# ID: svediakorp-gov108
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1738--1739
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 233,938
# sentences: 7,522
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


SVERIGES
RIDDERSKAPS OCH ADELS
RIKSDAGS-PROTOKOLL
FRÅN OCH MED ÅR 1719
TIONDE DELEN
1738-1739
II
STOCKHOLM, 1888.
KONGL. BOKTRYCKERIET.
P. A. NORSTKI>T A 8ÖNKK.
Enligt uppdrag af Riddarlius-Direktionen och på Ridderskapets
och Adelns bekostnad utgifven af Carl Silfverstolpe.
Innehållsförteckning.
Sid.
Protokoll: (från den 4 Okt. 1738 till den 14 Febr. 1739) 1—582.
Bilagor: A. I Protokollet:
Frih. v. Ungern-Sternbergs yttrande i anledning af Vice-ami
ralernes
utnämnande
31.
B. Särskildt tryckta:
11. Sekreta Deputationens anmärkning öfver Rådsprotokollet i
anledning af Vice-amiralernes utnämnande  35.
12. Instruktion för Handels- och Manufaktur-Deputationen 46.
13. Löjtnant Björnbergs memorial angående öfverstelöjtnant
Giintherfelts uppträdande vid Landtmarskalksvalet  48.
14. Den af R. o. A. förordnade Deputationens betänkande
angående samma sak
50.
RIDDERSKAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1738—1739.
II.
1 Okt. 1738—14 Febr. 1739.
■» —
Adelns Protokoll, 1738—1739. II.
1
Anno 1738.
Den 4 October.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos P. o. A.
den 30 Sept. håldne Protocollet, vid livi Icke t inge påminnelser
giordes.
I anledning af det som del IX, sid. 554 förmäles angående
den begärte underrättelsen om de reglor, som vid lönings-liqvidationernes
utbetalande til Riksdagsmän uti Ständernes Contoir
följes, sade
Hr Landtm, at man uti Secrete Utskottet härom tält,
och at Ständernes Contoir med berättelse huru härutinnan så
vid förre Riksdagen som nu förhållit är lärer inkomma; Secrete
Utskottet hade i öfrigit altid föranstaltat härom; och hvad det
vidkommer, at när en Riksdagsman häfver tvänne slags löningsfordringar,
nemligen egne och ärfde, at han då begge med lika
fördel eij kunde utfå, så voro på samma sätt på förre Riksdagen
härmed förhållit, nemligen at han haft våhlet och som
Riksdagsman fådt uttaga den största med fördel, hvilcket alt
Riksens Ständer i det de bifallit den på förre Riksdagen vid
utbetalningen brukade methoden gillat och faststäldt.
R. o. A. tackade Hr Landtm, för denne meddelte underrättelsen.
Uplästes et Extraet af Justities-Deputationens Protocoll
under detta dato, hvarutinnan Deputationen gifver Högh R. o. A.
vid handen hurusom en deras ledamot, Hr Håfrätts-Rådet Lindhelm,
är sinnad innan senare åhrstid infaller at begifva sig
sjöledes härifrån til des ämbetsrum uti K. Maj:t och riksens
Abo Håfrätt, livaräst jemväl nödvändigheten hans närvara erfordrar.
Hemställandes Deputationen til Högh R. o. A:ns benägna
försorg, at vid detta Hr Håfrätts-Rådet Lindheims laga
4 (Okt. 4.) Just. Deput. Drottningens Lifreg. Handl. Bedoire.
förfall en annan ledamot uti dess ställe til Justitim-Deputationen
förordna.
Hr Didron och åtskillige flere af R. o. A. beklagade om
man uti Deputationen och vid Riksdagen skulle sakna en så
nyttig ledamot som Hr Håfrätts-Rådet, hvilcken nu hade sakerne
och målen sig så väl bekante, önskandes at han ännu ville
blifva qvar;
hvilcket af Hr Landtm, jemväl uprepades;
men som Hr Lindheim härvid androg, at han med de
uppå honom uti Deputationen sorterade målen redan voro färdig,
at des ämbetes förrättning så väl som egne angelägenheter och
den sena åhrstiden eij tillåto honom längre här at fördröja,
han ock redan med en skieppare betingat, och således hos R.
o. A. inständigt anhöll om tilstånd at få resa;
Altså biföllo R. o. A. Hr Håfrätts-Rådets begäran, och
antyddes Hrr Electorerne at uti des ställe välja en annan ledamot
uti Justitiae-Deputationen.
Uplästes Öfverst-Lieutnantens Gref David Fröliclis, å
Hennes K. Maj:ts Drottningens Lif-Regimentes i Stralsund
vägnar ingifne Memorial med bifogat transumt af bemelte regimentes
enskylte besvär vid denne Riksdag, och 2 § af Hr
General-Lieutenanten Zulichs Memorial til H. K. Majit angående
de såkallade obdachs- eller inqvarterings-penningars
förbättrande til de beträngde officerarnes understöd, hvilcket
Hr Grefven anhåller til Secrete Utskottet och Pommerska
Deputationen hänvisas måtte;
Hvilcket Memorial i anseende til de deruti anförde skäl
och omständigheter remitterades til Secrete Utskottet och den
Pommerska Deputationen.
Uplästes Handelsmannen Jean Bedoires Memorial deruti
han anhåller, at som det af Brukspatron Hans Olson Ström
erhåldne anstår.dsbref förmäler allenast om förskrifvit interesse,
men de reverser, hvilcka han af honom innehafver, innehålla
icke något interesse, som lagen likväl skall bestå, det fördenskull
Riksens Ständer täckas vid Expeditionen i denne sak
förklara, at interesset eij allenast må förstås efter det hvartil
debitoren sig förskrifvit, utan och det som sielfva lagen förskrifver,
så at honom interesse för capitalet under anståndsåhren
måtte blifva bestådt.
Hr Landtm, uprepade innehållet och förmälte derjemte, at
hvad expeditionen beträffar, så voro den redan til K. Maj:tupgången.
Laga ränta. Betjeningen vid Husesyns-Kontoret. 5
Hr Didron yttrade sig at detta Memorial til JustitiscDeputation
måtte remitteras emedan sakerne bäst och säkrast
kunna afgöras när de eij straxt in pleno uptagas, utan Deputationernas
Betänckanden först inhämtas.
Åtskillige af R. o. A. voro åter af den tanckan, at som
Sveriges lag i detta mål är så klar och tydelig, at på en
förskrifning, deräst inge interessen nämnas, desamma likväl
åhrligen til 5 procent böra betalas ifrån förfall- eller lagsöknings-dagen,
så kunna Ständerne uti en sak, som är så klar,
sig strax utlåta, varandes at befruckta, at som Ständerne uti
brefvet allenast nämdt förskrefne interessen, Ström torde sig
vilja undandraga interessens betalande för de zedlar, som med
interessen eij äro förskrifne, hvarigenom en del af des creditorer
emot lagen och billigheten skulle komma at lida, hvilcket
til at förekomma det voro väl om Ständerne, hvilckas ord ingen
annan kan uttyda, sig förklarade, at de med »förskrefne» interessen
icke allenast förstå dem som Ströms obligationer utan
ock dem som lagen föreskrifver.
Men som häremot af Hr Lilljestierna och andre påmintes,
at detta ärendet eij mindre än alle andre för ordenteligheten
och redigheten skull bör gå den vanliga vägen och
igenom en Deputation utarbetas, och härvid jemväl det dubium
sig yppar, at man eij vet om Ström blifvit hörd, och meningarna
blefvo skiljacktige om saken strax af Stånden kan afgiöras,
giorde
Hr Landtm, frågan om Memorialet kommer at remitteras
til Justitiae-Deputationen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Hr Feldtmarskalckens Frih. Hamiltons på Krigsbefehlets
vägnar ingifne Memorial, hvarvid så väl K. Maj:ts
nådiga Resolution af den 25 sidstl. Sept. in originali som copior
af K. Krigs-Collegii underdåniga bref til K. Majit af den 14
Junii och 29 Aug. voro bifogade, angående betieningens förstärckande
vid det under K. Krigs-Collegio lydande HusesynsContoiret,
hvarutinnan Hr Feldtmarskalcken anhåller, at som
K. Majit genom nådig Resolution af den 25 sidstl. Sept. bifallit
denne af Krigs-befehlet underdånigst sökte förstärckningen
af betiente i Husesyns-Contoiret, så framt Riksens Ständer eij
hafva något deremot at påminna, det ville Riksens Högh
Ständer, i anseende til de i denna angelägna sak föredragne
skiäl, äfven härtil gifva så mycket benägnare bifall, som igenom
6 (Okt. 4.) Kommissorial-rätt till värfnings-tvisters
denna tilökning i betjeningen staten intet kommer at graveras.
Uppå Hr Landtmms giorda frågan,
bifölls af R. o. A. theana Krigs-befehlets ansökning, samt
at ärendet hos de öfrige Stånden recommenderas.
Resol.: R. o. A. biföllo then na af Krigs-befehlet begärte
förstärckningen vid betieningen uti Husesyns-contoiret, förmodandes
i anseende til Krigs-befehlets härunder beroende angelägenhet,
samt at staten härigenom eij graveras, af de öfrige
respective Stånden härutinnan et benägit biträde.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande angående en
Commissorial-Rätt til värfnings tvisters afgiörande vid Ammiralitetet
i Carlscrona, hvarvid Deputationen intet funnit något hinder,
at ju en Commissorial-Rätt må tillåten varda, bestående af
Commendanten derstädes, som förer presidium, samt bisittjare
Justitiarien, en Capitaine af Ammiralitetet, Lands-Secreteraren
eller Cammereraren och en Rådman ifrån staden, som Landshöfdingen
utnämner. Och på det de, som med denna Commissorial-Rätts
utslag skulle finnas missnögde, eij måtte besväras
med en vidlyftig omgång till deras besvärs andragande först
i K. Giötha Håfrätt, såsom närmaste öfverdomstohl, och sedan,
i fall de deråt eij nögdes, vidare til H. K. Maj:t, samt i anseende
til Rättens värdighet, hvars Prseses är Vice Ammiral,
håller Deputation bäst före i anledning af 11 § i 1727 års
Förordning, at sädane besvär öfver Commissorial-Rättens utslag
gå derifrån directe til H. K. Majit.
Hr Ridderschantz sade sig hafva gifvit anledning til
denna af K. Ammiralitets-Collegio giorde ansökning, men at han
uti des til Collegium härom ingifne Memorial föreslagit samma
inrättning som vid K. Gardiet och Artillerie-Regimentet här i
Stockholm, men som K. Collegium härutinnan behagat giöra
en ändring, hvarigenom han och officerarne vid regimentet ifrån
samma Rätts bivistande uteslutas, förklarade Hr Ridderschantz,
at på sådant sätt han häldre skulle se, at det förblefvo som
det varit före, emedan han ej kunde afse, at den för regimentet
härmed påsyftade nyttan kunde erhållas, med mindre
denna Värfnings-Rätt blefvo inrättad på samma fot som här
vid Guardiet och Artilleriet.
Hr von Gerten erindrade, at som en AmmiralitetsCapitain
enligit detta project kommer at blifva bisittjare, så
äro officerarne af Volontair-regimentet eij uteslutne, emedan
afgörande vid Amiralitetet i Karlskrona.
7
åtskillige af Ammiralitets-Capitainerne under samma regimente
hafva compagnier.
Hr Ridderschantz förestälte ytterligare härvid, at om
Commendanten skall föra prsesidium och Justitiarien blifva
bisittiare, lärer regimentet med samma Rätt eij så väl vara
hulpit som om den inrättas aldeles på samma sätt som här
vid Guardiet och Artilleriet.
Hr General-Majoren Gref. Arvid Posse berättade at
samma Rätt här vid Guardiet består af en Regiments-officerare,
en Capitain, en Rådman och tvänne Borgare.
Sedan härom något ytterligare blifvit discourerat, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. bifalla at vid Ammiralitetet i Carlscrona
en sådan Commissorial-Rätt öfver värfningsmål skall
blifva;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Ytterligare frågade Hr Landtm, om bemälte Rätt på
samma sätt skall constitueras och af enahanda ledamöter bestå
som här vid Värfnings-Rätterne i Stockholm;
Hvartil likaledes af R. o. A. med Ja svarades.
I följe häraf upsattes Resolutionen, vid hvilckens upläsande
Hr
Ridderschantz påminte, at densamma måtte giöras
klarare och tydeligare emedan Volontair-regimentet är inblandat
uti staten, och der äro Commendeurer samt AmmiralitetsCapitainer,
hvilcka hafva compagnier, och giöra ömsom vackt,
der ock dessutan är Holm-Majoren, samt at fördenskull införas
måtte en Regiments-officerare af regimentet och de öfrige äfven
som vid Guardiet och Artillerie-regimentet;
Och som R. o. A. denna föreställning biföllo, inrättades
Resolutionen på följande sätt, hvilckeu för R. o. A. uplästes
och gillades:
Resol.: R. o. A. biföllo at en Commissorial-Rätt til värfnings
tvisters afgiörande vid Ammiralitetet i Carlscrona förordnas,
hvilcken af sådane ledamöter, som Värfnings-Rätterne
vid K. Lif-Guardiet och Artillerie-regimentet här i Stockholm,
kommer at bestå, nemligen at det blifver en Regimentsofficerare
af regimentet och de öfrige äfven som vid förbemelte
Lif-Guardies- och Artillerie-regimenter.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce Deputationens
Betunckande öfver Öfverste-Lieutenantens Baron Adolph Herman
Wrangels ingifne Memorial beträffande de af honom sökte hem
-
8 (Okt. 4.) Om baron Wrangels hemmansbyten.
mans-byten uti Jönköpings lahn, hvarutinnan Deputationen sig
först yttrat, at hvad angår de af Baron och Öfverste-Lieutenanten
sökte bytens afslutande, så emedan the samma bero
uppå den ansökning, som Länsmans-enckan Rebecca Ryting hos
Riksens Ständer giordt om skattelösen af hemmanet Sännevadet,
hvilcket Hr Öfverst-Lieutenanten äfven söker få utbyta, så
lärer, enär Riksens Ständer sig öfver berörde enckas ansökning
utlåtit, tliet andra af sig sielf falla. Och sedan beträffande
skattläggningen öfver byteshemmanen, som eij blifvit värckstäld,
så berättar Deputationen detta hafva ankommit på Hr ÖfverstLieutenantens
egit förvållande, som jämt vederlag eij kunnat
prestera; hållandes Deputationen före, at så snart Baron och
Öfverst-Lieutenanten härutinnan prassterat praestanda, lärer K.
Cammar-Collegium om bytets afslutande draga behörig försorg.
Hr Landtm, uprepade innehållet och sorn häröfver eij kan
resolveras innan enckans Rebecca Rytings ansökning blifvit afgiord,
altså
uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande angående enckan Rebecca Rytings ansökning at
til skatte få köpa crono-hemmanet Sännevadet i Jönköpings
län, som hon af en utgiord til 13 öre smts ränta med sine
barn nästan af stubberoten til y8:dels hemman skall hafva
upodlat, och fuller derföre begärt samma hemman få til skatte
lösa redan den 13 Nov. 1724 hos Landshöfdingen i oi’ten, K.
Cammar-Collegium jemväl, igenom des underdåniga utlåtande
til H. K. Majit af den 20 Febr. 1729, hållit före henne dervid
såsom prioriteten ägande böra bibehållas, men H. K. Maij:t
igenom des nådige Resolution, af den 22 April 1729, i anseende
til Öfverst-Lieutn. Baron Wrangels med cronan giorde
byte och den af honom erbudne dubbla vederlags-räntan för
bemelte hemman, pröfvat skiäligt det intet skattebref för
enckan borde utfärdas, utan tillåtit Öfverst-Lieutn. Wrangel
det emot des giorde anbud få utbyta; hållandes CammarCEconomie-
och Commerce-Deputation före, det enckan Rebecca
Ryting må tillåtas at få köpa detta hemman til skatte, eij
allenast såsom laga åboe och den der sig til skatteköp först
anmält och köpeskillingen betalt, utan ock för det at för
Öfverst-Lieutn. Wrangels efteråt giorde byte intet fullt vederlag
inom 3 åhr blifvit prsesterat. Finnandes derjemte Deputation
at änckan eij bör förbindas till den af henne tilbudne dubbla
räntan, eij allenast i anseende dertil at hemmanet förnimmes
Klagomål öfver kronoutskylderna i Finland. 9
vara af mycket ringa ägor, hvilcka såsom liggande på allmänningen
på intet sätt kunna utvidgas och förbättras, utan
ock at sådant torde blifva et eftertänckeligit prsejudicat til
förtryck för flere af Allmogen och undersåtarne i riket.
Sedan hr Landtm, uprepat innehållet, uplästes jemväl
Bondeståndets Extractnm Protocolli af den '20 Sept., hvarutinnan
Betänckandet bifalles och til et gunstigt bifall hos de
öfrige Stånden anmäles.
Frih. Adolph Herman Wrangel framträdde, begärandes
af R. o. A., at som åtskillige i detta Betänckande uppå K.
Cammar-Collegii berättelse anförde omständigheter honom härtils
varit obekante, det ville Högl. R. o. A. giöra honom den
gracen, at Betänckandet må blifva liggande på bordet, på det
han må hafva tilfälle med des ytterligare föreställning härvid
at inkomma.
R. o. A. biföllo at Betänckandet blifver på bordet.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 9
Sept., hvarutinnan anföres huru åtskillige af Bondeståndets
Deputerade ifrån Finland andragit. ganska hårda klagomål
öfver Fogdarnes, Mantals-Commissariers och Upbördsmäns svåra
och obarmhärtiga förfarande emot Allmogen der, samt at af
Allmogen mera skall utfordras än deras rätta crono-utlagor
äro; vid hvilcka klagomål de Finska Deputerade eij skola så
mycket hafva afseende på det som redan kan vara förelupit,
kunnandes hvar och en sine besvär derom på behörig ort anmäla,
utan fast mera at förekomma och afböija sådant missbruk,
oförrätt och förtryck för framtiden; hvarföre det Ärbara
Bondeståndet hemställer om icke denna saken kunde remitteras
til Justitias- samt Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationerne
at med Betänckande inkomma på hvad sätt dylika
olägenheter för Allmogen i framtiden på bästa sätt måge kunna
förhindras och förekommas.
Hr Liljestierna sade sig eij hafva kundskap om de
serskilte målen, öfver hvilcka här klagas, men at i Finland
allmänt hördes svåre klagomål hos menige man öfver förtryck
och förolämpande, det vore eij svårt at bevisa; och som landet
voro en gräntzeort, hvilcket dessutan af krig och fiendens inkräcktande
mycket lidit, så ville han til Riksens Ständers
mogna ompröfvande hafva hemstält, på hvad sätt menige man
i Finland uti sine trängande klagomål må blifva hulpen och
tilfredsstäldt, emedan uti vidrig händelse, och om man i tid
10 (Okt. 4.) Öfverbyggnad å boställen.
härom eij är omtänckt, han eij kunde spå något godt; livi leken
reservation Hr Liljestierna sade sig för sin del vilja hafva
fördt til Protocollet,
Hr Wulfwenstierna sade sig eij veta hvarutinnan saken
består, men at han eij sago något annat expedient härutinnan
kunna tagas än hvad Landshöfdinge-Instructionen härom stadgar,
och at Allmogen anförer sine klagomål vid tinget.
Frih. Coijett förestälte at som nogsamt är bekant, så äro
Crono-betienterne, serdeles på de aflägnare orter och der Landshöfdingen
eij desto skarpare upsyn på dem häfver, alt för
mycket begifne at giöra Allmogen orätt, hvilcket jemväl hade
vijst sig på den ort, der han är boende, sä framt icke den afledne
Landshöfdingens alfvarsamhet och upsickt sådant afbögdt; för
hvilcken orsak skull det voro ganska nödigt, att detta Bondeståndets
Extractum Protocolli til vederbörlig ort remitterades, at
gifva vid handen hvad nödige mått härutinnan måge kunna tagas.
Som åtskillige af R. o. A. härmed jemväl instämde, giorde
Hr Landtm, frågan om Bondeståndets begäran bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Hr Fäldtmarskalckens Frih. Hamiltons på Krigsbefehlets
vägnar ingifne Memorial, hvarutinnan, i anledning af
Landt- och Siö-Militiae-Deputations angående öfverbyggnad på
boställen inkoinne Betänckande, Krigs-befehiet i förmågo af
de anförde skiäl förklarar, med de utsatte 10 eller 12 åhren,
för hvilcka boställs-tilträdaren voro förbunden at til sine antecessorer
den dem tilerkände öfverbyggnaden betala, icke hafva
förstått, at samma öfverbyggnad strax och på en gång bör
erläggas, utan efter hand och vid hvart ahrs slut, til then
summa åhrligen, som laga byggnaden uti Husesyns-instrumentet
för hvart år finnes vara utförd.
Sedan Hr Landtm, uprepat Memorialets innehåld, förestälte
Hr Major Sprengport huru svårt det skulle falla för
officerarne sä i Finland som på andre orter, hvilcka öde boställen
emottagit och med sin stora bekostnad aldeles a nyo
upbygdt, at nu uti hela 12 åhren vänta innan de för sine
utlagde penningar, hvaruti mångens hela egendom kan besticka,
kunde komma til betalning; hemställandes fördenskull om icke,
i anseende dertil at cronan försäkrat antingen sjelf eller igenom
efterträdaren ersättia öfverbyggnaden, cronan sraxt vid afträde!
sådan öfverbyggnad kunde betala, och sedan efter liand af
efterträdaren låta ersättia et sådant förskott.
Notarien vid Redukt.-Kommiss. Biurmans lön.
11
Hr Hellenstierna sade det vara omöijeligit at för Compagnie-officerare
och Lieutenanter och Fendriekar, hvilcka hafva
så ringa indelningar och vilckor, pä en gång betala 4 a 500 dal.
smt i öfverbyggnad utan at ruinera sig eller at sättia sig i gäld.
Och begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen;
Och giorde Hr Landtm, frågan om Landt- och SiöMilitise-Oeconomie-Deputationens
hos R. o. A. redan föredragne
Betänckande, angående öfverbyggnad på officerare-boställen med
den uti detta Krigs-befehlets Memorial anförde modificationen
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs på Landt- och Siö-Militiffi-Oeconomie-Deputations
Betänckande följande Resolution:
Bifölls af R. o. A. med den uti hosgående Krigs-befehlets
Memorial anförde modificationen.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reduetions- och Liquidations-Värcket
förordnade Deputations Memorial af den
25 sidstl. Sept., angående Notariens vid Reduetions- och Liquidations-Commissionen
Johan Biurmans giorde ansökning at
innevarande åhrs 3:die quartal af den honom bestådde 400 dal.
smts lön, som nu af K. Stats-Contoiret skall innehållas i anledning
af Riksens Ständers utlåtande vid förra Riksdagen
angående ledamöternes löner vid Commissionen, må icke allenast
honom lämnas utan ock han framgient bibehållas vid samma
lön, til des han til någon ständig syssla kan blifva förhulpen,
til åtniutande hvaraf Deputation bemelte Biurman hos Riksens
Ständer på det bästa anmäler, emedan han för sin tienst och
använda flit samma lön väl skall förtient, och dessutan nödigt
är at han, såsom god kundskap om Värcket ägande, dervid
bibehållas.
Så uplästes ock Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 27 Sept., hvarutinnan Ståndet bifaller Betänckandet, tilläggandes
at Biurman må niuta bemelte Notarie-lön til des han
med någon annan beställning kan blifva ihugkommen.
Hr Landtm, frågade om Reduetions- och LiquidationsDeputations
Memorial bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes et Extract af Secrete Utskottets Protocoll, hållit
den 28 sidstl. Sept., hvarutinnan, i anledning af Abo städs
giorde ansökning om hielp och understöd af publique medel til
deras genom en hastig liungeld nyligen förolyckade kyrckias
12 (Okt. 4.) Understöd för Åbo kyrka.
reparation, Secrete Utskottet hemställer til Riksens Ständers
behiertande och godtfinnande, hvad nödige medel och utvägar
Riksens Ständer sielfva vid de här förekommande omständigheter
täckas vid handen taga, til et så angelägit och christeligit
värcks underhielpande.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet af förbemelte Extractum
Protocolli, hemstälte
Hr Lagman Hammarberg om icke til collecten och
stamböckerne kunde samtyckas, men hvad det begärte understödet
af publique medel beträffar, til Secrete Utskottet remitteras.
Hr Liljestierna anförde, at som andre kyrckior i riket
niutet et öre smt af matlaget, hvilcket för hvar och en serskilt
eij kunde anses för någon last, men likväl giorde et långt
säkrare och tilräckeligare sammanskott än de elliest vanlige
collecter, med hvilckas samlande jemväl långt på tiden utgår,
och dessutan den olyckelige vådan, som Abo stads kyrckia nu
öfvergådt, satt bemelte kyrcka i det beklageliga stånd, at om
en skyndesam hielp och undsättning eij skier, så at densamma
ännu i höst kan komma under tak, hvalfvén ofelbart lära taga
skada, då följackteligen reparationen kommer at blifva så mycket
drygare och kåstbarare, varandes således nödvändigt at om
någon hielp och undsättning skall skie, kyrckan dermed ofördröijeligen
bispringes; så vederfares bemelte kyrcka en dubbel
hielp om Riksens Ständer skulle behaga resolvera til et förskått
af publique medel och til Secreta Utskottet hänskiuta
at härom föranstalta, hvilcket förskått efter liand och som
medlen igenom det föreslagne sammanskåttet inflyta, til publicum
kunde ersättas, hvaraf i fall något skulle öfverskjuta, sådant
kyrckan sedan kan til godo komma.
Som en stor del af R. o. A. härmed instämde, hemstälte
Hr Landtm, om icke en viss summa kunde föreslås, på
det Secrete Utskottet må hafva något vist at rätta sig efter.
Hr Lilliestierna berättade at Hr Doctor Bergius, sorn
är kyrckioherde vid församlingen, sig utlåtit det nu i början
6,000 dal. smt lära behöfvas.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behaga samtycka til et
förskått af publique medel, samt at samma ärende til Secrete
Utskottet remitteras, med antydan at R. o. A. önska det bemelte
förskått kunde blifva 6,000 dal. smt.
Härtil svarades med Ja.
Understöd för Åbo kyrka.
13
Vidare giorde Hr Landtm, frågan om R. o. A. bifalla til
den af församlingen begärde collecten öfver hela Sverige och
linland, samt til insamling igenom stamböcker;
Hvartil af R. o. A. likaledes med Ja svarades.
Hr Riddercrantz hemstälte om icke et öre smt af matlaget
häldre kunde beviljas emedan et sådant sammanskått
voro säkrare och tilräckeligare än en collect;
Hvarvid af Hr Landtm, först och sedan af Hr Landshöfdingen
Hökerstedt förestältes, at Bondeståndet neppeligen
härtil sig lära beqväma, emedan deras ledamöter uti CammarOeconomie-Deputation
en sådan ansökning för andra kyrkior
redan 2:ne gånger afslagit, anförandes til skiäl at om sådant
för en kyrcka beviljas, det eij väl för en annan kan afslås,
och det således, när flere dylike bevillningar sammanläggas, det
för den fattiga Allmogen blifver en dryg contribution.
Hr Riddercrantz förmente at om de i anseende til Abo
kyrcka, som af eld och fiender lidit, sig företeende bevekelige
omständigheter föreställas, Bondeståndet väl torde samtycka til
det ena öre smt af matlaget.
Frih. Coijett yttrade sig, at til det ena öre smt voro
svårt at bevilja, men en collect lärer sig ingen undandraga
och efter förmåga dertil sammanskiuta, allenast den eftertryckeliga
anstalt fogas, at Consistoriernes Notarier och andre,
som sådane collect-medel insamla, eij deraf taga arfvode, som
på somliga orter skier, varandes exempel at på sådant sätt af
collect-medlen för en fattig kyrcka 30 dal. smt blifvit af
drag
ne.
Hr Lilljestjerna hemstälte om icke det med skiäl kunde
förmodas af andre kyrckor, som äga större capital än de til
deras vidmakthållande behöfva, at vid sådane tilfällen understödja
andre fattige kyrckior, hvilcka eljest eij kunde komma
i stånd, med et vist procent.
Detta sades vara en mycket öm och granlaga sak, som
allenast ankommer på församlingarnes, hvilcka en sådan förmåga
kunna hafva, egen benägenhet och behag.
Och frågades af Hr Landtm, om det förblifver vid det
som redan är resolverat;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: R. o. A. samtycka til en collect öfver hela riket
och storfurstendömet Finland, samt at insamling skier igenom
stamböcker, och som denna kyrcka en skyndesam hielp behöfver,
14 (Okt. 4.) Flottans öfningar. Fataliers restitution.
remitterade R. o. A. til Seerete Utskottet at utse medel til et
förskått, hvilcket R. o. A. önska, at det kunde blifva sex
tusende dal. smt.
Uplästes Seerete Utskottets Extractum Protocolli af den
3 Oct. innevarande, hvarmedelst Seerete Utskottet til Riksens
Ständers bifall oell samtycke anmäler den föreställning, som
K. Maj:t uti des Secreta Proposition och den 36 § nådigst behagat
giöra, angående tvänne större eller mindre fartygs åhrliga
utredande på 3 månaders tid, til Ammiralitets manskapets
exercerande och öfvande under varande frid, til en pålitelig
tienst vid åkommande krig. Hafvandes Seerete Utskottet äfven
för sin del funnit angelägit at til befrämjande häraf nödige
medel i staten böra anslås.
Sedan Hr Ammiralen von Gerten förestält nödvändigheten
och nyttan af sådane fahrtygs utredande til at dymedelst
öfva officerarne och siömanskapet, giorde
Hr Landtm, frågan om denna af Seerete Utskottet giorde
föreställning bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Riksens Ständers Seerete Utskotts Extractum
Protocolli af den 2 i denne månad, hvarutinnan hemställes
om icke en ultimat termin genom allmän publication må föreläggas
dem, som förmena sig hafva någre prmtensioner hos
cronan under den 7 och de föregående numrerne af reglementet
för Riksens Ständers Contoir, innom hvilcken de med slike
ansökningar i vederbörande Collegier hafva sig at anmäla och
sine bevis dertil anföra, hvilcken termin Seerete Utskottet håller
före kunna til 1739 åhrs slut utsättas.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet hemstälte
Hr Wulfwenstierna om icke tilläggas kunde, at de som
fatalierne försummat eij komma att niuta restitution, emedan
om man eij härutinnan ser sig före, riket uti en osägelig gäld
skulle komma at fördiupas; och voro för tre dagar sedan en
remiss ifrån K. Maj:t til Cammar-Collegium nedkommen, angående
en fordran som Konungen i Danemark formerar på
320,000 rdal., härflytande af en brudskatt för en ifrån Sverige
utgift Princessa.
Hr Landtm, förmälte detta eij hafva någon gemenskap
med de fordringar, om hvilcka nu frågan är, och så framt det
eftersökes, lärer å Sverges sida väl finnas prsetensioner, hvilcka
Fataliers restitution.
15
emot denna kunna rescontreras, varandes i öfrigit emellan
Konungar och riken ingen prmscription.
Hr Wulfwenstierna sade sig allenast hafva andragit
detta som et exempel, och at visa gäldens myckenhet, och at
han för öfrigit eij ment andre creditorer än sådane, som bo
utrikes och til lön- och betalnings-afgiften eij bidraga.
Hr Didron sade Hr Wulfwenstierna hafva rätt, och at
nyligen hos K. Maj:t ansökning blifvit giord af Preussiske
undersåtare om fataliers restitution til liquidationers utbekommande,
hvilcket K. Maj:t afslagit i anseende dertil at Ständerne
utsatt fatalier.
Frih. Coijett: R. o A. lära härunder eij förstå riksens
undersåtare, hvilcke ännu eij hafva kunnat få slut på sine
liquidationer.
Hr Landtm, sade at denna saken snart lärer vara afgiord,
om frågorne rätteligen utredas och urskiljas. Alle fataliers
restitution i gemen skulle alt för mycket öka rikets gäld; at
uttryckeligen nämna främmande och i anseende til dem giöra
en åtskilnad voro obehageligit, och kunde altså desse begge
olägenheter bäst undvikas om uti Resolutionen införes, at när
restitution af fatalier sökes, då. öfver hvart mål serskilt skall
blifva resolverat.
Hr Wulfwenstierna påminte at de, som söka fataliers
restitution på liquidationer under n:o 8, härunder eij måge
begripas.
Härtil svarades at uti Seerete Utskottets Extractum Protocolli
om dem eij talas, utan allenast om dem under n:o 7 och
de föregående numrer.
Hr Landtm, frågade om den af Seerete Utskottet föreslagne
terminen bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om angående fataliers restitution
i gemen eij kommer at nämnas, utan at om någon söker
restitution, öfver hvar casus specialiter skall resolveras.
Härtil svarades af R. o. A. likaledes med Ja.
Gref Axel Sparre giorde det förbehåld at för prisefordringar
fatalierne måge blifva öpne, emedan den emellan
Ammiralitets- och Cammar-Collegierne angående bemelte fordringar
upkomne tvisten är et hinder, at bemelte fordringar eij
kunna komma til liquidations.
16 (Okt. 4.) Hedvig Eleonor® kyrka. Silva. Vice-amiraler.
Uppå Secrete Utskottets Extractum Protocolli skrefs följande
Resolution:
Bifölls, och om någon om restitution af fatalier til liquidations
erhållande sig anmäler, at då öfver hvar casus specialiter
resolveras.
Uplästes Cammar-Oeconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande öfver Föreståndarnes vid St. Hedvig Eleonora:
kyrcka här i staden giorde ansökning 0111 en allmän bevillning
af et öre smt af hvarje matlag i riket till samma kyrckobyggnads
i stånd sättjande, hvilcket som det är en pålaga för
landet och i synnerhet Allmogen til gravation ländande, så
håller Deputation betänckeligit at styrcka til et sådant sammanskåtts
beviljande, utan finner i det stället bäst vara at
Föreståndarne må lämnas tilstånd at inrätta lotterier och
deraf niuta vissa procent, såsom ock uprätta stamböcker och
låta dem i städerne i riket til någre medels insamlande omkring
gå.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet och giordt frågan,
bifölls Betänckandet af R. 0. A.
Hr Didron erindrade angående Silvas sak, om icke R. 0. A.
snart kunna fa den derom läfvade underrättelsen.
Hr Landtm, förmälte at Secrete Utskottet härvid användt
ali möijelig skyndesamhet, och sade sig, utan at tro sig vara
indiscret, kunna berätta det denna Rakell ännu i går varit före.
Hr Landtm, begärte at R. 0. A. ville lämna liud samt
intaga sine säten, berättandes at ifrån Secreta Deputationen
nu under R. 0. A:ns sammankomst et Betänckande blifvit ingifvit,
som är af angelägenhet.
Sedan R. 0. A. intagit sine rum, uplästes Secreta Deputationens
Betänckande angående tvänne Vice-Ammiralers caractericerande.
(Bil. N. 11.)
När Betänckandet var upläst, bad Hr Landtm, at denna
angelägna saken med kallsinnighet och utan préoccupation
måtte handteras. K. Maj:ts höga giöromål blefvo här i ringaste
måtto eij rördt, utan blifver här allenast frågan om en expedition,
och tycktes som kunde man eij lägga handen härvid
innan Riksens Hrr Råd, som detta angår, sig ytterligare fädt
förklara.
Hr Didron yttrade sig at som denne saken voro af stor
angelägenhet, sa voro nödigt at Betänckandet blifver liggande
på bordet på det män må hafva tid detta ärendet väl at
Vice-amiraler.
17
eftersinna och sedan sig så mycket mognare deröfver kunna
utlåta.
Hr Ankarcrona framträdde och sade: Emedan denna
saken nu kommer ifrån Secreta Deputationen hit up och jag
således härom eij förr haft kundskap, så förklarar jag härmed
at som II. K. Maj:t giordt mig så stor grace och K. Majit
härigenom torde taga sig anledning til något missnöje, vill jag,
som vid detta tilfället niutit min Konungs nåd, jemväl hafva
del i den chagrin H. Majit sig häraf skulle taga, och således
nu häldre afsäga mitt ämbete, och stå vid Flottan som Flaggman
på samma sätt som Generalerne stå vid Arméen, på det
jag eij må vara den, som skall gifva orsak til jalousie vid
Ammiralitetet, och förbehåller mig at kunna blifva employerad
på sådane ställen, der K. Majit kan finna min tienst för riket
nyttig.
Hr Landtm.: Deputationen tager eij saken såsom på
något sätt rörande H. K. Majit och förklarar jemväl Hrr ViceAmmiralerne
den dem vederfarne nåden värdige, hvarföre jag
eij vet huruvida R. 0. A. nu vilja antaga hvad Hr Ankarcrona
har anfördt.
Atskillige af R. 0. A. begärte få höra Hr Ankarcronas
föreställning, hvilcken altså af Hr Landtm, blef uprepad.
Frih. Coijett sade, at Deputationen allenast talar om modo
procedendi och rörer eij K. Majit, icke eller Vice-Ammiralernes
meriter, hemställandes hvad säkerhet vår frihet samt hvars och
ens lif och välfärd skall hafva, när en sak först förklaras vara
emot lagen och expedition deraf icke des mindre bifalles; som
til exempel om någon i Rådet illa blefvo angifven, men befunnos
oskyldig, och förklarades således i Rådet det vara emot
lagen, at en sådan oskyldig något skulle lida, men icke des
mindre, sedan samtycktes at en expedition måtte skie, som
voro deremot. Och tilläde Frih. Coijett sig eij tala emot sin
höga öfverhet, utan som en svensk man, samt at han eij kunde
finna, at Ständerne med tysthet böra förbigå, at när en sak är
emot lagen, den skall blifva expedierad.
Gref Lewenhaupt: Emedan Betänckandet kommer at
ligga på bordet, lärer vara onödigt at nu om saken discourera.
Hr Didron hemstälte om icke Betänckandet med Hrr
Riks-Råden kunde blifva communicerat,
Hr De Geer frågade hvarifrån en sådan communication
skall skie.
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 2
18 (Okt. 4.) Vice-atniraler. Dragon-indelning
Hr Landtm.: Saken lärer eij kunna communiceras sä
länge den ligger här på bordet och innan R. o. A. stadnat
deröfver i något slut.
Gref Axel Sparre: När Betänckandet kommer at ligga
på hordet, kan det af R. o. A. saint Rådets Fullmäcktige läsas,
men af ingen som eij är innom Riddarhuset.
Hr Didron: Jag tycker sedan R. o. A. tillåtit, at Betänckandet
skall ligga pä bordet, det eij kan förvägras RiksRådens
Fullmäcktige at läsa och skrifva utaf detsamma samt
inkomma med påminnelser.
Hr Falkengren: Jag finner mig deraf, at Hr Vice-Ammiralen
Ankarcrona vill nidlägga sitt ämbete, föranlåten at säga
det sådant eij kan passa sig, ty orsaken hvarföre han blef
Vice-Ammiral var den, at han måtte blifva qvar och förestå
escadern här, hvarvid han, som altid varit här uppe och så väl
känner värcket här, kunde giöra K. Maj:t och cronan bästa
tiensten, hvaraf han ock både för och sedan vijst berömelige
prof, så at jag håller före at igenom des afskedstagande skulle
riket skie otienst.
Härtil svarades af åtskilige detta eij höra hit.
Hr Landtm.: Så framt frågan voro om Hr Ankarcrona»
och Hr von Utfalls personer, synes R. o. A. snarare vara
benägne at i underdånighet tacka K. Maj:t, som så väl utsökt
Vice-Ammiraler, men här är ej remarquen öfver personerne utan
öfver sättet.
Sedan discourerades något, och giorde Hr Landtm, frågan
om Betänckandet blifver liggande på bordet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och påmintes at det skall blifva liggande till nästa plenum,
hvarom Hr Landtm, giorde frågan,
hvilcken likaledes med Ja besvarades.
Uplästes Landt- och Siö-Militice samt Cammar-Oeconomieoch
Commerce-Deputationernes gemensamma Betånckande angående
den af L a n d s h ö fd i n ge - ä m b e te t i Halland uti des underdånige
Riksdags-Relation projecterade dragone-indelningen dersammastädes,
hvartil Deputationerne förmäla sig så mycket
mindre kunna styrcka Riksens Ständer som redan vid 1720
års Riksdag blifvit för cronan och riket nyttigare befunnit at
förminska Cavalleriet, och således indraga den då i Halland
stående esquadron samt i det stället inrotera båtsmanshåll, hälst
dessutan i berörde lahn inga hemman skola finnas, hvarcken
i Halland. Om riksdagens förkortande.
19
til rusthålds-stammar eller indelning för öfver- och underbefehl.
Så uplästes ock Bondeståndets Extracturn Protocolli af
den 21 Sept., hvarutinnan förbemelte Betänckande til alla
delar bifalles.
Hr Landshöfdingen Frih. Rålamb gaf vid handen, at denna
omständigheten uti Landshöfdinge-ämbetets Berättelse, sedan
dess afresa ifrån länet, af Lands-betienterne uppå någre enskylte
personers åstundan lärer vara inryckt, kunnandes Hr
Landshöfdingen för sin del förklara, at en sådan indelning utan
lähnets skada eij kan inrättas.
Hr Landtm, giorde frågan om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Bondeståndets Extracturn Protocolli daterat i
dag, hvarutinnan, i anseende til den olägenhet och kostnad, som
riket genom långe Riksdagar förorsakas, Ståndet hemställer om
icke Hr Landtmarskalcken och Talemännen kunde af de ifrån
Deputationerne inkoinne förteckningar utse och til plena berätta
de allmänne och riksvårdande ärender, som nu vid Riksdagen
kunde pröfvas nödige at afgiöras, och de öfrige antingen til
nästa Riksdag hvila, eller ock K. Maj:ts nådigste afgiörande
underkastas.
Sedan Hr Landtm, uprepat Bondeståndets begäran, sade
Gref Axel Sparre, at R. o. A. eij lära vilja skiljas åt
innan alla saker äro afgiorde.
Hr Riderschantz hemstälte til R. o. A:ns besinnande
huru svårt och kåstsamt det faller för de långvägade at sig
här så länge uppehålla, och at de så länge eij kunna uthärda,
som de, hvilcka här i Stockholm äro boende och af Riksdagens
längevarande eij hafva någon känning eller besvär, med mindre
man icke någorlunda viste terminen, på det man derefter må
kunna giöra sina anstalter.
Hr Palmstierna påstod, at alle antagne Riksdags-ärender
böra afgiöras och Ständerne eij lämna en hop efterlefvor, sorn
det skiedt på de förre Riksdagar, hvilcket nu drager ut tiden
för oss; men om vij en gång giöra rent af alle saker, så lärer
den påföljande Riksdagen blifva så mycket kortare. I öfrigit
bör härutinnan sorn uti alt annat salus populi vara den
yppersta lagen.
Hr Landtm.: R. o. A:ns förra Resolution, med hvilcken
°ck 2 Stånd instämdt, går derpå ut, at man hyser det för
-
20 (Okt. 4.) Bakugns-taxan. Skogarnas vård i
troende til Deputationerne, at de först lära företaga de angelägnaste
ärender, oell i god tid tilhopa komma samt med all
flit arbeta, och tyckes giöra tilfyllest om det dervid blifver.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Uplästes Cammar-ÖSconomie- och Commerce-Deputations
Betånckande angående bakugns-penningarnes erläggande uti
städerne i riket, i anledning af Justitiarien Bergenhielms på
Ammiralitets-statens vägnar i Carlscrona ingifne och til Deputationen
remitterade Memorial, finnandes Deputationen bäst vara,
at til en proportionerad likhets ernående uti bakugns-penningarnes
betalning 1686 åhrs Bakugns-taxa må blifva behörigen
jemkad och med flere grader förökt, samt at til den änden den
Commissionen, som til Stora Siö- och Små Tulls-taxornes öfverseende
är vorden förordnad må öfverlåtas at tillika projectera
Bakugns-taxan, hvilcken, sedan den af K. Majit med Råds råde
i nåder blifvit öfversedd och gillad, må til allmän efterlefnad
i trycket utgå, på det Riksens Ständer vid nästinstundande
Riksdag sig deröfver med större säkerhet må kunna utlåta.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputations
Betånckande öfver Landshöfdingens Baron Falkenbergs ingifne
förslag til skogarnes besparing i Skaraborgs lähn:
l:o. At vederbörande vid husesynerne äro sparsamme med
utdömande af laga hus och häldre efter omständigheterne dem
til reparation upföra samt specificera huru mycket af det gamla
vircket kan vara dugligt, hvarefter bevillningarne skie kunna,
och at Crono-betienterne vid samma husesyner hafva lika upmärksamhet
som efter den 8:de § i 1734 åhrs Skogs-Ordning
de hos Allmogen och skogssökande öfver deras tarf til husbyggnad
hafva böra; hvilcket Deputationen bifallit och fördenskull
hållit före kunna lämnas under Landshöfdingens insickt
och föranstaltande. 2:o. At hvar och en hemmansbrukare och
åbo blefvo pålagd at med bräder fordra åtminstone en vägg om
åhret; som Deputation fuller väl funnit, men betänckeligit
Allmogen sådant at på lägga. 3:o. At de på slättbygden boende,
som ingen rätt til crono-allmänningarne äga och ändå til sin
nödtorft måste få efter utsyning byggnings-vircke, måge det
efter åsatt pris betala; hvilcket Deputation väl hållit skiäligt
men äfven betänckeligit styrcka til, at Allmogen dermed
må besväras, utan at sådant bör förhållas efter det som om
skogarne i Skaraborgs lähn nu vid Riksdagen förordnat varder.
Skaraborgs län. Val till Justitie-Deputationen.
21
4:o. At alle Ståndspersoner och Allmogen måtte med alfvar
åtaga sig at bygga sine hus af sten ock korsvärckshus, der det
sig giöra låter, hållandes Deputation det förra för mycket nödigt,
doch utan någon recognitions åtniutande af crono-skogen, som
Landshöfdingen föreslagit, utan i det stället til deras soulagement,
som denna stenbyggnaden sig åtaga vilja, hemstält om
icke det, som nu räknas dem för 3 åhrs byggnad, kunde vid
j det tilfället blifva dem beräknat för 9 års byggnad, och beträffande
det senare at ehuru dertil skulle erfordras nog trävireke,
voro doch önskeligit det invånarne, der tilgång fins på
I sten, kunde upmuntras til korsvärckshus upbyggande. Deputation
I är för öfrigt i den tanckan, at de, som bygga sten och korsvärckshus,
kunde tilhållas i stället för trä- bruka sten- och
I leergolf. Deputation kan för statens gravation eij styrcka til
I en byggmästares förskrifvande och underhållande ifrån Skåne,
I och hvad stengiärdsgårdar vidkommer eij annorledes än efter
I det som nu vid Skogs-Ordningen derom stadgat varder, men
I sidst kan Deputation för statsmedlens knapphet skull eij gifva
I anledning til flere betienters bestående härvid.
Hr Landtm, uprepade innehållet och som härvid påmintes,
I at detta Betänckandet tyckes böra gå til communication med
| det utur Allmänna Besvärs-Deputationen öfver Skogs-Ordningen
I förordnade Utskottet, på det den ena Deputation eij må stadna
I i vidrigt slut med en annan, giorde Hr Landtm, frågan om
I Betänckandet skall communiceras;
Hvartii af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 7 October.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat lind uplästes det hos ii. o. A.
den 4 Oct. håldne Protocollet och giordes dervid inge påminnelser.
Upbröts och uplästes Electorernes giorde vahl til ledamot
uti Justitiae-Deputationen i Hr Hofrätts-Rådet Lindheims ställe,
hvilcken begärt och erhållit R. o. Arns tilstånd at resa ifrån
Riksdagen, hvartii Hr Lagman Hammarberg blifvit utnämd.
Uplästes et Extract af Borgareståndets Protocoll under
den 27 Sept., sidstl., hvarutinnan, i anledning af Landt- och
22 (Okt. 7.) Amir.-krigsmans-kassan. Stadga ang. tjufnad.
Siö-Militise-CEconomie-Deputations Betänckande dat. den 30
Juni innevarande år, som förmäler angående AmmiralitetsKrigsmans-cassans
tilstånd det en summa penningar af 797,901
dal. 3 '/o öre sint skola efter 1736 års bokslut genom lån
vara utstadde i osäkra händer, så at ingen förhoppning skall
vara om samma summas återfående, Borgareståndet lämnar
til de öfrige respective Ståndens närmare öfvervägande, om
icke ganska nödigt är, at nogare tilförlåtelig underrättelse häröfver
infordras, besynnerligen hvem som disponerat och utlånt
dessa medel, när och til hvem, och hvad säkerhet therföre är
tagen, samt ändteligen huru desse fordringars vigilerande och
indrifvande af vederbörande blifvit besörgd, när om en så ansenlig
summas återfående ingen förhoppning skall vara. Ofver
hvilcken högst angelägna sak Borgareståndet berättar sig framdeles
skola meddela sin välmenta tancka, så snart den åstundade
underrättelsen kan erhållas; hvarom Ståndet förmenar
Landt- och Siö-Militim-Deputation kunna anmodas at gifva
Riksens Ständer så tilräckelig uplysning som för dem giörligit
är, och at sedan K. Ammiralitets-Collegium för öfrigit utan
uppehåll fullgiör hvad på dem ankomma kan.
Hr Landtm, uprepade innehållet och som inge påminnelser
giordes, frågade Hr Landtm, om Borgareståndets Extractum
Protocolli bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet, hvarmedelst K.
Majit til Riksens Ständers öfverseende och antagande communicerar
en bifogad Stadga och Förordning angående tiufnaders,
snatteriers och skadelige åtgiärders afstraffande vid bergvärcken
i riket, hvilcken stadga och förordning K. Majit finner väl
grundad.
Remitterades til Justitise- och Bergs-Deputationerne.
Uplästes Justitice-Deputations Betänckande angående HåfPerlestickaren
Tobias Leys öfverklagade uppehald uti en des
i K. Majits Justitise-Revision anhängig varande arfskapssak
efter afledne handelsmannen här i staden Hans Peter Scheffler,
som för caduque blifvit förklarad, uprepandes Deputation sammanhanget
af detta mål, som nu på femte Riksdagen hos Riksens
Ständer varit anhängigt, med förmälan, at som K. Majit medelst
Resolution af den 4 sidst!. Aug., och således sedan Leys besvär
vid denne Riksdag voro ingifne, saken sluteligen afgiordt, så
lära ock förbemelte' besvär i så måtto nu af sig sielft komma
Perlstickaren Leijs arfssak. Sundsvalls kyrkobyggnad. 23
at upliöra. Men som Leij emot Justitise-Cancellern och Landshöfdingen
Baron Cederbielke, hvilcken tilförene såsom Konungens
ombudsman denne sak drifvit, brukat svåra och otilbörliga
utlåtelser, som i Betänckandet finnas uprepade, och JustitkeCancellern
eij i någor måtto finnes skyldig, altså och emedan
hail på tilfrågan sagt sig dem sielf hafva i pennan författat,
pröfvar Deputation skiäligt det bör Leij derför böta 50 dal.
sint eller i brist af botum afstratfas med 8 dagars fängelse vid
vattn och bröd, samt för öpna dörar giöra Hr Justitice-Cancellern
och Landshöfdingen uti Justitiae-Deputationen afbön,
hvaraf et af Leij underskrifva exemplar sedan til hvartliera
af Riksens Ständer kommer at afsändas.
Hr Landtm, uprepade innehållet och
bifölls Betänckandet af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 4
i denna månad, jemte Riksdags-Fullmäcktigens för Sundsvalls
stad Martin Lundebergs bifogade Memorial, hvarutinnan, näst
aflagd tacksägelse för de til bemelte stads kyrcka redan beviljade
tvänne collecter öfver hela riket samt stambok uti
Hernösands stift, Borgareståndet til de öfrige respective Ståndens
behiertande och benägna bifall anmäler Sundsvalls stads ytterligare
giorde ansökning at, i stället för en stambok i Hernösands
stift, få med stambok besöka the öfrige samtelige städerne
och landet i hela riket til några ymnigare medels samlande
för den nya kyrckiobyggnaden, hvilcken ansökning
Borgareståndet för sin del funnit sig af anförde skiäl föranlåtit
att bifalla.
Frih. Coijett sade det vara så mycket billigare, at stamböcker
för denna kyrckia tillåtas, som man ser dageligen, at
sådant eij förvägras för andre kyrckior, som äro utom riket
och under främmande herrskap, hvilcken frihet för de främmande
tyckes böra inskränckas, i anseende til det stora antal
af kyrckor i riket, som en sådan hjelp behöfva och hvilcke vi
mera at hielpa äro förbundne.
Vid detta tilfälle androg Hr Didron at för de Saltzburgiske
emigranter et ansenligit här i riket voro samlat, hvarom voro
nödigt at efterfråga, samt huru och hvartil samma medel blifvit
använde.
Hr Landtm, förinälte at behörig räkning för bemelte
medel uti Secrete Utskottet blifvit ingifven; och påminte
24 (Okt. 7.) Stamböcker. Reservationer i Prot.-Deput.
Gref Gustav Gyllenborg at äfven på desse medel af
Prästeståndet är gifvit förslag til en vedergiällning åt Magister
Flellström, för des med undervisning uti lapp-scholarne samt
öfversättiande af Nya Testamentet använde oförtrutne flit oell
möda, som af R. o. A. är blifvit bifallit.
Frih. C. W. Cederhielm beklagade, at ofta missbruk skier
med stamböcker af löst partij, som flyttia sig kring landet, om
hvilcka fuller den lagen voro, at den ena Landhöfdingen bör
låta föra dem utur sitt lahn til et annat, men lian viste eij
örn någon lag voro livart de på sidstone skola föras eller hvar
de skola stadna.
Hr Ruthenschöld: Härom finnes stadgadt i Förordningen
angående Ziguener och Tartare.
Hr Landtm.: Det synes betänckeligit at aldeles förbiuda
utrikes stamböcker; man vet at månge evageliske och våre trosförvandter
äro, hvilcke uti Ungern, Schlesien och i Romerska
riket lefva in ecclesia pressa; desse, när deras kyrckor det behöfva,
hafva inga andra ställen at vända sig til än Corpus Evangelicum
i Tyskland, de giöra jemväl ansökning örn hjelp här i Sverige,
och tyckes dem altså hädanefter som härtils stamböcker eij böra
förnekas, när de dertil sig behörigen anmält och öfverhetens
tilstånd erhållit, men 0111 något missbruk föröfvas, är billigt
at sådant förkommes. Hvaruppå Hr Landtm, frågade om R.
o. A. samtycka til stamböcker för Sundsvalls kyrcka, med den
tilläggning, at ingen utan autorisation må få gå omkring med
stamböcker.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Resol.: Bifallit til stamböckers omsändande kring hela riket,
och funno R. o. A. derjemte, at ingen utan autorisation må gå
omkring med stamböcker.
Uplästes et Extract af Borgareståndets Protocoll hållit
d. 4 hujus, hvarutinnan förmäles hurusom någre Ståndets ledamöter
af Protocolls-Deputation gifvit vid handen, at som de i
et den 3 sidst!, förehaft mål varit af en annan mening i heinehe
Deputation än de öfrige respective Ståndens Deputerade,
och således anhållit at deras tancka antingen i Betänckandet
må inflyta eller ock theras skriftelige votum til Riksens Ständers
plena serskildt medfölja, så har Deputationen dem begge
delarne afslagit, hvarföre Borgareståndet til de öfrige respective
Ståndens bifall hemställer, om icke den vid de öfrige Deputationerne
vanlige praxis äfven af Protocolls-Deputation bör iackt
-
Vadstena Krigsmanshus.
25
tagas, så at de ledamöters meningar, som ej med pluraliteten
instämma, antingen i Betänckandet må inryckas eller serskilt
til Riksens Ständer medfölja.
Frih. Cronhiort gaf vid handen at Deputation eij nekat
bernelie ledamöter at låta sine meningar komma til Protocollet,
men man hade eij trodt det vara Instructionen likmätigt, at
deras serskilte vota med namn under skulle upgå til plena.
Hr Landtm, liemstälte om icke Protocolls-Deputationens
yttrande häröfver kunde inhämtas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Resol.: R. o. A. funno nödigt at Protocolls-Deputationens
yttrande häröfver inhämtas.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Betänckande, angående Vadstena Krigsmanshus-värck, hvarutinnan
vidlyftigt och omständeligit uprepas hvad så väl K.
Maj:t uti des nådiga Secreta Propositions 27 §, som förnämligast
K. Krigs-Collegium uti dess Riksdags-Relation, och sedermera
Cammereraren uti samma Contoir på Deputationens antydan
vid handen gifvit, om gratialisternes antal, värckets
tilstånd, des inkomster och utgifter, oeconomie och hushåldning,
med de förslager, som til Krigsmanshusets vidare uphielpande
blifvit anförde, yttrandes sig Deputationen häröfver, at hvad
l:o det af K. Maj:t i nåder utfärdade Reglemente och straffordning,
så väl Krigsinanshus-Rätten sorn Inspectorerne och
gratial i st erne til rättelse i de mål, som disciplinen innom huset
röra, beträffar, hvilcket med Justitise-Deputation är vordet
communicerat, så kunde K. Maj:t i underdånighet anmodas at
i nåder anbefalla vederbörande det samma skyndesamt at
värckställa.
2:o. Angående eentonalen af Tullbetieningen med mera,
håller Deputation före, at i fall något nytt arrende skulle
komma at slutas, eller Tullvärcket hädanefter på annat sätt
inrättas, K. Krigs-Collegium då med nödige påminnelser må
inkomma, til erhållande af de förmåner Krigsmanshuset äro
förundte, samt at Ständernes Contoir må til KrigsmanshusContoiret
afgifva förteckning på innehållen centonal af löningsliqvidationerne
ifrån 1734 ahrs början, och sedan summan til
Krigsmanshuset utbetala, samt framgent quartalsvijs dermed på
lika sätt förfara, och at ifall Tull-arrendet ännu längre skulle
påstå, K. Krigs-Collegium må för Krigsmanshusets räkning
deri taga så många lotter som sig giöra låter.
26 (Okt. 7.) Vadstena Krigsmanshus.
3:o. Finner Deputation at Krigsmanshus-scholan för de i
Betänckandet anförde orsaker åter på gamla foten må inrättas,
och en skickelig man til Scholse-mästare emot 100 dal. smts
åhrlig lön och Lieutenants-stat antagas, samt at efter Hr
Feldtmarskalckens Baron Hamiltons påminnelse, til förekommande
af oordning och befrämjande af eldens vårdande innom
huset, någre gratialister til vackthåldning må antagas.
4:o. Och vidkommande Krigsmanshus-godsens förvaltning,
styrcker Deputation dertil at alfvarligen må förbiudas at, utom
K. Krigs-Collegii synnerliga tilstånd, på Krigsman shusets ägor
något skogshygge föröfva, och at det som finnes vara fällt eller
hädanefter fälles, må efter skiäligit pris betalas; såsom ock at
sielfva hemmanen efter föregången behörig syn, doch utan ali
omkostnad för Krigsmanshuset, må af K. Krigs-Collegio efter
handen til den mäst biudande til skatte men ingalunda til
frälse försäljas.
5:o. Underställes om icke de officerare, som en gång fådt
afskied och sine halfva ålirs löner samt liquidationer betalte,
och gådt utur riket, eij vidare må tillåtas at erhålla gratialer,
såsom ock at ingen officerare, som nu är i tienst och tager afskied,
må bekomma underhåll Krigsmanshuset til last, utan
at sådant enligit K. brefvet af den 24 Jan. 1735 honom af
andre medel ina anslås.
6:o. Och vidkommande Cammereraren vid KrigsmanshusContoiret
Carl Fabrechs ansökning om tilräckligare betiening
til Yärckets förnödenhet, så finner Deputationen i förmågo af
de anförde skiäl, at til revisions-arbetet samt controlering vid
disposition af medlen, en Revisor ju förr dess heldre må antagas
med 450 dal. smts lön, och Casseuren, som sin förra
Cammarskrifvare-syssla förrättar, äfven någon tilökning af 50
dal. smt för upbörden och redogiörandet samt besväret med
utlåningarne tilläggas. Hemställandes Deputationen derjemte
om icke, emedan Contoiret således fådt tilräckelig betiening,
vederbörande i bemelte Contoir af K. Krigs-Collegio må anbefallas
at innom en viss tid utfärda observationerne och
hufvudböckerne derefter afsluta. Och berättar Deputation i
öfrigt til Cammererarens loford vid oftabemelte Contoir, at
han så väl förr som sedan sidsta Riksdag med all flit detta
Yärck skött och förvaltat.
Hr Landtm, gaf R. o. A. vid handen, at detta vidlyftiga
Betänckande utgår på tvänne hufvudmål, nemligen Krigmans
-
Vadstena Krigsmanshus.
27
hus-medlens och des inkomsters förökande, och oeconomica, uprepandes
Hr Landtm, de til begge målen hörande och här ofvan
anförde omständigheter, samt på hvad sätt Deputationen öfver
hvarje omständighet sig yttrat.
Hr Lagman Sparrschöld höll före det skola lända värcket
til understöd, igenom den inflytande skatteskillingen, och Krigsmanshus-hemmanen
til conservation, om de til skatte blefvo
försålde, aldenstund man vet at en skatteman altid bättre
häfdar hemmanet än en åbo, samt at räntan med mera visshet
utgår.
Frih. von Ungern berättade at härom i Betänckandet är
förmält, med det förbehåld at för skogen skull sådane hemman
först böra synas och icke eller promiscue til skatte försäljas.
Frih. Stahl höll för betänckeligit at sälja skatterätten
af bemelte hemman emedan der härlig skog är, skattemannen
densamma ofta utöder och förderfvar, hvaraf hemmanen så kunna
förderfvas at de blifva skattevrak, utan voro fast bättre och
säkrare at på sådane hemman allenast sälja besittningsrätten.
Gref Gyllenborg sade at ingen titul på besittningsrätt
finnes i vår lag;
Frih. Ungern: Vid försäljandet kan Krigs-Collegium betinga
vilkoren af skatterättigheten och densamma i anseende
til skogens uyttiande inskräncka. Ordet besittningsrätt torde
giöra svårighet hos Bondeståndet.
Hr Wulfwenstierna instämde härmed, tilläggandes at
det lärer vara svårt sig härom nu at utlåta, kunnandes K.
Krigs-Collegium, när synen på hemmanen gådt förut, bäst
härom föranstalta. I öfrigit voro en stor åtskilnad emellan
besittnings- och skatterättigheter; den förra sträckte sig allenast
til köparen och des arfvingar och kunde eij säljas eller transporteras
som den senare, och voro eij eller Allmogen serdeles hågad
at köpa besittningsrätter.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet i öfrigit bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om tilläggas skall, at K.
Krigs-Collegium kommer at tilse om för Krigsmanshuset kan
vara fördelacktigare at af hemmanen sälja skatte- eller besittningsrätten;
Hvilcket
likaledes af R. o. A. bifölls.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Betänckande i anledning af K. Maj:ts Secrete Propositions 65
28 (Okt. 7.) Vadstena Krigsmanshus. Memorial angående
§ om Krigsväsendet til lands och siöss, angående AmmiralitetsKrigsmans-cassans
lån til Vadstena Krigsmanshus af 13,333
dal. 2/3 öre sint och det redan uplupne interesses förnöjande
samt vidare betalande hvart halft åhr, uti hvilcket mål Deputationen
i betracktande af de i 4 serskilte puncter anförde
skiäl och omständigheter yttrar sig eij kunna se någon utväg
til Ammiralitets-Krigsmans-cassans förnöjande af Vadstena
Krigsmanshus för bemelte förskått, som Krigsmanshuset dessutom
aldrig skall nyttjat, utan detsamma kommit cronan til
godo, hvarföre ock Deputationen är af den tanckan, at Ammiralitets-Krigsmanshus-cassan
antingen af statsmedlen eller Ständernes
Contoir må för bemelte summa och det begärte interesset
förnöjas, samt lånet nu i Vadstena Krigsmanshus hufvudböcker
afskrifvas och detsamma från berörde capitals och interesses
återbetalande aldeles befrias.
Hr Landtm, uprepade innehållet, frågandes om detta
Betänckande med Secrete Utskottet skall connnuniceras.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Hr Landtm, bad at R. o. A. behagade intaga sine säten,
hvilcket sedan det var skiedt, berättade hr Landtm, at angående
det ärendet, som vid senaste sammankomsten uplästes
ock nu af R. o. A. kommer at afgiöras, nemligen Secreta
Deputationens remarque öfver en i Rådet föregången votering
den 16 Nov. 1736, när tvänne Vice-Ammiraler blefvo caracteriserade,
tvenne Memorialer inkommit, nemligen Hr Abrahamssons
och Hr DicLrons.
Och uplästes Hr Abrahamssons Memorial daterat i dag,
hvarutinnan, i anseende dertil at Riksens Hrr Råd varit af
stridige meningar, så at å endera sidan nödvändigt måste vara
felat och Secreta Deputation bevijst de Hrr Riks-Rådens mening,
som expeditionen bifallit, vara stridande emot Regeringsformen
och Förordningar, och ingen lag kan hafva någon kraft
när de, som densamma äga at hägna, den sielfve bryta, Hr
Abrahamsson säger sig eij annat finna, än at denna sak likmätigt
13 § i Riksdagsordningen må skiutas til någon Deputations
eller serskilt Commissions undersökande och afdömande,
hållandes för onödigt at häröfver afvackta något vidare öfverläggande
i Stora Secreta Deputationen, emedan tvänne om
lagen stridige meningar eij medelst något öfverläggande kunna
concilieras, sorn med mera af sielfva Memorialet omständeligare
är at se.
Vice-amiralernes utnämnande. 29
Likaledes uplästes Hr iJidrons Memorial, hvarutinnan
förmäles at uti denna sak tvänne hufvudomständigheter komma
at anses, nemligen hvad som redan i detta mål skiedt är, och
huru hvad härvid med skäl påtalas kunde, för framtiden må
stå at afböijas. I anseende til den förra hufvudomständigheten
tycktes, hvad saken i sig sielf beträffar, nu mera inge
påminnelser hafva rum sedan allmänt medgifves, at de tvänne
1 Hrr Vice-Ammiraler äro välförtiente män, at ingen härigenom
för när skiedt och at Hr Vice-Ammiralen Siöstiema fast mera
obehindrat kommit at niuta hvad han så väl förtient, hvilcket
med så besynnerlige omständigheter förknippade mål, som det
I i Rådet noga skierskådat och handterat blifvit, på intet sätt
kan dragas til prajudicat vid andra tilfällen; och beträffande
modum procedendi så äro dervid mot och med mycket granlaga
omständigheter, ty som skiälen på både sidor tagas utur
rikets fundamentale lagar och förre Riksdagshandlingar, så
tyckes följa at för sådane fall antingen någon ny lag giöras
måste, eller den en gång faststäldte närmare förklarad blifva
innan man kan stadna uti något grundfast slut, och skulle
man sådant oacktat änteligen vilja företaga sig målets skiärskådande,
så lärer billigheten fordra, at de vid förra RiksI
dagar opåtalte och med detta någon likhet ägande saker äfven
böra tagas under skiärskådande, hvilcket alt ganska obehagelige
påfölgder i anseende til inrikes enigheten och utrikes omdömen
I jemte flere eftertänckeligheter skulle med sig föra, hvaraf synes
följa, i anseende til den andra hufvudomständigheten, eij annat
vara at giöra än at R. o. A. förklarar sig nögde med hvad
I som skiedt är, och för framtiden klart och fast förordnar huru
I Riksens Hrr Råd, ifall de vidare skulle råka i samma omständigheter,
sig hafva at förhålla; på detta sättet skiedde
I Ofverheten uti en så skiähligen åstundad sak et nådigt nöje,
friheten blefvo vårdad, all oro och tidspillan afbögd, och skulle
R. o. A. af et så ädelmodigt efterdöme både nu hafva en
I önskelig värckan och hos efterverlden vördnad.
Sedan detta Memorial var upläst, bad Hr Landtm, at
R. o. A. ville påminna sig deras gunstiga löfte och handtera
I denna vigtiga och granlaga saken med kallsinnighet, emedan
| eliest, som meningarne kunna vara differente, genom debatt
\ sinnen lätteligen kunde blifva uphettade, hemställandes Hr
Landtm, om Betänckandet ännu en gång skall upläsas, eller ock
i nu strax öfverläggas hvart det skall taga vägen och hänskiutas.
30 (Okt. 7.) Om Vice-amiralernes utnämnande.
Sielfva Secreta Deputationens Betänckande, hvaraf allenast
rubriquen uti Protocollet af den 4 hujus finnes infördt, innehåller
10 § af Secreta Deputationens remarquer öfver RådsProtocollen,
hvarutinnan först omständeligen berättas hvad den
16 Nov. 1736, då för Hr General-Adjutanten Ankarcrona och
Hr Schoutbynachten von Utfall Vice-Ammirals-fullmackter
blefvo utfärdade, i Rådet sig tildragit, i det samtelige Riksens
Hrr Råd förklarat et sådant caracterizerande vara aldeles stridande
emot lagen och 1723 års Caracters-Förordning, och dock
sedermera 6 af Hr Riksens-Råd, Taube, Bielke, Bark, Hård,
Bonde och Creutz varit af den mening, at fullmackter för Hrr
Ankarcrona och Utfall lika fullt skulle expedieras, men de
öfrige Hrr Riksens Råd, Cronstedt, Gyllenborg, Lagerberg,
Ekeblad, de La Gardie och Horn afrådt, at detta skulle expedieras,
som samtelige Hrr Riksens Råd ansedt vara stridande
emot lag och förordningar; och sedan anföres den af Secreta
Deputationen häröfver utfärdade anmärkningen, hvaruppå följer
de förstnämnde Hrr Riks-Råds förklaring öfver samma anmärkning,
berättandes sedermera Secreta Deputation, at som den
icke funnit förklaringen tilräckelig har Deputation varit föranlåten
målet med des omständigheter til Riksens Högh Ständer
att referera, uti hvilcken relation, sedan omständiglieterne blifvit
anförde och meromrörde förklaring vederlagd, Riksens Ständers
vidare rättvisa ompröfvande underställes huruvida denna saken
enligit 13 § i Riksdagsordningen anses bör; men fem af Deputationens
ledamöter hafva varit af den tanckan, at saken för des
angelägna omständigheter skull torde hafva fordrat nogare öfverläggande
i Stora Secreta Deputationen och at, til fullkomligare
uplysning, det borde nu til Riksens Ständer följa utdrag
af Råds-Protocollet öfver denna sak samt afskriften af Riksens
Ständers Stora Secreta Deputations utlåtelse vid 1734 åhls
Riksdag. Berättandes Secreta Deputation sluteligen at ibland
de mångfaldige ärender, som der före varit, äro ännu någre
nästan af dylika angelägenhet som detta, hvilcka Deputationen
i kraft af sin undfångna Instruction finner sig förbunden
hos Riksens Ständer likaledes at efter handen föredraga.
Gref Lewenhaupt sade sig hålla före bäst vara at nu
öfverlägges hvart detta ärendet skall hänskiutas, och at man
således nu eij går in i någre omständigheter.
Hr Landtm, uprepade häruppå innehållet af Hr Abrahamssom
och Hr Didrons Memorialer och hvaruppå de utgå, visandes
Om Vice-amiralernes utnämnande.
31
i anledning af Hr Abrahamssons Memorial den åtskilnad, som
är at hänskiuta en sådan sak til en Commission eller til en
Deputation. Det förra sättet voro svårare i det Domare-ed då
kommer at afläggas, en Actor at förordnas och uti alt judicialiter
at förfaras, hvilcket alt uti en Deputation, deräst sakerne
på et lindrigare sätt handteras, eij behöfves. Och beträffande
den andra meningen at eij vidare röra detta målet utan lemna
detsamma aldeles opåtalt, så torde de häruti deltagande Hrr
Riksens Råd eij sielfve dermed vara nögde, emedan dem betogos
tillfälle at sig än ytterligare förklara, och som dessutan
Secreta Deputationen förmäler flere dylika mål och anmärckningar
än vara, med hvilcka Deputation lärer inkomma, så
ville Hr Landtm, til R. o. Arns öfverläggande hafva hemstält
om detta ärendet skall gå til en Deputation, eller Riksens Ständers
Stora Secreta Deputation.
Frih. Ungern sade det kanskie vara nödigt, at man förut
om sielfva målet något öfverlägger och hade han sine tanckar
härom skrifteligen upsatt, hvilcka med R. o. Arns gunstiga tillåtelse
han ville upläsa.
Hr Didron: Jag talar ej om saken, men efter Secreta
Deputation med målet inkommit, har jag tyckt, för de orsaker
som jag uti mitt Memorial anfördt, at R. o. A. äger den mackten
at säga, at det kan blifva öfversedt.
Hr Biörnberg: Här påminnes at Hrr Riks-Rådens allierade
lära komma at taga afträde.
Hr Landtm.: Om vij allenast ventilera huru och på livad
sätt saken skall afgiöras, så lärer ingen behöfva at taga afträde,
men vid en votering eller hufvudmålets afgiörande, tages
afträde, sedan de likväl först sagt sine meningar.
Frih. von Ungern upläste sine skrifteligen författade
tanckar, som här uti Protocollet insererade finnas:
Jag tror at hvar rättsint och med det almänna välmenande
kan intet annat än med rörelse anse denna sak som vij nu under
delibererande förehafva; åtminstone ti Istår jag at det skier hos
mig, ty här bör intet allenast sielfva saken anses, utan ock
jämväl sielfva processen dervid, som ock närvarande tilstånd,
tilkommande tider och de efterfölgder, som alt sådant kan med
sig föra och hända kan til större skada för det almänna än
man nu kan förutse, utan här bör äfven ihogkommas den opmärksamhet
som väre grannar och andra nationer hafva uppå
alt vårt giöromål. Hvad det ena eller andra, som vij före
-
32 (Okt. 7.) Om Vice-amiralernes utnämnande.
hafva, kan hos dem värka til nationens heder och styrko, derom
vill jag suspendera mine tankar och det til R. o. A:ns egit
mognare eftersinnande och bepröfvande lemna.
Jag vill fördenskull endast yttra mina välmenta tankar
om materia substrata, som efter rubriquen tyckes inclinera til
förseende emot lag. Efter min oförgripeliga mening så innehåller
Regeringsformen, som är et pactum fundamental reciprocum
emellan Konung och Ständer, trenne hufvudstycken,
som äro jura Majestatis, regeringssättet och ceconomica, och
det jag nu vill omtala rörer endast något af de tvänne förra.
Hvad det första angår, som är jura Majestatis, så tror
jag at Riksens Högh Ständer vid Regeringsformens opsättiande
haft samma ändamål, som alla andra fria regeringar, hvilka
hafva Konungar, äga, nemligen at på alt möjeligit sätt förekomma,
at ingen regerande någonsin måtte kunna giöra någon
ondt, men at giöra nåd, som bör vara en Majestätens egenteliga
och ofelbara egenskap, tror jag aldrig varit Regeringsformens
ändamål at förhindra, när det skier utan den andra
eller tredies skada, förfång och lidande.
Til regeringsmödans lindrande för Ofverheten och til vinnande
af en beständig säkerhet af hvad förut sagt, hafva
Riksens Högh Ständer utom annat, som Regeringsformen om
regeringssättet stadgar, jemväl faststält Riksens Råds-Embetet,
som utom alla andra i fundamentallagen dem föreskrefne
giöromål, så böra de ock vara som en förmur den regerande
och undersåtarne emellan at afböja, förhindra och förekomma
det aldrig något dem måtte kunna tilskyndas eller vederfaras,
som är stridande emot vår frihets förnämsta och reellesta grundsatzer,
nemligen at vara säkre om ära, lijf, lem, ägendom och
all välfärd, och at ingen det för oss måtte kunna skada eller
aftaga, utan förbrytelse och laga ransakning och dom, men
deremot och efter mine oförgripelige tankar ej hindra den regerande
at giöra nåd, när det sker som förbemält är utan
någon annans förfång och lidande.
Til at nu komma til den nu under händer varande saken,
som är at någre af Riksens Hrr Råd sedan de allegerat lagen,
som förbiuder carac.terers gifvande, ändock uppå H. Maj:ts
nådiga föreställning begifvit till fullmakternes expedierande,
— val hade varit at detta blifvit ogiordt, och är et felsteg när
man endast anser lagens stränghet, men som på all giärning
man så väl ser på upsåtet som sielfva giärningen, och at ofta
Frih. v. Ungern aDg. Vice-amiralernes utnämnande. 33
et innocent och välment giöromål kan få skien af illa giordt,
hvilcket ofta ankommer på deras sinnens egenskaper, som derom
skola fälla omdömen, hvartil ofta hielper eller skadar så väl
prreventioner som rykten, af hvad grund de ock äro, med mera
dylikt förut gående eller tilstötande omständigheter, som gior
at en sak intet lika af alla ansedd blifver. Huru jag anser
denna saken, understår jag mig at vördsamt S. T. underställa;
mine oförgripelige tankar om Regeringsformens ändamål häfver
jag redan andragit; nu vill jag endast nämna om den förbrytelse,
som förmenes vara skedd emot 42 § af Regeringsformen
och Caracters-Förordningen. Denna § som uti mit
sinne är et oeconomicum har nu varit uti 18 år och den i
följe af samma § uprättade Förordning 15 år. Under den
tiden har H. Majit benådat många med caracterer, ja jag tror
at om efterses, det antalet är stort, men under den tiden hafva
plena aldrig hördt at åtal deröfver blifvit giorde, utan förmodeligen
af Secreta Deputationerne blifvit ansedt som et
oeconomicum, och hända kan i afseende på förromrörde omständigheter,
ej funnit nyttigt eller rådeligit at det så högt
exaggerera. Äro nu många mål af samma beskaffenhet, hvilket
är oförnekeligit, så långa tider bortåt blifvit ansedde at ej
förtiena åtal och et så eftertänkeligit beifrande, huru kan då
nu et af samma beskaffenhet annorlunda blifva ansedt eller
förtiena mera åtal än de förra? ty at veta lagen utan at
nämnan, när man deremot samtycker, eller citera lagen och
ändå i afseende på vissa omständigheter consentera til expedition,
äro i mina ögon enahanda och böra niuta enahanda rätt
och lika mildt eller omildt anses; ty hit får intet lämpas ordspråket:
duo cum faciunt idem, non est idem. Det vore både
för eftertänkeligit och bedröfveligit isynnerhet som omständigheterne,
så mycket mig är bekant, äro enahanda och således
af lika rättsinte, försiktige och uplyste Ständer ej annorlunda
än med lika försiktighet och ömhet böra anses.
Jag vill så til undfly vidlyftighet som andre efterfölgder
ej med exempel och ytterligare omständigheter vidare bestyrka
mine oförgripeliga tankar, ty den försiktiga tysthet, med hvilken
Riksens Högh Ständer handterat saker af lika beskaffenhet,
äro så i anseende af den de anginge, som sielfva saken i mit
sinne högst berömmelig; så at jag håller för betänkeligit och
orådeligit at sådant nu mera publiqve ventilation underkasta,
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 3
34 (Okt. 7.) Om Vice-amiralernes utnämnande.
vill fördenskull endast säja at efter mine oförgripelige tankar
och i följe af förut andragne skäl, så är, så i anseende af målet
som omständigheterna, 13 § af Riksdagsordningen eij applicahel,
och om vij rätt eftersinna all conseqvence af denna saks vidare
fullföljande, så tror jag at bäst vore at låta henne härvid heroo,
och för framtiden i fall Riksens Högh Ständer villja innesluta
denna § ibland vår frihets grund- och hufvudsatzer, at de
tienliga mått nu tagas, som Riksens Högh Ständer finna dertil
vara nödige och nyttige.
Frih. Henrich Wrede yttrade sig at som han voro en
ledamot af Secreta Deputation och der aflagt en dyr ed, så
kunde han ock för Gud betyga, at han en så vicktig honom
updragen syssla med et rent samvete och utan afseende eller
rancun til någon menniska förrättat, hvilcket rättmätiga och
billiga förtroende han ock til de öfrige Deputationens ledamöter
hyste, men igenom des ed och samvete hade han varit förbunden
eij något at nedtysta. Vår dyrt besvurna lag förbinder
oss samteligen lagen och under lagen vår frihet at
skydda; finna utrikes mackter at Riksens 4 Ständer lagen
enliälleligen beskärma och försvara, så kan deraf aldrig annat
än hos våre vänner vördnad och förtroende, och hos våre
ovänner frucktan och räddhåga uppväckas. I öfrigit vill jag
härmed eij säga, at denna Sercreta Deputationen skulle tro sig
hafva vij st mera nit än de förre, men den Instruction, som
Riksens Ständer på denne Riksdag oss gifvit, har förplicktat
oss at gå vidare än de förre Secreta Deputationer kunnat giöra;
och hafva ibland dem jemväl varit ledamöter, hvilcka funnit
vissa emot lagen begångne steg af den beskaffenhet at dervid
samma mått borde tagas som nu, men af pluraliteten blifvit
öfverröstade, hvaraf deras samveten ännu torde öma. Vij äga
Gudi lof den nådigste Öfverhet, som något folck i Europa kan
hafva at fägna sig utaf, men utan at på någon lägga lack eller
lyte, så torde en sådan nåd missbrukas och K. Majit, som eij
så noga kan känna alla lagsens rum, vid handen gifvas et
eller annat steg eij vara lagen emot, och kanskie sedan äfven
en del af de samme, som äro Riksens Ständers Fullmäcktige
och för lagens handhafvande böra tala, när något sådant förelupit
som nu quaestionen om är, ytterligare dertil styrcka och
jemväl pluraliteten formera. Vilja R. o. A. på utvägar vara
omtänckte sådant i framtiden at förekomma, så är jag nögd;
men för ali ting lät oss se derhän, at lagen skyddas och enig
-
Om Vice-amiralernes utnämnande.
35
heten eij separeras, vij torde eliest i framtiden få beklaga oss
at eij töras tala, det vij nu kunna giöra.
Frih. Coijett: De förre Secrete Deputationer hafva giordt
anmärckningar, hvilcke förfarenheten vijst eij hafva haft all den
fruckt och värckan som man förmodat, och voro nu så vida
kommit at en sak, som befunnits vara emot lagen, blifvit expedierad.
Om sådant eij behörigen förekommes och et dylikt
dispenserande för framtiden afböijes, så skulle ingen Riksdagsman
med trygghet kunna resa hem. Tåles de små inbrått uti
lagen, hvem kan vara viss uppå at icke sedan större följa.
Vår nådigste Konungs vilja är at lagen skall vara för mig
och skydda mig när jag som späkt man lefver, eliest är lagen
mig emot; om nu lagen befinnes vara för mig och icke dess
mindre en expedition skulle kunna skie, som voro deremot, så
hade jag ju då intet något beskydd af lagen.
Frih. C. W. Cederhielm: Efter den undfångne Instructionen
och den aflagde dyra eden, åligger det Secreta Deputationen
at efterse huru Riksens Hrr Råd, som äro Riksens
Ständers Fullmäcktige, under deras frånvaro fölgt Regeringsformen,
och kan således i kraft af ed och Instruction och de,
som för andre äro Fullmäcktige, i förmågo af deras undfångne
och uti Riksdagsordningen grundade Fullmackter, eij bruka
tysthet enär Riksens Hrr Råd sielfve förklarat en sak vara
emot Regeringsformen. De förre Secreta Deputationer hafva
eij haft samma Instruction som denna, hvarutinnan tydeligen
är befalt at upgifva sådane mål til plena. Här äro alle åtvarningsgrader
förutgångne. Jag lämnar til Högh R. o. Arns
mogna omdöme huruvida det skulle finnas tienligit at låta de
förre Secrete Deputationers remarquer här in pleno upläsas, och
underställer i ödmiukhet om det icke kunde skie på et annat
ställe, man kalle det Stora Secreta Deputationen eller hvad man
vill. I öfrigit kan jag för min del emot min ed uti Regeringsformen
eij giöra någon skilnad emellan ceconomica och de andre
målen, som samma vår besvurne fundamentallag innehåller.
Hr Didron: Ingen säger at icke Secreta Deputation giordt
efter ed och Instruction, men som målet nu til plenum inkommit,
så tilkommer ock plenum at utlåta sig på hvad sätt
det skall afgiöras.
Hr Biörnberg: Det är bäst at efter Hr Didrons ord vij
som svenske män afgiöra saken och således remittera densamma
til en Commission.
36 (Okt. 7.) Om Vice-amiralemes utnämnande.
Gref Axel Sparre: Efter Riksdagsordningen.
Hr Landtm.: Svårigheten är förestält at här in pleno afgiöra
saken; går densamma til en Deputation, så kunna de öfrige
af lika beskaffenhet jemväl dit remitteras och här undvikas ny
debatt öfver mål af lika egenskap.
Hr Didron: Om jag mins rätt, så proponerades vid förre
Riksdagen af Frih. Coijett, at hvar ledamot uti Secreta Deputation
skulle få upgifva til plena de mål, som han funno sådant
fordra, likväl brukades då den processen at Secreta Deputation
trädde tilsamman med Secrete Utskottet, och hade varit önskeligit
at nu på samma sätt skiedt.
Hr Landtm.: På förra Riksdagen kunde så skie, ty Secreta
Deputations Instruction var då något annorlunda inrättad än
nu, hvarföre ock då Secreta Deputation stadnade i det slut at
med Secrete Utskottet träda tilsamman; men som man sig i
förklaringarna beropat på hvad som tilförene skiedt, så har
Secreta Deputationen denna gången eij kunnat bruka samma
process, dels i följe af des vid denne Riksdag undfångne Instruction,
dels i anledning af förklaringarne.
Hr Falkengren: Af Betänckandet så väl som discourseme
finnes at här är lupit emot lagen; men som l:o riket härigenom
ingen otienst skiedt, 2:o ingen undersåtare lidit, 3:o eij
eller någon klagat, 4:o detta är den första douceur som Ammiralitetet
är vederfaren, så tyckes R. o. Arns ädelmodighet fordra,
at detta ärendet eij å la rigueur liandteras, utan som Hr
Landtm, föreslagit, at det må gå til Stora Secreta Deputationen
då man får efterse om något lindrar eller graverar.
Frih. Coijett: Vid förre Riksdagen kunde Secreta Deputationens
ledamöter om visse tanckar eij stämma öfverens, derföre
begärdes sammanträde med Secrete Utskottet, men vår Instruction
var då annorlunda, nu kan hvar och en ledamot gå til plena.
Hr Palmstierna: Om det skrides til proposition, at saken
efter 13 § i Riksdagsordningen antingen skall gå til en Commission
eller Deputation, har jag eij något at säga. Jag lämnar
til R. o. Arns ompröfvande om detta målet kan anses för et
oeconomicum eller om lagen skall vara vår förmur; eij eller
kan jag se huru vij härutinnan kunna begifva oss, ty capita
kunna det eij giöra i anseende til posteriteten, och Fullmäcktige
i anseende til deras fullmackter, emedan 9 § uti Riksdagsordningen
dem sådant klarligen förbiuder. — Hr Palmstierna upläste
sedan utur Regeringsformen hvad vid slutet af des 37 §
Om Vice-amiralernes utnämnande.
37
om straff och belöning förmäles, tilläggandes at som K. Maj:t
är så nådig och eij med misshag uptager hvad des trogna Råd
i underdånighet påminna, icke eller hvad en redlig riddersman
af samvetsdrift och kärlek för det allmänna bästa talar, hvarvid
utur K. Maj:ts nådiga Försäkrings 9 § de hit hörande orden
af honom uplästes, — så gior sådant alt mig så mycket mera
dristig at säga mine hiertans tanckar, nemligen at K. Maj:t
aldrig tänckt at tillåta något som eij med lagen voro enligit;
och som K. Majit vid alla tilfällen vijst af alt sådant oskattbara
prof, jemväl ock vid detta, emedan K. Majit eij med
obehag uptagit Hr Riks-Rådets Gref Horns och de flere Hrr
Riks-Rådens underdåniga yttrande, at de härtil ei kunde samtycka,
så är frågan hvarföre de öfrige Hrr Riksens Råd velat
skydda sig med K. Maj:ts nådiga behag i detta målet, och
voro efter mitt tycke et svårt prejudicat om detta skulle anses
allenast för et oeconomicum.
Ätskillige af R. o. A. begynte härvid på en gång at tala.
Frih. Gustaf von Rosen, sedan Hrr Landtm, skaffat
honom liud, sade: Lät oss blifva vid en ren process. 13 § af
Riksdagsordningen är klar, vårt och posteritetens ve och väl
kommer derpå an huru vij vår lag, rätt och frihet handhafva
och befästa; skulle något emot förmodan derutinnan å sido
sättjas, hvad hade man då annat at förvänta än ansvar, motgång
och en outsläckelig nesa? Posteriteten fingo då orsak at
sucka öfver efterlåtenhet, och döma at man eij hyst en ren
vördnad och kärlek. Lät oss uti vänlighet detta afgiöra och
blifva vid samma lag så komma vij bäst härifrån.
Hr Lilliestierna, sedan Hr Landtm, skaffat honom liud,
sade sig med vördnad hafva hördt begge meningarne, den ena
at saken aldeles kunde afstadna och nödige mått tagas för
framtiden, den andra at målet må gå til den Stora Secreta
Deputationen. Han rangerade sig til den lindrigaste och måtte
ingen förtäncka honom, at han eij kan stämma öfverens med
den strängare. Af Frih. von Ungern voro i dag öfvermåttan
väl anfördt at man altid bör se på upsåtet, eliest fälles ofta
en alt för svår dom. Rådens upsåt hade vid detta tilfälle
varit at giöra K. Majit nöije, och sedan at befrämja meriterade
män. Riket hade härigenom i det ringaste eij lidit, rättvisan
pa något sätt eij blifvit kränkt, och hade härvid öfveralt varit
et oskyldigt upsåt at giöra väl. Det kunde eij nekas at icke
lagen voro klar, hvilcket Råden jemväl sielfve funnit, men så
38 (Okt. 7.) Om Yice-amiralernes utnämnande.
måste man ock betäncka hvarföre det skiedt, nemligen at förnöija
K. Maj:t och befordra meriterade män.
Härvid begyntes åter af åtskillige af R. o. A. på en gång
at talas til des Hr Landtm, skaffat liud, då
Hr Lilliestierna, sedan han förklarat at han eij läto
betaga sig den rättigheten at här på Riddarhuset säga sin mening,
hvilcken han af Gud och som en svensk riddersman ägde,
vidare fortfor: Vij håfve en gång funnit, at K. Maj:t härutinnan
giordt så väl, at hos K. Majit en underdånig tacksägelse derföre
bör afläggas, som det står uti vårt Protocoll och Hr Landtm.
sagt; huru vill det nu skicka sig at i underdånighet tacka K.
Majit och tillika giöra anmärckningar på Rådet? Sådant voro
en contradiction och skulle förorsaka hvarjehanda omdömen;
det synes altså bäst at låta bero vid det som Hr Didron föreslagit.
Min mening är eij at gå ifrån lagen, men at för framtiden
alle caracterer måge förekommas. Lät i Herrans namn
den quaestionen gå til Stora Secreta Deputationen, som härom
rådgiör och värckställer de mått, hvarigenom vij i framtiden
kunna blifva säkre, eliest, så framt vij igenom denna hufvudqsestion
eij kunna komma öfverens, hemställer jag om icke efter
lag det må gå til votering, på det all oenighet och vidlyftige
discourser måge förekommas.
I detsamma begyntes af åtskillige af R. o A. på en gång
at talas, då
Hr Otto Wilhelm De Geer sade at öfver lagen eij kan
voteras, och at om någon vill votera öfver vår fundamentale lag,
den bör häfvas ut.
Hr Landtm, äskade åtskillige gånger liud och sedan han
det fädt, sade Hr Landtm.: Jag har haft den ähran at påminna
at Herrarne på annat sätt ville handtera denna grann
laga
saken, och som Hr Lilliestierna behagat andraga hvad af
mig angående en underdånig tacksäijelses afläggande til K.
Majit blifvit sagt, så visar Protocollet, livilcket i dag blifvit
upläst, min utlåtelse vid det tilfället hafva varit, at jag tyckt
mig finna hos R. o. A. den disposition, at om frågan voro om
Hr Ankareronas och Hr von Utfalls personer, så syntes R. o.
A. snarare benägne at i underdånighet tacka K. Majit, som sä
väl valt, men frågan voro här om sättet af expeditionen.
Frih. von Rosen: Lät oss med sacktmodighet afgiöra
saken. Mig tyckes at mäst alle äro bögde, at den går til
Stora Secreta Deputationen.
Om Vice-amiralernes utnämnande.
39
Hr Landtm.: Af den sinnens rörelse, som nu hos R. o. A.
förspörjes, häfver R. o. A. nogsamt prof, at så öma och granlaga
saker uti en mindre tahlrik sammankomst sig bättre låta
handtera. Vij äro alle menniskior, en del af oss hålla före
lagen härutinnan vara bruten, en del anse målet eij så svårt;
skulle nu vid en sådan meningames skiljacktighet målet med
alla des omständigheter, innan det närmare blifvit utarbetat,
här skiärskådas och debatteras, så finna R. o. A. ju sielfve
hvad svårighet dervid skulle blifva, hvaremot om det uti en
Deputation först kommo at företagas, sådant med mera lätthet
af mindre antal ledamöter kunde skie, hvartil ännu kommer at
til samma Deputation de öfrige målen af dylika beskaffenhet
jemväl först kunde hänskiutas, och således flere til äfventyrs
obehagelige debatter undvikas. Skulle altså R. o. A. icke
finna den bästa utväg härutinnan vara at sedan saken uti en
Deputation efter samvete, lag och rättvisa blifvit utarbetad, den
då til sluteligit afgiörande hos plena förekommer? Jag tror
ingen lärer hafva den tanckan at Ständernes frihet härigenom
något lider, och är jag nogsamt försäkrad, at ingen på Riddarhuset
uti densamma det ringaste inbrått lärer tillåta, och säger
jag för min del at jag häldre vil dö vid Landtmarskalcksbordet,
af hvilcken tancka hvar och en af R. o. A. lärer vara;
men om R. o. A. behaga närmare täncka härpå, så lära de
finna at saken redigare kan handteras uti Stora Secreta Deputation
—, hemställandes Hr Landtm, om han fingo giöra propositionen.
Som deremot eij påmintes, frågade Hr Landtm, om målet
får gå til Stora Secreta Deputationen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Ytterligare frågade Hr Landtm, om icke med 'de öfrige
målen af dylika beskaffenhet, som ifrån Secreta Deputationen
ännu kunna inkomma, på samma sätt kommer at förhållas.
Härtil svarades äfvenväl med Ja; men åtskillige af R. o.
A. påminte at samma mål först här in pleno böra upläsas.
Hr Landtm.: Rubriquerne kunna blifva upläste, och kan
R. o. A. vara försäkrade at ingenting skall stickas undan.
Hr Palmstierna: Gud skie lof at saken blifvit hänskuten
til Stora Secreta Deputationen. Jag hoppas at den der så skall
blifva liandteradt at både K. Maj:ts höghet och Ständernes frihet
blifva bibehåldne; jag hemställer om icke de andre målen jemväl
bunde skiutas dit, sedan de först R. o. A. blifvit föredragne,
40 (Okt. 7.) Örn Vice-amiralernes utnämnande. Kapten
och at Stora Secreta Deputation dem afgiör enligit 13 § i Riksdagsordningen.
Hr Didron sade at Hr Palmstierna honom förekommit,
och at lian i öfrigit voro enig med pluraliteten, allenast sakerne
eij så afgiöras uti Stora Secreta Deputation, at de ju sedan
komma til plenorum skärskådande och ompröfvande.
Hr Landtm, uprepade å nyo det eij vara vanligit at
sådane mål först in plenis upläsas, men val rubriquerne, frågandes
om icke R. o. A. dermed äro nögde.
Härtil svarades med Ja.
Och hvad det andra angår, sade vidare Hr Landtm., sä
komma målen laglikmätigt at afgiöras och sedan til plena at
upgifvas.
Som häremot eij påmintes, frågade Hr Landtm, om då
saken är afgiord;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref Lewenhaupt sade det vara fägnesamt för alla välmenande,
at saken så snart blifvit afgiord, och at dervid en så
stor ömhet för lagen är vijst, hemställandes altså om icke
igenom en Deputation de öfrige Stånden häraf utan upskof
borde lämnas del, med försäkran, at de för frihetens bibehållande
och befästande af R. o. A. alt trogit bistånd hafva
at förvänta.
Detta bifölls af R. o. A., samt at et Extractum Protocolli
strax upsättes, hvilcket denna Deputation hos de andre Stånden
kommer at afgifva.
Emedan detta Extractum Protocolli upsättes
TJplästes Secreta Deputations Betänckande öfver det af Capitainen
Samuel Blix emot Öfversten Frih. Carl Jolian Wrangel
förde klagomål, berörande isynnerhet den förseelse som bemelte
Hr Öfverste vid förslagets uprättande til en åhr 1735 ledig
varande Fendricks-beställning skall begått, då Hr Öfverstens son
blifvit avancerad til den ledige beställningen, hvaröfver Hr
Öfversten sig förklarat, som des medföljande och äfven nu upläste
Memorial vid handen gifver. Hafvandes Deputationen
efter sakens noga öfvervägande yttrat sig det har Capitain Blix
aldeles intet haft den ringaste anledning at beskylla bemelte
Hr Öfverste för någon felacktighet härutinnan, än mindre honom
såhårdeligen angripa, emedan Deputationen eij annat kunnat finna,
än at Hr Öfversten Wrangel vid detta öfverklagade tilfället sig
så förhållit som lagen biuder och en rättsinnig Öfverste väl anstår.
Blix’s klagomål mot öfversten, frih. Wrangel.
41
R. o. A. biföl lo Betänekandet.
Hr Öfversten Frih. W ra n ge 1 begärte at Capitain Blix
Memorial, hvarigenom han så ohemult blifvit angripen, jemväl
måtte upläsas; hvilcket ock skiedde.
Hvaruppå Hr Öfversten förestälte huru svårt och sensibelt
det är för en redelig man, som sin ed och ämbetes-plickt i alla
måtto i ackt tagit, ät med så obefogade och hårda beskyllningar
och tilvitelser blifva angripen; hemställandes om icke R. o. A.
som utaf förklaringen och Secreta Deputationens Betänckande
nogsamt inhämtat Hr Öfverstens oskuld, finna skiäligt, at han,
Hr Öfversten, uppå Capitain Blix niuter en skälig och lag
likmätig satisfäction.
Som R. o. A. funno detta billigt och at Justitise-Deputationen
med des utlåtande öfver Hr Öfversten Wrangels satisfäction
inkommer, och
Hr Öfversten Wrangel jemväl dermed förklarade sig nögd;
giorde Hr Landtm, frågan,
hvilcken af R. o. A. med Ja besvarades;
och skrefs på Betänekandet följande Resolution:
Bifallit; och som Capitain Blix med så obefogade beskyllningar
angripit Hr Öfversten Frih. Wrangel, altså funno R. o. A.
billigt, at Justitise-Deputation med des utlåtande angående Hr
Öfverstens skiäliga satisfaction inkommer.
Det emedlertid upsatte Extractum Protocolli uplästes til
justerande.
Hr Ridderschantz sade sig til sin underrättelse fråga
om Stora Secreta Deputation skall härutinnan döma.
Hr Landtm.: När saken i Stora Secreta Deputation är
afgiord, går den til plena.
Hr Hammarberg: Det lärer eij vara meningen at det
uti Stora Secreta Deputation skall gå til dom.
Hr Palmstierna: Riksdagsordningens 13 § sätter Instruction
för denna Stora Secreta Deputation; der står afdömas.
Hr Ridderschantz: Der står, när saken är af sådan
beskaffenhet, at den eij allmänt kunnig blifva kan, då bör den
i Secrete Utskottet eller någon annan Deputation undersökas
och afdömas; men denna saken är redan allmänt kunnig, och
har jag altså trodt den endast för den orsaken skull til den
Stora Secreta Deputationen vara remitterad, at den der med
mindre buller skulle kunna handteras.
42 (Okt. 7.) Om Vice-amiralernes utnämnande.
Hr Landtm.: Jag har gjordt propositionen; och § distinguerar
emellan en Deputation och en Commission, och är här
eij qusestion om någon dom, som kommer att ställas i execution,
utan sedan Deputationen yttrat sig kommer des utlåtande af
plenis at bepröfvas.
Hr Didron: Jag kan eij föreställa mig at en sådan
Deputation kan anses som en domstol, der saken handteras af
en actor officiosus, med hvad mera som vid domstolar brukeligt
är; ty deremot förklarar jag mig aldeles och begärer, at denna
min reservation må komma til Protocollet.
Frih. Coijett: Riksdagsordningens 13 § är klar. Deputationen
säger sin mening och sentens, livilcken sedan plenis
underställes.
Hr Lilljestierna: Det är afgiordt at målet går til Stora
Secreta Deputationen, och 13 § uti Riksdagsordningen beskrifver
tvänne slags methoder, derföre böra vij instruera Stora Secreta
Deputationen, ty säga vij at saken der skall afdömas, så blifver
der en domstol af, hvaräst domare-ed bör afläggas och alt
judicialiter handteras. Jag hemställer altså om icke denna
meningen uti Protocolls-Extractet så kunde införas, at Stora
Secreta Deputationen efter alle förutgångne omständigheters
bepröfvande til plena med Betänckande i saken inkommer.
Hr Ridderschantz: Min fråga är om icke Stora Secreta
Deputationen, utan at genom dom lägga handen härvid, med
sin berättelse inkommer.
Efter något ytterligare discourerande blef uppå Hr
Landtm:ns giorde frågan uti Protocolls-Extractet i stället för
orden, »laglikmätigt handteras och afgiöras», infördt: »laglikmätigt
handteras och uptagas, samt at samma Stora Secreta
Deputation med utlåtande til plenorum skiärskådande inkommer»;
och bifölls Protocolls-Extractet sedan det således inrättat
blifvit.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A den
7 Oct. 1738.
S. D. Sedan R. o. A. låtit sig föredraga Secreta Deputations
remarque öfver en i Rådet föregången votering, när tvänne
Vice-Ammiraler blefvo caracterizerade den 16 Nov. 1736, och
detta granlaga ärendet noga öfvervägat, stadnade R. o. A uti det
slut, at samma remarque jemte de flere af dylika beskaffenhet
som Riksens Ständers Secreta Deputation kan finna nödige at
giöra, sedan af de senare rubriquerne Riksens Ständers plenis
Wernsköldska arfvingarnes ersättning för indragna hemman. 43
blifvit föredragne, uti sammanträde af Secrete Utskottet och
Secreta Deputationen under namn af Riksens Ständers Stora
Secreta Deputation laglikmätigt handteras och uptagas, samt
at samma Stora Secreta Deputation med utlåtande til plenorum
skiärskådande inkomma; förmodandes R. o. A., som härutinnan
pa lagens och frihetens bibehållande haft sitt högsta och fasta
ögnemärke, af de öfrige respective Ståndens altid betygade nit
och ståndacktigliet för så oskattbara förmåners befästande och
handhafvande, nu som altid tilförene välbemelte Ståndens patriotiska
biträde. Actum ut supra.
Hr Wulfwenstierna frågade om icke vid detta tilfället
Bondeståndet förutan dem, som äro i Secreta Deputationen,
ännu kommer at hafva 25 ledamöter uti denna Stora Secreta
Deputation.
Detta sades med förra bruket aldeles vara enligit och at
nu jemväl på samma sätt lärer förhållas.
Sedan frågades huru starck Deputation blifver, som med
Protocolls-Extractet til de andre Stånden kommer at afgå, och
föreslogs af någre 24, af andre 36. Omsider stadnade R. o. A.
dervid at samma Deputation kommer at bestå af 48 personer,
hvilcka Ridderhusfiscalen omkring gick at upteckna.
Uplästes Capitain Willems Memorial, derutinnan bemälte
Hr Capitain anhåller, at som Riksens Ständers Reductionsoch
Liquidations-Deputation vid 1734 års Riksdag befunnit de
1 Vemsehöldske arfvingar berättigade til ersättning för bortmiste
köpegodshemman, det arfvingarne nu af bemelte fordringar
måge blifva delacktige.
Hr Landtm, förmälte at detta Reductions- och Liquidations-Deputations
Betänckande på förra Riksdagen varit före
och af R. o. A. blifvit bifallit; hemställandes om R. o. A. nu
behaga genom Extractum Protocolli gifva de andre Stånden
sådant tilkänna.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Och upsattes följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. d. 7
Oct. 1738.
S. D. Föredrogs hos R. o. A. den vid förre Riksdagen
förordnade Reductions- och Liquidations-Deputationens Befänckande
angående Hr Jacob Wernschölds ansökning at åter
bekomma någre af frami. Gen.-Qvarteremästaren och Krigsrådet
Hr Johan Wernschöld år 1650 til frälse köpte men
44 (Okt. 7.) Om domars öfverklagande. Slottsbyggn. Deput.
sedermera til eronan indragne hemman uti Elfsborgs lahn,
Askims härad och Fästbergs sochn, och som R. o. A. bemelte
Betänckande den 13 Dec. 1734 bifallit, altså förblifver R. o.
A. vid samma des då gifne bifall, hvaraf de öfrige resp. Stånden
härigenom vänlig del lämnas. Actum ut supra.
Hr Landtm, förmälte at vid samtelige Riksens Ständers
sidsta sammanträde här på Riddarhuset, Riksens Ständer sig
förenat at innom 14 dagar med deras utlåtelser inkomma öfver
Justitiae-Deputationens då förehafde Betänckande angående sättet
at hos Riksens Ständer afgiöra de uppå Riksdagarne öfver
Justitiae-Revisionens domar anförde besvär, och som således
detta eij tål något längre upskåf, hemstälte Hr Landtm, om
icke detta ärendet nästkommande onsdag strax kommer at företagas;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, sade sig vidare uppå Justitiae-Deputationens
anmodan hafva at berätta, at den citationen af RättegångsBalckens
1 Cap. 12 § som uti Justitiae-Deputationens Betänckande
angående deras satisfaction, hvilka til sädane klagomål
kunna vara befogade, finnes anförd, af förseende uti Betänckandet
blifvit inryckt, emedan Deputationen eij funnit detta lagsens
rum til detta tilfälle lämpeligit, utan den som fördt Protocollet
och Betänckandet upsatt, har sådant i anledning af en förd
discours infördt, hvaruppå vid justeringen eij kommit at gifvas
så noga ackt; utan hade detta varit Justitiae-Deputationens
slut, at den Deputation eller de förordnade, som om de anförde
besvären sitt Betänckande eller Utlåtande kommer at afgifva,
jemväl om satisfactionen sig yttrar.
Hr Landtm, anmälte ytterligare at som efter vanligheter
uppå Riksdagarne en Ständernas Deputation plägar taga Slottsbyggnaden
i ögnesichte, så voro ock tilkommande torsdag härt i 1
utsedd.
R. o. A. gofvo bärtil sitt bifall, samt at 24 af R. o. A.
samma Deputation komma at bivista.
Sedan Riddarhusfiscalen uptecknat de 48 Deputerade, som
med R. o. Arns i dag författade Extractum Protocolli angående
Secreta Deputationen s remarque til de andre Stånden kommer
at afgå, upropades bemelte Deputerade och afträdde i samma förrättning,
blifvandes denna Deputation anförd af Gref Lewenhaupt
Hr
Landtm, frågade om R. o. A. behaga at skiljas åt;
Hvartil svarades med Ja.
till Med-Stånden. Protokoll-justering.
45
I detsamma som R. o. A. gingo bort, påminte Hr Ridderschantz,
at de i dag ingifne Memorialer borde följa med
Protocol 1 s-Extractet.
Härtil svarades at der äro Memorialer både mot och med.
R. o. A. skildes åt.
Den 11 October.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos P. o. A.
den 7 Oct. håldne Protocollet.
Sid. 38 vid orden »giöra anmärkningar på Rådet,» påminte
Hr Lilljestierna des utlåtelse hafva varit »ställa Rådet
under ansvar och tiltal.»
Sid. 38 vid Hr Otto Wilhelm De Geers utlåtelse at öfver
lagen eij kan voteras, och at om någon vill votera öfver vår
fundamentale lag, den bör häfvas ut, begärte
Hr Lilljestierna at få tala, samt at R. o. A. ville unna
honom benägen audience at vid detta tilfälle med all vördnad
säga sin mening; hvaruppå Hr Lilljestierna betygade sig uti
sidsta pleno eij hafva hördt de nu upläste orden, hvilcka han
eij eller trodde på honom vara lämpade, men som de likväl
immediate följa på des tal, altså voro des ödmiuka begäran,
at R. o. A. ville tillåta at han häraf måtte få et Extract utur
Protocollet, samt någon tid at sig betänka och sedan med des
vidare yttrande häröfver inkomma. Han förmodade i öfrigit
det Högh R. o. A. böra hysa om honom den rättmätiga och
benägna tanckan, at som han nu uti 24 åhr haft den äliran at
tiena K. Maj:t och cronan som en trogen och redelig undersåte,
sa skall ock ingen kunna tillägga honom något, hvartil han icke
skall svara som en ärlig karl; hvarföre lian ock alltid hoppades
niuta väre fundamentallagars beskydd och Högh R. o. Arns
protection, och at lian altid lärer giöra som en ärlig Riddersman.
Hr Landtm, förestälte at ju mindre discussioner öfver
wd uti R. o. A:ns Protocoll kunde inflyta ju hätte voro det, i
öfrigit voro hvar och en sine egne ords uttydare, och tyckes
Hr De Geer med denna utlåtelse eij hafva haft afseende på
någon enskylt af R. o. A., innehållandes densamma en general
satz, hvarutinnan Hr De Geer med Hr Lilljestierna är enig.
46 (Okt. 11.) Prot.-justering äng. frågan om Vice
Och
säde Hr Landtm, sig jemväl vara af den tanckan at R.
o. A. aldrig lära tillåta votering öfver vår fundamentallag.
Hr De Geer: Jag undrar att Hr Liljestierna så vill uptaga
mine ord emedan de styrcka livad Hr Liljestierna uti
samma des tal anfördt om lagens bibehållande, så at Hr Liljestierna
eij kan taga dem til sig. Min fullmackt förbinder mig
at ställa mig fundamentallagen i alt til efterrättelse och hemställer
jag om icke samtelige R. o. A. äro af samma tancka
at om någon skulle vilja votera öfver vare fundamentale lagar,
den bör häfvas ut.
Hr Didron: Hvad jag nu säger är mycketessentielt. Yij
håfve alle med vördnad och fägnad uptagit Hr L,andtm:ns noble
tal då han vid sidsta sammankomsten sade sig med lif oell
blod vilja befästa och försvara friheten. Jag och hvar ärlig
patriot äro af samma tancka, men deruti består vår frihet at
hvar redelig Riddersman fritt ut får säga sine tanckar och at
ingen faller honom i talet och at honom eij något insimuleras,
ty på det sättet hafva vij förr förlorat friheten och bör man
altså nu så mycket mera taga sig i ackt.
Frih. Coijett: Yoro jag så obetänckt och ähreförgäten
(jag talar om mig sielf) at jag proponerade något emot lagen,
så fäller jag sielf min dom at jag borde häfvas ut, och voro
det allenast en alt för stor ähra, at det skulle skie af så
hederlige män.
Hr Liljestierna: Som Hr De Geer med de anförde orden
eij haft afseende på mig, så förklarar jag at jag eij eller tager
dem til mig, äfvensom jag eij kan vara emot hvad Frih. Coijett
nu för sin räkning låtit föra til Protocollet.
Hr Landtm.: Som jag märcker så har R. o. A. eij ansedt
Hr De Geers tal såsom stäldt til någon en particulier, utan
som en general satz, den hela Riddarhuset är beredvilligt at
underskrifva.
Hr Liljestierna begärte at detta måtte föras til Protocollet.
Hr Landtm, förestälte huru nödigt det är at ali möijelig
acktsamhet i orden brukas, emedan ibland R. o. A. ord äro en
så ganska sensibel ting.
Hr Palmstierna: Efter alle äro af den tanckan at detta
är sagt generaliter, som jag ock tror, så hemställer jag om
icke den som talar emot lagen på den Riksdagen hör förlora
sitt säte och stämma på Riddarhuset. Jag tror aldrig at någon
amiralernes utnämning. Domars öfverklagande. 47
lärer kunna falla på det som Regeringsformen förbiuder, derföre
lät lagen hafva sin gång, sedan kan giöras nåd. Om jag sielf
talar något emot lagen så vil jag vara den förste at sielf döma
mig, och begärte Hr Palmstierna at härom et Extractum Protocolli
måtte upsättias.
Det svarades at Riksdagsordningen härom nogsamt stadgar.
Gref Lewenhaupt : Det vetta alla men det hör ock komma
til execution.
Sedan continuerades med Protocollets upläsande af den
7 Oct. til slutet, hvarvid i öfrigit inge påminnelser giordes.
Uptecknades af Riddarhusfiscalen de 24 Deputerade, hvilcka
i morgon komma at bese Slottsbyggnaden, och afskickades
Riddarhusfiscalen til de andre Stånden at gifva dem häraf del,
på det de jemväl bärtil måge utnämna Deputerade.
Hr Landtm, förmälte at enligit R. o. A:ns sidsta öfverenskommelse
Justitim-Deputationens Betänckande angående sättet
til de öfver Justitias-Revisionens domar hos Riksens Ständer
anförde besvärs afgiörande nu kommer at företagas, och hade
Hr Revisions-Secreteraren Silfwerschöld härom i dag et Memorial
ingifvit.
Uplästes Hr Silfwerschölds detta ärendet angående ingifne
Memorial, hvarutinnan förmäles at hela saken synes bero på
fem qusestioner.
l:o. Hvilcka prestanda böra praesteras innan partens besvär
hos Ständerne må uptagas, hållandes i anseende til de anförde
skäl Hr Silfwerschöld. före, at som Konungens domar strax böra
ställas i execution, så kan eij annat prastandum fordras än
caution för den kostnad, som vederparten kan förorsakas eller at i
brist deraf träda i arrest, och at jemväl för böterne, i fall hail
skulle suecumbera, en dylik caution sättes eller och trädes i arrest.
2:o. Den andra qumstionen angående om et Justitise Utskott
til sådane besvärs afgiörande skall förordnas, finner Hr Revisions-Secreteraren
både önskeligit och rådeligit, at Riksens
^tänder til et sådant Utskott ville samtycka, bestående af lagfarne
män utan åtskilnad om de voro af Ståndens egne medel
eller utom Stånden til et antal af 15 personer, 6 af R. o. A.
°ch 3 af hvartthera af de öfrige Stånden, emedan förfarenheten
cijst at alle sysslor med lika mogenhet men mera skyndsamhet
af få än månge uträttas och afslutas. Samma Deputation
eller Utskott kunde ock de öfrige Justitue-saker uptaga och
afgiöra.
48 (Okt. 11.) Om dornars öfverklagande. Justitie-Utskott.
3:o. Borde desse Deputerade aflägga domare-ed, jäfvande
der som vid alle andre domstolar tillåtas och per capita mer
eij ståndsvijs voteras.
4:o. Des utslag til plena icke refereras, så framt icke
Ständerne skulle vilja sig sådant förbehålla när samma Deputation
eller Utskott ändrade Konungens dom, då afskrifter så
af Konungens som Öfver-Rätternes domar borde följa med
Betänckandet.
5:o. Angående satisfaction, finner Hr Silfverschöld i förmågo
af de anförde skiäl både onödigt och onyttigt at in
antecessum giöra någon lag eller förordning; hemställandes så
väl desse sine välmente tanckar, som ock huruvida de andre
respective Stånden deraf må lämnas del, til R. o. A:ns uplyste
och mogne ompröfvande.
Sedan Hr Landtm, uprepat de 5 föregående momenta
och frågat örn R. o. A. behaga at desamma skola följas, gick
Hr Landtm, tilbaka til det första angående prestanda, hvarom
Justitias-Deputation sig eij utlåtit.
Frih. Göij ett höll för betänckeligit at samtycka til arresten,
emedan om det voro en Riksdagsman, som hade andragit besvär
emot Justitiae-Revisionens dom och hade eij i förmögenhet at
prsestera deposition eller caution, han igenom arresten blefvo
stängd ifrån sitt votum på Riksdagen.
Hr Landtm.: Tages arresten undan för den oförmögne, så
blifver en olikhet och lasten för den förmögnare större, emedan
han måste prsestera deposition.
Gref G. Gyllenborg liemstälte om icke bäst voro, at inge
praestanda fordrades, emedan den, som sig således besvärar dessutom
nog börda är pålagd, och denna Justitiae-Deputation eller
Utskott således skulle få anseende af et tribunal öfver Konungens
domar.
Hr Landtm, uprepade vidare här vara tvänne slags praestanda,
det ena i anseende til contrapartens omkostningar, det
andra i anseende til de utsatte straffböter.
Hr Wulfwenstierna yttrade sig at det liufvudsakeligen
derpå ankommer om de andre Stånden samtycka til det föreslagne
Justitiae-Utskottet eller eij, och om det skall äga ple,-  nariam potestatem sakerne at afgiöra. Sedan den frågan vore
afgiord kunde detta Memorial til Justitise-Deputationen remitteras,
at inkomma med Betänckande huru desse momenta efter
Domars öfverklagande. Justitie-Utskott.
49
det ena eller det andra sättet, som af Ständerne kan faststäldt
blifva, bäst kunna jemkas och lämpas.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. finna godt, at inga
praestanda skola praesteras;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, hemstälte härvid om icke likväl den, som
kommo til den förgripeliga förmätenhet at klaga öfver vrångvisa
uti K. Maj:ts dom, må träda, i arrest, emedan sådant är
en lifssak, der han sin klagan eij gitter fulltyga.
R. o. A. funno detta billigt.
Hr Landtm, sade den andra frågan vara om på det föreslagne
sättet et Justitioe-Utskott skall förordnas.
Hr Ehrenpreus yttrade sig at han för sin del funno det
vara den tryggaste och säkraste vägen, om et sådant Utskott
af vittre, lagfarne och bepröfvade män förordnades, hvilcka
sluteligen och utan at deras utslag gingo til plena, sådane besvär
afgiorde; men så mötte härvid den svårigheten at ehuru godt
detta steget voro, sä lära doch de andre Stånden, hvilcke ifrån
sine hemmavarande medbroder äro befullmäcktigade, jemväl och
de af R. o. A. som hafva, andras fullmackter, eij kunna förgifva
den mackten, som Riksens Ständer uti Regeringsformen
sig förbehållit, i synnerhet för tilkommande tider; och änskönt
man pä en Riksdag desse ärender på sådant sätt skulle låta
afgiöra, så kunde han likväl eij se huru det skulle låta sig
giöra at härom fastställa en allmän lag för alla tilkommande
Riksdagar.
Hr Rammel förklarade sig vara af samma taucka.
Det påmintes at härvid skulle vara mindre svårighet om
innom alle 4 Stånden funnos tilräekeligit antal af tienlige
ledamöter til et sådant Utskott.
Hr Ehrenpreus: Om ock detta medgåfvos, så blifver doch
den andra qusestionen öfrig om voteringen skall skie per capita,
hvartil de andre Stånden sig aldrig lära begifva.
Frih. Strömfelt förmente at de andre Stånden väl lära
tillåta votering per capita om ledamöternes antal för hvart
Stånd blif ver lika stort.
Hr Ehrenpreus: Då blefvo åter frågan om R. o. A. vilja
begifva sig ifrån den förmån de altid haft, at uti Deputatio
nerne
hafva dubbelt antal ledamöter emot de andre Stånden.
Hr Swante von Böhnen uprepade sin uti Protocollet af
den 30 Sept. giorde föreställning, at han, för de vid denna
Adelns Protokoll, 1738—1739. IL 4
50 (Okt. 11.) Om domars öfverklagande.
granlaga frågan om et Justitise-Utskotts förordnande med full
myndighet, honom å ömse sidor mötande svårigheter sitt omdöme
måste suspendera.
Hr Ehrenpreus hemstälte om icke Riksens Ständer denna
frågan nu torde vilja upskiuta, och sig förbehålla at örn sättet
til sådane besvärs afgiörande vid hvarje Riksdag serskilt
decidera.
Hr Wulfwenstierna: Emedan Riksens Ständer på denne
Riksdag faststält visse steg, som komma at i ackt tagas innan
sådane besvär öfver Justitise-Revisionens domar kunna komma
til Ständerne, så tyckes denna frågan til en annan Riksdag
kunna upskiutas, så mycket mer som man med skiäl kan förmoda,
at ganska få, eller och kanskie aldeles inge sådane besvär torde
hos Ständerne blifva andragne, enär de klagande fädt se skälen,
med hvilcka Råden styrcka Konungens dom.
Sedan något ytterligare härom blifvit discourerat, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behaga för denna gången upskiuta
den frågan om sättet til sådane måls afgiörande hos Riksens
Ständer, med förbehåld at hädanefter vid Riksdagarnes början
sig deröfver utlåta.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Och upsattes i följe häraf et Extractum Protocolli, som
til de andre Stånden kommer at afgå, hvilcket för R. o. A.
uplästes och gillades, så lydande:
Extract utur Protocollet, som hölls hos R. o. A. den ] 1
Oct. 1738.
S. D. företogs hos R. o. A. til sluteligit afgiörande Riksens
Ständers Justitiae-Deputations Betänckande af den 12 sidstl.
Sept., angående sättet til de klagomåls afgiörande, som vid Riksdagarne
inkomma öfver K. Maj.-ts uti dess Justitiae-Revision
fäldte domar och resolutioner, hvarvid hos R. o. A. fiirst kom
i öfvervägande huruvida de, som sådane besvär anföra, visse
prestanda böra erlägga, finnandes R. o. A. i anseende til de
regior, som sådane klagande vid denne Riksdag af Riksens
Ständer redan föreskrefne äro, eij nödigt at af dem som pä
etthera af the tvänne förste klagosätten, nemligen öfver fel i
processen, eller för när skiedt emot klara lagen och förord -  ningarne, sig besvära, någre vidare prestanda böra påläggas.
Men om någon emot all förmodan pa det högst förgripelige
sättet sig skulle besvära, at han klagar öfver vrängvisa, sä at
han beskyller domaren å sä hög ort at upsåteligen hafva fällt
Levantiska handeln.
51
en orätt och vrång dom, så bör en sådan strax träda i fängelse,
emedan på des brott, i fall han sin klagan eij gitter bevisa,
dödsstraffet följa bör. I öfrigit som af Riksens Ständer redan
faststäldt är på hvad sätt de öfver Justitias-Revisionens domar
förde besvär vid denna Riksdag kommer at afgiöras, nemligen
af Justitiee-Deputationen efter den hartils brukelige methoden,
så funno R. o. A. bäst denne frågan, på hvad sätt sådane mål
hädanefter af Riksens Ständer komma at afgöras, at upskiuta;
förbehållandes sig at vid hvarje Riksdags början efter sakernes
befundne omständigheter sig häröfver yttra. Actum ut supra.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputations
Betänckande angående den på Levanten inrättade handeln,
hvarutinnan utur K. Connnerce-Collegii Riksdags-relation uprepas
de författningar, som K. Majit til den svenska siöfahrtens
och handelens befrämjande i Medelhafvet och på Levanten i
nåder behagat giöra, såväl genom fredstractaters slutande med
republiquerne Algiers och Tunis, som den med Ottomaniska
Porten ingångne fördelacktige Ilandels-tractaten med mera, samt
at K. Majit på Commerce-Collegii underdåniga förslag och i
anledning af deruti andragne skäl och omständigheter i nåder
förordnat, at bemelte Levantiska handel skall i 10 ahrs tid
under en Societet, uti hvilcken alla Riksens undersåtare efterlåtes
at interessera, saint under en viss direction bestridas med
de vilckor och förmåner, som K. Majit igenom Privilegium af
den 20 nasti. Februarii bemelte Societet täckts gynna och förläna,
hvilcket Privilegium Deputation förmäler sig til alla omständigheter
noga hafva öfvervägat och funnit detsamma i alla
måtto sa visligen och försichtigt vara inrättat som ändamålet
det fordrat, hvarföre ock Deputation eij något dervid häfver at
påminna; uprepandes derjemte til närmare uplysning de skiäl,
hvaruppå enligt Commerce-Collegii underdåniga Betänckande
af den 10 Nov. 1737 högstbemelte Privilegium uti hvarje punct
serskilt sig grundar. Och som således denna fflrdelacktiga
handels-inrättning K. Majits nådige vårdnad för rikets allmänna
nytta bör tilskrifvas, sa håller Deputation före Riksens Ständers
plickt vara at för H. K. Majit derföre betyga en underdånig
tacksägelse och i lika underdånighet anhålla, at K. Majit än
vidare berörde handel til rikets nytta täckes söka at befrämja,
såsom ock Deputationen tillägger K. Commerce-Collegium et
välförtjent loford för des härvid vijste vaksamma omsorg och
oförtrutenhet.
52 (Okt. 11.) Levantiska handeln.
Hr Wulfwenstierna sade at hail vid detta tilfället mäste
berätta huruledes K. Majit förledet åhr befalt Cammar- och
Commerce-Collegierne med Betänckande at inkomma om deri
ät den Levantiska Handels-Directionen tilförunnande tullfriheten
längre borde sträcka sig än på 4 åhr; men innan CammarCollegii
underdåniga Betänckande inkommit, hade de handlande,
som emedlertid giordt saken anhängig, medelst K. Resolutionen
af den 20 Fehr. sidstl. erhållit samina tullfrihet på 10 år, hvilcken
tullfrihet jemte de 12,000 dal. sint, som Consuladet i Sinirna
åhrligen kostar, stiger til 17,000 dal. sint åhrligen och på 4 år
stiger til 70,000 dal. sint. Samma penningesumma voro vid
desse tiders medellöshet eij så lätteligen för cronan at mista,
och ville altså Hr Wulfwenstierna til R. o. A. hafva hemstält
huruvida de handlande med en så ansenlig cronans depence
skola föra en sådan handel; och tyckes sällsamt, at våre köpmän,
hvilke hafva jernet utur första handen, eij skulle med
samma fördel kunna sälja det samma i Levanten, som de
Engelske, hvilcke härifrån samma vara med större umgälder
måste afhemta; och tycktes altså nödigt vara, at hvad tullfriheten
beträffar den öfver Tull-taxorne förordnade Commissionen
må blifva hörd, samt af Tull-specialerne inhämtas med
hvad slags vahror denna handel drifves, på det man om des
nytta eller skada med så mycket större trygghet må kunna
döma, varandes mycket ringa teckn til bemelte handels upkomst
om den hädanefter icke skulle kunna bära sig sielf
sedan cronan til densamma 70,000 dal. sint bidragit.
Hr von Hök erstedt beklagade om denne handel af den
orsaken skulle blifva förkastelig, at cronan något kommer at
dervid tilskiuta, hvilcket eij eller för et helt rike kan vara så
serdeles ansenligit; och voro här en åtskilnad at giöra emellan
den Medelländska och den Levantiska handelen. Henna tullfriheten
voro så mycket nödigare sorn man utan encouragement
eij hade kunnat förmå de handlande til en så nyttig handels
begynnande, då den Algieriska och de öfrige med de Africaniske
republiquer ingångne freder samt den med Ottomaniska Porten
träffade fördelacktiga Handels-tractaten aldeles hade blifvit
onyttige. Och hade man af Handelsmannen Kerrmans hemkomne
skepp redan sett nyttan af denne handels inrättning,
emedan på de härifrån afsände varor varit en avance af 100
til 150 procent, och debiten för våre effecter samt manufacturvärck
öpnad; voro altså detta den nyttigaste handelsgren af
Levantiska handeln.
53
alla dem, som riket idkade, hvilcket ibland annat nogsamt deraf
kunde skönjas, at våre grannar öfver densamma redan fattat
jalousie, och voro alt för eftertänckeligit om för en så ringa
afsaknad uti tull-inkomsterne en så god inrättning uti des första
början skulle afstadna.
Hr Wulfwenstierna sade sig eij bestrida denna handelens
nytta, och at han det ville tro, samt således härutinnan
voro af enahanda tancka med Hr von Hökerstedt, men som
denne handel är så fördelacktig för de handlande, så tyckas de
så mycket mindre behöfva cronans understöd härtil, isynnerhet
vid denna tiden, då penninge- och statsbristen som bekant är
beklageligen är så stor, och landet med sin så stora last
åhrligen måste contribuera.
Hr Landshöfdingen Frih. Carl Sparre: Jag lämnar i sitt
värde hvad å både sidor anfördt är angående cronans förlust
vid denne handel, men frågar huru cronan kan sägas åhrligen
mista desse 17,000 dal. sint med mindre hon icke af en sådan
handel tilförene åhrligen haft en så stor summa til inkomst;
och om icke det står fast, at encouragemens böra vara om et
land vill utvidga sin handel.
Hr Wulfwenstierna svarade denna cronans förlust eij
vara chimerique utan reel, emedan andre, som samma jern och
koppar eliest utskeppat, tull derföre hade måst erlägga.
Frih. Carl Sparre: Frågan lärer här vara om man mera skall
anse en nationele vinst eller 17,000 dal. smts förlust i tullen.
Hr Wulfwenstierna: Det förnimmes at Degen i Algier
nu åter begärt nye presenter, nu skall cronan dessutan til
denne handel åhrligen så mycket bidraga; huru vill på sådant
sätt värcket bära sig?
Frih. Sparre frågade om någon kan repondera för denne
handels bestånd ifall den nu skulle mista tullfriheten, tilläggandes
at allenast af handels-balancen kan decideras om icke den allmänna
handelsvinsten importerar riket mera än desse 17,000
dal. smt.
Hr Wulfwenstierna: När man af Tull-specialerne får
se hvad vahror de fördt in, kan man först döma om denne
handels nytta för riket.
Hr von Hökerstedt utlät sig vidare, at en åtskillnad
voro emellan den Levantiska handelen och den Medelländska;
den förre hade erhållit tullfrihet på 100 SkU koppar och 1,500
SkU stångjern åhrligen; hvad deröfver af desse vahror ut
-
54 (Okt. 11.) Levantiska handeln.
skieppades, derföre betaltes tull; man viste at på många åhr
Sverige med fördel eij kunnat utskieppa någon koppar och
huru de handlande nationerne söka ax undertrycka vår jernhandel;
härigenom öpnades en ny utväg at med fördel afsättia
desse rikets sä essentielle effecter, förmodandes desse handlande
på Levanten at der åhrligen kunna afsättia 50,000 Sk® jern,
hvilcket för riket voro en obeskrifvelig fördel; från Medelhafvet
hämtades vijn och salt, hvilcken handel med den Levantiska
eij hade någon gemenskap; doch kunde man säga, at friheten
på saltet gagnade riket långt mer än hvad en drygare tull på
samma vahra skulle importera, emedan vij nu i Medelhafvet
köpa salt för 24 styfver tunnan, hvilcket vij tilförene i Portugal!
måste betala med 9 dal. kint tunnan. Vij böra reglera commercen
igenom tullen, och den senare rätta sig efter den förre,
eliest gå vij en galen väg.
Hr Landtm.: Det lärer eij vara hufvudsaken om cronan i
tullinkomsterne något mister, ty om en handel stoppar rikets
underbalance, så bör en sådan liten mistning eij anses, emedan
genom underbalancens varande och tiltagande rikets krafter sä
försvagas, at cronan omsidor mister sielfva tullintäckten. Man
vet hvad Tull-Societeten giorde emot Ostindiska Compagniet,
af hvilcket samma Societet kunnat pretendera långt mera än
de 100 dal. smt per last, men i anseende til den allmänna
handelsnyttan begaf sig Societeten til en så ringa afgift. Om
nu en Societet, som består af particuliere, i en sådan afsickt
gifvit så ansenligen efter, hvarföre skulle icke cronan för en sä
nyttig inrättning något vilja mista?
Hr von Hoffsten anförde at förutan de af Hr Landtm.
andragne skiäl, voro ännu at märka, det alle nationer efter
orternes aflägenhet, hvarifrån vahrorne hämtas, lindra och förminska
tullen til at animera inbyggarne at afsätta vahrorne
til den sidsta och hämta dem utur första handen, sorn af de
Franske, Engelske och Holländske Tull-taxor nogsamt är at se,
hvilcken lindring i tullen bemelte mackter eij anse för någon
minskning i deras inkomster, som det i sig sielf icke eller är.
Vij håfve ock här fölgdt samma maxime, och det med god
nytta i anseende til saltet, hvilcket vi eliest nu hade måst
betala med 30 dal. kint tunnan.
Hr Wulfwenstierna hemstälte oin ickeTull-Commissionen
sig häröfver kunde yttra', samt at de handlande sig måtte utlåta
hvad slags vahror de vilja föra.
Levantiska handeln.
55
Hr Ehren preus utlät sig, at han förmärckte denna saken
efter olika principier ventileras, i det å den ena sidan Gammar
och å den andra Commerce principier andragas. Saken i sig
sielf voro mycket angelägen, hvilcken, emedan den angår vår
handels utvidgande, nödvändigt efter bepröfvade handels-maximer
afgiöras bör; och som vij igenom handeleu måste uphielpa oss
utur vår fattigdom, så lärer blifva tid nog at vid sådane frågor
bruka Cammar principier, enär vår utvidgade handel bragt egendom
i landet. Denne handels nytta voro så af Betänckandet
som hvad nu discourerat är nogsamt vij st, och af alle handlande
nationers exempel bestyrckt, at när igenom en handel landet i
gemen vinner, minskningen eller förlusten i tullintäckten aldrig
bör anses; och hvad voro 17,000 dal. smts afsaknad i tullen
för et helt rike at räkna, när derigenom vinnes at på vahrorne
blifver bättre köp; och i anseende bärtil samt de flere af Hr
von Hökerstedt och Hr von Hoffsten andragne skiäl sade Hr
Ehreupreus, at han för sin del bifaller Betänckandet, samt at
hos vår nådiga Öfverhet vij böra aflägga en underdånig tacksäijelse
för des i detta mål om vår handels och siöfahrts förfrämjande
viste nådiga omsorg.
Hr Falkengren sade at i anseende dertil, at denne handel
i gemen för riket är nyttig, i det vij få afsättia vare producter
til sidsta handen och hämta de oss nödige vahror utur den
första, genom skieps utredningar penningarne roullera och svenskt
folck i siöfahrten öfvas, de Africaniske frederne och Turkiska
Handels-tractaten oss nyttige blifva, bifaller han Betänckandet,
allenast samma handel innom något vist compagnie
eller direction eij blifver inskränckt, utan hvar svensk undersåte,
som häfver lust, deri må interessera och således eij något
vist antal lotter blifva, at det omsider eij må stadna uti en
actie-handel.
Hr Swanthe von Böhnen uprepade de för denne handelens
nytta andragne skiäl och sade, at om det star fast, bör
intet ses derpå fastän densamma til dess han komrno i flor
kåstade riket någre tunnor guld, men som på sådant sätt til
manufacturernes upkomst 15 tunnor guld af publique mede!
voro employerade, hvaraf man eij ännu sago någon serdeles
nytta, så måste han som contribuerande undersåte och hushållare
giöra den påminnelsen, at man om nyttan bör vara vist
försäkrad innan man til en sådan handels befrämjande af
publique medel något utgifver.
56 (Okt. 11.)
Levantiska och
Hr Wulfwenstierna: At när en sådan handel på 4 åhrf
tid niutit 70,000 dal. smts understöd, och dertil ännu lägges
helfriheten, så tyckes densamma utan vidare tilliielp af publico
böra kunna drifvas. Des nytta för riket bör aftagas af de
ut- och ingående valirors beskaffenhet, ty ju mera onödige
vahror som inkomma emot de reelle som utgå, ju mera stadna
vij i underbalance.
Hr Lilljestierna sade sig eij nu gå in i den frågan örn
bemelte handels nytta eller skada, men hemstälte om icke i
anseende til de af Hr Wulfwenstierna andragne omständigheter
Tull-Commissionens Betänckande kunde inhämtas och i
Tull-specialerne efterses hvad vahror som föras ut och in.
emedan man derigenom eij något förlorar.
Hr Palmstierna förmente at af Tull-specialerne eller de
härtils skieppade vahror eij med nog trygghet lärer kunna dömas
om denne handels nytta; det voro nog at vij härigenom fädt
en ny branche uti vår handel, och at främmande nationer
densamma med snedt öga anse, varandes et säkert prof at denne
jemte den Ostindiska handelen och flere grenar af vår nybörjande
handel äro för Sverige nyttige, at de främmande gierna skulle
betala oss penningar om vij sådane inrättningar ville omkull
kasta.
Gref Axel Sparre hemstälte om icke i anseende dertil,
at denne handel för riket befinnes så nyttig och K. Maj:t som
en nådig Konung innan octroyen utfärdades för des trogne
undersåtares välfärd alla nödiga steg i ackt tagit, propositionen
kunde blifva, om högbemelte octroy skall blifva bestående.
Hr Landtm.: R. o. A. tyckes med denna saken sig för
länge uppehålla. Qusestionen är här om den Levantiska handelen,
hvilcken är åtskild ifrån den Medelländska; begge äro
priviligierade, den senare på 5, den förra på 10 åhr. Hvad
omständigheterne af den Medelländske angår, sä är för densamma,
sedan vederbörande Collegier blifvit hörde, Privilegium
utfärdat, om hvilcket Privilegii rubbande nu eij är frågan;
och hvad de af Hr Wulfwenstierna vid bemelte handel giorde
påminnelser beträffar, så äro de til en del anliängige uti den
öfver Handels-ärenderne förordnade Deputationen, hvilcken med
sitt utlåtande lärer inkomma; men hvad denne Levantiske
angår, så blifver rätta tiden om någon ändring uti densamma
at öfverlägga, när Privilegierne til ända lupit, ty voro uti dero
något försedt, så kommer sådant an på deras ansvar, som dertil
Medelländska handeln.
57
styrckt; kunnandes elliest aldrig någon nyttig sak entreprenneras.
om icke den, som derpå niuter Privilegium och i följe deraf
tager mesurer samt vågar sin egendom, är viss uppå, at de
förundte Privilegier blifva håldne. Blifver altså frågan för denne
gången, hvarpå ock Betänckandet utgår, om icke den Levantiske
Handels-directionen förblifver vid de förundte Privilegier, och
när de expirerat, kommer vidare om denne handels styrssel at
öfverläggas, och angående den Medelländska kommer man sig
at utlåta när Deputationen öfver Handels-ärenderne med sitt
arbete inkommer.
Hr Wulfwenstierna sade des mening eij vara at häfva
Privilegierne, men at om vahrorne må efterses huruvida deras
införssel för riket är nyttig; och rubbas Privilegierne eij när
de bindas til vahror, som för riket äro nyttige.
Hr Landtm.: De vahror, som för riket äro onyttige, äro
de som eliest til införssel äro förbudne, och om sådane införas
kunna de eij blifva i landet eller här brukas.
Hr Landtm, frågade om han lingö giöra propositionen,
nemligen om Betänckandet bifalles, ty giordes densamma allenast
om Privilegiernes bibehållande, så inbegrepo den eij alt, emedan
i Betänckandet jemväl förmäles om en underdånig tacksäijelses
anmälande hos K. Majit samt Consuladets uphöijande och
förminskande.
Hr Falkengren begärte at tilläggas måtte det interessentskapet
innom 600 lotter eij må blifva inskränckt, utan hvar
och en, som det åstundar, lämnas fritt at i denna handel
interessera.
Häremot förestältes at et interessentskap, som gior någon
ny entreprise sådan som denne, altid reglerar densamme til
någon viss plan, hvarmed man gior begynnelsen; til denna
handels början voro at begynna med et capital af 900,000 dal.
knit destinerat och alle Sveriges inbyggare tilbudit at deri
interessera, men när samma summa blifvit fullt intecknad och
böckerne slutne, kan Directionen eij påläggas at antaga flere
interessenter för den gången; vinner denne handel framgång
och mera capital beliöfves, så lära efter handen flere til interessentskapet
blifva inviterade.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
58 (Okt. 11.) General-Audi tören Svartz.
Gref Axel Sparre sade sig förmoda det en reservation,
som han vid detta tilfälle ville giöra, eij obenägit måtte blifva
uptagen; nemligen at sorn R. o. A. äro måne om at Privi
legierne
för dem, som deni undfå, måge blifva conserverade, det
ock cronans män måge hafva ackt derpå, at hvarcken det
Ostindiska eller andre Compagnier måge öfverskrida sine Privilegier,
och vid utredningar employera främmande framför svenska
barn.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: Betänckandet bifölls samt at hvarcken det Ostindiske
eller andre Compagnier måge öfverskrida sine Privilegier,
och vid utredningar employera främmande framför svenske
barn.
Hr Didron påminte om intet Betänckandet angående
General-Auditeuren Svarez ännu voro expedierat, emedan sådant
gingo hela arméen an; hvarvid Hr Didron berättade, at
Major Weis mantel af Hr General- Lieutn. Zulichs regimente
redan i sommars aflefvererat eu dombok, men eij derpå kunnat
erhålla Gen.-Auditeurens quittence förr än Feidtmarskalcken
sielf måst låta befalla, hvilcket eij annars än för en cliicane
kunde anses; hade Gen.-Auditeuren rätt så borde han niuta
densamma til godo, och är han brottslig, så bör han behörigen
derföre anses; fördenskull voro nödigt at denna saken kommo
til slut.
Hr Landtm.: Här berättas at Betänckandet allenast för
tvänne dagar med Ståndens påskrift kommit ifrån Bondeståndet
tilbaka och således förr än nu eij kunnat expedieras, hvilcket
i dag eftermiddagen, då Expeditions-Deputationen kommer tilsammans,
lärer skie.
Hr Landtm, hemstälte örn icke Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänckande angående Ofverst-Lieutn. Frih. Ad.
Herm. Wrangel» byte til afgiörande kunde företagas, men som
Hr Ofverst-Lieutenanten berättades vara siuk, hvilcken om
upskof i denna saken anhållit, upsköts uppå R. o. A:ns godtfinnande
härmed til en annan gång.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial af den 22
sidstl. Sept., hvarutinnan, efter uprepat innehåll af förra Auditeurens
Wollmar Bökmans hos Riksens Ständer ingifne och
til Protocolis-Deputation hänviste besvärs-skrift deröfver, at
han under 19 års tienstlöshet hvarcken niutit den af K. Giötha
Auditören Bökman. 59
Håfrätt genom Extractum Protocolli af den 22 Dec. 1724 honom
Igifne tilsäijelse om befordring, eller K. Maj:ts tvänne nådigste
[Remisser til bemälte Håfrätt på något sätt til godo, Deputa[tionen
äfven gifver vid handen hvad K. Giötha Håfrätt til sin
[förklaring häröfver anfördt, hvilcken förklaring Deputationen
[tilräckelig befunnit; hemställandes til Riksens Ständers rätt|
visa bepröfvande huru i anseende til de i Memorialet anförde
[omständigheter samt K. Maj:ts Auditeuren Bökman nådigst
|meddelte Remisser föranstaltas må, at bemelte Auditeur efter
[dess försporde lidande under hans tienstlöshet hädanefter kan
[på något sätt blifva befordrad och hulpen.
Hr Landtm.: Deputationen gifver vid handen denne AudiIteur
hafva lidit af orsak at Håfrätten eij haft sig des capicité
Ibekant, men Deputationen gifver eij något förslag på hvad sätt
Ilian kan hielpas.
Hr Häradshöfdingen Anders Lilljenberg berättade, at
[denne Bökman åhr 1719 tagit afskied, och således efter Stän[dernes
förordnande eij lärer kunna komma i tienst igen, med
[mindre han antager en ringare beställning.
Hr Ridderscliantz tilläde denne Auditeur Bökman et
I godt beröm, sågandes det vore synd om han eij blefve hulpen
loch förmente dess capacité vid Giöta Håfrätt vara bekant
[emedan han advocerat.
Gref Axel Sparre hemstälte om icke Bökman kunde
Ivanda sig til Giöta Håfrätt, lärandes Håfrätten, sedan des skickellighet
blifvit bepröfvad, väl liielpa, honom.
Hr Adlerbeth: At Håfrätten om Bökmans capacité eij
äger någon kundskap emedan han aldrig anmält sig til några
extra förrättningar, hvarigenom man des skickelighet kunnat
bepröfva; emedlertid befinnes at han klagar och det sedan han
tagit afskied; om han sig anmäler och aflägger prof, lärer Håfrätten
efter des befundne skickelighet sättia honom på förslag.
Hr Lill iestierna förestälte, at Auditeurerne så ofta länge
tiena utan befordran, emedan de til en del ligga långt up i
landet och eij altid kunna hafva kundskap när vacancer sig
yppa, och som de hafva en K. Resolution för sig at sättias
på förslag, voro väl om de til åtniutande deraf kunde för1'ielpas,
samt at en underdånig föreställning härom til K. Maj:t
upgingo.
Frih. Strömfelt: Sedan 17.34 hafva Håfrätterne haft
•'fdres at jemväl föreslå Auditeurer, hvilcket ock i Göta Håf
-
60 (Okt. 11.) Auditör Bökman. Adv.-fiskal Wessman.
rätt efter all möijelighet skiedt, men sorn de äro någre och 40
til antalet, är svårt at kunna hielpa dem alla.
Gref Axel Sparre anholt at Advocat-Fiscalen vid Ammiralitetet
i Carlscrona Wessman, som uti 36 åhrs tid tient och
voro en habil jurisconsult, samt uti Ammiral Wilsters affair
giordt cronan gode tienster, uti den underdånige föreställningen
om Auditeurerne må inbegripas, emedan han sig anmält at
komma på förslag til en Assessors-tienst.
Hr Lilljestierna sade Gref Sparres föreställning vara
berömmelig, men bad at qufestionerne eij måge blandas, emedan
qucestionen nu voro om Bökman, det för honom må skrifvas
at af K. Giöta Håfrätt blifva satt på förslag.
Hr Flach utlät sig, at han hvarcken kände Bökmam
person, des capacité eller des upförande, hvilcket alt han lämnade
i sitt värde. 14 § uti Resolution på Krigsbefehlets
Besvär vid 1731 åhrs Riksdag säger at Auditeurerne skola
sättias pä förslag sedan de vist prof, hvarvid likväl hvad Regeringsformen
stadgar bör iackttagas, ty tiena och tiena val
är en åtskilnad. Hvad Hr Lilljestierna föreslår är generalitet
redan skiedt, hvarefter Håfrätterne sig ock rätta lära.
Hr Landtm.: Emedan Ständerne, som jag menar, faststäldt
at aldrig befatta sig med personelle recommendationer och
Deputationen berättar denne Auditeur Bökman fortiena medlidande,
så lärer man eij kunna gå vidare än at bifalla det
Håfrätten honom som okänd och therjemte icke bepröfvad eij
kunnat föreslå; kunnandes i öfrigit om bemälte Bökman sig
anmäler honom af Riddarhus-Secreteraren (emedan eij vanligit
är at vid sådane tilfällen någre skriftelige Resolutioner ifrån
Ständerne meddelas, på det sådane Resolutioner eij af deni.
hvilcka dem undfådt, som en art af recommendation måge
brukas) munteligen tilsäijas, at R. o. A. härmed eij kunna ga
vidare, utan har han at vända sig til Håfrätten och der visa
prof, då Håfrätten honom hvad Förordningarne förmå lärer
vederfaras låta.
Hr Landtm, frågade om detta vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: Bifallit Deputationens yttrande, at Håfrätten eij
kunnat föreslå Auditeuren Bökman såsom okänd och opröfvad.
Uplästes den af Riddarhus-Fiscalen författade förteckningen
på de 24 Deputerade af R. o. A., hvilcka i morgon
komma at bese Slottsbyggnaden, vara odes den förste på denna
Slottsbyggnaden. Öfv. Sinclair. Audit. Bökman. 61
förteckning och som Deputationen kommer at anföra, Gref
de la Gardies Fullmäcktig Hr Carl Silfwer schöld.
Hr Landtm, förmälte, at denne Deputation i morgon
före middagen kl. 10 kommer at samlas här på Riddarliussahlen,
och at om någre flere af R. o. A. jemväl vilja följa
med sådant står i deras behag.
Sedan berättade Hr Landtm, at Hr Öfversten Sinclair,
som varit ledamot i Secrete Utskottet, efter erhållit tilstand
rest tilbaka til Finland.
R. o. A. skildes åt.
Den 14 October.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos B. o. A.
den 11 Oct. liåldne Protocollet.
Vid slutet af detta Protocoll sid. 59 deräst uti discourserne
vid Protocolls-Deputationens Betänckande öfver Auditeuren
Bökmans emot Giöta Håfrätt andragne besvär, at han
eij blifvit förd på förslag, förmäles, at heinehe Auditeur åhl1719
sielf tagit afskied, erinrade
Hr Didron at som Ständerne böra taga sig dem an,
hvilcka vid visse staters och tiensters indragande emot sin
dija kommit at få afskied, så hafva deremot de, som sielfve
afsked begärt, ingen orsak at. besvära sig det de på förslagen
eij blifvit upförde, emedan de dertil eij äro berättigade, och
höra sådanes besvär af Riksens Ständer eij blifva antagne.
Hr Landtm.: Lagen är härutinnan klar, at den som sielf
begärt afskied eij kan påstå at vid existerande vacancer åter
blifva upförd på förslag, och lära Urskilnings-Deputationerne
'id Riksdagarne observera, at sådane besvär eij blifva antagne.
Hr Lilljestierna sade sig under de förde discourser eij
så noga gifvit ackt på det som han nu hörer hafva blifvit befättat
om Auditeuren Bökman, nemligen at han sielf begärt
afskied, emedan om samma omständighet varit honom bekant,
han eij styrckt dertil at för Bökman, hvilcken lian trodt vara
tienstgiörande, så väl som de öfrige Auditörer, i anledning af
[25] § uti Resolution på Krigsbefehlets besvär 1727, til K. Maj:t
(,n underdånig föreställning skulle upgå.
62 (Okt. 14.) Straff för ohemul klagan.
I öfrigit giordes vid det nu upläste Protocollet inge påminnelser.
Sedan sade Hr Lilljestierna sig hafva en ödmiuk föreställning
at giöra, som han begärte uti Protocollet måtte blifva
införd, nemligen at som vid Riksdagarne en och annan hos
Riksens Ständer andrager besvär öfver Collegier och Chefer,
hvilcke besvär, sedan Riksens Ständer dem bepröfvat och de befinnas
vara obefogade, så tyckes eij vara nog, at vederbörande
Collegier och Cheffer blifva fri erkände, utan bör ock den, sora
en sådan ohemul klagan földt, efter all rätt och billighet stadna
för tilta! och ansvar.
Hr Landtm, förmälte at R. o. A. för samina orsak, då
Secreta Deputationens Betänckande öfver Capitain Blix emot
Hr Öfversten Carl .Jahan Wrangel nyligen var före, resolverat
at Justitim-Deputationen med sitt yttrande angående Hr Öfverstens
satisfaction, som ohemult var angripen, skulle inkomma.
Hr Ridderschantz sade det vara mycket billigt hvad
Hr Lilljestierna anfördt, och hemstälte om icke til allas efterrättelse
en allmän Förordning härom i landet kunde blifva
kundgiord.
Hr Lilljestierna: Min mening är at Deputationen, sora
befriat et Coilegium eller Chef, jemväl bör yttra sig om den
ohemult klagandes straff, och at sådant af Secreta, Justitiaoch
Protocolls-Deputationerne kommer at i ackt tagas.
Hr Didron: Detta har Justitise-Deputationen nyligen
giordt i anseende till Leijs obefogade klagomål emot JustitiajCancelleren
och Landshöfdingen Cederbielke, och kan pä samma
sätt af Justitiae-Deputationen hädanefter förfaras.
Hr Ridderschantz: Det tyckes billigt at uti alla Deputationer,
der klagomål emottagas, likaledes förhålles.
Hr Hammarberg: Vi hafva allmän lag, at den, som anklagar
någon för det han eij gitter bevisa, bör stå samma
straff som den andra bordt undergå, om han til bråttet blifvit
bunden.
Hr Landtm.: Meningen lärer eij vara at giöra någon ny
lag, utan at applicera den gamla, och at således de Deputationer,
som om reconventionen sig yttra, dervid citera lagsens
rum; bifalles detta?
HartiI svarades af R. o. A. med Ja,
och kommer Extractuin Protocolli til de andre Stånden
härom at utfärdas.
Tjenstemän i Krigs-Kollegium.
63
Uplästes K. Krigs-Collegii Memorial af den 4 i denne
månad, hvarutinnan, til underdånigt följe af K. Maj:ts under
den 25 sidstl. Sept, erhald ne nådiga svar uppå Krigs-Collegii
underdåniga giorde ansökning om ännu en Notarii antagande
och förordnande til Protocollens förande dersammastädes, K.
Krigs-Collegitim hemställer til Riksens Ständers öfvervägande
om icke i anseende dertil, at sedan staten för K. Krigs-Collegio
ar 1696 inrättades med en Notarius til 450 dal. smts årlig lön,
hvart il sedermera blifvit lagde 100 dal. sint skrifvarehielp,
sysslorne hafva efterhand igenom de åtskillige under KrigsCollegio
lagde nya Värck och Contoir blifvit intil denna tid
iner än tiodubbelt förökte, och Protocoilen så vidlyftige, at
omöijeligen en enda person derföre kan vara ansvarig; Riksens
Ständer lära fördenskull finna thet vara högst nödigt och angelägit,
at uti bemelte Collegio betieninger. förökas medelst en
Notarius til den förra, med lika stor lön af 550 dal. smt som
hittils blifvit bestådd. Hvilcken förstärckning K. Krigs-Coilegium
håller för så mycket oundgängeligare, som i annor händelse
Coilegium eij vill vara ansvarigt ifall sysslorne vid en
sådan myckenhet och mera til- än aftagande genom alt för
knapp betjening och ringa understöd blifva eftersatte. Hemställandes
derjemte K. Krigs-Collegium om icke Registratoren
i bemelte Collegio, som med dess Registrators-lön nu i 3 åhr
varit den ordinarie Notarien til hielf> vid Protocollens förande,
kunde fa niuta någon vedergällning för de af honom håldne
Protocollens renskrifning och registrering til 100 dal. smt om
ahret, emedan han uppå Collegii befallning och gifne förtröstan
om någon vedergällning sig detta arbete påtagit.
Likaledes uplästes det af' Ilr Stjerncrantz ingifne Memorial,
theruti lian, med andragne skiäl af Notarii-sysslans svårhet
och trätsamhet med mera, visar the af K. Krigs-Collegio föreslagne
550 dal. smt til åhrlig lön för hvarje Notarius vara
dyrt förtiente penningar, och at det voro eftertänckeligit med
»ågot utdragande derigenom giöra Notariens vilckor alt för
knappe och svage. Föreslåendes Hr Stierncrantz til den andra
Notariens aflöning något af avancen vid krutförsälgningen samt
de flera värcken, hvarigenom staten på intet sätt kände någon
gravation; livilcket förslag Coilegium äfven i underdånighet
gifvit K. Majit vid handen.
Uppå. Hr Landtm:ns giorde frågan,
64 (Okt. 14.) Guvernören Skyttes krono-fordringar.
remitterades detta K. Krigs-Collegii Memorial, tillika med
det som Hr Stierncrantz i dag ingifvit, til Secrete Utskottet,
Uplästes Justitia!-Deputationens Betänckande öfver Majoren
Carl Hindrich Skyttes sökte förklaring af Riksens Ständers den
18 Nov. 1734 til K. Maj:t afgifne underdånige skrifvelse angående
ersättning för de honom ifrångångne Råbelöf och Odensberga
godsen, och om icke förutan de 17,143 dal. smt, som K.
Kammar-Collegium uti dess deröfver författade liqvidation
honom til godo upfördt, äfven bordt uptagas 7,270 dal. samma
mynt för tvänne framlidne Generalen och Gouverneuren Skytten
liquiderade crono-fordringar, finnandes Deputationen skiäligit,
sedan denne saks beskaffenhet blifvit uprepad, at K. CammarCollegium
rätteligen med liquiderandet förfarit, och at det vid
samma liquidation bör förblifva, samt at Majoren Skytte eij
varit berättigad til mera än de undfångne 11,708 dal. smt,
hvilcka merberörde af H. K. Maj:t nådigst faststäldte liquidation
honom til godo upförer. Men som någre af Deputationens
ledamöter varit af en annan mening i denne sak, hvilcken
igenom et bilagt Deputationens Extractum Protocolli af den
10 i denna månad äfven med Riksens Ständer är communicerad,
sä
uplästes ock samma Extractum Protocolli, hvarutinnan
nästbemelte ledamöters tanckar, som eij med pluraliteten instämdt,
antores deruti bestå, at Riksens Ständers under den 18
Nov. 1734 til K. Maj:t i denne sak afgångne underdåniga
skrifvelse med skiäl och billighet derhän kan förklaras, at
Majoren Skytte uti liquidationen må crediteras så väl för en
summa af 18,786 dal. sint, dem han til afbördande af Generalen
Skyttes crono-skuld för regiments-medel utgifvit, som ock för
bemelte Generals liquide crono-fordringar, hvilcka sedan innehäldningarne
äro afdragne til 7,078 dal. smt sig belöpa, samt
deraf sedan afdrages de 11,708 dal. smt, dem han sedermera i
Riksens Ständers Contoir undfädt, så at Majoren sedan de af
honom för Generalen Skyttes cronoskuld äfven utbetalte 1,643
dal. smt, dem han uti sitt til Riksens Ständer under denne
Riksdag ingifne Memorial i petito eij omrördt, afgå, skulle
komma deröfver ännu at undfå en summa af 5,243 dal. smt;
kunnandes sättet och tiden til samma summas utbetalning til
Sekrete Utskottet hänskiutas.
Ytterligare uplästes likaledes en af Deputationens ledamöters
serskilte yttrade tanckar och votum i denna sak, soffi
Majoren Skyttes krono-fordringar.
65
deruppå utgår, at han ej finner sig kunna styrcka Riksens
Ständer at låta Majoren Skytte niuta någon ersättning för de
til cronan en gång af honom betalte regimentsmedel, eller til
en sådan förklaring, hvarigenom 7,270 dal. smt än vidare skulle
Majoren godtgiöras.
Sedan Hr Landtm, uprepat hvaruppå såväl Betänckandet
som dissentium vota utgå, förestälte
Frih. Henrich Wrede, at som Hr Majoren Skytte voro
des svåger, ville och kunde uti denna saken han eij ingå in
meritis, men lämnade til R. o. A:ns öma behiertande, at som
Majoren Skytte så länge varit lidande och jemväl den förste
undersåte, i anseende til hvilcken Riksens Ständer brukat den
dem tilkommande rättigheten at ändra de Resolutioner, som på
annat ställe eij kunnat rättas, bemelte Major äfvenväl igenom
tvänne K. Resolutioner om Råbeslöf och Ödesberga godsens
besittning och äganderätt varit försäkrad, men icke des mindre
för framledne Generalen Skyttes private och cronogäld til en
summa af 50,000 dal. smt tilsammans måst betala, om icke i
anseende til desse bevekande omständigheter R. o. A. skulle
behaga låta honom niuta desse 7,000 dal. smt, på hvilcken
händelse och ifall R. o. A. skulle behaga giöra en sådan justiee
neli grace Frih. Wrede ödmiukast anhöll, at R. o. A. sådant
igenom en Deputation de andre respective Stånden ville tilkännagifva,
på det de emedlertid icke måge afgiöra saken;
hvaruppå Frih. Wrede afträdde.
Hr Carl Otto Lagercrantz sade sig eij gå in i saken,
men det voro vist, at Major Skytte mycket lidit i det åhr 1723,
sedan såväl Generalen Skytte som han suttit 33 år uti en orubbad
possession af godsen, de Uhlfeldske creditorer, til hvilcka han
eij något var skyldig, uti samma gods fingo immission oacktadt
han af godsen var innehafvare, och som dessutan desse 17,000
dal. smt til Generalen Skytte ifall han lefvat ovägerligen bordt
betalas, och ifall de 7,000 dal. skulle afdragas, Majoren sorn
sa store summor utbetalt eij skulle uti ersättning in alles niuta
mer än 11,000 dal. smt; fördenskull hemstälte Hr Lagercrantz
om icke R. o. A. ville i gunstigt behiertande taga en så redelig
mans myckna lidande.
Hr Ridderschantz utlät sig at Hr Lagercrantz öfvermåttan
väl deducerat saken, och voro mycket väl om R. o. A.
behagade taga densamma i gunstigt öfvervägande.
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 5
66 (Okt. 14.) Majoren Skyttes krono-fordringar.
Frih. Coijett lade härtil, at som Ständerne tillagt Major
Skytte til ersättning för des lidande 17,000 dal. sint, så blifver
samma ersättning eij fullkommelig, eller kan kallas ersättning,
om man nu deraf vill afdraga 7,000 dal. smt.
Som åtskillige af R. o. A. härmed instämde, giorde Hr
Landtm, frågan om R. o. A. bifaller, at Majoren Skytte niuter
alle sine liquidationer oafkortade til godo;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och funno R. o. A. jemväl godt at Resolutionen straxt
upsättes och skrifves på Betänckandet, samt at en Deputation
med Betänckandet til de andre Stånden afgår detta ärendet at
recommendera, kommandes samma Deputation at bestå af 6
personer.
Upsättes Resolution, hvilcken, sedan under justeringen de
orden »enligit Riksens Ständers brefs af åhl' 1734 tydelige innehåld»
tillagde blifvit, af R. o. A. bifölls.
Resol.: I anseende til Hr Majoren Skyttes myckna lidande
samt de af någre ledamöter anförde skiäl funno R. o. A. billigt,
at bemelte Major niuter liquidationerne enligit Riksens Ständers
brefs tydeliga innehåll af åhr 1734 oafkortat til godo, hvilcket
hos de öfrige respective Stånden til det bästa anmäles och
recommenderas.
Frih. Henrich Wrede framträdde och aflade hos R. o.
A. en ödmiuk tacksäijelse, som med et så rättvist och gratieust
slut denna saken behagat afhielpa.
De 6 Deputerade, hvilcka Hr Carl Silfwerschöld anförde,
togo Betänckandet med den påskrifne Resolutionen och afgingo
dermed til de andre Stånden denna saken til det bästa at
anmäla.
Uplästes Enträd af Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 3 Od. sidstl. hvaruti, uppå Riksens Ständers underdåniga
skrifvelse af den 11 Sept. nästl., hvilcken tilstyrcker at Allmogen
i Carelen nu som förr må varda befriad ifrån rotering
och Commissionen deröfver uphöra men at skattläggningen ofördröijeligen
må anställas och förrättas samt at Carelska Riksdags-Fullmäcktigens
besvär öfver förenämnde Commission af K.
Maj:t med första måge afgiöras, K. Majit förmäler sig nådigt
finna at roteringen och Commissionens förrättning skall uphöra
och uphäfvas, men som bemälte Commission efter undfången
instruction äfven andre förrättningar äro anbefalte, altså har
K. Majit häröfver velat förnimma Riksens Ständers ytterligare
Roteringen i Karelen. Jäf i Justitie-Deputationen. 67
utlåtande om de ock härunder skola förstås. Imedlertid gifver
K. Majit i nåder vid handen hela denna sakens förlopp, at
ehuruväl Landshöfdingen Frisenheim, som var förordnad at föra
presidium vid berörde Commission, genom döden afgått, är han
dock vorden fortsatt genom Krigs-Rådet Nigrell och Cammereraren
Printz, hvilcka berättat at förutan Liebelits de öfrige
sochnarne i Carelen godvilligt så väl til ref och skattläggningen
sorn roteringen sig begifvit; men häruppå har Borgmästaren
Wittstock på samteliga sochnarnes vägnar i Carelen ingifvit en
besvärs-skrift, deruti Allmogen undanbeder sig den ständiga
räntan eller roteringen; och som detta var stridande med dett
förra, har K. Majit altsammans med Commissionen communicerat,
hvilcken med dess utlåtelse deröfver inkommit, at det
sig så icke förhåller, med mera, sä väl angående ortens beskaffenhet
samt huru Allmogen oricktigt upgifvit sina ägor.
Likaledes skall Krigs-Rådet Nigrell i underdånighet gifvit vid
handen, at des medledamot Lands-Caminereraren och arendatoren
Printz uti Liebelitz sochns angelägenhet skall vara interesserad,
hvarföre han beder det någon annan, som han gifver
förslag på, i des ställe må förordnas. Föröfrigit som Allmogen
i Carelen år 1731 emot den förmån at slippa arendatorernes
tvång utfäst sig at vilja utgiöra 100 man soldater, jemväl nu
sedermera inför Commissionen eij nekat til rotering, så förmodar
K. Majit, at de genom goda föreställningar kunna bevekas
til alt hvad skiäligit är, med mera, hvilcket alt K. Majit
velat gifva Riksens Ständer vid handen, och derhos nedsändt
de documenter och skrifter, som til närmare uplysning i denna
saken tiena kunna; varandes emedlertid nådige ordres afgångne
til Commissionen at med ref- och roteringen innehålla.
Remitterades til Landt- och Siö-Militiae-GIconomie-Deputationen.
Uplästes J ustitice-Deputationens Extradum Protocolli,
hvarutinnan Deputationen förmäler sig hafva enligit Riksens
Ständers förordnande förekalla! de vid denne Riksdag öfver
■lustitue-Revisionens domar klagande, och deras utlåtelser öfver
klagosätten inhämtat; jemväl ock at sedermera någre af Deputationens
ledamöter sielfve förklarat sig jäfacktige, men Deputationen
har vid jäfsmålens öfvervägande i anseende til hvar och
en ledamot funnit, at uti Gref Frölichs och Baron Cederhielms
saker Gref G. Cronhielm och Baron von Knorring, och uti
Grefve Frölichs sak allena, Gref Gyllenborg, Assessoren Kin
-
68 (OKt. 14») Val till Just.-Deput. Om eds afläggande
af Justitie-Deputationen. Dep. fr. Bonde-St. 69
nenmunt och Håfrätts-Rådet Olivecrona för jäfacktige böra
anses, men de öfrigas anförde jäf eij vara af den vigt, at de
sig afhålla få, altså anhålles at uti ofvannämnde 5 ledamöters
ställen andre förordnas må, hvilcke Justitias-Deputationen vid
de sakers afgiörande bivista, uti hvilcke förenämnde Hrr ledamöter
äro befundne jäfacktige.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan,
biföllo R. o. A. at Hrr Electorerne ju förr ju häldre utnämna
5 ledamöter, hvilcka Justitiee-Deputationen vid de sakers
afgiörande bivista, uti hvilcke de 5 förre Hrr ledamöter för
jäfacktige ansedde äro.
Hr Lagman Hammarberg heinstälte först om icke Hrr
Electorerne kunde frihet lämnas at nämna lagfarne, skickelige
och bepröfvade män, utan afseende om de uti andre Deputationer
redan skulle vara placerade, emedan det är en mycket
granlaga sak at skiärskåda Justitiae-Revisionens domar, och
målen mycket vidlyftige; och för det andra om icke vid desse
sakers handterande af Justitim-Deputation domare-ed bör afläggas.
I anseende til det förra momentet giordes af Hr Liljestierna
den föreställningen, at om ledamöter skulle nämnas,
hvilcka redan sittia uti andre Deputationer, blefvo arbetet uti
de andre Deputationerne hindrat; men
Hr Hammarberg förmente sådant eij vara at befara
aldenstund sakerne uti Justitioe-Deputationen, som desse nye
ledamöter komma at öfvervara, eij äro så många och bemelte
ledamöter jemte sine andre sysslor visse timar om dagen härtil
kunna använda. Häruppå föll discoursen på den andra frågan,
om domare-edens afläggande.
Hvarvid af Hr Liljestierna förestältes en sådan domareeds
afläggande af Deputationen eij väl låta sig giöra, l:o i
anseende dertil at sådant härtils eij varit practicabelt; 2:o voro
af Ståndens plenis vid öfverläggningen om et Justitise-Utskott,
som härutinnan voro principale, detta tillika med såsom et
accessorium upskutit; 3:o som Deputationen består af 4 Stånds
ledamöter, voro frågan huru de af Präste-, Borgare- och Bondeståndet,
som eij äga lagfarenhet, kunna aflägga domare-ed.
Gref G. Gyllenborg svarade, at Borgmästare och Nämdemän
förut hafva aflagt domare-ed, och lade
Hr Didron härtil at uti Arméen vid Krigsrätterne aflägga
officerarne domare-eden fast de eij alle äro lagfarne.
Hr Liljestierna androg vidare at om domare-ed aflägges,
så blifver det en domstol och bör jemväl per capita voteras,
hvartil man eij vet om de andre Standen lära samtycka.
Frih. Ungern yttrade sig, at Justitias-Deputationens utslag
är et Betänckande och eij någon dom.
Gref Gustaf Gyllenborg, at sakerne der likväl efter
lag och process böra handteras.
Hr Landtm, erinrade at Riksens Ständer redan faststäldt
at på denna Riksdag de emot Justitim-Revisionens domar
anförde och til Justitise-Deputationen remitterade besvär efter
den härtils brukelige methoden böra afgiöras, hemställandes om
icke R. o. A. behagar at det dervid förblifver;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, bestående af 6 personer, som öfvergaf et
Extractum Protocolli daterat i dag, hvarutinnan, i anseende
til Riksdagens långa varande och den afsaknad landet så väl
som Riksdags-Fullmäcktigarne deraf känna, Ståndet hemställer,
om icke en viss termin måtte utnämnas och fastställas, öfver
hvilcken Riksdagen icke utdragas må. Sedan den, som ibland
Bondeståndets Deputerade förde ordet, detta ärendet recommenderat
och Hr Landtm, häruppå svarat, afträdde denna Deputationen.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine säten och
sedan det skiedt,
uplästes Secreta Deputationens Betänckande angående Hr
Majoren Leijonadlers och Hr Rytt mästaren Hägers emot Hr
Öfversten Freudenfelt förde besvär, at de uppå dess gitne förslag
til en ledig Ryttmästare-indelning blifvit förbigångne.
Vidare uplästes Hr Öfversten Freudenfeldts i dag ingifne
Memorial, hvarutinnan Hr Öfversten andrager skiälen, hvilcka
föranlåtit honom at på samma förslag upföra Hr Gyllenpamp
framför Hr Leijonadler och Hr Hager.
Likaledes uplästes Hr Major Leijonadlers i dag ingifne
Memorial, hvarutinnan han sine krigstienster uprepar, i anseende
hvartil, så väl som ancienneteten, han förmenar sig
varit närmare berättigad at komma på förslaget än någon af de
andre begge.
Hr Otto Wilhelm De Geer begärte at Hr Öfverstens
åhr 1734 gifne förslag, uppå hvilcket Ryttmästaren Hager til
70 (Okt. 14.) Besvär mot öfversteu Freijdenfelt.
en då ledigvarande Ryttmästare-indelning varit upförd, måtte
blifva upläst.
Hr Didron sade nu eij frågan vara om 1734 års förslag,
utan om Hr Öfverst Freudenfelt uti det nu öfverklagade förslaget
liar rätt eller eij.
Hr Pehr Sölwersparre förklarade, at Hr Öfversten
Freudenfelt detta senare förslaget, hvarom nu frågan är, som
en rättrådig chef, och så väl och just inrättat, at han bör
hafva tack derföre.
Hr Ekestubbe påminte at 1734 års förslag måtte skaffas
vid handen.
Hr Leijonadler framträdde och förestälte at af Secreta
Deputationens Betänckande så väl som af des nu upläste
Memorial R. o. A. nogsamt lärer hafva inhämtat huru mycket
han kommit at lida; det voro oförnekeligit, at ancienneteten
vid detta tilfäliet bör räknas efter Ryttmästare-fullmackterne,
ty skulle det räknas längre tilbaka så kunde Hr Gyllenpamp
blifva närmare berättigad at hafva regimente än Hr Öfversten
sielf, begärte ock derjemte at Råds-Protocollet af den 15 December
1737 samt K. brefven af den 2 Martii och 2 November
1727 måge blifva nedhämtade och hos R. o. A. upläste.
Hvaruppå Hr Leijonadler afträdde.
Hr Öfversten Freudenfelt anhöll om tilstånd at få gå
til de andre Stånden och begära at de med denna sakens företagande
ville upskiuta til dess den samma hos R. o. A. blifvit
afgiord, hvilcket Hr Öfversten beviljades, som häruppå afträdde.
Hr Landtm.: Atskillige påminna om icke denna saken,
emedan den är af en granlaga beskaffenhet, kunde hvila till
nästa plenum.
Hr Lilljestierna sade at om någon begärer, at et Betänckande
skall blifva liggande på bordet sådant eij kan nekas.
Emedlertid ville han, med all den vördnad han är skyldig at
hysa för Secreta Deputationens Betänckande, säga sine enfaldige
tanckar, at af de skiäl, som han nu hördt utur Hr
Öfversten Freudenfelts Memorial, så kunde han för Gud betyga
sig eij annat finna än at Hr Öfversten vid detta förslag noga
i ackt tagit hvad en rättsinnig chef tilkommer och har Hr
Leijonadler, som fådt afskied med förbättring på caracteren, eij
haft fog at besvära sig; man vill lämna derhän af hvad tilfälle
Hr Leijonadler, som vid placeringen sig eij anmält, åhl'
Besvär mot öfversten Freudenfelt.
71
1727 åter kommit på expectancen, men det voro eftertänckeligit
om han för den orsaken skull skulle prejudicera andra, hvilcke
jemt och stadigt varit i tiensten; i anseende til hvilcket alt
Hr Leijonadlers förde klagomål eij tyckes vara grundat; och
hvad Hr Ryttmästaren Hager beträffar, så har Hr Öfversten i
anseende til honom jemväl giordt alt hvad en redelig chef tilkommer,
i det Hr Öfversten des förtienster hos K. Maj:t i
underdånighet upgifvit och dem eij förtegat, och i öfrigit
grundat sig på Regeringsformen, hvilcken är en fundamentallag
och af Placerings-Deputationens förrättning eij kan häfvas;
bemelte Regeringsforms 40 § stadgar, at personernes bepröfvade
erfarenhet och förtienst förnämligast anses bör, hvilcket för
Hr Gyllenpamp, som har så mångå tiensteåhr och dessutan uthärdat
en svår fångenskap, bör gälla; så kommer ock i consideration,
at Hr Gyllenpamp haft lika indelning med Hr
Hager; och hemställer jag en rätt chef i samvetet är förplicktad,
at, när 7 eller 8 af placeringen til en lika indelning
äro placerade, vid föreslåendet proponera den, som har längre
tiensteåhr och skickelighet derhos, fast den af placeringen
skulle fådt en senare numer än den andra; i anseende til
hvilcket alt jag eij annat kan finna, än at Hr Öfversten
Freudenfelt för tiltal bör vara fri.
Hr Otto Wilhelm De Geer: Skulle blotta ancienneteten
gälla, så torde mången som nu är Capitain, hafva fog at snarare
påstå regimente än mången Öfverste; men vid denna saken är
at märcka, at K. Maj:t och Rådet varnat Hr Öfversten Freudenfelt
vid detta förslaget, hvaruppå han förklarat sig det vilja
försvara, och derpå utgafs fulmackten.
Gref Lewenhaupt: Det är nödigt at man får vetta om
| saken nu skall afgiöras eller blifva liggande på bordet.
Dr Didron sade at om saken nu skall afgiöras vil han
strax utlåta sig.
Hr Landtm, frågade om saken skall blifva liggande til
nästa plenum;
men härpå föll eij något tydeligit svar.
Hr Ridderschantz och Atskillige flere förestälte, at Riksdagsordningen
är klar at om någon begär betäncketid sådant
eij kan förvägras.
I Hr Landtm, förnyade häruppå den förra frågan;
Hvilcken af R. o. A. med et tydeligit Ja blef besvarad.
72 (Okt. 14.) Handelsärendena. Om bordlagda frågor.
Hr Carl Silwerschöld kom tilbaka med Deputationen.
som angående Hr Majoren Skyttes sak varit hos de andre
Stånden, och berättade at Stånden försäkrat det så i detta
som andre mål R. o. A:ns recommendation hos dem mycket
lärer gälla.
Uplästes det för de af Secrete Utskottet och CaramaiCEconomiae-Deputationen
til Handelsärendernes öfverseende utnämde
Deputerade projecterade Eds-formularet,
hvilcket af R. o. A. bifölls.
Hr Didron påminte at deruti inryckas må det som står
uti Secreta Deputations instruction, nemligen at en ledamot,
om han det nödigt finner, må få andraga målet hos plena.
Hr Ridderschantz frågade huru man skall få räkning
för landshielspsmedlen.
Hr Landtm.: Uti räkningen är ingen hemlighet, men hvad
angår hvar och en manufacturs inre tilstånd samt de nödige
mesurer til deras vidare uphielpande, äro mål som erfordra
tysthet; om hvilcket alt uti instructionen, som af de Deputerade
sielfve lärer projecteras, närmare lärer blifva förmält.
Gref Lewenhaupt henrstälte om icke R. o. A. behagade
derom komma öfverens at när det är resolverat, at en sak skall
blifva liggande på bordet, ingen yttrar sin mening innan saken
til sluteligit afgiörande företages.
Hr Lliljestierna sade sig under Hr Grefvens mognare
ompröfvande åstunda vetta hvarföre en adelsman, som finner
sig i stånd at snarare yttra sine tanckar än en annan, icke
strax må kunna säga sin mening.
Gref Lewenhaupt: Jag talar eij om det som nu är skiedt
utan allenast at et vist aftal må skie för framtiden, ty som
det är et beneficiuin för den som begärer betäncketid, at han
må få tid at inhämta tilräckelig underrättelse och kundskap
om saken, hvarföre skall då emedlertid en eller annan tala i
saken innan alla äro i stånd at yttra sig?
Atskillige af R. o. A. lade bärtil at på sådant sätt gifves
impressioner förut om saken, och tiden drages fåfängt ut.
Hr Lilljestierna sade sig hålla för betänckeligit om icke
hvar och en skulle hafva tilstånd at yttra sine tanckar när
han finner sig i stånd dertil.
Gref Lewenhaupt: Jag har sagt min mening och lämnar
den til R. o. A:ns decision.
Depot, från Borgare-Standet. Hospitalen i Skane. 73
Hr Landtm, frågade om R. o. A. äro af den tanckan at
sedan det är bifallit, at en sak skall blifva liggande på bordet,
man då eij går in merita, emedan sådan gifver impression och
tiden drages ut;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
från Borgareståndet af 6 personer, för hvilcken Borgmästaren
ifrån Varberg Hummel förde ordet, och med en tienlig föreställning
aflefvererade en del af de uti Besvärs-Deputationen
utarbetade Resolutioner på Städernes Allmänna Besvär vid
denne Riksdag, säijandes sig derjemte hafva i befallning på
Ståndets vägnar at begära, at det projecterade Eds-formularet
för Deputationen öfver Handelsärenderne måtte hvila, emedan
Ståndet vid detsamma ännu häfver at giöra någre påminnelser,
likaledes ock at R. o. A. ville täckas ännu något upskiuta at
öfver 10 § af Allmogens Allmänna Besvär, angående Allmogens
seglation ifrån Österbotten och Finland, sig utlåta, emedan
detta ärendet hos K. Majit voro anhängigt; samt at R. o. A.
Borgareståndets Extractum Protocolli angående BåtsmansFörråds-cassan
til et benägit afgiörande sig ville företaga.
Sedan Hr Landtm, häruppå svarat at Eds-formularet för
Deputationen öfver Handelsärenderne redan i dag blifvit faststäldt,
men at icke des mindre det Lofl. Borgareståndet sine
påminnelser dervid kunde ingifva, och at de öfrige målen R.
o. A. skola blifva föredragne samt bedt anmäla R. o. Arns
vänliga helsning tilbaka,
afträdde samma Borgareståndets Deputation.
Uplästes Cammar-CEconomice- och Commerce-Deputationens
Betänckande angående Barnhuset och Hospitalet i Malmö
samt Hospitaierne i Landscrona, Ystad, Helsingborg och Lund,
hvarutinnan Deputationen förmäler sig af Hr Gen.-Majorens,
Landshöfdingens och Öfver-Commendantens Frih. Bennets serskilte
relation samt Magistraternes och flere vederbörandes
dervid bifogade berättelser om ofvannämde publique husens
tilstånd, med serdeles nöije hafva inhämtat, hvad sorgfällig
vårdnad välbemelte Hr General-Major, Landshöfdinge och
Ofver-Commendant haft at sättia mer ofvanförmälte hus i det
Wda stånd som de sig nu befinna. Finnandes Deputationen
härvid allenast följande vara at påminna, nemligen:
l:o Hvad Barnhuset i Malmö angår, så emedan det nu förnimmes
til dess inkomster kunna bära sig, ty håller Deputation
74 (Okt. 14.) Barnhus o. Hospital i Skåne.
för nödigt at igenom Landshöfdingen i orten en viss lindrig
stat för Barnhuset författas och K. Maj:ts nådiga approbation
underställes, samt at et vist antal af de fattigaste barn, som
Deputation håller före til antalet kunna blifva 100, så länge
derstädes underhållas til dess de vid handtvärck eller annat
kunna sig sielfva föda förtiena.
2:o Angående det som Magistraten i Lund förmäler om
det ena Fattighuset derstädes, Råby Siälabodar kallat, til
hvilckets reparerande en grund, Hunnerupsjorden benämd, blifvit
donerad, som af aflidne Theologie Professorens, Doktor Hcegardts
enckefru emot åhrligit arrende af 40 dal. smt med fördel innehafves,
men til fattighusets bättre nyttiande af Magistrater
återsökes; så håller Deputation, af anförde skiähl och efter
vederbörandes häröfver infordrade förklaringar, före det bör
förberörde enckefru under sin öfriga lifstid vid Hunnerupsjordens
brukande bibehållas, men samma jord efter hennes död
på offentelig auction til den mästbiudande uplåtas, och
3:o hvad vidkommer det som Landscrona Hospitals Föreståndare
anföra angående den emellan Hospitalet och framledne
Jöran Scheel upkomne process om bättre förmån och rätt
til Högestad gods, hvilcken process Hospitalet så väl vid Lagmans-
som Hofrätten vunnit, så hemställer Deputationen Riksens
Högh Ständer om icke af H. K. Maj:t kunde i underdånighet
begäras at denna sak, såsom varande mycket gammal, måtte
med det första til afgiörande företagas.
Sedan Hr Landtm, uprepat Betänckandets innehåll,
bifölls detsamma af R. o. A.
Hr C. Silfverschöld, som anfördt Deputationen til Slottsbyggnadens
beseende, aliade sin berättelse, at Deputationen med
mycken fängnad och nöije funnit med hvad drift denna vackra
byggnad sedan senaste Riksdag blifvit fortsatt, i det mellanstyckerne
på den östre och vestra flygelen bestående af stenhuggerie-arbeten
och architectoniske ordres aldeles blifvit upförde,
at uti den östra flygelen den kåstbara och sin like
neppeligen ägande trappan merendels är fullbordad, at uti södra
flygelen rikssalen i anseende til des ornamenter til en stor del
är färdig; at med gipsning, målning, kåstbart bildhuggerie til
fönster och dörar åtskillige rum äro försedde, och af det senare
et ansenligit förråd för handen, som alt sedan sidsta Riksdag
är giordt; jemte det at åtskillige vackra skilderier blifvit anskaffade.
Deputationen hade ock med fägnad sedt, at de drygaste
Slottsbyggnaden.
75
materialerne såsom den huggne stenen och marmoren äro tagne
af landets egne producter, varandes hopp at fönster- och spegelglas
jemväl af våre egne anlagde värck lära kunna anskaffas;
Juti hvilcket alt Deputationen med beröm erkändt Hr Grefvens
och Ofver-Intendentens vår nuvarande Hr Landtmarskalcks
stora insickt och kundskap i de här tilhörige månge och vackre
vettenskaper, samt vaksamma omsorg och idkesamma föranstaltande
til denna präktiga byggnadens bedrifvande, hvilcken
för efterverlden lärer tiena Hr Grefven och Landtm, til et
jodödeligit minne, såväl som den igenom Hr Grefvens försorg
här inrättade Målerie- och Bildthuggerie-Academien; och som
R. o. A. Hr Grefvens berömeliga direction, omsorg och möda
vid denna för riket så hederliga byggnad med serdeles välbehag
och erkänslan lära anse, så kunna R. o. A. intet högre
åstunda än at et så stort värck under Hr Grefvens och Landtmarskalckens
inseende må komma til sin fullkomlighet och
ändteliga fullbordan.
Gref Axel Sparre sade sig hafva varit med ibland de
Deputerade och ehuruväl han eij förstodo at derom döma, eij eller
ägde den talent at utföra det beröm, som Hr grefven och Landtmarskalcken
härvid tilkommer, så kan likväl han jemte alle andre
af det som för ögonen ses finna, at R. o. A. til en skyldig tacksäijelses
afläggande hos Hr Landtmarskalcken äro förbundne.
Hr Landtm, förklarade at den flit han härvid kunnat
använda voro des skyldighet likmätig, och at han intet högre
önskade, än at densamma måtte vara R. o. A. samt Riksens
Ständer til et behageligit nöije. Hvaruppå Hr Landtm, omständeligen
uprepade hvad sedan sidste Riksdag så i anseende
til byggnaden som til rummens inredande och prydande til—
giordt blifvit, hvilcket senare Hr Landtm, sade böra följa efter
möijeliglieten med det öfriga, och efter hand tilskaffas, på det
jemte byggnadens fortsättjande de inre våningsrum jemväl måge
komma i stånd at kunna bebos när Ofverheten det godt finnandes
varder. Til måleriernes och bildthuggeriets förfärdigande
hade någre främmande konstnärer måst införskrifvas,
sorn fallit något dyrare, hvartil orsaken varit at sådane ämnen
kär i landet ännu --eij varit at tilgå, men så voro hopp at
igenom den inrättade Måleri- och Bildthuggerie-Academien de
efter hand lära kunna finnas, och hade isynnerhet uti måleriet
en af våre svenske bragt det så vida, at des arbete de berömdaste
mästare eij mycket eftergifven Och tilläde Hr Landtm.
76 (Okt. 14.) Slottsbyggnads-Deputationen.
sig eij nogsamt kunna berömma så väl Hr Håf-Intendentens
von Hårlemans genie, capacité och flit, hvilcke egenskaper
han i så hög grad äger, at han med skiäl kan skattas för en
af de habileste arehitecter i vår tid, som ock Riksens Ständers
Slottsbyggnads-Deputations benägna bistånd och biträde, hvars
berömmeliga nit gådt så långt at vid yppande brist på penningar,
för fin värcket skulle studsa, des ledamöter sielfve gådt
i caution och på egen credit anskaffat förskått. Eliest hade
sedan sidsta Riksdag ibland bemelte ledamöter tvenne ruin
blifvit ledige, det ena igenom Hr Stats-Secreteraren Bungu
dödeliga frånfälle och det andra igenom Hr von Hökerstedts
befordran, som blifvit Landshöfdinge på Gottland, i hvilckas
ställen af R. o. A. andre nu komma at utnämnas. Slutandes
Hr Landtm, med den ytterligare önskan at hvad som giordt
och föranstaltat blifvit må lända R. o. A. til behageligit nöije.
R. o. A. betygade emot Hr Landtm, mycken tacksägelse
och erkänslan och sade
Hr Lilljestjerna at på nog värdigt sätt densamma kunna
förklara behöfdes at ibland R. o. A. voro någon som ägde
samma vältalighet, med hvilcken Hr Landtm, sielf uti så hög
mån är begåfvad, hvarföre man nu heldre med tysthet vill
vörda de oförliknelige egenskaper, af hvilcka Hr Landtm, sa
vid detta som andra tilfällen gifvit så berömeliga prof.
Hvaruppå R. o. A. för denna gången skildes åt.
Den 18 October.
R. o. A. samlades klåckan 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
den 14 Oct. håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser giordes.
I anledning af det som ofvan förmäles om tvenne sedan
sidsta Riksdag afgångne ledamöter uti Slottsbyggnads-Deputationen,
erindrade
Hr Landtm, om icke uti Protocollen må efterses på hvad
sätt ledamöterne til bemelte Deputation tilförende utvalde blifvit
och om det skiedt af Hrr Electorerne eller på något annat sätt;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Hrr Electorernes vahl til 5 ledamöter uti JustitiaDeputation,
som komma at biträda Deputationen när de öfver
Justitiae-Revisionens domar vid denne Riksdag förde besvär
Val till Jont.-IJeput. Om tiden för riksdagens afslutande. 77
komma at företagas, i de 5 ledamöters ställe som vid detta
tilfälle jäfvacktige befunnits, varandes bärtil utnämde Gref
De la Gardies fullmäcktig Hr Carl Silfwerschöld, Frih. Eldstierna,
Hr Lagman Silfwer sparre, Hr Justitiarien Bergenhiehn,
Ilr Krigs-Commissarien Lang.
Hr Palmstierna hemstälte om icke i anseende dertil at
Bondeståndet redan genom Extractum Protocolli begärt, at en
viss dag måtte utsättas til Riksdagens slutande, och at det vill
förliudas det de andre begge Stånden med en lika föreställning
lära inkomma, en Deputation ifrån R. o. A. til de 3 respective
Stånden kunde afskickas, som föreställer skiälen, hvarföre til
Riksdagens slutande ingen viss dag kan utsättas.
Hr Didron sade at han icke mindre än någon annan
önskar at alle riksvårdande ärender innan Ständerne skiljas
måge vara til slut bragte, men som han och flere redan så
länge sig här måst uppehålla, så skulle dem falla omöijeligit
at uthärda om icke viss tid utsättes som skäligen kan pröfvas
nödig til de angelägnaste sakernes afslutande, hvarföre han eij
kan vara af den meningen, at någon Deputation til Stånden
afgår med den föreställningen, at til Riksdagens slut eij någon
termin bör fastställas.
Hr Landtm, förmälte at han i går med de öfrige Ståndens
Talemän om detta ärendet öfverlagt och dem förestält, at efter
des tancka Deputationerne til slutet af November månad med
deras arbete kunna vara färdige och Riksdagen således medio
Becembris slutas; varandes i öfrigit svårare at med visshet
utsättia någon viss dag til Riksdagens slutande, än at utnämna
de angelägne ärender, hvilcka böra vara afgiorde innan Ständerne
skiljas åt. Och hemstälte Hr Landtm, om icke R. o. A. behagar,
at han med Talemännen än ytterligare härom öfverlägger.
Gref Henning Gyllenborg: Som Stånden redan för 14
dagar begärt termin och detsamma nu ånyo påyrkat, så torde
' landsorterne det rycktet utspridas, som ville R. o. A. utdraga
Riksdagen. Fördenskull tyckes nödigt vara at til de andre
Stånden en Deputation afgår med föreställning at R. o. A. eij
lindre än de åstunda Riksdagens slut, allenast de riksvårdande
°ch angelägne ärender först blifva afgiorde.
Hr Ridderschantz uprepade hvad han förre gången då
denne discours var före andragit, nemligen at lian allenast
hstundar, at en viss termin må utsättias, då lian ock lagt
78 (Okt. 18.) Om tiden för riksdagens afslutande.
skälen dertil, nemligen at de långvägade måge vetta hvad
messurer de hafva at taga, och at sådant jemväl vid förra
Riksdagar skiedt.
Hr De Geer förklarade det vara omöijeligit at sättia ut
termin innan de angelägne ärendeme blifvit afgiorde.
Hr Didron hemstälte om icke denna quaestion kunde
upskiutas til des R. o. A. tahlrikare upkommit.
Hr Landtm, frågade om icke Riddarhus-Fiscalen til de
andre Stånden kunde afsändas och berätta R. o. A. åstunda,
at Talemännen sammanträda at om Riksdagens slutande närmare
öfverlägga, emedan således de andre Stånden innan närmare
öfverläggning eij lära afgiöra saken.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Frih. Coijett yttrade sig at rikets välfärd är mera at anse
än at få Riksdagen innom en viss dag sluten, och är långt
bättre och försvarligare någre dagar längre vid Riksdagen at
uthärda än at skiljas åt och lämna riksens högst vårdande
ärender oafgiorde.
Hr Wennerstedt: At sättia termin förorsakar allenast
disputer och uppehåller Riksdagen när sedan nödvändigheten
fordrar at en sådan termin måste ändras och förlängas, hvaraf
man haft exempel på förre Riksdagar.
Hr Landtm, uprepade des nyligen giorde fråga om Riddarhus-Fiscalens
afsändande til de andre Stånden, kommandes
sedan Talemännen hvar och en uti sitt Stånd at berätta hvad
i detta sammanträdet förelupit;
Hvilcket af R. o. A. bifölls,
och afgick i detta ärendet Riddarhus-Fiscalen til de andre
Stånden, som tillika häfver at gifva tilkänna det Talemännen
i morgon klåckan half tolf härom komma at sammanträda.
Hr Landtm, tilläde sedan at någre mål äro, hvilka nödvändigt
måste vara afgiorde innan Ständerne kunna skiljas åt;
såsom Bevillningsvärcket, så vida armeen, flottan och fästningarne
skola vara i behörigt stånd; K. Maj:ts Propositioner, hvilcka
Ständerne eij kunna lämna obesvarade, och Allmänna Besvären.
Deputationerne kunna i November månad vara slutne, med
mindre för Justitise-Deputationen i anseende til de angelägne
målen, som eij förr än nu kunnat komma under arbete, något
längre på tiden skulle ankomma. När således alt arbetet ifrån
Deputationerne inkommit, kunde hvar dag hållas plenum, och
när ärenderne in pleno eij äro des angelägnare, Secrete Ut
-
Bekonventions-talan. Handels-Reglemente för Gefle. 79
skottet likaledes dagligen komma tilsammans, som det skiedde
vid slutet på förre Riksdagen. Försäkrandes Hr Landtm, det
af honom ingen flit skal sparas at skynda på Riksdagens
slut, hvilken, ehuru den för andre kunde falla tung, honom
doch tungast föllo.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns vid förre sammankomsten
fattade slut upsatte Extractum Protocolli, angående Collegiers
och Cheffers reconvention, när hos Riksens Ständer obefogade
besvär emot dem anföras, hvilcket af R. o. A. gillades, sä
lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 14
Oct. 1738.
S. D. Stadnade R. o. A. i det slut, at som billigheten
fordrar det Håfrätter, Collegier, Consistoriel- och Cheffer enär
emot dem hos Riksens Ständer besvär anföras, til hvilcka de
klagande eij finnas haft fog, böra niuta en skiälig reconvention;
det fördenskull de Deputationer, til hvilcka målen blifvit remitterade,
uti Betänckandet om hufvudmålet jemväl om vederbörandes
reconvention på dem, som ohemult klagat, sig yttra,
efter den anledning som lag och förordningar härtil gifva.
Actum ut supra.
Hr Landtm, sade sig hos R. o. A. böra anmäla, at en
Riksdagsman, nemligen Frih. Georg Posse, hvilcken uppå denne
Riksdag för Stiernloiska familjen varit fullmäcktig, genom
döden aflidit.
Uplästes Cammar-GZconomie-Deputationens Betänckande
angående et serskilt Handels-Reglemente för Gefle stad, hvarutinnan,
i anledning af Extract utur Räds-Protocollet under
den 17 Maii sidst!., förständigas huru som Gefle stads Borgerskap
vid 1734 års Riksdag anhållit at med et slikt Reglemente
blifva försedt, livartil de insändt project, jemväl at K. Comnierce-ColIegium,
uppå nådigste befallning med et efter stadens
beskaffenhet jemkat project härtil äfven inkommit, hvilcket K.
Maj:t med Riksens Ständer communicerat. I lika måtto berättas
det Riksdagsfullmäcktigen Handelsmannen Pabst ifrån
Gefle hos Deputation anfördt det paragraphen om främmande
rärkostars liggedagar uti det af K. Commerce-Collegio upsatte
Reglemente blifvit utesluten, hvaröfver Deputationen infordrat
rälbemelte Collegii utlåtande, som innehåller at det icke funnit
nödigt härom något uti Reglementet at införa, emedan uti
Randeis-Ordinantien af åhr 1673 samt de sedermera utgångne
80 (Okt. 18.) Reg:ts-fullm. fr. Finland. Domars öfverklagande.
K. Förordningar härom stadgat är; i anseende ock hvartil
Deputationen för sin del icke håller betänckeligit at ju 20 §
af 1734 års Reglemente för Göteborgs stad uti detta projecterade
Reglemente under des 18 § aldeles må införas. För öfrigit
finner Deputationen det projecterade Reglementet lända til stadens
nytta och förkofring i des handel, så at dervid intet är
at påminna, utan at K. Maj:t i underdånighet torde anmodas
detsamma med des höga namn autorisera och utfärda låta.
Sedan uplästes sielfva Reglementet hvarom Betänckandet
förmäler, hvilcket uppå
Hr Landtm:ns giorde fråga, tillika med Betänckandet
af R. o. A. bifölls.
Uplästes Ofverst-Lieutn. Gylleneckers med flere RegimentsFullmäcktiges
ifrån Finland ingifne Memorial, hvarutinnan de
bevekeligen anhålla det täcktes Riksens Ständer, i betracktande
af deras slätta indelning och svaga vilkor samt åtskillige här
förefallande omkostningar på en så dyr ort, bevilja dem såsom
Herredagsmän full betalning för hvad som de för åhren 1719,
1720 och 1721 efter ricktige liquidationer ännu kunna hafva i
underdånighet at fordra; hvarom de giöra sig så mycket mer
hopp, som en slik benådning vid de förra Riksdagar de förre
Riksdagsfullmäcktige vederfarits, och hela summan efter den
bifogade förteckningen eij högre än til 1,149 dal. srnt sig
bestiger.
R. o. A. funno billigt i anseende til de anförde omständigheter
denna de ifrån finske regimenterne befullmäcktigades
begäran at bifalla.
Uplästes Jnstitiee-Deputationens Extractum Protocolli af
den 13 Oct. nästl., hvarvid bifogas den efter Riksens Ständers
godtfinnande af Deputationen projecterade Förordningen angående
them som hos Riksens Ständer andraga besvär öfver K. Maj:ts
uti thess Justitise-Revision utfallne domar och Resolutioner samt
tlieras straff som ohemult slike klagomål anföra, underställandes
Deputation den samma Riksens Ständers vidare öfverseende,
med hemställan om icke för större tydelighets skull uti then
2:dra § näst efter orden: »efter des datum», kunde tilsättias:
»hvar månad räknat til 30 dagar, then dag oräknad tå domen
eller utslaget föll.»
Hr Landtm, giorde frågan om bemelte Extraetum Protocolli
hifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Afgift för bränvmsbränning.
81
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande i anledning af K. Maj:ts Riksens Ständer
nådigst meddelte Propositioner, angående en viss afgift af
bränvinsbrännande i riket til understöd vid de högst angelägne
tarfvor, som på den eventuelle staten för riksens värn och
trygghet erfordras, hvarutinnan Deputationen, efter sakens noga
öfvervägande samt K. Cammar-Collegii häröfver inhämtade förslag
och utlåtande, berättar sig eij funnit någon för landet
lindrigare utväg til de påbegynte försvarsvärckens fullbordande,
än den af K. Maj:t nådigst föreslagne consumtions-afgiften af
mindre nödige vahror, hvaribland bränvinet äfven räknas kan.
Til följe hvaraf Deputation funnit sig föranlåten at til Riksens
Ständers vidare bepröfvande författa project til en Förordning
angående bränvinsbrännande samt hämmandet af de olägenheter
och irriugar, som vid det år 1731 utgångne Placats värckställande
gifvit anledning til åtskillige klagomål, så ock om en
viss afgift på berörde vahror, hvilcket Deputation i möijeligaste
måtto förmäler sig hafva inrättat och lämpat til undersåtarnes
nöije och mindre känning för de fattige; hvarvid en del af
Deputationens ledamöter, och isynnerhet de af Bondeståndet,
åstundat at hvad angående denna afgift för bränvinsbrännande
af Riksens Ständer kunde komma at fastställas, uti den Förordning,
som angående consumtions-afgiften på vissa utifrån
inkommande vahror nu är under utarbetande och äfvenledes
vid denne Riksdag lärer faststäld blifva, må inflyta.
Hr Landtm, gaf tilkänna orsaken hvarföre Bondeståndets
ledamöter uti Deputationen så inständigt påstådt at hvad om
afgift för bränvinsbrännande kunde faststäldt blifva uti Förordningen
om consumtions-afgiften må inryckas, nemligen at
Allmogen i landet emot sielfva namnet af en bränvins-accis
hafva en sådan vedervilja, at om en Förordning under en sådan
rubrique skulle utkomma, de som äro Riksdagsmän trodde sig
eij utan lifsfara kunna komma hem til'sine medbroder; och at
roan för den orsaken skuld varit omtänckt på denna utvägen,
at sedan Ständerne faststäldt hvad uti denna afgift kommer at
erläggas, den här anförde rubriquen borttages och det öfrige
lil de Hrr Riksens Råd, som til consumtions-accisens projecterande
committerade äro, upgifves, at detta jemväl i samma
Förordning inrycka.
Sedan begyntes med upläsandet af denne projecterade Förordning
om bränvinsbrännande; och när 1 § var upläst berättade
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 6
82 (Okt. 18.) Afgift för bran vinsbrän ning.
Hr von Hökerstedt hvad möda man i Deputationen haft
at bringa Bondeståndets ledamöter til någon afgift för bränvinsbrännande
at samtycka, hvilcket eij kunnat skie utan at ansenligen
lindra 1731 års Förordning, hvilcken Allmogen funnit alt
för svår och sträng. Icke desmindre hade man orsak at förmoda,
at denne nu föreslagne inethoden et ganska ansenligit
skall importera, emedan afgiften, fast den blifver lindrigare,
doch kommer at fötdelas på flere.
Frih. C oi j ett frågade om de hemmans-brukare och åboer
som eij vilja bränna bränvin slippa denna afgiften?
Bärtil svarades detta vara klart af Förordningen, ty som
der säges at de, som vilja til husbehof bränna bränvijn, skola
äga tilstånd dertil emot den utsatte afgiften, så följer ock deraf
at de, som sig icke dertil angifva, eij betala någon afgift, men
hafva icke eller frihet att bränna.
Hr Adlerbeth hemstälte om icke til at få bättre begrep
om saken hela Förordningen en suite först må upläsas och
sedan hvar § serskilt företagas.
Detta bifölls.
Hr Ekestubbe förestälte at med denna Förordnings företagande
måtte upskiutas intil des man blifvit underrättad hvarföre
de 27 tunnor guld blifvit borta, igenom hvilcka undersåtare
i landet, som serdeles i Finland igenom utlagor, contributioner
och bevillningar mäckta äro utmattade, märkeligen hade kunnat
lisas, och voro svårt innan man en sådan underrättelse erhållit
til någon bevillning at samtycka.
Hr Didron: Hvad de 27 tunnor guld beträffar, som här
så ofta nämnas, så lärer Secrete Utskottet, hvilcket sitter på
en dyr ed, när saken är skiärskådad med berättelse derom til
Riksens Ständer inkomma; och frågar jag i öfrigit om vij
nåntid haft desse 27 tunnor guld i händerne.
Hr Landtm.: Hvad de 27 tunnor guld vidkommer, så är
det en hel separat sak; ty nu är frågan om en bevillning,
hvars nödvändighet Riksens Ständer befunnit, så framt vålt
försvarsvärck til lands och siöss skall komma i stånd, och för
hvilcken orsak skull til en consumtions-accis, hvaraf detta är
en del, redan är beviljat. Angående de 27 tunnor guld lärer
Secrete Utskottet, om någon felacktighet dervid befinnes vara
begången, eij underlåta at vid handen gifva alt hvad des ed
och instruction tillåter; och är så mycket mer nödigt at pa
Afgift för bränvinsbränning.
83
någon bevillning vara omtänckt, som vij nu eij hafva bemelte
27 tunnor guld.
Frih. Henrich Wrede: Som med Riksdagens slut af de
andra Stånden så mycket påskyndas, så är så mycket nödigare
at vid sakernes afgiörande vij oss med onödige discourser eij
uppehålla. Ständerne hafva redan faststäldt hvartil denna bevillning
skall användas, nemligen til riksens försvarsvärck,
och altså kunna vij oss derifrån eij undandraga. I öfrigit
lärer som Hr Landtm, sagt Secrete Utskottet, när saken blifvit
undersökt, gifva oss vid handen om desse 27 tunnor guld med
rikets skada blifvit afslagne eller eij.
Hr Rid der schantz sade des tancka hafva varit at äfven
anföra det samma som nu Frih. Wrede andragit; i öfrigit och
intil des Secrete Utskottet underrättat oss om den saken höllö
han för sin del alt hvad derom säges och berättas för et
ovist tal.
Hr Hökerstedt erindrade at R. o. A. ville eftersinna af
hvad påfölgd det vara skulle om de andre Stånden vid denne
bevillning hos R. o. A. skulle förmärcka någon svårighet, emedan
han som en ledamot af Deputationen nogsamt kunde intyga
hvad möda det kåstat at härutinnan bringa dem så vida som
nu skiedt, och voro sådant Hr Landtm, bäst bekant, hvars
goda föreställningar om denne afgifts nödvändighet til försvarsvärckets
iståndsättjande, samt at Riksdagen härigenom til et
skyndesammare slut befordras, jemte flere i Deputationen anförde
bevekande skiäl så ganska mycket bidragit, at omsider
de öfrige Stånden sig härtil beqvämat.
Hr Rammel sade sig ganska väl vetta hvad contributioner
hafva at säga emedan han redan i någre och 30 år fädt kännas
vid den lasten, men at han aldrig trodde någon billigare, jämnare
och lättare contributions-method kunna tagas vid handen
än äfven denna.
Hr Lilljebrun yttrade sig at det kan vara billigt at på
detta sättet contribuera; men at det voro svårt at undersåtame
jemt och stadigt måste åtaga sig contributioner, och at de dem
eij kunna slippa, samt at fördenskull borde efterfrågas hvarföre
ei> så ansenlig penningehielp et så fattigt rike kommit at
ondangå.
Hr Landtm, uprepade ånyo hvad Hr Landtm, så väl
angående all tillåtelig underrättelses meddelande ifrån Secrete
Utskottet om de oftanämde 27 tunnor guld, som ock denna
84 (Okt. 18.) Förordning om bränvinsbränning.
bevillnings nödvändighet nyligen anfördt, tilläggandes frågan
således nu allenast vara om bevillningssättet.
Häruppå fortfors med den projecterade Förordningens upläsande
til slutet, bestående bemelte Förordning af 6 §§.
Hr Wulfwenstierna sade sig vid de 5 förste §§, som
angå denna inrättning på landet, eij hafva något at påminna,
men begärte at den 6 § hvilcken angår städerne ånyo måtte
upläsas, livilcket ock skiedde, då Hr Wulfwenstierna vidare
erindrade det vara noga at märcka at städerne här eij åtaga
sig större taxering än de 1732 undergingo, hvilcken var eij
annat än deras vanliga salu- och consumtions-accis; men som
uti denna bevillning landet åtager sig en ny tunga och last
så är ock billigt at städerne något equivalent deremot antaga;
fördenskull som den första eller 1732 års taxering et ganska
ringa importerade, men de senare åhrens taxeringar til et ansenligt
sig bestiga, voro önskeligit at Cammar-Collegium måtte
lämnas frihet taxeringen af städerne at öfverse och densamma
jemka.
Hr von Hökerstedt berättade at man med all använd
möda och giorde föreställningar uti Deputationen eij kunnat
förmå städernes Fullmäcktige at gå vidare, och at de sig högeligen
besvärat öfver de sedan år 1732 dem pålagde taxeringar,
hvilcka de ännu befruckta och för den orsaken skull i högsta
måtto giordt det förbehåld, at 1732 års taxering eij må öfversk
ridas.
Hr Wulfwenstierna yrkade deruppå at städerne, livilcke
altid äro skyldige at erlägga husbehofs- och salu-accisen måge
taxeras efter consumtionen, och när afgiften derefter proportioneras
hafva de eij orsak at klaga.
Hr von Hökerstedt berättade at städerne funnit de senare
taxeringarne alt för svåre och har man haft exempel at i staden
Marstrand sedan den andra taxeringen skiedt ingen velat åtaga
sig bränvinsbränneri, så at om en ytterligare taxering än den
i Förordningen projecterad är städerne skulle påläggas, de sig
aldeles ifrån denna afgift skulle afsäga; och voro altså bättre
at antaga något än alts intet, emedan man doch skiäligen
kunde förmoda at oacktat denna lindring, när hela afgiften >
städer och på landet räknas tilsamman, den doch skall göra
en vacker summa.
Hr Landtm, gaf tilkänna at Bryggare-Ämbetet här i
Stockholm för bränvinsbrännandet betalt i förstone 72,000 men
Förordning om bränvinsbränning.
85
sedan 80,000 dal. knit om åhret, men at de nu eij vilja gå
längre än til 62,000. Krögare-Ämbetet gifver 60,000, så at
hela summan för Stockholms stad blifver 122,000 dal. kmt.
Häraf hafva de öfrige städerne tagit anledning at påstå den
lindriga taxeringen af 1732; och lärer altså frågan blifva om
det skall förblifva härvid eller med dem komma at accorderas.
Hr Wulfwenstierna förmente bäst vara om det kommo
til accord.
Men häremot påmintes af åtskillige af R. o. A. at härigenom
torde svårigheter hos de andre Stånden giöras, och kanskie
hela saken rifvas up.
Frih. Coijett erindrade at de som sittia i backestugur
och eij hafva utsäde men likväl äga creatur, borde för dranckens
skull emot afgifts erläggande få bränna, hvarvid
Hr Landtm, förmälte detta jemväl uti Deputationen hafva
varit i öfvervägande, men som backestufvur böra rifvas ut och
inhyseshion eij tilkommer at bränna bränvin, så hade den
puncten således blifvit inrättad som den nu upläst är.
Härifrån föll åter discoursen på städernes afgift, uprepandes
Hr Wulfwenstierna at om denna consumtions afgift eij
voro, de likväl voro skyldige at i accis betala 1 dal. 4 öre
tunnan, samt at de således borde betala antingen i proportion
af det landet sig åtagit eller och accordera.
Hr Landtm.: Det voro önskeligit om de kunde förmås
til accord. Alle de öfrige städerne i riket betala tilsammans
eij mera än Stockholms stad allena, der likväl på denna varan
öfverallt är en stor consumtion.
Hr von Böhnen berättade at i går uti Allmänna BesvärsDeputationen
hade Ståndens ledamöter eij vist sig nögde med
denna afgiften för brännevinet, hvarföre man har noga at se
sig före at de eij kasta sig.
Hr von Hökerstedt sade at man uti Deputationen med
■dl flit arbetat at bringat på den fot, som Hr Wulfwenstierna
vid handen gifvit, men som man omöijeligen kunnat förmå
städernes Fullmäcktige dertil, så voro bäst at eij spänna bågen
för högt, på det Borgare- och de öfrige Stånden eij måge afsäga
sig altsammans.
Hr Wulfwenstierna anförde ännu det skiälet at uti
"tånge städer antalet af folcket märkeligen kan hafva sig
förökt sedan år 1732, och at i anseende dertil bemelte
taxering med skiäl kunde förhögas. I öfrigit när 3:ne Stånd
86 (Okt. 18.) Förordning om bränvinsbränning.
funnit en bevillning nödig och sig densamma åtaga, kan det
herde sig eij undraga.
Ätskillige af R. o. A. begärte at det härutinnan måtte
blifva vid Betänckandet och at
Hr Landtm, ville giöra Propositionen härom, hvilcken
sedan den var skiedd,
af R. o. A. med Ja besvarades.
Frih. Göij ett påminte at om de, som til bränvinsbrännande
sig eij angifva, skulle slippa denna afgift, torde alt för stort
underslef skie; hållandes altså före at i Förordningen tydeligen
borde stå infördt, det alle de som hemmansbruk äga denna
afgift böra erlägga, antingen de sig angifva eller eij.
Hr Adlerbeth höll före at uti Förordningen expresse införas
må, at de, som eij vilja bränna bränvijn, böra slippa
denna afgiften, eller och at alle hemman antingen de sig angifva
eller eij samma afgift böra erlägga.
Hr Swanthe von Böhnen: På det senare sättet blifver
detta eij någon consumtions-accis utan en hemmans-contribution.
Hr Landtm, förestälte at det står fast hvad Hr von Böhnen
anfördt, men om Ständerne sig derom så förena, kan det och
heta en consumtions-accis isynnerhet som torpare och de der
eij bebo hemman sig härtil böra angifva. Orsaken hvarföre i
Förordningen blifvit infördt, at alle hemman emot frihetens
åtnjutande at bränna, den utsatte afgiften komma at erlägga,
voro denna, at elliest när et hemman til bränvinsbrännande
sig angifvit kunde månge flere som sig eij angifvit sättia sig
tilsammans om en panna. Til förekommande häraf voro cronobetienterne
berättigade at härom hos Allmogen undersöka, hvilcket
Bondeståndet aldeles vill undvika och fördenskull pä det högsta
precaverat, at något som til en sådan undersökning kunde gifva
anledning uti Förordningen eij måtte inflyta, och torde altså.
ifall härutinnan någon ändring giöres, saken eij mera blifva
så smakelig för Bondeståndet.
Hr Landtm, frågade om Förordningen punctevijs skall
upläsas, men som R. o. A. förklarade sig des innehåld hafva
inhämtat, och at quaestionen igenom discourserne nogsamt blifvit
ventilerade, så at Propositionen kunde giöras, altså giorde Hr
Landtm, frågan om Förordningen til alla delar bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Ytterligare frågade Hr Landtm, om prse missa komma at
gä ut och det öfriga sedan det af Riksens Ständer blifvit bifallit
Besvär mot öfversten Freudenfelt.
87
uti den Allmänna Förordningen om consumtions-accisen, som
nu hos någre dertil committerade af Riksens Hrr Råd är til
utarbetande, att innefattas;
Hvilcket äfvenledes af R. o. A. bifölls.
Resol.: Bifölls til alla delar, kommandes doch eij under
namn af någon serskild Förordning at utfärdas, utan hvad angående
afgift på bränvin af Riksens Ständer kan blifva faststäldt
uti Förordningen om consumtions-afgiften på mindre
nödige vahror at inryckas.
Sedan uppå Hr Landtm:nslbegäran R. o. A. intagit sine
säten, förmälte Hr Landtm, at R. o. A. vid senaste sammankomsten
utsatt til i dag at afgiöra Secreta Deputationens då
upläste Betänckande angående Hr Majoren Leijonadlers och
Hr Ryttmästaren Hägers emot Hr Öfversten Freudenfelt
anförde klagomål öfver prejudice uti et af Hr Öfversten
inrättat förslag til et ledigt compagnie vid Smålands cavallerieregimente.
Frih. Carl Sparre hemstälte om icke denna saken kunde
remitteras til den Stora Secreta Deputationen, hvilcket af åtskillige
af R. o. A. understöddes.
Hr Landtm, förmälte saken vara mycket granlaga, emedan
det utslag, som härutinnan faller, kommer at decidera om alle
förslagen i armeen på en gång.
Hr Didron sade sig hålla för nödigt at i anledning häraf
Stora Secreta Deputationen sig jemväl må yttra, huru med
förslagen hädanefter bör förhållas.
Som inge ytterligare påminnelser härvid giordes, frågade
Hr Landtm, om R. o. A. behaga at detta Secreta Deputationens
Betänckande til Stora Secreta Deputationen skall remitteras,
hvilcken tillika kommer at yttra sine tanckar om
förslagens inrättande hädanefter;
Hvartil af R. o. A. med Ja svarades.
Vidare anmälte Hr Landtm, at i dag åtskillige Memorialer
angående förbemelte Secreta Deputationens Betänckande inkommit,
nemligen af Hr Gfref Johan Gyllenborg, af Hr Carl
Axel Ruthenschöld, af Hr Majoren Leijonadler och af Hr
Ryttmästaren Hager, hemställandes om icke the komma at
följa med hufvudmålet til Stora Secreta Deputationen;
Hvilcket af R. o. A. likaledes bifölls.
Resol.: Remitterat til Riksens Ständers Stora Secreta
Deputation, jemte hosgående Memorialer, kommandes Stora
88 (Okt. 18.) Öfv.-löjtnanten Wrangels hemmansbyte.
Secreta Deputation at tillika yttra sine tanckar om förslagers
inrättande hädanefter.
Hr Otto Wilhelm De Geer: Hufvudmålet lärer så vara
remitterat at efterses skall om de klagande lidit eller eij.
Hr Landtm, sade det vara ändemålet.
Hr Landtm, frågade om icke Cammar-CEconomie-Deputations
Betänckanden angående Hr Öfverst-Lieutenant Wrangels
begärte hemmansbyte och angående änckans Rebecca Rytings
sökte skatteköp, hvilcke Betänckanden sedan den 4 Oct. legat
på bordet, nu til afgiörande måtte företagas; uprepandes Hr
Landtm, det senare Betänckandets innehåld, hvilcket uti detta
Protocoll under den 4 Oct. sid. 8 finnes infördt.
Som härvid berättades at samma Betänckande uti 3 Stånd
redan är afgiordt och bifallit, yttrade sig
Hr Didron, at man måste efterse om icke Adelige Privilegierne
härigenom blifvit rörde, på hvilcken händelse, fastän
3 Stånd skulle resolverat i saken, en sådan Resolution eij kan
äga någon kraft.
Häruppå föreföll hos R. o. A. en vidlyftig discours, först i
anseende til förmånsrättigheten på hemmanet Sännevadet, om
Frih. Wrangel til bemelte hemmans utbrytande, eller änckan Rebecca
Ryting til skattelösen deraf närmare voro berättigad; hvarvid
Hr Flach vidlyftigt anförde, at som änckans föregifvande
finnes ogrundat, så väl det ena at af stubben bemelte hemman
hafva uptagit, i det hemmanet någre åhr för än hon dit kora
varit skattlagt, som ock det andra, at hennes man varit soldat,
emedan han varit länsman, denna casus jemväl existerat innan
1735 års Förordning om preference emellan dem, som söka
utbyte af skatterättighet, utkom, hvilcken Förordning icke eller
ännu för en allmän lag af Ständerne är antagen, och Frih.
Wrangel emot K. Cammar-Collegii honom vidriga resolution sig
straxt besvärat samt derå erhållit K. Maj:ts nådiga ändring,
och til underdånigt följe af densamma K. Resolution, på vederlagshemmanens
ref- och skatt-läggning giordt bekostnad, men
med den dubbla vederlagsräntans skattläggande och refvande
eij så kunnat skynda, i frucktan at giöra en fåfäng bekostnad
ifall Ständerne, hos hvilcka änckan låtit sig förliuda at giöra
saken anhängig, bytet eij skulle bifalla, så tyckes vid så fatta
omständigheter mycket betänckeligit vara om tvänne K. Resolutioner,
hvilcka Frih. Wrangel uti en med R. o. A:ns Privilegier
enlig sak sig lagligen förvärfvat, skulle uphäfvas.
Öfv.-löjtnanten Wrangels hemmansbyte. 89
Af Frih. Coijett lades ännu härtil, at frågan utom des
voro om änckan med besvär hos Riksens Ständer kunde inkomma
öfver en K. Resolution, sedan hon låtit 2 Riksdagar
gå förbi, och om Frih. Wrangel uti Deputationen blifvit hörd.
Hr Pauli instämde med Hr Coijet i anseende til den
första frågan, at det vore mycket eftertänckeligit om sedan
tvänne Riksdagar gådt förbi, det skall vara lof gifvit öfver
K. Maj:ts Resolutioner sig at besvära, emedan man på det
sättet aldrig kunde trygga sig vid någon K. Resolution.
Häremot androgs af Hr Ruthenschöld, at så mycket
han kunde finna voro eij någon af de anförde rätta hufvudfrågan,
utan kommo det hufvudsakligen derpå an om Frih.
Wrangel enligit 1728 åhrs Förordning innom 3 år praesterat
vederlaget, emedan i vidrig händelse bemelte Förordning förklarar
den sökande af bytesförmånen förlustig. I öfrigit sade
Hr Ruthenschöld sig eij veta om Frih. Wrangel uti CammarUtskottet
blifvit hörd, emedan han, Hr Ruthenschöld, uti bemelte
Utskott eij voro ledamot.
Hr Flach och Hr von Böhnen sade at Frih. Wrangel
praesterat den enkla vederlagsräntan, och bristen i den dubbla
kunde han eij vetta innan ref- och skatt-läggningen försiggått.
Hr Landtm.: Hufvudqusestionen lärer vara om saken
rörer Adelige Privilegierne eller eij, ty på den förra händelsen
kan saken eij expedieras, eliest hafva 3 Stånd redan deri resolverat
och bifallit Betänckandet. Sedan giöres och här den
påminnelsen, at en sådan dubbel räntas utgifvande i byte synes
strida emot Adelige Privilegierne, hvilcka förbiuda at frälset
eij skall förminskas.
Hr Lilljestierna förmente denna saken eij röra Privilegierne,
emedan tvisten allenast består om prioriteten; och som
den frågan af 3 Stånd redan är afgiord, tyckes fåfängt vara at
sig härmed längre uppehålla.
Hr Flach: At som igenom Privilegierne R. o. A. den
frihet är förbehållen at få tilbyta sig cronohemman, och här
befinnes at änckan fuller anmält sig om skatteköpet, men detsamma
sedan in på siunde åhret lämnat och aldrig fullfölgdt,
der icke Frih. Wrangel sökt bytet, så voro det alt för farligit,
ut detta blefvo et prejudicat emedan således hvar cronobonde
kunde anmäla sig om skatteköp och skaffa sig Landshöfdingens
remiss, utan at vidare fullfölja saken, hvarigenom han vunno
90 (Okt. 18.) Wrangels hemmansbyte. Majoren v. Brömsen.
prioriteten; och kunde således R. o. A. aldrig komma til
något byte.
Hr Liljestierna sade at det står Frih. Wrangel fritt at
tilbyta sig räntan.
Hr Ehrenpreus: Som det är en åtskilnad emellan skatteköp
och byte och til det förra hvem som sig först anmäler är
prioriterad, men R. o. A. allena är förbehållit at ingå byten,
så giorde vij de andre Stånden eij rätt om vij härutinnan ville
extendera Privilegierne för långt.
Hr Didron sade sig finna Hr Ehrenpreus påminnelse
ganska angelägen, emedan om vij skulle åberopa oss Privilegierne,
utan at dertil hafva fulle skiäl, vij mera skulle skada
än gagna oss hos de andre Stånden.
Hr Landtm.: Om R. o. A. decidera, at det eij rörer
Privilegierne lärer frågan kunna giöras om Betänckandet bifalles.
Atskillige påminte at Frih. Wrangel nu eij voro uppe och
at han måtte höras.
Hr Landtm, hemstälte, emedan saken redan så länge
hvilat, om ultimat-terminen til des afgiörande blifver nästa
plenum, inom hvilcken tid Frih. Wrangel må inkomma med
hvad han kan hafva at påminna.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Skog framträdde och gaf R. o. A. vid handen at Hr
Major von Brömsen, hvilcken som Riksdagsman Riksdagen
bivistat och i går varit frisk och sund, i natt mycket hastigt
och oförmodeligen genom döden aflidit, och som han varit en
meriterad officerare som mycket väl tient, men låter sine efterlemnade
i nog svage vilckor, det ock vanligit varit at de som
uppå Riksdagen dödt af publico niutit begrafningshielp, sä ville
Hr Skog til R. o. A. hafva hemstält hvad mått R. o. A. vid
detta tilfälle behaga taga.
Hr Landtm, sade detta vara beklageligit, men som här
påminnes, at Riksens Ständer vid 1727 års Riksdag sig förenat
at när någon Herredagsman dör, af den publique fonden til
des begrafning eij något kommer at anslås, vid Riddarhuset
eij eller någon tilgång är på medel, så lära R. o. A. behaga
at sielfva om någon understöd vid detta tilfallet sig förena, til
hvilcken ända en lista kunde blifva liggande på bordet.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall.
Om riksdagens afslutande.
Hr Didron hemstälte om icke i anseende dertil, at Hr
von Bröms har haft en så hastig död, han kunde blifva öpnad,
på det för den allmänna säkerhetens skuld man må vetta hvad
siukdom han haft.
Hr Skog berättade at afledne Hr Brömsen eij haft någon
annan siukdom än at han dödt af slag.
Hr Landtm, sade sig vid detta tilfället böra berätta at
i anledning af et ryckte, som sig utspridt angående tvänne
ifrån Sachsen nyligen hitkomne bergsmän, at de mycket hastigt
dödt, hvilcket troddes vara skiedt af någon smittosam siukdom,
hade härom blifvit undersökt då det befunnits, at den ena
dödt af kohlos och den andra varit deraf rent för döden men
kommit sig doch sedan före, så at Gudi lof man eij förmärckt
någon smitta här i landet.
Hr Landtm, anmälte at ifrån de 3 Stånden Extracta
Protocolli inkommit angående Riksdagens slut, hvilcke Protocolls-Extracter
för R. o. A. uplästes, och hemställes uti
Bondeståndets, dat. den 14 Oct., hvilcket redan vid förra sammankomsten
R. o. A. blef föredragit, om icke en viss termin
måtte utnämnas och fastställas, öfver hvilcken innevarande
Riksdag icke må utdragas. Prästeståndet uti des Extractum
Protocolli härom af samma dato underställer om icke efter en
månads förlopp, som voro den 14 November, Deputationerne
med deras arbeten kunde uphöra, och sedan 14 dagar til expeditionerne
användas, innom hvilcken tid förmodas de angelägne
och mäst vårdande ärender kunna vara afgiorde, så at Riksdagen
i en välsignad stund må slutas. Men Borgareståndet
uti des utlåtande, som var daterat i dag, håller före at Deputationerne
den 30 nästkommande Novembris afstadna, så at
Riksdagen sedan 14 dagar therefter må kunna afslutas.
Hr Landtm, uprepade innehållet af de 3 Ståndens Extracta
Protocolli, sägandes sig tro at Deputationerne til den 30
Nov. med deras arbete lära kunna vara färdige.
Sedan härom något mot och med blifvit discourerat, hemstälte
Hr Landtm, om icke, som i dag redan faststäldt blifvit,
Talemännen komma at träda tilsammans at öfverlägga huru
Riksdagen efter ali möijelighet må kunna bringas til et skyndesamt
slut, och sakerne blifva afgiorde;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Secreta Deputationens Berättelse och Betänckonde,
hvarutinnan uprepas de af Capitainen vid nuvarande
92 (Okt. 18.) Kaptenen v. Ungern Sternbergs besvär.
Öfversten Schioerins regimente, Baron Johan Adam von Ungen
Sternberg deröfver anförde besvär, at han, som under en 34
års krigstienst utstådt mångahanda svårhet och fatiguer under
Högstsal. Konung Carl XII:s vapen och är en af de äldsta
Capitainer vid arméen, vid åtskillige tilfällen skall vara förbigången
och icke kommit at avancera; hvaröfver Deputationen
sig likväl icke kunnat utlåta utan til Riksens Ständers afgörande
hänskiutit, efter Capitain sig deröfver förnämligast
besvärat, at han som en gammal Compagnie-officerare eij blifvit
uppå des underdåniga ansökningar til de vid andre regimenter
existerade vacancer af Regiments-officerare-beställningar förhulpen.
Hr Landtm, uprepade slutmeningen af Betänckandet.
nemligen at Deputationen eij kan yttra sig öfver den frågar,
huruvida en gammal Compagnie-officerare uppå des ansökningar
til de vid andre regimenter existerande vacancer af Regimentsofficerare-beställningar
kan vara befogad; hemställandes Hr
Landtm, om icke detta Betänckande kunde hänskiutas til
Stora Secreta Deputationen.
Hr Didron frågade hvad Stora Secreta Deputation skulle
kunna giöra härvid, emedan ingen Öfverste är i stånd at til
Regiments-officerare i regimentet föreslå någon Compagnie-officerare
utom regimentet; tilhörandes det K. Maj:t at vid sådane
tilfällen giöra nåd åt någon Compagnie-officerare utom regimentet.
Hr Ekestubbe förestälte at som en prejudicerat officerare
här klagar, och det är bedröfveligit at undersåtarne til sådane
klagomål skola hafva orsak, så tyckes billigt vara at Riksens
Ständer innan de skiljas åt skiärskåda hvarföre mindre meriterade
androm blifvit föredragne.
Frih. H. Wrede sade at Deputationen eij annorledes
kunnat utlåta sig, ty som Baron Ungern innom regimentet eij
skiedt någon prejudice, men han i underdånighet vändt sig til
K. Maj:t, så har Deputationen eij kunnat yttra sig huruvida
en Öfverste kan föreslå en officerare utom regimentet til Regiments-officerare.
Hr Hellenstierna: Efter 1716 åhrs Förordning måste
chefferne föreslå innom regimentet.
Hr Lilljestierna: Så vida här eij öfver någon serskilt
klagas, tyckes nödigt vara om Betänckandet skall gå til Stora
Secreta Deputationen at utnämna hvad des faciendum härvid
Kaptenen v. Ungern Sternbergs besvär. 93
skall blifva; eller och at Frih. von Ungern hos K. Maj:t i
underdånighet sig anmäler.
Hr Swanthe von Böhnen: Om ärendet kommer til Stora
Secreta Deputationen torde der utvägar kunna utses, som här
så i hast eij kunna påfinnas.
Hr Landtm.: I anledning deraf at R. o. A. redan remitterat
sådane mål til Stora Secreta Deputationen, har jag hemstält
om det icke äfven så kunde skie med detta.
Gref Lewenhaupt: Som det finnes at Frih. von Ungern
lidit, kunde Deputationen yttra sig på hvad sätt han må komma
at niuta sin tour til godo igen.
Hr Palmstierna höll före Deputationen böra efterse huruvida
42 § af Regeringsformen kan lämpas til Frih. von Ungern,
emedan så månge yngre kommit fram om honom.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet får gå til Stora
Secreta Deputationen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Carl Silfwerschöld framträdde och som han förnummit,
at Hrr Electorerne behagat välja honom til ledamot
uti Justitise-Deputationen, men han redan i tvänne mycket
trägne Deputationen, nemligen uti Expeditions- och Allmänna
Besvärs-Deputationen, voro nog sysselsatt, dessutan vid det
giöromål, hvartil han blifvit nämd, eij kunde bivista JustitiseDeputationen
emedan des broder som är Revisions-Secreterare
en del af målen handterat, ty anhöll Hr Silfwerschöld at ifrån
denne honom sidst updragne förrättning blifva licentierad.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall, kommandes i dess ställe
ingen ny ledamot at utväljas, emedan ledamöternes antal doch
är starkt nog.
R. o. A. skildes åt.
Den 21 October.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
den 18 Oct. håldne Prolocollet.
När Protocollet var upläst sade Hr Didron, at han R. o.
A:ns ompröfvande måste hemställa om det skall vara tillåteligit
en ledamot, som här på Riddarhuset talar, at anföra något
s°m kan lända andra til prejudice, i synnerhet när dertil ingen
94 (Okt. 21.) Om öfverläggningarna på Riddarhuset. Besvären.
grund är; hvilcket förfarande såsom eij tienligit han bad måtte
afskaffas, samt at denna des föreställning måtte flyta til Protocollet.
Hr L andtm.: Jag har vid alla tilfällen hedt om acktsamhet
i orden och i det nu upläste Protocollet finnes eij eller
något som kan anses för anstöteligit.
Hr Landtm, förmälte vidare at vid sidsta Talemänners
sammanträde Bondeståndets ledamöter enständigt begärt at
Resolutionerne på deras allmänna Besvär efter handen och så
fort de hinna gå igenom Stånden och expedieras, til trycket
måge befordras; men som sådant eij väl lärer låta sig giöra,
emedan ingen Resolution kan tryckas innan K. Maj:t densamma
med sin höga underskrift autoriserat, hvilcket med Allmogens
Besvär eij skie kan innan alle Resolutionerne på en gång K.
Maj:t til underskrift föredragne blifvit, så lärer eij annat
expedient härvid vara, än at oftabemelte Resolutioner så fort
de komma at gå igenom Expeditionen upföras på den tryckta
Expeditions-listan, då Allmogen i landet kan blifva underrättad
huru dermed avanceras; hvilcket Hr Landtm, vid Talemännens
nästa sammanträde sade sig vilja föreställa.
Hr Swante von Böhnen såsom ledamot i Allmänna
Besvärs-Deputationen berättade at af Allmogens Besvär eij
månge puncter återstå, som uti Deputationen icke äro afgiorde,
anförandes huru enträget Bondeståndets ledamöter uti Deputationen
påstå, at de til Stånden redan afgifne puncter måge
blifva företagne, hvarföre det voro mycket väl om sådant hos
R. o. A. åtminstone tilkommande onsdag skie kunde, emedan
Bondeståndet detsamma som et serdeles teckn af välvilja och
benägenhet uptaga lära.
Til at sålunda giöra en begynnelse med de Allmänna Besvärens
afgiörande företogos de redan inkomne §§ af II. o. A:ns
Allmänna Besvär (Bil. N. 8) på denna Riksdag.
1 §, angående tilgift i cronans utlagor för de vid Veneni
och andre siöar belägne hemman som medelst siöarnes öfverflödande
taga så stor skada, at de den vanlige räntan til frälsemannen
eij utgiöra kunna; bifölls af R. o. A.
2 §, angående frälseegendoms besittjande af andre än de
som äro af Adelsståndet, bifölls.
Hr von Böhnen berättade at Justitia-Deputationens
härom afgifne Betänckande varit mycket fördelacktigare, mer
at efter all använd möda och giorde föreställningar man uti
Adelns besvär.
95
Deputationen eij förmådt bringa de andre Stånden vidare än
til en sådan resolution som § innehåller.
5 §. At samtelige Rusthållarne, utan åtskillnad af hvad
Stånd de äro, måge så väl för 1734 års Riksdag som de följande
Riksdagar befrias för den afgift som för indragne möten
i besparings-cassorne borde infalla; bifölls.
7 §, angående observationer ifrån Lands-contoiren öfver
förmedlade frälsehemman, och huru långt sådane observationer
måge gå, bifölls.
13 §, angående en viss tid til vägesyners hållande, bifölls.
14 §, angående luderplatsars afskaffande, bifölls.
15 §, angående Förordningars och Resolutioners tryckande
samt publicerande som angå Prästerskapets rättigheter, bifölls,
allenast at vid slutet tillädes det en sådan publication bör skie
Olsmässo-tiden, och det uti landsförsamlingarne.
16 §, angående 1723 åhrs Förordnings, om Prästerskapets
i Skåne upbörd, åhrliga publicerande, bifölls.
Vid 17 §, deräst säges at sedan K. Maj:t hördt LagCommissionen,
K. Maj:t sig i nåder vill utlåta angående den
skiljaktighet som vid domstolarne på dels orter skall yppats
om rätta förståndet af 27 § uti 10 cap. Rättegångsbalcken,
utlät sig
Hr Adlerbeth, at det voro ganska nödigt at härom klarligen
blefvo stadgat, emedan man vill draga fogdarne inför
Håfrätterne i anseende til deras räkenskaper, hvilcka likväl
höra under Cammar-Revisiouen och hade vid Giöta Håfrätt en
sadan casus sig tildragit, då Håfrätten måst skiuta målet ifrån
S1g til K. Cammar-Revisionen.
Hr Lilljestierna sade det vara önskeligit, at Lagkommissionen
ju förr ju häldre blefvo hörd, på det innan
Ständerne skiljas åt, man härutinnan må hafva en klar lag.
Och sedan häröfver något blifvit discourerat, fants godt at
hl tidens vinnande Allmänna Besvärs-Deputationen begärer
häröfver Lag-Commissionens Betänckande, och sedan med nytt
Project til denne § inkommer.
Hr von Böhnen berättade at hvad den 18 § beträffar,
s°iti angåF de nyligen refvade hemmanen i Skåne, så hade
lornmar-Collegii Betänckande varit R. o. Arns begäran emot,
hvilcket jemväl de 3 Ståndens ledamöter i Deputationen bilallit,
viljandes at bemelte § skulle blifva ståndande med en
afslags-resolution; då änteligen med mycken möda R. o. Arns
96 (Okt. 21.) Adeina besvär.
Deputerade bragt det så vida at § skulle refereras til vårt
plenum och R. o. A:ns bepröfvande underkastas, om bemelte §
skall gå ut eller eij.
R. o. A. resolverade at samma 18 §, emedan den skulle
komma at innehålla en afslags-resolution, bör gå ut.
Hr von Böhnen berättade vidare at med den 21 § angående
berustade säteriers frihet voro samma beskaffenhet som
den nyssbemelte 18 §;
Och som R. o. A. funno tryggare at härutinnan hålla sig
vid Privilegierne och de redan utfärdade K. Resolutionerne,
samt at om något deremot förelupo vid hvar special casus sig
besvära, än at låta det ankomma på någon uttydning härutinnan
af de andre Stånden;
Altså resolverades at bemelte 21 § jemväl kommer at gå ut.
Hr von Böhnen anmälte ytterligare at den 8:de §, angående
ryttare- och knechtetorps byggande af steen, uti Deputationeu
haft samma öde som de tvänne andre af honom nyss anförde;
Och förklarade R. o. A. at samma 8 § jemväl bör gå ut.
19 §, om förbud på gräsoxars afförande ifrån Skåne af dem
som på oxehandelen icke äro privilegierade, bifölls af R. o. A.
20 §. At the Resolutioner, som på et Stånds Allmänna
Besvär vid Riksdagarne utfalla, samt icke röra et Stånds Privilegier,
så vida the til de andre Ståndens angelägenheter lämpelige
äro, böra för en allmän lag anses; bifölls.
23 §. At cronobetienterne eij måge utmäta R. o. A:ns
frälsebönder innan frälsemannen eller thess betient therom
kundgiordt är.
Som härvid påmintes at en Adelsman kan äga strögods,
vid hvilcka han eij håller någon betient, de der månge mil
ifrån den ort, derest Adelsmannen har sitt hemvist, äro belägne,
hvarigenom et alt för långt uppehåll skulle förorsakas;
altså funno R. o. A. godt at uti denna § näst orden: »eller
thess ombud», följande mening införes: »ifall de der omkring
orten så nära stadde äro, at det inom 14 dagar skie kan».
Och bifölls § i öfrigit.
24 §, angående R. o. A:ns i Finland befordran til ledige
beställningar efter bepröfvad erfarenhet och förtienst, bifölls.
25 §, angående Jagt- och Bro-fogdar i Finland, bifölls.
26 §, at Dieknar eij tillåtas må gå landet omkring och
sielfve i soclinarne något af landtmannen upbära, emedan the
hos sex-männen hvad för dem samlas undfå böra, bifölls.
Adelns besvär.
97
27 §. At i scholarne inge andre än til bokelige konster
tienlige ämnen böra bibehållas.
Hr von Hökerstedt berättade alt hvad denne § innehåller
uti den nya Tienstehions-ordningen, som til CammarfEconomie-Deputation
blifvit remitterat, aldeles på lika sätt
vara infördt, allenast med den åtskillnad, at när undersökningen
skier. Landshöfdingen eller någon i des ställe bör vara.
närvarande.
Hr Silfverschöld gaf til känna, at man uti BesvärsDeputationen
härmed eij kunnat komma vidare, än at samma
orden, som stå uti Landshöfdinge-instructionen, blifvit i § införde.
R. o. A. biföllo altså bemelte §.
Vid 28 §, angående försvarskarlar, inhysesfolck och the
så kallade skutbåtsmäns i Finland tilhållande at träda i tienst,
påminte
Hr Georg Ruthenschöld såväl som Hr Landshöfdingen
von Hökerstedt at härom uti den nya Tienstehions-ordningen,
så väl i anseende til Storfurstendömet Finland som Hertigdömet
Skåne, ganska fullkomligen stadgat är, samt at besynnerlige
precautioner tagne äro;
Och fants fördenskull af R. o. A. godt at denne § utur
Allmänna Besvären uteslutes; kunnandes, när Tienstehionsordningen
förekommer, hafvas til hands, och då påminnes om
något är förbigångit som § innehåller.
29 §, angående frihetsåhrens förlängande på uptagne ödeshemman,
när besynnerlige omständigheter sådant oundgängeligen
fordra, bifölls.
32 §, angående dispositionen af fattigpenningarne vid
adel ige arfskiften, kommer i anledning af
Frih. Stahls giorde påminnelse, at den angående et Ade'git
Jungfrustifts inrättande utnämde Deputationen ined des
tanckar om berörde penningars användande inkomma lärer,
atur R. o. A:ns Allmänna Besvär at uteslutas.
34 §, angående kundgiörelserne til Rusthållarnes sammankomster
och at derutinnan orsakerne til sammankallelsen andras
måge, går äfvenväl ut, emedan samma § finnes ord ifrån
°l'd ibland Allmogens Besvärs-puncter, och enligit den i dag
faststäldte 20 § af R. o. A:ns Allmänna Besvär vid denne Riksdag,
de för det ena Ståndet på besvären utfallne resolutioner,
Adelns Protokoll, 17.18—1739. II. 7
98 (Okt. 21.) Lotteri för barnhus i Göteborg.
sorn til et annat Stånd lämpelige äro, komma jemväl samma
Stånd til goda.
Hr Landtm, förmälte at Hr Gen.-Majoren och Landshöfdingen
Bengt Ribbing, Hr Biskopen i Göteborg D:r Jacob
Benzelius och Hr Vice-Ammiralen von Utfall sig i dag hos
Hr Landtm, anmält och begärt at hos R. o. A. få företräde;
som R. o. A. härtil gofvo sitt bifall och bemelte Hrr och män
berättades vara der ute, blefvo de vid doren af tvänne R. o.
Arns ledamöter mötte och til Landtmarskalcksbordet beledsagade;
då
Hr Gen.-Majoren och Landshöfdingen Ribbing, efter aflagd
tacksäijelse för gunstigt til stånd at få andraga en angelägenhet,
som hade en mycket god och nyttig afsicht, öfvergå!
et Memorial med begäran at R. o. A. gunstigt ville tillåta at
detsamma må upläsas.
Uplästes altså samma Memorial, som af Gen.-Majoren
Landshöfdingen och Ofver-Commendanten Frih. Bengt Ribbing.
Biskopen D:r Jacob Benzelius och Vice-Ammiralen Jean von
Utfall var uuderskrifvit, hvarutinnan berättas huruledes åtskillige
invånare i Götheborgs stad, ibland hvilcka välbemelte
Hrr äfven äro, hafva så väl å ena sidan i behiertande af then
fara som en ganska stor myckenhet af fattige, upfostringslöse
och tiggande barn löpa uti at både pä siälens och kroppens
vägnar blifva aldeles förderfvade, som ock å andra sidan i betracktande
af then härliga nytta, som Barnhusinrättningar
skaffat både i Sverige och besynnerligen på utrikes orter,
blifvit föranlåtne och upmuntrade at genom vänlig förening och
värkelig handräckning söka afböija slike fattige, värnlöse barns
förderf, och medelst deras Christeliga upfostring befrämja Guds
ähra och bereda et nyttigt folck för det allmänna; hvartil mervälbemelte
Hrr äfven berätta en början skall vara giord med
enskylt bekostnad, derigenom 22 sådane fattige barn redan
kommit at niuta ali nödig skiötsel och upfostring. Doch sorn
til et så Christeligit värcks uprätthållande i framtiden, ingen
beständig fond är at tilgå, ty hafva ofvannämnde Göteborgs stads
Hrr invånare varit betänckte at igenom et lotteries inrättande,
med K. Maj:ts nådige privilegio, förskaffa stadsens tilämnade
Barnhus någon ti 1 räcke 1 i gare inkomst til des underhåld, hvarutinnan
de en större redebogenhet af sine landsmän förmodat,
än de i sielfva värcket erfarit. Fördenskull och på det et sa
välment upsåt må vinna sitt påsyftade ändemål, så anliålies at
Barnhus i Göteborg. Lannerstiernas memorial.
99
Riksens Ständer behagade sielfva taga del uti detta för Göteborgs
Barnhus inrättade lotterie, hvaraf de hoppas at andre
flere utom Stånden lära af et sådant exempel sedan låta sig
upmuntras til deltagande härutinnan.
Sedan Hr Gen.-Majoren och Landshöfdingen Ribbing recommenderat
detta ärendet til R. o. Arns benägenhet och beliiertande,
och tillika med de öfrige begge Hrr afträdt, uprepades
af
Hr Landtm. Memorialets innehåld, hvilcket som det utgick
på et christeligit och nyttigt ändemål, men ännu eij mer
än 1,000 lotter kunnat upbringas, hemstältes om icke R. o. A.
uti samma lotterie efter behag skulle vilja taga lotter.
Hr Pal mstierna yttrade sig at det bästa sättet vid sädane
tilfällen at insamla något, tilräekeligit voro lotterier, men
som 20 dal. sint voro en nog dryg insättning, och hvilcken för
alle eij voro beqvämlig, sä torde ändemålet lättare vinnas om.
som på andre orter han med god succes sedt practiceras, insatsen
allenast blefvo 20 eller 24 styfver, och låtteriet hvar
månad blefvo dragit, ty på det sättet skulle långt flere låckås
til insättning, och omsidor vinsten blifva ansenligare; hvilcket
likväl i anseende til detta lotterie, sorn redan hade sin författade
plan, han eij ville hafva sagt.
Hr Landtm, frågade om en lista får blifva liggande pa
bordet, uppå hvilcken de af R. o. A. som behaga taga lotter
kunna anteckna sine namn;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Hr Ofverst-Lieutenanten Lannerstierna framträdde och
efter ödmiuk aflagd tacksäijelse för den grace och justiee, som
9. o. A. på sidste Riksdag honom behagat vederfaras låta, i
ået de des ansökning beträffande liquiderandet om des lön hos
Secrete Utskottet genom dåvarande Hr Landtm, behagat recommendera,
men som i anseende til Riksdagens instundande
slut och andre omständigheter, han eij kom at niuta något
bnskeligit utslag uti den ena delen af des ansökning, ty anhåller
Hr Öfverst-Lieutn. i lika ödmiukhet, at des nu upsatte
Memorial måtte blifva upläst saint genom en Deputation hos
åe andre Stånden til det bästa recommenderat; hvarvid Hr
Ofverst-Lieutenanten anförde des långlige krigstienster, under
hvilcka, ehuruväl han eij varit i någon hufvudaction, han likväl
utskillige partier och andre krigstilfällen bivi.stat samt blifvit
förlammat, och altid troligen och väl tient, om hvilcket alt sä
100 (Okt. 21.) Laiinerstiernaa memorial.
väl af dem som commenderat, som dem, hvilcke med honom
tient, han kunde vara förvissad om et godt vittnesbörd.
Uti bemelte des Memorial anförer Hr Öfverst-Lieutn. huruledes
vid 1734 års Riksdag Riksens Ständer honom den nåd
och justiee låtit vederfaras, at den i Cammar-Collegii liquidation
honom icke beräknade differencen i lönen ifrån 1717 til
1718 blifvit efter fullmackter beviljad, så är dock den öfriga
delen af ansökningen om Öfverst-Lieutenants-lönens åtniutande
ifrån fullmacktens dato den 7 Dec. 1717 och framgient, i anseende
til de uti Secrete Utskottets Resolution anförde skiäl,
honom afslagen. Nu ehuruväl Hr Öfverst-Lientn. icke understår
sig Riksens Ständer med någon ansökning om full OfverstLieutnants-lön
ifrån fullmacktens dato at oroa, så anförer han
doch, så väl i anseende til des krigstjenst, hvilcken han altifrån
åhr 1700 uprepar, som de Commendantskapet i Helsingborg
i anseende til rikets heder vidhängande dryge omkostnader
som ock des tahlrika famille och slätta vilckor, sådane
bevekande omständigheter, hvarmedelst han förmodar Riksens
Högh Ständer kunna förmås at på medel och utvägar vara
omtänckte at frälsa honom och des talrika famille ifrån yttersta
ruin och undergång, samt des vid hvarjehanda oundvikelige
tilfällen i Helsingborg påsamkade gäld och skuld, bestigande i
det minsta til 2,000 dal. smt, at förnöija, och at honom, som
går på grafsens brädd och har en tahlrik famille af 9 stycken
merendels omyndige barn, någon special nåd til des uprättelse
vederfaras må. Hvarjemte Hr Öfverst-Lieutenanten så väl om
tilräckelige medels åhrlige anslående til nödige skrifmaterialier
som ock om ersättning för et til en flaggstång i Helsingborg af
honom giordt förskått på det bevekeligaste anhåller.
Frih. Bennet sade sig såsom Landshöfdinge i orten om
Hr Lannerstiernas vid Commendantskapet i Helsingborg dageligen
för rikets heder nödige depenser så väl som des slätta
vilckor nogsamt kunna intyga.
Atskillige af R. o. A. intygade jemväl om Hr Lannerstiernas
långlige och trogne krigstienster samt utståndne stora
svårigheter, hvilcke til någon hielps åtniutande af Riksens Högh
Ständer giordt honom väl förtient, hvartil af Secrete Utskottet
förmodeligen utvägar torde finnas.
Hr Landtm, giorde frågan om Hr Öfverst-Lieutenanten
Lannerstiernas Memorial til Secrete Utskottet kommer at remitteras
med R. o. Arns recommendation til de andre Stånden;
Friherre Wrangels hemmansbyte.
101
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: I anseende til Öfverst-Lieutn. Lannerstiernas långlige
och trogne krigstienster samt de flere i detta Memorial
anförde bevekande skiäl och omständigheter, remitterat til
Secrete Utskottet och hos de öfrige respective Stånden til det
hästa recommenderat.
Hr L andtm. anmälte at enligit R. o. Arns sidsta öfverenskommelse
Frih. Adolph Herman Wrangels sökte hemmansbyte
nu til sluteligit afgiörande kommer at företagas, hvarom Frih.
Wrangel med et Memorial voro inkommen.
Och uppå R. o. Arns lämnade tilstånd uplästes Hr ÖfverstLieutn:s
Frih. Wrangels i dag ingifne Memorial, derutinnan
Frih. Wrangel, i förmågo af de uti 6 serskilte puncter samt
uti bilagorne ifrån Lit. A til Lit. K anförde skiäl, söker bevisa
sig til bytet af */8:dels hemmanet Sännevadet närmare
vara berättigad än änckan Rebecca Ryting til samma 1/g hemmans
skatteköp, och de såväl af K. Cammar-Collegio som
Cammar-QEconomie Deputationen häremot anförde skiäl at
vederlägga; anhållandes at vid K. Resolutionen af år 1729,
hvarmedelst Hr Öfverst-Lieutenanten oftabemelte byte bevilljat
är, bibehållen blifva.
Hr Landtm, uprepade de momenta, som Memorialet innehåller.
Frih. Coijett hemstälte om icke i anseende dertil, at Frih.
Wrangel uti Cammar-CEconomie-Deputationen eij blifvit hörd,
hvilcket efter lag aldrig kan förvägras, detta Memorialet til
Cammar-CEconomie-Deputation kunde remmitteras, som med
des närmare yttrande kunde inkomma.
Hr Georg Ruthenschöld berättade Frih. Wrangel för
den orsaken skull uti Cammar-CEconomie-Deputation eij vara
hörd, emedan han eij kunde anses för någon part, så vida han
mnom de 3 uti Förordningarne föreskrefne åhren vederlaget för
det begärte bytet eij prmsterat och således giordt sig all rätt
()ch talan til bemelte byte förlustig.
Hr Öfverst-Lieutn. Frih. Wrangel framträdde och med
pt vidlyftigt tal androg huruledes han intra fatalia bytesvedertaget
upgifvit och således härvid ingenting försummat, sorn
Wterne tydeligen skola utvisa; anhållandes om den justiee at
härutinnan blifva hörd, hvilcket beneficium juris icke ens en
lifsfånge förnekas; uprepandes derjemte omständeligen de flere
t'l des rätts bestyrkande uti Memorialet anförde skiäl, isynnerhet
102 (Okt. 21.) Friherre Wrungels hemmausbyte.
at vid 1727 års Riksdag Ständerne funnit den anbudne dubbla
veder lagsränt an vara cronan en fördel acktigare byteshandel är
något skatteköp.
Hr Cedercrona sade at Cammar-QEconoinie-Deputationer
af den orsaken eij kunnat eller behöft uti denna quaestioneit
höra Frih. Wrangel, emedan det voro en quaestio juris och eij
facti; och hvad Ständernes åberopade godtfinnande vid 1727
ahrs Riksdag beträffar, så voro då angående Sännevadet af
Ständerne eij något resolverat utan angående Saethaella och de
flere til utbyte den gången af Hr Öfverst-Lieutenanten begärte
hemmanen.
Frih. Coijett förmente at änskönt Hr Öfverst-Lieutu.
Wrangel innom den föresatte tijden eij skulle praesterat prestanda
sa bör han icke des mindre niuta det beneficium, som
aldrig någon kan betagas, nemligen at blifva hörd, och at altsä
des Memorial bör remitteras til Cammar-CEconomie Deputationen.
Frih. Wrangel hemstälte om icke til at vinna tiden,
emedan jemväl quaestiones juris de meo et tuo här kommo at
inflyta, detta ärendet til Justitise-Deputationen kunde remitteras.
Hr Georg Ruthenschöld sade sig eij vara emot, at
saken går til Cammar-tEconomie-Deputationen tilbaka, jemväl
ock til Urskilnings-Deputationen emedan uti Memorialet påstås,
at denna saken, såsom af änckan vid tvänne Riksdagar förtegad,
nu eij hade bordt uptagas.
Frih. Wrangel: Jag frucktar eij hvart saken hänskiutes
allenast jag må blifva hörd och mig må skie justiee, ty för
den orsaken äro Riksens Ständer sammankomne.
Hr L andtm. förmälte, at Urskilnings-Deputationen eij
kunnat afslå den anmälte skatteköpssaken, så vida Sannevadsbytet
aldrig varit faststäldt.
Hr HeIlenstierna uprepade at så framt detta ärendet
eij rörer Adelige Privilegierne, är fåfängt at härmed sig längre
uppehålla, så vida 3 Stånd redan deri resolverat.
Hr Lilljestjerna erindrade för lagens bibehållande skull
at de som i saken äro interesserade komma at taga afträde;
Hvaruppå Hr Öfverst-Lieutn. Frih. Wrangel afträdde.
Hr Didron sade, at så vida saken eij betinnes röra vårs
Privilegier, han eij finna kan hvarföre man med densamma sig
längre bör uppehålla.
Friherre Wrangels hemmansbyte. 103
Hr Lilljestierna förklarade at ehuru öm han är at R.
o. Arns Privilegier uti det aldra minsta eij måge lida någon
anstöt, så kan han doch i denna saken eij utur alla de anförde
skiäl och skrifter finna något, som på något sätt rörer våre
Privilegier, emedan frågan här eij är om någre Privilegier utan
om prioriteten til et skatteköp eller byte; varandes änckan,
som sig först anmält, til skatteköpet berättigad; och som således
målet eij häfver någon gemenskap med Privilegierne,
tyckes onödigt vara tiden härmed längre at utdraga, varandes
saken sluten om R. o. A. härutinnan conformera sig med de
andre Stånden, hvilcket synes så mycket billigare som en fattig
aneka härigenom befordras til sin rätt.
Hr Landtm.: Voro frågan om en Adelsman skulle fä
ingå et byte med cronan och de andre 3 Stånden sådant afslagit,
då voro Privilegierne rörde, men här är frågan allenast
om en prioritet, hvaruppå fuller ingen allmän lag förr än 1.735
ahrs Förordning utkom, varit, men så har likväl sådant in
praxi varit grundat, som Deputationen i Betänckandet anfördt,
och hemstälte Hr Landtm, om icke i anseende dertil, at Frih.
Wrangel inkommit med nye skäl, man kunde söka at förmå
de andre Stånden at remittera detta des Memorial til CammartEconomie-Deputationen.
Hr Didron sade det vara billigt at Frih. Wrangel blifver
hörd, men om vij remittera Memorialet, och de andre Stånden
sådant afslå, så är vår remiss fåfäng.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra Propositionen.
Hr P almstierna förmente Propositionen kunna delas i
tvänne frågor, l:o om saken rörer Adelige Privilegierne; 2:o
om Frih. Wrangels Memorial skall remitteras.
Hr Landtm.: Det är fuller ventilerat men eij påstådt, at
målet rörer Adelige Privilegierne; fördenskull som R. o. A. eij
enhälligt anse detsamma at vara af en sådan beskaffenhet,
vagar jag eij gierna at giöra frågan om Privilegierne äro rörde,
ty en sådan quasstion är mycket eftertänckelig i våre Protokoll;
utan hemställer om icke frågan blifver om Frih. Wrangel
1 Deputationen kommer at höras.
Häruppå yppades hos R. o. A. ännu en vidlyftig discours
härom i det Hr Lilljestierna och en del af R. o. A. höllö
tor betänckeligit, at sedan en sak är utarbetad den samma
ater til Deputationen skulle tilbaka remitteras och Riksdagen
104 (Ott. 21.) Friherre Wrangels hemmansbyte.
således utdragas, eller at om andeligen sådant skall beviljas
änckan likaledes må blifva hörd;
Hvaremot Frih. Wrede och åtskillige med honom voro af
den tanckan, at som hvar och en bör niuta den justicen at
blifva hörd, så kan sådant Frih. Wrangel intet betagas; oell
bör uti detta fall R. o. A. sig utlåta efter det de finna rättvisan
fordra, ehvad Resolution de andre Stånden härutinnan
tagit eller taga vilja.
Men efter något discourerande förenade R. o. A., uppå
Ilr Landtm:ns giorde frågan, sig derom at Memorialet remitteras
til Cammar-CEconomie-Deputationen, deräst Frih. Wrangel
så väl som änckan Rebecca Ryting komma at blifva hörde.
Resol.: Såsom Hr Ofverst-Lieutenanten Frih. Wrangel
uti Cammar-CEconomie-Deputationen eij blifvit hörd, altsa
remitteras detta Memorial til bernelie Deputation, hvaräst Frill.
Wrangel så väl som änckan Rebecca Ryting komma at höras.
Hr Landtm, förmälte at i följe af R. o. A:ns befallning
han med Talemännen sammanträdt och med dem närmare
öfverlagt angående Riksdagens slutande, då de funnit at Deputationerne
den 30 nästkommande November komma at. afstadna,
så at sedan dageligen uti plena och Secrete Utskottet
sakerne måge skyndesammast kunna afslutas, emedan man
således förmodar at de angelägnaste och mäst vårdande Riksdagsärender
sä, kunna blifva afgiorde, at Riksens Ständers
ledamöter til instundande Julehögtid måge hinna til sine henivister;
frågandes Hr Landtm, om detta bifalles;
H vartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Palmstierna giorde härvid den reservation til Protocollet,
at häraf eij må slutas det Riksdagen bör ändas innan
de angelägnaste och riksvårdande ärender afgiorde äro, eller
Ständerne skiljas åt innan de således med trygghet kunna resa
hem, samt Rådet äga tid om de uti Ständernes slut något funno,
hvarutinnan de behöfva uplysning, den samma innan Ständerne
äro åtskilde at inhämta.
Hr Landtm, sade det ock hafva varit Ståndens och Talemännens
mening, at de förmoda de angelägnaste och riksvårdande
ärender innom förbemelte tid vara afgiorde.
Hr Palmstierna: Jag hemställer om icke et Extractum
Protocolli med denne R. o. A:ns reservation kunde utfärdas
och en Deputation til de andre Stånden med det samma afskickas,
ty man vet at K. Ma,j:t har uti sin försäkring i nåder
Om Riksdagens afslutande.
105
underkastat sig pluraliteten i Rådet med det förbehåld, at
samma pluralitet bör i anledning af Regeringsformen vara
Ständerne ansvarig för deras förde rådslag, aldenstund hvad
således utfärdas, fast det under K. Maj:ts höga namn utkommer,
kunde vara mindre K. Maj:ts egen än pluralitetens mening;
sorn nu hvad således igenom pluraliteten i Rådet slutes, hålles
före vara Ständernes rätta mening, så är ju högst angelägit,
at Ständerne innan de skiljas åt lämna sin mening så tydelig
och så klar at sedan i Rådet eller hos undersåtarne intet
tvifvelsmål kan upkomma.
Hr Landtm.: Alt hvad här säges är enligit med Ständernes
tanckar, som sig förklarat, at de angelägne riksvårdande
ärender böra vara afgiorde.
Frih. Stiernstedt: Om ändemålet blifver at Ständerne
eij skiljas åt, innan de riksvårdande ärender äro afgiorde, så
bifaller jag at en Deputation til de andre Stånden afgår, men
eij at Riksdagens slut fastställes til helgden.
Hr Landtm.: Talemännens ord äro at de förmoda til
helgen.
Hr Didron: I dag när Protocollet justerades lät jag införa
min mening, at ingen här på Riddarhuset må tala något
sorn innebär insimulation emot någon annan. Här säges at
pluraliteten i Rådet eij rätt skall hafva fattat Riksens Ständers
mening, hvilcket är en sak som Secrete Utskottet häfver at
skiärskåda och med sitt utlåtande deröfver hos Riksens Ständer
lärer inkomma.
Hr Palmstierna: Jag hoppas Hr Didron eij menar mig
nied det han här anfördt om insimulation, emedan jag aldrig
insimulerar någon; men som man nu redan i 6 månader arbetat,
hvilcket eij kan vara skiedt at endast bejaka, så är
intet tvifvelsmål at ju något angelägit måste vara före; fördenskull
kunna Ständerne eij gierna skiljas åt innan de med
trygghet kunna resa hem; och är angelägnare at afgiöra de
riksvårdande ärender, än at skynda sig hem för helgen skull,
ty sakernes vigt bör determinera Riksdagens slut och eij något
annat.
Hr Landtm.: Hvarföre kunna vij eij lefva i förmodan
sorn Talemännen, sedan de om de återstående ärenderne öfverlagt,
s>g yttrat, det är ju ingen terminus prseclusus? Bifaller R. o. A.
at jag säger Talemännen at detta hos R. o. A. vunnit bifall?
Härtil svarades med Ja.
106 (Okt. 21.) Om Riksdagens af sin tande.
Frih. Göij ett: Vij lita på Hr Landtmilis försichtighet at
ingen sådan terminus praeclusus sättes, som kan hindra oss i
de angelägna och riksvårdande sakers afgiörande.
Hr Landtm, uprepade at ingen terminus praeclusus är satt
för plena utan allenast för Deputationerne.
Gref Lewenhaupt: At Stora Secreta Deputationen i detta
fall eij bör begripas under de öfrige Deputationerne.
Hr Landtm.: Stora Secreta Deputationen kan härunder
eij förstås, emedan det är et sammanträde med Secrete Utskottet,
hvilcket kommer at continuera sedan Deputationerne
afstadnat.
Gref Lewenhaupt: Om det sä förstås äro alle enige.
Gref G. Gyllenborg förestälte at Justitise-Deputationen
i anseende til de vidlyftige sakerne angående Justitiar-Revisionens
domar, som nu först kommit under arbete, lärer behöfva
någon längre tid.
Hr Landtm.: Skulle Justitise-Deputationen eij hinna blifva
färdig så torde någon dilation kunna förunnas.
Gref Axel Sparre sade sig eij kunna vetta om Deputationen
öfver H. K. Höghets Hertigens af Holsten Banco-zedlar.
ut hvilcken Deputation han hade den ähran at föra directionen,
til den föresatte tiden med sitt arbete kunde vara färdig.
Hr Landtm.: Ingen Deputation undantages mer är Secrete
Utskottet och hvad dermed häfver rapport.
Detta bifölls af R. o. A.
Och upsattes följande Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den
21 Oct. 1738.
S. D. Sedan i anledning af de 3 resp. Ståndens utfärdade
Lxtracta Protocolli af den 14 och 18 October, angående någon
viss tids utsättjande til Riksdagens slutande, R. o. A. samma
ärende i noga öfvervägande tagit, stadnade R. o. A. deröfver
i det slut, at alle de öfrige Deputationerne den 30 nästkommande
November med arbetet komma at uphöra, men som för
Secrete Utskottet samt den Stora Secreta Deputationen i anseende
til de högst angelägne och riksvårdande ärender, hvilcka
bemelte Deputationer anförtrodde äro och af Riksens Ständer
eij oafgiorde lämnas kunna, eij någon viss termin kan föreläggas,
så komma sedan den 30 November är förbi så väl
plena som Secrete Utskottet dageligen, och den Stora Secreta
Deputationen, i fall innan des med de af Riksens Ständer dit
Tullen för koppar från Avesta.
107
remitterade ärender bemelte Stora Secreta Deputation ännu eij
skulle vara färdig, efter nödvändigheten at samlas til at på
sakernes afgiörande med all möijelig flit och skyndesamhet arbeta;
på hvilcket sätt R. o. A. förmoda, at de angelägnaste och mäst
riksvårdande ärender så skola kunna afgiöras, at Riksens Ständers
ledamöter til instundande Julehögtid måge hinna til sine
hemvister sedan de lämnat Fäderneslandets ut- och inrikes
angelägenheter i det stånd, at de med trygghet kunna skiljas
åt, och vid återkomsten med samma hugneliga. och sin plickt
likmätiga berättelse fägna sina hemmavarande medbroder. Actum
ut supra.
Uplästes Tull-Deputationens Betänckande angående tullen
för den koppar, som ifrån Afvestad hämtas och sedan uti
manufactur uparbetad blifver, hvarutinnan Deputationen, i anledning
af den til tull-taxornes utarbetande förordnade Commissionens
underdåniga skrifvelse til H. K. Maj:t af den 17
sidstl. October, håller före at sedan Kopparslagare-Embetet,
för den bleckkoppar, som i Afvestad uphandlas, här i RäntCammaren
erlagt tullen til 18 dal. smt Skit de t, för det som
sedan deraf uti manufactur uparbetas och til utrikes orter försändes,
ingen vidare siötull vid utskieppningsplatsen, utan allenast
en V8 procent recognition må erläggas. Men hvad angår den
koppar, som til messingsvärcken här i riket uti Afvestad uphandlas
och hvarföre ingen tull härtils är vorden erlagd, förr än
vid utskieppningen af messingseffecterne allenast til 5, 4 och 3
procent efter det å hvarje sort i Siötulls-taxan utsatte värdet,
sä emedan bemelte K. Commission til K. Maj:ts nädigste ompröfvande
underdånigst hemstält om icke Cammar- Bergs- och
Commercie-Collegierne kunde beordras at med underdånigt Betänckande
inkomma, huruvida med den koppar, som til messingsvärcken
i Afvestad uphandlas, på samma sätt må förfaras som
med kopparslagarnes kopparbleck skier; så förmäler Deputationen
sig eij något dervid hafva at påminna, utan förmenar
äfven ganska nödigt vara, at välbemelte Collegier til K. Majit
med deras utlåtande på ofvannämde af K. Commissionen föresiagne
sätt inkomma, då deröfver sedan efter omständiglieterne
förordnas kan.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet,
bifölls Betänckandet af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 i denne månad, hvaruti förmäles at K. Majit genom Extract
108 (Okt. 21.) Understöd åt Kapten Pinello.
utur Råds-Protocollet af den 1 Aug. sidstl. med Secrete Utskottet
i nåder communicerat Capitaine Pinellos underdåniga
anhållan at jemte des fordringar med något understöd blifva
benådad, hviloken ansökning K. Maj:t för de besynnerliga omständigheter,
hvarutinnan bemelte Capitaine sig befinner, til
Riksens Ständers medlidande i nåder recommenderar; och som
Secrete Utskottet funnit, at Capitain Pinello, som utom Lieutenants
lön vid Bohuslähns dragone-regimente 240 dal. smt, a hr
1737 blifvit 100 dal. smts åhrligit gratial på de converterades
stat [tillerkänd], til des han til et compagnie kunde blifva befordrad,
må beviljas en tilökning af 150 dal. smt åhrligen, af
de medel och på sätt som detta Extractum Protocolli innehåller,
så hemställes sådant til Riksens Ständers ompröfvande, hållandes
Secrete Utskottet derjemte före, at emedan Capitaine Pinello
är både en främling och converterad, detta, som honom således
kunde beviljas, eij kan tiena andra til praejudicat.
Hr Landtm, berättade at K. Maj:ts remiss för Capitaia
Pinello varit i mycket nådige termer hvarjemte åtskillige af
R. o. A. om Capitain Pinellos långlige och trogne krigstienster
med mycket beröm intygade, samt at han en sådan understöd
ganska väl förtient, hemställandes om icke således uti Resolutionen
en recommendation för honom til de andre Stånden
giöras kunde,
Hvilcket, uppå Hr Landtmrns härom giorde frågan,
bifölls.
Resol.: Såsom K. Maj:t på et mycket nådigt sätt Capitain
Pinellos underdåniga ansökning til Riksens Ständer remitterat,
och bemelte Capitain i anseende til des långliga och trogre
krigstienster samt flere bevekande omständigheter detta understöd
väl förtient, altså funno sig R. o. A. föranlåtne icke
allenast at bifalla detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli
utan ock detta ärendet hos de öfrige resp. Stånden til det
bästa at recommendera, i förmodan at detsamma hos välbemelte
respective Stånd jemväl lärer vinna et benägit bifall.
Frih. Eldstierna aliade sin tacksäijelse för det benägna
förtroende R. o. A. för honom behagat hysa, at nämna honom
til Justitire-Deputationens bivistande, anhållandes hos R. o. A.,
emedan des omständigheter eij vilja tillåta honom här å orten
sig längre at uppehålla, ifrån den honom updragne förrättning
at blifva licentierad;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Justitie-Deputationen. Om Riksdagens afslutande. 109
Hr Lagman Silversparre, som likaledes til JustitieeDeputationen
blifvit utnämd, anhöll äfvenväl at derifrån blifva
entledigad, så mycket mer som han varit domare uti Frih.
Cederhielms sak den tiden processen var emellan Frih. Cederhielm
och Fru Grefvinnan Piper.
Härtil svarades at Hr Lagmannen eij blifvit utsedd at
vara ledamot uti Frih. Cederhielms, utan uti Hr Gref Frölichs
sak, och at Hr Lagmannen således förmodeligen ifrån den honom
updragne förrättningen sig eij lärer vilja undanbidja.
I öfrigit funno R. o. A. eij nödigt at uti de ifrån JustitiaeDeputationen
licentierade tvänne nye ledamöters, nemligen Hr
Silfwerschölds och Frih. Eldstiernas ställen inge [omågre]
audre skola utväljas.
R. o. A. skildes åt.
Den 25 October.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Uplästes det hos R. o. A. den 21 Oct. luildne Protoeollet.
Vid sid. 100 deräst om Hr Öfverst-Lieutn. Lannerstiernas
giorde ansökning förmäles, påminte
Hr Didron at han i Protoeollet eij finner infördt hvad
ban vid det tilfället sagt, nemligen at Hr Öfverst-Lieutn.
Lannerstierna uppå förre Riksdagen giordt samma ansökning
8om då til Secrete Utskottet blifvit remitterad, samt at efterses
kunde hvad utslag derpå i Secrete Utskottet utfallit.
Vid sid. 104 deräst Hr Palmstiernas föreställning emot
Riksdagens slutande innan alla angelägne och riksvårdande
ärender äro afgiorde, yttade sig
Hr Didron at om Hr Palmstiernas tal fallit så som det
Bu utur Protoeollet är upläst, så passar sig hans (Hr Didrons)
strax derpå följande utlåtelse eij dertil.
Hr Palmstierna: Jag har aldrig annat sagt eller ärnat
Si'ga än hvad som är laglikmätigt och billigt, hälst jag intet
V'H hafva större debet uti Protoeollet än jag har credit uti K.
^aj:ts nådigste Försäkring, Riksdagsordningen och Regeringsformen.
f anledning härutaf har H. K. Maj:t sielf behagat
a'lernädigst förklara sig at med all K. nåd och ynnest uptaga,
k'ad sorn af patriotisk zele för det allmänna bästa tält voro;
fördenskull har jag så mycket mindre at befruckta det slikt
110 (Okt. 25.) Om Riksdagens afslutande.
skulle kunna förtyckas af någon annan, så länge jag ingenting
med obeskiedelighet framförer.
Hr Didron: När jag svarade hörde jag eij annat än
at sagt blef, at riket haft skada af pluralitetens mening i
Rådet, men som ärendet är under Secrete Utskottets skiär
skådande
så kan derom eij dömas, innan Secrete Utskottet
med des utlåtande til Riksens Ständer inkommit.
Hr Palmstierna sade sig hafva samma afsicht och derutinnan
vara enig med Hr Didron, samt at fördenskull Riksens
Ständer eij böra skiljas åt innan Secrete Utskottet med samma
ärende blifvit färdigt.
Hr Lilljestierna sade sig lefva i den försäkran at K.
Majit enligit des allernådigste försäkring fölgt pluraliteten i
Rådet, och at pluraliteten lärer hafva rädt til det bästa; och
sorn vij hafva största orsak at tacka Gud för en så nådig och
mild Öfverhet, hvilcken är eij allenast en mild Konung utan
och en örn fader för sine trogne undersåtare, så är ock til
önskande, at et fullkomligt förtroende til alla i gemen, och
enighet, sämja och kärlek oss inbördes emellan stedse må förspörjas.
Hvilcket sitt välmente yttrande Hr Liljestierna, begärte
måtte blifva fördt til Protocollet.
Det sades härtil af åtskillige af R. o. A., at ingen är
ibland R. o. A. som icke hyser samma underdåniga och vördnadsfulla
tanckar.
Hr Palmstierna: Jag är härutinnan så mycket enigare
med Hr Lilljestierna som jag tror, at ingen kan hysa mer
underdånig vördnad för sin nådiga Öfverhet och vilja sitt
fädernesland bättre än jag, och jag likaledes tror, at här ingen
är på Riddarhuset, som mig uti samma trogne nit i det ringaste
eftergifven; fördenskull hvad jag sagt 0111 den nödvändighet jag
finner, at Riksens Ständer eij skiljas, för än de så bestyrt om
landsens bästa och säkerhet, at man med trygghet kunde resa
hvar til sitt, förklarar jag ännu inför Riksens Ridderskap och
Adel vara så mycket angelägnare som Riksens Ständer sig
förbundit uti den 14 och 15 §§ i Regeringsformen at ställa de
Riksens Råd, hvars tancka och mening H. K. Majit för plu'
raliteten skuld allernådigst bifallit som den aldra bästa och
säkraste, til ansvar för deras rådslagom någon skadelig påfölgd
derutaf åstadkommits; och at sådant uti rådslagen funnits
vittnar först och främst hvad Secrete Deputationen funnit sig
föranlåten at til Riksens Högh Ständer upgifva, och som de
Om Riksdagens afslutande.
lil
til den Stora Secreta Deputationen hänvist. At ock uti Utrikeshandlingarne
jemväl måtte finnas, hvarutinnan H. K. Majit
täckts allernådigst lämna sitt bifall åt pluraliteten af Rådet,
vittna de uti H. K. Majits dyra namn expedierade och utgångne
skrifter til hela riket öfver den med Frankrike anstäldte
negociation åhr 1735, hvarutaf K. Majits trogne undersåtare
haft anledning til at söka någon närmare underrättelse
uti samma sak, men huruvida Riksens .Ständer härtils funnit
någon nöijacktig och tilfyllest giörande kundskap uti samma
expedierade och utgångne skrifter, det intygar den så ofta så
här på Riddarhuset som ock af Bondeståndet giorde påminnelsen
örn närmare och grundeligare uplysning i den saken de
27 tunnor guld angående; altså gunstige Herrar förmodar jag,
såsom en ärlig och nitälskande Riddersman, varit befogad at
påstå det sakerne måtte endast och allenast sluta Riksdagen,
»eli ingalunda våre egne afsichter och altför skyndesamma
längtan at komma hvar til sitt igen, och at vij förr eij skiljas
åt än vij satt H. K. Majits dyra namn och Ständernes underdånige
och välmente råd uti säkerhet.
Hr Landtm.: Det som vij omtala är ingen tvifvel, at vij
ju alle äro enige om, nemligen en fullkomlig underdånig vördnad
för vår nådige och milde Konung samt en redelig nit för lagens
och frihetens bibehållande; och at K. Majit som en nådig, mild
oell rättvis Konung des dyra försäkring heligt efterlefver, deraf
hafva vij så många oskattbara prof, at det voro öfverflödigt
et eller annat derutaf upräkna.
Hr C. G. Boije sade at som härom aldrig kunde vara det
aldraringaste tvifvelsmål så kommo det honom oförmodeligit
före, at en eller annan vil upmana R. 0. A. til den vördnads
betygande, som emot vår nådige och milde Konung vij alle i
genien af trogne och upricktige hiertan hyse. Och hvad det
endra målet angår, nemligen Riksdagens slutande, tilläde Hr
Rfö.je sig vara af samma tancka med Hr Palmstierna, nemligen
at Riksens Ständer eij kunna skiljas åt innan de uti
Riksdagsordningens 13 § anförde angelägne riksvårdande ärenden
afgiorde blifvit.
Frih. Coijett: Det voro fåfängt at nu gå i detail om
Riksdagens slut och hvad angår den underdåniga vördnad vij
för vår nådiga Konung hysa, så lärer ingen ibland R. 0. A.
'*ra sorn den andre viker, hvilcket doch derhän eij bör dragas,
at när en Riksdagsman uppå Riksdagar vil gå i detail af en
112 (Okt. 25.) Om Riksdagens» afsiutande.
eller annan sak, om hvilcken han eij finner sig hafva fullkomligit
lius, eller yrkar på Regeringsformens efterlefvande,
han bör tros äga mindre vördnad för sin Öfverhet än en annan.
Jag för min del bär eij mindre fullkomlig underdånig vördnad
för min nådiga Öfverhet än någon annan fast jag med flere,
som eij äga et så lyckeligit begrep, uti en eller annan sak
finner mig behöfva närmare uplysning.
Hr Lilljestjerna: Ehuruväl på et och annat som anfördt
blifvit nog voro at svara, så vill jag doch med någon
vidare discours tiden eij utdraga, eller R. o. A. uti sakernes
afgiörande uppehålla.
Hr Landtm, sade det vara önskeligit at medelst de vid
Protocolls-justerande förefallande discourser så mycken tid eij
måtte bortgå. R. o. A. haf%ra tilfyHest förklarat deras underdånige
vördnad för Öfverheten och upricktiga nit för lagens
och frihetens bibehållande, hvarom ju icke är det aldra ringaste
tvifvelsmål.
Fortfors med Protocollets upläsande, och när ProtocolisExtractet
sid. 106 angående Riksdagens slutande var upläst,
påminte
Hr Ridderschantz och Hr Lilliestierna sig af de da
förde discourser eij annat hafva fattat, än at til Riksdagens
slut en viss tid blifvit utsatt.
Hr Landtm, förmelte det vara utsatt enligit de giorde
frågorne och R. o. A:ns derpå fallne svar.
I det samma begärtes af åtskillige af R. o. A. at detta
Extractum Protocolli til de andre Stånden måtte afskickas
med en Deputation.
Hr Lilljestjerna förmente eij någon Deputation harti!
behöfvas, isynnerhet som de andre Stånden med Deputationers
afskickande äro så sparsamme.
Hr Landtm, berättade orsaken härtil vara at vid Talemännens
sammanträde man kommit öfverens at, det minsta
man kan, afskicka Deputationer Stånden emellan, på det derigenom
plena uti sakernes afgiörande eij måge blifva hindrade.
Hr Didron: Emedan så är aftalt, så är bäst at ingen
Deputation afgår, utan at detta Extractum Protocolli på sätt
som eliest vanligit är til de andre Stånden afsändes.
Men som en del af R. o. A. påstodo, at en Deputation
med Protocolls-Extractet afgå skulle, andre voro åter af den
Om Riksdagens afsiutande.
113
tanckan at ingen Deputation härtil behöfdes, discourerades
härom en stund med skiljacktighet i meningarne, och som sedan
Hr Landtm, erindrat om icke R. o. A. skulle behaga
med en fråga, som icke tyckes vara af någon serdeles angelägenhet,
sig eij läDgre uppehålla, R. o. A. ännu eij kunde
komma at stadna uti enahanda slut härom, sade Hr Landtm.,
at så framt R. o. A. härom sig eij behaga förena, lärer intet
annat medel öfrigit vara än votering.
Hr Palmstierna bad at R. o. A. med votering sig eij
ville uppehålla uti en sak, vid hvilcken han eij kunde afse
hvarcken någon nytta eller skada, emedan det kunde vara lika
mycket om detta Protocolls-Extract komino de andre Stånden
genom en Deputation tilhanda eller eij; men som Prästeståndet
oss igenom en Deputation härom beskickat, voro eij otienligit
om de jemväl igenom en Deputation blefvo besvarade.
Hr Carl Otto Lagercrantz begärte likaledes at R. o. A.
eij ville draga ut tiden med en sak af så ringa värde, isynnerhet
som pluraliteten tyckes vara derföre, at en Deputation
kunde afgå, sådant och jemväl skiedt uti mindre saker än denne
är, när man anser hvad angelägenhet der under beror, at Riksdagen
eij må ändas innan riksens vårdande ärenden afgiorde
blifvit, och voro nyligen för en enda ledamots skuld ibland
H. o. A., nemligen uti Hr Major Skyttes sak, en Deputation
afgången; voro altså fåfängt med denna frågan at uppehålla
tiden och utdraga Riksdagen.
Här uppå discourerades åter af R. o. A., och sedan Hr
Landtm, skaffat liud, hemstälte
Gref Lewenhaupt om icke Propositionen än en gång af
Hr Landtm, kunde giöras, emedan i anseende dertil at här
tyckes vara en så stor pluralitet, de Hrr, som varit af den
andra meningen, torde eij vilja låta gå til någon votering utan
sig heldre begifva.
Hr Landtm, giorde frågan om en Deputation af 8 personer
til de andre Stånden med Protocolls-Extractet kommer
at afgå;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron: Jag bifaller jemväl hvad R. o. A. nu faststäldt,
men gior til Protocollet den reservation at för den
orsaken skull, at det säges det pluraliteten är för en sak, densamma
eij bör afgiöras utan votering när någon är deremot,
Adelns Protokoll, 1738—1739. 11. 8
114 (Okt. 25.) Öfv. von Bradkes beskattning.
emedan sådant skulle blifva et alt för eftertänckeligit och
farligit priejudicat.
Hr Landtm, sade det vara des ämbete at t.ilse det enligit
Riksdagsordningen enär votering begäres den eij afslås utan
försiggår, med mindre R. o. A. sig eliest enhälligt kunna förena
och de som votering påstådt sig sielfve begifva.
Häruppå fortfors med Protocollets upläsande af den 21 Oct.
til slutet.
Sedan Riddarhus-Fiscalen antecknat de 8 Deputerade afgingo
de med Protocolls-Extractet til de andre Stånden, och
anfördes denna Deputation af Gref Axel Rutger Sparre.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänckande öfver det
ifrån Secrete Utskottet til Deputationen remitterade utdrag af
K. Cammar-Collegii Riksdags-relation angående 5:te-penningsafgiften
af de Ofverste von Bradken i Christianstad Bifallande
hushyror, hvarutinnan, sedan Deputationen förmält sä väl hvad
Christianstads stad å ena sidan, som Öfverste von Bradken ä
andra sidan andragit til ömse deras rättigheters och undfångne
Privilegiers bibehållande, Deputationen, efter noga skiärskådande
af de emellan staden Christianstad och Öfverste von Braåh
tvistige Privilegier, stadnat i det slut det kan Öfversten och
Commendanten Bradke, så vida den 12 § af Adelige Privilegierne
de anno 1723 uttryckeligen förbehåller hvart Stånd
och stad des välfångne Privilegiers åtniutande, ifrån ofvannämde
afgift icke befrias, utan bör han, i förmågo af 1647 års
K. Danska Förordning samt Malmö Recessens 2 och 10 §§•
femte-penningen af hela huslegan som faller af des gård i
Christianstad til samma stad åhrligen erlägga och betala, och
det ifrån den tid tilbaka då lian bevisligen derom blifvit krafd
och anmant.
Likaledes uplästes Justitice-Deputationens vid Betäiiekandet
bifogade Extracturn Protocolli af den 10 i denna månad.
derutinnan någre ledamöters serskilte mening anföres af det
innehåld at förutan det den åberopade K. Danska Förordningen
icke bör anses för något Privilegium utan en ceconomisk stadga.
sorn til alla köpstäderne i gemen sig sträckte, men numera icke
bör åberopas eller kan appliceras såsom flere andre under
Danska regeringen utfärdade Resolutioner och Privilegier, livileka
sedermera blifvit indragne, så är ock denna afgift mäckta drygt
i anseende hvartil samt flere skäl de hålla före, det kunde
K. Majit i underdånighet anmodas at foga den nådiga anstalt.
Otn beskattning i de skånska städerna.
115
det samtelige Skånska städerne i Landshöfdingens närvaro varda
(ifver denne rättighets åtniutande hörde på det et så angelägit
mål icke må på Borgmästare och Råds serskilte utlåtande
ankomma.
Frih. Coijett hemstälte om icke dissentium mening kunde
bifallas emedan eliest Adelige Privilegierne tyckas blifva rörde.
Frih. von Knorring lade härtil, at dissentium(!) stödja sig
häruppå at allenast Danske lagen och Privilegier uti Malmö
Recess för desse provincier äro confirmerade, men eij någre
specielle Resolutioner eller oeconomiske Förordningar, ibland
hvilcka jemväl den bör räknas, som staden Christianstad vid
detta tilfälle sig åberopar.
Hr W u I f we n stier n a höll före det hafva betänckelighet
med sig at efter dissentium tancka härvid upväcka alle Skånske
städerne, emedan de tillika med hela Borgareståndet torde
härutinnan giöra causam communen!; utan synes rådeligare uti
denna speciali casu antingen at bifalla eller afslå Betänckandet.
Hr Landtm.: Hufvudquasstionen kommer derpå an om
den Förordning, som staden sig åberopar, skall anses för et
Privilegium eller en serskild Resolution.
Frih. Coijett anförde at Adelige Privilegierne vunnit
confirmation, hvilcket eij skiedt med städernes oeconomiske
Förordningar eller utvärckade specielle Resolutioner, de der
efter tidernes omständigheter kunna förändras.
Hr Landtm, förmälte saken vara granlaga, ty om R. o. A.
anse stadens påstående såsom stridande emot Adelige Privilegierne,
så kan man sedan på intet sätt gå derifrån, och tyckes
altså dissentientes för den orsaken skull hafva tagit det före
dagne
medium til at giöra saken dilatorisk.
Hr Hindrich Falckenberg sade det vara eftertänckeligit,
at staden allenast anfäcktar Adelens men eij Prästerskapets
Privilegier.
Häruppå kom pä discours om ock alle Skånske städerne
härutinnan giöra samma påstående som staden Christianstad, då
Hr Gröninger berättade sig hafva et hus i Malmö, som
hail med sin broder ärfdt, men at staden aldrig fordrat femtePenningen
af den för samma hus fallande hyra.
Gref Lewen ha up t: Emedan saken är granlaga och isynnerhet
rörer Skånske Adelen, vore bäst at Betänckandet något
hngo ligga på bordet, då de af Adelen i Skåne hugo tilfälle at
Närmare se deruppå samt gifva vid handen hvad de kunna
116 (Okt. 25.) Deput. fr. Pr. Ståndet. Amiralitets-verket
hafva at påminna, så at man må kunna stadna i et sådant
slut, at Privilegierne bibehållas och städerne uti det, hvartil de
finnas berättigade, eij komma at lida.
Hr Landtm, uprepade denna Gref Leijonhufvuds föreställning;
Hvilcken
af R. o. A. bifölls.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
mycket vidlyftiga Betånckande angående AmmiralitetsHufvudvärcket
i Carlscrona.
Under det at samma Betånckande uplästes kom Gref Axel
Rutger Sparre tilbaka med Deputationen, som varit hos de
andre Stånden och afgifvit R. o. Arns Extractum Protocolli
angående Riksdagens slut, anmälandes Ståndens hälsningar och
tacksägelse, hvilcke sig utlåtit som lära de detsamma bifalla,
isynnerhet Bondeståndet, men uti Prästeståndet hade Hr ArchiBiskopen
svarat, at Ståndet til Juhl änteligen vill skiljas åt.
Sedan fortfors med ofvanbemelte Betänckandes upläsande,
hvilcket åter afbröts derigenom at en Deputation af 8 personer
ifrån Prästeståndet anmältes och på vanligit sätt emottogs, da
Hr Biskopen D:r Jacob Benzelius, som förde ordet,
sedan han afgifvit och låtit upläsa det medbragte och i dag
daterade Extractum Protocolli, hvarutinnan Ståndet i öfrigit
R. o. A. bifaller, men Riksdagens slut på den 14 December
utsätter, tilläde at det följer af sig sielf, at Secrete Utskottet
continuerar, och at Prästeståndet hoppas det R. o. A. lära taga
i gunstig consideration hvad som anfördt blifvit, så at til den
tiden alle angelägne och riksvårdande ärender måge vara afgiorde,
ursäcktandes derjemte, at Ståndet i anseende til ledamöternes
ringa antal eij så ofta kunna afskicka Deputationer
som de af R. o. A. dermed blifva behedrade.
Hr Landtm, försäkrade, at R. o. A. intet högre önska
än at sedan de riksvårdande ärender afgiorde blifvit Riksdagen
uti en välsignad stund må kunna slutas, hvartil R. o. A. eij
underlåta lära alt hvad möijeligit är at bidraga; och hvad
Deputationers afsändande beträffar, så behöfdes dervid så mycket
mindre ursäckt som man öfverenskommit at dermed vara sparsam,
på det Stånden uti sakernes afgiörande derigenom eij
måge hindras. Och sedan Hr Landtm, bedt anmäla R. o. A:ns
vänliga hälsning,
afträdde denna Deputation.
i Karlskrona. Hästesko. Gierts. Danekwardt. 117
Fortfors til slutet med Betänckandets upläsande öfver
Ammiralitets-Hufvudvärcket i Carlscrona.
Hr von Gerten såsom ledamot i Landt- och Siö-MilitiaeDeputationen
berättade, at detta vidlyftiga Betänckande, hvilcket
alla eij lära kunnat så noga afhöra, mäst innehåller en berättelse
om den vid senaste Riksdag under Hr Riksrådets Gref
Lagerbergs presidium til Carlscrona förordnade Commissionens
förrättning, hvarvid Deputationen eij funnit något at påminna,
utan hemställer allenast om icke någre flere af de mindre
Civil-betiente vid Contoiren komma at antagas, så framt de
projecterade instructionerne skola kunna efterlefvas.
Hr Ridderschantz erindrade at Betänckandet til nästa
plenum må blifva liggande på bordet, på det de, som om
Ammiralitets-Värcket äga kundskap, måge hafva tilfälle detsamma
närmare at genomgå och med påminnelser dervid, om
de så nödigt finna, inkomma.
Hr Falckengren yttrade sig, at Betänckandet är så klart
at om R. o. A. så behagar det nu strax kunde afgiöras.
Men uppå Hr Landtmilis giorde frågan,
funno R. o. A. godt, at det til nästa plenum blifver liggande
på bordet.
Hr Landtm, anmälte at ännu tvänne nog vidlyftige Betänckanden
ifrån Landt- och Siö-Miiitioe-G5conomie-Deputationen,
nemligen angående den nya inrättningen vid Escadrerne
här i Stockholm och i Göteborg, jemväl voro inkomne; hemställandes
om icke desamme kunde upbrytas och likaledes til
nästa sammankomst blifva liggande på bordet;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
På samma sätt bifölls och af R. o. A. at Justitise-Deputadonens
Betänckande uti saken emellan Hr Hestsko och Hr
Presidenten Gierta nu skulle upbrytas och blifva liggande på
bordet.
Hr Didron berättade at en af R. o. A:ns ledamöter Hr
Danckwardt i natt vid Ladugårdslands-broen skall vara öfverhallen
af 6 karlar, illa huggen samt honom des uhr ifråntagit,
bvilcket Hr Didron sade sig hafva bordt gifva vid handen, på
det härom må giöras efterfrågan, samt nödige mått blifva tagne,
sa at under Riksdagen Riksdagsmän och andre måge niuta den
allmänna säkerheten.
Gref Henning Gyllenborg hemstälte om icke patrouiller»e
måge gå med laddat gevehr om nätterne, på sätt som
118 (Okt. 25.) Lediga tjensters tillsättande.
förledet åhr, då sädane våldsamheter här i Stockholm förspordes,
stadgat blef.
Hr Didron sade det jemväl vara des mening at patrouillerne
måge gå om nätterne, som det skiedt för Riksdagens
begynnelse men nu skola hafva uphördt.
Hr Maklier förmälte at patrouillerne ännu gå om nätterne,
Hr Landtm, hemstälte om icke Hr Under-Ståthållaren
von Drake kunde anmodas at til nästa plenum inkomma sa
väl med Berättelse om hvad som nu i anseende til Hr Danckwardt
förelupit, som och med Betänckande på hvad sätt den
allmänna säkerheten i staden bäst må kunna handhafvas;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Justita}-Deputationen» Extractum Protocolli af
den 13 Oct., hvarjemte följer den i förmågo af Ständernes
remiss och likmätigt Riksens Ständers vid denne Riksdag fattade
slut af Deputationen upsatte Förordningen angående ledige tiensters
besättjande, hemställandes Deputationen, at som Ständerne
sig eij om någon viss tid yttrat, innom hvilcken uti Äbo, Borgo
och Hernösands stifter förslagen på regaie giäld böra vara inne
eller Kyrckioherdar i de consistoriel le tilsatte, om icke samma
tid bör utsättias, så at den blifver sex månader innom nådåhret.
Så uplästes och sielfva den upsatte Förordningen, vid
hvilcken af R. o. A. inge påminnelser giordes.
Hr Landtm, frågade om den i Protocolls-Extractet projecterade
tiden för Äbo, Borgo och Hernösands stifter af R. o. A.
jemväl bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Och skrefs altså uppå Protocolls-Extractet R. o. A:ns bifall,
samt uppå den upsatte Förordningen, at den af R. o. A. var
bifallen med den tilläggning som det hosgående ProtocollsExtractet
innehåller.
Hr von Hökerstedt påminte om icke i anseende til provintzén
Gotland för des atlägenliets skuld samt svåra och ovissa
postgång på vissa åhrsens tider, samma tid af 6 månader
jemväl må utsättias.
Men som härtil svarades, at pastoraterne på Gotland eij så
långt ifrån Consistorium aflägne äro som i ofvanbemälte irenne
provintzer, och at således til profpredikningarne så väl sorn
våhlet eij så långt råderum behöfves, och at således eij för Gotland
äro samma skäl; altså stadnade härmed denna discours.
Östgöta kavalleris uppbrottskassa. Defensionsverket. 119
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 13 Oct.,
hvarvid var bifogad Krigs-Collegii underdåniga skrifvelse til
k. Maj:t af den 23 Sept. angående Directeurernes af ÖstgiöthaCavalleriets
Upbrotts-Cassa ansökning om 2 procents åtniutande,
i stället för lön vid cassa-förvaltningen, af det inflytande
interesse för utlänte medel; hvilcket såsom gifvande anledning
til de andre regimente!- at söka detsamma, K. Maj:t i
nåder til Riksens Ständer remitterar.
Uppå Hr Landtm:ns giorde frågan om icke detta Extractum
Protocolli tillika med Krigs-Collegii bref kommer at remitteras
til Landt- och Siö-Militice-G3conomie-Deputationen,
svarades af R. o. A. med Ja.
Och skrefs samma Resolution på högbemelte Extractum
Protocolli.
Uplästes Riksens Ständers Secrete Utskotts Extractum
Protocolli af den 10 Oct., derutinnan nödvändigheten föreställes,
at sedan 1734 ahrs bevillning nu mera upphördt, Riksens
Ständer utse och fastställa någon tilräckelig fond til Defensions-värcket
för åhren 1739 och de följande til nästa Riksdag,
så framt den redan författade planen til Armeens, Fästuingsvärckens
och Orlogsflottans i stånd sättjande skall kunna
fullföljas, med det mera som til rikets försvar och säkerhet ännu
återstår; önskandes Secrete Utskottet at sådant ju förr ju häldre
skie måtte på det Stats-värcket behörigen må kunna afslutas
utan at Riksdagen derigenom må komma at utdragas.
Hr Landtm, förmälte at hvad Bränvins-accisen angår,
hvilcken man ansedt at til denne bevillning något tilräckeligit
Aulle kunna bidraga, så hade fuller R. o. A. samt det vördiga
Prästeståndet densamma bifallit, men Borgareståndet afslagit,
och Bondeståndet lofvat at med det första sig derom
yttra; hvarvid Hr Landtm, under Talemännens sammanträden
Ståndens närvarande ledamöter förestält, at sedan de för Defunsions-värcket
samtyckt til en consumtions-accis på alla
mindre nödige vahror, hvarunder bränvijn jemväl med skiäl kan
•öknäs, så voro res eij mera integra, utan så framt Borgare0ch
Bondestånden eij vilja samtycka til afgift för bränvinet,
^öra de vara omtänckte på något annat bevillningssätt som
samma brist kan uppfylla. Så hade ock Hr Landtm, af den
öfver Tull -taxan förordnade Commissionen, til hvilcken ärendet
eonsumtions-accisen af Riksens Ständer jemväl blifvit reln>tterat,
giordt sig underrättad huru långt med samma arbete
120 (Okt, 25.) Defensions verket.
redan kommit, och fädt det svaret, at som denna saken äeer
' O
mycken gemenskap med Tull-taxan, hvilcken ännu eij vore
projecterad, så hade man ännu eij härmed kunnat komma til
slut, doch förmodades at i tilkommande vecka Commissionen
med des project om consumtions-accissen lärer kunna vara
färdig.
Gref Dohn a instämde dermed at sorn R. o. A. bifallit
bränvins-afgiften för sine frälsebönder, så måste Borgare- oell
Bondestånden, ifall de ifrån samma afgift sig undandraga vilja,
samtycka til någon annan afgift som proportionen af den härigenom
sig yppande bristen för välbemälte Stånd upfyller.
Hr Landtm, förmälte ytterligare, at som Bondeståndet
samtyckt til en consumtions-accis, så kan en sådan afgift eij
falla, på någre andre vahror, sorn af allmogen brukas, än på
bränvin och tobak.
Hr von Hökerstedt förmente at en afgift på bränvinet
lärer blifva föga tilräckelig om icke jemväl Allmogen, som härvid
gior största antalet, densamma antager.
Hr Landtm.: Detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli
visar allenast nödvändigheten af en bevillning; i öfrigit
måste väl saken hvila til des den öfver Tull-taxan förordnade
Commissionens arbete angående consumtions-accisen inkommit.
Hr Didron: Som Defensions-värcket eij kan afstadna så
kan Allmogen eij undandraga sig och måste de antingen til
denna afgift eller til någon annan i des ställe samtycka.
Landshöfdingen Frih. Wrangel: Som Allmogen finnes
vara delt i skiljacktige meningar om bränvinsafgiften, så kunde
Hrr Landshöfdingarne hvar och en tala med Allmogens Fullmäcktige
ifrån lähnen och föreställa dem både nödvändigheten
och billigheten af samma afgift, hvil eket förmodeligen torde
hafva en önskelig värckan.
Hr Landshöfdingen Frih. Stahl berättade at lian tält nied
någre bönder ifrån det honom i nåder anförtrodde lähnet, hvilcke
han funnit mycket skiälige.
Hr Landshöfdingen Frih. Rålamb förmente at som Allmogen
betygar så mycken vedervilja för blotta namnet af en
bränvins-accis, sa torde de blifva fogeligare om man kallade
densamma en förtärings-afgift.
Hr L andtm. sade det vara mycket väl om Hrr Landshöfdingarne
ville giöra sig den omtalte mödan, samt at han tillika,
örn han dertil får låf, när Stora Secreta Deputationen i
Polisuppsigten i hufvudstaden. Löningsfordringar. 121
morgon kominer tilsammans igenom tienlige föreställningar vill
söka förmå Bondeståndets ledamöter der, at de måge uti Ståndet
arbeta på oftabemelte afgifts antagande.
Til denne Hr Landtm-.ns föreställning gåfvo R. o. A. sitt
bifall.
Som Hr Under-Ståthållaren von Drake nu var upkommen
gaf Hr Landtm, honom tilkänna hvad här idag angående den
på gatan igår aftons emot en Riksdagsman och R. o. Arns ledamot,
Danquart benämd, föröfvade våldsamheten berättat blifvit,
frågandes Hr Under-Ståthållaren om han härom haft någon
rapport.
Hr von Drake svarade sig härom eij hafva fädt någon
kundskap, varandes til K. Slotts-Cancelliet i dag ingen annan
rapport inkommen än om et litet slagsmål, som i natt med
brandvachten förelupit.
Hr Landtm, anmodade Hr von Drake at til nästa plenum
inkomma så väl med berättelse om det han kan komma at erfara
angående den Hr Danquart i går tilfogade våldsamhet
sorn ock med något förslag til sådane våldsamheters förekommande
under varande Riksdag;
Hvilcket Hr von Drake lofvade at efterkomma.
Hr Landtm, sade at vid detta tilfälle kan jemväl vid
nästa plenum förledit åhrs Förordning om våldsamheter på gatome
här i Stockholm vara til hands.
Så gaf ock Ilr Landtm, tilkänna at tilkommande lögerdag,
emedan det är helgedag och Simonis Judas, kommer R. o,
A. eij förr än efter sluten Gudstienst kl. 10 at samlas, hvarefter
anslaget kommer at inrättas.
Uplästes et Extract af Secrete Utskottets Protocoll, hållit
den 13 uästl. Oct. angående de uti Reglementet för Ständernes
Contoir under n:o 7 classificerade och til fulla summan betalte
prise fordringar framför de under n:o 8 i samma Reglemente
begrepne löningsfordringar; hvarvid som Secrete Utskottet icke
funnit någon skiälig orsak til de prise fordrandes förmån framför
en förtient lön, eller hvarföre den, som med cronans fahrtyg
upbragt någre slätt bevärade köpmansskiepp, bör äga större
douceur än en annan, som til lands på et partie torde för fienden
hafva borttagit en hel fäldtcassa, samt at vid liquiderandet
för sådane fordringar Under-Officerare och gemene äfven som
för Öfver-Befehlet skola af hvarje prise deras andelar niuta,
<få löningscreditorerne af Öfver-Befehlet måste af sine fordrin
©
-
122 (Okt. 25.) Löni ngsf ordringar.
gar 7„ procent afstå, och för öfrigit alla Under-Officerare och
gemene blifvit öfver deras innestäende lön alt liquiderande afslagit;
fördenskull och på det den fond, som för den 8:de nuinerns
creditorer nu är utsedd, icke må tvärt emot Ständernes
hafde upsåt och ändemål genom de föregående numrers dryga
quantum absorberas, ty har Secrete Utskottet varit föranlåtit
at styrcka Riksens Ständer dertil, at Liquidations-värcket för
prise fordringar på det af Secrete Utskottet föreslagne sättet
må skie, nemligen at om med Öfver-Befehlet vidare skall liquideras,
de med all billighet äfven som de löningsfordrande
V* böra afstå, men at Under-Befehlet och de gemena skall niuta
liquidationer finner Secrete Utskottet betänckeligit, emedan sådant
alle Under-Officerare til lands är afslagit, och eliest den
8:de numern innom den af Ständerne föresatte tiden eij skulle
kunna blifva betald.
Hr L andtrn. uprepade Protocolls-Extractets innehåld jemte
de deri anförde skiählen, tilläggandes hvad deraf händt, nemligen
at vist folck vändt sig til sådane Under-Officerare oell
Båtsmän samt deras änckor, gifvit dem vid handen, at sådane
prise penningar vore at undfå och sig deras pretentioner til
äfven tyrs för en ringa penning tillhandlat, samt således likasom
upgräfvit sådane fordringar, hvilcka komma at lända cronan
och publicum til last på tunnor guld.
Hr Didron sade det eij vara någon billighet at prise fordringar
skola blifva betalte framför löner, som så dyrt i tiensten
förvärf vas.
Gref Axel Sparre yttrade sig at om numern för desse
uti Ständernes Contoir skall rubbas, så bör det jämväl skie för
andre.
Hr L andtrn. vijste at uti Protocolls-Extractet eij föreslås
någon ändring af numrerne.
Hr von Gerten förestälte at honom härvid en stor svårighet
mötte, nemligen at en del af desse Under-Officerare redan
niutit betalning för sådane prise penningar, och voro altså ingen
billighet eller jemnlikhet om de öfrige skulle uteslutas ifrån en
förmån, som deras camerater och vederlikar åtniutit, och om
samma omständighet eij voro, skulle han aldeles vara enig med
Secrete Utskottets yttrade tan ekar.
Hr Did ron sade en fast större olikhet vara emellan UnderOfficerarne
til lands och til siöss, i det de förre icke ens niutit
sine under kriget dyrt förvärfvade löner, der likväl de senare
Fordringar för priser.
123
til en del utfådt prise penningar, sorn sa lätt förvärfvas; och
voro i öfrigit emellan priser och förtiente löner den stora åtskillnaden,
at de som tagit priser derigenom blifvit rike, men
de andre uti tiensten utarmade.
Gref Axel Sparre påminte at om hvad en gång af Ständeme
om prise fordringarnes betalning faststäldt blifvit skall
ändras, så böra ock Riksens Ständer giöra en ny Förordning för
det tilkommande angående de upbragte prisers fördelning vid
Ammiralitetet.
Hr Wennerstedt förestäldte at prise fordringarne absorbera
en ganska stor summa af Riksens Ständers Contoirs fond,
»prepandes den stora olikhet som derutinnan är, at en Underofficerare
til lands, som mera ondt utstådt hela kriget igenom,
eij skall få sin förtiente lön, och deremot en til siöss få så lätt
förtiente prise penningar.
Frih. Stiernstedt instämde härmed, och at en sådan
olikhet så mycket mindre är tillåtelig som vij alle tiena et rike,
och när en armée til lands eröfrar en fiendtelig fäldtcassa eller
intager en fästning med stormande hand Officerare och gemene
deraf eij få någon andel.
Hr von Blixen förestäldte at prisers tagande är en handel
på vinst och förlust; at Under-Officerare til siöss eij synes til
mera vara berättigade än deras vederlikar til lands; at af sådane
prise fordringar vackre summor igenom handel torde vara
> främmandes händer; at rikets tilstånd är sådant, det ali möijelig
menage bör brukas och at sä framt i tid alt hvad möijeligt
är eij couperas, blifver på giälden och contribuerande aldrig
någon ända.
Hr Wulfwenstierna lade ännu bärtil at det är nödigt
härutinnan väl se sig före. Cronan betalar priserne, och man
vet at republiquen Hålland formerar store pretensioner på cronan
för sådane borttagne priser, hvilcket ärende med bemelte
republique eij ännu är afgiordt.
Hr Lilliestierna sade här vara tvänne qusestioner; den
et>a angående Öfver-Officerarne, hvarvid eij voro at påminna,
de emot 25 procents cederande må undfå sine prise förringar;
den andre voro angående Under-Officerarne, af hvilcke,
s°m en del redan niutit betalning, så tyckes de andre böra
shie lika. rätt; kunnandes deras fordringar flyttas til n:o 11 at
e‘j hindra löningscreditorerne, som med mera svårighet sin foråringsrätt
förvärfvat.
124 (Okt. 25.) Amiralitetsverket.
Efter något ytterligare discourerande begärtes at Hr Landtm.
ville giöra Proposition om Secrete Utskottets Extractum Protocolli
bifalles.
Hr Landtm, giorde frågan om det upläste Secrete Utskottets
Extractum Protocolli angående prise fordringarne bifalles;
Hvarti! af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 28 October.
Var Simon Judse dag. R. o. A. samlades, sedan Gudstiensten
var sluten, klåckan tijo.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
den 25 Oct. Uåldne Protucollet, hvarvid inge påminnelser giordes.
Hr Ridderschantz berättade at han genomögnat Landtoch
Siö-Militias-CEconomie-Deputationens Betänckande angående
Ammiralitets-Hufvudvärcket i Carlscrona, hvilcket sedan
sidsta sammankomst legat pä bordet och hade han vid bemelte
Betänckande såsom innehållande blotta oeconomica för sin del
eij något at erindra, varandes de påminnelser han varit sinnad
at giöra af den beskaffenhet, at han med dem lärer vända sig
til Instructions-Deputationen.
Det begärtes at som Betänckandet vid förre sammankomsten
för R. o. A. blifvit upläst och alt sedan legat på bordet,
men dervid eij någre påminnelser giorde äro, Hr Landtm, ville
giöra Propositionen om det vinner bifall.
Bemelte ganska vidlyftige Betänckande innehåller en omständelig
och utförlig berättelse om den ahl- 1735 under Hr
Riks-Rådet Gref Lagerbergs praesidium förordnade Coniliussionens
förrättning i Carlscrona at än närmare öfverse oell
jemka den åhr 1732 vid Ammiralitetet derstädes giorde nye
inrättningen beträffande ceconomien och hushåldningen, anförandes
Deputationen bemelte Commissions instruction punct
för punct samt hvad vid hvart och et serskilt mai af Cornmissionen
blifvit tilgiordt så ock i hvad slut Deputationen
angående hvart och ett mål stadnat; och äro desse de förnämste
måhlén: Collegii och betienternes instructioners öfverseende;
Siö-articlarnes förnyande; räknings methoden vid Contoiren;
Ofver-Commissariens säte och stämma i Ammiralitets-Collegio;
Ammiralitets-Krigsmans-cassans fordringar; Al‘-
Amiralitetsverket. Lotteri för barnhus. 125
ströms och Gartz balancer; Winbergs och Fusts samt flere
äldre balancer; Magazinshuset i Carlscrona och et reserve
magazin; huruvida det lönar mödan at fortfara med skiepsinveutarierne;
Mätare-ordningen med ekevircket; holtzhandlarnes
skuldposter; Civil-betieningens jemkande och tilökning på någras
löningar, hvarti 1 Deputationen i förmågo af andragne skiäl styrker
til en summa af 246 dal. smt åhrligen; Värfs-Commissariens
åhrlige discretion af 100 dal. smt; Informator i Skeppsgåsse-scholan;
nye inrättningen i Stockholm har måst skie in
loco; Upsyningsmännerne; gamle böckers och räkningars reviderande;
vigten af torrt bröd efter en tunna miöhl; räkenskapernes
tidige indrifvande, hvarvid ingen ursäckt, med mera.
Som Hr Ekestubbe förmente at i anseende til den föreslagne
tilökningen på löner, det torde behöfva, öfverläggning om
Betänckandet kan bifallas; förestäldte
Hr von Gerten at Deputationen funnit högsta nödvändigheten
fordra til denna ringa tilökning i lönerne för någre
civil-betiente at styrcka, hvarvid jemväl som Betänckandet förmäler
Hr Riks-Rådet Gref Ijagerbergs tanckar blifvit inhämtade,
kunnandes man i annor händelse eij vara försäkrad om
de vidlyftige instructionerne til alla delar kunna efterlefvas,
och en behörig redighet i räkningarne erhållas om tilräckelig
betjening eij skulle bestås.
Detta understöddes af åtskillige af R. o. A. och tillädes,
at alt detta, icke allenast den förordnade Commissionen i Carlscrona,
utan ock nu sedan af Riksens Ständers Landt- och SiöMilitise-CEconomie-
Deputation så väl blifvit utarbetat och så
noga skiärskådat, at det med ali trygghet kan bifallas, allenast
Hr Landtm, ville giöra Propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan om Landt- och Siö-Militise®conomie-Deputationens
Betänckande angående AmmiralitetsHufvudvärcket
i Carlscrona vinner bifall;
Hvarti 1 af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Gref Henning Gyllenborgs Memorial angående PriHlegii
erhållande på lotterie til inrättning af et hus, deräst hittebarn
kunde intagas och upfostras, hvarutinnan jemväl om sättet
hl detta värckets anläggande och iståndsättjande vidare förmäles.
R. o. A. funno en sådan inrättning mycket nyttig och
oppa Hr Landtm:ns giorde frågan
biföllo quaestio an så at Privilegium för et sådant lotterie
utfärdas;
126 (Okt. 28.) Lotteri för barnhus. Guldmalmsstreck.
Hvilcken Resolution skrefs på Memorialet som Hr Gref
Gyllenborg til sig tog och dermed til de andre Stånden åtgick.
Hr Landtm, förm alte at om angående sielfva värckets
anläggning och inrättning något vidare kommer at utarbetas,,
sådant bäst lärer kunna skie igenom någre få dertil Deputerade,
Hr Landtm, berättade at det jemväl blifvit påmint om
et siukhus inrättande här i Stockholm, hvilcket äfven voro et
mycket nödigt och nyttigt värck.
Hr Wulfvenstierna förestälte at som detta allenast an-!
går Stockholms stad och des invånare, och [i] visse församlingar,!
såsom uti St. Jacobs en begynnelse til en sådan nyttig inrättning
redan är giord, så lärer det ock ankomma på staden oell
de öfrige församlingar at härom likaledes föranstalta, och tyckes
altså eij höra til Riksens Ständer at härom besörja
Hr Landtm, sade at hvad Hr Wulfwenstierna omför-j
mäler, uti Politi-Commissionen varit före och angår allenast
församl i ngarnes fattige ochsiuke;
Hvarmed denna discours afstadnade.
Och uplästes Hr Louis de Geers, Frih. Oxenstiernas ock
Hr Paulis Memorial at i anseende til det i Småland af deni
upfundne guldmalms-strecket, vid utkomne Bergs-förordningar
och Privilegier utan intrång blifva bibehåldne.
Hr Häradshöfdingen Anders Lilljenberg hemstälte oin
icke i anseende til den lyckan desse Hrr haft at upfinna en
så essentiell grufva, de icke allenast böra niuta förr utkomne
Privilegier til godo, utan ock med större förses.
Atskillige af R. o. A. yttrade sig, at Memorialet kunde
remitteras til Bergs-Deputationen, hvilcket af andre förmentes så
mycket mindre behöfvas, som derutinnan eij begäres något nytt.
Hr Boije sade, at bemelte Herrar uti sin ansökning bör»
hielpas, doch så at andre dervid eij komma at lida, kunnandes
deras begäran eij afslås så vida de eij annat söka än hvad
laglikmätigt är.
Frih. H. Wrede utlät sig at om för dem emot förre Resolutioner
och Privilegier något skulle inskränckas, skulle andre
afskräckas, ifall de någre rike streck upfunno, sådant at uppenbara,
utan til Rikets och det allmännas största skada det hellre
döllia, för hvilcken orsak skuld om denna ansökning til något
ställe kommer at remitteras, det bör skie på et ömt sätt och
så at Bergs-Collegium sig häruti eij må intränga.
Mineraliestrecks anträffande.
127
Hr Wulfvenstierna: Jag har eij annat af Memorialet
fattat än at der begäres at alt hvad som innom en viss district
pä crono-skatte- och frälsegrund af malmarten finnes skall lyda
under deras Privilegier, och är altså eij i stånd mig härom at
yttra innan ärendet kommer utarbetat tilbaka.
Hr Bergsrådet Bergenstierna berättade at vid et nytt
streck, som sedan uppfunnits, Hr Assessoren i Bergs-Collegio
Benzelstierna varit tilstädes och detsamma för cronan handlat ;
försäkrandes derjemte at ingen skal betagas at niuta Bergsordningar
och Privilegier i alla delar til godo.
Hr Pauli: Hr Benzelstierna var eij ensam, utan voro Hr
Fröberg, Hr Leijonadler, jag och väl JO intressenter tilstädes
när strecket yppades, så at vij voro äfven så val upfinuare
sora Hr Benzelstierna och Hr Scab, och är samma brott innom
Jen districten vij redan hade; och som vij uppå desse malmstreck
redan giordt ansenlige omkåstnader samt äro ledamöter
af R. o. A. och allenast begära at vid Förordningar och Privilegier
blifva bibehåldne, så tyckes en så skiälig ansökning eij
behöfvas at någorstädes remitteras; men skulle R. o. A. behaga
densamma at remittera, så anhålla vij at det må skie på
det sätt som Frih. Wrede gifvit vid handen.
Hr Didron sade det vara just och billigt, at livar och en
vid Privilegier och Förordningar blifver bibehållen, men at likväl
ärendet förut i någon Deputation bör utarbetas, emedan
innan sådant skiedt R. o. A. eij är i stånd at sig deröfver yttra.
Hr Palmstierna hemstälte om icke detta Memorial kan
Sa till Secrete Utskottet, emedan et annat af nästan dylika
beskaffenhet angående de ädlare bergvärckens uphielpande dit
blifvit remitterat.
Frih. Coijett uprepade hvad 17215 ahrs Förordning om
metallers, mineraliers och bergarters upfinnande förmår, och som
samma Förordning är sa klar och ansökningen sig deruppå
grundar, tyckes öfverflödigt densamma til någon Deputation
at remittera, emedan på sådant sätt mangen, som en nyttig
malmart upfunnit, snarare än at til Deputationer och Collegier
förvisas densamma skulle förtiga.
Hr Wulfvenstierna: Saken är klar när man vill följa
^23 ahrs Förordning, men som här tyckes begäras cron arijföpte
andel, och de Frälsemäns rätt, sorn bo innom districten,
.lemväl härunder verserar, tyckes saken böra gå til en Deputation,
at vij kunna få densamma redig och utarbetad tilbaka.
128 (Okt. 28.) Osäkerheten i Stockholm. Just. Deputationen.
Hr Landtm, hemstälte örn icke Memorialet får remitteras
til Bergs-Deputation, med förklarande at densamma lärer visa
all ömhet för Bergsordningars, Privilegiers och hvars och ens
tillständiga rätts bibehållande.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Och upsattes följande Resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst och gillad skrefs på Memorialet som Hr
Pauli til sig tog och dermed til de andre Stånden afgick:
Resol. Remitterat til Bergs-Deputationen som detta ärendet,
i anseende så väl til upfinnaren och jordägarne, at de
Bergsordningar och Bergs-Privilegier fullkomligen måge til godo
niuta, som ock i anseende til R. o. Arns Privilegiers och andras
välfångne rättigheters orubbade bibehållande, på det ömaste
lärer handtera.
Hr Underståthållaren von Drake framträdde och berättade,
at Frih. Danquart afgifvit en skriftelig berättelse om den
våldsamhet som honom för någre dagar sedan, då han om aftonen
ville gå hem, vederfarits. I öfrigit sade Hr von Drake at lian
sig underrättad giordt om vid Rätterne någre mål om röfverie
voro angifne, och hade sedan förledit åhr då Förordningen om
våldsamheter utkom eij mer än tvenne mål vid Kämners-Rätterne
under en sådan rubrique blifvit andragne, hvaraf docli
tvänne varit af en hel annan beskaffenhet, och om det tredje
voro eij ännu fullkomligen undersökt eller bevijst.
Hr von Drake, anmodades at draga försorg om det Förordningen
af 1737 emot våldsamheters föröfvande af predikostolarne
må blifva upläst, och berättades derjemte at patrouillen
redan går med laddat gevehr om nätterne.
Uplästes Juslitice-Deputationen» E.rtractum Protocolli a]
den 24 Oct. nåstl., hvarutinnan gifves vid handen huruledes
Ofverst-Lieutn. Gref David Frölich, sedan uti de ledamöters
ställen, hvilcka befunnits jäfacktige i de saker, hvaräst klagas
öfver K. Maj:ts i des Justitise-Revision fäldte domar och Resolutioner,
andre blifvit utnämnde, til Deputationen skrifteligen
hemstält huruvida de öfrige ledamöter, hvilcka han uppå antydan
namngifvit, som voro i skyldskap och svågerskap med de
Hrr Riksens Råd, öfver hvilkas domar han sig besvärar, och
med den, som sakerne i Rådet föredragit, jemväl och tilförene
och vid sidsta Riksdag såsom domare i denna sak sutit,
måge sig kunna befatta, förmälandes dessutan at Krigs-Coromissarien
von Lang i anseende til en mellan honom och Gref
Om jäf i Justitie-Deputationen.
129
Frölich varande tvist voro hans contrapart. Deputationen har
desse af Gref Frölich anförde jäf i öfvervägande tagit, hafvandes
de fleste ledamöter i anseende til åberopade lagsens rum
och flere omständigheter funnit, at de upnämde Hrr med dess
klagomåls skiärskådande sig icke befatta kunna, hvaremot de
öfrige ledamöterne varit af aldeles skiljacktig mening och til
följe af åtskil lige andragne skiäl hållit före, at berörde Herrar
såsom oveld uge ledamöter i Gref Frölichs sak sig måge utlåta.
Hvilcket Deputationen fördenskull Riksens Ständers godtfinnande
underställer, på det i fall merbemelte ledamöter i anseende
til pluraliteten i Deputation skulle för jäfacktige blifva
ansedde, andre i deras ställen forderligast måtte förordnas.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, anhöll
Hr Lagman Silwersparre, at som han blifvit jäfvad och
ibland R. o. A. nog tilgång finnes på skickelige ledamöter, det
han ifrån desse sakers öfvervarande uti Justitise-Deputationen
måtte licentieras.
Hr Ridderstråhle hemstälte om icke Gref David Frölich,
emedan denna frågan om jäfvandet är före, lärer afträda.
Gref Frölich förklarade sig dertil villig, allenast de ledamöter
som han jäfvat, giöra detsamma; hvaruppå Hr Grefven
tog afträde.
Hr Otto Wilhelm De Geer förklarade sig eij finna, at,
när en Deputations Betänckande är under öfvervägande, Deputationens
ledamöter böra träda af.
Hr Landtm, begärte at R. o. A. om Gref Frölichs påstående
angående jäfven sig ville utlåta,
Gref G. Gyllenborg anförde, at en domare dömer sielf,
om han är jäfacktig, likaledes och en ledamot uti en Deputation,
fast han sig der utlåtit, voterar doch öfver saken, när
hen kommer i Ståndets plenum.
Hr Ridderstråhle sade, at han i anseende til Gref Frölich
sig sielf jäfvat, emedan han på förre Riksdagen sutit uti
Engeltoffta saken, och at han eij gierna sitter i någon sak, när
Partén emot honom yttrar misstroende; viljandes föröfrigit til
R- o. A. hafva hemstält, om icke, emedan detta är det sidsta
stället, der Gref Frölich får tala i sin sak, honom må förunnas
hvad han begärt.
Hr Landtm.: Här äro tvänne omständigheter, den första
huruvida Riksens Råds eller deras släcktingar, som förr sutit
ut> saken, de jure kunna jäfvas, den andra ankommer på dem
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 9
130 (Okt. 28.) Jäf i Justitie-Deputationen. Om förbud
sielfve, huruvida sedan misstroende emot dem är yttrat, de vilja
öfver saken blifva sittjande.
Hr Elirenpreus sade sig uti Riksdagsordningens 14 § eif
kunna finna de af Gref Frölich nämde ledamöter uti JustitiaDeputationen
vara jäfacktige; men emedan Grefven yttrat misstroende,
och detta är det sidsta stället, hvaräst lian sin talan
får anföra, tyckes des åstundan kunna bifallas; doeli voro det
omöijeligit för Electorerne at vidare välja nye ledamöter, emedan
de ingalunda kunde vetta hvars och ens omständigheter,
och om icke således våhlet åter torde falla på sådane, at emot
dem kunde giöras påminnelser; voro altså bäst at Hr OfverstLieutn.
med sin contrapart sammanträder, och om domare
öfverenskommer, på det under Riksdagen R. o. A. med nye
ledamöters väljande och resolverande öfver jäf eij vidare ina
besväras, och derigenom ifrån andre sakers afgiörande uppehållas.
Hr Lilljestierna: Emedan frågan här torde blifva om
Ständerne med denna quaestionen, som angår jäfvande och
tyckes vara en domsak, sig immediate vilja befatta, så hemställes
om icke Justitiao-Deputationens Extractum Protocolli til
nästa sammankomst kunde blifva liggande på bordet;
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behagar at detta Justitioe-Deputationens
Extractum Protocolli til nästa sammankomst
skall blifva liggande på bordet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och erindrade Hr Landtm, at de Hrr af R. o. A., sora
dervid någre påminnelser vilja giöra, med samma påminnelse
tidigt behagade inkomma.
Hr Bergenhielm framträdde och anhöll at ifrån Justitia
Deputationen entledigas, emedan des ämbetes sysslor fordrad
des närvaro i Carlscrona, och han voro sinnad at för den or
saken skuld med första anträda sin resa härifrån.
Hr Håfrätts-Rådet Frih. Strömfelt giorde samma anhållan
emedan des embete likaledes fordrade des närvaro och han des
utan nu voro jäfvad, samt utarbetat de i Deputationen honoir
updragne målen.
Likaledes undanbad sig Hr Gref G. Gyllenborg at sittia
i någonthera af the 3 sakerne, som röra Justitise-Revisionen
domar, emedan uti Gref Frölichs han voro jäfvad och uti d
andre begge hade han sielf jäfvat sig.
I anledning af Hr Didrons påminnelse, at det nu vor
så länge sedan Riksens Ständer resolverat, at en Cancelli*
mot jern-utförsel. Åbo bibliotek. Rustkammarstaten. 131
rätt öfver General-Auditeuren Suavez skulle anställas, hvilcket
mål den 4 Oct. redan blifvit expedierad, men ingen värckställighet
deraf ännu förnummits,
fants af R. o. A. godt uti K. Cancellie-Collegio härom at
lata efterfråga och afskickades Riddarhus-Caneellisten IVulfwenstierna
at härom förskaffa R. o. A. underrättelse.
Vid detta tilfälle påminte Hr Boije om des af Riksens
Ständer til Justitife-Deputationen remitterade Memorial, angående
Executions-värckets bättre drift, så at Deputationen
med Betänckandet deröfver må inkomma, hvarom Deputationens
ledamöter blefvo anmodade at erindra.
Uplästes Extract utur Råds-Protocollet af den 11 sidstl.
Oct. med en projecterad ny stadga och förbud til hemmande
och förekommande deraf at svenskt tack- och ossmundsjern eij
må utur riket föras.
Remitterades til Riksens Ständers Bergs-Deputation.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
någon byggningshjelp til Bibliotheques-husets reparation uti Abo,
som den 28 sidstl. Sept. genom en olyckelig vådeld af domkyrckiotornet
blifvit itändt och afbrunnit; skolandes nödvändigheten fordra,
at detsamma ännu i höst för murames conservations skull må
blifva täckt; och som Academiens angelägenhet härunder skall
bero, men derstädes ingen tilgång pa medel vara, sä håller Secrete
Utskottet före, at 2,000 dal. arnt i et för alt bärtil kunde
beviljas, på det sätt at hälften för nästkommande år 1739, och
andra hälften åhret derefter i staten må blifva anslagen.
R. o. A. biföllo Secrete Utskottets i detta Extractum
Protocolli yttrade tanckar.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 i denne månad, hvarutinnan i anledning af K. Krigs-Collegii
underdåniga skrifvelse af den 1 sidstl. Julii, som genom
utdrag af Råds-Protocollet blifvit med Secrete Utskottet communicerad,
til Riksens Ständers godtfinnande hemställes, om
icke til de i Abo och Tavastehus befindtelige gevehrens ansande,
lagande och vidmackthållande, Rustcammarstaten i Finland
med tvänne Rustcammar-smeder må förökas, samt i staten för
Tavastehus anslås 300 dal. smt til en Rustmästares aflöning,
Wilcken derjemte bör vara en fullkomlig gevehrs-smed och
bäfva upseeude på Rustcammar-smederne i Abo, Tavastehus
celi Fridrichsliamn, med mera, som om des giöromål omförmäles.
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
132 (Okt. 28.) Arniraheskadem i Göteborg. Dep. fr. Bonde-st.
Uplästes Landt- och Siö- Mditiae-CEconomie-Beputationens
Betänckande i anledning så väl af K. Maj:ts nådige Secrete
Propositions 72 §, som i synnerhet den under Hr Riks-Rådet
Gref Lagerbergs praesidio i Götheborg håldne Commissionens
ingifne berättelse om Am m i ra 1 itets Escaderns i Götheborg nuvarande
tilstånd, efter någre med K. Maj:ts nådigste approbation
och bifall genom förbemelte Coinmission derstädes giorde
nye inrättningar, betieningen i synnerhet angående. Hvarvid
som Deputationen funnit huruledes Hr Riks-Radet Gref Lagerberg
och K. Commissionen icke med mindre flit och oförtruten
skyndsamhet fullbordat inrättningen vid detta Göteborgske
Ammiralitets-Commissariatet än vid Hufvudvärcket i Carlscrona
och Ammiralitetet här i Stockholm, så har ock, sedan
K. Maj:t alt hvad härutinnan giordt blifvit i nåder behagat
gilla, Deputationen funnit sig föranlåten at styrka Riksens
Ständer til at altsammans nu fastställa, på det den häraf flytande
nyttan och ändamålet af promt redo och räknings erhållande
til cronans största säkerhet må vinnas; hållandes Deputation
äfven för nödigt, at den af K. Commissionen projecterade
och vid Betänckandet upgifne tilökning på betieningen
nu äfven blifver för ständig förklarad och faststäld.
Som vid bemelte Betänckande, hvilcket sedan R. o. Arns
sidsta sammankomst legat på bordet, inge påminnelser giordes,
frågade Hr Landtm, om det samma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Bondeståndet, 8 personer starck, hvilcken aflefvererade R. <>•
A:ns den 21 Oct. utfärdade Extractum Protocolii med Bondeståndets
påskrift af den 25 dito, hvarmedelst Ståndet utsätter
Riksdagens slut til medium af nästkommande December månad.
Hr Landtm, svarade bärtil, at så vida de angelägne och
riksvårdande ärender innan des kunna vara afgiorde, lärer jeni'
väl R. o. A. til samma termin gierna samtycka.
Vidare påminte samma Deputation, at R. o. A. Allmogens
Allmänna Besvär sig til afgiörande behagade företaga och be
rättade, at Ståndet bifallit qusestionen an om Privilegium fd>
et lotterie at inrätta et hus, hvaräst hittebarn kunna intagas
Hvaruppå Deputationen afträade.
Riddarhus-Cancellisten Wulfven sti er u a kom tilbaka ocl
berättade, at expeditionen ifrån Riksens Ständer angående e
Cancellie-Rätts förordnande öfver General-Auditeuren Suare
Svarez. Ödeplatsers upptagande. Lotspenningar.
133
i Rådet redan är föredragen, och lärer befallning härom til
Cancellie-Collegium med första blifva expedierad; hvaruppå
Cancellisten Wulfvenstierna anbefaltes så väl hos RevisionsSecreteraren
om en skyndesam expedition af förbemelte ärende
som ock hos Hr Justitiae-Cancelleren angående Hr Pihlhielms
sak at påminna.
Uplästes Hr Gref Bolmas Memorial af den 24 hujus, hvarutinnan
bland andre matt och utvägar til en fonds utfinnande
til ersättning för dem, som genom reduction bortmist gods,
äfven den föreslås kunna tagas, at de, som vilja och kunna
utvisa och uptaga någre ödeliggande platser antingen här i riket
eller i Finland, sådant må dem på 20 års frihet för alla publique
utskyrder och sådane upodlade lägenheter dem sedan
under evärdelig frälse-rättighet beviljas, efter riket en märckelig
förbättring deraf i framtiden kan tilflyta, hvarjemte Hr
Grefven underställer, om icke hälften eller tredjedelen utaf
deras underdånige fordringar böra utbetalas på det de måge
blifva satte i stånd en så nyttig förbättring at värckställa;
Remitterades til Reductions- och Liquidations- samt Cammar-GEconomie
och Commerce-Deputationerne.
Anmältes tvänne ledamöter ifrån Borgareståndet, hvilcke
af tvänne deputerade emottogos, och när de voro komne til
Landtmarschalksbordet, aflefvererade Borgmästare Renhorn et
Extractum Protocolii.
Uplästes det TjoJI. Borgareståndets Extractum Protocolii
«f detta dato, hvarmedelst i anledning af Riksdagsfullmäckflgens
ifrån Visby, Stads-Secreteraren Abraham Langes giorde
påminnelser vid I och 3 §§ af Landt- och Siö-Militire-CEconomie-Deputationens
Betänckande om Lots-inrättningen samt anhållan
om befrielse för lotspenningar erläggande för the inrikes
orter emellan gående inhemska fahrtyg, som eij taga lots,
Borgareståndet denna ansökning til R. o. A:ns samt det vöråiga
Prästeståndets bifall anmäler, emedan såväl Borgare- som
Bondeståndet dertil redan samtyckt, förmenandes Borgareståndet
den faststäldte förhögningen på lotsafgiftens betalande för
Jfle främmande fartyg haft sitt förnämsta afseende derhän, at
åe på inrikes orter gående svenske fahrtyg dermed eij må varda
besvärade, när de inga lotsar åstunda.
Sedan bemelte Extractum Protocolii blifvit upläst, recom®«nderade
bemelte tvänne ledamöter detsamma til et benägit
bifall; hvaruppå de afträdde.
134 (Okt. 28.) Majoren Skytte. Häradsh. Ollonberg.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 8 personer.
Rådman Schening ifrån Stockholm, näst aflagd hälsning
ifrån Ståndet, gaf tilkänna, at Borgareståndet låtit sig föredraga
Hr Majoren Skyttes sak och at i anseende til des lidande samt
R. o. A:ns recommendation Ståndet bifallit R. o. A:ns utlåtande
i den saken.
Sedan Hr Landtm, tackat för den reflection det Lofl.
Borgareståndet i detta fall giordt uppå R. o. Arns giorde föreställning,
samt betygat R. o. Arns önskan at få tilfälle at
visa det Lofl. Borgareståndet en lika beredvillighet, afträdde
denna Deputation.
Uplästes Frih. C. G. Cronhiorts den 25 hujus daterade,
Memorial angående en i Protocolls-Deputationen vid K. Giöta
Håfrätts-Protocollen giord anmärckning, derutinnan bestående,
at Häradshöfdingen Baron Thure Ollonberg tvänne gånger år
1736 i Martii och Decembris månader anhållit at blifva upförd
på förslag til transport, hvilcket K. Håfrätten förklarat endast
ankomma på H. K. Maj:ts egen nåd, och at Håfrätten emot
Regeringsformens 40 § sig eij annat fördristade än upsända
förslag pa 3 andre skickelige och välförtiente personer, docli
har Håfrätten sedermera år 1737 den 2 Dec. upfördt honom
primo loco på förslag til jurisdictionen efter Lagman Hammarberg,
och ehuru de öfrige Protocolls-Deputationens ledamöter
funnit Håfrättens inkomne förklaring nöijacktig, så förmäler
Frih. Cronhiort sig doch hafva varit af en annan tancka,
hvilcken han således eij kunnat undgå R. o. A. at vid handen
gifva, emedan K. Håfrättens förfarande i ofvannämde mål skall
vara stridande emot Regeringsformens 40 §, som ingen anledning
dertil gifver at någon med K. Fullmackt försedd och
värckelig tienstgiörande til en annan lika beställning på förslag
må upföras, med mera som Memorialet vidare innehåller.
Sedan Hr Landtm, uprepat Memorialets innehäld frågade
Hr Landtm, om detsamma til nästa sammankomst kommer at
blifva liggande på bordet, pä det Protocolls-Deputationens ledamöter
intil des med deras yttrande häröfver måge inkomma;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Emedan om onsdag är All-Helgondag förenade sig R. o. A.
at nästkommande torsdag pa vanlig tid tilsamman komma.
R. o. A. skildes åt.
Allmänna Besvären. Militär-kommendering.
135
Den 2 November.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
den 28 Oct. håldne Protocollet hvarvid inge påminnelser
giordes.
Hr Swante Böhnen gaf vid handen huruledes de andre
Ståndens ledamöter uti Allmänna Besvärs-Deputationen ganska
trägit påminna, at de redan utarbetade och til Stånden afgifne
§§ af deras Allmänna Besvär hos R. o. A. måge blifva
företagne och afgiorde; hemställandes om icke R. o. A. skulle
behaga bärtil utnämna en viss dag, varandes at förmoda at
desse Resolutioner pä Besvären, om hvilcke de öfrige Stånden
visa så mycken åhåga, snart nog kunna vara afgiorde; i öfrigit
voro af de återstående §§ ganska få öfrige, som i Deputationen
icke voro utarbetade.
Hr Boije yttrade sig, at andre högst angelägne och riksvårdande
ärender först böra afgiöras; kunnandes han för sin
del så mycket mindre räkna Besvären ibland de mäst riksvårdande
ärenderne som det häldre voro at önskandes at inge
sådane sä kallade Allmänna Besvär på Riksdagarne blefvo
uptagne, utan hvad antingen et helt Stånd eller någon des
ledamot til det allmänna bästa hade at andraga, på annat sätt
blefvo uptagit och afgiordt.
Hr Landtm, sade at om R. o. A. så behaga, kan en
serskild dag utses til de Allmänna Besvärens företagande och
afgiörande.
Uplästes Rxtract af Råds-Protocollet af den 30 sidstl.
Oct., hvarigenom Riksens Ständer del deraf lämnas, at det
commando, som af Vessmanlamds regimente varit vid Vaxholmen,
bestående af 34 man, kommer at upbryta och hemförlofvas.
Hr Landtm, berättade detta allenast vara ad notitiam
enligit Riksdagsordningen, som stadgar at under varande Riksdag
intet manskap utan Ständernes vettskap får marchera.
R. o. A. förklarade sig härvid intet hafva at påminna.
Uplästes et af Hr Gyllenkook inlefvererat Memorial, hvarutinnan
han, näst betygad vördsam fägnad öfver Riksens
Ständers öma sorgfällighet för utrikes handels och inrikes
136 (Not. 2.) Hedmans mern. om spinnredskap.
manufacturers befrämjande til landets allmänna nytta, berättar
sig varit af patriotiskt upsåt föranlåten at hos Riksens Ständer
anmäla en viss man, som under det han äger en god insickt i
mechaniquen til sin egen fördel vid des anlagde linne-fabrique
förfärdigat någre nyttige machiner til lijns ganska behändiga
och fördelacktiga både bråkande, skäcktande, spinnande och
härdande, hvilcka machiner Hr Gyllenkook håller för nödigt
at de öfver alt blefvo kundbare och brukelige; hemställandes
fördenskull til Riksens Ständers välbehag om icke ägaren af
förberörde inventioner kunde anmodas at sig här visa och i
närvaro af någre Deputerade upte prof isynnerhet af lijnspinnandet,
då Hr Gyllenkook utlofvat at om des hitförskaffande
vilja anstalta.
Likaledes uplästes det af Corporalen Abraham Hedman
inlagde Memorial, deruti han såsom påfinnare och ägare af
den uti Hr Gyllenhööks Memorial angifne spinneredskap för
Högh R. o. A. närmare förklarar upsåtet och beskaffenheten
af sine giorde inrättningar; anhållandes i ödmiukhet at som
igenom andras besörjande hans enskylt giorde inrättningar redan
skola vara allmänne, och han efter aflagde prof sä väl uti ullsom
linspinneriet enligt bilagde bevis intygat sig kunna giöra
dubbelt så stor tilvärckning af spåne med en enda person, som
eliest någonsin varit möijelig efter det förra sättet at spinna,
det ville Riksens Ständer låta honom til någon hugnad och
understöd få af landshielpsmedlen til skiäncks 8,000 dal. sint,
hvilcken summa han förmodar genom des upgifne fördelacktige
spinnmachine snart kunna ersättjas.
Såsom Hr Hedman uti des Memorial för des invention
om någon belöning af landshielpsfonden anhåller, altså remitterades
desse Memorialer til den öfver Handelsärenderne och
Landsliielpen förordnade Deputationen, hvilcken ibland annat
des giöromål jemväl hvad landshielpen angar häfver under
utarbetande.
Hr Hellenstierna yttrade sig at det voro högst nödvändigt
at Riksens Ständer behörigen måtte blifva underrättade
pä hvad sätt de ansenlige medel, som undersåtarne uti
landshielp contribuerat, blifvit använde, samt hvad säkerhet
publicum för så store penningesummor häfver, och i hvad tilstånd
manufacturvärcken, som desse förskott åtniutit, sig befinna;
begärandes at följande des utlåtelse, som han skrifteligen ingaf,
mätte införas i Protocollet så lydande som följer:
Hellenstiemas yttrande ang. landshjelpen.
137
Högl. R. o. A. underställer jag uti ödmiukhet om icke det
voro ganska angelägit och riksvårdande at underrättelse få om
landshielpen och den 5 procenten, som nu i så många åhr utgiorde
blifvit och sig til 15 tunnor guld om icke mera bestiga
lärer, och således den deröfver förordnade Deputationen följande
mål til Riksens Högl. Ständers plena berätta; nemligen l:o. til
huru stor summa landshielpen och de 5 procenten sig bestiger
öfver hela riket, för den tid de utbetalte blifvit. 2:o. Hvilcka
manufacturvärck deraf understöd fädt samt huru stor summa,
såsom ock hvem den emottagit och quitterat, äfvenledes på hvad
eonditioner samma penningesumma til hvart och et värc.k blifvit
utgifven. 3:o. Om någon behåldning samt til huru stor summa
af desse medel tinnes, och om den står odisponerad, med hvarest
den står, eller eij. 4:o. Hvad underpant eller säkerhet som
K. Maj:t och eronan har hos hvart och et manufacturvärck
eller den som penningarne undfädt. 5:o. At sedan Cammarherren
och Assessoren Hr Adlerstedt så munteligen som skrifteligen
inför Deputationen hörd blifvit om Alingsåhs och de flere
värckens tilstånd, som han efter befallning öfversedt, då icke
allenast hans deröfver rapport, utan ock allmän efterrättelse
uti livad tilstånd alle manufacturvärcken utaf de undfångne
medel komne äro, berättas. 6:o. Om något manufäcturvärcks
frihetsåhr äro expedierade, så at någon del af den försträckte
summan återlefvereras bör.
Härjemte varder ock i lika ödmiukhet understäldt at om
en eller annan ledamot uti Deputationen icke skulle vara af
lika mening i et eller annat af desse anförde mål med de öfrige,
den eller de då fritt vara sådan mening til Stånden berätta,
samt at Deputationen med snarast som skie kan och innan
Riksdagen slutes sådan des berättelse framgifver, så at Riksens
Ständer innan de skiljas åt deröfver sig utlåta kunna, Begiär
och härhos at deräst R. o. A. så skulle täckas, det detta som
jag uti forenämde mål nu latit til Protocolls föra, de andre
Stånden genom Extractum Protocolli cömmunicerat blifva kunde.
Sedan desse påminnelser voro upläste, hemstälte
Hr Hellenstierna om icke de samma uti Instructionen
för den öfver Handels- och Manufactur-ärenderne förordnade
Deputationen kunde inflyta.
Hr Boije förestälte af hvad vigt och angelägenhet det är,
at vare inrikes manufacturer vidmackthållas, understödjas och
uphielpas, såsom et ibland de säkraste medel til rikets trefnad
138 (Nov. 2.) Landshjelpen och femprocentsinedlen.
och torkofring, hvilcket aldrig kail skie om nu under deras
början och til växt en behörig och försicktig tysthet icke i ackt
tages, så at de främmande, jemväl och vare krämare, livilcka
äro desse värcks naturlige fiender, eij måge få tilfälle deras
tilväxt at förhindra. För de undfångne medel bör räkning
visas men värckens svaga och styrka får eij uptäckas; tilläggandes
Hr Boije at de til et så vigtigt ändamål anlagde
15 tunnor guld eij kunna anses för fåfängt använde, när sa
nyttige inrättningar i landet blifvit plan terade, fast man än
deraf eij kan hafva den nyttan eller bemelte manufacturer vara
i det stånd, som i andre länder, livaräst de eij eller så hastigt
kommit i stånd, utan manga åhr och tider dertil behöfts. och
skulle nu bemelte värck eij med behörig ömhet handteras, sa
hade riket intet gagn af de store summor, som redan deruti
instuckne blifvit.
Frih. Coijett sade at lian för sitt particuliere uti bemelte
manufacturer på intet sätt voro interesserad, men om man ville
eftertäncka huru många millioner Holland och England tilsatt
innan de fädt sine manufacturer i det stånd som de nu äro,
så lärer man finna at de penningar, som Sverige härutinnan
påkåstat, eij så noga böra anses som den fruckt och nytta man
i framtiden af den giorde begynnelsen med så nyttiga inrättningar
under Guds bistånd har at förmoda.
Hr Landtm, förmälte at Riksens Ständer icke allenast
om de summor, som til manufacturvärcken använde blifvit,
utan ock om den säkerhet, som riket derföre häfver, fullkomligen
böra blifva underrättade, men at bemelte värcks innerliga
tilstånd jemte de medel, utvägar och författningar, som til deras
vidare upkomst kunna pröfvas nödige at taga, fordra tysthet,
sa tilkommo och Riksens Ständer at sörja för debiten, som är
lifvet och siälen af alle manufacturverck. Om i öfrigit något
misstroende voro til et eller annat värck, så voro önskeligit, at
sådant rent ut anfördes. Det torde til äfventyrs någon stöta
sig deruppå at ifrån Ahlingsåhsvärcket, hvarvid Hr Landtmjemväl
sielf voro en af Directeurerne, penningar blifvit utlänte,
men så voro det af sådan beskaffenhet, at bemelte värck äger
tvänne cassör, den ena til de dagelige utgifter och den andra
som en reserve vid hvarjehanda påkommande händelser at
tilgå; af denne senare cassan, til at emedlertid giöra medlen
frucktbare, giordes emot full säkerhet utlåningar, och hade pa
sådant sätt så väl Yedervågs-värcket som åtskillige andre samt
Landshjelpen.
139
Hr Landtm, sielf emot pant och säkerhet der tagit låhn,
varandes den af Hr Landtm, tagne summan 40,000 dal. kint, hvarmedelst
värcket, som emedlertid niuter sine interessen, snarare
skiedt tienst än otienst, aldenstund emot den satte säkerheten
samma låhn utur Lifregiments-cassan kunnat erhållas; men
alt detta hade eij någon gemenskap med de omständigheter som
fordra tysthet. Hr Landtm, anmälte häruppå innehållet af det
ifrån Borgareståndet communicerade nya eds-formularet, hvilcket
likasom innehåller en fullkomlig instruction, och ibland annat
tilstädjer hvar ledamot at vända sig til plena när han är af
en skiljacktig mening om målet bör vara tyst eller eij; och
som 3 Stånd redan faststäldt det första eds-formularet, hvilket
innehåller alt hvad efter vanligheten uti en ed plägar inflyta,
bemstälte Hr Landtm, om icke til at vinna tiden, Deputationen
med det första kunde sammanträda och den faststäldte eden
aflägga saint strax deruppå med project til instructionen inkomma.
Hr HeRenstierna förklarade at des begäran eij går vidare,
an at hvad som kan och må vara kunnigt til plena må upgifvas,
hvilcket tillika med det öfriga han uti en god mening
andragit,
Hr Ridderschantz: Om i Protocollet efterses, lärer finnas
huru sidst häröfver blef resolverat.
Hr Ehrenpreus sade sig i anledning af Hr Hellenstiemas
giorde påminnelser hafva at erindra, at hvad redo och räknings
giörande beträffar så kan intet värck, som af landshielpen niutit
förskått, sig derifrån undandraga, men at den förordnade Deputationen
nu vidare än tilförene skulle giöra bekante sådane omständigheter,
som man alt id an sedt af den beskaffenhet, at de
höra hållas tyste, det höllö han för äfven så eftertänckeligit
sorn om man ville giöra Stats-värcket pulilict, aldenstund man
'et at icke allenast väre inhemske krämare utan ock utrikes
tuackter, som vid vår upkomst i handel och manufacturer eij
linna sin räkning, lystra och se efter at finna et litet hål på.
det de altsammans må kunna uprifva; och angående det tredie
momentet, at hvar och en ledamot måtte äga frihet at efter
sitt tycke draga til plena de mål, som de öfrige ledamöter kunde
hnna behöfva tysthet, så ehuruväl sådant uti Secrete och Protocolls-Deputationeme
ledamöterne blifvit tillåtit på det något
sorn emot lagen och förordningen skiedt eij må kunna nedtystas,
yoro likväl en sådan regel til en Deputation, deräst om riksens
140 (Hot. 2.) Handels-Deputationen.
handel och manufacturer kommer at öfverläggas, så mycket
mindre tillämpelig, som dylika ärender, ifall de någon lyckelig
fortgång vinna skola, med mycken tysthet och försichtighet böra
handteras. 1 anseende til hvilcket alt, om sådane propositioner
igenom en pluralitet i Stånden skulle vinna bifall, Hr Ehrenpreus
giorde den reservation til Protocollet, at han i de deraf
flytande och för riket skaddige påfölgder eij ville hafva
någon del.
Hr Landtm, uprepade frågan om Deputationen i morgon
träder tilsammans och aflägger den af 3 Stånd redan faststäldte
eden, samt upsätter project til sin instruction;
Hvartil af R. o. A. med Ja svarades.
I följe häraf upsattes följande Extractum Protocolli,
hvilcket för R. o. A. uplästes och gillades.
Extract utur Protocollet sorn holts hos R. o. A. den 2
Nov. 1738.
Som det högst angelägit är at utan tidens vidare utdrägt
den öfver Handelsärenderne förordnade Deputationen må komma
i arbete, altså funno R. o. A. nödigt at bemelte Deputation i
morgon sammanträder och den af frenne Stånd redan faststäldtc
eden aflägger, blifvandes Deputationens första giöromål at til
Riksens Ständers skiärskådande och fastställande projectera
des instruction, giörandes sig R. o. A. försäkrad at vid samma
instructions projecterande all den vahrsamhet och ömhet, som
et så granlaga ärende kräfver, behörigen lärer blifva i acki
tagen. Actum ut supra.
Det påmintes at Hr Hellenstiernas ingifne tanckar måtte
med detta Extractum Protocolli följa til de andre Stånden.
Hr Boije yttrade sig at om Hr Hellenstiernas påminnelser
skola gä til de andre Stånden, böra och de ledamöters
tanckar, som varit af en annan mening, följa med.
Hr Palmstierna hemstälte huruvida R. o. A. skulle
tinna nödigt at lämna de andre Stånden del af de skiljacktige
meningar, som vij här hos oss innom Ståndet kunna hysa.
Och fants sluteligen af R. o. A. godt, at om Hr Hellenstierna
det åstundan lämnas honom frihet at uti et Memorial
upsättia sine här förklarade tanckar och dermed gå til de
andre Stånden.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
26 sidstl. Oct., hvarutinnan Secrete Utskottet til Riksens Ständers
öma behiertande och godtfinnande hemställer den ansökning,
Fältin. Stackelbergs löningsfordringar.
141
som framledne Feldtmarskalckens Stackelbergs encke-fru Friherrinna
Margaretha Elisabeth Maij del hos Riksens Ständer
giordt, om godtgiörande af 8,000 dal. smt uppå hennes afledne
Herres och mans innestående löningsfordringar, hvilcka 8,000
dal. smt K. Cammar-Collegium uti dess för Hr Feldtmarskalcken
uprättade liquidation afskrifvit såsom år 1722 redan utbetalte
och af Hr Feldtmarskalcken värckeligen undfångne. Hvaremot
som fru Friherrinnan åberopat sig K. Maj:ts nådiga skrifvelse
til dess och riksens Stats-Contoir af den 15 Martii 1722, hvarmedelst
desse penningar skola vara Feldtmarskalcken efter dess
hemkomst ifrån ryska fångenskapen förärte, och dessutan åtskilige
bevekande orsaker och omständigheter kommit hos
Secrete Utskottet i öfvervägande, hvarföre de af framledne Hr
Feldtmarskalcken undfångne 8,000 dal. smt eij måge uppå des
lön beräknas och afskrifvas; så har Secrete Utskottet för sin
del funnit det böra, sedan 820 dal. 13 öre 18 pgr smt blifvit
afdragne, som framledne Hr Feldtmarskalcken eliest efter liquidationen
finnes vara skyldig, de återstående 7,179 dal. 18 V4 öre
smt til Friherrinnan och Feldtmarskalckinnan Stakelberg af
Ständernes Contoir förnöijas och betalas.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, förestälte
Hr Didron af hvad eftertänckelig påfölgd det vara skulle
om hvad som en gång blifvit skiänckt och gifvit skulle återtagas,
anförandes derjemte huruledes framledne Hr Feldtm.
Stakelbergs förtienster och i riksens tienst giorde depenser en
sadan belöning ganska väl förtient.
Härtil lades ännu af Frih. Coijett at hvad en så väl
tortient man skiänckes är en heder för riket.
Och som åtskilige af R. 0. A. i anseende til framledne
Hr Feldtmms riket giorde tienster härmed instämde,
Frågade Hr Landtm, örn Secrete Utskottets Extractum
Protocolli bifalles;
Härtil svarades med Ja.
Och framträdde Frih. Hastfelir afläggandes på Fru Feldtmarskalckinnans
vägnar för denna af R. 0. A. henne beviste
benägenhet, en ödmiuk tacksäijelse.
Hr Landtm, fönnälte at Cancellisten Walf reenstierna
^ragt närmare svar om hvad som vid sidsta sammankomst
a‘ R- 0. A. honom anbefaldt blifvit, nemligen at i dag lärer
'åncellie-Rätten öfver General-Auditeuren Suarez blifva förordnad.
Och hvad Hr Pilhielms sak beträffar så hade Hr
142 (Not. 2.) Jäf i Justitie-Deputationen.
Jusitise-Cancelleren svarat at sora en och annan nödig underrättelse
förut bordt inhämtas, hade han ännu eij närmare härvid
kunnat lägga handen, men at han i dag hos K. Maj:t
härom lärer inlägga och med första hos Riksens Ständer med
berättelse om sakens beskaffenhet inkomma.
Såsom Justitise-Deputationens Betänckande angående de af
Gref Frölich jäfvade ledamöter, hvars innehåld sid. 128 i detta
Protocoll tinnes anfördt, vid senaste sammankomst för R. o. A.
blef upläst och alt sedan legat på bordet;
Altså uplästes nu Hr Abrahamssom sedermera härom
ingifne Memorial, och som åtskiilige orsaker och omständigheter
af Deputationen blifvit anförde, så har Hr Abrahamsson
funnit nödigt at vid hvart och et jäf serskilt för dess enskylte
omständigheters skull sina påminnelser giöra. Hallandes lian
för sin del före, at ingen af de omnämde Deputationens Hrr
ledamöter måge afhålla sig ifrån de saker, som eij emellan
Hr Grefven och Hrr Riksens Råd, utan emellan Hr Grefven
och hans vederparter til Deputationen blifvit skutne, och at i
Hrr ledamöternes frihet eij stadt at sig begifva ifrån det sorn
af Riksens Ständer dem är anförtrodt; hvarförutan det giorde
underställande om visse ledamöters jäfvande, hinder och uppehåld
i saken skall förorsakat.
Hr Hammarberg förestälte at om Gref D. Frölichs jäf
vid en ordinarie domstol blifvit anförde, hade de der til en del
eij kunnat antagas; men som Hr Grefven nu inför Riksens
Ständer och med sitt så stora äfventyr klagat och sig jemväl
på et vist sätt öfver Riksens Hrr Råd besvärat, detta ock är
det sidsta stället, livaräst han uti sin sak får tala, och det
ännu kommer här til at Justitise-Deputationens ledamöter, som
saken komma at handtera, eij aflägga domare-eden, så tyckes
Gref Frölichs i detta mål giorde påstående böra bifallas; tviflandes
i öfrigit Hr Hammarberg om denna vidlyftiga saken innom
Riksdagens slut lärer kunna blifva utarbetad.
Hr Landtm.: Om den qusestionen huruvida desse Gret
Frölichs emot en Ständernes Deputations ledamöter anförde jäi
kunna anses för giltige eller eij, formligen skall afgiöras, tyckes
frågan af Lag-Commissionen eller andre lagfarne män böra
utarbetas innan den af R. o. A. til afgiörande företages; iner
ifall de uti Justitise-Deputationen jäfvade ledamöter sig sielfve
begifva, synes ingen svårighet vara, at andre i deras ställer
af Electorerne blifva valde.
Jäf i Justitie-Deputationen. 143
Hr Adlerbeth påminte at Gref D. Frölich måtte taga
afträde, men denne quaestion moverades eij vidare; och hemstältes
ytterligare af Hr Adlerbeth huruvida det kan sta i
Deputationens ledamöters mackt sielfve at jäfva sig.
Frih. Coijett sade: när jag eij förstår en sak kan ingen
neka mig at jäfva mig sielf.
Hr Adlerbeth utlät sig at honom eij voro bekant det
någon ledamot för okunnoghet sig jäfvat.
Hr Ehrenpreus: Om vij som pure domare skola handtera
saken sa star det fast hvad Hr Abrahamsson anfördt; men om
det är alfvare med at denna saken på innevarande Riksdag
skall blifva sluten, så hafva vij eij länge tid at deliberera om
ledamöternes jäfvande eij eller at ständigt uppehålla oss med
nyes väljande; hvarföre jag ännu uprepar mitt til Högh R. o. A.
sidst giorde underställande, nemligen om icke Gref Frölich i
anseende til de då anförde skiäl med sin contrapart ännu i
denna dag må sammanträda och de sielfve välja sig domare.
Detta understöddes af åtskiilige så at Hr Landtm, i an
ledning
häraf giorde frågan; isynnerhet som de fleste af Gref
Frölich jäfvade ledamöter sig sielfve afsagt;
Hvilcket och jemväl nu Hr Secreteraren Lagerberg för
sin del giorde.
Här uppå upkom hos R. o. A. en vidlyftig discours, yttrandes
sig Hr Didron at om det derpå ankommer torde parterne ännu
innom 6 veckor eij kunna förena sig om domare; och at i
öfrigit parter eij kan vara tillåtet at inför Riksens Ständer
sielf utnämna compromissarier öfver K. Maj:ts domar, innehållandes
Riksdagsordningen på hvad sätt ledamöter i Deputationerne
komina at väljas;
Hvilcket af åtskiilige af R. o. A. understöddes, och tillädes
at som tilgång nog är i Ståndet pä skickelige ledamöter, och
at om Grefvarne och Friherrarne i andre Deputationer voro
redan employerade, behöfdes vid detta tilfället den ordningen
eiJ så noga i ackt tagas, utan kunde Adelsmän i stället nämnas,
och Electorerne således anbefallas at välja nve ledamöter.
Hr B öije och åtskiilige med honom förestälte, at Elecforernes
mångfaldige andre sysslor eij tillåter dem at hvar dag
häda tilsammans och giöra nye vahl af ledamöter, hemställandes
ältså om det icke kunde blifva dervid at antingen parterne
sielfve träda tilsammans och compromittera på nye ledamöter
eller och saken af de ojäfvade ledamöter uti Deputa
-
144 (Not. 2.) Om nya val till Justitie-Deputationen.
tionen kunde utarbetas, varandes Deputationens antal starckt
nog bärtil.
Frih. €. W. Cederhielm föreslog örn icke parterne kunde
compromittera på 40, af hvilcke Electorerne sedan kunde utvälja
tijo, sorn kommo at öfvervara saken.
Gref Frölich yttrade sig, at han voro en Ridders- oell
Riksdagsman, men des contrapart intetdera; hemstälte altsa
huruvida dem begge kunde vara tillåteligit at i detta fall agera
Electores.
Hr Ehrenpreus: På det denna saken eij längre må uppehålla
R. o. A. eller Riksdagen, som nu lider til slut, hemställer
jag om icke Electorerne måge ännu giöra et försök, dock
med det förbehåld, at det steg, sorn nu i denna saken tages,
eij må lända til prejudicat, och at Gref Frölich eij med vidare
jäf må inkomma, när Electorerne taga följande reglor i ackt,
nemligen at eij välja någon, sorn är i släckt med Hrr Riksens
Råd eller med Revisions-Secreterarne eller med någonthera
parten eller någon, som man kunde tro hafva orsak at jäfva
sig sielf.
Hr Landtm, sade at hvad prejudicatet angår, så lärer
det af sig sielf stadna, aldenstund Ständerne sig förenat, at
vid nästa Riksdag fastställa sättet huru de öfver JustitiffRevisionens
domar anförde besvär komma at afgiöras, då ock
örn denna frågan, som angår jäfvande, lärer komma at stadgas;
frågandes om i öfrigit denna af Hr Ehrenpreus giorde föreställningen
får blifva Propositionen;
Och som häremot eij påmintes uprepade Hr Landtm,
samma föreställning, frågandes om densamma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref H. Gyllenborg förmente, at de af Gref Frölich anförde
jäf eij kunna antagas, aldenstund de äro stridige emot Sverges
lag; hvilcket Hr Grefven begärte mätte föras til Protocollet.
Hr Landtm, sade denna frågan redan vara ventilerad, da
det blifvit anfört, at en åtskilnad är emellan en Domare och
en Deputerad på en Riksdag; at det är vordet förbehållet at
detta eij skal lända til prejudicat, och at nu nye ledamöter
komma at väljas, är eij så mycket skiedt i förmågo af Hr
Gref Frölichs anförde jäf, som at de jäfvade ledamöter sig
sielfve afsagt.
Det antyddes altså Hrr Electorerne at i dag efter middagen
träda tilsammans och välja tijo andre ledamöter til
Val i Just.-Dep. Cronhjorts mern. Adb rusthållare. 145
Justitise-Deputationen, i deras ställen, som sig afsagt at sittja
uti Gref Frölichs sak.
Gref G. Gyllenborg frågade huru ledamöterne i Deputationen,
de som äro släckt med Riksens Hrr Rad, sig skola förhålla
i fall de uti den Cederhielmiske och Loiske saken skulle blifva
jäfvade; uti denne sade Hr Grefven at han hade jäfvat sig
sielf.
Det svarades, at om så hända skulle, at i bemelte saker
någre ledamöter skulle blifva jäfvade, R. o. A. då lära taga
sådant under serskilt ventilation.
Hr Landtm, anmälte, at Frih. Cronhiorts Memorial, hvars
innehåld uti Protocollet af den 28 Oct. finnes infört, angående
en af Protocolls-Deputationen för nöijacktig ansedd förklaring
ifrån Giöta Håfrätt, sedan sidsta sammankomst legat på bordet;
och som Protoeolls-Deputationen astundar at gemensamt
sig häröfver få yttra, hvilcket eij kan skie utan en remiss ifrån
samteiige Stånden, hemstälte Hr Landtm, om icke et Extractum
Protocolli härom kunde utfärdas, hvilcket och strax upsattes.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 2
Nov. 1738.
Sedan R. o. A. latit sig föredraga bifogade Frih. Cronhiorts
Memorial, funno R. o. A. nödigt Protocolls-Deputationens
yttrande häröfver at inhämta; hvilcket med de öfrige respective
Standen vänligen communiceras. Actum ut supra.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Memorial öfver den ansökning, som Rusthällarne af Adelen
och Ståndspersoner under K. Lifregimentet til häst hos Riksens
Ständer vid denna Riksdagen giordt, om befordran til samma
förman som Rusthällarne af Bondeståndet i stöd af K. Maj:ts
nadigste Resolution under den 5 Junii 1735 til godo niutit
Medelst befrielse för 1734 åhrs mötespenningars erläggande;
Y>d hvilcken ansökning, som samma bevekande skiäl hafva
synts böra gälla för Rusthällarne af de öfrige Stånden som för
bondeståndet, sä har Deputationen hållit för skiäligt och med
Wligheten enligit at en likhet Stånden emellan uti lindringar och
utgifter bl ifver i ackt tagen, i följe hvaraf Rusthällarne af Adel
0clt Ståndspersoner äfven kunde för 1734 ahrs mötespenningar
befrias, och hvad redan betalt är antingen af cassorne återiefvereras
eller på nästa afgift beräknas och godtgiöras. Hemhällandes
Deputationen härjemte om icke i anseende til det
Adelns Protokoll, 1738—17.19. IL 10
146 (Not. 2.) Revisor Mozelius.
myckna besvär, som skall varit vid revisionen af Upbrottscassa-räkenskaperne,
och än mera hädanefter lärer förökas, Revisoren
vid Upbrotts-Cassa-Contoiret. hädanefter må få titul af
Cammererare samt niuta 100 dal. smts tilökning på sin lön af
General-Förrads-Cassans inflytande interesse-medel, så at des
lön lika med Cammererarens vid Husesyns-Contoiret kunde
blifva 600 dal. smt. Hvarförutan Deputationen underställer
Riksens Ständers välbehag, om icke Revisoren Mozelius kunde
med en skiälig betalning ihågkommas för åtskilligt arbete, som
han utom dess ordinarie syssla för de förra åhren förrättat;
hällandes Deputationen för öfrigit nödigt, at en Instruction oell
Reglemente för detta Contoiret af K. Krigs-Collegio projecteras
och af K. Majit fästställes.
Sedan uplästes det af Krigs-Rådet Frih. Oxenstierna inlagde
Memorial, hvaruti lian såsom Directeur vid GeneralFörråds-Cassa-Contoiret
gifver Riksens Ständer vid handen det
skall den af Revisoren Mozelius sökte och af Landt- och SiöMilitiae-CEconomie-Deputationen
tilstyrckte så väl förbättring
uti Caracteren, som tilökning på lönen vara stridande eij
allenast emot den af Revisoren Mozelius förrättade sysslans
beskaffenhet, utan ock emot K. Majits höga nådiga bref til KKrigs-Collegium
af den 19 Dec. 1734, uppå Ständernes vid
förre Riksdagen underdånige föreställning, hvilcket uti Deputationen
vid detta t i Italie förmodeligen blifvit förtegat. Anhallandes
Frih. Oxenstierna at så framt någon förbättring både
på earactere och lön vid detta värck af Riksens Ständer skulle
beviljas, sådan benådning då må vederfaras Bokhållaren Akerman,
som efter Hr Krigsrådets intygande härtil skall vara mera
förtient och berättigad.
Hr Landtm, uprepade de 3 momenta, som Landt- och
Siö-Militiae-(Economie-Deputationens Memorial innehåller, och
sade Hr Landtm, hvad det första angår, angående Adels- och
Ståndspersoners befriande ifrån mötes-penningarne pro anno
1734, så är detta i R. o. Anis Besvär redan afgjordt och bifallit.
Det tredie momentet, angar en Instructions och Reglementes
projecterande för Revisions-Contoiret, lärer eij eller h°s
R. o. A. finna någon svårighet.
Härtil svarades af R. o. A at samma tredie moment jemväl
bifalies.
Men beträffande det andra momentet, fortfor Hr Landtm-,
sorn angår lönens förbättrande och earactere af Cammererare
Revisor Mozelius. Bokhåll. Åkerman. Revisions-Kontoret. 147
för Revisoren Mozelius, så giöres af Hr Krigs-Rådet Frih.
Oxenstierna uti det nu upläste Memorial häremot påminnelser.
I anledning häraf discourerades af R. o. A. en stund häröfver
med skiljacktighet i meningarne, förklarandes
Frih. Oxenstierna, hvilcken vid detta tilfället vidlyftigt
uprepade hvarutinnan så väl Bokhållaren Åkermans som Revisorens
Mozelii arbete består, at som den förras möda och
arbete är långt större och jemväl nyttigare än den senares, så
voro, ifall Ständerne någon tilökning på lön eller earactere
bevilja, Akerman snarare dertil berättigad än Mozelius;
Hvarmed jemväl Hr Blix och någre flere af R. o. A. in
stämde,
tilläggandes
Frih. Carl Sparre, at som af Ständerne är faststäldt det,
ingen må begära tilökning på earactere eller lön, så lärer sådant
vid detta tilfälle eij eller kunna beviljas.
Häremot förestältes af Hr Boije och Hr Roxendorf, at som
Ständerne böra belöna trohet, flit och möda, och Landt- och SiöMilitise-Deputationen
funnit Mozelii flit en sådan vedergällning
förtjena, sä voro obilligt om densamma honom skulle betagas.
Och efter något discourerande stadnades i det slut at hvad
detta andra momentet beträffar, går detsamma tillika med Frih.
Oxenstiernas Memorial til Landt- och Siö-MilitiEe-GCconomieDeputationens
ytterligare utlåtande härom tilbaka.
Ilr Anrep påminte at Rusthållarne jemväl härvid måge
blifva hörde;
Hvartil svarades, at detta ärendet eij rörer Rusthållarne,
lärandes Deputationen, ifall deras hörande skulle härvid nödigt
pröfvas, sådant eij underlåta.
På Landt- och Siö-Militise-CEconomie-Deputationens Memorial
skrefs altså följande Resolution.
Resol.: Det lista momentet angående Adels- och Ståndspersoners
befriande ifrån 1734 års mötespenningar är af R. o.
•b- uti R. o. Arns Allmänna Besvär redan bifallit; sammalunda
samtycker ock R. o. A. til det tredie momentet, at för Revismns-Contoiret
Instruction och Reglemente, pä sätt som i Memorialet
förmäles, må projecteras och fastställas. Men hvad
'let andra momentet, nemligen förbättring på lön och caracter
Or Revisoren Mozelius beträffar, så går detsamma jemte Hr
^''igs-Rådets Frih. Oxenstiernas bifogade Memorial til Landt"eli
Siö-Militise-Giconomie-Deputationens ytterligare utlåtande
‘åbäka.
148 (Nov. 2.) Dep. från Preste-St. Hästesko och Hierta.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet, bestående af 4 personer.
Sedan Doctor Aurivillius, som förde ordet, aflefvererat
de projecterade Resolutionerne på Ståndets Allmänna Besvär
jemte berättelse, at R. o. A:ns besvär nu äro bos Prästeståndet
under afgiörande och Prästeståndets Besvärs skyndsamma afgiörande
recommenderat, samt
Hr Landtm, häruppå behörigen svarat,
afträdde denna Deputation.
Uplästes Justitioe-Deputationens Betänckande uti saken
emellan Hr Lorentz Hinr. Hestsko samt Hr Presidenten Baron
Gierta och Hr Öfversten Stiernroos, hvarutinnan, efter uprepandet
af det giöromål, som Deputationen af Riksens Ständer
i denna sak blifvit förelagt, såsom ock af K. Maj:ts i samina
mål den 8 Martii sidstl. utfärdade nådige Resolution, förmäles
at trenne af Deputationens ledamöter, som förment at Auditeuren,
sedermera Assessoren Halleen såsom jäfacktig icke bordt
emot Hästsko til vittne admitteras, äfven af samma grund och
i förmågo af de vidlyftigt anförde skiäl i conventionsmålet
varit af den tanckan, at Hestsko haft anledning at klaga öfver
det han emot sin vilja af Hr Prsesidenten Gierta fädt afskied,
ehuru de eij kunna anse honom numera vara berättigad at få
sin drabante-tienst igen, såvida sådant på K. Maj:ts egen nådiga
approbation vid mönstringen ankommit.
Men de fleste af Deputationens ledamöter berättas hafva
enhälleligen hållit före, at de af Hr Hestsko emot Hr Assessoren
Halleen anförde jäf eij för laglige kunnat anses, hvarföre
ock Deputationen, i anseende til de i sielfva hufvudmalet
uprepade skiäl och omständigheter, vid ofvannämnde K. Majås
Resolution i den delen eij något häfver at påminna, at Hr
Hestskos klagomål öfver afskiedet äro för obefogade och grundlöse
ansedde, såsom ock at H. K. Majit rättvisligen upphäfva
General-Krigs-Rättens förfarande, at Hästsko blifvit til döden
dömd, med mera.
Beträffande den af Hr Prsesidenten Gierta och Öfversten
Stiernroos emot Hr Hästsko påstådde reconventionon, hvilcket
mål H. K. Majit uti högstberörde Resolutioner äteiförvijst til
General-Krigs-Rätten, så anföres at en del ledamöter varit at
den mening, at Hr Hästsko för des emot Prsesidenten Gierts
och Öfversten Stiernroos för deras embetes förrättning brukade
hårda och förgripeliga utlåtelse!’ borde, enligit 14 cap. Rätteg '
Målet mellan Hästesko o. presid. Gierta.
149
Balchen, til laga ansvar ställas, men at de fleste ledamöter sig
vttrat det i anseende til Hr Hestskos utstådde arrest med mera,
Hr Prsesidenten Giertas reconvention bör försvinna, doch at
Hestsko för sitt oanständige skrifvande med 50 dal. smts böter
belägges, och at Hr Öfversten Stiernroos må öppet lämnas, om
han det vidare åstundar, sin reconventionstalan at fullfölja uti
General-Krigs-Rätten, doch så at eij någon af General-KrigsRättens
ledamöter eller General-Auditeuren, som i hufvudmålet
dömt, må dervid handen lägga, hvaremot en af Deputationens
ledamöter är af den tancka, at reconventions-målet borde af
Svea Håfrätt uptagas.
I öfrigit och ehuruväl en del af Deputationens ledamöter
hållit före at låta bero vid K. Maj:ts til General-Krigs-Rätten
giorde föreställning om bemeite Rätts så in meritis som i processen
i denna sak begångne felacktigheter, sä hafva doch de
fleste varit af den tanckan, som ock til Riksens Ständer hemställes,
om icke Justitise-Cancelleren matte få befallning de af
General-Krigs-Rätten begångne och i Betänckandet anmärckte
förseelser til närmare öfverseende sig företaga, och efter inhämtade
förklaringar tilse huruvida General-Krigs-Rätten och
i synnerhet General-Auditeuren samt Krigs-Fiscalen måge undts
den näpst och tiltal, som lagen i dy mål förmår, och der
Hr Justitise-Cancelleren funno sig befogad at anställa sin embetestalan,
han då densamma uti K. Maj:ts Justitife-Revision kunde
utföra.
Likaledes uplästes en ledamots i Deputationen skrifteHgen
författade och Betänckandet bifogade votum, som til större
delen conformera!’ sig med Protocolls-Deputationens i saken
"ifne utlåtande, hållandes derhos före at General-Krigs-Rätten
eij något vidare åtal må underställas.
Sedermera uplästes Hr Abrahamssom i anledning af förhemelte
Justitise-Deputationens Betänckande ingifne Memorial.
Hr Landtm, uprepade innehållet af Justitise-Deputationens
Betänckande och de skiljacktige meningar, hvarutinnan ledamö
terne stadnat.
Hr Didron höll före at den meningen, hvaruti pluraliteten
af Justitise-Deputationens ledamöter stadnat angående
hufvudmålet, kunde bifallas; men hvad General-Krigs-Rättens
^gangne fel angår, at ledamöterne måge befrias, livilcke såsom
officerare eij kunna äga all uti lag och process nödig kundshap,
men at General-Auditeuren, hvars egenteliga ämbete och
150 (Nov. 2.) Hästeskos sak. Dep. fr. Bonde-St.
syssla är at grundeligen förstå processen och om dess iackttagande
vid alle tilfällen påminna, må för en Cancellie-Rätt
ställas under behörigt tilltal och ansvar för des begångne
ämbe tes-förseelse.
Hr von Blixen sade sig som stiuffader af Hr Hesteskos
fru i denna saken eij vil ja eller böra något påminna, hvarföre
lian allenast ville underställa om icke Protocolls-Deputationens
i denna saken afgifne Betänckande ännu en gång måtte blifva
upläst.
Hr Landtm, giorde härom frågan, som bifölls, och uplästes
Protocolls-Deputationens den 7 Julii uti denne saker
afgifne Memorial, hvilcket den 15 derpå följande R. o. A. blifvit
föredragit, och hvars innehåld finnes i samma dags Protocol!.
Anmältes och på vanligit sätt einottogos en Deputation
ifrån Bondeståndet af 6 personer, som bragte tilbaka Betänckandet
angående Hr Majoren Skyttes ansökning med Ståndens
påskrifter, och hvarutinnan Bondeståndet jemväl bifallit R. o.
A:ns yttrade mening. Samma Deputation lefvererade ock tilbaka
R. o. A:ns i dag utfärdade Extractum Protocolli, angående
Deputationens öfver Handelsärenderne Ed och Instruction,
med Ståndens påskrifne bifall; påminnandes Deputationen
at R. o. A. ville behaga Allmogens Allmänna Besvär til afgiörande
företaga.
Sedan Hr Landtm, pä Deputationens andragande behörigen
svarat, afträdde samma Deputation.
Hr Lilljebrun anmälte et Memorial uti Hr Hest skos sak.
hvilcket Memorial, som det var ganska vidlyftigt och klåckan
nu redan öfver ett, altså upsköts med des upläsande til nästa
sammankomst, då och så snart Protocollet är justerat Hr
Hästskos sak til afgiörande kommer at företagas.
° o
R. o. A. skildes åt.
Den 4 November.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 2 November håldne Protocollet.
Vid sid. 139 erindrade Hr Ridderschantz at des der anförde
utlåtelse varit, at om i Protocollet efterses, man lärer finn*1
af discourserne at vid manufacturerne, hvad de undfångne förskåtten
och tilståndet beträffar, eij bör vara någon hemlighet.
Just.-Dep. Ekestubbes mern. Inslr. för Handels- o. Man. Dep. 151
Så påminte och Hr Hel lenstierna at han begärt tilstånd
at med Memorial, innehållandes de påminnelser som han giordt
i anseende til den öfver Handels- och Manufacturärenderne
förordnade Deputationens Instructiou, få gå til de andre Stånden.
Upbröts och uplästes Electorernes vahl til 10 ledamöter
uti JustiticB-Deputationen i deras ställen, hvilcke, i anledning
af Gref David Frölichs anförde jäf, sielfve sig begifvit at eij
sittia uti Hr Grefvens til bemelte Deputation remitterade besvär
öfver en uti K. Maj:ts Justitise-Revision utfallen dom.
Hr Lilliestierna, som jemväl til ledamot blifvit utnämd,
sade sig med vördnad erkänna det förtroende R. o. A. emot
honom behagat betyga, och at han således ifrån detta honom
updragne arbetet sig eij ville undandraga, men som han voro en
ledamot af Expeditions-Deputationen, förmodade han vara ursäcktad
om uppå de timar som Expeditions-Deputationen är
tilsammans han uti Justitise-Deputationen eij kan vara tilstädes.
Hr Abrahamsson berättade at Gref Frölich vijst honom
acterne i denna saken, hvilcka han igenomläst och sin tancka
derom yttrat, och sade sig altså eij kunna sittia uti en sak,
öfver hvilcken han sig redan utlåtit.
Hr Lilljestierna anförde sig vara i samma casu, i det
Gref Frölich jemväl vij st honom det förtroende at meddela
honom acterne och des tanckar inhämta, hvarföre han eij annat
kunde än sig likaledes afsäga.
Hr Landtm, anmälte et af Hr Ekestubbe ingifvit Memorial
angående Reductions- och Liquidations-Deputations Betänckande
öfver de til bemelte Deputation remitterade 4 frågor beträffande
privatorum fordringars riscontrerande emot gamla cronogravationer
med mera; hemställandes Hr Landtm., at som detta
Memorial kommer at föredragas när Betänckandet til afgiörande
blifver företagit, om icke emedlertid Riddarhus-Fiscalen til de
andre Stånden kunde afgå med begäran at eij taga förbemelte
Betänckande til afslutande innan R. o. A. sig deröfver yttrat;
Hvilcket bifölls.
Uplästes uti en suite projectet til Instruvtion för den öfver
Handels- och Manufactur-årenderne förordnade Deputationen.
(Bil. N. 12.)
Sedan gicks densamma punctevis igenom.
Vid 1 § påminte Hr Mannerheim at som uti de öfrige
Deputationer torde vara et eller annat mal, som ägde någon
152 (Jfov. 4.)
Instruktion för
synnerlig gemenskap med denna Deputations giöromål, andragandes
til exempel et ärende uti Tull-Deputationen, hvilcket
egenteligen tyckes höra hit, nemligen 10,000 dal. sint, sorn
Connnerce-Collegium fädt af Tull-medlen til manufacturernes
befrämjande och hvaraf Hr Cammarherren Adlerstedt skall
undfadt 2,000 dal. stut til uprättande af en gyllenlädersfabrique;
fördenskull tycktes bäst vara at de öfrige Deputationer gofvo
denna Handels-Deputationen om sådane mål underrättelse och
dem dit öfverlämnade.
Detta vann efter något discourerande II. o. A:ns bifall och
upsattes följande Extractum Protocolli, hvilcket uplästes och
gillades.
Ectract utur Protocollet, som hölls hos R. o. A. den 4
Nov. 1738.
Såsom Riksens Ständer förordnat en Deputation öfver
Handels-ärenderne, altså och ifall heniette Deputation tinner
sig föranlåten at af de öfrige Deputationer begära någon underrättelse
om de mål, som i heinehe Deputationer kunna vara
anliängige och handel och vandel angå, förmoda R. o. A.
det lära de öfrige Deputationer meddela bemelte HandelsDeputation
samma underrättelse, och de mål öfverlämna, sorn
uti Handels-Deputations Instruction inbegrepne äro. Hvilcket
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actura
ut supra.
Vid bemelte 1 § erindrade Hr von Blixen, at hvad handelens
utvidgande beträffar Deputationen bör hafva afseende på
en sådan handel, som kan lända lands-culturen, våre egne producter
och fabriquer til upkomst, hvilcket eij kan sägas om
den Ostindiska och Levantiska handelen, igenom hvilcka riksens
redbara medel emot mindre nödiga vahror utdragas.
Såsom härvid af Frih. Wrede förmältes, at det blifver
Deputationens giöromål, som med en dyr ed är förbunden at
tilse, det handelen til rikets allmänna nytta och förkofring
kommer at drifvas, så tyckes onödigt vara at igenom Instruction
binda henne händerne.
Och som Hr Landtm, jemväl utur ingressen vijste detsamma;
Altså
bifölls den 1 § som den i projectet var inrättad.
2 och 3 §§ biföllos.
Vid 4 §, som handlar om procent-medlens utdelande til
fabriquerne, påminte Hr Landtm, om icke kunde tilläggas
Handels- och Manufaktur-Deputationen. 153
»värck» såsom de af ädlare metaller, hvarom et angelägit
Memorial til Secrete Utskottet blifvit remitterat.
Och som R. o. A. funno detta både nyttigt och nödigt,
altså infördes vid slutet af § följande mening: »Hafvandes
Deputationen jemväl at tilse på hvad sätt de ädlare bergvärcken
af denna fond kunna blifva understödde».
Hr Lilljestierna förestälte, at som här påminnes om
understöd för nyttige värck och inrättningar i Sverige, det ock
tilläggas må, at Finland af samma förmån sig må hafva at
hagna; varandes durchfarten ifrån Päijense-sjön til hafvet en
inrättning, som väl förtienar at af publico niuta understöd,
emedan, om densamma kommo i stånd, sådant skulle gagna
riket otrolige summor.
Hr C. Axel Ruthenschöld hemstälte om icke durchfalirten
ifrån Venern, som likaledes skulle vara af en ganska
stor nytta för riket, jemväl härunder bör begripas.
I anledning häraf upkom en vidlyftig discours, hvarutinnan
af åtskillige af R. o. A. så väl som af Hr Landtm, sielf
fiirestältes, at som icke allenast denne landshielpsfonden är
mindre än man sig til äfventyra föreställer utan ock så fort
vare inrikes fabriquer och manufacturer tiltaga samt följackteligen
införslen af sådane vahror utifrån förminskas, samma
fond åhrligen mäste taga af, så lärer den til så månge fast i
sig sielf ganska nyttige doch likväl stora summor fordrande
värck ingalunda vara tilräckelig, livartil ännu kommer at manufacturerne,
om bemelte fond för mycket blefvo skingrad, ganska
litet understöd af densamma skulle komma at niuta.
Hr Lilljestierna sade at han begifver sig uti des giorde
påstående, hvarmed denne discours afstadnade.
Hr Boije framträdde och sade des samvete eij tillåta
nied mindre han måtte låta föra til protocollet at som det
'oro bekant, at en termin är satt till Riksdagens slutande och
tiden likväl med vidlyftige discourser utdrages, så förbehöll
lian sig at vara utan ansvar at derigenom de angelägne och
riksvårdande ärender blifva uppehåldne.
Fortfors med Instructionen.
5 § bifölls.
Vid 6 § angående nödige måtts tagande, at våre manufactorer
i brist af debit til deras illviljares fägnad eij måge blifva
lörqvafde och öfverändakastade, berättade
154 (Not. 4.) Instr. för Handels- o. Manuf. Depot.
Hr Landshöfdingen von Hökerstedt, at han tillika med
Hr Prsesidenten uti K. Commerce-Collegio under edsplickt sedt
et bref utifrån, deruti uttryckeligen säges at man häldre någre
åhr fast med sin skada vill undersälja väre fabriquer, än tillåta
at de någon tid skola komma i stånd; bad altså för Guds skull
at R. o. A. ville vara omtänckte på de matt och utvägar,
hvarigenom våre fabriquer måge komma i behörigt stånd, och
sådane förderfvelige anslag til intet göras.
Hr Hellenst ier na hemstälte om icke til detta nyttiga
ändemålets erhållande R. o. A. skulle behaga förena sig at
aldrig bära något annat än det som voro inrikes giordt.
Hr von Blixen sade detta vara mera värdt och mera
gagna fabriquerne än ali landshielp och underställe R. o. A.
om icke uti Instructionen härom kunde blifva inryckt.
Hetta understöddes af Hr Boije, hvilcken förestälte at
kärleken för fäderneslandet och det allmänna bästa bör härutinnan
hafva öfvervigten öfver en fåfäng inbildning och inritad
vana, men lade dertil at värcket eij är hulpit med mindre
fruentimret under samma lag konimo at begripas.
Hr Landtm, sade at ehuru godt och välment detta förslaget
voro, sa hörde det docli eij egenteligen til Instructionen.
som nu voro för händer, utan torde rätta tiden blifva at taga
detta i öfvervägande när Betänckandet om Klädeordningen
kommer före, viljandes emedlertid Hr Landtm, om R. o. A. så
behagar, med Talemännen härom öfverlägga. I öfrigit voro
ingen tid at förlora, om Instructionen i dag skall hinna gå
igenom Stånden på det Deputationen ofördröjligen må komma
at företaga sig des angelägna arbete; frågande® Hr Landtm,
om den 6 § bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes den 7 § som var den sidste, hvilcken likaledes
af lt. o. A. bifölls.
Och skrefs på Instructionen, at den af R. o. A. var bifallen
med den vid 4 § giorde tillägningen.
Ilr Under-Ståthållaren von Drake, såsom ledamot al
Deputationen, tog Instructionen til sig och afgick med densamma
til de andre Stånden.
Hr Hellenstierna begärte at des i dag ingifne och upläste
Memorial jemväl måtte följa med til de andre Stånden
Härvid
påmintes at redan vid förra sammankomsten Hr
Hellenstierna blifvit tilstånd lämnat at med samma Memorial
Hellenstjernas mein. Hästesko?. sak.
155
gå til de andre Standen; och at altsa Hr Hellenstierna, om
han så behagade, kunde antingen sielf dermed hos Stånden
sig anmäla, eller kunde det ock skie genom Riddarhus-Fiscalen.
Hr Didron och ätskillige flere förmente at Memorialet bör
följa med 11. o. Arns Resolution eller Extractum Protoeolli til
de andre Stånden, emedan således i anledning af Hr Gref Spens
Memorial vid begynnelsen af Riksdagen blifvit resolverat.
Härvid förestältes af Gref G. Gyllenborg och flere af R.
o. A. at de ledamöter, som ingifva Memorialer, och anhålla
om tilstånd at dermed fa vända sig til de andre Stånden, sielfve
derom pläga draga försorg, som det eij längesedan skiedde med
Memorialet angående lotteries inrättande til et hus för hittebarn,
och flere vid denne Riksdagen.
Hr Landtm, förmälte at sådane Memorialer, hvileka af
R. o. A. blifvit adopterade, pläga igenom Extractum Protoeolli
eller påskrift om R. o. Arns bifall med de andre Stånden
communiceras, men inge andre.
I anledning häraf samt den vid förra sammankomsten
tagne Resolution skrefs uppå Hr Hellenst lernas Memorial, at
det hos R. o. A. blifvit upläst och tillåtes Hr Hellenstierna
dermed vända sig til de andre Stånden; hvaruppå Hr Hellenstierna
gick til de andre Stånden och tog til den ändan Memorialet
till sig.
Hr Landtm, hemstälte om icke II. o. A. skulle behaga
at sig nu ti! afgiörande företaga Hr Hestskos sak.
Hr von Blixen berättade at någre Herrar sig åtagit at
tilse om icke denna saken emellan llr Proesidenten Grerta och
Hr Ilestsko kunde bemedlas, hvarföre, om R. o. A. så behagade,
detta ärendet kunde blifva liggande til nästa plenum.
Hr Adlerbeth sade sig af Hr Krigs-Fisealen von Lang.
hvilcken för opasslighet skuld i dag eij sielf kunde vara uppe,
vara anmodat at hos R. o. A. afgifva et transumt af Hr Krigs
Piscalens
den 16 April 1736 å ämbetes vägnar uti K. General
Krigs-Rätten
emot Hr Hestsko ingifne Memorial, på det 11. o.
A. deraf må se huruvida des talan och påståenden emot Hr
Ilestsko gådt, nemligen at han alt hemstält General-Krigs
Rättens
rättvisa at pröfva, och Hr Hestsko för des förseelser
och förbrytelser med laga plickt och sträft' belägga.
Hr Landtm, förmälte at uti denna saken äro tvänne
åtskilde mål, det ena som är emellan Hr Prsesidenten Gierta
och Hr Hestsko dependera!- af parterne om de deröfver sin
156 (Nov. 4.) Hästeskos sak. Dep. från Borgare-Ståndet.
emellan vilia öfverens komma, det andra angår den uti GeneralKrigs-Rätten
härvid brukade processen; och som uti det senare
äro tvänne Betänckanden, det ena ifrån Protocolls- och
det andra ifrån Justitiee-Deputationen, altså hemstälte Hr
Landtm, om icke begge Deputationerne kunde träda tilsammans
at tilse huru de om et slut härutinnan sig kunna förena.
Detta fants af R. o. A. godt och afsändes RiddarhusFiscalen
at gifva de öfrige Stånden R. o. Arns i så måtto
fattade slut tilkänna, samt inhämta deras utlåtelse på det
man således må vinna tiden, så at Deputationerne om måndag
kunde träda tilsammans och med deras yttrande til nästa
plenidag hos Stånden vara inne.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet, bestående af 6 personer. Borgmästaren
Sioede ifrån Arboga, som förde ordet, aflefvererade et Extractum
Protocolli ifrån Ståndet af den 2 Nov., tillika med continuation
af de i Besvärs-Deputationen projecterade Resolutioner
pä Städernes Allmänna Besvär. Sa öfvergaf ock
bemelte Borgmästare Cammar-CEconomie-Deputationens Be- I
tänckande med trenne Stånds påskrift angående Barnhuset och
Hospitalet i Malmö samt de flere Hospitalerne i Skåne, hvarvid
var bifogat Borgareståndets ytterligare Resolution af den
2 Nov., hvarmedelst, i anledning af Rådman Cervins bilagde
Memorial, som berättar saken angående Landscrona hospital
vara uti helt annat stånd än det Deputationen blifvit föredragit,
i det den processen, hvarom Betänckandet förmäler,
långe sedan är afgiordt, Ståndet begärer at kyrckan och hospitalet
någon annan nådig liielp och uprättelse må vederfaras,
när billiga medel och utvägar dertil kunna föreslås; recommenderandes
Borgmästaren Swede desse begge ärender hos R. o. A.
Sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A. så snart giörligit
är desse ärender til afgiörande lärer företaga, afträdde denna
Deputationen.
Det fants godt at hos någonthera af Hrr Revisions-Secreterarne
efterfrågas i hvad stånd bemelte process nu för tiden är.
Uplästes Instructions-Deputationens Memorial af d. 20sidstl
Oct., hvarutinnan förmäles at sedan vid sidstledne 1734 års
Riksdag den då förordnade Instructions-Deputationen til Riksens
Ständers närmare öfverseende och fastställande öfverlämnat den
då projecterade Instructionen för K. Commerce-Collegium, och
denne nu förordnade Riksens Ständers Instructions-Deputation
Kommerse-Kollegium och Bergs-Kollegium. 157
I sig til öfverseende företagit den för K. Bergs-Collegio år 1723
I utfärdade Instructionen, så har vid 7 § af sidstnämde InstrucI
tion för Bergs-Collegium yppats en stridighet om judicaturen,
I öfverinseende! och styrsseln vid metallmanufactur-värcken i
riket begge de här nämde Collegier emellan; hvaröfver som
begge Collegierne hörde blifvit, och Deputationen äfven vid
sakens afgiörande stadnat i skiljacktige meningar, 2 Stånd
emot 2, så at intet slut härutinnan kunnat erhållas, ty har
Deputationen til Riksens Ständer hemstält begge de skiljacktige
meningar vid ofvannämde 7 § uti tvänne vid Memorialet
bilagde projecter, hvaröfver Deputationen velat afvackta Riksens
Ständers egit utlåtande.
Sedan uplästes bemelte tvänne projecter under 11:0 1 och n:o 2.
Hr Landtm, anförde hvaruti skilnaden består, nemligen
at uti projectet n:o 1 ställes alla manufactur- och metallsmiden
i Bergslagarne och vid bruken, i anseende så väl til deras
drift som judicaturen, under Bergs-Collegii försorg, docli at när
dervid någre värckstäder äro, Bergs-Collegium då öfverlägger
med Cornmerce-Collegio om hvad som til deras befordran kan
lända, serdeles hvilcke sorter med största nyttan kunna tilvärckas
och debiteras. Men uti projectet n:o 2 ställes metallvärckstäderne
på landet i Bergslagarne och vid bruken allenast
til judicaturen och inseendet på betienterne och arbetarne under
Bergs-Collegii försorg, men i alt hvad til deras anläggande och
befordran samt upkomst och de begärligaste sorters tilvärckande
beträffar rådgiör med Commerce-Collegio.
Frih. Oxenstierna lade härtil, at tvänne Stånd bifallit
Bergs-Collegii förra Instruction, men at tvänne Stånd eij lämnat
Bergs-Collegium mera qvar än endast judicaturen. Efter
des tycke bör driften af sadane värck höra under Bergs-, men
debiten under Commerce-Collegii besörjande.
Hr von Hökerstedt förmente, at örn Commerce-Collegium
skall kunna sörja för debiten, så kan sådant eij väl skie med
mindre bemelte Collegium uppå anläggningen och tilvärckningen
jemväl häfver inseende. 1 öfrigit sade Hr von Hökerstedt sig
kafva hördt, at Collegierne sielfve om denne quaestionen sig
skola hafva förenat.
Frih. Eric Oxenstierna och Hr Bergs-Rådet Bergenstierna
berättade, at uti Deputationen en sådan förening ännu
eij kunnat åstadkommas, emedan uti förbemelte punct Colle?ierne
uti meningarne differera.
158 (Nov. 4.) Instv. för Bergs- o. Koni.-Kollegierna.
Gref Dolma yttrade sig, at som bemelte Col legiér alt sedan
1723 efterlefvat de da undfångne Instructioner, utan at
man dervid försport något inconvenient, så voro väl om Riksens
Ständer ännu til nästa Riksdag dervid ville låta bero,
aldenstund om den 3 § uti Conmierce-Collegii projecterade nya
Instruction skulie blifva faststäldt, derigenom någon oreda
emellan Bergs- och Commerce-Collegierne skalle förorsakas.
Ilr von Hökerstedt instämde härmed, sägandes at vid
bemelte Instructioners efterlefvande alt intil denna tiden eij
något inconvenient sig yppat.
Hr Landtm, uprepade för R. o. A. det åtskiliige halla
för tryggast vara, at Collegierne til nästa Riksdag efterlefva
1723 års Instructioner.
Hr Ridderschantz påminte, at Ammiralitets-Collegii Instruction
uti vissa puncter, som angå Volontair-regimentet, bör
jemkas, hvarom lian sade sig hafva inlagt Memorial.
Hr Landtm, sade, at bär för denne gången frågan allenast
voro om Bergs- och Coinmerce-Collegii Instructioner.
Hr Bergenstierna hemstälte, om icke til nästkommande
Riksdag vid 1723 ars Instructioner kunde förblifva, emedan i
dem eij något funnits, som stödt Collegierne.
Hr Landtm, giorde frågan om til nästa Riksdag Bergsocli
Commerce-Collegierne komma at efterlefva 1723 års Instructioner;
Hvarti
1 af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs uppå Instructions-Deputationens Memorial:
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at med denna frågas
afgörande til nästa Riksdag upskiutes, och at emedlertid Bergsoch
Commerce-Collegierne efterlefva de för bemelte Collegier
uhr 1723 utfärdade Instructioner.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den B
Oct., hvarmedelst Ståndet ifrån then uti Cam mar-(Leon om icDeputationens
Betänckande projecterade afgiften pä bränvinsbrännande
sig aldeles afsäger, förklarandes derhos at eij vilja
undandraga sig ifrån en nödig och tildrägelig bevillning.
Likaledes uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 28 Oct., hvarutinnan Ståndet, finnandes nödvändigheten
af en allmän bevillning, föreslår halfparten af then bevillning,
som Stånden på 1734 ars Riksdag sig åtogo, förmodandes at
hvad som således kommer at brista igenom consumtions-accisen
lärer kunna upfyllas, kunnandes tiden jemväl vinnas och Riks
-
Bränvins-afgift och konsumtions-accis. 159
dagen til slut befordras i anseende dertil at samma bevillnings•sätt
redan vid förre Riksdagen är reglerat och utarbetat.
Hr Landtm, uprepade innehållet af bemelte Extractum
Protocolli, tilläggandes at som Borgareståndet förklarat sig fölen
consumtions-accis så torde någon afgift på bränvin jemväl
derunder kunna inbegripas.
Frih. C. W. Cederhielm yttrade sig at om alt bränvinsbrännande
blefvo förbudit, skulle väl de finnas, som arrenderade
hogarne, livilcket äfven så mycket som den på förleden Riksdag
afskaflade bränvins-accisen skulle importera.
Hr Wulfwenstierna: Jag tager Borgareståndets utlåtelse
så, vida utiliter up som 3 Stånd funnit nödvändigheten af en
bevillning; hvad den sidsta beträffar så var densamma i anseende
til adelsrustningen drägelig nog, men så mycket svårare
för betienterne, hvilcke niuta lön, jemväl och för tienstefolcket,
neli kan hafva den elaka påfölgd at vid gräntzorterne, om de
så hård t belastas, folcket går utur landet; livilcket alt om det
Bondeståndet föreställes de häldre torde samtycka til afgift
på bränvinet, och voro nödigt at se hvarthän Bondeståndet
inclinerar.
Hr Landtm, berättade sig hafva hört at Bondeståndet
jemväl inclinerar til bevillningen, men eij högre än til en
tredjedel.
Hr von Blixen sade både bränvinsafgiften och consumtionsaccisen
vara nyttige bevillningar, och at man vid dylika tilfällen
altid hälst bör söka sådane bevillningssätt, livilcka jemte
fet, de något indraga, uphielpa landet och des cultur, således
skulle en accis på all utifrån inkommande spanmål vara för
Sverige en nyttig pålaga, kunnandes intet skada om priset på
spannemålen något stego emedan landtmannen derigenom skulle
apmuntras at uptaga mer åcker, bättre ymnighet blifva på tiensteWek
och alle främmande, som vistades i landet, på et okänbart
tätt samma afgift erlägga, med mera, som Hr von Blixen härvid
anförde såsom hos andre kloke nationer brukeligit, hvilcke grunda
S|ue inkomster på consumtions-acciser.
Gref Carl Bonde berättade at i anledning så väl af K.
Jaj:ts nådiga secreta Proposition, som en § af R. o. Arns
Besvär, Cammar-CEconoinie Deputation med et Betänckande
Jtgående spannemålen lärer inkomma, då härom lärer kunna
ifverläggas.
160 (Not. 4.) Bränvins-afgift.
Hr Wulfwenstierna: När Tull-taxan inkommer lärer
man se livad mått härvid kunna tagas, hvarvid jemväl är at
i ackt taga at på andre orter, deräst acciser äro inrättade, eij
är någon Lill—tull. Så bör ock härvid hafvas afseende på bergsmannen,
hvilcken örn han skulle betala spannemålen dyrare
derföre eij får mera för jernet, och hvad den här projecterade
accisen beträffar, så kommer den att läggas på mindre nödige
och til öfverflöd tienande vahror.
Hr von Blixen sade des afseende eij vara, at Bergslagen
härigenom något skulle komma at lida.
Hr Swante von Böhnen: Det är eftertänckeligit at
tvänne Stånd undandragit sig bränvins-accisen och nu lika sora
vilja kasta oss igen under 1734 åhrs bevillning, hvilcken då af
R. o. A. antogs endast at Stånden på något sätt härutinnan
måtte komma til slut. Jag känner eij Statsvärcket men tror
at uti bevillningen är det det aldraminsta och mycket litet
hvad Borgareståndet bidragit, deremot har betieningen genom
afgiften af lönerne hårdt blifvit tryckt, och frälsebönderne mast
betala lika med crono- och skatte, så at jag för min del häldre
vill betala 5 dal. smts contribution af hemmanet än denna
bevillning; och som denna senare trycker R. o. A. ty äro de,
andre Stånden til den samma så villige.
Hr Landtm.: När consumtions-accisen kommer före lärei
rätta tiden vara at härom öfverlägga; emedlertid kan jag tåg'
Stora Secreta Deputationens ledamöter til vittnes, at jag inte:
något skiäl kunnat uptäncka, som jag icke brukat at förm'
Stånden til något lämpeligare och jämnare sätt at sammar,
skiuta, än 1734 års bevillning, och har jag förestält huru svar
densamma trycker betienterne jemväl och R. o. A. i anseend
til deras tienstefolck samt frälsebönder, och at de senare oackta
Privilegierne betalt lika med crono- och skatte, och som Stor
Secreta Deputation om måndag åter kommer tilsammans, vill ja
då härom vidare föreställa.
Hr Landtm, anmälte och upbröt Cammar-(Eeonomie
Deputationens inkomne Betänckande med den nya Tienstehions,
ordningen och dervid fogade taxan för hvart lälin serskilt
Denna act kommer at blifva liggande på bordet.
Riddarlius-Fiscalen kom tilbaka och berättade at de 4
Stånden samtyckt til et sammanträde af Protocolls- och Justitia:,
Deputationerne uti Hr Hestskos sak.
Tull- o. Licent-kontoret. Bonde-St. afslår bränvins-afgift. 161
Uplästes Tull-JJeputationens ingifne Memorial under den
26 nästl. Oct. hvarutinnan, sedan berättat blifvit huru vid
räkenskapernes öfverseende för de 4 sidsta tullarrende-åren
Deputationen funnit dem ännu eij vara reviderade, hvartil orsaken
så väl af K. Cammar-Collegio som Cammar-Förvandten
vid Tull- och Licent-Contoiret Ekebark blifvit anfördt härröra
af den altför ringa betieniug, som nu för tiden vid Tull- och
Licent-Contoiret bestås, Deputationen hemställer til Riksens
Ständers välbehag om icke Cammar-Förvandten Ekebark, som
vid detta värck anses för omistelig, kunde med den efter afledne
Cammar-Rådet von Wallker ledige Camererare-beställningen
och lönen enligit K. Cammar-Collegii til K. Maj:t härom afgifne
underdånige förslag benådas, samt betieningen uti Tullock
Licent-Contoiret derjemte förökas med en Cammarskrifvare
til 300 dal. smts åhrlig lön, hvileka synas kunna bestås af den
Cammarförvandts-lön som Ekebark nu innehafver och hvaraf
dessutan 300 dal. sint åhrligen til cronan derigenom besparde
blefvo.
R. o. A. bifölio Betänckandet.
Ingafs et Extractum Protocolli ifrån Bondeståndet daterat
ien 2 Nov., hvilcket för R. o. A. uplästes och hvarutinnan
Ståndet, efter förutgånget uprepande af de mångfaldige Allmogen
tryckande besvär, förklarar sig finna, en bevillning nödig
men doch eij kunna til någon afgift pä brännevinet samtycka,
utan heldre vilja antaga tredjedelen af 1734 åhrs bevillning.
I anledning häraf kom åter på discours huruvida R. o. A.
skulle vilja gå ifrån den redan antagne afgiften på bränvin
oell samtycka til hälften af ofta bemelte bevillning.
Hr Didron sade R. o. A. redan hafva antagit den förra
men eij samtyckt til den senare, hemställandes om icke som de
andre Stånden giordt med bränvins-accisen R. o. A. äfven kunde
Siöra med bevillningen och sig ifrån densamma aldeles afsäga.
Hr von Blix: At han eij kunde samtycka til någon benning
men väl til en consumtions-accis.
Frih. C. W. Cederhielm: Om R. o. A. samtycker til
en consumtions-accis och tillika continuerar bevillningen så
kyckes R. o. A. för mycket, emedan begge desse bevillningsaktten
mäst och svårast träffa R. o. A. Kan skie R. o. A. nu
torde afsäga sig bevillningen, men skulle framdeles ingen annan
Mväg blifva, än at densamma åter kommo at antagas, så förbehåller
jag mig at dervid giöra någre påminnelser.
Adelns Protokoll, 17118—1739. 11. 11
162 (Nov. 4.) Segelduk s-manufakturverken.
Hr Landtm, sade det vara för vidlyftigt at nu gå in i
någon detail härom och hemstälte om icke vid Stora Secreta
Deputationens nästa sammanträde Hr Landtm, likasom af sig
sielf tingo lof at gifva de andre Stånden tilkänna at Hr Landtm,
eij ser någon disposition hos R. o. A. at antaga 1734 års
bevillning;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Landt- och Siö-Militice- samt C ammar- (E conomie-
och Commerce-Deputationernes Betänckande i anledning
af Factoren Helhe eges Memorial angående et vid Rodga i Ostergiöthland
inrättat Buldans- och Segelduks-manufacturvärcks
beskaffenhet och bibehållande med mera, hvaröfver Deputationerne,
sedan de infordrat interessenternes utlåtelse!’ så väl af
den på nedre Barnhusgården anlagde Segelduks-fabriquen, sora
handelsmännen Slobergs och Bångs, livilcka vid Södermalnisbergen
inrättat et Buldans- och Segelduksvärck, för angelägit
och nyttigt pröfvat, at väl ingen må vägras dylika värck pä
egen bekostnad at anlägga men at til sådane fabriquers inrättande
hädanefter ingen med landshielps- eller andre publique
medel må blifva understödd, samt at hvad repartitionen angår
densamma må fördelas emellan de trenne nu i gång varande
fabriquer proportionaliter när de alla lefverera lika god duk samt
för enahanda skiäligit pris, hvarvid doch Cammar-CEconomieDeputationen
billigt funnit at Rodga-värcket borde vid lefverantser
undfå någon skiälig större proportion emot hvartthera
af de 2 andre värcken; hållandes Deputationen i öfrigit före at
desse trenne fabriquer böra i Giötheborg eller Uddevalla hafva
nederlag på buldan til segelduk, på det de vestersiöiske staderne
i riket i deras seglation eij må uppehållas.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet af förbemelte slut,
uti livilcka Deputationerne stadnat,
förestälte Gref Carl Sparre at som Rodga, hvilcket är
det äldsta värcket och under hela krigstiden uthärdat, genom
de nyare fabriquerne kommit at lida intrång, så voro billigt at
Ammiralitetslefverantzen, uppå hvilcken bemelte värck är funderat,
blefvo detsamma förbehållen.
Gref Dohn a yttrade sig at Ammiralitetet eij bör vara
förbundit til något vist värck, utan äga frihet at giöra uphandlingarne
der bästa priset och bästa vahran finnes.
Frih. C. W. Cederhielm anförde at en sådan repartition
skulle blifva en art af monopolium, hvarigenom Rodga skulle
Segelduks-manufakturverken.
163
sättjas i stånd at så med vahran som med priset tvinga och
prässa Ammiralitetet ; och hemstälte således om icke den fabrique
bör vara närmast om lefverantzen, som gifver bästa vahran
och bästa köpet.
Frih. Henrich Wrede: Rodga är den äldsta segelduksfabriquen
i landet och kan hålla 50 väfstohlar, af hvilcka i
brist eff nödig debit nu eij mer än tio äro i gång, kan eij eller
för des aflägenhet skull hos andre hafva den afsättning som
Stockholms-fabriquerne, så at om det skall kunna uprätthållas,
det nödvändigt bör vara försäkrat om en viss lefverantz.
Hr von Hökerstedt sade at det värck, som presterar bästa
vahran och lindrigaste priset, altid först bör niuta lefverantzen,
och kommer det då först til repartition när vahran och priset
vid alle 3 värcken i lika godhet och lindrighet tilbiudas.
Hr Didron: Det är redan faststält at til debitens befordran
lefverantzerne böra giöras af väre egne fabriquer, men
det håller jag för betänckeligit, at någon repartition skall
vara, så at visse lefverantzer til vissa värck skola vara reparterade,
utan bör uphandlingen skie der bästa priset och bästa
vahran finnes.
Hr Landtm, förmälte at ehuruväl man tror alle väl, så
kunde likväl der ingen repartition voro, den ena lefveranten
med mera faveur anses än en annan.
Hr von Blixen yttrade sig at hvad private och serdeles
Buldans-fabriquerne angår, så voro bättre at uppå dem eij skiedde
någon repartition, emedan de således uti priset och valirans
godhet med hvarannan skulle emulera, men de publique värcken,
såsom Riddarhus-fabriquen, böra om visse leverantzer igenom
repartition vara försäkrade, emedan de eliest neppeligen lära
kunna bestå.
Hr Roxendorf: Det är billigt at fabriquerne med hvarannan
emulera, men här bör giöras en åtskilnad emellan nye
0cb gamle värck. Rodga såsom et af de senare och med cronans
mnkåstnad upprättat bör med all ömhet conserveras, men som
redan sidste Riksdag Barnhusvärcket giordt leverantzer til
300,000 alnar och Siöbergs til 200,000 men Rodga eij mer än
01 38,000, så är frågan huru detta gamle och priviligierade
färck skall kunna bestå, om icke detsamma en ansenligare
laverantz tillägges.
Hr von Hökerstedt sade at Rodga så mycket mer bör
preference som då han tagit samma värck i besicktning
164 (Nov. 4.) Segelduks-manufakturverken.
han funnit, at der kunna 60 stolar hållas i gång, af hvilcke
nu eij mera än 10 äro i arbete, så raffinerades och pottaska
vid sielfva värcket, hvilket i öfrigit til alle delar mycket väl
voro inrättat.
Hr Wulfwenstierna erindrade at det lärer finnas ibland
Allmänna Besvären, at för många värck af enahanda art eij
måge tillåtas på det det ena eij må vara det andra til förfång,
och at i öfrigit, så framt de anlagde värcken skola blifva
bestående, lärer vara nödigt at de vid den dem engång tillagde
repartitionen bibehållas enär de lefverera vahran af den godhet
som det förelagde profvet är.
Frih. C. W. Cederhielm sade at som hos R. o. A. här
i Sverige primogenituren eij är brukelig, så lärer densamma sa
mycket mindre manufacturvärcken kunna tilläggas som igenom
dylika repartitioner ali aeinulation emellan värcken betages.
Hr von Hökerstedt utlät sig at detta så bör jernkas
at icke värcken måge gå under när man allenast vill söka
lägsta priset.
Hr Landtm, sade at eij meningen lärer vara det cronan
för repartitionen skuld skall nöija sig med slätt gods, ty detsamma
måste svara emot det faststäldte profvets godhet, och
tyckes i öfrigit nu ankomma på den frågan om de nyare värcken,
hvilcka hafva den förmånen at äga en fördelacktigare situation,
skola prejudicera et äldre värck.
Hr Roxendorf berättade at vid Ammiralitetet i Carlscrona
blifvit prof anstäld med Holländsk, Barnhus- och Rodgaduk
uti et segel, at Barnhus-duken först blifvit försliten sedan
den Holländske men at Rodga-duken varit den starkaste och
längst hållit.
Frih. Cederhielm gaf vid handen at den emellan Barnhusoch
Siöbergs segelduksfabriquer incaminerade processen, om
denna senare fabriquen skall äga bestånd eller eij, ännu icke
är sluten, och at således densamma med trygghet någon leverant
eij lärer kunna tilläggas.
Hr von Hökerstedt sade det vara emot alle handelsprincipier,
at när en fabrique är anlagd utsluta flere, som dylik»
värck vilja anlägga, emedan sådant eij annorledes kan anses an
som et monopolium och hvarigenom ali industrie och mmulatiom
såsom rätta medlen til godhetens och bästa prisets erhållande
på en vahra, aldeles betagas.
Segelduks-manufakturverken.
165
Sedan härom något ytterligare blifvit discourerat, giorde
Hr Landtm, frågan om icke til H. K. Maj:t i underdånighet
kunde hemställas at giöra repartitionen af crono-leverantzerne
desse 3 värcken emellan, hvarvid Rodga-fabriquen
såsom dertil berättigad någon större del kunde tilläggas.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut at til H. K. Majit
i underdånighet hemställes at giöra repartitionen af cronoleverantzerne
desse 3 värcken emellan, således at Rodgafabriquen
såsom dertil berättigad någon större del tillägges.
R. o. A. skildes åt.
Hen 8 November.
R. o. A. samlades klåckan 8.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
den 4 Nov. håldne Protocollet.
Vid sid. 155 påminte Hr Hellenstierna at han eij sielf
förklarat at med sitt Memorial vilja gå til de andre Stånden,
utan at R. o. A. således behagat resolvera.
Vid ofvanstående, deräst Resolutionen angående segelduksfabriquerne
finnes införd, androg Hr Palmstierna, at som Siöberg
och Bång uppå deras under Södermalmsbergen anlagde
fabrique ännu eij erhållit något Privilegium, hvilcken fabrique de
af egit bevåg och utan erhållit tilstånd inrättat, och tvisten om
åetta deras således efter egit godtycko anlagde värck skall äga
bestånd eller eij ännu ligger under K. Maj:ts afgiörande uti
Justitiae-Re visionen, så tyckes det vara betänckeligit om denna
Södermalms-fabriquen i anseende til repartitionen skulle sättjas
1 jemnlikhet med de andre begge äldre Buldans-fabriquerne,
emedan således bemelte värck af Ständerne blefvo authoriserat
milan K. Maj:ts utslag i saken utfallit, hvartil ännu kommo
åen omständigheten, at man efter giord calculation befunnit,
at bemelte tvänne äldre värck med en medelmåttig drift på
l} års tid kunna tilvärcka mera buldan och segelduk än den
mrikes consumtionen til tält för armeen och segel för Aminimlitetet
och rederierne på 10 års tid erfordrar.
Som denna föreställning så väl af Frih. Henrich Wrede
s°m Hr Mannerheim med förbemelte skiäl understöddes och
häremot inge påminnelser giordes;
166 (Not. 8.) Understöd för S. Katarina1 kyrka.
Frågade Hr Landtm, om til den vid senaste sammankomst
tagne Resolutionen kommer at tilläggas: Docli så at
angående de värck, som ännu eij fådt Privilegier, skiärskådas
huruvida de til Privilegiers erhållande kunna vara berättigade.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Och skrefs uppå Landt- och Siö-Militise-CEconomieDeputationens
Betänckande under den förra Resolutionen: Den
8 Nov. af R. o. A. tillagt, at angående de värck, som ännu
eij fådt Privilegier, skiärskådas huruvida de til Privilegiers
erhållande kunna vara berättigade.
Uplästes Cammar-CEconomie-Deputationen» .‘Betänckande
öfver St. Catharina: församlings Kyrckioföreståndares ansökning
at til kyrckans uphielpande och i stånd sättiande blifva benådade
med 1 öre smt af hvart matlag öfver hela riket, eller och at niuta
2 öre dito för hvar stämbning som vid domstolarne utfärdas:
men Deputationen har hållit betänckeligit at styrcka Riksens
Ständer til samtycke härutinnan, hemställandes om icke i det
ställe föreståndarne kunde beviljas at få inrätta et lotterie.
såsom för kyrckan fördelacktigare, och deraf niuta vissa procent,
samt at dem kunde tillåtas genom stamböcker i alla
städer i riket få insamla hvad hvar och en efter råd och
lägenhet dertil torde sammanskjuta. Eliest underställer Deputation
Riksens Ständer det ingen hädanefter må lämnas frihet
at til enskylt förmån få inrätta lotterier, utan at de endast
och allena til publici nytta och ad pios usus böra få hållas.
Hr Landtm, uprepade innehållet hemställandes om icke
hvad friheten til lotteriers inrättande i gemen angår R. o. Askulle
behaga derifrån för denne gången abstrahera, emedan
R. o. A. lärer få tilfälle sig deröfver at yttra när CammarCEconomie-Deputationens
serskilte Betänckande om lotterier förekommer,
och i öfrigit bifalla detta för St. Catharin® kyrcka
begärte lotteriet samt stamböckerne.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Resol.: R. o. A. biföllo i öfrigit Betänckandet men hvad
friheten til lotteriers inrättande i gemen angår, lärer R. o. A.
i anledning af Cammar-CEconomie-Deputationens Betänckande
angående lotterierne i riket sig framdeles yttra.
Uplästes Carnmar-OUconomie och Coinmerce-Deputationens
Betänckande om det af Riksdagsfullmäcktigen och JustitiaBorgmästaren
i Carlscrona Joli. Tirnell sökte understöd til
stadsens kyrckas fullbordande och i stånd sättjande, hvartil
Lotteri till förmån för Karlskrona kyrka.
167
Borgmästaren föreslår om icke ännu et sammanskott af et öre sint
af hvart matlag öfver hela riket kunde beviljas, samt at kyrckan
utbekommo sådane fordringar samt niuto räntan af de capitaler,
som til cronans tienst blifvit brukade, då han håller före at
fonden blefvo tilräckelig; men Deputationen har vid denna ansöknings
öfvervägande hållit betänckeligit at styrcka til den
begärte bevillning af 1 öre smt, utan funnit den endaste utväg,
hvarigenom kyrckan kunde hielpas, at för densamma et lotterie
inrättades, och hvad kyrckans omförmälte hos cronan ägande
fordringar, som efter K. Cammar-Collegii calculation sig bestiga
til 14,137 dal. 31 öre 4 pgr smt, angar, sä har för felande
doeumenter och räkningar skull, hvarom K. Collegium med vederbörande
corresponderat, liquidationen icke kunnat extraderas;
hemställandes Deputationen altsa om icke hos K. Majit i underdånighet
kunde anhållas, det K. Cammar-Collegium blefvo antydt
at så snart de erfordrade doeumenter inkommit liquidationen
afsluta och extradera. Och aldenstund det befinnes at en del
af denna fordran står under ll:te numera i reglementet, så
underställes om icke den kunde sättjas under en sådan numer,
at hela summan nu må varda betalt.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet discourerades häröfver
af R. o. A.;
Och bifölls det begärte lotteriets inrättande samt at liquidationerne
måtte blifva afslutne och extraderade; men at flyttia
heinehe fordringar pä någon annan numer, funno R. o. A.
betänckeligit at samtycka, emedan derigeuom en rubbning uti
Reglementet för Ständernes Contoir skulle förorsakas och de
vid denne Riksdag tagne författningar til lönings-creditorernes
förnöijande, livilcke framför alle andre til eu skyndsam betalning
äro berättigade, eij tåla at belasta Ständernes Contoir med
någre nye och oförväntade utbetalningar; hvartil ännu kommer
ut detta torde blifva et prsejudicat för andre til dylike ansökningar.
Och skrefs i anledning häraf på Betänckandet följande
Resolution:
lt. o. A. biföllo det föreslagne lotteriets inrättande, samt
at liquidationerne måge blifva afslutne och extraderade, men
fånnö betänckeligit at samtycka til bemelte fordringars flyttiande
ifrån den ll:te numera emedan derigenom en rubbning uti
Reglementet för Ständernes Contoir skulle förorsakas.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Conimerce-Deputationens
Betänckande öfver Föreståndarnes vid Ulrica: Eleonoras
168 (Uov. 8.) Ulricie Eleonoras kyrka. Sjötulls-taxan.
kyrcka här i Stockholm giorde ansökning om allmän bevillning
och sammanskott til deras bofällige kyrckas i stånd sättjande;
hvarutinnan som Deputationen eij kunnat styrcka til något vist
sammanskott af hvart matlag i riket, emedan det skulle lända
landet til tunga, så har Deputation hållit för rådeligit at til
detta behof af Kyrckioföreståndarne inrättades et lotterie, samt
at igenom stamböcker här i Stockholm och i de andre städer
i riket til et sa christeligit värck nödige medel samlades.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Tull-D eputationens Betånckande angående den
af K. Tull-Commissionen vid innevarande Riksdag projecterade
nya Siötulls-taxan på utgående vahror, som den 10 sidst!. Oct.
til K. Maj.t i underdånighet blifvit ingifven och sedermera
Riksens Ständer meddelt samt den lil dito til Tull-Deputationen
remitterad och nu jemte det dervid håldne Protocoll härvid
bifogas; hvarvid Deputation eij häfver något vidare at påminna,
än at alle granbräder, hvilcka ifrån de vid Göteborg och Uddevalla
belägne samt andre til samma ända inrättade sågevärck
utskieppas, kunde bade i värdet och tullen utsättias til l/3de 1
ringare än furubräder och det allenast til nästa Riksdag, då
denne handel torde komma i det stånd at de förra med de
senare kunde blifva lika ansedde, hvarom K. Maj:ts nådiga
befallning til R. Commerce-Collegium nu serskilt afgå kunde;
jemväl och at för 1,000 bomsparrar, som i taxan äro utförde
til 10 procent och 1,000 st. lächter til 4 procent, synes denna
tullen allenast böra erläggas, när desse träsorter af gran utskieppas
från de orter i Finland, som på ymnig skog öfverflöda
och inge sågvärck äga, men deremot i Sverge förhögas de förra
til 50 och de senare til 100 procent, på det alt skadeligit
hygge må förekommas. Ändteligen hemställes om icke denna
utgående Stora Siötulls-taxa med förenämde ändring må blifva
faststäld och ifrån den sidsta nästkommande Martii 1739 allmänneligen
efterlefvas.
Hr Landtm, uprepade innehållet, frågandes om Betänckandet
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, anmälte at så väl den projecterade nya Tulltaxan
på utgående vahror som ock Commissionens håldne Protocoll
voro til hands. Och som R. o. A. icke allenast funno
för vidlyftigt sig densamma at föreläsa låta, utan ock betygad®
så väl til de Herrar Committerade som densamma utarbetat,
Ekskogame.
169
som ock til Tull-Deputationen, hvilcken samma Taxa sedan
igenomsedt, det förtroende at derutinnan lärer vara i ackt tagit
alt hvad til rikets nytta och handelens befrämjande kan lända;
Altså stadnade R. o. A. i det slut at oftabemelte taxa til
de andre Stånden afskickas, med påskrift at R. o. A. vid densamma
eij hafva något at påminna.
I anledning af Frih. Claes Liljes påminnelse och Hr
Landtm:ns deruppå giorde frågan,
fants jemväl af R. o. A. godt at hos de andre Stånden
gifves vid handen at Commissionens Protocoll med acktsamhet
förvaras, emedan deruti et eller annat raisonnement torde vara
infördt, som för rikets bästa eij voro tienligit at det allmänt
eller hos främmande blefvo bekant.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Memorial i anledning så väl af 50 § af K. Maj:ts nådiga
Secreta Proposition som 4:de hufvudomständigheten af K. Ammiralitets—Collegii
Riksdags-berättelse, om tilståndet af ekeskogarne
i riket, samt hvarje af de upräknade lähnen isynnerhet, hvarvid
Deputationen hemställer om icke K. Maj:ts nådige föranstaltande
om smärre fahrtygs byggnad af de ekar, som finnas på
Gottland, må fastställas, samt K. Majit anmodas at draga nådig
försorg derom at med Lyckebyströms uprensande så fort sig
siöra låter må vidare fullföljas, til nödigt virckes transporterande
för Ammiralitetet; hällandes Deputationen i öfrigit före,
at när K. Ammiralitets-Collegium inkommit med des utlåtande
huruvida Tunaelfs uprensande i anseende til de uti skogarne
deromkring befintlige masteträn och spiror kan pröfvas förtiena
omkostnaden, K. Majit då efter omständigheterne derom i nåder
lärer föranstalta. Hvarjemte Deputationen hemställer om icke
betalningen för de ekar, sorn K. Majit rederierne til skepsvirke
»plater, efter det af K. Majit redan gillade sättet må skie,
nemligen at för skieppsvirket, som af sådane trän faller, hälften
»f des värde uti cubic och plattfot efter den nu varande Tyska
Aevirckstaxan betalas, doch så at 1 öre smt beräknas för
hvarje Pommersk schilling, som taxan innehåller.
Sedan Hr Landtm, uprepat omständigheterne, hvarpå Bevekandet
utgår, sade
Hr Major Falkengren dervid eij annat vara at påminna,
a» at beträffande det vircket, som til rederierne uplåtes, utsättas
här orten hvaräst bemelte vircke af köparen hämtas bör när
på sätt som här omrördt är betalas, och at således i Be
-
170 (Not. 8.) Gencral-auditören Svarez.
tänckundet kunde tilläggas de orden »vid roten», emedan detta
varit Ammiralitets-Collegii mening. I öfrigit sade Hr Falkengren
sig vid bemälte Betänckande eij hafva något at påminna.
Som inge flere af Herrar officerare vid Ammiralitetet voro
tilstädes, det och erindrades at angående et skogshemman vid
Lyckeby å, hvarom en Brukspatron i Småland skall stå i handel,
något torde vara at påminna;
Altså hemstälte Hr Landtm, om icke Betänckandet af
R. o. A. kunde bifallas med det förbehåld, at om någon dervid
någre påminnelser häfver at giöra, den med de samma til nästa
plenum må inkomma och at sa framt inge påminnelser inkomma
Betänckandet da må med bifall expedieras.
R. o. A. gåfvo bärtil sitt samtycke.
Uplästes Justitia;-Deputationens Betänckande angående
en pä General-Auditeuren Suarez giord anmärkning, hvaruti
förmäles, at han 1737 den 23 Junii, då han uti Rådet justerat
expeditionen emellan Hr Justitise-Cancelleren Baron Cederhielm
å embetes vägnar samt någre ledamöter i K. Giöta Hafrätt,
fädt betalning at samma expedition annorlunda inrätta och
til den ändan gå hem til Hr Justitiae-Cancelleren Nordenstråle
som då var opasslig och sig med honom rådföra, hvilcket lian
ock hvad sielfva Resolutionen vidkommer värckstält, men brefvet,
som til K. Hafrätten skulle afgå, hade han icke vidrördt fastän
Hr Justitise-Cancelleren hedt honom intet resa bort, hvartil han
sagt sig fådt lof, innan han det i Rådet justerat, hvilcket docli
oaktat han samma dag rest, och som således Hr General-Auditeuren
härvid sig mycket obetäncksamt förhållit, altså och
emedan han sielf i dess förklaring vidgådt at til honom härom
ingen föreställning vidare är skiedd, sa hemställes til Riksens
Ständer om icke hos K. Majit må begäras, at Cancellie-Collegium
får befallning at giöra General-Auditeuren en alfvarsam föreställning
så väl för det han emot befallning rest bort, sorn ock
at han lämnat sin contrasignation efter sig in blanco, med åtvarning
at hädanefter taga sig derföre til vahra på det genom
sådant missbruk den allmänna säkerheten icke må lida meeri.
Hr Didron hemstälte om icke General-Auditeuren Svare-,
livilcken tvärt emot undfangen betalning rest bort innan han det
honom anbefalte ärendet expedierat, med härdare straff bör
anses än här af Deputationen föreslås, aldenstund en så grid
embetes förseelse eij kan vara skiedd af ignorantz utan at
upsåt.
Kapten Triewald. Öfverste Wrangel och kapten Blix. 171
Åtskillige af R. o. A. instämde härmed och at denna af
Gen.-Auditeuren begångne ämbets-förseelse sä mycket mer
aggraveras som åtskillige flere mål med honom befinnas, samt
at han således så väl för denna som de öfrige af Cantzlierätten
bör dömas och det innan Riksens Ständer skiljas åt.
Och som Hr Landtm, i anledning häraf giorde frågan,
stadnade R. o. A. i det slut, at denna saken går til
den öfver Gen.-Auditeuren Suarez förordnade Cancellie-rätten,
som målet med den skyndsamhet häfver at uptaga samt efter
lag och förordningar at afgiöra, at domen innan Riksens Ständer
skiljas åt blifver afsagd, livilcken Resolution skrefs på
Justitiae-Deputationens Betänckande.
Hr Landtm, förmälte, at Capitain Triwald, livilcken här
pä Riddarhuset uti det förfärdigade auditorium inrättat och
anskaffat en vacker apparatum af machiner och instrumenter,
anhåller det Riksens Ständer täcktes bivista någre experimenter,
som han uti naturkunnigheten ärnar anställa, men som rumet
är för litet, är des begäran, at sådant ma skie Deputationsvis,
och at sedan visse dagar blifva för dem af Ståndens ledamöter,
som eij äro uti någre Deputationer, varandes i dag Secrete Utskottets
ledamöter inviterade, och kommer sedan för de öfrige
Deputationer och Stånden at skie anslag på Riddarhusdören.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Uplästes Justitie?-Deputationens Betänckande angående
Öfversten Frih. Carl Johan Wrangels satisfaction af Capitain
Samuel Blix för des emot honom anförde obefogade klagomål,
och efter sakens behörige öfvervägande finner Deputationen den
dermed kunna försonas, at Capitain Blix, som är en fattig
karl och här i staden eij närvarande, i tvänne officerares när'aru
af regimentet hemma i Hr Öfverstens hus i Ostergiötland
lämnar honom den satisfaction, at han vidgår sig hafva
uti sin skrift til Riksens Ständer brukat en ovarsam och oförsicktig
skrifart och om enskyllan derföre anhåller.
Sedan Hr Landtm, uprepat Betänckandets innehäld;
yttrade sig Hr Öfversten Frih. Wrangel at som han af
Capitain Blix på et så obefogat sätt til heder och ähra blifvit
angripen, så voro detta eij någon tilräckelig satisfaction, emedan
om et sådant angifvande ohemult skier inför en Tings-rätt,
derpå följer heder och ähras förlust.
Hr Didron sade at lian vid detta tilfället kommer ihog
Hr Landtm-.ns berömeliga ord, hvilcka och eij så lätt lära gå utur
172 (JfoT. 8.) Öfverste Wrangel och kapten Blix.
dess minne, nemligen at för en Adelsman ord äro sensiblare än
gierning, och som Hr Öfversten Wrangel til heder och ähra är
angripen, bör han ock hafva en större och fullkomligare satisfaction
än den, som här är föreslagen.
Frih. Cederhielm, Hr Palmstierna och åtskillige flere
af R. o. A. höllö före, at som Capitain Blix icke allenast
brutit Hr Öfversten Wrangel emot med des ohemula beskyllningar,
utan ock emot Riksens Ständer med en oanständig
skrifart, sorn eij bör tålas, så bör ock afbönen skie inför samtelige
Riksens Ständer.
I samma mening yttrade sig Hr Lilljestierna at, sora
här är et dubbelt brott, först emot Riksens Ständer, som med
en obefogad klagan blifvit besvärade, och sedan emot Hr Öfversten
Wrangel, så bör ock hvartdera brottet med serskilt straff
anses, och kunde i anseende til det förra Capitain Blix med
100 dal. smts böter beläggas, men i anseende til det senare
Fiscalen giöra sitt ämbete.
Gref Gyllenborg förestälte at Capitain Blix eij så hårdt
lärer kunna anses, emedan Secreta Deputationen sig eij yttrat
om unga Wrangel framför honom til avancement varit berättigad
och at således hufvudmalet eij ännu är afgiordt, samt hvad
Capitain Blix giordt at sådant skiedt justo dolore.
Hr Lilljestierna anförde, at Secreta Deputationen förklarat
Capitain Blix klagomål vara obefogat, och som ingen
är tillåtit Collegier och Chefer ohemult at angripa, så kan han
eij undgå at i anseende til Ständerne med böter beläggas och
i anseende til Hr Öfversten Wrangel at af Fiscalen tiltalas.
Frih. Cederhielm lade bärtil, at han eij klagat öfver
prejudice utan på Hr Öfversten Wrangel, hvilcken honom dock
eij prejudicera t, och som med en fiscalisk action för långt på
tiden torde utdraga, voro bäst at Capitain Blix här gior public
reparation både hos Riksens Ständer som ock hos Hr
Öfversten Wrangel.
Hr Didron: Fundamentallagen stadgar at den, sorn
griper någon an skall få samma sträft’, som den andre hade
bordt undergå, om han til angifvandet blifvit bunden; och här
är Öfversten Wrangel til heder och ära angripen.
Hr Anders Lillienberg sade, at straffet uti vår allmänna
lag, Missg. Balcken 60 Cap. 4 § finnes utsatt, hvilcken § uplästes.
Hr Hammarberg: Härtil häfver jag eij samvete at döma
honom så hårdt.
Öfverste Wrangel och kapten Blix.
173
Frih. Cederhielm: Til at visa en laglig lindrighet kunde
det blifva vid 2 § i bemelte capitel, då medgifva vij honom
ännu, at han eij giordt det af arghet.
Frih. H. Wrede: Saken är granlaga, ty om vi på det
rigoureusesta gå til värcka, torde i framtiden ingen väga sig
at andraga besvär hos Riksens Ständer. Men som Capitain
Blix kunnat vara öfvertygad at dess Öfverste, hvilcken är älskad
af liela sitt regimente, eij giordt honom orätt, han jemväl
blifvit varnad och eij haft skiäl til sitt klagomål, så kan
han eij undgå en skiälig näpst; docli tror jag Hr Öfversten
Wrangel vara så genereus at han densamma modererar, hvarför
vij kunde lämna til honom som en raisonabel chef at sielf
declarera hvad satisfaction han åstundar.
Hr Landtm.: Alle synas vara af den tanckan at JusitiseDeputationens
Betänckande är för mildt och satisfactionen för
ringa emot brottet; men i anseende til satisfactionens utsatt -  jande hafva varit åtskillige meningar, hvilcka Hr Landtm, uprepade,
nemligen penningeböter för det Ständerne onödigtvis
blifvit besvärade och uppehåldne, oftentelig afbön så väl hos
Riksens Ständer som Hr Öfversten Wrangel, fiscalisk action,
samt at satisfactionens determinerande til Hr Öfversten siälf
blifvit hemstält. Kanske Hr Öfversten Wrangel torde vara
satisfait, om Capitain Blix gior afbön hos Riksens Ständer,
då det lärer kunna anses som fullgiordt å alla sidor.
Frih. Wrede påminte, at samma afbön bör skie så muntligen
som skrifteligen.
Som vidare inge påminnelser giorcles, frågade Hr Landtm,
om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Häraf följer, fortfor vidare Hr Landtm., at K. Maj:t i
underdånighet anmodas at anbefalla Landshöfdingen i orten at
skafta Capitain Blix hit.
Och som detta äfvenledes bifölls, skrefs uppå JustitimReputationens
Betänckande följande Resolution:
R. o. A. stadnade i det slut, at som Capitain Blix icke
allenast med ohemula klagomål besvärat Riksens Ständer, utan
ock på et ganska obefogat sätt angripit Öfversten Wrangel, det
Rör Capitain Blix för sådane des förseelser så mundt- som
skrifteligen giöra hos Riksens Ständer afbön, och til den ändan
kos K. Majit i underdånighet anhållas, at anbefalla Landshöfdingen
at skafta Capitain Blix hit up.
174 (Sov. 8.)
Förmyndare-kammaren.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationem
Betänckande angående livad Stockholms stads Magistrat uti des
vid denne Riksdag ingifne Memorial andragit beträffande Förmyndare-Cammare-räkenskapernes
revision, hvarutinnan, efter
noga öfvervägande af alt hvad såväl Magistraten i Stockholm
vidlyftigt andragit til undslippande af den i K. Cammar-Revision
förelagde reda och ansvar för Förmyndare-Cammarens
räkenskaper, sorn ock hvad K. Cammar-Collegium och CammarRevisionen
häremot anfördt, Deputationen funnit för sin del
billigt vara at Förmyndare-Cammarens räkenskaper hädanefter
blifva reviderade, intet under K. Cammar-Revisionens, utan
under Magistratens inseende, af den Revisoren, som öfverselstadsens
Kyrckio-räkenskaper.
Sedan Hr Landtm, uprepat de så väl af Magistraten i
Stockholm som af K. Cammar-Collegio och Cammar-Revisioiien
anförde skiäl;
Förestälte Hr Wulf v en stier na at, som det är emot alt
bruk at de, hvilka äro disponenter af medel, tillika kunna vara
Revisorer och Stockholms stads Magistrat disponerar Förmyndare-Cammarens
medel, altså tyckes säkrast vara at enligit
Konung Carl den XLtes inrättning desse likasom alle
andre publique räkningar uti Cammar-Revisionen blifva reviderade,
lärandes enär de redan författade observationer af K.
Cammar-Revisionen blifvit bepröfvade och deröfver är vordet
dömt, nogsamt visa sig hvad nytta en sadan revision med sig
häfver, i anseende hvartil Hr Wulfvenstierna förmente at til
K. Majit i underdånighet kunde hemställas at sedan bemelte
observationer blifvit afgiorde i nåder pröfva och förordna om
en sådan revisions nödvändighet.
Härvid discourerades, at som Förmyndare-Cammaren är
pupillerne ansvarig för deras medel, torde en collision af jurisdietionerne
existera, om sedan revisionen i Cammar-Revisionen
försiggådt och der blifvit faststäld, pupillen kunde tinna sig
föranlåten at inför Håfrätten söka Förmyndare-Cammaren;
Hvartil svarades, at samma revision angår allenast den
generale dispositionen af cassan, at tilse om behåldningen i den
generale cassan svarar emot räkningens saldo, varandes hvar
pupill en particulier derigenom eij betagit at söka sin rätt vid
behörig domstol.
Hr Boije sade sig eij finna något skiäl hvarföre den, som
har medel under händer, skulle vilja undandraga sig ifrån re
-
Förmyndare-kammarens räkenskaper. Ständernas kontor. 175
visionen af des räkningar; och at om Riksens Ständer i detta
inål eij se på de omyndigas rätt och säkerhet, de då underkasta
sig ansvar inför Gud.
Hr Wulfwenstierna hemstälte, om icke i anseende til
de andragne skiäl detta ärende K. Majits nådiga skiärskadande
kunde underställas, eller och til nästa Riksdag upskiutas.
Som Proposition begärtes,
frågade Hr Landtm, om med denna saken skall hafvas
anstånd til nästa Riksdag, på det sedan de nu författade observationer
blifvit afgiorde man må kunna se huruvida en sådan
revision kan vara nödig och nyttig;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det påmintes at uti Resolutionen tilläggas mätte, at K.
Cammar-Revisionen emedlertid afgiör de redan inkom ne observationer
och med desse räkningars revision til nästa Riksdag
fortfar;
Hvilcket likaledes af R. o. A. bifölls.
Resol.: Med detta ärendets afgiörande hafves anstånd til
nästa Riksdag på det, sedan de nu författade observationer
blifvit afgiorde, man må kunna se huruvida det kan vara nödigt
och nyttigt at låta desse räkningar uti K. Cammar-Revisionen
framgent revideras, kommandes emedlertid K. Cammar-Revisionen
de redan författade observationer at afgiöra och med
den redan påbegynte revisionen at fortfara.
Hr Didron hemstälte, om icke Cancellie-Rätten kunde
påminnas at skynda med Gen. Auditeuren Suarez saks afgiörande
;
Och som uppå Hr Landtmilis giorde frågan detta bifölls;
Altså afsändes Riddarhusfiscalen i detta ärende och anbefaltes
at tillika hos Hr Just. Cancelleren påminna om Hr
Pilhielms sak.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, bestående af 8 personer; Talemannen, som
förde ordet, öfvergaf ett Memorial, tilläggandes des innehåll
Vara at, som Ständerne samtyckt det Bondeståndet må hafva
ei Dullmäcktig uti Riksens Ständers Contoir, så hade de derhl
utsedt Ståndets nuvarande Secreterare Troilins med begäran
at honom under enahanda tysthetsed och förbindelse samma
artvodi.s lön må tilläggas, som de öfrige Ståndens Fulhnäcktige
V|(i bemelte värck åtniuta, hvilcket ärende Ståndet på det
bästa recommenderar, hvarjemte och Ståndet hörsammast på
-
176 (Not. 8.) Adligt Jungfrustift. Handels-Dep. Asperoth.
minte at §§ af deras Allmänna Besvär måtte blifva föredragne,
emedan ännu sedan sä väl til deras expedierande som tryckande
nog tid erfordras.
Sedan Hr Landtm, häruppå svarat och Deputationen afträdt,
uplästes det ingifne Memorialet af innehåld, som Talemannen
berättat;
Och bifölls detsamma af R. o. A.
Uplästes de dertil Deputerades Betånckande om et Adeligit
Jungfru-Stifts inrättande, hvartil föreslås at af deras Majestäter
Läckö kongsgård i underdånighet kunde begäras och derjemte
så väl medel til en nödig fonds erhållande, som och reglor
til sieifva inrättningen och oeconomien projecteras.
Hr Landtm., sedan han uprepat de förnämsta articlarne,
förmälte at så väl i anseende til fondens upbringande som
sieifva inrättningen ännu torde blifva et och annat at öfverlägga
och hemstälte således om icke Betänekandet kunde blifva
liggande på bordet;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Hr Major Skildt begärte blifva underrättad hvad svar
fallit hos Stånden på Ifr Hellenstiernas Memorial angående
redogiörandet för landshielpen och 5 procenten.
Hr Landtm, förmälte at som allenast tvänne Stånd resolverat
at detsamma skulle följa med Instructionen til den
öfver Handelsärenderne förordnade Deputationen, och således
ingen pluralitet varit, så hade Expeditions-Deputationen detsamma
eij kunnat afsända, men om R. o. A. behagade conformera
sig med de 2 Stånden, så blefvo en pluralitet och da
kunde bemelte Memorial til Handels-Deputationen afskickas.
Detta bifölls af R. o. A. och skrefs på Memorialet at R.
o. A. conformera sig med det Lofl. Borgareståndet och Ärbara
Bondeståndet.
Uplästes Protocolls- Deputation ens Memorial angående deal
Crono-Betällningsmannen Asperoth hos Riksens Ständer andrague
besvär deröfver det skall han den -ena gången efter den andra
blifvit af Hrr Landshöfdingarne förbigången, då han vid förslagens
uprättande til ledige Cammererare-beställningar sig tå
befordran anmält och yngre och mindre förtiente af K. CannnarCollegio
vara befordrade; hvaröfver sedan Deputationen inhämtat
vederbörandes förklaringar, och deraf funnit det bär
Asperoth i anseende til åsamkad och ännu obetalt cronobalance
saint åtskillige förseelser vid des upförande eij giordt
Kronobefallningsmannen Asperoths besvär. 177
sig til befordran värdig, utan fastmera obefogad sig besvärat,
Deputationen hemställer til Riksens Ständers ompröfvande på
livad sätt mera nämde Asperoth för desse sine obefogade klagomål
bör anses.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, discourerades om
icke i följe af Ständernes på denne Riksdag tagne slut, at Deputationerne
böra yttra sig om Collegiers och chefers satisfaction,
när emot dem hos Riksens Ständer obefogade besvär
blifvit anförde, detta Betänckande bör gå til Protocolls-Deputationen
tilbaka at utlåta sig öfver K. Cammar-Collegii satisfaction
uppå Häradsfogden Asperoth, som til detta des klagomål
emot K. Cammar-Collegium eij varit befogad;
Vid hvilket tilfälle Hr Wulfvenstierna anförde at Asperoth
sielf lärer vara öfvertygad, at Cammar-Collegium velat
hielpa honom, emedan Collegium förordnat honom til Vice-Cammererare,
men när vacancen skulle besättias, kunde han eij
komma på förslag, emedan han var anklagad, hvaraf nogsamt
kunde skönjas, at Asperoth til des förde besvär emot Collegium
eij varit befogad.
Hr Georg Ruthenschöld instämde härmed och at et
Riksens Collegium så mycket iner bör niuta satisfaction som
R. o. A. en af des ledamöter samma justiee vederfaras låtit.
Af samma mening förklarade sig ock Hr Didron, och
reserverade til Protocollet, at ehvem som uppå Riksdagar ohemult
klagar öfver Collegier och chefer eij bör undgå en skiälig näpst,
emedan en sådan riksens Collegier och ämbetsmän utan orsak
törolämpat och besvärar Ständerne samt uppehåller dem uti
andre angelägne ärenders afgiörande.
Det sades härtil at en sådan Resolution af Ständerne nyligen
är faststäld, men har vid detta tilfälle af Protocollsileputationen
eij kunnat observeras, emedan detta Betänckandet
'•arit färdigt innan expeditionen härom til Protocolls-Deputahonen
varit ankommen.
Hr Lilliestierna, sade sig för redigheten och en ren process
skuld böra påminna, at Asperoth intet något straff för obefogad
klagomål lärer kunna påläggas, innan han närmare blifvit hörd
0ch fädt tilfälle sig ytterligare at förklara, isynnerhet som denne
Asperoth i Finland passerat för en braf man och haft godt
(imdöme om sig.
Härmed instämde jemväl Hr Ekestubbe.
Adelm Protokoll, 1738—1739. II. 12
178 (Hot. 8.) Asperoths besvär.
Häremot anfördes at på den händelsen Hr Landshöfdingen
Gyllenstierna jemväl bör höras, hvarigenom tiden alt för långt
skulle utdragas;
Och frågade Frih. Cronhiort örn, sedan de hörde blifvit,
Deputationen skall döma öfver det målet, för livilcket Asperoth
blifvit angifven, livilcket hindrat honom at den gången
komma på förslaget.
Hr Lagman Wattrang sade bärtil at här äro tvänne qusestioner,
den ena huruvida Asperoth med fog eller ofog blifvit anklagad,
hvilcken eij hörde til Protocolls-Deputationen; den andra
frågan voro om Cammar-Collegium haft fog at eij befordra Asperoth,
som den tiden stod sub reatu; öfver denna frågan tilhörde
Protocolls-Deputationen sig at utlåta, livilcket Deputationen
jemväl giordt och förklarat at Collegium härutinnan giordt rätt.
Hr Landtm, sade sig af discourserne eij annat kunna
finna, än at R. o. A. bifaller Protocolls-Deputationens Betänckande
derutinnan, at Cammar-Collegium haft fog at eij
befordra Asprot, så vida han then tiden stod sub reatu, och
at frågan således är allenast om Asproth med något straff för
denna obefogade klagan kan anses innan afgiordt blifvit örn
han til det emot honom skiedde angifvande varit skyldig eller
eij, emedan på den förra händelsen han förtienar hårdare at
anses; hemställandes altså Hr Landtm, om icke R. o. A. skulle
behaga bifalla Betänckandet med den tilläggning at angående
Asproths straff R. o. A. sig eij kan utlåta, innan man får se
om til det emot honom skiedde angifvande, livilcket varit orsaken
til des förbigående, han varit mer eller mindre skyldig
Härtil
svarades af R. o. A. med Ja.
Resol.: R. o. A. bifaller Protocolls-Deputationen, at Cammar-Collegium
haft fog at eij befordra Asproth, emedan lian
stod sub reatu; upskiutandes R. o. A. angående Asproths sträft
för des emot Cammar-Collegium förde obefogade klagomål sig
at utlåta, til des man får se om til det emot honom skiedde
angifvande, livilcket varit orsaken til des förbigående, lian mer
eller mindre varit skyldig, emedan på den förre händelsen lian
hårdare kommer at anses.
Upbröts och uplästes Protocolls-Deputationens Betänckande
angående Göta Håfrätts förslager.
Men som tiden var förliden fants godt, at samma Betänckande
blifver liggande på bordet.
Och R. o. A. skildes åt.
Allmogens besvär. Förmyndare-Kammaren. 179
Den 11 November.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos B. o. A.
den 8 Nov. håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser giordes.
Hr Didron anförde det voro öfverenskommit, at Resolutionerne
på Allmänna Besvären i dag lära komma at företagas.
Hr Landtm, förmälte det äfven vara des tancka at nu
med bemelte besvärs föredragande begynna.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke hädanefter, så snart
Protocollet är justerat, the Allmänna besvären til afgiörande
måge företagas och dermed til kl. tijo continueras.
Hr Landtm, förklarade at detta lärer blifva i ackt tagit,
och begyntes nu med de inkomne §§ af Allmogens Besvär,
hvilcka voro följande nemligen:
4 § angående casseringar af karlar bifölls, jemte den i
Bondeståndets Extractum Protocolli af den 27 Sept. giorde
ändringen at i stället för de understrukne orden »så at», sättes
»hvarjemte K. Maj:ts nådiga vilja är at».
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet, bestående af 6 personer.
Stads-Secreteraren från Stockholm Brehmer, som förde
ordet, öfvergaf et Ståndets Extractum Protocolli af den 8 hujus
angående Cammar-CEconomie-Deputationens Memorial beträffande
Pörmyndare-Cammarens räkenskapers revision, hviicket Borgareståndet
bifallit och samma värcks angelägenhet til et benägit
bifall hos the andre Stånden recommenderar. Sedan Secreteraren
Brehmer detta ärendet hos R. o. A. til det bästa recommenderat
och Hr Landtm, svarat, afträdde denna Deputationen.
Protocolls Extractet uplästes af innehåld, som förbemält
ar, och berättade
Hr Landtm, at i dag någre af Stockholms Magistrats
ledamöter angående denna Förmyndare-Cammarens angelägenhet
samt de påfölgder, som desse räkningars reviderande af
Dammar-Revisionen, så väl i anseende til sterbhusen, livilcke
alltid skulle ingifva förseglade testamenten, som ock i anseende
:,1 pupillerne, skulle med sig föra, giordt föreställningar; up*'ePandes
Hr Landtm, härvid den i sidsta pleno af R. o. A.
härom tagne Resolutionen, nemligen at til nästa Riksdag För'"yndare-Cammarens
räkningar af K. Cammar-Revisionen skola
revideras.
180 (Not. 11.) Allmogens besvär.
Det fants godt at upskiuta detta ärendet til kl. 10, då
Allmänna Besvären äro förbi.
Fortfors med Resolutionerne på Allmogens Allmänna Besvär.
17 § angående prästegårdsbyggnaden bifölls.
24 § huru länge hästen vid General-mun stringar bör vara
tilstädes, när ryttaren är vacant, bifölls.
34 § angående bevisen för dem, som upsagt hemmansbruken
och för ålder böra slippa mantalsskrifningen, bifölls af R. o. A.
med de i brädden införde orden, »när de äro öfver 63 åhr».
35 § angående vissa vägars undantagande ifrån den i lagen utsatte
bredden, bifölls som den är inrättad och antogos eij de i Bondeståndets
Extractum Protocolli vid denna § giorde påminnelser.
37 § angående 7 alnars bräders förtullande, bifölls.
46 § huruvida soldater, gevehr och kåst til Compagniemöten
komma at skiutsas, bifölls.
47 § angående kundgiörelser til Rusthållarnes sammankomster,
bifölls.
49 § angående lagens och flere nödige förordningars öfversättjande
på finska språket, bifölls.
50 § angående nödige smeders antagande på vissa orter i
Finland efter Tings-rättens bepröfvande, bifölls.
51 § angående augments-böndernes dagsvärcken til Rusthållarne,
bifölls.
54 § angående liingstarnes underhållande, bifölls.
55 § angående Philipstads marknader, bifölls.
67 § angående Domare- och andre ämbetens besättjande i
Finland med sådane personer, som förstå språket; § bifölls
som den var inrättad, och antogs eij den af Bondeståndet giorde
tilläggningen, nemligen at efter ordet »benägen» skulle sättjas,
»efter Allmogens i Finland underdåniga ansökning».
68 § angående Politi- och Commerce-förordningars samt
hit hörande Extracters tryckande utur Allmänna Besvären, bifölls,
alleuast at ordet »rena» går ut; och antogs icke Bondeståndets
vid denna § giorde tilläggning.
71 § angående deras skadestånd, som af värfvare utan
grund äro angifne.
I anledning af Hr Ridderschantzes vid denne § giorde
påminnelse, discourerades, at jemväl behörigt straff för cronobetienterne
bör utsättjas, enär de bruka det underslef at tö*
en stor och fullkomlig karl, som för lösdrifvare är angifven,
til Lands-Cancellierne insända en annan, som är liten och til
Allmogens besvär. Be vinningen. Just.-Dep. 181
krigstiensten odugelig. Så påmintes ock, at i stället för tienst
bör stå åhrstienst, hvarvid åter anföres, at i Dahlarne, Bergslagarne,
i Skåne och på flere orter äro allehanda nödigt och
nyttigt folk, som eij stå i åhrstienst och doch eij böra vara
värfning underkastade; men som desse frågor uti Tienstehionsiirdningen
hafva sitt rätta rum;
Altså fants af R. o. A. godt, at denne § hvilar til dess
Tienstelijons-ordningen kommer at företagas.
72 § angående vanartige och til cronans tienst ovärdige
förklarade personer, at de eij utur städer och fästningar på
landet böra utdrifvas, bifölls.
73 § angående vågars inrättande och mäldens vägande vid
odalqvarnar, som mahia för tulltäckt, bifölls af R. o. A., som
den är inrättad, och antogs eij den af Bondeståndet giorde tilläggningen
angående bepröfvandet om tulltäckten, emedan samma
tilläggning eij häfver någon gemenskap med sielfva petitum
uti § och således R. o. A:ns frälseqvarnar emot Privilegiernes
innehåld taxation skulle blifva underkastade.
Härvid stadnades för denna gången med Allmänna Besvären,
emedan klåckan nu var tijo.
Anmältes och emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet,
livilcken aflefvererade Ståndets Extractum Protocolli af detta
dato, hvarmedelst Ståndet til nästa Riksdag åtager sig hälften
af 1734 ahrs bevillning, med förbehåld at på intet sätt med
någon annan contribution besväras, och at för desse medel
Ständerne vid nästa Riksdag måge få se räkning.
Sedan bemelte Extractum Protocolli för R. o. A. var
»plast, afträdde denna Deputation.
Hr Landtm, hemstälte, om icke detta kunde hvila til des
Betänckandet om consumtions-accisen inkommer;
Hvilcket bifölls.
Uplästes Extract af Jusitice-Deputationens Protocoll, hållit
den 9 Aon., hvarutinnan Deputationen hemställer, huruvida de
»ti Gref David Frölichs sak valde nya ledamöter med flere än
bemelte Gref Frölichs, eller och med hvilcka saker de uti
■ l u s t i t i a: - D e p u t at i o n e n sig egenteligen böra befatta, hvarjemte
61 R. o. A:ns bepröfvande följer et för bemelte ledamöter projecterat
eds-formular.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, sade
Hr Ehrenpreus sig eij annat minnas än at de endast
l|6 Hr Gref Frölichs sak blifvit valde, och at de eij eller lära
182 (Sov. 11.) Just.-Deput. Förmyndare-Kammaren.
hinna med mera; at han i öfrigit eij kunde finna hvarföre i
denna saken allena ledamöterne ed skulle påläggas, hvartil de
andre Stånden i anseende til deras ledamöter eij lära samtycka,
aldenstund bemelte ledamöter eij fålla någon dom, utan
allenast afgifva et Betänckande.
Gref Douglas svarade detta eij vara någon Domare-ed,
utan allenast en tysthets-ed i anseende til Råds-Protocolleme,
hvilcken med den eden, som de andre ledamöterne i Deputationen
aflagt, voro lika, allenast at om remarquerne voro uteslutit,
med hvilcka desse nya ledamöter eij hade sig at befatta,
Hr Lilliestierna lade liär til, at desse ledamöter eij
kunna aflägga någon annan ed än denna, så framt eden skall
passa sig med deras giöromål.
Hr Hammarberg påminte ännu en clausul vara i denna
eden, nemligen om den inbördes tystheten, hvilcken de öfrige
Ståndens ledamöter likaledes tyckas böra aflägga.
Härtil sades, at en sådan clausul tyckes kunna uteblifva,
aldenstund densamma eij finnes i eden för de förra ledamöterne.
Efter något ytterligare discourerande frågade Hr Landtm,
om den sidsta delen af eden, nemligen angående inbördes tystheten,
skall gå ut, och om det öfriga bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, giorde den andra frågan, om i andre saker,
der jäf äro, desse nye ledamöter jemväl komma at sittia.
Härtill svarades äfvenledes med Ja.
Hr Nordenflycht påminte, at tvänne af de andre Standen
skolat förklara Rådets släcktingar jäfacktige per se.
Hr Landtm, frågade ånyo om Memorialet bifalles;
Hvartil svarades med Ja.
Resol.: R. o. A. biföllo projectet til eden, docli kommer
den sidsta delen, nemligen angående inbördes tystheten, at utelämnas,
emedan densamma eij finnes i de förre ledamöternes
ed; i öfrigit komma desse nye ledamöter i de flera saker, uti
hvilcka jäf blifvit giorde, jemväl at sittia.
Sedan uplästes å nyo Borgareståndets i dag utfärdade
Extraetum Protocolli, angående Förmyndare-Cammarens räkningars
reviderande i K. Cammar-Revisionen, tillika med slutd
af Cammar-CEconoinie-IJeputationens härom afgifne och den 8
hujus R. o. A. föredragne Betänckande jemte den samma dag
af R. o. A. häröfver fäldte Resolution, som finnes i Protocollet
(sid. 175).
Förmyndare-Kammaren.
188
Hr Elirenpreus sade det vara mycket betänckeligit at
afgå ifrån det uppå så goda skiäl grundade slut, hvari Deputationen
öfver detta ärendet stadnat, aldenstund de omyndige
barnen uti sin rätt härigenom torde komma at lida, hvilcke
härtildags af Förmyndare-Cammaren kunnat fordra redo och
räkning för sitt arf, och om de dermed eij varit nögde
kunnat fullfölja sin rätt hos Magistraten och sedan vidare hos
Håfrätten; men kommer Cammar-Revisionen at revidera räkningarne
och dem approbera, så vinner en sådan Resolution
laga kraft och ligger sådane rättssökande i vägen. Dessutan i
följe af Förmyndare-Cammarens inrättning tilhörer det ingen
annan än Magistraten at igenomse sterbhus-inventarierne.
Hr von Blixen utlät sig, at som Cammar-Revisionen eij
hinner med at igenomgå och revidera cronans räkenskaper, som
är des egenteliga giöromål, så lärer des tid til detta nya arbetet
så mycket mindre vara tilräckelig.
Frih. Heinrich Wrede förestälte, at igenom R. o. Arns
förra gången tagne slut en Deputations mycket mogna Betänckande
och tvänne K. Resolutioner på en gång blifvit ändrade,
hvilcket han för sin del höllö betänckeligit; isynnerhet
som hela Borgareståndet igenom en i dag afskickad Deputation
sig saken antagit och ärendet til et benägit bifall recommenderat,
och at man således, ifall det vid den förra Resolutionen
förblefvo, eij annat skulle giöra än hos bemelte Stånd upväcka
raissnöije, hvilcket vid detta tilfälle voro så mycket mindre
nödigt som Borgareståndet förnimmes härutinnan redan hafva
vunnit tvänne Stånds bifall, och saken således genom Ståndens
pluralitet redan är afgiord.
Hr Elirenpreus sade sig ännu böra tillägga et skiäl, nemligen
den ömhet, som finnes hos de handlande, at deras sterbhusinventarier
eij måge blifva allmänt bekante; hvilcken nödiga tysthet
de eij skulle tro sig kunna erhålla, ifall Förmyndare-Cammarens
räkenskaper i Cammar-Revisionen skulle blifva reviderade.
Hr Wu 1 fvenstierna sade sig lämna i R. o. Arns behag
hvad de nu härutinnan behaga resolvera. Doch at visa det
den förra Resolutionen eij varit utan grund, så voro at märcka
det Högstsal. Konung Carl XI tvänne gånger resolverat, at
hesse räkningar utaf Cammar-Revisionen skulle revideras; sedan
hade ock Magistraten sielf begärt en Revisor härtil, men nu,
når det kommer til samma revisions-arbetes skiärskådande vill
‘Han sådant afböija, och i öfrigit angingo samma revision eij
184 (Not. 11.) Förmyndare-kammaren. Björnbergs
annat än cassa-behåldningens jemnförande emot räkenskaperne,
hvarigenom för pupillerno sedan de blifvit myndige icke något
hinder uti deras rätts sökande kunde förorsakas.
Frih. Henrich Wrede sade sig eij kunna afse, hvarföre
Cammar-Revisionen, som redan med mera arbete är öfverhopad
än densamma hinner med, sitt arbete ännu mera vill föröka,
eller hvad orsak man kan hafva at rubba Förmyndare-Cammar-ordningen,
hvarutinnan Cammar-Revisionen en sådan rättighet
eij tillägges; uprepandes at det ock voro eftertänckeligit
at uti en til anseende så ringa sak stöta Borgareståndet, hvilcket
likväl R. o. A. til behag ändrat sin uti Hr Majoren Skyttes
sak en gång fattade Resolution.
Hr Lilljestierna lade här til, at et sådant reviderande
af Cammar-Revisionen synes så mycket mindre nödigt, som
de medel, hvilcke stå under Förmyndare-Cammarens disposition,
höra privatis til, hvilcka alltid äga rätt at om sin egendom
giöra efterfrågan, och Cammar-Revisionens instruction eij
eller gifver anledning til et sadant påstående, hvaraf ännu den
olägenhet voro at befara, det om samma arbete Cammar-Revisionen
tillägges, dertil flere betiente samt löningar för deni til
statens gravation lärer begäras.
Som härmed discoursen uphörde, frågade Hr Landtm, om
han fingo giöra propositionen, hvilket bifölls.
Och giordes häruppå af Hr. Landtm, frågan om Betänckandet
hifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine säten.
Sedan det var skiedt, berättade Hr Landtm, et Memorial
i dag vara ingifvit, hvilcket honom sielf til någon del rörde, och
som det således eij ville vara honom anständigt at vid detta
tilfälle föra klubban, begärte Hr Landtm. R. o. A:ns tilstånd at
efter vanligheten få lämna densamma til den äldsta Grefven.
Hr von Blixen: Hr Landtm, har hos R. o. A. så mycket
förtroende och kärlek, at R. o. A. eij lära tillåta at Hr Landtmgår
ifrån oss.
Som R. o. A. härmed instämde, tackade Hr Landtm.
R. o. A. för deras så benägna förtroende, til hvilcket Hr Landtmönskade
at framdeles kunna giöra sig mer och mer värdig, men
som det voro et beneficium för hvar och en at få afträda, nät
en sak, som honom angår, är före, så förmodade Hr Landtmät
R. o. A. honom samma förmån benägit lära förunna.
memorial rörande Landtmarskalksvalet. 185
Hr von Blixen sade at det skulle röra R. o. A. mycket
mer om Landtm, togo afträde.
Hr Didron: Som ingen plägar taga afträde för än saken
kommit under ventilation, så lärer Hr I^andtm. åtminstone så
länge blifva hos oss.
Frih. C. W. Cederhielm: En så oväldug Landtm, som
Hr Landtm, är önska vij alle må blifva hos oss qvar.
Som detta samma af åtskillige af R. o. A. uprepades,
sade Hr Landtm. R. o. A:ns vilja vara dess lag, men utbad
sig at få träda af så snart Memorialet voro upläst och saken
kommo under ventilation.
Hr Didron: Som alt aftal förut är en lag, så hemställer
jag om icke R. o. A. skulle behaga at igenom någre Deputerade
låta igenomse detta Memorialet innan det upläses.
Hr Lilljestierna: Vij anse sorn et prof af vår genereusa
Hr Landtm:s ädla sinnelag, at efter vår begäran han vill blifva
hos oss qvar, och önska at efter vanligheten han ville se på
Memorialet och korteligen säga oss hvad det angår.
Som i det samma af åtskillige på en gång och med någon
häftighet taltes;
Sade Hr Landtm, at Hr Biörnberg inlagt Memorialet
hvilcket voro kort och om R. o. A. så behagade kunde det
upläsas.
Hr Didron: Hvar Riksdagsman och ledamot på Riddarhuset
äger frihet at ingifva Memorial och låta detsamma upläsa
och altså kan detsamma eij eller nu förvägras; men om detta
Memorial, om hvilcket jag hördt talas, skulle röra någon, som
' ij allesammans äro alt för örne och sensible om, så beder jag
»t vissa af R. o. A. fingo deputeras.
I detsamma begyntes på en gång af en stor del af R. o. A.
'"ed häftighet at talas,
då Hr Landtm., sedan han fådt liud, bad at R. o. A.
efter deras egen gunstiga lofven och öfverenskommelse ville med
ordning afgiöra sakerne, och låta hvar och en få säga sin
mening ut,
då Hr Didron fortfor at någre Deputerade kunde träda
bisammans och se på Memorialet samt gifva R. o. A. sine
"mekar derom tilkänna.
Frih. II. Wrede: Memorialet är af en Riddersman in“ifvit
och kunna vij eij tro at uti en så noble corps eller af
"agon des ledamot något skulle kunna tänckas eller skrifvas,
186 (Nov. ll.) Björnbergs mein. angille G-tintherfelts
sorn eij af oss alle må höras. Det kan ingenting i verlden
vara oss angelägnare och ömare än den vördnad vij hysa för
öfverheten, och lärer jemväl höga öfverheten hafva til oss det
nådiga förtroende, at vij lära rödja utur vägen det aldrarainsta,
som skulle röra en så dyr vår undersåteliga kärleks och trohets
plickt.
Hr Blix sade at örn i Protocollen efterses det lärer finnas,
at et bref til R. o. A. inkommit, hvilcket uppå R. o. Aies
godtfinnande af Landtmarskalcken och 4 dertil deputerade biel'
igenomläst, hvilcke sedan med berättelse til plena inkommo.
Hr Ridderschant z sade, när et Memorial inkommer och
någon påstår at det skall upläsas, at sådant skier, men skulle
R. o. A. sig derom förena, at Hr Landtm, och någre flere
sammanträda och genomse detta Memorialet samt berätta hvad
det angår, hvarföre må och det icke skie?
Härvid inföllo åter åtskillige af R. o. A. och talte pa
en gång.
Sedan det gafs liud igen yttrade sig Hr Falkengren, at
han eij kunde se hvarföre icke någre ledamöter först kunde
igenomläsa Memorialet och sedan derom berätta.
Frih. C. W. Cederhielm: En Riddersmans ingifne Memorial
är des skriftelige tal; tliet som nyss omtaltes var et
förseglat bref, men som detta är öpit Memorial kan des upläsande
eij afslås.
Frih. Stiernstedt: När utom Riddarhuset något inkommit
är dermed förfarit på det sätt, som nu är omtalt, men eij när
en ledamot in uti Riddarhuset något ingifvit.
Hr von Blixen: Et sådant Memorial som detta är, är
eij på Riddarhuset inkommit så länge vij haft vår frihet.
Härvid upväxte en stor rörelse ibland R. o. A. och ropade?
af åtskillige på en gång, men eij med den tydelighet at något
kunde höras.
Sedan Hr Landtm, efter en stund skaffat liud;
sade Hr Blix at han eij trodde sig hafva illa tält.
Hr Landtm., sedan han ånyo skaffat liud, bad at som
Herrarna behagat förtro honom klubban de ock ville gifva densamma
liud, och om des person voro orsaken til en sådan rörelse,
ville han som han redan begärt sig gierna afskilja, men bad
för Guds skuld, at R. o. A. ville aflägga all animosité och
som svenske män i sämja och kärlek sig förena; tilläggande3
uppträdande vid Landtmarskalksvalet.
187
at lian igenomläst Memorialet och om R. o. A. behaga ville
han säga des innehåld.
Hr Biörnberg: Jag beder som en svensk Adelsman, at
den gracen mig förunnes at mitt ingifne Memorial blifver upläst,
och kan försäkra R. o. A., at jag aldrig något lärer täncka,
tala eller skrifva, som skulle vara R. o. A. obehageligit eller
emot anständigheten.
Frih. von Rosen beklagade at R. o. A. viste så mycken
sinnens rörelse och sade sig eij kunna finna hvarföre icke et af
en ledamot ingifvit Memorial må blifva upläst.
Hr Landtm, berättade häruppå huru med inkommande
bref förhälles, nemligen at de af Landtmarskalcken och någre
Deputerade igenomses och innehållet berättas innan de upläsas,
men at öpne Memorialers upläsande eij plägar förvägras; och
kunde efterses om i detta voro något anstöteligit. Hvarjemte
Hr Landtm, förestälte huru nödigt det är at R. o. A. vid
detta tilfälle ville bruka all kallsinnighet; ty icke allenast Riksens
Ständer och hela Sveriges rike utan och hela verlden se nu på
oss och med Guds hielp, när all animosité aflägges, lärer R. o. A.
uti enighet och sämja snart nog kunna komma här ifrån.
Hr Didron: Jag är vid detta tilfälle af alt hierta sensibel
sorn vij ock alle lära vara; jag menar det rörer vår nådiga
Drottning.
Härtil ropades åtskillige gånger, bevare Gud, mera kunde
e>.j höras.
Sedan det åter blifvit liud sade Hr Falkengren: Gunstige
Herrar tagen eij underligt up, när et Memorial så uprörer hela
Riddarhuset, som vij nu se, om man finner betänckeligit vid
des upläsande. Hr Landtm, har sagt at han det igenomsedt,
kunna vij icke förtro oss til honom?
Häruppå taltes åter af åtskillige tillika, och sedan detgifvits
hud uplästes Hr Biörnbergs Memorial, [Bil. N. 13) hvarutinnan,
efter förutgångit uprepande om nödvändigheten at Riksens Ständers
beslut angående friheten och faststäldte lagar heligt blifva
efterlefvade, hemställes på hvad sätt R. o. A. vilja anse det
ingom obekante steget, som vid Riksdagens början blef giordt
^gående Landtmarskalcksvahlet af Hr Öfverst-Lieutenanten
gynter felt, som sielfva Memorialet, hvilcket finnes ibland alleoäteme
til detta Protocoll, vidlyftigare innehåller, betygandes
Hr Biörnberg at honom til denna påminnelse intet annat drifvit
“n en upricktig och hiertelig kärlek för friheten, til hvilckens
188 (Not. 11.) Björnbergs mern. ang:de Giintherfelts
försvarande han vill hafva lif och blod ospard, och en välmenande
ömhet för lagens fullbordande, hållandes han i sitt
sinne före, at Ständerne icke kunna för exemplets skadelighet
skuld, eller böra i anseende til sin egen heder och säkerhet
dispensera sig ifrån at på det aldra nogaste efterlefva then
lagen, som the sig sielfva föresatt och således eij eller lämna
thetta mål opåtalt ifall thet, som honom oförgripeligen synes,
skulle linnas någon efterfrågan och beifrande förtjena.
Sedan Memorialet nu var upläst sade Hr Landtm.: R. o. A.
lära finna at häruti eij är något anstöteligit; och hvad saken
angår, ehuru densamma hos mig både rörelse och grämelse
förorsakat, så är doch igenom Ofverhetens nåd och R. o. Arns
emot mig betygade förtroende och ynnest det såret så aldeles
läkt, at åtanckan deraf utur mitt sinne är utplånad. Jag betygar
inför Gud mig aldrig med någon hafva tält eller gifvit
anledning til denna sakens vidare påtänckande, och beder
ödmiukast at Högl. R. o. A. vid et så granlaga tilfälle ville
armera sig med den kallsinnighet, som så ädla sinnen tilhörer.
Kanskie at utan vidare tala härom det voro bäst, at detta
Memorial gingo til den Stora Secreta Deputationen.
Hr Didron: Som saken angår R. o. A. allena och uti
Stora Secreta Deputationen äro ledamöter af de andre Stånden,
så lärer den eij kunna gå dit.
Frih. Coijett: Utan at gå i någon detail, så se vij at
saken är mycket granlaga och förtienar en noga reflexion, isynnerhet
när vi anse de andragne lagsens rum, och at en af vare
ledamöter begådt et så eftertänckeligit steg. Voro icke altsi
bäst at utan vidare discourerande detta målet enligit Riksdagsordningen
hänskiutes til den Stora Secreta eller en serskilt
Deputation?
Härvid ropades med häftighet Neij.
Hr Didron: Alle på Riddarhuset vetta sourcen af denna
saken så väl som Hr Landtm, sielf, och at vår nådigste Drottning
härvid kunde komma at nämnas. Jag approbera!- intet
Hr Gynterfelts steg, men lät oss häldre visa genereusité, och
beder jag för Guds skull, at som ingen på Riddarhuset är, som
vill at vår nådige Drottning fast det voro helt insensiblement
skulle röras, R. o. A. ville låta förblifva vid det som skiedt äi
och taga nödiga precautioner för tilkommande tider.
Hr Falkengren: Sedan Hr Landtm, sig så genereust
förklarat, hvad skall beveka oss at gå vidare?
uppträdande vid Landtmarskalksvalet.
189
Härvid taltes åter af åtskillige på en gång och ropades:
viii' frihet.
Sedan Hr Landtm, igen skaffat liud bad Hr Lilljestierna,
at R. o. A. ville tilstädja honom at allenast säga någre ord,
och sade han sig tilstå at Memorialet är af största vigt, men
skulle tro det varit bättre, at det eij så vida kommit. Här
talas om en af våre ledamöters förseelse, men saken är med
flere omständigheter förknippad, hvaribland äro de, som äro
hemlige, ja sådane at de röra hvar redelig svensk man och
mig in i siälen. Lät oss eij gå längre än til Hr Gynterfelt
och höra honom samt låta honom inkomma med sin förklaring;
detta är mitt sidsta påstående, på det vij eij måge döma någon
ohördan.
Frih. C. W. Cederhielm: Hvad Hr Lilljestierna säger
är mycket väl grundat, derföre har ock min tancka varit,
at saken skulle hänskiutas til någon Deputation, deräst Hr
di/nterfelt kunde blifva hörd och få tilfälle at andraga sine
skiäl, som sedan til plenum kunde refereras. Här talas om vår
nådigste Drottning fast Hennes Maj:t uti Memorialet eij nämnes;
här sägs ock at Hennes Maj:t skall Gynterfelt sig hafva åberopat;
skulle det eij sä vara så böra Ständerne vara omtänckte
at vår dyra Drottning eij något må tilläggas.
Gref Lewenhaupt: klär är länge tält om sakens angelägenhet,
och visserligen är den angelägen; i Memorialet påniinnes
allenast om lagens efterlefnad och handhafvande, men
Hennes Maj:ts höga person nämnes eij, och vet jag eij huru
det kommit at des dyra namn här blifvit anfördt. Jag beder
o. A. med kallsinnighet ville handtera saken, och hemställer
hl R. o. A:ns godtfinnande om icke den til Stora Secreta
deputation kunde hänskiutas, deräst den med mera kallsinnighet
°ch redighet kan handteras, alle blifva hörde och de mått
utfinnas, som jag frucktar vij här uti pleno och uti en så stor
sainmankomst eij så lätteligen skulle påhitta.
Gref Dolma: Ingen är, som icke på det högsta är örn om
Gr fundamentale lags oförkränckta bibehållande, och här är nu
el Memorial upläst som härom talar; lät oss härvid se på vår
ledamots, sorn det ingifvit, egenteliga intention, han vill at vij
t’a alt sätt skola befästa och kringskantza vår frihet, kan icke
en Deputation detta utarbeta och gifva de ännu bärtil nödige
•aatt vid handen? Alla vetta hvad som förelupit är och voro
Gfangt at låtas som man det eij visste; lät oss häraf taga det
190 (Not. 11.) Björnbergs mern. ang:de Giintherfelts
goda, som är at befästa vår säkerhet för framtiden; och begärte
Hr Grefven at denna des mening måtte blifva förd til Protocollet,
Hr Landtm.: R. o. Arns sinnen äro alt för ädla at vilja
någons olycka, och lärer altså alt hafva afseende på framtiden,
så at ingen particulier må blanda sig uti R. o. A:ns fria vahl;
och det lärer vara ögnemärcket, som mig tyckes af sanitelige
meningarne; skulle då icke R. o. A. behaga lämna til en
Deputation at föreslå sådane medel, som för framtiden kunna
försäkra R. o. A:ns frihet härutinnan?
Hr Didron yttrade sig at uti samma Deputation eij lära
komma ledamöter af de andre Stånden, emedan denna saken
rörer R. o. A. allena.
Hr Falkengren instämde härmed, emedan det eliest skulle
giöra en eclat, som R. o. A. eij lära åstunda.
Hr Wulfwenstierna: Om den år 1731 projecterade
Riddarhusordningen efterses, så lärer der finnas en punct angående
dem som blanda sig uti Landtmarskalcksvalilet, och
hade samma punct blifvit faststäld, så hade vij nu varit detta
steg förutan; och hemställer jag altså om icke bemelte § nu
kunde blifva faststäld för säkerhet i den tilkommande tiden.
Hr Palmstierna: Om en sådan faststäld § skulle hindrat
det af Hr Gynterfelt giorde steget vet jag eij, ty K. Maj:ts
Försäkring, Regeringsformen och Riksdagsordningen stadga härom
tydeligen nog och äga sin fulla kraft. Hr Palmstierna upläste
häruppå de andragne lagsens rum utur Försäkringens 9 tj,
hvaremot Hr Gynterfelt handlat, hemställandes om icke saken
kunde gå til Stora Secreta Deputationen.
Häremot ropades Neij.
Hr Riddercrantz sade sig länge hafva känt Hr GynterJe.
lt
än at han hyser ali undersåtelig vördnad för Öfverheten och
upricktig kärlek för friheten.
Häruppå begyntes åter med häftighet på en gång at talas.
Sedan Hr Landtm, åter skaffat liud sade Gref Lewenhaupt:
Wij voro alle lika interesserade i saken, lät oss höra
hvar annars skiäl eliest komma vij aldrig til slut, Skulle
R. o. A. så behaga så kunde för methoden skull någre at
R. o. A. utväljas, hvilcke äro ledamöter af Stora Secreta
Deputationen och upgifva sine tanckar på hvad sätt denna
saken bäst må kunna afslutas, emedan de icke allenast äro
vane vid sådane måls handterande utan och redan aflagt ed
-
uppträdande vid Landtmarskalksvalet. 191
Hr Didron: Detta är et project, hvilcket om det bifalles
voro väl, men min mening är at 6 andre af R. o. A:ns medel
bärtil kunde utnämnas, emedan Stora Secreta Deputations ledamöter
redan med så mycket annat arbete äro sysselsatte.
Frih. H. Wrede: Det tyckes at vij alle äro derom enige,
at hvarcken den ena eller den andra skall chagrineras. Lät oss
öfverlägga om icke de, som äro R. o. A:ns ledamöter uti Stora
Secreta Deputation och redan edsvurne, aldrabäst och lättast
lära kunna finna på utvägar saken så at afgiöra, at utan
någons förderf vårt ändamål må erhållas.
Hr Kaulbars liemstälte om icke R. o. A. skulle behaga
at nedlägga det framfarna och taga mått för framtiden, at man
sådane steg eij vidare må hafva at befara.
Gref Lewenhaupt: Om R. o. A. eij skulle komma öfverens
at bärtil taga af Stora Secreta Deputationen s ledamöter, så
kunde andre til en sådan Deputation utväljas.
Hr Lilliestierna sade sig fruckta at man begynner der
man borde sluta; at fastställa en Deputation voro redan et
stort steg, til hvilcket han sig eij kunde begifva innan Hr
Gynterfelt blifvit hörd.
Som härvid äter hördes gensäijelse sade Frih. Bennet det
vara beklageligit at under R. o. A:ns deliberationer så mycken
animosité skall förspörjas och det nu äfven vid Riksdagens
slut, hvilcket härigenom kommer at utdragas. Saken voro i
begynnelsen af Riksdagen händt och ingen skada deraf skiedt,
Hennes Maj:t voro härutinnan nämd, voro icke altså bäst om
Hr Kaulbars project antogs och det framfarna aldeles nedlades.
Men härvid upväxte åter en ny rörelse.
Hr Biörnberg, sedan Hr Landtm, skaffat liud, sade:
Het surprenera!' mig, at mitt ödmiuka och välmenta Memorial
bos Högh R. o. A. upväckt en sådan rörelse, och är mig ännu
wera sensibelt at höra Hennes Maj:ts dyra namn vid detta
1 Hälle så ofta nämnas. Gud är mitt vittne och mitt egit
samvete, at jag för Deras Majestäter hyser så mycken tro och
B|t samt underdånig vördnad och kärlek som hos någon af
Heras Majestäters trogne undersåtare skall finnas.
Hr Landtm.: Lät oss aldrig et ögnableck tvifla om hvarsar|nars
upricktiga och vördnadsfulla hiertan uti denna vår så
^ plickt; härom har jag ofta bedt R. o. A., och kan aldrig
na?°t annat komma i någons tanckar emedan detta är en dygd,
SOl>! svenske män framför alle andre folckslag altid varit egen,
192 (Not. 11.) Björnbergs mein. ang:do Giintherfelts
ja så at af någon svensk man i alla tider aldrig något annat
varit hördt. Här föreslås at 12 skola utväljas, kunna icke de
yttra sig om de finna at det framfarne skall nidläggas; R. o. A.
hafva ju altid frie händer.
Hr Hellenstierna understälte om det icke kunde blifva
vid det som Gref Dolma och Hr Kaulbars föreslagit, så at
det framfarne lämnas och tages mått för det ti Ikommande.
Hr Palmstierna, at de Deputerade böra tilse sakens
sammanhang.
Hr Lilliestierna: Emedan saken förorsakar så mycken
animosité, må jag icke begära efter vår lag, at Memorialet ti!
nästa plenum blifver på bordet liggande?
Men denna föreställning fick jemväl gensägelse.
Hr Didron: Om R. o. A. sig på annat sätt eij kunna
förena, måste väl efter vår lag votering skilja oss åt. Jas
hemställer om icke propositionen kunde blifva at för det tilkommande
tages nödige mått.
Vidare kom Hr Didron eij at tala, emedan häremot roptes
Neij och Ja.
Sedan Hr Landtm, åter skaffat liud framträdde Frill.
Åkerhielm och sade: Gunstige Herrar, jag tror saken är redan
så mycket ventilerat at til uplysning deruti eij mera kan sägas.
Factum är klart at Hr Gynter felt på Riddarhustorget med
Landtraarskalcksvahlet sig melerat; ingen gillar et sådant steg
ty det strider emot fundamentallagen; Hr Gynter felt sielf lärer
deröfver vara bedröfvad och at han i dag här på Riddarhuset
skall höra sig så ofta nämnas, han lärer och aldrig mer giöra
et sådant steg, så at vij äro nog säkre för honom. Kunde
icke en Deputation af 12 eller 24 personer tilse om icke detta
kan nidläggas och hvila, samt tillika gifva vid handen på hvad
sätt för framtiden sådane steg måge kunna förekommas, och
sedan til R, o. A. referera.
Hr Falkengren: Detta alt är fruckten at vij eij hafva
någon faststäld Riddarhusordning; kunde icke denna puncten
af Riddarhusordningen fastställas?
Gref Axel Classon Sparre: Riksdagsordningen är härutinnan
klar.
Hr Falkengren: På detta är ingen lag ännu.
Hr Liljestierna: Om icke Hr Landtm, behagade giöra
propositionen, om icke saken aldeles kan läggas ned.
Häremellan taltes åter med skiljacktighet i meningarne.
uppträdande vid Landtmarskalksvalet.
193
Gref Lewenhaupt: Det liar aldrig annat varit vanligit
iin at votering skier öfver den qusestion, som är för handen
neli gifvit anledning til discourserne, och få eij nye qurestioner
formeras til an votering som skall skie. Mig tyckes at denna
frågan, som nu är före, skulle kunna afgiöras utan någon votering,
ty propositionen är skiälig, nemligen at som vij här
in pleno eij kunna afgiöra målet innan det på något ställe
blifvit utarbetat, at fördenskull en Deputation förordnas, som
yttrar sig huruvida den framfarne saken kan nedläggas eller eij,
och på hvad sätt R. o. A. kan få sin säkerhet för framtiden;
tages detta eij an så måste öfver den qusestionen, som är för
handen och som Memorialet innehåller, voteras; det är lag
likmätigt.
Hr Seulenberg: Jag finner R. o. A. bär kan säga, at
saken eij skall uptagas, men går den til en Deputation så är
den redan uptagen.
Hr Lilljestjerna: Alle äro enige, at en lag skall giöras
för framtiden; skiljacktigheten är om det förbigångna skall
läggas nid, härom lärer R. o. A. vilja votera.
Hr Landtm.: Så mycket jag begriper äro R. o. A. uti
meningarne eij så långt ifrån hvarannan skilde; på ena sidan
är frågan om icke saken först kan gå til en Deputation, på.
'len andra om icke den samina nu strax kunde läggas nid,
men begge stämma deruti öfverens, at bohmar böra sättias för
det tilkommande; kan icke detta lätt förenas? Skulle saken här
uppe afgiöras så torde derigenom sinnen upeldas och tiden utdragas,
men går den först til en Deputation, så står ju sedan
K- o. A. alt detsamma öpit som nu.
Men sorn R. o. A. efter något discourerande sig uti menin-,
'ärne eij kunde förena, sade Hr Landtm.: Här begäres votering,
får jag formera quasstionen?
Och som detta bifölls,
fortfor Hr Landtm.: Här äro tvänue meningar, den ena
:tt det framfarne skall efterlemnas och bohmar sättjas för det
dlkommande; den andre at innan et sådant steg skier en
Deputation af 12 personer sig yttrar huruvida det förbigångna
kunde läggas nid men bohmar sättjas för framtiden. Den sorn
är af den första meningen skrifver Ja, den som är af den
undra skrifver Neij.
Propositionen upsattes til at blifva R. o. A. föreläst.
Adelns Protokoll, 1738—1739. 11. 13
194 (Not. 11.) Björnbergs mein. ang:de Guntlierfelts
Hr Didron: Det är nu resolverat til votering men o::
R. o. A. af egit bevåg ville vara så gracieuse och sig förena
at det som förelupit eij går til Deputationen, utan allenast or:
nödige måtts tagande för framtiden, så sago det mycket nobel;
och ädelmodigt ut.
Som nu propositionen var upsatt, altså uplästes densamma
så lydande: Den som vill at den saken, som Ilr Biönibergs
i dag ingifne Memorial innehåller, skall efterlämnas och
nödige mått tagas för det tilkommande, at sådant eij mera ma
hända, skrifver Ja.
Den som vill at samma sak skall gå til en Deputation
af 12 personer af 11. o. A:ns ledamöter, som med Betänckande
til R. o. A. inkommer huruvida det förbigångne kan lägga?
nid och nödige mått tagas för det ti Ikommande, at sådant eij
mera må hända, skrifver Neij.
Hr Palmstierna påminte at alle de, som med Hr Gynterfelt
til den skyldskapsgrad som 14 § af Riksdagsordningen
omtalar, äro befryndade, sig ifrån voteringen måge afhålla.
Frih. C. W. Cederhielm begärte at för des räkning mått■
föras til Protocollet, at om framtiden skulle vilja uttyda en
sådan votering som nu skier vara emot vår Regeringsform,
han sig reserverar, at detta eij må anses såsom voterat emot
vår Regeringsform.
Frih. Carl Sparre framträdde och sade, at som lian ser
det R. o. A. sig eij kunna förena, så är fuller eij des ändamål
at försvara den, som satt hela Riddarhuset uti en sådan om.
utan är allenast des åstundan at R. o. A. ifrån denna saker,
väl måge komma at skiljas åt, hvilcken en del anse såsom e(
steg emot Regeringsformen, andre såsom en förseelse emot
Ståndet, och at altså densamma af R. o. A. kan eftergifva?:
i hvilcken fråga Frih. Sparre sade sig nu eij vilja inga, utan
allenast til at härutinnan komma til et godt och vänligit slut
välment hafva hemstält om icke i anseende dertil, at B1'
Gynterfelt redan nog tyckes hafva lidit, R. o. A. skulle fimta
genereusare at nu taga mått för framtiden och af ädelmodighet
eftergifva Ilr Gynterfelt det förbigångne.
Hr Didron: Jag giorde nyligen samma proposition, Ji
svarades, lät oss votera; altså lät oss votera.
Hr Major Ruth: Lät oss genereusement eftergifva,
är bättre.
uppträdande vid Landtmarskalksvalet.
195
Frih. Cederhielm; Dertil äro vij nu eij i stånd, som
vij voro för en stund sedan, och huru kan det anses som en
generosité emot Hr Gynterfelt innan man eftersedt om lian
varit skyldig.
Frih. Coijett: Om saken efter vår besvurna Regeringsform
går i sin ordning så lärer R. o. A. kunna uprätta sin fallne
ledamot och giöra honom grace; men jag och mine medbroder
kunne oss eij til något annat begifva, än at alt må skie
processmätigt.
Hr Carl Elirenpreus: Gunstige Herrar, jag har eij velat
besvära R. o. A. med någon föreställning, emedan så många af
R. o. Arns ledamöter skiälen på alla sidor härutinnan bättre utfördt
än jag kunnat giöra, och frågan nu endast är huruvida
qusestionen, öfver.hvilcken votering kommer at skie, är emot vår
Riksdagsordning eller eij. Jag för min del finner eij densamma
vara emot lagen; ty samtelige R. o. A. anse Hr Gynterfelts steg
vara illa giordt och vilja at för framtiden behörige mått böra
tagas, varandes allenast skiljacktigheten om sättet; som nu, ifall
pluraliteten slår ut för Ja, så at vij pardonera, sådant allenast
är en eftergift för denna gången af den rätt, som R. o. A. altid
kunna exercera, och om det blifver Neij, Deputationen torde
falla på hemställande af pardon, så tyckes om R. o. A. så
finna votering för denna gången kunna undvikas; doch som
yar Hr Landtm., hvilcken med så ädla gåfvor är försedd,
samt månge flere af R. o. A:ns ledamöter härvid användt
fåfäng möda, så voro det en förmätenhet om jag skulle tro
mig uti min föreställning vara lyckligare än de, fördenskull
som propositionen är giord kan jag eij eller annat än låta det
ankomma på votering.
Sex deputerade satte sig vid landtmarskalcksbordet at emottaga
voteringssedlarne, nemligen: Gref Dolma, Frih. Friår.
Sparre, Hr Morath, Hr Carl Wattrang, Hr Thure Leijonstolpe
och Hr Cedercrona.
Propositionen uplästes för R. o. A. ånyo och skreds ti!
'■otering.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville dispensera honom at
längre blifva qvar emedan han eij mådde väl;
Och satte sig Gref Lewenhaupt uti Hr Landtmms ställe
fil bordet.
Begyntes med upropet efter uprops listan; absentes annoforades
och upropades sedan; vota räknades;
196 (Not. 11.) Protokolls-justering.
Oell voro Ja 208,
Neij voro 235 j
Sorn det ibland allegaterne befintelige v otering s-instrumentet
utvisar, hvilcket sedan tliet af the 6 Hrr Deputerade, hvilcke
suttit vid voteringen, var underskrifvit, för R. o. A. uplästes.
R. o. A. skildes åt då klåckan var öfver 7 om aftonen.
Den 15 November.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos 11. o. A.
den 11 Nov. liåldne Protocollet.
Vid sid. 185 påminte Hr Didron skiälet och slutmeningen
af des giorde föreställning hafva varit denna: »I fall Memorialet
skulle innehålla något som R. o. A. eij skulle vilja, at det
skulle komma fram».
Likaledes erindrade Hr Didron vid des sid. 187 anförde
utlåtelse, des ord vid slutet af förbemelte utlåtelse hafva varit:
»åtminstone häfver det sitt ursprung derifrån».
Sid. 188 påminte Frih. C oi j ett at vid orden, »et så eftertänckeligit
steg» des utlåtelse varit: »som rörer så nära vår
frihet i våhlet».
Vidare giordes vid bemelte Protocoll inge påminnelser.
Frih. H. Wrede förestälte om R. o. A., som är en sa
nobel corps och ibland annat jemväl med en god ordnings
hållande vid angelägne sakers afgiörande bör förelysa de audre
Stånden, til förekommande af det vidriga omdöme, som skulle
en så vigtig omständighet vid ärendernes handterande eij fullkomligen
i ackt tagas, icke skulle behaga om följande tvänne
reglor sig enhälleligen förena, nemligen l:o att när någon talar
låta densamma fullkomligen få utsäga sin mening utan at
interrompera honom, och för det 2:dra at altid blifva sittjande
hvar och en pä sitt rum; och hade han til denna föreställning
blifvit föranlåten af det han vid senaste sammankomsten sedt
sig tildraga, dä på det rumet, derest han efter vanligheten
plägar sittja, han sedt öfver 20 omkring sig, hvilcke annorstädes
på Riddarhuset hafva sine säten, och han til en del eij
kändt, ja det skola samma gång åtskillige, hvilcke här eij hafva
säten och en, som icke ens varit af Ståndet, här på Riddarhussahlen
varit inne.
Ordning på Riddarhuset.
197
Hr Landtm.: R. o. A. lärer gunstigast erindra sig, at
jag ofta tilförene påmint, at klubban måtte lämnas liud och
när någon talar väntas til des han slutit, Kanskie R. o. A.
behaga ännu närmare sig härom förena, såsom ock derom at
vid angelägne deliberation er hvar och en blifver på sitt ställe.
Hr Didron: Det är öfvermåttan just hvad Frih. Wrede
säger, men om jag, som nu står här at tala med en vän, när
jag något häfver at påminna, skulle löpa til mitt säte, vet jag
eij om det skulle vara så anständigt pa et Riddarhus; i öfrigit
är det eftertänckeligit at fremmande komma in, hvaruppå vaekten
borde gifva nogare ackt, och eij eller vara tillåtit at någon
lånar en annans pollett.
Hr 0. W. De Geer sade det vara omöijeligit at vaekten
kan känna alla R. o. A:ns ledamöter eller vetta om polletterne
äro lånte, dessutan kunna och gamle polletter och af förre
Riksdagar visas.
Hr Landtm.: Jag uprepar hvad jag tilförene sagt, at det är
svårt uti en sådan corps som Högh R. o. A. är at hålla ordning
om Herrarne sielfve eij behaga det mästa dertil bidraga.
Hr Lilljestjerna, sedan han förestält huru både nödig
och anständig en god ordning är vid sakernes afgiörande, sade
tvänne ting vara, hvilcka densamma förnämligast hindra; först
när klubban eij får liud, hvarföre R. o. A. kunde sig förena
at när tridje slaget höres en allmän tystnad blefvo; det andra
at när någon talar densamma som oftast blifver interromperad,
hvilcken obeliagelighet R. o. A. jemväl igenom öfverenskommelse
sin emellan kunde afböja; hvad det tridje vidkommer, nemligen
at hvar och en altid skall sittja just på sitt ställe, så voro
sadant nästan omöijeligit.
Häruppå discourerades af åtskillige angående nödvändigheten
at hvar och en blifver uppå sitt ställe.
Hr Didron: Jag underkastar mig gierna hvad R. o. A.
härutinnan behaga fastställa; kanskie någon torde härvid hafva
afseende på mig, emedan man ser mig ibland sittia på andre
ställen hos mina vänner, men som jag redan sagt skulle det
se mycket tvungit och föga anständigt ut at vid sådana til—
fällen, när man vill tala, trängia sig bort til sitt ställe.
Gref Lewenhaupt: Tanckan lärer eij vara at hvar och
ei' ständigt skall sittia på sitt ställe, utan at när någon
Proposition skier af Hr Landtm., at livar och en då går til sin
hanek så at man känner hvarannan.
198 (Nov. 15.) Val af deputerade i
Hr Landtm, frågade om icke R. o. A. behaga förena sig
c; o o
at när någon talar densamma eij interromperas, utan lämnas
honom tystnad til des han sitt tal utfördt.
Vidare frågade Hr Landtm., om icke när han derom
beder, R. o. A. behaga intaga sine säten.
Til begge frågorne svarades af R. o. A. med Ja.
Det påmintes at ledamöterne til den igenom den sidsta
voteringen resolverade Deputationen måge blifva valde.
Hr Didron hemstälte om icke i anseende dertil at de fleste
Hrr Electorerne uti sine Deputationer äro sysselsatte, och til at
vinna tiden, R. o. A:ns ledamöter uti Urski 1 nings-Deputationon.
hvars arbete redan uphört, denna af R. o. A. anbefalte förrättning
kunde updragas.
Härtil svarades at denna så väl sorn alle andre Deputationers
väljande tilkommer Electorerne, och at de vid detta
tilfället som vid alle andre äga fritt vahl.
Hr Didron sade det vara vist at til alla Ständernes
Deputationer bör väljas af Electorerne, men detta voro en
R. o. A:ns enskylte Deputation, och hade lian gifvit detta förslag
vid handen at så mycket mer vinna tiden.
Gref Dolma hemstälte at som denna Deputation består
af R. o Arns ledamöter allena, om icke man kunde träda fram
och lotta vid landtmarskalcksbordet; detta voro et oskyldigt
expedient, och hvarmed alle torde vara nögde, samt lämnar en
likhet och vänskap emellan R. o. A. som kan uprätta förtroendet
om det voro brutit och eliest befästa och styrcka
detsamma.
Gref Lewenhaupt: I följe af Riksdagsordningen och det
sä, tilförene som på denne Riksdag vanlige bruket tilkonuner
Electorerne at välja ledamöter til alla Deputationer; vilja
R. o. A. om någon ändring härutinnan öfverenskomma, så kan
sådant doch eij skie strax efter en votering, ty de som vid en
votering haft fleste rösterne böra niuta den gamla proceduren
och methoden til godo, som faststäld och vanlig var då voteringen
skiedde.
Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. A. skulle behaga
at med denna frågan eij utdraga tiden, ty som vij alle äro
ärlige män och til hvarannan draga förtroende, så kan det eij
derpå ankomma hvem som blifver deputerad, emedan de dock
eij något decidera.
Giintherfeltska målet. Allmogens besvär.
199
Hr Lilljestjerna sade at hvad Deputerades väljande beträffar
så voro på begge sätten jemväl vid denne Riksdag
jirucederat, och de ibland af Electorerne ibland af R. o. A. sielf
häruppe utnämde, och voro det senare sättet brukat så väl til
Deputationens utväljande angående dem som stå sub reatu vid
ienynnelsen af Riksdagen, som ock vid Deputationen angående
i-t Jungfru-stift; i öfrigit voro och redan valde Deputationer,
hvilcke i sitt arbete eij skulle hindras om detta ärendets utarbetande
dem updrogos, nemligen Urskilnings-Deputationen,
hvilcken redan slutits, och Riddarhus-Deputationen.
Hr Ehren preus: Gref Lewenhaupt har redan anfört et
stort skäl som jag tänckt andraga, och hvad Gref Löhnäs välmente
förslag beträffar, fast det mycket väl låter höra sig, är
det doch äfventyrligit, hvilcket jemväl förfarenheten vijst, ty
det blef brukat vid 1720 ahrs Riksdag men befants hafva
olägenheter med sig, hvarföre ock uti 1723 års Riksdagsordning
den nu brukelige methoden blef faststäld. I öfrigit lärer icke
allenast genom alle nye projecter til vahl tiden, som oss nu är
w kåstbar, komma at utdragas, utan måste jag och bekänna
at de såsom Elector mycket bedröfva mig; om R. o. A. behaga
befalla Electorerne nu medan Allmogens Besvär föredragas at
träda nid, så vill jag hoppas at på en kortare tid än el liest
frågan kunde blifva afgiord, och innom en half tima vij med
våhlet skola vara färdige.
Som inge påminnelser giordes frågade Hr Landtm, om
denna föreställning vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Electorerne trädde af at förrätta våhlet.
Företogos de projecterade Resolutioner på Allmogens Allmänna
Besvär.
74 §, angående skiutsen vid durchmarcher, bifölls.
84 §, angående tiden til cronotijonde-spannemålens förande
t'l Göteborgs magazin af Allmogen i Elfs- och Skaraborgs
'ahner, bifölls.
88 §, angående kyrckiotionde-spannemålens betalande i
blekinge til et vist pris i ond och god tid, bifölls.
90 §, angående gästgifvaregårdars byggande på cronojord,
[bifölls.
91 §, at Falkenbergs bro i Halland må blifva en tullbro,
200 (Not. 15.) Allmogens besvär.
99 §, angående Jagt- oell Brofogdars tilsättjande i Finland,
bifölls.
13 §, angående Båtsmansroteringens olikhet i Callmar lalin,
bifölls.
15 §, angående trohetseds afläggande af masmästare och
upsättiare, bifölls.
20 §, angående frihetsdygn, när sielfva piporne på masugnen
utböres, bifölls jemte Bondeståndets uti Protocolls-Extractet
af den 27 No v. för tydeligheten skull af meningen
giorde påminnelsen.
56 §, angående Bergsmans-hamrarne i Nerike och Vermeland,
at them inge vidare Privilegier än Bergs-Collegii Resolution
kunna meddelas, bifölls.
16 §, angående fri utmyntning för bergsmän, som tilvärcka
koppar, så länge frihetsåhren vahra, bifölls.
19 §, angående fatalier til bergsmansliemmans bördande,
bifölls.
85 §, angående understöd af ekevircksmedlen för dem af
Allmogen, som vid framkörslen af bemelte vircke blifva aldeles
vanföre, bifölls.
39 §, at Allmogens til soldater skrefne barn för mantalpenningar
befrias, när de eij taga åhrstienst och emedlertid
försvarligen häfda torpet, bifölls.
31 §, angående Allmogens norr om Stockholm ansöknhrörande
båtsmännens beklädnings-perzedlar, bifölls, som den v»r
inrättad; hållandes R. o. A. betänckeligit at giöra någon ändring
uti Esquadrons- och Dagsvärcks-Contoirets instruetion vid
Stockholmske Ammiralitetet, som Bondeståndet uti ProtocollExtractet
af den 27 Sept. påstådt.
80 §, angående befrielse för Allmogen i Blekinge och Callmare
lähn ifrån böter för båtsmans-vacancer, såvida de under
samma tid månateligen betalt 2 dal. sint, bifölls.
32 §, at i Vesternorrland och Vesterbotten de hemman,
som uti jordeböckerne eller indelnings- och roterings-värcken
för skatte stå antecknade, vid skatterättigheten måtte bibehållas
och eij för stubberättigheter förklaras.
Hr von Böhnen berättade, at Cammar-Collegium härvid
blifvit hördt, och at Deputation i detta fall gådt ifrån Collegii Betänckande
i anledning af Landshöfdingens härvid andragne skiäk
Hr Wulfwenstierna säde. hemmanens natur i hernek
lähner vara nog mörck, i det uti Jon Ottesons annotation«'
Förordningen mot dryckenskap.
201
hemman stå antecknade för skatte, hvarmed han snarare tycks
| hafva velat antyda, at de varit i stånd at gifva skatt eller
ränta än de skolat ägt skatterättigheten. Vid § hade lian alle—
I nast det at påminna, at när jordeboken och indelnings-värcket
instämma, kan hemmanet anses för skatte, men eij efter en blott
annotation uti det senare; och at således ordet »eller» bör gå
ut, hvilcket jemväl är aldeles enligit med 42 § uti Resolutionen
på Allmogens Besvär 1731, deräst ordet »eller» likaledes finnes
utslutit.
Efter något discourerande bifölls denne påminnelse af R. o.
A. och skrefs i bredden af §:
Bifölls, ordet »eller» går ut, emedan indelnings- och roterings-värcket
eij kan bevisa skatterättigheten, när eij jordeböckerne
dermed instämma; hvilcket och uti 42 § af Resolutionen
på Allmogens Allmänna Besvär ålir 1731 redan tydeligen
är stadgat.
Hr Landtm, at Justitiaa-Deputationens Betänckande och
Förslag inkommit til justitise-ärendemes skyndesammare slut
och afhielpande uti K. Maj:ts Justitiae-Revision, hvilcket som
(let voro vidlyftigt och jemväl torde gifva anledning til påminnelser,
Hr Landtm, hemstälte, om det icke kunde upbrytas
och blifva liggande på bordet, och at de, som dervid påminnelser
hafva at giöra, med de samma skrifteligen måge inkomma.
Detta bifölls och upbröts Betänckandet, hvarvid jemväl et
serskilt votum var bifogat.
Uplästes Justitia-Deputationens Extractnm Protocolli af
Aen 21) nasti. Oct., hvaruti Deputation förmäler sig utur RädsProtocollen
hafva förnummit det tvifvelsmål, som så väl vid
dorastolarne som uti någre Consistoriel- sig yppat om rätta förståndet
af 3 § uti K. Maj:ts nådiga Förordning af den 17
April 1733, emot svalg och dryckenskap; hvarvid anföres huru
(® Capellan i Åbo stift, under det han skolat förrätta tvänne
barndop hemma i huset, varit så med drycker öfverlastad, at
•ian med möda det första, men aldeles intet det sidsta kunnat
'ärckställa, hvarföre han blifvit lagförd och af Tings-rätten
®ed 5 dal. plickt belagd; men som Consistorium understäldt,
I han icke med högre plickt borde anses, den allmänna lagen
I jemväl i 3 cap. Missgärnings-Bl:ns 4 § stadgar lika straff på
'bon som kommer drucken i kyrckio eller ther Gudstienst hålles,
så hemställer Deputationen om icke hos K. Maj:t må i underdånighet
begäras, at sedan Lag-Connnissionen med sitt Be
-
202 (Sov. 15.) Amiralitetet. Lotspenningar.
t ä rick ande theröfver inkommit, K. Maj:t täckes utfärda sin nådiga
förklaring, huru then prästman bör anses, som vid och
under sitt embetes förrättande hemma i husen finnes vara med
drycker öfverlasta*!, pä thet en likhet i dömande må kunna i
ackt tagas.
R. o. A. biföllo Deputationens härutinnan yttrade tanckar,
Uplästes Landt- och Siö-Militice-bEconomie-Depiitationem
Betänckande i anledning så väl af den under Hr Riks-Rade
Gref Lagerbergs prtesidio förordnade K. Commissionens Relation,
som ock K. Ammiralitets-Collegii och det härvarande
Ammiralitets-Commissariatets ingifue Riksdags-Berättelse angående
inrättningens reglerande af Cammar-värcket, samt räkenskapeme
och betieningen vid Esquadern här i Stockholm; hvarvid
Deputationen efter noga skiärskädande af alla de utaf K.
Commissionen med besynnerlig flit och sorgfällighet härvid
giorde anstalter och författningar, icke annat kunnat afse, än
at alt hvad den K. Commissionen således förrättat och K.
Majit i nåder redan gillat, lärer lända riket til stor förmon
och Ammiralitets-värcket til ali nödig säkerhet och sysslornes
rediga gäng; hållandes Deputationen likväl före at jemte det
Riksens Ständer med välbehag lära alt sådant nu fastställa,
Riksens Ständer äfven i anseende til de af Deputationen andragne
skiäl lära för nödig och oundgängelig anse den förstärckning
och tilökning i betieningen, som utom det af Commissionen
gifne förslaget Deputationen funnit sig föranlåten at föreslå.
Hr Landtm, förmälte, at desse ärender så väl af Cornmissionen
som Deputationen med mycken sorgfällighet blifvit utarbetade,
hvilcka befunnit den projecter&de tilökningen af betiente
och deras löner nödig, så framt för medel och material ier fullkomlig
redo och räkning til cronans säkerhet skall kunna erhållas.
Som inge påminnelser giordes vid Betänckandet, frågade
Hr Landtm, om det vinner bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Borgareståndets B.rtraclum Protocolli af den 'L
Oct., hvarutinnan Ståndet [tilstyrker] Visby stads Fullmäcktigs
Stads-Secreteraren Langes anhållan, at alle inhemske inrikes
orter emellan gående fartyg, som eij begära lotz, för lotspenningar
erläggande måge befrias.
Hr Falkengren sade detta vara billigt, emedan härtil*
eij vanligit varit, at sådane inhemske fahrtyg lotspenningar betalt,
när de eij brukat lots.
General-tull-arrendet.
203
Hr Mannerheim och Hr Wulfvenstierna förmente det
uest deruppå ankomma, om der denna frihet tillåtes, den
uti Sinu Finnico och Bothnico projecterade och så högt
ödige Lotsinrättningen kan bära sig af de inflytande lotspenningar.
Som härvid påmintes, at R. o. A. i anledning af Landtull
Siö-MiliticeGiconomie-Deputationeus inkomne Betänckande
redan sig lärer hafva utlåtit, upsköts denna saken och anbefaltes
Riddarhus-Secreteraren at härom efterse och vid nästa
sammankomst gifva berättelse.
Uplästes Tull-Deputationens Berättelse om Tull-värcket
i anledning af Deputationens undfångne instruction; gifvandes
Deputationen i följe af instructionens 1 § vid handen sig eij
annat kunna finna än at 1734 års General-Tull-Arrende-Contract
fullgiordt blifvit. I anledning af 2 § visar Deputationen cronans
rena inkomst vid hvartdera af Tuli-Arrende-Contracterne,
'i'h at på 1734 års contract cronan vunnit 171,000 dal. sint emot
det första och 210,000 dal, sint emot det andra Tull-Arrendet.
Uter den 3:die § har Deputationen undersökt örn afkortningarne,
hvilcke bestå dels i lage för carolinerne, sorn til Banquen
efvereras, dels uti ätskillige cronans til Strahlsunds fästnings
rehof öfversände förnödenheter, dels uti lämnade tullfriheter åt
hämmande Ministrar, städer och handlande samt en och annan
privat, bestigandes sig årligen efter et tagit medium til 6,000
dal. sint; hemställandes Deputationen hvad extraordinarie afår
i thin gar beträffar, at de hädanefter eij på et Collegii allena
lilstyrckande måge beviljas, utan at både Cammar- och Commerce-Collegierne
saint Stats-Contoiret tillika dervid hörde
blifva; och om icke Collegierne noga komma at undersöka om
ätskillige bestådde tullfriheters beskaffenhet samt tilse om de
alle vidare böra bestås. Til det 4:de angående Tulltaxornes
"fverseende berättar Deputationen sådant til en del redan vara.
Vied t och hvad som återstår värckställas skola. Vid den 5 §
berättas om de sedan sidsta Riksdag skiedde tullförhögningar.
I anledning af instructionens 6 § angående alla Tull- och
Vccis-Förordningars, som komma at värckställas, samlande och
Ryckande, sedan Deputationen vijst, at et så vidlyftigt arbete
hrdrar någon längre tid, hemstältes om icke Cammar- och
bommerce-Collegierne under deras öfverseende kunde låta samla
Ua. desse Förordningar, Resolutioner och Rescripter, hvilcke
sedan genom förskatt af någre under Commerce-Collegii dispo
-
204 (>'ov. 15.)
General-tull-arrendet.
sition stående medel kunde blifva tryckte, och sedan för Colle®
räkning försålde, på samma sätt som med Bergsordningarne i
K. Bergs-Collegio skiedt. Vid 7 § berättar Deputationen de
dit remitterade målen vara och på 3 å 4 när redan utarbe
tade. I anledning af instructionens 8 § lofvar Deputationen si.
med det första serskilt utlåta.
Hr Landtm, yttrade sig, at som han voro Fullmäekti
uti Tull-Arrende-Societeten, så tilkommo honom eij at vi
detta tilfälle föra Landtmarskalcks-ämbetet, och begärte tii
stånd at ifrån denna deliberation sig få afhålla.
Men R. o. A. anmodade Hr Landtmarskalcken at blifv
qvar, emedan detta Betänckandet eij så mycket Tull-Arrende
Societen angingo, utan hade sitt afseende på Tullvärcket e
general och hvad i anseende til des inrättning och förkofrin
Tull-Deputationen til utarbetande updragit blifvit.
Frih. Lillje, sorn uti Tull-Deputationen förer directionen
uppstod sedan och aflade om det upläste Betänckandets inne]
hald en mycket noga och omständelig berättelse.
Hr Didron sade Frih. Lillje för denna des gifne grunde
liga underrättelse om sakens beskaffenhet och Deputationen!
giöromål hafva förtient tack och beröm.
Hr Landtm, uprepade, at R. o. A. således lära finna del
de öfrige §§ innehålla allenast en berättelse, men at den 3 oci
<j §, som angå afskrifningar och Tull-Förordningarnes samland
och tryckande, innehålla et underställande, frågandes om I)e
putationens i anledning af bemelte tvänne §§ yttrade taneka
vinna bifall;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: R. o. A. biföllo Deputationens uti den 3 och 6 § g'01'®
hemställande, finnandes vid de öfrige §§, som allenast innehall
en berättelse, eij något at påminna.
Hr Landtm, förmälte det förnämsta ännu återstå, nera
ligen frågan om tullarnes förvaltande hädanefter och om de
skall skie igenom arrende eller betiening, hvarom Deputation^
de inkomne förslager hafvor at skiärskåda och med Betänc
leande inkomma; uprepandes Hr Landtm, häruppå den förd*
cronan haft af detta sidsta Arrende-contractet, hvarmedelst dt
årliga vissa inkomster af tullarne har varit 15 tunnor g olsoni
vid de förre contracterne eij stigit högre än emellan
och 13 eiler 13 och 14, visandes cronans fördel deruti bestif
Ministrarnes frihet från tullafgifter.
205
at hon nu allena niuter öfverskåttet, livilcket efter de förra
contracter Societeten tilhördt.
Under det at förbemelte Tull-Deputationens Betänckande
var före, kommo Electorerne tilbaka och hade med sig förteckningen
på de valde 12 ledamöter til den igenom voteringen
af den 11 hujus faststälde Deputationen, hvilcken förteckning
för It. o. A. uplästes.
Anmältes och inkom en Deputation ifrån Bondeståndet af
6 personer, hvilcken, sedan den afgifvit åtskillige §§ af Resolutionerne
på Allmogens Besvär med Bondeståndets dervid giorde
anmärckningar, jemte et Extractum Protocolli af detta dato
angående Allmogens seglations-frihet i Finland och desse äreniler
til det bästa recommenderat, afträdde.
Sedan upkom hos R. o. A. en discours angående Ministrernes
tullfrihet, hvarom uti oftabemelte Tull-Deputations Bestickande
var förmält, samt om det missbruk, som af Ministrerne
föröfvas, i det de låta inkomma stora quantiteter af sallie
vahror, som til införssel här i landet äro förbudne, hvaraf
åtskillige exempel androgos, såsom at en Minister, der dock eij
raft hushåld, låtit inkomma et mäckta stort partie humla, en
nnan et stort partie hårpungar, andre något annat af förbudne
alnar, och tyckte någre af R. o. A., at en sådan tullfrihet
a val som friheten at införskrifva förbudne vahror eij borde
illåtas.
Härvid förestältes, at hvad förbudne vahror beträffar lärer
et vara svårt at förmena en Ministre deraf at låta inkomma
vad lian til egit bruk behöfver, varandes uti Engeland hvad
Mtrebander beträffar Ministrerne friheten eij betagen at låta
em inkomma, doch är samma frihet proportionerad efter caracoch
inskränckt til den quantitet, som Ministern til egit
flik tyckes kunna behöfva.
Hvad tullfriheten angår berättade Hr Landtm, densamma
år hos oss allenast vid ankomsten förunnas åt samtelige Minikerne
för deras equipage och nödiga provision, men sedan ät
8?en annan än ät de Holländske och Ryske Ministrerne och
" i proportion af den tullfrihet, som våre Ministrer hos bellie
mackter niuta; varandes denna saken vid förleden Riksutarbetad
och til K. Majit i underdånighet upgifven, ifrån
''leken tid man eij någre särdeles missbruk förnummit, emea'h
när en Minister vill införskrifva förbudne vahror, han hos
■ Majit om tilstånd sig måste anmäla, då Rådet, sedan Corn
-
206 (Not. 15.) Presidenten Strömfelt® gratifikation.
Pensions- och Gratial-staten.
207
merce-Collegium blifvit bordt, determinera!- quantiteten, sorn
skiäligast kan pröfvas och den sökandes behof kan fordra.
Frih. Lillje gaf vid handen, at Tull-Deputationen med
Betänckande härom lärer inkomma.
Uplästes Tull-Deputationens Memorial af den 9 i denne
månad angående Prsesidenten Baron Otto Reinholt Strömfelt» |
Memorial om värckställigheten af R. o. A:ns samt Bondeståndets
vid 1734 års Riksdag honom tillagde belöning af ettusende
ducater af tull-medlen, som kunna öfverskjuta den förra arrendesumman,
hvaröfver de öfrige respective Stånden upskiutit deras
utlåtelse intil des de skulle få se huruvida det senare Geneva'-  Tull-Arrende-contractet til cronans fördel skulle utfalla; och
emedan utom andre förmåner cronan jemväl medelst detta sidsta
contractet utom arrende-summan haft et öfverskott af 3 tunnor
gull, så hemställer Deputation, om icke Prsesidenten Baron
Strömfelt kunde af bemelte öfverskott hugnas med de vid sidsta!
Riksdag honom lofvade ettusende ducater.
Hr Landtm.: Här lärer eij behöfvas giöra frågan, emedan
R. o. A. uppå förra Riksdagen detta redan faststäldt, sä frand
icke R. o. A. skulle vilja tillägga en recommendation til d
andre begge Stånden, som sig då eij utlåtit.
Detta bifölls af R. o. A.
Resol.: R. o. A. förblifver vid sitt uppå förre Riksdagen
tagne slut och recommenderar detta ärendet hos de tvännej
respective Stånden, som sig då eij utlåtit, til et benägit bifal
Hr Boije utlät sig, at som R. o. A. denna gåfvan redan!
bifallit, så måste han sig samma slut jemväl submittera, men
ville likväl til R. o. Arns mognare eftersinnande hafva hem-j
stält, huruvida de, som af riket niuta lön, böra vid rikets när
varande beträngda tilstånd vid deras ämbetes skyldigheters ful!*
giörande, hvartil de altid äro förbundne, niuta ytterligare belöningar
och recompenser.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Frotocolli af den
9 Nov. angående Pensions- och Gratials-staten, hvarutinnan
efter förut giord påminnelse om de vid bemelte stat til dato
giorde författningar och des föga tilräckelighet til så mangi
olyckeligas och nödlidandes understöd, Secrete Utskottet hemställer,
om icke Pensions-staten inalles så af ordinarie Statsmedlen
som Extra-utgifts-medlen må blifva 30,000 dal. sl,lt
hvileken summa eij får öfverskrida^, föreslåendes visse regim
som vid pensionernes utdelande hädanefter komma at i adit
tagas, med et bifogat project under Lit. E. huru stor summa
en livar, som kommer at niuta pension, bör tilläggas; på hvilcket
sätt Secrete Utskottet förmodar summan för de rätte nödlidande
kunna blifva tilräckelig. Sidst bifogas en förteckning uppå
deni, som af extra utgiftsmedlen niuta pensioner, af hvilcke de
fleste befunnits uti et beträngdt tilstånd, men någre få skattas
af den förmögenhet, at de utan pension sig behjelpa kunna.
Sedan uplästes allegatet Rit. E. angående fördelningen af
bemelte 30,000 dal. smt de torftige och nödlidande emellan.
Hr Wulfwenstierna sade bemelte project vara mycket
väl utarbetat, emedan på sådant sätt de högre eij kommo at
taga ifrån de nedrige och desse eij eller ifrån de förre.
Det discourerades härvid, at somlige änckor, som hafva
pension, skola fädt densamma alt för liten, hvarvid nämdes
tvänne Ofverste-änckor uti Landscrona,
Gref Dolma anmälte Öfverste-Lieutn. Meddeis aneka, sorn
Jingen pension erhållit,
Ilr Didron sade det voro beklageligit, at sådane fattige
länkior eij blifva hulpne, varandes ifrån Vermeland afledne
1 Öfversten Didrons änckefru, som alt ifrån Riksdagens början
om pension solliciterat, men ännu eij något svar erhållit,
Harti! sades, at Ständerne med pensioners tildelande sig
eij kunna befatta, utan hafva de sökande hos K. Maj:t sig i
piderdånighet derom at anmäla.
Hr Skog frågade 0111 Generals-änckor, som redan kunna
hafva 800 dal. smt i pension och hvilcke efter detta reglemente
eij böra niuta mera än 600 dal. smt, skola hädanefter
|fa allenast 600 dal. smt åhrligen.
Härtil svarades, at the, som redan hafva pensioner af 800
smt, dem ock behålla,
Hr Landtm, giorde frågan om R. 0. A. behaga bifalla,
at Pensions-staten hädanefter åhrligen blifver 30,000 dal. smt.
Härtil svarades af R. 0. A. med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om icke i öfrigit Secrete Utskottets
här gifne förslag bifalles;
Hvileken fråga likaledes med Ja besvarades.
Och som åtski 1 lige af R. 0. A. åstundade se de bifogade
| mteckningarne, fants godt at desamine blifva liggande på
let.
R. 0. A. skildes åt.
208 (Not. 18.) Allmogens besvär.
Den 18 November.
R. o. A. samlades klackan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 15 Nov. håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser
giordes.
Företogos de projecterade Resolutionerne på Allmogens
Allmänna Besvär.
41 §, angående skattläggningen i Osterbottn, bifölls.
43 §, angående Allmogens skatterättigheter i Osterbottn,
bifölls.
98 §, angående humlas utförssel ifrån Nyland, bifölls tillika
med Bondeståndets uti Protocolls-Extractet af den 27 Sept.
giorde påminnelse at i stället för de understrukne orden: »den
bättre med den sämre så in- som utrikes», sättes: »både innomlands
och utrikes den bättre med den sämre.
58 §, angående Bohuslälins rustliållares ansökning at slippa
det tridje compagni-mötet, bifölls.
103 §, angående dieknepenningarne i Jemteland, bifölls.
10 §, angående Allmogens seglations-frihet i Finland och
Osterbottn, hvarvid jemväl uplästes Borgareståndets ingifne
tractuin Protocolli af den 21 Oct., af innehåld at som Allmogen
altför vida sträckt de uppå berörde seglations-frihet erhäldne
K. Resolutioner, så i anseende til fahrtygens storlek som afvelens
och godsens myckenhet, så har K. Majit förutan flere
åberopade Resolutioner jemväl uti 76 § af Resol. på Allmogens
Besvär vid 1734 års Riksdag i nåder stadgat, at alt underslet
af landsköp vid förlust af seglations-friheten skulle vara förbudit,
samt i orten undersökas hvilcka til en sådan seglationsfrihet
voro berättigade, och som thesse undersökningar försiggadt
och Gammar- och Commerce-Collegierne therom sine underdånige
berättelser til K. Majit ingifvit, sä at saken med ali*
thess omständigheter ligger under K. Maj:ts höga utslag, alts»
förmodar Borgareståndet at Riksens Ständer thessförinnan icke
lära sig med thetta ärendet befatta; hemställandes om icke
thetsamma til K. Majits afgiörande med Råds råde kunde lii»11'
skiutas.
Likaledes uplästes Bondeståndets om denna seglationsfrihet
ingifne Extractnm Protocolli af den 15 Nov., anhållande
Bondeståndet at denna 10 § såsom den uti Allmänna Besvärs
-
Allmogens besvär.
209
Deputationen blifvit projecterad må blifva bifallen, emedan
densamma uppå förr undfangne Resolutioner sig grundar, och
hvad hos K. Majit anhängigt är på intet sätt angår denna
lmfvudfrågan om Resolutionernes oryggeliga bibehållande utan
allenast hvilcke soclinar och tracter denna seglations-frihet
efter Resolutionerne åtniuta böra.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet så väl af sielfva
§ som förbemelte Extracta Protocolli;
Yttrade sig Hr Landshöfdingen Gref Frölich denna saken
vara mycket öm och granlaga ty på ena sidan vill Borgaren
tvinga Bonden ifrån seglations-friheten, och at Allmogen i
staden för et ringa pris och sådant som Borgaren sielf sätter
skall försälja sine vahror, eller och at bonden skall lämna dem
at Borgaren på credit dem här i Stockholm at afsättia, då Allmogen
får minsta delen af vinsten, och ibland händer at Borgaren
här gior banqueroute, då böndernes medsände vahror tillika
blifva bortexequerade; dessutan vilja ock städerne allenast
förunna de bönder som bo i skiärgården och hafva sine hemman
vid siöstranden denna seglations-friheten, men afskiära densamma
för de öfrige, som bo längre up i sochnarne, livilcket
tyckes vara obilligt emedan desse bönder äfvensom de här i
Sverge böra hafva den friheten at segla med sin afvel deräst
de den kunna föryttra; å andra sidan voro städerne uti et
stort tvång, emedan dem är betagit at gä förbi Stockholm,
hvilket icke allenast hindrar deras upkomst och förkofring,
utan sätter dem jemväl uti et myckit slätt och näringslöst tilstand;
voro altså bäst at Allmogen uti des erhäldne seglationsfrihet,
enligit de undfangne Resolutioner, blefvo bibehållen
städerne lingö lof at sträcka sin handel och fahrt förbi
Stockholm.
Frih. Wrede förestälte nödvändigheten at de Norrländske
°uh Österbottniske städer måge fä lof at med trävircke segla
hl Skåne och tilbyta sig säd, hvarigenom desse provincier ä
"nise sidor skulle finna nytta, fördel och forkofring, och tyckes
Stockholms Privilegier eij så vida böra sträckas, at de skola
kunna hindra hela provinciers tilväxt och förkofring.
Hr Landtm, erindrade at denna frågan om städernes
seglation serskildt lärer förekomma både uti Borgerskapets och
bondeståndets Besvär.
Hr Ehrenpreus sade sig nu allenast förut vilja gifva vid
kunden, at om R. o. A. när samma fråga kommer at företagas
Adelns Protokoll, 1738—1739. //. 14
210 (Not. 18.)
Allmogens besvär.
vilja låta efterse uti 1731 års Riksdags-Acter, lärer finnas at
denna saken mycket mogit blifvit utarbetad, men hvad denne
10 §, som angår Allmogens seglations-friliet, beträffar, så vill
han i ödmiukhet hafva hemstält om icke i anseende dertil at
uppå Stänaernes underdåniga begäran vid förre Riksdagen H.
Maj:t härvid lagt handen, R. o. A. skulle vilja afbida K. Majits
nådiga utslag innan bemelte § til afgiörande företages.
Hr Lagerflycht yttrade sig at om § bifalles som den
är projecterad, så komma livarcken Allmogen eller Borgerskapet
at lida.
Hr Lilljestjerna sade sig eij kunna se hvarföre med
§:ns afgiörande bör upskiutas, ty hvad som hos K. Majit är
anhängigt angår allenast missbrukens rättande som alltid kan
skie, och här är allenast frågan om Allmogens undfångne Resolutioners
bestånd, hvilcke vij eij kunna häfva.
Det discourerades, at som saken hos K. Maj:t är anhängig
och Borgareståndet detta ärendet sig så högt antagit, om icke
med denne §:s afgiörande ännu 8 dagar kunde upskiutas;
Hvilcket uppå Hr Landtmilis härom giorde fråga
af R. o. A. bifölls.
Uplästes Hr General-Lieutn. Baron Cronstedts i dag ingifne
Memorial, hvarutinnan vid 71 § uti Resolutionerne pa
Allmogens Allmänna Besvär uppå denne Riksdag Hr Gen.-Lieutr.
påminner, at så framt värfvaren efter bemelte projecterade
Resolutions innehåld skall vara förplicktad at uptäcka angifvare
n eller och sielf stå skadestånd der en, som för lösdrifvare voro
angifven, skulle befinnas betala mantalspenningar och värckeIigen
stå i tienst, lärer til K. Maj:ts och Riksens otienst aldrig
någon kunna åtaga sig at förrätta värfning, utan de värfvade
regimenter nödsakas at begära recrutering och slippa värfning;
förutan det at igenom en sådan ny lag landet skulle förlora
den nyttan, som man härdis af värfningen haft, i det vanartigt
och sielfsvåldigt tienstefolck samt lösdrifvare och lättingar blifvit
håldne i tygelen; anhållandes således Hr General-Lieutnanten
at Riksens Ständer ville låta förblifva vid 1726 och 1727 års
Förordningar om värfningar, hvilcke för värfvarne äro sträng6
nog och tilräckelige at trygga hvar och en vid den säkerhet
honom tilkommer.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet,
Dicourerades härvid af R. o. A. at ifall denna § i Allmogens
Besvär skulle blifva stående som den är projecterad
Allmogens besvär. Värnanäs såpbruk.
211
skulle, som Hr General-Lieutenanten uti Memorialet förmäler,
värfningarne af regimenterne upsägas och en kåstsam recrutering
stadna på cronan, sielfsvåldet hos tienstefolck samt antalet
af lösdrifvare och lättingar tiltaga, landet och åkerbruket
til största skada och afsaknad.
Anförandes Frih. Fabian Wrede at på Ryska gräntzen,
deräst ingen värfning tillåtes, man desse skadelige påfölgder
nogsamt förfarer, hvartil ännu kommer at Värfnings-ordningarne
äro redan stränga nog, och lära Hrr Landshöfdingarne nogsamt
låta ransaka och efterse at eij någon sker orätt utan hvar
och en vid den säkerhet, som honom tillkommer, blifver bibehållen.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan
bifölls af R. o. A. at i anseende til de andragne skiäl
bemelte § af Allmogens Besvär eij antages, utan förblifver härutinnan
vid det som K. Majits angående värfningar utgångne
Förordningar innehålla, hvarom et Extractum Protocolli til de
andre Stånden kommer at utfärdas.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande öfver General-Majorens Gref Axel Oxenstiernas
giorde ansökning om åtnjutande af de för Vernenäs
såpebruk utfärdade forna K. Privilegier til rudemateriers tullfrija
införande för berörde bruk; hvilcka Privilegier H. K. Majit
var allernädigste Konung uppå Gammar- och Commerce-Collegiernes
gifne underdånige Betänckande genom Resolution af den
19 April 1737 dels behagat inskräncka, dels ock i vist mål
töran dra; hållandes Deputationen efter vidlyftigt uprepande af
de til denne sak hörande omständigheter före det bör GeneralMajoren
Gref Oxenstierna såsom ägare af förberörde Yernenäs
såpebruk niuta de detta bruk ifrån des första anläggning förundte
Privilegier med hampoljas och talgs tullfria införsel emot
/8 procents recognition oafkortat til godo; hvarvid dock noga
bör tillses och vid vite förbiudas at eij större införssel af sådane
nidematerier til såpebruket skier, än som nödig pröfvas och
derstädes uparbetas.
Hr Landtm, uprepade innehållet jemte de andragne skälen,
°eh som inge påminnelser giordes frågade Hr Landtm, om BeGnckandet
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Inkom och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Borgareståndet af 8 personer. Handelsmannen Plomgren, en
212 (JfOY. 18.) Riksdagens slut. Lots-penningar.
af Fullmäcktigarne för Stockholms stad, förde ordet och öfvergaf
et Extractum Protocolli af deri 15 No v., hvarutinnan Ståndet
fastställer den til Riksdagens slutande utsatte terminen af
medio Decembris, docli om Secrete Utskottet desförinnan med
föreställning skulle inkomma, at de Riksvårdande ärender icke
hunnit til slut, utan fordra längre tid, Ståndet sig förbehåller
om ytterligare termins deterininerande sig vidare at yttra.
Sedan bemelte Extractum Protocolli var upläst, sade
Handelsmannen Plomgren sig jemväl hafva i befallning til
R. o. A:ns benägna bifall än ytterligare recommendera Ståndets
Extractum Protocolli af den 21 Oct. angående 10 § af Bondeståndets
Allmänna Besvär, beträffande Allmogens seglation i
Österbottn och Finland, så at i anseende til de af Borgareståndet
andragne skiäl samma ärende til K. Maj:ts nådiga afgörande
med Råds råde kunde hänskiutas.
Deputationen afträdde.
Hr Landtm, förmälte at i följe af R. o. A:ns befallning
vid förra sammankomsten närmare blifvit eftersedt angående
den af Visby stads Fullmäcktige begärte befrielse för lotzpenninge-afgiften
af inhemske inrikes orter emellan gående
fahrtyg när the eij bruka lots, hvarutinnan Borgareståndet
medelst Extractum Protocolli af den 28 Oct., som vid förra
sammankomsten för R. o. A. uplästes, med bemelte V isby stads
Fullmäcktige instämt; och voro detta sakens förlopp, att Landtocli
Siö-Militise-Deputationen uti des Betänckande af den ö
sidstl. Aug. angående lotsinrättningen, ibland andre til det
angelägna Lotsvärckets underhåld och förbättring föreslagne
medel, jemväl anfördt denne uti 1696 och 1697 års Lotsordningar
grundade och af Riksens Ständer pä senaste Riksdag
faststäldte afgift af inhemske fahrtyg, livilcket Betänckande
R. o. A. den 13 Sept. aldeles bifallit; varandes i sielfva Betänckandet
och des 3 § äfven denna samma ansökning sorn
Visby Fullmäcktig då giordt hos Deputationen uptagen och
vederlagd, hvilcken § för R. o. A. nu uplästes.
Det discourerades härvid af R. o. A., at de inrikes falutygen
som eij bruka lots tyckas böra denna afgift undslippa
emedan sådant skulle trycka undersåtarne i deras näring, 1
synnerhet borde de in Sinu Finnico löpande fartygen eij eliel
de ifrån de södre provincierne, deräst jernbruk anlagde äro,
som vid Utö grufva hämta malm, med denna lotsafgift betungas.
Lots-penningar. Schäferier.
213
Hvaremot å andra sidan anfördes, at detta allenast angår
Gottland, och det voro obilligt om de ifrån Gottland, emot förra
Förordningars inneliåld och Riksens Ständers pä förra Riksdagen
tagne slut ifrån denna afgift skulle befrias, isynnerhet
som den så högt nödiga lotsinrättningen uti Sinu Finnico och
Bothnico utan tilräckelig understöd och lotsinkomsternes i
möijeligaste måtto förökande, eij skulle kunna värckställas, försvarsvärcket
til största äfventyr, emedan uti sidsta kriget, i
brist af nödige lotsar pa de fahrvattnen, den dä under Hr ViceAmmiralen
Siöblads commando stående Escadern blef olyckelig;
hvarvid ännu voro at tillägga at de under 5 fot gående inrikes
fahrtyg för lotsafgift aldeles äro frie.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra frågan om icke
R. o. A. förblifver vid des uppå Landt- och Siö-Militiae-Deputationens
Betänckande redan gifne bifall;
Hvaruppå, sedan samma fråga af Hr Landtm, var giord,
af R. o. A. med Ja svarades.
Och skrefs uppå Borgareståndets Extractum Protocolli af
den 21 Oct.:
Resol.: 1 anseende til de uti Landt- och Siö-Militim
Deputationens
Betänckande af den 3 Aug. emot denna Visby
stads Fullmäcktiges giorde ansöknings beviljande andragne goda
skiäl, kan R. o. A. eij afgå ifrån des til bemelte Betänckande
den 13 Sept. redan gifne bifall.
Hr Landtm, förmälte at Expeditions-Deputationen vid
expeditionen n:o 122, som angar schäfferierne på Öland och
Gottland, sig förfrågat om icke i stället för de i Betänckandet
utsatte 1,200 R:dal., til förtagande af all tvetydighet, uti Expeditionen
kunde utnämnas 2,400 dal. sint. För det andra
kade allenast tvänne Stånd til Betänckandet tillagt, at de får,
sorn för publique medel til Gottland inskaffas, böra utan betalning
til Allmogen lefvereras, hvilcket likväl Prästeståndet
eiJ vidare än til främmande baggar extenderat, hvaröfver Expeditions-Deputationen
jemväl åstundar R. o. A:ns utlåtelse.
R. o. A. biföllo at i stället för 1,200 R:da). kommer at
tättias 2,400 dal. smt, jemväl bifölls och de tvänne Ståndens
mening, at de får, som för publique medel til Gottland inskaffas,
böra utan betalning til Allmogen lefvereras.
Denna R. o. A:ns Resolution skrefs på sielfva expeditionen.
•fr Didron sade det vara en angelägen sak at Expeditionseputationen
uti de mål, som äro mörke, sig altid förfrågar
214 (Noy. 18.) Tull-taxan. Landslijelps-medlen.
emedan Riksens Ständer äro tilsammans, på det Ständerne
måge vetta livad som expedierat blifver.
Hr Landtm, anmälte at Tull-taxan på inkommande vahror,
som af den dertil förordnade Commissionen blifvit utarbetad,
til Tull- och Cammar-CEconomie-Deputationerne är vorden
remitterat, men som vid närmare efterseende befunnits, at Ständerne
uti Tull-Deputationens Instruction til Tull-Deputationer,
allena updragit alt hvad Tullvärcket angår, så hemstälte Hr
Landtm, om icke ofvanbemelte Tull-taxa til Tull-Deputationen
kommer at remitteras;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Uplästes den öfver Handels- och Manufacturärendeme
förordnade Deputationens Betänckande öfver 54 § uti Borgerskapets
Allmänna Besvär, angående underrättelse huru procentmedlen
blifvit til manufacturernes upliielpande hittils disponerade,
hvad nytta och förmon riket deraf redan haft eller
framdeles hafva kan, hvad säkerhet derföre blifvit praesterad
samt huruvida denna afgift efter det kramhandlande Borgerskapets
trägna ansökning nu omsidor må aldeles uphöra; hvaröfver
Deputationen sig yttrat at hvad först angår den begärte
underrättelse om förvaltningen af procent-medlen med det mera,
så skall Deputationen så snart giörligit är enligit dess instruction
söka at giöra Riksens Ständer härutinnan et behageligit
nöije; och angående sedan sielfva afgiftens uphörande, håller
Deputationen före det af de kramhandlande härom giorde påstående
kunna nu så mycket mindre komma under skiärskadande,
som samma afgift eij allenast blifvit på de förra Riksdagar
allmänneligen beviljad och faststäld til dess de inhemska
fabriquer kunna komma i godt stånd, utan ock Riksens Ständer
uti deras nu gifne instruction för denna Deputation föreskrifva
vissa reglor til berörde medels vidare disponerande och fördelande;
hemställandes Deputationen huru sådane emot Ständernes
fastställande och Riksens bästa stridande ansökningar
hädanefter måge förekommas.
Hr Landtm, uprepade korteligen ursprunget och egenskapen
af landshielps- och femprocent-medlen, hvilcke at
Riksens Ständer på 1727 års Riksdag blifvit antagne til uphielpande
af de inrikes manufacturer, den förra, nemligen landshielpen,
som til en viss proportion emot lön- och betalningsafgiften
af alla undersåtarne i riket betalas på 5 års tid, soffi
ock längesedan uphördt, och de senare, hvilcke som en påökning
Landshjelps-medlen. Justitie-ärendena.
215
i tullen på visse utrikes fabricerade vahror pålades, skulle som
i Betänckandet är vijst erläggas til des at våre svenske fabriquer
hunnit komma i det stånd som de utländske, och voro
rätta frågan i Betänckandet om bemelte femprocents-medel nu
skola uphöra, hvaröfver nödigt voro at R. o. A. sig behagade
utlåta, på det Borgareståndet måtte få svar på ofvanbemelte §
uti deras Besvär, och Deputationen öfver Handels- och Manufacturärenderne,
ifall fonden continueras, om des nyttiga utdelande
hädanefter at draga nödig försorg.
Hr Didron yttrade sig at en så nödig och nyttig fond
utan rikets och våre manufacturers stora skada eij lärer kunna
afskaffas.
Tilläggandes Frih. H. Wrede bemelte fonds bibehållande
vara så mycket angelägnare som våre med så mycken möda
och bekostnad redan inrättade fabriquer i annor händelse aldeles
skulle gå öfverända, och de redan använda ansenlige
summor fåfängt vara bortkastade, kunnandes man eij säga at
denne afgift länder våre egne utan allenast utlänningarne til
last, hvilcke måste fälla priset på sådane vahror, om de här
skola få någon afsättning, och i öfrigit hierteligen sig skulle
glädja om de medelst denne fondens uphäfvande kunde få våre
nyss inrättade värck öfverända.
Som R. o. A. härmed instämde begärandes Propositionen,
Frågade Hr Landtm, om med 5 procents-afgiften skall
continueras;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: I anseende til de uti Betänckandet anförde grundelige
skiäl, biföllo R. o. A. at 5 procents-afgiften bör continuera.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine säten.
Sedan uplästes Justities-Deputationens Betänckande och
förslag til Justitise-ärendernes skyndesammare slut och afhielpande
uti K. Maj:ts Justitise-Revision, hvarutinnan, efter vidlyftigt
uprepande af de hinder och uppehåll, som hittills legat
Justitioe-Revisionen i vägen til arbetets drift och fortgång, förffläles
at Deputationens ledamöter om utvägarne til samina
lunders förekommande stadnat i tvänne serskilte meningar, docli
utan någon Ståndens pluralitet, i så måtto at en del, hvilcka
hållit före slike uppehåll igenom de ledige Riks-Rådsembetens
besättjande eij kunna botas, varit af den tanckan, at 7 lärde
°ch förståndige samt uti domare-embetet bepröfvade män til
Justitiae-Råder skulle förordnas och ständigt sittja uti K. Maj:ts
216 (Not. 18.)
Justitie-R&d.
Justitise-Revision, 0111 hvilckas giöromål samt sättet til sakernes
företagande, afgiörande och expedierande, med mera sorn vid
denne inrättning skulle komma at i ackt tagas, de gifne förslagen
i 10 serskilte punkter anföra, samt at sådane 7 JustitiaRåder
hvarthera i lön 2,500 dal. smt bör tilläggas. Häremot
berättes åter andre af Deputationens ledamöter hafva hållit
betänckeligit at styrcka Riksens Ständer til förbemälte ändring
uti Justitise-Revision, emedan sådant skulle synas strida emot
Regeringsformen, til förtigande af flere anförde omständigheter
samt statens gravation, hvilcket dessa meddellösa tider eij synas
tala, hvarföre desse ledamöter tycka bäst vara, at rättegångsmålen
blifva härefter som härtils på högbemelte ort cognoscerade
och afgiorde; föreslåendes doch til sakernes skyndesammare
afhielpande derstädes visse utvägar som i .'5 serskilte
puncter vid handen gifvas; nemligen l:o at hädanefter inge
conferencer måge anställas med mindre parterne det begära,
då ingenting får anföras ex actis, eller ock at K. Maj:t eller
des nedre Justitiao-Revision sådane conferencer nödige ackta;
2:o At på revisions-dagarne Hrr Riksens Råd eij måge kallas
på den andra divisionen utan uti sådane mål som 19 § i Regeringsformen
omtalar, hvarefter vid föredragandet Stats-Secreterarne
hafva at lämpa ärenderne; 3:o At vid Riks-Råds
väljande Riksens Ständer ibland ville föreslå män, som i process,
lag och förordningar väl kunnige och bepröfvade äro.
Som dessutan en Deputationens ledamot uti quasstione an
varit af en annan tancka, så uplästes ock des mening utur det
deröfver afgifne Protocolls-Extractet, som deruti består at
bemelte ledamot eij kan styrcka til något sådant förslag såsom
med Regeringsformen och den nya faststäldte lagen eij enlig»,
hälst den för Justitke- och Secrete Deputationerne utfärdade
instructionens 4 § förmår at Deputationen igenom des påminnelser
icke må sätta någon förtydning på Regeringsformen.
Hr Landtm, uprepade innehållet af begge meningarnc
som uti Betänckandet anföras.
Hr Didron sade sig vara af samma mening som det serskilte
votum innehåller och voro betänckeligit en sådan ny inrättning,
som eij är enlig med Regeringsformen, at tillåta, hvaraf
på slutet kunde hända at desse 7 Justitise-Råd för enighetens
bibehållande skuld måste tagas in i Rådet; tilläggandes vidare
sig icke eller kunna samtycka til det af de andre ledamöterne
gifne förslaget, at vid Riks-Råds ämbetens besättjande Stän
-
Justitie-ärendena.
217
lierne uti förslagen mäst skulle hafva afseende på lagfarne män,
emedan man hade exempel at de aldra lagklokaste uti sine
omdömen och tanckar om lagen eij altid voro de lyckeligaste,
kunnandes til domare på en så hög ort en man af rent begrep
och utan afsicht vara äfven så skickelig som den der mycket
långt uti lagfarenheten ingådt. Och bör man härutinnan som
uti alt annat blifva vid Regeringsformen och inge emot lagen
stridande nyheter tillåta.
Atskillige af R. 0. A. förklarade detta vara bäst.
Hr Landtm, frågade om det bifalles at ingen ändring
skier uti Justitim-Revisionen ;
Hvartil af R. 0. A. svarades med Ja,
Hr Landtm, sade vidare at som han någre gånger varit
tilstädes uti Justitim-Deputationen och man der befunnit at för
Justitise-ärendernes myckenhet och Riksens Herrar Råds andre
mångfaldige sysslors skuld, arbetet derstädes eij med den drift
kan fortsättjas, som de sökandes angelägenhet fordrar, så voro
väl om någre medel til arbetets minskning vid samma höga
domstol kunde vid handen tagas; hemställandes Hr Landtm. 0111
icke K. Majit i underdånighet kunde anmodas at anbefalla LagCommissionen
med des underdåniga yttrande at inkomma, på
hvad sätt revisions-sökandet hädanefter eij ina blifva så lätt;
pa hvilcket sätt det påsyftade ändemålet kunde vinnas och
tiden til de inkommande målens afgiörande blifva tilräckelig,
hvilcket eliest neppeligen är at förmoda.
Hr Landtm, frågade 0111 detta bifalles,
och svarades härtil af R. 0. A. med Ja,
Hr Didron uprepade sin förra föreställning emot det uti
Betänckandet gifne förslaget, angående afseendet på lagfarne
'»än, när Riks-Råd utnämnas skola, och des deremot giorde
förbehåld.
Härtil svarades Betänckandet til ingen del vara bifallet,
Hr Wulövenstierna sade at den ena uti Betänckandet
giorde påminnelsen, nemligen at Råden enär de sittia uti JustitimBevisionen
utan til högst riksvårdande ärender eij måge på
hon andra divisionen blifva kallade, och at Stats-Secreterarne
v'd föredragandet sig derefter hafva at lämpa, tyckes vara
"lycket god och nyttig, hemställandes 0111 icke densamma kunde
håfva antagen.
Hr Landtm, frågade 0111 denna Hr Walfie enstier nas påminnelse
vinner bifall;
218 (Noy» 18.) Justitie-ärendena. Sjöväsendet.
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Det påmintes om icke hvad i Betänckandet om conterencernes
inskränckande är förmält jemväl kunde bifallas.
Men R. o. A. funno betiinckeligit at uti det, som härutinnan
hitintils vanligit varit, giöra någon ändring.
Uppå Justitiee-Deputationens Betänckande skrefs altså
följande
Resol.: R. o. A. funno betänckeligit någon ändring uti
K. Maj:ts Justitise-Revision at tillåta; viljandes likväl til de
öfrige respective Stånden vänligen hafva hemstält om icke, pa
thet tiden til de inkommande målens afgiörande må blifva tilräckeligare,
K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas at anbefalla
Lag-Commissionen med des underdåniga yttrande inkomma,
på hvad sätt1) revisions-sökandet hädanefter eij må
blifva så lätt; som ock R. o. A. bifaller det af en del ledamöter
under n:o 2 gifne förslaget at Riksens Hrr Råd ifrån
Justitiae-Revisionen på den andra divisionen eij måge blifva
kallade utan uti sådane riksvårdande ärender som 19 § af
Regeringsformen omförmäler, samt livad på samma ställe uti
Betänckandet angående Stats-Secreterarnes plickt i så måtto
anfördt är.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Betänckande, i anledning af K. Ammiralitets-Collegii
Riksdags-relation, angående så väl den här vid Stockholmska
Ammiralitetet varande ungdomens information i siöväsendet,
som ock inseendet öfver styrmännen dersammastädes, samt
lotsarne och lotsinrättningens förbättrande i skiärgårdarne under
detta Ammiralitetets jurisdiction, uti hvilcket Betänckande Deputationen,
efter inhämtad kundskap och underrättelse isynnerhet
af Vice-Ammiralen Ankarcronas ingifne påminnelser så om det
ena som det andra, häfver sig yttrat at hvad angår informationen
i siöväsendet så bör Capitain-Lieutn. Hauswolf under
det han i fredlig tid ifrån alt tienstgiörande är frikallad emot
den honom på staten bestådde årlige lön jemte det han informerar
läre-stynnännen äfven undervisa den vid Ammiralitetet
stående ungdomen. Men som med lotsvärcket större vidlyftighet
är, isynnerhet sedan det under en otilräckelig upsyn på någre
år skall kommit uti oreda, än at det af samma Capitain-Lieute
-
') Landtm, har i marginalen tillagt: medelst Revisions stadyarnes öfve"
seende, hvilka ord blifvit i Protokollet öfverhoppade, såsom vid justering®11
i följande plenum anmärktes.
Belöning åt bibliotekarien Dalin.
219
vant Hauswolf kan bestyras så som nödvändigheten det fordrar,
liar Deputationen hållit för bäst vara at af K. AmmiralitetsCollegio
föreslås ock af K. Majit förordnas en habil och skickelig
officerare af den här vid Stockholm stående Ammiralitets-staten,
hvilcket) under den här varande chefens befehle häfver et flitigt
och noga inseende öfver Lotsvärcket i svenska och finska skärgården
och hvad dertil hörer; förmodandes Deputationen det
lärer Hr Vice-Ammiralen Ankarcrona, efter des redan viste
berömeliga sorgfällighet vid detta värcket, än ytterligare genom
projecterande af en instruetion för förenämde officerare öfver
Lotsvärcket söka at rätta de oredor och efterlåtenheter, som
dervid på åtskilligt sätt härtils förelupit. För öfrigit underställer
Deputation Riksens Ständers välbehag om icke LotsDirecteuren
Strömcrona, som vid plicktningen och peiglingen
af alla inlopp och hamnar i Östersjön samt behörige chartors
theröfver uprättande och i koppar stickande vijst en serdeles
oförtruten flit och acktsamhet, må efter K. Ammiralitets-Collegii
förslag för dess hafde möda på sin ålderdom hugnas med en
vedergällning af sex hundrade dal. smt.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Hr Nils Liljehöks Memorial, hvarutinnan Hr
Liljehök, efter förutgångit uprepande af K. Bibliothekarien
Dahlins besynnerlige och serdeles väl upodlade naturs förmåner
samt ådagalagde nyttige lärdomsprof, hemställer om icke R. o. A.
i anseende dertil, at et så lyckeligit och om sine landsmän välförtjent
ämne må blifva understödt och upmuntradt, R. o. A.
skulle vilja förmå samtelige Riksens Ständer at tillägga bemelte
Bibliothekarie Dahlin så stor lön och underhåld, at han må
kunna utan andra närings omsorger medan des bästa ålder varar
1 fult nöije med des lärdoms fruckter tiena vårt kära fädernesland,
eller och om R. o. A. icke skulle finna billigt at för sin
särskilte del i underdånighet bidja H. Maj:t benåda honom med
de förmåner, hvarmed dylika ådagalagde prof af dygd och
'itterhet i alla tider och hos alla folcksklag blifvit belönte.
Hr Didron utlät sig at Bibliothekarien Dahlin för des
qvickhet, lärdom och vackra skrifter nogsamt voro bekant och
ålskad, så at hvar och en lärer gierna se at honom någon
förmån och belöning tillägges.
Atskillige af R. o. A. tilläde Bibliothekarien Dalin vid
tafta tilfälle för des lyclceliga gåfvor, flit och sedolärande skrifter
rtycket loford och beröm.
220 (Nov. 18.) Just.-Kanslerns riksdagsberättelse.
Hr Landtm, liemstälte örn icke R. o. A. skulle behag»
tillägga Bibliothekarie)» full bibliothekarie-lön til des den på
staten bestådde bibliothekarie-lönen blifver ledig; hvarom, sedas
qusestio an af Riksens Ständer är faststäld, Secrete Utskottet
kommer at föranstalta.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Resol.: Til en hugnad och belöning för Bibliothekarie])
Dalin för des vijste flit och aflagde nyttiga lärdomsprof funno
R. o. A. billigt at tillägga honom full bibliothekarie-lön til des
den på staten bestådde bibliothekarie-lönen blifver ledig; hvarom,
sedan qusestio an af Riksens Högh Ständer blifvit faststäld,
Secrete Utskottet kommer at föranstalta.
Uplästes Justitia;-Deputationens Betånckande och Berättelse
angående Hr Justitim-Cancellerns Nordenstråldes om des
ämbetes förrättningar ingifne Riksdagsberättelse, hvarutinnan
Deputationen Hr Justitias-Ca neel lern för des vid des ämbetes
förvaltande vijste åhåga, sorgfällighet och nit et väl förtient
beröm tillägger.
Hr Landtm, uprepade innehållet, och förklarade R. o. A.
Hr Justitiae-Cancellern Nordenstråhles flit och mogna kundskap
samt sorgfällighet uti des ämbetes förrättning vara nogsamt
bekant samt heder och beröm förtiena.
R. o. A. skildes åt.
Den 22 November.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos /'■ o. A.
den 18 Nov. håldne Brotocollet.
Vid sid 218 deräst Hr Landtimns proposition finnes anförd
at K. Majit i underdånighet kunde anmodas anbefalla LagCommissionen
med underdånigt yttrande inkomma at revisionssökandet
hädanefter eij må blifva så lätt, påminte Hr Landtm,
des utlåtelse hafva varit, »at Revisions-stadgan må öfversessa
at vägen eij må blifva så lätt.»
Sedan Protocollet til slutet var upläst, förbehöll sig Hr
Didron at när R. o. A. tahlrikare sig infunnit säga sine
tanckar och gifva et förslag vid handen til befrämjande af
ärendernes afgiörande uti Justitiae-Re vision.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns vid förre sammankomsten
uppå Hr General-Lieutn. Cronstedts Memorial angående
Om värfningar. Adelns besvär.
221
värfningar fattade slut upsatte Extractum Protocolli, hvilcket
af R. o. A. bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 18
Nov. 1738.
S. D. Uplästes Hr General-Lieutn. Baron Cronstedts bifogade
Memorial och giorde påminnelse vid den projecterade
Fl § af Allmogens Allmänna Besvär uppå denne Riksdag,
hvarmedelst emot förra vanligheten och Förordningarne värfvaren
vill påläggas at uptäcka angifvaren och stå skadestånd när
någon, som för lösdrifvare är angifven, frikännes, med mera.
Och som R. o. A. funno en sådan ny lag hafva de skadelige
)åfölgder med sig at icke allenast de värfvade regimenter aldeles
kulle sättias utur stånd genom värfning at kunna completteras,
)å at i det stället en kåstsam recrutering skulle stadna på
tronan, utan ock sielfsvåldet hos tienstefolck samt antalet af
lösdrifvare och lättingar så tiltaga, at landthushåldningen och
ickerbruket deraf skulle känna största skada, livartil ännu
lomm er at 1726 och 1727 års K. Förordningar i anseende til
Garfvaren äro stränge nog, samt tilräckelige at bibehålla hvar
»eli en vid den säkerhet, som honom tilkommer, och hvarå Hrr
åandshöfdingarne eij lära underlåta at hålla behörig hand;
litsa stadnade R. o. A. i det slut, at ofvanbemelte 71 §
tf Allmogens Allmänna Besvär eij kan antagas, utan at det
lärutinnan aldeles förbi ifver vid det som liögbemelte Fö rörd»ingar
af år 1726 och 1727 angående värfningar i detta fall
örma och innehålla; hvilcket så väl i anseende til Riksens
»enst, sorn landthushåldningens och åckerbrukets härunder betande
nytta, hos de öfrige respective Stånden til et benägit
'»fall recommenderas. Actum ut supra.
Företogos af de projecterade Resolutioner på R. o. Arns
Almänna Besvär följande §§.
9 §, angående Skånske fiskares fiskevalirors förpassande til
potnkring belägne inrikes städer, och huruvida de komma at
ilgodo niuta 1724 års Privilegier för fiskerierne, bifölls.
12 §, angående i Bohus lähn de såkallade ofrie frälsehemman.
Hr von Böhnen berättade at denne § annorledes varit
rojecterad, men igenom Ståndens pluralitet uti Deputationen
aledes blifvit inrättad som den nu lyder.
H. o. A. funno godt, at denne § går ut emedan densamma
'tehåller et afslag.
222 (Tfov. 22.)
Adelns besvär.
Hr Didron hemstälte om icke R. o. A. sig derom vill
förena, at såaane mål och ansökningar, som en gång blifvi
afslagne, ibland R. o. A:ns Besvär aldrig mer måge införas.
Bärtil svarades at sådant skulle vara betänckeligit emeda
en skiälig och nyttig ansökning, som på den ene Riksdage
afslås, vid tidernes förändring på en annan Riksdag kan vinn
bifall, och at altså R. o. A. eij böra sielfve sluta dörren fö
sig at nyttia en sådan förmohn.
31 §, angående en skiälig jemkning vid roteringen i Nyslott
och Kyminenegårds lahn, bifölls.
32 §, angående den så kallade Palteboken i Skåne.
Härvid discourerades och påstods af Frih. Coijett oe
Hr Rammel at bemelte Paltebok vid domstolarne aldrig ib
gälla för något skiäl, utan anses som en blott charteque, emeda
densamma sig sielf kullkastar ty i förtalet sägs, at boken
skrifven efter »snack och sigeise», och at Ärchibiskopen sielf si
aldrig derefter rättat, eij eller är boken någon tid för authenti
erkänd eller af Danske Konungar confirmerad, och bör anse
för farlig emedan densamma uppå visse gods i Skåne och ser
deles vid Blekingske gräntzen skulle kunna åstadkomma en n
reduction.
Häremot förestältes af Hr C. O. Lagercrantz och åt
skillige andre, at samina Paltebok privatis emellan eij t
aldeles är at förkasta, emedan deras enskylte ägotvister p
månge ställen eij annorledes kunna skiljas än igenom demi
eller Lunde-Landebok.
Stadnandes omsidor R. o. A. i det slut at § bifalle
allenast at framföre ordet »annullera» sättes ordet »aldeles'
och orden »at uti ägotvister vitzord betaga» gå ut.
Hr Rammel påminte at uti § tilläggas måtte, at samm
bok eij må kunna kullkasta urminnes häfd.
Härtil svarades at vår lag om urminnes häfd är klar oc
at det altid är fara med at sättia en tydelig sak in qusestione
Företogos följande §§ af de projecterade Resolutioner P
Allmogens Besvär, hvarvid jemfördes Bondeståndets igeno
Protocolls-Extracterne af den 7, 21 och 25 Oct. samt 4 Not
dervid giorde påminnelser.
75 §, angående en del Allmoges i Stockholms lahn begärt
frihet at i Stockholm få föryttra ved och kohl sedan Ortal
och Schebo bruk tilräckeligen och efter hammarskatten derin®
blifvit försedde.
Allmogens besvär.
223
Bondeståndet hade vid denna § påmint at i stället för
»begge bruken», skulle sättias »til cronobruket Ortala hädanefter
årligen efter 1695 års Hammarskatts-längd utgiöra skall».
Hr von Böhnen berättade at Cammar- och Bergs-Collegierne
vid denne § blifvit hörde och at i anledning af theras
Betänckande § blifvit upsatt.
I anseende härtil, och som i fall 1695 års Hammarskattslängd
här skulle blifva fundament, all undersökning skulle
blifva fåfäng, tants af R. o. A. godt at § blifver stående som
den af Deputationen är projecterad. Doch bifölls Allmogens
tilläggning at efter ordet »erfordrar» införes »och Allmogen
ideligen tilkommer», aldenstund sedan undersökningen föriggådt
Allmogen eij är förbunden at til bemelte bruk prestera
ner kohl och ved än som då befunnits Allmogen vara plicktig til.
63 §, angående Jolian-Catharinse alunbruks i Skaraborgs
ålin frihet at af skatteskogarne köpa ved. Härvid uplästes
ondeståndets påminnelse, hvarutinnan Fahlböndernes besvär
mot detta alunbruk vidlyftigt anföres, hvilcket de förmena i
framtiden skola lända Falilbygden medelst vedens stegrande
eli skogarnes utödande til förderf och undergång, anhållandes
aledes at antingen samma bruk aldeles må nedläggas eller
(åtminstone des ägare förplicktas at endast betiena sig af sine
rälseskogar.
Hr von Böhnen berättade at Allmänna Besvärs-Deputation
fver denne § hördt Bergs-Deputationen, hvilcken funnit beänckeligit,
at de på bruket erhåldne Privilegier skulle rubbas,
livilcka Bergs-Collegium, innan de beviljades, alle nödige
mständigheter lärer i ackt tagit.
Hr Landtm, förestälte denna saken vara mycket granlaga
ena sidan i anseende til brukets och des Privilegiers, och
andra sidan i anseende til Fahlbygdens conservation.
Gref Carl Frölich och åtskillige af R. o. A. anförde
fryid at förutan det Bergs-Deputationen funnit at alunvärckets
rtiäldne Privilegier eij böra eller kunna rubbas, så kan detta
ahlboérnes påstående så mycket mindre bifallas som emot
delige Privilegier och skattemanna rättighet en frälseman eller
11 skattebonde, som äger skog, eij betagas kan at sälja ved
hvem han vill.
H. o. A. biföllo altså § som den är inrättad.
r °2 §, angående Allmogens i Finland samt Stockholms och
Psala lähners besvär emot ingångne föreningar om kohls
224 (Not. 2-2.)
Allmogens besvär.
lefvererande til bruken. Bondeståndet påminner härvid at Allmogen
sedan de sine skattekohl behörigen utgiordt måge sälja
thet öfriga til hvilcken the vilja och them lägligast faller.
Härvid förestältes at Bergs-Deputation öfTer denne § blifvit
hörd, och at i fall denna Allmogens påminnelse bifölles, skulle
bönderne lika starckt kohla och föra kohlen til Stockholm,
bade bruken och jerntilvärckningen til skada och afsaknad.
R. o. A. biföllo altså § sorn den är inrättad.
65 §, angående roteringens uphäfvande samt ref- och skattläggningen
i Carelen, bifölls.
Frih. Fabian Wrede påminte at om detta skall kunna
värckställas behöfves flere Landtmätare;
Vid hvilcket tilfälle Gref Carl Frölich jemväl förestälte
nödvändigheten af flere Landtmätare i Osterbottn;
Hvartil svarades at detta ärendet om flere Landtmätare
nu ligger under utarbetande.
44 §, angående jemkning i kneckteroteringen i Kymmenegårds
och Nyslotts lähn, bifölls.
I anledning af Frih. Fabian Wredes föreställning at
med denna roterings värckställande eij på tiden må komma at
utdragas, fants af R. o. A. godt thet en serskilt expedition til
K. Majit upgår, at K. Majit om bemelte jemknings ofördröije-l
liga värckställande des nådiga befallning til vederbörande ville
afgå låta.
1 §, angående Privilegiers, Resolutioners och Förordningars
noga efterlefvande samt Riksdagarnes förkortande, bifölls.
92 §, angående helgonskyldsjemkningen i Skåne, bifölls.
53 §, angående hemman i Nyland och Tavastehus lähn,
som i gamla jordeböcker och indelningsvärcken för skatte sta
antecknade, bifölls.
101 §, angående monderingskistornes framskaffande tå
General-munstringar, bifölls tillika med Bondeståndets tillägg'
ning, angående »alla de öfrige orter och landskaper i riket som
igenom contracter til detta besvär icke förbundne äro».
33 §, angående tullen i Westernorrland på fisk, som kominer
ifrån Norge, bifölls.
93 §, angående dammspannen, bifölls tillika med Bondeståndets
tilläggning, »at the som i the nyss förflutne åhren
thenne dammspann ätniutit, för hvilcken the ock en viss afgift
til cronan utgiordt, icke skola vara förbundne then samma at
återställa».
Gyllencartau. Löningsliqvidationer. Hemmansbyten. 225
6 §, angående Herredagspenningars afläggande för Upsala
Aeademie-hemman, upsköts emedan Prästeståndet sig förbehållit
at med påminnelser vid bemelte § inkomma.
Och som kl. var 10 fortfors eij vidare med besvärens föredragande.
Hr Landtm, sade Hr General-Lieutnanten Cronstedt hafva
begärt at hos R. o. A. anmälas måtte det Hr Gyllencartow,
sergeant vid artilleriet, genom döden aflidit och familien med
honom är utgången, samt at i dag då han begrafves enligit
Reglementet för honom med stycken kommer at skiutas.
Vidare förmälte Hr Landtm., at de öfrige Stånden jemväl
bifallit Hr Gylleneckers och de flere Regiments-fullmäcktiges
ifrån Finland Memorial angående fullt åtniutande af de få
quartaler, som för åhren 1719, 20 och 21 för dem ännu kunna
innestå, doch med det förbehåld, at en af Prästeståndets och
tvänne af Borgareståndets ledamöter, med hvilcka äfven like
omständigheter äro, samma förmån måge åtniuta.
Detta bifölls och skrefs på Memorialet, at R. o. A. bifalla
det vyrdiga Prästeståndets och lofl. Borgareståndets utlåtande.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänckande i anledning af K. Cammar-Collegii Memorial
angående de af Öfverst-Lieutnanten Baron Gustaf von
Köhler nu sedan sidsta Riksdag upgifne frälsehemman Vicksta
hy, tvänne hemman i Upsala lähn, Norunda härad och Vicksta
hochn, mantal 1 :'/g, och Skillinge hemman i Vessmanland, Ulfvesunds
län, Åkerbo härad och Torpa sochn, mantal 5L, til vederlag
emot det af K. Majit genom Resolution den 24 Mali 1726
Öfverst-Lieutnanten beviljade byte af cronohemmanen i Södermanland,
Eskilstuna lähn, Vester-Rekarne härad och Closter
Mehn, Grönsta by Mellan- och Södregården, mantal tilsammans
1 /3, samt Qvimmersta mantal 3/i; hvarvid Deputationen intet
haft at påminna emedan för de utbytte hemman K. Majit och
kronan enligit K. Cammar-Collegii giorde undersökning och up|
satte bytesliquidation til alla delar erhållit jemgodt vederlag,
hnderställandes härjemte Deputationen Riksens Ständers godtfinnande
om icke, i anseende til then öfverränta af 10 dal. 18
t,le V25 P8r smt, som Öfverst-Lieutnanten Köhler äger uti de
nu upgifne vederlagshemmanen och hvilcka han efter erhållit
Jtesbref til cronan straxt vill afstå til des han med ytterUgare
vederlag emot de öfrige honom beviljade byteshemmanen
hun blifva försedd, K. Cammar-Collegium kunde lämnas til—
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 15
226 (Nov. 22.)
Artilleriet.
stånd när han fulla vederlaget til det återstående bytet praesterat
at lämna Öfverst-Lieutnanten Köhler inrymme i de til utbyte
beviljade cronohemmanen och detta återstående byte doch utan
något bytesbrefs utfärdande til nästa Riksdag behörigen afsluta.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 Octhvarutinnan föreställes at som det mycket skulle bidraga
til Artilleriets förkofring uti sielfva theorien om en in
formations-schola
vid Artilleriet här blefvo inrättad, hvaräst
ungdomen kunde hafva tilfälle och lägenhet at lära principm
mathematica eller grunden uti buchsmästeriet och bombkastning,
så har ock Secrete Utskottet på nödige medel och utvägar
härtil varit omtänckt, hållandes före at en Artillerie-officerare,
som inhämtat grundelig kundskap så väl i theorien som practiquen
och densamma genom utländske resor förkofrat, måtte
förordnas til Capitaine Mathematicus och Mechanicus vid Artilleriet
at undervisa ungdomen uti de härtil hörige stycken och
genom värckelige försök applicera theorien til praxin, kunnandes
til en sådan Capitaines aflöning i staten anslås 450
dal. smt utom en lieutenants-lön vid Artilleriet, hvilcken altid
synes böra följa denna beställningen efter, så at bemelte Capitain
åhrligen kommer at åtniuta 750 dal. smt, hvaremot
honom åligger at i ofvannämde vettenskaper informera ynglingar
af hvad stånd de äro, som vilja applicera sig til Artilleriet,
jemväl och Underofficerare och Volontairer vid Ammiralitetet,
utan någon annan vedergällning än den lön honom i staten
bestås, kommandes för honom en fullkomlig instruction at uprättas;
föreslåendes derjemte Secrete Utskottet at af löningsbesparings-medlen
vid Artilleriet, som öfverskiuta nådährsfonden,
stipendium må anslås til et eller tvänne af de qvickaste ämnen,
som efter grundelig uti theori och praxi inhämtad kundskap här
hemma kunde å främmande orter bivista attaquer och belägringar
och der vidare förkofra sig i sådane vettenskaper, hvaraf
riket med tiden kunde hafva nytta och förmån at förvänta.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, yttrade sig
Hr Didron detta af Hr General-Lieutenanten Cronstedt
gifne förslag vara för riket mycket godt och nyttigt, så at offl
det gingo för sig icke allenast inhämske gode och nyttig?
ämnen skulle blifva upammade utan ock främmande inlockad?
at här lära denna vettenskapen, i synnerhet som det svenska
Artilleriet nu för tiden för andre nationers i Europa är beröm*-
Artilleriet. Roteringen i Vestergötland.
227
Frih. H. Wrede lade här til, et så nyttigt och godt förslag
icke allenast förtiena bifall, utan ock beröm. Men som
Artillerie-regimentet i orterne och fästningarne är fördelt och
häfver månge angelägne poster, tyckes en lieutenants-löns indragande
kunna förorsaka afsaknad vid tienstgiörandet, och
hemstälte altså om icke för en sådan Capitain Mechanicus den
fulla föreslagne lönen utan en lieutenants-löns indragande
kunde bestås, varandes denna lilla tilökning i staten eij at
räkna emot det gagn och nytta riket af denne Capitains lönande
kan hafva medelst ymnig tilgång på skickelige Artillerieofficerare.
Som åtskillige af R. o. A. härmed instämde och propositionen
begärtes, frågade
Hr Landtm, om Secrete Utskottets Extractum Protocolli
Walles, så at en sådan Capitain Mathematicus och Mechanicus
kommer at niuta den föreslagne lönen af 750 dal. sint, utan
at någon lieutenants-lön vid Artilleriet indrages;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs på Secrete Utskottets Extractum Protocolli
följande Resolution:
Bifölls, samt at denne Capitain Mathematicus och Mecharicus
den föreslagne lönen af 750 dal. smt åhrligen tillägges,
utan at någon lieutenants-lön vid Artilleriet indrages.
Hr Didron hemstälte, om icke R. o. A. skulle finna nödigt,
at et Cadett-compagnie för all ungdom kunde uprättas,
hvarigenom riket kunde hafva tilgång på hurtige ämnen och
eapable sujetter til officerare så fort de äldre afgå, hvarom Hr
Kåron sade sig vilja inkomma med project.
Uplästes Landt- och Siö-Militioe-QUconomie-Deputationens
Betänckande i anledning af K. Krigs- och Cammar-Collegiernes
bl K. Maj:t afgifne underdåniga yttrande under den 16 sidstl.
angående åtskillige så väl vid sidst håldne som inneVarar|de
Riksdag i underdånighet ingifne och til bemelte Coldegiers
utlåtande remitterade ansökningar, at de roterade säteber
samt rå- och rörs-hemman i Skaraborgs lähn jemte 1/2
hemman i Elfsborgs lähn måtte befrias ifrån soldatehåll och
hneckterotering, uti hvilcket Betänckande Deputationen, efter
°!uständeligit uprepande af alt hvad sedan 1731 års Riksdag
'denna sak förelupit, funnit bäst vara at bifalla ofvanbemelte
legiernes Betänckande, så at berörde inroterade köpegods, sätebe*'
saint rå- och rörshemman utur roteringsvärcket uteslutas
228 (Not. 22.) Roteringen i Vestergötland.
och ifrån kneclitehållet befrias, samt de bondehemman, sorn
stått i rota med berörde säterier och rå- och rörs-hemman,
jemkas tilsamman under vissa rotar med de uti Skaraborgs
lahn befintelige oroterade hemman, börandes de i samma lahn
belägne hemman, som eij beqvämligen kunna sammanroteras,
så väl som Lindes herding i Bergslagen och Gunnarskogs sochn
i Vermeland, med de flere i Nercke och Vermelands regimentes
district befintelige oroterade hemman, betala roteringsfriheter,
med penningar til Förråds-cassan, livilcka penningar vid påkommande
krig K. Maj:t i nåder kunde disponera antingen
til Skaraborgs lälins regimentes completterande eller något
värfvadt regimentes förstärckande efter omständiglieterne.
Hr Landtm, uprepade slutet, uti hvilcket Deputationen
stadnat, så at bemelte säterier måge lika som de öfrige i rike:
komma at vara frie och undslippa denna dem pålagde roteringslasten.
Hr Didron utlät sig, at det voro obilligt hvad desse säte-l
rier i Skaraborgs lähn lidit, och at han gierna skulle se det
de kunde hielpas och niuta den rätt och förmån, sorn alla
säterier enligit Adelige Privilegierne tilkommer, allenast det
kan skie på et sätt, at indelningsvärcket eij rubbas, eller at
regimentet icke försvagas, hvilcket Hr Didron inför Protocollet
prmcaverade ingalunda må skie, aldenstund bemelte indelningsvärck
uti Regeringsformen så är faststäldt, at derutinnan aldrig
någon rubbning bör tillåtas; och skulle desse 27 man på värfvad
fot underhållas, så förorsakas jemväl derigenom confusion uti
et indelt regimente.
Hr Rammel sade sig eij kunna se hvarföre icke desse
säterier måge komma at slippa denna rotering och som alle;
andre säterier i riket niuta Adelige Privilegierne til godo, enär
regimentet, som här föreslås, på annat sätt i krigstider kan
komma at behålla sin fulla styrcka, och at han för sin del
coram Protocollo förklarar, at om oskyldigt folck emot Privi
legiers klara innehåld skola förtryckas, sådant liten välsignels
för land och rike lärer med sig föra.
Hr von Böhnen utlät sig, at han eij kunde neka, a!
denna roterings-lasten är ju mycket besvärlig för deni af R
o. A., som den träffat, och hade de jemväl uti Högstsal. Konni)
Carl XII:s tid haft des nådiga Resolution, at knecktarne skulle
tagas ifrån säterierne och flyttas på andre oroterade hemin*11!
men när det kom til undersökning, fants uppå sådane orute
Roteringen i Vestergötland.
229
rade hemman eij någon tilgång; uprepandes deruppå hvad oreda
det skulle förorsaka, om uti et indelt regimente visse numrer
skulle stå på värfvad fot, och huruledes den minsta rubbning
uti indelningen i framtiden torde hafva större påfölgder än
man sig nu kan föreställa.
Hr Didron uprepade sin förra påminnelse, at indelningsvärcket
uti Regeringsformen är faststäldt och får således på
intet sätt rubbas, men om desse 27 man kunde tagas ifrån
säterierne och på annat sätt til regimentet igenom indelning
ersättas, voro lian eij deremot.
Gref Carl Frölich förestälte, huru mycken ömhet de
andre Stånden visa om deras Privilegiers försvar och bibehållande,
men at det vid detta tilfället hade det anseende, som
R. o. A. sine Privilegier sielfve ville omkullkasta.
Gref Axel Rutger Sparre sade, at alle Adelsmän i riket
böra niuta Privilegierne på lika sätt til godo, och som våre
medbroder lidit, böra vij förhjelpa dem til sin rätt, hvilcket
bäst och utan indelningens afsaknad kan skie på det i Betänckandet
föreslagne sättet.
Frih. Carl Sparre yttrade sig det vara mycket billigt,
at de af R. o. A., som på detta sätt lidit, til Privilegiernes
åtniutande måge blifva förhulpne, men at det så må skie, at
regimentet igenom indelte soldater må få sin fyllnad, eller ock
at Adelen må få åhrlig ersättning i penningar och roteringen
blifva stående.
Frih. Henr. Wrede sade saken vara mycket öm, och at
han gierna skulle se våre medbroder huipne, men som i riket
bunde vara flere dylike säterier, hvilcke igenom ingångne contracter
kommit at undergå indelning eller rotering och samma
säterier genom köp kunna sedan vara komne i andre och tredje
banden, då köparen tvifvelsutan lärer hafva lämpat värdet och
betalningen efter den egendomen vidhängande lasten, så voro
lycket eftertänckeligit at i anseende til Yestergiöthland giöra
,*t steg, hvaraf de i Upland och andre provintzer torde taga anledning
at giöra et lika påstående. Dessutan om R. o. A. aldrig
8a litet röra indelningen, lära de andre Stånden lägga sig dere®ot,
och voro önskeligit, at någre andre medel och utvägar kunde
“pbnnas, som eij förorsakade rubbning uti indelningsvärcket.
Hr Bergenstierna uprepade Frih. Carl Sparres gifne
förslag, at soldaten kunde blifva qvarstående och til säteriesag*rne
betalas penningar af Gunnarskogs och de öfrige sochnarne.
230 (Jior. 2*2.) Roteringen i Vestergötland.
Frih. Eric Wrangel säde det vara obilligt, om någre af
R. o. A. eij skulle niuta Privilegierne til godo äfven som de
öfrige, uprepandes på hvad sätt i framledne Landshöfdingen
Örnclos tid Adelen i Vestergötland til denna roterings antagande!
lika som blifvit tvungen, hvarföre R. o. A. så mycket meral
lära vara örne om at de til sin rätt och Privilegiernes åtniusande
blifva förhulpne, i synnerhet som här eij någon förminskning
eller indragning uti indelningsvärcket, utan allenast en
flyttning projecteras, som på intet sätt kan anses för någon
emot Regeringsformen stridande rubbning uti bemelte indelningsvärck.
Hr Wulfwenstierna uprepade ifrån första början på livad
sätt desse säterier emot ägarnes vilja rotering kommit at blifva
underkastade, nemligen at Landshöfdingen, sedan ifrån Skaraborgs
lähn 3 härader blifvit borttagne, lofvat af bemelte lahn
skaffa et complett regimente af 1,500 man, hvartil som då i
länet eij nog tilgång fants alle köpegods säterierne blefvo inroterade,
och ehuru ägarne sig aldrig dertil begifvit, blef dodi
sådant igenom Konungens bref stadfäst; tilläggandes Hr Wulfwenstierna,
at ehuruväl vid detta tilfälle han til en del talade
uti sin egen sak, emedan han jemväl af en så beskaffat egendom
voro innehafvare, så måste han docli hemställa om hvad
på sådant sätt skiedt icke bör rättas, och som hela differencen
allenast består uti 27 knecktar, til hvilckas fyllnad i krigstider
fullkomlig tilgång är vid handen gifven, R. o. A. uti en
hel provintz framför alle andre alt framgient bör lida och blifva
olyckelig, i synnerhet som på 1720 och 1731 åhrens Riksdagar
K. Maj:t i nåder lofvat at hielpa R. o. A. i Vestergiöthland
til deras rättigheters och Privilegiernes åtniutande, af hvileka
nådige löften Betänckandet allenast gifver förslag på värckställigheten;
och om på förre Riksdagen Ständerne lämnat
Capellanerne i riket den friheten, at soldater ifrån deras boställen
på andre oroterade hemman må flyttias, och en sådan
flyttning eij för någon rubbning i indelningsvärcket ansedt, sa
förmodar han at samma förmån R. o. A., som igenom Privilegierne
dertil fullkomligen äro berättigade, uppå deras säteriet
eii lärer afslås.
Hr Didron sade alt detta vara just och om allenast
man til Skaraborgs regimente och 3 man til Västgiöthe-Bid’
regimente på indelt fot igen förskaffas, så är han mycket nögdi
at säterierne slippa roteringen.
Roteringen i Vestergötland. 231
Hr Soop sade, at han aldeles conformerar sig med Hr
Wulfwenstierna och begärde allenast at som en del af R. o. A.
i Elfsborgs lähn på samma sätt äro lidande, det jemväl om
dem uti Resolutionen införas må, emedan uti Betänckandet
sägs, at i anseende til dem det allenast felar på Landshöfdingens
berättelse.
Det begärtes, at Hr Landtm, ville giöra propositionen
om Betänckandet bifalles.
Hr Landtm, giorde frågan om R. o. A. behaga bifalla
Betänckandet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Hellenstierna giorde följande föreställning, hvilcken
lian begärte måtte föras til Protocollet: Emedan jag förnimmer,
at R. o. A. enhälleligen tächts befria de inroterade säterier i
Skaraborgs län ifrån roteringen, efter det nu upläste Betänckande,
så anhåller jag som fullmäcktig för regimentet det de
penningar, som af Lindes herding och Gunnarskogs sochn i
Vermeland komma til ersättning uti Förråds-cassan at inflyta,
endast måge Skaraborgs regimente til godo komma, så at regimentet
vid förefallande upbrott med de härigenom bortmiste 27
soldater recruterat blifver och således då altid må vara til det
antal af 1,200 man, som vid indelningen utsatt är.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Ofverst-Lieutn. Wennerstedt framträdde och giorde
samma reservation som Hr Hellenstierna, i anseende til tre
man af Västgiöthe-Dahls regimentet, i fall de härigenom skulle
komma at afgå.
Upsattes följande Resolution, hvilcken sedan den för R.
°- A. var upläst, skrefs på Landt- och Siö-Militi?e-CEconomieDeputationens
Betänckande:
Bifallit, doch at den recrutering, som skier för de medel,
hviicka af Gunnarskogs sochn etc. åhrligen samlas, endast
kommer Skaraborgs regimente til godo.
Det fants godt, at en Deputation af sex personer afgår
med Betänckandet och den påskrifne Resolutionen til de andre
Stånden detta ärendet hos dem til det bästa at recommendera;
0c'i afgick Frih. Conrad Sparre med bemelte Deputation.
Ander det at denna saken var före, anmältes och på van■igit
sätt emottogs en Deputation ifrån Prästeståndet, bestående
af 6 personer.
232 (Sot. 22.) Upsala akademi. Gierta och Hästesko.
Hr Biskopen Dr Jacob Benzelius näst aflagd hälsning
anförde, at sorn uti en § af de Resolutioner, som på Allmogens
besvär äro projecterade, Upsala Academie Privilegier äro rörde,
så liar Ståndet eij undgå kunnat at härvid giöra nödige påminnelser
och föreställningar.
Hvaruppå af Dr Melander uplästes Prästeståndets utfärdade
Extractum Protocolli, hvarutinnan visas, at Allmogen eij
är befogad af Upsala Academie-Bönder at påstå Herredagspenningar.
Hr Biskopen recommenderade detta ärendet såsom
rörande Privilegierne til et rättvist och benägit öfvervägande;
Och sedan Hr Landtm, häruppå svarat, at bemelte §
ännu eij är afgiord och at vid des företagande det vördige
Prästeståndets påminnelse R. o. A. skall blifva föredragen, alträdde
Deputationen.
Uplästes Protocolls-Deputation ens Extractum Protocolli a]
den 21 Nov., hvarutinnan förmäles huruledes Justitise-Deputationen
tvänne serskilte gånger förklarat, at med vidare sammanträden
af begge Deputationerne uti den af Riksens Ständer
til gemensamt yttrande remitterade saken emellan Hr Presidenten
Baron Gierta, Hr Öfversten Stiernroos och Hr Hestsb
måtte innehållas, hemställandes Deputationen, at som Protocollet
icke blifvit justerat och följackteligen ingen expedition
skie kunnat, om icke Justitiae-Deputationen kunde tilsägas at
med Protocolls-Deputationen vidare sammanträda, på det Protocollet
må kunna justeras och expeditionen derefter författas.
Förbemelte Extractum Protocolli bifölls af R. o. A.
Uplästes den vid Secrete Utskottets Extractum Protocolli
af den 9 Nov. angående Pensions- och Gratialist-staten under
Lit. B. bifogade förteckning på dem, som pensioner och gratialer
af Extra-utgiftsmedlen äro tillagde, med bifogade anmärckningar
huruvida hvar och en, som på bemelte förteckning
är upförd, den tillagde pensionen tyckes behöfva eller ock utan
någon understöd af publico kunna hafva sin utkomst.
Sedan gicks samma förteckning ånyo igenom och sorn
deruppå först var nämd framledne Hr Riks-Rådets Feldtmai'
skalckens och Öfverståthållarens Gref Taubes änckegrefvinna
at efter K. Maj:ts bref af den 5 Dec. 1735 niuta en årlig
pension af 1,000 dal. sint, hvarvid var giord följande anteckning:
»förmenas kunna hafva sin utkomst utan något undei
stöd af publico»;
Pensions- och Gratialist-staten.
233
Yttrade sig Hr Kaulbars at emedan K. Maj:t för bemelte
änckegrefvinna til pension i nåder resolverat, det ock
dervid kunde förblifva och ingen ändring skie; men at för framtiden
inge pensioner måge bortgifvas utan efter de nu faststäldte
reglor.
Frih. Malcom Hamilton hemstälte, om icke på samma
sätt i anseende til Hr Riks-Rådet Gref Cronhielms änckegrefvinna
kunde förhållas, hvilcken äfvenledes på förteckningen
ifrån den henne en gång tillagde pensionen var utesluten, varandes
grefvinnans vilckor eij så fördelacktige som mången sig
torde föreställa, emedan i förmågo af et förut uprättat pactum
antenuptiale hon eij kommit at niuta någon delaktighet uti
framledne Hr Riks-Rådets efterlemnade egendom.
Atskillige af R. o. A. utläto sig, at om bemelte tvänne
änckegrefvinnor få behålla sine pensioner, fru grefvinnan Ekeblad,
som var den tredje, för hvilcken en dylika anteckning var
giord, bör niuta lika rätt och eij eller ifrån des tillagde pension
uteslutas.
Hr Boije sade det eij vara at undra uppå at hvar och
en interesserar sig för sine vänner; han ville härvid eij nämna
någon eller utlåta sig om deras omständigheter och vilckor, men
kunde försäkra, at Secrete Utskottet härutinnan efter bästa
vett och samvete förfarit; hemställandes altså om icke R. o.
A. skulle behaga antingen at låta förblifva vid det, som nu är
projecterat, eller ock öka Pension s-staten öfver den nu utsatte
summan; det voro eij obekant at landet är upfyldt med fattiga
änckor, hvilcka sig uti et så torftigt och uselt tilstånd befinna,
at de neppeligen hafva hvarmed de sitt lif kunna uppehålla;
lämnar man desse hielplöse och understödjer andre, som en sådan
hielp eij behöfva, så dragés dermed Guds hämd öfver land
och rike.
Hr Didron påminte, at han redan förre gången anmält
Hr Öf verst Maijdells änckefru, hvilcken voro uti et så torfhgt
tilstånd, at det voro synd om hon eij skulle blifva hulpen,
°ch hvars salig man trogit, väl och länge tient riket.
Frih. Coijett sade sig allenast vilja tillägga til det, som
Hr Boije mycket väl utfört, at de, som söka pensioner och
dom eij behöfva, giöra stor synd, emedan de för andre torfhge
nödlidande och sådane som den Frun, hvilcken Hr Didron
nu behagat nämna, undandraga den hielp och understöd, som
deras nöd gior dem berättigade til. När jag, som har et tärnme
-
234 (JfoT. 22.) Pensions- och Gratialist-staten.
ligit antal af barn at upföda, betalt publici-afgifter, blifver inis
om åhret eij så mycket til mitt och de minas underhåld oell
uppfostran öfrigit, som en af desse pensionärer åtniuter; oell
tyckes mig eij vara billigt, at vij med vare contributioner skola
understödja andras öfverflöd.
Hr Landtm, anmälte, at Hr Cabinetts-Cammarherren Gref
Taube ingifvit et Memorial, livilcket uppå R. o. Arns dertil
gifne tilstånd uplästes, anförandes Hr Grefven derutinnan, at
som l:o den gården des Fru moder bebor eij är des egen oell
hon eij eger någon egendom, hvaraf hon nödtorfteligen kan subsistera;
2:o måste uti samma slätta tilstånd vidkännas den
lasten at hos sig hafva och underhålla des dotter, framledne
Hr Öfversten Schmitterlos änckefru med tvänne des barn, ägandes
bemelte fru Öfverstinna sielf ingenting, hvaraf hon med
des barn kunde subsistera, och 3:o ibland dem, som på pensionsstaten
äro bibeliåldne, de finnas, som til sin utkomst ega långt
favorablare vilkor; och 4:o framledne Hr Riks-Rådet och Feldt -  marskalcken rätt så väl med nit och trohet upoffrat sin tid i
rikets tienst, som någon af dem, hvilckas änckefruer med pensioner
äro benådade, så förmodar Hr Grefven och Cammarherren
at Riksens Högh Ständer lära giöra den gunstiga författning,
hvarmedelst des ålderstegna och blinda Fru moder må
til des död orubbat til godo niuta den af H. K. Majit i nåder
förundte och för Fru Grefvinnans subsistence oundgänglig varande
pensionen.
Frih. H. Wrede förmente, at man med större trygghet
sig lärer kunna utlåta om angående de fattige och mäst nöd
lidande
änckor först blifver eftersedt, såsom Hr Öfverste Schmitterlos
änka, Hr Kruus äncka, hvilken sitter med 10 oförsörgde
barn, Hr Tigerclos äncka med 9 barn och många flere, hvilcka
sig uti mycket beklagelige omständigheter befinna.
Hr Landtm.: Om vij vilja gå i denna detaillen så är här
en bilaga af 200 personer, som äro i detta beklageliga til
ståndet.
Sidst faststäldtes af R. o. A. at hela summan för
pensionairer och gratialister blifver 30,000 dal. smt.
Hr Didron hemstälte, om icke desse 30,000 dal. sint
kunde blifva utdelte på det sätt, som Secrete Utskottet gifti*
vid handen, men hvad fördelningen angingo sade Hr Didron sig
hafva författat et project, som tyckes innehålla någon närmare
jemnlikhet, och genom hvilcken et större antal af nödlidande
personer kunde blifva hulpne.
Pensions- och Gratialist-staten.
235
Hr Landtm.: Frågan är om Secrete Utskottets anmärckning
i anseende til Fru Grefvinnan Taube bifalles.
Häruppå föll af R. o. A. et skiljacktigt svar.
Hr Lilljestierna förestälte det vara betänckeligit at taga
tilbaka en gifven gåfva; anförandes derjemte at förutan flere
svåra omständigheter Fru Grefvinnan Taube jemväl befinner
sig i det mycket beklageliga och medlidansvärde tilstånd at
hafva förlorat sin syn, och at om Fru Grefvinnan des pension
betages, sådant jemväl kunde påstås i anseende til andre, som
på listan til pension äro upförde; hemställandes altså om icke
det kunde blifva dervid, at hvad som en gång är gifvit dervid
framgient må förblifva.
Hr Boije sade sig eij vara deremot, men huru skola de
fattige, som härigenom komma at mista, blifva hulpne.
Hr Lilljestierna: Om ingen annan utväg är, så kunde
Fru Grefvinnan Dukers pension, som är 2,000 dal. smt, giöras
lika med de andre och de afdragne 1,000 dal. sint liärtil användas.
Hr Landtm.: Secrete Utskottet har eij kunnat lägga handen
vid det, som af Riksens Ständer en gång är faststäldt;
men om R. o. A. behaga, vill jag gifva et project vid handen;
här är allenast qumstionen om frenne änckegrefvinnors pensioner
och summan eij iner än 3,000 dal. smt. Om R. o. A.
så skulle godt finna, så kunde desse 3,000 dal. smt af Pensionsstaten
uteslutas och samma summa af extra-utgifts-medlen
ahrligen betalas, docli med det uttryckeliga förbehåld at sådant
eij må dragas til prejudicat, frågandes Hr Landtm, om detta
bifalles.
Men häruppå föll et skiljacktigt svar.
Frih. H. Wrede: Kanskie man kunde begynna med dem, som
hafva ringare pensioner, och tillägga Fru Öfverstinnan SchmitMo
någon pension, hvarigenom Fru Grefvinnan Taube, som
henne nu måste understödja, kunde lisas.
Häruppå discourerades af R. o. A. en stund med skilj—
acktighet i meningarne.
Hr Didron hemstälte, om icke denna saken kunde blifva
liggande til bevillnings-värcket blifvit afgiordt, då den sedan
bättre kunde regleras.
Hr Fal kengren sade det vara omöijeligit at här in pleno
examinera hvars och ens trångmål och omständigheter, och at
het altså voro bäst och säkrast at härutinnan lita pä det, som
236 (Not. 22.) Pensions- och Gratialist-staten.
af Secrete Utskottet blifvit giordt; kunnandes man bäst komma
härifrån om frågan giöres, örn Secrete Utskottets annotationer
bifallas.
Åtskillige af R. o. A. begärde detsamma; hvaruppå Hr
Landtm, giorde bemelte fråga; uppå hvilckeu äfven som de
förre föll et skiljacktigt svar.
Här uppå discourerades och förmentes af åtskillige at man
härutinnan eij lärer kunna komma til slut utan igenom votering.
Men då Hr Landtm, giorde proposition om häröfver skall
voteras;
Svarades ännu med Ja och Nej.
Hr Lilliestierna hemstälte, om man icke skulle kunna
komma ifrån denne quaestionen med det at man tilläde Fru
Öfverstinnan Schmitterlo en pension af 600 dal. sint.
Hr Palmstierna förestälte, at en timas utdragande af
Riksdagen kåstar riket mera än desse 3,000 dal. smt om
hvilcka nu så länge är discourerat; och som Fru Grefvinnan
Diikers pension, hvilcken minst densamma tyckes behöfva, eij
kan röras, emedan den af Ständerne på förra Riksdagen är
faststäld, så kunde R. o. A. aldra bäst komma ifrån denna
saken, om det af Hr Landtm, gifne förslaget lingö bifall.
Gref Dohna: Kanskie pluraliteten är derföre at Fru Ofverstinnan
Schmitterlo blifver hulpen; och som Ständerne eij kunna
befatta sig med pensioners utdelande, kunde åhrligen för henne
600 dal. smt af extra-utgifts-medlen anordnas.
Frih. Conrad Sparre och de Deputerade, som med Betänckandet
och R. o. A:ns Resolution, angående de roterade
säterierne i Skaraborgs lähn, varit hos de andre Stånden, kommu
tilbaka, och berättade Frih. Sparre, at Stånden låtit anmäla
deras hälsningar samt lofvat, när saken förekommer, at på F
o. Arns Resolution villia giöra all attention.
Hr Landtm, uprepade hvad angående Fru Öfverstinnan
Schmitterlo och des upförande på staten, at af extra-utgiflS'
medlen åhrligen niuta 600 dal. smt, blifvit förestält, frågande*
om det bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om Secrete Utskottets öfriga
annotationer bifallas;
Hvartil af R. o. A. likaledes svarades med Ja.
Skrefs altså på förteckningen Lit. B.:
Roteringen i Vestergötland.
237
Resol.: Bifölls, och kommer härjemte Hr Öfversten SchmitI
Urlos änckegrefvinna, i anseende til des beklagelige vilkor, at
af extra-utgifts-medlen åhrligen niuta sex hundrade dal. smt.
Frih. Bennet påminte om de tvänne fattige Öfverstinnor
i Landscrona, för hvilcka han 4 år solliciterat, at de måtte
komma til pensioner.
Hr Boije sade sig eij vetta, huruvida man här kan particularisera.
Gref J. Cronhiel n framträdde och begärte, at quaostionen
oin des stiufmoders Fru Grefvinnan Cronhielms pension måtte
nptagas, emedan han eliest härom voro begärandes votering.
Det svarades saken redan vara afgiord.
Hr Landtm, frågade om saken är afgiord;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 25 November.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
ilen 22 Aov. håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser giordes.
Hr Didron: Ehuruväl jag vid förre sammankomsten, då
angående roterade säteriers i Skaraborgs lähn befrielse ifrån
knechtehå 1 let resolverat blef, prsecaverade at en sådan rubbning
uti indelnings-värcket eij bör tillatas, samt at desse säterier
eij böra ifrån roteringen befrias, om icke de 27 man på indelt
fot til regimentet blefvo ersatte; doch sorn R. o. A. behagat
samtycka til Deputationens Betänckande, livilcket jemväl af de
andre Stånden torde bifallas, så måste jag ännu förnya mitt
fia giorde förbehåld, at uti indelningsvärcket, livilcket i Reger|ngsformen
är fastsäldt, ingen rubbning eller ändring må tillåtas
; och befrucktar jag, at vid nästa Riksdag lärer Södermanlands,
Smålands och flere regimenter med dylika ansökningar
inkomma, hvilcka, om de vinna bifall, går efter handen
'ndelnings-värcket, som gifver riket en så stor styrcka och ansande
in- och utomlands, öfverända; livilcket des förbehåld Hr
didron begärte måtte föras til Protocollet.
Hr Hellenstierna sade sig giöra samma reservation, och
la(fo han för sin del hälst sedt at soldaterne blifvit stående
Dcl> säterierne deremot fädt upbära penningarne af de dertil
anslagne sochnar.
238 (Nov. 25.) Presteståndets och Allmogens besvär.
Företogos de projecterade Resolutioner på Prästeståndets
Allmänna Besvär.
15 §, angående psalmböckers och catechesers upläggande
och hvad boktryckarne thervid hafva at iackttaga, bifölls.
3 §, angående 1731 års förenings uphäfvande stiften emellan
om collecter, bifölls.
4 §, angående de til Carlscrona stads kyrcka årligen beviljade
tvänne collecter, bifölls.
9 §, angående 10 § af Prästeståndets Privilegier beträffande
gårdars och tomters köpande i städerne; hvarvid Prästeståndets
in margine giorde anmärkningar uplästes, men som § i sig sielf
fants tydelig nog, bifölls den samma som den i Deputationen
var inrättad.
11 §, at Prästerskapet i städerne i anseende til onera realia!
som följa husen eij måge ohörde taxeras, bifölls.
12 §, angående sochnestämmor och hvad der beslutes i
anseende til kyrckio-byggnaden. Prästeståndets in margine
giorde ändring antogs eij, utan bifölls § som den uti Deputationen
var inrättad.
13 §, angående Prästerskapets lönings-spannemåls befriande
ifrån centonalens betalande. Den första Prästeståndets påminnelse
at i stället för orden, »hvarmed de sedan år 1734 varit
betungade» sättes, »hvarmed någre ecclesiastique stater sedan
år 1734 varit betungade», bifölls. Den andre påminnelsen, at
orden »hvaraf fyrationdedelen afdrages» kunde gå ut, bifölls eij.
I anledning af Prästeståndets vid denne § giorde tredje påminnelse
funno R. o. A. orden så kunna inrättas: »Prästegårdar
och stommar samt Capel lans-gårdar». Den fierde påminnelsen
at näst ordet »lön», skulle tilläggas »af cronan», bifölls
eij emedan jemväl lön kan vara som består af frälsedonatioc
I öfrigit befölls § som den i Deputationen var inrättad.
Föredrogos följande §§ af Resolutionerne på Allmogens Besvär.
6 §, angående Herredags-penningar af Upsala Academiehemman
blef upskuten emedan Prästeståndet, som förbehållit
sig at vid beinelte § giöra påminnelse, med samma påminnelse
ännu eij inkommit.
42 §, angående magaziners uprättande til Allmogens behol
i Öster- och Yesterbottn af den anordnings-staten öfverskiutande
cronospannemålen i Öster- och Vesterbotten, hvarvid
Bondeståndet påmint at tilläggas måtte den öfrige delen af
Österbottn jemte en del af Väster-Norrland och Jemteland.
Allmogens besvär.
239
Bemelte § bifölls som den är inrättad, emedan den är
rundad på Secrete Utskottets Betänckande, och i annor händelse
rist uti Stats-värcket skulle förorsakas.
11 §, angående den nye Jägerie-statens i Småland och
leking uphäfvande, bifölls.
57 §, angående undersökningar af strandridare om förbudne
almor hos Allmogen. Bondeståndets tilläggning, »närmaste
efallnings- och Länsmans» antogs eij, hållandes R. o. A. för
äkrast at bifalla § som den är inrättad.
7 §, angående tiondesättning i Vermeland och Nerke, bifölls.
25 §, angående tilstånd för Allmogen i Elfsborgs län at
å bebo de 3,/16 och J/s hemman, som för detta bestådt af större
emmantal. Bondeståndets anmärkning at införas skulle »försedlade»,
antogs icke, och bifölls § såsom i sig sielf nog tydelig.
2 §, angående bevillningarne, bifölls.
9 §, angående Skogsordningen, bifölls.
79 §. At Allmogen i Cronobergs låhn, som på andre orter
riket, må få 8 öre smt mihlen för cronoskiutz och durcharcher,
bifölls, och kunde det ärbara Bondeståndets tilläggning
|t giöra denna Resolution general eij bifallas, emedan den
jågan i Deputationen eij blifvit utarbetad.
95 §, angående tiden til regimentsmöten vid Lif-regimentet,
fölls.
64 §. At Lucasmässo-marcknad i Schöfde stad må blifva
fri marknad. I anseende til de skiäl, som uti § äro anförde,
nde R. o. A. eij bifalla Bondeståndets giorde påminnelse
an bifölls § som den var inrättad.
100 §, angående den angräntzande Allmogens tilstånd at
jsälga huggen ved til Norge, bifölls tillika med Bondeståndets
.läggning at näst de understrukne orden til Norge, införes:
å vinter som sommar».
12 §, angående Förordningen om mått, måhl och vigt,
fölls.
97 §, angående hemmans numrorne i Malmöhus och Chrianstads
lähner, bifölls.
38 §, angående Allmogens som äga seglations-frihet, at
:(1 nästa crono-betientes resepass få anträda sine siöresor,
fölls.
Uplästes et af Majoren Frih. II. Wrede ingifvit Memorial,
arutinnan, näst betygad vördsam erkänsla för den grace och
Ida rättvisa, som Riksens Högh Ständer emot dess svåger
240 (Sot. 25.) Skyttes och Lilljestjelkes liqvidationer.
Majoren Carl II. Skytte nyligen behagat visa, medelst tilerkännande
af de i K. Cammar-Collegio tvistige giorde 7,078
dal. smt, Hr Majoren Wrede än ytterligare anhåller det täcktes
Riksens Ständer i betracktande af andragne skiäl så förklara
deras emot Majoren Skytte ertedde ynnest angående de 7,078
dal. smts utbekommande, at honom i anseende härtil eij må
uti K. Cammar-Collegio möta något hinder och svårighet vid
dess derstädes giorde ansökning om liquidation öfver framledne
Generalen och Gouverneuren Skyttes fordran för innestående
Öfverste- och Commendantslön ifrån år 1697 til 1709, emedan
denne fordran med de förre als ingen gemenskap skall hafva.
Hr Lilliestierna sade at lian aldrig kan föreställa sig,
at det lärer hafva varit Riksens Ständers mening, enär de
accorderat Hr Majoren Skytte den grace och justiee, som honom
så vid den förre som denne Riksdag vederfarits, at honom
betalningen för denna klara liquidation skulle afskiäras.
Sorn åtskillige af R. o. A. härmed instämde, begärandes
at Hr Landtm, ville giöra propositionen;
Frågade Hr Landtm, om Frih. Wredes ansökning bifalles;|
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs på Memorialet följande Resolution, sedan den)
för R. o. A. var upläst:
Resol.: Bifallit, finnandes R. o. A. at den förra Stiin
dernes Resolution eij kan hindra Majoren Skytte uti denn
liquidationens utbekommande, såsom den der dit eij lämpas kan
Frih. H. Wrede, näst aflagd tacksägelse för denna H:
Majoren Skytte nu å nyo vederfarne justiee, anholt om tilstan
at med Memorialet och den påskrifne Resolutionen få gå til d
andre Stånden, hvilcket honom af R. o. A. beviljades.
Uplästes Hr Lieutenant Lilljestielkes Memorial, hvarut
innan Hr Lieutenanten anförer det han för privat gäld skul
efter Freds-tractatens slut eij kunnat komma utur den rysk
fångenskapen, så at han eij för än förleden October mana
kunnat komma hem til sitt kära fädernesland, anhållandes
i anseende til des långvariga fångenskap och utståndne svang,
heter blifva hugnad med tvänne des lönings-liquidationers to1
åhren 1707, 8 och 9 samt åhren 1719, 20 och 21, bestigande
sig tilsammans til 726 dal. 15 öre sint, fulla utbekommande.
R. o. A. funno detta vara det ringaste, som Hr Lieutf|
nanten i anseende til de af honom andragne bevekande ska
kunde bifallas.
Lilljestjelkes mern. Thomsson» mern. Boijes mern. 241
Hr Landtm, giorde altså frågan,
och bifölls Hr Lilljestielkes ansökning, tilläggandes R. o. A.,
at det skier med recommendation til de andre Stånden.
I följe häraf skrefs uppå Hr Lilljestielkes Memorial följande
Resolution: Bifölls, och emedan detta är det ringaste
som Hr Lieutenant Lilljestielke i anseende til des trogna
tienster och utståndne svårigheter kan beviljas, så gior R. o. A.
sig så mycket mera försäkrad om de öfrige respective Ståndens
benägna bifall härutinnan.
Uplästes Hr Öfversten Thomssom Memorial, at JustitiaeDeputationen
innan Riksdagens slut med dess utlåtande må
inkomma öfver den i anledning af dess förra Memorial til heinehe
Deputations utarbetande hänskutne frågan, huruvida en
sak kan dragas til en högre instance innan uti den nedrigare,
deräst saken är anhängig, öfver den samma är resolverat.
Detta Memorial remitterades af R. o. A. til JustitiaeDeputationen.
Uplästes Justitiai-Deputationens Betänckande angående
värckställighet af lag och förordningar i anledning så väl af
Majoren Boijes derom ingifne Memorial som 1 § af Bondeståndets
vid innevarande Riksdag andragne Allmänna Besvär,
hvilcket ärende Deputationen berättar sig med ali uptänckelig
ömhet hafva skärskådat, men som detsamma för des vigt och
angelägenhet skull förut fordrar et noga öfverläggande uti vederbörande
Håfrätter och Collegier, så hemställes om icke H. K.
Majit i underdånighet kunde anmodas at inhämta så väl deras
sorn Lag- och Politie-Commissionernes Betänckande, samt sedan
i anledning af altsammans taga sådane mått som til rikets
styrcka och undersåtarnes sällhet tienlige pröfvas; anmälandes
Deputationen i öfrigit någre ledamöters häröfver författade och
| uti et project sammanfogade särskilte meningar som äfven
R- o. A. förelästes, hvilcka Deputationen förmenar til närmare
öfvervägande så väl hos H. K. Majit som de flere vederbörande
kunna medfölja.
Hr Boije förestälte at hvad som gifvit honom anledning
at hos Riksens Ständer inkomma med förbemelte Memorial,
varit den sparsamma efterlefnad han förmärckt af våre månge
balsosamme lagar, stadgar och förordningar, hvarvid hos våre
bil Imäckt i ge ämbetsmän och betiente den acktsamhet, drift och
vttcrtryek eij förspordts, som sakens angelägenhet fordrar; och
s°m allenast tvänne medel äro at ärna det härvid påsyftade
Adelns Protokoll, 1738—1739. 11. 16
242 (Sov. 2o.) Förordningars efterlefvande.
stora och sälla ändamålet, nemligen straff och belöning, varande:
det förra kraftigt nog at afskräcka och afhålla odygden ocl
det senare at upmuntra dygden, så böra Riksens Ständer tils
at begge blifva behörigen utdelte, och när mål komma före
som förtiena at med eftertryck anses, visa en behörig alfvarsamhet,
emedan Riksens Ständer såsom Öfver-Domare til dei
ändan äro sammankomne at skiärskåda sakerne; förmodande:
Hr Boije det ingen svensk Riddersman lärer eftergifva hvad son
emot vår dyra lag och förordningar kan vara begångit, emedai
om exempel statueras man lärer få se, at lag. och förordninga:
med mera acktsamhet hädanefter lära blifva efterlefvade
Hr Landtm, uprepade Deputationens yttrade mening me:
skiälen dertil, frågandes om den samma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. Cederhielm hemstälte om icke uti expeditionei
tilläggas kunde, at K. Majit i nåder täcktes anbefalla veder!
börande at med deras Betänckanden häröfver med det skyndesammaste
inkomma;
Hvilcket uppå Hr Landtmins härom giorde fråga likaledes
bifölls.
Skrefs altså på Just-itiae-Deputationens Betänckande följand
Resolution: Bifalles, samt at hos K. Majit i underdånighet an
hålles det täcktes K. Majit i nåder anbefalla vederbörande at me(
deras Betänckanden häröfver med det skyndesammaste inkomma
Frih. Carl Sparre anhöll om tilstånd at få gå til de andr
Stånden och begära det Cammar-CEconomie-Deputationens Be
tänckande om Nyköpings ladugård hos Stånden eij må blifv
afgiordt innan R. o. A. sig derom yttrat.
Härtil gofvo R. o. A. deras bifall.
Uplästes Riksens Ständers Manufactur- och Handels
Deputations Betänckande angående undervigtens i handelen sani
manufacturernes uphielpande, hvilcken uuderbalance, oacktat d
ifrån år 1727 giorde hälsosamma författningar, förmäles ann
vara ganska dryg och för riket fördärfvelig, samt at nyttiande
af utrikes kläden, stoffer och sidentyger med mera är en
ansenligaste canaler, hvarigenom rikets redbara medel til andr
länder utflyta, och de inländske fabriquerne för brist pä
sättning af deras tilvärckningar uti deras upkomst och til
tagande hindras. I anseende hvartil, med det mera som anförd
är, Deputationen styrcker Riksens Ständer at allmänt påbiuda
måtte det ingen svensk mans- eller qvinsperson af högre eli1
Manufakturernas upphjelpande.
243
(1:
lägre stånd efter vissa års förlopp må kläda sig med annat än
hvad här hemma tilvärckat blifver, hemställandes Deputationen
derjemte om icke Riksens Ständer medelst underdåniga föreställningar
genom Hr Grefven och Landtm, samt de öfrige resp.
Ståndens Taleman, ville anhålla hos Deras Majiter, vår nådiga
Öfverhet, at gifva härutinnan alle trogne undersåtare et högst
bepriseligit efterdöme, med förmälan at ock i synnerhet den
projecterade författningen kraftigt derigenom skulle befrämjas
om Deras Majiter täcktes låta förmäreka deras nådiga välbehag,
at sådane kläder vid det K. hofvet och af dem, som den
nåden åtniuta detsamma at bivista, allmänt brukades. Förbehållandes
sig Deputationen at om möijeligheten af detta förslag
så väl som tiden huru länge de redan förfärdigade kläderne
måge tillåtas at bäras til Ständernes mognare ompröfvande sig
utlåta, så snart Deputationen genom Riksens Högh Ständers
bifall til denne des välmente föreställning föranlåtes at på en
slik plan något arbete använda.
Likaledes uplästes Hr Elirenspetz för en tid sedan ingifne
Memorial, hvarutinnan, sedan om rikets allmänna medellösa
tilstånd åtskilligt blifvit anfördt, det säkraste medel til des
uphielpande föreslås vara et ovilkorligit beslut och öfverenstommande
at aldrig bruka något, vare sig kläde eller annat,
sorn icke är giordt innom riket.
Hr von Hökerstedt sade sig med hugnad och nöije hafva
anhördt de hälsosamma förslag, som så väl det upläste Betänckandet
som Memorialet innehålla; försäkrandes efter den insickt
tan sig i desse saker kunnat förvärfva at om jemte de redan
tagne nyttige och gode steg desse så hälsosamma mått blifva
ackt tagne och rätteligen värckstälte, skola under den Högstas
välsignelse Riksens Ständer innan deras nästa sammankomst
'inna den så länge eftersträfvade öfvervigten uti rikets allnänna
handel, eller åtminstone finna den undervigt, hvarutinnan
p‘j härtils beklagligen varit stadde, märckeligen förminskad,
lch sago man härutaf i Konungariket Dannemarck et märcke'git
prof, hvilcket genom dylika alfvarsamma stegs tagande
n'iom 4 års tid hunnit längre än vij på de redan förflutne
Hofva åhren; men om desse vid handen gifne författningar
'*na bifall, voro genom Guds nåd at förmoda det vij snart
log skulle hinna til det föresätta vigtiga ändamålet, hvarutinnan
H o. A. som uti allt annat lära föregå de andra Stånden med
Iras berömeliga exempel.
244 (Not. 2a.) Manufakturernas upphjelpande.
Hr Landtm.: R. o. A. lära af Betänckandet hafva funnit 1
det förslaget, som Deputationen gifvit til handels-balancens återvinnande,
bestå deruti at i landet intet annat bäres än hvad af
svenske händer är arbetat, hvarvid, om man i början skulle
sakna starckheten och finheten, så lära doch väre manufacturer
efter hand och kanskie snart nog sig dertil kunna uparbeta så
snart de om debiten, hvilcken är alle manufacturers lif och
upkomst, blifva förvissade. Sådane steg voro hos andre genom
handel och manufacturer florerande nationer eij ovanlige, hvaraf
at nu ibland så många uprepa et enda, så hade Engeland, fast
den i landet tilvärckade segelduken befants vara mycket sämre
än den Holländske, likväl häldre tagit dubbel provision för flåttan
af den inrikes duken än at för den utrikes låta penningarne gå
utur landet; hemställandes Hr Landtm, huruvida R. o. A. det
upläste Betänckandet behaga bifalla.
En stor del af R. o. A. förklarade det uti Betänckandet
gifne förslaget vara et ibland de hälsosammaste och för riket
nyttigaste, samt således mycket berömeligit och begärtes at Ur
Landtm, allenast ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde altså frågan om R. o. A. sig behaga
förena at hädanefter intet annat bära än hvad inrikes giordt är;
Hvartil af R. o. A. svarades med et allmänt Ja.
Hr Boije sade sig hafva en innerlig fägnad deröfver atj
R. o. A. denne så angelägna saken så enhälligt behagat bifalla,
hvartil han önskade lycka och Guds milda välsignelse, tilläggandes
at Deputationen för detta vackra och nyttiga Betänc-i
kande förtienar tacksäijelse, och at detta R. o. Arns fattadeL
slut efter des tycke, om R. o. A. så skulle behaga, igenom enf
Deputation hos de andre Stånden til bifall borde recommenderas.j
Hr von Gerten hemstälte om icke afgiöras bör angående;
tiden när denna författning om inrikes och inge andre tilvärckuingars
bärande skall taga sin begynnelse.
Hr Landtm, förmälte at allenast quaestio an un blifvit
afgiord, och at angående de öfrige omständigheterne Deputationen
efter det nu erhåldne tilståndet til Ständernes vidare
ompröfvande sig framdeles lärer yttra.
Hr von Blixen förestälte at nu vid bron ligga hela fahrtygen
fulla med sådane vahror, som vij vilja utestänga, oell
kanskie i tilkommande våhr torde så store quantiteter af dylike
vahror inkomma, at vårt upsåt aldeles torde blifva hindrat
hemställandes om icke häremot behörige mått böra tagas.
Manufakturernas upphjelpande. 245
Det svarades at om sådane vahror finnas i landet när de
eij mera brukas måste ägaren, när han ingen afsättning för
dem finner, låta föra dem ut igen.
Hr Didron: Quaestio an är nu bifallen men det lärer eij
vara meningen, at de kläder vij nu bära på kroppen skola
kastas bort.
Hr Landtm, svarade at Deputationen med Betänckande
om denna och de flere nödige omständigheter lärer inkomma.
Frih. Didrich Yxkull: Hafva vij samtyckt för våra
hustrur med?
Härtil svarades Ja och at Betänckandet nämner begge
kölmen.
Hr Boije hemstälte om icke den underdåniga föreställning,
som til Deras Maj Jer af Hr Landtm, och Ståndens Taleman
kommer at giöras, ju förr ju häldre kunde värckställas.
Men häruppå föll eij något svar. ^
Frih. Gustaf Hamilton yttrade sig at som det slut,
hvaruti R. o. A. nu behagat stadna, voro mycket nyttigt och
hälsosamt, och derjemte tilräckeligit at hålla penningarne qvar
i landet, så beliöfde man nu så mycket mindre något vist faststäldt
mode på kläder som derigenom väre egne manufacturers
debit och upkomst skulle hindras.
Frih. Coijett hemstälte om icke R. o. A. skulle nu til en
ihegynnelse af detta goda värcket sig derom vilja förena, at hvar
och en gior sig en ny klädning af inrikes tyg, som skulle anses
för hedersklädningen.
Frih Eric Wrangel: Här taltes nu om mode, hvarom
Cammar-CEconomie-Deputationen, af hvilcken jag har den ähran
at vara ledamot, Betänckande afgifvit, som redan hos R. o. A.
är ingifvit, men som genom det af R. o. A. nu fattade slutet
Iden olägenheten, som man igenom et vist modes fastställande
'flat förekomma, är häfven, så begäres å fabriquernes vägnar
at frihet i moden må tillåtas, emedan förändring af moden,
Man utrikes tilvärckningar eij mera få bäras, befordrar debiten
af våre inrikes manufacturer och gagnar således riket. Fördenskull
om R. o. A. nu skulle behaga tillåta frihet på moden
t°rde ('arn m ar- (E eo n om ie-D epu t at ion en s om detta ärende afgifne
petänckande eij behöfva at vidare föredragas.
Frih. Coijett sade det vara bäst at som ordspråket lyder
Mekan blifver stående mitt i byn, och at fabriquerne eij så
jllphielpas at landets invånare blifva stielpte, ty om hvar 14
246 (Not. 25.) Manufakturernas upphjelpande.
dagar moden ändras måste en ärlig man, som kommer ifrån
landet, så framt han eij vill at alla skola undra på honom,
låta i staden hvar gång giöra sig nya kläder, livilcket för dem,
som äga tahlrike familier, skulle blifva odrägeligit. Och tilläde I
Frih. Coijett at han fuller gierna vill conservera fabriqueme
men eij på det sätt, at han skall ruinera sig sielf.
Hr Boije utlät sig at hvad Frih. Coijett andragit voro
mycket patriotiskt men som det ständiga modet allenast blifvit
satt som en bohm til at hindra utlänningen at påföra oss
onödige öfverflödighetsvahror, hvilcken olägenhet genom det nu
tagne slutet långt eftertryckeligare är hämmat, så tyckes bäst
vara at vij, som vilja kläda oss på et sätt, det giöra, och låta de
andre, som älska öfverflöd, med sine modens ombytande rickta
landet, hvilcket äfven varit Kong Ludvig den XIY:s maxime,
hvarmed han bragt de franske manufacturerne i så högt flor.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Palmstierna förmente meningarne på det sättet kunna
concilieras, at et ständigt landets mode kunde blifva faststäldt,
med hvilcket man allestädes och jemväl vid håfvet sig med
heder kunde visa, men at derjemte ingen må vara betagit at
eliest låta giöra sig kläder af hvad mode han behagar.
Häruppå discourerades.
Sedan Hr Landtm, äskat och fådt liud, anförde Hr Landtm,
at et vist mode hade sin behagelighet, således voro. vid militien
uniformen det vackraste mode, men om man i öfrigit ville
bornera modet, så nederrefvos med den ena handen hvad med!
den andra blifvit upbygt, ty debiten som är våre manufacturers
lif blefvo således hindrad, mången och serdeles de yngre, som
äro af någon förmögenhet, skulle der mode voro fritt i stället
för en klädning låta giöra sig flere, hvarigenom afsättningenj
för manufacturisten förökes och landet eij tager någon skada
emedan penningarne stadna här qvar.
Sedan ännu något ytterligare var discourerat begärtes
propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan örn R. o. A., sedan de sig mr
örn inländske tilvärckningars bärande förenat, behaga tillåta
at hvar och en får låta giöra kläder efter det mode han bäst
finner.
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Liljestierna förklarade sig med et förnögt stilla'
tigande hafva admirerat den glorieusa enighet, hvarmed R. o. A.
Manufakturernas upphjelpande.
247
et så ädelmodigt slut at allenast vilja vara klädde af det, som
svenske händer arbetat, faststäldt, hvilcket han önskade vara
skiedt uti en god och välsignad stund, men at bringa detsamma
til en lyckelig värckställighet voro detta et ibland de angelägnaste
och nödigaste medel, at riket efter hand med tilräckeligit
antal af goda manufacturister blefvo försedt, hvilcket man viste
hafva varit Engelands, Hållands och Preussens upkomst; hemställandes
altså om icke jemväl denna qiuestionen til Deputationens
utarbetande kunde hänskiutas, och om icke bemelte
Manufacturister en skähligen inskränckt religionsfrihet kunde
förunnas; tilläggandes Hr Lilljestjerna at Riddarhus-Protocollen
nogsamt lära vittna, at han om denna så angelägna författningen
på de förra Riksdagar ofta påmint, hvarmed jemväl,
om han sig rätt erindrar, på 1731 års riksdag så vida var
kommit, at trenne Stånd dertil sitt bifall gifvit.
Hr Didron: Hvad Hr Lilljestierna anfördt är mycket
godt och nyttigt men jag håller betänckeligit, så framt vij hos
de andre Stånden vilja vinna bifall på den hos oss redan faststäldte
qusestio an, at härom något röra, emedan igenom en
sådan proposition vårt påsyftade ändemål hos de andre Stånden
jtorde slå oss felt.
Hr Lilljestierna sade des mening hafva varit at denna
saken af Deputationen må utarbetas.
Frih. Eric Wrangel utlät sig at han med fägnad sedt
|R, o. A:ns zele för det allmänna bästa vid den faststäldte
<)u;estionen an, hemställandes om icke R. o. A. skulle behaga
at låta bij-qumstionerne ankomma på Deputationens utarbetande
innan R. o. A. sig dem företager.
Hr Wulfwenstierna: Det lärer vara bäst at qurestionerne
jei,i blandas, och hvad främmande mästare angår, så hafva vij
förfarenheten deraf vid Barnängs-värcket, dit man sådane införskrifvit,
at de eij altid äro de bäste eller flitigaste, samt at
'are egne svenske geseller och lärogåssar giöra äfven så godt
[arbete som de utländske.
Hr O. W. De Geer: Hvad Hr Lilljestierna andragit är
®ycket mogit, men torde til äfventyrs nu eij vara nyttigt at
af R. o. A. proponerades om detta ärendets remitterande til
deputationen, emedan det kanskie af de andre Stånden eij med
Serdeles behag skulle anses.
Hr Landtm.: Deputationen lärer af sig sielf taga alla
annu nödige omständigheter i ackt och gifva dem Riksens Ständer
248 (Not. 25.)
Adligt Jungfrustift.
vid handen. Kanskie R. o. A. behaga som nyss varit omtalt,
at en Deputation med Betänckandet och R. o. A:ns Resolution
går til de andre Stånden, på det de emedlertid eij afgiöra
saken; frågandes Hr Landtm, huru starck til antalet R. o. A.
vilja at samma Deputation skall blifva.
R. o. A. funno godt at för sakens angelägenhet skull oell
at visa R. o. A:ns deröfver fattade nöije bemelte Deputation
blifver 24 personer starck.
Under det at desse Deputerade af Riddarhusfiscalen antecknades
upsattes följande resolution och skrefs på HandelsDeputationens
Betänckande:
Resol.: R. o. A. biföllo med besynnerligt nöje detta,
nyttiga Betänckande; finnandes allenast til den för manufacturerne
så angelägne debitens befordran nödigt at tillägga det
hädanefter eij något vist mode på kläder kommer at fastställas.
Sedan de 24 Deputerade voro upropade afgick denna Deputation,
som af Frih. Eric Wrangel anfördes, med Betänckandet
och den påskrifne Resolutionen detta ärendet hos de andre
Stånden på det bästa at anmäla.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Bondeståndet af 8 personer, hvilcken, sedan den afgifvit åtskillig
Extracta Protocolli öfver de af Bondeståndet afgiorde Betänckanden,
begärte at R. o. A. ännu något ville låta hvila BergsDeputationens
Betänckande om öfversmidet. Bondeståndets
Deputation afträdde.
Företogs å nyo Betänckandet om et Adeligit Jungfrustifts
inrättande.
Hr Landtm, hemstälte om icke första frågan blifver om
fonden, emedan innan den samma är utfunnen och faststäld
öfverläggningen om inrättningen eij synes vara så nödig.
Frih. Bennett frågade om icke et i Skåne af Hr Gyllen
bielke giordt testamente, hvarmedelst til ålderstegne gummors
åhrlige underliåld något vist är anslagit, til detta stift kunde
användas.
Men härvid påmintes af Hr Didron at det skulle vara e
eftertänckeligit och eij med vår frihet compatibelt steg at eino
testatoris afsickt ändra et lagligit testamente.
Uplästes utur Betänckandet de til en fond för detta Adelig
Jungfrustift af Eejyutationen vid handen gifne förslag.
l:o. Angående frihet til lotteriers inrättande hvaraf inne
håldningen skulle komma stiftet til godo;
Adligt Jungfrustift.
249
Bifölls af R. o. A.
2:o. At vid alle Adelige arfskiften de härtils vanlige
attigpenningar, nemligen 4 öre smt af hvarje 100 dal. dito mynt
il stiftet hädanefter skulle erläggas och dessutan V2 procent
f lös och fast egendom.
Det discourerades härvid at som antalet af förmögne sterbius
lärer vara det minsta och denne halfva procents afgiften
rde besvära de mindre förmögne, detta eij eller något synnerigit
torde bidraga, så voro bättre at täncka på någre andre
tvägar til inkomst för stiftet.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke man til vidare
unde gå alla desse gifne förslagen, som eij äro af någon sereles
indrägtighet, förbi och begynna med det som är essentielt
eli af någon importance, nemligen rusttiensten.
Hr Landtm, uprepade Hr Wulfivenstiernas föreställning
teli at Deputationen föreslagit 250 dal. kmt af hvar rustlingshäst,
Men som hos R. o. A. eij någon serdeles benägenhet til
lenna afgift förspordes;
Förestälte Frih. C. W. Cederhielm detta eij vara någon
ärlig afgift utan allenast en gång för alla; och som den samma
iu mäst tyckes röra dem, som äro possessionat^ så kunde den
pa det sättet inrättas, at de, som hädanefter komma i besittning
frälse egendom, jemväl härtil bidrogo, om vid köp af frälseigendom
på samma sätt förliöllos som med rusthåld, så at
löparen altid kommo at betala en viss proportionerad afgift.
Hr Wulfwenstierna anförde at til Ridda.rhus-byggnaden
K. o. A. åtagit sig at efter rusttiensten sammanskiuta 8 öre
®it af hvar rustningsmarck; och hvad det här projecterade
»ammanskottet beträffar, så voro at befara at det eij långt
torde förslå emedan en afgift af 16 öre kmt på hvar rustningsnarck
eij utgiör högre summa än 125,000 dal. kmt, som til
ienna inrättning lärer finnas föga tilräckelig. De öfrige vid
iänden gifne inkomster kunde eij anses såsom någon fond,
“län allenast såsom en bihielp til understöd i de åhrlige
tyfter.
Frih. Cederhiel m sade at man härvid eij bör föreställa
'§> at stiftet strax i begynnelsen skall vara complett, eller
et antal af Fröknar der underhållas, som projectet omförmäler,
1 härutinnan som uti alt annat får början vara liten och
edan sorn man kan åstadkomma, varandes at förmoda at med
250 (Nov. 25.)
Adligt Jungfrustift.
Adligt Jungfrustift.
251
tiden genom använd flit och möda värcket skall kunna konimi
til det anseende och storlek som man påsyftat.
Som än ytterligare af R. o. A. angående den föreslagm
afgiften af Adelsrustningen med skiljacktighet i meningarni
discourerades;
Förestälte Hr Landtm, at om R. o. A. angående fondei
eij behaga öfverenskomma, lärer blifva svårt at bringa ei
sådan inrättning i värckställighet, och ehuruväl det tycktes lydi
något besvärligit at betala 250 dal. kint af hästen, så kund!
det doch eij serdeles gravera R. o. A. emedan det eij voro me]
än 16 öre kmt af hvar rustniugs-marck.
Hr Roxendorf yttrade sig at om de, som äga fast frälse
egendom på landet, på detta sätt härtil komma at contribuera
så böra ock jemväl de af R. o. A., hvilcka besittia capitaler
hus i städerne och bruk, i proportion bidraga.
Hr Lilljestierna anförde at som R. o. A. derom ärj
enige, at et sådant Adeligit Jungfrustift är för Ståndet ei
mycket angelägen och nyttig inrättning och fördenskull anbefal
en serskilt Deputation det samma at utarbeta, hvilcken ocl
härmed gådt så långt som den kunnat, så lära R. o. A. jemväl
vilja vara omtänckte och sig förena om medlen, hvarigenom ej
så angelägit värck må kunna bringas i stånd och vid densamm
eij giöra någon svårighet.
Hr von Blixen föreslog om icke hvar Adelig famille
riket härtil kunde gifva 100 plåtar.
Hr Didron: At vid alle civil- och militair-avancemente|
måtte gifvas en dal. smt.
Men emot begge desse förslag giordes de inkast, at alli
familier eij torde vara i stånd den föreslagne summan at er
lägga, och at i anseende til avancements-afgiften det voro sval
densamma den, som dertil eij samtyckt, at pålägga, och tord
den eij eller så synnerligit indraga så vida bemelte afgift eij
kan sträckas längre än til dem af R. o. A. som avancera.
Hr Landtm, sade alle desse projecterade inkomster allen»
kunna anses som en bihielp emedan de samma eij något syi
nerligit til fonden utan allenast til den åhrliga utgiften näg<
skulle kunna bidraga och voro första frågan at få en hufva
fond. Kanskie R. o. A. torde falla på de tanckar at til e|
sådan fond hvar famille intecknade uti en bok efter behag, raj
och ämne; sedan kunde man öfverlägga om de öfrige medle:
vidare om orten, hvartil Vadstena slott tyckes vara det bi
vämligaste, emedan det är belägit vid en stad, på en god
jädesort, deräst jemväl fisket kunde tiena til understöd och
lindfällen på Omberg til vedbrand användas, varandes jemväl
It förmoda det af deras K. Majrter och Riksens Ständer belelte
slott, hvaraf doch eliest cronan ingen nytta häfver, til
In så angelägen inrättning lärer öfverlåtas och således den utJiften
af första fonden, som eliest til någon fastighets köpande
lade kommit at användas, kan besparas; hemställandes Hr
landtm, om icke, sedan fonden är utfunnen och faststäldt,
tennes Maj:t Drottningen i underdånighet kunde anmodas, at
Ita författa den oeconomiska förordningen, som vid Stiftets
prättning behöfves, och sedermera sielfva oeconomien lämnas
ider Hennes Maj:ts nådiga skötsel. Skulle R. o. A. vilja
iretaga en sådan detail, så kommo alt för mycken tid af Riksdagen
deruppå at användas.
Hr Wennerstedt förmente 1 dal. smt vid hvart avancemente
|ara för litet och at i det stället 1 procent af hela den til
ivancerade lönen kunde betalas.
Men häremot vijstes, at en sådan afgift mycket skulle
Jravera betieningen, at vid upbörden och redogiörandet mycken
jårighet sig skulle yppa, samt at det är en pålaga, som R.
j A. eij väl kan giöra.
Hr Kaulbars föreslog, at hvar och en famille ingen undangande
borde til en fond sammanskiuta åtminstone fem plåtar,
larandes uti en hvars frihet och behag at gifva mer.
■ o o
Hr Hammarberg lade härtil, at detta sammanskott mycft
skulle befordras, om man derom kommo öfverens, at den
Nille, som nu i början eij något bidrager, aldrig skulle äga
Ptt att få någon af des afkomne in i Stiftet och at de, som
psenligen gåfvo, skulle altid hafva rum för en Adelig Jungfru
I Clostret, som famillen sielf fingo utnämna.
Frih. Erik Wrangel kom med Deputationen tilbaka och
prättade, at Deputationen hos de andre Stånden recommenfrat
det updragne ärendet, at hädanefter inge andre än inrikes
Jåärckningar måge brukas. Stånden hade lofvat at härutinnan
lSa deras patriotiska nit och hade Bondeståndet redan förehaft
jkndels-Deputationens Betänckande och det samma bifallit,
Pt nu sedan angående modets upliäfvande sig med R. o. A.
pnformerat.
Sedan fortfors med discoursen om den til et Adeligit
hgfrustift nödige fondens anskaffande.
252 (Nov. 25.)
Adligt Jungfrustift.
i
Och hemstälte Hr Landtm, om icke R. o. A. torde finn
bäst, at nu i begynnelsen lämnas hvar och en frihet at gifva!
efter behag med deras exclusion, som innom en viss tid eij
något erlägga; de frånvarande komma at hos Landshöfdingarnej
anteckna hvad de vilja gifva, och de familier, som äro talrike!
förena sig om hvad de för familjen vilja sammanskjuta.
Hr Didron sade detta project vara mycket just, men on
en sådan bok går omkring och de, som deri eij anteckna, skulli
excluderas, skulle de i alla tider til clostret eij något vilja bidraga.
Dessutan som Hennes Majit i underdånighet kommei
at anmodas at hafva detta Stift under des K. vård lära de ei(
kunna uteslutas, som Hennes Majit i nåder skulle vilja utnämna
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputatioi
ifrån Borgareståndet af 12 personer.
Stads-Secreteraren Brehmer ifrån Stockholm, som förd]
ordet, näst aflagd hälsning och tacksäijelse för R. o. Arns an]
senliga beskickning, berättade at Borgareståndet bifallit HandelsDeputationens
Betänckande såsom väl grundat, och at Ståndet
med vördnad erkände R. o. Arns för manufacturernes upkomsl
vijste patriotiska nit, hvartil jemväl Borgareståndet efter ali
förmågo vordo bidragandes.
Sedan Hr Landtm, med et tienligit tal härpå svarat, af]
trädde Deputationen, öfver hvilckens anbringande R. o. A. be
tygade et serdeles nöije.
Hr Landtm., sedan han äskat liud, sade här begäres pro]
positionen om rustningsafgiften; men då Hr Landtm, hadi
giordt frågan
föll deruppå et skiljacktigt svar.
Hr Landtm, frågade altså om en matrikel skall uprättal
uti hvilcken R. o. A. efter behag teckna huru mycket de viljj
gifva til detta Adeliga Jungfrustift.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Landtm, fortfor vidare: Som jag inhämtat af discouil
serne, tyckes R. o. A. eij vara derföre at någon exclusion skaj
fastställas, och torde R. o. A. dessutan vara nog
denna nyttiga inrättningen at inteckna.
Men som åtskillige af R. o. A. påminte, at om exclusiol
bör fastställas, emedan sådant til en skyndesam inteckning
mycket vordo bidragandes;
Frågade Hr Landtm, om det bifalles, at den famille, so®|
eij tecknar, eij får någon in i Clostret;
Adligt Jungfrustift.
253
Hvartil äfvenledes af R. o. A. med Ja svarades.
Hr Landtm, frågade vidare om ifrån Riddarhus-Directeurerne
til Landshöfdingarne circulair-href komma at afgå, at
famillerne i lähnen hos dem komma at teckna.
Denna fråga besvarades jemväl med Ja.
Hr Palmstierna: Som jag förstådt, så komma brancherne
|och extra capita jemväl at gifva.
Hr Landtm.: Detta sammanskott lära familierne komma
|at giöra innom sig sielfva efter förening.
Hr Didron förmente denna bevillning voro eftertänckelig
i sade sig eij kunna se huru de, som sittia på fullmackter,
til kunna samtycka, hvilcket Hr Didron sade sig reservera
iil Protocollet.
Hr Landtm.: Detta är en frivillig gåfva.
Hr Palmstierna: Ar icke meningen, at Landshöfdingarne
lähnen låta utgå stamböcker, då intecknar hvar och en hvad
tan vill gifva, och den, som eij gifver, des famille excluderas,
v elliest voro det obilligit at den, som intet velat bidraga,
[kulle niuta lika rätt med den, som gifvit.
Hr Didron: Det voro obilligit om de, som för sin fattig
dom
eij kunna gifva, skulle excluderas.
Hr Landtm.: Jag menar denna qusestionen är afgiord.
Sedan discourerades om tiden af prsescription, at den borde
tara et åhr, hvilcket uppå Hr Landtmins härom giorde fråga
ifölls.
Hr Landtm, uprepade häruppå hvad R. o. A. nu behagat
justalia, nemligen at här vid Riddarhuset en matrikel upättas,
uti hvilcken under varande Riksdag de närvarande kunna
Inteckna hvad de til detta Jungfrustift vilja gifva; at Riddarp-Directeurerne
skrifva Landshöfdingarne til angående stam[öcker,
uti hvilcka de i länen boende kunna teckna; at de
familier, som bestå af många brandler, kunna sig emellan
pren sko mm a huru mycket de vilja gifva; at de familier, som
pom et år til detta Stift eij något erlägga, blifva exclude™e;
at i anseende til de andragne skälen Vadstena slott af
*ras .Majder til detta Stift kommer at begäras; hemställandes
[r Landtm, om icke R. o. A. behaga lämna honom tilstånd
La senare hos Deras Maj: t er i underdånighet at anmäla och
Nm med de andre Ståndens Taleman at öfverlägga;
Hvilcket bifölls.
254 (Nov. 25.) Adligt Jungfrustift. Städernas besvär.
Och fortfor Hr Landtm., hvad inrättningen och oecono-;
lilien beträffar sådant anförtros uti Hennes Maj:ts Drottningens
nådiga vård, eij såsom någon alle efterkommande Sveriges
Drottningar tilliörig omsorg, utan af underdånig vördnad för
Hennes Majit och undersåtelig tilförsickt til des höga K.
dygd och huldhet för des trogne undersåtare af R. o. Å. samt
mildhet för des köhn; kommandes Hennes Majit i underdånighet
at anmodas, at hvad ceconomien och inrättningen tilhörer sådant
igenom dertil utsedde skickelige män låta utarbeta ock
efter des höga K. godtfinnande i nåder stadfästa, samt med
Stiftsinrättningen låta giöra begynnelse, så snart en någorlunda
tilräckelig fond influtit;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Riddarhus-Secreteraren anbefaltes at til nästa sammankomst
utur Betänckandet författa et utdrag på de öfrige til
detta Stift projecterade inkomster.
R. o. A. skildes åt.
Den 29 November.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos 11. o. 1
den 25 Nov. håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser giordes.
Företogos de projecterade Resolutionerne på Städernes Allmänna
Besvär.
1 §, angående städernes afgift til Båtsmans-förråds-cassas.
Härvid uplästes Borgareståndets i samma ärende utfärdade
Extractum Protocolli af den 30 Aug. sidstl., som den 2 Sept
R. o. A. blifvit föredragit, hvarutinnan Borgareståndet påst»!
at ifrån denna afgift befrias, såsom ingen grund ägande uti
1690 åhrs Förordning, och lofva at vid nu påstående Riksda?
låta komma til slut med den åhr 1731 på Riksdagen företaga*!
nye båtsmansjemkningen utan båtsmansantalets förminskning
Uplästes ock Borgareståndets Eictractum Protocolli af dfllj
13 sidstl. Sept., hvarmedelst projectet til denne 1 §, som
aldeles lika lydande med det nu upläste, til et benägit bifaU
recommenderas.
Likaledes uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli«/
den 6 Sept., hvarmedelst ofvananförde Borgareståndets begär111
bifalles.
Städernas besvär.
255
Hr Didron förestälte, at Landt- och Siö-Militise-CEconomie-Deputation
sitt Betänckande härom afgifvit och ehuruväl
af Ammiralitetet eij något kan prsetenderas innan de 3 vacancemånaderne
äro förbi, så voro det doch högst obilligt, om sedan
bemelte tid är förfluten städerne hvarcken skulle hålla sine
båtsmän eller til cassan något betala, varandes på sådant sätt
Säthers stad i Dalarne någre 1,000 dal. redan skyldig, hvilcken
summa voro större än staden äger förmögenhet at betala.
Hr von Böhnen anförde härvid at om städerne sedan de
3 månader äro förbi eij prestera båtsmän så är der plickt uppå,
som vid hvarje försittningstermin fördubblas, men at pålägga
dem någon annan afgift emot 1690 års Förordning låter eij
göra sig, varandes denne § uti Allmänna Besvärs-Deputationen
nogsamt ventilerad, då man funnit den disposition hos
de andre Stånden, at ifall R. o. A. härutinnan skulle giöra
någon ändring, lärer doch sådant hos de andre Stånden eij
vinna bifall.
I anseende bärtil biföllo R. o. A. denna 1 §.
3 §, angående mindre nödige Borgares utmönstrande i städerne,
bifölls.
4 §, angående geseller, som i förbuden tid finnas på krogar.
Hr Palmstierna påminte, at de utsatte böterne måge
blifva värfvarens ensak, emedan eliest ingen lärer beflita sig
cm at upspana slikt vanartigt folck.
Ilärtil svarades, at man eij kan giöra någon ändring i
allmänna lagen, som tillägger angifvaren en tredjedel af
böterne.
Och bifölls altså §.
0 §, huru vid förtullandet en skyhl säd kommer at beräknas,
bifölls.
10 §, angående någre af handtvärckerierne öfverklagade
intrång, bifölls.
12 §, angående visitation af marcknadsgods.
Hr von Böhnen berättade, at Tull-Societeten och Tullileputationen
vid denne § blifvit hörde och at § är enlig med
pål-Deputationens Betänckande.
§ bifölls.
13 §, angående postportos betalande för utrikes bref i orten,
Härifrån de afgå.
Uplästes Borgareståndets uti Protocolls-Extractet af den
Het. härvid giorde påminnelse af innehåld, at hvar och en
256 (Nov. 29.) Städernas besvär.
bör draga försorg det för des längre än til Hambourg destinerade
bref porto i Hamburg betalas, men som detta befans hafva
sine besvär och olägenheter med sig och denne § enligit Cancellie-Collegii
och Öfver-Post-Directeurens, som härvid blifvit
hörde, afgifne Betänckanden blifvit upsatt, altså bifölls densamma
som den är inrättad, allenast at det vid slutet andragne
skälet af de utländske postamters förvägrande går ut, såsom
eij väl tienligit uti en Resolution, hvilcken genom trycket kommer
at blifva allmän.
16 §, om kasarne på Mosten och Svenske Högarne samt
en fyrbåks uprättande på Ölands södra udd, bifölls.
26 §, angående friheten för Bergsmännen i Torssåckers och
Ofvansiö Bergslagor at köpa tackjern ifrån Vester-Bergslagen,
bifölls.
29 §, angående jernvräkande, bifölls.
30 §, angående klappholtz och pipstäfvers tilvärckning saint
utskippande, bifölls.
31 §, angående tullen af bilfärdige fahrtyg, bifölls.
33 §, angående vexelstadgans förnyande, bifölls.
34 §, angående manufacturers anläggande i städerne etc.,
bifölls.
36 §, angående jemn proportion vid båtsmansupfordringar,
bifölls.
37 §, angående en förordnings utfärdande om landsköp,
bifölls.
39 §, angående missbruks förekommande vid utrikes handel
samt at hvad utlänningar til upstads borgare creditera är förbrutit,
bifölls.
41 §, angående städernes andel af confiscationer och böter
vid Siö-tulls- och Accis-rätterne, bifölls.
44 §, angående fatalier, när någon uti Politi- och lEco-l
nomi-mål hos Collegier emot Magistraternes utslag sig besvärar
Uplästes Borgareståndets uti Protocolls Extractet af de»l
7 Oct. giorde påminnelse at vid slutet tilläggas ma: »eij e^e1
sådane mål, hvaruti hela staden och menige Borgerskapet haft
talan, samt genom thet fäldte utslaget förmena sig vara f|,r
när skiedt»;
Hvilcken tilläggning tillika med sielfva § bifölls.
45 §, angåends R. o. Arns handel en gross, bifölls.
Härvid stadnades för denne gången med besvärens fö>e1
dragande.
Dep. fr. Bondest. Adl. Jungfrustift. Bevillning. 257
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Bondeståndet, 24 personer starck;
Jon Larsson från Elfsborgs lähn, som förde ordet, öfvergaf
Ståndets Extractum Protocolli, hvarutinnan Handels-Deputationens
Betänckande angående undervigten i handelen bifalles,
hvilcket Extractum Protocolli för R. o. A. uplästes. Samma
Deputation öfverlefvererade ock tredje delen af Resolutionerne på
Allmogens Allmänna Besvär, hvaruppå denna Deputation afträdde.
Hr Landtm, förmälte, at han hos Deras Maj:ter i underdånighet
andragit R. o. Arns öfverenskommelse angående et Adeiigit
Jungfrustifts inrättande, hvaröfver Deras Maj:ter såsom öfver
en ganska god och nyttig inrättning förklarat deras nådigste
nöije, jemte et lika nådigt bifall at bärtil öfverlämna Vadstena
slott. Så hade ock Hennes Maj:t Drottningen med mycket
nådige utlåtelser sig yttrat at om sielfva inrättningen och ordningen
af bemelte closter i nåder besörja. Eliest hade ock Hr
Landtm, efter R. o. A:ns befallning tält med de andre Ståndens
Taleman angående Vadstena slotts, hvilcket är en publico
tilhörig egendom, uplåtande til detta Jungfrustift, hvartil Talemännen
för sin del mycken benägenhet låtit förspörja och
lofvat samma ärende til det bästa uti sine Stånd at andraga.
R. o. A. tackade Hr Landtm, för des hafde möda och
tannö godt, at en Deputation af 6 personer afskickas detta
ärendet hos de andre Stånden til bifall at recommendera.
Hr Didron hemstälte, om icke i anseende dertil at bevillliings-värcket
är et af de angelägne riksvårdande ärender,
hvilcket Ständerne nödvändigt måste afgiöra innan de kunna
skiljas åt, och hvaröfver 3 Stånd redan sig utlåtit, at de hälften
af 1734 öhrs bevillning sig åtaga, R. o. A. (icke) skulle
tinna nödigt sig om sättet at förena, varandes den på förre Riksdagen
brukade methoden at af lönerne betala 4 procent alt för
närd och tryckande för dem, som öro i tienst, och hvars ringa löner,
1 »rutan det ansenliga, som de igenom myntets förhögning [förlorat?],
med andre utgifter redan alt för mycket äro besvärade.
Hr Landtm, berättade, at sedan de 3 Ståndens utlåtelser
|'nkominit, hade R. o. A. för den orsaken skull detta ärendet
"Pskjutit, at man skulle se hvad den under arbete varande
( |nsumtions-accisen skulle kunna utgiöra, på det R. o. A.,
‘■vilcke til samma afgift mäst lära komma at bidraga, bevillmngen
derefter måge kunna proportionera; och lärer Betänckandet
om consumtions-accisen snart vara inne.
Melns Protokoll, 17.18—1739. II. 17
258 (Nov. 29.) Konsumtions-accisen.
Hr Mannerheim förmente, at consumtions-accisen eij så
synnerligit lärer kunna bidraga, sedan införsslen af utrikes
tyger och främmande spannemål komma at blifva förbudne;
och hvad 4 procent af lönerne beträffar, så voro det mycket
hardt och obilligt, emedan han, som eij niuter mer än 450
dal. sint i lön, kan räkna at han 50 dal. om året deraf kom
mer
at afgifva; det billigaste och derjemte tilräckeligaste voro
om til en accis pa bränvinet kunde blifva samtyckt.
Hr Lilljestierna heinstälte, om man icke kunde afhöra
de 3 Ståndens utlåtelser och om något bevillningssätt öfverlägga,
kunnandes man sedan tilse hvad consumtions-accisen kan
utgiöra, hvilcken härmed eij tyckes hafva så stor gemenskap.
I samma mening yttrade sig Hr Falkengren, och at raan
härvid eij kan hafva så mycket afseende på consumtions-accisen,
uti hvilcken de öfrige Stånden jemväl komma at taga del.
Hr Palmstierna och Frih. Wrede utlåto sig, at innan
K. o. A. om någon bevillning sig kunna förena, bör man se
hvad börda man af consumtions-accisen, hvilcken mäst lärer
träffa R. o. A., kommer at känna, at man eij må få 2 sia»
på et ställe.
Hr Mannerheim beklagade, at de andre Stånden altid
lämna tyngsta lasten på R. o. A. Man hade föreslagit en afgift
på saltet, hvilcket för deras myckenhet skuld, som det bruka,
något kunde bidraga, men det har eij velat antagas. I öfrigit
tycktes tyngden eij vara lika delt, emedan hela Borgareståndet
ährligen eij mera betala än 49,000 dal. smt, hvilcket för et
helt Stånd tyckes vara en ringa summa.
Frih. Lillje berättade, at hvad consumtions-accisen beträffar,
så är den under utarbetande uti et utskott af CamraarfEconomie-
och Tuli-Deputationerne, och lärer efter ohngefehrlig
giord calcul sig eij högre bestiga än til en tunna guld
om åhret.
Hr Landtm., frågade, om icke han får informera sig uti
Deputationen, huruvida uti Deputationen med consumtionsaccisen
är avancerat, och derom gifva R. o. A. berättelse;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Carnmar-CEconomie- och Commerce-Deputatioct'ls
mycket vidlyftiga B et ände andu angående någre Lands-statsbetientes
i Nyköping giorde ansökning om den så kallade östr»
eller lilla ladugården, i hvilcket måhl Ståndens ledamöter !
Deputationen stadnat i skiljacktige meningar, på det sättet »l
Landstats-betjente i Nyköping.
259
R. o. Arns samt det vyrdiga Prästeståndets ledamöter, i förjmågo
af de anförde skiäl, hållit före at Lands-betienterne äro
pera berättigade til bemelte ladugårds nyttjande än Nyköpings
stad, emot så stor andels afstående, som svarar emot den an[budne
arrende-summan, hemstäUandes fördenskull om icke H.
K. Majit i underdånighet kunde anmodas dess för staden Nyjköping
under den 17 näst], Maii utfärdade nådige Resolution
derhän at förklara, at ladugården må landsbetienterne uplåtas
på lön emot deras indelte lönings-räntors afstående til cronan
jeller General-förråds-cassan, på sätt som sielfva Betänckandet
vidare innehåller. Deremot berättas, at samtelige ledamöterne
af det lod. Borgareståndet och hedervärda Bondeståndet stadnat
i det slut, at staden såsom et publiqt värck är mera berättigad
til förbemelte ladugårds arrenderande emot den anbudne
jdubbla arrendesumman än Lands-betienterne, och at staden
således vid högstbemelte H. K. Maj:ts nådige Resolution af den
b Maii bör bibehållas.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet af begge meningar,
jmed de förnämste andragne skiälen på begge sidor;
Förestälte Frih. Carl Sparre mycket omständeiigit de
Betänckandet anförde skiälen, slutandes deraf at Landsjbetienterne,
som samma ladugård 54 år innehaft, för stadens
grundade påstående skuld i deras besittning eij fogeligen kunna
'ubbås, i synnerhet som staden redan äger 250 tunneland, lik—
frål på alt sätt tracktar efter den öfriga kringliggande cronans
°rd, bestående af en annan och större kongsladugård, flere
tronans lägenheter, af ängar och holmar med mera.
Frih. Coijett lade harti 1 detta oeconomiska skiälet, at stä.
erne i riket redan innehafva mera jord än med det ändataålet,
hvarföre städer anläggas böra, enligit är, hvaraf man alrå
haft och ännu har den skadeliga påfölgden, at de mäste
»ndsstäder mera beflita sig om åkerbruket än handtvärck och
Mufacturer, som bör vara deras rätta näringsmedel och upkomst.
Hr Didron sade, at om det af Nyköpings stad anförde skälet,
1 en menighet skall hafva större rättighet til cronans jord än
n annan, skulle gälla, så kunde af provincierne alla boställen
samma pnetext begäras.
Atskillige af R. o. A. yttrade sig, at de i Betänckandet
"birde skiälen vijste så klart hvad ringa fog Nyköpings stad
after til detta sitt påstående, sä at eij mer behöfves än at
an far propositionen, hvilcken begärtes måtte giöras.
260 (Nov. 29.) Dep. till Stånden. Deputationerna
Hr L a n dt m. giorde frågan om R. o. A. bifalla sine och det vördiga
Prästeståndets ledamöters uti Betänckandet yttrade mening.
Harti! svarades med Ja, och begärtes, at uti Resolutionen
ärendet til de andre Stånden måtte recommenderas.
Skrefs altsä på Betänckandet följande Resolution:
R. o. A. biföllo deras så väl som det vyrdiga Prästeståndets
ledamöters välgrundade mening; livilcket hos de öfrige I
respective Stånden til et benägit bifall recommenderas.
Uppå Frih. Carl Sparres begäran bifölls af R. o. A. at
en Deputation af 6 personer afgår med Betänckandet och den
påskrifne Resolutionen detta ärendet hos de andre Stånden at
recommendera.
Det påmintes, at samma Deputation jemväl måtte få i
befallning at anmäla om Vadstena slotts öfverlåtande til et
Adeligit Jungfrustift; men R. o. A. funno bäst vara, at en
serskilt Deputation härom afgår.
Blefvo altså begge desse Deputationer af 6 personer hvardera
utnämde och afgingo; den första anfördes af Frih. Carl |
Sparre och den senare, angående Vadstena saken, af Frih. Clas
lAllje.
Hr Boije förestälte, at som i morgon är den 30 Nov.,
på hvilcken Ständerne beslutit, at Deputationerne böra upliöra.
men likväl nogsamt är bekant at förutan Secrete Utskottet
och Stora Secreta Deputationen jemväl uti månge af de öfrige
Deputationerne ätskillige högst angelägne och riksvårdande
ärender ännu äro oafgiorde, och man sig eij föreställa kan at
Ständerne med oförrättade och halfgiorde saker skulle vilja
skiljas åt, så ville han R. o. A:ns mogna bepröfvande hafva
underkastat om icke Deputationerne kunde få befallning at
med arbetet vidare fortfara.
Hr Landtm, hemstälte, om icke, så vida tilkommande
måndag och alla de följande dagar hvar förmiddag kommer at
hållas plenum, Deputationerne om eftermiddagarne kunde continuera
och således bringa det mäst angelägne återstående arbetet
til slut.
Hr Palmstierna yttrade sig, at när aftalet emellan
Ständerne om Riksdagens slutande skedde, lära de som svensks
män haft afseende deruppå, at riksens angelägne och vårdan<ip
ärender skulle vara bragte til et godt slut; och skulle de finna
sig ännu eij hafva ernådt samma ändemål, så kunna de sielf'e
det förre fattade slutet ändra, varandes ingen nödvändighet fö1
Om Riksdags-arbetets påskyndande.
261
det at den 30 Nov. är inne, at angelägne och riksvårdande
ärender skola lämnas oafgiorde, och trodde han, at hvar ärlig
svensk Riddersman lärer blifva qvar och eij skiljas ifrån Riksdagen,
innan han ser detta vigtiga ändemålet vara erhållit.
Hr Didron sade sig en gång för alla här på Riddarhuset
hafva förklarat, at hvar och en måtte säga sin mening utan
insimulationer; af hvad som här säges tyckes låta som vore den
eij en ärlig man, hvilcken reste ifrån Riksdagen innan alt voro
slutit, hvilcket tyckes vara alt för hardt, emedan det står hvar och
en fritt at resa hädan, när omständigheterne och nödv ändigheten
eij tillåta honom at längre blifva qvar, och bevare Gud,
at man derför icke skulle hålla honom för en ärlig karl.
Hr Palmstierna sade, at det skulle vara alt för obe
täncksamt
af honom at insimulera någon, emedan vij alle äro
ärlige svenske män, men om någon skulle hysa den skadeliga
tanckan at afbryta Riksdagen, innan de angelägne och riksens
vårdande ärender äro afgiorde, den trodde han eij fullgiöra den
plickt, som han sitt fädernesland är skyldig.
Hr C. 0. La ger crantz yttrade sig, at han bifaller Hr
Boije och Hr Palmstierna, och at de med sitt tal eij haft af
seende
pä någon, emedan efter alt brukeligit sätt at tala de
yttrat sig i generale termer, som aldrig kunna röra någon; uprepandes
häruppå at förutan de i de öfrige Deputationer ännu
oafgiorde angelägne målen, så hade Handels- och ManufacturDeputationen,
uppå hvilcken en så stor del af riksens välfärd
och upkomst hänger, så godt som nyss kommit i arbete; man
vijste hvad högst angelägne ärender uti Secrete Utskottet och
Stora Secreta Deputationen ännu återstå, så at om Ständerne
skulle skiljas åt, innan de med dem kommit til slut, lämnade
v'.j riket och all vår timmeliga välfärd i osäkerhet.
Hr Didron sade det vara hvar redelig patriots skyldighet,
»är K. Maj:t kallar Ständerne til Riksdagen, at sig då infinna,
roen om någon sedan han varit qvar så länge Riksdagsordningen
biuder, des lägenheter och omständigheter tillåta, finner
S1g föranlåten at resa ifrån Riksdagen, så är han derföre lika
ärlig karl.
Het svarades härtil af ätskillige af R. o. A.: Bevare Gud
at någon annat skulle täncka.
Frih. Coijett: Det är oförnekeligit, at om vij skulle resa
härifrån med oafgiorde ärender, så voro det at störta riket, och
'») aldrig tanckan varit på någon enskylt person, utan på den
262 (JfOY. 29.) Deputationernas arbete.
generale qusestionen om Riksdagens afbrytande, och der lärer
ingen säga neij til utan blifva qvar så länge han kan. I öfrigit
förutan de redan omtalte ärender så ligga i Justitiae-Deputation
någre mål, hvaruppå någre af våre medbröders hela
timmeliga välfärd hänger, hvilcka, ehuru de i anseende til dem
kunde anses såsom enskvlte, så äro de likväl i anseende til
rättvisans skippande at anse för allmänne och riksvårdande,
och som desse mål eij förr än nu kommit under arbete, så
tyckes Justitiae-Deputationen med samma måls utarbetande böra
fortfara at få dem til slut.
Hr von Hökerstedt sade det vara et missförstånd at
lämpa det til en particuliers afresa hvad som tält blifvit i anseende
til Ständerne i gemen; önskandes at R. o. A. med
enighet och godt förtroende ville afgiöra ärenderne, til hvilckec
ända han för sin del vill hafva hemstält, om icke efter Hr
Landtmilis proposition plena kunde hållas om förmiddagarne
och Deputationerne om eftenniddagarne arbeta, och som de fleste
Deputationer redan mäst voro färdige, så hoppades han at
Handels- och Justitise-Deputationerne jemväl på kort tid nog
skulle kunna afgiöra de mäst angelägne målen och Riksdagen
således komma til et godt och välsignat slut.
Frih. Cronliiort anmälte, at Protocolls-Deputation funnit
sig föranlåten angående fortfarandet med arbetet der, hos Riksens
Ständer med en förfrågan inkomma;
Och upplästes häruppå Protocolls-JJeputationens i går daterade
Extractum Protocolli, hvarmedelst Deputationen gifver
vid handen, at åtskillige författade anmärckningar ännu hero
på vederbörandes förklaringar, som införväntas, samt at dels
angelägne mål, sedan förklaringarne inkommit, ligga under utarbetande
och expedition, förfrågandes sig Deputationen om
icke Riksens Ständers mening med Deputationernes uphörande
til den 30 i denne månad är sådan, at de ärender, som innom
samma termin blifvit afgiorde, måge til Riksens Ständer expedieras,
samt Deputationen tillåtas de öfrige, sedan förklara)-  garne inkommit, sig at företaga och afsluta.
Det påmintes äfvenväl, at Tull-Deputationen, sorn nied
Tull-taxorne och des öfrige angelägne giöromål eij ännu »i
färdig, omöijeligen kan uphöra, innan Deputationen med det
anbefalte arbetet kommit til slut.
Hr C. O. Lagercrantz: Det proponerades nyligen af®
Landtm., at sedan måndagen skall hvar dag hållas plenum, P“
Om Riksdagsarbetets påskyndande.
263
hvilcket sätt Secrete Utskottet, deräst ännu så mycket arbete
är öfrigit, tillika dageligen och under samma tid skulle komma
tilsammans. Det är sant, at det så skiedde på förre Riksdagen,
men man vet ock hvad inconveniens det hade med sig,
och frucktar jag, at man på sätt eij skulle undvika confusion
och voro så godt at aldeles afbryta Riksdagen.
Gref Lewenhaupt: Det lärer eij väl gå an, at hvar dag
hälla plenum och tillika Secret Utskott, ty ledamöterne lära
vilja vara tilstädes in pleno och det är en rätt, som dem eij
kan betagas. Jag hemställer altså, om icke plenum kunde
hållas 4 gånger om veckan, 2 dagar då riksvårdande och angelägne
mål allenast skulle företagas, och 2 dagar de mindre
angelägne och andre ceconomiske ärender.
Hr Didron: Var det icke proponerat och af Ständerne
samtyckt at Secrete Utskottet hade at inkomma och yttra sig
livad angelägne och riksvårdande ärender, som ännu äro oafgiorde?
Hr Palmstierna hemstälte, om icke bäst voro, at med
plena och Secrete Utskottet alterneras, så at om veckan blifva
irenne af hvarthera slaget.
Hr Mannerheim förestälte vid Deputationernes sammankomster
om eftenniddagarne vara det inconvenientet, at en del
af de andre Ståndens ledamöter äro utnämde til tvänne Deputationer,
då de således eij kunna bivista mer än en.
Hr Landtm, giorde frågan om R. o. A. behagar at hädanefter
den ena dagen blifver plenum och den andre Secret Utskott,
och at dä Deputationerne jemväl arbeta;
Men härpå föll eij något tydeligit svar.
Hr Lilliestierna: Qusestionen är om Deputationerne i
morgon skola uphöra; härpå är en klar Ständernes lag; om
® o. A. vilja gå derifrån, står det i deras välbehag, men jag
för min del håller det för myckit betänckeligit sedan Riksens
Ständer så länge öfver den i Riksdagsordningen utsatte tiden
Va-rit tilsammans; och tyckas Deputationerne hafva haft tid nog
at utarbeta ärenderne, så at uphörandet bör vinna sin värckställighet.
Hvad det angår at alla dagar hålla plena, så äro
''e återstående ärender så månge, at vij aldrig med dem hinna
hl slut, om vi icke dageligen komma tilsammans. Secrete Utskottet
kunde om eftenniddagarne samlas, och kan på 6 eftermiddagar
i hvarje vecka et vackert arbete vara giordt til slutet
af nästkommande månad.
264 (Nov. 29.) Biksdagsarbetets påskyndande.
Hr Ridderschantz sade, at han aldeles conformera!' sig
nied Hr Lilliestierna.
Hr Boije: Jag betygade vid den föreställning jag giorde
den skie af et redeligit hierta, och bad at R. o. A. ville låta
Secrete Utskottet och Secreta Deputationen inkomma med deras
utlåtelse om de riksvårdande ärender, som hos dem ännu återstå;
skulle de nu befinnas sådane, at Riksdagen innom den
ärnade tiden eij skulle kunna slutas, så voro ju synd om de
andre Deputationer emedlertid skulle vara fåfänge.
Frih. H. Wrede: Jag menar det vara afgjordt at 3 dagar
i veckan blifver plenum och 3 dagar Secret Utskott; hvarföre
skola på de 3 senare dagarne Deputationerne vara fåfänge, och
hemställer til Högh R. o. A., om icke en Deputation til de andre
Stånden härom må afgå, emedan om man eliest giorde anslag
för Deputationerne sedan den 30 Nov. torde det vara fåfängt.
Frih. Cronhiort: Jag tyckte af det, som Hr Lilliestierna
anförde, likasom voro et tvifvelsmål om icke Deputationerne
med arbetet kunna hinna vidare än de giordt, beder altså i
anseende til Protocolls-Deputation allenast at visa vår oskuld,
at R. o. A. ville eftertäncka hvad myckenhet vidlyftige Protocoller
man haft at igenomläsa, hvad tid som behöfts til anmärckningarnes
utfärdande, förklaringarnes inhämtande och
ytterligare bepröfvande, och om vid et så vidlyftigt arbete man
kunnat komma längre än man giordt.
Hr Liljestierna: Ingen säger Deputationen något til melin.
Hr Ridderschantz sade sig bifalla Hr Boijes mening,
så at om lögerdag de oafgiorde riksvårdande ärender af Secrete
Utskottet upgifvas, och at emedlertid Deputationerne mage
arbeta; bedjandes Hr Ridderschantz at på det sättet saken i
enighet må blifva afgiord.
Hr Palmstierna sade sig eij annat vetta än at de alternative
plena äro bifallne.
Hr Ridderschantz: Lät oss med enighet mötas och altsa
derom komma öfverens, at vij om lögerdag blifva underrättade
om de återstående riksvårdande ärender på sätt och vis, soffi
Hr Boije sagt.
Hr Falkengren: Med discourser tages tiden bort; tW
torde vara bäst at vij om lögerdag, sedan Hr Landtm■ nied
Talemännen fädt öfverlägga, blifva underrättade om de riksvårdande
ärender, som återstå, då vij sedan kunna reglera hultt
många plena skola blifva om veckan.
Om fortsättande af Deputationernas arbete. 265
Hr Didron förklarade sig af samma tancka.
Hr Lilliestierna: När här talas om riksvårdande ärender,
bör man vetta hvilcka de äro, då jag ock gierna vill conformera
mig.
Hr Landtm, sade sig utan tysthetsedens förkränkande
kunna berätta, at uti Secrete Utskottet ännu åtskillige ganska
angelägne ärender äro oafgiorde, hvaribland voro svaret på K.
Maj:ts Secreta Proposition på utrikes ärender, Statsvärcket,
Defensions-värcket, Bauco-värcket, Myntvärcket. Så hade ock
den Stora Secreta Deputationen ännu eij hunnit til slut med de
dit remitterade målen, hvaribland jemväl voro det angående
40 § af Regeringsformen, med hvilcket doch bemelte Deputation
snart lärer blifva färdig.
Frih. H. Wrede: Som vij alle se Riksdagen eij kunna
slutas innan desse angelägne ärender äro afgiorde, hvarföre
kunna vij icke igenom en Deputation föreställa de andre Stånden
at låta Deputationerne sedan den 30 Nov. arbeta och
bringa de hos dem återstående målen til slut? Giöra vij det i
dag, så kunna inga anslag skie för Deputationerne.
Hr Landtm.: Om något fastställes synes nödigt at det i
dag Ständerne vid handen gifves; så mycket jag märckt, tyckes
de flestas af R. o. A:ns mening gå derhän, at först Secrete
Utskottet bör inkomma med berättelse angående de oafgiorde
ärenderne, och at man sedan om plena samt Deputationernes
continuerande på de dagar, som Secret Utskott hålles, sig vill
utlåta.
Hr Palmstierna och Hr Mannerheim förestälte huru
nödigt det är at de öfrige Stånden om Deputationernes continuerande
ofördröijeligen och innan de nu i dag skiljas åt måge
ladel, emedan eliest ingen af de andre Ståndens ledamöter lära
rätta sig efter anslagen, en del ock torde anse Deputationerne
såsom aldeles åtskilde och således vilja påstå, ifall sedan med
arbetet skall continueras, at nye ledamöter skola väljas.
Hr B öije: Jag hemställer om alle de angelägne målen,
sorn Hr Landtm, uprepat, kunna vara afgiorde til den 15
December.
Hr von Hökerstedt: Intet kan consumtions-accisen, som
ar en så nödvändig sak, i dag och i morgon afgiöras. Lät Deputationerne
få tid til des Ständerne närmare härom fädt öfverlägga
och sig yttra.
Det begärtes af åtskillige at en Deputation må afgå härom
266 (Nov. 29.) Om oafgjorda ärenden.
Hr Ridderschantz: Lät oss bifalla på sätt och vijs som
Hr Landtm, sagt.
Hr Landtm, sade sig ännu eij hafva giordt någon proposition,
utan allenast uprepat quaestionerne, öfver hvilcka af
R. o. A. blifvit discourerat, nemligen först om Deputationernes
vidare continuerande, om plena, om Deputationernes arbetande
Secrete Utskotts-dagarne och om en berättelses ingifvande ifrån
Secrete Utskottet öfver de oafgiorde målen.
Häruppå discourerades af R. o. A.
Hr Landtm.: Här begäres at proponeras må om K. o.i
behaga fastställa at sedan måndagen blifver hvarannan da»
plenum och hvarannan dag Secrete Utskott, samt at Secrete I
Utskotts-dagarne Deputationerne med deras arbete continuera.
Men uppå denna proposition svarades med Ja och Neij.
Frih. Carl Sparre, som med Deputationen angående
Nyköpings lilla ladugård varit hos de andre Stånden, kom
tilbaka och berättade, at Stånden lofvat taga saken i Betänckande,
samt at de lära giöra sig et nöije uti alt hvad de kunna
at bifalla R. o. A.
I det samma kom jemväl Frih. Lillje med Deputationen,
som angående Vadstena slott hade varit hos de andre Stånden,
tilbaka och föimälte at Stånden jemväl lämnat på des anbringande
samma förbintelige svar.
Den förra discoursen reassumerades, påståendes nu som förr
åtskillige af R. o. A., at en Deputation må afgå om Deputationernes
vidare continuerande.
Men Hr Lilljestjerna och åtskillige flere förklarade si»
af den tanckan at med den qusestionens afgiörande angående
Deputationernes continuerande må hafvas anstånd til lögerdagen,
och at emedlertid Secrete Utskottet med berättelse om de
oafgiorde målen inkomma, varandes de på det sättet eij emot
at Deputationerne til lögerdagen med deras arbete kunde
fortfara.
Hr Ehrenpreus sade sig anse detta för det bästa movén
at komma härifrån och at altså en Deputaton kunde afgå detta
hos de andre Stånden at berätta, viljandes han allenast hafva
thetta tillagt, at jemväl de öfrige Deputationerne til lögerdagen
med berättelse om de hos dem ännu oafgiorde målen måge inkomma
på det R. o. A. så mycket bättre måge vara i stånd
om sielfva hufvudfrågan, huruvida Deputationerne vidare uti
sitt arbete böra fortfara, sig at utlåta.
Deputationernas arbete.
267
Hr Landtm., sedan han frågat om lian fingo giöra propositionen,
sade: Behagar R. o. A. at en Deputation til de
andre Stånden afgår med begäran, at som R. o. A. om lögerdagen
vilja företaga den frågan huruvida Deputationerne med
sitt arbete måge fortfara, de ville anbefalla sine ledamöter i
Deputationerne at tils vidare med arbetet eij uphöra.
Harti 1 svarades med Ja, hvaribland likväl hördes någre Neij.
Hr Lilljestjerna: Detta tyckes hafva vunnit de flestes
bifall; jag hemställer allenast om icke tilläggas kunde, at de
öfrige Deputationer med berättelse jemväl kunde inkomma,
hvilcka riksvårdande ärender hos dem äro oafgiorde.
Det begärtes at Extractum Protocolli härom må upsättas
och Deputation utnämnas, som dermed til de andre Stånden
afgår, livilcket bifölls, och funno R. o. A. godt at Deputationen
blifver 12 personer starck.
Sedan Protocolls-Extractet var upsatt, uplästes det samma
för R. o. A. til justerande.
Hr Ridderschantz sade sig eij annat hafva hördt än at
Deputationerne skulle anbefallas at til lögerdagen med arbetet
fortfara, hvilcket han förmente i anledning af Hr Ehrenpreus
föreställning vara bifallit.
Hr Didron påminte at de orden »til lögerdagen» i anseende
til Deputationernes arbete införas måtte.
Hr Landtm, sade des proposition hafva varit »tils vidare»
och at i följe deraf Protocolls-Extractet blifvit projecterat. Man
vet at någre dagar gå bort innan Ständernes utlåtelser inkomma,
hvarföre skall man då binda sig til lögerdagen och icke tillåta
Deputationerne at arbeta så långt de hinna?
Upropades de Deputerade.
Hr Ridderschantz förmente saken ännu eij vara afgiord.
Hr Pal mstierna sade den samma vara afgiord enligit
Drotocollet.
Hr Ridde rschantz: När projectet til Protocolls-Extractet
uplästes, instantierade jag at Hr Ehrenpreus föreställning vunnit
bifall.
Det sades härvid at alla propositioner böra skie af Landtm.
och eij af någon annan.
Hr Ehren preus sade sig eij finna någon annan åtskilnad
e®ellan det projecterade Protocolls-Extractet och des tal än at
bun sagt Deputationerne skola arbeta til lögerdagen och här
star tils vidare; men det voro eftertänckeligit, örn Ständernes
268 (Nov. 29.) Dep. till de andra Stånden.
svar til lögerdagen eij skulle inkomma, at så binda händene
på Deputationerne at uppå de dagar, sorn kunde förbigå innan
Ständerne sig härom förenat och ärendet blifvit expedierat,
Deputationerne eij med arbetet skulle få fortfara, hemstälte
altså om icke de orden som finnas i projectet »til vidare öfverenskommelse»
kunna blifva stående.
Hr Ridderschantz sade sig vara nögd med det Hr Ehrenpreus
nu anfördt, allenast at Secrete Utskottet och Secreta
Deputationen gifva då tilkänna hvad riksvårdande ärender ännu
äro oafgiorde.
Hr Landtm, frågade om Deputationen med det projecterade
Protocolls-Extractet får afgå;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och uplästes samma Protocolls-Extract för R. o. A. å nyo,
hvarvid i anledning af åtskilligas af R. o. Atus påminnelser,
och Hr Landtmrns derom giorde fråga, vid slutet tillädes at
R. o. A. jemväl kommit öfverens at Secrete Utskottet, Stora
Secreta Deputationen och de öfrige Deputationerne til lögerdagen
med berättelse skola inkomma om de riksvårdande ärender sorn
ännu äro oafgiorde.
Lydandes bemelte Extractum Protocolli som följer:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 29
Nov. 1738.
Såsom R. o. A. i anseende til de månge ännu oafgiorde
angelägne och riksvårdande ärender tilkommande lögerdag, emedan
tiden sådant i dag eij tillåter, äro sinnade at företaga och sluteligen
afgiöra den angelägna frågan huruvida Deputationerne,
som redan fädt befallning den 30 Nov. at uphöra, än vidare
til de oafgiorde målens afslutande böra fortfara; altså funno
R. o. A. sig föranlåtne af de öfrige respective Stånden vänligen
at begära det de sine ledamöter uti alla Deputationerne
ville anbefalla at tils vidare öfverenskommande emellan Riksens
Ständer deras vanliga arbete fortsättia. Desslikes funno R. o. A.
angelägit det så väl Secrete Utskottet som Stora Secreta Deputationen
och alla de öfrige Deputationer tils lögerdagen inkomma
med deras berättelse om de riksvårdande ärender som
ännu äro oafgiorde. Actum ut supra.
Deputationen af 12 personer, för hvilcken Gref Wachtmeisters
Fullmäcktig Hr Albr. Schönström förde ordet, afgick
med detta Extractum Protocolli til de andre Stånden, hvilcket
Tullen. Bollerups socken. Kapellm. Roman. 269
allenast var i concept emedan tiden eij tillät at låta skrifva
de nödige exemplaren.
Uplästes Cammar-OEconomie- och Commerce-Deputationens
Extractum Protocolli i går daterat, hvarutinnan förmäles
at Tull-Deputation med förbemälte Deputation begärt sammanträde
at i anledning af 10 § i K. Maj:ts Secreta Proposition
med hvarannan öfverlägga om tullens reglerande på utrikes
spannemål, men som detta mål til Tull-Deputationens utlåtande
enskylt blifvit remitterat, så berättar Cammar-CEconomie- och
Commerce-Deputationen sig eij vara i stånd at giöra berörde
sammanträde innan densamma Riksens Ständers godtfinnande
sig til efterrättelse derutinnan fådt inhämta.
R. o. A. biföllo det begärte sammanträdet.
Uplästes Secreta Deputationens Memorial angående en uti
saken om jus patronatus vid Bollerups församling i Skåne utfärdad
remarque, vid hvilckens förklarande Hrr Riksens Råd, som denna
sak öfvervarit, åberopat sig tvänne K. Cammar-Collegii häröfver afgifne
Betänckanden men eij behagat, äfvensom K. Cammar-Collegium
det icke eller giordt, med et ord nämna om urminnes häfden
som doch å Bollerups possessorers sida klarligen skall vara
bevijst och intygat. I anseende hvartil som förberörde Bollerups
possessorer skola i sin rätt myckit kommit at lida, tvärt emot
pacta emellan danska och svenska cronan, Malmö Recess och
Adelige Privilegierne med mera, så håller Secreta Deputationen
aldeles före det Bollerups possessorer böra återställas i den
rättighet af cronotijonden, som de med goda skiäl hafva betsat
at deras förfäder vid Bollerups kyrcka af urminnes tider
innehaft.
Som inge påminnelser giordes och propositionen begärtes;
frågade Hr Landtm, om detta Secreta Deputationens
Betänckande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upbröts Cammar-CEconomie-Deputationens Betänckande om
®att, måhl och vigt, hvarvid project til en Förordning var bii"?at,
hvilcket för des angelägenhet skull til nästa plenum
kommer at blifva liggande på bordet.
Hr Landtm, anmälte at capellmästaren Roman hos R. o. A.
1 ödniiukhet anhåller om tilstånd at en gång om veckan få
"pföra musique här på Riddarhussalen.
Härtil samtycktes af R. o. A.
270 (Jiov. 29.) Lilla tullen & inrikes manuf.-varor.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce- samt TullDeputationern.
es
faeturisternes anförde besvär öfver Lilla Tullen på inrikes
manufactur-vahror; hvarutinnan Deputationerne, sedan K. Ccmmerce-Collegium
hördt blifvit och häröfver afgifvit sitt utlåtande,
för deras del hållit före: l:o At alle sådane manufactur-tilvärckningar,
som emot behörig tull och umgälders erläggande
äro til införssel tillåtne och väl af dylike sorter här
i riket men eij til nog tilräckelig myckenhet för inrikes consumtionen
kunna förfärdigas, böra så väl i manufacturisternes
som deras afnähmares och alla andras händer för Lilla Tullen
fritt passera, enär bevis örn deras inrikes tilvärekning uptes.
2:o At de manufactur-vahror, som til införssel äro eller hädanefter
kunna blifva förbudne i anseende dertil at de inrikes
tiiräekeligen kunna åstadkommas, synes böra vara Lilla Tullen
underkastade, docli icke mer än en gång til befordrande och
erhållande af deras utrikes exportation, då vederbörande til
undvikande af flere förtullningar för en och samma vahra böra
vara med bevis om den erläggande tullen försedde, på sätt och
vijs som K. Maj:t i nåder lärer täckas förordna; doch härunder
eij förstådde kniphammare och grofve persedlar, hvilcka
hädanefter som tilförene böra samma tull erlägga uti hvars
hand de ock äro, undantagande privilegierade manufactursorter,
som föras ifrån fabriquen directe igenom någon stad til utskieppning
utomlands, då Cammar-CEconomie-Depntationen tyckt
dem för Lilla Tullen böra befrias. Och 3:o angående Lilla
Tullens erläggande för utrikes ifrån kommande vahror, at dervid
noga i ackt tages 1666 års Tull-taxa och Ordonance samt
1687 års förhögning, til des Tull-Commissionen desse mål utarbetat
och Tull-Deputationen deröfver des Betänckande afgifvit.
Sedan Hr Landtm, uprepat desse 3 momenta:
Discourerades af R. o. A. at ehuruväl detta Betänckande
är mycket favorabelt för manufacturerne, hvilcka och på alt
sätt böra uphielpas, så tyckes doch på det här föreslagne sättet
å ena sidan cronan för mycket komma at lida och å andra
sidan alle manufacturer, som i riket tilvärckas, en sådan lindring
icke behöfva, såsom til exempel kopparslagares, messingsslagare*
och bleckslagares arbeten med flere, så at altså skiäligen alla
de i andra puncten uprepade sorter kunde på den härtils vanlig8,
foten, nemligen i alla städer der de anlända, betala Lille Tull®!
och de, hvarom i första puncten förmäles, allenast engång;00'1
Lilla tullen å inrikes manufaktur-varor.
271
på det så väl cronan må få någon ersättning för den mistning,
sorn igenom denna lindring förorsakas, som ock igenom utrikes
vahrors gravation våre inrikes manufacturer lättas, det uppå
dem vid inkommandet uti Stora Siötullen lägges en förhögning,
sorn emot den afsaknad, som cronan uti inrikes Tullen kommer
at sakna, är proportionerad.
Efter något ytterligare discourerande giorde Hr Landtm,
följande trenne frågor, nemligen:
l:o Om de manufactur-tilvärckningar, som til införsel äro
tillåtne, men här eij tiiräekeligen kunna tilvärckas, skola allenast
en gång betala Lilla Tullen sedan de äro utur manufacturistens
hand.
2:o Om de manufactur-vahror, som inrikes tiiräekeligen
kunna tilvärckas, böra nu som tilförene betala Lilla Tullen
i hvars hand de äro.
3:o At på de el iest förbudne utrikes vahror, som allenast
til införsel tillåtas at fylla defecten af den inrikes tilvärckningen,
utrikes Tullen genom en förhögning så proportioneras,
at den upfylier afsaknaden, som cronan uti inrikes tullen derinom
kommer at känna.
Alle desse 3 frågor besvarades af R. o. A. med Ja. Och
lades dertil: doch hvars och ens Privilegier oförkränckte.
Och skrefs samma Resolution på Cammar-CEconomie- och
Cömmerce-Deputationens Betänckande:
R. o. A. stadnade i det slut, l:o at de manufactur-til1'arekningar,
som til införsel äro tillåtne men här eij tilräcke%n
kunna tilvärckas. skola allenast en gång betala Lille
'Tallen sedan de äro utur manufacturistens hand. 2:o At de
•namifactur-vahror, som inrikes tiiräekeligen kunna tilvärckas,
(•öra nu som tilförene betala Lilla Tullen i hvars hand de äro.
■*:o At på de eliest förbudne utrikes vahror, som allenast til
•»tesel tillåtas at fylla defecten af den inrikes tilvärckningen,
Mrikes Tullen igenom en förhögning så proportioneras at den
"pfyller afsaknaden, som cronan uti inrikes Tullen derigenom
Millner at känna, doch hvar och ens Privilegier oförkränckte.
Hr Schön st rom, som med Deputationen och Protocollsdractet
angående Deputationernes continuerande varit borta,
tilbaka och anmälte Ståndens hälsningar, berättandes at
»ästeståndet tyckt tiden tämmeligen vara förliden, at Borgare{åndet
bifallit R. o. A:ns Extractum Protocolli och at Bondekndet
yttrat sig det de ville taga ärendet i öfvervägande.
272 (Nor. 29.) Kaptenen Blix. Protokolls-justering.
Uppå Hr Öfversten Frih. Wrangels föreställning at sorni
Riksens Ständer behagat fastställa det Capitain Blix för i
ohemula förde klagomål hos Ständerne böra giöra skriftelig, 1
men hos honom (Hr Öfversten) muntelig afbön, men om sielfva
formuläret sig eij yttrat, hvarvid eliest bemelte Capitaine torde
söka hvarjehanda undflyckter och giöra otienliga svårigheter;
Funno R. o. A. godt at Expeditions-Deputationen formularer
til samma afböner til Riksens Ständers vidare ompröfvande
proiecterar.
R. o. A. skildes åt.
Den 2 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos R. o. A.
den 29 Nov. håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser
giordes.
Justerades de i följe af R. o. A.ns tagne slut angåe
Vadstena slotts begärande til det Adelige Jungfrustiftet, och!
formularers projecterande af Expeditions-Deputationen til det
afbön, som så väl hos Riksens Ständer som hos Hr Ofverste»
Wrangel af Capitain Blix kommer at giöras, upsatte Extradt
Protocolli.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 2([
Nov 1738.
Såsom R. o. A. om et Adeligit Jungfrustifts uprättand
sig förenat och til samma nyttiga inrättning ausedt Vadsten-,
gamla slott såsom en mycket beqväm och tienlig lägenhet
hvarföre ock R. o. A. äro sinnade hos K. Maj:t i underdåniglie
at anhålla, at detta slott til at der anlägga samma Jungfrustift
ina gifvas och efterlämnas, men som bemelte slott är en cronanj
och publico tilhörig egendom, hvarom utan Riksens Högh Stan
ders samtycke eij lärer kunna disponeras, så funno R. o. A
sig föran låtne de öfrige respective Stånden vänligen at an mod,
med deras bifall och biträde denna R. o. Arns underdånig
ansökning hos K. Maj:t benägit at understödja. R. o. A. v'l
härvid eij anföra at af samma gamla slotts öfverlämnäs
cronan eij den minsta afsaknad kan känna, aldenstund d etsa nini
ingen inkomst af sig kastar och således med des underhålla^
mera är staten til last än förmån, utan förser sig R. o. A- w
Kaptenen Blix. Adl. jungfrustift. 273
mera härutinnan til de öfrige respective Ståndens vanliga och
altid betygade vänskap och välvilja emot R. o. A. samt ådagalagde
prisvärda omsorg och åhåga för alla goda och nyttiga
inrättningar, hvaribland jemväl denna såsom ländande til befordran
af en tienlig uppfostran för unge personer af qvinnköhnet
eller och til understöd för dem af samma köhn, som en
vidrig lycka och fattiga vilckor all annan utväg til et anständigt
uppehälle betagit, med alt skäl räknas. Actum ut supra.
Extractum Protocolli som holts lios R. o. A. den 29
Nov. 1738.
Såsom Riksens Ständer faststäldt at Capitainen Samuel
Blix för des emot Öfversten Frih. Carl Johan Wrangel hos
Riksens Ständer ohemult förde klagomål icke allenast med
skriftelig afbön til Riksens Ständer skyndesammast bör inkomma
utan ock vid Öfverstens hemkomst har at giöra honom
muntelig afbön, men om formuläret och ordesätten til desse
afböner sig eij utlåtit, hvarvid, der de eij föreskrifvas, bemelte
[Capitaine torde söka åtskillige undanflyckter och giöra hvarjehanda
otienliga svårigheter; altså funno R. o. A. nödigt de
öfrige respective Stånden vänligen at hemställa om icke samma
formulär til Riksens Ständers vidare bepröfvande utaf Expejditions-Deputationen
kunde projecteras. Actum ut supra.
Bemälte Extracta Protocolli biföllos af R. o. A.
När Protocolls-Extractet angående Vadstena slott var upläst
yttrade sig Hr Didron at han ännu gior den reservation
at ifall de familier, som inom den föresatte tiden eij inskrifva
eller gifva något til detta Adeliga Stiftet, derifrån skola vara
excluderade, så ville han för sin del aldrig dertil något bidraga,
emedan han viste och kände åtskillige gode och adelige familier
1 provintzerne de der voro af en så ringa förmögenhet eller
fattare sagt i en sådan fattigdom stadde, at de omöijeligen
»agot sammanskott, til detta Adelige closter kunde åstadkomma,
ch det tycktes vara svårt om härigenom de som bäst behöfde
komma in i clostret derifrån skulle blifva utslutne.
Hr Landtm, hemstälte om icke när clostersaken åter
kommer före, man då härom närmare får öfverlägga;
Hvilcket bifölls.
Företogos altså de projecterade Resolutionerne på Städernes
Allmänna Besvär vid denne Riksdagen.
46 §, angående öfverklagat landsköp i skärgården vid fiskeMerne,
bifölls.
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 18
m
274 (Dec. 2.) Städernas allm. besvär.
47 §, angående förläggare och förlagstagare, bifölls.
48 §, angående Borgare, som bo utom städerne, bifölls.
55 §, angående försvars-karlar, som i städerne kladda med
handel eller bönhasa med handtvärck, bifölls.
56 §, angående et Assecurantz-Contoir, bifölls.
58 §, angående manufacturisternes minutering, bifölls.
60 §, angående inrikes tilvärckade vahrors stämplande,
bifölls.
61 §, angående bristen på nödigt tienstefolck och arbetare
i Osterbottn, bifölls.
62 §, angående någre Finske städers anhållan at utom
marknaderne få resa omkring landet och upköpa oxar, hvilcket
i den projecterade Resolutionen afslås.
Härvid uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 7 Oct., hvarvid var bifogad någre af den Finska Allmogens
begäran, at en sådan handel måtte tillåtas, hvilcken ansökning
af Bondeståndet til bifall recommenderas.
Hr Riddercrantz hemstälte om icke denna Allmogens
begäran kunde bifallas emedan åtskillige orter voro så långt
ifrån städerne aflägne at de med möda skulle kunna få afsättia
sådane creatur; doch borde den precaution härvid tagas, at
Borgaren eij fingo taga tobak och andre vahror med sig at
försälja up i landet.
Hr von Böhnen gaf vid handen om detta blefvo tillåtit
skulle et upenbart landsköp komma at föröfvas, och at til
sådan olaga handels afböijande Deputationen inrättat § sorn
den är upläst.
R. o. A. biföllo altså denne 62 § som den är inrättad.
63 §, angående Lilla Tullens erläggande för utrikes ifrån
inkommande vahror när the til andre inrikes orter föras.
Borgareståndets tilläggning til denne § uti ProtocollsExtractet
af den 7 Oct. uplästes, at alt köpmansmarknadsgods
obehindrat må passera jemväl the vahror, som erlagt SiötuNen
och för thetta Lilla Tullen eij varit underkastade; men sorn
Tull-Deputationens arbete eij än är färdigt funno R. o. A
betänckeligit denna tilläggning at antaga, och bifölls § som
den är inrättad.
Hr Cammar-Råd Wulfwenstierna sade sig hafva förnummit
at ibland Borgareståndets Besvärs-puncter skall viua
en begäran, hvilcken om den biföllos ährligen skulle skada
cronan öfver 80,000 dal. sint, nemligen at Borgerskapet fofl
1
■ Städernas allmänna besvär. 275
I den spannemål, som föres til Vesterålis, vill hafva samma frihet
I sorn brukspatronerne vid bruken är förrundt, och bad altså at
I innan R. o. A. öfver en sådan punct resolvera Collegierne för
cronans derunder verserande angelägenhet skull måge blifva
I hörde.
Hr von Böhnen berättade denna § i Deputationen så
vara inrättad, at cronan eij skall komma at lida.
I 67 §, angående skutors och fahrtygs byggande i Österbottn
til egen afvels förande, bifölls.
69 §, angående obehindrad flottning igenom kongsådrar och
I allmänna fahrleder, bifölls.
73 §, angående tobaksspinnerierne, bifölls.
5 §, angående strandsittiarnes eller de så kallade Hallands
I
fararnes seglation, bifölls.
I 15 §, angående städernes umgälders erläggande af vahror,
H som genom entreprenade-auction eller contract til cronan lefveI
lerås, bifölls.
68 §, angående Ästulls afskaffande och Bergstullens up
I
bärande vid jordbron tilsvidare, bifölls.
18 §, angående Tullhus-hyror som af städernes accis-andelar
I skola vara afdragne, hvarföre begäres ersättning. § bifölls.
59 §, angående främmande expediters handel med mera,
hvarutinnan stadgas at de expediter, som hitkomma och drifva
allenast krahm- eller annor handel, vid 500 dal. smts vite och
vahrans confiscation en sadan oinskränckt handel eij mera skola
få bruka och them eij vara tillåtit här at försälja eller i
commission antaga andre vahror än the af theras egit lands
producter, som de med sig hit bragt, icke eller öfver sex veckor
här förblifva; men hvad the köpmän eller expediter angår, som
hit inkomma med contante penningar at tilhandla sig rikets
metaller och producter, så bör fuller theras handel jemväl til
heras egne landsproducter inskränckas, doch förbindas de icke
1 anseende til tiden til ofvanbemälte 6 veckor, men om de
nagon ansenlig tid här fördröja, böra the til staden erlägga en
skiälig contingent om de icke vilja blifva borgare.
Härjemte uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 25 Nov. innehallandes et nytt project til bemelte 59 §,
fherutinnan med thet förra enligit, at sådane främmande experter
eller köpmän här eij måge införskrifva eller i commission
antaga andre än egne lands producter, men therutinnan ifrån
then förre § skiljacktig at them eij mera än 3 månaders tid
276 (Dec. 2.) Städernas allin, besvär.
om åhret tillåtes, om the eij vilja blifva borgare, och at the
eij måge förresa någonstädes ifrån the siöstäder, thit the med
godset först hafva anländt, eij eller at förrätta eller sluta någon
handel i Bergslagen.
I anledning af denne § discourerades af R. o. A., hållandes
en del före at § som den af Borgareståndet blifvit projecterad
kunde bifallas, allenast at tiden något prolongerades och utsattes
på 6 år; tillåtandes vare Bergslagars tilstånd eij at så
hastigt stöta de fremmande köpmän och expediter för hufvudet,
af hvilckas förlager beklageligen en stor del af Berglagen sig
måste betiena; hafvandes man i Konung Carl XI:tes tid, då
riket var i större förmågo än nu, en gång drifvit deni ut, men
måste åter strax skrida dertil at låta dem komma igen.
Andre åter af R. o. A. tyckte at § sorn den i Deputationen
blifvit projecterad kunde bifallas och at billigt en åtskilnad
bör giöras emellan krahmhandlande expediter och Engelsmän
eller andre som med penninge-förlager gå Bergslagen tillianda;
de förras handel och vistande i riket samt deras resande
kunde skäligen innom 3 månader samt den orten dit de anländt
inskränckas, men i anseende til Engelsmän eller sådane, sorn
med contante förlager kunna gå Bergslagerne tilhanda voro
svårt om dem skulle förbiudas at besöka Bergslagerne, i öfrigit
kunde ock deras vistande i landet til visse år restringeras,
hvilcka eij fingo öfverskridas, utan de då voro förplicktade at
gå bort eller och vinna burskap.
Gref Frölich förmente bäst vara at på medel och utvägar
vara omtänkte, hvarigenom desse främmande förlager utan något
det aldra minsta tvång kunde afskaffas.
Hr Landtm, hemstälte, som meningarne äro skiljacktige
och skiäl på ömse sidor anföras, om icke R. o. A. skulle bohaga
at Hr Landshöfdingen von Hökerstedt, Hr Cainmar-Rad
Wulfwenstierna och Hr Bergs-Råd Bergenstierna, hvilcka äro
män, som i commerce-, cammar- och bergssaker äga mycken
god kundskap, kunde sammanträda och med deras yttrande
inkomma på hvad sätt de tycka bäst vara at denne § inrättas.
Detta bifölls R. o. A.
Hr Landtm, sade sig böra gifva R. o. A. tilkänna at
Hr Assessor Kinninmondt, sorn varit en ledamot af R- o. å
och vid denne Riksdag Riksdagsman, Elector samt ledamot uti
Justitiae-Deputationen, med döden aflidit.
Deputationernas oafgjorda ärenden. 277
Hr Landtm., sedan han bedt R. o. A. intaga sine säten,
berättade at efter R. o. A:ns befallning vid senaste sammankomst
voro Deputationerne inkomne med förteckningar på de
ännu oafgiorde ärender och uplästes altså följande förteckningar.
Justitim-Deputationens; återstå ännu 8 ärender.
Instructions-Deputationens; är med sitt arbete färdig.
Protocolls-Deputationens; återstå trenne Protocoller, som
ännu icke blifvit öfversedde; 13 oafgiorde mål; 8 bero allenast
på expedition; så återstå ock ännu berättelserne öfver de fleste
Protocollerne.
Bergs-Deputationens; återstår allenast et mål.
Cammar-Oeconomie-Deputationens; i de trenne Utskotten
äro alle målen utarbetade och afgiorde. Hos Förordnings-Utskottet
återstår allenast 1; så återstå och tvänne mål, hvilcke
ined Tull-Deputationen gemensamt komma at afgiöras, nemligen
projectet til consumtions-accisen och tullens reglerande på utrikes
ifrån inkommande spannemål, hvilcke ärender docli förmodas
på en enda sammankomst kunna afgiöras.
Hr Mannerheim berättade at med consumtions-accisen
man redan hunnit til Lit. I, men angående utrikes spannemålens
beläggande hade man i Tull-Deputationen ännu ej lagt
banden.
Angående Landt- och Siö-Militise-CEconomie-Deputationen
berättade Hr von Gerten, at den redan slutit sitt arbete förliden
torsdag.
Hr Carl G. Silfwerschöld gaf vid handen at Allmänna
Besvärs-Deputationen jemväl kommit til slut, någre §§ undantagne,
sorn ifrån de Deputationer, dit de blifvit remitterade,
komma at gå til Stånden.
Hr Landtm, förmälte at Hr von Drake voro sjuk, menat
ban insändt förteckning på de uti Deputationen öfver Händelsen
Manufactur-ärenderne ännu oafgiorde målen; samma förteckning
uplästes och voro desse mål någre och 20 til antalet.
Frih. Eric Wrangel lade här til alle desse ärender vara
af angelägenhet och förtiena mycken reflexion.
Secreta Deputationen, uti des Extracto Protocolli af den
' klee., yttrar sig at i anseende til de Deputationen enskilt
a"förtrodde ärender Deputationen innom få dagar skulle kunna
skiljas åt, men at sådant eij lärer kunna skie innan de ären[k;ri
sorn genom Ständernes remiss med Secrete Utskottet gemensaWt
skola utarbetas, kommit til slut.
278 (Dec. 2.) Om Riksdagens afslutande.
Hr Landtm, förmälte at Stora Secreta Deputationen anmodat
Talemännen at gifva tilkänna, at bemälte Deputation
arbete skall icke eller länge väntas på af Riksens Ständer.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
1 December hvarutinnan Secrete Utskottet gifver vid handen
at hvad de der oafgiorde ärenden beträffar, oacktat i anseende
til de utrikes sakerne all uptänckelig flit och skyndsamhet
blifvit använd och efter ed, plickt och samvete all möijelig
grund är vorden lagd til Rikets säkerhet, heder och fördelacktiga
tilstånd, så erfordras ännu någon tid til deras fullkomliga
afgiörande, varandes de ännu eij komne til den mognad,
som en oryggelig systeme kräfver, hvartil likväl Secrete Utskottet
förmodar intet mycken tid mer behöfvas, hvarmed jemväl
til en stor del så staten sorn defensions-värcket hafva gemenskap,
af hvilcket alt Secrete Utskottet förmodar Riksens Ständer
lära finna det vara omöijeligit någon viss tid til Riksdagens
slutande tilförlåteligen at utlofva, hvilcket Riksdagens slut
Secrete Utskottet för sin del likväl med all möijelig flit vill
befordra och kan hända snarare torde skie än man nu så noga
förese kan.
Hr Landtm. Här äro i dag någre Memorialer angående
Riksdagens slutande ingifne, hvilcka R. o. A. behagade afhöra
innan saken företages och beder jag ödmiukast at Högh R- o.
A. detta ärendet, hvarutinnan meningarne torde vara skiljacktige,
med all kallsinnighet täcktes afgöra, emedan åtskilnaden
allenast på någre veckors tid torde ankomma.
Uplästes de inkomne Memorialer, nemligen:
Hr Willielm Mauritz Paulis, hvarutinnan hemställes om I
icke i anseende til de anförde skiäl Riksdagen nu bör slutas;
Hr Lagman Sparschölds ingifne tanckar om Riksdagens
slutande, hållandes Hr Lagmannen i förmågo af de i 4 serskilte
puncter andragne skiälen före, at Riksens Ständer ti!
juhl kunna sluta Riksdagen och skiljas åt;
Hr Otto Wilhelm. De Geers Memorial, hvarutinnan, i anseende
til de andragne skälen, Hr De Geer des mening onl
Riksdagens slutande för des säkerhet i framtiden så förklarad
at Riksdagen eij lärer kunna slutas innan de angelägne riksvårdande
ärender afgiorde blifvit;
Som alt utur sielfva Memorialerne, hvilcka finnas ibland
allegaterne til detta Protocoll, vidlyftigare är at se.
Accis-taxa. Dep. fr. Preste-ståndet.
279
Ingafs et Extractum Protocolli ifrån Borgareståndets Deputerade
öfver Accis-värcket, af innehåld at jemväl en ny
Accis-taxa af den öfver Tull-taxorne förordnade Commissionen
måtte projecteras.
Det förestältes härvid af Hr Wulfwenstierna, at som
Borgareståndet eij söker Accis-taxans öfverseende at Cronans
inkomster måtte förökas utan snarare efter alt anseende at de
samma måge förminskas och städerne härutinnan niuta lindring,
så torde bäst vara at låta förblifva vid den härtils vanlige
taxan.
Men som detta eij vann bifall fants af R. o. A. efter
något discourerande godt at Accis-taxan til den förordnade
Commissionen må remitteras, emedan den samma förmodeligen
K. Maj:ts och Cronans rättighet härvid nogsamt lärer
i ackt taga.
Och skrefs altså detta R. o. Arns bifall på förbemelte
Extractum Protocolli.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Prästeståndet 8 personer starck.
Biskopen Dr Eric Benzelius, näst anmälande af Ståndets
hälsning och aflagd tacksäijelse för R. o. Arns så förnähma och
ansenlige beskickningar, gaf tilkänna at hvad Vadstena slotts
öfverlämnande at der inrätta et adeligit Jungfrustift angingo,
sa hade Prästeståndet eij dervid något at påminna, utan önskade
til denna nyttiga och vackra inrättning lycka och välsignelse;
så hade och Prästeståndet med nöije bifallit Betänckandet
om undervigtens återvinnande i handelen, hvarjemte
Ståndet, isynnerhet de ifrån Upsala stift, hos Högh R. o. A.
högeligen recommenderade det afgifne Extractum Protocolli angående
6 § i Allmogens Besvär, så at Upsala Academie-hemmanen,
hvilcka äro purt frälse och af högstsal. Konung Gustav
Adolph af des arf och egne gods til Academien donerade, emot
samma gods natur med Herredagspenningar eij måge besväras.
Hr Landtm, betygade R. o. A:ns erkänslan för det vördiga
Prästeståndets bifall och öfverensstämmande med R. o. A.
0ch serdeles i anseende til Vadstena slott; försäkrandes at
v'd 6 § af Allmogens Besvär R. o. A. lära taga det vördiga
Prästeståndets påminnelse uti behörigt och noga öfvervägande,
och bad at Deputationen ville anmäla R. o. Arns vänliga
hälsning och beständiga högacktning för det vördiga Prästeståndet,
280 (Dec. 2.) Liljehööks anförande
Sedan Deputationen afträdt och Hr Landtm, äskat liud,
talte Herr Majoren Bengt Liljehök på följande sätt:
Riksens Högh Ridderskap och Adel beder jag ödmiukeligen
behagade en liten stund med tålamod lämna mig gunstiga
öron, hvilcka jag alt hitintils på thenne Riksdagen intet besvärat.
Som christen och samvetsgran kan jag intet tro at
någon är ibland detta ädla Ståndet, som icke har Guds ära,
Ofverhetens sannskyldiga nöije, lagens helighet och fäderneslandets
välfärd til sitt ändemål. Bevare Gud at någon så förgiftad
lem i denna kroppen skulle finnas, den borde visserligen
afhuggas och begrafvas i et evärdeligit stoft, men jag finner
doch at fast allas ändemål är enahanda, at likväl vägarne
dertil äro skiljacktige, om saken kommer man öfverens, men
man tvistar om sättet ofta med sådan ifver, at sielfva saken
lider och kan derigenom aldeles bli förqvafd, til vår och vår
efterverlds undergång om vij intet i tid se oss före. Lät oss
therföre nu en gång gunstige Herrar i Guds namn gå utom
oss sielfve in i et högre väsende, afkläda oss ali egenhet, ödmiuka
våra afsickter för Gud, Konungen och fäderneslandet,
lät oss likna vårt stora original, lät oss med inbördes mildhet,
kärlek och efterlåtenhet höra hvars andras tanckar; vår svenska
heder, våra samveten och våra efterkommande fordra thet af
oss på et sätt, som kan röra lijertan af steen. Vid detta tilfället,
at somlige påstå Riksdagens förkortande och somlige des
förlängande, behöfs ju ingen stridighet. Om de angelägnaste
mål som intet upskof tåla, Riksens författningar i anseende til
främmande mackter, des invärtes hushåldning, Stats- och Contributions-värck,
med mera, kunna så snart och väl afgiöras
som den ena delen menar, så voro väl den aldeles tancklös och
förgäten af både allmän och enskylt välfärd, som hade lust at
ligga här och förnöta tiden med ofverläggningar, hvarigenom
hela riksens styrelse hålles liksom i en dvala. Men om ochsa
sådane riksvårdande ärender intet så hastigt kunna bringas
til et önskeligit slut, så bör man ju af två oundgängeliga svårigheter
välja den mindre. Det är illa at Riksdagen vallrat
så länge, men ännu värre om riksens välfärd och ömaste mai
skulle vårdslösas, stympas och afbrytas. Det vöre oförsvarligå
för Gud och vårt fädernesland om vij först skulle ha lågt
handen vid et så stort värck, som så månge tusende siälars
eller et helt rikes sällhet är, hvarmed altsammans blifvit uprört
i arbete, och sedan lämna det altsammans halfgiordt och i
i frågan om Riksdagens afslutande.
281
oreda efter oss; framtiden skulle då än mer än denna komma
til at sucka under oredigheter och om någre år skulle vij
drunkna i vidlyftigheter och förvillelser. Neij gunstige Herrar,
ha vij satt handen til plogen så låtom oss icke se oss tilbaka
förr än åckren är plögd. Om riksens högmål i dag voro rent
och klart afslutade, så vet Gud at jag med nöije i morgon reste
härifrån, men om deras vahrsamma skötsel och välstånd lär
hvar redlig svensk man vara mer öm än om sin egen ro, sin
pung och sitt hushåll. Hvar och en känner bäst hvar skon
tränger, men den som ransakar hjerta och niurar och vet at
en ärlig man har ingen blodsdroppa ospard för sitt fädernesland,
mycket mindre någre 100 plåtar mer eller mindre för
des bästa, han lär väl och förse offret och välsigna et så ädelt
upsåt. Nu äro vij här gunstige Herrar, låt oss nu intet åtskiljas
förr än vij ögonskenligen finna at nästa Riksdag intet
behöfver stå mer än tre månader. Om vij med alfvar vilja
lefva efter lag, så böra vi först bana vägen för lagen och sedan
hålla honom helig. Upryckom nu gunstige Herrar alle hinder
för den dyra lagens värckställighet ibland oss, han är vårt beskydd,
under hans skugga böra vij smaka vår lycksalighet.
Skulle vij finna under den tiden vij nu bli tilsammans, at någon
theremot af il vilja brutit, så straifom honom utan nåd, doch
utan agg, och af kärlek för rättvisan; men skulle vij och se
något brätt ther emot, som utan förrädelig arghet af mennisklig
svaghet och öfverihlniug kommit til at begås, så betänckom at
vij också äro menniskior. Uprättom den fallna och förvillade,
sorn ser sitt felsteg, med en ädel broderlig kärlek, öfverskylom
svaghetsfel med samma nit som vij straffom skiälmar. Låtom
oss vara blinda emot personen men klarsynte på sielfva saken,
härndén vare död ibland oss och enigheten vare lefvande utan
ensidiga afsickter. Lät oss alla vara af en anda och en siäl,
|ät detta ädla Ståndet som det första i riket förelysa de öfriga
' ädelmod, inbördes förtroende, spakfärdighet och oväldughet;
du lia vij med Guds hielp hopp att et folckslag, hvilcket fordom
'ant det enda i verlden, som stundom synts täfla med de Romare
°® högsta hedren, kan åter komma sig före igen och sätta sig i
s'tt rätta anseende hos sine grannar. Uptagen nu gunstige Herrar,
i"ad jag i en redelig och för fäderneslandet nitisk mening Ehr
föiebragt. Jag vet at ädla sinnen mer älska hierta än vältalighet.
Hr Boije framträdde och sade sig af Memorialerna hafva
'"hämtat de til Riksdagens slutande anförde skälen, och hvad
282 (Dec. 2.) Om Riksdagens afslutande.
det första beträffar, deräst Riksdagsordningens 24 § åberopas,
at ingen Riksdag bör stå öfver 3 månader, så bade förfarenheten
redan vijst at samma lag sedan den blef giord aldrig
kunnat följas. I öfrigit som all lag giöres för inbyggarnes oell
det allmänna bästa, så är ock lagen, enär detta ändamålet eij
vidare kan erhållas, icke mera någon lag utan olag; icke eller
kan någon lag vara, som icke vid skäliga tilfällen måste limiteras,
således tillåter Guds egen lag, ehuru helig och sträng
den är, at oxen och åsnan om sabbathen måge dragas utur
brunnen; och här är värckeligen en långt högre angelägenhet,
nemligen riksens allmänna välfärd, som föranlåter Ständerne
at uti denne puncten eij så noga följa Riksdagsordningen. An-]
gående det andra förslaget at sluta Riksdagen och hänskiuta
de oafgiorde ärenderne til K. Maj:t och Rådet, så är at ben
täncka at förutan de mål, som således i underdånighet kunna:
upgifvas, jemväl andre äro, öfver hvilcka Ständerne sielfve sig
böra utlåta, ty de böra efterse enligit Riksdagsordningen hvad
emellan Riksdagarne förelupit; i utrikessaker äro, som Secref
Utskottet visat, jemväl mått tagne, som ännu eij kommit till
sin mognad, och om vij skulle åtskiljas innan så angelägn^
ärender kommit till slut, ladda vij på oss et evigt ansvar.
Hr von Hökerstedt: Det är bekant och altid i ack
tagit, at innan Ständerne något vijst faststäldt örn Riksdagen
slutande, är altid Secrete Utskottet först blifvit liördt, af orsa
at det äger kundskapen om de angelägne och riksvårdand
ärender, som böra vara afgiorde innan Ständerne kunna skilja
åt; sådant är nu skiedt, och har Secrete Utskottet förklara
vid Statsvärcket eij mycket återstå; hvad utrikes puissance
angår, förmenar Secrete Utskottet jemväl innom någre vecko'
dermed kunna vara til slut; således äro någre, som mena aRiksdagens
slut kunde utsättias til juhl, men jag håller för
vara bäst at Secrete Utskottet när 8 dagar äro förbi närmar
sig utlåter huru det då finner at med sakerne är avancerat:
at emedlertid Handels- och Manufactur-Deputation, deräst s
många högst angelägne ärender ännu äro oafgiorde, med al;
flit arbetar, och å alle sidor derhän ses at Ständerne med enig
het och godt förtroende måge komma at skiljas åt, hvilebo,
om det eij kan skie julafton kunde det skie nyårsafton; m®.
jag håller ännu för min del det vara för bittida at utsätti
någon viss dag.
Om Kiksdagens afslutande.
283
Hr Didron: Hvad Hr Lilljehök anfördt har jag funnit
så just och raisonabelt som någonting i verlden kan vara sagt,
och önskar at det altid hade blifvit och måtte blifva efterlefvat,
och som hvar och en på Riddarhuset äger fritt ut säga
sin mening, så är detta min oförgripeliga tancka at aldenstund
Secrete Utskottet, som har så angelägne ärender, hvilcke af
lingen annan än Riksens Ständer kunna afgiöras, under händer,
eij kunnat utsättia någon viss dag, så kan så snart Stats'Defensions-
och Alliance-värcket i Secrete Utskottet äro afgiorde
Riksdagen slutas, och at hvad de ceconomiska målen,
sorn då eij äro afgiorde, beträffar, de samma til K. Maj:t och
Rådet i underdånighet måge hänskiutas så at Riksdagen i anseende
til dem eij må utdragas; på det sättet är jag enig der■med
att ännu ingen viss dag til Riksdagens slutande utsättes,
men eliest eij; icke eller bör Riksdagen derföre uppehållas om
någre mål uti Justitiae-Deputationen då skulle ännu vara oafgiorde.
Frih. H. Wrede yttrade sig at en hvar lärer känna tyngden
|af långe Riksdagar, hvilcket han om sig isynnerhet kunde säga,
,doch trodde han hvar svensk Adelsman vara så ädelsinnad at
härvid mera se på fäderneslandets allmänna välfärd än sin
egen ceconomie; man viste hvad angelägne mått blifvit begynte
til landets upkomst och förkofring och at sättia inbyggare uti
et nährsamt tilstånd, förutan andre vigtige mål, som K. Maj:ts
propositioner gifvit anledning til; skulle Ständerne skiljas åt
innan de fådt sättia så angelägne saker i någorlunda stadga,
torde hända at som man plägar säga barnet i vaggan blefvo
förqvafdt, och K. Maj:t til äfventyrs föranlåtas at efter några
imånaders förlopp åter sammankalla Ständerne, hvilcket skulle
förorsaka än långt större och drygare omkostnad än den man
.eliest nu allenast på någre veckor kunde komma at kännas
:T'ö, och lära Ständerne altså eij kunna skiljas åt innan de
behörigen sörgt för så vigtige och angelägne saker.
| Hr Landtm.: Får jag fråga om Hr Didrons giorde föreRllning
bifalles?
Frih. Carl Sparre: Det lärer docli så förstås at Deputitionerne
emedlertid eij uphöra utan arbeta så långt de hinna.
Hr Didron uprepade hvad han tilförene sagt, och at han
;(1J voro emot at Deputationerne arbeta, allenast at när de af
“nom anförde riksvårdande ärender blifvit afgiorde, för de
ekonomiska målens skull Riksdagen i det ringaste eij må uppe
-
284 (Dec. 2.)
Om Riksdagens af slutande.
hållas, utan sådane saker hänskiutas til K. Maj:ts och Rådet
nådiga och trogna vård; tilläggandes: min mening är at vij
arbeta på enighet och förtroende både oss och Riksens Ständer
emellan, ty om Sveriges Rikes Ständer i sämja och förtrolighe
sig förena, så är en sådan alliance den bästa och största alliance
i hela verlden.
Detta uptogs af R. o. A. med mycket nöije.
Hr Landtm.: Hvad Hr Didron anfördt är i högst
måtton väl sagt och lärer Högh R. o. A. gunstigast erindr
sig, at jag altifrån begynnelsen ingenting högre och mera recommenderat.
Jag tror om Hr Didrons föreställning vinner bifall,
sådant ganska mycket til et så vigtigt och lycksaligt ändamä1
skulle bidraga; då kunna Riksens Ständer med förnögde oc'
förenade sinnen skiljas åt, men om de uti annat sinnelag skullq
taga afskied ifrån hvarannan så råkas de igen uti lika lynne,
hvaremot om de nu afsluta sakerne och, som med Guds bieip
är at förmoda, stadna uti en mening och sinnelag, så äro ali
obehagligheter och alt missförstånd på en gång uphäfne.
Detta Hr Landtm-.ns tal uptogs af R. o. A. med fägna
och handklappande.
Hr Lilljestjerna sade sig således hafva fattat Hr Didron
utlåtelse, at alle riksvårdande ärenden, som äro i Secrete Utskottet,
afgiöras och tiden afbidas, men at de öeconomiske hän
skiutas til K. Maj:t och Rådet. För angelägne och riksvår
dande ärender sade Hr Liljestierna, at han höllö l:o Alliance
värcket, 2:o svaret på K. Maj:ts Secrete Proposition om utrike
saker, 3:o Stats- och Defensions-värcket och 4:o at i anlednin
af Protocollerne af Ständerne efterses hvad emellan Riks
dagarne kan vara orätt skiedt, sä at om det blifver vid dess
hufvudsakelige puncter han sig dermed conformerar, men a
som han redan sagt, de oeconomiske målen til K. Maj:t oc
Rådet upgifvas, hvarmed doch eij des mening voro at Stan
derne nu strax skulle skiuta desse senare ifrån sig, utan för®
taga hvad utarbetat är och dermed gå så långt man kan hinnaJ
men när hufvuddelarne af Secrete Utskottet äro utarbetade, atj
då alt det öfriga kommer at gå til K. Maj:t och Rådet. Dett*
endaste ville han ännu tillägga, at Hr Landtm, med nagrt
Deputerade urskiljer de angelägnaste OBConomica, så at de vigh'
gaste deraf i sin ordning kunna blifva föredragne, och som hai
til Secrete Utskottet hyste alt skyldigt och fullkomligit löt
troende, så tviflade han intet at icke der med de angelägnast*
Om Riksdagens afslutande.
285
ärenders afgiörande med all möijelig flit lärer skyndas, och at
vid hvar veckas slut Secrete Utskottet med berättelse lärer inkomma
huruvida sakerne avancerat, så at Riksens Ständer
derefter kunna taga sine mesurer.
Hr Landtm.: Hvad Hr Liljestierna anföidt är mycket
väl sagt, och som jag har den ähran at föra directionen vill
jag först tala om processen vid sakernes föredragande, hvarvid
tyckes bäst vara at urskillningen skier häruppe af R. o. A.
sielfve. Eliest är härtils så förhållit at jag altid kl. 8 låtit
begynna med Protocollernes justerande, hvarmed gemenligen til
kl. 9 utdrages, och som då ännu R. o. A. eij så tahlrikt pläga
vara församlade, at jag kan fördrista mig någon rätt vigtig
sak at föredraga, kunde om R. o. A. så behaga, den tiden och
til des de tahlrikare sig infunnit, någon mindre angelägen sak
företagas, hvarmed man dels kan giöra de andre Stånden något
til behag, dels och hielpa någon sökande uti des skiäliga ansökning,
hvilcket altid härtils varit uti Landtmarskalckames
frihet, som jag eij eller skall missbruka; och om R. o. A. betaga
lämna detta i min försorg, skall jag alltid upgifva rubriquerne,
hvaraf R. o. A. sielfve kunna döma hvilcke mål de
finna angelägnaste. Hvad Secrete Utskottet angår, sä skall det
altid söka at svara emot R. o. A:ns gunstiga förtroende och
aldrig spara arbete, flit och möda, hvilcket jag ock kan bedyra
härtils varit skiedt, så at vij dageligen efter all mennisklig
möijelighet de angelägnaste ärender påskyndat; men huruvida
becrete Utskottet til Riksens Ständer skall kunna upgifva huru
långt det nu med den eller den mackten kan vara avancerat,
det hemställer jag til R. o. A:ns gunstiga ompröfvande.
Hr Lilljesti erna frågade om då ingen viss tid til Riksdagens
slutande skall kunna upgifvas.
Häruppå discourerades något af R. o. A.
Hr L andtm. äskade liud och upläste project til proportion,
sorn han hade upsatt så lydande:
Behagar R. o. A. bifalla, at Riksdagen fortfarer til des
alla riksvårdande ärender äro afgiorde, och at sedan alla de
annu öfrige varande ceconomica, som med Råds råde kunna
afgiöras, til K. Maj:t i underdånighet hemskiutas?
Hr Lillj estierna sade sig fruckta propositionen vara för
perell, hemställandes om icke införas kunde, »alle Secrete
^kottet efter instructionen tilhörige ärender».
286 (Dec. 2.) Om Riksdagens afslutande.
Hr Landtm, frågade om icke desse ord kunde inryckas, och
som det bifölls, införde Hr Landtm, samma ord och upläste
ånyo propositionen, frågandes om han fingo giöra den samma;
Som detta jemväl bifölls,
uprepade Hr Landtm, propositionen: Behagar R. o. A.
bifalla, at Riksdagen fortfarer til des alla efter Secrete Utskottets
instruction riksvåi'dande ärender äro afgiorde, och at
sedan alla de ännu öfrige varande oeconomica, som med Råds
råde kunna afgiöras, til K. Maj:t i underdånighet hänskiutas?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Landtm, tackade R. o. A., som med sådan enighet!
behagat afgiöra en sådan sak, som Hr Landtm, bedyrade giöra
R. o. A. för hela verlden heder; tilläggandes at om någon1
skulle önska Riksdagens slut, så hade han orsak det at giöra,
emedan han af den samma hade sin dryga känning, men sora
des plickt voro at härutinnan se på det allmänna och eij pä
sin egen ro eller beqvämlighet, så ville han ock af alt hierta
använda all möda, flit och krafter til et skyndesamt sluts erhållande
uti de angelägne riksvårdande ärender, hvilcket gun
stiga förtroende Hr Landtm, bad at R. o. A. benägit om honom
ville hysa.
Hr Lilljestierna sade sig kunna betyga, at han ingen
droppa misstroende hade til Secrete Utskottet, hvarföre han
voro försäkrad, at de som redelige män och rättsinte patriote
de angelägne riksvårdande ärender med den acktsamhet, flit oc’
skyndsamhet lära skiöta, som de inför Gud och hvar ärli
svensk man kunna försvara.
Hr Ridderschantz utlät sig, at han hyste samina för
troende til Secrete Utskottet, och i detta fall giorde samm'
reservation som Hr Lilljestierna.
Hr Lilljehök hemstälte, om icke en Deputation kand
afgå til de andre Stånden at fägna dem med detta R. o. Arn
enhälleligen fattade slut.
Detta bifölls samt at samma Deputation blifver 24 per
söner starck, och utnämdes Deputationen, hvilcken af Gre
Lewenhaupt kommer at anföras.
Uplästes det emedlertid upsatte Extractum Protocolh
hvilcket, sedan det var bifallit, Deputationen, som nu afgm
medgafs, så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. deD
Dec. 1738.
Stängjernssmide vid styckebruk. 287
S. D. Faststäldtes af R. o. A. at Riksdagen fortfares til
des alla efter Secrete Utskottets instruction riksvårdande ärender
äro afgiorde, och at sedan alla de ännu öfrige varande oeconomica,
sorn med Råds råde kunna afgiöras, til K. Maj:t i underdånighet
hänskiutas, af hvilcket R. o. A:ns enhälliga slut R. o. A. eij
underlåta bordt utan ringaste upskof lämna de öfrige respective
Stånden en vänlig del. Actum ut supra.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänckande angående possessorernes
af Äckers, Stafsiö och Finspång styckebruk ansökning,
at när någre omständigheter hindra styckegiutningen få i
stället idka stångjernssmide, hvaröfver Deputationen inhämtat
K. Bergs-Collegii utlåtande, som förklarat sig på alt sätt hafva
sökt at lätta och understödja styckebruksägame, til följe hvaraf
p vist årligit stångjernssmide öfver then förra hammarskatten
[blifvit Finspång och Remnunge hamrar tillagde; men hvad angår
Stafsiö och Äckers styckebruk i Södermanland, så emedan
theromkring skall vara nog brist på skog, ty har Bergs-Colleigium
eij kunnat styrcka til det begärte stångjemssmidets idkande,
hvarigenom styckegiutningen med tiden torde til rikets
Afsaknad eftersättias och blifva aldeles nederlagd. Hvilcket
K. Bergs-Collegii utlåtande, som Deputationen funnit thet vara
äl grundat, så har ock Deputationen för sin del thertil lämat
sitt bifall, med hemställande til Riksens Ständers vidare
Kpröfvande.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet,
bifölls Betänckandet af R. o. A.
Upbröts Bergs-Deputationens Betänckande angående öfver
midet.
R. o. A. funno godt at detta Betänckande för des angeägenhet
skull blifver liggande på bordet.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial af den 13
pidstl. Nov., hvarmedelst tilkännagifves, at ehuru någre det
Borgareståndets ledamöter i Deputationen hos Riksens
dander anmält, som skulle Deputationen uti et den 3 Oct.
^sammastädes förehaft mål hafva resolverat, at deras serskilte
Nningar eij i Betänckandet kunde införas eller tlieras skriftefP
votum til Riksens Ständers plena serskilt medfölja, så
(kola doch bemälte Stånds ledamöter til detta angifvande eij
farit befogade, emedan deras skiljacktige mening i Betänckandet
p des innehåll blifvit nptagit, med mera, hvilcket bemelte
damöters skiljacktige votum Deputationen doch nu, til följe
288 (Dec. 2.) Landshjelps-medlen. Gen. Krigs- o. Leut. Rätten.
af Riksens Ständers igenom Expeditions-Deputationens Extraetum
Protocolli af den 4 Nov. förklarade vilja tillika insändt;
varandes beinälte votum, som af Riksdagsfullmäcktigarne Hofmeister,
Knape och Folcker var underskrifvit och nu äfven
uplästes, af det innehåll, at de eij kunnat linna det K. Commerce
Collegii tagne steg med landshielpsmedlens utlånande til manufacturisterne
på lönings-liquidationer något tiltal förtiena, alden
stund utom de flere anförde skiäl lönings-liqvidationerne är
Riksens Ständers egne obligationer och intet förbud legat K
Commerce-Collegio i detta mål i vägen, hälst som manufac
turernes upkomst- härunder berodt.
Hr Landtm.: R. o. A. lära finna at deras ledamöter
haft fog?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Och skrefs pä Memorialet följande Resolution:
R. o. A. funno, at theras ledamöter haft fog at hänne
förfara som skiedt är.
Uplästes Justitiee-Deputationens JBetånckande angåend
General-Krigs- och Leuterations-Rättens arbete för åhren 1734
1735, 1736 och 1737, hvarutinnan Deputationen förmäler, a
General-Krigs- och Leuterations-Rätten med de uprepade rätte
gångsärendernes afgörande vijst all flit och möda, men at Depu
tationen öfver de sammas expedition lämnat General-Auditeure
Suarez någre anmärkningar, derutinnan bestående, at hail k
på Auditeurernes eller andre ämbetsmäns i processen gior
förfrågningar sitt enskylte svar lämnat, utan at hafva såda
i General-Krigs- och Leuterations-Rätten förut anmält; 2
uti et och annat rättegångs- och executions-mål, hvarom någoj
officerare honom tilskrifvit, äfven enskylt derå svar lämna
och at 3:o när någon execution skiedt på General-Krigs- oo
Leuterations-Rättens domar, har sådant merendels til General
Auditeuren men eij til Rätten blifvit berättat, och ehuru Gen
ral-Auditeuren öfver desse amnärckningar sökt sig at förklar
finner docli Deputationen sådant böra rättas på det sättet
slike förfrågningar och berättelser i embetes-mål i General-Krig
och Leuterations-Rätten föredragas och efter des bepröfva™
besvaras med mera, til hvilcken ända H. K. Majit i unde:
dånighet kunde anmodas at antingen des nådige förordning h*
öfver utfärda eller och låta öfverse General-Auditeurens u
struction och deruti införa huruledes han sig på förberörde sa
uti embetet har at förhålla.
General-audit. Svarez. Hemmansbyten.
289
Hr Didron påminte om icke de på General-Auditeuren
uarez, hvilcken härvid giordt så dristige och ensidige steg, af
Deputationen författade anmärckningar til den öfver honom förrdnade
Cantzlie-Rätten kunde hänskiutas at der lagligen uptagas
och afdömas.
Hr Landtm., sedan han uprepat innehållet af Betänc'andet,
frågade om detsamma bifalles; hemställandes om de
uppå. Gen.-Auditeuren Suarez giorde anmärckningar skola gå
til Cantzlie-Rätten, som är förordnad.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Skrefs altså på Betänckandet följande Resolution:
Betänckandet bifölls i öfrigit; doch kommer General-Audieuren
Suarez här anförde förhållande vid den öfver honom
edan förordnade Cancellie-Rätten at uptagas.
Frih. Cederhielm påminte om icke Cancellie-Rätten en
fiss tid kunde föreläggas til de sakers afgiörande, som emot
eneral-Auditeuren Suarez äro dit remitterade.
R. o. A. funno godt at Riddarhus-Fiscalen om et skyndeamt
slut hos Cancellie-Rätten påminner.
Uplästes K. Cammar-Collegii ingifne Memorial, hvarutinnan
'Mättas det har vid åtskillige så väl äldre som senare bytens
fgiörande Collegium befunnit hurusom et bilagt K. bref af den
p Sept. 1691 förmår det inga byten af hemman, belägne på
pilmanningarne böra tillåtas; hvaremot som med K. Maj:ts
adige samtycke likväl åtskillige redan kommit i possessionat
ådane på allmänningarne tilbytte hemman, änskönt samma
vten ännu icke blifvit fullkomligen afslutade, och vederlagen
oide vara på et eller annat sätt af cronan disponerade, i aneende
hvartil ingen rubbning härutinnan synes numera kunna
kle; sä har K. Cammar-Collegium til efterrättelse för sig i
potta mål velat inhämta Riksens Ständers utlåtande, varandes
ollegium af den tanckan, at när slike på allmänningarne bellie
hemman blifva efter Skogsordningen afrösade och intängde,
synes det eij kunna vara allmänningarne mera til
ehn om de genom byten eller skattekiöp komma i privatorum
lander än om de äro cronan tilhörige.
Det anmärcktes härvid det eij vara vanligit, at Collegierne
ed föreställningar vända sig directe til Riksens Ständer.
Hr Cammar-Råd Wulfwenst i er n a säde detta vara et
leende och at Memorialet varit arnat at gå til Cammar-co
nomi e-Deputation en.
Adelnt Protokoll, 1738—1739. II. 19
290 (Dec. 2.) Om tackjerns uppköpande till bruk.
Sedan discourerades at som detta voro enligit med R. o. Arns
Privilegier at få tilbyta sig de dem belägne hemman, men härvid
likväl det åberopade K. brefvet tyckes binda händerne på
Cammar-Collegium, hvilcket af alla 4 Stånden måste häfvas,
så kunde Memorialet gå igenom Stånden med R. o. Arns påskrift
at det bifalles, varandes enligit med Privilegierne och
jemväl ländande dem til säkerhet, hvilcke på slike henrman
vilja köpa skatterättigheter.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan
bifölls detta af R. o. A.
Och skrefs altså på Cammar-Collegii Memorial följande
Resolution:
Bifölls, varandes enligit med Adelige Privilegierne och kan
jemväl lända dem til säkerhet, som på slike hemman vilja köpa
skatterättigheter.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänckande angående
Bruksägarnes uti Callmare, Cronobergs och Blekinge laimer
giorde ansökning at til theras värck få betiena sig af köpe
tackjern ifrån Nora och Lindes Bergslager, yttrandes sig De
putationen i anseende til de anförde skiäl eij kunna styrck
Riksens Ständer at emot 1725 års Förordning, som noga bör
efterlefvas, tillåta bemälte Bruksägare at uphandla tackjern
ifrån Bergslagarne; men om K. Bergs-Collegium skulle framdeles
finna at blåsningarne i Finland tiltaga, och at tackjerns
tilvärckningarne kunna utan Bergslagsskogarnes undergång sJ
ansenligen förökas, at quantiteten deraf blifver större än vid
de på köpetackjern för detta privilegierade värcken betarfva»;
så håller Deputationen före, at K. Bergs-Collegium vid sådanfij
omständigheter må lämnas frihet at gifva förberörde Brukspatroner
tilstånd at utur Vester-Bergslagen hälst Grängiärdes
sochn någon quantitet uphandla, docli at ingen som icke siel
tilvärckar tackjern af sådan frihet sig må betiena.
Dessutan gifver och Deputationen åtskillige mått och för,
fattningar vid handen, som til underslefs förekommande vid
tackjernets förande genom Östersiön komma af K. Bergs-Collegi
at i ackt tagas, hvarvid ock Deputationen är af den taneke
at Brukspatronerne vid 8 dal. smts plickt, angifvarens ensak
eij böra öfverskrida det quantum, som dem årligen efter der»
egne tackjernstilvärckningars storlek tillåtas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Om Riksdagens afslutande. Krigs-Kommiss. Carling. 291
Gref Lewenhaupt kom med Deputationen tilbaka och
berättade, at Stånden jemte aflagde hälsningar lofvat at i det
nogaste conformera sig med R. o. Arns tanckar och slut.
Hr Didron sade det vara hugneligit, at detta ärendet med
sa mycken enighet och förtroende är öfverlagt, och at man
således har orsak at hoppas det med Guds hielp uti all enighet
de återstående angelägna ärender skola blifva afgiorde och Riksdagen
på lika sätt slutas; önskandes likväl på det med arbetet
må gå så mycket fortare, at undeV julehögtiden Secrete Utskottets
och Secreta Deputationens ledamöter eij måtte skiljas
ät eller resa bort på landet.
Detta bifölls af R. o. A., och förklarade sig jemväl ledamöterne
dermed nögde.
Uplästes et af Krigs-Commissarien Carling ingifvit Memorial,
hvarutinnan han bevekeligen anhåller det täcktes Riksens
Ständer i behiertande af dess i 34 års tid K. Maj:t och
»onan giorde tienster, samt therander utståndne många äfventyr,
svåra fångenskaper och nu sedermera utiråkade nöd och fattigdom,
förhielpa honom i stället för liquidation och betalning för
dess innestående löningsfordringar antingen til en discretion och
nådegåfva eller årlig tilräckelig expectence-lön utur Ständernes
Contoir, eller ock til en i Riksens Ständers Banque nu ledig
varande Bokhållare-beställning, til livilcken syssla han afHrrDeIputerade
öfver Bancovärcket vid sidstl. Riksdag såsom en skickelig
och välförtient man erhållit gunstig föreskrift och befordran.
Hr Landtm, liemstälte om icke i anseende til de andragne
bevekelige omständigheter detta Memorial til Secrete Utskottet
c,i Deputationen öfver Ständernes Contoir kunde remitteras;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Krigs-Commissarien Carlings Memorial
följande Resolution:
Remitterat i anseende til de andragne bevekelige omständigheter
til Secrete Utskottet och Deputationen öfver Ständernes
■ontoir.
1 anledning af Hr Lilljestiernas giorde påminnelse om
ei'e Plena om veckan,
yttrade sig Hr Landtm, at hädanefter lärer skie anslag
11 Plenum 3 gånger hvar vecka, nemligen om tisdagar, torsdr
och lögerdagar den ena veckan och måndagar, onsdagar
fredagar den andra veckan.
R- o. A. skildes åt.
292 (Dec. 4.)
Hemmansby ten.
Den 4 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtm, sedan lian äskat liud gaf R. o. A. tilkänna1
at Secreteraren ännu eij hunnit med at få färdigt det Protocollj
som vid sednaste sammankomst liölts hos R. o. A., hemställande
om icke til des någre flere blifva samlade, så at Allmäna
Besvären kunna företagas, R. o. A. skulle behaga låta si
föredraga någre Betänckanden, vid hvilcka ingen serdeles svå
righet lärer vara, såsom de, hvilcka angå byten, varandes dess
målen af Cammar-Collegium redan utarbetade, så at det ällenäs!
ankommer på Ständernes bifall.
Som R. o. A. bärtil samtyckte,
uplästes Cammar-OEconomie- och Comrnerce-Deputatio
nens Betänckande angående et af Lieutenanten Johan Wentze.
Rothkirk sökt byte af cronohemmanen Mattila och Yrbäl"
beståendes af 1 3 mantal hvartdera, uti Nijtoby i Nyland, Borg
härad och Borgo sochn belägne, emot vederlag af des frälse
hemman Sattahl, mantal 1 uti samma lahn, Rassborgs västr
härad och Tenala sochn; öfver hvilcka bytes-hemman, sora K
Cammar-Collegium efter K. Majits gifne nådiga bifall läti
anställa undersökning med vederbörlig ref- och skattläggnin
och thervid funnit vederlaget äga åtskillige förmåner framfö
tlie begärte hemmanen, utom det at vederlaget häfver en öfver
ränta af 1 dal. 18 öre 3/s pgr smt, dem Lieutenanten Rothkif
til K. Majit och cronan afstådt; så har K. Cammar-Collcgiu
thervid intet haft at påminna, hvilcket Deputationen för sr
del likaledes velat til Riksens Ständers vidare approbera®
hemställa.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-JDeputatio,
nens Betänckande angående det af Hr Landshöfdingen Baro
Carl Georg Siöhlad sökte och af K. Majit i nåder bevilja»,
bytet af någre uti Elfsborgs lahn, Kinds härad och Tvere
sochn belägne hemman, nemligen Haghult s/i«, Öfra Olofsbo 1
Nedra Olofsbo V4 och Hästra 5/i6, emot vederlag af frälsehem
manen Åsarp 1/2 och Stenaberg :! ju, belägne uti Elfsborgs läh
Redevägs härad och Åsarpa sochn; varandes af K. Camil®
Collegio häröfver up rättad behörig bytes-liquidation, livan
Deputationen för sin del intet haft at påminna.
Hennnansbyten.
293
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputatiotens
Betänckande angående Öfverst-Lieutenanten Erich Axel
kehielms sökte och af K. Majit i nåder beviljade byte af tre
halfva och et fierdedels hemmanen Svärtinge i Östergötland,
råbo härad och Eneby sochn belägne, emot vederlag af Ingelsta
iattehemman 1 uti Finspånga lähn och Risinge sochn, Såntorp
skattebergshemman 1 i Hällesta sochn, Kosjöhult skattehemman
'tt fierdedels i Bråbo härad och Qvillinge sochn, samt Såpekullen
en skatte utgiord i Norrköpings stad; hvarvid Deputationen för
sin del intet haft at påminna, emedan vid detta bytet K. Majit
eli cronan til alla delar fullt gen fullo åtniutit, likmätigt det
af K. Cammar-Collegio uprättade bytes-project.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputatioiens
Betänckande angående Fru Friherrinnan Catharina Cederreutz
sökte byte af crono-hemmanet Sandbohl i Upsala lähn,
asbo härad och sochn belägit, som efter föregången ref- och
skattläggning i bytes-projectet är infördt för V2 mantal med
12 dal. 14 öre smts jordeboks, samt 8 dal. 18 öre 18 pgr smts
Mantalsränta, hvaremot Fru Friherrinnan i vederlag upgifvit
ärby frälsehemman 9/i6:dels uti Upsala lähn, Asunda härad
eli Vårfrukyrckio sochn, samt Yttergransby frälsehemman 1 uti
Habo härad och Yttergrans sochn, kommandes vederlagshemlanens
räntor at öfverstiga det utbytte hemmanet til 3 dal.
21 öre 10 V™ pgr smts ränta in natura, hvilcken ränta Fru
(Friherrinnan sig förbehållit. Och som Deputationen funnit at
H. Majit och cronan genom detta bytet til alla delar åtniutit
äillt gen fullo, så i ränta som hemmans godhet, så hemställes
hl Riksens Ständers godtfinnande om icke detta bytet med den
wöfver författade liquidationen må gillas och fastställas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-.Deputatiolens
Betänckande öfver framlidne Prmsidentens Grefve Hans
'on Perseus sökte byte af åtskillige så väl militien på fördel
“h reserve indelte, som cronan behåldne hemman uti Östergötland,
Gullbergs härad och Liung sochn, emot vederlag af
åtskillige dess i samma lähn ägande hemman och lägenheter;
bartil som K. Majit uppå Ständernes vid sidste Riksdag underlige
tilstyrckande i nåder gifvit sitt bifall och til underdånigt
“lie häraf K. Krigs- och Cammar-Collegierne dessa byten skiär
-
294 (Dec. 4.) Hemmansbyten.
skådat samt sidstnämde Collegium med beliörige uprättade bytesoch
indelnings-projecter til Deputationen inkommit, så häfver
Depntationen äfven samma af framledne Pra?sidenten Gref
Fersen och sedermera af des Enckiegrefvinna begärte byten
öfversedt och tbervid eij funnit något för sin del at påminna,
hälst hvad det förra eller militias-bytet angår Riksens Ständer
thetsamma redan vid sidsta Riksdag beviljat och til det senare
K. Maj:t gifvit des nådige samtycke, varandes äfven utom
jemngodt vederlag en öfverränta af 3 dal. 2 öre 19720 pgv sint
K. Maj:t och cronan kommen til godo; hvarjemte Deputationen
hemställer om icke Fru Grefvinnan Fersen vid detta bytes
fastställande kunde för skatterättigheten på de utbytte hemmanen
få niuta lika stor skatträttighet til godo i de upgifne
vederlagshemmanen, likmätigt K. Cammar-Collegii härom gifne
förslag.
Hr Didron sade sig vid alle Riksdagar hafva giordt den
reservation, at utur indelnings-värcket aldrig någre byten måge
tillåtas, hvilcket förbehåld han jemväl nu inför Protocollet pa
det kraftigaste ville hafva förnyat, och at således, ehuru lian
för framlidne Hr Presidenten Gref Fersen så väl som för des
efterlämnade famille eliest altid haft och alt framgient vordo
hysande all vänskap och liögacktning, så kunde han doch til
detta byte eij för sin del samtycka, emedan om sådane byten
skulle tillåtas, indelnings-värcket, som så högt af Ständerne är
befästat och riket til så mycken styrcka och anseende länder,
efter hand skulle komma at försvagas, hvilcket voro riket til
alt för stor skada och afsaknad.
Det erindrades härvid at Riksens Ständer på förra Riksdagen
sielfve samtyckt til detta byte och någre få ännu utur
indelnings-värcket, såsom de aldra sidsta de der någon tid
komma at beviljas, samt utsatt ansenligit vite för den, som med
någon dylik ansökning sig skulle fördrista at framdeles inkomma;
och bestodo de då af Ständerne beviljade byten eij uti någre
boställen, utan allenast af visse reserve eller til lön och fördel
anslagne hemman, sä at egenteligen eij kunde säijas det indelningen
derigenom blifvit rubbad. Til närmare underrättelse
härom uphämtades 1734 års Riksdags-Registratur, och uplästes
den ifrån Riksens Ständer den 13 December samma är upgångne
expeditionen angående byten utur indelnings-värcket, hvaråt befants
at Ständerne då stadnat i det slut, som nu berättat blifvlL
och derhos faststält, at de, som desse då för sidsta gången tre
-
städernas besvär. Amiralitet i Karlskrona.
295
viljade byten kommo at åtniuta, på egen bekostnad skulle låta
renskrifva och inbinda de indelnings-värck, uti hvilcka någon
ändring härigenom förorsakades.
Hr Landtm.: Som quaestio an således på förre Riksdagen
af Ständerne sielfve är faststäld, så lärer derom eij vidare behöfvas
at giöra någon fråga; men 0111 R. 0. A. så behaga, kunde
vid bifallet den clausuln inryckas, at hvad angående indelningsvärckens
renskrifning, som härigenom komma at ändras, på förre
Riksdagen af Ständerne faststäldtes, skyndesammast efterkommes.
R. 0. A. svarade härtil med Ja,
och skrefs altsä på Betänckandet följande Resolution:
Bifölls, doch at hvad angående indelnings-värckens renskrifning,
som härigenom komma at ändras, på förre Riksdagen
af Ständerne faststäldtes, med det skyndesammaste efterkommes.
Företogos de projecterade Resolutioner på Städernes Allmänna
Besvär.
2 §, angående uphandlingar och entrepren nader til cronolefverantzer
genom auction.
Hr Landtm, förmälte et Betänckande från Landt- och
Siö-Militiae-Giconomie-Deputationen vara inkommit, angående
uphandlingarne vid Ammiralitetet i Carlscrona til örlogsflottans
behof, som med denna § lärer äga mycken gemenskap.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Betänckande öfver Carlscrona stads Borgerskaps Memorial
angående uphandlingarne vid K. Ammiralitetet i Carlscrona til
örlogsflottans behof, i hvilcket mål Deputationen berättar sig
eij kunna styrcka til någon ändring emot K. Maj:ts nådiga
Resolution af den 19 Martii 1735, utan håller före at när
någre uphandlingar skola skie Ammiralitets-Collegium hörer de
handlande, til hvad pris de vahrorne der i orten kunna lefverera,
da de altid til sådane leverantser böra vara närmast, enär de
dem til så godt pris som någon annan aflefverera eller cronan
eliest erhålla kan, doch at K. Ammiralitets-Collegium innan
någre förskrifningar hädanefter skie noga uträknar alla ornkostningar,
som dervid komma at giöras, och ifall Borgerskapet
da äfven til samma prijs vahrorne vilja lefverera, de framför
andra böra dertil vara berättigade, men at Collegium i annor
händelse har frihet dem sielf at förskrifva och inhämta.
Häruppå discourerades angående den upläste 2 § af Borgareståndets
Besvär, och påmintes at i den samma stadgas, det
296 (Dec. 4.) Städernas allmänna besvär.
sådane auctioner böta skie inför Magistraten uti någons närvaro,
som på cronans vägnar förordnad är, hvilcket är stridande
emot förra vanligheten, vid hvilcken cronan tyckes hafva mera
säkerhet, nemligen at sådane auctioner skiedt här i Stockholm
uti Cammar-Collegio och Stats-Contoiret och uti Carlscrona i
K. Ammiralitets-Collegio, och tyckes om någre sådane auctioner
i orterne skola anställas, bäst vara at det skier hos Landshöfdingen
i Lands-Cancelliet;
Och fants altså af R. o. A. godt at i stället för de orden
»inför Magistraten», sättes »på de förr vanlige ställen, i någons
af Magistraten närvaro».
Hr Landtm, sade at i öfrigit tyckes frågorne kunna combineras
om Betänckandet samt denna 2 § i Borgareståndets
Besvär, så vida den med Betänckandet eij är stridig, bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Landt- och Siö-Militiasi-CEconomie-Deputationens
Betänckande at det af R. o. A. blifvit bifallit.
Och in margine vid 2 § af Borgareståndets Besvär följande
Resolution:
Resol.: De hos R. o. A. understrukne orden »inför Magistraten»
etc. gå ut och införas i stället följande ord: »på de förr
vanlige ställen i någons af Magistraten närvaro».
I öfrigit bifölls § så vida den med Landt- och Siö-MilitiaGEconomie-Deputationens
Betänckande angående uphandlingar
vid Ammiralitetet i Carlscrona til örlogsflottans behof eij är
stridande.
7 §, angående Lilla Tullens erläggande af manufactur- och
handtvärcksvahror när de föras omkring i riket.
Hr L andtm. uprepade i hvad slut R. o. A. stadnat öfver
Cammar-CEconomie-Deputationens härom afgifne Betänckande,
och at denne § är allenast en citation af det, som Ständerne
uti detta ärendet komma at fastställa.
Det påmintes at i stället för ordet »bifalla», på det deraf
eij måtte tagas någon anledning som til sielfva petitum voro
samtyckt, slutmeningen så kunde inrättas: »At K. Maj:t framdeles
igenom serskilt förordning sig härom i nåder vill yttra»;
Hvilcket af R. o. A. bifölls och skrefs i brädden af §•
8 §, angående mått och vigt, bifölls.
II §, angående Siötulls-taxans öfverseende och Tullens
betalande för inkommande vahror med plåtar eller Banco-zedlai
a 6 procents lagie i brist af caroliner; samt Tull- och Accis
-
Städernas allmänna besvär.
297
Förordningarnes utkommande genom trycket under et sammanhang
med Tull-taxan.
Det påmintes härvid at fast orden i slutmeningen eller
sielfva Resolutionen, »låta vederbörande efter möijeligheten skie
nöije så som tienligit kan pröfvas», eij tyckes binda, så torde
likväl Borgerskapet af samma ord, sedan de fädt dem in uti en
Resolution på Allmänna Besvären, taga sig anledning at uttyda
oell anse dem såsom et bifall til queestio an, nemligen at de
skola få betala inkommande tullen med plåtar, så at sedan
allenast de modo skulle få öfverläggas; hvilcket likväl icke lärer
kunna tillåtas, aldenstund riket på sådant sätt aldrig skulle
kanna komma den högst nödige och för riket nyttige ändringen
at få silfver- i stället för kopparmynt til väga, hvilcket vigtiga
ärende emellan Riksdagarne hos den förordnade Mynte-Commissionen
och nu under Ständernes sammankomst uti Secrete
Utskottet varit och är under deliberation; hvartil ännu kommer
at de i tullen fallande caroliner eij kunna umbäras, emedan de
til Banco-interessernes betalning äro anslagne.
Hr Wulfwenstierna anförde härvid, at man uti Resolutionerne
på Allmänna Besvären aldrig kan bruka nog försichtighet,
emedan Borgareståndet, så snart de fädt en för sig tienlig
punct der in, strax anse den samma för et Privilegium, och til
'len ändan vid förre Riksdagen uti samma Resolutioner utvärckat
sig den svåra clausuln huru högt det bör anses om
»ägon i desse Resolutioner på Allmänna Besvären understår sig
at giöra den ringaste förtydning, så at det är mycket nödigt
at denne punct med all tydelighet inrättas.
I anseende härtil funno R. o. A. godt, at slutmeningen,
»sa vill K. Maj:t uti begge desse delar låta vederbörande efter
Möijeligheten skie nöije, sä som tienligit kan pröfvas», går
aldeles ut, och sättes i stället, »så förblifver härmed som förut
stadgat är, eller vidare stadgat blifver».
Och skrefs i brädden af §: Bifölls i öfrigit allenast at de
l®derstrukne orden, »så vill K. Maj:t uti desse begge delar» etc.
IJCh til slutet af § gå ut, och sättes i stället, »det förblifver
härmed som förut stadgat är eller vidare stadgat blifver».
20 §, örn städernes inkomsters, tolags etc. bevakande och
biträde til Tull-journalerne och Specialerne, bifölls.
21 §, angående lefverantzer til regimenterne af små perswllar,
bifölls tillika med Borgareståndets uti Protocolls-Extractet
af den 2 Nov. giorde tilläggning, »både i Sverge och Finland».
298 (Dec. 4.) Städernas allmänna besvär.
22 §. At Rhenskt och Franskt bränvin ifrån afgiften eller
accis eij kan befrias.
Uplästes Borgareståndets anmärkning at samma § til
Accis-Consumtionsordningen förekommer må hvila;
Men R. o. A. biföllo §, aldenstund genom consumtionsaccisen
samma afgift eij lärer kunna bränvinet ifråntauas,
utan troligen snarare lärer blifva förökt.
24 §, angående toppsåckers fria införssel, bifölls.
27 §, angående 1734 års Skogsordnings förbättrande, bifölls.
35 §, angående oxe-tullen, bifölls.
38 §, angående publique spanmålen uti Österbottn och Finland,
bifölls.
43 §, angående handtvärckares lärogåssars afgift, bifölls.
51 §, angående den på någre orter skiedde nya inrättningen
med Jägerie-staten, bifölls.
52 §, angående de Vs procents recognitions erläggande af
utgående manufactursorter af jern och stål, bifölls.
53 §. At krögare i the mindre städer, hvilckom bryggande [
och bränvinsbrännande är tillåtet, eij måge få accisa något til
egit behof.
Härvid uplästes Borgareståndets anmärkning, at hvad i
sådanes liushåld kan åtgå, dem af den betalte sahlu-accisen
må restitueras.
Det påmintes at om denna Borgareståndets anmärkning
skulle antagas, cronans inkomster derigenom för mycket skulle
förminskas och hvarjehanda svårigheter sig yppa.
Detta bifölls af R. o. A.
Och skrefs altså vid brädden af bemälte §:
Bifölls; finnandes R. o. A. at om den af det loft. Borgareståndet
föreslagne ändringen skulle antagas, dervid hvarjehanda
svårigheter sig skulle yppa.
Uphördes för denna gången med Allmänna Besvärens för®'
dragande.
Hr Landtm, anmälte et bref med posten inkommit, livarp*
utanskriften är til samtelige Riksens Ständer, och at vanlig11
vara plägar det sådane bref af Landtmarskalcken och Stånden*
Talemän öpnas.
R. o. A. förklarade at med detta bref på samina å*11
kommer at förhållas. ^
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Dep ut atio n ens Me><l0fV>
angående Cassse-Directeurernes vid Östgiötha Cavallerie g'011’*
Kassa-dir. vid Östg. Kavalleri. Båtsmanshållet.
299
I ansökning om 2 procents åtniutande af interesse-medlen i stället
för en viss lön, hemställandes Deputationen om icke i anseende
til de skiäl och orsaker, som K. Krigs-Collegium uti des til
K. Maj:t härom aflåtne underdåniga bref anfördt, Directeurerne
berörde 2 procent i stället för lön kunde beviljas.
R. o. A. biföllo Betänckandet.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputationens Memorial
öfver tvänne hufvudomständigheter af Ammiralitets-Collegii
Riksdags-berättelse, rörande Siö-Militien til vissa delar, såsom
l:o Militair-staten i gemen och 2:o Båtsmanshållet, vid hvilcket
sidstnämde Deputationen är af den tancka, at en del Rustliållares
vid den 1735 håldne general-munstringen med indelningen
i Blekinge och Södermöre giorde ansökning om någon
jemkning i Båtsmanshållet dem eij kan beviljas, emedan sådant
ändring i indelnings-värcket förorsaka skulle; finnandes och
Deputationen 2:o at hvad angår båtsmännens anhållan om den
dem anslagne spannemålens atniutande in natura eller pen!
ningar derföre efter hvarje års marckgång, de derutinnan eij
kunna villfaras, utan at båtsmannen bör låta sig åtnöija med
|3 dal. smt för hvarje tunna spannemål och med de 24 dal.
smt, sorn honom i årlig lön äro tiliagde; såsom ock Deputationen
3:o yttrar sig at Rusthållarne emot 7 § af 1690 års
Reglemente eij kunna förplicktas at vid upfordring til tienstI
giörande förse båtsmännen för deras egne personer med fri skiuts
fil rendevous platsen. Och hvad angår 4:o de indragne 12
rotar vid första och andra Bohuslähns roterings-compagnierne
samt den olika roteringen på Öland, så emedan ingen viss
Underrättelse om orsakerue bärtil kunnat inhämtas, är Deputationen
af den mening, at H. K. Majit i underdånighet må anmodas
at behörig undersökning härom i orterne låta anställa,
mo finner Deputationen, at den penningesumma, som någre städm'
och soclinar uti Öster- och Västerbottn samt Finland och
Ryland efter contracter i stället för båtsmän åhrligen betalt
ocl1 i senare tider af K. Stats-Contoiret blifvit disponerade,
11 tl ifrån Stats-värcket eij kunna umbäras. Hvad sidst vidkommer
de af Vice-Ammiralen Ankarcrona anförde omständigheter
uti dess general-munstrings berättelse, sä väl som
20 vacante båtsmansrotar vid Ålands och Södra Finska
C0®Pagniet, som om Tynnenä sochn i Medelpad, som livarcen
til båtsmans- eller knechtehåll varit inroterat, sa är
U*eputationens tancka, at Ammiralitets-Collegium efter in
-
300 (Dec. 4.)
Om fyrbåkarne.
hämtad underrättelse härom dess Betänckande til K. Majit
bör afgifva.
Hr Landtm, uprepade innehållet, tilläggandes at det mäst
ankommer på undersökningar, kommandes sedan efter vederbörandes
afgifne Betänckanden at härom föranstaltas.
Och som inge påminnelser giordes frågade Hr Landtm,
om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Betänckande, i anledning af K. Ammiralitets- och CamraarCollegii
ingifne Riksdags-berättelser angående Fyrbåkarne i riket,
hvarutinnan Deputationen, efter inhämtad noga kundskap oell
underrättelse om alla de fem i riket befintelige fyrbåkar, sig först
yttrat hvad Orskiärs håken vid Gräsön utanför Oregrund angar,
at som den blifvit afbränd och nu står under byggnad igen,
så bör, enär alt färdigt är, den samma af en dertil antagen
vacktmästare under det härvarande Ammiralitetets inseende vårdas
och skiötas, til bevakande hvaraf samt fyrningens noga
handhafvande Deputationen hållit för nödigt, at honom må
bestås en dräng med 60 dal. smts löhn åhrligen, kommandes
om materialiemes upköpande och afsändande til fyrbåkens förnödenhet
Commissarien Möller hädanefter som hittils at draga
försorg. Beträffande sedan fyrbåken vid Landsort samt de vid
Falsterbo och Kullen i Skåne så väl som Nidinge i Halland
inrättade båkarne, så emedan de, efter någon för detta giord
påminnelse til vederbörande förvaltare deraf, nu mera finnas
i godt stånd til de siöfarandes nöije, så häfver Deputationen
dervid intet haft at påminna. Hvad åter vidkommer en af
General-Tullarrende-Societeten uti K. Commerce-Collegio föreslagen
baks anläggande vid Korssen utanför inloppet vid Sandhamn
i Stockholms skiärgården, hvarom K. AmmiralitetsCollegium
äfven afgifvit sin berättelse, så har Deputationen i
betracktande af de dervid förekommande omständigheter funnit
nyttigt vara at allenast et stort kummel af steen på Korssön
blifver med första upsatt och underhållit. Hållandes Deputationen
i öfrigit, hvad angår de åtskilige uti skiärgårdarne anlagde
båkarne af trä utan någon fyrning, för rådel i gast det
Riksens Ständer i underdånighet anmoda K. Majit at, sedan
vederbörande Collegier och Landshöfdingar samt handlande
blifvit hörde, om alt hvad så väl deras vidare inrättande so®
vid mackt hållande beträffar, i nåder så föranstalta som uytt'cast
Göta Hofrätts riksdagsberättelse.
301
pröfvas och til de siöfarandes säkerhet och underrättelse nödigt
acktas. Ytterst omrörer ock Deputationen den på Sählo vid
Uddevalla med publique bekostnad upbygde kännebåken, at den
skall vara i godt stånd, och at Lands-Contoiret i Götheborg
lärer draga försorg om redogiörandet af Uddevalla Magistrat
för den til cronan deraf fallande afgiften.
Hr Landtm, uprepade de momenta, som Betänckandet
innehåller, tilläggandes at Hagens äncka och erfvingar för det
de underhålla båken och fyrningen vid Landsort få åhrligen
af Tullarrende-Societeten 4,000 dal. sint betalte, i förmågo af
Tullarrende-Contractet.
Hr Landtm, frågade om Betänckandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Riddercrantz påminte det vara både nyttigt och nödigt
at Söderarms-båken blefvo flytt til Lågskiär, emedan således
både de som vilja segla til Sinum Bothnicum jemväl och de
som gå til Sinum Finnicum af samma bak kunde hafva gagn;
så voro ock högst nödigt at vid Nyhambn, som är inloppet til
Lesund, en ansenligare båk anlades.
Hr Landtm, förmälte at som alt vidare föranstaltande
om fyrbåkarne til de seglandes nytta är liänskutit til K. Majit,
sa lärer ock desse båkars angelägenhet då komma i consideration;
och förblef således vid det af R. o. A. til Betänckandet
gifne bifallet.
Uplästes Justities-Deputationen» Betunckande angående
k- Giöta Håfrätts Riksdags-berättelse, hvarutinnan efter upfopandet
af de derstädes sedan sidsta Riksdag såväl afgiorde
som oafgiorde K. Majits nådige remisser, criminelle saker, supplicationsmål
samt omedelbart uptagne och ifrån Underrätterne
•agvadde ärender, med mera, Deputationen vid remisserne påminner,
at som et eller annat mål något länge varit oafgiordt
°ou obesvarat och orsakerne dertil eij anförde, så borde K. Håfratten
påminnas, at til K. Majit deras underdåniga svar med
gulli i gaste skyndesamliet afgifva och åtminstone gifva tilkänna
häruppå saken beror, erindrandes Deputationen sådant drögs®al
förnämligast vara skiedt med Häradshöfdingen Baumans
jmsvär, hvaröfver K. Majit allaredan den 10 October 1734
' nåder befalt Håfrätten sig at förklara.
Hvad angar de criminale sakerne, sä skola de med all
berömelig skyndesamliet blifvit til afgiörande företagne, ehuru
et eller annat mål, som för någre år til ny ransakning blifvit
302 (Dec. 4.)
20 och 40 §§ K. F.
remitterade, eij finnes vara afgiordt, icke eller orsakerne til
drögsmålet antecknade, hvarföre Deputationen håller före, at
K. Håfrätten kunde antydas at tillhålla de derunder sorterande
Underdomare at skyndesammast efterkomma hvad af K. Håfrätten
kan blifva anbefalt; varandes derhos Deputationens mening
at Actuarien på de til sortering utgifvande acter häfver
at sätta rubriquer och parternes namn, såsom ock Deputationen
sluteligen til ledamöternes goda loford intygar, at de vid sakernes
afgiörande vijst en berömvärd flit och möda.
Hr Landtm, uprepade innehållet, frågandes om dervid
något voro at påminna och om någre af K. Giöta Håfrättens
ledamöter voro tilstädes.
Hr Håfrätts-Rådet Adlerbeth berättade, at den här föreskrefne
methoden af Actuarien plägar följas och skall än vidare
i ackt tagas, hafvandes han vid det öfriga, såsom ländande
til justitiens befrämjande, eij något at påminna.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Hr Landtm., sedan uppå des begäran R. o. A. intagit
sine säten, berättade at Stora Secreta Deputationens Betänckande
angående 20 och 40 §§ uti Regeringsformen inkommit,
at vid öfverläggningen härom Riksens Herrar Råd i Stora Secreta
Deputationen blifvit hörde samt deras giorde påminnelser
i öfvervägande tagne, sedan §§ förut i Rådet och sorn Hr
Landtm, förmente uti Hennes Maj:ts egen höga närvaro blifvit
up läste.
Förbemelte Stora Secreta Deputations Betänckande upTästes
för R. o. A. först en suite at sedan punctevis föredragas.
Hr von Hökerstedt, Hr Falkengren och åtskillige flere
af R. o. A. yttrade sig, at bemelte Betänckande voro så val
utarbetat, at det af R. o. A. straxt kunde bifallas.
Men andre af R. o. A. påstodo, at som det voro en niycj
ket angelägen och granlaga sak, Betänckandet må blifva ligga"'k
på bordet, enligit Riksdagsordningen;
Hvilcket jemväl af R. o. A. fants godt.
Sedan anmälte Hr Landtm, en af Stora Secreta Dep»'1
tationen projecterad Förordning angående Präste-vahl och Prästeämbetens
besättjande, hvilcket ärende i Rådet först blifvit 11'
arbetat, sedan uti Stora Secreta Deputationen förehaft och
efter Prästeståndets inhämtade påminnelser åter med Riksens
Herrar Råd communicerat, så at dervid ali möijelig försick
tighet blifvit i ackt tagen.
Prestembetens besättande. Dep. fr. Pr. o. Borg.st. 303
Uplästes för R. o. A. bemälte project til en Förordning
om Präste-vahl och Präste-ämbetens besättjande, tillika med
et bifogat Secreta Deputationens Extractum Protocolli, innehållandes
et förslag huruledes vid Präste-ämbetens besättiande
til åtskillige missbruks förekommande torde bäst och tryggast
vara, at de föreslagne personer sin emellan lättade.
Det fants af R. o. A. godt, at förbemälte projecter om
Präste-ämbetens besättiande jemväl blifva liggande på bordet
til onsdagen, samt at til des sal. Hr Biskopens Dr Rydelii
Memorial angående Prästevahl, kyrckio-disciplinen och ungdomens
upfostran skaffas til hands, at vid det tilfället för R.
o. A. blifva upläst.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 8 personer.
llr Biskopen Dr Schröder efter aflagd hälsning lät upläsa
Prästeståndets på R. o. A:ns Extractum Protocolli skrifne
utlåtelse, at om Riksdagen til den 23 December eij skulle
»unna slutas, Prästeståndet da om någon termin sig närmare
'iil yttra, tagandes skriften sedan med sig tilbaka.
Sedan Hr Landtm, tackat för Prästeståndets biträde uti
detta mål, hvarutinnan R. o. A. endast haft afseende på rikets
usta, och försäkrat at efter all möijelighet på Riksdagens
^yndesamma slut skall arbetas samt hedt anmäla R. o. Arns
pinliga hälsning,
afträdde Deputationen.
Strax derpå inkom en Deputation ifrån Borgareståndet af
I- personer. Sedan Rådman Schening, som förde ordet, låtit
Wäsa Ståndets yttrande angående Riksdagens fortfarande,
härutinnan Ståndet med R. o. Arns yttrande härom sig aldeles
informera r;
Och Hr Landtm, på lika förbinteligit sätt som nyss til—
frende svarat,
afträdde denna Deputation.
borgareståndets utlåtelse var skrifven på det Ståndet tilNige
exemplaret af R. o. A:ns Extractum Protocolli, hvilcket
jUinent Rådman Schening tog tilbaka.
11'' Didron: När jag sidst hade den äran at på det högsta
kommendera den sä nödiga och nyttiga enigheten, så väl
' R* o. A. emellan som emellan samtelige Stånden, förf1
jag mig at med mine skriftelige tanckar härom inkomma,
1 s°m jag de samma sedermera uti en upricktig och god
304 (Dec. 4.) Didrons mern. om enighet inom Råd och Ständer.
mening pä papperet satt, beder jag at R. o. A. ville visa mig
den gunsten och låta dem för sig upläsas.
Uplästes Hr Öfversten Didrons Memorial och project til
enighetens och förtroendets bibehållande framdeles så R. o. A.
som de öfrige Stånden emellan, deri bestående det Riksens
Ständer nu ville föranstalta at enär genom pluraliteten i Rådet
något angelägit mål blifver afgiordt, dissentientes måge, sedan
deras tanckar blifvit förde til Protocollet, förbindas at förblifva
vid pluralitetens beslut och arbeta på fullgiörandet deraf, sam;
at den, sorn kan öfvertygas ined flit hafva utspridt sin skiljacktige
mening til at således upväcka oenighet vid nästa Riksdagar
och hinder uti sakernes skyndesamma afgiörande, bör
enligt lagen anses och straffas.
Hr Landtm, hemstälte, örn icke detta Memorial kunde
gå til Stora Secreta Deputation en.
Gref Lewenhaupt sade, at Memorialet bör förstås om
sådane mål, som eij äro stridande emot Sveriges lag eller Ständernes
fattade plan, dä ingen bör eller kan sig begifva, utan
bör beständigt påminna, hvilcket länder honom til befrielse och
de öfrige til desto större gravation.
Hr Didron: Uti Stora Secreta Deputationen sittia ledamöter
af alla 4 Stånden, men som desse mål mera höra til
Secrete Utskottet, hvaräst jemväl vid förre Riksdagar planer
äro lagde til den sä nödiga tysthetens bibehållande, så tyckes
detta Memorial kunna gå dit, pä det Secrete Utskottet må
ännu kunna taga närmare mått, det alle sådane angelägne ärender
uti Rådet med aldra största och nogaste tysthet blifva
handterade.
Hr Liljestierna yttrade sig, at innehållet af Memorialet
voro patriotiskt och högst berömmeligit, men gofvo derjemte
anledning at eftertäncka om något sådant liärtils förehipd
tystheten och enigheten til förfång; och om befinnas skulle at
genom någon Rådsperson eller elliest utur Rådet sådant blifvit
utspridt, borde den samma ställas under strängt tiltal. Matt
viste Gud bättre alt för väl at för Riksdagen hvarjehanda
ryckten lupit, hvilcka beklageligen förorsakat den skiljacktighet,
som sedan försports; härom borde altså med största alfvar eftei*
frågas, på det man må kunna finna sourcen och roten t'
oenighet afhuggas, samt således en önskelig enighet igen åstadkommas,
bedjandes Hr Lilliestierna at Hr Grefven och Landt111’'
som liärtils med så mycken berömelig nit och försicktighet t"1'!1
Sekreta Utskottet. Didrons memorial. 305
Landtmarskalcksstafven, samt Riksens Ständers Secrete Utskott,
sådant med största allvarsamhet ville examinera och gifva
det Riksens Ständer tilkänna, på det den högst skadelige och
förderfvelige oenigheten en gång må aldeles kunna blifva utrotad
och förstörd.
Hr Palmstierna: Hvad Hr Lilljestiema anfört är mycket
patriotiskt och väl sagt, och önska vi alle det samma.
Bästa medlet härtil är at Secrete Utskottet efter eds plickt
gior sitt ämbete tilfyllest, och at den, som befinnes hafva brutit,
behörigen straffas och den, som giordt väl, belönes.
Hr Didron: Jag menar denna saken vara afgiord och vill
allenast i anledning af det som sist beslöts angående Secrete
Utskottet, at under julehelgen ingen reser bort, på det arbetet
der eij må hindras, til R. o. A. hafva hemstält, om icke til
de andre Stånden et Extractum Protocolli må afgå, på det
deras ledamöter, som sittia uti Secrete Utskottet, eij eller måge
resa bort under den tiden.
Hr Liljestierna .säde sig reservera til Protocollet, at
han i den generale satzen angående straff och belöning med Hr
Palmstierna voro aldeles enig, men at des påstående voro at
in specie må efterfrågas och det pä det nogaste om någon utspridt
sådant som bordt varit tyst, och derom berättelse til
Stånden afgifvas.
Frih. C. W. Cederhielm: Detta upväcker vår nit och få
vij thet in commissis skola vij arbeta natt och dag. Yij
köppas också at uti alt hvad vij finna vara brutit, vare sig
emot tystheten eller eliest, R. o. A. lärer soutenera oss.
Hr Didron: Jag recommenderar Hr Lilljeliöks vackra tal;
lät oss som vänner arbeta tilsammans och som vänner skiljas at.
Frih. Coijett: Det bör efterfrågas alt hvad som emot
tystheten blifvit utspridt, vare sig directe eller indirecte, lika
mycket om det skiedt igenom en annans mun eller en annans
penna.
Hr Landtm.: Detta alt är instructionerne likmätigt och
lära Deputationerne i följe häraf söka at utleta alt hvad som
kan vara förelupit riket til skada. Häruppå frågade Hr Landtm.
0111 Hr Öfversten Didrons Memorial med bifall kommer at remitteras
til Stora Secreta Deputationen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Lilljestiema giorde än ytterligare den reservation,
Stora Secreta Deputationen bör undersöka och gifva til—
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. ‘20
306 (Dcc. 4.) Förhandlingarna inom Rådet.
känna om något utur Rådet blifvit utspridt, hvad som bordt
vara tyst.
Hr L andtm.: Jag har redan svarat, at det är eden och
instructionen likmätigt.
Hr Lilljestierna: Det lärer altså så mycket lättare kunna
bifallas.
Hr Landtm.: Den propositionen har jag eij giordt, ty jag
tyckt den vara öfverflödig, emedan instructionen sådant innehåller.
Men som propositionen begärtes sade Hr Landtm.: Jag
vill fråga, om det icke är R. o. A:ns intention och vår instruction
likmätigt at vij så måge giöra?
Hr Ridderschantz begärte blifva underrättad om icke
sådant til plena sedan kommer at upgifvas.
Hr Landtm.: Det följer af sig sielf, ty Deputationen
kan ju emot des ed och instruction eij något förtiga; och bad
Hr Landtm, at R. o. A. eij ville uppehålla sig med så tydeliga
saker, emedan det är Secrete Utskottets och Secreta Deputationens
ed och instruction likmätigt at eij nederlägga något,
sora emot lag och hvars och ens plickt förelupit.
Hr Lilliestierna frågade, om det står uti instructionen,
at sourcen til desse utspridelser skall efterfrågas.
Hr Landtm.: Visserligen är det med instructionen enligt
at om befinnas skulle igenom en Rådsperson något vara utspridt,
som bordt vara tyst, sådant efterfrågas.
Hr Palmstierna: I följe af instructionerne åligger det
Deputationerne at i allmänhet härefter fråga, men häfver någon
något specielt, han namngifve barnet; kanskie när saken förekommer
Hr Didron och Hr Liljestierna kunde upkallas.
Hr Didron: Jag har förre gången yttrat min mening om
enighetens bibehållande och den samma på det högsta recommenderat,
och är eij min mening eiler mitt giöromål at angifva
någon. I öfrigit som jag alt ifrån begynnelsen af Rik-'
dagen giordt det förbehåld at jag aldrig vänder mitt tal til
någon en particulier, utan allenast til Protocollet, så beder jag
också at blifva förskont at en particulier nämnas, när jan
allenast tält som en riddersman.
Hr Lilljestjerna: Hvad Hr Didron anfördt är general^
men mitt påstående är at om något specielt härtil gifvit anledning,
sådant må efterfrågas, hvartil jag aldrig täncker ello
vill vara angifvare; doch kunde jag genom et eller annat til
Dep. fr. Bondest. Sparres resa till China. 307
falle om sådant få någon kunskap, så voro min patriotiska
plickt likmätigt at gifva på tienligaste sätt Secrete Utskottet
anledning at närmare fråga derefter. Vij vetta Gud bättre
hvad buller och oro Alliance-värcket uti landsorterne för Riksdagen
åstadkommit, ja så at K. Maj:t varit nödsakad at giöra
visse steg och likasom för sine undersåtare genom allmänna
kundgiörelser til Collegier och cheffer sielf justifiera des giöromal;
mån tro hvad som gifvit anledning härtil eij förtienar all
attention? Och om något utur Rådet eller af Rådspersonernes
i saken hyste enskylte meningar, som blifvit bekante och gådt
igenom landet, sådan oro förorsakat, så voro ju i den händelsen
alles vår högsta skyldighet, at sådant behörigen blifver efterfrågat
och ansedt, på det at den högst nödige tystheten och
enigheten oförkränckt ibland oss må bibehållen blifva.
Hr Landtm.: Om mitt välmente råd gäller, voro bäst nu
härifrån abstrahera, ty K. Maj:ts nådiga proposition gifver anledning
at härom efterse och torde eij vara rådeligit at nu in
plenis härom tala. Jag beder R. o. A. vara försäkrade, at
Secrete Utskottet eij lärer sticka något under stohl; och declarerar
jag för min del, at om min egen far eller bror något
begådt, som förtiente åtal, skulle jag aldrig styrcka til, at det
blefvo nedtystat.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Bondeståndet, 8 personer starck, hvilcken, sedan den låtit
upläsa Ståndets utlåtelse, at det bifaller Riksdagens continuerande
til den 23 December, afträdde.
Efter förutgången anmälan ochR. o. A:ns dertil gifne tilstånd
uplästes Gref Axel R. Sparres ingifne Memorial, derutinnan
han förmäler, at H. K. Maj:t lämnat honom dess nå^■gste
tilstånd at giöra en resa med det til China ärnade skiepPet
»Götheborg», på det han må kunna giöra sig underättaa
0ln det som i anseende til den svenska Ostindiska handelen
han för riket vara nyttigt och fördelack tigt; men som en sådan
lesa är svår och äfventyrlig, hälst för dem, som i svage vilkolir
stadde äro, så anhåller Grefven, at honom må förunnas betalning
i Riksens Ständers Contoir för en dess salig fäders
htihs-Radet och Öfver-Amiralen Grefve Claes Sparres liqui—
Nation för innestaende prise fordringar, sorn til 2,598 dal. sint
sig bestiger.
Härvid giordes inge påminnelser, utan begärtes at Hr Landtm.
giöra propositionen.
308 (Dec. 4.) Apotek i Vennersborg oell Landskrona.
Frih. C. W. Cederhielm sade denna skiäliliga ansökning
så mycket mera förtiena R. o. A:ns gunstiga bifall, som Gref
Sparre är den förste svenske Adelsman, som sielf begynner
negotiera och inhämta kundskap uti en så vidt utsträckt handel.
Hr Landtm, giorde frågan om Gref Sparres ansökning
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Gref Sparre framträdde och aliade hos R. o. A. en ödmiuk
tacksäijelse.
R. o. A. skildes åt.
Den 6 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det hos It. o. A.
den 2 Dec. håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser
giordes.
Hr Landtm, förmälte at det sidst omtalte och til Riksens
Ständer adresserade brefvet af Hr Landtm, i Talemännens
närvaro blifvit upbrutit, at det varit daterat i Vennersborg
och skrifvit af en benämd Wickland, innehållandes en ansökning
at af publico niuta någon understöd til et af honom pabegynt
apothek.
R. o. A. förklarade sådane ansökningar när de eij gadén
rätta vägen igenom urskiliningen eij kunna antagas.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Cornmerce-Deputatio-l
nens Betänckande, i anledning af K. Maj:ts nådigste remiss under
den 31 sidstl. Julii uppå Landscrona stads trägna ansökning
angående tullfriheten för apothequet der sammastädes, hvarutinnan
Deputationen sig yttrat at ehuruväl uti et låhn ock
höfdingedöme eij mer än et apothek för detta gierna kunnat
erhållas någon tullfrihet, och uti Malmöhus lähn redan et och
annat samma frihet erhållit, doch som så val Landshöfding6'
och Commendants-ämbetet som Magistraten och Borgerskapet i
Landscrona enliälleligen påstådt det vara oundgängeligit, at
apothek derstädes med tullfrihet underhålles, besynnerlige1'1
anseende til den i samma befästade ort liggande guarnizon, sa
har Deputationen til Riksens Ständers godtfinnande velat lie"1'
ställa, om icke apotheket i Landscrona kunde beviljas tull'
frihet til 100 dal. sint. årligen i et för alt på medicinal ier
Assess. Kinninmundts enka. Allmogens besvär. 309
andre vahror, som för apothequet kunna vara nödige at införskrifva,
hvaremot tullfriheten för något annat apothek framdeles
och med tiden kunde indragas.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Hr Didron förestälte at som hos R. o. A. för någre dagar
är tilkänna gifvit det en Riddersman, som tillika varit Elector
och ledamot uti Justitiae-Deputationen, nemligen Hr Assessoren
Kinnimond, hvilcken hos alla ägde det vitzord at vara en
skickelig, förståndig och redelig man, med döden aflidit, men
lämnat efter sig en äncka med 4 barn och i väntan af det
femte uti mycket slätta vilckor, så at hennes fader Hr Landshöfdingen
Reuterholm, hvilcken sielf är änckling och häfver 7
barn, lärer nödgas taga henne med des barn til sig, så voro
det både et christeligit och genereust värck om R. o. A. ville
vara omtänckte på hvad sätt denne änckefru, hvilcken uti et
sä beklageligit tilstånd sig befinner, må komma at niuta någon
hielp och understöd.
Hr Landtm, sade det vara beklageligit, at man eij vet
någon tilgång på medel.
Hr Didron hemstälte om icke Fru Kinninmond igenom
Hr Landtmarskalcken i underdånighet kunde reeommenderas
at komma på pensions-staten.
Och som R. o. A. för bemälte änckefru betygade mycket
Medlidande;
Sade Hr Landtm, om R. o. A. så behaga sig vilja hos
Hennes Maj:t Fru Kinninmond i underdånighet anmäla;
Hvilcket af R. o. A. bifölls.
Företogos Allmogens Besvär.
Och uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den
Rov. angående följande §§ af Ståndets Allmänna Besvär,
V|d hvilcka Ståndet förklarar sig eij hafva något at påminna.
angående befrielse och restitution af Lille Tullen för
spanmål och vahror, som föras igenom Sölvitsborg, hvilcket
Pa andra orter i riket på samma sätt i ackt tagas bör. § bifölls.
82 §, angående sidsta. stämbningens förlängande til crono"Pbörden
i Upland, Stockholms lahn, Södermanland och Vessland,
bifölls.
°9 §, angående Allmogens i Göteborgs och Bohuslähn be—
Weise för de år 1736 utfärdade observationer på 1719 och de
följande årens bevillnings-afgifters restantier, och restitution af
'ad således blifvit utmätit.
310 (Dec. 6.) Allmogens besvär.
Hrvon Böhnen berättade denna saken hafva varit en af de
sensiblaste uti Besvärs-Deputationen och hängde dermed så tillropa
at i Göteborgs och Bohuslähn en undersökning och utmätning
blifvit anstäld på sådane restantier, och det i anledning
af de observationer, som Lands-Cammereraren uppå Ständernes
Contoirs begäran emot tridjedelens åtnjutande formerat, hvarmed
så strängt blifvit förfaret, at en bonde Peter Olsson benämd,
som den tiden restantierne existerade eij bodt på hemmanet,
likväl blifvit exequerat, hvilcken irring deraf förorsakats
at dåvarande åbo haft samma namn. Cammar-Collegium hade
härvid af Deputationen blifvit hörd, hvilcket lämnat det svaret,
at Coilegium härom eij hade någon kundskap; vidare hade Deputationen
vändt sig til Ständernes Contoir, som allegerat et Extractum
Protocolli utur den i Secrete Utskottet öfver Ständernes
Contoir förordnade Deputationen af innehåld at med sådane personelle
efterräkningar bör continueras, hvilcket Ståndens ledamöter
i Besvärs-Deputationen funnit nog hårdt; hemställandes
Hr von Böhnen til R. o. A. hvad de härutinnan behaga resolvera.
Det berättades härvid at Ständernes Contoir uti des Riksdagsberättelse
gifvit vid handen huruledes Contoiret funnit nödvändigheten
til riksens gälds afbetalning fordra, at gamle
restantier blefvo indrefne, til hvilcken ända Contoiret med
Lands-Cammereraren accorderat om observationernes formerande
emot utlofvat arfvode, nemligen 1/g af det som således
kunde inflyta, hvilcket, ehuru det af Deputationen öfver Ständernes
Contoir kan vara bifallit, så ankommer det doch pä
Ständerne at säga huru långt sådane observationer skola gaij
och tycktes efter all rätt och billighet Allmogen i desse lähner
för sä gamle restantier böra befrias.
Hr Landtm, förmälte at bönder ifrån bemälte lähner
varit hos honom och sig öfver denna utpantning högeligen besvärat;
i öfrigit voro Hr Landtm, vid handen gifvit at hela
observations-summan eij skall bestiga sig högre än til 6000
dal. sint, och at eij mer voro utpantat, som kommer at resö'
tueras, än 300 dal. smt. Resolutionerne voro ock til Allmoge»8
faveur klare, at de eij böra sökas sedan 3 år äro förbi, ankommandes
det på Crono-betienternes ansvar om de innom deI1
tiden eij krafdt ut sådane restantier, eller och derå förskaffa
afskrifning.
I anseende til desse anförde skiäl och omständigheter b*
föllo R. o. A. §.
Allmogens besvär.
311
76 §, angående frihet at låta utskieppa den hummer, som
fiskas emellan Strömstad och Bovallsstrand, bifölls.
18 §, at Allmogen i Bergslagen eij tillätes tilökning i
smidet, bifölls.
26 §, angående häcktmakare, trådragare, tartare, zigeu
ner
etc.
Det discourerades vid denne § vidlyftigt af R. o. A. huruledes
de emot sådant löst partie härtils utgångne Förordningar
dels borde ändras dels eij voro tilräckelige och anfördes härvid
huru mångahanda olägenheter igenom öfvervåld, tiufveri, otullat
gods inpractiserande med mera af dem förorsakas, samt at när
de efter Förordningen på et ställe köras utur landet, komma
de några dagar derefter på ett annat ställe in igen; i anledning
hvaraf R. o. A. funno en förnyad och förbättrad Förordning
emot sådant folck vara nödig; och blef altså paragrafen
på följande sätt ändrad: näst orden, »til hämmande af sådant
tiggerie» tillädes och »landstrykande»; den meningen: »låter K.
Majit des alfvarsamma befallning», etc. til orden, »så kärt dem
är», blef således inrättad: »så vill K. Maj:t låta en af andre
sammandragen och förbättrad stadga med första som skie kan
utfärdas, samt des alfvarsamma befallning til vederbörande
afgå låta at emellertid» etc.
30 §, om tijondens förande til Academie-staten i Lund,
bifölls.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betånckande angående den af Prästeståndet uti 8 § af
deras Allmänna Besvär vid nuvarande Riksdag sökte ersättmilg
för spannemål, som uti domkyrckotunnorne, kyrckiornes
Yljnsäd, prästernes vederlag och probstetunnan blifvit genom
ny» målets införande til en tredjedel förminskad, anförandes
häremot thet vyrdiga Prästeståndet åtskillige så väl äldre som
senare K. Resolutioner, Stadgar och Privilegier, som försäkra
hyrckiorne och prästerskapet det de alt framgent sin vin-, vederlags-
och underhålds spannemål oförryckt och i alla måtto oför®>»skad
skola få behålla; hvaröfver såsom ock hvad i synnerhet
Prästeståndets närvarande Fullmäcktige ifrån Skaraborgs och
Elfsborgs lähner anfördt, Deputationen sig utlåtit, det finner
deputationen för skiäligt, at kyrckiornes vin- och byggnings-säd
samt Prästerskapets ständige och för bortmiste landtgillen eråldne
vederlags-spannemål, bör efter det i hvarje ort bruke"'e
gamla rätta skieppomålet redresseras uti rätt tunnomål,
312 (Dec. 6.) Allmogens besvär.
efter den vid denne Riksdag utkommande Förordning om mått,
måhl och vigt. Men hvad angår domkyrcko- och probstetunnorne
samt kyrkovärdarnes domspan, så tycker Deputationen
sådant för ingen del under denna redressering kunna komma 11
at begripas.
Hr Landtm, uprepade innehållet.
Häruppå discourerade R. o. A. något sinemellan.
Sedan utförde HrWulfwenstierna vidlyftigt beskaffenheten
af Prästernes vederlag i Skaraborgs och Elfsborgs lähner, och
berättade at vederlaget blifvit them af Konung Gustaf I, samt år
1579 af Konung Johan, jemväl sedermera af Konung Carl IX
icke i skieppetal utan i tunnetal beviljat, och et vist tunnetai I
efter Konung Carl XI:s förordnande för dem upfört och sedermera
specificationer til alla landsorter ifrån K. Cammar-Collegiuni
år 1703 utsände, samt för hvar och en Pastor utsatt huru
många tunnor han niuta bör, hvilcket tunnetal grundar sig pä
1665 års Förordning om mått och vigt; och förmente Hr
Cammar-Rådet Prästerskapet eij vara berättigat at niuta mer
än tunna för tunna och så månge tunnor, som specificationen
innehåller men icke */., mindre */. tunna til på hvar tunna,
hälst efter thet voro et missbruk om the med större mål upburit
sitt vederlag än vara bordt. Eliest gofvo räkenskaperne
vid handen at i Skaraborgs och Elfsborgs lähner varit brukade i
et slags skieppor, som hållit 9 kannor, af hvilcka således 6 I
giordt 54 kannor, som en tunna då holt, men af de andre slags
skiepporne har en skieppa hållit 10 V2 kanna, och således b
sådane skieppor giordt 63 kannor; men the skieppor som halla
14 kannor hafva först uti Justeraren Johan Lohes tid blifvit
i Vestergiötland inrättade, och visar Justerarens märcke, atén
sådan skeppa är en V4 men icke 1/e tunna. Ja thet skälet,
som Prästerskapet ifrån Elfsborgs lähn anfort utur CamniarArchivi
undersökningen, at 6 skieppor gådt på tunnan och b
fat eller kappar på skieppan, contradicerar them; ty således
skulle 36 kappar gådt på tunnan efter skieppetalet a 6 skieppor,
och voro 4 kappar öfver vår nuvarande rätta tunna, som
håller 32 kappar; och som 4 kappar giöra V8 tunna, så skulle
the i thet högsta eij kunna pretendera mer än V8:dels tunna
eller 7 kannor til hvar tunna, och således hvarcken Vs nllllåre
V2 tunna. Men som et vist tunnetal som sagt är blifvit them
tillagt, hvilcket ock vår nu regerande Konung genom sin Res0
lution nyligen faststäldt, så förmente Hr Wulövenstierna at
Allmogens besvär.
313
thervid förblifva borde; varandes thetta alt vidlyftigare anfördt
i K. Cammar-Collegii berättelse til Cammar-CEconomie-Deputationen;
och ingen K. Resolution, som tillägger dem 63 kannor
för hvarje tunna, mindre 84 kannor, äfven som eij eller 1638
års Resolution kan derhän förtydas, hälst then eij gior them
berättigade til annat tunnetal än Konungarne them tillagt.
Hr Didron yttrade sig at som K. Cammar-Collegium,
hvilcket härvid blifvit hört, saken noga bepröfvat och K. Maj:t
des nådiga Resolution derpå grundat, så bör det ock dervid
förblifva, varandes Prästerskapet eij berättigade at härutinnan
niuta större förmån än indelningshafvarne.
Hr Boije förklarade at Prästerskapet i desse lähner, sä
väl som alle andre undersåtare i riket, böra rätta sig efter det
sora uti den utkommande Förordningen om mått, mål och vigt
kan faststäldt blifva.
Hr Adlerbeth instämde härmed at billigheten fordrar det
alle i riket niuta enahanda mål, och at intet skiäl tyckes vara
at den ena undersåtaren framför den andre härutinnan någon
förmån skulle tilläggas, hvilcket, om det vid detta tillfället
i beviljades, torde hafva större påfölgder med sig än man nu
kan förutse.
Hr Hel len sti er na påstod det samma, och at ingen åtskilnad
bör giöras emellan Prästerskapet och andre indelningshafvare.
Hr Ruthensparre sade at i Elfsborgs lähn på de ställen,
her 40 tunnor spannemål af Allmogen tilförene blifvit utbetalte,
sedermera 400 tunnor blifvit upburne, och at efterses måtte hvart
öfverskottet tagit vägen och hvem det til godo blifvit beräknat.
Hr Axel Ruthenschöld förklarade sig af samma tancka.
Hr Didron hemstälte om icke R. o. A. skulle behaga at
etan tidens utdrägt afgöra detta ärendet på sådant sätt, at ingen
11111 upbära mera än honom tilkommer; varandes at befara at
1 annor händelse de öfrige Stånden torde utlåta sig härom
'”nan R. 0. A. fådt yttra sine tanckar, och det til äfventyrs
Iia et sätt, som torde förorsaka minskning i cronans inkomster.
Hr Cedercrona berättade enligit Betänckandet, huruledes
1 hegge desse lähn i förra tider tunnan blifvit upburen understundom
til 5, understundom til 6 skieppox-, som quittencerne
skola utvisa, intil des uti frami. Landshöfdingen Strömfelts tid
*alet i Skaraborgs lähn redresserades til 5 skieppor som giorde
1' 5 tunna. Sedermera äro af Cammereraren Hedengran obser
-
314 (Dec. 6.) Allmogens besvär. Dep. fr. Bondest.
vationer formerade, hvaremot Prästerskapet påstå at få blifva vid
förbemelte redressering af målet nemligen nyss omrörde 5 skieppor,
hvilcka giöra 11/5 tunna, efter hvileket mål så väl cronan
som indelningshafvarne niutit sin upbörd, men i Elfsborgs läbn
voro upbörden skiedd med skieppor som bålla 14 kannor.
Hr Wennerstedt sade cronans afrad i Elfsborgs lälin
eij vara mera beräknad än til 5 skieppor på tunnan, men at
af Allmogen 6 skieppor blifvit upburne, och frågade hvem den
ena skieppan kommit til godo.
Härtil svarades at räkenskaperne sådant lära utvisa.
Hr Wulfwenstierna uprepade å nyo at ifrån de äldste
och förste tider, och alt sedan, Konungarne inrättat sine stater
för Prästerskapet i desse lähner på tunne- och eij på skieppetahlet;
hafvandes icke eller hvarken Konung Carl XI eller
Reductions-Commissionens specifikation tillagt dem andre tunnor
än den rätta svenska måhletunnan, och således hvarcken 5
eller en halfpart öfver rätta tunnan, som vill påstås.
Hr Landtm, anförde at Betänckandet tillägger Prästerskapet
deras vederlag och kyrckorne sin vijnsäd efter det i
hvarje ort brukade gamla skeppemålet, men at domkyrcko- och
Probste-tunnan samt domspannen eij derunder må begripas,
grundandes Deputationen sig härutinnan på 1638 års K. Resolution
öfver vissa stifters besvär, hvarutinnan förklaras at quantiteten
för dem eij skulle afkortas för målets reducering skuld,
hvarigenom Prästerskapet för förminskning tyckes vara befriade;
och synes altså frågan emellan R. o. A. nu vara oni
tunnan skall räknas til 63 eller 84 kannor.
I det samma anmältes och blefvo inlåtne tvänne Deputerade
ifrån Bondeståndet, hvilcka, sedan de uppå Ståndets
vägnar begärt at R. o. A. eij ville til afgiörande företaga Betänckandet
om 8 § af Prästeståndets Besvär innan Bondeståndet
med sine påminnelser dervid fått inkomma, afträdde.
Hr Landtm, giorde frågan om Bondeståndets begäran bifal
les;
Hvilcken af R. o. A. med Ja besvarades;
Och kommer altså Betänckandet at hvila til des Bondeståndets
utlåtelse härom inkommit.
Hr Landtm, förmälte at Gref Axel Rutger Sparre iterera!
sin vördsamma tacksägelse för R. o. A:ns honom meddelte
gunstiga Resolution på des ansökning om en des framlidne Bi
fader tilhörig prise fordrings utbekommande i Riksens Ständers
Sparres pris-fordran. Hertigens af Holstein liqvid. 315
Contoir; men som man i Carlscrona ville afdraga 10 och i
Ständernes Contoir 25 procent, på hvileket sätt af denna lilla
summan et ganska ringa skulle öfrigt blifva, så voro nu des
ytterligare ödmiuka anhållan at uti Resolutionen inflyta må,
det hela fordrings-summan måtte honom oafkortad utbetald
blifva.
R. o. A. gofvo härtil sitt bifall och skrefs altsä på Gref
Spmres ingifne Memorial följande Resolution:
Resol.: Föredrogs å nyo den 6 December och funno R.
o. A. at, i anseende til summans ringhet och de anförde bevekelige
skiäl, Gref Sparre denna prise fordring oafkortad
åtniuter.
Uplästes Riksens Ständers förordnade Deputations Betånckande
angående H. K. Höghets Hertigens Carl Fridrichs
af Holsten återfordrade betalning för 16 stycken bortmiste
läne-banco-zedlar, som tilsammans utgiöra en summa af 69,706
dal. 13 2/3 öre carol., hvarutinnan efter omständeligit uprepande
af denne saks förlopp och beskaffenhet Deputationen förmäler
sig i anledning af de anförde skiäl eij annat kunnat finna än
at II. K. Höghet genom arf varit rätta ägare til bemälte lähnebauco-zedlar,
och at lian aldrig äganderätten hvarcken på aflidne
Giörtz eller någon annan transfererat, utan at Giörtz
såsom dåvarande H. K. Höghets Geheime-Rath och Ministre
P ien i po te n t ia i re de samma disponerat, hvarmedelst de kommit
i Sveriges cronas disposition, således at deras värde blifvit
»tur dåvarande Uphandlings-Deputation utbetalt, men samma
utbetalning gådt til främmande orter för Krigsoperationernes
nödtorft, hvaremot eij skall bevisligit vara, at H. K. Höghet
derföre niutit någon ersättning. I anseende hvartil Deputationen
håller före at Riksens Ständers utlåtande vid 1734 års
Riksdag eij annorlunda än efter sielfva ordens lydelse kunna
törstås, nemligen at H. K. Höghet bör för bemälte bancozedlar
niuta betalning af Ständernes Contoir, men hvad quaestio
fuanti angår så förmenes sådant i bemälte Riksens Ständers
utlåtande genom Expeditions-Deputationens Extractum Protoc°Hi
under den 13 December 1734 vara hänskutit til K. Cammartollegii
liquiderande; yttrandes sig Deputationen deruppå om
Yelfva liquidations methoden och interessens beräknande, som
der
uppå utgår, at H. K. Höghets fordran blifver för alla 16
tilliste banco-zedlar 326,748 dal. 5 öre kint samt för upöurne
interessen på 5 af bemelte zedlar 52,479 dal. 23 öre
316 (Dec. 6.) Hertigens af Holstein liqvid.
kint, tilsammans 379,227 dal. 23 öre kint, hvilcket alt af sielfva
Betänckandet utförligare är at inhämta.
Vidare uplästes en af Högh It. o. A:ns ledamöters enskylt
e tancka och mening äfven i detta ärendet, som sluteiigen
derpå utgår, at som H. K. Höghets ombudsman Baron
Giörtz fädt full betalning för banco-zedlarne och samma be- |
talning disponerat, så skall på den händelsen de eij kommit
H. K. Höghet til nytto, efter svenska lagen Giörtz arfvingar,
men intet cronan Sverige synas vara H. K. Höghet derföre
ansvarig.
Likaledes uplästes och tvänne af det vyrdiga Prästeståndets
ledamöters serslcilte mening i denna, sak, hvilcka ifrån pluraiiteten
varit skiljacktige, hvaraf befans at de uti sielfva be- j
rättelsen om sakens sammanhang äro med de öfrige ledamöterne I
O O 1
aldeles ense, men som banco-zedlarne en gång varit i den Fursteliga
Hollstenska Cammarens vård och förvar samt derutur med
vederbörandes samtycke til framlidne Baron Giörtz lämnade
och uti några år varit under hans opåtalte disposition, hafvandes
svenska cronan dem aldrig begärt, quitterat eller derpå profiterat,
med mera, hvartil kommer at lähne-banco-zedlar gälla
i hvars hand de äro; altså hälla bemälte ledamöter före at
svenska cronan de jure eij kan dömas vara H. K. Höghet för
banco-zedlarne quaestionis ansvarig. Doch som H. K. Höghet
i detta mål torde hafva lidit, sä förmäla berörde ledamöter sig
eij kunna afstyrcka Riksens Ständer at i sielfva värcket visa
den högacktning, ömhet och välvilja, som de redan vid sidsta
Riksdag betygat, på det sättet at utan någon formelle liquidadation
H. K. Höghet kunde, på den foten saken nu är, tilläggas
så stor summa, som svarar emot capitalet af de 16 bancozedlar,
hvilcken summa af Ständernes Contoir under den femte
numern af Reglementet kunde betalas.
Frih. Coijett yttrade sig härvid at som penningarne för
desse banco-zedlar influtit cronan til godo, så ehuru han sa
gierna som någon annan sågo at med de dryga contributloner
til den publique gäldens afbördande en gång måtte upnora,
kunde han doch på sitt samvete intet annat finna, än at HK.
Höghet voro berättigad at undfå ersättning för desse bortmiste
läne-banco-zedlar, i synnerhet som orsaken hvarföre man
härom eij kunnat erhålla närmare uplysning var denna, at
framlidne Giörtz eij blef tillåtit at giöra räkning innan han
miste hufvudet.
Dep. fr. Bondest. Understöd för enkor. 317
Hr Didron instämde härmed, förklarandes at med rätta
lärer H. K. Höghet eij kunna förnekas ersättning för desse
läne-banco-zedlar, varandes at förmoda at framlidne Giörtz,
så framt han haft tilräckelig tid dertil, genom sine räkningar
hade kunnat visa hvartil valuta af bemälte zedlar blifvit använde,
hvilcken räkning af barnen sedan fadren mist hufvudet
eij kan fordras.
Det discourerades af R. o. A., at som Betänckandet är
grundat på ali billighet, så tyckes ingen svårighet vara det
samma at bifalla, och begärtes at Hr Landtm, ville giöra
propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan om den förordnade Deputationens
öfver H. K. Höghets Hertigens af Holstens läne-bancozedlar
författade Betänckande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs detta R. o. Arns bifall på Betänckandet.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 8 personer. Riksdagsfullmäcktigen ifrån
Stockholm Handelsmannen Plomgren, sedan lian aflefvererat
Borgareståndets Extracta Protocolli angående numer-ordningen
i Philipstad, angående Assecurantz-Contoirets inrättande och
angående Carlscrona stads kyrcka, och Ståndets fattade slut
öfver bemälte ärender hos R. o. A. til det bästa anmält, afträdde
med Deputationen.
Hr Landtm, förmälte at Handels-och Manufactur-Deputationen
anhåller om communication af de inkomne Betänckanden,
som beröra handel och manufacturer, på det Deputationen
derefter må kunna lämpa sitt arbete, all collision vid expeditionen
undflys och Deputationerne uti enahanda saker icke
'"åge stadna uti serskiite och olika slut.
Detta bifölls af R. o. A., och kommer i följe häraf et
Extractum Protocolli til de andre Stånden at utfärdas.
Frih. Coijett hemstälte at som R. o. A. i dag behagat
visa för Fru Kinninmond den gunst och det medlidande at
åos Hennes Maj:t af Hr Landtm, hon til pension i underdånighet
må anmälas, om icke Fru von Brömssen, som voro
1 lika beklagelige vilckor, och hvars salig man varit en så
'edelig man och braf officerare, samma gunst kunde vederfaras.
Dref Dohna anmälte på lika sätt salig Öfverst-Lieute'""'ten
Maij dels äncka.
318 (Dec. 6.) Handels- o. Manuf.-Deputationen.
Hr Didron erindrade at R. o. A. eij för inånge ville anmäla,
emedan det voro at befara at på sådant sätt den enas
och den andras ansökning torde blifva frucktlös.
Hr Landtm, frågade om R. o. A. behagar at han bemalte
tvänne änckefruer hos Hennes Maj:t til pension i underdånighet
anmäler;
Hvilcket bifölls.
R. o. A. skildes åt.
Den 8 December.
R. o. A. samlades klockan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes det i följe af R.
o. Arns vid förre sammankomsten tagne slut upsatte Extraämn j
Protocolli, at de inkomne Betänckanden, som angå handelsoch
manufactur-ärender, med Handels- och Manufactur-Depu
tationen
måge communiceras.
Hr Landtm, förmälte en förteckning på desse Betänckanden
vara författad, hemställandes om icke den samma
kunde bifogas, på det sedan ingen fråga må existera, hvilcka
Betänckanden härunder förstås eller eij, hvarigenom tiden kunde
komma at utdragas;
Samma förteckning uplästes för R. o. A. och bifölls tillika
med Protocolls-Extractet.
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den G
Dec. 1738.
S. D. Kom hos R. o. A. i öfvervägande, huruledes innan
en serskilt Handels- och Manufactur-Deputation blef förordnad
åtskillige ärenden, som röra handel och manufacturerne, til andre
Riksens Ständers Deputationer blifvit remitterade, hvilcka mai
jemväl til en del äro utarbetade och Betänckanden öfver de
samma til Ståndens plena inkomme; och sorn R- o. A. härvid
befara den olägenhet at för bemälte Handels- och ManufäctmDeputation,
hvilcken des tanckar om de generale författning81,
som til handelens och manufacturernes befrämjande och up*
komst nödige äro hos Riksens Ständer lärer afgifva, i brist al
nödig kundskap och underrättelse huru de öfrige Deputation?
uti de hithörande mål sig kunna hafva yttrat, eij torde
dem stadna uti enahanda mening; altså och til undvikande al
collision vid expeditionen samt at Deputationerne uti enahanda
Hand. o. Manuf.-Deput. Notarien Forsteen.
319
saker icke måge falla på serskilte och olika slut, funno R. o.
A. nödigt de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa
om icke de öfrige Deputationers Betänckanden, som angå handels-
och manufacturärenden, med ofta bemälte Handels- och
Manufactur-Deputation måge blifva communicerade, på det den
samma må hafva tilfälle at derefter lämpa des arbete; följandes
härjemte en förteckning på de redan inkomne Betänckanden,
hvilcka på detta sättet tyckas böra communiceras. Actum utsupra.
Förteckning på de redan inkomne Betänckanden som med
Handels- och Manufactur-Deputationen tyckas böra communiceras
:
Landt- och Siö—Militiae, angående repartitionen emellan
manufacturisterne til regimenternes beklädande.
Cammar-CEconomie, angående spinhus i Visby och förbud
emot ulls utförande ifrån Gottland;
Snörmakare-ämbetets besvär emot Gulldragare-Societeten;
Wallenburger-krukor och Apothekare-flaskor;
Manufacturisternes besvär öfver förbudne vahrors införsel;
Angående 32 § af Borgareståndets besvär angående lindring
på halfva tullen af salt och flere vahror från Medelhafvet;
Cammar-CEconomie: angående borgens ställande för inrikes
O C
vahrors ricktiga uplastande;
Utrikes tryckte cattuner och cattuners bruk i riket;
Nederlagsfrihet pä salt;
Hallordnings utfärdande;
Lille Tullen på inrikes manufacturer.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Memorial angående Notariens vid Defensions-Commissionen
Gabriel Forsteens giorde ansökning at blifva bibehållen
T'i den uti bemälte Commission honom bestådde 400 dal. smts
lönen til des han, som andre hans medarbetare vederfarits, kan
va befordrad til ständig syssla och lön, til hvilcken ansöknings
ernående bemälte Forsteen, i anseende til des uprepade
meriter samt af Deputationen vid Protocollets förande och expe|ditionernes
författande nu i tvänne Riksdagar befundne skicke1'ghet,
flit och trohet, hos Riksens Ständer i bästa matton anmäles.
Sorn inge påminnelser giordes frågade Hr Landtm, om
°- A. bifalla Deputationens yttrade tanckar;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputa
-
H.
fett.
vis Betänckande angående de i riket inrättade låtterierne,
320 (Dec. 8.) Lotterier. Malmö barnhus. Högstad. Med.-taxa.
hvarutinnan Deputationen efter inhämtad kundskap och underrättelse
om de derå härtils utfärdade Privilegier samt den
nytta och fördel, som publico deraf kunnat tilflyta, stadnat i
den mening, at sådane lotterier hädanefter eij annars än til
pios usus och publici nytta böra tillåtas, hvarom hos K. Majit
i underdånighet kunde anhållas. Hemställandes Deputationen
för öfrigt om icke det af Capitaine Rosenmuller nu inrättade
lotterie til 1739 års slut kunde indragas och då uphöra, samt
han befrias för vidare efterräkning i anseende ti! det ingångne
löfte vid des Privilegii erhållande, emedan han i afbetalning
på de utfäste summor befinnes hafva med cronofordringar betalt
46,493 dal. 7 öre 12 pgr smt, och omöijeligit skall vara för
honom at kunna det öfriga prsestera.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets uppå Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänckande, angående barnhuset i Malmö samt
de Skånske hospitalerne, skrefne Resolution, hvarutinnan
Ståndet i anledning af Landscrona Fullmäcktiges Rådmannen
Cervins bifogade Memorial, therutinnan han visar saken livad
Landscrona hospital och kyrcka angar vara uti helt annat stand
än Deputationen varit bekant, til de öfrige respective Stånden
hemställer om icke af II. K. Majit i underdånighet må begäras
låta kyrckan och hospitalet vederfaras nådig hielp och uprättelse,
när billiga medel dertil samt utvägar föreslås.
I anseende dertil at af bilagorne vid Fullniäcktigen Cervins
Memorial befans det processen emellan Landscrona hospital
och Danska Cancellie-Rådet Dufwe, angående förmänsrättigW
uti Högstad gods, genom Justitiao-Re visionens dom år ROJ
blifvit afgiord och förmånsrättigheten hospitalet frånkänd, sa
at af bemälte praetension för hospitalet eij någon understöda!
at förvänta, funno R. o. A. billigt at bifalla ofvanbemält*
Borgareståndets Resolution, och skrefs på sielfva Betänckandet
Resol.: Uplästes hos R. o. A. den a tergo skrefne de
lofi. Borgareståndets Resolution, hvilcken af R. o. A. biföll*
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli of Co
2 Dec. angående en ny Medicinal-taxas projecterande, samte
instructions upsättiande för Provincial-Doctorer;
Hvilcket Extractum Protocolli af R. o. A. bifölls.
Uplästes Carnmar-CEconomie- och Co m merce-Ref'1
tionens Betänckande i anledning af K. Majits nådiga re®lS
under den 31 sidstl. Julii uppå Sundhets-Commissionens gi°r^
Fältskärer. Handelsmannen Molin.
321
underdåniga föreställning angående Doctorers och Feldtschierers
bestående i de orter, hvaräst ännu inga sådane skola vara antagne;
hvaröfver Deputationen sig yttrat, at som K. Majit i
nåder behagat förklara det synes staten dermed icke kunna
graveras, eij eller genom apothequare-friheter tullinkomsten förminskas
vidare än på de orter der sådant är oundgängeligit,
så häfver Deputationen i dessa mål äfven varit af samma
taneka. Men hvad angår vissa förfarna läkares antagande uti
en och annan stad, på stadens egen omkostnad, så har Deputationen
tyckt sådant kunna lämnas til städernes fria behag,
doeh at om någon Medicus eller Fältscher vill sättia sig neder
uti en stad utan lön, sådant må efterlåtas utan hinder af någon
annan, som i provincen voro för lön uppförd i staten samt uti
en annan stad i orten boendes. För öfrigit håller Deputationen
före at de 12 tunnor spannemål, som Fältscheren uti
Gefle stad åtniuter för gevährs-factorie-folckets skull i Söderhamn,
dem han derföre borde betiena men sällan skall låta sig
giöra för orternes aflägenhet, hädanefter kunde tilläggas Regiments-Fältschären
af Helsinge regimentet, som med sine geseller
ständigt skall vara vid Söderhamn vistande.
Betänckandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
14 Oct., at Handelsmannen Molins uti Urskilnings-Deputationen
afslagne ansökning och besvär öfver K. Majits JustitiaeRevisions
dom af år 1737 uti saken emellan honom och aflidne
Landt-Majoren Sundströms äncka, af Justitiae-Deputationen
må uptagas, sedan Molin på etthera af the vid thenna
Riksdag faststäldte klagosätten sine besvär rubricerat, hvilcket
jemväl Bondeståndet genom Extractum Protocolli af den 25
°ct. bifallit.
Det discourerades härvid at som Urskilnings-Deputationen
häröfver bör höras och thet nu är så när på Riksdagens slut,
sa at inge nye ärender til Deputationerne mera kunna remit,
Prasi så tyckes bäst vara at Molin öpet lämnas detta sitt
besvär vid nästa Riksdag at anföra.
Som uppå Hr Landtmms giorde frågan
detta af R. o. A. bifölls, skrefs uppå Borgareståndets
Extractum Protocolli följande Resolution:
Det lämnas Handelsmannen Molin tilstånd detta sitt besvär
nästa Riksdag at andraga.
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 21
322 (Dec. 8.) Karlskrona kyrka. Lag-kommissionen.
Uplästes Borgareståndets Extraetum Protocolli af den 25
Nov., hvarutinnan Ståndet i anledning af Cammar-CEconomieDeputationens
Betänckande af den 17 Oct. sidst!, icke allenast
bifaller at til Carlscrona stads påbegynte och under byggnad
stående kyrckas fullbordande thet föreslagne lotteriet må inrättas,
samt liquidationerne utur K. Cammar-Collegio ofördröijeligen
extraderas, utan ock at i anseende til församlingens
beträngde tilstånd Secrete Utskottet igenom Ständernes Contoir
med Kyrckio-föreståndarne må låta sluta, emot visse procents
afstående, om en summa som sedan af Contoiret kunde utarbetas,
doch utan at sådant må fa dragas til exempel.
Det discourerades härvid at som R. o. A. när Betänckandet
var före, i anseende til de då anförde skiäl, til någon
rubbning uti reglementet för Ständernes Contoir eij kunnat
samtycka, så voro betänckeligit at ifrån den då tagne Resolutionen
afgå.
Hr Landtm, giorde frågan om R. o. A. vid den förr tagne
Resolutionen förblifva;
Hvartil svarades med Ja.
Skrefs altså på detta Borgareståndets Extraetum Protocolli:
R. o. A. förblifva vid sin uppå Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänckande den 8 sidstl. Nov. tagne Resolution.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 29
sidstl. Nov., hvarmedelst K. Maj:t med Riksens Ständer i
nåder communicerar Lag-Commissionens genom underdånig
skrifvelse af den 25 i samma månad giorde ansökning at
blifva hugnad med någon belöning för des vid lagvärcket använde
myckna arbete, flit och oförtrutenhet, hälst Riksens
Ständer under den 22 Julii 1727 sig utlåtit, at Lag-Connuissionens
arbete både beröm och annan vedergällning förtiente,
och K. Majit genom nådigt bref af den 16 Febr. 1736 förklarat
sig emot den samma vidare vilja betyga en nådig erkänsla
och värckelig ihugkommelse.
Hr Landtm, hemstälte huruvida R. o. A. skulle behaga
detta ärendet här at afgiöra eller remittera det samma til
Secrete Utskottet.
Hr Didron tyckte, at som månge af dem, livilcke ifra"
långlige tider i Lag-Commissionen länge och väl arbetat,
döden aflidit, så borde i fall någon belöning utdelas deras barn
och arfvingar ifrån denna vedergällning eij vara uteslutne.
Adelns besvär.
323
Men härpå föll intet svar utan stadnade R. o. A. i det
slut at detta ärendet til Secrete Utskottet remitteras;
Hvi leken Resolution skrefs uppå det ifrån Rådet medkomne
Extraetum Protocolli.
Företogos R. o. Arns Besvär.
11 §, angående orubbad besittningsrätt af alla cronofiskerier,
som af öde nyligen äro uptagne eller hädanefter upptagas
kunna.
Efter något discourerande funno R. o. A. godt at Resolutionen
i denna § således inrättas:
K. Majit samtycker i nåder at den, sorn nyligen uptagit
eller hädanefter vill uptaga öde crono-fiskerier, sig hos Landshöfdingen
häfver at angifva, som, sedan genom Härads-Rätten
blifvit undersökt om sådant eij länder til någons prsejudice,
häfver at gifva immission uti et sådant fiske, och sedan med
Cammar-Collegium häröfver at correspondera.
22 §, angående nödige mått til den inrikes spannemålens
hållande til et skäligt pris, bifölls.
30 §, angående eftergift på cronoutlagor och ingångne
cantioner för upbördsmän hos R. o. A. i Finland.
I anledning af Hr Ekestubbes giorde föreställning, at
(henne befrielse bör sträcka sig til then för thet sidsta svåra
kriget föregående tiden och thet af samma skiäl som för then
senare tiden ifrån 1700 til 1720 är anfördt, nemligen at sterbhusen
igenom fiendens öfvergång och under vådelige händelser
kunnat mista sine skrifter och handlingar, och sedan härom
något blifvit discourerat,
fants af R. o. A. godt at tlie orden, »så väl för som uti»,
införas.
35 §, angående den af R. o. A. i Nyland och Kymmenegärds
lahn begärte friheten at för utrikes Tullens erläggande
befrias för de vahror, sorn the äga frihet til Revel och andre
Liffländske samt Ryske städer at utföra.
Härvid uplästes Hr Ekestubbes i dag ingifne Memorial, derutfflnan
lian denna begäran på förbemälte R. o. Arns vägnar itererar.
Det discourerades häröfver af R. o. A. och som härvid
anförtes at en sådan tullfrihet är stridande emot Seglationswln
ingen samt Tull-ordinantier ock jemväl skulle blifva preJudicat
för andre gräntze orter at påstå samma frihet, i anseende
bartil den eij lärer kunna beviljas, altså funno R. o. A. bäst
at denne § går ut.
324 (I)ec. 8.) Dep. fr. Pr.st. Kapten Ulfsparres enka.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Prästeståndet af 6 personer, och sedan Dr Melander, sorn
förde ordet, afgifvit et på Prästerskapets i Skaraborgs ock
Elfsborgs lähners vägnar af deras härvarande Herredagsmän
underskrifvit Memorial angående Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänckande öfver Prästeståndets Allmänna Besvärs 8 J,
beträffande målet af vinsäden, Prästernas vederlag etc., och
samma Memorial til et gunstigt och benägit öfvervägande recommenderat,
afträdde denna Deputationen.
Uplästes Friherrinnan Beata Greta Uglas ingifne Memorial,
hvarutinnan hon berättar sig efter des salig mans, framlidne
Cammarherren och Capitaine Carl Gustav Ulfsparres död
hafva uti et ganska utblottat tilstånd varit föranlåten at hos
K. Maj:t i underdånighet anhålla om befrielse för vidare gravation
af den bytesbrist med derå uplupne åhrlige räntor och
interessen, som efter det af Capitaine Ulfsparres framlida'
mormoder Fru Hoffni asteri n nan Mårta Berendes år 1682 med
cronan ingångne byte intil denna tiden varit sterbhuset til last
til hvilcken underdåniga ansökning Fru Friherrinnan förment
sig hafva så mycket mera skälig orsak, som til samma gravations
afbördande aflidne Capitain Ulfsparre skall hafva störst'
delen af des egendom tilsatt. Men som K. Majit i nåder be
hagat remittera denna ansökning til K. Cammar-Collegiuin
hvaräst den samma förmenas knapt kunna bringas til afgiörand
för Riksdagens tilstundande slut, så flyr Fru Friherrinnan ti
Riksens Ständer med ödmiuk bön och anhållan det täckte
Riksens Ständer af medlidande öfver hennes utblottade tilstau
frikalla henne ifrån ofvanberörde bytesbrists och uplupne län
tors ersättning, hälst och emedan hon af de tilbytte hemma
intet allenast intet är ägare utan har och måst stadna i mist
ning af alla andre genom arf henne tilfallne hemman. Elie8'
och i den oförmodade händelse at Riksens Ständer eij skull
täckas helt och hållit bifalla Friherrinnans nu giorde anhållan
så är Friherrinnans ödmiuka bön, det ville Riksens Stände
eftergifva de uplupne räntors betalning, och at sjelfva den åter
stående bytesbristen kunde med liquide köpegodsfordringar
qvittas och betalas.
Hr Carl Wennerstedt så väl som åtskillige flei'e a
R. o. A. förestälte härvid bemälte Friherrinnas slätta och b
klagelige tilstånd, samt at hon eij äger någon tilgång deIin
bytesbrist at ersättja, och hemstälte om icke R. o. A. skull
Rekommendation för assessor Hedengran. 325
vilja visa en så olyckelig Fru den generosité at henne denne
bytesbrist med uplupne åhrlige räntor eftergifva.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan om Fru Friherrinnan får eftergift
på denna bytesbrist, med de uplupne räntor;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja; och at denna Resolution
med recommendation må gå til de andre Stånden.
Skrefs altså på Memorialet följande Resolution:
R. o. A. funno billigt i anseende til de andragne bevekelige
skiäl och beklagelige omständigheter, uti hvilcka Fru Friherrinnan
Beata Greta Uggla sig befinner, henne ifrån all af
detta byte härrörande gravation at befria; livilcket hos de öfrige
respective Stånden til et ömt behiertande och benägit bifall på
det bästa recommenderas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
28 Aon. sidstl. angående Assessorens och Commissariens i
Riksens Ständers Contoir, Samuel Hedengrans giorde ansökning,
at i anseende til des i 35 års tid giorde tienster hos K.
Majit i underdånighet blifva recommenderad til någon annan
syssla vid en ständig stat, såsom til något Assessorat i K.
Collegierne; hemställandes Secrete Utskottet om icke Riksens
Ständer i betraktande så väl af Assessoren Hedengrans personelle
meriter af skickelighet, flit och erfarenhet uti Cainmarärcket,
med mera, som ock af des öfrige uprepade riket beviste
fenster, ville lämna honom deras ytterligare föreskrift til H.
K- Majit om nådig ihogkommelse vid nu varande eller blifvande
ilningar vid något ordinärt värck, hälst lian Riksens Ständers
vid 1734 års Riksdag undfångne föreskrift ännu eij kommit at
(lil godo niuta.
Frih. Coijett yttrade sig at ehuruväl Ständerne sig förenat,
at hädanefter inge recommendationer i underdånighet upgå låta,
Ea voro doch visse omständigheter dä sådant eij undgås kunde,
»kr män, som trogit, länge och val tient och hvilcke med alt
, Eiäl kunna söka befordran, dermed kunna hugnas, och kommo
1 anseende til Assessoren Hedengran detta ännu dertil, at StänWne
redan på förra Riksdagen honom i underdånighet recome»derat,
och voro altså hvad Assessoren begärer eij något nytt
län allenast et iteratum af hvad Ständerne redan slutit.
Hr Didron sade sig altid hafva varit emot recommenda10ner
ifrån Ständerne, som han och ännu voro i anseende til
k® som äro i K. Majits tienst, och det för den orsaken skull,
326 (Dec. 8.) Assurans-kontor.
at andre välförtiente på sådant sätt eij måge komma at lida.
doch som förutan det Frih. Coijett anfört denne sökande voro
en Riksens Ständers betient och hade svårt at vid andre värck
komma på något förslag, voro och derjemte en meriterad man,
det och ännu kommer här til at Ständerne lofvat för sine
betienters befordran draga försorg, så hemstälte Hr Didron om
icke et underdånigt iteratum til K. Majit kunde upgå.
Frih. H. Wrede och åtskillige flere af R. o. A. förklarade
sig af samma tancka.
Hr Landtm, frågade om för Assessoren Hedengran et
underdånigt iteratum kommer at upgå;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Secrete Utskottets Extractum Protocolli
följande Resolution:
R. o. A. biföllo at til K. Majit för Assessoren Hedengran
et underdånigt iteratum upgår.
Uplästes Handels- och Manufactur-Heputationens B(-  tänckande angående et Asseurance-Contoirs inrättande här i
Stockholm, föreslåendes Deputationen til et så angelägit och för
riket nyttigt värcks utförande åtskillige författningar, som äfven
uti 7 serskilte puncter uprepas, hvarutinnan l:o handlas om et
Privilegium för Contoiret pä 12 års tid; 2:o Om värckets oell
des handlingars befrielse för alle onera och taxationer; 3:o Om
Compagniets penningars emottagande af Lähne-Banquen emot
4V2 procent, samt utlånande vid påfordran emot 6 procent;
4:o Om poliserne eller försäkrings-zedlarne; 5:o Om Asseurance
och Haverie-stadgas utfärdande; 6:0 Om sättet til de sig dervid
yppande tvistigheters afgiörande först genom compromissarier,
eller, der parterne med deras utslag eij åtnöijas, genom
en Asseurance-Rätt; 7:o At ifall Compagniet framdeles til
värckets uprätthållande något vidare skulle begära, sådant dem
skall tilstädjas samt med ynnest och benägenhet anses; hvilcket
alt jemte Associations-reglorne Deputationen håller före H. ^
Majit i underdånighet kunde anmodas at med dess höga under
skrift authorisera och stadfästa.
Likaledes uplästes det lo fl. Borgareståndets ExtracM
Protocolli af den 6 i denne månad, i anledning af berörde
Betänckande, hvarutinnan Borgareståndet hvad det tredje nio
mentet angår remitterar sådant til Secrete Utskottets föranstm
tande, paminnandes vid 6 § angående de 100 dal. smts erlägga"1
af den, som icke åtnöijes med de antagne compromissariers ut
Assurans-kontor.
327
slag utan vill draga saken under Asseurance-rätt, at sådane
penningar böra hemfalla den stadens fattige, hvaräst den, som
asseurancen begärt, har sitt hemvist och om den är främmande
eller och boende i Stockholm, då tilslås Enckehuset på Ladugårdslandet;
desutan håller Borgareståndet före at i stället för
de tvänne i Asseurance-rätten föreslagne Häf-rättens ledamöter
(vänne af Magistraten i Stockholm må antagas, samt allenast
tvänne af K. Commerce-Collegio och frenne uti handel och
siöfart förståndige köpmän.
Sedan Betänckandet var upläst förmälte Hr Landtm, at
hvad Banquen angår lärer Secrete Utskottet dervid komma
at höras.
Och som inge påminnelser giordes frågade Hr Landtm,
om Betänckandet i öfrigit bifalles och den tredie § som angår
Läne-Banco til Secrete Utskottet remitteras;
Hvartil af R. 0. A. svarades med Ja.
Hr Didron påminte at Assecurantz-rätten, som kommer
at förordnas, bör döma efter Sverges lag.
Härtil svarades at enligit 5 § kommer en serskilt stadga
och förordning at utgå, som samma Rätt jemte Sveriges lag i
dömande kommer at följa.
Frih. II. Wrede erindrade at den, som äger lotter uti
Assecurantz-Compagniet, eij tyckes kunna vara ledamot i bemälte
Rätt.
Det sades at uti den utkommande Assecurantz-förordningen
jemväl härom lärer stadgat blifva.
Vidare uplästes de Betänckandet medföljande och i 20
I puncter författade Associations-reglor.
Vid 2 § och orden »sä snart Compagniet af K. Majit
eutori,serat blifver», påminte
Hr W u I f \ve rist i er na at som K. Majit och riket eij gä
1 guarantie för detta Assecurantz-Compagnie, utan K. Majit
hl des inrättande allenast samtycker, så synas förberörde ord
"ågot böra ändras.
Denna föreställning bifölls af R. 0. A. och kommer altså
begynnelsen af den 2 § således at inrättas: Så snart K. Majit
hl detta Compagnies uprättande gifvit des nådiga samtycke.
Uti 3 § vid de orden: »doch blifver ingen subskribent obli-erad
til någon vidare insättning än til fyllnad af det capital
So® han insatt häfver», förestälte
328 (Dec. 8.) Assurans-kontor.
Hr Landtm, at desse orden kunde förorsaka misstroende
hos de främmande och således den stora nyttan förloras, som
man eliest af Compagniet kunde förvänta, nemligen at jemte
besparingen af våre egne penningar också kunna vinna af
andre nationer; hörandes egenteligen den omsorgen Directeurerne
til at eij låta teckna för mer än hvartil fonden voro
tilräckelig.
Hr Huppenfelt påminte at Compagniet bör ersättia de
ledne skador om de voro aldrig så store.
Härtil svarades at sådant förstår sig sielf, emedan Directeurerne
eij lära vara så oförsicktige at utgifva flere poliser
än Compagniet vid timande olyckor är i stånd at ersättia.
Det begärtes Hr Landtm, ville giöra frågan.
Och frågade Hr Landtm, om de orden, »doch blifver
ingen subscribent obligerad til någon vidare insättning, än til
fyllnad af det capital som han tecknat häfver», skola gå ut;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Wulfwenstierna påminte at om desse Associationsreglor
skola tryckas voro bäst at capital-summan af fonden eij
blefvo utnämd, emedan den samma hos de främmande nationer
eij torde hafva anseende nog, och skulle han för sin del tycka det
vara rådeligast at bemälte Associations-reglor eij blefvo tryckte.
R. o. A. funno godt at så framt Associations-reglorne
komma at tryckas, fonden eij kommer at nämnas huru stor
den blifver.
Uti 4 § och formuläret til lottzedeln komma för tydeligheten
skull de orden, »gälla i hvars hand den är», så at inrättas:
»gälla i dens hand, på hvilcken han ricktigt är transporterad
med dag», etc.
5 §. Hr Ehrenpreus erindrade at det tyckes vara nog
om af de fyra Directeurerne trenne blifva af de handlande
och den fierde en ståndsperson, emedan sådant skulle styrcka
både Compagniets anseende och förtroendet hos insättiarne.
Detta bifölls af R. o. A. och inrättades altså detta stället
i § sålunda: »fyra Directeurer at utväljas, hvilcke skola bestå
af en i sådane saker behörig kundskap ägande ståndsperson
och tre handlande köpmän».
6 §. I stället för »deras» sättes för tydeligheten skull
»den gemensamma härunder beroende nytta».
10 §, angående capitalets insättjande i Banquen em"1 j
interesse med mera.
Stora Sekr. Dep:nens bet. ang:de 20 o. 40 §§ R. F. 329
Häröfver vill R. o. A. inhämta Secrete Utskottets utlåtelse.
15 §. Paminte Hr Huppenfelt at om parten eij är nögd
med Assecurantz-rättens utslag, han, som i andre länder brukeligit
är, må få gå til högre domstol.
Det svarades härtil at Betänckandets 6 §, som med gode
skiäl visar hvarföre desse mål eij måge gå til någon högre
domstol, af R. o. A. redan är bifallen.
I öfrigit och förutan det som här anfört är bifölls ofvaniiämde
Associations-reglor af R. o. A. til alla delar.
Sedan uplästes Borgareståndets angående ofvanbemälte
Betänckande örn et Assecurantz-Compagnie samt de projecterade
Associations-reglor ingifne Extracturn Protocolli;
Och bifölls af R. o. A. hvad i samma Protocolls-Extract
angående de 100 dal. sint vadepenningars anslående til de fattige
eller Ladugårdslands Enckehus förmäles; men den andre påminnelsen,
at i stället för tvenne Håfrättsledamöter tvenne
Magistratspersoner i Stockholm skulle blifva bijsittiare, funno
R. o. A. eij kunna bifallas, emedan ifrån denna domstol eij
kan appelleras, och der således så mycket mera behöfves bepröfvade
och lagfarne män på det samma Rätt hos parterne
må hafva så mycket mera anseende och förtroende.
Hr,Landtm, förmälte at efter det skiedde öfverenskommandet
borde Stora Secreta Deputationens Betänckande angående
20 och 40 §§ i Regeringsformen nu företagas, men som
atskillige Memorialer med påminnelser vid bemälte Betänckande
inkommit, hvilcka alla här in pleno at skiärskåda skulle falla
för mödosamt och vidlyftigt, så hemstälte Hr Landtm, om icke
Betänckandet med de inkomne Memorialer kunde gå til Stora
•Secreta Deputationen tilbaka, hvilcken, sedan alt blifvit noga
ötvervägat och Riksens Herrar Råd häröfver hörde, med sine
ytterligare tanckar til Riksens Ständer kunde inkomma.
Hr Didron yttrade sig at som alt hvad i ringaste måtto
förer Regeringsformen är af en mycket öm och granlaga beskaffenhet,
i hvilcket hänseende R. o. A. funnit betänckeligit
at bifalla det ifrån Justitife-Deputationen inkomne Betänckandet
angående ärendernes skyndesammare bedrifvande uti
bistitife-Deputationen samt Justitiae-Råders förordnande, så
skulle han för sin del hålla för bäst at med detta Betänckandet
på samma sätt förhöllos, och at vid berörde §§ i Regeringsformen
ingen ändring eller förklaring blefvo giord. Men
330 (Dec. 8.) Regeringsformens 20 o. 40 §§.
skulle R. o. A. härutinnan falla på andre tanckar, eller och at
Hr Landtmarskalckens förslag eij vunno bifall, at då Krigsbefehlet
med des påminnelser fingo inkomma emedan vid armeen
och til enighetens bibehållande der det så mycket på tiensternes
utdelande ankommer.
Frih. H. Wrede utlät sig, at som en hop ärligit folck,
hvilcka Ständerne anförtrodt at utarbeta detta ärendet, lagt
handen härvid, så kunde Betänckandet eij så aldeles nidläggas
innan det blifvit tagit i behörigt öfvervägande; kunnandes han
för sin del eij finna at comparaisonen af förslaget til JustitiseRåder
här voro til alla delar applicabelt; det voro vist at
lagen i sig sielf voro klar, men så kunde icke nekas at ju
missbruk förelupit och den eij blifvit så jämt fölgd som sig
bordt, hviicket bör föranlåta Ständerne at giöra den eliest i sig
sielf nog tilräckelige lagen tydeligare, sä at den eij kan vridas;
det torde vara händt at någon som eij tält eller upfört sig
efter en eller annans behag derföre blifvit tryckt. Ofverheten,
hvilcken vij alle med underdånig lydnad vörda, voro härvid
aldeles utan skuld, och är altså nödigt at Riksens Ständer gripa
sin nådiga Öfverhet under armarne med sådane lagar och författningar,
sä at odygden aldrig ma våga sig fram at visa sig.
Frih. Gustav Hamilton sade at honom voro lika mycket
i hvad slut R. o. A. häröfver behaga stadna, allenast det
blifver oryggeligen faststäldt, at den värdigaste, flitigaste och
skickeligaste blifver viss om framsteg och befordran.
Hr Didron yrkade sitt förra påstående at om R. o. A.
behaga, at Betänckandet skall igenomgås, Krigs-befehlet så väl
af de indelte som värfvade regiinenter och af Ammiralitetet,
hvilcka af K. Maj:t til Riksdagen äro kallade och i förmågo
af sine undfångne fullmackter böra bevaka sine inedbröders
rätt, må blifva förut hördt och tilstånd lämnat med påminnelser
at inkomma.
Frih. von Ungern sade det vara önskeligit at en sä kim
och tydelig lag kunde stadgas sä at alle missbruk kunde förekommas,
men förfarenheten viste at en sådan lag aldrig ännu
kunnat åstadkommas, hviicket vid detta tilfället så mycke*
mindre voro at förmoda som hvad avancementer beträffar de"
egne kärleken, hvilcken är hos hvar och en, lätteligen h»ieställer
sig at honom eij skedt den förmån, som han sielf tyckei
sig hafva förtient; och voro des mening at om Regeringsformen
i desse målen behöfver någon förbättring, sådant efter noga o<
Regeringsformens 20 o. 40 §§.
331
mogit öfvervägande kunde skie, men at aldrig uti den samma
någon ändring må tillåtas, emedan sådant skulle vara af en alt
för eftertänckelig efterfölgd och vij eij eller dertil äro i stånd.
Hr Lil 1 jestierna förklarade at han äfven tänckt säga
detsamma som Frih. Ungern nu andragit, och ehuruväl han
således höllö för onödigt til hvad i så måtto ganska mogit
anfördt blifvit något at tillägga, så ville han likväl inför Protocollet
hafva giordt den reservation, at han för sin del eij voro
i stånd at öfver Regeringsformens 40 § giöra någon förklaring.
Missbruken böra ändras men eij lagen, som är et contract
emellan Ofverheten och oss, hviicket vij til alla delar böra
lieligt hålla, och kan angående processualia någon nyttig ändring
giöras, det voro väl; men om hufvudpuncten tilläde Hr Lilliestierna
sig eij vara i stånd sig at utlåta, emedan de böra orubbade
förblifva som de i bokstafven lyda.
Frih. H. Wrede: Det synes likasom tvekades om Deputationerne
brukat försichtighet nog i anseende til lagen, men
R. o. A. lära. finna af Betänckandet, at vij uti densamma eij
föreslagit någon ändring. Emedlertid kan jag för Gud betyga,
at vij blifvit varse åtskillige steg, som blifvit brukade när man
velat hielpa någon fram; lagen är i sig sielf klar men appliceras
eij altid lika. Häruppå upläste Frih. Wrede utur Regeringsformens
40 § hvad der om tiensters bortgifvande ifrån
Ofverstar til och med Feltmarskalckar förmäles, och sade sig
önska at någon ville gifva honom vid handen huru detta rätt
skall förstås: vid hvilcka tilfällen Rådet äger votum exclusivum,
huru mänge Råden skola utnämna, antingen 3, 4 eller
14; han för sin del funno Regeringsformen härutinnan tydelig
n°g, men at den samma vid alla tilfällen eij blefvo lika förstådd.
Hr Boije: Jag beder at vij måge få blifva vid Hr Landtmarskalckens
proposition. R. o. A. behaga påminna sig at vij
eiJ af egit bevåg utan på Ständernes befallning härutinnan
aibetat; och hemställer altsä om icke Betänckandet må gå til
Stora Secreta Deputationen tilbaka.
Hr Landtm, uprepade häruppå at Riksens Ständer sielfve
anbefalt detta Secrete Utskottets och Secreta Deputationens
SMninanträde och updragit dem detta arbete, at Riksens Råd
bo i vid blifvit hörde, at Ständerne tilförene vid et och annat
ti Italie yttrat sig härom, at Riksens Råd sielfve önskat en
viss norm särdeles i anseende til de mindre tiensterne, at härinom
Stats-Secreterarne och Justitse-Cancellern kunde blifva
332 (DeCi 8.) Regeringsformens 20 o. 40 §§.
närmare underrättade om deras embetes plickt; nu är samma
arbete inkommit, har legat på bordet och äro dervid åtskillige
Memorialer inkomne, hvilckas innehåld här uppe at debattera
skulle falla för vidlyftigt; i anseende til sådant alt och at förekomma
tidspillan och skiljacktighet i meningarne här uppe,
sade Hr Landtm, sig hafva proponerat, at Betänckandet måtte
gå tilbakas til Stora Secreta Deputationen at der i anledning
af de inkomne Memorialer närmare skiärskådas, då ock Rådet
än vidare kunde få tilfälle at yttra sig, kunnandes, sedan det
närmare på sätt som förbemält utarbetat kommit tilbaka, det
samma lättare vara afgiordt, och de af Krigs-befehlet jemväl
hafva tilfälle med påminnelser hos Stora Secreta Deputationen
at inkomma.
Hr Lilljestierna sade sig eij vara emot at Betänckandet
går til Stora Secreta Deputationen, men så voro härvid at betäncka
huru kort tiden är och hvad tid behöfves innan Betänckandet
af alle Stånden blifvit tilbaka remitterat, i Deputationen
jemte de inkomne Memorialer examinerat och der å
nyo afgiordt, eij til at förtiga at ännu månge Memorialer torde
inkomma.
Frih. Ungern: Huru olika och skiljacktige äro icke begrepen!
De puncter, som Stora Secreta Deputationen funnit
klare, hafva förefallit mig mörke, och hvad votum exclusivum
beträffar, det finner jag för min del klart.
Hr Palmstierna: Ingen lag är så klar, at alle förstå den
samma på lika sätt, hvilcket man ser af Guds egen lag, sorn
är den ald rahel igaste och fullkommeligaste. Anledningen til
detta Betänckande har varit at vår fundamental-lag blifvit en
gång på det ena och en annan gång på ett annat sätt förstådd.
Råden säga sig på den ena Riksdagen hafva fädt en sådan
remarque, och på en annan Riksdag en annan remarque i
samma sak; är altså nödigt at Ständerne en gång förklara,
hvad deras mening var, när de stiftade lagen.
Hr Lilljestierna: Om vij en gång förklara Regeringsformen,
frucktar jag flere förklaringar i sinom tid.
Hr Ehrenpreus: Vij lära snart kunna förena oss om V!J
allenast betäncka, at ingen lärer vara sinnad at giöra nagu11
ändring uti den besvurne och capitulerade lagen; at Riksens
Herrar Råd, hvilcka under vår frånvaro hafva vår frihet i förvar,
sielfve förfråga sig om en och annan omständighet, hvilcken
de eij finna nog klar, på det framgient en likhet må kunna
Regeringsformens 20 o. 40 §§.
333
i ackt tagas; och at mycken tid vinnes om Betänckandet tillika
med Memorialerne går tilbakars til Stora Secreta Deputationen
och der med Riksens Råd närmare öfverlägges innan
det här til sluteligit afgiörande företages.
Hr Didron: Vij kunna ju utlåta oss öfver alla Betänckauden.
Här säges för Råden förklaring behöfvas, men jag
frucktar ju mera vij förklara ju svårare blifver det; elliest
finner jag oförgripeligen något, som efter mitt tycke synes röra
K. Maj:ts höga myndighet och något, som tyckes häfva subordinationen,
och har jag altså i anseende til det senare hemstält
om icke de påminnelser, som af Krigs-befehlet härvid
kunde giöras, böra komma i öfvervägande.
Gref Dohna: Orsaken til denna nu så länge omtalte förklaringen
säijes vara at deras Excellenzier eij förstå en och
annan passage i lagen. At en svensk på svenska skrifven lag
för svenske skulle vara otydelig låter hårdt; det som gior
otydeligheten för Deras Excellenzier, är at man funnit det et och
annat votum eij stämdt aldeles öfverens med lagen och Regeringsformens
klara bokstaf, men som fundamentale lagar eij
tillåta någon explication, tyckes all svårighet bäst kunna häfvas
om Ständerne, när de se at Secreta Deputationens lämpa eij
haft den fruckt och värckan, som man förmodat, allvarligen
förklara at om någon hädanefter i sitt voto går ifrån lagen,
hen blifver sitt ämbete förlustig, då rotas siukan ut.
Hr Landtm, uprepade å nyo med hvad vahrsamhet detta
ärendet uti Stora Secreta Deputationen blifvit utarbetat, at det
sedermera i Rådet blifvit föredragit och K. Maj:t sielf föreläst,
kommit sedan til Stora Secreta Deputationen tilbaka och der
fränne gånger i Riksens Råds närvaro öfvervägat; at Riksens
Råd sielfve åstundat et vist rättesnöre; och bad Hr Landtm.
at R. o. A. ville blifva vid qusestionen, nemligen om Betänckandet
nu strax skall afgöras eller och på sätt, som redan sagt
ar, gå til Stora Secreta Deputationen, då det sedan ännu närmare
utarbetat kan komma tilbaka.
Hr Riddercrantz sade, at man en tid bortåt haft at
fägna sig af en önskelig enighet, och om med den samma efter
R>' Landtrnarskalckens högst berömeligen giorde föreställningar
‘ortfares, lärer mycken tid kunna vinnas; detta ärendet voro
■°m andre flere af Stora Secreta Deputationen utarbetat, och
äet med mycken flit; hade sedan någon tid legat på bordet, då
Memorialer och påminnelser dervid inkommit, voro altså efter
334 (Dec. 8.) Regeringsformens 20 o. 40 §§.
des mening, hvilcken han också för sin räkning ville hafva
förd til Protocollet, ingen annan utväg än at den nu här afgiöres,
hvilcket äfven så väl här som på något annat ställe skie
kan, om vij med tolamod och sacktmodighet vilja höra hvarannan,
och skulle Stora Secreta Deputationens tanckar i alt
eij vinna bifall, som det skiedde med Justitise-Deputationens
Betänckande angående Justitise-Råden, så kan det eij eller
misstyckas.
Frih. H. Wrede: Jag skulle beklaga, om den tanckan
hystes at Stora Secreta Deputationen icke med all villighet
skulle underkasta sitt arbete Riksens Ständers ompröfvande och
godtfinnande; men som Riksens Ständer, hvilcke förbehållit sig
at förbättra Regeringsformen, anförtrodt Deputationen detta
arbete, Riksens Råd det ock sielfve åstundat och Deputationen
sielf uti desse saker funnit mörker och skiljacktige prejudicater,
så kan man förmoda, at R. o. A. lärer draga til Stora Secreta
Deputationen det förtroende at der ännu närmare låta utarbeta
ärendet, emedan det doch kommer til R. o. A:ns ompröfvande
tilbaka.
Hr De Geer förmente saken eij väl kunna afgiöras innan
de af Krigs-befehlet fådt inkomma med sine påminnelser.
Hr Helle nstierna instämde härmed i så måtto, at paminnelserne
här in pleno ingifvas och saken sedan här afgiöres.
Hr Palmstierna: Det lärer vara svårt at här in pleno,
om en myckenhet Memorialer inkomma, dem at igenomgå och
skiärskåda, men om de uti Stora Secreta Deputationen blifva
sammandragne och utarbetade, faller det R. o. A. så mycket
lättare at deröfver yttra sig.
Hr von Hökerstedt sade sig eij finna någon besynnerlig
skiljacktighet i meningarne, ty alle äro ju derom ense at ärendet
af plenis skall decideras, och at man på intet sätt vill ga
ifrån fundamental-lagen; och kunde han altså eij se hvarföre
icke Betänckandet kunde gå til Stora Secreta Deputationen at
der i anledning af Memorialerne blifva närmare öfvervägat, och
om Deputationen så skulle nödigt finna ändrat, emedan dock
alt kommer til R. o. Arns skiärskådande och ompröfvande
tilbaka.
Hr Lilliestierna höll före det vara en vidlyftig omgång
at ännu en gång sedan ärendet så väl är utarbetat remittera
det samma tilbaka; hemställandes om icke R. o. A., emedan
det nu på des gillande eller ogillande ankommer, skulle behaga
Regeringsformens 20 o. 40 §§.
335
at Betänckandet jemte Memorialerne nästa plenidag kl. ellofva
til afgiörande företagas, emedan eliest med Riksdagen alt för
långt på tiden skulle komma at utdragas.
Häruppå discourerades en stund af R. o. A. med skiljacktighet
i meningarne.
Hr Landtm, sade sig efter vanligheten villa giöra propositionen
och om den samma med ja och neij tillika besvaras,
lärer eij annat öfrigt blifva än votering.
Hr Landtm, giorde häruppå frågan om R. o. A. behagar,
at detta Stora Secreta Deputationens Betänckande jemte de
inkomne Memorialer och de påminnelser, som de af Krigsbefehlet
dervid kunna hafva at giöra, skola gå til Stora Secreta
Deputationen, hvilcken sedan Riksens Råd blifvit hörde med
des ytterligare tanckar inkommer;
Och svarades af R. o. A. med Ja och Neij.
Upsattes altså följande proposition til votering:
Den, som vill at Stora Secreta Deputationens Betänckande
om rätta förståndet af 20 och 40 §§ i Regeringsformen jemte
de inkomne Memorialer och de påminnelser, som de af Krigsbefehlet
dervid kunna hafva at giöra, skall gå tilbaka til Stora
Secreta Deputationen til vidare öfverseende sedan Riksens
Herrar Råd blifvit ytterligare hörde, då ärendet hos plena kommer
at afgiöras, skrifver Ja;
Den, som vill at saken genast af plenis skall afgiöras
skrifver Neij.
Sedan denna proposition var upläst, framträdde Hr Didron
och förestälte, at R. o. A. torde utan votering kunna komma
Härifrån, om det första alternativet bifalles och Stora Secreta
Deputationen en termin at med ärendet hos plena vara inne
föresättes.
Som häremot inge påminnelser giordes, frågade Hr Landtm.
°m detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron sade sig ännu hafva at tillägga at under KrigsHefehlet
kommer at förstås, jemte de indelte regimenter, de
'orfvade regimenter och Siö-staten, och at han förmodar det
‘■'tora Secreta Deputationen lärer se sig noga före at eij på
%>t sätt stötes emot Regeringsformen.
Hr Wulf wen st ier na ansåg för betänckeligit om KrigsHefehlet
skulle sammanträda och ingifva Memorialer; man kunde
336 (Dec. 8.) Regeringsformens 20 o. 40 §§.
påminna sig hvad år 1719 handt och kunde detta hafva eftertänckelige
påfölgder.
Hr Landtm, sade detta angå allenast et enda ärende, som
mycket när rörer armeen, så voro ock större delen af Krigshefehlet
Ridders- och Adelsmän, hvilcke sin emellan härom
kunde öfverlägga och sedan sine serskilte påminnelser ingifva.
Hvad terminen beträffar förenade sig R. o. A. derom, at
de, som någre Memorialer vilja ingifva, skola med de samma
vara inne innan måndags aftonen, och at 8 dagar sedan de
öfrige respective Stånden detta R. o. Arns slut bifallit Stora
Secreta Deputationen med arbetet skall vara färdig.
R. o. A. skildes åt.
Den 12 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 4 Dec. håldne Protocollet, hvarvid inge påminnelser giordes.
Uplästes til justerande det i följe af R. o. Arns vid förra
sammankomsten tagne slut upsatte Extractum Protocolli, at
Stora Secreta Deputationens Betänckande angående 20 och 40
§§ uti Regeringsformen tillika med de påminnelser, sorn Krigsbefehlet
dervid kan hafva at giöra, jemte de inkommande Memorialer
komma at gå til bemelte Deputation til närmare öfverseende
tilbaka.
Och som Hr Didron berättade, at en del af Krigs-hefelilet,
sorn äro ledamöter här på Riddarhuset, uptagit det som en
betalning til et sammanträde af Krigs-befehlet, hvilcket han
eij trodde hafva varit R. o. Arns mening;
Altså förklarade Hr Landtm, det hvar och en af de da
förde discourser lärer påminna sig, at som tiensternes besättjande
efter förtienst och skickelighet är en mycket angelägen sak,
såsom hvaruppå det mycket ankommer om enighet och en god
ordning i armeen skal kunna vid makt hållas, och större delen
af Krigs-befehlet äro Ridders- och Adelsmän, så hade det
funnits nödigt och nyttigt at de härvid gofvo sine tankar och
påminnelser vid handen.
I anledning häraf och på det eij något tvifvelsmål offl &
o. Arns mening härutinnan sig må yppa, inrättades förbeniälte
Extractum Protocolli på följande sätt, och blef sedan det föi
R. o. A. var upläst, approberat:
20 o. 40 §§ i R.F. Assurans-kontor.
337
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 8
Dec. 1738.
S. D. Stadnade R. o. A. i det slut, at Stora Secreta
Deputationens Betänckande angående 20 och 40 §§ i Regeringsformen
jemte de inkomne Memorialer och, i fall en eller annan
af Krigs-befehlet dervid skulle hafva något at erindra, jemväl
deras påminnelser gå tilbaka til Stora Secreta Deputationen
til vidare öfverseende, kommandes ärendet sedan Riksens
Herrar Råd ytterligare blifvit hörde hos Riksens Ständers
plena at afgiöras, til livilcken ända Stora Secreta Deputationen
8 dagar sedan Riksens Ständer bärtil gifvit sit bifall med
samma des ytterligare tanckar häfver at inkomma; hvilcket
med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras. Actum
ut supra.
Likaledes uplästes och af R. o. A. bifölls följande upsatte
Extractum Protocolli:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 8
Dec. 1738.
S. D. Föredrogs hos R. o. A. Riksens Ständers Manufaktur-
och Handels-Deputations Betänckande angående et Assecurauce-Contoirs
inrättande här i Stockholm tillika med de
projecterade Associations-reglor samt det loff. Borgareståndets
cm detta ärendet utfärdade Extractum Protocolli af den 6 i
denne månad.
Betänckandet bifölls i öfrigit, men den 3 § angående capitalets
insättjande i Banquen emot interesse med mera, upsköts
bl des Secrete Utskottet sig häröfver yttrat.
Angående Associations-reglorne stadnade R. o. A. i följande
slut: Til undvikande af all tvetydighet, sorn det i början af
den 2 § införde ordet »antovisera» kunde gifva anledning til,
lants godt at begynnelsen af bemälte § således inrättas: »Så
snart K. Majit til detta Compagnies uprättande gifvit des nådiga
samtycke», hvilcket jemväl vid slutet af sielfva Betänckandet
P» samina sätt kommer at i ackt tagas.
Uti 3 §, til förekommande af misstroende hos främmande
0fh inhemske, tyckes de orden, »doch blifver ingen subscribent
°Wigerad til någon större insättning än til fyllnad afdeteapitak
sorn han tecknat häfver», kunna gå ut. Hvarjemte R.
°' å. funno godt, at om något desse Associations-reglor eller
åad el iest detta Assecurance-Compagnie angå kan, kommer at
lyckas, fondens quantum och storlek eij må blifva nämd.
4ckint Protokoll, 1738—17.19. II. 22
338 (Dec. 12.)
Assurans-kontor.
Uti 4 § och formuläret til lottzedelen voro tydeligare, om
de orden, »galle i hvars liand den är», så inrättades, »gälla
i dens hand, på hvilcken han riktigt är transporterad med
dag» etc.
5 §, deräst förmäles om de 4 Directeurer, inrättas således:
»fyra Directeurer at utväljas, hvilcka skola bestå af en i sådane
saker behörig kundskap ägande ståndsperson och tre handlande
köpmän».
6 §, i stället för »deras» sättes för tydeligheten skull »den
gemensamma härunder beroende nytta.»
Öfver 11 § vill 14. o. A., sorn ofvan förmält är, inhämta
Secrete Utskottets utlåtelse.
I öfrigit biföllos Associations-reglorne af R. o .A. til alla delar.
Likaledes bifölls ock af R. o. A. hvad i det lofl. Borgareståndets
Protocolls-Extract angående de 100 dal. smt vadepenningars
anslående til de fattige eller Ladugårdslands Änkehus
är anfördt. Men hvad den emot Betänckandets innehåld
af det lod. Borgareståndet föreslagne ändringen af ledamöter
uti Assecurance-Rätten beträffar, så at tvänne Håfrätts Ledamöter
skulle uteslutas och i stället tvänne af Magistraten i
Stockholm antagas, så funno R. o. A. bäst vara at det härutinnan
blifver efter Betänckandet, emedan utur en Rätt, ifrån
hvilcken eij får appelleras, Konungens Embetsmän, sorn rättvisans
skippande vid en sä ansenlig domstol anförtrodd är, eij
väl tyckes kunna uteslutas. Actum ut supra.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at en, benämd Wis tel, uti
Småland tilsändt honom et bref och til prof åtskillige pärlor,
som der i orten fiskas, med hemställande på hvad sätt härom
til cronans bästa fördel må kunna föranstaltas.
Det fants godt, at bemälte bref tillika med de upsände
profpärlor afgifvas til K. Cammar-Collegium, hvilcket Collegium
enligit des instruetion åligger at vid pärlefiskerierne bevaka
cronans rätt och bästa; och aflefvererades til Hr Camniar-Råd
Wulfvenstierna både brefvet och profpärlorne.
Företogos Borgareståndets Allmänna Besvär tillika me(f
Borgareståndets hit hörande Extractum Protocolli af den 4 Be(%
9 §, angående Spinnhus-fonden med mera, bifölls med den
tilläggning at R. o. A. jemväl hålla för nödigt det Rasphus
på de ställen, der det skie kan, måge inrättas, eller och Pa
Spinnhusen rum utses, deräst vanartigt folk, som dömas ti
arbete, med raspande kunde sysselsättas.
Borgareståndets besvär.
339
14 §, angående dykerierne, bifölls.
17 §, angående Banco-verket, bifölls.
19 §, angående Stockholms, Götheborgs och Carlcrona städers
andel uti accisen, bifölls.
23 §, angående licentens fulla betalande med försäkringszedlar,
bifölls.
25 §, angående handel med boskap och salt på Norrska
frantzen.
Borgareståndets påminnelse, at näst orden »jemte liela Nordmarks
härad», tilläggas måtte »vid gräntzen», antogs eij, emedan
de öfrige jemväl långt ifrån städerne äro aflägne, utan bifölls
| som den är inrättad.
28 §, angående visitationer af utgående fahrtyg vid Blockhusudds
och Vaxholms tullarne.
R. o. A. funno bäst vara, at denne § så inrättas: »K. Majit
vil i nåder föranstalta, at om de ifrån Stockholm utgående fahrtyg
vid visiterandet något oskäligt hinder eller uppehåld blifvit
tilfogat, sådant för framtiden skal blifva ändrat och rättat».
32 §, angående lindring på Medelländska vahrors tull,
bifölls.
40 §, angående Ostindiska handelens inskränkande.
R. o. A. funno godt at näst orden »theröfver», tillägges
,’iär octroyen går til ända», emedan en af K. Majit utgifven
ctl'oy eij bör rubbas. I öfrigit bifölls §.
49 §, angående nederlag på Franskt och Rehnskt brännevin.
R- o. A. höllö betänckeligit til denna begärte nederlagsr>het
at samtycka, innan vederbörande Collegier blifvit hörde,
vårföre R. o. A. finna § så böra inrättas, at K. Majit »sedan
Förhörande Collegier blifvit hörde, härom i nåder vill förMna».
•;0 §, huruvida tilstånd må lämnas til eliest förbudne vahrors
"forssel i riket, bifölls.
'4 §, angående redo och räkning för fem-procents landsölps-medlen,
bifölls.
■u §, angående en T i är u li an d e 1 s- s o ciete t; § bifölls.
. 04 §, angående borgens ställande för inrikes städer emellan
'"ende vahrors riktiga uplastande.
Och uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Depu>JI,
lonens Betänckande öfver denna § af Borgareståndets Alltuna
Besvär samt Borgareståndets anhållan at 1724 års
' ylntions-ordnings 13 § således måtte förändras, at skieppare
340 (Dee. 12.) Borgareståndets besvär.
i stället för cautioners ställande kunde afgifva sine egne reverser
på den innehafvande laddnings afförande och uplastande
på den inrikes ort de efter inlagorne och förpassningame äro
destinerade, hvilka reverser, sedan skiepparen erlagt 16 öre smt
postpenningar, kunde utan dess vidare besvär skickas Tullcamrarne
emellan, och efter fullgiord förbindelse genast återställas,
men emedan K. Commerce-Collegium och General-TullArrende-Societetens
Fullmäcktige ibland annat gifvit tilkänna,
at mänga skeppare, sorn enligit Seglations-ordningens förberörde
13 § blifvit förpassade til vissa orter, der han eij anländt, utan
anten gådt til utrikes eller andre inrikes orter, hvarigenom bade
Stora Siö-tullen så väl som den Lilla blifvit förlorad, så kati
Deputation eij styrka til ändring i oftabemälte Seglations-ordnings
13 § angående cautioners ställande för de til inrikes orter
siöledes gående vahrors riktiga utlossningar på de destinerade
orter, utan fast mera at cautionisterne böra två månader sedan
fahrtvget til den destinerade orten anländt vid 10 dal. stut?
vite upgifva attest af Tull-Cammaren, dit laddningen varit destinerad,
öfver dess riktiga utlossning.
R. o. A. biföl lo Betänckandet och kom mer § derefter at inrättas.
65 §, angående extra licenten, bifölls.
66 § var projecterad at städerne skulle niuta lika frihet
som Brukspatronerne för den itererade tullens erläggande af den
spannemåhl och andre vahror, som de til Bergslagens förläggande
kunna afskicka.
Hr Wul fwenstierna berättade, at Brukspatronerne hat'*
den friheten, när de för mehnföre eller andre orsaker i Vestern lis
nederlägga den spannemål de til brukens behof förskrifva
och tullen derföre i Vesteråhs betala, de då eij erlägga någon
Bergstull, hvilcket eij kan vara något skiäl för Borgerskapets
i städerne, som med spannemål drifva sin handel, at begära
samma frihet, kunnandes Borgerskapet sälja i staden sådar en
gång förtullad spannemål och af landet köpa ny in igen, so®
de sedan i Bergslagerne kunna försälja, utan at cronall deial"
kommo at niuta sin tilliöriga Bergstull, hvilcket torde hart*
den påfölgd at Bergstullen, som nu til 8,000 dal. sint årlig1'11
sig bestiger, litet eller als intet torde af sig kasta.
I anseende bärtil funno R. o. A. betänckeligit denna § a
bifalla och stadnade häröfver i följande Resolution:
R. o. A. funno, at sä framt denne §, som den projecteia
är, skulle bifallas, sådant en altför stor och kännbar niinsknm
Borgareståndets besvär.
341
uti K. Maj:ts och cronans tullinkomster skulle förorsaka, hvarföre
§ så bör inrättas, at K. Majit, sedan vederbörande Collegier
hörde blifvit, härom efter sakens beskaffenhet i nåder vill
förordna.
70 §, angående städernes, serdeles Stockholms stads ansökning
at för accisens erläggande af then spannemål, som til
inrikes orter aflastas, befrias.
Härvid uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande öfver 70 § af Borgareståndets Allmänna
Besvär, angående befrielse för accisens erläggande för
den spannemål, som inkommer och til inrikes orter åter aflastas,
uti hvilcket mål Deputationen förmäler sig hafva infordrat K.
(ämmar-Collegii utlåtande och i betraktande af de derutinnan
anförde skäl funnit, at den begärte restitutionen för den hit—
intils utförde spannemålen de handlande eij kan beviljas, saint
at med accisens erläggande i Stockholm bör förblifva efter 1735
ars Förordning; hållandes Deputationen derjemte före, at hvad
angar et vist parties utsättjande, för hvilcket accisen, när den
ramma blifvit erlagd, bör återställas, så kommer under et såläant
partie 30 tunnor at begripas samt at til förekommande af
|ai irring uti 1735 års Förordning och des 4 § en sådan förklaring
och tilläggning dervid må blifva giord, at för al den
spannemål, som ifrån Stockholm til stapel och andre städer i
'genien, Bergslagen, bruk och manufactorie-verk uti partier af
■i" tunnor utföres, bör accisen vid utförsslen restitueras, doch
at härunder icke begripes den spannemål, som utföres til
(|e utom Stockholms stad anlagde bränvins brännerier och verk.
klen hvad angår den längre tiden än natt och år enligit 1735
'ars Förordning, som K. Cammar-Collegium förmenar de handande
påsyfta med spannemålens uplag innan accisen derföre
åtalas, så berättar Deputationen sig med et serskilt Botäncpnde
derom vilja inkomma.
Betänckandet bifölls; och kommer bemälte 70 § derefter
jst inrättas.
11 §, hvarmedelst den sökte nederlagsfrilieten pa inkommande
spannemål afslås, bifölls.
Fphördes med Almänna Besvärens föredragande.
Fplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputa‘f
tens Betänkande öfver 32 § af Borgareståndets Almänna
<«i'år angående lindring pä halfva tullen för salt och flere
Va'lir<ir sorn från Medelhafvet hämtas, hvarutinnan Deputationen
342 (Dcc. 12.)
Salt-tullen.
stadnat i det slut, at den til Medelsiöiska handelens upmuntran
lämnade eftergiften i tullen bör, i anseende til den sannskyldig»
nytta riket igenom denne handel tilskyndas, framgent bibehållas
på det sättet, at det utur Medelhafvet med svenska
skiepp hitförande saltet betalar i tull allenast hälften ernet
hvad för det från Portugal hämtande saltet erlägges, samt at
alle andre directe från Medelhafvet ankommande vahror niuta
til godo en tredjedel af den tull, som eliest för sådane vahrors
hämtande annorstädes ifrån betalas, hvarunder doch tilvärkade
manufacturer icke begripas.
Hr Wulfwenstierna androg, at Cammar-Collegium
K. Majit et underdånigt Betänkande afgifvit, som lärer vara
af senare datum än detta Cammar-CEconomie-DeputationensJ
hvarutinnan Cammar-Collegium allenast föreslår lindring i tullen
på saltet, hvilcket och tyckes vara nog, och at de öfrige vahror
kunde betala hela tullen, såsom vinen, hvilcke från bemäite
orter hämtas och dels äro förbudne, dels ej skola vara hälso-j
samme at bruka, kommandes cronan i sine inkomster eliest alt
för mycket at mista.
Hr Didron sade: Som Hr Wulfwenstierna åtskillige gånger
anfört at cronan nu på et, nu på et annat ställe uti sine van-j
liga inkomster ansenligen mister, hvilket, när det räknas til
sammans, stiger til tunnor guld om året, altså lärer vara nöd!,
at man i alt, som kan förorsaka minskning i cronans inkomster
ser sig noga och väl före, emedan eliest om vi skaffa oss sub
-
sidier af andre makter, de blifva oss föga gagnelige, enar
afl
dem den i de vanlige inkomster sig yppande bristen först mastej
upfyllas.
Hr von Hökerstedt förestäldte, at eftergiften på halt'
tullen af alt det salt, som vi hämta från Medelhafvet, ej kaj
stiga högre än til 15,000 dal. sint årligen, och skulle lian föj
sin del önska, at alt det salt Sverge consumerar ifrån Medell
hafvet hämtades, dels i anseende til vår siöfarts utvidga®1^,
dels ock i anseende til den nationelle vinst, som dervid »i
aldenstund vi i Portugal betala för 1 tunna salt 9 dal. k®*
som i Medelhafvet ej kostar oss mer än 2 dal., och sorn i >it'e
130,000 tunnor salt årligen consumeras, så är lätt at utiäkn
hvad i rikets capital årligen besparas, när denne vahra b®nlH
ifrån förberörde ort, hvaremot minskningen i tullen ej ai
räkna; och kommer ännu bärtil den nyttan, som alle uilC
sätare i riket känna af et lindrigt saltpris, kunnandes ma®
Levantiska handeln.
343
1 förhögt mynt köpa en tunna salt för 15 dal. knit och mindre,
der den i oförhögt mynt aldrig för ringare pris kunnat erhållas
än 15 dal. kmt.
Hr Didron uprepade, at om cronans inkomster ej sparas
kunna vi ej hafva hielp af subsidier.
Hr Wulfwenstierna anförde det vara klart, at cronan
lidit en ansenlig minskning i sine tullinkomster, dels igenom
de förlante månge tullfriheter til manufacturers och dylike verks
upkomst, dels igenom de emot 1666 års Tull-taxa skedde ansenlige
lindringar; såsom til exempel på spannemålen, hvaraf
2 ä 3, ja understundom 400,000 tunnor i riket inkomma, voro
tullen ansenligen förminskad, likaledes voro skiedt med saltet;
alla, som nu något i handel eller manufacturverk begynna, vilja
af cronan hafva understöd, men när de ansenligen vunnit finner
man ingen derföre vara hågad til bevillningar eller afgifter;
den Levantiska handelen kan hafva sin goda nytta, men tyckes
eij böra underhielpas med så stor public! afsaknad; fördenskull
kunde vara nog om på saltet i tullfriheten föruntes, och
det allenast til nästa Riksdag, emedan denne handel i alla
tider ej bör drifvas med publici bekostnad.
Hr von Hökerstedt förestälte, atom man nu skulle följa
1666 ahrs Tull-taxa så skulle alla i desse senare tider af Riksens
Ständer til handelens och manufacturernes upkomst tagne
författningar gå öfver ända. Den tiden kunde riket bestå och
stoppa handelsbalancen utan at behöfva taga sådane mått som
" nu måste giöra, och måste nödvändigt denne Levantiske
bandel, som jemväl är en del af desse hälsosamma författningar,
] begynnelsen understödjas, så framt de svenske skola kunna
’dka densamma med de andre nationerne.
Frih. Carl Sparre yttrade sig, at 1 tunna gulds minskIn®g
i tullinkomsten voro för riket en långt mindre afsaknad
ari en, ja kanske flere tunnor gulds förlust i handelsbalancen.
Hr Landtm.: Fast efter första anseendet genom sådane
“"nskningar i tullen cronans inkomster tyckas lida, så tiltaga
titer inkomsterne igenom consumtionen och accisen samt småbillarne,
hvaraf man haft exempel vid Tull-arrendet, at när
'gonom de til handelens och manufacturernes upkomst förundte
eter Siö-tulls-inkomsten aftagit, så liar Lilla tullen tagit til.
Hr Wennerstedt, Hr Boije och åtskillige af R. o. A.
•'•trade sig derhän, at cronans största rikedom består uti underSataines
välmågo, och at således den afsaknad, hvarigenom de
344 (Dec. 12.) Salt-tullen. Dep. fr. Bondest.
til välstånd kunna förhielpas, aldrig bör anses, emedan när det I
behöfves publicum af välmående undersåtare altid kan blifva J
understöda
Hr Wulfwenstierna sade sig intet bestrida den sat/.en,
oell at lian allenast efter det lian kunde finna sökte härutinnan
en skälig medelväg; här säges, at Medelländska saltet allenast
skall betala hälften i tull emot det Portugisiska, hvarvid det
ock kunde förblifva, så framt den af Tull-Commissionen projecterade
tullen på det Portugisiska saltet å 24 sch. tunnan
blifver stående, men nu sägs, at 2 Stånd utsatt tullen på det
Portugisiska allenast til 18 seli.; skulle sådant vinna pluralitet,
så blefvo tullen på det Medelländska ej mer än 9 seli., hvilket
voro för litet; hemstälte altså Hr Wulfvenstierna om icke
tullen på det Medelländska kunde utsättias til 12 sch. utan afseende
på hvad tull, som kan komma på det Portugisiska.
Efter något ytterligare discourerande giorde Hr Landtm,
frågan om Betänkandet bifalles, med den tilläggning, at tullen J
på det ifrån Medelhafvet inkommande saltet blifver 12 seli i 1-  lingar och på det Portugisiska 24 schillingar tunnan;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs på Betänkandet: Bifallit; doch så at för
det salt, som ifrån Medelhafvet hämtas, betalas i tull tolf schillingar,
och för det salt, som hämtas ifrån Portugal, tiugufyra J
schillingar tunnan.
En Deputation ifrån Bondeståndet af 6 personer, lör j
hvilken Talemannen förde ordet, öfvergaf Extracta Protocolli
angående målets redressering vid cronotionden i Elfsborgs
län, angående Ståndets påminnelser vid Skogsordningen och det
tredje med Bondeståndets anmärkningar vid Förordningen om [
mått och vigt, hvilka ärender såsom Ståndet mycket nära rörande
Talemannen på det högsta recommenderade, samt at
Ståndets giorde påminnelser måge komma uti gunstigt öfvervägande.
Sedan Hr Landtm, försäkrat om R. o. Arns ömhet för
det ärbara Bondeståndets angelägenheter;
Afträdde denna Deputation.
Uplästes Stora Secreta Deputationens berättelse och utlåtande
öfver de besvär, som Majoren Carl Leijonadler och ]
Ryttmästaren Frantz Hager hos Riksens Ständer andraga
emot Öfversten Christopher Freudenfelt angående et af honom
uprättat förslag til en vid Smålands Cavallerie-regimente le^o
Besvär mot öfversten Freudenfelt.
345
varande Ryttmästare-beställning, hvarigenom förberörde Major
och Ryttmästare tycka sig hafva blifvit prayudieerade, och derföre
om ändring och reparation anhålla; hvaröfver Stora Secreta
Deputationen sig yttrat det har Deputationen ej annat kunnat
Suna än at Öfversten Freudenfelt har giordt sig skyldig at
anses efter den rigeur af lagen, som Regeringsformens 41 §
innefattar; doch som Hr Öfversten altid visat prof af conduite
och tapperhet och aldrig varit beträdd med förseelse eller egen
nytta, så underställer Stora Secreta Deputationen Riksens Ständers
ompröfvande, om icke til en varning för denna gången
kan vara nog, at Öfversten Freudenfelt betalar årligen til
Ryttmästaren Hager, som varit närmast i tourén at upföras på
förslaget, den difference, som är emellan Lieutenants- och Ryttmästare-lönen,
nemligen etthundrade tiugu dal. sint, til dess
Hager kan til någon Ryttmästare-indelning efter dess rätta
tour blifva befordrad.
Hr Öfversten Freudenfelt framträdde, betygandes dess
uppsåt aldrig hafva varit at giöra något emot lagen, eller det,
»m kunde lända någon til prsejudice, emedan han eij annorlunda
förstådt Regeringsformen än at vid föreslående, förtienster
wirde gälla, doch sorn Stora Secreta Deputationen befunnit honom
härutinnan hafva felat, underkastade han sig R. o. Arns
gunstiga och rättvisa godtfinnande.
Hr Didron: Stora Secreta Deputationen grundar sitt Betänkande
på 1716 års bref, men då var ej den casus med dem,
»ni varit fångne, och är här at märka, at Gyllenpamp redan
1706 varit Lieutenant, innan Hager var officerare, fast Gyllenpmp
år 1723 måst gå tilbaka til Cornetts-indelning.
Frih. Cederhielm sade detta ej göra til saken, emedan
Regeringsformen tagit 1716 års bref til fundament, och voro
dessutan all irring förekommen igenom placeringen, efter hvilan
Hager altid haft tourén för Gyllenpamp.
Hr Adlerbeth yttrade sig at 1716 års bref fuller biuder
at Ren äldste skall föreslås, men tillåter derjemte at i förslaget
"a den äldste förbi, när skälen dertil anföras; detta voro af
Ih Öfversten Freudenfelt efterkommit och utslaget II. K. Majit
Remstält, och sorn således Hr Öfversten Freudenfelt ej haft
BPsat at skada någon, skulle det tyckas vara nog om han med
111 alfvarsam varning blefvo ansedd.
Frih. C. W. Cederhielm utlät sig, at Ryttmästaren Hager
11,1 förslaget ej blifvit nämd, utan allenast uti förklaringen, och
346 (l»ec. 12.)
Tull-arrende.
när Öfversten angående det ingifne förslaget blifvit varnad, hade
han sig påtagit det samma at garantera, och sådane slags
garantier voro at anse som mycket farlige.
Hr O. W. De Geer: Ingen lärer finna at Deputationen
med stränghet förfarit; och tyckes at Hr Öfversten Freude)ifelt
borde ersättja Ryttmästaren Hager des giorde omkostningar.
Frih. C. W. Cederhielm hemstälte om icke Hagen
surrogatum borde blifva uti indelte räntor.
Hr Didron sade sig i denna saken ej vilja mycket tala,
emedan han sielf voro chef, och at han ej begärte förskoning
om han med något som voro emot lagen skulle beträdas; docli
bad han at R. o. A. ville efterse om lagen härutinnan voro sa
klar, at icke Hr Öfversten Freuclenfelt lätteligen härutinnan
skulle kunna hafva sig misstagit.
Efter något ytterligare discourerande frågade Hr Landtm.
om han lingö giöra propositionen, och som bärtil af R. o. A.
samtycktes;
Giorde Hr Landtm, frågan om Stora Secreta Deputationens
Betänckande bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med ja.
Uplästes Tull-1) e/p u t atio n ens Betänckande i anledning at
des Instructions 8 §, angående tullarnes förvaltande hädanefter,
uti hvilken § som Deputationen äfven blifvit tillåtit at de om detta
mål inkommande förslager emottaga och bepröfva, så förmäler
Deputationen ock sig hafva uti behörigt öfvervägande tagit et
af General Majoren och Landshöfdingen Frih. Stael von Holstern
inlefvererat förslag, hvaruti han med åtskillige skiäl söker bevisa
det skulle för riket och undersåtarne vara nyttigare o»
Stora Siö- och Landt-tullen tillika med accisen för hvarje stad
serskilt förarrenderades, under et lika sätt at prenumerera
ärendet hvart V4 år förut, som General-Tull-arrende-Societeten
hittils giordt. Detta Gen. Maj. och Landshöfdingen Stael von
Holsteins ingifne förslag berättar Deputationen vidare sig hatva
med K. Gammar- och Conrmerce-Collegierne samt K. StatsContoiret
communicerat och häröfver deras utlåtande inhämtat
hvarutinnan i anseende til åtskillige eftertänckelige härvid
mötande omständigheter bemälte K. Collegier förmäla sig ic';e
kunna finna de serskilte föreslagne Tull-arrender på något sätt
gagna hvarken cronan eller undersåtarne, utan fast mera manga
skadelige påfölgder med sig föra. Och ehuruväl vid de an
-
Tull-arrende.
34T
gående tullarnes administration hädanefter i följe häraf föreliafde
öfverläggningar det lofl. Borgareståndets ledamöter i TullDeputationen
berättas hafva varit af den tanckan, enligit deras
serskilte bilagde votum, at rikets tullar hädanefter böra åter
sättjas under betiening, så förmäler docli Deputationen de öfrige
trenne Ståndens ledamöter enhälleligen hafva stadnat i det slut
i stöd af anförde grundelige skiäl, at rikets tullar än vidare
på 4 år kunde bort arenderas på sätt som de efter det sidsta
| contractet äro, så at dervid i akt tages at cronan
l:o för den utsatte summan niuter fullkomlig säkerhet;
2:o Efter edeligit upgifvande niuter öfverskottet, sedan afdragit
är hvad afdragas bör;
3:o Betingas så högt ärende som giörligit är;
4:o At någre afslag uti de nu bestådde procent och interessen
! til cronans fördel erhållas;
5:o At det nya Arende-contractet varder tydeligen författat
utan tvifvelsmål och tvetydighet;
6:o At så väl tull-erläggare som tull-tagare varda för
| oskälige ofog i anseende til hvarandra beskyddade;
7:o At Tull-betienterne enligit Förordningarne utan uppeliåld
afhielpa de resande, handlande och menige almogen;
8:o At Arende-Societetens räkningar för tilkoinmande åren
| til nästa riksdag ofelbart varda reviderade och de deröfver
j nödige observationer förfärdigade;
Om hvilcka puncter med flere härvid nödige omständigheter
Deputationen förmodar det K. Collegiernes ledamöter, som sielfve
uti detta ärendet eij lära interessera, vid det nya contractets
slutande nästkommande år 1739 vid början af April behörig
j ömsint försorg draga. Hållandes Deputationen för nödigt at
en almän kundgiörelse om nu varande arendes uphörande och
et nytt contracts slutande skier til hela landets underrättelse
°eh deras tienst, som deruti torde vilja interessera, då ock K.
krigs-Collegium tillika med Gammar- och Commerce-Collegierne
samt Stats-Contoiret uti öfverläggningarne vid nya Tull-arendets
slutande bör äga del.
Likaledes uplästes det lofl. Borgareståndets ledamöters i
deputationen serskilte mening, hvarom i Betänckandet för®äles,
detta ärendet angående, hvarutinnan bemälte Deputerade
1 betraktande deraf at en ansenlig del af tullinkomsterne genom
ai'<“ndet ifrån cronan til enskvlte skal bortgå, och at cronan
lngen säkerhet om något vist af tullarne genom ärendet häfver,
348 (Dec. 12.)
Tull-arrende.
med flere vidlyftigt anförde omständigheter, hålla före at tullförvaltningen
hädanefter kunde bäst och tienligast updragas
vissa Riksens Ständers Fullmäktige, en eller högst tvänne af
hvarje Stånd, emot en viss årlig belöning för therus besvär,
under de vilkor och på det sätt som berörde Deputerades votum
närmare utvisar.
Ytterligare uplästes äfvenväl tvänne ledamöters af R. o. A.
i Tull-Deputationen, nemligen Capitaine Mannerheims och
Registratoren Stierncronas Betänkandet bifogade Memorial
angående den i Deputationens utlåtande projecterade kundgiörelsen
til et nytt General-Tull-arendes utbiudande, hvartil
bemälte Deputerade berätta sig eij kunnat samtycka eller
styrcka Riksens Ständer til någon rubbning af det nu inrättade
General-Tull-arendet, emedan derigenom utom de flere anförde
skiäl, brist uti stats-summan sig kunde yppa genom tullarnes
mindre intäkt, och de anstalter giöras fruktlöse, som Riksens
Ständer nu varit i begrep at författa til öfverflöds afskaffande och
rikets uphielpande medelst inhemske tilvärkningars befordran.
Hr Landtm, uprepade de 3 alternativer, sorn Betänkandet
och de tvänne bifogade serskilte vota innehålla; tilläggandes
at hvad pluralitetens tankar i Deputationen beträffar, oni publication
och högre bud, så lärer K. Cammar-Collegium väl
hafva funnit, at de handlande för detta giordt högsta budet,
men dervid hade man funnit den betankeligheten at vid valirornes
införskrifvande ej torde hafvas sä noga afseende pä
rikets sannskyldiga nytta, i anseende til handelsbalancen, och
på vare manufacturers upkomst, som Riksens Ständer med de
härvid tagne mått påsyfta, samt at vid Arende-contractets slut
en sådan myckenhet af valiror torde införskrifvas, at riket deråt
skulle känna en långvarig afsaknad uti tullintäkten. Hvad
Borgareståndets ledamöters förslag angingo, så voro dervid at
öfverväga om icke tullinkomsterne torde råka i osäkerhet och
Tullverket i förvirring, hvilcket alt ej så lätt sedan skulle sta
at rätta och til äfventyrs blifva svårt nog at åter få en ny
Arende-Societet, hvilken verket med lika aktsamhet och försiktighet
skötte, som harti Is skiedt, i synnerhet om tullinkonisterne
igenom en slätt eller oförsichtig förvaltning emedlertid
skulle tagit af, hvilke liärtils blifvit håldne i den högd, som de äro,
förnämligast igenom tvänne ting, nemligen den fria disposition
Societeten äger öfver betienterne och sedan igenom interesse»-  ternes myckenhet, hvilken beständigt håller betienterne och
Tull-arrende.
349
i synnerhet besökarne i den fruktan at vid sysslans försummeliga
förrättande råka ut för någon okänd interessent, som dem
kunde angifva; och voro desse sådane omständigheter som
tycktes gifva nog vigt til det af de tvenne R. o. A:ns ledamöter
föreslagne tredje alternativet.
Hr Boije förestälte den säkerhet och förmån som cronan
haft af det sidsta ärendet, i anseende hvartil han höll det
tredje alternativet för det bästa; varandes i öfrigit den förmån,
som den nuvarande Societeten niuter, så liten at det ej är värdtför
en så ringa vinst våga en så vigtig och hazarderlig förändring.
Hr Landtm, berättade at vid förra ärendet cronan haft
1,000 lätter och således de particuliere ej mer än 4/s5 uprepandes
häruppå det nya contractets innehåld, hvaräst det
fuller heter at interessenterne niuta 12 procent, som doch i sig
sielf ej är mera än 6 i anseende til den fulla summan, som
man reponderar före och mäste risquera, och at således alt det
öfriga öfverskottet kommer cronan til godo.
Frih. Lillje: Om ärendet vidare skall continuera eller
tullarne sättas under betiening lärer ej komma i quaestion,
emedan R. o. A. nogsamt tyckas hafva förklarat sig för det
förra, utan lärer frågan vara om någon publication skal skie
lil et nytt biudande när detta Arende-contractet expirerar.
Hvad som bragt pluraliteten i Deputation på denna tanckan, at
en sådan publication bör skie, är först den liärtils vanlige praxis;
'ko at betaga Bcrgarestandet den misstankan som intenderades
igenom Tull-arendets continuerande utan vidare utbiudande
nugot monopolium; 3:o at Collegierne måge få se hvem som
lauder högsta summan och bästa säkerheten, hvilket senare är
Het angelägnaste, och 4:o at om publication afslogos torde de
öfrige Standen kasta sig och påstå betiening,
Hr von Hökerstedt: När sidsta ärendet slöts, hade
1’oliegierne största möda at förmå Arende-Societeten at blifva
dervid qvar. Skulle publication skie så är ostridigt at ingen
lian giöra högre bud än Borgerskapets inen frågan blifver sedan
säkerheten, och posito at de den samma prsesterade och
Hertil betalte Vi tunna guld mer än den nu varande Societeten,
Sil ser man doch at riket dervid kunde taga skada, dels igenom
'•nödige och för rikets upkomst skadelige vahrors införsel under
iroiule-tiden, dels genom en sådan myckenhets införskrifvande
'ld des slut, a t tullinkomsten någre år derpå mycket litet
•skulle importera.
350 (Dec. 12.)
Tull-arrende.
Hr Landtm, hemstälte om icke piuralitetens i Deputation
och R. o. Arns tvänne ledamöters meningar sålunda kunde
förenas, nemligen at Betänkandet i så måtto bifalles, at publication
må skie, doch de förre interessenterne förbehållit at blifva
qvar vid ärendet om de biuda så mycket som någon annan;
2:o at cronan blifver förvissad om samma säkerhet i anseende
til arendesummans riktiga erläggande och om samma lätthet
och beredvillighet at bidraga til manufacturernes upkomst som
den nuvarande Societeten vijst prof af, om hvilken Hr Landtm,
sade sig kunna betyga at dess interessenter vid sådane tilfällen
mera vijst sig vara patrioter än publicaner, och 3:o at ovant
folk ej måtte komma til verket at sättja det samma i förvirring
och oreda, på hvilket alt Collegierne kunde gifva akt.
Hr Mannerheim förestälte at som nu stora förändringar
komma at ske, så väl i anseende til tullen som åtskilliga vahror,
hvilka torde komma at förbiudas, så hafva Collegierne innan
sådant alt kommit til sin stadga ingen viss summa som de
kunna föreslå til fundament, och altså kan emedlertid ingen
publication ske; icke eller tyckes den samma vara nödig, så
länge cronan tinner sig väl vid det nuvarande contractet.
Hr Landtm.: Här är ock at betänka at om publication
skier och budet ej blefvo så högt som den nuvarande ärendesumman,
så torde denna General-Tull-arende-Societeten sedan ej
vilja förstå sig at gå så högt som vid sidsta contractet skedde;
tilläggandes Hr Landtm, at han under denna deliberation kunde
giöra föreställningar, emedan strax deruppå at R. o. A. behagat
anförtro honom Landtmarskalks-embetet, han afhändigat sig
de låtter, af hvilka han förut i Tull-arende-Societeten varit ägare.
Hr Adlerbeth höll före at ärendet utan publication kunde
prolongeras, och ville någon sälja sine låtter kunde de af andre
lösas; på det sättet kunde ej sägas at alle andre ifrån ärendet
voro uteslutne.
Hr von Blixen yttrade sig at Borgareståndet torde blifva
missnögdt om ärendet dem ej tilbiudes; hemstälte altså om icke
R. o. A. skulle behaga förklara, at tullarne skola blifva stående
under ärende och sättet liänskiutes til Collegiernes besörjande,
emedan man således kunde undgå at utlåta sig om publicationen.
Frih. Lillje hemstälte om icke Hr Landtmms förstapi'°'
position kunde vinna bifall, emedan då alt voro vunnit.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Allmogens i Tuna o. Säter befrielse fr. extra utskylder.
351
Hr Landtm, sade saken vara granlaga emedan om Societeten
hädanefter ville gifva så mycket som hitintils det voro
väl, men om i anseende til de nu giorde och än til giörande
författningar med Tull-taxorne och förbud på vahror Societeten
skulle biuda mindre, så voro väl om publication skedde.
Frih. Wrede: Kanske andre torde biuda mer men skada
riket och ej ställa säkerhet nog, voro altså. bäst at det blefvo
vid Hr Landtmms första proposition.
Efter något ytterligare discourerande, emedan proposition
begärtes, giorde
Hr Landtm, frågan om R. o. A. behaga at i fall Societeten
ingår samma vilkor som nu contractet continuerar til
nästa Riksdag, men om Societeten biuder mindre, at Collegierne
da söka igenom publication få interessenter til ärendet, och
bringa det samma så högt som med cronans fulla säkerhet
ske kan.
Härtil svarades af R.' o. A. med Ja, och kommer i följe
häraf et Extractum Protocolli at utfärdas.
I anledning af Hr Ekestubbes påminnelse anbefaltes
Riddarhusfiscalen at hos Hr Justitiae-Cancellern påminna angående
Hr Pilhielms sak och när härnäst plenum blifver,
berätta hvad svar han fädt.
R. o. A. skildes åt.
Den 14 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Cammar-CEconomie
Commerce-
samt Bergs-Deputationernes gemensamma Bevekande,
angående Almogens i Tuna utombron och Säthers
delmar giorde ansökning om befrielse för extraordinarie utskyll’w
och riksdagsbevillningar, hvarmedelst Deputationerne styrka
^ksens Ständer dertil, at berörde Almoge i Säthers och Tuna
Weimar utom broen, som utgiöra kongsgårdshielpen, til något
lättande i des fattiga tilstånd samt jemnlikhets bibehållande
IIleil dess grannar, må lämnas frihet at betala hälften af extra,
1(linarie utskylder och riksdagsbevillningar, undantagandes
8lottshielpen, som till fullo utgå bör.
Betänckaudet. bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Beputatio,
is Betånckande angående de af Häradshöfdingen Löwenhielm
352 (Dec. 14.) Åmåls våg. Hemmansbyte. Karelska Dragen.
på samtelige ofvan Byelfven i Vermeland boende Brukspatroners
vägnar anförde besvär öfver den af staden Ahmål vid Byelfven
uprättade våg. Och sorn bemälte Häradshöfdinge samt staden
Ahmåhls härvarande Riksdags-Fullmäktig Rådmannen Åmmeberg
om berörde våg i K. Commerce-Collegio ingådt förening,
hvarvid Deputationen förmäler sig ej hafva något at påminna,
så hemställes til Riksens Ständer om icke hos K. Maj:t i
underdånighet kunde anhållas om K. Maj:ts nådige stadfästelse ,
på detta af Deputationen i afskrift bifogade öfverenskommande,
samt at Commerce-Collegium må anbefallas om des efterlefnad
draga behörig försorg.
Efter något discourerande resolverades deröfver på följande
sätt:
Resol.: R. o. A. funno vid föreningen ej något at påminna,
kunnandes vederbörande om confirmations erhållande hos k.
Maj:t sig i underdånighet anmäla.
Uplästes Cammar-CEeonomie- och Commerce-Deputation*
Betänkande angående Majoren Carl Mannercrantzes sökte byte
uti Elfsborgs lähn Kinds härad och Sexdräga sochn af cronohemmanen
Ringstena Lillegården 1 förmedlat til V4, Sexdräga
tomten 1 förmedlat til '/«, uti Hilland sochn Kihla Va, ut‘
Svenliunga sochn qvarnen Auders V2 skattlagt til V4, ibideni
Lars V2 deraf tredje parten som är Viekel, emot vederlag af]
frälsehemmanen Hult Söregården 1 belägit i förenämde län,
Marks härad och Grimmard sochn, Hästekulla 1 j. gammal förmedlad
til V4:del. Och emedan Deputationen vid detta byte
ej funnit något at påminna, så liemställes til Riksens Ständers
godtfinnande om icke det samma jemte sielfva bytes-liquidationen
må approberas och fastställas.
R. 0. A. biföl lo Betänkandet.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-GLconotnie-Deputiitionene
Memorial öfver 1 § af Krigs-befehlets Allmänna
angående Capitaines-bostället under Carelska Dragon-regimentej
Heikenpojaniemi, sorn ifrån indelningens början varit dertil
anslagit, men skal blifvit indelningshafvaren ifrån tagit och M
Eridrichshamns Borgerskap» anhållan bemälte stad til mark'
nadsplats lemnat, anhållandes Krigs-befehlet at ej allenast mdelningshafvaren
må åter til samina boställe blifva transport
terad, utan ock Fridrichshamnsboerne pålagde at efter föroidningen
betala 1,000 dal. smts böter för det de på sätt sMJ
förmält är giordt ansökning 0111 rubbning uti indelnings-verke
Krigsbefälets besvär.
353
Deputation stadnar öfver detta ärendet i sådant slut, at bostället
Heikenpojaniemi bör vid indelningen aldeles blifva oförändrat
och at, på det staden Fridrichshamn sine privilegier om
en marknadsplats må få til godo niuta, Landshöfdingen i orten
jemte chefen för regimentet med någre Magistrats-personer
måge sammanträda och genom vederbörande låta utse en beqvämlig
ort til marknadsplats på Nyslåtts malmen, hvilcken
plats kommer at blifva staden tilhörig emot en skälig årlig
afgift, så at staden må åtniuta de der fallande grundpenningar,
och indelningshafvaren ej befatta sig med kroghållande eller
giöra staden något förfång i des tilständiga rättigheter.
R. 0. A. stadnade öfver detta Betänkande i det slut at Betänkandet
bifölls, hvarutinnan såsom et mål ländande til indelningsverkets
bibehållande R. o. A. gior sig försäkrad om de
öfrige respective Ståndens benägna biträde. Och skrefs på
Betänkandet följande Resolution:
Bifölls, giörandes sig R. o. A. om en lika ömhet för indelningsverkets
orubbade bibehållande hos de öfrige respective
^tanden försäkrade.
Företogs det uti Landt- och Siö-Militiae-Deputationen upsatte
projectet til K. Maj:ts nådige Resolution uppå Krigsöefehlets
til Lands och Siöss. vid denne Riksdag ingifne underdånige
besvär.
1 §, angående Capitains-bostället Heikenpojaniemi, och at
Maj:t derom i nåder sig serskilt vill utlåta, bifölls.
2 §, angående byggningsmedlen vid regimenterne, bifölls.
3 §, at hos Landshöfdingen jemte requisitionen på nödigt
dyggningstimber til laga husen jemväl et noga förslag på storken
af samma hus bör följa, bifölls.
4 §, huruvida utsyning för boställen på cronoparken må
tillåtas, bifölls.
>5 §, angående förskåtter som till caractersbyggningar äro
giorde, bifölls.
b §, angående boställens befriande för prästegårds- och
,lngstugu-byggnader med mera efter 1684 års Reglemente, bifölls.
1 §, angående requisition til timber för de laga husen pä
kcderofticerare-boställen, bifölls.
I 8 §, angående samling af förordningar och bref, sorn angå
psesynsverket, bifölls.
9 §, angående ersättning för öfverbyggnad på boställen,
1.
Min, Protokoll, 1138—11:19. II.
23
354 (Dec. 14.) KrigBbefälets besvär.
10 §, angående boställens befrielse för hållskiuts, bifölls.
11 §, angående åboers tillsättjande vid Militias-hemman,
bifölls.
12 §, angående chartor på boställen och extra-ordinarie
Landtinätares antagande, bifölls i öfrigit; men som i bemälte
§ extraordinarie Landtmätare afslås och likväl åtskillige lahn
begärt flere Landtmätare, hvarom jemväl Cammar-CEconomieDeputationen
et Betänkande afgifvit, öfver hvilket Riksens
Ständer sig ännu eij utlåtit, ty funno R. o. A. slutet af § sä
böra inrättas, at hvad extraordinarie Landtmätare angår K.
Maj:t framdeles sig härom i nåder vill yttra.
13 §, angående befrielse för afgift af lönerne, bifölls.
14 §, angående reglemente på skiuts och dagtractamente
för Militair-staten, bifölls.
15 §, angående påstådd ersättning af succumbenten när
Officerarne af compagnierne vid domstolarne äro tilstädes at
bevaka Rusthållaren och rotehemmanens rätt, bifölls.
16 §, at Auditeurerne af infanteriet under 35 § af 1727 års
Resolution på Krigs-befehlets besvär jemväl äro begrepne, bifölls.
17 §, angående olaga inkräktningar på mötesplatser, bifölls.
18 §, hvarutinnan afslås at af alle utkommande Förordningar
et exemplar hvart compagnie må tildelas.
Hr Öfversten Didron och åtskillige flere af Krigs-befehlet
förestälte huru nödigt det är, at åtminstone af de Förordningar,
som angå militairväsendet, sä tilräckelig myckenhet blefvo ti!
regimenterne afsänd, at hvart compagnie kunde få et exemplar,
emedan med afskrifning dels är osäkerhet och är desutan dertil
ingen tilräckelig betiening.
R. o. A. funno at af de utkommande Förordningar, som
angå militairväsendet, så tilräckeligit antal til regimenterne må
blifva kringsändt, at hvart compagnie kan få et exemplar.
19 §, at efter möijeligheten indelningshafvarne til de förmögnaste
af Allmogen uppå tionde-spannemålen måge blifva
an viste, bifölls.
20 §, at indelningsliafvaren må niuta promt och laga handräckning
til de innestaende restantiers utbekommande, bifölls.
21 §, angående ryttares, dragoners, soldaters och båtsmäns
skyldighet vid skallande. Såsom denne § innehåller et afslag,
funno R. o. A. den samma kunna gå ut.
22 §, angående lindring för ryttare, dragoner, soldater och
båtsmän med stengärdsgårdars upläggande, bifölls.
Tull-arrendet.
355
23 §, huruvida ryttare, dragoner, soldater och båtsmän af
rusthållare och rotebönder måge få nödig skog til stängsel och
vedebrand, bifölls.
Härvid stadnades för denna gängen med föredragandet af
Krigs-befehlets Besvär.
Uplästes det i följe af R. o. Arns vid förra samman
komsten
uppå Tull-Deputationens Betänkande angående tullarnes
förvaltning tagne Resolution upsatte Extractum Protocolli,
hvilket bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 12
Dec. 1738.
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga Riksens Ständers TullDeputations
Betänkande., angående tullarnes förvaltande hädanefter
och biföllo pluralitetens mening at tullarne än vidare och
på 4 år böra bortarrenderas. Men i anseende til de af tvänne
R. o. Arns ledamöter uti deras serskilte vota anförde skiäl och
betänkeligheter funno R. o. A. betänkeligit, så vida GeneralTull-arrende-Societeten
i de fyra följande åren samma summa
som det nu påstående contractet innehåller vill erlägga, at
genom publication til et nytt ärende sättja en så säker cronans
inkomst under ovissheten af et mindre tilbud och den nu så
väl inrättade förvaltningen under det äfventyret at af nye och
om et sådant värk mindre kunnige interessenter undergå en
kanskie både dem och rikets handel föga gagnelig förändring.
Men skulle den nuvarande General-Tull-arrende-Societeten i de
följande 4 åren ej vilja erlägga samma summa, som det nu snart
til ända gående contractet innehåller, så komma vederbörande
Collegier genom publication Tull-arrendet at utbiuda och til
den mästbiudande at uplåta, enär dertil sådane interessenter
sig anmäla, hos hvilka cronan kan hafva sin fulla säkerhet
för arendesumman, och at för tullintäckten i framtiden så väl
som för handelen och manufacturerne ej någon skada är at
befara; hvilket med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Uplästes et utdrag af Råds-Protocollet hållet den 8 i
denne månad angående Majorernes Falkengrens och Ruths hos
K. Majit giorde underdåniga ansökning at med Commendeurers
rang och heder blifva benådade, hvilket K. Majrt, i anseende
dertil at Majors-beställningarne i alla delar föra med sig sa
stort om icke större besvär och ansvar än som tilförene samt
derjemte fordra besynnerlig application och vettenskaper, för
356 (Dec. 14.) Varfs-raajorernes rang.
godt funnit at bevilja på det sättet, at Värfs-Majoren måge
alternera med Commendeuren samt niuta rang ibland dem efter
fullmakternes data och således vid Schoutbynachts vacancers
existerande efter deras ålder i tiensten och tour bland Commendeurer
niuta befordran, hvilket doch såsom rörande rangen
K. Maj:t med Riksens Ständer i nåder behagat communicera.
Hr Palmstierna yttrade sig det vara mycket billigt at
Holm-Majorerne, som hafva et så trägit och svårt tienstgörande,
med den begärte rangen måtte hugnas, och som Majoren vid
Volonteurerne eller Artillerie-regimentet i Carlscrona hade ej
mindre trälsam beställning, tyckes han ock böra niuta samma
rang til godo.
Hr Ridderschantz förestälte at som Volontair-regimentet
i Carlscrona voro et Artillerie-regimente til siöss, så at manskapet
måste vara öfvade så väl i handgrepen med handtgevär,
som ock at rätt handtera canoner, så trodde han näppeligen
någon Major, förutan Värfs-Majorerne, hafva mera arbete än
han, förklarandes sig med ödmiuk vördnad erkänna den grace
som honom härutinnan kunde vederfaras.
Hr von Gerten sade sig härvid intet hafva at påminna
allenast at Artillerie-Majoren intet räknas ibland Commendeurerne.
Frih. Cronliiort giorde det förbehåld at Majorerne vid
regimenterne härigenom ej måge komma at lida.
Frih. C oi j ett påminte at som äldre Ammiralitets-Capitainer
äro vid Hrr Majorerne Falkengrens och Ruths avancemente
förbigångne, så blefvo det för de förre två slag på et ställe om
Holm-Majorerne Commendeurs rang skulle tilläggas.
Hr von Gerten anförde at som til Värfs-Majors sysslan
fordras en viss genie, viss öfning och visse vettenskaper, som ej
hos alle ehuru de eliest kunna vara käcke, brafve och befarne
officerare finnas, så äger Ammiralitets-Collegium frihet at bärtil
föreslå de ämnen, som de finna dertil tienligast.
Hr Falkengren förklarade at när Värfs-Majors-tiensten
sidst blef ledig hade han den samma ej sökt, utan hade Collegium
honom den anbudit, då han yttrat sig derom vara lika
nögd som han ännu voro; men skulle det blifva en pafölgd at
för des använda möda at härtil förvärfva sig den erfordrade
skickeligheten och för den stora träldom, som förrättningen af
samma tienst vidhänger, han ej annan belöning hade at förvänta,
än at altid blifva den yngsta Capitainen, så ville han
VarfB-majorernes rang.
357
häldre den samma öfvergifva än at således för sin välmente
flit och möda lida förtryck.
Hr Ridderschantz androg at hvad flit och möda han
vid Volontair-regimentet i Carlscrona användt lärer förmodeligen
hos Riksens Ständer sig visa; men som samma regimente
ej har någon rang voro han i samma cas med Värfs-Majorerne;
och ehuruväl han aldrig begärte at prejudicera någon,
så hoppades han likväl at des myckna träldom och besvär sä
hos Ständerne lärer blifva ansedd och han satt i de vilkor, at
han ej må behöfva söka Majors-beställning vid et regimente
när han är utarbetad och sä gammal, at han ej mer är tienlig
dertil.
Frih. Cronhiort giorde ännu det kraftiga förbehåld, at
Majorerne vid regimenterne ej må ske någon praejudice.
Det discourerades at Hr Ridderschantz detta ärendet angående
kunde i underdånighet vända sig til K. Maj:t;
Hvarmed Hr Ridderschantz förklarade sig nögd.
Frih. C. W. Cederhielm påminte i anseende til VärfsMajorernes
nya rang, at pä sådant sätt den VDgste Ammiralitets-Capitainen,
när han allenast är skickelig til Värfs-Majorssysslan
och den erhåller, sedan avancerar til Sclioutbynacht
förbi alla de äldre Capitainer.
Hr Falkengren berättade at Värfs-Majorerne i alla tider
varit närmast at blifva Schoutbynachter, och när flottan varit
ute de altid varit ledare och främst i linien; och at i öfrigit
om ej någon förmån och hopp til avancemente voro, ingen skulle
påtaga sig en sä trälsam syssla.
Hr Didron anförde at när i armeen någon yngre Capitain,
för det han varit mera tjenlig til Majors-tiensten, fått den
samma, sä har deremot den äldre Capitainen fädt sin tour igen
vid Öfverst-Lieutenants vacancen.
Efter något ytterligare discourerande frågade Hr Landtm,
om Rådets Extractum Protocolli angående Värfs-Majorernes
rang bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Cammar-CEconomie- Deputationens Retänckande
angående Förordningen om mått, måhl och vigt, hvaruppå
sielfva Förordningen som den nu blifvit projecterad punctevis
igenomgicks; och uplästes vid sine behörige ställen Pråste- och
Bondeståndens vid bemälte Förordning igenom Extracta Protocolli
inkomne påminnelser; hvarjemte Hr Landtm, hade för
358 (I)ec. 14.)
Förordningen om
sig 1737 års Förordning om mått, måhl och vigt, och gaf tillkänna
hvaräst någon förändring var giord.
1, 2, 3, 4 och 5 §§ biföllos af R. o. A. utan at dervid
någre påminnelser giordes.
Vid 6 § anmältes Prästeståndets påminnelse angående dc
krönte kapparne i Finland, deräst uträkningen är giord på 30
kappar, at samma kappar böra reduceras til 32.
Det förestältes härvid sådant vara nödigt dels at erhålla
en jemnlikhet i målet öfver hela riket, dels ock at förekomma
det indelningshafvaren ej må lida;
Och bifölls altså § med Prästeståndets dervid giorde påminnelse.
7 §, angående målningssättet samt antalet af kappar, som
komma at gifvas til hvar tunna.
Härvid uplästes Bondeståndets påminnelse hvarutinnan
det lösa mätningssättet fuller bifalles, men af Almogen i anseende
til anförde skiäl och mångfaldigt andragne ruin utur
Förordningar och Resolutioner i det högsta påstås, at ej 4
kappar böra gifvas til på tunnan, utan allenast 2 enligit 1737
års Förordning.
Häröfver discourerades af R. o. A.
Och yttade sig Frih. Coijett at han funno det vara skäligast
och billigast när 4 kappar gifvas til på tunnan, emedan
en säljare dä med godt samvete kan vara förvissad at köparen,
som til sitt lifsuppehälle behöfver spannemålen, får skäl för
sine penningar.
Hr Wulfwenstierna anförde sig hafva varit en ledarn**'
uti den af K. Majit öfver mått, måhl och vigt förordnade
Commissionen; at der mycken möda och accuratess blifvit brukad
at finna igen salig Hr Stiernhielms hydrostatique såsom
grunden til uträkningen af målilkärillens rymd, hvilken man
ock igenfunnit, så at om rätta proportionen af vårt måhl aldeles
intet tvifvelsmål mera är öfrigit; beträffande mätningssättet
så hade skakande aldrig ännu igenom någon Förordning
varit tillåtit, och biföllo han således hvad § om löst mäland*1
förmäler; men angående de här föreslagne 4 kapparne på tunnan
så voro dervid at betänka at Almogens påstående hade sif*
goda skiäl och voro grundat i Förordningarne, hvarföre ock
Talemannen sig skal hafva utlåtit, at som de andre Stånd*11
vid sine undfångne Privilegier vilja blifva skyddade och hand
hafde, men Bondeståndet inge andre Privilegier häfver än Föroi
mått, mål och vigt.
359
ningarne och de uppå sine besvär öfver 100 år tilbaka erhåldne
K. Resolutioner, så vilja de ock vid de samma med lika rätt
blifva bibehåldne. Frågan voro här hvad Almogen är skyldig
til, hvilket Hr Wulfwenstierna så väl i anseende til förordningarne,
som ock til det fundament hvarefter al skattläggning
giöres, sade sig ej finna vara mer än löst mål och 2 kappar
på tunnan; hvartil ännu kommer at tunnan är anslagen indelningshafvaren
til 9 marker sint der likväl efter 1723 års Förordning
vid missväxt bonden måste betala den samma med 5 dal.
smt. I öfrigit voro et lika mål i afrad och sahlu högst nödigt,
samt at skeppemålet aldeles afskaffas emedan eliest aldrig något
vist pris blifver i landet.
Hr von Hökerstedt utlät sig at Almogen ej tyckes hafva
fog at så mycket besvära sig öfver de 4 kappar, emedan efter
anstäldt prof man funnit at när jemte rågan skakningen skedt
af en skickelig mättare, tunnan varit äfven så dryg som den
nu blifver med desse 4 kappar.
Hr Hel lens lierna lade härtil at indelningshafvaren altid
niutit sin spannemål i skyfflat, skakat och rågat måhl, hvilket
alt indelningshafvaren nu kommer at mista, och voro altså
billigt at indelningshafvaren niuter en någorlunda ersättning
igenom desse 4 kappar.
Det discourerades ytterligare härom och som en stor del
af R. o. A. förklarade sig finna billigast at det blifver vid 4
kappar, emedan dervid sä indelningshafvare som säljare och
köpare kunna hafva sin skäliga utkomst, frågade Hr Landtm.
°m han fingo giöra propositionen, hvilket som det bifölls,
Giorde Hr Landtm, frågan om § blifver som den är infattad;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
8 och 9 §§ biföllos och giordes vid dem inge påminnelser.
10 §. R. o. A. funno godt at näst efter orden »2 lispids
lyngd» införes för tydeligheten skull »victualievigt».
Hr Nordencreutz påminte vid denne §, at den utsatte
Oden af 2 år, inom hvilken alle betsmän böra vara justerade,
fyckes vara för kort.
Men R. o. A. funno bäst vara at någon viss tid utsattes,
Pa det vederbörande härvid måge använda så mycket större
Avndesarahet, kunnandes i fall omöjeligheten skulle befinnas
i vägen tiden sedan altid förlängas.
360 (Dec. 14.)
Förordning om mått,
Vid denne § påminte ytterligare Frih. Eric Oxenstierna
at åtskillige bruk, serdeles i Roslagen, ej kunna behielpa sig
utan pyndare emedan när förslor skola betingas, malmlaster
eller gösar af någre skeppunds vigt ej kunna vägas på skålvigt,
men at i öfrigit i handel och vandel pyndare enligit Förordningens
innehåld kunna vara förbudne.
I anledning häraf funno R. o. A. godt at i begynnelsen af
denne § näst orden, »någon pyndare uti köp och sahlu bruka
må» tillägges, »kommandes således här under ej at förstås den
malm eller taekjerns vägning som sker utan köp».
Vid detta tilfälle upvistes för R. o. A. det i Förordningen
åberopade betsman, hvilcket i vägande skal gifva et myckei
rätt och noga utslag,
och berättade Hr Landtm, det samma af den yngre Hr
Polheim vara upfunnit.
De öfrige §§ uti Förordningen, nemligen den 11, 12, 13,
14, 15 och 16 biföllos af R. o. A. och giordes vid de samme
inge påminnelser.
Sedan uplästes den bifogade taxan på justerarelönen jemte
Bondeståndets påminnelse dervid, och bifölls samma taxa som
den var projecterad.
Hr Wulfwenstierna påminte at som nu faststält ärat
4 kappar skola gifvas på tunnan och således 2 kappar mera
än tilförende, som giöra Vt6 tunna, så böra ock tullen oell
accisen derefter förhögas och proportioneras emedan crona»
eliest skulle komma at mista 1 1(i uti förbemälte des inkomster.
Hr Landtm, förmälte denna påminnelsen vara så mycket
angelägnare, som statsmedlens knapphet ej är obekant, liemställandes
om icke den förordnade Tull-Commissionen kommer
at behörigen taga detta i ackt;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken skrefs på docu-i
mentet:
Sedan R. o. A. låtit sig föredraga Cammar-CEconomieDeputationens
Betänkande angående mått, måhl och vigt, tillika
med projectet til den förnyade Förordningen, samt det
vyrdiga Prästeståndets och det ärbara Bondeståndets utfärdade
Extracta Protocolli af den 29 sidstl. Nov., stadnade R. o. Aöfver
detta angelägna ärendet i följande slut:
Det vördiga Prästeståndets tilläggning uti 6 §, angående
de krönte kapparnes reducerande i Finland, bifölls.
mål och vigt. Assessor Adlerstedt.
361
Uti 10 § näst orden: »til 2 Lisp:ds tyngd» införes för tydelig—
heten skull »victualie-vigt».
Likaledes uti begynnelsen af bemälte § näst orden: »någon
pyndare uti köp och salu bruka må», tillägges »kommandes
således härunder ej at förstås den malm eller taekjerns vägning
sorn sker utom köp».
I öfrigit bifölls förbemelte projecterade Förordning til alla
delar, tillika med den bifogade taxan uppå det som Landtmätarne
för justeringen hafva at åtniuta. Doch som i följe
af denna Förordning i stället för råga och skakning kommer
at mätas til hvar tunna råg etc. fyra, och til hvar tunna malt
sex kappar; altså funno R. o. A. skiäligt, på det cronan uti
des tilständiga tull- och accis-rättighet härigenom ej må komma
at lida, det af den til Tull-accis-taxornes projecterande förordnade
Commissionen både Siö- och Lill—tullen så väl som
accisen härefter bör förliögas och proportioneras.
Uplästes Protocolh-Deputationens Memorial af den 10
Oet. sidstl. angående en i anledning af K. Commercie-Collegii
Protocoller til Cammarherren och Assessoren Adlerstedt utfärdad
remarque deröfver at han skrifteligen anmodat Secreteraren
Erich Urlander i K. Collegio anmäla om icke hans
private skrifvare vid namn Malmberg kunde tillåtas at renskrifva
et af honom författat votum, mätningssättet i riket
^gående, hälst han berättat sig af berörde Malmberg hafva
[tagit en skriftelig tysthetsed at för ingen uppenbara hvad
Cammarherren och Assesoren uti publique saker honom til ren|skrifvande
kunde anförtro. Och som Deputationen funnit detta
kammarherrens och Assessorens Adlerstedts giorde steg strilande
såväl emot almänna praxin som den rätt, hvilken lagstiftaren
allena tilkommer, han ock desutom ut sin förklaring
wokat emot Deputationen en eftertänkelig skrifart, så hemställes
til Riksens Ständer huru Cammarherren och Assessoren
dcHerstedt et sådant sällsamt skrifvesätt och procedere bejhörigen
må förehållas.
Likaledes uplästes förenämde Cammarherrens och Assessorens
Adlerstedts i afskrift vid Betänkandet bilagde förvaring,
om hvilken i anseende til skrifarten Deputationen gior
•oi) nyss föregående föreställningen.
Frih. G. W. Cederhielm yttrade sig at när man anser
lllll'u uti denna förklaring Cammarherren Adlerstedt gäckats
"tod en Riksens Ständers Deputation, med Riksens Ständer
362 (Dec. 14.) Assessor Adlerstedt.
sielfve, mecl Sverges lag och med Guds ord, så tyckes derpå
böra följa et mycket alfvarsamt beifrande, hvilket på intet
bättre sätt kan lindras än om en sådan skrift remitteras ti!
dårhuset.
Hr Cedercrona berättade at Cammarherren Adlerstedt
hos de andre Stånden i denna saken sig skal hafva anmält,
och haft förträde utan R. o. Arns tilstånd, af hvilke han ålen
ledamot, och således efter Riksdagsordningen ej får vända
sig til de andre Stånden utan R. o. A:ns vettskap och tilstädjelse.
Hr Palmstierna sade sig vilja gå förbi sjelfva målet men
hvad Hr Adlerstedts förklaring vidkommer, så voro skrifarten
mycket oanständig emot en Riksens Ständers Deputation, hvars
värdighet R. o. A. och de öfrige Stånden tilkommer at hägna
och skydda, och skulle altså blifva et farligit exempel om detta
Hr Adlerstedts upförande lemnades opåtalt.
Hr Didron: Yi måste visa oss opartiske och ej attachera
oss til personerne; är factum klart och det befinnes förgripeligit
så bör han straffas; men i öfrigit om han voro min största
fiende kan jag derföre ej förvisa honom til dårhuset.
Hr Boije utlät sig at Hr Adlerstedt med en sådan skrifart
sidvördat väre medbroder och en hel Riksens Ständers
Deputation, hvilket jemte det som här berättas, at han lissmar
med de andre Stånden, ingalunda kan eller bör tålas.
Hr Hellenstierna begärte se orden i förklaringen, sorn
äro så förgripelige.
Hr Ehrencreutz: Sielfva målet består i eden, sorn han
låtit sin betient aflägga, hvarom R. o. A. ej lärer kunna undersöka,
utan måste sådant hänskiutas til domaren, men som
Deputationen besvärar sig öfver skrifarten i förklaringen, sa
kunde detta senare remitteras tilbaka, at Deputationen sig
yttrar huru vida den igenom bemälte förklaring finner sig rörd.
Frih. Frisendorff: Protocolls-Deputationen ansåg ej odens
tagande af betienten för något criine, fann likväl et sådant
steg mycket ovanligit och ville altså inhämta Cammarherren
Adlerstedts förklaring deröfver, uti hvilken Hr Cammarherren
behagat skämta med Riksens Ständer och med Deputationen,
och finner jag altså sielfva målet ej så angelägit som det senare.
Hr Palmstierna: Et sådant skämt kan med tysthet ej
förbigås. Jag har ej något emot Hr Cammarherren Adlerstedt,
Assessor Adlerstedt. Kapten Blix.
363
men om han voro min bror, så kan jag ej annat säga, än at
det bör efterses och bepröfvas sä väl om eden som sidvördnaden.
Hr Lilliestierna: Yi hafva at giöra med rättvisan och
derjemte med en Adelsman, och som al lag tillägger hvar och
en det beneficium, at han bör höras innan lian dömes, men Hr
Adlerstedt nu ej är närvarande, så hemställer jag om icke
saken må hvila til nästa plenum.
Hr Lagercrantz: Fast han är Adelsman bör han derföre
eij souteneras, när han med en så oanständig skrift rört
först en Ständernes Deputation och sedan Riksens Ständer
med det han säger sig på et så ovanligit sätt igenom Ständerne
vara kommen til tiensten.
Frih. Carl Sparre hemstälte, om icke til nästa plenum
Riddarhusfiscalen hos de öfrige Stånden kunde giöra sig underrättad
om Hr Adlerstedt uti denna saken varit hos dem, på
hvilken händelse lagen emot honom voro klar.
Hr Palmstierna frågade hvaröfver Hr Adlerstedt vidare
skal höras, emedan denne des skrift är en förklaring, som visar
at han redan blifvit hörd.
Hr Didron sade sig ej taga någons partie och at han
höllö före, at ej personen, utan factum bör anses, och at det voro
svårt om sakerne efter vänskap eller ovänskap skulle handteras,
hvilket Hr Didron begärte måtte föras til Protocollet.
Hr Landtm, uprepade discourserne, at en del af R. o.
A. tyckt, at sielfva målet borde remitteras til domaren, at förseendet
emot Deputationen borde beifras och Ständernes dignitet
souteneras antingen den directe eller ironiquement angripes,
hvilket voro alt et, men som tiden nu voro förliden och Hr
Cammarherren Adlerstedt ej närvarande, hemstälte Hr Landtm,
om icke saken til nästa plenum må hvila, och emedlertid, emedan
det säges at Hr Adlerstedt skal varit hos de andre Stånden,
Riddarhusfiscalen giöra sig derom underrättad.
Detta bifölls af R. o. A.
I anledning af Hr Öfverstens Frih. Carl Wrangels föreställning
och begäran uphämtades och uplästes den ifrån Riksens
Ständer i underdånighet upgångne expeditionen angående
kapitain Blix afböner, och som i bemälte expedition orsaken
yar anförd, hvarföre afbönen til Öfversten Wrangel skulle skie
1 orten, nemligen at Blix då der nedre i orten var vistande,
inen han nu är vistande i staden, begärte
364 (Dec. 14.) Om Råds-val. Amm-krigsmane-kassan.
Frih. Wrangel at honom igenom Slotts-Cancelliet kunde
antydas at ej resa bort, innan samma afbön voro giord.
I anseende dertil at Capitain Blix nu är i staden närvarande,
funno R. o. A. godt, at han afbönen personligen hos
Stånden och vid samma tilfälle hos Hr Öfversten Wrangel
här på Riddarhuset aflägger, hvarom Extractum Protocolli ti!
de andre Stånden kommer at utfärdas.
Anmältes et ifrån Prästeståndet nyss inkommet Extractum
Protocolli, hvarutinnan påminnes, at de uti nämnandet til Rådsämnen
deltagande 3 Stånden ju förr ju häldre måtte skrida
til et sådant vahl.
Detta upsköts, emedan tiden nu var förliden.
R. o. A. skildes åt.
Den 16 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Hr Landtm., sedan han äskat liad, förmälte, at som ej
något Protocoll är färdigt til justerande och så få af R. o. A.
äro tilsamman, måste man begynna med de Betänckanden, vid
hvilka ej någon serdeles svårighet tyckes vara, och som Landtoch
Siö-Militiae-CEconomie-Deputationens Memorial voro inkommit,
innehållandes allenast en berättelse om AmmiralitetsKrigsinans-cassans
osäkre fordringar med förslag huru angående
bemälte fordringar vidare efterfrågan må ske, så kunde med des
upläsande giöras en begynnelse;
Som R. o. Arns närvarande ledamöter förklarade sig härmed
nögde, altså
uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Memorial angående Ammiralitets-Krigsmans-cassans osäkra
fordringar, bestående isynnerhet uti en summa af 797,901 dal
31/2
öre smt, dem Deputationen uti des Betänckande af den 30
Junii berättat vara i osäkra händer stadde, och hvarom Riksens
Ständer således genom Expeditions-Deputationens Extractum
Protocolli af den 8 Nov. sidstl. begärt närmare tilräckelig uplysning,
hälst om en så ansenlig summas återfående ej skal vara
någon förhoppning. Sedan Deputationen så väl af 1732 och
1735 års K. Commissions-acter som 1737 års Krigsmans-cassas
hufvudbok utdragit och under serskilte titlar specificerat Ammiralitets-Krigsmans-cassans
behåldning och capital, förmäles
Tullfrihet för medicinalier. Karantänshus.
365
at hvad bemälte cassas fordringar hos privatos vidkommer, som
til ofvannämde summa sig bestiga, samt hvad tilgång til deras
betalning vara kan, så skal derom uti actis ej något finnas
anfördt, och Deputationen för tidens korthet skull nu mera
icke eller medhinna med Ammiralitets-Collegio derom vidare
eorrespondera, hvarföre Deputationen sig åberopar det uti ofvannämde
Betänckande til Riksens Ständer giorde hemställande,
om icke den föreslagne Liquidations-Cominissionen äfven om
desse fordringars beskaffenhet må undersöka.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tanckar.
Uplästes Gammar- (Lie,unomie- och Commerce-Deputalionens
Betänkande angående tullfriheter för Apothequarne uti städerne
Varberg och Vestervijk, hvilken tullfrihet Deputationen i anseende
til andragne skiäl styrker Riksens Ständer bemälte
städers apothequer at bevilja til 80 dal. smt åhrligen för hvarthera,
i et för alt på medicinalier och andre vahror, som för
desse apothequer kunna vara nödige at låta införskrifva; förmodandes
Deputationen at K. Maj:t och cronan genom tullfrihetens
inskränkning och minskande för något annat apotlieijue,
sorn redan är i godt stånd, framdeles kan få ersättning
för den tullfrihet, som Apothequarne uti Varberg och Vestervijk
nu kan tilläggas.
Hr Didron påminte härvid at för en sådan tullfrihet, om
'Jon af Ständerne beviljas, lärer Tuli-Societeten begära afskrifning,
hvilket förorsakar en minskning i cronans inkomster;
Men som af Hr Wulfclo och åtskillige flere förestältes
nödvändigheten at städerne Vestervijk och Varberg med apothek
blifva försedde, at desse tullfriheter sig ej högre än tii
160 dal. smt om året bestiga, som af andre apothek, hvilke
nedan kommit i godt stånd, kunna indragas;
Altså biföllo R. o. A. Betänckandet.
Uplästes Caminar-CEconomie Deputationens Betänkande
°-:igående Quarantainshus-hyggnaden;
Hvilket Betänkande af R. o. A. bifölls.
Företogos de återstående §§ af de projecterade Resolutioner
Pä Krigs-Befehlets Besvär.
I anledning af Hr Hellenstiernas giorde föreställning,
at det är både redigast, lättast och beqvämligast, om indelningsliatvaren
pä den cronotionde, som han af bostället bör utgöra,
iilr invisning, aldenstund på sådant sätt ett tvådubbelt forslande
undvikes,
366 (Dec. 16.) Krigsbefälets besvär.
funno R. o. A. godt at uti 19 §, sorn i går bifölls, vid
slutet ännu tillägges: »åliggandes derjemte Cronofogden at först
anslå til indelningshafvare!! den cronotionde, som af bostället
bör utgiöras.»
Hr Fock påminte, at 4 §, som jemväl vid förre sammankomsten
af R. o. A. bifölls, ej tyckes vara nog tydelig, emedan
vederbörande torde allenast vilja tillåta utsyning för caractershusen
och ej de öfrige laga husen, med mindre härom i § tydeligen
nämnes.
R. o. A. biföllo denna påminnelsen och at således i § näst
orden »få utsyning» inrvckes, »så väl til caractersbyggningen,
som de laga husen».
24 §, angående Ofver- och Underofficerares, som äga hemmansbruk,
sökte befrielse ifrån man tal spenn in gars erläggande,!
går ut, emedan det är ett afslagsmål och härom tilförene är
stadgat.
25 §, angående ryttares och dragoners beklädande med
bättre kläde än 1729 års Förordning innehåller, samt Vestgöthe
och Norre Skånska Cavallerie-regimenternes Rusthållares
ansökningar, de förre at få gifva sine ryttare vaxlädersstöflar
i stället för smorläders, och de senare at i stället för 71/, fä
taga 8 alnar kläde til sine ryttarekappor. § bifölls.
Och som Frih. Ungern härvid förestälte, at alle Deputatioiiens
ledamöter funnit det vara bättre och nyttigare bade I
för rusthållaren och ryttaren, om vid Caval lerie-regimenterae I
i stället för smorläders, vaxläders stö tiar brukades;
funno R. o. A. godt, at vid slutet af § näst orden »än
de af smorläder», tillägges »hvarföre och K. Maj:t jemväl i
nåder vill tillåta, at vid de öfrige Cavallerie-regimenterne ryttarne
med vaxlädersstöflar blifva försedde, så vida Rusthållare
äro dermed nögde.»
26 §, angående Reglementets öfverseende för Caval lenet,
bifölls.
27 §, at vid arbetscommenderingar af 150 man altid nia
vara Fellskärsgesell, Tambour och Profoss.
Härvid påmintes, at när manskap commenderas på arbete
i Stockholm, Fellskärsgesell och Profoss ej behöfves vara nied,
emedan på sådant folk nog tilgång här i staden är och vid det
til slottsbyggnaden commenderade manskapet detta skulle lända
sloltsbyggnadseassan til last; och fants altså af R. o. A. goc!tat
vid ordet »samt» tillägges »Stockholm undantagande».
Krigsbefälets besvär.
367
28 §, at de gemena, som på commenderingar blifva siuke,
skola niuta lika förplägning med de friske, bifölls.
29 §, angående kappors och tälts anskaffande til regimenterne.
Hr Didron påminte denne § ej vara tydelig nog, och at
således Krigs-Collegium häraf torde taga sig anledning at til—
igna sig det föranstaltande, sorn clieferne vid beställandet af
sådane regimenternes förnödenheter tilkommer.
R. o. A. funno altså godt, at vid slutet af § tillägges:
»docli clieferne obetagit hvad dem härvid tilkommer».
30 §, angående ämbetsbrefs fortskaftände inom regimentet,
bifölls.
31 §, angående förekommande af ungt folks rymmande vid
gräntzeorterne, bifölls.
32 §, angående prise fordringar, bifölls.
33 §, angående underbädd på pensions-staten för fattige
Ofver- och Underofficerares änkor, bifölls.
34 §, angående nådår, bifölls.
35 §, at 56 § af 1727 års Resolution angår allenast den
indelningshafvare!! anslagne afrads, men ej tiondespannemålen,
bifölls.
36 §, angående Regiments-Cheffernes ansvar i anledning
»I Regimentsskrifvare-instructionens 11 §, bifölls.
37 §, at Dragone-officerare och gemene måge niuta lika
förmåner med deni af Cavalleriet, bifölls.
38 §, angående nya måhlet, går ut, emedan härom serskilt
kommer at stadgas.
39 §, angående underliåldsbrefvens utdelande af Krigsmanskus-cassan,
bifölls.
40 §, angående bänkrum och grafställen för boställen, bifölls.
41 §, angående gevärens beställande vid Ryttare- och
Oragone-regimenter, bifölls.
42 §, angående prästernes löner vid Cavallerie-regimenförne,
bifölls.
43 §, angående lindring för ryttare- och dragoneliustrur uti
‘"antalspenningaine, går ut, emedan härom tilförene stadgat är.
44 §, angående Skånske Husesyns-ordningen, bifölls.
45 §, angående Markegångs-taxornes i Finland tidigare utövande,
bifölls.
46 §, angående kohlningar til bruken, bifölls.
47 §, angående Corporalernes lön och betalningsafgift vid
Oitanteriet, bifölls.
368 (Dec. 16.) Pensioner åt enkor. Inrikes manufakturer.
48 §, angående svedjande i Jemteland och Finland, bifölls.
49 §, angående tiondeindelningen i Finland, bifölls.
50 §, angående restransakning i Finland öfver hemkallspenningarne,
bifölls.
51 §, Krigs-articlarnes öfversättjande på finska språket,
bifölls.
52 §, angående Ammiralitets-statens inquarteringsfond,
bifölls.
53 §, angående Underofficerarnes vid Ammiralitet taxering
tor bakungnspenningar, bifölls.
54 §, angående Ammiralitets-Krigsmans-cassan, des lans
betalning och bemälte cassas disposition til intet annat än
bvartil medlen vid första inrättningen ärnade och anslagne
blifvit, bifölls.
55 §, angående Öfver-rätt vid Escadren i Götheborg, samt
at hvad för et regimente är sökt och resolverat må lända de
öfriga til efterrättelse och efterlefnad, bifölls.
Hr Landtm, berättade sig efter R. o. A:ns befallning hos
Heras Majestäter i underdånighet hafva anmält Fru Maijdell,
Fru von Brömssen och Fru Kinnimond til pension, hvartil
Deras Majestäter vijst sig i nåder mycket benägne och lofva!
at hafva bemälte Ankefruer uti en nådig åtanka.
Så hade ock Hr Landtm, tillika med de andre Ståndens
Taleman, i följe af Riksens Ständers fattade slut, hos Deras
Majestäter i underdånighet anmält Riksens Ständers underdåniga
åstundan, om icke Deras Majestäter til upkornst för
vare inrikes fabriquer, och at gifva et högst bepriseligit efterdöme
til alle sine trogne undersåtare, i nåder skulle täckas
bära sådane tyg til kläder, som af Deras Majestäters trogne
undersåtare äro tilvärkade; vid hvilket tilfälle Deras Majestäter
betygat mycken nådig ynnest och ömhet för vare inrikes
manufacturer. H. Majit Konungen hade derjemte i nåder
svarat sig redan hafva klädningar både af sammet och kläde,
som i Sverge är tilvärkat, och Hennes Majit Drottningen, at
Hennes Majit redan låtit beställa sidentyg til en klädning at
svensk fabrique.
R. o. A. betygade sin underdåniga fägnad öfver Deras
Majestäters så vid detta som alle andre tilfällen vijste huld'
het och nådiga omsorg för rikets och sine trogne undersåtare®
upkomst och välgång; och tackade Hr Landtmarskalken förde®
härvid hafde möda.
Lifgardet. Krigsbefälets memorial.
369
General-Majoren Gref Arvid Posse, såsom Öfverste för
K. Lifguardiet, anmälte Deras Majestäters nådiga välbehag
vara at om nyårsmorgonen efter vanligheten af guardiet skal
skiutas, och som til den ändan regimentet kommer at sammandragas,
sade Hr General-Majoren sig i följe af Riksdagsordningen
sådant hos R. o. A. bordt andraga.
R. o. A. förklarade sig härvid intet hafva at påminna
och afsändes Riddarhusfiscalen detta hos de andre Stånden at
tilkännagifva.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet, hvarvid var
bifogat Hr Feltmarskalckens Frih. Hamiltons å Krigs-befehlets
vägnar ingifne underdånige Memorial och anhållan at sedan 3
månader af Riksdagen äro förbi, icke allenast af soldaterne,
utan ock af de vacante rotarne må betalas 2 öre smt om månaden
til Regimentsfullmäcktigarne, som bivista Riksdagen.
R. o. A. funno detta billigt i anseende til de i Memorialet
anförde skiäl; och skrefs altså på Protocolls-Extractet utur
Rådet följande Resolution:
Resolverades at de vacancer, för hvilka knektelönen til
General-förråds-cassan betalas och erlägges, jemväl härunder
begripas.
Uplästes Hr Feltinarskalkens Frih. Hamiltons på Krigsbefehlets
vägnar hos K. Majit i underdånighet ingifne Memorial
at rusthållarnes och roteböndernes besvär, som de vid Riksdagarne
ärna andraga och regimeuterne kunna angå, förut med
Ofverstarne måge communiceras, på det de måge vara beredde
°ch i stånd at gifva om ärenderne al nödig uplysning, hvarigenom
vid Riksdagarne mycken oreda och tidsens utdrägt
skulle kunna förekommas; hvilken Krigs-befehlets ansökning
k- Majit til Riksens Ständer i nåder remitterat.
R. o. A. funno en sådan communication både nödig och
nyttig, doch at den sker igenom Landshöfdingen.
Skrefs altså på Krigs-befehlets Memorial följande Resolution:
Resö!.
: I anseende til de i Memorialet anförde skäl funno
jh o. A. både nödigt och nyttigt, at igenom Landshöfdingarne
bfverstarne lämnas communication af rusthållarnes och rote'öndernes
Riksdagsbesvär i de mål, som regimenterne angå.
Gref L ewenhaupt sade det vara mycket billigt at chcfferne
mage förut få en sådan communication. Det voro honom händt
han vid tvänne Riksdagar af en bonde för mycket grofva
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 24
370 (Dec. 16.) Om Allmänna besvären. Kaptenen Blix.
saker, såsom handel med tienster och flere sådane svåre beskyllningar
ohemult voro angripen, och voro det mycket oangeniimt.
när man således nödgas bevisa sig vara en ärlig man.
Vid detta tilfälle anförde Hr Boije huru manga onödiga
mål och ärender, öfver hvilka tilförene flere gånger redan är
resolverat, ibland Ständernes Almänna Besvär inflyta, hvarigenom
icke allenast Riksdagen på tiden utdrages utan och flere olägenheter
sig yppa, hvilket alt på bästa sättet kunde förekomnias,
om de Almänna Besvären äfven som alle andre Riksdagsärender
gingo igenom Urskillnings-Deputationen.
Hr Landtm., sedan R. o. A. något härom discourerat,
giorde frågan om de Almänna Besvären på nästa Riksdag
skola gå igenom Urskilnings-Deputationen;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja, och kommer härom
et Extractum Protocolli til de andre Stånden at affärdas.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns den 14 Dec. angående
Capitain Blixes afbön fattade slut upsatte Extractum Protocolli,
hvilket af R. o. A. gillades, så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 14
Dec. 1738.
Hos K. Maj:t hafva Riksens Ständer genom underdånig
skrifvelse af den 25 sidstl. Nov. anhållit, at Capitain Blir
för des emot Öfversten Frih. Carl Johan Wrangel hos Riksens
Ständer anförde obefogade besvär samt i skrifvande brukade
anstötelige ordasätt til Riksens Ständer med skriftelig
afbön borde inkomma och vid Öfverstens Baron Wrangels
hemkomst hos honom detta förseende munteligen afbidja, och
det i anseende dertil at bemälte Capitain då ej var här a
orten vistande; men som det förspörjes at Capitain Blix sig
nu här i staden skal uppehålla, sä häfver denna omständigheten
föran låtit R. o. A. de öfrige respective Stånden vänligen
at hemställa om icke hos K. Maj:t nu mera i underdånighet
kunde anhållas, det täcktes K. Maj:t i nåder anbefalla vederbörande
at tilhålla Capitain Blix desse afböner hos Riksens
Ständer personligen at aflägga, då ock enär sådant sker hos
R. o. A. med det samma afbönen hos Hr Öfversten Wrangel
giöras kunde, på det ofvan bemälte Riksens Ständers fattade
slut må vinna en så mycket skyndesammare och eftertryckeligare
värkställighet. Actum ut supra.
Uplästes Capitain Leijonankars Memorial angående den
Värfs-Majorerne i Carlscrona och Stockholm tillagde rangen
Varfs-majorernes rang.
371
Hr Falkengren begärte, at Memorialet til nästa plenum
må blifva på bordet, på det han med skrifteligit svar må inkomma.
Frih. von Rosen sade sig ej se, at någon härigenom förolämpas,
emedan det allenast säges, at Holm-Majorerne uti
avancemente til Schoutbynachter böra behålla sin Capitainstour,
hvilket voro så mycket billigare, som hända kunde, at den
yngste Capitainen kunde finnas tienligast til Holm-Major, fast
de öfrige uti siömanskap och förfarenhet voro dugtige officerare,
på hvilken händelse han sedan vid öpning til Sclroutbynacht
skulle anvancera dem alle förbi.
Hr Falkengren förmente, at om en yngre Capitain öfvermål'
de andre så vida i flit och skicklighet, at han framför
dem blifver utsedd til Holm-Major, så bör han ock framgent
niuta företrädet.
Frih. C oi j ett anförde, at en annan, som är äldre, kan
håde ut- och inrikes länge hafva tient, bivistat actioner och
iörvärfvat sig mycken förfarenhet både i commando och siö'äsendet,
och voro mycket obilligt at han af en yngre, som
kunde mera vara fallen til de ceconomiska sysslor, hvilka en
Varfs-Major tilhöra, skulle gås förbi.
Hr von Gerten och Hr Lilljestierna hemstälte om icke
målet til H. K. Maj:t i underdånighet kunde hänskiutas, at
häröfver, sedan Ammiralitets-Collegium blifvit hördt, förordna.
Hr Falkengren androg at ingen blifvit Holm-Major, som
]cke bivistat actioner och genom in- och utrikes tjenst för'ärfvat
sig förfarenhet och skickelighet; hafvandes des post uti
actioner altid varit at vara främst i avantgardiet och flottans
ledare. Tilläggandes Hr Falkengren at hvad Holm-Majors
hensten angingo han den samma intet begärt, och skulle den
"d en så trälsam syssla förundte douceuren at i rangen egalicera
Commendeurerne afslås, så ville han en så mödosam beställning
häldre öfvergifva.
Hr Boije sade Hr Leijonankars begäran vara så mycket
■illigare som uti armeen, när en yngre Capitain, för det han
:i‘ sysslan är mera tienlig, blifver Major, avancerar den dä
förbigångne framför honom til Öfverst-Lieutenant.
Frih. Wrede: Ammiralitets-Collegium äger makt at föreslå
yngre Capitainer til Majorer, men sådant bör ej hindra de äldre
at enligit Regeringsformen niuta skickelighet och förtienst til
Soda. At et skickeligit ämne förvärfva!- sig en sådan förmån
372 (Dee. 16.) Varfs-majorerne. Björnbergs mern.
är berömeligit, inen man vill ej tro at den, som har en sådan
lycka, lärer vilja prejudicera äldre och väl meriterade.
Hr Palmstierna: At Holm-Majors tiensten, som fordrar
en serdeles genie, besynnerliga vettenskaper och en trälsam
upvaktning, någon förmån tillägges, är mycket väl, doch så at
andre val meriterade derigenom ej prejudiceras.
Hr Landtm, sade frågan här ej vara om den Holm
Majorerne
redan en gång tillagde Commendeurs-rangen utan
om tourén.
Och som propositionen begärtes;
Frågade Hr Landtm, om de Capitaiuer, som nu således
äro förbigångne, icke böra få sin tour igen när de blifva Commendeurer
at avancera til Schoutbynachter;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs på Capitain Leijonankars Memorial följande
Resolution:
I anseende til de anförde skiäl funno R. o. A. billigt at
när de Capitaiuer, som Värfs-Majorerne igenom den deni til
lagde
Commendeurs-rangen kommit at gå förbi, blifva Commendeurer,
de då få sin tour igen ibland Commendeurerne at
avancera til Schoutbynachter.
Hr Landtm, bad R. o. A. intaga sine säten, och när
det var skedt berättade Hr Landtm, den öfver Hr Biörnbergs
Memorial förordnade Deputationen med sitt Betänkande vara
inkommen, tilläggandes Hr Landtm., at som ärendet rörer honom
personelt och det nu ankommer på decision, så voro des ödmiuka
begäran at så länge få taga afträde, emedan hvarken lagen
eller anständigheten tillåto honom denna öfverläggningen at
bivista.
Men R. o. A. ville ej tillåta Hr Landtmarskalken at afträda,
betygandes sig hysa til des oväldughet det förtroende,
och så nödigt sakna des närvaro, at de gerna åstundade det
Hr Landtmarskalken ville blifva qvar;
Och tilläde Hr Didron at R. o. A. förmoda at Hr Landtmarskalken
nu som första gången då Hr Biörnbergs Memorial
var före lärer villfara R. o. A. uti denna deras åstundan.
Hr Landtm, sade sig med al vördnad erkänna R. o. Arngunstiga
förtroende, bidjandes at R. o. A. ej ville sättja et
sådant prejudicat med en Landtmarskalk; och ehuruväl föua
gången, då sielfva Memorialet var före, uppå R. o. Arns l'p
fällning Hr Landtm, blifvit qvar, så hade då allenast fråga"
Deputms betänkande ang. Björnbergs mein.
373
varit om processen, men som det nu ankommer på decisionen,
lärer R. o. A. gunstigast finna at hvarken lagen eller anständigheten
tillåta des närvaro; tilläggandes Hr Landtm, sig altid
vara skyldig och redebogen at efterkomma R. o. A:ns befallning,
men frågade, om han blefvo qvar, hvad proposition han i denna
saken skulle kunna giöra som icke skulle vara omdömen underkastad.
Hr Didron sade sig hoppas at saken med enighet och
tysthet lärer aflöpa, men som hända kunde at vittnen torde
påkallas, så voro önskeligit at Hr Landtmarskalken voro til—
städes, hvilken med des lyckliga gåfvor och den kärlek och
förtroende han hos R. o. A. äger så mycket kan bidraga til
et behageligit slut i sakerne. Doch som Hr Landtmarskalken
behagar påstå at få träda af, böra vi ej eller emot des vilja
behålla honom, isynnerhet som Hr Landtmarskalken gifvit oss
så goda skäl vid handen.
Hr Landtm, sade häruppå: Altså tillåter Högh R. o. A.
mig at träda af?
Men bärtil svarades Ja och Nej.
Frih. C. W. Cederhielm: Hr Landtmarskalkens bön och
lagen bör tillåta honom des åstundan.
I det samma anmältes och på vanligit sätt emottogs en
Deputation ifrån Borgareståndet af 6 personer; Borgmästaren
Stoltz ifrån Upsala, sedan han aflefvererat et Ståndets Extractum
Protocolli af den 25 Nov. angående Carlscrona stads kyrkas
fordrings anvisande på Ständernes Contoir och samma ärende
hl det bästa recommenderat, afträdde med Deputationen.
Detta var et exemplar af det Extractum Protocolli, öfver
hvilket R. o. A. den 8 hujus resolverat.
Hr Landtm, tog häruppå afträde och reeommenderade hos
D- o. A. kallsinnighet vid den förevarande sakens afgiörande;
Och trädde med R. o. A:ns tilstånd Gref Brahes Fullmäktig
Frih. Matthias von Ungern Sternberg til Landtmarskalksbordet
at under Hr Landtmms frånvaro föra directionen.
Uplästes de Deputerades Betänkande (Bil. JY. 14.) öfver det
"h Hr Biörnbergs Memorial omrörde mål huruvida det som förr
hegångit är kan nidläggas och nödige mått tagas för det tilkom
mande,
uti hvilket Betänkande, sedan innehållet af Hr Biörn}
*•
°ergs Memorial samt Hr Ofverst-Lieutenanten Gynterfelts förvaring
blifvit uptngne, föreställes nödvändigheten af lagens
0ch frihetens vidmakthållande och befredande. Och ehuruväl
374 (Dec. 16.) Öfv.-löjtn. Giintherfelts
Deputationen ej annat finner än at Öfverst-Lieutenanten Gynter
felt mycket obetäncksamligen utfördt det på Riddarhustorget
angående Landtmarskalksvalilet hafde tal, hvarföre Deputationen
förmäler sig icke eller kunna styrka dertil, at saken utan bei
frände må nedläggas; doch som Hr Öfverst-Lieutenanten betygat
sitt menlösa upsåt samt vördsamligen anhållit, at det som skedt
är må förgätas, så anföres åtskillige mildrande skiäl och omständigheter,
i anseende til hvilka Deputationen hemställer om
icke R. o. A. skulle behaga at innom Ståndet belägga Hr
Öfverste-Lieutenanten med något straff. Hvad den andra delen
vidkommer om nödige måtts tagande för framtiden, at sådant
ej mer må hända, så håller Deputationen före, at de i Betänkandet
uprepade rum utur K. Försäkringen, Regeringsformen
och Riksdagsordningen äro nog tydelige och tilräckelige at skydda
vår frihet samt at deras inneliålds rätta betydelse ej behöfver
igenom någon ny lag likasom dragas i tvifvelsmål.
Frih. Ungern bad at R. o. A. hvar och en ville blifva
sittjande och ingen upstiga som icke talar, då saken så mycket
snarare och i all god ordning lärer kunna afgiöras.
Detta blef af R. o. A. bifallit och i ackt tagit.
Hr Carl Otto Lagercrantz upstod och giorde följande
föreställning, at ehuruväl han ej höllö för nödigt, ej eller understodo
sig at upmuntra så ädla sinnen til vår dyra frihets hägnande
och beskyddande, men här likväl som Betänkandet visar
et så dumdristigt stycke voro begångit och friheten samt R. o. A.
på et så ömt ställe rörde, at man likasom rändt oss fingren i
ögat, i det oaktat våre fundamental lagar och de faste bomar
man satt til vår ädla frihets förvarande, icke des mindre en
af våre egne ledamöter, nemligen Öfverste-Lieutenanten Gynterfelt,
ej haft försyn at på et så sensibelt sätt röra det aldra
dyraste vi äga; fördenskull, fortfor vidare Hr Lagercrantz, kunde
han ej undgå at yttra sine tankar det en så dristig förbrytare
ej bör skonas, och at vår frihet bör igenom alfvarsamhet och
de brottsligas afstraffande befästas och bibehållas, hvartil R. o. Agenom
sitt exempel lärer upmuntra de andre Stånden och således
til det minsta skilja en sådan ledamot vid säte och stämma
på Riddarhuset. Genom ömhet om friheten lärer R. o. A. ''isa
at de äro de gamle och tappre Svears och Göthars rätta afkomme
samt rätte Ridders- och Adelsmän, och våre efterkommande
lära välsigna vår aska; hvilket Hr Lagercrantz
sade i denna saken vara des votum.
uppträdande vid Landtmarskalksvalet.
375
Frih. Coijett. yttrade sig at ehuruväl Hr Gynterfelt påstådt
sig ej hafva giordt detta eftertänkeliga steget med upsåt,
sa torde icke des mindre med vittnen kunna visas, at han på
bron innan han kom til Riddarhustorget blifvit mött och varnad,
och om saken juridice handteras, skulle han kunna öfvertygas
såväl om sielfva orden, hvilka han nu förebär sig hafva glömt
(men likväl varit mycket piquante), som ock at det ej så aldeles
skedt af obetänksamhet; om hvilket alt Deputationen, som ej
varit någon domstol, ej kunnat undersöka. Emedlertid hade
detta varit et farligit tilbud, hvilket fast det Gudi lof ej haft
någon värkan doch ingalunda bör öfverses; börandes den som
satt en annan pistolen på hufvudet derföre at det klickat ej
blifva förskont, och fördenskull måhlet med sådan alfvarsamhet
beifras, at andre måge taga sig för dylika försök til vahra.
Hr Boije sade sig ej hålla för rådeligit at ingå uti
specialiteterne, och beklagade at en af R. o. A:ns ledamöter
på et så svårt sätt sig skall hafva försedt, vid hvilket tilfälle
lian sig likväl fägnade at se R. o. Arns ömhet för frihetens
beskydd och en al män böjelse at visa alfvarsamhet och ej
lämna et så straffbart steg onäpst.
Hr Didron: Vi veta alle at det af Hr Gynterfelt giorde
steget är emot lagen och at R. o. A. tilkommer med alfvarsamhet
at hägna friheten vid Landtmarskalcksvahlet; men mig
tyckes när R. o. A. hafva vijst hvad de hafva mackt och rätt
til, så kunna de om de så godt finna äfven så väl bruka generosite
och mildhet som stränghet och riguer; och är efter min
tanka, när den som har straffet i händer vijst hvad han har
makt och rätt til, vid vissa tilfällen äfven så berömeligit och
just at pardonera som at bruka stränghet.
Frih. Coijett: Det tyckes ej vara nog at han i anledning
at Hr Lagercrantz föreställning mister säte och stämma på
Riddarhuset, utan bör han jemväl vara sin tjenst förlustig, ty
s°m han af fäderneslandet ibland krigsmakten niuter lön och
tbrmåner icke allenast at fäkta emot fiendteligit anfall utan
°cb at försvara sine medbröders frihet, emot hvilkom han giordt
at sa oförsvarligit steg, så tyckes det förtroende til honom ej
bunna hysas, at lian längre bl ifver vid krigsmakten, mycket
mindre at honom något regimente skulle anförtros; tagandes Frih.
Coijett exempel af en Commendant, som varit i begrep at upgifva
en fästning men dermed ej kommit til värkställigheten, at det
v°ro oförsiktigt en sådan någon fästning vidare at anförtro.
376 (Dcc. 16.) Öfv.-löjtn. Giintherfelts
Hr Palmstierna sade sig ej kunna vara af den tankan.
at et sådant steg må öfverses och eftergifva»; ty om vår Regeringsform
(hvilket ställe Hr Palmstierna utur 20 § upläste)
på domare, hvilka kunna allenast tilfoga en eller annan privat
någon oförrätt, et så hardt straff stadgar och sådane sakers
nedtystande och skonande så strängt förbiuder, så lärer et måhl.
som rörer den almänna friheten, så mycket mindre kunna nedläggas.
Här kunde ingen neka, at ju et skott skedt efter vår
frihet, fast det slagit felt; och voro altså det lindrigaste sorn
R. o. A. kunde falla uppå at Hr Lagercrantzes mening biföllos.
Hr Didron utlät sig at alla de, som honom känna, lära
veta, at han ej är af dem, som skulle tycka om flathet, serdeles
i angelägne mål; men omständighet erne hade bragt honom at
giöra den föreställningen, hvilken han som en Riddersman och
ledamot nyligen haft den ähran R. o. A:ns mogna ompröfvande
at underkasta.
Frih. Eric Wrangel sade sig, somen ledamot af Deputationen,
hvilken utarbetat saken, böra gifva R. o. A. vid handen,
at af alt hvad Hr Gynterfelt i sine Memorialer til sitt försvar
andragit uti Betänkandet ej något är förbigångit, at Deputationen
haft stora skiäl at ej gå vidare, samt hållit vid detta
tilfälle för säkrast at blifva vid den näpst, som vi utan concours
af de andre Stånden kunna taga oss sielfve.
Hr Ehrencreutz instämde härmed, sägandes sig hafva
varit sinnad äfven det samma at andraga.
Frih. Knorring höll före at man härutinnan hade at se
sig före, och at man ej gingo längre än lagen gifver anledning
til, emedan en Riddersman ej vidare och för andre orsaker lärer
kunna stängas ifrån säte och stämma än Riksdagsordningen uti
i 1 och 23 §§ omförmäler.
Hr Hammarberg: Mig tyckes i anledning af det Frih
Wrangel andragit, at R. o. A. ej lära kunna betaga honom
tiensten, och bifaller jag altså det lindrigaste.
Hr Adlerbeth instämde härmed och at efter sakens beskaffenhet,
som han den vid Betänkandets upläsande med al
aktsamhet fattat, kunde han ej gå längre än bifalla Hr Lagercrantz,
emedan innan det kan komma til tienstens förlust
Hr Gynterfelt bör niuta en ordentelig process til godo, hvilket
vid detta til fället i anseende til omständigheterne torde hafva
sin betänkelighet.
uppträdande vid Landtmarskalksvalet.
377
Frih. Coijett sade des mening ej hafva varit at icke laga
dom skulle föregå innan Hr Gynterfelt kunde blifva sin tienst
förlustig, emedan sådant förstår sig af sig sielf. Efter Regeringsformen
voro han oskickelig at vidare förestå tiensten, och lära
de andre 3 Stånden ej kunna limitera emot Regeringsformen,
när en ledamot emot et Stånds rätt och frihet sig förbryter.
Frih. H. Wrede: Lagen är härutinnan så ren at vi ej
behöfva honom klarare. Gynterfelt har sig deremot försedt,
men lät oss mera anse honom som en officerare, hvilken länge
och väl tient, än en som har sig förordningarne så noga bekant;
och som vi böra statuera exempel (hvilcket jag beklagar at det
först skal träffa en gammal och eljest väl förtjent officerare)
så lät honom mista säte och stämma, ty om vi vilja gå längre
bör saken komma til et ordenteligit forum.
Frih. Carl Sparre: Jag conformerar mig med Frih. Wrede
och beklagar Gynterfelt som en gammal officerare. Får icke
propositionen giöras om sätes och stämmas mistande?
Hr Boije: Säte och stämmas förlust anses här som en
lindring, det voro för mig svårare än döden.
Frih. von Ungern frågade om han fingo giöra propositionen.
Det påmintes at derutinnan tilläggas må för hela Hr Gynkrfelts
lifstid.
Häruppå upsattes frågan, hvilken för R. o. A. uplästes
så lydande:
Är det R. o. Arns slut at Hr Öfverst-Lieutenant Gynterfelt
för sin egen person vid denne Riksdagen och hela sin lifstid
utslutes ifrån säte och stämma på Riddarhuset?
Hr Falkengren hemstälte om icke i anseende dertil at
Ib' Gynterfelt är en meriterad officerare, och detta den första
gången som han sig försedt, det kunde blifva vid säte och
stämmas förlust på denne Riksdagen.
Hr Boije: Det lärer vara betänkeligit at mitigera, emedan
oni det ankommer på lagen jag ej kan se huru han kan behålla
åra, lif och gods.
Frih. von Knorring sade sig ej kunna se huru mankan
Wtendera säte och stämmas förlust til alla tider, emedan Riksdagsordningen
ej gifver der någon anledning til.
Hr Eli ren preus: Jag förstår propositionen så at sorn R. o. A.
funnit Hr Gynterfelts steg högst straffvärdigt, men för omständigheterne
skull det samma ej velat på det högsta beifra utan
af genereusité eftergifva, at Hr Gynterfelt för sin person nu
378 (Dec. 1(5.) Ekonom.-professur i Upsala.
och följande Riksdagar från säte och stämma på Riddarhuset
utslutes, ty skulle det allenast vara för denne Riksdagen så
voro det snarare en benefice.
Propositionen uplästes ånyo.
Frih. Coijett påminte at införas må, at det ej kan lända
honom til merit til något avancement.
Hr Hammarberg sade sådant förstå sig af sig sielf.
Hr Palmstierna: Vi kunna härutinnan i underdånighet
förtro oss til K. Majit.
Som inge vidare påminnelser hördes, giorde Frih. von Ungen
den här ofvantil anförde frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades
Och skrefs altså på Betänkandet följande Resolution:
R. o. A. stadnade i det slut, at Hr Öfverst-Lieutenant
Gynterfelt för sin egen person vid denne riksdagen och hela
sin lifstid uteslutes ifrån säte och stämma på Riddarhuset.
Hr Landtm, kom tilbaka och trädde til Landtmarskalksbordet.
Det frågades efter Hr Cammarherren Adlerstedt på det
Protocolls-Deputationens Betänkande honom angående til afgiörande
må kunna företagas, ifall han dervid hade något at
andraga, men som han ej var tilstädes uplästes emedlertid
Handels- och Manufactur-Deputationens Betånckande
angående en (Economie och Commerciorum Profession i Upsala,
hvilken Professions inrättning såsom ländande til landthushåldningens
befordran och raanufacturernes upkomst med flere upräknade
förmåner, Deputationen til Riksens Ständers bifall
anmäler, på det sättet at i stället för Juris Romani Profession
vid Upsala Academie en (Economie och Commerciorum Profession
må tilordnas, det Deputationen förmenar nu genast så
mycket bättre kunna värkställas som Professoren Wallrave,
hvilken Juris Romani Professionen bestrider, äger al lärdom
och erfarenhet som til samma ändemål tiena kan.
Äfvenväl uplästes Frih. Carl Wilhelm Cederhielms Memorial
om nyttan och angelägenheten af en (Economie och
Commerce Professions inrättning serdeles vid Upsala Academie,
hvilket på det sättet bäst förmenes kunna ske at så snart
någon af de nuvarande Poeseos eller Eloquentiae Professores
regii afgar, den vacante kunde sammanbindas med den andra
Professionen och den ledige lönen tildelas den som förordnas til
(Economie Professor.
Assessoren Adlerstedt.
379
Hr Landtm, förraälte sig hafva fädt bref fran tvänne
Professorer i Upsala, nemligen Professor Klingenstierna och
Professor Celsius, hvilke betyga samma åstundan för en sådan
Professions inrättande.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan, fants af R. o. A. godt
at Betänkandet tillika med Frih. Cederhielms Memorial communiceras
med Hr Cancelleru af Upsala Academie, Hr RiksRädet
Gref Gustaf Bonde.
Hr Adlerstedt, som emedlertid var upkommen, framträdde
och aliade hos R. o. A. en ödmiuk tacksägelse, som
behagat lämna honom tilstånd at sig förklara. Sielfva remarquen
förmodade han ej vara af serdeles vigt, och som han
ingenstädes i lagen funnit vara förbudit at taga edelig revers
af sin betient, så giorde han sig det hopp at ignorantz af en
ej skrifven eller tryckt lag lärer vinna en gunstig ursäkt, isynnerhet
som ej fattades på exempel at andre brukat et sådant
edstagande af sine betiente, och om han härutinnan felat bad
han at R. o. A. täcktes proportionera straffet efter factum.
Vidare sade Hr Adlerstedt sig hafva förnummit som skulle
K. o. A. hafva misstyckt, at saken i de andre Stånden blifvit
eftergifven, hvarvid lian förmodade ej hafva försedt sig emot
Riksdagsordningens 11 § emedan han ej med något Memorial
gådt sitt Stånd förbi. Första motus voro kommen ifrån Protocolls-Deputationen
och när 4 exemplar af et Betånckande til
Stånden voro afgångne, hade han trodt stå hvar och en fritt
hos de Stånden, deräst Betänkandet företages at söka lindring.
Desse steg bad Hr Adlerstedt at R. o. A. med ynnest och nåd
'ille anse. I öfrigit skattade lian sig olyckelig, at ProtocollsDeputationen
des förklaring ej med mildhet velat anse, hvarvid
sorn hos honom ej varit något upsåt, hade han den förhoppning
at ej högre blifva straffad än lag förmår; bad doch at alt
wåtte ursäktas, hvilket han ock hos Deputationen begärt; om
han sielf kunde finna något som voro at afbedja, ville han ej
dier sig derifrån undandraga; tilläggandes det han gierna vill
"ndergå det straff, som R. o. A. desse steg behagar pålägga, och
at han emedlertid ville träda af.
Häruppå ingaf Hr Adlerstedt et Memorial, hvilket han
1 ödmjukhet begärte måtte blifva upläst, och sade vidare at
han innesluter sig uti Högh R. o. A:ns gunst, rättvisa och
barmhertighet, tagandes dermed afträde.
380 (Dec. 16.) Assessoren Adlerstedt.
Uplästes Cammarherren och Assessoren Adlerstedts Memorial,
derutinnan han sig deröfver besvärar, at en R. o. A:ns
ledamot förleden torsdags in pleno honom på det grofvastej
oanständigaste och förklenligaste sättet skal angripit, anliå!-  landes fördenskull at blifva skyddad under lagen, samt at K.
Svea Håfrätt må anbefallas detta lagligen at ransaka och
afdöma.
Frih. C. W. Cederhielm: Detta lärer röra mig, men
som jag ej så i hast kan svara på en så lång och med betänkande
författad skrift, beder jag ödmiukast om coinmunication
af det som mig angår.
Hr Palmstierna sade sig frukta at man på detta sättet
drages ifrån rätta quaestionen; saken voro alfvarsammare än det
i början och vid första påseende skulle tyckas. Här voro 4
Ständer uti en deras Deputation sidvördade, och om vi nu eftergifva,
torde det vara svårt at en annan gång, om vårt Stånds
ledamöter något händer af et annat Stånds ledamot, at derföre
få reparation.
I lika måtto uplästes Frih. von Knorrings Memorial, angående
Protocolls-Deputationens remarque öfver Cammarherren
och Assessoren Adlerstedt, hvarutinnan Frih. von Knorring
förmäler sig vara af den tankan, at som K. Commerce-Collegium
på Adlerstedts förhållande ej giordt åtal, så lärer ock
remarquen kunna förfalla. Och hvad förklaringen vidkommer
så skal derutinnan hvarken finnas smädeord eller förklenligt
tilmälen; men om emot Frih. von Knorrings mening den samma
skulle pröfvas innehålla några oanständiga och förklenliga ord,
så förmenar han at Adlerstedt både som Adels- och Riksdagsman
lag och laga rättegång bör til godo niuta.
Hr Lilljestierna: Häraf lärer man finna at remarquen
försvinner, blifver altså den frågan om han på förkienligit sätt
angripit Deputationen, hvilket ej eller så egenteligen lärer kunna
sägas, och som han i anseende härtil anlitit R. o. Arns benägenhet
och barmhertighet, så hemställer jag om icke R. o. A.
af deras vanliga generosité skulle behaga honom den samma
vederfaras låta.
Frih. Cronhiort: Han säger sig ej finna at han felat.
Hr von Hökerstedt: Jag tyckte hans bedyrelse var at
han ej förstodo sig hafva giordt illa, men om så voro bad han
om R. o. A:ns gunst; och tyckes altså om R. o. A. så behagar,
at han kunde få eftergift.
Assessoren Adlerstedt.
381
Frih. Cronhiort: Det är oss i Deputationen sensibelt at
under vår myckna möda tåla anstötelige ord.
Hr Ehrencreutz: Hvad remarquen angår så kan dermed
efter lag förfaras; om förklaringen, som ej är skrifven med
försicktighet, kan R. o. A. sig utlåta huru de den samma anse;
men hvad Hr Adlerstedts klagan öfver de om honom fälde
utlåtelser beträffar, så äger hvar och en den friheten sine egne
ord at förklara och innan det skedt lärer R. o. A. om detta
senare sig ej kunna yttra.
Frih. Eric Wrangel: Det publique målet tyckes först
böra afgiöras och sedan det private.
Hr Boije: Jag kan eij annat påminna mig än at det sidst
var afgiordt, at han försedt sig emot R. o. A., och som han
lördt vår heder, lät oss nu afgiöra om straffet.
Hr Didron: Jag kan ej finna at Adlerstedts vidlyftiga
Memorial, hvilket är svårt at rätt begripa, kan röra min heder.
Hr Palmstierna: Huru vill Hr Adlerstedt confundera
desse begge målen; det ena är et ord som en i hastigheten kan
undfalla, det andra et utstuderat memorial eller skrift.
Hr Didron: Om R. o. A. ej äro nögde med skriften, lät
den gå til sitt forum.
Frih. Wrede sade åtskillige saker här concourera: remarquen,
skrifarten uti Hr Adlerstedts förklaring och det af
Hr Adlerstedt påstådde reconventions-målet. Om någon sidvördat
en Deputation, sådant bör af Ständerne efterses och
beifras, men at man häruti vill blanda reconventions-målet
sade Frih. Wrede sig ej förstå, eller kunna begripa at en
principal skal vara ansvarig för sitt votum öfver en som är
anklagad; och böra R. o. A. vara örne om at handhafva Ständernes
och sine ledamöters i Deputationerne myndighet, så at
'ngen sig må understå med equivoquer och en oanständig skrifart
dem at sidvörda.
Hr Landtm.: Här äro först de tvänne frågorne: först om
skrifarten uti förklaringen och sedan huruvida en ledamot kan
sitt Stånd förbi och vända sig til de andre Stånden; hvad
det förra angår, så kunde af domaren bepröfvas om en sådan
skrift vid en Håfrätt eller annan domstol blifvit ingifven, på
hvad sätt den der skulle blifvit ansedd.
Hr Lilljestierna fönnente när en sak hos Ständerne är
anhängig, at det ej kan vara otillåteligit at i Stånden när
9aken är före passa på. tiden, hvaremot han ej trodde vara
382 (Dec. 16.) Assessoren Adlerstedt.
någon lag, och at man således ej konde förtänka Hr Adit
stedt at han recommenderat saken. I förklaringen sade
Lilljestierna sig ej eller finna någre smädeord; och lade harti
ord vara fälte om en ledamot, at han skulle til dårhu
hvarigenom samtelige R. o. A. sidvördnad tyckes vara tilfosai
Frih. Coijett. upläste orden vid slutet af Riksdag
ordningens 11 § och sade de samma til Hr Adlerstedts giori
steg hos de andre Stånden vara lämpelig.
Hr Lilljestierna: Jag förstår § efter orden, nemliga
om ansökningar, men ej om en anhängig sak; och kan eja
hvarföre en, som är anklagad, skal försumma dagen, när liai
vet saken vara före, at hos de andre Stånden söka befrielse.
Gref Lewenhaupt: Orsaken hvarföre lagen förbiuder afl
gå sitt Ständ förbi och vända sig til de andre Stånden 1*
considereras, och ej om det skedt munteligen eller skrifteliga
uti en ansökning eller uti en redan anhängig sak. Hr Adlf
stedt har hos de andre Stånden giordt explication och således
sökt få pluralitet emot sitt egit Stånd, ifall det skulle finni
billigt at stadna uti något honom vidrigt slut, och et sådani
steg är ej tillåteligit. Jag fruktar i öfrigit at denna sakerj
torde för länge uppehålla R. o. A., och hemställer altså
icke R. o. A. behaga utnämna någre, som angående dettij
Hr Adlerstedts steg sig hafva at utlåta.
Häröfver discourerades en stund med skiljaklighet i meningarne,
til des R. o. A. förenade sig, at 6 Deputerade häröfver
med sine tankar hafva at inkomma.
Sedan bemälte Deputerade voro utnämde skrefs på ProtocolIs-Deputationens
Betänkande följande Resolution:
Resol.: Förehaft å nyo den 16 Dec. och funno R. o. A. godt
at utnämna 6 Herrar Deputerade, nemligen Gref Lewenhaupt,
Frih. Rosen, Hr Lagerfelt, Hr Lilljestierna, Hr Lagercrants
och Hr Löwenhielm, at med sine tankur häröfver inkomma.
R. o. A. skildes ät.
Skatteköp af Årby hemman. Om Allm. besvären.
383
Den 18 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat lind, uplästes Cam inar-(Leo no ladoch
Commerce-Deputationens Betänkande öfver bonden Feif
Pehrsons på hemmanet Arby uti Södermanland och Gryt sockn
giorde ansökning at blifva bibehållen vid samma des åboende
lemman, samt at få köpa det til skatte framför Vice-Prmsidenten
Herdhielms sterbhus interessenter, som K. Maj:t genom
Resolution af den 26 Januari 1737 samma hemman til skatte
uplåtit. I anseende til hvilken K. Maj:ts nådige Resolution
Deputationen väl finner at skatterättighets lösen på detta Årby
hemman bemälte sterbhus interessenter kan förbehållas, men
håller derjemte före at Pehr Pehrson samt dess hustru, barn
och arfvingar böra under skattemanna rätt nyttja och behålla
detta Årby hemman efter den derå skedde sidsta skattläggningen,
samt med skattebrefvet på hemmanet för Herdhielmska
sterbhuset innehållas, til des Pehr Pehrson eller des hustru,
barn och arfvingar kunna, i följe af Riksens Ständers förIrdnande
vid förra Riksdagar, i orten erhålla något annat
hemman, hvarmed de kunna vara förnögde, samt skatterättigheten
honom och dem deraf uplåtas, hvarom Cammar-Collegium
kommer at draga försorg.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Sedan uplästes til justerande följande Extractum Protocolli
angående Almänna Besvären, at de måge gå igenom UrskilningsDeputationen,
hvilket af R. o. A. bifölls, så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 16
pv. 1738.
Som Riksens Ständer nogsamt lära hafva förmärkt hvad
tidens utdrägt och arbete Riksens Ständer derigenom förorsakas,
at uti Ståndens Almänna Besvär sådane mål ånyo anföras,
ifver hvilka icke allenast en utan ofta flere gånger af Riksens
Ständer tilförene är resolverat, hvartil ännu kommer den olägenhet,
at samma mål och ärender, hvilka uti Almänna Besvären
andragas, antingen uti K. Maj:ts nådige propositioner
»umia vara införde eller på annat sätt hos Riksens Ständer
Miängige giorde, och följakteligen til vederbörande Deputationer
emitterade, så at Ständerne således öfver tvänne Deputationers
etänkanden, hvilka jemväl torde vara skiljaktige, om et och
'ail|ma ärende sig komma at yttra; för den skull och til förepmiuande
af all härutaf til befarande oreda och tidens samt
Riksdagens utdragande funno sig R. o. A. föranlåtne de öfrige
espective Stånden vänligen at hemställa, om icke til nästkommande
Riksdags möjeligaste förkortande i detta målet, som icke
1 et af de ringaste, hvarigenom Riksdagarne pläga förlängas,
'undernes Almänna Besvär kunde remitteras til Urskilnings
-
I
384 (Dec. 18.) Byten af reducerade hemman.
Tull-taxan. Allmogens besvär.
385
Deputationen, och derifrån inge andre mål än allenast de, öfv
hvilka tilförende ingen lag eller förordniag är, eller och
dane, hvarutinnan högsta nödvändigheten fordrar förordningar
ändring eller förbättring, til vederbörande Deputationers
arbetande remitteras, och sedan ifrån bemälte Deputation
directe plenorum ompröfvande underställas; kunnandes ifa
desse R. o. Arns välmente tankar vinna bifall utur Expedition
Deputationen härom et Extractum Protocolli utfärdas, sorn v:
nästa Riksdag härutinnan kan lända Urskilnings-Deputatiom
til behörig efterrättelse. Actum ut supra.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Iriqw
dations-vårket förordnade Deputations Betänkande angåen
Ofverstens uti fransk tienst Hr Palmstiernas giorde förestå!
ning, på hvad sätt de med K. Majit och cronan ingångne byt
af reducerade hemman skyndesatnt måge kunna afhielpas;
exempel hvaraf Hr Palmstierna bifogat en deduction om di
så kallade Preutziska bytet. Deputationen yttrar sig i deci
sak ej kunna styrka til någon ändring uti 1731 års K. Fö:
ordning, hvaräst afgiordt och deciderat är huru med sådan
byten bör förfaras, och hvad isynnerhet angår det Preutzii
bytet, så tinner Deputationen at arfvingarne, oaktat at fatalier!
äro försatte, må tillåtas at i fall de förmena sig hafva någi
lidit vid de utbytte hemmanens indragande til K. Majit of
cronan, det ärendet uti Riksens Ständers öfver Reductions- ot
Liquidations-värket förordnade Commission anmäla och deni
ändring söka.
Hr Landtm, uprepade innehållet.
Hr Palmstierna framträdde, bidjandes at R. o. A. vill
lämna honom tilstånd at gifva en kort idée om saken, hvilk®
voro af den beskaffenhet, at Fru Grefvinnan Wasaborg åi
hemmanen, men voro råkad i process med en sin betient, hvilka
genom dom och laga utmätning kommit i possession af samisi
hemman; af honom hade Hr von Preutz genom laga köp *
dem förvärfvat. Emedlertid hade Grefvinnan Wasaborg re*
utur landet, och som icke des mindre en ny reductions-pretensioi
på välbemälte Grefvinna blifvit formerad under namn af fierde
parts-räntorne, så hade desse hemman derigenom blifvit gr*'
verade, då Hr von Preutz klarligen vijst obilligheten af(l
sådan gravation, hvilket jemväl Cammereraren Skraggensch-1
uti sitt ingifne Ämbets-Memorial skall hafva tilstådt. Hva
bytet beträffar, så voro det skiedt år 1690 och likväl hade arf
vingarne år 1728, som var 38 år derefter, med sin stora olägenhet
och bekostnad måst låta giöra ny ref- och skattläggning;
i anseende til hvilket alt Hr Palmstierna til R. o. Arns rättvisa
ompröfvande hemstälte, om icke de skulle finna billigt,
at cronan behåller de undfångne vederlags- och von Preutziske
^rfvingarne de tilbytte hemmanen, utan någon vidare efterräkning
å den ena eller andra sidan, hälst bemälte arfvingar således
sin talan i reductions-målet aldeles afstå vilja.
Det påmintes, at inge ledamöter af Reductions- och Liquidations-Deputationen
voro tilstädes, hvilka kunde gifva närmare
lius i saken, och upsköts altså den samma til des någre
ledamöter af bemälte Deputation upkomma.
Hr Landtm, anmälte Tull-Deputationens Betänkande med
projectet til Tull-taxan på inkommande vahror vara inkommen;
Men som Hr Mannerheim, såsom ledamot i Deputationen,
erindrade at sedan til expeditionen af detta Betänkande blef
resolverat, en och annan ny omständighet sig yppat, hvilken
fordrar sammanträde ined Cammar-CEconomie- samt Handelsoch
Manufactur-Deputationerne;
Fants af R. o. A. godt at förbemälte Betänckande tillika
[ med den projecterade taxan lämnas til Tull-Deputationen til—
baka, och tog Hr Mannerheim desse documenter til sig at i
I Deputationen afgifva.
T Vid detta tilfälle påminte IIr Wulfwenstierna, at som
det förnimmes, skall den projecterade Tull-taxan på utgående
valrror, hvilken hos R. o. A. länge sedan blifvit afgiord, ännu
ligga i Borgareståndet och der ej vara vidrörd, och som detta
voro et vigtigt ärende, hvilket fordrar tid och innan Riksdagen
slutes bör vara afgiordt, hemstälte Hr Wulfvenstierna om icke
arom i Borgareståndet kunde påminnas.
I anledning häraf ambefaltes Riddarhusfiscalen at gå til
brgareståndet och om detta ärendet påminna.
Företogos följande §§ af Ahnogens Almänna Besvär, hvarvid
jemfördes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 14 Dec.
102 §, angående instämmande til tingen på vissa dagar,
bifölls.
48 §, angående befrielse för båtsmans vacante rote penningar,
bifölls.
3 §, angående Markegångs-taxornes inrättande och afrads!amt
cronotionde-spannemålens förande, bifölls.
8 §, angående sökt befrielse för afgift til Reserve-cassan.
Adel,is Protokoll, 1738—1739. II. 25
386 (Dec. 18.) Allmogens besvär.
Uplästes Bondeståndets påminnelse at uti meningen: »förmedelst
hälftens tagande deraf til alla monderings-persedlar,
som beställas», de orden »som beställas» måge gå ut.
Det påmintes härvid, at om denna af Bondeståndet begärte!
ändring bifalles, lära rustliållarne undandraga sig at prestera
de persedlar, som de äro pliktige til, och påstå at medel dertil
böra tagas utur Reserve-cassan, hvilket är stridande emot ändemålet
af bemälte cassas inrättning.
R. o. A. funno altså godt, at § blifver som den är inrättad.!
5 §, angående Almogens i Skåne befrielse för vargnäten,
bifölls.
81 §, angående saltpetersiuderiet i Skåne, Blekinge och Hal-,
land, bifölls.
29 §, angående Almogens i Skåne ansökning at få bruka
hingstar vid sine utgångs-stor. Bondeståndets begärte ändring,
at sådane hingstar måtte tillåtas af hvad högd och storlek de
vara måtte, antogs ej, emedan sådant är stridande emot den
utfärdade Sto-ordningen, och det påsyftade ändemålet at i Skåne
bibehålla en god och stor art af hästar ej skulle erhållas. Bifölls
altså § som den är inrättad.
28 §, angående Öster- och Västerbottniske etc. städernes
seglation på Östergöthland och Skåne, hvilar til Cammar(Economie-Deputationens
Betänckande härom inkommit.
36, 40 och 96 §§, angående ägofördelningar i Vesterbott]!,
en stapelstads inrättande i Österbottn, samt Prästerättigheterne
i samma lalin, biföllos.
61 §, angående Almogens seglations-frihet i Halland, bifölls
70
§, angående en kort och viss tid til räkenskapens
öfverseende i Cammar-Revisionen, bifölls.
78 §, angående måhlets redressering i Elfsborgs län, bifölls
23
§, angående de så kallade indelnings-stomars köpande
til skatte, bifölls med then tilläggning, at hvad Bohuslälm beträffar,
det biir förblifva vid K. Brefvet af den 4 Dec. 1734.
87 §, angående regiments-möterne i Gestrik- och Helsingeland.
Bondeståndet i des Extractum Protocolli föreslår,
at sådane regimentsmöten ej måtte hållas oftare än hvart tredje
år, men som sådant är stridande emot Contractet och Regi6"
menterne, skulle hindra regimentets öfning, samt gifva anledning
åt flere provincier at söka det samma, funno R. o. A. ej någ»11
ändring kunna tillåtas uti §, som den projecterad är.
Kapten-löjtnanten Theander.
387
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 8
i denne månad angående Capitaine-Lieutn. vid Dahl-regimentet
Theanders ingifne Memorial, hvarmedels han anhåller at i anseende
til det lidande lian utstådt genom en honom vid Krigsrätten
påbördad rättegång, blifva til värkeligit tienstgiörande
vid regimentet åter befordrad, samt at sielfva saken utan längre
uppehåll af General-Krigs- och Leuterations-rätten må varda
företagen och afslutad med mera; hvaröfver Borgareståndet
stadnat i det slut, at som General-Krigs- och Leuterationsrätten
uppliäfvit Regiments-rättens dom och förklarat CapitaineLieutn.
Theander berättigad at tilträda dess tienst, lön och
rättigheter, hvilket ock af K. Majit sielf i nåder skal vara
stadfäst, så kunde K. Majit i underdånighet anmodas at låta
honom alt sådant utan hinder til godo niuta, och at GeneralKrigs-
och Leuterations-rätten må undfå K. Majits nådigste
betalning at utan uppehåll företaga och lagligen afsluta den
uptagne saken.
Hr Öfverste Didron yttrade sig, at Hr Öfverst-Lieutenant
Gripenhielm, hvilken uti Krigs-rätten fört presidium, om sakens
sammanhang lärer kunna gifva bästa underrättelsen, hvilket i
korthet voro detta, at man befunnit det sedan sidsta Generalmunstring
åtskillige af de bäste och vackraste karlar vid compagniet
af bemälte Capitain-Lieutenant blifvit förafskedade,
detta hade blifvit angifvit och en Krigs-rätt deröfver satt,
hvilken Krigs-rätt dömt Capitain-Lieutenant Theander ifrån
bernsten; häruppå hade han vändt sig til General-Krigs-rätten,
af hvilken förbemälte dom blifvit ändrad. Sedan hade Theander
blifvit qvar här i Stockholm och icke i följe af de undfångne
befalningar åter instält sig vid regimentet, för hvilken orsak
skull Hr Öfversten sade sig hafva upfördt honom som absens,
hvaröfver oftabemälte Capitain-Lieutenant hos General-Krigsoch
Leuterations-rätten sig besvärat, deräst saken nu lago
under afgiörande; tilläggandes Hr Didron sig ganska gerna
skola se at den blifver afgiord.
Frih. Coijett förmente, at en Regiments-rätt ej kan döma
någon ifrån tiensten.
Hr Didron sade, at Krigs-rätten härutinnan lärer hafva
-'rundat sig på Krigsarticlarnes 12 artikel.
Det begärtes, at Lieut. Theanders vid Protocolls-Extractet
^fogade Memorial måtte upläsas, men som samma Memorial
Var ganska vidlyftigt, funno R. o. A. til at vinna tiden bäst
388 (I)ec. 18.) Byten af reducerade heraman.
vara at det blifver liggande på bordet, då de af R. o. A., sou
behaga, kunna det igenomläsa.
Aldenstund åtskillige ledamöter af Reductions- och Liquidations-Deputationen
nu voro tilstädes företogs åter bernalt»
Deputations Betänkande i anledning af Hr Palmstiernas Memorial
om de af reducerade hemman härrörande bytens, ocl
deribland det von Preutziskas, skyndesamma afgiörande.
Hr Landtm, uprepade innehållet af Hr Palmstierna* i
dag giorde föreställning.
Hr Wulfwenstierna yttrade sig at hvad reductionsmålet
beträffar, om Hr Palmstierna förmenar sig derutinnan
vara för när skedt, hörer sådant til Reductions- och LiquidatiorsDeputationens
ompröfvande samt Riksens Ständers vidare skärskådande;
men hvad bytet angår, så ligger vid acten Hr Öfverstens
Fru moders revers, hvarmedelst hon sig förbinder til full
ersättning af bristen emellan de til utbytning begärte oell i
vederlag upgifne hemmanen; börandes emedan detta bytet lii
begärt sedan år 1680 cronan hafva fullt gen fullo. Sk tilli'
Hr Palmstierna kunna visa at vid skattläggningen något fel vor
begångit, sä bör sådant rättas, men at upliäfva den befuncte
bytes-bristen voro betänkeligit. Och förestälte Hr Wulfwenstierna
ytterligare hvad farlig påfölgd det hafva kunde om
cronans rätt ej noga i akt tages, hvilket i framtiden kunde
blifva en snara för R. o. A., hvaraf man haft exempel; sam'
hvad äfventyr de kunde blifva underkastade, som, okunnige om
dylika omständigheter, en sådan egendom sig tilhandlade, ocl
voro altså det aldratryggaste at giöra klart med cronan; bedjandes
för Guds skull at R. o. A. härpå ville vara omtänkt®
samt anbefalla Reductions- och Liquidations-Commissionen seda»
alt är afgiordt jemväl sådane byten sig företaga på det ma»
en gång må komma til fullkomligit slut; hvilket alt Hr Wulfwenstierna
begärte måtte föras til Protocollet.
Det discourerades häröfver vidlyftigt af R. o. A. huru ledi"
de under souverainitets-tideu utgångne General-Resolution®
ligga i vägen, at föga hopp är at kunna komma til et riktig1
slut och at emedlertid undersåtarne sittja i mistning och fruktan;
at det voro ganska svårt at på et byte, som skedt för f
är sedan, innom hvilken tid de tilbytte hemmanen geno®
frälsemannens omsorg och möda mycket kunnat blifvit förbättrade
och de afstådde genom åboernes försummelse och åtgärd
mycket förvärrade, nu så lång tid efteråt skal giöras ny i*'"
Gen.-Aud. Svarez. Biksr. Horns afskedsansökan. 389
eli skattläggning; i anseende hvartil och de flere besynnerlige
mständigheter, som vid detta von Preutziska byte sig befinna,
ch igenom hvilka arfvingarne tyckas hafva lidit, åtskillige af
. o. A. höllö för billigt vara, at all åtalan å ömse sidor må
luphöra, begärandes at Hr Landtm, härom ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan om åtalan ä begge sidor emellan
ronan och von Preutziska arfvingarne aldeles kommer at uppdra;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
Och skrefs altså på Reductions- och Liquidations-Deputationens
Betänkande följande Resolution:
R. o. A. stadnade i det slut at all åtalan så val å cronans
om von Preutziska arfvingarnes sida aldeles upliörer.
Hr Wulfwenstierna förklarade at han förblifver vid sin
redan härutinnan yttrade mening.
I anledning af Hr Öfversten Didrons giorde erinran, at
nu så lång tid är förfluten sedan en Cancellie-Rätt blef förordnad
öfver det emot General-Auditeuren Suarez angifne
ämbets-förseende, utan at man ännu liördt om samma måhl
blifvit afgiordt, fick Riddarhusfiscalen i betalning at hos Canellie-Rätten
påminna om samma måhls afgiörande med möjeligaste
skyndesamhet, såsom ock at hos de öfrige Stånden efterfråga
om hos dem öfver ett annat Justitiae-Deputationens Betänkande
blifvit resolverat, derutinnan sådane remarquer öfver
General-Auditeuren varit giorde, at R. o. A. funnit deni böra
gä til en Cancellie-Rätt.
Anmältes Hr Stats-Secreteraren Cederström, hvilken
såsom af K. Majit nedsänd emottogs vid dören af 6 Deputera-'le,
och då han var framkommen inemot Landtmarskalcksbordet
berättade sig af Hennes K. Majit uti sittjande Råd
hafva undfådt nådig befallning at anmäla Hennes Majits nådigste
hälsning til R. o. A. samt afgifva et Extract utur Rådshrotocollet,
hvilket Hr Stats-Secreteraren i det samma aflefvererade;
Hvarpå
berörde Extractum Protocolli, i dag daterat, uplästes
af innehåll at Hr Riks-Rådet Grefve Horn insinuerat hos Hennes
K. Majit en underdånig suplique, hvarutinnan Hr Riks-Rådet
bå cles annalkande höga ålder och aftagande krafter i underdånighet
itererar dess vid förra Riksdagar giorde underdåniga
ansökning om et nådigst afsked ifrån Råds-embetet och Prsesi
-
390 (I)ec. 18.) Riksrådet, grefve Horns
dentskapet i K. Maj:ts oell Riksens Cancellie; derpå Hennes
K. Majit i nåder berättat, at det varit begge deras Maj:ter
ganska mycket emot at på detta sätt umbära bemälte Hr RiksRåds
mogna och trogna råd, men som Hr Riks-Rådet ej ståt
at öfvertalas och des höga ålder och svåra utståndne sjukdom
samt undfångne blessurer ej kunna tillåta honom at längre uthärda
vid dess svåre och angelägne sysslor, sedan han i 57 ar
med en besynnerlig distinction tient och derunder i 33 år varit
i Rådet och K. Cancelliet, så kunna Deras Majestäter intet
undgå at communicera denne hans angelägenhet och suplique
med Riksens Ständer, hvarvid deras Exellentier intet i underdånighet
haft at påminna.
Sedan begärte Hr Palmstierna lof at tala, hvilken, Ja
Hr Landtm, skaffat honom liud, förestälte at om han hot
mindre ädelmodige sinnen något hade at andraga, skulle lian
ombeflita sig at nogare föreställa de skäl och omständigheter,
som äro derföre at en så gammal och välförtient Herre uti de*
så skäliga åstundan må ske et benägit nöije. Här voro mycket
loford fåfängt, och voro trenne Sveriges stora Konungars ynnest,
53 års trogna riket beviste tjenster, många emot riksens fiender
undfångne blessurer och et så stort hos R. o. A. förvärfva!
förtroende, at Landtmarskalks-embetet af denne Herren trenne
gånger blifvit fördt, så liederfulle omständigheter, at man ej
behöfde tvifla det ju R. o. A. lära bifalla en sådan mans begäran
på det sättet at de tillika visa at de älska honom. De*
stora qualitet hade altid varit desinteressement, hvilket Hr
Riks-Rådet vid detta tilfället vijst i det Hr Riks-Rådet ej
begärt någon förmän, utan allenast at på des ålderdom ifrån
des mödosamma ämbeten blifva entledigad och at i ro niuta
en liten skilnad emellan lifvet och döden; hvarföre R. o. A
lära finna billigt at jemte afskedet, til et tekn af deras välvilja
lämna Hr Riks-Rådet at framgent hugna sig af al den
heder som Råds-ämbetet tilhörer, jemte Råds-lönen och ®
härtils åtniutne taffelpenningar.
Frh. C. W. Cederhielm sade sig hafva varit sinnad t»1
säga äfven det som Hr Palmstierna nu sagt, fast han ej kunna1
giöra det så väl, och ville allenast tillägga, at det voro ill*
om denne Herren, hvilken sig hädanefter som härtils efter Råd5'
embetets värdighet lärer upföra, skulle giöra det med sin skada
utan at dertil niuta något understöd.
afskedsansökan. Grefvinnan Skyttes arfvingar.
Som detta af åtskilliga af R. o. A. utan någon gensägelse
nderstöddes, frågade Hr Landtm, om han fingo giöra propoitionen,
hvilket af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, giorde altså frågan om R. o. A. behaga at
Hr Stats-Secreteraren i underdånighet berättar R. o. A. vid
den af K. Majit i nåder meddelte föreställningen ej något i
underdånighet hafva at påminna, samt at R. o. A. önska det
Hr Riks-Rådet, i anseende til des långlige trogne tienster, med
alla de förmåner, som följa Råds-värdigheten, och de inkomster,
sorn Hr Riks-Rådet härtils åtniutit, jemväl hädanefter må
hugnas.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Hr Generalen Frih. Axel von Löwen framträdde och
tackade R. o. A., som på et så hederligit sätt behagat betyga
sin ynnest för en sä hederlig man, hvilket steg i hela Europa
lärer förorsaka et välförtient omdöme och hos Hr Riks-Rådet
upväcka en oföränderlig vördsam erkänslan.
Upsattes Resolutionen, hvilken sedan den för R. o. A.
var upläst och bifallen skrefs uppå det ifrån Rådet nedsände
Extractum Protocolli, så lydande:
R. o. A. hade härvid intet i underdånighet at påminna,
utan funno det, til en välförtient erkänslan af Hr Riks-Rådets
så långlige och trogne tienster, Hr Riks-Rådet jemte K. Majits
nådiga afsked med al den heder och värdighet, som Rådsembetet
tilhörer, samt äfven så stora inkomster, som de, hvilke
Hr Riks-Rådet härtils af riket årligen åtniutit, under hela des
öfriga lifstid bör hugnas.
Hr Stats-Secreteraren tog häruppå Extractet utur RådsProtocollet
til sig och sedan Hr Landtm, bedt anmäla R. o.
Arns underdänigste vördnad, afträdde.
Uplästes Riksens Ständers öfver Reductions- och Liquidations-värket
förordnade Deputations Berättelse och Betänkande
öfver framlidna Fru Grefvinnan Maria Skyttes arfvingars
ansökning, angående den af Strömsrums-godset härrörande
köpegods-fordran, uti hvilket Betänkande, sedan denne saks
förlopp omständeligen och vidlyftigt blifvit anförd, de fleste af
Heputationens ledamöter stadnat i det slut, at denne sak må
afgiöras genom et skäligit accord, på det sättet, at arfvingarne
måge til godo niuta den den 13 Martii 1738 i K. CammarCollegio
ingifne räkningen, som de sielfve antagit och sig salarar
med 495 dal. 5 4/ä pgr smts ränta in natura samt 23,157
392 (Dec. 18*) Grefvinnan Skyttes arfvingar.
dal. 9 öre 4 4/iö pgr dito mynt bortmiste räntor och derpå uplupne
interessen; och at som erfvingarne icke begära sin ersättning
uti sielfva Strömsrums-godset, hvilket ej eller til cronans skada
kan delas, de nu på annan ort här i Sverige, ehvarest det bäst
låter sig giöra, med det första som ske kan erhålla vederlag
för fordringen af ränta in natura, och de bortmiste räntor!)
med deras interesse blifva efter K. Maj:ts nådiga bref til K.
Cammar-Collegium af den 14 Maii 1725 använde til det J5romanska
husets crono-balances clarerande, hvarigenom alla gravationer
å cronans sida och praetensioner, ehvad namn de hafva
kunna, denna sak angående, på arfvingarnes sida uphöra.
Hr Landtm, förmälte sig uppå Spar rifka husets vägnar
uti denna saken äga någon, fastän ganska långa del, begärandes
R. o. Arns bistånd, emedan detta målet ventileras och afgiöreat
få taga afträde.
Häruppå afträdde Hr Landtm, och trädde Gref Lewenhaupt
med R. o. Arns godtfinnande til Landtmarskalksbordet.
Emedan detta Betänkandet var vidlyftigt, begärte åtskillige
af R. o. A. at någon af Reductions- och Liquidations-Deputationens
Ledamöter i korthet ville uprepa des innehåld.
Gref Carl Frölich såsom ledamot af bemälte Deputation
uprepade korteligen sakens sammanhang, och som åtskillige
nödige documenter ej mera stå at igenfinnas, så hade
pluraliteten i Deputationen styrkt til en skälig composition
emellan cronan och arfvingarne.
Sedan R. o. A. något sin emellan discourerat frågade Gref
Lewenhaupt om pluralitetens tanckar i Deputationen bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Frih. C. W. Cederhielm påminte at en viss tid må föreläggas,
innom hvilken denna saken bör vara til slut brakt och
värkstält, på det arfvingarne igenom tidens utdrägt uti sin rätt
ej måge komma at lida.
Och som uppå Hr Gref Lewenhaupts giorde fråga,
detta äfvenväl af R. o. A. bifölls, samt at terminen bör
blifva 6 månader efter Riksdagens slut, altså upsattes följande
Resolution, hvilken skrefs på Reductions- och LiquidationsDeputationens
Betänkande:
Resol.: R. o. A. biföllo pluraliteten, samt at ses månader
efter Riksdagens slut detta bör vara värkstält.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Prästeståndet af 8 personer.
Dep. fr. Preste-st. Grefvinnan Sparres memorial. 393
Hr Biskopen i Lund Dr Papke, som förde ordet, sedan
pan aflefvererat och låtit upläsa Ståndets Extractum Protocolli
aterat i dag, at terminen af Riksdagen må blifva med denne
nanadens slut och ärendet recommenderat, afträdde med Depuationen.
Uplästes Fru Grefvinnan E. M. Sparres Memorial, hvarutinnan
Fru Grefvinnan sig högeligen deröfver besvärar at
oaktat den såkallade Skyttiska saken både vid 1723 och 1734
"rens Riksdagar sluteligen blifvit afgiord, skola icke des mindre
'ederbörande betiente vid K. Cammar-Collegii Contoir sådant
aktat förmådt Collegium at igenom underdånig skrifvelse til
H. K. Maj:t giöra denna saken på åtskillige ogrundade fundamenter
å nyo stridig; i anseende hvartil, med det mera som
a n förd t är, arfvingarne hemställa huru och på hvad sätt sådant
laglöst förfarande hädanefter må förekommas, samt om detta
mål icke skulle förbena en noga undersökning om uphofsmannen
dertil at K. Maj:ts och Riksens Ständers förra beslut
eli befallningar i denna sak ej allenast så kallsinnigt skola
blifvit värkstälte, utan ock aldeles qvalde och kraftlöse giorde.
Hr Wulfwenstierna förestälte at så billigt det är at
livar och en befordras til sin rätt, äfven så billigt är det at
betiente, när de fullgiöra sin ämbetsplikt och skyldighet, för
förföljelse hägnas och befrias; och som Camereraren Röding
åti denna saken sig så upfördt at K. Cammar-Revisionen
pröfvat och funnit emot honom ej vara causa agendi, så lärer
jemväl Högh R. o. A. finna rättvist at han för alt vidare
tiltal bör vara fri.
Frih. Coijett sade det ej vara någon persecution när
“agon, som malitiose uppehållit en annan ifrån sin rätt, ställes
under behörigt ansvar.
Hr Wulfwenstierna: Hvem kan bevisa Röding, at han
velat uppehålla någon ifrån des rätt? Hvad han angifvit har
ban giordt af ämbetsplikt, och stod det ej hos honom utan hos
K. Cammar-Collegium at deröfver resolvera. Hade han förtegat
det som han efter sin skyldighet angifvit, då hade han
bordt ställas til ansvar. Jag kan för Gud betyga at jag ej
finnér honom hafva felat.
Hr Adlerbeth: Jag hörer af det upläste Memorialet at
bvu Grefvinnan Ebba Sparre begärer, at efterfrågan må ske
0111 sakens uppehåld, och at således Cammereraren Röding må
ställas til ansvar; men som Deputationen haft Cammar-Revi
-
394 (l)ec. 18.) Grefvinnan Sparres memorial.
sionens berättelse hos sig, oell jag noga igenomgådt alle handlingarne,
så måste jag gifva vid handen, at sedan Actor sig
yttrat har Cammar-Revisionen ej funnit någon causam agendi
emot Röding, mycket mindre at honom något straff kunde pnläggas.
Saken var af den beskaffenhet at en liquidation skulle
uprättas, hvarvid betienterne efter ed och samvete äro furbundne
at i akt taga så väl cronans som privatorum rätt;
det har ock sedan befunnits at arfvingarne ej varit befogade
mer än til 400 dal. smts ränta, fast de påstådt 700, och månne
en så märkelig skilnad ej var värd at noga efterses och efterfrågas;
och som jag efter mitt bästa vett och samvete, sedan
jag alle handlingarne och saken noga skärskådat, finner at
ämbetsmännen giordt sin skyldighet och Deputationen sin, sä
kan jag ej se at de förre förtiena tiltal.
Frih. Coijett hemstälte om icke Protocolls-Deputationen
häröfver kunde höras; uprepandes derjemte at ingen ämbetsman,
som gior någon orätt, bör lämnas ostraffad.
Hr Adlerbeth sade at det varit Reductions- och Liquidations-Deputationens
giöromål at skärskåda hufvudmålet, hvaraf
denna biqurestionen flyter; men om Protocolls-Deputationen vill
giöra sig den mödan at så noga och granneligen skärskåda saken
och igenomgå alle handlingarne, som Reductions- och Liquidations-Deputationen
det giordt, så tviflade lian intet at icke
Protocolls-Deputationen lärer stadna i samma tankar.
Hr Ehrencreutz: Vi kunna ej ställa mannen under ansvar
sedan Cammar-Revisionen funnit honom oskyldig; och
huru kunna vi, som ej äga nog kundskap dertil, gå vidare
härutinnan, när Konungen och Cammar-Revisionen, som är en
ordentelig domstol, erkändt honom fri.
Hr Didron: Det är just at R. o. A. efterfrågar huru en
sak som af Riksens Ständer blifvit faststäld är vorden fullfölgd;
men sedan vi fådt en så klar uplysning härutinnan, sorn ««
skedt, tyckes at man ej kan gå vidare.
Assessoren i K. Cammar-Revisionen Hr Erdtman framträdde
och sade: Emedan jag uti K. Cammar-Revisionen varit
referent i denna saken så kan jag med så mycket större trygghet
berätta Högh R. o. A., at den samma der med al flit
sorgfällighet och ömhet blifvit handterad, och kan på im"
salighet betyga, at Röding giordt som en ärlig man.
Hr Wulfwenstierna begärte at Actor sielf på sitt samvete
må säga huru han funnit saken.
Grefvinnan Sparres memorial.
395
Secreterare!! uti K. Cammar-Revisionen Hr Lagerberg,
om den tiden varit Actor, upstod och yttrade sig sålunda:
ag behöfver ej uprepa Ständemes slut vid sidsta Riksdag, at
'ammereraren Röding och Actor Böcker skulle ställas under
nsvar, hvilket härrörde af Protocolls-Deputationens då ingifne
etänkande, och som jag då var Actor i K. Cammar-Revisionen
ick jag alle handlingarne noga igenom, hvaruppå jag inlade et
vidlyftigt Ämbets-Memorial, uti hvilket ej den minsta omständighet
var förbigången. Nu ehuruväl Ständerne sagt at anklagan
skulle skie, så kunde jag doch, utan förutgångit vederörandes
hörande samma betalning ej verkställa, rättandes mig
härutinnan efter den af Ständerne för JustitiaB-Cancellern gifne
instruetionen; sedan jag altså inhämtat förklaringarne inkom jag
uti K. Cammar-Revisionen med et nytt Memorial, uti hvilket
jag på mitt samvete förklarade mig ej finna causam agendi;
då tilkom domaren, som var K. Cammar-Revisionen, at bepröfva
om causa agendi var eller ej, och fann K. CammarRevisionen
efter et ganska noga sakens bepröfvande, hvarmed
så grannlaga omgicks at äfven emot vanligheten en serskilt
referent förordnades, at jag rätteligen afsagt mig al talan;
detta refererades sedan af K. Cammar-Revisionen i underdånighet
til K. Maj:t, och vann K. Maj:ts nådiga approbation.
Vill eliest någon tiltala mig för min ämbetsförrättning i denna
saken, så skal jag altid svara honom på vederbörlig ort; skal
ej eller vara deremot at Protocolls-Deputationen denna saken
skiärskådar.
Efter något ytterligare discourerande giorde Hr Gref
Lewenhaupt frågan om Cannnereraren slipper ansvar;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Fru Grefvinnan Ebba Sparres ingifne
Memorial följande Resolution:
R. o. A. stadnade i det slut at Cammereraren för ansvar
befrias.
Hr Landtm, kom tilbaka, då i anledning af Hr Landtmms
giorde hemställande, och sedan derom något blifvit discourerat,
af R. o. A. faststäldtes at som så väl Riksens Ständers
sorn Deputationernes ledamöter, efter et så långsamt och trägit
erbete, under den instundande högtiden och någre dagar för och
efter behöfva taga sig någon hvila, en del jemväl äro sinnade
at til den ändan något resa utur staden, altså kommer för
julhälgen ej mera än et plenum, nemligen tilkommande onsdag,
396 (l)ec. 18.) Julferier. Borgerskapets utmönstring i V.-bottc
at hållas och sedan ej något anslag at ske til plenum för är
nästa måndagen efter Trettondedagen, kommandes likväl Secrete
Utskottet och de öfrige Deputationer, som med sitt arbete ej
ännu äro färdige, femtedag Juhl arbetet åter at fortsättja.
hvarom et Extractum Protocolli kommer at upsättias.
Hr Landtm, förmälte ytterligare at således om onsdag ej
andre än ceconomiska ärender lära komma at företagas, och at
som Ständerne vid en infallande Nyårsdag nu äro tilsammans,
Riddarhus-Secreteraren kommer at efterse huruledes med Ständernes
underdåniga nyårsönskningars afläggande hos Deråt
Majestäter tilförene är förhållit.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
Hr Palmstierna begärte R. o. Arns tilstånd, at som angående
des ansökning om von Preutziska bytet hos R. o. A.
redan blifvit resolverat, sig angående denna angelägenhes hos
de öfrige Stånden få anmäla;
Hvilket af R. o. A. samtycktes.
R. o. A. skildes åt.
Den 20 December.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud;
Uplästes Carnmar-diconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående Borgerskapets utmönstring i Vesterbottns
lahn, i anledning af det som Landshöfdingen Gyllengrif
uti dess afgifne underdånige Riksdags-relation om samma utmönstring
anfördt; yttrandes sig Deputationen, at som H. K.
Maj:ts nådige Resolution af den 26 Julii 1736 är klar och
tydelig, at allenast löske personer, som til värfnings undvikande
i städerne sig innästlat, skulle utmönstras, men de öfrige vid
deras rätt och burskap utan någon inskränkning til et vist
antal blifva bibehåldne, det hos H. K. Maj:t i underdånighet
må anhållas om ytterligare betalning til Landshöfdingen den
samma ofördröijeligen i behörig värkställighet sättja.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående Carlstads och Christinehamns städers
Riksdags-Fullmäktiges ansökning at allena få nyttja Philipstads
oxemarknad, hvaröfver som bemälte städers så väl som Örebro
Filipstads marknad. Gästningspenningar. Renhudar. 397
tads Fullmäktige den 16 Sept. sidstl. sig förenat och öfverenskommit,
på sätt som de i Betänkandet införde föreningspuncterne
nnehålla, så berättar Deputationen sig dervid ej hafva något at
åminna, hemställandes om icke hos K. Maj:t i underdånighet
nå anhållas om nådig confirmation och stadfästelse på detta
bemälte städer emellan träffade öfverenskommande, samt befäläng
til Landshöfdingen i orten at om dess efterlefnad hädanefter
draga försorg.
R. o. A. biföllo Betänkandet i öfrigit men hvad confirmationens
sökande på den ingångne föreningen beträffar, funno
R. o. A. bäst at vederbörande derom hos K. Maj:t sig i underdånighet
anmäla.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Beputationens
Memorial, angående Almogens ifrån Skåne och Malmöhus län
giorde ansökning at hädanefter blifva befriade för 2 öre smts
gästnings- och rotepenningars erläggande, som Gen eral-Maj oren
Landshöfdingen och Öfver-Commendanten Baron Bennett skal
vid sidst håldne utskrifning tvärt emot dess antecessorers bruk
latit uttaga; finnandes Deputationen i anseende til anförde skäl
det bör desse gästningspenningars betalande hädanefter aldeles
uphöra och ej flere dermed betungas, än de som utskrifning
underkastade och efter Reglementets innehåll dertil skyldige
äro, så at förmännerne på rusthållen för sine drängar hädanefter
inga utskrifnings-gästningspenningar erlägga.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar, hvarjemte
i anledning af Hr Rammels giorde föreställning, fants godt
at uti Resolutionen tillägges det de personer, som ej äro skyldige
at betala roterings-penningar, til mötesplatsen ej böra
blifva stämde.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 12
Dec., hvarutinnan hemställes om icke i anseende til de emot
undervigten i handeln tagne mått kunde tils vidare fastställas
at alle ståndspersoners betiente måge bära västar och byxor af
skinn hvarigenom jemväl Ståndet förmenar rehnshudars och
audre skinnvahrors tullfrie öfverförsel ifrån gränzeorterne til
-'»orge och Ryssland kunna förekommas.
Det discourerades härvid at å ena sidan voro högst nödigt,
at behörige mått tagas til förekommande af rehnshudars tullfrie
: ^practiserande utur riket, hvarigenom icke allenast tullinkomsten
försnillas utan ock, när de ej äro beredde, emot al handelsniaxiine
en rå vahra, som i landet kunde förbättras, blifver
398 (Dec. 20.) Renhudar. Presteståndets besvär.
utförd. Men så kunde å andra sidan R. o. A. icke eller påta»
sig at för sine betiente ej bruka andre underkläder än af skinn
hvilket kunde falla både besvärligare och kåstsammare än andre
inrikes härtil tienlige tilvärkningar.
R. o. A. stadnade häröfver i följande Resolution, hvilken
sedan den var upläst skrefs på Bondeståndets ExtractumProtocolli.
Resol.: R. o. A. kunna i anseende til deras betienters
beklädnad sig ej til något vist förbinda, men hålla före at
K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas, sedan CommerceCollegium
blifvit hördt, i nåder föranstalta på hvad sätt utförsslen
af rehns- och andre rå och oberedde hudar bäst må
kunna förekommas.
Hr Landtm, anmälte at i anledning af R. o. A:ns Besvärs
17 §, Lag-Commissionens Betänkande inkommit öfver RättegångsBalckens
10 cap. 27 §;
Hvilket Betänkande til Almänna Besvärs-Deputationen remitterades
at med et nytt project til ofvanbemälte 17 § af
R. o. A:ns Almänna Besvär inkomma.
Företogos de återstående §§af Prästeståndets Almänna Besvär,
2 §, angående hämmande af vrede och bitterhet emella»
äkta personer. Resol.: I anseende dertil at på alt thetta tilförene
är så klar lag, höllö R. o. A. före tlienna § vara onödig,
5 §, angående någon ersättning för Scholse-betjente, för
then brist, som i theras sochnegånger igenom ryttares, knektars
och torpares befrielse förorsakats, bifölls.
6 §, angående Chartae-Sigillatae-upbörden för brudefolls
lysnings-zedlar, bifölls.
10 §, angående ovanlige påstådde onera och afgifter af
Präste-änkors hus och gårdar i städerne, bifölls tillika med
den af Prästeståndet vid slutet giorde ändringen, så lydande:
»hvilkom åligger hvar och en vid sine välfångne privilegier och
K. Resolutioner at handhafva och bibehålla».
7 §, angående ersättning för skilnaden emellan nya och
gamla måhlet uti Prästerskapets anslagne spannemålslön, biföll®
tillika med Prästesåndets vid slutet giorde ändring, så lydande:
»vill K. Maj:t uti den Förordning, som angående mått, måhl
och vigt vid denne Riksdag utkommer, sig i nåder yttra».
8 §, angående den uti domkyrkotunnan, vijnsäden, Prästerskapets
vederlag och Probstetunnorne genom det nya maid
skedde minskningen, bifölls.
Kaptenen Blix. Nyårsuppvaktning. Grefve Horn. 399
14 §, angående skattelösen af Prästerskapets indelningstomar,
bifölls som den uti Besvärs-Deputationen är inrättad,
ch antogs ej Prästeståndets giorde ändring at i stället för
»bruka» skulle sättjas »bruka låta».
Uplästes the i följe af Riksens Ständers betalning uti
\vpeditions-Deputationen
•flön som Capitain Blix för des emot Öfversten Frih. Carl
'olian Wrangel ohemult förde klagomål så väl hos Riksens
"tänder, som Hr Öfversten Baron Wrangel kommer at aflägga;
Och biföllos af R. o. A. samma formularer.
Hr Landtm, förmälte vid detta tilfället at som R. o. A.
nyligen resolverat at Capitain Blix, hvilken voro närvarande
i staden, samma afböner personligen i Stånden borde aflägga,
hvilket af Stånden lärer vara bifallit, så kunde RiddarhusFiscalen
hos de andre Stånden förnimma om icke sådant ännu
i dag ske kunde, på det bemälte Capitain ej må vara förorsakad
tiläfventyrs med sin alt för stora olägenhet sig här at uppehålla
til des Stånden in plenis åter samlas, som ej kommer at ske
för än måndagen efter Trettondedagen.
Detta bifölls af R. o. A. och afgick Riddarhus-Fiscalen
i detta ärendet til de andre Stånden.
Hr Landtm, gaf tilkänna at uti acterne blifvit eftersedt
huru med Ständernes underdåniga nyårsönskningars afläggande
hos Deras Majestäter om nyårsmorgonen blifvit förhållit, hvilket
skiedt af en Deputation af 24 personer, som af Landtmarskalken
blifvit anförd. Orsaken hvarföre samma Deputation til antalet
ej varit starkare hade varit denna, at på nyårsdagen är en
större trängsel i de Kongliga rummen än eliest, emedan förutan
Ständernes Deputationer alle Collegier och Corpser då äro til—
städes sine underdånige nyårsönskningar at aflägga; och hvad
fiman angår så hade Hr Riks-Rådet och Öfverste-Marskalken
latit Hr Landtm, vetta at den för Riksens Ständer är kl. 8
°m morgonen.
R. o. A. förklarade sig nögde at härmed nu på samma sätt
s°m tilförene förhålles, kommandes desse 24 Deputerade närmare
emot middagen at utnämnas, då R. o. A. tahlrikare lära
'ara samlade.
Vidare sade Hr Landtm, sig af Hr Riks-Rådet Grefve
Horn vara anmodad at betyga Hr Riks-Rädets tacksamma
'ördnad och erkänslan för Högh R. o. A:ns benägna bifall til
'älbemälte Hr Riks-Råds ansökning at ifrån dess Råds- och
400 (Dec. 20.) Lots-dir. Strömcronas belöning.
Prcesidents-ämbeten i cancelliet, som med så mycket ansvar oc
besvär förknippade äro, nu på des höga ålderdom blifva ent
ledigad, hvilket som det skedt på et så gunstigt sätt och hvar
vid Högh R. o. A. så stor benägenhet och välvilja behaga
förklara, lärer en deremot svarande skyldig tacksamhet, vördna
och erkänsla hos Hr Riks-Rådet aldrig utslockna.
Uplästes Hr Ammiralen von Gertens och de öfrige från
Ammiralitets-staterne Hr-r Deputerades Memorial, derutinnan
i anledning deraf at de 3 Stånden behagat giöra den ändring au
gående de af Landt- och Siö-Militiae-Deputationen, Hr Commen
deuren och Lots-Directeuren Strömcrona til en discretion odi
belöning för des vid nye och accuratare siökorts författande
öfver Ostersiön hafde möda, föreslagne 600 dal. smt, at samma
medel skulle tagas af Ammiralitets-Krigsmans-cassan; bemälte
Hrr Deputerade föreställa huruledes denna cassa endast tilhörer
Ammiralitetet til förlamade och orklöse officerares och gemenas
underhåld, och således i ödmjukhet på hela Ammiralitetsstatens
vägnar anhålla, at desse 600 dal. smt Commendeuren
Strömcrona af de för desse cliartors försäljande först inflytande
medel måge tildelas, och Ammiralitets-Krigsmans-cassan derföre
befrias.
R. o. A. funno denna ansökning mycket billig, emedan
Ammiralitets-Krigsmans-cassse-medlen, som äro et frivilligt sammanskott
af Ammiralitets-staten, ej kunna eller böra användas
til andre behof, än sådane, hvartil de äro beviljade, och biföllo;
altså Memorialet med recommendation til de andre Stånden.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken sedan den för
R. o. A. var upläst och approberad skrefs på Memorialet:
Resoh: Bifölls, och förmodar R. o. A. at de frenne respective
Stånden lära taga de anförde skäl i benägit. öfvervägande,
så at Ammiralitets-Krigsmans-cassan hvarken vid detta eller
andre tilfällen med någre utgifter, som med des inrättning icke
öfverensstämma, må belastas.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande i an ledning
af Hr Ofverstens Baron Gyllenpistohls å en del Bruksägares
vägnar vid denne Riksdag ingifne Memorial, öfver hvilket
och de åtskillige deruti anförde måhl, Deputationen stadnat i
följande slut:
Först förklarar Deputationen sig icke finna at här i riket
smides för mycket jern i anseende til afsättningen; håller dock
före at til Bergslagarnes sä väl som hammarvärkens säkra
Bergs-Deputationens betänkande. 401
bestånd i framtiden, jerntilvärkningen bör lämpas efter skogens
tilgång så väl för blåsningarne som för liammarsmidet. Detta
har gifvit Deputationen anledning at eftersinna huruvida 1695
års Hammarskatts-taxering nu skulle kunna tiena til grund för
liammarsmidet, och som Deputationen i anseende til anförde
skiäl och omständigheter befunnit förbemälte 1695 års taxering
vid thenna tiden icke kunna tjena til någon pålitelig grund vid
smidets reglerande, så föreslår Deputationen til en skälig jemkning
i smidet:
l:o At innom Bergslagarne intet smide öfver 1695 års
Hammarskatts-taxering må tillåtas, docli på thef sätt och med
then modification, som nedanföre nemligen i 5 § kommer at förmälas;
men at på lika sätt inskränka det efter hand utom
Bergslagarne inritade öfversmidet håller Deputationen i anseende
til de andragne skälen för betänkeligit, docli på thef smidet
någorlunda må jemkas efter skogarne i Bergslagen och vid
hammarvärken, har Deputationen i stället för den af Hr Öfversten
Gyllenpistohl föreslagne almänna undersökningen, som ej utan
mycken tid och kostnad samt hvarjehanda besvär aflöpa skulle,
på andre utvägar efter orternes olika beskaffenhet varit omtänkt.
Och hvad altså Yermeland och Dahl angår, derest bruken icke
kunna prejudicera andre brnk med tackjernsköp, finner Deputationen
them böra tillåtas 14,000 Skads smide öfver then
gamla hammarskatten, frälserätten oberäknad, som af Brukspatronerne
sielfve kommer at fördelas til en någorlunda jemnlikhet,
efter hvars och ens tilgång på skog och kohl utan andras
prsejudice, hvilken fördelning innan nästkommande Januarii
månads slut i Bergs-Collegio bör vara ingifven, kommandes
Brukspatronerne för år 1740 och framdeles at rätta sitt smide
derefter vid 8 dal. smts vite för hvart Skit, som deröfver
smides, och bör innan nästa Riksdag undersökning vara skedd
på Brukspatronernes omkostnad om skogarnes tilräckelighet vid
alle the bruk, som igenom förberörde delning fädt tilökning på
smidet, och Bergs-Collegium genom serskilt Resolution tillägga
hvart och et bruk sitt quantum i öfversmidet samt vid nästa
Riksdag med berättelse inkomma om hvad härutinnan tilgiordt
blifvit.
Hvad de andre hammarvärken i riket angår, så finner
Deputationen at de, som innom Bergslagarne äro belägne och
sedan år 1720 undergådt ransakning och antingen under 1695
års hammarskatt inskränkte eller thervid bibeliåldne blifvit, böra
Adelns Protokoll, 1738—1739. It. 26
402 (Dec. 20.) Bergs-Deputationens betänkande.
förblifva vid theras erhåldne Resolutioner om the ej tiltro sis
at hos K. Maj:t vinna någon ändring, börandes icke dess mindre
och til thess hos K. Maj:t utslag fallit the med smidet rätta
sig efter sine erhåldne Resolutioner; men the öfrige verk, hvarvid
är mindre än 6 Sk®ds hammarskatt, böra enär the på
köpetackjern äro funderade innan nästkommande års slut, om
the högre smide åstunda, i K. Bergs-Collegio sig angifva, tå
thet them beviljas kan til 6 Sk® inclusive med then gamle
hammarskatten för tvänne härdar och 3 Sk® för en härd,
hvilket smide the til nästa Riksdag måge idka, då undersökningen
vid hvart och et bruk på requirentens omkostnad bör
vara för sig gången, så at Bergs-Collegium må kunna utröna
huruvida en sådan tilökning mer eller mindre i anseende til
tilgång på skog och tackjern them framdeles kan tillåtas, hvilka
undersökningar så tidigt böra försiggå, at alt innom förberörde
tid i Bergs-Collegio kan vara afgjordt.
The hammarvärk, som äro grundade på egen tackjernstilvärkning,
böra ej få köpa tackjern med mindre Bergs-Collegium
efter bepröfvade omständigheter nödigt finner sådant at tillåta;
hafvandes Deputationen hvad de Småländske värken beträffar
sig serskilt utlåtit.
Ofver recognitionsskogar och almänningstracter, som til
hyttor och grufvor anslagne äro, bör Bergs-Collegium hålla
hand, at de icke måge nyttias til stångjernssmide.
På thet intet högre smide må kunna idkas vid liammarvärken
än förbemält är, bör vid hvart hammarverk innan
Januarii månads slut 1740 et riktigt inventarium vara uprättat
öfver 1739 års inneliggande jern och vid det utsatte vitet
innom Februari månads slut til Bergs-Collegium vara insändt,
och thetta inventarie-jern ifrån 1740 års tilvärkning i vågböckerne
åtskiljas.
The i Öster-Bergslagen belägne hyttor och bergsmanshamrar,
som ej få smida mera än the blåsa, böra til omkostningarnes
stoppande, enär dem en alt för ringa tilvärkning är
tillagd, efter K. Bergs-Collegii bepröfvande och skogarnes beskaffenhet
och andre omständigheter få tilstånd på någon högre
blåsning och smide.
Hvad det härtils idkade öfversmidet beträffar så inom som
utom Bergslagarne, finner Deputationen i anseende til de anförde
skäl at thet samma må lämnas opåtalt, hvad de utsatte böterne
angår, och thet så mycket mera som samma böters utsökande
Bergs-Deputationens betänkande.
403
skulle lända åtskillige undersåtare til en total undergång, men
hammarskatten och bevillningen, som sedan 1734 men icke
längre tilbakars falla bordt, måste af vederbörande til fullo
erläggas.
Enär något verk ifrån sitt härtils vanlige smide kommer
at inskränkas, bör Bergs-Collegium sådant et år förut ägaren
kundgiöra; doch bör en sådan Brukspatron det sidsta året ej
öfverskrida hvad honom tilförene varit tillåtit at smida.
Bergslagsskogarne böra bibehållas til sitt rätta ändemål,
nemligen tackjernstilvärkningen och något tillåteligit smide vid
the bergsmanshamrar som therpå privilegierade äro; fördenskull
böra Bergmästarne til nästa Riksdag inkomma med berättelser
om skogarnes tilstånd i Bergslagarne, och Berg-Collegium låta
utforska hvad som til blåsningarnes skada kan föröda skogarne
i Bergslagen, såsom svedjande, nybyggen och backestufvor,
förbudne kohlförsälgningar, getters underhållande, hytteskogars
missbruk til stångjernssmide, hvilket alt af BergsCollegio
bör rättas;
Hvarvid en del af Deputationens ledamöter hemställa om
icke de Brukspatroner, som äro innom eller nära vid Bergslagarne,
antingen sielfve innom et år måge begära mindre
smide efter skogarnes tilräckelighet, eller ock, om the sådant
ej sielfve giöra, Bergmästaren vid ansvar angifva sådane bruk,
sorn ej emot smidet hafva tilräckelig skog eller nog tilgång
på loflige köpekohl, hvaruppå Bergs-Collegium låter ske undersökning
och inskränker smidet efter ti Igången samt Förordningar
och Privilegier.
Men en del af Deputationens ledamöter hålla för betänkeligit
at låta någon undersökning ske vid the bruk, som år 1687
blifvit undersökte och fast dömde, emedan undfångne Privilegier
emot Sverges fundamentale lag således skulle blifva rubbade,
°ch de, som genom arf eller köp af sådane lägenheter blifvit
ägare, emot alman lofven, rätt och billighet komma at lida
samt följakteligen oändeliga tvister och trätor emellan undersatarne
yppas; hvartil ännu kommer at en sådan undersökning
eJ med fullkomlig visshet kan ske i anseende til skogarnes så
väl tilväxt som aftagande; så skulle och en sådan tilbefarande
undersökning skada ägandernes credit, och förminska tilgången
pa förlag; hållandes desse ledamöter före al oloflig kohlbandel
kunna förekommas, enär behörig upsikt theröfver hålles
°ch med the brottslige efter Förordningarne förfares, och om
404 (Dec. 20.) Bergs-Deputationens betänkande.
angifvaren allena fingo behålla alle böterne, som falla för oloflig
kohlhandel; men om sedan 1687 års ransakning någre lägenheter
voro bruken undaugångne, så bör efter skedd undersökning
smidet rättas efter nuvarande tilgång på kohl.
Häremot andraga de ledamöter, som hålla en sådan undersökning
nödig, följande ytterligare skäl: nemligen at det voro
emot al lag samt emot äldre och nyare Förordningar at få drifva
högt smide utan egen skog, serdeles innom Bergslagen, emedan
skogen då nödvändigt måste dragas til hammarvärken, cronan
til största skada; at förfarenheten vijst det inge förbud eller
vitén emot missbruket härvid äro tilräckelige; at med samma
rätt, som smidet för ganska många bruk härtils blifvit inskränkt,
sådant och kan ske hädanefter; at om vidare undersökning
ej skulle ske, desse kunde påstå, at de lidit orätt; at
intet bruk innom Bergslagen är privilegierat på andre än egne
skogar; at 1695 års hammarskatt ej på alle ställen varit grundad
på skogarnes tilräckelighet; at ej obekant är, huru skogarne,
då det höga jernpriset var, äro vordne tilgripne; at den, som
sielf äger skog, vid en sådan undersökning ej har något at befara;
at om någon dyrt tilhandlat sig bruk, vid hvilke inga
skogar äro, bör han sådant sin egen oförsiktighet tilskrifva,
hälst om han haft oloflig afsikt på angräntzande Bergslagsskogar;
och ändteligen at alle K. Förordningar så väl som
Bergs-Collegii utlåtande innehålla och styrka til alla uptänkelige
medel at hindra kolliens dragande ifrån blasningarne.
Vidare, fortfarer Deputationen, böra Bergsmännerne på alt
giörligit sätt öfvertalas at sammanlägga sine hyttor, ther tliet
beqvämligen ske kan, så väl i anseende til deras egen deraf
flytande nytta som skogarnes besparing.
Vid Bergsmanshamrarne bör ej mera smidas än them tillåtit
är och thet under samma straff, som om öfversmide utom
Bergslagen redan föreslagit är, men i brist af tilräckelig afsättning
på tackjern kan them efter Bergs-Collegii bepröfvande
något högre smide tillåtas, när thet kan ske utan skada för
Bergslagen och blåsningarne; så voro ock väl om Bergsmännen
kunde öfvertalas at sammanlägga sine hamrar, doch så, at
hvar och en behåller then tillåtne hammarskatten, hvarigenom
mycket storvirke och omkostnad på hamrarnes reparation skulle
besparas och smederne hafva beständigt arbete, at förtiga flere
nyttor; så bör ock noga efterses, at vid arfdelning ej flere
måge intränga sig på någre hyttor eller hyttedelar, än som
Bergs-Deputationens betänkande. 405
kunna sig derå väl nära och blifva bibehåldne; kommandes på
Bergs-Collegii och vederbörandes hårda ansvar, om något eftersattes
af alt det, som Riksens Ständer til Bergslagarnas bestånd
nödigt pröfvat.
Ytterligare föreslår Deputationen ganska omständeligen på
livad sätt vid undersökningen förfaras skal, när vid något
hammarverk högre smide åstundas.
Hvad den år 1686 och år 1721 uprättade tiondesättning
af tackjern beträffar, så styrker Deputationen ther til, at then
samma på alla orter blifver aldeles faststäld til framgen efterrättelse.
Uti 2:dra momentet af thetta Betänkande styrker Deputationen,
i förmågo af andragne skäl, thertil, at Vermelandsbruken
framgent enligit the åberopade K. Förordningar böra
bibehållas vid then tilgång af tackjern, som the härtils haft
uti sielfva landsorten, och Grythytte Bergslag, doch denne senare
Bergslagen obetagit, när the äro utom förlag, at efter beqvämlighet
få afföra sitt jern til Nora, samt på andre tillåtelige
ställen thet ther at afsättja; at på de hit anslagne Bergslagers
tackjern inge nye hammarvärk måge tillåtas så länge
tackjernstilvärkningen vid de redan anlagde hamrar beqvämligen
kan upsmidas, ej eller ifrån Vermelands Bergslag något
tackjern til andre bruk afföras, som icke vid fundation på detta
tackjern äro privilegierade, eller efter gammal loflig vana sitt
tackjern uphandlat. Hvad manufacturverken angår, bör K.
Bergs-Collegium enligit 1731 års Förordningar med dem förfara,
doch at alt sker utan andras prsejudice, hafvandes Bergscollegium
at noga tilse, at manufacturverken, under hvad pretext
det vara må, ej måge förvandlas til stångjernshamrar.
3:o. Yttrar sig Deputationen derhän i anseende til de
öhige Brukspatroner i riket, at the böra bibehållas vid thet
köpetackjern, hvaruppå theras värk vid fundationen blifvit privilegierade,
eller the af ålder varit vahne theras tackjern at
uphandla, och at härmed så må förblifva som förut om Vennelund
sagt är; börandes inge nye hammarverk hädanefter privilegieras,
om the icke utan andras förfång kunna upvisa tilräckelige
välartade malmstrek, tilräckelige skogar, strömfall
°ch andre lägenheter til hyttehamrar.
4:o. Til förekommande af al prejudicerlig kohlhandel
bruken emellan, föreslår Deputationen, l:o at hvart bruk bibehålles
vid then tilgång, thet nu kan hafva, antingen af egne
406 (Dec. 20.) Bergs-Deputationens betänkande.
frälse- eller skatteskogar, som äganden bruket underlägger, eller
och af recognitions- och almänningsskogar. 2:o. Der skattebönderne
utlåtit sig at vilja betjena bruket med kohl, bör kohltilvärkningen
vid bruket bibehållas och andre Brukspatroner sig
ej deri inmänga; åliggandes Brukspatronerne at efter öfverenskommande
betala almogen med reda penningar eller sådane
vahror, hvarmed Brukspatronen må handla och the kunna
åsämjas om. Ther flere bruk på visse sochneskogar äro funderade,
förblifver efter vanligheten; olaglige föreningar böra ej
lända någon til förfång. 3:o. Ofver frälseskogarne disponerar
frälsemannen fritt enligit privilegierne.
För det 5:te är Deputationen, i anseende til de frä 1 selia
mmarverk, som ligga innom eller gräntsa intil Bergslagen, af
den tanckan, at de vid 1731 års Förordning aldeles böra bibehållas
och få begära et skäligt smide, efter theras skogars tilräckeligliet;
likaledes ock skattebruk, som bestå af egne skatteeller
recognitions-skogar, docli så at inge bruken underlagde
bergsmanshemmans skogar härvid måge beräknas; icke eller bör
vid hammarverken innom Bergslagen högre smide tillåtas, ther
icke hammarskatten är ganska ringa; så få ej eller sådane värk
draga den aldraringaste del af kohl undan för grufvor eller hyttor.
6:o. Styrker Deputationen dertil, at skogsdelning må i
Bergslagen och omkring bruken på det af Deputationen föreslagne
sättet värkställas.
7:o. Finner Deputationen til brukens conservation oundgängeligit,
at storvirksträn af furu och ämnen dertil, sedan
vederbörande* blifvit hörde, omkring bruken blifva krönte och
befredade vid den plikt, som Bygg. Bl. 10 cap. 9 § stadgar.
Så böra ock Landshöfdingarne hålla hand theröfver, at genom
sågetimbers handel kring om bruken brist på storvärksträd och
byggningsvärke sig ej må yppa.
8:o. Håller Deputationen före, at bruksfolket, när the vid
Bergs-tingen ej hafva något at förrätta, ej med tingsresor böra
besväras, endast at ther afhöra Bergs-Förordningarne, åliggandes
Brukspatronerne at låta för smederne bevisligen upläsa the
Förordningar, som them angå.
9:o. Til förekommande af de förde klagomål, som skulle
svenska jernet ej äga den godhet och jemnlikhet, som vederbör,
finner Deputationen högnödigt vara, at Bergs-Collegium tager alla
möjeliga utvägar til tackjernets såväl som jernsmidets förbättrande,
och gifver Deputationen någre sådane utvägar vid handen.
Bergs-Deputationens betänkande. 407
Sedan uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 29 Nov. med Ståndets utlåtelse och anmärkningar vid föregående
Bergs-Deputationens Betänkande, hållandes Ståndet före,
at Vermelands och Dahls bruken i stället för 14,000 må tillåtas
18,000 Skttds öfversmide, at the hammarvärk, som bevakat
sin rätt i tid, så at the intra fatalia klagat öfver Bergs-Collegii
Resolutioner, böra få smide efter 1695 års hammarskatt,
til des K. Maj:ts nådiga Resolution utfaller enligit 1727 års
bref; at the värck, som hafva ringa hammarskatt och högre
smide kan tillåtas, i stället för de af Deputationen föreslague
6 Sk® må beviljas 7 Sk®; at den af en del ledamöter föreslagne
undersökningen om skogen är tilräckelig til 1695 års
hammarskatts smide, vid de bruk, som ligga innom eller när
Bergslagen, må gå för sig; angående Bergsmans-hamrarnes
smide, at det ej må öfverskrida hvad efter Förordningar och
Privilegier tillåtit är, så bifaller Ståndet denna artikel på det
sätt, som 18 § af deras Almänna Besvär vid denne Riksdag
innehåller; at Bergsmanshamrars sammanslående bör ske utan
tvång och at hvad träns befredande igenom kröning angår, sådane
trä strax böra betalas, sedan de äro stämplade.
Uplästes Ilr Johan Wilhelm Nordenfelts Memorial, hvarutinnan
med flere andragne skäl Hr Nordenfelt söker at bestyrka
de ledamöters mening, som varit af den tankan, at en
undersökning bör ske öfver the i Bergslagen belägne bruken,
hvilket af sielfva Memorialet, som finnes ibland Allegaterne til
detta Protocoll, omständeligen är at inhämta; angifvandes Hr
Nordenfelt therjemte et förslag på hvad sätt oloflig kohlhandel
vid hammarvärken innom Bergslagen bättre må kunna utrönas
än igenom al annan upsyn eller undersökning. Sidst gior Hr
Nordenfelt det förbehåld, at eftergiften på öfversmidet ej bör
lända de manufacturvärk til godo, som emot sine Privilegiers
innehåld idkat stångjemssmide.
Uplästes Frih. Adolph Herman Wrangels Memorial, derutinnan
lian anförer des tankar uti et och annat måhl, så väl
angående Bergslagarne och bruken, sorn jernets afsättning.
Hr Landtm., som under upläsandet af ofvannämde BergsDeputationens
Betänkande hade uptecknat alle deri befintelige
ftch här anförde propositioner, giorde i samma ordning frågorne
l'l R. o. A.;
Och bifölls således Betänkandet af R. o. A. på följande
sätt: nemligen at innom Bergslagarne intet smide öfver 1695
408 (Déc. 20.) Bergs-Deput:ns bet. Dep. fr. Borg.-st.
års hammarskatts-taxering tillätes, doch på thet sätt och med
then modification, som nedanföre i 5 § förmäles; hvarvid doch
hör i akt tagas at recognitions-skogar ej kunna tiena til grund
til högre smides erhållande. Hvad öfversmidet vid bruken i
Värmeland och Dahl angår, hvilket det ärbara Bondeståndet
förmenar til 18,000 Sk® öfver then gamla hammarskatten
kunna utsättas, så finner R. o. A. thet vara bäst, at thet förblifver
vid de af Deputationeu föreslagne 14,000 Sk®, aldenstund
Brukspatronerne sielfve, hvilke om skogarnes tilräckelighet
lära äga bästa kundskapen, ej mera åstunda. Likaledes
finner ock R. o. A. thet vara nog, at the värk, hvarvid är
mindre än 6 Sk®ds hammarskatt på thet af Deputationen föreslagne
sättet smide til 6 Sk® inclusive med then gamla hammarskatten
för tvänne härdar och 3 Sk® för en härd beviljas;
men hvad smidet vid Bergsmanshamrarne beträffar, hålla E.
o. A. före ingen tilökning kunna tillåtas, emedan blåsningarne
deraf torde lida meen. Angående den af en del ledamöter föreslagne
undersökningen om tilgång på skog och köpekohl vid
de bruk, som äro innom eller nära vid Bergslagerne, så hålla
i anseende til de skäl, som de öfrige Deputationens ledamöter
häremot anfördt, samt den excessive omkostnad, som härigenom
skulle förorsakas, R. o. A. betänkeligit til en sådan undersökning
at samtycka.
I öfrigt bifölls Betänkandet af R. o. A.
Anmältes och på vauligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 6 personer.
Sedan Borgmästaren Salin, som förde ordet, låtit upläsa
Borgareståndets Extractum Protocolli angående 66 § af Städernes
Almänna Besvär vid denne Riksdag, beträffande bergsoch
upstädernes giorde ansökning om lika frihets åtniutande
med Brukspatronerne för den itererade tullen af spannemål och
andre vahror, som af Borgerskapet i bemälte städer til Bergslagens
förläggande ifrån Stockholm förskrifves, och tillika afgifvit
ett nytt i Ståndet författat project til förbemelte §, och
samma ärende hos R. o. A. til det bästa recommenderat, afträdde
denna Deputation. Sielfva Protocolls-Extractet tog
Borgmästaren Salin tilbaka, lofvandes vilja sända et exemplar
deraf til Riddarhus-Cantzliet.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 19 hujus, hvarutinnan Deputationen hemställer,
om icke de handlande här i Stockholm samt i de Öf
-
Kramhandlarne. Kaptenen Blix. Dep. t. D. Maj:ter. 409
lige stapelstäderne här i riket, genom skyndesamma notificationer
kunde varnas at ifrån detta dato icke införskrifva några
kläden, sidentyger eller andre til öfverflöd tjenande kramvahror,
intil dess Riksens Ständer til undervigtens hämmande i handelen
kommit at giöra en och annan nödig författning.
R. o. A. biföllo Deputationens härutinnan yttrade tankar.
Riddarhus-Fiscalen, som varit hos Stånden at förnimma,
om icke Capitain Blix för de här ofvan anförde orsaker
skull i dag i Stånden kunde giöra de honom pålagde afböner,
kom tilbaka, och berättade bemälte Capitain vara rest utur
staden och at han vid des afresa skolat sagt, det han straxt
efter helgedagarne lärer vara här tilbaka; och bragte Riddarhus-Fiscalen
derjemte med sig R. o. A:ns i concept med Stånden
communicerade Extractum Protocolli af den 18 hujus, at
för än måndagen efter Trettondedagen inga plena komma at
hållas, men at de Deputationer, som än ej slutit, femtedag Juhl
med arbetet åter böra fortfara, hvilket genom påskrifter af de
öfrige Stånden var bifallit.
Uptecknades af Riddarhus-Fiscalen de 24 Deputerade, som
med Hr Landtmarskalken nyårsmorgonen hos Deras Majestäter
på Ridderskapets och Adelens vägnar komma at aflägga en
underdånig lyckönskning til c
Gref Lewenhaupt
Gyllenborg
frih. Stackelberg
Liewen
Fullm. Gref Nils Bonde
Hr Lillje
Segebaden
Alex. Morath
Hammarberg
Cedercrona
Eujerflycht
Halmliielm
Lowenhielm
Hr Landtm, önskade
och derpå följande godt nytt år.
R. o. A. skildes åt.
jt nya året, och voro:
De la Gardie
Fullm. Silfwerschöld
IVacht m elster
Fullm. Schönström
Coijett
Köhler
Didron
Jean Siliuersparre
Luldvig von Böhnen
von Phul
Riddercrantz
Sprengport
Cedersparre
Fock.
R. o. A. en hugnelig Juhlelrögtid
410 (Jan. 8.) Hemestads-griftens upprättande.
Anno 1739.
Den 8 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat Hud, uplästes Protocollet af den
6 sidstl. Dec., hvarvid inge påminnelser giordes.
Uplästes informatoren Ruders Memorial och anhållan om
tilstånd för en pilt af 10 år at på Riddarhuset få hålla et almänt
tal angående upfostringsverket;
Hvartil af R. o. A. samtycktes.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationenn
Betänkande angående den emellan Christianstad och hamnen
Ähuus belägne Hernestads griftens upränsande, hvilket Deputationen
anser för et både för publico och privatis nyttigt oell
gagneligit verk, hemställandes fördenskull til Riksens Ständer,
om icke hos K. Majit i underdånighet kunde anhållas om K.
Maj:ts nådige betalning til Landshöfdingen i Christianstads län
at genom publication uti länet eller annars söka at finna någon
entrepreneur, som detta verkets bedrifvande sig åtaga ville,
emot betingande antingen af någon afgifts upbärande på en
viss tid för alla fahrtyg, som denna griften passera skulle, eller
ock med någon tilhielp af dagsvärken eller publique medel,
hvarom, sedan Landshöfdingen med sitt underdåniga Betänkande
inkommit, H. K. Majit skulle täckas pröfva möjeliglieten häraf,
och i den händelsen någon drägelig summa til des värkställighet
uti staten låta anslå och förskiuta.
Hr Landtm, uprepade innehållet,
och bifölls Deputationens yttrande;
Men i anledning af Frih. Coijetts och Hr Rammeb
giorde påminnelse och reservation, at R. o. Arns bönder i Skane
til inge dagsvärken med eller utan betalning måge tvingas,
fants godt at samma förbehåld i Resolutionen skulle in'
flyta; och blef altså densamma således inrättad:
Fisket i Halland. Instruktioner för Amiralitetet. 411
Resol.: R. o. A. biföllo Betänkandet; doch at frälse
öndeme
til inge dagsvärken vare sig med eller utan betalning
åge tvingas.
Emedan kölden var så sträng nödgades R. o. A. gå ned
tur stora Riddarhus-sahlen och fortfara med denna sin sammanomst
uti Secrete Utskotts-sahlen, deräst är eldstad, och blef
illika godt funnit, at så framt kölden med lika stränghet anåller,
nästa sammankomst jemväl kommer at ske uti Secreta
Ttskotts-sahlen, hvilket uti anslaget skal tilkäuna gifvas.
Sedan Hr Landtm, och R. o. A. voro inkomne uti Secrete
Ttskotts-rumet,
uplästes Cammar-CEconomie-Beputationens Betänkande
ingående saltsiöfiskerie-inrättningen i Halland, tillika med
andshöfdingens Frih. Rålamhs ingifne Memorial at med föröket
til nästa Riksdag må fortfaras.
Hr von Gerten påminte härvid at vid livart båtlag en
eskedelig och förståndig hufvudman bör utses.
Hr Landtm, frågade om Betänkandet tillika med Hr
Landshöfdingen Rålamhs och Hr von Gertens påminnelser
bitälles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: R. o. A. biföllo i öfrigit Betänckandet, men funno
den af Deputationen föreslagne tiden til försöks anställande
med en så vigtig och kostsam inrättning ej nog tilräckelig, och
at altså med detta fiskerie til nästa Riksdag bör continueras;
konnnandes dervid jemväl at i akt tagas, at för hvart båtlag
an beskedelig och förståndig hufvudman utses.
Frih. Coijett hemstälte om icke för de til detta fiskeri
•fdan upburne medel riktig redo och räkning bör giöras.
Hr Wulfwenstierna svarade, at en sådan räkning lärer
utan tvifvel finnas vid Landsboken.
Uplästes Instructions-Deputations Memorial angående de
för K. Ammiralitets-Collegium i Carlscrona, Escaderne i Stockholm
och Götheborg, samt de derunder sorterande öfver- och
uuderbetjeningar åren 1735 och 1737 af K. Commissionen författade
och sedermera af II. K. Maj:t utfärdade instruetioner,
hvarutinnan i gemen hemställes om icke samma instruetioner
äbnänt kunde lämnas uti sin kraft, och med deras vidare
öfverseende bero til en annan tid eller intil dess igenom til—
kimpningen för hvar och en uti des giöromål kan utrönas
hvad påminnelser dervid finnas nödige, som någon ändring
412 (Jan. 8.) Instruktioner för Amiralitetet.
kunna förorsaka. Men icke desto mindre och i anlednin;
af vederbörandes inkomne påminnelser, aktar Deputation®
nödigt at
l:o något vist må slutas: om separationen af Ammiralitets
Cammar-Rådens giöromål uti Ammiralitets-Collegio ifrån d
der förekommande militariske commamdo-saker, med hvad egen]
teligen deraf flyter;
2:o huruvida de vid Escadrerne commenderande Flaggmä
måge äga frihet at permittera de under deras commando ståenr
Yolontairer och Underofficerare i fredliga tider til utrikes resor
3:o Berättar Deputationen at vederbörande förmena nödi;'
vara, det en taxa må inrättas och stadfästas til et vist fö
hvarje hundrade, hvarefter Extracta Protocolli om uphandlingai
med mera kunde utlösas;
4:o At med de månatelige rapporterne til K. AmmiralitetsCollegium,
som uti instructionerne äro anbefalte, någon förändring
kunde tillåtas til undvikande af öfverflödigt skrifvare!
samt correspondence i fredliga tider;
5:o Och som af instructionerne för Götheborgs och Stockholms
Escadrerne förmärkts at den andra Befehlliafvaren eller
förnämsta Ammiralitets-officeraren näst Chefen är förbigången;
och skild ifrån deliberationerne i tienst och commando-mål, si
synes Deputationen fast mera lända til befordran af K. Majis
och rikets tienst, at den näst Chefen varande förnämsta officeraren
vid Escadrerne må äga säte och stämma uti commandoniä
Desse förenämde fem påminnelser håller Deputation
före til H. K. Maj:ts nådiga afgiörande kunna hemskiutas,
sedan vederbörande närmare blifvit hörde, doch så at om något
vist serskilt deröfver slutas, sådant ej må giöra någon rubbninJ
i Ammiralitets-verkets väsendteliga inrättning til dess administration
och förvaltande efter instructionerne.
Ytterligare omförmäler Deputationen Vice-Ammiralernes
Ankarcronas och Utfalls giorde ansökning så väl om Underofficerares
och under-betienters tilsättjande af Cheferne vid d®
detacherade värken, som Secreterares, Auditeurers, Fiscalers
med fleres, hvilka med K. Fullmakter pläga förses, immediat®
föreslående hos H. K. Maj:t utom Ammiralitets-Collegii vettskap,
med hvilka mål Deputationen doch håller före böra för'
faras efter instructionerne.
Likaledes hemställer Deputationen om icke hvad Major®111
Ridderschantz uti et Betänckandet bifogat Memorial anfbrdf
Kommiss. Hauswolf. Bokhåll. Malmström. 413
m Volontair-regimentet i Carlscrona, må ankomma på H. K.
taj:ts egen nådiga Resolution, emedan Majoren äfven giordt
amma mål hos H. K. Maj:t. anhängigt.
Sidst styrker Deputationen dertil at H. K. Maj:ts egit nåigste
välbehag må hemställas huruvida Commissarien Haus>olfs
ansökning om Öfver-Commissarie heder och rang, samt
okhållaren Malmströms om Cammererare rang och titul dem
iå kunna beviljas, hälst Deputationen deröfver sig ej kan utäta,
sedan 1737 års instruction för Commissariatet af H. K.
laj:t är underskrifven.
Sedan öfver hvar punct serskilt blifvit discourerat, och Hr
andtm. giordt propositionerne,
stadnade R. o. A. öfver detta Betänkande i följande slut:
Resol.: R. o. A. biföllo i öfrigit Betänckandet, men hvad
den uti 1 § omtalte separationen af Ammiralitets-Cammarådens
giöromål i Collegio beträffar, funno R. o. A. bäst vara
at Cammar-Råden med förslagen på de militaire tienster samt
"ommendo-saker, som äro pure militaire, sig icke befatta; och
at om Ammiralitets-Cammar-Rådens giöromål vid de commendosaker,
deräst ceconomiska omständigheter inlöpa, K. Maj:t sedan
den senaste Commissionens ledamöter blifvit hörde i nåder
äktes förordna. Angående Hrr Chefernes begäran vid de detaclierade
värken om Under-officerares samt flere under-betienters
befullmäktigande samt Secreterares, Auditeurers och de fleres,
sorn med K. Fullmakter förse?, föreslående, utan at sådant til
U Ammiralitets-Collegium hemställa och förut anmäla, funno
K- o. A. det böra förblifva vid instructionerne, til des man
genom tillämpningen får se om härutinnan någon ändring är
nödig. Öfver Majoren Ridderschantz ansökning lära Riksens
Ständer sig särskilt komma at utlåta. Kunnandes i öfrigit
R- o. A. til Commissarien Hauswolfs samt Bokhållaren Malmströms
ansökningar, såsom stridande emot 1723 års Förordning
0111 caracterers hämmande, icke samtycka.
Hr Landtm, berättade at i följe af R. o. A:ns vid senaste
sammankomst tagne slut han med de af R. o. A. dertil Deputerade
nyårs-morgonen hos Deras Majestäter aflagt R. o. Arns
underdånige nyårsönskan. De öfrige Stånden hade ock genom
lSln<! Talemän och Deputerade, hvart Stånd för sig, fölgdt strax
derpå och aflagt sine underdånige nyårsönskningar.
R. o. A. tackade Hr Landtmät skalken för des hafde
»löda.
414 (Jan. 8.)
Skogs-betjening.
Uplästes Hr Landshöfdingens i Södermanland Frih. Carl
Sparres Memorial, hvarmedelst til Riksens Ständers godtfinnande
hemställes om icke sedan den i Södermanland tilökte
Jägerie-staten numera blifvit indragen, de redan mindre giorde
Landtjägare-fördelningar uti Södermanlands höfdingedöme, som
enligit K. Maj:ts nådigste förordnande för et år sedan med
tvänue personer blifvit tilökte, måge bibehållas i det stånd de
nu äro, och bestrida deras tildelte districter, doch så at de gamle
betjenter förblifva vid deras förra löningar, hälst som de senare
utan någon gravation för den gamla betjeningen erbjuda sig
sysslorne at förrätta.
Frih. C. W. Cederhjelm höll före desse Jägeri-betiente
vara i länet både nödige och nyttige, och at dem til uuderhåld
kunde anslås andelen af de böter, som igenom deras bevakning
och bedrifvande kunna utfalla, samt en viss vedergällning tilläggas
för hvart fruktbärande trä de kunna visa sig hafva
planterat.
Frih. Carl Sparre förestälte ytterligare nyttan och nödvändigheten
af desse Skogs-betjente, isynnerhet i anseende til
cronans recognitions-skogar.
Det förestältes af Hr Boije, Hr Ehrencreutz och åtskillige
flere af R. o. A., at som hvarjehanda missbruk af de
ordinarie Skogs-betiente ej kunna förekommas, i det de både
med svedjande, timberhygge, sågande och tiäru-brännande se
igenom fingren, så voro sådant så mycket mer af desse, hvilke
ingen ständig lön hafva, at befara, och torde recognitionsskogarne
af sådanes upsikt hafva mera skada än gagn, hvarföre
dem tyktes bäst vara, at det blefvo vid de ordinarie Skogsbetienters
antal der i länet.
Hr Landtm, erindrade at när angående den nya Jägeriestatens
indragande resolverades då tillika af R. o. A. faststält
blef, at Hrr Landshöfdingarne ytterligare kunde höras, huruvida
den ordinarie betjeningen til Skogs- och Jagtordningarnes
handhafvande kunde vara tilräckelig, och hemstälte altså om
icke Hr Landshöfdingen Baron Sparre med denna ansökning kan
i underdånighet vända sig til K. Maj:t.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja, och skrefs altså pa
Memorialet följande Resolution:
Resolverades at Hr Landshöfdingen Baron Sparre nied
denna ansökning kan i underdånighet vända sig til K. MajJ
Kaptenen Pihllijelin. Öfv.-Löjtn. Marcks v. Wurtemberg. 415
Uplästes Hr Justitise-Cancellern Nordenstråldes Memorial
och berättelse uti saken emellan Öfver-Adjutanten och Capitainen
vid Carelska Dragone-regimentet Johan Pihlhielm och GeneralAdjutanten
samt Öfverste-Lieutenanten vid samma regimente
Marks von Wurtenberg, angående den förras hos R. o. A. ingifne
besvär emot den senare, hvilka til Justitias-Cancellern
blifvit remitterade, berättandes Justi t ia:-Ca neel lern ibland annat
genom Memorial sig i underdånighet hafva gifvit K. Maj-.t vid
handen, huru berörde långvariga sak bäst och tienligast til et
skyndesamt slut må kunna befordras, samt derhos anhållit at
den arest, hvarmed Öfver-Adjutanten Pihlhielm blifvit af
General-Adjutanten och Öfverste-Lieutenanten von Wurtenberg
belagd, måtte såsom olaglig uphäfvas och von Wurtenberg derföre
af actore officioso vid General-Krigs-rätten tiltalas, med
mera, hvilket Memorial jemväl vunnit K. Maj:ts nådigste bifall,
så at och K. Maj:ts nådigste bref och betalning derom til Generalen
Baron Löwen allaredan afgådt.
Hr Landtm, förmälte at R. o. A. häraf lära finna uti
hvad stånd saken är, och at R. o. A. således härvid nu ej
vidare kunna lägga handen; hemställandes Hr Landtm, om
icke R. o. A. skulle behaga anbefalla honom at hos K. Maj:t
aflägga en underdånig tacksägelse för den öma omvårdnad K.
Majit så vid detta tilfälle som eliest för Adelige Privilegiernes
bibehållande i nåder behagat betyga.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde, och anmodade Hr
Landtmarskalken förbemelte tacksägelse hos K. Maj:t i underdånighet
at aflägga.
Det i följe af R. o. Arns vid senaste sammankomsten tagne
slut. angående öfversmidet med mera upsatte Extractum Protocolli
uplästes til justerande, och bifölls af R. o. A. så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 20
Dec. 1738.
S. D. Låto R. o. A. sig föredraga Riksens Ständers Bergsbkputations
Betänkande angående Öfverstens Baron Gyllenpstolils
å en del bruksägares vägnar vid denne Riksdag ingifne
Memorial angående öfversmidet med mera, hvaröfver R. o. A.
studnade i följande slut: At innom Bergslagarne intet smide
efver 1695 års hammarskatts-taxering tillätes, doch på thet
satt och med then modification, som nedanföre i 5 § förmäles,
hvilket senare doch bör i akt tagas at recognitions-skogar
eJ tunna tjena til grund til högre smides erhållande. Hvad
416 (Jan. 8.) Bergs-Deputationens betänkande.
öfversmidet vid bruken i Vermeland och Dahl angår, hvilket
det ärbara Bondeståndet förmenar til 18,000 Skit öfver then
gamla hammarskatten kunna utsättas, så finner R. o. A.
thet vara bäst, at thet förblifver vid the af Deputationen föreslagne
14,000 Sk®, aldenstund Brukspatronerne sielfve, hvilke
om skogarnes tilräckelighet lära äga bästa kundskapen, ej
högre öfversmide åstunda. Likaledes finner R. o. A. thet vara
nog at the i Betänkandet til sine omständigheter beskrefne
verken, vid hvilke är mindre än 6 Skftds hammarskatt, pa
thet af Deputationen föreslagne sättet för tvänne härdar til
6 SkTE inclusive med then gamla hammarskatten och för
en härd 3 Skilds smide beviljas. Men hvad smidet vid
Bergsmans-hamrarne beträffar håller R. o. A. före ingen tilökning
kunna tillåtas, emedan blåsningarne tlieraf torde lida
meen. Angående den af en del ledamöter föreslagne undersökningen
om tilgång på skog och köpekohl vid de bruk, sora
äro innom eller nära vid Bergslagame, hålla R. o. A., i anseende
til de skäl, som de öfrige Deputationens ledamöter härvid
anfördt samt den excessive omkostnad som härigenom skulle
förorsakas, betänkeligit til en sådan undersökning at samtycka.
I öfrigit bifölls ofvannämde Bergs-Deputationens Betänkande
af R. o. A. til alla delar. Actum ut supra.
Sedan föregående Extractum Protocolli var upläst och bifallit,
liemstälte Hr Löwenhielm om icke i anseende dertil,
at åtskillige bruk blott på recognitions-skogar blifvit grundade,
hvilke när renognitions-skogen är tilräckelig ifrån smidets förhögande
ej med skäl tyckas kunna utestängas, R. o. A. skulle
behaga at uti Protocolls-Extractet en sådan tilläggning må inflyta:
»det öfversmide på recognitions-skogar må tillåtas när
efter skedd undersökning befinnes skogen sådant kunna tåla,
och en serskilt afgift derföre åt cronan erlägges». Och säde
Hr Löwenhielm sig för den orsaken skull gifva detta vid
handen, på det cronan af renognitions-skogarne må hafva mera
och tilräckeligare inkomster. Han påminte ock derjemte at
Brukspatronerne i Yermeland ej begifvit sig til 14,000 Skud5
öfversmide, utan påstådt mycket högre.
Gref Fridrich Gyllenborg anförde härvid at som uti
Deputationen angående öfversmides åtniutande på recognitionsskogar
ej varit ventilerat, så lärer det vara svårt öfver denna
frågan, som är nog granlaga, sig så strax här in pleno at
utlåta.
Gen.-audit. Svarez. Adb jungfrustift. Boställsordn. för Skåne. 417
Hr Wulfwenstierna lade bärtil at sorn cronans skogar
och almänningar äro ej allenast för brukens nytta utan böra
och til landets behof conserveras, så voro eftertänkeligit om pa
recognitions-skogar öfversmide skulle tillåtas.
Efter något ytterligare discourerande och pä Hr Landtnuns
giorde frågan,
fants af R. o. A. godt at Protocolls-Extractet expedieras
som det nu är upläst och bifallit, men skulle enär sielfva
Protocollet af den 20 Dec. hos R. o. A. kommer at upläsas
någre påminnelser i anseende til öfversmide på recognitionsskogarne
giöras och vinna R. o. A:ns bifall, så kan sådant da
serskilt expedieras.
I anledning af Hr Did rons giorde erindran fick Riddarhusjiscalen
i befallning at hos Cantzlie-rätten påminna om slut
nti General-Auditeuren Suarez sak, samt hos de andre Stånden
om deras utlåtelse och svar angående Vadstena slotts öfverlemnande
til et Adeligit Jungfrustift, och hos Borgareståndet,
at Tull-taxan pa utgående vahror hos dem må blifva afgiord,
hvilket är et angelägit och riksvårdande ärende.
Begyntes med upläsande af den i Landt- och Siö-Militice(Economie-
Deputationen projecterade Boställsordning en för
provincen Skåne, och afhördes 1 och 2 §§, vid hvilke inge påminnelser
giordes; men som bemälte Förordning var mycket
vidlyftig och en och annan af R. o. A:ns ledamöter gofvo vid
handen at vid detta projects utarbetande mycken vahrsamhet
och försicktighet blifvit brukad i ty at ledamöter så af Krigssom
Cammar-Collegium med mycken flit och möda på thet
samma arbetat och officerarne af de Skånske regimenterne
thervid blifvit hörde, det och aldeles grundar sig på den redan
utfärdade interims-förordningen;
Altså liemstälte Hr Landtm, om icke R. o. A. skulle
behaga bifalla hela projectet, utan thet vidare at afhöra, isynnerhet
som åtskillige Hrr Officerare af de Skånske regimenterne
nu voro närvarande, men ej giorde någre påminnelser.
Detta bifölls af R. o. A., och fants godt at R. o. A:ns
bifall skrifves på sielfva projectet, samt at skälen hvarföre
thet samma hos R. o. A. ej blifvit upläst i Protocollet antecknas.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående jagt, diurfång och fogelskiutande, samt
°ffl roffoglars utödande, hvarmedelst Deputationen hemställer,
Adelns Protokoll, 1738—1739. 11. 27
418 (Jan. 8.) Om jagt och djurfångst.
om icke i anseende dertil at 1664 års K. Förordning om jagt
och diurfång ej ännu blifvit öfversedd, H. K. Maj:t kunde anmodas
at förordna någon Commission af vissa ledamöter utur
Collegierne, som med project inkommer til en ny Förordning
om jagt, diurfång och fogelskiutande, sådan som hvart och et
Stånds Privilegier och rättigheter enligit är, hvilken Förordning
sedermera Riksens Ständers närmare öfverseende nästpåföljande
Riksdag kan komma at underställas.
Hvad roffoglars utödande vidkommer, så utsätter Deputationen
til Riksens Ständers fastställande en viss vedergällning
för dem, som sådane skadediur bevissligen fånga eller skiuta;
styrkandes i öfrigit dertil, at på det de til slike behof anslagne
härads saköron rätteligen må disponeras, Häradsliöfdingarne vid
vite må tilhållas at derpå årligen ingifva räkning.
Hr Landtm, uprepade innehållet, hemställandes om icke
jemväl angående belöningen för roffoglars utödande til en Commission
kunde hänskiutas, som på det Collegiernes ledamöter i
deras sysslor ej måge hindras, kunde bestå af andre uti och
omkring Stockholm vistande och om jagt kundskap ägande
personer.
R. o. A. svarade bärtil med Ja.
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at K. Maj:t i underdånighet
anmodas förordna en Commission, hvilken, på det
Collegiernes ledamöter ifrån andre deras angelägne sysslor ej
måge hindras, kommer at bestå af andre om jagt kundskap
ägande och i Stockholm eller häromkring vistande personer,
och sedan samma Commission med dess underdåniga Betänkande
så väl om jagt, diurfång och fågelskiutande, sorn belöningen
för roffoglars utödande inkommit, des nådige Förordning
härom utgå låta,
Uplästes å nyo Reductions- och Eiquidations-Deputationens
Memorial angående de fyra frågorne, hvars innehåld uti Protocollet
af den 24 sidstl. Aug. finnes anfördt, jemväl och Hr
Ekestubbes vid bemälte Memorial den 4 sidstl. Nov. hos R- o.
A. anmälte skriftelige påminnelser, hvarutinnan i anseende til
den första frågan Hr Ekestubbe bifaller Deputationens yttrande;
hvad den tridje frågan beträffar, håller Hr Ekestubbe
före, det i kraft af K. Placatet, daterat den 13 April 1700,
ovedersägeligit är, at då uti liquiderandet ersättning sökes för
bortmiste cronogods eller försträckningar, cronan ej kan vara
berättigad at med gamla och ifrån långlige tider hänsökte gr*'
Redukt.- o. Liqvidat.-Deputationens memorial. 419
vationer bemöta och korta privatorum nyare skälige pretensioner,
emedan samme gravationer redan år 1700 äro eftergifne.
Den andra frågan, om icke då när den sökande finnes häfta
för gravationer, men eftergifven sin praetension på innestående
räntor och interessen, des gravation kunde afskrifvas, fast
gravations-summan öfverstego fordringen, förmenar Hr Ekestubbe
igenom brefvet af den 13 April, när det tages i sitt rätta förstånd,
likaledes aldeles vara besvarad, emedan igenom högbemälte
bref alla gravationer äro eftergifne. Likaledes säger
ock Hr Ekestubbe i bemälte des Memorial den sidsta eller fiende
frågan igenom föregående andra och tredje puncter vara förklarad
och uplöst, som med mera och vidlyftigare af sielfva
Memorialet, hvilket finnes bihäftat vid Reductions- och Liquidations-Deputationens,
är at intaga.
Hr Wulfwenstierna sade sig bifalla Deputationens yttrade
tanckar; och hvad Hr Ekestubbes giorde påminnelser angingo,
så ville han aldrig bestrida den billiga och rättvisa
satzen, at de undersåtare, som med orätt något mist, böra få
det samma igen; men i anseende til den medellöshet, som riket
är stadt uti, funno han sig nödsakad at påminna det Hr Ekestubbe
tyckes draga 1700 års bref dit det ej hörer; Konungen
gaf då efter sine fordringar och ville dermed ej vidare oroa
undersåtarne; men skulle cronan af undersåtarne blifva krafd
för pretensioner och befinnas hafva genfordringar at riscontera
med, så voro ju emot al billighet om gäld ej skulle få qvittas
emot gäld. Frågan voro ej här om försträckningar eller förpantningar,
som voro skedde til cronan sedan år 1700, ty emot
dem kunde inge gamle gravationer gälla.
Hr Ekestubbe sade sig ej annat påstå än at undersåtarne
måge niuta 1700 års K. bref och 1701 års förklaring til godo.
Hr Wulfwenstierna yttrade sig, at 1700 års bref ej är
bit applicabelt i den mening, som Hr Ekestubbe det tager, och
'oro bemälte brefs innehåld detta, at på cronans vägnar af
undersåtarne ej något fordras, enär af dem inge pretensioner
Pa cronan formeras.
Frih. Henrich Wrede: Jag bifaller Hr Wulfvenstierna,
at de undersåtare, som med orätta något mist, böra få sitt igen,
°oh at när cronan på sin sida har rättmätiga fordringar undersatarnes
fordringar emot dem böra riscontreras; men är den
formerade gravationen chimerique (som under souverainitetst]den
sådane chimerique balancer på undersåtarne väl kunna
420 (Jan. 8.) Redukt.- o. Liqvidat.-Deputationens memorial.
vara giorde) så voro mycket obilligt om en undersåtes rättmätiga
fordran deremot skulle uppehållas.
Hr Landtm.: Det tyckes ej egenteligen vara frågan om
icke riscontrering å ömse sidor kan tillåtas, utan snarare om
icke någon modification kan fastställas, så at undersåtares fordringar,
som existerat i Konung Carl den XI:s tid, ej måge
riscontreras med gravationer ifrån Konung Johans tid.
Frih. Henrich Wrede: Det synes så mycket billigare,
at sådane gamle gravationer ej måge gälla, som de ofta kumm
vara en betjentes blotta angifvande, utan at de någon tid arn
behörigen bepröfvade, bevijste eller stadfäste, och det nästan
vill falla familierne, som det angår, omöjeligit dem at förklara
en så lång tid efteråt, då inge handlingar eller documenter hos
dem finnas.
Frih. Åkerhielm yttrade sig, at som man uti denna sak
bör noga tilse at intet cronan på den ena, ej eller undersåtarne
på den andra sidan måge komma at lida, så liemstälte han
til Ridderskapets vidare högt uplyste bepröfvande om icke
detta ärendet på det sättet bäst kunde hjelpas, at om den, sorn
igenom Reductions- och Liquidations-Commission blifvit förklarad
at hafva något af cronan at fordra, skulle finnas
graverad för någon sådan balance til cronan, som hans förfäder
häfta före, och hvilken balance blifvit hans förfäder communicerad
samt förfädren sig deröfver förklarat, eller ock balancen
tilförende per resolutionem blifvit godkänd, men för
famillens antingen fattigdom eller andra mellankommande orsaker
icke kunnat betalas, en sådan skuld skulle på den af
ofvannämude Commission faststäldte fordringen få qvittas och
riscontreras, men deremot en sådan balance, som allenast finnes
uti cronones böcker och räkenskaper stå annoterad, men aldrig
blifvit förfädren communicerad, mindre deras förklaring deröfver
inhämtad, ej eller någonsin tilförene blifvit för ständig
erkänd, den samma skulle anses såsom den der vore och borde
blifva aldeles dödad och aldrig komma til någon riscontrering
uppå de fordringar, som Reductions- och Liquidations-Conimissionen
någon tillägga kunde, emedan det synes ogiörligd
för barnbarns barnbarn at förklara de observationer, som nu uppå
faders faders faderfader kan giöras, och det icke är något full'
kommeligit skiäl at förklara en gravation riktig endast derföre
at den samma finnes uti cronones böcker och räkenskaper vara
annoterad.
Förslag om igenkänningstecken för adelsmän.
421
Hr Hammarberg sade det vara svårt at härutinnan taga
et generalt slut, emedan hvar sak har sine serskilte omstänständigheter
för sig.
Hr Wulfwenstierna höll äfven för betänkeligit at fastställa
något, hvarigenom cronan en rättmätig riscontrering kunde
betagas, emedan ej allenast R. o. A. samt landets inbyggare,
utan och främmande hafva stora pretensioner, och vordo tiden
visandes hvad svåre påfölgder et sådant steg kunde hafva.
Efter något ytterligare discourerande och i anledning af Hr
Landtmms giorde frågan, stadnade omsidor R. o. A. häröfver
i följande slut:
Resol.: R. o. A. funno billigt, at om någon af Reductionsoch
Liquidations-Commissionen förklaras hafva hos cronan at
fordra, men deremot häftar för någon gravation hos cronan och
samma gravations-post ej befinnes vara afdömd eller med hans
förfäder til förklaring communicerad, så bör han för en sådan
gravation aldeles befrias. Likaledes bör icke eiler en undersåtare,
som har en ren fordran hos cronan, med någre gravationer,
som nu kunna upsökas, besväras, utan han för de samma
aldeles frikännas.
Uplästes Hr Elirenstolpes Memorial, derutinnan han til
R. o. A:ns bepröfvande hemställer, om icke R. o. A. skulle
behaga genom något vist teckn på kläderne, i knapphålen eller
eljest på bröstet distinguera sig ifrån de öfrige Stånden, på det
man dymedelst må hafva tilfälle at lämna hvar och en så känd
sorn okänd sin tilbörliga heder, utan at af klädedrägten sämre
eller bättre blifva bedragen.
R. o. A. ansågo detta förslag för otienligit och vann altså
det samma ej något bifall.
R. o. A. skildes åt.
Den 10 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta uti Secrete Utskottssalen,
emedan kölden med lika stränghet ännu anhöll.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocollet af den
8 Dec., hvarvid inge påminnelser giordes.
Och som Riddarhus-Secreteraren nu mera då den ene
•lagen hålles plenum och den andre Secret Utskott, livaräst
han jämväl bör vara tilstädes, ej kunde hinna at följa med
422 (Jan. 10.) ChartaB-Sigillatse-inkomsteu.
Protocollerne, altså uplästes de i följe af R. o. A:ns den 8
Jan. tagne slut upsatte Resolutioner och biföllos sädane som
de uti samma dags Protocoll vid hvart och et dä afgiordt ärende
införde finnas.
Uplästes Gammar-Oeconom ie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående Charta Sigillatce inkomsten, til förökande
hvaraf Deputationen förmäler sig ej kunna gifva något ytterligare
medel vid handen än 1736 års Förordning innehåller,
men gior doch vid berörde Förordning följande påminnelser,
nemligen at vid
7 § bör tilläggas den meningen, »vid alla inteckningar oell
upbod måste sielfva originalerne af köpebrefven för domaren
upvisas»; at uti
8 § vid början desse orden tilsättas »in originali», och
samma § således slutas: »sa framt derföre förut vid upvisningen
afgiften redan är erlagd»; at vid slutet af
17 § må jemte Almogen utnämnas »Massmästare, Brukssmeden
och dylika förmögnare bruksfolk»; men jemte ryttare,
dragoner etc. »saltpettersiudare, dagsvärkskarlar och ringare
bruksfolk, tillika med Almogens tienstefolk och deras barn».
Desse förenämde påminnelser håller Deputation före kunna
inflyta uti den Förordning, som H. K. Majit om sättet til
denna afgifts säkrare upbörd utfärdandes varder.
Häröfver stadnade R. o. A. i följande slut:
Resol.: Deputationens projecterade tilläggning vid 7 § antogs
ej, hållandes R. o. A. betänkeligit at gå ifrån det, sorn
uti Rättegångs Bl. 7 cap. 1 § om inteckningar stadgas; varandes
hvad köpebref beträffar Jorda Bl:ns 4 cap. 1 § klar och
tydelig. Icke eller antogos de vid 8 § projecterade tilläggningar.
Den vid slutet af 17 § föreslagne tilsättningen angående Masmästare
etc., bifölls at tlie böra gifva 16 öre sint, och att härunder
jemväl begripas Almogens barn, hvilke således uthur ther
senare tilläggningen vid samma § komma at uteslutas. I öfrigit
bifölls Betänckandet.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande öfver Riksdags-Fullmäktigens ifrån Vesteråhs Rådman
Eric Långbergs giorde ansökning om befrielse för den at
beinälte stad utgående årliga utlagan, årsskatten kallad, uti
hvilket Betänkande Deputationen anförer alla de skiäl och omständigheter,
sora Rådmannen Langberg til bestyrkande af berörde
ansökning andragit, så väl som de utur Cammar-Archivo
Vesterås stads befrielse från årsskatten.
423
om denne årsskatts natur och egenskap upgifne underrättelser,
stadnandes deröfver i det slut, at som detta aldrig varit något
onus reale, utan allenast på Borgarenas antal och näring grundat,
och flere städer i riket, som i äldre tider samina årsskatt
erlagt, sedermera och sedan andre afgifter på den borgerliga
näringen antagne blifvit, härifrån blifvit befriade, så bör ock
Vesteråhs stad med al skiäl och rätt, äfven så väl som andre
städer, slippa at vidare betala och erlägga bemälte skattpenningar
eller så kallade årsskatt.
Hr Wulftvenstierna hemstälte, om icke K. CammarCollegii
Betänkande af år 1734, hvarutinnan uppå anförde skiäl
staden Vesteråhs denna des ansökning afslås, kunde uphämtas
och R. o. A. föreläsas. Det voro sant, at de gamle handlingar
om denne årsskatts egenskap och natur voro mörke; men så
voro det et stort skäl emot den sökte befrielsen at staden denna
afgift i så långliga tider beständigt erlagt, och voro bekant at
Vesteråhs framför andra städer niuter ansenlige förmåner.
Ingen Riksdag går förbi at icke nu en stad, nu en annan söker
undandraga sig någon afgift, der de likväl nu för sig behålla
alla stadsens inkomster och ej, som tilförene skedt, til cronan
afgifva hvad som årligen kunde öfverskiuta Magistraternes löningar
och städernes publique behof; hvarvid jemväl voro at
märka at en del städer betala den spannemål, de til cronan
böra utgiöra efter markegången och en del efter crono-vasrdie,
och voro Vesteråhs en ibland de städer, som denne senare förmånen
åtniuta.
Hr von Hökerstedt anförde, at som flere städer, hvilke
i Betänkandet upräknas, denne årsskatt tilförene erlagt, men
sedermera derifrån äro befriade, så tyckes staden Vesteråhs
böra niuta samma rätt.
Hr Boije: Som detta är en af de gamle bevillningar, så
synes billigt at antingen de städer, som den tilförene erlagt,
ben nu jemväl böra åter antaga, eller och Vesteråhs befrias.
Det begärtes, at Hr T,andtm, ville giöra propositionen om Betänkandet
bifalles, hvilken, sedan Hr Landtm, den samma giordt,
af R. o. A. blef med Ja besvarad.
Hr Vulfwenstierna, sedan Betänkandet således var bifallit,
sade: Så hoppas jag R. o. A. och Riksens Ständer ej
lära illa uptaga, om Cammar-Collegium gior den föreställningen
at städerne hädanefter böra betala sin afrad til cronan
efter markegången och ej efter crono-värdering.
424 (Jan. 10.) Tionden i Skaraborgs län.
Företogs åter och ånyo uplästes Cammar-CEconomie-Deputatationens
Betänkande angående 8 § af Prästerskapets Almänna
Besvär om måhlets redressering i Elfsborgs iähn, hvars innehåld
uti Protocollet af den 6 Dec. sid. 311 finnes anfördt.
Uplästes Prästerskapets ifrån Skara och Elfsborgs läner
Memorial i anledning af förhemälte Betänkande, hvarmedelst
anhålles, at Prästerne i bemälte läner måge niuta theras vederlag
enligit Deputationens Betänkande til samma quantum, som
de intil nästl. år det åtnjutit, så at skeppe-, men ej tunnetahlet
må vara rätta grunden til beräknandet och således Prästerne
i Skaraborgs län få theras vederlag efter 1711 års redressering
samt i Elfsborgs län efter det sätt, som ifrån 1638
varit brukeligit.
Likaledes uplästes Hr Cedercronas i detta mål ingifne
Memorial, hvarutinnan han med atskillige anförde skäl söker
visa, at Prästerskapet i Skaraborgs län böra niuta deras undfangne
vederlag efter K. Reductions-Commissionens specification
och 1711 års K. Commissionens redressering, samt i Elfsborgs
län efter Reductions-Commissionens specification til tunnetalet
å 6 skeppor på tunnan och 14 kannor på skeppan, underställandes
således Hr Cedercrona R. o. Arns bepröfvande om
icke Cammar-CEconomie-Deputationens Betänkande såsom välgrundat
må bifallas.
Hr Wulfwenstierna, Hr Fock och Hr Hellenstierna
påminte, at officerarne aldrig niutit mer än 4 skeppor pa tunnan,
icke eller cronan mera uti tionde och afrad. Tilläggandes Hr
Hellenstierna sig ej vara deremot at Prästerskapet niuter 63
kannor på tunnan; doch at de indelningshafvare vid Skaraborgs
läns infanterie, som cronotionde spannemål af boställen utgiöra
och dermed til andre stater anslagne äro, likaledes och prästestomar,
hädanefter sådan spannemål få behålla bland den
lönings-spannemål dem årligen tildelas, och således de andre
stater undfå ersättning utaf hemman, sorn innom soknen eller
häradet äro belägne.
Frih. Henr. Wrede påstod, at för den med måhlet skedde
förändringen skull Prästerskapet och kyrkorne ej böra mista
något af sin rättighet, och at R. o. A. böra vara måne om
Prästerskapets bibehållande vid deras privilegier.
Hr Wulfwenstierna sade sig kunna demonstrera och
bevisa, at Prästerskapet i de läner aldrig niutit för en tunna
sex sådane skeppor, som hålla 14 kannor, eller at dem något
Tionden i Skaraborgs län.
425
vist skeppetahl blifvit tillagt utan allenast tunnetahl, föreställandes
at om man går ifrån 1703 års specification lärer Prästerskapet
i hela riket komma med samma ansökning, och tilläde
at det aldrig skal kunna visas at skeppan blifvit räknat på
det sätt som i Betänkandet anfördt är och at, som han redan
förra gången då detta ärendet var före anfördt, den så kallade
skeppan af 14 kannor egenteligen är en fierdedels tunna;
hvilket Hr Wulfwenstierna begärte at det måtte föras til
Protocollet.
Hr Landtm, förmälte at Betänkandet går derpå ut at
Prästerskapet i Skaraborgs län må niuta 11/ä tunna, Prästerskapet
i Elfsborgs län 84 kannor på tunnan, men vijnsäden
och damspannen ej derunder begripas; uprepandes häruppå
Hr Hellenstiernas nyligen giorde föreställning.
Hr Hellenstierna deducerade at indelningshafvaren med
all rätt och billighet bör niuta sin egen tionde af bostället.
Hr Hammarberg förmente at sådant torde stöta Bondeståndet,
emedan det således stadnade så mycket mera på dem.
Hr Löwenhielm yttrade sig at på Dahlsland aldrig någon
skeppa varit i bruk, hvaraf 6 giordt 1 '/ä tunna, och at altså
derstädes ingen ändring bör ske.
Uppå åtskilliges af R. o. A. begäran uplästes K. Mag:ts
nådiga Resolution af den 15 Martil 1737 uppå Prästerskapets
i Skaraborgs län insinuerade underdåniga supplique angående
Cammereraren Hedengrans utfärdade observation, som skulle
bemälte Prästerskap årligen åtniutit 188 3/2o tunnor för mycket
i vederlag; hvarutinnan K. Majit i nåder förklarar at Prästerskapet
ej har någon grund at påstå et större tunnetahl än
Reductions-Commissionens lista af år 1702 för dem upförer.
Häruppå discourerades än ytterligare af R. o. A. med
skiljaktighet i meningarne intil des efter åtskilliges af R. o. A.
giorde påstående,
Hr Landtm, giorde frågan om Betänkandet med den af
Hr Hellenstierna giorde påminnelsen bifalles;
Hvartil efter en och annan giord motsägelse omsidor af
R- o. A. med Ja svarades.
Resol.: Betänkandet bifölls, doch at de indelningshafvare
vid Skaraborgs läns Infanterie, som cronotionde spannemål af
boställen utgiöra och dermed til andre stater anslagne äro,
likaledes och Prästestomar hädanefter sådan spannemål behålla
ia bland den lönings-spannemål dem årligen tildelas, och så
-
426 (Jan. 10.) Lilliehööks mern. om bergshjelp.
ledes de andre stater ersättning undfå utaf innom soclinen eller
häradet belägne hemman.
Uplästes Majoren IAUjehöks Memorial, derutinnan han i
anseende til den nytta och förkofring riket i gemen af de
ädlare metallers uparbetande kunde tilflyta, föreslår örn icke
Riksens Ständer til deras understöd, som med vederbörande
Bergmästares bevis gitta intyga sig hafva upfunnit någon ädel
malmgång, täcktes under namn af bergshielp ifrån 1739 års
början til 1741 års slut utgiöra en årlig bevillning, på det
sättet at R. o. A. utgifver hvar för sin person 6 öre smt,
Prästerskapet, Borgerskapets Bönder, ståndspersoner och alla
som stå i mantal, sedan de fyllt 15 år, hvar person 2 öre
smt, Krigs-befehlet 2 öre smt personligen, ryttare, dragoner,
knektar, båtsmän, herretjenare, torpare, backestugeliion, alla för
sig och sine hustrur hvarthera 1 öre smt; hvarpå Hr Lilljehök
anförer åtskilligt så väl om sättet til desse medlens upbärande
som deras disposition under K. Bergs-Collegii inseende.
Hr Didron sade detta Memorialet kunna hafva sin goda
nytta, men at han för sin del til någon afgift af de gemene
soldaterne ej kunde samtycka.
Frih. Henr. Wrede sade at afgiften är så ganska ringa
at soldaten deraf ej kan hafva någon känning, och om han
bärtil utgifver en styfver oin året, kan han på månge ställen
få tilfälle at förtiena månge plåtar.
Hr Didron uprepade ånyo at han finner saken både nödig
och nyttig, men som Chef af regimentet, hvars bästa han voro
anmodad at bevaka, kunde han ej annat, ifall härtil af R. o. A.
skulle resolveras, än giöra den reservation, at han för sin del
och på regimentets vägnar härtil ej samtyckt.
Hr Lilljehök sade sig härutinnan ej tala för någon privat
nytta, men det voro ögonskenligit, at örn hvar och en til et
så vigtigt och nyttigt ändemål något litet bidragar, kan under
Guds välsignelse riket en otrolig nytta och fördel tilflyta;
folket sättes i rörelse och arbete och desse penningar stadna i
landet. Det är bättre at vi skinna jorden, som til slutet skal
skinna oss, än vi skinna hvarannan inbördes.
Hr Hellenstierna: För soldaterne kan jag ej eller samtycka
til någon afgift, ty jag kan visa at kneckten af Skaraborgs
regimente betalar i utgifter 12 styfver mera om året än
han får i lön.
Lilliehööks mern. om bergshjelp.
427
Hr Carl Wennerstedt: Hvad soldaten härtil om året
skulle utgifva kan han på en tima förtjena.
Frih. Bennett sade sig ej finna hvarföre man härvid vill
giöra svårigheter; detta voro det nyttigaste och hälsosammaste
förslag som på hela Riksdagen voro ingifvit, som aldrig kan
sägas trycka någon menniska, men deremot förskaffa en obeskriflig
nytta; visandes med exempel af den i Skåne upfundne
stenkohlsgrufvan, hvad ansenlige penningar dymedelst kommit
at tilflyta Almogen deromkring.
Hr Liljestierna: Yi finne alle nyttan af detta förslaget
och et patriotiskt upsåt hos Hr Lilljehök som är at beröma,
men som ärendet ej varit hos någon Deputation, så hemställes
om icke det kunde remitteras dit til närmare utarbetande.
Det begärtes at som saken alinänt för så nödig och nyttig
anses, Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, giorde frågan om Hr Lilljehöks Memorial
bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Och upsattes strax följande Resolution, hvilken för R. o. A.
uplästes och skrefs på Memorialet:
Resol.: Bifölls, och förmodar R. o. A. i anseende til afgiftens
ringhet och den under Guds välsignelse häraf til förmodande
rikets almänna nytta och förkofring, de öfrige respective
Ståndens patriotiske och benägne bifall.
Hr Lilljehök aflade hos R. o. A. en ödmiuk tacksägelse,
hvilket han sade sig giöra på publici vägnar, och heinstälte
tillika om icke för sakens angelägenhet skull en liten Deputation
til de andre Stånden kunde afgå, ärendet hos dem at
recommendera.
Detta bifölls och utnämdes en Deputation af 6 personer.
Frih. Carl Sparre förde ordet, och fick samma Deputation,
sorn tog Hr Lilljehöks Memorial med sig, i betalning at påminna
om Ståndens svar och utlåtelser öfver Tull-arrendet,
Tull-taxan på utgående vahror och Krigs-befehlets besvär.
Deputationen afgick.
Uplästes Justitia;-Deputationens Betänkande angående
Krigs-befelilets hos H. K. Maj:t giorde och med Riksens Ständer
communicerade ansökning, at alla ifrån underdomstolarne i
armeen lagvadde och leuterations-mål måge hädanefter få insändas
til K. Maj:ts Justitise-Revision och med deras afgörande
på det sätt, som för år 1727 varit brukeligit, förhållas,
428 (Jan. 10.)
Om leuterations-mål.
hvartil doch Deputationen i förmågo af anförde skiäl berättar
sig ej kunna styrka Riksens Ständer, utan hemställer om icke
General-Leuterations-Rätten må bibehållas, på sätt som H. K.
Majit derom förordnat.
Likaledes uplästes et Extract af Justitia-Depatationens
Protocoll i denna sak, som innehåller någre ifrån pluraliteten
skiljacktige ledamöters tanka och mening, derutinnan bestående,
at som Guardiet och Artilleriet fådt sin egen LeuterationsRätt,
en General-Krigs- och Leuterations-Rätt må förordnas i
Götha rike och en i Finland, som kunde bestå af de närmast
derintil vistande Regiments-officerare, och så ofta sammanträda
som de inkommande mål och ärender det fordra.
Sedan Hr Landtm, uprepat så väl Deputationens som
dissentientium mening, hemstälte
Hr Didron om icke i anseende dertil, at så ganska få
saker ifrån de indelte regimenter inkomma, hvilke dessutan
äro af ringa värde emedan de mäst angå rymlingar, som vid
leuterationen til spö eller gatulopp pläga dömas, samt at en
General-Krigs-Rätts underhållande skulle falla riket kåstsamt,
eller lända de dertil förordnade officerare til alt för stor last,
dissentientium mening kunde vinna bifall.
Hr Öfversten Frih. Taube frågade hvaräst de ständige
regimenterne i Svea rike på sådant sätt skola få leuteration.
Hr Didron förmente det kunna skie vid Guardies-Leuterations-Rätten.
Hr Lilljestjerna: Det ena regimentet lärer ej underkasta
sig et annat regimentes leuteration, emedan par in parem non
habet potestatem.
Hr Wulfwenstierna hemstälte, om icke i anseende dertil
at, sedan Guardiet och Artilleriet fådt sin egen leuteration, ifrån
de öfrige regimenter i Svea rike ganska få saker lära inkomma,
desse regimenter kunde få leuteration uti Justitiae-Revisionen.
Hr Hammarberg: Då blefvo en olikhet och synes bättre
vara at i Svea rike samma författning giordes, som här om
Götha rike och Finland är föreslagit.
Det föreslogs af andre om icke af de i Stockholm liggande
corpser, nemligen Guardiet, Drabanterne och Artilleriet, en
General-Leuterations-Rätt kunde formeras för regimenterne i
Svea rike.
Men bärtil svarades, at en likhet bör vara öfver alt, och
at altså samma inrättning bör ske i Svea rike som i Götha
Om leuterations-mål. Ekonom.-professur.
429
rike och Finland; och at således, när det behöfves, en GeneralKrigs-Rätt
i Svea rike kan formeras af de näst omkring Stockholm
liggande regimenters officerare.
Hr Palmstierna påminte at på en sådan händelse bör
officerarne bestås tractamente.
Hr Wulfwenstierna hemstälte om icke K. Majit i generale
tenner i underdånighet kunde vid handen gifvas, at Riksens
Ständer åstunda en General-Leuterations-Rätt i Svea, en i
Göta rike och en i Finland, och hemställa sättet til K. Majit.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles, med den tilläggning,
at sedan vederbörande blifvit hörde det sker med cronans
minsta gravation.
R. o. A. svarade bärtil med Ja.
Resol.i R. o. A. biföllo de uti Deputationen skiljaktige
ledamöters mening, at en General-Krigs- och Leuterations-Rätt
i Götha rike och en i Finland kommer at förordnas, jemväl
och en i Svea rike; samt at K. Majit, sedan vederbörande äro
hörde, härom på sätt som med cronans minsta gravation skie
kan i nåder föranstalta låter.
Hr Didron hemstälte om icke de orden, »samt officerarnes
minsta gravation», tilläggas kunde;
Men härpå föll intet svar.
Uplästes Hr Riks-Rådets och Upsala Academie-Cantzlerns
Grefve Bondes Memorial, angående Manufactur- och HandelsDeputationens
med Hr Riks-Radet communicerade Betänkande
om en (Economise och Commerciorum professions inrättande vid
Upsala Academie, berättandes Hr Riks-Rådet sig emot academiske
constitutionernes innehåll ej kunna styrka til någon ändring
derutinnan, at i Upsala skola vara tvänne Professores Juris,
en Patrii och den andra Juris Romani, men håller doch före,
at Poeseos professionen med Eloquentise kunde sammanknippas
och såmedelst giöras rum åt Oeconomi® och Pliysices professionen,
hälst, utom den ordinarie Eloquentise professionen, Professor
Skyttianus ej allenast är Politices utan ock Eloquentise
Professor.
Hr Landtm, förestälte nyttan och nödvändigheten af physica
experimental^ och at om ungdomen derutinnan vid Academierne
rätt blifva anförde, de uti de mäste stånd och professioner
sedan kunna gagna både sig och det almänna; vid
hvilket tilfälle Hr Landtm, berättade om en svensk, Unceus
vid namn, hvilken så i denna kundskap, som isynnerhet uti
430 (Jan. 10.) Linnams. Ekonom.-professur.
botaniquen, ägde en besynnerlig skickelighet, hvarutinnan han
bragt det så vida, at de lärdaste män på de berömdaste utrikes
universiteter följa des systeme i botaniquen och efter densamma
inrätta sine föreläsningar.
Hr Bergenstierna yttade sig at som Upsala voro den
förnämsta Academien i riket, som altid varit berömd för
skickelige Professores i poesi, hvilket voro et ädelt studium,
men derhos vidlyftigt, så at ungdomen derutinnan behöfde god
manuduction; altså skulle mycket af bemälte Academies lustre
afgå om derstädes en sådan profession skulle saknas; han trodde
at ändamålet förutan en sådan ändring kunde erhållas, emedan
vid Academien funnos öfverskottsmedel, af hvilka en Professor
Physices experimentalis kunde lönas.
Härtil svarades at naturen bör giöra poeter, hvilket de
aldrig kunna blifva genom information eller reglor; och beträffande
öfverskottet vid Upsala berättade
Hr Landtm., at man deraf tänkt få understöd til en Academies
inrättande af nödige exercitier för ungdomen, det öfriga
behöfdes til en reserve vid allehanda tilfällen; och voro här
frågan hvilket voro nödigare, en Poeseos Professor eller en Professor
Physicae experimentalis.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade altså om R. o. A. behagar, at Poeseos
professionen med Eloquentise sammanbindes och den förras härtils
bestådde lön til en Professor Physicas experimentalis användes;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Upsattes altså följande Resolution, hvilken skrefs på Handels-
och Manufactur-Deputationens Betänkande, angående en
(Economie och Commerciorum professions inrättande i Upsala.
Resol.: R. o. A. funno högst nödigt, at en CEconomi*
och Physicae experimentalis Professor vid Upsala Academie
förordnas, hvilken kommer at niuta den lönen, som härtils åt en
Professor Poeseos varit bestådd, hvaremot Professor Eloquenti®
Regius jemte Eloquentia prosa jemväl uti ligata bör informera
den studerande ungdomen.
Frih. Carl Sparre med Deputationen, som angående Hr
Lilljehöks Memorial om bergshielpen varit hos de andre Stånden,
kom tilbaka och berättade, at Stånden lofvat taga samma ärende
i öfvervägande och jemväl tyckts visa välvilja derföre, och
tillika tilsagt at de med första skola sig utlåta angående Tullarrendet,
Tull-taxan och Krigs-befehlets besvär.
Extra licenten. Utländska varor.
431
Uplästes Manufactur- och Ilandels-Deputationens Betänkande
öfver 65 § af Borgareståndets Almänna Besvär och
anhållan om befrielse för extra licentens erläggande, hvartil
doch Deputationen förmäler sig ej kunna styrka, utan som
ändamålet af denna afgift varit svenska handelens och seglationens
utvidgande til aflägne orter, med större säkerhet än för
detta, isynnerhet til Strååt och Medelländska hafvet, och man
af de härvid förfogade anstalter redan haft ögonskenlig nytta;
altså håller Deputationen före at de igenom extra licenten inflytande
medel äro oundgängelige til de med republiquerne Algiers
och Tunis ingångne Freds-tractaters befästande, Consulers aflöningar
och andre oundvikelige omkostningar til svenska handelens
säkerhet, befrämjande och utvidgande.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Manufactur- och Ilandels-Deputationens Betänkande
angående de utrikes vahror, som af svenska skepp
utur första handen böra hämtas; uti hvilket Betänkande Deputationen
förmäler, at ehuruväl den svenska liandelen och siöfahrten
förmedelst 1724 års Products-Placat, samt de sedermera
med republiquerne Algiers och Tunis slutne tractater ansenligen
blifvit utvidgad, så skola doch ännu af en stor del handlande
främmande vahror, det almänna til skada, med egne skepp utur
andra och tredje handen i riket inforas, til förekommande
hvaraf, och på det rikets under-balance i handelen må aftaga,
Deputationen hemställer om icke förordnas måtte, at vissa vahror,
som med svenska skepp införas uti riket utur andra och tredje
handen och likväl utur den första hämtas kunna, måge vid
ankomsten uti tullen blifva ansedde och graverade såsom med
främmande skepp inkomne, upräknandes Deputationen sedermera
alla de vahror, som utur första handen hämtas böra,
nemligen: Franska viner och bränviner ifrån Frankrike; Portugies-viner
ifrån Portugal; Spanska viner ifrån Spanien; russin,
mandlar, fikon, citroner, apeldeciner och pommerancer ifrån Spanien,
Portugal och hamnarne uti Medelhafvet; corinther ifrån
hamnarne uti Medelhafvet; olja af oliver ifrån Frankrike,
Spanien, Portugal och hamnarne uti Medelhafvet; brundier
och spansk gröna ifrån Frankrike; Venedisk tvål, bomull och
bomullsgarn ifrån hamnarne uti Medelhafvet.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial, angående
^ ice-IIäradshöfdingen Christopher Drangels deröfver anförde
432 (Jan. 10.) Vice häradshöfdingen Drangel.
besvär, at han vid åtskillige förslagers upsättjande til ledige
Häradshöfdinge-bestäliningar skal blifvit af K. Giöta Håfrätt
förbigången och andre mindre förtiente på förslagen upförde.
Och ehuruväl Giötha Håfrätt i sin förklaring andragit, at
Drangel någon tid varit med en svår sjukdom och svaghet
besvärad, hvarföre ock Deputationen finner, at Håfrätten under
den tiden Drangel varit siuk haft orsak at gå honom förbi;
doch som han sedermera blifvit til hälsan åter förhulpen och
värkeligen förrättat Häradshöfdinge-sysslorne uti sin svärfaders
jurisdiction, så hemställer Deputationen om icke lian, som äger
vittnesbörd om mycken skickelighet och desutan af andre blifvit
praejudicerad, bör vid första öpning då han sig anmäler af
K. Götha Håfrätt på förslag upföras.
Det påmintes af Hr Wulfwenstierna, at det tyckes vara
betänkeligit om på det sätt, som här föreslås, Håfrätten skulle
anbefallas at sättja Drangel på thet första förslag, hvartil lian
sig anmäler, emedan bättre förtiente derigenom kunde komma
at lida, utan voro nog om Håfrätten får befalning at efter des
tour låta honom komma på förslag.
Hr Landtm, giorde frågan om icke R. o. A. finner Håfrätten
varit befogad at under Dr angels sjukdom ej upföra
honom, men som han nu kommit til hälsan, at han efter sin
tour må komma på förslag.
Detta bifölls af R. o. A.
Resol.: R. o. A. funno K. Håfrätten hafva varit befogad
at under Yice-Häradshöfdingen Drangels påstående siukdom ej
upföra honom på förslag; men som han sedermera förnimines
vara kommen til hälsan, håller R. o. A. före, at K. Majt
i underdånighet kunde anmodas i nåder anbefalla K. Götha
Håfrätt at låta bemälte Vice-Häradshöfdinge efter sin tour
komma pä förslag.
Hr Lilljestierna sade sig härvid precavera, at Riksens
Ständer med dylike ansökningar ej böra immediate besväras,
utan vederbörande först anmäla sig hos Justitioa-Canceller och
Öfverhet innan de med sådane klagomål vända sig til Riksens
Ständer.
Detta sades vara godt vid en annan Riksdag at påminna,
och hvad detta ärendet angingo, så voro det af Urskilningen
uptagit och til sin behörige Deputation remitterat.
Hr Ekestubbe förmente at Håfrätten borde tiltalas.
Kanslisten Plank.
433
Hr Didron: Man kunde fråga om icke Håfrätten borde
underhålla Drangel til des han blifver hulpen, ty et sådant
exempel håfve vi haft vid denne Riksdag.
Uplästes Protocolls-Deputationens Memorial, angående
Cancellistens vid K. Götha Håfrätt Josua Planks hos Riksens
Ständer anförde besvär theröfver at han, oaktat sine vid berörde
Håfrätt på 14:de året giorde tienster, hvarken inom eller
utom Håfrätten skal til godo niutit den befordran, som honom
efter ancienneté och skickelighet bordt tilkomma, utan skola
andre vid åtskillige uprepade tilfällen blifvit honom föredragne.
Och emedan Deputationen funnit, at Cancellisten Plank, som
om skickelighet och flit lämnas et godt vittnesbörd, värkeligen
lidit, så hemställes til Riksens Ständers bepröfvande om icke
honom må vederfaras den uprättelse för sine i många år giorde
tienster, at K. Götha Håfrätt antydes vid förefallande öpning
til ledige beställningar låta honom sin ancienneté och tiensteålir
ifrån det han blef edsvuren betient til godo niuta, jemväl och
imedlertid vid nästa öpning af någon Häradshöfdinge-beställning,
dä han sig derom anmäler, på underdånigt förslag til H. K.
Maj:t upföra.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, yttrade sig
Frih. C. W. Cederhielm, at fast Prsesidenten i Götha
Håfrätt voro des farbroder, ville han doch för honom ej söka
någon undskyllan, emedan han ej viste af någon annan släkt
än lagen.
Hr Didron: Detta är nobelt sagt men som Plank varit
brukad vid pennan i Protocolls-Deputationen, så kunde han
tiläfventyrs hafva någon del i detta betänkandets upsättjande,
hvilket Hr Didron sade sig framställa som en fråga.
Hr Maklier: R. o. A. lärer hafva til Deputationen det
förtroende, at man, som det ock värkeligen skedt, brukat den
försiktigheten at härvid låta den andra Notarien föra pennan.
Hr Didron: Utaf det nyss upläste Betänkandet fants, at
Håfrätten sig försedt; i detta befinnes en ny förseelse; det är
billigt at hvar och en efter sin förseelse blifver näpst och ansedd.
Hr Ekestubbe: Det är tredje gången som Håfrätten sig
försedt; den som sig förbryter bör och blifva straffad.
Hr Landtm.: Först bör frågas om Håfrätten felat. Och
giorde Hr Landtm, frågan;
Hvilken med Ja besvarades.
Adelin Protokoll, 1738—1739. II. 28
434 (Jan. 10.) Kanslisten Plank.
Frih. Henr. Wrede, efter vidlyftig giord föreställning huru
nödigt det är, til dygdens upmuntran och enighets bibehållande
undersåtarne emellan, at vid förslagers uprättande hvar och en
vederfares rätt, hemstälte om icke Götha Håfrätts ledamöter
böra ersättia Plank differencen i lönen per quota.
Hr Löwenhielm: Om ancienneteten altid kunde gälla
gofvo jag härtil mitt bifall, men som Actuarie-sysslan fordrar
en serdeles skickelighet, om hvilken jag är öfvertygad at den
hos Hofling finnes, men ej hos Plank, kan jag för min del til
et sådant slut, som här föreslås, ej samtycka. Och kommo det
derpå an så kunde jag hafva större orsak at klaga öfver det,
at Ahlgren för mig kom til lönen än Plank, at han är förbigången.
I öfrigit lämnar jag til R. o. Arns mogna bepröfvande
om et eller annat aflagt prof spisar at anförtro någon et Häradshöfdings-ämbete.
Hr Mak lier: Deputationen har funnit Plank vara en
försiktig, flitig och skickelig person, hvilken torde vara tienligare
til et Häradshöfdings-ämbete än mången annan, som det
redan erhållit.
Hr Did ron och åtskillige flere af R. o. A. hemstälte örn
icke Håfrättens ledamöter böra ersättja Plank differencen i
lönen, som man redan vid denna Riksdag haft exempel på.
Efter något discourerande, hvarutinnan denna föreställning
af åtskillige R. o. Arns ledamöter understöddes;
Giorde Hr Landtm, frågan om Betänkandet bifalles med
den tilläggning, at de Håfrättens ledamöter, som äga del uti
Planks förbigående vid Actuarie-sysslan, böra ersättja honom
differencen i lönen til dess han til något framsteg blifver förhulpen;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: R. o. A. biföllo Betänkandet med den tilläggning,
at the K. Håfrättens ledamöter, som äga del deruti, at Cancellisten
Plank vid Actuarie-sysslans besättjande blef förbigången,
böra ersättja honom differencen i lönen til dess lian til något
framsteg blifver förhulpen.
R. o. A. skildes åt.
Den 12 Januarii.
R. o. A. samlades, för den ännu varande stränga kölden
skull, uti Secrete Utskotts-sahlen klåckan åtta.
Jemtransport.
435
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Protocollet af den
1'2 sidstl. Dec., hvarvid inge påminnelser giordes.
Vidare uplästes de i följe af R. o. A:ns den 10 Jan. tagne
slut upsatte Resolutioner och biföllos, såsom de uti samma dags
Protocoll vid hvart och et då afgiordt ärende införde finnas.
Uplästes Bergs-Deputationens Memorial, angående orsakerne
til de dryga omkostningar, hvarmed så väl de härifrån
staden til Bergslagarne upkommande svåra och tunga vahror
jemte tackjerns afföring til de finska och svenska orterne belastas
af dragare- och fohrlöner med mera, hvilka orsaker ibland
annat förmenas härröra deraf, at hambnarne här i staden ej
äro så beqvämlige til inlastning, icke eller slussvärket i det
stånd, at någre serdeles fahrtyg kunna med last gå derigenom,
i anseende hvartil, och som ansenlige medel skola tilfalla staden
för det hitkommande järnet med flere metallsorter til slussbyggnadens
underhållande, utom de vanlige bro- och vägarpenningar,
så hemställer Deputationen om icke H. K. Maj:t i
underdånighet må anmodas at anbefalla denne stadsens Magistrat
at med al skyndsamhet förbättra stadsens hambnar vid Mälaren,
samt så snart giörligit är bringa slussvärket i det stånd, at de
större fahrtygen til 6 a 8 fots vattn med mera må kunna gå
therigenom in uti Mälaren. Likaledes är ock Deputationen af
den tankan, at denne stadsens Magistrat må anbefallas draga
försorg derom at tilräckeligit antal jernbärare, isynnerhet om
våhrtiden, då mästa jerntilförsslen är, måge tilordnas, på det
jernutlastningen på intet sätt må komma at hindras och förekommas.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at detta ärendet i Brand- och
Politi-Commissionen voro anhängigt, och hemstälte altså om
icke K. Maj:t i underdånighet kunde anmodas, sedan vederbörande,
hos hvilka detta redan är anhängigt, hörde blifvit,
härom i nåder förordna.
R. o. A. svarade härtil med Ja.
Resol.: R. o. A. stadnade i det slut, at K. Majit i underdånighet
anmodas, sedan vederbörande, hos hvilka detta redan
är anhängigt, hörde blifvit, härom i nåder förordna.
Uplästes Justities-Deputationens Betänkande angående
Handelsmannen Jean Bedoires ansökning, at Riksens Ständer
ville förklara at under det interesset, som Handelsmannen och
Brukspatronen Hans 0. Ström, til följe af det vid 1734 års
Riksdag honom beviljade beskärmelse-brefvet, blifvit pålagd til
436 (Jan. 12.) Handelsm. Bedoire. Kansl. Enander.
sine creditorer under varande anståndsår at betala, ej allenast
begripes det interesse, hvartil debitoren sig förskrifvit, utan ock
det som lagen föreskrifver, på det bemälte Ström ej må taga
sig anledning at bestrida Bedoires interesse för sine bos honom
ägande fordringar. Och som Riksens Ständer vid jernbrefvets
beviljande sig troligen ej annat förestält, än at alla interessen
af Ström voro förskrefne, och lagen i 9 Cap. 10 § Handels-Bl.
förmår, at den som lant penningar på viss tid och ej ränta för
dem utfäst, men ej betalar lånet å föreskrifven tid, gälde sedan
ränta 6 för hundrade om året; altså håller Deputationen före,
at Handelsmannen Bedoire, ej mindre än de som hafva Ströms
obligationer med förskrifvit interesse, är berättigad at niuta
ränta a 6 procent för sitt til Ström utlånte capital, likmätigt
Ströms utgifne reverser.
I lika måtto uplästes et Extract utur Justitice-Deputationens
Protocoll, som innehåller någre ledamöters serskilte
tanka och mening öfver bemälte Handelsman Bedoires ansökning,
derutinnan bestående, at de ej finna någon anledning til
Bedoires å nyo sökte förklaring, hälst som Riksens Ständer
under denne Riksdag allaredan förklarat, at 1734 års an stå ndsbref
efter dess lydelse och utan någon förtydning bör lända
Ströms creditorer til rättelse, innehållandes bemälte anståndsbref,
at allenast de förskrifne interessen skulle betalas.
Som åtskillige af R. o. A. förestälte billigheten af den
mening, uti hvilken pluraliteten stadnat;
Altså frågade Hr Landtm, om densamma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: R. o. A. biföllo pluralitetens mening i Deputationen.
Uplästes et Extract af Protocollet hållit i Råd-Cammaren
den 18 Dec. sidstl., hvarmedelst K. Maj:t med Riksens Ständer
i nåder connnunicerar General-Krigs- och Leuterations-rättens
underdåniga föreskrifter för Cancellisten Samuel Enander, jemte
bemälte Enanders underdåniga suplique at i anseende til andragne
skiäl och omständigheter med Secreterare-fullmakt och
heder vid General-Krigs- och Leuterations-rätten i nåder blifva
hugnad och försedd.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen,
hvilken sedan Hr Landtm, den giordt,
af R. o. A. med Ja besvarades; och skrefs altså på
Protocolls-Extractet utur Rådet:
Landthushållningen.
437
Resol.: R. o. A. funno intet i underdånighet at påminna
at icke Cancellisten Enander med K. Maj:ts nådige fullmakt på
Secreterare-beställningen vid General-Krigs- och Leuterationsrätten
må blifva försedd.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Veputationens
Betänkande angående et och annat til den almänna landsculturen
och hushåldningen i riket hörande, hvarutinnan Deputationen,
i anledning af K. Maj:ts nådige Secreta Proposition
samt K. Cammar-Collegii Riksdagsberättelse, anförer hvad sedan
sidsta Riksdag blifvit tilgiordt med ödeshemmans, åkrars, ängars
och betesmarkars uptagande och förbättring, humlegårdars och
tobaksplanteringars inrättande, samt ekars och andre nyttige
träns och växters planterande med mera; yttrandes sig Deputationen
isynnerhet: l:o At den anstalt, som K. Majit i nåder
behagat giöra om de odugelige ekars och bokträns nedfällande
uti Skaraborgs och Cronobergs län, är mycket nyttig och för
landet gagnelig; 2:o At den författning, som H. I\. Majit giordt
medelst beviljande af 3 eller flere frihetsår för crnno- och
präste-tionden för dem, som uti Väster-Dalarne begynt at
uprödja kärr och måssar til fruktbärande jord, är på goda skäl
grundad, och at på lika sätt i de andre höfdingedömen ma
förfaras, hållandes derjemte före, at flere frihetsår kunde beviljas
sedan landtmätaren i orten å den uptagne jorden behörig
besiktning förrättat och derom vid Häradstinget undersökt blifvit;
Hvad 3:o ödeshemmanen vidkommer, så förmäler Deputationen
at af de Extracter, hvilka K. Cammar-Collegium öfver sådane
ödeshemman upgifvit, befunnits det en god del sedan sidsta
Riksdag blifvit uptagne och i bruk bragte, förmodandes at
K. Cammar-Collegium ej mindre härefter än hittils skedt lärer
draga försorg om de ännu ouptagne ödeshemmanens uphielpande
och i stånd sättjande.
Hr Landtm, berättade, at Bondeståndets Taleman hos
Hr Landtm, förestält, at Ståndet tycker 3 års frihet på uptagne
måssar och kärr ej vara tilräckelig at upmuntra Almogen til
et så kåstsamt och besvärligit arbete, utan önskade Ståndet at
en perpetuele frihet måtte förunnas, emedan den ringa afsaknad,
sorn cronan härigenom skulle känna, ej voro at förlikna emot
den almänna nyttan då odugeligit land blifver upodlat; hvartil
Hr Landtm, hade svarat, at det tyckes vara nog at upmuntra
Almogen och andré til sådant arbete, när friheten vahrar så länge
sådan upodlad jord blifver hos uptagarens arfvingar eller släkt.
438 (Jan. 12.) Landthushållning. Bergsbruk.
Det discourerades af hvad vigt och nytta det är at obrukbar
mark blifver uptagen och fruktbar giord, och at fördenskull
hvar och en til et så nyttigt arbete bör upmuntras; men at
icke des mindre någon åtskilnad så härutinnan, som uti alt
annat, bör vara emellan frälse- skatte- och cronojord, och at
fördenskull på de förre perpetuel frihet kunde förunnas, men
på crono ej längre än jorden blifver i uptagarens släkt; at uti
de län, der ekar och bokar til någon nytta kunna användas,
med sådane träns fällande i åkrar, ängar och beteshagar en
noga försiktighet bör brukas.
Sedan Hr Landtm, i anledning af förberörde discourser
giordt frågorne,
stadnade R. o. A. öfver detta Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänkande i följande slut:
Resoh: Betänkandet bifölls i öfrigit; doch hvad ekars och
bokars nedfällande i åkrar, ängar och beteshagar beträffar, at
dervid en noga försiktighet brukas uti de län, der sådane träd til
någon nytta kunna användas; anbelangande kärr och måssars,
samt annan onyttig marks uprödjande til fruktbärande jord,
hålla R. o. A. före at på frälse, frälse-skatte och crono-skatte
ägor hvad således blifvit upodlat i evärdelige tider för skattläggning
bör vara fritt, men på cronojord bör samma frihet
vara så länge åboen och efter honom des arfvingar hemmanet
försvarligen häfda och sine utlagor förmå utgiöra, men när
hemmanet kommer at gå i främmande händer, då bör ref- och
skattläggning ske på den således förbättrade jorden.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänkande, angående interessenternes
af Skilå eller Riddarhytte kopparvärk uti Vässmanland
och Skinnskattebergs sochn giorde ansökning om tilökning
i smidet vid theras hamrar Hed och Forss i samma
sochn belägne. Sedan Deputationen öfver denna ansökning
inhämtat K. Bergs-Collegii utlåtande, som tillika vid handen
gifvit hvad Lagmannen Gref Fredrich Gyllenborg och OfversteLieutenanten
Albrecht Schönström, hvilka emot berörde ansökning
hos H. K. Majit protesterat, dervid haft at påminna,
yttrar sig Deputationen ej annat finna, än at K. Bergs-Collegii
Betänkande är på goda skiäl grundat, och hemställer fördenskull
til Riksens Ständer om icke förbemälte kopparvärks interessenter
må lämnas tilstånd at föröka smidet vid theras hammare
Forss til 200 Sk®, så at hädanefter hela tilvärkningen vid
samma hammare må blifva 300 Sk®, samt vid Hed til 50 Sk®
Skogshushållning och bergsbruk.
439
och således hela smidet therstädes sig bestiga til 450 Sk®,
doch så at K. Bergs-Collegium häfver et noga inseende deröfver
at koppartilvärkningen, såsom mera important, med al
flit befrämjas, samt at interessenterne vid förlust af denna tilökning
i smidet må förbiudas at vid berörde theras hamrar
dertil betiena sig af någre kohl, som til kopparverket äro anslagne.
Gref Fredr. Gyllenborg anhöll hos R. o. A. at til nästa
plenum få inkomma med påminnelser härvid, hvartil af R. o.
A. samtycktes;
Och upsköts altså med denna sakens afgiörande för denna
gången.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänckande angående Capitainens
Peter Christiernins til Riksens Ständer ingifne Memorial,
om et och annat rörande hushåldningen i Bergslagarne
samt skogarnes conservation och rätta nyttjande, hvarutinnan
Deputationen sig åberopar dess i anledning af Öfversten Gyllenpistohls
Memorial angående jernvärken redan afgifne Betänkande,
och håller således onödigt at med något utlåtande öfver
förberörde Capitaine Christiernins Memorial Riksens Ständer
besvära.
Detta Bergs-Deputationens Utlåtande, såsom innehållandes
allenast en berättelse, at målen uti et annat Betänkande af
Deputationen äro utarbetade, lägges ad acta.
Uplästes Bergs-Deputationens Betänckande angående den
omständigheten af Baron och Landshöfdingen Gyllengrips Riksdagsrelation,
hvarmedelst bemälte Landshöfdinge underställt
huruvida något utaf Landshielpsmedlen kunde komma at användas
til den Västerbottniska Bergslagens upliielpande, och
om icke ifrån stora Kopparberget på K. Maj:ts och cronones
omkostnad någre ledige bergsarbetare kunde til Svappavari
kopparvärk öfversändas at det samma uptaga. Sedan Deputationen
häröfver inhämtat K. Bergs-Collegii utlåtande berättar
Deputationen sig hålla myckit betänkeligit at styrka dertil, at
någre publique medel til berörde kopparverks drift måge användas,
såsom ock Deputationen onödigt finner, at någre arbetare
ifrån Fahlun dit måge öfversändas, aldenstund efter K. BergsCollegii
yttrande sådant af de Västerbottniska Bergslags-interessenterne
ej åstundas.
För öfrigit hemställer Deputationen om icke efter K, BergsCollegii
giorde föreställning lappen Amund Amundsson Mangi,
440 (Jan. 12.) Hertigen af Holstein. Fransk traktat.
som uptäckt et ansenligit och rikhaltigt jermnalmstreck uti
berget Kierana, kunde hugnas med 100 dal. smts hittelön af
någre under Bergs-Collegii disposition stående besparingsmedel,
på det äfven andre dymedelst måge upmuntras at med al flit
eftersöka lönande malmstreck.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Secrete Utskottets Extraetum Protocolli af den
3 Oct. nasti, år, hvarmedelst Secrete Utskottet til Riksens
Ständer hemställer om icke den årliga subsidie summa å 50,000
dal. sint, som likmätigt Riksens Ständers Resolution af den 13
Dec. 1734 blifvit H. K. H. Hertigen af Holstein beviljad, med
den clausuln: til nästa Riksdag, må än vidare och med samma
förbehald continuera.
Hr Didron hemstälte om icke härmed kunde anstå til
dess staten voro formerad och bevillningen faststäld, och at
man således lingö se hvad tilgång är på medel; uprepandes at
han tilförene giordt den påminnelsen, at om statsbristen och
afgången i de ordinarie inkomster altid af subsidierne skal
ersättjas, riket af de senare häfver föga nytta.
Men som af R. o. A. begärtes at Hr Eandtm. ville giöra
propositionen, giorde Hr Landtm, densamma, och frågade om
Secrete Utskottets Extraetum Protocolli bifalles?
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extraetum Protocolli af den
11 Jan., hvarmedelst Secrete Utskottet gifver samtelige Riksens
Ständers plena til känna huru en underhandling med
cronan Frankrike blifvit för någon tid sedan anstäld och til
rikets fördel ändad; men som härtils sådane omständigheter
återstådt, som i dylika fall nödige äro så framt en Tractat
skal kunna anses såsom fullkomligen faststäld, så har Secrete
Utskottet ej för än nu, då ratificationerne nyligast blifvit utväxlade,
varit i stånd at gifva Riksens Ständers plena deraf del.
Hr Landtm, berättade at i går förmiddagen ratificationerne
blifvit utväxlade.
R. o. A. önskade at under den högsta Gudens milda välsignelse
fäderneslandet af denne slutne Tractaten må hafva
fördel och nytta.
Och som Hr Hammarberg frågade om icke R. o. A.
angående det förnämsta af beinälte Tractats innehåld kunde
blifva underrättade;
Konungens återtagande af regeringen.
441
Gaf Hr Landtm, tilkänna det vara en vänskaps- och
subsidie-tractat, hvarmedelst cronan Frankrike sig åtagit på
trenne års tid 9 tunnor guld årligen til Sverige at betala.
Hr Hellenstierna hemstälte om icke sedan nu Gudi lof H.
K. Maj:t kommit til hälsan igen, en Deputation af alle 4 Ståndens
ledamöter kunde upgå at betyga Ständernes underdåniga fägnad
samt gratulera K. Maj:t til dess återvundne hälsa, och tillika
hos Hennes Majit Drottningen aflägga en underdånig tacksägelse
för des under K. Majits sjukdom vid riksstyrelsen hafde
nådige omsorg och möda.
Hr Landtm, förmälte häruppå at K. Majit hade låtit i
Secreta Utskottet i nåder tilkännagifva, at under Guds milda
välsignelse K. Majit återvunnit des hälsa, och at K. Majit
strax efter nyåret regeringen åter vordo tilträdandes, hvilket
ock til alla undersåtarnes hugnad nu voro skedt. Hr Landtm,
hade då i underdånighet förfrågat sig om icke K. Majit i nåder
ville tilstädja, at Riksens Ständer igenom en Deputation fingo
hos K. Majit häröfver ådagalägga deras glädje, men K. Majit
hade i nåder svarat, at K. Majit ville dispensera Ständerne
ifrån den mödan, isynnerhet som under dåvarande högtid hvar
och en både åstundade och behöfde stillhet och hvila. H. K.
Majit hade än ytterligare tillagt, at hvad regeringens återantagande
angingo hade K. Majit trodt sådant ej behöfva någon
serskilt notification hos Riksens Ständer, emedan det voro en
naturlig påfölgd af K. Majits genom Guds nåde återvundne
hälsa. ?
Af Hennes Majit Drottningen hade jemväl Hr Landtm,
sökt at inhämta Hennes Majits nådiga välbehag, om icke Riksens
Ständer måtte tillåtas igenom en Deputation aflägga deras
underdåniga tacksägelse för Hennes Majits nådiga och hulda
omvårdnad vid Riksstyrelsen under H. Majits Konungens beli
lage! i ga siukdom, men Hennes Majit hade i nåder förklarat
sig vara nögd, at detta tacksamhetsteckn sker på Rikssahlen
vid Riksdagens slut.
R. o. A. betygade deras fägnad öfver K. Majits genom
Gruds nåd återvundne hälsa samt underdåniga erkänslan för
Deras Majestäters så nådiga utlåtelser, hvilket R. o. A. anmodade
Hr Landtmarskalken för Deras Majiter i underdånighet
at frambära, samt ytterligare inhämta Deras Majiters nådiga
välbehag, om Deras Majiter vilja tillåta någre Deputationer
af Riksens Ständer til gratulations och tacksägelses afläggande.
442 (Jan. 12.) Skogs-ord ningen.
Företogs den af Almänna Besvärs-Deputationens Utskott
jprojecterade förklaringen öfver 1734 års Skogsordning; och
uplästes tillika utur det ärbara Bondeståndets Extracto Protocolli
af den 29 sidstl. Nov. de påminnelser, som Ståndet
giordt.
1 § bifölls.
2 § bifölls, allenast at i anledning af Hr Wulfwenstiernas
påminnelse näst orden: »skola icke sådane fäbodar»,
tillädes: »på de orter de härtils tillåtelige och brukelige varit».
3 §. Orden: »emot en skälig och billig betalning», som
det ärbara Bondeståndet begärer måtte gå ut, funno R. o. A.
ej väl kunna uteslutas, varandes hvars och ens rätt nogsamt
förbehållen, enär näst efter förbemälte ord följande mening
införes: »Börandes alle, som härtils varit våline och berättigade
at utan betalning utur skogen hämta sådane trän, jemväl hädanefter
niuta samma förmån tilgodo». I öfrigt bifölls denne 3 §
ej vidare af R. o. A. än hvad uti den samma i almänhet stadgas,
nemligen intil orden, »at ingen park förödes»; men angående
det som derpå följer intil pargrapliens slut, aldenstund det
samma allenast angår Skaraborgs och Elfsborgs läner och
tyckes innehålla något tvistigt, så väl bemälte läner, som de
deruti belägne härader emellan, om rättigheten til visse skogstracters
nyttjande, hvarunder jemväl på åtskillige ställen privatorum
rätt kunde versera, och man icke vetta kan om alle
vederbörande härvid blifvit hörde och sine skiäl fädt framte,
funno R. o. A. högst betänkeligit sig at utlåta, och altså bäst och
tryggast vara, at K. Maj:t, sedan Landshöfdingarne och vederbörande
i landsorterne blifvit hörde, härom i nåder förordnar.
4 § bifölls, allenast at vid slutet näst efter orden, »miste
tiensten», i stället för ordet »och» sättes ordet »eller».
5, 6, 7, 8 och 9 §§ biföllos.
10 §, angående huru hög stubbe bör lämnas när träd
fälles, går ut; och förblifver härmed efter 1734 års Skogsordnings
16 §.
11 § bifölls.
12 § bifölls hvad angående byalmänningar stadgas; men
at sochnealmänningar skola delas funno R. o. A. betänkeligib
emedan de längst bort boende, som ej så väl kunde hafva tilfälle
at akta sine lotter sorn de närmare boende, derigenom
skulle komma at lida.
13 och 14 §§ biföllos som the äro inrättade.
Skogs-ordningen.
443
15 § bifölls; doch hvad svedjande i Bergslagarne beträffar,
at det förblifver vid 25 § uti 1734 års Skogsordning.
16 § bifölls.
17 § bifölls; men för getter må ej trä fällas, och beträffande
löfsalilar förblifver efter 1734 års Skogsordning.
18, 19 och 20 §§ biföllos.
Hvad de af det ärbara Bondeståndet uti slutet af förberörde
Extractum Protocolli giorde 4 påminnelser beträffar,
funno R. o. A. bäst vara at i anseende til de tvär ne första
det aldeles förblifver vid det som 1734 års Skogsordning innehåller;
angående Öskinds härads ansökning, at bemälte Almoge
på behörig ort sig dermed anmäla; och at de trä, som samma
år de blifva krönte ej komma at nedhuggas, följande året å
nyo böra stämplas.
Under det at Skogsordningen var före anmältes och på
vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån Bondeståndet af
6 personer och ingaf et Ståndets Extractum Protocolli angående
Riksdagens slutande, hvilket för R. o. A. uplästes;
Då Deputationen, sedan Hr Landtm, svarat, at R. o. A.
ej lära underlåta med al flit at arbeta på et så åstundat och
önskeligit ändemåls ernående, afträdde.
R. o. A. skildes åt.
Den 16 Januarii.
R. o. A. samlades på Riddarhussahlen klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Protocollet af
den 14 Dec.
Vid orden »vända sig til K. Maj:t» sid. 357 erindrade Hr
Ridderschantz, at han vid det tilfället sig yttrat, »at detta
genom Ammiralitets-Collegii föreställning hos K. Maj:t redan
i underdånighet är anhängigt giordt».
I öfrigt giordes vid bemälte Protocoll inge påminnelser.
Vidare uplästes de i följe af R. o. A:ns den 12 Januarii
tagne slut upsatte Resolutioner, och biföllos såsom de uti
samma dags Protocoll vid hvart och et då afgiordt ärende
införde finnas.
Hr Majoren Nils Lilljeliök anhöll om R. o. A:ns tilstånd
at få gå til de andre Stånden och der påminna samt til et
godt slut recommendera des ingifne Memorial örn' bergshielpen.
444 (Jan. 16.) Skogs-ordningen.
Härtil svarades med Ja, och sades at det voro at önska,
at de andre Stånden måtte kunna förmås samma nyttiga förslag
at bifalla.
Vid detta tilfälle discourerades, om det voro en nödvändighet,
sedan et Memorial hos R. o. A. är bifallet och til de
andre Stånden afskickat, at begära tilstånd när man hos Stånden
derom vill påminna.
Atskillige af R. o. A. höllö före sådant för anständigheten
och en god ordning skull böra ske; andre förklarade det vara
väl om det sker, men at det ej eller kan vara någon förbrytelse
om det efterlåtes.
Uplästes det angående förklaringen öfver 1734 års Skogsordning
upsatte Extractum Protocolli och bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 12
Jan. 1739.
S. D. Föredrogs den af Almänna Besvärs-Deputationens
Utskott projecterade förklaringen öfver 1734 års Skogsordning,
jemte det ärbara Bondeståndets genom Extractum Protocolli
af den 29 sidstl. Nov. dervid giorde påminnelser.
1 § bifölls.
2 § bifölls, allenast at näst orden, »skola icke sådane fäbodar»,
tillägges »på de orter de härtils tillåtelige och brukelige
varit».
3 §. Orden: »emot en skälig och billig betalning», som det
ärbara Bondeståndet begärt måtte gå ut, funno R. o. A. ej väl
kunna uteslutas, varandes hvars och ens rätt nogsamt förbehållen,
enär näst efter förbemälte ord följande mening införes: »Börandes
alle, som härtils varit vahne och berättigade at utan
betalning utur skogen hämta sådane trän, jemväl hädanefter
niuta samma förmån til godo». I öfrigit biföllo R. o. A. denne
3 § ej vidare än hvad uti den samma i almänhet stadgas, nemligen
intil orden, »at ingen park förödes»; men angående det
som deruppå följer intil §:s slut, aldenstund detsamma allenast
angar Skaraborgs och Elfsborgs läner och tyckes innehålla
något tvistigt såväl bemälte läner, som de deruti belägne härader
emellan, om rättigheten til visse skogstracters nyttjande,
hvarunder jemväl på åtskilige ställen privatorum rätt kunde
versera, och man icke vetta kan om alla vederbörande härvid
blifvit hörde och sine skäl fädt framte, funno R. o. A. högst
betänkeligit sig at utlåta, och altså bäst och tryggast vara, at
Skogs-ordningen.
445
K. Maj:t, sedan Landshöfdingarne och vederbörande i landsorterne
blifvit hörde, härom i nåder förordnar.
4 § bifölls, allenast at vid slutet näst efter orden, »mista
tjensten», i stället för ordet »och» sättes ordet »eller».
5, 6, 7, 8 och 9 §§ biföllos.
10 § går ut och förblifver härmed efter 1734 års Skogsordning
16 §.
11 § bifölls,
12 § bifölls hvad angående byalmänningar stadgas; men at
soknealmänningar skola delas funno R. o. A. betänkeligit,
emedan de längst bort boende, som ej så vät kunde hafva tilfälle
at akta sine lotter, som de närmare boende, derigenom
skulle komma at lida.
13 och 14 §§ biföllos som de äro inrättade.
15 § bifölls; doch hvad svedjande i Bergslagarne beträffar,
at det förblifver vid 25 § i 1734 års Skogsordning.
16 § bifölls.
17 § bifölls, men för getter må ej träd fällas; och beträffande
löfsahlar förblifver efter 1734 års Skogsordning.
18, 19 och 20 §§ biföllos.
Hvad de af det ärbara Bondeståndet uti slutet af förberörde
Extractum Protocolli giorde 4 påminnelser beträffar,
funno R. o. A. bäst vara, at i anseende til de tvänne första
det aldeles förblifver vid det som 1734 ars Skogsordning innehåller;
angående Öskinds härads ansökning, at bemälte Aimoge
på behörig ort sig dermed anmäla; och at de trä, som samma
år de blifva krönte ej komma at nedhuggas, följande året ä
nyo böra stämplas. Hvilket alt med de öfrige respective Stånden
vänligen communiceras. Actum ut supra.
Företogs den af Justitiaz- samt Cammar-CEconomieDeputationerne
i följe af Riksens Stånders remiss projecterade
Tienstehions-ordningen, jemte Bondeståndets igenom Extractum
Protocolli af den 15 och 18 November vid bemälte project
giorde påminnelser.
Artikel 1.
1 §. I anledning af Hr Mannerheims och HrRidderschantzes
giorde påminnelser, at det voro både emot förordningarne
och billigheten om knekte- eller båtsmansrotarne uti
länet skulle få lösdrifvares enär angifvaren varit af et värfvat
regimente, resolverades at § detta angående så skall inrättas,
446 (Jan. 16.) Tjenstehjons-stadgan.
at hvad lösdrifvare beträffar, angifvare!], han vare sig af indelt
eller värfvat regimente, til en sådan upspanad och angifven
lösdrifvare bör vara närmast berättigad.
Hr Ekestubbe vijste svårigheten at i vidlyftige län för
en sådan lösdrifvare skull söka Landshöfdingen;
Men bärtil svarades at hvar och en bör niuta lag och
process til godo.
1 öfrigit bifölls §.
2 § bifölls, och tillädes i anledning af Bondeståndets påminnelse,
at de personer undantagas, som Bergsmännen hafva
nödige vid hytte- och grufvearbeten.
Hr Ekestubbe påminte, at de i Finska skärgården brukelige
skute-båtsmän borde förpliktas den tiden de ej fara til
siöss at taga tienst på landet.
Men härpå föll denna gången ej något svar; och bifölls§.
3, 4 och 5 §§ biföllos.
Artikel 2.
1 § bifölls, allenast at näst ordet »hyttedrängar», tillägges
»kohlare».
2 § bifölls.
3 §. I anledning af Bondeståndets påminnelse discourerades
om vargärningskarlar;
Och förestälte Hr Didron at ingen nyttigare inrättning
skulle kunna giöras, än om vid hvar rota voro en vargärningskarl,
samt at de gamle gevären blefvo utdelte och i kyrkorne
förvarade til at blifva brukade när det behöfdes, emedan
man sålunda, der något skulle förefalla, hade dubbelt antal af
krigsfolk.
Men häremot anfördes af Frih. Coijett, Hr Mannerheim,
Hr von Böhnen och Frih. C. W. Cederhielm at om
vahrgärningskarlar blifva tillåtne, Adelen och ståndspersonerne
neppeligen skulle få drängar til landtbruket; de värfvade regimenter
skulle ej utan största svårighet kunna recruteras; i
Skåne skulle alla drängar antingen blifva friryttare eller ga
til Dannemark och cronan mista i sine mantalspenningar.
§ bifölls af R. o. A. som den var inrättad.
4, 5 och 6 §§ biföllos.
Artikel 3.
1 §. I anledning af Bondeståndets påminnelse, at pa
hemman flere tienstehion måge tillåtas än projectet innehåller,
Tjenstehjons-stadgan.
447
discourerades, at sådant i anseende til visse orter, såsom Skåne
och Östergöthland, deräst mycken åcker och tungt bruk är,
tyckes hafva sin goda grund; men som härvid förestältes at uti
en general förordning alla specialiteter ej kunna införas och
derhos vid handen gafs at uti den påföljande 5 § nödige limitationer
härutinnan äro giorde, alltså bifölls ofvannämde 1 §
som den är inrättad.
2, 3, 4 och 5 §§ biföllos.
Artikel 4.
I §. Hr Ekestubbe begärde at i Finland Thomasmässo
til upsägning och nyår til flyttning för tienstefolket måge ut
sättjas,
ty som vid Larsmässo är bärgnings och vid Michelsmässo
tröskningstid, blifva många tusende tunnor spannemål
derigenom fördärfvade, at tienstefolket för städsels sökande och
flyttnings skuld då löpa omkring och blifva ej vid arbetet.
Hr Wulfwenstierna: Denna queestion har mäst alla
Riksdagar varit före, och drefs starkt på förre Riksdagen vid
lagens öfverseende. De skälen tingo då öfvervigten, at som om
Michelsmässo lador och visthus äro fulla, hvilka de ankommande
tienstehionen böra emottaga och vara ansvarige före,
och deremot om flyttning på annan tid af året skulle ske, skulle
det hafva både oreda och besvärlighet med sig, hvarföre ock
fants bäst at förbemälte städsle- och flyttningstider blifva bibeliåldne,
som de ock då i nya lagen faststäldtes.
R. o. A. biföllo §.
2, 3 och 4 §§ biföllos.
5 § bifölls, allenast at vid slutet de orden »vedergälle
skadan» etc. gå ut.
6 § funno R. o. A. böra gå ut, emedan tienstehionen härutinnan
hafva nog beskydd af lagen.
7 § bör sluta sig med ordet »qvarlämna», och det öfriga
gå ut, emedan et sådant kundgiörande af tienstehionet, hvaräst
det sig stadt, tyckes vara onödigt, och medelst det åsatte vitet
enfaldige tienstehion kunde komma at lida.
8, 9 och 10 §§ biföllos.
II §. Hr Palmstierna: Det som gior folket mäst upstudsiga
är denna omständigheten, at de veta man ej får skilja
Slg vid dem för än deras år är ute; när man nu på landet
fur en lat, försumelig eller vårdslös dräng eller til exempel en
sorn förstörer och förspiller fodret, så lider husbonden dubbelt,
448 (Jau. 16.) Tjenstehjons-stadgan.
ty om han körer bort en sådan dräng måste han förutan den
tagne skadan gifva honom lönen fullt ut; det voro billigare
när jag drifver ifrån mig et sådant tienstehion, at det ej lingö
lön för längre tid än det tient.
Hr von Hökerstedt: När jag med laga skiäl drifver et
tienstehion ifrån mig är jag ej pliktig at betala någon halföre
af des lön. I öfrigit är denne § nästan ord från ord tagen
utur vår lag.
§ blef af R. o. A. bifallen.
Artikel 5.
Alle 6 §§, som denne artikel innehåller, blefvo af R. o. A.
bifallne.
Artikel 6.
1 §. R. o. A. funno godt at begynnelsen af denne § ändras
således: At tienstehion å landet strax efter Michaelis
uti sin tienst sig skola inställa med mindre laglige hinder visas
kunna, då dem efter lagen 7 dagar tillåtas; men då de som
förr sagt är strax gå i tiensten, skall dem af husbonden
efter des beqvämlighet 7 andre frihetsdagar i de förras ställe
lämnas. Så antogs ock det ärbara Bondeståndets påminnelse
at vid slutet af denne § de orden: »och anses sedan som lösdrifvare»,
gå ut.
2 § bifölls.
3 §. Det första momentet höllö R. o. A. före böra slutas
vid orden, »sin husbondes samtycko», och det öfriga gå ut, pa
det tienstefolk ej må taga sig anledning til sjelfsvåld och onödig
rättegång.
4 § bifölls.
5 § bifölls, allenast at i stället för den specielle citationen,
citeras Förordningarne om värfningar i gemen.
6, 7, 8, 9 och 10 §§ biföl los.
Artikel 7.
1 § bifölls.
2 § bifölls; men går ut hvad vid slutet om orsakernes tilkännagifvande
hos Magistraterne eller crono-betiente fönnäles,
varandes nog när efter paragraphens innehåld tienstehionet får
sin lön och afskedspass.
3, 4, 5, 6, 7 och 8 §§ biföl los.
Tjenstehjons-stadgan. Sekreta Utskottet. 449
9 § höllö R. o. A. före aldeles böra gå ut, så i anseende
dertil at öfver det nödigaste af des innehåld i lag och andre
förordningar stadgat finnes, som ock isynnerhet derföre, at
tienstehion ej måge taga sig anledning til missbruk och sielfsvåld
af det som i bemälte § om deras anständiga ro på sönoch
högtidsdagar förmäles; och kommer i bemälte 9 §:s ställe
den 12 § af 1723 års Tienstehionsordning at införas.
10, 11, 12 och 13 §§ biföllos.
Artikel 8.
1 § bifölls tillika med Bondeståndets påminnelse at i stället
för »ingen må», sättes »intet tienstefolk må».
2 §. I anledning af Bondeståndets påminnelse, fants godt
at denne § regleras efter Resolutionen på Almogens Almänna
Besvär vid denna Riksdag.
3 och 4 §§ biföllos.
5 § bifölls; allenast at hvad i denne § om straffet förmäles
för den, som innom natt och år sig åter i riket inställer,
gar ut, emedan mången, som eliest torde innom den tiden besinna
sig och komma i landet tilbakars, härigenom ifrån samma
upsåt skulle aldeles blifva afskräckt.
6 § bifölls; men i begynnelsen i stället för orden »lagligen
stadd», bör sättjas »i orten lagligen stadd»; näst orden »vara
förfallen til soldat eller båtsman vid någon ledig rote i det
lahn han flyttiat ifrån», införes »docli värfvarens rätt förbehållen».
7 och 8 §§ biföllos.
Artikel 9 bifölls.
Hr Landtm, gaf til känna at taxorne på tienstefolkets
städsel och löningar i hvart län vid nästa sammankomst lära
företagas.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli dat. den
13 i denna månad, hvarutinnan Riksens Ständer tilkänna gifves,
at Secrete Utskottets sysslor och giöromål nu för tiden äro i
den gång bragte, at Secrete Utskottet har orsak at förmoda
det vid slutet af innevarande månad de angelägnaste ärenders
utai betande och mognad lärer kunna sättja Secrete Utskottet
i stånd at då styrka Riksens Ständer til utnämnande af en
''iss dag til Riksdagens afslutande, hvarmed Stora Secreta
Adel™ Protokoll, 17.18—1739. II. 29
450 (Jan. 16.) Om Riksdagens af slutande.
Deputationen, i anseende til des giöromål, äfven förklarat sig
vara af enahanda tanka.
Hr Didron hemstälte om icke sedan Riksens Ständer,
med hvar och en Riksdagsmans så stora olägenhet och bekostnad,
så länge varit tilsammans, nu en viss dag til Riksdagens
slutande må utnämnas.
Hr Landtm, gaf tilkänna at i anledning af Bondeståndets
genom Extractum Protocolli nyligen giorde påminnelse om Riksdagens
slutande, Secrete Utskottet funnit sig föranlåtit at taga
detta ärendet i öfvervägande, och som Riksens Ständer sig
föresatt at ej skiljas åt innan de högst riksvårdande ärender
blifvit afgiorde, hade Secrete Utskottet funnit sin skyldighet
vara hos Riksens Ständers plena med denna föreställning at
inkomma.
Hr Lilljestierna begärte, at som saken är granlaga, det
på tiden nog voro lidit och en stor del af R. o. Arns ledamöter
redan nidgångne, det förbemälte Secrete Utskottets Extractum
Protocolli til nästa sammankomst må blifva liggande
på bordet.
Hr Palmstierna yttrade sig, at när en ny sak förekommer
plägar et sådant upskof begäras och tillåtas, men
som detta endast voro en berättelse ifrån Secrete Utskottet
om tiden när efter Ständernes öfverenskommelse, at alla riksvårdande
ärender böra vara afgiorde, Riksdagen kan slutas, sa
behöfdes härvid ej vidare någon öfverläggning.
Hr Lilljestierna sade sig ej annat vetta än at 2 Stånd
redan faststält, at Riksdagen med denna månaden bör slutas,
och at han altsa giorde det förbehåld at med detta ärendet til
nästa sammankomst må upskiutas.
Hr Landtm, sade sig ej kunna undgå at föreställa och
påminna huru örne R. o. A. vid åtskillige tilfällen sig vijst,
at medan Ständerne äro tilsammans de angelägne och riksvårdande
ärender måge blifva til slut bragte, och at utan förkränkande
af des tysthetsed han kunde inför Gud och på sitt
samvete förklara det för riket högst angelägne och vårdande
ärender ännu återstå. Förfarenheten hade vijst at när denna
quaestionen om Riksdagens slutande ibland Ständerne begynt
drifvas, ej annat derigenom åstadkommits än tidens utdrägt,
hvilken, om den til arbete och sakernes afgiörande blifvit använd,
snarare hade befordrat Riksdagarnes slut; och i anseende
härtil hade Secrete Utskottet trodt bäst och säkrast vara at
Om Riksdagens afslutande.
451
förklara, det Secrete Utskottet vid slutet af denne månad kunde
utlåta sig om dagen.
Frih. von Ungern: Vi hafva ofta haft samma liknelse til
Riksdagens slut som nu, och är oss derom hopp gifvit först
med November och sedan med December månads utgång. Nu
sägs at med denne månads slut dagen skall kunna nämnas,
doch brukas härvid allenast det ordet förmodeligen; och som
Secrete Utskottet tror sig ultimo Januarii vara i stånd at nämna
dagen, så kunna vi ju med säkerhet determinera densamma,
och hemställer jag, om det icke kunde blifva medio Februarii.
Hr Didron: Vi håfve hela dagen i dag beropat oss på
lagen, jag beropar mig på Riksdagsordningen, som utsätter 3
månader. Vi hafva nu 8 månader varit tilsamman och om
våre Riksdagar så på tiden blifva utdragne, så ruinera vi oss
ju aldeles med Riksdagars bivistande.
Hr Palmstierna: Om vi med saktmodighet saken inbördes
öfverlägga, lärer den snart kunna vara afgiord. Det är
ostridigt, at Ständerne komma til Riksdagar, ej til den ändan,
at när de 3 månader varit tilsammans, de då skola skiljas åt,
utan at sköta rikets välfärd och de angelägne ärender, samt at
til et så vigtigt ändemåls erhållande taga nödige matt; och
huru skulle de vilja eller kunna skiljas åt, innan de fullgioi’dt
en sådan plikt?
Hr Lilljestierna sade sig ej behöfva visa nödvändigheten af
Riksdagens slutande, hvilken hvar och en kunde lätteligen finna;
och hemstälte altså om icke Frih. von Ungerns föreställning
kunde vinna bifall. De högst vårdande ärender förmodade han
redan vara afgiorde, och kommo i öfrigit Ständerne ej tilsammans
at regera, utan at ga K. Maj:t med underdånige trogne
råd tilhanda.
Det discourerades ännu med skiljaktighet i meningarne.
Hr Landtm, förestälte, at Riksens Ständer ej kunna skiljas
ät, innan de svarat på K. Maj:ts dem i nåder giorde vigtige
propositioner; hvilket bör ske pa et sådant sätt, at hvar och
en redelig Riksdagsman uti sitt samvete kan vara nögd. Nu
hade Secrete Utskottet efter ed och samvete sig yttrat, at här
äro ännu högst vårdande ärender, om hvilka Secrete Utskottet
än på 14 dagar sig icke kan utlåta, hemställandes Hr Landtm,
när så mycket ärligit folk giöra en så dyr försäkran, hvarföre
man då så noga vill anse 14 dagar, och om icke således R.1
o. A. skulle behaga bifalla Secrete Utskottets giorde föreställning.
452 (Jan. 16.) Hemmansbyte.
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
R. o. A. skildes åt.
Den 18 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes Protocollet af den
16 Dec., hvarvid inge vidare påminnelser giordes, än at
Hr Ekestubbe sade sig hafva begärt, at Hr Gynterfelts
Memorial för R. o. A. måtte blifva upläst, men härtil svarades
saken redan vara afgiord.
Uplästes et Extract af Protocollet, hållit i Råd-Caminaren
den 9 i denna månad, angående Hr Riks-Rådet Grefve Hårds
giorde underdåniga ansökning om immission i cronohemmanet
Lyckan 1/4, belägit i Skaraborgs län, Kåkinds härad, Foglåsa
giäld och soclin, som Hr Riks-Rådet til utbyte blifvit beviljat,
emot upgifvit vederlag af Brännarp i Halmstad låhn och
härad samt Räfvinge sochn, hvilket allaredan begynt at undergå
ref- och skattläggning, förmodandes Hr Riks-Rådet at med
bytets fastställande sedan kunde anstå til nästa Riksdag, och
det i anledning af Riksens Ständers underdåniga skrifvelse, dat.
den 19 Dec. 1738, för Öfverste-Lieutenanten Köhler i dylike
mål. Och ehuruväl Adelige Privilegiernes 28 § samt 14 § i
Resolutionen på Almogens Almänna Besvär af år 1723 förmå
det inga byten emellan Riksdagarne måge fastställas eller immission
deruti gifvas, doch som Hr Riks-Rådet sig åberopat et
så nyligen skedt Riksens Ständers förordnande i et dylikt mål,
så har K. Maj:t i nåder för godt funnit berörde dess ansökning
med Riksens Ständer at communicera, förväntandes K. Maj:t
Riksens Ständers underdåniga yttrande, huruvida denna Hr
Riks-Rådets ansökning må vinna bifall.
Uppå Hr Landtm:ns giorde fråga, om denna Hr RiksRådet
Hårds ansökning bifalles,
svarades af R. o. A. med Ja.
Uplästes til justerande det Extracturn Protocolli, som i
följe af R. o. A:ns vid Tienstehionsordningen tagne Resolutioner
var upsatt.
Vid 2 Artiklens 1 § förnyade Hr Ekestubbe sin vid
förra sammankomsten giorde påminnelse, at de i Finland så
kallade skutebåtsmän' under den tiden de ej fara til siöss måge
Tjenstehjons-stadgan.
453
förpliktas at taga tienst, och sade den 28 § af R. o. A:ns Besvär,
som härom handlade, fördenskull utur Besvären vara utesluten,
at densamma uti Tienstehionsordningen på behörigt ställe
skulle blifva inryckt.
R. o. A. funno billigt och ländande til landtmannens hielp
i Finland, deräst på tienstefolk ej är ymnig tilgång, at desse
skutebåtsmän efter fulländad höstresa träda i tienst hos them,
som thet åstunda, och ther emot en proportionerad löns åtnjutande
til nästa våhrdag förblifva.
Detta blef i Protocolls-Extractet infördt, hvilket i öfrigit
bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 16
Jan. 1739.
S. D. Föredrogs det af Riksens Ständers Justitiae- samt
Cammar-CEconomie-Deputationer ingifne project til en förnyad
Förordning angående tienstefolk och legohion jemte det ärbara
Bondeståndets genom Extracturn Protocolli af den 15 och 18
sidstl. Nov. dervid giorde påminnelser.
Ofvanbemälte project bifölls af R. o. A. på följande sätt:
Art. 1, § 1. R. o. A. funno billigt at hvad lösdrifvare
beträffar, angifvaren, han vare sig af indelt eller värfvat regimente,
til en sådan upspanad och angifven lösdrifvare bör vara
närmast berättigad.
Vid 2 § antogs det ärbara Bondeståndets giorde påminnelse,
at de personer undantagas, som Bergsmännen hafva nödige
vid hytte- och grufvearbeten.
Art. 2, § 1 näst ordet »hyttedrängar», tillägges »kohlare».
Vid slutet af thenne § tillägges denna mening: »The i Finska
skärgården brukelige och så kallade skutbåtsmän, hvilke hafva
private personers fahrtyg at föra, skola tilhållas at efter fulländad
höstresa träda i tienst hos then landtman, som them
begärer och nödige häfver, samt theruti emot proportionerad
lön til nästpåföljande våhrdag förblifva».
Art. 4, § 5. Orden »och vedergälle skadan» gå ut.
§ 6 funno R. o. A. böra gå ut, emedan tienstehionen härutinnan
hafva nogsamt beskydd af lagen.
§ 7 slutes med ordet »qvarlämna», kommandes det öfrige
i denne § at gå ut, emedan det länder tienstehionen til et onödigt
besvär, och enfaldige tienstehion derigenom torde komma at lida.
Art. 6, § 1. Begynnelsen af denne § ändras således: »At
tienstehion å landet strax efter Michaelis uti sin tienst sig
454 (Jan. 18.) Tjenstehjons-stadgan.
skola inställa, med mindre laglige hinder visas kunna, då dem
efter lagen 7 dagar tillåtas; men då de, som förr sagt är, straxt
gå i tiensten, skall dem af husbonden efter des beqvämlighet
7 andre frihetsdagar i de förras ställe lämnas. Så antogs ock
det ärbara Bondeståndets påminnelse at i slutet af denne § de
orden, »och anses sedan som lösdrifvare», gå ut.
3 §. Det första momentet höllö R. o. A. före böra slutas
vid orden, »sin husbondes samtycke», och det öfriga gå ut, på
det tienstefolk ej må taga sig anledning til sielfsvåld och onödig
rättegång.
5 §. At i stället för den specielle citationen, citeras Förordningarne
om värfningar i gemen.
Art. 7, § 2. Går ut hvad vid slutet om orsakernes tilkännagifvande
hos Magistraterne eller crono-betiente förmäles,
varandes nog, när efter §:ns innehåld tienstehionet får sin lön
och afskedspass.
9 § höllö R. o. A. före aldeles böra gå ut, så i anseende
dertil at öfver det nödigaste af des inneliåld i lag och andre
förordningar stadgat finnes, som ock isynnerhet derföre, at
tienstehion ej måge taga sig anledning til missbruk och sielfsvåld
af det, som i bemälte § om deras »anständiga ro» på sönoch
högtidsdagar förmäles; och kommer i bemälte 9 §:s ställe
den 12 § af 1723 års Tienstehionsordning at införas.
Art. 8, § 1. Det ärbara Bondeståndets påminnelse, at i
stället för »ingen må», sättes »intet tienstefolk må», bifölls, likaledes
ock Bondeståndets påminnelse vid 2 §, at den regleras
efter Resolutionen på Almogens Almänna Besvär vid denne
Riksdag.
§ 5. Hvad i denne § om straffet förmäles, för den sorn
inom natt och år sig åter i riket inställer, går ut, emedan
mången, som eliest torde innom den tiden besinna sig och
komma i landet tilbakars, härigenom skulle ifrån samma upsåt
aldeles blifva afskräckt.
§ 6. I begynnelsen i stället för orden »lagligen stadt», bör
sättjas »i orten lagligen stadt». Näst orden »vara förfallen til
soldat eller båtsman vid någon ledig rote i det län han flyttiat
ifrån», införes »doch värfvarens rätt förbehållen».
Hvilket alt med de öfrige respective Stånden vänligen communiceras.
Actum ut supra.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående tvisten emellan städerne Vestervijk och
Tvist om Figeholms köping.
455
Calmar om Figeholms köping, uti hvilket Betänkande, sedan
de skiäl och omständigheter blifvit uptagne, hvarmed berörde
städer hvar för sig i anledning af erhåldne Privilegier och Resolutioner,
så äldre som senare, sin rättighet til bemälte köping
sökt at bestyrka, de fleste af Deputationens ledamöter förmäles
hafva stadnat i det slut, at Figeholms köping, enligit H. K.
Maj:ts första Resolution af år 1735, hädanefter kominer af
Calmare stad enskylt at nyttjas; Almogen doch ej betagit at
handla med Vestervijksboerne uppå de öfrige deras omkring
Figeholm belägne köpingar, ifall de häldre dervid skulle finna
sin räkning, än at nyttja handelen med Calmare Borgerskap
uti Figeholm.
Deremot åter hafva Borgareståndets ledamöter jemte en
del af Högh R. o. A. i Deputationen varit af den tankan, at
i förmågo af anförde skiäl och orsaker Almogen må vara fritt
och obetagit at på Figeholms köping idka handel med hvilken
de hälst vilja och finna sin utkomst, antingen Calmare eller
Vesterviks Borgerskap, och at således Calmare stads Borgerskap
må äga frihet jemte Vesterviks stads Borgerskap idka
handel på Figeholms köping.
Sedan Hr Landtm, uprepat begge meningarne,
förestälte Hr Huppenfelt, at Calmare, som har mindre
handelsförmåner och större utlagor och besvär än Vestervijk,
til sitt understöd borde få nyttja denna köpingen.
Detta understöddes af Hr Wulfclo och at Calmare Borgerskap,
som har inquarteringsbesvär af guarnisonen, bör understödjas,
varandes för fästningens angelägenhet skull nödigt at
Borgerskapet blifver behållit.
Hr Swantlie von Böhnen och Hr Hellenstierna lade
här til, at Calmare denna köping nödvändigt behöfver, så framt
des handel skall kunna subsistera, hvaremot Vestervijk, som
ligger mitt i landet, om det än skulle mista denne köping, har
nog tilgång på retour-valiror.
Hr Cedercrona förestälte häremot at, som Calmare aldrig
tilförene haft denne köping, så kunde han ej vetta med hvad
fog och rätt den nu kan sökas af bemälte stad allena, isynnerhet
sorn Almogen är et fritt folk och lärer ej kunna tvingas
at sälja til någon viss stad allena.
Hr Hammarberg hemstälte, om icke, på sätt som dissentientes
föreslagit, det voro bäst at bägge städerne fingo handla
456 (Jan. 18.) Tvist om Figeholms köping.
på oftabemälte köping, ty på sådant sätt kan den ena eller
den andra staden ej tvinga Almogen med priset.
Hr von Böhnen: Härvid skulle Calmare lida, emedan des
belägenhet i anseende til utskeppningen är sådan, at det aldrig
kan hålla pris med Vestervik, fast begge städerne vid köpingen
skulle betala vahrorne lika dyrt.
Hr Rammel och Hr Cedercrona påminte, at Vestervik
ej med fog tyckes kunna sättjas utur en possession, som det
så länge haft,
Hvilket Gref Fridrich Gyllenborg understödde, sägandes
sig hålla för farligit at betaga en stad en rättighet, af
hvilken den uti 100 är sutit i besittning.
Som meningarne voro skiljacktige, sade Hr Landtm, sig
vilja giöra frågorne i ordning; och frågade först om pluralitetens
mening, samt vidare om dissentientium mening bifalles;
Men som på begge frågorne svarades med Ja och Nej,
frågade Hr Landtm, om icke, som et medium begge städerne
emellan, dissentientium mening kunde bifallas, med det
vilkor, til nästa Riksdag.
Hr von Hökerstedt yttrade sig, at han höllö före detta
vara det bästa, emedan ingendera staden då tyckes hafva skiälig
orsak at klaga, isynnerhet som vid al handel landets almänna
mera än enskylte städers nytta bör anses.
Hr Morath och Hr von Böhnen begärte, at Betänkandet
må blifva på bordet.
Men som Hr Landtm, härvid förestälte, at ju flere Betänkanden
blifva liggande på bordet, ju flere finner R. o. A.
der igen, och deruppå förnyade den sidste frågan;
Hvilken blef af R. o. A. bifallen.
Och skrefs altså på Betänkandet följande Resolution:
Bifölls dissentientium mening, så at på sätt, som af dem
föreslagit är, til nästa Riksdag förhålles.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
19 I)ec. sidstl., angående Cantzlie-Rådet och Öfver-Post-Directeuren
von Schantzes giorde ansökning, at så väl för sin
person få til godo niuta den vid 1726 års Riksdag des företrädare
uti Öfver-Post-Directeurs-embetet tillagde en procent
af hela postinkomsten, som ock at de öfrige Postbetienternes
ringa löner och expenser någorlunda må förbättras, hvartil
fonds skal kunna finnas igenom bref-taxans jemkning och förhögning.
Öfver-postdir. von Schantz. Post-verket. 4o7
Hvad nu Hr Cancellie-Rådets och Öfver-Post-Directeurens
enskylte ansökning vidkommer, så ehuruväl det, som des företrädare
blifvit tillagt, endast varit personelt, doch som postinkomsterne
jemväl sedan Hr Cantzlie-Rådets och Ofver-PostDirecteuren
Schantzes tilträde befinnes ansenligen hafva til—
tagit, så håller Secrete Utskottet före, at honom til understöd
samt vidare upmuntran at vara betänkt på merbemälte inkomsts
ytterligare formerande, i et för alt ifrån 1738 års början må
tilläggas 3 procent af hvad hela postinkomsten för des tienstetid,
fribrefven undantagne, sig högre bestiger än den under dess
antecessors tid varit, hvilket kunde förökas med en procent för
hvarje 10,000 dal. smt, som post-revenuen ytterligare upbringas.
Beträffande Postbetienterne i gemen, så finner Secrete Utskottet,
at en stor del af dem äro för så ringa lön och expenser
upförde, at de dermed omöijeligen kunna hafva deras
utkomst; styrkandes i anseende dertil, at de efter et af Secrete
Utskottet upsatt project måge ifrån 1739 års början någon til—
ökning komma at tilgodo niuta, hvilket af Riksens Ständer vid
nästa Riksdag närmare kunde fastställas, belöpandes sig berörde
tilökning för hela betieningen til 4,790 dal. smt, hvarvid
doch giöres det förbehåll, at vederbörande åligger vid Riksens
Ständers nästa sammankomst visa huru räkenskaperne i rättan
tid blifvit inlefvererade och balancerne utredde och indrifne.
På det nu K. Maj:t och cronan igenom denne föreslagne
förhögning uti Post-staten må känna så mycket drägeligare af
saknad,
underställer Secrete Utskottet:
l:o Om icke Post-taxan af K. Cancellie-Collegio til K.
Maj:ts vidare nådige approbation kunde regleras och förbättras,
så at derutinnan öfver hela riket en likhet må träffas.
2:o At om de härtils beviljade postfriheter noga må undersökas,
samt tillika tilses på hvad sätt de missbruk måge förekommas,
sorn kunnat giöras af de i cronones tienst utfärdade
fribrefsböcker.
2:o At Magistraterne under tiden deputera en eller annan
af deras ledamöter at vara tilstädes vid posternes ankomst och
afgång, såsom ock at på de orter, hvaräst någon oriktighet
hefanus, genom utskickade må efterses, huru Post-Förvaldtarne
fleras skyldighet i akt taga.
4:o Och som vid et eller annat Post-Contoir Post-För'aldtarne
härtils i stället för viss årlig lön upburit hela postinkomsten
derstädes, och således derför ej gjordt någon räk
-
458 (Jan. 18.) öfver-postdir. von Schantz.
ring, så är Secrete Utskottet af den tankan at för slike PostFörvaltare
en viss årlig lön och expencesumma kunde fastställas,
i proportion af hvad deras vederlikar i mindre Postcontoir
i Finland blifvit tillagt, och de ej allenast tilhållas at
för upbörden til General-Post-Contoiret insända årlig räkning,
utan ock för deras förvaltning ställas under lika ansvar med
andre Postbetiente i riket.
Sedan Hr Landtm, uprepat de momenta, som ProtocollsExtractet
innehåller,
sade Hr Didron, at som en punct deraf angingo des svärfader
Hr Cantzlie-Rådet Schantz, så ville han ock strax taga
afträde, men likväl förut R. o. A. i ödmiukhet hemställa, örn
icke i anseende dertil, at framlidne Stats-Secreteraren Bunge
för des vid postinkomsternes förbättrande vijste nit och möda
en personelle förmån tillagd blifvit, Hr Cantzlie-Rådet von
Schantz, i fall han vijst en lika drift, flit och åhåga, på samma
sätt jemväl må blifva hugnad. Hvarpå Hr Didron afträdde
Hr Landtm.: Emedan man funnit at igenom Hr CantzlieRådet
von Schantzes flit och sorgfällighet postinkomsterne sig
förökt, ty har man föreslagit honom til vidare upmuntran at
af de första 10,000 dal. sint niuta 3 procent och vidare pä
hvarje i postinkomsterne tilökte 10,000 dal. sint en procents
tilökning öfver de förra 3 procent.
Frih. Henr. Wrede sade sig ej vara emot någons belöning,
ehuruväl hvar och en patriot är skyldig efter sitt ämbete
och förmåga at föröka de almänne inkomsterne utan någon
vedergällning; och voro han altså nögd härmed, om Secrete
Utskottet af egit bevåg funnit detta så böra vara, men om [
någon ansökning om tilökning voro giord, borde derför botås
efter den vid förleden Riksdag utkomne Förordningen.
Hr Landtm, förmälte, at Hr Cantzlie-Rådet von Schantz
ej begärt något annat än de vilkor, som dess företrädare haft,
och hade Secrete Utskottet funnit, at han efter framlidne StatsSecreteraren
Bunges afgång förökt postinkomsterne, i anseende
hvartil, samt til postinkomsternes ännu större förbättring Secrete
Utskottet funnit sig föranlåtit at gifva detta förslag vid
handen, hvarvid den ringa utgiften ej är at likna emot fördelen,
som man i riksens ingälder deraf lärer finna.
Sedan R. o. A. något sin emellan discourerat, frågade Hr
Landtm, om den föreslagne tilökningen på de dervid utsatte
vilkor för Hr Cantzlie-Rådet von Schantz bifalles;
Post-verket.
459
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, angående Postbetienternes
med ringa löner tilökning och de för Camereraren föreslagne
200 dal. smt;
Hvartil af R. o. A. samtycktes på det sätt, at berörde Postbetjente
niuta halfparten af den tilökning, som vid hvart sådant
postcontoir i postmedlen befinnes, när man tager et medium
af 4 år. Men at ändra Post-taxan funno R. o. A. betänkeligit,
emedan förf arenheten vijst at förhögning i Post-taxan
| förminskat desse inkomster.
Hvad angående förekommande af missbruk med fribrefs|
böcker uti Secrete Utskottets Extractum Protocolli förmäles,
bifölls af R. o. A.
Det föreslagne Magistraternes inseende öfver Postbetjenterne
samt utskickaders afsändande til postcontoiren, funno
| R. o. A. onödigt, emedan den förväntande tilökningen i lönen
nog lärer drifva betjenterne at bevaka och föröka postinkomsteme
och til utskickaders afsändande erfordras bekostnad.
I anledning af Hr Swanthe von Bolmens giorde påminnelse,
at emellan Skåne och här nu behöfves 18 dagar til
svars erhållande på et bref i stället för 10 dagar tilförene,
| funno R. o. A. godt at vid slutet tillägges, det K. Maj:t i
j underdånighet kunde anmodas, at låta höra Landshöfdingarne,
huruvida postgången i en och annan landsort til invånarnes
[ mera beqvämlighet skyndesammare kunde inrättas.
Resol.: Bifölls i öfrigit, men hvad tilökningen för Postbetienterne
med de anförde ringa löner beträffar, finna R. o. A.
densamma pä det sättet bäst kunna ske, at de niuta halfJ
parten af den tilökning, som vid hvart sådant postcontoir i
postmedlen befinnes, när man tager et medium af 4 år. Anbelangande
Post-taxan hålla R. o. A. betänkeligit densamma
at ändra, emedan tiläfventyrs snarare någon förminskning än
' förökning i postinkomsterne derigenom torde förorsakas; så finna
ej eller R. o. A. det föreslagne Magistraternes inseende öfver
Postbetienterne samt utskickaders afsändande til postcontoiren
nödige, emedan tilökningen i lönerne nogsamt lärer drifva Postbetienterne
at bevaka och föröka inkomsten och utskickaders
afsändande ej utan omkostning kan verkställas; hållandes i
öfrigit R. o. A. före, at K. Majit i underdånighet kunde anmodas
at låta höra Landshöfdingarne huruvida postgången i en
460 (Jail. 18.) Skilå kopparverk.
och annan landsort til invånarnes mera beqvämlighet skyndesammare
kunde inrättas.
Företogs Bergs-Deputationens Betänkande angående Skilå
kopparverk, hvars innehåld uti Protocollet af den 12 Jan. finnes
infört, hvarvid
uplästes Gref Fredr. Gyllenborgs Memorial och anmärkningar
vid K. Bergs-Collegii til Bergs-Deputationen i förberörde
mål ingifne Betänkande, hvarutinnan Grefve Gyllenborg
de af Bergs-Collegio anförde skäl uptager och söker dem at
vederlägga, åberopandes sig den år 1728 angående Forss hammare
förrättade undersökningen, med hemställande om icke skäligit
voro, ifall Riksens Ständer skulle vilja giöra någon reflexion
på kopparverks-interessenternes ansökning om högre stångjernssmide,
at då saken til en ny undersökning må remitteras efter
den af Riksens Ständer nu faststäldte methoden.
Likaledes uplästes Hr Abrahamssom i detta mål ingifne
Memorial, hvarmedelst han förklarar sig vara af den tankan,
at Skilå kopparverks interessenter emot 1734 års Förordning ej
något öfversmide må tillåtas, hälst ock Bergs-Collegium i des
första Betänkande til H. K. Maj:t i stöd af förberörde Förordning
sådant afslagit.
Hr Landtm, uprepade Gref F. Gyllenborgs petitum samt
innehållet af Hr Abrahamssons Memorial.
Hr Bergenstierna sade sig vara en ledamot i K. BergsCollegio,
deräst saken begge gångerne med al ömhet och försiktighet
blifvit handterad, och at fördenskull om han något
vordo andragandes, som han ej voro försäkrad om vara enligit
med det almänna bästa, ville han af R. o. A. aldrig begära
någon gunst mer. Han hade sielf varit på besiktningen, då
det befunnits, at tilökningen på smidet kunde tillåtas, hvilket
voro så mycket nödigare, som det är angelägit, at de, som utur
jorden uparbeta de ädlare metaller, på alt sätt understödjas
och desse kopparverks-interessenter i brist af et sådant understöd
ej torde vara i stånd at vidare fullfölja kopparbruket, och
voro altså hit ej applicabelt, hvad som deraf vill argumenteras,
at styckebruken och hammarverken öfversmide blifvit
afslagit.
Häruppå afträdde Gref Fredr. Gyllenborg, Hr Bergenstierna
och Hr Alb. Schönström, hvars broder äger hammarverk, hvilke
i samma sochn som Skilå kopparvärk äro belägne.
Skilå kopparverk. Ekonomi-mål.
461
Hr Palmstierna förestälte det vara skäligt at et kopparverk
niuter förmån framför jernverk och på alt mögeligit sätt
af publico understödes; at således det begärte öfversmidet så
mycket mer kunde beviljas, som Riksens Ständer vid denne
! Riksdag en del jernverk en sådan förmån förundt; voro orikI
tiga ransakningar om skogens tilräckelighet skiedde, så böra
| betienterne, som dem förrättat, derföre straffas, i annor händelse
böra desse kopparverks-interessenter ej mera än de andre
innom Bergslagen vara ny undersökning underkastade.
Hr Didron hemstälte, om icke Bergs-Deputationen vidare
I härom kunde höras.
Hr Wulfwenstierna: I anseende til et så ädelt verks
uphielpande, som et kopparbruk är, synes den begärte tilökningen
i smidet kunna beviljas, isynnerhet som Hr BergenI
stierna, hvilken besiktningen sielfver bivistat, berättar der vara
tilräckelig tilgång på skog.
Efter något ytterligare discourerande och uppå Hr Landtm:ns
giorde frågan,
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut:
Resol.: Betänkandet bifölls, men i fall någon förmenar
sig vara befogad at andraga besvär det vid undersökningen
intet alt enligit förordningarne blifvit i akt tagit, kan densamma
hos K. Majit sig i underdånighet anmäla at niuta lag
och förordningar til godo.
Hr Landtm, hemstälte, om icke til tidens vinnande och
et desto skyndesammare sluts erhållande på Riksdagen de vidj
lyftige oeconomiske betänkanden fingo extraheras och allenast
extracterne blifva upläste, hvarigenom det jemväl skulle falla
så mycket lättare at fatta innehållet och de med och mot anförde
skälen; kunnandes icke desto mindre sielfva Betänkandet
I altid vara til hands, at deraf inhämta en eller annan nödig
uplysning, när det skulle behöfvas; doch voro härunder ej til
I förståendes, hvad ifrån Secrete Utskottet, Secreta Deputationen,
Justitiae-Deputationen, Protocolls-Deputationen och Handels°ch
Manufactur-Deputationen inkommer.
Detta bifölls af R. o. A.
Gref Fredr. Gyllenborg anhöll at med sitt Memorial, hvilket
i dag hos R. o. A. blifvit upläst, få gå til de andre Stånden.
Harti 1 samtycktes.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
'från Bondeståndet, bestående af 6 personer; sedan den, som
462 (Jan. 18.) Dep. fr. Bonde- o. Borg.-St.
forde ordet, öfvergifvit et Extractum Protocolli, beträffande 6 §
af Almogens Almänna Besvär om herredagspenningars erläggande
af de hemman, som Upsala Academie tilhöra, och samma
ärende hos R. o. A. til det bästa anmält, afträdde denna
Deputation.
Kort derpå anmältes och inkom en Deputation från Borgareståndet,
8 personer stark. Rådman Poppelman ifrån Stockholm,
som förde ordet, öfvergaf Ståndets Extractum Protocolli
af den 16 Januarii, angående tullarnes ytterligare förarrenderande,
hvilket Extractum Protocolli uppå Rådman Poppelmans
begäran för R. o. A. uplästes.
Sedan Hr Landtm, försäkrat at R. o. A. lära taga det
lofl. Borgareståndets yttrade tanka i behörigt öfvervägande och
hedt anmäla R. o. Arns vänliga hälsning,
afträdde denna Deputation.
Företogs den vid Tienstehionsordningen projecterade taxan
på tienstefolkets städsel och löningar, inrättad efter hvart och
et läns beskaffenhet och öflige bruk, hvilken taxa vid förra
sammankomsten, då sielfva Förordningen var före, R. o. A. ej
kom at föredragas, emedan tiden då var förliden.
Vid taxan för Stockholms stad påmintes, at som der är
lofgifvit’ at ömsa pä et halft år, så voro bäst at städslen aldeles
utelämnades, emedan eliest blotta afseendet på ny städsel torde
föranlåta tienstefolket at oftare söka ny tienst.
Detta bifölls af R. o. A.
I anledning af de R. o. A:ns ledamöters, som voro ifrån
sielfva provintzerne, giorde påminnelser, nemligen Hr Hammarbergs
ifrån Jönköpings län, Hr Hestskos, Hr Ekestubbes
och Hr Sprengports ifrån Finland, giordes af R. o. A. uti
denna projecterade taxa ännu följande förändringar, nemligen
at med städslen uti Jönköpings län förblifver vid 1723 års
taxa; at i Nyland (på det af den projecterade ringa lönen,
hvarmed Hr Hestsko sade dem ej kunna utkomma, tienstefolket
ej måge gå utur det länet i andra) taxan på lönen
och städslen blifver lika med Abo läns; at i Nyland ej
någon må räknas för halfvuxen dräng som icke fyllt 18 år;
at de under Artiklen om Nyland och Tavastehus anförde
orden om dem, som tiena Almogen på deras skutor och
fahrtyg, således böra inrättas: »de som tiena på skutor och
andre fahrtyg». I öfrigit bifölls den taxa, som för hvart län
och stad var projecterad.
Tjenstehjons-taxa. Hemmansbyte.
463
Hr Didron påminte fuller, at det voro bättre at för dagekarlar
ingen taxa blefvo satt, utan at det måtte ankomma på
betingande.
Sammaledes erindrade ock Hr Landshöfdingen von Hökerstedt
vid Vessmanlands-taxan, deräst en halfvuxen dräng, som
ej kan slögda, 24, 30 a 36 dal. kmt i årlig lön tillägges, at
härutinnan en närmare åtskilnad borde giöras, så at för hvar
ålder, nemligen ifrån 15 til 18 och ifrån 18 til 21 år, en
proportionerlig lön utsattes, hvilket, sorn det i någre län voro
observerat, sä voro det väl om det blefvo generelt.
Men som til den förra påminnelsen svarades det vara
mycket nyttigt at taxa för dagekarlar giöres, på det de ej
måge för sitt arbete öfversättja landtmannen, och til den senare,
at det voro svårt och alt för mycken vidlyftighet underkastat
at i hvart och et län giöra en så noga åtskilnad på åldren,
altså förblef det vid det som af R. o. A. redan var resolverat,
i och skrefs följande Resolution på den projecterade taxan:
Resol.: R. o. A. biföllo i öfrigit denna taxa, doch at för
tienstefolket i Stockholms stad ej någon städsel utsattes, samt
at med städsel i Jönköpings län förblifver vid 1723 års taxa.
Beträffande Nyland blifver taxan på tienstefolkets lön och
städsel der lika med Abo läns, och räknas i Nyland ej någon
för halfvuxen dräng, som icke fyllt 18 år. De under Articlen
om Nyland och Tavastehus anförde orden om dem »som tiena
Almogen på deras skutor och andre fahrtyg», inrättas således:
■de som tiena på skutor och andre fahrtyg i Tavastehus län
förblifver det efter den uti denne Artickel projecterade taxa».
R. o. A. skildes åt.
Den 20 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Protocollet af deri
P Peo., hvarvid inge påminnelser giordes.
Uplästes Öfverst-Lieutenanten Rob. Muhls hos K. Maj:t
> underdånighet giorde och den 15 sidstl. Dec. med Riksens
Ständer communicerade ansökning om tilstånd at få utbyta
fränne uti Nylands höfdingedöme, Perno sochn och Tervijks by
belägne Rusthåll, n:o 84 och 85 med tilhörige augmenter, emot
rederlag af des säteri, Gammalgård benämdt.
464 (Jan. 20.) Heinmansbyte. Karlskrona kyrka.
Hr Riddercrantz förestälte at detta begärte byte så
mycket häldre kunde beviljas, som ryttarne lära komma i
samma tältlag, i hvilket de förre varit, och indelningsverket
ändå måste omskrifvas.
Hr Sprengport sade sig i månge år hafva varit Ryttmästare
vid detta compagnie, och at det således voro honom
bekant, at cronan uti detta bytet får bättre vederlag än det
som afträdes.
Det begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Och som Hr Landtm, häruppå frågade om Hr OfverstLieutenant
Muhls ansökning bifalles,
svarades dertil af R. o. A. med Ja.
Hr Landtm, förmälte det ansökningen för Carlscrona stads
kyrka at genom accord med Riksens Ständers Contoir nu få
betalning för en innehafvande fordran på ll:te numern tvänne
gånger af R. o. A. blifvit afslagen, men at Borgareståndet,
som R. o. A. lära sig påminna, nyligen igenom en Deputation
detta ärendet å nyo recommenderat med anhållan at deras
Extractuni Protocolli af den 25 Nov. måtte vinna bifall.
Uplästes altså förbemälte Borgareståndets Extractum Protocolli,
hvilket den 8 sidstl. Dec. varit före.
Hr Ridderschantz förestälte härvid det ej vara KyrkoFöreståndarnes
eller Församlingens skull, at denna ganska
nödiga kyrkobyggnad ej kommit til fullbordan, emedan dem
anbefalt blifvit at följa den i högstsal. Konung Carl XI:s tid
författade desseinen, hvilken voro mycket vacker men tillika
kåstsam, så at den hopsamlade summan, ehuru den var ansenlig
nog, ej längre räckte til än at upföra murarne til takfoten;
skulle nu en så vacker byggnad i brist af medel ej
vidare blifva fullfölgd, så voro det icke allenast en stor skada,
utan torde och stadsens församling, hvars gamla träkyrka är
ganska bofällig, innan kort aldeles blifva utan kyrka at hålla
gudstjenst uti.
I anseende härtil stadnade R. o. A. i följande slut, hvilket
skrefs pä förbemälte Borgareståndets Extractum Protocolli:
Resol.: Remitteras til Secrete Utskottet, hvilket om det
härvid finner någon svårighet, sådant hos Riksens Ständers
plena anmäler.
Uplästes utdraget af Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänkande beträffande balancer och restantier, hvarutinnan
vid handen gifves at oaktat al Camar-Collegii använda flit
Uppbördsmäns balanser och restantier.
465
och tidiga påminnelser hos vederbörande, likväl ifrån år 1719
til och med de sidst inkomne årens räkenskaper, ännu innestå i
länen af crono-upbördsmäns balancer 1,171,634 dal. 4 öre, och
af restantier 568,563 dal. 24 öre, tilsammans 1,740,197 dal.
28 öre smt, hvaraf likväl enligit de af K. Stats-Contoiret
upgifne förslager så mycket influtit at rätta slutsumman på
alle i Sverge och Finland intil och med år 1737 innestående
räntor blifver 1,312,294 dal 6 öre smt; men som af berörde
K. Stats-Contoirets förslager ej kan inhämtas huru mycket af
ofvannämde summa hos upbördsmännerne och huru mycket i
landet innestår, så håller Deputationen före det hädanefter de
mänatelige förslagen til K. Stats-Contoiret måtte med en column
förökas och således serskilt införas upbördsmännernes balancer
och serskilt de i landet innestående restantier; vidare som
Deputationen befarar at en del restantier för åren 1733, 34,
35 och 36, samt det mästa för de föregående åren til 1719
tilbaka, lära blifva innestående och aldrig kunna gå ut, altså
förmenar Deputationen efter förutgången tilförlatelig undersökning
sådane restantier böra komma til afskrifning. Sidst föreslår
Deputationen, at som oaktat al K. Camar-Collegii berömeliga
åhåga och flit et ganska stort antal af böcker och
räkenskaper ännu återstår, så må K. Camar-Collegium genom
Camar-Fiscalen tilhålla de försumelige at giöra sin skyldighet
samt at vid påkommande siukdom eller laga förfall andre
skickelige personer til slikt arbetes förrättande antagas.
Sedan Hr Landtm, i anledning af utdraget giordt frågorne,
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut:
Resol.: Bifölls i öfrigit; men hvad restantierne beträffar,
sa ehuruväl den föreslagne undersökningen bör för sig gå, hålla
R. o. A. före ingen afskrifning för än vid nästa Riksdag, då
Riksens Ständer härom närmare blifvit underrättade, kunna
tillåtas.
Hr Didron påminte at Lenman termin må föreläggas at
sluta des entreprennads-räkning.
Gref Johan Gyllenborg berättade at Commissarien Hesselgren
har bemälte räkningar under händer til reviderande,
roen sorn han angående verificationerne med Lenman står in
contradictoriis, så har han härmed ännu ej kunnat komma til slut,
och hade detta ärendet i Defensions-Deputationen varit före.
Uplästes utdraget af Cammar-CEconomie-Deputationens
betänkande, angående det ärbara Bondeståndets genom Extractum
Adelns Protokoll, 1738—17.19. II. 30
466 (Jan. 20.) Kungsladugårdar. Seglation på Danmark.
Protocolli vid denne Riksdag giorde föreställning, at vid de
kongsladugårdar i riket, hvilke äro anlagde til höga Öfverhetens
nöije och recreation, Almogen må tillåtas betala sine dagsverken
med penningar, men de öfrige kongsladugårdar uplåtas Almogen
under skatterättighet eller och besättjas med bönder, som, efter
en emot andre hemman i samma läner uträknad ränta, kunde
bruka dem på bondevis. Deputationen, efter förutgångit uprepande
af det som angående kongsladugårdarne ifrån år 1723
och på de följande Riksdagar förelupit, förklarar i stöd af
åtskillige grundeligen anförde skäl det vara bäst, at kongsladugårdarne
förblifva vid deras förra stånd; föreslåendes åtskillige
vilkor de der vid sadan cronans egendoms bortarrenderande
hädanefter tyckas böra i akt tagas.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes de hos R. o. A. den 18 Jan. tagne Resolutioner,
hvilka biföllos sådane som de uti bemälte dags Protocoll under
hvart och et ärende införde finnas.
Uplästes Cammar-CEconomie-Deputationens Betänkande,
angående Halländska Almogens sökte friare seglation på Dannemark,
hvarutinnan Deputationen, efter förutgångit uprepande af
hvad beträffande denne seglationsfrihet altifrån år 1643 til närvarande
tid blifvit sökt och resolverat, samt i förmågo af
anförde skäl, förmäler sig finna betänkeligit til bemälte seglationsfrihets
återgifvande at styrka, utan at det må förblifva vid
det, som uti Resolutionerne på Almogens Besvär vid 1723 och
1731 årens Riksdagar Almogen är efterlåtit och beviljat.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, discourerades häröfver
och anfördes uti discourserne til större delen de samma
skäl, som på 1734 års Riksdag då denna saken var före å
ömse sidor brukade blefvo, samt uti bemälte Riksdags Protocoll
under den 3 December införde finnas; stadnandes omsidor
R. o. A. uppå Hr Landtmilis giorde föreställning häröfver i
följande slut:
Resol.: R. o. A. biföllo så vida Betänkandet, at Halländska
Almogen ej någon utrikes seglation kan tillåtas, men at K. Majit
i underdånighet kunde anmodas anbefalla Commerce-Collegium
at, sedan Landshöfdingen och städerne blifvit hörde, med underdånigt
förslag inkomma, på hvad sätt bemälte Almoge genom
inrikes seglation, til deras slögders afsättjande och nödige
rudimaterier8 samt spannemåls anskaffande, bäst må kunna
förhielpas; samt at K. Majit jemväl i nåder härvid täcktes
Norrländska städernas seglation.
467
höra K. Ammiralitets-Collegium och sedan så härom förordna,
som K. Majit bäst och nyttigast pröfvar.
Uplästes utdraget af Cämmar-CEconomie- och CommerceDeputationens
Betänkande, angående den vid 1734 års Riksdag
genom Almogen uti deras Almänna Besvär sökte seglation och
handel för de Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländske
städerne på andra siö- och stapelstäder i riket än Stockholm,
samt Almogens vid denne Riksdag insinuerade Almänna Besvärs
28 och 40 §§, den förra berörande seglation förbi Stockholm til
Skåne och den senare om en stapelstads anläggande i Österborn,
innehållandes l:o en berättelse utur K. Majits Secreta
Propositions 34 § om det förstnämde momentet, saint at H. K.
Majit, sedan Cammar- och Commerce-Collegierne med flere
vederbörande blifvit hörde, i anseende til de af bemälte Collegier
andragne giltige skäl och omständigheter, genom Resolution af
den 21 sidstl. Martii förklarat, at H. Majit hållit betänckeligit
samtycka til denna ansökning, eller giöra någon ändring
i det som Stockholms stads Privilegier härutinnan innehålla
saint det som Sveriges regenter, så af äldre som i senare tider,
af grundelige skäl och orsaker stadgat och författat. Dernäst
berättar Deputationen sig hafva skärskådat de af Collegierne
anförde skäl, sorn til större delen innefattas uti et Betänkandet
bilagt transumt af Commerce-Collegii underdåniga skrifvelse til
H. K. Majit af den 10 Junii 1735, angående en stapelstads
anläggande i Vesterbottn; i anseende hvartil, och som å ena
sidan den sökte friare seglationen förbi Stockholm icke allenast
strider emot Stockholms stads Privilegier, utan ock emot des
välfärd, samt nödige handel och rörelse, hvilken stad likväl
är utaf så mycken vigt och angelägenhet för riket, samt at
Deputationen å andra sidan befunnit det merbemälte af ofvannämde
orter sökte seglation förbi Stockholm skulle lända dem
sielfve til liten eller ingen nytta, så styrker Deputationen
Riksens Ständer dertil at bifalla högstberörde K. Majits nådiga
Resolution af den 21 Martii 1738, såsom på goda och fasta
skäl grundad.
2:o Och beträffande det andra momentet angående 28 § af
Bondeståndets Besvär vid denne Riksdag, at Öster- och Vesterbottn
samt Vesternorrland och Finland må niuta en fri seglation
på Skåne, med tjära och hvarjehanda uprepat trävärke
samt flere bemälte landsorters producter och deremot afhämta
spannemål och andre nödige vahror, så emedan denna ansök
-
468 (Jan. 20.) Norrländska städernas seglation, m. m.
ning är af aldeles lika beskaffenhet med den först nämde, hvaröfver
H. K. Majit, som förbemält är, i nåder resolverat, och
således enahanda och lika skäl derutinnan gällande, så finner
Deputationen at Almogen derutinnan ej kan villfaras.
3:o Och hvad sidst vidkommer 40 § af Bondeståndets
Besvär om en stapelstads anläggande i Österbottn, så finner
Deputationen bäst vara, at detta ärendet til H. K. Majits
nådiga afgiörande hänskiutes, sedan vederbörande deröfver
blifvit hörde, aldenstund detsamma genom Landshöfdingen
Frölichs underdåniga föreställning af den 17 Maii 1736 redan
hos H. K. Majit är anhängigt giordt, och genom Resolution af
den 21 sidstl. Martii til vederbörande städers utlåtande är
communicerat.
Sedan Hr Landtm, uprepat de 3 föregående momenta,
som Betänkandet innehåller, förestälte
Frih. Coijett at som Östergötland och Skåne behöfva
trävirke ifrån Norrland och Finland, hvaremot Norrland lider
brist på spannemål, hvilken af provintzen Skåne, deräst en sa
ädel vahra i mangel af utförssel är i vahnpris, tilräckeligen
kan ersättjas, så tyckes det vara emot skiäl och billighet at
för en enda stads skull, nemligen Stockholm, provincerne ej
skulle få hielpa hvarannan uti deras nödtorfter. I Skåne
behöfves rijor, hvarigenom många tusende tunnor spannemål
årligen kunde blifva conserverade, men för mangel af timber
kunna inga rijor blifva bygde. Dessutan om en sådan seglations-frihet
blefvo förund, kunde Skåne få tilgång på virke at
bygga fahrtyg til at dermed transportera sine vahror til andre
orter i riket.
Hr Huppenfelt sade sig ej vara emot at provintzerne til
inbördes hielp sin emellan måge idka seglation, men at tjära
ej må få skeppas utomlands ifrån andre orter än de, som
äga stapel, ty sådant skulle skämma tjänihandelen, hvilken
vahra noga och väl bör vräkas, som det sker i Stockholm,
hvilket jemväl Hr Huppenfelt förmente vara orsaken, hvarföre
Stockholms tjäran i Lisabon gäller 25 procent mer än
den ifrån Abo.
Hr Rammel: at igenom en sådan förundt seglations frihet,
som Frih. Coijett föreslagit, norrländarne uti spannemålspriset,
hvilken vahra de nu så dyrt måste betala, mycket skulle vinna.
Frih. Coijett och Hr von Böhnen yttrade sig at Stockholm
öfver en sådan seglationsfrihet så mycket mindre kunde
Norrländska städernas seglation.
369
hafva skälig orsak sig at besvära, som de Norrländske och
Österbottniske städer tilbiuda sig at altid förse Stockholm med
tilräckelig quantitet af trävirke.
Det begärtes at propositionen måtte giöras om icke seglation
förbi Stockholm må tillåtas.
Hr von Hökerstedt: Jag bifaller Betänkandet, men
skulle R. o. A. behaga at på prof til nästa Riksdag de Norrländske
och Österbottniske städer måge med trävirke segla til
Ostergiötland och Skåne och derifrån åter afhämta spannemål,
doeh utan at ifrån de senare orter någon exportation utomlands
eller någon uplaga i städerne må ske, på det Stockholm ej må
lida brist på nödige retourer, så är jag dermed nögd.
Hr Landtm, uprepade Hr von Hökerstedts föreställning
och frågade om densamma bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Ytterligare frågade Hr Landtm, om det tredie momentet
i Betänkandet, nemligen at ärendet angående en stapelstads
inrättande i Österbottn, til K. Majits nådiga afgiörande, sedan
vederbörande blifvit hörde, i underdånighet hänskiutes, bifalles;
Hvartil likaledes med Ja svarades.
Det fants godt at härom straxt et Extractum Protocolli
upsättes och genom en Deputation hos de öfrige Stånden
recommenderas.
Upsättes följande Extractum Protocolli, hvilket för R. o. A.
uplästes och bifölls:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 20
Jan. 1739.
S. D. Föredrogs Cammar-tEconomie-Deputationens Betänkande
angående Öster- och Vesterbottniske städernes sökte
friare seglation, med mera, dat. den 1 Dec., hvilket betänkande
i öfrigit bifölls, docli funno R. o. A. högst nödvändigt för
Östergöthland och Skåne at på det samma provintzer med
nödigt trävirke måge kunna hielpas och isynnerhet rijor derstädes
inrättas, (at) städerne i Vester- och Österbottn samt
Vesternorrland och Finland böra niuta frihet at med trävirke
segla til Skåne och Ostergiötland och deremot afhämta spannemål,
doch at af sådant trävirke, som allenast för landets
förnödenhet tillåtes, ej någon uplaga i städerne må ske, mycket
mindre någon exportation til utrikes orter tillåtas; hvilket hos
de öfrige respective Stånden til et benägit bifall på det bästa
recommenderas. Actuin ut supra.
470 (Jan. 20.) Akad.-staten i Lund. General
Hr
Wulfclo upläste et bref, som han fädt från Hr Delwig
i Skåne, hvarutinnan anföres besvär öfver det tvång, som
Academie-staten i Lund skal underkasta Almogen med körsslor
af den Academien tildelte spannemålen.
R. o. A. funno nödigt at anmoda de andre Stånden at
bifalla 30 § uti Almänna Besvären, så at när bonden skaffar
god säd på det ställe, som af indelningshafvaren åstundas, han
ej må vara förpliktad til körssleu.
Deputationen af 6 personer, som med Protocolls-Extractet
afgick och af Frih. Coijett anfördes, fick jemväl i befalning
detta hos Stånden at andraga.
Uplästes Borgareståndets Extractuin Protocolli af den
16 Jan., hvarutinnan Ståndet sig yttrar, at tullarne hädanefter
och til Riksens Ständers vidare godtfinnande måge lämnas
under et generalt arrende; at den nuvarande General-Tullarrende-Societeten
må tilbiudas at med contractet continuera
til Martii månads slut 1741, förbehållandes sig doch Borgareståndet
härvid, at de 1,000 lotter, som cronan hartils haft,
måge vid näst instundande arrendeårs början uplåtas til them
af Borgerskapet i riket, som thet åstunda, samt the i proportion
theraf hafva sine fullmäktige i Societeten; och anser för betänkeligit,
at någon, som på cronans vägnar häfver något at giöra
med det almänna öfverinseendet af tullväsendet, må vara uti
Arrende-Societeten fullmäktig eller delägande. Kunnandes tullarne
icke desto mindre innom förberörde tvänne års förlopp
igenom tidige publicationer utbiudas til et nytt arrende på 3
ars tid åt den, som sig til de fördelaktigaste vilkor begifver.
Emedan R. o. A. angående Tull-arrendet redan resolverat,
altså uplästes det härom utfärdade Extractum Protocolli af den
12 December sidstl., hvilket finnes i detta Protocoll sid. 355-
Hr Didron och åtskillige flere hemstälte om icke det voro
bäst, at R. o. A. förblifver vid deras nu upläste och på så gode
skiäl grundade Resolution.
Hr Wulfwenstierna förestälte, at som tiden är för kort
til arrendets utbiudande i gemen, så är den ock för kort at
utbiuda desse cronans lotter; och voro det en afsaknad för
publicum at mista den af bemälte lotter tilförmodande vinsten,
til hvilken Borgerskapet så mycket mindre tyckes vara berättigad,
som då bemälte lotter utbödos och cronan dem antaga
måste, Borgerskapet sig dertil ej anmälte, emedan då dervid
tycktes vara någon risque, men nu, sedan man ser at de af sig
tull-arrende-societeten. Tiondesättning.
kasta en säker och god vinst, vill man dem cronan afhända;
dessutan voro ock både nödigt och nyttigt, at cronan häfver
fullmäktige i Societeten, på det i fall en förändring af tullförvaltningen
någon gång skulle finnas nödig, ibland cronans
betiente ej må felas tilgång på sådant folck, som om verkets
drift äga behörig kundskap.
Emedan inge ytterligare påminnelser giordes frågade Hr
Landtm, om R. o. A. i anseende til desse anförde skiäl förblifva
vid sin förra Resolution;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resö!.: R. o. A. förblefvo vid sin igenom Extractum Protocolli
af den 12 sidstl. Dec. yttrade mening; hållandes derjemte
betänkeligit at afhända cronan des uti Tull-Arrendet
ägande 1,000 lotter, och således betaga publico den deraf til
förmodande vinsten, i synnerhet som då bemälte lotter utbödos
och cronan dem antaga måste, ingen sig dertil anmäla ville.
Dessutan anser R. o. A. för nödigt och nyttigt, at cronan äger
fullmäktige i Societeten, hvilke således äga tilfälle at om
denna ansenliga Riksens inkomsts skötande inhämta all nödig
kundskap, på det, i fall någon ändring vid tullförvaltningen
en gång skulle finnas nödig, ej må felas tilgång på sådant folk,
som om et så angelägit verks rätta drift och skötzel äga til—
Täckelig kundskap; varandes dessutan tiden til desse 1,000
latters, icke mindre än til sielfva Arrendets utbjudande, nu
mera för kort.
Uplästes utdraget af Cammar-CEconomie- och CommerceDeputationens
Betänkande angående tiondesättningen, innehållandes
först utur Cammar-Collegii Riksdags-Relation en
berättelse, huruledes, til följe af K. Maj:ts nådiga skrifvelse
af den 17 Aug. 1727, Collegium låtit värkställa en viss tiondesättning
så väl uti Örebro län som Lindes Bergslag och sochn,
och det med vederbörandes samtycke til cronones avance och
förmån, men hvad angår den tionden i Örebro, som är anslagen
kyrkor, gymnasier, scholar och hospitaler, så har densamma ej
kunnat ske, emedan Consistorierne enhälligt förklarat sig heldre
vilja förblifva vid sielfva sädesräkningen och proftröskningen,
såsom ock tiondesättningen uti Gripsholms, Räfsnäs och Eskilstuna
läner, hvaräst densamma år 1726 varit projecterad, genom
K. Maj:ts nådiga Resolution af den 6 Julii 1737 blifvit uphäfven
i de sochnar, deräst cronotionden, Ecclesiastique- samt
Gymnasii- och Scholae-staterne på lön är anslagen, emedan
472 (Jan. 20.) Tiondesättning.
bemälte stater sig deröfver besvärat. Uti Yessmanland har
emot Almogens samtycke ingen viss tiondesättning kunnat ske,
men uti Skinnskattebergs Bergsslag och de derunder belägne
sochnar förmäles den samma vara antagen och fördenskull behörigen
projecterad, men beror ännu på närmare jemkning.
Vidare berättas at ehuruväl Almogen på Aland vid förra Riksdagar
anhållit om en viss tiondesättning, så har doch, enligit
Landshöfdingen Baron Uxkulls skrifvelse, Prästerskapet sig
dertil ej velat begifva, i stöd af K. Maj:ts nådige Resolution
j»å deras enskylte besvär vid 1734 års Riksdag, hvarföre ock
tiondesättningen derstädes ej kunnat vinna sin fullbordan, hälst
K. Maj:ts universelle bref af år 1727 förmår, at slike tiondesättningar
emot vederbörande staters egit samtycke ej må inrättas.
Sedermera uprepades utur K. Maj:ts Seerete proposition,
det K. Maj:t til en likhets erhållande uti utlagorne, förmodar
at Prästeståndet sig härutinnan finna lära.
Och emedan H. K. Maj:t på Riksens Ständers tilstyrkande
vid 1727 års Riksdag förordnat, icke allenast hvad fundament
bör tagas til de år 1726 projecterade nya tiondesättningar, utan
ock huruvida någon jemkning bör ske uti de förra, samt hvad
vid målets förminskning kommer at i akt tagas, med mera,
hvilket förordnande jemväl genom Resolution på 4 § af Almogens
Almänna Besvär af den 17 Dec. 1734 är confirmerat,
så håller Deputationen före, at det dervid kommer at förblifva,
samt at i fall den indelte cronotiotiden på et och annat ställe
skulle vara förminskad genom säteries samt rå och rörs friheter
eller andre sedermera giorde förändringar, sådant af cronones
behåldne tionde bör fyllas, til en likhets ernående Almogen
emellan.
Hvad eliest angår kyrkoherdarnes tertialstionde, så emedan
densamma icke är stäld under någon viss taxering, gior Prästeståndet
sig försäkrat at i dy mål få niuta 1723 års Privilegier
och andre Förordningar til godo; sammaledes at der tionden
til hälften emellan cronan och kyrkoherden fördelt är, cronones
andel väl til et vist må taxeras, men pastoris blifva honom
utan förminskning förbehållen.
I anledning af Hr Wulfwenstiernas giorde föreställning
at det torde hafva betänkelighet med sig de på en och annan
ort giorde tiondesättningar så aldeles at fastställa, emedan vid
nogare efterseende af det tilfället, at Prästerskapet i Skaraborgs
Garnisons-sjukhus och lazarett i Stockholm.
473
län så högt drefvo sitt vederlag, man befunnit at cronan vid
de giorde tiondesättningar mast hafva lidit ity at des tionde
för 150 ar sedan stigit högre än nu, der likväl emot de tider
landet nu långt starkare är bebygt och mera upodlat och at
således säkrast voro at denna saken hvilade til nästa Riksdag,
då. Camar-Collegium med ytterligare berättelse om tiondesättningens
förbättrande kunde inkomma,
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut:
Resol.: R. o. A. hälla före, at detta ärende til nästa
Riksdag kan hvila, då Cammar-Collegium med ytterligare berättelse
härom häfver at inkomma.
Uplästes Seerete Utskottets Extractum Protocolli af den
19 Dec. sidst!,., angående Lieutenantens vid K. Lif-Gardet
Stiemelds dit remitterade Memorial, om nödvändigheten deraf
at et hospital eller siukhus här i staden må inrättas för K.
Gardets, Artilleriets och Stockholms stads fattige, som blifva
siuke; föreslåendes Hr Stierneld at til et sådant hospital et
belägit publiqt hus eller platz må anslås samt at til des inrättning
och vid makt hållande, utan statens gravation, et enskyllt
privilegierat lotteri kunde inrättas, hvaraf de vanlige 12
procent hospitalet skulle tilflyta; och som Seerete Utskottet
funnit berörde förslag både nyttigt och berömeligit, så hemställes
til Riksens Ständer om icke H. K. Maj:t i underdånighet
kunde anmodas, sedan vederbörande blifvit hörde, i nåder
giöra en sådan författning, hvarigenom denna nyttiga inrättning
må vinna behörig verkställighet.
Detta Seerete Utskottets Extractum Protocolli bifölls af
R. o. A.
Uplästes Camrnar-CEconornie- och Comnierce-Deputationens
Betånckande angående et lazareths inrättande här i staden
anledning af Sundhets-Commissionens om angelägenheten häraf
hos H. K. Maj:t i underdånighet giorde och med Riksens
Ständer communicerade föreställning, och emedan Deputationen,
i anseende til de anförde skiäl och omständigheter, funnit berörde
inrättning ganska nödig och angelägen, så föreslås om
icke til en fond deraf kunde beviljas:
l:o Insamling igenom stamböcker öfver hela riket;
2:o Fyra dal. smt för hvarje gång Svenska Comoedien
spelås;
3:o Et öre smt för lästen af hvarje fahrtyg, som seglar
pa utrikes orter, så vid inkommande som utgående;
474 (Jan. 20.) Lazarett. Svenska Komedien.
4:o Fyra öre smt för hvarje parm hö, som hit til stader
införes, samt et öre smt för hvart lass hö, som i tullportarne
inkommer;
5:o 2 dal. smt af alla dem som erhålla någre Privilegier;
6:o Föreslås at de, som af bättre förmögenhet äro och sig
af lazarethet vilja betiena, en billig afgift derföre til lazaretet
böra erlägga, som ock
7:o de, hvilka för information skull i medicinen och chirurgien
vilja gå i lazarethet, jemväl ock
8:o at de, som anatomier derstädes vilja bivista, något vist
derföre erlägga.
För öfrigit hemställer Deputationen om icke, sedan denne
projecterade fond blifvit faststäld, H. K. Majit i underdånighet
kunde anmodas at om verkställigheten häraf låta draga nödig
försorg, under Sundhets-Commissionens inseende, samt visse
förordnade mäns direction, utan någon serskilt lön eller vedergällning
derföre.
Hr Landtm, uprepade innehållet, och sedan R. o. A.
något sin emellan discourerat, frågade om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Men Hr Tungelfelt giorde det förbehållet, at R. o. A.
för den utsatte afgiften på hö måge vara befriade, emedan
samma vahra tilförene med nog extra-ordinarie afgifter är
besvärad.
Det sades saken redan vara afgiord.
Hr von Olthof påminte at på den föreslagne afgiften af
Svenska Comedien ej kan giöras någon räkning, emedan de
blifvit förbudne; hemställandes om icke så väl til denna
fondens förökande, som ock at Comedier, när de på et anständigt
sätt upföras, hafva sin goda nytta med sig, med Svenska
Comedien kunde fortfaras.
Hr Landtm., sedan R. o. A. något sin emellan discourerat,
giorde frågan, om Svenska Comedien kommer at continuera;
Hvartil
af R. o. A. svarades med Ja.
Hr C. G. Boije: Aldenstund Svenska Comedien (hvilken
när den rätt skötes, kan gifva ungdomen både en anständig och
nyttig ro, och afhålla densamma ifrån annat tidfördrif, sorn
kunde vara icke allenast kostsamare utan ock otjenligit och
skadeligt) således kommer at continuera, så hemställes til Högh
R. o. A., om icke någon kunde förordnas, som öfver densamma
Landtmätare. Tobaksplantering. 475
häfver inseendet och directionen, på det, sa hädanefter som
härtils, dervid alting ordenteligen och skickeligen må tilgå.
Atskillige af R. o. A. nämde Hr Under-Ståthållaren von
Drake, at han kunde anmodas detta inseende sig at åtaga.
Uppå Hr Landtmms härom giorde fråga,
bifölls äfven detta af R. o. A.
Resol.: Bifölls; och som Svenska Comedien, hvilken dessutan
kan anses at hafva sin nytta med sig, härtil jemväl
kommer at bidraga, altså och på det hädanefter som härtils
vid bemälte Comedie ordenteligen och skickeligen må tilgå,
höllö R. o. A. nödigt at directionen och inseendet öfver densamma
Under-Ståthållaren Hr von Drake kunde anförtros.
Uplästes utdraget af Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänkande angående flere Landtmätares bestående i provinzerne,
hvarutinnan, i anledning så väl deraf at K. Camar-Collegium
i des Riksdags-relation förestält nödvändigheten af flere
Landtmätare uti åtskil lige län som ock af Hr Landshöfdingen
Grefve Carl Frölichs och Conducteuren Hr Meldercreutzes til
Deputationen af Ständerne remitterade Memorialer, samt 6 §
af R. o. Arns Almänna Besvär vid denne Riksdag, Deputationen
i förmågo af anförde skiäl sig derhän yttrar, at uti
Abo, Österbottns, Vesternorrlands, Nylands, Kymmenegärds,
Skaraborgs, Cronobergs samt Orebro läner en extra-ordinarie
Landtmätare uti hvart länet för denna gången må bestås och
til lön uti staten upföras; samt at til upmuntring för ungdomen
at lägga sig på en så nödig och nyttig vettenskap,
Landtmätarne någon skälig ämbetes heder må tilläggas.
R. o. A. biföl lo Deputationens Betänkande.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli, som innehåller et til Deputationen inkommit
förslag om tobaks-, lijns- och lia mpep lanteringen i riket och
går förnämligast derpå ut, at tobaksplantager bäst och nyttigast
på dertil tjenlige stadsåkrar kunna anläggas, samt at hvar och
en som drifver et tobaksspinnerieverk bör vara pliktig at til
hvart spinneribord uparbeta åtminstone 4,000 Skålp. svenska
tobaksblader om året, med mera, som i bemälte förslag förmäles
om tobaksplantagens encouragerande af publico samt
gödslens nyttiga användande; hemställandes Deputationen om
icke H. K. Maj:t i underdånighet må anmodas at, sedan Commerce-Collegium
blifvit hördt, häröfver förordna som bäst och
nyttigast pröfvas.
476 (Jan. 20.) Tobak, lin och hampa. Lurendrejeri.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, hemstälte
Hr Mannerheim om icke hvar stad kunde påläggas at
til tobaks planterande bruka et vist antal tunneland, hvilket
för den härunder beroende almänna nyttan voro så mycket
billigare, som en enda stad, til exempel Upsala, kan hafva
1,000 tunnors utsäde, hvaraf cronan i tull för säden och halmen
ej får mer än 130 dal. sm t, hvaremot, om denna inrättning
skedde, en otrolig summa penningar, som eliest för tobak
utgår, årligen i landet skulle besparas.
Hr Wulfwenstierna lade bärtil, at hvad så väl tobaks
som de högst nyttige växters, nemligen lijns och hampas planterande
angar, städerne aldrig sig derom lära vinlägga med
mindre sådant alfvarligen påbiudes, hvarföre det ganska nödigt
voro til det nu upläste nyttige förslagets befrämjande, at K.
Maj:t i underdånighet anmodades i proportion af det quantum,
som af desse vahror årligen i riket plägar inkomma, pålägga
hvar stad efter tunnelandet af des åkerjord desse vexter at sä
och plantera.
Detta understöddes af ätskillige af R. o. A., hvaruppå Hr
Landtm, giorde frågan om det bifalles;
Hvilken med Ja besvarades.
Resol.: Bifölls; så at et sä stort quantum, som af desse
vahror i riket årligen plägar inkomma, städerne emellan, i proportion
af hvar stads åkerjord, til utsående och planterande
må fördelas.
Anmältes Tull-Deputationens Betänkande angående lurendrägeriers
hämmande, tillika med tvänne bemälte Deputation?
ledamöters bifogade serskilte Memorial och tanka angående
marknads visitationerne.
I anledning af Hr Kaulbars påminnelse, at Handels-och
Manufactur-Deputationen jemväl är i begrep at gifva Riksens
Ständer et och annat nyttigt förslag til lurendrägeriers förekommande
vid handen,
fants af R. o. A. godt, at förbemälte Betänkande och
Memorial med Handels- och Manufactur-Deputationen communiceras,
hvilket skrefs på desse documenter.
Frih. Coijett med Deputationen, som varit hos Stånden
med Protocolls-Extractet angående de Norrländske och Österbottniske
städers seglationsfrihet til Östergöthland och Skåne,
kom tilbaka och berättade, at Stånden lofvat taga så detta,
som Hr Delvig» brefs innehåld i öfvervägande, och med första
Nederlagsfrihet för salt. Bropenningar vid Skelleftea eif. 477
svara. Isynnerhet hade de i Bondeståndet vijst sig mycket
nögde med R. o. Arns yttrande angående det senare målet.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående nederlagsfrihet på salt, hvarutinnan
Deputationen i anseende til nödvändigheten deraf, at vid hvarjehanda
påkommande händelser tilräckelige uplagor af salt må
finnas i riket, til Riksens Ständers godtfinnande hemställer, om
icke dem handlandom ma för det salt, som innan nästa Riksdag
inkommer pa speculation at upläggas, förunnas nederlagsfrihet
på try års tid innan tull, städernes tolag och öfrige umgälder
för den uplagde vahran betalas.
Med detta Cammar-CEconomie-Deputationens utalande instämmer
jemväl Manufactur- och Handels-Deputationen uti
dess Extracto Pvotocolli af den 3 i denne månad, som äfven
uplästes, tilläggandes allenast at ifall Riksens Ständer vid
nästa Riksdag härutinnan ej skulle giöra någon ändring, samma
nederlags frihet då alt framgent må continuera, på sätt som
Betänkandet innehåller.
R. o. A. biföllo Camar-CEconomie-Deputationens yttrande
tankar.
R. o. A. skildes åt.
Den 22 Januarii.
R. o. A. samlades klockan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud uplästes Protocollet af
deri 20 Dec., hvarvid inge påminnelser giordes.
Vidare uplästes de i följe R. o. A:ns den 20 Jan. tagne
slut upsatte Resolutioner och biföllos såsom de uti samma
Jags Protocoll vid hvart och et då afgiordt ärende införde
finnas.
Uplästes Bondeståndets Extractum Protocolli af den 12
Dec. sidstl., angående Riksdags-Fullmäktigens ifrån Vesterbottns
södre contract Nils Johanssons ifrån Schelefteå giorde
ansökning, at Riksens Ständer hos K. Majit i underdånighet
ville anhålla om H. K. Maj:ts nådiga stadfästelse på en af
Häradsrätten i orten den 14 Martii 1737 projecterad afgift för
öfverfahrten vid en ny upbygd bro öfver Schelefteå eif, hvilken
ansökning Bondeståndet bifallit och til de öfrige respective
Ståndens samtycke anmäler.
478 (Jan. 22.) Borgm.-Pihl. Ränte-Kammaren.
R. o. A. funno detta vara et ärende, sorn ej hörer ständerne
til, och skrefs således på förbemälte Protocolls-Extract
följande Resolution:
Resol.: R. o. A. funno detta vara et ärende, hvarom
vederbörande igenom Landshöfdingen hos H. K. Maj:t sig i
underdånighet hafva at anmäla.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den
22 November sidstl. angående Borgmästarens i Helsingborg
Peter Pihls, genom et hos Ståndet ingifvit Memorial, giorde
ansökning at nu och framgent få behålla de 200 dal.smt, som
varit des antecessor, förre Borgmästaren derstädes nu Häradshöfdingen
Hindrich Silvius på Justitias-Staten til tractaments
och gästningspenningar ärligen bestådde, hälst han ej mindre
än bemälte dess företrädare skal få kännas vid lasten af många
resandes emottagande och gästning, hvartil dess ringa lön
omöjeligen skall förslå. Och som Borgareståndet i betraktande
af de bevekande skäl och omständigheter, hvilka Borgmästaren
Pihl anfördt, funnit rättvist denna hans ansökning at bifalla,
så anmäler ock Ståndet densamma hos de öfrige respective
Stånden til et benägit samtycke.
Efter något discourerande stadnade R. o. A. häröfver i
följande slut:
Resol.: bifölls med det förbehåld, at desse 200 dal. smt
til det bruk, hvartil de begäras, blifva använde.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
16 Nov. sidstl. angående den til följe af K. Maj:ts nådige bref
af den 7 Oct. 1736 af extraordinarie medel til denne Riksdag
beviljade 300 dal. smt i skrifvarehielp vid K. Ränte-Cammaren,
i anseende til det dersammastädes förökte arbetet; hvilken
skrifvarelön, som Secrete Utskottet funnit nödig och oundgängelig,
hälst de i K. Ränte-Camaren förefallande sysslorne
af de ordinarie betjenterne ej hinna at bestridas, så hemställes
til Riksens Ständer om icke densamma än vidare och til nästa
Riksdag må blifva bestådd.
Hr Didron och Hr Sprengport påminte at Civilstaterne
emot 1696 års stat, hvilken uti Regeringsformen är faststäld,
altid ökas, hvaremot vid militien, deräst det äfven så väl och än
bättre kunde behöfvas, aldrig någon tilökning på betjening bestås.
Hr Lars Åkerhielm yttrade sig at han funno denna
skrifvarebeställningen vid K. Ränte-Camaren öfverflödig, och
at arbetet der med den betjening, som tilförende varit, väl kunde
Dagspenning för artilleri-manskapet. 479
bestridas och voro ej obekant at Stats-verket ej tål någre
sådane tilökningar.
Som detta af åtskillige understöddes, frågade Hr Landtm,
om R. o. A. finna denna begärte skrifvarehielpen öfverflödig;
Hvartil svarades med Ja.
Resol.: R. o. A. funno Riksens Stat med denna extra
ordinarie
skrifvarelönen ej kunna eller böra besväras.
Uplästes Extract af Secrete Utskottets Protocoll hållit
den 19 Dec. sidstl., angående Genera I-Lieutenan ten Baron
Grönstedts anförde besvär deröfver, at Artillerie-manskapet här
i staden skal med alt för trägit och svårt arbete vara betungat,
hvilket skal hindra dem at förkofra sig i sine rätta öfningar,
i anseende hvartil General-Lieutenanten anhållit, at berörde
manskap må lika med K. Maj:ts Lif-Garde undfå en viss dagspenning,
då de något helt angelägit dagsarbete måste förrätta.
Och emedan Secrete Utskottet funnit, at Artillerie-manskapet
här i staden för de extra arbeten, hvilka dem kunna påläggas
och ej äro begrepne under 8 § i Resolution på de värfvade
regimenternes besvär af år 1723, böra niuta någon dagspenning
a 3 öre smt om dagen på man, så hemställes sådant til Riksens
Ständers bifall, på hvilken händelse något vist i staten
årligen bärtil kunde anslås under den summan, som på K.
Krigs-Collegii disposition anordnas til skiutz och transporter.
Härvid uplästes 8 § af 1723 års Resolution på KrigsBefehlets
besvär af de värfvade Regirnenter och discourerades
af åtskillige, at Artillerie-manskapet ej mer än andre värfvade
regirnenter tyckas böra niuta betalning för arbete, som giöres
til cronans tienst, hvaremot af andre anfördes at ej något värfvat
regimente i hela riket med så mycket och svårt arbete besväras,
sorn Artillerie-manskapet här i staden, emedan de måste släpa
med bestyckningen och ammunitions-sorterne för alle fästningarne
i hela riket; men som det begärtes at detta ärendet må
upskiutas til R. o. A. tahlrikare äro församlade, hvilket bifölls,
altså uphörde denne discours och kommer detta ärendet bättre
fram på dagen at åter företagas.
Uplästes utdraget af Landt- och Si ö - Mi l i t i ce - CEc o n o rn ieBeputationens
Betänkande angående Husesyns-verket vid
Militise-staten, hvarutinnan, sedan af Deputationen omständeligen
och ganska vidlyftigt blifvit anfört och uprepat alt hvad
Krigs-Collegium uti des Riksdags-relation anfört om Boställs'erkets
tilstånd och de dervid af Collegio sedan sidste Riksdag
480 (Jan. 22.) Husesyns-verket vid Militiestatcn.
fogade anstalter, Deputationen öfver altsammans stadnar i följande
slut:
At l:o til caracters-byggningars upbyggande pa officerareboställen
vid de indelte regimenter en lika summa til nästa
Riksdag kommer at bestås, som emellan 1734 års och denne
Riksdag varit anslagen; förmälandes Deputationen derjemte si»
sedermera hafva förnummit, at resten af de vid sidsta Riksdag
beviljade 50,000 dal. smt nu mera blifvit betalt;
2:o Och beträffande den år 1734 interims projecterade
Skånska Husesyns-ordningen, sa emedan densamma ej funnits
tilräckelig, berättar Deputationen sig bemälte Husesyns-ordning
närmare hafva öfversedt och des betänkande derom serskilt afgifvit;
3:o
Hemställer Deputationen om icke, til förekommande
deraf, at boställsinnehafvarne saint deras enkor och omyndige
barn ej må graveras med observationer och tilta! långt efteråt,
Husesyns-Contoiret alfvarsamligen må tilhallas at innom natt
och år, sedan husesyns-instrumenterne til Collegium inkommit,
sine påminnelser dervid afgifva, sä at i annor händelse indelningshafvaren
må vara fri för alt ansvar, hälst det befunnits, at
observationerne från Contoiret 6, 7 a flere år efteråt blifvit giorde;
4:o Och sidst hvad angår den sidstl. Riksdag vid HusesynsContoiret
ad interim beviljade betjenten, sä finner Deputationen,
at densamma än vidare och til nästa Riksdag må betjena
Contoiret, då pröfvas kan om och huruvida han pä staten
må varda upförd eller ej, hvilket alt til Riksens Ständers
vidare godtfinnande hemställes.
Hr Landtm, uprepade det första momentets innehåld, förmälandes
at hvad en viss summas anslående til caractersbyggningarne
vid de indelte regimenter angår, sådant uti Secrete
Utskottet redan varit före och funnits nödigt och oundgängeligit,
hvarföre ock i staten för Sverge 10,000 dal. smt och för
Finland 3,000 dal. ärligen til detta behof upförde blifvit, ock
voro en underdånig expedition härom til K. Majit redan upgången.
R. o. A. förklarade härvid ej vara något at påminna.
2:dra momentet; härvid var ej eller något at påminna.
3:die momentet; härvid erindrade Hr Fock at det voro
nödigare at 1732 års husesyner, som allenast voro ceconomiske,
emedan da ingen af- eller tilträdande var, först matte revideras,
emedan boställsinnehafvarne eliest aldrig kunna vara säkre;
Husesyns-verket. Salpetersjuderi. 481
och kunde man stadna i mycken oreda om desse husesyner
biefvo liggande oreviderade, aldenstund åtskillige, åt hvilke de
fallande husröteböterne anslogos til caracters-byggningens uphielpande,
samma medel til de laga husens byggnad, hvartil
ingen hielp bestås, användt, hvarigenom cronan kommer at lida.
Hr Riddercrantz påstod jemväl, at de för den laga
byggnaden fällande husröteböter til intet annat än til de laga
husen böra användas, hvilket voro enligit med lag och förordningar.
Efter något ytterligare discourerande giorde Hr Landtm,
frågan, om de i följe af 1730 års Boställs-ordning håldne almänne
husesyner först böra revideras och derå behörige observationer
utfärdas och med öfrige efterhand och så fort sig giöra
later fortfaras, samt om denne 3 § i öfrigt bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
4:de momentet, angående den vid Husesyns-Contoiret ad
interim beviljade betjentens upföraude på staten, bifölls.
Resol.: Betänkandet bifölls i öfrigt, men beträffande det
som här uti 3:die momentet föreslås, angående påminnelsers
giörande innom natt och ar sedan husesyns-instrumenterne til
K. Krigs-Collegiuin inkommit, finner R. o. A. i anseende dertil,
at vid af- och tilträdes-syner vederbörande sielfve altid nogsamt
lära taga sitt bästa i akt, nödvändigheten fordra, at de i
följe af 1730 års Boställs-ordning håldne almänne husesyner
först af Husesyns-Contoiret böra revideras och derå behörige
observationer utfärdas; kunnandes med de öfrige husesyners
reviderande efter hand och sä fort sig någon derom anmäler
fortfaras.
Uplästes utdraget af Landt- och Siö-Militice-CEconomieDeputationens
Betänkande angående saltpetter-siuderieverket i
riket, hvarutinnan, sedan utur Krigs-Collegii Riksdags-relation
omständeligen anfördt blifvit, hvad med bemälte inrättning
sedan sidsta Riksdag sig t i Idragit, de dervid giorde författningar
och hvad ansenlig nytta riket af den samma haft, i anledning
af K. Krigs-Collegii vid handen gifne förslag til bemälte nyttige
verks vidare uphielpande, Deputationen sig derhän yttrar, at
K. Majit i underdånighet kunde anmodas anbefalla Krigs-Collegium
fortfara med des vanliga försorg om denna inrättnings
continuation och ytterligare uphielpande, men beträffande den
af Krigs-Col legio föreslagne dikningen och utsatte vitet för
husens flyttiande, förmenar Deputationen dermed kunna för
Adelns
Protokoll, 1738—1739. II. 31
482 (Jan. 22.) Öfverste-löjtnanten
blifva efter förre förordningar, der icke hvad husens flvttjande
vidkommer bevisligit voro det voro skedt af upsåt at skada
saltpetterverket. Förslaget at de som äga skog men ej saltpetterjord
måge framskaffa veden ti! kokningsplatzen, bifaller
Deputationen i anseende til anförde skiähl; likaledes och at i
fall siudarne, som bo långt ifrån kokningplatsen, skulle til sine
verktygs framskaffande behöfva egen häst, den må niuta bete
med åboens creatur på utmarken men ej i dess instängde hagar
och täppor. Sidst styrker Deputationen dertil, at saltpettersiuderi-manskapet
så väl ifrån bevillnings- som alle andre afgifter
för deras egne personer hädanefter måge befrias, då tilökningen
a 4 öre sint för hvart LII de tilvärka, som dem för
bemälte bevilningsafgift skull blifvit tillagd, aldeles kommer
at uphöra.
R. o. A. stadnade öfver detta Betänkande i följande slut:
Resol.: Bifölls, doclr at Adelige Privilegierne blifva oförkränkte,
samt at 11 § af K. Maj:ts nådiga Resolution på R.
o. A:ns besvär af den 8 Jan. 1735 härvid blifver i akt tagen.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
19 Dec. sidstl., angående Ofverst-Lieutenanten och Commendanten
Lannerstiernas dit remitterade Memorial och ansökning
at honom någon speciel nåd må visas i anseende til den
för honom innehåldne fulla Commendants-lönen, som ifrån 1718
års slut til närvarande tid skal bestiga sig til inemot 12,000
dal. sint; såsom ock at honom ersättning må tilerkännas både
för de sedan 1718 vid Commendants-beställningen upgångne
skrifmaterialier och extra utgifter, a 20 dal. sint om året, 400
dal. smt, så väl som 50 dal. 19 öre sint, hvarföre han sedan
1728 skal varit i förskott til en på batteriet i Helsingborg
samma år upsatt flaggstång. Hvad nu angår Öfverste-Lieutenantens
och Commendantens begäran om lönens beräknande
efter 1718 års stat, så finner väl Secrete Utskottet betänckeligit
at dertil styrka, men håller doch före at honom i anseende
til dess svaga vilkor och trogna tienster må vederfaras någon
hugnad, på det sättet at den år 1727 honom tillagde personelle
tilökningen, a 200 dal. sint åhrligen, må blifva honom godgiord
ifrån och med 1721, då des Commendants-lön förminskades
ifrån 750 til 375 dal. sint, til och med 1726, som med centonalen
och contributionen beräknade bestiger sig til 1,200 dal. smt,
hvaraf 400 dal. smt, härrörande af 1721 och 1722, af Riksens
Ständers Contoir skulle komma at förnöjas, med det förbehåld,
Lannerstiernas memorial. Krigs-kollegii räkenskaper. 483
som de öfrige löningsfordringar för samma tid, nemligen emot
cession af hälften, der han ej vill afbida tiden til dess numer
infaller, i hvilken händelse han för samma tvänne år allenast
200 dal. smt och med de 800 dal. smt, som af stats-medlen
skulle anslås, komino in alles at undfå 1,000 dal. smt, då han
aldrig vidare bör besvära Riksens Ständer med någon ansökning
i detta mål. Til den begärte ersättningen för skrifmaterialier
yttrar Secrete Utskottet sig ej kunna samtycka, emedan
sådant skulle dragas til efterdöme; men hvad förskottet til en
flaggstång vidkommer, så finner Secrete Utskottet at sådant
Öfverst-Lieutenanten och Commendanten bör godtgiöras.
Hr Öfverst-Lieutenant Lannerstierna trädde fram och
tackade för den af Secrete Utskottet föreslagne gunsten i anseende
til den begärte lönen, och sade sig i ödmiukhet anhålla
och förmoda deruppå Högh R. o. A:ns gunstiga bifall, men
sade sig beklaga, at den af honom begärte ersättning för de
til skrifmaterialier af egne medel utlagde 400 dal. smt ej vunnit
et lika benägit bifall, hvarföre han nu på det ödmiukaste anliöllo
at R. o. A. ville anse des svaga vilkor och trogna tienster,
samt hugna honom med denna ersättning, emedan det voro
svårt om han af sin ringa lön denna summan, som til skrifmaterialier
i cronans tienst blifvit utlagd, skulle umbära; hvarpå
Hr Lannerstierna afträdde.
Hr Landtm, giorde frågan om det första momentet, nemligen
de 1,000 dal. smt; hvilket bifölls.
I anseende til andra momentet, angående skrifmaterialierne,
funno R. o. A. betänkeligit at bifalla Hr Lannerstiernas ansökning,
emedan det skulle blifva et alt för stort prsejudicat.
Tredje momentet, angående flaggstångens betalning, bifölls.
Hr Landtm.: Således bifaller R. o. A. Secrete Utskottets
öfver alle 3 ansökningarne yttrade tankar?
Härtil svarades med Ja.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Betänkande angående de under Krigs-Collegii vård hörande
räkenskaper och hufvudboks-slut, hvarutinnan utur K. KrigsCollegii
Riksdags-relation omständeligen anföres i hvad stånd
alla under bemälte Collegii omsorg hörande räkenskaper och
hufvudböcker sig nu befinna, samt hvad anstalter och författningar
Collegium giordt til cronans säkerhet och al oredighets
afböjande och förekommande, och huruledes samma författningar
haft en nyttig och önskelig värkan; förmälandes Deputa
-
484 (Jan. 22.) Dep. fr. Bonde-st. Dykeri-societeten.
tionen härvid intet vara at påminna, utan hemställer om icke
K. Majit i underdånighet kunde anmodas at i nåder anbefalla
Krigs-Collegium, på lika sätt som härtils skiedt, hädanefter
hålla jemn och alfvarsam ordning med dem, som upbörder ärn
anförtrodde samt redogörandet och boksluten under händer hafva.
R. o. A. funno härvid intet at påminna, utan biföllo
Landt- och Siö-Militiae-Deputationens yttrade tankar.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Bondeståndet, 6 personer stark. Talemannen förde ordet och
sedan han afgifvit Ståndets utlåtelse genom Extractum Protocolli,
angående de Norrländske och Österbottniske städers seglation
på Östergötland och Skåne, tackade han R. o. A. för
deras rättvisa Resolution och bifall til den 30 § af Almogens
Almänna Besvär, hvarmedelst Skånske Almogen kommer at
känna en billig lisa och lindring vid forslandet af Academiestatens
spannemål; hvarjemte lian recommenderade til et godt
och skyndesamt slut de hos R. o. A. ännu oafgiorde §§ af Almogens
Besvär.
Sedan Hr Landtm, svarat, afträdde denne Deputation.
Uplästes utdraget af Landt- och Siö-Militice- saint CammarCEconomie-
och Commerce-Deputationernes gemensama Betänkande
angående dykeri- och bergningsverket, hvarutinnan förmäles,
at sedan Ständerne vid denne riksdag faststält, det borde
Dykeri-Privilegierne til öfverseende företagas, hafva Deputationerne
sådant efterkommit och ej funnit anledning at styrka
Riksens Ständer til någon ändring uti bemälte Privilegier; men
som angående dispositions-rättigheten af det förolyckade, 1734
års Förordning ej tyckes vara nog tydelig, altså föreslå Deputationerne
visse reglor härutinnan til vederbörandes efterrättelse.
Hr von Böhnen och Frih. Coijett påminte, at, i hvad
slut R. o. A. härom behaga stadna, uttryckeligit förbehåld må
giöras om Adelige Privilegiernes oförkränkte åtniutande.
Denne påminnelse bifölls af R. o. A.
Sedan företogos de af Deputationerne projecterade nye
reglor, tillika med Borgareståndets genom Extractum Protocolli
af den 18 sidstl. Dec. dervid giorde påminnelser.
1 §, angående de förolyckades frihet at först föranstalta
om det godsets bergning, som dem angelägnast är, bifölls.
2 §, angående svenske undersåtares frihet öfver det bärgade
godsets bevakande och afsändande dit som lägligast faller, bifölls.
3 §, angående det bärgade godsets auetionerande.
Dykeri-societeten.
485
R. o. A. biföllo Borgareståndets påminnelse i förberörde
Extracto Protocolli, så at § derefter kommer at inrättas, samt
at ingen auction af förolyckat gods må ske utan förutgången
tidig publication af predikestolarne, vid vite af den förauetionerade
vahrans värde.
4 §, huruvida vid bergning Dykerifullmäktiges ankomst
bör förväntas, bifölls af R. o. A.
5 §, angående dykeri-instrumenternes besiktigande, bifölls
af R. o. A. med den tilläggning at då tillika bör efterfrågas,
om på alle orter är tilräckeligit antal af dykerie-betjente.
6 §, at af dykeri-interessenterne ingen försälgning af bärgat
gods må ske i minut. Denne § kommer at inrättas efter
Borgareståndets påminnelse, hvaräst detta förbudet skärpes, och
jemväl til ägare och cominissionärer ettenderas; doch funno
R. o. A. skepparens och folkets förning ifrån auction böra
undantagas.
7 §, angående Dykeri-Societetens ansvar, när skada sker
genom dess egenvilliga disposition, försumelse eller vanvårdnad;
vid denne § biföllo R, o. A Borgareståndets påminnelse, hvaruti
en och annan nödig omständighet var tillagd, och kommer
§ derefter at inrättas.
Hvad Betänkandet i öfrigit innehåller, nemligen at DykeriCompagnierne
komma at stå under Ammiralitets-Collegii inseende
och dit quartaliter berättelser böra insända, samt at
(lenna förklaring genom trycket må blifva almän och en gång
om året på ppedikstolarne publiceras, bifölls af R. o. A.
Resol.: Betänkandet bifölls i öfrigit; doch at 3 § inrättas
enligit det lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli af den 18
sidstl. Dec., samt at ingen auction af förolyckat gods må ske
utan förutgången tidig publication af predikstolarne, vid vite af
den förauetionerade vahrans värde. Yid 5 § tillägges, at på
lika sätt bör efterses om dykeri-interessenterne på alla orter
kafva tilräckeligit antal betjente. 6 § inrättas efter det lofl.
Borgareståndets påminnelse uti förbemälte Extracto Protocolli,
doch undantages skepparens och folkets förning ifrån auction.
Likaledes inrättas och den 7 § enligit det lofl. Borgareståndets
påminnelse, förbehållandes sig i öfrigit R. o. A. Adelige Privilegiernes
oförkränkte åtniutande.
Hr Landtm, förmälte, at i morgon är Hennes Majits
Drottningens födelsedag, då Riksens Ständer genom Deputadoner,
hvilka af Landtmarskalken och Talemännen anföras,
486 (Jan. 22.) Kevisoren Mozelius och
pläga aflägga sin underdåniga lyckönskan, och plägar R. o.
A:ns Deputation vara 24 och de öfrige Ståndens bestå af 12
personer.
R. o. A. önskade at riksens inbyggare ännu månge år med
glädje måge få begå samma fägnesamma dag och anmodades
Cammarherren De Geer at gå up och förnimma, när Hennes
Maj:t så väl som H. Maj:t Konungen behaga lämna Ständernes
Deputationer tima.
Uplästes Landt- och Siö-Militce-Deputationens Memorial
angående Upbrotts-cassas-Revisions-Contoiret, berättandes Deputationen
sig närmare hafva eftersinnat Krigs-Rådet Oxenstiernas
Memorial, som til Deputationen blifvit remitterat, angående
förbättring pä lön och caractere för Revisoren Mozelius;
och som Deputationen ej funnit, at de af Hr Krigs-Rådet anförde
omständigheter kunnat värka någon ändring uti Deputation
ens til Riksens Ständer afgifne Memorial af den 20 Oct.
nästl. om detta ärendet, hälst sidstl. Riksdag efter Hr KrigsRådets
berättelse ingen ansökning blifvit giord til Camererarecaractere
för Revisoren Mozelius, utan han då blott blifvit
nämd til Revisor och lika ansedd med Revisoren vid HusesynsContoiret,
som doch straxt derefter til Camererare vid bemälte
Contoir blifvit förordnad, så styrker Deputationen än ytterligare
dertil, at Revisoren Mozelius med 100 dal. smts Hickning
i lön bör äga titul af Camererare, så framt han eliest
med tilbörlig autoritet sin af Riksens Ständer så angelägen
ansedde syssla skal kunna förrätta.
Likaledes tinner ock Deputationen enligit des förra Memorial
för rättvist, at utom den redan bestådde skrifvarehielpen
för förra årens räkenskapers revision, det, som för denne betjentes
tjensteår ej hörer eller af honom kan medhinnas, må efter
Krigs-Collegii bepröfvande serskilt vedergälla^.
Hvad angår Bokhållaren Akerman, som Hr Krigs-Rådet
Oxenstierna til Camererare vid General-Förrådscassse-Contoiret
föreslagit med 200 dal. smts tilökning på des redan innehafvande
200 dal. smts lön, så kan Deputationen sig derom icke
yttra eller finna huruvida bemälte Contoir beliöfver någon vidare
förstärkning, som allaredan består af en Directeur med
1,000 dal. smt, en Bokhållare med 600 och en Camarskrifvare
med 300 dal. smts lön, hälst som hvad General-Förrådscassan
och detta Contoiret tilhörer, icke blifvit til Deputationen remitterat,
och Deputationen har sig bekant, at Krigs-Collegium
Bokhållaren Åkerman. Löjtnanten Stierneld.
487
nyligen hos H. Maj:t om tilökning af en betient i detta Contoir
anhållit.
Frih. Eric Oxenstierna sade sig uti des ingifne Memorial
hafva förklarat Mozelii lön vara proportionerat emot des
arbete; vill man tillägga honom mera, så är det väl; påminnandes
at samma tilökning ej må tagas af General-Förråds-,
utan af Cavallerie-cassorne, emedan af den först nämde han
redan niuter 500 dal. smt om året för sig, och 200 dal. til en
skrifvare.
Hr Hellenstierna, Hr Blix och åtskillige flere påminte,
at den för Akerman begärte caracteren, såsom stridande emot
förordningarne, ej kan beviljas.
Frih. Oxenstierna sade sig hafva låtit giöra en förteckning
på det myckna arbete, som Akerman häfver at bestrida,
hvarmed han R. o. A. ej ville uppehålla, utan hemstälte, om
icke samma förteckning tillika med Memorialet til Secrete Utskottet
må remitteras, at bepröfva, huruvida Åkermans arbete
den begärte tilökningeu i lönen kan förtiena.
Hr Landtm., frågade, om Betänkandet tillika med Frih.
Oxenstiernas angående Akerman giorde föreställning bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: Betänkandet bifölls i öfrigit; men hvad Bokhållaren
Akerman beträffar, så remitteras Hr Krigs-Rådets Frih. Oxenstiernas
angående bemelte Bokhållare ingifne Memorial, tillika
med den hosgående förteckningen på des arbete, til Secrete
Utskottet at bepröfva, huruvida samma arbete den begärte til—
ökningen i lönen kan förtjena.
Uplästes ProtocollsDeputationens Memorial angående Lieutenantens
vid K. Lif-Gardet Samuel Gust. Stiernelds dit remitterade
Memorial, hvarutinnan Lieutenanten anförer, at enär
han som fullmäktig för sin stiufsvärfader Ofverste-Lieutn.
Julius Gynter til Stockholms norre förstads Cemners-rätt instämt
nu mera framlidne Cammar-Revisions-Rådet Abraham Adelhielm
för interesse uppå et Öfverst-Lieutenanten förut tildömt
capital af 1,400 dal. smt, skal vederparten på Öfverste-Lieutenanten
utvärkat vice verca stämning, angående åtskillige formerade
pretensioner hos den senare, hvaremot Lieutenant Stierneld
anfördt den invändning, at han icke varit af OfversteLieutenanten
befullmäktigad at svara uti det instämde vice
versa cnålet; men Cemners-rätten skal icke desto mindre den
18 Sept, 1735 pålagt honom at svara i saken, hvaröfver han
488 (Jan. 22.) Löjtnanten Stierneld
anfördt besvär hos K. Håfrätten, sorn väl igenom Resolution
af den 26 Nov. 1736, i anseende dertil at Öfverste-Lieutn.
Gynther och ej Stierneld blifvit vice versa stämd, upphäfvit
bemälte Cemners-rätts utslag, men skal likväl vid slutet af
samma Resolution pålagt honom at på en ny utvärkad stämning
vid norre Cemners-rätt svara Camar-Revisions-Rådet och
det på sådane omständigheter, som han förment aldrig kunnat
hafva bestånd, der han som sakägande varit instämd; hvaröfver
Stierneld skal begärt K. Håfrättens förklaring om och huruvida
en sådan decision skulle ligga honom i vägen til sine exceptioners
anförande, enär han en gång af contraparten skulle blifva til
Cemners-rätten instämd, men som han deröfver icke erhållit
annat svar, genom Resolution af den 22 Febr. 1737, än at förklaringen
ej kunde meddelas, eftersom han den icke sökt innan
Resolution vunnit laga kraft, med mera, så har han dermed
vändt sig til K. Maj:t, som i nåder förklarat sig ej kunna detta
mål uptaga, och tillika belagt honom med 50 dal. smts expenser.
Och emedan Stierneld således genom de ifrån lagen
skiedde afsteg, som 10 Cap. 11 § Rättegångs-Bl. förmår, at
ingen sak utan i rättan domstol må uptagas, skal blifvit kastad
i besvär och dryga omkostningar, ty underställer han Riksens
Ständer huruvida han i denna sak niutit lag och process
til godo, förmenandes at K. Håfrätten skal betagit honom den
förmån, som lagen alla rättsökande i gemen förunnar, med anhållan
om ändring uti det honom olagligen vederfarits, samt at
han ifrån de älagde 50 dal. smts expenser äfven må blifva befriad.
Sedan Deputationen öfver desse Lieutenanten Stiernelds
besvär infordrat och i Memorialet jemväl uptagit K. Svea Håfrätts
förklaring, samt tillika determinerat sielfva qumstionen
eller statum controversiae, så yttrar sig Deputationen ej annat
finna, än at Lieutenanten Stierneld blifvit öfverihlad i sjelfva
rättegången i detta mål, såsom in prima instantia efter föregången
laga stämning icke lagligen pröfvat och afgiordt; hemställandes
fördenskull huruvida honom må lämnas des beneficia
juris öpne och saken sättjas i det stånd, som hon var
innan lagsökningen af framlidne Camar-Revisions-Rådet Adelhielrn
skedde och norre förstads Cemners-rätts utslag den 18
Sept 1735 deruppå utföll, och sådant alt, ibland andre skiäl,
i anseende dertil at l:o af Cemners-rättens interlocutorie-utslag
den 18 Sept. 1735 finnes, at Lieutenant Stierneld undandragit
sig alt svarsmål uti det emot Ofverst-Lieutenant Gynther in
-
mot Kammar-rev.-rådet Adelhielm.
489
stämde vice versa målet, efter han icke var befullmäktigad af
Gynther, detsamma emot Adelhielm at utföra; 2:o at in prima
instantia ännu icke var afgiordt huru med den emellan Stierneld
och Gynther slutade afhandlingen, hvarom K. Håfrätten i
dess förklaring förmält och i anledning hvaraf Stierneld skal
blifvit Gynthers rättsinnehafvare, rätteligen sammanhängde och
huruvida Stierneld med eller utan vilkor denna skulden quaestionis
sig påtagit, utan hvilket 3:o Lieutenant Stierneld bordt
muta sine beneficia juris et processus til godo, med mera, som
sielfva Memorialet vidare innehåller.
Hvad de genom K. Majits nådige utslag af den 14 Dec.
1737 Lieutenanten Stierneld ådömde 50 dal. smts expenser angår,
så hemställer Deputationen, om icke de samma kunde
hvila til dess sielfva hufvudsaken parterne emellan lagligen
blifver afgiord, hållandes docli före, at Lieutenanten Stierneld
för dess emot K. Håfrätten brukade harda och ovahrsamma
skrifart bör til de fattige erlägga 50 dal. smt.
Hr Landtm, uprepade i hvad slut Deputationen stadnar,
nemligen at saken må sättjas i sitt förra stånd och Lieutenant
Stierneld för sin skrifart betala 50 dal. smt.
Hr Hammarberg sade sig ej veta det vara vanligit, at
Riksens Ständer uptaga och ändra mindre domstolars eller Håfrätters
utslag, innan sakerne varit inför högsta domstol, som
är hos K. Majit; ej eller viste han om tertius voro hörd, som
härvid torde komma at lida; dessutan blefvo här och fatalier
restituerade, hvilket han höllö för et farligit prejudicat.
Frih. C. W. Cederhielm berättade, at ärendet varit hos
K. Majit och gådt genom urskilningen.
Frih. H. Wrede yttrade sig, at denna saken i första början
fädt en detour, och at Håfrätten sig öfverililat, som pålagt
Stierneld forum och at svara; häremot hade Protocolls-Deputationen
enligit lag funnit Stierneld ej böra svara, innan han
lagligen blifvit stämd, och voro altså et fel i processen begångit,
sorn aldeles sätter saken i sitt förra stånd. I öfrigit hemställer
jag huruvida det kan vara billigt, at någon pliktar,
som igenom en olaga process tvingas at söka K. Majit; och
hvad skrifarten beträffar, så bör Advocaten för densamma
snarare plikta än Stierneld.
Hr Hammarberg: Jag beklagar mig och alla ämbetsmän,
om de skola höra sådane förvitelser, som nu med Håfrätten
skiedt, hvilken beskylles för öfverihlning.
490 (Jan. 22.) Löjtnanten Stiernelds sak.
Frih. C. W. Cederhielm: En rättvis domare, som Hr
Hammarberg beliöfver ej frukta någre förvitelser. I öfrigit,
hvad en hel Deputation sagt, kan en Riddersman, som Frih.
Wrede nu giordt, altid säga efter. Här lärer frågan vara om icke
Deputationens Betänkande, såsom på goda skiäl grundat, bifalles.
Hr H amni arberg frågade om Hr Adelhielm härvid voro hörd.
Hr Boije: Det har ej behöfts, ty honom är ej något
ifråndömt.
Gref Henning Gyllenborg: Om Deputationens Betänkande
i det öfriga vinner bifall, kan jag ej se huru Hr Stierneld
kan betala böter, för det han gådt til Revisionen.
Hr Carl Silfverschöld: Det är efter lag, at på den ort
någon kärer, bör han och svara; härefter har Cemners-rätten
dömt och äfvenså Håfrätten.
Frih. C. W. Cederhielm sade detta hafva rum uti reconventions-mål.
Hr Håfrätts-Råd Isaac Olivecrona sade sig såsom ledamot
af den divisionen i Håfrätten, deräst saken varit före, böra
gifva R. o. A. tilkänna, at när Håfrätten ändrade Cemnersrättens
Resolution, så var ock des embetes-plikt enligit såsom
Ofver-domare at determinera forum för parterne; hufvudmålet
voro af Håfrätten ej vidrört och således intet steg giordt, sorn
på något sätt voro stridande emot Sverges lag, en ren process
och en redelig Domares plikt.
Hr Palmstierna förestälte, at som Hr Olivecrona tält pa
Hafrättens vägnar, så må ock Hr Stierneld inlåtas at andraga
hvad han kan hafva at föreställa.
Emedan detta bifölls inkom Hr Stierneld och giorde en
vidlyftig berättelse om sakens förlopp, visandes påfölgderne at
om han vid den fälte Resolutionen låtit bero, hade han kommit
at utbetala 14,000 dal. kint för en pretension, som honom
ej angick, och sedan ex petitorio genom en kåstsam process
måst återsöka en sådan summa.
Efter något ytterligare discourerande begärtes, at Hr
Landtm, ville giöra propositionen om Betänkandet bifalles.
Hr Landtm, giorde frågan;
Hvilken af R. o. A. med Ja besvarades.
Atskillige af R. o. A. påminte, at Hr Stierneld för de
honom ålagde 50 dal. smts böter må befrias.
Hr Landtm, frågade, om desse böter skola gå ut.
Härtil svarades likaledes af R. o. A. med Ja.
Dagspenning för artilleri-manskapet.
491
Hr L i lije sti erna sade, at hvad böterne beträffar, kunde
han sig dermed ej conformera, innan han fingo höra hvaruti
expression erne bestodo.
Härtil svarades saken redan vara afgiord.
Resol.: Betänkandet bifölls, undantagandes de af Deputationen
Lieutenant Stierneld pålagde 50 dal. sints böter.
Företogs igen Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
en viss dagspenning för Artillerie-manskapets här i
staden extra arbete;
Och uprepade Hr Landtm, innehållet samt de redan i
dag med och mot anförde skälen.
Frih. Adlerfelt liemstälte, om icke billigt voro, at de
öfrige värfvade regimenter samma förmån blefvo tillagd, i anseende
til den gemene soldatens slätta vilkor, och at i de öfrige
guarnisonerne de ej hafva det tilfälle at förtjena sig något
som här i Stockholm,
Gref Johan Gyllenborg sade, at alle guarnisons-regimenter
äro skyldige at giöra handräckningar; men som Artillerie-manskapet
här i Stockholm måste släpa med stycken och
ammunition för alle fästningar i hela riket, sa voro det et
arbete, hvilket långt öfverskrider de omtalte handräckningar.
Hr Didron: Alle skulle gierna se, at de värfvade regimenter
i gemen kunde niuta samma förmån, som här för Artillerie-manskapet
begäres, men som ordinariestaten härigenom
skulle graveras och Ständerne årligen betala contributioner, kan
jag för min del härtil ej samtycka, i synnerhet som de indelte
regimenter, när de giöra något arbete, ej betalas derföre.
Hr Mannerheim förestälte, at Artillerie-manskapet häri
•Stockholm måste bära krut, ammunition och stycken för arméen
och alle fästningar i riket, stå i smedjan vid et trälsamt
arbete, dessutan öfvas ej mindre uti infanterie-exercitieme
än at umgås med stycken; at man kan visa det de om året
giordt mer än 16 tusen dagsvärken öfver det ordinarie, så at
om de med någon betalning för sådant extra arbete ej hugnas,
regimentet går under, kunnandes, på det staten härigenom ej
må graveras, desse medel tagas af saltpeter-öfverskottet.
Frih. II. Wrede och Hr Nils Lilljehök understödde
detta, och at billigheten och försiktigheten fordrar at på alt
sätt bibehålla och conservera et regimente, som gior så mångfaldig
nytta, samt at det voro synd at låta det samma ruineras,
begärandes at propositionen måtte giöras.
492 (Jan. 22.) Dagspenning för artilleri-manskapet.
Hr von Blixen förestälte contributionernes dryghet, hvilke
ined executionstvång mäste utsökas, och at fördenskull al mögelig
besparing är nödig; dessutan hade ock Artillerie-regimentet
på förra riksdagen fådt en tiiökning af 600 man och alt hitintil
utan någon extra betalning giordt arbetet.
Frih. Cronstedt: De 600 man gingo til Finland och KrigsCollegium
har sielf funnit arbetet vara för mycket. Om en
så skälig begäran afslås, vill jag vara utan ansvar, om regimentet
går under.
Det påmintes, at staten härigenom skulle graveras.
Gref Lewenhaupt: Utan gravation i staten kan regimentet
härutinnan ej hielpas, men när man considererar arbetet,
och at detta regimentet ej mera bör tvingas än andre, så tyckes
en skälig tiiökning ej kunna afslås, allenast man viste huru
långt den går.
Hr Mannerheim förmente densamma kunna gå til 2 å
3,000 dal. smt; och voro frågan om för en så ringa summas
skull man skulle vilja våga et så godt regimentes undergång.
Hr Lars Åkerhielm: Det, som låter litet, stiger ofta
högre än man skulle tro; vid förra Riksdagen beviljades fabriqueurerne
allenast halfannan styfver på hvar aln kläde, som
lefvereras til arméen; det giorde en summa af 30,000 dal.
smt; det torde vara nog om för Artillerie-manskapet i Stockholm
utsattes 300 dal. smt om året och i proportion för de
öfrige värfvade regimen t er.
Häruppå discourerades en stund med skiljaktighet i meningarne
til des omsidor R. o. A. sig förenade at härtil för
Artillerie-regimentet en summa af 1,000 dal. smt årligen i
staten anslås, hvilken ej får öfverskridas.
Resolutio: R. o. A. stadnade i det slut, at til de omförmälte
extra arbeten et tusende daler silfvermynt i staten årligen
kommer at anslås, hvilken summa ej får öfverskridas.
Hr Ekestubbe påminte, at detta ej må dragas til prejudicat
för andre rigimenter.
Som under denna deliberation Cammarherren De Geer var
tilbakakommen med berättelse, at Deras Majestäter i nåder utsatt
timan för Riksens Ständers Deputationer til klåckan ellofva
i morgon förmiddagen, altså afsändes Riddarhus-Cancellisten
Wulfwenstierna at gifva sådant de öfrige Stånden tilkänna,
samt at R. o. Arns Deputerade blifva 24 til antalet och de
Deput. till H. M. Drottningen. Staden Köping. 493
öfrige Ståndens 12 af hvartdera Ståndet, och at de församla
sig här pa Riddarhus-sahlen.
Sedan uplätes listan på R. o. Arns Deputerade, som i
morgon komma med Hr Landtmarskalken at upgå til at aflägga
en underdånig lyckönskning öfver hennes Maj:ts Drottningens
födelsedag:
Carl Silfwerschöld,
Gref De la Gardies Fullmäktig.
Axel Wrede Sparre.
Grefvar:
Jean Gyllenborg.
Carl Lillje.
Per Silwer sparre.
Carl Gustaf Boije.
Georg Ad. Ruthensclwld.
Falkengren.
Carl Lillje sti erna.
llilletan.
Carl Morath.
Hedenstierna.
Seidenberg.
Öfverste Creutz.
Fri herrar:
Faltzburg.
Carl Ollonberg.
Adel:
Ilindr. Falkenberg.
Anders Ollonberg.
Carl Ridderborg.
Huppenfelt.
Magnus Lagermark.
Ulrich Frölich.
Gust. Ruthensparre.
Fock.
R. o. A. skildes åt.
Den 24 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Uplästes Bergs-Deputationens Extractum Protocolli af
den 20 Nov. sidstl. angående et med bemälte Deputation ifrån
Secreta Deputationen communicerat Extract utur Råds-Protocollet
jemte Cammar- och Commerce-Collegiernes underdåniga
Betänkande af den 23 April 1735 om Köpings stads sökte Privilegium
til en baggares inrättande therstädes, hvaröfver Deputationen
hördt Bergs-Collegium, som vid handen gifvit, at det
ej haft sig tilförene bekant at Köpings stad begärt eller erhållit
förberörde baggare-privilegium, som det icke eller vet
494 (Jan. 24.) Staden Köping. Sala bergslag.
huruvida Bergslagen dervid kan vara hörd eller intet; i anseende
hvartil och som det skulle lända Bergslagen til en stor
gravation om omkostningarne til staden, them ohörde, skulle
härigenom blifvit förökte, så hemställer Deputationen om icke
en underdånig föreställning til H. K. Maj:t ina afgå, det berörde
baggeri-privilegium, hvad båtpenningarne angår, må hvila
til des H. K. Majit fådt inhämta Bergslagens och Brukspatronernes
med Bergs-Collegii och flere vederbörandes utlåtande
häröfver.
Likaledes uplästes Riksdagsfullmäktigens för Köpings stad
Borgmästaren von Werdts Memorial i denne sak, derutinnan
föreställes, at i fall efter Bergs-Deputationens utlåtande båtpenningarne
et öre smt skulle komma at hvila, kunde inger
thervid mera lida än Bergslagen sielf, emedan slike båtpenningar
för jernets forssel til stora sion upbäras af båtägarne och
icke af baggeri-interessenterne, hvilka båtägare ej kunna påläggas
at utan betalning afföra Brukspatronernes stångjern;
förmälandes Borgmästaren von Werclt derhos at efter 1680 års
K. Resolution betalas 1 öre smt af vägare-penningarne til
baggeri-interessenterne, som med årensningen äro sysselsatte,
och at innan den är fullgiord nödvändigt båtpenningarne måste
erläggas.
Jemväl uplästes det lofl. Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 18 Dec. om detta ärendet, hvarutinnan til de
öfrige respective Ståndens bifall anmäles, om icke det vid ofvannämnde
för baggeri-interessenterne utfärdade Privilegium aldeles
må förblifva til des H. K. Majit efter inkommen undersökning
pröfvar det i någor måtto böra ändras.
Efter något discourerande bifölls det lofl. Borgareståndets
yttrade mening och skrefs på Bergs-Deputationens Extractum
Protocolli följande Resolution i
Resol.i R. o. A. biföl lo det lofl. Borgareståndets genom Extractum
Protocolli af den 18 sidstl. Dec. härom yttrade mening.
Uplästes Bergs- samt Gammar-CEconomie- och CommerceBeputationernes
gemensamma Betänckande angående Al mogens
i Wåhla och Harbo sochnar i Sahlbergs län giorde ansökning
at blifva befriade för grufvevedens och kohls utgiörande til
Sahla Bergslag, hvilket dem igenom et den 27 Januari 1733
uprättat contract blifvit pålagt.
Sedan Deputationerne häröfver inhämtat K. Bergs-Collegii
utlåtande, jemte det hvad Landshöfdingen i orten så väl sora
Onera till Sala bergslag.
495
Bergslagen vid berörde ansökning anfördt, yttra sig Deputationerne
vara af den tankan, at bemälte sochnar likmätigt de
af K. Bergs-Collegio åberopade Förordningar och Resolutioner
äro förbundne at emot riktig betalning framföra kohl til silfververket.
Och som desutom befunnits af den i Säljberget år 1734
håldne Commissionen alt ordenteligen och lagligen vara procederat,
så hålla Deputationerne före, at merberörde sochnar med
denna deras ansökning ej bordt besvära Riksens Ständer, hemställandes
om icke til slike klagomåls förekommande hädanefter
desse sochnar må föreläggas 100 dal. smts vite, der de
understå sig at hos Riksens Ständer vidare inkomma med någre
besvär öfver de med dem slutne contracter samt theras kohls
och veds posterande til silfververket, såsom ock at ther någon
skulle beträdas förleda Almogen dertil, en sådan med 2,000 dal.
smts plikt må anses.
Likaledes finna Deputationerne nödigt at K. Bergs-Collegium
vid hårdt ansvar bör hålla alfvarsam hand theröfver, at the
omkring Sahla silfververk belägne jernverken ej må förfördela
detsamma med oloflig ved- och kohlhandel, samt at Collegium
hädanefter med al försiktighet må omgå vid privilegierandet af
någre jernverk så nära ther omkring, at kohl ifrån de 12 Sahla
silfververk underlagde sochnar dymedelst ej må dragas. I öfrigit
förmoda Deputationerne, at som K. Bergs-Collegium utlåtit sig
med Landshöfdingen och Justitiae-Cancellern Cederbielke vilja
tilse, at Almogen uti ved- och kohlfourneringen må lindras så
länge silfververket" deraf ej betarfvar så högt quantum, det
sådant så snart det sig giöra låter varder verkstäldt.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Bergs- saint Camar-CEoonomie- och CommerceBeputationernes
Betänkande angående Almogens i Huddunge
sochn och Sahlbergs län giorde ansökning äfven om befrielse
för veds utgiörande til Sahla silfververk, öfver hvilket mål,
såsom af lika och enahanda beskaffenhet med förenämde Almogens
i Våla och Harbo sochnar anförde besvär, Deputationerne
sig jemväl på lika sätt utlåta.
Detta Betänkandet bifölls äfvenledes af R. o. A.
Hr Bergs-Råd Bergenstierna, efter aflagd tacksägelse för
det R. o. A. så rättvisligen behagat bibehålla et så ädelt och
gammalt silfververk vid des på laga afhandlingar grundade
rättigheter, förklarade at sorn grufvan således får tilräckelig
tilgång på ved och kohl, så kan man med Guds hielp hädan
-
496 (Jan. 24.) Mjölnare-embetet. Accis.
efter fömoda en ansenligare tilvärkning af silfver, hvartil Gudi
lof nu god liknelse sig skall visa; lieraställandes om icke R. o. A.
skulle beliaga låta recommendera desse begge Betänkanden til
et skyndesamt afgiörande hos de andre Stånden, aldenstund
grufvan nu i vinter behöfver ved och kohl.
Detta bifölls af R. o. A. och afsändes Riddarhusfiscalen
i detta ärendet til de andre Stånden, samt blef tillika, i anledning
af Hr Sprengports giorde och af R. o. A. bifallne
föreställning, anbefald at anmäla det någre af R. o. A. ifrån
Finland med ytterligare påminnelser vid Tienstehionsordningen
lära inkomma.
Uplästes de hos R. o. A. den 22 Jan. tagne Resolutioner
och biföllos, som de uti samma dags Protocoll under hvart och
et ärende införde finnas.
Uplästes utdraget af Camar-CEconomie- och CommerceDeputationens
Betänkande angående qvarnägarnes och Mölnareämbetets
här i staden giorde ansökning, at alle här i staden
bygde häst- och handqvarnar, som försäljas, dem först måge
hembjudas, samt dem tillåtas, jemte deras väder- och vattuqvarnar,
at bygga och hålla häst- och handqvarnar, förmälandes
Deputationen i förmågo af andragne skäl sig icke kunna styrka
Riksens Ständer bemälte ansökningar at bevilja.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes utdraget af Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänkande angående boskaps- och qvarntulls-accisen uti städerne
Stockholm, Göteborg och Carlscrona, hvarutinnan l:o utur
Camar-Collegii Riksdags-relation uprepas hvad angående bemälte
accis-upbörd i Stockholm sedan sidsta Riksdag sig tildragit,
och hvad som gifvit anledning til den härom utgångne
Förordningen af den 14 Junii 1735 för Stockholms stad;
2:o anföres utur K. Maj:ts Secrete Propositions 13 §, at den
förminskning, som cronan lider uti sine inkomster genom den
förändring, som år 1734, i följe af 88 § af Borgerskapets Besvär,
skedde med oftabemälte accis-upbörd i desse trenne städer,
årligen skal kunna räknas til 30,000 dal. sint; hemställandes
Deputationen 3:o om icke til K. Majit i anseende til förbemält)'
med Stockholms stad giorde författning en underdånig tacksägelse
bör afläggas och samma författning blifva stående;
4:o hvad Carlscrona beträffar at accis- och qvarntullen ina
sättjas der på samma fot, som den var för än ofvannämd?
1734 års Resolution utföll, aldenstund så väl Borgerskapet som
Lunds akademi. Uddevalla apotek. Knektehåll.
497
Ammiralitets-staten sådant sielfve begärt, men 5:o at i Göteborg,
uppå stadens anhållan, efter 1691 års Mälde-Placat må
förhållas; finnandes Deputationen 6:o liär i Stockholm någon
förändring uti 1735 års Förordning ej väl kunna ske, eller at
den förminskning, som cronan der lider, på annat sätt än
genom en strängare bevakning kan förekommas.
Hr Landtm, frågade om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes det angående spannemåls-försslen för Lunds
Academie-stat i följe af R. o. A:ns den 20 Jan. tagne slut
upsatte Extractum Protocolli, hvilket bifölls.
Extract utur Protocollet sorn holts hos R. o. A. den 20
Jan. 1739.
Sedan R. o. A. den 6 sidstl. Dec. bifallit 30 § af Almogens
Besvär på denne Riksdag, angående spannemålens förande til
Academie-staten i Lund, hafva R. o. A. igenom en och annan
ifrån orten inkommen berättelse, angående de svårigheter, som
Almogen i Skåne i anseende til samma spannemåls forssel
skal möta, funnit sig föranlåtne de öfrige respective Stånden
om et benägit bifall til ofvanbemälte § af Almogens Almänna
Besvär vänligen at anmoda. Actum ut supra.
Uplästes Cammar-OSconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande, angående sökt tullfrihet för apothequet i Uddevalla,
hvarutinnan til Riksens Ständer hemställes om icke det
samma med tullfrihet af 100 dal. sint årligen hädanefter må understödjas,
på lika sätt som andre stapelstäders apothequer en sådan
förmån åtniuta, på det bemälte apotheque må vara i ti lstånd at
med goda och tilräckelige vahror kunna fournera provincen.
Och bifölls bemälte Betänkande af R. o. A.
Uplästes et Extract utur Råds-Protocollet af den 12 i
denne månad, hvarmedelst med Riksens Ständer cominuniceras
indelningshafvarnes under Skaraborgs Infanterie-regimente i
deras enskylte besvär vid denne Riksdag giorde ansökning, at
de trenne der inroterade Öfver-officerare-boställen måge ifrån
knektehålds besväret blifva befriade, aldenstund målet om de
inroterade köpegods-säterierne i Vestergöthlaud nu ligger under
Riksens Ständers afgiörande.
Härvid uplästes jemväl Krigs-Collegii om detta ärendet
afgifne Betänkande jemte et af framlidne Öfversten Gadde
ingifvit förslag på de hemman, uppå hvilka knekte-besväret
kunde flyttas.
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 32
498 (Jan. 24.) Klappholts-handel.
Hr Fock och åtskilige flere förestälte at sorn alla boställen
böra äga lika rättighet och förmåner och muta de friheter,
som 1684 års Reglemente dem tillägger, så kunde ej
någon svårighet afses vid det af Hr Öfversten Gadde ingifne
förslag.
Det påmintes at K. Camar-Collegium härvid borde höras;
och efter något discourerande stadnade R. o. A. i följande slut:
Resol.: R. o. A. hafva intet i underdånighet at påminna,
at de trenne vid Skaraborgs Infanterie-regimente inroterade
Öfver-officerare-boställen ifrån knektehållet måge befrias och
samma besvär på de i det bifogade Öfversten Gaddes förslag
utsatte' hemmanen flyttas, såvida K. Camar-Collegium dervid
ej kan hafva något at påminna.
Uplästes Landt- och Siö-Militice- samt Cammar-tEconomie-
och Commerce-Deputationernes gemensamma Betänkande
i anledning så väl af Ammiralitets-Collegii Riksdags-berättelse,
som 30 § af Borgareståndets Almänna Besvär, angående eri
klapp- och stafholzhandels inrättande här i riket, hållandes
Deputationerne före at til befrämjande af denne handel, samt
på det sådane ekar, hvilka til skogsvirke ej äro tienlige, icke
måge i skogarne förrutna utan til klappholts kunna brukas,
de samma efter föregången utsyning, på sätt som Betänkandet
innehåller, måge få huggas och med egne eller inrikes fahrtyg
få utskeppas; hvarifrån doch Skåne för des skogslöshet skull
undantages, jemväl ock at när af privatis någon ansökning
giöres om träns fällande til klappholtz uti Halland, Blekinge
och Bohus län, hvilka för ek och book äro skattlagde, sådant
må ske med jordägarens samtycko, börandes ock ekarne i
giörligaste måtto fällas den tiden på året då ekebarken för
garfverierne är tienligast och Landshöfdingarne noga tilse, at
ej allenast intet missbruk med denne handel må förelöpa utan
ock vid hvart års slut notificera Ammiralitets- och CommerceCollegierne
huru många ekar blifvit fällte samt ort och ställe
hvaräst det skiedt, med mera.
Och som desutan Capitainen Leijonankar til AmmiralitetsCollegium
ingifvit förslager, på hvad sätt utur de eljest här i
riket helt aflägne och til utförssel obeqväme cronoskogar en för
Sverge ganska nyttig klapp- och stafholtz-handel skal kunna
inrättas, så hemställa Deputationerne om icke K. Maj:t i underdånighet
kunde anmodas at om sielfva sättet til denne handels
inrättning, sedan vederbörande blifvit hörde och Capitaine
Om skogarnes vård.
499
Leijonankar sig vidare i underdånighet fådt utlåta, med Råds
råde så förordna, som bäst och nyttigast pröfvas.
Hr Rammel påminte at om Betänkandet bifalles, bör
dervid det uttryckeliga förbehåld giöras, at R. o. Arns Privilegier
blifva oförkränkte.
Gref Johan Gyllenborg förestälte at som AmmiralitetsCollegium
för Defensions-Deputationen klarligen vijst nödvändigheten
at med ekars huggande sparsamt må tilgå, altså bör
detta ärendet med Ammiralitets-Collegio communiceras och
upsikten häröfver bemälte Collegio anförtros.
Hr Wulfclo förmente at så snart en sådan handel öpnas
stort missbruk torde ske med ekehvgget; så mycket mera som
man redan torde finna exempel, at cronans ekar blifvit sålde
för 16 öre smt, hvilke varit af den storlek at de sedan blifvit
satte i spanjefarare.
Häremot anfördes, at som af Deputationerne de nödigaste
precautioner til alla missbiuks förekommande redan äro vid
handen gifne och sättet til hela denna handels inrättande til
K. Majit i underdånighet hänskiutit, at derom sedan vederbörande
hörde blifvit förordna, det jemväl är vijst en sådan
handel vara nyttig, så tyckes ingen betänkelighet vara at
bifalla Deputationens yttrade tankar.
Hr Landtm, uprepade desse anförde skiäl och frågade
om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Bondeståndets ingifne Eictractum Protocolli af
den 25 Nov. angående 100 § af Ståndets Almänna Besvär
vid denne Riksdag, berörande huggen veds förande til Norge
af ahl och biörk.
Vid efterseende befants bemälte § så väl af R. o. A. som
Prästeståndet redan vara bifallen, som den i Almänna BesvärsDeputationen
blifvit projecterad;
Men som Hr Cedercrona ingaf et Memorial, hvilket för
P- o. A. blef upläst, derutinnan emot en sådan frihet at föra
hl Norge huggen ved, anföres den redan i Bohuslän sig yppande
skogsbristen och den skada, som väre gräntze-städers handel
derigenom skulle lida endast til de Norrske städers handels
förkofring och upkomst, kom detta ärende hos R. o. A. å nyo
i öfvervägande, då efter något discourerande R. o. A. stadnade
1 följande slut, hvilket skrefs på Bondeståndets ofvanbemälte
Extractum Protocolli:
500 (Jan. 24.) Ersättning för Ingermanländska godsen.
Resol.: I anseende til de skäl, som lios R. o. A. i anledning
af hosgående Memorial kommit i öfvervägande, funno
R. o. A. betänkeligit at giöra någon ändring uti 84 § af
Resolution på Almogens Besvär vid 1734 års Riksdag, utan
bör det vid bemälte § aldeles förblifva,
Uplästes Secrete Utskottets Extracturn Protoeolli af den
9 i denne månad, angående det af Riksens Ständer til Secrete
Utskottet remitterade målet at utse någon fond, hvarigenom de
Ingermanländske familier, hvilka medelst landets cession til
Ryska cronan mist sine gods i Ingermanland, och hvarföre
Riksens Ständer dem nu beviljat et vist proportionerat vederlag
uti vissa obebygda tracter i Finland, måge til berörde ödesländers
uptagande kunna hugnas med något understöd i penningar.
Sedan Secrete Utskottet inhämtat den öfver Reductionsoch
Liquidations-värket förordnade Deputations utlåtande til
huru högt samma understöd sig skulle bestiga, samt hvilka
personer deraf borde blifva delaktige, då sidst bemälte Deputation
upgifvit en förteckning på berörde familier och det beviljade
understödet uträknat efter deras bortmiste obser- eller
hemmantal til 90 dal. smt för hvarje obs, som bestiger sig in
alles til 288 % obser och understödet således til 25,944 dal.
smt, förmäler Secrete Utskottet sig ej finna någon annan tilgång,
än at de igenom Riksens Ständers Contoir måge förnöjas,
sedan vederbörande arfvingar sig förut behörigen ligitimerat,
och öfver hvars och ens bortmiste räntor blifvit liquiderat, samt
visse tracter utsedde och dem anviste med mera, 'doch at i akt
tages huruvida berörde familier begifvit sig under rysk öfverhet,
och redan kunna hafva återbekommit sine gods i Ingermanland
eller af Ryska cronan derföre niutit vederlag på andre orter.
Hr von Gröninger förestälte at om detta skal gå til
ytterligare liquidation, så torde det för desse olyckelige familier,
som kommit i mistning af sin egendom, alt för långt på tiden
utgå innan de komma at niuta någon hielp och ersättning;
bedjandes at R. o. A. ville taga deras myckna lidande och enrot
fäderneslandet vijste trohet, samt at de igenom fredsslutet utan
sin skuld kommit i en sådan mistning, uti ömt behiertande,
och altså låta dem tilkomma de af Secrete Utskottet föreslagne
summor utan vidare liquidation, emedan eljest tiden för deni
kommo at utdragas, och de så mycket senare skulle komma
at niuta den hielp, hvarmed Riksens Ständer funnit rättvist
dem at hugna.
Handelsmännens i Stockholm klassifikation. 501
Detta understöddes af åtskilige af R. o. A. och begärtes
at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade altså om i anseende til desse familiers
myckna lidande R. o. A. behaga bifalla at utan vidare liquiderande,
när de öfrige af Secrete Utskottet föreslagne omständigheter
blifvit i akt tagne, de här utsatte summor af Riksens
Ständers Contoir böra blifva utbetalte.
Detta bifölls af R. o. A., och fants godt at uti Resolutionen
ärendet til bifall hos de andre Stånden recommenderas;
Så blef ock uppå Hr Moraths föreställning af R. o. A.
dertil samtyckt, at de, som här på Riddarhuset äro af bemälte
familier, kunna formera en Deputation och med denna R. o. Arns
Resolution gå til de andre Stånden.
Skrefs altså på Secrete Utskottets Extracturn Protoeolli
följande Resolution:
Resol.: Bifölls i öfrigit, men i anseende til desse familiers
myckna lidande, funno R. o. A. billigt at utan vidare liquiderande
öfver hvars och ens bortmiste räntor, enär de öfrige
af Secrete Utskottet föreslagne omständigheter blifvit i akt
tagne, de här utsatte summor af Riksens Ständers Contoir
böra blifva utbetalte, hvilket R. o. A. hos de öfrige respective
Stånden til et ömt och rättvist behiertande samt benägit bifall
i bästa måtto anmäler.
Hr Landtm, anmälte Justitise-Deputationens Betänkande
angående de Handlandes classification här i staden, hvilket som
det voro ganska vidlyftigt, så at med des upläsande mycken
tid skulle bortgå, och saken allenast angingo Borgareståndet
samt Stockholms Borgerskap, hvilke härom sin emellan träffat
en förening, altså hemstälte Hr Landtm, om icke det voro nog,
at Borgareståndets härom utfärdade Extracturn Protoeolli af
den 20 sidstl. Dec. upläses, isynnerhet som der klagan uphörer,
der är ej eller någon sak mer.
Härtil samtycktes, och uplästes Borgareståndets Extracturn
Protoeolli, angående Stockholms stads Handlandes classification,
hvarutinnan Ståndet bifaller Justitise-Deputationens Betänkande,
men at hvad företrädet angår, Grosshandlare-Societetens Fullmäktige
förklarat at ehuruväl enligit K. Maj:ts nådiga rescript
af den 16 Maii 1734, som grundar sig på 1731 års Förordning
om Riksdagsmäns vahl här i Stockholm, Grosshandlare-Societetens
Fullmäktige framför the andre Handels-Societeter företrädet
tillägges, håfve the doch med the öfrige Handels-Socie
-
502 (Jan. 24.) Kronotionden i Elfsborgs län. Förordningar
teters Fullmäktige sig således förenat, at enär någon af them
til Riksdagsfullmäktig väljes, som utom äldre vunnit burskap
jemväl ägde någre serdeles förtienster, anseende och skickelighet
och då någon skiljaktighet om företrädet sig yppa kunde,
Magistraten i Stockholm tå then samma äger at uptaga, skärskåda
och sluta, hvilket Ståndet jemväl bifaller.
R. o. A. biföllo förbemälte Extractum Protocolli och skref
på Justitiee-Deputationens Betänkande följande Resolution:
Resol.: R. o. A. biföllo det lofl. Borgareståndets genom
Extractum Protocolli af den 20 sidstl. Dec. yttrade mening.
Uplästes Camar-OEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande öfver 7H § af Bondeståndets Almänna Besvär
angående redresseringen af måhlet på cronotionden uti Elfsborgs
län, hvaröfver Almogen dersammastädes sig besvärat på det
sättet at dem för 5 små skeppor, som icke skal vara mer än
en tunna, skal påbördas at utgiöra 1V4 tunna med 8 kappar
på tunnan, hvilket skal vara 14^2 kappar mer för hvarje
tunna än de tilförene bordt utgiöra. Nu emedan Deputationen
funnit, at tiondesättning i Elfsborgs län är på skeppor inrättad
a 14 kannor på skeppan, och at 4 sådane skeppor böra giöra
en tunna a 56 kannor, ty styrker Deputationen Riksens Ständer
til denne tiondesättnings ytterligare fastställande, och at samina
skeppor måge redresseras til rätt tunnemål a 56 kannor, samt
i stället för rågan, så många kappar som uti Förordningen om
mått och vigt vid denne Riksdagen faststält blifver.
Så uplästes ock Bondeståndets Extractum Protocolli af
den 20 Jan., hvarutinnan förbemälte §, som den uti Almänna
Besvärs-Deputationen blifvit projecterad, til et benägit bifall
recommenderas.
R. 0. A. biföllo Betänkandet, med hvilket förbemälte §
var enlig.
Uplästes Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Berättelse angående de Stadgar och Förordningar, hvilka af
Deputationen under påstående Riksdag blifvit öfversedde och i
Riksdags-Beslutet skola komma at införas, hvilka Förordningar
i Betänkandet hvar efter annan upräknas, och påminner Deputationen
allenast vid Förordningen af den 13 Jan. 1735,
huruvida de, som tagit afsked med förbättring på caracteren,
måge åter få träda i tienst igen, at de, som vid de reducerade
regimenter mot sin vilja fådt afsked med caractere, här under
ej komma at begripas, samt at hvad i 7 § af 1735 års Reh
-
som skola intagas i Riksdagsbeslutet.
503
gions-stadga förmäles om alla de stadgars, K. Brefs och Förordningars
tryckande och almänna kundgiörande må varda
fullfölgdt och efterkommit.
Häröfver stadnade R. 0. A. i följande slut:
Resol.: Bifölls, doch at följande Förordningar, hvilke dels
ej förr än vid näst kommande Riksdag komma uti Beslutet at
inryckas, dels äro af den beskaffenhet at de uti et RiksdagsBeslut,
såsom en public act then hos andre nationer plägar
almänt kunnig blifva, ej väl tyckes kunna införas, måge uteslutas
och häldre igenom en serskilt til K. Maj:t i underdånighet
upgående expedition förklaras, at de af Riksens Ständer
äro antagne, nemligen: Instruction för landtmätarne vid justering
af mått, måhl och vigt, den 16 Febr. 1736; Chartae-SigillataeFörordningen
den 23 Sept. 1736; Förordning om mått, måhl
och vigt den 27 Maii 1737; Resolution på Justitiae-Cancellerns
Memorial om reducerade officerare den 19 Maii 1725; Förordning
om Banco-transportzedlar den 11 Febr. 1726; Förordning
af den 20 Oct. 1727, at Ståndspersoners tienstefolk etc. under
Förordningen af den 24 Nov. 1725 angående dryckers och
vahrors borgande böra begripas; K. brefvet til Krigs-Collegium,
angående augments-räntors förpantande, af den 14 April
1730; Resolution angående underhåld för Tings-rätterne den
6 Julii 1720.
Det påmintes fuller af Hr Didron, i anseende til Förordningen
af den 13 Jan. 1735 angående dem, som fådt afsked
med förbättring på caracteren, at ingen som fådt en sådan
förbättring må få återträda i tienst igen, emedan andre derigenom
prejudiceras, och at altså förbemälte Förordning ännu
närmare borde skärskådas, innan den som en almänt vedertagen
lag uti et Riksdags-Beslut införes, varandes eliest den olägenheten
at befara, at en uti fredliga tider blott genom caracterers
sökande kan tiena sig högre up än den som giordt många
campagner.
Men sorn härvid af Hr Landtm, föreställes, at denna
Förordning ingalunda favoriserar dem, som sielfve begärt afsked
med förbättring på caracteren, aldenstund den samma stadgar,
at om de vilja gå i tienst igen, de böra taga emot en grad
ringare än den de tilförene värkeligen haft, utan allenast talar
om sådane, som då regimenterne reducerades utan derom giord
ansökning och ofta emot sin vilja lingö med afskedet en högre
caractere, at de nu kunna söka lika tienst, som de tilförene
504 (Jan. 24.) Accis. Sågqvarn ar.
värkeligen innehade, hvarmed jemväl Stora Secreta Deputationen
instämt, och hvad sielfva Förordningen beträffar den
redan i anledning af Justitise-Deputationens Betänkande om
de Förordningar, som i Riksdags-Beslutet skola införas, af alla
4 Stånden är bifallen at i Riksdags-Beslutet införas; altså
stadnade härmed denne discours.
Uplästes Utdraget af Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänkande angående de af städerne Göteborg och Carlscrona
sökte accis-restitutioner, förmälandes Deputationen sig ej annat
kunna finna än at accisen och qvarntullen bör restitueras folden
spannemål, som bevisligen finnes varit i behåld för år 1735
i Göteborg och Carlscrona städer, så vida i följe af 1691 års
Mälde-placat invånarne hafva måst accisa och qvarntulla för
samma spannemål å nyo när den til förmälning på qvarnen
blifvit förd, hemställandes Deputationen til Riksens Ständers
godtfinnande om icke förberörde städer för den ofvanförmälte
dubbelt erlagde accisen måge utaf öfverskottsmedlen, sedan
General-Tull-Arrendet samt Societetens dervid betingade 12
procent blifvit afdragne, årligen niuta så stor ersättning, at
de derföre innan nästkommande Riksdag må vara förnögde
och betalte.
R. o. A. stadnade häröfver i följande slut:
Resol.: Bifölls allenast at quantum af then spannemål, för
hvilken accisen och qvarntullen en gång varit erlagd, lagligen
bevises.
Uplästes utdraget af Cammar-(Economie-I)eputationens
Betänkande öfver hvad som Landshöfdingen Baron Gyllenstierna
i des Riksdags-relation anfördt beträffande sägeqvarnars förminskande
uti det honom anförtrodde höfdingedöme, hvarutinnan
anföres bemälte Landshöfdinges förslag at l:o de i des
höfdingedöme redan anlagde sågvärk må förminskas til et vist
emot skogarnes tilräckelighet svarande antal; 2:o At innehafvare
af dem, som ej äro på frälsegrund belägne och Adelen
tilhörige, må vägras deras bräder at utskeppa, utan förbindas
dem til Borgerskapet i närmaste stad at aflåta, samt at 3:o til
förekommande af landtköp, sågägarne måge förbiudas at annorledes
än med reda penningar förnöja Almogen för sågståckar
och körsslor.
Sedan uprepas Commerce-Collegii härom afgifne Betänkande,
hvarutinnan förmäles at af de inkomne berättelser om
skogarnes tilstånd i Finland skal befinnas det en del sågägare
Minskning af sågqvarnar i Finland.
505
låta såga långt öfver det quantum, hvarföre de äro skattlagde,
hvarigenom cronoskogarne blifva uthuggne och landtmannen
drages ifrån åckerbruket, med mera; i anseende hvartil Collegium
håller före l:o at det missbruk bör förekommas, som sker vid
en del bergsbruk, hvilka under namn af egit behof såga stora
quantiteter til sahlu och utskeppning; 2:o at de sågqvarnar
som utan tilstånd äro anlagde, böra indragas eller inskränkas
samt inga utan vederbörande Collegiers tilstånd anläggas och
då på en viss årlig quantitet til sågning priviligieras; 3:o at de,
som sågeqvarnar bygga eller redan upsatt, böra innom viss
förelagd tid förse demsamina med blader efter Halländska
maneret.
Angående Landshöfdingen Gyllenstiernas ofvannämde project,
så finner Collegium detsamma vara på skäl grundat.
Och som Deputationen äfven pröfvat Commerce-Collegii
Betänkande härutinnan vara billigt och skäligt, så hemställer
Deputationen om icke vederbörande Landshöfdingar än ytterligare,
och i anledning af 1723 och 1727 årens Resolutioner
på städernes Almänna Besvär, kunde anbefallas at i orterne
förrätta undersökningar om sågarnes tilstånd och dem sedan
til K. Majit insända, på det vederbörande Collegier kunna få
tilfälle sig deröfver at yttra.
Hr Hestsko påstod at sågarne i Finland, på de ställen
der skogen är tilräckelig, icke måge blifva utdömde emedan
vahran genom de anlagde nya sågar, hvaräst kantade och fina
bräder sågas, långt högre förädlas och drager af de främmande
mera penningar i landet än om skogarne af städerne til en för
riket skadelig bielke-handel användas; men skulle sädane sågar
på någre orter för tätt inpå hvarannan vara anlagde, så voro
skäligt at deras tilvärkning jemkades til et vist quantum.
Frih. Fleming, Frih. Wrangel, Hr Seulenberg och
flere af R. o. A. ifrån Finland förestälte, at om de månge i
Finland anlagde sågvärk blifva alle ståndande, lärer innom någre
år ej vara någon stock mer öfrig at såga et bräde af.
Hr von Hökerstedt uprepade på hvad sätt CommerceCollegium
sig yttrat; tilläggandes intet vara skäligare än at
undersökning sker huruvida skogarne kunna tillåta sågning.
Hr von Blixen sade en undersökning vara billig, men
frågan voro när någon bona fide anlagt en qvarn om för en
qvarn, som är yngre och fått Privilegium, sedan den andra var
anlagd, den äldre skall ödeläggas.
506 (Jan. 24.) Tullnedsättning å Medelliafs-varor.
Det svarades bärtil at vid undersökningen lärer hvar och
en komma at niuta Privilegier, lag och förordningar til godo
och, som en sådan undersökning voro både billig och nyttig,
begärtes at Hr Landtm, ville giöra propositionen.
Hr Landtm, frågade om Betänkandet bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 3 i denne månad angående Camar(Economie-
och Commerce-Deputationens med först bemälte
Deputation communicerade Betänkande om halfva tullfrihetens
åtniutande för salt och en tredjedel för andre vahror utur
Medelhafvet, som ej äro manufacturerade, hvilket Betänkande
allaredan den 12 Dec. sidstl. R. o. A. varit föredragit, bifallandes
Manufactur- och Handels-Deputationen aldeles Cammar(Economie-
och Commerce-Deputationens yttrande i denna sak
med förmälan at hvad den af R. o. A. utsatte tullafgiften på
saltet vidkommer, så lärer Tull-Deputationen med des utlåtande
deröfver inkomma.
Resol.: Bifölls; samt at saltet ifrån Medelhafvet betalar
allenast hälften så mycket i tull som uppå det Portugisiska
i Tull-taxan kommer at utsättjas.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse och Betänkande
öfver Abo, Borgo samt Vesteråhs, Lunds och Vexiö
Consistoriers Protocoller, giörandes Deputationen vid Abo och
Borgo Consistoriers Protocoller åtskillige anmärkningar, bestående
förnämligast derutinnan, at de ej funnits registrerade,
folierade och efter justerandet renskrifne med mera, hvilka
ofullkomligheter hädanefter böra rättas, men vid Yesteråhs,
Lunds och Vexiö Consistoriers Protocoller har ej varit något
at påminna.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse och Betänkande
angående K. Svea Håfrätts Protocoller, hvilkas goda
inrättning, skick och ordning Deputationen förmäler sig hafva
med nöije erfarit, såsom ock at denne K. Håfrätt med mycken
flit, åhåga och sorgfällighet så i det ena som det andra sine
ämbeten förestådt, hemställandes Deputationen allenast i anledning
deraf at expectanten Häradshöfdingen Ekehielm, som
på tvänne Riksdagar fädt Riksens Ständers underdåniga föreskrifter
til befordran, ej mer än en gång blifvit föreslagen,
om icke bemälte Ekehielm kunde Riksens Ständers för honom
Hofrätternas protokoll.
507
utfärdade recommendationer til godo niuta, hälst emot hans
skickelighet och förtienst ej något varit at påminna.
Hr Ehrenpreus sade sig ej böra underlåta, aldenstund
han ej förmärkte någon annan af Håfrättens ledamöter vara
tilstädes, at aflägga en ödmiuk tacksägelse för Deputationens
benägna omdöme, och derjemte försäkra, at detsamma lärer
lända Håfrättens ledamöter til en hugnelig upmuntran at med
yttersta flit och krafter sine ämbeten så förrätta at uti et så
gunstigt omdöme altid kunna blifva bibehållne.
Hr Landtm.: Bifalles Betänkandet af Högh R. o. A.,
samt at Svea Håfrätt hos K. Maj:t med beröm ihogkommes?
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
Resol.: Bifölls, samt at Svea Håfrätts förhållande med
beröm hos K. Maj:t i underdånighet anmäles.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse och Betänkande
öfver K. Götha Håfrätts Protocoller, hvarvid påminnes:
l:o At som de på många ställen funnits otydelige och
vitieust skrefne, jemväl både namn och data samt hela meningar
uteglömde, icke eller med alphabetiske register och
pagination försedde, med mera, så bör Håfrätten antyda sine
Notarier at rätta slike felaktigheter, och at hvar Notarius,
vid hvarje veckas slut, det håldne Protocollet med sitt namn
verificerar, hvaröfver Advocat-Fiscalen skal tilkomma at hålla
hand och upsikt;
2:o Finner Deputationen nödigt at Håfrätten vid hvarje
månads slut låter i någre des ledamöters närvaro justera det
månaden förut håldne Protocollet, samt at Notarierne åtminstone
ifrån den ena Riksdagen til den följande Riksdagens begynnelse
förvara sine håldne Concept-Protocoller, på det de samma under
Riksdagarne må vara Håfrätten til hands vid förklaringars
upsättjande;
3:o Och som med förklaringars insändande til Deputationen
långt på tiden utdragits, hvartil Håfrätten förmält orsaken
hafva varit, at ledamöterne under påstående residence skildts
åt och ganska få blifvit qvare, så hemställer Deputationen om
icke åtminstone de 6 ordinarie K. Håfrättens ledamöter, som
blifva förordnade at vara residentes, ej måge det året Riksdag
infaller resa bort och skingras ifrån Håfrätten på den infallande
residencen, utan gemensamt blifva tilstädes, at kunna meddela
de underrättelser, som ifrån vederbörande Riksens Ständers
Deputationer kunna fordras;
508 (Jan. 24.) Hof- o. Borgrätternas protokoll.
4:o Finner ock Deputationen at Advocat-Fiscalen hädanefter
nogare bör i akt taga sin embetes skyldighet vid de tilfällen,
at en del Håfrättens ledamöter, som befunnits stundom
utan laga förfall, vid sessionernes början sig ej infunnit på 4,
8 a 14 dagar, stundom 8 a 10 dagar för sessionernes slut
bortrest.
Det påmintes at det här såsom uti andre Håfrätter tilkommer
Secreteraren och ej Advocat-Fiscalen at hålla hand
och upsikt öfver Protocollerne; och fants af R. o. A. godt at
på lika sätt uti Göta Håfrätt bör förhållas.
I anledning af Hr Lilljestiernas giorde påminnelse,
och Hr Landtmms giorde frågan,
bifölls jemväl af R. o. A. at det förbehåld bör giöras at
under varande Riksdag dem, som äro capita familiarum, ej kan
påläggas at blifva residentes.
Hr Landtm, frågade om Betänkandet i öfrigit bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Resol.: Bifölls, doch så at uti thenne, som i the öfrige
Håfrätter brukeligit är, Secreteraren kommer at hålla hand
och upsikt med Protocollerne, hvarjemte R. o. A. enligit
Privilegierne sig förbehåller at under varande Riksdag dem,
som äro capita familiarum, ej kan påläggas at blifva residentes.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse öfver K.
Öfre Borg-Rättens Protocoller, hvilka befunnits i god skick
och ordning samt med all aktsamhet förde, undantagandes at
de ej med register varit försedde, hvilket hädanefter bör rättas,
förmälandes Deputationen derhos at Öfre Borg-Rätten med
mycken flit och rättvisa de förekomne mål och ärender afgiordt.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
R. o. A. skildes åt.
Den 27 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Uplästes de i följe af R. o. A:ns den 24 Jan. tagne slut
upsatte Resolutioner och biföllos, såsom de uti bemälte dags
Protocoll under hvart och et ärende anförde finnas.
Uplästes Bergs-Beputationens Berättelse angående bergverkens
nuvarande tilstånd i riket, hvarutinnan, i anledning af
Bergs-Collegii til denna Riksdag ingifne relation, Deputationen
först förmäler hvad goda författningar blifvit giorde vid Sabla
Om bergverkens tillstånd.
509
samt flere andre på åtskillige orter anlagde silfververk, til
theras förkofrande och tiltagande, theraf riket under the sidst
förflutne åren alt större och större nytta och fördel skal
tilflutit.
Likaledes gifver Deputationen vid handen thet tilstånd,
hvaruti Stora Kopparbergslagen tillika med the öfrige i riket
varande kopparverken nu befinnas, och huruvida koppartilvärkningen
för hvarje år sig formerat; önskandes Deputationen,
i synnerhet i anseende til the åtskillige olyckshändelser af fall,
som Fahlu koppargrufva i thesse senare åren tilstödt, det
måtte denna grufva och tilliggande Bergslag blifva hos H. K.
Maj:t på något ömt sätt recommenderad til nådig omvårdnad,
samt til et årligit understöd af 10,000 dal. smt på viss tid,
til de oundgängelige konstbyggnaders i stånd sättjande, som vid
detta importante kopparvärk erfordras.
På lika sätt uprepar Bergs-Deputationen i thess ingifne
berättelse then förkofring, som jernbergverken sedan sidsta
Riksdag haft genom K. Bergs-Collegii vårdnad och upsikt,
samt i hvad tilstånd messings- och styckebruken, ankarsmidet,
stål- och metall-manufacturverken, bläcksmidet, alun-, svafveloch
vitriol-bruken med flere verk nu befinnas, förutan thet som
sluteligen anföres berörande the nyligen fundne gode anledningar
til vismut, cobolt, stenkåhl och besynnerligen til en rikhaltig
guldmalm i Cronobergs län; vid hvilket alt Deputationen intet
haft at påminna, utan at K. Bergs-Collegium för thess vijste
sorgfällighet at befrämja så the äldre som nyare bergs-inrättningar,
med välförtjent beröm bör ihogkommas.
Hr Landtm, förmälte at som detta är en berättelse om
bergverken i riket, hvaraf R. o. A. lära hafva intagit det de
igenom Guds välsignelse äro i godt tilstånd, så lärer härom ej
något vidare komma at expedieras, än at Fahlu Bergslag til
K. Maj:ts nådiga försorg i underdånighet recommenderas och
Bergs-Collegii omsorg och flit beröines.
Detta bifölls af R. o. A., och skrefs altså på denna
Bergs-Deputationens Berättelse:
Resolverades at Fahlu Bergslag til K. Maj:ts nådigste
försorg i underdånighet recommenderas och derjemte K. BergsCollegii
vijste sorgfällighet, flit och försiktighet för Bergverkens
tiltagande med beröm ihogkommes.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputationens Betänkande
öfver Lagman SiIfwersparres uppå framlidne K. Rådet
510 (Jan. 27.) Stake’ska arfvingarnes krono-fordran.
Harald Stäkes arfvingars vägnar giorde tilbud at emot någon
cession af deras underdåniga fordran under denna Riksdag vinna
slut uti bytessaken bemälte arfvingar och cronan emellan, uti
hvilket Betänkande, sedan de Stakiske arfvingarnes anbud genom
Lagman Silfwersparre tydeligen blifvit andragit och Actor causee
äfven blifvit hörd, hvad ä cronones vägnar han dervid haft at
påminna, Deputationen ändteligen stadnat i det slut, at som
Lagman Silfwersparre å egne och sine medarfvingars vägnar
begifvit sig at, utan vidare dispute om någre tvistige påster,
låta alla af Actor causas upgifne gravationer på arfvingarnes
bytesfordran afskrifva, samt dessutan cederat interesset med
en del af capitalet, så styrker Deputationen Riksens Ständer
dertil, at Lagman Silfwersparre och dess medarfvingar måge
med det första som skie kan niuta vederlag för deras underdåniga
fordran af 275 dal. 3 öre lOVs pgr smts ränta in natura,
eller åtminstone hafva frihet densamma at försälja til hvem,
som antingen i cronobyten eller andre ersättningar sådan ränta
kan behöfva; hvarjemte Deputationen äfven håller före at arfvingarne
i et för alt efter Lagman Silfwer sparres påstående
för deras bortmiste räntor 600 dal. smt må anordnas.
Hr Wultwenstierna yttrade sig at aldenstund Lagman
Silfwersparre begifvit sig til de uprepade vilkor, de der tyckas
vara både billige och för cronan fördelaktige, så hade han
härvid ej något at påminna, emedan här voro en pur frälseränta,
som cronan i anledning af et begärt byte tagit til sig
och aldrig derföre gifvit vederlag; hvilken altså arfvingarne,
sedan de, som Betänkandet förmäler, i öfrigit giordt klart med
cronan, ej med någon rätt kan förhållas. I öfrigit, som det
torde falla besvärligit at skaffa de Stakiske arfvingar samma
vederlag in natura, så voro det bäst at det blefvo vid det
andra alternativet, nemligen at de Stakiske arfvingar måge
sälja denna dem tilerkände ränta til bristens fyllnad uti de
ifrån år 1680 til år 1723 af' cronan begärte byten åt dem, som
det kunna behöfva, hvarvid ännu den förmånen vinnes at bemälte
byten så inycket förr kunna komma til slut.
Uppå Hr Landtmilis giorde frågan,
vann detta bifall, jemväl och at om de i följe af Betänkandet
arfvingarne tilerkände 600 dal. smts anordnande, Secrete
Utskottet må föranstalta.
Resol.: R. 0. A. stadnade i det slut at Lagman Silfwersparre
och des medarfvingar måge hafva frihet denna under
-
Duell. Rosenstiern’ska arfvingarnes krono-fordran. 511
dåniga fordran af 275 dal. 3 öre 10Vä pgr smt frälsehemmansränta
in natura efter behag at försälja, til hvem som sådan
frälseränta til bristens fyllnad uti de ifrån år 1680 til år 1723
af cronan begärte byten kan behöfva, samt at arfvingarne i et
för alt nu må anordnas de begärte 600 dal. smt, om hvilke
600 dal. smts utbetalande Secrete Utskottet kommer at föranstalta.
Hr General-Majoren och Öfversten vid Guardiet Gref
Arwid Posse berättade at i går en Under-officerare vid bemälte
regimente, som heter Schultz, ihiälstuckit en annan
Under-officerare, Smitterlo benäind; hvilket sig pa det sättet
skal hafva tildragit, at desse med någre flere unge Adelsmän,
som äro Under-officerare vid Guardiet, giordt et partie på
slädor och rest utom staden, då desse begge gådt afsides och
slagits, men sedan kommit tilbakars til sine kamerater och sin
emellan sig förlikt, hvaruppå Smitterlo af sin undfångne blessure
blifvit död och Schultz begifvit sig på flykten. Af de
öfrige, som varit med, hade trenne sielfmant gådt i arrest men
Klingstedt, som på denne Riksdagen sitter för famillen här på
Riddarhuset, voro ej gången i arrest; hemstälte altså Gref
Posse huru med honom förhållas skal.
Hr Wulfwen stier na yttrade sig at det tilkommer KrigsRätten
härom at cognoscera.
Som härvid ej någre påminnelser giordes, säde Hr Landtm.:
Det lärer således vara nog, at detta hos R. 0. A. är anmält
emedan det åligger domaren at pröfva huruvida Klingstedt bör
gå i arrest.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputationens Betänkande
angående de af Öfverste-Lieutenanten Kaulbars på
Rosenstierniska arfvingarnes vägnar hos Riksens Ständer anförde
besvär öfver drögsmål uti deras i Riksens Ständers Comission
incaminerade ansökning om et rätt liquidum berörde
arfvingar och cronan emellan; uti hvilket Betänkande Deputationen,
efter vidlyftigt uprepande af denne saks rätta sammanhang
och beskaffenhet, för des del stadnat i det slut, det kunna
Rosenstierniske arfvingarne ej påläggas at til förklaring antaga
flen observations-räkning, som af Camereraren Sandelin blifvit
författad och dem år 1698 är vorden communicerad, fast mindre
at innehållet theraf såsom något rätt liquidum nu mera kan
anses, hvarmed arfvingarne skulle komma at graveras, hälst
och emedan Camereraren Sandelin om denne af honom för
-
512 (Jan. 27.) Tjenstekjons-stadgan. Lif-Regementet.
fattade räkningens oriktighet sielf lämnat sitt intygande, utan
håller Deputationen aldeles för billigt och rättvist, det bör af
vederbörande Camererare å nyo uprättas en sådan liquidationsräkning
efter sakens sannskylliga beskaffenhet, hvarigenom
hvarken cronan eller arfvingarne något sker för när, hvarefter
ock arfvingarne sedan kan föreläggas en viss tid at inkomma
med deras påminnelser, då saken sedan uti Riksens Ständers
Reductions- och Liquidations-Commission til skärskådande och
afgiörande bör företagas.
R. o. A. biföllo Betänkandet.
Uplästes et af Hr Carl Hindr. Sprengport ingifvit Memorial,
hvarutinnan han berättar sig hafva kommit i erfarenhet
det uti 8 Art. 6 § af den nu förnyade Legohions-stadgan,
tienstefolket i Finland skall vara tillåtit at flytta ifrån det ena
länet til et annat när de blifvit lagligen stadde, hvaraf sorn
tienstefolket i Finland torde taga sig frihet at emot the förra
K. Stadgar och Förordningar äfven flytta hit öfver til Sverige,
och Finland således lida brist på nödige tienst- och arbetshion,
så anhåller Hr Sprengport på samtelige R. o. A:ns vägnar
ifrån storfurstendömet Finland, det måtte ofvannämde § i
Tienstehions-stadgan så förklaras at med det tillåtne städjandet
ej förstås någon flyttning af tienstefolk hit öfver til Sverge,
emot förr derom utgångne serskilte förbud, hvarjemte äfven
hemställes om icke uti den följande 7 § af förberörde stadga,
theräst vid infallande missväxtår tienstefolket tillåtes at flytta
ifrån den ena orten i riket til en annan, the orden kunde tilsättjas
»och tå högsta nöden kräfver», emedan samma § eliest
torde af tienstefolk vid mindre nödige tilfällen missbrukas.
R. o. A. funno billigt hvad Hr Sprengport i förbeniälte
Memorial andragit, och bifölls detsamma.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-CEconomie-Deputationens
Memorial, angående Rusthållarnes vid K. Lif-Regimentet
til häst hos Riksens Ständer nu sökte befrielse ifrån hälften
af den år 1724 ingångne bevillningen til upbrotts- och underhålds-hielpecassan,
samt at vid infallande Riksdagar Rusthållarne
utan åtskilnad af stånd måge för regiments- och
compagnie-mötes-penningars erläggande förskonas; vid hvilken
ansökning om befrielse för halfva bevillningen Deputationen i
anseende til förebragte skäl icke kunnat afse huruvida Rusthållarne,
när inge möten hållas, kunna til någon del niuta afkortning
och eftergift uti den frivilligt ingångne och af K. Majå
Lif-Regimentets förråds-kassor.
513
stadfästade föreningen om en viss bevillning til upbrotts-cassan,
hälst den i sig sielf skall vara fast ringa och föga mera än
hälften af det som för de indragne möten och vacancer borde
komma cassan til godo; lemnandes för öfrigit Deputationen til
Riksens Ständers egit behag hvad angår förskoning i gemen
för mötes-penningars erläggande vid infallande Riksdagar, doch
med underställande om icke ifrån denna förskoning må undantagas
afgiften til hingstarnes underhåld.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, förestälte
Hr Wulfwenstierna huru nödigt det är, at desse förrådscassor
uppå den fot, som de engång samtyckte och inrättade
blifvit, bibehållas, hvarutinnan Lif-Regiments-Rusthållarne
tyckas minst hafva fog at begära förminskning, aldenstund de
hafva den fördelaktigaste indelningen.
Gref Fridr. Gyllenborg och Hr Carl Wennerstedt
påstodo at som detta är en fri bevillning och öfverenskommelse
emellan cronan och Rusthållarne så kunde med skäl en sådan
förändring åstundas på det af en frivillig förening omsider ej
må blifva en ständig pålaga; yrkandes Hr Wennerstedt isynnerhet
derpå at 3 compagnier af Lif-Regimentet, hvilke begärt
sine cassör under egen disposition, ej kunnat erhålla samma
disposition.
Hr Wulfwenstierna berättade huruledes vid 1723 års
Riksdag, då Riksens Ständer ansågo för nödigt, i anseende til
rikets tilstånd, at Cavalleriet borde förminskas, Rusthållarne
sielfve, til at undvika sådant, åstundat och ingått desse föreningar
om cassorne; och tyckes propositionen om en så nödig
och nyttig inrättnings förändrande ej höra komma ifrån R. o. A.,
ty om desse cassör uphäfvas, hvad skal man, när det omtränger,
hafva til riksens värn? Och voro härvid ej något tvång, emedan
det står i hvars och ens behag at hålla häst och karl, då han
slipper afgift; och hvad möten beträffar, at de måge hållas och
ej i stället penningar erläggas, så voro alle Rusthållarne derom
ej enige, emedan de, som ho långt ifrån mötesplatzerne, häldre
erlägga penningar.
Frih. Coijett sade det vara farligit, om af en frivillig
öfverenskommelse sedan skall blifva et tvång.
Hr von Blixen yttrade sig des åstundan ej voro at bemälte
cassör skola uphäfvas utan uti afgifterne ske en jemkning.
Hr Hammarberg sade sig äga 7 rusthåld, men i anseende
til det almänna bästa höllö han för ganska betänkeligit, at
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 33
514 (Jan. 27.) Hummerfiske. Accis.
desse cassör skulle indragas, hvartil skälen så väl i Betänkandet
som af Hr Wulfwenstierna nogsamt voro anförde.
Atskillige af R. o. A. föreslogo, om thet icke til nästa
Riksdag vid Betänkandets innehåld kunde förblifva;
Hvilket, uppå Hr Landtm:ns härom giorde fråga,
bifölls.
Resol.: R. o. A. biföllo at thet vid Betänkandets innehåld
til nästa Riksdag förblifver.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Bondeståndet, hvilken öfvergaf et Extractum Protocolli med
begäran at theröfver erhålla R. o. Arns utlåtelse, på det ärendet
i dag må komma til expedition.
Sedan Deputationen afträdt uplästes förbemälte Extractum
Protocolli af den 24 innevarande månad, hvaruti Ståndet hemställer
om icke hos K. Maj:t i underdånighet kunde anhållas
det 76 § af Almogens Almänna Besvär, med Riksens Ständers
therå nu faststäldte Resolution, angående hummerfiskets
idkande emellan Strömstad och Bovalls strand, måtte för vederbörande
Almoges therander beroende angelägenhet genom K.
Maj:ts nådige bref och befalning til Landshöfdingen i orten
straxt komma til efterlefnad och verkställighet, emedan berörde
Resolution i annor händelse och theräst thermed på tiden ankommer
är för hela året fruktlös, Almogen ther å orten til
stor skada och afsaknad.
Som uppå Hr Landtm:ns giorde frågan detta vann bifall,
inkom åter Deputationen, til hvilken Protocolls-Extractet med
R. o. A:ns påskrefne bifall återgafs;
Samma Deputation ingaf sedan et annat Ståndets Extractum
Protocolli, angående jemkningen af skiutsen emellan Stockholms
län och Södermanland, och afträdde.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Borgareståndet af 6 personer; Rådman Poppelman ifrån Stockholm,
som förde ordet, öfvergaf et Ståndets Extractum Protocolli
angående Stockholms stads ansökning om stadsens andels upbärande
af accisen in natura, och et annat angående accisrestitutionen
för Götheborg och Carlscrona, och sedan han desse
begge ärender hos R. o. A. til det bästa recommenderat, afträdde
Deputationen.
Det första Protocolls-Extractet upsköts til dess samina
ärende hos R. o. A. kommer före, då det tillika med Deputationens
Betänkande kommer at föredragas.
Ehrensköldska arfvingarne. Justitie-m&l.
515
Men det andra af den 22 Jan. blef för R. o. A. upläst,
och yttrar sig Borgareståndet derutinnan derhän, at accis-restitution
för Göteborg och Carlscrona må tagas af öfverskottsmedlen
vid Tull-arrendet, innan Societetens 12 procent blifvit
afdrag ne.
Men efter något discourerande förblefvo R. o. A. vid sitt
förra slut, och skrefs altså på detta Borgareståndets Extractum
Protocolli:
Resol.: R. o. A. förblefvo vid det som uppå Cammar
(Economie-Deputationens
härom afgifne Betänkande den 24
Jan. resolverades.
Uplästes Justitia-Deputationens Betänkande angående
Öfversten Tliomssons hos Riksens Ständer ingifne besvär, at
uti K. Maj:ts Justitice-Revision skal et mål rörande det Ehrenschöldska
sterbhuset blifvit uptagit och afdömt, som ännu skal
vara uti K. Svea Håfrätt oafgiordt, hvarigenom Öfversten påstår
sig vara skedt för när, varandes efter sakens noga bepröfvande
Deputationens tanka och utlåtande, det Öfversten Thomsson i
detta mål icke på något sätt skedt för när, utan at han sig
härutinnan obefogad besvärat; hvarföre, och ehuruväl Öfversten
synts med någon plikt böra anses, har Deputationen doch för
de anförde orsaker skull ej velat dertil styrka.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Uplästes Justitia-Deputationens generale Berättelse och
Betänkande, angående K. Maj:ts nådige Proposition om justitisemål
vid des Justitim-Revision, uti hvilken berättelse Deputationen
enligit högstberörde Propositions innehåld punctevis des
yttrande lämnat, såsom:
l:o Hvad religionen och vår sanna evangeliska lära och
gudstienst angår, häfver Deputationen, under betraktande af
atskillige sådane förekomne granlaga mål och ärender, inhämtat
ined hvad besynnerlig nit, ömhet och försiktighet H. K. Maj:t
sökt slike mål rätta och afhielpa; hållandes Deputationen före
det böra sådane öfvertygelige prof af vår nådige Konungs milda
försorg för den rena religionens oförkränkte handhafvande och
de upkomne villfarelsers dämpande, förmå Riksens Ständer at
hos K. Maj:t häröfver betyga deras innerliga fägnad och underdåniga
tacksägelse, med lika underdånig anhållan det måtte
den af Riksens Ständer åstundade samling af alla utkomne
religions-stadgar med första blifva öfversedd och utfärdad.
516 (Jan. 27.) Justitie-mål i Just.-Rev.
2:o Beträffande K. Maj:ts ganska försiktigt tagne mått
och utvägar vid et inkommit omogit förslag til ändring uti
regeringssättet, åberopar sig Deputationen thess til Riksens
Ständer häröfver förr ingifne Betänkande.
3:o Angående de af Riksens Ständer vid 1734 års Riksdag
til K. Maj:ts nådige afgiörande recommenderade justitiaemål
och ärender, häfver Deputationen med fägnad och nöje
erfarit huru alla desse mål, tvänne undantagande, högrättvisligen
blifvit afhulpne; besynnerligen at sedan sidsta Riksdag
den Nya Lagen blifvit af H. K. Majit til almän efterlefnad utfärdad
och åtskillige förr utkomne förordningar öfversedde och
förbättrade, erinrades Deputationen härvid, näst then underdåniga
vördnad och tacksamhet, hvartil Riksens Ständer i anseende
til den Nya Lagens utfärdande äro H. K. Majit förbundne,
äfven then erkänsla och vedergällning, hvartil K. Lag-Commissionens
samteliga ledamöter medelst theras oförtrutna flit och
möda vid thet nya lagvärket af Riksens Ständer giordt sig väl
förtiente.
4:o Hvad sedermera vidkommer the öfrige til K. Revisionen
inkomne justitise-mål och saker samt theras afgiörande, så
häfver Deputationen af the vid K. Majits Proposition fogade
förteckningar inhämtat, det sedan sidsta Riksdag blifvit vid K.
Justitise-Revisionen expedierade Domar, Resolutioner, Extracta
Protocolli, Promotorialer, Legdebref, Bref til Collegierne, Consistorierne
och ämbetsmän, Remisser och Communications-resolutioner
samt med K. förordningar et antal tilsammans af 2,210
st.; åberopandes sig Deputationen thes til Riksens Ständer
serskilt ingifne Betänkande och förslag til justitise-sakernes
skyndesammare och redigare afgiörande vid K. Justitise-Revisionen,
utom hvad som Deputationen funnit sig föranlåten härvid
i et och annat mål at påminna.
5:o Om Krigs-Articlames öfverseende och lämpande til
nya lagen samt Lag-Commissionens sittjande til nästa Riksdag,
har Deputationen äfvenledes thess tanka och mening til Riksens
Ständer redan förut afgifvit, förmodandes Deputationen det lärer
Riksens Ständers Secrete Utskott hafva med thes Betänkande
inkommit, öfver et til Riksens Ständer af K. Majit hänskutit
mål, Capita familiarum angående, som i Håfrätterne under
ferierne böra såsom residentes hemma blifva.
6:o Sidst har Justitise-Deputationen vid den i K. Majits
nådige Proposition omförmälte förordnade Commissionen til en
Justitie-mål. Justitie-kanslerens instruktion. 517
upkommen orolighets biläggande emellan Borgerskapet i Ystad,
intet haft at påminna, utan finner Deputationen så härutinnan
som alt öfrigit, mycken orsak at med diup underdånighet vörda
K. Majits milda och visa regering.
Sedan Hr Landtm, korteligen uprepat momenta, och derom
blifvit discourerat, stadnade R. o. A. öfver förbemälte Berättelse
och Betänkande i följande slut:
Resol.i Bifölls i öfrigit, men hvad Lag-Comröissionens
belöning för des berömeiigen använda flit och möda vid den
Nye Lagens utarbetande beträffar, så är det ärendet til Secrete
Utskottet redan remitterat. Härjemte funno och R. o. A. nödigt
til de öfrige respective Stånden vänligen at hemställa, om icke
i anseende til det märkeliga antal af leigdebref, som sedan
sidsta Riksdag blifvit sökte och utfärdade, hos K. Majit i
underdånighet kunde anhållas at inhämta Lag-Commissionens
underdåniga Betänkande på hvad sätt den härdis til äfventyrs
missbrukade friheten at med ansökningar om leigd K. Majit
besvära, skäligen må kunna inskränkas och et och annat efter
erhållen leigd härdis försport missbruk förekommas, samt at
K. Majit om sådane missbruks hämmande sedan dess nådige
Förordning täcktes utgå lata.
Uplästes Justitice-Deputationens Betänkande angående
Justitise-Cancellerns instruction, hvarutinnan Deputationen, jemte
öfverlämnande af det til berörde instruction författade project,
hemställer om icke uti Riksens Ständers til H. K. Majit härom
afgående underdåniga skrifvelse kunde inflyta, det under JustitiseCancellerns
siukdom eller frånvaro uti lagliga ärender ämbetet
må af den äldsta Revisions-Secreteraren förrättas, i sådane mål
som intet upskof tåla; äfvenväl at när något förslag til K.
Majit inkommer til någon ledig Advocat-fiscals-tienst, det samma
ej må af Stats-Secreteraren föredragas för än Justitise-Cancellern
theraf haft del, som i underdånighet har sig at yttra
om han vid de föreslagne personer finner något at påminna.
Och biföllo R. o. A. Deputationens yttrade tankar.
Sedan företogs det bifogade projectet til en ny instruction
för Justitise-Cancellern.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 §§ biföllos.
10 § bifölls, allenast at i stället för de orden: »innan de
först låta den det angår skrifteligen vetta hvad de hafva emot
honom» sättes denna mening: »innan den som det angår igenom
vederbörande Rätt eller ämbetsman fått del deraf».
518 (Jan. 27.)
Bergverken.
11, 12 och 13 §§ biföllos;
Och skref altså på Betänkandet följande Resolution:
Resol.: Bifölls, allenast at uti 10 § i stället förde orden:
»innan de först låta den det angår skrifteligen vetta hvad de
hafva emot honom», sättes denna mening: »innan den som
det angår igenom vederbörande Rätt eller ämbetsmän fädt
deraf del».
Uplästes Bergs-Deputationens Memorial angående några
til den almänna bergshushåldningen hörande mål, hvilka ännu
saknas uti de härtils utkomne Bergs-ordningar; hemställandes
Deputationen härutinnan Riksens Ständers godtfinnande om
icke Bergs-Collegium måtte få i befalning at til K. Maj:ts
nådige gillande i underdånighet projectera en utförlig förordning
öfver följande puncter:
l:o At inga mutzedlar på hela provincier, härader, sochnar
och districter, androm til hinder och förfång, måge utdelas;
2:o At något vist förordnas om grufvors utmätning och
fördelning til fält och storlek, efter hvars och ens besynnerliga
art och beskaffenhet;
3:o At prsescription uti öfvergifvit grufarbete til någon
viss tid fastställes, innom hvilken tid rättigheten til mutade
fält och grufvor för försuten må anses;
4:o At jordäganden, på hvars grund något malm- eller
mineralstrek blifvit upfunnit, viss dag förelägges til at yttra
sig om han uti sådant verk vill vara deltagande eller ej;
5:o At jemväl något vist stadgas om sammanskottens hopskiutande
af interessenterne vid bergverken innom viss förelagd
termin;
Igenom hvilka måls afgiörande til en alman stadga och
lag Deputationen håller före många hinder och svårigheter
skola kunna häfvas, som härtils ganska mycket legat dem, som
velat uptaga bergverk, i vägen.
R. o. A. biföllo Bergs-Deputationens härutinnan yttrade
tankar.
Hr Nils Lilljehök sade det vara mycket nyttigt, at en
sådan förordning blifver på det hvar och en, som hädanefter
uptager bergverk, må vetta hvarefter han har sig at rätta, men
at i anseende til redan uptagne verk, en sådan senare förordning
ej kan gälla, hvarjemte Hr Lilljehök hemstälte om icke
R. o. A. igenom en Deputation skulle behaga å nyo låta giöra
föreställning om bergshielpens antagande, hvilket voro en sak,
Majoren Blosenhjelm.
519
hvarigenom, näst Guds välsignelse, stor förmån och nytta för
vårt fädernesland voro at förmoda.
Hr Landtm, giorde frågan om icke en Deputation kunde
afgå at hos de andre Stånden giöra föreställning om bergshielpen,
hvartil man kunde taga tilfälle af Bergs-Deputationens
i dag upläste berättelse om bergverkens tilstånd i riket;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Hr Landtm, anmälte et af Majoren Hr Blosenhielm ingifvit
Memorial, hvilket för R. o. A. blef upläst, anhållandes
bemälte Major derutinnan at, i anseende til des usla, siukliga
och fattiga tilstånd samt 28 års giorde trogna krigstienster, til
pensions åtniutande blifva förhulpen.
Som åtskillige af R. o. A. förklarade at ehuru gierna man
sågo at Hr Blosenhielm kunde blifva hugnad och hulpen, så
i anseende til des förtienster, som de slätta vilkor, hvaruti han
sig befinner, så voro doch betänkeligit honom specialiter at
recommendera, aldenstund R. o. A. en gång fattat det slut at
ej giöra någre recommendationer; stadnandes R. o. A. efter
något discourerande i det slut: at Hr Blosenhielm kan upsätta
en underdånig supplique til K. Maj:t, hvilken Hr Landtmarskalken
til K. Maj:t i underdånighet kan upgifva.
Hr Blosenhielm aliade til R. o. A. sin ödmiuka tacksägelse.
Hr Landtm, hemstälte om icke R. o. A. behaga bifalla
at i stället för tisdagen, uppå hvilken dag det eliest bordt vara,
plenum blifver nästkommande onsdag, på det Secrete Utskottet
efter des gifna löfte då må kunna inkomma med des yttrande
angående terminen til Riksdagens slutande.
R. o. A. förklarade sig härmed nögde.
R. o. A. skildes åt.
Den 31 Januarii.
R. o. A. samlades klåckan tijo, emedan til den tiden Stora
Secreta Deputationen varit tilsammans.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes de af R. o. A.
den 27 Januarii tagne Resolutioner och biföllos såsom de uti
samma dags Protocoll vid hvart och et mai anförde finnas.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns den 27 Jan. tagne slut
upsatte Extractum Protocolli angående bergshielpen, hvilket
af R. o. A. bifölls så lydande:
520 (Jan. 31.) Bergshjelpen. Öfv.-löjtn. Muhl.
Extract utur Protocollet, som holts hos R. o. A. den 27
Jan. 1739.
Ehuruväl the respective trenne Stånden uppå Hr Majoren
Lilljehöks ingifne Memorial, angående en almän bergshielp,
behagat förklara sig finna betänkeligit med någon ytterligare
afgift at öka the ordinarie och extraordinarie utlagor, af hvilka
så thet ena som tliet andra Ståndet vid närvarande tider finner
sig besvärat; doch likväl som i anledning af bemälte Memorial
välbemälte respective Stånd med så mycken ömhet sig yttrat om
den af de ädlare metallers uphielpande under Guds välsignelse
tilförväntande fäderneslandets almänna nytta, altså häfver R. o.
A., så väl häraf som af den berömeliga zele, hvarmed de öfrige
respective Stånden alla nyttiga almänna författningar så villigt
biträdt, funnit sig föranlåtne välbemälte Stånd vänligen at
hemställa om the icke ännu en gång torde vilja taga detta
angelägna ärendet uti öfvervägande. Actum ut supra.
Och utnämdes en Deputation af 6 personer, hvilken med
detta Extractum Protocolli afgick til de andre Stånden; Gref
Stenbock förde ordet.
Hr Ekestubbe anhöll om tilstånd at få inkomma med
en ansökning om et byte utur indelnings-verket; andragandes
at som R. o. A. til et sådant byte för Hr Öfverst-Lieutenanten
Muhl nyligen samtyckt, hvilket de öfrige Stånden jemväl bifallit,
så förmodade han at ehuruväl de öfrige trenne Stånden
då utsatt et tusende dal. smts vite om någon med dylika ansökning
hädanefter skulle inkomma, det likväl honom samma
förmån, som Hr Öfverst-Lieutn. Muhl så nyligen åtniutit,
gunstigast lärer beviljas.
R. o. A. biföllo Hr Ekestubbes begäran och at han med
denna ansökning hos K. Maj:t sig i underdånighet kunde anmäla,
aldenstund det är billigt at samma förmån, som den ena
niuter, bör på en och samma Riksdag jemväl en annan niuta.
Uplästes Landt- och Siö-Militice-Deputationens Memorial
med förklaring öfver de af K. Ammiralitets-Collegio giorde
förfrågningar berörande coopvaerdie-båtsmanskapets classificering
med mera; hvarutinnan, i anseende til Collegii först giorde
förfrågan,
l:o Om icke vid en anställande General-mönstring må
varda efterlåtit at dimittera och utmönstra sådana coopvaerdiekarlar,
som Collegium ej kunde anse för fullt dugelige, och af
deras vacance inrättas en besparings-cassa, Deputationen håller
Coopvardi-båtsmän.
521
för skadeligit at afskeda andra af de redan varande coopvaerdie-karlar,
än de, som finnas bräckelige och orkelöse;
2:o Beträffande hvad egenskaper et til coopvaerdie-karl
skickeligit ämne försvarligen bör hafva, tycker Deputationen at
när sådane ämnen anskaffas, som äga sundt förnuft, friska
lemmar och hafva lust til siöväsendet, förmodas at sådane
igenom öfning kunna förvärfva de egenskaper, som goda coopvardie-karlar
tilhöra;
3:o Huruvida den ordning skal följas, at karlskrefne skeppsgåssar
skola först vid coopvaerdie och sedan vid volontair-compagnierne
employeras, förmäler Deputationen des förr härom
yttrade tanka aldrig hafva varit annan, än at coopvaerdiecompagnierne
först böra af de tilvuxne skeppsgåssar completteras,
då de öfrige gåssar, som lust hafva, sedan kunna vid
volontair-compagnierne employeras;
4:o Förmäler Deputationen det skal K. Ammiralitets-Collegium
utan skälig anledning dragit i tvifvelsmål, huru de vid
coopvaerdie-compagnierne existerande besparingar skola efter
Deputationens förr yttrade tanka til en serskilt cassa inrättas
och användas, emedan therutinnan tydeligen nog är yttrat at
the compagnier, nemligen volontair-compagnierne, för hvilka
ingen sådan cassa ännu finnes inrättad, ej hade uti de för
coopvaerdie-compagnierne inrättade cassör någon delaktighet at
vänta;
Sidst har ock Deputationen, i anseende til AmmiralitetsCollegii
5:o giorde frågan om terminerne til manskapets upbådande
och dimitterande, för des del tyckt bäst vara, at K.
Ammiralitets-Collegio lämnas fria händer härutinnan, hvarvid
Collegium doch al god hushåldning och försiktighet til cronans
nytta och therhos manskapets conservation lärer i akt taga.
Sedan Hr Landtm, uprepat föregående 5 momenta, hvarvid
ej någre påminnelser giordes, frågade Hr Landtm, om Betänkandet
bifalles.
R. o. A. svarade bärtil med Ja.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine ställen;
sedan det var skedt, förmälte Hr Landtm. Stora Secreta Deputationen,
enligit des giorde lofven at innan denna månadens
slut gifva Riksens Ständer tilkänna til hvad tid Riksdagen må
kunna slutas, nu mera med des yttrande öfver detta så angelägne
målet och de dermed förknippade omständigheter vara
inkommen; Secrete Utskottet hade likaledes sine tankar härom
522 (Jan. 31.) Råds-protokollen.
afgifvit och til alla delar med Stora Secreta Deputationen
instämt.
Häruppå uplästes Stora Secreta Dejmtationens Memorial
af den 30 Jan., hvarutinnan Riksens Ständer tilkänna gifves,
at sedan Stora Secreta Deputationen efter undfången befalning
med al sorgfällighet igenomgädt de af Secreta Deputationen författade
anmärkningar öfver Råds-Protocollen uti utrikes-ärender,
och deraf befunnit at vid en del sakers föredragande i RådCammaren
den ordning icke altid blifvit fölgd, som Regeringsformen
och Cantzlie-ordningen föreskrifva, til en del ock vid
ledige tiensters föreslående ej altid de grader blifvit i akt tagne,
hvilka efter skickelighet, flit och förtienst den ena mer, den
andra mindre tilkommer; så äro bemälte efter ytterligare inhämtad
förklaring faststäldte reinarquer nu mera i det skick,
at de, i fall sådant åstundas, Riksens Ständer vederbörligen
kunna föredragas; men som ej annars ske kan än at igenom
deras afgiörande af plenis långt uppå tiden skulle komma at
utdragas, och dessutan uti så granlaga ärender lätteligen någon
mer eller mindre eftertänkelig rörelse upväckas, at förtiga det
en del af Hrr Riksens Råd, uppå hvilke anmärkningar skedde
äro, men för öfrigit sine rådslag med beröm och til riksens
fördel fördt, vid en eller annan sak af mindre vigt kunde blifva
något omdöme underkastade; ty förmäler Stora Secreta Deputationen
sig ej hafva undgå kunnat Riksens Ständers mogna
ompröfvande at hemställa huruvida de skulle täckas autorisera
Stora Secreta Deputationen at efter samvete, ed och billighet
bota, rätta samt i framtiden förekomma hvad således utom
laga ordning kan vara förelupit i mindre mål; men det sorn
är af den beskaffenhet, at det ej sådane lindrige hielpemedel
tåla kan, utan tvärtom erfordrar laga ransakning och dom, hemställes
til Riksens Ständers godtfinnande, om de icke skulle
godt akta at til tidens vinnande och til följe af Riksdagsordningens
13 § lämna dem under Stora Secreta Deputationens
vidare afgiörande, hvilken sedan med des dom och utslag har
hos samtelige Riksens Ständers plena at inkomma, på det deras
ytterligare tanka til ändring eller stadfästelse deröfver
vederbörligen inhämtas må; hvilket, som således nu sagt är,
om det skulle vinna Riksens Ständers bifall, tiltror sig Stora
Secreta Deputationen, i kraft af den noga kundskap den redau
til större delen om sakerne äger, at innan kort tid vara i stånd
at i desse mål fullgiöra des skyldighet, och sedan desse ange
-
Om Riksdagens afslutande.
523
lägne ärender, hvarå en så stor del af undersåtarnes trygghet
beror, blifvit afgiorde, så kan ej annat afses än at Riksdagen
14 dagar derefter i Herrans namn må kunna slutas.
Vidare uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af
den 30 Jan., hvarutinnan Secrete Utskottet berättar huruledes
genom Extractum Protocolli af den 13 i denne månaden Secrete
Utskottet anmält, at des sysslor då varit i den gång
bragte, at Secrete Utskottet förmodade vid denna tiden kunna
styrka Riksens Ständer til utnämnande af en vis dag til Riksdagens
slutande, hvarmed Stora Secreta Deputationen i anseende
til des giöromål då förklarat sig af enahanda tanka; at
til fullgörande häraf, så väl Secrete Utskottet, som Stora Secreta
Deputationen låtit detta ärendet sig högt om hjertat vara
och gierna önskat at nu en viss dag til Riksdagens slutande
kunde utnämnas; at Secrete Utskottet, sedan det efter erhållen
communication närmare öfvervägat det Betänkande, som Stora
Secreta Deputationen beslutit härom til samtelige Riksens Ständer
at aflämna, för sin del dervid ingenting finner at påminna,
utan tiltror sig, ifall samma Betänkande vinner Riksens Ständers
bifall, kunna vid samma tid, som Stora Secreta Deputationen
til afslutande af des giöromål behöfver, äfven vara
med des åliggande sysslor och ärender så färdigt, at Riksdagen,
på sätt, som Stora Secreta Deputationen förmäler, må til et
önskeligit och efterlängtat slut befordras.
Hr Landtm, förmälte, at både uti Secrete Utskottet och
Stora Secreta Deputationen så väl Stånden som ledamöterne
varit unanimement enige om det slut, som för R. o. A. nu
blifvit upläst; begärandes at som målet är af mycken vigt och
af granlaga beskaffenhet, R. o. A. det samma med saktmodighet
och god ordning öfverlägga och afgiöra ville, på samma sätt,
som han med fägnad förnummit R. o. A. för en tid sedan
hafva giordt uti et angelägit mål, då han ej kunde hafva den
ähran at föra klubban, hvilket uti enighet och god ordning
utan lång tidens utdrägt blef afslutit.
Frih. Sten Bielke hemstälte, om icke i anseende til ärendets
vigt, hvarå så väl Secrete Utskottet som Stora Secreta
Deputationen förklara en så stor del af undersåtarnes trygghet
bero, detsamma kunde blifva liggande pä bordet och således
med dess afgiörande til nästa plenum upskiutas, på det emedlertid
hvar och en må hafva tid saken hos sig desto bättre och
nogare at öfverlägga.
524 (Jan. 31.) Lilliehööks anförande
Hr Nils Lilljehök begärte tala och sedan Hr Landtm.
skaffat honom liud, upläste utur papperet följande tal:
Gunstige Herrar! Om Riksens Högloflige Ridderskap och
Adel med vanlig mogenhet besinnar sig, och om mitt menlösa
tal och föreställning den 2 sidstl. Dec. ännu gunstigt erindras,
så tviflar jag intet at ju inbördes kärlek och enighet äfven
regerar ibland oss i dag under en så angelägen öfverläggning.
Om vi någonsin ärna at giöra hvad den aldra högste Domaren
är behageligit och om vi någonsin sku vänta oss Hans välsignelse
i våra sammankomster, så böra vi lämpa oss efter
hvarannan med sämja och förtrolighet. Låtom oss intet pådraga
oss och vår kära efterverld, det som nu redan i våra
barn liksom suckar och ber oss om vårt medlidande, Hans
rättmätiga straff öfver land och rike genom et outsläckeligit
misstroende emellan svenska och svenska, ett agg och en bitterhet
från afgrunden, en afund, som betecknar de nedrigaste
sinnen, och egne afsikter, som äro froen och rötter til altsammans.
När en inbördes broderlig svensk och ärlig vänlighet
styrer våra sinnen, som intet annat söker än Guds ähra, vår
älskelige Konungs sannskyldiga nöje och landets gemensamma
sällhet, så tala vi på detta stället utan vrede och hitzighet, vi
falle intet hvarannan i talet, vi gå intet ifrån våre ställen med
en ifrig nyfikenhet, vi lämna altid vår ovälduge Landtmarskalk
upmärksamma öron, vi öfverfälle ingen vår medbroder med
bistra gensvar och aldrig tale vi då om saken för personens
skuld, utan för sakens skull om personen. Gunstige Herrar,
at alla rikens Monarch är nu här med oss tilstädes, ransakar
våre hiertans anslag och dömer en gång våre minste ord och
tankar, det vet alla. Utan en sådan grund lagd hos oss sielfve
böra vi intet understå oss at röra vid riksvårdande ärenders
granlaga handtering, de äro oss då alt för dyrbara. Vid tilfälle
af deras öfverläggning förbehåller jag mig, som en välmenande
svensk Riddersman, at få vidare yttra mine tankar
om deras laglikmätige förstånd, och huru hvar och en af oss
bör vara fatt vid deras företagande; men för denna gången har
jag intet annat i ödmjukhet at påminna, än at den oskattbara
fredlighets- och enighetsanden nu genom Guds bistånd förkråssar
al ensidighets bitterhet och afund i så ädla svenska
mäns hiertan, så behöfves aldeles intet at utmärka en viss dag
til Riksdagens slut, ty han slutar sig af sig sjelf kanske förr
än en sådan utsatt dag infaller, så framt sakerne på sådant
i afseende på Riksdagens afslutande.
525
sätt afgiöras, som hvar ärlig svensk man åstundan och som jag
nu ödmiukeligen påmint, hvartil Gud oss nådeligen förhielpe.
Hr Lilljestierna: Hvad Hr Liilljehök uti detta des vackra
tal anfördt, är mycket väl och berömeligen sagt, och är oss
ingenting angelägnare och nödigare än den dyrbara enigheten;
men som det här ankommer på en dom, så måste hvar och en
jemväl hafva tid at så öfverlägga och betänka saken, at han kan
efter bästa samvete sig deröfver utlåta, hvartil en noga kundskap
om sielfva målen erfordras; jag för min del ser häldre at
Riksdagen drages några dagar längre ut än at uti en så örn
och granlaga sak något skulle förhastas; beder altså i ödmiukhet
at enligit lagen den må få ligga på bordet, på det den, som
hos sig kan hafva något tvifvelsmål, må hafva tid och tilfälle
med Memorial at inkomma til at inhämta nödig uplysning.
Hr N. Lilljehöök: I fall någon häfver tvifvelsmål och
behöfver uplysning, så kunna vi med sämja och enighet hvarannan
underrätta, och så i Herrans namn i dag härmed komma
til et önskeligit slut. At saken blefvo liggande på bordet kunde
vara väl, men man vet at igenom tidens utdrägt uti angelägne
mål ofta obehageligheter och missförstånd kan uppväxa; ärendet
är af så redelige och mogne män efter ed och samvete med
al flit utarbetat, at vi med trygghet kunna bifalla deras Betänkande;
vi skola dermed ej vara dårade.
Hr Lilljestierna: Ingen har någon annan tanke om hvar
svensk man, än at han med samvete och mycken ömhet så
granlaga saker handterar, hvilket ock Stora Secreta Deputationen
nogsamt vijst, som med mycken möda och trägen flit
denna saken så noga utarbetat; och är således härom ej någon
quaestion, men som Stora Secreta Deputationen sielfver hänskiuter
detta alt til Riksens Ständers decision, så är ju nödigt,
at hvar och en har tid at inhämta tilräckeligit lius och underrättelse,
och kommer det i så vigtiga mål ej an på en dag,
utan at med enighet och rättvisa dem afgiöra, det är det angelägnaste.
Hr Didron: När det begäres, at en sak skall blifva
liggande på bordet, kan sådant ej nekas; men skulle R. o. A.
sig derom förena at nu afgiöra saken, så förbehåller jag mig
at säga min mening til Protocollet.
Hr C. G. Boije förestälte, at om Stora Secreta Deputationens
Memorial blefvo liggande på bordet, han ej kunde finna
at någon deraf kunde få mera uplysning än den R. o. A. re
-
526 (Jan. 31.) Om Riksdagens afslutande.
dan inhämtat, aldenstund Memorialet allenast innehåller generale
omständigheter; och begärer Stora Secreta Deputationen
ej någon decision, ty des arbete kommer ju til R. o. A:ns skärskådande
och slutelige afgiörande; det voro eftertänkeligit at
utan nödtvång upskiuta så angelägne saker, och aldenstund
Stora Secreta Deputationens ledamöter såsom samvetsmän til
Konungens och rikets bästa härutinnan redan arbetat, så lärer
R. o. A. hysa ti! dem det billiga förtroende, at de på lika sätt
vidare uti desse angelägne mal lära fortfara.
Hr Lilljestierna uprepade, at han ej kan taga på sitt
samvete at döma uti en sak, om hvilken han ej är tilfyllest
underrättad.
Hr Lilljehök: De som åstunda närmare uplysning hafva
dertil godt skäl, men en sådan uplysning kan ej erhållas af
detta nu upläste Memorial, utan aldraförst då, när saken, på
sätt som af Stora Secreta Deputationen föreslås, kommer til
oss tilbaka; och hvarföre skulle vi icke vidare förtro densamma
i så redelige och mogne mäns händer; och när den då kommer til
oss tilbaka, kunna vi efter samvete och med enighet som rättskaffens
män densamma afgiöra.
Hr Ehrenpreus hemstälte, om icke Stora Secreta Deputationens
Memorial ännu en gång måtte upläsas, då de, som
åstunda närmare uplysning, vid nogare påhörande torde finna
sitt nöije, och saken sedan afgiöras samt således den ädla tiden
vinnas.
Hr Lilljestierna: Jag har nog begripit puncterne, men
finner hos mig et och annat tvifvelsmål, hvarmed jag skrifteligen
arnat inkomma, och beder altså om upskof med sakens afgiörande.
Hr Riddercrantz: Jag och flere ifrån provincerne conformera
oss med Hr Lilljestierna och Hr Didron.
Frih. Henr. Wrede: Denna discours behöfver ej längre
räcka, ty Hr Lilljestiernas begäran är enlig med lagen, och
ehuru kostbar tiden oss kan vara, så böra vi doch följa lagen;
jag hemställer altsa, om icke Betänkandet til i morgon må
blifva pa bordet.
Hr Landtm, giorde frågan om Betänkandet til i morgon
skal blifva liggande på bordet.
Frih. von Ungern: Jag för min del skulle gierna önska,
som det är lagen enligit, at det til i morgon blefvo liggande,
och hemställer, om icke de distinguerade större målen tillika
kunde upgifvas och til i morgon blifva liggande på bordet.
Om riksdagsärendenas påskyndande.
527
R. o. A. discourerade något sin emellan.
Hr Pal mstierna begärte lof at tala och yttrade sig således,
at som ingen nekar lagligheten af Hr Lilljestiernas påstående,
så lärer ock ingen deremot sig opponera, men lät oss
se nyttan deraf. Här säges orsaken vara, at hvar och en må
fä närmare kundskap och underrättelse, men hvad närmare
kundskap kunna vi ännu väl få än den vi redan hafva; oss
är ej ännu något annat mål bekant än Vice-Amirals-saken,
men at der måtte vara flere gifver Stora Secreta Deputationen
nogsamt vid handen, i det densamma gior en skillnad emellan
större och mindre; om altså detta Memorial aldrig så länge
blifver på bordet, få vi deraf ej mera lius än det vi redan
hafva, men komma sakerne således som Stora Secreta Deputationen
föreslår urskilde til oss tilbaka, kunna vi oss lätteligen
öfver dem utlåta; hvarföre jag för min del ej annat finner
än at Stora Secreta Deputationens hemställande utan någon
vidare tidens utdrägt kunde bifallas; men skal det blifva liggande
på bordet, så gior jag det kraftiga förbehåld, at ehuru
nödigt det är at Riksens Ständer vid deras sammankomster
efterse, huru deras Fullmäktige under Ständernes frånvaro styrkt
och fölgt lagen, sä gior sådant doch ej tilfyllest, ty riket kan
ej deraf så mycket Iida at en eller annan tienst ej i sin rätta
ordning bortgifves, som om andre rikets högst vårdande ärender
ej vederbörligen skötas; fördenskull och som Secrete Utskottet
har under sitt skärskådande den delen af Råds-Protoeollerne,
som sådane högstvårdande ärender angår, ty håller jag
nödigt at Riksens Ständer jemväl blifva underrättade om de
nial, som Secrete Utskottet funnit förtiena remarquer; isynnerhet
sorn de Riksens Herrar Råd, hvilke uti Stora Secreta Deputationens
remarquer äro deltagande, för remarquer utur Secrete
Utskottet jemväl kunna komma at blifva ansvarige.
Frih. Coijett, Hr Adlerbeth och åtskillige flere begärte,
at Stora Secreta Deputationens Memorial än en gång måtte
upläsas:
Hvilket sedan det var skiedt och af R. o. A. än något
ytterligare discourerat, giorde Hr Landtm, frågan om Memorialet
til i morgon skal blifva på bordet;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Hr Didron påminte, at denna saken då strax må företagas
och blifva afgiord.
528 (Jan. 31.) Granskning af åtskilliga Protokoll.
Hr O. W. De Geer: Emedan Memorialet til i morgon
skal blifva på bordet, så hemställer jag om icke Hr Palmstiernas
giorde föreställning kunde bifallas?
Hr Didron: R. o. A. lära vara så genereuse, at de ej
vilja det någon skall exponeras, om icke högsta nödvändigheten
det fordrar.
Hr Landtm, gaf tilkänna, at i morgon ej kan ske anslag
för R. o. A. för än klåckan 10, emedan Secrete Utskottet til
den tiden för et angelägit måls skull måste vara tilsamman.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse öfver K.
Bergs-Collegii giöromål och Protocoller sedan sidstledne Riksdag,
hvarvid Deputationen, utom de tvänne anmärkte och hos
Riksens Ständer genom serskilte Memorialer andragne mål beträffande
Assessoren Bybecker och Öfver-Krigs-Commissarien
Hulthén, för öfrigit intet haft at påminna, utan varda samtelige
Collegii ledamöter för deras ämbetsnit och åhaga af Deputationen
med beröm ihogkomne.
Resol.: R. o. A. funno härvid ej något at påminna.
Lplästes Protocolls-Deputationens Berättelse öfver Hoffoch
Ammiralitets-Consistoriernes Protocoller, vid hvilka Deputationen
intet serdeles funnit at påminna, utan at AnnniralitetsConsistorii
Protocoller ej som vederbort varit med register samt
med paginis och datis ofvan sidan försedde, hvilket Deputationen
finner hädanefter böra i akt tagas. För öfrigit berättar
Deputationen det begge Consistoriernes ledamöter, så mycket
Protocollerne innehålla, sig til välförtient beröm deras sysslor
med trohet och flit förestått.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrade tankar.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse om Consistorii
i Visby sedan sidstledne Riksdag håldne Protocoller och giöromål,
hvilka Protocoller Deputationen funnit i så slätt tilstånd,
at de med mycken möda kunnat läsas; hållandes Deputationen
för nödigt det må Consistorium i Visby påminnas at hädanefter
låta författa sådane Protocoll, som äro rent och tydeligen
skrefne samt med register och folier försedde, så ock för hvarje
år serskilt inbundne, hvarigenom Consistorii egen heder befordras
och alt misstroende om Protocollets riktighet förekommes.
R. o. A. biföllo Deputationens yttrande.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse angående Consistoriernes
i Göteborg, Calmar, Carlstad och Hernösand til
denne Riksdag inlefvererade Protocoller, hvilka alla Deputa
-
Akad. Konsist:s Protokoll. Krigs-kollegium. Dep. fr. Borg.-st. 529
tionen befunnit i så godt stånd, at Deputationen med alt skiäl
kunnat lämna förberörde Consistorier et godt loford, så för de
af dem insände Protocollens redighet, som ledamöternes välförhållande
i theras ämbetsförrättningar.
Bifölls af R. o. A.
Sidst uplästes ock Deputationens Berättelse öfver Upsala
och Abo Academiske Consistoriers Protocoller, af hvilka de förra
blifvit uti Deputationen med fägnad och nöije genomläste, sä
för Protocollens renhet och tydelighet, som Professorernes therutinnan
försporde flit och trohet; kunnandes Deputationen tlieremot
ej undgå at berätta det Abo Consistorii Academici Protocoller
varit, utom de deröfver serskilt ingifne anmärkningar,
myckit vårdslöst författade och ingifne.
Bifölls af R. o. A.
Gref Stenbock kom med Deputationen tilbaka och berättade,
at Stånden lofvat at med första återigen företaga det
angående en bergshielp giorde förslaget.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
29 Dec. förledit år, theruti Secrete Utskottet förmäler sig hafva
af K. Krigs-Collegii hos Riksens Ständer giorde föreställning
inhämtat nödvändigheten theraf, at numera tvänne Notarier
i K. Krigs-Collegio måge bestås, sedan arbetet derstädes
emot de förra tider så ansenligen blifvit formerat och tilökt;
hemställandes fördenskull Secrete Utskottet til Riksens Ständers
egit närmare bepröfvande, om icke i anseende thertil en
Notarius ännu kunde på extraordinarie staten med 450 dal.
sint årlig lön upföras, och thesutan til Registratoren betalas,
för thess i tre år giorde tienst vid Protocollet, et arfvode af
några vid K. Krigs-Collegio befintelige besparingar til 100 dal.
stnt om året.
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation ifrån
Borgareståndet af 8 personer. Handelsmannen ifrån Stockholm
Plomgren, hvilken förde ordet, ingaf et Extractum Protocolli
ifrån Ståndet angående tullarnes förvaltning, och sedan han
samma ärende hos R. o. A. recommenderat, afträdde denna
Deputation.
Protocolls-Extractet blef för R. o. A. upläst, och som
Borgareståndet derutinnan förklarat sig hafva stadnat i det
slut, at tullarne ifrån nästkommande April månad under någre
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 34
530 (Jan. 31.) Vågpenningar för mjöl. Dep. fr. Prestest.
Ständernes fullmäktiges disposition åtminstone et år böra förvaltas,
funno R. o. A. detta ärendet af den beskaffenhet at det
fordrar en närmare öfverläggning, och blifver således beinälte
Extractum Protocolli på bordet.
Uplästes utdraget af Camar-CEconomie- och CommerceDeputationens
Betänkande angående Stockholms stads Magistrats
giorde ansökning at, enligit 5 § i K. Förordningen af år
1737 om mått, mål och vigt, få låta upväga alt til salu inkommande
miöl på victualievigt och therföre upbära vägarpenningar
til et öre kmt på LSdet, hvaröfver det handlande
Borgerskapet i Finland besynnerligen sig besvärat och emot
denna af Magistraten i Stockholm försökte inrättning, såsom
för de handlande ganska besvärlig och odrägelig, på det högsta
protesterat; hållandes Deputationen för des del före, at som nogsamt
begripeligit är, hvad olägenhet denna inrättning både för
köpare och säljare med sig föra skulle, så böra i anledning af
26 § i städernes Almänna Besvär vid 1734 års Riksdag miöltunnor
ej oftare föras til vågen at vägas än tå när disput existerar
emellan köparen och säljaren eller köparen sådant åstundar,
tå ock ej mera i vägarpenningar synes böra betalas än
eliest i mätarepenningar för sielfva säden erlägges; åliggandes
imedlertid vederbörande Magistrater och Crono-betienter at tilse
det alt underslef vid miöls inpackande må förekommas.
R. o. A. biföllo det slut, hvaruti Deputationen stadnat.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Prästeståndet af 6 personer. Biskopen Dr Jacob Benzelius,
som förde ordet, sade sig hafva i befalning tvenne mål,
öfver hvilka Prästeståndet igenom Extractum Protocolli sig
yttrat, hos R. o. A. til det bästa at anmäla. Det första voro
angående Upsala Academie-hemmans försäljande til skatte,
hvarom at giöra någon vidlyftig föreställning han höllö så mycket
onödigare, som Prästeståndet om Högh R. o. A:ns berömeliga
nit för hvars och ens rättigheters oförkränkte bibehållande
fullkomligen voro öfvertygat; det andra angingo kyrkoherden
Tellboms tilbud, hvilken emot en fierdedels undfående af en
ansenlig fordran hos cronan vill afstå de öfrige tre fierdedelar.
Sedan Hr Landtm, försäkrat om R. o. A:ns ömhet at
handhafva hvars och ens välfångne rättigheter och hedt anmäla
R. o. A:ns vänliga hälsning, afträdde denna Deputation.
Uplästes Extract af Bondeståndets Protocoll af innevarande
dato, hvaruti Ståndet anhåller tliet måtte en förelupen nilss
-
om införsel af krukor o. askar för apotek. Hemmansklyfning. 531
skrifning uti then giorde ansökningen om boställe för Capellanen
vid Ulric® kyrka i Östergöthland, genom Riksens Ständers
underdåniga skrifvelse til H. K. Maj:t på det sättet ändras
at i stället för 3/g dels hemmanet Äkabo i Hargs sochn, sättes
Akabo hemmanet i Tål Ista sochn;
Hvaröfver af R. o. A. således resolverades:
Resol.: Sedan Expeditions-Deputationen giordt sig härom
underrättad, kan den förra expeditionen tagas tilbakars och uti
en förnyad expedition denna miss-skrifning rättas.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli af den 3 Jan. sidstl., hvarutinnan Deputationen
enligit Camar-CEconomie- och Commerce-Deputationens afgifne
Betänkande, angående Wallenburger-krukors och apothequareaskars
införssel, hemställer om icke dylika persedlar, som för
Apothekare äro oundgängelige, men här i riket nu för tiden ej
tilvärkas, kunde emot vissa procents och umgälders erläggande
hädanefter til införssel tillåtas.
Frih. C. W. Cederhielm påminte, at en sådan frihet ej
längre bör räcka, än til des sådane saker här i landet tilräckeligen
kunna tilvärkas.
Hr Landtm, frågade om Manufactur- och Handels-Deputationens
Extractum Protocolli medofvanbemältepåminnelse bifalles.
Harti 1 svarades af R. o. A. med Ja.
Resol.: Bifölls; doch at i fall någon manufactur af dylike
askar eller krukor skulle komma at anläggas, desse persedlar
til införssel måge förbiudas så snart tilräckelig quantitet deraf
i riket kan tilvärkas.
Uplästes utdraget af Bergs-Deputationens Betänkande
öfver Stats-Secreteraren Falkers sökte ändring uti K. Maj:ts
Resolution af den 7 Oct. 1735, angående tilstånd för Nysunds
sochneboer uti Edsbergs härad och Örebro län at få klyfva
theras hemman mindre än til fierdedelar, öfver hvilken StatsSecreterarens
ansökning, sedan så väl Nysunds sochneboer haft
tilfälle sig at förklara, som ock K. Bergs-Collegium och Landshöfdingen
i orten med theras utlåtande inkommit, Deputationen
sig yttrat, at som desse sochneboer, hvilke i Nerke äro belägne,
ej med skäl kunna tilägna sig de för en del af Almogen
i Vermeland utfallne Resolutioner, såsom på serskilte omständigheter
grundade, och vid det tilfället då för Nysunds
sochneboer K. Maj:ts nådige Resolution af den 7 Oct, 1735
utföll, hvarken Stats-Secreteraren Falker, såsom innehafvare af
532 (Jan. 31.) Voteringen å Riddarhuset. Sundsholms gods.
den almänning under Svartå bruk, hvaruppå Nysunds sochneboers
hemman äro belägne, icke eller K. Bergs-Collegium, sorn
öfver de bruken underlagde recognitions-skogar äger inseende,
hafva blifvit hörde, och igenom en sådan hemmansklyfning
Svartå bruk skal tilfogas en känbar skada och afsaknad uti
skog, med mera; ty håller Deputationen före at K. Maj:ts utfärdade
nådige Resolution ej längre må extenderas, än at Nysunds
sochneboer tillätes at bebo ottondelar, men ej at hädanefter
klyfva helnmanen til mindre delar, utan at sådane efter
hand indragas och alla olaga torp och intakor på denne recognitions-almänningen
förekommas.
R. o. A. biföl lo Bergs-Deputationens Betänkande.
Frih. Coijett påminte, at man i dag observerat det personer,
som ej hafva sine 24 år, varit inne på Riddarhuset,
hvaruppå nödigt voro at noga akt gofvos, isynnerhet ifall någor
votering skulle komma at ske.
Det sades, at när votering blifver, lära de Deputerade,
som sittja vid bordet nogsamt tilse at ingen må få inlägga
votum, sorn icke är principal eller laga fullmäktig samt innehafver
de år, som lagen fordrar; vid andre tilfällen voro det
svårt at förekomma, at icke de, som äro yngre til åren sig
jemväl här på Riddarhuset infinna, emedan de låna Riddarhustecknen
af andre och vakten, som står vid dörren, måste släppa
in alle dem, som visa poletter.
Härmed stadnade denne discours och
R. o. A. skildes åt.
Den 1 Februarii.
Emedan Secrete Utskottet i dag varit tilsammans, samlades
R. o. A. ej för än klåckan tijo.
Uplästes de Resolutioner, som i går blifvit tagne hos R. o. A.
öfver de då förehafde ärender, och biföllos så lydande som de
vid hvart och et mål uti samma dags Protocoll antecknade finnas.
Uplästes utdraget af Reductions- och Liquidations-Deputationens
Betänkande angående Sundsholms godset uti Elfsborgs
län, As härad och Espereds sochn belägit, som HoffAuditeuren
Ehrenfelt å Banquens vägnar söker ifrån K. Majt
och cronan at återvinna, uti hvilket Betänkande Deputationen
efter giord berättelse om sakens förlopp och beskaffenhet sluteligen
des yttrande lämnat: At som 1617 års Adelige Privile
-
Bankens anspråk på Sundsholms gods.
533
gier innehålla, det sådane af ägarne förbrutne gods, som äfven
detta Sundsholms godset är, ej skulle blifva under cronan utan
återgifvas til någon i släkten, hvilket ock i 1723 års Adelige
Privilegier är confirmerat, och detta mål ej allenast synes röra
R. o. A:ns Privilegier, utan ock den tredies rätt, nemligen de
Braliiske arfvingarnes, hvilket tilförene ej blifvit andragit och
af Commissionen år 1729 bepröfvat, ty finner Deputationen
nödigt, at bemälte Commission må ånyo uptaga detta ärendet
samt sedan des Betänkande deröfver afgifva, utan at des förra
Resolution af år 1729 må i vägen ligga.
Sedan Hr Landtm, uprepat innehållet, hemstälte
Hr Georg Ruthenscliöld R. o. A:ns ompröfvande huruvida
detta ärendet, som vid denne Riksdag af UrskilningsDeputationen
blifvit afslagit, och hvarmed Håf-Auditeuren
Ehrenfelt såsom Banquens Fullmäktig sedan vändt sig til BancoDeputationen,
endast i förmågo af bemälte Banco-Deputations
Extracto Protocolli har kunnat uptagas och et Betänkande i
saken ingifvas, utan at K. Camar-Collegium, som härvid til—
kommer at bevaka cronans rätt, blifvit hördt; hvartil ännu
kommer, at denna Hr Ehrenfelts ansökning at få resning i
saken jemväl på 1731 års Riksdag blifvit afslagen.
Hr C. Wennerstedt såsom Deputerad i Banco-Deputationen
gaf vid handen at sorn det omförmälte Protocolls Extractet
ej annat innehåller än et promotorial för Banquen, och
Deputationens skyldighet voro at styrka och befrämja Banquens
rätt, så kunde ej sägas at Banco-Deputationen härutinnan
gådt för vida.
Gref Carl Frölich yttrade sig, at Reductions- och Liquidations-Deputation
enligit des instruction åligger at uptaga de
besvär, som öfver Reductions- och Liquidations-Commissionens
giöromål anföras; och som Deputationen funnit denna saken
röra Adelige Privilegierne, hvilke med al ömhet böra bibehållas,
så hade man tyckt skäligit vara at sättja saken i det stånd,
at Commissionen utan afseende på den förra Resolutionen må
hafva frie händer at yttra sig; och ehuruväl i sådane mål Commissionen
är bunden til de senare Reduktions-Förordningar, så
äga likväl Riksens Ständer makt at låta hvar och en komma
til sin tilständiga rätt.
Hr 0. W. De Geer förmente frågan här vara, huruvida
et af Urskilnings-Deputationen afslagit mål utan plenorum Bistånd
kan uptagas.
534 (Febr. 1.) Bankens anspråk på Sundsholm» gods.
Hr Landtm, sade sig allenast til uplysning böra berätta,
at Urskilnings-Deputationen lärer enligit des instruction hafva
afslagit målet endast derföre at 2 Riksdagar redan voro förbigångne
sedan den öfverklagade Resolutionen fältes, och at således
Banco-Deputationen, hvilken åligger at bevaka Riksens
Ständers Bancos rätt, gifvit anledning til resningen; och uprepade
häruppå Hr Landtm. Deputationens anförde skäl til at
afgifva Betänkandet, samt at derutinnan ej giöres någon decision,
utan föreslås allenast, at saken i anseende til Adelige Privilegierne,
som förmenas vara rörde, och Banquens derunder
beroende rätt å nyo må uptagas och pröfvas.
Hr Ruthenschöld: Deputationen gifver likväl anledning
til resning innan Cammar-Collegium blifvit hördt.
Hr Adlerbeth sade at Reductions- och LiquidationsDeputationen,
i anledning af sin instruction samt Banquens
härunder beroende rätt, funnit sig föranlåten at uptaga saken,
då man befunnit hufvudquaestionen angå Adelige Privilegierne
i anseende til förvärkade gods, hvilket mål, såsom rörande et
Stånds Privilegier, Deputationen ej understådt sig at förbigå.
Hr Ruthensparre: Jag som en frälseman sitter igenom
laga afhandling med cronan i possession af godset, och hade
Camar-Collegium, som gifvit mig immissionen, bordt höras innan
det styrktes til resning i saken.
Hr Lilljestierna sade sig finna betänkeligit om en bon*
fidei possessor, hvilken igenom laga actus kommit til en egendom,
uti besittningen skulle rubbas, emedan således dominia rerum
blefvo incerta.
Hr Landtm.: En bon® fidei possessor kan aldrig i sin
besittning blifva rubbad, utan kommer det här allenast an på
Banquens skadeslöshållande; och som här äro trenne serskilte
mål, nemligen Adelige Privilegiernes bibehållande, Banquens
rätt och possessorens säkerhet at uti sin besittning ej blifva
rubbad, så torde det vara det tryggaste medlet å alle sidor
om R. o. A. så vida skulle behaga bifalla Betänkandet, at
Reductions- och Liquidations-Commissionen til nästa Riksdag
utarbetar saken, doch at den som sitter i egendomen ej depossideras.
Hr Didron sade saken vara granlaga, emedan han sig
påminte, at vid 1727 års Riksdag Råbelöfs gods i Skåne af
Ständerne blifvit lösgifvit, för hvilket Ständerne sedan måst
Anmärkningarna öfver Rådsprotokollen.
535
gifva ersättning, och kunde til äfventyrs äfven så hända med
denna saken.
Hr Ruthenschöld berättade godset vara utbytt af cronan
emot en påstgård, och at om ägaren uti besittningen af sin
välfångna egendom ej blefvo bibehållen, kunde dominia rerum
ej sägas vara certa.
Hr Landtm.: Igenom den af mig giorde propositionen
försäkras ägaren uti sin possession, Privilegierne bibehållas vid
sin kraft och Banquen vid des rätt. Bifalles den samma af
R. o. A.?
Härtil svarades med Ja;
Och skrefs på Reductions- och Liquidations-Deputationens
Betänkande följande Resolution:
Resol.: Betänkandet bifölls så vida, at Reductions- och
Liquidations-Deputationen til nästa Riksdag utarbetar saken,
doch at den som sitter i egendomen ej depossideras.
Hr Landtm, bad at R. o. A. ville intaga sine säten och
gunstigast ihogkomma hvad de i går behagat förena sig om,
nemligen at hvar och en, som vill tala, blifver på sitt ställe,
samt at ingen annan stiger up, än den sorn begärer lof at tala.
Sedan R. o. A. således intagit sine ställen, och begynnelsen
var giord med upläsandet af Stora Secreta Deputationens
Memorial angående anmärkningarne öfver Råds-Protocollen uti
inrikes saker samt Riksdagens slutande, hvilket vid senaste
sammankomsten R. o. A. blifvit föredragit, anmältes at en
ifrån Prästeståndet voro derute, hvilken åstundade tala med
Hr Landtmarskalken.
Hr Landtm, gick ut, och vid sin återkomst berättade at
Dr Arnell, som ifrån Prästeståndet varit afsänd, gifvit vid
handen at Ståndet i går hos sig afgiordt detta Stora Secreta
Deputationens Memorial, men at en i dag varit uppe hos
Prästeståndet, som sagt sig vara ifrån Riddarhuset, och begärt
at den Resolution, som i går hos Ståndet blifvit tagen och
hvarmed Ståndet i dag ärnat inkomma, måtte hvila, och hade
Dr Arnell frågat om densamma af R. o. A. varit utskickad.
Det sades at den som sådant giordt borde utnämnas.
Hr C. 0. Lagercrantz förestälte hvad för et dristigt,
eftertänkeligit och farligit steg detta voro, och at den, som det
samma begådt, voro en indigne ledamot af et så ädelt och
illustert stånd, den der förtient med ganska hårdt sträft' at
blifva ansedd.
536 (Febr. 1.) En adelsmans begäran hos Pr.-st. om
Hr Lilljest ier na: Vid det tilfället, at Hr Lagercrantz
behagar fälla en så svår dom, öfver den, sorn på detta sättet
hos Prästeståndet sig skal hafva anmält, tager jag mig den
friheten at gifva någon underrättelse, som härutinnan lärer
kunna tiena Högh R. o. A. til uplysning. R. o. A. lärer
gunstigast påminna sig at jag i går begärte anstånd med saken
til den ändan at dervid i dag inkomma med mine påminnelser,
i följe hvaraf jag efter noga öfvervägande upsatt et Memorial
til samteiige Riksens Ständer, hvarigenom jag velat giöra mine
påminnelser och nödigt förbehåld för framtiden; detta Memorial
har jag nu hos mig at upläsas. Jag måste härvid berätta at
jag om detta ärnade Memorialets inläggande hos samteiige
Riksens Ständer, tält med åtskillige mine vänner af alle
Stånden. Om nu någon gådt til Prästeståndet och sagt dem,
at et sådant Memorial i dag inkomma skulle, det är en sak
som jag ej kan vetta, men skulle någon hafva mig misstänkt,
at jag skickat någon dit och bedt på R. o. A:ns vägnar at
saken skulle hvila, så förklarar jag mig härmed aldeles vara
oskyldig; jag vill altså intet tro, at Hr Öfverst-Lieutenant
Lagercrantz inent mig med sin förde discours, men 0111 så vara
skulle och han vill det bevisa blifver jag altid hans man.
Hr Lagercrantz: Emedan jag inför en så illustre
församling på et så oförmodeligit och ohördt sätt blifver angripen,
måste jag begära Högh R. 0. A:ns beskydd. På den
af Hr Ijandtmarslcalken skedde berättelsen, och utan at vetta
hvem det varit, förklarade jag den indigne at vara ledamot af
et så ädelt Stånd, som fördristat sig et så oförsvarligit steg at
begå, och jag förklarar honom ännu för indigne. Jag har ej
rördt eller nämdt Hr Lilljestierna och han säger mig här för
hela R. 0. A. at jag skal blifva hans man, det skal jag också
blifva. Jag begärer den satisfaction, som en officerare bör niuta,
och hemställer örn en sådan man inför en så illustre församling,
när jag aldrig nämdt honom, så svårt skal öfverfalla mig.
Jag begärer satisfaction.
Hr Lilljestierna ville tala men kom ej til liud, emedan
af åtskillige af R. 0. A. på en gång taltes.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, bad Hr Landtm, at R. 0. A.
ville höra saken, hvaruppå Hr Landtm, ånyo uprepade hvad
Dr Arnell anmält, och at han begärt vetta om den, som varit
hos Prästeståndet, af R. 0. A. varit utskickad, hvilket Hr Landtm,
sade sig efter sin skyldighet hafva bordt anmäla.
uppskof nied memor. ang. anni. öfver R&dsprotokollen. o3t
Hr Lilljestierna: Jag har ej vetat at saken hos Prästeståndet
varit afgiord, men som jag efter mitt i går giorde förbehåld
upsatt et Memorial i ovisshet 0111 ärendet hos de andre
Stånden varit afgiordt, anmodade jag en och annan af mine
vänner at underrätta sig derom, och har aldrig min mening
varit at hindra något som varit afgiordt; och som Hr Lagercrantz
af zele förklarat den, som et sådant steg skulle begådt,
för indigne at vara ledamot af detta ädla Ståndet, så har ock
min mening och utlåtelse varit conditionele, emedan jag til
Hr Lagercrantzes ädelmodighet hyser det skyldiga förtroende,
at lian aldrig ohörd skulle döma någon för indigne; hvarföre
jag ock ännu betygar at mine ord aldrig syftat at toucliera
honom, så mycket mindre som jag för des merit och hurtighet
hyser al fullkomlig estime.
Som härvid ater af åtskillige på en gang och med häftighet
taltes, anmälte sig
Hr Ehrenpreus om lof at tala och, sedan Hr Landtm.
skaffat liud, begärte af R. 0. A. något tålamod och tysthet,
i följe af Hr Landtmarskalkens i dag giorde förbehåld
och Hr Lilljehöks i går giorde vackra föreställning; bedjandes
at R. 0. A. noga ville påminna sig huru alt tilgådt; en ifrån
Prästeståndet hade berättat at härifrån skulle blifvit begärt,
at saken hos dem måtte hvila; detta hade Hr Lagercrantz
funnit så förgripeligit, at ehvem et sadant steg begått voro
indigne at vara en ledamot af vårt Stånd, och af samma tanka
sade Hr Ehrenpreus sig vara, ty den som pa sadant sätt ville
hindra Standen uti sine deliberationer, den voro vist indigne.
En annan sak voro det 0111 någon Hr Lilljestiemas vän simpelt
berättat örn des upsåt at til Stånden med et Memorial inkomma,
och härmed ej gadt vidare; fördenskull hemstälte Hr Ehrenpreus
0111 icke bäst voro til at skicka 6 Deputerade at sig härom i
Prästeståndet underrätta och fråga hvem der varit, samt huru
lian sitt anbringande anfört.
Hr Landtm, uprepade ånyo huruledes Dr Arnell berättat
at Prästeståndet varit sinnat med des Extractum Protocolli om
det ärendet, som nu är före, i dag at inkomma, men at en varit
der och begärt saken måtte hvila; och hade Dr Arnell frågat
om detta skedt med R. 0. A:ns samtycke.
Hr Lagercrantz: Sedan Hr Landtmarskalken giordt denna
berättelsen uptog jag et så oförsvarligit steg med den sinnesrörelse,
som hvar och en Riddersman lärer hafva giordt, utan
538 (Febr. 1.) En adelsmans begäran hos Pr.-st. om
at tänka på Hr Lilljestierna, hvilket jag vid min salighet
kan bedyra, men som han deruppå vände sig til mig och sade
sig vilja blifva min man, kunde sådant intet annars än på det
högsta röra mig; och måste betyga det vara svårt för en så
gammal man som jag är, den der så ofta blottat sin värja för
sin fiende, at på sådant sätt som nu skedt angripas.
Hr Lilljestierna bad at ej för snart måtte dömas, samt
at han mätte blifva hörd; här voro intet ondt skedt, utan hade
han allenast förklarat, at om någon sagt något på des räkning,
skulle den blifva hans man.
Frih. Coijett: Riksdagsordningens 11 § stadgar tydeligen
at ingen med Memorialer får vända sig til de andre Stånden
utan anmälande uti sitt egit, och voro det eljest et mycket
eftertänkeligit steg at på sådant sätt hindra Stånden uti sine
öfverläggningar. Nu voro bäst at låta Deputationen afgå til
Prästeståndet at höra efter hvem der varit; i öfrigit voro
lagen klar.
Frih. C. W. Cederhielm: Af en sak hafva nu blifvit
trenne, först en privat sak emellan Hr Lagercrantz och Hr
Lilljestierna, hvilken de sielfve kunde afgiöra; för det andra
säger Hr TAlljestierna sig hafva anmält at vilja ingifva et
Memorial i sitt Ständ, det är lofligit; men det tredje at hos
de andre Stånden angifva sig vara beredd at uti sitt Stånd
ingifva et Memorial, som Hr Lilljestierna på sine vägnar säger
vara skedt, det är eftertänkeligit.
Hr Lilljestierna begärte at Protocollet och hvad han
sagt måtte justeras, och sade sig ej tro någon kunna hysa den
tankan som skulle han haft den mechante coup före at vilja
hindra Stånden uti sine öfverläggningar, men nekade ej sig
med en eller annan hafva tält, at et Memorial af honom skulle
ingifvas.
Hr Landtm.: Är icke det kortaste och redigaste at någre
gå til Prästeståndet och informera sig?
Hr Palmstierna: Här äro trenne mål; först om någon
Adelsman varit hos Prästeståndet och begärt upskof, hvilket
om det skedt bör detsamma, som Hr Lagercrantz sagt, på det
högsta beifras; sedan bör noga efterfrågas om den, som varit
hos Prästeståndet, allenast discoursvis berättat at et Memorial
skulle, inkomma eller och begärt anstånd i saken; och hvad
det tredje beträffar, så har Hr Lagercrantz förklarat, at han
ej ment Hr Lilljestierna, och lärer ej eller Hr Lilljestierna
uppskof med memor. ang. anm. öfver Rådsprotokollen. 539
haft någon elak mening när han sagt den andra skulle blifva
hans man, så mycket mer som hvar och en lärer känna Hr
Lagercrantz at vara man för sig emot hvem det vara må.
Hr Didron: Vi äro här tilhopa at afgiöra Stora Secreta
Deputationens Memorial, lät oss altsä afgiöra detta, som är
hufvudsaken, emedlertid kan Deputationen afgå.
Ätskillige af R. o. A. instämde härmed.
Hr Riddercrantz: Jag beklagar hierteligen det upkomne
missförståndet, hvaruti jag ej tager någon del, men beder allenast
at R. o. A. gunstigt ville öfverväga at i förmågo af K. Maj:ts
nådigste kallelsebref et ansenligit antal Riddersman ifrån Storfurstendömet
Finland vid Riksdagen sig infunnit, hvilke alle
enligit Riksdagsordningen afvaktat de der föreskrefne 3 månader,
en del hafva här 6 månader och en del längre fördrögt,
och som nu ganska få bofaste Riddersman ifrån bemälte Storfurstendöme,
hvilket som en frontier-ort ganska stora svårigheter
under hela kriget och den tiden det varit under fiendens våld
utstått, äro qvare, så är min ödmiuka begäran, at desse få qvarblefne
af Högh R. o. A. ali gunst och välvilja må vederfaras.
Utnämdes de 6 Deputerade, som komma at gå til Prästeståndet,
hvilke voro Frih. Conrad Sparre, Frih. Stiernstedt,
Hr Lilljehök, Hr Boije, Hr Stiemhielm, Hr Benzelstierna.
Hr Lilljestierna hemstälte om icke uti ProtocollsExtractet,
som Deputationen kommer at medgifvas, specifice
kunde inryckas hvad fråga Doctor Arnell hade giordt til Hr
Landtmanskalken.
Hr Landtm, sade sig ännu och för tredje gången vilja
uprepa huru härmed förelupit, nemligen at Dr Arnell anmält
sig at få tala med Hr Landtm., och då Hr Landtm, kommit
ut hade Dr Arnell berättat, at någon varit uppe hos Prästeståndet,
som hade sagt sig vara ifrån Riddarhuset, och begärt
at den Resolution, som i går hos Prästeståndet blef tagen, med
hvilken de i dag ämat inkomma, måtte hvila; och hade Dr
Arnells fråga varit, om den, som varit hos Prästeståndet, dertil
haft lof af R. o. A.
Ätskillige af R. o. A. begärte, at denna Deputation jemväl
måtte gå til de andre Stånden at förnimma om någon på samma
sätt hade varit hos dem.
Hr Lilljestierna sade sig ej annat hafva hördt, än at
den, som varit hos Prästeståndet, varit inne uti Ståndet, och bad
at härefter mätte frågas.
540 (Febr. 1.) Stora Sekreta Deputationen.
Hr Landtm, hemstälte om det icke kunde vara nog at
Deputationen gingo först allenast til Prästeståndet och at om
omständigheterne så voro, at någon varit inne hos Prästeståndet
eller der formligen begärt förträde, at då Deputationen kunde
jemväl ga til de andre Stånden, men.eljest intet.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Riddercrantz hemstälte örn icke af Prästeståndet
kunde begäras et Extractum Protocolli om sakens förlopp.
Vid det Deputationen skulle afgå frågade Hr Ridderschantz
hvad des ärende voro, och om det icke voro vanligit
när en Deputation afgår, at densamma et Extractum Protocolli
angående des förrättning medgifves.
Hr Landtm, sade Deputationens ärende vara at efterfråga
på hvad sätt och hvem som varit hos Prästeståndet; eljest
pläga Deputationer afgå både med och utan Extracta Protocolli,
och som detta voro allenast en fråga af någre ord, samt tiden
nu kort, så tycktes det kunna ske utan något Extractum
Protocolli.
Deputationen afgick.
Reassumerades Stora Secreta Deputationens Memorial,
hvilket för R. o. A. uplästes.
Hr Didron sade sig hafva upsatt sin mening skrifteligen,
hvilken han i går förbehållit sig at andraga, och
uplästes Ofverste Didrons skriftelige utlåtelse angående
Riksens Ständers tilförordnande Stora Secreta Deputation, theruti
Hr Öfversten förklarar, l:o sig väl samtycka thertil, at the
af Secrete Deputation anmärkte mindre mål må gå tilbakas til
Deputation igen at ther rättas och afgiöras, allenast at dymedelst
ingen den ringaste ändring giöres i Regeringsformen
och förr antagne förordningar; men hvad 2:o de större målen
anbelangar, som fordra laga ransakning och dom, håller Hr
Öfversten före, at de först böra upgifvas och sedan ankomma
på Riksens Ständers godtfinnande.
Hr Lilljestierna: Som jag i går förbehöll mig at hos
Riksens Ständer ingifva et Memorial och jag detsamma nu
upsatt, så anhåller jag om Högl. R. o. A:ns gunstiga. tilstånd
detsamma at få upläsa.
Uplästes Lagman Lilljestiernas ingifne Memorial angående
de af Secreta Deputationen författade anmärkningar öfver RådsProtocollen
uti inrikes mål och theras afgiörande uti Riksens
Om Stora Secreta Deputationens makt.
541
Ständers Stora Secreta Deputation, hvarvid Hr Lagmannen
funnit at Riksens Ständer nu förut komma at utlåta sig;
l:o Huruvida Stora Secreta Deputationen må, efter thet
giorde hemställande, blifva autoriserad at efter samvete, ed och
billighet bota, rätta och för framtiden förekomma hvad utom
laga ordning kan vara förelupit;
2:o Huruvida Riksens Ständer täckas uti sådane mål, som
ej iindrige hielpsmedel tåla, utan tvärtom erfordra laga ransakning
och dom, lämna Stora Secreta Deputationen makt dem
at afgiöra och sedan hos samtelige Riksens Ständers plena
inkomma med thess dom och utslag theröfver; och
3:o huruvida Riksens Ständer vilja låta Riksdagens slut
anstå och bero til thess ofvannämde mål äro afgiorde;
Hållandes Hr Lagmannen i anseende til andragne skäl
och omständigheter för sin del ganska betänkeligit at til någonthera
af förberörde puncter samtycka; hemställandes derjemte
om icke Secrete Deputationen kunde anmodas at til samtelige
Riksens Ständer upgifva de af dem anmärkte mål, på det,
sedan de större och mindre ifrån hvarannan blifvit skilde,
Riksens Ständer sielfve måge om theras afgiörande kunna
föranstalta, och at alt hvad ännu på et eller annat sätt kan
vara oafgiordt må til den 24 i denna månad ändteligen vara
föredragit och Riksdagen således vid den tiden ofelbart slutas.
Hr Landtm, uprepade korteligen innehållet af Stora Secreta
Deputationens Memorial, at Deputationen hemstält om icke de
mindre målen af Deputationen kunde rättas och botas, men at
angående de större målen, hvilka mera röra Regeringsformen,
Stora Secreta Deputationen ej understådt sig dervid låta bero,
utan funnit sig förpliktad at underställa plenis om icke i anseende
til de skiäl, och på sätt och vijs som Memorialet förmäler,
de af Deputationen med ransakning och dom til plenorum
vidare skärskådande måge afgiöras; hvilket om det vunno
bifall och Stora Secreta Deputationen tilkommande vecka lämnades
at arbeta, skulle den förmodeligen straxt i den påföljande
veckan dermed vara färdig.
Hr Lilljestjerna begärte at som lian hos sitt Stånd anmält
sitt Memorial enligit Riksdagsordningen, det honom ock
måtte tillåtas at med detsamma gå til de andre Stånden.
Hr Landtm.: I private mål och ansökningar plägar ej
afslås när man uti sitt Stand anmält ärendet at dä fa gä med
542 (Febr. 1.) En adelsmans begäran hos Pr.-st. om
sin angelägenhet til de andre Stånden, men här lärer frågan
vara om uti et publiqt mål sådant kan tillåtas innan ärendet
först i Ståndet blifvit afgiordt.
Hr Lilljestierna: Emedan Riksdagsordningen ej gior
någon skilnad emellan publique och private mål, så trygger
jag mig vid densamma, och förmodar således at R. o. A. lära
tilstädja mig at med mitt Memorial gå til Stånden.
Hr Landtm, sade at frågan ej här lärer vara så mycket
om tilstädjelsen som om tiden, i anseende til hvilken det synes
vara nödigt, at ärendet förut af sielfva Ståndet är afgiordt,
ty föllo Ståndets utslag emot et sådant Memorials innehåld,
så hade det det anseende likasom ville en eller annan ledamot
af et Stånd gå emot det slut, hvaruti hela des Stånd stadnat.
Hr Lilljestierna sade sig förmoda, at des Memorial ej
innehåller något anstöteligit, hvarföre han anhöll at härutinnan
få niuta lagen til godo.
Frih. Coijett yttrade sig at utom sitt Stånds lof och
bifall lärer ingen med något Memorial kunna gå til de andre
Stånden, isynnerhet som man således skulle kunna andraga
hos de andre Stånden en emot sitt eget Stånds slut stridig
mening, hvartil slutet af Riksdagsordningens 11 §, hvilket
Frih. Coijett upläste, ej gifver anledning.
Deputationen kom tilbaka, och berättade Frih. Conrad
Sparre, at Deputationen varit hos de 3 Stånden och uti Prästeståndet
fädt det svaret, at en ung man med egit hår och hvit
råck sig anmält, och at Notarien til honom gådt ut, då denne
begärt at saken hos Prästeståndet måtte hvila, emedan hos
R. o. A. et Memorial om den samma lärer inkomma; och som
Ståndet funnit detta misstänkt, hade de afskickat en ledamot
til R. o. A. at härom få närmare underrättelse.
Hr Lagercrantz: Häraf se vi nu at en på R. o. Arns
vägnar begärt upskof; jag declarerar densamma ännu för en
indigne karl.
Hr Palmstierna: Af det förbehåld, som i Riksdagsordningen
är giordt, at ärendet i Ståndet först bör anmälas, är
klart at sluta, at det står hos Ståndet at bifalla eller afslå
om et Memorial skal få gå vidare eller ej, och det för den
orsaken skull, at inge saker hos de andre Stånden måge andragas,
som äro emot Ståndets egit slut, ty om härutinnan en
oinskränkt frihet blifvit lämnad, skulle den af någon obetänkt
kunna missbrukas; bartil kommer ännu et skiäl, at et enskylt
uppskof med memor. ang. anm. öfver Rådsprotokollen. 543
föregifvande ej bör uppehålla de andre Stånden i deras öfverläggningar;
och skulle en oinskränkt frihet härutinnan mycket
kunna tjena at så det förderfveliga ogräset, som Hr Lilljestierna
vid åtskillige tilfällen så berömeligen sagt ibland oss
böra utrotas och afhuggas; dessutan skulle ock på sådant, sätt
någon illa sinnad ledamot, försäkrad at ej vinna bifall i sitt
egit Stånd, kunna gifva impressioner hos de andre Stånden
och vigla dem up emot sitt egit, samt anbringa de aldra farligaste
satzer och försök emot fäderneslandet och friheten.
Hr Didron: Yi hade samma cas vid 1727 års Riksdag,
då Gref Wellingk begärte at med sitt Memorial få gå til de
andre Stånden, hvartil jag för min del sade nej, men R. o. A.
lämnade honom tilstånd dertil.
Gref Lewenhaupt: Uti particuliere mål kan det vara
tillåtit; sådant var Gref Wellingks emedan des personelle välfärd
deruppå berodde, men detta är et publict, som hvart Stånd
för sig bör afgiöra; och huru ville det skicka sig at en ledamot
skulle äga tilstånd at preparera de andre Stånden emot sitt
Stånds tanka.
Frih. Coijett sade sig ej kunna se at uti et publict mål
någon med sine tankar kan gå til de andre Stånden, innan des
Stånd sig om saken yttrat.
Hr Landtm.: Häraf kunde ännu flyta det inconvenient,
at om et sådant Memorial hos de andre Stånden förut vunno
bifall, så blefvo först en enskylt ledamots tankar bifallne och
sedan hela Ståndets, som dermed sedan kunde hafva instämt,
hvilket tyckes icke väl vara rimmeligit.
Hr Lilljestierna: Som jag altid hyst mycken ömhet at
blifva vid lagen och des bokstaf och den härutinnan ej skiljer
emellan publique och private mål, och på förre Riksdagar det
tilstånd, som af mig nu begäres, til andre är lämnat; altså
håller jag mig och nu vid lagens bokstafliga mening och begärer
som en Riksdagsman at dervid få förblifva.
Hr Nils Lilljehök: När jag hos R. o. A. hade ingifvit
mitt Memorial om en bergshielp, och detsamma hos R. o. A.
hade vunnit bifall, anholt jag om lof at dermed få gå til de
andre Stånden, på det jag ej emot lag dermed oanmäld bortgå
måtte; och tyckes mig at uti en sak, der lagen är så klar, vi
ej behöfva raisonera, ingen ärlig karl går emot lagen.
Frih. H. Wrede: Denna saken uppehåller oss länge. Jag
ser mig ej i stånd at kunna decidera något i anseende til
544 (Febr. 1.) Om memorial till de andra Stånden.
Riksdagsordningen, som är en af Riksens samtelige Ständer
faststäld lag; nog skulle jag för min del tycka när någon
skrifteligen yttrat sin mening, at först bör examineras örn den
är emot pluraliteten, innan tilstånd kan lämnas at andraga
densamma hos de andre Stånden, men jag finner härom intet
uttryckeligen stadgat, ej eller klart nog förbudit om någon
privatim förut skulle vilja gifva sin mening hos de andre
Stånden tilkänna; och lämnar sådant altså til närmare öfverläggande;
men at för denna gången tiden må vinnas och enigheten
bibehallas, vill jag förmoda at Hr Lilliestierna, af estime
för sitt Stånd och af kärlek til enigheten, ej sielf skulle vilja
gå til de andre Stånden, innan des egit Stånd saken afgiordt.
Hr Landtm.: Som jag har den abran at föra directionen
och mitt ämbetes plikt pålägger mig at tilse at lagen i alla
delar blifver fölgd, så måste jag ock informera mig om des
rätta förstånd uti sädane mål, som komma ifrån Deputationerne;
när någon inlägger et Memorial, kan det anses som et votum;
och örn någon såsom dissentiens skulle vilja gå til de andre
Stånden med des enskylte tankar, tyckes sådant böra ske sedan
ärendet af Ståndet är afgiordt, och kan jag för min del ej
finna det vara lagen enligit, at sådant sker förut; men som vid
detta tilfället denne praeliminair qusestionen tyckes för mycket
draga ut tiden och Hr Liljestierna altid vist sig benägen för
enighetens bibehållande, torde han sielf begifva sig dertil, at
des Memorial afgingo til de andre Stånden sedan saken här är
afslutad.
Hr Lilliestierna sade sig med skyldig vördnad erkänna
Hr Landtmarskalkens så gunstiga och benägna yttrande; och
ehuruväl lian ej gierna kunde gå ifrån lagen, doch som Hr
Landtman skalken förklarat at det skulle lända R. o. A. til et
behageligit nöje, ville han sig ifrån sin begäran begifva, på det
sättet at sedan saken här är afgiord honom må vara lofgifvit
at med sitt Memorial gå til de andre Stånden.
Frih. von Ungern: Som lagen ofta i en hast kan blifva
ändrad och härdis ingen skilnad varit utsatt emellan publique
och private mål, så voro väl at nu en gång för alla något vist
härom blefvo faststäldt.
Uplästes et af Hr von Gröninger ingifvit Memorial, i
anledning af et af Hr Öfversten Didron för en tid sedan ingifvit
Memorial saint Hr Lagman Lilljestiernas vid samma
tilfälle förde discours om tysthet och enighet, hvaruti han
Om anmärkningar öfver Rådsprotokollen.
545
underställer Riksens Ständers bepröfvande om icke högst nödigt
voro, at Secrete Utskottet ju förr ju häldre inkommer med
omständelig berättelse öfver Riksens Råd och, utan at gå in i
de mål som fordra tysthet, gifver Riksens Ständer i gemen tilkänna,
hvilka af Hrr Riksens Råd Secrete Utskottet funnit
sig föranlåtit at tiltala för deras förde rådslag, och hvilka deremot
sine rådslag så stält, at de af Riksens Ständer förtient
icke allenast et fullkommeligit förtroende för framtiden, utan
ock heder och tacksägelse.
Sedan reassumerades discoursen om Stora Secreta Deputationens
nyss upläste Memorial;
Och sade Hr Landtm, sig kunna bedyra det såväl Stånden,
som samtelige Ståndens ledamöter om detta slut enhälleligen
varit ense, och at Stora Secreta Deputationen efter dess
dyra ed och plikt med all ömhet och sorgfällighet desse angelägne
ärender handterat, så at å ena sidan riksens höge ämbetsmän,
hvilke uti mindre mål kunde hafva felat, ej måtte få
någon fläck, samt å andra sidan förekomma det uti en fri
regering ej någon impunitet må etableras, utan hvar och en
efter des brott blifva ansedd och straffad, emedan om de stora
skulle lämnas onäpste, det skulle vara alt för bedröfveligit at
räknas ibland de smärre; för det tredje hade och Deputationen
haft afseende på Riksdagens slutande, hvilket på detta sättet
aldra snarast och säkrast lärer kunna vinnas, emedan Riksens
Ständer innan de skiljas åt nödvändigt böra, som ock lära vilja,
se huru under deras frånvaro sakerne blifvit styrde samt nu sedan
det kommit så vida ej lära vilja tillåta at Riksens Herrar
Råd, som det på et eller annat sätt kan angå, en så långan
tid och intil nästa Riksdag skola stå under omdöme; såsom
och nödigt vill vara at för tilkommande tider tagas tienlige
och tilräckelige precautioner, och som ehvart och saken remitteras,
den doch på slutet måste komma til plena at der blifva
deciderad, så tyckes tiden bäst kunna vinnas om den gingo
til Stora Secreta Deputationen, hvilken hos Riksens Högh
Ständer lärer äga det goda förtroende at om lagens bibehållande
bruka al ömhet samt at ej tilåta det någon må ske
förnär.
Hr von Hökerstedt: Jag kan ej annat finna än at
Stora Secreta Deputationens föreslagne methode är den bästa,
hvarutinnan jag sä mycket mera styrckes som Hr Landtmarskalken
gifvit tilkänna at i anseende til de mindre målen, och
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 35
546 (Febr. 1.) Om anmärkningar
igenom hvilka Regeringsformen ej så mycket är rörd, nödige
precautioner komma at tagas för tilkommande tider; de större
målen komma enligit Memorialernes innehåld doch på slutet
til plena och fastän orden lyda ransaka och döma, så är det
doch i sig sielf intet annat än et Betänkande när det upkommer,
hvilket på Ståndens decision in plenis ankommer.
Hr Lag ercrantz: Stora Secreta Deputationen har haft
en odrägelig svår möda. Det vet hvar och en hvad obehagelig
och förtretelig metier det är at vara censeur; remarquerne äro
först af Secreta Deputationen med mycken ömhet författade,
sedan äro desamma uti en stor Secret Deputation efter Riksens
Ständers förordnande å nyo skärskådade, och det på både ställen
af redelige och samvetsmän, så at R. o. A. det här upgifne
förslaget med al trygghet lärer kunna bifalla; skola facta upgifvas,
så exponeras Riksens Råd, och anser jag för en omöjelighet
at om så mångfaldige och vidlyftige saker nogsamt lius
uti Ståndens plenis skulle kunna inhämtas; Riksdagen skulle
på det sättet otroligen utdragas, en alt för skadelig oenighet
ibland oss blifva utsådd, så at sielfva riket skulle blifva satt
på vågspel.
Frih. G. von Rosen sade sig förmoda at R. o. A. lära
vid detta så angelägna tilfället hafva om hiertat den så högt
nödige enigheten; och som ärendet af så mogne, redelige och
samvetsgranne män är handterat och utarbetat, lärer man med
all trygghet til deras redelighet och samveten, hvilke en så dyr
ed aflagt, kunna hafva et fullkomligit förtroende, det de lära
efter yttersta förmågo bevaka vår ädla frihet, hvartil oförgripeligen
erfordras en noga upmärksamhet och inseende at
lagen efterlefvas, oväldugt skippas samt at en rättvis belöning
och straff til upmuntrande af dem som älska och vörda, näst
Gud, Öfverhet och fäderneslandet, under vår frihet finnes; lät
oss altså med enighet och förtroende hänskiuta ärendet til desse
redelige och vittre män, om hvilka vi ej böra eller kunna hysa
det minsta misstroende.
Hr Ridderschantz sade sig ej hysa något misstroende
fast han ej voro af samma tanka med Deputationen, och frågade
om det voro obilligt at han begärer vetta hvars och ens
brott, samt hvem som skal dömas, innan han kunde samtycka
til någon domstol.
Frih. von Ungern: R. o. A. torde lätt nog kunna accordera
sig; om de mindre målen äro vi redan ense, och om de
öfver Råd sprotokollen.
547
större skulle vi jemväl vara öfverens om allenast ordet döma
gingo ut, ty vi böra först vara underrättade om målen innan
vi kunna samtycka til någon dom. Hr Landtmarskalken gaf
nyligen et lindrigare ord häruppå, än det ordet döma.
Hr Landtm.: Jag sade Stora Secreta Deputationen lärer
ej vilja eller kunna anses såsom en domstohl den der afsäger
en ordentelig dom; utan sedan Deputationen andragit lagsens
rum hemställes utslaget til Riksens Ständers plena.
Hr Palmstierna: Högsta nödvändigheten är at den vördnad
och förtroende man bör hafva til Riksens Råd blifver oförkränkt;
ty som de äro våre väktare och fullmäktige och deras
dyra ämbete af det värde, at den, som ohemult något talar
emot en Riksens Råd, bör efter Sverges lag anses med lifsstraff,
så skulle man och aldrig kunna belägga någon med sådant straff
om icke Riksens Råd på alt sätt äro så ostraffelige, at de icke en
gäng kunna vara någon misstanka underkastade; men at desse
Råden ej äro sådane gifver detta Stora Secreta Deputationens
Memorial vid handen, derest säges sådane mål vara fundne,
hvilke med lindrige hielpmedel ej kunna botas; och som omöjeligit
är at målen in pleno kunna ransakas, så är ingen annan
utväg än at det skier af Stora Secreta Deputationen, på det
Riksens Råd, sedan de igenomgådt denna skärselden, som guldet
måge finnas bepröfvade. Hr Palmstierna upläste häruppå utur
Riksdagsordningens 13 § de orden: »Då undersökes huru Regeringsformen
blifvit efterlefvad», med mera, tilläggandes at som
så väl den Mindre som Större Secreta Deputationen funnit sådant
vara förelupit, som är emot Regeringsformen, så bör och
hvad i samma § nedanföre förmäles, nemligen at sådant skal
ransakas och afdömas, i ackt tagas, hvilket ransakande och
afdömande ej på något ställe bättre kan ske än uti Stora
Secreta Deputationen.
Sedan R. o. A. något discourerat frågade Hr Landtm,
om han fingo giöra propositionen.
Hr Lilljestierna och åtskillige flere begärte votering.
Hr Boije: Votering lärer blifva, hvilket jag beklagar, ty
det kåstat möda nog innan det kommit så vida; risqueras en
votering och det slår annorlunda ut, då kommer smått och stort
up, hvilket kan hafva svårare påfölgder än någon sig kan föreställa.
Hr Falkengren: R. o. A. risquera ingenting om det
remitteras till Stora Secreta Deputationen.
548 (Febr. 1.) Om anm. öfver Rådsprotokollen
Hr Landtm, giorde frågan om Stora Secreta Deputationens
Memorial bifalles;
Härtil svarades med Ja och Nej.
Hr Landtm.: Här är hördt Ja och Nej och votering begärt,
alltså är ej annat öfrigit än votera.
Hr Hellenstierna sade sig bifalla at de mindre målen
gå til Stora Secreta Deputationen, med det bihang som Hr
Didrons i dag giorde påminnelse innehåller, och at de större
upgifvas, at R. o. A. må se om de förtjena någon ransakning
eller dom, ty förr kunna R. o. A. sig härom ej utlåta.
Hr Didron hemstälte om icke det voro bättre, at man
sökte komma ifrån denna quaestionen utan votering.
Propositionen upsattes och uplästes för R. o. A. så lydande
:
Den som bifaller Stora Secreta Deputationens Memorial
skrifver Ja;
Den som intet bifaller skrifver Nej.
Under det at voteringen skulle begynnas, påmintes af atskillige
af R. o. A. at Rådets anhörige vid detta tilfället ej
kunna votera.
Hr Landtm, förmälte at som här ej voro något personelt,
ej eller någon decision, utan frågan allenast om Memorialet
bifalles, så tyckes ej någon böra excluderas.
Häremot giordes inge påminnelser.
Hr Liljestierna hemstälte om icke alle Fullmäktige
böra visa sine poletter; och at om någon nu som Fullmäktig
framkommer, hvilken ifrån Riksdagens begynnelse det ej varit,
derom i Riddarhus-Cancelliet må efterses.
Anmältes och på vanligit sätt emottogs en Deputation
ifrån Borgareståndet af 8 personer. Rådman Pop pel man,
som för ordet, näst aflagd hälsning gaf R. o. A. tilkänna, at
Borgareståndet i dag förehaft Stora Secreta Deputationens Memorial,
angående anmärkningarne öfver Råds-Protocollen, samt
stadnat i det slut, at detsamma bifalla.
Sedan Hr Landtm, tackat för communicationen och fedt
anmäla R. o. Arns vänliga hälsning,
afträdde denne Deputation.
Det begärtes at propositionen måtte giöras å nyo, så at
man utan votering ifrån denna qusestion måtte afkomma.
Hr Ridderschantz: Jag påstår ej votering, men til mitt
samvetes befrielse måste jag säga til Protocollet, at jag aldrig
Tvist mellan Lagercrantz och Lilliestjerna. 549
kan samtycka at sättja dom öfver någon innan jag vet personen
och dess brott.
De af R. o. A. utnämde sex Hrr Deputerade satte sig vid
landtmarskalksbordet, nemligen:
Frih. Göran Flemming. Frih. Coijett.
Hr Biörnberg. Hr Didron.
Hr Seidenberg. Hr Löwenhielm.
Sedan voteringen på vanligit sätt var förrättad räknades
vota och voro
Ja, trehundrade nitton;
Nej, ethundrade sexton;
Som det in actis befintelige v otering s-instrumentet utvisar,
hvilket sedan det var upläst,
skildes R. o. A. åt då klåckan var öfver sex om aftonen.
Den 3 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Sedan Hr Landtm, äskat liud, uplästes det hos R. o. A.
den 1 Febr. håldne Protocollet.
När den passagen om det, som emellan Hr Lilljestierna
och Hr Lagercrantz var förefallit, var til slut upläst, upstod
Hr Lilljestierna och sade at som Protocollet nu är justerat,
hvilket han funno riktigt, så kunde han ej underlåta at
hos Högh R. o. A. än ytterligare förklara, at det voro honom
hierteligen okärt och at han på det högsta beklagade, at detta
missförstånd honom händt med en man af så mycken merite
och för hvilken han hade så mycken estime, samt af hvilken
ifrån långlige tider han haft den ähran at vara en vän, hvarföre
han ej undgå kunde at å nyo uprepa, at sådant gior
honom mycket ondt, och at han således förmodade det Hr
Lagercrantz, om hvars equitable sinnelag han tilfyllest voro
försäkrad, med en så upriktig declaration lärer finna sig aldeles
nögd.
Hr Lagercrantz betygade at det voro honom ganska obehageligit
at se sig nödsakad uti en sak af den beskaffenhet,
som denna är, med något tal besvära riksens Ridderskap och
Adel, som med riksens vårdande ärender nu äro sysselsatte.
Hvar och en af R. o. A. lärer påminna sig huruledes saken vid
550 (Febr. 3.) Tvist mellau Lagercrantz
förra sammankomsten förelupit och på hvad sätt utan ringaste
gifven anledning eller orsak han af Hr Lilljestiema blifvit
angripen; han viste at den gåfvan ej voro allom gifven utan
tilhörde allenast store och dråpelige män, ibland hvilka han
sig ej kunde räkna, at vid alle tilfällen, och serdeles när man
på et sensibelt sätt varder rörd, sa vara mästare af sitt sinne,
at icke blodet kommer i någon hetta, hvilket hos honom så
mycket lättare händt, som han erkände sitt sinnelag til eld
och häftighet vara bögdt och detta varit et tilfälle, hvilket til
äfventyrs det saktmodigaste sinne med kallsinnighet ej skolat
kunna uthärda, hvarföre, ifall lian i så måtto något emot det
som han detta illustre Ståndet vet sig skyldig vara skulle felat,
hoppades han at sådant i anseende til det som han nu i ödmiukhet
anfört gunstigast lärer ursäktas; men bad ock på andra
sidan at Högh R. o. A. rättvisligen ville anse om han på
något sätt förtient sådant bemötande, som honom af Hr Lililjestierna
vederfarits, och gunstigast eftertänka huru högt et så
svårt lidande måtte gå honom til sinnes, såsom en gammal
officerare och den der uti al sin tid vid dylika tilfällen varit
af et mycket ömt och grannlaga sinne; ja så at om ej rumet
giordt et så stort skiljefång, han ej viste til hvad han icke
kunnat blifva porterad; doch ville han sitt lidande härutinnan
förbigå, emedan saken ej voro hans utan Högh R. o. A:ns, et
Stånd hvilket bestodo af de vittraste, klokaste och mognaste
män och af en så ädelmodig ungdom, hvars kärlek för frihet
och ähra billigt kunde jemnföras, om den ej öfvergår de gamle
Grekers och Romares; altså ville han densamma til Högh R.
o. A. sielf aldeles hafva hemstäld och hänskuten.
Hr Lilljestiema sade sig aldeles förblifva vid sin i dag
inför Protocollet giorde declaration, men hemstälte til R. o.
A:ns rättvisa och ädelmodiga ompröfvande om han, som på et
ibland Adelsmän så anständigt sätt nu sökt at möta Hr Lagercrantz
på halfva vägen, förtient at således blifva bemött. Han
kunde sig lätteligen föreställa hos R. o. A. en just och hillig
ömhet för en hurtig ledamot i Ståndet samt välförtient braf
officerare, men så kunde han af et så ädelt Stånd ej eller
annat än detsamma förmoda i anseende til sig, som voro af
Civilståndet, och jemväl en fast ringa doch välment ledamot,
hvilken fastän naturen ej velat lämna honom en större eller
ansenligare kropp, doch deruti hyste et så redeligit och friskt
hierta som någon annan. Och ehuruväl lian til Hr Lagercrantz
och Lilliestjerna.
551
billiga sinnelag drogo det förtroende, at han efter en så vänlig
och skälig declaration skulle vilja låta bero vid det som å
ömse sidor i saken förelupit, så voro han doch altid nögd,
ifall han sig härutinnan skulle missräkna, lagligen at svara,
ehvaräst och på hvad sätt han härutinnan af Hr Lagercrantz
kunde blifva tiltald.
Hr Lagercrantz yttrade sig, at saken ej voro hans och
at hans sinnelag och väsende ej voro i någre processer eller
rättegångar at ingå.
Hr Lilljestiema frågade om den, hvilken som han vid.
detta tilfället giordt alt hvad möijeligit varit til alla obehageligheters
afböijande och den dyrbara och högst nödige enighetens
bibehållande bidragit, icke med skäl hör giöra sig hopp,
at R. o. A. lära til samma enighets förökande vid det, som i
denna saken å ömse sidor oförmodeligen kan vara händt, låta
bero, andragandes med hvad berömelig omsorg och åhåga Hr
Landtmarskalken på det dyra enighetsbandets befästande altid
arbetat, hvilken patriotiska omsorg Hr Liljestierna sade sig
vara förvissad at Hr Landtmarskalken jemväl vid detta tilfället
lärer påskina låta.
Hr Landtm, förestälte på et bevekeligit sätt huruledes
lian altid och vid alle tilfällen, enligit sitt ämbetes plikt, i
högsta måtton recommenderat den så högt angelägna enigheten
och tillika påyrkat en noga varsamhet i ord och utlåtelser,
hvilka ibland Ridders- och Adelsmän äro så ganska öma och
granlaga, hvilka välmente föreställningar Hr Landtm, sade sig
hos R. o. A. i bästa måtto och på det ödmiukaste härigenom
förnya.
Frih. Fabian Wrede sade sig vid detta tilfället så vara
rörd, at han ej viste hvad han skulle andraga, begge voro
ledamöter af Ståndet, som hvar på sitt sätt hade merit och
förtienster, begge hans bäste och intimaste vänner, hvarvid han
ännu mäste tilstå at han hade Hr Lilljestiema en stor och
besynnerlig obligation; han ville altså i ödmiukhet hafva bedit
at R. o. A. vid det som i denna saken förelupit gunstigast
ville låta bero.
Hr Didron anförde at han ej längesedan ingifvit et Memorial
om den så högt angelägne enighetens bibehållande, hvilken
han af alt hierta önskade, och på hvilken han trodde at
alle ärlige svenske Riddersmän med högsta flit lära arbeta.
Det voro sant at emellan Hr Lagercrantz och Hr Lilliestierna
552 (Febr. 3.) Tvist mellan Lagercrantz
et oförmodeligit missförstånd voro upkommit, men som begge
på et så ädelmodigt och för Ridders- och Adelsmän anständigt
sätt sig förklarat, så voro det och mycket genereust örn R. o.
A. jemväl skulle behaga dermed finna sig nögde.
Hr Palmstierna: Hr Lagercrantzes frägd är oss allom
nogsamt bekant, och vi vetta alle at til det han sagt, dertil
har justus dolor drifvit honom, doch som han af sin ädelmodighet
lärer vara nögd med den reparation, som Hr Lilljestierna
honom giordt, altsä vill jag hoppas at när Hr Lagercrantz är
nögd, lärer ock R. o. A. dervid låta bero.
Hr Lagercrantz sade sig vara nögd med Hr Lilljestiernas
giorde förklaring och hemstälte om icke R. o. A. jemväl
dermed skulle behaga vara nögde, förklarandes at Hr
Lilliestierna voro des gamle vän.
Hr Didron yttrade sig at detta förfarande voro mycket
ädelmodigt och genereust.
Frih. H. Wrede förestälte huru nödigt och huru enligit
det är med detta ädla Ståndets värdighet, at vi, som alle äro
ledamöter af en kropp, när någon fallit med kärlek och ädelmodighet,
söka at uphielpa och uprätta honom; han kunde ej
undgå at olfenteligen förklara, det Hr Lilljestierna vijst honom
så mycken vänskap och så essentielle tienster, at han voro
honom i högsta måtto förbunden; bad altså Frih. Wrede at
om han hos R. o. A. ägde någon kärlek och välvilja de då
denna saken gunstigast ville låta acquiescera.
Frih. Coijett: Det personelle är på et genereust sätt å
alle sidor afgiordt, hvarvid jemväl Friherrar Wredarnes viste
tacksamma sinnelag är mycket at berömma; jag för min del
betygar jemväl at jag i långlige tider varit och är en vän af
Hr Liljestierna, men det steget, som härutinnan i anseende
til det almänna är giordt, kan vara af consequense, jag tror
at det kan vara skedt uti en ej elak mening, men när R. o. A.
blifvit nogsamt underrättade om alle omständigheterne, kan
man med mera trygghet häröfver utlåta sig.
Hr Landtm. Det fägnar mig af hiertat at det personelle
så genereusement och noblement på både sidor blifvit afgiordt
med R. o. A:ns samtycke, och det icke allenast uti
egard til de begge Herrar, som det angår, utan aldramäst i
anseende til den dyrbara enigheten här på Riddarhuset, hvilken
jemte delicatessen i orden jag altid haft den ähran så högt at
och Lilliestjerna.
553
recommendera. Det publique lärer man ej väl kunna tala om,
innan man fådt närmare underrättelse om personen.
Hr Lilljestierna: Så mycket som det mig gläder at det
emellan Hr Lagercrantz och mig oförmodeligen upkomne missförståndet
lyckeligen är slutit, så högt bedröfvar mig at i anseende
til det publique man tyckes vilja blanda mig, lika som
voro jag deruti på något sätt delaktig, hvilket af det upläste
Protocollet helt annorlunda befinnes. Jag beder at den justiee
mig må vederfaras at mig ej något lägges til last, ty detta har
aldeles ingen combination med det som emellan Hr Lagercrantz
och mig förefallit; när saken blifver undersökt, är jag
försäkrad, at den stadnar uti et intet, och förbehåller jag mig
än en gång at aldrig någon skugga af misstanka härutinnan
på mig må stadna.
Frih. Gr. von Rosen sade, at hvad Protocollet angår, så
kan lätt hända, enär så hastigt och vidlyftigt samt af åtskillige
så tätt på hvarannan talas, at Secreteraren omöjeligen uti
Protocollet så noga kan fatta alla utlåtelser och expressioner,
men at månge af R. o. A., som äro ärligit och trovärdigt folk
lära kunna betyga Hr Lilljestiernas utlåtelse hafva varit, at
han anmodat en sin vän at gå til Prästeståndet.
Gref Lewenhaupt sade, at ehuru det kan stå hvar och
en fritt at med Secreteraren justera Protocollet, så kan doch
hvad vid sådane tilfällen et så stort antal af R. o. Arns ledamöter
tydeligen hafva hördt, ej annars än äga fullgiltigt vitzord.
Häruppå discourerades om det til Prästeståndet giorde
steget och at derom nogare bör undersökas.
Hr Landtm.: R. o. A. lära vara örne derom at såframt
någon velat blanda sig i Ståndets öfverläggningar, hvilket voro
et mycket oanständigt och eftertänkeligit steg, sådant efterfrågas,
och der personen igenfinnes behörigen beifras. Kanske
R. o. A. behaga förena sig derom at gifva vid handen om de
härom kunna få någon kundskap, och at emedlertid Riddarhusfiscalen
får befallning at efterspana om han kan få i harftråden
häraf.
Hr Palmstierna hemstälte, om icke de 6 Deputerade,
som äro utnämnde uti Hr Adlerstedts sak jemväl om denna
saken kunde undersöka, hvilken sedan man dermed gådt så
vida ej väl lärer kunna nedläggas; det voro önskeligit at densamma
stadnade uti intet.
554 (Febr. B.) Adelsmans ans. lios Pr.-St. om uppskof
Hr Liljestierna: Innan någon Deputation kan sättas
bör man först hafva corpus delicti. Här är at betänka hvad
processus inquisitorii hafva för påfölgder.
Hr Palmstierna: Emedan Hr Lilljestierna yttrat sig
hafva anmodat någre sine vänner at i Stånden anmäla det
Memorial skulle inkomma, kanske han skulle behaga nämna
dem.
Hr Boije: Orden äro fälde af Hr Lilljestierna, at han anmodat
en sin vän.
Gref H. Gyllenborg: Vi kunna blifva vid Hr Palmstiernas
förslag. Felsteget är klart och sker thet tota die at
när et brott är begångit, anställes undersökning, fast man ej
ännu vet personerne.
Hr Ehrenpreus: Vi syfta alle på enighet, kunna vi icke
låta detta passera, så at vi måge kunna skrida til de återstående
angelägne riksdagsärenders afgiörande och således hinna
til det så högt efterlängtade slutet af Riksdagen.
Gref H. Gyllenborg: Vi kunna ej eftergifva af generosité
utan at giöra Hr Lilljestierna för mycken tolt.
Hr Hammarberg hemstälte, om icke Fiscalen kunde anbefallas
at med al flit efterspana och nästa plenum gifva vid
handen hvad han kunnat utforska; ty innan man fådt anledning
på någon brottslig, lärer man ej kunna anställa Commission
härom.
Gref Lewenhaupt: Kanske Hr Lilljestierna behagar
nämna någre af dem, som han sagt sig hafva tält med.
Hr Lilljestierna: Hvad skulle det giöra til saken; jag
ponerar at jag kunde minnas eller vilja nämna någon, som jag
bedt allenast informera sig om saken varit afgiord, hvad vunnes
dermed? Frågan är om någon på R. o. A:ns vägnar begärt hos
Stånden at med saken måtte hafvas anstånd, och således missbrukat
R. o. A:ns namn, hvilket, om det skedt, voro visserligen
et högst förgripeligit brott.
Hr N. Liljehök: När vi med Deputationen voro i Prästeståndet,
blef oss svarat, at den som tält med Notarien Wiman
har sagt: Om saken ej ännu är afgiord hos er, lät henne hvila,
ty der komma Memorialer in.
Hr Didron hemstälte, om icke til at vinna tiden Riddarhusfiscalen
först må informera sig och med berättelse inkomma,
innan någon Deputation förordnas.
med mern. ang. anm. öfver Rådsprotokollen. 555
Hr Boije: Jag kan för Hr Lilljestiernas heder ej annat
säga än at en Deputation bör förordnas, ty han tog sig sidst
saken an, utan at någon nämde honom.
Hr Lilljestierna: Jag beder at min heder härvid på
intet sätt må nämnas, ty denna saken rörer mig pä intet sätt.
Frih. Rosen hemstälte, om icke saken kan hänskiutas til
förbemälte 6 Deputerade.
Hr Landtm.: Skall saken hänskiutas til de 6 Deputerade
och Riddarhusfiscalen anbefallas, at han söker utforska
hvem som varit hos Prästeståndet och sådant hos de Deputerade
angifva, hvilke, sedan de närmare giordt sig härom underrättade,
med berättelse til R. o. A. inkomma?
Detta bifölls af R. o. A.
Hr C. H. Sprengport: Som jag låtit mig berätta, det
Hr Capitain Riddercrantzes anförande, äfven på Riddarhuset
den 1 hujus, var uttydt som en förbön för den, som varit til
Prästeståndet nyss tilförende och skulle hafva missbrukat, som
säges, R. o. Arns namn samt begärt, at den bekante saken
skulle hvila, och man deraf vill sluta densamma vara från Finland,
fördenskull och som jag nu endera dagen tänker resa
härifrån och ingen må hålla mig för densamma, ty förklarar
jag den, som til detta förenämde ärendet låtit sig bruka til
Prästeståndet, för intet vara värdig at framdeles komma bland
ärligit folk, mindre på Riddarhuset.
Hr Didron begärte, at för des räkning måtte föras til
Protocollet, at som han hörer det denna saken skal gå til en
Deputation, så ville lian hafva hemstält om icke innan sådant
sker Riddarhusfiscalen förut bör informera sig, så at man må
få anledning på någon viss person, hvilken man kunde tiltala,
emedan det eliest skulle blifva en inquisition; och som här
säges at uti Deputationen 2 nye ledamöter i Hr TAlljestiernas
och Lagercrantzes ställe skola väljas, så förklarar jag mig häremot,
och at det strider emot lagen, emedan det skulle hafva
anseende som de voro sub reatu, hvilken misstanka ej bör lämnas
på någon, så länge ej fullkomlige skäl dertil äro.
Hr Landtm, frågade å nyo om icke Riddarhusfiscalen
häfver at utforska så långt han hinner, om han kan få anledning
på den person, som varit hos Prästeståndet, samt sådant
Deputationen vid handen gifver, hvilken sedan undersöker
så långt den kan och med berättelse hos R. o. A. inkommer;
Härtil svarades af R. o. A. med Ja.
556 (Febr. 3.) Om enskilda memorials
Hr Palmstierna erinrade i anledning af Hr Sprengports
giorde föreställning, hvartil Hr Riddercrantzes tal honom föranlåtit,
at det voro högst önskeligit at här på Riddarhuset
aldrig blefvo nämndt om någon åtskillnad emellan Svensk och
Finne, emedan vi alle äro et folk, et konungarikes inbyggare
och uti den allmänna välfärden lika delaktige.
Hr Riddercrantz: Jag hoppas intet värre hafva tält
än jag det kan försvara, och lämnar jag hvar och en at eftersinna
hvad anledning af mitt tal Hr Sprengport och Hr Palmstierna
til detta deras anförande måge haft, emedan jag tycker
intet skäligen kunna supponeras, at någon skulle hafva missbrukat
R. o. Arns namn, som är en obevist sak; för det andra,
som i anseende til storfurstendömet Finland åtskillige angelägenheter
så väl af Almänna Besvären, såsom de der röra
landets almänna och med hela riket gemensamma nytta, ännu
äro oafgiorde, har jag först velat visa huru angelägit det är
at hafva Riksdagsmän här qvar, som om det landets tilstånd
och angelägenheter äro kunnige, och sedan at lindra den häftigheten,
som tycktes visa sig emot Hr Liljestierna, som ej
annat kunde än lända till hinder i det förra.
Det påmintes, at som saken blifvit hänskuten til de 6
Deputerade uti Hr Adlerstedts affaire, och Hr Lagercrantz och
Hr Liljestierna, hvilke voro ibland antalet af bemälte 6 Deputerade,
ej sielfve lära vilja vara ledamöter i denna Deputationen,
som nu kommer at undersöka, så lära nya ledamöter
i deras ställen komma at väljas.
Sedan häröfver något blifvit discourerat fants af R. o. A.
godt at Electorerne träda ned och utvälja Deputerade til denna
senare Deputationen.
Electorerne afträdde.
Hr Landtm, hemstälte, om icke R. o. A. behaga lämna
Stora Secreta Deputationen hela den tilkommande veckan, på
det densamma med sitt arbete så mycket förr må kunna blifva
färdig, då man sedan så mycket oftare kan hafva plena.
Detta bifölls af R. o. A.
Fortfors med Protocollets upläsande af den 1 Febr., hvarvid
Hr Didron påminte, at något vist må fastställas, om det
skall vara förbudit at med Memorial gå til de andre Stånden,
emedan på 1727 års Riksdag det Gref Wellingk blifvit efterlåta,
men nu tyckes kommit i qufestione.
aflemnande till andra Stånd.
557
Det sades, när Protocollet blifvit upläst, at man kan taga
denna qusestionen i öfvervägande.
Uplästes altså förbemälte Protocoll til slut, hvarvid i öfrigit
ej något påmiutes, utan infördes allenast i anledning af
Hr Ridderschantzes erindran uti des vid slutet af samma Protocoll
befintelige utlåtelse, det ordet »personer».
Sedan Protocollet var upläst, förnyade Hr Didron sin
tilförene giorde påminnelse, at angående slutet af 11 § uti Riksdagsordningen
något vist må fastställas, emedan hvad der stadgat
finnes den ena gången på et sådant, och en annan gång
på ett annat sätt är förstått; men blefvo en gång häröfver
något vist slutit, så kommo förståndet häraf ej vidare an på
pluraliteten utan viste en hvar hvarefter han sig hade at rätta.
I anledning häraf discourerades huruvida, när en ledamot
uti sitt Stånd sig anmält at med Memorial vilja gå til de
andre Stånden, sådant honom kan afslås;
Hvarvid Frih. Coijett och Hr Carl Wennerstedt yttrade
sig det andragne lagsens rum nog tydeligen visa, at det
ankommer på Ståndets bifall om et sådant Memorial skal gå
vidare, emedan det eliest hade varit fåfängt och onödigt om
des anmälande något at stadga.
Hr Ridderschantz yttrade sig, at om detta hade varit
lagstiftarens mening, så hade ju nödvändigt i slutet af § desse
orden måst tilläggas, »utan erhållit lof och samtycke af sitt
Stånd», men som et sådant förbehåld ej blifvit giordt, så tyckes
en ledamot, när han sitt Memorial anmält, ej kunna förvägras
at dermed vända sig til de andre Stånden.
Hr Didron hemstälte, om icke Talemännen sin emellan
härom kunde öfverlägga och något härom projectera til Ständernes
vidare öfverseende, så at en viss lag blefvo fastsäld,
hvarefter hvar och en viste sig at rätta.
Hr Landtm.: At et ingifvit Memorial utan Ståndets samtycke
ej må gå vidare och til de andre Stånden, dertil tyckas
skälen vara: först at et sådant Memorial kan innehålla något
anstöteligit, deröfver bör ju först i Ståndet ventileras, och sedan
den vanlige praxis, at ingifne Memorialer ej pläga afgå
utan påskrift i Ståndet, derest de äro ingifne, antingen til bifall
eller afslag.
Hr Wulfwenstierna sade sig hafva varit ibland dem,
som lagt handen vid Riksdagsordningen, då den år 1723 upsattes,
och at anledningen til denna clausuln uti 11 § varit de
558 (Febr. 3.) Memorials aflemnande till andra Stånd.
bekandte försök, som vid 1719 och 1720 årens Riksdagar giordes,
och at man dymedelst velat förekomma det Memorialer,
som något emot Regeringsformen innehöllo, hos de andre Stånden
ej måtte insinueras, och voro klart, at Ståndet kunde förvägra
den, som inlagt et anstöteligit Memorial at dermed gå
vidare; men härifrån tyckas private ansökningar böra åtskiljas,
jemväl och sådane Memorial, som kunna innehålla påminnelser
vid de ifrån Urskilningen remitterade och genom Deputationers
Betänkanden til Stånden inkomne mål; med dylika Memorialer,
när de ej innehålla något anstöteligit, tyckes ej kunna förnekas
at gä til de andre Stånden.
Hr Adlerbeth: Emedan 11 §:ns ändemål är at inge emot
Regeringsformen stridande satzer måge utspridas, kunde icke en
liten Deputation utarbeta ärendet och med project inkomma til
hvad som kan vara nödigt at almänt härom stadga, på det ej
R, o. A. allena härutinnan må binda sig händerne?
Frih. Coijett: Lagen är härutinnan så klar, at den ej
behöfver någon uttydning.
Hr Nils Lilljehök: Bevare Gud at falla på de tankar,
at lagen ej voro god och tilräckelig. Lagstiftarens afseende har
varit den almänna frihetens samt hvars och ens beskydd, och
är lagen ej otydelig, när den anses med ovälduge ögon; begynna
vi med uttydningar och ändringar i lagen, så blifver det
på slutet ej någon lag utan en galimathias. Lät oss hålla oss
vid lagen och lefva efter densamma, så behöfva vi aldrig någon
ändring eller uttydning.
Efter något ytterligare discourerande, frågade Hr Landtm,
om icke R. o. A. behaga upskiuta denna qusestionen til en
annan gång;
Hvilket af R. o. A. bifölls.
Uplästes Almänna Besvärs-Deputationens ingifne project
til 11 § af R. o. Arns Besvär, angående Rättegångs-Bl. 10
Cap. 27 §, beträffande Crono-betjenters lagförande för hvarjehanda
ämbetes-missbruk;
Och bifölls bemälte § som den i Deputationen var projecterad.
Uplästes Ecctractet utur Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänkande angående Stockholms Magistrats ansökning at ej
allenast af accisen och bakugns-penningarne få niuta stadens
andelar in natura enligit Privilegier och häröfver förr utfärdade
Resolutioner och utslag, utan ock at få niuta delaktighet
Accisen i Stockholms stad.
559
lika med cronan, så väl uti accisen för det korn, hvilket här
förmales til miöl och gryn, som och uti accisen för det korn
och malt, som här i staden intet consumeras, utan utur staden
til andre orter försändes, samt i lika måtto at af bränvinsaccisen
få upbära stadens andel, i proportion af den summa,
som Bryggare-Embetet efter slutit contraet årligen betalar; öfver
hvilken ansökning Deputationen efter alla omständigheters noga
öfvervägande stadnat i de tankar, at såvida Stockholms stad
intet kan beqvämas at numera såsom tilförende skrida til et
vist accord och för alla des uti acciserne ägande andelar ej
vill låta sig nöija med en viss betingad summa om året i et
för alt hädanefter och til des stadens erhåldne Privilegier och
Resolutioner likmätigt Regeringsformen närmare blifva öfversedde,
kan staden emedlertid intet betagas åtniutande af des
andel uti bränvins-accisen mer än uti alla de öfrige acciserne,
hvaruti staden år 1674 erhållit K. Cammar-Collegii immission,
som bör efterlefvas; doch efter Deputationens tanka K. Maj:t
och cronan härvid förbehåldne:
l:o Förhögningen på accisen, som år 1686 eller sedermera
kan finnas vara beviljad;
2:o Accisen för det korn och malt, som här intet consumeras,
utan til andra orter bortföres;
3:o Accisen af korn, som males til gryn och miöl, hvaruti
staden härdis ingen delaktighet haft;
4:o Accisen af den spannemål, som uplägges i cronans
magaziner;
5:o Hvad cronan värkeligen kommer at mista genom de
förmåner, som Bryggare-Ämbetet eller andra varda betingade
vid bränvins-accisens föraccorderande, hvilket til K. CamarCollegii
jemkande och i akt tagande kunde lämnas, så at på
ömse sidor hvarken cronan eller staden i des rättigheter måtte
komma at lida.
För öfrigit har Deputationen tyckt at med administrationen
af acciserne hädanefter väl bör förblifva som härdis,
doch Magistraten eller des betjente obetagit et frit tilträde på
vederbörlig ort til journalerne och specialerne, samt at dervid
få giöra sine påminnelser, enär så åstundas; hållandes Deputationen
äfven före at i anseende til den förflutne tiden, thet må
förblifva vid thet, som giordt är, utan något åtal å ömse sidor,
hälst derom ingen tilförlåtelig efterrättelse lärer kunna erhållas
560 (Febr. 3.) Accisen i Stockholms stad.
och öfverskottet såväl af bränvins-accisen som Tullarrendet
kommit Statsverket til godo.
Hr W ulfve 11st ier na förestälte omöjeligheten at kunna
hälla riktighet och separera det korn och malt, som här i staden
intet consumeras, det som til gryn och miöl males och det
som uplägges i cronans magaziner ifrån det öfriga, hvaraf nödvändigt
följa vill at til et vist accord måtte skridas, hvilket i
pålitande af förbemälte omständighet staden efter behag til en
ganska hög summa skulle kunna updrifva; uprepandes här uppå
vidare huruledes år 1673 af Kongl, nåd staden andel blef lämnad
uti bränvins-accisen, til at upbygga Munklägers-bron; samma
bro voro nu fullbordad och niuter staden af densamma bropenningar.
Af en sådan vilkorlig nådegåfva gior sig staden nu
et ständigt Privilegium; och ehuruväl igenom 1712 års Resolution
högstsalig Konung Carl XII restringera! hela denna stadsens
inkomst til 3,098 dal. sint, så hade icke des mindre staden
updrifvit denna summa vid det ena Tull-arrendet til 4,000
och vid det senare arrendet til 8,000 dal. sint, och torde hädanefter
til äfventyrs vilja påstå 16,000; det förtjente al upmärksamliet
at af de i högstsalig Konung Carl XI:tes tid til statens
understöd af Riksens Ständer giorde bevillningar, det som R.
o. A. sig påtagit beständigt blifvit vid cronan, så at deruti
ingen förminskning är skedd, hvaremot städerne efter hand
draga sitt tilbaka, som vid detta tilfälle Stockholm påstår
accis-andel af alt och mer än staden varit beviljat; i öfrigit,
som det är en klar omöjelighet at den här föreslagne separationen
af det korn och malt, som til gryn och miöl males eller
ej, med det mera giöras kan, så voro tryggast och säkrast, at
Riksens Ständer fastställa en viss summa årligen, på det staden
ej så högt som den behagar må kunna drifva denna pretensionen.
Uplästes Borgareståndets Extractum Protocolli af den 24
Jan., hvarutinnan Ståndet förbemälte Cammar-CEconoinie-Deputationens
Betänkande til bifall recommenderar.
Gref D. Frölich påminte, at man härutinnan häfver at
se sig före, sä at man ej stöter emot det med General-Tullarrende-Societeten
ingångne contractet.
Hr von Hökerstedt förklarade jemväl den föreslagne
separationen vara aldeles ogörlig, och at således voro bäst det
en viss summa för staden upsättes.
Efter något ytterligare discourerande frågade Hr Landtmom
R. o. A. behagar bifalla at ärendet går til K. Maj:t, som
Spinnhus i Visby. Reduktions-målen.
561
i nåder hörer Collegierne, samt sedan en viss summa för staden
låter determinera;
Detta bifölls och kommer denna Resolution igenom Extractum
Protocolli at utfärdas.
Uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens Extractum
Protocolli tillika med Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänkande, angående et spinnhus inrättande i Visby samt
förbud emot ulls utförande ifrån Gottland, hvarutinnan Cammar(Economie-Deputationen
l:o enligit K. Commerce-Collegii utlåtande
ej finner rådeligit at styrka til det begärte förbudet
emot ulls utförande ifrån Gottland af Boråhs-boer eller andre
inom riket handlande, emedan therigenom en riket i gemen
nyttig rörelse skulle hindras och dämpas; och 2:o beträffande
spinhusinrättningen håller Deputationen före at thermed bör
anstå til des af Landshöfdingen i orten med vederbörande
blifvit öfverlagt, huruvida Borgerskapet derstädes någon ylle—
fabrique vilja anlägga, och at emedlertid den der influtne spinnhusfonden
blifver odisponerad; vid hvilket alt Manufactur- och
Handels-Deputationen intet haft at påminna.
Bemälte Cammar-CEconomie-Deputationens Betänckande
bifölls af R. o. A.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputationens Berättelse
och Betänkande, angående Commissionens arbete sedan
sidsta Riksdag och de ännu återstående reductions-måhls behörige
afslutande, hvarutinnan Deputationen förmäler at oaktat
al flit och möda, så af ledamöterne i Riksens Ständers Commission,
som af betienterne derstädes blifvit använd til at efter
Riksens Ständers vid sidstl. Riksdag betygade önskan bringa
detta invicklade och granlaga reductions-arbetet til ändteligit
slut, hvilket af Protocollerne och Commissionens handlingar
varit at intaga, så äro doch enligit Deputationens vid denna
des berättelse bifogade förteckningar åtskillige mål ännu oafgiorde,
som fordra Commissionens ytterligare sammanträde och
liquidations-arbetets fortgång ännu någon liten tid; hemställandes
Deputationen til Riksens Ständers bepröfvande om icke
i afledne Riks-Rådets Grefve Törnflychts ställe någon af Riksens
Hrr Råd må anmodas at vid detta verket föra prsesidium,
och at Commissionens ledamöter så väl som betiente, hvilka
än vidare komma at fortfara med arbetet til slut, måge få åtniuta
den belöning och vedergällning, som Riksens Ständer för
detta arbetet försäkrat och faststält.
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 36
562 (Febr. 3.) Donations- o. Köpegods-kontoren.
Hr Landtm, uprepade innehållet af de uti denne berättelse
författade puncter, hemställandes, at som Deputationen håller
för nödigt det för sakernes angelägenhet skull en Riks-Råd uti
framledne Riks-Rådets Grefve Tömflychts ställe i Reductionsoch
Liquidations-Commissionen må föra praesidium, om icke
hos K. Maj:t i underdånighet kunde anhållas at anmoda en af
Hrr Riksens Råd at utan någon gravation i staten åtaga sig
denna mödan.
Detta bifölls.
Ytterligare frågade Hr Landtm, om de öfrige af Deputationen
giorde föreställningar bifallas;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Skrefs altså på Betänkandet följande Resolution:
Bifölls, samt at hos K. Maj:t i underdånighet anhålles at
anmoda någon af Riksens Herrar Råd at utan någon gravation
i staten åtaga sig den mödan uti Riksens Ständers Reductionsoch
Liquidations-Commission at föra prassidium.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputationens ingifne
Memorial angående Camererarnes vid Donations- och
Köpegods-Contoiren Johan Collings och Samuel Kiellhoms
hos Deputationen skrifteligen giorde föreställningar om brist
på tilräckelig betjening vid förberörde Contoir; anhållandes
begge desse Camererare, det måtte de til K. Maj:ts och Riksens
tienst blifva med nödtorftig skrifvarehielp försedde, så framt
icke de Contoiren tilhörande acter och handlingar skola blifva
uti oordning efterlenmade och det åliggande arbetet eftersatt;
hvarom Deputationen giordt sig närmare underrättad och för
godt funnit at hemställa Riksens Ständers godtfinnande om
icke, til reductions-arbetets desto skyndesammare bedrifvande
til slut, Cammereraren Colling må bestås en skrifvare til hielp
vid des anförtrodde Contoir, med 200 dal. smts årlig lön,
jemte den förr der varande gamla och siukliga Camarskrifvaren.
Memorialet bifölls på det således Reductions- och Liquidations-Commissionen
med des arbete så mycket förr må komma
til slut;
Hvilken Resolution skrefs på documentet.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputationens Betänkande
angående Saris gods uti Ingermanland, för hvilket
framledne Cammar-PraBsidentens Frih. Herman Flemings arfvingar
af K. Maj:t och cronan söka ersättning, finnandes Deputationen
härutinnan för des del nödigt, at den öfver Reduc
-
Saris gods. Sala bergslag. Utö grufvor. 563
tions- och Liquidations-verket förordnade Commissionen, til följe
af K. Maj:ts uppå Riksens Ständers anhållan vid sidstl. Riksdag
aflåtne nådige bref af den 9 Junii 1735, detta mål med första
som skie kan företager och noga skärskådar huruvida de
Flemingske arfvingarne i anseende til de vid deras sak varande
omständigheter kunna äga någon bättre rätt til detta Saris
gods, än de öfrige ryske familierne, som uti Ingermanland
possiderat någre gods, och häröfver til K. Maj:t des underdåniga
Betänkande afgifva.
Detta Betänkande bifölls af R. o. A.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Bergs-Deputationernes
gemensamma Betänkande i anledning af Frih. Frisendorfs
Memorial angående visse privilegierade hemmans natur och
rättigheter i Sahlbergs län.
Hr Wulfwenstierna påminte, at som detta är af en
mycket granlaga beskaffenhet i anseende til Sahla Bergslag,
det Betänkandet må få ligga på bordet.
Hr Lars Benzelstiern a: Om meningen ärat det skall vara
lofgifvit sälja skog och kohl til jernbruken, så är sådant stridande
emot Resolutionerne och Silfver-bergslagen går öfverända.
Hr Landtm, uprepade korteligen innehållet af Betänkandet
samt de andragne skälen til denna ansökning.
Efter något discourerande, hvarvid å ena sidan anfördes
huru angelägit det är at Sahla Silfver-bergslag på alt möjeligit
sätt understödjes och bibehålies vid Contracter, Resolutioner
samt nödig tilgång på skog och kohl, och åter å andra sidan
med hvad ömhet Privilegier och hvar undersåte vid sin välfångne
egendom och de dervid hängande rättigheters oförkränkte
nyttjande bör handhafvas, fants af R. o. A. godt, at detta
Betänkande blifver liggande på bordet.
Uplästes Reductions- och Liquidations-Deputationens Betänkande
angående framledne K. Rådets Grefve Claes Bondes
och Cammar-Rådets Baron Johan Casimir Flemings arfvingars
ansökning om Utö jerngrufvors restitution, hvilken ansökning
Riksens Ständer redan vid sidst!. Riksdag bifallit och låtit
therom infordra K. Gammar- och Bergs-Collegiernes samt StatsContoirets
utlåtande, huruvida K. Maj:t och cronan kunde igenom
berörde grufvors restitution vara utom värkelig skada och mistning
i des inkomster; hållandes Deputationen nu före i anledning
af ofvanförmälte Collegiers häröfver giorde uträkningar,
at som K. Maj:t och cronan igenom den sökte restitution ej
564 (Febr. 3.) Redukt.- o. Liqvid.-Kom. Rå o. rörsfrihet.
kommer i någon mistning, enär i stället för den af Brukspatronerne
liärtils erlagde genanten af 40,000 Sk® Utö-malm
emot eftergift af halfva tionden af deras tackjerns-blåsningar,
hädanefter hela tionden kommer såsom vid andra bruk at erläggas;
så lärer för öfrigit intet hinder vara med mindre Utö
frälsegrufvor måge til deras rätta ägare återställas, doch at samma
grufvor förblifva under K. Bergs-Collegii behörige inseende;
Hvilket Betänkande af R. o. A. bifölls.
Uplästes Secrete Uskottets Extractum Protocolli angående
ledamöternes arfvode i Riksens Ständers Reductions- och Liquidations-Commission,
hvarutinnan hemställes huru med berörde
arfvode, sig bestigande til 4,450 dal. smt årligen, för
innevarande och äfvenväl det förledne året förhållas skall,
emedan igenom K. Maj:ts nådige bref til Stats-Commissionen
år 1735 uppå Riksens Ständers anhållan vid sidsta Riksdag
samma arfvode allenast til nu varande Riksdag blifvit beviljat
och bestådt; hållandes Secrete Utskottet i anseende til andragne
skäl och orsaker för billigt det böra ledamöterne i ofvannämde
Commission deras arfvode til 1738 års slut åtniuta.
Bifölls.
Electorerne upkommo med listan på de utnämde 6 Deputerade,
som komma at undersöka om det målet, som ifrån
Prästeståndet den 1 Febr. hos R. o. A. blef anmält.
Samma förteckning uplästes för R. o. A. och finnes ibland
bilagorne til detta Protocoll.
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande uppå K. Maj:ts genom utdrag af Råds-Protocollet
hos Riksens Ständer giorde nådige föreställning angående
säteris eller rå och rörs-frihets utbytande på bondehemman emot
vederlag af dubbel ränta, hvarutinnan Deputationen enligit K.
Cammar-Collegii härom afgifne tanka och mening håller före,
at utom flere andragne skäl et sådant tilbytande af säterieshemman
emot vederlag af andre bondehemman skulle vara
stridande emot alt bytes natur och vederlaget aldrig kunna
giöra fullt före och prsestera det samma, som den tilbytte
säteris-friheten medförer, hvarigenom de öfrige landets invånare
uti deras utskylder skulle känna en eftertänkelig tunga och
last; kunnandes Deputationen alt derföre ej styrka dertil, at
et sådant ovanligit utbyte af rå och rörs-rättigheten på något
sätt må beviljas.
Betänkandet bifölls af R. o. A.
Spinnhus-inrättningen.
565
Uplästes Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationens
Betänkande angående spinnhus-inrättningen i riket tillika
med project til en fördelning städerne emellan, hvarutinnan, i
anledning så väl af Riksens Ständers vid sidstl. Riksdag förklarade
åstundan om flere spinnhus anläggande i riket, som
vederbörandes härom inkomne föreställningar, jemväl och i anledning
af den för år 1736 öfver hela riket influtne spinnhusfondens
befundne tilräckelighet, Deputationens tanka och utlåtande
är, det bör om spinnhus-inrättningarne hädanefter förordnas
på sätt, som et theröfver författat project vid handen
gifver, hvilket utvisar så väl de hvart och et verk tilärnade
länen, som ock i anledning af 1736 års spinnhusfond huru stor
inkomsten för hvart och et verk hädanefter lärer blifva. I
öfrigit häfver Deputationen funnit, at den uppå CommerceCollegii
underdåniga föreställning förordnade Camererare-beställning
til spinnhus-räkenskapernes besörjande varit aldeles
nödig til så mycket större redighets erhållande härutinnan.
Likaledes uplästes Manufactur- och Handels-Deputationens
Extractum Protocolli af den 26 Jan., hvarutinnan Deputationen
i öfrigit med Betänkandet instämmer, men i spinnhusmedlens
fördelning städerne emellan föreslår den ändringen,
at Carlscrona än en tid kan umbära de der i staden fallande
spinhusmedel och at desamma til Calmare spinhus måge anslås,
at Göteborgs stad må upbära sine egne, Bohus, Elfsborgs och
Skaraborgs läners spinhusmedel och Upsala stad få behålla de
i Upland inflytande spinhusmedel.
Efter något discourerande uppå Hr Landtm:ns giorde
frågan,
stadnade R. o. A. häröfver i följande slut, som skrefs på
Camar-CEconomie-Deputationens Betänkande:
Resol.: R. o. A. biföllo Betänkandet samt den der projecterade
fördelningen af spinnhusmedlen städerne emellan, doch
med den ändring at Upsala stad til et spinnhus kommer at niuta
de uti Uplands höfdingedöme årligen fallande spinnhusmedel.
R. o. A. skildes åt.
Den 14 Februarii.
R. o. A. samlades klåckan åtta.
Uplästes det hos R. o. A. den 3 Fehr. håldne Protocollet,
hvarvid inge påminnelser giordes.
566 (Febr. 14.) Accisen i Stockholm.
Uplästes det i följe af R. o. A:ns den 3 Febr. tagne
Resolution upsatte Extractum Protocolli, angående Stockholms
Magistrats ansökning at få utbrytning af stadsens andel i accisen
in natura, hvilket bifölls så lydande:
Extract utur Protocollet som holts hos R. o. A. den 3
Febr. 1739.
S. D. Uplästes hos R. o. A. Cammar-CEconomie-Deputationens
Betänkande, angående Magistratens i Stockholm å
stadens vägnar giorde ansökning, at Magistraten och staden
måtte få in natura upbära och til godo niuta de dem förlänte
andelar af acciserne och bakugnspenningarne, tillika
med det lofl. Borgareståndets härom utfärdade Extractum
Protocolli af den 24 sidstl. Jan., och som R. o. A. funno at
det icke allenast skulle blifva ganska vidlyftigt och besvärligit
utan ock tyckes vara nästan omöjeligit at med redo och riktighet
kunna separera accisen för det korn och malt, som i
staden intet consumeras, utan til andre orter bortföres, accisen
af korn som males til gryn och miöl, hvaruti staden härtils
ingen delaktighet haft, och accisen af den spannemål, som uplägges
i cronans magaziner, ifrån det quantum af samma slags
spannemål, hvarpå Betänkandet förmäler staden til accis åtniutande
vara berättigad, til at förtiga de svårigheter som vid
åtskiljandet af de öfrige i Betänkandet cronan förbehåldne
accisandelar sig skulle yppa; altså och emedan så store i vägen
liggande hinder, om den optionen som staden i Betänkandet
är lämnat af accord eller utbrytning skal hafva rum, tyckes
sättja cronan eller des rättsinnehafvare aldeles i den nödvändighet
at accordera, på hvilken händelse dens vilkor altid är
sämre, som finner sig stadd uti en absolut nödvändighet at
accordera, än den andras som härutinnan häfver friare händer;
fördenskull funno R. o. A. bäst och tryggast vara detta ärendet
til K. Majit i underdånighet at hemställa, som sedan vederbörande
hörde blifvit en billig summa, som staden kommer at
åtniuta, i nåder determinerad Actum ut supra.
Uplästes Protocolls-Deputationens Berättelse och Betänkande
öfver Lunds Consistorii Academici Protocoller hvarutinnan:
l:o
berättas det skola berörde Protocoller varit mycket
vårdslöst, felaktigt och otydeligt skrefne, hvilket Consistorium
i des häröfver afgifne förklaring lofvat för framtiden behörigen
at rätta;
Akademiska Konsistoriets i Lund protokoll. 567
2:o Har Deputationen anmärkt at vid et förslags uprättande til
en ledig Professnrs-beställning, hafva tvänne Consistorii-ledamöter
voterat på en deras nära förvandt och svåger; hvilket giöromåi,
ehuru förberörde tvänne Professorer sökt det inför Deputationen
skrifteligen at förklara, Deputationen likväl för des del funnit
vara emot Regeringsformen och en god ordning stridande, hemställandes
til Riksens Ständer om icke det, som i ty mål ej kunde
uti lagen vara nog uttryckeligen stadgat, måtte genom en ytterligare
författning förklaras och Consistorium i Lund påminnas at
efterlefva det som 40 § i Regeringsformen tydeligen förmår om
trenne personers nämnande vid vahl til ledige beställningar;
3:o Har Deputation utaf Protocollerne intagit, det skola
interessen af Academiens besparings-cassse-medel blifvit efter
Consistorii Resolution och Hr Riks-Rådets och Cancellerns bifall
disponerade, utan at vidare räkning derföre i de publique räkenskaperne
blifvit giord; i anseende til hvilket förfarande Deputationen
funnit, det kunde Consistorium tilsägas at låta bemälte
besparings-cassse-medel och deraf flytande interessen, för desto
större redighet och säkerhet, under sin serskilte titul af extraordinarie
inkomst i Academiens publique räkenskaper uptagas;
äfvensom Deputationen ock, i anseende til Consistorii föregifne
hinder til de årlige räkenskapernes aflefvererande til K. CamarCollegium,
nödigt funnit at styrka Riksens Ständer det vederbörande
Landshöfdinge i orten kunde tilsägas at hädanefter låta
Academiens i Lund årliga räkenskaper medfölja Landsböckerne
och tillika i K. Camar-Collegio ingifvas;
Sidst skal Deputationen ej kunnat undgå at i anledning af
ofvanförmälte Protocoller hemställa til Riksens Ständers godtfinnande,
huru den vid Academien i Lund antagne Docens Hielm,
som skal efter Consistorii och Hr Cancellerns lämnade intygande
vara af besynnerlig qvickhet och för des vackra vettenskaper
både uti mathesi och mechaniquen är vid Academien högst nödig,
måtte til sitt underhåld med något tilräckeligare stipendium
förses; hvartil Deputationen hållit före at Hr Academie-Cancellern
tillika med Consistorio kunde anmodas at hos H. K. Majit
inkomma, med underdånigt förslag och Betänkande.
I anseende til Deputationens hemställande, at de Collegii
ledamöter, som med de sökande så nära äro skylde och besvågrade,
som Rättegångs-Blins 13 Capitel omförmäler, ej måge
votera eller yttra sig om sådane sine skyldemäns rättighet
eller förtienst, påminte
568 (Febr. 14.) Akad. Konsistoriet i Lund.
Hr Lagerflycht, at de som efter 13 Cap. Rättegångs-Bl.
uteslutas uti justitias-mål, äfven uti förslags uprättande böra
afhålla sig.
Det svarades härtil, at vid sådane tilfällen Collegiers ledamöter
ej vidare kunna uteslutas än lagen förmår;
Hvilket uppå Hr Landtm:ns giorde fråga
af R. o. A. bifölls.
Hr Didron påminte, at tilläggas bör, det alle måge niuta
lag och rätt til godo.
Angående de af Academiae-Cantzlern Hr Riks-Rådet Gref
Gyllenborg til Docens Hielm föreslagne 60 tunnor korn, som
vid Akademien skola vara odisponerade, påmintes af någre af
R. o. A., at Academien härvid borde höras; hvartil svarades,
at som Hr Riks-Rådet och Cantzlern sig redan häröfver yttrat,
at bemälte spannemål är odisponerad och ej bättre tyckes kunna
användas, än at kunna understödja et så godt och qvickt subjectmn,
så tyckes ingen svårighet vara, at bemälte 60 tunnor
korn Hielm som et interims stipendium må beviljas, til des
han til någon annan förmån kan befordras.
Hr Landtm, frågade om detta bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Vidare frågade Hr Landtm, om det öfriga af Betänkandet
bifalles;
Hvartil likaledes svarades med Ja.
Resol.: Betänkandet bifölls, kommandes Collegiers ledamöter
ifrån omröstande vid förslagers upsättjande, när deras
släktingar äro sökande, sig äfven som uti justisiae-mål at afhålla,
på sätt sorn lag förmår. I öfrigit funno R. o. A. i anseende
til de af Hr Riks-Rådet och Academiae-Cantzlern anförde
skiäl, at Docens Hielm, jemte de härtils åtniutne 80 dal.
smt, årligen må niuta de 60 tunnor korn, som vid Academien
skola vara odisponerade, til des han til någon annan förmån
kan befordras.
Uplästes Justities- och Bergs-Deputationernes gemensamma
Betänkande angående Philipstads invånares giorde ansökning
at, i följe af H. K. Maj:ts förr nådigst gifne Resolutioner, dess
och Riksens Bergs-Collegium ej måtte sig befatta med dispositionen
öfver numer-ordningen af hushålden uti Philipstad,
hvaröfver Deputationerne efter noga inhämtad kundskap om
denna saks rätta beskaffenhet stadnat i det slut, at ehuruväl K.
Bergs-Collegium enligt des instruetion äger almänt inseende och
Hush&lls-numren i Philipstad.
569
styrsel öfver alla Bergslagar och bergverk i' riket, det ock både
nu så väl som tilförene befunnit är, at bemälte Collegium, hvad
Philipstad angår, häfver efter K. Maj:ts nådige befallningar om
samma stads invånare och egendom tilförene haft at disponera
och förordna; doch som häremot åtskillige i Betänkandet anförde
skäl hos Deputationerne kommit i anseende, så hafva
Deputationerne funnit skäligt, det böra Philipstadlisboerne vid
säkerheten om deras egendom så mycket mera bibehållas som
de ännu så väl som tilförene undergå alla dem ålagde onera
och intet klagomål förspordts, at de derutinnan brustit, i följe
hvaraf med hvad mera som andragit är Deputationerne hållit
före, det bör K. Resolutionen af år 1737, som dispositionen och
reglerandet af hushålds-numrerne i Philipstad K. Bergs-Collegio
tillägger, til sin värkan uphöra, och deremot 1731 års K. Resolution
blifva i sin fulla kraft; i förmågo hvaraf Pliilipstadsboerne,
så länge de hålla sig vid den näring, som Förordningarne
innehålla, blifva bibehåldne vid sin välfångne egendoms besittjande,
arfvinge efter arfvinge, under bergsmanna rätt och
frihet, doch at förlagsordningen och flere om bergsmans egendom
utgångne K. Förordningar i akt tagas.
För öfrigit och på det al oreda och tvifvelsmål må förekommas
hvaräst och af hvem Justitiarii-ämbetets giöromål böra
skärskådas, hafva Deputationerne stadnat i den tanka, thet
öfver the mål, som angå någon invånares antagande til en ledig
numer, böra, sedan Justitiarien med dervarande Nembd them
afgiordt, af them, som thermed ej äro nögde, först hos Landshöfdingen
i orten och sedan hos K. Bergs-Collegium besvär anföras;
the mål åter, sorn angå handel och vandel eller handtvärkare
och deras skrå, anmälas uti K. Commerce-Collegio til
ändring uti Justitiarii-embetets utslag, om så skulle synas nödigt ;
men med de mål, som angå arfskap eller eljest äro civile eller
criminelle, förhålles efter K. Resolution af den 15 Dec. 1720, och
höra sådane til K. Håfrätternes skärskådande och afgiörande.
Sidst har Deputationen hållit för nödigt at en alfvarsam
hand theröfver liafves, det inga flere än de nu tillåtne hushållen
sig uti Philipstad egenvilligt nedsättia.
Så uplästes ock härvid Borgareståndets Extractum Protocolli
af den 2 Dec., hvarmedelst Betänkandet bifalles med
den tilläggning, at Philipstads-boerne jemväl måge besittja den
bergsmanna-egendom, som the antingen redan kunnat lagligen
sig förvärfva, eller och hädanefter nödgas i betalning taga.
570 (Febr. 14.) Ridskola i Upsala.
Likaledes uplästes ock Prästeståndets Extractum Protocolli
af den 20 sidstl. Jan., i öfrigit lika med Borgareståndets,
allenast at derutinnan ej var nämdt om den bergsmans-egendom,
som Philipstadsboerne hädanefter skulle komma i betalning
at antaga.
Hr Lagman Wennerstedt så väl som Hr Bergs-Råd
Bergenstierna påminte at om den af Borgareståndet giorde
tilläggningen bifalles, så skulle Riksens Ständers vid 1720 års
Riksdag påsyftade ändemål ej vinnas och desse Philipstadsboer
tillika blifva borgare och bergsmän, samt emot Förordningarne
draga til sig bergsmaus-egendom, til förminskning och
afsaknad uti tackjerns-tilvärkningen.
Sedan något ytterligare blifvit discourerat, frågade Hr
Landtm, om Betänkandet simpliciter bifalles;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
19 Jan. sidstl., angående Beridaren von Waldens hos Riksens
Ständer giorde föreställning om den sedan sidsta krigets
början i Upsala förlagde rid-scholans å nyo uprättande med
en dertil föreslagen viss stat, vid hvilket förslag Secrete Utskottet
intet haft at påminna, utan funnit denna inrättning
til svenska ungdomens upöfvande i sådan vettenskap ganska
nyttig och angelägen; hällandes Secrete Utskottet för des del
före, sedan om verkställigheten häraf så väl Academise-Cancelleren
Hr Riks-Radet Grefve Bonde som Consistorium Academicum
blifvit hörde, at som på 1696 års riksens stat väl finnas
til Upsala rid-scholas vidmakthållande upförde 2698 dal. sint,
men vid närvarande knappa tider Stats-verket icke kan ensamt
draga denna last, så kunde til de för berörde stall-stat nu requirerade
3030 dal. 5 V3 öre smt, så stor summa af Statsmedlen
til Riksens Ständers närmare reglerande vid nästa
Riksdag anslås, som til utfordringen deeideras, nemligen 1562 dal.
5 Vs öre smt, och de öfrige 1468 dal. til aflöningen, med mera,
af Academiens behåldne räntor och öfverskottsmedel förnöjas;
hvilken summa Secrete Utskottet förmodar at Academien så
mycket mindre lärer vägra sig til detta angelägna verk at, bidraga,
som Academiens inkomster medelst interessen af odisponerade
capitaler äro bärtil nog tilräckelige, och denna inrättning
för öfrigit ansenligen ökar Academiens lustre och heder.
Hr Landtm, uprepade innehållet af Consistorii Academici
Memorial, jemte de af Secrete Utskottet andragne skälen sa
Ridskola vid Universiteten.
571
väl som det föreslagne sättet til denna rid-scholas inrättande;
och som uppå Hr Landtmms giorde frågan,
R. o. A. biföllo detta Secrete Utskottets Extractum Protocolli;
erindrade Frih. C. W. Cederhielm om icke mesures borde
tagas, at detta icke måtte blifva liggandes oafgiordt, som det
skedt med Betänkandet angående en CEconomie- och Commerciorum
Professions inrättande i Upsala, hvilket ärende uti
Prästeståndet ej ännu skal vara afgiordt.
Hr Didron hemstälte om icke en Deputation kunde afgå
detta ärendet angående rid-scliolan hos de andre Stånden at
recommendera.
Hr Landtm, giorde frågan om icke en Deputation af 6
personer kunde afgå, hvilken saken hos de andre Stånden
recommenderar, såsom nyttig för riksens ungdom i gemen, samt
hvarigenom penningarne, hvilke eljest til denna vettenskapens
lärande utomlands skulle användas, kunna behållas i landet,
och hvaraf jemväl Cavallerie-regimenterne kunde hafva förmån;
hemställandes Hr Landtm, tillika om icke samma Deputation
kunde påminna, at de öfrige Stånden angående (Economieoch
Commerciorum Professionen i Upsala sig ville utlåta.
Detta bifölls af R. o. A. och utnämdes 6 Deputerade, kommandes
Gref Axel Wrede-Sparre at föra ordet.
På ofvanbemälte Secrete Utskottets Extractum Protocolli
skrefs följande Resolution:
Bifölls; hvarjemte R. o. A. denna för riksens ungdom så
af det ena som andra ståndet nyttiga inrättning hos de öfriga
respective Stånden til et benägit bifall på det bästa recommenderar,
emedan förutan förberörde förmån de penningar, som
för denna vettenskaps lärande eljest skulle gå utur landet,
således komma at besparas och ridkonstens upöfvande jemväl
länder Cavallerie-regimenterne til förmån.
Gref A. W. Sparre tog det påskrefne documentet med
sig och afgick med Deputationen uti den anbefalte förrättningen.
Hr Hammarberg sade det vara mycket väl och nyttigt,
hvad således i anseende til en rid-scholas inrättande vid Upsala
Academie blifvit fäststält och voro önskeligit, at vid Academien
i Lund en äfven slik inrättning kunde ske, hvarom Hr
Hammarberg förmente någon anstalt vara giord, som ej kommit
til värkställighet.
Frih. Bennett berättade, at då år 1730 Cammar-Råd
Lagerbielke afträdt Dahlby och Flyinge kongsgårdar, voro uti
572 (Febr. 14.) Ridskolor. Lif-Gardet.
det nya contractet, som med General-Majorerne Gref Lewenhaupt
och Frih. Dyring om samma Kongsgårdars arrende uprättades,
ibland andre vilkor betingat, at 6 hästar och en
Beridare skulle hållas i Lund, på det den der studerande ungdomen
måtte hafva tilfälle at öfva sig i ridkonsten, men at
samma sak vid denne Riksdag ej voro hos Ständerne anhängig,
utan lågo uti K. Camar-Collegio.
Gref Lewenhaupt berättade at då han tillika med GeneralMajor
Dyring ingingo contract om förbemälte arrende, hade
de sig påtagit at på desse kongsgårdar hålla et vist antal beskällare
samt en Beridare och 6 ridhästar i Lund, i följe hvaraf de
altid haft samma antal hästar i beredskap jemväl och på kongsgården
haft en Beridare; och som de sig ej til mera förpliktat,
utan det hördt til Academiens omsorg at i staden Lund anskaffa
stallrum och ridplatz, hvilket ej skedt, så hade orsaken
varit hos Academien, men ej hos dera, at denna inrättning ej
kommit til värkställighet.
Hr Landtm, hemstälte om icke hos K. Maj:t i underdånighet
kunde anhållas det täcktes K. Maj:t i nåder anbefalla
K. Cammar-Collegium denna saken ofördröjeligen at afgiöra.
Detta bifölls af R. o. A. och kommer härom et Extractum
Protocolli til de andre Stånden at afgå.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli angående
General-Majoren Gref Arwid Posses hos Riksens Ständer giorde
ansökning om fullt antal af Under-officerare til de vid K.
Maj:ts Lif-Garde år 1734 bestådde och faststäldte 18 complette
compagnier, vid hvilka compagnier Grefven och General-Majoren
giordt en uträkning på bristande Under-befehl med de til deras
behof erfordrade löner til 3744 dal. 27 ä/8 öre smt, som tillika
med den öfriga K. Lif-Gardes stat för år 1737 af 142,004 dal.
smt skola utgiöra den summan af 145,748 dal. 27 2/3 öre smt,
som K. Lif-Gardet år 1722 på 18 complette compagnier varit
bestådd; hvaröfver Secrete Utskottet sig yttrat, at ehuruväl vid
sidstledne Riksdag, enär om 18 complette compagniers bestående
vid K. Lif-Gardet blifvit faststält, R. o. A. samt med Bondeståndet
sig om fullt antal Under-officerare dervid ej utlåtit och
Präste- samt Borgareståndens thertil gifne bifall varit vilkorligit,
så vida ändå en besparing emot 1696 års stat voro at
förmoda, doch som vid den nu föreslagne Lif-Gardes-statens
jemförande emot 1696 års stat värkeligen finnes en besparing
af 1,059 dal. smt, så finner Secrete Utskottet sig befogat at
Taxerings-förordning.
573
styrka Riksens Ständer til den af General-Majoren Gref Posse
begärte tilökningen, allenast at de åstundade .6 munsterskrifvare,
9 pipare samt nya oblats- och medicaments-penningar
tyckas ännu någon tid kunna umbäras.
Hr Lagercrantz påminte at som i förslaget ej finnes
upfört penningar til monderingar för desse Under-officerare, at
uti R. o. Arns Resolution härom nämnes.
Detta understöddes af Hr General-Majoren och Öfversten vid
K. Lif-Guardiet Gref Posse jemte åtskillige flere af R. o. A.,
emedan så vida bemälte Under-officerare bestås, de jemväl böra
niuta beklädnings-penningar.
Hr Landtm, giorde frågan om Secrete Utskottets giorde
föreställning bifalles, och om desse Under-officerare beklädningspenningar
på staten skola bestås;
Hvartil af R. o. A. svarades med Ja;
Och skrefs denna Resolution på Secrete LTtskottets Extractum
Protocolli.
R. o. A. funno godt, at en serskilt Deputation af 6 personer
utväljes, som med denna Resolution går til de andre
Stånden och recommenderar detta ärendet. Desse Deputerade
utnämdes och kommer General-Majoren Grefve Arwid Posse
at föra ordet.
Uplästes Secrete Utskottets Extractum Protocolli af den
13 Fehr. med project til en efter Riksens Ständers vid denne
Riksdagen skiedde öfverenskommelse inrättad samt i åtskillige
mål så i anseende til taxeringen som upbörden och redigheten
i räkenskaperne förbättrad Förordning om lön och betalningsafgiftens
utgiörande.
Sedan uplästes sielfva projectet til Förordningen.
Vid 2 §, angående Adels-ståndet, påminte Hr Rammel,
at här tyckes egendomen men ej personerne taxeras, hvilket
senare likväl är rätta fundamentet til lön och betainingsafgiften.
Likaledes yttrade sig Frih. Coijett, at det är alt för svårt
för den som ej niuter någon lön at betala både för caractere
och egendom.
Hr Landtm, förestälte härvid, at R. o. Ä. redan samtyckt
til denna lön och betalnings-afgiftens erläggande på lika
sätt som år 1723 blef beviljat, hvarutinnan i detta project ej
någon ändring är giord i anseende til sielfva fundamentet, utan
allenast den förbättring, at om någre personer eller caracterer
574 (Febr. 14.) Taxerings-förordning.
uti 1723 års Förordning äro förbigångne, de äro nu här införde,
på det ingen ifrån denna afgift sig må kunna undandraga;
desslikes äro ock någre flere grader utsatte, på det ej alt för
mycket må ankomma på taxeringsmännernes godtfinnande.
Hr Boije hemstälte om icke något expedient kunde upfinnas,
at de som äga capitaler skäligen härutinnan måge bidraga
så väl som andre.
Det svarades at man härutinnan ej kunnat gå vidare än
1723 års Förordning, til hvilken bevillning R. o. A. vid denne
Riksdag å nyo samtyckt, och at i annor händelse ganska månge
och store svårigheter sig skulle yppa.
Hr Hellenstierna sade sig bifalla det nu upläste projectet,
allenast någon jemkning blefvo emellan de löntagande,
så at de härtil contribuerade efter et vist procent.
Hr Landtm, förestälte at som Almogen uti denna afgift
redan erhållit lindring, så torde om R. o. A. i sitt Stånd giöra
någon minskning eller jemkning de andre Stånden giöra så med,
på hvilket sätt Ständernes afseende och uträkning til gäldens
afbetalande torde rubbas.
Frih. C. W. Cederhiel m sade, at man ej vill undandraga
sig afgiften, men at det voro nödigt at en viss proportion utsättes
efter antalet i rustningsmarkerne, emedan eljest de här
utsatte trenne grader af taxeringsmännerne kunna missbrukas.
Härmed stadnade denne discoursen och fortfors med den
projecterade Förordningens upläsande.
Vid 10 § funno R. o. A. godt at ordet »kundbar», som
står näst framför ordet »förmögenhet», går ut.
Sammaledes ock at uti 15 § framför ordet »ståndspersoner»
införes för en bättre åtskilnad skull de orden: »af Adelen».
Vid denne § discourerades af Frih. von Ungern och Hr
Didron, at som förfarenheten vijst det med taxeringen i länen
ej på et lika sätt förhålles, så voro önskeligit om någon general
regel til en jemn likhets erhållande härutinnan kunde fastställas;
Hvartil svarades at såvida förmögenheten, om hvilken svårt
är at så noga kunna döma, härutinnan är fundamentet, så synes
ej väl giörligit at kunna fastställa någon general regel och
lärer härvid ingen annan utväg kunna blifva än den som härtils
brukelig varit, nemligen at den, som finner sig för högt
vara taxerad, vänder sig til Landshöfdingen och söker ändring
och om han med dess utslag ej är nögd, vidare til K. CamarCollegium.
Regementens beklädnad.
575
Sedan fortfors med Förordningens upläsande til slutet, då
uppå Hr Landtm:ns giorde frågan om densamma bifalles,
af R. o. A. svarades med Ja;
Och skrefs på densamma följande Resolution:
Bifölls, doch at uti 10 § ordet »kundbar», som står näst
framför ordet »förmögenhet», går ut, och at uti 15 § framför
ordet »ståndspersoner», införas de orden: »af Adelen».
Gref Axel W. Sparre, som med Deputationen angående
rid-scholan vid Academien i Upsala varit borta, kom tilbakars
och berättade, at Stånden låtit sig föreläsa R. o. A:ns Resolution
härom, samt låfvat at så väl detta ärendet som angående
en (Economie- och Commerciorum Professions inrättande vid
förbemälte Academie med första sig yttra.
Gref Arwid Posse afgick med de öfrige Deputerade at hos
Stånden recommendera ärendet angående complette Underofficerare
vid de 18 compagnierne vid K. Lif-Gardet.
Hr Landtm, förmälte at Expeditions-Deputationen vid
expedierandet af 25 § Krigs-befehlets besvär, hvilken i Stånden
bifvit bifallen och angår regimenternes beklädande, funnit samma
§ ej til alla delar enlig med den ifrån Riksens Ständer vid
denne Riksdag upgångne expeditionen n:o 67, hvarutinnan 1,000
dal. smts vite utsättes om någon skulle gifva förslag på ändring
uti de monderings-persedlar, som uti 1729 års Reglemente äro
utsatte, hvarom jemväl i förmågo af förbemälte Riksens Ständers
afgångne expedition K. Maj:t des nådige ordres til cheferne
redan utfärdat; fördenskull hade Expeditions-Deputationen projecterat
samma 25 § af Krigs-befehlets besvär på sådant sätt,
at den ej kommer at stöta emot det som Riksens Ständer på
sätt som förbemält är redan resolverat.
Detta Exp e ditio n s-Dep ut a t i o n en s project til 25 § af
Krigsbefelilets besvär uplästes
och bifölls af R. o. A.
Hr C. G. Boije: Den nit som R. o. A. vijst om odygdens
afstraffande, i det R. o. A. förordnat en Deputation, som behörigen
häfver at efterfråga hvem som varit hos Prästeståndet
och der så missbrukat vårt Stånds namn, at han begärt upskof
i deliberationerne, gifver mig anledning R. o. A. i ödmiukhet
at hemställa, om icke samma Deputation kunde få i befalning
at undersöka om icke flere vid denne Riksdag med Memorialer
varit hos de andre Stånden, på et efter Riksdagsordningen ej
tillåteligit sätt, hvarjemte samma Deputation med en amplare
576 (Febr. 14.) Tvisten mellan Lagercrantz
instruction kunde blifva försedd at noga inquirera om icke flere
torde hafva del uti det til Prästeståndet giorde steget, emedan
sådane försök ej kunna lämnas ostraffade, så framt vi vilje
vara säkre 0111 vår frihet.
Frih. Eric Wrangel sade sig i dag vid justeringen af
Protocollet ej hafva varit tilstädes, och at han således ej kunde
veta om, hvad i anseende til den öfver detta ärendet uti senaste
pleno förordnade Deputationens giöromål blef discourerat, något
ytterligare blifvit faststäldt, men at åtskillige omständigheter
voro, öfver hvilka Deputationen hade funnit nödigt at närmare
blifva instruerad, nemligen huruvida hvar och en, som Deputationen
kunde finna sig föranlåten at til närmare uplysnings
inhämtande höra, bör vara förpliktad at på Deputationens kallelse
sig inställa med mera.
Häruppå uplästes utur Protocollet af den 3 Febr. Hr
Landtmarskalkens då giorde och af R. o. A. bifallne proposition
angående denna Deputationens göremål.
Frih. Wrangel sade sig kunna berätta, at hvad den
Riddarhusfiscalen härigenom gifne befallningen angår, at utspana
hvem som varit hos Prästeståndet, så hade densamma
ej ännu haft någon värkan.
Hr N. Lilljehök: Emedan vi som äro ledamöter i Deputationen
gierna vilja efterkomma vår plikt, såsom redelige män,
och oss är anbefalt at undersöka så långt vi hinna, så är ock
nödigt, at ingen, som vi finna oss förorsakade at upkalla och häröfver
höra, sig må kunna undandraga at gifva det besked som
påfordras, samt at den autoritet oss lämnas, at de som upkallas
böra comparera, emedan vi eljest ej kunna gå så långt som
vår skyldighet det fordrar.
Hr Palmstierna bad at R. o. A. ville påminna sig
sakens förlopp: När Hr handtmarskallcen hade berättat hvad i
Prästeståndet förelupit, svarade Hr Lagercrantz och förklarade
den för en indigne ledamot af detta Ståndet som giordt et
sådant steg, hvaruppå Hr Lilliestierna replicerade likasom
hade han dermed varit ment. Hr Lagercrantz yttrade sig
derpå at han ej haft afseende på någon viss person, emedan
detta steget, förutan hvad han nu af Hr Landtmarskalken
hördt berättas, voro honom aldeles obekant; häruppå hade Hr
Lilljestierna förklarat at han anmodat en sin vän eller en och
annan af sine vänner (huru orden egenteligen fallit lärer Protocollet
nogare utvisa) at i Stånden giöra sig underrättad om
och Lilljestierna.
577
saken varit före med mera. Som nu et sådant steg af R. o. A.
är disapproberat och en Deputation förordnad at härom närmare
efterfråga, så tyckes densamma nogare böra instrueras
och vägledas; och at Hr Lilljestierna, hvilken tilstadt sig hafva
anmodat en eller flere sine vänner, jemväl utnämner hvem eller
hvilke samma vänner äro, på det desamme vidare måge kunna
höras; finnes då et oskyldigt steg af den som blifvit anmodad
vara giordt, så är det så mycket bättre; emedlertid får Hr
Lilljestierna pa et sådant sätt tilfälle at aldeles leda saken
ifrån sig.
Hr Lilljestierna sade sig hafva tänkt uti denna saken
ej något vidare at tala, sedan det emellan Hr Lagercrantz och
honom så oförmodeligen upkomne missförståndet på et så ädelmodigt
sätt blifvit bilagd, emedan det öfriga honom på intet sätt
angingo, hvilket han ock redan för Protocollet uttryckeligen förklarat;
men som Hr Palmstierna honom härutinnan nämdt,
så kunde han sådant ej obesvarat lämna, och ville altså först
sin til Protocollet giorde reservation, at detta honom på intet
sätt angingo, härigenom hafva förnyat, och tillika hafva förklarat,
at som R. o. A:ns ifver derpå utgådt at den behörigen
må blifva näpst, som et så oförsvarligit steg begådt at missbruka
R. o. A:ns namn til at hindra de andre Stånden uti
deras deliberationer, så håller han densamma enär den igenfinnes
för högst straffbar; men emellan et sådant steg och hvad
jag sagt mig hafva anmodat en och annan af mine vänner, at
allenast informera sig om saken voro afgiord, voro en stor åtskillnad,
hvarföre han mycket undrade at Hr Palmstierna
ville draga honom häruti; och om han kunde påminna sig,
ville han ej undandraga sig at nämna hvilke han härom anmodat,
ifall man kunde garantera honom at ej få en dementi;
bad emedlertid at R. o. A. ville vara omtänkte at ej någon
redelig Riddersman måtte fastna för den biarne at vara invicklad
uti et så eftertänkeligit steg, samt at saken noga måtte
betänkas innan någon inquisition förordnas. Deputationen hade
redan gådt så långt den kunnat, men det voro eftertänkeligit
at på blotta misstankar autorisera en Deputation at tvinga til
comparitioner, hvilket ej tyckes af et Stånd allena kunna förordnas,
och om en gång med sådane inquisitioner begynnes
lärer det dervid ej stadna.
Hr Palmstierna sade sig ej finna orsaken til Hr Lilljestiernas
betygade förundran, emedan han honom ej något til
Adelns
Protokoll, 1738—1739. JJ. 37
578 (Febr. 14.) Adelsmans ans. hos Pr.-St. om uppskof
lagt, utan som Hr Liljestierna, utan at af Hr Lagercrantz
blifva tiltalt, sielf begynt den discoursen och sagt sig anmodat
en vän at gå til Stånden, så kunde han ju densamma namngifva;
voro då härvid af den som blifvit ombeden ej något begångit,
som voro tiltal värdt, så voro det så mycket bättre och
hvarföre skall Hr Liljestierna tycka illa om, at man gifver
anledning at få nogare lius i saken?
Hr Lilljestjerna sade, at af Protocollet lärer finnas på
hvad sätt han sig härutinnan utlåtit, och at han ej voro emot
at Deputationen på det nogaste efterspanar hvem som varit hos
Prästeståndet, men at han ej kunde se hvarföre han skulle
namngifva någon.
Frih. Stiernstedt: Quaestionen är ej personell, men som
R. o. A. redan härom beskickat Stånden, altså kan saken ej
fogeligen nedläggas, och tyckes altså nödigt til at få behörigt
lius härutinnan, at Deputationen får tilstånd til sig upkalla
hvem som Deputationen kan nödigt pröfva och på et billigt
och skäligt sätt inhämta underrättelse.
Frih. Eric Wrangel sade sig högeligen hafva åstundat
och jemväl bordt ifrån denna Deputationen vara dispenserad,
emedan uti Handels- och Manufactur-Deputationen voro et så
trägit och högnödigt arbete, at ingen tid för honom voro öfrig
til andre sysslor; doch så framt denne Undersöknings-Deputationen
skal continuera, så voro at öfverväga huru ganska grannlaga
denna saken är, emedan sielfva händelsen ej uti vårt,
men uti et annat Stånd sig tildragit, och hända kunde at
personen ej voro innom vårt Riddarhus, emedlertid kunde Deputationen
ej gierna gå längre än innom Ståndet; processen
voro en mycket granlaga sak och fördenskull så mycket nödigare
at man fingo en noga instruction.
Frih. C. W. Cederhielm: Om jag blefvo upkallad, skulle
jag ej vägra mig at aflägga ed och derpå gifva en fullkomlig berättelse,
fastän Deputationen ej sådant kunde af mig kräfva;
emedlertid tyckes bäst vara, at Deputationen sielf inkommer
med project til instruction.
Hr Didron: Jag är öfverens med det Frih. Wrangel sagt,
men om jag skulle först giöra ed, som Frih. Cederhielm säger,
och sedan låta befråga mig, så kunde ju Deputationen fråga
mig om hvad saker dem behagade och jag eljest ej voro pliktig
at säga; hvad voro det för en process?
med mern. ang. anm. öfver Rådsprotokollen. 579
Frih. Cederhielm: Hvad jag sagt var allenast at visa,
at jag vid et sådant tilfälle som detta ej ville undandraga mig
at gifva al nödig uplysning.
Hr Landtm.: Emedan det skulle gå för långt ut på tiden
om ärendet längre skulle ventileras, så torde vara bäst om
Deputationen, som har bästa kundskapen om hvad til des giöromål
erfordras, med project til instructionen inkommo.
Gref Posse med Deputationen angående complette Underofficerare
til 18 compagnier vid K. Lif-Gardiet kom til bakp.
och berättade at ärendet hos Standen til et benägit bifall blifvit
anmält, hvilke lofvat med det första sig härom yttra samt at
Secrete Utskottets medgifne Extractum Protocolli i Bondeståndet
blifvit qvarlämnat.
Den förre discoursen reassumerades och sade Hr Adlerbeth
saken vara mycket granlaga. Hvad jurisdictionen innom
Riddarhuset in oeconomicis beträffar, så hade R. o. A. densamma,
men utom Riddarhuset aldeles ingen, hvilket 1693 års
Resolution klarligen utvisar, och kan således Riddarhuset ej
förordna någon domstol, som kan pålägga och taga ed med
mera; och blifver någon dit sänd, så kan densamma excipera
forum; fördenskull om det skal blifva en formel actus inquisitorius,
kan sådant ej ske utan communication med de andre
Stånden; men blifver det en superficiel inquisition, så gås dermed
så långt man kan, när man ej kan komma längre, måste
man låta blifvat.
Hr Palmstierna sade sig ej förstå huru exceptio fori här
kan hafva rum, emedan det voro af en farlig consequence, om
sådant skulle gälla vid et tilfälle, när enligit Riksdagsordningen
R. o. A. förordnar en Deputation öfver oordentligheter, som
äro begångne och röra Ståndet.
Hr Landtm.: Det är nödigt at vi få en ren qusestion.
Mig tyckes alla komma derom öfverens, at en förordnad Deputation
kan gifva sitt utlåtande angående en Ståndets ledamot,
som sig emot Ståndet försedt; men skulle det blifva som en
domstol eller en formlig dom afsägas, det är af en hel annan
beskaffenhet. Nu är först angelägit at få veta om personen är
innom eller utom Riddarhuset och frågan om vägen eller sättet
at erhålla denna kundskapen, hvarom Deputationen bäst tyckes
kunna utlåta sig. Behagar altså R. o. A. bifalla, at Deputationen
med project til instruction för sig inkommer.
Härtil svarades med Ja.
580 (Febr. 14.) Stadssekreteraren Brehraers
Hr Lillje stierna: Deputationen har förklarat sig ej
kunna komma längre än de redan giordt, örn de icke få bruka
laglige medel; om de nu upkalla någon af vårt eller et annat
Stånd, så kan densamme excipera forum, emedan en sådan
jurisdiction hörer ej R. o. A. allena til.
Gref Lewenhaupt: När R. o. A. vilja informeras om
en sak, så voro det alt för dierft af en Adelsman at vägra sig
til at gifva all nödig uplysning, och voro en sådan ej värd at
sittja ibland oss.
Frih. E. Wrangel: Det delicataste är at steget passerat
uti et annat Stånd och personen är ännu oviss, och som vi
således mäste höra andre utom vårt Stånd, altså behöfvas
ganska noga utmärkte steg för oss.
Hr Landtm.: Vi komma ej til slut utan plan; när Deputationen
med sitt project inkommer, så kan ju R. o. A. antaga
eller förkasta detsamma. Blifver det icke altså vid den redan
giorde propositionen?
Härtil svarades med Ja.
Uplästes et af K. Majit nedsändt Protocoll hållit i RådCammaren
den 5 Febr., angående Stads-Secreteraren Joel
Brehmers i underdånighet giorde ansökning at som, då des
begge bröder år 1731 blefvo ibland R. o. A. introducerade i förmågo
af det adelskap, hvaruti deras fader Hopmannen Brehmer
af högstsalig Konung Carl XII blifvit försatt, han sig anmält
at den gången ej introduceras emedan han voro af Borgareståndet,
utan förbehållit sig den förmån öpen när lägenhet
vidare gofvos den nåden at begära, och han nu voro sinnad at
ej söka sig til någon annan stat sedan han vid Stockholms
stad tient i 40 år; altså och på det 24 § af K. Maj:ts nådiga
Resolution pä städernes Almänna Besvär år 1719, som förbiuder
Adelige personer at vara ibland städernes Magistrater,
ej må ligga honom i vägen, anhåller han i underdånighet, at
K. Majit täktes i nåder förklara, at det hans salig fader förundte
Adelståndet ej sträcker sig til hans person; öfver hvilken
ansökning såsom innehållande en ny och extraordinarie casum,
hvaruppå ej någon lag är, Riksens Herrar Råd til större delen
stadnat i det slut, at samma ärende med Riksens nu församlade
Ständer communiceras.
Hr Landtm, sade saken vara granlaga och voro här tvänne
quaestioner; först huruvida någon kan afsäga sig adelskap, hvilket
synes på R. o. A:ns samtycke böra ankomma och vid detta
ans. att ej blifva delaktig af fadrens adelskap. 581
tilfälle tyckes gifva så mycket mindre svårighet, som StadsSecreteraren
Brehmer aldrig blifvit introducerad; den andra
quaestionen voro något ömare, nemligen huruvida någon kan
afsäga adelskap för sig och barnen eller huruvida man kan
förbehålla barnen adelskap och sielf ej vilja nyttja det, utan
förblifva i Borgareståndet, på hvilken händelse om R. o. A.
dertil skulle gifva tilstånd, blefvo genom samma permission
en sådan person excimerad ifrån 1719 års Resolution på städemes
Besvär, hvaräst stadgas at den som är Adelsman ej kan
beträda borgerliga ämbeten vid städerne.
Hr Ofver-Auditeuren Carl Brehmer berättade, at des
broder Landshöfdingen Brehmer, som sedan blifvit Baron, och
han, Öfver-Auditeuren, vid 1731 års Riksdag ibland R. o. A.
blifvit introducerade, och bad at för denna ansökning skuld,
som des andre broder Stads-Secreteraren Brehmer nu giordt,
ifrån Riddarhuset ej blifva utesluten.
Hr Landtm.: Om den redan introducerade branchen är
aldrig någon quaestion, utan allenast om Stads-Secreteraren Joel
Brehmer, hvilken då de andre begge bröderne blefvo introducerade
sig derifrån undanbad.
Hr Didron: Här blifver quaestion, om då de andre bröderne
introducerades Stads-Secreteraren sig derifrån undanbedit;
har han det giordt, så voro hårdt om han nu skulle tvingas at
blifva Adelsman emedan han på det sättet kommo at gå ifrån
sin tienst vid staden och således skulle komma at lida; men
så kan han ej eller, om han sig undanbedit, någon tid begära
adelskap för sine barn.
Hr Landtm, upläste utur det bifogade Extractet af Introductions-Deputationens
Protocoll vid 1731 års Riksdag huruledes
Secreteraren Brehmer då undanbedit sig introductionen,
docli med förbehåld at densamma en annan gång få niuta.
Hr Lagman Hammarberg anförde, at Borgmästarne i
Stockholm Hylteen och Bunge jemväl blifvit adlade och fast
de för sine personer afsagt adelskapet, hade doch theras barn
fädt niuta detsamma til godo, och här tyckes vara samma casus.
Härtil svarades at ej Stads-Secreteraren Brehmer sielf utan
des fader Hoppmannen Brehmer med Adeligit stånd blifvit
benådad.
Efter något discourerande hemstälte Hr Landtm., om icke
det voro bäst at Rådets Extractum Protocolli communiceras
582 (Febr. 14.) Om afsägelse af adelskap.
med Riddarhus-Deputationen, som sig häfver at utlåta öfver
följande frenne frågor:
l:o. Huruvida man kan afsäga sig adelskapet i gemen;
2:o. Huruvida man kan afsäga adelskap för sine barn;
3:o. Huruvida nian för sin person kan afsäga sig adelskap
när fadren och man ej sielf en sådan förmån förvärfvat.
Detta bifölls af R. o. A.
Hr Didron påminte at som ärendet tillika med Rådets
Extractum Protocolli går til Deputationen, man må se sig före,
at den K. Högheten ej kommer at lida.
Det sades at K. Maj:t sielf denna saken til Ständerne i
nåder hemstält.
Hr Lilliestierna: Detta tyckes röra R. o. A. allena,
huru kan det gå til de andre Stånden?
Det svarades at Borgareståndet häruti är interesserat,
emedan disputen der är upvuxen.
Hr Landtm, anmälte Capellmästaren Romans ansökning
at om söndag få upföra musique här på Riddarhus-salilen;
Hvartil R. o. A. samtyckte.
R. o. A. skildes åt.
BILAGOR
TILL
RIDDERSIAPETS OCH ADELNS
PROTOKOLL
VID RIKSDAGEN I STOCKHOLM
1738—1739.
II.
+.
Adelns Protokoll, 1738—1739. II. 3
11.
Secrete Deputations remarque öfver Rådz-Protocollet och en
i Rådet föregången votering, enär irenne Vice Ammiraler
hlefvo caracterizerade d. 16 November 1736, med Herrar
Riksens Rådz förklaring deröfver, samt Secreta Deputationens
ytterligare betänkiande uti samma måhl.
(Stora Secreta Deputationens Protocoll och Ader 1738.)
Protokoll X, sid. 16.
§ io.
Riksens Ständers Secrete Deputation häfver intagit utaf
HH. Riksens Rådz åhr 1736 d. 16 November håldne protocoll
hurusom. Hr Rikz Rådet Taube anmält, at H. Maji befalt
honom berätta i Rådet, det H. Maj:t vore sinnad at förordna
General Adjutanten Ankarcrona och Schoutbynachten Uttfal
til Vice Ammiraler, emedan de voro vähl meriterade personer
dfch den ena af dem öfverfördt H. K. Maj:t Konung Carl den
XII:te ifrån Strahlsund til Ystadh, ock den andre varit Minister
i Algier, samt bägge förestå hvar sin esquader, hafvandes sedemera
HH. Riksens Råd Bielke och Creutz gifvit vid handen
at H. Majis nådiga vilja vore, at fulmakter för dem skulle
utfärdas, och ehuru vähl af protocollerne sees det HH. Riksens
Råd vore af den enhällige underdånige tanka, at sådant HH.
Ankarcronas och Uttfalls caracterizerande voro aldeles stridande
emot Lagen och Förordningen om caracterers förbindande af
åhr 1723, så hafva dock sedermehra HH. Riksens Råd Taube,
Bielke, Barck, Hårdh, Bonde och Creuts varit af den mening,
at fulmakter för HH. Ankarcrona och Uttfall likafult skulle
expedieras.
Riksens Ständers Secreta Deputation häfver funnit denna sak
af sådan vikt, at den tilfölje af sin undfångne instruction måst
begära förbemle HH. Riksens Rådz förklaring, huru och af hvad
skiähl förbemle HH. Riksens Råd kunnat styrka til expedition
af en sådan sak, som de dock sielfve enhälligt med liela Rådet
-
36 Sekreta Deputationens anmärkningar
föruth förklaradt vara emot Lag och Förordningar, helst och
i synnerhet sorn de öfrige HH. Riksens Råd Cronstedt, Gyllenborg,
Lagerberg, Ekebladh, De la Gardie och Horn afrådt.
at detta skulle expedieras, som samtlige HH. Riksens Råd
ansedt vara stridande emot Lag och Förordningar.
Riksens Ständers Secreta Deputation är också i den tancka,
at HH. Riksens Råd, som styrkt til expeditionen, hade ålegadt påminna
H. Maj:t i underdånighet om den förklaring, som H. Maj:t
på krigsbefälets besvär åhr 1727 d. 3 Augusti 19 §:n allernådigst
utgifvit, nembligen at H. Maj:t eij ville gå ifrån dett,
som i Förordningen af d. 20 September 1723 angående caracterers
förbiudande mycket hälsosamt stadgadt är. För det öfriga,
som Hr Rikz Rådet Creuts genom sit skrifteliga votum i slutet
förklaradt sig allenast tilkomma at råda, men eij at regera;
altså kan Deputation eij underlåta at begära Hr Rikz Rådets
yttrande i detta måhl, aldenstund Deputation intet kan finna
desse orden til denne casum lämpelige, emedan at råda til
Sveriges fundamentale lags och stadgars bibehållande aldrig
kan eller bör kallas regera, varandes de orden, som finnes i den
13:de § Regeringzformen, 14:de § ibidem, 9:de § K. Maj:ts
försäkring, så ock den 13;de § Riksdagz-Ordningen, så klara
ock tydeliga, at de ingen förtydning tillåta.
Likaledes finner Deputationen det vara mycket eftertänkeligit,
at HH. Riksens Råd Bonde, Hårdh och Bielke, sedan de
redan genom sine voteringar styrkt, at detta skulle expedieras,
och vid det tilfället at de giort sin underdåniga upvaktning hos
H. K. Majit, och H. Majit dem vidare tiifrågadt, om de ännu
vore af den tanka, at Uttfalls och Ankarcronas befulmäcktigande
til Vice Ammiraler voro stridande emot Förordningarne,
då äfven tilstadt och svaradt, at de för sina delilar eij annat
kunde finna; hvilket derföre faller Deputationen så mycket
mehra sälsamt, som benämbde HH. Riksens Råd således bifallit
en sak, som de både förr och efter deras skiedde votering om
expeditionen funnit vara emot Lagen.
Herrar Riksens Rådz förklaring:
10. §.
Vij af Riksens Råd, som efter flere resor giorde underdånige
påminnelser omsider eij trodt oss kunna hindra eller förbiuda
ful Imakternes expedierande för de trenne af H. Maj:t utnämbde
angående Vice Amiralers utnämnande.
37
Vice Ammiralerne, tilstå ännu at vij hålla före tillika med
Riksens Högh Ständers Secrete Deputation, at sådant Ankarcronas
och von Uttfalls caracterizerande eij kan ansees annorlunda
än stridande emot Förordningen om caracterers förbiudande
1723, men vij förmode, at Riksens Högl. Ständers Secrete
Deputation lärer låta följande omständigheter komma hos sig
i öfvervägande, och föreställa sig sielfva som de voro i samma
cas och situation som vij då och uti någre flera dylika förefallne
måhl stadde varit.
Uppå förslaget til den ledige Vice Ammirals-tienstens
besättiande kunde man intet undgå at nemna de trenne närmast
i tourén dertil varande Flaggmän, nembl. General Adjutanterne
Siöstierna och Ankarcrona samt Schoutbynachten
Uttfall. K. Majit kunde intet hindras at af dem taga bärtil
hvilkendera H. Maj:t i nåder behagade. Nu var oss nogsamt
bekant, at General Adjutanten Siöstierna var af en irreprochabel
conduite, den äldste och mäst meriterade. Vij sågo, at
H. Majit var sinnad gå honom förbi. Vij viste hvad missförstånd
och missnöije sådant af sig föda skulle, ja hvad före
embaras dess botande i framtiden jämvähl hos R. Högl.
Ständer kunde förorsaka. Vij hörde at H. Majit siel! emot
oss åberopade, at Riksens Ständer låtit förblifva vid H. Majits
åstundan, när H. Majit ibland vid tiensters förgifvande gådt
ifrån det, som Rådet tilstyrkt, hvarföre det ock vore II. Majits
nådiga vilja denna gången, att fulmakterne för dem skulle upsättias,
som orden lyda uti Protocollet af d. 19 November 1736,
pag. 877. Vij hade åtskillige prsejudicata och bevijs mot oss,
at när vij tilförne mot dylika händelser påmint, men oss omsider
måst begifva, Riksens Högl. Ständer sådant opåtalt lemnadt,
ja och när vi intet kunnat finna oss til begifvande, utan saken
oafgjord lemnat, Riksens Ständer eij allenast icke låtit oss förstå
at vij dertil varit befogade, utan ock funnit det vara en sak,
som uppå K. Majits egit nådigste välbehag må ankomma. Genom
detta af H. Majit föreslagne expedientet kom ingen at lida eller
prsejudiceras, den äldsta behölt sin anciennitet och lönen, som
han förlorat, om någon af de andre blifvit honom föredragen,
alle tre äro redan i sin ordning och värkelige Vice Ammiraler
efter staten, men om vij dristadt oss längre at påminna deremot,
skulle derigenom hafva förorsakats missnöije antingen hos öfverheten,
eller ock undersåtarne emellan. Vij måste vähl medgifva,
at Caracters-förordningens 3:die § härvid tyckes lijda,
38
Sekrela Depulationens anmärkningar
men vid så beskaffade omständigheter håfve vi trodt lagen vara
giord til undersåtarnes nöije och samdrägtighet, men eij til
missnöijes och missförstånds upväckande dem emellan; fördenskull
vij häl lif -oförgripeligen före i sådane måhl härutinnan
å bägge sidor alt missnöije förekommas kunde och ingen prsejudiceras,
fäst bättre och tryggare, i anledning af förberörde
prsejudicater efter en eller annan vår i underdånighet giorde
påminnelse at acqviescera, än som vår nådigste Konungz fullmakters
expedition at förhindra och förbiuda samt således vid
hvarje Riksdag skaffa Riksens Högh Ständer nya materier til
så oangenäma uppehåld och tidsspillan, sorn förra gången.
Håfve vij härutinnan så vähl som flere gångar sedan sidsta
Riksdag, när dylika qvasstioner emellan K. Majit och Rådet
förekommit, i anledning af för åberopade prsejudicater, oss
misstagit, önske vij gierna härutinnan blifva rättade, på det
vij . vårt dyra embete eij längre med suckan och tvekan, oin
vij giöre vähl eller illa, förvalta måge, utan at vij framdeles
med tryghet veta kunna huru vij hafva at förhålla oss när
slike svåra omständigheter ånyo förekomma torde.
Hvad för öfrigit de orden angå, hvilka jag Ernst Johan
Creuts uti mitt härvid afgifne skrifteliga voto på slutet inflyta
låtit, det mig allenast åligger at råda men eij regera, hvaröfver
Riksens Högh Ständers Secrete Deputation behagadt
begära mitt yttrande, aldenstund Deputationen intet kan finna
desse orden til denne casum lämpeliga, emedan at råda til
Sveriges fundamentale lags och stadgars bibehållande aldrig
bör eller kan kallas regera, med mera; så jemte det jag mig
til alla dehlar åberopar nästföregående förklaring, finnes nogsamt
af Protocollerne at jag eij mindre än de andre HH. Riksens Råd
flere gångar i underdånighet rädt til Sveriges lags och stadgars
behöriga iackttagande och bibehållande i detta måhl; men när
man eij såg sig dermed vidare komma kunna, har jag. i anseende
til de så vähl i Protocollerne och berörde voto, som
förestående förklaring andragne skiähl och omständigheter, mig
eij annorlunda förhålla kunnat, än skiedt är. Regeringz-Formens
14 §, jemte de flere ställen uti vare fundamentale lagar, hvarest
Riksens Rådzämbete omröres, så vähl som 1602 ahrs Rikzdagzbesluts
3:die §, hvarutur de uti Regeringz-Formen influtne och af
mig åberopade orden tagne äro, inskränka Riksens Rådz plikt,
hvarom här endast är frågan, inom förbindelsen at påminna, råda
och styrka, och som jag eij heller förstådt, at densamma sig der
-
angående Vice Amiralers utnämnande.
39
öfver sträcka kan, så har jag eij allenast trodt min skyldighet
i sådane fall derigenom vara fullgiord, utan at jag ock säkert nog
dervid kunnat åberopa mig Regeringz-Formens förenämbde ord.
Uti denna tankan är jag så mycket mehra blifven befästad,
sedan en äldre Rådz-person tiri jag åhr 1731 uti Juni månad,
vid prsesidents-beställ ningens förgifvaude uti K. Svea Hafrätt,
då andre Riksens Råd deruti giordt en och annan nödig befunnen
påminnelse, sagt det vara af mycket större consequence at låta
H. Majit resa missnögd utur riket, än om i den saken eij alt
skulle vara så jämt, — som pag. 328 i Protocollerne utvisar1).
Dessutan har förbemelte H. Riks Råd uti dess
afgifne skriftelige voto, sig således yttradt:
det är vähl intet utan at Regerings-Formen, til hvars efterlefnad
och handliafvande vi oss edeligen förbundit, föreskrifver noga
på hvad sätt tiensterna i riket böre förgifvas, samt huru hvars
och ens undersåtares rätt dervid skall iackttagas; det är sant,
at Riksens Råd vid et svårt ansvar äro förbundne at ställa sig
det alt til et oemotsäijeligit rättesnöre; men så kommer det fuller
oss intet til at decidera, om i hänseende til H. K. Majit
Regeringz-Formen, når uti fundamentalibus den sanctissime
efterlefvas, uti mindre mahl ingen dispensation tillåter; dock
hvad Riksens Råd beträffar, så blifver frågan, när de med sine
underdånige påminnelser inkommit, lika underdänigst bedt H.
Majit låta dem hos sig gälla, och för det öfriga alt H. K.
Majits nådige godtfinnande hemskutit, om de något mehra dertil
giöra kunna, när dem, efter den i Regeringz-Formen dem föreskrefne
regel, endast tilkommer at råda och intet regera.
Vidare säger Hr Rikz Rådet, det Riksens Högh Ständer
aldrig, så mycket han sig erindra kan, på någon Rikzdag den
minsta påminnelse giort antingen dervid eller den besynnerliga
nåd, sorn H. K. Majit då och då behagat giöra en och annan af
dess trogna undersåtare, hvilket senare han anförer sig troo
vara skedt dels af deras vahnliga underdånigste vördnad för
deras milda Konung, dels och at de eij aldeles velat binda
II. K. Majit händerna, utan at, sedan å ena sidan et fast
stängsäll blifvit satt för alt missbruk, undersåtarne til något
märkeligit förfång, de å andra sidan hafva funnit rådeligit at
giöra den uti detta måhlet i andra äfven fria riken ovahnlige inskränkningen
af Konunga-väldet desto smakeligare och lindrigare.
') Syftar på Grefve Gyllenborgs yttrande i Rådet d. 21 Juni 1731 vid
ofvanmimda frågas afgörande.
4° Sekreta Deputationens anmärkningar
Som nu Riksens Högl. Ständer inga påminnelser häremot
behagadt giöra, och förbemelte Hr Riks Råd förutan alt det
öfriga vid en aldeles lika omständighet, äfven betient sig af de
samma Regeringz-Formens ord, nembligen det Riksens Råd til—
kommer at råda men eij regera, hvilket jag vid detta tilfälle anfördt,
så förmodar jag de samma för mig nu eij vara mindre til
denne casum lämpelige än de för en annan tilförne befundne varit,
helst jag ingalunda tviflar, det Riksens Högl. Ständers Secrete
Deputation, hvilken vid 1734 ahrs Rikzdag med stillatigande
synas approbera ofian ämbde ord i förberörde voto, och består
vid denne Rikzdagen til någon dehl af samma Herrar ledamöter,
som då, lärer nu för mig vara af lika benägen tancka
och justiee, som jag oek derjemte är och blifver af den oifrånvikelige
mening, at hvarken den ene eller den andra puncten
uti Sveriges fundamental lagar bör eller kan någon förtydning
underkastad vara, annan än den Riksens Ständer sielfva giöra.
Såsom jag Gyllenborg seer af Hr Rikz Rådet Gref Creutz
öfver den af Riksens Högl. Ständers Secrete Deputation honom
enskylt rörande remarque, at jag blifver citerad til dess justification,
så häfver jag allenast velat bifoga efterföljande mina
utlåtelser pag. 860 uti Rådz-protocollet öfver Krigz Ährender åhr
1737, då saken angående Vice Ammirals-fulmakters expedierande
för tre på förslaget upförde officerare af Ammiralitetet förehades.
Pag. 860: jag bifaller så vähl Rikz Rådet Gref Grönstedts
mening, som hvad Rikz Rådet Gref Lagerberg uti discoursen
ofvanföre sig redan utlåtit, och lägger det dertil, at hvad som
angår Riksens Högl. Ständers Stora Secrete Deputations utlåtande
uti Assessor Bromans sak, som man iblandt annat
eftersedt, så häfver jag besynnerligen orsak at med vördnad
mig erindra den berömmeliga ömhet, varsamhet så väl som nijtt
om vare fundamentale lagars bibehållande, hvarmed välbemälte
Stora Secrete Deputation den saken handteradt. Den endaste
påminnelsen, som Deras Excellencier fingo, beropar sig på den
40:de § uti Regeringz-Formen, som angår någon persons utvoterande
för de der andragne skiählen skull, men för det
öfriga lära Deras Excellencier sielfva finna at icke den aldraminsta
anledning gifves til ändring uti deras för den tiden brukade
methode, och om icke de orden vählbemälte Stora Secreta
Deputation brukar angående det, at H. Maj:t allernådigst lärer
behaga följa pluraliteten och rösterna i Rådet, äro snart sagt
lika och med samma allerunderdånigaste vördnad fattade, som
angående Vice Amiralers utnämnande.
41
uti Regeringz-Formen, samt om de icke i sielfva realiteten
hafva detsamma at innebära.
Pag. 883 ibidem: Gud bevare mig ifrån at i underdånighet
råda til en saks expedierande, som alle Deras Excellencier
enhälleligen voteradt vara emot lagen och de af Riksens Högl.
Ständer dels giorde dels gillade förordningar. Jag törs intet
en gång tänka på consequencen häraf, men frucktar så mycket
mehra at der jag eij skulle giöra härvid min påminnelse, jag
skulle draga uppå mig et så mycket svårare ansvar, som jag
redan til min vördsamsta efterrättelse erfarit, huru alfvarsamt
Riksens Högl. Ständer hanterat en sak, fast eij på långt när
denna lik, deruti jag likvähl blott af en händelse kom at på
något sätt vara blandadt.
Utaf dessa utlåtelser täcktes Riksens Ilögl. Ständers Secrete
Deputation benägit inhämpta, huru jag troet mig böra förstå
hvad Riksens Högl. Ständers Stora Secreta Deputation på sidsta,
Rikzdag i Bromanska saken funnit godt at besluta, samt huru
jag mig sielf til sinnets fördt hvad jag tilförne eij skulle hafva
aldeles så rätt begripit. Protocollen lära ock visa at jag på
alt sätt sökt rätta der något af mig skulle vara felat, samt
så mycket mig någonsin mögeligit varit, och en och annan
omständighet tillåtit, i underdånighet styrkt til lag och förordningars
stricte efterkommande.
Således som här ofvan omrördt är, häfver Secrete Deputation
den i berörde måhl författade remarque låtit afgå, samt therå
förestående HH. Riksens Råds förklaringar återbekommit. Och
som Secrete Deputation icke funnit mer. omrörde förklaring tilräckelig,
så häfver Deputation af patriotisk zele förknippad
med den undfådde Instruction och eds plikt, fast ehuru ogierna,
blifvit föranlåten at måhlet med dess omständigheter til Riksens
Högl. Ständer referera.
Man går ock här förbi de HH. Flaggmäns meriter, som denna
gång Vice Ammirals-caracterer bekommit, och lemnar dem uti sitt
välförtiente stånd, såsom meriterade män, hvaruti de oförryckte
böra vara; men endast och allenast föreställer saksens omständigheter,
huru och af hvad skiähl Secrete Deputationen finner denna
sak angående deras caracterizerande vara stridande emot lagen.
De HH. Riksens Råd, som tillåtit at caracters-fulmakterne
blifvit extraderade, hafva vähl uti förestående förklaring til enskyllan
behagadt andraga åtskillige motiver, såsom at de hafva
42
Sekreta Deputationens anmärkningar
sedt, at H. Maj:t var sinnad at gå Siöstierna förbi, sorn skulle föda
missnöije och missförstånd, ja dess botande kunde förorsaka
embaras i framtiden, jemvälil hos Riksens Högh Ständer. Rådzprotocollet
förmäler theremot, at den 16 November 1736 vid
HH. Riksens Rådens sammankomst i Råd-kammaren, häfver Hr
Rikz Rådet Taube berättat, det H. Maj:t befalt honom anmäla i
Rådet, det H. Maj:t vore sinnad at besättia Ammirals-ämbetet
efter framledne Ammiralen Feif, hvaruppå förslaget blifvit
giort, och hvarom Rikz Rådet Taube gådt neder at giöra en
underdånig berättelse, och kommit straxt tilbaka och anmält,
det II. Maj:t af de föreslagne tagit Vice Ammiralen Grubb.
Theruppå Hr Rikz Rådet Taube gådt neder och åter upkom ifrån
H. Maj:t och gaf vid handen, det H. Maj:t befalt honom anmäla
i Rådet, det H. Majit vore sinnad at förordna General
Adjutanten Siöstierna till Vice Ammiral efter Grubben, hvilket
icke öfverensstämmer med HH. Riksens Rådens förklaring, som
förmäler, at de hafva sedt H. Maj:t vara sinnad at gå Siöstierna
förbi, i ty, at H. Majit allernådigst sielf befalt Riks Rådet
Gref Taube i Rådet anmäla, at H. Maj:t vore sinnad förordna
General Adjutanten Siöstierna til Vice Ammiral efter Grubb.
Till at undvika all vidlöftighet, som kan borttaga Riksens Högl.
Ständers högt angelägne tid, har Secrete Deputationen eij
obemält velat lemna, at ehuruvähl Hr Rikz Rådet Taube i Rådet
anmält dessa måhlén så vähl angående Ammirals- som Vice
Ammirals-tiensternas förgifvande, och således ingen Secreterare
af expedition blifvit vid föredragandet brukad eller hörd, som
thervid sine underdånige påminnelser enligit Instruction och Förordningar
haft tilfälle at giöra; sä hafva icke dessmindre H11.
Riksens Råd, Grefvarne Horn, De la Gardie, Ekebladh, Lagerbergh,
Gyllenborg och Cronstedt thervid berömmeligen påmint
och uti Protocollet låtit införa, at som en Vice Ammirals-tienst
allenast vore ledig, så funno de för sine dehlar at Ankarcronas
och Uttfals caracterizerande til Vice Ammiraler vore strijdande
emot Regeringz-Formens 42 §, 1723 åhrs Förordning om caracterers
förbiudande 3 §, jämvähl Rådz-protocollet af den 1 Juli
1731 ang:de caracterer, och förtlienskull icke thertil kunde
styrka, mycket mindre til caracters-fulmackternes extradition,
förmodandes i underdånighet H. K. Majit theras tilstyrkande
enligit lagen eij onådigt optaga.
De öfrige IIH. Riksens Råd, Grefvarne Bonde, Barck,
Hårdh, Bielke, Creuts och Taube hafva eij allenast i den förra
angående Vice Amiralers utnämnande.
43
utan äfven i den senare voteringen denna sak angående, jämlikt
de förra HH. Riksens Råd funnit, at Ankarcronas och von Uttfals
caracterizerande vore emot lagen och therföre uti sine votis
sådant och tydeligen förklarat, doch som H. Majit så skall
i nåder behagat, at Ankarcrona och Uttfal skulle få Vice
Ammirals caracterer, och sielf emot Riks Råden sig åberopat,
at Riksens Ständer låtit förblifva vid H. Maj:ts åstundan, när
11. Majit ibland vid tiensters förgifvande gådt ifrån det som
Rådet tilstyrkt, och at Rådet skall hafva åtskilliga prsejudicata
och bevijs emot sig, at enär de emot dylika händelser påmint,
men sig omsider måst begifva, Riksens Högl. Ständer sådant
opåtalt lemnat, ja när Rådet intet kunna tinna sig til begifvande,
utan saken oafgiord lemnat, Riksens Ständer eij allenast
icke låtit dem förstå at de dertil varit befogade utan ock
funnit det vara en sak, som uppå K. Majits egit nådigste
välbehag må ankomma, som ock at igenom detta expedient
ingen lidit prasjudice, men om lill. Riksens Råd dristadt sig at
längre påminna theremot, skulle tlierigenom hafva förorsakats
missnöije antingen hos Ofverheten eller undersåtarena emilian,
samt ytterst at i följe af åberopade praejudicater de sistnämbde
HH. Riks Råder endels tyckt sig kunna bijfalla caracters-fulmakternas
extradition, endels eij haft vidare at påminna, endels
intet understådt sig för denna gången styrkia therifrån, endels
eij befunnit sig befogade at envijst sträfva emot, samt ytterst
endels icke fördristadt sig at vidare påminna eller styrkia til
förbiudandet af denna K. Majits nådigste viljas värkställande.
Häremot har Secrete Deputation af diupaste undersåtelig
vördnad och glädie eij kunnat utelemna och berätta Riksens
Högl. Ständer huruledes H. K. Majit i allernådigste erindran
af sin dyra försäkran, huldaste ömhet om rikets lagars och
stadgars obråtsliga hållande samt högst bepriseliga kongl,
kiärlek och vårdnad för rike och undersåtare, icke allenast i
denna sak sig allernådigst utlåtit, at han på intet sätt vill
giöra något emot den fundamentale lagen, och ater annorstädes,
at förtiga de åtskillige flera ställen, at jus böra vara lika och
enahanda, så at hvad som är rätt för den ena bör ock vara
rätt för en annan; dyra ord, norn i trogna undersåtares hiertan
upväcka ju längre ju mera underdånighet och lydna, samt
inpräglar och förstärker den Konungzliga högheten, som grundar
sig i rikets och undersåtares frijhet. De gifva ock undersåtarena
och riksens inbyggare det säkra hopp, at om HH. Riksens
44 Sekreta Deputationens anmärkningar
Råd hade så enhälligt i underdånighet styrkt H. Maj:t, sorn
lagen är tydelig, så hade eij allenast sådan deras ämbetes
skyldighet i nåder blifvit ansedd, utan ock intet afsteg ifrån
lagen blifvit giordt.
Riksens Högl. Ständers förra Secreta Deputationer hafva för
ingen dehl leinnat de efterdömen, som gifvit HH. Riksens Råd
tilfällen til afsteg ifrån lagen, utan tvertom förmodat, at deras
anmärkningar och vänliga påminnelser skolat haft den förestälta
goda påfölgden, at alt hvad de under varande Rikzdagzterminer
eij hunnit at anmärka, skulle ändå enligit den en
gång fastställa lagens tydeliga innehåll vinna sin värkeliga
fulbordan; varandes det en sälsynt sats, at om en eller annan
faut eller abuse skulle uudankommit Secreta Deputationernes
åtahl, sådant therföre, som af them gillat nu må ansedt blifva.
Hvilket nu också såsom en besynnerlig omständighet har förorsakadt
Secreta Deputationen sådant hos Riksens Högh Ständer
at anmäla; dock har Deputationen funnit nödigt för sin dehl
at förklara detta förebärandet af så mycket mindre vikt, som
Förordningarne på intet sätt gifva anledning, mindre auctorizera
de mähl, som kunna på et eller annat sätt vara strijdande
emot lagen, oaktadt Secreta Deputationen dem eij sä noga
observeradt eller in specie utnämt.
Riksens Högl. Ständers vid senaste Rikzdag Stora Secrete
Deputation har igenom dess till H. K. Maj:t opsände underdånige
bref lämnat och giort HH. Riksens Råd, som i den då
in qvsestione varande saken voterat, all billig justification under
följande ord: men som de då tilstädes varande HH. Riksens Råd
af et berömmeligit och oförfalskat upsåt til at fulgöra deras
samveten och den i följe af Regeringz-Formen dem åliggande
plikt etc., hvilka ord aldeles synes nogsamt häfva den af HH.
Riksens Råd om deras väl- eller illa-giörande föreburne ovisshet.
Til at förbigå vidare omständigheter, som och oansedt det,
at då varande General Adjutanten Ankarcrona och Schoutbijnachten
Uttfall sedermera kommit at avancera uti sin tour til
Vice Ammirals löhner, så finner Secreta Deputationen at detta
deras caracterizerande är strijdande emot lagen, särdeles Regeringz-formens
42 §, Förordningen om caracterers förbiudande
åhr 1723 och dess 3 §, K. Maj:ts nådigste Resolution på Krigzbefälets
besvär af den 3 Augusti åhr 1727 och dess 19 §,
Secreta Deputationen icke eller kan afsee, at HH. Riksens Råd,
som i sine votis tilstå sig hafva vettat lagen, men ändå be
-
angående Vice Amiralers utnämnande.
45
viljadt en emot lagen stridande expedition, kan säijas såledeshafva
fulgiort sin åliggande ämbetes plikt; Ty som HH. Riksens
Råd äro Riksens Ständers fulmäktige, så åligger dem och at ställa
sig rikets lagar til en obråtzlig efterlefnad, men för ingen dehl
i makt gifvit, at hvarken på et eller annat sätt tillåta, mindre
emot bättre vetande samtycka til något som theremot strider.
Ständernes frijhet, som af lagens och Regeringz-Formens
hållande eller brytande ovedersäijeligen häfver sit lif eller
undergång, synes fordra en öm och tidig försårg, och ehuruväh!
Svea rike nu äger den oskatbara sälllieten at lefva under en
mild och nådig öfverliets regering, så är dock för tilkommande
tijders frihet af nöden at förebygga alla intrång och slika til—
fälligheter, som vår så länge efterlängtade och dyrt förvärfvade
frihet
kan röra.'
Fördenskull underställes Riksens Högl. Ständers vidare rättvisa
ompröfvande, om och huruvida denna sak enligit 13 § i
Rikzdagz-ordningen anses bör.
Af den tankan äro åter femb af Deputationens ledamöter,
at saken, för dess angelägna omständigheter skull, torde hafva
fordrat nogare öfverläggande i Stora Secrete Deputationen, och
at, til fulkomligare uplysning, det torde nu til Riksens Högl.
Ständer följa utdrag af Rådz-protocollet öfver denna sak, samt
afskrifter af Riksens Högl. Ständers Stora Secreta Deputations
åberopade utlåtelse vid 1734 åhrs Rikzdag.
Ytterst har ock Secrete Deputationen icke bort förtiga,
at iblandt de mångfaldige ährender, som där förevarit, så äro
vähl ännu någre nästan af dylik angelägenhet, som detta,
hvilka Deputation i kraft af sin undfångne instruction finner
sig förbunden hos Riksens Högl. Ständer likaledes at efter
handen föredraga.
Stockholm den 3 October 1738.
Uppå Riksens Högl. Ständers Secrete Deputations vägnar
Conrad Sparre. Joli. B. Schening.
Jac. Benzelius. Joli. Pehrsson.
4 6
Instruktion för
12.
Instruction för den af Riksens Ständer förordnade Deputationen
öfver Handels- och Manufactur-Ärendena.
(Allegater N. 122.)
Protokoll X, sid. 151.
Såsom Deputatiouens förnämste ögnamärke bör vara liandelens,
seglationens och manufacturernes upkomst och utvidgande
uti vårt käre Fädernesland; altså häfver Deputationen
at fordersamst för sig taga de så vähl ifrån Riksens Ständers
Secrete Utskått som Uhrskillingz-Deputationen dit remitterade
acter och documenter, och utur de samma: först, hvad handelen
angår, giöra sig noga underrättad huru de til des befordran
och tilltagande hittills utfärdade förordningar och tagne mått.
blifvit efterlefvade och vunnit deras påsyftade ändamåhl, såsom
och hvad hinder och svårigheter Sveriges handel ännu i vägen
ligga, samt hvilka medel och författningar än vidare kunna
finnas nödige och tilIräckelige de samma at undanrödja. Hvarvid
Deputationen sig erhindrar, at någre dylike ärender äro
redan ifrån Cammar-CEconomie- och Commerce-Deputationen
inkomne til Ståndens Plena, en del och ännu torde vara derstädes
under utarbetande;
För det andra, häfver Deputationen at undersöka huruvida,
så väl K. Maj:ts och Riksens Cammar-Collegium, som den emellan
Riksdagarne sittiande Landthielpz-Deputationen, förvaltat de
dem hvartera lämnade medell utaf Manufactur-fonden, elier
den så kallade landshielpen och procents-medlen, enligit Ständernes
fastställande på sidsta Riksdag, skärskådandes såvähl
sjelfva distributionen deraf, som deras deröfver ingifne räkningar
samt de säkerheter, hvilcka Manufactoristeme satt för de summor
hvartera af berörde medell åtniutit, och derest i det ena
eller andra målet något förelupit emot Ständernes förordnande,
bör sådant ändras och rättas;
3:o Bör Deputationen, såvida nu giörligt är och ske kan,
inhämta til [förlåtelig underrättelse om de Svenske fabriquernes
och i synnerhet deras, som något mer eller mindre nutit af
manufactur-fonden, nu varande tillstånd, i anseende till deras
inrättning, fortsättiande och tillvärkningar; och derest vid den
Handels- och Manufaktur-Deputationen. 47
ena eller andra något skulle finnas fela eller vara at öfverklaga,
då till des rättande och bättrande utfinna och föreslå
sådane medell och författningar, som tiena till at erhålla det
ändamål och afsicht, som Ständerne haft med de förskutne
summor, sä at ingalunda något sådant steg der vid tages, som
tiläfventyrs både kunde ruinera fabriquen och sättia Ständerne
i mistning af både des förskått och den der med påsöftade
fruckt och nytta;
4:o Vid repartitions-listans uprättande på de ännu outdelte
och hädanefter inflytande procent-medel, derest någon sådan vid
denne Riksdag nödig finnes, måste Deputationen ingalunda för
någon dehl hafva anseende till personerna, eller de sökandes
enskyllte egen nytta, utan endast och allenast på sådane
fabriquers inbringande och utspridande kring landet, som riket
tilförene icke äger och utan publict förskått icke kunnat inskaffas,
eller ännu icke hunnit komma till den stadga, at de,
utan vidare understöd, kunna hafva bestånd, utan fara at åter
i landet aldeles utslockna. Hvarjämte äfven måste komma i
betracktande, at et för riket mera nyttigt värck, när omständigheterna
i det öfrige äro lika, billigt bör hafva förträde för et
mindre fördelacktigt, hafvandes Deputationen jämväl at tillse
på hvad sätt de ädlare bergvärken af denna fond kunna blifva
understödde;
5:o Men, som både efter andre nationers exempel och i
anledning af et och annat förslag, som förnimmes til Deputationen
vara ingifvit, något ännu bättre och nyttigare sätt torde
finnas, at dessa oftanämde medel utdela, än det, som hittills
varit brukeligit; så bör detsamma blifva en ibland Deputationens
första och angelägnaste öfverläggningar, och hvaröfver
den, så snart som ske kan, des betänckande har at utarbeta
och afgifva;
6:0 Aldenstund de fläste af Manufacturisterne yrcka nu
snart mera än någonsin tilförene deras gamla klagan öfver
brist på debit och afsättning af deras tillvärckningar, med
månge flere besvär de anföra öfver allehanda hinder och förfång,
som dem af hvarjehanda orsaker tillskyndas och i vägen
läggas, deras förkofring at hindra, och, som, derest icke til—
räckelig bot snart emellankommer, lätteligen ske kan, aldeles at
förqväfja; altså åligger Deputationen alla sådane deras klagomål
at noga öfverväga och på så eftertryckelige författningar deremot
at förslag gifva, at icke, oaktat alt hvad Riksens Ständer
4§ Löjtn. Björnbergs mein. ang. öfv.-löjtn.
derpå kåsta, och hvad helsosamma förordningar H. K. Majit
till et så nyttigt ändemåhls ernående allernådigst låtit utfärda,
de Svenske fabriquernes illviljare och fiender ändå få den
fägnaden at dem ruinera och öfverända kasta;
7:o Vid de betänckandes afgifvande, som Deputationen
öfver föregående ärender utarbetar, ställer sig Deputationen til
noga efterrättelse des af Riksens Ständer fastställte ed, så at
det, som Deputationen icke finner fordra nödig tysthet, ingifves
till Ståndens Plena, men hvad, som icke utan handelens och
manufactur-värckens skada, eller för andre vigtige orsaker, icke
får giöras allmänt kunnigt, aflefvereras till Secrete Utskåttet,
at derstädes i vidare öfvervägande tagas.
Aliggandes Deputationen desse riksvårdande mäst nödige
ärender i giörligaste måtto så skyndsamligen utarbeta, at Riksens
Ständer måge hinna dem innan denne Riksdagen slutes fastställa.
13.
Löjtnanten C. Björnbergs memorial angående öfverstelöjtnanten
Guntherfelts uppträdande vid Landtmarskalksvalet.
{1738 Ahrs Acter i Riddarhusets arkiv, N. 4.)
Protokoll X, sid. 187.
Ödmiukt Memorial.
Så ofelbart som thet är at Svea Rikes Högl. Ständer äga
rätt och macht at om sig och riket giöra sådana beslut, stadgar
och förordningar, som the til sin egen frihets, trygghets och
säkerhets befordran pröfva tienlige vara, så oumgängeligit
är och att Högl. Ständerne med ali laggranhet och ömhet
sättia sina fattade beslut uti en eftertryckelig värkställighet.
I annor händelse skulle synas som Högl. Ständerne icke haft fult
alfvare med lagens fastställande, eller ock at Högl. Ständerne
icke voro nog ömme om lagens efterlefnad. Thet förra gier
anledning til at giöra inbrott i lagen och thet senare gifver
förbrytaren hopp at komma vel ifrån the försök, som emot
Guntherfelts uppträdande vid Landtmarskalksvalet. 49
lagen giorde blifvit. Thet förra inplantar föraekt för lagen
och thet sednare framföder sielfsvåld.
Svea Rikes Högl. Ständer äro Gudi lof ej mindre uplyste
och klarsynte än andra kloka nationer, som uprättat thet för
en ganska fast regel, at uti alla mål, som anse friheten, först
väl öfverväga lagen innan then giöres, men sedan then samma
på thet nogaste efterlefva, hvilket förfarenheten vittnar vara
hos fria folkslag i monga tider til theras fulkomliga lycksalighet
värckstält.
Sielfmant vördnad för lagen gior et folk lyckligt och et rike
upfylt med invärtes ro och frid. Men som menniskiornas
medfödde böjelse är at lefva utan eller emot lag, så är och
intet annat medel at bibeholla lagens helighet, än at de, som
lagen giordt, then samma noga efterlefva och med sådant sitt
eftertryckeliga exempel hålla lagen i sin rätta heder, förskaffa
honom en undergifven lydnad samt med sådant höglofligit
efterdöme krafteligen föranlåta både lydande och befallande
rikets inbyggare at ställa sig lagen til efterlefnad, vel vetande
at förbrytelse eller försök deremot icke varder af lagens försvarare
opåtalt lämnat. Ingen af Riksens Högl. Ständers ledamöter
lärer finnas, som ej om thesse sanningar öfvertygad är.
Högl. Ridderskapet och Adelen kan icke vara okunnug om
thet steg, hvilket vid Riksdagens början blef giordt angående
Landtmarschalks-vahlet af Hr Ofverste-Lieutenanten Gynterfelt,
som behagade sig derom på Riddarhus-torget offenteligen utlåta,
lärandes förloppet deraf vara uti så friskt minne at thet
ej behöfver uprepas. Uti then K. Försäkringens 9 § och Regeringsformens
47 § är tydeligen infört, at Ridderskapet och
Adelen tilkommer at utnämna Landtmarschalken; Riksdagsordningen
är af samma innehäld. Om nu hvad som på Riddarhustorget
passerade bör anses såsom enliget med lagen och vår
dyrt förvärfvade frihet, eller om det til någon del mer eller
mindre bör anses såsom ifrån lagen vikande och emot friheten
stridande, thet underkastas Högl. Ridderskapet och Adelens
högtinogna ompröfvande med all vyrdnad. Skulle thet finnas
vara med lagen enligit så må thet lämnas opåtalt, som thet
och i then händelsen bör. Skulle thet åter finnas vara friheten
på något sätt emot, så förmår Riksdagsordningens 13 §,
at hvad som emot Regeringsformen och Ständernes frihet, af
hvem det och vara må antingen emellan eller under Riksdagarne
directe eller indirecte försökt voro, bör til ransakande
Adelns Protokoll, 1738—1739. JI. 4
50 Den af R. o. A. förordnade Deputationens betänkande
och afdömande uptagas, hvilken skyldighet, sora Ständerne sig
sielfve pålagt, tlie nu ej heller förgiäta lära. Jag betygar at
mig til thenna påminnelse intet annat drifver än en l:o upricktig
och hiertelig kiärlek för friheten, til hvilkens försvarande
jag vil hafva lif och blod ospard, och 2:o en velmenande
ömhet för lagens fulbordaude; hallandes i mitt sinne före,
at Högl. Ständerne icke kunna för exemplets skadelighet skul,
eller böra i anseende til sin egen heder och säkerhet dispensera
sig ifrån at på det aldranogaste efterlefva then lagen, som the
sig sielfve föresatt, och således ej heller lämna thetta måhl
opåtalt i fall thet, som mig oförgripeligen synes, skulle finnas
någon efterfrågan och beifrande förtiena.
Stockholm den 11 November 1738.
C. Biörnberg.
14.
Riksens Högl. Ridderskap och Adels förordnade Deputations
Betänkande angående huruvida thet uti Lieutenantens välborne
Hr Carl Biörnbergs den 11 November sidstl. ingifne
Memorial omrörde måhl, såsom förbigånget, kan läggas
nid och nödiga mått tagas för thet tilkommande, at sådant
ej mer må hända.
(.1738 Åhrs Ader i Riddarhusets arkiv, N. 7.)
Protokoll X, sid. 373.
Sedan Högl. 11. o. A. igenom votering den 11 nästledne
November behagade fastställa at förberörde måhl skulle remitteras
till en Deputation af tolf personer, hvilken med sitt Betänkande
hade at inkomma om thet som förbemält är, och
Hrr Electorerne den 15 i samma månad utnämt ledamöterne,
har Deputation gienast den 16 November sammanträdt och
företagit sig thet af Hr Lieutenanten Biörnberg ingifne Memorial,
hvarutinnan, efter åtskillige giorde föreställningar om nyttan
och nödvändigheten deraf, at fria folkslag noga handhafva sina
antagne lagar, Hr Lieutenanten förmäliler at R. o. A. icke
kan vara okunnog om thet steg, hvilket vid Riksdagens början
ang. öfv.-l. Guntherfelts uppträdande vid Landtmarskalk svalei. 51
blef giort angående Landtmarschalksvahlet af Hr ÖfverstLieutenant
Gynter felt, som behagade sig derom på Riddarhustorget
offenteligen utlåta, förmenandes Hr Lieutenanten förloppet
deraf vara uti så friskt minne, at thet ej behöfver
uprepas. Hr Lieutenanten anförer vidare at uti K. Försäkringens
9 § och Regeringsformens 47 § är tydeligen infört, at R.
0. A. tilkommer at utnämna Landtmarschalkeu, så och at
Riksdagsordningen är af samma innehåld. Hr Lieutenanten
underställer R. 0. A:ns högtmogna ompröfvande, om thef som
på Riddarhustorget passerat bör anses enliget med lagen och
vår dyrt förvärfvade frihet, eller om thet til någon del mer
eller mindre bör anses såsom ifrån lagen vikande och emot
friheten stridande.
Skulle thet finnas enligit med lagen så utlåter sig Hr
Lieutenanten, at thet må lämnas opåtalt, men i annor händelse
förmäler Riksdagsordningens 13 §, at hvad som emot Regeringsformen
och Ständernas frihet af hvem thet vara må, antingen
emellan eller under Riksdagarne, directe eller indirecte försökt
voro, bör til ransakande och afdömande uptagas, hvilken skyldiget
som Ständerna sig sielfva pålagt Hr Lieutenanten förmenar
them nu ej heller lära förgiäta.
För öfrigit betygar Hr Lieutenanten at honom til thenna
påminnelse intet annat drifvit än l:o en uprichtig och hiertelig
kiärlek för friheten, til hvilkens försvarande han vill hafva lif
och blod ospard, och 2:o en välmenande ömhet för lagens fullbordande,
hållandes Hr Lieutenanten i sitt sinne före, at Högl.
Ständerne icke kunna för exemplets skadelighet skull, eller
böra i anseende till sin egen heder och säkerhet dispensera sig
ifrån at på thet aldranogaste efterlefva then lagen, som the
sig sielfva föresatt, och således ej heller lämna thetta måhl
opåtalt, ifall thet, som honom oförgripeligen synes, skulle finnas
någon efterfrågan och beifran förtiäna.
Och emedan Deputationen vid dess första sammanträde
för nödigt ansåg at Ofverst-Lieutenanten välborne Hr Gustaf
Gynterfelt, som uti förberörde Memorial är nemnd, måtte deraf
få behörig dehl, samt sedan hafva tilfälle at afgifva hvad
yttrande, som han kunde nödigt pröfva; altså anmodades Hr
Ofverst-Lieutenanten vid Deputation sig at infinna, som Hr
Öfverst-Lieutenanten och giorde den 20 November. Hr OfverstLieutenanten
giorde då igenom ett ingifvit pro memoria först
thet förbehåld at icke inför Deputationen inlåta sig i någon
52 Den af R. o. A. förordnade Deputalionens betänkande
qvestion om thet som Hr Lieutenanten Blomberg honom til
last anfört, såsom til annat forum hörande, så framt det emot
all förmodan på en laglig decision änteligen skulle ankomma.
Sedan förklarar Hr Öfverst-Lieutenanten sig anse Deputations
ledamöter som sine benägne medbroder, hvilka hysa med honom
ett och samma ändamåhl nemligen at försvara Högh R. o. A:ns
oskattbara frihet, men och derhos för så rättsinte och ädelsinte,
at the ej lära vilja exponera tvenne Riddersman til någon
vidlyftighet.
Hr Öfverst-Lieutenanten berättar vidare, at han val i
början af Riksdagen af ett vist tillfälle, som han ej så noga
kan minnas, på Riddarhustorget för en och annan af sina
vänner kom at yttra sina fria tankar om det förestående Landtmarschalksvahl,
samt hvilken lian och flere hälst sago thertil
utses måtte. Hvaruti utlåtelserna egenteligen bestådt kan Hr
Öfverst-Lieutenanten ej så noga draga sig til minnes, men
thet försäkrar Hr Öfverst-Lieutenanten uprichtigt, at hans upsåt
pä intet sätt derhän syftat at betaga någon dess tilhörige frihet,
och än mindre at giöra något steg, som skulle vara Högh
R. o. A. misshageligit eller til något hinder uti dess oinskränkta
vahl.
Om Hr Öfverst-Lieutenantens ord ej varit så inrättade,
som ett så granlaga värk fordrat, så hoppas han at dess hiärtelag
lärer benägit anses, emedan en hvar som känner honom
lärer skiähligen kunna intyga, att han häldre velat förekomma
än åstadkomma oreda.
Hr Öfverst-Lieutenanten förmodar, at Deputations ledamöter
torde mera än han hafva sig bekant med hvad delicates
omständigheter och påfölgder themia sak kan vara beledsagad
och således straxt i början ädelsinnigt förqväfja en gnista, som
eljest kunde förordsaka en äfventyrlig eld.
Hr Öfverst-Lieutenanten förklarar sig hysa til Deputation
then säkra tilförsicht, at the benägnast lära styrka Högh R.
o. A. at ej vidare tänka på themia sak, emedan om ej alt af
Hr Öfverst-Lieutenanten skiedt i then ordning som önskas,
doch ej heller något ondt härigenom handt, med mera, som
Hr Öfverst-Lieutenanten i samma pro memoria anfört.
Hr Öfverst-Lieutenanten har sedermera efter erhållen part
af Hr Lieutenanten Biörnbergs Memorial och lemnat råderum
til vidare yttrandes afgifvande andragit, at han omöijeligen
kunnat sig påminna något mera til vidare uplysning i saken,
äng. öfv.-l. Guntherfelts uppträdande vid Landtmarskalksvalet. 53
som voro essentielt, utan tillstår nu som förr, at han några dagar
före Landtmarschalksvahlet uppå Riddarhustorget något fritt
yttradt sina tankar om det som då var för händer, doch utan
skadeligit upsåt eller någon dervid brukad konstig och för
friheten skadelig omgång. Om thetta varit ogiort, så hade
Hr Öfverst-Lieutenanten sluppit the många ledsamma påfölgder,
sorn thenne händelsen til Hr Öfverst-Lieutenantens ej ringa
bekymmersamhet efter sig dragit, och skulle ingenting mera
gräma Hr Öfverst-Lieutenanten än om Högh R. o. A. genom
detta utan afsicht skiedde steg funno sig på något sätt vara
rörd, der Hr Öfverst-Lieutenanten lichväl på det dyraste bedyra
kan, at han för R. o. A:ns anseende, heder och ädla
frihet altid haft och än har sin sidsta blodsdroppa ospard. Hr
Öfverst-Lieutenanten beder fördenskull än ytterligare på thet
vyrdsamste, at hans person, uprichtiga utlåtelse samt sakens
omständigheter må komma i så benägen consideration, at all
vidare efterfrågan må stadna och at Högh R. o. A. gunstigast
ville förgiäta en händelse, hvarigenom ingen mera än Hr ÖfverstLieutenanten
härtils lidit. En sådan oförliknelig generosite försäkrar
Hr Öfverst-Lieutenanten skola förplikta honom til en
evig vördnad och erkiäudsamhet.
Thetta alt som anfört är, så väl som sielfva måhlet, hvarom
Högh R. o. A. har lika mycken kundskap med Deputationen,
har Deputationen i alt thet öfvervägande tagit, som Deputation
nånsin kunnat hafva eller få anledning till, hvarvid hos
Deputation i betrachtande kommit at som ingenting i verlden
kan förliknas vid en laglig och loflig frihet, så kan ej heller en
så oskattbar förmåhn nog högt anses utan bör af alla, som
frihet värde äro, älskas, i högsta vyrdning hållas och på alla
uptänkeliga sätt befredas och achtas ifrån alt lönligit och
konstigt intrång och förminskande, manligen med gods och lif
försvaras ifrån alt våldsamt undertryckande och sorgfälligen
befästas med lag och lagens stränga värkställande emot them,
som pä något sätt friheten till dess förkränkande, minskande
eller hvilande anrora. Till föllie häraf kan och Deputationen
för sin dehl icke annat finna än at Hr Öfverst-Lieutenanten
Gynterfelt mycket obetänksamligen utfördt thet på Riddarhustorget
angående Landtmarschalksvahlet hafde tahl. Deputation
kan och fördenskull ej heller styrka thertil], at saken utan beifrande
må nidläggas.
54 Den af K. o. A. förordnade Deputationens betänkande
Men om Högl. R. o. A. i anseende till Hr Öfverst-Lieutenantens
giorde betygelser om upsåtets menlöshet, samt vyrdsamma
anhållan, at thet sorn skiedt må förgiätas, skulle behaga
falla på the milda tankar at innom Ståndet belägga Hr
Ofverst-Lieutenanten med något straff, så synes föliande skiähl
thertil anledning gifva:
l:o. Att troligit är, thet Hr Ofverst-Lieutenanten icke
rätt öfverväga! sitt företagande och fast en sådan efterlåtenhet
ej uhrsächtar, så synes docli ett mindre betänkt upsåt ett
mindre beifrande förtiäna, särdeles när
2:o ingen skadelig värkan derpå fölgdt. Och skiönt än
utgången kunnat vara osäker när giärningen giordes, så är docli
bekant, at hvad som här skiedt icke blifvit med någon eftertänkt
anställning fortsatt;
3:o Ar rätta egenskapen och ändamålet af alt straff, at
thet bör lända til förbättring för then felande och åtvarning
för andra, hvilka ändamåhl och synas kunna ärliållas fastän
mildheten vid ett sådant tilfälle, sorn thetia är, skulle öfverväga
rätten.
Thetta alt underkastas så mycket mera Högl. R. o. Arns
mognare bepröfvande, sorn Deputation icke finner sig i stånd
at i anledning af then meddelte remissen, som är Deputations
instruction, vidare kunna utreda the öfriga omständigheterna
än the för thetta torde vara på sitt sätt kunnige och således
tillika med the öfrige considerationer, som härvid kunna infalla,
nogsamt lära anses, til hvad dehl the måge gifva anledning
at utom vidare beifrande än hvad Ståndet innom sig sielft
kan pröfva skiäligt låta med thetta måls nogare förfarande afstadna.
Hvad then andra dehlén af Deputations giöromåhl
angår, nemligen nödiga måtts tagande för thet tilkommande,
at sådant ej mera må hända, så har Deputation thervid noga
betrachtadt hvad för en väsentelig dehl af R. o. Arns frihet
är, at sielfve få utnämna Landtmarschalken.
Man vil här aldeles förbigå at uprepa något om thet värkande,
som samma förnäma embete vid våra Riksmöten i förra
tider haft, i närvarande tider häfver och i tilkommande tider
hafva kan.
Deputation vill och ej uppehålla Högl. R. o. A. med beskrifning
derom, huru naturligit och oskiljachtigt thet är at ett
samfund af frie personer må hafva en oinskränkt frihet at för
-
ang. öfv.-l. Giintherfelts uppträdande vid Landtmarskalksvalet. 55
ordna then til Tahleman eller uttolkare af hela samfundets
mening, som lemmarne hafva bästa förtroendet till.
Thet lemnäs och giärna obemält at en hvar, som äger säte
och stämma på Riddarhuset, har lika rättighet at åtniuta af
sitt Stånd ett sådant förtroende, när egenskaperna therjämte
finnas svarande emot embetet och then thervid ärforderlige försichtighet
och redelighet.
I anseende til alt sådant kunna Riksens Högl. Ständer,
och af them förnämligast Högl. R. o. A., utom at vårdslöst
handtera friheten, icke tillåta then aldramindsta lindring eller
efterlåtenhet uti then dehl sorn rörer theras rätt vid Landtmarschalkens
fria och aldeles obehindrade utnämnande.
Men som H. K. Maj:t, uti Försäkringens af den 22 Martii
1720 9 §, ej allenast såsom en rättvis Konung försäkrat at ej
giöra något intrång uppå Riksdagar och Ständernes sammankomster
uti deras deliberationer, utan och at R. o. A. tillkommer
at sielfva utnämna Landtmarschalken, hvilket och så
väl uti Regerings-formens af den 2 Maii 1720 47 § som Riksdags-ordningens
af den 17 Oct. 1723 10 § vidare faststält och
för en fundamentallag antagit är, varandes äfven uti ingången
till Regerings-formen tydeligen stadgat, at then ibland oss, som
til thenne Regerings-formens uphäfvande och förändrande något
hemligen eller uppenbarligen förehafva och stämpla skulle, bör
achtas för then allmänna säkerhetens fiende samt anses och
afstraffas som en ifrån fäderneslandet afsöndrad ledamot och
riksens förrädare; likaledes stadgar Regerings-formens 14 paragraph,
at inga rådslag måge företagas, hvarigenom Ständerne
kunde underkufvas, deras frihet förkränkas och det oinskränkta
envåldsregementet åter införas, emedan den, eho han
vara må hög eller låg, andelig eller värdslig, skall hafva förbrutit
sitt lif, ähra och gods, som förgäten af sin eds plikt
och fäderneslandets välfärd igenom några stämplingar oss thetta
envälde skulle söka at åter påbörda; hvartil när man fogar
then alfvarsamhet vid straffs utdehlande uppå dommares förbrytelser,
som 23 § stadgar, nemligen at the ej böra nedtystas
eller genom medhåld, flathet eller otidig barmhertighet skonas,
på thet icke uti så granlaga måhl andra måtte föranlåtas till
sielfsvåldige missbruk; och thertil kommer thet som uti Riksdags-ordningens
13 § stadgat är, at hvad som emot Regeringsformen
och Ständernes frihet, af hvem thet och vara må, antingen
emellan eller under Riksdagarne directe eller indirecte
56 Dep:s betänkande ang. öfv.-löjtn. Guntherfclt.
försökt voro, eller försökes, skall til ransakande och afdömmande
uptagas och efter sakernas beskaffenhet til behörig straff
och bot utan uppehåld befordras; altså håller Deputatiouen
före, at thesse fundamentallagarnes antecknade rum äro nog
tydelige och böra anses för nog tilräckelige at skydda vår frihet,
samt at theras innehålds rätta betydelse icke behöfver igenom
någon ny lag liksom dragas i tvifvelsmål; hvilket alt Högh
R. 0. A:ns högtmogna ompröfvande vyrdsamligen underställes.
Stockholm den 6 December 1738.
F. Wrangel. A. Spens. C. II. Wrangel.
G. F. von Rosen. Nills Lilljehök. Gustaf A. Lagerfeldt.
G. Gyllengranat. Olof B. Ehrencreutz. Sv. Ridderstråle.
II. Olivecrona. Lars Fäger stråhle. Carl Gustaf Tjöwenhielm.
