, hvilken aldrig kan tillåtas uti en redan afgiord sak.
Frih. H. Wrede: Det voro desutan er orimlighet om vi
skulle lämna Secrete Utskottet det, som vi betagit oss sielfve,
ty vi få sielfve ej nämna mer än en.
Hr Landtm, inkom, då det upsatte Protocolls-Extractet
å nyo uplästes med den nyligen giorde tilläggningen:
Extract utur Protocollet, som hölls hos R. o. A. den 10
och 11 April.
Sedan R. o. A. sig föredraga låtit Secrete Utskottets
Extractum Protocolli af den 9 April, angående Prsesidentskapets
besättjande uti Cancelliet och utnämnandet dertil, stadnade
R. o. A. i det slut, at af Riksens Ständer til samma
Presidentskapet i Kansli-Koll. Rådsval. Kocks ans. 353
Presidentskap allenast en person utnämnes; och bifölls Secrete
Utskottets dervid giorde hemställande, at Secrete Utskottet,
som i anledning af utrikes Protocollerne och handlingarne om
hvars och ens egenskaper och erfarenhet uti de til detta
angelägna embete hörande stycken, äger bästa kundskapen,
af Riksens Ständer härvid höres, som således utnämner en.
Actum ut supra.
Hr. Landtm, frågade om detta Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil
svarades med Ja och Nej.
Men sedan Hr Landtm, förestält, at saken redan i dag
klåckan tijo uppå des då skedde frågan afgiord blifvit, at
tidens korthet och Riksdagens annalkande slut inga långa ventilationer
vilja tillåta, och at på detta sättet ej någonting är
förlorad, emedan, när en af Secrete Utskottet nämnes, R. o.
A. om så behagas öfver personen kunna votera, och at om
Secrete Utskottet sig ej kan förena öfver en person, 2 då
komma att utnämnas, samt Hr Landtm, häruppå uprepat den
nyss giorde frågan, om det upläste Protocolls-Extractet bifalles
och saken nu således är afgiord;
Svarades bärtil af R. o. A. med Ja.
Frih. Jöran Flemming, som med Deputationen varit
uppe och i underdånighet afgifvit Rådsförslaget, kom tilbaka
med Electorerne af R. o. A. och förmälte K. Maj:ts nådiga
hälsning, berättandes at K. Majit til Riksens Råd i nåder
utnämdt Ammiralen Hr von Gertten, hvilken stådt i främsta
rumet på förslaget.
Hr Landtm, gick åter bort uti Deputationen och Frih.
von Ungern trädde til klubban.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
14 Febr., hvilket den 17 i samma månad R. o. A. blifvit
föredragit, men då ej kom til afgiörande, angående Rådmannens
ifrån Uddevalla Jöns Kocks giorde ansökning om en stångjernshammare
byggande i Vestergöthland; hvilken ansökning
Borgareståndet i öfvervägande tagit och för godt funnit at bifalla;
beviljandes honom, Rådman Kock, et stångjernssmide
til 800 skeppund årligen, hvilket Borgareståndet äfven til de
öfrige respective Ståndens bifall så mycket mera velat recommendera,
som de trodt en förolyckad medborgare härigenom
kunna uprättas, och therhos förment inga andra verk med skäl
kunna säja sig härigenom blifva förfördelade.
Adelns Protokoll 1738—1739. III. 23
354 (April 11.) Kocks ansökan att få anlägga
Riddarhus-Seereteraren, efter erhållit tilstånd, upläste
et af honom upsatt Memorial, innehållandes någre i anseende
til denne begärte hammarbyggnad författade påminnelser,
nemligen: l:o at om en sådan hammarbyggnad och stångjernssmide,
utan någon vidare undersökning eller bepröfvandé, af
Riksens Ständer immediate skulle beviljas, så voro sådant aldeles
stridande emot 1727 års Reglemente til Riksdagarnes
förkortande 1 §, derest Ständerne förklara, at de med sådane
specielle mål sig icke kunna befatta, fast mindre bepröfva
hvars och ens rätt; 2:o är äfven denna Rådman Köchs ansökning
af K. Bergs-Collegio genom Resolution af den 27 Junii
1737 på grundeliga skäl afslagen, och ligger saken under K.
Maj:ts nådiga afgiörande; 3:o visar samma K. Bergs-Collegii
Resolution ingen tilräckelig tilgång vara på kohl och tackjern
til et sådant stångjernssmides anläggande; 4:o skulle de til
flottans behof af Riksens Ständer med en besynnerlig ömhet
fredlyste och i hägn tagne dyrbare mäste- och spire-skogar på
Fägermo och Sätra hemmanet, uppå hvilket senare hemman
denna hammarbyggnad vil anläggas, af et så skogfrätande
verks grannskap löpa alt för stor fara; 5:o hafva Riksens
Ständer nu äfven på denne Riksdag funnit högst nödigt at
inskränka stångjernssmidet, och 6:o skulle de på Tiveden belägne
äldre masugnar och hammarvärk nu och i framtiden
härigenom komma at lida; hemställes altså i ödmiukhet om
icke denna ansökning, i anseende så väl til publici som privatorum
härunder verserande rätt och angelägenhet, må gå sin
rätta och lagliga gång, så at K. Maj:t, sedan Bergs- och Ammiralitets-Collegierne
samt privati, hvilke til sine rättigheter
härigenom kunde röras, hörde blifvit och fädt giöra sine påminnelser,
häruppå et nådigt utslag gifver; då ock Kock kunde
sig yttra på huru lång tid han begärer detta stångjernssmide,
på det en i faveur af manufactursmide begärd stångjernshammare
ej må blifva perpetuel.
Riddarhus-Seereteraren, sedan han desse omständigheter
til et gunstigt och rättvist bepröfvande i ödmiukhet anmält,
afträdde, emedan han jemväl såsom privatus af denne hammarbyggnad
förmente sig komma at lida; och satte Hr Lagmannen
Carl Wennerstedt sig till Protocollet.
Hr Didron sade sig ej annat vetta, än at saken hos de
3 Stånden redan voro afgiord, icke des mindre som här åt
-
en stangjerns-hainmare i Vestergötland.
355
skillige skäl anföras, hvilka ej tyckas vara ogrundade, så kunde
härom en föreställning ske til Stånden.
Hr Tungelfelt. höll före, at en Deputation til Stånden
borde afgå, med föreställning at de ville taga detta ärende i
närmare öfvervägande, såsom rörande både publici och privatorum
rätt och angelägenhet.
Gref Henning Gyllenborg förestälte, at som Borgareståndet
för en sin ledamot, i anseende til den honom vid branden
i Uddevalla öfvergångne skadan, denna hammarbyggnad til
hielp och uprättelse föreslagit, och saken så högt recommenderat,
så voro det både en vänlighet i anseende til Ståndet,
som ock en christelig billighet i anseende til honom, som lidit,
des ansökning at bifalla, så vida ej någon annan uti sine privilegier
och rättigheter derigenom kommer at lida.
Hr Lagercrantz: Här visas at de laga och ordenteliga
stegen ej äro i akt tagne; at de för riket så dyrbare masteskogar
löpa fara; at ansökningen, är stridande emot de vid
denne Riksdag af Ständerne giorde författningar om stångjernssmidet;
at privati och ibland dem en af våre medlemmar
til sine rättigheter skulle komma at lida; det voro altså at
statuera et alt för svårt exempel at gifva en sådan ansökning
bifall, utan är fastmera nödigt at afskicka en Deputation til
de andre Stånden och föreställa dem alle desse betänkligheter.
Gref. H. Gyllenborg itererade sin förra föreställning, at
ingen betänkelighet kan vara at bifalla denna begärte hammarbyggnad,
när efter förutgången undersökning befinnes, at hvarken
publicum eller privati dervid komma at lida.
Riddarhus-Seereteraren, som åter var inkommen, förklarade
sig för sin del vara nögd, och ej eller kunna afse
någon skada för Publicum om saken får gå sine laglige vägar,
och Collegier samt flere vederbörande blifva hörde.
Hr von Törne sade undersökning redan vara skedd i
orten af Bergmästaren, och at då befunnits, det hvarken cronan
eller privati igenom denna stångjernshammares upsättjande
det minsta kommer at lida, vid hvilket tilfälle alle vederbörande
i orten blifvit hörde; och begärte Kock icke det aldra
minsta af cronans skogar, eller at på något sätt prasjudicera
de kringliggande verken.
Riddarhus-Seereteraren berättade att just öfver denna
Bergmästarens giorde undersökning och förrättning de kringliggande
verkens ägare i K. Bergs-Collegio sig besvärat, samt
356 (April 11.) Kocks ansökan att få anlägga cn
at K. Bergs-Collegium deruppå den begärte byggnaden til en
stångjernshammare genom Resolutionen af den 27 Junii 1737
afslagit. Hvad mäste- och spire-skogarne beträffar, så ehuruväl
de redan fullvuxne och utmärkte masteträd kunde bevaras,
så kunde doch ingen gå derföre i god, at icke de unge ämnen
isynnerhet på Sätra hemmanet, hvaraf bönderne äga skatterättigheten,
torde til kohlning blifva använde, och således denna
dyrbara masteskogen allenast i vår tid blifva publico gagnelig,
men i framtiden riket förfela det ändamålet at der finna til—
gång på et för örlogs-flåttan så nödigt och kåstbart requisitum.
Hr B iörn ber g berättade, at Kock sig yttrat, det han sig
förestält att denne objectionen angående masteskogen lärer
honom giöras, men bemelte Handelsman Kock hade derjemte
försäkrat, at han ej ifrån bemälte skogar utan från andre aflägsnare
orter sin kohlfournering ville taga.
Frih. von Ungern förestälte om icke för praejudicatet
skull, denna saken måtte gå sin lagliga väg, ty då kunde ingen
hafva orsak at klaga.
Hr Didron instämde härmed, och at en Deputation til
de andre Stånden kunde afgå at härom giöra en tjenlig föreställning.
Hr Palmstierna: Yi måste anse denna saken, som voro
densamma vid begynnelsen af Riksdagen kommen til Ständerne;
Riksens Ständer hade då ej immediate uptagit en sådan
sak, utan igenom Urskillningen låtit remittera densamma til
någon Deputation, deräst den blifvit skärskådad och sedan utarbetad
til oss upkommen. Nu är Riksdagens slut för handen
och tiden tillåter ej at igenom någon Deputation låta utarbeta
ärendet; fördenskull kunna ju Ständerne, som böra handhafva
lagen, ej annat giöra än låta densamma gå til sine behörige och
laga ställen; och voro et ganska eftertänkeligit steg, hvarigenom
fönster och dörar til sielfsvåld och olagligheter skulle öpnas,
om uti mål, deräst andras rättigheter röras, man skulle'få gå de
laglige vägar förbi och immediate löpa til Ständerne; fördenskull
kan nu af Ständerne med denna sak ingen annan utväg
tagas, än at saken bör gå sine laglige vägar.
Hr Mannerheim: Jag vet ej om Ständerne sig någon
tid förbehållit at utdela Privilegier, åtminstone tyckes sådant
ej vara enligit med 1727 års Riksdags-reglemente, som nyligen
blifvit åberopat; lärer altså vara bäst och tryggast, at denna
stångjerns-hammare i Vestergötland. Frölichs sak. 357
ansökning til K. Maj:t i underdånighet upgifves at efter
befundne omständigheter samt lag och förordningar blifva
afgiord.
Gref H. Gyllenborg: Om en Deputation med föreställ
ning
skulle afgå, torde något Stånd finna sig stött.
Hr Mannerheim: De andre Stånden lära sådant så
mycket mindre kunna misstycka, som samma föreställningar
komma at grunda sig på lagen, och de andre Stånden genom
Deputationer med föreställningar til oss dageligen inkomma, at
ändra vare redan tagne Resolutioner, utan at R. o. A. finna
sig deraf stötte.
Hr N. Lilljehök: Vi håfve under Riksdagen haft sådane
saker i Bergs-Deputationen före, och i anledning af Deputationens
afgifne Betänkande, hafva Ständerne faststä-lt, at jernsmidet
bör inskränkas och vid nya verks anläggande en grannlaga
upmärksamhet brukas; voro altså mycket eftertänkeligit
om Ständerne sielfve emot en så nyligen giord lag skulle bevilja
en sådan hammarbyggnad, hvarvid de laga vägar ej äro
i akt tagne, och en och annan kunde komma at lida.
Efter något ytterligare discourerande, hemstälte Frih. von
Ungern om icke, i anseende til de anförde skäl, hos de andre
Stånden kunde föreställas, at denna ansökning må gå sine
laglige vägar, och således både qumstio an och qusestio quomodo
til K. Maj:ts nådiga afgiörande upgifvas, så at K. Maj:t dertil
sitt nådiga tilstånd lämnar, ifall densamma skulle befinnas ej
lända någon til meen eller förfång; kunnandes til mera uplysning
Riddarhus-Secreteraren von Otters ingifne Memorial följa
med det Extractum Protocolli, som härom kommer at utfärdas.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Frih. von Ungern anmälte, at Hr Landtmarskalken begärer
R. o. Arns utlåtelse, om de icke i eftermiddag behaga samlas
at afgiöra Justitiae-Deputationens Betänkande angående Hr Gref
David Frölichs öfver K. Maj:ts Justitise-Revisions dom uti
saken emellan honom och Hr Ryttmästaren Eberhard förde
besvär, och om icke til den ändan anslag kunde ske til
klåckan fyra.
Detta bifölls af R. o. A.
R. o. A. skildes åt.
358 (April 11.) Konungens tal. Grefve Frölich contra
Den 11 April eftermiddagen.
R. o. A samlades klåckan fyra.
Frih. von Ungern berättade, at Hr Landtmarskalken,
sorn denna eftermiddag ej kan vara tilstädes, anmodat honom
at med R. o. A:ns tilstånd föra directionen, och at Hr Landtrnarskalken
tillika hade hemstält om icke R. o. A. skulle godt
finna, at vid denna sammankomsten ej någre flere ärender
komma at företagas, än allenast Justitiae-Deputationens Betänkande
angående Gref D. Fröliclis vid denne Riksdag förde
besvär.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Frih. von Ungern, sedan han äskat liud, berättade vidare
at Hr Landtmarskalken bedt honom gifva R. o. A. tilkänna, at
då Hr Landtmarskalken tillika med Talemännen i följe af undfången
befallning varit uppe hos H. K. Majit och betygat Riksens
Ständers underdåniga åstundan, det K. Maj:t i nåder ville
tilstädja at det i Rådet uppå Hr Riks-Rådet Frih. Åkerhielms
vid de på denne Riksdag utnämde Rådens inträde förde tal
af K. Majit i nåder gifne svaret måtte blifva genom trycket
almänt, K. Majit i nåder lämnat des nådiga bifall til Riksens
Ständers i så måtto yttrade underdåniga åstundan.
Uplästes Justitiae-Deputationens Betänkande öfver OfverstLieutenantens
Grefve David Frölichs hos Riksens Ständer anförde
besvär öfver 2:ne K. Majits emellan honom på dess Fru
Grefvinnan Margaretha Elisaheth Påhls vägnar å ena sidan,
och å andra sidan förra Pahliske barnkullen genom Ryttmästaren
Johan Jacob Eberhardt i Justitiae-Revisionen den
12 Martii 1736 och den 22 December 1737 fäldte domar och
utslag, angående, den förra, execution och utmätning i Pahliska
sterbhusets egendom för Grefvinnans ännu der innestående
mödernesarf, hvilket Grefven och Ofverst-Lieutenanten påstådt,
i förmågo af uprättade liquidationer och ågångne domar, utan
vidare upskof böra komma til utmätning, men K. Majit genom
högstbemälte des dom af år 1736 til en Commissorial-rätts
afgiörande hänskiutit; och den senare K. Majits dom angående
utmätning hos kyrkian och hospitalet i Helsingborg af en
Grefvens afledne svärfaders, Secreteraren Hans Påhls utgifne
obligation, hvilken Grefven sökt betala och inlösa, men K.
Majit uppå Ryttmästaren Eberhards emellan komne protest til
rytttnästareii Eberhardt.
359
domarens bepröfvande låtit förvisa; uti hvilket Betänkande, sedan
vidlyfteligen blifvit anfort, hvad så väl Grefven och OfversteLieutenanten
Frölich, som des vederpart Ryttmästaren Eberhardt
hvar emot annan härvid funnit nödigt at underställa,
pluraliteten uti Justitiae-Deputationen ändteligen stadnat i det
slut, at som Grefvens och Ofverst-Lieutenantens i förberörde
mål andragne besvär funnits obefogade och ej kunnat af honom
fulltygas, så skal han til följe af K. Majits den 22 November
1738 utfärdade Förordnings 5 § böra med två tusende dal.
smts böter anses, och giöra K. Majit och des Justitiae-Revision
offentelig afbön, samt til Ryttmästaren Eberhard för giord
omkostnad vid Riksdagen 500 dal. smt betala; hemställandes
Deputationen om icke, ifall detta slut blifver af Riksens Ständer
gillat och faststält, en del af böterne kunde anslås Götheborgs
barnhus, Christianstads kyrka och Jönköpings schola til hielp
och understöd.
Äfven uplästes dissentientium mening i Deputationen,
hvilka i anseende til deras i et serskilt Extracto Protocolli anförde
skäl hållit före, det Grefve Frölich haft någon anledning at
besvära sig det des klara af vederparterne erkände fordringar
blifvit i 1736 års Konungadom för icke fullständige förklarade,
och at han fördenskull för de af pluraliteten i Deputationen
projecterade böterne bör förskonas, samt at Grefven icke eller
i betraktande af någre skäl och omständigheter kan med de
föreslagne 500 dal. smts expenser til Ryttmästare Eberhardt
graveras.
Ytterligare uplästes Hr Gref David Frölichs til Riksens
Ständers plena ingifne Memorial, hvarutinnan bemälte Hr
Grefve i anseende til andragne skäl och omständigheter anhåller
at efter des förde klagans och skäls närmare bepröfvande,
och efter högrättvist behiertande af målets rätta beskaffenhet,
Riksens Högl. Ständer ville bifalla det, som dissentientes
uti Justitiae-Deputation pröfvat med lag och rättvisan enligit
vara; hvarjemte Hr Grefven förklarar sig lefva i den säkra,
ödmiuka förtröstan at blifva hägnad och skyddad vid rikets
klara och beskrefna lag, samt at i följe deraf des uti besvärsskriften
skälige giorde påståenden, hvilka en stor del af JustitiaeDeputationens
ledamöter bifallit, lära vinna et höggunstigt
bifall.
Sidst uplästes Ryttmästaren Eberhards Memorial, hvarutinnan
uti ganska svåre och emot Gref Frölich anstötelige
360 (April 11.) Grefve Frölich contra
ordasätt Ryttmästaren Eberhard om skadestånds erhållande til
25,000 dal. smt, samt expenser under varande Riksdag til 5160
dal. smt, jemte Riksens Ständers häftiga beifrande uppå des
vederpart anhåller.
Gref Frölich efter aflagd tacksägelse, at R. o. A. med
tålamod behagat anhöra så väl de upläste vidlyftige documenter,
som des ingifne Memorial, sade sig ej med någon vidare föreställning
vilja falla R. o. A. besvärlig, emedan Hr Grefven
voro försäkrad, at Riksens Ridderskap och Adel lära taga uti
et rättvist och ömt öfvervägande, hvad han i bemälte Memorial
andragit; som han ock öfver altsammans ej något annat
utslag åstundade, än som hvar och en af R. o. A. vid dylika
omständigheter skulle vilja at dem och deras barn må vedefaras;
och beträffande des vederparts Ryttmästaren Eberhards
ganska hårda skrift, sade Hr Grefven sig dervid ej något vidare
vilja anföra, än at R. o. A. af denna skrifarten kunna se med
hvad för en man han haft at giöra.
I det Gref Frölich ville afträda sade
Hr Didron, at som han haft process med Hr Grefvens
broder, så ville han vid denna sakens afgiörande jemväl träda
af, men förut Hr Gref Frölich til R. o. A:ns generosité på
det ödmiukaste recommendera.
Gref D. Frölich förklarade sig ej hafva något mot Hr
Didron, bedjandes honom blifva qvar, hvilket och skedde, och
afträdde häruppå Gref Frölich.
Sedan discourerades öfver saken ganska vidlyftigt och med
skiljaktighet i meningarne; hållandes en del af R. o. A. före
det vara mycket eftertänkeligit at gå ifrån pluralitetens mening
uti Justitife-Deputationen, och således ändra laga kraftvundne
domar, varandes sådant vid detta tilfälle intet Ständernes
giöromål, icke eller möjeligit at här uti et Stånds plenum på
någre timar fatta och skärskåda alla omständigheter och rättegångsfrågor,
de der uti en 30-årig process förelupit och vid så
många serskilte domstolar drifne blifvit; kunnandes Hr Gref
Frölich för de utsatte böterne så mycket mindre förskonas,
som pluraliteten i Deputationen vijst Hr Grefven ej hafva varit
befogad at klaga på K. Majits höga dom, och tillagt Konung
och Råd sådane felaktigheter i processen, de der vid den ringaste
domstol ej böra tålas, isynnerhet som Riksens Ständer
nu äfven vid denna Riksdag en så alfvarsam Förordning författat,
hvilken således vid första tilfället, då den blifvit öfverträdd,
ryttmästaren Eberhardt.
361
genom eftergift skulle giöras kraftlös; kunnandes Hr Grefven
af förbemälte Förordning ej förebära någon okunnoghet, aldenstund
den faran han härvid kommo at löpa honom tydeligen
blifvit förestäld, och han nogsamt blifvit varnad, med mera,
som för denna mening androgs.
En del af R. o. A. höllö åter före det vara så mycket
billigare at bifalla dissentientium mening, och at Hr Gref
Frölich för böterne må förskonas, som det tyckes tilhöra Riksens
Ständer at vid de hos dem förekommande sakers afgiörande
mera hafva afseende på aequum et bonum än uppå lagsens
stränghet, och det lätteligen kunnat hända Gref Frölich,
som alle andre menniskior, at uti sin egen sak ej kunna se så
noga, hvilket hos honom sä mycket snarare tyckes böra ursäktas,
som en del af sielfva Ståndens ledamöter uti Deputationen
funnit Gref Frölich ej aldeles utan anledning sig hafva
besvärat, och han igenom en sa långvarig och kåstsam process
redan mycket lidit, varandes ej at undra om igenom et så
långvarigt tvistande saken för Gref Frölich kunnat blifvit
mörkare, och han i öfrigit justo dolore gådt med densamma
så långt han kunnat; i anseende til hvilket alt, så väl som i
grund af domare-reglorne, bäst och tryggast voro at gå den
lindrigaste vägen, hvilken dissentientes vid handen gifvit.
Efter desse vidlyftigt förde discourser, under hvilka åtskilige
propositioner giordes til votering, som icke eller kunde
vinna något bifall, giorde omsidor
Frih. von Ungern, i anledning deraf at R. o. A. uti
meningarne närmare begynte sammanstämma, följande fråga,
nemligen om R. o. A. bifaller pluralitetens mening, med underdånigt
hemställande til K. Majit huruvida i anseende til de
lindrande omständigheter K. Majit i nåder täckes eftergifva
afbönen och böterne;
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Justitiae-IJeputationens Betänkande följande
Resolution:
Resol.: R. o. A. biföllo pluralitetens mening i Deputationen,
men at til K. Majit i underdånighet hemställes huruvida
i anseende til de lindrande omständigheter K. Majit i
nåder täckes eftergifva afbönen och böterne.
Sedan pämintes om Ryttmästaren Eberhardts emot Gref
Frölich ingifne anstötelige och hårda skrift,
362 (April 11.) Frölich contra Eberhardt.
Hvarvid Frih. Göij ett jemväl anförde at uti den tryckta
acten saint den vid slutet införde och af Ryttmästaren Eberhard
inför K. Commissorial-rätten den 19 Febr. 1737 giorde
förklaringen en emot framlidne Landshöfdingen Hyltéen ganska
anstötelig mening skal finnas, hvilken mening utur bemälte
til hands varande ti-yckte act uplästes, så lydande:
»Hos Högvälborne Hr Landshöfdingen von Hyltéen har
jag 1732 stadigt ifrån den timan han mig sequester antydt
låtit vigilera, incaminera och recommendera oförmärkt min välfärd
så länge och til des jag åter kom i possession, hvilken
vigilance och recommendation kåstat mig 2:ne cassör, beståendes
den ena uti idel svenska folkets cronor, den andra uti specie
caroliner, som stiga förutan lage til dal. smt 1800;»
Tilläggandes Frih. Coijett sig ej vara skylld med framlidne
Landshöfdingen von Hyltéen, men at den christeliga
kärleken ej kan tillåta, at en ärlig man på des döda mull så
hårdt skal blifva angripen; fördenskull, fortfor Frih. Coijett,
om Eberhard ej kan bevisa hvad han har sagt, förklarar jag
honom för en så indigne karl, som Hyltéen skulle varit, ifall
det voro sant, hvad han här beskylles före.
Men uppå Frih. von Ungerns giorde föreställning at R.
o. A. vid denna sammankomsts begynnelse öfverenskommit at
denna gången allenast afgiöra sielfva Betänkandet, upsköts så
väl med Eberhardt Memorial emot Gref Frölich, såsom ock
denna saken angående Landshöfdingen Hyltéen til nästa sammankomst.
R. o. A. skildes åt.
Den 12 April.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Emedan Hr Landtm, bivistade Secrete Utskottet, som
jemväl i dag var tilsamman, altså förde med R. o. A:ns til—
stånd Frih. von Ungern directionen och sedan han äskat
liud,
uplästes de hos R. o. A. den 11 April så för- som eftermiddagen
tagne Resolutioner, och biföllos så lydande, som de
uti samma dags Protocoll under hvart och et mål anteknade
finnas.
Om tryckfrihet. Tunel» mein. Kapteuerne Klerck o. Blix. 363
Följande Extractum Protocolli, hvilket i följe af R. o.
A:ns den 11 April tagne Resolution blifvit upsatt, uplästes
och bifölls:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 11
April 1739.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande om icke för åtskilige
orsaker skull det kunde anses för ganska nyttigt, at
hvar och en ägde frihet, utan tvång och upsyningsman, genom
trycket lägga sine tankar under det almännas fria omdöme;
och ehuruväl R. o. A. funno detta ärendet af den beskaifenhet,
at det fordrar en närmare öfverläggning, hvilken Riksdagens
nu annalkande slut ej vill tillåta, så aktades likväl af R.
o. A. nödigt at hos K. Maj:t i underdånighet anliålles, det
instructionen för Censor librorum kunde med första öfverses och
mindre blifva inskränkt än den härtils varit; hvilket med de öfrige
respective Stånden vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Extraordinarie Cancellistens vid K. Archivum
Eric Tunelli insinuerade Memorial och ansökning, hvarmedelst
lian efter giord berättelse om dess vid Academien anlagde
studier samt erhåldne tilstånd at såsom Extraordinarius
få upvakta vid K. Maj:ts och Riksens Archivum, anhåller at
i anseende til sine medellöse vilkor blifva förhulpen til någon
lön på extraordinarie stat; upvisandes Tunelius derjemte et
concept til en af honom författad Geografie på svenska, öfver
vårt kära fädernesland, hvilken han berättar sig vara sinnad
at til ungdomens tienst låta genom trycket almän giöra.
Resol.: Med der. begärte lönen finna R. o. A. staten ej
kunna graveras, utan önska R. o. A., at vid anständig öpning
Extraordinarie Cancellisten Tunelius kunde komma på någon
ordinarie stat.
Ett af Capitain Klerek ingifvit Memorial, angående Majors
caracters erhållande, togs af Major Hastfehr tilbakar.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli med den hosföljande
Capitainen Blixes insände skriftelige afbön för des emot Öfversten
Frih. Carl Johan Wrangel hos Riksens Ständer ohemult
andragne besvär;
Och skrefs på Protocolls-Extractet så väl som afböns
skriften,
at de hos R. o. A. blifvit upläste.
Uplästes någre ifrån Expeditions-Deputationen ingifne
påminnelser vid Tienstehions-ordningen, hvaröfver allenast
tvänne Stånd sig utlåtit.
364 (April 12.) Tjenstehjons-ordn. Lots-pen. Kristianstad.
R. o. A. resolverade häröfver på följande sätt, som skrefs
in margine:
Art. 1 § 1. Bifölls ej; Borgare- och Bondeståndens vid
denne § giorde tilläggning angående 1723 års Tiensteliionsordning
bifölls; dock at införes: »värfvarens rätt efter placaterne
förbehållen»;
§ 5. Borgare- och Bondeståndens tilläggning bifölls ej;
Art. 4 § 7. Präste- och Bondeståndens bifölls, och tillägges
3 dal. smt plikt;
Art. 6 § 5, Art. 7 § 9, Art. 8 § 4 och § 6 blefvo R. o. A.
vid sin förra Resolution; hvad i anledning af Major Sprengports
Memorial vid denne § blifvit tillagt, bifölls.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli angående
förklaring öfver Riksens Ständers vid denna Riksdag fattade
Resolution om lotspenningarnes fördubblande för de främmande,
hvilka dubbla lotspenningar Borgareståndet håller före ej böra
tagas af främmande, som allenast för contrarie vind inlöpa i
hamnarne i Nordsjön eller Cattigat, eller och på andre orter i
riket, enär de i berörde hamnar ingen lossning giöra; hemställandes
Borgareståndet om icke förr än Riksens Ständers
beslut om Lotsinrättningen til trycket lefvereras, denna förklaring,
såsom ganska nödig, må thertil komma, emedan i
annor händelse the svenske städerne i en eller annan måtto
kunde komma at lida, och hela Lotsvärket i synnerhet på
Norska sidan, hvaräst denna afgift til de Norska hamnar är
mycket lindrigare, hos oss tämmeligen förfalla.
Resol.: R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution, emedan
besväret för lotsen är lika, och en skeppare i storm ej får välja,
utan måste söka den första hamn han kan.
Uplästes Riksdags-Fullmäktigen ifrån Christianstad Hoffmeister*
ytterligare ingifne Memorial angående stadens påstående
i anseende til 5:te penningen af Ofverste Bradkes hushyror,
hvarutinnan bemälte Fullmäktige med åtskillige argumentationer
söker visa, at som saken är en klar res privilegii,
och alle skälen mot och med af Justitise-Deputationen redan
äro anförde, så tyckes städernes och R. o. A:ns i Skåne vidare
hörande häröfver vara öfverflödigt, med mera.
Frih. C. W. Cederhielm sade det vara beklageligit, at
städerne i anledning deraf at i Regeringsformen finnes stadgat,
at deras Privilegier skola öfverses, som oftast påstå at nyttja
Studenten Molins irrlärighet. ^5
gamla och esomoftast ej rätteligen tillämpade Resolutioner såsom
Privilegier, til de andre Ståndens förfång.
Det påmintes at som ärendet är granlaga, emedan det
tyckes röra R. o. A:ns Privilegier, det samma och redan mycket
noga är ventilerat, så lärer bäst och rådeligast vara, at R. o. A.
förbi ifver vid sin en gång tagne Resolution.
Frih. Ungern giorde härom frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades;
Skrefs altså på Hoffmeisters Memorial: R. o. A. förblefvo
vid sin förra Resolution.
Företogs Borgareståndets Extractum Protocolli af den 9
April, hvilket samma dag nemligen den 9 April R. o. A. blifvit
föredragit, angående för detta Studenten Molins ansökning.
Hr Wul fwen stier na förestälte, at som denue Molin utspridt
de aldra farligaste satzer, hvarigenom vår Frälsares dyra
förtienst förringas, han icke eller hvarken igenom Prästerskapets
föreställningar eller Justitioe-Cantzlerens åtvarning velat
låta rätta sig, utan skall enär K. Maj:ts dom om honom utföll
hafva sagt at, när Andans drift honom påföllo, kunde han ej
underlåta at predika, om det och voro på torget; altså tyckes
det vara mycket eftertänkeligit om en sådan person skulle
lämnas på fri fot. Det voro bekant hvad gift Dippel lämnat
efter sig, af hvilket denne Molins satzer tyckas hafva en stark
känning, de der för den orsaken skuld voro så mycket farligare,
som ej just hvar och en deras skadelighet i förstone kan begripa
eller afse; och voro al uptänkelig vahrsamhet härvid så
mycket nödigare, som den rena Evangeliska lärans bibehållande
här i riket kåstat så mycket svenskt blod, och thensamma,
tyvärr på månge orter lider meen och intrång; i öfrigit
sade Hr Wulfwenstierna sig aldeles intet vara af den meningen,
at någon, som sig stilla upförer och inge villfarelser utsprider,
skal blifva förfölgd eller af riket utdrifven.
Frih. H. Wrede: Kätteri och villfarelser i läran böra
ej tålas, men så bör ej eller å andra sidan något samvetstvång
tilstädjas; icke eller folk, som ej just i alla och understundom
mindre vigtige religions-puncter (ej) äro enige med sin soknepräst,
för den orsaken skuld förföljas; fördenskull, om det är
behörigen bevijst, at denne Molin utspridt skadelige villfarelser,
bör han förblifva i häkte; men i annor händelse, och der han
ej sökt sin mening andre at bibringa, voro det et samvets=r„]|Q
ctällas nå fri fot.
tironrr n m
•566 (April 12.) Borgare-ståndets besvär.
Härmed instämde Frih. C. W. Cederhielm och Frih.
Coijett, påståendes at Molin, såvida han ej kringspridt sine
irrige satzer eller någon oro upväkt, icke bör landet förvisas, emedan
eljest et catholiskt samvetstvång här i riket stodo at befara.
Hr Didron: Härvid behöfves al försiktighet och vahr
samhet,
emedan om oredan i tid ej förekommes, igenom sådan e
irrige satzers utspridande al ordning och subordination i landet
kan lida anstöt, hvaraf man haft exempel i Vestergiöthland
at gnistor och en begynnelse sig vijst.
Hr Wulfwenstierna: Om K. Maj:ts dom öfver Molin
blifver upläst, så lärer deruti finnas bevijst, at Molin sökt utsprida
sine villfarelser.
Som K. Maj:ts dom ej var til hands, altså upsköts denna
saken til en annan gång.
O O
Uplästes jBorgareståndets Extractum Protocolli af den
5:te sidstl. April, hvarutinnan Ståndet til et benägit bifall
recommenderar 66 § af Borgareståndets Besvär på denne Riksdag,
hvilken i Besvärs-Deputationen således var projecterad,
at Borgerskapet i städerne skola niuta samma frihet, som
Brukspatronerne liärtils haft, för den itererade tullens erläggande
af den spannemål och andre vahror, som de til Bergslagens
förläggande kunna afskicka, hvilken § Borgare- och
Bondestånden bifallit, men R. o. A. samt Prästeståndet til K.
Maj:ts afgiörande i underdånighet hänskutit.
Som R. o. A. icke allenast den 12 sidstl. December, då
denne § första gången förehades, funnit at der densamma blefvo
bifallen, en altför stor och kännbar minskning uti K. Maj:ts
tullinkomster skulle förorsakas, och fördenskull ärendet til K.
Maj:ts nådige afgiörande, sedan vederbörande Collegier hörde
blifvit, i underdånighet hänskutit, utan ock samma Resolution
den 26 sidstl. Martii å nyo bekräftat; altså förklarade R. o. A.
at de nu jemväl vid förbemälte Resolution af den 12 December
förblifva, och skrefs på Borgareståndets Extractum Protocolli:
Resol.: R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution af den
12 December 1738.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Vice-Praesidenten Nils Silfwerschölds hos Riksens
Ständer giorde ansökning at få behålla den af Riksens Ständer
vid 1734 års Riksdag Håfrätternes ledamöter beviljade til—
ökning i lönerne, hvilken förbättring så väl å dess förr inneliafde
Assessors-beställning, som den Vice-Prassidentsembetet
Presid. Silfverskölds ans. Lagmans- o. Häradsh.-räntan. 367
sedermera tillagde, Hr Vice-Presidenten Silfwerschöld i anseende
til des langlige giorde tienster förment sig vara mäst
berättigad at åtniuta, hvarföre han ock för åren 1735, 36 och
37 redan skal hafva begge tilökningarne af 700 dal. sint, och
således full Yice-Presidents lön efter staten verkeligen upburit;
öfver hvilket Vice-Presidentens företagande K. Maj:t uppå
dåvarande Håfrätts-Rådets, sedermera Revisions-Secreterarens
Peter Silfwerschölds andragne besvär genom bref af den 21
Martii 1738 sig i nåder yttrat, det borde Vice-Presidenten
Sil floer schöld med sin förra Assessors-lön af 800 dal. sint och
Vice-Presidents-tilökningen med thet mera sig låta benöja, och
den öfrige Assessors-tilökningen, Justitise-Revisions-Secreteraren
för de förflutne åren tilfalla; finnandes Secrete Utskottet för
des del det bör denna K. Maj:ts nådiga Resolution så mycket
mer äga des fullkomliga efterlefnad, som Hr Vice-Presidenten
Silfwerschölds erhåldne fullmakt med uttryckelige ord lyder
på Assessors-lönen intil des antecessors, Landshöfdingen Lilljecreutzes
död, i följe hvaraf Vice-Presidenten Silfwerschöld för
ofvannämde 3 år niuter fulla Assessors-lönen med tilökningen,
och resten eller 100 dal. smt årligen af besparings-medlen,
men Revisions-Secreteraren Silfwers.chöld deremot af VicePresidenten
har at undfå ersättning för de 3 årens bristande
tilökning a 400 dal. smt årligen, sedan de vanlige afgifterne
deraf behörigen blifvit Hr Vice-Presidenten godtgiorde.
Förbemälte Secrete Utskottets Extractum Protocolli bifölls
af R. o. A.
Riddarhus-Fiscalen Treffenhielm afsändes til Borgareståndet
at påminna om Manufactur- och Handels-ärendernes
afgiörande, samt at begära R. o. A:ns exemplar, angående
planen til värkställigheten af inrikes tygers bärande, med de
dervid fogade projecter tilbaka.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
det af K. Maj:t i dess nådige Secreta Propositions 3 § omförmälte
reglementets projecterande til Lagmans- och Häradshöfdinge-räntans
utgiörande, och berörde räntas jemkande hela
riket öfver emellan Justitim-staten, så att den ej allenast må
vara tilräckelig, utan ock at K. Håfrätternes ledamöter tltymedelst
någon förbättring i theras ringa löner må tilgodokomma;
hvarom sedan Secrete Utskottet inhämtat behörig
kundskap och underrättelse, så väl af hvad K. Maj:t som
Riksens Ständer vid sidstl. 1734 års Riksdag härutinnan giordt
368 (April 12.) Lagmans- o. Häradsh.-räntan.
och faststäldt, Secrete Utskottet blifvit styrkt i den tankan,
at vid alla 3 Håfrätterne Vice-Presidenterne skola med innevarande
års början böra undfå hvarthera 1800 dal. sint,
samt 4 de äldsta Håfrätts-Råden vid Svea Håfrätt och 2:ne
vid Götha och lika många vid Abo Håfrätt bekomma hvarthera
1500 dal. smts löner med tilökningen, men the öfrige
Håfrätts-Råden och Assessorerne 1200 dal. sint hvarthera;
hvarefter, sedan staten för Svea och Götha Håfrätter blifvit
på detta sätt inättad och under Håfrätternes fria disposition
af Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan aflönt och betalt,
öfverskottet af berörde ränta såväl som cronones andel af
sakörsmedlen skal ifrån innevarande års början böra upgifvas
til cronans disposition ibland statsmedlen. Förmodandes Secrete
Utskottet at hvad som härtils brustit för Abo Håfrätt, och af
statsmedlen blifvit ersatt, hädanefter genom berörde öfverskotter
lärer til större delen fyllas; til befordrande af hvilket
alt Secrete Utskottet håller för angelägit, at reglementet til
Lagmans- och Häradshöfdinge-räntans utgiörande projecteras
och utfärdas.
Gref G. Gyllenborg påminte at detta förslag strider
emot Regeringsformen, deräst klarligen är stadgat, at HåfrättsRåden
aldrig skola niuta någon förmån i lönen för Assessorerne.
Hr O. W. De Geer: Hvarföre skal staten graveras med
tilökning på lönerne för Collegierne och ej för någon annan?
Dessutan fingo ju Håfrätterne vid förra Riksdagen tilökning.
Hr Adlerbeth: Secrete Utskottets yttrande är enligit
med Ständernes Resolution vid 1734 års Riksdag, och hvad
den lilla tilökningen för Håfrätts-Råden angår, så cedera
Håfrätterne deremot sakörsmedlen, hvilka de alt ifrån Konung
Gustaf Adolphs tid innehaft.
Hr Isaac Olivecrona: Desse medel äro ej statsmedel
utan justitise-räntor; vid förra Riksdagen lämnades desse räntor
til Håfrätterne, men blef ingen viss stat til deras utdelande
formerad; sakörsmedlen, som Håfrätterne nu cedera til cronan,
äro 3 gånger mer än den projecterade tilökningen i lönen för
Håfrätts-Råden; samma medel, som sedan sidsta Riksdag influtit,
stå ännu inne hos Håfrätterne och äro ej af cronan
disponerade.
Hr Didron: Jag önskar at alle cronans betjente måtte
kunna få tilökning i lönen, men påstår at härutinnan, som i
alt annat, vår besvurne Regeringsform må efterlefvas.
Lagmans- o. Häradsh.-räntan.
369
Frih. H. Wrede: Håfrätterne cedera sine saköron emot
tilökningen, och får således cronan mer för mindre; som således
staten ej graveras, altså consenterar jag meo voto härtil.
Gref G. Gyllenborg: Om tilökning i lönen för HåfrättsRåden
beviljas, så påstår jag at vid ledigheter förslag til
Håfrätts-Råds-tiensterne böra uprättas, på det Lagmännen til
sådane poster sig jemväl måge kunna anmäla.
Hr Hammarberg: Om det gifne förslaget bifalles, så
blifver för stor olikhet emellan Håfrätts-Råden och Assessorerne,
de senare mista sin andel i sakören och tvänne Håfrätts-Råd
få tilökning i lönen, och när 2 Håfrätts-Råd vinna, komma 9
och flere Assessorer at förlora.
Hr Tungelfelt: Jag bifaller denna tilökning med det
förbehåld, at alle betjente i riket måge få tilökning i lönen i
proportion af myntevalvationen, nemligen 50 procent.
Efter något ytterligare discourerande och sedan Frih. von
Ungern giordt frågorne, stadnade R. o. A. häröfver i följande
slut, hvilket skrefs på Secrete Utskottets Extractum Protocolli:
Resol.
: R. o. A. kunde ej samtycka til den föreslagne
tilökningen på lönen för Vice-Prsesidenterne i Håfrätterne och
Håfrätts-Råden, isynnerhet som tilökningen för de senare är
stridande emot Regeringsformens 23 §, utan böra deras löner
blifva efter K. brefvet af den 2 December 1735, och tliet
redan influtne samt hädanefter inflytande öfverskottet af Lagmans-
och Häradshöfdings-räntan til bristens fyllnad för Abo
Håfrätt användas, och hvad sedan skulle öfverskiuta, uptages
i staten til cronans disposition; bifallandes i öfrigit R. o. A.,
at reglementet til Lagmans- och Häradshöfdings-räntans utgiörande
öfver hela riket blifver projecterat och utfärdat.
Riddarhus ftscalen kom tilbaka ifrån Borgareståndet och
hade de begärte Manufactur- och Handels-Deputationens acter
med sig, med Prästeståndets utlåtelser påskrefne; och fick i
befallning at strax bära bemälte acter til Bondeståndet.
Sedan Frih. Ungern bedt R. o. A. intaga sine säten, företogs
Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli af d. 29
Martii angående anmärkningarne öfver Råds-Protocollen uti inrikes
ärender, och uplästes 2 § af de större målen, nemligen
angående Öfversten Ollonbergs förslag til Majors-beställningeu
vid Vestgiötha-Dahls Regimente, som til Ryttmästaren Hast
Adelns
Protokoll 1738—-1739. lil. 24
370 (April 12.) Sekreta Deputationens
fehr blifvit förgifven, öfver hvilket mål R. o. A. åstundat
närmare underrättelse utur Secreta Deputationen.
TJplästes altså 11 § af Secreta Deputationens anmärkningar
öfver inrikes Råds-Protocollen, som angår Major Hastfehrs
befordran til förbemälte Majors-beställning och hvad dervid
förelupit, och är et svar eller ytterligare anmärkning öfver
Rådets förklaring angående denna bortgifne Majors-beställning
samt Öfversten Ollonbergs förslag, som stadnar i lika slut
med det, som Stora Secreta Deputationen uti nyss uppläste 2
§ af des Extractum Protocolli af den 29 Martii vid handen
gifvit.
Det pämintes at dissentientium mening i Stora Secreta
Deputationen jemväl måtte upläsas, hvilket och skedde,- gåendes
den samma derpå ut, at som Major Hastfehr med fördel och
vinning afträdt både Ryttmästare- och Cornetts-beställningarne
vid Lif-Regimentet, och at andre så väl igenom denna handel
och byte, som Hastfehrs befordran til Major värkeligen blifvit
förfördelade, at fördenskull denna saken i följe af 13 § Riksdagsordningen
på det sättet bör ändras och rättas, at Major
Hastfehr bör niuta sin befordran ifrån den tilbytte Cornettsindelningen,
och Majors-tiensten vid Västgiötha-Dahls Regimeutet
uppå vederbörandes underdåniga förslag förgifvas.
Uplästes Öfversten Ollonbergs i dag ingifne Memorial,
hvarutinnan Hr Öfversten des ingifne förslags riktighet söker
at bevisa och sig tilbiuder at vid en General-Krigs-Rätt
vara Capitain Frank ansvarig, hemställandes likväl om icke
Riksens Ständer häldre skulle behaga at befria så väl Capitain
Frank som honom ifrån det besvär och olust en dylik rättegång
skulle med sig föra.
Likaledes uplästes den vid förbemälte Memorial bifogade
afskriften af K. brefvet daterat den 7 April 1733 til samtlige
chefferne, angående förslagens inrättande.
Hr Hellenstierna påminte at som Öfversten Ollonberg
uti sin til Stora Secreta Deputationen ingifne förklaring anfört
orsakerne, hvarföre han på förslaget gådt Capitain Frank
förbi, så borde samma förklaring upläsas'.
Frih. H. Wrede sade detta document ej nu vara til hands,
men at alle des momenta uti Stora Secreta Deputationens
yttrande öfver saken, hvilket här är för handen, uptagne äro.
Hr O. W. De Geer: Denna Öfversten Ollonbergs förklaring
gior nu här ej någonting til saken, emedan skälet til för
-
anmärkningar vid Råds-protokollen.
371
bigåendet, enligit lag och förordningar i förslaget bordt anföras,
och ej så långt efteråt, utan här är rätta frågan huru det anses
bör, at Öfverste Ollonberg sig understudt hos K. Maj:t inkomma
med ett förslag, som ej är enligit med lag och förordningar.
Hade skälen emot Frank uti förslaget blifvit införde,
så voro dervid intet at påminna, men det är ej skedt,
utan har Öfversten allenast simplement nämdt de tvänne,
som han förbigådt. Och som hela verlden bör estimera en just
och billig chef, så rättvist är det ock at en chef, som sig förgått,
behörigen straffas; här har en Capitain genom sin Öfverstes
förslag kommit at lida, och som vi äro fritt folk, böra vi
ej låta trycka oss, utan allvarsamt straffa sådane cheffer, som
inkomma med förslager, hvilke ej äro enlige med lag och förordningar.
Hr Fock sade sig på Öfverstens vägnar begära den justiee,
at des uti Secreta Deputationen ingifne förklaring må blifva
upläst,
Hr Didron: Hvad Hr De Geer sagt är mycket just, och
tager jag ingen chefs partie; men om Ollonbergs förslag ej
varit enligit med Förordningarne, så hade det i följe af 1733
års Bref honom med åtvarning bordt återsändas.
Hr De Geer: Hvad Hr Didron säger är just och billigt
och förslaget hade bordt skickas tilbakars; och är således
jemväl härutinnan fel. Men på hvem stadnar samma fel?
Det stadnar först på Stats-Secreteraren, som föredragit et
emot Förordningarne stridande förslag, och sedan på Råden,
hvilke böra handhafva lagen, men et sådant ofullkomligit förslag
ej förkastat; de äro altså på alle sidor straffbare. StatsSecreteraren
hade bordt anklagas, men han är död; Råden
borde jemväl för sitt förhållande behörigen anses, men de äro
redan licentierade och hafva fådt pension, hvilket nu voro
eftertänkeligit at rubba. Hvem skal det nu altså stadna på?
Blifver det Öfversten, så är 40 § af Regeringsformen klar.
Frih. H. Wrede: Stats-Secreteraren är redan död, ty har
Secreta Deputationen ej kunnat tiltala honom; med RiksRåden
kan man ej gä vidare, ty de äro redan licentierade,
och det större brottet absorberar det mindre.
Frih. C. W. Cederhielm: Lät oss skilja felaktigheterne;
somlige äro essentielle och somlige accidentelle; den som Öfversten
begått, är af det förra slaget; vi böra hålla oss till roten,
372 (April 12.) Sekreta Deputationens
hvarifrån denna oordentligheten haft sitt ursprung, ty Ständernes
giöromål är at rothugga det onda.
Hr von Gröninge)': Ingenting ursäktar Öfversten; och
om härvid exempel ej statueras, så at lagen blifver i sin
vördnad, slippa vi aldrig sådane klagomål.
Hr Adlerbeth begärte at 1716 års bref och Öfverste
Ollonbergs förklaring mätte upläsas.
Hr Ehrencreutz: Här påfordras Öfversten Ollonbergs
ingifne förklaring; jag vill berätta des innehåld. l:o anföras
de felaktigheter, hvilka Öfversten förmenar ligga Frank i vägen
at ej kunna blifva Major, nemligen des år och ålder, samt i
följe deraf brist på vigueur och minne, i ty han ej skall kunna
commendera utan at hafva det tryckte reglementet til hands,
jemte flere fel som journalerne vid regimentet skola utvisa;
2:o andrager Öfversten at han ej haft någon afskrift af 1716
års bref vid regimentet, eller vetat des innehåld; 3:o beropar
han sig på 1733 års Bref, i följe hvaraf förslaget, om det befunnits
oriktigt, hade bordt skickas honom tilbakars.
Uppå begäran uplästes 1716 års Bref angående förslagens
inrättande vid regimenterne, som uti Regeringsformen är åberopat.
Hr Palmstierna: At komma härifrån är bäst at skilja
målen. Det första felet består i Öfverstens ofullkomliga förslag,
i det han gådt trenne förbi utan at andraga orsakerne, hvilket
han ganska lätt kunnat giöra utan någons förolämpande; står
altså fast at Öfversten härutinnan felat, och lämnar jag til
R. o. A. huru de finna sådant böra anses; det andra felet hos
Öfversten består i des förklaring, at han säger sig ej vetat
innehållet af 1716 års Bref, ty ignorantia legis non excusat;
hvad de af Stats-Secreteraren och Råden härvid begångne felen
angår, har jag intet at tillägga til det, som redan derom anfört
är. I anseende til Stora Secreta Deputationens gifne förslag, at
Franc skal utföra saken med sin Öfverste uti General-KrigsRätten,
håller jag sådant för eftertänkeligit, emedan på det
sättet Franc lika som skulle ställas in petitorio af sitt goda
namn och rykte, utan bör Öfversten påläggas at fulltyga hvad
han om Franc uti förklaringen anfört. Hvad Majors-tiensten
angår, tyckes mig at vi dermed ej kunna gå vidare.
Hr Hammarberg: Jag är enig med det som i hufvud
saken
är anfört, nemligen at en felaktig Öfverste bör straffas;
men såsom domare måste jag påstå at saken först lagligen bör
anmärkningar vid Bads-protokollen.
373
utföras; hvarmed min mening ej är at Franc skal sättjas in
petitorio, utan allenast at en General-Krigs-Rätt ex nobili
officio härom ransakar, då Ollonberg och Franc begge kunna
anföra hvad de hafva at andraga; hvarvid hela frågan lärer
ankomma på skickeligheten til Majors-sysslan, ty i öfrigit är
intet tvifvelsmål om Capitain Francs meriter; och en sådan
undersökning bör gå förut innan R. o. A. sig härom närmare
kunna utlåta.
Hr Lilljestierna: Hvad jag har den ähran för R. o. A.
at andraga, begärer jag allenast må komma til Protocollet
såsom mine enskylte tankar. Här tyckes förnämsta frågorne
vara, l:o om Öfversten felat emot 1716 års Bref; det har han
giordt i det han på förslaget gått Franc förbi utan at anföra
orsakerne til des uteslutande, hvilket fel likväl lätteligen hade
kunnat rättas om förslaget blifvit tilbaka sändt; 2:dra frågan
är huru Öfversten Ollonberg bör anses. Uti förklaringen gior
han Franc i alt öfrigit justiee fast han ej finner honom skickelig
til Majors-sysslan; rättvisan och en redig process fordra, at
Öfversten sin talan borde bevisa; men härvid äro jemväl store
inconvenientier, om cheffer och subalterner skola lagföra hvarannan
i anseende til skickelighet och förtienster, hvar vill på
sådant sätt enigheten i armeen taga vägen! Voro icke bättre
at man är omtänkt huru sådant må kunna undvikas, och Capitain
Franc, som är en braf officerare, på annat sätt blifva
hulpen; hvilket bäst kan ske på det af Stora Secreta Deputationen
föreslagne sättet, nemligen at han i underdånighet
anmäles at behålla sin tour och framför Hastfelir blifva
Öfverst-Lieutenant; och som således Franc blifver tilfredsstäld,
kunde för Öfversten Ollonberg en alfvarsam påminnelse
vara nog.
Hr De Geer: Mig tyckes qua:stionerne lära blifva, först
huru Öfversten skal anses för des felaktiga förslag; sedan om
reparation för Franc. Regeringsformens 40 § stadgar, at för
felaktige förslag vederbörande böra ställas til ansvar.
Det sades at saken bör gå til en General-Krigs-Rätt.
Hr De Geer: Vi hafva exempel på denne Riksdag med
Freudenfelt; kunde icke på samma sätt Ollonberg hålla Franc
skadeslös til des han fått reparation?
Det sades at då fick Gyllmpamp efter Öfverstens förslag
companiet til Hägers prejudice, men nu är Fock, som Ollonberg
föreslagit, ej blifven Major, och at således detta prejudicat
374 (April 12.) Sekreta Deputationens
ej til alla delar kan lämpas hit; desutan led då Hager allena,
men nu lider Franc ej allena utan hela regimentet.
Gref Dolma: Ändemålet af vare Riksdagar är frihetens
bibehållande, hvilken består i lagens beskydd. Lagen säger
vi skola ställas til ansvar; hvar? i vare rätte fora; således
kunna ständerne sig ej befatta med de sysslor, som deras betjente
och domstolarne tilkomma.
Hr Bergengren begärte at Hr Biörnbergs ingifne Memorial
angående inrikes anmärkningarne må blifva upläst.
Uplästes altså beinälte Memorial, hvarutinnan, sedan eftertryckeligen
blifvit förestält, at lagen såsom vår frihets beskydd
af Ständerne strängeligen bör handhafvas, at tiensternes som
belöningarnes ojämna utdelning ej annat kan föda af sig än
svåra påfölgder, thet förmenas mycket skola lända til sådane
olagligheters förekommande i framtiden, om i anledning af
Råds-Protocollerne af Stora Secreta Deputationen upgofvos the
personers namn, igenom hvilka vid tiensters besättande de
förbigångne kommit at lida; jemväl ock at the Hrr Riksens
Råd, som befordrat then ena eller then andra olagligheten, och
redan licentierade äro, måge utan omgång utnämnas, och theras
felsteg hos Ständerne kunnige giöras i alla the mål, som kunna
blifva kunnige; och ändteligen i anseende til de lidandes uprättelse,
om fullmakters återgifvande skulle tyckas vara för
anstöteligit, at the personer, livilke genom sitt otidiga sökande
och konstige omgånger under den förflutne tiden förfördelat
andre, måge igenom Ständernes fästa beslut sättjas utur tilstånd
at af sin olagliga befordran formera sig nye pretensioner til
vidare framsteg, alt til dess de, som nu bordt dem föredragas,
äfven kommit them förbi, med mera.
Frih. H. Wrede: Detta är et öfvermåttan nyttigt Memorial,
och skal jag sedan tala härom; nu är frågan om Ollonbergs
fel och Francs satisfaction. Jag hemställer om icke
Franc hos K. Maj:t til någon honom anständig Commendantsbeställning
i underdånighet kunde recommenderas och om icke
Ofverstens fel så väl i anseende dertil at han förbigått Franc,
som at han upfört Fock i behörigt foro böra undersökas.
Frih. Coijett sade sig ej finna, at sedan en Deputation
en sak skärskådat och bepröfvat, samt hördt vederbörande och
med Betänkande til plena inkommit, et sådant Betänkande af
en Ständernas Deputation kan hänskiutas til någon domstol;
man hade både vid den förre och denne Riksdagen i anseende
anmärkningar vid Råds-protokollen. 375
til felaktige förslag, som af Öfverstar blifvit ingifne, på det
sättet förfarit, at Ständerne uppå Deputationens Betänkande
immediate sig yttrat.
Hr Didron sade sig ej kunna instämma med Frih. Coijett
i den meningen, at en af en Ständers Deputation inhämtad
förklaring skal kunna anses för en laga ransakning och Betänkandet
såsom en dom, ty Regeringsformens 40 och Riksdagsordningens
13 § visa, at i sådane mål saken antingen skal gå
til en Commission eller til sitt lagliga forum, der hvar och en
kan niuta beneficia juris et processus efter lag til goda.
Hr O. W. De Geer hemstälte om icke Ollonberg kunde
påläggas at ersättja Franc difierencen i lönen til des han vid
General-Krigs-Rätten bevist hvad han andragit emot Frank.
Hr Wulfwenstierna: Som ändemålet lärer vara, at Franc
må blifva hulpen, samt at Ofverstens begångne fel ej må blifva
öfversedt, så tyckes den bästa utvägen vara at Franc til något
Commendantskap recommenderas, och at Öfversten får en tienlig
varning. Det voro ej just rådeligit at tvinga Öfversten til en
process anställande emot Frank, emedan man ej vet huru det
kan aflöpa; man måste derhos betänka, at Franc sielf ej begynt
at drifva denna saken; skulle altså slutet af processen ej blifva
honom önskeligit, så komino lian aldeles utan sitt förvållande
at blifva olyckelig.
Frih. C. W. Cederhielm sade sig uti hufvudprincipen
vara enlig med Hr Wulfwenstierna; men här voro ej frågan
huru Frank eller visse personer, utan på hvad sätt justicen,
regimentet och hela arméen bör liielpas til deras rätt, samt de
Öfverstar, som gifva laglige förslager, distingueras ifrån dem,
som sine förslag oriktigt och ej enligit Förordningarne inrätta.
Häruppå discourerades vidlyftigt och med skiljaktighet i
meningarne, hvarvid de redan å ömse sidor andragne skälen
och giorde föreställningar å nyo uprepades, då ock af
Hr O. W. De Geer påstods, at Öfversten Ollonberg på
3 månader ifrån sin tienst måtte dispenseras; samt af
Hr Ekestubbe och Hr Biörnberg det påstående giordes,
at bemälte Öfverste efter 41 § i Regeringsformen måtte blifva
ansedd; men som häremot af
Hr Adlerbeth, Hr Wulfwenstierna och åtskillige
flere af R. o. A. förestältes, at i följe af Regeringsformen
ingen kan sättjas utur sitt embete, utan föregången laga ransakning
och dom, och at altså Ollonberg ej kan sättjas i an
-
3 i b (April 12.) Sekreta Deputationens
svar förr än lagligen blifvit pröfvat, om det sorn af honom
emot Frank blifvit anfört är grundat; at hvarken den större
eller mindre Secreta Deputationen ansedt Ollonbergs förseende
vid förslagets uprättande til den 41 § af Regeringsformen
lämpeligit, samt at pluraliteten i Secreta Deputationen i anseende
til Ollonberg med sitt Betänkande ej gådt längre än
at honom så väl des begångne olaglighet vid förslagets inrättande,
som des föreburne okunnoghet af hvad des embete
egenteligen tilhörer, behörigen bör föreställas;
Stadnade omsidor R. o. A. uppå Frih. von Ungerns härom
giorde frågor i följande slut:
At Öfversten Ollonberg för des felaktige förslag lagligen
bör tiltalas;
At Capitain Frank til et Commendantskap eller OfversteLieutenants-beställning
i underdånighet kommer at recommenderas
och ifrån alt tiltal af Öfversten Ollonberg at befrias.
Häruppå fortfors med Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli af den 29 Martii, angående inrikes remarquerne,
och hvad som återstod i den 2 § angående de större
målen, beträffande Ryttmästaren Hastfehr, hvarom Stora Secreta
Deputationen förmäler, at ehuruväl det synes eftertänkeligit,
at bemälte Major med fördel afstådt sin vid Lif-Regimentet
innehafde Ryttmästare-beställning och i stället tilbytt
sig Cornetts-indelning, den han ock lämnat med tilstädjelse at
niuta dess tour i arméen som Ryttmästare, hvaruppå han
sedermera til ofvannämde Majors-indelning blifvit befordrad,
kan dock Stora Secreta Deputationen för hvarjehanda considerationer
skull icke vidare dervid giöra.
Vidare och på begäran uplästes dissentientium mening
uti Stora Secreta Deputationen angående Major Hastfehrs
befordran til Major vid Vestgiöta-Dahls Regimente utom förslag;
finnandes desse dissentierande ledamöter denna sak af
den beskaffenhet, som Riksdagsordningens 13 § stadgar, at den
bör ändras och rättas; och at i följe deraf Major Hastfehr
bör niuta sin befordran ifrån den tilbytte Cornetts-indelningen,
och Majors-tiensten vid Västgiötha-Dahls-Regimentet uppå
vederbörandes underdåniga förslag förgifvas.
Uplästes Hr Majoren Hastfehrs ingifne Memorial, hvarutinnan
bemälte Major anförer: l:o dess tiensteår, 2:o dess
erviste tienster, 3:o med hvad nytta de för publico blifvit giorde
och 4:o hvad han under den tiden lidit; hemställandes Riksens
anmärkningar vid Råds-protokollen. 377
Ständer huruvida sådant kan svara emot det debet han kan vara
uti, i anseende til Capitain Franks längre tiensteår; som sielfva
Memorialet, hvilket finnes ibland allegaterne til detta Protocoll,
omständeligen ntvisar.
Hr von Gröninger: Proposition lärer blifva om pluralitetens
i Stora Secreta Deputation eller dessentientium mening
bifalles.
Frih. von Ungern giorde frågan om pluralitetens mening
i Stora Secreta Deputationen bifalles;
Hvartil svarades med Ja och Nej.
Uplästes å nyo dissentientium mening, hvartil uppå Frih.
Ungerns giorde frågan om den bifalles,
likaledes med Ja och Nej svarades.
Hr Ridderscliantz förestälte, at när Hastfehr bytte
med Swedenstierna, var ej des afseende at förlora Ryttmästarecaracteren,
och at efterses bör om icke Hastfehr bärtil haft
K. Maj:ts tilstånd.
Frih. H. Wrede: Vi uppehålla oss fåfängt. Qusestionen
lärer blifva som den är giord; man bör ej sälja tienster och
sedan avancera til andras förfaug.
Hr ltidderschantz hemstälte om icke R. o. A. behaga
giöra gunstig och rättvis reflexion på de af Hr Major Hastfehr
uti des Memorial anförde omständigheter; at han af högstsal.
Konung Carl XII blifvit förordnad til Ryttmästare vid LifRegimentet
och således alt ifrån 1716 haft tourén och rangen
i armeen för Capitain Frank; at han af egit bevåg och med
sin egendoms tilsättjande giordt entrepriser til Konungens och
riksens tieust, och til sitt manskaps conservation och upmuntrande
haft möda, flit och medel osparde, hvilket alt är kännetekn
af en käck och braf officerare, och tyckes böra bana
honom vägen til R. o. A:ns benägenhet.
Hr von Gröninger: Vi hafva exempel vid Guardiet och
Artilleriet, at de, som tilbytt sig mindre poster, sedan behållit
tourén af den mindre posten, som de sig tilbytt.
Hr Albrecht Schönström: Det synes som R. o. A. skulle
vilja skrida til votering; innan det sker bör jag giöra Hr
Hastfehr den justiee, at han är en braf och käck officerare,
hvilket såsom Major af Lif-Regimentet jag haft Ofälle at
erfara.
Det begärtes at Frih. von Ungern å nyo ville giöra den
sidst giorde propositionen.
378 (April 12.) Sekr. Dep:ns anm. vid Råds-protokollen.
Frih. von Ungern frågade altså om dissentientium mening
bifalles;
Hvartil svarades af R. o. A. med Ja.
Resolutioner uppå Stora Secreta Deputationens Extractum
Protocolli af den 29 Martii 1739 angående anmärkningarne
öfver Råds-Protocollen uti inrikes ärender;
de större målen: 2 § berörande Öfversten Ollonbergs förslag
til den ledige Majors-beställningen vid Vestgiöta-Dahls
Regimente, som til Ryttmästare!! Hastfehr blifvit förgifven.
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at Öfversten Ollonberg
för detta des felaktige förslag lagligen bör til talas; kommandes
Capitain Frank til et Commendantskap eller ÖfverstLieutenants-beställning
i underdånighet at recommenderas och
ifrån alt tiltal af Öfversten Ollonberg at befrias; beträffande
Major Hastfelir biföllo R. o. A. dissentientium mening uti
Stora Secreta Deputationeu, at denna sak är af den beskaffenhet,
som Riksdagsordningens 13 § stadgar, at den bör ändras
och rättas, och at i följe deraf Major Hastfehr bör niuta sin
befordran ifrån den tilbytte Cornetts-indelningen, och Majorstiensten
vid Västgiöta-Dahls Regimente uppå vederbörandes
underdåniga förslag förgifvas.
Emedan tiden var förliden så at 3 § af de större målen,
angående de vid Ammiralitets-staten skedde avancementer, nu
ej kunde företagas; altså skildes R. o. A. åt.
Den 13 April.
R. o. A. samlades klåckan nio.
Emedan Hr Landtm, bivistade Secrete Utskottet, som
jemväl nu var tilsamman, altså förde med R. o. A:us tilstånd
Frih. von Ungern directionen, hvilken sedan lian äskat liud,
anmälte at Hr Öfversten Ollonberg och Hr Majoren Hastfehr
anhålla om tilstånd at med lika lydande exemplar af deras
i går hos R. o. A. ingifne Memorialer få gå til de andre
Stånden.
R. o. A. lämnade bärtil sitt bifall.
Följande Extractum Protocolli, som efter R. o. A:ns den
11 April tagne slut blifvit upsatt, uplästes och bifölls:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 11
April 1739.
Brukspatronen Kocks ansökan.
379
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga Radmannens och
Brukspatronens Kocks ansökning om tilstånd til en stångjernshammares
anläggande i Vassbo härad och Undenäs sockn, tillika
med det loflige Borgareståndets härom utfärdade Extractum
Protocolli af den 14 sidstl. Febr., hvarmedelst det
loflige Borgareståndet til förbemälte ansökning behagat gifva
des bifall; likaledes uplästes ock Riddarhus - Secreteraren
Baron von Otters ingifne Memorial, innehållandes åtskillige
emot denna begärte hammarbyggnad giorde påminnelser; och
som vid denna ansökning ganska grannlaga omständigheter
sig förete, i det densamma icke allenast är snörrätt stridande
emot den vid denne Riksdag af Riksens Ständer giorde nödige
och nyttige författning angående hammarsmidets inskränkande
och 1734 års Förordning, at inge nya hammarverk måge inrättas,
som ej hafva tilgång af egit tilvärkat tackjern, utan
ock et sådant verks inrättning på et hemman, deräst en
för Riksens flotta dyrbar och omistelig mast- och spir-skog
finnes, hvilken af Riksens Ständer på 1734 års Riksdag på et
besynnerligen ömt sätt är fredlyst och i hägn tagen, tyckes
vara ganska eftertänkelig, hvartil ännu kommer at Riksens
Ständer nu mera ej kunna hafva tid och tilfälle at genom
någon Deputation inhämta och skärskåda hvad så väl Bergsson!
Ammiralitets-Collegium och privati, både i anseende til
tackjern och skog, samt andre omständigheter, härvid kunde
hafva at påminna; altså och emedan, i fall Riksens Ständer
immediate härvid skulle lägga handen, ingen ändring eller
rättande skulle kunna ske förr än vid Ständernes nästa sammankomst,
om emedlertid publicum eller privati igenom en
dylik tilstadd hammarbyggnad på något sätt skulle komma at
lida; fördenskull funno R. o. A. bäst och säkrast vara, at
denna ansökning til K. Maj: t i underdånighet hänskiutes, med
underdånig anhållan at häröfver Ammiralitets- och BergsCollegierne
samt de private, livilke en sådan byggnad röra
kunde, i nåder höra låta, och der dpnsamma skulle befinnas
ej lända någon til meen och förfång, då dertil sitt nådiga tilstånd
lämna; hvilket alt R. o. A. hos de öfrige respective
Stånden til rättvist och benägit bifall och behiertande på det
bästa recominenderar; hvarom R. o. A. så mycket mer sig
försäkrad gior, som således riksens lagar, stadgar och förordningar
blifva i sin tilbörliga vördnad och värde, publici och
privatorum rätt i sin fulla säkerhet och icke des mindre en
380 (April 18.) Svea Hofrätt. Lappraissionen.
undersåte och medborgare, sorn för des öfvergångne olyckor
R. o. A. jemte de öfrige Riksens Ständer finna förtjena medlidande
och understöd, på et billigt och ordenteligit sätt til
sin uprättelse och åstundade ändemål kan blifva förhulpen.
Actum ut supra.
Ex Protocollo
Carl Wennerstedt.
Uplästes Hr Flachs ingifne Memorial, hvarutinnan hemställes
om icke, i anseende til arbetets myckenhet, ännu en
Notarius i Svea Hafrätt må bestås.
Sedan med skiljaktighet i meningarne häröfver en stund
blifvit discourerat, hvarvid å ena sidan anfördes, at arbetets
myckenhet i Svea Håfrätt en sådan tilökning i betjeningen
nödvändigt fordrar, men å andra sidan påmintes om satsmedlens
knapphet, samt at 1696 års stat ej får öfverskridas, fants omsidor
godt at remittera detta Memorial til Secrete Utskottet,
hvilken remiss skrefs på documentet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 Februarii angående den öfver Lappalmogens undervisning
i Christendomen förordnade Directionens hos K. Maj:t anmälte
och med Riksens Ständer communicerade ansökning om Assessorens
i K. Camar-Revision Olof Malmers antagande vid detta
verk til med-directeur utan vedergällning, för de förefallande
räkenskapers och disponerade medels bättre redo och riktighet,
samt om en betjentes antagande til Protocolls förande och.
expeditionernes samt correspondencens besörjande, emot årlig
lön af 300 dal. smt; hvilket förslag K. Maj:t i nåder för godt
funnit at bifalla, varandes härvid Secrete Utskottets tanka och
utlåtande, at som til detta verks säkerhet, drift och befordran
en betient väl synes nödig, som på det föreslagne sättet går
directionen tilhanda, men densamma icke har dagelig upvaktning,
och fördenskull tyckes til des aflöning en mindre summa
kunna förslå, så har Secrete Utskottet hemstält om icke til
denna betjening 200 dal. smt af extra-utgiftsmedlen til nästa
Riksdag kunna anslås och tilordnas.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets yttrade tankar.
Uplästes de hos R. o. A. i går, som var den 12 April,
tagne Resolutioner, och biföllos så lydande, som de uti samma
dags Protocoll under hvart och et mål anteknade finnas.
Hr Didron sade sig i går ej hafva varit tilstädes när
angående Major Hastfehr resolverades; men som Hr Hastfehr
Major Hastfehr. Frölich contra Eberhardt. 381
på et med Regeringsformen enligit sätt erhållit sin Majorsfullmakt,
i det förslag varit inne, och då K. Maj:t utom förslaget
nämdt Hastfehr, Rådet deremot ej påmint, så voro det
ganska eftertänkeligit, om vid et tilfälle, då K. Maj:t å sin
sida uti alt fölgt fundamental-lageu, en K. fullmakt skulle
tagas tilbaka.
Hr Hellenstierna: Jag conformerar mig aldeles med Hr
Didron; i Regeringsformen står rätta, men ej at fullmakter
skola tagas tilbaka.
Hr Didron: Jag tycker det vara eftertänkeligit, när K.
Maj:t fölgt Regeringsformen, at ej soutenera K. Maj:t vid den
rätt, som K. Maj:t i förmågo af Regeringsformen tilkommer.
Hr von Gröninger: Hastfehr behåller Majors-hedern
och rangen, och kan altså ej sägas at han hederås; jag ville
önska at han varit den förste, men om detta ej rättas, stadna
aldrig klagomål.
Hr Schechta: Huru kunna vi nu uptaga en sak, som
i går är afgiord; der bör ingen tala uti.
Hr Didron: Jag talar ej emot det som slöts i går; jag
var då ej tilstädes. Men hos et fritt folk kan det ingen förvägras,
som dagen förut varit frånvarande, at när Protocollet
justeras säga sin mening til Protocollet.
Hr Ridderscliantz: Hastfehr förlorar visserligen, ty
uti Resolutionen sägs at han skal allenast niuta tourén efter
Cornetts-indelningen. Det berättas at på förra Riksdagen skal
angående Hastfehrs byte varit före uti Secreta Deputationen;
om Deputationen då befunnit detsamma sä olagligit, hade väl
af Deputationen derom blifvit påmint.
Frih. Coijett erinrade at Ryttmästaren Eberhards svåra
skrift emot Gref Frölich, öfver hvilken R. o. A. förre gången
då Gref Frölichs sak var före, ej koin sig at utlåta, må blifva
företagen.
Uplästes altså nu ånyo Ryttmästaren Eberhards skrift.
Frih. Coijett androg utur Riksdagsordningens 23 § det
straff, som der utsättes, när Riksdagsmän oförskyllt med ord
eller gierning antastas; påståendes at Ryttmästaren Eberhard
efter samma § på det högsta bör blifva ansedd, på det våre
Riksdagar ej måge blifva smädedagar, och en spakfärdig man,
hvilken på så oanständigt sätt blifvit angripen, niuta det beskydd,
som lagen honom tillägger.
382 (April 13.) Frölich contra Eberhardt. Pahnstiernas mera.
Hr Landtm, kom up.
Hr von Hökerstedt sade sig finna denna skrift vara
skrifven emot ali christelig kärlek och at honom aldrig någon
oförsyntare för ögonen kommit.
Det påmintes at ännu bärtil kommer på hvad anstöteligit
sätt Ryttmästaren Eberhard angripit framlidne Landshöfdingen
von Hylteen, hvilken passage utur den tryckte acten R. o. A.
redan blifvit föreläst.
Efter något ytterligare discourerande stadnade R. o. A.
häröfver i följande slut:
Resö].: Emedan Ryttmästaren Eberhardt på et så ganska
oanständigt, svårt och smädefullt sätt på alman Riksdag och
inför et Riksens Stånd angripit en Riksdagsman, och desutan
uti des under rättegången inlagde räkning framlidne Landshöfdingen
von Hylteen på et förklenligt sätt finnes rörd; altså
funno R. o. A., at Ryttmästaren Eberhardt för sådane förgripelser
fiscaliter bör anklagas, hvilket härmedelst til de
öfrige respective Ståndens rättvisa ompröfvande hemställes.
Hr Palmstierna: Emedan åtskillige skrifter och Memorialer
inkomma, som dels äro anstötelige, dels ock farlige, så
har jag härom uti et ödmiukt Memorial upsatt mine tankar,
med hvilkas upläsande jag nu ej vill utdraga tiden, utan beder
allenast at detta Memorial på nästa Riksdag strax må förekomma
och i öfvervägande tagas.
Som en del af R. o. A. åstundade at Memorialet måtte
upläsas, altsa blef detsamma upläst; hemställandes Hr Palmstierna
derutinnan, at som R. o. A. vid denna Riksdag funnit
tvänne mål beifrande förtjena, och til den ändan utnämdt
Deputerade til samma mals närmare undersökande, varandes
det ena af bemälte mål det til Prästeståndet giorde steget af
mannen med hvita rocken, och det andra målet Camarherren
Adlerstedts skrift, öfver hvilken Protocolls-Deputationen fant
sig föranlåten at andraga besvär, och det sig handt, at R. o.
A:ns Deputerade blifvit hindrade at fortsättja sine sammanträden
öfver bemälte mål; det fördenskull, i anseende så väl
til det förra som senare målet, eu reservation måtte giöras
uti R. o. Arns Protocoll angående deras behörige beifrande i
fall det första skulle blifva uptäckt, och i anseende til Camarherren
Adlerstedt, at om han på en annan Riksdag på samma
sätt skulle fortfara, detta dä skal stå honom öpit.
Lagercrantz’s mein. Ridskola i Upsala.
383
Hr Landtm, sade at Hr Palmstierna begärer allenast at
detta Memorial skal ligga vid Protocollet, emedan det kan
vara nyttigt vid följande Riksdagar.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Lagercrantz anmälte et Memorial, med hvars upläsande
han R. o. A. nu ej ville uppehålla; det angingo allenast
någre påminnelser öfver en och annan uti Hr Paulis och
Hr Sparrschölds Memorialer befintelige utlåtelser vid det til—
fället då om Riksdagens slutande före Jul öfverlades; begärandes
Hr Lagercrantz, at detta des Memorial med samma vilkor som
Hr Palmstiernas til nästa Riksdag må blifva liggande.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Didron: Jag vet ej om samma Memorial länder någon
til gravation.
Hr Lagercrantz: Jag har i Memorialet förklarat, at jag
på intet sätt vill angripa deras meningar eller illa uttyda
deras patriotiska välmente utlåtelser, utan allenast uptäkt
hvad mig i desse Memorialer något mörkt förekommit.
Hr Landtm, anmälte hos R. o. A. et ifrån ExpeditionsDeputationen
upgifvit Pro Memoria angående den projecterade
rid-scholans inrättande uti Upsala, hvarutinnan, i anledning
af 3 respective Stånds utlåtande öfver denna sak, som väl erkänt
nyttan af en sådan inrättning, men ej velat samtycka
Secrete Utskottets gifne förslag til värkställande häraf, til
Riksens Ständers godtfinnande hemställes, huru och på hvad
sätt expeditionen i detta mål rätteligen hör ske, om denna
inrättning skal anses såsom af dem aldeles afslagen, eller om
den erfordrade summan oaktat Secrete Utskottets giorde föreställning
bör af statsmedlen allena tagas.
Resol.: R. o. A. stadnade häröfver i följande slut: i anseende
til denna inrättnings nytta och nödvändighet hemställer
R. o. A. til de öfrige respective Stånden, om de icke skulle
behaga lämpa sig til Sekrete Utskottets gifne förslag, aldenstund
Statsverket nu för tiden en sådan afgift ej tål.
Det fants derjemte af R. o. A. godt, at detta ärende
igenom en Deputation hos de andra Stånden i morgon recommenderas.
Hr Landtm, anmälte at Manufactur- och Handels-Deputationens
arbete angående verkställigheten af planen hos Prästeståndet
blifvit afgiordt; hemställandes om icke genom en Depu
-
384 (April 13.) Om paria vota inom ett Stånd.
tation detta angelägne ärendets afgiörande hos Borgare- och
Bondestånden kunde recoimnenderas;
Hvilket af R. o. A. bifölls, kommandes samma Deputation
at blifva 12 personer stark.
Hr Landtm.: Här är ännu en fråga ifrån ExpeditionsDeputationen,
nämligen när tvänne Stånd bifallit en sak, det
tredje Ståndet densamma afslagit och det 4:de stadnat i paria
vota, om eller huru en sådan sak må kunna expedieras; ty
ehuruväl det skulle tyckas, at 2 Stånd här skulle giöra pluraliteten,
så är det dock emot Expeditions-Deputations instruction,
aldenstund i följe af densamma 2 Stånd ej oftare kunna
formera pluralitet, än då när alle 4 Stånden sig utlåtit och
de tvänne gådt in partes; här voro nu frågan om det Ståndet
som stadnat i paria vota kan sägas hafva sig utlåtit eller ej.
Hr Wulfwenstierna: Orsaken hvarföre på 2 Stånds
utlåtelse ingen expedition kunde följa, när det tredje var emot
och det fierde i saken sig ej yttrat, var denna, at det Ståndet
som sig ej utlåtit, kunde sedan instämma med Ståndet, som
varit emot, då blefvo 2 Stånd på hvardera sidan, och följakteligen
ingen expedition; fördenskull som uti en sak, der vota
äro paria, ej kan sägas vara någon utlåtelse, tyckes bäst vara
at komma härifrån, at det Ståndet, som stadnat i paria vota,
om något vist utslag sig förenar.
Hr Silfverschöld: Samma Stånds ledamöter hafva uti
Expeditions-Deputationen yttrat sig, at om det skulle gå til
en ny votering, torde vota å nyo blifva paria.
Erih. C oi j ett hemstälte om icke Ständerne sig nu derom
kunde förena, at när 2 Stånd äro enige, det tredje emot och
det fierde stadnat i lika vota, at dä de 2 Ståndens mening
gior pluraliteten.
Det discourerades, at det voro en mycket eftertänkelig och
granlaga sak, at lata utslaget ankomma på tvänne Ständ,
när et Stånd varit emot och et annat Ständ stadnat i paria
vota, och kunde hafva stora pafölgder vid höga och vigtiga
frågors afgiörande; torde altså vara bättre at lämnä denna
qusestionen indecis och at våre ledamöter i Expeditions-Deputation
föreställa de öfrige Standen R. ö. Arns åstundan, at
deras Stånd sig på något sätt ville förena, så at saken må
komma til expedition.
En Deputation ifrån Bondeståndet af 12 personer öfvergaf
et Ståndets Extractum Protocolli af innevarande dato, an
-
Exp.-Dep. Upsala akad. Anm. vid Kåds-protokollen. 385
gående de 4 kapporne på tunnan och tullen på utrikes spannemål,
hvilken Deputation, sedan den samma ärende til det bästa
recommenderat, afträdde.
Deputationen upropades, som med Manufactur- och HandelsDeputationens
arbete kommer at afgå, hvilken Deputation, uppå
Riddarhus-Secreter ar ens ödmiuka anhållan, fick jemväl i befallning
at taga med sig R. o. xV:ns Extractum Protocolli angående
Rådman Köchs sökte hammarbyggnad, och detsamma
recommendera. Frih. Sten Bielke anförde denna Deputation.
Hr Silfverschöld anmälte at Expeditions-Deputationen
sammandragit tvänne Betänkande!! angående hospitaler och
lazaretter uti en expedition.
Detta bifölls af R. o. A. och skrefs på bemälte expedition
:
Resol.: R. o. A. biföllo at expeditionerne sammandragas.
Hr Reenstierna gaf vid handen, at han vid Upsala
Academie viste tilgång på medel til ridscholans underhållande.
Det sades at Hr Reenstierna härom kan anmäla sig uti
Stats-Deputationen.
Hr Landtm, anmälte at af Stora Secreta Deputationens
Extractum Protocolli af den 29 Martil, angående anmärkningarne
öfver Råds-Protocollen uti inrikes saker, ej mera nu
återstår än den 3:dje puncten af de större målen, nemligen de
vid Ammiralitets-staten förgifne tienster. R. o. A. voro bekant,
at Hr Riks-Rådet Gref Taube begärt och erhållit afsked;
skulle R. o. A. vilja låta föredraga sig alle målen, så behöfdes
dertil mycken tid, och torde omsidor R. o. A., för samma
skäl skull som Stora Secreta Deputationen, stadna i det slut,
at den i detta fall erfordrade ändring och rättande lämpeligast
lärer kunna ske efter den af Majoren Falkengren projecterade
methode.
Det påmintes härvid at de af Ammiralitets-staten, som
på denna Riksdag klagat öfver prejudice, på det sättet bäst
tyckas kunna förhielpas til sin rätt, om de sig til det af
Majoren Falkengren föreslagne bepröfvandet anmäla, dä de
vid första avancement kunna få tourén igen för dem, som dem
förbigått, ifall de dertil finnas berättigade.
Efter något ytterligare discourerande och sedan Hr Landtm,
giordt. frågorne,
stadnade omsidor R. o. A. öfver denne 3 § af de större
målen i följande slut:
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. '25
386 (April 13.) Anm. vid Råds-prot. Amiral v. Gertten.
Resol.: R. o. A. biföllo Stora Secreta Deputationens
yttrande med den tilläggning, at de officerare vid Ammiralitets-staten,
hvilke vid denne Riksdag klagat öfver prejudice,
på sätt som Hr Majoren Falkengrens Memorial innehåller, sig
til det uti bemälte Memorial föreslagne bepröfvandet kunna
anmäla, då de vid första avancemente kunna få tourén igen
för dem, som dem förbigått, ifall de dertil finnas berättigade.
Uplästes Capitain-Lieutenantens vid K. Ammiralitetet i
Carlscrona Hr Ehrenbills Memorial, hvarutinnan han itererar
sin hos Riksens Ständer förr förde klagan och andragne besvär
öfver liden prejudice vid ledige Capitains-tiensters förgifvande;
anhållandes Hr Ehrenbill nu bevekeligen det ville
Riksens Ständer så föranstalta, at enär han framdeles af K.
Ammiralitets-Collegio kan blifva på förslag upförd til någon
ledig Skepps-Capitains-beställning, han då må efter sin ancienneté
komma uti rätt tour i anseende til dem, som honom
blifvit förbi avancerade.
Denna Capitain Ehrenbills ansökning bifölls af R. o. A.
Hr Biörnberg och atskillige flere af R. o. A. hemstälte
om man icke kunde få veta huru anmärkningarne öfver Cancellie-Collegium
af Secrete Utskottet äro afgiorde.
Hr Landtm.: R. o. A. lärer hysa til Secrete Utskottet
det billiga förtroende, at desse ärender såsom de öfrige efter
instruction, ed och samvete blifvit afgiorde.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Ammiralen von Gerten uti
et bref til Hr Schoutbynachten Ridderstolpe sig yttrat, at
ifall honom den ofönnodeliga hedern och högheten hända skulle,
at til Riksens Råd blifva föreslagen och nämd, Hr Schoutbynachten
då efter underdånig och ödmiuk aflagd tacksägelse til
K. Majit och Riksens Ständer å des vägnar ville förklara, at
des vilkor ej tillåta honom at träda i så högt ämbete, förutan
andre omständigheter, som honom derifrån skäligen afhålla.
Förenämde Ammiralen von Gertens bref, som var daterat
Carlscrona den 5 April, uplästes för R. o. A.
Hr Landtm, förmälte vidare, at detta bref lv. Majit i
underdånighet blifvit föredragit, och at K. Majit til Ammiralen
von Gertens underdåniga ansökning gifvit des nådiga bifall.
Det fants altså godt at Electorerne i morgon klåckan sin
träda tilsammans at uprätta et nytt förslag til det lediga
Rådsembetet, som med en siöman kommer at besättjas, hvarom
de i Rådsvahlet deltagande Stånden komma at averteras.
40 § R.F. Projekt t. Riksdags-beslut, Ort för nästa Riksdag. 387
Frih. Sten Bielke kom med Deputationen tilbakars och
berättade, at i anseende til Rådman Kocks begärte hammarbyggnad
Prästeståndet svarat, at de ville taga R. o. Arns
giorde påminnelser i öfvervägande och tilse huruvida de sig
dermed kunde conformera; at Borgareståndet sig yttrat, det de
härvid lära taga lag och förordningar i akt; beträffande Manufactur-
och Handels-Deputationens plan och de dertil hörige
projecter, så hade Prästeståndet dem redan afgiordt; Borgareståndet
hade tackat för den ömhet och omsorg R. o. A. i anseende
til desse så nyttige inrättningar behagat ådagalägga;
en lika tacksägelse hade och Bondeståndet begärt måtte afläggas
för communicationen af R. o. Arns häröfver fattade
Resolutioner.
Hr Didron påminte om icke i anledning af Stora Secreta
Deputationens Betänkande angående 40 § af Regeringsformen,
til K. Majit ifrån Riksens Ständer någon underdånig föreställning
kommer at upgå.
Hr Landtm, förmälte, at som trenne stånd sig derhän
yttrat, at detta ärende kan hvila, hvarom Ståndens utlåtelser
i Secrete Utskottet blifvit företedde, så hade, på det K. Majit
och Rådet härom måge äga behörig kundskap, Secrete Utskottet
genom en sin ledamot, nemligen Hr Riks-Rädet Åkerhielm, i dag
gifvit K. Majit sådant i sittjande Råd i underdånighet frikänna.
Uplästes det i Secrete Utskottet upsatte projectet til Riksdagsbeslutet,
hvilket blifver liggande på bordet, at än en gång
för R. o. A. blifva upläst.
Hr Landtm, anförde skälen hvarföre man funnit bäst
at utsättja nästkommande Riksdags början i October månad,
nemligen at för Riksdagsmännen ifrån Finland både fram-och
återresan således kan blifva beqvämligare, at för landtmannen
hö- och sädesbärgningen är förbi, med mera. Hr Landtm,
förmälte vidare, at angående orten jemväl i Secrete Utskottet
blifvit discourerat, om det skal blifva Stockholm eller någon
annan stad.
Häruppå begvntes af R. o. A. at discoureras angående
orten, om det skal blifva Stockholm eller någon annan stad,
och som efter en vidlyftig discours meningarne blefvo skilj—
aktige i anseende til städerne Stockholm och Norrköping, så
at votering begärtes;
Upsattes följande proposition, hvilken för R. o. A. uplästes
och bifölls:
388 (April 13.) Ort för nästa Riksdag'. Hemmans-byte.
Den som vill at nästa Riksdag skal hållas i Stockholm,
skrifver: Stockholm;
Den som vill Norköping, skrifver: Norköping;
Och satte sig vid bordet at emottaga voterings-zedlarne
följande R. o. A:ns dertil deputerade, nemligen:
Hr Maklier, Frih. Mag. Ulfsparre,
Frih. And. Ollonberg, Hr J. Boije,
Hr Kalling, Hr Carl Adlermark.
Emedan desse deputerade utnämdes anmälte Hr Landtm.
Biskopen Dr. Erie Benzelii ingifne Pro Memoria, hvarutinnan
å Prästeståndets vägnar hemställes, om icke Ständerne på Rikssahlen
fingo taga underdånigt afsked af H. K. Maj:t och strax derefter
giöra sin underdåniga upvaktning hos Hennes Maj:t Drottningen,
samt at Ständerne samma dag efter middagen af hvarannan
inbördes taga afsked, emedan i annor händelse resan
för dem hindras, som eljest kunde vara hemma til Påskhälgen.
Detta bifölls af R, o. A. och kommer härom et Extractum
Protocolli til de andre Stånden at afgå,
Hr Landtm, anhöll örn R. o. A:ns ti Istån d at få gå
neder, och at Frih. von Ungern i des ställe må bivista voteringen;
Som
härtil af R. o. A. samtycktes, satte sig Frih. von
Ungern med de öfrige Deputerade til Landtmarskalksbordet,
då, sedan voteringen, efter vanligheten var förrättad,
för Riksdagens hållande i Stockholm voro 217 vota,
och för Norköping 131;
som det in actis befintelige v otering s-instrumentet utvisar.
Sedan detsamma var upläst, skildes R. o. A. åt då klåckan
var siu om aftonen.
Den 14 April.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Camar-CEconomieoch
Commerce-Deputationens Betänkande angående fru Friherrinnan
Elsa Baners sökte byte til räntan af fierdedelshemmanet
Hammarby uti Södermanland, Hölebo härad och
Mörkö sochn, emot så mycken ränta af de til vederlag upgifne
skattefrälsehemman i samma län och Oppunda härad;
Riksdags-ärendenas expedition. Anm. vid Råds-piot. 389
hvaröfver Camar-Collegium uppå K. Maj:ts nådige gifne tilstånd
behörig liquidation författat och then samma til Riksens
Ständer upgifvit; hafvandes Deputationen thervid intet haft
at påminna, utan hemstält om icke enligit förberörde liquidation,
detta byte må af Riksens Ständer nu gillas och fastställas.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes de hos R. o. A. i går, som var den 13 April,
tagne Resolutioner och biföllos så lydande, som de uti samma
dags Protocoll under hvart och et mål antecknade finnas.
Hr Landtm, förestälte, at Secrete Utskottet til den dagen
Ständerne komma at upgå på Sahlen, ej lärer hinna med Statsverkets
slutande, varandes jemväl öfver åtskillige til plena upgifne
mål Ständernes utlåtelser ännu icke inkomne; och at i
anseende til Stora Secreta Deputationens arbete, jemväl åtskillige
mål ännu voro, öfver hvilka plenorum utlåtelser icke
voro inkomne, hvarföre Hr Landtm, hemstälte om icke nu, som
på förre Riksdagar vanligit varit, Secrete Utskottet och Stora
Secreta Deputationen måge, sedan Ständerne varit på Rikssahlen,
någre gånger komma tilhopa at expediera de ärender,
som af Ständerne eller Secrete Utskottet redan äro afgiorde,
utan at resolvera öfver något.
Detta bifölls af R. o. A.
Uplästes Protocolls-Extractet, hvilket i följe af R. o. A:ns
angående inrikes-anmärkningarne tagne slut blifvit upsatt, och
bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 9,
12 och 13 April 1739.
Sedan R. o. A. låtit sig föredraga de utur Stora Secreta
Deputationens Extractum Protocolli af den 29 sidstl. Martii,
angående anmärkningarne öfver Råds-Protocollen uti inrikes
ärender, til närmare skärskådande och nplysning utsatte målen
och om de samma närmare underrättelse inhämtat, stadnade
R. o. A. här öfver i följande slut:
De mindre målen:
5 § beträffande Capitain von Drenteln och Lieutenanterne
Krusell och Klick;
Stora Secreta Deputationens yttrande bifölls; dock at
Klick in specie til indelning vid första öpning recommenderas;
hvarjemte R. o. A. funno nödigt, at Riksens Ständer giöra
det förbehåld och förklaring, at om någon hädanefter skulle
390 (April 14.) Anm. vid Råds-protokollen.
befinnas hafva utvärkat sig någon fullmakt androm til prsejudice,
så kommer sådant enligit Riksdagsordningens 13 § at
ändras och rättas.
7 § angående den nya Camererare-beställningen i Commerce-Collegio;
Ehuruväl
R. o. A.redan bifallit at en sådan Camererare-tienst
skal blifva vid K. Commerce-Collegium, så kommer icke des
mindre den af Stora Secreta Deputationen föreslagne påminnelsen
til Hrr Riksens Råd at upgå.
8 § angående Öfver-Jägmästare-beställningen i Halland;
R. o. A. funno at denna Öfver-Jägmästare-beställningen
i Halland, såsom för landet nyttig, kan hafva bestånd, dock
utan gravation i staten; i öfrigit upgår härom en äfven sådan
föreställning til Hrr Riksens Råd, som uti föregående 7 § är
omförmält.
4 § angående Advocat-Fiscalen hägerflycht;
R. o. A. biföl lo Stora Secreta Deputationens yttrande med
den tilläggning, at sorn förslaget til den ledige Assessorsbeställningen
i Äbo Håfrätt redan i förliden December månad
varit inne, så kommer Hr hägerflycht (at) ifrån nästkommande
Junii månads början, emedan den vanliga nådårs-besparingen
då redan är innehållen, at niuta Assessors-lönen.
Vid den af Secreta Deputationen ingifne förtekningen
giordes af R. o. A. inge påminnelser, emedan de der anförde
målen dels til Secrete Deputationens nöje blifvit förklarade,
och om de öfrige uti Stora Secreta Deputationens ultimat
kommer at förmälas.
De större målen:
2 § berörande Öfversten Ollonbergs förslag til den ledige
Majors-bestälIningen vid Vestgiöta-Dahls-Regimente, som til
Ryttmästaren Hast fehr blifvit förgifven;
R. o. A. stadnade i det slut at Öfversten Ollonberg för
detta des felaktige förslag lagligen bör tiltalas; kommandes
Capitain Franc til et Commendantskap eller Öfverst-Lieutenants-beställning
i underdånighet at recommenderas, och ifrån
alt tiltal af Öfversten Ollonberg at befrias; beträffande Major
Hastfehr biföl lo R. o. A. dissentientium mening uti Stora
Secreta Deputationen, at denna sak är af den beskaffenhet,
som Riksdagsordningens 13 § stadgar, at den bör ändras och
rättas, och at i följe deraf Major Hastfehr bör niuta sin befordran
ifrån den tilbytte Cornetts-indelningen och Majors
-
Afskeds-uppvaktningar. Diskerska arfvingarna. 391
tiensten vid Vestgiöta-Dahls-Regimente uppå vederbörandes
underdåniga förslag förgifvas.
3 § angående ledige tiensters förgifvande vid Ammiralitetsstaten;
R.
o. A. biföllo Stora Secreta Deputationens yttrande
med den tilläggning, at de officerare vid Ammiralitets-staten,
livilke vid denne Riksdag klagat öfver prejudice, på sätt som
Majoren Falkengrens Memorial innehåller, sig til det uti bemälte
Memorial föreslagne bepröfvandet kunna anmäla, då de
vid första avancemente kunna få tourén igen för dem, som
dem förbigått, ifall de dertil finnas berättigade;
Hvilket alt med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
Likaledes uplästes och bifölls följande Extractum Protocolli,
hvartil af R. o. A. i går blifvit resolverat:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 13
April 1739.
Emedan efter en lång och mödosam Riksdag Riksens
Ständers ledamöter, hvilke ifrån orterne sig här infunnit, lära
gierna se at utan uppeliåld kunna förfoga sig til sine hemvister,
altså hemställes de öfrige respective Ståndens benägna
ompröfvande, om icke af Hr handtmarskalken och de respective
Ståndens Talemän Deras Majestäters nådiga välbehag i
underdånighet kunde inhämtas, huruvida, i nådigt anseende til
den så när för handen varande högtiden, och på det de, sorn
ej äro mycket långvägade, måtte kunna hinna hem, Deras
Majestäter i nåder skulle täckas tillåta at Riksens Ständer
fingo på Riks-sahlen taga underdånigt afsked af H. K. Maj:t,
och strax efter och vid samma tilfälle få giöra sin underdåniga
afskeds-upvaktning hos Hennes Maj:t Drottningen, samt Ständerne
sin emellan sig förena at samma dag efter middagen
inbördes taga afsked. Actum ut supra.
Hr Landtm, anmälte at han måtte gå neder uti Stora
Secreta Deputationen, och trädde med R. o. Arns tilstånd Frih.
von Ungern til klubban.
Uplästes Hr Riks-Rådets Frih. von Rosens ingifne Memorial,
theruti Hr Riks-Rådet på Vakerska arfvingarnes vägnar
anhåller, det måtte de uti deras hos Riksens Ständer vid denna
Riksdags början giorde ansökning om befrielse för alt ansvar,
som kunde härröra af deras salige faders och svärfaders framlidne
Hr Riks-Rådet Presidenten och Feltmarskalken Grefve
392 (April 14.) Schantz. Gråsten. Råds-förslag. Klingenberg.
Dukers vid des vigtiga embetes förrättningar i lifstiden torde
disposition, vinna Riksens Ständers höggunstiga bifall och
samtycke; vid hvilken ansökning Hr Riks-Radet håller före
det lära Riksens Ständer så mycket mera kunna visa sin benägenhet,
som framlidne Riks-Rådet Grefve Duker efter almänt
loford fördt en aldeles oväldug och desinteresserad disposition
och tor öfrigit ännu inga observationer, sedan den af K.
Maj:t föreskrefne och af Riksens Ständer faststäldte tiden til
observationers utfärdande längesedan är förbi, blifvit författade
och försporde.
Det påmintes, at som framlidne Hr Riks-Rädets och
Feltmarskalkens Gref Dukers meriter och trogna tienster för
fäderneslandet jemte des redelighet och desinteresserade väsende
almänt voro bekante, samt enligit Förordningarne, om någre
observationer varit at giöra, de samma längesedan hade bordt
varit författade, så tyckes ingen svårighet vara denna ansökning
at bifalla.
Hr Landtm, giorde frågan om bemälte ansökning bifalles;
Hvartill af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Hrr von Schantz och Gråstens Memorial, derutinnan
de anhålla at, som öfver Protocolls-Deputationens vid
förre Riksdag, i anseende til deras då andragne besvär at de
på förslagen til ledige tienster blifvit förbigångne, Riksens
Ständer sig då ej kommit at utlåta, det de fördenskull nu uti
Stora Secreta Deputationens ultimat måge kommaatblifva nämde.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut:
Resol.: Bifölls at Hrr von Schantz och Gråsten uti Stora
Secreta Deputationens ultimat blifva nämde, och at en afskrift
af acten detta angående upgifves.
Upbröts och uplästes det i dag af Electorerne uprättade
förslaget til thet ledigvarande Riks-Rådsembetet af Ammiralitets-staten,
hvaruppå voro upförde:
Vice-Ammiralen Hr And. Siöstierna,
Ammiralen Hr Gust. Wilh. Grubbe,
Vice-Ammiralen Hr Theod. Ankarcrona.
Uplästes et af Hr Majoren 0. Klingenberg ingifvit Memorial,
hvarutinnan han å egne så väl som des svågers Hr
Capitain De la Möttes vägnar anhåller, det ville Högl. R. o.
A. i behiertande af åtskillige anförde bevekelige skäl och orsaker
förhielpa honom ej allenast til skyndesamt erhållande af
behörig liquidation i K. Camar-Collegio öfver en hos K. Maj:t
Ingerman], gods. Rikedagsmanna-val i städerna. 393
och Cronan ägande fordran efter Hr Majorens frus afledne
mormoder fru Maria Elis. Kruus af 450 dal. smts ränta, utan
ock sä föranstalta, at thenna liquidation må blifva betald.
Resol.: Remitteras til Riksens Ständers Reductions- och
Liquidations-Commission, at desse sökande med det forderligaste
måge blifva afhulpne.
Uplästes fru G. B. de Besclies ingifne Memorial, hvarutinnan
hon bevekeligen anhåller det måtte henne, på sätt som
de öfrige Ingerman]ändske familier vid denne Riksdagen händt,
vederfaras den förmån at för hennes salige mans aflidne GeneralLieutn.
Jacob Grundels i Ingermanland belägne tvänne fasta
gods, Isaski och Rosona benämde, hvilka vid fredsslutet år
1721 til Ryska cronan blifvit afstådde, undfå behörigt vederlag,
svarande emot så många bortmiste obs, som hon framdeles
upgifvandes varder; om hvilken Riksens Ständers benägna
hielp och ersättning Fru de Besche gior sig så mycket mera
försäkrad, som hon förmenar ofvannämde tvänne bortmiste gods
vara af samma natur och egenskap, som de riksens undersåtares,
hvilka Riksens Ständer nu redan under påstående Riksdag
derföre tilerkändt en skälig ersättning.
Resol.: Remitteras til Riksens Ständers Reductions- och
Liquidations-Commission, kommandes fru de Besche at niuta
samma rätt och förmån, som des vederlikar i dylika mål.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande tillika med
den projecterade förklaringen öfver K. Maj:ts nådiga Förordning
af den 23 Aug. 1731 om Riksdagsmäns-vahlen uti
städerne, igenom hvilken förklaring Justitise-Deputationen förmodar,
det lärer det af K. Maj:t nådigst påsyftade ändamål til
enighet, så väl emellan Magistraten och Borgerskapet som Borgerskapet
sig emellan inbördes, vid Riksdagsmäns-vahlen i möje1
igaste måtton kunna erhållas samt tillika en behörig rättelse
vara at tilgå, hvarefter, i fall härvid någre skiljaktigheter skulle
förefalla, thesamma utan svårighet kunna afgiöras.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Justitia!-Deputationens Betänkande öfver Handelsmannens
och Riksdags-Fullmäktigens för Hernösands stad
Daniel Norcei hos Riksens Ständer giorde hemställande, om
och huruvida uti de mindre städerne Magistrats-personer, som
ingen handel idka, måge til Riksdags-Fullmäktige antagas;
hvaröfver Deputationen stadnat i det slut, det har Handelsmannen
Norceus hvarken af den åberopade Förordningens om
394 (April 14.) Banken. Lönings-liqvidation.
Herredagsmans-vahlen 9 §, ej eller af sielfva billigheten haft
någon skälig anledning at inför Riksens Ständer andraga en
sådan frågan och tvifvelsmål, sorn han nu giordt; varandes det
utaf förberörde Förordning af år 1731 tydeligit nog at inhämta,
hvad frihet städerne vid deras Herredagsmans-vahl äga; hvilken
som den af Riksens Ständer blifvit för billig pröfvad och sedan
genom bruket faststäld, så har ock Deputationen ansedt de af
Norceus nu andragne skäl för aldeles otilräckelige at deruti
någon ändring åstadkomma.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli med
berättelse öfver de anstalter, som under nu varande Riksdag
blifvit giovde til Banco-verkets förkofring och undersåtarenas i
landet gemensamma nytta, förmedelst penningerörelsens befordrande,
ibland hvilka författningar Secrete Utskottet räknar:
l:o förskottet til Ständernes Contoir til Riksens gälds afbetalning;
2:o medels anordnande til reluitions-verket i Pommern;
3:o utlåningarnes faciliterande och lindrande för privatis, isynnerhet
Bergslagen; 4:o Banquens gälds afbetalande efter hand
och 5:o förkomne bancozedlars förnyande; giörandes Secrete
Utskottet sig i anseende til desse och flere andre vid verkets
liushåldning giorde förbättringar, så väl som i anseende til den
styrka, hvilken Bauquen sig under de förflutne fredsåren förvärfvat,
det hopp, at detta verk framdeles alt närmare och
närmare kommer til det ändamål, som Riksens Ständer vid des
inrättning påsyftat.
R. o. A. förklarade sig nögde med de giorde författningar.
Sorn Hr Wulfwenstierna hemstälte om man icke närmare
borde blifva underrättad, huruvida interesseu på stångjernslån
blifvit lindrade, och på huru lång tid en sådan förmån
lämnas, varandes högst angelägit at Banquen des nutriment
ej betages;
Gaf Hr Landtm, vid handen, at Secrete Utskottet uti
denna sin berättelse til plena ej kunnat gå i närmare detail
härom, varandes de mått tagne, at af K. Maj:t och Banquen
vid åkommande händelser de författningar kunna giöras, atdet
svenska jernet må kunna hållas i pris, hvilket ärende voro af
den beskaffenhet, at det fordrar tysthet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
Lieutenantens Gust. Lilljestielkes hos Riksens Ständer
giorde ansökning at öfver sin innestående lön få liquidation
Om Protokollens justerande.
395
til närvarande tid, hvilken honom ej längre än til år 1728 skal
blifvit godtgiord; hemställandes Secrete Utskottet om icke til
Lieutn. Lilljestielkes understöd honom kunde beviljas expectancelön
ifrån 1728 til närvarande tid, efter den tienst han vid
K. Maj:ts Lif-Garde tilförene värkeligen förrättat, sedan KrigsCollegium
pröfvat huruvida han utom des egit förvållande varit
hindrad at inställa sig til tienstgiörande; hvilken expectance
honom synts böra til godo komma til des han åter kan blifva
employerad.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets yttrade tankar.
Emedan Hr Didron gaf tilkänna, at K. Maj:t i nader
lämnat Deputationen, som med Rådsförslaget kommer at upgå,
tima til kl. 11; altsä lämnades Präste- och Borgarestånden
häraf del, pä det deras Deputerade til förbemälte tid på van
ligit
ställe kunna samlas.
Hr Didron sade sig hafva förnummit, at i går någre
Memorialer äro ingifne at vid vårt Protocoll blifva liggande
och på nästa Riksdag företagne; han hade då ej varit närvarande,
så at han kunde veta hvad härvid förelupit; men
som gårdagens Protocoll ej ännu blifvit justerat, och på en
lång tid Protocollen ej äro upläste, så ville han hafva påmint,
at de återstående Protocollen måge blifva justerade på det
ingen för sådane ord och utlåtelser må blifva ansvarig, som
han sielf vid Protocollets justerande ej vidkändts.
Hr Hellenstierna påminte at sedan Januarii månad
inge Protocoll blifvit justerade.
Frih. Ungern, hvilken, emedan Hr Landtm, på en liten
stund var nedgången, nu åter förde directionen, förestälte at
sedan plena så tätt blifvit liåldne och med en så stark drift
är vordet arbetat, det ej kan vara möjeligit at få så vidlyftige
Protocoll til justerande färdige, men at icke desto mindre i
Februarii och Martii månader, då vigtige och angelägne öfverläggningar
varit, de då håldne Protocollen blifvit för R. o. A.
justerade, samt at, hvad sielfva Resolutionerne beträffar, desamma
altid uti den nästa sammankomsten blifvit upläste.
Hr Wulfwenstierna: Det voro alt med vår frihet, om
man för sine ord, hvilke man här såsom Riksdags- och Riddersman
talar, skulle ställas under ansvar och undersökning.
Hr Pauli giorde det förbehåld, at i anseende til de igår
ingifne Memorialer, man med reservationer må få inkomma,
och at samma reservationer jemväl måge blifva upläste; til
-
396 (April 14.) Banko-fullmäktige. Dep. fr. Bonde-st. Törner.
läggandes Hr Pauli, at alt sådant likväl ej tyckes lägga grund
til god sämja på nästa Riksdag.
Hr Didron sade at han allenast för den orsaken skull
giordt den anförde påminnelsen, på det de ord eller utlåtelser,
som uti de ojusterade Protocollen för en eller annans räkning
kunna finnas införde, ej måge lända någon til last eller at
blifva för desamme inquisition underkastad; hvilket såsom en
reservation Hr Didron begärte må införas i Protocollet.
Uplästes Secrete Utskottets Extracturn Protocolli angående
Banco-Fullmäktiges vahl och antagande, hvaröfver hvarje Stånds
ledamöter i Secrete Utskottet sig serskilt yttrat på sätt som
detta Extracturn Protocolli innehåller; hvilket Secrete Utskottet
funnit nödigt at til de 3 respective Ståndens, som i Banquen
äga Fullmäktige, vidare fastställande hemställa; kommandes
hvad R. o. A:ns Fullmäktige i Banquen angår, hädanefter hvar
gång, då Riksdag efter vanligheten infaller, den som för R. o. A.
längst sutit, at entledigas, och en annan i des ställe af R. o. A.
at antagas; men emellan Riksdagarne sker sådant vahl af
Riddarhus-Directeurerne; såsom ock de nuvarande R. o. A:ns
Fullmäktige til vidare dervid förblifva.
Resol.: R. o. A. biföllo, hvad deras Deputerades i Banquen
väljande beträffar, sine ledamöters i Secrete Utskottet
härom yttrade tankar.
En Deputation ifrån Bondeståndet af 6 personer öfvergaf
et Ståndets Extracturn Protocolli af den 10 April, angående
Camereraren Törner; sedan den, som förde ordet, detta ärendet
tillika med Ståndets förut afgifne Protocolls-Extract, angående
4 kapporne på tunnan, hos R. o. A. til det bästa recommenderat,
afträdde denna Deputation.
Uplästes Bondeståndets genom Extracturn Protocolli af
den 10 uti innevarande månad til de öfrige respective Stånden
giorde hemställande, om icke Camereraren i det 2:dra svenska
Provincie-Contoiret vid K. Majits och Riksens Camar-Coilegium
Törne kunde, i anseende til des höga ålder och siukeliga til—
stånd, hvarigenom sakernas utarbetande mycket hindras, de
sökande til skada och uppehåld, förmås at taga afsked ifrån
des vid berörde Contoir hafde syssla och beställning, med sin
förra löns åtniutande och någon bättre cäractere, emedan han
för ålders skull ej mera skal förmå samma angelägna och
trägna syssla, som sig vederbör, sköta och bedrifva; hvilken
förändring, ifall den skulle vinna Riksens Ständers bifall,
Dep. till Stånden. Råds-val.
397
Bondeståndet håller före, at densamma kunde K. Majit i underdånighet
vid handen gifvas, och therhos Camarförvandten vid
Contoiret til den ledige tiensten åter föreslås.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut:
Resol.: R. o. A. stadnade häröfver i det slut at hos K.
Majit i underdånighet kunde anhållas, det täcktes K. Majit
i nåder anbefalla Camar-Collegium at se derpå, at sysslan af
Camereraren Törner behörigen blifver förrättad; och om han
för ålder och siukdom det ej mer förmår, så kommer han at
behålla sin lön, och en annan förordnas i des ställe.
Uppå R. o. Arns godtfinnande utnämdes en Deputation af
12 personer, vid hvilken Frih. Coijett förde ordet, och afgick
samma Deputation at hos Stånden påminna om deras utlåtelser
angående ridscholan i Upsala; angående Ryttmästaren
Eberhards svåra Memorial emot Gref D. Frölich; angående
Lilljenhofska saken, at Borgareståndet om densamma på
något sätt sig ville förena, så at ärendet må kunna komma
til expedition. Denna Deputation fick jemväl tilstånd at taga
med sig Hrr J. Ehrenpreus och Klingströms i Lilljenhofska
saken ingifne Memorialer, och samma Memorialer (ehuruväl
de här ej blifvit upläste) i Borgareståndet at afgifva, så framt
de förut ej der skulle finnas.
Hr Albr. Schönström, hvilken med Riksens Ständers
Deputation varit uppe hos K. Majit och i underdånighet afgifvit
det i dag uprättade Rådsförslaget, kom med R. o. Arns Electorer,
som varit med i samma Deputation, tilbaka och berättade,
at K. Majit låtit anmäla des nådiga hälsning til Riksens
Ständer, samt at K. Majit til Riksens Råd i nåder utnämdt
Vice Ainmiralen Hr Siöstierna.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående Vedevågs och Qvarnbacka jern- och stål—
manufacturie, hvarutinnan, efter en omständelig giord berättelse
om verkets så val ut- som invärtes tilstånd och beskaffenhet,
samt om des til- och aftagande under de sidst förflutne åren,
Deputationen gifver Riksens Ständer vid handen, det skal berörde
verk numera vara i det tilstånd, som liknar sig til en
ofelbar förlust både för publico och privatis, så framt icke
Riksens Ständer skulle efter et af Hr Praesidenten Baron von
Höpken och fleras af interessenterne giorde anbud vilja sig
detta verk såsom en publici egendom antaga, sedan välbemälte
398 (April 14.)
Vedevåge och
Hr President i synnerhet, tillika med andre af interessentskapet,
härvid nästan al sin egendom tilsatt och numera ej
förmå detsamma vidare at drifva och handhafva. Detta anbud
har Manufactur- och Handels-Deputationen i anseende til åtskilige
skäl och omständigheter för des del funnit tienligt,
nyttigt och billigt at af Riksens Ständer antagas; hållandes
Deputationen före, at ifall det vinner Riksens Ständers bifall,
kunde verket bäst under förarrenderande til någon viss och
säker man utan publici gravation drifvas, hvarom det Manufactur-Contoir,
som af Riksens Ständer nu kommer at inrättas,
häfver at sörja och föranstalta, med de vilkor samt på sätt
och vijs, som Deputationen anförer; hvarjemte Deputationen
såsom medel til detta verks uphielpande och åter i stånd
bringande anser: l:o at de vid bruket varande mästare och
tillärde gesäller måge enligit de nu författade ManufacturPrivilegierne
efter erhåldne bevis och afsked ifrån verket obehindrade
fa sättja sig ned uti andre orter och städer at idka
deras näring; 2:o at jemväl pä lika sätt som vid Ahiingsåhs,
handtvärkarne mage förskonas för accisen på de til bruket
kommande vahror, samt deras hustrur, barn och tienstefolk befrias
för alle personelle onera, och at alle brukets effecter
med Lilla Tullen åtminstone til nästa Riksdag ej måge graveras;
3:o at Manufactur-Contoiret til debitens befordran på
de oförsålde tilvärkningar så må låta minska priset, efter omständigheterne
och vahrornes beskaffenhet, at de kunna föryttras;
4:o at Manufactur-Contoiret, som efter bästa förstånd
och förtnågo lärer föranstalta om detta verkets uphielpande
och bestånd, ej må komma at stadna i ansvar, i fall des välmente
författningar i et eller annat mål icke skulle vinna al
önskad framgång, utan äga frie händer at efter omständigheterne
bestyra om des befordran; 5:o de omkostnader, hvilke
härvid til visse sakers utredande med resepenningar och andre
nödige utgifter betarfvas, utaf Manufactur-fonden tagas och
bestås; hemställandes för öfrigit Deputationen til Riksens Ständers
milda behiertande, at som Presidenten Baron Höpken
och Funkiska huset af berömeligit upsåt med en stor del af
deras fimeliga välfärds tilsättjande sökt uppehålla detta för
riket sa nyttiga verket, men i anseende til anförde skäl och
omständigheter detsamma nu til publicum öfverlåta, måge
hugnas med förhoppning, at i fall verket kommo til et lyckeligare
tilstånd, de eller deras arfvingar måge hugnas med en
Qvarnbacka bruk.
399
del af avancen och sålunda förhielpas til någorlunda skadeslöshet,
men at de emedlertid för det publique länet måtte nu
och altid frikallade och otiltalde varda.
Gref Dohna påminte, at som en af hufvudorsakerne,
hvarföre detta verk med förlust och skada intil denna dag
blifvit drifvit, är denna, at det är anlagt på en ort, deräst
både matvahror och kohl äro dyre, så kan han för sin del ej
se, at cronan det giorde tilbudet med fördel kan antaga, med
mindre samma verk blifver flytt til en annan ort, der lifs—
medlen och kohl för lindrigare pris kunna erhållas; hvilket
Gref Bolma begärte, at det för des räkning må föras til
Protocollet.
Hr von Blixen förklarade sig af samma tanka i anseende
til nödvändigheten af verkets flyttjande; tilläggandes at om
efter det giorde tilbudet cronan antager bemälte verk, och
det blifver stående på det stället det nu är, så kommer publicum
förutan de redan instuckne 391,000 dal. kint af landshielpsmedlen,
ännu långt mera at lida; och voro bättre, at Hr
Prsesidenten Höpken och det Funkiska huset niuto någon
eftergift, än at publicum genom oftabemälte verks antagande,
förutan den redan omnämde anseniiga förlusten, skulle sättjas
uti en ännu större; begärandes Hr von Blixen, at denna des
föreställning jemväl uti Protocollet må blifva införd.
Hr Schönström sade, at hvad orten angår, så hade det
varit önskeligit om verket i början på något ställe blifvit anlagt,
der matvahror och kohl varit at få för ringa köp, men
nu sedan så stora omkost nader på byggn ingar och vatnvärk
blifvit giorde, kunde en sådan flyttning utan en alt för stor
och odrägelig skada ej företagas, hvarigenom al härdis giord
omkostnad på en gång skulle gå förlorad.
Frih. von Ungern lade bärtil, at hvad dyrheten på kohl
beträffar, så hade dertil orsaken varit brist på förlag, hvarigenom
folket blifvit afvande, hvilket, när värket ordenteligen
kommer at drifvas och promt betalning faller, lätteligen lärer
vara hulpit, aldenstund då på tilförssel ej lärer fela, och det
för et billigt pris.
Hr Palmstierna: Man bör betänka i hvad afseende et
så ansenligit och kåstbart värk är anlagt, och af publico med
förskott af landshielpen är understödt, nemligen at förädla och
uparbeta. den ädlaste och ymnigaste rudemateria i vårt land, som
är jernet, och at i landet behålla den vinst, som utlänningen
400 (April 14.) Alingsås-verkot. Gyllenborg.
på vår egen vahra af oss skulle förtiena. Vid detta verk,
som vid andre, kunna af okunnoghet fel i början vara förelupne;
de samma kunna nu rättas; men skulle publicum, sedan det
så ansenlige capitaler deruti insatt, och sedan välmenande
particuliere af kärlek för det allmänna bästa al sin egendom
deruti instuckit och sig ruinerat, nu aldeles draga handen ifrån
verket, så skulle icke allenast samma publici förskott aldeles
vara förlorat, utan ock alla inbyggare i landet ifrån nyttige
försök för det almänna afskräckas, så at vi hädanefter, som
det tilförene skedt, måste för saxar och knifvar betala en dyr
arbetslön til de främmande.
Efter något ytterligare discourerande, begärtes at Hr Landtm.
ville giöra propositionen om Betänkandet bifalles;
Och som Hr Landtm, häruppå giorde frågan om Betänkandet
bifalles;
Blef densamma af R. o. A. med Ja besvarad.
Hr Landtm, förmälte at anslag lärer ske til R. o. A:ns
sammankomst i eftermiddag klåckan half fyra, då Manufacturoch
Handels-Deputationens Betänkande angående Ahlingsåhsverket
lärer komma at företagas; och som igenom de beskyllningar,
hvilke directionen af bemälte verk blifvit ti Hägde, och
af hvilken direction Hr Landtm, sade sig jemväl hafva varit
en ledamot, ärligit folk til sin heder och existimation blifvit
rörde, bad Hr Landtm, at saken af R. o. A. på det nogaste
må blifva skärskådad, och om directionen til sådant angifvande
skulle finnas skyldig, at då dermed ej må blifva sedt igenom
fingren; men at ock på andra sidan, ifall beskyllningarne skulle
finnas ohemule, at ärligit folcks goda namn och heder, sorn
är det dyrbaraste man här i verlden äger, af R. o. A. eftertryckeligen
må blifva hägnat och skyddat.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 April, hvarmedelst til Riksens Ständers bifall och gillande
hemställes det vahl, som til följe af Riksens Ständers fattade
slut Secrete Utskottet giordt til det ledige Pnesidentskapet i
K. Maj:ts och Riksens Cancellie-Collegio; varandes af Secrete
Utskottet til detta högvigtiga och angelägna embetet utsedd
Hr Riks-Rådet Grefve Carl Gyllenborg, i anseende til de
hos välbemälte Riks-Råd befinteiige och vid et så högvigtigt
och angelägit ämbete erforderlige egenskaper.
Hr Landtm, giorde frågan om detta i följe af Riksens Ständers
gifne befallning af Secrete Utskottet giorde vahl bifalles;
föreslås till Kansli-president.
401
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Rammel: Sidst blef sagt, at om i Secrete Utskottet
varit dissensus i meningarne, skulle sådant upgifvas.
Hr Didron: Jag frågar om detta hädanefter skal blifva en
norm, så at i framtiden härmed på samma sätt altid skal
förhållas.
Hr Landtm.: 2 Stånd hafva förklarat sig af den tankan
at på samma sätt som nu altid härmed skal förhållas, men
2:ne Stånd, at det allenast skal vara för denne gången; och
kommer altså detta en annan gång å nyo i qutestion.
Gref Dohna: Emedan R. o. A. öfver detta Secreta Utskottets
Extractum Protocolli sig nu skola utlåta, så håller jag
uti en så angelägen sak votering för det säkraste; isynnerhet
som igenom votering Landtmarskalks-vahlet förrättas.
Hr Palmstierna: Jag vet ej annat än at frågan är en
gång med ja besvarad; skulle vi nu, sedan vi en gång gifvit
Secrete Utskottet i befallning at föreslå en, skrida til votering,
så hade det det anseende, som om vi tviflade om Secrete Utskottets
vahl, eller om personens skickelighet.
Gref Dohna: Uti detta mål, såsom uti alt annat, kan
oss af Secrete Utskottet ej något föreskrifvas, ty vi äro principaler,
och är det glorieusare för personen när saken laglikmätig!
igenom votering afgiöres, hvilken jag uti et så angelägit
mål påstår.
Inkom en Deputation ifrån Borgareståndet; sedan Borgmästaren
Borg ifrån Malmö, hvilken förde ordet, berättat at
Borgareståndet bifallit Secrete Utskottets i dag ingifne förslag
til Pnesidentskapet i Cancelliet och öfvergifvit Ståndets Extractum
Protocolli, angående Lilla Tull-Taxan, Coralis belöning
och Nyköpings stads ansökning, afträdde denna Deputation.
Gref Dohna uprepade at han begärt votering.
Hr Lagercrantz: När Secrete Utskottet fick befallning
at nämna en, skedde det för den orsaken skull at Secrete
Utskottet, som har Råds-Protocollen om utrikes ärender til
genomseende, bäst är i stånd at döma hvilken af Riksens Hrr
Råd til en så vigtig syssla är tienligast; och som vi efter ed
och bästa samvete oss utlåtit, så hoppas vi at R. o. A. intet
lära tvifla, at vi som redelige män fullgiordt vår skyldighet
och utnämdt den, som vi funnit vid detta embetet för riket
vara nyttigast; skulle nu en votering anställas, så gifver det
et anseende som hade vi hvarken giordt väl eller illa.
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 26
402 (April 14.) Gyllenborg föreslås
Hr De Geer: Här är berättat at frågan med Ja blifvit
besvarad; huru kan nu votering begäras?
Hr Lilljestierna: När proposition var giord, svarades
med några ja. Hr Rammel och Hr Didron giorde strax
derpå påminnelser och Gref Dolma begärte votering. Jag
hyser al fullkomlig vördnad för Hans Excellence Gref Gyllenborg
och ser förut at han lärer komma til detta höga och
vigtiga embetet; men för lagens bibehållande skull måste jag
påstå at det må ske genom votering; och bör uti en så angelägen
sak ej ankomma på Nej eller Ja, hvarföre jag ock prsecaverar
at både nu och i framtiden när en eller flere föreslås,
deröfver må voteras.
Hr Palmstierna: Votering kan aldrig hafva rum när
ingen dissensus är, och som ingen sagt emot et almänt Ja, så
behöfves ej någon votering. Hr Rammels påminnelse var ej
emot saken utan allenast en förfrågning, likaledes Hr Didrons,
huru vid dylika händelser förhållas skal i framtiden; och voro
eftertänkeligit, om sedan R. o. A. svarat med et almänt Ja,
och deruppå varit en stund tyst, man skulle ånyo få uptaga
saken och skrida til votering.
Frih. C. W. Cederhielm: Jag kan ej begifva mig ifrån
hufvudsaken, men skal votering ske, så bör den ske öfver den
frågan om vi skola votera.
Gref Dohna: At jag hyser alt fullkomligt estime för Hr
Riks-Rådet Gref Gyllenborg, derom kan jag åberopa honom
sielf mig til vitne; men jag måste dock estimera vår lag och
våra privilegier högre, hvaraf den ädlaste clenoden är en fri
votering.
R. o. A. discourerade något sin emellan.
Frih. Co i j ett kom tilbaka med Deputationen och berättade
at han hos Stånden andragit de mål, hvarom Deputationen
haft befallning.
0. W. De Geer sade sig ej kunna se huru Riksdagen
den 18 skal kunna slutas om R. o. A., när det ej är af nöden,'
sig med voteringar vilja uppehålla, ty om här nu skal ske
votering, måste det voteras 2 gånger; och lade bärtil at han
aldeles protesterar emot Riksdagens slut den 18, så framt alla
riksvårdande ärender då icke äro afgiorde.
Frih. Sten Bielke: Jag gior det förbehåld at ingen må
uptaga hvad jag säger såsom stridande emot den vördnad, hvilken
jag hyser för Hans Excellence Gref Gyllenborg, uti hvilken
till Kansli-president.
403
jag aldrig skulle kunna brista utan at tillika vara otacksam,
emedan han är en herre, som giordt mig mycket godt, och jag
vet jemväl at han lärer vinna, hvilket skal fägna mig, men
som här begäres votering vid et så vigtigt embetes besättjande,
som Praesidentskapet i Cancelliet är, så tror jag aldrig, at man
uti et så ömt mål kan gå ifrån Riksdagsordningen och förvägra
votering. Riksdagen drages ej ut om vi tage eftermiddagen
härtil.
Frih. Cronhiort: Secrete Utskottet har efter ed och
samvete nämdt; huru vilja vi välja efter godtyckio? Skola vi
votera så bör det ske under samma förbindelse, som Secrete
Utskottet detta våhlet förrättat.
Frih. Stiernstedt: Alla Hrr, som giordt propositioner,
hafva betygat sig vara försäkrade at af Hr Riks-Rådet Gref
Gyllenborg riket vid detta höga embetet har at förvänta
nyttiga och goda tienster; när nu Secrete Utskottet honom
efter ed och samvete föreslagit, och vi alle gifva med at Hr
Riks-Rådet äger alle til detta vigtiga embetet nödige egenskaper;
hvarföre skole vi votera?
Gref Dohna: För frihetens skull.
Hr Lilljestierna: Orsaken hvarföre jag begärt votering
är denna, at plenis må förbehållas jus approbandi öfver Secrete
Utskottets giöromål; skola vi approbera, så bör det ske på et
ordenteligit sätt, at man får vetta ja eller nej, och det ordenteligen
at få veta kan bäst ske igenom votering.
Frih. Cronhiort: Skal jag emot min vilja votera, så måste
jag se alle acterna och deraf inhämta kundskap om hvars och
ens skickelighet, eljest kan jag aldrig påtaga mig at votera.
Hr Didron: Jag har al estime för Gref Gyllenborg, men
för frihetens skull kan jag ej låta betaga mig den rättigheten
at votera, eller plenis den rättigheten at decidera öfver det,
som Secrete Utskottet til oss upgifvit.
Hr Landtm.: Mitt embete förbinder mig at försvara våra
rättigheter; votering kan aldrig nekas när den påstås, ty det
är en hufvuddel af vår frihet; men som tiden är oss så ganska
angelägen, så voro önskeligit om R. o. A. sig kunde förena,
så at man utan votering kunde komma härifrån.
Hr Palmstierna: Genom votering bestyrkes ej plenorum
rätt at decidera öfver de mål, som Secrete Utskottet upgifvit,
mer än igenom et simpelt bifall; ty det ena har ej mindre
värkan än det andra.
404 (April 14.) Alingsås manufaktur-verk
Efter något discourerande begärtes at Hr Landtm, ville
än en gång giöra propositionen, emedan de, som påstådt votering,
torde sig begifva.
Hr Landtm, frågade altså om det sidst upläste Secrete
Utskottets Extractum Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Liljestierna: Jag vill ej contradicera men reserverar
ad protocollum, at hädanefter i så angelägne mål votering
ej må förvägras.
Hr Landtm.: Blifver det alles vår reservation i Protocollet
at aldrig votering kan betagas?
Härtil svarades af R. o. A. med et almänt Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 14 April eftermiddagen.
R. o. A. samlades klåckan half fyra.
Frih. von Ungern förde med R. o. Arns tilstånd directionen,
emedan Hr Landtmarskalken låtit veta at han i dag
ej kunde vara tilstädes; och sedan Frih. Ungern äskat liud,
uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
öfver Camarherrens och Assessoren Adlerstedts emot
manufacturie-värket uti Ahlingsåhs hos Riksens Ständer giorde
angifvelser, jemte berättelse om verkets tilstånd, samt hvad
mått Deputationen til des styrka och bestånd förmenar ännu
böra tagas, uti hvilket Betänkande Deputationen förmäler huruledes,
i följe af Riksens Ständers befallning at upgifva en til—
förlåtelig underrättelse om fabriquernes, och isynnerhet deras,
som af Manufactur-fonden niutit understöd, nuvarande tilstånd
i anseende til deras inrättning, fortsättjande och tilvärkningar,
på det i fall vid det ena eller andra något skulle finnas fela,
eller vara at öfverklaga, sådant af Riksens Ständer behörigen
måtte kunna bättras och rättas, Deputationen i anseende til
Ahlingsåhs-verket igenomgådt de undersökningar, som år 1737
så väl af Landshielps-Deputationens ledamöter, som efter K.
Commercie-Collegii befalning af Camarherren och Assessoren
Adlerstedt blifvit håldne; och som Camarherren Adlerstedt uti
des ingifne relation esomoftast sig åberopat en så kallad »invärtes
del,» så har Deputationen densamma jemväl infordrat
och uti Camarherrens och Assessorens närvaro sig föreläsa
och Kammarherren Adlerstedt.
405
låtit, samt anhört hvad han inför Protocollet vidare kunnat
hafva munteligen at andraga. Deputationen har i anledning
häraf författat åtskillige anmärkningar och dem med Directionen
communicerat, hvilken jemväl, i anseende til de anförde
tilvitelser af en otilbörlig förvaltning och 3 tunnor gulds disposition,
som i Manufactur-ver ket ej skola blifvit insatte, uppå
begäran til igenomläsande fädt part af Camarherrens och
Assessorens förberörde 2:ne relationer, hvarefter directionen
med des förklaring inkommit, öfver hvilken Camarherren och
Assessoren Adlerstedt des skrifteliga påminnelser åter afgifvit,
och directionen sedermera sig ytterligare förklarat; hvarefter
Deputationen til at så mycket mera erhålla en tilförlåtelig samt
redig uplysning och kundskap uti de mål, som Camarherren
och Assessoren Adlerstedt anfört, icke allenast munteligen
hördt så väl honom, som directionen jemte flere, hvilke någon
underrättelse kunnat meddela, utan ock igenomgådt de berättelser,
som Landshielps-Deputationens til undersökning om
Ahlingsåhs-verkets tilstånd utsedde ledamöter åren 1732 och
1737 författat, tillika med de af Camarherren och Assessoren
Adlerstedt ingifne och åberopade acter och allegater, så väl
som directionens för de förre åren håldne journaler och afslutne
hufvudböcker, hvilka directionen ifrån Ahlingsåhs uphämta
låtit. Efter noga öfvervägande af alt detta, har Deputationen
befunnit, at de af Camarherren och Assessoren Adlerstedt
Ahlingsåhs Manufactur-verket samt des direction och societet
tillagde beskyllningar, isynnerhet den eftertänkeliga omständigheten,
som skulle 3 tunnor guld af publici förskott vara
verket undanhåldne, aldeles förfalla, såsom suppositioner och
på oriktige calculationer fotade otilbörlige misstankar samt
orätta slutsatzer. Och ehuruväl Camarherren och Assessoren
Adlerstedt igenom et den 7 i denne månaden til Deputationen
ingifvit Memorial sökt giöra den förklaringen, som skulle des
mening icke varit at blanda directionen i Stockholm med hushåldnings-directionen
i Ahlingsåhs, eller dem tillägga något
sådant, som voro dem obekant, eller de deltagande uti den
oreda, som han vid dispositionen in loco skal funnit, som ock
at han skal giordt altsammans med förbehåld af missräkningar
och menniskliga förseelser, samt at han ingen menniskia
skal velat förolämpa, med mera, som hans egne ord lyda, så
kan dock Deputationen nu så mycket mindre anse en sådan
explication för nöjaktig, som, hvad det första angår, Camar
-
406 (April 14.) Alingsås manufaktur-verk
herren och Assessoren uti des skrifter och utlåtelser promiscue
n arndt värk, direction och societet utan någon exception, och
i hvilken omständighet directionen här i Stockholm så mycket
mindre kan eller kunnat skiljas ifrån den så kallade husliåldnings-directionen
i Ahlingsåhs, som den senare nödvändigt
måst dependera af den förra, hvilken haft verkets generalcassa
under disposition, utassignerat til verket de erfordrade
posterne, samt en general bestyrdt hufvudstyrsslen, och följ—
akteligen både directionen här i Stockholm, som ock hela
societeten, om de försummat den nödige upsikten vid directionens
förvaltning, icke kunnat undgå et drygt ansvar, så framt
Camarherrens och Assessorens angifning varit rättmätig och
kunnat fulltygas; i följe hvaraf äfven Directeurerne här i
Stockholm värkeligen blifvit igenom Camarherrens och Assessorens
eftertänkelige insimulationer rörde, missfirmade och förolämpade;
och beträffande den andra omständigheten, af missräkningar
och menniskliga förseelser, så finner icke eller Deputationen
derutaf någon påfölgd til Camarherrens och Assessorens
fördel, emedan oriktigheten af des arbete icke endast
härflyter af missräkningar, fel i summeringarne eller andre
sådane irringar, utan af oriktige fundamenter, samt derefter
giorde oriktige calculationer och slutsatzer, hvarutinnan äfven
Camarherren och Assessoren icke velat sig finna eller låta
rätta, då Deputationen vid de muntelige förhören sökt at
genom des egen öfvertygelse honom dertil föranlåta; men har
i des ställe förklarat sig icke kunna gå ifrån des tabeller och
uträkningar, såsom förmente öfvertygelige skäl om riktigheten
af des propositioner.
Hvarjemte Deputationen i anseende til Camarherrens och
Assessorens upförande uti des förrättning vid Ahlingsåhs-verket
funnit:
l:o. At han, då honom dervid sådane omständigheter förekommit,
utaf hvilka han tykt sig hafva anledning at misstro riktigheten
af detta värk, bordt vända sig til directionen och höra
dem öfver det ena och det andra, på det han igenom deras
förklaring kunnat erhålla vederbörlig uplysning uti sådane mål,
eller och med så mycket mera visshet och trygghet förebringa
hvad rättvisan och des embetes plikt icke tillåtit honom at
förtiga, hvilket han likväl underlåtit, då han i de mäste och
angelägnaste målen lämnat directionen ohördan, och i det stället
hållit sig til handtvärkare och verkets betjente, som icke varit
och Kammarherren Adlerstedt.
407
i stånd at meddela honom så tilforlåtelige underrättelser och
autentique documenter, som des egen trygghet och sakens angelägenhet
fordrat; hvilket förfarande synes uptäcka det Camarherren
och Assessoren vid denna förrättning varit intagen af
et misstroende til Directeurerne och en oredig idée om verkets
tilstånd, hvilket han äfven sielf uti et sitt i Ahlingsåhs hållit
och i des Protocoll infört tal icke otydeligeu låtit förstå;
2:o. I det stället, at en försiktig embetsman bör så vida
tilbörligit och möjeligit är förebygga menigheters sammansättningar
til klagomåls och missnöjes betygelser i anseende til de
äfventyrlige påfölgder, som deraf kunna blifva, så har Camarherren
och Assessoren fördt sådane tal til de i Ahlingsåhs församlade
handtvärkare samt eljest giordt sådane steg, hvarigenom
han dertil kunnat gifva dem mycken anledning samt minska
det nödiga förtroende och den lydnad, som de sine förmän äro
skyldige;
3:o. Sedan Camarherren och Assessoren ifrån denna förrättning
hemkommit, så har han väl icke långt derefter ingifvit
des berättelse derom til Commerce-Collegium, som honom
til denna förrättning constituerat, dock strax derpå samma
relation återtagit, och alt ifrån den 27 Martii 1738 til den 3
derpå följande November hos sig behållit, hvarmedelst han varit
dertil vållande, at Commerce-Collegium icke haft tilfälle at
efter des skyldighet skärskåda bemälte relation, samt sedermera
til K. Maj:t och Riksens Ständer afgifva en sådan berättelse
om Ahlingsåhs-verket, som Collegium funnit vara skälig
och trodt sig kunna försvara, och när Deputationen ändteligen
kommit til skärskådande af denna Cammarherrens och Assessorens
relation, och funnit åtskillige underrättelser deruti saknas,
hvilka Deputationen af honom fördenskull måst begära, så har
han åter åberopat sig en annan relation, eller så kallad invärtes
del af verkets tilstånd, til hvilkens förfärdigande honom
åter upskof til utdrägt af tiden måst förunnas. Imedlertid är
4:o händt, at omilda ryckten om verkets otilbörliga drift
och slätta tilstånd, och de oriktigheter, som dervid skola blifvit
begångne och rögde, til en och annan ärlig mans förklening
blifvit al mänt utspridde, samt
5:o verket råkat i biarne och misscredit, samt tiläfventyrs
6:o hos åtskillige af Riksens Ständers ledamöter i början
af Riksdagen upväkt misstroende och obenägne impressioner
om manufacturerne i gemen och detta verk isynnerhet;
408 (April 14.) Alingsås manufaktur-verk
7:o. Har Camarherren och Assessoren utan grund icke
allenast sökt at visa och fulltyga en förd oriktig och egennyttig
disposition vid verket af publici medel, som involverar
en svår beskyllning emot societeten och directionen, isynnerhet
Consuln Alström, utan ock indirecte missfirmat Riksens Ständers
Deputationer, som haft Ahlingsåhs-verket under skärskådande,
samt de Deputerade, hvilke för och jemte Camarherren
och Assessoren verkets tilstånd undersökt, hvilket af
åtskillige, men i synnerhet de på 2:ne ställen af Camarherren
och Assessoren uti des skrifter brukade ordesätt och expressioner
bestyrkes; fortfarandes Deputationen at der Ahlingsåhs
manufacturie värkeligen varit i et sådant tilstånd, som Camarherren
och Assessoren Adlerstedt supponerar, så hade icke
allenast alle de Deputerade, som förutan honom verkets tilstånd
så vid de förre som senare besiktningarne undersökt,
icke kunnat undvika det omdömet af antingen en slumeraktig
okunnoghet eller och flat efterlåtenhet, hvarmedelst, om igenom
oriktige berättelser de förledt Riksens Ständer, de giordt sig
förtjente til ansvar och ovärdige at til sådane förrättningar
vidare få brukas, utan ock hade Riksens Ständer sielfve samt
de Deputationer, som vid 1731 och 1734 årens Riksdagar haft
detta ärendet under skärskådande, samt berömt och förklarat
deras nöje öfver verkets befundne tilstånd, Directeurernes goda
administration och de Deputerades förrättningar, icke kunnat
undvika det omdömet at ej hafva ägt nog kundskap och insikt
eller ock sorgfällighet at uptäcka felaktigheterne af det ena
eller det andra;
8:o. Sedan Camarherrens och Assessorens arbete kommit
under Deputationens skärskådan, så har äfven des upförande
härvid förorsakat mycken tidsutdrägt, samt et vidlyftigt, onödigt
arbete, då han i förstone rögdt et otidigt och oförtjent misstroende
til Deputationen, i det han tilbudit at ifrån Deputationen
strax återtaga och i egit förvar behålla någre af honom
åberopade och uptedde allegater och documenter, som likväl
nödvändigt bordt hos Deputationen vid målets öfvervägande
vara til hands;
9:o. Angående en från Köpenhamn til Ahlingsåhs under
Camarherrens och Assessorens dervaro öfverkommen förmögen
fabriqueur, som erbudit sig at på visse vilkor derstädes inrätta
några fine klädesstohlar, har väl Camarherren och Assessoren
funnit angelägenheten och nyttan af denne mannens indragande
och Kammarherren Adlerstedt.
409
i riket, och åtagit sig at i Commerce-Collegio föredraga och
til slut befordra hvad som i detta mål kunde finnas nödigt at
föranstaltas, men likväl sådant sedermera eftersatt, hvarigenom,
så väl som ock at Camarherren och Assessoren utan tilstånd
10:o hos sig haft en Ahlingsåhs-verkets betjent och silkesredare
vid namn Schmidt, och densamma, som allenast på 14
dagar var af directionen permitterad at följa Camarherren och
Assessoren til Vedevåg, långt öfver år och dag verket til des
skada förhållit, alt intil Riksens Ständer utaf directionens
deröfver anförde besvär blifvit föranlåtne at dervid lägga handen,
Camarherren och Assessoren Adlerstedt rögt en sådan ringa
åhåga och ömhet för manufacturerne, som tyckes vara äfven
så litet anständig som förmodelig af en Commerce-Collegii
ledamot, hvars embetes plikt fordrar at förfrämja det, som befordrar
manufacturernes tilväxt, och i möjeligaste måtto söka
at förebygga det som länder til deras förfång, hvarom Riksens
Ständer sielfve så mycken ömhet förklarat;
ll:o och ehuruväl Camarherren och Assesoren Adlerstedt
velat visa någon benägenhet at sielf bidraga til nyttige inrättningar,
då han låtit förmärka des intention at vilja anlägga
en gyllenläders-fabrique, och til det behofvet af CommerceCollegio
begärt och erhållit 2000 dal. smts förskott, så har
lian likväl i detta målet icke något vidare åtgiordt, hvarföre
ock Deputationen hemställer om icke desse af honom upburne
2000 dal. sint med interesse böra återbetalas;
12:o finner Deputationen det icke hafva varit för Camarherren
och Assessoren anständigt och försvarligit at, då han
var förordnad til visse utnämde manufacturverks besiktning i
riket, derifrån giöra en resa utan tilstånd och befallning til
Fredrichshall i Danska Norget;
I anseende til hvilket alt Deputationen förmäler sig icke
kunna undgå at styrka dertil, at Riksens Ständer behagade
genom en underdånig föreställning förmå H. K. Majit at bruka
Camarherren och Assessoren Adlerstedt vid de sysslor och betjeningar,
hvartil han mera skickelighet och böjelse äga kunde,
samt at för öfrigit befalla honom at på intet sätt skrift- eller
munteligen, directe eller indirecte, befatta sig med de svenske
manufacturerne eller hvad dem angå kan.
Vidare förklarar Deputationen efter noga skärskådande sig
icke annat kunnat finna, än at de öfrige Deputerade, som så
väl år 1737 som förut skärskådat verkets tilstånd, sig uti samma
410 (April 14.) Alingsås manufaktur-verk
deras förrättningar såsom rättsinnige män upfördt, och at deras
ingifne berättelser äro til för 1 ateli ge och grundade, samt intyga
en sådan directionens sorgfällighet om detta verkets bedrifvande,
som långt mera utmärker deras berömeliga oförtrutenhet och
flit at giöra det fördelaktigt för det almänna, än som någon
deras sökta enskylta vinning, samt at verket, ehuru det i anseende
til de svårigheter, hvarunder det ej mindre än andre
sådane inrättningar alt hittils arbetat, icke kunnat komma
ännu til den högd och styrka, som man förmodat, det likväl
befinnes uti så godt tilstånd, som man haft anledning at förvänta,
då man betänker de olägenheter detsamma varit undergifvit;
hälst at Consuln Ahlström, som in loco dirigerat, icke
så stadigt fått sig dervid uppehålla, som nödvändigheten fordrat,
utan måst använda den mästa tiden til at vid riksdagarne
och des emellan ej mindre förfäkta manufactur-värken emot
de hvarjehanda försök, som til deras skada och hinder giorde
blifvit, än som påarbeta, vid handen gifva och befordra de mått
och anstalter, som til manufacturernes upkomst varit oundgängelige,
så at icke des mindre Riksens Ständer, så vida det
varit möjeligit, vunnit deras ändemål med bemälte verk, emedan
det varit början och anledning til åtskillige nyttige manufacturer,
- som derefter upkommit, upammat och äfven til andras
nytta afläranat åtskillige handtvärkare och andre nyttige ämnen,
samt igenom ansenlige tilvärkningar födt mycket folk, tilskyndat
landet deromkring, förtjenst samt bespart för riket ansenlige
medel; fördenskull tycker Deputationen vara så skäligt som
nyttigt, at Riksens Ständer justifiera de förre Riksdagarnes
Deputationers, som ock de Deputerades, hvilke värken undersökt,
giöremål och förrättningar såsom ock til Ahlingsåhs
Societets Directeurers samt Consuln Ahlströms skäliga reparation
förklara et så gunstigt och benägit förtroende til dem,
som häfver och utplånar de dem tillagde ohemula beskyllningar,
och isynnerhet at ingalunda hvarken Societet eller Directeurer
måge ställas under vidare inquisition och process, hälst Deputationen
förmodar at Riksens Ständer, utaf hvad i förbemälte
måtto vidlyftigt och omständeligen vijst och bevijst är, lära
aldeles vara förvissade om oriktigheten af de emot värket giorde
vidrige insimulationer, och Deputationen i öfrigit är vederredo
om någon af Riksens Ständer icke skulle finna sin fullkomliga
öfvertygelse af detta Betänkande, då ex actis för hvilken som
och Kammarherren Adlerstedt.
411
behagar visa riktigheten och grunden af hvad Deputationen i
detta mål anfört.
Och som Deputationen vid detta tilfälle af räkningarne
befunnit, det verkets inrättnings omkostningar, som inbegripa
införskrifvande af alle de utländske mästare, hvilke inkommit
ifrån verkets början, resor, encouragementer och frackter, samt
åtskillige personers utrikes resor til vissa vettenskapers inbringande
i landet, såsom ock inrikes samt til stadens reglerande
giorde omkostningar, bestiga sig efter 1736 års inventa
rium
til 68,781 dal. smt, hvilken til verkets inrättning upgångne
summa är så vida et dödt capital för societeten, som den icke
vidare kan nyttjas til förlag, eller til verkets vinning och förkofring
rörlig giöras; altså i anseende så härtil, som hvad detta verk
nu och förr lidit, samt til interessenters och Directeurers upmuntran
genom det de finna något mera hopp och interesse
vid et värk, som alt hittils icke kunnat tilskynda dem någon
enskylt frukt af all theras möda, men likväl ansenligen gagnat
riket; hemställer Deputationen om icke Riksens Ständer skulle
täckas förunna verket afskrifning af förbemälte inrättnings
omkostnads-summa på publici til verket lämnade förskott;
hvilket inrättnings-capital så mycket mindre kan sägas derföre
vara för det almännna forlorat, som derigenom är lagd en
nyttig grund til sådane författningar, hvarigenom riket haft
och än vidare kan hafva mycken fördel, och deremot å andra
sidan ganska mycket kan uphielpa den för verkets vidare förkofring
högnödiga crediten och förvärfva detsamma et mera
anseende och förtroende hos in- och utländske, än det nu
under gravation af så ansenlige publique medel äger.
Deputationen anförer vidare Consuln Ahlströms vid detta
verks inrättande hafde möda, samt sedermera uti 16 års tid
dervid uthärdade besvärligheter, och huruledes som en god
patriot och ståndaktig man lian altid derpå arbetat at tilskynda
riket de reelle fördelar, som manufactur-inrättningarne
medföra; liafvandes jemväl Riksens Ständer vid 1731 års
Riksdag yttrat nöje öfver bemälte Consuls omvårdnad och nit
för nyttiga manufactur-inrättningar; hvilken, som han i et
sådant afseende öfvergifvit sitt contoir i Engeland, deräst han
kunnat förtjena ansenlige medel och dem med mindre besvär
nyttja, samt af sitt medbragte capital genom 2:ne des meddirecteurer
vid Ahlingsåhs, framlidne Commercerådet Caméen
och Handelsmannen von Schoten, lidit en förlust af 46,666 2/s
412 (April 14.) Alingsås inauufaktur-verk
dal. snit; altså hemställer Deputationen om icke till Consuln
Ahlströms ersättning och skäliga belöning, samt andras upmuntran
at upoffra deras tid och krafter til rikets tienst,
honom Consuln Ahlström så stor andel och rättighet i Ahlingsåhs
manufactur-verket, utom den han tilförende häfver, må lämnas,
som lian på ofvanbemälte sätt förlorat, nemligen 46,666 2/s dal.
smt, doch at de icke utur verket få lyftas eller uttagas, utan
han samt des barn och arfvingar allenast så mycket större
del deruti äga så länge värket består; såsom ock at H. K.
Majit honom må i nåder förunna Commerceråds caractere, samt
säte och stämma i K. Commerce-Collegio så ofta honom faller
lägligit at sig der infinna.
Som nu således publici förskott hos Ahlingsåhs-verket
ändå blifver ohngeferligen 3 tunnor guld, hvilken summa til
någon del eller och des interesse nu väl borde af verket begynna
at betalas, så finner likväl Deputationen så mycket betänkeligare
en sådan betalning af bemälte verk nu at fordra,
som det derigenom kunde löpa fara at mycket försvagas, til
en besynnerlig skada för det almänna, styrkandes Deputationen
dertil, at detta förskott än vidare lämnas på någon tid, til des
manufacturiet hunnit at uparbeta sig utur de svårigheter hvarunder
det härtils legat, samt vinna den styrka at återbetalningen
utan äfventyr för verkets bestånd kan giöras; hvaremot
verket til publici tienst bör anlägga och underhålla tio stohlar
til fin klädesväfnad samt at utvidga och efter yttersta flit drifva
des verkstäder och til den ändan ej allenast indrifva alle des
utestående fordringar, så af reserve-kapitalet, som de öfrige i
böckerne befintelige poster, utan ock försälja des hus här i
staden samt sådane vid Ahlingsåhs befintelige fastigheter, som
icke äro för det samma oundgängelige, på det verket må kunna
använda alla des medel til förökande af des tilvärkningar.
Som Consuln Ahlström vid tiltagande ålder ej mera förmår
uthärda vid det trälsama arbete, som directionen af et så vidlyftigt
verk med sig förer, honom jemväl af Riksens Ständer
andre giöremål kunde komma at anförtros, och jemväl meddirecteurskapet
til Justitiarien Sweder för en tid sedan blifvit
updragit, altså hemställer Deputationen om icke Consuln Ahlström
kunde hädanefter entledigas ifrån det besväret at vidare
som Directeur förestå Ahlingsåhs-verket, och i des ställe verket
nu updragas och til-inventeras Directeuren Matthias Sweder
at detsamma hädanefter med lika frihet och autorite, som Con
-
och Kammarherren Adlerstedt.
413
suln Ahlström härtil haft, bedrifva och förestå, lärandes Consuln
Ahlström sig icke undandraga at med goda råd och nyttige
anledningar uti alt hvad nödigt pröfvas understödja det som i
verkets styrsel kan lända til det bästa.
Eliest som utaf verkets inventarier befinnes, at et ansenligt
förråd utaf tilvärkningar ligger verket til last oförsålde,
derutaf til en del härrörande, at vahrorne i förstone fallit något
dyre, såsom en vanlig olägenhet vid nye manufactur-inrättningar,
och således icke kunnat debiteras i anseende så til
ymnogheten och det lindriga priset af de utländske manufacturvahrorne,
som at Directeurerne icke tiltrodt sig at föryttra
sådane vahror med någon rabatt, i betraktande af den säkerhet
som riket för de publique medel äger i verket och des tilhörigheter;
ty håller Deputationen före den nödiga hushåldningen vid verket
böra föranstaltas, at de nu i magazinet befintelige vahror efter
föregången inventering och åsatt värde, så snart möjeligit är
säljas eller förauctioneras, och hvad de då under det i förra
inventarium uptagne priset falla skulle, afskrifves af förskottet
på de publique medel, på det genom deras vidare liggande
verket icke må längre utur des rörelse sakna et capital, som
sig i sådane vahror besticker, samt löpa fara at igenom vahrornes
förmultning och förskämning detsamma omsidor aldeles
förlora; om hvilket alt dock förut med Manufactur-Contoiret
corresponderas, och des utlåtande afväntas bör.
Sluteligen finner Deputationen vara angelägit, på det värket
utan oro och onödiga kåstnader må så mycket mera kunna
arbeta på sin förkofring, at det samma icke hädanefter må
besväras med visitationer, Deputationer och dylika beskickningar,
om icke Riksens Ständers Manufactur-Contoir skulle
finna någon gång för serdeles vigtige orsaker nödigt en eller
flere at ditsända.
Hr Didron hemstälte om icke Hr Adlerstedt borde vara
närvarande, ifall han något hade at påminna, at han sådant
kunde anföra.
Det sades at Hr Adlerstedt ej voro tilstädes.
Hr Palmstierna: Vi böra tacka Deputationens ledamöter,
som med så mycken ömhet, möda och besvär detta
vidlyftiga och til en del förtreteliga ärendet utarbetat, och derjemte
beklaga direction och societeten, hvilke för sitt goda
upsåt, nit och sorgfällighet haft den slätta belöningen, at de
med så ganska svåre fastän ohemule beskyllningar blifvit an
-
414 (April 14.) Alingsås manufaktur-verk
gripne. Betänkandet innehåller 3 delar, nemligen först Hr
Adlerstedts obefogade tilvitelser emot directionen, 2:o) angående
Consuln Alström och 3:o) de mått, som til Ahlingsåhs-verkets
bestånd och upkomst Deputationen förmenar af Ständerne ännu
böra tagas.
Uppå Frih. von Ungerns föreställning om icke det voro
bäst en punct i sönder företaga och öfver densamma resolvera,
fortfor
Hr Palmstierna: Den första delen af Betänkandet an
går
Camarherr Adlerstedts svåra och obefogade beskyllningar
emot directionen och societeten, och som vi sedt at folk, hvilke
varit så vanartige at de beskyllt andre för saker, som angå
lifvet, sielf måst sättja lifvet til, när de sådane beskyllningar
ej kunnat bevisa, och här ärligit folks heder och ähra finnas
lsderade, så fordrar R. o. Arns ädelmodighet och rättvisa samt
ömhet för sine ledamöters och ärligit folks heder och existimation,
hvilket är det dyrbaraste man här i verlden äger, at de,
som på et så svårt sätt blifvit kederade, få en tilbörlig och
tilräckelig satisfaction.
Hr Didron: I Betänkandet hemställes, at Hr Adlerstedt
med manufactur-saker hvarken muntligen eller skrifteligen sig
mera må befatta, hvartil skal han då blifva brukad?
Hr Palmstierna: Nu är ej frågan hvartil Hr Adler
stedt
skal blifva brukad, utan på hvad sätt de Herrar och
Män, hvilke sä högeligen blifvit laederade, måge komma til
en skälig satisfaction, och finner jag ingenting billigare, än at
Hr Adlerstedt fiscaliter bör tiltalas.
Hr Olof Ehrencreutz: Här uti första delen concentrera
i anseende til Hr Adlerstedt förseelser vid des updragne
förrättning och okunnighet och yttrad ovilja vid manufactursaker,
obefogadt misstroende och ohemula svåra beskyllningar
emot directionen och societeten; om det öfrige lärer R. o. A. sedan
sig komma kunna utlåta, men hvad beskyllningarne beträffar, så
aldenstund den, som med beskyllningar någon angriper, deruti
inhsererar och sitt påstående ej gitter fulltyga, efter vår lag
och all billighet bör straffas per talionem; altså förklarar jag
til Protocollet, at som Hr Adlerstedt viljat sättja våre medbroder
och annat ärligit folk under en svår misstanka, och
dem beskyllt för en oriktig förvaltning, hvilka grofva beskyllningar
han ej förmått bevisa, det bör han fiscaliter anklagas
och Kammarherren Adlerstedt.
415
och undergå det straff, som directionen bordt undergå, ifall 3
tunnor guld blifvit försnillade.
Gref Axel Wred Sparre: Den som beskyller en annan
för tiuf, och det ej kan bevisa, bör passera sielf för tiuf.
Hr Mannerheim: Jag lämnar derhän huruvida R. o. A.
finna at Adlerstedt fiscaliter skal anklagas; men som Deputationen,
hvilken saken på det nogaste och ömmaste skärskådat
och ransakat, funnit honom dels af okunnoghet om de til des
embete hörande stycken, dels af ett ogrundat misstroende til
directionen densamma med så ohörde beskyllningar hafva angripit,
och deruti ej velat sig rätta låta, så hemställer jag
huruvida en man, med hvilken sådane omständigheter äro förbundne,
kan bekläda något embete i riket.
Hr N. Lilljeliök: Jag conformera!- mig med Hy Palm
stierna,
Hr Ehrencreutz och Hr Mannerheim; och som mannen
är högst straffvärdig, så böra vi ock såsom noble män vid
et så ömt tilfälle rensa slaggen ifrån gullet, så at en sådan
man ej längre må hafva sin plåt på väggen, eller anses såsom
en Adelsman.
Frih. C. W. Cederhielm: Om jag får continuera der Gref
Wred Sparre lyktade, så vet hvar och en at för et ädelt sinne
det är lideligare at blifva til kroppen massacrerad, än tåla
något som rörer ähran; man kan då lätt tänka hvad de redelige
män skall lida, hvilke på et så ganska sensibelt sätt blifvit
laederade. Hvad Hr Lilljeliök sagt är i al rättvisa grundat,
och lägger jag ännu bärtil, at han bör gå ifrån et embete, som
han til ärligit folks missfirmande samt våre manufacturers
qväfjande igenom vidrighets betygande och upväckande emot
dem missbrukat; och hvarföre skal man underkasta de redelige
män, som så mycket lidit, en lång process; förr än jag
inlåto mig i process med en sådan man, förr grämde jag
mig ihiäl.
Hr von Hökerstedt: Jag är enig dermed, at hvad som
är begångit ej bör lämnas ostraffat, men det bör gå sine laglige
vägar och inför domaren laglig talan anställas, då domaren
nogsamt lärer finna hvarifrån han skal entledigas.
Hr Mannerheim: Jag är aldeles intet af den tankan
at här behöfves någon fiscalisk action, ty som en af Ständerne
förordnad Deputation saken noga och granneligen skärskådat
och bepröfvat, så behöfves ej mer til sakens bevisande; i öfrigit
är målet så mycket ömare, som vår ädle och patriotiske Landt
-
416 (April 14.) Kammarherren Adlerstedt.
marskalk på et så hardt och sensibelt sätt är angripen; huru
vilja vi annorlunda anse en sådan, sorn en sådan sak begått,
än at des vapn nedtages ifrån Riddarhuset?
Hr Didron: Yi lära snart kunna komma härifrån, ty
utaf väre Deputerades Betänkande, livilke saken noga pröfvat
och til hvilka vi hysa et fullkomligt förtroende, är klart at
Hr Adlerstedt beskyllt Hr Landtmarskalken och andre redelige
män för så grofva fel, som aldrig i verlden bördts, och
det står fast at den som klagar mig an för tiuf, och det ej
kan bevisa, är tiuf och blifver tiuf i evighet.
Hr Lilljehök: Det är onödigt at länge härom tvista,
han är ej så mycket värd; saken är klart bevijst, och finner
jag ingen svårighet, at ju R. o. A. kunna förklara honom för
lustig
af säte och stämma på Riddarhuset, och at jemväl des
vapnplåt kan nedertagas, aldenstund han är den endaste och
sidsta af namnet och vapnet; det öfriga kan domaren döma
honom ifrån.
Hr Palmstierna: Det är ej min tanka at saken skall
ställas under en långvarig process och faller det af sig sielf at
den, som obevisligen beskyller en annan för tiuf, sielf dertil
måste förklaras, men jag hemställer allenast om icke saken
bör gå sine laglige vägar, och Camarherr Adlerstedt genom
Fiscalen tiltalas, allenast til den ändan, at som lian redan lagligen
är öfvertygad, han genom dom uti sitt foro til det i lagen
utsatte straffet må blifva bunden; at han sedan ej mer får
komma på vårt Riddarhus foijer af sig sielf.
Gref Johan Cronhielm: Som R. o. A. tilkommer at
skilja den, som ej är des värdig, ifrån Riddarhuset, så kunna
vi ju här, utan afseende på det, som domaren i anseende til
målet tilhörer, förklara honom förlustig af säte och stämma
här på Riddarhuset.
Hr Löwenhielm: Gunstige Herrar, utaf det upläste Betänkandet
finner jag tvenne mål angående Hr Camarherren
och Assessoren Adlerstedt vara anförde;
Thet första at han uti sine skrifter och muntelige berättelser
om Ahlingsåhs-verket tillagt directionen hvarjehanda
tilvitelser angående medlens disposition, med mera;
Thet 2:dra, at Deputationen förklarat sig ej kunna hafva
något förtroende til honom uti the mål, som angå väre svenske
manufactur-värk, hvarföre ock Deputationen gifvit det förslag,
at en underdånig anhållan måtte hos K. Majit giöras, thet
Kammarherren Adlerstedt.
417
Adlerstedt måtte förpliktas at med the målen sig ej befatta
eller derom munteligen eller skrifteligen utlåta.
Hvad nu förra målet beträffar, så finner jag för min ringa
del, at som Ständerne sielfve förskutit medlen til Ahlingsåhs,
så tilhörer ock them at skärskåda räkuingarne och bepröfva
samt gilla eller ogilla anstalterne, thet ock nu skedt, och
verket uti en hel annor belägenhet befunnit än Hr Adlerstedt
angifvit. Disposition af medlen är befunnen redelig och riktig,
samt hvad deremot är vordet angifvit för grundlöst och oriktigt
ansedt, uppå the säkra bevis, som Deputationen uti sin berättelse
anfördt.
Nu, Gunstige Herrar, tilkommer väl allena Riksens Ständer
at fastställa hvad Deputationen i thet målet för godt funnit,
och ingen annan competent domare kan deröfver i hela riket
utnämnas; men om Hr Adlerstedt så angripit directionen och
societeten, at them någon otrogen omgång med de publique
medlen blifvit tillagt, eller som säjes beskyllt dem för tiuf
verie,
så är väl ej mindre min än andras mening, at han för
slike grofve och nu obevislige befundne tilvitelser, som här
uppå en aliuän Riksdag skedt och ej mindre kunnat skada
vederbörandes oförviteliga frägd och ährliga namn och rykte
än försätta sielfva verket i elakt och förfångeligit omdöme,
bör efter vår lag straffas, och efter som angifvelserne äro beskaffade,
enligit 60 cap. Missgernings-Bl. anses. Men, Gunstige
Herrar, icke kan jag finna oss vara i tilstånd at en
sådan dom afsäga; och håller jag fördenskull före, at thet
målet om Hr Adlerstedts straffande bör remitteras til sit behöriga
forum, hvaräst efter laga anstalt tiltal af Fiscalen,
domaren kan applicera lagen til gierningen, och Hr Adlerstedt
då komma at undergå thet straff, som han på förberörde sätt
sig öfverdragit. Thet är aldeles rätt och väl, at Högh R. o. A.
icke lida ibland sig någon, som giordt sig ovärdig af den heder
och förmån at vara en deras medlem, thet utvisar R. o. Arns
kärlek och vördnad för dygden samt hat och förakt för alt
hvad deremot strider; men om et sådant afskiljande eller vapnplåtens
nedtagande, som någre af Herrarne omtalt (hvilket jag
dock för min ringa del ej ser kunna ske), skier i dag eller
sedan domen är afsagd, ifall Hr Adlerstedts brott så grofva
befinnas, synes vara enahanda, men för ordentelighetens skull
bör domen föregå och afsägas, innan något vidare thervid giöres.
Och är fördenskull min mening, som Hrr R. o. A:ns gunstiga
Adelns Protokoll, 1738—1739. lil. 27
418 (April 14.) Kammarherren Adlerstedt.
ompröfvande underställes, at directionen nu förklaras enligit
Betänkandet fri för the emot them skedde ogrundade tilvitelser,
och thet öfriga, eller Adlerstedts brått igenom samma oskälige
tilläggningar, til laga påtalan och afdömande efter Sveriges lag
förvises til thet forum, som Ständerne behaga utnämna.
Hvad angår 2:dra målet, at Ständerne ej kunna hafva
förtroende til Hr Adlerstedt i the mål, som manufacturerne
angå, så kan jag af Deputationens utlåtelse ej annat slut draga,
än at Hr Adlerstedt hör removeras ifrån slike sakers handterande.
Nu är bekant, at Hr Adlerstedt är placerad i thet
Collegio, som med vår handel och manufacturer har mäst at
syssla. Vid thenne Riksdagen hafva Riksens Ständer visat
en besynnerlig ömhet och vård om manufacturernes befordran;
om nyttan, hvaraf jag är så försäkrad, at jag snart skulle
hålla för förräderi at på något sätt contracarrera eller illudera
Ständernes thervid hafde afsikter och giorde anstalter. Derföre,
Gunstige Herrar, som thenna meromrörde Hr Camarherren och
Assessoren Adlerstedt är befunnen vara så skadelig för våre
späda manufactur-plantor, at honom bör förbiudas at skrifva
och tala derom, och manufacturernes uprätthållande och befordran
så ganska ofta i Commerce-Collegio måtte handteras,
så håller jag före, at Hr Adlerstedt, såsom i thetia oss allom
öma mål skadelig befunnen, bör ifrån des Assessorat i Commerce-Collegio
removeras, och en underdånig föreställning til
K. Maj:t giöras at blifva brukad vid the sysslor, som han kan
vara tienlig och skickelig til, om några sådane finnas. Thet
vore alt för eftertänkeligit at lämna honom qvar ther han nu
är; vid manufacturers anläggning kan största hindret och skadan
lättast ske. Och om Ständerne äro örne om ändemålet, så måste
medlen lämpas derefter. Jag för min del finner at Ständerne
kunna och böra utan omgång removera honom ifrån et them
angelägit verk, hvarvid han så skadelig är befunnen, at intet
förtroende til honom hafvas kan.
Frih. Coijett: Sådane mål kunna bäst beifras när be
hörig
dom får gå förut, ty eljest kunde Hr Adlerstedt säga,
at han ej tilfyllest blifvit hörd och behöfves vid domstolen ej
mer än at han bindes til straffet, ty saken är redan nog skärskådat
och bevist. Hvad säte och stämmas förlust samt vapnets
nedtagande angår, så bifaller jag det förra, men som
vapnet ej är af honom sielf förtjent, så kommo des salige
fader, hvilken vapnet förvärfvat, genom des nedtagande at lida.
Kammarherren Adlerstedt.
419
Hans Excellence Hr Riks-Rådet Frih. Eric Wrangel förestälte
huruledes Deputationen med al flit skärskådat Ahlingsåhsverkets
tilstånd och äfvensom de förre Riksdags-Deputationer,
hvilke derom undersökt, funnit angelägenheten af bemälte verks
underhållande, samt i anledning deraf föreslagit de medel, som
för tjenligast blifvit ansedde at ernå det vid samma verks
anläggning af Ständerne påsyftade vigtige ändemålet. Hvad
Cammarherren och Assessoren Adlerstedt angingo, så hade
man honom såsom en cronans embetsman med al ömhet handterat;
såsom domare hade Deputationen sig ej kunnat utlåta
eller varit i stånd at pröfva des upsåt, men i anseende til Hr
Adlerstedts vid denna des förrättning viste upförande hade
Deputationen ej funnit honom tienlig til manufactur-sakers
skötande, hvarifrån han sig hädanefter sielfmant torde afhålla;
tilläggandes Hr Riks-Rådet, at han för sin del önskade det
R. o. A. härutinnan ville taga de mildaste utvägar, så at det
ej må hafva det anseende, som hade man gådt alt för strängt
tilvärka, och straffat såsom et ondt upsåt hvad som kunnat
vara en fåkunnoghet.
Hr Leijonankar: Kan hända at Hr Landtmarskalken
och de, som blifvit rörde, torde vilja fälla förbön för honom.
Det föreslogs af en och annan, om icke saken kunde
ställas under en Corn mission, at efter Riksdagen blifva afgiord.
Hr von Drake förestälte at såsom hufvudsaken angår
Ahlingsålis-verket, hvaruti händelsevis Hr Adlerstedt kommit
at blifva invecklad och om hufvudsaken, nemligen Ahlingsåhsverket,
Riksens Ständers Deputationer så på förre som denne
Riksdagen undersökt, så kan Deputationernes giöromål af ingen
annan än Riksens Ständer sielfve skärskådas; man kunde
tycka at Deputationens yttrande i anseende til Hr Adlerstedt
ej gior fulikomligit slut i saken, men aldenstund vi ansedt oss
såsom en Manufactur- och Handels-Deputation, och ej såsom
en Justitim-Deputation, ty håfve vi ej kunnat gå vidare.
Frih. von Ungern: Kanske R. o. A. torde stadna idet
slut, at hvad Hr Adlerstedts förseende angår det hänskiutes
til Actor officiosus, at efter des giorde talan af vederbörande
domstol uppå de skäl och omständigheter, som af Deputationen
äro befundne, blifva afdömt, och at i öfrigit, emedan R. o. A.
finna Hr Adlerstedt sig hafva förgått emot det som en Adelsman
anstår, at R. o. A. förklara honom förlustig af des säte
och stämma på Riddarhuset.
420 (April 14.) Kammarherren Adlerstedt.
Frih. Coijett liemstälte om icke til des saken blifvit afdömd,
Hr Adlerstedt bör afhålla sig ifrån sin tienst uti K.
Commerce-Collegio.
Hr Didron: Han kan ej skiljas ifrån tiensten förr än
han blifvit dömd, eljest begynna vi ab executione; men det
kunna vi strax säga, at han bör mista säte och stämma på
Riddarhuset.
Gref H. Gyllenborg: När han ej är värdig at vara i
K. Commerce-Collegio och på Riddarhuset, lät oss ej allena vid
Håfvet vara så olyckelige at behålla honom; den som är ovärdig
at vara på Riddarhuset är ock ovärdig at vara vid Håfvet.
Hr Palmstierna: Vid reconventionsmålet behöfves ej
mer ty han är redan öfverbevist; och hvad licentierandet ifrån
ämbetet angår, så aldenstund Hr Adlerstedt uti des spitziga
skrift til Protocolls-Deputationen behagat beropa sig derpå at
Ständerne på et så besynnerligit sätt bräckt honom til tiensten,
så kunna ju Ständerne på et äfven så besynnerligit sätt sättja
honom derifrån.
Hr C. Silfverschöld: Jag finner det vara emot Regeringsformen,
om han utan föregången dom skulle sättjas ifrån ämbetet.
Hr Rammel: Jag finner at Hr Adlerstedt sig svårligen
förgripit, dock bör han efter Adelige Privilegierne i Håfrätten
dömas, eljest voro det at begynna ab executione.
Häruppå discourerades åter vidlyftigt af R. o. A., intil
des efter åtskillige af
Frih. Ungern giorde propositioner,
R. o. A. omsidor stadnade i följande slut:
At aldenstund af Manufactur- och Handels-Deputationen,
hvilken denna saken med al ömhet och sorgfällighet efter ed
och samvete handterat, ransakat och skärskådat, klarligen är
befunnit och vijst, at Camarherren och. Assessoren Adlerstedt
med ährerörige beskyllningar angripit directionen och societeten
af Ahlingsåhs-verket, hvilke beskyllningar befunnits falska och
ogrundade; ty funno R. o. A. ej mera öfrigit vara, än at Actor
officiosus, i förmågo af hvad således redan är bepröfvat och
bevijst, inför Svea Håfrätt anklagar Camarherren och Assessoren
Adlerstedt och at Svea Håfrätt til et sådant brott applicerar
Sveriges lag, och Camarherren och Assessoren Adlerstedt
til det der utsatte straff dömer. Och som bemälte
Camarherre och Assessor på et så oanständigt sätt sig förgått,
at han ej allenast sine medlemmar i Ståndet utan ock
Konsulen Alström.
421
flere redelige män på et så ohemult ärerörigt sätt angripit,
ty förklarar R. o. A. Camarherren och Assessoren Adlerstedt
ovärdig och förlustig af sitt säte och stämma på Riddarhuset
för all sin tid, bifallandes i öfrigit R. o. A. Manufactur- och
Handels-Deputationens hemställande, at en underdånig föreställning
til K. Majit upgår, at bemälte Camarherre och Assessor
må brukas vid de sysslor och betjeningar, hvartil han mera
skickelighet och böjelse äga kunde, samt at i öfrigit befalla
honom at på intet sätt skrifteligen eller munteligen, directe
eller indirecte befatta sig med de svenske manufacturerne eller
hvad dem angå kan.
Frih. von Ungern förestälte at uti Betänkandet ännu
åtskillige puncter återstå, såsom angående Consuln Ahlström,
at honom i anseende til de anförde skäl 46000 dal. smt uti
Ahlingsåhs-verket och Commerceråds-caractere med säte och
stämma i Collegio må tilläggas.
Frih. Cronhiort och åtskillige flere af R. o. A. förklarade,
at de ingalunda kunde samtycka til den föreslagne Commerceråds-caracteren,
ty det voro en sak, som aldeles voro stridande
emot Regeringsformen och 1723 års Caracters-Förordning.
Hans Excellence Hr Riks-Rådet Frih. Eric Wrangel:
Aldenstund Consuln Ahlström kan anses såsom en far för våre
nu inrättade manufacturer, och dervid användt otrolig flit, möda
och omkostnad, samt oaktat alla förtreteligheter, motstånd,
jemväl och undsägelser och hotelser, af kärlek til sitt fädernesland
ståndakteligen uti sitt berömeliga upsåt framhärdat, men
aldrig af Riksens Ständer niutit någon belöning, ty har Deputationen
ej trodt sig gå för vida, at han til sin hugnad och
belöning må niuta Commerceråds heder jemte säte och stämma,
så mycket mer som otvifvelaktigt är, at Collegium uti manufactur-saker
af honom kan hafva ganska godt biträde; man
hade väl kunnat föreslå honom til Assessors heder och rang,
men som personer, hvilke han om handel och manufacturer
informerat, redan sittja Assessorer, så hade Deputationen tykt,
at en så gammal och välförtjent man med företräde för de
yngre borde hugnas; i öfrigit voro detta ej någon blott caractere,
emedan han äger säte och stämma i Collegio när han är närvarande,
och då med den nyttiga och goda kundskap han äger
verkeligen gior riket tienst och gagn.
Hr von Drake påminte at Riksens Ständer uti den vid
1731 års Riksdag angående manufactur-ärenderne upgifne under
-
422 (April 14.) Konsulen Alström.
dåniga expeditionen med mycket beröm ihogkommit Consuln
Ahlström, oell förklarat honom hafva förtjent belöning, hvilken
belöning han likväl alt hitintil ej kommit at niuta.
Men som en stor del af R. o. A. förblefvo dervid, at man
emot Regeringsformen och Caracters-Förordningen ej til någon
caracter kan samtycka, altså blef häröfver en ganska vidlyftig
discours, i ty a andra sidan anfördes, at caracterer hvarken
uti Regeringsformen eller den åberopade Förordningen så absolute
äro förbudne, at de icke vid vissa omständigheter välförtjente
män kunna tilläggas, med mera; och emedan R. o.
A. ej kunde stadna uti enahanda slut, altså begärtes votering.
Frih. Cronhiort giorde det förbehåld, at nu det är så
sent på aftonen och då så månge af R. o. A. redan äro nedgångne,
det antal af R. o. A., som nu är qvar, ej med trygghet
tyckes kunna votera, och at man således med votering til i
morgon bör upskiuta.
Men häremot svarades, at efter Riksdagsordningen när
votering begäres kan den aldrig förnekas; och som R. o. Arns
i eftermiddag begynte sammankomst beständigt fortvarat och
ej åtskildts, så böra efter Riksdagsordningen de ledamöter, som
äro bortgångne, vara nögde med det som de närvarande sluta.
Det begärtes altså proposition;
Hvilken upsattes, uplästes och af R. o. A. bifölls så lydande:
Proposition: Den som bifaller Manufactur- och HandelsDeputationens
hemställande angående Consuln Ahlström, at
honom på de föreskrefne vilkor 46,666 2/g dal. sint uti Ahlingsåhs-värket
och Commerceråds-caractere med säte och stämma
så ofta honom faller lägligit tillägges, dock utan lön eller at
prejudicera någon i Collegio, skrifver Ja;
Den som detta ej bifaller, skrifver Nej.
Och satte sig vid bordet at emottaga voterings-zedlarne:
Gref A,r. Wred Sparre, Hr Anrep,
Hr Boije, Hr Camen,
Hr Stierneld, Hr J. G. Lilljenberg.
Voteringen förrättades efter vanligheten;
Och voro Ja 105,
Nej 31;
Som det in actis befintelige voterings-instrumentet utvisar,
hvilket sedan det blifvit upläst, skildes R. o. A. åt då klåckan
var half tolf om aftonen.
Nyköpings ladugård. Tionde-sättning.
Den 16 April.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtm, var i Secrete Utskottet och altså förde med
R. o. A:ns tilstånd Frih. von Ungern directionen.
Med Resolutionernes upläsande och justerande, som den
14 April för- och eftermiddagen af R. o. A. blifvit tagne,
upsköts til dess R. o. A. tahlrikare sig samlat.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
7 April angående Nyköpings så kallade östra och lilla ladugård,
hvarutinnan Ståndet bifaller en af Bondeståndet genom
Extractum Protocolli af den 5 sidstl. April giord tilläggning
och förklaring, at vederbörande blifva förjjögde för thet vederlag,
som the för en del af samma ladugård skola til cronau
hafva gifvit. Viljandes Borgareståndet altså i anseende til förberörde
vilkor begifva sig ifrån sitt förr giorda påstående i
denna sak, enär Riksens Ständer tillika behaga bifalla, at
staden emedlertid och til des den för ofvannämde vederlag
blifver förnögd, får sittja i possesion af ladugården och densamma
nyttja och bruka.
Som R. o. A. angående bemälte lilla ladugård, då Cammar
(Kconoinie-Deputationens
Betänkande om detta ärendet var före,
sig redan yttrat, altså stadnade R. o. A. härom nu i följande
slut:
Resol.: R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution, kunnandes
staden angående sin fordring på vederbörlig ort sig
angifva.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
23 Martii, i anledning af Camar-CEconomie- och CommerceDeputationens
Betänkande samt Bondeståndets communicerade
utlåtelse angående den vissa tiondesättningen, hvarutinnan
Borgareståndet, i anseende til de af Bondeståndet andragne
skäl, bifaller det en viss tiondesättning, då den begäres, må
försiggå, och at therest then redan i förra tider är faststäld
eller i the sednare jemlikt Resolutioner och Förordningar afslutad,
thensamma orubbad thervid förblifva bör, ehvad invändning
til thess ändrande upfinnas må.
Som R. o. A. jemväl öfver thetia ärendet den 20 sidstl.
Januarii, då Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande var
424 (April 16.) Tull å manuf.-varor. Kamreraren Corall.
före, resolverat, altså skrefs nu på detta Borgareståndets Extractum
Protocolli följande
Resolution: R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
13 April öfver Manufactur- och Handels-Deputationens giorde
påminnelser vid Camar-CEconomie- och Commerce- samt TullDeputationernes
ingifne Betänkande angående Lilla Tullen på
inrikes tilvärkade manufactur-vahror, hvilka Manufactur-Deputationens
påminnelser Ståndet til alla delar bifallit, dock at
enligit ofvannämde Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande tillägges, det sådane priviligierade manufactur-sorter,
som föras ifrån fabriquerne directe igenom någon
stad at til utrikes orter utskeppas, måge, til befordran af en
ymnigare exportation, för Lilla Tullen aldeles befrias, antingen
de af manufacturisten sielf eller af Borgaren utskeppas.
Emedan detta af R. o. A. ansågs för nyttigt til de inrikes
manufacturers uphielpande och at åtminstone försök härmed
kunde giöras til nästa Riksdag, altså resolverades häröfver
således:
Resol.: Bifölls til nästa Riksdag.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
11 April angående Camereraren Peter Coralis giorde ansökning
om vedergällning för thet arbete, som han med mycken
möda och besvär samt dervid häfd ansenlig omkostnad, skal
til K. Maj:ts och publici tienst tid efter annan hafva förrättat
medelst Små-Tulls-taxornes utarbetande, hvarvid Borgareståndet
för des del pröfvat skäligt, det bör Camereraren Corall för
sådant des arbete i et för alt undfå et tusende 500 dal. smt,
hvilken betalning af publique medlen kunde genom Riksens
Ständers Secrete Utskott honom tilordnas.
Det påmintes af åtskillige R. o. A:ns ledamöter uti TullDeputationen,
at Corall under denna Riksdag vid bemälte
Deputation ej giordt något arbete, samt at des under varande
Riksdag hafde arbete varit för Borgareståndet enskylt, emedan
han gådt allenast visse Borgareståndets Deputerade, hvilkom
varit updragit at vid Små-Tulls-taxorne giöra nödige påminnelser,
med sin tienst tilhanda; i anseende bärtil stadnade
R. o. A. i följande slut:
Resol.: Emedan R. o. A. ej är bekant hvad arbete Corall
kan hafva giordt til publici och rikets tienst, altså kunde
R. o. A. bärtil ej gifva sitt bifall.
Krigs-Expeditionen. Schäfericr. Spinnerier. 425
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
5 April angående subalternernes vid K. Krigs-Expeditionen
giorde ansökning, at i fall K. Maj:ts och Riksens CancellieCollegii
gifne förslag til ännu en Registrators antagande och
förordnande vid berörde Expedition skulle för statens gravation
falla betänkeligit, det måtte en sådan Registrator då på staten
bestås med des förra lön af 100 dal. smts tilökning af sportelmedlen,
som falla vid Krigs-Expeditionen; hvilket Secrete Utskottet
funnit bäst at Riksens Ständers egit godtfinnande
underställa.
Detta Extractum Protocolli bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande,
angående schäfferi-inrättningarne och fåraskötslen i
riket, hvarutinnan i anledning af Consuln Ahlströms til befordrande
häraf hos K. Commerce-Collegium ingifne förslag och
Collegii häröfver sedermera afgifne Betänkande, samt i betraktande
af flere förekomne omständigheter, Deputationen funnit
nödigt at til Riksens Ständers närmare bepröfvande hemställa
åtskillige puncter, rörande isynnerhet schäfferi-vettenskapens
inhämtande vid Höjentorp af den dervarande Mäster-Schäffern,
samma vettenskaps utvidgande i riket genom vissa thertil antagne
lärlingar, deras åliggande plikt, syssla och förrättning,
samt deremot svarande encouragement, lön och underhåld, med
mera; hvilket alt, som Deputationen vid denna för riket högst
angelägna schäfferi-inrättningen således föreslagit, om Riksens
Ständer skulle täckas bifalla och låta til värkställighet komma,
förmodar Deputationen det skola de omkostningar, som härvid
komma at giöras, blifva riket i framtiden med många millioner
ersatte.
Öfver förbemälte Betänkande stadnade R. o. A. i följande
slut:
Resol.: Bifölls med följande tilläggningar: ad3:tiuin: Schäffern
vid Höjentorp tillägges et cronohemman på sätt som Deputationen
föreslagit; ad 5:tum: för Provincial-Schäfrerne behöfves
ej K. Commerce-Collegii fullmakter, utan allenast et skrifteligit
antagande af Landshöfdingen; ad 6:tum: Öfver-Schäfer
eller Directeur bör ej antagas utan hafves dermed anstånd.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående ylle-, linne- och buldans-manufacturisternes
anförde besvär öfver brist på spinning, uti hvilket
mål, sedan Deputationen inhämtat hvad Commerce-Collegium
426 (April 16.) Anslag åt Landtmarskalken och
härvid haft at vid handen gifva och tillika intagit hvad medel
och utvägar sorn manufacturisterne uti et therhos fogat ytterligare
Memorial funnit nödigt at uti 16 st. serskilt* puncter
föreslå, har Deputationen öfver hvarje punct serskilt des yttrande
lemnat, som detta Betänkande innehåller; hvarvid Riksens
Ständers förordnade Manufactur- och Handels-Deputation
efter erhållen del häraf intet haft at påminna.
R. o. A. biföllo til alla delar detta Camar-CEconomieDeputationens
Betänkande.
Gref Lewenhaupt hemstälte at som Riksdagen nu snart
lider til slut och nogsamt är bekant hvad möda, besvär och
omkostnad vår nuvarande Hr Landtmarskalk haft vid en så långsam
och besvärlig Riksdag, om icke nu, emedan Hr Landtmarskalken
är frånvarande, af R. o. A. kunde tagas i öfvervägande
hvad Hr Landtmarskalken til ersättning och erkänslan
bör tilläggas.
Som vid detta tilfälle om Hr Landtman skalkens patriotiska
upförande samt besvärliga och tröttsama arbete jemte
des oförtrutna flit och möda vid denna länge varande Riksdag
med mycket beröm förmältes och tillika af åtskillige R. o.
Arns ledamöter föreslogs, at summan måtte blifva 30 tusen
plåtar, så begärtes at propositionen härom må ske.
Frih. von Ungern giorde altså frågan om summan blifver
trettio tusend plåtar;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. von Ungern anmälte Borgareståndets Extractum
Protocolli af förleden Riksdag, hvarutinnan hemställes, at jemte
Landtmarskalken jemväl de öfrige Ståndens Talemän för deras
möda och besvär någon erkänslan må tilläggas;
Och som detta sades icke allenast vara billigt, utan ock
lända til förtrolighetens bibehållande med de andre Stånden;
Altså samtyckte R. o. A. at Hr Arcliibiskopen med femton
hundrade, Borgareståndets Taleman med ettusende och Bondeståndets
Taleman med fem hundrade plåtar böra ihogkommas,
och fants godt at strax et Extractum Protocolli om Hr Landtmarskalkens
tillagde erkänslan kommer at upsättjas, hvarutinnan
hvad nu i anseende til de öfrige Talemännen resolverat
blifvit jemväl skal införas, och at en Deputation med
samma Extractum Protocolli til de andre Stånden afgå.
Hr Lagman Wattrang sade sig ej annat vetta, än at uppå
sidsta Riksdag af Riksens Ständer faststäldt blifvit, det sådane
Talemännen. Om oafgiorda ärenden.
427
gåfvor hvarken til Landtmarskalken eller de öfrige Talemän
hädanefter skola gifvas.
Det sades at allenast 2:ne Stånd vid förleden Riksdag på
sådant sätt sig utlåtit, hvilket ej kunde hindra hvad Ständerne
härutinnan uppå denne Riksdag kunde godtfinna.
Hr Lagman Wattrang sade vidare: Som rikets medellösa
tilstånd ej tyckes kunna tåla dylika utgifter, altså förklarar
jag på min svärfaders Hr Archibiskopens vägnar, at
han ej lärer emottaga denna gåfva, om de andre Ståndens
Talemän sig densamma undanbidja.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Borgareståndet
af 6 personer; sedan rådman Cerwin, som förde ordet, afgifvit
et Ståndets Extractum Protocolli af innehåld, at ifall
Riksens Ständer ej skulle för tidens korthet skull hinna med
alle manufactur- och handels-ärendernes afslutande, de vid
Riksdagens slut oafgiorde målen måtte upgifvas til K. Maj:ts
afgiörande med Råds råde, afträdde denna Deputation.
Som emedlertid Protocolls-Extractet, angående den Hr
Landtmarskalken och Talemännen tillagde erkänslan, var upsatt
och projecterad, altså blef thetsamma npläst och af R. o. A.
bifallit så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 16
April 1739.
R. o. A., som under en så lång och mödosam Riksdag dageligen
haft öfvertygande prof af den patriotiska nit och rena kärlek
för fäderneslandet, hvarmed nuvarande Hr Landtmarskalken
under et ganska besvärligit och tröttsamt arbete med en ogemen
drift och oförtruten möda et så svårt och angelägit embete skött,
riksens vardande ärender bedrifvit och det almänna bästa befrämjat,
förklarade at så berömelige egenskaper och Hr Landtmarskalkens
allom bekante sinnelag ej någon annan belöning
kunna erkänna än den för fäderneslandet häraf til förmodande
frukten och nyttan samt R. o. A:ns och Riksens Ständers
förvärfvade kärlek och förtroende; men som vid et så ansenligit
Embete utgifter och omkostnader äro oundvikelige, altså,
och på det Hr Landtmarskalken jemte des hafde svåra möda och
besvär ej må komma at känna skada och afsaknad, funno R. o. A.
billigt at Hr Landtmarskalken trettio tusend plåtar til någon
ersättning böra tilläggas; finnandes R. o. A. icke mindre billigt
at de öfrige respective Ståndens Talemäns möda och besvär
med en skälig erkänslan ihogkommes, på det sätt at Hr Archi
-
428 (April 16.) Medalj öfver Landtmarskalken.
biskopen femtonhundrade, det lofl. Borgareståndets Taleman et
tusende och det ärbara Bondeståndets Taleman femhundrade
plåtar tillägges; hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
1 anledning af Hr Palm sti ernas giorde hemställande,
om icke öfver Hr Landtmarskalken, äfven som på förra Riksdagen
skedde, må slås en medaille til et minnestekn af den
kärlek och högaktning, som Hr Landtmarskalken hos R. o. A.
sig förvärfvat,
Fants af R. o. A. godt, at en sådan medaille med Hr
Grefvens och Landtmarskalkens bröstbild å den ena och en
tjenlig devis på andra sidan bör slås, stämpelen af Riddarhusmedlen
betalas och en medaille om 50 ducaters vigt Hr Landtmarskalken
tilställas; hvarom et Extractum Protocolli, i likformighet
af det som vid förleden Riksdag utfärdades, til Hrr
Riddarhus-Directeurerne kommer at afgå.
I följe häraf upsattes följande Extractum Protocolli, hvilket
för R. o. A. uplästes och bifölls:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 16
April 1739.
S. D. Beslöts af R. o. A. at til et beständigt minnesteckn
af den kärlek och högaktning, som nuvarande Landtmarskalken
Gref Carl Gustav Tessin hos R. o. A. sig förvärfvat, låta slå
en medaille med Hr Grefvens och Landtmarskalkens bröstbild
å den ena, och å den andra sidan en tjenlig devise;
kommandes stämpelen af Riddarhus-medlen at betalas, samt
af samma medel en medaille af guld om femtio ducaters vigt
til Hr Landtmarskalken at afgifvas; i öfrigit blifver hvarjom
och enom af R. o. A., som samma medaille-stämpel åstunda,
frihet lämnat densamma til myntet at affordra, då emot metallens
samt stämplare-lönens erläggande en präglad medaille
blifver aflefvererad. Actum ut supra.
I anledning af Frih. Buddenbroks giorde och af R. o. A.
bifallne hemställande, at Hr Öfverst-Lieutenanten Skogs änkefru,
intil des någon öpning på pen sion s-staten existerar, må
åtniuta pension af extra-utgiftsmedlen, upsattes följande Extractum
Protocolli, hvilket för R. o. A. uplästes och bifölls:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 16
April 1739.
I anseende til framlidne Hr Öfverst-Lieutenanten Skogs
trogne och tapre tienster, samt de medellösa vilkor, uti hvilka
Enkefru Skog. Öfver-direktör Nordencreutz. 429
des efterlemnade enkefru sig befinner, funno R. o. A. billigt
at hon til pension bör förhielpas, och intil des någon öpning
på pensions-staten existerar, samma pension af extra-utgiftsmedlen
åtniuter; hvilket hos de öfrige respective Stånden til
et benägit bifall på det bästa anmäles. Actum ut supra.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
5 April, angående Öfver-Directeurens Jacob Nordencreutz
hos Riksens Ständer giorde ansökning, om någon förbättring
på sin lön vid Landtmätare-Contoiret, i anseende til des i 43
års tid K. Maj:t och riket trogne giorde tienster, til hvilken
förbättring K. Maj:t äfven i 3:die § af des nådiga Secreta
Proposition vid denna Riksdag Öfver-Directeuren i nåder recommenderat;
hvaröfver Secrete Utskottet sig utlåtit, at som
för Hr Öfverdirecteuren Nordencreutz åtskillige bevekande
skäl och omständigheter äro, så har det ej kunnat underlåta
at hos Riksens Ständer anmäla honom til 200 dal. snits ytterligare
tilökning, utom den han förr undfådt, så at han inalles
nu må få at hugna sig af 1000 dal. smts årlig lön; dock at
den både nu och förr giorde tilökningen för honom personelt i
staten uptages och efter hans afgång ofelbart af staten åter
uteslutes.
Som åtskillige af R. o. A. höllö för betänkeligit en sådan
tilökning i staten at tillåta, och at det voro bättre at Hr
Nordencreutz, i anseende til des trogna tienster samt de för
honom militerande omständigheter, med en discretion uti et för
alt begåfvades, fast det ock skulle stiga til en summa af 1000
plåtar; andre åter af R. o. A. förklarade sig af den meningen,
at som Secrete Utskottet styrkt til denna tilökning, så kunde
ock densamma bifallas; altså liemstälte
Hr. L andtm., som emedlertid utur Secrete Utskottet var
upkommen, om icke, til at conciliera desse begge meningar,
Hr Nordencreutz uti 10 års tid 200 dal. smt om året kunde
tilläggas.
Detta bifölls, och skrefs således på Secrete Utskottets
Extractum Protocolli följande Resolution:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at Hr Öfver-Directeuren
Nordencreutz uti tio års tid tvåhundrade daler silfver
mynt
om året tillägges.
Hr Landtm, yttrade uti mycket förbintelige ordasätt sin
tacksamhet för R. o. Arns honom i dag beviste ynnest, och
sade sig ej vara värd en sådan gunst om han sig icke den
-
430 (April 16.) Landtm, betygar sin tacksamhet.
samma undanbådo, eller åtminstone inständigast anhöllo, at
summan ej må blifva större än den som på förre Riksdagen
den dåvarande Landtmarskalken blef tillagd; hvarvid Hr
Landtm, anförde, at rikets tilstånd så stora utgifter ej kan
tåla, at uti denna regering man tilförene haft äfven så långvarige
och mödosama Riksdagar som denna, då likväl Landtmarskalkarne
ej så stor summa tillagd blifvit, at en sådan
giord åtskilnad honom til meen skulle kunna uttydas, och at
jemväl häraf skulle kunna tagas anledning at flere gånger belasta
riket med en så dryg utgift.
Men häremot förklarades af R. o. A. på lika förbinteligit
sätt, at Hr Landtmarskalkens vijste patriotiska nit, otroliga
möda och arbete samt hafde omkostningar en högre belöning
och ersättning förtjent, och at R. o A. på intet sätt
lära kunna förmås at ändra sitt härutinnan fattade billiga
och sa väl grundade beslut, samt at således detta ärendet, såsom
en redan aldeles afgiord och oföränderlig sak, ej mera må omröras;
Hvaruppå,
sedan Hr Landtm, än ytterligare både sin
tacksägelse som och sitt giorde påstående förnyat, och R. o.
A. sin förbintelighet och välvilja, på sätt som redan skedt,
ånyo förklarat, denna discours afstadnade.
Frih. Cronhiort: Det är allom bekant at i förgårs afton
skedde en votering öfver en sak, som jag i mitt sinne håller före
vara stridande emot en lagligen antagen Förordning, nemligen
angående Commerceråds-caractere för Consulu Ahlström. Jag protesterade
då emot samma votering, emedan klåckan var redan
emot nio, och större delen af R. o. A. bortgångne; och frågar altså
nu om en votering, som företages sedan de fleste af R. o. A:ns
ledamöter gådt bort, kan hafva bestånd? Votering är ju et
medel at inhämta mästa rösterne uti vårt Stånd, och huru
kan sådant ske när det största antalet af vare ledamöter äro
frånvarande. Gunstige Herrar, giören huru eder behagar, men
jag för min del håller för ganska farligit, om sådane voteringar
skulle tillåtas, och protesterar ännu emot den, som
skedde i förgårs afton.
Hr O. W. De Geer: Det är ej allenast af R. o. A. på
denne Riksdag faststält, at när anslag til plenum är giordt,
de som gå bort, innan Landtmarskalken proponerat om R. o.
A:ns åtskiljande, ej kunna uprifva hvad som uti en sammankomst
slutes, och at de hafva at skylla sig sielfve för det de
Anmärkning mot skedd votering.
ej velat afbida sammankomstens slut; utan är ock sådant uti
Riksdagsordningen, som är en af Riksens Ständer vedertagen
lag, aldeles grundat; fördenskull står det ock fast, at som voteringen
i förgårs skedde innan om R. o. Arns skiljande var
proponerat, eller at R. o. A. sig förenat at sluta den då efter
vanligit anslag skedde sammankomsten, så är samma votering
laglig, antingen större eller mindre antal af R. o. A. varit
qvar, och kan det, som då genom votering blef afgiordt, nu ej
ånyo uptagas.
Frih. Cronhiort: Här sägs at den som går bort mister
sin rätt och har at skylla sig sielf; det är väl när man vet
hvad saker, som skola komma före, ty då kan man säkert tro,
at den som går bort antingen bifaller saken, eller anser densamma
ej af den vigt, at det kan hafva någon serdeles påfölgd,
ehuru och utslaget blifver. Men i förgårs, då et så ganska
vidlyftigt Betänkande förehades, at med des blotta upläsande
nästan 3 timar utgingo, hvilket Betänkande allenast hade rubrique
af et oeconomie-mål, nemligen at det angick Ahlingsåhs-verkets
tilstånd och Camarherren Adlerstedts emot directionen
giorde angifvelser, vet jag ej om många af det starka
antal af R. o. Arns ledamöter, som i början och en lång stund
voro tilstädes samt afhörde största delen af Betänkandet,
jemväl ock blefvo qvar intil des efter en ganska vidlyftig discours,
Hr Adlerstedts sak, hvarpå halfva delen af rubriquen
syftade, blef afgiord, om, säger jag, desse R. o. A:ns ledamöter,
hvilke så sent bortgingo, sig förestält at vid slutet af
Betänkandet något skulle förekomma, som ej tyckes vara
enligit med Caracters-Förordningen, nemligen at Consuln Ahlström
Commerceråds-caractere skulle tilläggas, och om de således
kunna sägas vara sin rätt förlustige at påminna emot
det härutinnan fattade slutet, isynnerhet som votering ej begärtes
förr än så sent på aftonen och då så tilsägandes natten
redan var ingången.
Efter något discourerande, hvarvid åter af andra förestältes,
hvad farlig påfölgd det skulle hafva om det skulle tilllåtas
at uprifva en ordentelig, det är en sådan votering, som
sedan saken varit ventilerad, ordenteligen blifvit begärd och
efter skedd proposition på det vanliga sättet lagligen blifvit
förrättad, frågade
Hr Landtm, om icke i anseende så til de näst anförde
skäl, som ock R. o. A:ns på denne Riksdagen fattade slut,
432 (April 1(5.) Lif-drabanterne. Deput. Schantz och
det de företagne ärender, antingen flere eller färre vilja afbida
timan då man skiljes, sluteligen böra afgiöras, R. o. A. äro
af den tankan, at det bör förblifva vid den i förgårs skedde
voteringen;
Hvartii af R. o. A. svarades med Ja.
Gref Dolt na hemstälte om icke R. o. A., som altid vijst
så mycken ömhet för dem, hvilke med värjan tiena fäderneslandet,
samt at de måge hafva tilfälle at öfva sig uti de vid
krigsväsendet nödige vetenskaper och kropsöfningar, skulle
vilja vara omtänkte på hvad sätt K. Maj:ts Lif-Drabanter
beständigt kunde vistas här i staden, deräst de hade tilfälle
både at inhämta kundskap uti förbemälte vettenskaper, såsom
ock at idka andre adelige och för en officerare nödige öfningar;
hvilket lätteligen kunde skie med en ringa tilökning på inqvarteringen,
som ej stego til mera än 3600 dal. smt.
Hr Landtm, förmälte at detta i Secrete Utskottet varit
före, och blifvit remitterat til Borgareståndet, emedan inqvarteringen
på samma Stånd allena ankommer.
Det fants altså godt, at Deputationen, som med R. o.
A:ns Extractum Protocolli angående Hr Landtmarskalkens och
Talemännens erkänslan til de andre Stånden afgår, jemväl
om detta ärendet hos Borgareståndet påminner.
Bemälte Deputation afgick nu, och anfördes af Frih.
Malcom Hamilton.
Hr Landtm, tog afträde, at med de andre Ståndens
Talemän upgå til K. Maj:t, som i nåder gifvit dem tima til
klåckan half tolf, til at inhämta K. Maj:ts nådiga behag om
icke för denna gången, och på det de, som ej hafva lång väg,
måge til Påskhälgden hinna til sine hemvister, Ständerne,
sedan alt på Rikssahlen blifvit förrättat, der först af K. Maj:t,
sedan genom deputerade hos Hennes Maj:t Drottningen och
sidst inbördes af hvarannan kunna taga afsked.
Frih. von Ungern trädde til directionen, och uplästes
de om förmiddagen den 14 April hos R. o. A. tagne Resolutioner,
samt biföl los så lydande, som de uti samma dags Protocoll
under hvart och et mål antecknade finnas; allenast at
vid Resolutionen uppå Hr von Schantz och Hr Gråsteens
ansökning, deräst sägs at de uti Stora Secreta Deputationens
ultimat skola blifva nämde,
Hr Lil ljestierna såväl som Hr Didron giorde den påminnelse
och reservation, at uti bemälte ultimat, enligit det
Gråsteen. Adlerstedt. Alström.
433
som angående bemälte ultimat R. o. A. blifvit vid handen
gifvit, ej något annat bör inflyta än de mindre remarquerne
öfver Råds-Protocollen uti inrikes ärender.
Vidare uplästes den i följe af R. o. A:ns om eftermiddagen
den 14 April tagne slut och skedde votering upsatte Resolution,
öfver de då afgiorde puncter utaf Manufactur- och HandelsDeputationens
Betänkande angående Camarherrens och Assessoren
Adlerstedts emot manufacturieverket uti Ahlingsåhs giorde
angifvelser, jemte berättelse om verkets tilstånd och de til des
styrka och bestånd ännu nödige måtts tagande, så lydande:
Resol.: Hvad Camarherren och Assessoren Adlerstedt beträffar,
så aldenstund af Manufactur- och Handels-Deputationen,
hvilken denna saken med al ömhet och sorgfällighet
efter ed och samvete handterat, ransakat och skärskådat, klarligen
är befunnit och vijst, at bemälte Camarherre och Assessor
med ährerörige beskyllningar angripit directionen och societeten
af Alilingsåhs-verket, hvilke beskyllningar befunnits falske och
ogrundade; ty funno R. o. A. ej mera öfrigit vara, än at
Actor officiosus, i förmågo af hvad således redan är bepröfvat
och bevijst, inför Svea Håfrätt anklagar Camarherrn och
Assessoren Adlerstedt, och at Svea Håfrätt til et sådant brott
applicerar Sveriges lag och Camarherrn och Assessoren Adlerstedt
til det der utsatte straff dömer; och som bemälte Camarherre
och Assessor på et så oanständigt sätt sig förgådt, och
ej allenast sine medlemmar i Ståndet utan och flere redelige
män på et så ohemult ährerörigt sätt angripit; ty förklarar
R. o. A. Camarherren och Assessoren Adlerstedt ovärdig och
förlustig af sitt säte och stämma på Riddarhuset för al sin
tid; bilällandes i öfrigit R. o. A. at en underdånig föreställning
til K. Maj:t upgår, at bemälte Camarherre och Assessor
brukas vid de sysslor och betjeningar, hvartii han mera skickelighet
och böjelse äga kunde, samt at i öfrigit befalla honom
at på intet sätt skriftligen eller munteligen, directe eller indirecte
befatta sig med de svenska manufacturerne eller hvad
dem angå kan.
I anseende til de af Deputationen anförde skäl funno R.
o. A. billigt, at Consuln Ahlström på de föreskrefne vilkor
46666 2/s dal. smt uti Alilingsåhs-verket, och Commercerådscaractere
med säte och stämma så ofta honom faller lägligit
tillägges, dock utan lön nu och i framtiden, eller at prejudicera
någon i Collegio.
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 28
434 (April 16.) Kammarherren Adlerstedt.
Vid slutet blefvo näst ordet lön de understrukne orden
nu och i framtiden af R. o. A. tillagde och i förbemälte Resolution
införde.
Frih. von Ungern erinrade, at som Hr Adlerstedts uteslutande
från säte och stämma på Riddarhuset är et mål, som
R. o. A. allena tilhörer, hvaruti de öfrige Stånden ej äga
någon gemenskap, så lärer och R. o. A. finna tjenligast, at
förbemälte omständighet, såsom Riddarhuset enskylt tilkommande,
uti det Extracto Protocolli, som angående Ahlingsåhsverket
och Hr Adlerstedts angifvelser emot directionen til de
andre Stånden kommer at afgå, ej inryckes.
Detta bifölls af R. o. A.
Frih. von Ungern frågade om den upsatte Resolutionen
i öfrigit bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men Hr Lilljestierna yttrade sig härvid, at ehuruväl
han ej ville tala emot det, som af R. o. A. kan vara resolverat,
så måste han dock vid detta tilfälle, emedan efter yttersta
begrep och bästa samvete han ej annat kunde finna, giöra
följande påminnelse och förbehåld til Protocollet, at, som här
sägs det beskyllningarne varit ährerörige, så tilkominer det
directionen denna saken emot Hr Adlerstedt uti behörigt foro
lagligen at utföra, varandes det ej publici giöromål at taga
partes partis; och hvad Hr Adlerstedts uteslutande ifrån säte
och stämma på Riddarhuset beträffar, sade vidare Hr Lilljestierna
sig icke eller derutinnan taga någon del, emedan aldrig
någon bör dömas utan föregången laga ransakning, och voro
emot en ren och laga process at förklara en Adelsman ovärdig
til säte och stämma, förr än öfver honom lagligen blifvit ransakat
och dömt; ty detta är grunden til vår frihet och det
essentielleste stycket af våre Privilegier.
Hr Mannerheim: Emedan efter förutgången ventilation
af R. o. A. både öfver det ena och det andra redan är i-esolverat,
så lärer detta allenast för Hr Lilljestiernas räkning
komma at stå uti Protocollet.
Hr Lilljestierna: Jag försvarar ej Hr Adlerstedt, men
talar för den almänna friheten, och betygar inför Gud mig ej
finna at en Deputations tankar kunna giöra tilfyllest at immediate
döma i en sådan sak, och at jag anser et sådant prejudicat
för mycket farligt, samt at Ständerne ej böra hämma
justicens vanliga lopp, eller betaga någon beneficia juris et
Kammarherren Adlerstedt. Dep. Konsulen Alström. 435
processus. Yi böra noga akta oss före at fälla domar in plenis;
dylika prejudicater torde i framtiden skada vår frihet.
Hr Mannerheim: Hvar och en, som beflitar sig om ähra
och dygd, behöfver aldrig at frukta något, hvarken af sitt eller
de öfrige Stånden.
Gref Dohna: Ehuruväl denna saken utaf pluraliteten är
afgiord och jag då ej var tilstädes, likväl, som lagen och en laga
process åtniutande äro grundpelarne af vår frihet, förklarar jag
til mitt samvets befrielse för Protocollet, at jag in totum bifaller
hvad Hr Lilljestierna anfört.
Frih. Malcom Hamilton kom med Deputationen tilbaka
och berättade, at Stånden lofvat ofördröjeligen sig utlåta öfver
R. o. A:ns dem lemnade Extractum Protocolli, angående den
erkänslan, som Hr Landtmarskalken och Talemånnen kommer
at tilläggas. Borgareståndet hade jemväl försäkrat at vilja
taga i öfvervägande angående Lif-Drabanternes inquartering i
Stockholm, hvaremot Borgareståndet hos R. o. A. til et benägit
bifall på det högsta recommenderat den åt Corall föreslagne
vedergällningen.
Hr Ridderschantz sade at, i anseende til det, som angående
Hr Adlerstedt blifvit resolverat, han sig aldeles conformerar
med Hr Lilljestiernas för Protocollet yttrade mening
och at han i bemälte Resolution ej tager någon del.
Hr Lilljestierna: Hvad den Consuln Ahlström tillagde
Commerceråds-caracteren beträffar, så tager jag ej eller deruti
någon del, såsom en sak, hvilken jag anser stridande emot 1723
års Caracters-Förordning; och finner jag detta så mycket betänkeligare,
som enligit Regeringsformens 43 § CommerceCollegium
härvid först hade bordt höras, hvilket ej skedt; och
ehuruväl för Manufactur- och Handels-Deputation jag hyser
al fullkomlig estime, så vet jag ej dock huruvida bemälte Deputation
kan vara befogad at med recommendationer til caracterer
hos Riksens Ständer inkomma, aldenstund Secrete Utskottet
igenom des instruction uttryckeligen är föreskrifvit,
at ej afgifva någre recommendationer, hvilket således icke eller
för någon annan Deputation kan vara tillåteligit; jag gior
altså ännu til Protocollet det uttryckeliga förbehåld, at aldrig
någon Deputation, hvarken med recommendationer, eller något
hemställande, som med lag och förordningar ej är enligit, må
inkomma.
436 (April 16.) Uppvaktningar hos Deras Majestäter.
Hr Didron sade at han aldeles conformerar sig med Hr
Lilljestiema, och at han gior samma förbehåld.
Det sades saken vara afgiord, och begärtes at Frih. von
Ungern angående de öfrige puncter, som Betänkandet om Ahlingsåhs-verket
innehåller, ville proponera.
Frih. von Ungern uprepade altså utur bemälte Betänkande
de öfrige puncter, som Manufactur- och Handels-Deputationen til
Riksens Ständers bifall hemstält, och de der uti eftermiddags
Protocollet af den 14 April til sine omständigheter införde äro
och således til vidlyftighets undvikande här å nyo ej uprepas,
giörandes vid hvarje punct frågan serskilt.
Alla förhemälte momenta biföllos af R. o. A., och fants
godt at hvad R. o. A. såväl den 14 April, som i dag öfver
oftabemälte Betänkande resolverat, med de andre Stånden
genom Extractum Protocolli communiceras.
Hr Landtm, kom up och förmälte, at han tillika med de
andre Ståndens Taleman haft den nåden at upvakta Deras
Majestäter; at så väl K. Maj:t som Hennes Maj:t Drottningen
i nåder förklarat sig nögde, at afskedstagandet sker på Rikssahlen
och som Ständerne det i underdånighet åstundat, isynnerhet
som Deras Majestäter samma dag ärna begå deras devotion.
H. Maj:t, hvars höga födelsedag i morgon infaller, hade
fuller yttrat sig derhän at med des celebrerande til i öfvermorgon
kunde upskiutas, på det Ständerne vid Riksdagens så
nära slut uti deras arbete ej måge blifva hindrade; men som
Hennes Maj:t Drottningen förklarat, at Hennes Maj:t med en
så angenehm dags firande ej kunde låta något upskof ske, så
kommer samma höga födelsedag i morgon at begås.
R. o. A. förklarade, at en Deputation af 24 personer
kommer at utnämnas, som i morgon blifver Hr Landtmarskalken
följaktig at aflägga R. o. Arns underdåniga lyckönskning
til K. Maj:ts höga födelsedag.
Hr Hellenstierna hemstälte om icke til Hennes Majit
Drottningen en underdånig tacksägelse kommer at afläggas folden
under K. Maj:ts siukdom med så mycken rättvisa, mildhet
och nåd förde riksstyrslen.
Hr Landtm, sade at til et evärdeligit vedermäle af Riksens
Ständers underdåniga tacksamhet och erkänslan emot en
så stor och mild Drottning, Ständerne samma sin underdåniga
erkänslan uti Riksdagsbeslutet offenteligen och för hela verlden
lära ådagalägga.
Galanteri-varor. Manuf.-priv. Riksdags-beslutet. 437
R. o. A. förenade sig at anslag sker til klåckan half fyra
eftermiddagen, då Riksdagsbeslutet å nyo kommer at upläsas
och igenomgås, och i öfrigit inge andre ärender än de, som angå
manufacturer och liandelen, at företagas.
R. o. A. skildes åt.
Den 16 April eftermiddagen.
R. o. A. samlades klåckan half fyra.
Emedan Hr Landtm, ej var tilstädes, förde med R. o. Arns
tilstånd Frih. von Ungern directionen.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 13 April, angående interessenternes
uti den här i staden anlagde fabriquen til dosors och allehanda
galanterie-arbetens förfärdigande deröfver anförde besvär, det
skola de af Guldsmeds-Embetet åtskillige resor blifvit ofredade
och för rätta dragne; anhållandes berörde interessenter, det
måtte de deras undfångne Privilegium, hvarmed de på intet
sätt skola vilja förfördela några andre Embeten, orubbat til
godo niuta och dervid skyddade varda, om hvilket, så väl som
et annat af Deputationen anmält mål, berörande frihet för
knifsmeden Engberg at få uprätta verkstad utan at sortera
under Knifsmeds-Embetet, Deputationen sig derhän yttrar, det
kunde K. Maj:t i underdånighet anmodas at låta föranstalta
det både ofvanförmälte interessenter och knifsmeden Engberg
måge under skydd af Manufactur-Privilegierne obehindrade få
genom deras egne arbetare förfärdiga alt det, som til deras
fabrique-arbeten och tilverkningssorter hörer.
R. o. A. biföllo detta Manufactur- och Handels-Deputationens
giorde hemställande.
Uplästes nu ånyo det uti Secrete Utskottet upsatte projectet
til Riksdagsbeslutet, hvilket tilförende den 13 April för
R. o. A. blifvit upläst och nu til alla delar bifölls, allenast at
uti 6 § i stället för ordet »vördas» sättes ordet »hedras»; och
uti 14 § i stället för »odödeliga beröm införa», »odödeliga beröm
omröra».
Secreteraren vid K. Krigs-Expeditionen Hr Pfeif anmältes
såsom nidsänd ifrån K. Majit, och då han var inkommen,
sade han, at K. Majit uti sittjande Råd honom i nåder
anbefalt K. Majits nådiga hälsning til Riksens Ridderskap och
438 (April 16.) Guldsmeden Wirgnians Memorial.
Adel at anmäla, och at K. Majit i nåder begärer det R. o. A.
i dag ej ville skiljas åt innan R. o. A. fådt del af et Extract
utur Råds-Protocollet, sorn K. Majit ansågo af mycken vigt
och angelägenhet.
Frih. Ungern bad anmäla R. o. Arns underdånigste vördnad,
samt til underdånigt svar berätta, at R. o. A. i underdånighet
lära afbida hvad K. Majit i nåder kan behaga at
R. o. A. tilkännagifva.
Secretereren Pfeif afträdde.
Uplästes et Extract af Handels- och Manufactur-Deputationens
Protocoll af den 2 April angående Guldsmedens
ifrån Götheborgs stad Peter Wirgmans til Deputationen ingifne
skriftelige Memorial och therhos fogade tryckte så kallade
Välmente Tankar om bästa sättet at förekomma guld-, silfveroch
teenarbetens förfalskande, hvaruti han anhåller det måtte
detta förslag, såsom ländande til både alman och enskylt nytta
och säkerhet, af Riksens Ständer i öfvervägande tagas och til
behörig verkställighet befordras; öfver hvilket förslag Deputationen
sig utlåtit, at som thet hos K. Majit redan förut blifvit
anmält och til vederbörande Collegiers yttrande communicerat,
så har det synts bäst vara at lemna denna sak til K. Majits
nådige afgiörande, sedan förberörde Collegiér med deras utlåtande
häröfver inkommit.
R. o. A. biföllo detta Manufactur- och Handels-Deputationens
hemställande.
Uplästes Manufactur- och Handels-Heputationens Betänkande
af den 4 April, angående den Svenska Ostindiska
Compagnie-handelen, hvarutinnan Deputationen, i anledning
af de härvarande Directeurers så väl munteligen som skrifteligen
giorde föreställningar, underställer Riksens Ständers bepröfvande
om icke det Svenska Ostindiska Compagniet numera
i betraktande af anförde skäl och omständigheter må befrias
ifrån den bevakning och upsikt öfver deras vahror och gods,
som Camar-(Economie- och Commerce-Deputationen uti andra
puncten af deras om denna sak förut ingifne Betänkande föreslagit,
hvartil, förutan det at med de inrikes manufacturer sådane
författningar nu blifvit giorde, som efter en vuss tids förlopp
af den utrikes kramhandelen ej kunna hindras och skadas,
Manufactur-Deputationen finner sig hafva så mycket mera skäl
och orsak, som Deputationen eljest aldeles instämmer med
Camar-(Economie- och Commerce-Deputationens uti des Be
-
Svenska Ostindiska Kompaniet.
439
tänkande förklarade ömhet derom, at Compagniets Privilegier
innom den utsatte tiden ej måge rubbas eller ändras, för de
eftertänkeliga påfölgder, som sådant med sig draga skulle,
finnandes Deputationen nu allenast nödigt i hänseende til våre
manufacturer och i landet varande förråd af Ostindiska sidentyger,
det en alvarsam upsikt hålles, at inga måge bruka sidentyger,
hvilkom igenom förordningarne sådant är förbudit.
Hr von Hoffsten begärte, at Camar-CEconomie-Deputationens
angående Ostindiska Compagniets handel ingifne Betänkande
jemväl må blifva upläst, hvarutinnan visas huru
nödigt det är i anseende til de svenske manufacturers upkomst,
at de vahror, som Ostindiska Compagniet införer, undergå en
tilräckelig visitation och bevakning och sade Hr von Hoffsten,
at han för sin del förklarar til Protocollet, det han ej kan finna
den af Commerce-Collegio föreslagne visitationen och bevakningen
stridande emot octroijen, emedan på intet annat sätt
införsslen af sådane ostindiska tyger, som här äro förbudne at
bäras, kan förekommas; samt at han härutinnan stödjer sig
vid Secreta Utskottets uppå 1734 års Riksdag til K. Majit i
underdånighet giorde föreställning, det med det först inkommande
Ostindiska skeppets visiterande och bevakning sådane
mått måge tagas, at de inrikes manufacturerne igenom denne
handel ej förqvätjas.
Hr Mannerheim: Emedan Manufactur- och HandelsDeputationen
uti det upläste Betänkandet klarligen vijst at i
anledning af de mått, som vid denne Riksdag blifvit tagne om
utrikes tygers införskrifvande, säljande och bärande, al nogare
visitation och bevakning öfver de Ostindiska vahror, än härtils
vanlig varit, är både onödig och onyttig, emedan sådane förbudne
vahror, antingen de af Ostindiska Compagniet eller någon
annan införas, hvarken kunna säljas, bäras eller brukas, och
således intet kunna stadna i landet, och Deputationen derjemte
så handgripeligen ådagalägger hvad nytta och fördel riket
igenom denna Ostindiska handel tilflyter, samt huru skadeligit
det skulle vara at i någor måtto rubba den på almän tro och
lofven utgifne octroijen; altså protesterar jag på det högsta, at
Compagniet med sådane visitationer och bevakningar, som emot
octroijen stridande äro, ej må besväras, och således denne för
riket nyttige handel fördärfvas, hvilket ej allenast voro högst
skadeligit utan och nesligit, at man brustit i almän tro och
låfven.
440 (April 16.) Oslind. Komp. Råds-protokoll o. K. Maj:ts
Det sades, at om en noga visitation och bevakning ej i
akt tages, torde icke allenast förbudne Ostindiske utan ock
Franske och andre här förbudne Europeiske vahror med Compagniets
skepp blifva inbragte.
Hr Landtm, sorn under denna ventilation var upkommen
sade, at detta ej synes vara casus dabilis, ty man vet at uti
återresan desse skeppen aldrig röra någon Europseisk hambn,
samt at de gå norden om Skottland; och at i öpna sion stämma
sådant möte, at der Europeiske vahror kunde intagas, är jämväl
nästan en omöjelighet.
Efter något ytterligare discourerande stadnade R. o. A., i
anledning af Hr Landtmms giorde proposition, häröfver i
följande slut, som skrefs på Manufactur- och Handels-Deputationens
Betänkande:
Resol.: Bifölls i öfrigit; och hvad bevakningen af Tull
betjenterne
angår, hänskiutes i underdånighet til K. Majit at
sedan vederbörande Collegier blifvit hörde härom i nåder så
förordna, at å ena sidan octroyen ej rubbas och å andra sidan
de svänske manufactur-värken ej lida raeen.
Secreteraren Pfeif kom ned ifrån Rådet och hade med
sig det Protocolls-Extract, hvilket uppå hög befallning bemälte
Secreterare för en stund sedan anmält i dag skola blifva nedsändt.
Hr Landtm., sedan han bemälte Protocolls-Extract igenomläsit,
berättade des innehåld, at det angingo någre i Rådet
upkomne frågor angående methoden med förslagen vid ledige
tiensters besättjande; hemställande Hr Landtm., at som desse
frågor voro af så stor vigt och angelägenhet, och i dag aftalt
blifvit hvad saker som skulle företagas, då man ej viste at
så angelägne frågor skulle förekomma, om icke altså med detta
ärendets företagande til i morgon kunde upskiutas, på det de
frånvarande ej måge hafva orsak at besvära sig.
Secreteraren Pfeif, som hade lika lydande exemplar til
de andre Stånden at afgifva, trädde af.
Uppå R. o. A:ns begäran blef högbemälte ProtocollsExtract
tillika med K. Maj:ts bifogade serskilte nådige utlåtelse
upläst, och ehuruväl af en del påstods, at detta ärendet
annu i afton til afgiörande måtte företagas, så förenade sig
dock efter något discourerande R. o. A. derom, at härmed til
i morgon hafves anstånd, emedan så månge äro frånvarande
och det redan så mycket lidit på aftonen; kommandes anslag
utlåtelse om tjensters tillsättande. Riksdagens slut. 441
för plenum at ske til i morgon klåckan sex, och vid samma
tima för Stora Secreta Deputationen, at densamma något litet
träder tilhopa at hafva de härtil hörige acterne i ordning; om
hvilket alt Riddarhusfiscalen fick befallning at afgå til de
andre Stånden och dem avertera.
Sedan påmintes af Frih. Malcom Hamilton, Hr Biörnberg
och Hr 0. W. De Geer, at som K. Majit öfver så vigtiga
frågor i nåder begärt Riksens Ständers utlåtelse och svar, och
mer än en dag torde behöfvas innan Ständerne sig häröfver
komino at utlåta, men likväl afblåsniugen af Riksdagen til i
morgon är utsatt, så voro nödigt, at Hr Landtmarskalken och
Talemännen hos K. Maj:t i underdånighet anhöllo at med afblåsningen
måtte upskiutas til des Riksens Ständer med deras
underdåniga svar uppå desse af K. Majit dem i nåder giorde
propositioner voro inkomne, ty det voro ganska nödigt at Ständerne
ej lämnade en sak af sådan angelägenhet utan fullkomlig
redighet efter sig.
Häremot anförde Hr Lilljestierna och åtskillige flere
af R. o. A., at et sådant upskofs begärande med Riksdagens
afblåsning ej tyckes vara nödigt, isynnerhet som man ej kunde
veta om de andre Stånden, hvilke hela tiden bortåt vijst en
så ganska stor åhåga at på denne så länge varande Riksdagen
få se et önskeligit slut, vordo dertil samtyckande, utan kunde
saken ännu ganska väl i denna afton afgiöras, emedan R. o. A.
om densamma redan häfver så mycket lius som behöfves; ty
hela qusestionen kommo endast derpå an, om Regeringsformen
skal blifva i sin fulla värkan eller någon ändring ske uti des
20 och 40 §§.
Hr Landtm.: Ändamålet af en Riksdag och Ständernes
sammankallande är ju detta, at uppå de angelägne och riksvårdande
propositioner, som Konungen gior, K. Majit i nåder
må inhämta des trogne Ständers underdåniga råd och svar, och
innan sådant skedt kan af försiktige och om Riksens välfärd
örne Ständer ingen Riksdag slutas. Som man nu ej kan vetta
huru snart Riksens Ständer med deras underdåniga svar uppå
denne i dag af K. Majit i nåder giorde propositionen kunna
vara färdige, altså tyckes det vara oundvikeligit, at Talemännen
i morgon hos K. Majit i underdånighet föreställa, at Riksdagen
ej kan slutas innan Ständerne deras underdåniga svar uppå
desse ifrån K. Majit och Rådet nedkomne frågor afgifvit, och
frågade Hr Landtm, om detta bifalles;
442 (April 16.) Riksdagens förlängning. Adlerstedt.
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det begärtes af åtskillige, at en Deputation til de andre
Ständen strax måtte afgå at hos dem härom giöra föreställning,
hvarom, ehuruväl i förstone en sådan skiljaktighet i meningarne
förmärktes, at då
Hr Landtm, härom giorde frågan, densamma 2:ne gånger
med Ja och Nej, och i synnerhet andra gången med någon
häftighet blef besvarad, så förenade sig dock sluteligen R. o. A.
derom, at en sådan Deputation afgår, åt hvilken följande skriftelige
föreställning medgafs, som under den tiden at Deputationens
ledamöter utnämdes och uptecknades, blef upsatt och
af R. o. A. bifallen så lydande:
Som K. Maj:t behagat nedsända til Riksens Ständer en
proposition af den angelägenhet, at R. o. A. finner Riksdagen
ej kunna slutas innan densamma af Riksens Ständer i underdånighet
är besvarad, altså ehuru R. o. A. ogerna skulle se
at Riksdagen blefvo förlängd, så finna sig dock R. o. A. för
aulåtne
til de andre respective Stånden vänligen at hemställa,
om icke Talemännen i morgon kunde gifva K. Maj:t i underdånighet
tilkänna, at afblasningen af Riksdagen ej lärer kunna
ske innan Riksens Ständer sig härom i underdånighet yttrat,
Deputationen, vid hvilken Gref Charles Emile Lewenhaupt
förde ordet, upropades och afgick.
Hr Landtm, frågade om man icke nu får skiljas åt, emedan
R. o. A. i morgon bittida klåckan sex åter skola vara samlade;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 17 April.
R. o. A. samlades om morgonen klåckan sex.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes de af R. o. A.
den 16 April för- och eftermiddagen tagne Resolutioner, och
biföllos så lydande, som de uti samma dags Protocol! under
hvart och et mål antecknade finnas.
Likaledes uplästes och bifölls följande Extractum Protocolli,
innehållandes R. o. A:ns Resolution öfver Manufacturoch
Ilandels-Deputationens Betänkande, angående Camarherren
och Assessoren Adlerstedts angifvelser emot directionen af
Ahlingsåhs-verket, med mera.
Adlerstedt. Alström. Dep. fr. Borgare-ståndet. 44.1
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 14
och 16 April 1739.
Sedan R. o. A. låtit sig föredraga Manufactur- och HandelsDeputationens
Betänkande öfver Camarherren och Assessoren
Adlerstedts angifvelser emot manufactur-verket uti Ahlingsåhs,
stadnade R. o. A. i följande slut: At aldenstund hvad Camarherren
och Assessoren Adlerstedt beträffar af Manufactur- och
Ilandels-Deputationen, hvilken denna saken med al ömhet och
sorgfällighet efter ed och samvete liandterat, ransakat och
skärskådat, klarligen är befunnit och vijst, at bemälte Camarherre
och Assessor med ärerörige beskyllningar angripit directionen
och societeten af Alilingsälis-verket, hvilke beskyllningar
befunnits falske och ogrundade; ty funno R. o. A. ej mera öfrigit
vara än at Actor officiosus, i förmågo af hvad således redan
är bepröfvat och bevijst, inför Svea Håfrätt anklagar Cammarherren
och Assessoren Adlerstedt, och at Svea Håfrätt til et
sådant brott applicerar Sveriges lag, och Camarherren och
Assessoren Adlerstedt til det der utsatte straff dömer, bifallandes
i öfrigit R. o. A. at en underdånig föreställning til K.
Maj:t upgår, at bemälte Camarherre och Assessor brukas vid
de sysslor och betjeningar, hvartil han mera skickelighet och
böjelse äga kunde, samt at i öfrigit befalla honom at pä intet
sätt skrifteligen eller munteligen, directe eller indirecte befatta
sig med de svenske manufacturerne eller hvad dem angå kan.
Och hvad Consuln Ahlström angår, funno R. o. A., i anseende
til de af Deputationen anförde skäl, billigt at honom på de
föreskrefne vilkor 466662/„ dal. sint uti Ahlingsåhs-verket och
Commercerads-caractere med säte och stämma så ofta honom
fäller lägligit tillägges, dock utan lön nu och i framtiden, eller
at prejudicera någon i Collegio. I öfrigit bifölls Betänkandet
i alla delar; hvilket alt nied de öfrige respective Stånden vänligen
communiceras. Actum ut supra.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer; Handelsmannen ifrån
Stockholm Plomgren förde ordet och berättade, at Ståndet
bifallit den föreställning, som R. o. A. genom deras Deputation
låtit giöra, at Hr Landtmarskalken med Talemännen hos K.
Maj:t i underdånighet må anhålla, det Riksdagen ej må afbläsas
innan Ständerne i underdånighet besvarat K. Maj:ts i
går nedsände nådiga proposition.
444 (April 17.) Hemmansbyte. Borgå stad.
Sedan Hr Landtm, bedt anmäla R. o. A:ns vänliga hälsning
och tacksägelse;
Afträdde denna Borgareståndets Deputation.
Uplästes Camar-QUconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående et af Capitainen Otto Mauritz von Krebs
sökt byte af tredjedelshemmanet Nordanvik uti Nyland, Rasaborgs
östre härad och Siundo sockn, emot vederlag af des frälsehemman
Taurila i samma län och härad samt Lappis sochn(!)
belägit, hvarvid Deputationen intet haft at påminna, emedan
efter Camar-Collegii öfver detta byte med des vederlag författade
liquidation K. Majit och cronan ej allenast får fullt
gen fullo uti ränta och hemmans godhet, utan vinner ock en
öfverränta af 15 öre 22 7/10 penningar smt; hemställandes fördenskull
om icke detta byte af Riksens Ständer nu må afslutas
och fastställas.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Justities-Deputationen» Extractum Protocolli af
den 12 April angående Borgmästare och Råds uti Borgo stad
hos Riksens Ständer andragne besvär, berörande utbrytning af
en strand- eller tvärgata derstädes, hvilken gata K. Majit
genom Resolution af den 28 Aug. 1737 Borgaren Wulfrath
emot den af honom erlagde betalning tildömt, men staden och
Magistraten nu söka at återbekomma; hvaröfver Deputationen
sig utlåtit, at som desse besvär, hvilka enligt Riksens Ständers
remiss böra så väl af Camar-CEconomie- och CommerceDeputationen,
som af Justitiae-Deputationen skärskådas, ej
kunnat för hindrande omständigheters skull förr komma at
företagas och afgiöras, och Riksdagens annalkade slut ej nu
mera tillåter Deputationerne at gå in i denna sakens merita, som
torde blifva nog vidlyftige, så, ifall detta mål emellan Borgerskapet
i Borgo och Wulfrath ej skulle kunna ännu i godo
afgiöras, håller Deputationen för bäst vara, at Landshöfdingen
i orten kunde antydas at uti Magistratens och Borgerskapets i
Borgo sammanvaro söka jemka dem och Wulfrath emellan
til förening; hvartil om de sig icke vilja beqväma, kunde deras
besvär vid nästa Riksdag af dem fullföljas.
R. o. A. biföllo Justitise-Deputationens i så måtto yttrade
tankar.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande angående BancoFiscalens
å Banquens vägnar giorde ansökning at betjenterne
och arbetarne vid Norköpings messingsbruk måge blifva be
-
Norrköpings messingsbruk. Landsfiskaler. Hamiltons mein. 445
friade ifrån förskotts- och bakugns-penningarnes erläggande
til Norköpings stad, samt at mantalslängden^ på bruksfolket
måge på landet varda författade, hvaröfver, sedan Norköpings
Magistrat sig behörigen förklarat, Deputationen för des del
funnit at hvad l:o) angår bruksfolkets sökte mantalsskrifning
på landet, bör densamma i anseende til andragne skäl och
isynnerhet enligit 1693 års K. Instruction för Mantals-Commissarierne
ske i Norköpings stad, der de bo och vistas; 2:o) beträffande
förskotts-penningarne, at de betjenter vid messingsbruket,
som hafva egen duk och disk, ej synas kunna ifrån
erläggandet af desse penningar til staden befrias, icke eller de
bruks-arbetare, som hafva egne gårdar och lägenheter i staden,
eller eljest bruka någon borgerlig näring, men at det bruksfolk,
som ej i sådant stånd är, derifrån befrias; 3:o) hvad vidkommer
bakugns-penningarnes utbetalande til staden, kan Deputationen
i betraktande af andragne skäl ej afse, at bruksfolket
vid messingsbruket i Norköping, som håfve sine egne
hushåld, kunna för bakugnspenningars erläggande befrias; dock
detta alt utan prejudice af messingsbrukets Privilegier.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Justities-Deputationen» Betänkande huruvida
Landsfiscaler, som icke hafva någon lön, måge då de varda
förordnade at å embetets vägnar utföra någon sak, niuta rättegångsomkostnad,
så ock om vederbörande reconvention med
mera, styrkandes Deputationen dertil, at när Landsfiscaler,
hvilke ej hafva ständig lön, såsom Actores officiosi utföra
någon sak, vare sig i brott- eller tvistemål, böra the af then,
som förlorar saken, niuta rättegångs-omkostnader efter domarens
bepröfvande, dock grofva missgierningsinål undantagande eller
mindre brott emot almogen och andre löse och ledige personer,
visandes Deputationen at hvad reconventionen angår, theroin i
Lagen och andre Förordningar redan tydeligen är stadgat.
Ofver detta Betänkande resolverades således:
Resol.i Bifölls; dock at Landsfiscaler ej oftare niuta
rättegångskostnad, än the expresse af Landshöfdingarne beordras
at föra actioner i extra ordinarie mål.
Uplästes Hr Feltmarskalkens Frih. Hugo Johan Hamiltons
i dag ingifne Memorial, hvarutinnan Hr Feltmarskalcken
sig besvärar at uppå förslaget til det ledige Ofver-Ståthållareembetet,
hvartil Hr Feltmarskalken sökt transport, vara förbigången,
hvarvid var bifogat afskrift af Hr Feltmarskalkens
446 (April 17.) Manufaktur-kommissarie. Hemmansbyte.
underdåniga ansökning härom til K. Maj:t, som likaledes blef
upläst.
Frih. von Ungern förmälte Hr Feltmarskalkens åstundan
vara at erhålla R. o. A:ns tilstånd at med detta Memorial
jemväl få vända sig til de andre Stånden.
Härtil samtycktes af R. o. A. •
Hr Feltmarskalken Hamilton lade ännu sielf härtil, at
han ej kunde vetta af hvad orsak han denne gången ej kommit
på förslaget til det ledige Öfver-Stathållare-embetet, hvilket
honom så mycket oförmodeligare förekommo, som uppå det
förslaget, hvilket til bemälte embete blef uprättat då under
K. Maj:ts sjukliga tilstånd Hennes Maj:t Drottningen förde
riksstyrelsen, Hr Feltmarskalken hade varit upförd; och recoramenderade
Hr Feltmarskalken denna saken hos R. o. A. til
et så mycket ömare behiertande, som hvad honom i dag hände
i morgon kunde hända en annan.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 11 April, hvarutinnan hemställes
om icke, til följe af de förnyade Manufactur-Privilegierne, en
Ombudsman til manufacturisternes betjenande, med mera, nu
kommer at förordnas, med en viss honom föreskrifven instruction,
som Deputationen äfven til Riksens Ständers närmare
stadfästande projecterat och härhos ingifvit; föreslåendes Deputationen
til detta Ombudsmanskap Commissarien Eric Salander,
i anseende til des uti dylike förrättningar ägande kundskap
och skickelighet, hvilken Deputationen ock af anförde skäl och
orsaker hållit före böra med K. fullmakt förses och med 500
dal. smts årlig lön af Manufacturfonden förnöjas.
R. o. A. biföllo Deputationens härom yttrade tankar.
Vidare uplästes den bifogade instructionen för bemälte
ombudsman eller Manufactur-Commissarius, bestående af 14
puncter,
som likaledes af R. o. A. til alla delar bifölls.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputation ens
Betänkande angående Öfverstens Frih. Carl Ollonbergs sökte
hemmansbyte uti Skaraborgs län med säteries-frihet å de til
utbyte begärte hemmanen, på sätt som Öfverstens aflidne fader
dem för arrende skal innehaft; hvaröfver sedan K- CamarCollegium
lämnat des Betänkande och tillika ingifvit en författad
liquidation, så väl öfver de begärte 3 st. hemman, som
det deremot upgifne vederlag, hvarmedelst cronan icke allenast
Duells-plakat m. m. Städernas staket. 447
niuter sin fulla ränta utan ock vinner något öfverskott, har
Deputationen härvid intet vidare haft at påminna, utan allenast
hemstält, hvad säteries-friheten angår, huruvida densamma
emot simpel frälsehemmans-ränta kan afstås.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut, hvilket strax uplästes och skrefs pä Betänkandet:
Resol.: Bifölls at bytet fastställes och säteries-friheten
beviljas efter K. Camar-Collegii Resolution saint i följe af K.
Brefvet dat. den 30 Junii 1688 och den åberopade 1686 års
Förordning af den 22 October.
Uplästes Jnstitice-Deputationens Betänkande angående K.
Maj:ts förnyade Duells-Placat samt flere K. Förordningar,
hvilka Deputationen dels enskylt, dels med Landt- och SiöMilitiie-Deputationen
gemensamligen öfversedt och skärskådat,
varandes thervid icke något af Deputationerne funnit at anmärkas
och påminnas, förutan thet at en af Justitise-Deputationens
ledamöter sin serskilta mening och yttrande angående
det förnyade Duells-Placatet genom Extractum Protocolli til
Riksens Ständer låtit åtfölja.
I anledning af discourserne samt Hr Landtm:ns giorde
frågor, stadnade R. o. A. häröfver i följande slut, hvilket,
sedan det för R. o. A. var upläst, skrefs på Betänkandet:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at det förnyade
Duells-Placatet bör hvila til nästa Riksdag och emedlertid det
förra Duells-Placatet efterlefvas; de uprepade Förordningar,
såsom angående specielle och ceconomiske mål, finner R. o. A.
ej väl i Riksdagsbeslutet kunna införas.
Uplästes Cammar-CEconornie- och Commerce- samt TullBeputationernes
gemensamma ytterligare Betänkande, angående
staqueternes byggande och vid makt hallande af the
städer, hvilke ingen andel äga uti accis- och bakugns-penningarne,
hvarutinnan största delen af Deputationernes ledamöter
utaf 3 respective Stånd, Borgareståndets undantagande, i anseende
til anförde skäl och isynnerhet för följande orsaker
skull, nemligen at andelen af accis- och bakugns-penningarne
aldrig är lämnad de dermed benådade städer til staqueters
underhåld, at 3:ne yngre Resolutioner aldeles uphäfva den af
Borgareståndet så högt påyrkade 1686 års Resolution, at cronan
härigenom redan med en afgift af 13000 dal. smt är belastad,
och ändteligen, at städernes invånare, ej mindre än de,
som hafva egendom på landet, tyckas vara skyldige at stänga
448 (April 17.) Städernas staket. Dep. t. Deras Maj:ter.
och hägna sin egendom, ej annat kunnat än styrka dertil, at
0111 detta ärendet så ina förordnas, det städernes staqueter med
hvad dertil hörer utan cronans ringaste gravation eller åtskilnad
städerne emellan, i anseende til andelens åtniutande af
bakugns-penningarne, böra byggas och vid makt hållas af
städernes invånare, i proportion af theres ther innom ägande
större eller mindre tomter samt af stadsens jord innehafvande
andelar1, hållandes förberörde Deputationernes ledamöter likväl
före, at som staqueters upsättjande och vid makt hållande
torde falla de mindre förmögne städerne til för stor last, så
kunde samma städer med gärdesgårdar omstängas, som för
tullbevakningens skull böra vara nog höge och svarsgode; örn
värkställigheten hvaraf Hrr Landshöfdingarne kunde draga
behörig försorg; emot hvilket Deputationernes fattade slut
Borgareståndets ledamöter i begge Deputationerne samt Prästeståndets
ledamöter i Cainar-CEconomie-Deputationen giordt
deras förbehåld.
Som meningarne voro skiljaktige, i det en del af R. o. A.
understödde de i Betänkandet anförde skäl, en del åter förestälte,
at det voro svårt at häfva en Resolution, som 3 Riksdagar
å rad för Borgareståndet blifvit faststäld, fants omsidor
af R. o. A. godt at til en medelvägs erhållande härutinnan
på följande sätt resolvera, och upsattes altså följande Resolution,
hvilken sedan den för R. o. A. blifvit upläst, skrefs på
Betänkandet:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at hos K. Majit
i underdånighet anhålles, det Camar-Collegium igenom Landshöfdingarne
låter höra de städer, livilke ingen andel hafva i
bakugns-penningarne och accisen, om icke någon utväg kunde
finnas, at cronan jemte bemälte städer bidrager til gärdesgårdars
uprättande af steen, hvilke, sedan de en gång äro
färdige, af städerne lätteligen kunna vid makt hållas.
Utnämndes och upteckuades de 24 Deputerade, som med
Hr Landtmarskalken komma at upgå at öfver K. Maj:ts höga
födelsedag hos Deras Majestäter betyga R. o. A:ns underdåniga
fägnad;
Och förmälte Hr Landtm., at Deras Majestäter i nåder
lemnat Ständemes Deputationer tima til klåckan inemot tolf.
Uplästes Rådets Extractum Rrotocolli af den 16 hujus,
hvarmedelst H. K. Maj:t, i anseende til des förleden sommar
åkomne svåra siukdom och nuvarande svaga hälsa samt til
-
Regeringen under Konungens sjukdom. Tjensters tillsättande. 449
tagande år, i nåder velat med Riksens Ständer communicera
des betygade åstundan, at ifall H. Majit vidare af någon
siukdom och opasslighet skulle blifva angripen, Hennes Majit
Drottningen då måtte antaga regeringen.
R. o. A. förklarade sig med vördsam erkänslan af K.
Maj:ts i så matto för rikets välgång betygade omsorg, samt i
underdånig tilförsikt til Hennes Majits huldhet och kärlek för
des trogne undersåtare, i underdånighet bifalla, at ifall (det
Gud dock nådeligen afvände) H. K. Majit med siukdom eller
opasslighet skulle blifva besvärad, Hennes Majit Drottningen i
K. Majits ställe antager regeringen.
Uplästes å nyo det i går R. o. A. föredragne Extractet
utur Råds-Protocollet af den 16 April, hvarutinnan förmäles
huruledes uppå Feltmarskalken Hamiltons insinuerade underdåniga
supplique om transport til det ledige Ofver-Ståthällareembetet,
H. K. Majit, i anseende til Hr Feltmarskalkens meriter
och ancienneté, i nåder utlåtit sig vilja honom med detta
nådiga embetet hugna, och således gä ifrån det förslag, som
Riksens Råd den 14 hujus giordt, hvaruppå, i anledning och
följe af Ständernes underdåniga bref och föreskrift af den 12
hujus, Riksens Råd upfördt General-Majoren Fuchs samt
General-Lieutenanterne Cronstedt och ZUlich; hvarvid Riksens
Hrr Råd enhälleligen förklarat sig ej annorlunda kunna
anse ofvannämde Riksens Ständers underdåniga bref och föreskrift,
än som en lag och rättesnöre för sig, hvaruti Rådet ej
understådt sig at dispensera. Härjemte hade af K. Majit äfven
i nåder blifvit förestält, om icke, som tilförene skal varit brukeligit,
och emot Regeringsformen ej skal vara stridande, undertiden
flere än 3 måge på förslagen til de ledige embeten upföras
och K. Majits utnämnande underställas, då Riksens Hrr
Råd varit af den underdåniga mening, at som ej allenast
Rådet sedan 1723 och intil 1734 års Riksdag fölgdt den methoden
at föreslå 3, och det i anledning af Riksens Ständers
egit bruk vid Presidenternes föreslående på samma 1723 års
Riksdag, utan ock at Riksens Ständer aldrig funnit fel med
en sådan methode, så kunde ock Riksens Hrr Råd ej annat
se än at förslagen hädanefter i Rådet på 3 personer måge
inrättas, och som K. Majit sig vidare yttrat vara af den nådiga
tankan, at när mer än en och enahanda vacance skal
besättjas, så voro onödigt at giöra et förslag i sänder, utan
kunde flere på en gång besättjas efter förra methoden, så at
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 29
450 (April 17.) Om lediga tjensters
det ena förslaget för det andra ej ma uppehållas, utan serskilte
personer til hvart och et upföras; förmenandes H. Maj:t,
at här intet lärer kunna följas den methode, som vid RiksRåds-embetens
besättjande af Riksens Ständer brukas; men
Riksens Hrr Råd varit enhälligt af den mening, at det öfverenskommer
med Riksens Ständers vilja, det allenast et förslag
i sönder giöres och deruppå böra upföras de 3 skickeligaste
och mäst förtjente, hvaraf sedan den ene är af H. Maj:t utnämder,
de 2 öfrige sättjas pä nästa förslag och sa vidare til
de andre öpningar, emedan eljest i anseende dertil, at allenast
en af första förslaget kan tagas, de andre tvänne, som blifvit
ansedde för de skickeligaste och värdigaste, skulle komma at
lida, och mindre meriterade blifva de äldre föredragne; öfver
hvilke 3:ne mål, som det bade för K. Majit och Rådet högst
angelägit är at få veta Riksens Ständers mening och tanka,
så hade H. K. Majit med Räds råde funnit godt detta med
Riksens Ständer at communicera, på det de ännu på denne
Riksdagen deras utlåtande deröfver meddela måge, så at intet
tvifvelsmål om rätta förståndet deraf til irring och oreda i
rådslagen vidare existera må, och Rådet i framtiden för alt
ansvar vara fritt.
Vidare uplästes den vid förbemälte Extractum Protocolli
bifogade öfversättningen af K. Maj:ts egen nådige giorde utlåtelse
af innehäld, at som K. Majits högsta nöje endast deri
består, at betyga emot samtelige Riksens Ständer den omsorg
K. Majit häfver at vara dem til viljes, samt at hielpa hvar
och en, som söker någon tienst, efter des merite, men ej giöra
någon injustice; altså voro nu K. Majits fråga om det skal
förblifva vid den methode, som tilförene practicerat varit, eller
ock om den method skal följas, hvilken Riksens Hrr Råd nu
hafva begynt efter förslaget af de nyss kallade Hrr Riks-Råden,
hvaräst allenast 3 kommit på et förslag, och när K. Majit
tagit en af dem, allenast en i des ställe blifvit upförd; förklarandes
K. Majit i nåder, at efter des omdöme voro det bäst
at blifva vid Regeringsformen, hvilken K. Majit altid både hållit
och än vidare hålla skal, likmätigt des egen gifne Försäkring.
Hr Landtm, förmälte at Stora Secreta Deputationen,
som til den ändan i dag varit samlad och om desse ifrån
Rådet nedkomne frågor ännu på det nogaste öfverlagt, ej funnit
någon anledning at gå ifrån den mening, af hvilken Stora
Secreta Deputationen altid varit, nemligen at på de förslag,
tillsättande.
451
som ske i Rådet til ledige embeten, altid tre och icke flere
böra nämnas; emedan icke allenast ifrån år 1723 och intil år
1734 samma methode i Rådet beständigt blifvit fölgd, utan
ock på 1723 års Riksdag vid föreslåendet til de då ledige
Prassidentskapen af Riksens Ständer sielfve brukad, hvaremot
af den sedan år 1734 härvid i Rådet företagne förändringen
och dymedelst at man öfverskridit förbemälte antal af 3, den
påfölgden funnits, at til en tienst 7, 8, ja intil 14 personer på
et förslag blifvit upförde, hvarigenom lätteligen hända kan, at
mindre värdige och förtjente personer kunna komma på förslaget;
blifvandes när således 3 nämnes nu som tilförene K.
Majit obetagit at utnämna någon utom förslaget och densamma
med det ledige embetet benåda, ifall Rådet i förmågo af
Regeringsformens 40 § emot samma persons befordran ej hafva
något i underdånighet at påminna, på hvilken händelse Riksens
Råd deröfver böra votera. Och hade detta varit Stora
Secreta Deputationens enhälleliga slut; hemställandes HrLandtin.
om han icke fingo giöra propositionen härom;
Och som bärtil af R. o. A. samtycktes, frågade
Hr Landtm, om det som nu blifvit proponerat bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Den andra frågan, fortfor Hr Landtm., är denna, om
vid flere vacancer af enahanda beskaffenhet mer än et förslag
i sänder bör upsättas, och när K. Majit då uttagit en de
tvänne andre åter på förslaget upföras. Stora Secreta Deputationen
hade härvid funnit nyttigast och säkrast, samt til befordran
af hvar och en trogen undersåte efter des förtjenst och
skicklighet mäst ländande, at vid flere öpningar af enahanda
beskaffenhet ej mer än et förslag i sänder uprättas, och när
K. Majit då uttagit en, de 2:ne andre åter på förslaget
upföras, emedan det tyckes vara svårt när til exempel på
en gång flere regi men ter eller andre embeten äro ledige,
om då månge förslag tillika skulle giöras, ty som på det
första förslaget de 3 skickeligaste och mäst förtjente böra
upföras, och af de 3 ej mer än en med tiensten kan
blifva benådad, så skulle de tvänne andre, enär flere embeten
af lika värde på en gång blefvo bortgifne, kunna komma
at lida och mindre meriterade blifva de äldre föredragne,
hvilket ej är at befara enär et förslag i sänder uprättas
och de 2, som på Jjemälte förslag blifvit öfrige, på nästa förslaget
upsättjas.
452 (April 17.) Om lediga tjensters
Hr Didron: Här böra vi lämna K. Maj:t den höga makt
och myndighet, som K. Maj:t efter Regeringsformen tilkommer,
och som praxis härtils varit; dessutan skulle en sådan methode
hafva den påfölgd, at embeterne til rikets otienst alt för länge
skulle komma at stå ledige.
Hr Landtm.: K. Maj:t blifver altid vid sin höga K.
makts och myndighets fulla nyttjande i det K. Maj:t icke
allenast med embetet benådar hvilken af de 3 som K. Maj:t
i nåder behagar, utan kan ock K. Maj:t utnämna någon annan,
allenast Rådet enligit Regeringsformens 40 § behåller sitt votum.
Tiensternes bortgifvande lärer ej eller igenom denna
methode blifva hindrat, sedan uppå denne Riksdag faststält
blifvit om tiden, innom hvilken de böra besättjas, men när
casus existerar, at flere lika embeten på en gång äro ledige,
så tyckes al billighet fordra, at när af de 3 en niutit befordran
de 2:ne öfrige, som på det första förslaget varit upförde, ifrån
det följande förslaget ej uteslutas.
Hr Wulfwenstierna: Det voro ock betänkeligit om en,
som senare sig kan hafva anmält, men ägde förtjenst och
skicklighet framför deni, som städt pä det första förslaget,
igenom desse tvänne ifrån det senare förslaget skulle blifva
utesluten.
Frih. Coijett: När första förslaget giöres, så sättjas ju
derpå de bäst meriterade; och voro obilligt om genom den
händelsen, at flere öpningar på en gång äro, dem skulle betagas
deras rätt at komma på de följande förslagen.
Hr Palmstierna androg til exempel at om 8 regimeuter
på en gång i armeen voro ledige, och alle förslagen på en
gång skulle giöras, så kunde det hända, at den yngsta OfverstLieutenanten
kunde få Regimente framför 15 Öfverst-Lieutenanter,
som voro äldre än han.
Hr Li 11 jestierna sade sig på dét sättet bifalla, at de
2:ne, som städt på det l:sta förslaget, jemväl på det 2:dra
måge eller hinna blifva upförde, men ej at det bör vara
någon nödvändighet, ty säger man positive, at de derpå skola
upföras, så blifver til slut ingen annan grund til framsteg och
befordran än en pur ancienneté.
Hr Landtm.: Secreta Deputationens tanka har altid
varit, at merit, skickelighet och tjensteår böra vara grunden
til befordran, at tiensteåren, när de begge /örstnämde förmånerue
fattas, böra stå tilbaka, men at när ceetera äro paria
tillsättande.
453
de böra äga företrädet. Jag arnar altså nu at proponera om
icke när K. Maj:t af det första förslaget i nåder utnämdt en,
de 2:ne andre på det följande förslaget böra upföras, så vida
ingen annan, som äger mera skickelighet och förtjenst, sig anmäler.
Hr Didron: Jag har allenast at påminna, at ancienneté
och skickelighet böra följas åt, men at det ej bör bindas til
ancienneteten allena.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra den föreslagne
propositionen.
Hr Landtm, uprepade altså ofvanstående des proposition,
frågandes om densamme bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, berättade at Prästeståndet genom Dr. Arnell
låtit ursäkta, det de ej med en Deputation besvarade den föreställning,
som R. o. A. genom en Deputation til dem låtit
giöra, hvartil orsaken voro, at Ståndet ej är tahlrikt, och at
Riksdagens annalkande slut öker och skyndar på arbetet.
Ståndet voro dermed nögdt, at Hr Landtm, och Talemännen
hos K. Maj:t i underdånighet anhålla, det Riksdagen ej må
afblåsas innan Riksens Ständer öfver de af K. Maj:t utur
Rådet nedsände frågor sig i underdånighet yttrat.
Hr Landtm.: Nu återstår allenast det tredje momentet,
som är en casus specialis angående Hr Feltmarskalken Hamiltons
ansökning om Ofver-Ståthållare-embetet, hvarvid Rådet
förklarar sig vid förslagets uprättande ej hafva kunnat gå
ifrån Riksens Ständers underdåniga bref och föreskrift för
General-Majoren Fuchs och General-Lieutenanterne Cronstedt
och Zulich, af den 12 i denne månaden; tilläggandes Hr
Landtm, at om detta ärendet voro afgiordt, torde Riksdagen
ännu i morgon kunna slutas.
Hr Landtm, förmälte, at K. Maj:t i nåder skickat efter
honom, at komma up til K. Maj:t, hvarpå Hr Landtm, afträdde
och kom efter en liten stund tilbaka, berättandes vid des återkomst,
at K. Maj:t i nåder frågat uti hvad mål Talemännen
ville komma up, då, sedan Hr Landtm, gifvit ärendet tilkänna,
K. Maj:t i nåder svarat, at efter Ständernes underdåniga
åstundan med Riksdagens afblåsanue skal innehållas intil dess
Riksens Ständer öfver de nedsände frågorne afgifvit deras
underdåniga yttrande; vid detta tilfälle hade Hr Landtm, gifvit
K. Maj:t i underdånighet vid handen, uti hvad slut R. o. A.
454 (April 17.) Om lediga tjensters
stadnat angående de tvänne frågorne, som nu i dag blifvit
afgiorde, hvarmed K. Majit i nåder förklarat sig nögd.
Hr Didron: Jag finner at livad Hr Feltmarskalkens
Hamiltons benådande med det nu ledige Ofver-Ståthållareembetet
angår K. Majit stricte fölgdt Regeringsformen, som
tillägger K. Majit den höga makten at efter nådigt behag utom
förslaget nämna den fierde; och som Rådet ej excluderat Hr
Feltmarskalken, så bör det vid K. Majits nådiga utnämnande
förblifva, samt hos K. Majit en underdånig tacksäjelse afläggas,
sorn så vid detta som alla tilfällen visar så mycken ömhet för
vår besvurna Regeringsforms bibehållande.
Det sades, at som Hr Feltmarskalken här allenast sökt
en transport, så tyckes Hr Feltmarskalken vid detta tilfälle
ej hafva anledning at tro sig härutinnan ske någon prtejudice.
Hr Didron: När någon gior ansökning örn et embete, så
anser han det altid som en förmån, och uteslutandet ifrån
samma embete för en prejudice.
Det begärtes at Riksens Ständers underdåniga föreskrift
för de 3 Generalspersonerne måtte uphämtas.
Hr Didron anholt, at Riksens Ständers bref vid 1723
års Riksdag, som är emot alle recommendationer, jemväl må
blifva uphämtat och upläst,
Frih. C. W. Cederhielm: Stora Secreta Deputationens
recommendation för de 3 Generalspersonerne är ej egenteligen
någon recommendation, utan et lämpeligit ändrande och rättande
af deras förbigående dä en General i Finland förordnades, som
R. o. A. utaf de upkomne remarquerne öfver inrikes ärender
ej lärer vara obekant.
Hr Land tm.i Recommendationen för de 3 Generalspersonerne
är ifrån samtelige Stånden upgängen och af samtelige
Ständernes Expeditions-Deputation expedierad.
Hr Blomfelt: I följe af Regeringsformens 40 § äger K.
Majit makt at utom förslaget benåda den fierde, så framt
samma person i förmågo af bemälte § af Rådet ej excluderas;
jag menar det samma hafva rum vid transporter.
Uplästes Riksens Ständers underdåniga föreskrift af den
12 April sidstl. för de 3 Generalspersonerne, likaledes blef
ock uppå åtskilliges af II. o. Arns begäran Riksens Ständers
underdåniga recommendation för Hr General-Majoren Fuchs
af år 1727 uphämtad och upläst.
tillsättande.
455
Hr Didron yttrade sig at hvad de 3 Hrr Generalspersonerne
beträffar, så viste han ej huruvida de kunde sägas vara
förbigångne, aldenstund de blifvit tilsagde innan Generalsposten
i Finland til nuvarande Hr Riks-Rådet Löiven bortgafs,
at ehuruväl för General-Majoren Fuchs han hyste al
högaktning och vänskap, så måste han dock til Protocollet
förklara, det, oaktat han ansågo för en besynnerlig förtjenst och
förmån at äga Riksens Ständers förtroende, kunde han likväl
aldrig samtycka til någre recommendationer ifrån Ständerne,
på det således andre ej måge prejudiceras.
Gref Lewenhaupt anförde, at hvad Hr General-Majoren
Fuchs beträffar, så voro bekant, at han alt ifrån 1727, då han
undanbad sig Rädsembetet, haft Riksens Ständers föreskrift,
och at således i anseende til de med bemälte Hr GeneralMajor
förelupne omständigheter genom des befordran ingen
kunde sägas prejudiceras; dessutan, som General-Major Fuchs
sökt Öfver-Ståthållare-embetet den gången då framlidne Gref
Törnflycht dermed blef benådad och vid det tilfället ej fick
niuta Ständernes förbemälte föreskrift til godo, så voro det
med rättvisan och billigheten enligit, at samma recommendation
nu koinmo at äga sin kraft, för hvilken orsak skull Ständerne
funnit sig föranlåtne at den 12 sidstl. April samma underdåniga
föreskrift i underdånighet förnya, hvilken altså snarare
bör anses för et rättande än någon recommendation.
Hr Didron: Det är bäst, at Ständerne blifva vid Regeringsformen
och ej recommendera.
Gref Lewenhaupt: Detta häfver sin riktighet i anseende
til blotta recommendationer, men en Riksens Ständers föreskrift,
grundad på sådane omständigheter som denna, bör ej vara
kraftlös.
Hr O. W. De Geer: Jag kan ej annat finna än at Rådet
vid detta tilfälle som nogast fölgdt Regeringsformen, ty Feltmarskalken
Hamilton söker allenast en transport; och kan jag
ej annat se, än at Rådets förslag är aldeles enligit med lagen.
Frih. Buddenbrock: Jag ponerar, at Stora Secreta Deputationen
finner någon hafva lidit prejudice, och vil altså
fråga huru sådant, såvida K. Majits fullmakter ej kunua tagas
tilbakars, på annat sätt skal kunna rättas, än at för sådane
lidande en underdånig föreskrift upgår.
Hr Lilljestjerna: Man kan aldrig supponera, at Ständerne
skulle vilja det deras recommendationer skola lända
456 (April 17.) Fältm. Hamilton. Om lediga
någon mera förtjent til prejudice; men jag vill nu gå alt sådant
förbi och blifva vid rena quaestionen, huruvida Riksens Hrr
Råd vid detta tilfälle kunna gifva Hr Feltmarskalken Hamilton
votum exclusivuin; et sådant votum exclusivuin finner jag ej
här hafva rum, ty det är ej en transport utan en befordran
at ifrån 2000 komma til 5000 dal. smts lön. Lät oss påminna
oss, at Hr Feltmarskalk Hamilton vid Pultava var
General-Major; kunde altså den tiden ingen af desse 3 Hrr
Generalspersoner competera med honom, så lära de ej eller nu
dertil vara befogade; hvar och en känner nogsamt Hr Feltmarskalkens
stora förtjenster och vet huru länge och väl han
tient riket; at altså ingenting kan vara billigare, än at han
kommer at ätniuta den nåden, hvarmed k. Maj:t honom behagat
hugna; här äro ännu tilfällen öfrige, vid hvilka K. Maj:t
kan i nåder ihogkomma de 3 Generalspersoner, som äga Riksens
Ständers föreskrift, ty förutan det, at Feltmarskalksstafven
således blifver ledig, äro ännu tvänne Presidentskap,
nemligen i K. Abo Håfrätt och K. Stats-Contoiret öpne.
Frih. C. W. Cederhielm: Så länge ingen Feltmarskalkslön
på staten är upförd, kan samma höga heder mera anses
för en caractere än för et embete.
Hr Rammel: Ständernes bref af den 12 är ej en recommendation
utan et rättande.
Hr Didron: Under K. Maj:ts opasslighet, dä Hennes Majit
Drottningen förde riksstyrelsen, blef Hr Feltmarskalken Hamilton
satt på förslaget til Öfver-Ståthållare-embetet, och Hennes
Maj:t hade förklarat sig benägen Hr Feltmarskalken dermed
at benada; men som Hr Riks-Radet Lagerberg då äfven giorde
ansökning at fa träda utur Rådet och blifva Ofver-Ståthållare,
kom i saken et uppehåld; nu, då H. Majit Konungen åter trä dt
til Regeringen, har K. Majit, sedan ordenteligit förslag blifvit
uprättat, i följe af Regeringsformen nämdt Hr Feltmarskalken
utom förslaget. Jag beder för Guds skull, är icke detta alt
lag likmätigt.
Atskillige af R. o. A. uprepade det vara en oförnekelig
sak, at när Riksens Ständer lämna åt någon, som de finna
vara för när skedt, deras föreskrift, at deras ändemål då är,
at den bör hielpas, samt at en sådan deras föreskrift bör äga
värkan och ej vara et dödt ting.
Hr Palmstierna: På det vi som Riddersman med enighet
måge kunna skiljas, skulle icke Krigs-befehlet vilja söka
tjensters tillsättande.
457
obligera sin Feltmarskalk at blifva qvar vid armeen, emedan
commendot af rikets krigsmakt är en ansenligare heder än
Öfver-Ståthål lareskapet?
Hr Landtm.: Et sådant betygat förtroende emot Hr
Feltmarskalken voro et besynnerligt hedersteckn; och tror jag,
om det skedde, at Hr Feltmarskalken häldre blefvo vid armeen
än togo något annat ehvad det hälst voro i hela riket.
Hr Palmstierna: Så svårt som det voro om Ständernes
föreskrift ej skulle äga någon värkan, så svårt voro det ock
om Hr Feltmarskalken Hamilton, hvilken i anseende til de en
och annan gang bortgifne Generals-löner jemväl varit lidande, ej
på et eller annat sätt blefvo hugnad; fördenskull hemställer
jag i ödmiukhet om icke jemte det, at en sådan Deputation
afgår til Hr Feltmarskalken, jemväl hos K. Majit i underdånighet
kunde anhållas, at Hr Feltmarskalken, ifall han det
skulle åstunda, antingen med det nu ledige Proesidentskapet i
Stats-Contoiret, eller vid förefallande öpning med Presidentska]
>et uti Krigs-Collegio kunde blifva benådad; på det senare
stället kunde altid armeen hafva af Hr Feltmarskalken bistånd
och biträde.
Hr Blomfelt: Frågan är om det icke är enligit med
Regeringsformen, at när Rådet uprättat förslag på tränne, K.
Majit kan utnämna den fierde, och om icke den, sorn K. Majit
således utnämdt, enär Rådet ej kan gifva honom votum exclusivum,
bör erhålla det ledige embetet; jag måste insistera
här uppå, ty jag är örn om vår Regeringsform och om lagen.
Hr Landtm, uprepade omständigheterne af denna speciali
casu, sorn redan anförde blifvit; och förestälte tidens kostbarhet
samt Ständernes åhåga at få slut på Riksdagen, i hvilken
förhoppning de redan begärt anstalt om hästars upbådande för
de hemresande Riksdagsmän, och at fördenskull sedan R. o. A.
med enighet och utan tidspillan så väl afgiordt de tvänne andre
frågorne, de jemväl om detta ärendet sig ville förena. Här
voro nu föreslagit, at en Deputation afgår til Hr Feltmarskalken
och at derjemte hos K. Majit i underdånighet må anhållas, at
Hr Feltmarskalken vid förefallande honom anständige öpningar
i nåder må blifva ihogkommen.
Hr Ridderschantz: Vi hafva ej annat medel at skiljas
åt än votering; och skulle på et sådant sätt Hr Feltmarskalken
Hamilton komma at excluderas, det voro alt för sensibelt; det
lärer vara bäst at förblifva vid det, som nu föreslagit är.
458 (April 17.) Fältin. Hamilton. Om lediga
Hr Didron: Yi vete, at Hr Feltmarskalken är en Herre
af hög ålder, sorn utstådt svåre fatiguer; kanske han kunde
förmås at emottaga en årlig pension af 2000 plåtar.
Hr Palmstierna: Yi hafva prejudicat med Hr Feltmarskalken
Gref Duker, som fick årlige taffelpenningar.
Hr Landtm, förestälte om icke til at komma til et redigt
afgiörande med denna saken, det första R. o. A:ns slut kunde
blifva detta, at som K. Maj:t enligit Regeringsformen vid detta
tilfälle i nåder nämdt den herde utom förslaget, och Riksens
Hrr Råd förklarat sig ej kunna gå ifrån det i följe af Riksens
Ständers föreskrift för de 3 Generalspersonerne uprättade förslaget,
så finner R. o. A. hvarken vid Iv. Maj:ts nådiga utnämnande
eller Rådets förblifvande vid förslaget, såsom begge
enige med Regeringsformen och Ständernes underdåniga bref
af den 12 i denne månaden, något i underdånighet at påminna.
Yidare, fortfor Hr Landtm., föreslås här, at som en votering
vid detta tilfälle ej annars kunde vara än bedröfvelig för välförtjente
män, så kunde, igenom en Deputation ifrån Krigsbefehlet,
Hr Feltmarskalken anmodas at med 1500 dal. smts
tilökning, som således voro full Generals-lön, blifva qvar vid
armeen.
Sluteligen, hvad Riksens Ständers underdåniga föreskrifter
af år 1727 och den 12 i denne månaden beträffar, kunde R.
o. A. i underdånighet förklara sig i underdånighet förmoda,
at, som således intet hinder lärer mera vara i vägen, K. Majit
de samma hos sig i nåder lärer gälla låta.
Frih. Bennett hemstälte om icke Hr Feltmarskalken
Hamilton full Feltmarskalks-lön, med det vilkoret, at lian
quitterar regimentet, kunde tilbiudas.
Frih. Buddenbrock och åtskillige flere af R. o. A. förklarade
sig härmed enige.
Hr Landtm, uprepade altså om e.n Deputation bestående
af Officerare til Hr Feltmarskalken kommer at afgå, som gifver
Hr Feltmarskalken tilkänna, at som R. o. A. å ena sidan
funnit sig föranlåtne hos K. Majit underdånigst at anhålla,
det K. Majit uppå Ständernes underdåniga föreskrift för de 3
Generalspersonerne må i nåder täckas giöra en nådig reflexion,
så hade ock å andra sidan åtankan af Hr Feltmarskalkens
stora tienster gifvit R. o. A. anledning til Hr Feltmarskalkens
välbehag at hemställa, om icke Hr Feltmarskalken, i stället
för de vilkor Hr Feltmarskalken nu innehafver, skulle finna
tjensters tillsättande.
459
sig nögd at blifva qvar i armeen såsom Feltmarskalk med full
Feltmarskalks-lön.
Hr Landtm, frågade om det, som han således til fullkomligt
afgiörande af denna saken proponerat, af R. o. A.
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Lilliestierna: Det blifver derjemte en afgiord sak,
at R. o. A. vid K. Majits nämnande utom förslaget, såsom
enligit med Regeringsformen, ej häfver något i underdånighet
at påminna.
Hr Landtm.: Det var i propositionen, som är bifallen,
innefattat, at hvarken vid K. Majits utnämnande utom, eller
Rådets förblifvande vid det uprättade förslaget, något i underdånighet
är at påminna, såsom begge enige med Regeringsformen
och Riksens Ständers underdåniga bref af den 12 i
denne månaden.
Hr Palmstierna hemstälte om icke förut de orden böra
införas: »hvad denne speciale casus med Feltmarskalk Hamilton
beträffar»;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns härom giorde frågan,
af R. o. A. bifölls.
Utnämdes Deputationen, hvilken til Hr Feltmarskalken
Hamilton kommer at afgå, bestående af sådane R. o. A:ns
ledamöter, som tillika voro ledamöter af Krigs-befehlet. Samma
Deputation, som af Hr General-Majoren Frih. Buddenbrock
anfördes, afgick.
Hr Landtm.: Sorn medelst denna öfverläggning största
delen af förmiddagen emot förmodan kommit at ga bort, skulle
icke R. o. A. finna, at afblåsningen, ifall de öfrige Stånden
öfver desse ifrån Rådet nedkomne frågor jemväl i dag sig yttra,
ej lärer kunna ske förr än i morgon, och at således Ständerne
i öfvermorgon, som är torsdagen, kunna komma på Rikssahlen;
bifalles detta?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, bestående af 6 personer, hvilken, sedan
den afgifvit och låtit upläsa Ståndets Extractum Protocolli
af innevarande dato, angående Råds-Extractet af den 16 sidstl.
hujus, beträffande förslaget til det ledige Ofver-Ståthållareembetet
med mera, hvarutinnan Bondeståndet för des del håller
för bäst at vid förefallande vacance af de högre embeten Hrr
460 (April 17.) Om Riksdagens slut. Fältm. Hamilton.
Riksens Råd föreslå tre, och at H. K. Majit, om så i nåder
godt synes, kan uttaga någon annan, hvarvid Rådet likväl äger
votum exclusivum enligt Regeringsformen, samt at sadane förslag
ej mera än et i sänder författas och successive upgifvas, berättade
Ståndets högeliga åstundan vara, at, så snart detta
ärendet voro af Ständerne afgiordt, Riksdagens slut ej må
uppehållas, aldenstund för jordbrukets skull nu det redan så
långt pä vahren voro lidit, det voro Bondeståndets ledamöter
högst angelägit at komma til sine hemvister och hästar redan i
landet voro upbådade.
Sedan Hr Landtm, svarat, at för den orsaken skull, som
Ståndet ej är obekant, Riksdagens afblåsande kommit at hindras,
sä at den ej kan ske förr än i morgon, men at med
Guds hielp i öfvermorgon Ständerne lära kunna vara på Rikssahlen,
afträdde denna Deputation.
Frih. Buddenbrock med Deputationen, som varit hos
Hr Feltmarskalken Hamilton, kom tilbaka och berättade, at
Deputationen efterkommit den medgifne befallningen, at Hr
Feltmarskalken, näst aflagd tacksägelse för den honom beviste
hedern och R. o. Arns emot honom betygade gunst och benägenhet,
förklarat, at han uppå det tilbudne vilkor ej kunde
afstå regimentet, utan således heldre ville förblifva vid den af
K. Majit, medelst nämnandet til Ofver-Ståthållerskapet honom
beviste nåden.
Hr Feltmarskalken Hamilton, som i det samma sielf
var upkommen, framträdde och, näst aflagd tacksägelse för den
honom beviste ähran och gunsten, förklarade, at han ej kunde
anse för någon förmån at afstå regimentet emot Feltmarskalkslönens
ätniutande, emedan des vilkor derigenom ej på något
sätt blefvo förbättrade, och at han altså giorde sig försäkrad,
det R. o. Arns ynnest och rättvisa lära bibehålla honom vid
den af K. Majit genom nämnandet til Ofver-Ståthållerskapet
honom vijste nåden; men skulle Riksens Ständer jemte det han
fingo behålla regimentet och General-Majors-lönen vilja tillägga
honom de taffelpenningar, som framlidne Hr Riks-Rådet
och Feltmarskalken Gref Buker haft, så åstundade Hr Feltmarskalken
ej Ofver-Ståthållerskapet, utan ville blifva qvar i
armeen, och i underdånighet tacka K. Majit för den honom
betygade nåden.
Hr Feltmarskalk Hamilton afträdde.
Fältmarskalken Hamilton.
461
Hr C. Gust. Wennerstedt: Om Feltmarskalken de
taffelpenningar tilläggas, hvilke Hr Riks-Rådet Gref Bonde
härtil haft, så blifver det ingen gravation i staten.
Hr Lagercrantz: Härigenom lisas ej staten, ty Gref
Bondes taffelpenningar togos af Minister-besparingen.
Hr Landtm.: Aldenstund R. o. A. redan resolverat til
Feltmarskalks-lönen, som är 5000 dal. sint, och detta är ej
mer än 3000 dal., sä kunna de 2000 dal. anses som en besparing,
Hr Didron: Åt Feltmarskalken Hamilton kunna taffel
penningar
ej tilläggas pa samma grund, som Gref Baker dem
fick. Gref Baker hade intet regimente och måste lefva här i
staden; deremot behåller Feltmarskalken Hamilton regimentet
och är boendes på landet, deräst, ej någon nödvändighet är at
hålla taffel.
Hr Lagman Wattrang: Hvad detta angar, sä voro bäst,
at det förblefvo vid K. Maj:ts nådiga utnämnande; och på det
sättet undvikes jemväl en sådan gravation i staten.
En och annan yttrade sig, at man häröfver kunde votera.
Hr Landtm.: Sådant voro bedröfveligit för Hr Feltmarskalk
Hamilton.
Gref Lewenhaupt: Om det skal komma til votering, så
lärer votering ej blifva om Hr Feltmarskalk Hamilton, utan
huruvida Riksens Ständers föreskrifter, när de funnit någon
vara för när skedt, böra äga kraft eller ej.
Hr Didron: Jag beder för al ting, at vi måge komma
til förening; en votering i dag kostar riket öfver 10 tusen riksdaler,
ty då kan i morgon ingen afblåsning ske, och sedan går
Riksdagen ut öfver Påskhelgen.
Hr Liljestierna: Vi lära snart komma öfverens, ty
nyligen tilläde vi Hr Feltmarskalken 5000 dal. smt, hvarföre
skola vi icke nu kunna samtycka til 3000, så äro vi ifrån
saken.
Hr Didron: Jag för min del begifver mig härtil, dock
ej af någon skyldighet, utan allenast at Riksdagen ej må förlängas,
hvilket kåstar riket mycket mer.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan om R. o. A. bifalla, at Hr
Feltmarskalken Hamilton behåller regimentet och GeneralMajors
lönen, och at honom derjemte 3000 dal. smt i taffelpenningar
årligen tillägges;
462 (April 17.) Lön- och betalnings-afgiften.
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det påmintes, at detta med det förbehåld beviljas, at de
hädanefter ledige blifvande Generals-löner förblifva i armeen.
Uppå Hr Landtmilis härom giorde frågan, bifölls detta
jemväl af R. o. A.
R. o. A. funno godt at i anledning af det, som angående
de ifrån Rådet nedkomne frågorne af R. o. A. nu blifvit
resolverat, et Extractum Protocolli strax skall upsättjas och
igenom en Deputation af 12 personer med de öfrige Stånden
communiceras.
En Deputation ifrån Borgareståndet ingaf et Extractum
Protocolli och berättade det samma innehålla någre påminnelser
vid den projecterade förnyade förordningen om lön och betalningsafgiften,
hvarutinnan visse personer högre än förr vanligit
varit skola blifvit taxerade, men at i öfrigit ingen förminskning
uti 1723 års lön- och betalnings-afgift härigenom söktes.
Hr Landtm, beklagade at med desse påminnelser sa länge
blifvit drögt, och sade sig befara, at de öfrige Stånden häraf
torde taga anledning at jemväl påstå förändringar i detta til
riksens gälds afbetalning beviljade sammanskott, som ingalunda
tål någon förminskning.
Borgareståndets Deputation afträdde.
Det emedlertid projecterade Extractum Protocolli uplästes
för R. o. A. och bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 17
April 1739.
Emedan K. Majit igenom Extract utur Råds-Protocollet
af den 16 April i nåder behagat begära Riksens Ständers
underdåniga mening och tanka om på de förslag, som ske i
Rådet, til ledige embeten altid tre och icke flere kunna nämnas,
ty förklarade sig R. o. A. at enligit den methoden, som
ifrån 1723 och intil 1734 i Rådet blifvit fölgd, och Riksens
Ständers egit bruk vid Praesidenternes föreslående vid 1723
ars Riksdag, ej mer än tre böra sättjas på förslag, varandes
K. Majit ej betagit at utnämna någon utom förslaget, hvilken
med det ledige embetet kommer at benådas, ifall Rådet enligit
40 § i Regeringsformen emot samina persons befordran ej
hafva något i underdånighet at påminna; men skulle samma
persons befordring finnas vara stridande emot Sveriges lag,
Regeringsformen och andre redelige undersåtares välfärd och
förtjenst, då böra Riksens Råd deröfver votera. Likaledes
Tjensters tillsättande. Dep. till Deras Majiter. 463
finna 11. o. A., at vid flere vacancer af enahanda beskaffenhet
ej mer än et förslag i sänder bör uprättas, och när K. Majit
då uttagit en, de tvänne andre åter på förslaget upföras, så
vida ingen annan, som äger mera skickelighet och förtjenst,
sig anmäler.
Och hvad denne speciale casus med Hr Feltmarskalken
Hamilton beträffar, hvilken K. Majit i nåder varit sinnad med
det ledige Ofver-Ståthållare-embetet at hugna, men Hrr Riksens
Råd förklarat sig ej kunna gå ifrån det i följe af Riksens
Ständers bref och föreskrift för General-Majoren Fuchs, General-Lieutnanterne
Cronstedt och Ziilich uprättade förslaget,
så förklarade R. o. A. sig hvarken vid K. Majits nådige utnämnande
eller Rådets förblifvande vid sit förslag något hafva
at påminna, såsom begge enige med Regeringsformen och Riksens
Ständers underdåniga bref af den 12 i denna månaden;
och som R. o. A. funnit Hr Feltmarskalken Hamilton i anseende
til des langlige och trogna tienster jemte det bemälte
Hr Feltmarskalk behåller des regimente och General-Majors
lön tretusende dal. sint i taffelpenningar ärligen böra tilläggas,
hvarmed han sielf förklarat sig nögd, dock at de hädanefter
ledige blifvande Generals-löner förblifva i armeen, så förmodar
R. o. A. numera intet hinder vara i vägen det ju K. Majit
lärer i nåder täckas hos sig gälla låta Riksens Ständers underdåniga
föreskrifter af 1727 och den 12 i denna månaden;
hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen bordt communiceras.
Actutn ut supra.
Sedan af berörde Extracto Protocolli behörige exemplar
voro renskrifne, afgick en Deputation af 12 personer, för hvilken
Gref Wachtrneisters Fullmäktig Hr Albrecht Schönström
förde ordet, samma exemplar hos de öfrige Stånden at afgifva,
med en tienlig föreställning, at de respective Standen sig med
det forderligaste jemväl ville utlåta, på det Riksdagen innom
den föresatte tiden må komma til et önskeligit slut.
De utnämde 24 Deputerade, som med Hr Landtmarskalken
komma at upgä at hos Deras Majestäter betyga R. o. Arns
underdåniga fägnad öfver K. Majits höga och hugneliga födelsedag,
upropades och trädde innom skranket och fölgde Hr
Landtmarskalken, som förut med stafven i handen upgick til
Deras Majestäter.
Under Hr Landtmilis frånvaro förde med R. o. Ains til—
stånd Frih. von Ungern directionen.
464 (April 17.) Borgå stad. Tjärhandeln.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationen» Extractum
Protocolli af den 16 April, angående RiksdagsFullinäktigens
fran Borgo stad Notarien Ekmans å stadens
vägnar giorde ansökning om tullfrihet för det lärft, sorn i bemälte
stad tilvärkas oell til försälgning på andre orter utföres;
skolandes samma lärftstil värk ning, efter Notariens berättelse,
stiga til en quantitet af 2- eller 300,000 alnar ärligen, sä väl
finare som gröfre slag, hvaröfver Deputationen sig utlåter, at
som Borgo-boernes lärftstil verkning ej annorlunda bör anses
än en svensk manufactur-vahra, så hålles före, hvad de finare
lärftsorter angår, det böra de sedan de en gång bevisligen
blifvit förtullade vara frie för vidare tullafgift, i hvars hand
de äro; men beträffande de finaste lärfterne synes skäligt, at
de på 4 års tid i stället för tull med 1/g procents recognition
anses.
Det påmintes, at detta til lärftsväfnadens uphielpande
mycket skulle bidraga, allenast at finheten til ätskilnadens
i akt tagande vid förtullandet bör determineras;
Och stadnade altsa R. o. A. häröfver i följande slut,
hvilket uplästes och strax påskrefs:
Resol.: Bifölls, kommandes för finare lärfter at räknas
ifrån och med 6 in.j£ och til 3 dal., och för finaste de som gå
öfver 3 dal. knit alnen.
Uplästes Camar-CEconoinie- och Commerce-Deputationens
Betänkande af den 60 Nov. sidstl. angående den svenska
tiäruhandelen och en Tiäruhandels-Societets inrättande; hvarutinnan
sedan förmält blifvit, hvad så väl K. Majit i des
nådiga Secrete Proposition, som Commerce-Collegitim i des ingifna
Riksdagsrelation om denna saken anfördt, och therhos
blifvit öfverväga!, hvad Commerce-Collegium i thess ytterligare
härom afgifne Betänkande sedermera andragit, jemte hvad
Borgare- och Bondestånden härvid haft at påminna, Deputationen
ändteligen i betraktande af alla förekomne skäl och
omständigheter stadnat i det slut, at som ej allenast städernes
Fullmäktige enligit deras år 1736 til Commerce-Collegium ingifne
Memorial, utan ock i synnerhet landtmännen, sorn tilvärka
tiäran, icke äro för en sådan Handels-Societets inrättande
hågade, utan deremot i högsta måtton protestera, sä
ser Deputationen nu för tiden ingen giörlighet at med rikets
nytta den påsyftade inrättningen af en Tiäruhandels-Societet
kunna åstadkomma; hvarföre ock Deputationen icke nu kan
Dep. till Deras Majestäter. Tull-taxorna. 465
Riksens Ständer dertil styrka, hälst och emedan conjoncturen
i anseende til Ryska tiäruhandelen äfven nu mera intet synes
favorabel; hållandes Deputationen för öfrigit före, det lära de
medel och utvägar, som Commerce-Collegium omförmält til
tiäruprisets befordran, nemligen tilvärkningens inskränkande
efter skogarnes beskaffenhet och tullens på tjäran modererande,
vara dels i den förnyade Skogsordningen, dels uti den nya
Tull-taxan observerat och i akt tagit;
Yid hvilket Betänkande var bifogat och jemväl uplästes
Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum Protocolli
af den 2 April, hvarutinnan Deputationen förmäler, at
den med förbemälte Betänkande aldeles öfverensstämmer.
R. o. A. biföllo förbemälte Camar-CEconomie- och Commerce-Dputationens
Betänkande.
Hr Landtm, med de Deputerade, som til R. o. Arns
underdåniga lyckönskans afläggande öfver K. Majits höga
födelsedag, varit uppe hos Deras Majestäter, kom tilbaka, och
förmälte Hr Landtm., at begge Deras Majestäter uti de aldra
nådigaste ordasätt sig utlåtit, at H. K. Majit i nåder förklarat
sig vilja upoffra sine lefnadsdagar til rikets bästa samt H.
Majit sig deröfver altid glädde, at han fullkomligen voro försäkrad
om R. o. Arns tro och tillgifvenhet.
R. o. A. betygade häröfver sin underdåniga vördsamste
fägnad, och önskade Deras Majestäter månge glade, lvckelige
och sälle år.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli öfver TullCommissionens
fattade och af K. Majit med Riksens Ständer
communicerade förslag til nya Landt-Tull-taxans inrättande på
en viss och tilförlåtelig grund, hvarvid Borgareståndet erindrat,
det skal högst angelägit vara, at Accis- och Qvarn-tulls-taxorne
så väl som Lilla Tullordinantien nu på en gång och tillika
med sielfva Landt-Tull-taxan projecteras och inrättas på den
grund, som med K. Förordningarne och sielfva billigheten närmast
öfverenskommer; hemställandes Borgareståndet om icke
K. Tull-Commissionen fördenskull måtte anmodas at äfven til
K. Majit inkomma med project til förberörde Accis-taxor och
Lilla Tullordinantien, på det desamma, jemte det öfriga under
en bekostnad tryckte, måge til landsorterne kunna öfversändas,
och städerne sedan äga tilfälle at så vid thet ena som andra
giöra sine påminnelser, hvarförinnan Borgareståndet sig förbehåller
at ingenthera af thesse nya taxor til efterlefnad må
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 30
466 (April 17.) Sekreta Utskottet och Riksdags-beslutet.
utfärdas; hvarvid var bifogad en förteckning pä åtskillige persedlar,
sorn uti Tull-Commissionens project skola vara uteslutne
eller dubbelt upförde.
R. o. A. förklarade, at tlie förblifva vid sin förra Resolution;
hvilket straxt skrefs på förbemälte Extractum Protocolli.
Gref Lewenhaupt påminte at sorn i går eftermiddagen,
då hos R. o. A. Riksdagsbeslutet var före, en och annan af
R. o. A:ns ledamöter vid bemälte Riksdagsbesluts 2 § giordt
sådane påminnelser och torbehåld i anseende til Secrete Utskottets
giöromål, at Secrete Utskottets ledamöter finna sig
föranlåtne af desse R. o. A:ns ledamöter, hvilkas utlåtelser
då äfven straxt uppå Hr Grefvens giorde påstående utur
Protocollet blefvo upläste och vidkände, begära, at de sig nu
närmare om samma utlåtelser, och hvad egenteligen deras
mening dermed varit, yttra ville.
I anledning häraf upväxte en vidlyftig discours, och som
under densamma förbemälte R. o. Arns ledamöter, hvilke giordt
de omförmälte påminnelser och förbehålden, förklarade sig
ingalunda hysa något misstroende til Secrete Utskottet och
des giöromål, och
Hr Landtm, härvid hemstälte om icke, til enighetens
bibehållande och inbördes hugnad vid Riksdagens nu för handen
varande och med Guds liielp lyckeliga slut, alt hvad detta
angående sä väl i går eftermiddagen som nu på denna stunden
förelupit, aldeles må slutas utur R. o. Arns Protocoll;
Altså fants af R. o. A. godt, at förbemälte påminnelser
och förbehåld, med hvad deröfver blifvit discourerat, aldeles
gå utur Protocollet, hvarmed de R. o. A:ns ledamöter, som
giordt samma förbehåld och påminnelser, jemväl förklarade
sig nögde.
Hr Landtm.: Således är nu ingen tvifvel, at icke 2 § af
Riksdagsbeslutet af samtelige R. o. A. til alla delar är bifallen?
Härtil
svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Wulfwenstierna påminte, at sedan Riksdagsbeslutet
varit hos de andre Stånden och af dem blifvit gillat, det
jemväl bör upsändas i Rådet, emedan det af Riksens Råd
jemväl kommer at underskrifvas.
Det sades, at detta efter vanligheten bör iakttagas.
En Deputation ifrån Borgareståndet, vid hvilken Handelsmannen
Kerrman ifrån Stockholm förde ordet, gaf R. o. A.
Dep. fr. Borgare-st. Palmstierna» ansökning. 467
tilkänna, at Ståndet til alla delar bifallit R. o. Arns med
Borgareståndet för en stund sedan communicerade Extractum
Protocolli, angående de ifrån Rådet nedsände frågorne, samt
at Borgareståndet, hvilket ej finner något hinder at afblåsningen
sker i morgen, likväl gierna skulle se, at om möjeligit
voro med Ständernes upträde på Rikssahlen til lögerdagen
måtte anstå. Borgareståndets Deputation afträdde.
Hr Albrecht Schönström kom tilbaka med Deputationen,
hvilken varit hos de andre Stånden med R. o. Arns i
dag utfärdade Extractum Protocolli, och gaf vid handen, at de
lofvat ofördröjeligen med svar inkomma.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli
af den 14 April, hvarutinnan förmäles, huruledes Öfversten
i K. Fransösk tienst Palmstierna hos Stora Secreta Deputationen
andragit huruvida honom Adelige Privilegiernes 4 §
måtte til godo komma, och at Stora Secreta Deputationen efter
noga öfvervägande ej annat kunnat finna, än at välbemälte
Öfverste är til den i samma § utmärkte förmån berättigad,
samt at fördenskull til plenorum ompröfvande hemställas skulle,
huruvida K. Majrt i nåder kunde bevekas at hugna Öfversten
Palmstierna med fullmakt på General-Adjutants beställning,
såsom hvarmedelst ingen kunde sägas lida förfång, hälst när
dervid det uttryckeliga och skäliga förbehåld sker, at ingen
derigenom hvarken i befordran eller commendo må ske för när.
Hr Palmstierna: Gunstige Herrar, när jag först kom
hem, giorde hos K. Majrt jag en underdånig ansökning at i
följe af Adelige Privilegiernes 4 § med någon förmån blifva
hugnad; men K. Majrt lät igenom Hr Riks-Rådet Gref Bielke
åtskillige gånger säga mig, at H. K. Majrt i nåder funno bäst, at
samma min underdåniga ansökning måtte hvila til Riksdagen
på thet R. o. A. sielfve måge sig therorn yttra. Vid begynnelsen
af Riksdagen anmälte jag detta ärendet hos Krigsbefehlet,
som förklarade, at de härmed sig intet kunde befatta,
emedan det voro en sak, som rörer Adelige Privilegierne; altså
upsatte jag et Memorial til R. o. A., hvilket jag til Hr Landtmarskalken
öfvergaf; men som Hr Landtmarskalken mig svarade,
at ärendet tyckes höra til Stora Secreta Deputationen,
altså ingaf jag Memorialet der, och Stora Secreta Deputationen
har häröfver stadnat i det slut, som R. o. A. nu föreläsit
blifvit. Gunstige Herrar, jag har intet grundat denna min
ansökning på den fåfänga tankan, som skulle jag tro mig äga
468 (April 17.) Palmstiernas ansökning
mera merite än någon annan; men man vet at uti vår metier
lyckan råkar man, och nekar jag ej, at jag haft mera lycka
än en annan; men derpå är ej så myckit mitt afseende, som
at Privilegiernes 4 § til alles vår fördel må sättjas i sin fulla
kraft och ej blifva en död bokstaf; der sägs, at en Adelsman,
som genom utrikes resor och tienande förvärfvat sig vettenskap
och skickeligliet til rikets tienst, sådane förmåner vid des hemkomst
skal tilgodo niuta; likväl ehuru fördelaktige Privilegierne
äro i detta mål, vill jag ej åberopa mig dem til någon annans
förfång; genom det, som Stora Secreta Deputationen föreslagit,
kommer hvarken någon Ofverst-Lieutenant, Major eller Ryttmästare
i armeen at prejudiceras, och kan jag i öfrigit förklara,
at mitt upsåt och tanka med utrikes tienst aldrig annat
varit, än at visa det man mera bör lita på flit, dygd och
arbete än på familie och rikedom. Jag underkastar altsammans
R. o. A:ns rättvisa ompröfvande och gior mig försäkrad,
at R. o. A. ej lära vilja sluta dören til för ambition och flit,
samt at de lära vara örne om sine Privilegier.
Hr Palmstierna afträdde.
Hr Didron: Stora Secreta Deputation föreslår General
Adjutants
fullmakt, jag vet ej om dermed menas hos K. Maj:t
eller af flygeln. De förra gå öfver alle Öfverstar; för Hr
Palmstiernas person och meriter hyser jag all högaktning, men
jag kan ej samtycka til något, som länder mången braf karl,
hvilken för fäderneslandet klädt blodig skiorta, til prejudice,
och böra vi ej sträcka Privilegierne emot lagen.
Gref Lewenhaupt: Efter Stora Secreta Deputationens
mening kommer Hr Palmstierna ej at prejudicera någon, hvarken
i tienstgiörande, avancement eller commando; ty man har
varit omtänkt om någon förmån för honom, hvarigenom ingen
skulle prejudiceras.
Hr Did ron: Ar 1723 faststäldtes, at ingen GeneraiAdjutant
i fredliga tider på staten skall bestås; bestås ingen
lön, så blifver detta en blott caractere.
Frih. C. W. Cederhielm: Om han voro en främmande,
nekades honom ej caracteren af den tienst han på andre ställen
beklädt; hvaraf vi ej längesedan haft exempel. Jag frågar nu
allenast hvad slags General-Adjutant han skall blifva.
Frih. von Ungern: Vid förre Riksdagen nekades de ifrån
Danzig hemkomne officerare den caractere, som de under vapnen
förvärfvat.
om General-Adjutants fullmakt.
469
Hr Mannerheim: R. o. A. lära ej sielfve vilja stå sig
i vägen och giöra Adelige Privilegierne onyttige, livilke altid
böra äga mera kraft än 1723 års Bref. Jag afvundas öfver
ingen, och ehuruväl jag tient längre än Hr Palmstierna, likväl
i anseende til des hurtighet, samt genom utrikes resor och
värkeligit tienande förvärfvade kundskaper, skickeligliet och
förfarenhet, vill jag gierna lämna honom företrädet och frukten
af des möda och flit, på det andre måge jemväl upmuntras.
Des genereusa upsåt, at ej vilja prejudicera någon, förtjenar
allena al den förmån, som honom kan tilläggas.
Frih. von Ungern: Om det restringerades til FlygelAdjutant,
med det förbehåld, at detta voro en special casus;
eljest få vi för många caracterer i armeen.
Hr Landtm.: Resolutionen kunde så inrättas, at R. o. A.
uti denna speciali casu funnit Hr Palmstierna befogad at i
anledning af Privilegiernes 4 § hos K. Maj:t i underdånighet
giöra ansökning om General-Adjutants fullmakt, utan at prejudicera
någon i commando eller avancement.
Hr Olof Ehrencreutz: Skall det vara aldeles utan nytta
at man genom resor, möda och flit förvärfvat sig framsteg
utomlands? Hr Palmstierna kan ej vara Ofverste i Frankrike
och Ryttmästare liär.
Hr Riddercrantz: Jag har al estime för Hr Palm
stierna;
kunde han hielpas utan at upväcka jalousie, voro
det väl, och då bör detta blifva en special casus, eljest voro
det för svårt för andre och blefvo en alt för stor oreda i
armeen; men om detta beviljas Hr Palmstierna, så utbeder
jag för en af mine camerater Hr Capitain Rode, hvilken är
en käck officerare, som tjent hela kriget och äger både förfarenhet,
studier och vackra vet t en skaper, at han med ÖfverstLieutenants
caractere må hugnas, eljest begifver jag mig ej
h ärtil.
En Deputation ifrån Bondeståndet gaf tilkänna, at Ståndet
bifallit R. o. A:ns för en stund sedan communicerade Extractum
Protocolli angående de ifrån Rådet nedkomne frågor,
samt at Ståndet gierna skulle se, at Ständerne i morgon kunde
komma up på Riks-sahlen.
Hr Landtm.: Som afblåsningen ej kan ske i dag, utan
i morgon, så lära med Guds hielp Ständerne i öfvermorgon
kunna vara på Sahlen.
470 (April 17.) Palmstiernas ansökning om
Bondeståndets Deputation afträdde.
Gref H. Gyllenborg: Sora Riddersman måste jag tala
för vare Privilegier. Hr Palmstierna har värkeligen tient
utomlands och skaffat sig förfarenhet och ej blott förvärfvat
sig caractere, utan äger Öfverste-fullmakt, och gior när han
är närvarande derföre värkelig tienst.
Gref Dolma: När han här får en blott caractere, som ej
gagnar honom på något sätt; så frågar jag först huruvida han
kan sägas niuta någon förmån af Adelige Privilegierne, och för
det andra huruvida Adelige Privilegierne härvid äro applicable;
man måtte hafva funnit svårighet vid applicationen, emedan
man föreslagit för honom et framsteg, hvarigenom han ej niuter
någon förmån, hvarken i commando eller avancement.
Hr Fock frågade om Adelige Privilegierne sträcka sig så
vida, at en som tient mindre tid utomlands, bör äga framsteg
för den, som längre tient innomlands.
Gref Dohn a: Jag skulle gierna vara underrättad om Hr
Palmstierna, såsom General-Adjutant, skal förr gå til en
Öfverst-Lieutenants-post, än en Corporal af Drabanterne.
Hr Riddercrantz tilläde til Protocollet, at Hr Palmstiernas
ansökning varit före hos Krigs-befelilet, men der ej
blifvit bifallen.
Hr Hastfehr: Sedan min sak varit före, hade jag ärnat
giöra samma begäran, som nu för Hr Palmstierna åstundas;
men som jag lämnar Adelige Privilegierne förmån, afstår jag
dermed och recommenderar mig endast uti R. o. A:ns grace.
Hvaruppå Hr Hastfehr uprepade des giorde tienster, och at
han för rikets tienst altid haft möda, flit, egne medel och välfärd
osparde.
Hr Landtm.: Fast saken ej annorledes kunnat utslå, så
lärer dock hvar och en giöra Hr Hastfehrs giorde tienster al
justiee.
Hr Mannerheim: Hvarföre skal Hr Palmstierna icke få
nyttja 4 § af Adelige Privilegierne; vi håfve exempel, at främmande
hafva här fädt Öfverste-caractere.
Gref J. Cronhielm förbehölt samma förmån för alle dem,
sorn dragit värjan för de caracterer de sig utomlands förvärfvat.
Hr C. O. Lagercrantz: Adelige Privilegiernes 4 § är
klar, och kan deras nyttjande Hr Palmstierna ej betagas, utan
at giöra honom injustice och oss sielfve skada; han äger ej
Gen.-Adjutants fullm. Nådendals strump-tillverkning. 471
blott någon caractere, utan står som värkelig Öfverste i tienst,
och har derpå, som det i Frankrike kallas, attache. Han vill
ej prejudicera någon i avancement, och i commando aldrig
hafva företräde utan för yngre Ryttmästare; om, när han således
begifven sig sielf ifrån utile, vi vilja betaga honom honeuren,
så voro bättre, at § gick ut. Man vet huru väl han
aulagt sin tid, och hvad kundskap uti fortificationen, artilleriet
och hvad mera til krigsväsendet hörer han uti Frankrike och
vid deras armeer, som är den yppersta scholan för en officerare,
sig til väga bragt; lät oss derjemte betänka at vi vid detta
tilfälle ej stöta en nation för liufvudet, hos hvilken så månge
svenske nu snart 100 år tilbaka niutit bröd och all välvilja.
Hr Ekestubbe: Om vi sielfve äro emot våre Privilegier,
hvem skall då skydda dem?
Hr Landtm.: Yi lära hafva möda at komma ifrån hvarannan;
jag vet ej huruvida det är en syssla, eller om K. Maj:t
kan nämna hvilken Ryttmästare han behagar til GeneralAdjutant;
jag hemställer om icke någre Deputerade af R. o. A.
saken närmare kunde öfverlägga, och med sitt yttrande i morgon
inkomma.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Lagercrantzes härom ingifne Memorial blifver liggande
på bordet,
R. o. A. förenade sig, at anslag sker til i morgon bittida
klåckan sex.
R. o. A. skildes åt,
Den 1 8 April.
R. o. A. samlades om morgonen klåckan sex.
Under Hr Landtm:ns frånvaro i Secrete Utskottet, som
nu jemväl var tilsammans, förde med R. o. Arns tilstånd Frih.
von Ungern directionen på Riddarhuset.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående strumpetilvärkningen uti Nådendahl, hvaruti
Deputationen, i anledning af Riksdags-Fullmäktigens och Borgmästarens
i berörde stad Jonas Hindrichssons giorde ansökning,
Riksens Ständers benägna godtfinnande hemstält om
icke, til vidare upmuntring och befordran för Nådendahls stads
invånare uti deras berömelige förehafvande, dem må blifva
472 (April 18.) Nådendal. Ilikets spinnerier.
efterlåten tullfrihet på deras strumpetilvärkningar, ej allenast
i så måtto, som de i dy mål utkomne Förordningar förmå,
utan ock, enär de någre oförsålde strumpor ifrån en ort til
annan med sig fram eller återföra, för hvilka en gång tullat
är, samt at för dem genom underdånig föreskrift hos K. Maj:t
må begäras frihet at här i Stockholm få inrätta deras egen
försälgningsbod, såsom ock at efter crono-värdie de må få af
det korta finhäcklade Carelska linet årligen til sig lösa 2 Sk®
vid de tider, som samma slags lin i cronones upbörd inflyter;
igenom hvilka hielpemedel Deputationen med säkerhet förmodar,
det lärer denna stads strumpetilverkning så ansenligen
förkofras och tilväxa, at ej allenast strumpor af linne och trå
utan ock af ädlare ämnen torde til landets synnerliga nytta
och förmån der snart nog til en stor myckenhet kunna förfärdigas.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående spinneriernes utvidgande och förkofring i
riket, hvarjemte Deputationen upgifvit et project, som til detta
ändamåls erhållande varit under öfvervägande, men för Riksdagens
snart tilstundande slut ej torde så noga kunna af Riksens
Ständer skärskådas och jemkas, som vederbör; hemställandes
fördenskull Deputationen til Riksens Ständers godtfinnande,
om icke detta project kunde lämnas til Manufactur-Contoirets
närmare bepröfvande och inrättande efter omständigheterne,
hvilket ock utbetalar de til desse nyttige inrättningar erforderlige
medel, och at i öfrigit trenne personer vid utförandet
af denna Spinneri-inrättning måge antagas och brukas, nemligen
Vice-Actuarien Olof Hamren här i Stockholm, Directeuren
Stephen Bennett i Helsingeland och Corporalen Hedman
i Yässmanland, samt at någre snälle spinnerskor til Finland
måge försändas, at denna vettenskapen der utsprida. Sidst
vid detta Betänkande berättar ock Deputationen sig i anledning
af Camar-CEconomie- och Commerce-Deputations giorde yttrande,
så väl som Manufacturisternes inkomne Memorialer,
hafva varit föranlåten at författa et project til en Förordning
om en almän haspels eller härfvels inrättande och brukande, så
väl vid fabriquerne, som garnspinnerierne och inrikes garnhandelen;
hvilken Förordning Deputationen härhos til Riksens
Ständers närmare öfvervägande och gillande upgifvit.
Detta Deputationens hemställande bifölls af R. o. A.
Palmstierna. Duells-plakatet.
473
Det bifogade projectet under följande titul: »K. Maj:ts
nådiga Förordning om en almän och lika härfvels eller
haspels brukande så väl vid fabriquerne som dertil hörande
garnspinnerier och inrikes garnhandel», uplästes för R. o. A.
och bifölls til alla delar. '
Hr Didron påminte, at som Krigs-befehlet i dag ingifvit
et Memorial til Riksens Högl. Ständer, angående Stora Secreta
Deputationens giorde hemställande, det Hr Palmstierna med
General-Adjutants caractere måtte benådas, och det jemväl berättas,
at et sådant Stora Secreta Deputationens yttrande redan
af Bondeståndet skal vara bifallit; fördenskull, som han ej
kunde se huru vida de öfrige Stånden om en sak, som rörer
R. o. Arns Privilegier, sig kunna utlåta, och tiden voro kort,
ville han til R. o. A:ns ompröfvande hafva hemstält om icke
Krigs-befehlets Memorial nu kunde företagas och afgiöras, samt
en föreställning ske til de andre Stånden, angående det slut,
som R. o. A. härutinnan tagandes varda.
Frih. Ungern berättade sig härom hafva tält med Hr
Jjandtmarskalken, och at Hr Landtmarskalken förment, at af
Stora Secreta Deputationens hemställande de öfrige Stånden
ej kunna hafva skälig anledning och fog öfver Adelige Privilegierne
sig at utlåta, utan allenast at yttra sig om en sådan
tienst skal bestäs eller ej; hemställandes i öfrigt Frih. Ungern
om icke härmed kunde upskiutas til des R. o. A. tahlrikare
sig samlat, i anseende hvartil med detta ärende upsköts til närmare
emot middagen.
Uplästes Rådets Extractum Protocolli af den 31 Januarii
innevarande år, hvarmedelst K. Maj:t i nåder velat inhämta
Riksens Ständers utlåtande angående deras begrafning, som
under utmaning dräpas af någon, hvilken hvarken är Adelsman
eller Adelig vederlike, på det sådan omständighet vid
det förnyade Duells-Placatets fastställande och utfärdande må
kunna i akt tagas.
Resol.: Upsköts, emedan det förnyade Duells-Placatet til
nästa Riksdag kommer at hvila.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli, angående
pärlefiskeri-interessenternes giorde ansökning at i anseende
til andragne skäl och orsaker ej allenast niuta eftergift
på det med dem accorderade ärendet för åren 1737 och 1738,
utan ock at sedan ifrån samma contract blifva aldeles entledigade;
hvaröfver Secrete Utskottet, enligit Camar-Collegii
474 (April 18.) Perl-fiskerierm. Major Wallengrens
och Stats-Contoirets til K. Majit ingifne underdånige Betänkande
i denna sak, stadnat i det slut, det kan pärlefiskeriinteressenterne
så mycket mindre beviljas någon eftergift feiden
förflutna tiden, som 1737 och 1738 års arende-medel redan
äro anslagne samma årens stater til angelägne tarfvor, hvilka
ej kunna lämnas studsande; men hvad contractets upsäjande
för den tilkommande tiden angår, håller Secrete Utskottet före,
at interessenterne, i betraktande af deras vid detta på 6 år
slutne contractet redan lidne skada, måge nu mera derifrån
varda befriade, dock at Camar-Coliegium må vara betänkt på
andre utvägar at igenom pärlefiskerierne föröka cronans ingälder.
Bet förestältes härvid, at som cronan af desse pärlefiskerier
aldrig haft någon serdeles inkomst, utan snarare den tiden
dä det drefs för cronans räkning, och för betjenterne samt til
andre omkostnader måste bestås lön och stat, dervid för publicum
varit skada, och desse interessenter, i mening at gagna
cronan och sig, ingådt et hazardeust contract, hvarvid de redan
haft en handgripelig skada och dem ännu en större förlust
förestodo, det fördenskull voro billigt, at Riksens Ständer härutinnan
ej brukade högsta rätt, på det andre ifrån contracters
ingående, som någon hazard äro underkastade, ej måge afskräckas,
utan at efter möjeligheten med dem må lindras.
I anledning häraf stadnade R. o. A. häröfver i följande
slut, som, sedan det för R. o. A. var upläst, skrefs på förbemälte
Extractum Protocolli ifrån Secrete Utskottet:
Resolverades, at så framt arrendatorerne emot et skäligt
ärende vilja continuera, då arrendet af desse tvänne åren dem
må eftergifvas; dock utan at sådant må blifva något prejudicat
til andre contracters rubbande.
Hr Landtm, upkom och hemstälte om icke han med
Talemännen nu kan gå up at hos H. K. Majit i underdånighet
anhålla, det Riksdagens afblåsning må ske i dag, och at således
Ständerne i morgon kunna komma up i kyrkjan och på
Riks-sahlen.
Sedan R. o. A. bärtil gifvit sitt bifall, afträdde Hr Landtmarskalken.
Uplästes Hr Majoren Wallengrens i dag ingifne Memorial,
hvarutinnan bemälte Hr Major anhåller, at som vid des underdånigst
giorde ansökning hos K. Majit om Adeligit stånd, han
ej fördristat åberopa sig den af högstsal. Konung Carl XII
introduktion å Riddarhuset. Schönfelts mein.
475
honom giorde nåden, då år 1709 högstsal. K. Majit honom
Adelig värdighet allernådigst behagat tillägga, ej vetandes
någon vara i lifvet, som derom voro kunnig, men at han sedan
med hugnad förspordt Hr Öfverst-Lieutenanten Frih. Coijett
ännu vara et lefvande vittne til den nåd högstsal. K. Majit
då emot honom förklarat, det täcktes fördenskull Högh R. o.
A. bevilja honom Extractum Protocolli på de hos R. o. A.
fälde höggunstige utlåtelser, dä des i underdånighet giorde
tiensteår och meriter den 7 och 9 April in pleno uplästes.
Som härvid förestältes det vara både ovanligit och betänkeligit
at til någon privat lämna Extracter af R. o. Arns
Protocoll, hvilket allenast är et sätt, hvarmed Riksens Ständer
på alman Riksdag sine tagne slut hvarannan meddela och således
allenast uti Riksens almänna ärender bör brukas, men
at icke des mindre Majoren Wallengren i anseende til des
rnerite och trogna tienster kunde villfaras medelst en på Memorialet
skrifven Resolution med Riddarhus-Secreterarens underskrift;
Altså
upsattes följande Resolution, hvilken för R. o. A.
uplästes och bifölls, samt sedan skrefs på Memorialet, som til
Majoren Wallengren kommer at återställas.
Resol.i R. o. A. funno godt at medelst påskrift på detta
Memorial Majoren Wallengren det vittnesbörd lämnas, at, då
om des begärte introduetion på Riddarhuset taltes, åtskillige
af R. o. Arns ledamöter, isynnerhet af Hrr Generalerne och
Krigsbefehlet, med mycket beröm ihogkommo och omtalte de
trogne och tappre krigstienster, som bemälte Major giordt,
och at högstsal. Konung Carl XII för des tro och tapperhet
mycken nåd haft och jemväl lofvat honom Adelig sköld och
värde vid et krigstilfälle, då Majoren Wallengren sig mycket
distinguerat.
Uplästes Hof-Junkaren Schönfälts ingifne Memorial, hvaruti
han anhåller, det måtte han til Hof-Junkarelönens åtniutande
på extraordinarie staten efter sin aflidne fader Camarherren
Schönfelt ännu så länge upföras til des H. K. Majit i
nåder behagade honom vid förefallande vacance med ordinarie
lön hugna, hvarom, i anledning af Riksens Ständers Secrete
Utskotts underdåniga hemställande, K. Majit igenom nådig
skrifvelse befalt Hr Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken Gref
De la Gardie at vid förefallande öpning och ledighet K. Majit
i underdånighet påminna.
476 (April 18.) Ev.kyrka i Konstantinopel. Kommend. Blomcreutz.
Denna Hr Hof-Junkaren Schönfelts ansökning bifölls af
R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protoeolli angående
den i Constantinopel varande Legationspredikantens Magister
Troilii genom Memorialer til Prästeståndet giorde föreställningar
om angelägenheten af en Evangelisk kyrkjas upbyggande
vid Constantinopel och nödige medels samlande til
dervarande Evangeliske sclavars utlösen och understöd, med
mera; hvaröfver Secrete Utskottets yttrande är, at som för de
andragne orsaker skull förberörde förslag tyckes böra befrämjas,
så synes til värkställigheten häraf de medel kunna brukas,
som årligen blifvit samlade til Algieriske fångars utlösen och
til en del ännu äro odisponerade, hvarförutan ock en årlig
collect på 4 år öfver hela Sveriges rike i alla kyrkjor kunde
til detta christeliga verk samlas, och imedlertid til denna sakens
skyndesammare bedrifvande 3 a 4 procent af convoy-medlen
användas. För öfrigt hemställer Secrete Utskottet, om icke
Cancellie-Collegium kunde af K. Maj:t i nåder anbefallas at
draga försorg om ofvannämde medels indragande och öfverremitterande
til Svenska Ministeren i Constantinopel, enär
densamma förut sig utlåtit hvad medel härtil oundgängeligen
kan erfordras.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets i så måtto yttrade
tankar.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protoeolli af den
16 April angående Majorens och Commendantens vid Vaxholm
Blomcreutz giorde ansökning om 100 dal. smts tilökning på
sin nu innehafvande ringa lön, af någon oindelt hemmansränta
uti Vermdöö sochn och Vindöö herding, hvilken tilökning
af någon hemmansränta Secrete Utskottet ej kunnat
bifalla, utan hemställer om icke Majoren och Commendanten,
i anseende til des svaga vilkor, någon tilökning i penningar
må kunna beviljas och i staten anslås, så at han med Commendanten
på Dahlarö lika lön må komma at åtniuta.
Detta Secrete Utskottets Extractum Protoeolli bifölls af
R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protoeolli af den
16 April angående Revisorens i K. Krigs-Collegio vid Artillerie-Contoiret
Gustav Biörkrnans 50 dal. smts årlig tilökning
på sin innehafvande lön, samt skrifvare-hielp til 200 dal. smt,
hvilken tilökning Secrete Utskottet, i anseende til Krigs
-
Revisor Björkman. Ryttm. Freijtags mern. 477
Collegii för honom bevekeligen giorde föreställning, ej kunnat
undgå at bifalla och för tidens vinnande skull redan i staten
upföra, som fördenskull Riksens Ständer til vidare gillande och
fastställande härmed blifvit hemstält.
R. o. A. gofvo äfvenledes härtil sitt bifall.
Uplästes Stora Secreta Deputationens Extractum Protocolli
af den 16 April angående Ryttmästarens Christopher
Freytags til Deputationen insinuerade ansökning at genom
accord få til någon annan cedera sin vid K. Lif-Regimentet
hafvande Regiments-Qvarteremästare indelning; hvilken cession
Secrete Utskottet, i anseende til de af Ryttmästaren andragne
bevekelige skäl och orsaker, tilstyrkt Riksens Ständer at bevilja
honom och ingen annan, dock med det uttryckeliga förbehåld,
at cession sker åt någon innom Regimentet, så at
ingen må hafva fog at klaga öfver skedd prejudice.
Hr Huppelifelt hemstälte om icke Hr Ryttmästaren
Freijtag i anseende til des trogne och uti 43 års tid giorde
krigstienster uti denna des ansökning kunde villfaras.
Hr Hellenstierna sade, at ingen lärer vara häremot.
Frih. Cronhiort: För min del kan jag härtil ej samtycka,
emedan uppå Krigs-befehlets egen begäran på förre Riksdagen
alle cessioner blefvo förbudne. Om R. o. A. härtil vill gifva
des bifall, sådant står i R. o. A:ns behag; men på den händelsen
skulle jag hålla före det uttryckeliga förbehåld vara
nödigt, at ingen härigenom må prejudiceras.
Det uplästes utur Stora Secreta Deputationens Extractum
Protoeolli, at der samma förbehåld, det ingen härigenom må
få orsak at klaga öfver prejudice, redan är giordt.
Frih. von Ungern giorde frågan om Protocolls-Extractet
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Bennett: Tillätes detta för Hr Ryttmästaren Freytag,
hvarföre skal icke andre gamle officerare lemnäs samma
förmån och hugnad, och på det sättet de yngre upmuntras
med det de se öpningar blifva, så at de kunna giöra framsteg.
Frih. von Ungern: Förr än detta skal uppehålla R. o.
A., tager jag heldre på Hr Ryttmästaren Freitags vägnar
Memorialet tilbaka.
Det sades saken redan vara afgiord och bifallen.
Frih. von Ungern anmälte Secrete Utskottets Extractum
Protoeolli angående capita familiarum, huruvida de kunna vara
478 (April 18.) Accord. Kaptenen Wästfelt.
befriade ifrån at bivista sine poster och embeten medan Riksdagen
är.
Detta upsköts til des R. o. A. talilrikare sig samlat.
Hr Westfelt: Jag hörer, at Hr Ryttmästaren Freitags
ansökning är bifallen, och som ingen kan hafva större orsak
och skäl at åstunda, det cessioner måge blifva tillåtne, än expectanterne,
så hemställer jag ödmiukast om icke dem må
tillåtas at träda i handel när sådane accorder sig yppa.
Frih. von Ungern: Det hade varit väl om detta förr
blifvit anmält; men så framt det härom på sidsta Riksdagen
giorde förordnandet skal ändras eller limiteras, så behöfves
dertil tid, ty saken är granlaga; och huru vill man nu på en
stund giöra en general decision härutinnan.
Hr Didron: Det har varit omtalt, at man på denne
Riksdagen ville söka någon ändring eller limitation, men jag
har altid varit deremot af orsak, at Krigs-befehlet sielf på
förliden Riksdag gaf anledning til samma Förordning, och at
om någon ändring sker, missbruken aldrig kunna förekomma.
Hr Westfelt: Jag har länge tient och har mine år inne,
och vill således ej åstunda någon befordran uti armeen, allenast
at i anseende til mine långlige och trogne tienster och
mitt lidande, i det alt sedan 1723 jag måst nöja mig med
den ringa expectance-lönen utan at med alle mine trägne ansökningar
kunna komma til någon beställning igen, R. o. A.
ville visa mig den gunsten och hos K. Maj:t til någon ÖfverJägmästare-beställning
mig i underdånighet recommendera.
Frih. Coijett: Jag måste bevittna med Hr Westfelt at
at han länge och väl tjent, samt at nästan ingen är mera lidande
än han, och hemställer fördenskull om han icke uti
ultimatet til någon Ofver-Jägmästare-beställning kunde anmälas.
Som uppå Frih. von Ungerns giorde frågan,
af R. o. A. bärtil samtycktes, samt at det jemväl hos
Stånden bör recommenderas; altså upsattes följande Extractum
Protocolli, hvilket straxt för R. o. A. uplästes och gillades:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 18
April 1739.
S. D. funno R. o. A. billigt, at Capitain Westfelt, hvilken
ibland expectanterne isynnerhet länge varåt lidande, emedan
han vid des nu tiltagande år ej mera åstundar någon befordran
i armeen, af Stora Secreta Deputationen uti des ultimat hos
Lönerna i Hofrätterna. Tull-stämplar. Manuf.-priv. 479
K. Majit til någon Öfver-Jägmästare-beställnings erhållande i
underdånighet må anmälas; hvilket hos de öfrige respective
Stånden til et benägit bifall i bästa måtto recommenderas.
Actum ut supra.
Hr Didron: Om ultimatet innehåller recommendationer,
är jag deremot och protesterar.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 April angående betjenternes af Giötha och Abo Håfrätter
giorde ansökning, om förbättring på deras ringa löner, i jemlikhet
af hvad som deras vederlikar i Svea Håfrätt åtniuta,
och i anseende til den förbättring, som Håfrättens ledamöter
uti deras löner redan undfådt; hvarmed Secrete Utskottet giordt
en jemförelse emellan alle personelle stater och deras aflöningar,
finnandes ingen anledning at styrka dertil, det staten med
någre personelle tilökningar må betungas, emedan för des knapphet
skull ej ännu tryggeligen kan afses huru densamma med
de faststäldte utgifter sig fulleligen kan bära, varandes icke
eller af domare-räntan någon tilgång; förutan hvilket alt sådane
tilökningar skulle blifva kraftige prasjudicata för nästan
hvar oell en at giöra dylik ansökning, staten til en alt för
märkelig gravation och last.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets yttrade tankar.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
16 April, angående de af Manufactur- och Handels-Deputationen
föreslagne nye sätten til krahmvahrors stämplande, hållandes
Ståndet före, at som det sättet med pappers-stämpelen
skulle blifva mycket besvärligit, så kan then föreslagne bly—
stämpelen allena vara nog tilräckelig at förekomma lurendrägerier;
hvarjemte påminnes, det måga afskurna stycken,
som vid visitationer kunna finnas ostämplade, ej för confiscable
förklaras.
Det påmintes, at då Betänkandet var före R. o. A. sig
yttrat på det sätt, som R. o. A. ansedt för bäst och säkrast
så i anseende til cronans tulltäckt, som lurendrägeriers förekommande.
I anseende härtil, och som R. o. A. förklarade
sig dervid förblifva, skrefs på detta Protocolls-Extraet:
R. o. A. blefvo vid sin förra Resolution.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli med åtskilige
vid Projectet til de almänna Manufactur- och Handtverkshus-Privilegierne
giorde anmärkningar; hvilka påminnelser
och anmärkningar, om de öfrige respective Stånden ej för Riks
-
480 (April 18.) Lön- o. betwlnings-afgiften. Riksdagens slui.
dagens annalkande slut skulle nu behaga samtycka, sa at hvad
som andragit blifvit vid expeditionen kunde behörigen i akt
tagas, håller Borgareståndet för bäst vara at hänskiuta hela
denna saken angående Manufactur-Privilegierne til K. Maj:ts
nådiga afgiörande, sedan vederbörande Collegier deröfver blifvit
hörde, dock Borgareståndet obetagit at i denna händelse vid
nästa Riksdag thorvid giöra sine påminnelser.
Resol.: R. o. A. biföllo det lofl. Borgareståndets påmin
nelser
vid 3, 4, 13, 20 och 21 §§, jemväl och vid den 32; dock
at tillägges: så vida han är Borgare. I öfrigit förblefvo R. o.
A. vid sin förra Resolution, och blifva af Expeditions-Deputationen
de puncter, uppå hvilka finnas Ståndens pluralitet,
enligit des instruction och Riksdagsordningen expedierade.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
17 April, angående projectet til den förnyade Förordningen
om lön och betalningsafgiftens erläggande, vid hvilken projecterade
Förordning, som Borgareståndet genom Extractum Protocolli
af den 22 sidstl. Martii giordt det påstående, at Ståndet
aldeles vill förblifva vid 1723 års Förordning i detta mål och
theremot för sin del ingen förhögning uti afgiften tillåta, men
en sådan uppå Borgerskapet giord förhögning uti projectet likväl
ännu icke blifvit vederbörligen ändrad och rättad, så gior
Borgareståndet nu ytterligare thet kraftiga förbehåld at vid
vissa omnämde tilfällen ingalunda begifva sig til någon then
minsta förhögning emot vanligheten och thet som 1723 års
K. Förordning innehåller.
Resol.: Bifölls i öfrigit, men hvad det lofl. Borgareståndets
påminnelser vid 15 och 16 §§ i den nya Förordningen om lön
och betalningsafgiften beträffar, blifver R. o. A. vid sin förra
utlåtelse.
Hr Landtm, kom up och berättade, at lian tillika med
Talemännen haft den nåden at upvakta K. Maj:t och i underdånighet
anhållit om Riksdagens aflysande, emedan Riksens
Ständer med deras arbete nu voro färdige, samt at K. Maj:t
lämnat det nådiga svaret, at afblåsningen lärer ske i dag förmiddagen
klåckan ellofva.
Tvänne af K. Maj:t nedsände Cammarherrar, nemligen
Hr Olthoff och Gref Spens, blefvo anmälte och emottagne af
6 dertil deputerade. När tlie voro inkomne sade
Cammarherren Hr Olthoff: K. Maj:t låter förmäla des
nådiga hälsning til des trogne undersåtare, Riksens Ridderskap
Riksdags-beslutet.
481
och Adel, och derjemte lika nådigt antyda at i morgon, som
är den 19 April, efter sluten gudstienst uti stadsens Stora
kyrka på Riks-sahlen sig infinna och Riksdagsbeslutet afhöra.
Hr Landtm, bad förmäla R. o. A:ns underdåniga vördnad
och sade, at R. o. A. skola i underdånighet hörsama K. Maj:ts
nådiga befalning.
De tvänne Camarherrar afträdde, och blefvo af samma
sex Deputerade, sorn dem infört, utbeledsagade.
Som Riksdagsbeslutet med de öfrige Ståndens påskrifter
af innevarande dato var inkommit, altså blefvo samma påskrifter
för R. o. A. upläste, af följande innehåld:
Prästeståndet bifaller tillika med R. o. Arns anmärkningar,
hvarjemte Ståndet håller före at uti 1 § i stället för
orden »är hos oss», sättes »är det förra at tilskrifva, och det
senare des almänt bekante hjeltemod.»
Borgareståndet bifaller med R. o. A:ns samt Prästeståndets
ofvan yttrade mening, och förblifver i öfrigit vid des igenom
Extractum Protocolli giorde påminnelser.
Bondeståndet bifaller med R. o. A:ns samt Prästeståndets
yttrade mening, påminnandes derjemte vid 8 §, at lön- och
betalningsafgiften ej längre bör continuera än til nästa Riksdags
begynnelse.
R. o. A. funno betänkeligit at bifalla det ärbara Bondeståndets
påminnelse, emedan Ständerne sig åtagit lön- och betalningsafgiftens
erläggande til des Riksens gäld voro betald,
men det vördiga Prästeståndets anmärkning vann R. o. A:ns
bifall; skrefs altså på conceptet til Riksdagsbeslutet:
R. o. A. biföllo det vördiga Prästeståndets anmärkning
och förblefvo i öfrigit vid sitt förra yttrande.
Uplästes sedan det åberopade Borgareståndets Extractum
Protocolli daterat i dag, innehållandes följande vid projectet
til Riksdagsbeslutet giord påminnelse, nemligen at vid slutet af
6 § i stället för meningen: »hvilket uti thetta Riksdagsbeslut
såsom en almänt vedertagen nu och framgent oryggelig lag
infört är,» sättes »hvilket härstädes såsom et almänt beslut
infört är;» och vid 8 § i stället för orden: »hvarom en serskilt
Förordning utkommer,» sättes »efter en serskilt Förordning,
som nu kommer at utgå och aldeles enlig är med 1723 års
Förordning.»
Adelns Protokoll, 1738—1739. lil. 31
482 (April 18.) Lediga Presideuts-embeten. Palmstiernas
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut, som skrefs på
förbemälte Borgareståndets Extractum Protocolli:
R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution och förmoda
at, hvad påminnelsen vid 8 § i Riksdagsbeslutet angår, det
loll. Borgareståndet uti R. o. A:ns Resolution på Ståndets Extractum
Protocolli af den 17 April lärer finna skäligt nöje.
Hr Landtm, hemstälte om icke i anseende dertil, at
Riksens Ständer sig förbehållit at när de äro tilsammans i
underdånighet föreslå til de ledige Prsesidents-embeten, men
Riksdagens nu så när för handen varande slut ej vill tillåta,
at Ständerne med underdånigt förslag til de nu öpne Praesidentskapen
kunna inkomma, Hr Landtm. K. Majit sådant i
underdånighet kunde tilkänna gifva.
Detta bifölls af R. o. A. och fick Riddarhusfisealen befallning,
emedan tiden ej vill tillåta något Extractum Protocolli
härom at utfärda, at hos de andre Stånden detta R. o. A:ns
tagne slut munteligen berätta, samt bringa Ståndens svar
på det Hr Landtmarskalken sedan må kunna gifva K. Majit
i underdånighet vid handen det slut, uti hvilket Riksens Ständer
i så måtto stadnat.
Upläses Krigs-befehlets af Hr Feltmarskalken Hamilton
underskrefne och i dag ingifne Memorial, hvarutinnan, i anseende
til Secreta Deputationens giorde hemställande, at Öfversten
i Fransösk tienst Hr Palmstierna, som uti Stora Secreta
Deputationen andragit huruvida, i följe af Adelige Privilegiernes
4 §, han sin uti främmande tienst förvärfvade caracter må til
godo niuta, genom underdånig föreställning hos K. Majit til
General-Adjutants beställning må befordras, Krigs-befehlet anförer,
det så vida en sådan beställning uti fredlige tider är
indragen, tiletta ej annorlunda än en tilökning på caracteren
kan anses, hvarföre Krigs-befehlet til bevakande af sine hemmavarande
medbröders rätt och förekommande af dem prejudicerande
caracterer, så mycket mer förklarar sig befogat hos Riksens
Ständer at anhålla, det Stora Secreta Deputationens förenämde
hemställande ej må vinna bifall, som en sådan tilökning
på caracteren strider emot Regeringsformens 42 § och 1723 års
Förordning om caracterers förbiudande; tilläggandes Krigsbefehlet,
at som thenna Hr Palmstiernas ansökning ej gådt
igenom Urskillningen eller Ståndens plena, så tyckes den ej
eller hos Riksens Ständer böra vinna rum, serdeles som den
åberopade § uti Adelige Privilegierne ej synes kunna dragas
ansökning om General-Adjutants fullmakt.
483
derhän, at äldre och mer förtjente skola af de mindre förtjente
prejudiceras, fastän the någon tid stadt i främmande tienst.
Hr Palmstierna: Jag tilstår, at jag stadnar i högsta
förundran deröfver, at Hr Feltmarskalken nu behagar i Krigsbefehlets
namn med en protest emot mig inkomma, hvilken
jag på intet sätt kan agnoscera, aldenstund i sommars vid
början af Riksdagen, til at visa så väl förmän som camrater,
at min ansökning på intet sätt var ensidig, utan at jag ville
gå rena och upriktiga vägar i alt mitt giöremål, jag med et
Memorial vände mig til Krigs-befehlet och gaf hela beskaffenheten
af min ansökning tilkänna, intet i den tankan, som
skulle Krigs-befehlet äga någon rättighet at skärskåda sådane
saker, som på något sätt röra Adelige Privilegierne, utan endast,
som jag tilförene sagt, at visa det förtroende, som bör vara
officerare och camrater emellan. Jag giorde mig helt försäkrad,
at ibland riddersmän och officerare afvund aldrig kunde finna
rum, och at ibland ädelmodigt folk den ena til den andras
nöje och förmån samt tilständiga rätts bibehållande alt hvad
han förmår gierna bidrager i alla mål, som på lag och billighet
grundade äro och på intet sätt lända til någons förfång eller
prejudice; mig gafs då på Krigs-befehlets vägnar af Hr Feltmarskalken
det svaret, at Krigs-befehlet med min ansökning
sig icke kunde befatta, emedan Krigs-befehlet densamma ansåg
såsom rörande Adelige Privilegierne; och åberopar mig de af
Krigs-befehlet samteligen här nu närvarande Herrar, om icke
altså förelupit, som jag haft den ähran at berätta. Och som
jag uti denna min ansökning ej begärer något avancement,
hvarigenom ehvem det vara må skulle prejudiceras, utan allenast
at som Riddersman niuta Adelige Privilegierne til godo,
så kan jag ej afse huru Hr Feltmarskalken uti Krigs-befehlets
namn hos R. o. A. med en protest emot mig kan inkomma,
uti et mål, som Krigs-befehlet en gång förklarat vara af den
beskaffenhet, at Krigs-befehlet dermed sig intet kunnat befatta.
Jag protesterar altså på det högsta emot en sådan af Hr Feltmarskalken
i Krigs-befehlets namn emot mig ingifven protest, men
förklarar mig erbödig ifall Hr Feltmarskalken som riddersman
emot min ansökning vill protestera, at då såsom riddersman
svara.
Hr Didron betygade sig för Hr Palmstiernas person,
förtienster och berömeliga egenskaper hysa mycken estime, men
at han i anseende til de så väl af Krigs-befehlet i det upläste
484 (April 18.) Palmstiernas ansökning
Memorialet, som de af honom, Hr Didron sielf vid sådane t il—
fallen anförde skäl til den af Hr Palmstierna giorde ansökningen
ej kunde samtycka.
Anmältes et af Hr Palmstierna i dag ingifvit Memorial,
hvarutinnan, i förmågo af anförde skäl och åberopade prejudicater,
Hr Palmstierna R. o. A. til behiertande hemställer
huru angelägit det är, at Privilegiernes 4 §, utan at tillåta
någon förtydning, i des fulla kraft bibehålies, hvilket Memorial
för tidens korthet skull ej koni at upläsas, utan allenast de
bifogade allegater ifrån Lit. A. til och med Lit. C., innehållandes
åtskillige af K. Majit ifrån år 1729 til och med år 1736
til Svenske Adelsmän i nåder meddelte confirmationer på samma
caracterer, som de sig utomlands förvärfvat, och uti hvilka til
en del K. Majit sielf i nåder anförer Adelige Privilegiernes
4 § såsom et skäl til samma K. benådning.
Frih. Cronhiort: Här talas om Adelige Privilegiernes
åtniutande; jag unnar Hr Palmstierna af alt hjerta godt; men
när jag tänker på huru månge af mine redelige camerater
skulle prejudiceras, om honom General-Adjutants fullmakt skulle
gifvas, kan jag för min del dertil ej samtycka.
Hr Hellenstjerna: Hvar och en af R. o. A. lärer vara af
den tankan, at Privilegierne böra blifva i sin fulla kraft; men som
icke allenast Regeringsformens 42 § utan ock 1723 års CaractersFörordning
aldeles förbjuda högre caracterer än det embetet
är, som hvar och en bekläder, och orden i Privilegierne, »til
godo niuta», ej böra sträckas til andras prejudice, som jemväl
uti krig tient Fäderneslandet, så kan jag ej finna, at samma
§ til någon earacters erhållande här kan appliceras; isynnerhet
som Riksens Ständer vid förre Riksdagen i anseende til de då
ifrån Dantzig hemkomne officerare nogsamt förklarat huru de
i detta fall förstå Adelige Privilegierne.
Hr Didron: När de i Ryssland fångne officerare kommo
hem, måste de, som hemma tient sig uppstiga tilbaka, och de
förre fingo förbättring på caracteren; år 1723 utkom derpå
Subordinations-Förordningen; alt sedan har K. Majit och Ständerne
vijst mycken ömhet derföre, at inge caracterer måge
gifvas på det subordinationen och ordningen uti armeen åter
måtte erhållas; skulle nu å nyo caracterer tillåtas, sä förfelade
man et så angelägit och nödigt ändemål; jag medgifver gierna,
at de, som utomlands sig evertuerat, vid hemkomsten sådane
förmåner måge til godo niuta, men kan aldrig bifalla, at offi
-
orn Gen eral-Adjutants fullmakt.
485
cerarne i hela armeen här hemma, som jemväl tjena riket,
skola prejudiceras.
Hr Lagercra ntz: Här är hela fragan om Adelige Pri—
vilegiernes 4 §. Någre taga denne § så stricte, at densamme
blifver för R. o. A. aldeles onyttig; och på det sättet voro
bättre at sluta honom utur Privilegierne, ty han kan aldrig
blifva någon gagnelig, som med bekostnad, utrikes resor och
krigsoperationers bivistande utomlands, har möda och flit ospard
at blifva en käck officerare och til fäderneslandets tienst
skickelig; vi håfve häremot hört af de upläste praejudicaterne
huruledes, då en och annan, som kanske ej så mycken skickelighet
sig förvärfvat och allenast hos en eller annan mindre
Förste tient, om confirmation på des utrikes erhåldne caractere
giordt ansökning, samma 4 § in sensu latissimo blifvit fölgd.
Ja, man ser, at åtskillige af vår ungdom, hvilka sin tid och
medel utomlands ej så väl som han anlagt, utan i stället för
vett och kundskaper, allenast fåfängligheter och främmande
seder medbragt, efter hemkomsten vid håfvet och på andre
ställen ofta vinna den lyckan at komma til hederlige beställningar.
Med alt detta, nu då en käck och hurtig officerare,
som efter mogne anlagde studier och sedan han här hemma
intil krigets slut väl tient, genom ospard omkostnad, möda
och flit utomlands förvärfvat sig en berömelig kundskap både
i de vettenskaper, som vid pennan nödige äro, som ock uti
krigsväsendet, och efter flere års krigstienst uti en stor Konungs
armeer, deräst han krigsoperationerne bivistat, af samma Konung
med en ansenlig militair-charge, hvilken han värkeligen beklädt
och derföre både honeurerne och lönen niutit, är vorden
benådad; en man, för hvilkens talents och af honom sielf
sedermera förvärfvade kundskaper jag för min del hyser så
mycken estime, at fastän han under mitt compagnie stodo såsom
Cornett eller Under-officerare, skulle jag vilja stå under
des commendo och deraf giöra mig en heder, och den der
tillika tager de billige och modeste precautioner, at aldrig vilja
prejudicera någon, hvarken i avancement eller commando, honom
vill man ifrån åtniutandet af 4 § uti vare Privilegier utesluta.
Gunstige Herrar, varén då på något annat medel omtänkte,
söken up någon annan utväg, at Privilegier, möda och flit ej
måge blifva för honom onyttige; han kan på annat sätt til
rikets nytta, och sin hugnad employeras, och äger all erfordrad
skickelighet at vid ministeren kunna brukas.
486 (April 18.) Palmstiernas ansökning om General
Hr
Ekestubbe och åtskillige af R. o. A. sade sig bifalla
Hr Lagercrantz och begärte, at Hr Landtmarskalken härom
ville giöra propositionen.
Hr Landtm.: Då blefvo propositionen denna, at som Hr
Palmstierna, efter utrikes giorde resor och vettenskapers idkande,
såsom ock värkelig krigstienst hos främmande herrskap,
sig anmält at i följe af Adelige Privilegiernes 4 § vid des
hemkomst de således förvärfvade förmåner tilgodo niuta, och
R. o. A. funnit, at Öfversten Palmstierna således å sin sida
fullgiordt det, hvartil bemälte § riksens ungdom af R. o. A.
upmuntrar; han jemväl ock förvärfvat vackre vettenskaper och
den erfarenhet, hvaraf K. Maj:t och riket nyttig och god tienst
kan hafva at förvänta, så skulle R. o. A. gerna önska, at
Öfversten Palmstierna må komma at hugna sig af någon förmåns
åtnjutande och vid tilfälle af beskickningar til utrikes
håf af K. Maj:t i nåder ihågkommas.
Frih. von Ungern: At det sker utan prejudice af annat
ärligit folk, som äfven så väl som han sökt giöra sig skickelige
samt tient fäderneslandet.
Hr Lage rcrantz: Hvad den af Frih. von Ungern giorde
reservationen angår, så lärer Hr Palmstierna sielf ej vara
deremot; jag beder allenast at tilläggas må, at han ifrån tienstgiörande
befrias, til des han uti en beskickning kan komma
at brukas, som någorlunda svarar emot den rang han haft i
Frankrike.
Hr Landtm, uprepade huruvida des nyss giorde proposition
gådt, och giorde densamma ånyo, frågandes om den af R. o.
A. bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref Dohna: Jag vet ingen lag, som hindrar en skickelig
officerare at blifva brukad utrikes i ministeren; altså dependerar
detta af K. Maj:t efter de steg, som lagen föreskrifver.
Hr Lilljestierna förestälte, at som R. o. A:ns rättvisa
aldrig annat lärer tillåta, än at R. o. A. altid blifva sig like,
och man för den orsaken skull gådt ifrån Stora Secreta Deputationens
tankar, hvilken hade föreslagit General-Adjutantsbeställningen
på det i armeen ingen måtte prejudiceras, så
måste han vid detta senare, nemligen recommendationen til
någon utrikes beskickning, giöra den påminnelsen, at månge
brafve och skickelige män af civilståndet på sådant sätt skulle
Adjutants fullmakt. Manuf. o. Hand.-Dep.
komma at lida, hvartil han förmodade, at R. o. A. ej lärer
vilja gifva anledning.
Det sades saken vara afgiord, och at tiden ej tillåter at
man sig härmed längre uppehåller, och som efter en liten discours
Hr Landtm, frågade om saken är afgiord;
Blef dertil af R. o. A. med Ja svarat.
Hr Landtm.: Här sägs, at Stora Secreta Deputationen
skal hafva giordt explication öfver Adelige Privilegierne; fördenskull
måste jag gifva R. o. A. vid handen huru härmed
förevetter och huru långt Stora Secreta Deputationen härutinnan
gådt, nemligen at uppå en ifrån K. Maj:t nedkommen frågan,
huruvida de, som genom utrikes resor sökt förvärfva sig skickelighet,
med caracterer kunna benådas, Deputationen i underdånighet
svarat Adelige Privilegierne vara tydelige; och upläste
Hr Landtm, utur Stora Secreta Deputationens underdåniga
expedition af den 4 sidstl. Februarii det stället, som härom
handlar.
Det sades at vid detta Stora Secreta Deputationens yttrande
ej något voro at påminna.
Hr Riddercrantz: Om R. o. A. skulle komma öfverens,
at Hr Palmstierna skal brukas i beskickningar, så påminner
jag om icke för Gref Bonde, hvilken varit Capitain vid LifDragonerne
och tient hela kriget och jemväl hos andre herrskaper
giordt sig förtient, en äfven sådan recommendation kunde upgå.
Hr Landtm.: Det är redan skedt.
Uplästes Manufactur- och Ilandels-Deputationens Betänkande,
angående en Manufactur- och Handels-Deputations väljande
tilkommande Riksdag, hvaruti hemställes om icke nu,
innan Riksens Ständer åtskiljas, oryggeligen fastställas må,
at vid nästa Riksdag denna Manufactur- och Handels-Deputation,
såsom en ibland de aldra angelägnaste, straxt i början
af Electorerne må utväljas, och i anseende til ärendernes beskaffenhet,
som der förekomma, bestå af visse Secrete Utskottets
Deputerade samt någre ledamöter af Camar-CEconomie- och
Commerce-Deputation, som om handels- och manufactur-ärender
äga bästa kundskapen och äro för desamma välsinnade, på
det så mycket bättre tid och beqvämlighet gifvas må at så
vigtige ärender til det almännas nytta utarbeta och afgiöra.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Hr Lilliestierna påminte, at Stora Secreta Deputationens
ultimat må upläsas.
488 (April 18.) Om Riksens Ständers
Hr Landtm, svarade, at efter R. o. A:ns godtfinnande
detsamma legat på bordet, til hvar och ens igenom läsande.
Hr Didron: Då precaverades, at samma ultimat ej skulle
innehålla någre recommendationer.
Hr. Landtm.: Det är nogsamt R. o. A. bekant, at det
ej innehåller någre vidare recommendationer, än at hvar och
en, som lidit, må komma at niuta sin tour och ancienneté.
Anmältes Mauufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående regimenternes beklädande, och blifver på bordet
til eftermiddagen.
Hr Didron: Om Resolution på Krigs-befehlets besvär
härigenom skulle röras, så protesterar jag på det högsta.
Ilr Landtm, bad örn ursäkt, at han nu ej längre kunde
vara tilstädes, och trädde Frih. von Ungern til directionen.
Hr Li 11jestierna: Emedan ultimatet innehåller recommendationer
och Riksens Ständer icke allenast sielfve sig afsagt,
utan ock genom instruction förbudit Secrete Utskottet at gifva
recommendationer, och sådant likväl skedt på denne Riksdag;
ty reserverar jag härmedelst quarn solenissime ad Protocollum,
at dylika recommendationer aldrig böra lända mer förtjente til
prejudice eller binda K. Maj:t liänderne.
Hr von Blixen hemstälte om icke härom kunde giöras
proposition.
Hr O. W. De Geer: Detta är allenast en reservation,
som Hr Lilljestierna giordt för sin räkning.
Hr Lilljestierna: Det är både en reservation och et hemställande,
och som detsamma är enligit med lagen, så hoppas
jag R. o. A. härutinnan lära giöra et med mig.
Frih. C. W. Cederhielm: Anledning til denna discours
har man tagit sig af ultimatet; Herrarne lära vetta hvad ultimatet
har at säga, och veta hvilke personer deruti af Stora
Secreta Deputationen äro nämde, ty det har legat pä bordet;
och äro inge andre än de, sorn i anseende til det de tilförene
lidit, haft Riksens Ständers recommendationer för sig ifrån
förre Riksdag, eller ock nu befunnits hafva haft fog at klaga
öfver prejudice, desse äro nämde til ändring och rättning och
säges i ultimatet expresse, at de ej skola prejudicera andre.
Ur Lilljestierna: Jag talar ej om det som Stora Secreta
Deputationen giordt til rättning utan blott om de recommendationer,
som gådt i Ständernes namn och beder at igenom
rekommendationer.
489
recommendationer K. Maj:t liänderne ej måge bindas at efter
Regeringsformen få giöra alla rätt.
Hr Palmstierna: Jag vet intet, om man härmed menar
mig; skulle det så vara, så förklarar jag heldre, at jag ingen
recommendation vill hafva til någons prejudice såsom officerare,
utan som Riddersman at niuta Adelige Privilegierne til goda,
hvilket om det mig betages, tackar jag heldre både för recommendation
och al annan tienst.
Hr Lilljestierna sade sig ej hafva haft afseende på Hr
Palmstierna eller någon en particuliere, utan at han allenast
giordt et hemställande en general, som han trodde vara grundat
i lagen.
Frih. C. W. Cederhielm: Om de recommendationer, som
af Stora Secreta Deputationen äro giorde til ändrande och rättande,
ej få behålla sin kraft, sa blifva de klagande evigt
lidande.
Hr Didron: Ingen recommendation ifrån Ständerne bör
sträckas så vida, at den skal lända andre bättre förtjente til
prejudice; sker sådant, så kan på nästa Riksdag klagas och
Rådet blifver ansvarigt om de vid sådane tilfällen ej giordt
sine påminnelser.
Frih. von Ungern: Här är ju vijst at igenom desse
Stora Secreta Deputationens recommendationer ej någon bör
prejudiceras.
Det begärtes, at Frih. von Ungern ville giöra propositionen,
om icke en underdånig föreställning til K. Maj:t kunde upgå,
at Ständernes recommendationer aldrig hädanefter böra lända
bättre meriterade til prejudice;
Hvilket uppå Frih. von Ungerns giorde frågan bifölls,
samt at et Extractum Protocolli härom til de andre Stånden
skal afgå.
Men då bemälte Extractum Protocolli var upsatt och skulle
justeras, förklarade
Hr Boije, Hr Stjerncrantz, Hr Modée, Frih. Coijett,
Gref Gust. Gyllenborg, Hr De Geer, Frih. Cronhiort och
åtskilige flere af R. o. A., at sorn de aldrig ansedt detta för
annat än en blott af Hr Lilljestierna giord reservation, hvilken
för des räkning kunde blifva ståendes i Protocollet, så kunde
aldrig häraf giöras något slut uti hela R. o. A:ns namn, mycket
mindre något Extractum Protocolli til de andre Stånden utfärdas;
ty det voro aldeles contradictoirt och otjenligit at Stän
-
490 (April 18.) Mannf. o. Handels-Dep:ns betänkande.
derne genom en dylik underdånig föreställning til K. Maj:t
skulle kullkasta sine egne recommendationer, eller involverade
det ock den vidriga supposition, som skulle på så hög ort
Ständers recommendationer ej uptagas och anses efter deras
rätta mening; hvarföre förbemälte Herrar af R. o. A. påstodo
at häldre härom må voteras.
Efter något discourerande frågade Frih. von Ungern om
ej något Extractum Protocolli skal utfärdas, utan hvad af en
och annan af R. o. A:ns ledamöter anfört blifvit angående
Riksens Ständers recommendationer, at de ej böra lända någon
til prejudice, anses för en reservation, som af dem blifvit giord
til Protocollet.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 16 April innehållandes någre oafgiorde
mål, öfver hvilka Deputationen des Betänkande nu afgifver,
såsom:
l:o. Angående en del interessenters uti Flors linne-fabrique
tröghet at för deras andelar tilskiuta de på dem belöpande
förskotter, hemställes om icke enligit de nu förnyade Manufactur-Privilegierne
kunde blifva förordnat, at de interessenter,
som icke innom et halft års tid betala det på deras andelar
löpande förskott, böra vara deras lotter och förut i verket insatte
medel förlustiga, som då hemfalla det öfrige interessentskapet;
2:o.
Uppå Flors linne-fabriques interessenters ansökning,
at til K. Håfstatens och andre publique staters behof få giöra
lefverants af linnevahror, håller Deputationen för billigt, det
kunde denna verkets ansökning med underdånig föreskrift af
Riksens Ständer understödjas;
3:o. Underställer Deputationen Riksens Ständers välbehag
om icke Flors-fabriquen kunde beviljas byte af tvänne st. nära
intil verket belägne och för blekeriet myckit nödige ängjar, som
skola vara prästebohlet en half mild derifrån tilhörige, hvaremot
prästebolet kunde af cronan erhålla jemngodt vederlag;
4:o. Håller Deputationen uppå någre manufacturisters
andragne besvär för billigt, at af Riksens Ständer fastställes,
det inge monderingspersedlar äfven af det smärre slaget, såsom
halsdukar etc. måge af andre beställas och uphandlas, än vid
de fabriquer, der sådane vahror tilvärkas;
Dep. fr. Borgare-st. Vedevågs o. Qvarnbacka bruk. 491
5:o. Och emedan Björkenäs glasfabriques interessenter anhållit
at, i anseende til deras genom åtskillige olyckelige händelser
ledne stora skada, ej allena undfå vidare förskott af
publicum til deras fabriques uphielpande, utan ock erhålla den
förmån, at til nästa Riksdag intet dylikt verk må i riket anläggas,
hvarigenom detta nya verk kunde prejudiceras och aldeles
gå under, der likväl ännu är hopp, at på sådana vilkor
verket åter kan bringas up igen; fördenskull, och som Deputationen
icke haft tilfälle at med vidare förskott af manufacturmedlen
giöra detta verk understöd, ty är Deputationens önskan,
det kunde interessenterne i den andra omständigheten vinna
Riksens Ständers bifall, så at til nästa Riksdag ingen sådan
fabrique mera må anläggas, hälst i anseende til Biörkenäs
fabriquens och det Skånska glasbrukets ansenlige tilvärkningar
inge sådane nye inrättningar innom den tiden äro för riket
oundgängelige; hvarunder dock likväl icke förstås den glasbruksinrättning,
som Öfverste-Lieutenanten Ruthensparre är i
begrep at uti Elfsborgs län anlägga.
Resol.: Bifölls i öfrigit; men vid 3 § tillägges: »så vida
vederbörande dertil kunna förmås.» Och vid slutet af 4 § tillägges:
»eller ock af inrikes tilvärkningar.»
En Deputation ifrån Borgareståndet, för hvilken Handelsmannen
Plomgren förde ordet, ingaf följande Ståndets Extracta
Protocolli, nemligen angående Hr Landtm arskalkens och
Talemånnens erkänslan; angående Hr Riks-Rådets och Praesidenten
Gref Gyllenborgs taffelpenningar, såsom ock angående
Bergs-Deputationens Betänkande öfver Frih. Gyllenpistohls ingifne
Memorial. Sedan de tvänne förste Extracta Protocolli
för R. o. A. blifvit upläste, afträdde denna Deputation.
Uplästes Manufactur- och Plandels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 16 April angående Wedewogs och
Qvarnbacka jern- och stål-manufacturverks förarrenderande
til Directeuren David Haberman, i anseende til des tilförende
vid detta verk ådagalagde prof af en försiktig och pålitelig förvaltning;
underställandes Deputationen Riksens Ständers öfverseende
och approbation de puncter, som vid contractets uprättande
med Haberman Deputationen förment böra af Riksens
Ständers Manufactur-Contoir i akt tagas.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut, som skrefs på
förbemälte Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli.
492 (April IS.) Manuf. o. Hand.-Dep. Silfverströms meni.
Resolutio: Lämnas til Manufactur-Contoirets besörjande,
at detta arrende til den säkraste och mäst bjudande uplåtes.
11. o. A. förenade sig at i dag eftermiddagen åter samlas
klåckan half fyra.
R. o. A. skildes åt.
Den 18 April eftermiddagen.
R. o. A. samlades klåckan half fyra.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, up lästes Manuf adur- och
IIandels-Deputationens Extractum Protocolli af den 2 April,
hvarutinnan til förekommande af det missbruk, som här i Stockholm
och flere städer föröfvas medelst giödslens onyttiga bortkastande
i öpna sion och annorstädes, underställes Riksens
Ständers godtfinnande, om icke K. Maj:t i underdånighet kunde
anmodas at anbefalla Ofver-Ståthållaren och Landshöfdingarne
i orterne at genom vederbörande förfoga en så eftertryckelig anstalt,
at förbemälte missbruk må hämmas och förekommas, samt
at äfven til et så nyttigt ändemåls ernående tilsynen öfver
gatornes renhållning må noga i akt tagas;
Hvilket Extractum Protocolli af R. o. A. bifölls.
Uplästes et af Actuarien vid Riksens Ständers Reductionsoch
Liquidations-Commission Silfwerström ingifvit Memorial,
hvaruti han anförer huruledes han nu snart i 20 års tid varit
vid förberörde verk Riksens Ständers betjent och therander ej
kunnat komma til större löns åtniutande än 400 dal. smt eller
til godo niuta de recommendationer, som Riksens Ständer vid
förre Riksdagar honom behagat lemna; anhållaudes fördenskull
Hr Silfwerström, det ville Riksens Ständer af medlidande
ömhet tilordna honom något årligit understöd, jemte des nu
hafvande ringa lön, hvarmedelst han kunde hafva någorlunda
sin utkomst til des han vid något annat: beständigare verk kan
blifva befordrad.
I anseende til de af Hr Silfverström anförde bevekelige
omständigheter, stadnade R. o. A. öfver des giorde ansökning
i följande slut, hvilket sedan det för R. o. A. var upläst skrefs
strax på Memorialet:
Resol.: R. o. A. funno högst billigt, at et iteratum af
Ständernes recommendation i underdånighet upgår, och Hr
Silfwerström 300 dal. smts årlig tilökning på lönen af extra
Göta Hofrätts Protokoll.
493
statsmedlen tillägges; hvilket til et benägit bifall hos de öfrige
respective Stånden vänligen recommenderas.
Hr Landtm, gick nid i Secrete Utskottet, och Frih. von
Ungern förde directionen.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial, innehållandes
någre uti K. Giötha Håfrätts Protocoller anmärkte mål,
hvilka Deputationen funnit sig föranlåten at til Riksens Ständer
referera; såsom:
l:o. Advocat-Fiscalens i K. Giötha Håfrätt, tillika med
Håfrättens uti Protocollet af den 17 Martii 1736 försporde
efterlåtenhet at med vederbörlig allvarsamhet anse et af Häradshöfdingen
von Numers begångit groft fel uti Domare-embetet,
för hvilken efterlåtenhet Deputationen hemstält om icke JustitiasCancelleren
kunde anbefallas at så väl emot K. Håfrätten,
som Advocat-Fiscalen, giöra des embetes påstående;
2:o. Någre Håfrättsledamöters, sorn under vacancerne bordt
efter deras ordning i Håfrätten vara residentes, afhållande ifrån
theras i dy mål them åliggande embetes sysslor, hvarigenom
händt at under tiden allenast 2, 3, 4 a 5 ledamöter varit närvarande
til de inkomne brottmåls och supplique-sakers afgiörande;
hvarföre och emedan K. brefvet af år 1735 förmår,
det 6 residentes böra under hvarje vacance vara uti Håfrätten
närvarande, så hemställer Deputationen om icke et sådant Håfrättens
förhållande må igenom en åtvarning hädanefter rättas;
3:o. Har Deputationen förmärkt, det Håfrätten icke altid
uppå anslagsdagar varit församlad, då visse parter til comparition
varit upkallade, utan i det stället giordt sig med andre
mål utom Håfrätten sysselsatte, hvilket Deputationen såsom et
missbruk ansedt, och et tilfälle til någon parts uppå anslagsdagen
beroende fataliers och theraf dependerande rätts förlorande;
hållandes Deputationen före, det bör K. Giötha Håfrätt
påminnas at i sådant fall hädanefter bättre se sig före;
4:o. Aldenstund af Protocollerne för 1736 och 1738 befunnits,
det har K. Håfrätten til musiques underhållande vid
cessions-predikningarne af Håfrättshusets reparations-medel anordnat
20 dal. smt; hvilken fria disposition af berörde medel
til et så onödigt behof K. Håfrätten ej skal anstådt; ty har
Deputationen hållit för billigt tliet sådane af reparations-medlen
utbetalte penningar böra af K. Håfrätten til cassan återbetalas;
-
494 (April 18.) Göta Hofrätts Prot. Gyllenborgs taffelpen.
5:o Hemställer Deputationen til Riksens Ständers bepröfvande
om icke Håfrätten, som uti et til K. Maj:t ingifvit
Betänkande uppå undfången remiss angående bondens Olof
Håkanssons äktenskap med dess tjenstepiga, den han lägrat
under förra äktenskapet, gådt vidare med sitt utlåtande än
remissen gifvit anledning til, och för det begångna lägersmålet
styrkt til arbitralt straff med 10 dal. sint, må få åtvarning at
hädanefter uti sine underdånige Betänkanden icke gå utom
det som blifvit anbefalt, ej eller i slike mål styrka til arbitralt
straff, då brottet är af den beskaffenhet at theröfver i
vederbörlig domstol lagligen bör ransakas och dömas.
I anseende til den första anmärkningen förestälte Hr
Löwenhielm, at ehuruväl härvid Häradshöfdingen Numers
kunde hafva felat, i det han ej brukat nog vahrsamhet, dock
som han haft så besynnerlige och sanningslike omständigheter
at grunda sig uppå, nemligen at karlen och qvinfolket funnits
med hvarannan uti enslige rum, jemväl ock nakne sofvande
tilsammans, och bemälte Häradshöfdinge redan med 100 dal.
sint pliktat, så torde R. o. A. finna billigt at härvid låta bero.
Uppå Frih. von Ungerns härom giorde frågan,
bifölls detta af R. o. A.
Den andra och tredje Deputationens anmärkning bifölls
af R. o. A.; men vid den fierde och femte förklarade sig R.
o. A. nögde med Håfrättens förklaring, som i Betänkandet
finnes.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken, sedan den
för R. o. A. var upläst, skrefs pä Protocolls-Deputationens
Memorial:
Resol.: R. o. A. biföllo den andre och tredje §§, men ej
den fierde; och förklarade R. o. A. sig nögde med Håfrättens
förklaring öfver den förste och femte §§.
Uplästes Borgareståndets i dag daterade Extractum Protocolli
och giorde hemställande om icke i anseende til de dryga
och ansenliga omkostningar, som Riks-Rådet Hr Grefve Gyllenborg
nu i början måste giöra vid den honom updragne Praesident-sysslan
i K. Cancelliet, välbemälte Hr Riks-Råd må
ifrån detta års början tilgodoniuta de taffelpenningar, sorn President-sysslan
i K. Cancelliet åtfölja.
R. o. A. biföllo detta Borgareståndets Extractum Protocolli.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
11 April angående förbuds-listan emot visse vahrors införsel i
Införsel-förbud. Träds krönande till storvirke. Schening. 495
riket, hvarvid de anmärkningar af Borgareståndet blifvit giorde,
at lin, hampeblår och passhampa, taffter och armosiner, Apothekare-glas
och Wallenburgerkrukor, hornlim, tåppsåcker, hvitt
och brunt candij, Champagne och Bourgogneviner, öhl, stål,
papper, sirap, engelskt norderkläde och dussincken, som til införsel
blifvit förbudne, måga emot vissa procents erläggande
til manufactur-fonden än vidare få inkomma.
R. o. A. förklarade, at the förblifva vid sin förra Resolution,
hvilket slut skrefs på förbemälte Extractum Protocolli.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli, angående
träns krönande til storvirke för bruken och jernverket!, i anledning
af 7 § i Bergs-Deputationens Betänkande om öfversmide,
hvarutinnan anhålles, at ifall icke något af de 3 Borgareståndets
föreslagne alternativer til denna 7 §:s inrättande skulle
vinna Riksens Ständers bifall, det måtte berörde 7 §, hvaröfver
Commerce-Collegium med flere vederbörande ej ännu blifvit
hörde, til H. K. Maj:ts nådigste åtgiörande hänskiutas, sedan
alla de, som denna sak angår, haft tilfalle at sitt yttrande
theröfver afgifva.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut, hvilket straxt upsattes och, sedan det för R. o.
A. blifvit upläst, skrefs på Borgareståndets Extractum Protocolli:
Resol.: R. o. A. conformerade sig med Bondeståndets uti
des Extracto Protocolli af den 16 Martii yttrade mening angående
träns krönande til storvirke, så at ägaren, på hvilkens
mark trän krönas, efter utkröningen och öfverenskommande
med Bruks-Patronen genast får sin riktiga och fulla betalning
för de trän, som vid afförandet dugelige befinnas, jemväl och
för ämnen, när the sin styrka och växt bekommit samt til
brukens betjening kunna komma at afhämtas; i öfrigit förblef
R. o. A. vid sin förra Resolution.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
17 April, angående Secreterarens vid Ständernes Contoir Schenings
giorde ansökning at i anseende til sin vid bemälte Contoir
giorde 20 åriga tjenst blifva hugnad med Riksens Ständers
föreskrift til H. K. Majit om vidare befordran, och at emedlertid
få niuta heder och rang som Secreterarne i K. Collegierne;
hvilken ansökning Secrete Utskottet, i anseende til Secreteraren
Schenings uti så lång tid i Riksens Ständers Contoir vijste
trogne och nyttige tienster, för des del för godt funnit at
bifalla.
496 (April 18.) Schenings ans. Turkiska gäldeu. Mått, mål o. vigt.
Efter något discourerande, hvarutinnan anfördes, at den
begärte reconnnendationen ej lärer kunna beviljas, emedan
Riksens Ständer sig alle recommendationer afsagt, stadnade
R. o. A. i följande slut:
A t Secreteraren Schening kommer at niuta samma rang,
som Secreteraren i Banquen är tillagd;
Hvilken Resolution skrefs på Secrete Utskottets Extractum
Protocolli.
Hr Landtm, upkom och berättade, at Secrete Utskottet
anmodat honom föredraga en kort punct, som der blifvit upsatt,
angående det at riket nu afbördat sig den Turkiska
gälden, och tillika hemställa om icke samma punct i Riksdagsbeslutet
kunde införas.
Sedan R. o. A. afhördt puncten,
bifölls densamma, samt at bemälte punct uti Riksdagsbeslutet
kommer at införas.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 13
April, hvilket samma dag hos R. o. A. blifvit föredragit,
men då ej afgiordt, angående 1 § i K. Maj:ts nådiga Förordning
af år 1737 om mått, mål och vigt, samt den vid nuvarande
Riksdag föreslagne ändringen i berörde §, at i stället
för 2:ne kappar, 4 kappar på hvarje tunna böra tilmätas;
åberopandes sig Bondeståndet härvid deras under den 29 November
1738 samt 14 Februarii sidstl. om denna sak afgifne
Extractum Protocolli med nu ytterligare giordt hemställande
och påstående at i anseende til andragne skäl få blifva oryggeligen
vid det af ålder brukelige och i 1737 års K. Förordning
föreskrefne mätningssättet; hvaremot Ståndet skall finnas beredvilligt
at samtycka dertil, at någon skälig och proportionerad
ständig tull för utrikes ifrån inkommande spannemål i god tid
utsättes, och at när missväxt infaller tullen af H. K. Maj:t
i nåder regleras. I öfrigit är Bondeståndets oförgripeliga tanka,
at til denna saks afgiörande, om tullen på utrikes spannemål,
den skiljaktighet, hvaruti respective Stånden sig emellan stadnat,
måtte [af] tvänne utaf hvart Stånd deputerade ledamöter, förutan
Ståndens Talemän, vid sammanträde afgiöras och [de]
med deras tankar inkomma, så at Riksens Ständer innan de
skiljas åt sig härom kunna förena.
Hr Fock: Angående de 4 kapparne är af R. o. A. en
gång afgiordt, och som det rörer hela indelningen, lärer R. o.
A. ej vilja ändra sin en gång härutinnan tagne Resolution.
Införsel-tull å spannmål. Afrads-spannmål. 497
Hr von Blixen: Vi giöra väl emot oss sielfve och hela
landet om vi bifalla Bondeståndet, at det blifver 2 kappar; ty
nu är conjoncturen favorabel, emedan Bondeståndet deremot
vill bifalla tullens förhögning på utrikes spannemål, hvarigenom
vår inrikes spannemål kan komma i det värde, at indelningshafvaren
vinner i priset långt mer än han igenom de
2 kappar förlorar.
Hr Hellenstierna: R. o. A. har redan tvänne gånger
faststäldt, at det skall blifva 4 kappar; skulle det nu ändras,
så kommo indelningen vid infanteriet altför mycket at lida,
hvilken ej får sitt fulla mål om det icke blifver 4 kappar på
tunnan; och hvarföre skal det indelte Krigs-befehlet lida förminskning
i måhlet när man vet, at på denne Riksdag Probsterne
i Elfsborgs län 10 kappar på tunnan blifvit tillagde;
dessutan kunde Almogen slippa at erlägga spannemålen in
natura, ty Krigs-befehlet har på denne Riksdag tilbudit dem
at fä lösa densamma, om de i ond och god tid vilja gifva 15
dal. kint tunnan, men Almogen har ej bärtil velat samtycka.
Hr Pehr Silfwersparre: Krigs-befehlet kan aldrig gå
ifrån 4 kappar.
Hr Mannerheim: Hvad jag ville säga är af Hr von
Blixen anfört; lät oss komma ihog at uti 22 § af våre almänna
besvär på denne Riksdag anhåller R. o. A. om tull—
förhögning på utrikes spannemål; blifver samma tull så inrättad,
at spanmålen i Stockholm aldrig kan säljas under 15
dal. knit, så blifver samma pris på landet med. Kunde icke
Hr Landtman skalken och Talemännen sammanträda och inkomma
med det förslag, at det blifver afradsmåhl för indelningshafvarne?
Frih.
Cronhiort: Vi få ej taga af våre medbroder det
de skola lefva af, fast det kunde vara godt för dem, som hafva
spannemål at sälja.
Hr Riddercrantz: Tullförliögningen är nyttig för alla,
men de 4 kapparne allenast för indelningen.
Hr Landtm.: Hvad indelningen mister i måhlet, vinnes
igen uti förvandlingen, när spannemålen igenom tullen hålles
i sitt rätta pris; men får tullen ej högas och minskas, så
mister hela landet,
Frih. Cronhiort: Högning och minskning i tullen är ju
en gång faststäld; låt tullen blifva hög och kapparne blifva
fyra.
Adelns Protokoll 1738—-1739. III. 32
498 (April 18.) Införsel-tull å spannmål.
Hr Landtm.: Bondeståndet har sedt sig så väl före, at
det giordt de 2 kapparne til en conditio sine qua non i anseende
til tullförhögningen; så at om R. o. A. ej bifaller de
2 kapparne, blifva 2 Stånd emot två i anseende til tullförhögningen.
Frih. Coijett: Om det blifver 4 kappar, så rättar den
som är säljare sitt pris derefter; men skal indelningen hafva
gagn af förvandlingen, så bör spannemålen genom tullförhögningen
bringas i pris; de, som skola nyttja förvandlingen, lära
sielfve se sin skada om de ej bifalla detta.
Hr Fock, påminte at som emellan afrad och cronotionde
är den åtskilnad, at af tionden tager cronau 2 kappar på
tunnan; altså skulle indelningen på cronotionden få aldeles ingen
kappa.
Sedan R. o. A. något sinemellan discourerat, hemstälte
Frih. von Ungern om icke R. o. A. sig således skulle
vilja förena, at alt afradsmål blifver fyra och försälgningsmål
2 kappar på tunnan.
Hr Hellen stierna och åtskillige flere påminte, at cronotionden
jemväl må blifva 4 kappar på tunnan.
Häruppå discourerade åter R. o. A. något sin emellan, och som
emedlertid frågades om Stånden sig utlåtit öfver Krigs-befelilets
ansökning, angående ändring af det som uti 6 § af Krigsbefehlets
besvär igenom de 3 Ståndens pluralitet kommit at
inflyta, hvilken Krigs-befehlets ansökning R. o. A. genom en
Deputation hos Stånden til et benägit bifall recommenderat;
altså fants godt at någon af R. o. Arns ledamöter går til de
andre Stånden at härom påminna; hvilken möda sig Hr Örnfly
elit åtog.
Det begärtes at Frih. von Ungerns giorde hemställande
utur Protocollet måtte upläsas, och sedan det skedt, frågade
Hr Landtm, om det bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja:
Hr Landtm, fortfor: Dock med den clausul och uttryckeliga
förbehåld, at Bondeståndet samtycker til tullens reglerande
på utrikes spannemålen, så at den inrikes altid kan blifva uti
et skäligt pris, emedan vi eljest få 2 slag på et ställe.
Härtil svarades af R. o. A. likaledes med Ja.
Hr Hedenstierna förklarade, at han sig härtil icke kan
begifva, utan häremot protesterar, så framt icke tillägges, at
jemväl på cronotionden bör vara 4 kappar.
Turkiska gälden. Ceremoniel. Frih. v. Ungern. 499
Hr Landtm, berättade, at § angående Turkiska gäldens
skedde afbördande, som uti Riksdagsbeslutet kommer at införas,
lupit igenom Stånden och fädt bifall, allenast at Bondeståndet
påmint det i stället för det brukade ordasättet »Ottomanniska
Porten» måtte sättjas Turkiska håfvet, emedan almogen i landsorterne
ej torde vetta hvad det förra har at betyda.
R. o. A. förklarade det vara bäst, at det kallas Ottomanniska
Porten, hvilket namn är mäst vanligit och uti alla
publique skrifter jemväl ock vid Turkiska håfvet sielf brukas.
Vidare berättade Hr Landtm., at han med Talemännen
öfverlagt om ceremonialet, som i morgon vid Riksdagens slutande
kommer at iakttagas; och blifver i öfrigit efter förra vanligheten,
men som Hennes Maj:t i nåder samtykt, at Ständerne
samma dag af Hennes Maj:t i underdånighet taga afsked, så
hade Hr Landtm, samt de öfrige Talemännen sig åtagit hvar
och en hos sitt Stånd at hemställa, om icke samma underdåniga
afskedstagande hos Hennes Maj:t Drottningen kunde ske så snart
H. Maj:t Konungen gådt af Riks-sahlen, då de dertil Deputerade
af hvart Stånd kunde blifva Landtmarskalken och sine
Taleman följaktige denna underdånige plikten hos Hennes Maj:t
at aflägga, och sedan åter komma tilbakars på Riks-sahlen,
deräst Riksens Ständer så länge blifva qvare, och då genom
Landtmarskalken och sine Taleman taga inbördes afsked; hvaruppå,
fortfor vidare Hr Landtm., sedan med R. o. A. jag
kommit tilbaka på Riddarhuset, jag Landtmarskalks-stafven
ifrån mig »ifver. Bifalles detta af R. o. A.?
R. o. A. svarade härtil med Ja.
Hr Landtm, hemstälte om icke Frih. Ungern, i anseende
til des under Hr Landtmms frånvaro hafde möda med sakernes
föredragande hos R. o. A., må niuta samma marque af R. o.
A:ns deröfver fattade nöje, som vid förre Riksdagen, hvilken
erkänslan Frih. von Ungern af extra utgifts-medlen kunde
komma at åtniuta.
Härtil svarades af R. o. A. likaledes med Ja, kommandes
et Extractum Protocolli härom til de andre Stånden at utfärdas.
Vidare och i anledning af Hr Landtm:ns giorde föreställning,
fants af R. o. A. godt, at R. o. A. samlas i morgon
klåckan 6, på det de få ännu oafgiorde ärender måge kunna
företagas innan R. o. A. gå i kyrkjan och på Rikssahlen; samt
at R. o. A. dagen efter fierde dag Påsk komma tilsammans
öfver Riddarhusets oeconomica, hvartil då anslag sker på stora
500 (April 18.) Corall. Molin. Palmstierna.
doren nedre i Riddarhus-förstugan, emedan på taflan vid porten
åt gatan ej något anslag kan ske sedan Ständerne varit pa
Sahlen och slutit Riksdagen.
Iukom en Deputation från Borgareståndet; Handelsmannen
Kerrman förde ordet och på Ståndets vägnar recommenderade
til et benägit bifall Ståndets giorde hemställande
angående Coralis arfvode, ty fast han ej arbetat uti någon
Ständernes Deputation, så hade han dock på Borgareståndets
anmodan antagit och fullbordat et ansenligit stycke arbete,
hvilket, sorn det blifvit förfärdigat i anseende til publici nytta, så
kunde Borgareståndet allena med en sådan arbetares belönande
ej besväras; likaledes recomtnenderade ock Handelsmannen
Kerrman til et ömt behjertande Ståndets sidsta Extractum Protocolli,
angående Studenten Molin, och at han ej må lämnas
i lidande.
Borgareståndets Deputation afträdde.
Som det af åtskil 1 ige, hvilke ej så noga kunnat höra Deputationens
anbringande, frågades hvad detsamma varit, uprepade
Hr Landtm, begge målen, och sade at med det förra
torde ej vara så serdeles svårighet, men det senare voro eftertänkeligare,
ty Borgareståndet åstundan at i anseende til Molin
en Deputation ifrån tväune Stånd til K. Maj:t ina upgå, hvilket
voro et ganska ovanligit steg.
Hr Palmstierna, sedan lian begärt at des tal måtte
komma til Protocollet, yttrade sig på följande sätt: Jag begärer
ej rubba hvad Högh R. o. A. i anseende til min ansökning
behagat sluta, men som dervid jag aldrig haft något privat
eller annat afseende, än at bibehålla lagen vid des helighet och
sättja Adelige Privilegierne i fullt lius, at de måge tagas sorn
orden lyda; altså reserverar jag härmed til Protocollet på det
kraftigaste, at Privilegier ej mer än andre väre fundamental
lagar emellan eller under Riksdagar måge vara underkastade
at uttydas til annan mening, än sielfve orden lyda, eller d;i
at ändras efter hvar och ens tanka och den idée, som den ena
eller andre lämpar til sitt egit interesse, utan böra Privilegier
så handhafvas, at de aldrig, ehvad jag läser dem hemma eller
borta, annorlunda kunna förstås, än som de äro trykte, på det
hvar och en deraf klarligen må kunna se, hvad som länder
honom til förmån och fromma eller ej.
Hr Mannerheim: Jag går aldrig ifrån det, som Privilegierne
i orden lyda, och kan ej tillåta någon explication nu
Anslag åt frih. v. Ungern. Spannmåls-tull.
eller i framtiden, ty våre Privilegier äro nog stympade vid
1723 års Riksdag.
Hr Elirencreutz: Hvad vi hafva tryckt, vilja vi hålla
oss vid, och ej tillåta någre explicationer.
Uplästes följande Extractum Protocolli, som efter R. o.
A:ns nyss tagne Resolution blifvit upsatt, och bifölls:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 18
April 1739.
Emedan Hr Ofverst-Lieutenanten Frih. von Ungern, under
det Hr Landtmanskalken bivistat Secrete Utskottet och Stora
Secreta Deputationen, til R. o. A:ns goda nöje fört directionen
på Riddarhuset, altså hemställes af R. o. A. til de öfrige respective
Stånden, om icke för Frih. Ungerns berömligen hafde
möda och besvär vid Riksdags-ärendernes afgiörande, 2000 dal.
smt af extra utgifts-medlen må tilläggas; hvilket til et benägit
bifall recommenderas. Actum ut supra.
Hr Landtm, bad om tilständ at lämna Frih. von Ungern
vid directionen, emedan Hr Landtm, sade sig hemma hafva
något arbete til morgondagen.
Frih. von Ungern trädde til klubban.
Som Präste- och Borgareståndens utlåtelser angående tullens
förhögande på utrikes spannemål nu voro tilhands skaffade;
Altså uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 5 April, angående den projecterade Siötullen pä utrikes
ifrån inkommande spannemål; hvarvid Ståndet, til ernående af
det härvid påsyftade ändemål, som är dels magazinernes inrättande
med utrikes ritorr säd, dels inrikes spannemålens upbringande
til et billigt och skäligt pris efter des värde, för sin
del funnit bäst och nyttigast vara at utsättja tullen på en
tunna råg och korn til 9 sk., 1 tunna malt 12 sk., erter 6 sk.,
hvete 16 sk., hafra 4 sk., hållandes Borgareståndet härhos för
oundgängeligit, at som på detta sättet den utrikes spannemålen
i tullen ansenligen belastas, hvarigenom den inrikes kan komma
i pris, bör ock i följe häraf nederlagsfriheten på den förra
oförryckt bibehållas enligt the skäl och orsaker, som Borgareståndet
i des Extractum Protocolli af den 5 Martii andragit.
Likaledes uplästes Prästeståndets utlåtelse af den 13
April, som a tergo af föregående Borgareståndets Extractum
Protocolli var påskrifven, hvarutinnan Prästeståndet förklarar,
at det förblifver vid sin Resolution af den 28 Februarii.
502 (April 18.) Landtm :ns arvode. Munderings
-
R. o. A. förklarade sig i anseende til Siötullen på utrikes
spanneinål förblifva vid sin förra Resolution, hvilket skrefs på
förbemälte Borgareståndets Extractum Protocolli af den 5 April.
Uplästes den i följe af R. o. A:ns tagne slut upsatte Resolutionen
angående 4 kappar på tunnan, hvilken sedan den
var justerat och bifallen skrefs a tergo på Bondeståndets härom
utfärdade Extractum Protocolli af d. 13 April:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at afrads-spannemål
blifver 4 kappar på tunnan och i köp och salu 2 kappar;
dock samtyckes bärtil med det uttryckeliga förbehåld, och
eljest ej, at Bondeståndet jemväl bifaller, det K. Maj:t må så
reglera tullen på utrikes ifrån inkommande spanneinål at både
vanpris och dyrhet på spanneinål i landet må förekommas och
afböijas.
Frih. von Ungern berättade at uti Stora Secreta Deputationen
har Hr Landtmarskalken velat undanbedja sig hela den
honom ärnade erkänslan; Stånden bade i anseende til summan
varit skiljaktige, men ledamöterne uti Stora Secreta Deputationen
bade sig förenat til Riksens Ständers godtfinnande at
hemställa om det icke kunde blifva 20 tusen Riksdaler, hvilken
summa man jemväl förmått Ilr Landtmarskalken at vilja
emottaga; hemställandes Frih. von Ungern om icke R. o. A.
harti 1 gifva sitt bifall.
Af R. o. A. svarades bärtil med Ja.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Betänkande
angående den inrättning med beklädningarne för Riksens
milice, som i anseende til de inrikes Manufacturernes
bästa och förmån synes vara nödig, hvarvid Deputationen gifver
följande förslag:
l:o. At alla medel, som til regimenternes beklädning antingen
af Stats-Contoiret anordnas eller eljest af Rusthållarne
beviljas och af andre cassör utbetalas, böra af Krigs-Collegio
straxt ifrån orterne indragas och för thess räkning i Banquen
insättjas; hållandes Deputationen för nödigt, at för någon påkommande
oförmodelig händelse af krig, 100 tusen dal. smt
kunde förut användas af Krigs-Collegio til nödige monderingspersedlars
förfärdigande, som både i anseende til armeens beklädande
och manufacturernes rörelser en dubbel nytta skulle
medbringa;
2:o. At Krigs-Collegium i god tid förut låter tilsäga och
föreskrifva fabriqueurerne hvad quantitet kläden och boij
persedlars tillverkande och leverans.
503
böra af hvarje fabrique efter den nu skedde repartitionen til
en viss bestämd tid förfärdigas och lefvereras;
3:o. At godset likmätigt tlie allmänna prof så af kläde
som boij, hvilka vid 1731 års Riksdag blifvit faststäldte, och
af färg efter hvart regimentes uniform tilverkas, samt til
det pris, som vid 1734 års Riksdag blifvit faststäldt; börandes
lefveranterne sin betalning utan omkostnad remisslage oaf
kortat
til godo niuta;
4:o. At repartitionen af lefverantzerne hädanefter sker til
vissa procent uti den tilverkande beklädningens quanto, vissa i
Betänkandet oinförmälte Manufacturister emellan;
5:o. At för jemlikheten skull i färgorne K. Maj:t i underdånighet
anmodas at låta fastställa vissa färgor af blått, guhlt
och rödt, hvaraf förseglade profver manufacturisterne til efterrättelse
böra tilställas;
6:o. At så snart något manufactur-verk har des tildelte
beklädnings-quantuin färdigt, bör detsamma, efter föregången
noga besiktning, i vederbörande magazin inlefvereras, hvarföre
ock betalningen straxt bör affölja; kunnandes sedan de Herrar
Chefs, hvars regimenter skola beklädas, efter Krigs-Collegii
anvisning låta det til beklädningen erforderlige quantum uttaga;
7:o. Om något manufactur-verk ville for sin beqvämlighet
skull eller andra orsaker någon gång afstå sin lefverants til
et annat verk, at sådant må vara efterlåtit;
8:o. At i följe af alt detta alla regimenter så til häst
som fot komma utur K. Maj:ts och cronans magaziner eller
klädesförråds-hus, hvaräst the inrättas kunna, under vederbörande
Landshöfdingars och Magistraters inseende at uttaga
och bekomma alt det kläde och boij, som til regimentets beklädning
efter staten bestås; åliggandes sedan Chefen afdraga försorg
för the öfriga til monderingen hörande persedlars inköpande;
Vid hvilka på förberörde sätt giorde författningar Deputationen
håller före, det Herrar Cheferne för regimenterne så
mycket mindre lära finna sig missnögde, som de härigenom
undgå mycken omsorg och ansvar, som dem tilförene i synnerhet
ålegat. Sidst hvad angår huruvida de äldre klädesverken
kunna allena och framför de andre nyare vara berättigade til
milicens beklädande, utställer Deputation denna qusestion til
Riksens Ständers afgiörande vid en annan tilkonnnande Riksdag.
Som R. o. A. i meningarne blefvo skiljaktige, och tiden
ej tillät alla desse föreslagne puncter at skärskåda och afgiöra;
504 (April 18.) Krigs-kommissarien Perment.
altså stadnade R. o. A. häröfver i följande slut, hvilket skrefs
på Betänkandet:
Resol.: Upgifves i underdånighet til K. Maj:ts nådiga afgörande
utan at Betänkandet ligger i vägen.
Uplästes Bondeståndets Extracturn Protocolli af den 14
April, hvarutinnan, i betraktande af Krigs-Coinmissarien Perments
vid Upsyningsmans-embetet i Carlscrona ådagalagde flit
och redelighet, heruställes om icke den för honom vid sidstl.
1734 års Riksdag upgångne recommendation til nådig befordran
nu kunde på det sättet förnyas, at lian vid förefallande anständig
öpning må niuta des ancienneté och förtjenst til goda,
efter som han af den sidst erhåldne Riksens Ständers föreskrift
ej ännu någon frukt åtniutit; hvarjemte Bondeståndet hemställer
om icke Commissarien Perment, som skal vara uti
torftigt tilstånd, kunde hugnas med den summa af 1626 dal.
25 öre sint, som vid Ammiralitetet skola vara besparde af de
medel, hvilka til Upsyningsmannens arfvode i Carlscrona bestådde
blifvit.
Likaledes uplästes det lofl. Borgareståndets Extracturn
Protocolli af den 17 April, innehållandes et bifall til det, som
det ärbara Bondeståndet i anseende til Krigs-Commissarien
Perment föreslagit.
Som häröfver en ganska vidlyftig discours upkom, i det
en del af R. o. A. voro derföre, at Perment för des möda vid
upsyningen med den föreslagne belöningen matte hugnas, anförandes
Hr
Ridderschantz, at framlidne Ainmiralen Gref Wachtmeister
om Perments tro, flit och skickelighet fäldt et mycket
benägit omdöme och altid mycket förtroende til honom förklarat;
samt at Perment så väl der nedre vid upsyningen och
andre honom anförtrodde angelägne sysslor, sorn ock på tvänne
Riksdagar uti Defeusions-Deputationen, al ospard flit och möda
an vändt;
Men af andra åter androgs, at om Perment allena för upsyningen
skal belönas, sådant voro liksom en förevitelse för
andre, hvilke öfver och med honom haft samma syssla; at
emilian Capitain Leijonankar och Perment ännu är tvist angående
ekehandelen, och at det voro för hastigt at recompensera
Perment, innan i samma sak fallit utslag;
Altså hemstälte Frih. Ungern om icke R. o. A., i fall
raan sig härom ej kan förena, heldre vilja nedlägga hela denna
Dep. til Drottn. Lifdrabanterne. Arvoden för talmännen. 505
frågan angående Perment, än at nu, då tiden är så kort, et
privat mål skal hindra de ännu oafgiorde publique.
R. o. A. förenade sig altså om följande slut härutinnan:
At så framt den Commissionen, hvilken i Carlscrona kommer
at hålla undersökning, befinner Commissarien Perment det hafva
förtient, honom då de föreslagne 1626 dal. 25 öre sint måge
beviljas;
Hvilken Resolution, sedan den för R. o. A. var upläst,
skrefs på Bondeståndets Extracturn Protocolli.
Hr Ridderschantz giorde til Protocollet det förbehåld,
at ingen någon recompense må tilläggas, som ej hos Riksens
Ständer ådagalagt at han förtient belöning.
Det faststäldtes, at Deputationen, som i morgon med Hr
Landtman skalken kominer at i underdånighet taga afsked hos
Hennes Maj:t Drottningen, blifver 48 personer stark, och kominer
i morgon at utnämnas.
Riddarhusfscalen fick befallning at gå til Borgareståndet
och påminna om tilökningen af Lif-Drabanternes inquartering.
Uplästes Bondeståndets Extracturn Protocolli, hvarmedelst
Ståndet til alla delar bifaller Borgareståndets genom Extract af
innevarande dato gifne utlåtande, angående Grefvens och Landtmarskalkens
vedergällning för des vid denna Riksdagen hafde
stora omkostnad, med mera, förbehallandes sig Bondeståndet
allenast, at hvad des Talemans vedergällning angår, han må
blifva lika ansedd med Präste- och Borgareståndens Talemän.
Efter något discourerande funno R. o. A. det vara nog,
at Bondeståndets Taleman, hvilken af sitt Stånd niuter underhåld
och ej haft behof giöra någre vidare depenser, niuter det,
som honom redan blifvit anslagit, nemligen 1000 dal. smt,
hvilket Ståndet, på et sätt, sorn ej kan stöta deni, uti svaret
tilkänna gifves.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst, skrefs på detta Bondeståndets Extracturn
Protocolli:
Resol.: R. o. A. förmoda, at det ärbara Bondeståndets
Taleman lärer finna sig nögd med de honom tillagde Et tusende
dahl. smt.
Uplästes Borgareståndets Extracturn Protocolli med the
vid Förordningen om hämmande af lurendrägerier och inpracticeringar
af utrikes vahror giorde påminnelser; hållandes Borgareståndet
för tryggast vara, ifall desse påminnelser ej skulle
506 (April 18.) Lurendrägeri. Rasp- o. Spinnlius-inr.
nu för Riksdagens afslutande af de öfrige respective Stånden
kunna behörigen skärskådas och vinna bifall, at dä det ena
med det andra i underdånighet hänskiutes til K. Maj:ts nådige
förordnande, sedan vederbörande Collegier, Landshöfdingar,
Magistrater och Borgerskap deröfver ytterligare blifvit hörde.
R. o. A. funno de af Manufactur- och Handels-Deputation
uti projectet til Förordningen emot lurendrägerier tagne
mått, för upkomsten af vare manufacturer oundgängelige, och
at således uti bemälte Förordning ingen ändring kan tillåtas:
skrefs altså på detta Borgareståndets Extractum Protocolli följande
Resolution:
R. o. A. förblefvo vid sin förra Resolution.
Uplästes Manufactur- och IIandels-Deputationens Betänkande
huru Rasp- och Spinnhus-inrättningarne snarast måge
befordras, fonden någorlunda bibehållas samt medlen öfverstyrde
blifva, med mera; hvarvid Deputationen eftersinnat följande
omständigheter, som skola lända til samma nyttiga ändemåls
befordran:
l:o. At Riksens Ständer förklara det de städer, som nu
komma at inrätta Rasp- och Spinnhus och tilförene icke erhållit
Resolution ifrån hvad tid de den influtne Spinnhusfonden
måge få behålla, böra densamma ifrån 1738 års början
få nyttja;
2:o. At i stället för Spinnhus-fondens förminskande genom
förbudet pä utrikes spunnen tobak, nu hädanefter någon ersättning
må ske dymedelst at af alla inkommande tobaksblader
betalas 1 öre smt för hvart L® eller 20 ®;
3:o. At öfver 1735 års taxa under n:o 15 giöres den förklaring,
det alla, som i städerne utom Stockholm och Götheborg
sälja öhl eller bränvin ständigt eller vid hvad tilfälle det
vara må, böra för samma näring erlägga och betala de i taxan
utsatte 2 dal. knit;
4:o. At i berörde taxa under n:o 5 förklaras, det hö utan
åtskilnad af vinter eller sommarlass bör erlägga hvad i taxan
derföre utsatt är;
5:o. At de betjente i städerne, som denna fonden upbära,
hvar 3:die månad utom de förslag, som til Manufactur-Contoiret
eller Commerce-Collegium insändas, äfven öfversända til
de städers Magistrater eller Hall-Rätter, hvilka desse medel
til spinnhus äro anslagne, behörige förteckningar, huru mycket
upbörden under hvart quartal sig bestigit, samt at hvad som
Kapten-löjtn. Theander. Expeditions-Deputationen. 507
tilförene icke blifvit öfverremitterat, bör innan den 1 Februarii
nästa året för et skäligt remisslagie öfverstyras, jemte afskrift
af årsräkningen för upbörden och verificationerne.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
I anledning af Hr Hans Henrich Boijes påminnelse, at
Borgareståndets Extractum Protocolli angående Capitain-Lieutenant
Theander, hvilket nu så länge legat på bordet, må företagas,
uplästes bemälte Extractum Protocolli daterat den 8 sidstl.
December angående Capitain-Lieutenantens vid Dahl-Regimentet
Gudmund Theanders ingifne Memorial, hvarmedelst han anhåller
at hos II. K. Maj:t blifva af Riksens Ständer befordrad
til at numera få komma til verkeligit tienstgiörande vid regimentet
igen, sedan General-Krigs- och Leuterations-Rätten
uphäfvit Regeinents-Krigs-Rättens öfver honom fäldte dom, och
at den öfriga saken måtte utan längre uppehäld af Genera 1-Krigsoch
Leuterations-Rätten blifva företagen och afsluten, med mera;
hvilken ansökning Borgareståndet för des del bifallit och hos
de öfrige respective Stånden i bästa måtto recommenderat.
R. o. A. biföllo detta Extractum Protocolli.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af detta
dato, hvarutinnan hemställes om icke nu, sedan Riksdagen
kommit til önskeligit slut, uti Expeditions-Deputationen til
dess den slutes må föras Protocoll vid de återstående sakers
expedierande.
Hr Lilljestierna förestälte nödvändigheten at uti Expeditions-Deputationen
må hållas Protocoll til ledamöternes säkerhet
i framtiden, samt at man med så mycken mera redighet
må kunna se huru sakerne efter Ståndens utlåtelser blifvit
expedierade, för hvilke orsaker skull han jemväl vid Riksdagens
begynnelse begärt at Protocoll uti bemälte Deputation
måtte blifva fördt.
Hr Ehrencreutz påminte, at i fall af R. o. Arns ledamöter
uti Expeditions-Deputationen skulle vara bortreste, andre
i deras ställen af Electorerne måge väljas.
Frih. Ungern giorde frågan om detta Bondeståndets Extractum
Protocolli bifalles, med den af Hr Ehrencreutz giorde
tilläggningen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Bondeståndets Extractum Protocolli följande
Resolution:
508 (April 18.) Pappersbruk. Riddarhus-kansliet. Hemresa.
Bifölls, samt at om någre af Expeditions-Deputationens
ledamöter skulle vara bortreste, andre i deras ställen af Electorerne
måge väljas.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extr
uclum Protocolli af den 12 April, hvarmedelst i anseende
til den nyttan, som af pappersbruken är at förvänta, hemställes
om icke angående K. Maj:ts år 1738 utfärdade Förordning om
lumpors samlande, en ytterligare nådig befallning til vederbörande
Landshöfdingar i orterne samt Magistraterne i städerne
kunde utfärdas at samma förordning med det alfvare och eftertryck
efteriefves at det derigenom påsyftade ändamålet mätte
vinnas.
R. o. A. biföl lo Deputationens yttrade tankar.
Sedan proponerades om Riddarhus-betjenternes gratificationer,
vid hvilket tilfälle Camarherren Hr Olof Ehrencreutz
förde Protocollet, och resolverades at Riddarlius-Secreteraren
med de öfrige Riddarhus-betjenterne böra hafva i discretion
halfannan gang sä mycket, som dem förr varit vanligit at
tilläggas.
Det af Hr Ehrencreutz vid detta
honom underskrefne Protocollet finnes ibland ailegaterne til
detta R. o. A:ns Protocoll.
Riddarhus-Secreteraren framträdde och aflade för den
honom beviste gunsten en ödmiuk tacksägelse.
Hr Lilliestierna hemstälte om icke til befordran af
Riksdagsmännens återresa, som äro ifrån Finland, R. o. A.
skulle behaga anmoda Hr Landtmarskalken hos K. Maj:t i
underdånighet anhålla, at en eller tva postjachter kunde giöras
färdige.
Detta bifölls af R. o. A.
R. o. A. skildes åt.
Den 19 April.
R. o. A. samlades klåckan 6 om morgonen.
Hr L andm., sedan han äskat liud, förmälte at som K.
Maj:t i natt varit opasslig af stenpassion och ej kommit at få
någon ro för än i morgons klåckan tre, saint K. Majit således
i dag ej kunde väga sig i stadsens Stora kyrka, deräst vid
Riksdagens slutande i följe af Riksdagsordningen gudstiensten
Riksdagens afslutande. Corall. Kam.-Kollegii prot. 509
plägar förrättas, sä voro K. Majits nådige åstundan, at Riksens
Ständer på vanlig tid pä Riks-sahlen sig ville inställa, at der
bivista gudstiensten, och sedan pä vanligit sätt sluta Riksdagen,
viljandes K. Majit, om hälsan det tillåter, hos des
trogue Ständer på Rikssahlen sig infinna.
R. o. A. beklagade K. Majits opasslighet, önskandes at
K. Majit densamma snart och väl ma öfvervinna, och förklarade
at i följe af K. Majits nådiga åstundan til gudstienstens förrättande
på Rikssahlen vilja samlas i det hugneliga hopp at
der få fägna sig af E. Majits nådiga närvaro och förbättrade
hälsa.
Uplästes Borgareståndets ytterligare Extractum Protocolli
af den 18 April, angående Camereraren Coralis vedergällning
för des hafde myckna och ansenliga arbete vid Landt-tull-,
Qvarn-tull- och Accis-taxornes samt Tull-ordinantiens ånyo inrättande
både nu och vid förra Riksdagarne; anhållandes
Borgareståndet, det bemälte Camererare Corall uppå Ståndets
betygan och försäkran, at den honom föreslagne summa af
1500 dal. sint äro i anseende til det förrättade arbete tii
publici nytta och tienst en välförtient vedergällning, måtte til
denna belönings undfående och anordnande af Secrete Utskottet
erhålla Högh R. o. Ains samt Högvyrdiga Prästeståndets gunstbenägna
bifall, hvartil Bondeståndet redan samtyckt.
I anseende til de anförde skäl, samt at Borgareståndet
icke allenast igenom tvänne Extracta Protocolli, utan ock
igenom en serskilt Deputation detta ärendet så högt recommenderat,
gofvo R. o. A. härtil sitt bifall.
Uplästes Protocolls-Beputationens til Riksens Ständer
itigifne Memorial öfver et i K. Camar-Collegii Protocoller anmärkt
mål, berörande afskrifning i cronans räkenskaper för en
vid förråds-magazinet här i Stockholm år 1731 befunnen brist
eller mindre mål af 991 tunnor 9 kappar, förutan 82 tunnor
17 kappar bortskämd spannemål, som blifvit utkastad; hvilket
alt Collegium tilstyrkt K. Majit, såsom quadrerande emot den
afskrifning, som K. brefvet af den 22 October 1688 tillåter
uppå spannemål uti utspisnings-magaziner at i cronans räkenskaper
afskrifva; hvaröfver, sedan Deputationen utfärdat anmärkningar
och K. Collegium med des förklaring inkommit,
Deputationen för des del funnit, at enär alt til afskrifning
blifvit observerat, som för värkelig afgång på spannemålen
skattas kan, blifver äntå för mycken afgång på råg 325 tr
510 (April 19.) Sekr. Pfeiff. Major Ridderschantz
3 l/e kappa, korn 47 tr 2 kappar, hafra 65 tr */ kappa, erter
32 tr 4 kappar, tilsammans 469 tunnor 23 2/s kappar spannmål,
sorn K. Camar-Collegium utan grund skal velat i cronans
räkenskaper afskrifva; liemställandes Deputationen til Riksens
Ständers ompröfvande, om icke lagligen undersökas måtte, hvem
som för ofvannämde befundne spannemålsbrist bör vara K.
Maj:t och cronan ansvarig, då ock kunde pröfvas om och huru
mycken afgång på detta förråds-magazinets spannemål rätteligen
bestås bör.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Hr Landtm, anmälte Justitise-Deputationens Betänkande
angående Secreteraren Pfeifs giorde ansökning om ersättning
för sin hos Engelska manufacturisten Smitt ägande fordran,
uprepandes så väl Deputationens som dissentientium yttrade
tankar, hvilka uti Protooollet af den 24 Martii sid. 226 finnas
införde, och huruledes Manufactur- och Handels-Deputationen
då blifvit updragit at gifva något medel och utväg vid handen
til Smitts conservation, som är en habil och nyttig manufacturist,
samt Secreteraren Pfeifs förnöjande, men at Manufacturoch
Handels-Deputation sedan den tiden och vid Riksdagens
annalkande slut med sa mycket annat angelägit arbete varit
sysselsatt, at den med något sådant förslag ej kunnat inkomma.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut, som skrefs på
Justithe-Deputationens Betänkande:
Resol.: Upgifves i underdånighet til K. Maj:t, at saken å
nyo uptages och skärskådas, utan at Rescriptet af den 30 April
1730 må ligga i vägen.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial angående et
uti General- Krigs- och Leuterations-Rättens Protocoller förekommit
criminal-mål emellan Majoren Christopher Wolmar
Ridderschantz och Fendricken Anders Kaiser, vid hvilket
mål, ehuru det til sin rubrique och beskaffenhet icke blifvit
uti General- Krigs- och Leuterations-Rättens Protocoll utsatt
eller med dess omständigheter uptagit, Deputationen likväl
funnit ganska manga och eftertänkeliga felsteg vara begångne,
som med en ordentelig process, lag och rättvisa icke öfverenskomma;
hvarföre och som Deputationen hållit betänkeligit, at
et sådant General-Krigs-Rättens förfarande skulle lemnäs
opåtalt, så har Deputationen hemstält Riksens Ständers bepröfvande
om icke saken må sättjas i det stånd hon var förr
än General- Krigs- och Leuterations-Rättens dom utföll, och
och fänrik Raiser. Landshjelps-medlen. 511
handlingarne lämnas til Justitias-Cancelleren at dervid giöra
des embetes påstående; hvarjemte Deputationen understäldt
om icke Felldrick Raiser, som för den honom öfvergångne
svåra domen måst gå utur riket, bör åter inkallas och likaledes
sättjas i sin förra tienst och stånd igen at blifva vidare hörd
och sin sak utföra.
Hr Ridderschantz förestälte, at denna saken rörer hela
des timmeliga välfärd, och begärte at K. May.ts dom af den
2 December 1737 mätte upläsas; sedan det skedt tilläde Hilli
dderscliantz, at han oskyldigtvis skulle sättjas uti et alt
för stort lidande om denna K. Maj:ts rättvisa och på goda
skäl grundade dom kommo at ändras, emedan han då blefvo
satt uti petitorio och i en vidlyftig och kostsam process.
Frih. Cronhiort: De af General- Krigs- och LeuterationsRätten
uti processen begångne felaktigheter hafva gifvit Protocolls-Deputationen
anledning at falla pä det slut, hvaruti
Deputationen stadnat.
Hr Wulfwenstierna: Protocolls-Deputationen har med
rätta funnit General- Krigs- och Leuterations-Rättens domskäl
ej vara tilräckelige; men som K. Majit grundat sin dom
på suffisante skäl, samt giordt i saken et rättvist slut, så tyckes
vara bäst at det dervid förblifver.
Hr Landtm, giorde frågan om saken skal blifva i det
stånd den är;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och skrefs samma Resolution på Betänkandet.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial angående K.
Commerce-Collegii förde disposition af landshielps-medlen til
manufacturiernes uphielpande, och manufacturisternes för sådane
undfångne medel til publici skadeslöshet prassterade säkerhet
uti lönings-liquidationer under N:o 8, emot betalning af hela
den liquiderade summan; hvilken disposition och för medlen
tagne säkerhet Deputationen ej ansedt för tilräckelig, eller med
Riksens Ständers vid förra Riksdagen giorde förordnande samt
K. Majrts sedermera til Collegium härom ankomne bref til alla
delar enlig; hemställandes Deputationen huru Riksens Ständer
behaga K. Commerce-Collegii förhållande i detta mål anse,
och om det kan tiena Collegium til försvar i des giöromål, at
lönings-liquidationerne nu 3 år efteråt vid denna Riksdag blifvit
satte i bättre stånd än tilförene. Varandes äfven vid slutet
af detta Memorial någre ledamöters serskilte mening inryckt,
512 (April 19.) Stud. Molin. Kotn.-Kollegii sekreterare.
sora hållit före, at Collegium bör nu vara utan något ansvar,
sedan med liquidationerne en annan säkrare författning blifvit
giord, och af Commerce-Collegii giorde steg med liquidationernes
antagande ingen verkelig skada skedt eller riket något
förlorat.
Efter något discourerande pro et contra, frågade
Hr Landtm, om dissentientium mening bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och skrefs samma Resolution på detta Protocolls-Deputationens
Memorial.
Hr Landtm, anmälte Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 9 April, hvilket samma, dag hos R. o. A. blifvit
npläst, och hvarutinnan Ståndet til et benägit bifall recommenderar
Studenten Molins bifogade skrifteliga Memorial och ansökning,
at uppå den condition, som Borgareståndet föreslagit,
ställas på fri fot, til des Riksens Ständer på nästa Riksdag
kunde äga tid des sak vidare at företaga, och at R. o. A.
tillika med Borgareståndet igenom en Deputation til K. Majit
härom i underdånighet ville anhålla.
Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. A. skulle finna bäst
vara at häröfver resolvera, det Molin i underdånighet kan
vända sig til K. Majit och i underdånighet anhålla at emot
caution af bättre uppförande få blifva i riket til nästa Riksdag.
Detta bifölls af R. o. A., och skrefs samma Resolution
på detta Borgareståndets Extractum Protocolli.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial angående K.
Commerce-Collegii genom underdånig skrifvelse til K. Majit
af den 11 Junii 1735 giorde tilstyrkande, det måtte CollegiiSecreteraren
Urlander för Collegii räkenskapers förfärdigande
ifrån år 1719 til och med 1729 blifva hugnad med det föreslagne
arfvode a 100 dal. smt årligen, som gior tilsammans
1100 dal. smt; hvilket räkningsgiörande, som Deputationen
funnit at det utan serskilt betalning varit Advocat-Fiscalens
syssla, och at efter Deputationens oförgripeliga mening det nu
af den bordt ersättjas, som samma des plikt försummat, så
håller Deputationen och nu före, at de Collegii ledamöter, sorn
ej i rättan tid af då varande Advocat-Fiscalen Nordenstedt
infordrat desse Collegii räkenskaper, böra derföre vara ansvarige.
Som Hr Löwenhielm och åtskillige af R. o. A. hemstälte
om icke K. Commerce-Collegii uti Memorialet anförde
Cederhielms, Frölichs, Schultz’s o. Glansenstiernas mern. 513
förklaring kunde anses för tilräckelig och om icke denna saken
således kunde afstadna, giorde
Hr Landtm, frågan om saken skall afstadna;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och skrefs samma Resolution på detta Protoeolls-Deputationens
Memorial.
Hr Landtm, anmälte Frih. C. W. Cederhielms i förmågo
af Secrete Deputationens instructions 2 § til R. o. A. upgifne
serskilte tankar angående Stockholms Magistrats år 1735 erhåldne
tilökning på lönerne; hvilken tilökning, jemte flere,
Frih. Cederhielm i anseende til anförde skäl och utur Regeringsformen
samt flere actis publicis åberopade och anförde
ställen, förmenar med bättre rätt och billighet til stadsens publique
behof böra användas.
R. o. A. resolverade, åt detta Frih. Cederhielms Memorial
til K. Majit i underdånighet upgifves.
Hr Landtm, anmälte Gref B. Frölichs Memorial om
expectance-lön;
Likaledes och Inspectoren Daniel Schultz Memorial at niuta
understöd eller lön som Pärlefiskeri-Inspector.
R. o. A. resolverade, at Hr Gref Bengt Frölich, likaledes
ock Inspectoren Schultz med desse deras ansökningar hafva at
vända sig til vederbörlig ort.
Hr Landtm, anmälte Hr Ofverst-Lieutenanten Glansenstiernas
Memorial och ansökning om des lönings-fordringars
pro 1719, 20 och 21 utbekommande, på samma sätt, som de
ifrån 1709 til 1718.
R. o. A. biföllo denna ansökning.
Hr Landtm, förmälte at af publique ärender nu mera
Gudi lof intet är oafgiordt, hvarken hos R. o. A. eller uti
Secrete Utskottet.
R. o. A. betygade deröfver mycken fägnad, at man således
på denne Riksdag kommit at afgiöra alle ärender, som Riksens
Ständer sig företagit.
Hr Landtm, anmälte et ärende ännu vara, som endast
synes röra R. o. A., nemligen Secrete Utskottets Extractum
Protocolli af den 13 October, hvarutinnan R. o. A. hemställes,
hvad utvägar R. o. A. täckas vid handen taga, så at K. Majits
och rikets tienst ej må komma at försummas, enär i kraft af
Adelige Privilegierne Capita familiarum, som bekläda embeten
antingen vid Militair- eller Justitise-staten, til Riksdagens
Adelns Protokoll 1738—1739. lil. 33
514 (April 19.) Riksdags bevistande. Dep. till Drottningen.
bivistande anhålla om tilstånd at gå ifrån sine poster och beställningar,
hvarom K. Majit uti 73 § af des nådiga Secreta
Proposition i nåder förmält; tilläggandes Hr Landtm, denna
frågan vara mycket granlaga, och som tiden nu ingalunda voro
tilräckelig at densamma i behörigt öfvervägande taga och besvara,
ville Hr Landtm, hafva hemstält om icke denna fråga
til nästa Riksdag kunde upskiutas.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja;
Och skrefs på förbemälte Secrete Utskottets Extractum
Protocolli följande Resolution:
R. o. A. upsköto denna frågan til nästa. Riksdag.
Uplästes listan på de 48 (!) Deputerade, som å R. o. A:ns
vägnar med Hr Landtmarskalken komma at i underdånighet
taga afsked hos Hennes Maj:t Drottningen.
Grefvar:
Gref Brahe: fullm. Frih. Ungern Sternberg.
Gref De la Gardie: fullm. Hr Silfwer schöld.
Gref Wasaborg: fullm. Frih. Conr. Sparre.
Gref Gyllenborg. Gref Creutz.
Gref Wachtmeister: fullm. Hr Schönström.
Gref Duglas. Gref Frölich, Carl.
Friherrar:
Frih. Horn.
Frih. Dougall.
Frih. Creutz.
Frih. Gripenhielm.
Frih. von der Pahlén.
Frih. Lillje.
Frih. Cronhiort.
Frih. Mellin.
Adel:
Hr Carplan.
Hr Boije, Hans Hindr
Hr Jjägerfelt..
Hr Ekestubbe.
Hr von Post.
Hr Strömschöld.
Hr Morath, Alexander.
Hr Lagerflycht.
Hr Fock.
Hr Gröninger.
Hr Lilliestierna.
Hr Thomsson.
Hr Löwenhielm.
Hr Tilas.
Hr Sprengport.
Hr Adlerbaum.
Hr Olivecrona.
Hr Strokirk.
Hr Hederhielm.
Hr Cedersparre.
Hr Smitterlow.
Hr Toll.
Hr Segebaden.
Hr Wrangel.
Riksdagens afslutande på Rikssalen.
515
Hr L andtm. påminte at när K. Majit och Rådet gådt
af Rikssahlen, desse Hrr Deputerade ville träda ut til Hr
Landtm., så at de strax kunna begifva sig til Hennes K. Majit,
blifvandes R. o. A. tillika med de öfrige Stånden qvar på
Rikssahlen til des så väl denne, som de andre Ståndens Deputationer
komma tilbaka.
Som klåckan redan var öfver 8, då med sammanringningen
var begynt, och det gafs tilkänna at Bonde- och Borgarestånden
redan voro på Rikssahlen, samt at Prästeståndet nu trädde delin,
de tvänne Härolder jemväl redan voro vid barrieren, altså
begyntes med upropet.
De tvänne Härolder gingo för Landtmarskalken, hvilken
med samtelige R. o. A., som de efter matrikeln blefvo upropade,
begaf sig på Rikssahlen, deräst, sedan Rådet och K.
Majit voro inkomne, gudstiensten för denna gången förrättades.
Sedan framträdde Hr Landtm, och med et underdånigt
tal på R. o. Arns vägnar tackade K. Majit samt tog underdånigt
afsked, hvilket ock de öfrige Talemännen giorde hvar i
sin ordning;
Hvaruppå Riksdagsbeslutet af Stats-Secreteraren vid utrikes
Expedition Baron Gedda uplästes; och sedan å K. Majits
vägnar Hr Riks-Rådet och Pnesidenten i Cancelliet Gref Gyllenborg
svarat Riksens Ständer, Landtmarskalken och de
öfrige Talemännen framträdde til timonen och i underdånighet
kysste K. Majits hand.
De uppå denne Riksdag af K. Majit i nåder utnämde och
i staden varande Riksens Herrar Råd, nemligen Frih. Samuel
Åkerhielm, Frih. Axel Löwen, Hr Olof Nordenstråhle,
Frih. Pehr Adlerfelt, Frih. Gust. Fridrich von Rosen,
Frih. Eric Wrangel, Frih. Olof Cederström, Frih. Carl
Sparre, Gref Arwed Posse, Hr Carl Ehrenpreus aliade
på knä inför K. thronell Råds-eden. som dem af Hr Riks-Rådet
och Prsesidenten i Cancelliet förestafvades; hvaruppå välbemälte
Herrar Riks-Råd framträdde och i underdånighet kysste K.
Majits hand.
K. Majit steg sedan up, och fölgde Riksens Herrar Råd
K. Majit utur Rikssahlen.
Hr Landtmarskalken och de öfrige Talemännen gingo
med Ståndens Deputerade och i underdånighet togo afsked hos
Hennes Majit Dråttningen; sedan de voro tilbaka komne, togo
516 (April 19.) Landtmnrskalkens afskedstal
Stånden efter det giorde aftalet på Rikssahlen med hvarannan
afsked, begynnandes Hr Landtmarskalken.
När alt detta således var förrättat, då klåckan var inemot
tolf, gick Hr Landtmarskalken med Härolderne förut,
tillika med R. o. A., uti lika ordning som de upgådt, tilbaka
på Riddarhuset, och sedan Härolderne stadnat vid barrieren
och R. o. A. intagit sine rum, förklarade
Hr Landtm., at om han ville söka ord kunde han intet
finna dem, at tilfyllest yttra sin vördsama och ödmiuka tacksamhet
och erkänsla emot alt det förtroende, kärlek och ynnest,
som under hela denna långa Riksdagen af et så ädelmodigt
Stånd han åtniutit, begärandes, at som des minne igenom sysslor
en så lång tid bort blifvit tröttat och utarbetat, at för R. o. A.
fa upläsa någre upsatte rader.
Hr Landtm, upläste altså utur papperet följande tal:
Högvälborne, Välborne Herrar Grefvar, Friherrar och samtelige
Svea Rikets Högh Ridderskap och Adel!
Mitt lopp är nu ändat, och nu träder jag ifrån den hederssysslan,
hvilken jag öfver ellofva månader förrättat, til det
embetet tilbakars, til hvilket lyckan och Konungens nåd mig
redan för mer än elfva år kallat. Jag har den fördel at äga
Riksens Ständer til vittnen öfver mitt upförande. Deras skarpa
åsyn har fölgt mig steg från steg; ingen ibland dem kan finnas,
som gitter förebrå mig hemliga gilder, fördålda ränkor, vacklande
och ojemn afsikt. Mitt oförfalskade upsåt har endast
varit rättat på min Öfveihets och Sveriges, mitt sannerligen
mer än kära fäderneslands förmån och bästa.
Vidriga omdömen nekar jag ej hafva hördt mig varit en
eller annan gång under benige sakers bedrifvande underkastad.
Embetet har varit mig anförtrodt, lasten har mig ålegat; ty
har jag ej utan granlagat öfvervägande kunnat rätta mig efter
allas (ehuru välmente, dock ofta efter omständiglieterne) åtskilde
tanka. Mitt samvete förvitar mig ingen orätt, och hvad
ännu i en eller annans sinne häfta kan, måste jag med tåligt
lidande öfverantvarda til tiden och til efterkommande verlden,
såsom en ifrån alt annat intryck befriad domare.
Dock beder jag inständigast, at mig här offenteligen tilvitas
måtte;
Om jag under påstående Riksdag brukat aftalte öfverröstningar;
Om
jag sammanstämt någon lönlig sammankomst;
till Ridderskapet och Adeln.
517
Om jag sökt öfvertala någon til mine meningars förfäktande,
eller
om jag utfäst mig at understödja någons enskylta afsickt;
Finnes
ej sådant med mig, så lefver jag i den ovanskeliga
förtröstan, at Riksens Högh R. och A:s rättvisa och gunstiga
vittnesbörd befriar mig ifrån alt omildt eftertal, så mycket
mer, som jag nu här med lungt sinne återträdd til min förra
sysla och skilder ifrån något högt embetes förmur och glants,
samt således mig sielf lemnad, står til rätta inför en så ojäfvug
som oväldug och uplyst domstol.
Jag tror mig hafva varit en af dem, som mäst haft at
hugna sig af lyckans håfvor. Jag vet mig deremot igenom
egen vårdslöshet vara i et tilstånd, hvilket så mycket mindre
blygsamt är, som jag det med så många redelige män gemensamt
äger; men Riksens R. o. A. tilstädje mig at beröma mig
af en serdeles sinnesro när jag eftersinnar, at under sällare
och osällare belägenhet mine tankar stedse varit enahanda, i
det jag altid vördat min Öfverhet och älskat min frihet; den
sällaste erkänner jag dock vara nu då jag rönt Riksens Högh
R. o. A:s ährefulla gunst och förtroende emot mig, hvilka jag
sa högt skattar, at mig numera i verlden intet lycksaligare
hända kan, utan tänker i ro afvakta mitt lefnads slut och
sättja et nödvändigt anderum emellan lif och död.
Riksens Högh R. o. A. har, som ej annars af dem förväntas
kan, varit ordhållige, i det de mig mine svagheter och
fel ej tilräknat; sådant skal hos mig i oförkränkt vördsamt
minne fästas och det så mycket mera, som mine egne felaktigheter
mig ej undsluppit, och jag således som en skonsamhet
bör anse, at de ej blifvit mig tilräknade.
Och aflefvererar jag nu härmed Landtmarskalks-stafven
med obesmittade händer och med samma samvetstysthet, med
hvilken jag den ähran haft den at emottaga; och sedan jag
ödmiukt understäldt mitt upförande Riksens Högh R. o. A:s
skärskådande, väntar jag med fullkomlig tilgifvenhet derå Guds
ovanskeliga stadfästelses dom; ty mitt vittne är i himmelen,
och den mig känner bor i högdene!
Hr Landtm, aflefvererade häruppå Landtmarskalks-stafven
Gref Brahes fullmäktig Frih. von Ungern Sternberg i händer,
hvilken, sedan han stafven emottagit, höll följande tal:
518 (April 19.) Frih. v. Ungerns svar till gr. Tessin.
Högvälborne Hr Grefve!
Stafven, som ifrån husfäders regimenten är uti större riken
blifvit et myndighetsteckn, har uti Hr Grefvens händer intet
mist sin vördnad; ehvaräst han ock blifvit förd, har Ständers
förtroende medfölgt, som skuggan sin kropp.
Han har fordom varit de gråhårigas kännetekn til at behålla
lydnad och ährevördning hos de yngre, som altid erkände
sig eftergifva dem gamlom i mognad och erfarenhet. I, Herr
Grefve, som i vett och stora natursens gåfvor varit äldre än
eder ålder, I har nu uti edra bästa år kunnat föra honom til
de yngres upmuntran och de äldres förundran, som liksom med
häpnad måst sanna, at man intet hinner til ålderdomshedren
genom den tiden man lefver, utan genom den tiden man tänker,
och då man arbetar för det almänna bästa. Neppeligen lärer
någon af edra företrädare hafva fört honom i så svåra omständigheter,
mitt i en så stilla fred och utvärtes trygghet, derföre
hafva vi ock så mycket större orsak at tacka Gud, som
hulpit er at lämna oss honom tilbakars med hopp af upkomst
och välgång, utan skada för vår frihet och fädernesland.
Vi glädjas, at ert arbete så lyckeligen aflupit, önskandes
af hiertat, at den aldra Högsta täktes nu låta denna Riksdag
vara ändad Sig til ähra, Konungen til nöje, fäderneslandet til
värkelig upkomst, så at intet af det vi lemnat ogiordt mot oss
talar i framtiden, eller möter oss med dubbel möda. Vi hoppas
det bästa, och förmoda af hvar redelig svensk, at hvad man
denna gången intet hindt, en annan gång åter med enighet
och oväldughet förbättras, då vårt rikes välstånd, som intet
bygges med blott önskan utan med värkelighet och talande
gierningar, kan vinna så mycket mera sällhet och stadga, hvartil
den nådige Guden lägge sin välsignelse.
Hr Grefvens vid denna Riksdag hafde möda, osparde flit
och trägna arbete erkänner R. o. A.; men hvarmed intyga
deras erkänslan! Med ord låter det ej sig giöra, och det som
voro mäst intygande och Hr Grefven angenehmast, äro de ej
mera mästare af, ty deras vänskap har han redan inne, förvärfvat
sig deras förtroende, tildragit sig deras tilgifvenhet och
giordt deras tacksamhet til en skyldighet, så at intet mera
för dem öfrigit är, än at försäkra, det de öfverlemna Hr
Grefven deras vänskap, tilgifvenhet, förtroende och tacksamma
sinnen til en beständig egendom.
Riddarhus-sakerna.
519
Frih. von Ungern lade Landtmarskalksstafven på bordet.
R. o. A. förklarade sig önska, at Hr Landtmarskalkens
tal må blifva tryckt.
Hr Landtm., efter aflagd tacksägelse, sade at Högh R.
o. Arns befallning blifver honom en lag; och at en sådan
apologie honom ej anstådt, der icke omständigheterne nu varit
så örne; samt recommenderade sig uti R. o. Arns benägenhet
och ynnest.
Bärtil svarades af R. o. A. med handklappande.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at som i morgon är helgedag,
nemligen Långfredagen, så kommer ej förr än i öfvermorgon,
som är lögerdagen, Riksdagsbeslutet til R. o. Arns underskrift
at blifva liggande här på bordet, samt at femte dag Påsk R.
o. A. ännu komma at hafva en sammankomst, at företaga
Riddarhusets oeconomica.
R. o. A. beslöto at Hr Landtmarskalkens i dag på Rikssahlen,
jemväl ock Frih. von Ungerns på R. o. Arns vägnar
til Hr Landtrnar skalken nu håldne tal komma at tryckas.
R. o. A. skildes åt.
Den 26 April.
Efter R. o. Arns öfverenskommelse och det i följe deraf
giorde anslaget til en sammankomst i dag, at afgiöra Riddarhussakerne,
samlades R. o. A. klåckan åtta.
Hr Gref Tessin framträdde och förmälte, at som han
redan för Helgen, då Riksdagen slöts, nedlagt Landtmarskalksstafven,
då han jemväl haft den ähran at tacka Högh R. o.
A., samt innesluta sig uti deras gunst, och altså numera kommo
at åter intaga sin familles säte, så ville han til R. o. A. hafva
hemstält, om icke den äldste Grefven i dag kunde föra direc
tionen
på Riddarhuset.
Som R. o. A. häruppå anmodade Hr Gref Tessin, at som
Hr Grefven under hela Riksdagen det svåra och mödosamma
Landtmarskalks-embetet förrättat, Hr Grefven jemväl i dag
til slut ville förblifva vid directionen;
Förklarade Hr Gref Tessin sig härutinnan, som uti alt
annat, vara förpliktad R. o. Arns vilja och befallning at åtlyda,
hvaruppå Hr Grefven satte sig på sidan af Landtmarskalks
-
520 (April 26.) Om Protokollens justerande.
bordet, men uppå R. o. Arns yttrade åstundan, intog Hr
Grefven Landtmarskalks-stohlen.
Hr Didron erindrade, at nu på en tid de hos R. o. A.
håldne Protocoll ej kommit at justeras, och frågade fördenskull
hvad härvid voro at giöra; viljandes han för sin del hafva
förnyat det af honom en gång vid Protocollet giorde förbehåld,
at hvad i desse ojusterade Protocoll för des räkning kunde
vara infördt, och des ord och mening til äfventyrs ej rätt
fattade, ej kan eller bör lända honom til last, emedan han
samma Protocoll ej fådt höra och dervid giöra sine påminnelser.
Gref Tessin förestälte, at fastän för tidens korthet och
arbetets myckenhet, discourserne nu en tid bortåt ej kunnat
justeras, så äro dock alle de af R. o. A. tagne Resolutioner
antingen straxt eller uti nästa pleno för R. o. A. upläste och
justerade.
Riddarhus-Secreteraren androg härvid, at arbetets
myckenhet och des trägna upvaktning på så många ställen,
nemligen uti Secrete Utskottet, Stora Secreta Deputationen och
Expeditions-Deputationen, på hvilke ställen han altid måste
vara tilstädes, at när det påfordras gifva nödige underrättelser
vid handen, tillika med den honom åliggande omsorgen om de
til föredragande inkommande sakers iordninghållande, samt
Resolutionernes upsättjande på de mål, som vid R. o. Arns
sammankomster afgiöras, nu på desse sidsta månader, då arbetet
på alle ställen med så stark drift blifvit fortsatt, och da R.
o. A. så ofta, ja äfven 2 gånger på en dag haft plena, livartil
ännu kommer at uppå denne Riksdag, mer än någon annan,
mångfaldige och vidlyftige discourser vid målens afgiöranden
sig yppat, giordt för honom en pur omöjelighet at med Protocollen
intil Riksdagens slut hinna följa med, hvilket icke eller
tilförene vid någon Riksdag låtit sig giöra; fördenskull, som
alle R. o. A:ns tagne Resolutioner och utfärdade Extracta
Protocolli för R. o. A. äro upläste och justerade, samt således
äga sin fullkomliga riktighet och styrka, och R. o. A. sedan
Riksdagen är sluten för discoursernes justerande sig här ej
torde vilja uppehålla, så hemstälte Riddarhus-Secreteraren om
icke de Herrar af R. o. A., som det åstunda, skulle vilja
täckas stiga in til Riddarhus-Secreteraren och siue förde tal
och discourser med honom sielfve justera.
Detta sades vara väl.
Lagercrantz’s yttrande om Kammarherrar.
Uplästes til justerande den i följe af Ii. o. A:ns den 18
April tagne slut upsatte underdåniga Expeditionen, som til
K. Majit kommer at upgå för Öfversten Palmstierna
och bifölls af R. o. A.
Conceptet til samma underdåniga expedition finnes ibland
allegaterne til detta Protocoll.
Hr Carl Otto Lagercrantz giorde följande föreställning:
R. o. A. lärer behaga sig påminna, det under de discourser,
som på Riddarhuset föreföllo i anledning af Hr Palmstierna»
ansökning, jag då jemväl til at bestyrka Hr Palmstiernas
efter mitt tycke välgrundade och skäliga påstående
ibland annat anförde, at åtskillige af vår ungdom, hvilke dels
ej varit utur landet, dels ock på sine utrikes resor tiden och
sine penningar ofta mera användt på fåfänga än nyttige vettenskaper,
likväl hade den lyckan at komma til Camarherre heder,
utan at deröfver sådant missnöje och påtal förspordes, som jag
vid det tilfället i anseende til en sä välförtjent man måste
höra, fastän (som Hr Lagercrantz sade sine ord i discoursen
dä hafva fallit) somlige mera förstodo sig uppå moden och at
agera petits maitres än något annat; och ehuruväl jag då
allenast talade en general, utan at specialisera eller nämna någon,
hvilket jag likväl lätteligen kunde giöra, men ej ville, emedan
sådant voro odieust, så måste jag dock beklaga detta mitt på
Riddarhuset under en deliberation förde tal vara Deras Maj:ter
förebragt, och til äfventyrs med orätta färger, hvilket mig
mycket til sinnes gick, emedan Deras Maj:ter deraf torde upfatta
den tankan, som hade jag haft den straffbara förmätenhet
(hvilken Gudi lof altid varit och än är fierran ifrån mig)
at på något sätt fälla omdömen öfver Deras Maj:ters höga
giöromål, hvilka jag som en trogen undersåte i djupaste underdånighet
vördar, som jag ock ibland Camarherrarne har den
ähran at känna åtskillige, hvilka för deras härkomst, förvärfvade
vettenskaper samt gode egenskaper, som de besittja,
jag både älskar och estimerar.
Hr Didron förklarade, at ehvem som hos Deras Maj:ter
på et missfördelaktigt sätt berättar hvad af en Riddersman
här på Riddarhuset talas, densamma förtjenar ej at räknas
ibland honet folk; och trodde han för sin del, at K. Majit aldrig
lärer illa uptaga hvad en Riddersman af godt upsåt för sitt
fädernesland och frihet här på Riddarhuset säger, och ännu
så mycket mindre hvad detta angår, som Hr Feltmarskalk
522 (April 26.)
Riddarhus-Direktionen.
Hamilton på Krigs-befehlets vägnar med H. K. Maj:t i underdånighet
tält angående Cammarherrarnes rang.
Hr Wulfclo sade, at detta angående rangen jemväl varit
före hos Krigs-befehlet.
Hr Ridderschantz förmente, at detta ärendet K. Maj:t
ännu i underdånighet kunde föredragas.
Härmed afstadnade denna discours.
Och anmälte Hr Gref Tessin Hr Riks-Rådets Gref Horns
och Hr Håf-Cantzlern Baron von Kockens Memorialer, hvarmedelst
välbemälte Hr Riks-Råd, så väl som Hr Håf-Cantzlern
hos R. o. A. anhålla at ifrån Riddarhus-Directeurskapet entledigas.
Och som R. o. A., jemte betygad tacksägelse för Hr RiksRådets
samt Hr Håf-Cantzlerens vid Riddarhus-Direetionen
hafde möda och besvär, förklarade sig benägne samma begäran
at villfara, det ock berättades, at Hr Landshöfdingen Falkenberg
vid des Landshöfdinge-embetes anträdande sig RiddarhusDireetionen,
hvilken såsom uti en annan ort vistande han ej
mera kunde sköta, jemväl afsagt;
Altså hemstälte Hr Gref Tessin om icke R. o. A. til
desse således ledige ställen behagade utnämna RiddarhusDirecteurer;
Atskillige
af R. o. A. hemstälte om icke Gref Tessin
skulle vilja åtaga sig det besväret at blifva RiddarhusDirecteur;
Men
som Gref Tessin efter aflagd tacksägelse för et emot
honom så benägit yttrat förtroende sig härifrån ursäktade, dels
i anseende dertil, at Hr Grefven sade sig ej kunna räkna sig
ibland dem, som äro starke uti oeconomien, dels ock derföre at
Hr Grefven uppå K. Maj:ts befallning snart torde komma at
giöra någon resa;
Altså discourerades af R. o. A. om Riddarhus-Directeurers
utnämnande, och som uti Hr Riks-Rådets Gref Horns
ställe en Grefve och Riksens Råd kommer at utväljas, förklarade
R. o. A. sig gierna åstunda, at Hr Riks-Rådet Gref
Lagerberg ville åtaga sig den mödan at blifva RiddarhusDirecteur;
och föreslogs, at som det skedde med Hans Excellence
Gref Horn, då han til Riddarhus-Directeur blef nämd, äfven
nu til Hr Riks-Rådet Gref Lagerberg en Deputation ifrån R.
o. A. må afgå välbemälte Hr Riks-Råd om detta besvärets
antagande at anmoda; men som Hr Riks-Rådet Gref Lager
-
Riddarkus-Direktionen.
523
berg berättades ej vara i staden, utan på et des här när intil
belägne säterie Elfstad; altså begärtes af R. o. A., det ville
Hr Gref Tessin uti R. o. A:ns namn och på Ståndets vägnar
genom et handbref förklara R. o. Arns åstundan, at Hr RiksRådet
ville antaga sig Riddarhus-Directeurskapet.
Gref Tessin upsatte härpå et sådant bref til Hr RiksRådet
Gref Lagerberg, som det ibland allegaterne til detta
Protocoll befintelige conceptet utvisar, hvilket strax blef expedierat
och genom Riddarhus-Vaktmästaren bortskickat til Gref
Lagerbergs hus, med antydan, at någon af domestiquerne dermed
straxt til Hans Excellence utskickas.
Gref Tessin frågade sedan hvilken af Friherrarne R. o.
A. behaga utnämna til Riddarhus-Directeur.
R. o. A. förenade sig at anmoda Hr Öfver-Ståthållaren
Frih. Fuchs at blifva Riddarhus-Directeur, emedan så väl af
välbemälte Herres personelle egenskaper, som des embetes
myndighet, Riddarhuset uti des angelägenheter god nytta och
understöd kan hafva at förvänta, och begärtes, at Gref Tessin
ville påtaga sig den mödan at gifva Hr Öfver-Ståthål laren
Baron Fuchs R. o. A:ns härutinnan förklarade åstundan tilkänna,
hvilket Gref Tessin lofvade vilja förrätta.
Gref Tessin frågade vidare, som ännu et RiddarhusDirecteurs
ställe är ledigt, hvem R. o. A. dertil behaga utnämna.
Efter något öfverläggande fants af R. o. A. godt, at Hr
Vice-Ammiralen Ankarcrona, hvilken alt ifrån är 1731 varit
ibland R. o. Arns Deputerade vid Riddarhus-sakerne och ifrån
samma tid jemväl haft inseendet och Directionen vid Riddarhus-fabriquerne,
samt om bemälte verks tilstånd och hvad til
deras upkomst och befordran lända kan äger god kundskap
och fullkomlig insikt, blifver Riddarhus-Directeur.
Gref Tessin förestälte vidare, at som af de 12 Deputerade
til Riddarhus-sakerne, hvilke vid 1731 års Riksdag utnämdes
och vid 1734 års Riksdag continuerades, Gref Fersen och Frih.
Conrad Ribbing med döden afgådt, Frih. 0. R. Strömfelt
med K. Majrts nådiga til stånd är bortrest, Hr Elirenpreus til
Riks-Råds-embetet blifvit kallad och han sielf Gref Tessin
icke eller så beständigt torde komma at vistas här i staden,
det ock haft stor besvärlighet med sig at fä samtelige Hrr
Deputerade, hvilke alle hafva sine embeten at sköta, tilsammans,
0111 icke R. o. A. skulle finna bäst vara, at bemälte
524 (April 26.) Riddarhus-Deputationen upplöses.
Deputation nu mera uphörer, och at Riddarhusets angelägenheter,
hädanefter som tilförene, blifva skötte af Hrr RiddarhusDirecteurerne.
R. o. A. gofvo bärtil sitt bifall och betygade sitt nöje och
erkänslan för den flit och möda samtelige Hrr Deputerade användt
under den tiden de vid Riddarhus-sakerne biträdt, Hrr
Riddarhus-Directeurerne.
Gref Fridr. Gyllenborg påminte, at som således desse
Hrr Deputerades giöromål kommer at uphöra, om icke ännu 2
Riddarhus-Directeurer kunde utnämnas, så at de måge blifva
6, hvilke under R. o. Arns frånvaro komma at draga försorg
om Riddarhusets angelägenheter.
Hr Didron: Som Hrr Riddarhus-Directeurerne årligen
niuta en ergetzligliet af Riddarliusmedlen, och cassan säges
vara i slätt tilstånd, altså lärer densamma ej tåla någon sådan
tilökning.
Gref Tessin: Här berättas ock derjemte, at i alla tider
ej flere än 4 Riddarhus-Directeurer varit.
Härvid afstadnade denna discoursen, och förmälte
Hr Gref Tessin, at Riddarhus-Secr eter aren til Högh R.
o. Arns godtfinnande aldra ödmiukast hemställer, om icke, i
anseende til det myckna och trägna samt pressante arbete,
som honom åligger så väl uti Expeditions-Deputationen vid
de ännu öfrige mångfaldige ärendernes expedierande, som de
återstående Protocollens färdiggiörande, samt de mångfaldige
Riksdags-acternes samlande, registrerande och inbindande, Riddarhus-Camereraren
Slcutenhielm, hvilken har sig Riddarhusets
oeconomica väl bekante, och desutan med så trägit arbete ej
är öfverhopad, vid Hrr Riddarhus-Directeurernes sammankomster
hädanefter kunde föra Protocollet.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall, at Riddarhus-Camereraren
vid Hrr Riddarhus-Directeurernes sammanträden hädanefter
förer Protocollet.
Begyntes med upläsandet af Hrr Riddarhus-Directeurernes
och R. o. A:ns Hrr Deputerades til Riddarhus-sakerne til
denne Riksdag ingifne gemensama Relation, daterad den 6
Maii 1738.
Men som i det samma af åtskillige af R. o. A. åter begynte
påminnas, at 6 Riddarhus-Directeurer måtte väljas, och
ibland dem en af de tvänne främste bänkarne på venstra sidan
om Landtmarskalks-bordet;
Riddarhus-Direktionen.
525
Säde Gref Tessin: Här moveras åter på nytt den qusestionen,
at 6 Riddarhus-Directeurer måtte blifva, och åberopas härvid
1719 års Förening emellan R. o. A., då classerne blefvo uphäfne,
uti hvilken Förening skall vara faststäldt, at til alle
Deputationer en bör utnämnas af de tvänne främste bänkar
på Adels-sidan.
Uplästes IL o. A:ns Förening af den 24 Januarii 1719,
angående classernes uphäfvande, hvaräst sägs, at när utskott
til hvarjehanda deliberationer skola utnämnas, bör den proportion
iakttagas, at när Grefvarne välja en och Friherrarne en,
så välja R. o. A. fyra, dock så at til hvar Deputation, hvad
den är af större eller mindre antal, tages en af förste eller
andre bänken, men de öfrige tagas af de andre Adels-bänkarne.
Hr Didron yttrade sig at denna Förening endast angår
väljandet til Deputationer.
Hr Nils Li Hjellö k förklarade, at hvad som här påstås
af de främste bänkarne, ej sker derföre, at man är mohn om
någon distinction vid detta tilfället, emedan vi alle, som äro
på Riddarhuset, äro et folk och äga här lika rätt, men hvad
han påminner är allenast för ordning skull, ty som Deputationen
vid Riddarhus-sakerne nu uphörer, och här nu sker et
nytt vahl, kan han ej annars än giöra det förbehåld, at ingen
ändring må ske uti det, som härtils efter almän öfverenskommelse
varit en ständig lag och altid blifvit iakttagit.
Hr Didron sade frågan här ej vara om en Deputations
väljande, utan om Directeurskapet vid Riddarhuset, hvilket
voro en hel annan sak; och som det berättas, at ifrån första
begynnelsen aldrig mera än 4 Directeurer vid Riddarhuset varit,
så funno han för sin del ingen orsak at nu härutinnan må
giöras någon ändring, isynnerhet som man vet, at RiddarhusDirecteurerne
af Riddarhus-medlen årligen niuta en liten ergetzlighet,
hvilken utgift, om 6 Directeurer skulle blifva, kommo
at förökas, och vet man at cassans slätta tilstånd mera kräfver
besparing än tilökning i utgifterne.
Häruppå discourerades, och föreslogs Hr Gustav Bonde
och Hr von Seth at blifva nämde til Riddarhus-Directeurer,
så at de blefvo 6; och som häremot påmintes, at al möjelig besparing
vid Riddarhuset behöfves, förklarade
Hr Gustav Bonde, at om R. o. A. så skulle behaga,
han sig denna förrättning utan någon vedergällning ville åtaga;
rw.ti ]aRf.s af andre härtil, at Hr von Seth lärer giöra detsamma.
526 (April 20.) Klass-tvist å Riddarhuset.
Gref Gustav och Gref Fridrich Gyllenborgar giorde
den reservationen, at såsom de voro fullmäktige- för familier,
som äga säten på desse bänkarne, så kunna de på intet sätt
begifva sig ifrån sine principalers rätt.
Gref Tessin: Här påstås, at desse bänkarne ej kunna
begifva sig ifrån den dem tilkommande rättigheten, och at dessutan
de jemväl vid Riddarhus-Directeurskapet densamma alt
liitintil åtniutit, samt at om ännu 2 Directeurer blifva, de likasom
träda uti de Deputerades ställe; kanske man kunde komma
ifrån denna frågan om R. o. A. behaga bifalla, at de blifva 6.
Hr Lilljestjerna sade sig aldrig härtil kunna samtycka,
om det skulle påstås i fundament af någon dass, emedan classerne
innom Riddarhuset aldeles äro uphäfne; utan höllö han
före bäst vara at härmed upskiutes til des Riddarhus-Ordningen
åter företages; dessutan voro nu sedan Riksdagen är sluten så
månge af R. o. A. bortreste, at vi som qvar äro, en sådan
sak, som värkeligen är af grannlaga beskaffenhet, ej på en
studs kunna afgiöra.
Gref H. Gyllenborg sade sig vara enig med Hr Lilljestierna,
at man ej bör giöra något steg, sorn har smak af
classer; och voro han fördenskull af den tankan, at om allenast
4 Riddarhus-Directeurer blifva, så behöfves ej någon af
desse bänkar nödvändigt nämnas, men som här påstås, at de
måge blifva 6, och det således kan anses som en Deputation,
så kan desse bänkar deras rätt ej betagas, och om det således
blifver vid 6, så är saken dermed aldra bäst hulpen.
Frih. von Ungern hemstälte at som å ena sidan 1719
års convention, och å andra sidan den härtils vanlige praxis
åberopas, at det ej varit mer än 4 Directeurer, R. o. A. jemväl
til en stor del redan äro bortreste, om icke denne qusestion til
nästa Riksdag kunde upskiutas.
Hr Didron yttrade sig at 1719 års convention bör äga
bestånd, och at bänkarne vid Deputationers. väljande böra densamma
til alla delar til godo niuta; men vid RiddarhusDirecteurs-vahl
tyckes densamma ej äga rum; dock skulle R.
o. A. falla på de tankar, at det skal blifva 6 Directeurer, vill
han sig jemväl dertil begifva.
Gref Tessin hemstälte om icke, til at komma härifrån
R. o. A. skulle behaga, at 6 Riddarhus-Directeurer blifva til
des Riddarhus-Ordningen blifver färdig.
Härmed instämde Frih. Lillje och åtskillige flere;
Klass-tvist å Riddarhuset.
527
Men Hr Adlerbeth och Hr Lilljestierna sade sig protestera
emot alt det, som har smak af classer, samt påstå at
denna frågan til nästa Riksdag må upskiutas.
Hr N. Lilljeliök sade, at han begifver sig dertil, at 4
Directeurer måge blifva, dock med det uttryckeliga förbehåld,
at enligit conventionen en af desse bänkarne jemväl ibland de
4 må blifva nämd.
Häruppå discourerades.
Gref Tessin sade sig böra berätta huruledes i morgons,
då R. o. A. ej til serdeles stort antal varit samlade, de behagat
updraga honom at än i dag föra klubban.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde, och anmodade Hr
Grefven at dervid continuera.
Men som Gref Tessin sade sig vara anbefalt at träda up
til Hennes Maj: t Drottningen, och til den ändan bortgick, trädde
emedlertid efter R. o. A:ns godtfinnande Frih. von Ungern
til klubban.
Frih. C. W. Cederhielm uprepade de förde discourserne,
med hemställande om icke, til at komma ifrån saken, R. o. A.
skulle behaga antingen, at det blifver 6 Riddarhus-Directeurer
til des Riddarhus-Ordningen blifver afgiord, eller ock at det
förblifver vid 4 til nästa Riksdag, och at deras reservationer,
som äro af de tvänne främsta bänkarne, införas i Protocollet
med det förbehåld, at detta skal blifva den första quaestionen,
som på nästa Riksdag kommer at företagas.
Gref H. Gyllenborg sade rätta qumstionen vara om icke
R. o. A. häruti bör niuta samma rätt, sorn uti alla andra
Deputationer, så at när en Grefve och en Friherre nämnes, då
nämnes 4 af R. o. A.
Hr Adlerbeth begärte få veta huru månge af den för
detta varande andra classen äro boende och vistande här i staden,
hvilket är en nödvändig omständighet om någon skal vara
Riddarhus-Directeur.
Upnämdes Hr Gustav Bonde, Hr Capitain Hård vid
Guardiet och Hr Ulfsparre.
Hr Nils Lilljeliök: Här talar ingen mera om någon
class, ty, som jag redan sagt, äro vi alle här på Riddarhuset
et folk och äga lika och enahanda rätt, men som RiddarhusDirecteurskapet
är så angelägit, som någon annan Deputation,
så kan jag aldrig begifva mig ifrån den desse bänkar i följe
af conventionen tilkommande rättigheten.
;>28 (April 26.) Klass-tvist å Riddarhuset.
Hr Adlerbeth sade sig giöra den reservationen på R. o.
A:ns vägnar, at inge classer mera måge anses eller hafva rum,
sedan de igenom R. o. A:ns enhälliga öfverenskommande en
gång blifvit uphäfne.
Hr Nils Lilljehök: Jag beder at mig må visas, at på
desse bänkar ej är så käkt och braf folk, som på de andre;
om det ej kan ske, så ser jag ej hvarföre de skola uteslutas,
och således kan jag ej utan votering begifva mig.
Hr Didron: Det är en afgiord sak, at i Riddarhuset ej
äro mera någre classer; så bör ock conventionen äga sitt bestånd,
at til Deputationer bör nämnas af desse bänkar; men
derföre böra de ej anses at hafva någon förmån för de andre
bänkarne, ej eller lärer det vid alle Deputationers nämnande
så noga kunna följas, isynnerhet som Electorernes ed ej binder
deni til visse bänkar, utan pålägger dem at efter ed och samvete
välja de skickeligaste, som de finna, til hvarje Deputation.
Gref Gust. Gyllenborg: Samma ed säger ej eller at
Grefvar och Friherrar skola väljas til et vist antal, hvilket
man likväl ser af Electorerne tagas i akt vid alle Deputationer,
som de utnämna.
Hr Palmstierna: Vi lära lättast kunna komma ifrån
denna saken, om vi allenast besinne, at det aldrig varit mera
än 4 Riddarhus-Directeurer och at deras syssla är en Direction
och aldrig blifvit ansedd som någon Deputation, samt således
til detta verket altid sådane män utvalde, hvilke man dertil
funnit tjenligast och skickeligast, samt här i staden beständigt
vistande.
Gref H. Gyllenborg hemstälte om icke R. o. A. skulle
behaga gå den quaestionen om bänkarne aldeles förbi, emedan
den kunde hafva ledsame påfölgder, och allenast til nästa Riksdag
anse Riddarhus-Directionen som en Deputation, samt dertil
utnämna sex.
Gref Dohn a: Emedan så månge af R. o. A. äro bortreste,
lära vi, som nu äro qvar, ej vara i stånd at innovera
något eller gå ifrån den gamla Riddarhus-Ordningen, samt de
§§ som i den nya äro faststäldte.
Gref H. Gyllenborg sade at vi, som nu äro här qvare
och närvarande, hafva redan i dag giordt en innovation i det
vi låtit Deputationen öfver Riddarhus-sakerne, som tvänne
Riksdagar å råd varit faststäld, uphöra; och äfven så väl kunna
Riddarhus-Direklionen.
529
vi utnämna tvänne Extraordinarie!’ vid Riddarhus-Directeurskapet.
Hr O. W. De Geer: Denna saken tyckes för länge uppehålla
R. o. A., och bör ej förorsaka någon skiljaktighet, hvilke
til Riddarhus-Directeurer blifva utsedde, ty de äro ju för sitt
giöromål och förvaltning R. o. A. ansvarige. Aldrabäst at
komma härifrån voro, at anse Riddarhus-Directeurerne hvarken
som Fullmäktige för Grefvar, Friherrar, utau som Riddersman,
åt hvilka samtelige R. o. A. updragit omsorgen för Riddarhusets
angelägenheter, och at de blifva 4 til antalet, som redan
är faststäldt.
Hr Lilliestierna höll före bäst vara, at det förblifver vid
4 Riddarhus-Directeurer efter vanligheten, och at den senare
upkomne frågan upskiutes til nästa Riksdag, samt at emedlertid
Hr Lilljehöks reservation införes i Protocollet; och det så
mycket mer som nu för få capita äro tilstädes at giöra ändring
uti det, som genom et så långligt bruk är faststäldt, och de
öfriges fullmakter sedan Riksdagen är afblåst äro expirerade.
Gref H. Gyllenborg sade sig på det högsta protestera
emot det, at fullmakterne redan skulle vara expirerade, emedan
de äga sin fulla kraft så länge R. o. A. uti någon deliberation
komma tilsammans och ej för sidsta gången åtskildts.
Häruppå discourerades och begärtes at Frih. von Ungern
ville giöra frågan om det icke blifver vid 4 Riddarhus-Directeurer;
Men
som frågan med Ja och Nej blef besvarad och dervid
förestältes, at så framt R. o. A. ej behaga sig förena man
svårligen lärer komma ifrån denna qusestion, aldenstund sedan
så månge af R. o. A. äro bortreste, de, som stödja sig vid det
ifrån alla tider öfiige bruket, hafva skäl at påstå, det et så
gammalt bruk, hvilket vid Riddarhuset blifvit liksom en lag,
af det mindre antal af R. o. A., som nu är qvar, igenom en
votering ej kan uphäfvas, discourerades åter å nyo, då i anledning
af Frih. Carl W. Cederhielms giorde föreställning, som
hos R. o. A. tycktes vinna ingress, propositionen begärtes,
hvilken af
Frih. von Ungern giordes på följande sätt: Bifaller Ilögl.
R. o. A. at de 4 Hrr Riddarhus-Directeurer, som redan äro valde,
ej anses såsom Fullmäktige för Grefvar, Friherrar, eller för
någon classe, utan såsom samtelige R. o. Arns Fullmäktige til
Adelns Protokoll 1738—1739. 11J. 34
530 (April 26.) Riddarhus-sakerna.
nästa Riksdag, då vid Riddarhus-Ordningens reglerande R. o.
A. lära sig förena huru härmed vidare skall förhållas?
Härtil svarades med Ja.
Uplästes Hrr Riddarhus-Directeuremes och Hrr Deputerades
til Riddarhus-sakerne igenom Memorial af den 6
Maii 1738 gemensamligen ingifne berättelse, hvarutinnan
gifves ti! känn a på hvad sätt de Riddarhuset och des medinteressenter
tilhörige Barnängs- och så kallade Leijonankarske
fabriquerne sedan sidsta Riksdag blifvit förvaltade, styrde och
skötte, hvarvid Hr Praesidenten Baron Palmfelts och Hr ViceAmmiralen
Ankarcronas omsorg, möda och besvär, i anseende
til bemälte verks styrsel och den specielle omsorgen, med beröm
ihogkommes, under det at verkets inre drift och hushåldning,
tilvärkningen och afsättningen, jemte böckernes slutande af
Commissarien Salander och de öfrige betjente enligit deras
undfångne instructioner blifvit i akt tagen. Sedan berättas om
de af Commissarien Ekman och des barn Riddarhuset och des
medinteressenter påförde rättegånger och processer angående
utbrytningen, Commissarien Ekmans redogiörande samt fideicomiss-tvisten,
och at samme processer sluteligen blifvit afgiorde
och Riddarhuset tillika med des medinteressenter ifrån
Commissarien Ekmans och des barns giorde åtal samt ogrundade
påståenden befriade, förväntandes man nu allenast Commissarien
Ekmans förklaring uppå de öfver des böcker och
räkningar formerade observationer; underställandes Hrr Directeurerne
och Deputerade R. o. A:ns mogna ompröfvande, hvad
mått och författningar nu mera måge vara at taga, så at
Riddarhuset må komma til sin betalning för det i bemälte
verk instuckne ansenliga capital.
Vidare berättas på hvad sätt den i Riddarhusets andra
våning tilförene oinredde stora sahlen, medelst et genom dåvarande
General-Majorens nu mera Hr Riks-Rådet Baron
Löwens förslag af publique medel anskaffat förskott af ungefehr
8000 dal. kmt, blifvit inredd och indelt til rum, hvaräst så
väl uti fortificationen, som mechaniquen och den nya naturkunnigheten,
publique föreläsningar til ungdomens nytta hållas
kunna; jemväl ock huruledes sedermera af Hr Öfversten Stobée
et ytterligare förskott af publique medel til en summa af 2082
dal. kmt blifvit anskaffat, hvarmedelst det i förberörde sahl
til et Auditorium illustre adapterade rumet med ytterligare
nödige zirater blifvit försedt, til deras beqvämlighet, som skola
Riddarhus-sakerna.
531
åhöra, och til de af Capitain Triwald dit anskaffade machiners
och instrumenters, som vid försöken i den nya naturkunnigheten
behöfvas, säkerhet och goda förvar. Varandes i
öfrigit bifogad Commissarien Salanders berättelse och jemföring
af desse verks tilstånd emellan åren 1734 och de 3 första
månaderne af år 1738, med dertil hörige allegater ifrån n:o 1
til och med n:o 14.
Frih. von Ungern uprepade serskilt innehållet af hvar
punct, som förbemälte berättelse innehåller, tilläggandes at
R. o. A. häraf lära finna, hvad möda, omsorg och besvär, som
så väl Hrr Riddarhus-Directeurerne, som R. o. Arns Hrr Deputerade,
i synnerhet Hr Praesidenten Palmfelt och Hr ViceAmmiralen
Ankarcrona, hvilke haft den speciellare omsorgen
för Riddarhus-fabriquerne, i de anförde omständigheter haft för
Riddarhusets bästa.
R. o. A. förklarade sig nögde med de af Hrr Riddarhus
Directeurerne
och Hrr Deputerade, så väl i anseende til Riddarhus-fabriquerne,
som den stora sahlens inredande, giorde
författningar, samt at välbemälte Herrar förtient tacksägelse
för deras härvid berömeligen använde möda och besvär, och
för Riddarhusets bästa i alla mål vijste sorgfällighet, ömhet
och omvårdnad.
Gref Tessin, som emedlertid ifrån Hennes Majit Drottningen
var tilbaka kommen, sade at som han jemväl haft den
ähran, at han varit en af Högh R. o. A:ns Deputerade vid
Riddarhus-sakerne, så aliade han nu hos R. o. A. på bemälte
Hrr Deputerades vägnar en ödmiuk tacksägelse, för det R. o. A.
deras välmening och förrättning så gunstigt behagat uptaga
och uttyda.
Frih. von Ungern: Således återstår nu allenast den
frågan, hvad mått och författningar numera äro at taga, så
at Riddarhuset må komma til sin betalning för des uti manufactur-verken
instuckne ansenlige capital; hvarvid ingen bättre
och säkrare utväg tyckes vara, än at sådant hemställes til Hrr
Riddarhus-Directeurernes försorg, och at dem frihet lemnäs med
bemälte manufactur-värk så föranstalta samt taga sådane mått
och utvägar, som de för Riddarhusets nytta bäst och tjenligast
finna; frågandes Frih. von Ungern om R. o. A. detta behaga
bifalla;
Hvartil svarades af R. o. A. med Ja.
Gref Tessin trädde åter til klubban;
532 (April 2(5.) Riddarlius-fabrikerna.
Och påinintes af åtskillige af R. o. A., at som man af
förfarenhet sedt, at desse manufactur-verk ej med någon nytta
och fördel för Riddarhusets räkning kunna drifvas, sådant ej
eller någon tid är at förvänta, aldenstund sådane verk, om de
skola kasta någon fördel af sig, af någre få particuliere, hvilke
derpå sielfve kunna hafva inseende och endast derpå al sin
tid och omsorg vända, skötas måste, hvaremot när mänge interessenter
äro, och dylika verk igenom betjening skola drifvas,
dermed sällan plägar lyckas, så voro bäst at lämna Hrr Riddarhus-Directeurerne
frie händer Riddarhusets andel i bemälte
verk at försälja, fastän det skulle ske med någon förlust.
Sedan R. o. A. något sinemellan häröfver discourerat,
giorde
Gref Tessin frågan om R. o. A. behaga lemna til Hrr
Riddarhus-Directeurernes frihet och besörjande, at med desse
manufactur-verk taga de mått och utvägar, som de för Riddarhusets
bästa nyttigast och tienligast finna, jemväl och efter
befundne omständigheter de samma försälja, fast det skulle
ske med någon förlust;
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Anmältes Hr Vice-Ammiralen Ankarcronas Memorial, hvarmedelst
i anseende til des dryga embetes sysslor vid K. Ammiralitetet,
som honom hindra at vid det honom updragne öfverinseendet
på Riddarhus-fabriquerne continuera, han ödmiukast
anhåller ifrån förenämde inseende gunstigast at licentieras.
Uppå Gref Tessins giorde frågan,
bifölls denna Hr Ankarcronas giorde ansökning; och förklarades
af R. o. A. at Hr Praesidenten Palmfelt samt Hr ViceAmmiralen
Ankarcrona för den möda, sorgfällighet och besvär
de haft vid specielle omsorgen och inseendet på Riddarhusfabriquerne,
förtient beröm och tacksägelse.
Hr Wulfclo erindrade om det icke torde vara betänkeligit
at tillåta Riddarhus-fabriquernes försäljande, och det med
förlust, emedan de författningar, som Riksens Ständer uppå
denne Riksdag giordt til våre manufacturers uphielpande, tyckas
gifva skälig orsak at hoppas, det desse manufactur-verk hädanefter
ej allenast väl skola bära sig, utan ock kasta någon ansenlig
fördel af sig för Riddarhuset.
Det discourerades härvid af Frih. von Ungern och åtskillige
flere af R. o. A., at som i dag redan är anfört, det
desse verk för Riddarhusets räkning aldrig annars än igenom
Riddarhus-sakerna.
533
betjening kunna drifvas och omöjeligit vill falla för Hrr Riddarhus-Directeurerne,
eller ehvem man ock derom kunde anmoda,
at dervid hafva den noga upsikt, som en particulier
egare, hvars hela lycka och välfärd på et sådant verk beror,
dervid kan använda, hvilken hela sin tid och all sin omsorg
och bekymmer ej på något annat häfver at fästa, så är det
och bäst at desse verk, när det på någorlunda drägeligit sätt
låter sig giöra, säljes til köpmän eller manufacturister, hvilke
dermed kunna giöra både sig och fäderneslandet större nytta
och fördel än Riddarhuset för de ofvananförde orsaker skull
någonsin skulle kunna göra.
Hr Ruthensparre förmente at vid desse conjoncturer, då
väre manufacturer, näst Guds välsignelse, efter de af Riksens
Ständer tagne mått, förmodeligen lära komma i upkomst och
förkofring, det torde vara fördelaktigare för Riddarhuset at
bortarrendera desse manufactur-verk, än at aldeles sälja dem.
Gref Tessin sade at igenom R. o. A:ns i dag tagne Resolution
det är ej pålagt Hrr Riddarhus-Directeurerne såsom
någon nödvändighet at sälja oftabemälte manufactur-verk, utan
är sådant lämnat uti Hrr Riddarhus-Directeurernes skiön och
betämjande, ifall de dermed ej skulle finna någre andre säkre
och fördelaktige utvägar; frågandes Hr Grefven om icke R. o.
A. behaga förblifva vid sin härom redan tagne Resolution;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Hrr Riddarhus-Directeurernes genom Memorial
af den 5 Julii 1738 til denne Riksdagen ingifne serskilte
berättelse angående Riddarhus-sakerne, bestående af 9(!) puncter:
l:o angående Riddarhus-medlens och cassaus tilstånd; 2:o de
gamla balancerne; 3:o Riddarhus-medlens quitterande och utassignerande;
4:o Thamiska donationen; 5:o de af Schele i
förlikning utfäste och pä 6000 dal. knit när betalte 40 tusen
dal. kmt; 6:o de försålde 120 ris real papper; 7:0 de oförsålde
Telemacks exemplaren; 8:o arrendet af Riddarhusets Småländska
frälsehemman; 9:o Fröken Gustaviana Christina Falkenbergs
testamente och 10:o det igenom Landshöfdingen Falkenbergs
flyttjande ifrån Stockholm til det honom i nåder anförtrodde
höfdingedömet ledigt vordne Riddarhus-Directeursstället; och
voro härvid bifogade allegater A. B. C. et D.
Gref Tessin hemstälte om icke R. o. A. behaga förklara
sitt nöje öfver Hrr Riddarhus-Directeurernes förde disposition och
föranstaltande, samt betyga tacksägelse för deras af välbemälte
534 (April 26.) Afskeds-talens tryckning.
Hrr til Riddarhusets bästa använde vaksamhet, möda och sorgfällighet,
och den vidare omsorgen för Riddarhusets angelägenheter
til de nu varande Hrr Riddarhus-Directeurerne recommendera
och hemställa.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Gref Tessin berättade, at Hennes Maj:t Drottningen, nu
han varit uppe, varit så nådig och lemnat honom et med
Hennes Maj:ts egen höga hand skrifvit exemplar af det nådiga
svar, som Hennes Maj:t gaf Riksens Ständers Deputerade, då
Landtmar skalken och Talemånnen, sedan alt på Rikssahlen
var slutit, af Hennes Maj:t togo underdånigst afsked; och upläste
Hr Grefven Högbemålte svar, med förmälan at Hennes
Majits nådiga utlåtelse varit at det må blifva vid R. o. Arns
Protocoll; hemställandes Hr Grefven om icke R. o. A:ns underdåniga
åstundan lärer vara, at med Hennes Majits nådiga tilstädjelse
detsamma til alla Riksens inbyggares hugnad genom
trycket må blifva almäut bekant.
R. o. A. förklarade sin underdåniga fägnad och glädje
öfver Hennes Maj:ts på et så ganska nådigt sätt betygade huldhet
emot des trogne undersåtare, och yttrade nådiga beredvillighet,
at om tilfället så skulle fordra ej undandraga sig den tunga
regimentsbördan, önskandes at den Högste Guden länge ville
uppehålla Hennes Majit i all K. sällhet, betygandes derjemte
sin underdåniga åstundan, at Hennes Majit nådigst ville tillåta,
at genom samma des nådigste förklarings almänna kundbarhet
genom trycket, alle des trogne undersåtare af densamma sig
måge få fägna.
Hr Cedercrona hemstälte til R. o. Arns godtfinnande,
om icke det på K. Majits vägnar af Hr Riks-Rådet och Prsesidenten
Gref Gyllenborg til Riksens Ständer, då Riksdagen
slöts, på Rikssahlen håldne talet, jemväl måtte begäras at
blifva genom trycket bekant;
Hvilket uppå Hr Gref Tes sins härom giorde frågan, R.
o. A. förklarade sig jemväl åstunda.
Gref Tessin erindrade, at vid alle Riksdagars slut, plägar
af R. o. A. en viss summa anslås at utdelas ibland dem af
Ståndet, som äro fattige och sig derom anmält.
R. o. A. anslogo härtil af Riddarhus-medlen äfven så
mycket som vid förre Riksdagen, nemligen 300 dal. smt, hvilke
penningar af Hrr Riddarhus-Directeurerne, äfven som det då
skedde, til fattige innom Ståndet komma at utdelas.
Ansökningar om understöd. Fäktskola. Genealogier. 535
Gref Tessin anmälte följande hos R. o. A. genom skriftelige
Memorialer giorde ansökningar, nemligen:
Fru Siernstolpes, om understöd til sine barns upfostran;
Framlidne Riddarhus-Camereraren Adlerstolpes enkas, at
uti sitt olyckeliga och fattiga tilstånd af Riddarhuset niuta
någon understöd;
Hr Törnroos likaledes;
Sammaledes en af R. o. Arns ledamöter, hvilken åstundan
til sitt namn vara obekant.
Desse Memorialer remitterades til Hrr Riddarhus-Directeurerne
at de sökande af de i dag anslagne fattigpenningarne
måge komma at niuta någon hielp.
Capitain Porats ansökning at få caractere af R. o. Arns
Fäcktmästare, samt at honom et rum på Riddarhuset må uplåtas
at hålla fäkt-schola uti;
Remitterades til Herrar Riddarhus-Directeurerne.
Riddarhus-Vaktmästaren Hallengrens ansökning at äfven,
som det honom på förre Riksdagen beviljades, och de förre
Vaktmästarne vid Riddarhuset det åtniutit, oqvald få idka
den lilla näring han härtils haft, samt ifrån stadsens afgifter
befrias.
Denna ansökning bifölls af R. o. A.
Hr Adolph Tisenstens ansökning, at för de ålupne interessen
för des salige faders och farbroders introduetionspenningar
förskonas, emedan sielfve capitalet är betalt, och
arfvingarne äro i slätte vilkor;
Hr Carl Ehrenstolpes, såsom måg af framlidne OfverstLieutenanten
Lars Tisensten, ansökning af samma innehåld
med den föregående.
Emedan desse begge Memorialer tilförene, nemligen den
26 Julii, varit remitterade til en serskilt Deputation öfver
Riddarhus-sakerne, och en sådan Deputation vid denne Riksdag
ej kommit at utnämnas, altså remitterades nu bemälte
Memorialer til Hrr Riddarhus-Directeurerne.
Salig Assessor von Schantz enkas, fru M. A. Brenners
ansökning om någon vedergällning för des salige mans genealogiske
arbete, och at antingen hela verket, eller och hvar serskilt
genealogie af familien må inlösas;
Detta Memorial, hvilket likaledes til Hrr Deputerade öfver
Riddarhus-sakerne varit remitterat, remitterades nu til Hrr
Riddarh us-D irecte urern e.
536 (April 26.) Unge adelsmäns tillträde t. förhandlingarna.
Det påmintes 0111 icke, i anledning af det, som en gång
uppå denne Riksdag hos R. 0. A. varit på förslag, läktare här
på Riddarhussahlen kunde upbyggas, hvaräst unge Adelsmän,
som ej ännu fyllt sine 24 år, kunde sittja och höra på deliberationerne,
samt således förut, innan de blifva Riksdagsmän,
inhämta någon kundskap om de publique saker.
Gref Tessin förmälte, at detta en gång vid denne Riksdag
hos R. 0. A. varit före, men då ej blifvit bifallit; tilläggandes
Hr Grefven, at han för sin del höllö för ganska nyttigt,
at unge Adelsmän pa det sättet tingo inhämta kundskap och
blifva något våline vid Riksdags-sysslor, hvartil ännu mycket
skulle bidraga 0111 dylike unge ämnen ibland R. 0. A. framför
andre fingo föra Protocollen i Deputationerne.
Det discourerades häröfver, at ehuruväl den omförmälte
inrättningen både för god och nyttig kan anses, så torde dock
vara betänkeligit, emedan den ej vunnit bifall då R. 0. A.
tahlrikare på Riksdagen voro församlade, nu sedan så månge
äro bortreste något härom at fastställa, och voro altså bäst
at med detta ärendets vidare företagande upskiuta til nästa
Riksdag. 4
Uppå Hr Gref Tessins giorde frågan, fants af R. 0. A.
godt at ined denna saken upskiutes til nästa Riksdag; men
derom förenade sig R. 0. A., at til Protocollens förande uti
Deputationerne, R. 0. A. sine egne ledamöter framför andre,
som ej äro af Ståndet, vilja anmäla.
Anmältes Hr C. Ruthenschölds Memorial, at R. 0. Arns
Fullmäktig uti Ständernes Contoir hvar Riksdag må ombytas,
och nu dertil någon af Militiae-staten utses.
Hr Ruthenschöld förklarade sielf, at som detta des för en
tid sedan ingifne Memorial, emedan Riksdagen påstod, ej kommit
at föredragas, så voro han nögd, at denna frågan ej tages under
deliberation, emedan Riksdagen redan är sluten.
Anmältes Eric Julius Bieurners Memorial, hvarutinnan
han hemställer om icke Hr Peringschölds af Riddarhuset inlöste
genealogiska verk til Antiquitets-Collegium kunde lefvereras,
der förökas och förbättras, och änteligen genom trycket
komma i dagsliuset.
Detta Memorial remitterades äfvenledes til Hrr RiddarhusDirecteurerne.
Gref Tessin förmälte, at som Hennes Maj:t Drottningen
redan i underdånighet är anmodad at taga det i Vadstena
Peringsköld. Vadstena jungfrustift. 537
ärnade Adeliga Jungfrustiftet under des höga K. vård, samt
at i nåder låta författa den (Economiska Förordningen, som
vid Stiftets inrättning behöfves, och sedan jemväl taga oeconomien
under des lika nådiga värd, och Hennes Maj:t med mycket
nådige utlåtelse sig yttrat at om sielfva inrättningen och ordningen
af bemälte closter vilja besörja; de andre Stånden jemväl gifvit
sitt bifall, at Vadstena slott til en sä nyttig inrättning må lämnas,
så voro högst nödigt, at R. 0. A. innan de skiljas åt äro omtänkte
på någon fond til en begynnelse af detta nyttiga verket.
Riddarhus-Secreteraren berättade i hvad slut R. 0. A.
redan stadnat, angående fonden til detta Jungfrustift, nemligen
l:o at et lotterie skulle dragas, hvaraf vinsten til detta stift
skulle hemfalla.
Men som härvid förestältes at förfarenheten visar, det
lotterier här i Sverige, sedan de i långliga tider städt öpne,
ganska sällan blifva complette, och dessutan på denne Riksdag
redan åtskillige lotterier äro beviljade, så at et lotteries inrättande
föga skulle löna mödan och omkåstnaden, hvilken i anseende
til nödig betjening, hushyra, commissionairer och correspondencer,
med mera, ej skulle blifva ringa; altså förklarade
R. 0. A. at ej något lotterie kommer at dragas, emedan efter
mycket användt besvär, omkostnad och möda, snarare til äfventyrs
skada och förlust än vinst deraf voro at inhämta.
Riddarhus-Secreteraren fortfor med sin berättelse, at
til en fonds erhållande för clostet af R. 0. A. 2:o blifvit faststält,
det en matrikel skulle uprättas och blifva på Riddarhusbordet,
at hvar och en af de härvarande Riksdagsmän af R.
0. A. kunde der inskrifva hvad de behaga gifva til detta clostret;
detta voro och verkstält, och har samma matrikel en tid bortåt
legat på bordet.
Som i bemälte matrikel ej ännu var skedd någon inskrifning;
altså inskref nu Hr Gref Tessin och någre flere af R.
0. A. hvad de til Stiftet vilja gifva.
För det tredje hade R. 0. A. resolverat, at stamböcker
komma at skickas til Hr Landshöfdingarne, på det de af R.
0. A., som bo i provintzierne, i desamma måge kunna inteckna
hvad de til oftabemälte closter-inrättning behaga gifva.
Gref Tessin frågade om det skal förblifva dervid, at här
i staden med inskrifningen i förberörde matrikel kommer at
fortfaras och stamböcker til Hrr Landshöfdingarne komma at
afskickas;
538 (April 26.) Vadstena jungfrustift.
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Riddarhus-Secreteraren berättade, at af de utvägar,
som CIoster-Deputation til en fond föreslagit, flere än de föregående
af R. o. A., då bemälte Deputations Betänkande var
före, ej blifvit bifallne, och at i öfrigit då jemväl faststält
blifvit, at den famille, som innom et års förlopp ej inteknar
något til Stiftet, skal icke eller äga rätt, at någon som är af
samma famille i klostret skal kunna blifva intagen.
R. o. A. faststäldte ännu ytterligare denna Resolution, på
det hvar och en sä mycket mer må blifva hågad at inskrifva
något, huru litet det ock vara må, och man således så mycket
snarare må komma til någon fond at begynna med.
Gref Tessin hemstälte om icke, til at fä en begynnelse
med en så angelägen och nyttig inrättning, R. o. A. skulle
behaga utnämna visse Deputerade, hvilke tillika kunde blifva
Directeurer, samt at desamma utarbeta et project på hvad sätt
hela inrättningen bäst kan låta sig giöra, och tillika utsättja
summan hvad de komma at gifva, hvilke vilja i Stiftet blifva
intagne, och sådant alt til Hennes K. Maj:t i underdånighet
upgifva.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke den förordnade Deputationens
Betänkande öfver detta Adeliga Jungfrustiftets inrättning
til de Herrar, som komma at utnämnas, kunde afgifvas,
emedan derutinnan et och annat nyttigt förslag är vid
handen gifvit, hvaraf de sig kunde betiena.
Uppå Hr Gref Tessins härom giorde fråga blef detta
jemväl af R. o. A. bifallit.
Hr Lilljestierna: Här frågas om desse Herrars enda
syssla blifver at projectera inrättningen, eller om de ock sedan
jemväl komma at hafva directionen af verket?
Gref Tessin sade sig ej annat hafva förstådt än at de
jemväl sedan komma at föra directionen, och at i anledning
af des nyligen giorde proposition R. o. A. sådant bifallit.
Detta sades så vara.
Hr Lilljestierna: Emedan sa är, så anhåller jag ödmiukast,
at som Storfurstendömet Finland är af et vidt begrep,
och dersammastädes jemväl månge Adelige familier äro,
at ibland Hrr Directeurerne någon må utnämnas, som bor i
Finland.
Vadstena jungfrustift.
539
Detta sades vara mycket billigt, och hemstälte
Gref Tessin om icke R. o. A. behagar, at 6 Directeurer
utnämnas, 3 som äro boende i Stockholm, en som är boende
i Finland, en i Östergöthland och en i Skåne, kommandes de
som vistas här i Stockholm med de trenne, som i förbemält*
provintzer äro boende, at correspondera.
Detta bifölls af R. o. A.
Och updrogs af R. o. A. til Hr Gref Tessin at blifva Directeur
samt at utnämna de öfrige, men som Hr Grefven ifrån
detta utnämnande sig undanbad, anhållandes at R. o. A. sielfve
desse Hrr Directeurer ville utse; altså utnämdes af R. o. A.:
Hr Gref Tessin,
Hr Gref Dohna och
Frih. Carl Wilhelm Cederhielm,
såsom vistande här i Stockholm.
I Finland: Hr Lilljestierna.
I Östergöthland: Hr Palmstierna.
I Skäne: Hr Trolle.
Gref Tessin berättade, at ingen expedition kunnat ske
angående Vadstena slotts öfverlämnande til detta Jungfrustift,
emedan 2 Stånd utlåtit sig, at det skulle blifva en äganderätt,
och 2 Stånd, at det allenast skulle blifva en nyttjanderätt.
Frih. C. W. Cederhielm sade sig hålla före vara bäst,
at det blefvo vid nyttjanderätten, emedan således aldrig någon
reduction, som väl tilförene händt, voro at befara.
Gref Tessin hemstälte om icke R. o. A. skulle behaga, at
det förblifver vid nyttjanderätten, emedan äfven således pluralitet
af Stånden kan erhållas, och expeditionen gå för sig.
Anmältes Gref Carl Bielkes på Closter-Deputationens
vägnar ingifne Memorial angående Vice-Häradshöfdingen Thure
Wenbergs arfvode, som i bemälte Deputation hållit Protocollet;
Remitterades til Hrr Riddarhus-Directeurerne.
Gref Tessin sade sig hafva befallning at gå up til Hennes
Maj:t Drottningen, och som Hr Grefven afträdde tog Frih.
von Ungern klubban.
Frih. von Ungern anmälte Riddarlius-Deputationens inkomne
Betänkande i anledning af Hr von Segebadens til bemälte
Deputation remitterade Memorial angående Magistratens
i Strahlsund Adelskap, saint upläste slutet, hvarutinnan Deputationen
berättar sig ej vara i stånd at lägga handen vid denna
saks sluteliga afgiörande, innan man fädt infordra högstsal.
540 (April •>*».) Magistraten i Stralsund.
Konung Carl XII:s år 1714 Magistraten i Strahlsund nådigst
gifne Resolution i detta mål, liemställandes således om icke
detta ärendet til en annan tid må upskiutas.
Hr von Segebaden förestälte, at det tyckes vara otilbörligit
at bemälte stads Magistrats-personer, fäst de äro handlande
och jemväl af embeten, tilägna sig en particulier prsedicatet
af Wohlgeboren, hvilket skal gådt så vida, at en Rådman
skickat et bref tilbaka, för det at samma prsedicat honom
deruti ej blifvit tillagt.
Hr Palmstierna förmente denna saken förtiena at tagas
i öfvervägande, emedan det sa vida kommit, at det på månge
orter i Tyskland skal blifvit likasom et ordspråk: »Er mag
ein Edelman sein wie der Magistrat in Strahlsund,» hvilket för
vår Svenska Adel tyckes vara missfördelaktigt; och som Adelskap
är et regale, så tyckes det vara orimligit, at det igenom
en Magistrats vahl skal kunna erhållas, hvilket likväl nu sker
i Strahlsund.
Det discourerades härvid at som Deputationen förklarar
de nödige uplysningar ej vara til hands och här är en K. Resolution,
hvilken af et Stånd ej kan expliceras, så lärer vara
bäst, at det förblifver vid Deputationens yttrande.
Frih. von Ungern frågade om Riddarhus-Deputationens
Betänkande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. von Ungern förmälte, at den frågan giöres huru
lang terminen skal blifva för dem, som inskrifva något til
Jungfrustiftet, at erlägga penningarne.
R. o. A. förklarade, at de, som inskrifva til det Adeliga
Jungfrustiftet, böra betala penningarne sex månader efter inskrifningens
datum.
Frih. von Ungern anmälte, at ännu återstå, nemligen
Riddarhus-Deputationens Betänkande i anledning af Rådets
Extractum Protocolli af den 5 sidstl. Febr., angående dåvarande
Stads-Secreteraren, numera Borgmästarens här i Stockholm
Ioel Brehmers hos K. Maj:t i underdånighet giorde ansökning
at ifrån Adeligit Stånd, hvarmed des framlidne fader benådad
blifvit och hvarpå bemälte Borgmästare ingen introduction
niutit, undantagas, hvarvid des son Nils Brehmer med Memorial
inkommit, anhållandes at vid det des salige farfader tillagde
Adeliga Ståndet blifva bibehållen, och at han derföre, at des
Brehmers adelskap. Vapensköldarna. Riddarlius-Dir. 541
fader för visse orsaker sökt undanbidja sig Adeligit Stånd, ej
oskyldigtvis må komma at lida.
Häröfver discourerades något af R. o. A. sinemellan och
yttrade sig
Frih. Cronhiort, at sonen, som vijst et ädlare sinne, bör
niuta introduction men ej fadren.
Gref Tessin kom i detsamma tilbaka.
Hr Otto W. De Geer sade sig vara af den tankan, at R. o.
A. med denna frågan sig ej behöfver uppehålla, ty som fadren
en gång afsagt sig Adelskapet, tyckes han det ej böra niuta,
men som fadren ej kan förgifva eller afsäga sonens rätt, tyckes
sonen böra förblifva vid Adelskapet.
Gref Tessin frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
I anledning af Riddarhus-Fiscalens påminnelse, at
ganske månge Adelige familier ännu ej til Riddarhuset insändt
sine vapenplåtar, och at fördenskull en ultimat termin kunde
föreläggas, innom hvilken alle böra hafva ingifvit sine vapnplåtar,
på det en gång alle Adelige vapn måge i sin rätta ordning
här på Riddarhussahlen kunna upslås, och sedan utan
vidare rubbning blifva sittjande, hafvandes de, som en sådan
förelagd ultimat termin försumma, sedan at skylla sig sielfve,
om deras vapn ej komma at få sitt rätta ställe;
Giorde Gref Tessin frågan om icke ifrån Hrr RiddarliusDirecteurerne
et circulairt bref til Hrr Landshöfdingarne kunde
afgå, och tvänne år til en sådan ultimat termin föreläggas.
Detta bifölls af R. o. A.
Det påmintes at ifall Hr Riks-Rådet Gref Lagerberg
skulle ursäkta sig ifrån Riddarhus-Directeurskapet, R. o. A.
ville förena sig, hvem af Riksens Hrr Råd härom kommer at
anmodas.
R. o. A. förklarade sig hysa til Hr Riks-Rådet Gref
De la Gardie det förtroende, at ifall Gref Lagerberg för annat
mångfaldigt arbete ej skulle antaga Directeurskapet, Hr RiksRådet
Gref De la Gardie uppå R. o. A:ns begäran til detta
besväret för Riddarhuset lärer kunna förmås.
Gref Tessin förklarade, at som nu intet mera återstår
til afgiörande och detta är R. o. Arns sidsta sammankomst på
denna Riksdag, så voro för honom ej mera öfrigit, än at förnya
sin redan aflagda ödmiukaste tacksägelse för al den gunst och
benägenhet, som R. o. A. behagat honom visa, och framgent inne
-
542 (April 26.)
Afsked.
sluta sig uti Högl. R. o. A:ns ynnest, med trogen önskan, at
hvar och en efter en lyckelig hemkomst må träffa de sina uti
önskeligit tilstånd, och at alt hvad på denne Riksdag blifvit
slutit må lända til den Högsta Gudens ähra, K. Maj:ts nådiga
nöje och vårt kära fäderneslands nytta, förmån och fromma.
Sedan R. o. A. betygat sin tacksägelse för Hr Grefvens
hafde myckna möda och besvär under en så långsam Riksdag,
samt för den upriktiga nit och rena kärlek för fäderneslandet
och det almänna bästa, som Hr Grefven vid alla tilfällen så
berömeligen ådagalagt, och R. o. A. sin emellan tagit inhyrdes
afsked, slöto R. o. A. denna sin sidsta sammankomst på denne
Riksdagen, och skildes åt.
In fidem Protocolli
F. von Otter.
BILAGOR
TILL
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1738—1739.
III.
+
Adelns Protokoll, 1738—1739. III. 5
15.
Riksrådet Grefve G. Bondes afskeds-supplik.
(Allegater, N. 218.)
Protokoll XI, sid. 166.
Stormächtigste, Allernådigste Konung!
Ehuruvähl jag trodt intet mera mig kunna till sinnetz
gå, än att förnimma utur R. Högl. Ständers Secreta Utskåtts
sista Extracto protocolli det förtroende förminskadt vara, som
jag allt ifrån mina första ungdombs-åhr allt intill denna tijden
genom troheet och flijt arbetadt uppå lioos E. K. Maij:t och
R. Högl. Ständer mig att förvärfva, måste jag dock tillstå
denna min bedröfvelse ej vara att lijkna emot den jag nu hoos
mig finner, om jag genom mitt längre bibehållande vid de
mig i nåder anförtrodde höga ämbeten skulle gifva minsta
anledning till något missnöije bland R. Högl. Ständer.
Som fördenskull all min timmeliga vählfärd eij skall
vara mig så kiär, att jag icke af hiertadt giärna densamma
upoffrar till hvad som på något sätt bijdraga kan till mitt
k. Fäderneslandz bästa, R. Högl. Ständers vählbehag samt
den för vår ädla frijheet angelägna enigheten; ty föranlåtes
jag, som här tills varit sinnad all min liffztijd till E. K. Maij:ts
och Rijketz tiänst att använda, nu anhålla att i diupaste
underdånigheet få nedlägga alla mina här till dagz hafde
beställningar inför E. K. Maij:ts lotter och uti R. Högl.
Ständers skiöte. Att mitt nampn nu eller i framtiden skall
hafva minsta dehl i orsakerne till de obehageliga påfölgder,
som misshälligheeter af sig föda, är hvad jag efter yttersta
förmågo, så länge jag lefver, skall sökia att undvijka.
Fördenskull jag eij alenast med all tacksamheet erkiänner
de af R. Högl. Ständers Secreta Utskått föreslagne modificationer,
utan och i underdånigheet beder mina få öfvriga dagar uti
E. K. Maij:ts höga Kongl, nådh att få tillbringa och sluta.
6o
Riksrådet grefve Bondes afskeds-supplik.
Den högste Guden giöre E. K. Maij:ts regering sä säll oell
vählsignad, Fäderneslandet?, tillstånd så lycksaligt samt R. Högl.
Ständers nöije så fullkommeligit, sorn jag af innersta hierta
det önskar och till min sista andedrächt med all undersåtelig
vördnad och troheet förblifver,
Stormächtigste Allernädigste Konung,
Eders Kongl. Maij:ts
Allerun derdånigste, tropl ichtigste
tjänare och undersåte
Gustaf Bonde.
16.
Riksrådet Grefve T. G. Bielkes afskeds-supplik.
(Allegater, N. 218.)
Protokoll XI, sid. 166.
Stormäktigste, Allernädigste Konung.
Som jag inför Gud, E. K. Maij:t och hela verlden
tryggeligen kan bedyra, att jag under ali den tid jag varit uti
riketz tjenst, så väl under Högstsahlig H. K. Maij:t, nästan
hela det förflutne kriget igenom, som nu sedermehra haft den
nåden att vara i Rådet, tillsammans öfver tretijofemb åhr,
uti alt mitt företagande och upförande haft för mitt förnemsta
och endaste ögnamercke huru jag efter ed och samvete samt
yttersta förstånd och begrep mätte kunna vara E. K. Maij:t
och mitt Fädernesland till tjenst och nytta, i afseende hvaruppå
jag jemväl uti mine underdånige rådslag alltid sökt att
styrckja till det, som jag trodt vara bäst och nyttigast samt
lända till E. K. Maij:tz och Fäderneslandet? säkerhet och
vältrefnad, så att hvad jag mig här kunnat irradt, endast
skjedt af mistagande, men ingalunda af skadeligit upsåt,
hvilket jag med trygt samvete kan bedyra, som ock att egennytta
eller andre enskylte afsikter, af hvad namn de ock vara
må, alldrig någonsin hafva haft hos mig rum, utan som jag
fast mera ifrån första början uti riketz tjenst vid alla tillfällen
hållit både lif och blod samt min timmeliga välfärd och
egendom ospard, så har väl min innerliga längtan och åstundan
Riksrådet grefve Bielkes afskeds-supplik.
6i
varit, att än framdeles hafva den lyckan att, så vida min
förmåga och krafter tilläto, få upoftra min öfriga lifstid för
E. K. Maij:t och Fäderneslandet. Men som jag icke utan
särdeles rörelse har måst förnimma huru R. Högl. Ständers
Secrete Utskott uti des till R. Högl. Ständer aflemnade Extracto
protocolli behagat gifva tillkjänna, att detsamma eij kan hafva
till mig det torra förtroende uti utrikes ärender, vid hvilket
måhls ytterligare öfvervägande R. Högl. Ständers Plena nu
iikväl skola stadnat uti särskilte meningar; så emedan de
samme torde gifva anledning till något obehageligit sjelfve
Stånden emellan, hvilket hvar redelig undersåte bör på det
högsta sökja att förekomma och afböija; fördenskuld till att
också vid detta tillfället ådagaläggja mitt oförfalskade och
nitefulla hjertelag för mitt Fädernesland och det allmänna
bästa, hvars sällhet och uprätthållande, samt förekommande af
alt hvad som det i ringaste måtto kan förminska, alltid skall
vara mig högre om hjertat, än alla de förmåhner mig enskylt
kunde tillflyta, anholler jag nu i djupaste underdånighet om
E. K. Maij:tz Nådigste tillstånd att inför des K. Trolin få
nedlägga det mig i Nåder anförtrodde Rådzembetet, med underdånigste
tacksägelse för all den höga Kongl. Nåd, som mig
under den tiden så väl som altid elljest varit vederfahren och
hvaruti jag i lika underdånighet beder än framdeles blifva bibehållen;
troinnerligen önskandes, att den högste Guden ville
bekröna E. K. Maij:t med all lycka och välsignelse samt förläna
mitt kjära Fädernesland jemte all annan förmåhn och
välgång äfvenväl den lyckan, att med all sällhet ännu i långh
tider fä hugna sig af E. K. Maij:tz milda regering.
Jag framhärdar oaflåtligen med djupaste undersåtelig
vördnad och trohet till min graf
Stormäktigste Aller Nådigste Konung,
Eders Kongl. Maij:tz
aller underdånigste tropligtigste
undersåtare och tienare
T. G. Bielke.
62
Riksrådet grefve Creutz’s afskeds-supplik.
17.
Riksrådet Grefve E. J. Creutz's afskeds-supplik.
(Allegater, N. 218.)
Protokoll XI, sid. 166.
Stormäcktigste, Allernådigste Konung.
Såsom jag med mycket sinnens rörelse ärfarit att R.
Högl. Ständers Secrete Utskått, igenom des till alla fyra
Stånden lemnade Extractum protocolli, gifvit samtelige R. Högl.
Ständer vid handen, huru som det till mig med de öfrige i
bemälte Extract nämde fyra Herrar R. Råd eij hafva något
förtroende, och således oss ifrån våra Rådz-ämbeten licentierat;
altså har det lioos mig tillika med de öfrige förorsakat besynnerlig
sorg och ängslan, så mycket mer, sorn inför den allvetande
Guden, E. K. Maij:t och samtel. R. Ständer jag med
ett trygt, reent och obefläckad samvete kan uppå min siäls
efvige salighet bedyra, det min tanka och intention aldrig
annan varit eller blifva skall, än efter yttersta förstånd,
krafter och bästa begrep tiena E. K. Maij:t och mitt K.
Fädernesland med all den troo, redelighet och zele, som mitt
af Gud förlänte pund medgifvit; men om jag af menniskelig
ofullkomelighet misstagit mig om rätta förståndet af R. Högl.
Ständers Secrete Utskåttz vid sistledne Riksdag efterlemnade
planer och meningar, kan jag eij utan bekymmer nu efteråt af
Högl. Secrete Utskåttetz vid denne Riksdag giorde utlåtelser,
sådant beklageligen förnimma, och liar dervid ingen annan
consolation, än mitt för Fäderneslandet hysande rena upsåt,
goda intention och oförkränkte samvete, som jag tilltror mig
för den allvetande Guden på den store domedagen med glädie
frambära, att det eij skett hvarken för egen vinning, afsickter
väld eller oväld, under hvad namn och skeen det och vara
eller uptänkias må; icke dess mindre, och som min vördnad
för R. Högl. Ständers Secrete Utskått intet tillåter på ringaste
sättet afskillja mig frän dess väbehag; altsä och ehuruvähl
man förnummit det öfver vårt licentierande respective Stånden
skola stannat uti skillgacktige meeningar, som torde af sig
föda hvarjehanda oluster och äfventyrlige påfölgder; dock som
jag dertill hvarken vill eller bör gifva minsta orsak eller anled
-
Riksrådet grefve Creutz’» afskeds-supplik.
<53
ning: ty har jag till förekommande deraf, funnit mig föranlåten
undergifva mig det Högl. Secrete Utskåttetz välbehag om mitt
licentierande giorde beslut, och således hoos E. K. Maij:t uti
diupaste underdånighet 0111 det samma nu anhåller.
Och som Högl. Secrete Utskåttet uti bemälte Extracto
protocolli varit af den gunstige benägenhet, det jag med liörsamste
tacksäijelse ärkiänner, att i betracktande af våra långlige
trogne tienster, styrkt R. Högl. Ständer att tilläggia oss
åhrlig pension af 3 å 4,000 d:r s:mt, ty understår jag mig hos
E. K. Maij:t underdånigst bönfalla om dess höga och nådigste
reinonstrationer till R. Ständer, det jag uti min nu tilltagande
65:te ålders åhr, kunde äfvensom de fläste af E. K. Maij:tz
trogne männ och tienare vid afskedens undfående uti min öfrige
korte lifstid nådigast förunnas den ährlige uti staten bestådde
lönen; bedyrandes det jag här med eij skulle falla riket besvärlig,
der mina omständigheter och tillstånd eij vore sådane
att elliest min nödtorftiga utkomst hafva kunna.
För öfrigit skall mina trooinnerlige böner aldrig förän med
döden uphöra för E. K. Maij:t och Hennes K. Maij:t min
allernådigste Konung och Dråttning, sä vähl som för hela
Svea riket och dess inbyggiare, mina gunstige medbroder och
vänner, att den alsmäcktige Guden täcktes bekröna Deras
Maijestäter och hela riket med beständig flor, tillväxt, enighet,
upkomst och förnöijelse, hvarmed jag och har den nåden härjämte
nedläggia för E. K. Maijrtz fötter diup- och underdånigste
tacksäijelse för all intill denne stund bevist hög
Kongl, nåd och mildhet, som uti vördsamste hierta hoos mig
till sista andedräckten skall förvaras, och till döden framhärda
Stormäcktigste Allernådigste Konung,
Eders Kongl. Maij:tz
Allerunderdånigste och tropliclitigste
undersåte och tiänare
Ernst Johan Creutz.
64
Riksrådet grefve Bareks afskeds-supplik.
18.
Riksrådet Grefve S. Barcke afskeds-supplik.
(Allegater, N. 218.)
Protokoll XI, sid. 166.
Stormächtigste Allernådigste Konung.
Det är för mig mycket bedröfligt, at sedan jag i all min
tid med flijt och trohet förrättat de åtskillige embeten, som
mig håfve varit anförtrodde, har jag nu pa min ålderdom den
olyckan, at mit förhållande vid det vichtige Rådsembetet har
af R. Högh Ständers Secrete Utskott blifvit med så stort missnöije
ansedt, at samma Högl. Utskott hoos R. Högh Ständer
förklarat sig eij kunna mehr till mig hafva något förtroende,
och deraf vara föranlåtne mig ifrån embetet at licentiera. Jag
kan inför Gud med reent samvete bedyra, at jag i mina rådslag
och alt mit förehafvande har efter mit yttersta förstånd
och vett altid haft rikets, mit k. Fäderneslands välgång och
bästa til mit endaste ögnemåhl, och at hvad deruti kan vara
felat, ingalunda af någon den minsta onda intention och upsåt,
utan endast och alenast af svaghet och ofulkomligit begrep
härrörer, hvarföre jag och har giordt mig det tilförtröstlige
hopp, at sådant viserligen skulle af R. Högh Ständer med
benäget behiertande kunna blifva ansedt. Men emedan jag
förmärker, at R. Högh Ständer äro deröfver råkade uti
skilieaclitige meningar, och jag för min del ingalunda vil vara
orsak eller gifva anledning til någon den ringaste skadeliga
misshällighet och olust: så vil jag til undvikande deraf häller
gärna undergifva mig Högh Secrete Utskottets fattade utslag
och fördenskul mit här tils förträdde Rådsembete för E. K.
Maij:t här med underdånigst nedlägga, och om ett nådigt afsked
anhålla. Och aldenstund jag alt ifrån min första ungdom har
af en ringa begynnelse med mödo och arbete mäst draga inig
fram, och mina anförtrodde embeten med den integritet och
reenhet förvaltat, at jag eij har kunnat med någon egendom
förbättra mina vilkor, och för framtiden något spara; så lefver
jag i den underdånigste tilförsicht, at E. K. Maij:t och R.
Högh Ständer af nådigt och gunstigt medlidande eij lära tillåta,
Riddarhus-Deputationens mern. om naturalisation. 65
at jag med min taalrika familie af elfva barn och små barnebarn
skulle efter långlige trogne tienster uti min höga ålder
lida nöd. Jag har den nåden at med underdånigsta nijt och
trohet förblifva in til min död
Stormächtigste aller nådigste Konung,
Eders Kongl. Maijits
aldraunderdånigste troplichtigste
tienare och undersåte
S. Barck.
19.
Riddarhus-Deputationens memorial angående deni, som vid
denna Riksdag sig anmält att blifva nät ur alis er ade.
(1738 Åhrs Ader, N. 12.)
Protokoll XI, sid. 320.
Ödmiukt memorial.
Ricksens Högh R. 0. A. har behagat förordna en RiddarhuusDeputation
och densamma till giöremål tillagdt at skiärskåda de
bevis, som uthaf de Hrr andragas, hvilka denna Ricksdag sig
anmält till at blifva naturaliserade, samt at efterse huruvida
de prsesterat prestanda, och det sedermera Ricksens Högh
R. 0. A. at berätta.
I anledning häraf häfver Deputation sig sådant företagit,
och hvad Hrr Clas och Adolph Magnus von Stauder angår,
den förra Capitein vid Kongl. Ammiralitetet, som är äldre
brödren, och den senare Major, så kunna de intet framvisa
något original skiöldebref, dock likväl är af IntroductionsDeputationsberättelse
till Högh R. 0. A. af den 19 Junii
1731 at se, det bemälte Hrr i brist af original-brefvet, anskaffat
attester af Hrr Ammiralen och Directeuren Nills
Erenschiöld, General-Majoren och Landshöfdingen Benett och
Öfverste-Lieutnanten Hind. Mats von Seidenberg, hvilka
attester äfven nu in original i äro upviste, hvilka bestyrka, at
sahl. Regements-Qvartermästaren Hr Joli. von Stauden och dess
förfäder äro af gamla, så Lif-, som Finländske Adelsmän,
hvars söner och bröstarfvingar Capitein och Majoren äro.
66
Riddarbus-Deputationens
Ett dylikt attestatum är dem och meddelt af Lieutnanten
vid K. Majits Lijfgardie Hr Johan de la Walle, och Cancellisten
i Kongl. Cancelliet Hr Samuel Ehrenlund, men Deputation
kan eij undgå at nämna, det Hrr von St aud enie utlii deras
memorial gifvit lika som till förstå, det deras familia häfver
sitt ursprung ifrån Tyssland, der dock attesterne intyga, at de
äro af Lif- och Finländsk extraction.
Och som Högh R. o. A. vid 1731 åhrs Ricksdag för godt
funno, at med desse Herrars introduction skulle vila till dess
de anskaffat K. Majits nådige remiss, så är nu mera sådant af
dem till fullo giordt, uthi hvilken nådiga remiss af den 4 Maii
1733 II. K. Majit gifver dess nådiga samtycke, at de måge, såsom
härstammande adelsmän uthur Tyssland, på Svenska Riddarhuset
intagas, och vill fördenskull, hvad introduction angår, i
nåder hafva dem remitterade till Ricksens R. o. A. Härjemte
bifogas de extracter, som Deputation låtit uthdraga uthaf de
vid den Liffländske commission håldne actis, samt öfrige documenter,
som Deputation funnit nödigt om Staudernes familia
at vid handen gifva.
Äfvenväl har Capitein vid Lifgardiet, Hr Wemer Dettlof
von Sverin sig hoos Riddarhuus-Deputation medelst memorial
anmält, hvarutinnan han anförer, det K. Maj:t i nåder behagat
samtycka till dess i underdånighet sökte naturalisation, och
honom till den ändan i nåder remitterat till Ricksens R. o. A.,
samt medelst attester af Hrr Capiteinerne Otto von Sverin
och Levin von Blixen vill bevisa, at han är af samma stamhuus
ifrån Svenska Pomern, som de andre Hrr Sverinerne,
hvilka redan på Riddarhuset äro introducerade; anhållandes
således at uthi dess cousins, Capitein af Lijfgardiet Hrr Otto
von Sverins nummer blifva ibland Ricksens R. o. A. introducerad,
hvarigenom antalet af familierne icke ökes, efter han
eij något särskilt säte och stämma för sig åstundar, hvartill
dess cousin Hr Otto Sverin gifvit sitt samtycke, som af en
bilagd attest var at se.
Capitein af Dahl-regementet Hr Willhelm Gustaf Wrangell,
häfver sig ochså hoos Ricksens Högh R. o. A. till naturalisation
anmält, hvartill H. K. Majit den 2 Decemb. 1734 i nåder gifvit
dess samtycke, och honom till den ändan remitterat till Ricksens
R. o. A. Han vill bevisa dess uluåldriga adeliga ätt och
stämma uthur Liffland och huset Fall, medelst hilagd attest af
Hr Öfverste-Lieutnanten vid Kongl. Gardiet Otto Wrangell,
memorial om naturalisation.
67
//. J. Wrangell, Öfverste-Lieutnant von Saltza, Hrr Capiteinerne
Crusenstierna och von Vicken, och berättar derjemte,
det någre dess anhörige, såsom särskilte capita, dock af en
ätt härstammande, redan vunnit säte och stämma ibland Högh
R. 0. A., giörandes sig örn en slik förmån försäkrade i anseende
till dess upförande uthi Svea Rikes tienst, och således
anhåller at såsom Caput familia af stamhuuset Fall vinna
säte och stämma ibland Högh R. 0. A., för sig och sine efterkommande.
Hr Capiteinen Wilhelm Gerhard von Engellhardt vill
bevisa genom attester af Hr General Fried, von Rosen, C. J.
Wrangell och B. W. von Lieven, at han är af den i Liffland
bekante och igenom trogne tienster under Sveriges Crono
meriterade Engelhardts familia, den där äger gods och egendom
därstädes.
Han häfver derjemte ärhållit H. K. Majits allernådigste
försäkran åhr 1734, at i fall vid då varande Ricksdag någre
skulle varda nobiliterade, och han behörige bevis om dess
adellskap i Liffland kan framte, H. Majit vill i nåder ihugkomma
honom med naturalisation.
Hr Cammarherren Cedercrants anhåller uppå Hrr Johan
Holger och Isac Mormans vägnar, som äro söner uthaf framledne
Major Morman, det de på denna Ricksdag kunde blifva
ibland Sveriges Rikes R. 0. A. introducerade, efter H. Majit
redan åhr 1732 gifvit dertill dess nådiga bifall och samtycke;
bevisandes genom attester af Hrr Öfverste Stobée, Hind. Amminoff,
Carl Gustaf Silfverschiöld, von Böhnen och Hr Malte
Rammel, att bemite Major deras fader, som tient Sveriges
Crona i många åhr och vid åtskilliga tillfällen fat svåra
blessurer, särdeles vid Helsingborgs slag, var utaf en gammal
Dansk adelig familia, som ifrån långliga tider har bot uthi
Skåne och där possiderat ansenlige säterier och frälse-gods;
och äro Major Mormans barn ännu ägare till tre säterier och
frälse-gods i Skåne.
Hr Rappholt kan väl intet anföra något bevis om dess
och dess förfäders från långliga tider erhåldne adelskap, emedan
han gifver vid handen, at sådane documenter blifvit i
förra Danska kriget af snapphanar upbrände, uthan han menar
för sig ett skiähl vara, at hans afledne fader blifvit uthaf
Konung Carl den XI uthi dess undfångne Majors-fullmackt,
samt uthi ett donations-bref kallat edell och välbördig. Han
68
Riddarhus-Deputationens
possiderar en ansenlig egendom uthi Wärmelands bergslag,
hvarigenom han är i stånd at som en adelig person tillkommer,
sig uppföra. H. Maj:t har också 1734 i Rådet befalt Hr
Stats-Secreteraren Cederström at anmäla denna Rapp holtz
ansökning hoos Introductions-Deputation.
Hr Capitein Pinello berättar sig vara kärkommen af det
Pinelloske huset i Genua, som ifrån långliga tider, fäderne
den ena efter den andra, skall hafva besuttit ansenlige hedersställen,
och derhoos tient alt ifrån början af sidsta kriget, samt
bivistat de namnkunnigste fältslacktningar och belägringar.
Hr Bernhard von Goben, Lieutnant vid Artillerie, och
Carl von Goben, Capitein af Nylands infanterie regemente,
bevisa genom attester af Hrr Sprengport, Christian Sahle,
Hind. Mether, Cap. Gripenberg och Capitein Granfelt, at
de äro bröstarfvingar af den Göbiske familien ifrån Brehmen
eller de Tyska orter, som sig för långliga tider nedersat i
Ingermanland under Sveriges Rikes protection och regering.
Hr Kunow vill bevisa genom en vidimerad attest uthur
Churfurstliga Brandeburgiske Cancelliet, at han är uthaf Adelig
härkomst.
Hr Ofverjägmästaren Gustaf von Horst vill bestyrka
sin härkomst af Adelig familia i Tyssland igenom ett honom
af Grefve Freitag meddelt attestatum, hvilket han med en
vidimerad copia bilagt. Han uthbeder sig naturalisation till
en vedergälning för dess trogna tienster, efter han berättar sig
hafva bijvistat 12 actioner emot ricksens fiender.
Hvad Carta Sigilatse recognition samt riddarhuus- och
krigsmanshuus-afgifterne angår, så hafva af ofvannembde
Hrr, allenast Hrr von Stauderne och Wrangell något dertill
giordt.
Detta är alt hvad Riddarhuus-Deputation, enligit undfången
befallning, angående desse Hrr, som denne Ricksdag om
naturalisation anhållit, Ricksens Högl. R. o. A. kan berätta.
Och ser Deputation intet något af dess giörémål för öfrigit
återstå, efter naturalisation varit det enda, som Deputation
af Ricksens Högh R. o. A. haft in commissis. Dock vill
Deputation allenast nemna det många flere sig hoos Deputation
anmält med ansökningar nembl:
Till introduction ibland Grefvar:
Ricksrådet Hr Samuel Bark och framledne Ricksrådet
von Dubens söner.
memorial om naturalisation.
69
Till introduction ibland Friherrar:
Afledne Presidenten Ehrenkronas söner.
Hr Presidenten Gustaf Pahnfelt, Hr Stats-Secreteraren
Cederström, Hr Landshöfdingen Brehmer, Hrr Johan och
Gustaf Hastfer.
Så hafva sig och anmält de, som innehafva framledne
Sveriges glorvördige Konungars, Konung Carl den XI:tes,
Konung Carl den XII:tes, H. Maj:ts Drottningens och vår nu
regerande Konungs skiöldebref, men för emellan kommande
hinder och förfall eij ännu kommit at ibland Ricksens Högl.
R. 0. A. blifva introducerade, hvilka äro:
Hr Major Otto von Stahl. Hr Ridderstet.
Hr von Marqvard. Hr Ehrenscliantz.
Hr Dahlstiema. Hr von Gyllenstubbe.
Hr Capitein Löfvenborg. Hr Ofverste Lieut. Ganschou.
Hr Capiteiu Löfvenfels. Hr Möllerheim och
Hr Stiernbielke.
Hr Majoren Sebastian von Moltzer och Ilr Pohl hafva
II. Maj:ts ovilkorlige öpne resolutioner at vara med adelig
skiöld benådade.
Hr Capitein Charlier och Hr Capitein Granfelt anhålla
om introduction, efter deras förfäder skola blifvit med adelige
skiöldebref benådade, hvilka bref de dock eij kunna upvisa.
Äfvenväl hafva och de sig anmält, som undfått H. K. Maj:ts
nådige försäkran åhr 1734, med vilkohr, at i fall vid då varande
Ricksdag någre skulle blifva nobiliterade, de jembväl af
en slik Kongl, nåd skulle blifva delachtige. Desamma äro:
Öfverste-Lieutnanten och Adjutanten vid Lif Drabautecorpsen
Hr Mathias Wollberg, Majoren med Capiteins indelning
vid Nerike och Wärmelands regemente Hr Olof Wallengren,
Ryttmästaren Hr Svante Reuter, Hof-Intendenten Hr
Stenhagen, Håf-Rätts-Rådet Hr Johan Herlin, Assessoren
Hr Eric Welstadius, Assessoren Hr Samuel Hedengran,
Assessoren Hr Olof Malmer, Assessoren Hr Nills Wester,
Assessoren Hr Hummel, Capitein under Cronobergs Infanterie
regemente Ilr Nills Laurin, Assessoren Hr Gabriel Branting.
Professoren Hr Nerman, Registratorn uthi K. M:ts Cancellie
Hr Carl Arnell, samt dess broder Auditeuren vid Artillerie
regementet Jonas Antell, Håfjunkaren och nu mera förordnade
Cornetten vid Norra Skånska regementet Hr Haqvin Stiernblad,
Hr Öfverste-Lieutnanten Gust. Ruut, Assessoren Hr
70 Riddarhus-Deputalionens mern. ora naturalisation.
Sven Gestrin, Capitein Hr Magnus Granat, Capitein vid
Animiralitetet Hr Joli. Willhelms, Assessoren Hr Olof Lunstet,
och dess svärsån Secreteraren uthi Bergs-Collegio Hr
Nills Porat, Öfver-Commissarien i Carlscrona Hr Bernhard
Reinh. Hausvolff och dess bröder Capitein vid Calmara regegeinente
Hans Hausvolff, Auditeuren vid Lifregementet Henning
Wilhelm Hausvolff, Capitein-Lieutnanten vid Ammiralitetet
Carl Fried. Hausvolff, och Ainmiralitets-Commissarien
Eberhard Salomon Hausvolff, Theologi* Doctoren Hr Schylbergs
egne samt stiufbarn, Cancellisten i K. Maj:ts Cancellie
Carl och dess syster Professorskan Christina Hultman, Brukspatron
Hr Jaeob Tersmeden, Brukspatron Hr Matias Wefverstedt
och Aetuarien Stiernman, den senare at komma under
den förras numer; Capitein-Lieutnanten Hr Carl Vult, Advocat-Fiscalen
i Kongl. Svea Håfrätt Hr Johan Gerdes, Ryttinästaren
Hr Jacob Mauritz Rupé.
Assessoren Hr Brouner berättar sig hafva åtniutit adeliga
privilegier pä dess egendom med alla de dertill hörande förmåner
och rättigheter, efter H. Maj:t med nådigt välbehag ansedt,
at bem:te Assessor fattat den kiärlek för detta riket, at
han från sitt Fädernesland infört dess medell och egendom,
och sig här nedsat; och anhaller nu om Adelig skiöld och
introduction.
Ibland desse ofvannembde Hrr äro ätskillige, som ärbiuda
för introduction ansenlige summor till ltiddarhuuset.
Deputation har eij vidare sig befatta kunnat med ofvanbenr.
te ansökningar, som eij varit Deputations giöremål, utan
velat allenast sådant nemna, på det Ricksens Högh R. o. A.
dermed efter behag må kunna föranstalta.
Eljest kan eij obemält lemnäs, at en af Deputations
ledamöter varit af den tankan, att Hr Assessoren Brouner
eij borde upföras eller nemnas, emedan han allena har Adeliga
förmåner på sin fasta egendom, men intet personelt; dock som
han sig anmält hoos Deputation, hafva alla de andra funnit
sig eij kunna honom utesluta, uthan uppföra.
Stockholm d. 12 Februarij 1739.
Uppå Riddarhuus-Deputions vägnar
C. G. Sperling.
Grefve H. Gyllenborgs meni. om tryckfrihet. 71
20.
Kammarherren, Grefve H. Gyllenborgs memorial om
tryckfrihet.
(AUegater, N. 266.)
Protokoll XI, sid. 349.
Ödmjukt memorial.
Så ömhiertad som hvar och en redelig Svensk lär vara
om vår ädla frijheets bibehållande, sä omtänckt lär han och
vara om medlen och sätten till et sådandt ändamål. Et ibland
de allra angelägnaste dölljer sig mäst för våra ögon, Gunstige
Herrar, så at vi det minst märcka, men om vi betiente oss
deraf, skulle vi med Gudz hielp derigenom komma till at täfla
i en säll tryggheet med det friaste folk i Europa. Jag menar
genom et fritt tryck öfver hela vårt k. Fädernesland. Det
klingar intet stort, Gunstige Herrar, men värckan deraf gifver
jag hvar förnuftig man at eftertäncka. At hvar och en medborgare
utan tvång och upsyningsman får lägga sina tanckar
under det almännas fria omdöme, det bortjagar det barbariska
mörckret i et land, det främjar täflingen mellan vittra pennor,
hvarigenom sanningen altmer och mer upbläncker, och det
hielper et frijt folck till at kiänna sig sielf, sin styrcka och
sin svaga. Genom tryckfrijheten hindras de dunster och förblindelser,
som ofta genom konster slås det almänna för synen
af mäcktige förledare, och genom tryckfriheeten har hvar och
en tilfälle at försvara en sargad oskuld och en förtryckt menlösheet.
Skulle någon densamma missbruka och röra antingen
Regering, Religion eller goda seder, så kan ju den samma
straffas efter lag, eller åtminstone upläggaren, i fall uphofsmannen
intet skulle finnas. Det är ingen lös tancka, Gunstige
Herrar, eller hastigt infall, som jag här yttrar, det är en noga
öfverlagd sak, som aldrig med skiäl kan motsäijas af den,
som älskar frijheeten och alla dess tillhörigheeter.
72 Adelns namnteckningar under riksdags-beslutet.
21.
Riksens Ständers beslut. Dat. Stockholm d. 18 April 1739.
Särskildt tryckt (i Aratrycket) men utan underskrifter. Originalet har
följande adliga underskrifter:
M. J. De la Gardi. A. Baneer. S. Lagerberg.
Carl Gyllenborg. J. Cronstedt. A. Löwen.
Olof Nordensträle. P. Adlerfelt. G. F. v. Rosen.
O. Cederström. A. Posse. Carl Ehrenpreus.
Carl G. Tessin,
h. t. Landt-Marschalck.
2. C. E. Lewenhaupt.
8. Gref Wachtmeister: fnllmächtig: Albreckt Schönström.
11. Som fulmächtig för Gref Gyllenstolpe: M. Hamilton.
13. J. Gyllenborg.
25. Sorn fullmäcktig för Gref Meijerfelt: H. Macklier. 39. G. Fleming.
48. A. G. Kurck. 49. Claes Fleming: fnllmächtig: Jacob Mörner.
56. A. H. Wrangel. 59. Carl Fredrich Creutz..
62. Frih. von Scheding: fullmäcktig: J. Cronstedt.
63. Aug. Leijonskiöld. 64. J. A. v. Ungern Sternberg.
81. E. J. Mellin. 83. J. Cronhielm. 88. Ad. Gyllenpistol.
90. C. G. Cronhiort. 100. G. N. Clodt v. J[urgens]b[urg].
107. Carl Cronstedt. 108. Eberhard Bildstein. 118. S. von Otter.
130. G. R. v. Köhler. 132. Johan Gabriel Sack.
135. Gerhard Grundel: Gustaf Hamilton. 144. Carl Funck.
161. Nills Lilljehök. 166. Gustaf G. Bonde.
167. J. G. Axelsson [Natt och Dag], 168. Carl G. Boije.
173. Tott: fullmäcktig: Abrah. Leyonhufwudh.
174. Otto Fleming, fnllmächtig för Hr Trolle.
177. Fulmächtig för Hr Roos: Gust. Gyllenborg. 181. F. Gyllenborg.
185. Magnus Örnflycht. 191. L. E. Stålhandske.
192. Carl G. Silfversparre.
194. För Frijherre Öhrnestedt: fullmäcktig: B. P. Scheckta.
196. G. A. Ruten schiöld. 207. C. G. Fin ekenberg.
208. Rossenqvist: H. H. Boije.
209. Geete: fullmäcktig: J. A. Benzelstjerna.
213. Schulman: fulm.: Frederic Gedda.
217. Carl Wilh. Cederhielm: fullm. för Hästesko af M&hla.
Adelns namnteckningar under riksdags-beslutet. 73
220. C. Baerfelt.
221. Otto Wilhelm De Geer, fullm. [för] Swinhuvud.
223. C. G. Hökenflycht. 227. A. H. Ramsay.
232. Stork: fullm.: And. G. Hårdh. 245. Reinholdt De la Motte.
247. E. Ekestubbe. 252. Axel Patrick Thomson.
256. Blanckenfiells fullm.: Gust. Wulfwenstierna.
258. Carl A. Rutenscköld. 264. Gustaf A. Lagerfeldt.
265. Jean De la Vall. 266. C. Biörnberg. 267. O. Klingenbergh.
271. Sasse: fullmäcktig: Carl J. Cronstedt.
275. Fulmect: för Hr Lagergren: Gustav Ruuth.
277. Hr Klöfverfeldts fullmäcktig: Pär Hummerhielm.
279. Isaak Oliwecrona. 291. Johan Bähr.
297. Hr Breitholtz fulin.: Clas Hielmborg.
303. von Quanten» fullm.: Ulr. Rudenschiöld.
305. Carl G. Bergengreen.
309. Bengt Travenfeldt» fullm.: Eric Benzelstjerna.
318. Nieroth: fullmäktig: Henning A. Gyllenborg.
324. C. G. Strömschiöld. 327. Hindr. Vlfklou.
331. P. G. Beckern. 335. C. G. Gyldenadler.
339. Gyllenspetz: fullmächtig: Erich Ulfsparre.
340. L. B. Gyllenpamp. 344. B. Ruuth.
354. A. W. Anderson. 355. C. G. von Gröninger.
359. För Hr Stiernloo: fulm.: And. Joh. von Höpken.
365. F. Leijonankar. 366. Z. Klingenstierna.
371. Plan: fulmäcktig: E. A. Adlerheim. 372. J. G. v. Knorringh.
373. C. von Schwartzern. 379. Abrah. Reenstierna.
393. Adolph Gegerfelt. 403. H. von Brobergen.
412. J. Gripenmark. 424. Falkenhielm: fullm.: P. J. Gyllenhöök.
431. Pehr G. Reuterhjelm.
439. Hr Rosenlew: fullm.: J. C. De la Vall.
441. Lagercrantz. 455. Hr von Gisler: fulmechtig: E. G. Königstedt.
457. Hind. Hammarberg. 458. Peter Schönström.
461. C. W. v. Pfuell. 482. And. Gyllenhöök.
489. Mag. Lagermarck. 492. Hiärnes fullmächtig: D. Tilas.
498. von Mvrmans fullmäcktig: Jean VOn Wallwijk.
502. Waldemar Anthon Kirstein. 506. D. G. Cedercrona.
508. P. J. von Scheffer. 523. Palmstierna.
528. Gustaf Mannerheim. 529. Ehrenmarck: fullm.: C. Lagermarck.
531. G. J. v. Königstedt. 534. U. C. Frölich.
537. Carl Iserhielm. 547. Stiärneld. 557. I. Lagerstedt.
576. Joh. Aug. Gripenheim. 578. A. v. Goeding.
Adelns Protokoll, 1738—1739. lif. 6
74 Adeina namnteckningar under riksdags-beslutet.
579. Gabr. Hielmborg.
580. Fulmäcktig för Roxendorff: J. Aug. Mannerheim.
581. Carl Adlerinarck. 589. Tlieo. Joli. Ädelbergh.
591. C. Rothlöben. 595. E. Gust. Treffenhielm.
609. Baas: fullmächtig: Magnus Fr. Anrep.
610. Georg Hind. Wäch slager. 616. P. Hederhielni.
632. And. Gathenhielm.
634. Giötenstierna: fullmäcktig: Carl Ehrenkrook.
637. Hr Stierngranats fullm.: Joli. Gab. Anrep. 639. Alex. Tham.
641. Maulls fullmäcktig: B. Rudenschöld. 642. Pehr Cedersparre.
645. L. Ehrenbill. 651. Johan Siöbladli. 652. O. Lindsfeldt.
666. Joli. von Wallwijk. 669. J. F. v. Flygarell.
688. P. Lannerstierna. 689. Heinr. Julius Volteniat.
692. Sam. Ehrenlund. 713. P. Adlerheim.
715. Tsaak Hederscliiöld. 716. T. I. Adlerbaum.
720. P. J. Ridderstad: P. Gust. Bergengren. 744. Elias Rosengrip.
750. Jac. Nordencreutz. 756. Nils Sandelhielm.
771. M. W. Sprengtport. 772. Otto Magnus Wolffeldt.
783. Carl G. Reutercrona. 784. Carl Ehrenfeldt.
790. Otto R. Wrangell. 795. C. Friedh. Toll.
802. P. Psilanderhielm. 804. Carl Gustaf Löwenhielm.
807 Carl B. Camenschöld.
808. Kullin, för Hr Munsterhielm: C. Lagerflycht.
810. Abr. Bruncrona. 822. Mich. v. Törne.
828. Jahan von Lang. 831. Joli. Törnroos. 833. Gust. V. Heland.
840. Otto W. Wrangell. 841. IL G. von Segebaden.
